RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1893:26)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1893. Första Kammaren. No 26.

Lördagen den 15 april, f. m.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Justerades protokollen för den 8 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes bevillningsutskottets betänkande n:o 18,
angående allmänna bevillningen.

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
följande, under gårdagen bordlagda ärenden, nemligen: statsutskottets
utlåtanden och memorial n:is 6 a, 6 b, och 54—57, bevillningsutskottets
memorial n:o 17, bankoutskottets utlåtande n:o 10 samt
lagutskottets utlåtanden n:is 35—38.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 8 och 11 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 9,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel,
innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

1 punkten.

Herr statsrådet Gilljam: Statsutskottet har erkänt, att den

nuvarande ledaren af de statistiska arbetena inom ecklesiastikdepartementet
omöjligen kan medhinna att ensam med några tillfälliga timbiträden
sköta de åligganden, som med dessa arbeten följa. Utskottet
har också erkänt, att behofvet af förstärkning i arbetskrafterna fortfarande
kommer att ega rum. Under sådana förhållanden synes det
ju vara i och för sig lämpligt, att detta behof afhjelpes derigenom,
att en andra ordinarie tjensteman för ändamålet tillsättes. Utskottets
majoritet har emellertid ansett, att tidpunkten härför ännu icke vore

Första Kammarens Prof. 1993. N:o 26. 1

Anställande
af en aktuarie
inom
ecklesiastikdepartementet.

N:o 26. 2 Lördagen den 15 April, f. m.

Anställande inne, utan att man tills vidare kunde nöja sig med en provisorisk
af eu aktua- anordning. Utskottet har sagt, att med tillsättandet af den nya ordiecklesiasHk
Tlarie tjenstemannen borde anstå, till dess att arbetet med de allmänna
departe- läroverkens och folkskolornas statistik hunnit så långt framåt, att
mentet. man kunde påräkna att få redogörelserna för ett läsår färdiga under
(Forts.) loppet af det nästföljande året. Enligt hvad jag hörde uppgifvas i
Andra Kammaren af en ledamot, tillhörande utskottsmajoriteten, har
han beräknat, att detta skulle kunna blifva fallet omkring år 1900.
Det är ännu sju år dit, mine herrar, en lång tid, och fråga är, om
det verkligen kan anses lämpligt, att ett stadigvarande behof tillgodoses
genom en provisorisk anordning under en så lång tid.

Särskilt vill jag påpeka, att arbetet är af den beskaffenhet, att
den som skall sysselsätta sig med detsamma behöfver en lång tid,
innan han fullt kommer in i alla dess detaljer. Dertill kommer äfven
att för arbetets jemna, raska och säkra fortgång nödvändigt är, att
den egentliga ledaren och hans biträde äro så vana vid samarbete,
att icke några onödiga hinder uppstå genom bristande samverkan
dem emellan. Men om man nu låter detta vetenskapligt bildade
biträde, som utskottet erkänner vara behöfligt, aflönas med ett så
ringa belopp som 2,000 kronor och derjemte qvarhåller honom i den
osäkra ställning, som en extra ordinarie tjensteman alltid intager, så
har man att befara oupphörliga ombyten, ty ingen stannar längre, än
till dess tillfälle erbjuder sig för honom att få en tryggad och bättre
aflönad anställning. Att bestämma aflöningen på sätt utskottet hemstält
synes mig under sådana förhållanden så långt ifrån vara god
hushållning, att det i stället är misshushållning; och anhåller jag derför,
att kammaren måtte lemna sitt bifall till Kongl. Maj:ts framställning
i ifrågavarande afseende.

Herr Tamm: Jag skall be att med några ord få söka förklara

det utlåtande, som statsutskottet afgifvit. Från statsutskottets sida
är ingalunda förnekadt, att i detta fäll ett stadigvarande behof förefinnes.
Endast i afseende på frågan, huruvida detta bör nu fyllas
genom en ordinarie eller genom en extra ordinarie tjensteman, råder
skiljaktighet mellan Kongl. Maj:ts och utskottets förslag. Ty jag
vill fästa kammarens uppmärksamhet på, att utskottet hemställer icke
om afslag å Kongl. Maj:ts proposition, utan om beviljande af 2,000
kronor. De skäl, hvarför utskottet stannat vid denna summa, förekomma
delvis i Kongl. Maj:ts egen proposition. Der förklaras nemligen,
att genom den anordning, som hittills funnits, och till hvilken
statsutskottet nu beviljat medel, »hade läroverksstatistiken kunnat
föras fram så, att berättelsen för läsåret 1889—1890 nu vore under
tryckning samt alla tabellerna för läsåret 1890—1891 utarbetade.
Det ändamål, som närmast afsetts med anlitande af nämnda särskilda
biträde, nemligen att bringa berättelserna fram till det löpande läsåret,
kunde med visshet påräknas blifva uppnådt under nästkommande
år, hvarefter af detta slags arbete återstode endast en berättelse årligen
att utföra.» Således har man i denna statistik hunnit fram i
tiden. Beträffande den andra af de två grupper, som nu utgöra föremål
för statistisk bearbetning, nemligen folkskolestntistiken, äro en

Lördagen den 15 April, f. m. 3 N:o 26.

hel del arbeten redan undangjorda. Utskottet säger, att, sedan det Anställande
vidlyftiga arbete, som vållades af den förberedande granskningen, af e.n .a^Ota»nu
undangjorts, kunde utan uppskof arbetet med berättelsernas eckles\astikoffentliggörande
återupptagas, och det vore att beräkna, att de skulle departei
rask följd utkomma. För framtiden borde sådana omfattande för- mentet.
arbeten, som nu måst göras, icke blifva behöfliga.» (Forts.)

Således synes, att med den anordning, som nu är, verkligen
åstadkommits, att nämnda två statistiker kommit i ofantligt bättre
läge än förut, och att man derför kan hysa berättigad förhoppning
om att dessa arbeten snart nog fullt komma i ordning.

Derjemte är såsom skäl för anslaget anfördt, att derå andra läroverk
vänta på en dylik statistik. Men derom är ännu icke beslut
fattadt. Och utskottet säger, att, då statistiken angående de två
läroverksgrupper, som nu äro föremål för statistisk bearbetning, framskridit
så raskt som skett, man skall vänta med att tillsätta en ordinarie
tjensteman, till dess beslut fattats, att i fråga om de andra läroverken
statistisk utredning skulle ske.

Slutligen förekommer ännu ett skäl, nemligen att för kontinuitetens
skull omförmälda biträde skulle behöfva komma på ordinarie
stat. Ja, klart är att kontinuitet är nödvändig inom ett arbete sådant
som detta, men den bör väl antagligen upprätthållas af ledaren af
arbetet, icke så mycket af biträdet, om den också i fråga om detta
är en fördel.

Frågan gäller således, om Riksdagen vill bevilja 2,000 kronor,
eller vill bevilja icke blott 3,000 kronor, utan äfven med dessa 3,000
kronor sedermera följande ålderstillägg och pension.

Chefen för ecklesiastikdepartementet har onekligen i den kongl.
propositionen gjort många inskränkningar, men det är också allom
bekant, huru ofantligt många och ständigt växande nya kraf ställas
på denna hufvudtitel. Derför är nog rådligt iakttaga en viss försigtighet,
så att icke denna hufvudtitel får svälla ut allt för mycket.

Det är af dessa grunder, som jag ansett mig böra ställa mig på
statsutskottets sida; och får jag anhålla om bifall till utskottets förslag.

Herr Boström, Filip: Såsom kammaren behagade finna, har

jag jemte tre andra ledamöter af statsutskottet framstält reservation
mot utskottets förslag i den föredragna punkten. —- Utskottet säger
på sid. 5 i betänkandet: »Genom hvad till statsrådsprotokollet blifvit

i ämnet meddeladt anser utskottet behofvet af ett vetenskapligt bildadt
biträde å ecklesiastikdepartementets statistiska afdelning vara
styrkt.» Jag hemställer till Kammaren, om man kan tänka sig, att
ett vetenskapligt bildadt biträde, en person som nu i många år tjenstgjort
inom denna afdelning af departementet, kan vara nöjd med att
på extra stat uppbära ett arfvode 1,500 kronor, som under några år
ökats med 500 kronor. Man kan icke begära, att kontinuitet i arbetet
inom departementets statistiska afdelning kan på sådant sätt
åstadkommas. Den föregående värde talaren sade, med afseende på
denna kontinuitet, att hufvudsaken är, att arbetets ledare står på ordinarie
stat. Förhållandet är, att den nuvarande ledaren är till åren

N:o 26. 4 Lördagen den 15 April, f. m.

Anställande kommen och icke har många år qvar, innan han blir pensionsberättiaf
en aktua- gacp Ganska lämpligt torde derför vara, att det biträde, som under
ecklesiastik- en följd af år ar°etat sig in 1 dessa saker> blifver satt på ordinarie
departe- stat, att han må kunna qvarstanna och till äfventyrs erhålla den
mentet. kanslisekreteraretjenst, som nu innehafves af arbetets ledare.

(Forts.) Jag tror således alla skäl vara att antaga Kongl. Maj:ts förslag

i ämnet, så mycket mera som Riksdagen så nyligen som för två år
sedan bestämt, att i statistiska afdelningen inom kommerskollegium
skulle tillsättas en förste aktuarie, en aktuarie och två amanuenser,
och nu föreslagits, att ifrågavarande tjensteman skulle blifva likstäld
med aktuarien derstädes. Jag tillåter mig derför att i öfverensstämmelse
med herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
yrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag och afslag å utskottets.

Herr statsrådet Gilljam: Blott några få ord. Jag inskränkte

mig med flit i mitt första anförande till att framhålla, att redan för
det nuvarande statistiska arbetet inom ecklesiastikdepartementet en
förstärkning af de vetenskapligt bildade arbetskrafterna är nödvändig.
Men synnerligen önskvärdt är ock, att ju förr desto hellre det
statistiska arbetet måtte kunna utsträckas till någon eller några af
de många undervisningsanstalter, hvilka ännu icke kunnat blifva föremål
för statistisk bearbetning. Jag anser för min del detta vara så
önskvärdt, att både folkskolestatistiken och allmänna läroverksstatistiken
synas mig, så vidt möjligt, böra inskränkas, för att de öfriga
undervisningsanstalterna måtte blifva åtminstone i någon män delaktiga
af den statistiska behandling, som vid så mångfaldiga tillfällen
visar sig erforderlig, då det gäller att inom departementet erhålla
upplysning i än det ena, än det andra afseende^

Af den föregående talaren har jag blifvit förekommen i hvad
jag kunnat hafva att erinra mot den talare, som yrkat bifall till
utskottets förslag. Jag har endast ett att tillägga. Om jag, såsom
jag anser mig vara förtjent af, får något erkännande derför, att jag
sökt så mycket som möjligt begränsa utgifterna inom denna hufvudtitel,
anhåller jag å andra sidan, att kammaren icke måtte anse, att
företrädesvis åttonde hufvudtiteln bör göras till föremål för af prutningar
å begärda anslag.

Efter härmed slutad öfverläggning gjordes jemlikt derunder förekomna
yrkanden propositioner, först på bifall till hvad utskottet i
den nu föredragna punkten hemstält och vidare derpå, att kammaren,
med afslag å utskottets hemställan, så vidt den skilde sig från Kongl.
Maj:ts i ämnet gjorda framställning, skulle bifalla denna framställning
oförändrad; och förklarades den senare propositionen vara med
öfvervägande ja besvarad.

2—9 punkterna.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Lördagen den 15 April, f. m.

N:o 20.

10 punkten.
Mom. a.)

Herr statsrådet Gilljam: Ehuru efter denna frågas utgång i
Andra Kammaren icke synnerligen mycket kan vara att hoppas för
Kongl. Maj:ts förslag, anser jag mig likväl skyldig, med afseende på
frågans beskaffenhet, att för en stund taga herrarnas uppmärksamhet
i anspråk.

Jag vill då först underkasta utskottets motivering en kort kritik.
Utskottet har sagt. att det uppenbara syftet med denna proposition
är att åt de små städer, der dessa läroverk äro belägna, bevara dem,
att fastslå dem i dessa städer. Ja, det är verkligen rigtigt, att Kongl.
Maj:ts afsigt är, att åt dessa städer söka bevara deras läroverk, som
för dem hafva ett stort värde och sedan längre tid varit föremål för
invånarnes uppoffringar och lifliga intresse. Såsom jag nämnde vid
förra riksdagen, tror jag också, att dessa läroverk hafva sin vigtiga
uppgift att fylla, men utan tvifvel äro de i behof af reformer. De
brister, som hafva anmärkts emot dem, äro af så stor betydelse, att
de icke kunna förnekas. Den första af dessa är, att lärjungarne äro
så fåtaliga, att i följd deraf statens kostnader blifva.oproportionerligt
stora; den andra är den, att den bildning, som vid dessa läroverk
bjudes, är allt för ofullständig. Den första bristen har Kongl. Maj:t,
såväl vid denna riksdag som vid flera föregående, föreslagit att afhjelpa
genom att tillåta samundervisning vid dessa läroverk, hvarigenom
man med temligen stor visshet kan beräkna, att lärjungeantalet
skulle blifva fullt motsvarande de lärarekrafter, som der finnas.
Den andra bristen har Kongl. Maj:t, såväl nu som förut, föreslagit
att afhjelpa genom att utvidga de nuvarande treåriga kurserna till
femåriga. Innan man beslutar sig för att indraga dessa läroverk,
bör man framför allt vara fullkomligt på det klara med, om man
vill sätta något annat i stället, och hvad detta andra skall blifva, ty
annars komma vi att i ökadt mått få upplefva, hvad vi nu hålla på
att få upplefva, nemligen att först indragas läroverk, och omedelbart
derefter väckas förslag om inrättande af nya läroverk i samma
läroverks ställe. Så är för ögonblicket förhållandet med de pedagogier,
som nyss enligt Kongl. Maj:ts af Riksdagen gillade beslut indragits.
De skola upphöra den 1 juli innevarande år, Kongl. Maj:t,
som icke tänkt på några andra läroverk i deras ställe, är för närvarande
sysselsatt med att förordna om deras qvarlåtenskap, men samtidigt
är nu från utskottets sida fråga om att i samma städer inrätta
ett nytt slag af läroverk. Hade det icke varit synnerligen önskvärd};,
om man hade dröjt med att indraga pedagogierna, till dess man varit
fullkomligt på det klara med om man tänkt sig, att dessa städer
framdeles skulle blifva utan läroverk eller få läroverk af en ny art.
Det hade varit lättare att på den gamla grunden uppbygga de nya
skolorna än att, sedan man först borttagit de gamla, derefter inrätta
nya i stället.

Utskottet har i sitt utlåtande detta år uttalat sig ogynsamt om
samundervisning. Utskottet säger på sid. 37, i slutet af första

Om införande
af
samundervisning
vid
vissa läroverk.

N:o 20. 6 Lördagen den 15 April, f. m.

Om infö- stycket: »och mot den nu föreslagna samskolan synas utskottet tungt
samunder väganc*e anmärkningar kunna rigtas». Med ledning af det följande
visning vid ^ar Ja§ ^attat saken så, att utskottet har menat, att införande af samvissa
läro■ undervisning vore en nyhet, som skulle komma att förorsaka staten
verk. stora kostnader, emedan, sedan man väl beviljat de mindre städerna
(Forts.) förmånen af en god och billig fiickundervisning, alla andra städer
skulle komma efter med samma anspråk. Jag har vid läsningen af
utskottsutlåtandet lagt tonvigten på »samskolan». Af diskussionen i
Andra Kammaren hörde jag dock, att detta icke skulle vara rätt,
utan att hufvudvigten borde läggas på »den nu föreslagna», men jag
kan icke förstå detta, ty den nu föreslagna samskolan är alldeles
densamma, som Kongl. Maj:t föreslog vid förra årets riksdag, och
då hade utskottet många fördelaktiga omdömen att uttala om Barnundervisningen,
särskildt derutinnan att den ur ekonomisk synpunkt
skulle vara på många ställen mycket att rekommendera.

I stället för den af Kongl. Maj:t föreslagna samskolan har nu
utskottet föreslagit en ny art af skolor, en »öfverbyggnad på folkskolorna»,
eller »högre folkskolor», som det heter i sjelfva klämmen.
Antagligen är det många af herrarne, som icke veta, hvad det menas
med högre folkskolor, ty vi hafva blott och bart ett ringa antal
sådana i vårt land; de äro blott tolf. Första paragrafen i gällande
stadga för dessa lyder på följande vis: »högre folkskola är en sådan,
som för en eller gemensamt för flera församlingar på landet inrättas
i ändamål att bereda de arbetande klassernas barn tillfälle att inhemta
ett högre mått af bildning, utan att barnen dragas från sina
vanliga lefnadsförhållanden, eller nödig öfning för duglighet och härdighet
vid kroppsarbetet dem beröfvas». Såsom herrarne se, är det,
åtminstone efter min uppfattning, en grundväsentlig skilnad mellan
dessa nu faktiskt befintliga högre folkskolor och de högre folkskolor,
som utskottet föreslår. De hafva, så vidt jag kan förstå, icke annat
gemensamt med hvarandra än namnet. De nu befintliga högre folkskolorna
äro synbarligen beräknade för barn, som redan inträdt i sin
blifvande lefnadsverksamhet och blott önska att vid sidan af denna
tillika få tillfälle att öka sina kunskaper. De äro närmast beräknade
för landet, och det är särskildt föreskrifvet, att läseåret icke får sträcka
sig utöfver 24 veckor. Det är nu visserligen sant, att dessa högre
folkskolor äfven kunna omplanteras i städerna, och det är eu sak,
hvarför jag anser många skäl tala. Men med afseende på den olika
beskaffenheten af yrkena i städerna och sättet för deras bedrifvande,
måste man, om man vill bibehålla den högre folkskolans syfte och anda,
tänka sig denna skola äfven i städerna, anordnad på det sätt, att
sådana barn, som redan trädt in i ett yrke, samtidigt få tillfälle att
utbilda sina kunskaper, d. v. s. skolan så anordnad, att hennes verksamhet
skulle inskränkas till några få timmar i veckan, 6 ä 8, men
i stället utsträckas öfver en så stor del af läseåret, som möjligt är
med iakttagande af att lärare och lärjungar också behöfva få någon
tids hvila från läsningen. Då frågar jag, mine herrar, finnes det någon
likhet mellan dylika högre folkskolor och de af utskottet föreslagna.
Ingalunda. De skolor, som af ett par motionärer blifvit föreslagna
och af utskottets majoritet särskildt förordade, äro tvärt om mycket

N:o 20.

Lördagen den 15 April, f. m.

nära öfverensstämmande med de af Kongl. Maj:t föreslagna. Motionärerna
hafva sammanfattat sina påståenden i några punkter, angifvande
de särskilda grunderna för de af dem tänkta skolorna. Uti
åtskilliga af dessa punkter kan jag fullkomligt instämma. Andra
röra blott och bart ekonomiska förhållanden och anordningar. Det
är blott i två fall, som det finnes någon skilnad mellan dessa, af
motionärerna föreslagna skolor och de af Kongl. Maj:t föreslagna.
Den ''ena skiljaktigheten är den, att Kongl. Maj:t har tänkt sig, att
det skulle vara ungefär samma kompetens för lärarne vid dessa skolor,
med undantag af lärarinnorna naturligtvis, som för lärarne vid de
allmänna läroverken, under det att motionärerna föreslå, att äfven
folkskolelärare och lärarinnor vid dessa skolor må kunna vinna anställning.
Ja, om denna sak kan man hafva något olika åsigter,
men alla parter utan undantag måste dock vara ense derom, att lärarne
ovilkorligen skola vara kompetenta att sköta sina befattningar,
och efter nuvarande förhållanden är ingen folkskolelärare eller lärarinna
kompetent att lemna undervisning i en skola, der åtminstone
ett främmande språk skall förekomma.

