RIKSDAGENS PROTOKOLL
ProtokollRiksdagens protokoll 1891:2
RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1891. Andra Kammaren. N:o 2.
• Tisdagen den 20 januari.
Kl. 12 på dagen.
§ 1.
Jemlikt kammarens den 17 i denna månad fattade beslut
företogs; nu val af tre ledamöter att deltaga i talmansöfverläggningarne
och blefvo dertill utsedde:
Herr Sven Nilsson i Efveröd med 207 röster,
,, F. L. S. Hederstierna „ 125 „
och ,, I. Lyttkens ,, 125 „
§ 2.
Vid derefter anstäldt val af de två ledamöter, hvilka, jemte
två ledamöter af Första Kammaren, skulle hafva inseende öfver
^Riksdagens kansli, blefvo dertill valde:
Herr E. A. Edelstam
och ,, W. Walldén,
hvardera med 203 röster.
§ 3.
Vidare företogs val af åtta ledamöter att jemte herr talmannen
tillsätta kammarens tjensteman och vaktbetjening; och
valdes dervid:
•och
Herr vice talmannen A. P. Danielson med 212 röster,
E. G. Boström |
| 212 |
C. Hersloiv | j) | 212 |
S. Nilsson i Efveröd | y) | 212 |
C. F. 1Vinkrans |
| 212 |
A. Gumcelius |
| 131 |
J. Johansson i Noraskog |
| 131 |
A. Persson i Mörarp |
| 131 |
4.
Slutligen anstäldes val af tre ledamöter att hafva vården om
Andra Kammarens Prot. 1891. N:o 2. 1
N:o 2.
2 Tisdagen den 20 Januari.
kammarens ekonomiska angelägenheter, dervid i sådant afseende
utsagos:
Herr J. Johansson i Stockholm med 208 röster,
,, J. H. Dieden> ,, 130 ,,
och ,, N. Olsson i Attersta „ 130
§ 5.
Justerades protokollsutdrag angående de i nästföreståendefyra
§§ omförmälda val.
§ 6.
Herr vice talmannen A. P. Danielson hemstälde, att kammaren,
under förutsättning af herr talmannens medgifvande, ville
besluta, att det tal, som herr talmannen nästlidne gårdag å rikssalen
framförde till Hans Maj:t Konungen, skulle intagas • i dagens,
protokoll.
Efter af herr talmannnen i sådant afseende gifven proposition
blef den af herr vice talmannen sålunda gjorda hemställan af
kammaren bifallen, och skulle alltså det ifrågavarande talet här
inflyta; varande detsamma af följande lydelse:
Allernådigste Konung! Eders Maj:t!
Enligt grundlagens anvisning begagnar Riksdagens Andra
Kammare detta tillfälle att till Eders Maj:t framföra försäkran
om sin undersåtliga vördnad och upprigtiga tillgifvenhet.
I uppgifvet ändamål att låta Andra Kammaren “alltid blifva
ett uttryck af den rådande opinionen11 infördes i vår nu gällande
riksdagsordning det stadgande, att kammaren skulle hvart tredje
år helt och hållet förnyas. I öfverensstämmelse härmed har under
förra året val till återbesättande af samtliga platser i kammaren
egt rum. Resultatet deraf tyckes, åtminstone i den vigtiga nationalekonomiska
fråga, som hos oss, likasom i andra länder, under en
lång tid stått på dagordningen, bebåda från den nyvalda kammarens
sida beslut, afvikande från dem, som under den senaste
treårsperioden fattades. Huru vida åter dessa beslut jemväl skola
blifva Riksdagens kan endast framtiden uppenbara; och möjligt är,
att striden härom kommer att upptaga en måhända icke ringa de!
af kamrarnes tid och arbete, på samma gång, som den betänksamhet,
hvilken kännetecknar den svenska Riksdagen, utan
tvifvel kommer i alla händelser att utgöra ett säkert värn mot
alltför häftiga omkastningar.
Men jemväl många andra lika vigtiga frågor varda, såsom
redan bekant är, föremål för den stundande Riksdagens pröfning.
Vid behandlingen af dem alla skall omtanken om fosterlandets
väl komma att utgöra den förnämsta grundvalen för Andra Kammarens
rådplägningar och beslut.
Tisdagen den 20 Januari.
3 N;o 2.
Med varma välönskningar för Konung och konungahus anhåller
kammaren att städse få vara omfattad af Eders Maj:ts
konungsliga hägn.
§ 7.
Anmäldes följande motioner af herr E. Beckman nemligen:
n:o 1, med förslag till lag om val till Riksdagens Andra
Kammare; och
n:o 2, om ändrad lydelse af §§ 16, 17, 18 och 25 riksdagsordningen.
Dessa motioner bordlädes.
§ 8.
Till bordläggning anmäldes vidare:
1:0.
Riksdagens år 1890 församlade |revisorers berättelser:
a) angående riksbanken.
b) om granskningen af riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning;
och
2:o.
Justitieombudsmannens embetsberättelse samt tryckfrihetskomiterades
berättelse.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 1,15 e. m.
In fidem
A. E. J. Johansson.
N:o 2. 4
Fredagen den 23 Januari.
Fredagen den 23 januari.
Kl. 10 f. m.
§ 1.
Upplästes och lades till handlingarna följande till kammaren
inkomna protokoll:
Protokoll vid sammanträde med de ledamöter
af Riksdagens Andra Kammare, hvilka
blifvit utsedde att jemte herr talmannen tillsätta
kammarens kanslipersonal och vaktbetjening,
hållet den 20 januari 1891.
De kammarens ledamöter, hvilka vid denna dag hållet plenum
erhållit uppdrag att, jemte herr talmannen, tillsätta kammarens
kanslipersonal och vaktbetjening, sammanträdde omedelbart efter
slutad! plenum i kammarens kanslilokal för fullgörande af nämnda
uppdrag. Dervid beslöts till en början, att kanslitjenstemännens
antal skulle bibehållas oföräntjradt, sådant det under senaste riksdagarne
varit, och att det för tjenstgöring vid kammarens protokoll
utaf deputerade vid 1875 och 1888 års riksdagar stadgade
arbetssätt skulle jemväl vid innevarande riksdag tillämpas. I anledning
af derom väckt fråga beslöto deputerade vidare att till
kammarens kännedom låta i detta protokoll anteckna, att, derest
i afseende å kammarens diskussionsprotokoll någon af kammarens
ledamöter skulle finna anledning till anmärkning mot det sätt,
hvarpå vederbörande notarie fullgjort sitt åliggande, deputerade
funne önskligt, att anmälan härom måtte hos kammarens sekreterare
framställas.
Sedan de inkomna ansökningarna genomgåtts, antogo deputerade
till tjensteman i kansliet följande personer, hvilka samtlige vid
senaste riksdag varit hos kammaren anstälde, nemligen
till notarier:
e. o. kanslisten C. N. Sandström,
notarien, vice häradshöfdingen C. 0. Erickson,
auditören B. Thorell,
t. f. registratorn JStenfelt,
revisorn, vice häradshöfdingen F. A. Liljesköld,
vice häradshöfdingen A. A. Gröpe,
revisorn A. A. Hermansson,
auditören E. Martin,
kammarskrifvaren E. V. Söderstedt,
amanuensen fil. känd. A. Norén, _
amanuensen fil. doktor J. W. Kjellberg,
amanuensen Th. E. Engelhaj,
Fredagen deu 23 Januari.
5 N:o 2.
vice häradshöfdingen E. Lundgren,
filosofie kandidaten E. Thyselius,
vice häradshöfdingen G. Berggren,
filosofie kandidaten S. Clason,
filosofie kandidaten J. Johansson,
filosofie kandidaten C. Lundgren,
vice häradshöfdingen Hj, Nehrman,
filosofie kandidaten G. Aman Nilsson, och
vice häradshöfdingen E. Nålborst Böös,
utaf hvilka Sandström, Ericlcson, Thorell och Stenfelt skulle tjenstgöra
såsom reviderande notarier;
till förste kanslist:
hofintendenten, R. W. O. m. m. Thor Zellinger;
till registrator:
postkontrollören F. Ämnen;
samt till kanslister:
kammarskrifvaren C. G. V. Boije af Gennäs,
revisorn N. H. Håkansson,
e. o. kanslisten C. Burman,
vice häradshöfdingen R. Öhnell,
amanuensen Otto Ohlson och
amanuensen G. Hagbergh,
och skulle här antecknas, att ofvanbemälde Zellinger, Amnér, Boije
af Gennäs och Hagbergh på särskild anmodan redan den 15 i denna
månad inträdt i tjenstgöring hos kammaren.
Vaktmästare hade till ett antal af tolf vid senaste riksdagen
varit hos kammaren anstälde; och sedan detta antal ansetts böra
bibehållas jemväl vid innevarande riksdag, blefvo nu till vaktmästare
antagne: G. Malmberg, C. E. Thour, A. G. Lind, C. G,
Fastin, A. W. Nilsson, A. P. Carlsson, E. G. Olsson, G. Lindahl,
A. P. Ström, C. J. Johansson, J. E. Beijer och A. JAthander, bland
hvilka Malmberg anstäldes såsom förste vaktmästare och Thour
skulle ombestyra utdelningen af ankommande postförsändelser;
och skulle i sammanhang härmed antecknas, att samtlige de antagne
vaktmästarne med undantag af Johansson börjat tjenstgöra
hos kammaren redan den 15 i denna månad, samt att från nämnda
till och med innevarande dag jemväl kammarens förste vaktmästare
G. Larsson hos kammaren tjenstgjort såsom vaktmästare.
Som ofvan A. E. J. Johansson.
§ 2.
Anstäldes jemlikt derom förut fattadt beslut, val af ledamöter
och suppleanter i de ständiga utskotten, och blefvo dervid utsedde till
N:o 2.
