RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1893:34

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1893. Första Kammaren. N:o 34.

Lördagen den 29 april.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Justerades protokollen för den 22 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial n:o 74, med förslag
till ändring af nu gällande föreskrifter angående upprättande af
register öfver kamrarnes protokoll jemte bihanget dertill.

Upplästes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens skrivelser
till Konungen:

n:o 70, i anledning af väcka motioner om ändring i 227 § sjölagen; n:o

71, i anledning af Kong]. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående flottning af skogsapel- i gränsfloderna mellan konungariket
Sverige och storfurstendömet Finland;

n:o 72, i anledning af väckt motion om lagbestämmelser i syfte
att bereda vissa enskilda tjensteman samma skydd som statens mot tornärmelser
i deras tjeusteutöfning; och

n:o 73, i anledning af Kong]. Majrts proposition angående ändring
af gällande bestämmelser om utbetalande af belöning för dödande af
björn och varg.

Vid föredragning af statsutskottets under gårdagen bordlagda memorial
n:o 73, med förslag till voteringsproposition i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande Kongl. Maj:ts proposition anFörsta
Kammarens Prot. 1893. AV o 34. 1

N:0 34. 2

Lördagen den 29 April, f. ro.

gående inlösen af professoren C. G. Brunii anteckningar om och teckningar
af äldre svenska byggnader m. m., godkändes den föreslagna
voteringspropositionen.

Föredrogs och lades till handlingarna sammansatta stats- och lagutskottets
nästlidne dag bordlagda memorial n:o 7, i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande ej mindre Kongl. Maj:ts proposition
angående delning af Hernösands stift än äfven en i ämnet
väckt motion.

Föredrogs och lades till handlingarna bevillningsutskottets under
gårdagen bordlagda memorial n:o 23, med anledning af kamrarnes
skiljaktiga beslut rörande vissa punkter af utskottets betänkande n:o
18 angående allmänna bevillningen.

Förslag till Föredrogs å nyo sammansatta stats- och lagutskottets den 25 och
voteringspro- 26 i denna månad bordlagda memorial n:o 6, med förslag till voteringsposition
för pr0p0sj{,jon { anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande eu
9r2tnin™a°^. angående ändring i folkskolelärarepersonalens aflöningsförhållanden
folkskolelärareäckt motion.
personalens

^niUnden'' Grefve Lagerbjelke: Det torde icke vara af någon bestrid t,

e”'' att frågor om förändring i lagstiftningen icke böra göras till föremål
för gemensam votering. Nu afser denna fråga, så vidt jag kan förstå,
just en förändring i lagstiftningen. Det är nemligen genom lag föreskrifvet,
att folskoleområdena skola på sin bekostnad till folkskolelärare
eller lärarinnor erlägga antingen ett visst qvantum foder
eller också 100 kronor kontant. Nu är visserligen icke föreslaget, att
detta lagstadgande skall förändras, men deremot föreslås, att, då lagen
föreskrifver, att denna utgift skall bestridas af kommunerna, dessa
skola till två tredjedelar få ersättning för ifrågavarande utgift. Kap
man nu säga, att iagens föreskrift om ifrågavarande kostnaders bestridande
af kommunerna är uppfyld, då de få ersättning till två tredjedelar
af desamma? Om så kan tillgå, skulle nästan hvilken lagfråga som
helst kunna förändras genom gemensam votering. Om, för att anföra
ett exempel, ett brott är belagdt med 100 kronors böter, och man visserligen
icke förändrade denna föreskrift, men i stället föresloge och
genom gemensam votering afgjorde, att den, som begår detta brott
och erlägger 100 kronor i böter, skulle af kronan få igen samma
hundra kronor, hemställer jag till hvar och en, om icke lagen i sjelfva
verket blifvit förändrad och straffbestämmelsen upphäfd. Så har man
äfven vid föregående tillfällen ansett i denna kammare. Samma fråga,
som nu föreligger, var vid förra riksdagen här under behandling.
Äfven då föreslogs gemensam votering, men denna blef af kammaren
afslagen.

Jag hemställer, att kammaren nu måtte fatta samma beslut och
således afslå denna framställning.

3 N:o 34.

Lördagen den 29 April, f. m.

Herr Boström, Filip: Jag ber den föregående högt ärade ta- Förslag till

laren om öfverseende, att jag bibehåller samma ståndpunkt, som jag roteringsprohade,
då frågan behandlades i fjol. Den hade då öfverlemnats åt stats” position får
utskottet, och statsutskottet ingick till kamrarue med ett enhälligt''«ng.
förslag, att voteringsproposition skulle i frågan framställas. Det ärfolkskolelärarvisserligen
sant, att denna voteringsproposition blef af kammaren personalens
afslagen med 4 rösters majoritet, men jag ber att få fästa uppmärksam
heten på att kammaren i ett liknande fall beslutit, att votering
skulle ega rum, nemligen 1875, då ungefär samma fråga förelåg. Så '' °* 9''J
vidt jag kan finna, blir förhållandet mellan skoldistriktet och skolläraren
icke förändradt derigenom, att ett penningeanslag lemnas till samma
lärares aflöning från statsverkets sida. Precis samma förhållande som
förut kommer tortfarande att ega rum, och någon förändring sker icke
i ringaste mån genom ett beslut, sådant som här föreslås. Jag bar
enskilt hört uttalanden om det olämpliga i att det sammansatta statsoch
lagutskottet framkommit med voteringsproposition i frågan. Jag
ber att få erinra om anledningen, hvarför denna fråga behandlades al''
sammansatt stats- och lagutskott. Till lagutskottet hade nemligen remitterats
herr Zottermans motion angående förändring i gällande förordning
angående folkskolelärarnes aflöning. Denna motion behandlades
af sammansatt utskott och är nu af båda kamrarne afslagen. I sammanhang
med det sammansatta utskottets behandling af denna fråga
öfverlemnades äfven från statsutskottet eu till detta remitterad fråga,
nemligen den, angående hvilken voteringsproposition nu föreligger till
afgörande. Jag tror således icke att den omständigheten, att sammansatta
jstats- och lagutskottet framkommit med detta förslag, inverkar
på frågan. Hvad sjelfva dess innebörd beträffar, vill jag fästa uppmärksamheten
på att det finnes icke någon som helst utsigt för att
anslaget skall komma att af statsmedel utgå. Kammaren torde väl
veta, att denna fråga gick igenom i Andra Kammaren med endast en
rösts majoritet och sannolikt, i fall gemensam votering eger rum, äfven
kommer att falla der. Det är således icke ringaste fråga om förslagets
betydelse i reelt hänseende, utan endast i formelt.

Då jag sistlidna år röstade för, att votering skulle ega rum, och
icke frångått den ståndpunkt, jag då intog, tillåter jag mig, herr talman,
att yrka bifall till det sammansatta stats- och lagutskottets
förslag.

Herr Törnebladh: Till hvad den föregående talaren yttrat skall
jag bedja att få lägga några ord.

Det är visserligen sant, att denna gemensamma votering, om den
eger rum, kommer att indirekt beröra en lag, men dock icke en af Konung
och Riksdag gemensamt stiftad lag. Detta indirekta berörande har
dessutom redan förut egt rum, t. ex. 1875, då det gälde att genom
gemensam votering förändra grunderna för kommunernas bidrag just
till folkskoleväsendet. Så vidt jag kan fatta innebörden af ifrågavarande
lag, är dess grund och ändamål att tillförsäkra folkskoleläraren
om hans rätt och tillförsäkra honom derom så, att kommunerna
skola vara skyldiga att svara derför på samma sätt som de hafva varit
i fråga om anslaget till deras aflöning. År det nu så, att staten vill

Lördagen den 29 April, f. in.

N:o 34. ^4

Förslag till med kommunerna dela denna skyldighet, så inverkar detta icke på
voteringspro- folkskolelärarnes rätt, ty den är oförkränkt, men det inverkar dels på
lem ensam om . s t a ts b u d g e t e n, och frågan är således af denna anledning en gemensam
^röstning*ang. omröstningsfråga, och dels på den kommunala budgeten, så till vida
folkskolelärar-som staten bidrager till dessa utgifter. Det är icke ovanligt att stapersonalens
j.en gör detta, allra minst i fråga om folkskolelärarnes aflöningsför"''håUanfen"
maner, b vilka sedan många år tillbaka blifvit stälda just på denna
(Forts 1 grund. Det ligger icke heller någon orimlighet deruti, att staten
°F S’ bjelper till med ett sådant kommunalt onus. Detta bar naturligtvis

tillkommit af den grund, att det skall vara någon som svarar för kostnaden.
Enahanda är förhållandet t. ex. med byggandet och underhållet
af läroverkshus. Men detta har icke hindrat, att frågan om
statsanslag till sådant ändamål varit, om jag icke misstager mig, upptagen
och i riksdagen behandlad såsom eu utgiftsfråga. Att den föreliggande
skulle vara likartad med frågan om ändring af någon straffbestämmelse,
kan jag för min del icke gå in på, ty straffbestämmelsens
ändamål är att straffet skall utgöras, och denna lag har till ändamål,
att folkskolelärarne skola få sin rätt, lika godt hvem som gifver medlen,
staten eller kommunen.

Om sålunda förut gemensamma voteringar om liknande saker egt
rum, och det icke ligger något i sjelfva lagens grund, som förbjuder
omröstning, förefaller det mig alldeles icke orimligt, utan rigtigt, att
kamrarne gemensamt votera om denna sak, utgången må blifva hvilken
som helst, och yrkar jag derför bifall till den föreslagna voteringspropositionen.

Herr Alin: Den näst föregående talaren har erkänt,att här föreligger
dels en anslags- och dels en lagfråga. — Han har liksom herr Boström
erinrat om hvad som skedde år 1875, men jag får deremot i likhet
med grefve Lagerbjelke erinra om hvad som skedde föregåeude år,
och att den omständigheten, att ett misstag en gång blifvit begånget,
icke bör föranleda dess upprepande. Hvad vidare angår den siste talarens
yttrande, att den ifrågavarande lagen är stiftad för att skaffa
folkskolelärarne deras rätt, vare sig medlen utgå från staten eller
kommunen, så är det icke blott härom som bestämmelse i lagen meddelas,
utan ock om kommunens skyldighet att bekosta ifrågavarande aflöning.
Hvad herr Boströms yttrande om den sannolika utgången af
gemensam votering angår, föreställer jag mig, att man icke kan fästa
sig dervid, ty det är nu endast formfrågan det gäller. Om jag vid
denna frågas bedömande håller mig till den näst föregående talarens
erkännande, att en anslagsfråga och eu lagfråga här äro med hvarandra
förbundna, och vidare erinrar mig, att något beslut af Riksdagen
i en lagfråga enligt 63 § riksdagsordningen icke kan komma till
stånd aunat än genom kamrarnes sammanstämmande beslut, och om
jag tillika fäster mig vid att nu ifrågavarande beslut i lagfrågan har
den betydelse, att, om det icke leder till något resultat, beslutet i
den dermed förknippade anslagsfrågan får rakt ingen betydelse, synes
det mig, att föreliggande fall verkligen är sådant, att derpå väl kan
med någon förändring tillämpas hvad vid afslutandet af fjolårets diskussion
i denna kammare angående votering i läroverksfrågan ytt -

Lördagen den 29 April, f. m.

5 N:o 34.

rades: »det nu af Andra Kammaren fattade beslutet innehåller ett så- Förslag till
dant uttalande angående eu lagstiftningsfråga, att beslut derom icke voteringsprokan
af Riksdagen fattas genom gemensam votering»; och får jag sgemensam''oinledes
vördsamt anhålla att få instämma i grefve Lagerbjelkes yr- röstning ang.
kande. folkskolelärar personalens Herr

Claeson: Då jag suttit i det sammansatta utskottet, men "''^Handen"

tillfälligtvis icke närvarit vid detta besluts fattande, ber jag att få (Forts)
yttra min tanke i ämnet.

För min del kan jag icke instämma i den åsigten, att detta är
är en blandad stats- och lagutskottsfråga. Vid riksdagens början remitterades
dels till lagutskottet en motion af herr Zotterman om en
sådan lagförändring, att det åt folkskolelärarne anslagna kofodret hädanefter
icke skulle utgöras in natura, utan utgå med ett visst penningebelopp
af 100 kronor om året. Deremot remitterades den motion,
som föranledt den nu föreliggande voteringspropositionen, till statsutskottet.
I lagutskottet väcktes fråga, att herr Zottermans nyssnämnda
motion skulle hänskjutas till sammansatt stats- och lagutskott.

Jag förfäktade dervid den mening, att densamma anginge eu ren
lagfråga och således borde behandlas af lagutskottet ensamt och afgöras
före den andra frågan, som vore eu ren statsutskottsfråga; men
då sammansatt utskott förut behandlat dessa båda frågor gemensamt,
blef den nämnda lagfrågan också nu till dylikt utskott hänvisad. Emellertid
blef den Zottermauska motionen afstyrkt åt sammansatta utskottet
och afslagen af Riksdagen, och nu återstår denna, hvilken enligt min
mening icke kan sägas vara en blandad lag- och anslagsfråga, utan en
ren anslagsfråga. Äfven om beslutet möjligen kan hafva den inverkan,
att flera församlingar än förut, utbyta kofodret mot penningersättning,
göres dock icke genom beslutet någon rubbning i sjelfva lagen, då
det fortfarande såsom hittills skulle bero på församlingarna sjelfva och
skollärarne att öfverenskomma om kofodrets utbyte mot kontant ersättning.

Jag kan således icke annat än sluta mig till deras åsigt, som anse
att gemensam votering bör ega rum.

Herr Reuterswärd: Första paragrafen riksdagsordningen lyder:

»Svenska folket representeras af Riksdagen, fördelad i två kamrar, den
Första och den Andra, hvilka i alla frågor hafva lika behörighet och
myndighet.» Nu göres härifrån ett undantag, då sådana frågor förekomma,
som tillhöra den egentliga statsregleringen och icke få för
falla, utan måste lösas, och då sker detta genom gemensamma voteringar.
Men i frågor, sådana som denna, då det gäller kamrarnes intresse
fullkomligt lika mycket, nemligen frågan om det statsbidrag,
som skall lemuas till kommunerna för att underlätta deras kostnader
i och för folkskoleväsendet, vågar jag påstå, att åtminstone enligt
grundlagens anda icke den ringaste anledning finnes, hvarför icke
Första Kammarens beslut här skulle vara fullkomligt lika godt som
den Andra Kammarens.

N:o 34. 6

Lördagen den 29 April, f. m.

Förslag till
voteringsproposition
för
gemensam om
röstning ang.
folkskolelärar
personalens
aflöningsförhållanden.

(Forts.)

Friherre von Otter: Då äfven jag såsom ledamot i det sammansatta
utskottet deltagit i afgifvandet af föreliggande memorial, måste
jag anhålla att få yttra några ord i frågan.

Riksdagsordningens 65 § stadgar: »När i fråga om statsutgifter

kamrarne fatta stridiga beslut, som ej uppå vederbörligt utskotts förslag
varda sammanjemkade, skola begge kamrarne hvar för sig rösta
om de olika beslut, hvari hvardera förut stannat.» Nu har den ena
kammaren beslutit att öka förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare
vid folkskolor och småskolor med 360,000 kronor, och den andra
kammaren har afslagit detta. Under sådana förhållanden kan jag för
min del icke finna annat än att kamrarne »skola» rösta öfver den här
föreliggande propositionen. Skulle något beslut vara fattadt, som
kunde hafva den verkan, som af den förste högt ärade talaren åberopades,
skulle det ju vara det i den Andra Kammaren fattade, som sålunda
skulle gifva anledning till att voteringspropositionen icke godkändes,
men för min del kan jag icke anse, att Första Kammaren eger
rättighet ingå i pröfning, huruvida Andi''a Kammaren har fattat ett
sådant beslut eller icke. Här föreligger endast den frågan, att kamrarne
angående statsutgifter stannat i olika beslut, och dä skola — enligt
åberopade lagrummet — kamrarne derom votera.

På denna grund anhåller jag om bifall till voteringspropositionen.

Herr Reuterswärd: Jag ber blott att få påpeka, hvad följden
skulle blifva, i fall Första Kammaren går in på den åsigteu, att så
snart frågan om ett anslag är förknippad med en motion, denna må
vara af hvilken beskaffenhet som helst, skola kamrarne, då de angående
motionen stannat i olika beslut, derom gemensamt votera. Jag
påmiunpr mig ett yttrande af en numera afliden kammarledamot, afgifvet
som jag tror vid 1875 års riksdag, att om blott en motionär
iorsåge en sak, som kan vara i den ena eller andra kammarens speciella
intresse gent emot den andra, såsom han uttryckte sig, med ett
10-öres frimärke, vore saken vunnen, ty då kunde man derom gemensamt
votera. För Första Kammarens likställighet med den Andra
tror jag, herr talman, det vara nödvändigt att icke lemna obeaktadt,
hvad som otvifvelaktigt är andemeningen just med grundlagsbestämmelsen
i riksdagsordningens första paragraf. Hvarför icke anslags- och
bevillningsfrågor afgöras enligt samma grundsats, beror derpå, att hela
statsmaskineriet annars kunde afstanna i brist på medel, och derför
måste dylika frågor afgöras genom gemensamma omröstningar. Man
säger, att detta är en statsutskottsfråga och ingen lagfråga, då allt
som angår sjelfva lagen blifvit derifrån afskildt, men att den dock
betraktats såsom lagfråga kan icke resoneras bort, då den blifvit af
sammansatt lag- och statsutskott behandlad och följaktligen icke ansågs
såsom eu ren statsutskottsfråga.

På dessa skäl anhåller jag om bifall till det af grefve Lagerbjelke
framstälda yrkandet.

Herr Törnebladh: Mot den siste ärade talaren skall jag tillåta

mig att göra två anmärkningar. Den första är den, att derigenom,

7 N'':o 34.

Lördagen den 29 April, f. m.

att frågan är behandlad af sammansatt utskott, är den icke gjord till Förslag till
en sådan fråga, som nödvändigt måste behandlas af sammansatt ut- votenngsproskott.
Den har lemuats till utskottet i sammanhang med en annan,pinsam ömsom
ostridigt är eu lagfråga, men har derför ej ändrat natur, röstning ang.
det andra vill jag säga, att den normen, att man icke skall gemen-folkskolelärar.
samt votera i andra frågor, än då man kan befara, att statsmaskineriet p*r*onaIe*s
skulle afstanna, bestämdt icke ansetts i allmänhet giltig. Sådant kan
för ingen del vara fallet t. ex. i fråga om anslaget å 4,000 kr. för (port3,)
inköp af professor Brunius’ samlingar. Normen är helt enkelt den,
att i fråga om statsutgifter skall man gemensamt votera. Att detta
är en sådan statsutgift, som involverar förändring i en lag, förnekar
jag. Då är man skyldig att gemensamt votera, utgången eller resultatet
må blifva hurudant som helst. För öfrigt har jag icke den
ringaste fruktan, att Första Kammaren skall blifva bunden af prejudikatet
i ena eller andra fallet. Kammaren bar så många gånger förut
häfdat sin sjelfständighet i afseende å gemensamma voteringar, att det
är icke den ringaste fara för att kammaren icke skall så göra äfven hädanefter,
och redan det, att fråga nu uppstått om voteringens befogenhet,
visar, att man ej finner sig bunden af prejudikat, enär just i liknande
frågor kamrarne förut voterat gemensamt.

Friherre Klinckowström: På det att ingen må tro, att jag

kan dela den åsigt, som här uttalats af några talare rörande förevarande
fråga, nemligen att den icke skulle vara underkastad gemensam
votering — och det underliga skälet dertill har af eu talare här
blifvit anfördt, att Första Kammaren, som de facto är mindre talrik
än den Andra och i allmänhet vid de gemensamma voteringarna ligger
under, derför borde vårda sig om sin likställighet och vägra gemensam
votering — så vill jag, med åberopande af hvad som redan skett ett
par gånger och af 65 § riksdagsordningen, som talar om statsutgifter
och bevillning eller frågor om riksbankens och riksgäldskontorets styrelse
och förvaltning, inkomster och utgifter, då frågor derom förekomma,
om hvilka kamrarne icke kunna ena sig, helt enkelt förklara,
att om dem skall ovilkorligen gemensam votering ega rum. Om någonsin
en klar uppgift derom förefinnes, så är det i detta betänkande n:o
6, der, för det fall att ja-propositionen går igenom, förslagsanslaget
till skollärarnes aflöning skall ökas med 360,000 kronor och tillökningen
ske på riksstaten •— alltså ovilkorligen en statsutgift — och när kamrarne
om denna statsutgift hafva olika meningar, synes mig deraf
vara en klar följd, att gemensam votering skall ega rum, Första Kammaren
må vinna eller ligga under, det är alldeles likgiltigt.

Med all den vördnad, som jag hyser för den förste talaren, hvilken
vindicerade den åsigten, att denna fråga var af den beskaffenhet, att
om densamma icke kunde gemensamt voteras, sätter jag högre än
honom grundlagen, och den säger, att gemensam votei-ing i sådana
fall som detta ovilkorligen skall ega rum. Derför yrkar jag bifall till
utskottets förslag.

Herr vice talmannen: Herr talman! Då jag förliden riksdag

yttrade mig i denna fråga, och då jag icke funnit skäl att frångå min

N:o 34. 8

Förslag till
voteringsproposition
för
gemensam omröstning
ang.
folkskolelärare
personalens
ajlö ning sförhållanden.

(Forts.)

Lördagen den 29 April, f. m.

då uttalade mening, har jag ansett det vara en pligt för mig
att i dag uppträda och med några ord angifva skälen, hvarför
jag anser, att kammaren bör bifalla föreliggande voteringsproposition.

Den förste högt ärade talaren nämnde, att frågor om förändring
i en författning icke böra afgöras genom gemensam votering. Deremot
har af eu talare anmärkts, att det icke är fråga om att ändra
någon paragraf i den nu gällande författningen af den 20 januari
1882. Dess tredje paragraf lyder sålunda: »Sådan lärare och lärarinna
skall ock af skoldistriktet förses med tjenlig bostad och nödigt bränsle.
Äfvenledes bör åt honom eller henne anskaffas sommarbete och vinterföda
för eu ko eller ock, der lokala eller andra förhållanden sådaut förhindra,
minst värdet af 3 kubikfot 5 kannor(8 hektoliter 24,355 liter)spaumål
af förenämuda sädesslag i ersättning lemnas». Denna paragraf
kommer icke att i den allra ringaste mån förändras, i fall gemensam
votering skulle beslutas och Andra Kammarens beslut skulle blifva
Riksdagens, ty voteringsproposition en föreskrifver endast, »att Riksdagen
— på det att, då till ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola
eller till annan examinerad, vid folkskola antagen lärare eller
lärarinna utgår kontant ersättning för kofoder med minst 100 kronor,
eller ock på grund af ordinarie lärares eller lärarinnas derom gjorda
yrkande kofodret till sådan lärare eller lärarinna utgår in natura, skoldistriktet
må af statsmedel få bekomma ett årligt bidrag af 66 kronor
67 öre till denna del af lärarens eller lärarinnans aflöning — ökar
förslagsanslaget till »lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor»
med 360,000 kronor». Då härmed icke ändras denna paragraf
i 1882 års kongl. kungörelse, kan jag icke finna annat än
att frågan står såsom en ren anslagsfråga och bör såsom sådan behandlas.