Den andra skiljaktigheten rör inträdesåldern. Motionärerna förorda
12 år, men i detta fall hafva de icke fått understöd af utskottet,
som säger, att någon viss ålder icke bör föreskrifvas. Någon siffra
finnes icke i detta utskottets utlåtande angifven, men i förra årets
utlåtande var en ålder af 10 år uttryckligen förordad.

Dessa äro skiljaktigheterna, och när så förhåller sig, synes mig
verkligen skilnaden mellan de af Kongl. Maj:t och de af utskottet
föreslagna skolorna alls icke större, än att, såsom jag sade vid förra
riksdagen, en sammanjemkning mycket val hade kunnat låta sig göra.
Utskottet har nu hemstält om utslag å Kongl. Maj:ts framställning,
och af de skäl, som jag anfört, förstår kammaren, att jag å min sida
icke kan annat än yrka afslag å utskottets hemställan.

Jag ber nu att med några ord få beröra reservanternas förslag,
till hvilket jag i Andra Kammaren redan har yrkat bifall. Detta
mitt yrkande om bifall är dock synnerligen ljumt och ingalunda
gjordt med någon tillfredsställelse. Det är i två hänseenden, som
reservanternas förslag skiljer sig från Kongl. Maj:ts. Den ena saken
rör staden Marstrand och har för denna en mycket stor betydelse,
men är ur allmän synpunkt väl ej synnerligen vigtig. Reservanterna
vilja icke, att det af Kongl. Maj:t äskade medgifvandet skall gälla
läroverket i Marstrand. Kongl. Maj:t har dock tänkt sig, att om
detta läroverk, som icke har stort lärjungeantal — tvärtom ett mycket
ringa —, blefve förvandladt till en Barnskola, skulle bristen på lärjungar
just på det sättet bäst afhjelpas, och för det andra gör stadens
isolerade läge, att en samskola för denna stad skulle vara synnerligen
önskvärd och behöflig. Den andra skiljaktigheten mellan reservanternas
och Kongl. Majtts förslag rör fördelningen mellan staten
och kommunerna af kostnaden för de särskilda samskolorna. Det är
den väsentliga skilnaden. Kongl. Maj:t hade begärt att för hvarje
läroverk få fritt disponera ett belopp af 8,150 kronor, som utgör de
för närvarande på läroverkets ordinarie stat uppförda lönemedel jemte
de på hvar och en af dervarande lärareplatser belöpande löneförbätt -

Om införande
af
Barnundervisning
vid
vissa läroverk.

(Forts.)

N:o ae. s Lördagen den 16 April, f. m.

Om infö- ringsmedel. Kongl. Maj:t har beräknat, att staden ändock skulle få
samunder åtaga s% en garantL vexlande mellan 1,300 och 3,100 kronor, hvilken
visning vid garaDt;i dock i regeln ej behöfde medföra motsvarande uppoffringar,
vissa läro enär staden skulle hafva rätt att upptaga särskilda terminsafgifter
verk. utöfver dem, som för närvarande förekomma vid våra allmänna läro(Forts.
) verk Reservanterna hafva nu ändrat detta förslag på det sätt, att i
alla händelser kommunen skulle bidrag v med en tredjedel af lärarnes
löneförmåner. Detta innebär, att i vissa fall, färskildt vid de minsta
läroverken, kommunen ej skulle få räkna sig till godo hela detta
belopp 8.150 kronor, som Kongl. Maj:t föreslagit. Om, såsom Kongl.
Maj:t för de minsta läroverken beräknat, kostnaden skulle gå upp
för lärarnes aflöning till 9,450 kronor, så skulle enligt reservanternas
förslag staten deraf icke betala mer än 6,300 kronor, och återstoden
af de 8,150 kronorna blifva en besparing för staten. Kommunen
skulle således sjelf få lof att betala 3,150 kronor. Den skulle genom
de höjda terminsafgifterna kunna erhålla ett belopp af ungefär 1,000
kronor efter gjord beräkning, det vill säga, att kommunens verkliga
kostnad skulle blifva omkring 2,100 kronor. För att kommunen
skulle få komma i fullt åtnjutande af de 8,150 kronorna, borde kostnaden
för lärarnes aflöning uppgå tillsamman till 12,225 kronor, men
då skulle kommunen få betala eu tredjedel med 4,075 kronor. Efter
afdrag af hvad som kunde inflyta genom de höjda terminsafgifterna,
som då enligt samma beräkning skulle uppgå till 2,000 kronor, skulle
kommunen få en verklig utgift af omkring 2,100 kronor. Således,
kostnaden för de särskilda småstäderna skulle blifva något öfver
2,000 kronor, alltid med risk att behöfva betala ännu mera, och med
skyldighet derjemte att tillhandahålla rektorsbostad och möjligen få
göra dryga omkostnader för utvidgning af läroverkslokalerna. Nu
säga och tycka helt visst flere af herrarne, vana som de äro vid
stora förhållanden, att 2,000 kronor är väl icke ett så synnerligen
betungande belopp. Ja, allting är relativt. Om jag utgår från den
påförda bevillningen för fastighet och inkomst under år 1890 och
jemför t. ex. Strömstad, som ju är en af våra mindre, men dock
icke minsta städer, med Stockholm, som är vår största stad, så förstå
kanske herrarna lättare, hvad det är för en uppoffring, som reservanterna
kräfva af dessa småstäder. För Strömstad är 2,000 kronor
detsamma som 58 u/o af den påförda bevillningen. Motsvarande
summa för Stockholm utgör 517,000 kronor, under det att samtidigt
samtliga allmänna läroverk för gossar i Stockholm ej för statsverket
medföra större kostnad än 412,000 kronor. Men, säger man, småstäderna
få ju också sina flickor gratis undervisade. Nej, det är icke
så. Småstäderna få tillfälle till undervisning åt sina flickor, till en
jemförelsevis god undervisning och äfven billig, men alls icke till
någon gratisundervisning. För belysande häraf vill jag å nyo taga
ett exempel. Jag tänker mig en familjefader i en sådan stad, der
staten ensam bekostar undervisningen vid gossläroverket. Han har
en son och en dotter. För sonen behöfver han betala vid det allmänna
läroverket de vanliga afgifterna till skolkassorna, hvilka afgifter
jag nu för jemnhetens skull beräknar till 15 kronor i terminen,
d. v. s. 30 kronor för år. Dessutom får han betala fulla kostnaden

N:o 26.

Lördagen den 15 April, f. m.

för dotterns undervisning. Jag tänker mig sedan en familjefader
med en son och en dotter i en stad, der en af de föreslagna Barnskolorna
förekommer. Först och främst skola der både gossen och
flickan betala de nu vanliga afgifterna, således tillsamman för år 60
kronor. Vidare skall för både gossen och flickan betalas den förhöjda
terminsafgiften, 10 kronor för hvardera, d. v. s. 20 kronor för
år, eller för båda tillsamman 40 kronor för år. Det gör tillhopa 100
kronor. På det förra stället betalar fadren 30 kronor, utom afgift
för flickans undervisning, på det senare 100 kronor. Har jag då
icke ett belopp af 70 kronor, som denna senare familjefader med
skäl kan anses hafva fått betala för flickans undervisning. Gå gossen
och flickan i 4:de eller 5:te klassen, blir denna senare summa, som
familjefadern har att utbetala, 110 kronor. Herrarne kunna nu sjelfva
taga och jemföra dessa belopp, 70 och 110 kronor, med afgiften för
en flicka, som får undervisning i en flickskola i Stockholm eller i
en stor eller medelstor stad. Det är skilnad, men skilnaden är icke
så stor, att det på ena stället är gratisundervisning och på det andra
en dyr undervisning.

Af de skäl jag nu anfört torde framgå, att mitt yrkande om bifall
till reservanternas förslag icke kan ske med någon synnerlig
tillfredsställelse. Tvärt om anser jag förslaget innebära ett kacheradt
afslag, och att den fördel, som Kongl. Maj:t velat bereda dessa småstäder,
genom de af reservanterna föreslagna bestämmelserna blir så
väsentligt reducerad, att man ej vet, om förslaget faktiskt kan komma
att på något ställe blifva tillämpadt. Men det ligger dock i reservanternas
framställning en viss tendens att gå Kong!. Maj:t till mötes,
och då de ifrågavarande städerna åtminstone skulle få tillfälle att
göra ett val, ber jag att få yrka bifall till reservanternas förslag.

Herr Kerfstedt: Jag har blifvit upptagen bland dem af denna

kammares ledamöter i statsutskottet, som hafva reserverat sig till
förmån för ett irån Kongl. Maj:ts afvikande förslag. Jag har visserligen,
när det i statsutskottet gälde att rösta mellan reservanternas
och utskottets förslag, stält mig på det förra förslagets ståndpunkt,
men för öfrigt har jag så väl på afdelningen som inom utskottet yrkat
i allt väsentligt bifall till Kongl. Maj:ts förslag. Då nu herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet icke gjort något yrkande
till förmån för Kongl. Maj:ts förslag, skall ej heller jag tillåta mig
göra det. Men jag kan icke ens i likhet med herr statsrådet gifva ett
matt tillstyrkande till reservanternas förslag, ty enligt den erfarenhet,
jag har från de små kommuner, som hafva treklassiga läroverk, råder
der ingen önskan att till så högt pris, som reservanterna föreslå,
köpa Barnundervisning. Om Kongl. Maj:ts förslag bifölles, blefve det
en möjlighet för dessa små läroverk att åtminstone få lefva, men
skall det dragas så stora vexlar på den kommunala offervilligheten i
ifrågavarande småstäder, som reservanterna föreslagit, föreställer jag
mig, att deras förslag icke skall vinna så synnerligen stor tillämpning.
Jag tror icke, att många af de små städerna med en uppoffring
af 4,000 kronor och derutöfver skola vara benägna att afstå
sitt treklassiga läroverk och i stället få en slags kommunal- eller

Om införande
af
Barnundervisning
vid
vissa läroverk.

(Forts.)

N:o 20.

Om införande
af
Barnundervisning
vid
vissa läroverk.

(Forts.)

Lördagen den 15 April, f. m.

mellanskof, der deras gossar icke finge den undervisning, att
de kunde få dimissionsrätt till högre läroverk, der de endast finge
undervisning i ett lefvande språk, i följd hvaraf de, om de ville söka
sig in i högre läroverk, skulle nödgas taga privata lektioner icke blott
i lefvande språk utan äfven möjligen i något af de öfriga ämnena.
Jag tror, att den ringa förmån, som erbjudes dessa städer icke gerna
kan svara mot de störa utgifter, som skulle drabba dem i fall reservanternas
förslag skulle tillämpas. Jag har icke något yrkande att göra.

Herr Billing: Läroverksfrågans behandling i Riksdagen är ett

bedröfligt kapitel. Kongl. Maj:t må framlägga hvilket förslag som
helst och gå Riksdagens uttalade önskan än så mycket till mötes i
ett eller annat hänseende — följden blir i alla händelser ett afslag,
och skälen för afslaget blifva några allmänna fraser, hvilkas innehåll
man icke ens gjort sig besvär att genomtänka, såsom herr statsrådet
klart påvisat.

Det är ganska otacksamt att yttra sig i denna fråga, men då jag
är målsman för åtskilliga små läroverk, anser jag mig pligtig att föra
deras talan, och jag gör det så mycket hellre, som jag anser utskottets
förslag vara i hög grad obilligt och i hög grad illa motiveradt. Deremot
äro skälen för Kongl. Maj:ts förslag mycket starka och bindande.
Jag skall endast upprepa dessa och behöfver icke vidare utveckla dem.

Kongl. Maj:t har fäst uppmärksamheten på de små stadssamhällenas
berättigade anspråk att få frågan om sina små läroverk definitivt
afgjord. Dessa samhällen älska sina små läroverk. De hålla
fast vid dem med allra största ifver. De hafva gjort stora uppoffringar
för dem och äro färdiga att göra ännu större. Men hvad skola
de göra, när de kanske en vacker dag få veta, att läroverken skola
indragas eller må hända förvandlas till något helt annat än de hafva varit.

Vidare talas om lärarnes berättigade anspråk på att få sin ställning
tryggad. Det är och blir obilligt att en stor mängd ordinarie
lärareplatser skola skötas genom vikarier, och att således en skara
lärare, som under många år sköta ordinarie befattning, skola nöja sig
med att stå på extra stat.

Det vigtigaste skälet slutligen att få frågan afgjord är, säger
Kongl. Maj:t, att undervisningen i dessa läroverk icke kan skötas
såsom sig bör, så länge frågan om anordningen inom dem sväfvar i
det ovissa och dunkla.

Då dertill kommer, att Riksdagen upprepade gånger uttalat sig i
den rigtning, Kongl. Maj:ts förslag anvisar, synes det, som om man
skulle kunnat vänta ett annat utslag från statsutskottet än det föredragna
betänkandet utvisar.

Har man då haft några starka skäl mot Kongl. Maj:ts förslag,
eller har man några starka skäl för det förslag man sjelf framlagt?
De skäl, utskottet åberopat mot det kungliga förslaget, äro tre.
Det första är, att Kongl. Maj:ts förslag skulle innehålla en opröfvad
nyhet. Det andra är, att Kongl. Maj:ts föreslagna skolanordning
skulle vara afsedd för de mera bemedlades barn. Och det tredje är,
att denna anordning skulle leda in på en väg, som i sin fortsättning
måste medföra högst betydliga utgifter för statsverket. Jag tror, att

N:o 26.

Lördagen den 16 April, f. m.

icke ett enda af dessa skal har någon betydelse. Först och främst
innehåller Kongl. Maj:ts förslag icke en opröfvad nyhet annorledes än
så som hvarje förslag till förändring i sig innebär något nytt. Och så
mycket mindre borde de kunna klandra förslaget för att vara en opröfvad
nyhet, hvilka mött Kongl. Maj:ts föregående förslag med alldeles motsatt
argument: att de gått i de gamla nötta spåren. Nu har Kongl. Maj:t
föreslagit något nytt. Nu säga de, att de icke vilja vara med derom,
derför att det icke är gammalt nog. Förslaget innebär dock icke en
opröfvad nyhet, ty på enskilda områden har denna sak, att hafva gossar
och flickor vid undervisning förenade, försökts, och vidare har den
försökts i många andra länder, och der hafva försöken visat sig i allmänhet
slå väl ut. Dertill kommer, att meningen icke är att i ett
slag omändra våra treklassiga läroverk till samskolor, utan omändringen
skall bero på vederbörande kommuner sjelfva och på öfverenskommelse
mellan kommunerna och Kongl. Maj:t angående hvad
kommunen skall prestera. Och det är visst icke att vänta, att alla
kommunerna skola i första taget gå in på de stora fordringar, som
ställas på dem för att de skola få en Barnskola till stånd. Derför
blifver nyheten pröfvad, innan den blifver allmänt genomförd.

Slutligen har Kongl. Maj:t icke lemnat statsutskottet och Riksdagen
i dunkla föreställningar om hvad dessa skolor skulle innebära.
Kongl. Maj:t har framlagt ett ganska detaljerad! schema, som tänkts
skola läggas till grund för undervisningen, och detta schema kan
man granska, och då behöfver man icke vara i stor ovisshet om hvad
dessa läroverk skola prestera och afse.

Vidare anför utskottet såsom skäl mot Kongl. Maj:ts förslag, att
ifrågavarande samskolor vore afsedda för de mera bemedlades barn.
Eftersom utskottet skrifvit detta, har det väl menat det. Eljest skulle
jag haft svårt att tro det. Åtminstone kan icke den, hvilken, liksom
jag, hvarje år pröfvar förslag om befrielse från tenninsafgifter, medgifva,
att dessa små läroverk befolkas hufvudsakligen af de mera
bemedlades barn. Från ett läroverk har t. ex. mången gång framkommit
förslag om befrielse från terminsafgifterna för omkring 50 °/0
af barnen, derför att de voro mindre bemedlade. Det är icke de
mera bemedlades barn, som i allmänhet gå i dessa treklassiga läroverk,
så vidt man icke vill en gång för alla fastslå, att mera bemedlade
äro alla, som icke tillhöra jordbrukarnes klass. Vill man deremot
medgifva, att mindre handtverkare, vaktbetjente vid jernvägarne,
stadsarbetare in. fl. icke kunna räknas till de mera bemedlade, så
måste man ock medgifva, att dessa läroverk befolkas af de mindre
bemedlades barn.

Men om man vill medgifva, att småhandtverkare m. fl. icke äro
att räkna till de mera »bemedlade», så är det omöjligt att påstå, att
dessa treklassiga läroverk icke skulle vara afsedda jemväl för de
mindre bemedlades barn. Statsutskottet har tydligen också icke
kunnat rigtigt fasthålla detta skäl, ty i nästa andetag säger utskottet,
att do föreslagna läroverken icke passa för de mera bemedlades barn
derför, att läroverken icke skulle erhålla dimissionsrätt till högre
läroverk. När nu Kongl. Maj:t föreslagit, att de icke skulle hafva

Om införande
af
sam undervisning
vid
vissa läroverk.

(Forts.)

N:o 26. 12 Lördagen den 15 April, f. m.

Om infö- dimissionsrätt, så är dermed klart och bestämdt angifvet, att dessa
rande af skolor icke skulle vara afsedda att meddela undervisning med högre
visning tdd syl''tning> utan just en allmän medborgerlig undervisning, lämpad för
vissa läro- deras behof, hvilka icke gå den längre studievägen.

verk. Slutligen bar utskottet sagt, att antagandet af Kongl. Maj:ts för korts.

) slag skulle leda in på en väg, som i sin fortsättning skulle medföra
mycket dryga utgifter för statsverket, derför att de större städerna
med fullständiga läroverk skulle komma att begära motsvarande lättnader
för undervisningen af deras qvinliga ungdom. Detta skäl går
rakt i stick emot hvad Kongl. Maj:t föreslagit, ty detta förslags motivering
är, att de ifrågavarande läroverken skulle vara belägna i
småstäder, som icke halva fullständigt läroverk för gossar och icke
orka med att uppehålla en flickskola. Om sålunda från de större
städerna skulle framkomma ett sådant anspråk, som utskottet befarat,
vore detta i rak strid mot premisserna till Kongl. Maj:ts förslag.
Den enda konseqvens, man skulle kunna draga af Kongl. Maj:ts förslag
med afseende å de större städerna, vore den, att man äfven der
skulle kunna begära, att flickorna blefve undervisade tillsammans med
gossarne, men sjelfva kostnadsfrågan kan icke här åberopas såsom ett
skäl mot Kongl. Maj:ts förslag. Dertill kommer, att Kongl. Maj:t
icke begärt något nytt anslag af Riksdagen för de föreslagna läroverken,
utan endast äskat tillåtelse att få begagna de nuvarande anslagen
på sådant sätt, att de nu befintliga skolorna icke blott kunde uppehållas,
utan utvidgas till samskolor till mycket större gagn för de
särskilda småstäderna.

