RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1892:3)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1892. Första Kammaren. N:o 3.

Fredagen den 22 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.

Upplästes tre inkomna läkarebetyg, så lydande:

Att riksmarskalken friherre G. Bildt på grund af illamående i
dag är urståndsatt att lemna sina rum, intygas härmed.

Stockholm den 22 januari 1892.

Au g. Berlin,

med. d:r.

Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare TF. Wallin är till
följd af lungkatarr urståndsatt att lemna sina rum intygar

Stockholm den 21 januari 1892.

C. Häggström,

läkare.

Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare herr Albert Ewers,
som lider af influensa, är förhindrad att bevista kammarens sammanträden,
intygar

Stockholm den 22 januari 1892.

Vinc. Lundberg,

leg. läkare.

Tillkännagafs, att herr talmannen och de ledamöter, som fått i
uppdrag att jemte honom tillsätta kammarens kansli och vaktbetjening,
ansett nödigt, att i kansliet anstäldes 2 förste notarier, 11 notarier
med skyldighet att vara underkastade den förändring i tjenstgöring,
som kunde föranledas deraf, att sekreteraren egde till sitt biträde vid
förandet och uppsättandet af kammarens protokoll använda en af notarierna,
vidare 1 förste kanslist, 1 registrator, 6 kanslister, 1 förste

Första Kammarens Prof. 1892. N:o 3. 1

Jt:0 3. 2

Fredagen den 22 Januari.

vaktmästare och 8 vaktmästare, samt, under förutsättning att detta
godkändes af kammaren, antagit såsom förste notarier: kanslisekreterarne
friherre C. J. A. J. Alströmer och C. D. R. von Schulzenheim;
notarier: kammarherren F. A. G. Berencreutz, vice häradshöfdingen
J. F. Hammarberg, amanuensen i kongl. landtförsvarsdepartementet
friherre O. T. Hermelin, vice häradshöfdingen C. A. T. Bergendahl,
amanuensen i kongl. arméförvaltningen A. Göransson, vice häradshöfdingen
C. G. Barthelson, postexpeditören L. Krsepelin, vice häradshöfdingarne
A. T. Hagman, H. Rydin och A. Hafström samt t. f.
amanuensen i kongl. arméförvaltningen G. Aman-Nilsson; förste Jeanslist:
vice häradshöfdingen H. W. Hedenstierna; registrator: fortifikationskassören
H. F. W. Geete; Jeanslister: kanslisten i kongl. hofexpeditionen
K. Radhe, amanuensen i kongl. domänstyrelsen H. J.
Modigh, vice häradshöfdingen B. Tomason, litteratören E. Fahlstedt,
juridiko-filosofie kandidaten T. Hedrén och e. o. hofrättsnotarien G. .»
Tägtström; förste vaktmästare: E. Ehrnström; vaktmästare: F. W.
Malmberg, E. Pira, G. A. Söderqvist, O. A. Pettersson, C. A. Andersson,
J. E. Sjöberg, J. A. Lundqvist och J. Wablqvist.

På gjord proposition lemnade kammaren det ifrågasatta godkännandet.

Företogs val af tio ledamöter i konstitutionsutskottet; och befunnos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:

herr Alin...............

» Behm ............

» Lindahl.........

» von Strokirch

» Berg, G.......

» Bergius.........

» Kajerdt.........

» Samzelius......

» Batting .........

» Nyström.........

.... med 104 röster,

» 104 »

.... » 104 »

» 103 »

.... > 75 >

» 75 »

» 74 »

..... » 73 »

Upplästes ett inlemnadt läkarebetyg af följande lydelse:

Att herr friherre G. af Ugglas ännu ej är så återstäld efter influensan,
att han kan infinna sig vid Riksdagen under loppet af denna
och möjligen nästa vecka, intygar

Stockholm den 18 januari 1892.

A. Werner,

legit. läkare.

Fredagen den 22 Januari.

3 N:o 3.

Företogs val af tolf ledamöter i statsutskottet; och befunnos, efter

valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:

herr Casparsson .................................	.......................... med 107 röster,
grefve Piper ........................................	......................... y>	107
» Sparre .....................................	........................ »	107	»
herr lamm..........................................	......................... »	107	»
» Ekenman.....................................	......................... »	106	»
» Odelberg .....................................	......................... »	106	»
» Boström ....................................	........................ »	105	»
» von Hedenberg ............................	......................... »	105	»
friherre von Kr cent er .........................	......................... »	96	»
herr Lundeberg ..................................	......................... »	74	»
» Bohnstedt .................................	......................... »	72	»
» Svedelius ....................................	......................... »	55	» i

den sistnämnde efter lottning med herr Tornerhjelm, som likaledes
erhållit 55 röster.

Företogs val af tio ledamöter i bevillningsutskottet; och befunnos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:

friherre Barnekow .......

herr Fock......................

» Sederholm...........

» Lithander............

» Almström.............

» Cavalli ................

» Stephens .............

» Andersson, P. J.

» af Burén............

» Philipson.............

.... med 105 röster,

» 105 »

» 103 »

» 91 »

» 76 »

» 74 »

» 51 » .

Företogs val af åtta ledamöter i bankoutskottet; och befunnos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:

herr Ericsson .............

» Sandberg.............

» Cederberg ..........

» Nordenfelt..........

» Söderhjelm..........

» Falk, IV..............

grefve Spens................

friherre Akerhielm,. G.

med 87 röster,

» 87 »

» 86 »

» 85 »

»81 » .

K:0 3. 4

Fredagen den 22 Januari.

Företogs val af åtta ledamöter i lagutskottet; och befunnos, efter

valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:

herr Fröberg..............................

grefve Klingspor, P. O. L.......

herr Hasselrot...........................

» Larsson, L. O................

» Lundin.............................

» Pehrsson...........................

» Bergström ........................

» Claeson..............................

med 79 röster,

» 79 »

» 78 »

» 76 »

» 76 » .

Företogs val af sex suppleanter i konstitutionsutskottet; och befunnos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:

friherre Wrangel von Bréhmer ................................... med 69 röster,

herr Andersson, G........................................................ » 66 »

» Helander................................................................. » 63 »

» Torelius ................................................................. » 62 »

friherre Leijonhufvud, Sten, .......................................... » 61 »

herr Rudebeck................................................................ » 60 » .

Företogs val af nio suppleanter	i statsutskottet, och befunno	s, efter
valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde: ''
herr Ehrenborg ................................	.............................. med 84	röster,
friherre Klingspor, C. G. A............	.............................. » 79	»
herr Tornerhjelm..............................	............................. » 76	»
» Törnebladh.................................	.............................. » 73	»
» Kerfstedt...................................	.............. » 73
» Fränekel....................................	.............................. » 72	»
» Wijk..........................................	.............................. » 58	»
». Almgren, F. A.........................	.............................. » 57	»
» Sjögreen ....................................	.............................. » 50	» ,
sedan ordningen mellan dem, som genom lottning bestämd.	erhållit lika antal röster,	blifvit

Fredagen den 22 Januari,

5 '' N:0 3.