Det nämndes äfven, att på detta sätt kunde de skyldigheter, som
nu åligga kommunerna, kringgås. Men jag ber att i likhet med den
föregående talaren få fästa uppmärksamheten derpå, att kostnaderna
för skolväsendet bestridas icke allenast af kommunerna, fastän dessa i
första hand hafva att svara derför, utan staten har ansett sig böra
bidraga dertill i en ganska väsentlig män. Detta har naturligtvis skett
för att möjliggöra skolväsendets utveckling och för att lärarnes aflöning
skulle blifva tillfredsställande. Att den voteringsproposition, som
nu är ifrågasatt, skulle afslås, emedan ett beslut i frågan skulle inverka
på kommunernas bidrag, tror jag ingalunda böra ifrågakomma.
Som prejudikat i det hänseendet anför jag dels den votering 1875, som
bär o införa) ält s, då det var fråga om ökande af anslaget till skollärarnes
aflöning, dels ett annat fall från 1874, då det gälde reglering
af skjutsväsendet, hvithet fall synes mig ännu mer talande. Kamrarne
fattade i nämuda fråga olika beslut, som delvis sammaujemkades, och
dessutom uppsattes en gemensam voteringsproposition åt följande lydelse:
»Den, som vill, att det å sjette hufvudtiteln i nu gällande

riksstat uppförda reservationsanslag »till lättnad för skjutsningstungan,
der den genom entreprenad bestrides och är särdeles tryckande», må
till 175,000 kronor förhöjas, röstar Ja; den, det ej vill, röstar Nej;

Lördagen den 29 April, f. ni.

9 N:o 34.

vinner Nej, har Riksdagen besluta, dels att, der landstinget funnit Förslag till
skäligt bevilja, eller i följd af landstinget åliggande skyldighet nödgats vol0es™”o9ffpZ°~
anslå medel för skjutslegans nedsättande, hälften af det sålunda ut - gemensam omgifna
belopp må efter Kongl. Maj:ts nådiga pröfning utaf statsmedel rostning ang.
ersättas; och dels att till 174,500 kronor förhöja det å sjette hufvud-/oM:sfcoMär(,rtiteln
i gällande riksstat uppförda reservationsanslag till lättnad för P^''sona!e_nj
sbjutsningstungau, der denna är särdeles tryckande». — Här gälde det "''htdianden^
således att votera om ett anslag för minskande af tungan af ett all- (Fort8)
mänt besvär, och det talas i denua voteringsproposition till och med
om bidrag från landsting, ehuru landstingen ej hade någon skyldighet
att deltaga i skjutsningstungau. Denna voteringsproposition smög sig
icke tyst genom kammaren. Den var föremål för debatt, men ingen
yrkade, att voteringspropositionen skulle afslås. Den enda framställning,
som gjordes, afsåg, att nej-propositionen skulle något förändras,
men kammaren biföll voteringspropositionen utan votering. Jag har
således två prejudikat från gångna tider. Mot dessa står prejudikatet
från i fjol, som fattades med endast 4 rösters pluralitet i denna kammare.
Jag tror icke, att man kan upprätthålla den ovilkorliga regeln,
att då det gäller minskade kostnader för ett ålagdt besvär-, får man
icke votera. Jag tror, att man derigenom skulle komma in på störa
oegentligheter.

Här nämndes äfven, att grundlagens anda talar mot gemensam
votering i detta fall. Men grundlagen skall efter ordalydelsen tolkas,
och då synes mig föreskriften i 65 g riksdagsordningen tydlig.

Här nämndes äfven, att Första Kammaren skulle bättre upprätthålla
sin ställning genom att icke medgifva votering om dylika frågor,
men i det afseendet har jag eu alldeles motsatt mening. Jag tror,
att det egendomliga i svenska statsskicket, att båda kamrarne deltaga
i det gemensamma utskottsarbetet, att Första liksom Andra Kammaren
deltager i samarbetet med budgetens behandling, att, sedan kamrarne
fattat olika beslut, detta föranleder till att kamrarne sammanslås till
eu kammare för att slutligen afgöra frågan — jag tror, att detta stadgande
är i Första Kammarens intresse — jag har redan märkt strömningar
i medkammaren i rigtning att begränsa de gemensamma voteringarna.
Det synes mig ock vara långt mera i deras intresse att
begränsa antalet frågor, om hvilka man kan gemensamt votera än i
Första Kammarens. Derigenom vinner Andra Kammaren en vetorätt,
som den nu icke eger.

Då jag icke anser, att grundlagen i detta fall lägger något hinder
i vägen, har jag velat uttala detta och yrkar bifall till utskottets
förslag.

Herr Reuterswärd: Det är nu icke för att envisas med dem,

som hafva olika mening mot mig, som jag uppträder nu för tredje
gången, men jag har alltid ansett min pligt vara att, så länge jag
tillhör denna kammare, tillse, att dess rätt bevaras. Jag vågar påstå,
att konseqvensen af ett sådant beslut, som här förordats, kan leda
derhän, att man genom gemensam omröstning voterar bort hvilka lagstadganden
som Deist. Hvad hindrar någon att t. ex. väcka motion
om att staten skall öfvertaga alla kostnader i och för skolväsendet,

N:o 34. 10

Lördagen den 29 April, f. m.

Förslag till och räkna ut hvad det gör — så eller så många millioner? Detta
votenngspro- beslutes af den ena kammaren; men den andra säger nej. Skall man
gemensam ol-^ votera om en sådan fråga? Skall man genom gemensam votering
röstning ang. upphäfva en författning? Jag vågar påstå, att konseqvensen af ett
folkskolelärar-dylikt tillvägagående är ytterst vådlig.
personalens Den gjs£e ärade talaren åberopade prejudikat från åren 1874 och
hållanden.'' 1875. Det har någon gång händt, att detta undfallit Första Kammaren
(Forts.) ’ mindre vigtiga frågor, och derför har man icke motsatt sig gemensam
votering, men förlidet år, då precis samma fråga var före, beslöt
Första Kammaren att icke gemensamt votera. Det måtte väl, om
prejudikat skall åberopas, vara ett prejudikat, som är både färskt och
tillämpligt på detta, eftersom det är precis samma fråga.

Herr vice talmannen säger, att det då hängde på 4 röster. Ja,
om det icke hängde på mer än en enda röst eller på den aflagda sedeln,
så påstår jag, att det är lika bevisande som de andra, ty det är
Första Kammarens beslut, och Första Kammaren bör respektera sitt
eget beslut.

Jag yrkar fortfarande afslag.

Grefve Lagerbjelke: 63 §:s sista moment lyder: »Hvad kam rarne

sammanstämmande besluta, det vare Riksdagens beslut. Blifva
kamrarne ej, efter den behandling ofvan är nämnd, om ett beslut ense,
skall frågan, utom i de fall 65 § upptager, anses hafva för den riksdagen
förfallit». Detta är ett allmänt stadgande, och det måste vid
alla tillfällen tillämpas, så snart icke det undantag, som der är gjordt,
måste vara tillämpligt. Men det är en allmänt erkänd lagtolkuingsregel,
att undantag från en allmän föreskrift får icke extensiv!, utan
skall restriktivt tolkas. Då den allmänna föreskriften innehåller, såsom
jag uppläste, att hvad som icke både kamrarne sammanstämmande
besluta anses hafva förfallit, måste det visas, för att gemensam votering
må ega rum, att det är bestämdt föreskrifvet i den åberopade
65 §, att så skall göras. Men 65 § innehåller: »när i fråga om statsutgifter
eller bevillning, eller angående riksbankens eller riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning, inkomster och utgifter, kamrarne
fatta stridiga beslut, som ej uppå vederbörligt utskotts förslag varda
sammanjemkade, skola begge kamrarne hvar för sig rösta om de olika
beslut, hvari hvardera förut stannat». Dermed är uppenbarligen menadt,
att man icke skall gemensamt votera om annat än hvad som
direkt angår statsutgifter eller bevillning. Nu angår detta icke direkt
statsutgifter eller bevillning, utan förändring af en allmän lag. Denna
lag innehåller, att det är skoldistrikten, som skola på sin bekostnad
aflöna folkskolelärare eller folkskolelärarinna med kofoder eller dess
värde i penningar. Det är den allmänna lagen. Deri har hittills icke
någon förändring skett, och förändring deri har icke heller blifvit beslutad,
men nu vill man genom gemensam votering afgöra, att dessa
kommuner, då de betala det penningebelopp, som är dem ålagdt, skola
få ersättning derför med 2/3 deraf. Jag hemställer till hvar och en,
om icke eu allmän lag blir förändrad, och om icke en kommun kommer
i olika ställning, då den skall betala 100 kr., men får 66 kronor
67 öre återbetalda till sig. Jag kan sannerligen icke se annat, än att

Lördagen den 29 April, f. m.

ll N:o 34.

en allmän lag blir förändrad, i fall ett sådant beslut nu skulle fattas, Förslag till
och då ett sådant beslut, så vidt jag förstår, icke kan fattas på sätt ootermgsprobär
är föreslaget eller genom gemensam votering, anhåller jag fort - gemensam °omfarande
om proposition på afslag å den föreslagna voteringsproposi- röstning ang.
tioiien. folkskolelärare

rep er sonalen»
ajlöningsför Friherre

Klinckowström: Jag ber om ursäkt, att jag nödgas ''hållanden.

uppträda ännu en gång i denna fråga, men den siste talaren, äfven- (Ports.)
som herr Reuterswärd, har gifvit mig riklig anledning dertill.

Grefve Lagerbjelke har försökt att genom spetsfundiga förklaringar
och sammanställning af Zat/paragrafer fä sin mening fram rörande det
onödiga och origtiga i att gemensamt votera i denna fråga. Han har
visserligen juridisk bildning — hvilket jag saknar — men jag fruktar,
att han gått för tidigt från mästaren; ty det kan icke förnekas, att
detta är eu statsutgift, och han har nyss sjelf uppläst en paragraf, som
säger, att om alla frågor, som röra statsutgifter, skall gemensamt voteras.
Det finnes många fall, der i lagfrågor äro indragna aflöningsförhållanden,
och då nu sammansatta utskottet icke kunnat ena sig om
denna fråga, som ovilkorligen afser eu statsutgift — ty antingen skulle
statsutgifterna höjas med 360,000 kronor, eller också skulle man i
denna fråga låta dem blifva såsom de äro — kan jag icke finna annat,
än att frågan är underkastad gemensam votering.

Jag förstår mycket väl herr Reuterswärds värme att bestrida
gemensam votering på den grund, att det skulle nedsätta Första
Kammarens lika berättigande med Andra Kammaren, men herr Reuterswärd
torde besinna, att det är nu eu gång så förhållandet. Jag har
många gånger sagt, att det är ett origtigt förhållande, och jag beklagar,
att vid grundlagens författande dess stiftare icke kommit att
tänka derpå. Jag bar äfven i det fallet gjort ett förslag, som jag
tror skall vara fullkomligt tillfredsställande, nemligen att alla voteringar
skulle ske, icke genom total kammare mot total kammare, utan
genom delegerade från hvardera kammaren till lika antal. Då först
blir båda kamrarnes likställighet fullt erkänd, och det vore rätta sättet.

Men varen öfvertygade, mine herrar, att Andra Kammaren kommer
aldrig att gå in derpå. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Reuterswärd: Jag har begärt ordet för att bereda friherre
Klinckowström tillfälle att taga tillbaka sina ord, som sårade
hela Första Kammaren, när han tog sig friheten att säga, att vår högt
ärade f. d. talman, kanske eu grundlagstolkare bättre än någon annan,
begagnade sig af spetsfundigheter för att förtolka grundlagen, ett uttryck
som sårat oss alla. Jag anhåller, att friherren behagade på färsk
gerning återtaga detta ord.

Efter härmed slutad öfverläggning gjorde herr talmannen jemlikt
derunder framstälda yrkanden propositioner, först derpå att den af utskottet
i förevarande memorial föreslagna voteringspropositionen skulle
godkännas och vidare derpå att densamma skulle afslås, samt förklarade
sig anse den senare propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.

N:o 34. 12

Lördagen den 29 April, f. m.

Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som godkänner den i sammansatta stats- och lagutskottets
memorial n:o 6 föreslagna voteringsproposition, röstar

Den, det ej vill, röstar

Ju;

Nej;

Vinner Nej, afslås ifrågavarande voteringsproposition.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja — 29;

Nej — 83.

Friherre Klincltowström erhöll på begäran ordet och yttrade:

Då jag trott mig finna, att kammaren, och synnerligast herr
Reuterswärd, stött sig på ett uttryck, som jag begagnade emot grefve
Lagerbjelkes sätt att tyda denna fråga såsom en lagfråga, vill jag
här, jemte det jag ber honom om ursäkt, förklara, att jag för högt
både aktar och värderar hans personlighet och hans stora kännedom
om grundlagarne, för att han skulle vilja på något sätt minska den
rättvisa uppfattningen af desamma. Om mitt uttryck således måhända
var för starkt, måste jag dock alldeles gifvet hålla mig till saken.
Jag tror, att han, genom sin öfverlägsna förmåga, velat förvexla tvenne
olika saker. Det var endast detta jag velat framföra. Jag ber honom
och kammaren om ursäkt för det uttryck, som jag begagnade och som
kanske var något oegentligt.

^S^^ch 3^ Föredrogs å nyo konstitutionsutskottets den 26 och 28 innevarande
tryckfrihets- månad bordlagda utlåtande n:o 29, i anledning af väckt motion om
förordningen, ändrad lydelse af §§ 2 och 3 tryckfrihetsförordningen.

Herr Berg, Gustaf: Med utskottet har jag varit ense i det

slut, hvartill utskottet kommit, men jag har icke deltagit i justerandet
af utskottets betänkande. Hade jag detta gjort, skulle jag velat framhålla
ett par förhållanden, som jag anser hafva bort i betänkandet
beröras. Jag skall emellertid be att med några ord nu få här framhålla
dessa synpunkter.

Hvad nu först den föreslagna förändringen af 2 § beträffar, kan
någon meningsskiljaktighet icke gerna förekomma, och har heller icke
inom utskottet förekommit, derom, att ett land, som har ett ordnadt
försvar, måste noga och allvarligt tillse, att de handlingar angående
försvarsverket, hvilkas kännedom för en fiende, förklarad eller eventuel,
skulle kunna motverka dessa handlingars betydelse och värde och sålunda
äfven förringa försvaret, att dessa handlingar, säger jag, icke

Lördagen den 29 April, f. m.

13 N:o 34.

få komma till allmänhetens kännedom. Derom har icke heller varitOm ändring af
någon skiljaktighet inom utskottet. Skiljaktigheten har afsett andra
förhållanden, såsom kammaren behagade finna af betänkandet. förordningen.

De handlingar, som nu afses, hafva af motionären betecknats med (rort8.)
»mobiliseringsplaner och dithörande handlingar rörande försvarsverket,
hvilkas kungörande Konungen finner kunna medföra våda för rikets
försvar och säkerhet». Konstitutionsutskottets förslag till tryckfrihetsförordning
af år 1871 och 1872, äfvensom Kongl. Maj:ts proposition i
samma ämne år 1887 beteckna dessa handlingar med »handlingar angående
försvarsverket, hvilkas kungörande kan medföra våda för rikets
säkerhet». — I dessa sistnämnda trenue lagförslag användes sålunda
ett mera generelt uttryck, och det kan möjligen sägas, att det der
använda uttrycket varit något för vidsträckt. Men väljer man nu
motionärens sätt att angifva de handlingar, som afses, tager jag mig
friheten vördsamt hemställa, huruvida icke bland dessa handlingar
äfven borde bemärkas och omnämnas planer öfver våra fästningsverk.

Dessa handlingar äro lika vigtiga att hållas hemliga, som mobiliseringsplaner.
De kunna icke hänföras till »mobiliseringsplaner och dithörande
handlingar» och de böra sålunda genom ett uttryckligt omnämnande
i tryckfrihetsförordningen skyddas.

Flertalet inom utskottet har ansett, att de ifrågavarande handlingarna
redan nu äro skyddade, för det fall nemligen, att dessa handlingar
finnas på ett eller annat sätt intagna i statsrådsprotokollet
eller i protokollet öfver kommandoärenden, i hvilken händelse de åtnjuta
samma skydd som det, hvarmed 2 § omgärdar dessa protokoll.

Men äfven om, såsom jag håller före, denna åsigt är fullkomligt rigtig,
är det dock icke alltid fallet, att dessa handlingar blifva till alla sina
delar eller kunna blifva intagna i dessa protokoll. Redan år 1820
var man derför också betänkt på att gifva åt dessa handlingar ett
mera preciseradt skydd. Kongl. brefvet af den 7 mars stadgar nemligen,
att dessa handlingar skola af presidenten i krigskollegium vårdas
och icke till någon utlemnas utan Kongl. Maj:ts tillstånd. Detta var
ett stadgande, som kunde anses såsom mera ändamålsenligt, än möjligen
till sättet för sin tillkomst välbetänkt och rigtigt.

Motionären har nu satt förbudet för utlemnandet af dessa handlingar
i beroende af den särskilda förklaringen af Konungen, att handlingarna
böra hållas hemliga. Men jag tager mig friheten ännu en
gång hemställa, huruvida det icke skulle vara rigtigare och bättre att
göra stadgandet mera direkt genom att uppställa såsom regel, att dessa
handlingar icke få utlemnas utan Konungens tillstånd.

Äfven om nu sjelfva skyddet för handlingarna är hufvudsak och
straffpåföljden för den, som bryter emot stadgandet, relativt en bisak,
torde man dock böra tillse, att straffet sättes i bättre korrespondens
och öfverensstämmelse med 8 kap. 19 § strafflagen, än nu är fallet. Detta
lagrum stadgar nemligen: »uppenbarar, utgifver eller kungör någon
dessa handlingar, i uppsåt att skada gorå; varde dömd till straffarbete
från och med fyra till och med sex år. Sker det utan dylikt uppsåt;
vare straffet fängelse eller, der faran ringa var, böter.»

Beträffande den föreslagna förändringen i 3 § 10 mom. har man
påstått, att de der använda orden »i krigstid» fått eu plats, som för -

N:o 34. 14

Lördagen den 29 April, f. m.

Om ändring a/orsakade otydlighet i fråga om den betydelse, som man vill inlägga i
tf t - ^essa on''- Äfven om man icke obetingadt kan gilla denna anmärk/öllrdningen^^o''
kan man likväl sätta i fråga, huruvida »i krigstid» eller »under
(Forts.) krigstid» är det rätta uttrycket i denna sak. Orden »under krigstid»
äro väl alldeles detsamma som eller en omskrifning af »sedan krig
utbrutit», men det kungörande, hvarom här är fråga, kan ju anses
vara lika farligt för riket under någon viss tidsföljd, före det krig utbrutit.
Jag föreställer mig derför, att i detta hänseende vore att
föredraga något sådant uttryck, som det, som begagnas i den tyska
press-lagstiftningen, nemligen uttrycket »vid krigsfara eller under
krig». Det vore ett mera vidsträckt begrepp, som sålunda förbjöde
kungörandet äfven torr än ett krig utbrutit.

Under det att jag fullkomligt delar utskottets åsigt om önskvärdheten
att så fort som möjligt erhålla eu lämplig lagstiftning i nu förevarande
fråga och med förhoppning att Ivongl. Maj:t måtte taga frågan
i sin hand, har jag icke något annat yrkande för närvarande att göra
än bifall till utskottets förslag.

Friherre Leijonhufvud, Broder Abraham: Jag är verkligen
icke mycket förvånad öfver att min motion denna gång icke vunnit
någon framgång, ty det är ingen af våra grundlagar, hvari det är så
svårt att vidtaga några förändringar som i tryckfrihetslagen. Äfven
om, såsom här varit förhållandet, konstitutionsutskottets samtliga ledamöter
varit ense om, att eu förändring är behöflig, står det dock alltid
dem emellan, huru ändringen skall formuleras och huru långt den
skall gå. Det är å ena sidan en önskan, att i afseende å säkerhet
mot tryckfrihetens missbruk komma så långt som möjligt och å den
andra sidan en skuggrädsla, att yttrande-friheten skall på något obehörigt
sätt inskränkas.

Jag skall nu be att få yttra några ord i förhoppning om, att
hvad jag kommer att säga skall i någon mån blifva till gagn vid den
utredning, som vid en ny riksdag kan komma att åligga konstitutionsutskottet,
om denna fråga på nytt kommer att upptagas, hvilket jag
förmodar icke skall dröja länge, och, som jag hoppas, då sker genom
regeringens initiativ.

Innan jag går längre, ber jag att med ett par ord få svara på
hvad den siste talaren yttrade om planer öfver fästningsverken. I det
fallet kan jag lugna honom dermed, att dylika planritningar redan
nu, i följd af tryckfrihetsförordningens ordalydelse, icke fä offentliggöras
utan Kongl. Maj:ts speciella tillstånd. De finnas ej upptagna
bland de många handlingar, som af hvar och en kan utfordras och i
tryck offentliggöras, och ingen har heller hitintills framstäf något
anspråk på att ritningar och planer skola kunna utlemnas.

Enligt min motion skulle mobiliseringsplaner och dithörande handlingar
rörande försvarsverket icke få utlemnas, då Konungen finner att
deras kungörande han medföra våda för rikets försvar och säkerhet.
Utskottet, som i det hufvudsakliga delar motionens åsigt, har, tyckes det,
egentligen sökt genom andra bestämmelser afgöra, hvilka handlingar
som böra hemlighållas. Frågan är: hvilka handlingar kunna få offentliggöras
och hvilka icke? Enligt ett af utskottets förslag skulle »utlem -

Lördagen den 29 April, f. m.

