RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1891:28

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1891. Första Kammaren. N:o 28.

Fredagen den 1 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 2.30 e. m.; och dess förhandlingar
leddes af herr vice talmannen.

Justerades ett protokollsutdrag för den 29 och BO sistlidne april.

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran lagutskottets
under gårdagen bordlagda utlåtanden n:is 37—40 äfvensom
Första Kammarens tillfälliga utskotts samma dag bordlagda utlåtanden
nås 10 och 11; hvarefter på framställning af herr vice talmannen beslöts,
att dessa ärenden skulle uppföras sist å föredragningslistan till
nästa sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 2.35 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Första Kammarens Prof. 1891. N:o 28.

1

Lördagen den 2 maj, f. m.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Justerades protokollet för den 25 sistlidne april.

Föredrogs å_nyo och företogs punktvis till afgörande bevillningsutskottets
deh 25 och 27 nästlidne april bordlagda betänkande n:o 13,,
angående hvitbetssockertillverkningsafgiften.

1 punkten.

Utskottets hemställan bifölls.

Höjning af 2 punkten,
hvilbetssocker tillverknings-

Herr Anderson, Albert: Då 1869 års Riksdag beslöt att införa
afgiften m. m.gkatt på kvitbetssockertillverkningen, var detta påkalladt af den då
liksom nu ganska höga införselstullen på utländskt råsocker. Hvitbetssoekertillverkningen
var likväl då ännu, åtminstone hvad angick dessbedrifvande
i större^ skala, en ny näring, och Riksdagen ansåg sig derför
vid skattens påläggande böra tillvägagå med största försigtighet.
Sålunda lemnades tillverkningen skattefri till år 1873, och derpå inträdde
skatten med efter hand ökade satser i jembredd med den utveckling,
som man antog näringen böra komma att förete. För treårsperioden
1873—1876 bestämdes nemligen skatten till 7ä af tullen å
utländskt råsocker, för nästa treårsperiod 1876—1879 till 2/5 af samma.
tull, för de följande tre åren 1879—1882 till 3/s, och för tiden efter
1882 till 4/ä af råsockertullen. Såsom beräkningsgrund antogs tillika,
att hvitbetorna skulle lemna 6''/4 procent i sockerutbyte.

Näringen utvecklades emellertid icke så hastigt som Riksdagen år
1869 hade antagit. År 1878 utgjorde skatten endast omkring 40,000
kronor och i anledning af väckt motion beslöt derför 1879 års Riksdag,
att skatten skulle under den instundande treårsperioden bibehållas vid
sitt dåvarande belopp, 2/5 af råsockertullen. Då näringen ej heller
under de närmast följande åren företedde någon synnerligen stor utveckling,
beslöt 1882 ars Riksdag, att skatten skulle tills vidare förblifva
densamma, nemligen 2/ä af fullen å råsocker.

Jag nämnde nyss, att såsom beräkningsgrund för skatten bestämdes,
att råsockerutbytet skulle antagas utgöra 674 procent. Detta
öfverensstämde också ganska noga med det verkliga förhållandet under
de fem åren närmast före 1869. Då utgjorde nemligen medeltalet af
råsockerutbytet 6,46 procent-^ Ett år nedgick utbytet till och med till
5,8 procent och ett annat ar till 6 procent. Men sedermera har ut -

3 X:o 28.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

bytesprocenten småningom och på de senare åren ganska väsentligt Höjning af
stigit. Anledningen härtill torde vara, att man infort fullkomligare hvitbetssocherarbetsmetoder,
och må hända har äfven en omsorgsfullare odling afanften^m
h vitbetor na bidragit att höja deras sockerhalt. Under femårsperioden m''

1868—1872 utgjorde sålunda råsoekerutbytet 6,9 procent, under perio- °r S'';
den 1873—1877 7,2 procent, under perioden 1878—1882 7,6 procent,
och under perioden 1883—1888 9,3 procent. Särskild! anmärkningsvärd!
är a!!, såsom synes af bevillningsu!skot!e!s betänkande, råsockerutbytet
under de fyra sista åren, för hvilka resultatet är kändt, visat
en medelsiffra af 10,6 procent.

Derigenom att man sålunda kunnat uttaga en vida högre procent
socker ur hvitbetorna, än som antogs vid skattens påläggande, har i
sjelfva verket en ganska betydlig skattelindring kommit näringen till
godo. Jag har nu i min motion föreslagit, att man skulle, med fortsatt
beräkning af detta låga sockerutbyte, höja skatten till hälften af
gällande tullsats för utländskt råsocker, men jag hade lika väl kunnat
föreslå, att näringen skulle fortfarande få betala en skatt af blott 2/5
af råsockertullen, men sockerutbytet beräknas till 7,8 procent. Derigenom
hade man åstadkommit en lika stor förhöjning i skattesatsen
som genom att bifalla mitt förslag att höja skatten till hälften af råsockertullen.
Att höja beräkningen af utbytesprocenten till 7,8 vore
ock desto mindre farligt, som man inhemtar af bevillningsutskottets
betänkande sid. 5, att från år 1882 till närvarande tid utbytet icke
något år understigit denna siffra.

Såsom framgår af utskottets utlåtande, har hvitbetssoekertillverkningen
på senare år betydligt utvecklats. Under tiden från den 1
september 1890 till den 1 april 1891 afverkades sålunda icke mindre
än 212,071 ton betor, och skatten till staten utgjorde för samma tid
nära 1,250,000 kronor. Enligt hvad betänkandet vidare upplyser, har
afverkningen egt rum vid sex fabriker, hvilka för närvarande äro i
verksamhet, men att ytterligare tre fabriker äro under anläggning och
komma att börja sin verksamhet i höst. Det är sålunda gifvet, att
hvitbetssockertillverkningen skall visa en betydlig stegring äfven under
det kommande tillverkningsåret.

Af en vid betänkandet fogad reservation af herr Johan Johansson
i Noraskog finner man, att då råsoekerutbytet varit så stort som medeltalet
för de sista fyra åren eller 10,6 procent, det skydd, som denna
näring åtnjutit, i verkligheten utgjort 17,96 öre per kilogram samt att
för närvarande, när tullen på utländskt råsocker är 23,5 öre per kilogram,
tillverkningsafgiften för hvitbetssockertillverkningen i sjelfva
verket utgjort endast 5,54 öre per kilogram. Nu har utskottet sagt,
att det emellertid icke finnes något skäl att vid denna riksdag höja
tillverkningsskatten, enär, om tullkomiténs förslag att sänka införselstullen
å utländskt råsocker antages, det skydd, som hvitbetssockertillverkningen
för närvarande åtnjuter, kommer att minskas. Om
råsockertullen, såsom komitén föreslagit, sänkes till 18 öre per kilogram,
kommer visserligen skyddet att nedgå till 13,7 5 öre per kilogram
och skatten att belöpa sig till 4,2 5 öre per kilogram, men äfven om
den föreslagna _ tulla edsättningen bifalles, blifver det skydd, som tillgodokommer
hvitbetssockertillverkningen, allt för stort.

N:o 28. i

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Böjning af
hvitbetssocker
tillverkning safgiften
m. n

(Forts.)] ;

Sockerutbytesprocenten för tillverkningsåret 1890—1891 är ännu
"icke känd, och det kan ju bända, att den icke kommer att visa så hög
| siffra som medeltalssiffran för de sista fyra åren, men om man antager,
''att utbytet uppgått till samma procent som för de nämnda åren samt
vidare beräknar, att hvitbetssockertillverkningen beskattats efter det
verkliga utbytet och till samma belopp som den nu gällande tullsatsen
å utländskt råsocker, skulle tillverkningsafgiften för tiden 1 september
1890—1 april 1891 uppgått till nära 5,300,000 kronor, i stället för att
fabrikationen i verkligheten för samma tid fått betala icke fullt 1,250,000
kronor. Skilnaden mellan dessa båda belopp utgör mer än 4,000,000
kronor, och härtill uppgår således det skydd, som tillverkningen åtnjutit
under sista året.

Alla sockerfabriker här i landet hafva emellertid icke arbetat
under lika gynsamma förhållanden. Här i Stockholm hafva vi flera
sockerraffinaderier, och jag har fått del af styrelsens och revisorernas
berättelser för år 1890 beträffande ett af dessa etablissement. 1 båda
berättelserna framhålles, att affären icke gått bra, och styrelsen säger,
att orsaken härtill hufvudsakligen varit, »att de skånska sockerbruken,
i följd af den låga skatten å inhemskt hvitbetssocker, bjudit sådan
konkurrens, att vi, för att vinna afsättning för vår tillverkning, i vissa
fall måst antaga lägre försäljningspriser». I revisionsberättelsen säges
likaledes: »Hufvudsakliga orsaken till 1890 års dåliga resultat anse

revisorerna vara att söka. uti den allt mera växande konkurrensen från
de gynnade skånska hvitbetssockerfabrikernas sida, som endast erlägga
en del af den redan i sig sjelf låga hvitbetsskatt, som ifrån början
varit ämnad att slutligen å dem tillämpas i sin helhet».

Utskottet har, såsom herrarne funnit, afstyrkt min motion om förhöjning
af hvitbetssockerskatten från 2/5 till 1/2 af råsockertullen. 1891
års bevillningsutskott har således icke fästhållit den vackra grundsats,
som uttalades af bevillningsutskottet vid 1888 års riksdag, att nemligerf
skyddssystemets mål vore att i lika mån skydda alla näringar.
Lika med bevillningsutskottet är jag för min del lifligt intresserad af
hvitbetssoekertillverkningens utveckling och jag önskar denna näring
all framgång, men jag anser, att man bör ihågkomma den gamla sanningen,
att man icke får visa allt för stor svaghet för de snälla barnen,
ty man kan då lätt skämma bort dem och man gör dessutom syskonen
orätt.

