RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1892:19)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1892. Första Kammaren. N:o 19.

V''. i 8 ''-J d'' _inte “I- * -V''Vi•**’.» f'' . - . -

Tisdagen den 29 mars.

Kammaren sammanträdde kl. 2.30 e. m.

Justerades protokollet för den 21 i denna månad.

• ''0 4 : i it—“Tn«jr; v .i: /v ..

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets memorial n:o 38, med förslag till åtskilliga stadgande^
hvilka böra införas i det nya reglementet för riksgäldskontoret;
äfvensom

- järiiamsiw b •»V* Ivr- •

lagutskottets utlåtanden och memorial:

n:o 27, i anledning af väckt motion angående ändrad lagstiftning
i syfte att frånskild hustru måtte erhålla rätt till införsel i:mannens
enskilda egendom m. m.;

n:o 28, i anledning af väckt motion om ändring i gällande bestämmelser
om lösöreköp; ‘ * “''v

n:o 29, i anledning af väckt motion angående framläggande af
förslag till lag rörande ny löneregling för rikets presterskap;

n:o 30, i anledning af väckt motion angående förändrad lydelse
af § 57 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars
1862; samt’1-**-1 ‘

n:o 31, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande
rubriken och ingressen till utskottets i andra punkten af dess utlåtande
n:o 20 gjorda hemställan.

Herr statsrådet friherre von Essen aflemnade Kongl. Majrts
nedannämnda nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) angående tillstånd för
till riksgäldskontor inbetala oguldna återstoden af ett bolazet beviljadt
lån; och s

Första Kammarens Prof. 1892. N:o 19.

K:o 19.

Tisdagen den 29 Mars.

2:o) med förslag till ändrad lydelse af 1 § i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

• v! ii, ii .tlö *.'';2E Fn. */; fjltj iU i

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets den 26 i denna månad bordlagda utlåtanden n:is 8 och 37.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts under
sammanträdet aflemnade nådiga proposition till Riksdagen, angående
tillstånd för Ystad—Eslöfs jernvägsaktiebolag att till riksgäldskontoret
inbetala oguldna återstoden af ett bolaget beviljadt lån.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet Kongl Maj:ts denna
dag aflemnade nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
ändrad lydelse af 1 § i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd den 21 mars 1862.

Justerades två protokollsutdrag för detta sammanträde.

På framställning af herr talmannen beslöts, att de ärenden, som
denna dac bordlagts första gången, skulle uppföras främst på föredragningslistan
till nästa sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 2.37 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

a I n rr:

Onsdagen den 30 Mars

N:o !»•

Onsdagen den 30 mars.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Justerades protokollet för den 23 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes

konstitutionsutskottets memorial och utlåtanden:

n:o 6, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut vid behandling
af dels utskottets utlåtande n:o 3 rörande Kongl. lVfaj:ts proposition
n:o 28 med förslag till ändrad lydelse af §§ 6, 13, 15, 16, 22
och 28 riksdagsordningen, dels ock utskottets utlåtande n:o 4 angående
väckta motioner om ändring af §§ 6 och 13 riksdagsordningen äfvensom
vackt motion om tillägg till Kongl. Maj:ts berörda förslag;

n:o 7, i anledning af vackt motion om ändrad lydelse af § 16
regeringsformen äfvensom motion om tillägg till samma paragraf och
till § 86 regeringsformen; och

n:o 8, i anledning af väckt motion om tillägg till gällande bestämmelser
i riksdagsordningen rörande val till Riksdagens Andra
Kammare; samt

Första Kammarens tillfälliga utskotts utlåtanden:

n:o 6, i anledning af väckt motion om lagstiftning till förebyggande
af missbruk vid beredning af och handel med ost, hvari ingår
annat fettämne än sådant, som Iramstälts ur mjölk;

n:o 7, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om framläggande af förslag till definitiv förordning
angående statens upphandlings- och entreprenadväsende; samt

n:o 8, i anledning af väckta motioner om ändringar i förordningen
angående försäljning af vin, maltdrycker, kokadt kaffe och andra
tillagade icke spitrituösa drycker, den 24 oktober 1885.

Upplästes ett inkommet läkarebetyg af följande lydelse:

Att ledamoten af Första Kammaren, expeditionschefen herr K.
S. Husberg lider af akut struphufvudskatarr och af denna anledning
är förhindrad att under de närmaste dagarne bevista kammarens
sammanträden, intygar

Stockholm den 30 mars 1892.

Algot Key Åberg.

N:0 19.

Ifråga t att
semester för
vissa t jemte»
mara vid postverket.

Onsdagen den 30 Mars.

