RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1892:7)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1892. Ändra Kammaren. N:o 7.

Fredagen den 12 februari.

Kl. Y2 3 e. m.

§ I # Justerades

det i kammarens sammanträde den 5 dennes förda
protokoll.

§ 2.

Föredrogs herr J. Bratts m. fl. motion, n:o 170, angående antagande
af grunder för ny härordning m. m.

Ordet begärdes af

Herr Hedin, som yttrade: Herr talman! Jag skall be att få
yttra mig litet utförligare, än jag vid remiss af föregående likartade
motioner ansett nödigt.

Motionärerne eller motionären — jag vet icke, herr talman,
hvilketdera uttrycket in casu är det rigtigare — föreslå i den föredragna
motionen, att Riksdagen måtte godkänna grunder för en ny
härordning, grunder för en öfvergång från nuvarande härordning till
en ny. Hvad vill det nu säga, att vi skola godkänna grunderna för
eu ny härordning och för öfvergång från den nuvarande till en ny
härordning? Hvad betyder det i allmänhet, då man säger, att Riksdagen
beslutar grunder för en ny lagstiftning i något ämne eller en
ny organisation af en samhällsinrättning?

Svaret på denna fråga är mycket enkelt, när man under namn
af grunder beslutar någonting, som lika väl skulle kunna kallas lag,
förordning, författning eller något dylikt, när man under namn af
grunder beslutar ett fullständigt system af precisa regler rörande ett
ämne, såsom t. ex. när Kongl. Maj:t år 1883 under benämningen
»grunder», som lika väl, säger jag, kunde utbytas mot benämningen
lag, förordning eller dylikt, föreslog Riksdagen en författning angående
härens aflöning, beklädnad och underhåll, en författning, som, i
fall icke hela arméfrågan då hade fallit, skulle hafva kommit att få
samma betydelse och giltighet som t. ex. en fullständig lönereglering
för ett embetsverk, en corps eller stat. I sådana fall vet man mycket
väl hvad som menas med grunder. De kunna lika väl kallas för lag,
förordning, författning eller något sådant. — År det nu, frågar jag
Andra Kammarens Prof. 1892. N:o 7. 1

Remiis af
motion.

Jfso 7.

Remiss af
motion.

(Forts.)

2 Fredagen den 12 Februari.

mig, något sådant, som menas med herr Bratts m. fl. motion n:o
170 om “antagande af grunder för en ny härordning och för öfvergång
från den nuvarande till den nya härordningen? Man skulle
kunna vara benägen att sluta dertill af ett uttryck, som förekommer
i motionen, när nemligen motionären eller motionärerne säga, att de
föreslå Riksdagen, att den må för sin del antaga de ifrågavarande
orunderna, tv med användandet af detta uttryck synas de hafva
syftat på något definitivt, någonting som, sedan det blifvit af Riksdagen
för dess del antaget, endast skulle kunna blifva antingen af
Kongl. Maj:t sanktioneradt eller förkastadt. Användandet af detta
uttryck, »att Riksdagen må för sin del besluta att antaga de och de
grunderna», utesluter den förmodan, som annars skulle kunna ligga
nära till hands, när man föreslår Riksdagen att antaga grunder,
nemligen att man härmed menar, att Riksdagen skulle gå in till
Kongf. Maj:t med dessa grunder, presentera dem för Kong]. Maj:t i
en skrifvelse med anhållan, att Kongl. Maj:t på basis af dessa grunder
ville utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lag i
ämnet. Denna tolkning synes vara utesluten genom användandet af
det uttrycket, att Riksdagen må för sin del besluta,, men det antagandet,
att motionärerne verkligen skulle mena något sådant, att
således dessa grunder skulle vara en af Riksdagen för dess. del antagen
lag, som blefve lag derigenom, att Kongl. Magt gåfve den
sanktion,“uteslutes åter, när man börjar betrakta, huru dessa grunder
se ut. Jag ber att få fästa herr talmannens uppmärksamhet på
t. ex. första paragrafen eller artikeln — jag vet icke hvilketdera
uttrycket, jag skalf begagna — uti de allmänna grunderna för öfvero-ången
från nuvarande till nya härordningen, deri jag läser:

° »Öfvergångstiden bestämmes till 10 år och indelas i två perioder,
den första om 6 år, den andra om 4 år.

Första perioden afser dels att afhjelpa de svåraste bristerna i
nuvarande organisation af härens stam, dels att genom efter hand
skeende ökning af beväringsöfningarna höja de mobiliserade afdelningarnas
fältduglighet, medan samtidigt genom utbildande af ett
ökad t antal volontärer den ersättning af fast anstäldt manskap beredes,
som kan varda behöflig med anledning af den påbörjade och
oafbrutet fortgående minskningen af det nuvarande stammanskapets
styrka.

Andra perioden afser att afhjelpa återstående brister uti härordningen,
hvarvid den växande afgången af stammanskap ersättes
wenonfän större utsträckning af beväringsöfningarna.»

Såsom herr talmannen behagade finna, är detta icke lagtext,
utan en beskrifning, icke en lagartikel, utan en tidningsartikel. Innehållet
är, om man fullföljer granskningen af detta generalförslag,
ett omtalande af de välvilliga afsigter, som författarne hyst, en anvisning
om, huru man till äfventyra lämpligen skulle kunna gå till
väga. Det är alldeles påtagligt,'' att detta icke är några grunder,
liktydiga med de af Kongl. Maj:t år 1883 framlagda grunder för
härens aflöning, beklädnad och underhall, utan blott ett resonnement
eller en liten — treflighet, som väl ingen menniska skulle kunna anse
vara liktydigt med en lag. Jag måste således förkasta det antagandet,

N:o 7.

Fredagon den 12 Februari.

att med dessa grunder skulle förstås detsamma som en författning,
hvilken af Riksdagen framlägges till Kong], Majcts sanktion.
Jag måste förkasta detta på de af mig anförda grunder — grunder!
ett olyckligt ord, herr talman — ehuru för detta antagande talar
användningen af det uttryck, jag nyss citerat, nemligen »att Riksdagen
skulle för sin del antaga» etc.

