RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1892:32)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1892. Andra Kammaren. N:o 32.

Onsdagen den 27 april.

Kl. 7 e. m.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.

§ 1-

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelser:

dels n:o 36, till Konungen, med anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående tillstånd för Ystad-Eslöfs jernvägsaktiebolag
att till riksgäldskontoret inbetala oguldna återstoden af ett bolaget
beviljadt lån;

och dels, n:o 35, till fullmägtige i riksgäldskontoret, i samma
ämne.

§ 2.

Till behandling företogs statsutskottets utlåtande, n:o 5, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel,
omfattande anslagen till landtförsvaret.

Punkterna 1 och 2.

Bif öllos.

Punkten 3. Angående höj ning

af anslaget
till indelta ar Kongl.

Maj:t hade föreslagit Riksdagen att höja anslaget till fäitjäga™''-indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar, nu corps’ vapen1,
322,300 kronor, med 177,700 kronor, till 1,500,000 kronor. ö/mnga,.

Utskottet hemstälde emellertid:

att anslaget till indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’
vapenöfningar, 1,322,300 kronor, måtte höjas med 77,700 kronor
till 1,400,000 kronor.

Andra Kammarens Prof. 1892. N:o 32.

N:o 32. 2

Onsdagen den 27 April, e. m.

Angående höjning
af anslaget
till indelta arméns
och Vermlands
fältjägarecorps’
vapenöfningar.

(Forts.)

I särskilda vid punkten fogade reservationer hade deremot
yrkats:

af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, E. C. A. Piper,
H. P. P. Tamm, F. Boström, It. G. von Hedenberg, friherre It.
G. von Krsemer, C. Lundeberg, K. Bohnstedt, I. Kerfstedt, E.
Fränekel och 1. Wijk, att Kongl. Maj ds framställning i ämnet
måtte af Riksdagen bifallas; samt

af herr P. Andersson i Högkil, att med afslag å Kongl.
Maj.ts framställning förenämnda anslag måtte med oförändradt
belopp af 1,322,300 kronor i riksstaten uppföras;

Efter det utskottets hemställan blifvit uppläst, lemnades
ordet till

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Palmstierna, som yttrade: Herr talman! Mina herrar! Oaktadt
ingen af ledamöterna i statsutskottet från denna kammare har
velat höja detta anslag på sätt såsom Kongl. Maj:t föreslagit, skall
iag ändock anhålla att få angifva några skäl för Kongl. Maj ds
förslag.

Dessa 177,700 kronor, som äro af Kongl. Majd begärda, äro
uteslutande afsedda för att anordna fälttjenstöfningar, hvilka äro
af den allra största vigt för arméns tjenstbarhet. Detta har också
allmänt insetts, hvarför dylika öfningar årligen hållas i alla länder,
såsom Norge, Danmark, Schweiz, för att ej tala om de större
länder, der dessa öfningar hållas i synnerligen stor skala, som
städse ökat sig, i synnerhet på de senare åren. Så t. ex. öfvades i
Ryssland för två år sedan 120,000man, i Frankrike likaledes i fjol lika
många, i Österrike 70,000 man etc., med ett ord, man söker att
allt mera ordna fälttjenstöfningarna så, att i händelse af krig de
stora truppmassorna må kunna, röra sig, veta huru de skola uppmarschera,
bivuakera m. m. Äfven här i Sverige har man länge
haft större truppsammandragningar, hvilka förr i verlden kallades
lustläger och vanligen höllos under sommaren. Dessa manövrer
voro då på grund af de ännu oskördade fälten mycket
inskränkta; trupperna fingo röra sig endast på landsvägen och
möjligen i någon närbelägen skog, hvarigenom dessa manövrer
blefvo en kärrlatyr af hvad de borde vara. Först sedan år 1871
har man börjat, på sätt ock sedermera under de senare åren egt
rum, att förlägga öfningarna till hösten, då de afmejade fälten
tillåta trupperna att röra sig ungefär som i fält. Man erfor då
första gången och äfven år 1884 huru ovana trupperna voro att
röra sig i terräng; först sedan dessa öfningar fått en mera fältmessig
pregel hafva de kunnat göra någon nytta, och denna nytta
har sedermera ökats såväl genom bivuakering som framförande
af träng etc.

Behofvet af fälttjenstöfningar är allmänt insedt, men jag
vågar påstå, att i intet land är behofvet deraf så stort som i

Onsdagen den 27 April, e. m.

3 N:0 32.

Sverige, dels på grund af våra spridda mötesplatser, dels på grund Angående höjaf
tiden för våra regementsmöten. Dessa senare äro nemligen nm Sluåa af1
förlagda till Juni och början af Juli och, när fälten då ej äro Yerm skördade,

kunna trupperna icke på något sätt röra sig i terräng, a™orp* vapm.e
utan endast å mötesplatsen och möjligen i någon skog. Derför ofnmgar.
hafva de militära auktoriteterna bittert klagat öfver att trupperna
icke kunna erhålla tillräcklig öfning under de vanliga mötena, och
det framställes nästan årligen önskningar om att få förlägga mötena
till hösten för att få truppeina tillräckligt öfvade. Men då det
åter är förenadt med stora svårigheter att förlägga alla mötena
till hösten, är det desto nödvändigare att trupperna någon
gång på hösten få öfva sig i terräng, hvilket just kan ske
genom dessa fälttjenstöfningar.

Men det tinnes äfven ett annat skäl, som talar för införandé
af dessa fälttjenstöfningar, nemligen våra regementens spridda
förläggningar. Der ligger t. ex. ett regemente alldeles för sig i
eu landsort, som sköter sig mycket bra, men som kanske på tio
år icke ser hvarken en artillerist eller en kavallerist. Två af
våra artilleriregementen äro på så sätt förlagda, att de icke se
något annat vapen; ja, man kan påträffa en artillerist, som under
hela sin tjenstetid icke sett hvarken kavalleri eller infanteri.

När man nu vet, att trupperna icke kunna uträtta något i
krig utan samverkan, så torde vigten af sådana samöfningar lätt
inses. Det är icke möjligt för eu trupp att kunna upptaga striden
med ett för dem främmande vapen, om de icke känna detta
vapens egenheter, fördelar och olägenheter. På samma sätt är
det naturligen icke möjligt för en regementsofficer att på ett rätt
sätt föra två till tre olika vapenslag, om han ej öfvat sig deri.

Detta är en sak, som är så naturlig att i flera utländska arméer
brukas att icke befordra någon till regementsofficer, som icke undergått
examen i det hänssendet, d. v. s. visat sig kunna nöjaktigt
utföra eu taktisk manöver med två till tre olika vapenslag.

Likaledes är det omöjligt för brigad- och fördelningscheferne
att utbilda sig, om de icke få öfva sig. — Man kan förlikna eu
armé utan samöfning vid eu mosaik utan infattning; hvarje sten
kan vara mycket bra i och för sig, men det är först tillsammans
som de göra någon effekt.

Det är nu icke fråga om att få större fältöfningar hvarje år,
utan endast hvart annat år och då blott för en tredjedel af stammen,
hvarigenom således hvarje truppförband komme att hvart
sjette år deltaga i dylika öfningar. För beväringens deltagande
deri finnas alls ingå tillgångar.

Behofvet af fälttjenstöfningar är icke något nytt, utan det
har länge insetts. Åren 1875 79 begärde Kongl. Maj:t årligen

eu tillökning af omkring 422,000 kronor för fälttjenstöfningar,
således mer än dubbelt mot hvad nu begäres.

N:o 32. 4

Onsdagen den 27 April, e. m.

Angående höj- Det afslogs alla åren af Riksdagen utom 1878, då 388,000

till indelta ar- kronor för ändamålet beviljades. Detta var den enda fälttjenstTands
fältjägare- ^fni°g man hade råd att hålla på tio år. Sedermera har det
corps’ vapen- hållits fälttjenstöfningar fyra gånger, nemligen åron 1884, 1886,
froifsT 1888 och 1889, utan särskild! anslag. Detta berodde på att man
den tiden kunde göra stora besparingar på öfuiugsanslaget till
följd af de ytterst låga lifsmedelsprisen. Hvad skilnaden i
portionspriset kan göra är mycket lätt att visa. Indelta armén
har omkring 1 million öfningsdagar om året. oEtt öres skilnad
på portionspriset gör sålunda 10,000 kronor. År 1888 var portionspriset
43 öre, i år är det 56 öre, alltså är skilnaden 13 öre;
det gör 130,000 kronor. Finge man behålla de förra prisen, så
hade man råd att hålla fälttjenstöfningar utau särskilt anslag.
Nu hafva emellertid prisen gått upp till samma höjd, som de
voro åren 1870—80; det var endast några få år som de voro lägre.
Men såsom prisen nu stå är det med största svårighet som Kong!.
Maj:t kan hålla de vanliga öfningarne. I fjol fick en anbefald
fälttjenstöding inställas, och i år har Kongl. Maj:t fått förkorta
kavalleriets remontmöten med 50 dagar, oaktadt dessa möten visserligen
icke äro för långa, tvärtom.

Det har sagts i utskottets utlåtande att det icke är anledning
att antaga, att de höga pris, som för närvarande gälla å fourageoch
proviantartiklar, skola länge bibehålla sig. Jag hade trott
att landtmänuen tvärtom skulle hoppas att de höga spaumålsprisen
bibehölle sig så länge som möjligt, så att de finge ordentligt
betaldt för sina produkter. Vidare har det framhållits att å
anslaget vid 1891 års slut förefans eu reservation på 37,000 kr.
Denna reservation är egentligen ängsligt liten, icke ens 3 % af
årsanslagets storlek. När man nu vet att öfningarna skola bestämmas
i november och att auktionerna hållas i december—januari,
samt att man icke kan beräkna kostnaderna förrän efter auktionerna,
så måste man hafva att disponera öfver en behållning af
åtminstone 75,000 kronor för att vara säker på att icke behöfva
antecipera på ett kommande års anslag. Således är denna reservation
icke mycket att tala om. Och när det nu blott är fråga om
stammens öfningar hvart sjette år, så vill jag framhålla den stora
vigten af att befäl och stam erhåller den af Kongl. Maj:t afsmida
öfningen.

Herr Andersson i Högkil anförde : Jag anhåller att i största
korthet få angifva några af de skäl, som varit bestämmande för
mig, då jag reserverat mig mot denna punkt. Jag ber då till eu
början att få förutskicka den anmärkningen att jag icke vill bestrida,
utan tvärtom villigt erkänna att sådana fälttjenstöfningar,
som herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet så
varmt förordar, kunna, såsom det heter i den kongl. propositionen,
vara af gagn för det lägre befälet och staberna. Men frågan

Onsdagen den 27 April, e. m.

5 N o 32.

är, huruvida icke dessa öfningar skulle kunna anordnas på ett Angående Armera
praktiskt och billigt sätt, men så, att resultatet blefve lika till indelta avgodt.
Herr statsrådet anförde såsom ett skäl för ökning af detta /mtjägananslag
de numera fördyrade prisen på lifsförnödenheter. Jag ber corps’ vapenmed
anledning häraf få erinra derom, att herr statsrådet år 1888
från samma statsrådsbänk förklarade att de förhöjda pris, som
blefve eu följd af de då införda lifsmedolstullarna, skulle komma
att öka utgifterna på detta anslag med omkring 40,000 kronor.

Detta skäl bör således icke kunna tillmätas någon synnerlig vigt,
så vida icke herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
numera kommit till insigt om att man äfven i detta fall
missräknat sig på det nya systemet. År 1872 utgjörde portionskostnaden
48 öre, 1889 52 öre och rationskostnaden år 1872
117 öre, 1889 86 öre; således är skilnaden dervidlag icke så synnerligen
stor.

Uti den kongl. propositionen heter det, och är återgifvet i
utskottets betänkande på sidan 8, att kostnaderna för 1888 och
1889 års fälttjenstöfningar, hvilka räckt i 6 dagar, kunnat under
iakttagande af den största sparsamhet och omtänksamhet vid
medlens användning nedbringas till omkring 300,000 kronor för
hvartdera året. Faktiskt förhåller det sig emellertid så, att fälttjenstöfuingarna
i Skåne år 1889 kostade nära 370,000 kronor;
och dessa kostnader fördelade sig på följande sätt: Till färd kostnader

kronor 110,494: 84; dessa jemförelsevis höga kostnader
berodde delvis derpå, att man till Skåne kommenderade beridna
trupper från hufvudstaden och artilleri från Gotland, ehuru dylika
trupper finnas förlagda i Skåne. Till rese- och traktamentskostnader
åtgingo kronor 15,131: 14; i dessa kostnader ingå äfven
åtskilliga rundligt tilltagna arfvoden, bland annat till intendenturen.

Till aflöningar åtgingo kronor 35,964: 88, till proviantering kronor
55,946: 83, till fouragering kronor 31,785: 87, till lägerhalm
kronor 5,355: 30, till hästlega kronor 84,400: 08, till skadeersättningar
kronor 9,439: 17; det var nemligen så, att mellan 3—400
personer tillfogades skada på egendom, som statsverket måste ersätta.
Så vidt man kan döma af de handlingar, som varit tillgängliga
för statsrevisorerna, upprätthölls också disciplinen på ett
sätt, att berättigade anmärkningar deremot kunna göras. Till
sjukvård åtgingo kronor 2,816: 96 och till diverse kostnader kronor
16,898: 27; sammanlagdt alltså kronor 368,233: 34. Nu
frågas: är det verkligen med en klok statshushållning förenligt,
är det nödvändigt och är det med våra resurser och förhållanden
öfverensstämmande att offra så stora summor på fälttjenstöfningar,
som räcka blott några få dagar?

När Riksdagen år 1872 höjde detta anslag och på samma
gång medgaf att anslaget delvis skulle få användas till fälttjenstöfningar
med trupper af alla vapen, var det, så vidt jag kunnat
finna, icke vare sig statsutskottets eller Riksdagens mening att

N o 32. e

Onsdagen den 27 April, e. m.

nf^rts^getdett& auslaS skulle 1 så höS grad som nu skett dragas till de
till indelta ar- värfvade regementena. I den kongl. propositionen säges det att
lands fältjägare-både 1884—86 och 1888—89 års fälttjenstöfningar »värfvade
COö/ninaarenr garnisonerade arméns mathållnings- och fourageringsanslag samt
UoX) ansdlget till volontärskolor m. fl. statstillgångar fått bidraga med
belopp, som motsvarat derå under öfningstiden besparade utgifter».
Faktiska förhållandet är att kostnaderna för fälttjenstöfningarne
1889 bestredos af anslaget till indelta arméns och
\ermlands
kronor; återstående beloppet 42,000 kronor bestreds till ena
hälften af anslaget till de värfvade regementena och till andra
hälften af anslagen till durchmarschkostnader, beväringsmanskapets
vapenöfningar med flere.

Kostnaderna för de värfvade truppernas deltagande i fälttjenstöfningarne
utgjorde 131,553 kronor. Drager man derifrån
det belopp, som jag nyss nämnde att anslagen till de värfvade
regementena betalt, eller 21,000 kronor plus bidraget från anslaget
till durchmarschkostnader 6,000 kronor, så befinnes att anslaget
till indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar
i och för de värfvade truppernas deltagande i fälttjenstöfningarna
fått betala mera än 100,000 kronor.

Det heter vidare i den kongl. propositionen, att reservationerna
å anslaget måst tillgripas först de senare åren, under hvilka
inga fälttjenstöfningar hållits. Jag skall be att få komplettera
äfven denna uppgift. År 1889 fans å anslaget vid årets början
en reservation af 422,000 kronor, och vid årets slut 169,000 och
några hundra kronor. Det är verkligen så, att man under de
två senare åren, då inga fälttjenstöfningar hållits, anväudt hela
anslaget och äfven besparingarna. Man ser således att vederbörande^
kunna både hushålla och misshushålla med medlen.

Ytterligare står det i den kongl. propositionen, att representationen
genom sitt beslut vid 1872 års riksmöte godkänt behofvet
af sådana fälttjenstöfningar. Ja, det har Riksdagen gjort, men
då afsåg man icke att använda någon del af detta anslag till de
värfvade regementena och då voro dessa öfningar beräknade att
kosta omkring 200,000 kronor, under det att de nu, såsom man
finner, äro uppe i nära dubbla beloppet.

Det är, herr talman, ett egendomligt förhållande med detta
anslag. Under de senare åren har det flere gånger varit fråga
om att nedsätta detsamma ganska betydligt, ända till 800,000
kronor, och det är icke längre sedan än 1888 som chefen för
landtförsvarsdepartementet fick kämpa ganska tappert för att
rädda anslaget. Detta oaktadt kommer nu Kongl. Maj:t och begär,
att det skall ökas. En sådan vexelverkan kan väl icke vara
till fördel för det goda samarbete, som bör finnas mellan regeringen
och Riksdagen.

Onsdagen den 27 April, e. m.

7 N:o 32.

Slutligen vill jag påpeka, att genom hvarje tillökning i detta
anslag försvårar man indelningsverksbördan, och det bör man till indelta arväl
ej göra, då denna börda numera allmänt erkännes vara orätt- °fritjlg™évis.
Om man verkligen vill, såsom vi alla önska och hoppas,
snart söka på ett för landet lyckligt sätt lösa försvarsfrågan, så (Forts)''

kan det väl icke vara skäl att öka anslagen till en institution,
som det ju är meningen att sätta på vakans.

På grund af hvad jag nu anfört tager jag mig friheten yrka
bifall till den af mig vid betänkandet fogade reservation.

Chefen för landtförsvarsdepartementet herr statsrådet friherre
Palmstierna: Herr talman, mina herrar! Jag skulle önska, att
jag kunde hafva de af den siste talaren anförda siffrorna till
hands och att jag hade någon stund på mig för att kunna bemöta
dem. De siffror, han åberopade, har han samlat med mycken
omsorg, men jag tror dock att, om man hade tid på sig, åtskilliga
af dem skulle kunna bemötas. På det sätt man här nu fått höra
dem, är detta dock omöjligt, och jag skall derför blott be att få
framhålla några af de punkter, som jag lyckats uppsnappa.

Först talade han om att de sista fälttjenstöfningarna voro
dyra. Ja, detta är rigtigt, men många orsaker bidrogo dertill,
och jag vill i sådant hänseende bland annat framhålla de stora
transportkostnaderna. Dessa innebära ju egentligen blott eu öfverflyttning
af medel från en afdelning af statsverket till en annan,
men de te sig i allt fall såsom utgifter.

Vidare talade han om att hästgardet och gotländska trupper
voro med om dessa öfningar. Hvad de sistnämnda beträffar, så
voro de med särskild afsigt ditkommenderade. Kongl..Maj:t har
nemligen på senare tider infört den ordning, att hvarje artilleriregemente
skall i sin tur tillhandahålla erforderligt artilleri för
en fälttjenstöfning, på det att alla officerare och underofficerare
må få tillräcklig öfning, men de som aldrig fått någon öfning i
detta afseende, det är just gotländingarne. De hafva hittills icke
kunnat kommenderas utom sin ö, och kunna det icke heller nu,
då Riksdagen afslagit Kongl. Maj:ts förslag härom. Deremot var
det stort skäl i att åtminstone den gotländska stamtruppen fick
deltaga i en fältmanöver för att få ett begrepp om hvad eu sådan
vill säga och huru andra trupper se ut. Denna utgift var sålunda
ur militär synpunkt väl använd.

Hvad hästgardet angår, så förhåller det sig så, att detta både
under sommar- och vintertiden plägat företaga längre marscher
för att lära sig sköta hästar och folk.

Den ganska goda kavalleriutrustning, som kavalleriet sedan
20 eller 30 år tillbaka har och som infördes, såsom jag vill minnas,
år 1859, har numera befunnits behöfva en del förbättringar, och
kavalleriinspektören har derför uppgjort förslag till åtskilliga nya
modeller, men dessas duglighet måste pröfvas på längre marscher.

N:0 32. 8

Onsdagen den 27 April, e. ro.

Angående höj- Af sådan anledning företogs till exempel en marsch ända ner till
11 till*indelta ar-‘Östergötland och tillbaka. Så blef det bär om året fråga om
Tv! mm™- huruvida det icke vore lämpligare att i stället för att låta dem
c°''otwn’T™'' en ]n’Uf^re väg fram och tillbaka, låta dem gå direkt ända
(Fottsj) ner tm Skåne för att deltaga i dessa fälttjenstöfningar, och detta

blef ock beslutadt. Det tillkom visserligen sedermera kostnaden
för bemtrausporten på jernväg, men jag tror emellertid, att detta
sammanträffande mellan olika kavalleriregementen lände till fördel
å båda hållen.

Hvad beträffar att intendenturen skulle hafva fått så rundliga
arfvoden, så bar jag visserligen inga siffror härom till bands,
men jag undrar dock mycket, om dessa arfvoden verkligen voro
så rundliga. Man var tvungen att taga folk från olika platser;
de måste föda sig och byra sig rum, ena dagen på det ena, och
andra dagen på det andra stället samt vara i arbete snart sagdt
både natt och dag.

I fråga om de utbetalda skadeersättningarna, så tycker jag
egentligen att dessa voro ganska billiga. När man tänker på att

10,000 ä 12,000 man kunde gå fram öfver hela fält utan att behöfva
taga hänsyn till något, och att icke högre ersättning för
nedtrampad mark än omkring 0,000 kronor kom i fråga att utbetalas,
så bevisar väl detta, att trupperna icke i onödan gått
fram öfver någon dyrbarare mark, och att den kommission, som
skulle reglera dessa skadeersättningsfrågor, skött sin sak bra.
Härvid tillgick så, att två eller tre dagar efter det trupperna gått
öfver någon dylik mark infann sig denna kommission, bestående
af eu civil, eu militär och två nämndemän. De hade penningar i
handen och gjorde genast upp liqviden. Den, som icke var nöjd
dermed, fick framställa sina anspråk hos konungens befallningshafvande,
men detta var så sällsynt att vid de fyra fälttjenstöfningar,
om hvilka jag varit med, jag tror icke mera än två
eller tre mål af denna beskaffenhet blefvo anhänggiggjorda. I allmänhet
träffades uppgörelse genast, och då vederbörande jordegare
sjelf var med och tog emot penningarna, hade han ju heller
ingen anledning att klaga.

Det är rigtigt, att år 1872 anslogos 200,000 kronor till fälttjenstöfningar,
men detta är nu tjugu år sedan och prisen på
allt hafva sedan dess stigit så, att dessa 200,000 numera gått åt
till de vanliga öfningarne.

\ idare anmärktes af talaren, att eu del af dessa penningar
åtgått till den värfvade armén. Jag minnes nu icke hvar det står,
men det finnes ett särskildt riksdagsbeslut på att dessa penningar
äfven få användas för den värfvade arméns deltagande i dylika
fälttjenstöfningar. Dess deltagande deri anses för öfrigt vara billigare
än indelta truppers, derför att från kostnaden bör fråuräknas
den mat och fourage, som eljest skulle hafva åtgått i garnisonsorten.
Det är således egentligen blott fråga om huruvida

Onsdagen den 27 April, e. m.