Föredrogos, ''men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets under gårdagen bordlagda memorial n:o 38 äfvensom
lagutskottets samma dag bordlagda utlåtanden och memorial n:is 27—31.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 26 och 29 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 8, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel,
innefattande anslagen till finansdepartementet.

1 punkten.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

2 punkten.

Mom. a).

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. b).

Herr von Krusenstjerna: Såsom herrarne hafva eig bekant,

är förmånen af semester eller någon kortare ledighet hvarje år utan
afdrag å aflöningen medgifven inom nästan alla centrala embetsverk,
och samma förmån åtnjutes äfven inom flera lokala förvaltningar.
Så t. ex. åtnjuter personalen vid tullkammrarne i rikets stapelstäder
årlig semester af 30 dagar utan afdrag å aflöningen. Likaledes har
hela den stora personalen vid våra jernvägsförvaltningar rätt till 30
dagars ledighet hvarje år utan afdrag å lönen, dock med den. begränsning,
att ledighet icke får tagas under mer än 15 dagar i ett
sammanhang.

Poststaten deremot år en af de få lokalförvaltningar, hvars
tjensteman icke åtnjuta ifrågavarande förmån, och dock vill det synas
mig, såsom om posttjenstemännen skulle mer ån de fleste andra vara i
behof af förmånen. Det är icke samma förhållande med dessa tjensteman
som med t. ex. kronofogdar och länsmän, hvilka åtminstone
hafva söndagarne lediga och som få företaga resor, under hvilka de
vistas ute och hafva tillfälle hemta någon hvila från arbetet. ° Posttjenstemännen
deremot äro af sitt ansträngande arbete bundna året om samt
upptagna af göromålen å postkontoren hvarje dag, söndag som hvardag
— visserligen något mindre om söndagarne än om hvardagarne,
men dock hvarje dag under året — och en för både själ och kropp
behöflig hvila kunna de icke förskaffa sig på annat sätt än att de
sjelfve draga kostnaden för aflönande af vikarie under ledigheten,
hvilket år förenadt med icke obetydliga utgifter. I detta afseende
är att märka, att vid de mindre postkontoren tillgång ofta saknas

Eå kompetent person att vikariera för den ordinarie tjenstemannen,
varaf följden blir, att tjenstemannen får åt sin vikarie betala ej blott

N:o 19.

Onsdagen den 30 Mars.

dagaflöning utan äfven ersättning för resa till och från det postkontor,
der vikarie skall tjenstgöra. Jag kan försäkra, att tjenstmännens
aflöning vid de mindre postkontoren icke är så stor, att den gifver
tillfälle till några extra utgifter.

Det synes mig, som om blott rättvisa och billighet vederfores
denna tjenstemannacorps, hvilken med erkännansvärd pligttrohet mot
en ersättning, som icke kan kallas stor, fullgör sina åligganden
— hvilkas stora betydelse för oss alla det är lått att förbise så länge
allt går som sig bör, men genast inses så snart ringaste afbrott i
deras uppfyllande inträder — i fall staten träder emellan och bereder
tjenstemånnen tillfälle att utan afdrag å deras aflöning årligen erhålla
någon ledighet. Jag talar härvid icke blott i tjenstemånnens
intresse utan äfven i tjenstens, i det allmännas, ty icke kan det vara
nyttigt för det allmänna att hafva tjensteman, som blifva utslitna af
sitt arbete.

På dessa grunder hade jag hoppats, att det förslag i ämnet,
som Kongl. Maj: t enligt framställning af generalpoststyrelsen afgifvit,
skulle vunnit Riksdagens bifall. Förslaget år billigt, särdeles billigt,
ty jag vill erinra derom, att, i olikhet mot hvad som gäller för de
centrala embetsverken, här blifvit föreslaget, att, derest tjensteman förordnades
att under semester sköta tjenst i högre lönegrad ån han
sjelf innehade, vikarien icke skulle uppbära tjenstgöringspenningar
för den tjenst, han skötte, utan få nöja sig med det lägre beloppet.

Vidare ligger ett skål för förslagets antagande i den föreslagna
skyldigheten för de tjensteman, som hafva uppbördsmannaansvar,
att ovilkorligen hvarje år å tid, som af vederbörande öfverordnade
myndighet bestämdes, begagna sig af semestern, då detta skulle bidraga
att skärpa kontrollen öfver sådana tjensteman.

De skål statsutskottet anfört för afstyrkandet af Kongl. Maj:ts
förslag synas mig icke kunna tillerkännas någon större giltighet.