Det blir sålunda nödvändigt, herr talman, att söka en annan
förklaring på hvad motionärerne menat; jag skall göra ett försök,
men jag talar om på förhand, att det lyckas icke.

Man kan tala om »grunder», när Riksdagen beslutar att till
Kongl. Maj:t ingå med en skrifvelse, hvari Riksdagen anhåller, att
Kongl. Maj:t i enlighet med af Riksdagen angifna hufvudprinciper
eller grunder måtte låta utarbeta och till Riksdagens pröfning framlif»*1
lagförslag, t. ex. om äkta makars inbördes egendomsförhållanden.
Riksdagens skrifvelse härom år 1884 var en skrifvelse
med angifvande;®! grunder, på basis af hvilka Riksdagen anhöll, att
Kongl. Maj:t måtte efter frågans närmare utredning låta utarbeta ett
förslag och framlägga detsammma för Riksdagen. — Det är mycket
lättfattligt!

Likaså händer det, att Riksdagen ingår till Kongl. Maj:t med
begäran, att Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga förslag till
ombildning t. ex. af ett embetsverk, hvarvid Riksdagen också” angifver
_ grunderna härför, ändamålet dermed och i hufvudsak sättet,
pa hvilket detta ändamål skall vinnas, t. ex. genom att inom embetsverket
gruppera sammanhängande ämnen, derifrån afsöndra sådana
göromål, som icke lämpligen höra dit, indraga onödiga tjenster, förenkla
arbetssättet o. s. v. I sådana fall har Riksdagen äfven angifvit
de grunder, på basis af hvilka den anhållit, att Kongl. Maj:t
måtte vidare arbeta.

I dessa båda slag af fall brukar det gå så till, att Kongl. Maja
låter, företaga en mer eller mindre fullständig och djupgående utredning
af ärendet, och eventuelt sedermera i sin tid framlägger för
Riksdagen ett förslag, som Riksdagen då kan antaga oförändradt
eller med större eller mindre förändringar eller ock helt och hållet
förkasta, hafvande sin fullkomliga handlingsfrihet. Detta är, så att
säga, begreppet n:o 2 af »grunder».

År det då någonting sådant, som motionärerne menat, då de
här begärt, att Riksdagen skall antaga grunder för ny härordning
och grunder för öfvergång till denna nya härordning? Jag har verkligen
något svårt att tänka mig, att motionärerne här skulle begagnat
ordet »grunder» i den meningen. Ty hvad skulle då resultatet°blifva,
derest Riksdagen ginge motionärernes önskan till mötes? Det skulle
blifva, att, på samma gång Riksdagen definitivt antagit ett förslag
till lag om värnpligt, definitivt antagit ett förslag till lag om afskrifning
af grundskatterna, definitivt antagit ett förslag till lag om ändring
i lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären
— definitivt, nemligen för sin del — Riksdagen deremot beträffande
härordningen och öfvergången till den nya härordningen blott antagit
vissa »grunder», som tills vidare skulle sväfva i luften, icke utgöra
någon lag, utan blott — möjligtvis — ett fundament, på hviRet en lag

Remiss af
motion.
(Forts.)

Nso 7.

Remiss af
motion.

(Forts)

4 Fredagen don 12 Februari.

sedan skulle byggas; d. v. s. Riksdagen skulle exempelvis kafva antagit
definitivt en värupligtslag, men den skulle blott hafva antagit
några grunder, hvilkas legala betydelse jag icke är i stånd att yttra
mig om, några grunder, i kvilka det antydes, att vissa vigtiga bestämmelser
i denna samma definitivt antagna värnpligtslag skulle
under en öfvergångstid ändras, icke gälla eller — för att begagna
ett modernt uttryck —- »suspenderas» till större eller mindre del!
Jag frågar mig, om det är tänkbart, att motionärerne hafva kunnat
mena någonting sådant med »grunder». Riksdagen skulle binda sig
i afseende på en del af de stora kombinerade armé- och skattefrågorna,
värnpligtslagen och afskrifningarna; men den skulle i afseende
på en annan del icke hafva fattat något beslut, som hade lags kraft,
nemligen beträffande härordningen och öfvergången till ny härordning/
Huru skulle detta taga sig ut? Skulle man vänta, att Kongl.
Maj:t Uppfattade dessa grunder såsom sådana grunder, på hviska
Kongl. Maj:t framdeles — om två år eller tio år eller tjugu år eller
kanske aldrig — skulle bygga och framlägga förslag till härordningslag
och öfvergångslag? Det är ej gerna rimligt. Jag måste söka
ett annat alternativ. Hafva motionärerne således menat, att efter det
Riksdagen antagit dessa grunder, som icke äro unnat än grunder,
som måste utvecklas och bearbetas, formas och proklameras som lag,
Kongl. Maj:t sedermera skulle göra det der ytterligare arbetet? I
så fnll får jag säga, att om det är meningen, skulle den nya härordning,
till hvilken man nu presenterar oss grunder i motionen n:o
170, i sjelfva verket komma att betyda detsamma som ett väsentligt
steg till erhållande af en ny svensk statsordning, och öfvergången
till den nya härordningen i väsentlig mån komma att blifva detsamma
som öfvergången till ett nytt statsskick med en väsentlig utvidgning
af konungamagten, en öfvergång icke blott till en ny härordning
utan till —- ett nytt envälde.

Detta är det dilemma, i hvilket jag stannar. För mig är det
fullständigt ofattligt, hvad motionärerne menat. Jag har framstält
olika alternativ — jag kan icke bestämma mig för något af dessa.
Men jag har velat påpeka dessa omständigheter, för den händelse
kammaren skulle känna sig frestad att för behandlingen af dessa
motioner — när nemligen äfven n:o 170 kommer i det skick, att den
kan remitteras — tillsätta ett särskildt utskott.