Till sist ber jag att få säga några ord om hvad statsutskottets
majoritet behagat föreslå i stället för Kongl. Maj:ts förslag. Herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet har redan så
grundligt granskat utskottets förslag, att jag dertill icke behöfver
tillägga något. Statsrådet har visat, att, så vidt statsutskottet verkligen
velat föreslå inrättandet af högre folkskolor i enlighet med den
tankegång, som genomgår de framlagda motionerna, statsutskottets
förslag vore mycket närmare Kongl. Maj:ts förslag än den nu gällande
ordningen för högre folkskolor i riket. Statsutskottet hade också
derför, såsom statsrådet anfört, mycket väl kunnat sammanjemka de
önskningar, som ligga till grund för utskottets och Kongl. Maj:ts
förslag, om utskottet så velat, men i stället begär utskottet, att de
treklassiga läroverken skola ombildas till högre folkskolor. Om det
nu ligger någon mening i detta, om statsutskottet verkligen stält
sig på den ståndpunkt, som dess yttrande angifver, så har utskottet
visserligen icke föreslagit något opröfvadt nytt, men väl något pröfvadt
gammalt, som i pröfningen befunnits vara ganska litet värdt att
hålla på. Detta hafva äfven motionärerna i Andra Kammaren uppvisat.
Särskildt herr Liljeholrn har visat, att den högre folkskolan
vunnit endast litet intresse i vårt land och att i dess nuvarande form
man icke rätt vetat, hvad det egentliga syftet med den varit, utan
hade denna skola hittills stundom stått såsom en konkurrent till den
egentliga folkskolan. Sålunda synes det mig, som om den anvisning,
statsutskottet gifver genom att nämna termen »högre folkskolor»,
vore alldeles missvisande, d. v. s. pekande antingen åt ett håll, dit

N:o 26.

Lördagen den 15 April, f. m.

denna term icke kan peka, eller också åt ett håll, dit man icke borde
gå. Men statsutskottet har här valt en viss term, och deri tror jag
att hufvudsaken ligger, ty på senare tider har det blifvit en vana i
riksdagen att, så snart man talar om de allmänna läroverken i städerna,
genast slå fram en fras, i hvilken uttrycken »folkskola» och
»folkskolelärare» förekomma, äfven om man icke närmare har granskat
hvad dessa ord innebära. Om blott orden »folkskola» och »folkskolelärare»
stå der, tror man sig genast stå på folklig och liberal grund,
utan att man anger, hvad man menar och föreslår, då man nämner
dessa termer.

Det synes mig således, som om statsutskottets förslag icke vore
det ringaste värdt att fästa sig vid.

Reservanterna från Första Kammaren hafva tydligen gjort ett
medgifvande, då de förenat sig om sin reservation. Jag tror icke,
att syftet med reservationen varit att förbättra Kongl. Maj:ts förslag,
utan att åstadkomma ett medlingsförslag, för hvilket man möjligen
skulle kunna vinna pluralitet i Riksdagen. Detta har nu visat sig hafva
misslyckats i Andra Kammaren, och då jag icke tror, att reservanterna
vilja påstå, att deras förslag är bättre än Kongl. Maj:ts, anser
jag att de icke böra vidare hålla derpå. Herr statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet har tydligt uttalat, att det endast berodde
på formella anledningar, att han nu icke yrkade bifall till Kongl.
Maj:ts förslag, men han har också lika starkt uttalat, att detta förslag
enligt hans tanke vore mycket mera värdt att antagas än reservanternas.
Då nu dessutom reservanternas förslag enligt mitt förmenande
ställer ett orimligt anspråk på de smärre städerna, så anhåller jag att få
yrka afslag på utskottets förslag och bifall till Kongl. Maj:ts proposition
oförändrad.

I detta anförande instämde herr Reuterswärd.

Herr Törnebladh: Det var icke alls oväntadt, att den näst

föregående talaren skulle beteckna reservanternas förslag såsom orimligt.
Detta är icke annat än ett upprepande af hvad han förra året
sagt i kammaren, och reservanterna visste mycket val, att de skulle
komma att möta motstånd från det hållet, men reservanterna hafva
underkastat sig faran af detta motstånd, och jag skall söka att bjuda
skäl för att deras förslag är fullgodt, oaktadt hvad som deremot
blifvit deklameradt.

Detta förslag utgår från den åsigten att, om något skall kunna
vinnas till förmån för de småstäder, som hafva mindre läroverk,
kommunernas krafter måste tagas något mera i anspråk än i Kongl.
Maj:ts förslag skett, detta af det skäl, att då flickorna komma att få
sin undervisning i samskolorna, visserligen icke gratis, men för billigare
pris än för närvarande, så är en ny grundsats etablerad, och i
och med detsamma denna nya grundsats blifvit etablerad, kan man
med skäl fordra, att kommunernas bidrag skola sträcka sig längre än
hvad Kongl. Maj:t föreslagit.

Jag kan för min del icke instämma i de beräkningar, som blifvit
gjorda af herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

Om införande
af
samundervisning
vid
vissa läroverk.

(Forts.)

N:o 28.

Om införande
af
Barnundervisning
vid
vissa läroverk.

(Forts.)

Lördagen den 15 April, f. m.

angående terminsafgifternas belopp och kommunernas oförmåga att
bestrida de enligt reservanternas förslag dem åliggande kostnader.
Jag medgifver, att, om man vid sifferberäkningen utgår derifrån att
till och med läroverket i Marstrand skall bibehållas, man kommer
till en mycket låg terminsafgiftsiffra, men om man ställer sig på den
ståndpunkten, att sådana läroverk, som icke alls visat sig lifskraftiga,
skola antingen här uteslutas, såsom är föreslaget i fråga om Marstrand,
eller ock senare indragas, såsom ifrågasatts att förhållandet möjligen
kunde blifva med läroverken i en del andra kommuner, om dessa ej
underkasta sig fordrade uppoffringar, då kommer nog siffran för terminsafgifterna
— beträffande hvilken också jag gjort mina beräkningar
— att blifva en annan, än som här uppgitvits. Om man
beräknar, att dessa skolor med gemensam undervisning för både
gossar och flickor, skulle åtminstone komma att hafva ett antal af 50
eller 60 elever, så ställer sig förhållandet med kommunernas utgifter
icke afskräckande. Hvad det beträffar, att dessa utgifter skulle blifva
så tunga i förhållande till bevillningen, vill jag erinra att, vidkommande
exemplet med Strömstad, detta var ett mindre förmånligt exempel,
enär Strömstad är i den lyckliga belägenhet, att man der, efter senaste
kommunalstatistiken, icke har mer än tre kronor per bevillningskrona
i ett för allt att betala, och att utgifterna derstädes till folkskolan
för närvarande uppgå till 4,000 kronor, eller dubbelt mot hvad Strömstad
enligt de gjorda beräkningarna skulle betala till det föreslagna
nya läroverket.

Jag skall emellertid för min del icke mycket sysselsätta mig
med dessa beräkningar, då siffrorna i alla händelser måste vara mer
eller mindre approximativa och frågan för närvarande icke är mycket
utredd.

Hvad jag bestämdt vill påstå, är, att reservanterna icke tänkt sig, att
deras förslag skulle innebära ett maskeradt afslag på Kongl. Maj:ts
proposition, utan de hafva tänkt sig såsom sitt mål att försöka rädda
möjligheten för småstäderna att i framtiden få behålla några allmänna
läroverk alls. Ställer man för höga anspråk på statsverket, blir
följden blott den, att de omkring 140,000 kronor utom lönetillägg,
som staten nu betalar till sådana skolor, komma helt enkelt och det
temligen snart att — åtminstone till största delen — försvinna.

Jag yrkar bifall till reservanternas förslag.

Herr Sandberg: På slutet af 1850- och början af 1860-talet

inrättade de på den tiden magtegande elementarläroverk i nästan
alla rikets städer, och när städerna icke längre räckte till, så inrättades
läroverk till och med på sådana platser som Örnsköldsvik och Vernamo.
Nu har en våldsam reaktion inträdt, och man vill indraga en
stor mängd af de då inrättade läroverken. Redan nu hafva flera
sådana läroverk blifvit indragna, andra skola indragas i år och ytterligare
andra äro ifrågasatta att indragas. Detta är synnerligen hårdt
mot de små stadssamhällena, hvilka gjort stora uppoffringar för sina
läroverk. Ehuru den saken nu icke är före, vill jag framhålla, hurusom
Borgholm, med en folkmängd af ungefär 800 invånare, som
hade en tvåklassig pedagogi, för densamma uppoffrat omkring 25,000

N:o 26.

Lördagen den 15 April, f. m.

kronor, men nu bär denna pedagogi indragits, utan att samhället
fått någon ersättning för sina uppoffringar. Då jag icke kan annat
än anse, att genom bifall till Kongl. Maj:ts förslag de mindre stadssamhällena
skulle få åtminstone någon ersättning för sina på läroverken
nedlagda kostnader, och då jag tror, att ett bifall till reservanternas
förslag icke skulle tjena till mycket, utan, efter hvad jag kan
finna, innebära, såsom ock herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
redan framhållit, ett maskeradt afslag å hvad Kongl.
Maj:t föreslagit, så ber jag att få yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Herr Sä ve: Det yttrades nyss, att ett oblidt öde hvilar öfver

alla förslag till omorganisation af de allmänna läroverken, och så är
äfven förhållandet. År efter år framkommo rörande dessa läroverk
kongl. propositioner eller omfattande enskilda motioner, och resultatet
blef alltid detsamma, nemligen afslag. Nu tror jag visserligen icke,
att allt för stor skada vållats härigenom, ty de allmänna läroverken
torde icke vara behäftade med så väsentliga fel och brister, att det
är någon lifsfråga att snart få en omorganisation af dem till stånd,
men visst är å andra sidan, att åtskilligt i den nuvarande omorganisationen
skulle kunna göras bättre, och detta kan väl ske på de
partiella reformernas väg, under det att den allmänna meningen
vinner tid att ena sig i hufvudfrågorna. Men hvad som oberoende
af allt annat när som helst synes böra kunna reformeras, det är de
tre-klassiga läroverken. Kostnaden för dem anses allmänt för hög i
förhållande till det resultat de lemna. Dessa mina ord äro icke så
att förstå, som skulle jag vilja göra någon anmärkning mot beskaffenheten
af det kunskapsmått, som i dessa läroverk lemnas; detta tror
jag nemligen vara fullt så godt, som man rimligtvis kan begära.
Emellertid är en omorganisation af dessa läroverk högeligen af nöden,
och har man studerat sig in i Kongl. Maj:ts föreliggande proposition
och noga lyssnat till hvad herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
anfört till stöd för samma proposition, tror jag, att
man bör känna sig öfvertygad om att det kong!, förslaget innehåller
en fullt tillfredställande lösning af frågan.

Jag vill ej utförligare yttra mig i ämnet, enär detta vore att
upprepa hvad som af de föregående högt ärade talarne blifvit
sagdt, men jag beder dock att särskildt få fästa uppmärksamheten
på den ekonomiska sidan af saken. Man har sagt, att småstäderna
mycket väl skulle kunna vidkännas någon ökad uppoffring för fördelen
att få ega dessa läroverk. Ja, visserligen, men uppoffringen
får ej göras för stor. Jag tillhör sjelf ett stift, som räknar inom sig
icke mindre än tre småstäder med tre-klassiga läroverk. En af dessa
städer är Åmål, som har 2,800 invånare. Bevillningen af fäst egen*
dom och af inkomst uppgick derstädes 1890 till 3,719 kronor, men
kommunalutskylderna i samma samhälle uppgingo samma år till 7
kronor 07 öre på bevillningskroua. Beräknar man nu, att den föreslagna
reformen skulle kosta Åmål i medeltal 2,000 kronor, följer
deraf, att kommunalutskylderna derstädes skulle komma att ökas med
omkring 50 otc pr bevillningskrona. Detta blir för det lilla Åmål

Om införande
af
samundervisning
vid
vissa läroverk.

(Forts.)

N:o 20.

Om införande
af
samundervisning
vid
vissa läroverk.

Forts.)

16 Lördagen den 15 April, f. m.

känbart nog, och så torde nog fallet blifva äfven med flera andra
småstäder, ty det är ej alla sådana, som äro lika lyckligt lottade
med afseende på kommunalutskylder som det nyss anförda Strömstad.

Skilnaden emellan kostnaderna enligt Kongl. Maj:ts förslag och
reservanternas förefaller mig för öfrigt temligen illusorisk, om jag
tänker på en och annan fördel, som kommer att beredas statsverket,
i händelse Kongl. Majrts förslag antages. Under nuvarande förhållanden
skall alltid ett flertal gossar efter slutad skolgång i de treklassiga
läroverken fortsätta sin studiekurs vid de högre allmänna
läroverken. Vid Karlstads läroverk, der jag tjenstgör, måste vi alltid
beräkna, att ett stort antal lärjungar från Åmål, Filipstad och
Arvika vid hvart läsårs början skall söka inträde i läroverkets fjerde
klass. Denna klass måste också delas på tre parallelafdelningar,
under det att den tredje klassen åter vanligen blott är delad på, två
sådana afdelningar. Om man nu tänker sig, att tilloppet från Amål,
Filipstad och Arvika till Karlstads fjerde klass skulle i betydligare
mån minskas, hvilket blir händelsen, om Kongl. Majrts förslag blir
lag, så skulle en parallelafdelning i fjerde klassen i Karlstad kunna
indragas. Till följd häraf skulle för statsverket besparas minst 1,800
kronor årligen. Men äfven i ett annat afseende skall en besparing
kunna göras. De tre-klassiga läroverken skola förvandlas till samskolor.
Om dessa skolor sålunda blifva afsedda äfven för flickor,
behöfvas icke längre några särskilda elementarläroverk för flickor i
småstäderna. I flera af dessa städer finnas nu faktiskt läroverk för
flickor, hvilka anstalter åtnjuta statsanslag, men naturligtvis skulle
dessa anslag indragas, i fall samskolor införas, och härigenom komme
således äfven en minskning att ske i de utgifter för den allmänna
undervisningen, som statsverket har under den nuvarande skolorganisationen.

På grund af hvad jag har haft äran framhålla och med stöd af
hvad som nyss yttrats såväl af herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
som af herr Billing, tillåter jag mig att yrka bifall
till Kongl. Majrts proposition.

Herr Sjöcrona: Jag skall inskränka mig till att, under åbero pande

af hvad herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
samt herr Billing anfört, yrka afslag å utskottets hemställan
och bifall till Kongl. Majrts proposition. Men jag skall bedja att få
beledsaga detta mitt yrkande med ett uttalande af den önskan, att
dessa ifrågasatta samskolor måtte, om möjligt, visserligen icke åläggas
skyldighet, men gifvas rättighet i de särskilda fall, der sådant kan
ske utan att på minsta vis inkräkta på skolans normala verksamhet
i öfrigt, att dimittera gossar till de högre läroverkens örte klass.
Anledningen, hvarför en sådan rättighet skulle för invånarne i småstäderna
vara i högsta grad önskvärd, ligger så i öppen dag, att jag
icke behöfver upptaga kammarens tid med att utveckla och bevisa
denna sak.

Herr Nyström: Jag har begärt ordet endast för att få tillfälle

att till protokollet säga, att jag af innerligaste öfvertygelse och med

N:o 26.

Lördagen den 15 April, f. m.

ledning af den erfarenhet, jag har i fråga om samundervisning, instämmer
i regeringens framställning.

Herr statsrådet Gilljam: Då jag i Andra Kammaren, för att

om möjligt vinna något, förklarade mig i nödfall kunna förorda reservanternas
hemställan, derför att jag icke ansåg någon förhoppning
finnas om framgång åt Kongl. Maj:ts förslag, hvilket icke vunnit
understöd af någon reservant inom utskottet, så vill jag nu, på grund
af hvad jag förut anfört gent emot reservanternas förslag och med
anledning af den diskussion, som i denna kammare förekommit, förklara,
att jag afstår från mitt yrkande om bifall till reservanternas
förslag och i stället yrkar bifall till Kongl. Maj:ts förslag.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att i afseende på förevarande moment, hvars godkännande
i enlighet med utskottets förslag icke under öfverläggningen begärts
af någon bland kammarens ledamöter, yrkats, dels att kammaren, med
afslag å utskottets hemställan, skulle bifalla Kongl. Maj:ts i ämnet
gjorda framställning, dels ock, af herr Törnebladh, att kammaren
skulle godkänna det förslag, som innefattades i mom. a) af den utaf
herr von Hedenberg med flere vid ifrågavarande punkt afgifna reservation.

Härefter £>ordes ^rst proposition på bifall till utskottets hemställan
och vidare propositioner i enlighet med nyssnämnda båda
yrkanden; och förklarades propositionen på afslag å utskottets hemställan
och bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning vara
med öfvervägande ja besvarad.

Mom. b)—d).

Hvad utskottet hemstält bifölls.

11 punkten.

Heir T a mm: Utskottet har afstyrkt denna motion, hvilken

ingalunda innehåller framställning om någon löneförbättring, utan
endast det, att vid inträffande sjukdomsfall och deraf påkallad tjenstledighet
teckningslärare vid rikets allmänna läroverk icke skola kastas
i fattigdomens och armodets armar.

_ Utskottet anför för sitt afstyrkande två skäl. Det ena består
deri, att utskottet anser, att behofvet af en rättelse uti de ifrågavarande
aflöningsförhållandena icke i verkligheten är af den trängande
beskaffenhet, att denna rättelse bör vidtagas. Jag skall be att få
med några korta ord framställa till herrarnes begrundande, huruvida
ett sådant yttrande är rigtigt. Dessa lärare halva skyldighet att tjenstgöra
15 timmar i veckan. Deras lön är 1,000 kronor, 1,250 kronor
eller högst 1,500 kronor, men emedan denna lön är så dålig, har man
gifvit dem ett arfvode, på så sätt att i första och andra lönegraden
gifves 75 kronor och i den tredje 100 kronor för hvarje öfvcrtimme,
Första Kammarens Frot. 1893. N:o 26. 2

Om införande
af
Barnundervisning
vid
vissa läroverk.

(Forts.)

Om teckning
slär arnes
vid allmänna
läroverken
löneförmåner.

N:o 26. 18 Lördagen den 15 April, f. m.

Om teck- d. v. s. att om lärarens tjenstgöringstimmar uppginge till trettio,
ningslärar- skulle han i första och andra graden kunna erhålla högst 2,125
männa lära- kronor och i tredje lönegraden 3,000 kronor. Men om han blir sjuk
verken löne- — det fall, som i motionen förutsattes — skall han afstå hela arfförmåner.
vodet och dessutom en fjerdedel af sin fasta lön. Det vill med andra
(Forts.) ord säga, att en statens tjensteman, som sliter ut sig med att arbeta
för skolan och har så sträng tjenstgöring som trettio timmar i veckan
och kanske sitter der med hustru och barn, skall, då han dertill är
sjuk, icke få mer än 750 kronor eller om han är i 3:dje lönegraden
1,125 kronor. Lägger jag härtill, att dessa lärare icke hafva någon
pensionsrätt, så vågar jag påstå, att en rättelse är lägst nödvändig
att göra; som det nu är, återstår för dessa lärare näppeligen någon
annan tröst, än den Erik Bögh lemnar i Mgester Oles predikan:

Vcerat blev dog Laererne provede,

Nser var de sultet ihjael,

Men de var altför övede
Og det var endda et Held.

Det andra skälet lyder så: denna rättelse bör icke vidtagas oberoende
af frågan om löneregleringen för lärarne vid de högre läroverken
i allmänhet. Hvad har detta för samband med dessa lärare?
Kunna dessa lärare, som ej hafva rösträtt i lärarekollegiet, hafva
någon möjlighet att inverka på läroverksfrågans lösning? Skola dessa
utsättas för att fortfarande stå i samma usla belägenhet, derför att
vi icke kunna enas om läroverksfrågan? Jag tror icke det skälet är
af någon betydelse.

