RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1892:39)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1892. Andra Kammaren. N:o 39.

Lördagen den 7 maj.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

Justerades protokollet för den 30 nästlidne april.

§ 2.

Föredrogos ock bordlädes för andra gången:

statsutskottets memorial och utlåtanden nås 69, 70 och 71; samt

bevillningsutskottets betänkande n:o 10.

§ 3.

Till fortsatt behandling företogs bevillningsutskottets betänkande
n:o 9, angående tullbevillningen.

Enligt den af kammaren beslutade föredragningsordning förekom
dervid först

Punkten 1. Ang. tullen å

- album.

Under rubriken Album eller delar deraf upptog det af Kongl.

Maj:t framlagda förslag till tulltaxa samma tullsats som den nu gällande
eller 2 kronor per kilogram.

Utskottet hemstälde i nu föredragna punkt: att tullsatsen under
ifrågavarande rubrik måtte nedsättas till 1 krona per kilogram.

Häremot hade utskottets samtlige ledamöter från Första Kammaren,
nemligen herrar friherre Barnekow, Fock, Sederholm, Lithander, Almström,
Cavalli, Stephens, P. J. Andersson, af Burén och Philipson,
i en vid punkten fogad reservation hemstält, att Kongl. Makts förslå^
måtte bifallas. °

Andra Kammarens Prot. 1892. N:o 39. i

N:o 39.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Ang. tullen å Ordet begärdes af

album.

(Forts.) Herr Olsson i Ättersta, som yttrade: Det synes, som om det

behöft ställas en allvarlig uppmaning till bevillningsutskottets ledamöter
att i detta förslag gå hvarandra till mötes. Det bar väl lyckats i vissa
fall. Men det synes också, att ledamöterna hade i andra fall bort gå
hvarandra litet mer, än som skett, till mötes, hvarigenom kanske skulle
hafva uppnåtts ett bättre resultat, än det, som framgår af betänkandet.
Ställningen är ju för närvarande inom Riksdagen sådan, att man på
förhand icke kan veta, hvilken af de olika åsigterna i detta ämne skall
segra. Utgången tyckes så att säga vara beroende af den allra minsta
bila öfvervigt å endera sidan. Ledamöterna inom utskottet hade under
sådana omständigheter, synes det mig, bort gå hvarandra till mötes på
halfva vägen. Då vi nu veta, att i regeringens förslag spanmålstullarne
ansågos utgöra en sorts basis, emedan de utbrötos och behandlades
särskildt, samt att dessa tullar sedermera blifvit nedsatta till hälften,
så synes det mig också, ätt utskottet skulle hafva sökt enas om
ett förmedlingsförslag i afseende å industritullarne på det sätt, att man
å ena sidan jemkat å regeringens förslag och å den andra offrat något
af den mening, som så strängt hållit på tullfrihet. Detta förfarande
är kanske ännu icke för sent att iakttaga, då de olika besluten i den
föreliggande frågan komma frän kamiarne till utskottet för att blifva
sammanjemkade. Beträffande särskildt den nu föredragna punkten, så
skall jag taga mig friheten hemställa, att kammaren måtte gå en medelväg
mellan reservanternas och utskottets förslag samt bestämma den
ifrågavarande tullsatsen till 1 krona 50 öre, under förhoppning derom,
att kammaren vid några af de följande punkterna kan försöka taga
fasta derpå och gå en medelväg mellan ytterligheterna i utskottets
förslag.

Vidare anförde:

Herr Johansson i Noraskog: Då föregående talaren i viss mån

ville ställa en uppmaning till bevillningsutskottets medlemmar, att de
mera bort gå hvarandra till mötes i de frågor, som i detta betänkande
föreligga, än fallet varit, skall jag be att få erinra, att vi verkligen sökt
göra hvad vi kunnat i det hänseendet, särskildt vi ifrån Andra Kammaren.
Men Första Kammarens utskottsledamöter hafva från början
stält sig på en afgjord, bestämd tullskyddsståndpunkt, hvilken det varit
nästan omöjligt att öfvervinna. Det var först sedan Riksdagen genom
sitt beslut i spanmålstullarne verkligen visat, att öfvervigten låg på vår
sida, som det var möjligt att komma till uppgörelse i några punkter,
såsom väl kan synas af betänkandet. Då var emellertid första punkten
angående »album» redan behandlad, och det har icke lyckats att sedermera
få någon ändring deri. Såsom exempel på hvad det omnämnda
förhållandet dock åstadkommit, vill jag nämna, att vi inom utskottet
hade sammanräknat öfver 100 voteringar i afseende på olika artiklar

Xso 39.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

och olika tallsatser. Deraf hade bort blifva en gifven följd, att utskottsbetänkande!
haft att uppvisa ett motsvarande antal reservationer. Så
är dock icke förhållandet. Under påskveckan, då man hade ledighet
på andra håll, var en mindre redaktionskomité, tillsatt af utskottet,
samlad; efter flera dagars underhandlingar lyckades den komma derhän,
att man kunde sammanjemka förslagen beträffande omkring 40 å
50 tullsatser. Längre kunde man icke komma. Det visade sig emellertid
ganska snart, att den uppgörelse man gjort den ena dagen var
man färdig att bryta den andra. Detta hade ock till följd, att, när utskottet
sedermera samlades in pleno, det icke var möjligt att få alla
dessa uppgörelser, som gjorts inom redaktionskomitén, att stå fast. För
min del vill jag bestämdt påstå, att benägenhet för tillmötesgående från
Andra Kammarens utskottsledamöters sida ingalunda fattats, snarare
tvärt om. Jag tror snarare, att vi varit nästan alltför medgörliga, och
jag sjelf måhända icke minst. Mina kamrater inom utskottet kunna
samfäldt intyga, att jag såsom vice ordförande i utskottet mer än en
gång från deras sida fatt uppbära förebråelser för, att jag kanske varit
alltför eftergifven och sökt medla oftare än nödvändigt varit. Jag för
min del vill således visa tillbaka den beskyllningen, att vi icke visat
tillräckligt tillmötesgående från vår sida, och att vi skulle bära ansvaret
för de följder, som deraf kunna blifva förorsakade. Månne det hade
varit bättre, om vi endast sagt ja och amen till allt hvad Första Kammarens
utskottsledamöter behagat yrka i fråga om dessa tullar?

Hvad nu särskild! den föredragna punkten beträffar, ber jag få
erinra om, att utskottet, d. v. s. den majoritet som i utskottet för detta
fall varit^ bestämmande, uteslutande stödt sig på hvad embetsverken i
denna fråga yttrat. Jag skall dessutom be att få erinra om, att en
annan likartad artikel, som förekommer i tulltaxan men icke i betänkandet,
nemligen bokpermar, drager precis samma tullsats, som nu
är föreslagen för album, och under sådana förhållanden kommo utskottsledamöterna
från Andra Kammaren till det resultat, att man borde hålla
pa den tullsats, som gälde före 1888, eller en krona. Med hänsyn härtill
anhåller jag, att kammaren måtte bifalla utskottets hemställan i denna
punkt.

Herr Gumselius: Herr Olsson har fäst uppmärksamheten på, att i
eu eller annan punkt, flere eller färre, det kan bli anledning för utskottet
att taga i öfvervägande, huru vida man icke kunde än en gång
söka sammanjemka de skilda meningarna. Det kan ju hända, att detta
skulle vara tillämpligt i denna punkt, men om man utgår från den
åsigten, kan jag icke rätt förstå, huru man kan komma till det förslag,
som herr Olsson framstält. Kongl. Maj:t har här föreslagit en tullsats
på 2 kronor, och detta har tillstyrkts af Första Kammarens utskottsledamöter
och antogs i går af Första Kammaren. Våra representanter i utskottet
ha bestämt sig för att föreslå en tullsats på 1 krona, och det
är det förslaget, som nu föreligger. Skulle man tänka på en sammanjemkning
inom utskottet för att komma till 1,5 o — huru vida det

Ang. tullen
album.
(Forts.)

N:o 39.

Ang. tullen
album.
(Forts.)

4 Lördagen den 7 Maj, f. m.

•

å finnes skäl dertill yttrar jag mig icke för närvarande om — borde väl
utskottet ha dessa båda beslut att ställa emot hvarandra. Antoge man
herr Olssons förslag, skulle det blott leda till ett sammanjemkningsförslag
på 1,7 5, men detta vill icke herr Olsson föreslå oss att gå in på.
Jag vill således på de af herr Johansson i Noraskog anförda motiven
hemställa om en tullsats på 1 krona, såsom utskottet föreslagit.

Herr Swartling: Då den nu gällande tullsatsen på album be stämdes

så nyligen som 1888, torde redan deri ligga skäl för bifall till
det nu framlagda förslaget om bibehållande af samma tullsats, och detta
så mycket mera, som ofta återkommande rubbningar i tullsatserna på
industriella alster icke kunna annat än på ett mycket menligt sätt inverka
på näringarna. Men då dertill kommer, att denna tullsats medfört
den goda verkan, att importen af album, som väl i allmänhet kunna
betraktas såsom lyxartiklar, då de som vanligen införas äro mycket fina
och dyrbara, nedgått från ett värde af 163,000 kr., i rundt tal, till
88,000 kr., synes det mig, som om denna inverkan hade varit mycket
god och att det icke funnes något skäl att nedsätta tullsatsen. Då derjemte
något yrkande om nedsättning af tullen å vissa slags böcker,
hvilka draga samma tullsats och som äro nära beslägtade med vissa
slags album, icke är gjordt, ber jag att få yrka bifall till Kongl.Maj:ts
förslag.

Herr Olsson i Ättersta: Då vice ordföranden i utskottet vände

sig mot mig och tillbakavisade, såsom hans ord folio, den beskyllning,
som jag tillåtit mig uttala mot utskottets ledamöter för bristande till
mötesgående, tycktes han ha antagit, att jag menade utskottsledamöterna
från denna kammare. Men det var ingalunda min mening, utan jag
sade tydligt, att det syntes mig hafva varit önskligt, om tillmötesgående
kunnat åstadkommas, så att man derigenom blifvit fri från ytterligheterna
å båda sidorna. Det var ingalunda min mening att uttala
något klander mot utskottsledamöterna från denna kammare.

Hvad sjelfva mitt förslag angår, har jag åsyftat det resultat, att
tullen skulle sättas till 1,5 o, och jag tror att detta skulle vinnas, om
denna kammare med stor majoritet antoge detta förslag och det sedan
segrade i den gemensamma voteringen. Men kan samma resultat vinnas
äfven på annat sätt, så har jag ingenting deremot.

Herr J. H. G. Eredholm: Ett tillmötesgående från Andra Kammarens
utskottsledamöters sida skulle icke kuuna hafva visats på annat
sätt, än att vi i alla punkter fått göra offer af vår uppfattning om tullsatsens
lämpliga storlek. Den ståndpunkt vi inom utskottet hade att
intaga var att så vidt möjligt bibehålla nu gällande tullsatser, men i
alla punkter, der meningsskiljaktighet rådde, voro de af Kong!. Maj:t
föreslagna tullsatserna mycket högre. Ett tillmötesgående från vår sida
skulle således konseqvent ha medfört en höjning af alla tullsatser och
det kunde vi icke gerna vara med om.

N:o 39.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Hvad särskildt nu ifrågavarande artikel beträffar, drager den en Ang. tullen å
öfverdrifvet hög tull, i vissa fall uppgående ända till öfver 50 procent album.

af varuvärdet. Då det måste förefinnas ett rimligt förhållande mellan (Forts.)

de olika tullsatserna, och då man har en tullsats af 1 kr. på lösa
bokpermar, som äro i det närmaste jemförliga med album, samt 1 kronas
tullsats på portföljer, hvilka äro nära nog af samma beskaffenhet som
album, synes det mig fullt motiveradt att icke åsätta album en högre
tull än 1 krona. Den förut gällande tullsatsen höjdes till 2 kronor år
1888, men det var i samband med det s. k. nya systemets införande,
och att den omständigheten i och för sig skulle vara ensamt afgörande
för bibehållandet af denna höga tull, det kan jag icke finna, hvarför
jag anhåller om bifall till utskottets hemställan.

Herr vice talmannen Danielson: Blott några få ord. Jag tror,
att ingen af oss kan förneka, att denna vara är och bör betraktas som
en lyxvara, och då förefaller det mig märkvärdigt, hvilken åsigt man
än har om tullsatserna i öfrigt, att man vill nedsätta den tullsats, som
förefinnes. Det synes mig vara mycket oegentligt. Då, såsom redan
är nämdt, importen af denna vara i någon mån sjunkit sedan tullens
förhöjning, tycker jag, att vi borde hålla på samma tullsats, som nu är
gällande. Jag tror icke på det der talet om sammanjemkning inom
utskottet, utan vi få nog pröfva våra krafter och våra önskningar i de
gemensamma voteringarna, och således lär det icke vara mycket att
tala om den saken nu. Men då detta är den första punkten i
betänkandet, som handlar om lyxartiklar, kan jag icke annat än uttala
den mening, att man i fråga om dylika artiklar åtminstone icke bör
sänka den tull, som finnes dem åsatt. Jag yrkar således afslag å utskottets
hemställan och bifall till Kongl. Maj:ts och första kammarreservanternas
förslag.

Härmed var öfverläggningen i detta ämne slutad; och efter det
herr talmannen till proposition upptagit de olika yrkandena, biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkterna 2—4.

Biföllos.

Punkten 5.

Under mom. a) hemstälde utskottet, att tullsatsen under rubriken Ang. tullen å
Band: silkessammets- och helsiden- måtte bestämmas till 8 kronor per silkessamkilogram.
wiets- och hel sidenband.

I afgifven reservation hade deremot herrar Sederholm, Almström,

Cavalli, af Burén och O. B. Olsson föreslagit, att tullsatsen under
rubriken Band: silkessammets- och helsiden- måtte bestämmas till 12
kronor per kilogram.

N:o 39.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Ang. tullen o
silkessammets-
och hdsidenband.

(Ports.)

1 Efter föredragning af punkten anförde

Herr Ola Bosson Olsson: Herr talman, mine herrar! Då jag
icke kunnat dela det slut, hvartill utskottet kommit i denna punkt, har
jag reserverat mig mot utskottets hemställan, hufvudsakligast med hänsyn
dertill, att den tull, som pluraliteten inom utskottet föreslagit för
sidenband och mera dylikt, icke är så hög, som den borde vara i betraktande
deraf, att sidenband och siden i allmänhet icke äro någonting
annat än lyxartiklar. Så frihandlare jag än är, anser jag derför,
att sidenband just till följd af denna sin egenskap af lyxartikel hör
draga högre tull, än hvad utskottet behagat sätta derå. Jag vill erinra,
att före franska handelstraktatens ingående, eller före 1864, tullen å
helsiden var 14 kronor 12 öre per kilogram och tullen på halfsiden 7
kronor 6 öre per kilogram. Kan det då vara skäl att nu nedsätta
denna tull så betydligt under det belopp, hvartill tullen å sidenvaror
uppgick före år 1864, då man ju måste medgifva, att här är fråga om
en lyxartikel? Eller vill man nu icke medgifva detta, måste man väl
åtminstone medgifva, att sidenband är en mindre behöflig vara och icke
någon s. k. nödvändighetsvara. I alla fall anser jag, att varan i fråga
nu gerna kunde draga till och med samma tull som den hade före franska
handelstraktatens ingående.

Man kan fråga sig, hvarför tullen sattes ned så betydligt vid det
tillfälle, då franska han delstraktaten ingicks. Ja, det var för att man
ifrån svensk sida skulle lemna någon ersättning för de fördelar, som
Sverige kom i åtnjutande af genom denna traktat. Man ansåg sig då
böra jemka i detta afseende. Det är af denna anledning, som tullen
å helsiden nedsatts till 2 kronor 80 öre och tullen å halfsiden till 2
kronor 35 öre per kilogram.

Men då den franska handelstraktaten nu icke längre ligger i vägen
för höjande af ifrågavarande tullsats, är det min åsigt, att densamma
bör sättas åtminstone till hvad Kongl. Maj:t föreslagit, eller 12 kronor.
Derför her jag att hvad denna punkt beträffar få yrka bifall till hvad
Kongl. Maj:t föreslagit.

Häruti instämde Herrar Nilsson i Skärhus, Petersson i Buntorp,
Svensson i Olseröd och Peterson i Boestad.

Herr Anderson i Tenhult yttrade: Herr talman! Då Första

Kammaren å nu ifrågavarande artikel antagit eu tull på 12 kronor,
skulle det förefalla mer än besynnerligt, om denna kammare bestämde
ett lägre belopp. Jag får derför i likhet med den föregående talaren
yrka afslag å utskottets hemställan och bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Herr Eriksson i Elgered: Herr talman, mine herrar! Då det
gäller importtullar, är det obestridligt, att dessa måste hänföras antingen
till fmanstullar eller också till skyddstullar. Hvad då de förstnämnda

Lördagen den 7 Maj, f. va.

N:o 39

eller finanstuUame angår, är det uppenbart, att sådana tullar icke Ang. tullen å

gerna kunna komma i fråga å andra varor än dem, hvilka uteslutande

införas eller importeras från utlandet, under det att ingen tillverkning sidenband.

eller produktion af sådana varor förekommer inom landet. Hvad då (Fortg j

särskildt vidkommer dessa tullar, kunna de ju icke hafva någon annan

betydelse än endast den, att de äro en inkomst för statsverket. Hvad

som då företrädesvis har hitintills ansetts och fortfarande måste anses

såsom det mest tjenliga i fråga om att använda detta system, är väl

att beskatta lyxartiklar och att sålunda anse tullar på lyxartiklar i

första rummet såsom finanstullar. Men uppenbart är, att gränsen mot

skyddstullar måste gå nedåt, så att säga, och successivt nedåt, så att i

samma proportion som finanstullarne närma sig till skyddstullarne, i

samma mån måste de också blifva mindre. Det torde emellertid vara

mycket svårt att bestämdt uppdraga gränsen.

Hvad nu återigen skyddstullarne angår, så får jag säga, att jag
under åhörandet af den debatt, som förliden afton egde rom här, icke
kunde komma till annan slutsats, än att man här gjort sig skyldig till
öfverdrifter från ömse sidor. Jag hörde till och med frihandlare påstå,
att det vore märkvärdigt, att det begärdes eller skulle kunna behöfvas
eller ifrågasättas det minsta skydd. Sä frihandlare jag än är, kan jag
åtminstone icke acceptera ett sådant påstående. Ty det är alldeles
uppenbart, att, då de flesta af Europas nationer omgärdat sig med
skyddstullar, vi sj elfva skulle slita långt mera ondt, om icke någon
Skyddstull förekomme hos oss. Och faktum är, att äfven under frilla
n d elsreg-imeu skyddstullar förekommit. Det skulle förefalla mig högst
underligt, om man på annat sätt kunde förklara åtskilliga af de tullsatser
— det var icke mindre än 400 — som funnos upptagna i den
tulltaxa, hvilken gälde närmast före 1888. Vidare är det uppenbart,
att, då fråga är om skyddstullar, tullsatserna måste afvägas allt efter
förhållandena, så att tullen sättes högre, när det gäller en vara, som
är mera förädlad och som närmar sig gränsen för lyxartiklar, och behofvet
af skydd för svenskt arbete är större, men naturligtvis lägre
tullsats eller mera frihet medgifves, så snart det gäller en vara, som är
mera nödvändig och som närmar sig gränsen för en råvara o. s. v.
eller ett produktionsmedel. Vi veta också, att, medan frihandelssystemet
var rådande i vårt land, tullfrihet medgafs för råvaror och
lialffabrikat, liksom äfven för produktionsmedel — jag begagnar uttrycket
produktionsmedel; jag syftar dermed i synnerhet på maskiner
och redskap och sådant, som användes vid all slags produktion. Det
är uppenbart, att dessa saker och artiklar i allmänhet behöfva vara
tullfria. Tv annars uppstode ett alla näringars krig emot alla. Och
af denna kamp, af detta alla näringars krig emot alla skulle följden
blifva, att just de näringar, som man ville skydda, i sjelfva verket icke
erhölle något skydd. Jag tänker mig nemligen, att om vi hade höga
spanmålstullar och höga tullar på maskiner och redskap, men eljest
låga tullsatser, de öfriga näringarna gifvetvis skulle komma att lida af
dessa tullar på jordbrukets och industriens alster, och detta sedan komma

N:o 39.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Ang. tullen c
silkessammets-
och hdsidenband.

(Forts.)

att menligt återverka på de näringar, som man med nämnda tullar
rulle skydda, så att de icke finge någon fördel af sitt tullskvdd. Enligt
mitt förmenande bör man tillse, att de tullar, som åsättas, komma
att stå i tillbörlig proportion till hvarandra. Och jag anser, som sagdt,
att hvarken råvaror eller produktionsmedel böra draga någon tull.
Derför hoppades jag, då man i går qväll här fattade beslut om tullfrihet
för maskiner och redskap, att den dag snart skulle randas, då i
ren konseqvens med nyssnämnda beslut lifsmedelstullarne skulle varda
fullt afskaffade. Men i samma proportion som en vara är mindre nödvändig,
d. v. s. närmar sig gränsen för lyxartiklar, och mera förädlad,
anser jag i likhet med tullvännerna — om jag ock till följd häraf
skulle betraktas som half protektionist — att för denna vara skydd
behöfves. Jag tror icke, att någon vill skjuta så långt ölver målet, att
han söker absolut bortförklara detta förhållande. Xågot sådant kan icke
gerna lyckas. Det synes mig vara ett faktum. — Och jag får säga,
att, hvad tullkomiténs betänkande rörande lyxartiklar beträffar, jag för
min del, då det är fråga om tull på dessa artiklar och öfverflödsvaror,
icke kan finna, att detsamma är så klandervärdt, som många af mina
meningsfränder låtit påskina. Jag kan sålunda icke, principielt tagett
fullt dela den uppfattning, till hvilken utskottets ledamöter från Andra
Kammaren kommit i fråga om dessa tullsatser.

