RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1892:10)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1892. Första Kammaren. N:o 10.

''il

Lördagen den 27 februari.

Kamin aren samnrattttädcfe kl. 12 på dagen.

'' ■ \ ■: L''" .-.l-irti:'' .0 ■ P. V . i, ''• -: J ''it

r.U! J

Justerades protokollet för den 20 i denna månad.

Upplästes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelser till Konungen:

n:o 7, i anledning af dels genom framställning af justitieombudsmannen,
dels genom motion väckta förslag om ändrad lydelse
af 102 och 140 §§ i konkurslagen den 18 september 1862;

n:o 8, i anledning aff väckt motion om ändring i gällande lag-1
bestämmelser rörande stämning; samt

n:o 9, i anledning, af väckt förslag, om upphäfvande af gällande
föreskrifter, att vissa domar eller utslag skola1 tvefaldt utskrifvas.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets memorial och utlåtande:

n:o 16‘, med förslag till1 voteringsproposition i1 anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande anslagett under tiksstateus
andra hufvudtitel;

n:o 17, med förslag till Voteringsproposition i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande anslagen under riksstatens
tredje hufvudtitel; och

n:o 18, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid,
som förflutit, sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes Mlmägtige i
nämnda kontot;

sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande n:ö 1, i ättledning
af verkstäld granskning af fullmägtiges i riksbanken1 Och fallmägtiges
i riksgäldskontor åtgärder för utförande af det dem gemensamt
lemnade uppdrag i fråga om uppförande å Helgeandsholmen af
riksdags- och riksbankshus; äfvensom

Första Kammarens Prof. 1892. N:o 10.

N:o 10.

Pension åt
förre fanjunkaren
C. G.
Pettersson.

Lördagen den 27 Februari.

bevillningsutskottets betänkande n:o 2, angående vissa delar af
tullbevillningen.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Riksdagens sistlidna
år församlade revisorers berättelse angående verkstäld granskning af
statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning år 1890.

-»v \ f.? vci'' f1 i ''tf.

* '' i - - V • i U • « - ,V . L- lut i.

Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 23 och 24 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 10,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel,
omfattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

1 punkten.

Utskottets hemställan bifölls.

2 punleten.

Herr Bohnstedt: Af utskottets utlåtande framgår, att Kongl.
Maj:t begärt en årlig pension af 400 kronor till förre fanjunkaren
Carl Gustaf Pettersson och att Kongl. Maj:t tillika föreslagit, att
pensionen skulle utgå från och med månaden näst efter den, då
Pettersson frånträdde sin befattning såsom slottsvaktmästare å Vaxholms
fästning. Utskottet har deremot ansett, att det föreslagna
beloppet skulle nedsättas till 200 kronor, detta under antagande att
han skulle fortfarande få behålla sin befattning såsom slottsvaktmästare,
i hvilken han uppbär ett årligt arfvode af 600 kronor.

Af de upplysningar, som kommit utskottet till hända, synes
dock, som om till följd af hans sjuklighet och på grund af äfven
andra förhållanden föga förhoppning skulle förefinnas för honom att få
qvarstanna i sin vaktmästaresyssla, och således skulle i sjelfva verket
för honom återstå en årsinkomst af allenast 200 kronor. Detta synes
vara nog litet för eu person, som tjenat staten i nära 34 år, deraf
han i 28 år varit i fångvårdens tjenst. Då Pettersson dessutom är
53 eller 54 år gammal samt sjuklig, så att han icke kan genom
arbete på annat håll förskaffa sig någon förtjenst, får jag yrka, att
kammaren måtte, med afslag å utskottets hemställan i hvad den
skiljer sig från Kongl. Maj:ts proposition i ämnet, bifalla den kongl.
propositionen.

Friherre von Kraemer: Den näst föregående talaren har sagt,
att enligt till utskottet ankomna underrättelser det skulle vara föga

Lördagen den 27 Februari.

3 JO© 10.

troligt, att fanjunkaren Pettersson skulle få vara qvar i sin befattning
såsom slottsvaktmästare vid Vaxholms fästning. Jag vet icke
huru och hvarifrån den ärade talaren fått dessa underrättelser. Det
brefvet har icke kommit mig till hända!

Utskottet har icke haft någon, åtminstone icke någon officiel
anledning att tro, att han under den närmaste framtiden skulle blifva
afskedad från vaktmästarebefattningen.

När ifrågavarande ärende föredrogs inför Kongl. Maj:t, så infordrades
först upplysningar från fångvårdsstyrelsen, och denna anförde,
att sedan nu mera krön oarbetskompaniet i Vaxholm, dervid
Pettersson haft anställning, blifvit upplöst och fångarne flyttats till
Svartsjö, kunde i anseende till hans sjuklighet — om hans ålder
nämnde fångvårdsstyrelsen intet, och den är ej heller särdeles betydande,
omkring 53 år — icke någon befattning vid den nya anstalten
beredas honom, men nämnde ej det minsta om hans vaktmästaresyssla
vid fästningen.