9 N:o 32.

dessa artiklar skola förbrukas på det ena eller andra stället, ehuru Angående hajdet
kanske blir något dyrare under fälttjenstöfningar. Vidare nm indata af-1
måste man tänka på att omsättningen vid de värfvade trupperna »»*» °c/*Fem i.

cj i i 10,110,8 fOltlOOOTC är

mycket hastigare, ty der tjena karlarne blott 3 å 4 år, medan corps’ vapende
andra tjena 18 ä 20 år, och således borde eu värfvad trupp °(y™tsT
åtminstone hvart tredje år deltaga i dessa öfningar, om man skall
vara säker om att hvarje man skall få vara med; men detta blir
dock faktiskt icke fallet.

Hvad slutligen vidkommer talet om sambandet mellan försvarsfrågan
och detta anslag, så heter visserligen anslaget indelta
arméns vapenöfningsanslag, men det afser ju egentligen fälttjenstöfningar,
och hvilka trupper vi än hafva, så behöfva de alla
sådana öfningar, och detta gäller sålunda hela armén med befäl
och underbefäl.

Herr Ryding: Herr talman, mina herrar! Det är mycket
riktigt, som talaren på elfsborgsbänken sade, att det icke är
många år sedan det här i kammaren föreslogs att minska vapen -öfningsanslaget, men det inser hvar och en att för vårt försvarsväsen
äro dylika vapenöfningar ovilkorligen behöfliga. För mig
stod det öppet och klart vid 1888 års riksdag, då lifsmedelstullarne
infördes, att den dag skulle komma, då Riksdagen skulle
nödgas bita i det sura äpple, som heter förhöjning af detta anslag.
Då bevillningsutskottet 1887 för första gången föreslog lifsmedelstuHar,
så kom dåvarande generalintendenten in till chefen
för kongl. landtförsvarsdepartementet med en fullständig beräkning
och visade att om dessa tullar antogos, detta skulle medföra eu
förhöjning af 10 öre i priset på hvarje portion, och som öfningsdagarnes
antal då beräknas till 800,000 för indelta armén, så är
det lätt att räkna ut, att detta skulle innebära eu förhöjning af

80.000 kronor om året, nota bene om förhöjningen i portionspriset
skulle inskränka sig till 10 öre. Nu hafva vi emellertid
af de siffror, vi här hört, funnit att portionspriset stigit med omkring
15 öre, och det inses sålunda lätt, att detta skulle erfordra
en förhöjning af vapenöfningsanslaget med 120,000 kronor, om
mötena fortfarande skulle kunna hållas till sin bestämda längd,
och med de besparingar, som uppkommo under de billiga åren
på mötesanslaget, var det som fälttjenstöfningarna kunde hållas
utan särskildta anslag dertill; så till exempel höllos åren 1884—1880
fälttjenstöfningar utan att man behöfde begära något särskildt
anslag, derför att portionspriset var så lågt, att motsvarande besparingar
uppkommo på vapenöfningsanslaget. Om jag nu antager
att de ökade kostnaderna på grund af dyrare pris ärligen
uppgå till 100,000 kronor och de samlade besparingarna till 4 å

500.000 kronor, skulle de snart uppslukas, och man står redan nu
inför det alternativet att antingen inskränka arméns vapenöfningar
eller upphöra med fälttjenstöfningarna. Fälttjenstöfningar äro,

No 32. 10

Onsdagen den 27 April, e. m.

Angående höj- såsom vi sett och bort, numera införda i alla länder och anses
ntm inMtaar-1 såsom nödvändigt vilkor för arméns fälttjenstbarhet. De företagas
binds ''fältjägare-andra länder strax efter det hvarje års formella öfningar blifcon>s\
vapen- vit genomgångna i vederbörliga skolor och verkställas genom gradvis
”(Forts*)'' sfigan<le fälttjenstöfningar. Två regementen sammandragas till
en brigad. 2 brigader öfvas såsom arméfördelning och de olika
fördelningarna sammandragas sedan till armécorpser. Sedan öfvas
armécorps mot armékorps. Så brukas i de flesta länder. Men
man stannar icke härvid, utan sammandrager mer än två, i Ryssland
och Frankrike — såsom vi nyss hört — 4 ä 5 armécorpser
för att utföra dessa slutöfningar.

Ofningarne äro nödvändiga icke endast för stab och befäl,
såsom jag hörde ett par talare säga, icke blott för dem, utan för
många fler, framför allt för de stridande trupperna sjelfva. Det
är eu gifven sak. Ty tänken Eder, mina herrar, våra mötesplatser,
der mötena försiggå under Juni och Juli. De äro omgärdade
af åkrar, sädesfält, ängar med oslaget gräs etc. Ofningarne
bli ju derigenom inskränkta, man kan endast röra sig på
sjelfva mötesplatsen och möjligen utsträcka rörelserna till några
få skogsdungar, der sådana finnas. Trupperna kunna aldrig öfvas
i olika terräng eller okänd sådan. Men skola våra trupper öfvas
för kriget, är det af högsta vigt att de äfven öfva sig i okänd
och olika terräng.

Det är icke nog med att de stridande trupperna erhålla sådan
öfning. Den behöfs äfven för trängtrupperna, intendenturen och
sjukvården, som måste, för att utbildas, öfvas vid större truppsammandragningar,
då deras åtgärder försvåras och då de hafva
mycket mera att lära sig än i sina skolor. Det är sålunda,
såsom jag nyss sade, icke endast för befälet och de stora
staberna utan äfven för trupperna sjelfva som dessa öfningar äro
nödvändiga.

Orsaken hvarför ofningarne äro annorlunda hos oss, har
förut framhållits. Det är torpsystemet, som tillämpas vid den
indelta arméns aflöning och hvilket gör att man förlagt arméns
vanliga, årliga öfningar till försommaren, innan skördetiden börjat.
Deraf följer äfven att fälttjenstöfningarne, för att blifva lärorika
och rationella, måste förläggas till hösten, om de skola hafva full
nytta med sig.

Talaren på elfsborgsbänken nämnde om de olika kostnaderna
— och specificerade dem — som medfölja fälttjenstöfningar. Det
var ett par saker i hans anförande, som jag kände igen från den
tid jag var statsråd, nemligen att man af detta anslag betalte
för de värfvade truppernas och volontärskolornas deltagande i
dessa öfningar. Huru det nu sker, vet jag icke, men på den
tiden tillgick det sålunda, att den portionskostnad, som skulle
utgått till dessa trupper, om de qvarstannat i sina garnisoner
eller skolor, drogs från priset under fälttjenstöfningarne, som alltid

Onsdagen den 27 April, e. m

11 N;o 32.

är något dyrare, och endast den pnsskilnad, som dervid uppstod, Angående hojbetaltes
åt indelta armens vapenötningsanslag. m indata ar Såsom

krigen nu för tiden föras, veta vi mycket, väl, Ztuis föitjägaredet
är vigtigt för truppen att lära sig begagna terrängen till corps• vapenskydd
för sina kroppar, och om terrängen icke lemnar tillräckligt
skydd, måste man öfverallt kasta upp så kallade skyttegrafvar.

Detta ingår sålunda äfven i öfningarna. Man får betala för den
skada, dessa skyttegrafvar anses åstadkomma, och denna betalning
ingår äfven i betalningen för skadad mark. Således eu del af
kostnaderna härför kräfvas direkt för öfningarna. Icke endast
det likväl, ty det kan vara såsom i Upland 1888, der det fans
oskördade hafreåkrar, som kavalleriet måste öfvergå och som derigenom
förstördes. Det måste spränga deröfver. Äfven klöfvervallar
blefvo skadade, genom att artilleriet var tvunget att köra
öfver dem med sina fordon. Allt sådant måste man ju betala.
Utländingar, som bevistade våra öfniugar, ansågo dessa kostnader
ändock exempellöst billiga. Från Tyskland har man exempel på
att ersättningen för skadad mark vid dylika öfningar uppgått till
tre- ä fyrahundra tusen riksmark och ändock företagas fältmanövrerna
der i September—Oktober, då man i Tyskland har mycket mer
skördadt än här.

De skäl utskottet anfört för nedsättning af anslaget, visar
icke någon ovilja mot fälttjenstöfningar, men de hålla enligt mitt
förmenande icke streck. Utskottet säger först »att anledning icke
torde vara att antaga, att de höga pris, som för närvarande gälla
å fourage- och proviantartiklar, skola länge bibehålla sig». Ja,
det är visserligen sant att ingen känner framtiden. Men förhöjningen
å anslaget är begärd för 1893 och faktum är att besparingarne
till innevarande år utgöra endast omkring 37,000 kronor
och med de pris, som blifvit kontrakterade å portioner och rationel’
i'' år, skulle jag mycket bedraga mig, om icke dessa 37,000
kronor helt och hållet uppslukades redan i år och då har man
alls ingå reservationer qvar till nästa år. De fördelningar, som
nu äro i tur att deltaga i fälttjenstöfningarna eller tredje och
femte fördelningarna, hafva likväl icke sedan 1886 — det vill
säga nästa år för 7 år sedan — deltagit i dylik öfning. Det är
alltför lång tid sedan och ändå längre tid kommer enligt min
uppfattning att förflyta, ty den nu föreslagna förhöjningen i anslaget
kan icke räcka till att medgifva fälttjenstöfningar så snart.

Det andra skälet som anföres är, att man genom inskränkning
i öfningarnes fortvaro skulle kunna nedbringa kostnaden för
dem. Visserligen, men jag ber på samma gång få fästa herrarnes
uppmärksamhet på att om man beräknar 300,000 kronor för att
kunna hålla 6 dagars fältöfningar, så, om jag minskar dagarnes
antal till 4, åstadkommer jag icke derigenom eu minskning i kostnaderna
med ‘/a — långt derifrån! Sedan trupperna väl äro samlade,
staberna bildade, intendenturen i gång, transporterna till

N:o 32. 12

Onsdagen den 27 April, e. m.

Angående lwj- och från öfningarna betalda, blifva öfriga kostnader relativt obetill
indelta ar- tydliga. Det är just sammandragningen, organisationen af alla
Tands fältjägare-dessa enheter och af provianteringsbestyret, som kostar så mycket.
corps’ vapen- Behofvet af detta anslag, tror jag, är insedt af alla* som
”(Forts!)’ förstå sig på saken, och derför hoppas jag att Andra Kammaren
bifaller hvad Kongl. Maj:t äskat, och jag yrkar, herr talman, bifall
i denna punkt till den kongl. propositionen.

Häruti instämde herr Wästfelt.

Herr Andersson i Högkil. Jag skall be att få lemna
några upplysningar rörande de siffror jag anfört. I fråga om
kostnaderna för 1889 års fältmanöver i Skåne förskrifva sig sifferuppgifterna
derom från arméförvaltningens t^kenskaper för nämnda
år, som voro tillgängliga för 1890 års statsrevisorer. Jag tillåter
mig i detta fall hänvisa till verifikationsbanden mis 124: IV och
125: V. Det är sålunda mycket lätt att kontrollera mina uppgifter
om både kostnaderna i dess helhet och fördelningen af desamma.

Beträffande mina öfriga sifferuppgifter vill jag upplysa att
äfven de hvila på officiel grund. Med afseende å frågan huru
mycket af besparingarna, som användes 1889, ber jag att få hänvisa
till rikshufvudbokens kapitalkonto för detta år.

Angående slutligen uppgiften om verkliga kostnaderna för de
värfvade regementenas deltagande i fälttjenstöfningen och de belopp,
som af detta anslag derför utbetalts, så är tabellen derom på min
begäran upprättad af statsrevisionens kansli, som står i ansvar
för siffrornas rigtighet. Tabellen utarbetades, då jag ansåg det
vara alldeles oegentligt att anslaget till den indelta armén på detta
sätt rycktes till värfvade regementen och emedan jag hade för
afsigt att i anledning häraf framställa eu anmärkning. Men 1872
års riksdagsskrivelse i ämnet är något dunkel, så jag vann icke
majoritet för mitt yrkande. — Det är således officiella siffror jag
åberopat.

Det har här yttrats att det är skilnad på tiden 1872, då öfningarne
beräknades att kosta 200,000 kronor och den närvarande.
Nu är det helt andra tider, menar man. Jag vill dervid erinra
att portionspriset, som år 1872 var 48 öre, visserligen år 1889
stigit till 52 öre, men att rahonspriset, som 1872 var 117 öre,
år 1889 utgjorde endast 86 öre. Det har alltså nedgått. När man
sålunda för förhöjning i anslaget talar om den stora prisskilnaden,
så håller detta icke streck.

Herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet yttrade
år 1888, som jag förut nämnt, att de ökade kostnaderna
skulle uppgå till 40,000 kronor, uuder det att general Ryding
beräknar dem till 120,000 kronor. Jag har tillåtit mig att begagna
mig af de sifferuppgifter statsrådet och chefen för landt -

Onsdagen den 27 April, e. m.

13 N:o 32.

försvarsdepartementet den 10 mars 1888 lemuade från statsråds- Angående håjbänken.
Sedan statsrådet då lemuat dessa uppgifter, sade han till indelta aräfven:
»hvad emellertid beträffar hänvisningen på besparingarna, fältjägareså
skulle jag, om jag vågar uttala mig på det sättet, vilja varna corps’ vapenför
att taga bespariugarna, ty det är naturligtvis detsamma som
att döda besparingarna. Det är gifvet, att om man ser, att Riksdagen
tager bort de besparingar, som finnas, så är äfven driffjedern
att göra besparingar snart borta. Det är icke fråga om
att söka utgifter», och vidare: »Besparingen vin nes icke derför,
att anslaget är för stort, utan derigenom, att det handteras med
hård hand.» Nu säger herr general Rydiug att dessa öfniugar
äro nödvändiga. Det har jag icke sökt bestrida. Jag upprepar
att jag är lika villig som skyldig att medgifva att de kunna vara
till gagn för det högre befälet och staberna. Men längre vill jag
icke följa med herr Ryding. Det vore för mig naturligtvis en
vansklig sak att inlåta mig i dispyt med honom om sådana saker,
men jag stöder mig härvid på uttalande i den kongl. propositionen.

Herr Ryding talade om yttranden af utländitigar. Jag har
också hört omtalas utlåtanden af dem, deri de förklarat, att sådana
strapatser, som trupperna fingo underkasta sig i Skåne, aldrig
förekomma vid fålttjenstöfningarne i utlandet — knappast i krig.

Jag skall icke upptaga kammarens tid längre, men vill endast

säga, att jag vidhåller mitt förra yrkande.

Herr vice talmannen Danielson yttrade: Jag skall be att

få yrka bifall till utskottets förslag och vill då i korthet angifva
de skål, som jag tror utskottet hafc för sin mening. Utskottet
har verkligen icke med den tillstyrkta förhöjningen af endast ''

77,700 kronor afsett att göra de ifrågavarande öfningarne
omöjliga.

Af hvad som anföres å sidan 12 i den kongl. propositionen
framgår att sådana fälttjenst,öfningar, som de ifrågavarande, egt rum
under åren 1884, 1886, 1888 och 1889, samt att arméförvaltningen
anmält, att sammanlagda utgifterna för vapenöfningarne, såväl de
allmänna som de särskilda fälttjeustöfningarne, i medeltal för
hvart och ett af åren 1881—90 utgjort 1,343,000 kronor. Om
man ser på dessa siffror, så framgår, att, då man nu har reserverade
37,095 kronor och utskottet tillstyrkt en förhöjning af
77,700 kronor, gör detta tillsammans 115,000 kronor. Nu har
general Ryding beräknat, att eu höjning af 10 öre per portion
skulle utgöra 80,000 kronor, och en höjning af 15 öre 120,000
kronor. Om således förhöjningen ginge upp till, hvad general
Ryding beräknat, — ehuru den siffran är högre än hvad Kongl.

Maj:t angifvit — så skulle det ändå icke erfordras mer än 120,000
kronor. Men summan af hvad utskottet tillstyrkt eller 77,700
kronor och de 757,095 kronor, som äro i behåll till 1892, uppgår
genast till 115,000 kronor, och då skulle skiluaden mellan denna

N o 32. 14

Onsdagen den 27 April. e. in.

Angående höj- summa och 120,000 blott blifva 5,000. Jag frågar då, om icke
till indelta ar- dessa öfningar skulle kunna anordnas så, att dessa 5,000 kronor
SÄ5;skulle kunna besparas, isynnerhet om man inskränker öfningscorps-
vapen- tiden till 5 dagar. Det är ju många år som öfningarne icke varat
IfoX)’ iängre än 5 dagar, ehuru de på senare åren blifvit utsträckta till
6 dagar. Om nu dessa prisförhållanden skulle göra det nödvändigt,
_ hvarför skulle man då icke kunna återgå till 5 dagars
öfning, i hvilket fall jag är öfvertygad om, att den tillökning,
utskottet föreslår, skulle räcka till för stegrade pris i afseende på
proviant och fourage.

Det är det, som utskottet haft till utgångspunkt att söka göra
dessa öfningar möjliga. Har det förr kunnat besparas 100,000
ä 150,000 kronor om året, så kan det väl ske härefter, då Riksdagen
anvisat medel till de ökade kostnader, som blifvit föranledda
af prisstegringen. Det är tydligt att man icke behöfver
tänka sig att indraga öfningarne eller göra dem omöjliga, men
bereda ersättning för de genom prisstegringen ökade utgifterna.

Jag vill fästa uppmärksamheten på, att detta anslag på sätt
och vis indirekt kommit att ökas. Förr hade utgifterna till underhåll
och reparationer af byggnaderna på mötesplatserna under
vissa år utgått med 100,000 kronor, men nu har ju Riksdagen
år 1886 anvisat ett särskildt anslag för detta. Således har detta
anslag på sätt och vis blifvit höjdt; det är icke att förglömma.
Huru jag än ser saken, tror jag, att statsutskottet hållit medelvägen,
och om det är sanning, att förut kunnat göras besparingar
på anslaget till dessa öfningar, så tror jag det äfven härefter kan
göras, ty den förhöjda summan, som utskottet föreslagit, skulle
göra samma sak lika lätt och möjlig äfven under de prisförhållanden,
som nu äro gällande.

Utskottet har vidare gjort det uttalandet, att det icke torde
vara anledning antaga, att de höga pris, som för närvarande
gälla, länge skola bibehålla sig. Då dessa öfningar icke skola
förekomma före år 1893, så kan det hända, att det kan blifva
billigare pris, så att anslaget räcker till. Under sådana förhållanden
tror jag det är obehöfligt att anvisa mer än hvad omständigheterna
kräfva, och det är derför, som utskottet stannat vid
denna siffra af 77,700 kronor. Skulle man räkna mera noga,
torde man icke komma upp ens till en så hög siffra, men utskottet
har ansett, att man borde afrunda hela anslaget till
1,400,000 kronor, samt att några tusen kronor mer eller mindre
icke dervidlag betydde så mycket.

Då jag sålunda tror, att alla skäl tala för eu förhöjning till
den medelväg, som utskottet föreslagit, är den mest lämpliga, så
skall jag be att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herrar Lasse Jönsson och Peterson i Hamra förenade sig med
herr vice talmannen.

15 N:0 32.

Onsdagen den 27 April e. m.

Herr Anders Persson i Mörarp: Herr talman! Jag skallnf*g%ldanslaget

liksom den förste talaren alldeles icke förneka, att icke de ifråga-‘ till indelta arvarande
fälttjenstöfningarne äro af vigt och betydelse för vår
armé; men jag vill på samma gång hafva uttalat det, att det corP^li^^n''
icke finnes några öfningar, som af dem, hvilka hafva skyldig- (Forts.)’
heten att underhålla rustning och rotering, mottagas med mera
antipati än de ifrågavarande. Det kommer sig naturligen helt
enkelt deraf, att dessa öfningar blifvit förlagda till en tid, då det
är ofantligt svårt för såväl jordbrukaren att vara af med arbetare,
som för knektarne att uppoffra deu tid, dä de kunna förtjena
sin högsta dagaflöniug. Jag tror att detta är den väsentligaste
orsaken, som bidragit till, att man har varit så missnöjd med
ifrågavarande öfningar, från den sidan sedt. Men det finnes äfven
andra skäl. Till dessa hör det sätt, hvarpå disciplinen upprätthållits
af befälet under öfningstiden. Herr statsrådet och chefen
för landtförsvarsdepartementet nämnde, att de summor, uppgående
till 9 å 10,000 kronor, som utbetalats i form af skadeersättning
under de senaste åren, då fälttjenstöfningarne varit förlagda till
Skåne, vore att anse såsom särdeles obetydliga och sade, att
utländingar uttalat sin förvåning öfver, att skadeersättningarne
kunde stanna inom så ringa belopp. Ja, mine herrar, men så
är det också ett allmänt missnöje hos de personer, som lidit
skada, deröfver, att de icke fått tillräcklig ersättning för den skada,
de verkligen lidit. Det har i det fallet gått så långt, att det helt
enkelt stulits t. ex. halm och jag tror på sina ställen äfven hö,
hvilket burits bort till lägren mot egarnes bestridande; ja, det
har till och med gått ända derhän, att denna lägerhalm, som på ett
sådant sätt tagits från egarne, sedermera försålts i akt och mening
att inkomsten härför skulle tillfalla statsverket. Men när disciplinen
är sådan, är det icke förvånande, om dylika öfningar ses
med allt annat än blida ögon.

Det är icke underligt, att man kan hålla skadeersättningssiffran
så låg; ty om man utbetalade den ersättning, som verkligen
motsvarade skadan, så tror jag, att man finge sätta siffran betydligt
högre. Det anfördes fall i det hänseendet vid frågans behandling
i statsutskottet, som voro snart sagt upprörande. Det
var der ledamöter, som upplyste om, att det funnits allmogemän,
som med gråten i halsen kommit och sagt, att de fått sina
sädesåkrar förderfvade, men icke i ersättning fått en fjerdedel
af hvad skadan uppgått till.

Nu är naturligtvis frågan, om man bör ställa sig på den ståndpunkten
som herr Peter Andersson gjort, den ståndpunkten, som
regeringen föreslagit eller den medelväg, som utskottets majoritet
förordat. Då jag för min del erkänner nyttan och nödvändigheten
af, att armén får deltaga i sådana öfningar, hvarom här är
fråga, så har jag inom statsutskottet, oaktadt det jag nu framfört
var för mig bekant, varit af den meningen, att man bör gå eu

No 32. 16

Onsdagen den 27 April e. m.

Angående höj- medelväg på det sätt utskottet gjort, men längre har jag icke

till indelta ar- ^USt fttt gä.

5 wjäg™''- 0m motståndare här låta höra sig mot anslaget till ifrågac°öfnina£-n''
varande fälttjenstöfningar, är efter min uppfattning det väsent°(FonsJ)
ligaste skälet dertill, att man icke så praktiskt och ordentligt
vidtagit de anordningar, som man bort och kunnat göra.