Men jag får säga till sist — sedan skall jag icke besvära herrarne
längre i denna fråga — att det för mig finnes ett annat skäl, hvarför
jag icke för närvarande kan gå med på de nu föreslagna tullsatserna*
Jag tänker mig den möjligheten, att de kanske icke äro så synnerligen
bra för vårt land. Det finnes visserligen många frihandlare, Indika
påstå, att, om vi få höga tullsatser å lyxartiklar, dessa tullsatser så
småningom skola verka derhän, att de förtaga statsverket icke så litet
tullintägter. Men jag föreställer mig, att de af våra motståndare i
denna fråga, hvilka varit ledamöter i nämnda tullkomité och hvilka
kommit till eu motsatt uppfattning med afseende på statsverkets inkomster
af höga tullar å lyxartiklar, icke äro så fullständigt i saknad af
hvarje politisk blick och finansiel kännedom, att icke de derför skulle
kunna bedöma denna fråga. Det kan icke heller fattas intresse för
dessa tullvänner att understödja en regering, tagen ur deras eget led;
men derför att de å ena sidan vilja understödja sin regering och å
andra sidan hysa den vissa tillförsigt, att man genom dessa tullar skulle
bereda statsverket större inkomster, är det, som de kunnat vara med
om dessa höga tullsatser å lyxartiklar. Då, som jag nu visat, nyss
antydda farhåga för minskade tullinkomster är enligt mitt förmenande
ogrundad, så skulle jag, principielt taget, mycket väl kunna vara
med om dessa tullsatser, ehuru jag måste bekänna, att jag icke precis
i allt gillar ställningen emellan de olika tullsatserna å dessa lyxartiklar.
Dock ämnar jag, åtminstone hvad denna punkt vidkommer, rösta för
hvad reservanterna i sin reservation hemstält. — Men just detta faktum:
staten komme att erhålla förökade inkomster gör, att jag för
närvarande icke kan öfver hufvud taget vara med om de föreslagna

Lördagen den 7 Maj, f. m.

N:o 39.

tullsatserna. Jag fruktar nemligen för att i närvarande stund bereda Ang. tullen å
statskassan allt för stora inkomster. Följden deraf skulle endast blifva sijtcessa''matt,
när en skattereglering omsider skulle företagas, när det en gång sidenband.
komme dertill, att grundskatterna måste afskrifvas och rust- och rote- (Forts)
ringsbördorna aflyftas — möjligt är ju äfven, att statens inkomster af
bränvinstillverkningen komme att minskas — och då det sålunda blefve
nödvändigt att tillgripa några åtgärder för att fylla den statsbrist, som
på nämnda sätt uppstode, det vore särdeles godt, om det stode en väg
öppen att på lämpligt sätt genom högre beskattning, särskildt då genom
finanstullar, bereda statsverket större inkomster. Jag befarar, att, om
en mängd tullar nu tillkomme, som föranledde ökade statsinkomster,
det endast skulle uppstå nya behof för de magtegande, så att man
snart nog åter måste begagna sig af extra åtgärder för att få budgeten
att springa upp till erforderligt belopp.

Herr talman! Jag har velat säga detta utan att göra något yrkande.

Herr Olsson i Sörnäs: Herr talman! Emedan jag anser, att den
här föredragna punkten står i visst sammanhang med punkten 113 i
detta betänkande, har jag begärt ordet för att nämna, att, då denna
fråga förelåg till behandling i utskottet och olika yrkanden gjordes beträffande
tull å sidenväfnader i allmänhet, nemligen dels om en tull af
12 kronor i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag och dels om en tull af
8 kronor, jag var ibland dem, som framstälde ett medlingsförslag, att
tullen måtte sättas till 10 kronor. Jag fick emellertid ej tillräckligt
understöd inom utskottet, hvarför jag lät mina betänkligheter fara och
biträdde utskottets förslag; detta af det enkla skäl, att tullen i Norge
för närvarande är 2 kronor 35 öre och tullen i Danmark lär vara 8
kronor. Jag anser då, och med hänsyn till att vi för närvarande hafva
en tull på 2 kronor 80 öre, att steget vore ganska bra uttaget, om vi
satte tullen till 8 kronor, hvadan jag icke kunde vara med om mera.

Men jag må öppet förklara, att om det är så, att kammaren nu
beslutar en tull af 12 kronor, jag för min del visst icke skall hafva
något deremot. För närvarande yrkar jag emellertid på tullens sättande
till 8 kronor.

Herr Johansson i Noraskog: Jag ber att få fästa uppmärksam het

på en sak vid denna punkt, den nemligen att man icke skall tro
att, om man sätter hvilken tull som helst å ifrågavarande artikel, statens
inkomst skall komma att ökas i samma proportion som tullsatsen.

Det är så långt ifrån förhållandet, särskildt i afseende å sidenväfnader
m. m., att till och med tullkomitén har varnat för att gå för långt i detta
hänseende. Tullkomitén yttrade nemligen: »Den lätthet, hvarmed sidenväfnader»
— och detta gäller naturligtvis i ännu högre grad om sidenband
— »kunna göras till föremål för oloflig införsel, bjuder dock att
vid bestämmande af tullsatser derå gå till väga med varsamhet, så att
icke frestelsen till lagöfverträdelse må blifva allt för stor.» Det visade

Kso BO.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Ang. tullen å
silkessammets-
och helsidenband.

(Forts.)

sig äfVen, att inom komitén en af dess ledamöter skarpt framhöll denna
synpunkt och derför föreslog en lägre tullsats, just densamma som utskottsmajoriteten
föreslagit. Jag vill nämna, att det inom utskottet icke
var så mycket fråga om protektionism eller frihandel, utan om att beskatta
en lyxartikel. Derom voro vi alla ense. Men det finnes dock
äfven en gräns för beskattningen af sådana artiklar. Den föregående
talaren fäste uppmärksamhet på, Indika olägenheter som skulle uppkomma,
då i Norge tullen fortfarande är 2 kronor 80 öre och i Danmark
8 kronor, hvilket senare exempel vi ansett oss böra följa. Jag ber för
öfrigt få erinra om hvad som passerade i går afton i Första Kammaren.
Der förklarade vår ende sidenfabrikant, att den föreslagna tullsatsen,
12 kronor, i och för sig vore orimlig, och han undanbad sig detta
skydd. Det skulle endast leda till smuggling, som man under de senaste
tjugufem åren icke hört talas om beträffande denna artikel. Men
icke nog härmed, utan äfven en annan af Första Kammarens protektionistiske
ledamöter, just den person som å regeringens vägnar i vintras
hade underhandlat om förnyandet af franska traktaten, varnade oss
för att sätta denna tullsats allt för hög, ty detta kunde möjligen störa
det goda förhållandet till en magt, som det låg i vårt intresse att stå
väl med. Detta allt gör, att man bör noga betänka sig, innan man,
trots alla skäl, som derför kunna tala, beslutar sig för att så mycket
som möjligt tullbeskatta denna vara. Man bör i det fallet gå till väga
med sådan varsamhet, att man icke snarare skadar än gagnar det mål
man vill ernå. Ty skulle det visa sig, att en så hög tullsats som den
här föreslagna skulle komma att gynna en oloflig införsel, skulle följden
blifva, att staten ginge miste om de inkomster man velat hemta af denna
tull. I detta afseende finnes mer än ett varnande exempel att åberopa.
Det är således icke af den anledningen, att jag icke skulle vilja vara
med om högre tull på denna lyxartikel, utan fast mer ur lämplighetens
synpunkt, som jag tror det vara klokt att höja tullsatsen måttligt. Den
blir i alla fall höjd till nära tredubbla beloppet mot hvad den för närvarande
är. Det är derför jag medverkat till det resultat, utskottet
kommit till, och det är derför jag äfven anhåller om bifall till utskottets
hemställan.

Herr Lundberg instämde häruti.

Herr J.H. G.Fredholm: Den af utskottet föreslagna tullen af 8 kronor
är högre än tullen i många andra länder i Europa. I förhållande till
varuvärdet är den högst betydlig, om man gör afseende på de billiga
slagen af sidenväfnader. Tänker man åter på de dyrbarare slagen, blir
den icke så stor.

Jag talar nu om sidenväfnader, fastän den nu föredragna punkten
endast afser sidenband, och detta emedan tullen på väfnader är bestämmande
eller åtminstone borde vara bestämmande för bandtullen.

Jag vill erinra, att det förhåller sig med tullen å sidenväfnader
på samma sätt som med tullen på många andra varor, nemligen att

Lördagen den 7 Maj, f. m.

!N:o 39.

när man, såsom vi, har vigttall till grund för beskattningen, så följer Ang. tullen å
också deraf, att om man skall kunna vinna en bättre och rättvisare
tullbeskattning, måste man hafva en stor specifikation. Vigttullen bär msidenband."
man infört icke blott för beqvämlighetens skull, utan äfven för att på
de mindre tullplatserna förebygga den svårighet vid tullbehandlingen, ^ 0 ''''
som skulle vara förenad med en större specifikation och äfven af andra skäl.

Nu finnes det sidenväfnader, som kosta 90 kronor per kilogram
och derutöfver, men det finnes också billigare, t. ex. för 30 kr. per kilogram.
Ja, jag skulle icke förvåna mig, om man skulle kunna få sådana
väfnader för ännu billigare pris, i betraktande af att, då i Belgien
tullen å sidenväfnader är bestämd till 2 kronor 16 öre per kilogram,
dock är det varumottagaren medgifvet att, om han det hellre vill, få
betala 10 procent af varans värde i tull, hvilket tyckes förutsätta, att
den billigaste sidenqvaliteten icke har större värde än omkring 20 kronor
per kilogram.

Vid ett så lågt varuvärde blir en tullsats af 12 kronor något alldeles
för mycket, och, äfven om man vill tullbeskatta lyxartiklar, är
det dock oklokt att sätta tullsaten så hög, att man icke vinner det mål,
som man afser.

Om man sätter tullen å sidenväfnader till 12 kronor, är det antagligt
att deraf skulle framkallas smugglingar från Danmark i ganska
stor skala. Det är nemligen anledning att förmoda något dylikt, derför
att förhållandet varit sådant förut, och det finnes ingen anledning
antaga, att icke samma orsak skall framkalla samma verkningar, äfven
om det ligger några tiotal af år emellan.

Orsaken, hvarför utskottet satt tullen till 8 kronor, är att söka i
de förhållanden, som generaltullstyrelsen och kommerskdlegium afgifvit,
och dessutom öfverensstämmer denna tullsats med den tull, som är bestämd
i Danmark. När således tullen är lika stor i Danmark som här,
är det ingen lockelse att smuggla in siden i Sverige.

Härtill kommer, att den af utskottet föreslagna tullsatsen af 8 kronor
medför ett högst betydligt ökadt tullskydd. Om tullen å sidenväfnader
endast vore en beskattning af en öfverflödsartikel, kunde man
sätta tullen nära nog huru hög som helst; men jemte det ifrågavarande
tull är en lyxartikel, är den tillika en skyddstull. Så länge det finnes
sidenfabriker inom landet, och man höjer skyddet från 2 kronor 80 öre
till 12 kronor, är det klart och tydligt, att det skall komma att finnas
många som tro, att detta ökade tullskydd skall öppna utsigt att kunna
med fördel bedrifva sidentillverkning här i landet, hvilket skall locka
åtskilliga att, om icke sjelfva anlägga fabriker, dock söka förmå utländska
fabrikanter att här i landet uppsätta väfstolar och börja väfva siden.

Jag anser att, om en så hög tull skulle föra med sig eu sådan effekt,
de olägenheter och skador, som deraf skulle uppstå, blefvo ganska allvarsamma.

Inom utskottet har denna synpunkt tagits i betraktande, och då
man å ena sidan icke ville sätta en allt för hög tull på sidenväfnader
i betraktande af att de voro lyxartiklar, så ville man å andra sidan

N:o 89.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

niets- och helsigenband.

(Forts.)

Ang. tullen å söka förekomma de skadliga verkningarna af en hög tull å siden, såsom
silkessam- skyddstull betraktad, derigenom att man ville få till stånd en tull äfven
å råsilke.

Omständigheterna hafva emellertid försatt denna fråga i ett sådant
läge, att jag tviflar på att det skall lyckas få eu tull å råsilke
till stånd. Då jag således befarar, att detta icke kommer att ske, samt
den tull, som inom utskottet ansetts lämplig, varit å råsilke 2 kronor
och på siden 8 kronor, hvarigenom siden skulle beredas ett tullskydd
å 6 kronor, skall jag taga mig friheten föreslå, att tullen å sidenband
och i sammanhang dermed tullen å sidenväfnader sättes till 6 kronor
por kilogram.

Herr Jansson i Krakerud: Jag har alltid varit af den öfver tygelsen,

att man borde så mycket som möjligt tullbeskatta öfverflödsvar-or
eller s. k. lyxartikar, och detta gör, att jag vid behandlingen af
denna punkt inom utskottet varit med om att rösta för en tullsats af
12 kronor å siden och band af siden. Jag gjorde det derför, att jag
trodde, att man derigenom skulle i någon mån kunna bereda staten en
större inkomst och äfven kanske i någon mån hämma missbruket af
siden. Men då man närmare besinnar, hvilket redan förut påvisats, att
man nu står i den ställningen, att man icke har anledning att antaga,
att man skall kunna få någon tull å råsilke, har jag i en reservation
gått något längre än de personer inom utskottet, som yrkat på en tullsats
af 8 kronor på sidenväfnader, och jag har, då jag var med om att
rösta på 12 kronors tull å sidenväfnader, angående tullen å råsilke
hemstält, att densamma måtte sättas till en krona högre än utskottledamöter
beslutat.

Skulle man nu komma i den ställning, att man finge 12 kronors tull
å sidenväfnader och band af siden och ingen tull å råsilke, kan jag
icke finna, att staten derpå kan få någon vinst eller inkomst, utan
tvärt om kommer den att göra stora förluster, ty från utlandet kommer
då råsilke att importeras, fabrikationen af sidenväfnader kommer att
ökas, och dessa fabrikanter komma naturligen att förtjena stora summor,
under det att staten mister en väsentlig inkomst.

Det är med tanken derpå, som jag icke kan hålla på en tull af
12 kronor, utan kommer derför att hellre rösta för närvarande för den
tullsats, som herr Fredholm föreslagit. Skulle det sedan inträffa, att vid
behandlingen af råsilkestullen man finner, att den i reservationen föreslagna
tullsatsen bör åsättas denna vara, så lärer då icke möta något
hinder att rösta för en högre tullsats i den gemensamma voteringen,
helst som Första Kammaren beslutat 12 kronor.

Jag har således härmed velat säga, att jag, om vi lyckas få tull
äfven på råsilke, i en blifvande gemensam votering kommer att rösta
för en tullsats af 12 kronor på siden, men att, om vi deremot icke
skulle lyckas få en tull åsatt råsilke, jag då icke kan rösta för en tullsats
å sidenväfnader vare sig till 8 eller 12 kronor, utan kommer då
att rösta för 6 kr., hvarigenom jag tror man skulle vinna mera.

Lövdagen den 7 Maj, f, m.

N:o 39.

Herr Lasse Jönsson: Jag kan icke förstå, hvarför de siste Ang. tullen å

talarne varit så rädda för att vi icke skulle få tull å råsilke. Den mets^o^hel
punkten, som handlar om råsilke, är ännu icke föredragen, och om
denna kammare beslutar sig för att taga den nu föreslagna tullen å (Forts)
sidenväfnader och sidenband, är det ju alldeles gifvet, att kammaren i
sammanhang härmed icke skall neka att sätta tull å råsilke. Denna
fruktan behöfver således icke gifva dem anledning att frångå utskottets
förslag. Jag deremot kommer att rösta för den högre tullsatsen.

Den fruktan, som herr Fredholm hade för att smugglingssvstemet
skulle komma att ökas, kan jag icke förstå, ty under en lång följd af
år hafva vi haft från 2 kronor 80 öre till 2 kronor 35 öres tull å sidenväfnader,
under det att Danmark haft 8 kronor tull, men aldrig har
jag hört, att man i Danmark klagat öfver insmuggling af siden från
oss, oaktadt skilnaden då utgjorde 5 kronor 20 öre och 5 kronor 65
öre. Nu deremot skulle vi få endast 4 kronor högre tull än Danmark,
men icke behöfver man derför befara en ökad smuggling. Jag tror
det icke.

Dessutom har en talare sagt, att vi icke skulle tro, att den inkomst,
som beräknats på denna tull, blefve en statsinkomst. Ja, det kan väl
hända, men då hafva vi vunnit ett annat mål, nemligen att en mindre
del af dessa lyxartiklar importeras, och det är väl att sätta värde på.

Om vi nu skulle vinna detta, borde vi väl vara mera belåtna dermed,
hvarigenom kapitalen hindrades att på ett onödigt sätt strömma ut ur
landet.

Slutligen har eu talare sagt, att vi skulle akta oss för att sätta
tullen så hög, att det kunde tagas illa upp af främmande magter. Detta
har äfven yttrats i Första Kammaren. Jag har nemligen läst i en tidning
rörande diskussionen i Första Kammaren under gårdagen och dervid
funnit, att herr finansministern i ett anförande lemnat den upplysningen,
att Frankrike vid handelstraktatens afslutande varit fullt medvetet
om de hos oss förestående tullförhöjningarna; huru skulle vi då
kunna inbilla oss, att vi skulle stöta oss med främmande magter.

Jag kommer att rösta för den högre tullsatsen.

Herr O. B. Olsson: Här har uttalats synnerliga farhågor för att,
i händelse en tull af 12 kronor blefve åsatt sidenväfnader, en stor del
sidenartiklar skulle insmugglas i vårt land, men den faran tror jag icke
är så synnerligen stor. Om vi tänka på tiden före år 1864, så är det
visserligen sant, att smugglingar förekommo på vestra och skånska
kusterna, men det var då en helt annan moral än nu för tiden i landet.

Då sattes till och med en heder uti att smuggla, och den, som kunde
göra det bäst, ansågs vara en utmärkt präktig karl. Men nu har moralen
väsentligen förbättrats, och några smugglingar i stor skala befarar
jag icke.

Här har af eu talare framhållits, att det vore fara för att sidenväfnader
skulle komma att smugglas in från Norge, då Norges tull å
siden icke är mer än 2,3o. Jag vill då fästa uppmärksamheten på

N:o 39.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Ang. tullen
silkessammets-
och
silkesband.
(Forts.)

“den omständigheten, att Norge stod i samma förhållande som Sverige till
den franska handelstraktaten, hvilket gjorde, att vår tull här i Sverige
var 2,8 0 för helsiden och 2,3 5 för halfsiden, under det att Norges var
2,3 0. Jag vill dessutom erinra om, att norska stortinget utan tvifvel
kommer att öka sidentullen; huru mycket vågar jag dock icke säga.

Här är äfven af en talare på stockholmsbänken uttalad den mening,
att i de flesta länder sidentullen skulle vara betydligt lägre än
här är föreslaget. Deri har han rätt; den är mångenstädes lägre än 8
kronor. Men der finnas å andra sidan flera länder, som hafva betydligt
högre sidentull. Finland har t. ex. en tull af 13,5 4 per kilo, Evssland
af 51,2 6, Spanien af 18,9 0, Nordamerikas Förenta stater af dels 12,4 2
dels 28,9 8 per kilo. Således ser man, att tullen i en del länder är
betydligt högre än här föreslås. Och om kammaren behagar besluta
sidentullen till 12 kronor, såsom Första Kammaren för sin del redan
gjort, så tror jag icke att deri skall ligga någon fara. Ty ingen lär
väl kunna bestrida, att denna vara är en öfverflödsvara, som icke alls
är nödvändig för den stora allmänheten. Den, som vill kläda sig i silke
och siden, må ju gerna betala till staten en skatt för denna lyx.

Herr talman! Jag fortfar i mitt yrkande.

Herr Bokström: Då den föreliggande tullsatsen, ehuru i sig

sjelf icke af så särdeles stor betydenhet, likväl har en principiel betydelse
genom dess frändskap med sidentullen och dess egenskap af att
vara en lyxtull — den första som kammaren behandlåt —- så skall jag
anhålla att få yttra ett par ord om densamma.

Utskottet har för sin del stannat vid en lägre tullsats än Kongl. Maj:t
föreslagit och här från flera håll påyrkats, detta af skäl, om hvilka jag
ber att i korthet få erinra. Ehuru önskvärdt det är att så högt som
möjligt beskatta lyxartiklar, måste man likväl taga synnerlig hänsyn
till, om dessa lyxartiklar äro lämpliga att göras till föremål för oloflig
införsel. Den nuvarande generationen och särskildt den del af densamma,
som bor inne i landet, underskattar enligt mitt förmenande i
hög grad faran af denna olofliga införsel. För de äldre af oss och för
dem, som varit bosatta vid kusterna, framstår det dock klart för minnet,
huru det var innan franska traktaten kom till, och innan tullsatserna
på dessa lyxartiklar blefvo så lågt satta, som de sedan dess varit. Det
ansågs då icke vara något vidare orätt att deltaga i smugglingsföretag,
och man såg huru så väl köpmän och skeppare som besättning och
strandbefolkning dervid räckte hvarandra handen. En annan tid har
sedan kommit, och den aktade kamrat i bevillningsutskottet, som nyss
hade ordet, trodde att detta berodde på någon bättre moralisk uppfattning
nu för tiden hos folket. Jag skulle önska, att så vore fallet; men
jag tror snarare, att det beror på att tillfällena till dylika lagbrott kommit
bort. Om således anledningarna till smuggling återkomma på samma
sätt som före franska traktaten, så tror jag att vi skola få se samma
skådespel och samma beklagliga demoralisation, som då trädde i dagen.
Man skulle kunna invända, att det der skulle kunna hindras af tull -

Lördagen den 7 Maj, f. in.

