RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1892:30)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1892. Andra Kammaren. N:o 30.

Onsdagen den 20 april.

Kl. V2 3 e. m.

Herr vice talmannen ledde under detta sammanträde kammarens
förhandlingar.

§ I Justerades

de i kammarens sammanträden den 7, 8, 9 och 13
dennes förda protokoll. o

§ 2.

Härefter föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts
på kammarens bord hvilande proposition angående höjning i anslagen
till beväringsmanskapets vapenöfningar och till försvarsverket
till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement.

§ 3.

Föredrogs och bordlädes för andra gången konstitutionsutskottets
utlåtande n:o 11.

§ 4.

Efter föredragning vidare af statsutskottets memorial, n:o 57,
med förslag till voteringsproposition i anledning af kamrarnes skiljaktiga
beslut angående anvisande af medel till förbättrande af tullstatens
enskilda pensionsinrättnings ställning, blef den af utskottet i
nämnda memorial föreslagna voteringspropositionen af kammaren
godkänd.

§ 5-

Föredrogs men blef ånyo bordlagdt Andra Kammarens tredje
tillfälliga utskotts utlåtande n:o 16.

§ 6.

Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:

Andra Kammarens Prof. 1892. N:o 30.

>'':o 30.

Torsdagen den 21 April.

bankoutskottets memorial:

n:o 15, med förslag till omröstningsproposition i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om inrättande af ytterligare afdelningskontor
af riksbanken; och

n:o 16, med förslag till omröstningsproposition i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om utsträckning af tiden för
återbetalning af s. k. afbetalningslån; samt

lagutskottets utlåtanden:

n:o 40, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ändring
i tiden för ekonomiska besigtningars hållande;

n:o 41, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum;

n:o 42, i anledning af väckt motion om ändring i 11 § af lagen
angående eganderätt till skrift den 10 augusti 1877;

n:o 43, i anledning af väckta motioner om tillägg dels till § 70
i såväl förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars
1862 som förordningen om kommunalstyrelse i stad samma dag, dels
ock till § 11 i förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets
inkomster den 11 juli 1862; och

n:o 44, i anledning af väckta motioner om lagstiftning rörande
byggande och underhåll af utfarts- och byvägar.

Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle uppföras främst å
föredragningslistan för nästa sammanträde.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 3.1 e. m.

In fidem

Hj. Nehrman.

Torsdagen den 21 april.

Kl. ya 3 e. m.

■it'''' / ■ • /n;

Under detta sammanträde leddes kammarens förhandlingar af
herr vice talmannen.

§ 1.

Herr statsrådet m. m. G. F. Gilljam aflemnade Kongl. Maj:ts
propositioner till Riksdagen:

N:o 30.

Torsdagen den 21 April.

angående jordafslindring från det Ottenby kungsladugård underlydande
hemmanet Prestorp n:o 2;

angående afsöndring af jord från indragna militiebostället Lönneberga
n:o 1 i Kalmar län;

angående jordafsöndring från Kungsörs kungsladugård i Yestmanlands
län; samt

om anordnande i Vadstena af en asyl för sinnessjuka.

De kongl. propositionerna begärdes på bordet och bordlädes.

§ 2.

Föredrogos, hvart för sig, bankoutskottets memorial:

n:o 15, med förslag till omröstningsproposition i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om inrättande af ytterligare afdelningskontor
af riksbanken; och

n:o 16, med förslag till omröstningsproposition i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om utsträckning af tiden för återbetalning
af s. k. afbetalningslån.

De föreslagna voteringspropositionerna godkändes; hvarjemte
utskottets i memorialet n:o 16 gjorda anmälan lades till handlingame

§ 3.

Föredrogos och bordlädes för andra gången lagutskottets utlåtanden
n:is 40, 41, 42, 43 och 44.

§ 4.

Till bordläggning anmäldes statsutskottets memorial, n:o 58, med
förslag till voteringspropositioner, i anledning af kamrarnes skiljaktiga
beslut i fråga om pensioner åt landshöfdingen grefve N. H. R. B.
Horns enka U. G. Ch. C. Horn, född Sjöcrona och f. d. öfversten
A. J. Wästfelts enka L. S. Wästfelt, född Geijer.

Detta ärende skulle å föredragningslistan för morgondagens
sammanträde uppföras framför de ärenden, som blifvit två gånger
bordlagda.

§ 5.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, n:o 32, till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
angående vissa nybyggnader vid Piteå hospital.

N;o 80.

Fredagen den 22 april.

§ 6.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
kl. 2.4 4 e. m.

In fidem

Hj. Nehrman.

Fredagen den 22 april.

Kl. V2 3 e. m.

§ I Till

kammaren hade inkommit följande sjukbetyg, som upplästes:

Att riksdagsmannen herr Ivar Månsson i Träa, som den 17
dennes insjuknade i influensa och fortfarande är sängliggande, på
grund häraf är förhindrad att under de närmaste dagarne (eventuel
en vecka) inställa sig vid Riksdagen, intygas på heder och samvete.

Teckomatorp den 20 april 1892.

Ax. Ekdahl,

2:dre bataljonsläkare.

§ 2.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kongl. Majrts nedannämnda
propositioner till Riksdagen:

angående jordafsöndring från det Ottenby kungsladugård underlydande
hemmanet Prestorp n:o 2;

angående afsöndring af jord från indragna militiebostället Lönneberga
n:o 1 i Kalmar lån;

angående jordafsöndring från Kungsörs kungsladugård i Vestmanlands
län; samt

om anordnande i Vadstena af en asyl för sinnessjuke.

§ 3.

Efter föredragning vidare af statsutskottets memorial n:o 58,
med förslag till voteringspropositioner, i anledning af kamrarnes
skiljaktiga beslut i fråga om pensioner åt landshöfdingen grefve N.
H. R. B. Horns enka U. G. Ch. C. Horn, född Sjöcrona och f. d.
öfversten A. J. Wästfelts enka L. S. Wästfelt, född Geijer, blefvo
de föreslagna voteringspropositionerna af kammaren godkända.

Lördagen den 23 april.

5 Wto 80.

§ 4.

Justerades två protokollsutdrag.

§ 5.

Anmäldes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse n:o 33, till Konungen, i anledning af väckta motioner om
ändrad lydelse af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse på landet
den 21 mars 1862.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2.49 e. m.

In fidem
Hj. Nehrman.

Lördagen deri 23 april.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

Herr statsrådet m. m. friherre F. von Essen aflemnade Kongl.
Maj:ts proposition till Riksdagen, angående efterskänkande af kronans
rätt till danaarf efter stenarbetaren Erik Andersson.

Den kongl. propositionen bordlädes.

§ 2.

Anmäldes till godkännande konstitutionsutskottets förslag till
Riksdagens skrifvelse n:o 34 till Konungen i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af §§ 6, 13, 15, 16,
22 och 28 riksdagsordningen.

Detta skrifvelseförslag begärdes emellertid af flere, ledamöter på
bordet och blef i följd deraf bordlagdt till nästa sammanträde.

§ 3.

Sedan riksdagens båda kamrar förehaft och godkänt de i statsutskottets
memorial n:is 54, 55, 57 och 58 samt bankoutskottets memorial
n:is 15 och 16 föreslagna voteringspropositioner rörande åtskilliga
frågor, deri kamrarne fattat stridiga beslut, samt vidare
denna dag Blifvit bestämd för omröstning öfver de olika besluten, så

Gemensamma
omröstningar.

N;o 30. 6

Lördagen den 23 April.

Gemensamma anstäldes nu dessa omröstningar, enligt nedanintagna voteringspropo

omro* sitioner, i följande ordning, nemligen:

(Forts.) J ° °

l:a omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 54, punkt. 1).

Den, som vill, att, utan afseende å herr G. Erikssons m. fl.
omförmälda motion i denna del, Kongl. Majrts förevarande framställning
på det sätt bifalles:

att Riksdagen för uppsättande af en fästningsartillericorps, afsedd
för sjöbefåstningarne vid Karlskrona, med godkännande af de för
samma corps uppgjorda, vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 13 januari 1892 fogade stater (bil. A— D), på ordinarie
stat anvisar ett reservationsanslag af 189,600 kronor; samt

att Riksdagen medgifver, att å anslaget uppkommande reservationer
må af Kongl. Maj:t få disponeras för bestridande af kostnader
för uppförande af för corpsen erforderliga byggnader och öfriga med
organisationens genomförande förenade utgifter, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej,, hafva såväl Kongl. Maj:ts förevarande framställning
som herr G. Erikssons m. fl. motion i denna del icke af Riksdagen
bifallits.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, ått
voteringssedlarne för den omröstning, hvarom hår vore fråga,”jemväl
derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 98 Ja och 121 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 115 Ja och 21 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller.............................................. ...... 98 Ja och 121 Nej,

sammanräkningen visar ..................................... 213 Ja och 142 Nej;

Och både alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

7 >:o 80.

Lördagen den 23 April.

2:dra omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 54, punkt. 2).

i rf) ''• i \ • • i- :.f“ i .

Den, som vill, att reservationsanslaget till sjökarteverket, nu
€0,000 kronor, höjes med 10,000 kronor till 70 000 kronor, röstar

’•«. iir ;■, . v* diiwrr : " i iii*"

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen besluta att, med afslag å Kongl.
Maj:ts förevarande framställning, i 1893 års riksstat uppföra anslaget
till sjökarteverket med oförändradt belopp af 60,000 kronor.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 53 Ja och 169 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt Dyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt ansläld, hade utfallit med 113 Ja och 25 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller........................................................ 53 Ja och 169 Nej,

sammanräkningen visar ...................................... 166 Ja och 194 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

3:dje omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 54, punkt. 3).