15 N:o 34.

nandet af mobiliseringsplaner och till grund för dem liggande liand-ö™ ändring af
lingar kunna förvägras» Men Indika äro då »de till grund för dem ts 3
liggande handlingar» ? Detta måste man först för sig klargöra, innan förordningen.
man lagstiftar, eljest kan det hända att lagen blir för sträng och (Forts)
omöjlig att tillämpa. Man skulle kunna dela dessa handlingar i tre
olika klasser. Till den första klassen höra sådana handlingar, som
hvarken behöfva eller kunna hemlighållas; till den andra sådana, som
det verkligen skulle vara nyttigt att hemlighålla, men som icke kunna
förhemligas i vårt land; och till tredje klassen sådana handlingar, som
båda kunna och böra hemlighållas, och det är om dessa sistnämnda som
lagen bör handla.

Jag vill först påminna om, att en mobilisering i sjelfva verket är
baserad på den ordinarie fredsorganisationen af försvarsväsendet. Derifrån
måste man utgå. Vid mobiliseringen måste så denna fredsorganisation
fullständigas och i alla rigtningar vidare utvecklas, för
att kunna öfvergå från ett relativt lugn till full krigsaktivitet. Alla
de åtgärder, som dervid erfordras, bilda tillsammans mobiliseringen, och
planer och förslag dertill utgöra derför ett mycket omfattande arbete.

Det finnes då, såsom man lätt inser, en del handlingar, som ligga
till grund för mobiliseringen, hvilka äro af den beskaffenhet, att de
äro kända af hela allmänheten. Jag ber dervid endast få påminna
om, att den första grunden för stammens organisation återfinnes i
arméns rangrulla. Vidare är tillgången på stammens styrka känd
genom offentligen tillgängliga statistiska uppgifter. Beväringens indelning
i olika klasser, dess fördelning på de olika vapnen, dess beväpning
och utredning, tillgången på befäl och reservbefäl är allt
sådant, som hvar och en kan få upplysning om. Det är saker, som
icke kunna och icke behöfva hållas hemliga.

Derefter kommer det saker, som det vore godt att kunna förhemliga,
men hvilkas hemlighållande icke går för sig i vårt land, såsom:
tillgång på vapen och ammunition af olika slag uti arméns och
flottans förråd; uppgifter på de tillgångar landet erbjuder för underhåll
af i fält stående trupper, på hästar och fordon användbara för
härens behof; jernvägarnes trafikförmåga vid krigstillfällen; reqvisitionslagarnes
lydelse (om sådana finnas); fästningsverkens och krigsfartygens
tillstånd och beskaffenhet m. m. Allt sådant vore bra att.
kunna hemlighålla för en fiende, men det låter sig icke göra. Uppgifter
derom kunna utplockas ur officiella handlingar, ur Riksdagens
protokoll och ur Kongl. Maj:ts tillkännagifvande om hvad i riket sig
tilldragit och hela vår tillgång på materiel återfinnes till största delen
i de årligen till kammarrätten ingående redogörelserna från de olika
uppbördsmännen. Det är således en klass af handlingar, som icke
kau hemlighållas och som således ej bör inbegripas uti förbudet mot
offentliggörande.

Jag kommer sedan till det, som upptages i den egentliga mobiliseringsplanen
och vill påminna om ett och annat dithörande. Vi hafva
då först personalens fördelning så, att hvar och en kommer på sitt
ställe. Vid en fullständig mobilisering måste hvarje man, som är att
påräkna i krigstid, veta hvar han skall användas första dagen, och
detta gäller ej endast den fast anstälde utan ock beväringsmanneu,

N:o 34. 16

Lördagen den 29 April, f. ni.

Om ändring n/till hvilken åldersklass han än hör, liksom ock hvar och eu som under
SS 2 och 3 en ener annan rubrik är krigsskyldig. Han måste veta hvar han skall
/Irordnin^en bifinna Hg v''d första kallelsen, under hvems befäl han skall stå och
(Forts) till hvilken corps han skall höra. Hvarje officer har sitt bestämda ställe
antingen i ledet vid de stridande trupperna, eller vid staben, eller så-,
som kommenderad utom den truppenhet, han i fredstid tillhör. Depoterna
skola vara organiserade med sin tillhörande personal, och deras
förläggning bestämd och beredd. Manskapets utrustning med vapen,
ammunition, beklädnad och utredning, tross och sjukbehör fullt beräknad
och alla behof förutsedda och beredda. Behofvet af hästar och
fordon noga beräknadt och sättet för deras hastiga anskaffning bestämdt.
Vidare må nämnas samlingsorter, marschvägar, utrustning
med vapen och ammunition, beslagläggning af jernvägar, särskilda
kolonner för ammunition, för skanstyg, för proviant, för kläder, för
sjuktransport och fältsjukhus, fästningarnas besättningar och förråd,
fartygens utrustning och varfvens förstärkning till full kraft m. m.
Allt detta är sådant, som tillhör mobiliseringen och som måste vara
på förhand väl beredt och i detalj uppgjordt.

Nu är frågan: kan en sådau mobilisering sättas i verket eller ens
fullt utarbetas i plan endast på Konungens befallning i kommandoväg?
Man tyckes från en sida hafva felaktiga och öfverdrifna föreställningar
om hvad Konungen i vårt land kan sätta i verket genom beslut i
kommandoväg, och befarar att genom missbruk deraf faror för landet
kan uppstå. Jag behof ver i det hänseende knappast mer än påminna
om, att hvarje sammandragning af trupper eller rörelse af samlad trupp
kostar penningar, och att Konungen ej kan i kommandoväg disponera
några sådana. Äfven de till truppernas läger och öfningar årligen
enligt riksstaten disponibla anslagen fördelas genom föredragning i
statsrådet till sina särskilda ändamål. Till och med om några kompanier
inkallas till Stockholm för att hjelpa garnisonen att uppehålla
ordningen, så måste medel dertill — hvarförutan kommenderingen ej
kan fullgöras — anvisas genom föredragning i statsrådet. Ett annat
skäl hvarför Konungen ej kan ensamt i kommandoväg börja en mobilisering
är, att en sådau fordrar biträde i många rigtningar af civila
myndigheter, särskildt länens styrelse att ihågkomma, och de kunna
ej i kommandoväg åläggas det ringaste utöfver hvad som blifvit i
statsrådet beslutadt. Det är således ej att befara något missbruk till
.skada för landets säkerhet genom de beslut, Konungen kan fatta i
kommandoväg.

Det är derför, enligt min tanke, nödvändigt att skilja emellan
hvad som får offentliggöras och hvad som icke får offentliggöras, och
hetta kan icke öfverlåtas åt någon annan än Kongl. Maj:t. En stor
del af sådana beslut, som rörer arméns försättande på krigsfot och
krigsmagtens mobilisering, är af beskaffenhet, att beslut om deras verkställighet
fordrar föredragning i statsrådet, och eu betydlig del af de
föreskrifter, som ligga till grund för den blifvande mobiliseringen, måste
utarbetas af krigsministern i samråd med cheferna för justitie-, finausoch
civildepartementen och böra således äfven föredragas och pröfvas
i statsrådet. Nu kan emellertid å andra sidan ej denna pröfning och
dermed följande föreskrift om hemlighållande af vissa delar af mobili -

17 N:o 34.

Lördagen den 29 April, f. m.

seringsplanen ske på så sätt, att Kongl. Maj:t sätter sitt beslut om Om ändring af
hemlighållande på hvarje särskildt papper och detta sedan bilägges w 2 ocA 3
dagens statsrådsprotokoll. En mobiliseringsplan är, äfven i vårt lilla Sordnin''<«»
land. ett mycket vidlyftigt opus, som dessutom undergår omarbetning7 (Forts*)
och delvis förändring hvarje år, med iakttagande af arméns stånd vid
årets början och af de förändringar, som skett såväl i afseende på personalen
som materielen. Genom afgång och förflyttningar inom personalen
sker årligen förändring uti individernas placering vid en möjlig
mobilisering. Det bör derför, enligt min åsigt, gå så till, att Konungen
i statsrådet, efter föredragning af krigsministern, bestämmer hvilka
slag af dokument icke fa offentliggöras, och gäller sedan detta beslut,
till dess Konungen finner att förändring i den uppgjorda fördelningen
bör ske.

Nu säger man, att de mobiliseringsplaner, som äro under utarbetande,
äfven böra skjMdas genom lag. I den vägen vill jag svara,
att under utarbetande varande mål äro icke tillgängliga för någon.

Ett koncept eller ett protokoll, som icke är justeradt, kan icke och
får icke offentliggöras, det må röra hvad ärende som helst, utan först
sedan det efter föredragning är färdigt, blir det tillgängligt för allmänheten,
och detta gäller i än högre grad allt som rörer mobiliseringen,
och de delar deraf, som ej få offentliggöras, innefattas dessutom
under det förbud, Konungen fattat rörande hela den kategori,
hvartill de räknas.

Jag vill tillägga, att då frågan nästa gång förekommer i konstitutionsutskottet,
bör utskottet sätta sig i beröring med generalstaben,
då det säkert skall få reda på eu hel del saker, som höra till ämnet.

Då skall utskottet äfven finna, att det är ganska svårt att formulera
ett förslag som detta, om man vill gå den väg, utskottet tyckes hafva
tänkt sig. Men på den väg jag nu angifvit går det deremot ganska
lätt. Jag trodde naturligtvis, att den formulering jag gjort var bra.

Men den kan ju något ändras. Hufvudsaken är att man vinner
ändamålet.

Herr Björnstjerna: Att eu förändring i tryckfrihetsförord ningen

i den rigtning motionären föreslagit är af allra högsta behof
påkallad lär af ingen förnekas, och vi böra således i detta hänseende
vara motionären tacksamma. Den, som i likhet med mig vistats i
Köpenhamn under senaste dansk-tyska kriget, torde minnas, att hvarje
dag voro de köpenhamnska tidningarna fulla af korrespondenser från
krigsskådeplatsen, hvilka rörde sig om icke blott allt hvad danskarne
gjort, utan äfven om allt hvad de tänkte företaga. Det var sorgligt
att se, att något sådant kunde tillåtas; och som kommunikationerna
voro öppna på Tyskland med de svenska ångfartygen, som alla dagar
gingo från Köpenhamn till Liibeck, så kommo dessa tidningar genast
till tyska generalstabens kännedom och voro för den af säkerligen ganska
stort intresse. Detta bidrog således kanske i icke ringa mån till
danskarnes nederlag.

De flesta af herrarne torde äfven känna, att under det senaste
tysk-franska kriget erhöllo tyskarne mycket vigtiga underrättelser angående
de franska truppernas rörelser just genom de franska tidnin Första

Kammarens Prot. 18U3. AVo 34. 2

N:o 34. 18

Lördagen den 29 April, f. m.

Om ändring a/garna. Så skulle det otvifvelaktigt gå äfven här i Sverige, i händelse
SS 2 och 3 Yore nog olyckliga att råka i krig utan att förut några iuskränkfårordnin^en
uiugar i dessa afseenden skett i vår tryckfrihetsförordning. Eljest
1 P(Fort*)**'' kunde alla tidningar i vårt land hvarenda dag återgifva, hvilka trupper
som hade marscherat genom den staden, hvart de skulle taga vägen,
hvilka örlogsfartyg som samlats i den hamnen, och allt sådant, hvilket
sålunda utan tvifvel skulle komma till fiendens kännedom. Att något
således måste göras, torde vi alla inse, och ju förr det kan ske, desto
bättre.

Hvad första punkten i motionärens förslag beträffar, angående
mobiliseringsplaner och dithörande handlingar, har jag just ingenting
att erinra, och jag har med tillfredsställelse sett, att fem af Andra
Kammarens reservanter förklarat, att de anse något i detta hänseende
böra göras.

Den andra punkten i samma förslag, beträffande ändring i 10
mom. af 3 §, kan jag deremot icke biträda, det måste jag erkänna;
den är nemligen alldeles för ofullständig och i vissa fall icke tillfredsställande.
De ord, hvilka motionären vill hafva tillagda i denna punkt,
äro: allt kungörande i tryck af (liksom förut) dels hvad som i krigstid
för fienden uppenbarar krigsmagtens ställning eller rörelser eller
något rådslag eller beslut derom, dels ock etc. Eu föregående talare
har redan anmärkt, att dessa bestämmelser endast gälla krigstid, således
sedau krig blifvit förklarad!, men de röra icke förberedelserna
till krig. Det går dock icke nu till som i gamla tider, att sedan
kriget var förklaradt, hade man kanske tre månader på sig för att
rusta sig, utan då kriget nu utbryter, måste man redan vara. beredd,
man måste, med andra ord, hafva mobiliserat förut. Motionären är
mycket angelägen, att planerna till mobiliseringen skola skyddas, men
sjelfva verkställandet af mobiliseringen har han icke tänkt på att
skydda. Det är väl att hoppas, att icke ett krig skall drabba oss så
hastigt och oförväntadt, att vi icke på förhand hinna taga några mått
och steg mot fienden. Men besinnen, mine herrar, huru det skulle gå,
om under denna tid de svenska tidningarna hvarenda dag berättade:
nu har på Ladugårdsgärdet samlats så mycket trupper, nu har man
börjat befästa inloppet till Norrköping, nu gör man i ordning undervattensminor
för att stänga den och den hamnen o. s. v., allt detta
är icke förbjudet, och det skulle icke blifva förbjudet genom det förslag,
motionären framstält, men detta är dock lika vigtigt som det öfriga
motionären föreslagit.

Utskottet har ganska rigtigt framhållit, att enligt den tyska presslagen
»meddelande i tryck af underrättelser om krigsmagtens ställning
eller rörelser eller om andra åtgärder för försvaret allenast i det
fall anses såsom missbruk af tryckfriheten, att Konungen vid krigsfara
eller under krig genom kungörelse förbjudit sådana underrättelsers
offentliggörande». För öfverträdelse af ett sådant förbud borde stadgas
särskild! straff, dock ej svårare än böter eller fängelse. Det straff,
som enligt motionärens förslag skulle drabba tidningsskrifvare, som
icke menat något ondt med att införa notiser för dagen om hvad de
sett med egna ögon eller hört af andra berättas, skulle blifva alldeles
för strängt. På sätt motionären föreslår skulle nemligen nuvarande

19 N:o 34.

Lördagen den 29 April, f. m.

straffbestämmelse i 10 mom. qvarstå äfven för sådana fall och följ-Om ändring af
aktligen förbrytelsen straffas enligt allmän lag och skriften konfiskeras. ss 2 0.ch 3
Ser man nu efter hvad straffet enligt allmän lag skulle blifva, så åter-lr.yckfr,hetsfinnes
stadgandet derom i 8 kap. 18 och 19 §§ strafflagen. 18 § ly-'' TFortsT"
■der: »har den, som betrodd är att veta hemliga underhandlingar, råd- ^ °r 8‘
slag eller slut i ärenden, derå rikets säkerhet eller rätt emot främmande
magt ligger, dem uppenbarat, eller handling, som han i ty mål
lönlig hålla bort, utan lof utgifvit eller kungjort; dömes till straffarbete
på lifstid eller från och med åtta till och med tio år. Skedde
hrottet utan uppsåt att skada göra, och var faran ringa; då må tiden
för straffarbetet till två år nedsättas.» Denna paragraf afser således
•endast de personer, som äro betrodda att veta hemliga''underhandlingar,
rådslag o. s. v., men här är icke fråga om något sådant, utan om personer,
som berätta hvad de hört eller med sina egna ögon sett.

19 § lyder: »Nu hafva sådana hemligheter eller handlingar, som

i 18 § sägs, kommit till annan persons kunskap eller i hans hand,
och är honom veterligt, att de böra lönliga hållas: uppenbarar, utgifter
eller kungör han dem. i uppsåt att skada gorå; varde dömd till
straffarbete fx’ån och med fyra till och med sex år. Sker det utan
-dylikt uppsåt; vare straffet fängelse, eller, der faran ringa var, böter.»

— Ej heller denna paragraf synes mig tillämplig för de fall jag nyss
anfört.

Uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till ny tryckfrihetsförordning,
afgifven vid 1887 års lagtima riksdag, voro deremot
-ofverträdelser af ifrågavarande slag förutsedda och belagda med straff
af böter eller fängelse. Denna samma kongl. proposition föreslår
ungefär enahanda bestämmelser, som den nyss omnämnda tyska presslagen,
men då Riksdagen upplöstes, kom lagförslaget aldrig till pröfning.
Detta förslags § 8 mom. 3 lyder på följande sätt: »har Konungen
vid krigsfara eller under krigstid genom offentlig kungörelse förbjudit
meddelande åt allmänheten af underrättelser om krigsmagtens ställning
eller rörelser eller om andra åtgärder eller anstalter för försvaret, ma
sådana underrättelser icke i tryck offentliggöras». Der slutar denna
punkt, men ett tillägg torde vara nödvändigt, eljest skulle det blifva
förbjudet att meddela i tryck någonting alls som rörde arméns rörelser,

■och landet skulle således icke få veta något om hvad som tilldrog sig
på krigsskådeplatsen. Detta kunde ju icke vara lämpligt, utan till
punkten borde göras ett tillägg ungefär sådant, som nu finnes i 10
mom._ af § 3 i tryckfrihetsförordningen, så lydande: »om det ej sker med
regeringens tillstånd eller med officiel tillåtelse». Ett sådant tillägg
vore nödvändigt att göra.

Jag föreställer mig nu, beträffande ett sådant förslag som det redan
nämnda, af Kongl. Maj:t framlagda, hvilket följaktligen redan
undergått vederbörlig granskning, innan Kongl. Maj:t framlagt det, att
det icke skulle vara omöjligt, att kamrarne kunde förena sig om ett
beslut i den rigtningen; men jag erkänner likväl, att det är en sak
så godt som hopplös nu vid de sista dagande på riksdagen. Jag ber
dock herrarne betänka, att om icke något sådant förslag blir hvilande
i år, kan det icke antagas till lag förr än om 4 år. Jag hoppas och
tror visserligen, att Sverige icke skall under dessa fyra åren råka i

N:o 34. 20

Lördagen den 29 April, f. m.

Om ändring dragon krigsfara, men det är likväl tänkbart, och det vore således högst
SS 2 och 3 yigtigt, synes det mig, att redan vid denna riksdag få det förslaget
rrordnin n ^vilande, då skulle det kunna blifva lag redan vid nästa riksdag. Jag
joror nmffen. £"res-|-rQjer mig också, att, i fall kammaren ville på något sätt uttala
'' 01*sig till förmån för det förslag jag uppläst och hvilket i allt hufvudsakligt
redan är af Kongl. Maj:t en gång framlagdt, konstitutionsutskottet
skulle kunna hinna att ganska snart behandla detsamma.

Jag skall bedja att ännu en gång få uppläsa det förslag jag önskar
framställa. Med anslutning, som jag nämnde, till Kongl. Maj:ts.
vid 1887 års riksdag framlagda förslag skulle jag således vilja, att
efter 10 mom. uti 3 § tryckfrihetsförordningen, sådant det nu lyder,
tillädes, helst som ett särskildt moment:

Har Konungen vid krigsfara eller under krigstid genom offentlig
kungörelse förbjudit meddelanden åt allmänheten af underrättelser
om krigsmagtens ställning och rörelser eller om andra åtgärder eller
anstalter för försvaret, må sådana underrättelser icke i tryck offentliggöras
(detta är ordagrant Kongl. Maj:ts förslag i denna punkt;,
men här skulle jag, på sätt jag nämnde, vilja göra det tillägg som
följer) med mindre tillstånd dertill gifvits af vederbörande myndighet
(hvilket tillägg är i full öfverensstämmelse med nuvarande 10
mom.) Slutligen ville jag, också i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
dåvarande förslag, tillägga: Öfverträdelse häremot straffes med

fängelse från och med en månad till och med två år eller i lindrigare
fall med böter.

Jag vågar icke yrka på bifall af kammaren till ett sådant förslag
nu genast, då en förändring i en paragraf af grundlagar^ ej lärer
böra antagas utan närmare granskning, men jag ber att på dessa grunder
få yrka återremiss.

Herr Bergius: Den föreliggande motionen afser två olika frågor,

den ena om införande af en bestämmelse i 2 § tryckfrihetsförordningen,
att mobiliseringsplauer och dithörande handlingar rörande försvarsverket
under vissa förhållanden icke skola få utlemnas eller, kungöras,
och den andra angående en bestämmelse i 3 § tryckfrihetsförordningen,
att allt kungörande i tryck af hvad som i krigstid^ för
fienden uppenbarar krigsmagtens ställning eller rörelser eller något
rådslag eller beslut derom skulle vara förbjudet. Efter hvad jag
tror voro utskottets ledamöter ense derom, att i tryckfrihetsförordningen
kunde erfordras ytterligare bestämmelser rörande dessa frågor,
än de, som för närvarande finnas. Deremot uppstod en så stor meningsskiljaktighet
angående beskaffenheten af de bestämmelser, som borde
införas, att någon enighet icke kunde uppnås.

Beträffande först frågan om förbudet att utlemna mobiliseringsplaner
och dithörande handlingar, så anser jag för min del, att stadgandet
derom borde formuleras så, att det såsom regel uttrycker, att
de icke få utlemnas. Jag hade satt upp ett förslag, som jag framlade
i utskottet och som afser ett tillägg till 2 §. Det har följande lydelse: »§

2. 4:o. Att mobiliseringsplaner och dit hörande handlingar

icke må utlemnas utan Konungens tillstånd. Kungöras sådana hand -

Lördagen den 29 April, f. m.

21 N:o 34.

ringar i tryck, utan att Konungen dertill gifvit lof, straffes utgifvarenOm ändring af
med fängelse från och med två månader till och med två år.» ss 3

Å andra sidan framstäldes det förslag, att utlemnande! af mobili- förordningen.
seringsplaner och till grund för dem liggande handlingar skulle kunna (Forts.)
förvägras endast i det fall, att deras offentliggörande blifvit, såsom för
rikets säkerhet vådligt, genom förordnande af Konungen i statsrådet
förbjudet samt att öfverträdande af detta förbud skulle kunna, der omständigheterna
ej voro synnerligen försvårande, få umgällas med böter.

Således skulle, när mobiliseringsplaner fastställas eller när de förändras
i ett eller annat hänseende, de få utlemnas, såvidt icke Konungen,
genom förordnande i statsrådet, sådant förbjudit, och meningen vore
då, att derom skulle utfärdas kungörelse. Det synes mig icke vara
lämpligt, att då en ändring i mobiliseringsplanerna sker, det skall
kungöras, att något sådant skett.

Jag ansåg i utskottet och tycker fortfarande, att ett sådant stadgande
är alldeles oantagligt. Da tror jag det är bättre sådan tryckfrihetsförordningen
för närvarande är, enligt hvilken, efter hvad utskottet
yttrat, faststälda mobiliseringsplaner och dithörande handlingar
icke få utan vederbörligt tillstånd utlemnas.