På grund af hvad jag anfört yrkar jag bifall till första punkten i
min motion, »att tillverkningsafgiften för hvitbetssocker från och med
den 1 nästkommande september höjes till hälften af gällande tullsats
för utländskt råsocker af mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandeln
antagna holländska standard»; hvarjemte jag äfven får yrka
bifall till det af utskottet framlagda skrifvelseförslaget.

Herr Cavalli: Det är rätt egendomligt, att bedrifvandet af åtskilliga
industrigrenar skall vara förenad! med stora vanskligheter, vare
sig det ekonomiska resultatet af rörelsen utfaller mycket fördelaktigt
eller mycket ofördelaktigt. Vanskligheterna i det senare fallet behöfver
jag icke angifva, men i det förra kunde man tänka sig, att
industriidkaren skulle vandra på rosor. Så är dock icke förhållandet.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

6 N:0 28.

Ganska snart höras rop. Det måtte vara något fel i lagstiftningen, Höjning af
då den eller den industrien lemna!- så betydlig vinst; det är skäl att^t‘lverknin‘7''''
tillse, huru vida icke någon skatt bör påläggas denna industri. af giften‘m. m.

För min del tillhör jag ej dem, som deltaga i dessa rop. Tvärt om /Forts j''
gläder jag mig, när en industri blomstrar, och jag förmenar, att om
annan anledning dertill finnes än att den hvilar på solida ekonomiska
grunder och skötes med skicklighet, det skydd, som möjligen kommer
den till del från lagstiftarens sida, är på sin plats. Det är emellertid
ett faktum, att antalet af de industrigrenar, som i vårt land kunna
med fördel bedrifvas, icke är stort, och man har all anledning önska,
att detta antal måtte i väsentlig mån ökas. För att detta skall kunna
ske, fordras det framför allt, att industrien får i lugn och ro utveckla
sig utan att varda underkastad stora vexlingar särskildt i fråga om
dess beskattning.

Den industri, hvarom här är fråga, har först under fem, sex af
de senare åren tagit någon fart och lemnat goda resultat. Kan det
då vara anledning att genast höja den industrien påhvilande accisen?

Ett jakande svar af Riksdagen på denna fråga är — jag vågar påstå
det — ett hot, rigtadt mot hvarje näring, som går väl, det varder eu
faktor, med hvilken man måste räkna, då det gäller att nedlägga penningar
i nya industriella företag i landet och då det gäller att här
påbörja nya industrigrenar.

Det finnes dock en gräns, öfver hvilken anspråket på skydd icke
får sträcka sig, och motionären har antydt, att denna gräns skulle nu
vara uppnådd, må hända öfverskriden af ifrågavarande industri. Jag
ber honom om ursäkt, att jag för en sådan uppfattning fordrar bevis,
och sådana har han icke presterat hvarken i motionen eller i det
anförande, hvari ban nyss försvarade densamma. Yäl har han i motionen
sagt, att »det icke bör finnas något tvifvel om, att hvitbetssockertill
verk ningen både tål och bör åläggas en högre beskattning än den
nu gällande, och afgiftens höjning med ytterligare en tiondedel af råsockertullen,
eller från två femtedelar till hälften af denna tullsats, kan
med all säkerhet utan skada för näringen när som helst beslutas», men
detta är ett påstående, icke något bevis. Det är för öfrigt att befara,
att de höga vinstsiffror, som resultaten af denna näring visat under
de senare åren, icke blifva bestående. Väderleken har under dessa år
varit synnerligen förmånlig för hvitbetsodlingar, och detta förhållande
kan icke vara konstant. Faktum är, att den senast afslutade afverkningsperioden
icke lemnat så särdeles goda resultat, och de nya fabriker,
som började sin verksamhet förra hösten, hafva icke några stora
skäl att vara belåtna. Vidare är att märka, att den korta tid, hvarunder,
och det forcerade sätt, hvarpå denna fabriksverksamhet måste
bedrifvas, förorsaka, att arbetslönerna under nu rådande rörelse i
arbetslagren säkerligen komma att ej obetydligt stiga.

Äfven om de äldre sockerfabrikerna under några år arbetat under
jemförelsevis gynsamma vilkor, existera de dock, såsom jag visat, under
så ovissa förhållanden, att de kräfva allt det lugn, som kan dem
beredas. Då detta gäller om de fabriker, som varit i verksamhet under
flera år, huru skall det då ställa sig för dem, som ännu ej börjat
sin verksamhet? Det är kändt, att tre fabriker för hvitbetssockertill -

N:0 28. 6

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Höjning af verkning äro under anläggning i Malmöhus län, och af Riksdagens för
*£££r»äg» da§ar sedan lemnade bifall till Kongl. Maj:ts proposition att åt
Helsingborgs sockerfabriksaktiebolag upplåta byggnadsplats i Engel(Forta.
) holms kronoplantering torde följa, att en sådan fabrik snart anlägges
i Kristianstads län. Af en i tidningarna nyligen synlig notis har man
inhemtat, att intresset för hvitbetsodlingen är mycket starkt i Vadstenatrakten,
och äfven på Gotland har frågan om odling af hvitbetor länge
stått på dagordningen. Skulle Riksdagen nu besluta den föreslagna
höjningen af accisen, vore detta att med ett slag göra slut på hvarje
förhoppning att få hvitbetsodling till stånd i någon annan del af landet
än i Skalle. Jag kan väl förstå den afsigten att bereda staten
ökade inkomster på samma gång skydd beredes åt en näring, men
afsigten att bereda staten inkomster och just derigenom skada eller
möjligen tillintetgöra en näring, den är alltid svår att förstå, i synnerhet
då de ökade inkomsterna icke af något statsbehof för tillfället påkallas.

Frågan om hvitbetssockeraeeisens förhöjning hvarken får eller kan
bedömas uteslutande från industriens synpunkt; den sammanhänger
också på det närmaste med laudtbrukets intresse. Då denna fråga senast
förevar i riksdagen, yttrade den då varande motionären, den samme
som nu, vid diskussionen här i kammaren följande:

»Man säger, att denna ringa beskattning ändock är berättigad
derför att den är till fördel icke allenast för hvitbetssockerfabrikerna
utan äfven för jordbruket. — — Men jag vill fästa uppmärksamheten
på, att här äro jordbrukarne producenter och hvitbetssockerfabrikerna
konsumenter. De båda stå i förhållande till hvarandra såsom säljare
och köpare och priset på varan kommer här liksom i andra fall att
bero på tillgång och efterfrågan.»

Jag vill ej tvista med motionären, huru vida deuna hans uppfattning
alltid är teoretiskt rigtig, men säkert är, att den, hänförd till
detta praktiska fall, slår mycket illa ut. Det förhåller sig nemligen
så, att hvitbetssockerfabrikerna för hvarje tillverkningsperiod eller
s. k. kampanj gemensamt bestämma det pris, de komma att betala
för betorna. Det finnes således i sjelfva verket blott en köpare af varan
och säljarne få nöja sig med hvad han betalar. Men ''äfven om
det icke förhölle sig på detta sätt, utan tillverkarne sins emellan konkurrerade
i sina inköp af betor, skulle detta, med undantag allenast
för det fall att två fabriker äro belägna i hvarandras omedelbara granskap,
föga båta landtbruket. Hvitbetan tål i följd af sitt i förhållande
till tyngden relativt låga pris, 1 krona 85 öre å 2 kronor 10 öre för
100 kilogram, icke någon nämnvärd fraktkostnad. Följden häraf blir
den, att hvitbetsodlarne icke kunna afsätta varan annorstädes än i sin
egen trakt, och att, om t. ex. fabriken i Helsingborg betalade högre
pris än fabriken vid Malmö, landtbrukarne i malmötrakten detta oaktadt
icke kunde med fördel försälja sina hvitbetor till fabriken i Helsingborg.
Producenterna äro således helt och hållet beroende af konsumenterna,
och det slag, som genom en höjning af accisen rigtas mot
denna industri, skulle derför kunna i betydlig man af industriidkarne
öfverföras på landtbrukarne, och jag vädjar till kammarens ledamöter,
om de anse landtbrukets ställning så lysande, att man bör försämra

7 N:0 28.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

densamma. En landtbrukare, till hvilken jag hänvändt mig för er- Höjning af
■hållandet af upplysningar angående hvitbetsodlingen, sade, då hanhvitbetssockermeddelade
sitt svar, bland annat följande: »Om priset på hvitbetor
skulle sjunka t. ex. till följd af en höjning af accisen, blir det på
sina ställen icke lönande att odla hvitbetor». Han förstod således
mycket väl, att en höjning af tillverkningsafgiften skulle till en del
drabba honom. Men, säger man, en åtgärd kan dock landtbrukaren
vidtaga emot sockerfabrikerna; man antyder, att han kan upphöra att
odla hvitbetor. Detta kan väl låta säga sig, men jag undrar, huru vida
det kan utföras, om man betänker, att omkring 12,000 tunnland jord
numera årligen användas för hvitbetsodling, och att ej obetydliga
kostnader blifvit nedlagda för anskaffande af särskild! för denna odling
erforderliga inventarier m. m. Jemväl landtbruket i de trakter, der
odlingen bedrifves, har således behof af lugn och ro; och jag räknar
särskild! i denna kammare med de tänkesätt, som här råda, på att man
väl betänker sig, innan man rubbar det skydd, hvilket är gemensamt
för landtbruket och industrien.