N:o 39.

betjeningen; det är väl också så i någon män, men då får man ock vara Ang. tullen
betänkt på att öka tullbetjeningens antal, ty vi ha vår långa landgräns
emot Norge och vi ha våra kuster, som upptaga en mycket lång och silkesband.
svårbevakad sträcka. (Forts)

Det är också ett annat skäl, som torde böra tillmätas synnerligen
stort afseende vid bestämmandet af denna tullsats. Vi hafva nyligen
afslutat en ny öfverenskommelse med Frankrike. Och ehuru vi genom
denna öfverenskommelse fått fria händer att bestämma öfver vår tulltaxa,
torde likväl skyldig omtanke om våra intressen böra verka derhän,
att vi med nödig varsamhet begagna oss af denna vår frihet. Våra
förbindelser med Frankrike betecknas i korthet af en export af 24
millioner och eu import af 7 å 8 millioner kronor. Fördelen ur handelsbalansens
synpunkt står således på vår sida, och hufvuddelen af
vår export består i 20 millioner trävaror. Det kan lätt hända, om vi
i denna tullsats så väl som i fråga om tullen på vin, hvilken också i
hög grad intresserar Frankrike, skulle allt för hänsynslöst begagna oss
af den nu vunna friheten, att Frankrike kan taga repressalier, som för
landet kunna blifva synnerligen känbara. Det är visserligen sagdt, att
herr finansministern i Första Kammaren skulle i det hänseendet hafva
lemnat lugnande försäkringar. Men eu af Sveriges särskilda kompromissarier
vid denna uppgörelse med Frankrike, ledamot af Första Kammaren,
var dock af annan mening och uttalade i Första Kammaren en
varning mot ett allt för hänsynslöst tillvägagående. På dessa skäl, herr
talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr Grefve Hamilton: Det synes migo råda en märkvärdig

oklarhet i motiveringen af dessa tullförslag. A ena sidan talar man
här om att man vid beskattningen af öfverflödsartiklar bör begagna
tillfället att skaffa staten högre inkomster; och i samband dermed låter
man förstå, att här skulle vara fråga om ett slags skattejemkning, ett
öfverförande af tullbeskattningen till sådana varor, som icke äro fornödenhetsartiklar.
Men i samma andedrag säger man, att man bör
drifva dessa tullar i höjden för att hindra lyxvaror från att komma in
i landet. Ett dylikt yttrande fäldes nyss från skånebänken. Men,
mine herrar, hvad vill detta säga? Antingen är väl meningen med
dessa tullar att skaffa staten högre inkomster, eller också är det meningen
att minska importen och följaktligen äfven statens inkomster.

Jag kan dock icke tro att det här linnés någon, som på allvar tror, att
man verkligen kan minska lyxen genom tullar. I alla händelser lär
det väl icke kunna ske annat än i samband med öfverflödsförordningar,
men sådana höra lyckligtvis till en förgången tid, hvars experiment
ingen numera lär vilja upprepa. Om man då betraktar dessa lyxtullar
endast såsom finanstullar, så är det ju alldeles gifvet, att när fråga är
om skattläggning af en vara, som konsumeras af den stora allmänheten,
något som är fallet t. ex. med billiga sidenband, så bör man, derest
man verkligen vill skaffa ökade inkomster för staten, vara ganska försigtig.
Ty allmänheten är mycket sensibel för prishöjningar å dyliku

N:o 39.

Ang. tullen
silkessammets-
och
silkesband.
(Forts.)

16 Lördagen den 7 Maj. f. m.

varor; blir varan dyrare, så låta många bli att köpa, blir den återigen
billigare, så begagnas dylika varor mera. Jag ber såsom ett exempel
att få erinra om tullen på apelsiner, hvilken bevillningsutskottet enhälligt
ansett böra bibehållas vid 10 öre. Tullen på apelsiner utgjorde till år
1883 25 öre, men sattes då ned till 10 öre. Men fastän tullen sålunda
minskades, så inträffade det, att, under det 25-örestullen under femårsperioden
närmast före tullnedsättningen afkastade i årligt medeltal endast

72.000 kronor, så hade den mycket lägre 10-örestullen år 1889 redan
afkastat i medeltal mer än 73,000 kronor om året och år 1890 öfver

87.000 kronor. Der har det således visat sig, att det varit för staten
fördelaktigare i finansielt afseende att göra en nedsättning i tullen just
i fråga om en öfverflödsvara. Staten erhöll ökad inkomst, emedan varan
blef billigare. Jag är öfvertygad om att så skulle blifva fallet äfven
bär. Man får ingalunda tro, att bara man hissar upp tullsatsen så får
man stora inkomster.

Sedan ha vi den betänkliga sidan af saken, att man genom en
sådan hög tull åstadkommer ett orimligt tullskydd. En talare har visserligen
pläderat för den högre tullen genom att säga, att ju här föreligger
ett förslag om tull på råsilke; och, menar han, om kammaren
antager denna högre tullsats på väfnaden, så skola vi sedan sätta en
motsvarande tull på råsilke. Men jag fäster uppmärksamheten på, att
här föreligger icke något förslag om tull på råsilke. Reservanterna
inom utskottet hafva visserligen sagt, att de ansett att utskottet bort
framställa ett sådant förslag; men de hafva formulerat sitt yttrande så,
antagligen just derför att de mycket väl veta, att den enskilde utskottsledamoten
icke har någon motionsrätt. Då ingen motion blifvit väckt
och då ej heller utskottet föreslagit någon tull på råsilke, så föreligger
icke något förslag derom, och jag kan för den skull icke tro, att någon
proposition på ett sådant förslag kan komma att medgifvas i denna
kammare. Jag tillåter mig derför att yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Jansson i Krakerud: Jag begärde ordet med anledning af

herr Lasse Jönssons yttrande. Han frågade, hvarför vi nu blifvit så
rädda för att vi icke skulle få tull på råsilke. Den frågan har redan
besvarats af den näst föregående talaren, så att jag anser mig icke
vidare behöfva ingå i svaromål på den saken. Men jag tycker, att herr
Lasse Jönsson borde vara nöjd med att man förklarar, att om man får
en lämplig tull på råsilke af t. ex. 3 till 4 kronor, så skall man komma
att rösta för den högre tullsatsen på siden i den gemensamma voteringen.
Det är således ingen fara, om vi nu sätta en tull af 6 kronor
på sidenband, när vi i alla fall i den gemensamma voteringen äro oförhindrade
att rösta för 12 kronor, om råsilke blifver belagdt med en
motsvarande tull.

För min del får jag säga, att jag icke är rädd för den der smugglingshistorien.
Jag erkänner, att den kan vara beaktansvärd; men jag
är icke rädd för densamma. Ty visst är det sant, att sidenväfnader

N:o 39.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

äro mycket lätta att smuggla, men det är äfven förenadt med en betydligt
stor risk att smuggla så pass dyra varor som siden; ty när en
smugglare anträffas i sitt yrke, så lägger staten beslag på varan. Jag
tror derför, att staten icke kommer att göra så synnerligen stor förlust
härpå.

Herr grefve Hamilton nämnde, att om man med en tullsats åsyftar
att få en finanstull på lyxartiklar, så bör man icke sätta den alltför
hög, emedan den stora allmänheten då icke kommer att köpa varan,
och staten följaktligen kommer att göra en förlust. För min del kan
jag icke finna, att staten gör någon särdeles stor förlust, om allmänheten
låter bli att köpa dessa utländska lyxartiklar; tv då kommer allmänheten
i stället att köpa nyttiga artiklar, som produceras inom landet.

Visserligen får man litet mindre i statskassan, men penningarna
finnas hos nationen, och när de der finnas, har man i alla fall utsigt
att genom beskattning erhålla den procent, som anses behöflig i statskassan.
Så för min del ämnar jag icke taga hänsyn vare sig till denna
omständighet eller smugglingshistorierna.

Jag kan dock icke för närvarande vara med om att åsätta ifrågavarande
artiklar en tull å 12 kronor. Det vore icke något ondt gjordt,
om man för närvarande nöjde sig med sex kronor, men om vi lyckas
få tull på råsilke, skall jag i den gemensamma voteringen rösta för 12
kronor. Men vi böra dermed vänta, tills vi få se, huru det går med
tullen å råsilke.

Jag fortfar i mitt yrkande om tullsatsens sättande till 6 kronor
pr kilogram.

Herr Peterson i Boestad: Herr talman! Jag skall blott be

att få säga grefve Hamilton, att vi icke vilja hafva skyddstullar på
öfverflödsvaror och lyxartiklar för statsinkomsternas skull, utan hufvudsakligen
för att bevara våra penningar inom landet, att de icke må
strömma till utlandet för dylika varor, som vi kunna undvara.

Jag ber att få yrka bifall till Kongl. Maj:ts och reservanternes
från Första Kammaren förslag.

Öfverläggningen var slutad. I enlighet med de yrkanden, som
derunder förekommit, gaf herr talmannen propositioner, Hopa bifall till
utskottets hemställan; 2:o på bifall till herr J. H. G. Fredholms under
öfverläggningen gjorda yrkande; och 3:o på bifall till den af herrar
Sederholm in. fl. i ämnet afgifna reservation. Herr talmannen fann
den förstnämda propositionen vara med öfvervägande ja besvarad, men
som votering begärdes, upptog herr talmannen, för bestämmande af
kontrapropositionen, å nyo de återstående yrkandena, af hvilka det, som
afsåg bifall till föreiuimnda reservation, nu förklarades hafva flertalets
mening för sig. Men jemväl i fråga om kontrapropositionen äskades
votering, i följd hvaraf nu först uppsattes, justerades och anslogs en
så lydande voteringsproposition:

Andra Kammarens Prot. 1802. N:o 30.

Ang. tullm å
silkessammet
s- och
silkesband.

(Forts.)

N:o 89.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Den, som till kontraproposition i hnfvudvoteringen angående bevillningsutskottets
hemställan i mom. a) af 5:te punkten af betänkandet
n:o 9 antager yrkandet om bifall till den af herrar Sederholm m. fl.
vid punkten afgifna reservation i mom. a), röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda votering
antagit det af herr J. H. G. Fredholm under öfverläggningen framstälda
yrkande.

Denna omröstning utföll med 127 ja mot 90 nej, i följd hvaraf
voteringspropositionen för hufvudvoteringen erhöll följande lydelse:

Den, som bifaller bevillningsutskottets hemställan i mom. a) af 5:te
punkten i betänkandet n:o 9, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit den af herrar Sederholm m. fl.
vid nämnda punkt afgifna reservation i mom. a).

I hufvudvoteringen afgåfvos 111 ja och 95 nej; och hade alltså
utskottets hemställan af kammaren bifallits.

Mom. b).

Bifölls.

Punkterna 6—9.

Biföllos.

Punkten 10.

Ang. tull Under rubriken Bokstaf sstämplar och Boktrycksstilar upptog Kongl.

ä bokstafs- yjaj-tg förslag samma tullsats som nu gällande taxa, 25 öre per

Utskottet hemstälde, att hvad Kongl. Maj:t under förevarande rubrik
föreslagit måtte af Riksdagen godkännas.

N:o 39

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Häremot hade reservation anmälts af utskottets samtlige ledamöter
från Andra Kammaren, nemligen herrar J. Johansson i Horaskog,
A. Andersson i Intagan, Arhusiander, Collander, S. M. Olsson i Sörnäs,
Bokström, J. H. G. Fredholm, G. Jansson i Krakerud, O. B.
Olsson i Maglehult och friherre von Schwerin, hvilka hemstält, att
Bokstaf sstämplar och Boktrycksstilar måtte förklaras tullfria.

Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:

Herr Johansson i Horaskog: Jag skall be att med åbero pande

af de skäl, som Andra Kammarens reservanter anfört på sid.
84 i betänkandet, få hemställa, att kammaren med afslag å utskottets
betänkande i denna punkt ville besluta, att bokstafsstämplar och boktrycksstilar
skola vara tullfria.

Herr Andersson från Malmö: Herr talman, mine herrar! Jag
begärde ordet endast för att få rätta en felaktig uppgift, som reservanterna
från denna kammare gjort sig skyldiga till i bevillningsutskottet.
Reservanterna säga nemligen här i reservationen: »De få stilgjuterier,

som finnas i vårt land, — ---kunna nemligen endast tillverka de

vanliga små stilarne eller den s. k. brödstilen». Jag är för stor vän
af den svenska industrien och för stor vän af sanningen, för att jag
skulle låta ett sådant påstående stå obesvaradt i kammarens protokoll.
Huru det förhåller sig med de öfriga stilgjuterierna inom landet, huruvida
de kunna tillverka annat än brödstil, har jag mig icke bekant;
men ett stilgjuteri finnes, nemligen det som innehafves af det Berlingska
boktryckeri- och stilgjuteri-aktiebolaget i Lund, som nu tillverkar
och som i många år har tillverkat och försedt de flesta af vårt lands
boktryckerier med titelstilar. Redan på 1850-talet, när jag kom i boktryckarelära,
var det väl högst få boktryckerier i vårt land, som icke
försågos med stilar, såväl bröd- som titelstilar, från det Berlingska stilgjuteriet
i Lund, och år 1869, då jag sjelf etablerade mig som boktryckare,
så försåg äfven jag mig med stilar från det Berlingska gjuteriet.
Jag skall be att för de herrar, som icke känna skilnaden mellan
brödstil och titelstil, få nämna, att sådan stil, som användes för
vanligt boktryck, sådant t. ex. som den utskottets betänkande är tryckt
med, kallar man ftr brödstil, under det att man med titelstil menar
större stilar, fetstilar och dylikt.

Ku säga reservanterna, att stilgjuterierna i vårt land icke kunna
tillverka annat än brödstilar. Mine herrar! Jag har här i min hand
ett stilprof från Berlingska stilgjuteriet, som jag skall be att få visa för
kammarens ledamöter och kanske äfven för reservanterna. I detta stilprof
finnas upptagna flera hundratals olika titelstilar. Som herrarne se,
kan man väl icke kalla de stilar, som här i profvet förekomma, för
brödstilar. Jag skall be, att herrarne äro goda och taga detta stilprof

Ang. tull
å bokstafsstämplar

m. in.
(Forts.)

N:o 39.

Ang. tull
å bokstafsstämplar

m. m.
(Forts.)

Lördagen den 7 Maj, f. m.

i närmare skärskådande såsom ett bevis på, hvad den svenska industrien
i detta hänseende kan åstadkomma.

Jag har, som nämdt, begärt ordet endast för att protestera mot
detta påstående, och har gjort det derför att jag mången gång hört
både offentligt och enskildt uttalas den tanken, att man inom vårt land
i detta fall icke kan åstadkomma något arbete, som duger. Jag kan
försäkra lierrarne, att det finnes stilgjuterier i Tyskland, som icke kunna
åstadkomma en bättre och mera rikhaltig uppsättning af stilar än just
Berlingska gjuteriet i Lund.

Jag har ansett mig skyldig att lemna denna upplysning derför, att
detta etablissement just på senare tiden, sedan det kommit i ett bolags
händer, ådagalagt synnerligen aktningsvärda sträfvanden för att något
så när kunna följa med sin tid, och jag har gjort det äfven derför, att
jag anser, att hvad som är rätt, skall vara rätt, och hvad som är sanning,
skall vara sanning.

Herr Gumselius: Ja, herr talman, det är alldeles rigtigt, att

hvad som är sanning, det skall vara sanning, och det bör talas om,
helst om någon framställer förhållandena annorlunda; men jag undrar
verkligen, om icke den senaste talaren, så fackman och så skåning han
är, har i denna fråga något misstagit sig. Jag skulle nästan vilja föreställa
mig, att en del af de titelstilar, som de ifrågavarande stilgjuterierna
visat sig kunna leverera, äro af dem importerade. Nog har det
tillgått så förr, hvad beträffar stilgjuterierna här i Sverige, och det har
sagts, att de största importörerna af stilar just äro stilgjuterierna. De
kunna väl näppeligen vara försedda med en så stor mängd olika slags
stilar, som vi numera behöfva. Ja, det är ju möjligt, att ett ändradt
förhållande inträdt hvad beträffar det Berlingska stilgjuteriet, som det
nvss varit fråga om; men då har verkligen detta stilgjuteri fatt eu utveckling,
som är hardt när otrolig. Jag vågar naturligtvis icke alldeles
bestrida det, då det säges af en man, som bor sa nära detsamma
och som dertill förstår sig på saken, men detta var i alla fall en mycket
oväntad upplysning. Sannolikt skulle det bära sig bättre för detta
stilgjuteri, om det hufvudsakligen arbetade med sadana stilsorter, som
mest användas, och om det gjorde sadana stilar, som stilgjuterierna i
Sverige vanligen bruka tillverka, men importerade hvad som behöfdes
för att kunna komplettera sitt förråd af stilar med finare sorter. Det
är icke alls någon hemlighet, att exempelvis det;. stilgjuteri, som för
närvarande är det största i Sverige, eller det som är anlagdt på samma
holme, der vi nu befinna oss, importerat och förmodligen fortfarande
importerar en ganska betydlig del af de stilar, som det säljer till sina
kunder här i landet. Jag tror verkligen, att den uppgift, som den
föregående talaren vände sig mot, i hufvudsak är rigtig. Det är min
uppfattning af saken. Har jag emellertid orätt deruti, att han härutinnan
misstagit sig, så gör jag honom min ursäkt.

Men det var väl ändå icke derom, man nu skulle tvista. Här
gäller det frågan, huruvida det bör vara tull eller icke på bokstafs -

Lördagen den 7 Maj, f. m.

N:o 39.

stämplar och bolctrycksstilar. Det är icke länge sedan dessa artiklar
voro tullfria, men så ansåg man, att näringen behöfde ett skydd, och
åsatte en tull på dessa artiklar. Boktryckerierna betala likväl dessutom
tull för det papper, de behöfva, för så vidt nemligen, såsom ofta förekommer,
det gäller sådana sorter, som icke tillverkas inom landet.
Boktryckerierna betala äfven tull för sin färg, hvilken, om jag icke
misstager mig, är upptagen bland de kemiskt-tekniska preparat, för
hvilka tullen nyligen höjdes. Deremot äro boktryckerierna icke utsatta
för konkurrens med utlandet, för så vidt nemligen man icke tager i
betraktande det titeltryck på svenska språket, som ofta nog beställes
från Sverige i utlandet. För att få eu skrift tryckt på sådant papper,
som här i Sverige icke tillverkas, låter nemligen förläggaren ofta trycka
titeln och sådant utom landet, hvarefter böckerna införas tullfritt, såvida
man nemligen icke binder desamma, ty bandet drager ju en särskild
tull. Jag väckte för min del för ett antal år sedan motion i
denna kammare, derom att antingen tryckpapper skulle göras tullfritt,
eller också att tryckta skrifter på svenska språket skulle draga så stor
tull, som skulle utgå för papperet, om detsamma infördes. Det var
således icke fråga om skydd åt tryckerinäriugen, utan det var fråga
om att taga bort den ojemnhet, som synes mig förefinnas i dessa bestämmelser.
Förslaget vann emellertid icke bifall inom bevillningsutskottet
och icke heller inom riksdagen. Nu går det så till, att exempelvis
en mycket stor del af de svenska psalmböckerna trvckes i utlandet,
vanligtvis i Tyskland, och införes till Sverige tullfritt, trots att
böckerna äro tryckta på sådant papper, som skulle draga tull, om det
vore otryckt. I utlandet utgår tull i sådant fall, men icke för tryckets,
utan för papperets skull.

Det förefaller mig, som om det icke vore något skäl att pålägga
vår boktryckerinäring den extra skatt, som denna tull skulle innebära,
och jag hemställer således, att denna nyligen åsätta tull måtte återigen
borttagas, och instämmer alltså med bevillningsutskottets vice ordförande.

Herr Falk: Herr talman! Jag kan på grund af egen erfarenhet

fullt instämma i hvad herr Andersson nämnde rörande det ifrågavarande
bolagets förmåga att tillverka finare stilsorter. Fn tull af 25 öre per
kilogram är emellertid enligt mitt förmenande alldeles otillräckligt, för
den händelse man vill bereda de svenska stilgjuterierna någon verklig
fördel. Då denna tull för några år sedan pålades, sände som vanligt
de utländska stilgjuterierna agenter till våra boktryckare och förklarade
dervid, att »den nu införda tullen behöfde vi icke fästa oss vid, ty den
droges af på fakturorna». Tullen är, som nämdt, alldeles för låg för
att derigenom någon verklig fördel skulle lemnas stilgjuterierna. Skall
detta ske, så måste denna tull minst fyradubblas. Vid sådant förhållande
kan jag för min del icke se annat än att det vore klokast och
bäst att bifalla reservanternas begäran, att boktrvcksstilar måtte blifva tullfria,
ty att lägga på en tull af så obetydligt belopp, som det föreslagna

Ang. tull
å bokstafsstämpla
r
m. m.
(Forts.)

»so 39.

Lördagen den 7 Maj, f. in.

synes mig icke vara skäligt. Jag skall derför be att få yrka bifall till
reservanternas förslag.

Härmed förklarades öfverläggningen slutad. Med afslag å utskottets
hemställan biföll kammaren reservanternas yrkande.

Punkterna 11 och 12.

Biföllos.

Ang. tullen å Punkten 13.
böcker.

Under rubriken: Böcker: med inbundet rent eller linieradt •papper,
hade Kongl. Maj:t föreslagit tullförhöjning från 25 öre till 35 öre per
kilogram; och hemstälde utskottet, att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit
måtte af Biksdagen bifallas.

I en vid punkten fogad reservation hade deremot utskottets samtliga
ofvan uppräknade ledamöter från Andra Kammaren hemstält:

att tullsatsen för Böcker med inbundet rent eller linieradt papper
måtte bibehållas vid 25 öre per kilogram.

Efter föredragning af punkten anförde

herr J. H. G. Fredholm: På de skäl, som blifvit angifna i den

af Andra Kammarens ledamöter i bevillningsutskottet vid denna punkt
fogade reservation, skall jag be att få hemställa,

att tullsatsen för Böcker med inbundet rent eller linieradt papper
måtte bibehållas vid 25 öre per kilogram.