Utskottet säger först, att, om ifrågavarande förmån skulle medgifvas
postpersonalen, enahanda fördel också borde beredas telegrafpersonalen.
Ja, så tycker äfven jag, men om det är billigt att postpersonalen
får denna förmån, icke kan det vål vara ett skål för afslag,
att telegrafpereonalen också bör komma i åtnjutande af förmånen.

Dessutom är ju intet hinder för Kongl. Maj:t att föreslå semester
för telegrafpersonalen. Dea nödiga utredningen är ej svår. Den
har skett inom post- och telegrafkomitén, och kostnaden för dylik
semester har funnits uppgå till ej mer än 20 ä 25 tusen kronor.
Medger man nu, ntt det är billigt att både post- och telegrafpersonalen
erhålla den rätt, hvarom hår är fråga, så synes det mig
ingalunda rigtigt att, på sätt utskottet vidare gjort, i detta sammanhang
inrycka frågan om poet och telegrafverkens förening och begagna
den förevarande frågan såsom ett slags tumskruf för att framtvinga
den önskade förändringen.

Då emellertid statsutskottet, som eljest så välvilligt behandlat
postverkets stat, ansett sig förhindradt att tillstyrka bifall till Kongl.
\laj:ts förslag och icke någon, reservant mot utskottets hemställan
finnes antecknad, anser jag det vara lönlöst att i ämnet framställa
något yrkande. Jag har blott velat uttala hvad jag nu yttrat och

Ifrågasatt
semester för
vissa tjenstemän
vid postverket.

(Forts.)

N:o 19.

Ifrågasatt
semester för
vissa tjentemån
vid postverket.

[ (Forts.)

JVy stat för
skogsinstitutet
m. m

Onsdagen den 30 Mai*s.

tillika uttrycka den förhoppningen, att Kongl. Maj:t icke skall underlåta
att ånyo framkomma med förevarande förslag. Jag tror, att
detta förslag är rigtigt, och jag år nog optimist att tro, att hvad som
är rigtigt också slutligen skall tränga sig fram.

Jag har icke något yrkande att framställa.

Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i förevarande moment hemstålt.

Mom. c)—g).

Hvad utskottet hemstält bifölls.

3 och 4 punkterna.

Kammaren biföll hvad utskottet i dessa punkter hemstålt.

5 punkten.

Mom. a).

Herr Lundeberg: Frågan om skogsinstitutets varande har så

länge stått på dagordningen, att det kunde vara på tiden, att den
blefve slutligen afgjord. De skål, som förelågo, då skogsstyrelsen och
Riksdagen på sin tid uttalade sin mening, att institutet borde förläggas
till någon skogsegendom, hafva numera förlorat sin betydelse,
derigenom att det blifvit så väl sörjdt för elevernas praktiska utbildning.
Dessa elever kommo på den tiden in till institutet, många gånger
utan att hafva någon som helst aning om skogsvård och skogskultur;
och det är gifvet, att denna obekantskap med förhållanden,
som nära berörde deras framtida verksamhet, skulle lägga svåra hinder
i vågen för dem att tillgodogöra sig den teoretiska undervisningen
vid läroverket. Sedan år 1886 är det emellerltid obligatoriskt för
dem, som vilja vinna inträde vid skogsinstitutet, att hafva genomgått
en skogskurs vid Omberg. Den grund, som der lågges, är, efter alla
vederbörandes utsago, af den göda beskaffenhet, att eleverna numera
kunna, med full kännedom om hvad som fordras inom det praktiska
området, njuta af den teoretiska undervisningen; och ån vidare kompletteras
denna grund genom de sommararbeten, som eleverna hafva
att genomgå vid statens skogsegendomar äfvensom vid enskildas egendomar
och förädlingsverk för skogsprodukter. Man torde således
kunna säga, att det är fullkomligt vål sörjdt för elevernas praktiska
undervisning, ty icke lärer det kunna påfordras, att eleverna under
sin kurs skola vinna en fullständig utbildning i allt, som till deras
praktiska yrke skall komma att höra. Lärokursen är derför allt för
kort och måste hufvudsakligen omfatta det teoretiska.

Finnas nu, enligt min åsigt, inga skäl, som tala för att förlägga
skogsinstitutet till någon skogsegendom, så finnas så många flera, som
tala mot vidtagandet af en sådan åtgärd.

Kostnaderna för en dylik förflyttning blifva högst betydliga.

So 19.

Onsdagen den 30 Mars.