Den, som vill, att Kongl. Maj:ts förevarande förslag på det sätt
hifalles, att Riksdagen på extra stat för år 1893 anvisar till artillerimateriel
och skjutförsök ett belopp af 530,000 kronor, röstar

Ja;

Den. det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning endast
på det sätt bifallits, att Riksdagen på extra stat för år 1893 anvisat:

Gemensamma

omröstningar.

(Forts.)

>S0 SO. 8 Lördagen den 23 April.

Gemensamma till bestridande af återstående kostnad för de bestålda 3 st. 24
omröstningar. cm. kanonerna 8amt desammas uppställande å Kungsholms fästning
(Forts.) 290,000 kronor. g

för fartygens behof af artillerimateriel 100,000 kronor; samt

till skjutförsök och inskjutning af kanoner 10,000 kronor.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 60 Ja och 161 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 116 Ja och 21 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller ........................................................ 60 Ja och 161 Nej,

sammanräkningen visar ....................................... 176 Ja och 182 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

4:de omröstningen;

(enligt statsutskottets memorial n:o 54, punkt. 4).

DeD, som vill, att, med bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning, till fasta och tillfälliga minförsvaret på extra stat för
år 1893 anvisas 150,000 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen till fasta och tillfälliga minförsvaret
på extra stat för år 1893 anvisat 100,000 kronor.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första

9 Nso 80.

Lördagen den 23 April.

Kammaren samtidigt tnstäld, hade utfallit med 123 Ja och 15 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller........................................................ 78 Ja och 142 Nej,

sammanräkningen visar ....................................... 201 Ja och 157 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

5:te omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 54, punkt. 6).

Den, som vill, att, med bifall till hvad statsutskottet hemstält,
Riksdagen till sängservis och beklädnad för 500 man värnpligtige på
extra stat för år 1893 anvisar 46.000 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har utskottets hemställan af Riksdagen afslagits.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom hår vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 85 Ja och 131 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anståld, hade utfallit med 121 Ja och 16 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller....................................................... 85 Ja och 131 Nej,

sammanräkningen visar ...................................... 206 Ja och 147 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fittadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

6:te omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 55).

Den, som vill, att Riksdagen, med godkännande dels af den i
statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 13 januari 1892 före -

Gemensamma

omröstningar.

(Forts.)

Ii:o 30.

Lördagen den 23 April.

Gemensamma slagna staten för skogsinstitutet och de vilkor för den nya aflöningens
omröstningar, åtnjutande, hvilka i sammanhang dermed tillstyrkts, dels ock af hvad
(Forts.) Kong!. Maj:t i öfrigt föreslagit beträffande ordinarie anslaget till
skogsväsendet, måtte för tillämpning af nämnda stat m. m. höja berörda
anslag med 1,400 kronor till 989,400 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bär Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts förslag
om godkännande af ny stat för skogsinstitutet, fastetält det ordinarie
anslaget till skogsväsendet att utgå med oförändradt belopp, så att
detta anslag erhållit följande uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ................................... kr. 447,208: —

» statens skogsskolor........................ b 24,500: — ]jr- 471,708: _

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten .................................... » 84,400: —

reservationsanslag:

till skogsinstitutet................................. kr. 21,300: —

» enskilda skolundervisningen ......... b 8,600: —

b kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i

allmänhet................................... b 401,992: — j, 431,892: —

tillsammans kr. 988,000: —

Den omröstning offer ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 109 Ja och 27 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller......................................................... 72 Ja och 147 Nej,

sammanräkningen visar ....................................... 181 Ja och 174 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Lördagen den 23 April.

11 N:o a0.

Gemensamma

omröstningar.

7:de omröstningen: (Forts)

(enligt statsutskottets memorial n:o 57).

Den, som vill, att Kongl. Maj:ts förevarande framställning på
det sätt af Riksdagen bifalles, att Riksdagen medgifver, att af tullmedlen
ett belopp af 11,300 kronor må från och med år 1892 tills
vidare årligen utgå såsom bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning,
dock med vilkor, så långe ifrågavarande bidrag af inrättningen
åtnjutes, att inga pensioner utom de före 1893 års ingång
beviljade må utgå till afliden delegares barn, som uppnått 21 års
ålder, samt att hvarken höjning i utgående pension eller nedsättning
i inflytande pensionsafgifter eller annan förändring i grunderna för
pensionsinrättningens verksamhet, af beskaffenhet att kunna för pensionsinrättningen
medföra ökade förpligtelser utöfver de inrättningen
nu åliggande må vidtagas, röstar

Ja;

Den. det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning på det
sätt af Riksdagen bifallits, att Riksdagen medgifvit, att af tullmedlen
ett belopp af 10,000 kronor må från och med år 1892 tills vidare
årligen utgå såsom bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning,
dock med vilkor, så länge ifrågavarande bidrag af inrättningen åtnjutes,
att inga pensioner utom de före 1893 års ingång beviljade
må utgå till afliden delegares barn, som uppnått 18 års ålder, samt
att hvarken höjning i utgående pension eller nedsättning i inflytande
pensionsafgifter eller annan förändring i '' grunderna för pensionsinrättningens
verksamhet, af beskaffenhet att kunna för pensionsinråttningen
medföra ökade förpligtelser utöfver de inrättningen nu åliggande
må vidtagas.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning hvarom hår vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 42 Ja och 176 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, hlifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 111 Ja och 25 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller....................................................... 42 Ja och 176 Nej,

sammanräkningen visar .................................... 153 Ja och 201 Nej;

X:o 30.

Lördagen den 23 April.

Gemensamma Och hade allt å beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fatomrostmngar.
tadt j öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

(Forts.)

8:de omröstningen:

(enligt^bankoutskottets memorial n:o 15).

Den, som i enlighet med bankoutskottets af Första Kammaren
gillade förslag vill, att de vid innevarande riksmöte väckta motioner
om inrättande af ytterligare afdelningskontor af riksbanken icke må
vinna Riksdagens bifall, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen i likhet med Andia Kammaren beslutat.
inrättande inom år 1893 af ett riksbankens afdelningskontor
för Örebro län i staden Örebro, under vilkor och bestämmelser med
afseende å kontorets verksamhet och rörelse, som bankofullmägtige
ega föreskrifva.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, foretogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 76 Ja och 142 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 114 Ja och 21 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller........................................................ 76 Ja och 142 Nej,

sammanräkningen visar ...................................... 190 Ja och 163 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

9:de omröstningen:

(enligt bankoutskottets memorial n:o 16).

Den, som bifaller bankoutskottets af Första Kammaren godkända
hemställan, att den vid innevarande riksdag väckta motion om

N:o 30.

Lördagen den 23 April.

utsträckning af tiden för återbetalning af e. k. afbetalningslån ej Gemensamma
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, röstar omröstningar.

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen, i likket med Andra Kammaren,
beslutat att, med bibehållande i sak, om än icke i form, af bankoreglementets
nuvarande stadganden i dess § 32 om afbetalningslån
att återbetalas inom 2 1/2 år, vederbörande riksbankskontor må ega
att bevilja afbetalningslån jemväl på 5 års tid med afbetalning af en
tiondedel halfårsvis och med rätt för bankofullmägtige att för dessa
senare lån höja eller sänka räntan från lånens afbetalningstider.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 115 Ja och 19 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller......................................................... 76 Ja och 143 Nej,

sammanräkningen visar ....................................... 191 Ja och 162 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

10:de omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 58, punkt. 1).

Den, som vill, att, enligt utskottets hemställan, Kongl. Maj:ts
förevarande framställning på det sätt bifalles, att Riksdagen medgifver,
att aflidne landshöfdingen i Blekinge län m. m. grefve Nils
Henning Rudolf Bernhard Horns enka Ulrika Gustafva Charlotta
Comelia Horn, född Sjöcrona, må, så länge hon förblifver enka, å
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 400 kronor,
att utgå från och med mars månad innevarande år, röstar

Ja;

Sto 30.

Lardagen den 23 April.

Gememamma Den, det ej vill, röstar

omröstningar.

(F°rts.) Nej;

Vinner Nej, har så väl utskottets hemställan som Kong!. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning af Riksdagen afslagits.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 58 Ja och 157 Nej.

Den omröstning öfver ifrågavarande voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 118 Ja och 19 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller......................................................... 58 Ja och 157 Nej,

sammanräkningen visar ....................................... 176 Ja och 176 Nej;

I följd af denna omröstningens utgång måste den förseglade
sedeln öppnas, och som berörda sedel innehöll ett nej, var alltså
beslut af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse med nej-propositionens
innehåll.

11:te omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 58, punkt. 2).

Den, som vill, att, med bifall till utskottets hemställan, Riksdagen
åt aflidne f. d. öfversten och chefen för Skaraborgs regemente
A. J. Wåstfelts enka Louise Sofie Wästfelt, född Geijer, å allmänna
indragningsstaten beviljar en pension af 850 kronor om året, att utgå
från och med februari månad innevarande år och så länge hon förblifver
enka, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har utskottets hemställan af Riksdagen afslagits.

Kso 30.

Lördagen den 23 April.

jemväl derstädes afgifvite, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 63 Ja och 152 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 118 Ja och 17 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller........................................................ 63 Ja och 152 Nej,

sammanräkningen visar ....................................... 181 Ja och 169 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

§ 4.

Föredrogs och bifölls lagutskottets utlåtande n:o 39, i anledning
af Kong!. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af 1 §
i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21
mars 1862.

§ 5.

Härefter förekom till behandling konstitutionsutskottets utlåtande Om ändrad lyn:o
11, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § lidelse <*/ § i®
riksdagsordningen. riksdagsort °

ningen.

Utskottet hemstälde i detta utlåtande:

att Riksdagen i anledning af ifrågavarande, inom Andra Kammaren
af herr A. Bakström väckta motion, n:o 187, måtte antaga
följande förslag till ändrad lydelse af §§ 16 och 18 riksdagsordningen
att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

§ 16.