I denna fråga måste man dessutom egna uppmärksamhet åt ännu
eu omständighet. Under en del af året, och just den del, då tillgången
på jordbruksarbete är knapp, sysselsätter hvitbetsodlingen ett betydande
antal personer. I följd häraf och då hvitbetan krafvel- vida mera skötsel
än öfriga jordbruksalster, som här produceras, skapar dess odling a

betydliga inkomster åt ett stort antal arbetare, och deribland sådana,
som till följd af ålder eller andra orsaker icke äro nog kraftiga för ett
tyngre arbete.

Vi finna således, att industriidkarnes, landtbrukarnes och arbetarnes
gemensamma intresse kräfver, att denna näring icke tillfogas skada.

Men ej nog härmed. Accisen står i direkt förhållande till tullen å
utländskt råsocker, och en sänkning af sockertullen vore således att
minska det skydd, som den inhemska hvitbetssockertillverkningen åtnjuter.
Af tullkomitéus nyligen utdelade betänkande finner man, att
komitén föreslagit en sänkning af den tullsats å utländskt råsocker,
hvarefter hvitbetssockeraccisen beräknas, från 23,5 öre till 18 öre per
kilogram. Vid sådant förhållande synes försigtigheten bjuda, att man
med pröfningen af förslag om accisens höjning låter anstå till den tid,
då Riksdagen har att pröfva förslaget om råsockertullens belopp, och
det är desto större anledning att göra detta uppskof, som pröfningen
af tullkomitéus förslag torde komma att ske redan vid nästa riksdag.

Af denna anledning finner jag således tidpunkten för motionens framställande
icke vara fullt lyckligt vald.

Men jag har en ytterligare och ännu mer allvarlig anmärkning
att framställa mot motionärens förslag, och jag tillåter mig anhålla
om kammarens uppmärksamhet för densamma. Motionären har föreslagit,
att Riksdagen skall först höja skatten å hvitbetssockertillverkningen
och derefter hos Kongl. Maj:t anhålla, att en undersökning
måtte verkställas angående den beskattning, som lämpligen må kunna
tillverkningen åläggas. Detta är åtminstone ett fullkomligt nytt förfaringssätt,
men jag bestrider, att det är rigtigt. Vanligen förfares
på det sätt, att man först låter verkställa den undersökning, som anses
behöflig, och derefter beslutar om skattens storlek. Detta förfarings -

N:o 28. 8

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Böjning af sätt har utskottet föreslagit, och jag finner det afgjordt ega företräde
^^^^‘"''franiför det af motionären föreslagna.

afgiften J. m. På de skal jag anfört får jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Forts.)

Herr Reuterswärd: Jag begärde ordet näst efter det den försteärade
talaren uppträdt egentligen för att få säga honom och kammaren,,
att jag åtminstone bibehållit samma vackra grundsatser om skydd åt
alla näringar, som jag hyst i alla tider. Den ärade talaren tycktes
antaga, att det nuvarande bevillningsutskottets ledamöter från Första
Kammaren ändrat åsigt, men jag kan försäkra att, så vidt jag erfarit,
detta icke är förhållandet. Skälet, hvarför icke denna fråga blifvit så.
behandlad som den ärade talaren önskat, är helt enkelt det, att inom
utskottet så många olika meningar yppades om sättet att lösa frågan.
Jag för min del ansåg det vigtigaste vara att få Riksdagen att gå in
pa en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t för att åtminstone för
framtiden fa frågan fullt på det klara, hvilket icke inom utskottet
kunde utredas. Der yrkades nemligen från ett håll, att motionen i sin
helhet skulle afslås. Det yrkades från annat håll, att man skulle antaga
första delen af herr Albert Andersons motion. Vidare yrkades,
att man borde afslå första punkten, men antaga herr Andersons skrifvelseförslag,
och slutligen kom från några af ledamöterna förslaget att
, antaga ett så beskaffadt skrifvelseförslag, som majoriteten slutligen

kunde förena sig om. Jag ber äfven att få bekänna, att jag gick upp
i utskottet den dagen i öfvertygelsen, att det rigtigaste vore att antaga
herr Albert Andersons förslag, men jag fruktade, som sagdt, att sjelfva
hutvudfrågan derigenom skulle gå förlorad, ty det är intet annat, som
skiljer oss åt, än att somliga vilja ett år förr komma åt denna tiondedel
i stället för att, såsom jag hoppas, efter fullständig utredning få
hela frågan framlagd inför Riksdagen. Min öfvertygelse är, att ifrågavarande
fabriker mycket väl bära den ökade skatten och att det således
icke är synnerligen stor fara att vid deuna riksdag besluta härom,
men det är dock icke så vigtigt att nu deröfver bestämma, så att icke
skrifvelseförslag et bör ega företräde.

Det. åberopades här af den ärade motionären ett förhållande, som
också gjorde, att jag ansåg alldeles nödvändigt att Riksdagen vidtog
någon åtgärd för att ordna denna vigtiga angelägenhet. Vi veta att
det finnes åtskilliga fabriker, hvilka uteslutande raffinera kolonialråsocker,
och andra som arbeta dels med kolonialråsocker och dels med
sockerbetor, samt slutligen andra, som arbeta uteslutande med betsocker.
Det är då klart att, från statens synpunkt sedt och då staten
af sockertullen har en inkomst af cirka elfva millioner kronor, det är
ofantligt vigtigt att denna beskattning faller så jemnt som möjligt, vare
sig den ene begagnar kolonialsocker eller den andre hvitbetssocker. Det
nämndes af motionären, att ett större sockerraffinaderi, nemligen Tanto
sockerbruk, som raffinerar kolonialsocker, under de sista åren gjort betydliga
förluster. Jag är i tillfälle att konstatera detta och jag har
skaffat mig både styrelsens och revisorernas berättelser för de sista
aren. Jag vill här icke nämna hvad denna fabrik under sista året
förlorat, men summan är högst betydlig. Särskilt nämnes orsaken
vara den svåra konkurrensen med hvitbetssockerfabrikerna, ty det är ju

9 Ji:0 28.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

en stor skilnad, sedt från dessa fabrikanters intressen och från statens Höjning af
sida, att den ene får råvaran för två femtedelar af tullen, då den andreh”‘tl>etssockerfår
betala den fullt. En sådan konkurrens är omöjlig. Det torde vara afgften^m
statsmagternas pligt att afhjelpa dessa oegentligheter, så mycket mer (j?ort8)
som det gäller statens egen pung. Här gäller det millioner.

Hvad jag velat lägga på kammarens minne är i synnerhet —
herrarne må gerna behålla första punkten i herr Andersons motion —•
att herrarne taga utskottets förslag till skrifvelse. Det ena gäller att
status qvo skall räcka ännu ett år eller icke, men det andra gäller att
få till stånd den undersökning, som innefattas i utskottets förslag och
som är långt vidsträcktare än den motionären föreslagit. — Jag skall
för närvarande icke göra något yrkande.

Herr Olsson: Då jag har någon faktisk kännedom om denna

industri, hoppas jag kammaren ursäktar, att jag begärt ordet. Den
förste ärade talaren yttrade, att han väckt sin motion af intresse för
denna näring, af intresse för hvitbetsodlingen och af intresse för sockerfabrikationen.
Jag ber att få säga att, fastän jag är delegare i en
fabrik för tillverkning af hvitbetssocker och såsom jordbrukare odlar
hvitbetor, det likväl icke är dessa omständigheter, som framkallat mitt
yttrande, utan det är med fäst afseende på den stora vigt, denna industri
har för vårt land, som jag begärt ordet.

Man har här sagt, att de senaste åren- afkastningen varit så betydligt
större än i början. Detta är mycket sant, och jag ber att få
konstatera, hvad ock uttalats i utskottets betänkande och hvilket tordevara
kändt för de fleste, att det är, väderleksförhållandena undantagna,
hufvudsakligen af två skäl bvitbetssockertillverkningen gått framåt.

Det ena är, att sjelfva hvitbetsodlingen så betydligt utvecklat sig icke
blott i afseende på jordens skötsel, utan kanske ännu mera hvad sjelfva
utsädet beträffar. Som vi veta, beror afkastningen af jorden i så väsentlig
mån af utsädet, och detta är i allra högsta grad fallet med hvitbetsodlingen.
Man har under den sista tiden fått bättre frön. Man
har tillgodogjort sig alla försök i detta afseende. Af det förbättrade
utsädet har uppstått ett mera rikligt sockerutbyte. Det andra skälet,
hvarför denna industri så utvecklats, är det rent tekniska. Man härefter
ganska många års erfarenhet, synnerligen i Frankrike och Tyskland,
kommit derhän, att man fått sådana maskiner, som taga ut eu
större sockermassa af betan än förut kunnat ske. Denna utveckling
på det rent tekniska området är, så vidt jag förstår, i andra rummet
af den allra största betydelse.

Man har vidare sagt, att hvad denna industri angår, så skulle
man beskatta den så att landet icke lede förlust, och en reservant har
framhållit hvad statskassan skulle lida af denna industris utveckling.