Herr talman, jag skall icke göra något annat yrkande än
på bifall till statsutskottets förslag.

Herr Ola Bosson Olsson: Jag har endast några anmärk ningar

att göra mot den siste talarens yttrande i afseende på den
skada, som genom dessa fälttjenstöfningar förorsakats i Skåne.
Han sade, att det skulle vara så stor missbelåtenhet med den
skadeersättning man der fått. Som jag hade den äran vara eu
af de uppskattningsmän, som år 1889 skulle värdera de skedda
skadorna, vågar jag påstå, att alla de, som fordrade eu måttlig
ersättning fingo allt, hvad de begärde, och således kunde de ju
icke vara annat äu nöjda. Jag är öfvertygad om, att herr Anders
Perssons anmärkningar äro felaktiga, för så vidt jag vet och så
vidt de röra fälttjenstöfningarna år 1889, ty vi gjorde upp skadeersättningen
i de personers närvaro, som lidit skada. De fingo
göra upp förslag på, huru stor skadan efter deras mening kunde
vara, och om man också icke alltid kunde godkänna hvad de
begärde såsom allt för öfverdrifvet, så vågar jag likväl för min
del försäkra, att det var i högst få fall, som de icke slutligen
blefvo fullkomligt nöjda med den ersättning de fingo. Jag hörde
hvarken då eller sedan, att några klagomål blifvit framställda.

Hvad slutligen beträffar den siste talarens yttrande att trupperna
stulit halm till lägren från personer, som bott i närheten
af lägerplatserna, så har jag för min del icke reda derpå. Det
gjordes icke några anmärkningar från personer i det afseendet;
tv om någon anmärkning blifvit gjord, skulle den utan tvifvel
af oss tagits i betraktande. Det är endast detta jag velat säga
såsom ett genmäle mot den siste talarens påstående; för öfrigt
yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr Eiowson: Den fråga, som nu här är under diskussion,
visar enligt mitt förmenande nödvändigheten af, att en förändring
i vår arméorganisation med det snaraste vidtages. Det har i regeringens
framställning framhållits, att fälttjenstöfningarne äro nödvändiga
för staberna och det högre befälet. Jag medger detta så
mycket mera, som öfningarne för de särskilda regementena ske
på hvarje regementes mötesplats. Det har vidare blifvit sagdt från
kompetent håll, att fälttjenstöfningarne voro nödvändiga äfven för
truppen. Den meningen underskrifver jag helt och hållet, ty för
att kunna möta ett nutida anfall är det icke nog med att hafva
trupper, som äro öfvade på exercisfältet, utan det är nödvändigt

Onsdagen den 27 April, e. m.

17 N:o 32.

att sammandraga regementena till brigader och dessa till större

och större truppenheter. Det är således nödvändigt att öfva trop- till indelta ar perna

och icke endast staberna och befälet. Ssfotjägare ■

Men, mine herrar, kan det för att erhålla ett verkligt betryg- corps- vapengande
försvar vara lämpligt att öfva endast stamtrupperna och “p"1’"1
låta beväringsmanskapet sakna fälttjenstöfningar?

Det bar icke ifrågasatts, att beväringsmanskapet skulle deltaga
i dessa öfningar. -— Men om några trupper borde få vara
med om dylika öfningar för att sedan bättre kunna bidraga till
landets försvar, så borde det för visso vara beväringen. Nu är
emellertid förhållandet sådant, att man ej tyckes kunna ifrågasätta
ens, att beväringstrupperna skola vara med. Detta häntyder på,
att man måtte tänka på att öfvergifva systemet stam och beväring
och skaffa sig en homogent sammansatt armé, hvilken sedan kan
deltaga i de fälttjenstöfningar, som kunna pröfvas af omständigheterna
erforderliga.

Då emellertid det torde vara nödvändigt att anvisa något anslag
för dessa öfningar till upprätthållande äfven af stammens duglighet,
vill jag förena mig med dem, som förordat statsutskottets
hemställan.

Jag anser att fälttjenstöfningarna äro synnerligen vigtiga och
nödiga, och jag skulle gerna biträda Kongl. Maj:ts förslag, om
jag hade någon förhoppning, att beväringen skulle få vara med.

Men då detta icke är i Kongl. Maj:ts proposition omnämndt, inskränker
jag mig att yrka bifall till utskottets förslag, och detta
under uttalande af den förhoppning, att vi snart måtte komma
från det system vi hafva till ett annat mera betryggande, der fälttjenstöfningar
kunna anordnas på ett mera rationelt sätt.

Herr Nilsson i Skärhus: Herr talman! Jag har endast be gärt

ordet för att yttra mig något med anledning af den meningsskiljaktighet,
som uppstod mellan herrar Ola Bosson Olsson och
Anders Persson i deras anföranden i denna för landet vigtiga fråga.

Jag betviflar icke det ringaste, att herr Ola Bosson Olssons
uppgifter om den erfarenhet, han haft såsom värderingsman vid
fälttjenstöfningarna år 1889, äro fullkomligt rigtiga, eller att ingen
anmärkning jnot skadeersättningarna förekommit, utan alla, enligt
hans uppgift, voro fullkomligt nöjda. Men å andra sidan kan jag
äfven vitsorda sanningen af uppgifterna om de förhållanden, hvilka
kommit till herr Anders Perssons kännedom angående hvad som tilldragit
sig vid en annan fälttjenstöfning längre ned i södra Skåne.

Dessa af herr Anders Persson meddelade uppgifter äro dock fullkomligt
rigtiga. Jag var i tillfälle att vara vittne till dessa fälttjenstöfningar,
då trupperna lägrat sig vid Plyby, och jag kan
intyga, att då de lägrat sig der, så gick det som en ström af manskap
bort till en cukas gård, från hvilken man bortförde en stor
halmstack, som låg der på platsen, och sedan kom enkan gråtande

Andra Kammarens Prof.. 1892. Ko 32■

N.o 32. 18

Onsdagen den 27 April, e. m.

ningåa}ldansi%!g''et*n arrendator!! af prestgården och meddelade, att man från

till indelta ar- henne släpat bort en hel stack. Huru skadeersättningarna sedan
Tand» ''jwjlg^e- beräknades, har jag ej någon kunskap om, men jag fick efteråt
C01öfning£•*”" kännedom om> &tt någon ersättning till enkan icke kunde komma
(Forts.) i fråga. Ty stacken ansågs visst icke vara använd för sjelfva arméns
behof, utan hon fick vara utan.

Sådana handlingar vittna om dålig disciplin och ordning.

Eftersom jag har ordet, skall jag be att få tillägga några ord
med afseende på ett par omständigheter, som jag gerna skulle
önska, att man toge någon hänsyn till. Jag menar då först och
främst den allmänt kända öfveransträngning af både hästar och
manskap, som är en följd af de hastiga förflyttningarna af trupperna
från en plats till en annan, då ofta våldsamma åtgärder
vidtagas. Jag tror för min del, att man skulle hafva precis samma
nytta af öfningarna, om dessa förflyttningar skedde något lugnare,
än hvad nu är förhållandet. Det händer ofta, att ända till 10 %
af hästarne komma mer och mindre skadade åter till rusthållarne,
och detta förorsakar dem en oerhörd kostnad. Jag var vid den
omnämnda öfningen i tillfälle att se hästar stupa af öfveransträngning,
en blef liggande på platsen och dog inom några dagar.
Sådant förmodar jag skulle utan svårighet kunna förekommas, om
god vilja blott förefunnes.

Vidare tror jag, att man vid skadeersättningen icke alltid tar
all skada med i beräkningen, utan att åtskilliga fält blifva mer
eller mindre nedtrampade, utan att man tar hänsyn dertill. I statsutskottet
var jag i tillfälle höra följande händelse omtalas af en
person, som varit chef för en större afdelning af krigshären. Det
hade inträffat vid en fälttjenstöfning, att ett regemente vid en
hastig manöver ville taga vägen genom ett stort sädesfält. Då
sprängde en adjutant fram och erinrade truppchefen, att man borde
verkställa rörelsen på ett annat sätt för att icke åstadkomma för
stor skada; man hade nemligen bestämt, att sädesfält och trädgårdar
skulle betraktas såsom sjöar. Men befälhafvaren svarade
då: »Vi ha ju lärt att simma, vi simma igenom.» Det blef en
vacker simning detta, mine herrar, då man trampade ned ett så
stort sädesfält utan den ringaste nytta, men väl till stor skada i
många afseenden. Numera har tiden för fälttjenstöfnijjgarna blifvit
framflyttad, så att mindre skada sker, men enligt mitt förmenande
bör större försigtighet och sparsamhet med allmänna medel företagas
just genom den beräkning, som bör ske vid framryckandet
med trupperna. Jag förmodar, att man lika väl kunnat verkställa
rörelserna på ett annat sätt och i så fall besparat åtskilliga tusentals
kronor; öfningen hade nog blifvit lika praktisk och lika bra ändå.

Det var blott detta, herr talman, jag velat nämna; för öfrigt
yrkar jag bifall till statsutskottets förslag.

Onsdagen den 27 April, e. m. 19

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Palmstierna: Jag vill endast tacka för de upplysningar

den siste talaren lemnade, ty de illustrera bäst nödvändigheten
af fälttjenstöfningarnas förläggande till hösten. Jag känner mycket
väl igen den der historien om »simningen», men tilldragelsen
inträffade under den äldre tiden, då man försökte hålla fälttjenstöfniugarna
på sommaren under den vanliga mötestiden. Dessa
sädesfält skulle, såsom talaren nämnde, föreställa sjöar, och det
var vid ett sådant tillfälle som en bataljonschef fälde det der yttrandet
och lät truppen marschera igenom ett sädesfält. Det var
naturligtvis alldeles origtigt af honom; och det är just för att
slippa dylikt som man numera vill förlägga dessa öfningar till
hösten, men det kan naturligtvis ej ske utan särskilda kostnader.
Historier sådana som denna styrka alltså endast behofvet af dessa
öfningar.

Att, såsom herr Ola Bosson Olsson nämnde, man allmänt varit
belåten med skadeersättningarna, åtminstone vid de senare fälttjenstöfningarna,
är fullkomligt rigtigt. Det tillgår dervid just som
lian nämnde: man går omkring på fälten med plånboken i hand
och gör upp skadeersättningarna på stället. Visserligen fins det
personer, som begära högre skadeersättniug, än hvad som torde
vara skäligt, såsom ju i allmänhet ej är alldeles ovanligt i handel
och vandel, men på det hela taget äro alla belåtna, och högst få
klagomål förekomma.

Herr Ola Bosson Olsson: Blott några ord! Jag vill endast
mot eu talare på skånebänken, herr Nils Nilsson, erinra, att han
ej borde hafva sammanblandat två olika fälttjenstöfningar. Jag
talade endast om den sista fälttjenstöfningen i Skåne, och det var
rörande den jag yttrade mig och vågar ytterligare påstå, att det
stora flertalet, som vid densamma lidit skada, fingo denna till sin
belåtenhet ersatt samt underrättades om att, derest de icke voro
fullkomligt nöjda med ersättningen, de angående densamma egde
rätt att å vederbörlig ort söka rättelse, men mig veterligen hafva
ej några sådana klagomål förekommit.

Således anser jag mitt förra yttrande hafva varit fullkomligt
rigtigt och icke rubbas af hvad herr Niis Nilsson anförde om eu
fälttjenstöfning, som skett nägra år förut. Denna har jag ej yttrat
mig om, och den har jag i detta hänseende icke någon reda på,
utan mitt yttrande gälde endast fältmanövern år 1889.

Herr Andersson i Högkil: Med anledning af de yttranden,
som fälts om att alla, som lidit skada vid ifrågavarande fälttjenstöfningar,
fått denna skada fullt ersatt, anser jag mig böra
lemna den upplysningen, att enligt armeförvaltningens räkenskaper
många personer förgäfves sökt att få skadan uppskattad af den
för sådant ändamål tillsatta nämnd. När de sedermera på egen

N-.o 32.

Angående höjning
af anslaget
till indelta arméns
oeh Vermlands
fältjägarecorps''
vapenöfningar.

(Forts.)

N:0 32. 20

Onsdagen den 27 April, e. m.

Angående höjning
af anslaget
till indelta arméns
och Vermlands
fältjägarecoiys’
vapenöfningar.

(Forts.)

bekostnad låtit kompetenta personer uppskatta skadan, hafva de
slutligen blifvit tillerkända 50 % af det belopp, hvartill skadan
uppskattats.

I afseende på saken i öfrigt ber jag få uppläsa 3 ä 4 rader
ur den bok, jag har i handen. Det heter der i ett statsutskotts -betänkande från 1885, att »det icke kunde anses medföra en nytta,
som motsvarade kostnaden, att årligen öfva den indelta arméns
manskap, som under en följd af år deltagit i samma öfningar
och då framstående fackmän åtskilliga gånger offentligt erkänt
det föga gagn i militäriskt afseende, som kan vinnas med den
äldre soldatens årliga öfningar», så hemstälde statsutskottet, att
anslaget till indelta arméns och Yermlands fäitjägarecorps’ vapenöfningar
skulle nedsättas till 1,000,000 kronor. Bland dem, som
underskrifvit detta uttalande, befann sig äfven nuvarande herr vice
talmannen, hvilken äfven 1888 uti en reservation yrkade, att
anslaget skulle nedsättas med 302,000 kr., men nu yrkar att
anslaget skall höjas. Det kan dock icke falla mig in att klandra
honom för den saken, ty det kan ju vara så, som det häri kammaren
stundom heter i dylika fall, att man blir klokare med åren.

Herr Nilsson i Skärhus: Jag beklagar att herr Ola Bosson
Olsson missuppfattat mig. Jag begärde ordet förra gången
just med anledning deraf att herr Anders Persson och herr Ola
Bosson Olsson tycktes motsäga hvarandra, och jag sade i början
af mitt anförande, att herr Ola Bosson Olsson varit värderingsman
vid den senaste fälttjenstöfningen, men att herr Anders Persson
troligen ■— ehuru jag ej kunde veta det med säkerhet — syftat
på den fälttjenstöfning, som hölls i södra Skåne några år förut.
Då jag der var ögonvittne till ett liknande förhållande, som det
Anders Persson anfört, så vilie jag endast bringa detta till kännedom
för denna kammare. Jag kan sålunda ej förstå, huru herr
Ola Bosson Olsson kan hafva någon anledning att vara missbelåten
med mitt uttalande, jag ville ju endast söka förebygga ett missförstånd
från hans sida mellan honom och herr Anders Persson.
Herr talman, det var endast denna upplysning jag nu ville meddela.

Herr Bengtsson: Jag hade icke ämnat att begära ordet i
denna fråga, men då ett par kamrater på skånebänken här hafva
kojnmit litet i delo med hvarandra, kan jag icke underlåta att
uttala, hvad jag sjelf erfarit vid en fälttjenstöfning.

Herr Anders Persson i Mörarp sade, att det icke var så helt
med den der värderingen, och att icke hvar och en fått full
ersättning för sina förluster; herr Ola Bosson Olsson åter påstod,
att den kommission, som uppskattat skadan, föreslagit full ersättning
åt hvar och en för den skada han lidit.

Då det var fälttjenstöfning nere i Skåne, var jag en bland
dem, som fick trupper lägrade på mina egor, nemligen på en egen -

21 N:0 32.

Onsdagen den 27 April, e. m.

dom jag innehade på arrende. Både jag och en granne till mig
hade satt npp halmstackar ute på marken, hvilka togos utan till indelta artillåtelse;
jag hade eu stack med halmen efter cirka 70 lass hvete. **£ °f£mZDå
kommer grannen till mig ett par timmar efter det truppen
slagit läger och säger, att det ej fans någonting alls qvar af våra (Fotts,)''
halmstackar, utan att det var alldeles som det varit bortblåst alltsammans.
Men icke nog med det: der stod också en sädesstack,
täckt med halm. Jag vet icke, om herrarne hafva kännedom om
huru vi sätta upp säden i stackar och täcka den med halm för
att bevara säden. Allt nog, de hade icke blott burit bort halmstacken,
utan de hade äfven från sädesstacken tagit bort halmbetäckningen
nedtill och rifrit bort halmen på sidorna så långt
upp de kunnat nå. Jag anmälde förhållandet för ett befäl, som
låg inqvarteradt i prestgården; han sade att han icke hade reda
på saken, men att han skulle utsätta vakt. Det skedde, och sedan
togo de icke något mera. Men hvar kommissionen, som skulle
tillerkänna mig ersättning, blef af, vet jag icke, ty jag såg aldrig
till densamma. Jag fick heller ingen ersättning för halmen. Men
icke nog dermed; då trupperna voro resta, kom en hemmansegare
ifrån en annan socken och samlade upp halm. Jag frågade då,
om det var meningen att köra bort densamma. Ja, svarade han,
jag har köpt den af eu del utaf befälet. Jag sade till honom, att
jag hade ingenting vidare emot, att militären tagit sig litet lägerhalm,
men att man sedermera sålt den för att köras bort, protesterade
jag emot. Följden blef att jag fick behålla halmen. Det
enda var, att jag nödgades samla i hop den. Jag har blott velat
säga detta för att skilja på den tvist, som uppstått mellan herrar
Ola Bosson Olsson och Anders Persson, och har velat lemna den
upplysning, att saken verkligen förhållit sig så, som af den sistnämnde
blifvit påvisadt. Dessutom körde de öfver en åker, besådd
med vicker, på omkring två tunnland; den blef nedtrampad ungefär
till hälften. Jag fick icke heller någon ersättning derför. Kommissionen
kom icke. Om jag hade sökt, hade jag kanske fått
ersättning, men jag ansåg icke att det lönade mödan. Så kan
det emellertid tillgå vid dessa fälttjenstöfningar.

Herr Persson i Stallerhult: Allt sedan införandet af ifrågavarande
fälttjenstöfningar, såsom nära nog årligen återkommande,
har en ytterligare icke obetydlig börda lagts på rust- och rotehållare
derigenom, att vid rekryteringen man alltid måste betala
högre lön till soldaten, derför att tjenstgöringen blifvit allt mera
ansträngande. Detta har vållat att den lindring, som rust- och
rotehållare fått genom de trettio procenten, blifvit nästan utan
betydelse, emedan denna erhållna lindring åtgår till de högre löneförmånerna.
Det vore eu fördel, om dessa fälttjenstöfningar kunde
uppskjutas, till dess att försvarsfrågan blifvit löst, så att omkost -

N:0 32. 22

Onsdagen den 27 April, e. m.

Angående höj■ naderna derför blefve mera rättvist fördelade än för närvarande

till indelta ar- är fållet.

Tands Ä Den egent%a fråga. som under senare delen af diskussionen

COöfnin''Zm'' spelsätt kammaren, är frågan, huru vida den skada, som fält(Forts!)
* tjenstöfningarna förorsakat jordegare, har blifvit ersatt till dess verkliga
belopp. Jag för min del kan, när jag läser anförandet till
statsrådsprotokollet, icke fatta, att det är fråga om att betala
den med dess fulla värde; ty dessa fälttjenstöfningar anordnas,
heter det, »med bestämdt syfte att gifva en trogen bild af det
verkliga kriget»; men skola de utgöra en trogen bild af det verkliga
kriget, så är det ju icke meningen att man skall få betaldt, utan
låta sig nöja med den förlust man lider, när kriget går fram.
Hvad beträffar den sista fälttjenstöfaingen inom Skaraborgs län,
så tror jag att skadan icke heller der blifvit ersatt till dess fulla
värde, utan de hafva fått möjligen till och med under den siffra,
herr Andersson i Högkil nämude. Jag yrkar bifall till statsutskottets
förslag.

Herr Andersson i Lyckorna: Det var med anledning af herr
Ola Bosson Olssons yttrande jag begärde ordet, då han nemligen
sade, att, så vidt han vissfe, hade han såsom ledamot af den komission,
som skulle värdera de skador, som förorsakats genom fälttjenstöfningarna
i Skåne år 1889, icke förnummit något klagomål.
Jag för min del får då säga, att det är godt och väl. Men den, som
haft tillfälle att efteråt höra mångas mening om detta, vet, att det
är icke så helt med den saken, att alla de som lidit skada skulle
varit nöjda. Men att herrar värderingsman gjort det bästa, som
enligt deras uppfattning kunnat göras, vill jag icke förneka. Men,
mine herrar, det kan vara många särskilda förhållanden här vid lag.
Nämnden kan t. ex. anse, att ett öfverkördt rotfruktsland är bibehållet
lika väl, äfven om det är delvis svart. Ty de saga: »hvad
gör väl det? Rotfrukterna stå dock qvar i jorden.» Men, mine
herrar, den som är jordbrukare bör veta sanna förhållandet. Det
fans icke på så nedkörda och förtrampade ställen vid upptagningatiden
(i slutet af oktober) så mycket qvar af rotfrukter der, som
jag kan taga i min hand. Men hvad blef följden? Jo, följande
år fick jag endast liggsäd på så beskaffade ställen, emedan det
blifvit öfvermått af växtkraft till följd deraf att rotfrukterna förtrampats
och följaktligen ruttnat. Sedan vill jag nämna: så
mycket, som blifvit förtrampadt, kan möjligen hvar och eu göra
räkning på att få ersatt; men annat är med den del, som manskapet
rycker upp för att dermed fodra hästar. Om man säger:
»Ni ha rätt att trampa ned, det kan icke undvikas, men ni ha
icke rätt att rycka upp», så svarar man: »Ja, hvad gör det? Ni
får ju betaldt för skadan.» Men nämner jag detta för kommissionen,
så säger den: »Vi hafva icke med den saken att göra, utan
endast med det, som blifvit nedtrampadt»; då hafva de, enligt sin upp -

23 N:o 32.

Onsdagen den 27 April, e. m.

fattning, uppfylt altan rättfärdighet. Men att en klöfvervall nedtramnas,
»ia, det gör mindre till skada, ty det som är qvar fro- tui inbita ardas
dess bättre.» Att värdera en skada efter en sådan uppiatt-ian(ufältjägarening
anser jag mindre lämpligt. När det begärdes ersättning för
nedrifna gärdesgårdar, fick man höra någon gång sägas: »Ni gjorde (Forts.)
bättre i att använda tiden till att lägga upp edra gärdesgårdar än
att komma och klaga och begära ersättning.» Ja, det torde hafva
ansetts för en sådan småsak, att det ej var värdt någon ersättning.
Men den som lidit skadan har icke funnit det vara så.

Derför tror jag, att ju färre sådana öfningar hållas, desto bättre
är det för allmogen. Jag har icke något annat yrkande att göra
än om bifall till statsutskottets förslag.