Vidare yttrades ej. Kammaren afslog utskottets hemställan och
biföll reservationen.

Punkterna 14 — 23.

Biföllos.

Punkten 24.

Mom. a) och b).

Biföllos.

Under mom. c) hemstälde utskottet:

N:o 39.

LördageD dea 7 Maj, f. m.

att den under rubriken 140 i Kong! Maj:ts förslag till tulltaxa, Ang. tull å
för zinkhvitt upptagna tullsats, 5 öre pr kilogram, måtte af Riksdagen xm lvltt''
godkännas. (r°rts)

Utskottsledamöterna från Andra Kammaren hade häremot reserverat
sig och hemstält, att för artikeln zinkhvitt måtte stadgas tullfrihet.

I fråga härom yttrade

herr J. H. G. F r e d h o 1 in: Det är anmärkningsvärd!, att 1888

års skyddsvänliga Riksdag borttog den dåvarande tullen på indigo,
indigoextrakt m. nr, hvilken utgick med 20 öre pr kilogram,
under det att varan sjelf representerade ett värde af 10 kronor per
kilogram. Denna tull var således högst obetydlig i förhållande till
varans höga värde. Emot detta förfarande är emellertid icke någon
anmärkning att göra, ty det är ju här fråga om ett råämne, som
förnämligast användes i väfnadsindustrien, vid klädestillverkning, och
borttagandet af denna tull bereder således klädesfabrikanten en fördel,
som man må vara angelägen om att bevara åt honom, när det gäller
en råvara. Men hvarför icke tullkomitén iakttagit samma förfaringssätt
i fråga om zinkhvitt, kan åtminstone ur protektionistisk synpunkt icke
förklaras, ty zinkhvitt tillverkas icke här i landet. Zinkhvitt är dessutom
en vara, som icke står högre i värde än 46 å 50 Öre pr kilogram.
Om man under sådana förhållanden åsätter denna vara en tull
af 5 öre per kilogram, så är detta icke allenast, i jemförelse med förutvarande
indigotull, en mycket hög tull, utan derjemte kommer den att
verka som en ren finanstull. Och för livilket ändamål vill man åsätta
denna tull? Jo, för att skattlägga den del af det svenska folket, som
önskar snygga upp sina bostäder. För öfrigt är den föreslagna tullen
såsom finanstull betraktad af den ringa betydelse, att den icke spelar
någon synnerligen stor roll för statsverkets inkomster.

Hen1 talman! På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag om
bifall till den af Andra Kammarens ledamöter i bevillningsutskottet
afgifna reservation, eller

att »för artikeln zinkhvitt måtte stadgas tullfrihet».

Vidare anfördes icke. Med afslag å utskottets hemställan bifölls
reservationen.

Punkten 25.

Bifölls.

Punkten 26.

Under artikeln Olas hade Kong! Maj:t, i rubriken 169, för, bland Ang. tullen d
annat, patentglas och glastakpannor samt till fartyg afsedda sidventil- ,jlas''

JT:o 39.

Ang. tullen
glas.
(Forts.)

Lördagen den 7 Maj, f. m.

åglas, med eller utan ramar, föreslagit en tullsats af 10 öre per
kilogram; och hemstälde utskottet under mom. a), att hvad Kongl.
Maj:t härutinnan föreslagit måtte af Riksdagen bifallas.

I afgifven reservation hade deremot Andra Kammarens utskottsledamöter
yrkat,

att patentglas och glastakpannor samt för fartyg afsedda sidventilglas
med eller utan ramar måtte utgå ur rubriken 169 och
upptagas under särskild rubrik med bestämmelse om tullfrihet.

Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, yttrade

herr J. H. .G. Fredholm: Med afseende på den föredragna
punkten skall jag anhålla om bifall till hvad reservanterna från Andra
Kammaren föreslagit, nemligen:

»att patentglas och glastakpannor samt för fartyg afsedda
sidventilglas med eller utan ramar måtte utgå ur rubriken 169 och
upptagas under särskild rubrik med bestämmelse om tullfrihet».

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan afslogs, och reservationen
bifölls.

Mom b) och c).

Biföllos.

Under rubriken 177 hade Kongl. Maj:t för Glas, andra slag, ej
specificerade, karafiner och pressade eller slipade faskor derunder
inbegripna, föreslagit förhöjd tull till belopp af 60 öre per kilogram;
och hemstälde utskottet under mom. d), att hvad Kongl. Maj:t sålunda
föreslagit måtte af Riksdagen bifallas.

Äfven häremot hade Andra Kammarens utskotts! edamöter afgifvit
reservation, deri hemstälts,

att tullsatsen för Glas, andra slag, ej specificerade, karafiner och
pressade eller slipade flaskor derunder inbegripna, måtte bibehållas
vid 35 öre per kilogram.

Herr J. H. G. F r e d h o 1 m erhöll ordet och yttrade: Rubriken

177 i föreliggande förslag till ny tulltaxa omfattar: »Glas, andra slag,
ej specificerade, karafiner och pressade eller slipade flaskor derunder
inbegripna». Under denna rubrik innefattas tre olika slag utaf småglas,
nemligen lyxglas — om jag får använda denna benämning — eller
sådant glas som parfymflaskor, åtskilliga vaser och prydnader o. d.;
vidare servisglas, d. v. s. vanliga bordsglas och karafiner m. m., samt
slutligen glas för belysning, eller lampglas och lampkupor. Äf den
officiella statistiken kan man icke få någon upplysning till huru stor

Lördagen den 7 Maj, f. m. 25 >’:o 89.

del dessa olika slag af glas hvart för sig utgöra föremål för införsel, Ang. iullen
men man kan sluta sig till, hurudant förhållandet är, om man jemför 9lashela
importen under denna rubrik, hvilken uppgår till 481,000 kilogram, (Forts.#

med den import af samma slags glas, som eger rum från Norge, och
hvilken uppgår till 215,000 kg., d. v. s. ungefär hälften af hela importen.
Då man tillika har sig bekant, att det glas, som kommer från
Norge, förnämligast är glas för belysning d. v. s. lampglas och kupor
för gaslågor och fotogénlampor, så kan man förstå, att denna tull kan
komma att medföra en opåräknelig effekt.

Det förhåller sig nemligen så, att större delen af allt glas för
belysningsändamål, som här i landet förbrukas, kommer från Norge.
Norrmännen kunna här sälja detta glas till betydligt högre pris, än
som betingas af tillverkningskostnaden — och detta på grund af den
nuvarande tullen eller 35 öre per kilogram. Det pris, som norrmännen
för dessa varor betinga sig, är ungefär dubbelt så högt som
partipriset i Böhmen och Schlesien, tull, frakt och andra omkostnader
oräknade. Om man nu höjer denna tull från 35 öre till 60 öre per
kilogram, så är det klart, att man derigenom skall göra det möjligt
för norrmännen att höja priset på denna sin tillverkning vid afyttring
här inom landet; och då deras afsättning torde motsvara omkring
200,000 kg. eller något sådant, skulle eu höjning af 25 öre i tull pr kg.
bereda dem möjlighet till eu liten extra gratifikation af 50,000 kronor —
eu gratifikation, som enligt min öfvertygelse, icke lämpligen bör af
svenska staten beredas denna norska näring.

Nu kan man fråga, hvarför kan man då icke åvägabringa en så
beskaffad industri här i landet? Ingen fabrik har med framgång
försökt sig på att tillverka sådana varor. Detta beror derpå, att vid
denna tillverkning förefinnas åtskilliga svårigheter att öfvervinna. Det
fordras en lång erfarenhet för att med framgång kunna bedrifva en
sådan industri; och vidare är det åtskilliga andra omständigheter, som
här böra tagas i betraktande, men för hvilka icke nu är tid eller tillfälle
att redogöra. Emellertid vill jag framhålla, att om Norge har
kunnat drifva upp denna industri till en betydande höjd med en tull
af endast 27 öre per kilogram, så vill det synas, som om äfven vi
borde kunna drifva en dylik industri med bibehållande af den nu gällande
tullen af 35 öre per kilogram. Det torde således vara klart, att det
ur skyddets synpunkt icke är nödvändigt att höja ifrågavarande tull
till 60 öre. En sådan förhöjning komme visserligen icke att fördyra
mer än hälften af de varor, som ingå i gruppen »Glas andra slag»,
emedan servisglas tillverkas så billigt här i landet, att någon fara för
öfvermägtig konkurrens från utlandet icke förefinnes. Men deremot
skulle den föreslagna tullen komma att fördyra för konsumenterna
glas för belysning högst väsentligt utan gagn för någon annan än de
norska fabrikanterna.

På dessa nu anförda skäl anhåller jag att få yrka bifall till den
af reservanterna från Andra Kammaren vid denna punkt afgifna
reservation, hvari hemställes,

X:o 39.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Ang. tullen å »att tullsatsen för Glas, andra slag, ej specificerade, karafiner och
glas. pressade eller slipade flaskor derunder inbegripna, måtte bibehållas
(Forts.) vid 35 öre per kilogram».

Vidare anförde:

herr Swartling: Herr talman! Det är sant, att denna före slagna

tullsats af 60 öre pr kilogram kan anses hög, och den är i
sjelfva verket för hög för billiga och simpla glasvaror. Af detta slags
varor eger emellertid ingen införsel rum från utlandet eller behöfver
åtminstone icke ega rum, ty dessa varor icke allenast tillverkas i tillräcklig
mängd inom landet, utan säljas äfven till ett pris, som icke
öfverstiger det, som betalas för motsvarande varor i utlandet. För
dessa slags artiklar har således den föreslagna tullsatsen rakt ingenting
att betyda.

Hvad deremot de finare varorna angår, vore denna tullsats högeligen
önskvärd, och glastillverkarne ha också framstält begäran om eu så
hög tullsats som 1 krona per kilogram. Man försökte också inom
tullkomitén, om det icke skulle vara möjligt att åstadkomma någon
klassificering af de olika slags varor, som ingå under denna rubrik,
-men det befans stöta på helt och hållet oöfvervinneliga tulltekniska
svårigheter att behandla de olika glassorterna olika. Man måste derför
öfvergifva den tanken och slog i stället in på den medelvägen att man
föreslog en tullsats af 60 öre per kilogram. Jag tror således, att det
fins goda skäl att bibehålla denna tullsats, och ber derför, herr talman,
att få yrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag. ''

Herr J. H. G. F r e d h o 1 m: Jag redogjorde endast för ett slag af de
glasvaror, som hänföras under rubriken »glas, andra slag», och nämde
nästan ingenting om servisglas. Den senaste talaren yttrade, hvilket
också är med verkliga förhållandena fullt öfverensstämmande, att för
denna del af glas behöfves blott, den tull, som nu är gällande. Detta är
äfven min åsigt, ty den nuvarande tullen är fullt tillräcklig och mer än
betryggande. Af de sämre slagen servisglas eger ingen införsel rum, och för
det bättre servisglaset hålla våra glasbruk samma priser, som fabrikerna
i utlandet. Återstår då endast den tredje gruppen, som jag benämde
lyxglas. Om tullens betydelse för denna grupp af »glas andra slag»
torde emellertid hvarken den senaste talaren eller jag kunna bilda oss
någon mening, då vi ju på grund af statistikens bristfällighet äro fullkomligt
urståndsätta att bedöma, huru stor införseln är af detta särskilda
slag. Jag för min del är dock fullt öfvertygad, att införseln af
lysglas omfattar endast en obetydlig del af det varuvärde, 962,000
kronor, som hela denna grupp representerar. Att således endast för
lyxglasets skull åsätta eu betydlig tull på nödvändighetsvaror af förenämda
slag kan väl icke anses vara lämpligt.

Herr Peterson i Boestad: Jag skall endast be att få till

protokollet antecknadt, att jag yrkar bifall till Kongl. Maj:ts förslag i
denna punkt.

Lördagen den 7 Maj, f. m

N:o 39.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, afslog kammaren
utskottets hemställan och biföll reservationen.

Punkten 27.

Bifölls.

Punkten 28.

Bör Handskar, alla slag, hvilken artikel nu drager en tull af 1 ^n9- tullen A
krona 80 öre pr kilogram brutto, hade Kongl. Maj:t föreslagit tull- mn SMr''
förhöjning till 6 kronor per kilogram, likaledes brutto; och hemstälde
utskottet, att Kiksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t sålunda
föreslagit.

Andra Kammarens ledamöter i utskottet hemstälde deremot i
afgifven gemensam reservation:

att tullsatsen för Handskar, alla slag, måtte bestämmas till 3
kronor per kilogram.

Herr Johansson i Noraskog yttrade: Jag skall be att på de skäl,

som äro i reservationen anförda å sid. 91 i betänkandet, få hemställa, att
denna tullsats, som nu är 1 kr. 80 öre, måtte höjas till 3 kr. och icke
till 6 kr., såsom Kongl. Maj:t föreslagit. Reservanternas hemställan
lyder i korthet så: »att tullsatsen för Handskar, alla slag, måtte bestämmas
till 3 kronor pr kilogram». Jag anhåller, herr talman, om
proposition å detta yrkande.

Vidare anfördes ej. Med afslag å utskottets hemställan bifölls
reservationen.

Under punkten 29 hemstälde utskottet, att tulltaxans bestämmelser Ang. tullen å
i fråga om artikeln Hattar måtte erhålla följande förändrade lydelse: hattar.

* Hattar:

fruntimmers-, med blommor, plymer eller spetsar

monterade, alla slag,................................. 1 st. 4 kr.

andra slag, färdiga eller halffärdiga:

af hel- eller halfsiden, felbhattar inberäknade 1 st. 2 kr.
af vaxduk; äfvensom oljade hattar eller s. k.

sydvester ....................................... 1 st. 40 öre,

af annat ämne:

försedda med foder, svettrem eller band 1 st. 60 öre,
utan något af dessa tillbehör ............... 1 st. 40 öre.

Anm. 1. Äro hattarno sammansatta af flera matorialier, förtullas de såsom
hattar af det ämne, hvaraf de hufvudsakligen bestå.

Anm. 2. S. k. filtstampar, synbarligen ämnade till hattar, förtullas såsom hattar.

N:o 39.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Ang. tullen å Häremot både reservation anmälts af herrar Lithander, Almström
hattar. ocb Buren, hvilka yrkat bifall till de af Kongl. Haj:t för ifråga (Forts.

) varande artikel under rubriken 198 föreslagna tullsatserna.

Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:

Herr Swartling: Jag anhåller att på de skäl, som af utskottets
ledamöter från Första Kammaren blifvit i deras reservation anförda, få
yrka afslag på utskottets hemställan och bifall till Kongl. Haj:ts förslag.

Herr Johansson i Noraskog: Jag skall deremot be att på de

skäl, som utskottet i föreliggande betänkande anfört, få yrka bifall till
utskottets hemställan i denna punkt.

Härmed var öfverläggningen slutad. Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 30—32.

Biföllos.

Punkten 33.

Ang. tullen å Under artikeln Hudar och Skum hade Kongl. Haj:t föreslagit till

hudar och en början, att tullen å sulläder och bindsulläder måtte höjas från 24
'''' s~ öre till 40 öre per kilogram, samt att till pelsverk ej hänförliga hudar

och skinn, beredda, andra slag, som — med undantag af hvitgarfvade
och sämskade skinn — nu draga en tull af 47 öre per kilogram, måtte
underkastas tullförhöjning till 65 öre per kilogram.

I mom. a) hemstälde utskottet, att hvad Kongl. Maj:t i fråga om
sulläder och bindsidläder sålunda föreslagit måtte af Riksdagen godkännas.

Utskottsledamötcrna från Andra Kammaren hade deremot i afgifven
gemensam reservation hemställt:

att tullsatsen för Hudar och skinn, ej hänförliga till pelsverk,
beredda: sulläder och bindsulläder måtte bibehållas vid 24 öre per
kilogram.

Efter uppläsande häraf yttrade:

Herr Johansson i Noraskog: För att icke onödigtvis upptaga
kammarens tid genom anförande af de motiv, som reservanterna vid
denna punkt anfört, skall jag inskränka mig till att yrka, att kammaren
måtte bifalla reservanternas hemställan, »att tullsatsen för Hudar och

Lördagen den 7 Maj, f. m.

}T:o 39.

Skinn, ej hänförliga, till pelsverk, beredda: sidläder och bindsulläder Ang. tullen å

måtte bibehållas vid 24 öre per kilogram». hudar och

skinn (ej pcls Herr

Swartling: På grund af hvad som blifvit af tullkomitén (Forts)

anfördt, skall jag be att få yrka bifall till utskottets hemställan i denna
punkt

Med afslag å utskottets hemställan biföll kammaren reservanternas
yrkande.

Under mom. b) hemstälde utskottet, att jemväl Kongl. Maj:ts förevarande
förslag beträffande Hudar och Skinn, ej hänförliga till pelsverk:
beredda, andra slag, måtte bifallas.

Äfven häremot hade Andra Kammarens ledamöter i utskottet reserverat
sig och hemstält: att tullsatsen för Hudar och Skinn, ej hänförliga
till pelsverk, beredda: andra slag, jemväl måtte bibehållas vid
nu gällande belopp eller 47 öre per kilogram.

I fråga härom anförde nu:

Herr Johansson i Noraskog: Äfven i denna punkt skall jag

anhålla om afslag å utskottets hemställan och bifall till reservanternas
förslag, »att tullsatsen för Hudar och Skinn, ej hänförliga till pelsverk,
beredda: andra slag, jemväl måtte bibehållas vid nu gällande belopp
eller 47 öre per kilogram.»

Herr Swartling: Jag ber att få yrka bifall till den föredragna
punkten.

Kammaren biföll reservanternas yrkande, jemväl i denna del.

Punkten 34.

Mom. a).

Bifölls.

Under mom. b) hemstälde utskottet: att den i rubriken 215 för
beredda pelsverk: hopsydda skinn etc., andra slag, af Kongl. Maj:t
föreslagna förhöjda tullsats, 3 kronor per kilogram, måtte af Riksdagen
godkännas.

I afgifven gemensam reservation hemstälde deremot Andra Kammarens
utskottsledamöter, att tullsatsen för pelsverk, beredda: hopsydda
skinn samt delvis arbetade eller fidlfärdiga persedlar med pelsverk till
öfvertyg eller foder, andra slag måtte bibehållas vid 2 kronor per
kilogram.

NT:o 39.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Ang. tullen å Herr Johansson i Noraskog begärde ordet och yttrade: Jag
skirm''t °vels tillåta mig hemställa, att kammaren ville med afslag å utskottets

S I”rerfjPe*"hemställan bifalla hvad reservanterna föreslagit, nemligen »att tullsatsen
(Forts) tor pelsverk, beredda: hopsydda skinn samt delvis arbetade eller fullfärdiga
persedlar med pelsverk till öfvertyg eller foder, andra slag
måtte bibehållas vid 2 kronor per kilogram.» *

Vidare anfördes ej. Reservanternas hemställan bifölls.

Punkten 35.

Mom a).

Bifölls.

Ang. tullen å I mom b) hemstälde utskottet, att hvad Kongl. Maj:t under rubriken
225 föreslagit måtte af Riksdagen godkännas.

Utskottsledamöterna från Andra Kammaren hade häremot reserverat
sig och hemstält:

»att för Hängslen, äfvensom Bälten, Strumpeband, Klädningsoch
Armhållare med flere dylilca persedlar eller delar deraf, andra
slag, derunder inbegripna äfven sådana af silke, hvari kautschuk eller
likartadt ämne ingår, stadgas en tull af 75 öre per kilogram».

I fråga härom anförde:

Herr Johansson i Noraskog: Jag skall be att på de skäl,

som i reservationen å sid. 94 äro anförda, få hemställa, att kammaren
ville besluta, »att för Hängslen, äfvensom Bälten, Strumpeband, Klädnings-
och Armhållare med flere dylika persedlar eller delar deraf,
andra slag, derunder inbegripna äfven sådana af silke, hvari kautschuk
eller likartadt ämne ingår, stadgas eu tull af 75 öre per kilogram.»

Herr Swartling: Då hängslen ju i allmänhet äro tillverkade af
band och bandtullen är 1 kr. 75 öre per kilogram, synes det mig
oegentligt att sätta den nu ifrågavarande tullsatsen så lågt som till 75 öre.

Jag ber derför att få yrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag.

Herr J. H. G. Fredholm: Jag ber att endast få fästa uppmärksamheten
på hvad reservanterna redan påpekat, nemligen att i
hängslen ingår äfven annat material än band, såsom beslag och läder,
hvarför det blott af detta skäl ej torde vara lämpligt att tullbehandla
denna artikel på samma sätt som band.

Vidare yttrades ej. Med afslag å utskottets hemställan biföll kammaren
reservationen.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

N:o 39.

Punkten 36.

Mom. a).

Bifölls.

Under mom b) hemstälde utskottet, att rubriken 230 måtte gifvas Ung. tullen &
följande förändrade lydelse: instrumenter.

»Instrument er:

optiska, ej specificerade, derunder inbegripna kikare, glasögon och

infattade optiska glas; barometrar och termometrar 1 kg. 2 kr.»

Andra Kammarens ledamöter i utskottet hemstälde deremot! afgifven
reservation:

att tullsatsen för Instrumentera optiska. ej specificerade, derunder
inbegripna kikare, glasögon och infattade optiska glas'', barometrar och
termometrar måtte bestämmas till 1 krona per kilogram.

Efter föredragning af utskottets hemställan anförde

herr Johansson i Kor askog: Vid granskning af tullkomiténs
betänkande hafva embetsverken erinrat, huru som införseln af de till
rubriken Instrumenter, optiska, hänförliga artiklar hufvudsakligen omfattade
simpla och billiga varor, samt med anledning häraf ansett, att
tullsatsen icke borde sättas högre än 1 krona per kilogram.