I det afseendet får jag erkänna, att jag icke förstår huru man kan
resonnera så. Jag kan icke fatta huru man kan tro, att det skulle vara
förlust för statskassan i den meningen att det också blefve förlust för
landet. Det är sant, att statskassan får mindre tullinkomst för socker,
men det är långt ifrån dermed bevisadt att samtidigt skulle uppstå
förlust för landet i nationalekonomiskt hänseende. Det bör väl vara
en sträfva!! för hvarje land att komma derhän, särskildt med fäst af -

N:0 28. 10

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Höjning af
hvitbeta socker
tillverknings^afgiften
in. v
(Forts.)

seende på landets industri, att tillgodogöra sig sina resurser, så att det
"kan fylla sitt eget behof. I samma mån landet kan fylla sitt eget
'' behof genom sin industri och sitt åkerbruk, i samma mån, förmodar
jag, måste man anse landet starkt och kraftigt nog att kunna bära
sina utgifter, som det i alla fall måste bestrida. Den åsigten, att det
innebär eu förlust för landet att en minskad inkomst uppkommer för
statskassan, är således enligt mitt förmenande ett fullständigt misstag.
Men när man vill utveckla denna industri och vill den väl och att den
skall på sådant sätt blomstra, att den verkligen blir till fördel för landet,
hvad har man då att göra? Jag ber att få på grund af den kännedom
jag eger härom säga att, för det första, det är förenadt med
mycket stora kostnader för jordbrukaren att börja och fortsätta med
hvitbetsodling. Jag tror, att denna icke kan utveckla sig utan att
hvitbetsodlingen kommer i cirkulation med de öfriga sädesslagen, hvartill
fordras ett stort förlagskapital. Det är med hvitbetsodlingen som
med många andra företag, att den, som har kapital, kan våga den,
men icke den, som ej har sådant kapital, äfven om han har för odlingen
passande jord. Det behöfves större dragarestyrkor, mera gödning,
mera folk för skötseln och eu hel de! annat, som står i sammanhang
med betodlingen och måste bekostas, om odlingen skall hafva någon
framgång. Härtill åtgår icke obetydligt af penningar, och anskaffandet
deraf är icke så lätt som man föreställer sig.

Hvad sjelfva fabrikationen af sockret angår, så är min öfvertygelse,
att anledningen hvarför denna industri så ökats just är att söka i 1882
års riksdagsbeslut. Jag var med år 1869, när hvitbetssockertillverkningsafgiften
bestämdes. Man var då ense om, att man skulle gå
mycket försigtigt till väga, hvarför den indelades i femtedelar med
vissa perioder. Men man faun efter någon tid, att hvitbetsodlingen
icke gått så bra som man väntat. Man hade fruktat, att det icke vore
klart huru det skulle gå med sjelfva beskattningen. Afkastningen hade
hittills varit medelmåttig och visst icke så stor som den på senare tider,
med fäst afseende på bättre frön och bättre maskiner, varit. Nu,
sedan industrien kraftigare börjat utveckla sig och inkomsten betydligt
stigit för sockerbruken, så kan jag villigt medgifva, att hvitbetssockerfabrikerna
hafva kanske för stor inkomst, åtminstone så stor, att den
tål vid någon jemkning, men hvad beträffar orsaken till dessa högre
inkomster, så har denna varit icke blott förbättradt utsäde, förbättrade
.maskiner och bättre jordbruk, utan i ännu högre grad den gynsamma
väderlek vi haft under tre på hvarandra följande år. Jag ber att få
nämna, att väderleken bär ett så stort inflytande på icke blott sjelfva
betans storlek, när den växer, utan äfven på sockerhalten, att den
spelar den största roll och att väderleksförhållandet måste ställas i
främsta rummet. Nu har åren 1887, 1888 och 1889 väderleken varit
den mest gynsamma. Yi hafva haft somrar och passande väder för
utsädet och skörden. Detta har gjort, att sockerhalten, såsom också
synes af rapporterna till Kougl. Maj:t, blifvit större än förut. Detta
är visserligen en faktor, som bör tagas med i beräkningen icke blott
då man skall bedöma, hvad landets sockerbruk tåla att betala i skatt,
utan äfven, då fråga är om hvad bruken kunna beräkna för afkastning.
Hade den ärade motionären endast föreslagit förhöjning af skatten

Lördagen den 2 Maj, f. m.

11 N:o 28.

med en tiondedel, skulle jag derom icke haft något att säga. Hade Höjning af
han också endast föreslagit skrifvelse till Kongl. Maj:t med he-,lvilbetssocleer~
gäran om utredning af frågan, så hade lag icke heller sagt något der ii

*i ° 7 , i - J ° .. . , _ “ ~ .ajgijten m. in.

emot, ty just emedan jag tror, att denna näring och denna industri (Forts)
är för jordbruket af den största betydenhet, så tror jag, att man bör
behandla den med den största omsorg. Det är icke utan betydelse, om
sockerbruken tillverka hälften eller till och med endast en tredje- eller
fjerdedel af det socker, som konsumeras här i landet. Det betyder
tvärt om mycket i nationalekonomiskt hänseende. Men då motionären
har framlagt båda förslagen, dels att höja skatten med eu femtedel
och dels om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående utredning af frågan,
så tror jag nästan, att man kan säga, att förslaget kanske är olämpligt.
Vill man å ena sidan, att Kongl. Maj:t skall utreda frågan af
rent intresse för industrien, hvarför icke då vänta att besluta om
skatten? Anser man sig deremot kunna höja skatten utan utredning,
då är det svårt att säga hvartill utredning skall tjena. Det är med
fäst afseende på dessa förhållanden som jag tror, att Riksdagen
handlade klokast, om den för närvarande endast beslöte beträffande
skrifvelsen till Kongl. Maj:t, och sedan Kongl. Maj:t låtit utreda frågan
och man sett den från olika sidor och funnit icke blott hvad afkastningen
är under gynsamma förhållanden, utan äfven under mindre gynsamrna
förhållanden, hvilka också måste tagas med i räkningen, kan
Riksdagen besluta hvad deri vill och finner enligt med landets sanna
fördel i afseende på så väl jordbruket som statskassans inkomster. Jag
anser det klokaste vara att bifalla hvad utskottet föreslagit i den föredragna
punkten.

Friherre Barnekovc: Vid behandlingen af denna fråga i utskottet
var det, såsom eu föregående talare redan nämnt, många olika meningar,
och just derför att meningarna voro så delade, kom man till det
heslutet, att man skulle skrifva till Kongl. Maj:t med begäran om utredning.
Inom utskottet gjorde sig i allmänhet den åsigt gällande,
att denna industri vore så beskaffad, att den tålde vid en skatteförhöjning,
men man kom icke på det klara med sättet härför. Man läste
tullkomiténs förslag, der sockertullen ifrågasatts att nedsättas. Det
kan icke hända, sade andra, att sockertullen blir nedsatt. Jag är icke
alldeles af den meningen, emedan jag tror — det är ju dock endast
eu tanke hos mig — att påtryckningarna för att få tullnedsättningen
nästa riksdag blifva så starka, att Riksdagen måste i någon mån tillmötesgå
dessa. Hvad kunna vi då ena oss om? Kanske det blir just
sockertullen. Blifva ej de stora frågorna lösta, behöfves det ju icke
så mycket penningar. Andra åter säde, att detta icke vore rätta sättet
att gå till väga, utan ansågo att denna accis borde höjas, ty det klagades
öfver att den vore för låg. Sockerutbytet, som upptagits till 6,5 procent,
har icke något af de senare åren gått under 7,8 procent, och
derför måste man höja rendementet. Huru brukar man clå gå till
väga vid så olika åsigter. Huru gjorde man i fråga om fartygstullen?

När vi icke visste huru vi borde göra, uppsköto vi frågan till följande
år. Här skulle bli ett motsatt förhållande. När vi icke veta huru vi
böra göra, skola vi nu på en höft höja accisen. Nästa år kanske socker -

N:o 28. 12

Höjning af
hvitbetssocker
tillverkningsaf
giften m.
(Forts.)

Lördagen den 2 Maj, f. m.

tullen nedsättes eller produktbeskattningen ändras. Man måste bevara
"kontinuiteten. På samma gång man säger, att industrien bör veta
(hvad den har att rätta sig efter, på samma gång höjer man denna
accis det ena året och vill sedan begära utredning. För min del ber
jag att få upplysa, att jag icke är delegare i något sockerbruk och
odlar icke sjelf hvitbetor.

Hvarför har man en sådan brådska? Behöfva vi penningar?
Nej! Hvad är då skälet? Jo, de fabriker, som arbeta med kolonialsocker,
antaga naturligen, att de skola upphjelpas genom denna aceishöjning.
Jag har hört, att dessa gjort stora förluster och det betviflar
jag icke, men jag var med här i kammaren då en göteborgare, herr
Hedlund, förklarade, att de gjort så oskäligt stor vinst. Detta är en
ytterligare anledning att uppskjuta frågan för att få utredt huru det
ställer sig för kolonialsockerfabrikerna.

Af dessa skäl och då meningarna äro så delade, hemställer jag,
att denna fråga behandlas såsom alla andra enahanda frågor i riksdagen
eller att, när man icke är enig om hvad som bör göras, man
skrifver till Kongl. Maj:t och begär utredning. På denna grund anhåller
jag helt enkelt om bifall till utskottets förslag.

Herr Anderson, Albert: Man har sagt, att det icke kan
vara lämpligt att nu besluta både skatteförhöjning och skrifvelse till
Kongl. Maj:t; det enda naturliga vore att endast besluta skrifvelse och
sedermera bestämma sig för den skatt, som nr den blifvande utredningen
kan komma att framgå. Men, mine herrar, jag ber få fästa
uppmärksamheten derpå, att mitt förslag om förhöjning från två femtedelar
till hälften af tullsatsen å råsockret i sjelfva verket icke är
någon skattehöjning mot hvad ursprungligen antagits. Ty om, såsom
jag förra gången jag hade ordet nämnde, jag föreslagit en förhöjd beräkning
af råsockerutbytet från 6,25 till 7,8 procent, skulle jag hafva
nått samma mål, nemligen skattens återställande till hvad den i verkligheten
utgjorde vid 1876 års riksdag.