Företogs val af åtta suppleanter i bevillningsutskottet; och be funnos,

efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:

herr von Post, L....................	........................................... med 72	röster,
grefve Douglas ......................	......................................... » 70	»
herr Ewers, A......................	......................................... » 70	»
» Nisser ............................	........................................ » 69	»
» Fränckel.........................	........................................ » 67	»
» Weinberg ......................	......................................... » 66	»
» Söderberg ......................	......................................... » 66	»
» Jeansson.........................	......................................... » 65	» 1
sedan ordningen mellan dem,	som erhållit lika röstetal, blifvit	genom

särskilda lottningar bestämd.

Företogs val af fem suppleanter i bankoutskottet; och befunnos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:

herr Olsén...............

» Sanne ............

grefve Hamilton......

friherre Gripenstedt
herr Ekdahl............

med 56 röster,

» 56 »

» 55 »

» 54 »

» 52 » ,

sedan ordningen mellan de två förstnämnde blifvit genom lottning bestämd.

Företogs val af åtta suppleanter i lagutskottet; och befunnos, efter
valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:

herr Öländer ...
» Eneroth ...
» Nilsson ...
» Lundström
» Bengtsson
» Brehmer ...

» Sjölund......

» jBenedicks

med 55 röster,

» 54 »

» 53 »

» 49 »

» 48 »

» 47 »

» 44 »

» 36 »

Efter föredragning af friherre Klinckowströms under gårdagen
bordlagda motion, n:o 4, om tillsättande af en komité för behandling
af frågau om förbättrande af arbetsklassens ställning, hänvisades denna
motion till ett tillfälligt utskott.

5:0 3. 6

Fredagen den 22 Januari.

Upplästes följande till kammaren inkomna läkarebetyg:

Att herr grefve Filip Klingspor är på grund af sjukdom (influensa)
förhindrad att lemna sin bostad, intygas.

Stockholm den 22 januari 1892.

T. Sjögren,

leg. läkare.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Pettersson från
den 25 i denna månad till den 8 nästkommande februari, herr Sjögreen
under tre veckor från den 26 innevarande januari och herr
Lothigius under tre veckor från och med den 25 i sistnämnda månad.

Justerades sex protokollsutdrag för detta sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 2.4 6 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Måndagen den 25 Januari.

7 N:0 3.

Måndagen den 25 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Herrar Abelin, Wennerberg, Wieselgren och Sederholm anmälde,
att de instält sig vid riksdagen.

Justerades protokollen för den 16 och 18 i denna månad.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Riksdagens år 1891
församlade revisorers berättelse om granskningen af riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning.

Herr statsrådet friherre Palmstierna aflemnade

dels Kongl. Maj:ts nedannämnda nådiga propositioner till Riksdagen
:

l:o) angående förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen
den 5 juni 1885;

2:o) angående ändring i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 juni 1885;

3:o) angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter
m. in.;

4:o) om ändring i förordningen den 14 september 1883 angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst;

5:o) angående upphörande af de enligt förordningen den 16 maj
1884 angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter
utgående bevillningsafgifter af frälseegendomar och lotshemman;

6:o) angående anvisande af medel till förbättrande af tullstatens
enskilda pensionsinrättnings ställning;

7:o) angående upplåtelse af kronomark till Arvidsjaurs kommun i
Norrbottens län;

8:o) angående upplåtelse till Vesterås stad af vissa delar af kronolägenheten
Kungsängen;

9:o) angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
Johanna Köhler från Kopparbergs län;

Ji:o 3. 8

Måndagen den 25 Januari.

10:o) angående efterskänkande af kronans rätt till en del af danaarfvet
efter aflidne målaremästaren Carl August Nilssons jemväl allidna
hustru Florentina Gustafva Stare;

ll:o) angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter
bergsmannen Per Gustaf Bergström från Sala stad;

12:o) angående nedsättning under innevarande år i tullen å vissa
slag af spanmål m. m.;

13:o) angående med Frankrike afslutad konvention om delvis förlängning
af de den 30 december 1881 afslutade handels- och sjöfartstraktater
mellan de förenade rikena Sverige och Norge samt Frankrike;

14:o) med förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 58
i förordningen om kommunalstyrelse på landet; samt

15:o) angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jern vägsanläggningar
;

dels ock Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Riksdagen om förordnande
af en statsrådsledamot att under innevarande riksdag utöfva
den befattning med riksdagsärenden, som jemlikt § 46 af riksdagsordningen
tillkommer en ledamot af statsrådet.

Statsverks- 0 . Föredrogs å nyo Kongl. Maj.ts den 21 i denna månad bordlagda
propositionen, nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och
behof.

Herr Bergström: Herr talman! Under all den tid som jag
haft äran att vara medlem af svenska Riksdagen, bär jag haft för sed —
jag vore nästan frestad att säga för grundsats — att icke deltaga i
den ^ debatt, hvilken vanligen föregår remitterandet till statsutskottet
af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof. Då jag nu, med frångående af denna sed, begärt
ordet, har det sannerligen icke skett för att yttra mig rörande behöfligheten
af ett eller annat af de utaf Kongl. Maj:t äskade anslag eller
ens rörande den s. k. finansplanen. Det är ett ämne af vida högre
politisk vigt och betydelse, som uppkallat mig. Jag vill nemligen
yttra några ord om de unionella förhållandena emellan Sverige och
Norge. Det är dervid min innerliga önskan, att det måtte lyckas mig
att tala sine ira et studio, utan vrede och vald, med allt det lugn,
men ock med allt det allvar, som ämnets grannlaga och högpolitiska
natur bjuder.

Bland bilagorna till den nådiga statsverkspropositionen finnas
tvenne protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållna inför Hans
Majestät Konungen i sammansatt statsråd den 27 november förlidet
och den 13 januari innevarande år. Utaf dessa bilagor inhemtas följande:
Förstnämnda dag, den 27 november 1891, framlade hans excellens
utrikesministern, i sammansatt statsråd, förslag till en för båda
rikena gemensam utrikes budget för 1893. Han utgick dervid ifrån
den äfven uttryckligen uttalade förutsättning, att de förenade rikenas

Måndagen den 25 Januari.

9 Ä:0 3.

beskickningar hos främmande magter, fortfarande såsom hittills, skulle Statsverksoch
under alla omständigheter borde vara gemensamma. propositionen.

Uppå hemställan af statsrådets samtlige ledamöter beslöt Konungen, orts.)
att norska regeringens betänkande skulle i vanlig ordning infordras
öfver hans excellens utrikesministerns förslag. Detta betänkande afgafs
och ärendet förekom åter till behandling i sammansatt statsråd
den 13 januari innevarande år. Då visade det sig, att norska departementet
för det inre i sitt utlåtande, som ligger till grund för den
norska regeringens betänkande och hvilket den norska regeringen i
det väsentliga biträdt, förklarat sig icke dela hans excellens utrikesministerns
uppfattning af nödvändigheten af för de båda förenade rikena
gemensamma beskickningar.

Med anledning deraf ansåg sig hans excellens utrikesministern
»icke kunna underlåta att uttala den bestämda åsigt, att gemensamma
beskickningar hos främmande magter med nödvändighet påkallas af
den mellan rikena bestående förening, och att ett upphäfvande af berörda
gemensamhet ej är med unionens bestånd förenligt». I hvad
hans excellens utrikesministern sålunda anfört instämde det sammansatta
statsrådets öfriga svenska ledamöter.