Beträffande den andra frågan, om kungörandet i tryck af hvad
som i krigstid för fienden uppenbarar krigsmagtens ställning eller rörelser
eller något rådslag eller beslut derom, så tror jag, för min del,
att stadgandet i tryckfrihetsförordningen borde bringas i full öfverensstämmelse
med allmän strafflag, att det således borde vara enahanda
ansvar för kungörandet i tryck af sådana underrättelser, som det är
för att meddela den muntligen eller skriftligen. Man har svårt att
förstå, hvarför det skall vara strängare ansvar, om jag muntligen eller
skriftligen meddelar något, som uppenbarar krigsmagtens ställning,
än om det tryckes. Om det är så mycket mildare ansvar att trycka
ett meddelande än att lemna det skriftligen eller muntligen, så trycker
man det naturligtvis.

Beträffande förevarande fråga föreslog jag i utskottet ett tillägg
till ö § 10 mom. af följande lydelse:

3. 10:o. Allt kungörande i tryck — — — —------

konfiskeras.

»Hvad nu är stadgadt gälle äfven för det fall, att någon under
krigstid i tryck kungörer hvad som för fienden uppenbarar krigsmagtens
ställning eller rörelser eller något rådslag eller beslut derom.»

Det borde således, jag säger det ännu en gång, vara samma ansvar,
om man trycker dylika underrättelser, som om man muntligen
eller skriftligen meddelar den.

Det kunde, som jag förut nämnt, icke uppnås någon enighet, och
vid detta förhållande ansåg man, att det icke tjenade något till att
framlägga något förslag, utan man trodde det vara bäst, att låta frågan
nu fälla, då Kongl. Maj:t vid en kommande riksdag antagligen
framlägger förslag i ämnet.

Nu ber jag, med anledning af yrkandet om återremiss, få fästa
uppmärksamheten derpå, att det skulle blifva nästan omöjligt för utskottet
att före Riksdagens slut utarbeta något förslag rörande dessa
frågor, som kunde vinna Riksdagens bifall. Frågan kan icke företagas

N:0 34. 22

Lördagen den 29 April, f. in.

Om ändring afi utskottet förr än utskottet blifvit i tillfälle att taga kännedom om
2 3 den diskussion, som i dag egt rum i denna fråga, och det dröjer derå

förordningen, dagar, innan den kan blifva tillgänglig för utskottet.

(Forts.) '' Jag tror icke, att en återremiss tjenar till någonting, hvarför jag
anhåller om bifall till utskottets hemställan.

Herr Sjöcrona: hinder denna riksdag har det i de flesta frågor,,

som behandlats inom konstitutionsutskottet, visat sig, att de båda kamrarnes
särskilda ledamöter stått mot hvarandra, till följd hvaraf något
positivt resultat icke kunnat vinnas af utskottets arbete. Naturligtvis:
kan det icke falla mig in att vilja klandra den ene eller andre ledamoten
i utskottet för det han vidhållit sin åsigt och icke ansett sig
kunna jemka på den, allra minst kau jag göra det beträffande Första
Kammarens ledamöter i utskottet, då ju i de allra flesta fall kammaren
bifallit deras hemställan och jag för min del deltagit i besluten härom.
Hvad särskilt denna fråga angår har dock märkligt nog hela utskottet
kommit till samma slut, men på det lika märkliga skälet, att
så olika meningar gjort sig gällande inom utskottet, att man icke
kunnat sammanjemka dem till ett förslag, som utskottet trodde kunna
blifva antaget. Mig synes emellertid, som om just i denna fråga det
icke bort vara omöjligt att med god vilja å ömse sidor kunna åstadkomma
ett positivt resultat. Alla böra vara ense om — och i denna
sak inträffar också egendomligt nog, att alla både inom utskottet och,
som jag tror, äfven inom riksdagen äro ense derom — att mobiliseringshandlingar
skola hållas hemliga, och att föreskrifter böra meddelas, så
att detta också verkligen kan ske. Men då en af Konungen meddelad
befallning om dylikt hemlighållande står i formel strid med tryckfrihetslagen,
är det gifvet, att detta måste medföra en mängd oegentligketer
och svårigheter. Jag skall tillåta mig att i allra största korthet
antyda, huru förhållandet ställer sig vid en länsstyrelse.

Då en skrifvelse rörande mobiliseringen ankommer till en länsstyrelse,
är den stäld antingen till landshöfdingen personligen eller,
om den som aflåtit skrifvelsen vet, att denne icke för tillfället är i
tjenst, till vederbörande landssekreterare eller landskamererare och på
handlingen finnes tecknadt ordet »hemlig». För att nu icke hvem som
helst skall kunna vara berättigad att komma och säga: låt mig få se
denna handling! finnes intet annat att göra, än att eu sådan handling
icke intages i diariet och att alla koncept till skrifvelse!- från länsstyrelsen
rörande mobiliseringen icke heller intagas i konceptbrefboken;
utan landssekreteraren och landskamreraren få hvar för sig läsa in
dessa papper. Nu utgöras dessa papper mest af handlingar om huru
många portioner, som skola tillhandahållas på det eller det stället,
huru många man, som skola ligga der, huru många hästrationer, som
skola tillhandahållas och annat sådant, som icke är af något mera allmänt
intresse. Men det skulle ju dock kunna hända, att en person
af nyfikenhet eller kanske till och med af kitslighet kommer och begär
att få se en viss uppgifven handling. Naturligtvis svarar landshöfdingen
eller vederbörande föredragande: nej, ni kan icke få se den!
Men om personen i fråga då vänder sig till hofrätten med eu anmälan,
att han, i strid mot tryckfrihetslagens uttryckliga föreskrift,

23 Jf:o 34.

Lördagen den 29 April, f. in.

icke fått se den begärda handlingen, så är jag icke viss om, att ickeOm ändring af
hofrätten och kanske äfven högsta domstolen dömer vederbörande ff Ifrigt,.
tjensteman till ansvar för att han icke stält sig grundlagens bud till förordningen.
efterrättelse. Dermed är dock ej så synnerligen stor fara förenad, ty (Forts.)
man bör väl kunna antaga, att Kongl. Maj:t skulle i nådeväg befria
en sådan tjensteman från ansvar för det han lydt Kongl. Maj:ts egen
befallning. Men domstolen kan måhända äfven ålägga myndigheten
att lemna ut handlingen i fråga, och det beslutet kan icke af Kongl.

Maj:t på administrativ väg ändras. Detta kan ju anses såsom en
öfverdrifven farhåga, men jag nämner det såsom ett bevis på hvart
detta tillstånd skulle kunna leda. En annan olägenhet är den, att,
då man icke har dessa handlingar införda i diariet, är det omöjligt
att hålla ordentlig kontroll öfver huru hithörande ärenden behandlas.
Landshöfdingen kan för tillfället vara borta i och för angelägenheter
inom länet eller också tjenstledig, och under tiden ankommer en mobiliseringskandling.
Han kan sedermera icke se i diariet, om ett sådant
papper kommit eller icke, och om mot förmodan — jag vill icke
antaga att något sådant skall hända, men möjligt är det dock — en
sådan handling blifvit förlagd, kan landshöfdingen icke se och ej heller
bevisa, att vederbörande fått mottaga densamma. Jag hemställer, om
icke dessa korta antydningar hänvisa på ett tillstånd af den beskaffenhet,
att det med det snaraste bör afhjelpas, och om det kan vara önskvärdt,
att vi skola vänta allra minst 4 år, innan dessa förhållanden på
ett tillfredsställande sätt ordnas.

Nu har utskottet i motiveringen förmenat, att faststälda mobiliseringshandlingar
skulle vara skyddade för offentliggörande derigenom,
att de äro, såsom en talare yttrade, intagna i vederbörande statsrådsprotokoll
eller protokoll öfver kommandoärenden, men att detta icke
skulle gälla om icke faststälda, d. v. s. afgifna men ej godkända förslag
i fråga om mobiliseringen, som inlemnats till Kongl. Maj:t. Häremot
hafva några utskottsledamöter från Andra Kammaren reserverat
sig, och jag får säga, att jag i hufvudsak instämmer med dem. Den
omständigheten, att eu dylik handling blifvit faststäld eller icke faststäld,
kan icke verka något i denna sak. Ty om, såsom eu talare
yttrade, sådana handlingar införas i protokollet —■ hvilket jag för min
del icke tror ega rum, ty protokoll bruka icke uppsättas på det sättet
— men om de införas, så sker det naturligtvis derför, att de genom
föredragningen underställas Konungens pröfning och oberoende deraf
att Konungen fastställer dem eller icke. Då således såväl faststälda
som icke faststälda vore införda i protokollet, skulle om begge gälla
precis detsamma. Om sådana handlingar emellertid blifvit införda i
protokollet och faststälda, är det gifvet, att ett sådant Konungens beslut
skall föranleda till någon expedition. Ett faststäldt förslag till
mobiliseringsplau skall väl, åtminstone i de flesta fall — jag känner
icke fullt till detaljerna — gå tillbaka till den myndighet, som inskickat
handlingen, till generalstaben, generalbefäl, chefsembeten och
länsstyrelser, och om så sker, äro dessa handlingar icke på minsta vis
skyddade af grundlagens bestämmelse, att statsrådets protokoll och dithörande
handlingar icke få visas förr än 50 år förflutit. Jag tror så -

N:0 34. 24

Lördagen den 29 April, f. m.

Om ändring a/ledes, att redan bär hade mycket val en sammanjemkning af åsigterna
SS lf°Ch 3 inom utskottet kunnat och bort ega ram.
förordningen. Alla inom utskottet äro ense om, att det finnes några mobiliserings(Forte.
) handlingar, beträffande hvilka eu lagstiftningsåtgärd bör vidtagas i
ändamål att förtydliga tryckfrihetsförordningens bestämmelser derhän,
att dessa handlingar icke böra få offentliggöras. Men i fråga om
hvilka åtgärder, som borde vidtagas, hafva olika meningar gjort sig
gällande. Utskottet yttrar: »Under det en mening velat stadga, att
mobiliseringsplaner och dithörande handlingar ej någonsin finge utan
Konungens tillstånd utlemnas, äfvensom ansett, att å offentliggörandet
i tryck af sådana handlingar, när de skulle hållas hemliga, ej borde
följa mindre straff än fängelse, så har en annan åsigt velat göra gällande,
att utlemnande af mobiliseringsplaner och till grund för dem
liggande handlingar skulle kunna förvägras endast i det fall, att deras
offentliggörande blifvit, såsom för rikets säkerhet vådligt, genom förordnande
af Konungen i statsrådet förbjudet», och har man å den sistnämnda
sidan velat hafva mindre ansvar. Det hufvudsakliga i denna
åsigt är, att det skulle af Konungen i statsrådet förordnas, att mobiliseringshandlingar
icke finge utlemnas. Det är väl detta som mött
motstånd antagligen från Första-Kammarledamöternas sida i utskottet.
Jag kan dock icke rigtigt förstå, att någon fåra skulle ligga i detta.
Den enda fara jag kunde tänka mig vore att, derför att denna sak
behandlas i statsrådet, statsrådsprotokollet derom skulle komma till
konstitutionsutskottet och genom konstitutionsutskottets betänkande
kunna delgifvas Riksdagen och till följd deraf äfven den stora allmänheten,
liksom detta äfven skulle kunna ske genom reservationer, något
som vi på senare tiden fått bevittna i fråga om innehållet i statsrådsprotokollen.
Ja, mine herrar, detta skulle kunna tänkas! Men har
det eu gång kommit derhän, att Riksdagens eget konstitutionsutskott
tager sig före att i sitt betänkande publicera hvad som icke bör publiceras,
då hjelpa inga lagbestämmelser; och jag föreställer mig, att, vill
man hafva ett fruktbart arbete i ett sådant ämne som det föreliggande,
får man icke utgå från en förutsättning, att något dylikt någonsin
kan hända. Således tror jag, att äfven bär en sammanjemkning af
åsigterna kunnat ega rum.

Hvad angår den andra delen af motionen eller om offentliggörande
i tryck af »hvad som i krigstid för fienden uppenbarar krigsmagtens
ställning eller rörelser eller något rådslag eller beslut derom», så innehåller
utskottets betänkande följande: »En mening har, med anslutning
i sak till motionärens förslag, velat till 10 momentets nuvarande
lydelse foga ett tillägg af innehåll, att hvad som i samma moment
stadgats äfven skulle gälla för det fall, att någon under krigstid i
tryck kungjorde hvad som för fienden uppenbarade krigsmagtens ställning
eller rörelser eller något rådslag eller beslut derom. Genom antagande
af ett förslag i denna rigtuing skulle, enligt samma mening,
tryckfrihetsförordningens bestämmelse i förevarande afseende komma i
full öfverensstämmelse med stadgandet i 8 kap. 9 § strafflagen. Eu
annan mening åter har i nära öfverensstämmelse med den grundsats,
som i tyska presslagen fått sitt uttryck, velat åt det ifrågasatta stadgandet
gifva den affattning, att meddelande i tryck af underrättelser

Lördagen den 29 April, f. m.

25 N:o 34.

om krigsmagtens ställning eller rörelser eller om andra åtgärder förOm ändring af
försvaret skulle allenast i det fall anses såsom missbruk af tryckfri- ?fochk 3
heten, att Konungen vid krigsfara eller under krig genom kungörelse /^.l/Jningen.
förbjudit sådana underrättelsers offentliggörande. För öfverträdelse af (Forta^
detta förbud skulle, enligt sistnämnda åsigt, stadgas särskildt straff,
som dock ej borde bestämmas svårare än böter eller fängelse».

Här är således alldeles samma förhållande som vid den förra
punkten; å ena sidan en väl långt drifven rädsla för en möjlig inskränkning
i tryckfriheten och å andra sidan kanske ett väl segt motstånd
mot hvad som till förekommande af sådan fara föreslagits. Jag
tror således, att äfven i detta fall en sammanjemkning af åsigterna
kunnat åvägabriugas. Hvad särskildt angår straffbestämmelserna, kan
jag icke föreställa mig att man icke inom utskottet skulle kunna blifva
ense derom.

På grund af hvad jag sålunda anfört skall jag tillåta mig instämma
i det af herr Björnstjerna framstälda yrkandet om återremiss.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjordes i enlighet
med derunder framstälda yrkanden propositioner, först på bifall till
hvad utskottet i förevarande utlåtande hemstält och vidare derpå, att
utlåtandet skulle visas åter till utskottet, hvilken senare proposition
förklarades vara med öfvervägande ja besvarad.

Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 26 och 28 i denna
månad bordlagda utlåtande n:o 71, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
angående upplåtelse till Norrköpings stad af mark från indragna
hospitalslägenheten Hospitalsholmen, biföll kammaren hvad utskottet
i detta utlåtande hemstält.

Herr talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till sammanträdets
fortsättande kl. 7 e. m.

Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 26 och 28 innevarande
april bordlagda utlåtande n:o 72, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition till Riksdagen angående disposition till svenska kyrkan i
Paris af öfverskott å de från svenska kronans fastighet i Konstantinopel
inflytande hyresinkomster, biföll kammaren hvad utskottet i detta utlåtande
hemstält.

Vid förnyad föredragning af bevillningsutskottets den 26 och 28
i denna månad bordlagda betänkande n:o 22, angående beräkning af
vissa bevillningar för år 1894, biföll kammaren hvad utskottet i nämnda
betänkande hemstält.

N:o 34. 26

Förslag till
lag om stiftsstyrelse.

Lördagen den 29 April, f. m.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande lagutskottets
den 26 och 28 innevarande månad bordlagda utlåtande n:o 58, i anledning
af ej mindre Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
stiftsstyrelse, än äfven väckta motioner i ämnet.

1 punkten.

Herr statsrådet Gilljam: Då lagutskottet för sitt afslag på Kongl.
Maj:ts proposition uti ifrågavarande afseende anfört förnämligast dels
att i propositionen ej skulle finnas någon utredning af, huru man
tänkt sig den blifvande läroverksstyrelsen ordnad, sedan den nya stiftsstyrelsen
blifvit införd, och dels att det ej funnits för utskottet tillräckligt
tillfälle att bedöma de kostnader, som deraf skulle uppstå, och
då dessa båda saker ålegat chefen för ecklesiastikdepartementet, skall
jag nu be att få nämna några ord beträffande dessa af lagutskottet
anförda argument.

Det är ju ofta nog en smaksak, huruvida man vid framläggande
af eu kongl. proposition bör strängt hålla sig inom gränsen för sjelfva
hufvudfrågan eller om man för dess belysning skall intaga frågor, som
med denna hufvudfråga kunna stå i närmare eller fjermare samband.
I allmänhet taget torde det dock vara förhållandet, att den egentliga
frågan snarare bör främjas än på något vis förhindras genom att få
betraktas ensam i och för sig. Jag hade för öfrigt alls ingen anledning
att antaga, att Riksdagen skulle anse, att frågan om läroverksstyrelsen
oskiljaktigt sammanhängde med frågan om stiftsstyrelsen.
Och visst är, att man för ett behöfligt förslag i afseende på läroverksstyrelsen
hade eu stor nytta af att ega en fast utgångspunkt, så att
man verkligen visste, hvar man hade att börja.

Jag vill vidare fästa uppmärksamheten på, att stiftsstyrelsen ju
är en kyrkolagsfråga, framlagd för Riksdagen efter föredragning af
chefen för justitiedepartementet. Chefen för ecklesiastikdepartementet
hade med denna fråga ingen annan omedelbar befattning äu att utreda
de ekonomiska förhållanden, som kunde blifva en följd af kyrkolagsförslaget.
Det var således, enligt min åsigt, redan deri ett skäl
för, att chefen för ecklesiastikdepartementet höll sig blott och bart
till det som honom ålåg. Jag har i detta afseende jemväl följt den
väg, som kyrkolagskomitén sjelf anvisat. Den har vid sitt framställande
af förslag till stiftsstyrelse på det noggrannaste af hållit sig från
hvarje inblandning af frågan om läroverksstyrelsens anordning. Herrarne
kunna icke i det af kyrkolagskomitén utarbetade förslag, såsom
det af Kongl. Maj:t för Riksdagen framlagts, skönja ett enda spår af
tal om läroverksstyrelse. Först i den sista paragrafen af den instruktion
för stiftsstyrelsen, som äfven af kyrkolagskomitén föreslagits, fast
den ej behöft föreläggas för Riksdagen, först der nämner komitén,
att beträffande läroverksstyrelsen är särskilt stadgadt. Jag har vidare
följt den väg, som högsta domstolen anvisade, ty den har särskild!
framhållit, att komitén i sitt förslag till stiftstyrelses ordnande uteslutande
har tänkt på kyrkostyrelse; och det är på denna grund som
högsta domstolen ansett det vara mindre följdrigtigt, att komitén såsom
femte ledamot i stiftsstyrelsen föreslagit i första hand en lärare,

Lördagen den 29 April, f. m.

27 N:o 34.

anstalt! vid universitet, allmänt läroverk eller folkskolelärareseminarium. Förslag till
På grund deraf föreslog ock högsta domstolen i detta afseende den la9om
ändring, att i stället för komiténs bestämmelse skulle blott bestämmas, siyre stillt
den femte ledamoten skulle vara eu lekman, kvilket förslag äfven '' or 8''
af Kongl. Maj:t upptogs.

Men jag vågar ytterligare påstå, att jag sagt tillräckligt för att
Riksdagen skulle kunna veta, i hvilken rigtning ungefärligen jag tänkt
mig eu anordning af läroverksstyrelsen. På sid. 29 i Kongl. Maj:ts
proposition finnes i mitt anförande inflickadt ett stycke, der jag just för
att undvika allt missförstånd antydt hvad åtminstone jag i frågans
nuvarande skede ansåg behöfva sägas. Sedan jag sagt, att jag omedelbart
icke hade något annat att göra med förslaget om stiftsstyrelse
än att utreda kostnadsfrågan och att sättet för stiftsstyrelsens sammansättning
icke hade något med handläggningen af ärenden rörande läroverken
att göra, så tillägger jag, att hela frågan om läroverksstyrelsen
torde böra blifva föremål för särskild pröfning, sedan den nu föreslagna
omgestaltningen af stiftsstyrelsen blifvit genomförd, enär domkapitlen
i sin nya form vida mindre än förr skulle lämpa sig till styrelse åtminstone
för de allmänna läroverken. Häraf torde väl med all önskvärd
tydlighet framgå, att det aldrig varit åtminstone min mening,
att stiftsstyrelsen, sådan den efter komiténs och Kongl. Maj:ts förslag
föreligger för Riksdagen, på något sätt skulle kunna tänkas såsom
blifvande läroverksstyrelse. Det är till och med af dessa ord ganska
tydligt, att jag ej ens känt mig tillfredsstäld af det förslag till läroverksstyrelsens
anordning, som komitén i ett särskildt förslag till författning
derom har framstält. Ty äfven detta innebär ett bestämdt
försvagande af den nuvarande läroverksstyrelsen. Denna består, såsom
herrarne hafva sig bekant, för närvarande af biskopen, domprosten
och det i stiftsstaden belägna högre läroverkets lektorer — 5 å 6 personer,
såsom åtminstone fallet är på de flesta ställena. Enligt kyrkolagskomiténs
förslag skulle den komma att bestå af biskop, domprost,
en rektor, en lektor och en annan lärare vid universitetet, allmänt
läroverk eller folkskolelärareseminarium i stiftsstaden. Det är blott
under ett vilkor, som jag anser denna sammansättning vara antaglig ;
och dit skall jag strax komma. Jag fortsätter mitt anförande: »Bäst
vore naturligtvis, om en sjelfständig öfverstyrelse för nämnda läroverk
blefve upprättad.» Mera har jag icke sagt beträffande denna sak af
det enkla skälet, att jag anser detta vara ett mål, hvars förverkligande
ligger långt bort i framtiden, emedan det är eu dyr affär. Läroverlcskomitén
1882—1884 hade ock ett dylikt förslag till öfverstyrelse uppe
och beräknade, att kostnaderna för den skulle komma att uppgå till
omkring 40,000 kronor eller, om man möjligen i samband dermed
kunde indraga en byrå i ecklesiastikdepartementet, till omkring 30,000
kronor, efter hvad jag vill minnas. Läroverksbyrån i ecklesiastikdepartementet
kan väl få sitt arbete mycket lättadt genom inrättande
af en öfverstyrelse, men kan dock knappast på den vägen göras helt
och hållet obehöflig, emedan den har många andra åligganden derjemte
att sköta. Jag vill särskildt fästa uppmärksamheten på universiteten
och de tekniska undervisningsanstalterna. Sedermera kommer
jag till det jag egentligen ansåg mig böra framhålla och som jag

Nso 34. 28

Lördagen den 29 April, f. m.

Förslag till
lag om stiftsstyrelse.