Kännedom om att han egde jemväl denna syssla fick man först
genom ärendets pröfning i statskontoret, då detta förutsatte, att han
skulle få afsked också från vaktmästarebefattningen. Denna statskontorets
åsigt derom, att han äfven skulle från vaktmästarebefattningen
å Vaxholm afskedas, är anledningen till att i den kongl.
propositionen ingått vilkoret om att pensionen skulle utgå från och
med månaden näst efter den, då Pettersson finge afsked äfven från
den befattningen. Men att han verkligen skulle få sådant afsked är,
som sagdt, blott en förmodan af statskontoret, och någon bekräftelse
derpå har jag icke sett till.

På grund af hvad sålunda förekommit har utskottet ansett rättvist,
att Pettersson med hänsyn till sin tjenstgöring vid fångvården
erhölle en del af den derför föreslagna pensionen eller 200 kronor,
och att sedermera, när han framdeles möjligen äfven afgår från sin
vaktmästarebefattning vid Vaxholms fästning man på detta håll finge
bidraga till hans pensionering. Hvarför han skulle kunna afskedas
från befattningen vid fästningen utan att också få pension derifrån,
kan jag icke förstå. Jag tror derför, att utskottet haft rätt. Utskottet
har i sak kommit till samma resultat som Kongl. Maj:t, att
nemligen Pettersson bör hafva pension till belopp af cirka 400 kronor,
men utskottet har blott velat gifva honom nu 200 kronors pension,
så länge han får behålla den lön af 600 kronor, han uppbär såsom
vaktmästare å Vaxholm, samt trott att, när han afskedas äfven från
den befattningen, han från något håll bör erhålla ytterligare något
pensionsbelopp derifrån.

Beviljas åter nu det af Kongl. Maj:t begärda beloppet 400
kronor, är jag förvissad om att, när han efter några år afgår från
yaktmästarebefattningen, han ändock får någon tillökning i pensionen
och således till sist mer än Kongl. Maj:t nu ifrågasatt.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Pension åt
förre fanjunkaren
C. O.
Pettersson.
(Forts.)

JK» JO, 4

Lördagen den 27 Februari.

Pension åt
förtro fanjunkaren
C. 6.
Pettersson.
(Forts.)

Pension för
läraren vid
XJltuna landtbruksinstitut

C. J. A. Segerström.

Herr Wieselgren: Den siste talaren förklarade, att det bref,
i hvilket reservanterna läst åtskilligt om den ifrågavarande fanjunkarens
framtida utsigter, icke kommit honom till hända; men
jag tror, att reservanterna å sin sida med allt fog skulle kunna
säga, att det bref, i hvilket den talaren läst om hvad i framtiden
möjligen skall kunna ske, när denne fanjunkare afgår från sin befattning
såsom slottsvaktmästare vid Vaxholms fästning, icke kommit
dem till banda. Hade han fog att med de anförda orden paralysera
reservanternas uppfattning i det berörda stycket, skulle de hafva
lika rätt att paralysera hans uppfattning i det senare.

Samme talare yttrade, att fångvårdsstyrelsen icke nämnt något
om fanjunkaren Petterssons befattning såsom slottsvaktmästare. Detta
är fullkomligt rigtigt; ty dels saknade styrelsen all officiel kännedom
om hans innehafvande af denna befattning, och dels framgick
af de enskilda underrättelserna, som i saken stått styrelsens särskilda
ledamöter till buds, att det icke finge antagas, att han under någon
längre tid skulle få bestrida den. Jag tror också, att jag icke säger
annat än den strikta sanningen, då jag säger, att det varit blott på
grund af barmhertighet som han hittills fått hafva qvar sin tjenst
vid Vaxholms fästning. Att ifrågasätta att fortifikationen skulle
visa sd stor barmhertighet, att ehuru han säkerligen med hvarje
dag, som går, skall befinnas mindre skicklig att sköta befattningen,
han ändock skall allt framgent få behålla den, vore väl dock att
draga en allt för stor vexel på fortifikationens barmhertighetskänsla.
Då är det bättre att vi, med den rätt vi ega, nu draga en vexel
på vår egen barmhertighet och bevilja den af Kongl. Majrt föreslagna
pensionen 400 kronor.

På grund af de skål herr Casparsson i sin reservation anfört,
hvilka hafva sin fulla tillämplighet i fråga om denna punkt, får jag
yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition om pension åt Pettersson
af 400 kronor.

Efter härmed slutad öfverläggning gjordes i enlighet med de
derunder framstapla yrkandena, propositioner, först på bifall till hvad
utskottet i förevarande punkt hemstält och vidare derpå att kammaren,
. med afslag å utskottets hemställan, så vidt den skilde sig
från Kong!. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, skulle bifalla denna
framställning oförändrad; och förklarades den senare propositionen
vara med öfvervägande ja besvarad,

3—6 punkterna.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

7 punkten.