När jag härtill lägger, att år 1887 Kongl. Maj:ts proposition upptog
just ifrågavarande förslag; att det äfven upptagits i Kongl. Maj:ts
proposition 1890 och tillstyrkts af särskilda utskottet, och att det
1891 upptagits af enskild motionär i Andra Kammaren, dervid sju
ledamöter jemte mig yrkade bifall till motionen, hvilken ock antogs
af Första Kammaren på yrkande af nuvarande ordföranden i andra
utgiftsafdelningen, understödd af herr Törnebladh, samt icke något
annat yrkande framstäldes i kammaren, så får jag — på dessa grunder
och då jag bestämdt anser, att rättelse är billig och bör ske, då
Första Kammaren gång på gång biträdt förslaget och då det förehggcr
i det skick, att utsigt förefinnes att förslaget nu skall vinna
framgång, då i Andra Kammaren denna gång endast fattades sex
röster för att motionen der skulle blifva antagen — yrka bifall till
motionen endast med den ändring, att för större tydlighets skull i
sista stycket orden »för innevarande statsregleringsperiod» utbytas
mot »på extra stat för år 1894», så att sista stycket kommer att lyda:

»dels att Riksdagen måtte på extra stat för år 1894 till Kongl.
Maj:ts förfogande ställa ett förslagsanslag af 3,000 kronor i och för
bestridande af här ifrågavarande utgifter.»

Herr Boström, Filip: Jag kan icke förneka att de skäl, som
statsutskottet framlagt för afstyrkande af motionärens förslag, icke
äro synnerligen starka, men då statsutskottet har för princip att i

Lördagen den 15 April, f. m. 19 N:o 20.

allmänhet icke på framställning af enskild motionär tillstyrka förslag, Om teeksom
icke blifvit af Kongl. Maj:t pröfvade, har utskottet "i år likasom ningslärar.
föregående år icke tillstyrkt detta förslag. I det läge, frågan nu ^, minna ifrooch
då voteringen i Andra Kammaren visade en så liten röstöfver- verken lönevigt
mot förslaget, samt Första Kammaren antagligen kommer att förmåner.
fatta samma beslut som föregående år, så tager ja^ emellertid för (Forts.)
gifvet, att för närvarande utsigterna för motionärens förslag äro goda.

Jag tillåter mig derför icke nu framställa något yrkande på
bifall till statsutskottets förslag.

Friherre af Ugglas: Sedan herr Tamm yttrat sig, har jag mycket
litet att tillägga. Jag instämmer fullkomligt i hvad han anförde,
och då detta på sätt och vis nu vunnit understöd från statsutskottets
sida, hoppas jag, att hans yrkande bifalles. Det är ju ganska vanskligt
att tillstyrka ett anslag, då fråga derom icke kommit från regeringen.
Men jag är öfrertygad, att detta anslag icke kan möta något
motstånd från Kongl. Maj:ts regering. Herr Tamm har tydligt och
klart framhållit det hårda och obilliga i hvad utskottet här ifrågasätter,
att nemligen teckningslärarne icke skulle komma i åtnjutande
vid sjukdomfall af den lilla ökning i löneförmåner, som här ifrågastälts.
Utskottets hufvudskål härför, eller att dessa stackars lärare
skola vänta på lösningen af läroverksfrågan, förefaller mig synnerligen
obilligt och hårdt; ty jag fruktar, att de då få vänta mycket
länge på hvad som är en enkel rättvisa.

Jag har icke något att tillägga. Jag ber endast att få yrka bifall
till motionen, sådan den formulerats af herr Tamm.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen, att
beträffande den nu föredragna punkten endast blifvit yrkadt, af herr
Tamm, att kammaren, med anslag å utskottets hemställan, skulle
bifalla den i ämnet väckta motionen med den ändring i sista stycket,
att orden »för innevarande statsregleringsperiod» utbyttes mot orden
»på extra stat för år 1894».

Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan och vidare på godkännande af nyssnämnda yrkande; och
förklarades den senare propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.

12—14 punkterna.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Herr talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till sammanträdets
fortsättande kl. 7 e. m.

15 och 16 punkterna.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

N:o 26.

Lördagen den 15 April, f. m.

Inrättande
af en lektorsbefattning

vid Chalmers’
tekniska
läroanstalt.

17 punkten.

Lades till handlingarna.

18 punkten.

Utskottets hemställan bifölls.

19 punkten.

Friherre von Otter: Kammaren behagade finna, att utskottets
förslag i denna punkt skiljer sig från Kongl. Maj:ts proposition endast
i det hänseendet, att då Kongl. Maj:t önskar detta anslag på
ordinarie stat för att vid ifrågavarande läroanstalt upprätta ett lektorat
i byggnadskonst och ornamentsritning, så har utskottet velat
endast på extra stat anvisa det begärda beloppet, 2,000 kronor, för
befrämjande af undervisningen i dessa ämnen vid läroanstalten. För
mig framstår frågan emellertid af större betydelse, än sålunda
utskottet gifvit densamma, ty vid en läroanstalt af sådan beskaffenhet
som den Chalmerska är det påtagligt, att ifrågavarande lärofack
är af så framstående vigt, att det icke kan till fördel för undervisningen
på det sättet uppehållas. Det är också af skolstyrelsen och
andra vederbörande intygadt, att, om undervisningen skall kunna
fyllas på ett fullt tillfredsställande sätt, det erfordras, att befattningen
kommer på ordinarie stat, och det är så mycket mera skäl dertill,
som alla lärostolar i detta ämne vid öfriga tekniska skolorna äro

Eiå ordinarie stat. Vid samtliga de andra tekniska skolorna står
äraren i byggnadskonst och dithörande ämnen på ordinarie stat.
Det förefaller mig då icke rätt, att vid ifrågavarande läroanstalt
denna lärostol icke skall på samma sätt beklädas. Utskottet har icke
anfört annat skäl för sin hemställan, än att det anser att den, som
skall på ett tillfredsställande sätt fylla lärarekallet i detta ämne vid
anstalten, skall vid sidan deraf innehafva praktisk erfarenhet eller
utöfva verksamhet som praktisk arkitekt. Men det är gifvet att, om
ock detta är viikoret för befattningen, det icke är nödvändigt, att
den enskilda verksamheten skall vara hufvudsak och lärarekallet
bisak, hvilket ju obestridligen skulle blifva förhållandet, om det skulle
fortfara på sätt hittills egt rum. Genom den nya anordningen skulle
lärarens undervisningsskyldighet ökas från 14 till 20 å 21 timmar i
veckan. Sker denna ökning, är det påtagligt, att den tid, som blir
öfrig för läraren, icke är tillräcklig för en större enskild verksamhet.

På dessa grunder tager jag mig friheten att yrka bifall till
Kongl. Maj:ts proposition och afslag å utskottets hemställan.

Herr Fränekel: Det kan icke nekas, att skilnaden mellan det
förslag, som utskottet tillstyrkt, och Kongl. Maj:ts proposition kan
synas ganska liten, men den är dock af den betydelse att, såsom
styrelsen för anstalten i sin motivering anfört, en förkofran af detta
läroämne vid ifrågavarande anstalt är beroende på att detta anslag

Lördagen den 15 April, f. m. 21 N:o 26.

beviljas, icke. på det sätt utskottet tillstyrkt, utan såsom Kongl. Inrättande
Maj:ts proposition innehåller. af enléktors Om

man går till motiveringen i utskottets betänkande, så torde tiCäo^
man finna, att utskottet der utan giltigt skäl velat framhålla den mers’ tekåsigten,
att styrelsen skulle kunna bättre tillgodose denna lärostol, niska läroom
den finge anslaget på sätt utskottet föreslagit, än om anslaget anstalt.
skulle beviljas enligt hvad Kongl. Maj:t begärt. Det är så mycket (Forts.)

märkvärdigare, att utskottet kunnat uttala något sådant, som i nästa
punkt, der det gäller förste lärarebefattningen i skeppsbyggeri vid
denna anstalt, utskottet anför Kongl. Maj;ts i enahanda afseende, som
här är i fråga, framlagda motivering för nödvändigheten att förvandla
denna plats till lektorat. Utskottet åberopar der, »att eu fullt skicklig
och lämplig hufvudlärare inom skeppsbyggerifacket vid anstalten
lättare skulle kunna erhållas, om man vore i tillfälle att erbjuda
denne lärare fast anställning äfvensom den aflöning och öfriga förmåner,
som vore tillförsäkrade anstaltens lektorer».

Hvad kan nu vara skilnaden mellan detta och det här ifrågastälda
lektoratet? Om man betänker, hvilken vigt undervisningen i byggnadskonst
numera kräfver i den tekniska undervisningen och huru
det blir allt mer och mer nödigt att den, som lemnar en teknisk
anstalt, måste vara något förfaren i detta ämne, så är det klart, att
det knappt finnes något ämne, som är så nödvändigt som detta, just
derför att åt hvilket tekniskt fack en sådan utgående elev vänder
sig, så måste han ega elementär kännedom i byggnadsyrket.

I den mån byggnadsordningarna i städerna öfverses och förbättras,
har det dessutom gått i den rigtningen, att man numera fördrar
en viss kompetens hos hvarje byggmästare. I sådant afseende fordrar
man redan i senaste byggnadsordning för Stockholm en viss kompetens
för byggmästare, om de skola uppföra hus öfver en viss storlek.

I betraktande häraf och då skilnaden, om ett lektorat inrättas,
endast är, att vederbörande lärare får en mera fast ställning och
möjlighet till ålderstillägg och pension, anser jag det vara allt skäl
att nu bifalla Kongl. Maj:ts förslag, hvilket innebär, att ålderstillägget.
skall kunna tilläggas denne lektor efter 5 och 10 års tjenstgöring.

Bland andra skäl anför utskottet äfven att, då till befattningen
måste användas en arkitekt på platsen, denne icke kan använda hela
sin tid till lärarekallet. Jag hemställer, om icke det skulle vara en
stor fördel för anstalten att kunna till ett så beskaffad! fack använda
just en person, som äfven är ute i praktiken och således kan till
anstalten medföra de praktiska rön, han kan göra vid utförandet af
sina arbeten.

Huru jag således ser saken, och då utskottet i nästa punkt godkänt
den motivering, som Kongl. Maj:t anfört i denna punkt, ber
jag att få yrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag och afslag å hvad
utskottet föreslagit, såvidt det skiljer sig från Kongl. Maj:ts proposition.

Grefve Snoilsky: Då jag af de föregående talarne redan blifvit
förekommen i nästan allt hvad jag vid denna punkt tänkt säga, vill

N:o 26.

Inrättande
af en lektorsbefattning

vid Chalmers’
tekniska
läroanstalt.

(Forts.)

Höjning af
anslaget till
vitterhets-,
historie- och
antiqvitetsakademiens

bibliotek.

Lördagen den 15 April, f. m.

jag endast tillägga, att det för Chalmerska läroanstalten naturligen är
en mycket stor fördel, att vid uppstående ledigheter af lärareplatser
dessa kunna besättas af så framstående och duglige män som möjligt,
och i detta fall är det en stor skilnad, om lärareplatserna äro på
ordinarie stat och sålunda förenade med ålderstillägg och rätt till
pension eller om så icke är förhållandet.

Af dessa skäl och på de grunder, som förut blifvit anförda,
anhåller äfven jag om bifall till Kongl. Maj:ts förslag.

Herr Boström, Filip: Då detta ärende företogs tillbehandling
på afdelningen inom utskottet, hade afdelningen tillfälle att höra den
nuvarande föreståndaren för Chalmers’ tekniska läroanstalt. Han
uppgaf, att det vore nödvändigt att till den här ifrågavarande lärarebefattningen
välja en person, som bredvid detta lektorat kunde sköta
en enskild arkitekts göromål. Vid sådant förhållande ansåg afdelningen,
liksom sedermera äfven utskottet, att man ej borde anställa
denne tjensteman på ordinarie stat, då Riksdagen ej gerna ser, att
ordinarie tjensteman samtidigt sköta enskilda sysslor.

Blefve detta förslag af Riksdagen godkändt, skulle den fördel
också vinnas, att den ifrågavarande lärareplatsen lätt kunde ombytas,
i fall så befunnes lämpligt.

Jag tillåter mig endast på denna grund yrka bifall till statsutskottets
förslag.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjordes jemlikt
derunder framställa yrkanden propositioner, först på bifall till hvad
utskottet i nu föreliggande punkt hemstält och vidare derpå alt
kammaren, med afslag å utskottets hemställan, så vidt den skilde
sig från Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, skulle bifalla
denna framställning oförändrad; och förklarades den senare propositionen
vara med öfvervägande ja besvarad.

20—23 punkterna.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

24 punkten.

Herr Boström, Filip: Såsom kammaren behagade finna, hafva
samtliga ledamöter i statsutskottet från denna kammare reserverat
sig mot utskottets hemställan i den nu föredragna punkten. Vitterhets-,
historie- och antiqvitetsakademien har förnyade gånger till
Kongl. Maj:t framstält förslag om ökning af anslaget till dess boksamlingar.
Kongl. Maj:t har åtskilliga gånger ansett tillräckliga skäl
för en proposition i detta syfte icke föreligga, men då akademien
nu åter framkommit med en framställning i ämnet, har denna af
Kongl. Magt bifallits.

Mig synes alla skäl derför tala. Jag ber att få betona, att af
detta anslag, som ifrån år 1877 utgått med 1,500 kronor, akademien
äfven skall bestrida utgifterna för det bibliotek, som 1890 tillädes

N:o 20.

Lördagen den 15 April, f. m.

akademien och hvilket innehåller arkeologisk och numismatisk litte- Höjning af
ratur. Böcker i dessa ämnen anskaffas icke af riksbiblioteket, utan an8.™9et Ml
de samlas endast vid ifrågavarande bibliotek. Då derjemte anslaget, och

redan innan detta bibliotek införlifvades med vitterhets-, historie- antiqvitetsoch
antiqvitetsakademiens samlingar, var för sitt ändamål otillräck- akademiens
ligt, visar detta, att så måste vara i ännu högre grad förhållandet, bibliotek.
sedan ett sådant införlifvande skett. (Forts.)

Under sådana förhållanden synas alla skäl tala för Kongl. Maj:ts
förslag, hvilket äfven synes mycket moderat.

Jag yrkar bifall till Kongl. Maj:ts förslag och afslag å utskottets
hemställan i denna punkt.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen, att
i afseende på den nu föredragna punkten endast blifvit yrkadt, att
kammaren, med afslag å utskottets hemställan, skulle bifalla Kongl.
Maj:ts i ämnet gjorda framställlnng.

25—30 punkterna.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

31 punkten.

Herr statsrådet Gilljam: Då Kongl. Maj:ts framställning i ifrågavarande
hänseende icke rönt det minsta understöd i statsutskottet,
inser jag naturligtvis, att det förefinnes ringa eller alls ingen förhoppning
att utverka bifall till Kongl. Maj:ts framställning. Jag skall
icke heller framställa något yrkande i sådant hänseende. Men då
jag anser framställningen förtjent af den uppmärksamhet, att Kongl.
Maj:t bör snart återkomma dermed, så ber jag få rekommendera den
i kammarens benägna hågkomst.

samt läroböckers och lärda verks
år sedan mellan 15,000 och 16,000
Betänker man de stora förändringar
särskildt det vidgade området för
vetenskaplig verksamhet, som utmärkt den gångna tiden, så måste
man medgifva, att detta anslag blifvit ovanligt litet tillgodosedt.
Såsom nämndt, utgör det nu 24,000 kronor, men deraf åtgå icke
mindre än 10,500 kronor till resestipendier, tre större och tre mindre,
hvilka utgå på förslag af medicinalstyrelsen samt universiteten i
Upsala och Lund. Det återstår då ett belopp af 13,500 kronor.
Med detta belopp måste man först understödja åtskilliga vetenskapliga
tidskrifter, som det skulle vara en stor förlust att umbära. Härigenom
reduceras det tillgängliga beloppet ytterligare till 8,800 kronor,
hvilket belopp herrarne måste finna vara allt för otillräckligt.

Ifrågasatt
förhöjning
af anslaget
till resestipendier
samt
läroböckers
och lärda
verks utgifvande.

Anslaget till resestipendier
utgifvande utgjorde för femtio
kronor och är nu 24,000 kronor,
i alla hithörande förhållanden,

N:o 26.

Lördagen den 15 April, f. m.

Ifragasatt Den form, som här valts för understödjande af vetenskapligt
förhöjning arbete;

är efter min åsigt särdeles lämplig och passande för ett land
till resesti- som vårt, der mindre än annorstädes lärda afhandlingar eller arbeten
pendier samt kunna påräkna någon större publik och löna sig. Det är icke med
läroböckers detta anslag fråga om att vetenskapsmannen skall få någon vinst
verks^uttf e^er DåSon ersättning för det arbete, han nedlagt, utan det är blott
vande. oc^ ^*art fråga om att han skall befrias från de direkta kostnaderna
(Forts) offentliggörandet af hans arbete. Och det synes mig nödvändigt,

för att Sverige skall kunna deltaga i det internationella vetenskapliga
arbetet, att Riksdagen bjuder den erforderliga hjelpen i förevarande
afseende.

Såsom jag redan nämnt, har jag icke något yrkande att framställa,
utan har endast velat rekommendera ifrågavarande anslag till
kammarens benägna hågkomst ett annat år.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, biföll kammaren
hvad utskottet i föreliggande punkt hemstält.

32—45 punkterna.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Anslag till
instrument
m. m. för

46 punkten.

fysiologiska Herr Nyström: Jag förstår nog, herr talman, huru vanskligt

institutionen det är att försöka försvara en motion, som statsutskottet utan reservai
Upsala. tion afslagit, och dessutom har olyckan så fogat, att min medmotionär
är sjuk, så att jag icke kan påräkna understöd från detta håll. Men
ändå ber jag kammaren förlåta mig att jag gör detta försök, till
hvilket jag drifves af en innerlig och bestämd öfvertygelse om motionens
berättigande samt vigten och gagnet af den åtgärd, som
deruti föreslås, hvartill det må tillåtas att foga en ytterligare bevekelsegrund:
min varma kärlek för Upsala universitet och mitt intresse
för allt, som rör dess välfärd.

Statsutskottets inledningsord lyda, att motionärernas utredning
»synes utskottet gifva vid handen, att staten under någon form bör
träda emellan och möjliggöra den redan uppförda och afsynade byggnadens
förseende med sådan utrustning, att den må kunna komma
att fullt motsvara det med densamma afsedda syftet». Dessa välvilliga
ord, som tydligen hänvisa på att detta anslag dock en gång och

finska snart måste beviljas, göra, att hvad jag här företager ingaunda
är att hålla ett liktal, såsom annars är vanligt vid dylika situationer,
utan fast mer att tillkännagifva ett barns lyckliga födelse, ehuru
annonsen derom måhända kommer ett år i förväg. Jag vill nu först
påpeka, att saken har ett fullkomligt undantugsläge i förhållande till
alla likartade anslagsfrågor, och undantagsläget är det, att Upsala
universitet genom doktor Regnells donation fått medel till uppförande
af en byggnad för den fysiologiska institutionen, som kostar omkring
90,000 kronor och numera står färdig, och staten har fått denna
till skänks, under det att statsverket vid andra dylika anstalter sjelf

N:o 26.