Hvad frågan om remissen af den först föredragna motionen n:o
170 angår, nödgas jag, herr talman, ehuru det här börjar bli nästan
långtrådigt, anhålla, att kammaren behagade besluta, att denna motion
icke kan remitteras, detta på samma grunder som vid de föregående
tillfällena blifvit anförda. Om uti denna motion de föreslagna grunderna
för öfvergång till ny härordning hade innehållit blott modifikationer
utaf grunderna lör den nya härordningen, skulle jag för
min del icke hafva satt mig emot, att dessa två så nära sammanhörande
saker, som omtalats uti en motion, hade blifvit godkända
till remiss. Men hufvudsaken i grunderna för öfvergången till ny
härordning är icke modifikationer af grunderna för härordningen,
utan det är modifikationer, högst väsentliga, vigtiga och betydande,
af försiaget till värnpligtslag. Dermed torde den frågan vara besvarad,

Ji:o 7.

Fredagen den 12 Februari. 5

om kammaren kan grundlagsenlig! remittera motionen n:o 170. Jag
för min del förklarar, att så icke kan ske, och anhåller, att kammaren
måtte vägra remiss.

Vidare anförde

Herr Svanberg: Med anledning af anmärkning, att i den af
oss väckta motionen n:o 166 om antagande af grunder för ny härordning
m. m. ämnen af olika beskaffenhet skulle hafva blifvit sammanförda,
beslöto vi oss, oaktadt vi för vår del ansågo dessa ämnen
innefatta ett mål, att företaga en uppdelning af samma motion i tre
särskilda motioner: en om antagande af grunder för ny härordning
och om grunder för öfvergång från den nuvarande till den nya härordningen;
en om afskrifning af de å viss jord badande grandskatter
och en om ändring i lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Vi vågade då verkligen hoppas att hafva undanröjt ali anledning
till det, jag kan gerna säga, remisskrångel, som drabbat våra
motioner, afseende att i sammanhang med andra vid denna riksdag
väckta förslag till vårt försvarsväsens omorganisering äfven få det
så kallade generalskomiténs förslag draget under Riksdagens pröfning.

Nu hör jag dock till min stora förvåning nya hinder uppställas.
Jag anser mig icke nu här kunna inlåta mig på någon vederläggning
af den skarpsinniga utläggning i anledning af vår motion n:o
170, hvarmed den ärade talaren å stockholmsbänken hugnat kammaren.
Men så mycket anser jag mig dock nu kunna säga i afseende
å det han sist anförde, hvilket val skulle innefatta det vigtigaste
hindret för remiss, och, såsom jag förstod honom, skulle bestå
deruti, att vi icke ur generalskomiténs förslag till grunder för öfvergång
från den gamla till den nya härordningen, hvilket förslag väl
i sin helhet tillhör statsutskottets behandling, utplockat de stadgande^
som kunna anses beröra värnpligtslagen och således böra behandlas
af lagutskottet, att jag vågar bestrida, att en sådan anmärkning
i något afseende kan vara befogad och förtjena afseende.
Ty — utom det att vi från vår sida framstält begäran om tillsättande
af ett särskildt utskott för behandling af försvarsfrågorna, hvilket vi
ansett vara det rigtignste och lämpligaste sättet att komma till ett
resultat i detta för innevarande års riksdag utan tvifvel vigtigaste
ärende, — tror jag icke, att det skulle medfört någon fördel, utan
tvärt om bidragit till oreda vid sakens behandling, om vi gjort oss
skyldige till att uti flera motioner stympa generalskomiténs öfvergångsförslag.
Detta förslag är ju ändå, mine herrar, ett enda organiskt
förslag och har såsom sådant blifvit framlagdt och torde såsom sådant
fortfarande böra behandlas. Och skulle äfven deri finnas bestämmelser
af lagnatur, som icke tillhöra statsutskottets behandling, utan,
såsom talaren på stockholmsbänken antydde, lagutskottet, så anvisar
ju just riksdagsordningen i 47 § förfarandet, huru man då skall gå
till väga, nemligen samarbete mellan de begge utskotten.

Det förefaller mig nästan, som om man på något sätt fruktade
våra motioner, efter som redan från första början så ansträngande
försök göras att undertrycka desamma. Men äfven om, såsom förut,
det skulle lyckas att få denna motion n:o 170 undertryckt, hvartill

Remiss af
motion.

(Forts.)

N:o 7.

Remiss aj
motion.

(Forts.)

Fredagen den 12 Februari.

skulle det i ejelfva verket gagna, då både anmärkaren och kammaren
vet, att, om så fordras, motionen ännu en gång kan delas i så många
som behagas?

Jag tror, att det en gång kan vara tid att öfvergå från form
till sak och ej längre fortsätta med att drifva sport i formskärerier.
Herr talman, jag yrkar remiss af vår motion till statsutskottet.

Herr Hedin: Om de ärade motionärerne hade användt den
tid och den uppmärksamhet, som de offrat på att uti sina senast
afgifna motioner polemisera mot Andra Kammaren, till en noggrann
genomläsning af hvad de i sin första motion, n:o 170, skrifvit, skulle
de väl sjelfva hafva kommit till insigt om, att de genom denna
motion komma i kollision med grundlagen och då hafva funnit sig
föranlåtna att skrifva om den.

Det är icke rätt vackert gjordt af min ärade vän på göteborgsbänken
att från begynnelsen »remisskrångel» och öfver höjdpunkten
»undertrycka motioner» komma till slutresultatet »sport». Tror han
verkligen, att han kan försvara dessa tillmålen, då han icke kan
besvara de invändningar, som jag gjort med åberopande af grundlagens
ord?