Herr Casparsson: I den generella reservation, som jag afgifvit
emot sex punkter i utskottets utlåtande, har jag angifvit motiven

Lördagen den 27 Februari.

5 N:o 10.

föx- min afvikande mening. Beträffande den af utskottet föreslagna Pension för
nedsättningen af 300 kronor i den .pension, Kongl. Maj:t begärt åt f limdt
läraren Segerström, är jag ock öfvertygad, att vi alla kunna komma t^/t-sinsmut
öfverens derom, att nedsättningen ur statsfinansiel synpunkt icke c. J. A. Segerhär
någon betydelse. Jag vill då tillse, huru vida den ur billighets- ström.
synpunkt kali vara berättigad. (Forts.)

Styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut hade ursprungligen föreslagit
eu pension af 2,000 kronor eller 80 procent af lians vid institutet
innehafda kontanta löneförmåner. Härtill hade så väl landtbruksstyrelsen
som statskontoret lemnat sitt tillstyrkande. Emellertid
föreslog Kongl. Maj:t en pension af endast 1,500 kronor, motsvarande
60 procent af lönen, och statsutskottet har nu velat ytterligare
nedsätta pensionen till 1,200 kronor, motsvarande 48 procent
af Segerströms lön. När i fjol två lärare vid Ultuna erhöllo pension,
hade Kongl. Maj:t för båda föreslagit, att pensionen skulle utgå med
80 procent af deras löner. Åt den ene af desse lärare, Professor
von Post, beviljade Riksdagen ock det begärda beloppet, hvaremot
pensionen för den andre, Direktör Norström, nedsattes till 54 procent
af hans innehafda lön. Härvid är dock att märka, att Norström
tjenstgjort vid institutet allenast i 17 år, under det Segerströms
tjenstgöringstid uppgår till 24 år. Således synes det mig ligga en
obillighet deri att, då den förre erhöll pension med 54 procent af
sin lön, den senares pension skulle bestämmas till blott 48 procent
utaf aflöningen.

Jag skall härefter bedja att få nämna några ord om Segerströms
aflönings- och tjenstgöringsförhållanden under den tid han innehaft
sin ifrågavarande lärarebefattning. Då han för tjugufyra år sedan
deri anstäldes, erhöll han en lägre lön än hans företrädare åtnjutit,
derför att dennes ämnen vid hans afgång delades på två lärare.

För att nu i någon mån bereda Segerström ersättning härför skulle
hans tjenstgöring ordnas så, att han kunde fortsätta med utöfniugen
af den ganska stora enskilda veterinärpraktik, som han hade i Upsala
och dess omnejd. Tjenstgöringen ordnades så, att han hade att om
sommaren från klockan fem till klockan tio förmiddagen, och om
vintern från klockan sju till klockan tio förrätta sina åligganden
vid institutet med föreläsningar för elever och lärlingar samt undervisning
i mejeriskolan och på anatomisalen. Derefter hade han att
i Upsala mottaga dem, som sökte honom i hans ganska stora enskilda
praktik, och hade sin tid upptagen häraf ett godt stycke af
eftermiddagen. Slutligen vidtog för honom att förrätta de sjukbesök,
hvartill han under dagen mottagit kallelse, och hade han ofta härvid
att tillryggalägga ganska stora afstånd, hvarvid han fick tillsätta
det återstående af (lagen och stundom vid svåra fall eu god del af
natten. Man kan stå ut med ett sådant dagsarbete då man är i
sin fulla kraft, mellan trettio och fyrtio år, men det går ej länge.

Det går ej då man kommit inemot eller inpå femtiotalet och af

N:o 10. 6

Lördagen den 27 Februari.

Pension för handlingar^ i ärendet framgår det också, att Segerström för närärarea
vid varan(je är en bruten man.

Ultima lanat- T 2 a i .

bruksinstitut 1 detta sammanhang ber jag att fa göra en rättelse i hvad
C. J. a. Seger- den kongl. propositionen

ström.

(Forts.)

ämnet innehåller. Den föredragande
departementschefen har nemligen anfört, att Segerström vore femtiofem
år gammal, men detta är ett misstag, ty han är född år 1835
och har om en vecka uppnått femtiosju års ålder.

Man skulle nu kunna invända, att hela hans enskilda praktik
varit hans eget åtagande, och att han mycket väl kunnat inskränka,
om ej helt och hållet afsåga sig densamma. Detta må så vara,
men det är nu en gång så med läkare, de må vara mennisko- eller
djurläkare, att de ej gerna säga nej, då lidandet kallar, utan resa
så länge krafterna stå bi. Så har förhållandet ock varit med
Segerström.