Valen förrättas, för landet, inför domhafvanden medelst elektorer,
som utses inför kommunalstämmans ordförande. För hvarje kommun
väljes en elektor och derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje
fullt tal af ett tusen.

Kommuner å landet, som hafva att gemensamt välja riksdagsman,
ega dock begagna det omedelbara valsättet, derest flertalet af
de röstberättigade så beslutar. Då förslag härom af de röstberättigade
i en kommun väckes medelst beslut, fattadt inför kommunalstämmas
ordförande, varder sådant medeladt Konungens befallningshafvande,
som från öfriga till valkretsen hörande kommuner infordrar
de röstberättigades röster och utfärdar kungörelse om utgången, efter
ty som de flesta afgifna rösterna varit för bifall eller afslag. I sistnämnda
fall kan frågan icke förr, än en tid af fem år derefter förflutit,
å nyo upptagas. Beslutas åter förändringen, träder den i kraft
vid det val, som näst efter en månad från kungörelsens utfärdande

Jf:0 30. 16 Lördagen den 23 April.

Om ändrad it/- inträffar, och gäller för en tid af minst fem år, hvarefter beslut om
dehe aj § 16 des8 upphörande kan på lika sätt eom om dess införande fattas.
viksdagsorj- j de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, förrättas

(Forts) valen omedelbart.

Vid de omedelbara valen afgifvas rösterna, särskildt för hvarje
kommun, inför kommunalstämmas ordförande eller magistrat; och
skola för rösternas sammanräknande och fullmagts utfärdande åt
den, som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen insändas, för kommunerna
å landet till domhafvanden och för städerna till magistraten
i den stad, eom största folkmängden eger. I stad, der magistrat ej
finnes, skall den för sådan stad särskildt tillsatta styrelse taga den
befattning med riksdagsmannaval, som enligt denna paragraf samt §§ 20
och 22 tillhör magistrat.

I stad, som har att ensam sända en eller flera riksdagsmän,
förrättas valen omedelbart inför magistraten; och må, der flere riksdagsmän
skola utses, staden, på sätt om val till stadefullmägtige är
stadgadt, kunna indelas i valkretsar.

Anm. Derest det af innevarande års riksdag till hvilande antagna
förslag till ändrad lydelse af §§ 6, 13, 15, 16, 22 och 28 riksdagsordningen
vinner Riksdagens bifall, skall lista stycket i § 16
erhålla denna lydelse:

Å landet väljes riksdagsman medelst elektorer. För hvarje
kommun utses inför kommunalstämmans ordförande en elektor och
derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje fullt tal af ett tusen.
Desse elektorer sammanträda till riksdagsmannaval inför domhafvanden
i den domsaga, till hvilken valkretsen hörer, eller, om två
domsagor äro förenade till en valkrets, inför domhafvanden i den af
dessa domsagor, hvilken den största folkmängden eger.

§ 18.

Konungens befallningshafvande åligger att, når val till riksdagsman
i Andra Kammaren erfordras, derom underrätta vederbörande
valförrättare, som låter tid och ort för valet i kyrkorna kungöra,
med särskild föreskrift att elektorsval, der det eger rum, skall hållas
minst åtta dagar före riksdagsmannavalet. Skulle i någon församling
offentlig gudstjenst ej förrättas å söndag, då kungörelsen bör uppläsas,
skall, på pre3terskapets anmodan, vederbörande kronobetjent
kungörelsen skyndsamt kringsända.

För kallelse till elektorsval gäller i tillämpliga delar hvad om
kallelse till kommunalstämma stadgadt är.

Der elektorsval hållet är, skall kommunalstämmans ordförande
åt den eller dem, som fått elektorsbelattning sig uppdragen, såsom
fullmagt meddela till rigtigheten bestyrkt utdrag af valprotokollet.

Efter det till en början §16 i utskottets förslag blifvit uppläst,
begärdes ordet af

Herr W e s t e r, som yttrade: Enligt nu gällande riksdagsordning
hafva valkretsarne på landet och valkretsar, bestående af två

17 K:o 30.

Lördagen den 23 April.

eller flera städer, rättighet att välja riksdagsmän medelbart eller Om ändradU/.
omedelbart. I förevarande motion, som blifvit tillstyrkt af konstitu- delfe aJ §
tionsutskottet, bär föresligits, att i valkretsar, som bestå af två eller rtk*da-9^rdfh-ra
städer, valen alltid sk ria förrättas omedelbart. Skälen för detta n‘K^T)
förslag Sro dels, ott icke någon stadsenlbrets för närvarande begagnar 1
det medelbara valsättet, och dels det, att om icke den föreslagna
ändringen skedde, detta skulle kunna medföra den tilägenheten, att,
såsom vid valen till den s. k. majriksdagen år 1887, i flera fall inträffade,
stadskommunerua mot sin önskan kunde blifva tvungna att
begagna det medelbara valsättet. Det är mycket rigtigt, att vid 1887
års majriksdag åtskilliga stadsvalkretsar blefvo tvungna att begagna
det medelbara valsätt, derför att de icke hunnit att, efter det
reglering af valkretsarne år 1886 egt rum, gå i författning om att
iå det omedelbara valsättet genomfördt, men detta kom sig väl det af,
att man icke både beräknat, att det skulle blifva någon liksdagsupplösning
eller några nya riksdagsmannaval förr än längre fram
och att vederbörande sålunda icke varit nog uppmärksamma och
vakna för att i tid sätta i gång ansökningar om att få det omedelbara
valsättet infördt, eller, med andra ord, det var till följd af deras
eget dröjsmål med att söka få ändring, som de blefvo tvungna till
att begagna det medelbara valsättet. Under vanliga förhållanden
kan det icke ko orna i fråga, att städerna blifva nödsakade att välja
medelst det medelbara valsättet, om de icke sjelfva vilja det; ty om
valkretsarne regleras efter nu gällande lag, så förflyter emellan
regleringen och valen så lång tid, att man mycket väl hinner få det
omedelbara valsättet i gång. Om deremot regleringen skall ske
enligt det hvilande grundlagsändringsförslaget och således denna
reglering skall verkställas af regeringen, så kan jag icke föreställa
mig annat, än att regeringen så tidigt på det tionde året verkställer
denna reglering, att man hinner få det omedelbara valsättet i gång.

Således kan det icke annat än särdeles undantagsvis inträffa, att
städerna blifva tvungna att mot sin vilja välja medelbart. Men genom
den nu föreslagna förändringen tager man bort en fördel, bestående
deri, att städerna icke längre hafva valfrihet emellan det ena eller
det andra valsättet. Jag vill alldeles icke påstå, att det medelbara
valsä.tet har ett absolut företräde, utan -.ill tvärt om moigifva detta
företräde åt det omedelbura valsättet; men det kan uppstå sådana
förhållanden, att en valkrets af städer finner det vara med sfi fördel
förenligt att begagna det medelbara valsättet, och hvarför skull man
då beröfva dem denna fördel? Jug tänker härvid egentligen på,
huru det skall komma att ske, om det hvilande grund!agsändringsförslaget
genomföres. I detta förslag är det öfverlemnaut åt regeringens
magt och myndighet att in lela de smärre städerna i valkretsar
endast med den restriktion, att det skall ske, så vidt ske kun,
länsvis. Der detta icke kan ske, har regeringen rätt att ordna kretsarne
huru som helst, och regeringen kan då under samma valkrets
inrangera städer, som i ifrigt icke hafva den ringaste beröring med
hvarandra och som icke känna till hvarandra eller deras inbördes
förhållanden. 1 såduna fall kun det vara fördelaktigt att fä begagna
det medelbara vulsättet. lllir det omedelbara valsättet obligatoriskt,

Andra Kammarens Prat. 1802. N:o 30. 2

lf:o 30. I 18 Lördagen den 23 April.

Om ändrad ly gå skall sannolikt inträffa det förhållandet, att hvarje stad uppställer
del*h § ,,(,sin kandidat och röstar på denne samt att de större städerna inom
nningtn valkretsarne blifva de, som afgöra valets utgång. Sker åter valet
(Forts) genom elektorer, hvartill man väl får antaga, att städerna utse sina
förnämsta och bästa män, så finnes det möjlighet för dessa elektorer
att komma tillsammans och enas om valet. Och på det sättet kunna
de små städerna få ett inflytande på valen, som de med det omedelbara
valsättet icke skola kunna ernå.

Således vill jag såga, att det lian förekomma fall, då det kan
vara af vigt för släderna att hafva rättighet att välja emellan dessa
valsätt. Och de skäl, som anförts för borttagande af denna rättighet,
synas mig vara af så föga vigt, att de icke motsvara, jag vill
icke säga den skada, men det intrång, som derigenom skulle göras i
städernas nuvarande valfrihet. Jag skall derför, herr talman, tillåta
mig att yrka afslag å konstitutionsutskottets föreliggande betänkande.

Herr Ljungman anförde: I motsats mot den siste talare tror
jag, att alla skäl finnas för att bifalla utskottets förslag. Det år visserligen
sant, att, i de flesta fall åtminstone, him er regleringen af
\alkretsarne
vida de vilja använda det omedelbara eller det medelbara ■valsättei,:
men då regleringen sker för tio år och valen gälla för tre år, så
skall det dock alltid någon gång inträffa, låt vara med långa mellanrum,
att regeringen icke medhinnes före valen. Då regeringen erhåller
de erforderliga sifferuppgifterna från statistiska byrån under
maj eder i början af juni månad och valen skola sire före september
månads slut, så är det alldeles icke gifvet att regleringen kan medhinnas
före sistnämnda tid. Det är, som sagdt, visserligen sant, att
sådana förhållanden inträffa mycket sällan, men de måste dock inträffa,
och man kan af den af mig vid 1887 års riksdag till motionen
n:o 20 lämnade tabellen finna, huru ofta detta kommer att ske.