Det är således ej här fråga om någon skatteförhöjning, utan blott
att återställa ett förhållande, som har blifvit ett missförhållande derigenom,
att man genom fullständigare arbetsmetoder numera lyckas utdraga
allt större och större procent råsocker ur hvitbetorna. Derför
är det allt skäl att nu höja beskattningen på det sätt jag föreslagit;
men det är alldeles tydligt, att det icke kan för all framtid få stanna
vid ens denna siffra, hvarför jag anser alldeles nödvändigt att Riksdagen
aflåter skrifvelse med anhållan om utredning härutinnan. En
sådan åtgärd är äfven i näringens eget intresse. Om skrifvelseförslaget
afslås, skulle utan tvifvel inom de närmaste åren flera förslag framkomma
om förhöjning af den ifrågavarande skatten. Detta är enligt
min uppfattning mera olägligt för denna närings idkare, än att få en
för längre framtid bestämd skatt, ty det måste vara angeläget för dem
att veta hvad de hafva att rätta sig efter för framtiden. Höjer man
nu endast skatten med YI0:del af råsockertullen, på sätt jag föreslagit,
och afslår skrifvelsen, får man ingenting närmare bestämdt om beskattningen
för framtiden, och den af mig föreslagna förhöjningen är ju,

13 N:o 28.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

såsom jag nyss nämnt, ingen förhöjning, utan blott afsedd att åtér- Höjning af
ställa det urspruugliga förhållandet. hmtbetttocker En

talare har sagt, att fabrikerna bestämma prisen å h vitbetor,
och landtbrukarne få rätta sig derefter och dermed låta sig nöja. Jag (jfort3 )
tillåter mig vidhålla hvad jag yttrade 1889, att här är en affär emellan
köpare och säljare, och jag kan ej föreställa mig, att de skånska jordbrukarne
äro i en sådan ställning, att de iiro underkastade nödvändigheten
att till hvad pris som helst odla hvitbetor till sockerfabrikerna.

Jag har från trovärdigt håll fått åtskilliga uppgifter om odlingen af
hvitbetor, af hvilka jäg tillåter mig uppläsa eu: »Afkastningen i

penningar af ett tunnland betjord varierar emellan kr. 800 och kr.

500, eller i medeltal kr. 400. Gallring, backning och upptagning kosta
per tunnland kr. 50, konstgödning kr. BO, mer omkostnader för transport
af betor emot en annan gröda kr. 20. Nettobehållningen blifver
alltså kr. 300 per tunnland, oafsedt de indirekta fördelarne, att jorden
blifver djup, i hög kultur och fri från ogräs, hvarigenom efterkommande
grödor ökas».

Få icke jordbrukarne tillräckligt betaldt för sina betor, komma
de nog att odla något annat, som bättre lönar sig. Jag tror sålunda
icke, att man af den anledningen har orsak att hålla skatten vid dess
nuvarande låga belopp. Jag ber att få fästa uppmärksamheten på,
att den skatt, som de skånska jordbrukarne betala, i sjelfva verket
efter de senare årens råsockerutbyte utgör endast 5,5 4 öre per kilogram,
under det att raffinadörerna i öfriga delar af riket, hvilka måste
skaffa sig råsocker, få betala 23,5 öre i skatt. Kan det kallas en
jemlik beskattning? Det är icke så mycket ur statens synpunkt, som
för att skydda de andra näringarna, som en förhöjning af denna skatt
är af behofvet påkallad.

En talare på malmöbänken beskref, hurusom det fordras betydliga
kapital för anläggande af hvitbetssockerfabriker och för näringens
bedrifvande, och ansåg han, så vidt jag förstod honbm rätt, att deri
låg ett skäl till att hålla skatten låg.

Det är en alldeles ny princip i beskattningsväg, att man skall
lindra de stora kapitalen och låta de små kapitalen, eller sjelfva arbetet,
betala desto mera.

Jag yrkar fortfarande bifall till första punkten.

Herr Björnstjerna: Med flere föregående talare är jag ense
om det glädjande uti att en stor och lönande industri har uppstått i
Skåne och att det är så mycket mera glädjande, som jordbruket derigenom
vinner ett kraftigt understöd. Men å andra sidan kan jag
icke neka till, att de premier, som för närvarande betalas till denna
industri, äro alldeles orimligt högt tilltagna. Jag har ingenting emot
att staten beviljar premier till upprätthållande af en för landet nyttig
industri, men dessa böra dock vara inskränkta inom rimliga gränser.

Att på sätt i reservationen här framhållits bevilja en premie af 17 å
18 öre per kilogram råsocker för dessa fabriker i Skåne — kan någon
menniska försvara något sådant, eller att staten skulle uppoffra för
dessa få skånska fabriker i direkta tullinkomster öfver 1,496,000 kronor
eller, om man äfven tager i beräkning betornas allt för lågt upp -

N:o 28. 14

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Höjning af skattade sockerutbyte, eu årlig inkomst af nära 3 millioner kronor, som
hmtbetssocker-alltså, beviljas i premier till dessa få sockerfabriker inom, jag tror, ett

tulverfcnings- -iv- not-, *

af giften m. m.en(la lau e^er åtminstone en enda provins!

(Forts.) Som det nu förhåller sig, är det eu lycka att ej sockerfabriker

lyckats komma till stånd i andra delar af landet, ty huru hade det
väl då sett ut med våra statsinkomster? Då hade troligtvis större
delen af sockertullen varit borta, likasom i Tyskland och Ryssland och
jag tror äfven i Frankrike, der så godt som intet kolonialsocker införes,
utan allt socker produceras inom landet icke blott till eget behof,
utan äfven i stora partier till export. I dessa länder har man emellertid
rättat beskattningen derefter, så att staten ej skall gå miste om
en så stor inkomst.

Här är visserligen hufvudsakligast fråga om eu skrifvelse angående
utredning, och den hoppas jag att alla skola vara med om att rösta
för, ty en dylik utredning är utan tvifvel högst behöflig; men hvad
den första punkten i herr Albert Andersons motion beträffar om förhöjning
från september månad detta år med eu tiondedel af skatten,
anser jag det äfven vore mycket lyckligt, om kammaren ville antaga
den, särskildt såsom en varning för dessa personer, hvilka i Skåne
nedlägga stora kapital för och oupphörligen bilda nya sådana fabriker.
Det kan vara ganska lämpligt att de få en varning att Riksdagen är
besluten sätta en gräns för detta tillspillogifvande af statens inkomster.

Jag får således förorda bifall till herr Albert Andersons motion
i första punkten och till utskottets förslag i den andra.

Herr Bennich: Denna diskussion har hos mig framkallat erinran
om en bekant statsmans yttrande, att menniskan fått talförmågan för
att dölja sina tankar, ty efter min uppfattning är det alldeles omöjligt,
att de talare, hvilka här uppträdt mot herr Albert Andersons motion
och mot den anspråkslösa förhöjning i skatten, som den samma afser,
att de verkligerf kunna tro, att det för den svenska hvitbetsodlingen
och för de svenska hvitbetssockerfabrikerna ligger den ringaste fara i
den föreslagna skattförhöjningen, hvilken så väsentligt understiger
hvad Riksdagen redan 1869 förutsatte och som länge sedan bort vara
införd. Jag tillåter mig nemligen erinra derom, att då 1869 års bevillningsutskott
föreslog en beskattning af hvitbetssockertillverkningen,
efter vissa frihetsår, af Vydel under de 3 första åren, Vydelar under
närmast derpå följande perioden, 3/ydelar under den tredje och 4/ydelar
under den fjerde perioden, så deltog i utskottets förslag derom den sockerfabrikant,
hvilken på den tiden otvifvelaktigt egde den allra största och intimaste
kännedom om hvitbetssockerfabrikationens ställning redan då.
Det var nemligen herr Tranchell från Landskrona. Han var en bland
dem, som uppgjorde sjelfva förslaget, och detta på fullt objektiva grunder
och på sin personliga kännedom om den industri, som frågan rörde.

Icke heller kan jag föreställa mig, att det är möjligt att någon
inom denna kammare med minsta tanke på billighet och rättvisa mot
industrien sjelf skulle vilja på allvar förfäkta den mening, att somliga
sockerfabrikanter skola få en oskälig premie för att så mycket
säkrare kunna förtrycka andra idkare af samma näring.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

15 N :0 28*

De, som sysselsätta sig med förädling af svenska hvitbetor, skulle Böjning af
fortfarande bibehållas vid ett alldeles oskäligt företräde, under det att,llv*f6‘t*eo?*er''
såsom vi nyss hörde, kolonialsockerfabrikanterna lida så stort intrång
af denna konkurrens, att, om de icke haft så god rygg, de säkerligen ^ortg^
för länge sedan nödgats nedlägga sin fabrikation.

Det är ej nödigt att här ingå i en närmare undersökning derom,
att den af motionären föreslagna skattehöjning under inga som helst
förhållanden kan på något sätt verka störande för hvitbetssockertillverkningen,
men deremot är det otvifvelaktigt både nyttigt och
rigtigt, att jemte beslutet om denna obetydliga skatteförhöjning, Riksdagen
afiåter skrifvelse till Kongl. Maj:t för erhållande af ytterligare
utredning om hvad som kan och bör göras, på det att det må blifva
rättvisa äfven i denna beskattningsfråga, eller rättare sagdt skyddsfråga.
Ty det är verkligen en skyddsfråga till fördel för den ena
och till nackdel för den andra arten af sockerfabrikation.

Jag får alltså hemställa om proposition på bifall till herr Albert
Andersons förslag i första punkten samt vidare till utskottets skrifvelseförslag.