Herr Ola Bosson Olsson: Tillföljd af herr Bengtssons insinuation
emot mitt yttrande, huru förhållandet var med de halmstackar,
hvilka tillhörde honom och andra, som af trupperna blifvit
tagna till lägerhalm vid fältmanövern i södra Skåne, om jag rätt
minnes 1884, så vill jag endast fästa uppmärksamheten derpå, att
hans yttrande måste hafva afsett den fälttjenstöfning, som egde rum
å den af mig senast omnämda tid; hvilken icke, hvad beträffar
uppskattning af lidna skador, bör sammanblandas med den höstmanöver,
som förekom i Skåne år 1889. Jag har aldrig talat om mer
än den sistnämnda fältmanövern. Hvad som skett vid föregående
manövrer i Skåne, rörande uppskattning och ersättning af lidna
skador, har jag ingen närmare reda på.

Nu skall jag med några ord bemöta den siste talaren, herr
Olof Andersson i Lyckorna. Han sade, så vidt jag rätt kunde
fatta hans ord, att några kanoner hade kört öfver ett mindre rotfruktsland
på hans egor, samt att kavalleri och infanteri äfven
hade passerat deröfver. #

Efter båda dessa senare uppgifna truppslags passage syntes
inga spår och ännu mindre någon föröfvad skada, men väl efter
de förutnämnda kanonerna, som hufvudsakligen hade följt en
så kallad vändningsrygg och der sönderkrabbat eu del rotfrukter,
men den föröfvade skadan var ringa och långt ifrån så stor, som
talaren orimligt uppgaf, nemligen att jorden var svart, och att der
fans icke så mycket qvar, som han kunde hålla i sin hand; antagligen
menade han der kanonerna gått fram, men äfven med denna
mening var öfverdriften allt för stor. Jag skulle ogerna berört
detta förhållande; men jag anser mig skyldig att nämna, att det
förundrade både mig och aflidne Sven Nilsson i Efveröd jemte
domänintendenten Borgström och ledamoten i första ''kammaren
kronofogden Eneroth, som också voro värderingsman, att finna, hvilken
orimligt stor ersättning som Olof Andersson, i anseende till
hans samhällsställning, kunde begära i förhållande till skadan,
hvilket gjorde att vi icke kunde bifalla eu så obillig begäran. Vi
följde så väl i detta som andra fall vår öfvertygelse utan afse -

N:o 32. 24 . Onsdagen den 27 April, e. m.

ning^nmgetende tid person och kamratskap. Olof Andersson fick af oss
nu indelta ar- samma underrättelse som några få andra personer, hvilka begärde
Tanda fäujägme- en större skadeersättning, än som kunde lemnas, att, derest han
co?fningarm'' icke vore med vårt åtgörande nöjd, han hade att i laga ordning
söka rättelse. Och då han icke gjort detta, så antager jag på
goda grunder, att han var nöjd med den ersättning han fick,
fastän han begärt flera gånger så mycket som han erhöll.

Herr Andersson i Lyckorna: Herr Ola Bosson Olsson säger,
att det var blott två kanoner, som kördes öfver mina egor. Jag
vill då säga, att det var, om jag mins rätt, sju, med dertill hörande
ammunitions- och många trossvagnar, dertill mycket kavalleri
och infanteri, som redo och gingo deröfver, nedtrampade bete
och nedrefvo mycket gärdesgårdar. För min del anser jag det
ej vara en så obetydlig sak, som herr Ola Bosson Olsson framstält.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, samt herr
talmannen till proposition upptagit de olika yrkanden, som derunder
förekommit, biföll kammaren utskottets hemställan.

Punkten 4.

Bifölls.

Punkten 5.

Mom. a).

Bifölls.

hiåwu aum- • Under mom. b) hemstälde utskottet, att, för beredande af ökade
slaget till för- tillgångar till anskaffande af förbrukningsammunition till det nya
w"-geväret m- m-< anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet
het. eller arméförvaltningens departement måtte förhöjas med ytterligare

100,000 kronor. ”

I fråga härom anförde:

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
PalmstieTrna: Ehuru det icke är någon reservation bifogad betänkandet
i fråga om detta utskottets förslag, skall jag dock be att få
framhålla de skäl, som talat för, att Kongl. Maj:t föreslagit 200,000
kronor. Jag kan för min del ej vara med om utskottets åsigt,
att samma skäl kunde anföras för anslagets nedsättning till 100,000
kronor. Generalfälttygmästaren har begärt 822,000 kronor. Men

Onsdagen den 27 April, e. m.

25 N:o 32.

då han tillika på förfrågan upplyst, att under nästa år man icke
kan räkna på att få utlemnade mer än 38,000 af de nya gevären,
d. v. s. för 3 fördelningar eller halfva armén, så har Kongl. Maj:t
ansett, att under det året någon besparing af ammunitionskostnader
kunde göras. Om man nemligen beräknar kostnaden för
artilleriets ökade skottantal till 40,000 kronor, vidare 27,000 kronor
för andra ordnarie anslag och derjemte tager hälften af den
summa, 255,000 kronor, som generalfälttygmästaren föreslagit i
och för ökningen af infanteriammunitionen, erhåller man eu summa
af omkring 200,000 kronor. Det finnes verkliga skäl för denna
summa; det kan man icke anföra för eu nedsättning till 100,000
kronor. Jag ber att få framhålla, att hufvudsaken för infanteriet
är att i händelse af krig kunna skjuta fienden. Nu är dock icke
fråga om att öka skottantalet, ehuru detta visserligen är ringa -—
för stamsoldat 40 skott om året, för beväring 16 skott första året
och 32 det andra. Det är fråga derom, att ammunitionen till de
nya gevären blir dyrare. Detta är nu något, som icke kan bjelpas.
Så är förhållandet i alla länder. Firmor från Tyskland och
Belgien hafva erbjudit sig att tillverka ammunition för svensk räkning
— i allmänhet för ett durchschnittspris af 11 öre. Det är
samma pris, som generalfälttygmästaren anmält vara nödvändigt
i fråga om mobiliseringsammunition. För ifrågavarande behof
har han förklarat, att man kunde nöja sig med 9 öre, enär hylsorna
kunde användas om igen. Att nu denna ammunition är
dyrare, är, som nämndt, något som icke kan hjelpas. Det beror
bland annat på kulans beskaffenhet. Den ytterst stora hastigheten
af 2,000 fot i sekunden, den hastiga stigningen — den skall rotera
mycket skarpt — gör att man icke kan skjuta med vanlig blykula.
Den slites af utaf bommarna. Man måste derför omgifva kulan
med en mantel af stål eller nickelkoppar eller dylikt. Denna mantels
tillverkande och fastsättande kostar penningar. Eu 1867-års
patron undergår, innan den blir färdig, i fabriken ungefär 40 operationer;
men innan en patron af den nya sorten blir färdig, erfordras
ej mindre än 85 operationer — således mer än dubbelt. Hvar
och en, som haft med mekaniska verkstäder att göra, vet mer än
väl, att ju flera operationer en bit skall gå igenom, desto dyrare
blir den; materialkostnaden är det minsta. Jag upprepar: det är
icke fråga om att öka ammunitionen — generalfälttygmästaren
föreslår visserligen en liten ökning, men den faller egentligen på
skjutskolan — utan det är endast fråga om, att truppen skall få
skjuta lika mycket, ehuru ammunitionen måste blifva dyrare. Kan
icke truppen få skjuta lika mycket, så blir den försämrad. Detta
till försvar för Kongl. Maj:ts förslag, att 200,000 kronor måtte
beviljas.

Herr vice talmannen Danielson: Äfven i denna punkt

skall jag be att få yrka bifall till utskottets förslag.

Angående
höjande af anslaget
till försvarsverket
till
lands i allmänhet.

(Forts.)

N o 32. 26

Onadagen den 27 April, e. m.

Angående
höjande af anslaget
till försvarsverket
till
lands i allmänhet.

(Forts.)

Som herrarne torde finna af betänkandet, har Kongl. Maj:t
begärt en förhöjning i nu ifrågavarande anslag med 40,000 kronor
för att bereda 32 fältbatterier ytterligare 100 skott pr batteri och
skjutskolan ytterligare 800 skott. Utskottet bar ansett, att denna
begärda förböjning borde i någon mån bifallas.

Tillika har utskottet ansett, att de 27,379 kronor, som förekomma
å olika titlar, nemligen titeln I artilleriförråden, titeln IV
artilleriregementena, titeln XI rese- och traktamentskostnader och
titeln XII transportkostnader, äfven hafva berättigande för sig.
När man nu lägger tillsammans 40,000 kr., 27,379 kr. samt ytterligare
höjer anslaget till denna ammunition med 32,621 kr., så
uppgår summan till jemnt 100,000 kr. Då nu Kongl. Maj:t sjelf
sagt, att de nya gevären icke skola komma att användas till
öfning år 1893, så ansåg utskottet, att det föreslagna beloppet
skulle vara fullt tillräckligt. För att emellertid icke i något afseende
binda Kongl. Maj:t vid de föreslagna specialbeloppen, så
ville utskottet ej i afseende på dessa göra något uttalande, utan
har höjt summan med jemnt 100,000 kr., på det att Kongl. Maj:t
måtte blifva i tillfälle att der behofvet var störst lägga mer, och
kanske på ett annat ställe mindre. Ilufvudsaken var emellertid,
att summan räcker till de ifrågavarande beloppen, medan å andra
sidan Kongl. Maj:t har rättighet att röra sig inom denna summa.

Detta är nu i korthet skälet, hvarför utskottet ansett, att
beloppet borde nedsättas så som utskottet föreslagit, medan på
samma gång det föreliggande behofvet skulle kunna nöjaktigt
tillgodoses. Och särskilt borde väl i detta fall artilleriet känna
sig belåtet, som kan få 100 skott mera på hvarje batteri.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr Bratt: Det är alldeles rigtigt, som herr vice talmannen

anmärkt, att det finnes för något mer än 32,600 kronor förbrukningsammunition
till disposition, sedan de andra behofven fylts.
Men jag ber att få fästa uppmärksamheten på, att generalfålttygmästaren
anmält behofvet vara 255,000 kronor, och detta
behöfdes för att kunna tillverka den ammunition, som skall användas
1894. Det är sant, att de nya gevären icke torde komma
till allmännare bruk inom liniearmén förrän 1894, men den
ammunition, som skall förbrukas 1894, måste naturligtvis tillverkas
under år 1893, och det är derför detta större anslag
behöfves. Nu blir förhållandet det, om utskottets förslag bifalles,
att man blott kan tillverka en obetydlig del af den ammunition,
som behöfves 1894, derest man icke lånar af anslaget till mobiliseringsammunition
för att dermed fylla behofvet. Jag vet icke,
om de myndigheter, som hafva att afgöra denna fråga, komma
att fatta ett sådant beslut, men det blir den enda möjligheten,
om armén under 1894 skall få den öfning med det nya geväret,
som Kongl. Maj:t bestämt.

Onsdagen den 27 April, e. m.

27 N:o 32.

Jag har icke mycken utsigt, att Kongl. Maj ds förslag skall
gå igenom, då mot utskottets hemställan få reservationer äro
gjorda, och jag skall derför icke göra något yrkande. Men jag har
icke kunnat underlåta att påpeka, att följden af bifall till utskottets
förslag blir den, att armén 1894 icke får öfva sig med
detta gevär, och om den icke får öfva sig att skjuta med gevären,
så vet jag sannerligen icke, hvad den skall med de nya
gevären.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 6.

Kongl. Maj:t hade i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen
att, med godkännande af förslaget, att sammanlagda inqvarterings-
och servisersättningen till underofficerare med vederlikar,
som för närvarande vore berättigade till dylik ersättning, måtte,
utan ändring af servisersättningens nuvarande belopp, bestämmas
att från och med innevarande års början utgå till underofficerare
med vederlikar vid i Stockholm förlagda, ej till Stockholms
garnison hörande regementen och corpser med 200 kronor, till
dylika tjensteman vid i Göteborg garnisonerade regementen och
corpser med 190 kr. 50 öre och till öfriga till inqvarteringsersättning
berättigade underofficerare och vederlikar med 96 kronor,
höja anslaget till inqvarteringskostnader, nu 113,000 kronor med

20,000 kronor till 133,000 kronor.

Utskottet hemstälde emellertid, »att Kongl. Maj:ts förevarande
framställning må på det sätt bifallas,

att, med godkännande af förslaget, att sammanlagda inqvarterings-
och servisersättningen till underofficerare med vederlikar,
som för närvarande äro berättigade till dylik ersättning, må,
utan ändring i servisersättningens nuvarande belopp, bestämmas
att från och med innevarande års början utgå till underofficerare
med vederlikar vid Göteborgs garnisonerade regementen och corpser
med 140 kronor och till öfriga utom Stockholm och Göteborg
förlagda, till inqvarteringsersättning berättigade underofficerare
och vederlikar med 70 kronor, för år 1893 höja anslaget till
inqvarteringskostnader, nu 113,000 kronor, med 10,000 kronor
till 123,000 kronor.»

Efter uppläsandet häraf anförde:

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Palmstierna: Det ifrågavarande anslaget är helt litet, och jag

anhåller, att herrarne måtte bifalla Kong!. Maj:ts förslag.

Skilnaden mellan Kongl. Maj ds och utskottets förslag är icke
så stor, som man skulle tro eller som siffrorna synas angifva.

Ang. höjning
anslaget till
inqvarterings
kostnader.

N:o 32.

Ang. höjning i
anslaget till
inqvartering skostnader.

(Forts.)

28 Onsdagen den 27 April, e. m.

Ty i Kongl. Maj:ts förslag är äfven inbegripet en förhöjning af

7.000 kronor, på grund af att detta förslagsanslag årligen öfverskrides
med ungefär nämnda belopp, och det är ju icke rigtigt,
att ett förslagsanslag ovilkorligen måste öfverskridas, utan när så
inträffar, så bör man höja budgeten, så att man icke kommer
med falsk budget. Om dessa 7,000 kronor icke beviljas, så kan
det ju på sätt och vis göra detsamma, tv de måste ju i alla
fall utgå, men rigtigast är det dock att uppföra dem på budgeten,
då ju eljest förslagsanslaget måste öfverskridas.

Hvad de öfriga 3,000 kronorna beträffar, som utgöra skilnaden
mellan Kongl. Majds förslag och utskottets, så kunna de
uppdelas i tre delar.

Först och främst är det fråga om att höja inqvarteringsersättningen
med 50 kronor för en del underofficerare i Stockholm.
Som herrarne torde veta, betalar Stockholms stad inqvarteringsersättning
för de 4 gamla regementena, nemligen gardena
och artilleriet, och Kongl. Majd har ingått till Stockholms
stadsfullmägtige med begäran om förhöjning af detta anslag.
Stockholms stadsfullmägtige, som känna till de förhållanden,
under hvilka underofficerarne lefva, hafva beviljat en förhöjd
ersättning för 122 underofficerare, uppgående till 6,300 kronor.
Nu är frågan, om icke staten bör bevilja en motsvarande förhöjning
med 50 kronor i inqvarteringsersättningen åt de återstående,
till ett antal af 18 uppgående underofficerare med sammanlagdt
900 kronor. Om så ej sker, hvad skall då först och
främst staden säga? Och hvad skola dessa 18 underofficerare
säga, då staten ej vill gå med på att höja deras inqvarteringsersättning
med 50 kronor, under det att deras kamrater, för
hvilka Stockholms stad betalar inqvarteringsersättning, erhålla
denna förhöjning. Icke torde de kunna begripa rättvisan af ett
sådant förhållande. Och jag får säga, att jag tycker att det
vore egendomligt, om icke Kongl. Maj:ts förslag i denna punkt
skulle bifallas.

Den andra delen af anslagsförhöjningen gäller Göteborg. Den
för vid det der förlagda regementet anstälda underofficerare föreslagna
förhöjningen har af statsutskottet nedsatts med 50 kronor.
Hvad som dessa underofficerare behöfva om ett par år är emellertid
icke mycket. Det bygges nu i Göteborg eu stor kasern,
hvarjemte vid den för regementets räkning inköpta egendomen
Qviberg äfven åtskilliga af underofficerarne kunna erhålla inqvartering
in natura uti äldre hus. På grund deraf tror jag icke
att det är mer än på sin höjd 20 stycken, som skola hafva inqvartering
i kontant, och för dessa uppgår då förhöjningen till

1.000 kronor, hvilket ju är en relativt obetydlig summa.

Den tredje afdelningen utgöres af de undefofficerare, som äro
förlagda i Malmö, Östersund m. fl. städer, och de skulle enligt
statsutskottets förslag erhålla 70 kronor om året i inqvarterings -

29 No 32.

Onsdagen den 23 April, e. m.

ersättning. Jag tror, att det skall blifva svårt för underofficerarne Ang. höjning
att hyra rum och kök för en summa, uppgående till, om man inqvarterings■
fråndrager servisersättningen, 12 kronor, icke fullt 60 kronor, eller
blott 5 kronor i månaden.

Huru vigtig den förhöjning än kan vara för undorofficerarne,
för staten är den ännu mer af underordnad betydelse, då det
blott gäller ett par tusen kronor. Jag hemställer derför till kammaren
om bifall till Kongl. Maj:ts förslag.

Herr Liljeholm: Enligt fackmäns samstämmiga utsago

hafva underofficerarne en vigtig uppgift att fylla inom armén.

Lika allmänt erkännes att deras aflöning, särskild! med för handen
varande dyra lefnadskostnader, är alltför knappt tillmätt. V illigt
må erkännas, att Riksdagen gjort åtskilligt för att afhjelpa denna
brist, men mycket återstår ännu att göra. Med den kännedom,
jag har om underofficerarnes ställning vid Göta artilleriregemente,
hvilket som bekant är förlagdt i Göteborg, vågar jag påstå, att
den af Kongl. Maj:t gjorda framställningen i denna punkt är
förestafvad af billighet och rättvisa. Som herrarne finna af betänkandet,
hafva underofficerarne vid Göta artilleriregemente för
närvarande 95 kronor 25 öre i inqvarterings- och servisersättning
om året. Det är alldeles säkert, att man i Göteborg icke kan
få ett något så när beboeligt omöbleradt ungkarlsrum för mindre
än 140 kronor om året, och detta är just hvad utskottet föreslagit.

Men nu är förhållandet i allmänhet det, att dessa underofficerare
äro gifta, hvilket ju icke kan förmenas dem, och i så fall behöfva
de rum och kök, och för en dylik lägenhet få de betala omkring
200 kronor om året. Blir familjen stor, behöfvas 2 rum, och för
en sådan lägenhet måste man betala minst 325 å 350 kronor.

På dessa skäl jemte många andra samt för att det snart,
måtte blifva bättre ordnadt i förevarande hänseende, skall jag
yrka bifall till Kongl. Maj ds proposition. Vid Göta artilleriregemente
händer det ganska ofta, att underofficerare afgå från regementet
och taga anställning vid poliscorpsen, der de få nästan
dubbelt så stor aflöning som vid regementet. Derigenom förlorar
regementet många af sina bästa krafter. Jag hör alls icke till
dem, som vilja vara med om höga anslag till hvilket ändamål
som helst, men i föreliggande fall anser jag billighet och rättvisa
fordra det.

På dessa i korthet anförda skäl yrkar jag bifall till Kongl.

Maj ds proposition.

Herr vice talmannen Danielson: För min del skulle jag

alls icke hafva något emot, att man kunde hjelpa alla de små
i samhället, men detta är tyvärr nu icke möjligt och kommer
troligen icke heller att någonsin kunna ske. Här gäller emellertid
nu, huru vida man skall i någon mån förbättra underofficerarnes
ställning genom att öka inqvarteringsersättningen eller låta

N:o 3 2. 30

Onsdagen den 27 April, e. m.

Ang. höjning i
anslaget till
inqvartering skostnader.

(Forts.)

det vara såsom det nu är. Utskottet kar då ansett, att om man
nu på en gång ökade denna inqvarteringsersättning med ungefär
50 procent, vore detta för underoilicerarne en förbättring, som
visserligen icke vore att förakta. Skulle man deremot, på sätt
Kongl. Maj:t föreslagit, i ett tag öka med 100 procent, så undrar
jag hvart det skulle taga vägen. Man skulle derigenom enligt mitt
förmenande tillskapa nya orättvisor, ock det blefve då nödigt att
i afseende på en kel del andra förhållanden följa efter.

Herr statsrådet upplyste nyss, att inqvarterings- ock servisersättning
för vissa i Stockholm förlagda regementens eller corpsers
underofficerare utgår med 150 kronor årligen, deraf 90 kronor
utgöra servisersättning. Huru många detta var afsedt för, kar icke
upplysts i den kongl. propositionen. Vi gjorde emellertid förfrågan
kos arméförvaltningen, huru det förhöll sig med inqvarteringsersättuingen
i Stockholm ock fingo då reda på, hvad äfven
utskottet omnämnt, att denna ersättning utgår på nyssnämnda
sätt till underofficerarne vid fortifikationen, pontonierbataljonen
med fältsignalkompaniet äfvensom Svea trängbataljon. Derom kar
såsom sagdt den kongl. propositionen emellertid icke lemnat någon
upplysning. Men då detta blef kändt, ansåg utskottet, att eu
jemkning visserligen var nödig, men att det dock vore för mycket
att på eu gång bevilja så stor höjning, som Kongl. Maj:t begärt.
Derför har utskottet också ansett, att man borde stanna vid eu
förhöjning från 95 kronor 25 öre till 140 kronor för underofficerare
med vederlikar vid i Göteborg garnisonerade regementen och
corpser samt höjning från 48 kronor till 70 kronor för dylika
tjensteman tillhörande utom Stockholm och Göteborg förlagda
regementen och corpser. Detta synes mig också vara eu rätt
väsentlig hjelp åt, om man vill som föregående talare säga, dessa
små inom samhället, som nu här talas om. Men icke bör man
gå så hastigt till väga, att man tillskapar nya orättvisor, ty om
man nu beviljar hela den af Kongl. Maj:t begärda förhöjningen,
blir det, som jag redan sagt, sedan nödvändigt att jemka på eu
mängd andra ställen, som härmed stå i sammanhang.

Herr statsrådet nämnde äfven, att med de begärda 20,000
kronorna afsåga jemväl att fylla en å detta anslag uppkommen brist
af 7,400 kronor. Ja, detta är nog sant, men då skulle i alla
fall återstå 12,600 kronor, eller vida mer än enligt utskottets åsigt
skulle behöfvas för den nu föreslagna höjningen med 50 procent.
Utskottet har stannat vid denna siffra 10,000 kronor jemväl
derför att anslaget är af förslagsanslags natur, och om det öfverskrides
med några tusen kronor, så är det ju icke så mycket att
tala om, men man hinner då få erfarenhet om det verkliga behofvet
i detta fall.

På dessa i korthet anförda skäl ber jag att få yrka bifall till
utskottets förslag, hvilket jag också tror går i den af den siste
talaren önskade rigtning att hjelpa de små inom samhället.

31 N:0 32.

Onsdagen den 27 April e. m.