Den norska statsrådsafdelningen deremot »fann nödvändigt att betona,
att, enligt statsrådsafdelningens uppfattning, i unionen mellan
de tvenne rikena icke ligger något hinder mot att hafva särskilda beskickningar
hos främmande magter, och att en upplösning af den i
sådant hänseende hittills bestående gemeusamheten icke är oförenlig
med unionens bestånd».

Då sålunda officiella handlingar, hvilka framlagts för svenska Riksdagen
och komma att framläggas för Norges Storthing, utvisa, att,
rörande ett grundväsentligt unionelt förhållande, mot hvarandra stridande
meningar inför unionskonungen uttalats af hans svenska och
hans norska rådgifvare, må det icke anses opåkallad!, att denna fråga
bringas på tal äfven inom svenska Riksdagen.

För min del anser jag min pligt, såsom en af svenska folkets
representanter, bjuda, att begagna detta tillfälle, hvilket osökt erbjuder
sig, att uttala mina åsigter i frågan. Härvid vill jag icke inlåta mig
på någon granskning eller utläggning af unionsurkunderna eller på
några rättsliga deduktioner i syfte att ådagalägga att å bane bragta
ändringar i de båda rikenas unionella förhållanden icke kunna ensidigt
af ettdera folket vidtagas. Jag inskränker mig till ett enkelt uttalande
af min rotfasta åsigt, som delas förvisso af hela svenska folket

och antagligen af hela det politiskt bildade och tänkande Europa, att
gemensam utrikesminister och gemensamma beskickningar hos främmande
magter med nödvändighet påkallas af den mellan rikena bestående
förening och att ett upphäfvande af berörda gemensamhet icke
är med unionens bestånd förenligt.

Hvad jag nu yttrat innebär icke i någon mån ett underkännande
af Norges berättigade anspråk att inom unionen, vid sidan af Sverige,
intaga den ställning, som dess egenskap af ett fritt och .sjelfständigt
rike kräfver. Men jag är lifligt öfvertygad, att dessa anspråk och dessa
kraf, i den mån de icke redan blifvit tillgodosedda, kunna och skola
tillgodoses, utan att man skrider till upplösning af den nödvändiga en -

N:0 3. 10

Måndagen den 25 Januari.

Statsverks- heten gent emot utlandet, som en gemensam utrikesminister och gemenpropositionen.
^&mm& beskickningar innebära.

(Forts.) När ef£er Kristoffers af Bayern död Kalmarunionen sönderföll och

svenskarne till konung utkorat Karl Knutsson och danskarne den tyskfödde
Christiern af Oldenburg, stod Norge tvekande i valet emellan
tre alternativ: att välja en infödd konung, att välja den tyske Christiern,
eller att välja den svenske konungen. Norges bönder, med
Norges erkebiskop i spetsen, bestämde sig för den svenske konungen.
Denne inkallades, hyllades vid landstingen och kröntes i Throndhjem.
Derefter läto bönderna affärda en skrifvelse till den tysk-danske konungen,
hvari de förklarade, »att dessa två riken, Norge och Sverige, dem Gudi
så landfast sammanfogat, aldrig skulle i tvedrägt åtskiljas». Ett så
kraftigt uttryck fick redan då känslan af dessa båda länders sammanhörighet.
När, 365 år senare, efter långa och svåra pröfningar, Sveriges
och Norges folk åter förenades att lefva tillsammans i nöd och
lust under en konung, hade man väl grundad anledning att upprepa
hvad Norges bönder år 1449 förklarade eller, »att dessa två riken,
Sverige och Norge, dem Gud så landfast sammanfogat, aldrig skola i
tvedrägt åtskiljas». Och än i dag bör detta yttrande upprepas. Unionen
skall bestå, om vi å ena sidan hålla fast vid de väsentliga grundvilkoren
för densamma, men å andra sidan villigt erkänna och tillmötesgå
de anspråk från Norges sida, som må vara berättigade.

Jag vet val, att en och annan ledamot inom denna kammare förmenar
det hafva varit klokare och törsigtigare, att man i denna fråga
hade tegat. Jag kan icke dela en sådan mening. Anledningen till
mitt uppträdande finnes i de officiella handlingarna och jag håller före,
att ett öppet, ärligt och oförgripligt uttalande af min åsigt ingalunda
kan skada, utan snarare skall gagna. Men äfven de, hvilka icke dela
min mening om lämpligheten att väcka denna fråga i den svenska
Riksdagen, tänka naturligtvis i sak fullkomligt lika med mig och,
såsom jag förut nämnde, är jag förvissad om, att hela det svenska
folket delar min öfvertygelse i frågan. Jag upprepar derför ännu en
gång, att gemensam utrikesminister och gemensamma beskickningar
hos främmande magier med nödvändighet påkallas af den mellan
rikena bestående förening, och att ett upphäfvande af berörda gemensamhet
ej är med unionens bestånd förenligt.

I detta anförande instämde herrar Annerstedt, Oscar Almgren,
Casparsson, Philipson, Wieselgren, Liljesköld, Nordenfelt, von Krusenstjerna,
Gahn och Claeson, friherre Broder Abraham Leijonhufvud
samt herrar Widmark och Almén.

Herr Reuterswärd: Då realiteten i denna ömtåliga fråga nu
icke föreligger och den således icke lämpar sig för en genomgående
debatt, men frågan här blifvit bragt på tal, så önskar jag, såsom
varande en varm vän af unionens framtida bestånd, tillkännagifva, att
jag till alla delar instämmer i det uttalande, som hans excellens ministern
för utrikes ärendena till statsrådsprotokollet anfört och i hvilket
svenska regeringens samtlige ledamöter instämt; och då detta hans
excellens’ uttalande föreligger i oförtydbara ordalag, anhåller jag att

Måndagen den 25 Januari.

ll N:o 3.

få begagna mig af desamma, då äfven jag påstår, »att gemensamma Statsverksbeskickningar
bos främmande magter med nödvändighet påkallas af1>roPosUtonenden
mellan rikena bestående förening, och att ett upphäfvande af (Forts.)
berörda gemensamhet ej är med unionens bestånd förenligt».

Med herr Reuterswärd instämde herrar Almström, Fränekel och
Odelberg, friherre Gustaf Akerhielm, herrar Lundin och Boström,
friherre Sten Leijonhufvud, herrar Helander, Sederholm, Flack, von
Strokirck, Sjögreen, Gustaf Berg, Robert Dickson, Wennerberg,

Stephens, Liss Olof Larsson, Kajer dt, Sandberg, Samzelius, af Burén,

Lindahl, Pehrsson, Eneroth, Bengtsson, Cavalli, Kerfstedt, Wallberg,
von Möller, Sanne, Oscar Evers, Nyström, Pettersson, Charles
Dickson, Ekenman, Lithander, Per Andersson, Stridsberg, Albert
Ewers, Fock, Anders Larsson, Weinberg, Wijk, Svedelius, Lundström,

Rudebeck, Ericsson och Bohnstedt, friherre Gripenstedt samt herrar
jBilling, Benedicks, Nisser, Brehmer, Albert Anderson, Fredrik
Almgren och Lars Berg.