Herr Smith: Jag hoppas herrarne ursäkta, att jag begärt ordet
i denna fråga, då jag upplyser, att jag kanske är en bland de förstei
vårt land, som sysselsatt sig med denna industri. Jag hade
genom resor i främmande länder fått klart för mig, att så väl i Tyskland
som i Frankrike, de trakter, der hvitbetssockertillverkningen tager
en betydlig framfart, jorden och jordbruket fingo ett vida högre värde,
ehuru sockerhalten i hvitbetorna i Frankrike var blott cirka 6 procent
och i Tyskland cirka 10 procent.

Denna fråga intresserade mig så lifligt, att jag eDgagerade utländska
fackmän för att i Sverige göra undersökningar, huru vida vårjordmån
skulle lämpa sig för hvitbetssoekertillverkuing i stort.

Redan på den tiden var Sveriges sockerimport så betydande, att
hela den sädesskörd, vi kunde exportera, åtgick att betala vår import
af socker.

Efter de studier jag gjort, trodde jag, att det lag en stor framtidstanke
uti att i Sverige odla hvitbetor, enär vår jord lämpade sig
väl för denna odling. Jag lät derför på egen bekostnad verkställa
odlingsförsök i hela riket, från Skåne till Haparanda. Undersökningarna
ådagalade, att intet land hade eu för ändamålet lämpligare jordmån,
enär vi erhöllo ända till 22 procent socker vid Haparanda ur de hvitbetor,
som der odlades. Sockerröret gifver blott 18 procent.

Hvad var då, mine herrar, naturligare, än att man försökte åstadkomma
hvitbetssockertillverkning i stort och äfven anlägga sockerbruk.

Jag anlade tillsammans med andra ett dylikt här i Stockholm. Der
fans 3,000 tunnland trädgårdsjord, och denna jord ansågs lämplig för
ändamålet. Yi fingo äfven egendomsegare och trädgårdsegare rundt
omkring att odla hvitbetor, mot erläggande af höga pris, men de
lämpade sig ej i början för frambringande af socker. Dertill erfordras
åtskilliga år. Vi hade den tiden full skattefrihet för denna näring,
men det oaktadt bar det sig ej att göra socker, utan vi förlorade hela
vårt kapital i det bolag, jag bildat i Stockholm, hvilket äfven blef

Nso 28. 16

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Höjning af fallet med andra sådana bolag uti öfriga delar af Sverige, ehuru denna

/l”''c(f00^r‘industri ei både vid den tiden någon skatt alls. Man kan iu beklaga

iillv er lemna s- -> ,, n ■, f i j •• i i i j p i i ° °

af gift en m. m detta faktum, men det ar dock ett taktum.

(Forts.) Berodde det väl af brist på socker i hvitbetorna? Nej, i Vadstena

t. ex. visade analysen 16 procent socker i betorna. Men hvitbetorna
innehöllo andra beståndsdelar, som gjorde, att sockret blef orent, och
vi slutade öfver allt med att ej få någon vinst. Dessutom, och hvad
som var svårast var att förmå tillräckligt många landtbrukare att
odla betor. Vår jord är nemligen ej nog djupplöjd för denna odling.
Det är endast högst få trakter, der detta är förhållandet, utan det
tager en ansenlig tid, innan jorden lämpar sig för hvitbetsodling.
Under tiden måste man betala odlarne mycket höga pris, ty eljest
är det omöjligt för våra landbrukare att kasta sig på denna odling.

Genom att nu lägga på denna industri en förhöjd beskattning
fruktar jag, att man skulle omöjliggöra uppkomsten af flera sockerbruk.
Jag tror ej, att skattehöjningen skulle medföra någon fara för
dem, som redan äro i full gång och redan hafva tillräckligt stor hvitbetsproduktion,
ty de kunna möjligen tåla den högre beskattningen,
hvilket deremot ej är fallet med nya anläggningar. Vi böra väl söka
ordna beskattningen så, att vårt land må kunna ju förr dess hellre
blifva absolut oberoende af allt utländskt socker, genom att kunna
producera vårt eget behof af denna vara. Och detta vore väl icke
omöjligt, då vi ega 5 millioner tunnland åkerjord, hvaraf endast 20,000
tunnland behöfvas för att åstadkomma hela Sveriges sockerbehof, derest
400 centner betor erhållas per tunnland.

Jag hade hoppats, att det nya systemets män skulle lifligt motsätta
sig hvarje förslag, som afsåg att medelst högre beskattning försvåra
anläggningen af nya råsockerbruk. Huru förhåller det sig i
andra länder med denna industri? Jo, der har man icke blott understödt
denna industri, utan äfven, såsom i Tyskland och Frankrike, satt
premier på utförseln för att öka vinsten och drifva upp industrien.
För min del är jag af den öfvertygelse, att det är icke sjelfva sockerindustrien
som behöfver skydd, utan jordbruket, för, att kunna från början
få kostnaderna för betesodlingen ersatta, och detta skydd kan ingen
annan gifva kvitbetsodlaren än sockerfabrikerna genom kontrakt på
lång tid och mot höga pris. Så har man äfven tillvägagått i andra
länder och borde äfven göra så här. Nu finnas i detta ögonblick kapital
tillgängliga för anläggande af nya sockerfabriker, men som kanske
af en förhöjd beskattning skrämmas ifrån denna industri. Sedan vi
under tjugu år främjat denna industri, vore det beklagligt, om oskälig
beskattning skulle döda eller försvåra densamma. Jag frågar, om det
är ett förståndigt sätt att gå till väga. Nej! Jag tror, att vi böra
göra allt för främjande af denna industri, till dess vi hafva hela Sveriges
sockerbehof fyldt genom egen tillverkning. Då först kan man
börja att öka skatten. Man säger, att raffinaderierna gå under. Hvarför?
Jo, på grund af sin egen envishet. De vilja icke samtidigt raffinera
rörsocker och betsocker. Denna industri är nemligen så beskaffad,
att man icke kan blanda i hop dessa sockerslag, utan hvarje
slag måste raffineras för sig. När vi började i Stockholm, gjorde vi
endast råsocker, och jag besökte alla härvarande sockerbruk för att

Lördagen den 2 Maj, f. m.

17 Nso 28.

förmå dem att köpa deraf. Men omöjligt! Till intet pris kunde vi Böjning af
sälja vårt råsocker, utan tvingades till att anlägga vårt eget raffina-^"^<Je^ssoc^;e,■■
deri. Jag tror ej, att sockerraffinaderierna komma att do, utan måsteay
de nog följa med sin tid och ändra sina raffinaderier så, att de kunna 7 (Forts)
använda svenskt råsocker. Nu tillverkas ganska mycket hvitbetsråsocker
i landet, och då kunna de mycket väl ställa sig på samma
ståndpunkt som de franska och tyska raffinaderierna, nemligen att
hufvudsakligen använda betsocker vare sig af svensk eller utländsk
produktion, i hvilket fall det torde bli lätt att afyttra svenskt råsocker
till fördelaktigt pris. Derigenom skulle en mängd små råsockerbruk
kunna uppstå i alla delar af riket. Då det nu icke kan bestridas att
mångenstädes vår jord är den för hvitbetsodlingen lämpligaste, böra
vi väl söka framkalla en så naturlig näring, hvilket dock icke sker
genom en förhöjd skatt såsom den nu föreslagna. Jag är i allmänhet
ingen skyddsvän. Men deremot är jag bestämdt för, att hvarje naturlig
näring i vårt land må i början uppmuntras genom en skälig skattefrihet.
Hvarje naturlig näring skulle jag vilja vara med om att på
lämpligaste sätt uppmuntra då ett sådant förfarande säkerligen vore
rätta vägen till målet: Sverige åt svenskarne.

Friherre Barnekow: I vissa punkter instämmer jag fullkomligt

med den siste talaren.

Jag begärde ordet, när en talare sade: huru skulle det se ut, om
denna industri tog en allt för stor utveckling? I motsats till honom
tror jag att det vore en välsignelse, om en sådan industri kunde utbreda
sig till olika delar af landet. Men skall det bli en verklighet,
är det nödvändigt att skyddet blir högt, ty jag tror, att, om icke
skyddet är högt, få vi ej landtmännen att odla denna vara. Det behöfs
nemligen så mycket förberedelser till denna odling. Och jag vill
mycket hellre att man förädlar den inhemska varan än tager en vara
utifrån.

En annan talare frågade, om herrarne verkligen kunde tro på
hvad de sade. Jag vill då upplysa honom om, att jag i allmänhet
nästan alltid tror på hvad jag säger. Så äfven här. Men jag har
icke sagt, att denna industri icke tål den ifrågasatta förhöjningen,
ty det tror jag att den gör. Men jag har deremot sagt, att jag icke
vill skrifva till Kongl. Maj:t och säga att på det och det sättet skall
beskattningen ega rum. Om Riksdagen nu besluter att skrifva derom,
har den gifvit en fingervisning åt regeringen och det vill jag icke.
Jag vill lemna regeringen alldeles fria händer.

Den siste talaren gaf oss, det nya systemets män — och dit får
väl jag räkna mig — en värdefull förstärkning genom att dit räkna
herr Bennich och herr Anderson. Jag skulle verkligen önska, att vi
hade dessa det gamla systemets män på vår sida, och kanske de med
tiden äfven komma dit.

Men jag vill göra den talaren uppmärksam på att här är det
just gamla systemets män, som vilja öka skatten för denna industri
och det nya systemets män som vilja skydda densamma.

Jag yrkar fortfarande bifall till utskottets förslag.

Första Kammarens Prot. 1891. N:o 28.