Herr Andersson från Malmö: I motsats till herr vice tal mannen

skall jag yrka bifall till Kongl. Maj ds proposition. Jag
tror icke, att någon inom kammaren skall kunna tillvita mig att
vilja slösa med statens medel, utan jag har vid alla tillfällen, då
sparsamhet kunnat iakttagas, stält mig på sparsamhetsvännernas
sida. Men detta hindrar icke att jag, då verkligt behof förefinnes,
vill söka tillfredsställa detsamma.

Beträffande den tjenstemannacorps, som nu är i fråga, tror
jag vi alla måste vara öfverens om, att den är svagt aflönad,
och dock har man på den ganska stora kraf. För att ej genera
den corps de tillhöra, måste de kläda sig ordentligt, bo ordentligt
och för öfrigt skicka sig på ett sätt, som är förenadt med ej så
få kostnader. Den hyreser3ättning, som nu af utskottet föreslagits
för dessa personer, tror jag i likhet med talaren på göteborgsbänken
är alldeles för låg, hvaremot man genom bifall till Kongl.
Maj:ts proposition skulle kunna öka den, så att den blefve någorlunda
tillfredsställande. Tio kronor i månaden för ett möbleradt
ungkarlsrum anses för billigt i det samhälle jag tillhör, och för
2:ne rum med kök betingas 18 ä 20 kronor i månaden. Om en
underofficer vill bilda familj, kan han svårligen nöja sig med
mindre än eu tvårumslägenhet, men då den nuvarande inqvarteringsersättningen
icke ens förslår till en ogift underofficer, har
den gifte naturligtvis mera svårt för att reda sig med denna
ersättning. För min de! får jag säga, att denna framställning,
som af Kongl. Maj.t blifvit gjord på fjerde hufvudtiteln, är den
icke minst behjertansvärda, och får derför på det varmaste anhålla
om bifall till densamma.

Härmed var öfverläggningen i detta ämne slutad. I enlighet
med de gjorda yrkandena gaf herr talmannen propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan och dels på afslag å densamma
i hvad den skilde sig från Kongl. Maj:ts proposition och bifall i
stället till denna senare oförändrad; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad. Votering
blef likväl begärd, i anledning hvaraf nu skedde uppsättning,
justering och anslag af en så tydande voteringsproposition:

Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i öde punkten
af utlåtandet mr 5, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Ang. höjning i
anslaget till
inqvartering skostnader.

(Forts.)

Nej;

32 Onsdagen den 27 April, e. m.

Vinner Nej, har kammaren, med afslag å nämda hemställan
i hvad den skiljer sig från Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,
bifallit denna senare framställning.

Omröstningen utföll med 140 ja och 66 nej; hvadan utskottets
hemställan af kammaren bifallits.

Punkterna 7—.9.

Biföllos.

Punkten 10.

ändring i be- Kongl. Maj:t både föreslagit Riksdagen att, i ändamål att
/ordringsgrun- ordinarie andre bataljonsläkare måtte kunna i tur efter utnäm (tema

för andre **

bataljonsläkare. ningsdagen befordras till förste bataljonsläkare, medgifva, dels att
de åt förste bataljonsläkarde beviljade aflöningsförmåner måtte,
i den mån de genom nuvarande innebafvarens afgång blefve
lediga och derefter framgent, få, utan binder deraf att beloppen
vore å truppförbandens särskilda stater uppförda, användas till
aflöning åt motsvarande antal af de till tjensteåldem äldste bataljonsläkarne,
räknadt från deras första utnämning till ordinarie
bataljonsläkare, samt dels att från fjerde bufvudtitelns allmänna
besparingar måtte få bestridas den ökning i dagaflöningskostnaden,
som genom sådan anordning till äfventyrs någon gång
kunde vid de värfvade garnisonerade truppförbanden uppkomma;
men bemstäide utskottet, att Kongl. Maj ds förevarande framställning
icke måtte vinna Riksdagens bifall.

I fråga härom anförde:

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Palmstierna: Ehuru jag troligtvis icke heller i afseende å
denna punkt bar stor utsigt att vinna framgång, vill jag dock
framhålla de skäl, som föranledt mig att tillstyrka Kongl. Maj:t
att göra denna framställning, och detta så mycket hellre, som jag
icke kan förstå annat, än att statsutskottet missförstått sjelfva
sakens innebörd.

Flera komitéer hafva varit tillsatta för ordnande af den militära
sjukvården och de hafva alla fäst Kongl. Maj ds uppmärksamhet
på den orättvisa, som ligger i det nuvarande befordringssystemet
för andre bataljonsläkarne. Såsom man vet har en andre
bataljonsläkare en temligen liten lön af staten; den uppgår
endast till omkring 1,000 kronor per år. Derför bar han visserligen
icke heller mycken tjenstgöring, men han kan i alla fall
icke lefva på denna lön, utan han måste egna sig åt enskild
praktik. Och ju dugligare läkare han är, desto mera enskild
praktik bar lian, men i samma män är han också mera fäst vid

N:o 32.

Angående

Onsdagen den 27 April, e. m.

33 N:0 32.

den stad, eller i den landsort, der han slagit sig ned. Han kan Ang. ändring i
nemligen icke flytta hvart som helst och få lika stor praktik^f/rnal^andre
genast. Till följd deraf har han svårt att söka en 1:sta bataljons- bataljonsläkare.
läkarekonst vid annat regemente, när en sådan befattning blir t1-0118)

ledig. Han måste stanna der han är och vänta, tills befordran
yppar sig vid det regemente han tillhör. Derigenom händer det
understundom, såsom medicinalstyrelsen också har anfört, att
somliga mycket dugliga 2:dre bataljonsläkare blifva förbigångna
af en hel del yngre kamrater, oaktadt dessa senare i meriter stå
långt efter de förre. Hvad beträffar officerarne vid infanteriet,
hvilka i regeln äro 43 vid hvarje regemente, så är det ju gifvet
att äfven för dem befordran kan ställa sig något olika vid de
olika regementena, men dervidlag råder dock eu ständig omsättning.
För läkarne deremot, som endast utgöra ett antal af tre
på hvarje regemente, kan det dröja ända till tio år, innan tillfälle
till befordran uppstår. Ivongl. Maj:t har då täukt sig att
denna olägenhet skulle kunna afhjelpas på så sätt, att 2:dre bataljonsläkare
finge, utan afseende på placering vid regementen
och corpser, i tur uppflyttas till förste bataljonsläkares grad och
lön, en anordning så mycket mer befogad som tjenstgörmgen för
l:ste och 2:dre bataljonsläkare är alldeles enahanda. Här i
Stockholm går det jemförelsevis lätt för en 2:dre bataljonsläkare
att vinna befordran, ty här finnas 5 ä 6 l:ste bataljonsläkaretjenster,
men i en mindre stad har han ingenting annat att göra
än stanna qvar der han är. Vid den nu af Kongl. Maj:t föreslagna
uppflyttningen har endast gjorts det förbehåll, att Kongl.

Maj:t skulle ega att, efter yttrande af medicinalstyrelsen, i hvarje
särskild! fall afgöra, om den till uppflyttning i tur varande 2:dre
bataljonsläkaren också kunde anses höra dertill ifrågakomma.

Denna uppflyttning skulle således komma att försiggå på alldeles
samma sätt som vid befordran af officerare, nemligen efter förut
upprättadt förslag. När så är, kan jag icke finna annat, än att
de missförhållanden utskottet befarar, skola uppstå i stället
för dem, som äro afsedda att afhjelpas, måste bero på en missuppfattning
af frågans innebörd. Jag för min del tror, att den
föreslagna åtgärden har stora skäl för sig och är öfvertygad att
den skulle komma att helsas med glädje af hela militärläkarecorpsen.

Jag hoppas derför att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning
måtte vinna kammarens bifall, i synnerhet som den icke
föranleder en skillings kostnad för staten.

Herr vice talmannen Danielson: Jag ber om ursäkt att

jag äfven vid denna punkt tager kammarens uppmärksamhet
ett ögonblick i anspråk.

Såsom herrarne finna, afser förevarande framställning från
Kongl. Maj: t eu utjemning af de olägenheter, som hittills varit

Andra Kammarens Prof. 1892. N:o 32. 3

No 32. 34

Onsdagen den 27 April, e. m.

Ang. ändring i rådande i fråga om 2:dre bataljonsläkares befordran. Men om
amatör andre''denna framställning bifalles, skulle det komma att inträffa det
bataljonsläkare, förhållandet att på ett regemente skulle kunna finnas två l-.ste
(Forts.) 0Ck ett annat två 2:dre bataljonsläkare. Detta bär utskottet
ansett vara oegentlighet, då på hvarje regementes stat finnes
uppförd en lön för en l:ste och eu lön för en 2:dre bataljonsläkare,
af hvilka löner den förstnämnda är dubbelt så stor som
den sistnämnda. Härtill kommer också att l:ste bataljonsläkaren
har 3 kronor i dagaflöning under det 2:dre bataljonsläkarens
dagaflöning utgör endast 2 kronor. Att på ett och samma regemente
hafva två l:ste bataljonsläkare med så betydligt skilda
aflöningsförmåner måste väl få anses oegentligt. Detta är en af
de olägenheter, som vidlåda förslaget.

En annan olägenhet är att det af medicinalstyrelsen afsedda
målet, nemligen en utjemning af de missförhållanden, som nu
förefinnas i fråga om 2:dre bataljonsläkares befordran, icke kan
nås på grund af det af Kong! Maj:t gjorda förbehållet att uppflyttningen
icke skall ske endast och allenast i tur utan äfven
efter beräkning af meriter. Detta vilkor är enligt min tanke
fullkomligt på sin plats, ty det kan naturligtvis inträffa, att den
2:dre bataljonsläkare, som på grund af sin ålder är i tur till uppflyttning,
i fråga om duglighet står långt efter en något yngre.

Det kan ju hända att den föreslagna anordningen kommer
till stånd, men då böra, enligt mitt förmenande, alla dessa löner
för l:ste och 2:dre bataljonsläkare, som nu äro uppförda på de
olika regementenas stater, utbrytas derifrån och öfverföras på en
särskild för alla regementen gemensam aflöningsstat. Då först
kan ifrågavarande befordran ske på sätt Kongl. Maj:t tänkt sig;
men så länge de faststälda lönestaterna stå qvar och det icke
föreligger något förslag till ändring derutinnan, har utskottet icke
ansett lämpligt att den föreslagna anordningen genomföres. Deremot
har utskottet tänkt sig att en rättvisare befordran för 2:dre
bataljonsläkarne skulle kunna vinnas på så sätt, att man genom
att ändra kompetensvilkoren till regementsläkarebefattningarne,
gör det lättare för bataljonsläkarne att erhålla en sådan tjenst.

Af hvad jag nu anfört framgår, att jag för min del icke kan
godkänna förslaget sådant det nu föreligger. Jag skall dock icke
motsätta mig detsamma, om det en annan gång återkommer,
bygdt på den basis att samtliga regementens aflöningsstater för
bataljonsläkarne utbrytas och öfverföras på en gemensam lönestat.

Jag anhåller således om bifall till utskottets hemställan.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 11.

Bifölls.

Onsdagen den 27 April, e. m.

35 N o 32.

Med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda fram- ''Ang. anslag tm
ställning, hemstälde utskottet under punkten 12, att Riksdagen amramiStui
måtte, till anskaffning af mobiliseringsammunition till de nya eidhandvapm.
gevären, på extra stat för år 1893 anvisa ett belopp af 800,000
kronor.

Efter föredragningen af punkten begärdes ordet af:

Herr Jonsson i Hof, hvilken emot utskottets hemställan anmält
reservation och nu yttrade: Herr talman, mine herrar! När

det nu här gäller att bevilja anslag till mobiliseringsammunition
för de nya gevären, har jag ansett mig icke kunna underlåta att
beröra åtskilliga förhållanden, som stå i starkt samband med
denna fråga. Jag vill då fästa uppmärksamheten på de uppseendeväckande
rapporter, som sekundcheferna för lifgardena i höstas
afgåfvo, och hvad som sedermera i det fallet har blifvit åtgjord^
men jag skall först nämna något rörande hvad som direkt
har samband med denna mobiliseringsammunition. I statsrådsprotokollet
förekommer en inlaga utaf generalfälttygmästaren, deri
han beräknar, att vi behöfva mobiliseringsammunition till en
mängd af 36 millioner patroner, och denna siffra grundar han
derpå, att hvarje man bör vara försedd med 150 skott. Herr
statsrådet har icke yttrat sig om hans beräkningssätt, utan endast
hemställt om ett anslag på 800,000 kronor, och jag känner
icke, huruvida herr statsrådet gillar fälttygmästarens sätt att beräkna,
men det förefaller mig så egendomligt, detta beräkningssätt,
att jag lika fullt måste fästa uppmärksamheten på detsamma.

Han har beräknat, som jag nämnde, att det fordras 150 skott
per man, och då kommer han till eu siffra af 36 millioner. Om
vi sedermera dela denna siffra, 36 millioner, med 150, nemligen
det antal skott per man, som han har utgått från, så finna vi,
att han beräknat, att det skall vara en truppstyrka på 240,000
man. Detta är nog rigtigt, ty jag antager, att om ett krig, som
jag vill hoppas icke skall komma att utbryta, dock någon gång
i alla fall skulle göra det, så får man sätta upp hvarje man,
som på något sätt är användbar i detta fall. Men hvad som är
egendomligt är det, att då vi icke har anslagit medel till mer än

100,000 gevär af den sort, för hvilken han beräknar, att det
skall finnas så och så mycket ammunition, så följer deraf att det
ej är gevären utan manskapet som lagts till grund för beräkningen.
Jag vet icke, om han har förutsatt, att när detta hundratusental
af de nya gevären är fullt, sedermera begäran skall
komma om att ytterligare 140,000 gevär af samma modell skola
anskaffas. I så fall kan jag förstå hans beräkningar, men han
talar i sitt utlåtande ingenting alls derom, och derför måste man
förutsätta, att han grundat sin kalkyl på nu befintliga förhållanden.
Jag har velat nämna detta i förbigående för att möjligen

N:0 32. 36

Ang. anslag till
mobilisering samanunition
till
eldhandvapen.
(Torts.)

Onsdagen den 27 April, e. m.

:få någon förklaring på hvad som kan vara meningen i det
fallet.

Hvad nu beträffar det ifrågavarande anslaget, så är det naturligt,
att det är beroende på, huruvida man anser och kan antaga,
att de fel och brister, som vidlådt både gevären och den
nya ammunitionen, som är afsedd att anskaffas, numera blifvit
afbjelpta, så att man med trygghet kan anslå de medel, som
härvidlag erfordras. Jag har då att följa och se till och draga
ut slutsatser ur de rapporter, som i detta fall kommit till
Riksdagens kännedom, nemligen dem, som anföras i statsrevisorernas
berättelse. Der finner man, att rapporten utaf den ena
sekundchefen afgafs den 3 oktober, utaf den andre sekundchefen
den 29 oktober och utaf chefen för skjutskolan å Rosersberg den
o oktober, allt förlidet år. Sedermera kommer en rapport af
chefen för infanterivolontärskolan på Karlsborg utaf den 5 november
samma år. Nu är det ett faktum, att vid skjutöfningarna
hos våra lifgarden, der både don först tillverkade apyritsorten
och den andra och den tredje sorten begagnades, åtskilliga
slutstycken sprungo, och samma förhållande egde rum vid Rosersberg.
Särskildt den ena sekundchefen likasom chefen för skjutskolan
å Rosersberg anmärka, att just den nyaste och för bäst
ansedda apyriten frestade slutstyckena mest, och det var just vid
användande af denna sorts apyrit, som slutstyckena sprungo.
Men nu kommer man till det egendomliga i allt detta. Dessa
skjutöfningar hafva naturligtvis bedrifvits kort förrän rapporterna
aflemnades, och det framgick nu utaf skjutöfningarna vid lifgardena,
att slutstyckena sprungo vid begagnande af ifrågavarande
ammunitionssorter. Skjutningarna vid infanterivolontärskolan vid
Karlsborg skedde, ehuru rapporten afgafs den 5 november, så
vidt jag kan finna, ungefär samtidigt med skjutningarne vid lifgardesregementena.
Men nu anmärkes i rapporten från chefen
för infanterivolontärskolan å Karlsborg och likaledes af generalfälttygmästaren
— kanske egentligen af denne —- att sedan slutstyckena
å gevären undergått den förändrade härdningsmetod,
som man funnit vara den rigtiga för att få slutstyckena att hålla,
inga olyckor inträffat vid skjutningarna å Karlsborg. Men
på hvilket sätt kunde det då hafva blifvit bekant vid Karlsborg,
att slutstyckena sprungo under skjutöfniogarne vid gardesregementena,
när dessa icke verkstäldes förr utan snarare senare än de
vid Karlsborg? Och på hvad sätt har den förändrade härdning,
hvarom det talas, kunnat verkställas? Då gevären uttogos den
26 september vid Karlsborg ifrån det dervarande förrådet och
då den apyrit, som begagnades vid skjutningarna, några dagar
derefter anlände, så är det mig ofattligt, huru man vid Karlsborg
under tiden kunnat hinna med att få slutstycken af annan
härdning insatta, och jag kan icke fatta, huru man kan förklara,
att just^ denna omständighet skall ligga till grund för att resul -

Onsdagen den 27 April, e. m.

37 N o 32.

taten blifvit gynsammare vid Karlsborg äa vid de ifrågavarande Ang. anslag tm
gardesregementena. Det synes, som om enda lörkiarmgen der- ammunition m
vidlag skulle kunna vara den, att möjligen vid Karlsborg några Mhmdmwm.
extra försöksskjutningar austälts, och att till följd häraf några orts
order lemnats om att slutstyckena borde undergå eu förändring.

Detta är den enda förklaring, jag kan finna, men rapporten talar
inte alls om den saken. Dessa omständigheter hafva på mig gjort
det intrycket, att man ännu icke med någon bestämdhet bör våga
lita på, att de brister, som först uppdagades hos gevären, till .

alla delar äro afbjelpta. Väl har man sett, att vid de sprängskjutningar,
som sedan verkstälts, slutstyckena hållit; men
just den omständigheten, sammanstäld med hvad som förut försports
i dessa rapporter, gör mig temligen betänksam, huruvida
någon rigtig säkerhet ligger i hvad som här anförts. Om nu
emellertid så skulle vara, att man har kommit underfund med
något nytt sätt att härda slutstyckena, som både gör dessa hållfasta
mot springning och äfven förekommer deras tillplattning
vid stark påkänning och starkt tryck, så vågar jag ändå antaga,
att de prof, som verkstälts efter denna förändring af gevären
och med denna nya apyrit, ännu icke äro så afgörande, att man
utan risk kan bevilja det anslag, som det här gäller.

Det är naturligtvis en mycket betänklig sak att yrka afslag
på ett sådant anslag, och jag vågar icke heller göra det, ty man
kan icke stå till svars med att armén icke är försedd med mobiliseringsammuuition,
i fall behofvet fordrar, att den skall begagnas.
Men jag vill uttala den önskan och den förhoppning,
att sådana experiment, som skett med dessa gevär, icke vidare
må anställas, utan att, innan man beslutar sig för att tillverka
en ammunition för dessa gevär, man först har anstalt så grundliga
prof, att icke Riksdagen eu vacker dag må komma underfund
med, att de medel, den beviljat, äro bortkastade, derför att
ammunitionen icke blir tillfredsställande och användbar.

Utaf generalfälttygmästaren hafva i allmänhet någorlunda tillfredsställande
svar lemnats på de flesta af anmärkningarna mot
detta gevär, när jag undantager just den anförda händelsen med
slutstyckena, som jag icke rätt kan fatta. Men hvad eu detalj
beträffar, får jag såga, att jag icke rätt kan vara öfvertygad om
att icke fortfarande en felaktighet förefinnes, som icke kan afhjelpas,
med mindre än att något nytt sättes i stället. Jag menar
det förhållandet, att på dessa gevär kornet är fäst på bandet
omkring pipan och stocken. Vi hafva sett, hvilka anmärkningar
blifvit i det fallet framstälda, nemligen dels att banden icke slutit
så väl till, att de icke glappat både i sid- och lodled, dels ock
att kornet efter en tids skjutning lossats och rubbats. Möjligen
finnas ganska stora svårigheter för att afhjelpa detta, så att kornet
blir fullt säkert fäst på bandet. Men äfven om detta
skulle låta sig göra, fruktar jag, att det är ett konstruktionsfei

N:o 32. 38

Onsdagen den 27 April, e. m.

^mobuSlring™ ffista komet på detta band, emedan banden skola omsluta
ammunition till äfven trästocken. Göras nu banden så precis knappa, att ingen
A(FortsT” rubbningsmån der finnes, så kan man tänka sig, att när t.

ex. gevären en längre tid varit utsatta för våt väderlek och trästocken
dervid sväller, banden kunna springa, eller ock på annat
sätt skador kunna uppstå, som göra gevären mindre goda, när
trästocken å nyo torkar ihop.

Jag har velat i korta drag framställa mina tvifvel, huru vida
• ällfc ännu är väl bestäldt med både detta gevär, hvartill anslag

längre fram begäres, och den nya ammunitionen, och huru vida
vi i den saken äro så på det klara, att dessa 800,000 kronor
utan vidare böra användas för anskaffande af sådan ammunition.
Jag hoppas, att vederbörande skola kunna gifva tillfredsställande
upplysningar beträffande mina farhågor i det fallet, och beklagar,
om svaret icke skulle blifva så pålitligt och säkert, att vi utan risk
kunna bevilja det anslag, som det här gäller. Jag har intet yrkande
att göra.

Chefen för landtförsvarsdeparementet, herr statsrådet friherre
Palmstierna: Herr talman, mine herrar! Jag skall försöka i den
mån jag kan besvara nyss gjorda, jag vill icke säga anmärkningar,
utan förfrågningar. Jag vill då först nämna i afseende på den
beräkning uti generalfälttygmästarens förslag, som talaren ansåg
vara litet svår att förstå, att det nog kan vara rigtigt, att den
kanske är något för kort skrifven. Meningen är emellertid den,
att det är 100 patroner, som karlen skall bära på sig; men dessutom
skall, såsom öfverst på sid. 45 i statsrådsprotokollet anföres,
uti denna siffra af 24 millioner ingå icke blott den ammunition,
som karlen skall bära på sig, som nämndt 100 patroner, utan
äfven den, som medföres i bataljonernas ammunitionsvagnar och
i ammunitionskolonnerna, äfvensom den — hvilken dock skulle
utgöra eu relativt ringa mängd — som skulle förbrukas vid skjutöfningarna
under sjelfva mobiliseringen. Man skall således icke
dela, hvarken med 100 eller 150, dessa 36 millioner för att få
manskapets antal, utan det är, som nämndt, 100 patroner, som
karlen bär på sig, och, såsom jag vill minnas, omkring 100, som
medföras i ammunitionsvagnarne.