Friherre Klinckowström: Under eu lång följd af riksdagar har
jag haft tillfälle att, vid remissen af den kong], propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof, göra de anmärkningar, som
jag ansett vara både nyttiga och nödvändiga för att vidtaga nödiga
besparingar i statsregleringen, och jag har haft den glädjen att icke
så få gånger se dessa mina anmärkningar af flertalet utaf Riksdagens
ledamöter gillade och godkända. Om jag på de senare årens riksdagar
icke deltagit i den så kallade remissdebatten, har detta skett af
orsaker, som jag anser öfverflödigt att här vidare omnämna. Vid denna
riksdag vill jag icke ingå i någon kritik beträffande de statsutgifter,
som af Kong], Maj:t blifvit föreslagna. Jag är nemligen öfvertygad
om, att vårt statsutskott skall deri vidtaga de förändringar, som måhända
kunna vara förenliga med besparing af statens medel och tillgångar.
Hvad statsutskottet icke anser skäligt att förändra, kommer
nog den gemensamma voteringen att slutligen afgöra.

Deremot har finansministernas s. k. inkomstbetänkande gifvit mig
en rik och osökt anledning att nu begära ordet. Jag finner nemligen
der vid lag med ledsnad, att åtskilliga af de tillgångar, som finansministern
föreslagit för att bestrida statens utgifter, äro, om jag så må
säga, hängande i luften, utan något säkert fotstöd att grunda sig på.

Det är hufvudsakligen om de stora frågorna, som denna min kritik af
inkomstbetänkandet rör sig, och dessa frågor äro af den beskaffenhet,
att jag måste närmare ingå i yttrande om desamma.

Det är nemligen här fråga om afskrifning af grundskatter och
indelningsverkets bördor och i följd deraf en mängd organisationer
dels i afseende å stamtruppen och dels i afseende å beväringsmanskapets
vapenöfningar och dermed sammanhängande utgifter. Vidare
förekommer det s. k. tullbetänkandet, som uppstått till följd af upphörda
traktater emellan Sverige-Norge å den ena sidan samt Frankrike
och Spanien å den andra. Vidare förekommer den s. k. läroverksfrågan
och dermed sammanhängande flera frågor, såsom dels utgifter,
hvilka af Kongl. Maj:t blifvit föreslagna, och dels inkomster, som rege -

N:o 3. 12

Måndagen den 25 Januari.

Statsverks- ringen ansett uppstå genom antagandet af läroverksfrågan i det skick,

ropositionen. hvari denna fråga kommer att framläggas inför Riksdagen.

(Forts.) Dessa tre stora frågor, i hvilka visserligen Konungen i sitt trontal

försäkrat, att särskilda propositioner skola för Riksdagen framläggas,
äro likväl af den vidlyftiga beskaffenhet, att beslut rörande desamma
komma att^ draga både mycken tid och de komma efter all sannolikhet
icke att tå i alla hänseenden den form, som Kongl. Maj:t föreslagit.
Att således på^grund af detta förslag beräkna några statsutgifter, finner
jag mycket vågadt, och det är derför jag i slutet af mitt anförande
kommer att framlägga ett förslag, som skall förändra och åskådliggöra
följderna af de beslut, som Riksdagen möjligen kommer att fatta i
dessa frågor.

Hvad först den s. k. tullfrågan beträffar, har departementschefen,
på grund af det förslag, som förväntas från Kongl. Maj:t rörande nya
tullsatser och den till flere hundra uppgående massan af tullartiklar,
som hafva blifvit föreslagna på grund af 1891 års särskilda tullkomitéers
ganska väl och försigtigt utarbetade betänkande!!, beräknat statsinkomsten
till 5 millioner kronor högre, deraf han föreslår att för 1893
års statsreglering använda 4 millioner kronor.

Ser man på de minskade tullinkomsterna under de två sista åren,
befinnes det, att för januari—november 1890 uppgick denna inkomst
till 39,917,334 kronor, men under samma tid 1891 till endast 35,596,414
kronor, således en minskning för dessa 11 månader af 4,321,320 kronor.
Det är fara värdt att denna tullinkomst, som redan är af Riksdagen
bestämd, kan komma att under nu löpande år ytterligare minskas.
Hvad beslut Riksdagen kommer att fatta rörande den massa af artiklar,
som ingår i komiterades förslag, kan ingen menniska göra klart för
sig. Det är möjligt, att de föreslagna tullsatserna gå igenom, men det
är också möjligt, att, vid de gemensamma omröstningarna, flertalet af
de utaf den ena kammaren beslutade förändringarna komma att af
den andra kammaren afslås, att således de gemensamma voteringarna
komma att gifva på förhand oberäkneliga utslag. Det synes mig
derför, att, vid denna fråga, det vore klokare af departementschefen
att icke taga dessa ovissa tillgångar i beräkning vid uppgörandet af
statsregleringen.

Den andra stora frågan, som här förebådas att till Riksdagen inkomma
och på hvars afgörande sedermera beror icke endast elementarlärarnes
lönetillökning, utan äfven, såsom tillgång beräknad, en särskild
afgift af skoleleverna, denna s. Jc. läroverksfråga tror jag, mine
herrar, icke kommer att i det skick, hvari den, att döma åt'' spridda
uttryck i statsrådsprotokollet rörande ecklesiastikärenden, hvilket är
det enda, som vi för närvarande hafva att rätta oss efter, af Kongl.
Maj:t föreslagits, vinna framgång i Andra Kammaren. Som kändt är,
har Andra Kammaren yrkat, att latinstudiet i elementarläroverken icke
skulle börja förrän i 6:e klassen. Här har departementschefen låtit
förstå, att detta studium kommer att fortgå från och med 4:e klassen.
Det är hufvudsakligen på grund af latinfrågan som jag fruktar, att
hela läroverksfrågan vid denna riksdag kommer att lida skeppsbrott.
Jag är för min enskilda del nog stor barbar att önska, att latinundervisningen
började först i 6:e klassen, och att ämnet dessutom

Måndagen den 25 Januari.

13 Njo 3.

blefve valfritt och icke obligatoriskt, ty mig sjmes elementarbildningen Statsverksböra
vara allmänt medborgerlig, hafva'' praktiskt ändamål och icke afsePr°P°sitionenen
uteslutande embetsmannabildning, hvartill den nu i mångt och mycket (forts.)
synes gestalta sig. För öfrigt är det min innerliga öfvertygelse, att
det qvantum af latinbildning, som i allmänhet kommit skolans elever
till del, då de utgå derifrån, är af så ringa betydelse, att det hvarken
inverkar på deras karakter eller förmåga i något fall. Mycken tid,
som enligt mitt förmenande nu olyckligtvis upptages af latinet, skulle
bättre och till större båtnad kunna användas på praktiska och för det
allmänna lifvet nyttiga undervisningsämnen. Kongl. Maj:ts framställning
går nu ut på, att de 345,725 kronor, kvilka såsom lönetillökning
beviljades elementarlärarne vid 1883 års riksdag och sedan fortfarande
utgått på extra stat, skulle, tillökade med något mer än ett lika stort
belopp, eller med tillsammans 706,548 kronor, uppföras på ordinarie
stat, men jag tviflar mycket på att denna framställning kommer att
vinna framgång.