Instämmande i denna embetsverkens åsigt, hemställa bevillningsutskottets
ledamöter från Andra Kammaren:

»att tullsatsen för Instrumenter, optiska, ej specificerade, derunder
inbegripna kikare, glasögon och infattade optiska glas; barometrar och
termometrar måtte bestämmas till 1 krona per kilogram»; till hvilken
hemställan jag yrkar bifall.

Vidare yttrades ej. Kammaren biföll utskottets hemställan med
den förändring, att tullsatsen för ifrågavarande artiklar bestämdes, i
öfverensstämmelse med reservationen, till 1 krona per kilogram.

Punkterna 37 och 38.

Biföllos.

Punkten 39.

Lades till handlingarne.

X:e 35).

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Punkterna 40 och 41.

Biföllos.

Punkten 42.

Aug. tullen å Under rubriken 274, Kautschuk, etc., arbetad, andra slag etc.,
kautschuk, föreslog Kongl. Maj:t tullförhöjning från 1 krona till 1 krona 20 öre per
kilogram, och hemstälde utskottet, att hvad Kongl. Haj:t under förevarande
rubrik föreslagit måtte af Riksdagen godkännas.

I en vid punkten fogad reservation hemstälde deremot utskottets
ledamöter från Andra Kammaren:

att tullsatsen för Kautschuk etc., arbetad, andra slag, ej specificerade,
härunder inbegripna skodon och i trähylsa infattad kautschuk,

måtte bibehållas vid 1 krona per kilogram .

Efter föredragning af punkten anförde

herr Johansson i Noraskog: Jag skall tillåta mig att med
yrkande om afslag å utskottets förslag i denna punkt hemställa om
bifall till reservanternas förslag,

»att tullsatsen för Kautschuk etc., arbetad, andra slag, ej specificerade,
Härunder inbegripna skodon och i trähylsa infattad kautschuk,

måtte bibehållas vid 1 krona per kilogram».

Herr Erikson i Rydboholm: Jag skall deremot yrka bifall till

utskottets förslag.

På sista tiden ha i vårt land uppstått nya fabriker för tillverkning
af kautschuk, och det kan ju hända, att de behöfva skydd. Om Sverige
vore ett rikt land såsom England och Tyskland och icke hade att i
denna branch befara någon afsevärd utländsk konkurrens, skulle jag
inte hafva någonting emot att den gamla tullsatsen bibehölles. Hen
nu hafva ju de svenska gummifabrikerna mycket farliga konkurrenter
i de ryska. Under sådana omständigheter synes det mig, att det bör
vara vår uppgift att skydda denna uppblomstrande industri från svårigheten
att arbeta under alltför ogynsamma tullförhållanden.

Jag ber derjemte att få betona, att, sedan de nya fabrikerna i vårt
land kommit i full gång, priset på denna nödvändighetsvara antagligen
kommer att falla i stället för att stiga, hvilket möjligen skulle kunna
tänkas inträffa, om tullen höjdes.

Jag skall, som sagdt, tillåta mig att yrka bifall till utskottets förslag
i denna punkt.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

N:o 39.

Herr Jansson i Krakerud: Den siste ärade talaren yrkade bifall

till utskottets förslag, emedan han antcg, att det torde hända, att dessa
fabriker behöfva en höjd tullsats. Detta yttrande påminde mig om diskussionen
i utskottet. Jag frågade de herrar utskottsledamöter, som
ville höja den ifrågavarande tullsatsen 1 krona till 1 krona 20 öre, om
de hört, att fabrikerna begärt att få tullförhöjning, och de sålunda hade
något skäl att antaga, att de behöfde det. Men då svarades det, att
derom visste de ingenting alls. Dessa fabriker hade icke inkommit med
någon sådan anhållan. Men de trodde ändå, att det skulle vara till
nytta för nämnda fabriker, om man höjde denna tullsats.

Jag ville nämna detta för att gifva en illustration på, huru det
går, då man skall utreda tullförhållanden endast på en tulltro, om jag
får använda det uttrycket, utan att det minsta reflektera öfver, huruvida
de ifrågasatta åtgärderna äro nyttiga och behöfliga eller icke.

Jag skall icke längre upptaga kammarens tid, men då förhållandet
är, att man från de personer, som yrkat förhöjning af denna tullsats’
icke hört ett enda skål, och ej heller ifrågavarande fabriker inkommit
med begäran om något dylikt »ålderstillägg», kan jag icke begripa, hvad
det finnes för motiv för tullförhöjningen.

På grund deraf yrkar jag afslag å utskottets hemställan och bifall
till reservationen.

Herr J. H. G. Fredholm: Den talare, som näst efter bevill ningsutskottets

vice ordförande hade ordet, yttrade, att här förelåg
anledning att höja tullen å ifrågavarande artikel till det belopp, som
Kongl. Maj:t föreslagit. Anledningen dertill skulle vara den, att
här i landet uppstått ett par nya fabriker för tillverkning af guttaperkagaloscher.
Denna omständighet synes mig emellertid snarare böra föranleda
Riksdagen att bibehålla den tullsats, som förut varit gällande.
Ty det är med kännedom om denna tullsats, som dessa fabriker inrättat
sin verksamhet, och genom att höja den ifrågavarande tullsatsen skulle
man alltså rubba en af de grunder, hvarpå fabrikerna baserat sina kalkyler.
Ur skyddets synpunkt tyckes mig detta så mycket mera vara
att fästa afseende vid, om, såsom samme talare förutsåg, effekten af en
förhöjning i tullen skulle blifva den, att, när fabriken komme i gång
prisen efter all sannolikhet bomma att falla i stället för att stiga. I
detta fall, då fråga är om en sådan nödvändighetsvara som galoscher
synes det mig så mycket mindre förefinnas någon anledning att ifrågasätta
en tullförhöjning, som redan den nuvarande tullsatsen uppgår till
25 å 35% af varans värde.

Herr talman, jag skall anhålla att få yrka bifall till reservanternas
förslag.

Herr Erikson i Rydboholm: Gent emot herr Janssons ytt rande

ber jag att få erinra, att på den tiden, då tullkomitön arbetade,
dessa fabriker ännu icke voro i gång och således icke kunde inkomma
med någon begäran om förhöjning af den ifrågavarande tullsatsen.

Andra Kammarens Prat. 1S!)2. N:o SO.

ting. tullen
kautschuk.
(Forts.)

N:o 39.

Ang. tullen
kautschuk.
(Forts.)

Ang. tullen t
kemiskt-tekniska
preparater.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Hvad åter angår herr Fredholms påstående, att, om fabrikerna
skulle komma att sälja sina artiklar till billigare pris än de nu gällande,
de icke skulle vara i behof af någon tullförhöjning, ber jag att å nyo
få påpeka, att de hafva mägtiga konkurrenter i tillverkningen af detta
fabrikat i Ryssland, och jag hoppas derför, att kammaren icke måtte
instämma i herr Fredholms uttalande.

Den ryska fabriken, är nemligen baserad på en tillverkning af omkring
20,000 par om (lagen. Den afsätter omkring 10 procent af sin
tillverkning i Sverige. Naturligtvis är det en mycket enkel sak för
den fabriken att endast för att nedtrycka en konkurrent i ett land, der
den förut haft afsättning, kasta in varan hit i marknaden för en spottstyfver.
Det är på den grunden jag anhåller om kammarens medverkan
till skydd mot ett dylikt tillvägagående.

Jag yrkar fortfarande bifall till utskottets förslag.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad samt herr talmannen
till proposition upptagit de olika yrkandena, biföll kammaren
reservanternas hemställan.

; Punkten 43.

Under rubriken 276, Kemiskt-tekniska preparater, ej specificerade,
hade Kongl. Maj:t, sedan dock rubrikens omfång blifvit betydligt
inskränkt, föreslagit tullförhöjning från 5 till 15 procent af varuvärdet.

Utskottet hemstälde,

att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit måtte af Riksdagen bifallas.

Andra Kammarens ledamöter hade häremot reserverat sig och
hemstälde

att tullsatsen under rubriken Kemiskt-tekniska preparater, ej
specificerade, måtte bibehållas vid 5 procent af varuvärdet.

Sedan utskottets hemställan upplästs, anförde:

Herr Johansson i Noraskog: Jag skall be att, med åberopande

af de skäl, som i reservanternas framställning finnas anförda, fa hemställa
om afslag på den föreslagna tredubblingen af den nuvarande tullsatsen
och bifall till reservanternas förslag, som innehåller, »att tullsatsen
under rubriken Kemiskt-tekniska preparater, eg specificerade, matte
bibehållas vid 5 procent af varuvärdet».

Herr Sw artlin g: Då den af utskottet föreslagna tullsatsen icke

kan komma att hafva något inflytande på andra näringsgrenar, torde
det vara skäl att bifalla utskottets hemställan derom. Derigenom kunde

Lördagen den 7 Maj, f. m.

M:r 39.

något understöd beredas åt den kemiskt-tekniska industrien. Enligt Ang. tullen å
mitt förmenande har man skyldighet att göra det äfven ur den syn- kemiskt-tekpunkten,
att, då man bekostar dyrbara tekniska läroverk och derupp- mska PrePa''
fostrar personer i dessa ämnen, bör man se till, att det finnes plats
for dem och således uppmuntra näringslifvet så mvcket sig göra låter.

Jag yrkar således bifall till utskottets förslag. ''

Herr J. H. Of.^Fredholm: Jag skall be att få fästa Kammarens
uppmärksamhet derpå, att denna rubrik: ■»Kemiskt-tekniska preparaten i
nu föreliggande^ förslag till tulltaxa har eu helt annan betydelse än den
haft i de föregående; och detta derför att man från de artiklar, som förut
innefattats under denna rubrik, afsöndrat en hel del kemiskt-tekniska
preparater och satt dem under särskilda rubriker. Således har den
föreslagna tullsatsen icke den betydelse, som den nästföregående talaren
förmenade, eller att man genom en förhöjd tull skulle bereda hela
den kemiskt-tekniska industrien ökadt tullskydd. De allra förnämsta
delarne af dei^ kemiskt-tekniska industrien äro, som sagdt, afsöndrade.
Det lilla som återstår är icke specificeradt; man kan således icke så
noga såga, hvad det omfattar. Men det är ju möjligt, att just detta
utgör råämnen vid andra tillverkningar, eller ingår som ingredienser
deri. Man skulle alltså, genom att besluta en så stor förhöjning
som ifrån 5 till 15 procent af varuvärdet, kunna högst menligt träffa
industrigrenar, som man icke känner. Klokast och rådligast synes
derför vara att bibehålla den tull, som nu är gällande. Sedan allt
som afsöndrats kommit under sina särskilda rubriker, får man framdeles
se, huru mycket som kommer att införas under namn af kemiskttekniska
preparater.

Jag anhaller följaktligen om bifall till reservationen.

Härmed var öfverläggningen slutad. Med afslag å utskottets hemställan
biföll kammaren reservationen.

Punkten 44.

I denna punkt hemstälde utskottet,

att ^rörande tullbehandlingen af gångkläder och sydda hushållspersedlar
måtte i taxan införas följande bestämmelser:

Ang. tullen å
kläder.

»Kläder, ej specificerade:

klädespersedlar af linne eller bomull samt delar af sådana, äfvensom
sydda hushållspersedlar, alla slag, såsom duktyg, handdukar, lakan, örngått,
gardiner med flera dylika, äfven då sådana klädes- och hushållspersedlar
eller delar deraf äro med broderier försedda; förtullas med
50 procents förhöjning i den tull, som är bestämd för tyget, hvaraf
klädes- eller hushållspersedeln hufvudsakligen består.

>T:o 39.

Lördagen don 7 Maj, f. m.

Ang. tullen
kläder.
(Forts.)

Amu. Utgöres sömnaden endast af fållning och kantning, utgår
tullförhöjningen med blott 10 procent af den för tyget bestämda tull.

gångkläder och andra klädespersedlar, af annat ämne än linne
eller bomull, samt delar af sådana:

försedda med broderier, fransar, snörmakerier, spetsar eller blonder eller
med foder, som drager högre tull än det tyg eller ämne, hvaraf klädespersedeln
hufvudsakligen består; förtullas med 100 procents förhöjning
i den för sagda tyg eller ämne stadgade tull;

andra slag; förtullas med 50 procents förhöjning i tullen å det tyg
eller ämne, hvaraf klädespersedeln hufvudsakligen består».

Efter uppläsande häraf anförde

Herr grefve Hamilton: Yid denna punkt måste jag be att

några ögonblick få taga kammarens uppmärksamhet i anspråk.

Med allt erkännande af den vakenhet, omsorg och moderation, som
våra förtroendemän inom utskottet visat vid behandlingen af denna
kongl. proposition, vill jag dock ingalunda fördölja, ttt jag i ganska
många afseenden hyser en annan uppfattning än de. Men man måste
beklagligtvis i fall sådana som detta reducera sina ideal i praktiken.
Jag har derför ansett mig böra i allmänhet underordna mig deras omdöme,
så mycket hellre som jag tror, att äfven de ofta af nödtvång
måst reducera sina egna ideal. Men med afseende på föreliggande
punkt har jag dock trött, att man möjligtvis kunde hysa hopp att få
någon jemkning till stånd.

Redan vid remissen af den kongl. propositionen tillät jag mig uttala
mina betänkligheter bland annat emot den nu ifrågasatta tullförhöjningen,
emedan, med afseende å den stora import och beskaffenhet
af de varor, hvarom här är fråga, det syntes mig gälla en alltför tung
beskattning af nödvändighetsartiklar. Mina farhågor hafva till eu del
undanröjts, derigenom att utskottet, i stället för en tullförhöjning, med
afseende å ett visst slag af hithörande varor — det endast fållade och
kantade godset — föreslagit en tullindring. I andra afseenden qvarstå
dock mina betänkligheter. Utskottet har gjort äfven den ändringen
i Kongl. Maj:ts förslag, att gångkläder och andra klädespersedlar, af
annat ämne än linne eller bomull, samt delar af sådana, försedda med
broderier, fransar, snörmakerier, spetsar eller blonder eller med foder,
som drager högre tull än det tyg eller ämne, hvaraf klädespersedeln
hufvudsakligen består, skulle fcrtullas med 100 procents förhöjning i
den för sagda tyg eller ämne stadgade tull i stället för af Kongl. Maj:t
föreslagna 50 procent och nu gällande 20 procent. Med afseende å
detta förslag har jag af tulltjensteman hört framställas den farhågan,
att detta komme att föranleda en väsentlig förändring i tullbehandlingen.
Då tulltjenstemännen framdeles skulle blifva tvingade att uppacka och
undersöka hvarje plagg, för att se till, om derpå funnes broderier,
fransar, snörmakerier, spetsar eller blonder, komme tullbehandlingen af
dessa artiklar att kräfva så betydligt mera arbete att det vore fara

Lördagen den 7 Maj, f. m. 37 X:o 39.

■värdt, att flere tulltjensteman maste anställas, hvilket kanske korume att tullen å

kosta betydligt mer än hvad tullförhöjningen kan inbringa. kläder.

Vidare är det visserligen obestridligt, att bland de artiklar, som (Forts.)
sålunda skulle beskattas med 100 procents förhöjning, förekomma sådana,
hvilka på grund af sitt höga värde nog kunna bära en så betydlig
förhöjning; men lika obestridligt är det, att andra artiklar der förekomma,
för hvilka den är öfver höfvan hög. Emellertid lär väl detta
förslag hafva sin grund i den uppfattning angående lyxartiklars beskattning,
som gjort sig gällande inom utskottet. Jag delar visserligen
ingalunda denna uppfattning. Men jag vet allt för väl, att det icke är
lönt att deri söka åstadkomma en rubbning. Derför skall jag icke göra
någon invändning emot hvad som föreslagits i det andra stycket åt
den nu i fråga varande punkten. Af samma skäl skall jag ej heller göra
det ifråga om det första stycket. Men med afseende på det som föreslås
i det sista stycket, der det heter: »andra slag; förtullas med 50
procents förhöjning i tullen å det tyg eller ämne, hvaraf klädespersedeln
hufvudsakligen består», synes det mig, såsom om det skäl, som
åberopats för de andra förändringarna, icke skulle ega samma tillämplighet.
Beklagligtvis kunna med afseende på de olika slags varor, som
hänföras under rubriken kläder, icke åberopas några officiella uppgifter.
Allt går under eu rubrik. Man vet att importen af kläder
representerar för närvarande ett värde af 7 millioner kronor. Huru
mycket detta inbringar i tull, kan man icke säga. Ty på grund af
det sätt, hvarpå tullen utgår, kan det icke beräknas. Men att det är
ganska betydligt, derom är icke något tvifvel. Då man nu icke har
officiella uppgifter att stödja sig vid, har man således endast att gå till
de uppgifter, som kunna lemnas af importörer och tulltjensteman, och
jag har icke heller något annat att stödja mig på. Men enligt de
sammanstämmande uppgifter, jag erhållit, kommer den hufvudsakligaste
delen af denna import just på den sista nu ifrågavarande gruppen.

Derunder kommer visserligen äfven en del dyrare artiklar, men största
delen lär utgöras af tarfligare varor, såsom fruntimmerskappor och koftor
samt enklare manskläder af olika slag.

Man kan icke heller med fog påstå, att vår sömnadsindustri saknar
skydd, ty för närvarande är denna industri med afseende å sådana
kläder, som mest begagnas af den stora allmänheten, skyddad till den
grad, att någon import deraf icke kan ifrågakomma. Det synes mig då
vara ganska betänkligt att onödigtvis höja tullen ytterligare på de artiklar,
som nu kunna införas, i så hög grad, som här ifrågasättes. Jag
vill också fästa uppmärksamheten uppå, att det naturligtvis är mycket
lättare att, om så befinnes nödigt, höja en sådan tull än att sänka den,
ty är den en gång satt hög, och hafva nya industrier kommit till stånd
som stödt sig på denna höga tullsats, lära väl både frihandlare och
protektionister betänka sig, innan de sänka tullen. Nu har bevillningsutskottet
skilt dessa artiklar så, att man framdeles kan se, huru mycket
importeras af hvarje slag; och om det då skulle visa sig, att importen
af de i sista stycket omhandlade artiklarna stiger, så att den måste

N:o 39.

Ang. tullen
kläder.
(Forts.)

Lördagen den 7 Maj, f. in.

anses skada vår sömnadsindustri, kan man ju då höja tullen. Men att
nu i ett enda slag, så att säga i blindo, göra det i så hög grad som
här ifrågasatt, synes mig icke blott icke vara välbetänkt, utan obilligt.

Då emellertid, som sagdt, i denna grupp ingår eu del dyrbarare
varor, vill jag icke motsätta mig hvarje tullförhöjuing, men jag anser
alldeles tillräckligt att höja den nuvarande tullen med ytterligare 5
procent, så att för den sista gruppen inträder en förhöjning med 25
procent. Jag ber sålunda att få yrka bifall till utskottets förslag, med
ilen förändring, att talet 50 utbytes mot 25 och punkten alltså får följande
lydelse: »andra slag; förtullas med 25 procents förhöjning i tullen å
det tyg eller ämne, hvaraf klädespersedeln hufvudsakligen består».

Häruti instämde herr Wijkmider.

Herr Collander yttrade: Yid behandlingen af denna rubrik i

tulltaxan torde man erinra sig, att förut fans en gemensam tullsats af
20 procents förhöjning i tullen å det tyg, hvaraf klädespersedlarna
hufvudsakligen består. Nu har man ansett af vigt att skilja mellan de
persedlar, på hvilka mera arbete nedlagts, och sä kallade fållade eller
kantade sådana. Derom fans ingen meningsskiljaktighet inom utskottet,
att man icke borde för sistnämnda slag af persedlar nedsätta
den nu gällande tullsatsen, men då det föreslagits en så betydlig höjning
som nu är fallet för vissa dyrbarare, hög tull åsätta besättningsartiklar
och snörmakerier, var det nödigt att taga i öfvervägande, i hvad
mån detta kunde inverka på artikeln kläder. Utskottet fann då, att
den förhöjning af 50 procent för alla slag, som Kongl. Maj:t föreslagit,
icke var tillräcklig att skydda mot att det kunde, åsatt en persedel, införas
en dyrbarare besättning, som sålunda skulle draga lägre tull än
om besättningen infördes enbart. Det var likväl rätt svårt att genom
nöjaktig formulering af punkten särskilja dessa artiklar, och jag tror
icke heller, att det nu föreliggande förslaget är fullt tillfredsställande,
ty otvifvelaktigt kommer denna tullsats af 100 procents förhöjning att
drabba en del billigare artiklar, försedda med litet snörmakeri af enkelt
slag, men detta kan nu icke hjelpas.

Beträffande den sista gruppen kan jag gifva den siste ärade talaren
rätt deri, att icke något egentligt skäl finnes för eu förhöjning, isynnerhet
som hufvudartikeln för textilindustrien icke undergått någon
tullförändring. Detta har endast skett beträffande siden och dylikt.
Föreliggande förslag, har emellertid i viss mån tillkommit genom en
kompromisss inom utskottet, så att man skulle låta sista punkten vara
orörd, och ingen reservera sig deremot, oaktadt meningarne voro
ganska delade om lämpligheten deraf. Men skulle kammaren nu vilja,
på sätt den siste talaren föreslog, nedsätta tullen å gångkläder och
klädespersedlar af annat ämne än linne eller bomull, samt delar af
sådana, andra slag, till 25 procents förhöjning, har jag för min del
icke något att deremot erinra.

Lördagen den 7 Maj, f. in. 39 N:o 39.