Man får visserligen icke förbise, att det äfven tarfvas kostnader för att statfar
försätta det nuvarande institutets lokaler i fullt tillfredställande skick, * *

men denna kostnad torde komma att blifva relativt liten. Skall man /förts.)
deremot flytta institutet till en sko^segendom, så är det påtagligt, att
kostnaderna komma att blifva högst betydliga och kanske icke inskränka
sig ens till 100,000 kronor, med de fordringar man nu för tiden har
på ett läroverk, och hvartill här komme inrättandet af lokaler för
elever, lärare och tjensteman m. m.

Äfven elevernas förflyttning till landet får man icke anse obetingadt
fördelaktig. Man kan väl säga, att om en hufvudstad har
många och stora frestelser för ungdomen, erbjuder den dock förfelar
inom många områden, fördelar, som icke stå till buds på landet.

Man behöfver blott tänka sig den möjlighet till forskningar och studier,
som förefinnes för dem, som vilja egna sig åt dylika intellektuella
öfningar — arbeten, som kunna vara af högsta betydelse och grundläggande
för hela framtiden för en hvar, men blifva det ännu mer
för den, som, sedan han slutat sin skogskure, kommer att tillbringa
hela sin tid i skogarne och der aldrig mera får tid till vidare sjelfstudier,
åtminstone ej i den omfattning, som kan erbjudas i Stockholm.

Man kan derjemte icke säga, att icke också landet har sina
skuggsidor. Det blir kanske icke så lätt att hålla reda på en flock
ungdom om tjugu ä trettio ynglingar, som skola under tre år vara
internerade på landet utan tillfälle till någon slags förströelse.

Tänker man vidare på lä»-arne, så är det uppenbart, att det blir
lättare att få skickliga och dugliga lärare i hufvudstaden, ån om
läroverket flyttas till landet. Derom gälla samma skäl, som nyss anfördes,
nemligen möjligheten till vetenskapligt umgänge och vetenskapliga
forskningar. Och denna möjlighet är af sådan betydelse
för lärare, som vilja utbilda sig i sitt ämne, att man icke kan undgå
att tänka, att det blefve svårt att få åtminstone skickliga lärare ut
på landet, och det låter lätt tänka sig, att under sådana förhållanden
man kunde blifva tvungen att antaga lärare, som icke vore fullt lämpliga.
Lätt är också att erhålla extra lärare i Stockholm. Det finnes
nu fyra extra lärare, som undervisa i kemi och fysik, nationalekonomi,
skogsförfattningar samt agronomi. Skulle läroverket flyttas till landet,
blefve det ingen annan råd ån att sammanföra alla dessa ämnen i en
hand. Man kan lätt inse, att detta icke blefve till någon fördel för
läroverket, ty en lärare kan visserligen vara väl förfaren i ett af dessa
ämnen, men man kan näppeligen begära, att han skall vara det
i alla.

För öfrigt år det underligt, att, då strömningarna i Riksdagen
på sista tiden gått i den rigtning, att landtbrukeinstituten böra förflyttas
till hufvudstaden och att praktiska öfningar höra så mycket
som möjligt inskränkas vid landtbruks- och landtmannaskolorna, man
nu vill helt tvärt slå in på en motsatt vä^. Jag kan möjligen tänka
mig motiven för ett sådant omslag vid detta tillfälle, men jag anser
mig icke böra redogöra derför.

På grund af hvad jag nu anfört, år det min åsigt — och den
delas af alla utskottets ledamöter från denna kammare — att det
icke bör ifrågakomma att förlägga skogsinstitutet till landet, utan att

Jfio 19. 8 Onsdagen den 30 Mars.

Ny stat för dess qvarblifvande i hufvudstaden är af den högsta och vigtigaste
skogsinstitutet betydelse.

(Forte ) Med ,anledning häraf tillåter jag mig, herr talman, föreslå

att Riksdagen, med godkännande dels af den i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 13 januari 1892 föreslagna staten för skogsinstitutet
och de vilkor för den nya aflöningens åtnjutande, hvilka i
sammanhang dermed tillstyrkts, dels ock af hvad Kongl. Maj:t i öfrigt
föreslagit beträffande ordinarie anslaget till skogsväsendet, måtte för
tillämpning af nämnda stat m. m. höja berörda anslag med 1,400 kronor
till 989,400 kronor.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att i afseende på det nu föredragna momentet endast
yrkats, af herr Lundeberg, att Riksdagen med godkännande dels af
den i statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 13 januari 1892
föreslagna staten för skogsinstitutet och de vilkor för den nya aflöningens
åtnjutande, hvilka i sammanhang dermed tillstyrkts, dels ock
af hvad Kongl. Maj:t i öfrigt föreslagit beträffande ordinarie anslaget
till skogsväsendet, måtte för tillämpning af nämnda stat m. m. höja
berörda anslag med 1,400 kronor till 989,400 kronor.