Fredagen den 23 Januari.
ledamöter i konstitutionsutskottet:
Herr J. Bengtsson i Glullåkra,
„ A. G. Björkman,
„ N. Boström i Bodbyn,
,, M. I>ahn,
„ G. Elowson,
„ A. Hedin,
„ J. Johnsson i Thorsberg,
„ A V. Ljungman,
„ O. F. FaÄZm,
och J. E. Wikstén
hvar och en med 134 röster;
ledamöter i'' statsutskottet:
Herr O. Jonsson i Hof
med 218 röster,
och
och
och
L. Jönsson i Sandby |
| 218 |
S. Nilsson i Efveröd | 55 | 218 |
P. Pehrson i Törneryd | 55 | 218 |
A. Persson i Mörarp | 55 | 218 |
N. Petersson i Hull torp | 55 | 218 |
vice talmannen A. P. Banielson | 55 | 202 |
P. Andersson i Högkil | 55 | 135 |
G. Eriksson i Mörviken | 55 | 135 |
P. Ersson i Vestlandaholm | 55 | 135 |
I. Lyttkens | 55 | 135 |
C. Persson i Stallerhult „ ledamöter i bevillning sutskottet: | 135 | |
A. Andersson i Intagan | med | 216 |
M. Arhusiander . | 55 | 216 |
C. W. Collander | 55 | 135 |
J. H. G. Fredholm i Stockholm | 55 | 135 |
C. Herslow | u | 135 |
G. Jansson i Krakerud | 55 | 135 |
J. Johansson i Noraskog | 55 | 135 |
0. B. Olsson i Maglehult | 55 | 135 |
S. M. Olsson i Sörnäs | 5 5 | 135 |
N. Persson i Vadensjö „ ledamöter i bankoutskottet: | 135 | |
A. Hansson i Solberga | med | 216 |
J. A. Sjö | 55 | 215 |
C. A. Bokström | 55 | 133 |
A. Gumce.lius | 55 | 133 |
J. Jonson i Fröstorp | 55 | 133 |
0. Melin | 55 | 133 |
I. Månsson i Träa | 55 | 133 |
J. P. Nilsson i Käggla | 55 | 132 |
Fredagen den 23 Januari.
ledamöter i lagutskottet:
Herr | Folke Andersson | med 214 | |
51 | H. Andersson i Nöbbelöf |
| 214 |
55 | A. A. Lilienberg '' | 11 | 214 |
55 | J. Andersson i Tenhult |
| 131 |
51 | 0. Erickson i Bjersby | 15 | 131 |
51 | J. Mankell |
| 131 |
55 | P. G. Näslund |
| 131 |
och ,, | TF. R. Wester | 51 | 131 |
suppleanter i konstitutionsutskottet:
Herr | P. Holm | med | 147 |
51 | N. Wallmark i Smedsbyn | 51 | 133 |
51 | A. TF. Nilson i Lidköping | 55 | 132 |
11 | A. Olsson i Ornakärr |
| 132 |
11 | A. F. Broström |
| 132 |
51 | J. Nydahl | 51 | 132 |
»5 | 0. Andersson i Hasselbol | 1) | 132 |
51 | J. Bromée |
| 132 |
51 | A. F. Liljeholm | 11 | 132 |
och ,, | N. Hansson i Berga | 11 | 132 |
röster,
51
51
51
51
röster,
15
11
55
11
suppleanter i statsutskottet:
Herr H. (x. Anderson i Himmelsby med
,, A. G. Gyllensvärd ,,
,, «/. Eliasson ,,
,, L. Norrby ,,
„ 0. Andersson i ''Lyckorna ,,
„ A’. Nilsson i Yrängebol „
„ C. Andersson i Hamra „
„ iV. Nilsson i Skärbus „
,, Ollas A. Ericsson ,,
„ J. P. Jansson i Saxhyttan „
„ P. G. Petersson i Brystorp „
och ,, #S. G. von Frusen „
168
140
140
138
138
137
137
137
137
137
135
134
röster,
51
11
15
15
51
51
suppleanter i bevillningsutskottet:
och
Elis Nilsson | med 153 | röster, | |
J. Johansson i Stockholm |
| 139 |
|
E. Beckman |
| 131 |
|
E. Thermamius |
| 131 |
|
J. Andersson i Lysvik | 55 | 129 | 15 |
P. Truedsson |
| 128 |
|
A. Henricson |
| 128 |
|
H. Eriksson i Elgered | 55 | 128 | 51 |
P. A. Hellgrén | 11 | 128 | 51 |
J. H. Andrén | 11 | 128 | 5 |
7 Jf:o 2.
N:o 2; 8
Fredagen den 23 Januari.
suppleanter i bankoutskottet:
| Herr A. Johansson i Löfåsen | med | 137 | röster, | |
|
| .Frik. W. G. von Schwerin | ) 5 | 134 | 55 |
| 55 | J. Sjöberg i Bodaryd | 55 | 133 | 55 |
| >5 | M. Andersson i Stigen | 55 | 132 | 55 |
|
| J. H, Dieden | 5 5 | 132 | 55 |
|
| P. Pehr sson i Norrsund | 55 | 131 | 55 |
| 55 | J. F. G. Schöning | 55 | 130 | 55 |
och | 55 | P. A. H. Stjernspetz | 55 | 129 | 55 |
| » | suppleanter i lagutskottet: |
|
| |
| Herr | G. Thestrup | med | 185 | röster, |
| 55 | G. Svanberg | 55 | 132 | 55 |
|
| A. Larsson i Flicksäter | 55 | 131 | 55 |
| 55 | N. Åkesson i Sandby | 55 | 131 | 55 |
|
| E. Svensson i Carlskrona | 55 | 130 |
|
| 55 | E. Olsson i Kyrkebol | 55 | 130 | 55 |
| 5? | J. A. Lundström | 55 | 130 | 55 |
och | 55 | S. J. Kardull | 55 | 130 | 55 |
Mellan de ledamöter, hvilka till suppleantplatser erhållit lika
antal röster, anstäldes lottningar för bestämmande af den ordning,,
hvari samma ledamöter borde såsom suppleanter ingå; och utföll»
dessa lottningar med den ordningsföljd härofvan angifvits.
§ 3.
Justerades protokollsutdrag rörande de i nästförestående paragraf
omförmälda val.
§ 4.
Afgåfvos nya motioner af:
Herr E. J■ Ekman, n:o 3, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om framläggande af förslag till ändrade bestämmelser i
fråga om rätt att utträda ur svenska statskyrkan; och
Herr L. F. Odell, n:o 4, om ändring i vilkoren för rätt till
handel med vin och maltdrycker å landsbygden;
Herr Ollas A. Ericsson, n:o 5, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om införande af obligatorisk undervisning vid rikets
allmänna läroverk, seminarier och folkskolor om de rusgifvande
ämnenas natur och verkningar;
Herr P. A. II. Stjernspetz, n:o 6, om afskaffande af tullen å
potatis;
Herr P. Waldenström, n:o 7, om skrifvelse till Kong!. Maj:t
Lördagen den 21 Januari.
9 N:o 2.
med begäran om framläggande af förslag till ändring i § 14 riksdagsordningen;
Herr
J. Jonson i Fröstorp m. fl., n:o 8, om inrättande af ett
riksbankens afdelningskontor inom Skaraborgs län;
Herr A. F. Broström, n:o 9, om afskaffande af tullen å potatis
och ändring i tulltaxans bestämmelser rörande artikeln fläsk;
Herr J. Bromée, n:o 10, om ändring i tulltaxans bestämmelser
rörande artikeln fläsk;
Herr G. Eriksson i Mörviken, n:o 11, om ändrad lydelse af
§ 11 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862;
Herr E. Hammarlund, n:o 12, om ändrad lydelse af § 14 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm
den 20 november 1863;
Herr Folke Andersson, n:o 13, om upphörande af frälseräntaegares
rätt till lösen af skattejord m. m.; och
Herr ,/. A. Sjö, n:o 14, om beviljande af ett statsanslag å
25,000 kronor till nykterhetens befrämjande.
Samtliga dessa motioner begärdes på bordet och bordlädes.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 2,25 e. m.
In fidem
A. E. J. Johansson.
Lördagen den 24 januari.
Kl. 12 på dagen.
§ 1.
Justerades det i kammarens sammanträde den 17 innevarande
januari förda protokoll.
§ 2.
Upplästes ett till kammaren inkommet protokoll, så lydande:
Protokoll, hållet inför statsrådet och chefen
för kongl. justitiedepartementet den 23
januari 1891.
Hedaktören Carl Magnus Fredrik Erland G-ethe hade aflemna!
fullmagt, utvisande, att han vid riksdagsmannaval, som den 19
>:o 2. 10
Lördagen den ‘Ji Januari.
september 1890 hållits i Kalmar stad, blifvit utsedd till ledamot
af Riksdagens Andra Kammare för en tid af tre år, räknade från
och med den 1 innevarande januari; och sedan berörda fullmagt
funnits vara i föreskrifven form utfärdad samt vidare granskats
af vederbörande fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret,
utan att desse mot fullmagten framstält någon anmärkning, beslöts,
att protokoll öfver hvad sålunda förekommit skulle meddelas Andra
Kammaren, hvarjemte fullmagten skulle till kammaren öfverlemnas
för att hållas redaktören Gethe tillhanda.
In fidem
Karl Lindbäck.
Jemte det protokollet lades till handlingarna, beslöts, att den
ifrågavarande fullmagten skulle till herr Gethe återställas.
I sammanhang härmed skulle här antecknas, att herr Gethe
denna dag intagit sin plats bland kammarens ledamöter.
§ 3.
Herr statsrådet m. m. friherre Hj. Palmstierna aflemnade följande
Kongl. Maj:ts propositioner till Riksdagen, nemligen:
angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar;
angående
gränsreglering mellan Carl Gustafs stads gevärsfaktori
och Eskilstuna stad;
angående användandet af militieboställsfondens uppkomna återstående
behållning;
angående disposition af en del byggnader och jord, tillhörande
förra häradshöfdingebostället 3/s mantal Hammershög n:o 31 i
Kristianstads län; och
angående efterskänkande af viss del af kronans rätt till danaarf
efter arbetaren Karsten Ekeberg från Hessleberga; äfvensom
Kongl. Maj:ts skrifvelse om förordnande af en statsrådsledamot
att utöfva den befattning med riksdagsärenden, som enligt §
46 af riksdagsordningen tillkommer en ledamot af statsrådet.
De aflemnade propositionerna och skrifvelsen bordlädes till
nästa sammanträde.
Remiss af
statsverkspropositionen.