Lördagen den 15 April, f. m.

fått. bidraga med den väsentligaste delen af kostnaden. Nu är frågan Anslag till
den, hvad som skall göras, då byggnaden, som drager den väsentli- instrument
gaste delen af institutionens kostnad, står färdig att upplåtas för fg^öqiska
verksamhet och endast behöfver den ndel af inredningen, som Vårdinstitutionen
universitet icke kunnat anskaffa. År det skäl att gifva detta lilla i Upsala.
anslag, 14,000 kronor, nu, eller är det bättre att uppskjuta dermed (Ports.)
till nästa år, ty längre kan det i alla fall icke uppskjutas? Det kan
icke komma i fråga, såsom äfven statsutskottet antyder, att låta denna
gåfva stå obegagnad.

Det är den enkla frågan: skall anslaget beviljas nu eller nästa
år? Att Upsala universitet icke mägtar göra det sjelft, framgår af ett
papper, som jag har här, undertecknadt af universitetets rektor, som
säger:

»På förekommen anledning får Upsala universitets drätselnämnd
härmed förklara, att, sédan numera alla de tillgångar, som stått till
förfogande för den nya fysiologiska byggnadens uppförande och delvis
inre utrustning, blifvit för ändamålet disponerade, icke några
som helst medel vidare äro tillgängliga i och för den inre utrustningens
fullbordande.»

Härmed är således bevis lemnadt, att Upsala universitet icke
sjelft kan bekosta denna inredning, som är nödvändig för att sätta
arbetet i gång. Angående sjelfva anslagets behöflighet har jag ett
annat papper, och om jag anför innehållet häraf, så är det derför att,
såsom statsutskottet säger, det icke finnes någon officiel utredning,
och hvad jag här kommer att anföra motsvarar denna officiella utredning
och en temligen fullständig sådan. Hvad fakulteten säger
är följande:

»Fakulteten vill då först konstatera det oundgängliga behofvet
af den summa, 14,000 kronor, som beräknats för fullbordandet af den
fysiologiska byggnadens inre utrustning. Vidare vill fakulteten starkt
betona angelägenheten deraf, att den fysiologiska anstaltens inflyttning
i det nya huset måtte ej mindre till dess egen än till den
patologiska institutionens fromma snarast möjligt kunna verkställas.

Då nu emellertid utvägar saknas att utan framställning till Riksdagen
om understöd vinna detta vigtiga ändamål, så vill fakulteten erkänna
och betyga, att det under för handen varande omständigheter varit
omöjligt medhinna sådan förberedande behandling af frågan, att ett
fullständigt utarbetadt förslag kunnat på vanlig väg hinna fram till
innevarande års Riksdag. Då saken emellertid är af sådan brådskande
vigt, att den knappast tål något uppskof, kan fakulteten icke annat
än på det lifligaste och varmaste tillstyrka, att den enda utväg till
det vigtiga ändamålets snara vinnande, som ännu erbjuder sig, nemligen
framställning till Riksdagen genom enskilde motionärer, med
tacksamhet begagnas. Fakulteten hyser den förhoppning, att denna
af omständigheterna framtvungna afvikelse från den vanliga formen
icke skall förhindra framgången af en sak, som är på en gång så
billig och af så obestridlig vigt, att den säkerligen af alla, som derom
taga närmare kännedom, skall erkännas och behjertas.»

Fakulteten har i denna sin skrifvelse egentligen velat påminna
om frågans historia och om skälen, hvarför den icke kunnat fram -

N:o 26. 26 Lördagen den 15 April. f. m.

Anslag till komma på det vanliga sättet genom framställning från universitetet
instrument sec|an genom regeringen till Riksdagen. Detta kunde icke ske;

fysioloqiska fakulteten upplyser hvarför, och skälet är det, att byggnaden icke
institutionen blef färdig förr än långt fram på hösten, då redan universitetets pei
Vpsala. tita blifvit framstälda. Dertill kom, att professoren i fysiologi skic(Forts.
) kades ut på en utländsk resa för att se efter, huru det var stäldt
vid dylika inrättningar utomlands, och han kom icke heller tillbaka
från sin resa förr än sent på hösten. Dessa tvenne omständigheter
hindrade saken att gå den vanliga vägen, från fakulteten till universitetets
konsistorium och derifrån till regeringen. Jag hoppas, att
hvad som här ifrån fakulteten blifvit upplyst om skälen, hvarför
framställning om detta så nödvändiga anslag icke kunnat gå den
vanliga vägen, tillräckligt paralyserar alla invändningar och visar, att
frågan är så fullständigt utredd, som den nästan kan vara, och säkerligen
icke af brist på utredning kan afslås. Väl står det kammaren
fritt att pröfva, huru vida det är skäl att dröja med anslagets beviljande
till nästa år; men då är frågan, hvad man vinner derpå; jo,
räntan på 14,000 kronor under ett år, men hvad man förlorar är
detta, att den fysiologiska anstalten icke kan arbeta så som den skulle
under ett helt års tid. Huset står färdigt, och professoren står färdig
att börja arbetet i en helt ny stil, men han får det icke, ty det går i baklås,
och han får vänta i brist på dessa 14,000 kronor, som, jag upprepar
det ännu en gång, likväl måste beviljas. Men det är icke nog med
att den fysiologiska institutionen får vänta och under hela året endast
arbeta för half maskin, utan den kommer fortfarande under åtminstone
ett år att besvära och tynga den patologiska inrättningen, i hvars byggnad
den nu är inrymd. Båda institutionerna komma att förblifva trångbodda,
den fysiologiska kan icke arbeta, och den patologiska är
högeligen besvärad af detta sammanboende. Om kammaren deremot
beviljar dessa 14,000 kronor — och det är ju egentligen fråga om
räntan härå under ett år — kan man lättare degagera arbetet för
den patologiska institutionen och bereda tillfälle för den fysiologiska
att arbeta, såsom den annars skulle kunna, till stort gagn för den
medicinska vetenskapen. Jag vill icke begå den taktlösheten att här
ställa mig och hålla ett försvarstal för d:n ifrågavarande vetenskapen
eller bevisa dess nödvändighet. Kammarens ärade ledamöter känna
nog, att just de stora omskapande upptäckterna på vår vetenskaps
område, som delvis redan vunnits och delvis likasom stå på dagordningen,
kunna ledas tillbaka till arbetet på det fysiologiska området,
och så vida man är öfvertygad, att mensklighetens välfärd i väsentlig
grad hänger på detta arbete och på dessa stora upptäckter, så
bör man icke försumma den grund, d. v. s. den fysiologiska forskningen,
från hvilken dessa upptäckter i de flesta fall utgått och på
hvilken de i alla fall stödja sig. Det vore naturligtvis orimligt att
hålla ett försvartal om allt detta, och det är således ej behöfligt ens
för statsutskottets skull, som behjertat saken och icke satt anslagets
nödvändighet i fråga. Jag anhåller således att få reducera saken till
den enkla frågan: vilja herrarne för att bespara räntan på 14,000
kronor under ett års tid ställa så till, att arbetet på den medicinska
vetenskapens väsentligaste områden, framför allt på det fysiologiska,

N:o 26.

Lördagen den 15 April, f. m.

komme att pågå i förminskad skala under ett år? Sannerligen för- Anslag till
lora vi icke mer, mångdubbelt mer än räntan på dessa 14,000 kronor.

Jag hoppas vara fullt färdig att gifva ytterligare svar, i fall någon fySi0i0giska
af statsutskottets medlemmar skulle göra några andra invändningar, institutionen
Den invändningen, att det vore ett afsteg från den vanliga vägen att i Upsala.
nu bevilja detta anslag på enskild motionärs förslag, är redan bemött (Forts.)
genom hänvisning till de undantagsförhållanden, under hvilka denna
sak framkommit, och genom de intyg, som jag nu uppläst från den
medicinska fakulteten, och således kan man icke af denna formella
anledning afslå framställningen. Vill man dock göra det, i fall man
tror att detta uppehåll i ett vigtigt arbete gerna må ega rum, så är
det — jag upprepar det — derför, att man på detta sätt vill bespara
ett års ränta på anslaget. Jag tror icke, att många finnas i kammaren,
som icke tänka att uppoffringen är rikligen värd den vinst i arbete,
som derigenom skulle vinnas, och derför, herr talman, får jag vördsamt
anhålla om bifall till motionen.

Herr Boström, Filip: Jag har många gånger haft tillfälle att
i denna kammare uttala nödvändigheten för statsutskottet att med afseende
på anslagskraf af enskilda motionärer afvisa dem, till dess
krafven blifva af Kongl. Maj:t utredda och visade behöfliga. Det är
af detta skäl, som vi icke heller denna gång kunnat vara med om
att bifalla motionärernas förslag.

Jag erkänner, att statsutskottet detta år på åttonde hufvudtiteln
gjort ett undantag från denna regel, såsom synes å sid. 115, punkten
97 i detta betänkande, der utskottet på grund af herrar Boethius’
och Holmgrens motion tillstyrkt Riksdagen att anvisa ett anslag af
2,000 kronor till understöd åt räddningshemmet för drinkare vid
Sans-souci invid Upsala. Här funnos verkligen så bevekande skäl,
ett så utmärkt lämpligt sätt att hjelpa under nykterhetsrörelsen, att
man ansåg sig i denna punkt kunna göra ett undantag från regeln.
Med afseende på den föreliggande motionen och det yrkande, som
herr Nyström här framstält, måste jag visserligen erkänna, att, sedan
denna motion inkom till Riksdagen, utredning verkligen blifvit förebragt
så pass grundlig, som om den kommit från Kongl. Maj:t. Jag
erkänner dessutom med herr Nyström, att, då denna undervisningsanstalt
redan står färdig och icke kan få anslag af universitetets medel
till annat än inredning delvis, men deremot fullständigt saknar
medel att blifva i vetenskapligt hänseende fullt utrustad, denna fråga
egentligen är liktydig med räntan på den begärda summan, 14,000
kronor, ty jag föreställer mig, att Kongl. Maj:t till nästa år kommer
att taga frågan om hand och framlägger samma förslag, hvarom nu
är fråga. Men detta oaktadt tillåter jag mig tillstyrka bifall till statsutskottets
afstyrkande af motionen, tv jag tror icke, att det är lämpligt
att, innan Kongl. Maj:t haft tillfälle uttala sig i frågan, bevilja
anslag till ett sådant ändamål som det ifrågavarande. Ehuru jag inser,
att behofvet är ganska stort, och ehuru skälen för anslagets beviljande
redan i år äro ganska talande, kan jag i alla fall icke annat
än yrka bifall till statsutskottets förslag.

N:o 26. 28 Lördagen den 15 April, f. m.

Anslag till Herr Almén: Erkännande den stora välvilja, som statsutskottet

vid flera andra tillfällen visat mot de många anspråk, som komma
fysiologiska un(ier denna hufvudtitel, erkännande äfven rigtigheten af den prinmstitutionen
cip, som den siste ärade talaren uttalade i frågan, anser jag dock för
i Upsala. min del, att förhållandena här äro så pass exceptionella, att Riks(Forts.
) dagen med fog skulle kunna bifalla den motion, som här är väckt.

Jag är sedan gammalt förtrogen med universitetets ekonomi, och jag
vågar tro, att genom de dyrbara inrättningar, som på senare tider
kommit till stånd, den blifvit sämre än förr. Jag inser mycket väl,
att universitetet icke kan åstadkomma hvad som fordras för att fullborda
institutionen. Hjelp måste således anskaffas. I likhet med
herr Nyström är jag öfvertygad, att den kommer att beviljas vid
nästa riksdag; men förlusten i följd af ett års dröjsmål är icke obetydlig
med hänsyn till undervisningens kraf, ty många af de elever,
som nu åtnjuta undervisning i detta ämne, äro då borta, och kommer
åtminstone en del af dem att gå miste om den förbättrade undervisning,
som kan erhållas, om anslaget beviljas.

Slutligen hemställer jag till kammaren, om det icke kunde förtjena
uppmuntran, om en gifvare, af intresse för vetenskapen, genom
storartade donationer, sätter universitetet i stånd att fullborda den
ena byggnaden efter den andra, och att åstadkomma denna institution
utan att det kostat staten det minsta — och om, tack vare samma
gifvare, en ^del af inredningen också kan anskaffas utan statens betungande.
År det icke rätt och billigt, om hvad som erfordras för
att få institutionen fullt färdig kunde åstadkommas genom bidrag
från Riksdagens sida? Mig synes, att det vore föga uppmuntrande
för gifvare, om Riksdagen icke beviljade hvad som erfordras för att
sätta institutionen i fullfärdigt skick. Lärare och årsanslag finnas,
det är inredningen som fattas, och när man fått huset till skänks,
kan man gerna hjelpa till med inredningen. Jag yrkar bifall till
motionen.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjordes i enlighet
med derunder förekomna yrkanden propositioner, först på bifall
till hvad utskottet i nu förevarande punkt hemstält och vidare derpå,
att kammaren, med afslag å utskottets hemställan, skulle bifalla de i
ämnet väckta motionerna; och förklarades den senare propositionen
vara med öfvervägande ja besvarad.

47—93 punkterna.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Anslag till 94 punkten,
föreläsnings kurser

för m t

arbets- Herr Boström, Filip: Jag skall bedja att för kammaren få

klassen, tillkännagifva, att ett tryckfel insmugit sig i 4 mom. af den föredragna
punkten. Förhållandet är nemligen, att båda kamrarne i fjol
på yrkande af en ledamot inom Andra Kammaren beslöto ett tillägg
till detta moment så lydande: »dock må, hvad landsbygden beträffar,

N:o 26.

Lördagen den 15 April, 1. m.

Kongl. Maj:t ega att härutinnan göra de eftergifter, som omständigheterna
kunna påkalla». Då detta tillägg äfven föreligger i Kongl.
Maj:ts proposition, är här påtagligen ett tryckfel, och jag tillåter mig
derför hemställa, att dessa af mig citerade ord måtte tilläggas i slutet
af 4:de momentet.

Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren utskottets i
den nu föredragna punkten gjorda hemställan med den ändring, att
näst efter orden: »i väl afpassade kurser» tillädes: »dock att, hvad
landsbygden beträffar, Kongl. Maj:t må ega att härutinnan göra de
eftergifter, som omständigheterna kunna påkalla».

95—97 punkterna.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Föredrogs å nyo konstitutionsutskottets den 12 och 14 i denna
månad bordlagda memorial n:o 24, angående fullbordad granskning
af de i statsrådet förda protokoll.

På framställning af herr talmannen beslöts, att förevarande memorial
skulle punktvis företagas till afgörande sålunda, att utskottets
yttrande beträffande tillämpning af § 106 regeringsformen först föredroges
och sedermera hvad utskottet ansett vara af beskaffenhet att
böra jemlikt § 107 regeringsformen hos Riksdagen anmälas.

Utskottets yttrande beträffande tillämpning af § 106 regeringsformen.

Lades till handlingarna.

Utskottets anmälan jemlikt §107 regeringsformen.

Herr Bergius: Då enligt min åsigt utskottet saknat skäl att

hos Riksdagen anmäla de i punkterna 1 och 2 omförmälda regeringsärenden,
hemställer jag, att denna anmälan icke måtte föranleda till
annan åtgärd, än att memorialet lägges till handlingarna.

Efter härmed slutad öfverläggning lades nu förevarande punkt
till handlingarna.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 12 och 14 innevarande månad bordlagda utlåtande n:o 6,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel,
omfattande anslagen till sjöförsvaret.

Anmärkningar
mot
statsråd.

N:o 26.

Lördagen den 15 April, f. m.

1—7 punkterna.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

8 punkten.

Anslag till 31om. a),
flottans

nybyggnad. Herr statsrådet Christerson: Den utgång, arméfrågan erhöll

vid sistlidet års urtima riksdag, torde väl få anses såsom ett uttalande
af Riksdagen om nödvändigheten af att — om äfven med stora
uppoffringar — söka sörja för värnandet af vårt land. Det är ju
både kändt och erkändt, att möjligheten att försvara vårt land för
utifrån kommande fiender svårligen lärer kunna utföras af armén
ensam. Dertill fordras nog äfven biträde af sjövapnet. Den omständigheten,
att armén icke kan på förhand veta, hvilken punkt anfallet
gäller, gör, att den svårligen kan beräknas vara i tid framme för att
hindra en kommande fiende, och vårt lands geografiska beskaffenhet
med dess 270 mil långa kust är en ganska förklarlig orsak dertill.
Sjöförsvarets egentliga uppgift är derför att söka förhindra eller åtminstone
försvåra en fiendes landstigning åtminstone så lång tid som
erfordras, för att de derför afsedda trupperna skola hinna fram till
det ställe, som fienden valt för sitt anfall. Skulle detta icke lyckas,
då skulle väl alla förväntningar, som man gjort sig beträffande armén,
blifva gäckade, och de omkostnader och mödor, som man nedlagt på
dess skapande, vara utan nämnvärd vinst. Desto större skäl tyckes
det också vara, för att detta försvar skall kunna vinna det dermed
afsedda ändamålet, att man skaffar ett motsvarande sjöförsvar. Då
först blir det ett helt, då först blifver ett lås satt på de nu alldeles
öppna portarna. Har en fiende en gång ostörd fått sätta sin fot på
vår strand, hvilket numera med ångans tillhjelp går både lättare och
fortare än förr, lär det icke dröja länge, innan han samlar tillräckligt
med trupper för att vara säker på att vinna sitt ändamål

Vårt nuvarande sjöförsvar, såsom det är beskaffadt, kan icke på
något sätt hindra eller ens nämnvärdt oroa fienden, och orsaken dertill
är frånvaron af tidsenliga fartyg och tidsenlig materiel. I det
fallet är det en slående olikhet mot försvaret till lands. Der är det
det erforderliga folket, som är svårt att skaffa. Vid sjöförsvaret är
förhållandet motsatt. Vi hafva folk, godt folk, tillräckligt med folk,
men sakna den materiel, som detta folk kan användas på. Då så är
förhållandet, och då det derjemte visat sig ej vara möjligt att med
vexlande extra anslag kunna anskaffa behöflig fartygs materiel, har
jag med anledning af den möjliga faran af ett uppskof ansett det för
min pligt att tillstyrka Kongl. Maj:t att af Riksdagen begära ett
ordinarie byggnadsanslag. Den oafvisliga nödvändigheten af ett dylikt
anslag, för så vidt man någonsin skall kunna tänka på att skaffa
oss ett sjöförsvar, har länge framhållits af marinförvaltningen och nu
senast af den komité, som tillsattes i höstas och hvars betänkande
blifvit till herrar ledamöter i Riksdagen öfverlemnadt, båda två i full
öfverensstämmelse med de åsigter, som redan 1882 uttalades af den.

N:o 26.

Lördagen den 15 April, f. m.

stora komité, som då tillsattes och af hvars ledamöter flere äro vid Anslag till
denna Riksdag närvarande. Denna nödvändighet synes mig så påtag- j

lig, att hvilken som helst, som med allvar vill tänka på dess verk- .

liga innebörd — som helt enkelt icke är något annat än flottans '' ''

vara eller icke vara —- skall hafva svårt att finna någon annan utväg
att nå det afsedda målet.

De militära skälen för att icke uppskjuta med anskaffandet af
tidsenlig materiel hafva ofta blifvit anförda, och jag nämnde nyss ett
bland de vigtigaste, som ensamt för sig borde vara tillräckligt af förande,

men jag anhåller att få påpeka ett par andra omständigeter,
som vid frågans bedömande må förtjena beaktande. Dervid
vill jag särskilt betona den ur ekonomisk synpunkt ytterst vigtiga
frågan om ett planmessigt ordnande af byggandet.