Härefter gjordes propositioner, först på bifall till hvad utskottet
i förevarande moment hemstält och vidare på bifall till nyssnämnda
yrkande, och förklarades den senare propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad.

Mom. b) och c).

• Hvad utskottet hemstält bifölls.

6—9 punkterna.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Anslag för om- lOpunkten.

och tillbygg nåd

af land t- Herr Boström, Filip: Jag har för min del icke kunnat dela

ttatL*\eä '' ^en men*n?’ 60m uttalats af statsutskottets majoritet i den föredragna
punkten. Det är visserligen sant, att utskottet kunnat stödja sin.
framställning på det förslag, Konungens befallningshafvande i Norrbottens
län först framstält om förändring af dess lokal. Men emot
detta förslag hafva vigtiga betänkligheter uttalats af öfverintendentsembetet,
dels derför att genom förslaget anspråket på trygghet emot eldfara
icke blefve så väl tillgodosedt, som man kunde hafva skål att fordra,
då det gäller förvarandet af så vigtiga dokument som de, hvilka
förvaras eller åro afsedda att förvaras uti lands statshuset i Luleå,,
och dels derför att det ökade utrymme, som genom en tillbyggnad
skulle vinnas, i hvarje fall snart komme att blifva otillräckligt, så
att efter tio ä tjugu års förlopp å nyo en tillbyggnad skulle behöfvas.

No 19.

Onsdagen den 30 Mars.

På grund af hvad öfverintendetsembetet sålunda anfört har jag icke Anslag för omkunnat
biträda utskottets hemställan. °ch tillbygg Jag

skulle deremot väl kunnat vara med om Kong!. Maj:ts
förslag, om jag icke af de ritningar, eom varit framlagda till beska- Luleå.
dande i statsutskottet, funnit, att öfverintendenteembetet föreslagit allt (Forts.)
för dyrbar inredning af huset genom inläggande af stora korridorer
o. s. v., och jag derigenom vunnit den öfvertygelsen, att, om inskränkningar
med afseende pä inredningen vidtoges, en ganska stor
nedprutning å det af Ivongl. Maj:t äskade anslaget skulle kunna göras.

Jag är ock så mycket mera säker på, att en del af kostnadsberäkningarne
äro så pass rundligt tilltagna, att en minskning deri
utan olägenhet skall kunna ega rum, som det vid åtskilliga föregående
tillfällen visat sig, att minskningar i de af öfverintendentsembetet
framlagda kostnadsförslagen ganska väl låtit sig genomföras.

Exempelvis vill jag påminna om att, då fråga var om byggande af
nytt residenshus i Jönköping, åtskilliga ändringar i öfverintendentsembetets
förslag vidtogos, men huset likväl kunnat uppföras så att
man är dermed belåten, och då för två år sedan anslag beviljades
till byggande af landsstatshus i Umeå, vidtogos också nedprutningar
i öfverintendentsembetets kostnadsberäkningar utan att jag med anledning
deraf sedermera hört några anmärkningar framställas.

Jag erhänner visserligen att den nedprutning, som i detta fall
af oss reservanter föredagits, är större än den, som gjorts vid föregående
tillfällen, men som jag nämnt tror jag, att man har skäl att
något Skränka det föreslagna landsstatshusets storlek.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig att yrka
bifall till reservationen, nemligen att Kongl. Maj:ts förevarande framställning
må på det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen till
bestridande af kostnaden för uppförande af nytt landsstatshus i Luleå
beviljar ett extra anslag för år 1893 af 80,000 kronor.

Herr Tamm: Såsom herrarne funnit af utskottets betänkande,

är dess hemställan föranledd af det förslag, Konungens befallningshafvande
i Norrbottens län framstält om anskaffande af tryggare
förvaringsrum för de dyrbara handlingar, eom i landeetatehuset förvaras,
samt dessutom för att fylla det behof af ökadt utrymme, som
uppstått derigenom, att länsstyrelsens sessionsrum vore för litet för
de allmänna sammanträden, som der skola ega rum. I anledning
häraf hade Konungens befallningshafvande sjelf föreslagit att afhjelpa
dessa olägenheter genom uppförande af en tillbyggnad af tegel i två
våningar för en kostnad af 14,000 kronor, hvilken summa sedan funnits
böra höjas till mellan 16 och 17 tusen kronor, men vid undersökningar
rörande detta förslag anmärkte öfverintendentsembetet att
äfven, sedan de omförmålda bristerna blifvit afhjelpta, det gamla
landstatshuset icke vore fullt beqvämt, då, såsom öfverintendentsembetet
yttrat, dels samtliga lokaler vore med hänsyn till behofvet allt
för små, dels räntmästare!)s rum användes såsom genomgångsrum och
derifrån ej funnes tillträde till ränterihvalfvet, dels ock landtmäterikontorct
med dess vigtiga handlingar vore inrymdt på vinden. På
grund häraf och enligt departementschefens uppdrag uppgjorde öf -

N:0 19.