§ 4.
Eöredrogs Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof; och begärdes dervid ordet af
herr friherre Nordenskiöld, som yttrade: Så ovanligt det
numera lär vara att beledsaga remissen af Kongl. Maj:ts nådiga
Lördagen den 24 Januari.
11 tf!o 2.
proposition rörande statsverkets tillstånd och behof, med några
påminnelser, så skall jag dock denna gång i anledning af densamma
anhålla att för några ögonblick få taga kammarens uppmärksamhet
i anspråk.
Yid genomgående af 8:de hufvudtiteln finner jag med ej ringa
bekymmer •— ett bekymmer som helt säkert delas af hvarje naturforskningens
målsman i vårt land — att statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet ej heller denna gång behagat fästa
något afseende vid kongl. vetenskapsakademiens, jag tror för
nionde gången, upprepade framställning om behofvet af ökadt utrymme
och förbättrade lokaler för riksmnsei såväl för forskningen
i allmänhet som särskildt för forskningen inom vårt eget land så
ytterst dyrbara naturhistoriska samlingar.
Det förhåller sig med denna fråga på följande sätt:
Sedan den nybyggnad för muséet, till hvilken Riksens Ständer
vid 1858 års riksdag beviljat nödigt anslag, blifvit fullbordad, ordnades
musei samlingar i de nya lokalerna under början af sextiotalet.
Muséet erbjöd då ett något så när tillräckligt utrymme ej
allenast för de samlingar, som redan funnos, utan var äfven beräknadt
att mottaga de tillökningar, som kunde påräknas under
en lång följd af kommande år. Men den opåräknadt hastiga, glädjande
och välsignelsebringande utveckling inom de exakta vetenskaperna,
som vi under det sista fjerdedels seklet bevittnat, äfvensom
dét friska, kraftiga lif som under denna tid varit rådande
inom naturforskningens alla grenar i vårt eget land, hafva medfört
en vida hastigare tillväxt af museets samlingar än som beräknadt
var. Detta behjertades också redan för nära tjugu år sedan af
Kongl. Maj:t, på hvars förslag 1874 års Riksdag beviljade ett anslag
af 250,000 kronor till inköp af den midtemot muséet befintliga
egendomen qvarteret Grönlandet södra, “på det att“, såsom det
hette, “erforderliga nybyggnader för det kulturhistoriska riksmuséets
behof måtte kunna på denna tomtplats efter hand uppföras11.
Några medel till bebyggande af den inköpta tomten begärdes deremot
icke vid den ifrågavarande riksdagen. Men muséets utvidgning
blef emellertid för hvarje år ett mer och mer trängande behof,
i fall vårt land skulle kunna på naturhistoriska forskningarnes
område fortfarande bland kulturfolken häfda den framstående
plats, det derstädes så länge intagit.
Inseende detta ingick akademien, för snart tretton år sedan,
den 11 september 1878 till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
med anhållan om proposition till Riksdagen om anslag
till bebyggande af åtminstone hälften af den 1874 inköpta
tomten. Kongl. svenska vetenskapsakademien — Sveriges första
auktoritet på naturforskningens område — vann dock icke något
gehör för sin framställning, hvilken förnyades åren 1879 och 1880,
ehuru med lika liten framgång som förut. I förmodan att Kongl.
Maj:ts obenägenhet att vidtaga några åtgärder för det ifrågavarande
ändamålet berodde derpå, att en för stor summa på en gång
begärdes, nedsattes 1881 anspråken till ett minimum, i det akademien
ingick med begäran om beviljande af anslag till bebyggande
Remiss af
statsverkspropositionen.
(Forts.)
Ji:o 2. 12
Lördagen den 24 Januari.
Semiss af
statsverkspropositionen.
(Forts.)
allenast af den del af tomten, som bildade fasad mot Drottninggatan,
d. v. s. den del af tomten, som nu i förväntan på den nya
byggnaden, upptages af ett långt och fult träplank, som jag förmodar
de fleste af herrarna sett och beundrat. Men äfven denna
framställning var förgäfves. Och lika fruktlös blef en förnyad
framställning från Sveriges vetenskapsakademi till Sveriges kultusminister
påföljande år, 1882. Vid 1883 års riksdag bragtes frågan
å bane genom enskild motion. Denna blef väl afslagen, men på
ett välvilligt sätt, hvarvid såväl utskottet som en stor del af dem,
som deltogo i diskussionen om frågan, erkände, att här föreiåge
ett verkligt behof, som kräfde att afhjelpas. Kanske föranledd
häraf, aflat Kongl. Maj:t till 1884 års riksdag en proposition om
anslag till bebyggande af den del af tomten som jag nyss omnämnde.
Denna proposition afslogs af Andra Kammaren och antogs
i den första, men föll i den gemensamma voteringen. Andra
Kammarens afslag tyckes hafva berott derpå, att många af dem,
som deltogo i diskussionen, ansågo frågan om den plats der den
påtänkta byggnaden borde förläggas, icke vara tillräckligt utredd,
och afslaget beledsagades med så godt som ett löfte derom, att
det begärda anslaget framdeles, när .enighet vunnits i denna del af
frågan, skulle blifva bifallet. Frågan fick derpå hvila vid 1885
års riksdag. Men vid 1886 års riksdag väcktes särskilda motioner
i ämnet i båda kamrarne. Då det föregående afslaget varit motiveradt
dermed att frågan ej vore tillräckligt utredd, så begärde
motionärerna nu, för att vinna någon utsigt dertill, men eu ej alltför
aflägsen, att museet för framtiden skulle erhålla nödiga medel
för uppförande af den så nödvändiga byggnaden, att ett anslag af
100,000 kronor måtte beviljas för att bilda grundplåten till byggnadsfond
för muséet. Äfven detta förslag afslogs, såsom vid begäran
om anslag af enskilda motionärer vanligt är, ehuru fortfarande
under fullt erkännande deraf, att ett vigtigt behof här föreiåge.
Och nu har vetenskapsakademien ånyo hos regeringen anhållit
om proposition till .Riksdagen om beviljande af ett anslag
af 100,000 kronor till byggnadsfond för muséet. Äfven denna gång
förgäfves.
För 8:de eller 9:de gången har således kongl. vetenskapsakamien
vändt sig till vår kultusminister med framställning i en vetenskaplig
fråga af yttersta vigt för naturforskningen inom vårt
land, och då akademien nu åter gjort det förgäfves, så kan orsakeh
dertill ej vara någon annan än den, att antingen den auktoritet,
som i detta fall utgjort målsmannen för vetenskapens kraf, ej
hos sitt eget lands regering åtnjuter det anseende, som plägar tillkomma
dylika auktoriteter inom verldens alla kulturländer, särskild!
i vår tid, de stora naturvetenskapliga upptäckternas tidehvarf,
ett anseende som eljest sedan snart nalftannat århundrade
tillbaka i så rikligt mått kommit henne såväl från eget land
som utlandet till del, eller oek att forskningens högste målsmän
inom administrationen hafva en mindre klar uppfattning af den
tid, i hvilken vi lefva, den tid, då hvarje år kan i sina annaler
uppteckna någon ny seger på forskningens fält, som i förr oanad
Lördagen den 24 Januari.
13 N:o 2.
utsträckning underlättar kampen för tillvaron och bereder helsa
och välstånd för millioner.
Vidare anförde:
Herr Man hell: Då remissen af Kong!. Maj:ts proposition
angående statsverkets tillstånd och behof utgör nästan det enda
tillfälle, som under riksdagen erbjudes att uttala sig om budgeten
i dess helhet, ber jag, att med afseende derå få göra några korta
erinringar.
Jag vågar till en början antaga, att den frihandelsväniiga
delen af denna kammare skall i de obemedlade klassernas intresse
göra till en af sina förnämsta uppgifter att nedsätta och slutligen
helt och hållet afskaffa lifsmedelstullarna, i den mån den dertill
eger krafter, och sådant kan ske utan allt för tvära rubbningar
i afseende å det finansiella och ekonomiska system, som under
de senaste åren hos oss gjort sig gällande. Vid sidan af detta
sträfvande går emellertid ett annat, hvilket, då det representeras
af Riksdagens mägtigaste parti, icke torde kunna undanskjutas, nemligen
afskrifning af grundskatter och indelningsverk.
Båda dessa sträfvänden äro emellertid af den natur, att de i
första hand, och innan man hunnit för statsverket uppsöka nya
inkomstkällor, kräfva nedsättning i statsutgifterna. Och det är
med afseende härå som jag nu i korthet vill granska den föreliggande
statsregleringen för år 1892.
Densamma bär, såsom herrarna funnit, nu uppnått en höjd af
96 millioner kr. Ännu under de tre senaste frihandelsåren ökades
budgeten blott med något öfver 2 millioner kr., eller från 82,350,000
kr. till 84,700,000 kr.; men under de sistförflutna tre åren har den
stigit med icke mindre än 10 ä 10 1/2 millioner kr. Riksstaten för
det löpande året uppgår till närmare 95,000,000, och nu föreslås
den till 96,000,000 kr. Skulle denna statsreglering utan ändring
godkännas, hade alltså under den korta tiden af 4 år budgeten
ökats med omkring 12 millioner kr., hvilket är en mycket betydlig
summa i förhållande till budgetens hela belopp.
Alla känna vi de orsaker, som gjort en sådan ökning möjlig;
den bär skett af de nya tullarna i allmänhet och lifsmedelstullarna
isynnerhet, hvilka till den redan förut på de obemedlade klasserna
hvimlande och ojemnt tryckande skattebördan lagt en ny tyngd.
Tullinkomsterna uppgingo ännu år 1888 ej till högre belopp än
30,700,000 kr.; men nu hafva de ökats till den grad, att de för år
1890 uppgått till icke mindre än 43 millioner. De hafva sålunda
stigit med 12 å 13 millioner eller ungefär samma belopp som det,
hvarmed statsutgifterna ökat3.
I förbigående må det tillåtas mig anmärka, att sistnämnda
summa ingalunda representerar hela det belopp, som företrädesvis
drabbat de obemedlade klasserna, utan att dertill äfven måste
läggas den vinst, som producenterna skulle göra på den nya tulllagstiftningen
och hvilken utgjort dess egentliga syftemål samt af
mången antages till lika stor med ökningen i statsinkomsterna.