Ibland de omständigheter, som jag skulle vilja påpeka, ber jag
i förbigående endast få nämna öfningarna. Man vet hvad som nu för
tiden fordras, på grund af den ofantliga utveckling, som sjömaterielen
vunnit, för att på ett rätt sätt kunna utföra sjökrigets särdeles svåra
konst. Huru vill man väl begära, att man skall kunna på en gammal,
föråldrad materiel, som icke har de förutsättningar, som ett nutida
krig verkligen kräfver, öfva en personal, som, i långa tider och
med mycket skäl, ansetts stå i jemnhöjd med hvilken personal som
helst i hela Europa. Det är omöjligt att detta kan fortfara. Då
man tänker på svårigheten att bibehålla den yrkesskicklighet hos de
nuvarande och nära nog omöjligheten att kunna skaffa densamma för
de kommande, och då man icke har annat än föråldrad materiel att
bjuda på, så måste man med bekymmer se framtiden an. Det är
icke minst inom de högre graderna, detta bekymmer gjort sig gällande,
ty när det en gång gäller, är det just ur dessa högre grader,
som man måste taga de personer, hvilka skola ställas på de vigtigaste
posterna och hvilka behöfva den rikaste erfarenheten.

Frågan om öfningar, för att kunna underhålla yrkesskickligheten
i alla dess olika grenar, hvarför vår gamla materiel ingalunda lämpar
sig, är en mycket vigtig fråga. Må man icke uppskjuta med
anskaffandet af all den tidsenliga materiel, som vi kunna anskaffa.

De generaler och öfverstar, för att nu taga ett exempel, som under
fredstid icke äro i tillfälle att öfva sig under förutsättningar, som, så
mycket som möjligt, likna det verkliga kriget, skola helt säkert göra
en bitter erfarenhet, om de befinna sig i spetsen för armén och hafva
fienden framför sig. Må man då tänka på denna komplicerade sjökrigsmateriel,
som nu för tiden finnes, i jemförelse med den, som
var förut, i afseende på sammansättning och användning, och må man
tänka på hvad som af erfarenhet och kunskap fordras hos dess befäl,
om man skall kunnt ur denna materiel taga all den effekt, som
den verkligen kan lemna, då den är i enlighet med tidens fordringar.

Man må icke heller förbise den billiga fordran af våra fartygsbesättningar,
om de skulle råka i strid, att de icke måtte behöfva
möta cn fiende under förhållanden, som göra dem allt för mycket
underlägsna. Striden skulle då icke blifva lång. Må man dervid
tänka på, att de flesta af våra fartyg erbjuda numera icke något

N:o 26.

Anslag tii
flottans
nybyggnad.
(Forts.)

Lördagen den 15 April, f. m.

skydd för en stor del af den stridande delen af besättningen emot
ett snabbskjutande artilleri.

Man har sagt: hvad skall det tjena till att anbringa pansar, det
finnes ändå icke något sådant, som icke man kan skjuta igenom?
Det är visserligen sant. Det finnes svåra kononer, som skjuta
igenom hur tjockt pansar som helst, men i en sjöstrid utgöres det
största antalet skott, som träffar ett fartyg, af små-projektiler. Det
är för dem man är mest utsatt. De stora projektilerna bryta sin väg
fram utan hinder, och det är icke emot dem man söker värja folket
och den dyrbara delen af fartyget, utan det är emot de små projektilerna,
som kunna göra mycket större skada än en stor kanon gör,
när dess projektil endast går igenom och lemnar ett hål efter sig.

Hvad kostnaden beträffar kan det icke nekas, att denna, efter
våra förhållanden att bedöma saken, är ganska betydlig, i synnerhet
om man jemför med hvad denna varit förut. Men fartygen hafva
nu en gång blifvit sådana. På alla andra ställen är man van vid
dessa kostnader. Vi här i Sverige hafva ännu icke hunnit så långt,
vi hafva ännu icke vant oss vid dem. Jag kan nämna, att den
summa, som nu fordras för anskaffande af hvad som i betänkandet
blifvit framhållet såsom behöfligt för ett betryggande försvar, skulle
gå åt för att anskaffa endast 3 af de moderna italienska fartygen.
Således må vi säga, att i jemförelse med andra länders äro våra fartyg
icke synnerligen dyra.

Vi hafva dessutom den stora tillfredsställelsen att veta, att vi
bygga billigare än nästan alla andra länder, och våra första klassens
pansarbåtar, Indika utgöra kärnan af Sveriges försvar, äro, i afseende
& sin byggnad och manöverförmåga, icke öfverträffade af något annat
lands fartyg af samma dimensioner.

En omständighet, som särskild! är beaktansvärd, är att genom
en regulier verksamhet kunna göra dessa fartyg billigare, och jag är
öfvertygad om, att totalsumman för anskaffandet af flottans behof
skulle blifva med kanske mer än en million kronor förminskad, om
man på förhand visste, att man årligen kunde hafva att räkna på ett
sådant årligen fortgående anslag.

En sak, som är af ganska stor vigt, som icke bör förbises och
hvarom historien lemnar oss vittnesbörd, är att på våra varf hafva
en öfvad stam af arbetare. Detta är en betydande fördel. Man har
på de senaste åren sett, att en ojemn byggnadsverksamhet varit till
stort men för varfsdriften, och har det ryckvisa antagandet och afskedandet
af arbetare för dem medfört betydliga svårigheter. Äfven
för samhällena hafva dessa häftiga och oförutsedda afskedanden haft
stora olägenheter. Detta gäller nu företrädesvis Karlskrona. Men det
är i alla fall en omständighet, som bör tagas i betraktande.

I afseende å varfven skulle jag kanske här hafva anledning att
beröra en sak, som också kan hafva sitt inflytande på kostnaden, den
nemligen, att vid byggandet af våra första klassens pansarbåtar det
egentligen endast är 4 saker, hvarom vi behöfva anlita den utländska
marknaden. Dessa äro: tornkanonerna och deras krut, hylsorna
till de snabbskjutande kanonernas projektiler och pansaret. Utgiften

Lördageu den 15 April, f. m. 33 N:o 26.

för den gista artikeln är naturligtvis den största och betydligt större Anslag till
än för alla de andra tillsammans. flottans

Beträffande pansaret har jag dock all anledning antaga, att det nybyggnadhär
i Sverige skulle finnas en verkstad, som, efter att hafva inhem- (Fort8-)

tat de nya metoder för pansartillverkning, som tillämpas såväl i
Amerika som i England och ej erfordrar de ytterst dyrbara och storartade
maskiner, som hittills erfordrats för denna fabrikation, på egen
bekostnad skulle försöka åstadkomma inhemsk tillverkning af pansarplåt.
Det är dock otänkbart, att detta kan ske, med mindre verkstaden
vet sig få en regulier afsättning.

Beträffande hylsorna för projektiler till de snabbskjutande kanonerna
är icke annat än bristande företagsamhet, som gjort att sådana
icke redan tillverkas hos oss. Funnes det mera lifaktighet hos industrien,
skulle en sådan tillverkning redan vara i gång, i synnerhet
som man här vid. lag kan påräkna en betydande afsättning icke endast
för flottans räkning utan äfven för landtarmén, ty dessa snabbskjutande
kanoner tränga sig allt längre och längre fram bland den materiel,
som erfordras för ett krig.

Om dessa två saker, pansaret och hylsorna, kunna tillverkas här
hemma, hvilket jag anser icke vara omöjligt, skulle man kunna få
en pansarbåt i ordning utan att anlita den utländska marknaden för
mer än de 2 kanonerna och det dem tillhörande krutförrådet. Allt
det öfriga skulle vi kunna tillverka här i Sverige. Hvilken lyftning
skulle icke detta hafva för vår industri, huru många tusen arbetare
skulle icke få arbete härigenom? Tanken derpå skulle möjligen kunna
bringa en och annan, som, hvad det ekonomiska beträffar, har sina
betänkligheter, att låta dessa fara.

Här skulle kunna anföras flere andra skäl, utom dem, som jag
redan nämnt såväl här som i mitt anförande till statsrådsprotokollet,
men jag vill icke för länge upptaga kammarens tid. Jag ber dock
att få fästa uppmärksamheten på den föråldrade materiel, som vi nu
hafva och som slukar en så stor del af anslaget till flottans underhåll.
Denna materiel blir äldre för hvarje år och tager allt mer och
mer penningar i anspråk för sitt underhåll. De, som det åligger att
svara för materielen, ega icke rätt att låta något förfaras, utan måste
se efter, att det hela är i så godt stånd som möjligt och icke förfaller.

Denna gamla materiel förlorar allt jemt i stridsvärde, men medför
i alla fall ökade kostnader.

Det är vidare en annan sak, som skulle kunna hafva inflytande
på denna fråga och det är, att sjöbeväringens öfningar icke låta sig
göra, förutsatt att förhållandena inom personalen äro desamma som
de nu äro. Till Riksdagens bepröfvanae föreligger ett förslag, som
framställer huru det skulle gå till att få denna beväring öfvad, så
att den i behofvets stund kan göra den nytta, som man med den
afsett. Anslaget är visserligen betydligt, men man vill naturligtvis
försöka att med detta anslag, 256,000 kronor, vinna det bästa möjliga
resultat. Man har inom vapnet i allmänhet antagit, att den af urtima
Riksdagen beslutade fördelningen af dessa öfningar på landtförsvaret
och på sjöförsvaret skulle vara af en öfvergåenae natur, endast
en provisorisk anordning, till dess man hunnit utarbeta något bättre
Förda Kammarens Prof. 1893. N:o 23. 3

N:o 26. 34 Lördagen detl 16 April, f. tti.

Anslag till förslag. Ett sådant föreligger emellertid nu, och då skulle denna
flottans brist, som är af ett ganska stort inflytande på flottans utveckling, en ^(FortH

HSt min tanke vara hjeipt.

'' r 3'' Utom dessa skäl, hvarför vi icke böra dröja med anskaffande af

ett sjöförsvar, finnes ännu ett, som jag till sist anser mig böra nämna,
och det är möjligheten att kunna försvara och bevara vår neutralitet.
Denna fråga är af så stor vigt, att jag tror, att den icke kan tillräckligt
högt uppskattas. Jag ber att för kammaren få uppläsa ett par
lader, innehållande tankar och uttryck, som äro fullt tillämpliga än
i dag, fastän de skrefvos för 12 år sedan. Den stora komitén af
1882 yttrar sig nemligen på följande sätt: »Tillbakadraget inom egna
gränser, med ingen sökande tvist, tyckes det väl som borde detta
folk ega rätt att sjelft få lefva oantastadt; men att trygga sig ensamt
vid denna rätt och att i förhoppning om dess otänkbarhet låta invagga
sig i säkerhet, vore visserligen ett sjelfbedrägeri af vådligaste
art. öfver morgondagen råder ingen. Ofreden kan en gång komma
och en segrande fiende lärer visserligen ej mäta de bördor, han ålägger
oss, efter vår förmåga att bära aem.»

Längre fram heter det: »Kunde vi än kransa hela vår kust med
befästningar, kunde vi än spärra inloppen till alla våra vigtigare hamnar
och farleder med minor och stängsellinier, kunde vi såväl der
som i skärgårdarnes trånga pass med framgång möta fienden med
flytande artilleri, skulle han ändock mellan fästen och spärrade hamnar
och utanför skärgården finna blott allt för många beqväma och
ostörda punkter för sina tillämnade landstigningsföretag, derest vi
icke egde sjögående krigsfartyg i stånd att oroa och försvåra hans
förehafvanden. Flottan tillkommer derför äran att upptaga första
stöten af anfallet.»

»Men», säger komitén vidare, »ännu en annan omständighet torde
icke böra lemnas obeaktad. Vare sig att det gäller en strid för vår
sjelfständighet eller blott upprätthållande af vår neutralitet, lärer
Gotland, denna från moderlandet af hafvet skilda, men för herraväldet
i Östersjön så vigtiga ö, icke böra lemnas utan försvar, så vida
vårt ord vid ett blifvande fredsslut skall något gälla.»

Hvad komitén här säger, kan, som sagdt, tillämpas äfven på de
förhållanden som i dag äro.

Vigten af att kunna uppehålla vårt lands neutralitet, tror jag,
som jag nyss sade, icke kan skattas för högt. Det .är mera sannolikt
att vi skulle komma i krigiska förvecklingar genom underlåtenhet
i det afseendet, än genom ett direkt och mot oss utifrån rigtadt
anfall. Ett sådant anfall kan armén ensam icke förhindra. Man har
derför rätt att säga, att möjligheten att upprätthålla vår neutralitet
står i alldeles direkt proportion till effektiviteten af vårt sjöförsvar
och lär icke på minsta vis vara beroende af armén, huru väl ordnad
denna än må vara.

Med utgående härifrån och med kännedom om den ringa vigt
en i Östersjön uppträdande större sjömagt fäster vid vårt nuvarande
försvar, och med tanken på, att Riksdagen beslutit förstärka vår armé,
och då jag antager, att man icke vill skicka större delen af vår sjöbemanning
ombord på den till största delen gamla och föråldrade

N:o 26.

Lördagen den 15 April, f. m.

materielen emot en väl rustad fiende, torde jag hafva rätt, då jag Anslag till
säger, att det är af allra yttersta vigt för oss, att försöka skaffa all flottans
den materiel, som våra tillgångar medgifva. nybyggnad.

Vis-ä-vis denna anskaffning hafva reservanterna i statsutskottets (Forts.)
betänkande i sin motivering bland annat inrymt, att de anse Riksdagen
böra hafva pröfningsrätt af användningen af det anslag, som
skulle beviljas för flottans nybyggnad. Ja, huru vida Riksdagen skall
gå in i pröfning af anslagets användande kan naturligtvis ses ifrån
två håll.

I det hithörande statsrådsprotokollet och äfven i den kongl. propositionen
är det ganska tydligt påpekadt, att meningen vore att
bygga i den ordning och i det inbördes förhållande fartygen emellan,
som förekommer i komiténs förslag. Bilagan n:o 9 visar, huru
man tänkt sig i detta afseende. För min del tror jag, att Kongl.

Maj:t icke skulle hafva någonting emot, om Riksdagen förklarade
såsom ett vilkor, att för Riksdagen, vid dess början, framlades det
program, enligt hvilket man hade tänkt utföra byggnaderna, förusatt
att man hade det byggnadsanslag, som förut är begärdt.

Att vi nu icke kunna skaffa oss den materiel, som jag nyss talat
om, utan ett fast ordinarie anslag, det hafva vi lärt af erfarenheten,
och denna har varit ganska lång. Och det torde väl med rätta kunna
sägas, att då man har en bemanning och ett folk, som skulle kunna
användas, om man blott hade en bättre materiel, kännes saknaden af
en sådan smärtsammare än annars.

Under sådana förhållanden och då penningarne till anskaffande
af en dylik materiel skulle, som jag nyss nämnde, till största delen
tillfalla våra egna industrier och våra egna arbetare, och då dessutom
någon särskild finansoperation icke skulle behöfvas för anskaffandet
af det behöfiiga, tror jag mig hafva till fullo ådagalagt, att jag har
all anledning att hos kammaren vördsamt hemställa, att kammaren
för sin del ville bidraga till fullbordande af det försvarsarbete, hvartill
början skedde vid 1892 års urtima riksdag. Detta fullbordande
är anskaffning af sjöförsvarsmateriel. I det den kongl. propositionen
bifogade statsrådsprotokoll äro angifna såväl storleken som
kostnaden för den materiel, som, enligt komiténs betänkande, i hvilket
jag i hufvudsak instämmer, skulle erfordras för att vi skola kunna
skaffa oss ett betryggande sjöförsvar. Huru snart och till hvilken
omfattning det skall ske, är naturligtvis beroende på hvad Riksdagen
behagar besluta.

Friherre Klinckowström: Mina åsigter rörande det ifråga varande

anslaget äro tillräckligt kända genom det yttrande, jag afgaf
då kongl. statsverkspropositionen i denna kammare remitterades till
statsutskottet. Jag gillar i alla hänseenden den begäran om ett fast
byggnadsanslag på 2 millioner, som Kongl. Maj:t här framstält och
departementschefen så lifligt understödt. Men jag vidhåller min åsigt,
som jag den 24 januari angaf, att jag tror att med detta ordinarie
anslag på 2 millioner om året kommer man icke långt för att inom
rimligaste tid få det nödvändiga behofvet af 12 pansarbåtar, omkring
35 minbåtar och 6 avisofartyg fyldt. Min öfvertygelse är, att skall

N:o 26.

Anslag till
flottans
nybyggnad.
(Forts.)

Lördagen den 15 April, f. m.

denna för upprätthållande af Sveriges neutralitet så vigtiga fråga
uppskjutas kanske 20 å 30 år, tror jag framtiden kommer att tillropa
oss de betydelsefulla orden: för sent! Det blir för sent, mine herrar,
att tänka på att bygga bara en, och knappt en, pansarbåt om året
och inga minbåtar eller avisofartyg. Enligt min mening är det nödvändigt
att gå fortare till väga och jag vågar tillropa mina meningsfränder
i Andra Kammaren: att här hushålla på medel det vore en
verhlig misshushållning.

Det var derför jag den 24 januari tog mig friheten uttala, och
jag vidhåller detsamma nu, att man bör tillse, att flere båtar tillhörande
flottans nya materiel måtte kunna åstadkommas än som med
det ordinarie anslaget på 2 millioner låter sig göra. Detta skulle
lämpligast kunna ske, mine herrar, om Riksdagen beslutade och anbefalde
riksgäldskontoret att upplägga ett å riksgäldskontorets, men
icke å låntagarnes sida, uppsägbar län på 40 millioner kronor, som
till försäljning utbjödes i mån af årligt behof. Om det t. ex. såldes
för 7 millioner årligen, blefve efter 5 år det nämnda behofvet afsedt.
Detta lån föreslår jag måtte säljas till 10 procent under pari, det vill
säga till 90 procent, då räntan för köparne blefve omkring 4 procent,
hvilket är en ränta, som nu för tiden erhålles på goda papper. Lånet
skulle på det viset lemna effektivt i penningar 36 millioner för 40
millioner utsläppta obligationer, till den kurs jag nyss nämnde. Räntan
på lånet kommer naturligtvis att under de 5 första åren ökas med
ett mindre belopp hvarje år, men efter dessa 5 års slut och sedermera
för all framtid skulle den utgå, efter min beräkning, med
1,600,000 kronor om året. ,);''Att för denna jemförelsevis ringa årliga
summa erhålla ett, efter våra förhållanden nöjaktigt försvar för våra
kuster och kuststäder och för upprätthållandet af vår neutralitet, anser
jag visserligen icke vara för dyrt köpt. Ty om krig utbryter
och om våra kuster härjas, hafva vi en tillräcklig erfarenhet af historiens
vittnesbörd att veta, huru ohyggligt alla våra kuststäder, ja hela
kustprovinser kunna blifva af fienden behandlade. Dessa förluster
och uppoffringar blifva för oss 10, 20, kanske 30 gånger så stora,
som de utgifter, hvilka jag här förordat.