Hvad beträffar de medelbara valen i allmänhet, så åro de icke
att föredraga i något afseende; men för landsbygden kunna de
dock undantagsvis vara berättigade, då de lämpa sig bättre för valmännens
inom de olika kommunerna beqvämlighet med afseende å
valförrättningen och lättheten att kunna begagna sig af och utöfva
sin valrätt. En eller annan kommun kan nemligen påyrka det medelbara
valsättet för att icke blifva öfverröetad.

Jag vill i afseende härpå anföra, huru som i en valkrets personer,
bosatta inom en kommun med ringa område, men med t. ex. en köping,
större jernvägsstation eller annan tätt befolkad plats, med större lätthet
kunna utöfva sin rösträtt än personer, som äro spridda inom en
kommun med större areal och der kommunikationerna äro mindre
goda. Inom sådana valkretsar erbjuder således det medelbara valsättet
åtskilliga fördelar; men så är deremot icke förhållandet beträffande
städerna, och i det fallet äro alla städerna likstälda. Det
är min oryggliga öfvertygelse att, om det hade varit till fördel för
de små städerna att begagna det medelbara valsättet, så hade de
gjort detta; men detta valsätt medför icke någon fördel, utan tvärt
om olägenheter, och jag tror att de skäl, som den siste talaren an -

Ji:o SO.

Lördagen don 23 April. It)

förde, i verkligheten icke äro synnerligen bevisande. Jag tror keller Om ändrad lyicke,
att elektorer från vidt skilda städer lättare skulle kunna enas*(®e § 1S
om en kandidat. SSrskildt för mindre städer erbjuder, enligt min n
åsigt, det omedelbara valsättet åtskilliga företräden, enär en liten (Forts.)
stad, genom att visa större intresse för valen och genom att dess
valberättigade invånare mera mangrant infinna sig vid dem, kan
hafva åtminstone någon utsigt att göra sig gällande. Från den möjligheten
är man deremot utestängd, derest valen ske medelst elektorer.

Jag anhåller af dessa skäl att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herrar Hedin och Hammarström instämde häruti.

Herr Wester: Jag ber att få med några ord bemöta den siste

talaren. Han sade att det skulle komma att inträffa, att under vissa
år, då regleringen af valkretsarne skall ega rum, denna icke medhinnes
före de ordinarie valen. Han anser att, då enligt det hyllande
grundlagsändringsförslaget Kongl. Maj:t skall göra denna reglering
och Kongl. Maj:t är beroende af de statistiska siffrorna, hvilka icke
kunna komma in förr än i maj eller juni, regleringen sålunda icke
kan medhinnas så tidigt, att vederbörande kommuner skola, om de så
önska, hinna öfvergå till det omedelbara valsättet. Ja, det är sant,
att sådant möjligen kan inträffa ungefär hvart 30:de år, men jag kan
ej finna, att en sådan möjlighet är tillräckligt skäl för den ifrågasatta
förändringen.

Jag vill icke inlåta mig på frågan om det medelbara eller omedelbara
valsättets företräde. Det blefve i alla fall endast suppositioner.

Jag ber endast få betona, att de skäl, som i motionen anförts för en
ändring, icke synas mig tillräckliga att motivera borttagandet af den
valfrihet, som städerna för närvarande ega, allra helst som derigenom
skapas en ny skilnad mellan stad och land, då landet får behålla
denna frihet, men städerna beröfvas densamma. Det är ju en erkänd
sak, att man bör lagstifta, så vidt möjligt är, lika för land och stad.

Hvarför skall man då här göra skilnad?

Herr Elowson: 1 motiveringen till sin hemställan bar utskottet

uttalat såsom sin uppfattning, att det omedelbara valsättet är att, föredraga
framför det medelbara, och jag tror för min del, att detta
uttalande icke kan från någon synpunkt jäfvae.

Den förste talaren menade, att möjligen några städer skulle
finnas, som ansåge med sin fördel förenligt att få välja medelbart,
men ett sådant antagande har ju helt och hållet erfarenheten emot
sig. Det har nemligen visat sig, att alla de mindre städerna öfvergått
från det medelbara valsättet till det omedelbara, och denna omständighet
synes mig väga ganska tungt i vågskålen.

Den förste talaren anmärkte också att, om det hyllande grundlagsförslaget
antagen, man torde kunna förutsätta, att regeringen fattar
sitt beslut rörande valkretsindelningen tå tidigt, att de städer, som
så önska, kunna antaga det omedelbara valsättet. Den andre talaren
i ordningen har, som mig synes, på göda grunder vederlagt detta

>'':o 30.

Lördagen den 23 April.

Om and ad ty-antagande. Det har inträffat och kan inträffa, att Riksdagen blir
delte aj § i® upplöst just vid den tidpunkt, då kretsarne skola regleras, och då kan
riktdagsord- ^ utan tvjfvej hända, ad det blir helt enkelt omöjligt att öfvergå
(Fort"-) från medelbara till omedelbara val, äfven om alla eller de fleste vafV
männen inom stadavalkretsen skulle önska det. Och i sådant fall

blir ju bestämmelsen ett tvång för valmännen i de mindre städerna
och icke en frihet, såsom den förste talaren förmenade.

Samme talare yttra le också, att genom det medelbara valsättet
skulle i kretsar, som utgjordes af eu större och en mindre stad, den
mindre staden erhålla större inflytande på utgången af valet. Men detta
är, som herrarne lätt torde finna, alldeles stridande mot det verkliga
förhållandet. Naturligtvis väljer den större staden flere elektorer än
den mindre, och det är då uppenbart, att r.är elektorerna komma tillsimmans,
så är det den större stadens elektorer, som afgöra valet.
Är åter valet omedelbart, så kan det inträffa, att det i den större
staden finnes tvenne partier, som åro temligen lika, och att de röstande
i den mindre staden genom att ställa sig på den ena eller andra
sidan afgöra utgången, och derigenom blir det till fördel för den
mindre staden, att valsättet är omedelbart.

Jag vill äfven fästa uppmärksamheten derpå, att de städer, som
utgöra sjelfständig» valkretsar, redan nu skola, enligt grundlagens bud,
välja omedelbart. Och det finnes icke något skål, hvarför icke samma
bestämmelse skulle kunna utsträckas äfven till de städer, af hvilka
flera tillsammans utgöra en valkrets Orsaken sill att va.fi ihet gafs
åt de mindre städerna var den, att vid midten af 1860-talet kommunikationerna
voro mindre goda, men denna brist är nu afbjelpt.

Då sålunda alla skäl tala för bifall till hvad konstitu‘ionsut*kottet
i sitt föreliggande utlåtande hemstält, så anhåller jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Häruti instämde herrar Broström, Anderson i Hasselbol, Alsterlund,
Zotterman och Persson från Arboga.

Herr .Bokström: Det hufvudsakiigaste skäl, som af talaren på

l.allandsbänken anfördes emot det föreliggande gruudlagsändringsförslaget,
var, att det skulle, medföra en inskränkning i den valfrihet,
som de smärre städerna för närvarande hafva att välja mellan det
medelbara och omedelbara valsättet Jag ber då få erinra om förhållandena
år 1887, då någon sådan valfrihet icke fördans, utan de
mindre städerna måste använda det medelbara valsättet, trots alla de
olägenheter, som detta valsätt medför. Det Lar visserligen blifvit
sagdt, att detta var ett undantagsfall. Men ingen kan påstå, att ej
detsamma kan inträffa ännu en gång. Det kan komma en riksdagsupplösning
så nära inpå en reglering af valkretsarne. att städerna
ställas inför precis samma svårighet som 1887. Jag ber att få meddela,
att vid valen till m ^riksdagen 1887 kunde visserligen elektorerna
för Borgholm komma till valorten Visby på den för valet utsatta
dagen, då väderleksförhållandena voro gynsamma, men de kunde
icke komma derifrån förr än eu hel vecka efter valets förrättande,
så framt de icke ville resa hem öfver hufvudstaden, hvilket är en

>T:o 30.

Lördagen den 23 April.

val lång och dyrbar rundresa för uppfyllande af detta medborgerliga Om andrad iguppdrag.
De medelbara valen kunna väl gå för sig, då afstånden
åro mindre aföevårda, men så år icke förhållandet i en stor del ningen,
stadsvalkretsajne, och det blir så allt mindre i samma mån folksång- (Forts.)
dens tillväxt gör det nödvändigt att till en valkrets sammanslå allt
flera städer. Ty om om svårigheterna äro stora redan nu, så måste
de blifva ännu s’örre," om det hvilande grundlagsändringsförslaget
blifver af Riksdagen antaget. Försöker man sig på en valkretsindelning
för de norrländska städerna i syfte att få dem indelade i grupper°med
det invånareantal, som förutsättes i det hvilande grundlagsandriDgsförslaget,
så är det t. t x. omöjligt att inpassa Skedefteä i
samma grupp som de nordliga;te städerna, och man torde derför
blifva tvungen att lägga denna stad till samma grupp som Hudiksvall,
och till denna talkrets torde äfven komma att höra Nora och
Lindesberg. Om det då blefve medelbara val, så Ange elektorerna i
denna krets resa fram och tillbaka 100 mil, och det är ju påtagbgen
en orimlighet.

Den ärade talaren på luTand-bänken erinrade också derom, att
man ej bör skapa någon olik!.et mellan stad och land. Jag ber att
med anledning deraf få fästa uppmärksamheten på, att det för de
större städerna redan är fastslaget, att valen skola vara omedelbara,
och hvad de mindre städerna angår, hafva de så tydligt uttalat sin
önskan, att någon .tvekan er denna synpunkt icke borde lörefinnas.

Då denna kammare vid föregående tillfällen uttalat sig gillande
beträffande grundtanken i det förslag som nu föreligger, så hoppas
jag, att kammaren vidhåller denna sin mening, och får jag derför,
herr talman, yrka bifall till konstitutionsutskottets förslag.