Onsdagen den 30 Mars.

Anslag för om- verintendentsembetet förslag till uppförande af ett helt och hållet
och tillbygg- nytt landsstatshus för en kostnad af 102,000 kronor. Dessutom nämnde
nwi af land»- öfverintenclent8embetet att, om än landstatshuset ei nu behöfde om -

Luleå.

(Forts.)

byggas, dock behofvet af en sådan ombyggnad torde visa sig inom
en snar framtid.

Statsutskottet har nu stått i valet mellan dessa två förslag, och
mycken tvekan har rådt huruvida utskottet borde sluta sig till förslaget
om det mindre anslaget, hvarigenom de befintliga bristerna
skulle för tillfället afhjelpas, eller taga det större anslaget, så att de
öfverklagade olägenheterna blefve på en gång afhulpna.

Statsutskottet har nu slutit sig till förslaget om det mindre anslaget.
Man kan möjligen häremot säga, att det varit klokare att
nu gifva det större anslaget och på en gång göra den utgift, som
ändock icke kommer att kunna undvikas, och att statsutskottet derför
icke bort förorda det mindre anslaget eller bifall till hvad Konungens
befallningshafvande ursprungligen anhållit att få. Detta år samma
fråga, som återkommer i aet praktiska lifvet, den frågan huruvida
det icke, när man ombygger sitt stall, vore bättre att på samma
gång bygga om ladugården också. Det vore nog bättre så, men
man måste se på tillgångarne och reda sig med hvad som finnes så
långt det är görligt. Den gamla ladugården får man derför också
låta stå qvar.

D en föreliggande frågan är helt enkelt en praktisk fråga: bör
man se på framtiden och gifva den större summan eller bör man
blott utgifva det mindre beloppet och tillfredsställa det behof, som
för närvarande föreligger.

I detta val har som sagdt statsutskottet besluta sig för det
mindre anslaget, och jag anhåller, att kammaren måtte välvilligt biträda
detta förslag. Det är icke alltid så lätt att i statsutskottet
komma till ett resultat, hvarför Första Kammaren bör gifva sitt stöd
åt de ledamöter, kammaren insatt i utskottet. Skola i anslagsfrågor
gemensamma voteringar ständigt förekomma, befarar jag att härigenom
ledamöternas från Första Kammaren ställning i utskottet blir
försvårad och det till slut blir vanskligt att få något samarbete mellan
kamrarne till stånd. Icke tror jag heller, att den sak, hvarom
nu är fråga, skulle härigenom vinna något.

Jag anhåller om bifall till utskottets hemställan.

Herr Berg, Lars: Jag anhåller att få instämma med den

förste ärade talaren i yrkande om bifall till reservanternas förslag.

På samma gång ber jag att få fästa kammarens uppmärksamhet
derpå, att det hufvudsakliga skäl, som af såväl den siste talaren som
statsutskottet anfört mot reservationen eller nybyggnaden, är det, att
det mindre omfattande förslaget skulle ursprungligen vara Konungens
befallningshafvandes eget. Detta är visserligen sanning, men endast
en del af sanningen, kanske knappast halfva sanningen, ty Konungens
befallningshafvande har förordat dels en provisionel, dels en permanent
åtgärd och i det mindre förslaget endast ifrågasatt den provisoriska
åtgärden, men i det senare eller nybyggnadsförslaget, som enligt
Kongl. Maj:ts beslut senare fått upprättas, har Konungens befall -

5:o 19.

Onsdagen den 30 Mara.

ningshafvande'' jemte kongl. öfverintendentsembetet framstålt sitt Anslag pr om
verkliga och slutliga förslag. Det förra var föranledt deraf, att lokalerna
vore, såsom de ännu äro, otillfredsställande, ytterst eldfarliga, f

och, jag må vål säga, i oförsvarligt skick. Konungens befallnings- Luleå.
hafvande blef af den eldsvåda, som öfvergick staden och lätt kunnat (Forts.)
hota landsstatshuset, tvungen att föreslå en ögonblicklig, provisorisk
åtgärd. Men Konungens befallningshafvande har icke några medel
till sitt förfogande för att upprätta nvbyggnadsförslag, utan har endast
kunnat uppmana den ekonomiska besigtningen, som öfvergår byggnaderna
hvarje år, att yttra sig om hvad i detta fall borde göras för
att erhålla en försvarlig anordning för den närmaste tiden. Det var
detta förslag, Konungens befallningshafvande först anmälde med uttryckligt
förklarande att, om det provisonella förslaget följdes, endast
en del af de dyrbara handlingarna skulle kunna i den nya byggnaden
finna rum.