Vidare anmärkte talaren, att denna uppgift måhända icke
vore gillad af Kongl. Maj:t. Om man emellertid läser längst ned
på, sid. 45 i statsrådsprotokollet, finner man der uttaladt, att någon
erinran mot framställningen så mycket mindre torde vara att göra,
som, enligt inom landtförsvarsdepartementet verkstäld utredning,
den af generaltygmästaren angifna ammunitionsqvantiteten ingalunda
kan anses vara för högt beräknad. Vid denna utredning
uppdrog man nemligen jemförelser med förhållandena utom landet
och fann då, att beräkningen visst icke var för hög. Detta i
afseende på sjelfva denna beräkning, som således nog är fullt rigtig.

Onsdagen den 27 April, e. m.

39 N:0 32.

till

Hvad sedermera beträffar sjelfva försöken i fråga, skall jag
be att få framlägga en kort historik öfver desamma, hvarigenom ammunition tat
jag tror, att den, som icke direkt har följt med desamma, skall e
få lättare att förstå de olägenheter, som dervid förekommit. När
Kongl. Maj:t begärde anslag till geväret utaf Riksdagen år 1889
på våren — geväret heter nu 1889 års gevär — så var det meningen
att dertill använda en patron med komprimeradt svartkrut,
på samma sätt, som skedde i Danmark och Österrike; men man
hade tillika för ögonen, att man sedermera skulle dertill kunna
använda rökfritt krut, ty man hade just sett en hel del försök i
detta hänseende utom landet, och man fann, att det rökfria krutet
kunde användas i samma patronhylsa som svartkrut. Man val
således lugn för den saken. Man tänkte, att när det rökfria krutet
komme, någon ändring med geväret icke behöfde vidtagas, utan
att man kunde taga det, som det var, men man trodde icke, att
det rökfria krutet skulle komma så snart. Likvisst har man länge
uppskjutit frågan om gevären. För att vi emellertid icke skulle
stanna långt bakefter öfriga europeiska nationer, måste något göras
åt saken, och man kunde icke vänta längre. Derför faststäldes
också en ammunition med detta komprimerade svartkrut, och
denna ammunition gaf en initialhastighet af 500 meter, d. v. s.
ungefär 1,650 fot per sekund och ett gastryck af 2,200 atmosferer.

Dermed var geväret fullständigt skjutet, och dermed var man säker.

Men medan man började göra i ordning för gevärens tillverkning,
utvecklade sig ytterst hastigt denna fråga om det rökfria
krutet, som redan för omkring 30 år sedan låtit höra af sig.

I Österrike försökte man då att för en hel uppsättning af artilleri
använda bomullskrut, som är rökfritt, men detta sprang i magasinen
och kasserades. I Frankrike gjordes under många år försök
med pikriukrut, och slutligen hade man i England användt ganska
mycket bomullskrut för jagtgevär, äfvensom i Tyskland haft sågspånkrut
o. d.; allt detta hufvudsakligen efter samma idéer.

Emellertid hade det icke gått mycket framåt i fråga om det rökfria

krutet och dess användning för gevär.

Då, ett, tu, tre, löser sig frågan genom en massa tekmcis
gemensamma bemödanden temhgen hastigt något så när i flera
länder. Jag säger med afsigt något så när, derför att man endast
kommit så långt i dessa länder, att man ansåg sig kunna begagna
det rökfria krutet och böra skaffa sig detsamma. Dermed Mef
man emellertid icke strax färdig, och är ännu icke färdig i något
land. Hufvudsaken var, att det var användbart, och häraf korn,
att krigsstyrelsen och generalfälttygmästaren ansågo nödvändigt
att se till, hvad som i detta hänseende kunde göras. Under tiden
hade emellertid här i Sverige kemiskt teknici arbetat på att framställa
rökfritt krut och gjort eu uppfinning af s. k. gråkrut, hvaraf
sedan blef apyrit. Denna uppfinning stäldes till krigsstyrelsens
förfogande utan någon ersättning, och det har hufvudsakligen vant

N:o 32. 40

Onsdagen den 27 April, e. m.

ÅZJ;?£ijT dermed’ som försöken skett. Från utländska fabriker inkommo

ammunition till visserligen talrika anbud. Snart sagdt hvarje vecka anlände bref

“T'' från den ena eller andra fabriken; men en hel del af deras prof
voro ganska underhaltiga, och om det var något prof, som syntes
vara bättre, så begärdes hundratusentals francs för att få köpa
uppfinningen. Under sådana förhållanden var det bäst att experimentera
så länge man kunde med den svenska tillverkningen och
under tiden låta de stora och rika magterna göra undan de kostbaraste
försöken. Emellertid skred gevärsfabrikationen framåt,
så att man vid slutet af år 1890 hade kommit så långt, att man
måste gorå sigtena i ordning. Då blef frågan den: hurudan a
höra sigtena vara? Huru beskaffad skall banan vara? Hvilken
hastighet skall man räkna på? Eu hastighet af 500 meter hade
beräknats för svartkrutsammunition, och denna hastighet var densamma,
som då förekom uti de bättre utländska arméerna, såsom
i Tyskland, Frankrike och Österrike. Men under dessa två år,
som förflutit, sedan denna beräkning gjordes, hade effekten af
rökfritt krut stigit, så att man för eu ammunition af i ökfritt krut
kom till en hastighet af 600 meter, d. v. s. omkring 2,000 för.
Det är naturligtvis fördelaktigt i fråga om ett gevär, som skall
sättas i nandep på en simpel soldat, att hafva eu bana så rak som
möjhgt, ty derigenom träffar han lättast sin motståndare. När
banan är bestrykande och rak, behöfver han nemligen icke sä
noga bestämma afstånden. Då var det vår skyldighet att söka
få denna stora fördel hos vårt gevär, för att detta skulle blifva fullt
jemförligt med de gevär, som annorstädes användas. Med apyrit
kunde man också vinna denna fördel utan att derför komma upp
till något öfverdrifvet tryck. Då föranstaltades inskjutningar med
dylik apyrit vid Rosersberg i slutet af år 1890 och början af
1891. Man faun dervid att apyriten var ganska bra, men att
den emellertid hade en olägenhet, bestående deri, att den icke
fullständigt förbrann, utan lemnade eu del rester. Detta framträdde
särskildt, när gevären, såsom vid dylika inskjutningar är händelsen,
lågo stilla i skottstolen. Då såg man, att man icke var
färdig med saken; men det var icke heller något annat land, som
var fullt färdigt med sina försök i detta hänseende. Då var
emellertid frågan den: skulle man då vänta ännu ett helt år,
eller skulle man söka att så snart som möjligt komma i gång
med gevärsfabrikationen? Med hänsyn till vårt lands långa vintrar,
då ju egentligen inga genomgående försök i trupp kunna företagas
annat än under somrarne, skulle härigenom ett betydligt uppskof
hafva vållats. Man hade måst vänta från den ena sommaren till
den andra och stanna den fabrikation, som var i gång. Men då
saken stälde sig på detta sätt, tog man af den apyrit, som man
visste hafva den olägenheten, att den lemnade en del förbränningsrester,
under antagande emellertid, att detta möjligen skulle vara
af mindre betydelse, då geväret handterades — när man drog ut

41 N:o 32.

Onsdagen den 27 April, e. m.

patronen, skulle kanske dessa rester följa med — ock utlemnade Ang. anslag m
deraf till en del försöksskjutningar, i det man tillika bifogade en ammunition6^
promemoria, som framhöll de olägenheter, som vidlåda användandet
af apyriten, och som tillika skulle fästa uppmärksamheten or s
på, att det hela finge betraktas endast som försöksskjutningar i
stor skala. Dessutom måste man naturligtvis alltid, innan ett
gevär utlemnas till armén, hafva gjort försök med trupp i stor skala
för att derigenom vinna full insigt i gevärets beskaffenhet. Försök
blifva naturligtvis anstälda af artillerioffieerare, så godt det låter
sig göra, men det fiunes en mängd olägenheter, som icke kunna
iakttagas, förrän tusentals personer handterat geväret, hvaraf
följer, att dylika försök i stor skala alltid måste ske, innan man
kan vara fullt säker på, att man utan risk kan utlemna geväret
till armén i dess helhet, och detta ansågs böra ske så snart som
möjligt. Vid dessa försök fann man emellertid snart nog, att
denna olägenhet, som man visste af, men som man trodde icke
så mycket komma att betyda, nemligen att den då använda apyriten
lemnade eu del rester, dock var ganska betydlig, ja, så betydlig,
att man icke längre kunde använda densamma. Då experimenterade
man med att vidtaga förändringar med apyriten för
att få förbränningen fullständig. Man minskade kornens storlek
och ändrade i någon män sammansättningen, och fick härigenom
förbränningen mycket fullständigare, än hvad förut varit händelsen,
så att det icke blef på långt när så mycket rester qvar efter
skottets aflossande. På samma gång blef emellertid förbränningen
lifligare och man kom närmare maximitrycket; men man trodde, att
härmed icke någon fara vore förenad, emedan man förut pröfvat
mekanismen och funnit den motstå ett tryck af ända till 4,000
atmosferer. Vid tillverkning i stor skala finnes naturligtvis alltid
ett och annat exemplar af vissa delar, som är af mindre utmärkt
material än de öfriga, men naturligtvis skola alla ligga inom
säkerhetsgränsen. Här hade man dock genom denna förändring
af apyriten kommit upp till ett så högt tryck — omkring 2,500
atmosferer—att man kommit för nära säkerhetsgränsen. Man trodde
icke, att det skulle vara så farligt med den saken, derför att vid
de gevär, som användas i utlandet, trycken uppgå från 2,600 till
3,200 atmosferer. Emellertid fann man då, att förbränningen var
för liflig och trycket för högt. Detta märkte man dels derutaf,
att genom detta höga tryck patronhylsan utvidgades, så att den
fastnade så hårdt i pipan, att när den skulle dragas ut med utdragaren,
denna vid ett och annat tillfälle raknade och någon
gång gick sönder. Slutligen hände äfven, att några slutstycken
sprungo sönder, kvilket skedde med fara för, att en del af manskapet
kunde såras. Då var det gifvet, att geväret icke var krigsdugligt
med den ammunition, under hvars användande sådant
inträffade; men geväret var dock fullkomligt dugligt med den
ammunition, för hvilket det från början var afsedt. Om man då

N:o 32. 42

Onsdagen den 27 April, e. m.

AmöbåiserintiU s^u^e * krig med det geväret, så måste man gå tillbaka till
ammunition till den ammunition, för hvilket det var gjordt, nemligen det komddhandvajien.
primerarle svartkrutet. Man ville- ju dock icke släppa ifrån sig
or s'' den stora fördelen för eldens ledning o. s. v. att hafva ytterligare
100 meters hastighet, det vill säga en bättre bana, utan tillkallade
derför på sommaren tvenne personer, framstående auktoriteter i
metallurgi, en mera teoretiker och en mera praktiker, och dessa
undersökte då de delar, som visat sig svaga, nemligen utdragarne
och slutstyckena, och funno då, att för så starka tryck, som man
nu underkastade dessa delar, de icke voro på lämpligt sätt härdade,
synnerligen som dessa delar hafva en mycket invecklad form.
Dessa personer visade, huru härduingen skulle ske, hvarefter slutstyckena
och utdragarne härdades om på nytt och skickades till
volontärskolan. Det var sålunda både förändrade slutstycken och
utdragare, som kommo dit. Med dem har man företagit tre omfattande
skjutningar, hvaraf en, nemligen den vid volontärskolan
med 35.000 skott. I rapporten häröfver uppgafs, att gevären vore
så väl beträffande tillverkningen som skjutförmågan af utmärkt
beskaffenhet, dock fans ännu eu del anmärkningar mot ammunitionen
— jag vill minnas mot tändhattar och dylikt. Man har
ytterligare arbetat på afhjelpande af dessa brister, och för att
numera vara fullt säker har man äfven underkastat det nya fabrikatet
särskildt anstälda skjutningar vid Marieberg i närvaro af
de gardesofficerare, som förut ledt skjutningarna, hvarvid man
underkastade godset ett forceradt sprängprof. Dervid fann man,
att allting i fråga om materielen höll ända till 5,000 atmosferers
tryck, då det högsta trycket i vanliga fall var endast 2,600.
Först vid 5,800 atmosferers tryck började förändringar att inträffa,
hvarvid man likväl fann, att slutstyckena höllo längre, än både
lådan och pipan. Jag begagnar tillfället att omnämna eu sak,
som särskildt framhölls i rapporten från Svea garde, nemligen
att bland annat två slutstycken sprungo, hvarvid af regementschefen
i rapporten anmärktes, att patronerna voro talgade. Man
hade nemligen i afseende å den önskade lättheten att kunna rengöra
geväret efter skjutningar funnit, att åtskilliga svårigheter
uppstått efter begagnandet af det rökfria krutet. Detta alstrade
gaser, hvilka aflagrade sig i pipan, och man hade derför tänkt
sig, att det vore bättre att talga patronerna. Detta skulle truppen
göra sjelf. Nu är det högst antagligt på grund af regementschefens
rapport och af andra omständigheter, att den talgning, som försiggått,
hade blifvit tjockare än vederbort, till följd hvaraf dessa
slutstycken sprungo sönder på grund af det ökade motstånd, som
gastrycket rönte i första ögonblicket, just i anledning af denna
öfverdrifna talgning. Men det var äfven andra slutstycken, som
sprungo. — Vidare hafva gevär utlemnats till gardena vid början
af detta år i och för profskjutning. Jag har närvarit vid ett
skjutförsök med dem, vid hvilket tillfälle jag äfven såg, att några

Onsdagen den 27 April, e. m.

43 N:o 32.

af denna kammares ledamöter närvoro. Truppen, som profsköt Ang. anslag m
gevären, bildade ett kompani af manskap, uttaget från de båda
gardesregementena. Profskjutningen skedde i närvaro af artilleri- emano»apen.
officerare samt eu major från båda gardesregementena. 19,000 (Forts)
skott afskötos inalles, utan att någon anmärkning gjordes mot
vare sig geväret eller ammunitionen, hvarför jag för min del
vågar tro, att så väl gevären som ammunitionen nu äro krigsdugliga.
Man har således med det gamla gevärets förändring vunnit
icke allenast hvad som i detta hänseende utlofvades, när anslaget
till gevärsförändringen begärdes, utan derjemte icke obetydligt
mer. Ty man har härigenom fått en betydligt ökad hastighet
för kulan och för den således äfven åstadkommit en bättre bestrykande
bana.

Hvad det rökfria krutets införande eller användning beträffar
behöfver jag väl icke säga, att härigenom vunnits tvenne fördelar.

Ty dels skymmer numera icke krutröken det mål, hvarpå jag vill
sigta, hvilket förut alltid var fallet, då eu trupp skjutit flere skott
å rad, så vida det nemligen icke blåste vid tillfället. Dels blir
jag till följd af, att någon krutrök icke synes, då jag aflossa!’
skottet, sjelf icke upptäckt, om jag t. ex. tagit betäckning i en
skogsdunge. Det har emellertid varit ganska många svårigheter,
innan den nya modellen för gevären och den nya ammunitionen
kunnat antagas. Men dessa svårigheter hafva icke endast förekommit
i Sverige, utan äfven i åtskilliga främmande länder.

Enligt uppgifter i tidningar, officiella rapporter och tidskrifter
hafva mycket stora svårigheter i detta fall uppstått i andra länder,
t. ex. i Tyskland, der ganska många olyckor skedde, då de
nya gevären utlemnades i större skala till trupperna. Man begagnade
dem visserligen, men var likväl icke fullt nöjd med dem.

Det framgår deraf, att teknici i allmänhet uppmanades inkomma
med förslag till vissa ändringar och förbättringar af geväret. —

I England voro redan 15,000 gevär af nya modellen utlemnade
till truppen, när åtskilliga missförhållanden uppstodo, hvilka
gjorde att eu ändring af dem måste företagas. Sammalunda var
också förhållandet med Schweiz och Belgien. — Saken är således,
som herrarne kunna se, icke så lätt att ordna.

Nu hoppas generalfälttygmästaren att kunna till nästa maj
månad utlemna de nya gevären till tre fördelningar, d. v. s.
till ungefär halfva armén, och till resten häraf i september må-''
nåd 1894.

Jag vill särskilt påpeka, att genom den stora hastighet, man
gifvit kuku, hvilken är omgifven af en stålmantel — möjligen
kan denna ändras så, att den kommer att bestå af nickelkoppar,
ty man skjuter lika bra, vare sig manteln består af den förra eller
senare materielen — så får kulan en oerhörd genomträngningsförmåga.
Vid skjutöfningarna vid ett regemente kunde man nemligen
icke finna något träd nog tjockt, att en afskjuten kula kunde

N:0 32. 44

Onsdagen den 27 April, e. m.

Ang. anslag (a; stanna deri, utan samtliga träd, mot hvilka kulorna afskötos,
blefvo genomskjutna. En afskjuten kula genomtränger ock t. ex.
eidhandvapen. en vanlig bondstugas båda ytterväggar och mellanväggen.

Jag vill här ej förbigå en anmärkning, som man ju alltid
kan framställa mot detta gevär, nemligen att det icke är repetergevär.
Men å andra sidan får jag för egen del förklara, att, då
för mig senast i går uppvisades en del utländska repetergevär,
kände jag mig belåten med, att Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att antaga det gevär, armén nu har. Med hela gevärsanslaget
skulle man icke kunna få mer än 30,000 repetergevär. När
denna fråga dessutom sist förevar här, fans icke tillgäng till
någon bättre modell, än det österrikiska Mannlichergeväret. Man
tyckte emellertid, att detta var alltför inveckladt beträffande låsmekanismen
och följaktligen icke enkelt nog. Det uppstälde allt
för stora fordringar i afseende å tekniken. Med stora ansträngningar
och med tillhjelp af iugeniörer har man först efter flera
års arbete kunnat åstadkomma detta på ett relativt enkelt sätt.
Det österrikiska geväret, som blott är några år gammalt, anses
fortfarande hafva varit det bästa på sin tid. Tyskarnes Mausergevär
kopierades efter det österrikiska geväret, men ändrades och
förbättrades sedermera icke obetydligt. Likaså var förhållandet
med den österrikiska karbinen. Slutligen tillverkar man nu Francottigevär
för Belgien, Turkiet och Argentina. Dessa gevär äro
för närvarande de bästa. Deras mekanism hvilar på samma, fast
förbättrade principer, som det österrikiska Mannlichergeväret,
men är högst betydligt både billigare och enklare än detta. Nu
har emellertid repetergevärsfrågan kommit i det läge, att tekniken
lemnat betydligt bättre resultat, och blifvit vida enklare än för
några år sedan. Generalfälttygmästaren har derför börjat anställa
försöksskjutningar med repetergevär och har förestält sig, att år
1894, då det beviljade anslaget blifvit användt för det afsedda
ändamålet, borde för det fortsatta arbetet föreslås ett repetergevär,
som nu skulle kunna blifva mycket bättre än det man år 1889
kunde prestera. Repetergevär och repeterkarbiner äro numera
införda i österrikiska, tyska, danska, belgiska och schweiziska m. fl.
arméer. Af dessa har den belgiska det bästa geväret. I afseende
på den skjuthastighet, man begär af repetergeväret, blir dock
skilnaden mellan dettas och de vanliga icke-repetergevärens ej så
stort, som man skulle kunna tro. Vid jemförande försök har man
t. ex. med remingtonkarbinen skjutit 11 ä 12 skott på samma
tid, som man skjutit 13 ä 16 skott med repeterkarbinen. Då man
icke vinner mera och får denna invecklade mekanism, som är tre
gånger så dyr som på de gevär vi beslutat ändra, tror jag att
Sverige gjort klokt uti att först förse sig med eu uppsättning af
det gevär vi hade — det har samma bana som de utländska, det
ligger endast under deri, att det icke är repetergevär — för att
sedan fortsätta tillverkningen med repetergevär. Båda äro

Onsdagen den 27 April, e. m.

45 NO 32.

afsedda att hafva samma ammunition. Den ena karlen kan stå,
med repetergevär, den andra med enkelladdadt. Erkännande att
svårigheter varit, hvilka egentligen dock berott på försöket att
bringa upp detta gevär till full likställighet med de utländska,
genom större hastighet och användandet af det rökfria krutet,
måste jag dock uttala såsom min öfvertygelse, att dessa svårigheter
numera äro öfvervunna.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad och efter af
herr talmannen i sådant afseende gifven proposition biföll kammaren
utskottets hemställan.

Punkterna 13—16.

Biföllos.

I punkten 17, söm härefter föredrogs, hemstälde utskottet, Ang. anslag au
att Riksdagen måtte, till fortsättande af befästningsarbetena vid fästning1
Karlsborgs hufvudfästning och å Vaberget, på extra stat för år
1893 anvisa ett belopp af 150,000 kronor.

Ordet lemnades, på begäran, till

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Palmstierna, hvilken yttrade: En sådan dag som denna kan jag

icke hjelpa, att jag tröttar kammaren genom att nödgas oupphörligt
uppträda. I förevarande punkt är det fråga om anslaget
till befästningsarbetena vid Karlsborg. Kong!. Maj:t har föreslagit

200,000 kronor, utskottet 150,000.

Chefen för fortifikationen framhåller mycket skarpt med en
lång motivering, att minimianslaget bör vara 350,000 kronor. Han
betonar ock, att när man skall bygga på två ställen, både vid
Karlsborg och å Vaberget, måste ovilkorligen proportionsvis stora
summor uppslukas af faux frais. Kongl. Maj:t har dock icke
ansett sig höra äska mer än 200,000 kronor, kännande Riksdagens
obenägenhet att bevilja stora anslag för dylika ändamål. Utskottet
föreslår nu en nedsättning till 150,000 kronor och säger, att beviljandet
af det belopp å 50,000 kronor, som afsetts för anskaffning
af tre pansarlavetter till de för befästningarna å Vaberget
erforderliga kanoner, icke är af oafvisligt behof påkalladt, innan
befästningsarbetena å Vaberget fullbordats. Det gör mig ledsen,
att den föreslagna resan tills Karlsborg icke kunnat komma till
stånd före denna diskussion; jag är nemligen öfvertygad derom, att
herrarna då haft tillfälle att bilda sig en annan uppfattning angående
förhållandena vid Vaberget, än den som genom beskrifning
kan erhållas. Herrarne hade då haft tillfälle att se de synnerligen
vackra befästningsarbetena af för Sverige alldeles speciel
typ, genom sprängningar i graniten. Andra länder hafva gjort

N:0 32. 46

Onsdagen den 27 April, e. m.

AnKaHsboZ m På Sältt och vis detsamma, men med mycket stora kostnader, eme ^n

n nt- K t» —I» J C* 1 i »t n i n « . __

karlsborgs

fästning.

(Forts.)