Herrar Ola Bosson Olsson, Ny däld, Falm, Nordin och Aulin
förenade eig med herr Bokström.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad samt herr talmannen
till ptopositi n upptagit de olika yrkandena, godkändes utskottets
förslag i hvad det afsåg § 16.

§ d8.

Godkändes jemra''.

§ 6.

Till kammarens afgörande förelåg vidare Andra Kammarens Ang. meddetredje
tillfälliga utskotts utlåtande n:o 16, angående skrifvelse till lande af beKonungen
i fråga om meddelande af bestämmelser rörande samtrafik etåmmelter

o o rörande sam mellan

svenska jernvägar. trajik mellan

xc t aska jern Med

hufvudsakligt tillstyrkande af eu inom Andra Kammaren vägar
af herr J. Johansson i Noraskog afgifven motion, n:o 188, hemstälde
utskottet i detta utlåtande:

ratt Andra Kammaren för sin del besluter, att Rikslagen må i

>'':o 30.

Ang meddelande
af bestämmelser

rörande samtrafik
mellan
svenska jern~
vägar.

r (Forts )

Lördagen den 23 April.

skrifvelse till Kong!. Maj:t anhålla, det Kong]. Maj:t täcktes dels,
efter vederbörande jern vägsförvaltningars hörande och, der så erfordras,
efter inhemtande af deras samtycke, utfärda allmänna bestämmelser
i fråga om samtrafik emellan de svenska jernvägarne, dels
ock vid meddelande af koncession för nya jernvägsanläggningar bestämma,
i hvad mån en hvar af dem må få deltaga i den allmänna
samtrafiken».

Efter föredragning af detta ärende anförde:

Herr Lasse Jönsson: Jag kan icke förstå, hvad nytta den

föreslagna skrifvelsen skulle kunna medföra. Jag har sett många
skrivelser i ganska obetydligt syfte afgå från Riksdagen till Kongl.
Maj:t, men det syfte, som afsrs med den nu föreslagna skrifvelsen, år
dock det obetydligaste jag någonsin sett.

Utskottet låtsar i sjelfva klämmen, som om ingen samtrafik förut
funnes i riket, utan föreslår, att Riksdagen skall i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville söka åstadkomma en sådan.
Men förhållandet är, såsom lrerrarne veta, att vi redan hafva samtrafik
mellan 72 särskilda jernvägar, deri äfven inbegripet statens
järnvägstrafik. 1 slutet på 1870-talet fur\nos 11 enskilda jernvägar,
som hade samtrafik med statens banor. År 1887 tillsattes på grund
af framställningar från de enskilda jernvägsstyrelserna en komité,
som räckte till den 1 oktober 1888. Denna komité infordmde från
samtliga jernvägsstyrelser i riket uttalande om den plan för den blifvande
samtrafiken, som komitéen föreslagit. Ett sådant uttalande inkom
och gillade allmänt förslaget. På grund deraf upprättade< nu
gällande samtrafikstaxa, som af Kongl. Maj:t faststäldes år 1889. Den
har således gält blott i tre år, och det oaktadt skulle vi redan nu
skrifva till Kong]. Maj:t och begära en ny eådan taxa. Utskottet säger på
ett ställe, att, »derest sam trafiksfrågan skall kunna på ett fullt tillfredsställande
sitt lösas, densamma måste omhändtitagas af dt.n
högsta administrativa myndigheten.». Det ser ut, som om utskottet
hade menat, att Kongl. Maj:t skulle ega rätt att gent emot redan befintliga
överenskommelser anordna hvilken samtrafik som helst. Det
heter visserligen i klämmen »efter vederbörande jernvägsförvaltningars
hörande», men i motiveringen synes det, som om utskottets mening
vore, att det skulle öfverlemnas åt Kongl. Maj:t att ändra samtrafikstaxorna
utan de respektive jernvägsstyrelsernas särskilda medgifvanden.
Dessa taxor äro, enligt mitt förmenande, formliga kontrakt, som icke
så lätt kunna ändras. Och skulle, mot förmodan, Kongl. Maj:t ega
magt att ensam ändra dessa taxor, hvilket jag dock för min del betviflar,
tå vore ju, i och med detsamma som taxorna ändrades, de öfriga jernvägsbolagen
lösta från sina kontrakt. Följden häraf skulle blifva, att de
större banorna ginge från d~>nna samtrafik till stor skada så väl för
trafikanterna som för de mindre enskilda jernvägarne.

Hur jag än betraktar saken, kan j ig således icke finna annat,
än att den föreslagna skrifvelsen skall vara till mer skada än gagn.
Vore skrifvelseförslaget endast affattadt i den form, som innehålles i
den senare delen af klämmen, eller en anhåhan, att Kongl. Maj:tvid

N o 30.

Lördagen deri 23 April.

meddelande af koncession för nya jernvägsanläggningar ville bestämma, Ang. medfei
hvad mån en hrar af dem skulle få deltaga i den allmänna samtrafiken,
så skulle jag möjligen kunna vara med om saker, men jag rärande ,am.
vill icke vara med om att lemna Kong]. Maj:t rätt att sönderrycka trafik mellan
hela den bestående samtrafikcn, och på dmna grund yrkar jag afslag svenska jernek
det föreliggande skrifvelseföndaget. (Forts)

Herr Ersson i Vestlandaholcu instämde häruti.

Herr Wijkander yttrade: Den föregående talaren yttrade, att

<let var en år 1887 tillsatt komité, som utarbetade förslag till nu gällande
samtrafikstaxa. Ja, detta är ur en viss synpunkt riktigt, och om jag
icke misstager mig allt för mycket, var den ärade talaren sjelf ledamot
af denna komité. Han borde således veta, att den icke föreslog
några ändringar i samtrafikjförhållandena i öfrigt, utan endast afgaf
förslag till ea ny taxa. I fråga om samtrafiksförbindelserna intaga
naturligtvis taxebestämmelserna en vigtig rol, men också åtskilliga
andra bestämmelser äro af cn stor vigt och särskild! de, som angå
$ andra fi k s v äg a me. Bestämmelserna om samtrafiksvägarne härleda sig
från början af åttiotalet och äro visserligen mycket fördelaktiga för de
banor, som fuunos år 1882, då den nuvarande saintrafiksföreningen
bildades, men de innebära stor olägenhet lör de enskilda banor, tom
sedermera tillkommit. Utskottet har mycket noga framhållit, att utekottet
visserligen icke anser, att dessa nya banor kunna tvinga sig
in i föreningen och att, förrän öfverenskomme’se blifvit träffad, de
här vid lag icke kunna åberopa sig på något rättsligt skäl; men att
billighetsskäl likväl tala för ut en ändring eker i de gamla öfverenskommelserns.
Dessa äro stälda på 6 månaders uppsägning, och något
rättsligt hinder finnes icke heller för, att de kunna ändras.

Samme talare framhöll också, att utskottet antydt, att Kongl.
Maj:t bär torde använda sin administrativa magt. Jag ber med anledning
deraf få fä-ta hans och kammarens uppmärksamhet derpå,
att utskottet några rader nedanför det af den ärade talaren citerade
stallet säger: »Dermed har utskottet likväl alldeles icke åsyftat, att
de särskilda banförvaltningarna skulle för den vigtiga angelägenhetens
ordnande genom administrativt förfogande påtvingas skyldigheter eller
■uppoffringar, hvartill de icke blifvit genom åtagna koncessionsvilkor
förbundna». Utskottet har vidare ansett, att enär de svenska statsbanorna
genom sin längd och fördelning, särskilt i fråga om samtrafik,
intaga eu dominerande ställning, torde med visshet kunna antagas,
att alla, eller åtminstone de allra flcBta enskilda jernvägsförvaltningarna
skola finna med sin fördel förenligt att ingå på öfverenskommelse
om samtrafik. Och utskottet har derför antagit, att det
icke skall möta oöfvervinneliga svårigheter för Kongl. Magt att utan
användande af administrativt tvång åstadkomma eu sammanslutning
för samtrafik mellan statens och de enskilda jernvägarne och mellan
de sistnämnda inbördes. Och det är endast under denna förutsättning,
utskottet anser att Kongl. Maj:t skulle utfärda några samtrafiksbestämmelser.

Det är af en mycket stor betydelse för landet att fortgå på den

X:o 30. 24

Lördagen den 23 April.

Ann- medde- väg, som hittills vant inslagen, att genom staten ordna en verkli ^
"gramm el ser Parnt.rakk. Utomlands är detta icke förhållandet. Vi se der hur de
rörande garn- enskilda banorna konkurrera med hvarandra till stor olägenhet för
trafik mellan den trafikerande allmänheten, särekildt för handeln och industrien*
trentka jern- För undvikande af konkurrensens skadliga verkningar, sammansluta
ro^nr. gjg banorna till störa komplex och bilda ringar samt öfvergå ganska
(i orts j ofta ; gtora kapitalstarka konsortiers händer. Det blifver då ej fr Lfa
om befordrandet af den trafikerande allmänhetens intressen, utan
endast att öka aktieegarnes dividender. Finnes icke ett ordnadt samarbete
mellan de olika banorna, uppstå äfven på andra sätt besvär
och kostnader för trafikanterna. Frågan om ordnand e af samfrafiksförhållandena
är derför af en mycket stor vigt, särekildt ur allmänhetens
synpunkt.

Jng för min del yrkar bifall till utskottets hemställan.

I detta y! tran de instämde herrar Gethe, Lilieriberq, Falk och
Olsson i Frösvi.