Hvad beträffar af''skrifningen af grundskatterna samt indelningsverkets
börda, och i sammanhang dermed organisationen af beväringsmanskapets
vapenöfningar, upprättandet af nya stamtrupper och tillökningen
af redan befintliga sådana, är detta en fråga, som redan vid
sistförflutna riksdag förekom och som jag då med glädje omfattade
och med min röst understödde. Om den nu åter framkommer i samma
skick som då, skall jag med glädje för densamma lemna min röst, ty
den berör icke stamtruppernas organisation; frågan derom lemnas
öppen, och den förbättring i krigisk duglighet, som derigenom skulle
komma beväringsmanskapet till del, är af den stora vigt, att jag skulle
mycket beklaga, om frågan ännu en gång bragtes på fall i riksdagen.

Jag hoppas, att så icke kommer att ske. Deremot han Kongl. Maj:t i
sammanhang härmed, och på denna grund förmodande framgång, framstält
en mängd förslag om förbättringar af den stående arméns stamtrupp,
som jag tror man gjort klokare att spara, till dess den stora
frågan är afgjord. Dessa organisationsfrågor äro dock ytterst beroende
på framgången af det förslag angående afskrifningen af grundskatterna
samt indelningsverkets börda, som Kongl. Magt för oss framlagt i
särskild proposition.

Jag kommer slutligen till eu fråga, som mången må hända icke
anser tillhöra 1893 års statsreglering: den rör nemligen en förändring
af statsinkomsterna för år 1892, men jag tror att lösningen af denna
fråga lämpligen kan ega rum, endast om den förekommer i sammanhang
med 1893 års statsreglering. Vi hafva nemligen i Kongl. Maj:ts
trontal vid öppnandet af riksdagen fått höra, att Kongl. Magt, manad
af den stora prisstegringen å spanmål. aflåter framställning om betydliga
nedsättningar för år 1892 i tullsatserna å vissa slag af spanmål.
Dessa Konungens ord gifva oss full förtröstan, att en så beskaffad
proposition skall af Regeringen med det första till Riksdagen
aflåtas, och för att tillmötesgå Konungens lika ädla som meuniskvänliga
afsigter rörande förmodade lättnader för konsumenterna med afseende
ä brödfödan genom nedsättning af dithörande tullsatser, ämnar jag
framkomma med det i konstitutionell hänseende enda rigtiga förslag,
som jag anser kunna befordra denna vigtiga fråga. Liksom sannolikt

N:0 3. 14

Måndagen den 25 Januari.

Statsverkspropositionen

(Forts.)

nådig proposition i nämnda syfte kommer att aflåtas, kommer den
•troligen att afse inskränkningar af tullsatserna icke blott å omalen
spanmål utan äfven å mjöl för 1892, d. v. s. innevarande år. Mot en
sådan åtgärd har jag trenne vigtiga anmärkningar att anföra: i finansielt,
i ekonomiskt samt i konstitutionel afseende.

Hvad frågan beträffar i finansielt hänseende, må det tillåtas mig
undersöka, huru mycket spanmål af de tre väsentliga slagen, råg, hvete
och korn, införts under åren 1890 och 1891. Under det förra infördes
174,093,000 kilo, hvarför tullafgifterna uppgingo till 4,325,325 kronor.
Men om tullen på dessa spanmålsslag sänkes, måste den kongl. propositionen
följdrigtigt innehålla förslag om proportionel nedsättning
af tullen på mjöl af dessa olika slag. Nå väl, 1890 infördes omkring
12 millioner kilo rågmjöl och närmare 16 millioner kilo hvetemjöl;
summa 27,865,000 kilo mjöl. Tullen härför utgör, efter, såsom vi alla
veta, 4 kronor 30 öre per 100 kilo, 1,198,195 kronor. Äfven om vi
betrakta motsvarande siffror för 1891, finna vi något liknande. Spanmål
infördes till en mängd af öfver 1931/2 millioner kilo, och tullen
derför utgick med 4,839,450 kronor. Af mjölsorterna råg och hvete
infördes 28,758,000 kilo, hvarför tullen uppgick till 1,236,594 kronor.
Herrarne se häraf, att eu nedsättning af ifrågavarande tullar till halfva
beloppet skulle medföra högst betydligt förminskade statsinkomster.
Jag har både enskildt och offentligt hört såsom sannolika nämnas ännu
mycket större nedsättningar och, hvad mer är, nedsättningar rörande
icke blott spanmål och mjöl utan äfven många andra lifsmedel, men
jag vill här endast hålla mig till de förra konsumtionsartiklarne och
till eu förmodad nedsättning af tullens halfva nu utgående belopp.
Då skola, om vi döma efter 1890 års import med dess tullinkomst på
dessa cerealier af 572 million kronor, statsinkomsterna minskas med
öfver 2V2 million kronor, och efter 1891 års siffror, ungefär 6 millioner
kronor, minskning ske med 3 millioner kronor, och på detta sätt en
så betydande summa, som för 1892 års statsreglering varit påräknad,
komma att fattas, att jag icke vet, huru detta skulle tillgå utan betydande
rubbningar för ifrågavarande statsreglering. Ty det är gifvet,
att dessa 2,/2 eller 3 millioner kronor, som redan äro beslutade, afsedda
och påräknade för 1892 års statsutgifter, måste ersättas med
några andra tillgångar. Men hvilka skulle dessa vara? Jag säger upprigtigt,
att jag icke vet, hvad man vill taga sig till. Ett sätt är att
öka beskattningen, och man har äfven talat om ölskatt. Ett annat
sätt vore att tillgripa vissa fonder, som visserligen till ganska betydliga
belopp äro till finnandes, men som dock äro afsedda till helt andra
ändamål. Det tredje vore att anlita riksgäldskontoret för att fylla
denna brist genom upplåning, men jag vet icke heller, huru detta
skulle tillgå. I finansielt hänseende finner jag det sålunda svårt om
icke omöjligt att åstadkomma denna förändring.

I ekonomiskt hänseende är det, mine herrar, min öfvertygelse, att
dessa åtgärder aldrig komma att leda till det ändamål, som Hans Maj:t
Konungen i menniskovänlig afsigt, det är sant, dermed afsett. Jag
tror att spanmålsprisen, hvilka man på detta sätt genom tullen vill
reglera, komma att bibehålla sig, så länge förhållandena i Europa äro
så beskaffade som nu, hvilka förhållanden hafva framkallat pris -

Måndagen den 25 Januari.