Remiss af
statsverkspropositionen.
(Forts.)
S:o 2.
14
Lördagen den 24 Januari.
Remiss af Det första man observerar vid granskningen af föreliggande
statsverkspro- budgetförslag är att, trots de rikliga statsinkomsterna och de
P(FortaT växan(^e öfverskotten, det icke föreslagits någon enda skattelindring,
v '' vare sig i form af nedsättning i lifsmedelstullarna eller afskrifning
af grundskatter och indelningsverk. Vill man nu söka åstadkomma
någon sådan nedsättning, bör man undersöka om och på hvad
sätt minskning i statsutgifterna skulle kunna ske. Och enligt mitt
förmenande skall man då finna, att lyckligtvis åtskilliga af de nu
föreslagna utgifterna äro af den beskaffenhet, att de ganska väl
kunna uppskjutas, utan att derigenom något vigtigare samhällsbehof
åsidosattes eller några angelägna arbeten afbrytas, samt utan att
man behöfver taga sin tillflykt till någon slags strykning eller
någon visnepolitik.
För dessa nedsättningar erbjuder sig i främsta rummet de
extra anslagen, som jemväl vuxit med ganska stor snabbhet. Under
år 1890 uppgingo de blott till 7 V2 millioner; för innevarande
statsregleringsperiod äro de upptagna till 9 Va milloner och för
1892 föreslås de till öfver 11 millionor kronor. För min de!
anser jag, att man på dem ganska väl kunde knappa in ett
par millioner, om icke mera, utan att, såsom sagdt, några angelägna
behof derigenom åsidosättas. Utan att här vilja ingå i
några detaljer, tager jag mig dock friheten hänvisa på åtskilliga
militära utgifter, som, då vi af trontalet hört, att ingen fara hotar
freden och att våra förhållanden till främmande magter äro tillfredsställande,
möjligen skulle kunna fördelas på flera år eller
uppskjutas. Må hända man lättast skulle kunna göra dessa besparingar
dels på extra anslagen till artillerimateriel för såväl
landt- som sjöförsvaret, dels på utgifterna till krigsfartygsmateriel,
äfvensom uppskjuta några mindre vigtiga fästningsarbeten. Detta
öfverlemnar jag emellertid åt de ärade ledamöter af statsutskottet,,
som denna kammare utsett, att närmare granska, och är öfvertygad
om, att de i det hänseendet skola finna det rätta.
En af de egendomligare företeelser, som under senare tid visat
sig på det statsfinansiella området, synes mig vara den tendens,
som yppat sig att bygga stambanor med anslag, sedan man under
snart 30 års" tid konseqvent tillämpat principen att bygga dem
med lånta medel. Denna tendens gjorde sig visserligen gällande
redan under de sista frihandelsåren, men då i en måttlig grad, så
att, om jag icke misstager mig, årligen blott en half million afsattes
såsom anslag till stambanebyggandet, men den större delen
af de penningar, som dertill behöfdes, anskaffades genom lån.
Men under de tre sista åren har förhållandet varit annorlunda.
För år 1889 anslogos för ändamålet 2,000,000 kr., för år 1890
1,400,000 och för år 1891 icke mindre än 4,665,000 kr., och detta
oaktadt regeringen sjelf föreslagit, att blott 2,665,000 kr. skulle
utgå i anslag, men de öfriga 2 millionerna anskaffas genom lån.
Emellertid har regeringen i den föreliggande statsregleringen följt
Eiksdagens vink och ganska rigtigt föreslagit, att de stambanebyggnader,
som nästa år skulle utföras, måtte bestridas uteslutande
med ett anslag af 4,000,000 kr., utan något lån.
Lördagen den 24 Januari.
15
N:o 2.
Jag skulle kunna iörstå denna företeelse, om Sverige ådragit
sig en statsskuld, som öfver hufvud vore af någon större betydenhet,
om svårigheter yppat sig i afseende på amorteringen, om statskrediten
i följd deraf vore rubbad, eller om man verkligen trodde
sig följdrigtigt kunna anlita utvägen att bygga med blott anslag. Men
enligt min åsigt har ingen af dessa förutsättningar inträffat,
Sveriges till omkring 260,000,000 kr. uppgående statsskuld är i
förhållande till andra länders ganska måttlig, äfven om man inberäknar
hypotekslånen. Amorteringen fortgår sin gilla gång, med
sjunkande amorteringsprocent och med fördelaktiga konverteringar
af lånen; skulle man vilja påskynda densamma, så har man ju
den utvägen att, såsom redan skett, anslå en särskild summa till
amorteringsprocentens höjande.
I. följd deraf vågar jag påstå, att få länder hafva en så blomstrande
statskredit som Sverige, hvilket tillräckligt utvisas genom
vildren för de lån, vi på senare tiden upptagit. Hvad slutligen
beträffar den utvägen att bygga stambanor uteslutande med anslag,
så har man icke ringaste utsigt att kunna fullfölja densamma. Jag
vill endast påminna om den omständigheten, att redan föregående
Riksdag beslöt ett eventuel inköp af Luleå—Ofotenbanan med
icke mindre än 7 millioner kr.; vi veta derjemte, att om denna
bana skall fullbordas så att den blir trafikabel, ytterligare 4 millioner
erfordras; och skall den fortsättas ända till riksgränsen, hvithet
väl måste ske, om man af densamma skall hafva hela det
afsedda gagnet, så torde man kunna motse en utgift af 30 millioner
kronor. Dertill komma sedan åtskilliga andra jern vägsföretag, som
på sista tiden bebådats, med anspråk på statens mellankomst.
Det synes mig derför alldeles omöjligt att konseqvent fullfölja
den väg, på hvilken man nu synes vilja inslå. Och säkert är, att
skulle man vilja försöka att bygga jernvägar uteslutande med
anslag, så komme för statsinkomsterna att öppnas ett ginungagap,
som aldrig vore möjligt att fylla. Jag vågar derför antaga, att
de, som vilja någon af de skattereformer, jag nyss vidrört, skola
vara ense med mig derom, att man bör försöka att ändra signaler
i afseende på denna fråga och, om icke i första taget alldeles
bortskära de 4 millionerna, hvilket jag helst önskade, åtminstone
afslå en del deraf, samt anskaffa den öfriga delen genom lån samt
derefter helt och hållet återgå till lånevägen. I förbigående må det
tillåtas mig påpeka,. att sådant ingalunda kan vara ofördelaktigt
för de norrländska jernvägsintressena; ty det kan hända, att, om
man försöker att bygga endast med anslag, källan för anslagen
förr eller senare utsinar; och då blifva dessa intressen vida mindre
tillgodosedda, än om jernvägarna företrädesvis eller uteslutande
byggas med lån.
Finge man sålunda antaga, att möjligen ett par millioner skulle
kunna nedprutas på de extra anslagen, och 4 eller 3 eller åtminstone
2 millioner på anslagen till jern vägsbyggnader, så vore man
ett godt stycke på väg med att skaffa utväg till nedsättande af
vare sig lifsmedeltullarna eller grundskatterna. Och jag vågar tro,
Remiss af
statsverkspropositionen.
(Forts.)
N:o 2. 16
Remiss af
statsverkspropositionen.
(Forts.)
Lördagen den 24 Januari.
att skall något sådant vid denna statsreglering ske, så måste man
tillgripa en dylik utväg.
Innan jag lemnar detta ämne, ber jag få fästa uppmärksamheten
vid en del af statsverkspropositionen, som jag hittills icke
funnit beaktad, åtminstone icke inom pressen, men hvilken synes
mig af ganska stor betydelse. Der förekommer på ett ställe i
herr finansministerns utlåtande på sidd. 6 och 7 en antydan att
omständigheter kunna inträffa, som skulle kunna göra det möjligt
och rådligt att använda en del af statsöfverskottet för 1890, hvilket
eljest enligt gängse plägsed skulle förbehållas för 1893, redan under
1892. Jag vill taga fasta på dessa hans för mig mycket välkomna
ord, och i sammanhang dermed äfven på den antydan som förekommer
angående en minskning uti kassaförlagsfondens alltför mycket
slukande afsättning. Hvilka de omständigheter äro, som han antyder,
uttalar han icke, men jag skulle möjligen kunna gissa dem
och ifrågasätta, huruvida de icke hafva sammanhang med ytterligare
militärutgifter. Emellertid ber jag att för min del få tyda
dessa omständigheter på det sättet, att man kunde begagna eu del
af 1890 års öfverskott till bestridande af sådana utgifter under
1892, hvarigenom skattelindringar möjliggjordes.
Emellertid döljer jag icke för mig, att huru mycket man än
må kunna pruta på denna och nästkommande statsreglering, så
måste förr eller senare den stund inträffa, då nya inkomstkällor
måste anskaffas, för den händelse man önskar lifsmedelstullarnas
totala afskaffande — med ett belopp af 10 ä 12 millioner kronor
— och samtidigt ifrågasätta grundskatteafskrifning. Hvilka dessa
nya inkomstkällor skola vara, tror jag likvisst för närvarande
kunna anses utgöra en cura posterior, som väl kan uppskjutas
till en följande riksdag. Emellertid ber jag få antyda, hvad som
redan nu kan vara lämpligt att taga i öfvervägande, nemligen
huruvida icke tullen på utländska spirituösa och viner i nykterhetens
intresse kunde höjas för 1892, då franska handelstraktaten
den 1 februari tilländagått, och vidare om icke staten skulle kunna
förskaffa sig ökade tillgångar genom att förvärfva hela inkomsten
af bränvinsbeskattningen, utan att derför kommunerna, landstingen
och hushållningssällskapen behöfde blifva lidande, samt slutligen
om icke detta räcker, huruvida man ej''blir nödsakad att tillgripa
ökning af den enda rättvisa skatten, nemligen inkomstskatten eller
bevillningen.
Mycket vore ännu i afseende på statsregieringen att tillägga,
rnen jag har kanhända redan allt för länge upptagit tiden, hvarför
jag vill sluta med uttalande af en vördsam anhållan till denna
kammares medlemmar af både stats- och bevillningsutskotten, att
de behagade taga mina här uttalade åsigter i öfvervägande och
skänka dem det afseende de förtjena, de förra i riktning af statsutgifternas
nedsättande och de senare i rigtning af lifsmedelstullarnes
sänkande eller afskaffande.