Herr Lasse Jönsson: Utskottets or Iförande yttrade nyss, att

det här endast gälde ordnandet af samtrafiken. Men en sådan finnes
ju redan, då icke mindre ån 72 banor äro förenade i en samtrafiksförening.
Öfver denna förenings verksamhet hafva, få vidt jag vet,
inga klagotr ål försports, hvarken från allmänhetet s eller från jernvägsstyrelsernas
sida. Att under sådana förhållanden och på tvenne enskilda
motionärers framställningar rifva upp det bestående, antingen
det nu kommer att ske med våld eller iclke, kan icke vara nyttigt*
utan måste tvärt om blifva mycket skadligt.

Jag vidhåller derför mitt yrkande om efsing på det framstälda
skrifvelseförslaget.

Herr Johansson i Noroskog: Jag vill fästa den siste i al arens
uppmärksamhet derpå att det alls icke är fråga om att utöfva det
ringaste våld på den samtrafiksförening, som ru finnes, utan endast
om att bereda tillfälle för de 40 eller 50 jernvägar, som stå utanför,
att på ett eller annat sätt på Jagbestämda vilkor få inträde i dern a

förening.

O 9

Jag vill också ericra derom, att de i deena sak väckta niotionerna
framkommit icke på grund af motionärens i Första Kammaren
och mitt enskilda tycke, utan med anledning af ganska ampra klagomål
från flera jernvägsstyrelser och ju t för att åstadkomma ett likformigt
förhållande här vid lag. Då för örrigt utskottet har mildrat
hvad motionärerna föreslagit så till vida, att utskottet föreslagit, att
Kong!. Maj:t skal), innan bestämmelser utfärdas, böra vederbörande
jernvägsförvaltningar, som tillhöra den nuvarande föreningen, så är
det ju gifvet, att det framstälda skrifvelseförslaget på intet sätt afser
att rubba den samtrafik, som finnes, utan endast att se till, att den
utanför samtrafiksföreningen stående blifver så tillgodosedd, som den
bör ha rätt att fordra.

Hvad nu det senare tillägget i klämmen beträffar, eller att .Kong],
Maj:t vid meddelande af koncession för nya jernvägsanläggningar

2">

N:o 3#.

Lördagen den 23 April

skall bestämma, på hvilka vilkor en hvar af dem må få deltaga i samtrafiken,
så är det ju uppenbart, att en sidan bestämmelse är nödvändig.

Jag anser för min del, att utskottets skrifvelseförslag skall bringa
ordning och reda i dessa eamtrafikeförhållanden, och vill derför förena
mig i yrkandet om bifall till utskottets hemställan.

Häruti instämde herrar Alexanderson, Zottcnnan, Pehrson i Törneryd,
Thermcenius, Biilow, Bruse, Aulin och Petersson i Hamra.

Herr Lyttkens anförde: Inom samtrafiksföreningen har, såsom
herrarne veta, varit mycken strid dels om hvilka banor, som skulle
få komma in i föreningen, och dels om samt: afiks våga! ne. Vid föreningens
näst sista sammanträde fattades det beslut, att hvaije ny
jernväg skajl ega rätt att ingi i föreningen och att trafikvägen skulle
bestämmas att gå öfver den under vilkor att fraktafgiften för den
nya delen, beräknad efter den gamla vägens lokaltaxa, tillsammans
med afgiften å öfriga delen af nya transportvägen, beräknad efter
samtrafikstaxan, ställ» r sig lägre än samtrafiksafgiben å den gamla
vägen. Jag känner ett fall, då lokaltaxan varit så hög, att den utgjort
binder för inträde i föreningen, hvilket först efter åtskdliga
jemkningar vunnits. Jag har velat såga detta med anledning af
herr Jjhan9Son3 i Noraskog yttrande.

Herr Erikson i liydbobolm: Det synes n ig, som om det

slut, hvartill utskottet kommit, skulle kunna leda derhän, att Kongl.
Maj:t skulle kunna tvirga enskilda jernvägar att ingå i samtrafiksföreningen.
Kong! Maj:t. har nemligen i allmänhet vid meddelande
af koncession för nya jernvigar förbehållit sig rätt a''t, derest så kan
finnas lämpligt, göra ändringar rörande trafikförhållandena. Således
kan Kongl. Maj:t på grund häraf säga, att den eller den jernvägen
skall ingå i samtrafiksföreningen. Då det enligt min tanke icke kan
vara klokt att fatta ett beslut, som kan leda derhän, anhåller jag att
få yrka afslag på utskottets hemställan.

Herr Lilienberg: Jag skall tillåta mig lemna en liten illustration
till. huru det för närvarande går till u''i fö svarande hänseende.
I Blekinge tinnes eu jernväg, mellersta Blekinge jernväg,
gående från Karlskrona vesternt till Karlshamn, derifrån den fortsättes
genom andra tranor till Kristianstad och Hessleholm. Denna jernväg har
kommit in i sarntrafilren med alla sina stationer utom Karlskrona, som
är jernvägens ändpunkt i öster. Detta gör att, om man köper en vara
i Södra Sverige, t. ex. i Malmö, och vill hafva den transporterad till
Karlskrona, går varan öfver Hessleholm, Alfvesta och Vexiö, ehuru
man begärt, att den skall sändas den kortaste vägen, det vill säga
öfver mellersta Blekinge jernväg, hvarigenom frakten också blefve
billigare än den andra vägen. Vi hafva vändt oss både till jernvägestyrelsen
och Kongl. Maj:t för att få en rättelse härutinnan, men
detta har icke lyckats. Detta är likväl ett oefterrättlighetstilhtånd,

Ang tr-eddelande
af bestämmeher

rörande samtrafik
mellan
svenska jernvägar.

(Forts.)

N:0 SO,

Ang meddelande
af bestämmelser

rörande samtrafik
mellan
svenska jernvägar.

(Forts.)

26 Lördagen den 23 April.

och det är mot slika förhållanden, som utskottet nu vill söka vinna
rättelse genom denna moderata skrifvelse, sou det här föreslagit.

För min del yrkar jag således bifall till utskottets förslag.

Herr Lasse Jönsson: Det är ju alldeles naturligt att, om ett
jernvägsbolag har en hög taxa och icke vill nedsätta den för att
komma i samtrafik, blir det utan densamma och kommer att stå ensamt
i konkurrensen. Men vill bolaget rättu sig efter de bestämmelser,
som de andra jernvägarne i detta afseende antagit, så nekas det
säkerligen icke bolaget att komma in i föreningen. Jag tror icke,
att Kongl. Maj:t behöfver hafva något att skaffa med denna sak, om
endast bolagen vilja foga sig efter de gällande bestämmelserna för
föreningen.

Huru jag än ser saken, kan jag hvarken finna nödigt eller
lämpligt att nu aflåta denna skrifvelse till Kongl. Maj:t, ty den skulle
enligt mitt förmenande kunna åstadkomma mera skada än gagn.

Jag vidhåller således mitt yrkande om afslag.

Herr Wijkander: En talare framhöll nyss, att Kongl. Maj:t
möjligen med anledning af donna skrifvelse skulle kunna komma att
tvinga enskilda jernvägsbolag att ingå i samtrafik, utau att de sjelfva
önskade det. Den ärade talaren borde dock hafva märkt, att det
i klämmen till utskottets förslag heter: »Efter vederbörande jernvägsförvaltningars
hörande och, der så erfordras, efter inhemtande
af deras samtycke». Något våld kan sålunda alls icke vara afsedt
att utöfva, och detta har utskottet icke heller antydt.

En annan talare sade, att om en enskild bana sätter sin taxa
så låg, att den lämpar sig för samtrafik, kan den få godstrafiken
ledd deröfver. Jag trodde eljest, att den ärade talaren både reda
på, att med samtrafikstaxa här menas, att godset sändes från en bana
till den andra med beräkning af fraktkostnaden efter den sammanlagda
väglängden, med tillämpning af det fallande system, som gäller å statens
jernvågar. Det blir följaktligen billigare för allmänheten att sända
godset öfver flera banor, om dessa få räknas såsom ett sammanhängande
helt, än om hvar handel räknas såsom en bana för sig. Man
får då komma i åtnjutande af den fruktnedsättning, som gäller för
längre väg. Nu har samtrafikeföreningen, då flere säger kunna väljas
från afsändnings- till mottagningsstationen, bestämt, att en viss
väg skall användas för godstrafik, derest icke å den konkurrerande
väglängden summan af de små lokaljernvägarnes taxor är lägre än
den taxa, som för den längre vägen beräktas med fallande afgifter
efter systemet vid statens jernvägar. Detta år en bestämmelse, som
synes mig vara in) eket sträng. Men att nu helt och hålltt borttaga
densamma och säga, att godset skall skickas den billigaste vägen
utan vidare, detta vore nog att gå något för långt. Utskottet har
icke heller kunnat instämma med motionären, som yrkat, att alla
jernvägar, statens eller enskilda, skola varda likstälda, utan utskottet
har ansett, att man borde hålla en medelväg mellan den gamla öfverenskommelsen,
som synes obillig, och upphäfvande af alla överenskommelser.
Men för att kunna pröfva denna sak och se till, hvilka

Jf:0 30.

Lördagen den 23 April.

jemkningar behöfva ske, måste en vidlyftig utredning ega rum, något Ang. meddesom
endast Kongl. Maj:t kan åstadkomma. Derigenom komme frågan
på sin lätta plats. rörande mm Det

är mycket naturligt, alt de jernvägar, som voro med om trafik mellan
öfverenskommelsen år 1882, icke hafva något skäl att klaga öfver masta jerndet
nuvarande tillståndet; men alla sedan dess tillkomna jernvägar
och likaså allmänheten kunna hafva rätt att fordra några jemknin- (rorts.)
gur, då det visat sig, att sådana kunna göras. Det är just för att
förebygga slitningar mellan de äldre och nyare jernvägarne, som
enligt utskottets åsigt man bör begära en utredning och dermed följakiiga
föreskrifter.