Jag har nu sökt visa, att det jemväl ur billighetens synpunkt
icke finnes något skäl att bevilja en lägre pension än Kongl. Maj:t
här föreslagit, och får derför yrka, att kammaren måtte med afslag
å utskottets förslag, i hvad det skiljer sig från den kongl. propositionen,
bifalla Kongl. Maj:ts förslag om en pension åt Segerström
af 1,500 kronor.

Friherre von Kraemer: Det är ett ledsamt uppdrag att nödgas
försvara nedsättningar af föreslagna pensionsbelopp. Naturligtvis
ville man, om man blott finge följa känslans impuls, bevilja allt
hvad Kongl. Maj:t för sådant ändamål begärt, i många fall kanske
till och med mera. Jag tror dock att slitningen mellan dessa två
motsatta åsigter i statsutskottet, den ena, deras hvilka kanske vilja
spara för mycket, den andra deras, hvilka måhända vilja gifva för
mycket, har det goda med sig, att derigenom möjligen finnes den
så kallade gyllene medelvägen. Det är ock otvifvelaktigt, att, om
ej något motstånd gjordes emot Kongl. Maj:ts framställningar om
pensioner, dessa skulle växa både i antal och storlek, och nionde
hufvudtiteln åter svälla ut till den storlek den hade under de första
åren jag hade nöjet eller ledsamheten att hafva att göra med den.
Det är just på grund af det motstånd, Kongl. Maj:ts framställningar
rönt, som hufvudtitelns förslag om ökningar på indraguingsstaten
krympt i hop till de små dimensioner de nu ha. Jag tror derför att
det vore klokt att upphöra med den praxis, som denna kammare
har, att motsätta sig de nedsättningar i pensioner, som statsutskottet
efter långvarig pröfning af förhållandena funnit sig befogadt att
göra, och i stället låta det blifva såsom utskottet föreslagit.

Den föregående talaren har utan tvifvel rätt deri, att ur statsfinansiel
synpunkt den siffra 300 kronor, hvarmed utskottet nedsatt
det af Kongl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet, icke är af någon
betydelse. Men det är nu en gång så, att i statsutskottet, åtminstone
så vidt jag kunnat uppfatta förhållandet, den praxis herskar,
att utskottet med noggrannhet pröfvar ej blott millionanslagen utan

7 JTto 10.

Lördagen den 27 Februari.

äfven de små beloppen. Om detta förfarande nu är felaktigt eller Pension för
ej, lemnar jag åt herrarne att bedöma. Vid denna pröfning har nu
utskottet tyckt, att då Segerström, om han bibehållit helsan, skulle bruksinstitut
blifvit adjunkt med 1,400 kronors lön samt det mesta han i sadant c- J. A. Segerfall
fått i pension, om han tagit afsked före uppnådd pensionsålder, ström.
varit åttio procent af lönen, hvilket utgör 1,120 kronor, utskottet (Förta.)
långt ifrån att räkna njuggt, i stället räknat rundt, da utskottet
föreslagit, att dessa åttio procent skulle utgå med 1,200 kronor.

Jag skall med mycket lugn upptaga, att utskottets förslag
faller i denna kammare, men nog tror jag, att det varit grundadt
på goda skäl och dessutom varit i Segerströms eget intresse, ty
sättes saken på spel, är det möjligt att den i en annan del af representationen
får en för honom än sämre utgång.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Friherre af Ugglas: Jag tror att Första Kammaren vid afgörande
af sådana frågor som dessa bör snarare se pa hvad som är
rätt och billigt än på hvad som för tillfället kan vara klokt; och
då jag anser statsutskottets förslag i denna punkt icke vara billigt,
instämmer jag med den förste ärade talaren.

Här gäller det eu person, som i 24 år enligt styrelsens för anstalten
omdöme nitiskt och med skicklighet skött en tjenst, för
hvilken han uppburit en lön af 2,500 kronor kontant jemte fria rum
och vedbrand; sålunda i det hela omkring 3,000 kronor årligen.

Sannolikt hade han i ganska många år kunnat stå qvar i sin befattning,
såvida icke Ultuna landtbruksinstitut blifvit omorganiseradt.

I den nya organisationen fans icke någon annan lämplig anställning
för Segerström än den antydda adjunktsbefattningen med 1,400
kronors lön, hvilket för honom inneburit en väl stor nedsättning
i hans hittills uppburna aflöning. Styrelsen för institutet ingick då
till Kongl. Maj:t och begärde en pension åt Segerström å 2,000
kronor. Detta tillstyrktes af landtbruksstyrelsen och statskontoret,
men Kongl. Maj:t nedsatte beloppet, temligen bårdhändt synes det
mig, till 1,500 kronor. Dermed har statsutskottet nu icke nöjt sig,
utan ytterligare sänkt beloppet till 1,200 kronor. Huru skall man
nu kunna begära att en person, som åtnjutit 3,000 kronor och börjar
blifva sjuklig och svag samt icke kan arbeta så mycket som förr,
skall kunna lefva på 1,200 kronor? Detta förefaller mig orimligt.