15 N:0 3.

stegringen på de flesta lifsmedel. Det är äfven min öfvertygelse, som Statsverksjag
städse hyst och flera gånger tagit mig friheten i denna kammare propositionen.
framsäga, att hvad de lifsmedel beträffar, som landet sjelft kan produ- (I’orts-)
cera, faller tullen på exportörerna i det främmande landet, som utföra
de tullpligtiga varorna till vårt. Men hvarför lifsmedleu fördyras så
ofantligt — och det är beklagligt, att ingen gjort sig reda för denna
fråga — är just beroende på mellanhänderna mellan konsumenter och
producenter. Jag har i åratal studerat dessa frågor och allt mer och
mer kommit till insigt, att det är dessa mellanhänder, köpmän, mjölnare
och bagare och allt hvad handelsklass heter, som man bör skylla
för fördyrandet af lifsmedlen. De borde verkligen kunna nöja sig med
vida mindre i vinst, tv denna springer upp till 40, 50, 60 ja 70 procent
af hvad varan är värd i producentens hand. Hvad således i ekonomiskt
afseende angår de åtgärder, hvarom H. Maj:t Konungen uttalade
så menniskovänliga afsigter, komma de icke att medföra den
nytta, som han dermed afsett. Spanmålshandeln i synnerhet är svår
att bestämma till sin beskaffenhet, derför att under vissa förhållanden
det egna landet får betala tullafgiften, och det är i synnerhet den s. k.
terminshandeln, ett jobberi, hvilket som bekant drifves för andra och
främmande ändamål, som skadligt inverkar på spanmålsprisen. Dervid
betalar den, som har lasten inne, tullen, och medel härtill upplånas,
sedan underrättelse ingått att inlastning börjat. Om icke de importerade
varorna säljas genast, erhållas lätt nog penningar på kredit för
liqviden, som också understundom uteblifver.

Men det finnes en annan invändning mot att för 1892 nedsätta
tullen, som kanhända är den vigtigaste, det är nemligen den honstitutionella
sidan af frågan. Yi finna nemligen, att 61 § regeringsformen föreskrifver,
att alla avgifter, som Riksdagen beslutit enligt föregående 60
§, hvilken afser bevillniugen, hvaribland främst tullmedlen förekomma,
skola utgöras till slutet af det år, under hvars lopp ny bevillning blifver
af Riksdagen faststäld. Vid denna riksdag gå vi ju att fastställa bevillning
af mångahanda beskaffenhet och deribland äfven tullar. De
många tullafgifter, som vi vid sistlidne riksdag beslöto, skola enligt
151 §, så vidt jag kan förstå densamma, orubbade utgå till slutet af
detta år eller till 1892 års slut. Att nu från dessa afgifter afdraga
2 eller 3 millioner — och det vore alldeles detsamma, äfven om det
vore en mindre summa — finner jag hvarken Riksdag eller regering
hunna göra utan att derigenom träda grundlagen för nära, och i det
fallet vill åtminstone icke jag dela ansvaret, utan har i tid velat göra
invändning mot åtgärder, som äro både grundlagsvidriga och, äfven om
de icke hade denna svårigheten med sig, icke uppfylla sitt ändamål,
och hvad mer är, om Riksdag och regering, hvilket jag anser fullkomligt
otroligt, besluta eu sådan nedsättning, blefve detta ett ganska betänkligt
prejudikat för framtiden. Sedan eu gång båda statsmagterna
beslutit något sådant, kan det snart tjena till prejudikat af den farligaste
beskaffenhet. Äfven derför har jag icke kunnat vara med härom.

Slutligen skulle det vara mycket beklagligt, om genom att tillstyrka
en sådan åtgärd Konungens rådgifvare skulle hemfalla under 106 §
regeringsformen. Derför vore det mitt förslag, att Riksdagen under denna
statsregleringsperiod upptager frågan för att tillmötesgå Konungens lika

Måndagen den 25 Januari.

Statsverks- adla som menniskovänliga afsigter rörande det fattiga folkets bästa,
propositionen. ocjj då blefve denna fråga fullt konstitutionelt behandlad. Det vore
(Forts.) visserligen sant, att afgörandet korame att uppskjutas på ett år; men
det vore bättre, än om man beginge ett grundlagsbrott, synes det mig.

På grund af hvad jag ofvan yttrat, får jag föreslå:

att alla de inkomster och alla de utgifter, som i den nådiga statsverkspropositionen
förekomma och hvilka grunda sig på eller sammanhänga
med de stora frågor, hvilka ej ännu blifvit af Kongl. Maj:t i
särskilda propositioner Riksdagen meddelade, långt mindre af honom
beslutade, såsom afskrifning af grundskatter och indelningsverkets börda,
förändrade tullsatser, hufvudsakligen med anledning af franska och
spanska handelstraktaternas upphörande, och slutligen läroverksfrågan
måtte från statsregleriugen afskiljas och först då behandlas, när Riksdagen
derom fattat vederbörliga beslut;

att den vanliga statsregleringen, grundad på befintliga tillgångar,
måtte, till tidens vinnande, företagas oberoende af de beslut Riksdagen,
på grund af förväntade kongl. propositioner, kommer att fatta rörande
grundskatte och indelningsbördans afskrifning, tull, läroverksfrågan,
ändring i värnpligtslagen m. m. dyl., hvilka alla frågor och dermed
sammanhängande militära m. fl. organisationer och aflöningar må behandlas
af statsutskottet och komma att af Riksdagen beslutas senare
och långt fram under dess sammanvaro;

att anslå till fortsättning af arbetena å norra stambanan endast 2
millioner kronor i stället för de 4 millioner, Kongl. Maj:t såsom anslag
äskat, samt att dessa 2 millioner äfvensom de 4 millioner, Kongl. Maj:t
äskat (att upplånas) till Luleå—Gellivare-banans försättande i fullständigt
skick och till inköp af rullande materiel för densamma m. m.,
måtte med tillsammans 6 millioner kronor bestridas med upplånta medel.

Med anledning af den förste talarens yttrande rörande den norska
och svenska unionsfrågan får jag utan att här ingå i diskussion af
densamma till alla delar sluta mig till det uttalande, som herr Bergström
i dag haft.

Jag får vördsamt anhålla, att detta mitt yttrande måtte få åtfölja
den nådiga statsverkspropositionen till vederbörligt utskott.

Herr Wsern: Jag brukar icke uppträda vid remisser af Kongl.
Maj:ts propositioner, men det egendomliga förhållandet att i den nu
föreliggande kongl. propositionen föreslås på en gång skatteförhöjning
och skattelindring — således en omflyttning af skatter — har uppkallat
mig.

Motivet till de föreslagna åtgärderna är i förra fallet ökadt tullskydd,
i det senare försvarets stärkande. Men huru aflägsna från hvarandra
motiven således än äro, är det dock, såsom finansplanen utvisar,
ett faktum, att det är alldeles omöjligt att utan den föreslagna
skatteökningen åstadkomma hvad Kongl. Maj:t begär för nedsättning
af grundskatter, lindring i rustnings- och roteringsväsen in. m. Mellan
båda finnes således ett medelbart samband. Nämnda skatteökning
kommer att i ganska betydlig grad uttagas af de mindre väl burgna
klasserna, ja, i icke oväsentlig mån af de verkligen fattige. Det är
visserligen icke längre fråga om tull på lifsmedel, men väl på en hel

Måndagen den 25 Januari.

1? N:o 3.

mängd andra artiklar, hvilka, såsom sulläder, skodon, gångkläder, Statmerksliattar
in. in. äro nödvändiga äfven för de fattige, ja till och med fluger-J”''0?"1''*0"6"-borgar och strumpstickor skola fördyras, och således komma ju äfven O‘’orts.)
de fattigastes penningar att användas till aflösning af de gamla grundskatterna,
lindring i rustning och rotering o. s. v.