Herr Olsson i Mårdäng: Då jag så val under föregående som Ang. tullen å

denna riksdag vid behandling af tullfrågan endast helt enkelt instämt • _
med någon talare och derigenom gifvit min mening tillkänna, och då 01 *•
jag i synnerhet under förra året derför haft åtskilligt obehag, ber jag
nu få öppet förklara, att jag fortfarande intager samma ståndpunkt beträffande
lifsmedelstullarne som förut. Jag har under många år sökt
pröfva hvad som framhållits både för och emot dessa tullar, både inom
och utom Riksdagen, och äfven förskaffat mig åtskillig utländsk litteratur
i öfversättning som afhandlar dylika frågor; men jag har likväl efter
moget öfvervägande funnit mig böra vidhålla min förra ståndpunkt i
ämnet. Då jag förra året reste upp till Riksdagen, väntade jag med
stort intresse att få höra några tillfyllestgörande skäl för i synnerhet
lifsmedelstullarnes nytta samt något bevis, som möjligen skulle kunna
rubba min åsigt, men något sådant fick jag icke höra, utan tvärt om
styrktes jag i min förra åsigt. Jag ber derför få tillkännagifva, att jag
äfven under denna riksdag röstat för nedsättning i lifsmedelstullarna
samt att jag äfven kommer att rösta mot hvarje höjning af tullen på
hvad jag anser vara lifsförnö den heter.

Jag skall också be att få anföra ett annat skäl, som är för mig
mycket bestämmande. I närheten af mitt hemvist bor en temligen
framskjuten skyddsvän, som varit uppstäld som riksdagsmannakandidat.
Han sade sig vara för ett måttligt skydd, dock endast under
förutsättning att icke derigenom den etta samhällsklassen skulle komma
att få en förmån på andra samhällsklassers bekostnad. Men vid
granskning af de olika rubrikerna i detta betänkande har jag, liksom
då det gälde lifsmedelstullarna, kommit till den slutsats, att det är
rent af omöjligt att säga, att icke i förevarande afseende den ^ena
samhällsklassen får betala för den andras förmåner. Under sådana förhållanden
har jag icke heller kunnat äfventyra att gifva mig in på
denna bana.

Hvad nu särskilt den föreliggande frågan angår, instämmer jag med
grefve Hamilton och yrkar bifall till hans förslag.

Herr J. H. G. Fredholm: Den förste talare, som hade ordet,

uttalade sin farhåga för att den sönderdelning, som utskottet föreslagit,
skulle för tulltjenstemännen komma att medföra ett så ökadt besvär, att
det till och med blefve nödvändigt att tillsätta ett större antal tjensteman.
Jag tror, att denna farhåga är temligen ogrundad, ty den sönderdelning,
som utskottet föreslagit, är icke farligare, än den som förekommer
i de danska och norska bestämmelserna om denna sak. I
Norge är det till och med föreskrifvet, att, om tyget är af olika sorter,
tulltjenstemännen skola undersöka det på 1/i meter i qvadrat . Det
är ju tydligt, att en sådan bestämmelse måste förorsaka mera besvär,
än om man blott skall undersöka, huruvida det är snörmakerier eller
broderier på tyget.

Hvad beträffar det förslag, som samme talare framstå!de om nedsättning
af tullen på gångkläder, andra slag, från de föreslagna 50 %

?f:o 39. 40 Lördagen den 7 Maj, f. m.

Ang. tullen å till 25 Jo utöfver tullen å det tyg, hvaraf de äro förfärdigade, så är ju
kläder. . nar mail) sås0m äfven han erkände, egentligen icke vet, hvad det är
(Forts.) för g|agg gångkläder, som komma att förtullas enligt denna bestämmelse,
vanskligt att afgöra, huruvida 25 Jo är lämpligare än 50 Jo. Inom utskottet
har man mycket funderat på hvilken siffra, som vore lämpligast,
och man har stannat vid 50 Jo. Jag vill icke påstå, att denna siffra
är den rätta. Jag tror tvärt om, att den är något för hög. Men jag
misstänker å andra sidan, att den siffra, som grefve Hämd ton föreslagit,
är något för låg.

Jag skall emellertid icke göra någon invändning mot hans yrkande.
Jag förmodar, att Första Kammaren antagit utskottets förslag om
50 Jo förhöjning. Skulle nu Andra Kammaren i öfverensstämmelse
med grefve Hamiltons yrkande rösta för en förhöjning af blott 25 %,
så blefve ju utskottet i tillfälle att ännu en gång taga denna punkt i
öfvervägande.

Herr Beckman: Till hvad grefve Hamilton yttrat vill jag endast
lägga en ytterligare hänvisning till det redan åberopade uttalandet inom
ett af de embetsverk, af hvilka utlåtanden infordrats. Reservanten, herr
Wsern, erinrade nemligen att redan införselns storlek gifver vid handen,
att det är en betydande mängd billiga varor, sådana som förbrukas af
stora samhällslager, som till landet införas.

För öfrigt vill jag, med erinran om hvad jag anförde vid debatten om
maskintullen, framhålla, att man i en sådan fråga som denna måste taga
hänsyn till billighet och till nationens rättsmedvetande, så att man icke
förhastar sig, när det gäller stora tullförhöjningar å varor, som förbrukas
af just den befolkning, som behöfver noga vända på hvarje penning den
ger ut.

Jag yrkar bifall till grefve Hamiltons förslag.

öfverläggningen förklarades härmed slutad. Kammaren biföll utskottets
hemställan med den af herr grefve Hamilton under öfverläggningen
föreslagna ändring.

Punkterna 45—47.

Biföllos.

Ang. tullen å Punkten 48.
koffertar.

Beträffande Koffertar, hvilken artikel icke är i gällande taxa upptagen,
föreslog Kong!. Maj:t, bland annat, att å koffertar, »andra slag»,
måtte sättas en tull af 60 öre per kilogram.

Utskottet hemstälde, att Riksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t
sålunda föreslagit.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

N:o 89,

I en vid punkten fogad reservation yrkade deremot utskottets
samtliga ledamöter från Andra Kammaren, att tullsatsen för Koffertar,
andra slag, måtte bestämmas till 30 öre per kilogram.

Efter föredragning af punkten anförde

herr Johansson i Noraskog: Jag tillåter mig anhålla, att

kammaren med afslag å utskottets hemställan måtte bifalla hvad reservanterna
föreslagit, nemligen att tullsatsen för Koffertar, andra^slag,
måtte bestämmas till 30 öre per kilogram.

Vidare yttrades ej. Med afslag å utskottets hemställan biföll kammaren
reservanternas yrkande.

Punkterna 49—55.

Biföllos.

Punkten 56. Ang. tullen å

lerjord, smf Under

rubriken 329 föreslog Kongl. Maj:t för Lerjord, svafvelsyrad, relsyradm.m.
äfvensom s. k. Alunkakor (Alumcakes) en tullsats af 1 krona per 100
kilogram.

Utskottet hemstälde, att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit måtte
af Kiksdagen bifallas.

Häremot hade reservation anmälts af herrar J. Johansson i Noraskog,
Andersson i Intagan, Collander, Ola Bosson Olsson samt friherre
von Schwerin, hvilka yrkat, att tullsatsen för Lerjord, svafvelsyrad,
äfvensom s. k. Alunkakor (Alumcakes) måtte bestämmas till 50 öre per
100 kilogram.

Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:

Herr Collander: Jag ber att få yrka bifall till den af4 utskotts medlemmar

jemte mig afgifna reservationen, hvari vi föreslagit, att tullsatsen,
som nu är 1 krona, måtte nedsättas till 50 öre per 100 kilogram.

Det är en vigtig näring, nemligen pappersindustrien, som i hög grad
är intresserad af en dylik nedsättning. Man har i allmänhet försökt att göra
ställningen för de tuilskyddade industrierna lättare genom att t, ex.
nedsätta tullen å de kemiskt-tekniska preparat, som för dem fordras.

Så äro t. ex. numera färgämnen fria, och å en del andra preparat har
man i samma syfte åsatt lägre tull. Nu är det för pappersindustrien,
som icke åtnjuter något skydd, af stor vigt, att den icke hämmas genom
för höga tullsatser på de i densamma använda råmaterialierna. Denna
tull om 1 krona per 100 kilogram utgör verkligen en ganska betun -

>'':o 89. 42 Lördagen den 7 Maj, f. m.

Ang. tullen agande tull, om man tager hänsyn till varuvärdet. Enligt för mig föreleyord,
svaf- {edda fakturor uppgick värdet af svafvelsyrad lerjord till i medeltal 7
velsyradm.m.^onoi ^ ^qq ^ och då är en tullsats af 1 krona en ganska hög procent.
,i orts.) Att den ifrågavarande tullen icke saknar betydelse, kan man för öfrigt
finna deraf, att af till Sverige årligen importerade 850,000 kilogram
700,000 användas i pappersfabrikationen.

Jag yrkar bifall till reservationen.

feerr Nyländer: Som berrarne finna, har utskottet föreslagit, att

den nuvarande tullsatsen å svafvelsyrad lerjord, 1 krona på 100 kilogram,
måtte bibehållas. Här är således icke fråga om införandet af
någon ny tullsats eller höjandet af någon redan befintlig, utan endast
om bibehållandet af den tullsats, som vi hafva.

Svafvelsyrad lerjord användes, såsom redan är nämndt, hufvudsakligen
af våra pappersfabrikanter, och desse hafva sjelfva till 1888 års
bevillningsutskott iörklarat, att de anse den nuvarande tullen rättvis
och ingalunda för hög. Jag håller derför före, att det ingalunda är
behöflig! att, såsom reservanterna föreslå, nedsätta denna tull till 50 öre
per 100 kilogram. Och hvad beträffar den fördel, som man förmenar
att pappersindustrien skulle vinna genom denna nedsättning, så berjag
att få påpeka, att den enligt hvad beräknadt blifvit blott skulle utgöra
Yso-öre per kilogram papper. Jag vågar derför hoppas, att kammaren i
denna punkt kommer att bifalla utskottets förslag, och detta så mycket mera,
som flere af denna kammares utskottsledamöter förenat sig om utskottets
hemställan.

Herr talman, jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Härmed var öfverläggningen slutad. Kammaren biföll utskottets
hemställan. •

Avig. tullen ä Punkten 57.
lervaror.

Under gruppen Lervaror hade Kongl. Maj:t föreslagit, att å de
hithörande, nu tullfria artiklarne rör och rördelar måtte sättas tull med
75 öre per 100 kilogram; och hemstälde utskottet, att Riksdagen måtte bifalla
hvad sålunda föreslagits.

Emot denna utskottets hemställan hade reservation anmälts af samtlige
utskottsledamötema från Andra Kammaren, hvilka hemstält, att de
under gruppen Lervaror upptagna artiklarne rör och rördelar måtte
förklaras tullfria.

Herr J. H. G. Eredholm erhöll på begäran ordet och yttrade:
På de af Andra Kammarens utskottsledamöter i deras vid denna punkt
fogade reservation angifna skäl skall jag anhålla, att de under under gruppen
Lervaror upptagna artiklarne rör och rördelar måtte förklaras tullfria.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

N:o 39.

Vidare anfördes ej. Med afslag å utskottets hemställan biföll kammaren
reservationen.

Efter föredragning vidare af punkten 58, innefattande utskottets Ang. tullen
hemställan i fråga om tullen å likörer, anförde: hkörer.

Herr Svensson från Karlskrona: Då utskottet i sitt betänkande

undantagit artikeln kaffe, naturligtvis i afsigt att, om det för statsregleringen
skulle visa sig behöflig!, höja denna tullsats, synes det mig
hafva varit skäl, att äfven artikeln likör hade blifvit undantagen. Bränvin
och spritvaror i allmänhet torde vara ett af de bästa skatteobjekten.

Af detta skäl skall jag, herr talman, anhålla, att denna punkt måtte
till utskottet återremitteras, så att utskottet får fria händer att, om
tillverkningsafgiften för bränvin skulle behöfva höjas, äfven kunna reglera
tullen å likör.

Herr Johansson i Koraskog: För min del skall jag anhålla

om bifall till bevillningsutskottets hemställan i denna punkt.

Det talades visserligen inom utskottet om att undantaga denna
punkt för samma ändamål som det undantagit kaffe och tobak. Men
då för en ytterligare tullförhöjning äfven måste förutsättas, att utskottet
skulle taga i ompröfning frågan om höjning af tillverkningsskatten å
bränvin, och utskottet icke kommit att tänka på den saken så tidigt,
att det kunnat fullständigt öfverväga en sådan förändring, ansåg utskottet
det icke heller nödvändigt att i denna punkt vidtaga någon
ändring. För Öfrig!'' tror jag mig veta, att, äfven om de föreslagna
tullförhöjningarne icke skulle komma att af Riksdagen beviljas, behofvet
icke är så stort, att det skulle erfordras att i detta fall gorå ett tillägg.

Jag tillåter mig derför hemställa, att Kammaren måtte bifalla, hvad
utskottet i denna punkt föreslagit.

Vidare yttrades icke. Utskottets hemställan bifölls.

Härefter föredrogos:

Punkterna 60 och 61, hvilka biföllos.

I ordningen förekom härnäst

Punkten 62 mom. b). Ang_ tuU å

jern- och stål

1 fråga om jern och stålgöten samt smältstycken föreslog Kong]. göten:
Maj:t bibehållande af gällande tullsats, 2 kronor per 100 kilogram.

Utskottet hemstälde under förevarande moment, att hvad sålunda
föreslagits måtte af Riksdagen godkännas.

N:o 39.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Ang. tull å
jern- och stålgöten.

(Forts.)

Ang. tull å
plåtar.

Häremot hade reservation anmälts af utskottets samtlige ledamöter
från Andra Kammaren, hvilka hemstält, att ifrågavarande artiklar måtte
förklaras tullfria.

Herr Johansson i Horaskog begärde ordet och yttrade: Jag tilllåter
mig anhålla om afslag å utskottets hemställan i denna punkt och bifall
till reservanternas förslag, att Jern- och stålgöten samt smältstycken
måtte förklaras tullfria.»

Tidare anfördes ej. Hed afslag å utskottets hemställan biföll kammaren
reservationen.

Mom. c).

Bifölls.

Mom. d).

Under rubrikerna 380 och 381 föreslog Kongl. Haj:t i fråga om
valsade eller smidda plåtar: slipade, polerade, målade, fernissade, lackerade,
emaljerade, äfvensom med tenn, zink eller annan oädel metall
öfverdragna, att desamma skola, då de ega en tjocklek af 1ji mm.
och deröfver, draga en tull af 6 kronor per 100 kilogram, samt då de äro
af mindre tjocklek, åtnjuta tullfrihet.

Utskottet hemstälde i förevarande moment, att hvad Kongl. Maj:t
sålunda föreslagit måtte af Riksdagen bifallas.

Andra Kammarens utskottsledamöter hemstälde deremot i afgifven
gemensam reservation, att i stället för de i Kongl. Haj:ts taxeförslag
törekommande rubrikerna 380 och 381, till hvilka utskottet yrkat bifall,
måtte i taxan införas tre särskilda rubriker af följande lydelse:

»C. Jern och Stål:

plåtar, valsade, eller smidda, äfven om de äro klippta, böjda, med hål
försedda eller hafva kanterna uppvikta:

slipade, polerade, målade, fernissade, lackerade, emaljerade, äfvensom
med zink och annan oädel metall, med undantag af tenn,

öfverdragna:

af 74 mm- tjocklek och deröfver.................. 100 kg. 6 kr.

af mindre tjocklek ................................................ fria,

med rent eller blyhaltigt tenn öfverdragna .................. fria».

Efter föredragning af utskottets hemställan anförde:

Lördagen den 7 Maj, f. m. 45 X:o 39.

Herr Johansson i Nora skog: I denna punkt skall jag be attmed Ang. tull å
afslag å Kongl. Maj:ts förslag få yrka bifall till reservanternas hemställan plåtar.
derom, att i stället för de i Kongl. Maj:ts taxeförslag förekommande (Forts.)

rubrikerna, 380 och 381, till hvilka utskottet hemstält om bifall, måtte
i taxan införas tre särskilda rubriker af ungefär samma innehåll, som
de nuvarande, nemligen:

»C. Jern och Stål:

plåtar, valsade eller smidda, äfven ovi de äro klippta, böjda, med hål
försedda eller hafva kanterna uppvikta:

slipade, polerade, målade, fernissade, lackerade, emaljerade, äfvensom
med zink och annan oädel metall, med undantag af tenn,

öfverdragna:

af yi mm. tjocklek och deröfver................. 100 kg. 6 kr.

af mindre tjocklek _.............................................. fris,

med rent eller blyhaltigt tenn öfverdragna .................. fria;»

och anhåller jag om proposition å detta mitt yrkande.

Vidare yttrades icke. Kammaren biföll reservanternas hemställan

Mom eg.

Bifölls.

Mom. f). Ang. tullen å

arbeten af

Beträffande arbeten af jern- och ståltråd upptog Kongl. Maj:ts för-Jern ocfl stålsåg,
näst efter rubriken 386, bland annat följande bestämmelse: tr^''

»linor, stängselduk och annan duk; beläggas med dubbla tullbelopppet
å tråden, hvaraf de äro förfärdigade».

Utskottet hemstälde under förevarande moment: att ifrågavarande
af Kongl. Maj:t föreslagna stadgande rörande tullbehandlingen af linor,
stängselduk och annan duk af jern- och ståltråd måtte godkännas allenast
med den ändring, att näst efter ordet »linor, skulle tilläggas orden
»stängsellinor deri inbegripna».

Samtlige utskottsledamöterna från Andra Kammaren hade häremot
reserverat sig och hemstälde: »att arbeten af jern- och ståltråd: linor,
stängsellinor deri inbegripna, stängselduk och annan duk förtullas med
50 procents förhöjning i den tull, som är bestämd för tråden, hvaraf
de äro förfärdigade.»

I fråga härom anförde:

Herr Johansson i Noraskog: Jag anhåller att, med afslag å ut skottets

hemställan i denna punkt, få yrka bifall till reservationen, som
innehåller, »att arbeten af jern- och ståltråd: linor, stängsellinor der t

N:o 39.

Lördagen den 7 Maj, f. in.

,/v

inbegripna, stängselduk och annan duk förtullas med 50 procents förhöjning
i den tull, som är bestämd för tråden, hvaraf de äro förfärdigade.
»

Vidare yttrades ej. Med afslag å utskottets hemställan biföll kammaren
reservationen.

Mom. g).

Bifölls.

Ang. tull å
gröfre gjutgods
af jern.

Under mom. h) hemstälde utskottet, att hvad Kong! Maj:t ifråga
om det gröfre gjutgodset af jern under rubrikerna 396—399 föreslagit
måtte af Riksdagen godkännas.

Äfven häremot hade af samtlige utskottsledamöterna från Andra
Kammaren afgifvits reservation, deri hemstälts:

att tullsatsen för artiklame gjutna balkar, eldstadsröster, hällar,
hd och vigter måtte bestämmas till 1 öre per kilogram;

att tullsatsen för spisar, ugnar, kaminer, kolonner, lyktstolpar,
staket, grafvårdar samt gjutna, icke med emalj eller annan ytbetäckning
försedda grytor, pannor, mortlar, krubbor och afloppstrattar måtte
bestämmas till 2 öre per kilogram;

att tullsatsen å bord, soffor, stolar, fotskrapor, spottlådor, portoch
dörr fyllningar, lyktarmar, press- och strykjern samt gjutna med
emalj eller annan ytbetäckning försedda grytor, pannor, mortlar,
krubbor och afloppstrattar måtte bibehållas vid 8 öre per kilogram; samt
att jemväl tullsatsen för kopiepressar, eldredskaps- och paraplyställ,
blomster ställningar, trädgårdsurnor, lmffe- och köttqvarnar, fruktskalnings-
och andra dylika för hushållsbehof afsedda maskiner måtte
bibehållas vid 15 öre per kilogram.

Herr Johansson i Noraskog begärde ordet och yttrade: Jag
ber att få yrka afslag å utskottets hemställan i mom. h) och bifall till
reservanternas förslag derom,

»att tullsatsen för artiklarna gjutna balkar, eldstadsr öster,
hällar, lod och vigter måtte bestämmas till 1 öre per kilogram;

att tullsatsen för spisar, ugnar, kaminer, kohnner, lyktstolpar,
staket, grafvårdar samt gjutna, icke med emalj eller
annan ytbetäckning försedda grytor, pannor, mortlar, krubbor
och afloppstrattar måtte bestämmas till 2 öre per kilogram;

att tullsatsen å bord, soffor, stolar, fotskrapor, spottlådor,
port- och dörrfyllningar, lyktarmar, press- och strykjern samt
gjutna, med emalj eller annan ytbetäckning försedda grytor,
pannor, mortlar, krubbor och afloppstrattar måtte bibehållas vid
8 öre per kilogram; samt

Nso 39.

Lördagen den 7 Maj, f. in.

att jemväl tullsatsen för kopiepressar, eldredskaps- och paraply- Ang. tull &
ställ, blomster ställningar, trädgårdsurnor, liaffe- och köttqvarnar, gröfre gjutfruktskalnings-
och andra dylika för hushållsbehof afsedda ma-90
skiner måtte bibehållas vid 15 öre per kilogram;» ''

och allt detta af den anledning, att kammaren beslutat bibehållande
af nu stadgad tullfrihet å tackjern.

Vidare anfördes icke. Kammaren afslog utskottets hemställan och
biföll reservationen.

Mom. i)—ni)

Biföllos.

Punkten 63. . Ang. tullen å

koppar in. m.

Under afdelningen 1)) Koppar m. m. innehöll Kongl. Maj:ts förslag,
i öfverensstämmelse med hvad tullkomitén förordat, bland annat
följande bestämmelser:

»Koppar och deraf med zink, tenn eller annan
oädel metall framstälda legeringar, såsom messing,
brons, nysilfver, britanniametall m. fl.:

arbetad:

plåt och andra ämnen för vidare bearbet -

ning; äfvensom bult och spik......... rör och rördelar..............................	1 kg.	5 öre.
1 kg.	10 öre.
tråd: förgyld eller försilfrad ..................	1 kg. 2	kr. 50 öre.
öfverspunnen uteslutande med silke, annat textilämne eller papper; tull-behandlas såsom Karkasser. öfverdragen på annat sätt; äfvensom elektriska ledningskablar ............	100 kr.	10 kr.
andra slag .................................	1 kg.	10 öre.»
sin förut omförmälda, inom Andra Kammaren väckta motion,

n:o 142, hade herr Z. Larsson från Upsala föreslagit följande tullsatser:

»kopparplåt under 10 mm. tjocklek
d:o 10 mm. tjocklek och deröfver

kopparrör, lödda........................

d:o solidt dragna...............

koppartråd, öfverdragen på annat sätt
d:o andra slag utan betäckning

10 öre pr kilogr.