Väl vet jag att lärarne vid detta institut äro tillsatta pa förordnande,
men jag betviflar att man gerna kan afskeda eu lärare,
som i 24 år nitiskt skött sin befattning, och ställa honom nära nog
på bar backe.

Med afseende således på Segerströms föregående aflöning, och
hans nuvarande befattning och med hänsyn till angelägenheten att
få den nya organisationen för Ultuna landtbruksinstitut sa fort som
möjligt införd, tror jag att det vore praktiskt, rätt och billigt att
bifalla hvad reservanterna föreslagit.

N:o 10. 8

Lördagen den 27 Februari.

Pension för Jag yrkar således att, med afslag å utskottets förslag, i hvad
läraren vid det skiljer sig från Kongl. Maj:ts proposition, denna senare måtte

Ultima landt- bjfa]las
brulcsinstitut
C. J. A. Seger ström.

Herr Almén: I detta fall är det uteslutande fråga om huru

(Forts.) stor pensionen bör vara. Förhållandet är att denne lärare förtjenstfullt
skött sin tjenst i 24 års tid. Hans inkomster hafva uppgått
till 2,500 kronor kontant och 500 kronor i naturaförmåner, tillhopa
3,000 kronor. Om nu läraren nödgas afgå till följd af anstaltens
reorganisation, så frågas, om det är för mycket, att han far behålla
hälften af sina löneförmåner? Mig veterligen bruka tjensteman, då
de blifva lediga till följd af reorganisation af det verk, der de äro
anstälda, få behålla hela eller större delen af sina inkomster. Är
det då för mycket att denne lärare efter 24 års väl vitsordad tjenst
får behålla hälften? Mig synes att den allra enklaste rättvisa talar
för att han får åtminstone den pension, Kongl. Maj:t föreslagit.

Jag får således på grund af de skäl, som blifvit anförda af herr
Casparsson, yrka bifall till reservationen.

Herr von Hedenberg: I olikhet mot den senaste talaren anhåller
jag om bifall till statsutskottets förslag, eller en pension af
1,200 kronor. Man beräknar pensioner på olika sätt under olika
förhållanden. Vanligast afdragas tjenstgöringspenningarna och om
en dylik beräkning i detta förhållande göres, tror jag att man
kommer till samma resultat, som utskottet; så mycket mera som
utskottet beräknat pensionen efter de förhållanden, som skulle inträdt,
derest Segerström kunnat erhålla den nya tjenst vid institutet
som motsvarar den han innehaft; men derjemte har man afrundat
summan uppåt till 1,200 kronor.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Sundberg: Jag anser det visserligen vara mycket öfverflödigt,
att jag uppträder i denna fråga, sedan herr Casparsson och
friherre af Ugglas äfvensom herr Almén haft ordet, och dervid så
fullständigt uttryckt min åsigt i frågan, men vill dock yttra några
ord. Med all aktning för och allt erkännande af statsutskottets
beräkningar angående pensioner åt den ene eller andre personen
likasom mycket annat, förefaller det dock som om de af utskottet
utskiftade lotterna, allt efter kalkylernas olika grunder, fälla något
ojemnt liksom regnskurarne från himlen. Det går rätt ogynsamt
för den ene, men gynsamt för den andre, utan att den, som står
utanför utskottet kan begripa skälet till olikheten.

Jag finner det synnerligen orimligt att göra nedsättning i det
belopp, Kongl. Maj:t här föreslagit. Det har redan upplysts att
Segerström skött sin befattning i 24 år på ett berömligt sätt och
härför uppburit eu aflöning som rätteligen bör uppskattas till 3,000
kronor, 1,200 kronor är icke ens hälften af detta belopp. Och när

Lördagen den 27 Februari.

9 Nso 10.

han nu på grund af institutet* reorganisation och dessutom med an- Pension för
ledning af en år ifrån år tilltagande sjuklighet, blifvit urståndsatt l<irareH vid
att, äfven om den gamla organisationen qvarstått, till nöjes sköta
sina åligganden, hvilka hittills berömligen fullgjorts, är det då icke c. J. A. Segerobilligt
att han skulle åtnöja* med 1,200 kronor, efter att förut ström.
hafva haft 3,000? Man kan ju möjligen säga att han genom en- (Forte),
skild praktik är i tillfälle att öka sina inkomster så mycket att
han kan lefva på eu mindre pension, men detta är icke fallet, ty
mannen är numera så försvagad, att hans enskilda praktik år ifrån
år sjunkit, och jag vågar tro att den i närvarande stund är ganska
obetydlig.

Af skäl, som förut under diskussionen blifvit anförda, nödgas
jag således yrka afslag å hvad utskottet föreslagit samt bifall till
Kougl. Maj:ts proposition i denna punkt.