Herr Gustafsson: Sistlidne måndag hörde vi på rikssalen,
att den statsreglering, som föreligger, är uppgjord under synner -
Lördagen den 24 Januari.
«
17 N;o 2.
ligen gynsamma förhållanden. För’ min del måste jag dock saga, liemiss aj
att jag har en annan mening. Det må vara möjligt, att nr deras statsverkspro
synpunkt, som uppgjort denna reglering, den ter sig såsom gynsam,
emedan så många stora öfverskott funnits tillgängliga. Men 1 S''
fullkomligt säkert är, att förhållandena varit ytterst ogynsamma
för dem, som betalat dessa öfverskott, helst om man tager i betraktande
att dessa öfverflödsmillioner tillkommit genom en orättfärdig
beskattning på dem, som minst tåla vid dem, nemligen de
små i samhället, och detta, till råga på allt, mot det svenska folkets
tydligt uttalade vilja. Jag skulle vilja karakterisera dessa öfverflödsmillioner
som så kallade samvetspenningar, som man ofta hör
talas om; sådana penningar, som man icke gerna vill använda,
utan sänder tillbaka till rätter egare. Jag skulle anse att det
vore rättast, om dessa öfverflödsmillioner sändes tillbaka till de
rätta egarne, d. v. s. till dem man beskattat mot deras vilja, och
detta i form af nedsättning eller afskrifning af lifsmedelstullarna.
De män, som biifvit valda enligt detta program, hoppas jag också
skola kunna ställa sig starka emot de frestelser, som möjligtvis
komma att framställas, att använda dessa medel till andra ändamål,
och om de vackla, hoppas jag, att inför dem dessa siffror
skola taga form af hungerbataljoner, som marschera fram ur landsbygdens
kojor och hyddor, ur de svenska kusternas fisklägen, från
bergslagernas grufvor, från Norrlands skogar och städernas fabriker,
och att från dessa bataljoner skall ljuda maningsropet: detta öfverflöd
har tillkommit genom att minska vårt bröd!
Herr talman, jag skall också framlägga några siffror — en del
hav den näst föregående talaren redan meddelat —• till bevis på
att jag icke kan finna denna statsreglering uppgjord under gyn- ’
samma förhållanden. När vi slå upp statsverkspropositionen, så
finna vi, att af 96 millioners inkomst utgöra tullmedlen 38 millioner
och bränvinsmedlen 1372 millioner, eller sammanlagdt öfver 50
millioner i indirekta och skatter, som utgå från dem, som minst
förmå bära dem, och endast 3,800,000 i bevillning af fast egendom
och inkomst, d. v. s. den skatt, som drabbar de förmögna.
År 1888 beräknades tullbevillningen till 29,000,000 kronor,
under det den nu, som sagdt, biifvit beräknad till 38,000,000. Den
bar således på den tiden stigit med 9,000,000 kronor. Men bevillningen
af fast egendom och inkomst har under samma tid blott
stigit med 200,000 kronor eller från 3,600,000 till 3,800,000 kronor.
Jag tror, att dessa siffror äro vältaliga för dem, som vilja förstå
denna vältalighet. Tullmedlen beräknades, såsom jag sade, liv
1888 till 29,000,000 kronor; de stego 1889 till 30,000,000, 1890 till
36,000,000 och hafva nu, 1891, beräknats till 38,000,000 kronor. 1
sjelfva verket hafva dessa tullmedel uppgått till högre belopp,
men så, som jag sagt, hafva de biifvit beräknade i statsregleringarna.
Om jag jeniför detta nu föreliggande Kongl. Maj:ts nådiga
— syndaregister hade jag så när sagt — denna Kongl. Maj:ts
nådiga proposition med föregående års propositioner, finner jag att
riksstaten för 1889 slutade på 82,000,000, för 1890 på 92,000,000
för 1891 94,000,000 och att den nu, för 1892 föreslås till 96,000,000
Andra Kammarens Prof. 1891. N:o 2. 2
N:o 2. 18
Remiss af
statsverkspropositionen.
(Forts.)
Lördagen den 24 Januari.
kronor. Första året således efter det nya systemets införande
ökades riksstatens slutsummor med 10,000,000 andra året med
12.000. 000 och tredje året med 14,000,000, enligt hvad som nu är
föreslaget. Hvart hafva då dessa medel tagit vägen, dessa medel
tagna från det fattiga folket hufvudsakligen genom lifsmedelstullarna?
Jag har försökt forska efter dem i de kongl. propositionerna
och på andra ställen. Jag har också fått reda på en del.
Utgifterna under fjerde hufvudtiteln, som 1889 uppgingo till20,000,000
kronor, stego 1890 till 21,300,000 och äro nu, 1891, uppe till öfver
23.000. 000 kronor. Följaktligen hafva vi der 3,000,000 af dessahungerpenningar.
Går jag till femte hufvudtiteln, voro 1889 utgifterna derunder
7,000,000 kronor, 1890 7,600,000 och äro 1891 beräknade till
nära 9,000,000 kronor. Der hafva vi således ytterligare 2,000,000.
På sjunde hufvudtiteln voro utgifterna 1889 14,836,000 kronor, de
hafva stigit 1890 till 16,000,000 och 1891 till öfver 17,000,000 kronor.
Der äro således öfver 2,000,000 kronor placerade. På åttonde
hufvudtiteln hafva utgifterna, som 1889 voro 12,049,000 kronor,
stigit 1890 till 13,000,000 och 1891 till 13,900,000 kronor. Der
hafva vi således ytterligare nära 2,000,000 kronor. Går jag vidare
till jern vägarna voro utgifterna för dem i riksstaten för 1890 beräknad
till 2,000,000 kronor för 1891 till 3,300,000 kronor och äro
för 1892 föreslagna till 5,200,000 kronor. Slutligen har man för
att betacka eu brist i 1887 års statereglering anslagit 472 millioner
kronor. Resten har gått till den blifvande lyxen på Helgeandsholmen,
amorteringar och till förstärkning af statsverkets kassaförlagsfond.
Men det var en sak, som jag nästan sökte förgäfves.
Jag kom ihåg de stora löften, som 1888 gåfvos, att dessa öiverskottsmedel
skulle användas hufvudsakligen till deras gagn, från kvilka
de togos. Huru hafva dessa löften blifvit uppfylda? För min
del har jag icke funnit annat än att i riksstaten för 1891 blifvit
uppfördt ett belopp af 100,000 kronor till åtgärder för arbetares
olycksfallsförsäkring och till sjukkassor, en summa som äfven i
denna statsreglering blifvit upptagen. Detta är de stora löftenas
lilla resultat. Det är som när berget födde en råtta.
Det är en ful tafla allt detta, men jag har icke målat den
sjelf. Det är det nya systemets män, som dragit försorg om målningen.
Der ser man den krassa egennyttans mörka bild aftecfenad
mot en bakgrund af hunger, beskattningens skrikande färger.
Denna tafla har redan fått sin vederbörliga kritik genom valen
till denna kammare, och jag hoppas att de män, som blifvit valde
på programmet af denna kritik, äfven skola fullfölja och fullborda
densamma.
Jag skall slutligen be att få uttala den förhoppningen, att de
män af denna kammare, som blifvit insatta i statsutskottet, måtte
ega mod att säga nej till anslag, som skola bestridas af samvetspenningarna,
på det de må kunna reserveras till en blifvande
skattelindring och således gifvas tillbaka till rätter egare.
Jag anhåller att detta mitt yttrande må få åtfölja den kongl.
propositionen till statsutskottet.
Lördagen den 24 Januari. 19
Chefen för kongl. finansdepartementet, herr statsrådet friherre
von Essen: Gent emot de anmärkningar, som blifvit gjorda rörande
den nu föreliggande statsregleringspropositionen, skall jag
be att få anföra några siffror och yttra några ord till svar.
Att börja med fäste sig en talare vid de synnerligen stora
belopp, som såväl i den af Kongl. Maj:t nu framlagda statsregleringspropositionen
som vid föregående statsregleringar blifvit uppförda
för jernbanebyggnader. Det vore enligt hans åsigt orätt att
använda inflytande skattemedel för sådana ändamål; man borde i
stället fortsätta att låna. Ja, derom hafva åsigterna inom riksdagen
varit delade under de senare åren, men jag tror, att majoritet811
timligen enigt uttalat den mening, att, då tillgångar förefinnas
i statskassan, det vore skäl att använda företrädesvis dessa
medel till stambanebyggnaderna i stället för att låna. Talaren
tyckte dock, som sagdt, att det vore bättre att låna penningar för
att bygga stambanorna samt, då öfverflöd i statskassan funnes,
öka amortissementsfonden. Men är icke detta detsamma? I det
ena fallet skuldsätter man sig icke; i det andra fallet afbetalar
man en skuld. I debet och kredit blir resultatet lika. Att på
sådana banor, som ej kunna beräknas lemna så stor afbastning
eller betala rantorna på upplånta medel så bra som de öfriga,
icke nedlägga lånta kapital synes mig hafva goda skäl för sig.
Då dessutom stambanebyggandet sker för en sådan landsdel som,
om någon, kan anses lida af den tullbeskattning, som förefinnes —
jag menar Norrland — torde det ju vara lämpligt att åt denna
landsort förskaffa dessa banor så fort som möjligt, oberoende af
utländska lån.
Då en jemförelse blifvit gjord mellan nu föreliggande och föregående
budgeter, ber jag få nämna att i de senare årens budgeter
höjningen till en stor del skett för att utvidga den rörelse, som
bekostas af dessa anslag. Om vi sålunda jemföra budgeten för
1889 med den, som nu föreligger för 1892, finna vi, att under den
den tiden utgifterna för postverket ökats med 845,000 kronor, men
inkomsterna hafva också ökats med 1,200,000 kronor. Sammalunda
är förhållandet med skogsväsendet, der utgifterna i denna budget
äro föreslagna att utgå med 208,000 kronor mer än i budgeten
för 1889, men ökningen i inkomsterna är beräknad till 900,000
kronor, hvilket belopp i verkligheten utan tvifvel kommer att stiga.