Herr Bratt: Det hade varit önskvärdt, då talaren på stockholmsbänken
upprepade gånger åberopade grundlagen till stöd för
sin mening, att han klart och oförtydbart angifvit det grudlagsstadgande,
som han här afsåg. Jag skall be att få göra det i hans
ställe. Grundlagsstadgandet är icke långt. Det lyder så: »Motion
bör alltid skriftligen till protokollet aflemnas. Ej må i en skrift flera
mål af- olika beskaffenhet sammanföras.» rEj må i en skrift flera
mål af olika beskaffenhet sammanföras». Icke äro här flera än ett
mål. Då det gäller en sådan sak som antagande af en ny härordning,
en härordning som hvilar på helt andra grunder än den gamla,
kan det då rättvisligen sägas, att öfvergången utgör ett alldeles
särskildt mål, som dertill skulle vara af alldeles särskild beskaffenhet?
Det är, mine herrar, mål af samma beskaffenhet. Och om det verkligen
för resten vore mål af olika beskaffenhet, så, såsom min kamrat
här bredvid nyss omförmälde, utvisar grundlagen i riksdagsordningens
47 § tydligen, huru i sådana fall skall förfaras. Det står
der: »Derest ständigt utskott anser nödigt att, till öfverläggning om
något ärende, med annat ständigt utskott sammanträda, skall sådant
ske» på det och det sättet.

När kan det nu inträffa, att ett ständigt utskott kan finna nödigt
att med ett annat utskott samarbeta? Jo, naturligtvis endast då,
när detta ständiga utskott finner, att det förhandenvarande målet
icke odeladt ligger inom dess verksamhetssfer. Då angifver grundlagen,
huru förfaras skall för ärendets utredning. Och grundlagen,
långt ifrån, att påstå, det mål skola anses vara af olika beskaffenhet,
derför att de höra till olika utskott, utvisar, att det kan förekomma
sådana fall, då ett mål kan komma att i vissa delar af olika utskott
behandlas.

Jag ber således, herr talman, att, med åberopande af grundlagen

N:o 7.

Fredagen den 12 Februari. 7

och särskilt äfven af den paragraf i regeringsformen — så vidt jag
minnes rätt, den 84 eller den 82 — som säger, att »grundlagarna
skola efter desas ordalydelse i hvarje särskilt fall tillämpas», få yrka
bifall till remissen.

Herr Ljungman: Jag har begärt ordet endast för att inlägga

en gensaga mot den tolkning af 47 § riksdagsordningen, som lernnades
af en talare på göteborgsbänken. Det är alldeles gifvet, att
denna motion, n:o 170, innehåller bestämmelser af den »beskaffenhet»,
att de skola behandlas af lagutskottet enligt 53 § regeringsformen
och 42 § 1 mom. riksdagsordningen, och att återstående delen af
motionen är af den »beskaffenhet», att den skall hänvisas till statsutskottet.
Det är således alldeles otvifvelaktigt, att den innehåller
»mål af olika beskaffenhet»; ty ett mål, som är af den »beskaffenhet»,
att det skall behandlas af statsutskottet, är ju i konstitutionelt hänseende
helt »olika» med det som är af den »beskaffenhet», att det skall
handläggas af lagutskottet, med hänsyn till behandlingen af bestämmelserna
rörande värnpligten, har ock sistanförda paragraf år 1882
erhållit tillägget: »börande under civil- och kriminallag äfven förstås
de delar af krigslagar och författningar rörande krigsväsendet, som,
ega tillämpning till medborgare utom krigsstaten.»

Hvad nu beträffar 47 § riksdagsordningen, afser den alldeles
icke att bestämma, om remiss till utskott får ega rum. Den säger
ej heller, att, derför att ett utskott har rätt att inbjuda ett annat
utskott att deltaga i behandlingen af en fråga, detta utskott älven
skulle vara berättigadt att sjelft till behandling emottaga hvilken fråga
som helst. Statsutskottet kan icke behandla andra ärenden än sådana,
som äro af »beskaffenhet« att kunna i öfverensstämmelse med grundlagarnes
uttryckliga föreskrifter remitteras till statsutskottet. Och när
inbjudning till sammansatt utskott eger rum, sker det på grund deraf,
att det ett mål af ensartad beskaffenhet innehållande ärendet är sådant,
att det inbjudande utskottet anser det lämpligt att tillkalla biträde
från annat eller andra utskott, emedan, säger jag, utskottet anser
detta för ärendets utredning förmånligt, men alls icke på grund af en
ärendets beskaffenhet att äfven innehålla mål, som det i sjelfva verket
tillhör ett annat eller andra utskott att handlägga.

Det är derför, som jag för min del är nödgad att instämma i
yrkandet, att motionen icke måtte remitteras, utan läggas till handlingarna.

Herr Svanberg: Härom dagen i kammaren, då begäran fram stäldes,

att en då väckt motion, under n:o 160, måtte få delas i tre
motioner, tillät jag mig att hemställa till kammaren, huru vida det
vore kammaren värdigt att afslå denna begäran, helst precedensfall
förefunnos, att sådan delning af Riksdagen förut medgifvits. Det
gemäldes då af talaren på stockholmsbänken, att det aldrig kunde
vara ovärdigt att hålla på grundlagens helgd eller något dylikt, då
grundlagen tydligen i riksdagsordningens 55 § förbjöde, att i en skrift
derå mål af olika beekaffenlu t sammanfördes. Huru vida det nu var
uteslutande eller hufvudsakligast afseende å grundlagens helgd, som
föranledde dertill, att remiss af vår motion blef vägrad, det lemnar

Remiss af
motion.

(Forts.)

Jfso 7. 8 Fredagen den 12 Februari.