Herr Casparsson: En ledamot af statsutskottet har uppdelat
läraren Segerströms löneförmåner i lön och tjenstgöringspenningar.

Jag förklarar, liksom jag förklarade i fjor, denna uppdelning vara en
fullkomlig fiktion. Jag har följt förhållandena vid Ultuna i 43 år
och kommit till den uppfattning, att institutets lärare i alla tider
haft relativt små löner och inga tjenstgöringspenningar.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjordes jemlikt
de yrkanden, som derunder förekommit, propositioner, först på bifall
till hvad utskottet i den föredragna punkten hemstält och vidare
derpå att kammaren, med afslag å utskottets hemställan, så vidt
den skilde sig från Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,
skulle bifalla denna framställning oförändrad; och förklarades den
senare propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.

8—10 punkterna.

Hvad utskottet hemstält bifölls.

11 punkten. Pension åt

färre kamrera Herr

von Heden b er g: Då jag reserverat mig i denna punkt, rcn G- Fanhåller
jag att få gifva några skäl derför. Tomer.

Af handlingar, som bilagts denna proposition, framgår att kamreraren
Törner uppnått en ålder af 70 år och att han på ett synnerligen
förtjenstfull! sätt skött sina åligganden såväl vid de kongl.
teatrarne som på annat håll. För afslag talar det skälet att de
kongl. teatrarne icke äro en statsinstitution och att Törner således
icke är berättigad till pension. Den frågan har varit synnerligen
omtvistad, men huru än förhållandet är, har likväl staten haft band
om teatern hela den tid, som Törner der haft tjenstgöring, och bör
han således också få någon pension, hvadan mig synes lämpligt att

N:o 10. 10

Lördagen den 27 Februari.

Pension åt
förre kamreraren
G. F.
Tömer.
(Forts.)

Kreditiv för
upprätthållande
af arméns
pensionskassas
pensionering
m. m.

i detta afseende bifalla hvad reservanterna begärt, nemligen 1,200
kronor, hvartill jag yrkar bifall.

Friherre von Kranier: Då äfven jag står antecknad som reservant
vid denna punkt anser jag mig skyldig tillkännagifva att jag
finner billigheten fordra beviljandet af det belopp, 1,200 kronor, hvartill
reservanterna ansett det af Kongl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet
för kamreraren Törner böra nedsättas. Om också staten numera
frigjort sig från teaterinstitutionen, kan det väl icke vara, så
att säga, gentlemanlike att derigenom anse sig frigjord från de förbindelser,
som häfta vid teatern från den tid den var en statsinstitution.
Den ifrågavarande pensionen är det sista som kan komma
i fråga, och då så talande skäl anförts af Kongl, Maj:t, anser jag
all anledning vara för handen att yrka bifall till förslaget om 1,200
kronors pension åt bemälde Törner.

Efter det öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjordes enligt de
derunder framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till hvad
utskottet i föreliggande punkt hemstält och vidare derpå att kammaren,
med afslag å utskottets hemställan, skulle bifalla det förslag,
som innefattades i den af grefve Sparre med flere vid denna punkt
afgifna reservation; och förklarades den senare propositionen vara
med öfvervägande ja besvarad.

12 punkten.

Utskottets hemställan bifölls.

13 punkten.

Friherre Leijonhufvud, Broder Abraham: Då arméns nya
pensionering 1877 af Kongl. Maj:t framlades för Riksdagen, var
en beräkning uppgjord af professor Gyldén på det belopp, hvartill
pensionssumman skulle uppgå, då pensioneringen kom i jemvigt, efter
tjugu år. Han beräknade hela summan stanna vid 2,400,000 kronor,
hvarifrån han likväl ansåg 400,000 kronor kunna afdragas med
hänsyn till de delegare, som afgingo utan att uppnå pensionsåldern.
Dåvarande chefen för landtförsvarsdepartementet ansåg, att afdraget
borde göras större, och att, enär statistiken visar, att en tredjedel
af samtliga beräknade pensionsberättigade afgår före uppnådd pensionsålder,
en tredjedel af beräknade beloppet kunde frånräknas. Detta
var emellertid tydligen felaktigt. Om hela denna tredjedel afginge
strax innan de blefvo pensionsberättigade, så vore beräkningen vigtig,
men så är icke fallet, utan de flesta af dem afgå långt tidigare,
ofta under de första tjensteåren. De inbringa kassan således endast
ringa afgifter och efterträdas genast af kamrater som äro obetydligt
yngre än de sjelfva. För pensioneringen beviljades till en början ett

Lördagen den 27 Februari.