Den mest betydande ökningen i utgifterna vid jemförelse mellan
de begge statsregleringarna kommer dock på jernvägsbyggnaderna
med 2,000,000 kronor till byggnader och 700,000 kronor till materiel
mera än år 1889, hvilka belopp i denna riksstat beräknats
utgå af statsmedel.
Sedan kommer en annan väsentlig ökning i den nu föreslagna
budgeten vid jemförelse med budgeten för 1889, nemligen den på
fjerde och femte hufvudtitlarna, såsom ganska rigtigt blifvit anmärkt.
Denna ökning utgår, på fjerde hufvudtiteln till icke mindre
än 2,383,600 kronor. Men jag tror de flesta af kammarens ledamöter
icke skola kunna vederlägga de skäl, chefen för landtförsvarsdepartementet
anfört för de hufvudsakliga poster, som der finnas
Njo 2.
Remiss af
statsverkspropositionen.
(Forts.)
N:o 2.
Remiss af
statsverkspropositionen.
(Forts.)
20 Lördagen den 24 Januari.
upptagna. De kunna nog bestridas faktiskt genom voteringssedlarna,
men icke med skäl, som gälla för en svensk man. Jag skall icke
tillåta mig att, då chefen för landtförsvarsdepartementet sjelf är
närvarande, härvid ingå i några detaljer. Då emellertid så val
denna budget, som den af förra Riksdagen antagna, nemligen för
1891, blifvit berörd från flere synpunkter, skall jag tillåta mig göra
några jemförelse!'' mellan denna sistnämnda budget och den, som
antogs för 10 år sedan. En sådan jemförelse gjordes äfven nyss
af en talare, om icke just med budgeten för 10 år tillbaka, så
dock med flere föregående års budgeter, och han sade att den
oerhörda stegring i inkomsterna, som vunnits genom tullarna, medfört
en ofantlig stegring i statsutgifterna. Det är sant. Statsutgifterna
hafva från 1881 till 1891 böjts med icke mindre än
22^323,000 kronor. Jag skall be att få ett ögonblick upptaga kammarens
tid med att redogöra för de hufvudsakliga poster, hvari
denna ökning ligger, och jag tror dessa vara af den beskaffenhet
att flertalet af kammarens ledamöter skola erkänna, att de blifvit
nedlagda för sådana ändamål, som otvifvelaktigt måste anses hafva
gagnat vårt land i väsentlig mån. Emellertid säger man nu, att
utgifterna på fjerde hufvudtiteln ökats med eu svindlande fart.
Hvad nu denna ökning beträffar, utgör den på 10 år, från 1881
till 1891 3,927,200 kronor. Men i denna ökning ingår ett belopp
af 1,330,000 kronor till lindring i rustnings- och roteringsbesväret.
Detta är en skattelindring. Vidare ingår deri en förhöjning af
icke mindre än 819,500 kronor i förslagsanslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar, en förhöjning som kräfves af Riksdagens
beslut om ett ökadt antal öfningsdagar för beväringen. Härtill
kommer anslaget till anskaffande af underhåll af beklädnads-,
bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar vid
det berustade kavalleriet, utgörande 205,000 kronor. Äfven detta
är en skattelindring likasom ett anslag å 51,000 kronor till indelta
arméns beklädnad. Dessa belopp utgöra således tillsammans en
skattelindring på 2,405,500 kronor. Hvad som blifvit. för verkliga
militära ändamål nedlagdt äro de vigtiga anslagen till Vaxholms
artillericorps, 103,137 kronor, och till trängen enligt Riksdagens
beslut 182,940 kronor. Dessutom hafva anvisats 550,000 kronor
till artillerimateriei samt 400,000 kronor till förändring af arméns
gevär. Alla dessa poster äro af stor vigt och deras beviljande
kan icke med fog klandras. _
Om jag nu öfvergår till femte hufvudtiteln — jag vågar ej
upptaga kammarens tid med att genomgå alla posterna — ingå äfven
uti ökningen der, såsom hvar man kan se, högst angelägna poster.
Denna ökning uppgår till 2,243,000 kronor under^dessa 10 år och
bland der förekommande poster ber jag endast få påpeka ökning
af anslagen till fartygsbyggnad och materiel 1,213,860 kronor samt
till flottans öfning 120,000 kronor, för öfrigt uppsättning af värfvade
sjömanscorpser 200,000 kronor, lindring i rustning och rotering
in. fl. oundvikliga anslag.
På sjette hufvudtiteln har det för utförandet af nya byggnader
och anläggningar vid statens järnvägstrafik varit en ökning af
21 N:o 2.
Lördagen den 2i Januari.
800.000 kronor. Men då förut för detta ändamål medel lånades,
så har man nu kunnat bestrida dylika utgifter med egna tillgångar.
Anslaget till väganläggningar har också blifvit höjdt med
400.000 kronor. J
Inom sjunde hufvudtiteln förekommer, som nyss nämndes, höjning
hufvudsakligen beträffande postverket, hvars stat blifvit ökad
med 2,322,000 kronor men motsvarande ökning har också skett i
inkomsterna, . uppgående till 2,480,000 kronor. Städernas tolag har
haft en ökning af 500,000 kronor, men är å andra sidan betäckt
genom inkomst åt tullmedlen, och måste följaktligen ur räkningen
utgå. En - höjning för skogsväsendet har på de 10 åren egt rum
med 266,000 kronor. Men skogarne hafva också lemnat eu förhöjd
afkastning nu mot då med ett belopp af 1.500,000 kronor. Detta
anslag torde således kunna försvara sig. Ty när utveckling sker
af rörelsen, så kräfvas också ökade utgifter.
På åttonde hufvudtiteln utgör ökningen på dessa 10 åren
3,117,600 kronor. Höjningen af denna hufvudtitel faller hufvudsakligen
på anslagen till folkundervisningen, med 1,350,700 kronor,
samt på hospitals underhåll med 150,000 kronor. Detta sistnämnda
anslag har ändå varit alldeles otillräckligt, och det måste höjas
med 300,000 kronor, för så vida icke anslaget, som är af förslagsanslags
natur, skall alltför mycket öfverskridas. Vidare förekommer
en ökning på anslaget åt de allmänna läroverken af 233,000
kronor och dessutom har beviljats löneförbättring till lärarne med
345,725 kronor — åtskilliga andra poster onämnda.
A nionde hufvudtiteln, der hela ökningen på de 10 åren utgör
1,109,300 kronor, förekomma ett par poster som sammanlagda
uppgå till 1,131,000 kronor. Men dessa ökningar beröra förslagsanslag,
nemligen dels under pensionsstaten, anslaget till arméns
pensionskassa, som ökats med 525,000 kronor och dels allmänna
indragningsstaten, som ökats med 606,524 kronor. Det rör således
sådana anslag, som oundvikligen måste utgå efter bestämda grunder.
Utom kufvudtitlarne upptages i riksstaten för 1891, som nyss
berördes,^ 4,665,000 kronor af statsmedel mer än 1881 till byggande
af stambanor. Men detta är icke någon ökning i utgifter,
ty till det ändamålet lånade man förut. Vidare finnes eu ökning
till anskaffande af ny rörlig materiel-vid statens redan trafikerade
jernvägar med 1,300,000 kronor, så att summan af hvad som för
jernvägarne utgår utaf statsmedel i nuvarande riksstat uppgår till
5.965.000 kronor.
Dessutom upptages i denna riksstat, utöfver hvad förut i riksstaten
fans uppfördt, ett belopp af 250,000 kronor till byggnadsfond
för riksdags- och riksbankshus; 170,000 kronor till inlösen af
skattefrälseräntor; 100,000 kronor till underlättande af åtgärder
för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande samt
691.000 kronor till. förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.
Alla dessa ökningar uppgå sammaulagdt till mer än 22,000,000
kronor, och det är för användandet af dessa medel som jag här i
korthet .lemnat en redogörelse. Samtliga dessa ökningar hafva
blifvit gjorda på grund af beslut, som Riksdagen sjelf fattat, och
Remiss aj
statsverkspro
positionen.
(Forts:)
N:o 2, 22
Lördagen den 24 Januari.
Remiss af
statsverkspropositionen.
(Forts.)
jag föreställer mig, att om man skulle gå igenom hvarje post ock,
om Riksdagen hade i sin magt att förändra samt afslå den ena eller
den andra posten, som nu utgår ur riksstaten för år 1891, så
skulle svårligen några väsentliga ändringar kunna göras, utan att
man hindrade och skadade landets utveckling.
Herr Gfustafsson: Jag skall be att få göra en liten rättelse,
som jag tror vara nödvändig efter det sista anförandet. Herr
finansministern talade om de sista tio åren och byggde derpå sin
jemförelse. Jag tror icke, att det är lämpligt att medtaga de sju
första åren och lägga någon skuld på dem. Den hufvadsakliga
eller hela ökningen är enligt min mening att tillägga de senaste
tre åren eller under det nya systemets tid. Det hade således i
stället för de sista tio åren bort heta: de tre sista åren. Det var
den rättelsen jag ville göra.
Jag vill äfven säga några ord om jernvägsanslagen. _Det är
med ganska stor förvåning jag sett i statsbudgeten, att det icke
är under fjerde och femte hufvudtitlarna, som de stora extra anslagen
förekomma i år. Jag tror dock icke, att viljan har fattats,
utan att det varit något annat som gjort, att man nu ej velat
komma fram med dem der. Jag förmodar, att man tänkt sig, att
den majoritet, som nu finnes, ej skulle vara hågad för sådana anslag,
och derför har man kastat de stora summorna på jern vägarna.
Ty man har val tänkt sig, att man på så sätt skulle kunna
få med sig några mindre ömtåliga samveten, från den rätta vägen
öfver till intressepolitikens irrgångar.