Att dröja med upptagandet af ett sådant lån och med forcerandet
af det nödvändiga byggandet af flottans flytande materiel, det
vore, som jag nämnde, en ofantlig misshushållning. Jag beklagar, att
Kongl. Maj:t icke velat vid denna riksdag, i sammanhang med begäran
om det nu ifrågavarande fasta nybyggnadsanslaget, framkomma
med förslag om att på en kort tid, 5 ä 6 år, åstadkomma hela den
för flottan erforderliga flytande materielen genom upptagande af det
lån, som jag här ofvan omnämnt. Må hända har regeringen trott, att
det skulle vinna mindre afseende, om regeringen på en gång komme
med begäran om ettrsåjstort anslag för^flottan och för vår sjömateriel;
men jag tror, att detta är ett misstag. Ty Riksdagen bör, enligt
min mening, få upplysning om hvad frågan i sin helhet betyder och
hvad Kongl. Maj:t kan anse vara nödvändigt och nyttigt att i det
fallet begära. Sedan hvilar ansvaret inför landet på Riksdagen och
icke mera på regeringen. Men så som regeringen nu framlagt denna
fråga om flottans-nybyggnad, har regeringen en stor del af ansvaret

Lördagen den 15 April, f. ra. 37 N:o 26.

att vi icke kunna fortsätta och fullända denna nybyggnad på mindre ^

än 30 år. Det vore icke farligt att upptaga detta lån, ty vi hafva
snart, hoppas jag, slutat jernvägshyggandet i Norrland och dåkomma (p0rts)
icke vidare några medel att behöfvas för jernvägsbyggnader för statens
räkning, och då vore det, om någonsin, nödvändigt att, på det sätt
jag nu föreslagit, inom 5 å 6 år få denna för vår neutralitet så
vigtiga flytande sjökrigsmateriel färdig.

Jag har naturligtvis, rörande mitt förslag, intet yrkande att göra,
men får på det lifligaste förorda detta anslag af 2 millioner, som
statsutskottets majoritet föreslagit.

Friherre von Otter: Efter det fullständiga anförande som herr

departementschefen här haft rörande innebörden och betydelsen af
den fråga, som i denna punkt föreligger, kan jag fatta mig jemförelsevis
kort. Jag vill emellertid icke alldeles lemna detta tillfälle obegagnadt
för att framhålla hvad frågan här egentligen gäller.

Under de senaste 10 åren eller från och med 1884 till och med
1893 har Riksdagen beviljat 11,288,034 kronor till fartygsmateriel och
1,682,800 kronor till artilierimateriel. Enligt det uttalande, herr statsrådet
och chefen för sjöförsvarsdepartementet gjort till statsrådsprotokollet
skulle, i händelse det nu föreslagna fasta anslaget beviljas,
alla utgifter icke blott för det egentliga fartygsbyggandet utan jemväl
för artilierimateriel och för de sjelfgående minorna bestridas af
detta anslag. Sammanlägger jag de två poster, jag nyss nämnde, får
jag ett belopp af 12,970,834 kronor, som Riksdagen under de senaste
10 åren beviljat för ifrågavarande ändamål. Denna summa motsvarar
sålunda i jemnt tal 1,297,000 kronor om året. Hvad är det nu
som Kongl. Maj:t begärt? Kongl. Maj:t begär, att Riksdagen måtte
anvisa ett fast anslag på 2 millioner; det är sålunda endast och allenast
fråga om 700,000 kronor mer, än hvad Riksdagen i medeltal
under de senaste 10 åren anvisat. Och hvilken vigt och betydelse
ligger icke på att detta anslag också verkligen af Riksdagen beviljas?

Herr departementschefen har visserligen redan betonat denna sak,
men jag skall bedja att ännu ytterligare fi betona den genom att
uppläsa hvad marinförvaltningen i detta afseende sagt. Marinförvaltningen
säger:

»att endast genom bifall dertill det blefve möjligt att inom beräknelig
tid nå det mål, hvartill sjökrigsmaterielens utveckling syftade,
men i sitt beroende af extra ordinarie anslag endast kunde allt
för osäkert fortskrida, nemligen ett något så när betryggande sjöförsvar; att

ett fäst anslag skulle tillåta upprättandet af kontrakt för längre
tid och om större leveranser på en gång samt mer än hittillsrmöjliggöra
begagnandet af fördelaktiga konjunkturer och undvikande af
mindre gynsamma, hvarigenom skulle ernås en betydlig besparing i
utgifter;

att ett sådant fast anslag, till största delen användt inom landet,
skulle tillföra dettas näringslif en betydande insats;»

Betydelsen af detta anslag är så koncist och så klart framstäldt i

N:o 20.

Anslag til
flottans
nybyggnad
(Forts.)

Lördagen den 15 April, f. m.

dessa få ord, som marinförvaltningen yttrat, att jag anser dem vara
alldeles tillräckliga.

Men på samma gång jag nu yttrat detta, heder jag att också få
fästa uppmärksamheten på vådan utaf att fortsätta på den väg, som
vi hittills följt. Om icke större anslag beviljas än som under den
föregående tiden skett eller som af reservanterna föreslås skall under
nästa år beviljas, så är i och med detsamma af Riksdagen uttaladt,
att vi icke endast icke vilja göra mer än vi gjort hittills, utan vi
vilja allt fortfarande misshushålla på det sätt vi hittills gjort, då vi
gå på att år ifrån år underhålla den föråldrade materiel, som viega;
ty, säga hvad man vill, mine herrar, så är det misshushållning att
nedlägga kostnader, som kanske gå till hundra tusentals kronor på
olika fartyg, det är en misshushållning att nedlägga dessa kostnader,
då man icke dermed kan åstadkomma ett fullt tidsenligt och kraftigt
vapen.

Men det är icke endast med hänsyn härtill som det är ett stort
önskningsmål att erhålla ett större och fast anslag, utan äfven ur
synpunkten att vi i farans stund verkligen må vara i stånd att göra
vår pligt. Vid det första tillfälle ett sjökrig utbryter här i vår nord,
kommer Sverige att i främsta rummet fordra att flottan gör sin skyldighet.
Och hvilken är vid sådant tillfälle flottans skyldighet?
Sverige kommer att ställa sig neutralt. Låt oss först antaga, att denna
neutralitet är en »enkel» neutralitet, en sådan, hvartill vi i följd af
suveränitetsprincipen äro utan vidare berättigade. Vår första skyldighet
är då att tillse öfver allt kring våra kuster, att icke en flyende
fiende utan trängande nöd eller fara kommer inom vårt lands område,
d. v. s. inom de neutrala gränserna, och, om så likväl sker,
att afväpna och internera honom. Men huru skola vi kunna afväpna
och internera ett eller, hvilket kanske är sannolikare, flera något så
när starka fiendtliga fartyg på en gång, om vi icke hafva en materiel,
som i någon mån motsvarar vårt behof. Eller låt oss antaga, att
neutraliteten är »afhandlad», en sådan som beror af öfverenskommelse
med de krigförande magterna. 1854 åtog sig Sverige att förhindra
de olika motståndarne från att i våra hamnar införa priser och låta
der döma dem och försälja dem. Huru skola vi nu, mine herrar, i
fall det gäller att följa vårt eget exempel från förra tider, vara i
stånd att uppfylla denna förbindelse, som vi gent emot båda dessa
främmande magter iklädt oss, om vi icke hafva en något så när kraftig
sjökrigsmateriel? Detta är ju omöjligt, det insen I! Med den materiel
vi nu ega, och hvilken för öfrigt är, såsom jag nyss antydde,
till stor del föråldrad, med den kan man icke i någon vidsträcktare
mån fullgöra sina åligganden. Och kommer man till ett sådant stadium
att vi kanske till följd deraf, att vi icke kunna fullgöra våra
åligganden såsom neutral magt, blifva intvingade i kriget, hvad hafva
vi då att ställa emot för att hindra en fiende att öfvergå till vårt
eget land? I detta hänseende vill jag endast här betona, att enligt
mitt begrepp ett land, så beläget som Sverige, till största delen omflutet
af vatten, men som icke begagnar de medel, detta vatten lemnar
för att stärka sitt försvar, det landet har satt sig i en sämre
ställning, än om detta vatten icke funnits. Jag torde icke behöfva

N:o 30.

Lördagen den 15 April, f. in.

visa rigtigheten af denna sats, ty den är sjelfklar. Och lika litet
som det kunde vara fråga om, då landtförsvarot stod på dagordningen,
att man skulle sätta detta i ordning med uteslutande af artillerivapnet,
lika litet, mine herrar, bör det, när det gäller ordnandet af
landets försvar i dess helhet, kunna komma i fråga att icke göra hvad
man kan äfven för sjöförsvaret.

Reservanterna mot utskottets förslag hafva yttrat, att de »icke
trott det vara lämpligt, att Riksdagen undandrages pröfningen af det
belopp, som hvarje år anvisas, äfvensom dess användning», och på
denna grund afstyrka dessa reservanter bifall till Kongl. Maj:ts förslag
och föreslå i stället, att 1 million må för 1894 anvisas för att
bygga ett fartyg af »Sveas» cert. Så till vida delar jag denna af
reservanterna uttalade mening, att jag anser, att Riksdagen bör hafva
pröfningsrätt icke blott angående de belopp, som skola anvisas, utan
äfven, om Riksdagen vill deraf begagna sig, i afseende å användningen.
Men pröfning af anslagsbeloppet beträffande anslag af här ifrågavarande
art har ju Riksdagen lika fullt, antingen detta anslag beviljas
för ett år på extra stat, eller om det beviljas såsom ordinarie anslag,
ty statsutskottet går ju hvarje år igenom jemväl alla de ordinarie
anslag, hvaruti Kongl. Maj:t icke föreslagit någon ändring, och finnes
då någon anledning till minskning i sådant ordinarie anslag har ju
statsutskottet i sin hand att föreslå och Riksdagen att besluta sådan
ändring. Det är visserligen sant, att det kanske icke är lika lätt att
få ett ordinarie anslag nedsatt som att neka ett extra. Men i alla
fall är en sådan pröfningsrätt hos Riksdagen befintlig, och då det föreligger
ett så tydligt behof som här, kan man ju icke såsom skäl mot
anslagets beviljande säga, att icke Riksdagen har denna pröfningsrätt.
Beträffande återigen pröfningen, huru dessa medel skola användas,
vill jag blott erinra kammaren om, hurusom 1873 Kongl. Magt hade
begärt anslag till ett fartyg, hvars beskaffenhet angafs. Hvad svarade
Riksdagen? Riksdagen svarade, att den ville icke då ingå i någon
pröfning, huru de begärda medlen användes, utan gaf medlen i alla
fäll. Under några senare riksdagar, då det äfven angafs, huru Kongl.
Maj:t ungefär ämnade använda de äskade medlen, svarade Riksdagen:
vi vilja icke ingå i pröfning af användningen, men förbehålla oss,
att Kongl. Maj:t icke bygger fartyg, som kosta mor än så och så
stor summa. Beträffande för öfrigt denna pröfningsrätt med afseende
å användningen, så är jag fullt öfvertygad — och som herr departementschefen
är här närvarande, kan han yttra sig, huruvida icke min
uppfattning är rigtig — jag är fullt öfvertygad, säger jag, att, om
endast en önskan i detta hänseende uttalas från Riksdagen eller till
och med inom denna kammare, Riksdagen eller kammaren önskar
veta, huruledes för en period af 3 eller 5 år eller något sådant
Kongl. Maj:t afser att använda dessa 2 millioner, Kongl. Maj:t skall,
innan medlen användas, framlägga för Riksdagen en uppgift derom.

Jag ber äfven att få fästa mig vid reservanternas förslag, att det
skulle beviljas 1 million för nästa år, men icke till åstadkommande
af sådana fartyg, som Kongl. Maj:t tydligen afsedt, utan till ett fartyg
af »Sveas typ». Kan det vara rigtigt att, då hur en komité af
icke mindre än 9 eller 11 sakkunnige personer — jag minnes icke

Anslag till
flottans
nybyggnad.
(Forts.)

N:o 26.

Anslag tii
flottans
nybyggnad
(Forts.)

Lördagen den 15 April, i. m.

så noga hvilketdera det var — alldeles enhälligt vid granskning af
den äldre »Svea»-typen kommit till den meningen, att, på grund af
senare uppfinningar och senare förbättringar, typen bör i ett par
mera eller mindre väsentliga afseenden förändras, kan det då vara
klokt, Irågar jag, att bevilja 1 million för nästa år att användas till
påbörjande af ett fartyg, som sålunda icke längre anses fullt tidsenligt.
Rörande det nya fartyget vill jag endast påvisa två ändringar,
hvarigenom dess krigsduglighet väsentligt ökats vid jemförelse
med fartygen af den äldre typen. Det ena består deruti, att, då de
svåra kanonerna i den nuvarande »Svea» stå i samma torn, båda bestrykande
hela horisonten med undantag af ungefär 60° på hvardera
sidan akter öfver, så är efter den nya typen en kanon placerad i ett
torn förut, hvilken bestryker hela horizonten med undantag af 120°
(60° på hvardera sidan) akter öfver, medan den andra kanonen, som
stål- akter ut, skulle bestryka hela horizonten med undantag af 120°
(60° på hvardera sidan) för öfver. Om det också måste medgifvas,
att vid. beskjutning rätt för öfver elden icke blifver lika stark som
förut, ligger det dock en betydlig öfverlägsenhet hos den nya typen
deruti att icke hafva två pjeser i samma torn, två pjeser, som kanske
med ett enda skott skulle kunna demonteras, mot att hafva pjeserna
i två torn, oberoende af hvarandra, under det bestrykningen blir fullständigare,
om ock i en rigtning något svagare. Den andra förbättringen,
hvarvid jag vill uppehålla mig, som tillgodoses i den nya fartygstypen)
är den, att man får upp eldlinien högre. Går jag på ett
stilla vatten, t. ex. på en insjö, der svår sjö icke kan uppstå, är det
en fördel att hafva elden lägre, den blir mera bestrykande på detta
sätt. Men äfven med den ringa sjöhäfning, man har på Östersjön,
har det visat sig med t. ex. monitorerna, att så snart det blir något
litet sjö, är det omöjligt att skjuta, man rigtar in i sjöarna. »Svea»
är naturligtvis i detta hänseende betydligt bättre, men det är dock
önskligt att ännu ytterligare kunna höja elden litet, och det vore väl
synd, om man icke skulle få begagna sig af denna fördel, då den
innebär en vigtig förbättring.

Tiden är långt framliden och jag skall icke uppehålla herrarne
längre. Jag vill blott tillägga några ord. Om vi skola fortgå på det
sätt reservanterna föreslå, vill jag icke, kan jag icke säga, att icke
flottan i alla fall skall blifva vid lif, ty äfven under nuvarande förhållanden
hafva vi ju lyckats uppehålla henne något så när, men
frågan är den: skall flottan fortfara att lefva detta tynande lif, som
hon lefvat, eller skall hon känna sig mägtig att som en man i full
lifskraft utgå, då fäderneslandet det fordrar? Det är det, som skall
afgöras genom Riksdagens beslut i denna fråga. Jag yrkar bifall till
utskottets förslag.

Herr Pettersson, Fredrik: Herr talman, mine herrar! Efter

hvad som nu blifvit yttradt såväl från statsrådsbänken som af öfrige
talare och efter den ställning Första Kammarens utskottsledamöter
intagit, torde denna frågas lyckliga utgång inom denna kammare väl
få emotses. Men då frågans slutliga öde antagligen kommer att bero
på den gemensamma voteringen, beder jag att för de möjligen ännu

N:o 26.

Lördagen den 15 April, f. m.

tveksamme få framlägga några af de synpunkter, hvarifrån jag ser
densamma.

Som det hufvudsakliga motskälet mot beviljande af ett sådant
ordinarie anslag, som af Kongl. Maj:t föreslagits, har framhållits, att
Riksdagen härigenom skulle undandragas pröfningen af de belopp,
som hvarje år böra anvisas äfvensom deras användning. Det är också
på detta skäl Andra Kammarens reservanter grunda sitt afstyrkande.
Jag bestrider visst icke Riksdagens både rätt och pligt att i detta som
alla andra fall taga reda på användningen af de medel som anslagits,
men jag vågar endast vördsamt påpeka att, om Riksdagen begagnar
denna sin magt i förevarande fall i allt för stor utsträckning, så att
den går in på detaljbestämmelser m. m. för fartygstyper, torde det
icke lända till stor fromma för flottans planmessiga utveckling. Jag
ber att få belysa detta med ett exempel.

Då 1890 anslag beviljades till en kanonbåt, föregicks detta
af en diskussion i medkammaren, i hvilken diskussion de fleste af
de talare som förordade anslaget framhöllo, att man äfven borde se
denna båts nytta till hufvudsaklig del ur synpunkten af hvad den
kunde uträtta i fredens och industriens tjenst, såsom t. ex. isbrytare,
bogserbåt, bergningsbåt m. m. Vi fingo en båt och den fullgör
hjelpligt dessa sina mångsidiga åligganden, men det vågar jag
påstå, att dess värde för flottan i händelse af krig icke är synnerligen
stort, utan torde dess plats då kunnat fyllas af något förhyrdt handelsfartyg.
Flottans utveckling kan icke vara till fyllest tillgodosedt, om
vid fartygs anskaffande skall tagas i betraktande alla möjliga synpunkter.
Något kommer då att sättas efter och möjligen blir det
krigsdugligheten.

Som motförslag mot hvad Kongl. Maj:t begärt ligger nu hvad
en enskild motionär i Andra Kammaren föreslagit angående anslag
till en pansarbåt. Motionären föreslår visserligen, att denna båt skall
vara af Sveas cert eller den typ, som för närvarande är af alla auktoriteter
förordad såsom för oss lämplig, men jag vågar påstå, att det
pris, som motionären i frågan vill anslå till båtens byggnad, icke är
tillräckligt, åtminstone icke tillräckligt för att få en båt med de förbättringar,
som äro nödvändiga och genomförda på de två senast
bygda pansarbåtarne af samma klass.

Det har vidare framhållits, att våra utgifter för försvarsverket
under de senare åren stigit i hög grad. Detta är nog sant. Men vi
böra också besinna, att under många långa år har vårt försvarsväsen
i hög grad legat nere, och icke alltid har hvad landets trygghet kraft
tagits till utgångspunkt vid anslags beviljande. Nu hafva emellertid
landets ögon blifvit öppnade för hvad fosterlandets försvar fordrar.
Oss tillhör då att bota de brister, som ännu finnas i vårt försvarsväsen.
Må vi vara glada, att vi hafva fått tid härtill utan att krigets
hårda lärdomar visat oss hvad vi försummat.

Herr talman, då jag anser, att den största bristen i vårt försvarsväsen
skulle afhjelpas genom beviljande af detta fasta anslag, och då
jag tillmäter flottan en betydlig del i landets försvarskraft, icke endast
derutinnan, att den vid ett utbrytande krig skall mottaga forsta stöten
och genom sitt uppträdande hjelpa landtarmén att fullgöra sin

Anslag till
flottans
nybyggnad.
(Forts.)

N:o''26.

Anslag tii
flottans
nybyggnad
(Forts.)

Lördagen den 15 April, f. in.

pligt, utan äfven med hänsyn dertill, att vi genom flottans biträde
äro tryggare för att kunna upprätthålla vår neutralitet, yrkar jag bifall
till utskottets förslag.

Herr Flach: Då såväl herr statsrådet och chefen för sjöför svarsdepartementet

som en af kammarens mest framstående fackmän
nu fullständigt klargjort skälen för Kongl. Maj:ts förslag, kan det
nästan anses både otillbörligt och onödigt, att en icke fackman säger
något. Men då jag representerar en af östkustens provinser, som
flera gånger varit och ännu kan blifva utsatt för en fiendtlig landstigning,
brandskattning och sköfling, bör ej anses underligt, att jag
finner det nära nog som min pligt att yttra några ord och på samma
gång angifva, att jag kommer att rösta för det ordinarie anslaget.
Det ser visserligen ganska mörkt ut att ''det skall kunna lyckas
genomdrifva anslaget inom Riksdagen, då ingen af ledamöterna i
utskottet från Andra Kammaren, deribland äfven den sjöförsvarsvänlige
A. P. Danielson, vill vara med om detta anslag. Men jag
vädjar till Första Kammarens patriotism, som aldrig brukar svika, och
hoppas, att de ord, som nyss yttrats af herr statsrådet och chefen
för sjöförsvarsdepartementet samt den framstående fackmannen, skola
bidraga till att kammaren enhälligt gifver sin röst till detta anslag,
och då torde utsigt finnas att få så mycken hjelp från Andra Kammaren,
att det skall kunna genomdrifvas.