2

N:o 28. 18

Lördagen den 2 Maj, f. in.

Höjning af Herr Reuterswärd: Till en början ber jag att få komplimeniSferiråinT-^era
^err Smith, som bland det nya systemets män inrangerat de två,
afaif[en''m.Sm.som nyss nämndes, och rörande hvilka det vore en lycka, om vi finge
(Forts.) dem öfver till oss.

Jag begärde egentligen ordet för att påpeka, att, om kammaren
nu antager utskottets skrifvelseförslag, fins intet som hindrar, att när
frågan kommit i regeringens hand, regeringen kan föreslå Riksdagen,
att för hvarje ny sockerfabrik, som uppstår och ännu icke varit i gång
ett visst antal år, må såsom ersättning för dess kostnader lemnas så
och så^ många frihetsår, d. v. s. att man i afseende på dem går till
väga på samma sätt som med de gamla fabrikerna. Då är hela olyckan
undanröjd. Derför är det nödvändigt, att den skrifvelse, som af~
går, lemnar Kongl. Maj:t så fria händer som möjligt för att kunna
utreda frågan och till Riksdagen inkomma med förslag, hvarigenom
denna sak ordnas på klokaste sätt. Blott dessa ord har jag velat säga
och anhåller att få lägga herrarne på hjertat särskildt att antaga icke
herr Andersons skrifvelseförslag utan det af utskottet framstälda.

Herr Smith: Jag afsåg verkligen icke att bereda det nya systemet
någon väntjenst, det får jag bekänna, utan jag afsåg blott att
med mitt anförande tillkännagifva, att jag icke gillar hvarken skatteförhöjning
eller något skrifvelseförslag dess angående. Det ligger enligt
min förmening en fara i båda delarne, nemligen den, att folk,
som nu äro benägna att gå in i denna industri med sina kapital, sitt
arbete och sin förmåga, afskräckas derifrån. Om det nya systemet
vill gå in på att i skrifvelseförslaget göra det tillägg, som herr Reuterswärd
nyss nämnde, eller att gifva de nya fabrikerna en tids skattefrihet,
d. v. s. samma fördelar som de hittillsvarande, skulle jag ingenting
hafva emot ett sådant skrifvelseförslag. Men då ett sådant tilllägg
icke finnes, så får jag nu påyrka afslag äfven på utskottets förslag
eller både på herr Andersons första del och utskottets förslag, emedan
jag för min del icke anser någon skrifvelse vara behöflig. Regeringen
kan mycket väl komma in till Riksdagen med en proposition, utan att vi
i förväg uttalat våra åsigter. Om regeringen då går i den retning,
som jag antager den kommer att göra, och som den högt ärade ledaren
af det nya systemet tillkännagifvit, är jag säker på, att denne får
sin majoritet lika stor som han alltid får, så att att han kan regera
efter sitt goda behag. Men icke synes det mig vara skäl för att
Första Kammaren lemnar regeringen någon fingervisning härutinnan.
Jag vill hoppas att hvarje regering tillgodoser denna industri, oafsedtom
regeringen är protektionistisk eller motsatsen. Jag yrkar afslag
på utskottets förslag.

Herr Olsson: Blott några ord! Herr Andersons anmärkning
angående mitt yttrande beträffande anskaffandet af kapital har sedermera
på. ett, såsom jag tror, tillfredsställande sätt blifvit besvarad.
Det är icke här frågan om att skydda de stora kapitalen utan att
framkalla dem. Ty utan de stora kapitalbeloppen kunna hvarken jordbruket
utvecklas på ett tillfredsställande sätt i anseende till hvitbets -

Lördagen den 2 Maj, f. m. 19 Jf;0 28.

odlingen, ej heller sockerbruken skötas på ett lönande sätt. Att ned- Höjning af
lägga 1—2 millioner i sockerbruk, då man har något så när klart f''övhvitietssoc’‘ersig,
att afkastningen ej motsvarar gällande ränta, kan man från eli0.
nomisk synpunkt icke rimligtvis begära. aJ9fm m. m.

Men jag begärde emellertid ordet för att, då herr Bennich ytt- olts,)
rade, att det var herr Tranchell, som sjelf föreslagit beskattning af
hvitbetssocker, lemna den upplysning, att jag vid den tiden hade nöjet
att sitta vid sidan af honom i Andra Kammaren, och att han gjorde
det med särskildt afseende fäst på den hvitbetsodling, som då fans,
och icke med afseende på den hvitbetsodling, som nu tinnes. Så vidt
jag kände till raffinering af socker, föll det sig då mycket svårt
ätt raffinera hvitbetssocker på sådant sätt, att det tillfredsstälde behofvet.
Jag tror, att hvad som för närvarande ligger de raffinaderier
till last, som förädla kolonialsocker, är, såsom herr Bennich nyss yttrade,
de tekniska förhållandena. Jag tror mig kunna säga, att man
kan raffinera hvitbetssocker på ett sådant sätt, att det fullt motsvarar
kolonialsocker, men att, när man raffinerar kolonialsocker med sådana
maskiner som icke motsvara dem, som för närvarande anskaffas i och
för raffinering af saväl hvitbetssocker som kolonialsocker, får man icke
ett godt resultat. Det är dessa omständigheter, som jag tror skulle
kunna reglera förhållandet mellan raffinaderier, som raffinera hvitbetssocker,
och raffinaderier, som kanske endast raffinera kolonialsocker.

Ehuru jag har mig bekant, att flera hvitbetssockerraffinaderier äfven
raffinera kolonialsocker, tror jag, att på detta sätt en reglering skulle
kunna ske, utan att hvarken den ena eller andra fabriken behöfver
lida något afbräck. Jag ber att få säga beträffande hvitbetssockertillverkningen,
att, utom hvad som förut är nämndt, för sjelfva anläggningen,
fordras tvenne saker, nemligen dels betesodlare och dels en
mängd förutsättningar, som i öfrigt äro nödvändiga för en hvitbetssockerfabrik,
såsom kommunikationer, vatten o. s. v. Men utan jordbrukare,
som odla hvitbetor, kan man icke få en sådan fabrik till
stånd.

Jag tror derför, att svenska Riksdagen skulle handla klokt i att
lata denna fråga fullständigt utredas och att gå mycket varsamt till
väga. Ty ju mer man kan framkalla, och utveckla denna industri,
desto fördelaktigare är det för landet och desto säkrare kan staten
sedan beskatta äfven denna tillverkning af hvitbetssocker på ett sätt,
som motsvarar statskassans behof utan att tillintetgöra eller försvåra
odlingen af hvitbetor. Jag tror, att det nu vore klokt att taga saken
på detta sätt. Jag yrkar fortfarande bifall till utskottets hemställan.

Herr Anderson, Albert: Blott några ord. Herr Smith antog,
att här var fråga om att höja hvitbetssockerskatten till ett belopp,
motsvarande hälften af tullen på-utländskt råsocker. Så är icke förhållandet,
ty den låga beräkningen af utbytesprocenten qvarstår och i
följd deraf, om man tager i beräkning den högre utbytesprocenten,
som egt rum under de sista åren, utgår hvitbetssockerskatten äfven
efter den af mig föreslagna förhöjningen med blott 7 öre pr kilogram,
under det att tullen på utländskt råsocker är 23V2 öre pr kilogram.

Vidare skulle jag mot den siste talaren på malmöbänken vilja erinra

Ji:o 28. 20

Höjning af
hvitbetssocJcertillverkning
safgiftcn
m. in
(Forts.)

Lördagen den 2 Maj, f. m.

derom, att den största delen af det utländska råsocker, som kär raffineras,
är från utlandet intaget betsocker, för hvilket betalas denna
tull af 2BV2 öre, under det att de skånska hvitbetssockerfabrikerna
''hafva en skatt motsvarande 572 öre.

Andra Kammaren kar redan behandlat denna fråga, Kammaren
har bifallit så väl första punkten i min motion som utskottets skrifvelseförslag,
och jag är öfvertjgad om, att jordbrukarne i Andra Kammaren
också förstå sina intressen lika väl som någon annan. Herr talman,
jag får anhålla, att Andra Kammarens beslut, hvilket lär vara
delgifvet Första Kammaren, måtte här uppläsas.

Sedan protokollsutdrag från Andra Kammaren rörande detta ärende
blifvit uppläst samt öfverläggningen angående den nu förevarande
punkten förklarats slutad, yttrade herr talmannen att, som olika yrkanden
framstälts så väl om hvad herr Alb. Anderson föreslagit i 1
punkten af sin i ämnet väckta motion, som ock beträffande utskottets
i punkten gjorda hemställan, särskilda propositioner komme att framställas
rörande hvar och en af dessa frågor.

Vidare anförde herr talmannen, att i afseende på herr Andersons
berörda förslag yrkats dels bifall, dels afslag, hvarefter herr talmannen
gjorde propositioner i enlighet med dessa yrkanden samt förklarade
sig anse propositionen på bifall till förslaget vara med öfvervägande
ja besvarad.

Herr Cavalli begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller hvad herr Alb. Anderson föreslagit i 1 punkten
af sin motion, n:o 24, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslås ifrågavarande förslag.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja — 68;

Nej —60.

Härefter yttrade herr talmannen, att beträffande utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan om aflåtande af skrifvelse till Kongl.
Maj:t yrkats dels bifall, dels afslag.

Sedermera gjordes propositioner jemlik! dessa båda yrkanden, och
förklarades propositionen på bifall till utskottets hemställan vara med
öfvervägande ja besvarad.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

21 N:o 28.

Herr statsrådet Groll aflemnade Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till Riksdagen, angående förbud för barn att nattetid idka viss försäljning
m. in.