(Fort9.)

anser vara det vigtigaste vid hela läroverksstyrelsens blifvande anordning:
»Men framför allt torde det blifva nödvändigt att vidtaga en
alldeles ny anordning af de nuvarande grofven för erhållande af anställning
vid dessa läroverk.» Undervisningsprofven äro läroverksstyrelsens
ömtåligaste och svåraste åliggande. Tager man bort dessa
från läroverksstyrelsen och anordnar dem på ett annat sätt, då kan
jag med mycket större frihet röra mig vid förslagets afgifvande om
en läroverksstyrelse. Då behöfver den icke vidare vara sammansatt
så uteslutande med hänsyn till pedagogisk erfarenhet och fackbildning,
som den måste vara, om den äfven har profven att sköta. Jag antydde
genom en hänvisning till sista skolkomitén 1891, huru ungefär
jag tänkte mig dessa prof anordnade och slutar med, att den af kornitén
förordade anordningen af profven skulle enligt beräkning kräfva
en årlig utgift af något öfver 10,000 kronor. Dessa 10,000 kronor
lära väl ej kunna bekommas annorledes än att Kongl. Maj:t går till
Riksdagen med en framställning i frågan, och en sådan framställning
lär väl i motiveringen komma att omfatta förslag till läroverksstyrelsens
hela anordning. Jag tillägger i förbigående detta med anledning
af hvad en motionär i Andra Kammaren har antydt, att det tyckes
vara Kongl. Maj:ts mening att ordna hela denna sak utan att låta
Riksdagen derom få någon kännedom. — Med hvad jag nu sagt tror
jag mig hafva visat, att Riksdagen verkligen har fått så mycken ledning
för sitt omdöme i ifrågavarande hänseende, som den kunnat behöfva
vid behandlingen af förslaget om den nya stiftsstyrelsen.

Lagutskottet har för det andra anfört, att af den kongl. propositionen
icke framgår, huru styrelsen för de allmänna läroverken och
folkskolelärareseminarierna skulle ordnas, derest icke, innan den föreslagna
lagen om stiftsstyrelse trädde i kraft, definitivt beslut derom
hunnit fattas. Till bemötande häraf vill jag erinra, att det ej varit
meningen att den nya stiftsstyrelsen skulle träda i kraft förr än från
den 1 januari 1895, och vid 1894 års riksdag har således Kongl. Maj:t
tillfälle att framlägga sitt förslag till läroverksstyrelse. Skulle det
då så inträffa, att detta förslag ej af Riksdagen antages, hvad händer
då, mine herrar? Jo, följden blir, att precis samma läroverksstyrelse,
vi nu hafva, fortfarande kommer att fungera intill dess ett beslut i annan
rigtning fattas. Det är visserligen sant, att de nuvarande kyrkostyrelserna
och läroverksstyrelserna på de flesta ställen bestå af alldeles
samma personer, men om dessa samma personers funktioner i
ett afseende upphäfvas genom ett beslut af Kongl. Maj:t och Riksdagen,
lär väl icke deraf följa, att ej samma personer kunna fortsätta
med andra funktioner, till dess de blifva aflösta äfven från dem; ty
de ifrågavarande platserna och deras innehafvare hafva vi fortfarande qvar.

Vidare har lagutskottet såsom ett skäl för sitt afstyrkande af
Kongl. Maj:ts förslag anfört, att någon framställning ej är gjord till
innevarande Riksdag om beloppet af den ersättning, som bör tillkomma
de ledamöter af den föreslagna stiftsstyrelsen, som Kongl. Maj:t skall
ega att förordna. Jag vågar påstå, att icke heller detta skäl bär stor
betydelse. Kongl. Maj:t ansåg icke lämpligt att till 1893 års Riksdag
göra en bestämd framställning om ett anslag, som ej skulle utgå förr
än från den 1 januari 1895. Det är ock enligt min åsigt tillräcklig

29 N:o 34.

Lördagen den 29 April, f. m.

tid att göra detta vid nästa riksdag. Har Kongl. Maj:t och Riksdag Förslag till
till dess blifvit ense om eu ny anordning åt stiftsstyrelserna, hvilken laO om
gillats af kyrkomötet, skola dessa naturligtvis ha det anslag, som för s^rt ’e''
deras verksamhet är nödvändig. Och skulle, mot förmodan, Riksdagen '' or
ej gifva det, ej är det Riksdagen, som på något vis kommer i en
prekär ställning, utan vida mer Kongl. Maj:t. Men jag påstår, att
det i Kongl. Maj:ts proposition fins tillräckligt material framlagdt för
att precis bedöma kostnaden af den ifrågasatta förändringen af de
nuvarande domkapitlen till de föreslagna stiftsstyrelserna. Der står
uttryckligen, att biskopen och domprosten icke skulle få någon annan
ersättning än den, som på vissa håll redan nu utgår. För stiftssekreteraren,
den tredje ledamoten, är en ordentlig kostnadsberäkning uppgjord,
som återfinnes på näst sista sidan i Kongl. Maj:ts proposition.

Vidare skulle för de af Kongl. Maj:t förordnade medlemmarne eller
de för 5 år utsedde, två ledamöter, beräknas såsom ersättning dels
arfvoden — det står i Kongl. Maj:ts proposition beräknadt derför ett
belopp af 7,000 kronor under förutsättning, att Hernösands stift blefve
odeladt, och en proportionerlig förhöjning, om det blefve deladt — dels
rese- och traktamentsersättning efter gällande bestämmelser, som naturligtvis
ej kan till beloppet bestämmas på förhand, då man ej vet,
huru långt de blifvande ledamöterna få till stiftsstaden och huru många
sammankomster domkapitlen komma att hålla under året. Skulle
Riksdagen nu förklara, att den godkände Kongl. Maj:ts beräkningar
— ja, då kan jag några få timmar härefter för Riksdagen framlägga
så fullständiga uppgifter på de kostnader den förändrade organisationen
skulle medföra, som på förhand kunna lemnas. Om någon skulle vilja
göra den invändningen, att det står intet taladt om utgifterna för
amanuenser, vaktmästare och expeditioner, så vill jag svara, att dessa
utgifter ej äro beroende af förändringen. Dessa kostnader måste utgå,
vare sig den gamla ordningen blir gällande eller den nya. Och de
behöfva således ej någon särskild utredning i och för lösningen af den
nu föreliggande frågan.

Detta skulle nu vara de hufvudsakliga skäl, hvarför lagutskottet
ej ansett sig kunna bifalla Kongl. Maj:ts proposition. Lagutskottet
anför äfven två sakliga skäl eller två betänkligheter ur saklig synpunkt.
Beträffande det ena af dessa skäl ansluter sig utskottet till
en motion af eu ledamot i Andra Kammaren, som framhåller, att
när nu den nya stiftsstyrelsen skulle skilja från sig de förutvarande
lektorerna, som i allmänhet äro lekmän, borde i stället från annat
håll domkapitlen tillföras några lekmannaledamöter. Jag vill då först
erinra, att Kongl. Maj:t har ändrat komiténs förslag så, att den femte
ledamoteu, som efter komiténs förslag i regel skulle vara lärare vid
universitet, allmänt läroverk eller folkskolelärareseminarium, utan att
det ens var sagdt, att han skulle vara lekman, enligt Kongl. Maj:ts
förslag ovilkorligen skall vara en lekman. Således har ju Kongl. Maj:ts
förslag en lekmannaledamot med inom domkapitlet, stiftssekreteraren
oberäknad. Och så vidt jag rätt uppfattat motionären, har icke heller
han begärt mera än en lekmannaledamot i domkapitlet. Flere lära väl
ej heller kunna få rum der. Skall biskopen vara med i domkapitlet?

Skall domprosten vara med der för att vid biskopens ofta förekom -

N:o 34. 30

Lördagen den 29 April, f. m.

Förslag till
lag om stiftsstyrelse.

(Forts.)

mande embetsresa- i stället för denne uppehålla ordförandebefattningen?
Behöfves der stiftssekreteraren? Behöfves der en representant
för stiftets presterskap? Om jag, såsom jag tror, får ett jakande
svar på dessa frågor, så fins det ej plats för mera än en lekman i
domkapitlet, så vida man ej i stället för fem vill taga sex eller sju
ledamöter. Men då hade ju lagutskottet bort med anledning af motionen
framlägga ett förslag eller åtminstone gjort ett bestämdt uttalande
i sådant afseende. Dock, den nämnde motionären hade ytterligare
en fordran, och det var, att denne lekman skulle vara tillsatt
på ett sådant sätt, att han kunde anses i främsta rummet företräda
församlingarnas intressen, och derför borde han vara vald af församlingarna
i sådan ordning, som för val af ombud till kyrkomötet är
föreskrifven. Ja, äfven i detta afseende var ju lagutskottet alldeles
oförhindradt att vidtaga en jemkning i Kongl. Maj:ts förslag och föreslå
en ändring i öfverensstämmelse med motionärens önskan. Kongl.
Maj:t hade då fått veta, hvad Riksdagen uti ifrågavarande afseende
tänkte — en upplysning, som för Kongl. Maj:t framdeles skulle varit
af stort värde.

Utskottet slutar sin motivering med ett ogillande af en annan
motionärs i Andra Kammaren hemställan, hvilken går derpå ut, att
den presterlige ledamoten skall vara utsedd af stiftets prester på det
sätt, som är föreskrifvet för val af biskop. Detta ogillar lagutskottet,
och på grund deraf afstyrker det motionärens framställning. Men lagutskottet
lägger dertill något synnerligen märkligt: »hvarförutom
lämpligheten af den utaf nämnde motionär förordade valprincipen
torde med hänsyn särskild! till den stiftsstyrelsen tillerkända domsrätt
kunna starkt ifrågasättas.» Nu hörde herrarne nyss, att utskottet
på den ena sidan framhöll, huru önskvärdt det vore, att lekmannen
skulle utses af församlingarna, men nu deremot, när det blir fråga
om att den presterlige ledamoten skulle utses af församlingarnas
prester, då stöter man sig på den principen, att domaren skulle tillsättas
af dem, öfver hvilka han har att utöfva domsrätt. Då frågar
jag: ha icke domkapitlens ledamöter att utöfva domsrätt ej blott
öfver prester utan äfven i frågor, som röra församlingar? När en
kyrkostämma fattat ett beslut, som öfverklagas, hvart går det? Jo,
det går i vissa fall till domkapitlet eller till domkapitlet och Kongl.
Maj:ts befallningshafvande gemensamt. Är ej detta ett slags domsrätt,
som domkapitlet utöfvar öfver församlingarna? Således har jag i det
ena andedraget ett rekommenderande af valprincipen och i det andra
andedraget ett förklarande, att det är en princip, som erbjuder åtskilliga
betänkligheter.

Jag vågar derför påstå, att lagutskottets skäl för det slut, hvartill
det kommit, äro synnerligen otillfredsställande, och jag anser mig
på grund deraf böra hemställa om bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Herr Annerstedt: Då jag till det näst föregående anförandet

af herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet har nästan
intet att tillägga, har jag, då jag eu gång begärt ordet, hufvudsakligen
endast att instämma i den föregående talarens slut, nemligen att anhålla,
att kammaren ville besluta bifall till den kongl. propositionen.

31 N:o 34.

Lördagen den 29 April, f. m.

Jag vill endast tillägga, att, såsom frågan nu föreligger, då lagutskottets Förslag till
pluralitet och, med undantag af en, dess alla ledamöter från Andra la9 om stifts~
Kammaren instämt i den hemställan utskottet gjort, eller att propositionen
ej måtte bifallas, det ej torde vara Renligt att Första Kammaren or ä''*
ingår i eu detaljerad granskning af lagförslagets särskilda paragrafer.

Det är gifvet, att, derest utsigt funnes, att Riksdagen vid detta tillfälle
kunde fatta ett annat beslut i ämnet än afslag och sålunda antaga en
lag om stiftstyrelse, det skulle vara allt skäl att ingå i en undersökning
af åtskilliga detaljbestämmelser i förslaget, men då så ej är förhållandet
och då Första Kammarens beslut med visshet kan antagas ej
innebära något annat, än att kammaren uttalar, att den nuvarande
ordningen i stiftsstyrelsen bör ju förr dess hellre ersättas af eu bättre,
anhåller jag i likhet med den föregående talaren, att Kongl. Maj:ts
proposition måtte bifallas. Till hvad den förste talaren anfört vill
jag endast tillägga, att då lagutskottets samtliga ledamöter i likhet
med, så vidt jag vet, den allmänna uppfattningen inom Riksdagen,
anse att den nuvarande gemensamheten för styrelsen af stiftets Övriga
angelägenheter och dess skolangelägenheter skulle med den förbättrade
anordningen af dessa angelägenheter upphöra, det af lagutskottet hufvudsakligen
och i första rummet anförda skälet för afslag, nemligen
att ej förslag till stiftstyrelse i kyrkligt afseende och förslag till läroverksstyrelse
i skolafseende samtidigt förelagts Riksdagen, förlorat all
betydelse. Det ligger i sakens natur och är äfven öfverensstämmande
med vanligt tillvägagående vid lagstiftningsåtgärder, afsedda att åtskilja
och särskildt reglera tvenne i lagstiftningen dittills sammanblandade
områden, att, då den lag'', som omfattar dessa, skall ersättas af två särskilda
lagar, som på olika sätt reglera hvardera området, det icke
möter någon betänklighet, att den lagstiftande magten först reglerar
det ena och låter det andra qvarstå, till dess omständigheterna medgifva,
att äfven detta omorganiseras. Således förefaller det mig, att
Kongl. Maj:t handlat fullkomligt rigtigt, då han i första rummet
framlagt proposition om ordnandet af stiftsstyrelsen i kyrkligt afseende.

Derjemte vill jag fästa uppmärksamheten derpå, att det är origtigt,
då lagutskottet säger, att af den kongl. propositionen icke framgår,
huru styrelsen för de allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna
skulle vara ordnad, derest icke, innan den föreslagna lagen om
stiftsstyrelse trädde i kraft, definitivt beslut om skolstyrelsen hunnit
fattas. _ Enligt min uppfattning framgår af den kongl. propositionen
med tillräcklig tydlighet, att under sådana förhållanden skall den
gamla stiftsöfverstyrelsen fungera, tills Kongl. Maj:t och Riksdagen
öfverenskommit om något annat.

Jag yrkar bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen, att i
afseende på den nu föredragna punkten under öfverlägguiugen endast
blifvit yrkadt, att kammaren, med afslag å utskottets hemställan, skulle
bifalla Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan och vidare på godkännande af nyssnämnda yrkande; och
förklarades den senare propositionen vara med ja besvarad.

N:o 34. 32

Lördagen den 29 April, f. m.

2 och 3 punkterna.

Hvad utskottet kemstält bifölls.

Om ordnande Föredrogs å nyo lagutskottets den 26 och 28 i denna månad bord af

rattsfor- iag(]a utlåtande n:o 59, i anledning af väckta motioner angående ut hallandena

7 ■ i n

mellan arren- arbetande af en arrendelag.

dator och

jordegare. Herr Annerstedt: Då jag låtit anteckna mig såsom reservant

mot lagutskottets ifrågavarande betänkande, är det ej derför, att icke
äfven efter min öfvertygelse bestämmelserna i jordabalken rörande
arrendeaftal för jord framdeles böra omredigeras och. i vissa afseenden
fullständigas. Men jag har utgått från den uppfattningen, att, innan
Riksdagen beslutar en skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t, är det
nödvändigt, att först utskottets ledamöter och vidare det öfvervägande
antalet ledamöter i Riksdagens båda kamrar skola vara på det klara
med hvad man vill begära, att Kongl. Maj:t skall göra. Detta är,
enligt min mening, här ej förkållaudet. Redan under diskussionen i
lagutskottet och äfven vid samtal med andra ledamöter af Riksdagen
har det visat sig, att det är två särskilda uppfattningar, som bär
förekomma, och indika ännu ingalunda hafva så tillräckligt brutit sig
mot hvarandra, att som resultat framgått eu bestämd majoritet för
den ena eller andra. Vid en blifvande lagstiftning är det nemligen
möjligt att i afseende på dess hufvudsakliga bestämmelser gå till väga
på tvenne olika sätt. Antingen afmattas den nya lagen så, att dess
bestämmelser blifva, för att begagna en vanlig juridisk term, »absolut
förbindande», d. v. s. den enskilde jordegaren och arrendatorn få ej
träffa några bestämmelser, som strida mot dessa lagens stadganden.
Eller ock åsyftar den nya lagen ej något annat än att gifva fullständiga
bestämmelser angående arrendeförhållandet mellan jordbrukaren
och arrendatorn, afsedda att, för den händelse jordbrukaren och arrendatorn
vare sig ej träffat några bestämmelser i ämnet eller ock ej
träffat bestämmelser om annat förhållande, reglera detta rättsförhållande.
Det är lätt att finna, att de tillämnade bestämmelserna
skola blifva helt olika i det ena och i det andra fallet. De exempel,
som af utskottet och äfven eljest hemtats utifrån, äro vanligen tagna
från sådana land, der jordbruksförhållandena och förhållandet mellan
jordbrukare och arrendator äro sådana, att staten funnit nödvändigt
att stifta en absolut förbindande lag. Men enligt min åsigt hafva
åtminstone i Sverige i dess helhet förhållandena ännu ej utvecklat sig
derhän, att en sådan lagstiftning kan anses vara af behofvet påkallad.
Jag vill visst icke förneka, att ej i de sydligaste delarne af landet förhållanden
måhända kunna på vissa orter hafva iuträdt, som skulle göra
en lagstiftning i sådan rigtning önskvärd. Men jag tror det ej vara lämpligt
att reglera lagstiftningen för landet i sin helhet efter dessa undantagsförhållanden.
Hvad deremot den andra synpunkten i lagstiftningen
beträffar, nemligen nödvändigheten att gifva sådana bestämmelser, som
skulle tjena till ledning för de enskilde, derest ej öfverenskommelse

33 N:o 34.

Lördagen den 29 April, f. m.

dem emellan blifvit träffad, förefaller det mig äfven, att jordbruks- Om ordnande
förhållandena och särskild! arrendeförhållandena i vårt land ännu ej rättsförnått
den utveckling, att det skulle blifva nyttigt, om lagstiftaren ^ mManarrentoge
sig före att i detalj reglera dessa förhållanden. dator och

Den under senare tider bär i landet tydligt framträdande rigt- jordegare.
ningen att ersätta de äldre landtboförhållandena, sådana som de i (Forts.).
16 kap. jordabalken tänkas ordnade, med ett arrendesystem, der arrendatorerna
i besittning af eget betydligt driftkapital bruka derå till eu
större arrendegård sammanlagda hemman under en längre bestämd
»arrendetid, har dock icke nått den utveckling, att man icke kan anse
det vara fördelaktigt, att lagstiftningen dröjde något, innan man tager
sig före att omreglera dessa rättsförhållanden.

Under sådana förhållanden foranlåtes jag att yrka afslag på utskottets
ifrågavarande framställning.

Herr Berg, Lars: Då jag nu hyser en alldeles motsatt åsigt

mot den siste talarens och då jag är den ende i kammaren närvarande,
som inom utskottet deltagit i och med min röst bidragit till dess beslut
i denna fråga, anser jag mig också pligtig angifva skälen för detta
mitt handlingssätt och för den öfvertygelse, jag bär derom, att behofvet
af eu arrendelag öfverallt i vårt land är synnerligen stort och gör sig
allt mer och mer påträngande. Med allt erkännande af den förste
ärade talarens stora auktoritet ber jag dock få erinra, att redan för
70 år sedan har den vidtberömda lagkomitén med dess stora juridiska
förmågor, såsom en Richert, eu Bergfalk, en Gynther m. fl., vid dess
arbeten med ändringar i byggningabalken utarbetat ett förslag till
arrendelag och motiverat detta dermed att aftal om arrende har i
många hänseenden stor likhet med köpaftal, att då lagen föreskrifver,
att köp skall ske skriftligen med två vittnen, bör äfven aftal om
arrende skriftligen uppsättas i vittnens närvaro, icke blott för de båda
kontrahenternas ömsesidiga säkerhet utan äfven, säger lagkomitén, för
att undvika att kränka och skada tredje mans rätt genom hemliga aftal.

Man insåg redan då, att eu mängd bestämmelser rörande jordarrenden
borde finnas i lagen åtminstone i de fall, der ej aftalet om arrende
var skriftligt och detaljerad! npprättadt, och lagbestämmelser föreslogos
också i flera af dessa afseenden, såsom om arrendator rätt att till
annan man utarrendera legd jordegendom, hans eukas och barns rätt
och skyldighet att fortfara med arrendet till den bestämda terminen,
huru förfaras skulle i händelse genom dom, klander eller vattuflöde och
andra naturföreteelser någon eller några delar af den arrenderade
egendomen undandroges hans arrende och huru förfaras borde, derest
onera realia pålades jorden eller derifrån afiyftades, bestämmelser om
jagt och fiske o. s. v. Äfven lagutskottet vid 1867 års riksdag yttrade,
som utskottet här anför, att »den mångfald af vexlande rättsförhållanden,
som med eu ny sakernas ordning inträdt, stälde med nödvändighet
nya kraf på lagstiftningen, hvilka kraf icke utan skada för landets
modernäring kunde lemnas obeaktade». När nu redan för 70 år tillbaka
och ända till för 25 år sedan så framstående juridiska auktoriteter
erkänt behofvet af en arrendelag, är väl ganska tydligt, att den utveckling,
hvartill det svenska jordbruket hunnit under de sista decen Första

Kammarens Frot. 1893. N:o 34.

3

N:o 34. 34

Lördagen den 29 April, f. m.

Om ordnande nierna har gjort en dylik lag ännu mera af behofvet påkallad. Särskilt
"hårdna med hänsyn till de nordligare delarne af vårt land, hvilka jag

mellan ar ren- har aran representera, som jag här tagit till orda. Der är nemligen
dator och det förhållande rådande, att en stor del af arrendeäftalen med torpare
jordegare. och åboar icke uppgöras skriftligen utan blott medelst muntliga öfver(Forts.
) enskommelser, hvarigenom inträffar, att då eganderätten ombytes eller
åboen dör, står man inför en mängd tvistefrågor, svåra att slita, och
ännu svårare att slita utan till den svagares och fattiges nackdel.