Slutligen vill jag endast säga, att jag till alla delar instämmer
med friherre Klinckowström i hans förslag rörande ett större lån för
anskaffande af sjökrigsmaterielen. Ty jag anser det vara af allra
största vigt, att flottan, så snart möjligt är, inom den allra kortaste
tid kommer i tidsenligt skick och ur det lägervall, hvaruti den nu
befinnes, så att vi kunna upprätthålla en beväpnad neutralitet och få
den respekterad af de krigförande magter, som möjligen komma
att uppträda inom Östersjön. Herrarne kunna visserligen tycka, att
det är en ganska stor summa att upptaga ett lån på cirka 50 ä 60
millioner för vårt vigtiga sjöförsvars iståndsättande. Men jag frågar
er, mine herrar, huru många gånger 50 millioner skall det icke kosta
oss, om fienden kommer och brandskattar våra stora städer, förstör vår
handel, blockerar alla våra hamnar, bränner och sköflar alla våra kuster?
Det kan en fiende nu göra utan att landsätta en enda soldat — hvilket
vår nuvarande flotta ej kan hindra. Då komma vi sannerligen, mine
herrar, att bittert ångra, om vi icke beviljat det lån, som möjligen
skall komma att begäras. Jag hoppas, att Kongl. Maj:t kommer att
framlägga en proposition derom antingen nu eller vid nästa riksdag.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i det nu föredragna momentet hemstält.

Mom. b).

Utskottets hemställan bifölls.

Lördagen den 15 April, f. m.

N:o 20.

9—16 punkterna.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

17 punkten. Anslag till

artilleri•

Herr von Hedenberg: I statsrådsprotokollet framkålles, att maie^y/ör

under förutsättning, att det ordinarie nybyggnadsanslaget beviljades, J y
skulle något extra anslag till detta, med undantag för krut och för
en del kulsprutsammunition, icke vidare behöfvas. Jag föreställer
mig, att, kammaren skall, då den nu bifallit Kongl. Maj:ts förslag i
förra fallet, också bifalla detta, och yrkar jag sålunda bifall till Kongl.

Maj:ts förslag.

Herr statsrådet Christerson: De siffror, som här blifvit fram lagda,

äro grundade på marinförvaltningens förslag och beräkningar.

Jag kan lemna kammaren den upplysning, att det fins ej en enda af
dessa siffror, som ej är fullt befogad och grundad på verkligt behof.

Man har under de senaste åren, just derför att dessa extra anslag till
artillerimateriel för många inom Riksdagen synts vara temligen stora,
sökt att på bästa sätt bringa ned dem så mycket som möjligt utan
att gå så långt, att man strandsatt fartygen på nödvändig ammunition.
Man har lyckats att göra detta på så sätt, att man tagit i betraktande
den äldre materielen, som ej kan användas till annat än
öfningsmateriel, och beräknat att i händelse af krig lägga denna ammunition
till. Men detta ingår i den beräkning, som ligger till grund
för Kongl. Maj:ts förslag. Således kan enligt min åsigt icke någon
inskränkning göras i detta anslag, utan att man utsätter sig för, att
fartygen i händelse af krig skola sakna ammunition.

Utom den rent militära sidan fins det en ekonomisk, som också
är värd att taga i betraktande; ty här gäller det ju ett par hundra
tusen kronor, och man ser, hurusom Riksdagen många gånger är noga
vid beviljande af rätt små summor. Förhållandet är det, att vid köp
af projektiler bör kontrakt upprättas om leverans af ett större antal,
för att ej omkostnaderna, som äro nödvändiga vid den moderna pröfningen
af projektilerna, skola bli för stora. Jag vill blott nämna,
att för hvarje gång, projektiler levereras, användes en försöksplåt,
som kronan betalar, derför att man vill så mycket som möjligt lindra
leverantörens omkostnader. Man har visserligen den tillfredsställelsen,
att våra egna projektiler gå igenom en plåt på 27 centimeter,
och det är nog roligt att se, huru de slå plåten i bitar, men det
kostar penningar. Derför tror jag, att det vore klokt, att Riksdagen
nu beviljade det begärda anslaget, så att man sluppe splittra dessa
leveranser i små delar, då hvarje del alltid blir dyrare än annars.

Dessutom ingå i denna summa, 255,500 kronor, specielt ett par
poster, som egentligen bort föras särskildt för att minska slutsummans
storlek — för ögat åtminstone. Det är nemligen de två posterna
om krut. De utgöra tillsammans 60,000 kronor och äro en
fullständig brist, som till följd af de små anslag, Riksdagen gifvit,
verkligen för närvarande lins. Det är en brist på krut till do far -

N:o 26.

Anslag till
artillerimaterielför

fartyg.
(Forts.)

Lördagen den 15 April, f. m.

tyg och kanoner, som vi ega, och det kan ej tillverkas här hemma.
Under de förhållanden, som tillspetsa sig i Europa, tror jag man gör
klokast i att vara beredd, så att man kan begagna hvad man har.
Följaktligen skola genast 60,000 kronor användas till krut. Sedan
återstå för allt det andra sammanlagdt 40,000 kronor, om utskottets
förslag antages. Man kan icke göra något hemma, och dessutom är
det äfven åtskilliga andra saker, som ej heller kunna tillverkas i
landet, utan måste beställas utifrån. Sådana beställningar böra emellertid
göras i så god tid, att man har dem här, innan det dröjer för
länge. De komma nemligen ej in i landet, sedan kriget utbrutit,
emedan de äro krigskontraband.

På dessa skäl hoppas jag, att kammaren bifaller Kongl. Maj:ts
proposition.

Friherre von Kraemer: Jag medgifver villigt, att utskottets

motivering för nedsättning är ytterst knapphändig. Men det fins
frågor, som äro så beskaffade, att hvilka skäl för en nedsättning, som
än anfördes här i kammaren, skulle de ej verka det minsta, och hvilka
skäl, som än anfördes i Andra Kammaren för beviljande af Kongl.
Maj:ts förslag, skulle de ej ha någon verkan. Här föreligger ett sådant
fall, och jag anser derför, att utskottet kan ursäktas, då det
blott helt enkelt sagt hvad meningen är, eller att få den begärda
nedsättningen utan att dervid anföra annat angifvet skäl, än att under
de föregående åren denna siffra beviljats.

Herr statsrådet, tyckte jag, antydde i sitt anförande nyss, att
krutet var det angelägnaste; men han erkände dock, att detta behof
blir bestridt äfven med den siffra, som utskottet anslagit. Att de
återstående 40,000 kronor skulle bli något knapphändiga till alla de
öfriga behofven, inser jag mycket lätt; men jag är icke så säker på,
att allt ovilkorligen behöfver anskaffas under år 1894. Emellertid
vill jag icke längre upptaga kammarens tid, då jag utgick från den
förutsättningen, att hvilka skäl, som man än här anförde för nedsättningen,
skulle de vara fullständigt kraftlösa. Men jag har ansett det
vara min pligt att, då jag i utskottet varit för det beslut, hvartill
utskottet kommit, här äfven yrka bifall till detsamma.

En liten häntydning —• ehuru sådana ej bruka välvilligt upptagas
här i kammaren — vill jag göra, nemligen att jag ej tror, att
kammaren bör göra sig allt för säker på framgång vid den gemensamma
voteringen om det nyss diskuterade stora fasta anslaget till
flottans nybyggnad, och att ett afslag på den jemförelsevis ringa nedsättning,
som här föreslagits, måhända ytterligare lägger ett litet strå
i vägen för framgången af den sak, som vi alla så lifligt önska.

Således, då jag ej är fullt öfvertygad om, att allt det der ovilkorligen
behöfs under år 1894, och jag tror det vara klokt att gå in
på denna lilla nedsättning under nuvarande förhållanden, yrkar jag,
som sagdt, bifall till utskottets förslag.

Friherre von Otter: Skälen för bifall till Kongl. Maj:ts förslag

i den förevarande punkten äro af två slag: det första slaget är af
ekonomisk art och det andra af principiel art. Hvad det ekonomiska

N:o 26.

Lördagen den 15 April, f. m.

skälet beträffar, har redan herr statsrådet och chefen för sjöförsvars- Anslag till
departementet påvisat, att det vore en uppenbar misshushållning att “rriileriinskränka
detta anslag till 100,000 kronor, såsom här är föreslaget. fartyg.
Hvad angår det principiella skälet, ber jag herrarne, som nyss lemnat (p0rts.)
sitt bifall till utskottets förslag i 8:de punkten, lägga märke till, att
departementschefen förbundit sig, att, om Kongl. Maj:ts framställning
i 8:de punkten godkändes, skulle ej vidare någon framställning
till Riksdagen göras om beviljande af anslag till artillerimateriel.

Följden skulle bli den, att, om man nu bröte mot detta, skulle man
tvinga departementschefen att redan nästa år bryta det löfte, han
lemnat Riksdagen. Och detta kan icke vara rigtigt.

För min del tror jag icke, att det har mycket att betyda för utgången
rörande nybyggnadsanslaget, om detta anslag beviljas till sitt
fulla belopp eller blott 100,000 kronor. För dem, som äro öfvertygade
om nödvändigheten af att få ett fast byggnadsanslag, tror jag
ej, att det inverkar det ringaste, om Första Kammaren skulle höja
det belopp utskottet föreslagit — hvartill jag yrkar bifall, då jag
hemställer om bifall till Kongl. Maj:t proposition.

Sedan öfverlägguingen förklarats härmed slutad, gjordes jemlikt
derunder förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till hvad
utskottet i föreliggande punkt hemstält och vidare derpå att kammaren,
med afslag å utskottets hemställan, så vidt den skilde sig
från Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, skulle bifalla denna
framställning utan förändring; och förklarades den senare propositionen
vara med öfvervägande ja besvarad.

18 punkten. Anslag till

* artilleri materiel Herr

statsrådet Christerson: Med afseende på nedsättningen för sjö i

denna summa skulle jag, för att ej för mycket taga kammarens tid befästnini
anspråk, endast vilja påpeka, att vid denna punkt finnas alldeles garne.
samma skäl mot nedsättning som vid den nästföregående. Dock kan
jag ej neka till, att det synes mig något eget att sätta ned en så
obetydlig summa, som här begärts, emedan det skäl, som jag nyss
nämnde, att det nemligen vore ekonomiskt fördelaktigt att fortast
möjligt få göra de beställningar, som afses med detta anslag, här
förefinnes i om möjligt än större grad, enär det är proportionsvis
större projektiler, hvarom här är fråga. Dessutom ber jag få nämna,
att dessa projektiler och det krut, som står här omtaladt, äro afsedda
för Kungsholms fästning. Denna fästning får, såsom jag hoppas,
redan i nästa månad taga emot sina nya kanoner, ytterst kraftiga och
goda pjeser, och det är för att de skulle erhålla ett ganska måttligt
antal — blott 50 per kanon och det är ej mycket — som man begärt
denna summa till fyllnad uti hvad Riksdagen lemnade sista året.

Sålunda anser jag det särskildt önskvärdt, att kammaren ville bevilja
den här af Kongl. Maj:t begärda summan.

livad beträffar det yttrande, som en ärad ledamot af statsutskottet
nyss haft rörande den effekt, som en nedsättning i detta anslag
skulle medföra, vågar jag icke gifva mig in på ett för mig så terra

N:o 26.

Anslag till
artillerimateriel

för sjöbefåstningarne.

(Forts.)

46 Lördagen den 15 April, f. m.

incognita som att bedöma den frågan; men då man icke har någon
säkerhet för att, genom att nu afslå detta, eller göra nedsättning
deruti, man på andra håll gjorde en motsvarande vinst, föreställer
jag mig, att det tör hända ej vore så lyckligt att nu nedsätta detta
anslag.

Herr von Hedenberg: Vid detta anslag gälla samma förut sättningar

som vid det förra. Här tillkommer den omständigheten,
att det står i statsrådsprotokollet, att anslaget skulle afses till de
nya kraftiga kanonerna på lvungsholms fästning, hvartill blott en del
behöfliga projektiler nu kunnat beställas och krut endast till en del
blifvit anskaffadt. Det .synes väl annars naturligt, att, då man har
beviljat anslag till kanonerna, man också skaffar dem krut och kulor,
allra helst, då det gäller kanoner i denna, så att säga, vår yttersta
försvarslinie.

På dessa skål anhåller jag om bifall till Kongl. Maj:ts förslag.

Friherre von Krsemer: Jag är icke så alldeles öfvertygad, att

denna punkt är så förtviflad för utskottet, som jag hade äran på förhand
tillkännagifva, och blef sannspådd i afseende på den nästföregående.
Saken är den, att Första Kammaren brukar taga hänsyn till.
om statsutskottet nästan enhälligt har tillstyrkt en punkt, och jag får
derför påpeka, att mot den föreslagna nedsättningen finnes endast
en reservant inom utskottet.

Hvad sjelfva saken angår, så hemställer jag, om det är skäl att
här afslå en så obetydlig nedsättning som 12,500 kronor. Om det
nu också skulle drabba krutet, blefve det eu minskning af en tredjedel
utaf det för krutet beräknade beloppet 36,000 kronor, eller cn
tredjedel af de 12,000 kilogram, som härför skulle kunna anskaffas.
Hela faran blefve den, att i stället för 12,000 kilogram skulle det
icke under 1894 kunna anskaffas mer än 8,000 kilogram — der är
hela skilnaden. När nu kammaren i den föregående punkten bifallit
60,000 kronor till krut, hvilket motsvarar 19,000 kilogram, så, i fall
här bifalles 8,000 kilogram, vore i sin helhet anslag för 1894 beviljadt
till 27,000 kilogram krut. Mig synes, att detta är en rätt
vacker qvantitet att börja med! Man kan invända, att det ena är
till fartyg och det andra till sjöfästningar, men så skilda äro väl ej
dessa delar af sjöförsvaret, att icke, derest den ena sidan ej behöfde
begagna allt sitt krut, om den andra behöfde någon förstärkning af
sitt förråd, ett tillfälligt utbyte skulle kunna ega rum. Då, som
sagdt, statsutskottet nästan enhälligt ansett denna nedsättning kunna
göras, vågar jag hoppas, att kammaren skall skänka sitt bifall till
utskottets förslag i denna punkt, hvarom jag anhåller.

Herr Boström: Först ber jag få tillkännagifva, att jag ej kan

instämma i det uttalande, hvarmed friherre von K ränner afslutade
sitt föredrag, då 17:de punkten förelåg till behandling. Han sade nemligen,
att enligt hans åsigt kunde hela det af Kongl. Maj:t begärda
anslaget ej behöfvas för 1894. Ja, om man resonnerar på det viset,
då hemställer jag till kammaren, om mun ens bör bevilja något af

Lördagen den 15 April, f. m. 47 N:o B6.

de af Kongl. Maj:t begärda anslag, ty icke kan man säga, att de be- Anslag till
höfvas just för år 1894, utan de behöfvas för försvaret i dess helhet. ortilleriI
det afseende! finner jag derför ett sådant uttalande ej fullt lumpligt.
I afseende på samme talares yrkande under denna punkt ber befästninjag
att deruti få instämma. Jag tror nemligen, att det ej skulle garne.
verka godt för vårt sjöförsvar, om en så obetydlig anslagsfråga som (Forts.)
denna, hvilken blott gäller 12,000 kronor, skulle dragas under gemensam
votering.

Med anledning häraf tror jag klokheten bjuder, att kammaren
bifaller statsutskottets förslag under denna punkt.

Herr statsrådet Christerson: I afseende på de skäl, som den
ärade statsutskottsledamoten framfört för nedsättning å detta anslag,
skulle jag vilja erinra om det sätt, hvarpå denna anskaffning sker
och som gör, att, om man delade på denna qvantitet och lemnade
6,000 kg., eller hvad det nu är, skulle följden blifva, att man finge
göra en särskild beställning för denna lilla krutqvantitet. Det har
under de senare åren visat sig alldeles omöjligt att kunna få en
svensk båt att taga hem detta krut, hvilket ej kan fabriceras i Sverige,
och det var sista gången förenadt med betydliga svårigheter att förmå
ett främmande ångfartygsbolag att transportera det. Man får betala
nya fraktkostnader och en mängd afgifter, som blifva dyrbarare
ju flera partier som tagas. Derför är det naturligtvis en stor vinst
att taga så stort parti på en gång, som möjligt är. Ur ekonomisk
synpunkt är det alltså oklokt att dela på partiet.

Dessutom — medan jag har ordet ber jag att få göra en liten
rättelse. Ledamoten från Blekinge nämnde, att i den kongl. propositionen
hade blifvit sagdt, att det icke skulle begäras någon artillerimateriel.
Der står dock till ammunition, ty det är förut sagdt att
till fartygen skulle köpas kanoner och allt hvad dertill hörde. Men
man bar, såsom äfven påpekats i statsrådsprotokollet, för afsigt att
söka förbättra den gamla materielen genom att å densamma delvis
anbringa moderna kanoner, och då kan det ju hända, att man kommer
till Riksdagen med anhållan om anslag till ett par sådana. Sålunda
ber jag få göra den rättelse, att det icke är sagdt, att man aldrig
skulle komma tillbaka och begära anslag till artillerimateriel, ty det
kan ju inträffa, utan i propositionen står, som sagdt, ammunition.

Friherre von Krremer: Mig synes, att herr sjöministern icke i
någon mån vederlagt hvad jag vågat framställa, eller att då ändå
här skulle återstå penningar till 8,000 kg. krut, och då vi i förra
punkten beviljat medel till 19,000 kg. och man sålunda skulle få
anslag till 27,000 kg. för 1894 dels till fartyg och dels till f ästningar,
kan det väl ej vara så trängande med de återstående 4,000 kg., att
ej dermed skulle kunna bero.

Med min vän herr Boström skall jag ej öppna någon strid angående
mitt yttrande vid den föregående punkten. Jag leinnar honom
full frihet att recensera mig, då han — i den punkt, öfver hvilken
klubban redan fallit -— understödjer mitt yrkande i den punkt, som
nu är i fråga.

N:o 26.

Lördagen den 16 April, f. m.

Anslag till
artillerimateriel

för sjöbefästningarne.

(Ports.)

Jag anhåller, att kammaren behagade taga hänsyn till den framställning,
som nu blifvit gjord af två utaf utskottets ledamöter, helst
då det, som sagdt, ej finnes mer än en enda reservant mot utskottets
förslag.

Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till punkten.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen, att
beträffande den nu föredragna punkten yrkats, dels att hvad utskottet
hemstält skulle bifallas, dels ock att kammaren skulle afslå utskottets
hemställan, så vidt den skilde sig från Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning, och bifalla denna framställning utan förändring.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner jemlikt dessa
yrkanden och förklarade sig anse propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes af herr Reuterswärd, som dock, sedan en i
anledning häraf uppsatt omröstningsproposition blifvit för justering
uppläst, yttrade: Då min uppmärksamhet blifvit fäst derpå, att jag i
mitt nit att göra allt hvad på mig ankommer för att stärka vårt sjöförsvar
genom att ställa denna fråga under votering möjligen skadar
saken, ber jag att få afstå från min begäran om votering.

19—23 punkterna.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Kammaren åtskildes kl. 3.30 e. m.

In fidem

A. von Krusensljerna.

STOCKHOI.M, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1893.