* 7 -~VU.VU iWOlliiaUDI, C1L1C*

dan de måst bygga berget af beton; vi hafva berget färdigt. Men
man hade icke blott haft tillfälle att se dessa storartade befästningar
för relativt billigt pris, utan äfven kunnat iakttaga, huru
härifrån hela anmarschen söderifrån till Karlsborg beherskas.
Huru kan en dylik punkt försvara anmarschvägen, som ligger eu
half mil derifrån? Icke med grefvar, utan med kanoner. Allt
försvar skall ske aktivt. Allt dylikt försvar sker endast och
allenast genom kanonerna, genom eldeD. Hvarför finnas fästningar?
Endast för att bereda kanonerna uppställningsplatser
och för att skydda dem mot fiendernas eld och stormning.
Men det första och sista är kanonerna; de äro det principiella,
allt det öfriga är det sekundära. Då man nu kommit
så långt med befästningarne å Vaberget, att man fått uppställningsplatserna
färdiga och det endast återstår att göra grefvar
till skydd vid stormning — alla logement äro dock ej färdiga —
samt då det finnes kanoner och ammunition till dessa, är det
intet skal. att vänta med att få upp dessa kanoner. Först när
detta är gjordt, kan man säga, att ett verkligt steg är taget, hvarigenom
Vaberget kan blifva en lämplig försvarspunkt. Jag tror
att utskottet haft ett origtigt resonnement, då det ansett, att ett
uppskof här kan ega rum. Kanonerna äro liufvudsaken. Sådana
finnas ock; det är endast fråga om lavetterna. Jag tror derför,
att det vore rigtigt att bifalla Kongl. Maj:ts förslag i denna punkt.

Vidare anfördes icke. Punkten bifölls.

Punkten 18.

Bifölls.

Punkten 19.

Ang. anslag till

^GooamT å ^ougl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen att för expropriation
0 an '' af mark och öfriga för uppförande af ett permanent fäste i trakten
af Tingstäde å Gotland nödiga förberedande arbeten på extra
stat för år 1893 bevilja ett belopp af 100,000 kronor.

På anförda skäl hemstälde emellertid utskottet, att Kongl.
Maj ds förevarande framställning icke måtte af Riksdagen bifallas.

Härom yttrade:

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Palmstierna: Äfven nu måste jag yttra mig för att framhålla

den stora jvigt, som befästningar på Gotland enligt min uppfattning
hafva. Så vidt jag kan förstå, är det icke någon del af
vårt land, som i högre grad än Gotland är hotad vid hvarje krig —
icke blott vid krig emot oss sjelfva, utan äfven vid krig i närheten,

Onsdagen den 27 April, e. m.

47 No 32.

i Östersjön. Vi hafva många känsliga punkter, särskildt Stock- /in», anslag
holrn och Karlskrona, men der finnas befästningar. Så är icke befagoaS
förhållandet med Gotland, som dock alltid kommer att spela en (Forts.)

roll, liksom Boden, om fienden kommer norrifrån. Så stor roll
spelar dock icke Gotland, att Sveriges väl eller ve skulle bero
deraf. Man kan tänka sig, att äfven om det olyckliga inträffade,
att vi förlorade Gotland, Sverige icke derför behöfde vara eröfradt.

Med den fåtaliga armé vi hafva, kan man icke tänka sig, att vi
hafva råd att skicka trupper till Gotland, utan det måste försvara
sig sjelf. Och när man besinnar, att den gotländska härafdelningen
saknar stöd af stamtrupper, är det tydligt, att den behöfver
all den hjelp den för öfrigt kan fä — och detta företrädesvis genom
befästningar.

Eu dylik befästning bör ej läggas vid kusten. Der kommer
den fiendtliga flottan med sina grofva kanoner; och det skulle
vara en ofantligt dyrbar fästning, som skulle kunna motstå dessas
eld, likasom ofantligt grofva kanoner för att kunna förstöra fiendens
stora pansarfartyg. Man måste derför, om man skall få eu
befästning för rimligt pris med tillräcklig besättning, draga den
längre in i landet. Undersökningar, verkstälda af chefen för generalstaben
och chefen för fortifikationen, hafva ådalagt, att en lämplig
punkt — snart sagdt, den enda lämpliga — är Tingstäde, derest
man icke skall behöfva göra alltför dyrbara befästningar.
Ställningen här är synnerligen förmånlig. På högra sidan ligger
Tingstäde träsk; men ordet »träsk» betecknar på Gotlaud liksom
i Lappland det samma som »sjö»; det är verkligen en fullständig
sjö. På venstra sidan ligger Martebo myr, som dock snart kommer
att torrläggas. Den kommer emellertid i alla fall att utgöra ett
stort hinder. Den är mycket stor, omkring 8,000 tunnland, och
det är klart, att det blir mycket svårt för fienden att under kanonernas
eld marschera fram öfver en dylik slätt. Dessutom är
den aldrig torr öfverallt; der finnas störa sänka ställen, stora
grafvar; marken är sådan, att fienden der svårligen kan gräfva
löpgrafvar. Deu del af Martebo myr, som ligger invid den tillämnade
befästningen, är mycket sumpig och kan lätt sättas under
vatten genom eu liten kanal från den högre liggande Tingstäde
sjö. Derigenom kan ett område af mellan 2 och 3,000 tunnland
utan nämnvärd svårighet sättas under vatten. Behöfliga flankstöd
finnas således.

De ritningar och kostnadsförslag, som uppgjorts för befästningarna,
äro visserligen icke i detalj utarbetade, men äro dock
tillräckliga, för att man skall kunna bedöma sjelfva saken.

Jag vill slutligen framhålla, att Gotlands försvarsförbund
öfverlemnat en skrifvelse, affattad vid allmänt möte i Visby årsdagen
af främmande truppers intåg i staden år 1808. Det framhåller,
huru som förslaget är affattadt efter gotländska förhållanden
och hvilar på goda grunder, och uttalar den förhoppning, att

N:o 32. 48

Onsdagen den 27 April, e. in.

Ang. anslag
befästningar
Gotland.

■ (Forts.)

: Riksdagen skall vara intresserad för den aflägsna öns trygghet och
sjelfständighet.

Herr Bokström: Då jag för min del icke kunnat jäfva

den anmärkning, som af statsutskottet gjordes mot den utredning,
som förebragts i denna sak, hade jag icke tänkt att vid detta
tillfälle besvära kammaren med något yttrande. Men då till
Gotlands representanter i denna kammare stälts en uppfordran
från Gotlands försvarsförbund, skall jag anhålla att få i sin helhet
meddela kammaren den resolution, som af detta försvarsförbund
blifvit i denna sak affattad:

»Gotlands försvarsförbund, som vid allmänt möte i Visby
denna dag — årsdagen af främmande truppers intåg i staden
år 1808 — öfverlagt rörande det af Kongl. Maj:t i framställning
till Riksdagen upptagna förslag om eu befäst plats i det inre af
ön, emellan Tingstäde sjö och Martebo myr, har kommit till full
insigt derom, att förslaget hvilar på goda grunder, afpassade efter
gotländska förhållanden, helst som utredt är att Martebo myr
äfven efter dess nu förestående torrläggning skall, till dubbelt större
vidd än Tingstäde sjö, hastigt, kunna sättas under vatten, till och
med under den torraste delen af året, genom en kanal från den
högre liggande sjön, och det utan nämnvärd minskning i utsträckningen
af dennas vattenyta.

Förbundet uttalar ock den fasta och ödmjuka förhoppning
att Riksdagen, såsom representerande Sveriges folk, skall, i likhet
med hvad Sveriges regering redan gjort, ådagalägga högsint nitälskan
för värnandet i nödens stund af den aflägsna öns trygghet
samt dess svenska sjelfständighet och frihet.»

Med anslutning till detta uttalande, som jag anser vara ett
troget uttryck för hvad min hembygd känner och tänker i denna
sak, skall jag anhålla härtill få foga några ord.

I det yttrande, som beledsagar Kongl. Maj:ts framställning
rörande denna sak, har herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
med en öppenhet, för hvilken jag håller herr
statsrådet räkning, uttalat »att vid ett krig skyddandet af Gotland
icke kunde tillmätas någon synnerligen stor vigt, att en förläggning
dit af trupper från fastlandet så mycket mindre kunde vid
ett möjligt krigsutbrott ifrågasättas, som, oafsedt att en dylik åtgärd
svårligen kunde medhinnas, våra försvarskrafters ringhet
knappt medgåfve en nöjaktig gruppering deraf å fastlandets vigtiga
punkter, än mindre tilläte detacheringar derifrån». Detta är
nu ett mycket hårdt tal i gotländska öron. Men jag skall icke
tillåta mig att deremot göra någon vidare gensaga, än att jag,
detta uttalande oaktadt, är öfvertvgad om att moderlandet vid
krigsutbrott skall för Gotlands försvar göra allt hvad i dess förmåga
står, och mera kunna vi icke fordra. Jag är ock öfvertygad
om, att hvad som kan och bör göras för Gotlands försvar

49 N:0 32.

Onsdagen den 27 April, e. m,

mindre bör göras vid sjelfva krigsutbrottet, men dess mer före Ang. anslag
detsamma, eljest kan det lätt blifva för sent. Det är just en så- befo%S!
dan åtgärd Kongl. Maj:t i detta fall föreslagit med denna mindre (Forts.)
befästning, som Kongl. Maj:t ansett oafvisligen nödig, om man
skall kunna hafva någon förhoppning om, att de svaga gotländska
försvarskrafterna i nödens stund skola kunna fylla sitt ändamål.
Om Gotland, såsom herr krigsministern antydt, vid inträffande
krigsutbrott blir hänvisadt till allenast sina egna krafter, så bestå
de af omkring 3,000 man beväring med 54 dagars öfning jemte
omkring 1,500 man landstorm. Som förut är af mig vid ett
föregående tillfälle framhållet, står den gotländska beväringen i en
undantagsställning äfven i det hänseendet, att den saknar stöd
af stamtrupp för sin linie. Det roterade manskap Gotland uppställer,
och som väl vore närmast till att bilda sådan stamtrupp,
är anvisadt tillsjöförsvaret. Då sålunda denna fåtaliga beväring,
som saknar stam och hvilkens utbildning och utrustning
lemnar så mycket öfrigt att önska, vid krigsutbrott eller vid
neutralitetsförsvar skall användas mot en fiende af motsvarande
numerär och eu fiende, som säkerligen har flerårig krigsutbildning,
så synes det vara alldeles otänkbart, att denna beväring
skall kunna fylla sitt ändamål, om hon icke beredes stödet af
en fast punkt, som kan i någon mån ersätta den saknade stammen,
fåtalet i numerären och den bristande eller ofullständiga
krigsutbildningen.

Jag kan ju icke vid detta tillfälle begära, att denna kammare
skall i någon form gifva på hand, att den framdeles skall votera
hvad eu sådan förstärkning, som här blifvit ifrågasatt, af Gotlands
försvarsanstalter skulle kosta. Det beror naturligtvis på beskaffenheten
af den utredning, som dervid kan komma att framläggas.

Men jag vågar antaga, att en sådan förstärkning af Gotlands försvar
skall icke endast få betydelse för det lokala försvaret, utan
äfven en vida större, och synnerligen ur den synpunkten vågar
jag hoppas, att Riksdagen, när denna fråga återkommer, skall
allvarligt taga den i öfvervägande och äfven anvisa den kostnad,
som derför kan blifva erforderlig, förutsatt naturligtvis att befästningen
anses fylla det vigtiga ändamål, som är med densamma
afsedt och kan åstadkommas med våra tyvärr begränsade tillgångar.

Som bekant och såsom det redan blifvit af herr statsrådet
och chefen för landtförsvarsdepartementet antydt, är det vigtigaste
vilkoret för att vi fortfarande skola få lefva i fred med våra
grannar, att vi, om och när så behöfves, med vapenmagt kunna
gifva eftertryck åt denna vår önskan. Och det lär väl vara i hög
grad antagligt, att vi just på Gotland behöfva markera denna
vår önskan. Om så skulle blifva fallet, torde det icke blott för Gotlands,
utan i hela rikets intresse vara af allra störs/a betydelse,
att vi på Gotland ega eu befästad ställning sådan som don nu

Andra Kammarens Prat. 1892. N:o 32.

N:o 32. 60 Onsdagen den 27 April, e. m.

Ang. anslag till ifrågavarande; och herr statsrådet och chefen för laudtförsvars6r/eoSr
“ departementet betonar ock särskild!, att en neutralitetsförklaring
Forts ) inuebär städse »förpligtelsen att med vapenmagt skydda landet
mot den af de krigförande magterna, som kan vilja för sin krigföring
tillgodogöra sig dess hjelpkällor, och de förberedande försvarsanordningar,
som en neutralitetsförklaring kräfver, måste
sålunda i grunden blifva desamma som de, hvilka nödvändiggöras
af ett verkligt krig».

Det är med hänsyn härtill, som jag vågar anhålla, att då
denna fråga, såsom jag hoppas, snart återkommer, kammaren
ville taga den i allvarligaste öfvervägande, och detta icke endast
för att tillmötesgå de lifliga önskningar, som Gotlands befolkning
hyser för denna angelägenhet, utan ock för det gemensamma
fäderneslandets skull, för dess trygghet och säkerhet.

I detta yrkande instämde herrar Larsson i Fole, Norrby,
Nydahl, Thestmp, Getlie, Älexanderson och Johansson i Esset.

Herr Lyttkens anförde; Då vice ordföranden på den afdelning
inom statsutskottet, som haft fjerde hufvudtiteln till behandling,
för ögonblicket icke är inne i kammaren, skall jag be få upptaga
det förslag, utskottet gjort, nemligen om afslag på Kongl. Maj ds
framställning. Anledningen, hvarför vi blefvo alldeles enhälliga härom
i utskottet var, att det icke fans några kostnadsberäkningar eller
förslag hurudan befästningen skulle blifva och hvilka kostnader som
erfordrades. Man tog dessutom i betraktande, att våra pekuniära
tillgångar voro sådana, att man var tvungen till stora prutningar
på anslagen till redan påbörjade befästningar. Vi hafva ju icke
tillräckliga medel att ännu fullborda befästningarna vid Karlskrona
och Karlsborgs fästning, och om man företoge sig att bygga
efter ett förslag på så lösa grunder som detta och utan några
kostnadsberäkningar, fruktade man, att det skulle blifva samma
resultat, som då det var fråga om Stockholms befästande. Då
betalade man 90,000 kronor för eu grusbacke vid Enskede, och
hela affären belöpte sig sedan till att man gräfde några hål och
anlade några små murar, som man sedan raserade, emedan det
visade sig att kostnaderna för det hela skulle blifva så oerhördt
stora, att man måste uppgifva alla förhoppningar på att kunna
fullborda arbetet. Det är antagligt att det skulle blifva samma förhållande
med den nu föreslagna fästningsbyggnaden som för
öfrigt, huru önskvärd för Gotlands försvar den än må vara, dock
ej kan vara af den stora vigt för landet i sin helhet som en del
andra befästningar, i synnerhet ej som Karlskronas fästningsverk,
hvilka i första rummet böra fullbordas.

På dessa skål yrkar jag bifall till utskottets förslag och afslag
på Kongl. Maj:ts hemställan.

Onsdagen den 27 April, e. m.

61 N:0. 32.

Herr Hedin: I den önskan och förhoppning, som uttalades Ang. anslag till
af den näst siste talaren, ber jag att få af hela mitt hjerta in- hrJaGoiiarld '' °
stämma. Men det var icke för att säga detta jag begärde ordet. (Forts.)
Jag har en anmärkning att framställa, som jag håller före icke
borde undertryckas. Jag har icke rätt att tala i någon annans
namn än mitt eget, men jag är förvissad, att jag uttalar mångas
mening, då jag säger, att det är icke blott för gotländska öron,
som det talet ljuder bårdt, att skyddet af Gotland ur en viss angifven
synpunkt icke kan tillmätas någon synnerlig betydelse.

Det är icke blott ett hårdt tal. Det talet kan äfven karakteriseras
på ett annat sätt, hvilket jag dock skall underlåta att göra. Den
dag, då eu stormagt sätter sig fast på Gotland, då lefver Sverges
sjelfständighet icke längre på något annat än oberäkneliga händelsers
och osannolika alliansers nåd. Jag beklagar, att ett sådant
yttrande blifvit fäldt af en konungens rådgifvare till statsrådsprotokollet.

Herr Fredliolm från Stockholm förenade sig med herr Hedin.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Palmstierna: Herr talman! Mine herrar! Det har beklagats, att
ett sådant yttrande, som här citerats blifvit fäldt af en Konungens
rådgifvare till statsrådsprotokollet. Jag tycker, att det vore mera
att beklaga, om en Konungens rådgifvare icke Öppet uttalade hvad
som är hans bestämda öfvertygelse. Och jag tror, att Riksdagen
har en berättigad fordran på att få veta al Konungens rådgifvare
just deras åsigter i hvarje fall, synnerligast i ett så vigtigt afseende
som det, hvarom nu år fråga. Vilja sedan Riksdagens kamrar
säga: vi bry oss icke om några befästningar; det blir deras sak.

Öfver!äggningen förklarades härmed slutad. Kammaren biföll
utskottets hemställan.

Punkterna 20 och 21.

Biföllos.

Punkten 22.

Ang. anslag till

Till fortsättande af generalstabens topografiska arbeten hade de topografiska
Kongl. Maj:t för år 1893 äskat ett extra anslag af 90,000 kronor, a,b(tcnamen
hemstälde utskottet, att för ifrågavarande ändamål ett belopp
af 75,000 kronor måtte på extra stat för år 1893 anvisas.

Beträffande detta ämne anförde:

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Palmstierna: Äfven i denna punkt får jag lof trötta kammaren.

Det är flera år i rad, Kongl. Maj:t begärt ytterligare 15,000 kronor

N:0 32. 52

Onsdagen den 27 April, e. m.

Ang. anslag un till de topografiska arbetena, och för några år sedan lemnades en
de arbetmaSka särdeles fullständig utredning om det verkliga behofvet. Riksdagen
(Forts.) vide emellertid icke lemna någon förhöjning, och derom är ingenting
att säga, det är ju Riksdagens rättighet. Jag vill endast
framhålla, att detta icke är något militärt anslag i egentlig bemärkelse.
Det är visserligen sant, att militärerna skola i krig
använda dessa kartor, men de användas mycket mera i fredstid
för andra menniskors behof. Kartor äro ju något, som ovilkorligen
behöfs, om man skall göra några kommunikationsanstalter,
såsom jernvägar, landsvägar eller vattenleder. Är det fråga om
egendomsköp, skogsköp eller administrativa angelägenheter, behöfvas
också alltid kartor. Jag kan icke förstå, att det icke skulle
ligga i Riksdagens intresse att få detta kartarbete fortare fullbordadt.
Herrarne kunna se på kartan derute, huru mycket som
återstår. Man har icke ens kommit i jemnhöjd med Haparanda
norrifrån, och söderifrån är man i jemnhöjd med Vermland. Således
fattas det mycket. Jag föreställer mig att det för alla samhällsklasser
bör vara af största intresse att få vårt vidsträckta land
eu gång kartlagdt.

Herr vice talmannen Danielson: Då motiveringen i denna
punkt är temligen kort, vill jag nämna, att utskottet ansåg sig
icke kunna tillstyrka något högre belopp än dessa 75,000 kronor,
emedan inga nya skäl för förhöjning af anslaget föreligga, utan
allenast samma skäl anförts, som förut blifvit af flere Riksdagar
pröfvade och trots hvilka föregående års Riksdagar funnit sig
icke böra gå utöfver det belopp, som utskottet nu föreslagit och
som i flere år utgått till samma ändamål, nemligen 75,000
kronor.

Man har visserligen anfört, att detta arbete skulle blifva förr
färdigt, om man höjde anslaget; men i alla fall ligger kartverkets
fullbordande så ofantligt långt bort i tiden, att det är eu försvinnande
förmån man bragt på tal i det fallet. Man har sagt,
att, om man årligen beviljade 90,000 kronor, såsom här är föreslaget,
arbetet skulle blifva färdigt på BO år, men att, om vi blott
beviljade dessa 75,000 kronor, det skulle blifva färdigt först om
33 eller 35 år. Den tidpunkten tyckes mig ligga så långt bort,
att det icke är godt att bedöma, huruvida en sådan förutsättning
har utsigt att blifva förverkligad.

Då, såsom sagdt, inga nya skäl blifvit anförda, utan endast
de skäl åberopats, som förut tagits under ompröfning vid 1890
och 1891 års riksdagar, då man likväl fann sig böra bevilja allenast
ett belopp af 75,000 kronor, ansåg utskottet det icke vara skäl
att tillstyrka förhöjning. Och det är af dessa skäl, som jag också
ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.

Onsdagen den 27 April, e. m.

63 N:o 32.

Punkten 23.

Bifölls.

Under punkten 24 hemstälde utskottet, att, på sätt Kong!, isättning jir?L
Maj:t föreslagit, till gäldande af utaf arméförvaltningen och stats- försträckning.
kontoret utgifna förskott ett extra anslag af 26,426 kronor måtte
för år 1893 anvisas.

Häremot hade reservation anmälts af herr P. Andersson i
Högkil, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att Kongl. Maj:ts framställning i ämnet endast må på det
sätt bifallas, att till gäldande af ett utaf statskontoret utgifvet
förskott ett extra anslag af 6,467 kronor 45 öre för år 1893 anvisas.

Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst anförde:

Herr Andersson i Högkil: Kongl. Maj:t föreslår här, att Riksdagen
skall bevilja ett särskildt extra anslag till betäckande af ett
förskott, som arméförvaltningen på Kongl. Maj ds befallning utbetalats
och bokförts å kontot »försträckning mot ersättning». Detta
står, så vidt jag kan förstå, i uppenbar strid med grunderna för
vår statsreglering och statsförvaltning, Om Riksdagen bifaller
Kongl. Maj:ts framställning i detta fall, har Riksdagen på samma
gång slagit in på eu enligt mitt förmenande något äfventyrlig
bana. Af senaste statsrevisorernas berättelse finna herrarne, att
arméförvaltningen hade 1890 dylika förskott »försträckning mot
ersättning» oguldna till ett belopp af mer än 1,260,000 kronor. Om
nu Riksdagen beviljar ett extra anslag till betäckande af det nu
ifrågavarande förskottet, ligger det nära till hands, att Riksdagen
snart får bereda sig på att betäcka andra dylika försträckningar.