Ser man på beloppet, skulle skatteförhöjningen utgöra 5,000,000,
hvaraf dock endast beräknats såsom statsinkomst 4,000,000. Deremot
är skattenedsättningen upptagen till 1,146,000 kronor, mot hvilket
skulle påläggas en fastighetsbevillning af 660,000 kronor. För 1893
skulle skattelindringen således inskränkas till 486,000 kronor eller något
under V2 million, och det låter ju icke så farligt, men mycket
värre blir det för en kommande .statsreglering, och jag anser mig skyldig
att fästa uppmärksamheten derpå. Det förefaller mig, som om
Kongl. Maj:ts förslag i dessa delar skulle för uppgörande af statsregleringen
vid nästa års riksdag föranleda eu mycket prekär, vansklig
och svår finansiel ställning. Det förhåller sig nemligen så, att för år
1893 har funnits tillgängligt ett öfverskott från 1890 och föregående
år af 7,318,998 kronor, af hvilka för statsregleringen beräknats 5,818,000
kronor och resten för år 1894 reserverats. Af finansministern har
tillika upplysts, att öfverskottet för 1891, som blir tillgängligt för
statsregleringen 1893, beräknades till 36,000 kronor. Om jag härtill
lägger det belopp, omkring halfannan million, som reserverats från
1893, får jag i rundt tal 1,537,000 kronor. Jemför jag detta belopp
med hvad som af besparingarna var användbart till 1893 års statsreglering
eller 5,818,000 kronor, så blir det en brist på 4,281,000 kronor.
Nu säger Kongl. Maj:t på flera ställen i sin proposition, att förslaget
i afseende på grundskatternas afskrifning och vapenöfningarnas
utsträckning är lika med förslagen från föregående år. Jag har icke
sett sjelfva propositionen, men när jag finner det yttradt på flere ställen,
måste jag antaga, att så är förhållandet.

Hvad blir då följden? Jo, den, mina herrar, att första året eller
1893 skulle en afskrifning ske å grundskatterna med 20 %, men under
de påföljande 5 åren en afskrifning för hvarje år af 10 %, således för
hvarje af dessa år ökad afskrifning å grundskatterna 539,000 kronor,
lindring i rustnings- och roteringsbesvären för 4:de hufvudtiteln 443,000
kronor, för 5:te hufvudtiteln 13,000 kronor, kostnad för utsträckning
af vapenöfningarna för 4:de hufvudtiteln 798,000 kronor, för 5:te hufvudtiteln
112,600 eller tillsammans 910,600 kronor. Lägger jag nu
ihop dessa sistnämnda summor med den för 1894 års statsreglering
uppkomna bristen, 4,281,000 kronor, sä kommer jag till ett belopp af
6,186,600 kronor. Härtill kommer ytterligare en mängd andra ökade
kostnader för beväriugen, såsom ammunition, kläders slitning, nya byggnader
m. m.

Jag kan .således icke se annat, än att vi för 1894 års statsreglering
skola hafva behof af ökade tillgångar till ett belopp af 6,500,000 kronor
eller mera. Hvarifrån skall nu detta tagas? Jo, genom ytterligare
skatteökningar, ty långt ifrån att ökas äro de öfriga statsinkomsterna
i nedgående. Men om man nu ytterligare pålägger skatter,
är det sannolikt, att folket inskränker sig allt mer och mer, och att
statsinkomsterna således ytterligare minskas. Nu hafva vi visserligen

Första Kammarens Prot. 18H2. N:o 3. 2

N:o 3. 18

Måndagen den 25 Januari.

Statsverks propositionen (Forts.

)

tvenne komitéer sysselsatta med förslag till skatteförhöjningar, af hvilka
■ den ena sysslat med hvitbetssockertillverkningsafgiften, men jag hemställer
till herrarne, huru vida denna komité skall kunna åstadkomma
några synnerligt stora belopp, då man med mycket betydlig förhöjning
af denna skatt knappast skulle handla lojalt mot de hvitbetssockerfabriker,
man framkallat just genom premie af minskade skatter. I
det hela är det en vansklig sak, och icke är det mycket att derpå
vinna. Sedan hafva vi en komité, som skall afgifva förslag till en ny
malt- eller ölskatt, och, mine herrar, derifrån skulle man kunna taga
mycket, men man måste erkänna, att det är eu skatt, som i vida högre
män träffar arbetaren och den fattige än den rika eller bergade befolkningen.

Yi böra erinra oss, att vi 1888 höjde skatterna med omkring 13
millioner, att Kongl. Maj:t nu föreslår ökad beskattning till belopp af
5 millioner och att vi till nästa år hafva att emotse eu skatteförhöjning
på 61/, millioner. Under 5 år skulle vi således pålägga svenska
folket eu ökad beskattning af 23 å 24 millioner, möjligen mera, och
detta förefaller mig högst betänkligt. Jag tror icke, att det länder
till landets väl; jag tror icke heller, att industrien på det sättet befrämjas.
Hvad är anledningen till dessa stora skatteförhöjningar, dessa
ökade skattebördor på folket? Jo, det är tullskyddet, det känna vi
alla till. Jag vill icke yttra mig derom i dag, ty den frågan föreligger
icke. Jag vill endast yttra mig om, huru vida det under våra
förhållanden kan vara lämpligt att afskrifva grundskatterna. Grundskatteafskrifningen
har under många år haft sina anhängare och sina
motståndare, och fråga har ofta uppstått, huru vida det är principielt
rätt och rigtigt att taga bort dessa skatter. Man säger, att jorden är
köpt eller ärfd med dessa skatter, och om man nu efterskänker dem,
så gifver man således genom höjande af egendomarnes värde eu ren
present åt deras egare. Många hafva ansett detta origtigt. Sådan har
dock icke min åsigt varit. Min på detta rum flere gånger angifna
ståndpunkt i denna fråga har varit den, att om statsverket har
öfverskott, så att det utan afsaknad kan undvara denna statsinkomst,
så kan den lika väl som andra skatter minskas eller upphäfvas, men
att detta just med anledning af nämnda nära förbindelse med egendomsvärdet
aldrig bör ske på andra skattskyldiges bekostnad.

Huru förhåller det sig med det nu föreliggande förslaget i detta
afseende? Jo, så, att man vill medgifva en skattelindring för en viss
klass af svenska folket, af hvilka många äro rika, andra förmögna,
alla i regel bergade, och i dess ställe pålägga skatter, som träffa äfven
de allra fattigaste, och af hvilka de väsentligaste hårdare betunga de
fattiga än de bergade i samhället. Det är dock icke på deras bekostnad
man har rätt att göra en present af grundskatterna och med
millioner höja egendomarnes värde för det rika och välbergade folket.

Jag vill icke klandra någons politiska mening, och min öfvertygelse
är, att de, som tillförene röstat för dessa förslag, gjort det i
bästa välmening, men jag kan icke underlåta att säga, att för så vidt
förslaget om grundskatternas afskrifning icke är någonting annat än
eu utväg, genom hvilken man åsyftar att vinna magtegande jordegares
samtycke till förslag, som de förutsättas icke utan den fördel, förslaget

Mändagen den 25 Januari.