Den skrifvelse, som här är föreslagen, innehåller icke, såsom den siste
talaren sade, några tvistiga meningar om huruvida lagförslaget skall vara.
absolut eller om det skall vara endast relativt bindande. Här är ju tydligt
uttaladt, att meningen icke är någon annan än att det fria aftalet
parterna emellan skall förblifva fullständigt obundet utom i de fall, der
ej aftal slutits; det är ju dessutom klart att öfverenskommelse bryter lag.
Men arrendelagen skulle tjena såsom norm för dem, som vilja hafva
sådana aftal bestämda i enlighet med lag och för de fall, då bestämmelser
äro i kontraktet utelemnade eller uteglömda. Under nu rådande förhållanden,
då ofta inga skriftliga aftal äro gjorda, uppstå, på sätt jag nyss:
nämnde, stora olägenheter för båda kontrahenterna, men i synnerhet för
den fattige. Utom vid dödsfall framträder detta allra mest vid laga skiftena.
I många orter och byar hafva byamännen af ålder muntligen tilllåtit
stora skaror af torpare, backstugusittare och dylika att slå sig ned
på byns samfälda utmark. Vid skiftet falla nu dessa lägenheter inom deenskilde
delegarnes områden och ofta kanske nära in på deras egna
knutar. Egaren är då berättigad och kräfver nog oftast ut sin rätt
att utan någon som helst ersättning eller lösen afhysa dessa män,
som här nedlagt kanske ej blott sitt eget utan mången gång hela
generationers arbete i byggnader och uppodlingar. Om ni, mine
herrar, såsom jag fått mottaga deputationer af sådana män, som beklagat
sig öfver att frukterna af ett helt lits arbete i svett och
möda blifvit dem genom laga skiftena beröfvade och sett, huru de af
dessa, hvilka förmått skaffa sig medel dertill, öfvergifvit sitt fädernesland
under förbannelser öfver det handlingssätt de rönt, dä, mine
herrar, skulle ni med all säkerhet ej tveka att begära en utredning
af den behöfliga lagstiftningen rörande förhållandena mellan jordegare
och arrendatorer. Men om en'' dylik lagstiftning är önsklig ur ekonomisk
synpunkt, så är det ännu mera att önska från social synpunkt.
Som herrarne nogsamt veta, hotar en stor del af åtminstone den norrländska
jorden att gå upp i stora bolag och firmors ego, hvilket betyder
detsamma, som att den jordegande klassen förminskas och förvandlas
till arrendatorer och torpare. Skola vi derför kunna hoppas
att få behålla eu sjelfständig, burgen och aktningsvärd jordbrukareklass,
låt vara också blott såsom arrendatorer, så behöfver äfven från denna,
synpunkt lagstiftaren ingripa för att stödja dessa, ty erfarenheten visar,,
att dessa arrendatorer, hvilka sitta på lösa arrendeaftal, blifva löja,,
likgiltiga och lättjefulla samt förfalla i såväl moraliskt som ekonomiskt
afseende.

Det är på dessa grunder jag ansett, att lagutskottets förslag bör
särskilt af Första Kammaren antagas. Det gäller en social fråga,
och vill man bidraga att lösa den, bör man taga detta nu föreslagna.

Lördagen den 29 April, f. m.

35 N:o 34.

steg, och jag tror att det väl höfves Första Kammaren, som är före-Om ordnande
trädesvis det bevarande elementet inom representationen, att härvidlag a(&[läu^ör''
ej intaga eu negativ ståndpunkt utan vidtaga positiva åtgärder för meiiaTarrenatt
tillfredsställa de berättigade önskningar, som framställas, och undan- dato,- och
rödja de klagomål, som verkligen hafva skäl för sig. jordegare.

På dessa grunder anhåller jag om bifall till utskottets hemställan. (Forts.)

Herr Claeson: Under debatten för ett par dagar sedan rörande
lagförslaget om invallning yttrades, att det vore af vigt, att eganderätten
noga hölles i helgd och att till eganderättens begrepp hörde,
att man finge fritt förfoga öfver hvad man egde. Om den satsen eger
giltighet och om man i något fall bör särskild! iakttaga den största
varsamhet i lagstiftningsväg i fråga om inskränkning i dispositionsrätten,
så är det i ett fall som detta, ty hvilket kan väl sägas i högre
grad tillhöra en jordegares oförytterliga fri- och rättigheter än det
att bestämma, på Indika vilkor hau önskar lemna ut sin jord till nyttjande
af andra.

Hvad särskilt det nu föreliggande förslaget beträffar, ber jag få
instämma med den förste talaren deruti, att, om någon skrifvelse om
arrendelag skall aflåtas, bör den vara affattad i andra ordalag än de
nu föreslagna. Det heter der, »att Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande,
under hvilka vilkor arrendator, som med jordegare träffat
skriftligt arrendeaftal, tillförsäkras rätt till ersättning för verkstälda
förbättringar». Vill lagstiftaren i detta hänseende göra sig till förmyndare
för landets myndige män, skall han snart råka ut för alldeles
detsamma, som då han ville på förhand bestämma måttet för hvad
som är »laga bevis» samt ett visst fixt straff för hvarje särskildt slag
af brott eller den erfarenhet, att lagstiftaren ej kan på förhand tänka
sig verklighetens många skiftningar. Vid hvarje arrendeaftal finnas
nemligen så många speciella omständigheter och egenheter, att på förhand
bestämda regler skulle endast vara till skada. Det är mycket
godt, om en arrendator förbättrar den arrenderade jorden, men mången
jordegare skulle blifva ytterst oangenämt öfverraskad, om det betingade
arrendebeloppet, hvaraf man är i behof, skulle till stor del
betalas medelst räkning af arrendatorerna å verkstälda förbättringar.

Dessutom är det orimligt att antaga, att ej den jordegare, som skriftligt
aftala! med sin arrendator, i kontraktet skulle intaga bestämmelser
om och på hvilka vilkor arrendatorn skall tillerkännas godtgörelse för
verkstälda förbättringar. Åtminstone torde väl detta vara regel vid
hvarje arrendeaftal utaf någon betydelse, och att ställa upp en dylik
föreskrift för de små arrendena, kan jag för min del ej finna vara
lämpligt. I utskottsbetänkandet säges, att dessa bestämmelser skulle
utgöra eu norm för det fall, då »vederbörande jordegare och arrendator
förklarat sig vilja hafva sina inbördes rättsförhållanden bedömda
enligt lag». Jag vill dä fråga, om det någonsin händt, att jordegare
och arrendatorer vid uppgörande af kontrakt såga: »vi vilja hafva våra
förhållanden bedömda enligt lag». Nej, de sätta nog in sina bestämda
vilkor å ömse sidor. Vidare heter det, att en arrendelag skulle tjena
till ledning vid upprättande af arrendeaftal, der de aftalande hellre
vilja sjelfva, i sin helhet eller endast delvis, ordna sina förhållanden.

N:o 34. 36

Lördagen den 29 April, f. m.

hållandena
mellan arrendator
och
jordegare.
(Forts.)

Om ordnande Att skrifva eu arrendelag för att hufvudsakligen tjena till formulär
Y.»ä,j£?r arrendekontrakt enskilde emellan, måste väl dock anses vara eu
orimlighet.

Den siste talaren yttrade, att Första Kammaren, som hufvudsakligen
representerar det bevarande elementet inom representationen,
skulle häfda denna sin ställning genom att bifalla utskottets förslag.
Jag tror åter, att Första Kammaren gör detta bättre genom att bevara
oss från aflåtande af eu skrifvelse, som enligt min åsigt är förhastad
och olämplig. Min öfvertygelse är ock, att lagen skulle motverka det
dermed afsedda ändamålet. Motionärerna säga nemligen, att införande
i lag af dylika bestämmelser skulle öka tillfällena att besitta jord och
såmedelst förekomma emigration. Enligt min öfvertygelse skulle förhållandet
blifva alldeles motsatt. Ställer man upp vilkor, som göra
det mindre behagligt för en jordegare att arrendera ut sin jord, så
behåller han jorden för sig sjelf, och månget arrendeaftal, som eljest
till båtnad för såväl jorden som jordegaren och arrendatorn skulle
kunnat uppgöras, kommer måhända i följd af dylika lagbestämmelser
icke till stånd.

På dessa skäl yrkar jag afslag å utskottets hemställan.

Herr Kockum: Då hittills endast jurister uppträdt i denna

fråga, anhåller jag, såsom praktisk jordbrukare, att äfven få säga
några ord.

Jag kan ej neka till att, då jag läst rubriken till de förevarande
motionerna, tilltalade den mig mycket, och jag trodde att här var
fråga om eu sak, af hvilken någonting borde kunna göras. Jag hade
tänkt att här skulle af handlas något för det fall, då en arrendator
t. ex. genom jordegarens död eller obestånd och deraf följande försäljning
af egendomen skulle, på grund af att hans arrendekontrakt
ej vore genom inteckning skyddadt, nödgas frånträda arrendet och gå
ifrån egendomen. Men några åtgärder för denna händelse äro icke
föreslagna, ej heller mycket annat, som borde kunna lämpligen gjorts
till föremål för lagstiftningsåtgärder, utan motionärernas förslag
är hufvudsakligen baseradt på vissa punkter uti ett arrendekontrakt
och på förhållanden, hvilka de dragit fram från andra
länder. Låtom oss då se till, huru förhållandena kunna vara i dessa.
I Danmark och Tyskland är det vanligt att vid eu egendoms utarrenderande
alla densamma tillhörande lefvande inventarier medfölja arrendet
och på många ställen i Holstein och Pommern ingå äfven döda
inventarier, så ock i Schlesien. Då finna herrarne också att i dessa
länder måste finnas en arrendelag för att förekomma förskingring af
detta inventarium, detta förhållande och ingenting annat är dertill
orsaken.

Motionärerna hafva äfven åberopat Englands »Agricultural Holding
Act 1883». Hvad denna beträffar, ber jag få upplysa derom,
att den 7 och 8 december sistlidna år hölls ett stort möte i S:t James
Hall i London under ordförandeskap af mr Chaplin, förutvarande jordbruksminister.
Der talades under tvenne dagar om jordbrukets betryckta
ställning. Första dagen ordades der jemväl om bimetallism
och diverse annat, men det blef ej någon rigtig fart i diskussionen

Lördagen den 29 April, f. m.

37 N:o 34.

förr än man började tala om arrendatorernas skatter och arrende-Om ordnande
afgifter. Nu ber jag få erinra derom, att i England brukas jorden
endast undantagsvis af egarne sjelfva, regeln är att den brukas afJliiaTarrenarrendatorer,
med kontrakt på endast ett år, då hos oss, som bekant, dator och
förhållandet är motsatt. Som sagdt, det blef ej något rigtigt lif i jordegare.
spelet, förr än man kom in på kapitlet om skatter och arrendelagstift- (Forts.)
ning; då förspordes en utomordentlig massa klagomål just öfver Agricultural
Holding Act 1883. I förbigående sagdt, detta möte väckte
ett ofantligt uppseende, bevistadt som det var utaf omkring 1,000
personer på golfvet och 1,000 på läktarne, företrädesvis af jordegare,
parlamentsledamöter och arrendatorer. Bland andra uppträdde der en
skotte, mr Hopkirk, erinrande att i motsats till bruket i England vore
i Skottland arrendekontrakten på 19 år (nitton år), och yttrade: »hvarför
i all verlden stå vi här och yrka på lagstiftning i ämnen, öfver j
hvilka vi sjelfva kunna och böra bestämma!» Dermed afsåg han, att
jag sjelf kan skrifva ett arrendekontrakt så, att jordegaren ej går mig
för nära in på lifvet och jag ej honom — och det är just detta förhållande,
som klagomålen gälla.

Här är uti motionen citeradt ett arrendekontrakt. Ja, mine herrar,
jag skulle ej vara förfärad att ingå på ett sådant kontrakt, blott priset
blefve derefter.

Men jag kan också citera kontrakt. En ung jordegare, som
länge underhandlat med eu person om arrendering af eu hans egendom,
säger till sist: »här är mitt ultimatum». Den andre läser nu
igenom kontraktet, undertecknar det, stoppar papperet i fickan och
tager emot egendomen. När året är ute, säger egendomsegaren till
sin förvaltare: »denne man har ej betalt sitt arrende; far till honom
och kräf honom derpå». Förvaltaren gör så, men erhåller till svar:

»jag är eder ingenting skyldig, det står i kontraktet, att arrendet utgår
med 3,000 kronor för 10 år — det står ej 3,000 kronor årligen».

När menniskor sätta sig neder och skrifva dylika kontrakt, så få de
väl också skylla sig sjelfva.

Jag har sett ett annat kontrakt om en arrendegård, belägen helt
nära en större stad, enligt hvilket arrendatorn hade lof att sälja hö
och halm mot skyldighet att dagligen forsla 2 lass gödsel från den
närbelägna staden. Ja, han sålde nog både hö och halm och forslade
äfven gödsel från staden, 2 lass om dagen, men äfven denna sålde
han — det stod ej i kontraktet att den skalle läggas på jorden. Jag
skulle kunna anföra flera dylika exempel för att visa att de oegentligheter
och tvistigheter, soin så ofta förekomma emellan jordegare och
arrendatorer, hafva i de allra flesta fall sin grund uti dem emellan
oförståndigt ingångna aftal, men ingalunda i bristen på lämplig lagstiftning.

För tre år sedan var jag personligen närvarande, då ett större
arrendekontrakt skulle skrifvas. I slutet af det vidlyftiga kontraktet
förekom ett stadgande af innehåll, att om arrendatorn bröte emot
någon af kontraktets, jag tror 34 paragrafer, så skulle han vara sitt
arrende förlustig. Jag fäste jordegarens uppmärksamhet på de orimliga
konseqvenserna af ett så drakoniskt stadgande. »Icke är det väl
meningen», sade jag, »att om arrendatorn bryter emot den eller den

N:o 34. 38

Lördagen den 29 April, f. m.

Om ordnande mindre vigtiga punkten, han då genast skall gå ifrån sitt arrende».
“källodena naturligtvis icke». »Ja, då skrifva vi, att om arrendatorn bryter

mellan* arv en- em°t deri mera väsentliga punkten, eller emot den, vare han då kondator
och traktet förlustig». Och dervid blef det, eftersom godsegaren var en
jordegare. förståndig man.

(Forts.) Allt beror sålunda här vid lag på, att menniskor sätta sig ner

och skrifva i saker, som de ej förstå. Nej, må de taga till sitt biträde
en förståndig man eller en juridiskt bildad person, så förekommas dylika
enfaldiga arrendekontrakt och det blir falkon på dem.

Hvad nu det föreliggande förslaget beträffar, så är här sagdt både
för mycket och för litet. I och med detsamma vi skulle få en arrendelag,
så, i fall denna nemligen skall kunna blifva till något gagn, måste
arrendatorn hafva sig i lagen garanteradt, att han får inteckna sitt
| arrendekontrakt — äfvenledes en lag om förlagsinteckning, hvarigenom
arrendatorn kan få taga inteckning uti sina inventarier — dä först
kan en arrendelag blifva till nytta.

Enligt mitt förmenande blir eu sådan skrifvelse, som den här
föreslagna, alldeles ändamålslös, ty på denna skrifvelse torde Kongl.
Maj:t lika litet ställa till med någon komité som eljest veta hvad han
har att göra.

På grund häraf tillåter jag mig yrka afslag på utskottets hemställan.

Sedan öfverlägguingen ansetts härmed slutad, gjorde herr talmannen
jemlikt derunder framstälda yrkanden propositioner, först på bifall
till hvad utskottet i förevarande utlåtande hemstält och vidare på afslag
derå samt förklarade sig anse den senare propositionen vara med
öfvervägande ja besvarad.

Herr Berg, Lars, begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:

Den, som bifaller hvad lagutskottet hemstält i sitt utlåtande n:o
59, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Yinner Nej, afslås utskottets hemställan.

Vid slutet af den häröfver anstälda omröstning befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:

Ja — 14;

Nej — 85.

Vid förnyad föredragning af lagutskottets nedannämnda, den 26
och 28 innevarande april bordlagda utlåtanden:

39 N:o 34.

Lördagen den 29 April, f. ra.

n:o 60, i anledning af väckt motion angående förbud mot frälseskatteräntas
skiljande från hemman, hvarmed den förenats, och

n:o 61, i anledning af väckta motioner angående ändrad lagstiftning
i fråga om sättet för testamentes delgifning i vissa fall,

biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemstält.

Föredrogs å nyo Första Kammarens tillfälliga utskotts den 26 ockfandeaf skrift
28 innevarande månad bordlagda utlåtande n:o 13, i anledning af väckt^“" ‘sjvertäurnotion
om latinskrifningens afskaffande vid de allmänna läroverken. ningsprofvet

från svenska

Herr Törnebladh: Jag skall icke tillåta mig att länge upptaga
kammarens tid, icke heller skall jag göra något särskild! yrkande,
jag har blott velat uttala ett eller annat angående den kläm, som nu
är föreslagen, så till vida, som den i sjelfva verket egentligen är blott
half. Ty man har förr alltid tänkt sig, att det ifrågavarande öfversättningsprofvet
skulle utbytas mot något annat, nemligen ett öfversättningsprof
från latin till svenska. Nu har utskottet, antagligen till
följd deraf att motionen icke gifver någon anledning, eller kanske
icke ens någon rättighet, att inlåta sig på den senare delen af frågan,
inskränkt sig till begäran om afskaffande af öfversättningsprofvet från
svenska till latin. Men då jag antager, att detta afskaffande icke lärer
kunna ske, utan att Kongl. Maj:ts regering vid pröfning af skrifvelsen
tager i öfvervägande, huru skrifprofven i afgångsexamen i deras helhet
böra lämpligen ordnas, så tror jag för min del icke, att det är någon
fara att antaga klämmen. Men jag vill dock uttala deu önskan och
förhoppning, att om och när skrifvelsen föranleder till någon åtgärd
af regeringen, denna måste fasthålla den ståndpunkt, på hvilken den
förut har stält sig, nemligen att i stället anordna ett öfversättningsprof
från latin till svenska. Min åsigt är visserligen, att de fördelar,
som deraf skulle kunna vinnas, äro något obestämda, men en fördel
bör dock alltid deraf följa, och det är den, att den noggrannhet i
öfversättningen från latin till svenska, som skulle komma att fordras
i profvet i mogenhetsexamen, återverkar i sin mån på undervisningen
i skolan, hvarigenom såväl latinundervisningen som kunskaperna i
modersmålet skulle komma att skörda vinst. Jag iulåter mig icke på
någon kritik af hvad som sagts i Andra Kammarens tillfälliga utskotts
betänkande om metoden och den inverkan, afskaffande! af hemskrifningen
kan hafva på densamma, huru frestande det äu kunde vara att
upptaga åtskilliga satser till skärskådande. Jag har endast velat påpeka,
att profvet i mogenhetsexamen bör ordnas så, att man icke blott
afsk affär, utan äfven sätter något annat i stället, som utgör dels en
lämplig kontroll och dels en vinst för undervisningen.

Herr Wieselgren: Jag ber eudast att få konstatera rigtigheten
af den föregående talaren3 anmärkning i så mån, att jag påpekar, att
motionens affattande gjorde det grundlagsenlig! omöjligt för utskottet
att ingå på frågan om utbyte af det latinska skrifprofvet mot något

N:o 34. 40

Lördagen den 29 April, f. m.

annat. Jag bär endast velat yttra dessa ord och får hemställa om
bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i nämnda utlåtande hemstält;

och som Andra Kammarens beslut i frågan således icke blifvit
oförändradt antaget, skulle, jemlikt 63 § 3 mom. riksdagsordningen,
ärendet till Andra Kammaren återlemnas till förnyad behandling.

Vid förnyad föredragning af bankoutskottets den 25 och 26 i
denna månad bordlagda utlåtande n:o 12, i anledning af motion om
anställande vid riksbanken af en direktör och en vice direktör, biföll
kammaren hvad utskottet i nämnda utlåtande hemstält.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande sammansatta
banko- och lagutskottets den 25 och 26 innevarande april bordlagda
utlåtande n:o 2, med anledning af väckta motioner om skrifvelser till
Kongl. Maj:t, dels angående framläggande af förslag till omorganisation
af bankväsendet i riket och dels angående indragning af de enskilda
bankernas rätt att utgifva egna sedlar å 10 kronor.

Ifrågasatt 1 punkten,
omorganisa bankväsendet

Herr Moberg: Då jag blifvit antecknad såsom reservant i ut ''

skottets betänkande, skall jag anhålla att för kammaren få nämna de
skäl, som härför varit för mig bestämmande. Jag tillåter mig till eu
början dervid erinra, att det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke
utskottet genom ifrågavarande betänkande öfverskridit sin befogenhet.
Motionären har nemligen, sedan han i allmänna drag angifvit, huru
han tänkt sig bankväsendet ordnadt, särskildt med afseende å riksbankens
öfvertagande af all sedelutgifningsrätt, slutat med att hemställa,
»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det Kongl.
Maj:t täcktes hufvudsakligen på de grunder, som i ofvanstående motivering
äro framhållna, till nästa riksdag framlägga förslag till omorganisation
åt vårt bankväsende med afseende på riksbanken och de
enskilda sedelutgifvunde bankerna». Nu har utskottet, som jag gerna
vill medgifva på goda skäl, funnit de grunder, hvarpå motionären vill
bygga det nya bankväsendet, något vacklande, och derför beslutit att
förstärka dessa genom att hänvisa Kongl. Maj:t till 1889 års bankkomités
förslag, såsom det heter något dunkelt sagdt och, fruktar jag,
äfven något dunkelt tänkt, »i tillämpliga delar». Men hvad motionären
tänker om de s. k. tillämpliga delarne, vet man ingenting om,
och jag tror derför, att det kan starkt ifrågasättas, om icke utskottet
antagit mer, än det varit berättigadt att antaga, då det lagt motionen
i fråga till grund för en hemställan om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om ordnande af bankväsendet med afseende å 1889 års

Lördagen den 29 April, f. m.