Herr Thermaenius: Jag skulle äfven be att få göra en liten
anmärkning. Det är icke fråga om någon öfverflödig statsutgift,
utan tvärt om om en för långt drifven sparsamhet. Kongl. jernvägsstyrelsen
har begärt ett par smärre anslag för utvidgande af
restaurationslokalerna vid Grnesta och Hallsbergs stationer. Dessa
båda poster har styrelsen begärt icke endast i år, utan äfven under
föregående statsreglering. Men regeringen ansåg, då som nu, att
med ifrågavarande byggnader borde tills vidare anstå. Då jag
har haft särskildt tillfälle att taga närmare kännedom om den ena
lokalen, har jag kommit till den åsigten, att denna sparsamhet
icke är på sin rätta plats. Såsom tvifvelsutan många af de kammarens
ledamöter, hvilka varit i tillfälle att resa vestra stambanan
ned, kunnat iakttaga, är andra klassens restauration!okal utomordentligt
trång. Vore det bara fråga om tillfälle att på stående
fot taga en s. k. smörgåssexa, ginge det väl ändå an. Men då
det blir fråga om att äta en ordentlig middag, då man behöfver
stöd för att placera sin tallrik, tror jag, att ingen enda, som passerat
denna väg, kan neka till, att hvad styrelsen föreslagit, är i
hög grad behöflig!. Hvad tredje klassens restaurationslokal angår,
har jag icke varit i tillfälle att sjelf taga närmare reda på förhållandena,
men jag vet, att jernvägspersonalen vid stationen är
ganska talrik; och då dertill kommer, att stationen ej sällan
passeras af båtsmän och volontärer in. fl. statens tjensteman,
Lördagen den 24 Januari.
23 J*:o 2.
hvilka intaga sina måltider i nämnda matsal, så är tydligt att Remiss af
äfven denna lokal är alldeles för liten. Det kade derför varit ®tatsverksproömkligt,
att jernvägsstyrelsen fått sin vilja fram i denna sak, ^(PoitsT
helst det endast varit fråga om ett så jemförelsevis ringa belopp som
52,000 kr. Jag ber, att denna min anmärkning måtte få åtfölja
den kongl. propositionen.
Härmed var öfverläggningen slutad, ock blef den kongl. propositionen,
jemte de i anledning af densamma nu afgifna yttranden,
hänvisad till statsutskottet.
§ 5.
Föredrogs och lades till handlingarna den till kammaren inkomna
berättelse om hvad i rikets styrelse sedan sista riksdags
sammanträde sig tilldragit.
§ 6.
Härefter föredrogos, hvar efter arman, de på kammarens bord Ang. remiss
hvilande motioner, dervid i ordningen först förekom herr E. Beck-af en motion,
mans motion n:o 1, med förslag till lag om val till Riksdagens
Andra Kammare.
Herr talmannen lät uppläsa det i motionen framstälda yrkande
tillika med det deri framlagda lagförslag, och begärdes ordet derefter
af
Herr Sven Nilsson, som yttrade: Jag har icke kunnat följa
uppläsningen af förslaget, derför att kammaren icke under tiden
var tillräckligt tyst. Men så vidt jag kunnat uppfatta meningen,
så är det den, att motionären önskar motionen remitterad till lagutskottet,
eftersom han föreställer sig att den vallag, som han
föreslår, skulle vara af civillags natur och stå vid sidan af grundlagen.
Men så vidt jag kan förstå, går motionärens förslag egentligen
ut på att ändra eller göra tillägg till gällande grundlag,
och derför kan jag icke finna annat än att motionen bör öfverlemnas
till konstitutionsutskottet, som vid behandlingen har att
tillse hvad som kan föranleda ändringar i riksdagsordningen eller
om något i förslaget bättre lämpar sig för ändring af kommunallagen.
Jag kan icke finna lämpligt att lagutskottet skall behandla
en motion, som rör förändring i grundlagen. Det är möjligt att
jag misstagit mig, derför att jag icke kunnat följa med uppläsningen
i dess helhet, men så, som jag uppfattat saken, blir mitt
yrkande att motionen remitteras till konstitutionsutskottet.
Härefter anförde:
Herr Beckman: Då jag anser det vara af ganska stor principiel
vigt, att en motionär icke utan tvingande orsak ser sig
hindrad från att få en motion, som han önskar remitterad till
N:o 2*
24
Ang. remiss
af en motion.
(Ports.)
Lördagen den 24 Januari.
något särskilt uppgifvet utskott, dit hänvisad, så ber jag att få
framföra de skäl, som legat till grund för min önskan att motionen
måtte blifva till lagutskottet remitterad.
Vid 1887 års riksdag tillät jag mig väcka förslag om en skrifvelse
till Kong!. Maj:t med begäran att EongL Maj:t ville utarbeta
och till Riksdagens pröfning framlägga förslag till en vallag. Denna
min motion hänvisades till tillfälligt utskott. Men då min uppfattning
är, att en lag sådan som denna bör vara af civillags
natur, anser jag att den förberedande behandlingen af detta ärende
rätteligen bör verkställas af lagutskottet. Enligt denna min uppfattning
fann jag mig, såsom jag nämnt i motionen, nödgad att
nu utarbeta ett fullständigt förslag till vallag. Jag har genom
detta förslag icke åsyftat någon som helst ändring i grundlag.
Och jag har således icke heller, så vidt jag kan finna, der sammanfört
mål af olika beskaffenhet. Ty jag har endast åsyftat
sådana bestämmelser, som visserligen för valmännen och valförrättarne
äro af synnerlig vigt, men som dock icke äro af den betydelse,
att de kunna försvara sin plats i grundlagen. Dessa bestämmelser
har jag ansett böra sammanföras i en särskild vallag.
Denna vallag måste på många punkter tangera grundlagen, det
kan icke förnekas. Detta ligger i sakens natur, det kan icke undvikas.
Om mitt förslag gälde ändringar i grundlag, vore det ju
alldeles ostridigt, hvart det skulle remitteras, nemligen till konstitutionsutskottet.
Men bär har, jag upprepar det, syftet icke varit
att ändra grundlagen, utan här har eu motionär velat underställa
lagutskottets pröfning ett lagförslag, som efter hans mening är af
civillags natur. Skulle det i detta förslag insmugit sig något som
icke är af civillags natur, så är det utskottet, som sedan förslaget
dit remitterats, eger att i enlighet med föreskriften i 53 § regeringsformen
»utarbeta» detsamma. Utskottet må ju då taga bort,
hvad som bör bort genom att helt enkelt draga ett streck deröfver.
Men utskottet bär utarbeta förslaget, om det gillar syftet;
och till utarbetandet hör äfven att borttaga och utsofra sådant,
som icke anses stå väl tillsammans med den legislativa naturen
hos det hela.
Då emellertid nu förslag blifvit väckt att remittera motionen
till konstitutionsutskottet, vill jag icke deremot opponera mig, om
det befinnes vara öfverensstämmande med kammarens mening.
Det är tydligt, att en sådan lag som denna måste komma i nära
beröring med åtskilligt som tillhör konstitutionsutskottets behandling,
och som är af verkligt grundlagsenlig natur. Och en vallag,
bör ju alltid närmast erhålla kara.kteren af en konstitutionel
stadga. Jag skall derför, som sagdt, på intet vis motsätta mig
motionens remiss till konstitutionsutskottet, i fall den grundlagsenligt
kan dit remitteras, utan skall jag för detta fall besatt få
taga tillbaka det i motionen framstälda yrkandet om remiss till
lagutskottet.
Herr Hedin: Om man skulle så vilja, finnes naturligtvis icke
något teoretiskt hinder emot att i sjelfva grundlagen inrymma
Lördagen den 24 Januari.
25
N:o 2.
alla de af herr Beckman föreslagna vallagsbestämmelserna eller andra
dermed likartade, men utan tvifvel vore det aftvå skäl synnerligen
olämpligt. Bet ena, att man derigenom skulle i vår kortfattade
riksdagsordning införa en del detaljer af en i förhållande
till dess öfriga innehåll synnerligen otymplig beskaffenhet. Bet
andra skälet är att, om erfarenheten snart komme att visa, att en
eller annan af de nya detaljbestämmelserna, måhända af underordnad
beskaffenhet, behöfde ändras, man då borde kunna slippa
ifrån att anlita den vidlyftiga omgång, som är förenad med en
grundlagsförändring. Så till vida har eu särskild vallag skäl för
sig. Nu tror jag för min del, att grundlagen icke lägger något
hinder i vägen för att remittera herr Beckmans motion till lagutskottet,
men jag håller före, att det skulle vara otjenligt, emedan
det kunde inträffa koliission mellan de på olika håll utarbetade
bestämmelserna, å ena sidan dem som lagutskottet skulle vilja
föreslå i en vallag, å andra sidan de förändrade grundlagsstadganden,
som vallagen förutsätter, men med hvilka lagutskottet icke
egen taga befattning och rörande hvilka det är urståndsätta att
annorlunda, än måhända i en motivering, antyda hvad det under
arbetet på en vallag kunde hafva funnit behöfligt. Jag tror derför.
att rätta utvägen vore att frågan remitteras till konstitutionsutskottet,
och att konstitutionsutskottet föreslår en skrifvelse till
Kongl. Maj:t med begäran att Kong], Maj:t ville framlägga på
samma gång förslag till ändringar i grundlagen och till de bestämmelser,
som derutöfver må erfordras och som lämpligast inrymmas
i en särskild vallag. För mig är det sålunda klart att
rätta vägen är att remittera frågan till konstitutionsutskottet.
Då Jag under föregående dagar enskildt nämnt, att detta vore
min åsigt, har jag mötts af den förundrade frågan: kan konstitutionsutskottet
handlägga några andra lagstiftningsfrågor än grundlagsändringar?
Ja, utan tvifvel kan konstitutionsutskottet det;
om, såsom jag förmodar, det torde verka mera bevisande att andraga
prejudikat från en tid, då utan tvifvel fullt ut så säkra
grundlagstolkare sutte i riksdagen som nu, skall jag anföra några
sådana,_ soni synas mig afgörande. Jag vill icke fästa någon" så
synnerlig vigt vid den omständigheten, att det är konstitutionsutskottet,
som utarbetat den i regeringsformens 106 § föreskrifna
lag om ansvar för Konungens rådgifvare, hvilken är en verklig
kriminallag, ty man skulle kanske göra den invändningen att detta
skedde vid det nya statsskickets grundläggning, då dess former
icke hunnit stadga sig, hvaremot dock må erinras, att den nu
gällande ansvarighetslagen utarbetades först sedan, regeringsformen
trädt i kraft. Ej heller skall jag mer än i förbigående erinra om,
att instruktionen för justitieombudsmannen tillkom på alldeles
samma sätt, och att, när vid 1828—30 årens riksdag meningsskiljaktighet
uppstod, huruvida ändringar i justitieombudsmannens
instruktion borde handläggas af lagutskottet eller konstitutionsutskottet,
den senare meningen bl ef gällande, intill dess mom. 2
och § 33 af riksdagsordningen blifvit ändrad i konstitutionsutskottets
Andra Kammarens Prat. 1891. N:o 2. 3
Ang. remiss
af en motion.