Emellertid är denna fråga af större vigt än hvad fallet i allmänhet
är med frågor om nya landsstatshus, emedan detta landsstatshus
inom sina väggar innesluter den största mängd kartor och eganderättshandlingar,
som finnas i något landsstatshus i Sverige. Dessa
kartor omfatta en fjerdedel af rikets hela areal och samma år förhållandet
med eganderättshandlingaina. Dessa rymmas icke mer
än till en obetydlig del i den af statsutskottet förordade mindre stenbyggnaden.
LTppförandet deraf är således en åtgärd, hvarigenom
man endast vinner en ringa del af målet och hvarigenom man icke
undanskjuter längre än några år nödvändigheten att snart ombygga
det hela. Ilade man för 35 år sedan, då detta hus uppfördes, Saft
den rigtiga uppfattningen att staten bör bygga för århundraden och
1 illtagit lokalerna derefter, så hade detta förslag nu varit obehöflig^

Skulle nu Riksdagen antaga det mindre förslaget, så komma samma
olägenheter att snart å nyo uppstå. Man skulle således, enligt min
åsigt, hafva bortkastat dessa medel och snart vara tvungen att utgifva
den summa, som erfordras enligt det större byggnadsförslaget.

Jag är visserligen lika med den siste talaren ingalunda böjd
för att statsverket skall belastas med stora utgifter, men i detta fallet
är det uppenbart, att den större utgiften är en sparsamhetsåtgärd.

Den enskilde bör ju lätta sig efter sina tillgångar och lappa upp
hvad han kan både i byggnadsväg och annat, då han- är medellös,
men staten bör se sina byggnadsfrågor an med sakkunskap och tanke
på framtiden och derför alltid bygga sira hus af sten, aldrig af trä;
ty för staten år det billigast att bygga så, att ändamålet för lång
framtid vinnes och att underhållet minskas.

Jag yrkar derföre bifall till reservanternas förslag.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen, att
beträffande nu förevarande punkt yrkats dels bifall till hvad utskottet
hemstält, dels ock, af herr Boström, Filip, att kammaren skulle godkänna
det förslag, som innefattades i hans och herr Lundebergs vid
denna punkt afgifna reservation.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med

N:o 19,

Anslag till
resekostnader
vid domänförvaltningen.

Onsdagen den 30 Mars.

dessa yrkanden och förklarade sig finna propositionen på bifall till
utskottets hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.

Herr Berg, Lars, begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningspropositionr

Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i 10 punkten af
sitt utlåtande n:o 8, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, godkänner kammaren det förslag, som innefattas i
herrar F. Boströms och Lundebergs vid denna punkt afgifna reservation.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja—72;

Nej—30.

11 punkten.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

12 punkten.

Mom. a).

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. b).

Herr af Burén: Jag har i denna kammare väckt en motion i
fråga om förslagsanslagen å den ordinarie staten, men här förekommer
ett förslagsanslag äfven på den extra ordinarie staten, hvilket
jag vid min motions afgifvande förbisett. Jag anhåller derför att
då min nämnda motion, hvilken ännu icke behandlats i statsutskottet,
der förekommer till behandling, äfven detta förslagsanslag måtte
observeras.

Hvad nu detta förslagsanslag särskildt vidkommer, så har jag
icke något emot att det höjes från 22,181 kronor till 40,080 kronor,
ty anslaget har under många år visat sig otillräckligt. Det har sålunda
öfverskridits under år 1889 med icke mindre ån 32,346 kronor
55 öre och under år 1890 med 26,444 kronor 40 öre. Men då nu
detta anslag höjes, så att det kommer att motsvara utgifterna, borde
enligt min uppfattning också dess natur af förslageanslag upphöra.

Vo 19

Onsdagen ben 30 Mars.

Jag kan ej underlåta att till protokollet uttala mina stora be- _ Anslag till
tänkligheter emot förslagsanslagen i allmänhet, men i synnerhet der- resekos-na^er
emot, att de gjort sitt intåg äfven på den extra ordinarie staten.yermUnTnJen
Den tanken ligger då nära, att ännu flera förslagsanslag skola kornmal /Forts)
att uppföras på den extra ordinarie staten, och i sådan händelse kan
man med skäl befara, att Riksdagens inflytande öfver budgeten, hvilket
obestridligen minskats genom uppförandet af de ordinarie förslagsanslagen
på den ordinarie staten, skall genom dess uppförande äfven
på den extra ordinarie staten ännu mera kringskäras.