Remiss aj jag derhän, men jag ber att till det då anföra precedensfallet få
motton. lägga ett alldeles färskt från innevarande riksdag, då nemligen Första
(torts.) Kammaren den 30 nästlidne januari enhälligt medgaf, att en af herr
Wallin väckt motion om tull å stenkol och koks m. m. tick delas i
fyra motioner, och detta ehuru motionen från början innehöll ämnen,
som tydligen höide till olika utskotts behandling. Jag vill tro, att
Jf Första Kammaren är lika mån om upprätthållande af grundlagens
helgd som den Andra. Och i denna kammare remitterades, om jag
ej missminner mig, i slutet af samma månad, till lagutskottet en af
herr Johan Anderson i Tenhult väckt motion, som enligt min uppfattning
innehöll flera ämnen af olika beskaffenhet. Den innehöll
nemligen begäran om en sitrifvelse, att Kongl. Maj:t måtte låta utreda
och till nästa Riksdag framlägga förslag till ändring i och tillägg
till två särskilda förordningar, den ena landstingsförordningen och
den andra skjutsstadgan.

Mine herrar! Det är för öfrigt icke alltid så lått att i en motion
undvika sammanblandning af olika ämnen, då de beröra hvarandra,
såsom just förhållandet är med våra motioner, der den ena gjorts
beroende af den andra och det i den ena framställes ett yrkande
endast under förutsättning af bifall till ett i en annan motion fram—
stäldt yrkande o. s. v.

Jag vågar ännu en gång vädja till kammaren, huruvida det
kan vara värdigt att fortsätta med denna formstrid.

Herr Hedin: Jag tillät mig för en stund sedan hemställa till

den ärade ledamot af kammaren, som nyss satte sig, huru vida han
vid närmare eftersinnande funne skäl att vidhålla de beskyllningar
han fram 3 tål t i de klandrande orden: »remisskrångel», »syfte att
undertrycka motioner» och »sport». Han har derpå icke svarat ja och
icke heller nej, ty han har valt indirekta talesätt, då han nemligen i
fortsatta insinuationer förklarade, att han icke ville yttra sig, om huru
vida det vore omsorgen om grundlagens helgd, som hade dikterat
mitt yttrande. Jag vet således nu hvad han tänker. Han erinrade
om hvad jag svarade, då han härom dagen talade om kammarens
värdighet, men han kom icke rätt i håg hvad jag sade. Saken är
den, att jag icke motsatt mig delningen af någon motion och motsätter
mig icke heller delningen af denna motion. Jag förklarade och
jag vidhåller hvad jag vid föregående tillfälle har sagt, att det icke
är kammaren, som har att vidtaga någon delning af motioner- Vi
hafva icke att inblanda oss i herrarnes redaktionsbestyr, det är deras
familjeangelägenhet, det kunna de göra på sina kamrar, sedan de
med kammarens tillåtelse återkallat sin motion, hvilket vore klokast
af dem att göra, eller sedan kammaren vägrat remiss. Herrarne
kunna väcka en motion, bragt i skapligt skick och rått klufven, i
morgon, och om herr talmannen är benägen att hålla plenum på måndagen,
kan den redan då blifva remitterad. För öfrigt ber jag att få
erinra den ärade talaren på göteborgsbänken om, att jag kanske haft
någon del i, att de andra motionerna blifvit remitterade till vederbörligt
utskott, och han vet mycknt väl att jag menat, att äfven denna

X:o 7.

Fredagen den 12 Februari.

skulle blifva remitterad, och det blir den äfven, men den bär då vara
skrifven som grundlagen föreakrifver.

Herr Gustafsson: Då vid föregående tillfällen bär nekades

remiss på herr Bratts m. fl. motioner, har jag varit af samma åsigt
som den ärade talaren på stockholmsbänken, men nu synes det mig,
som om motionärerne uppfylt alian rättfärdighet och stält sig herr
Hedins m. fl. önskningar till efterrättelse, och då förefaller det mig,
som om i herr Hedins nu framstälda anmärkning läge något af hårklyfveri.
Jag vill dock icke för min del hafva sagt detta såsom
någon bestämd beskyllning, utan kan det bero på olika tolkning af
grundlagen. Herrar Hedin och Ljungman tyckas hafva prerogativ
på att läsa grundlagen, men jag tror att det finnes flere, som också
hafva läst grundlagen och kunna tänka sig in deri. Jag gillar icke
de åsigter, som motionärerne hylla i sin motion, och jag kommer helt
säkert att rösta deremot, men jag vill icke undertrycka någon persons
mening, och jag vill derför vara med om remiss af denna motion.

Herr Ljungman: Jag vill fästa herr Gustafssons uppmärksam het

derpå, att, om han får sin vilja fram, blir en viss del af hvad
motionärerna åsyftat alldeles undertryckt, nemligen öfvergångsbestämmelserna
till värnpligtslagen, ty med dessa kan statsutskottet icke
taga den ringaste befattning; men om motionärerne, sedan remiss nu
vägrats eller de återtagit sin motion, dela densamma, så kan hela
motionens innehåll komma att grundlagsenligt behandlas, nemligen
den del, som innehåller de till värnepligtslagen hörande öfvergångsstadgandena
af lagutskottet och återstoden af statsutskottet. Jag vidhåller
derför mitt förra yrkande, men önskvärd! vore, om flere af
kammarens ledamöter, som läst grundlagen, också ville yttra sig; jag
har inga anspråk på att vara ofelbar såsom lagtolkare, det må herr
Gustafsson vara öfvertygad om.

Herr Bratt: Det förefaller mig märkvärdigt, att herr Hedin

icke vill närmare inlåta sig på att tydligt angifva i hvad mån grundlagen
genom denna motions uppställning skulle blifva kränkt. Jag
bad honom att angifva detta med oförtydbara ordalag, men jag har
icke hört något svar. Han har inskränkt sig till att förklara, att
grundlagen Inifvit kränkt, men icke på hvithet sätt. Jag ber att få
uttala min förvåning, att dessa herrar, som talat om grundlagskränkning,
icke heller på något sätt velat förklara den anvisning, grundlagen
gifver åt ett utskott att taga initiativ till samarbete med ett
annat, ty jag har icke hört någon vederläggning af min tolkning af
riksdagsordningens § 47. Äfven i det fallet vore jag tacksam för en
förklaring med en oförtydbar hänvisning till grundlagens klara ord.
Derförinnan kan jag icke erkänna mig besegrad.