41 i\'':o 34.

bankkomités förslag. Ty det kunde bända, att Riksdagen, ifall den ifrågasatt
bifölle denna hemställan, komme att besluta annat och mera, än hvad om°rgamsamotionären
önskat och begärt. . I?°" af

Men frånsedt dessa formella betänkligheter, kan jag i allt fall *”

icke biträda utskottets hemställan. Jag håller nemligen ohyggligt före, ''

att vid ett ordnande af bankväsendet i det syfte, som motionären frainstält,
och äfven enligt 1889 års bankkomités förslag, bör såsom det
första och oundgängligaste vilkoret uppställas, att Riksdagen blifvit
enig om en sådan förändrad sammansättning af riksbankens styrelse,
att icke vårt lands näringar, dess industrigrenar, ja hela det ekonomiska
välbefinnandet i landet varder beroende af en riksbanksstyrelse,
kanske uteslutande sammansatt med hänsyn till politiska partiers benägenhet
att i riksbanksstyrelsen insätta den ene eller den andre af
sina koryféer. Då derför Kongl. Maj:t, med nödigt aktgifvande på
nämnda omständighet, för Riksdagen framlagt ett förslag till ordnande
af bankstyrelsens sammansättning, men Riksdagen förkastat detsamma,
måste Riksdagen, derest den verkligen vill befrämja den för nödig ansedda
omorganisationen af bankväsendet, enas om eu sådan förändrad
sammansättning af riksbankens styrelse, som med tillbörlig hänsyn till
Kongl. Maj:ts i ämnet afgifna förslag kan antagas vinna nödigt bifall.
Skulle nu emellertid Riksdagen besluta i enlighet med utskottets
hemställan, hade Riksdagen dermed uttalat, att Riksdagen önskade
eu förändrad organisation af såväl riksbanken som de enskilda bankerna,
utan att sådant föregåtts af en lösning af den angelägenhet, som dervid
enligt mitt förmenande bör sättas först, och icke sist, så mycket hellre
som, när alla andra sväfvande frågor med afseende på bankväsendet
äro lösta, det troligen icke skall lyckas att i medkammaren erhålla
bifall till eu sådan förändrad organisation af riksbankens styrelse, som
jag antager, att åtminstone denna kammare anser önskvärd.

Jag tillåter mig dessutom att erinra, att 1889 års bankkomité just
förutsatte i sitt afgifna betänkande en sådan organisation af riksbankens
styrelse, och det torde derför vara mindre lämpligt att åberopa
denna komité? förslag i vissa delar, som hvila på förutsättningar
i andra delar, hvilka icke blifvit beaktade och icke kunnat beaktas af
bankoutskottet derför, att utskottet icke tillkommit att afgifva förslag
i den annat utskotts behandling tillhörande frågan om förändring i
riksbanksstyrelsens sammansättning. Det är för öfrigt eu händelse,
som ser ut som en tanke, att under det utskottet temligen utförligt
redogjort för bankfrågans olika skeden och de åtgärder, som med densamma
blifvit vidtagna såväl inom som utom riksdagen, utskottet har
med tystnad förbigått Kongl. Maj:ts förslag till riksdagen om eu förändrad
organisation af riksbankens styrelse, till följd hvaraf man af
utskottets framställning kan få den uppfattning, att Kongl. Maj:t ingenting
åtgjort med anledning af 1889 års bankkomités förslag, då just
Kongl. Maj:t, såsom enligt mitt förmenande det första rätta steget,
vidtagit den åtgärden, att med anledning af berörda komitébetänkaude
förelägga Riksdagen förslag om omdaning af riksbankens styrelse.

På de skäl, som jag sålunda tagit mig friheten andraga, och då
dertill kommer, att Kongl. Maj:t genom flere skrivelser från Riksdagen
fått bankfrågan om hand, så att den nu ifrågasatta skrifvelsen är en -

iN:o 34. 42

Ifrågasatt
omorganisation
af
bankväsendet.
(Forts.)

Lördagen den 29 April, f. m.

ligt mitt förmenande både obehöflig och olämplig, ber jag att få yrka
afslag a utskottets hemställan, i hvad den rör den af herr Dahn föreslagna
skrifvelsen.

Herr Claeson: Då jag biträdt det sammansatta utskottets be slut,

ber jag att i korthet få angifva skälen dertill.

Det anfördes såsom skäl mot bifall till utskottets hemställan, att
utskottet begått ett formelt fel och gått utöfver hvad herr Dalin i
sin motion begärt. Herr Dahn hade begärt, att en skrifvelse skulle
aflåtas till Kongl. Maj:t, rörande ordnande af bankväsendet, och det
blef utskottet enigt om att föreslå, men grunderna antog det icke.
Jag tror att det är ganska vanligt, att en motionärs hemställan icke
kan bifallas i alla delar, men bifalles till en del. Anledningen, hvarför
jag i sakkligt hänseende kunnat vara med om detta beslut, som
tillkom på framsställning af en annan ledamot af denna kammare,
var den, att jag anser, att det sätt, hvarpå man nu går till väga för
att beröfva de enskilda bankerna deras sedelutgifningsrätt eller åtminstone
inskränka densamma, är mycket farligt både för de enskilda
baukerna och för landet. Det är två sätt, man begagnar, det ena att
oupphörligen öka den särskilda beskattningen för sedelutgifningen, och det
andra att söka taga bort tiokronesedlarne. Om eu inskränkning skulle ske,
är det enligt mitt förmenande vida mindre vådligt att, såsom det föreslogs
vid . 1886 års riksdag, göra en inskränkning på sedelutgifningsrätten
i sin helhet än att taga bort tiokronesedlarne, de sedlar, livilka
förmå att under någon längre tid hålla sig ute i rörelsen, och på den
ölriga sedelutgifningsrätten lägga en hög extra bevillning. Jag föreställer
mig, att det då lätt kan inträffa, att bankerna temligen allmänt
afsäga sig sin sedelutgifningsrätt, och då blir det svårt för riksbanken
att ensam genast fylla detta behof. Med orden: »hufvudsakligen
på de grunder» har jag, och jag tror äfven utskottet, menat att
lägga frågan helt och båilet i Kongl. Maj:ts hand, och det uttrycket
i herr Dahns motion är äfven borttaget, att förslag skulle framläggas
till nästa Riksdag, ty vi ansågo, att Kongl. Maj:t sannolikt behöfde
längre tid på sig. Jag har trott att det vore till gagn för landet, för
privatbankerna och för Riksdagen, att denna fråga Ange öfverlemnas
åt Kongl. Maj:t och att det förslag, som Kongl. Maj:t funne lämpligt,
framlades för Riksdagen. Om sedan den Andra Kammaren afslår detta
förslag, då är det Andra Kammarens och icke den Förstas fel, att
någon ormorganisation af bankväsendet icke kommer till stånd.

Jag yrkar förty bifall till utskottets förslag.

Herr Rudebeck: För några veckor sedan fattade Riksdagen

efter gemensam votering med, om jag minnes rätt, 6 rösters öfvervigt,
ett beslut angående de enskilda sedelutgifvande bankerna, hvilket beslut
efter mitt förmenande kan komma att medföra högst betänkliga
följder, och jag vågar tro, att mer än en af dem, som bidragit till
det beslutet, nu gerna skulle se, att utgången blifvit en annan, sedan
de närmare öfvervägt följderna. Här föreligger i den motion, hvarom
nu fråga är, ytterligare ett angrepp mot de enskilda bankerna, och

Lördagen den 29 April, f. m. 43

det åsyftar, såvidt jag kan förstå, att hämna deras verksamhet och i
en viss gren tillintetgöra den.

Jag ber att till en början få tillkännagifva, att jag icke är delägare
i någon sedelutgifvande bank och således icke i denna fråga
har något personligt intresse. Vidare vill jag fästa uppmärksamheten
på en särskild art af dessa bankers verksamhet, nemligen den,
att betjena allmänheten i aflägsna landsorter, hvilken verksamhet de
enskilda bankerna utöfva genom sina afdelniugs- och kommissionskontor.
Det har sagts, icke från eu, utan från flera banker, att om bankerna
förlora sin sedelutgifningsrätt till tiokronors sedlar, så komma dessa
afdelnings- och kommissionskontor att indragas. Det beslut af Riksdagen,
hvilket jag nyss åberopade, var, redan det, med hänsyn till
dessa kontors fortvara af bekymmersam betydelse, ty den oerhörda
höjning i bevillningen för sedelutgifningsrätten, som derigenom ålades
bankerna, nemligen till icke mindre än dubbelt belopp mot förut, och
derjemte med den hårda bestämmelsen att denna bevillning skall betalas
efter det sedelbelopp, som en enda gång blott eu dag under året
varit i rörelse, och icke efter ett medelbelopp, denna höjning blir naturligen
för de enskilda bankerna ofantligt tryckande, och endast detta
beslut är eguadt göra den befarade indragningen af de nämnda bankkontoren
till verklighet. Hvad blir då följden, om afdelningskontoren
indragas? Följden blir, att ganska stora landsbygder, jag vill som
exempel nämna eu bygd på emellan 40-,000 och 50,000 menniskor, i
hvilkas centralpunkter nu finnas''af provinsbankerna inrättade afdelniugskontor,
förlora för sina industriidkare och näringsidkare tillgång till
den penninganstalt i orten, som de under många år egt och sa väl
behöfva. Afståndet från den centrala platsen i den bygd, på hvilken
jag nu särskild! syftar, till provinsstaden, der banken bär sitt hufvudkontor,
är 6 mil utan jernväg. Då blir hela denna bygd hänvisad i
alla bankangelägenheter till hufvudkontoret i provinsstaden. En hvar
inser lätt, hvilka ofantliga svårigheter som deraf följa, och huru det
beklagligen kan sägas, att derigenom förlorar folket i denna bygd all
nytta och gagn af provinsbanken. Man möter mig måhända med det
svaret, att de lånesökande fa begära sina lån direkt i hufvudkontoret.
Jag hemställer dock, om det är troligt eller ens möjligt att hufvudkontoret
känner till dessa personer, allmogemän eller näringsidkare
eller handtverkare, hvilka bo på ett afstånd af 10—12 mil från hufvudkontoret.
Hvarför, frågar man, kunna de nu få låna? Jo derför,
att hufvudkontoret genom sina kontrollanter och sina tjensteman vid
afdelningskontoret kan få kännedom om de lånesökande, hvilkas framställning
dä beledsagas af kontrollanternas tillstyrkande till lånens
beviljande. Tager man bort detta tillfälle för de lånesökande, stå de
vid hufvudkontoret fullkomligt främmande och redlösa och få sålunda
endast af sådant skäl icke sina lån beviljade. Man behöfver icke
mycken kännedom om förhållandena för att inse, huru det i en ort,
der näringslifvet och industrien har uppblomstrat, och der man haft
tillgång till ett bankkontor på platsen, skall komma att gestalta sig,
när detta kontor indrages. Eu följd af Riksdagens beslut i den rigtning,
som nu så tydligt är åsyftad, blir ovilkorligen denna. Det är
icke från ett, utan från flera håll och från olika trakter i landet, som

N:o 34.

Ifrågasatt
omorganisation
af
bankväsendet.
(Forts.)

N:o 34. ii

Lördagen den 29 April, f. m.

ifrågasatt dessa uttalanden om de mindre kontorens öden skett af styresmän i
enskilda banker, och det är helt naturligt, att så skall blifva, ty en
bankväsendet.^^^™^ till inrättandet af dessa kontor är naturligen den, att de
(Forts) lemlla tillfälle för bankerna att få sina sedlar spridda. Jag medgifver
villigt, att lokala och mindre intressen böra få vika för ett allmänt
och stort intresse, men jag kan icke förstå, att de enskilda intressena
helt och hållet skola förbises. 1 detta fall sättas de allt för mycket
på spel, och det kan icke förnekas, att man derigenom åstadkommer
en bekymmersam ekonomisk rubbning i landsorten på många ställen,
en rubbning, som icke kan vara annat än högst menlig och skadlig
äfven för hela landets affärs- och näringslif.

Det har sagts af den siste talaren, och äfven af andra, att det
är icke så farligt med denna fråga, ty det är endast en skrifvelse till
Kongl. Maj:t, som här föreslås, och man lägger således frågan i Kongl.
Maj:ts hand. Ja, jag lägger frågan med största lugn i Kongl. Majfts
hand och hoppas, att den der också kommer att fä en lösning, som
blir lyckligare och annorlunda, än motionären åtminstone tänkt sig.
Men jag vill fästa uppmärksamheten derpå, att hela motiveringen hos
utskottet går i en rigtning, som innebär något helt annat, än att man
blott lägger frågan i Kongl. Maj:ts hand. Rigtningen är sådan, att
det tydligt och klart framgår, att utskottet vill detsamma som motionären.
Man vill lösa denna bankfråga på det sättet, att de enskilda
bankernas sedelulgifuingsrätt skall försvinna, derpå går motiveringen
ut, men det säges icke i slutliga klämmen, utan der heter det endast,
att man öfverlemnar frågan till Kongl. Maj:t med angifvande, dock
såsom den förste talaren bemärkt, ofullständigt af hvad förut förekommit,
då denna fråga förevarit till behandling. Denna uppfattning
af syftet hos utskottet får man ännu tydligare, om man ser, huru utskottet,
då det talar om sin förhoppning om en snar lösning af banklagstiftningens
ordnande, åberopar, att tre dertill gynsamma beslut
redan äro fattade; det ena i afseende på grundfonden, det andra i
afseende på grundlagens stadganden angående riksbankens styrelse,
och slutligen det tredje om förhöjning i beskattningen å enskild banks
utelöpande sedlar. Detta sista beslut kan väl icke anses såsom ett skäl
för att hoppas på en lösning af den nu föreliggande frågan, om icke
afsigten med det beslutet var att göra det så svårt som möjligt för de
enskilda bankerna, så att de sedan skola vara absolut tvungna att
öfvergifva sina anspråk på att få behålla sedelutgifningsrätten. När
man höjer bevillningen på det sätt som skett och gör beskattningen
så oerhördt tung, och när man, såsom utskottet, åberopar denna beskattning
såsom ett skäl för en förhoppning om en lycklig lösning,
synes det mig otvetydigt, att man betraktar beskattningsbeslutet icke
blott såsom ett beslut för att skaffa ökade medel, utan äfven såsom
en kraftåtgärd mot de sedelutgifvande bankerna för att snart sagdt
tvinga dem att kapitulera.

Jag skall icke längre upptaga kammarens tid, men jag har emellertid
velat framhålla de omständigheter, hvilka jag anser vara synnerligen
värda att beakta i denna högst vigtiga fråga, och jag yrkar
vördsamt afslag såväl å motionen som å utskottets hemställan.

45 N:o 34.

Lördageu den 29 April, f. m.

Herr Törnebladh: Då jag bland fullmägtige deltagit i be- ifrågasatt

handlingen af denna fråga, så till vida som fullmägtige nu, liksom °mof9am*aförut,
haft att afgifva yttrande öfver de väckta motionerna, anser jag bankväsendet.
det vara min pligt att något redogöra för pluralitetens inom full- (Forts.)
mägtige och dermed äfven min ställning till frågan.

I afseende på de ordalag, som hafva blifvit begagnade i klämmen,
kan jag hänvisa till den utredning, som blifvit lemnad af den andre
talaren i ordningen, hvilken har deltagit i utskottets förhandlingar.

Ordalagen äro så pass elastiska, att de synas mig väl kunna sluta sig
till motionerna och å andra sidan lemna Kongl. Maj:ts regering fritt
spelrum att behandla frågan så, som regeringen efter öfvervägande af
dit hörande omständigheter finner med landets och allmänhetens intressen
mest öfverensstämmande. Men hvad jag särskildt tillåter mig
att framhålla, är, att frågan om sedelutgifningens ordnande, d. v. s.
huruvida sedelutgifniugen skall öfvertagas ensamt af riksbanken eller
fortfarande tillhöra många enskilda bankinstitut, är af ytterligt stor
vigt både för riksbanken och för dessa enskilda banker. För riksbanken
såsom upprätthållare af myntvärdet — en uppgift, som blifvit
genom reglementet ålagd densamma — kan det icke vara likgiltigt,
om det förhållande, som nu råder, länge kommer att fortfara, nemligen
att denna uppgift försvåras eller i vissa fall nästan omöjliggöres
derigenom, att riksbanken icke är herre öfver det rörelsemedel, som
sedlarne innebära, och att banken således såsom representerande landet
i förhållande till utlandet är förlamad af den tyngd, som genom de
enskilda bankernas stora sedelutgifningsrätt häftar vid dess fotter. För
de enskilda bankerna åter kan det icke vara likgiltigt, att Damoclessvärdet
sväfvar öfver dem från två håll. Kongl. Maj:t har nemligen
rättighet att, när Kongl. Maj:t finner tidpunkten dertill lämplig, indraga
sedelutgifningsrätten hvad särskildt tiorna bestraffar, och det
kan mycket väl tänkas eu tidrymd, då Kongl. Maj:t framkommer med
ett förslag i sådan rigtning — och då är jag icke säker att motståndskraften
mot detsamma är tillräcklig äfven i denna kammare. Vidare
har Riksdagen genom sitt sista beslut i afseende på beskattningen å
sedelutgifningen visat, att Riksdagen vill försöka att så långt i dess
förmåga står — om jag får begagna ett sådant uttryck — »komma
åt» de enskilda bankerna. Jag har icke med min röst deltagit i berörda
beslut och har således icke något ansvar för detsamma, men jag
endast konstaterar det såsom ett faktum. Det nuvarande osäkerhetstillståndet
kan redan i och för sig medföra den fara, hvilken den siste
talaren så starkt har framhållit, nemligen faran af indragning af en
del afdelningskontor. Skulle det då icke vara mycket bättre och klokare,
om det kunde åstadkommas eu verklig reglering, hvarigenom, i
händelse sedelutgifningsrätten befunnes böra öfverflyttas till riksbanken
allena, detta kunde ske under en längre tid och så, att nödiga förberedelser
kunde träffas, i ändamål att rörelsen inom landet deraf icke
måtte lida. Jag erkänner mycket villigt, att indragningen af sedelutgifningsrätten
kan komma att hafva en icke oväsentlig verkan på
de små kontoren, men det beslut, som Riksdagen redan har fattat,
kan också hafva en sådan verkan på dem, utan att i utbyte deremot
sättas några förmåner i afseende på de enskilda bankernas förhållande

Jf:o 34. 46

Lördagen den 29 April, f. m.

ifrågasatt till riksbanken. Och om rörelsen vid de små kontoren skall kunna
uppehållas, d. v. s. om kassareserven der skall kunna uppehållas, finnes
bankväsendet. det knappast någon större fara än att bevillningen för sedelutgifningen
(Forts.) oupphörligt ökas, ty ingen enskild bank lärer vilja underkasta sig en
alltför stor kostnad genom att understundom vara tvungen att hålla
en ganska stor sedelutgifning, hvilket föranleder till en hög beskattning,
äfven om den större sedelmassan funnits blott en enda dag på året.
Under sådana förhållanden är det gifvet, att en reglering erfordras,
hvarigenom faran kan ställas på, så att säga, amortering, hvarigenom
förberedelser kunna träffas, och det förhållande, som i andra länder
eger rum med postremissvexlar, checker och sådant, kan utvecklas.
Värst vore det, om de enskilda bankerna skulle af en eller annan anledning
tvingas inskränka sin verksamhet med ett slag, och utan att
man hade vidtagit några åtgärder för att undanröja eller minska
svårigheterna deraf. Enligt min mening kan mycket väl på den väg,
som antydts af bankofullmägtige i deras yttrande och mer än en gång
framhållits af bankkomitéer, anstalt fogas derom, att sedelutgifningen
så småningom kan öfvergå till riksbanken allena, utan att landets
rörelse derigenom skulle lida, hvilket senare naturligtvis skulle vara i
högsta grad beklagligt.

Hvad Irågan om riksbankens styrelse beträffar, kan jag af lätt
förklarliga skäl icke derom yttra mig — det må andra göra — men
gifvet är att, om förändringar i det syfte, som nu har blifvit angifvet,
skola ske, äfven denna fråga, måste tagas i allvarligt öfvervägande
och i en eller annan form lösas.

I den öfvertygelse att genom eu allsidig behandling af frågan
genom regeringen både riksbankens och de enskilda bankernas intressen
bäst främjas och bättre främjas än om osäkerhetstillståndet får fortfara,
anhåller jag om bifall till utskottets förslag.

Friherre Klinckowström: Då jag för åtskilliga riksdagar tillbaka
i denna kammare väckte eu motion med anhållan om tillsättande
af en finanskomité, som skulle behandla finansfrågan i dess helhet,
ber jag att nu få nämna några ord i föreliggande fråga, som, hvad
klämmen beträffar, tyckes afse eu sådan omorganisation af bankväsendet,
såväl riksbanken som de enskilda bankerna, som jag befarar skola
inskränka Riksdagens absoluta rätt öfver sin bank.

Af många tecken synes, att förändringarna i riksbanken och dess
styrelse ske från två olika håll. Det ena är från regeringen och dess
vänner, som vilja inom riksbankens styrelse hafva regeringens ledamöter
för att der verka. Den andra strömningen kommer från annat
håll, der man vill att riksbanken skall förändras till ett slags aktiebank,
hvarpå exempel finnas i åtskilliga länder. Jag skulle mycket
beklaga, om Riksdagen — och jag betviflar högeligen, att åtminstone
Andra Kammaren — skulle gå in på vare sig den ena eller den
andra af nu åsyftade förändringar af riksbanken.

Hvad frågan om inskränkningen af de enskilda bankernas sedelutgifning
beträffar, så, ehuruväl jag är delegare i en enskild bank,
som, om jag minnes rätt, gifver den största utdelning af alla banker
i landet, kan jag likvisst icke underlåta att intressera mig för att de

47 ?f:o 34.

Lördagen den 29 April, f. m.

enskilda bankernas sedelutgifningsrätt och i det fallet främst tiokrone- ifrågasatt
sedlarue måtte upphöra. omorgamsa Kongl.

Majrt, i hvars hand denna fråga är lagd, har hittills icke ba^°vnäs^det
velat lemna någon uppmärksamhet deråt och vidtaga någon åtgärd (Forts)
derför, och det har bestyrkt Riksdagen att gå den väg, hvarpå, obe- ''

roende af Kongl. Maj:t, denna fråga kan regleras, nemligen att så
öka beskattningen för de enskilda bankernas sedelutgifning, att denna
utgifning blefve faktiskt omöjlig. På denna väg har jag, såsom jag
tror, majoritet inom riksdagen, och denna Riksdag har visat, att den
vill gå den vägen, och den är rigtig. Hvad det beträffar att indragningen
af de enskilda bankernas rätt att utgifva sedlar skulle vara
nära nog en dödsstöt för deras fortsatta verksamhet, betviflar jag detta
pa det högsta. Litet hvar känna vi, att i landet finnas andra bankanstalter,
som icke hafva sedelutgifningsrätt, och af de resultat öfver
deras verksamhet, som finnas tryckta och utdelade till kammarens
ledamöter, framgår, att de under gångna tider och under åtskilliga förhållanden
haft lika stor, ja stundom större årlig behållning af sin
verksamhet än de sedelutgifvande bankerna. Den stöt, som gifves
dessa senare banker genom att indraga sedelutgifningsrätten, år således
icke af sådan vigt och sådant värde, att man derför måste tro
på att dessa banker derigenom skulle upphöra att existera. — På den
grund, som af en föregående talare blifvit nämnd, yrkar äfven jag
afelag i denna punkt.