19 N:o 3.

för dem medför, vilja bifalla, för så vidt är detta förslag enligt min Statsverks öfvertygelse

ett köpslående på andra skattskyldiges, äfven de fattiges propositionen.

bekostnad och en neslig handel. (Forts.)

Herr Reuterswärd: Som jag har för afsigt att i dag föreslå

tillsättande af ett särskilt utskott för behandling af ej mindre de i
dag öfverlemnade nådiga propositionerna, som afse försvarsfrågan eller
dermed sammanhänga, än äfven vissa delar af 4:de och öde hufvudtitlarne
i statsverkspropositionen, hemställer jag, att kammaren behagade
remittera Kongl. Maj:ts nu föredragna nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof till statsutskottet, med förbehåll
af rättighet för kammaren att besluta om öfverlemnande till detta
särskilda utskott — i fall det blir tillsatt — jemväl af de punkter å
4:de hufvudtiteln, som betecknats med n:is 1—17, och å öde hufvudtiteln
punkterna 6 och 8. Jag anhåller om proposition härå.

Efter härmed slutad öfverläggning blef den kongl. statsverkspropositionen
jemte de nu afgifna yttrandena hänvisad till statsutskottet,
dock under förbehåll att, för den händelse med anledning af derom
väckt förslag ett särskilt utskott tillsattes för behandling af ej mindre
Kongl. Maj:ts denna dag till kammaren aflemnade nådiga propositioner
angående försvarsfrågan och dermed sammanhängande ämnen, än äfven
vissa delar af 4:de och öde hufvudtitlarne i statsverkspropositionen, kammaren
skulle ega rätt att besluta om öfverlemnande till detta särskilda
'' utskotts handläggning af de punkter i statsverkspropositionen, som under
4:de hufvudtiteln betecknats med n:is 1—17 och under öde hufvudtiteln
med n:is 6 och 8.

Herr statsrådet Östergren aflemnade Kongl. Majds nedannämnda
nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) rörande upplåtelse af kronolägenheten Stenbrottet i Stockholms
län i och för uppförande derstädes af ett nytt centralfängelse
för qvinnor och ett Hytt cellfängelse för nämnda län m. m.;

2:o) med förslag till lag angående ändrad lydelse af 1 kap. 6 §
giftermålsbalken;

3:o) angående ändrad lydelse af Öb § i Kongl. Majds förnyade
nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 november 1860; samt

4:o) angående utsträckning af nämndemäns rätt till ersättning för
biträde vid ransakningar i brottmål.

Afgåfvos följande motioner:

n:o 5, af herr (Javalli, om förhöjning i bevillningsafgiften af vissa
handlande och handelsexpediter; samt

n:o 6, af herr Björnstjerna, med förslag till ändrade bestämmelser

N:o 3. 20

Måndagen den 25 Januari.

i fråga om den troslära, hvari barn, födda uti äktenskap mellan vissa
olika trosbekännare, skola uppfostras.

Dessa motioner blefvo, hvar för sig, på derom framstälda yrkanden
bordlagda.

Herr Rentersivärd erhöll på begäran ordet och yttrade:

Jag tager mig friheten föreslå, att, i likhet med hvad som egt
rum under flere föregående riksdagar, då vigtiga kongl. propositioner
med afseende å förstärkandet af vårt försvar blifvit aflemnade, kammaren
behagade besluta, att för behandling af Kongl. Maj:ts nu aflemnade
nådiga propositioner i försvarsfrågan och hvad dermed eger
sammanhang skall tillsättas ett särskildt utskott, bestående af tio ledamöter
från hvardera kammaren; och, om detta mitt förslag antages,
föreslår jag vidare, att i detta utskott måtte väljas sex suppleanter
från denna kammare.

De frågor, som detta utskott skulle få att behandla, äro följande:

l:o) Kongl. Maj:ts proposition angående förändrad lydelse i vissa
delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885;

2:o) Kongl. Maj:ts proposition angående ändring i lagen om lindring
i rustnings- och roteringsbesvären den 5 juni 1885;

3:o) Kongl. Maj:ts proposition angående afskrifning af de å viss
jord hvilande grundskatter m. m.;

4:o) Kongl. Maj:ts proposition om ändring i förordningen den 4
september 1883 angående bevillning af fast egendom samt af inkomst;

5:o) Kongl. Maj:ts proposition angående upphörande af de enligt
förordningen den 16 maj 1884 angående bevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättigheter utgående bevillningsafgifter af frälseegendomar
och lotshemman; samt

6:o) Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående
ändrad lydelse af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse på landet;
äfvensom

7:o) de punkter i statsverkspropositionen, som under fjerde hufvudtiteln
betecknats med n:is 1—17 och under femte hufvudtiteln med
nås 6 och 8.

Jag anhåller vördsamt om proposition på detta mitt förslag.

Herr Reuterswärds ifrågavarande förslag bordlädes på begäran.

Föredrogos, hvar för sig, de af herr statsrådet friherre Palmstierna
vid detta sammanträde aflemnade, här ofvan under nås 1 — 12 antecknade
kongl. propositionerna, hvilka samtliga på derom framstälda yrkanden
bordlädes.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet Kongl. Maj:ts
denna dag aflemnade nådiga proposition till Riksdagen, angående med
Frankrike afslutad konvention om delvis förlängning af de den 30

Måndag en den 26 Januari. 21

december 1881 afslutade handels- och sjöfartstraktater mellan de förenade
rikena Sverige och Norge samt Frankrike.

Föredrogos Kongl. Majrts nedannämnda under sammanträdet aflemnade
nadiga propositioner till Riksdagen:

l:o) med förslag till förordning angående ändrad lydelse af 8 58
i förordningen om kommunalstyrelse på landet; och

2:o) angående beviljande af vissa förmåner för enskilda iernvägsanläggningar.
°

Efter derom gjorda framställningar blefvo dessa kongl. proposi
tioner bordlagda.

Föredrogs och lades till handlingarna Kongl. Maj:ts denna dag
anemnade nådiga skrifvelse till Riksdagen om förordnande af en statsradsledamot
att under innevarande riksdag utöfva den befattning med
riksdagsärender som jemlikt § 46 af riksdagsordningen tillkommer en
ledamot af statsrådet; och skulle underrättelse om denua nådiga skrifvelses
innehåll genom utdrag af protokollet meddelas vederbörande utskott
samt de ledamöter, som hafva inseende öfver Riksdagens kansli.

Föredrogos, hvar för sig, de af herr statsrådet Östergren vid detta
sammanträde aflemnade kongl. propositionerna; och blefvo dessa på
derom gjorda yrkanden bordlagda.

Upplästes ett inlemnadt läkarebetyg, så lydande:

Att herr G. Olsén, som lider af influensa, tills vidare måste hålla
sig hemma i sin bostad, intygas.

Stockholm den ‘H/x 1892.

C. O. Lindström,

leg. läkare.

Ledighet från riksdagsgöromålen under fjorton dagar beviliades
herr Bruzélius från den 29 och herr Billing från och med den 27 i
denna månad.

Justerades fyra protokollsutdrag för detta sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 12.4 1 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

N:o 3.

Fänta Kammareni Prof. 1892. N:o 3.