Herr Hedin: Jag skall försöka tala litet högre, ty jag måste

förmoda, att herr Bratt icke hört hvad jag yttrat i mina båda förra
anföranden eller vid ett föregående plenum, då en alldeles enahanda
sak var före. Till en början ber jag få erinra, att jag alldeles icke

Remiss ap
motion.

(Forts.)

N:o 7.

Remiss af
motion.

[ (Forts.)

Fredagen den 12 Februari.

sagt, att motionärerne kränkt grundlagen. Nej bevars, deras åtgärd
är alldeles för betydelselös för att föranleda ett sådant omdöme, de
hafva skrifvit en motion, som kommit att stå i strid med grundlagen,
det är hela saken, men någon kränkning af grundlagen innehåller
den icke, och endast i det temligen osannolika fallet, att kammaren
beslöte att nu föredragna motionen n:o 170 blefve remitterad, kunde
man tala om en grundlagskränkning. Jag har åberopat den paragraf
i riksdagsordningen, som herr Bratt sjelf för någon stund sedan uppläste.
Jag har åberopat den vid föregående tillfällen och har visat,
att i strid med denna paragraf i riksdagsordningen motionären eller
motionärerne hafva i sin motion n:r 170 sammanblandat mål af olika
beskaffenhet, eftersom grunderna för öfvergång till ny härordning
innefatta modifikationer af förslaget om ny värnpligtslag, och äfven
om dessa modifikationer icke utgöra hela, så utgöra de dock den
väsentligaste delen af förslagets innehåll, och denna del angår ett
helt annat ämne än det, som för öfrigt ingår i motionen, hvilket är
af samma statsfinansiella och ekonomiska beskaffenhet som öfriga
grunder för härordningen. Om jag icke nu lyckats göra mig förstådd
af herr Bratt, skall jag dock förklara, att jag icke vidare kommer att
taga till ordet i denna sak.

Herr Svanberg: Mot hvad den siste talaren sagt vågar jag

fortfarande bestrida, att hans tolkning af anförda moment af § 55 är
rigtig. Jag tror åtminstone och jag vet, att måDga med mig anse, att
detta moment icke bör fattas på samma sätt, rom han gjort det. Der
står: »ej må i en skrift flera mål af olika beskaffenhet sammanföras».
Ett mål kan innefatta flera ämnen, men vi hafva sökt visa, att här
icke är fråga om flera mål utan att det här gäller ett enda sammanhängande
mål, en enda stor fråga: försvarsfrågan.

Öfverläggningen förklarades härmed slutad. Derunder hade
yrkats, dels att den ifrågavarande motionen måtte remitteras till statsutskottet,
och dels, att kammaren måtte vägra remiss af motionen
och besluta lägga densamma till handlingarna. Herr talmannen gaf
propositioner i enlighet med dessa yrkanden, med förbehåll, beträffande
det förra, att för den händelse, med anledning af derom väckt förslag,
ett särskilt utskott tillsattes för motionens behandling, densamma då
skulle dit öfverlemnas; och fann herr talmannen svaren hafva utfallit
med öfvervägande ja för den förra meningen. Votering blef likväl
begärd, i följd hvaraf nu skedde uppsättning, justering och anslag af
en så lydande omröstningsproposition:

Den, som vill, att herr Bratts m. fl. förevarande motion, n:o
170, skall remitteras till statsutskottet, under förbehåll dock, att,
för den händelse ett särskilt utskott tillsattes för behandlig af berörda
motion, densamma må till detta särskilda utskott öfverlemnas, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

N: 7.

Fredagen den 12 Februari. 11

Vinner Nej, har kammaren vägrat remiss af motionen och beslutat
dess läggande till handlingarna.

Omröstningen försiggick i vanlig ordning och visade 99 ja mot
83 nej; och hade kammaren alltså beslutat i enlighet med japropositionens
innehåll.

Herr J. Bratts m. fl. motioner, n:is 171 och 172, remitterades
härefter likaledes till statsutskottet, med enahanda förbehåll, som
förut är nämndt.

§ 2.

Till kammarens afgörande förelåg vidare Herr J. Bratts i
senaste sammanträdet framstälda och då bordlagda förslag om tillsättande
af ett sär8kildt utskott för behandlingen af de i nästförestående
paragraf omförmålda m. fl. motioner.

I fråga härom anförde

Herr Höjer: Jag skall, med anledning af det nu föredragna

förslaget, bs att få inlägga min gensaga emot tillsättandet af ett särskildt
utskott för dessa motioners behandling, och detta på följande
grunder.

Det förefaller mig besynnerligt, om, sedan kammaren förut beslutat
att remittera den kongl. försvarspropositionen och de i samma
ämne väckta motioner till vederbörande ständiga utskott, kammaren
likväl nu skulle fatta det beslutet att tillsätta ett särskildt utskott,
för till detta hänskjuta de af herr Bratt m. fl. framlagda motionerna.
Jag förstår och vet väl, att motionärernes mening är att till
detta särskilda utskott få öfverflytta de propositioner och motioner i
föreliggande fråga, som vi förut remitterat till de ständiga utskotten;
men jag får bekänna, att jag för min personliga del icke är tillräckligt
öfvertygad om grundlagsenligheten af ett dylikt öfverflyttande
till ett särskildt utskott, nu flere dagar efter de föregående remisserna
af den kongl. propositionen och de enskilda motionerna och sedan
ett med anledning af dem väckt förslag om försvarsutskott förfallit.
Åtminstone torde grundlagsenligheten af ett sådan förfarande kunna
ifrågasättas.

Äfven förutsatt att det lagligen kunde ske, förefaller det mig i
hvarje fall svårt med hänsyn till konseqvenserna. Man skulle kunna
tänka sig, att utskottet redan tagit under behandling den kongl. propositionen
och de förut väckta motionerna Då skulle de ständiga
utskotten afbryta sin handläggning af frågorna, släppa den ifrån sig
och öfverflytta alltsammans till det särskilda utskottet!