Herr Larsson, Liss Olof: Sedan herr Törnebladh yttrat sig,
har jag föga att tillägga i saken och skulle nästan kunna afstå från
att yttra mig. Jag skall dock tillägga några ord. När denna fråga
behandlades i sammansatta utskottet och man kom till det resultat,
som nu föreligger i utskottets betänkande, hade åtminstone jag och,
såsom jag tror, flere med mig hoppats, att detsamma utan någon större
motsägelse skulle kunna vinna bifall äfven i Första Kammaren. Huru
det skulle gå i Andra Kammaren, kunde deremot vara tvifvelaktigt,
derför att Andra Kammarens ledamöter tyckte att härmed sagts allt
för litet och de framför allt voro angelägna om att äfven den af herrar
Sjö och Månsson väckta motionen skulle bifallas. När jag inom utskottet
yrkade afslag å denna senare motion, fick jag uppbära icke så
litet förebråelse härför, i det man påstod, att jag, dermed att jag
understödde ett sådant skrifvelseförslag som det i betänkandet nu framlagda,
skulle frångått en åsigt, som jag förut hyst. Förra året, när
fråga var om en skrifvelse till Kongl. Maj:t angående indragning af
de enskilda bankernas rätt till utgifvande af tiokronesedlar, framhölls
med styrka, att denna fråga redan var öfverlemnad till Kongl. Maj:t,
men också framhölls då nödvändigheten af, att denna fråga icke skulle
lösas ensam, utan i sammanhang med den stora frågan om omorganisationen
af de enskilda bankerna liksom af riksbanken. Derför trodde
jag nu, att det icke var skäl att hålla på herrar Sjös och Månssons
motion, utan att man skulle taga frågan i sin helhet. — De, som här
uppträdt mot utskottets förslag, hafva uppträdt, som om till definitivt
afgörande nu förelåge frågan om inskränkning af de enskilda bankernas
sedelutgifningsrätt och till och med om de små kontorens in -

N:o 34. 4S

Lördagen den 29 April, f. m.

ifragasait dragning o. s. v. Men något sådant föreligger ju icke. Det kar
Om«o»ar/a" saSts> detta förslag innebure ett angrepp mot de enskilda banAankeäsendet.
kerna, en rubbning i näringslifvet o. s. v. Nej, icke lärer eu rubb(Forts.
) “ing i näringslifvet eller ett angrepp mot de enskilda bankerna innebäras
deri, att man skrifver till Kongl. Maj:t och begär, att Kongl.
Maj:t måtte utreda denna fråga, som alldeles säkert återkommer hvarje
riksdag, åtminstone till dess man får se den utredd och det på ett
sätt, som icke någon enskild motionär utan endast Kongl. Maj:t kan
åstadkomma. Man säger, att man icke vill lägga frågan i Kongl.
Maj:ts band. Det är ju icke fråga om att lägga den i Kongl. Maj:ts
band vidare, än att man begär att Kongl. Maj:t skall verkställa eu
fullständig utredning och inkomma med det förslag, som kan blifva
föranledt af en sådan utredning. Man lägger ju icke frågan i Kongl.
Maj:ts band så, att Kongl. Maj:t ensam skall besluta i densamma,
utan, när utredning är skedd och Kongl. Magt fått uttala sig i frågan,
lärer väl också Riksdagen få sitt ord med i laget. Och till dess synes
mig, som om man icke behöfver tala om indragning af småkontoren,
om ingrepp i näringslifvet och dylikt. Man vet ju icke, huru det förslag
kommer att se ut, som blir eu följd af den utredning, som
kommer att verkställas af Kongl. Maj:t. Jag hade trott och tror fortfarande,
att allra lyckligast och ur alla parters synpunkter mest önskvärd!
vore, om en fråga af så djupt ingripande beskaffenhet, som ordnandet
af vårt bankväsen, finge ske under fullständigt lugna tider.
Yi minnas mycket väl, huru det stod till, då femkronesedlarne indrogos
för de enskilda bankerna, och hvilka faror som då förelåg.
Då måste motståndet gifva vika, och hvarför? Jo, derför att större
frågor då stodo på spel. Man fick ställa till med åtskilligt, med jernvägshypoteksfond
o. s. v. Ställningen var sådan, att något måste göras,
och då blef också följden den, att »femmorna» indrogos. Man förutsatte
visserligen då stora olyckor af denna åtgärd, men dessa olyckor
hafva ännu icke visat sig hafva kommit.

Icke kan det väl vara klokt att låta denna fråga vara sväfvande
allt framgent, ända till dess någon större olycka eller ekonomisk kris
.står för dörren, för att då taga uti med densamma. Vore det icke —
så synes mig åtminstone — bättre att få denna fråga utredd samt
af Konung och Riksdag behandlad under i ekonomiskt och andra hänseenden
fullt lugna tider? Då kan man lugnt få pröfva det förslag,
som kan blifva en följd af utredningen. Mig synes, som om ingen
part, hvarken de enskilda bankerna eller någon skulle lida af att en
.sådan opartisk utredning komme att verkställas. Ur alla synpunkter
förefaller det mig önskvärd!, att en sådan sker.

Nyss har påpekats, och jag behöfver icke ännu en gång påpeka
det, att det förfaringssätt, som man sett att Riksdagen kan använda,
och som den användt senast i år, då den fördubblade bevillningen för
sedelutgifningsrätten, en annan gång kan upprepas och bevillningen
då, om icke fördubblas, så ändå höjas. Vore det icke bättre att, hellre
än tillämpa en sådan ytterlighetsåtgärd, hvarigenom man till slut
omöjliggör all sedelutgifningu, tan att man gifver något annat i stället,
ordna förhållandena så, att bankerna kunde existera äfven utan sedelutgifningsrätt.

Lördagen den 29 April, f. m. 49

Mig synes, att ett sådant skrifvelseförslag som det af utskottet
framstälda icke kan betraktas såsom något som helst angrepp mot de
enskilda bankerna. Jag upprepar det än en gång — jag tror att det
ur alla synpunkter vore lyckligt, om en sådan skrifvelse aflätes, så att
frågan finge komma under ompröfning under fullkomligt lugna tider.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Rudebeck: Jag har blifvit missförstådd af talare, som
yttrat sig efter mig, och hvilka fattat min mening så, att jag skulle
ansett att, om ett förslag, sadant som det föreliggande, ginge igenom,
dermed de enskilda bankernas undergång vore gifven. Så har jag icke
sagt, utan jag har sagt, att den särskilda gren af de enskilda” bankernas
verksamhet, som de nu kunna utöfva genom sina afdelningsoch
kommissionskontor, komme att försvinna, och att deraf blefve en
följd, att näringslifvet i de delar af landet, der sådant inträffade,
komme att lida. Och jag trotsar någon att kunna jäfva rigtigheten
af detta påstående i ena eller andra delen. Att de enskilda bankerna
i alla fall komma att fortsätta sin rörelse med fördel för deras lottägare,
det betvifla^ jag icke. _ Men att den påföljd, hvilken jag nu
antydt, skall inträda, haller jag så mycket mera sannolikt, som jag
för icke länge sedan erhöll del af ett bref från en bankstyrelse, deri
just uttalades, att banken i följd af Riksdagens beslut om höjd bevillning
för sedelutgifningen vore betänkt på indragning af sina mindre
kontor.

Vidare vill jag fästa uppmärksamheten på, att den verksamhet,
som de enskilda sedelutgifvande bankerna nu utöfva å landsbygden,
icke kan af riksbanken öfvertagas. Det lärer väl icke kunna tänkas,
att riksbanken kommer att upprätta några kommissions- eller afdelningskontor
utom provinsstäderna. Således skulle dessa landsbygder
ovilkorligen blifva hänvisade till bankkontoren i städerna och beröfvade
det tillfälle de nu hafva för sina bankaffärers ordnande på platsen
i hemorten.

Slutligen ber jag att få hänvisa till det yttrande, som af ordföranden
hos herrar fullmägtige i riksbanken uttalats i frågan, att det
så mycket mindre syntes vara skäl att förorda detta förslag, som deri
saknades de vilkor och bestämmelser, hvilka, om en så genomgripande
åtgärd som den ifrågavarande skulle vidtagas, otvifvelaktigt påkallades
af omsorgen om den ekonomiska ställningens trygghet. Med hänvisning
härtill och till hvad eu föregående talare erinrat, att, förr än
frågan om sedelutgifningen föres på tal, bör frågan om bankens styrelse
vara definitivt afgjord, vidhåller jag mitt förut framstälda yrkande
om afslag, på de skäl jag sökt framlägga.

Herr Moberg: Det förefaller mig, som om de talare, hvilka
yrkat bifall till utskottets förslag, icke klart gjort sig reda för,
hvilka konseqvenser ett bifall dertill från Första Kammarens sida
skulle medföra. Vore frågan om en omorganisation af bankväsendet
en alldeles ny fråga, kunde^det möjligen gå för sig att aflåta den föreslagna
skrifvelsen, men frågan är så långt ifrån ny, att den förut
framkommit till Riksdagen på grund af framställning från Ivongl.

Första Kammarens Prot. 189.1. N:o 34. 4

N:o 34.

Ifrågasatt
omorganisation
af
bankväsendet.
(Forts.)

N:o 34. 50

Lördagen den 29 April, f. m.

Ifrågasatt
omorganisation
af
bankväsendet.
(Forts.)

Maj:t samt äfvenledes varit föremål för flere bankkomitéers behandling,
för att icke tala om Riksdagens skrifvelser till Kongl. Maj:t i
frågan. Således göres icke något nytt uppslag i frågan genom den
hemställan till Kongl. Maj:t, som af utskottet föreslagits, utan hvad
som derigenom göres är att Riksdagen hemställer, att Kongl. Maj:t
måtte taga frågan under förnyad behandling, fastän Kongl. Maj:t
redan vid 1890 års riksdag med anledning af den senaste bankkomiténs
framställning för Riksdagen framlade ett förslag till omorganisation
af riksbanksstyrelsen såsom första steget till omdaning af bankväsendet.
Jag tog mig friheten att framhålla, då jag förra gången
hade ordet, att Kongl. Maj:t härmed visat sin afsigt att först på grundlagsenligt
sätt få frågan om sammansättningen af riksbankens styrelse
löst, för att, sedan denna fråga blifvit löst, inkomma med de förslag
till bankväsendets omorganisation, som af bankkomiténs betänkande
och andra framställningar kunde betingas. Om nu Riksdagen ingår
till Kongl. Maj:t med en sådan framställning, som utskottet föreslagit,
skulle Riksdagen dermed hafva för sin del kastat denna Kongl. Maj:ts
åsigt öfver bord och dermed också sagt, att Riksdagen önskade en
reorganisation af bankväsendet, utan att någon förändring sker i sammansättningen
af riksbankens styrelse. Just häri ligger den farliga
pointeu uti utskottets hemställan, livilket jag velat framhålla, då jag
yrkat afslag å samma hemställan.

Grefve Hamilton: Man behöfver icke vara eu finansman för att
inse att vårt penningväsen för närvarande befinner sig i ett oefterrättlighetstillstånd
dels på grund af saknaden af en dominerande centralbank
och dels derför att de enskilda bankernas lifsverksamhet är hotad.
Eu enda gemensam votering kan tvinga de enskilda bankerna att indraga
hela sin sedelutgifning och till följd deraf äfven sina afdelningskontor.
Det är visserligen sant, att riksbanken lätt skall kunna ersätta de
utelöpande sedlarne, men den kan icke ersätta afdelningskontoren, och
i anseende till saknaden af lokalkännedom kan den icke heller vara i
tillfälle att pröfva den säkerhet, som de nya kunderna kunna erbjuda.

Jag vågar derför upprepa, att vårt penningväsen befinner sig i
ett oefterrättlighetstillstånd.

Den ene af motionärerna, herr Dahn, tyckes äfven hafva insett
detta. Han stöder sig på 1889 års bankkomités förslag och önskar,
att riksbanken måtte omdanas till en ensamt sedelutgifvande centralbank,
som skulle samarbeta med de enskilda bankerna, åt hvilka öfverlemnades
detaljaffärerna. Riksbanken skulle, enligt hans förslag, mot
låg ränta ^diskontera de enskilda bankernas vexlar under vilkor, att
de enskilda bankerna i den mån, sådant vore möjligt, icke indroge
sina afdelningskontor, hvilka följaktligen komrne att blifva riksbankens
sedelspridare.

Såvidt man kan finna af motiveringen i herr Dahns motion, är
det således här fråga om samarbete mellan riksbanken och de enskilda
bankerna, hvartill kommer att äfven utskottet stödt sin framställning
på 1889 års bankkomités förslag, livilket utgår från den uppfattningen,
att samarbete bör ega rum mellan riksbanken och de enskilda
bankerna.

Lördagen den 29 April, f. ni.

61 N:o 34.

Jag tror att inför det tillstånd, i hvilket vårt penningeväsen befinner ifrågasatt
sig, en representant, som har reda på förhållandena, icke kan stå omorgamiastillatigande.
Och jag anser att det är nödvändigt, för att man skall bankväsendet.
få någon ordning i dessa förhållanden, att .Riksdagen anhåller att (Forts.)
Kongl. Maj:t måtte taga frågan om hand. I likhet med utskottet
finner jag, att en sådan anhållan bör innebära en hänvisning till 1889
års bankkomités förslag, hvilket förslag, som ännu icke undergått
Riksdagens pröfning, likväl torde behöfva i vissa delar ändras.

Jag ber få påpeka, att motionärerna icke hafva antydt af hvem
riksbankens styrelse borde tillsättas, utan endast uttalat eu önskan om
större kontinuitet i styrelsen, och att 1889 års förslag innehåller i detta
afseende, att Kongl. Maj:t skulle tillsätta tre ledamöter i styrelsen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Sandberg: Jag vill till en början gifva den talare rätt,
som sade, att indragningen af de enskilda bankernas sedelutgifning
icke skulle vara någon dödsstöt för dessa banker. De kunna säkerligen
stå ut dermed och lätt nog ombilda sig till aktiebanker. Men
hvad som är lika rigtigt är hvad grefve Hamiltou yttrade, nemligen
att upphör sedelutgifningsrätten, eller blifva de enskilda bankerna allt
hårdare och hårdare beskattade, kommer detta att leda till indragning
af afdelningskontoren och dermed följer, att bankerna äfven måste
indraga en del af de nuvarande lånen, något som torde vara farligast
för låntagarn e.

De skäl, som tala mot det af utskottet framlagda förslaget, äro
redan anförda af min medreservant. Jag vill derför inskränka mig till
eu sak.

I utskottets kläm hemställes:

»l:o att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t
täcktes hufvudsakligen på de grunder, som angifvits dels af fullmägtige
i riksbanken och dels af 1889 års bankkomité i tillämpliga delar
af dess den 30 januari 1890 afgifna förslag till lag för Sveriges riksbank
och till lag angående indragning af enskilda bankers sedelutgifningsrätt,
för Riksdagen framlägga förslag till omorganisation af
bankväsendet med afseende på riksbanken och de enskilda sedelutgifvande
bankerna.»

Nu inträffar det märkvärdiga, att inom sammansatta utskottet uttalades
från medlemmar, som Andra Kammaren der insatt, den bestämda
försäkran, att Andra Kammaren aldrig skulle komma att gå
in på de grunder, som 1889 års bankkomité framstält. Det vore ett
märkvärdigt förhållande, om Riksdagen skulle skrifva till regeringen
och begära ett förslag på de af 1889 års komité framlagda grunderna,
men derpå, när ett sådant förslag inkommit till Riksdagen, Andra
Kammaren skulle säga: vi gå icke iu på grunderna i 1889 års komités
förslag. Hade dessa grunder icke varit åberopade i utskottets kläm,
kunde det varit någon reson i eu sådan anhållan som den af utskottet
ifrågasatta, ehuru jag är öfvertygad att, sådana åsigterna nu äro, en
banklag, sådan som bankkomitén och Kongl. Maj:t önskar den, icke
kan komma till stånd.

Det har talats om behofvet åt vidare utredning. Utredning hafva

N:o 34. 52

Lördagen den 29 April, f. m.

Ifrågasatt
omorganisation
af
bankväsendet.
(Forts.)

vi ju fått af två, tre komitéer, men då förslagen kommit till Riksdagen,
bär svaret alltid blifvit ett bleklagdt nej.

Jag tror icke, att det är skäl att bos Kongl. Maj:t begära ett
förslag, om bvilket man på förhand vet, att det kommer att förkastas
af Riksdagens ena afdelning.

Jag yrkar afslag på utskottets förslag.

Herr Fagerholm: Jag skall icke länge upptaga kammarens tid.

På samma gång som jag yrkar bifall till utskottets förslag, ber
jag att få till alla delar instämma i grefve Hamiltons yttrande. Emellertid
skulle jag vilja till utskottets motivering lägga några ord.

Jag anser nemligen att Kongl. Maj:t skulle ega rättighet att tillsätta
en direktör och en vice direktör, hvilka dock icke skulle vara
bankofullmägtige. Jag tror, att bankofullmägtige derigenom skulle
erhålla en bättre ställning än den, de för närvarande hafva.

Dessutom skulle jag önska, att 1889 års baukkomites förslag icke
i alla delar blefve följdt, ty denna komité föreslog, att de enskilda
borde få kreditiv mot högst två procents ränta för år. Detta vore
emellertid ett alltför lågt belopp. Deremot anser jag, att de borde
få kreditiv mot 5/6 af den lägsta kreditivräntan, och att de enskilda
bankerna skulle få rediskontera mot en half procent lägre ränta än
den lägsta ränta, som riksbanken beviljar enskilda personer.

Under uttalande häraf ber jag att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Lundin: Jag lofvar att icke länge upptaga kammarens tid,

men då jag deltagit i det sammansatta utskottets förhandlingar, ber
jag att få yttra några få ord i frågan.

Jag vill dervid på förhand nämna, att jag icke är delegare i någon
bank. Jag har velat uttala att det i landsorten i allmänhet är ett
önskemål, att de enskilda bankerna och deras sedelutgifningsrätt måtte
någon gång upphöra. Särskildt ber jag att få betona, att jag icke, såsom
de fleste andre ledamöter af denna kammare, anser att dessa banker
varit till så stor favör för landtmännen. Tvärtom, många gånger hafva
landtmännen genom dessa banker haft för godt tillfälle att få penningar,
hvilka de icke användt till de goda och afsedda ändamål, de tänkt,
utan snarare till skadliga ändamål.

Frågan är för öfrigt redan så tillräckligt utredd af föregående
talare, att jag icke längre behöfver dervid uppehålla mig, utan tager
jag mig nu friheten att med värme och ifver yrka bifall till utskottets
förslag.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr talmannen
i enlighet med derunder framstälda yrkanden propositioner,
först på bifall till hvad utskottet i föreliggande punkt hemstält och
vidare på afslag derå samt förklarade sig finna den förra propositionen,
hvilken upprepades, vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en så lydaude omröstningsproposition:

63 N:o 34.

Lördagen den 29 April, f. m.

Den, som bifaller hvad sammansatta banko- och lagutskottet hem- ifrågasatt
stält i 1 punkten af sitt utlåtande n:o 2, röstar

bankväsendet.

Ja; (Forts.)

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslås utskottets hemställan.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

J a 51;

Nej — 55.

2 punkten.

Utskottets hemställan bifölls.

Föredrogs å nyo sammansatta banko- och lagutskottets den 2b0m inlösen af
och 26 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 3, med anledning af''städadt jlciljeKongl.
Maj:ts proposition angående ändring i §§ 13 och 17 af lagen myn''
om rikets mynt den 30 maj 1873.

Herr Törnebladh: Jag har egentligen icke någon anmärkning
att göra mot den hemställan, utskottet här gjort, allra helst som den
öfverensstämmer med Kongl. Maj:ts proposition. Men jag tillåter mig
dock att, då herr statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet
är här närvarande till honom framställa en fråga. Det är nemligen
mellan Kongl. Maj:ts proposition och den skrifvelse, Riksdagen i fjor aflät,
äfvensom mellan Kongl. Maj:ts proposition och motsvarande paragraf
i den danska myntlagen den skilnad, att här inskjutits orden: »på
sätt och tid, hvarom Konungen särskilt förordnar». Att döma af de
propositionen åtföljande protokollen har det varit Kongl. Maj:ts mening,
att detta stadgande skulle första gången vara likasom ett försöksstadgande.
Men då jag är alldeles säker, att detta stadgande behöfver
tillämpas år ifrån år, vågar jag hysa den förhoppning, att icke något
hinder skall ligga i stadgandet för att alltjemt skadadt mynt, som
inkommer, må kunna inlösas.

Naturligtvis skall det blifva fallet, att nu på en gång ett högst
betydligt antal skadade mynt kommer att företes till inlösen. Skulle
man nu se, att statsverket drabbades af betydande kostnad, är det påtagligt,
att denna kostnad sedermera vid den inlösen, som eger rum
år ifrån år, icke kan blifva jemförlig med den, som första gången förekommer.
Jag tager för gifvet, att derför framdeles icke blifver något
hinder.

Första Kammarens rrot. 1893. N:o 34.

5

N:o 34. 54

Lördagen den 29 April, f. m.

Om inlösen af Herr statsrådet friherre von Essen: Då en direkt fråga framstälts
skadadt mig i det föreliggande ärendet, ber jag få med några ord besvara

mynt. j ° 00 7 ** 0 o

* densamma.

Det är, såsom den siste ärade talaren yttrade, omöjligt att beräkna,
till hvilken grad inlösen af skadadt mynt i här förevarande fall
kan komma i fråga. Kongl. Maj:t har derför låtit inskjuta dessa ord:
»på sätt och tid, hvarom Konungen särskildt förordnar», så att, om
inlösen skulle ske i så oerhörd utsträckning, att man ansåge sig behöfva
ändra bestämmelserna, Kongl. Maj:t kunde, om Kongl. Maj:t ansåge sig
vilja det, underställa Riksdagens bedömande, huruvida man skulle fortsätta
eller icke. Såsom antydts, är det antagligt, att invexlingen nu blir stor,
men det är möjligt, att den sedermera kommer att minskas. Jag är
öfvertygad, att Kongl. Maj:t icke skall begagna sig af denna rättighet,
om den nu af Riksdagen beviljas, i annat fall än att det blifver ett
sådant tillopp, att Kongl. Maj:t finner det gå öfver den gräns, man
tänkt sig.

Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i förevarande utlåtande hemstält.

Herr talmannen yttrade, det han finge hemställa, att de ledamöter
af kammaren, hvilka antecknat sig för deltagande i den minnesfest,
som under morgondagen komme att firas i kongl. slottskapellet, måtte
infinna sig kl. 10,3 o f. m. i kammarens samlingsrum för att derifrån
i procession afgå till slottskapellet.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Ekenman under
fjorton dagar från och med den 3 nästkommande maj.

Kammaren åtskildes kl. 3.2 8 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1893.