Då jag fåfängt sökt efter någon reservation under denna punkt,
bär jag intet yrkande att framställa.

Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i nu föreliggande moment hemstält.

13 och 14 punkterna.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 26 och 29 innevarande
mars bordlagda utlåtande n:o 37, i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition angående försäljning af kongl. dramatiska teatern
och inköp för statsverkets räkning af fastigheten n:o 41 i qvarteret
Blasieholmen, biföll kammaren hvad utskottet i nämnda utlåtande
hemstält.

Herr statsrådet friherre Pahnstierna aflemnade Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen, angående pension å allmänna indragningsstaten
åt aflidne f. d. öfversten och chefen för Skaraborgs
regemente m. m. A. J. Wästfélts enka Louise Sofie Wästfelt, född
Geijer. '' “ '' ‘ 1 ''

- ... • 17 .''v .•}!/>-:

Denna kongl. proposition blef härefter föredragen och hänvisad
till statsutskottet. (*<••: • ’ ;

<>Ln ''i:?.ap rt":ji1 < .1''^ciqjI in Vl-vhtj

Justerades tre protokollsutdrag för detta sammanträde.

rt-.itednajälb''>d obnan >i! ..mhaitv-nu/l

På hemställan af herr talmannen beslöts, att de ärenden, som
denna da<* bordlagts första gången, skulle upppföras främst på föredragningslistan
till nästa sammanträde.,

l,i ■ •nn.:.:i T:'' i.. .in '' r—r—r-y

,, r , j f • f r

Kammaren åtskildes kl. 12.06 e. m

\)]r r<f :*sé/uvi on".: !''.■ - i ..i;o:

''j t''t in J jj*> «*;.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

N:o 19.

Fredagen den 1 April,

Fredagen den 1 april.

Kammaren sammanträdde kl. 2.30 e. m.; och dess förhandlingar
leddes af herr vice talmannen.

Justerades protokollet för den 24 sistlidne mars.

Upplästes ett inkommet läkarebetyg, så lydande:

Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare, herr ryttmästaren
m. m. Cisper Ehrenborg, som lider af influensa, till följd häraf är
oförmögen att deltaga i riksdagsarbetet under de närmaste 8 dagarne,
intygas härmed på heder och samvete.

Hessleholm den 28 mars 1892.

Dan. Fischer,
bataljonsläkare.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets utlåtanden:

n:o 39, angående ordnande af landtförsvaret;

n:o 40, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående afskrifning
af de å viss jord hvilande grundskatter m. m. äfvensom
inom riksdagen väckta förslag i dithörande ämnen;

n:o 41, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ändring
i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5
juni 1885 äfvensom inom riksdagen väckta motioner i samma ämne;
och

n:o 42, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
dispositionen af inflytande hyresinkomster från de till svenska kronans
egendom i Konstantinopel hörande bodlågenheter;

bankoutskottets memorial:

n:o 8, angående reglering af aflöningsförmånerna för tjenstemännen
vid riksbankens hufvudkontor;

n:o 9, i anledning af gjord ansökning om utbekommande af
ränta å ett i riksbanken deponeradt, men ej i behörig tid uttaget
penningebelopp; samt

n:o 10, angående förhöjning i det till förre pappersmästaren vid
Tumba bruk J. R. Ulander anvisade årliga understöd; äfvensom

N:o 19*

Fredagen den 1 April.

lagutskottets utlåtanden:

n:o 32, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts proposition angående
förändrad lydelse i viss® delar af värnpligtslagen den 5 juni
1885 ån åfven väckta motioner dels om ändring af $ 35 mom. 2
samma lag och dels om antagande af ny värnpligtslag; samt

n:o 33, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet.

Upplåstes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, n:o 22, till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
angående försäljning af kongl. dramatiska teatern och inköp
för statsverkets räkning af fastigheten n:o 41, qvarteret Blasieholmen.

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
konstitutionsutskottets den 30 nästlidne mars bordlagda memorial och
utlåtanden nås 6—8 äfvensom Första Kammarens tillfälliga utskotts
samma dag bordlagda utlåtanden nås 6—8.

Justerades ett protokollsutdrag för denna dag.

På framställning af herr vice talmannen beslöts, att på föredragningslistan
till nästa sammanträde skulle uppföras främst de ärenden,
som denna'' dag bordlagts första gången, och sist de ärenden,
hvilka blifvit under dagen andra gången bordlagda.

Kammaren åtskildes kl. 2.39 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.