För min del vill jag icke vara med om att på sådant sätt rubba
den statsreglering, Riksdagen upprättat. Kostnaderna för den
ifrågavarande komitén lära väl vara att hänföra till extra utgifter,
men på fjerde hufvudtiteln finnes ett särskildt anslag till extra
utgifter på 67,500 kronor. Af detta anslag borde väl ifrågavarande
komitékostnader gäldas. Dessutom ber jag få påpeka, att från
detta anslag, som är ett s. k. bestämdt anslag, årligen omföras
öfverskott till hufvudtitelns allmänna besparingar, livilka dispo
neras af Kongl. Maj:t. Till betäckande af dessa komitékostnader bär
således Kongl. Maj datt i främsta rummet använda anslaget till extra
utgifter, på fjerde hufvudtiteln på 67,500 kronor och sedan de
allmänna besparingarna. På grund af hvad jag i allra största korthet
anfört, ber jag, till den kraft och verkan det hafva kan, få
yrka bifall till den reservation jag afgifvit.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Palmstierna: Herr talman! Mine herrar! Det kan ju låta,

som om hvad den siste talaren anfört hade sina goda skäl för sig.

N:o 32. 54

Onsdagen den 27 April, e. m.

Ang. anslag till Men jag tror dock, att Kongl. Maj.ts åtgärd kan försvaras, ty det är
/årst''betning, icke med denna komité så som med komitéer i allmänhet, kvilka
(Forts) Kongl. Maj:t tillsätter och får betala med tillgångar på de allmänna
besparingarne eller anslagen till extra utgifter. Det framhölls
nemligen uti Riksdagens båda kamrar så väl 1889 som 1890
vid förhandlingarne om de olika projekten för ordnande af vårt
försvar på de partiella reformernas väg, att ett sådant ordnande
icke låter sig göra utan att man måste hafva ett fullständigt förslag
till ordnande af vårt försvarsväsen. Att Riksdagen icke skref
och begärde ett sådant förslags framläggande, är helt naturligt,
ty Riksdagens kamrar skulle aldrig hafva kunnat komma öfverens
om, hvilken grund som skulle anvisas att bygga på. Men behöfligheten
af eu dylik utredning framhölls här af särdeles många talare.
Då ansåg också Kongl. Maj:t, att en sådan borde ske. Och
jag tror, att få kunna neka till, att den utredning, som verkstälts,
är mycket fullständig, äfven om eu hel del personer icke tycka om
det förslag, som blifvit framlagd!. Det är, synes mig, alldeles otvifvelaktigt,
att detta komitébetänkande, hvilket blifvit utdeladt här
inom Riksdagen, genom sina värdefulla upplysningar bidragit till att
ganska betydligt vidga kännedomen om de förhållanden, som måste
tagas i betraktande vid lösningen af försvarsfrågan, äfvensom bragt
denna fråga ett ganska godt stycke framåt. Jag vill tillika framhålla,
att denna utredning åvägabragts för ett relativt billigt pris,
om man ser på hvad åtskilliga andra komitéer kostat, som haft
att verkställa utredning af hvarjehanda frågor.

Någon möjlighet att betala hvad ifrågavarande komité kostat
med någon del af fjerde hufvudtitelns anslag till extra utgifter
tinnes icke. Det är mycket sant, att på anslaget till extra utgifter
ofta är något litet besparingar. De hafva tillkommit derför, att
det i allmänhet är omöjligt alt precis veta, huru affärerna stå,
förrän bokslutet är gjordt. Som man icke får bokslutet färdigt
förrän i april, men måste bestämma de sista utbetalningarna i
december, håller man sig försigtigtvis något nedanför anslagets
slutsumma. Men om sedan vid bokslutet befinnes, att öfverskott
uppstått å anslaget, omföres detta öfverskott till allmänna besparingarna.
Man får igen det der. Från allmänna besparingarna
kunna emellertid icke utanordnas andra komitékostnader
än kostnaderna för de smärre komitéer, som Kongl. Maj:t ibland
ansett sig skyldig att tillsätta. Ty de allmänna besparingarna äro
små, och derifrån skola alltid utbetalas stora summor, bortåt 80,000
kronor om året, vill jag minnas, till arméns enke- och pupillkassa
och så rätt betydliga belopp till att ersätta brist i åtskilliga anslag,
som blifvit öfverskridua. Jag vill nu endast nämna ersättning
för brist i ett anslag, som måst öfverskridas, anslaget till ved
och ljus. Det öfverskreds i fjor med ungefär 42,000 kronor och
året derföre! också med omkring 42,000 kronor. I anledning af
sistnämnda brist höjde Riksdagen anslaget med 42,000 kronor.

55 N:0 32.

Onsdagen den 27 April, e. m.

Men Riksdagen gjorde icke anslaget till förslagsanslag, såsom Kongl. „ anslag,m

Maj:t begärde. Följden blef den, att man med tillgångar å de försträckning.
allmänna besparingarna för år 1891 måste söka betacka den brist, (Forts.)
som äfven under det året uppstod i nämnda anslag.

Men som sagdt: å allmänna besparingarna finnas inga medel,
som kunna tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål. . Och jag
tror, att det beslut, om hvars fattande Kongl. Maj:t gjort framställning
till Riksdagen, står i öfverensstämmelse med hvad som
vid andra tillfällen försiggått, då fråga varit om en del komitéer,
som ansetts vara af nöden för riksdagsarbetet.

Herr vice talmannen Danielson: Herr talman! mine herrar!

På afdelningen och sedermera i utskottet ansåg man, att det icke
vore görligt att komma ifrån att ersätta ifrågavarande förskott;
och jag tror, att Riksdagen icke gerna kan undandraga sig att
bifalla Kongl. Maj:ts förslag. Som herrarne se, ha också samtlige
utskottsledamöter tillstyrkt Kongl. Maj ds förslag så när som en
ledamot, den reservant, som nyss yttrade sig här. Jag tror icke
att det är någon möjlighet att slippa ifrån att ersätta båda förskotten;
utan jag skall bedja att få yrka bifall till utskottets förslag.

Jag vill dessutom fästa uppmärksamheten derpå, att, efter
hvad mig synes, hafva statsrådets ledamöter redan fått decharge
med afseende på åtminstone ett af de kongl. bref, på grund hvaraf
arméförvaltningen lemnat förskott; och då Riksdagen meddelat
decharge i den frågan, kan väl Riksdagen icke efteråt komma och
vägra att bevilja medel enligt samma kongl. bref, hvarför decharge
beviljats.

Herr Hedin: Herr talman! Jag torde till en början få göra
den anmärkningen, att om kammaren, såsom jag hoppas, bifaller
reservantens förslag, följden icke blifver den, att H. M:t Konungen
eller krigsministern personligen kommer att gälda dessa penningai.

Det är alldeles ingen fara. Ty äfven om det skulle förhålla sig
så, att för ögonblicket anslaget »extra utgifter» icke lemnar tillgångar
till betäckandet af dessa komitékostnader, går det mycket
väl för sig, att krigsministern under loppet of detta och, om så
behöfves, äfven nästa år anlitar eu liten summa från anslaget
»extra utgifter» och en annan från de allmänna besparingarna
på hufvudtiteln. Det står icke för lifvet. Anslaget till extra utgifter
är, såsom det nämndes af reservanten, icke litet: 67,500
kronor, eller blott 10,000 kronor mindre än alla de öfriga departementens
extra utgiftsanslag tillsammantagua.

Herr statsrådet nämnde visserligen, att förhållandet icke är
alldeles detsamma med den ifrågavarande komitén, som med åtskilliga
andra komitéer som Kongl. Maj:t tillsatt. Och det är nog
sant. Denna komité har haft den synnerliga olyckan, att, under
det att resultatet af dess arbeten blifvit pröfvadt af krigsministern

N:o 32. 56

Onsdagen den 27 April, e. m.

AZmZXfoch.af hono“ befunnits ganska godt, det underkänts af herr statsförsträckning,
ministern och krigsministerns alla öfriga kolleger. Men den om(Forts.
) ständigheten ser jag icke vara af natur att inverka på förevarande
fråga.

Den klagan öfver förskottssystemets missbruk, som af reservanten
anförts, har Riksdagen mer än en gång burit fram till
Kongl. Maj:t och det är pa tid, att Riksdagen gjorde samma klagan
gällande litet emellanåt, ty eljest kommer den extra budgeten,
icke en af Riksdagen beviljad och reglerad budget, utan eu, öfver
hvilken Kongl. Maj:t har fullständig dispositionsrätt, att växa till
ett oroväckande belopp, derigenom att Riksdagen alltför frikostigt
beviljar anslag och anslagsförhöiningar, hvarigenom åter besparingarna
växa till eu böjd, som ingen kunde föreställa sig på den
tid, då ännu gällande bestämmelser för Kongl.-Maj:ts dispositionsrätt
reglerades, på den tid då riksdagarne voro icke ens treårigt
återkommande. Under den oerhörda tillökningen af nya anslag
bar man ända låtit dessa regler stå qvar, hvarigenom besparingarna
ökats på ett sätt, som ställer till Kongl. Maj:ts förfogande
en budget, hvilken i väsentlig grad omintetgör betydelsen af Riksdagens
statsregleringsmagt. Och detta Kongl. Maj:ts ingripande
i statsregleringsfrågor utvidgas ännu mera genom det af Kongl.
Maj:t i utomordentligt stor skala använda förskottssystemet.

Då det nu utan tvifvel förhåller sig så, att det icke alls brådskar,
så att man i morgon dag behöfver få denna bokföringsfråga
ordnad i statskontoret, och då vidare Kongl. Maj:t har till
sitt förfogande, förutom allmänna besparingar, också ett anslag till
extra utgifter, vid hvilket förhållande man utan särskildt anslag
bör kunna få denna sak reglerad under loppet af ett par år, anhåller
jag om bifall till reservanternas förslag.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, herr statsrådet friherre
Palmstierna: Herr talman! mine herrar! Jag vill endast
med anledning af hvad den siste talaren anfört nämna, att de
allmänna besparingarne å fjerde hufvudtiteln hvarken det ena
eller andra året disponera öfver några tillgångar att tala om.
Det är blott med största svårighet, som man lyckas att medelst
sagda besparingar betacka de brister, som uppstå på sådana anslag,
exempelvis anslaget till ved och ljus m. m„ der, oaktadt all
möjhg omsorg, man icke kan hindra, att utgifterna öfverskrida anslagets
slutsumma, då ju det ligger i sakens natur, att dylika utgifter
ej kunna på förhand exakt beräknas. Vid de flesta tillfällen, då
ett dylikt anslag öfverskridits, ha, förstås, skrivelser aflåtits till
vederbörande med uppmaning till dem att söka nedbringa kostnaderna
för ett visst ändamål det mesta möjliga. Man försöker
då att få ned kostnaderna; men icke desto mindre växa utgifterna.
I mån som öfningarna ökas och kaserner byggas eller
utvidgas, åtgår det tydligtvis mera ved och ljus t. ex.

ODsdagen den 27 April, e. m.

57 N:0 32,

Förut fans det ganska betydliga allmänna besparingar på t
fjerde hufvudtiteln, och de kunde af Kongl. Maj:t användas till
hvarjehanda. Från den tiden finnes ännu qvar ett par oersatta
förskott, som utaf statsrevisorerna anmärkts. Det var före min
tid, som man sålunda anvisade ganska betydliga belopp och
beräknade att kunna täcka dem med tillgångar å de allmänna
besparingarna, livilka en tid lemnade ganska betydliga öfverskott.
Dessa öfverskott härrörde till en del af besparing utaf dagaflöning,
en besparing, som måste upphöra, när beväringsöfningarna utsträcktes.
Men för att återgå till nyssnämnda förskott: de voro
två, det ena ett anslag till inköp af revolvrar och det andra ett
anslag för inköpande af tomt till artillerikasernen i Visby. Båda
anslagen beräknades kunna betäckas af allmänna besparingarna,
men dessa hafva sedermera icke lemnat någon tillgång dertill.

Jag skall nu bedja att få yttra mig något rörande en fråga,
som här ligger nära till hands, fastän den strängt taget icke hör
till den fråga, som nu föreligger till behandling. Det har nemligen
af två talare nyss nämnts något om de stora förskott, som
förekommit och som Riksdagen också skrifvit till Kongl. Maj:t
om. Jag ber att nu få yttra mig beträffande detta, derför att,
då den frågan var före, kunde jag icke vara här närvarande,
enär jag då var hindrad af konselj. Jag vill då framhålla i afseende
å de stora förskott, som hafva anmälts, att förskott till
eu viss grad aldrig kunna undvikas. Förskott, som utlemnas
från arméförvaltningen, äro af tre slag, om jag så får säga. Till
en början finnas sådana förskott, som utgöra löner, hvilka skola
utgå 1 januari. Dessa löner, månads- och dagaflöningar och
dylikt, ha ju trupp, befäl och underbefäl rätt att lyfta 1 januari.
Då måste ju arméförvaltningen utbetala dem redan i december
månad. Det blir ett slags ständiga förskott, som återkomma år
efter år, något som skulle kunna anses motsvara tyskarnes »Eiserne
Vorschusse». I Tyskland ha regementena vissa summor sig tilldelade,
som de fått en gång för alla för att dermed bestrida alla
löpande utgifter och som de sedan få ersatta undan för undan.
Den andra arten omfattar sådana förskott, som enligt entreprenadreglemente
och för öfrigt med nödvändighet alltid förekomma
vid alla leveranser och vid kontrakts ingående. När man t. ex.
skall afsluta kontrakt om leverans af mötesförnödenheter, hvilket
ofta sker i december, så hafva leverantörerna rätt att få en viss
summa i förskott emot säker borgen. Detta gör att äfven personer
utan någon större förmögenhet kunna spekulera. På samma
sätt när det är fråga om uppförande af byggnader för statens
behof, så hafva entreprenörerna ofta ej blott pretention på att få
förskott till eu början, utan dessutom måste man betala dem när
första tredjedelen af huset är uppförd och när två tredjedelar
iiro färdiga; och dock kan det icke afföras ur räkenskaperna,
förrän slutliqvid har skett. Likaså måste man vid leveranser af

Ang. anslag
ill ersättning för
försträckning.
(Forts,)

N:o 32. 58

Onsdagen den 27 April, e. m.

Ang (insteg materiel betala en del i förskott och man kan icke afföra det
försträckning. hela, förrän slutliqviden har skett.

(Forts.) jag }jai. velat säga detta endast för att förklara, hvarför eu

del af förskotten icke kunna undvikas. Sedan bör man ju naturligtvis
se till att inskränka dessa förskott så mycket som möjligt.
Alldeles undvikas kunna de icke.

Herr Hedin: Herr talmannen torde icke hafva något emot

att jag — återgår till ämnet.

Jag skall icke tillåta mig att uttrycka något tvifvel om herr
departementschefens framsynthet. Men det torde väl kanske ändå
vara alltför dristigt af honom — i fall han afsåg något sådant
— att förkunna på förband, att det är omöjligt att några besparingar
eller disponibla tillgångar på anslaget till extra utgifter
skulle kunna uppkomma vare sig i år eller uästa år. Och det
var den anvisningen jag gaf honom för att betäcka den ofantliga
summa af 26,426 kronor, som Kongl. Maj:t till gäldande af förskott
begärt å extra stat för 1893.

Herr Anderssoni Högkil: Det har alldeles icke varit min

mening att framställa något klander mot ifrågavarande komités
arbete, långt derifrån, icke heller mot de utbetalda kostnaderna
derför. Här är endast fråga om gäldande af dessa kostnader och
det är en betydlig skilnad.

Herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet yttrade,
att allmänna besparingarna icke lemnade några egentliga
tillgångar. Jag skall då be att få upplysa att enligt kapitalkontot
för rikshufvndboken år 1890 fans vid nämnda års början en
reservation å fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar af 55,000
kr., att under året omfördes dit från vissa anslag omkring 120,000
kronor och att vid årets slut förefans eu reservation å 23- ä

24,000 kronor.

Herr krigsministerns yttrande om vanliga förskott hör icke
alls hit; här är fråga om ett annat slags förskott, nemligen det
som i arméförvaltningen rubriceras under titel »försträckning mot
ersättning», men alldeles icke om de slags förskott, hvarom herr
statsrådet talade, och hvilka i räkenskaperna afföras under rubrik
* oredovisade förskott», och tager man hänsyn till dessa, då kommer
man upp till helt andra summor än den af mig i mitt förra
yttrande angifna, såsom herrarne kunna finna af statsrevisorernas
senast afgifna berättelse.

Hvad herr vice talmannen yttrade om att regeringen redan
erhållit decharge för de kongl. bref, som här åberopats, är fullkomligt
på sidan om saken. Här är ju icke meningeu att klandra
hvarken Kongl. Maj:t, som utfärdade befallningarne eller arméförvaltningen
derför att detta embetsverk stält sig Kongl. Maj ds
befallningar till efterrättelse, utan här är endast fråga om, på
hvad sätt arméförvaltningen skall få dessa förskott godtgjorda.

59 N:o 32.

Onsdagen den 27 April, e. m.

Så vidt jag vet är det första gången Kongl. Maj:t framkommit
till Riksdagen med en begäran, sådan som denna föreliggande.

Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till reservationen.

Öfverläggningen var slutad. Derunder hade yrkats dels bifall till
utskottets hemställan och dels afslag derå och bifall till herr Anderssons
reservation. Herr talmannen upptog hvartdera af dessa
3Trkanden till proposition i nu nämnda ordning; och fann svaren
hafva utfallit med öfvervägande ja för bifall till utskottets
hemställan. Som votering likväl begärdes, blef nu uppsatt, justerad
och anslagen en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller statsutskottets hemställan i 24:de punkten
af utlåtandet n:o 5, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner nej, har kammaren, med afslag å nämnda hemställan,
bifallit den af herr Andersson i Högkil vid punkten afgifna
reservation.

Omröstningen visade 113 ja mot 73 nej; hvadan utskottets
hemställan af kammaren bifallits.

Punliten 25.

Bifölls.

§ 3.

För motions afgifvande hade sig anmält herr O. A. Brodin,
hvilken nu aflemnade en motion, n:o 198, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t i syfte af befrielse för svenska fartyg från erläggande af
konsulatafgift m. m.

Denna motion bordlädes.

§ 4.

Till bordläggning anmäldes:

statsutskottets utlåtande, n:o 60, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående dispositionen af Ottenby kungsladugård med
underlydande;

N:0 32. 60

Onsdagen den 27 April, e. m.

Andra Kammarens tillfälliga utskotts utlåtanden:
n:o 17, angående skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utredning och förslag i syfte af förbättrad anordning af
administrationen utaf rikets sötvattens- och östersjöfisken; och
n:o 18, angående skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utfärdande af en särskild ordningsstadga för hafsfisket vid
rikets vestkust; samt

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden:
n:o 19, med anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kongl. Maj:t med begäran om utredning och förslag rörande
statens medverkan för ordnande af döfstumundervisningen; och
n:o 20, angående väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utredning rörande lämpligheten af en lagstiftning
i fråga om förliknings- och skiljenämnder mellan arbetare
och arbetsgivare, m. m.

Dessa ärenden skulle å föredragningslistan för nästa sammanträde
uppföras framför de ärenden, som blifvit två gånger
bordlagda.

§ 5.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 11,*4 e. m.

In fidem

Sj. Nehrman.

Fredagen den 29 April.

Kl. V* 3 e. m.

§ 1-

Justerades de i kammarens sammanträden den 21 och 22
dennes förda protokoll.

§ 2.

Upplästes och lades till handlingame ett till kammaren inkommet
protokoll, så lydande:

Protokoll vid sammanträde med de ledamöter
af Andra Kammaren, hvilka blifvit
utsedda att jemte herr talmannen tillsätta
kammarens kanslipersonal och vaktbetjening,
hållet den 27 april 1892.

Uti ingifven ansökning hade reviderande notarien i kammarens
kansli, utnämnde kammarrättsrådet C. O. Erickson, anhållit
om afsked från anställning i kansliet. Till denna anhållan lemnade
herr talmannen och herrar deputerade sitt bifall samt utsågo
till reviderande notarie i Ericksons ställe notarien i kammarens
kansli filosofie handidaten S. Clason. I dennes ställe antogs till
notarie kanslisten i kammarens kansli amanuensen O. Ohlson och
efter denne senare till kanslist e. o. hofrättsnotarien A. Follcesson,
med skyldighet för bemälde Folkesson att vid inträffande förfall
för någon af kammarens notarier inträda i tjenstgöring vid protokollet.
Som ofvan

Hj. Nehrman.

§ 3.

Vid föredragning för remiss af herr O. A. Brodins i senaste
sammanträdet bordlagda motion, n:o 198, begärdes ordet af

Herr Brodin, som yttrade: Jag skall anhålla att uti klämmen
af min motion få göra tillägg med några ord, som borde stå der,
men blifvit uteglömda. Efter orden »utgående konsulatafgiften»
ville jag hafva in »och derom till Riksdagen göra framställning».

N:0 32. 62

Fredagen den 29 April.

Klämmen skulle då komma att lyda sålunda: »att Riksdagen
behagade besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj it måtte taga i öfvervägande, om icke de svenska
fartygen kunde befrias från erläggande af den med 6,35 öre per
registerton utgående konsulatafgiften och derom till Riksdagen
göra framställning; samt att äfven» etc.

Uppå derom af herr talmannen framstäld proposition medgaf
kammaren, att till ifrågavarande motion finge göras det tillägg,
• hvarom motionären nu anhållit; och hänvisades härefter motionen
till behandling af Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 3.

§ 4.

Föredrogos och bordlädes för andra gången:
statsutskottets utlåtande n:o 60;

Andra Kammarens Tredje tillfälliga utskotts utlåtande nås
17 och 18, samt

Andra Kammarens Första tillfälliga utskotts utlåtande nås
19 och 20.

§ frimodighet
från riksdagsgöromålen beviljades Herr L. Persson
i Heljebol under åtta dagar från och med den 4 instundande maj.

§ 6.

Till bordläggning anmäldes:
lagutskottets memorial och utlåtanden:
n:o 45, i anledning af kamrarnes återremiss af utskottets i
3:e punkten af dess utlåtande n:o 32 i anledning, bland annat, af
Kongl. Majds proposition angående förändrad lydelse i vissa delar
af värnpligtslagen den 5 juni 1885 gjorda hemställan beträffande
§ 27 mom. 2 i nämnda lag;

n:o 46, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af
60 och 65 §§ utsökningslagen den 10 augusti 1877;

n:o 47, i anledning af väckta motioner om ändrad lagstiftning
rörande äkta makars egendomsförhållanden;

n:o 48, i anledning af Kongl. Majt:s proposition med förslag
till lag angående sparbanker m. m.; och

n:o 49, i anledning af kamrarnes återremiss af utskottets i
andra punkten af dess utlåtande n:o 20 öfver väckta motioner
om ändringar i strafflagen den 16 februari 1864 gjorda hemställan
beträffande 15 kap. 24 § samma lag.

Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle uppföras främst
å föredragningslistan för morgondagens sammanträde.

63 N:o 32.

Fredagen den 29 April.

§ 7.

Anmäldes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse till Konungen:

n:o 37, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till ändrad lydelse af 1 § i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862; och

n:o 38, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
ändring i tideu för ekonomiska besigtningars hållande.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,53 e. m.

In fidem

Ej. Nehrman.