Ett annat skäl, hvarför jag för min del motsätter mig detta
särskilda utskott, är det, som vid ett föregående liknande tillfälle
anförts af herr Ljungman. I hans resonnement ber jag att få till alla
delar instämma.

Slutligen får jag uttala såsom min bestämda åsigt, att under

Ang. tillsättande
af ett
särskildt
utskott.

N:o 7.

Ang. tillsättande
af ett
sånkildt
utskott.

(Forts.)

Fredagen den 12 Februari.

nuvarande politiska och ekonomiska förhållanden, de ifrågavarande
motionerna af de ständiga utskotten kunna utredas med alldeles tillräcklig
grundlighet, för att en hvar af kammarens ledamöter skall
kunna klargöra sin ståndpunkt i dessa frågor.

Jag yrkar sålunda afslag på motionärens yrkande.

Herr Persson i Mörarp: Herr talman, mine herrar! Jag har
icke förut uttalat min mening rörande de frågor, som nu äro föremål
för tvist emellan åtskilliga af kammarens ledamöter. Jag ber
emellertid få nämna, att när förslag förra gången förelåg om tillsättande
af ett särskildt utskott för behandling af dessa motioner,
jag för min personliga del var för ett sådant särskildt utskotts tillsättande.
Men sedan kammaren en gång förut beslutat afslå ett
sådant förslag, ehuru säkerligen ingen af oss då var omedveten derom,
att flera motioner i denna fråga än de, som då förelågo, skulle komma
att blifva föremål för kammarens behandling, så anser jag, att kammaren,
i konseqvens med det förut fattade; beslutet, bör afslå
framställningen äfven nu.

Jag ber få tillägga, att jag för min del tillhör dem, som
vilja, att kammarens värdighet icke skall på något sått komma i någon
mindre fördelaktig dager derigenom, att man fattar olika beslut i
samma sak den ena dagen och den andra.

Dessa skäl äro för mig absolut bestämmande för att nu rösta
emot förslaget om tillsättande af ett särskildt utskott, och jag yrkar
sålunda afslag derå.

Herr Bratt: Jag anhåller att med några ord få förklara anledningen
till att detta förslag framkommit.

Beslutet om att göra det så kallade generalsförslaget till föremål
för en särskild motion fattades, sedan inom Första Kammaren motion
hade blifvit väckt, som gick ut på försvarets stärkande genom utsträckt
värnpligt, med ett utvidgadt och förbättradt indelningsverk
såsom staminstitution, samt sedan det blifvit kändt, att inom denna
kammare skulle komma att väckas en motion, som åsyftade försvarsorganisationens
förändring på basis af värfvad stam med värnpligt.
åtskilliga vänner — deribland jag — af ett försvarssystem på grundvalen
af ren värnpligt, acsågo då, att det vore lämpligt, om, samtidigt
med det att de tyå andra här omförmälda organisationsformerna,
behandlades, äfven den rena värnpligten komme under Riksdagens
pröfning. Härigenom kunde en allsidig, jemförande granskning
blifva genomförd af de3sa tre hufvudförslag, hvilka under eistförflutna
25 år successivt blifvit framlagda. Derför väcktes dessa
motioner.

Motionärerne förestälde sig ock, att denna på en gång genomförda
allsidiga utredning af de omfattande frågor, som ingingo i alla
dessa tre olika organisationsförslag, icke skulle kunna ega rum, med
mindre än att ett särskildt utskott tillsattes, dels derför att man svårligen
kan tänka sig, att de ordinarie utskotten skulle kunna medhinna
behandlingen af dessa frågor jemte alla de öfriga, som ligga
inom deras respektive verksamhetsområden, dels också derför, att de

Fredagen den 12 Fehruari.

^ jo 7»

i:;

ständiga utskotten icke varit från början sammansatta med afseende
på granskning af härordningsförslag. Detta var anledningen till
att man föreslog tillsättandet af ett särskildt utskott.

Jag gör mig för min del inga illusioner om förslagens slutliga
öde. Jag tror mig ingalunda kunna hoppas, att vid denna riksdag
genernlskommiténs härordningsförslag skulle kunna gå igenom. Men
jag hade hoppats, att genom en allsidig behandling af alla tre förslagen
försvarsfrågan skulle kunna föras framåt till gagn för landet
och till påskyndande af frågans slutliga lösning enligt den ena eller
andra af dessa organisationsgrunder, vid en af hvilka vi vfil dock
slutligen måste komma att stanna, om öfverhufvud man skall kunna
tänka, att försvarsfrågan i vårt land någonsin skall en lösning.

Jag yrkar bifall till den af mig gjorda framställningen.

Herr Jonsson i Höft Ingen kan naturligen förundra sig deröfver,
att dessa motionärer ansett lämpligt att efter de vexlande öden
deras motioner genomgått väcka förslag om tillsättande af ett särskilt
utskott, ty till följd deraf hafva de ansett, att oerhörda utredningar
här vore af nöden, och att ett särskildt utskott skulle dermed
lyckas bättre än de ständiga utskott, som nu hafva frågan om hand.
Jag har emellertid en a man uppfattning om saken och tror icke,
att den utredning, de möjligen åsyfta, blefve bättre genom tillsättande
af ett särskildt utskott, än derest de ständiga utskotten finge
hafva frågan qvar. Förslaget om afskrifning af grundskatterna och
lindring i rustnings- och roteringsbesvären år ungefär enahanda, om
icke alldeles precis detsamma, i den kongl. propositionen som i
motionen. Hvilken utredning kan således i det fallet ega rum?
Jag kan icke fatta det.