15 » » »

12 » » »

15 » » »

S:o 89.

Ang. tullen å
koppar m. m.
(Forts.)

48 Lördagen den 7 Maj, f. m.

Under mom. a) af förevarande punkt hemstälde nu utskottet:

»att Riksdagen ville, med afslag å herr Larssons motion, för så
vidt den afser plåt och för af ifrågavarande metall, besluta den ändring
i hvad Kongl. Maj:t föreslagit, att i taxan skall, i stället för rubrikerna
408 och 409, införas en så lydande rubrik:

Koppar och deraf med zink, tenn eller annan oädel
metall framstälda legeringar, såsom messing, brons,
nysilfver, britanniametall m. fl.:

arbetad:

plåt och andra ämnen för vidare bearbetning,
äfvensom bult och spik samt rör och rördelar fria.»

Efter uppläsande häraf anförde:

herr Larsson från Upsala: Ehuru motionär, skall jag icke framställa
yrkande om bifall till motionen, och icke heller skall jag motivera
de förhållanden, som gifva ytterligare stöd för min åsigt, utan skall jag
inskränka mig till att endast yrka bifall till tullkomiténs och Kongl.

Maj ds förslag.

Herr J. H. G. Fredholm: Jag skall endast be att få göra kammaren
uppmärksam derpå, att, då man bestämmer tull på koppar, bestämmer
man äfven tull på »metaller, sammansatta», hvilket är en mycket större
och betydelsefullare grupp än koppar, så att tullförhöjning på artikeln
koppar äfven medför tullförhöjning på allt, som räknas till sammansatta
metaller, såsom messing, brons, nysilfver, brittaniametall, gul metall;
och förnämligast på arbeten af sådana ämnen.

Härmed var öfver!äggningen slutad. Kammaren biföll utskottets
hemställan. /

I mom. b) hemstälde utskottet:

»att Riksdagen måtte, med afslag å herr Larssons motion i hvad
den afser tråd af ifrågavarande metall, besluta, att i taxan skola, i
stället för hvad Kongl. Maj:t i ämnet föreslagit, införas följande förändrade
bestämmelser:

».Koppar och deraf med zink, tenn eller annan
oädel metall framstälda legeringar, såsom messing,
brons, nysilfver, britanniametall m. fl.:

arbetad:

tråd:

förgyld eller försilfrad _________________ 1 kg. 2 kr. 50 öre.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Nto 39.

»Koppar och deraf med zink, tenn eller annan
oädel metall framstälda legeringar, såsom messing,
brons, nysilfver, britanniametall m. fl.:

arbetad:
tråd:

öfverspunnen uteslutande med silke

eller annat textilämne .................. 1 kg. 1 kr.

öfverdragen på annat sätt; äfvensom

elektriska ledningskablar ........................ fria.

andra slag..................................... 1 kg. 10 öre.»

I fråga härom anförde

herr Larsson från Upsala: På samma skäl som i föregående

moment skall jag äfven här anhålla om bifall till Kongl. Maj:ts förslag.

Herr Johansson i Nora skog: Jag tillåter mig att yrka bifall

till utskottets hemställan i denna punkt. Den har tillkommit genom
kompromiss emellan Första och Andra Kammarens utskottsledamöter
och torde derför så mycket hellre böra bifallas.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 64— 71.

Biföllos.

Punkten 72.

Under rubriken 454 upptog Kongl. Maj:ts förslag en tullsats af 1 Ang. tullen å
krona 20 öre per kilogram för Nattsäclcar, Kappsäckar och Hattfodral. nattsäckar

Utskottet hemstälde:

att den för ifrågavarande artiklar sålunda föreslagna tullsats måtte
af Riksdagen godkännas.

I en vid punkten fogad reservation hemstälde deremot Andra Kammarens
samtlige ledamöter i utskottet: att tullsatsen för Nattsäckar,

Kappsäckar och Hattfodral måtte bibehållas oförändrad eller vid 50
öre per kilogram.

Efter föredragning af punkten yttrade

herr Johansson i Noraskog: Jag anhåller att, med afslag å utskottets
hemställan i denna punkt, kammaren måtte bifalla reservanternas
förslag derom, att den nuvarande tullsatsen »jemväl för
Andra Kammarens Prof. 1892. N:u 39. 4

Ang. tullen 4
koppar m. m.
(Forts.)

X:o 89.

Ang. tullen
portföljer.

Ang. tullen i
sadelmakarearbeten.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Nattsäckar, Kappsäckar och Hattfodral måtte bibehållas oförändrad
eller vid 50 öre per kilogram.»

Vidare anfördes icke. Med afslag å utskottets hemställan, biföll
kammaren reservationen.

Punkterna 73—78.

Biföllos.

Punkten 79.

För Portföljer, andra slag än af hd- och halfsiden, föreslog Kongl.
Maj:t en tull af 1 kr. 20 öre per kilogram, och hemstälde utskottet att
hvad sålunda föreslagits måtte af Riksdagen godkännas.

Samtlige utskottsledamöter från Andra Kammaren hemstälde deremot
i en vid punkten fogad reservation, att tullsatsen för Portföljer,
andra slag, måtte bestämmas till 1 krona per kilogram.

Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde

herr J. H. G. Fredholm: Jag skall be att få yrka bifall till

den af utskottsiedamöterna från denna kammare afgifna reservationen,
nemligen:

»att tullsatsen för Portföljer, andra slag, måtte bestämmas till 1
krona per kilogram.»

Vidare yttrades ej. Kammaren afslog utskottets hemställan och
biföll reservationen.

Punkterna 80—82.

Biföllos.

Punkten 83.

Under rubriken 525, Sadelmakar ear bet en, föreslog Kongl. Maj:t
tullsatsens bestämmande till 1 krona 20 öre per kilogram.

Utskottet hemstälde, att Kongl. Maj:ts förslag i denna del måtte
af Riksdagen bifallas; hvaremot utskottets samtlige ledamöter från Andra
Kammaren i afgifven reservation yrkat:

att tullsatsen för Sadelmakarearbeten, ej specificerade, med eller
titan beslag måtte bibehållas vid 50 öre per kilogram.

Nso 39.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Beträffande denna punkt anförde

Herr J. H. G. Fredholm: I denna punkt skall jag anhålla om
bifall till den af reservanterna från denna kammare afgifna reservationen,
att

»tullsatsen för Sadelmakarearbeten, ej specificerade, med eller utan
beslag måtte bibehållas vid 50 öre per kilogram.»

Vidare yttrades ej. Med afslag å utskottets hemställan bifölls
reservationen.

Punkterna 84—89.

Biföllos.

Punkten 90.

Beträffande artikeln Silke föreslog Kongl. Maj:t dels, under rubri- Ang. tullen å
ken 541, att rått, ofärgadt måtte åtnjuta tullfrihet, och dels, under råsilke.
rubriken 542, att färgadt eller blekt måtte draga en tull af 1 krona
per kilogram.

Under mom. a) af förevarande punkt hemstälde utskottet: att hvad
Kongl. Maj:t under rubriken 541 föreslagit måtte bifallas.

Emot denna utskottets hemställan hade reservationer afgifvits dels
af herrar J. Johansson i Noraskog, A. Andersson i Intagan, Arhusiander,
Collander, S. ÅL Olsson i Sörnäs, Bokström, J. H. G. Fredholm
och friherre von Schwerin, hvilka hemstält, att för artikeln silke:
rått, ofärgadt måtte bestämmas tull af 2 kronor per kilogram;

och dels af herrar Jansson i Krakerud och Ola Bosson Olsson,
hvilka för nyssnämnda artikel föreslagit en tullsats af 3 kronor per
kilogram.

Efter det utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde

Herr Johansson i Noraskog: Jag skall be att få fästa uppmärksamheten
uppå, att den föreliggande punkten varit föremål för rätt
mycken öfverläggning inom bevillningsutskottet, och att just med afseende
på det förslag^ som utskottet framstält och kammaren redan bifallit
angående tullen på sidenband och antagligen äfven gör angående sidenväfnader,
man har ansett att den förhöjning i tull på den färdiga varan,
som derigenom egt rum, ovilkorligen fordrar en förhöjning i tullen på
råsilke. Då Jag emellertid gjort mig underrättad derom, att det möter
åtskilliga svårigheter att här i kammaren framställa proposition å ett

If:o 89. 52 Lördagen den 7 Maj, f. m.

bestämt yrtande om bifall till den reservation, som vi ansett oss böra
i ämnet afgifva, stall jag med anmälan om detta förhållande sluta med
att icke framställa något yrkande i afseende å reservationen.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

Mom. b).

Bifölls.

Punkten 91.

Ang. tullen å För Skodon, ej specificerade, upptog Kongl. Maj:ts förslag följande
Skodon, bestämmelser:

»Skodon, ej specificerade:

af hel- eller halfsiden ........................

af yllefilt eller segelduk, med eller utan

lädersulor ....................................

af annan väfnad, äfvensom af saffians-,
karduans-, färgade, pressade eller lackerade

skinn ..........................................

med bottnar af trä, äfvensom becksöms och

sjöstöflar .................................

andra slag .......................................

1 kg. 6 kr.

1 kg. 1 kr. 50 öre.

1 kg. 4 kr.

1 kg. 60 öre.

1 kg. 2 kr.

Anm. 1. Nåtlade öfverdelar till skodon tullbehandlas såsom Skodon.

Anm. 2. Ingå i öfverdelar till skodon olika materialier, tullbehandlas
varan såsom skodon af det slag, för hvilket högsta tuliafgiften
är bestämd; skolande dock afseende ej fästas å foder, resårer och stroppband.

Anm. 3. För askar, papper och dylikt omslag äfvensom för inlägg
göres intet afdrag i vigten.»

Utskottet hemstälde:

»a) att tullsatsen för Skodon, eg specificerade: af hel- eller halfsiden
bestämmes till 9 kronor per kilogram;

b) att den under rubriken 545 af Kongl. Maj:t föreslagna tullsats,
1 krona 50 öre per kilogram, må bestämmas att gälla för Skodon, ej
specificerade: af annan väfnad än hel- eller halfsiden, med eller utan
lädersulor;

c) att tullsatsen för Skodon, ej specificerade: af saf flarn-, kar duans-,
färgade, pressade eller lackerade skinn höjes till 6 kronor per kilogram;

d) att tullen å Skodon, ej specificerade: med bottnar af trä, äfvensom
becksöms- och sjöstöflar nedsättes till 25 öre per kilogram; samt

e) att hvad Kongl. Maj:t i öfrigt rörande artikeln Skodon, ej specificerade,
föreslagit, måtte af Riksdagen bifallas.»

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Nso 89.

Mom. a).

Bifölls.

Mom. b.)

Emot utskottets hemställan i denna del hade reservation afgifvits
af utskottets samtlige ledamöter från Andra Kammaren, hvilka hemstält,
att tullsatsen för Skodon, ej specificerade: af annan väfnad än heleller
halfsiden, med eller utan lädersulor måtte bestämmas till 80 öre
per kilogram.

I fråga härom anförde nu

Herr Johansson i Noraskog: Jag skall be att, med anhållan

om afslag å utskottets hemställan i denna punkt, få yrka bifall till

reservanternas förslag, nemligen:

»afl tullsatsen för Skodon, ej specificerade: af annan väfnad än

hel- eller halfsiden, med eller utan lädersulor måtte bestämmas till 80

öre per kilogram».

Vidare yttrades ej. Med afslag å utskottets hemställan biföll kammaren
reservanternas yrkande.

Mom. c) och d).

Biföllos.

Mom. e).

Äfven häremot hade Andra Kammarens utskottsledamöter reserverat
sig under yrkande, att tullsatsen för Skodon, ej specificerade:
andra slag, måtte bestämmas till 1 krona per kilogram.

Herr Johansson i Noraskog begärde ordet och yttrade: Jag

anhåller, att kammaren icke måtte oförändradt bifalla hvad reservanterna
föreslagit, utan i stället på det sätt bifalla utskottets hemställan i
denna punkt:

»att tullsatsen å Skodon, ej specificerade; andra slag, måtte bestämmas
till 1 krona per kilogram.»

Vidare anfördes icke. Kammaren biföll utskottets hemställan i
detta moment med den förändring, att tullsatsen för Skodon, ej specificerade:
andra slag, bestämdes, på sätt reservanterna yrkat, till 1
krona per kilogram.

Punkterna 92 — 94.

Biföllos.

Ang. tullen å
Skodon
(Forts.)

N:o 39.

Punkten 95.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Ang. tullen
Sprutor.

Ang. tullen
Vin.

Med tillstyrkande af hvad Kongl. Maj:t i sådant afseende föreslagit
hemstälde utskottet under denna punkt, att nu gällande tull å sprutor,
brand- och trädgårds- äfvensom tillbehör, 10 procent af värdet måtte
bibehållas oförändrad.

Häremot hemstälde utskottets ledamöter från Andra Kammaren
i afgifven reservation, att ifrågavarande artiklar måtte förklaras tullfria.

Efter föredragning af punkten anförde

Herr Johansson i Noraskog: Jag tillåter mig att yrka afslag å

utskottets ifrågavarande hemställan och bifall till vår — utskottsledamöternas
ifrån Andra Kammaren — afgifna reservation, deruti yrkas:

»att Sprutor, brand- och trädgårds- äfvensom tillbehör måtte förklaras
tullfria.

Vidare yttrades ej. Kammaren biföll reservanternas hemställan.

Punkterna 96—102.

Biföllos.

Punkten 103.

Lades till handlingarne.

Punkterna 104—109.

Biföllos.

Punkten 110.

För Vin af till och med 25 procent alkoholhalt, på fat, större eller
mindre, föreslog Kongl. Maj:t en tull af 50 öre per kilogram. För vin
af enahanda alkoholhalt, inkommande på andra kärl, föreslogs en tull
af 1 krona 50 öre per liter för mousserande och 80 öre per liter för
icke mousserande.

Utskottet hemstälde under förevarande punkt, att hvad Kongl.
Maj:t sålunda föreslagit måtte bifallas.

Häremot hade reservation anmälts af herrar Collander och friherre
von Schwerin, hvilka hemstält, att åt taxans bestämmelser rörande vin
af till och med 25 procent alkoholhalt måtte gifvas följande, från
Kongl. Maj:ts förslag afvikande, lydelse:

Lördagen den 7 Maj, f. m.

N:o 89.

»Vin:

af till och med 25 procents alkoholhalt:

på fat, större eller mindre,..............

på andra kärl ..............................

Ang. tullen å
vin.

1 kilogram 30 öre (Forts.)

1 liter 65 öre».

Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:

herr friherre von Schwerin: Som herrarne veta, har den

vintull, som nu gäller och som under en lång följd af år varit gällande,
varit och är fortfarande inskränkt till ett belopp af 15 öre per liter för
vin utaf ända till 21 °/o alkoholstyrka, antingen det förekommer på kärl
eller buteljer; och för det vin, hvars alkoholhalt ligger mellan 21 och
25 %, är tullen faststäld till 30 öre per kilogram, när det förekommer
på fat, och till 65 öre per liter för vin på andra kärl. I dessa bestämmelser
göres ingen skilnad mellan mousserande och icke mousserande
viner. Nu har emellertid Kongl. Maj:t framlagt ett förslag att höja
vintullen, hvilket ju är rätt och billigt, då man betänker, att franska
handelstraktaten numera ej lägger något hinder i vägen för Riksdagens
fria bestämmanderätt. Det belopp, till hvilket tullen föreslagits böra höjas,
är emellertid enligt herr Collanders och min tanke alldeles för högt tilltaget.
När man skall höja en sådan tull, bör man se till, att man icke
bestämmer den till ett så högt belopp, att den kanske under vissa omständigheter
kommer att till statskassan inbringa mindre, än hvad som
skulle vara händelsen, om den bestämdes till ett måttligare belopp.

Kongl. Maj:t har föreslagit, att vin å fat skulle draga en tull mer
än tre gånger så hög som den nuvarande, och för vin å buteljer föreslagit
en tull, som i vissa fall skulle bli omkring fyra gånger så hög
som den hittills gällande. Dessutom har Kongl. Maj:t föreslagit att göra
en skilnad på mousserande och icke mousserande viner, en princip, som
hittills i Sverige icke varit tillämpad. Mine herrar, det är visserligen
sant, att en del mousserande viner äro dyrbara, men det fins en hel de!
sådana viner, som icke alls äro dyrbara, utan köpas för billigt pris, och
säkert är, att det icke finnes några mousserande viner, som gå upp till
det pris, som ofta betalas och begäres för vissa icke mousserande viner
på buteljer, t. ex. så kallade chåteauviner. Den föreslagna skilnaden
mellan mousserande och icke mousserande viner tror jag på grund häraf
icke vara tillfredsställande.

Jag har tillåtit mig att jemte herr Collander föreslå, att Riksdagen
måtte besluta att sätta ifrågavarande tull till det belopp,
som var bestämdt här i Sverige, innan den franska traktaten trädde
i kraft. Det var en tull, som nu skulle motsvaras af 30 öre per kilogram
för vin på fät och 65 öre pr liter för vin på buteljer. Som
herrarne finna, är detta en temligen stor förhöjning; men vi ha i detta
fall att stödja oss på både kommerskollegii och generaltullstyrelsens
yttrande, och dessutom på yttranden af 1882 års tullkomité och den
sedermera tillsatta differentialtullkomitön, hvilka båda enstämmigt yrkade
på det belopp, som af herr Collander och mig föreslagits. Herrarne

N:o 39.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Ang. tullen å skola betänka, att det är en hel del mousserande viner, som införas
vvn- utifrån och som säljas till billigt pris och äro af närande beskaffenhet.

(Torts.) jag nu jc]je tala om sa(]ana yiner, som användas för sjuka och i
våra lasarett och som i värde kanske stå till 60 ä 70 öre pr liter.

Att då vilja'' lägga på dem en tull, så hög som den Kong! Maj:t
föreslagit, synes obilligt. Men då jag vet, att reservationen icke har
någon utsigt till framgång i kammaren, vill jag afstå från yrkande om
bifall dertill. Jag har dock ansett mig böra göra detta meddelande.

Herr Sjö: Jag skall deremot yrka bifall till Kong! Maj:ts förslag.

Detta är icke för hög tull, tvärtom; den kunde vara bra mycket högre,
ja, jag vill till och med gå så långt, att jag skulle helst se, att importen af
sådana varor helt och hållet förbjödes. Jag tror, att den, som vill hafva
sådana varor som här är i fråga att förtulla, kan förskaffa sig dem inom
landet. Här finnas ganska många fabriker, som tillverka, efter hvad
sagts mig, rätt goda viner, hvadan jag i detta hänseende vill hafva
höga tullar å vin; men då man icke gerna kan hoppas på någon högre
tull än hvad här är föreslaget, yrkar jag bifall till Kong!. Maj:ts
förslag.

Herr J. H. G. Fredkolm: Jag vill icke upptaga till bemötande

hvad den förste talaren anförde, men då man har en tillverkningsafgift
af 50 öre på hvarje liter bränvin, torde det icke vara mer än rättvist
och billigt att åsätta samma skatt på vin. Utan att för öfrigt ingå på
lämpligheten af att sätta en ännu högre tullsats på vin, än den föreslagna,
hvilket, såsom påpekats, kan hafva sina olägenheter, tror jag att
det är bäst att bibehålla den siffra som här är föreslagen. Jag yrkar
derför bifall till utskottets förslag.

Herr Lasse Jönsson: Med anledning af talarens på

malmöbänken yttrande om de friska och goda viner, som importeras
hit, skall jag be att få uppläsa följande ur en stockholmstidning hemtade
upplysning.

»Den amerikanske konsuln i Bordeaux har sändt följande rapport
till regeringen i Washington:

’De af phylloxeran bland vinbergen i Bordeaux anstälda härjningarna
äro så stora, att drufskörden hvarje år betydligt aftager.

Detta är ett allmänt kändt sakförhållande, liksom det icke heller
är något nytt, att hälften af det vin, som utföres från Bordeaux, består
af blandningar af ungerska, spanska och italienska viner.

Dessa blandas med en tillräcklig mängd vatten, göras välluktande
med tillhjelp af kemiska essenser och säljas sedan såsom SévedeMédoc,
Bouquet Médocam o. s. v.

Hittills har det dock varit föga bekant, att den franska regeringen,
medan hon i Frankrike förbjuder försäljningen af förfalskade viner och
strängt öfvervakar lagens tillämpning i detta afseende, likväl aldrig inskrider
mot dem, som förfalska vin.

Lördagen den 7 Maj, f. m. 57 N:o 39.

På de franska tullstationerna äro visserligen anstälda skickliga ke- Ang. tullen &
mister, som ha till uppdrag att noga undersöka allt vin, som införes i
Frankrike, men de tillåta att de förfalskade sorterna, äfven om de äro 1 0 s-)
aldrig så skadliga och dåliga, utföras ur landet, ja, de gynna till och
med export, emedan de med nöje se att dessa viner komma ur landet,
då de gemenligen innehålla farliga ämnen.’

Konsuln anbefaller till sist de amerikanska myndigheterna att å
alla tullstationer anställa kemister för att hindra införseln af de skadliga
och dåliga franska vinerna.»

Jag önskar, att detta måtte inflyta i protokollet, på det att der icke
må stå utan gensaga det påståeneet, att det skulle vara en så stor förlust
att icke få in här i landet de förträffliga utländska vinerna.

Härmed var öfverläggningen i detta ämne slutad. Efter af herr
talmannen i sådant afseende gifven proposition biföll kammaren utskottets
hemställan.

Punkterna 111 och 112.

Biföilos.

Punkten 113.