Herr Lyttkens: Jag tror, att den siste talaren missuppfattat
samtrafiksföreningens överenskommelser. Der är nemligen icke fråga
om alla småbunornas lokaltaxor, utan endast om den sista banans
lokaltaxa. En ny jernväg får sålunda icke komma in i eamtrafiksiöreningen,
om icke fraktafgiften öfver denna jernväg, beräknad lokalt
efter dess gällande lokaltaxa, tillsammans med afgifterna å öfriga
delarne af den nya transportvägen, beräknade efter samtrafikstaxan,
dessa gamla banor må vara aldrig så många, blir billigare än samtrafiksafgiften
på den förra vägen mellan samma stationer.

För mig skall det vara temligen likgiltigt, om denna skrifvelse
aflåtes till Kongl. Maj:t eller icke. Jag tror nemligen icke, att
Kongl. Maj:t har rätt att befalla alla de enskilda jernvägar, som äro
med i föreningen, att ändra de nu gällande bestämmelserna, ty någon
föreskrift i detta hänseende har icke intagits i deras koncessioner.
Deremot vill jag gerna vara med om, att ingen bana bör rikta sig
på andra banors bekostnad, och ur demta synpunkt har jag icke
heller någvt emot, att skrifvelsen afgår. Emellertid böra de jemvägar,
som önska iå samtrafik till stånd, rätta sig efter de åt föreningen
uppstäda vilkor. Från Halland ingingo vi med begäran att
komma in i föreningen, hvilket till en början endast medgafs
några banor, men sedan vi ändrat våra taxor i enlighet med fört
ningens bestämmelser, kommo vi i samtrafik med alla jernvägar i
samtrafiksförbindelse, och vi hafva funnit oss mycket belåtna dermed.

Herr Ljungman: I afseende å denna fråga delar jag visserligen
utskottets uppfattning, att det är önskligt, att den blir föremål
iör eu utredning samt att en lagstiftning i ämnet åstadkommes.
Men jag hyser någon tvekan, huru vida (let kan vara lämpligt, att
en sådan lagstiftning sker på administrativ väg, samt om — hvad
utskottets kläm beträffar — Kongl. Maj:t bör få bestämma, i hval
mån de enskilda jernvägarne skola deltaga i samtrafiken. Jag betviflar
nemligen, att detta står i fullkomlig harmoni med bestämmelsen
i § 60 regeringsformen, hvari säges, att Konungen icke må fastställa*
några monopolier. I utskottets kläm ligger verkligen en uppmaning
till Kongl. Maj:t att gifva vissa jernvägsbolag en företrädesrätt, som
ieke skulle lemnus åt andra. Och detta trur jag, som sagdt, strid,-r
mot 60 § regeringsformen.

X:o 30.

Ang. nuddelunde
af beståmmeher

rörande samtrafik
mellan
svenska jernvägar,

(Forts.)

Lördagen den 23 April.

Herr Alexanderson: För min del anser jag d-t vigtig!;, att

Riksdagen gör något med afseende å denna fråga, och då torde det
vara lämpligast att hos Kongl. Maj:t begära en utredning, något som
Kongl. Maj:t säkerligen ganska lätt kan åstadkomma med de mnterialier
regeringen i detta hänseende eger. Derigenom kunde man hoppas
blifva af med detta godtycklighetstillstånd, som nu synes allt mer och
mer göra sig gällande med afseende å samtrafiken, hvilket till sina
följder kan medföra en stor nationalförlust. Om det också är sant,
att samtrafiksföreningen faststält de grunder, som herr Lyltkens omnämnde,
är det dock icke något som hindrar denna förening att
ganska snart uppställa andra vilkor för samtrafik; men då staten nu
eger ett så stort stambanenät, bör väl Riksdagen uttala sig i denna
sak och, såsom utskottet föreslagit, hos Kongl. Maj:t anhålla om en
utredning med närmare bestämmelser i ämnet. Sedan dessa erhållits,
kan man ju se till, hvad som vidare bör i saken gorå?.

Jag ber sålunda att få förena mig med dem, 6om yrkat bifall
till utskottets förelag.

Herr Johansson i Noraskog: Mot herr Ljungmans anmärk ning,

att utskottets hemställan icke skulle stå i harmoni med bestämmelsen
i § 60 regeringsformen, ber jag endast få erinra, att Kongl.
Maj:t redan tagit sig en liknande rättighet i afj; ende på alla de
jernvägskoncessioner, Evilka Kongl. Maj:t under senare åren meddelat,
då de nya jernvägarne förklarats skyldiga att undtrkasta sig
»de bestämmedser i fråga om samtrafik, hvilka Kongl. Majrt kan
finna godt bestämma.» Det beror i alla fall ytterst på Riksdagen
sjelf att, då Kongl. Maj:t åt ligen kommer med sin propositi n om
medgifvande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar,
vägra bifall dertill, om det befinnes att Kongl. Maj:t skulle missbruka
sin magt i näirnda fall.

Herr Ljungman: Jag skall endast be att få fästa den siste

talarers uppmärksamhet derpå, att den proposition, som han berörde
och som hvarje år plägar inkomma till Riksdagen från Kong!. Maj:f,
afser icke några samtrafiksförhållanden, man endast ett bemyndigande
för Kongl. Maj:t att låta et skilda personer eller bolag på vissa förmånliga
vilkor erhålla upplåtelse af kronojord samt rätt till gruttägt
m. m. å kronans egor.

Men här gäller det obestridligen, att Riksdagen skulle lemna
Kongl. Maj:t en magt, som Kongl. Maj:t, mig veterligen, nu icke
eger eller som i alla händelser är mycket omtvLtad.

Herr Brodin: Statens jernvägar hafva numera blifvit en så

stor affär, att de böra skötas efter vissa allmänt gällande bestämmelser
och åtminstone enligt mitt förmenande icke efter jernvägsstyrelSens
godtfinnande. Af jernvägsstyrelsens många cirkulär kan man
få kännedom om, att stundom vissa utskeppningspTatser blifvit gynnade
på andra platsers bekostnad.

Således finnes det exempel på, att gods har gått en betydligt
lång väg för samma frakt som en kortare, endast emedan man haft
för afsigt att gynna den ena afskeppningstrten framför den andra.

Sto SO.

Lördagen den 23 April.

I statsrevisorernas berättelse har man också flera gånger sett
exempel på, att vissa producenter Lufva kunnat betinga sig undantagsfrakter,
som gjort det svårare för andra att upptaga konkurrensen
med dem. Det gifve3 äfven åtskilliga tillfällen, då mankan påpeka,
att gods får fi aktas långa omvägar, endast derför att staten icke vill
unna en annan bann att ingå i samtrafik med statsbanan.

Då man har sådana exempel för sig, och statens jernvägar val
icke äro anlagda för att vara endast en affär för staten, utan äfven
för att gagna den allmänna samfärdseln, så syues det mig, »om om
vissa principer böra göias gällande för bestämmandet af de full, då
en bana skall upptagas till samtrafik med statens banor eller icke;
och den saken bör väl icke blott betraktas ur synpunkten från bunekonomien,
utm äfven från det allmänna intressets synpunkt.

Då derför, såsom redan af andra ta''are blifvit påpekadt, många
missförhållanden under de förflutna åren trädt i dagen, synes det
inis vara alldeles riktigt, att en sådan skrifvelse till Kongl. Mnj:\
som bär föreslagits, också kommer till stånd. Härigenom kommer
icke någon ny magt att lemnas i Kongl. Majtts bänder. Ty hittills
bar hela statsbank skötseln varit hänvisad till den administrativa delen
af Kongl. Majtts myndighet. Men då jag ''anser, att en sådan skrifvelse
skall komma att utgöra en lämplig grund till förbättring i sak,
si skall jag anhålla om bifall till utskottets förslag.

Herr AVijkander: Jag skall bLtt med anledning af herr

Ljungmans yttrande be att få anmärka, att bär icke är fråga om
införandet af några nya befogenheter till dem, som förut bos Kongl.
Maj:t finnas, utan endast att lägga de redan befintliga i rätta bunden.
Nu är det så, att jernvägsstyrelsen med Kongl. Majtts medgifvande
och på dess uppdrag bestämmer hvilka trafik^ägar, som gods ifrån
den ena stationen till den andra skall gå. Skall detta vara ett monopol,
så finnes monopolet redan. Men hvad utskottet vill, är fatt
jernvägsstyrelsen icke skall hafva denna rätt, utan att Kongl. Maj-.t
skall sjelf bestämma huru förhållandet skall vara i denna punkt, eller
att bestämmanderätten lägges i en hand, som för u(skottet synes
mycket lämpligare än jernvägsstyrelsen.

Såsom exempel på huru det nu praktiseras, ber jag att få erinra
om hvad som nyss af en talare nämndes, att om gods skall
skickas ifrån Karlskrona till Malmö, så får det icke skickas den
kortaste väoen från Karlskrona till Malmö öfver Blekinge till Hessleholm
och Malmö, utan det skull först gå till Vexiö och Alfvesta och
sedan till Hessleholm och Malmö. Detta är bestämmelser, som äro
sådann, att det verkligen fordras en utredning, 1 uru långt man i den
vägen får gå. Onekligen synes det ur vissa synpunkter ganska
billigt, att godset hellre iår gå en kortare väg än en längie. Men
å andra sidan vill jag visst icke påstå, att hvarje nytillkommen bana
skulle få rättighet att tvinga godset till sig. Att nu här utreda dessa
frågor skulle ta. a alldeles för lång tid. Emellertid vill jag fi amhålla,
att den anmälkning, som gjordes af herr Ljungman, icke har bevisande
kraft gent emot utskottets framställning.

Ang. meddelande
af bestämmelser

rörande samtrafik
mellan
svenska jernvågar.

(Forts.)

X:0 30

Lördagen den 23 April.