Återigen deras motion om värnpligtslagen år mycket mera vidtomfattande
än kongl. propositionen om ändring i värnpligtslagen.
Men kan någon af herrarne tro, att det finnes någon rimlig utsigt
dertill, att det vidsträckta förslag, deras motion innehåller, skall kunna
genomföras, vare sig i år eller under de närmaste åren? Jag tror,
att det är absolut omöjligt, att något sådant kan komma i fråga.
Hvad beträffar grunderna för ny härordning, så hänga ju dessa helt
och hållet tillsammans med deras förslag om ny värnpligtslag, och,
förutsatt att. dessa grunder skulle komma att blifva antagna, hvilken
utredning erfordras då? Jag kan alldeles icke på något sätt finna,
att ett särskildt utskott skall kunna föra frågan framåt, men väl
hyser jag en berättigad fruktan, att det skall kunna trassla till
frågan.

Jag vill vidare fästa uppmärksamheten derpå, att första utgiftsafdelningen
inom statsutskottet redan har behandlat första, andra och
tredje hufvudtitlarna och, hvad jag vet, äfven den nionde, så att
denna afdelning redan i nästa vecka kan vara färdig att företaga
fjerde och femte hufvudtitlnrna till behandling. År det då något
rimligt skal att sönderkoka sammansättningen af detta utskott genom
att förflytta frågorna till ett särskildt utskott och ge sig in på ett
sådant experiment, som tillsättandet af ett särskildt utskott ovilkor -

Ang, tillsättande
af ett
särskildt
utskott

(Forts.)

N:o 7.

Ang. tillsättande
af ett
tärsUldt
•utskott.
(Forts.)

Fredagen den 12 Februari.

ligen skulle blifva. Jag tror ur ejelfva frågans egen synpunkt att
man måste anse det önskvärdt, att man kommer till klarhet om hvad
Riksdagen verkligen vill; och just derför tror jag det är bäst att
låta frågorna vara, der de äro. På dessa grunder yrkar jag afslag
å det af herr Bratt framstålda förslaget.

Häruti instämde herr Eriksson i Mörviken.

Herr Ola Bosson Olsson: Redan då de ständiga ut skotten

tillsattes, visste man mycket väl, att den kongl. propositionen
om ny värnpligtslag m. m. skulle framkomma, och till
följd deraf tillsattes enligt min uppfattning alla de ständiga utskotten
med beräkning att dessa utskott, stats-, lag- och bevillningsutskotten
skulle komma att behandla den kongl. propositionen jemte andra
motioner, som kunde framkomma. Jag undrar huru det skulle gå,
om nu ett särskildt utskott tillsattes och ur dessa ständiga utskott
skulle utbrytas personer för att gå in i det särskilda utskottet. Jag
tror, att det icke vore säsdeles lämpligt.

Här har af en föregående talare framhållits, att. de ordinarie
utskotten icke skulle kunna hinna med dessa frågor, om den kongl.
propositionen jemte dessa nu väckta motioner skulle behandlas af de
ständiga utskotten. I den delen är jag af alldeles motsatt åsigt med
denne talare och tror, att behandlingen af dessa frågor medhinnes
mycket förr på det sättet. Ty såsom den siste talaren nämnde, har
den afdelning af statsutskottet, som har att behandla fjerde och femte
hufvudtitlarna, redan hunnit så långt, att den är färdig att snart börja
med dessa hufvudtitlar. Skulle nu ett särskildt utskott tillsättas,
kunde icke statsutskottet behandla de frågor, som hafva sammanhang
med deu kongl. propositionen och de nu väckta motionerna i
detta hänseende, förr än detta särskilda utskott behandlat frågan och
kamrarne icke allenast en gång, utan möjligen flere, till följd af
återremisser och olika beslut behandlat utskottets förslag. Det skulle
naturligen taga mycken tid, och under hela denna tid skulle denna
afdelning icke hafva något att göra.

Jag vill • erinra om, att vid 1883 års riksdag, då ett särskildt
utskott tillsattes för att behandla en ungefär liknande fråga, inkom
den kongl. propositionen redan den 31 januari och remitterades den
3 februari till det särskilda utskottet. Men huru lång tid tog icke
behandlingen af detta ärende? Jo, så lång, att riksdagen icke hann
att afslutas förr än den 14 juni, således en hel månad efter den i
grundlagen bestämda tiden. Anledningen dertill var just den, att
det särskilda utskottet uppehöll statsutskottet så, att det icke kunde
företaga till behandling frågor, som rörde fjerde och femte hufvudtitlarne.

Jag är således af motsatt åsigt med den talare, som yttrade att
det särskilda utskottet skulle påskynda ärendenas gång. Tvärt om
tror jag, att det skulle förlänga riksdagen i betydlig mån, hvilket,
såsom jag tagit mig friheten visa, skedde med 1883 års riksdag.

Jag yrkar således, för min de!, att icke något särskildt utskott
måtte tillsättas.

N:o 7.

Fredagen den 12 Febmaii.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad samt herr talmannen
till proposition upptagit de olika yrkandena, afslog kammaren
det ifrågavarande förslaget.

§ 4. 0

Herr statsrådet m. m. friherre F. von Essen aflemnade Kongl.
Maj:ts proposition till Riksdagen angående afsöndring af jord från
häradshöfdingebostället 1 mantal Yassmolösa n:o 5, i Kalmar län.

Den kongl. propositionen bordlädes.

§ 5-

Föredrogos och bordlädes för andra gången:

statsutskottets utlåtanden n:is 11, 12, 13 och 14; samt

lagutskottets utlåtanden n:is 4, 5, 6 och 7.

§ 6.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr A. Göransson under 10 dagar fr. o. m. den 13 dennes,
och » A. Larsson i Flicksäter under 10 dagar fr. o. m. den 20 dennes.

§ 7.

Till bordläggning anmäldes lagutskottets utlåtande, n:o 8, i
anledning af väckt motion om ändring i gällande lagbestämmelser
rörande stämning.

Kammaren beslöt, att detta ärende skulle å föredragningslistan
för morgondagens sammanträde uppföras framför de ärenden, som
blifvit två gånger bordlagda.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 4 e. m.

In fidem
Hj. Nelirman.