Under gruppen Väfväder upptog Kongl. Maj:ts förslag under rubriken
666, för helsiden, guld- och silfvertyg derunder inbegripna, en
tullsats af 12 kronor och, under rubriken 667, för halfsiden- 4 kronor,
allt per kilogram räknadt; öfverensstämmande dessa tullsatser med de
af tullkomitén föreslagna.

Ang. tullen å.
väfnader
(siden-)

I mom- a) af förevarande punkt hemstälde emellertid utskottet:
att tullsatsen för de i rubriken 666 af Kongl. Maj:ts förslag till
tulltaxa upptagna slag af väfnader måtte bestämmas till 8 kronor per
kilogram.

Ordet begärdes af:

herr Ola Bosson Olsson, hvilken inom utskottet varit af skiljaktig
mening och nu yttrade:

På de skäl jag uttalade vid 5 punkten i detta betänkande rörande
sidenband, vill jag i denna punkt yrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag
om en tull af 12 kronor per kilogram för helsiden och 4 kronor per
kilogram för halfsiden.

Herr J. H. G. Predholm anförde: Äfven om det beslut kam maren

fattat i fråga om tullen på sidenband skulle föranleda dertill, att
denna tull af 12 kronor per kilogram skulle blifva Riksdagens beslut,
synes mig icke vara tillräcklig anledning till att äfvenledes höja tullen på

N:o 89.

Lördagen den 7 Maj, i m.

■Ang. tullen å sidenväfnader till detta belopp. Jag yrkar derför bifall till utskottets
V(liden) förslag om en tull af 8 kronor per kilogram.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

Mom. b).

Bifölls.

Punkten 114.

Ang. tullen å Beträffande Väfnader, ylle- upptog Kongl. Maj:ts förslag, bland
väfnader annat, under rubriken 668, för pressduk, äfvensom ändlös maskinfilt
{ylle-) j-Qr fabriksbehof en tull af 25 öre per kilogram.

Utskottet hemstälde,

att hvad sålunda af Kongl. Maj:t föreslagits måtte af Riksdagen
godkännas.

Utskottets samtlige ledamöter från Andra Kammaren hemstälde
deremot i afgifven reservation:

att jemväl den under ylleväfnader i rubriken 668 upptagna artikel
ändlös maskinfilt för fabriksbehof måtte förklaras tullfri.

Efter föredragning af punkten anförde

herr Johansson i Koraskog: Jag skall be att få yrka afslag å
utskottets hemställan och på samma gång bifall till hvad reservanterna
från Andra Kammaren hemstält, men dock med en liten ändring i detta
yrkande, så att det kommer att lyda på följande sätt:

att utskottets hemställan i hvad den angår ylleväfnader, under
rubriken 668, måtte bifallas med den ändring, att den deri upptagna
artikel »ändlös maskinfilt för fabriksbehof måtte förklaras tullfri».

Jag anhåller om proposition på detta mitt yrkande.

Vidare yttrades ej. Kammaren biföll det af herr Johansson nu
framstälda yrkande.

Punkten 115.

Ang tullen å I afseende å Väfnader af lin, hampa m. m. a) släta, tvåskaftade
väfnader (af och sådana kyprade, hvillcas hela yta är till väfnadssättet lilcartad (icke
lin m. m.) mönster väfd), satin eller atlasväfnad undantagen, föreslog Kongl. Maj: t,
under rubriken 671, för dem som på en yta af 1 centimeter i qvadrat
innehålla tillsammans högst 25 varp- och inslagstrådur, äfvensom all

Lördagen den 7 Maj, f. m.

N:o 89.

segelduk, en tull af 25 öre per kilogram, under rubriken 672, för dem, Ang. tullen å
som på en lita af 1 centimeter i qvadrat innehålla tillsammans mer vffna<1/;r W
än 25 till och med 35 varp- och inslagstrådar, 45 öre per kilogram , ''

och under rubriken 673, för dem, som på en yta af 1 centimeter i ^ ''

qvadrat innehålla tillsammans mer än 35 till och med 50 varp- och
inslagstrådar, 1 krona per kilogram.

Under mom. a) af förevarande punkt hemstälde utskottet, att
hvad Kongl. Maj:t under rubriken 671 föreslagit måtte bifallas.

Häremot hade utskottsledamöterna från Andra Kammaren reserverat
sig och yrkat: att tullsatsen för de under rubriken 671 i tulltaxeförslaget
upptagna artiklar måtte bestämmas till 20 öre per kilogram.

I fråga härom yttrade

herr Johansson i Noraskog: Jag ber att få yrka afslag å ut skottets

hemställan i denna punkt och bifall till Andra Kammarens utskottsledamöters
reservation, som innehåller:

»att tullsatsen för de under rubriken 671 i tulltaxeförslaget upptagna
artiklar måtte bestämmas till 20 öre per kilogram».

Vidare anfördes ej. Kammaren afslog utskottets hemställan och
biföll reservanternas yrkande.

I mom. b) hemstälde utskottet, att den under rubriken 672 af Kongl.
Maj:t föreslagna tullsats måtte godkännas.

Äfven härutinnan hade utskottets ledamöter från Andra Kammaren
hyst en afvikande mening och yrkat: att tulisatsen för de under ru briken

672 i tulltaxeförslaget upptagna artiklar måtte bibehållas vid
35 öre per kilogram.

Herr Johansson i Noraskog begärde ordet och yttrade:
Äfven i detta moment ber jag att få yrka afslag å utskottets hemställan
och bifall till reservanternas förslag derom:

»att tullsatsen för de under rubriken 672 i tulltaxeförslaget upptagna
artiklar måtte bibehållas vid 35 öre per kilogram.»

Herr Erikson i Rydboholm anförde: Jag skall deremot be att

få yrka bifall till utskottets förslag. Jag anser, att en tull af 45 öre
per kilogram är den rigtiga.

Härmed var öfverläggningen slutad. Reservationen bifölls.

N:o 39. 60 Lördagen den 7 Maj, f. m.

Ang. tullm å Under mom. c) hemstälde utskottet, att likaledes Kongl. Maj:ts för vafnader

(af s]ag unt[er rubriken 673 måtte bifallas.
lm m. m.) n

(Forts.)

I afgifven reservation hemstälde deremot utskottsledamöterna från
Andra Kammaren:

att tullsatsen jemväl för de under rubriken 673 i tulltaxeförslaget
upptagna artiklar måtte bibehållas oförändrad eller vid 90 öre per
kilogram.

Herr Johansson i Horaskog yttrade: Äfven i fråga om

moment c) skall jag be att få yrka afslag å utskottets hemställan och
bifall till reservanternas förslag derom:

»att tullsatsen jemväl för de under rubriken 673 i tulltaxeförslaget
upptagna artiklar måtte bibehållas oförändrad eller vid 90 öre per
kilogram.»

Vidare anfördes ej. Kammaren biföll reservanternas yrkande jemväl
i denna del.

Punkten 116.

Ang. tullen å X fråga om Väfnader, bomulls-, upptog Kongl. Maj:ts förslag, un(bumuMs-)
^er rubriken 678, för maskinfilt, ändlös för fabriksbehof, en tullsats
af 20 öre per kilogram, äfvensom, under rubriken 679, för segelduk en
tullsats af likaledes 20 öre per kilogram.

Utskottet hemstälde:

a) att hvad Kongl. Maj:t under rubriken 678 föreslagit måtte
bifallas;

b) att jemväl den under rubriken 679 af Kongl. Maj:t föreslagna
tullsats måtte godkännas.

Andra Kammarens ledamöter hade häremot reserverat sig och
yrkat:

a) att jemväl den under bomidlsväfnader i rubriken 678 upptagna
artikel maskinfilt, ändlös för fabriksbehof, måtte förklaras tullfri; och

b) att tullsatsen för den under bomullsväfnader i rubriken 679
upptagna artikel segelduk måtte bestämmas till 15 öre per kilogram.

Efter föredragning till en början af mom. a) af utskottets hemställan
yttrade

Lördagen den 7 Maj, f. m.

N:« 39.

herr Johansson i Noraskog: Jag anhåller att få yrka Ang. tullen å

afslag å utskottets hemställan i denna punkt och bifall till reservanter- väfnader
nas hemställan derom: (bomulls-.)

»att jemväl den under bomullsväfnader i rubriken 678 upptagna 0
artikel maskinfilt, ändlös för fabriksbehofi måtte förklaras tullfri.»

Vidare anfördes icke. Kammaren biföll hvad reservanterna i fråga
om mom. a) hemstält.

Beträffande derefter mom. b) anförde:

Herr Johansson i Noraskog: Jag skall be äfven här att

få yrka afslag å utskottets hemställan och bifall till reservanternas
hemställan derom:

»att tullsatsen för den under bomullsväfnader i rubriken 679 upptagna
artikel segelduk måtte bestämmas till 15 öre per kilogram.»

Herr S w ar 11 i n g: Jag skall be att få yrka bifall till Kongl.

Maj:ts förslag af det enkla skäl, att det är lämpligt att tullsatsen å
segelduk ej är lägre än å garn. Nu är tullsatsen å tvinnadt garn 20
öre per kilogram. Genom bifall till Kongl. Maj:ts förslag skulle tullsatsen
å segelduk äfven blifva 20 öre per kilogram.

Herr Collander: På det skäl, som i reservationen anförts, att

segelduk har stor betydelse för tvenne af vårt lands vigtigare näringar,
rederinäringen och fiskebedriften, hvarför denna artikel ej bör fördyras
genem en särskild tull utöfver tullsatsen å garnet, skall jag yrka
bifall till reservanternas förslag.

Herr S v a r 11 i n g: Jag tror för min del, att hvarken ur indu striens

eller ur sjöfartens synpunkt det kan hafva någon synnerligt
stor betydelse, om tullsatsen sättes till 15 eller 20 öre. Men jag anser
det vara i hög grad oegentligt att sätta tullen på väfnad lägre än på
garn. Tullen på garn är 20 öre. Det torde då vara olämpligt att
sätta tullen på väfnad till 15 öre. Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr J. H. G. Fredholm: Jag skall be att få nämna, att den
oegentlighet, som den senaste talaren framhöll, icke är ny. Den har
existerat förut och reservanterna hafva således endast föreslagit bibehållandet
af hvad som förut utan olägenhet egt bestånd.

Herr Swartling: Jag vill blott säga, att jag icke blef öfver tygad

af det skäl, som den senaste talaren anförde.

Herr Johansson i Noraskog: Jag ber att få lemna den
ytterligare upplysningen, att den tullsats vi föreslagit är 1 öre högre

N:o 89.

Lördagen den 7 Maj, f. m.

Ang. iullen a än förut. Den nu gällande tullsatsen är endast 14 öre. Yi hafva så(bormdls)
^e(^es s^kt afhjelpa den anmärkta oegentligheten.

(Forts.)

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad samt herr talmannen
till proposition upptagit de olika yrkandena, biföll kammaren utskottets
under mom. b) gjorda hemställan.

Punkterna 117 och 118.

Biföllos.

Punkten 119.

Ang. ändrin- I § 5 af tulltaxeunderrättelserna hade Kong! Maj:t föreslagit en
gCunderrättd~ n^n(^re ändring, nemligen införande af föreskrift derom, att godsegaren
serna. skulle vid uppgifvande af varans inköpspris medräkna, jemte frakt m. m.,
hvarom redan nu är stadgadt, äfven emballage; och hemstälde utskottet: att

åt ifrågavarande § måtte gifvas den förändrade lydelse, som
Kong! Maj:t föreslagit.

Deremot yrkade utskottsledamöterna från Andra Kammaren i afgifven
reservation, att den nuvarande lydelsen af § 5 i tulltaxeunderrättelserna
måtte bibehållas oförändrad.

Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde

herr J. H. G. Fredholm: På grund af de skäl, som af Andra

Kammarens ledamöter i bevillningsutskottet angifvits i den af dem afgifna
reservation, skall jag anhålla att få yrka:

»att den nuvarande lydelsen af § 5 i tulltaxeunderrättelserna måtte
bibehållas oförändrad.»

Vidare yttrades ej. Kammaren biföll reservanternas yrkande.

Punkten 120.

För § 8 af tulltaxeunderrättelserna föreslog Kongl. Maj:t följande
delvis förändrade lydelse:

»1. Innehafvare af svenskt skeppsvarf eller verkstad, der fartyg af
mer än 40 tons afgiftspligtig drägtighet, vare sig svenskt eller utländskt,
blifvit nybyggdt, förbyggdt eller repareradt, vare berättigad att för dervid
använda, från utrikes ort införda tillpligtiga materialier och skeppsförnödenheter,
som ej äro hänförliga till husgerådssaker eller proviantartiklar,
restitutionsvis återbekomma den erlagda tullafgiften, under vilkor:

Lördagen den 7 Maj, f. m.

N;o 39

a) att afsigten med de införda materialiernas och skeppsförnödenheternas
användning till förberörda ändamål vid deras införsel och angifning
till tullbehandling skriftligen anmäles;

b) att det fartyg, till hvilket materialierna och skeppsförnödenheterna
användas, inom två år efter deras införsel till riket styrkes vara i fallfärdigt
skick;

c) att varfvets eller verkstadens innehafvare eller föreståndare, när
fartyget är fullt färdigt, till generaltullstyrelsen aflemnar en af honom
under edlig förpligtelse afgifven och af tvenne hans biträden, som med
arbetet tagit befattning, bestyrkt noggrann förteckning öfver myckenheten
af alla till fartyget använda olika materialier och skeppsförnödenheter,
materialförlusten vid arbetet deri inberäknad, för hvilka restitution
af tullafgift sökes, jemte under samma förpligtelse afgifven försäkran,
att dessa materialier och förnödenheter äro af utländskt ursprung,
och att full införseltull för dem blifvit behörigen erlagd, samt uppgift
om tiden, då de till riket inkommit, och den lägenhet, med hvilken införseln
skett; samt

d) att varfs- eller verkstadsinneliafvaren är förbunden att underkasta
sig all den kontroll i öfrigt, hvilken generaltullstyrelsen kan finna
skäligt föreskrifva.

2. De skeppsförnödenheter, hvarmed ett svenskt från utrikes ort
återvändande fartyg under resan blifvit försedt, äro icke underkastade
tull, så länge de förblifva i samma fartygs bruk.»

Utskottet hemstälde: att åt ifrågavarande § måtte gifvas den förändrade
lydelse, som af Kong! Maj:t sålunda föreslagits.

Jemväl häremot hade Andra Kammarens samtliga ledamöter i utskottet
reserverat sig, under yrkande, »att den nuvarande lydelsen af
§ 8 mom. 1 i punkt d) oförändrad bibehålies.»

v Herr J. H. G. Fredholm yttrade: Af samma skäl som förut

skall jag anhålla, att kammaren behagade bifalla hvad reservanterna från
denna kammare här föreslagit, nemligen:

»att den nuvarande lydelsen af § 8 mom. 1 i punkt d) oförändrad
bibehålies».

Vidare anfördes icke. Eeservationen bifölls.

Punkten 121.

Lades till handlingarne.

Ang. ändrin
gar i tulltaxe
underrättelserna.

(Förta.)

Under punkten 122 hemstälde utskottet, som vid de öfriga be- Ang. öfriga
stämmelser i Kong!. Maj:ts förevarande förslag till tulltaxa, hvilka ej ^tämmelser
blifvit vare sig i nu föreliggande betänkande eller i utskottets betän^i^tlditaxa

N:o 39.

Ang. öfriga
bestämmelser
i förslaget till
ny tulltaxa.
(Forts.)

64 Lördagen den 7 Maj, f. m.

kande n:o 2 särskildt omförmälda, icke haft något att anmärka, att
samtliga dessa bestämmelser måtte af Riksdagen godkännas.

Efter föredragning af punkten anförde

herr Pehrson i Törneryd: I ingressen till föreliggande betänkande
anför utskottet, att det reserverat tullen å kaffe och tullen å tobak tills
vidare, tydligen i afsigt att man skulle kunna lämpa tullsatserna ådern
efter som den blifvande statsregleringen för nästa år kan kräfva. Jag
gillar denna uppfattning hos bevillningsutskottet till fullo. Men jag
skulle önska, att kammaren ville utsträcka den något längre, och jag
hoppas, att bevillningsutskottets ledamöter ingenting böra hafva deremot
och att de således icke skola hafva någon anledning att motsätta sig
en återremiss af den del af ifrågavarande 122 punkt, som handlar om
spritvaror. Det heter här i sista stycket af den föredragna punkten:
»får utskottet, som vid de öfriga bestämmelser i Kong!. Maj:ts förevarande
förslag till tulltaxa, hvilka ej blifvit här ofvan särskildt omförmälda,
icke haft något att anmärka, hemställa, att samtliga dessa bestämmelser
måtte af Riksdagen godkännas».

Med anledning häraf anhåller jag få framställa det yrkande, att
punkten måtte godkännas i öfrigt, men att man derifrån gör det undantaget,
att hvad som finnes upptaget i Kongl. Maj:ts förslag till tulltaxa
under rubrikerna 68, 69, 70, 71, 72, 73 och 108, hvilka rubriker hafva
följande lydelse: »bränvin och sprit på fat, större eller mindre, säd,potatis
eller andra jordfrukter, ris (arrak), socker (rom), vindrufvor (konjak),
annan frukt, bränvin och sprit på kärl och fernissa-sprit» måtte
till utskottet återremitteras.

Herrarne torde tydligen förstå, att jag med detta yrkande om återremiss
af den del utaf den föredragna punkten, som jag nu har närmare
specificerat, afser att sätta herrar ledamöter af bevillningsutskottet
i tillfälle att, då de skola uppgöra förslag till nästa års statsreglering,
lämpa tullsatsen för de af mig anförda artiklarne i tulltaxan efter som
de anse, att förhållandena kräfva.

Herr Svensson från Karlskrona instämde häruti.

Herr Johansson i Horaskog yttrade: Jag skulle väl egentligen
icke vilja motsätta mig detta förslag, men jag tror icke att det gagnar
till någonting, derför att utskottet verkligen tagit den saken i öfvervägande,
då utskottet genomgick den del af tulltaxan, som är i fråga
att nu återremitteras. Det är nemligen förhållandet, att vill man höja
tullen på spritvaror i allmänhet, måste dermed nödvändigt följa, att man
äfven måste höja bränvinstillverkningsskatten; och då utskottet icke
haft tid och tillfälle att egna sin uppmärksamhet åt särskildt denna del
af bränvinsbeskattningen för att hinna få in tulltaxeförslaget sa tidigt,
att det icke skulle alltför mycket uppskjuta Riksdagens afsilande, lemnade
man dessa artiklar å sido och nöjde sig med att endast reservera

LördageD den 7 Maj, f. m.

N:o 39.

artiklarne »kaffe och tobak». Jag har förut erinrat derom, att, så vidt Ang. öfriga

jag kunnat erfara, behofvet af en skatte- eller tullförhöjning i detta fall

icke är så stort som man kunnat vänta, derför att Riksdagen icke bi- Jy (Uii(axa

fallit åtskilliga omfattande förslag om ordnandet af försvarsväsendet och

dylikt, som skulle kräfva dryga kostnader. Jag tror för den skull, att

den önskade återremissen är alldeles öfverflödig, och jag skulle således

vilja anhålla, att kammaren måtte bifalla hvad utskottet hemstält i

punkten 122.

I detta yttrande instämde herr Oumcélius.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, och herr talmannen
till proposition upptagit de olika yrkandena, biföll kammaren utskottets
hemställan.

Punlcten 123, som genom tryckfel origtigt erhållit n:o 124.

Bifölls.

§ 4.

Herr talmannen tillkännagaf, att, enligt vid talmansöfverläggningarne
fattade beslut, arbetsplena komrne att hållas i båda kamrarne
jemväl nästa måndag den 9 dennes samt gemensamma omröstningar
att anställas vid början af kamrarnes sammanträden nästkommande onsdag
den 11 innevarande maj.

§ 5.

Herr Persson i Mörarp erhöll på begäran ordet och yttrade: Då
det för riksdagsarbetets gång torde vara nödvändigt att, så vida man
icke skall onödigtvis förlänga Riksdagen, så fort som möjligt afgöras
sådana ärenden, angående statsutgifter eller bevillning, hvarom kamrarne
möjligen kunna stanna i olika beslut och hvilka således måste
föranleda gemensamma omröstningar, tager jag mig friheten hemställa,
att kammaren måtte besluta, att till nästa plenum främst bland förut
två gånger bordlagda ärenden måtte uppföras statsutskottets utlåtanden:
n:o 7 a, om anslag till nya byggnader vid statens jern vägstrafik m. m.
och n:o 62, angående anvisande af de i regeringsformens 63 § föreskrifna
kreditivsummor samt derefter bland de i dag för andra gången
bordlagda ärenden statsutskottets utlåtande n:o 70, angående anordnande
i Vadstena af en asyl för sinnessjuke och bevillningsutskottets
betänkande n:o 10, angående vilkoren för försäljning af bränvin.

Denna hemställan bifölls af kammaren; och skulle i följd häraf
statsutskottets utlåtanden och memorial n:is 7 a, 62 och 70 samt bevillningsutskottets
betänkande n:o 10 i nu nämnd ordning uppföras
främst bland två gånger bordlagda ärenden å föredragningslistan för
nästa sammanträde.

Andra Kammarens Prat. 1892. N:o .19. 5

N:o 39.

Lördagen don 7 Maj, f. m.

§ 6.

Till bordläggning anmäldes:

statsutskottets memorial n:o 72, i anledning af Andra Kammarens
återremiss af mom. b) och d) under punkten 20 af statsutskottets
utlåtande n:o 9, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens åttonde hufvudtitel; samt

bevillningsutskottets betänkande n:o 11, i anledning af väckt motion
om nedsättning i portot för lokalbrefkort.

Dessa ärenden skulle uppföras främst å föredragningslistan för nästa
sammanträde.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 3,2 7 e. m.

In fidem
Hj. Nehrman.

STOCKHOLM, VICTOB PETTERSONS BOKTRYCKERI, 1 892.