Anj. medÄc- Herr Lasse Jönsson: Talaren på gefleborgsbänken kora fram

laude af be- me(j den bästa godbiter, som lemnats under denna diskussion. lian
rörande »om- mena^e tr0 P’. att statens jernvågar icke äro bygda för att lemna
trafik mellan inkomster åt staten, utan för allmänhetens och trafikanternas beqvämsventka
jern- likhet. Går man ut från den synpunkten, då skall man också hålla

vägar. på att staten skall gynna de enskilde på sin egen bekostnad. Det

(Forts.) gr detta man genom denna åtgärd vill åstadkomma.

Så skulle det nu blifva undersökningar om huru detta skulle gå
ti 1. Sådana experiment äro emellertid icke så billiga. På 1870-talet, då man hade något dylikt för sig, blef detta en kostnad för
staten af 450,000 kronor. Åren 1887—1888, då saken företogs på
nytt, medförde det en kostnad för staten af 200,000 kronor. Skall
det nu blifva en komité hvart tredje år, till nackdel för statens jern vägsinkomst,

6å får man se huru det kommer att gå med de 2,6a

procent, som staten nu har af sina jernvägars anläggningsko:tnad,
från det att år 1882 denna inkouast utgjorde 3,69 procent. Då kommer
denna siffra att krypa i hop och blifva allt mindre och mindre
och närma sig noll. Och det bör man vål akta sig för.

Nu säger maD, att man vill hafva en utredning, som kan förekomma
missförhållanden och godtyckligheter vid trafiken. Men dessa
fordringar på utredning äro för närvarande alldeles onödiga.

Saken är nemligen redan så väl utredd som den någonsin behöfver
bli. Vidare ber jag få påpeka, att en så omfattande sak som samtrafiken
öfver hela riket är icke så lått ordnad som nerrarne tro.
Om den skulle omordnas hvart tredje år, hvarvid nya tabeller måste
upprättas och utredningar verkställas, kommer utan tvifvel en stor
oreda i trafiken att härutaf uppstå. Det kan dröja ganska länge
innan alla banor bli klara med sådana nya taxor, så att samtrafiken
i sin helhet kan bli omordnad. De banor, som vilja gå in på öfverenskommeLen,
få väl lämpa sina taxor efter de trafikförhållanden,
som nu äro rådande vid statens jernvägar och de enskilda banor,
som deltaga i samtrafiken. Mera kunna de icke begära.

Här har talats om, att det finnes åtskilliga nya banor, som
skulle kunna transportera gods billigare än de gamla. Om så är
fallet, att frakterna å dessa banor skulle bli billigare, så kan man
ju skicka godset den billigare vägen. Den enskilde har väl rätt att
skicka sitt gods, hvar han vill. < Om det ställer sig billigare att
skicka godset en kortare väg än en längre, så ligger ju intet hinder
i vägen för den saken, fastän detta ej kommer att ha med samtrafiken
att göra.

Jag yrkar fortfarande afslag å utskottets hemställan.

Herr Brodin: Med anledning af den föregående, talarens yttrande
ber jag få fästa uppmärksamheten på, att jag icke sagt, att
jernvägarne vore anlagda endast för det allmännas intresse, utan jag
har sagt, att jernvägarne icke allenast anlagts iör vinstens skull, utan
äfven för de allmänna intressena, och jag tror, att jag har rått
deruti.

Såsom en illustration till de nuvarande förhållandena ber jag få
påpeka, att, såsom kanske litet hvar af herrarne har sig bekant

N:0 30.

Lördagen den 23 April.

stundom fraktnedsättning beviljats, t. ex. från en station till en ut- Ang. meddeekeppningshamn,
per vagn. Nu fins det emellertid olika stora vagnar,
så att de ena lasta 10.000 kilo, under det att de andra endast lastaröran(je ]am.
8,500 kilo. Då nedsättningen beviljades, var det icke fråga om, trafik mellan
huru vila den gälde de större eller mindre vagnarne, utan redsätt- svenska jernningen
i frakten var bestämd per vagn, och under sådana förhållan- rågar.
den har det naturligtvis berott på statioasinspektoren eller stations- (Forts.)
betjeningen, hvilka trafikanter skulle få den större och den mindre
fraktnedsättningen. Och det är väl icke lämpligt, att det skull beio
på jernvägsbetjeningens humanitet, huru vida den ene trafikanten
skall hafva 25 proc. lägre frakt ån den andre. Sådana häfta emelleitid
förhållandena varit förut, ehuru jag tror, att de nu något förändrats.
I hvarje fall är väl denna affär så stor, att det icke bör
vara möjligt för de underordnade tjenstemånnen att gynna den ene
trafikanten på den andres bekostnad, utan man bör ha vissa allmängiltiga
principer gällande, så att lika rättvisa må vederfaras den ene
och den andre och icke den ena orten kunna gynnas på den andras
bekostnad, ty sådant har hittills varit händeisen. På grund häraf
yrkar jag fortfarande bifall till utskottets förslag.

Herr Ljung man: Med anledning af herr Wijkanders anmärkning
mot mitt yttrande vill jag blott fästa uppmärksamheten på, att
han i slutet af sitt anförande just framlade bevis för hvad jag har
sagt, nemligen att Kongl. Maj:t skulle lemna olika förmånliga koncessioner
åt olika jernvägar. Slutet af utskottets kläm innebär en
uppmaning till Konungen att taga en magt, som han faktiskt ännu
enligt sin öfvertygelse icke eger. Så vidt jag vet, innehålla de koncessioner,
som nu utfärdas, alldeles lika bestämmelser angående samtrafik
för alla banor, men nu säger utskottets kläm, att Kongl. Maj:t
dervid skulle utfärda olika bestämmelser för olika banor, så att några
gynnades mer, andra mindre, och vissa kanske icke alls. För min
del anser jag detta vara en betänklig sak. För öfrigt hyser jag alldeles
samma uppfattning som utskottet, i det jag anser, att dessa
frågor böra bli föremål för utredning och att man bör erhålla en
lagstiftning i frågan, men jag tror, att denna lagstiftning är af den
beskaffenhet, att Riksdagen bör ha sitt ord med i densammas stiftande
på sätt 87 § 1 mom. regeringsformen föreskrifver.

Ofverläggningen var slutad. I enlighet med de yrkanden, som
derunder förekommit, gaf herr talmannen propositioner dels på bifall
till utskottets hemställan och dels på af''dag derå; och fann herr
talmannen den förra propositionen vara besvarad med öfvervägande
ja. Herr Lasse Jönsson begärde likväl votering, hvilken ock företogs
enligt följande nu uppsatta och af kammaren godkända voteiingsproposition: Den,

som bifaller hvad Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott
hemstält i nu föredragna utlåtandet n:o 16, röttar

Ja;

N:0 30

Lördagen den 23 April

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner nej, ar nämnda hemställan af kammaren afslagen.

Omröstningen utföll med 129 ja och 69 nej: varande alltså utskottets
hemställan af kammaren bifallen; och skulle, jemlikt föreskriften
i 63 § 3 mom. riksdagsordningen, detta beslut genom utdrag
af protokollet delgifvas medkammaren.

§ 7.

Föredrogs och bifölls lagutskottets utlåtande n:o 40, i anledning
af Kongl. Maj:is proposition angående ändring i tiden för
ekonomiska besigtningars hållande.

§ 8.

Till bordläggning anmäldes:

konstitutionsutskottets utlåtanden:

n:o 12, i anledning af vlckta motioner om förändrade bestämmelser
i fråga om vilkoren för rätt att välja riksdagsmän i Andra
Kammaren; och

n:o 13, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande
bestämmelser i afseende å talmansbefattningarna vid Riksdagen;

statsutskottets utlåtanden:

n:o 5, angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde
hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvaret; och

n:o 59, i anledning af väckt motion om tillämpning af ifrågasatt
grundskatteafskrifning jemväl å lösesumman för bemmansräntor,
som i anledning af upphörandet utaf rättsförhållandena mellan kronan
och Sala bergslag skolat uppdebiteras; samt

bevillningsutskottets betänkanden:

n:o 6, angående allmänna bevillningen;

n:o 7, angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och
rättigheter; och

n:o 8, i anledning af väckt motion om höjande af bevillningsafglften
för spelkort.

Dessa ärenden skulle å föredragningslistan för nästa sammanträde
uppföras framför de ärenden, som blifvit två gånger bordlagda.

Tisdagen den 26 April.

33 N:0 30.

§ 9.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr C. E. Tliermeenius
under två dagar från och med den 25 dennes.

§ 10.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 3.2 6 e. m.

In fidem
Hj. Nehrman.

Tisdagen den 26 april.

K!. V, 3 e. m.

§ 1.

Efter föredragning till en början af Kongl. Maj:ts proposition
till Riksdagen, angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf
efter stenarbetaren Erik Andersson hänvisades densamma till statsutskottet.

§ 2.

Föredrogs men blef å nyo bordlagdt konstitutionsutskottets förslag
till Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af §§ 6, 13, 15, 16,
22 och 28 riksdagsordningen.

§ 3.

Föredrogos och bordlädes för andra gången:

konstitutionsutskottets utlåtanden n:is 12 och 13;
statsutskottets utlåtanden n:is 5 och 59; samt
bevillningsutskottets betänkandcn n:is 6, 7 och 8.

§ 4.

Justerades ett protokollsutdrag.

Andra Kammarens Prat. 1892. N:o 30.

N:0 80.

Tisdagen den 26 April.

§ 5.

Till bordläggning anmäldes:
konstitutionsutskottets memorial:

n:o 14, angående fullbordad granskning af de i statsrådet förda
protokoll.

Kammaren beslöt, att detta ärende skulle uppföras främst å
föredragningslistan för morgondagens sammanträde.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,4 5 e. m.

In fidem
IIj. Nehrman.

Stockholm, John Björkmans Tr, J892-