11 N:o It).

kreditiv af 900,000 kronor för 1878 och detta fortgick till år 1881 Kreditiv för
med tillstånd att det ena årets besparing finge användas att täcka uPPriiuhålbristen,
som uppstått, ett annat år, på sätt i afseende å reservations- aJ'' ar''
anslag eger rum. Ända till år 1882 gaf anslaget öfverskott, men kassJ^en^
sedermera uppstod brist ända till 1888, ocho de bristande beloppen nering m. m.
täcktes af de hopsparade behållningarna. År 1888 måste Kongl. (Forts.)
Maj:t begära ökning af anslaget, enär det gamla öfverskottet till
och med år 1888 var uppätet. 1889 uppkom ett öfverskott af
19,989 kronor, hvilken behållning derefter uppåts 1890 och 1891.

Nu finnes icke någon behållning. Häraf synes att det är ganska
praktiskt att få använda öfverskotten från ett år till att täcka ett
följande år uppkommande brist.

Utskottet säger nu att pensioneringen numera torde ha vunnit
den regelbundenhet den i början af de nya pensioneringsgrunderna saknade.
Men att 1891 noggrant beräkna hvad belopp som behöfves
1898 låter sig icke göra. Man kan visserligen säga huru många
som ega pensionsrätt och beräkna att, om desse taga afsked med
pension, så går summan till det eller det beloppet, men äfven detta
slår icke in, ty några qvarstå under respittiden, medan andra afgå
genast då de uppnå pensionsrätt. I allmänhet kan man säga att
vid värfvade armén qvarstå de pensionsberättigade under respittiden,
men vid indelta armén gå de ofta bort vid inträdd pensionsålder.
Pensioneringen uppgår för närvarande till mellan 1,900,000 och
2,000,000 kronor och torde om ett par år stanna vid omkring
2,100,000 kronor samt derefter hålla sig der ömkring, så vidt man
nu kan beräkna den.

Jag anser således af vigt att detta kreditiv får begagnas såsom
förut egt rum, för betäckande af föregående års brist. I annat fall
blir följden att pensionsinrättningens direktion får beräkna en högre
summa, och Kongl. Maj:t måste begära så mycket mera af Riksdagen
eller ock får Riksdagen år efter år gifva anslag till täckande af bristen.

Jag yrkar bifall till Kongl. Maj:ts förslag så forinuleradt, att
det blefve mera praktiskt och alltså komme att lyda på följande
sätt: natt Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det sätt
bifallas, att Riksdagen, under vilkor att hvad som af de till pensioneringen
under år 1892 anslagna medel blifver oanvändt skall för det
kommande årets pensionering användas, å extra stat för år 1893 anvisar
ett kreditiv af 1,520,000 kronor, att användas dels till upprätthållande
af arméns pensionskassas egen pensionering med nu faststälda
pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att afstå det
för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket
indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i
enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners
utgående».

Friherre von Krmmer: Mig synes, att det sätt, hvarpå detta
kreditiv under en lång följd af år utgått, varit särdeles lämpligt,

Nso 10. 12

Lördagen den 27 Februari.

Kreditiv för
upprätthållemde
af arméns
petition*-katsa* pensionering
m. m.

(Forte.)

nemligen att Riksdagen har bestämt en viss summa, men tillika alltid
tillagt, att hvad af de till pensioneringen under det ifrågavarande
året anslagna medel kunde blifva oanvändt, finge till det kommande
årets pensionering användas. I sjelfva verket har således anslaget
icke varit ett kreditiv utan ett reservationsanslag. Följden af detta
visliga stadgande om öfverskotten å anslaget har också nu börjat
framträda derutinnan att Kongl. Maj:t nu kunnat något minska den
tillökning i kreditivet, som han i enlighet med den beräknade planen
för hvarje år måste begära. 1 stället för att Kongl. Maj:t föregående
år måst begära en ökning af 50,000 kronor, har Kongl.
Maj:t sålunda nu kunnat nöja sig med en ökning af 45,000 kronor.
Tages tillägget om förfogandet öfver öfverskotten bort, så försvinner
dermed möjligheten af vidare nedgång af ökningen och Kongl. Maj:t
får måhända hos eu kommande Riksdag begära högre påökning för
att få pensioneringen att gå ihop. Då medel ej finnas till pensioner,
som reglementsenligt skola utgå, blir det då ingen annan råd för
Riksdagen än att bevilja sådant högre anslag för ändamålet.

I likhet med flere andra ledamöter från denna kammare har jag
ock i utskottet påyrkat, att Kongl. Maj:ts framställning borde oförändrad
tillstyrkas.

Då emellertid den redaktion af beslut i ämnet, hvilken friherre
Leijonhufvud föreslagit, skiljer sig blott i fråga om ett och annat
ordalag, men icke, så vidt jag kan finna, i sak från Kongl. Maj:ts
proposition, så finner jag mig oförhindrad att ansluta mig till friherre
Leijonhufvuds förslag, till hvilket jag alltså får yrka bifall.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen, att
beträffande nu förevarande punkt endast yrkats, af friherre Leijonhufvud,
Broder Abraham, det kammaren skulle besluta, att Kongl.
Maj:ts förevarande framställning skulle på det sätt bifallas, att Riksdagen,
under vilkor att hvad som af de till pensioneringen under år
1892 anslagna medel blifver oanvändt skall för det kommande årets
pensionering användas, å extra stat för år 1893 anvisar ett kreditiv
af 1,520,000 kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns
pensionkassas egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp,
mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för året densamma
tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rustliållsafgifterna,
och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af
Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående.

Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till hvad utskottet
i föreliggande punkt hemstält och vidare på godkännande af friherre
Leijonhufvuds nyssnämnda yrkande; och förklarades den senare
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.

13 N» 10.

Lördagen den 27 Februari.

Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 28 och 24 innevarande
februari bordlagda utlåtande n:r 15, i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition angående upplåtande af kronomark till Arvidsjaurs
kommun i Norrbottens län, biföll kammaren hvad utskottet i
nämnda utlåtande hemstält.

,21.8 nr I as b negfibaiT

Herr talmannen aflägsnade sig nu, och ledningen af kammarens
förhandlingar öfvertogs af herr vice talmannen.

v»..'' si ‘ v . bl not. v-t ;slu)åo3ö''i''j

Vid förnyad föredragning af bankoutskottets den 23 och 24 i
denna månad bordlagda memorial n:r 2, angående verkstäld granskning
af riksbankens styrelse och förvaltning, biföll kammaren hvad
utskottet i memorialet hemstält.

r i ■ ■ • el

-r i .ijjjVröiii ohrumr/i-ia-Vn mobdul» frsölhv.''! ,;u;i;is rri-ii i tfuuf.‘.T

Herr Ryding afgaf en motion, n:r 29, om uppehållande af talmansbefattning
vid samtidigt inträffande förfall för talman och vice
talman i någon af Riksdagens kamrar.

Denna motion blef på begäran bordlagd.

.rr-br;. tiar. •-''.miot** .rm

Justerades fem protokollsutdrag för detta sammanträde.

Jvr;

Kammaren åtskildes kl. 1.0 2 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjema.

N:o 10. 14

Tisdagen den 1 Mars.

oani t _ no.’ l. . oj». r- - \i?. in u
.IV,OOJI ''ii! iiOl-.li : .Öl i.;! '';;fiu

• »lirnA !i. -,ilÄinnnoiil A*

bii-itl''tv-tiBttU-iayÅ Löfte''

Tisdagen den 1 mars.

Kammaren sammanträdde kl. 2.30 e. m.

r LlSl&UilU II ''H •• V;.-. *?].;£! j Sto mUillVfl &■ * H

x>iv ciorf H ^uov-, v^: ''iivi.HU.a*

Justerades protokollet för den 23 sistlidne februari.

).!'' -’-

Upplästes ett inkommet läkarebetyg, så lydande:

Att fabrikören och riddaren herr G. W. Wallberg lider af lindrig
förlamning i högra sidan, hvilken sjukdom för närvarande omöjliggör
fullgörandet af hans riksdagsmannaåligganden, intygar på heder och
samvete.

Halmstad den 27 februari 1892.

J. Nordström,
stadsläkare. -

Anmäldes och bordlädes lagutskottets utlåtanden:

n:o 14, i anledning af väckt framställning angående formen
för vissa vexelmål behandling;

n:o 15, i anledning af väckt motion angående framläggande af
förslag till lag rörande sådana bevis, som det skall åligga presterskapet
att utfärda;

n:o 16, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande
bestämmelser rörande upprättandet af förslag till klockare- och
organisttjenst; samt

n:o 17, i anledning af väckt motion angående rätt för qvinna
att innehafva klockare- och kyrkosångarebefattningar.

Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet herr Rydings
den 27 nästlidne februari bordlagda motion, n:o 29, om uppehållande
af talmansbefattning vid samtidigt inträffande förfall för talman och
vice talman i någon af Riksdagens kamrar.

Tisdagen den 1 Mars.

15 N:o 10.

Vid föredragning af statsutskottets nedannämnda, den 27 sistlidne
februari bordlagda memorial:

n:o 16, med förslag till voteringsproposition i anledning af
kamrames skiljaktiga beslut i eu fråga rörande anslagen under
riksstatens andra hufvudtitel, och

n:o 17, med förslag till voteringsproposition i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut i en fråga rörande anslagen under riksstatens
tredje hufvudtitel,

godkändes de föreslagna voteringspropositionerna.

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
nedannämnda, den 27 sistlidne februari bordlagda ärenden, nemligen:
statsutskottets utlåtande n:o 18, sammansatta stats- och bankoutskottets
utlåtande n:o 1 samt bevillningsutskottets betänkande n:o 2.

Justerades två protokollsutdrag för denna dag.

r. : • f: i-jA^nan ; rx ♦ yr •. , ?• ,y

På framställning af herr talmannen beslöts, att de ärenden, som
denna dag bordlagts första gången, skulle uppföras främst på föredragningslistan
till morgondagens sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 2.40 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.