(Forts.)
N:o 2. 26
Ang. remiss
af en motion.
(Forts.)
Lördagen den 24 Januari.
dittillsgifvande befattning med granskningen af justitieombudsmanembetsförvaltning
öfverflyttats till lagutskottet.
Det torde ej vara glömdt, att många, hvilkas mening nog förtjena!''
att beaktas, under det nuvarande riksdagsskicket hållit före,
att kommunallagstiftningsfrågornas handläggning rättast bort öfverlemnas,
ej till lagutskottet, utan till konstitutionsutskottet.
Såsom alldeles analoga med den nu förevarande frågan skall
jag påpeka två exempel från 1858—54-årens riksdag. Sedan Riksdagen
antagit till hyllande att afgöras vid nästa riksdag ett tilllägg
till 28 § regeringsformen, om rättighet för Kongl. Maj:t att
i den ordning och på de vilkor, som skulle komma att bestämmas
genom särskild af Kongl. Maj:t och Riksdagen stiftad lag, upptaga
utländsk man till svensk medborgare, väcktes på riddarhuset
af grefve Gustaf Lagerbjelke motion om en skrifvelse till Kongl.
Maj:t med anhållan att förslag till en sådan lag, eller om ordningen
och vilkoren för utöfvandet af Kongl. Maj:ts rätt att upptaga
utländsk man till svensk medborgare, måtte vid början af
nästa riksdag framläggas. Denna motion remitterades till konstitutionsutskottet,
som i sitt memorial n:o 55 tillstyrkte en skrifvelse,
hvilken också blef af Riksdagen antagen och ledde till framläggande
från Kongl. Maj:ts sida af det förslag, som återfinnes i
vår nu gällande naturalisationslag. Vid samma riksdag, 1853—54,
hade till hvilande antagits ett förslag om att tillägga ett nytt
moment till 17 § i regeringsformen innefattande stadgande om en
s. k. regeringsrätt, åt hvilken med vissa undantag skulle uppdragas
utöfningen af Kongl. Maj:ts administrativa domsrätt. Sedan
förslaget af Riksdagen antagits till hvilande att afgöras i behörig
ordning vid nästpåföljande riksdag, väcktes på riddarhuset af
grefve Gustaf Lagerbjelke motion, att Riksdagen måtte till Kongl.
Maj:t ingå med anhållan att Kongl. Maj:t ville vid början af påföljande
riksdag framlägga förslag till stadga om utöfningen af
domsrätten i de administrativa besvärsmål^!. Motionen hänvisades,
i likhet med den jag nyss nämnde, till konstitutionsutskottet,
som till rikets ständer afgaf förslag till skrifvelse, som ock vid
påföljande riksdags början framlade förslag till stadga angående
regeringsrätten. Detta ledde ej till något resultat, enär det hyllande
förslaget om ett tillägg till § 17 regeringsformen vid 1856
—58 års riksdag blef förkastadt.
Dessa exempel äro, såsom jag nyss tillät mig att säga, alldeles
analoga med den fråga, som genom herr Beckmans motion
blifvit bragt å bane. Herr Beckman har påpekat, att de vallagsbestämmelser,
som finnas i grundlagen, icke äro tillräckliga utan
att flere sådana behöfvas, men att — och härutinnan är jag med
honom ense — det icke kan vara lämpligt att belamra grundlagen
med hela den följd af detaljbestämmelser, som tilläfventyrs kunna
befinnas erforderliga, derest man vill förebygga de olägenheter, som
de nu gällande förskrifternas ofullständighet förorsakat. Det synes
mig alldeles naturligt, att om en vallag särskild finnes vara behöflig,
den bringas till stånd i samma ordning, som när det var fråga
om stadga för regeringsrätten eller lag om ordningen och vilkoren
Lördagen deri 24 Januari.
27 S:o 2.
för Kong!. Maj:ts utöfning af rätten att till svenske medborgare Ånu remiss
upptaga utländske män. Här hafva vi tvenne prejudikat — för en motion.
att icke upptaga kammarens tid skall jag förbigå några andra ^ orts''-)
hithörande omständigheter — hvilka synas mig alldeles afgörande.
På grund af dessa skäl skall jag anhålla om proposition på det
yrkandet, att kammaren ville till konstitutionsutskottet hänvisa
herr Beckmans nu föredragna motion.
Herr vice talmannen Danielson: Efter den uppläsning af
motionärens lagförslag, som nu egt rum och, så vidt jag deraf kunnat
finna, innehåller detsamma detaljbestämmelser rörande det närmare
ordnandet af förhållandet vid riksdagsmannaval, och, som
vi veta, vår lagstiftning för närvarande innefattar endast i grundlagarna
några bestämmelser om riksdagsmannaval, så tycker jag,
att denna motion hör till konstitutionsutskottet; och om skäl förefinnes,
att en sådan vallag bör komma till stånd, så bör en pröfning
från det hållet af motionen ega rum. Jag instämmer derför
med dem, som yrkat, att denna motion bör remitteras till konstitutionsutskottet,
och tror, att detta är rätta vägen, om man vill
komma till målet.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad och efter af
herr talmannen i sådant afseende gifven proposition, hänvisades
den ifrågavarande motionen till behandling af konstitutionsutskottet.
Af öfriga bordlagda motioner hänvisades
herr E. Beckmans motion, n:o 2, till konstitutionsutskottet;
herr E. J. Ekmans motion, n:o 3, till lagutskottet;
herr L. F. Odells motion, n:o 4, till tillfälligt utskott;
herr Ollas A. Ericssons motion, n:o 5, till tillfälligt utskott;
herr P. A. H. Stjernspetz’ motion, n:o 6, till bevillningsutskottet
;
herr P. Waldenströms motion, n:o 7, till konstitutionsutskottet;
herr J. Jonsons i Fröstorp ro. flis motion, n:o 8, till bankoutskottet;
herr
A. F. Broströms motion, n:o 9, till bevillningsutskottet;
herr J. Bromées motion, n:o 10, till bevillningsutskottet;
herr G. Erikssons i Mörviken motion, n:o 11, till lagutskottet;
herr E. Hammarlunds motion, n:o 12, till lagutskottet;
herr Folke Anderssons motion, n:o 13, till lagutskottet; samt
herr J. A. Sjös motion, n:o 14, till statsutskottet.
§ 7.
_ Hänvisades till bankoutskottet Riksdagens år 1890 församlade
revisorers berättelse angående riksbanken.
N:o 2.
28
Lördagen den 24 Januari.
§ 8.
Till statsutskottet hänvisades Riksdagens år 1890 församlade
revisorers berättelse om granskningen af riksgäldskontorets tillstånd
och förvaltning.
§ 9.
Efter föredragning vidare af justitieombudsmannens till innevarande
riksdag afgifna embetsberättelse hänvisades densamma
till lagutskottet.
§ 10.
Följande nya motioner anmäldes, nemligen af:
herr O. Erickson i Bjersby, n:o 15, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om framläggande af förslag till lag angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet;
herr O. B. Olsson i Maglehult, n:o 16, om ändring i gällande
bestämmelser i fråga om rösträtt vid kommunal- och kyrkostämmor;
herr
J. Eliasson m. fl., n:o 17, om nedsättning i grundskatterna
samt lindring af rustnings- och roteringsbesvären;
herr L. P. Mallmin m. fl., n:o 18, om beviljande af ett förslagsanslag
å 20,000 kronor till förekommande af smittosamma
sjukdomars spridande bland indelta kavalleriets hästar m. m.
herr O. Melin m. fl., n:o 19, om beviljande af statsanslag
för anläggning af jernväg från Borås till Göteborg.
herr C. J. Btadli, n:o 20, om ändrad lagstiftning angående
försäljning af maltdrycker å landsbygden; och
n:o 21, om ändrad lydelse af § 7 mom. 1 i förordningen angående
försäljning af bränvin m. m. den 29 maj 1885.
herr J. A. Sjö, n:o 22, om trettio procent nedsättning i grundskatterna
och motsvarande lindring i rustnings- och roteringsbesvären;
och
n:o 23, om anvisande af statsanslag till låneunderstöd för byggande
af jernväg från Elmhult till Emmaboda;
herr J. A. Aulin, n:o 24, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
anhållan om framläggande af förslag till lag om skydd för industriella
mönster och modeller;
herr Johnsson i Thorsberg, n:o 25, om ändring i bestämmelserna
angående maltdryckers tillhandahållande vid stationer å statens
jernvägar;
herr R. Gustafsson, n:o 26, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om framläggande af förslag om införande af progressiv
arfskatt;
Lördagen den 24 Januari.
29 N;o 2,
herr 0. A. Brodin, n:o 27, om upphäfvande af tullen å fartyg;
och
n:o 28, om upphäfvande af tullen å materialier för byggande
och reparation af fartyg;
herr Lasse Jönsson m. fl., n:o 29, om 20 procent nedsättning
i. grundskatterna och motsvarande lindring i rustnings- och rote
ringsbesvären;
herr S. J. Kardell m. fl., n:o 30, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om anordnande äfven vintertiden af nattåg på norra
stambanan.
Samtliga dessa motioner blefvo hvarefter annan bordlagda.
§ 11.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr L. A. Ekluncl från Norrköping under
5 dagar fr. o. m. d. 26 dennes,
P. A. Stjernspetz 14 ,, ,, 25 „
och herr F. G. Janson i Carlshed 14 „ ,, 28 ,,
§ 12.
Justerades protokollsutdrag, hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. Vt 7 e. m.
In fidem
A. E. J. Johansson.
Andra Kammarens Prof. 1891. N.-o 2
4