Föredrogs å nyo sammansatta stats- och bankoutskottets den 29ifrågasatt anoch
30 sistlidne april bordlagda utlåtande n:o 3, i anledning af väcktas<“”dm'';<*u®,~ -motioner om anstånd med uppförande å Helgeandsholmen af nya bygg - jj} "riksdag snader
för Riksdagen och riksbanken. - hus m. m.

Herr Adelsköld: I det utlåtande, som| i anledning af väckta
motioner afgifvits af sammansatta stats- och bankoutskott^ angående
uppförande å Helgeandsholmen af nya byggnader för Riksdagen och
riksbanken, synes utskottet mer ha fäst afseende vid att frågan gäld»
en upprifning af det beslut, hvarvid Riksdagen stannat i fråga om
dessa byggnaders förläggande på Helgeandsholmen, än hvad som motionärerna
verkligen afsett eller att medan tid ännu är verkställa all
den utredning, som kan anses erforderlig för att få frågan så omfattande
behandlad som möjligt.

I detta afseende her jag få fästa uppmärksamheten på att vid utförandet
af liknande byggnadsföretag i Wien och Berlin gick man till
väga med allra största omsorg. Flere internationella täflingar utsattes
mellan arkitekter. I Wien blef resultatet, att en dansk arkitekt, Hansen,
fick första priset och uppförde den storartade byggnaden. I Berlin
voro likaså flere täflingar och ej nog med det, utan sedan ett projekt
blifvit antaget, uppsattes en stomme af bräder för att man skulle
få se, huru det hela skulle taga sig ut i verkligheten. Deraf synes,
huru grundligt man i utlandet gått till väga vid uppförande af förslag
till sådana stora och omfattande byggnadsföretag, som här är i
fråga.

Under öfverläggningen vid en föregående riksdag, då beslut fattades
om uppförandet af riksbyggnaderna å Helgeandsholmen, fäste jag
uppmärksamheten vid, att äfven här en internationel täflan mellan
arkitekter möjligen borde föregå. Derigenom hade man fått frågan
så omfattande behandlad som möjligt, och hade det då lyckats en
svensk arkitekt att få priset, så både hedern äfven varit så mycket
större. Emellertid utsattes endast täflan inom Sverige och, enligt flere
täflande arkitekters uppgifter, var programmet sådant, att det ej var
möjligt för dem att uppgöra något projekt, som de sjelfve ville godkänna.
Sedan dessa projekt emellertid inkommit och underkastats
prisdomarnes bedömande, har, såsom herrarne veta, ett nytt förslag på
grund af de uppgjorda täflingsritningarna upprättats. Detta förslag
bär sedermera varit underkastadt granskning af etatsrådet Meldahl,
hvilken deremot gjort diverse erinringar, som sedermera föranledt åtskilliga
efter min åsigt högst betydliga förbättringar i den ursprungliga
planen. Men ännu återstår efter mitt enskilda förmenande hvarjehanda att
taga i betraktande, innan ritningarna kunna anses vara sådana, att de kunna
läggas till grund för byggnadernas uppförande. Vid öfverläggningen
härom för kort tid sedan tog jag mig friheten påpeka, att enligt det

N:o 28. 22

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Ifrågasatt an
stånd med upp
förande af
nytt riksdagshus
m. m.
(Forts.)

-förslag, som förevisats kammarens ledamöter och som uppgifvits vara
''det som vore meningen att tillämpa, samlingsrummens form i akustiskt
. hänseende skulle blifva mindre lämplig, nemligen åttkantig, alldenstund
man i allmänhet i hörsalar, teatrar o. d. brukar välja afrundade former.
Vidare fäste jag uppmärksamhet på de i samlingssalarnes
väggar anbragta fönster, hvilka, då stora dagöppningar i taken
föreslagits, kunde anses öfverflödiga och endast förorsakande drag o. s. v.

Efter förnyad granskning af ritningarna anser jag mig, då frågan
nu föreligger i kammaren, och jag måhända icke vidare blifver i tillfälle
att uttala mig deruti, skyldig för kammaren framlägga de erinringar
mot detaljerna, jag trött mig finna, och som visa att i friherre
Ugglas motion önskade utredningar af statens myndigheter, såsom
öfverintendentsembetet, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, fria konsternas
akademi m. fl., icke äro obefogade. Så är t. ex. kajen på
norra sidan af Helgeandsholmen bruten i vinkel. Anledningen dertill
känner jag ej, men hvad jag vet är, att detta i arkitektoniskt hänseende
kommer att verka ofördelaktigt. Vestra delen af holmen, der
byggnaderna skola ligga, har med anledning af de beslutade broarne
emellan Drottninggatan och Mynttorget blifvit lagd i ungefär samma
nivå som Drottninggatan, ehuru holmen i öfrigt planerats till samma
höjd som Norrbro, hvilken ligger mycket högre. Derigenom har man
fått ett trappsteg på öfver 3 meters höjd, kvilket gör att byggnaderna
utan tvifvel komma att se nedtryckta och liksom nersjunkna ut. De
på ömse sidor om det tillkommande riksdagshuset inlagda vägarne
hafva genom detta trappsteg erhållit små backar med lutning af 1:10
å 1:12; och jag hemställer till herrarne huru dessa backar med så stor
lutning skola komma att taga sig ut i verkligheten. Enligt min åsigt hade
det varit fördelaktigare, att här anbringa trappor, då dessa vägar
icke äro ämnade att begagnas för åkdon, utan endast skola tjena såsom
gångvägar till bankhuset.

Vidare förekommer, att broarne på begge sidor om holmen måste
på grund af lokala förhållanden göras lutande, hvilket också kommer
att verka stötande i arkitektoniskt hänseende. Jag tror för min del,
att man äfven i detta hänseende borde fästa afseende vid den af etatsrådet
Meldahl påpekade nödvändigheten att höja den vestra delen af holmen, på
hvilken riksbyggnaderna skulle komma att ligga, till samma nivå som
Norrbro, ty derigenom skulle man vinna, att byggnaderna icke skulle
komma att se så nedtryckta ut i förhållande till slottet som eljest
otvifvelaktigt måste blifva fallet, och på samma gång borde de, enligt
min åsigt, alldeles onödiga broarne försvinna. Om man i sammanhang
härmed kunde besluta sig för att glömma den s. k. »skönhetslinien»
och flytta fram riksdagshuset något närmare Norrbro, skulle den klandrade
utfyllningen af holmens vestra sida kunna betydligt minskas.

Detta är några observationer, som jag vid flygtigt betraktande af
ritningarna gjort och ansett mig böra påpeka för herrar komiterade,
till det afseende de anse sig härvid kunna fästa.

Hvad sjelfva byggnaderna beträffar tror jag, att man med ett
bättre begagnande af utrymmet skulle kunna vinna eu ej obetydlig
besparing i area och derigenom större utrymme å holmen och billigare
byggnadskostnader. Jag tror mig kunna påstå detta derför, att jag

Lördagen den 2 Maj, f. m.

23 Nso 28.

för några år sedan sjelf var medlem i en komité, som hade att upp-ifrågasatt angöra.
förslag till samma riksbyggnader; och af de ritningar, som dåstand med uppuppgjordes
af två framstående arkitekter, visade sig, att man inom enny^riksdagsmindre
byggnad än det nu föreslagna riksdagshuset skulle kunna in- hus m. m.
rymma ej allenast detta, med tillräckligt stora lokaler, utan derjemte (Forts.)
riksbanken och riksgäldskontoret. Och det bör derjemte ihågkommas
a.tt, med anledning af etatsrådet Meldahls granskning, en hel våning
nära 4 meter hög tillkommit å riksdagshuset, hvarigenom utrymmet
i detsamma ökats 25 procent.

Hvad jag nu tagit mig friheten nämna och erinra om, är emellertid
af mindre vigt, än regleringen af vattenståndet i Norrström.

Som kammaren har sig bekant, har länge fråga varit om att
åstadkomma ett vidgadt utlopp för Mälaren. Denna fråga har visserligen
tidtals hvilat, men nu å nyo upptagits; och anledning är att antaga,
att Stockholms stad inom kort kommer att stämmas af Mälarens strandegare,
med yrkande att borttaga de utfyllningar, som skett i Mälarens
utlopp, och möjligen åläggas att vidga detta utlopp.

Då är fråga, huru vida det icke kunde vara skäl att tänka på, huru
som en reglering af Mälarens vattenstånd skulle kunna åstadkommas i
sammanhang med uppförande af riksbyggnaderna.

Såsom bekant är meningen, att holmens norra strand, skall rätas
ut och göras parabel med kajen utmed storfurstens palats. Sker nu
detta, utan att på samma gång en reglering verkställes, blir följden
otvifvelaktigt den, att Mälarens vattenstånd kommer att högst betydligt
förändras. Högsta vattenståndet kommer att sänkas, och det lägsta
kommer att oftare inträffa än förut varit fallet. A de sist uppgjorda
ritningar, hvilka man sagt mig skulle vara ämnade att ligga till grund
för utförandet af arbetena, har man, för att förekomma något sådant
och åt vattnet vinna samma area som i närvarande stund, gjort utbyggnader
vid den tillämnade brons landfästen, från så väl Drottninggatan
som Helgeandsholmen, hvilka utskjuta ungefär 10 meter på
hvardera sidan, hvarigenom afståndet mellan brofästena skulle blifva
detsamma som det för närvarande är mellan den utskjutande delen
af holmen, hvilken skall tagas bort, och kajen å norra sidan om strömmen*

Sant är visserligen, att derigenom bibehållas de nuvarande förhållandena,
men fråga är, om detta är rigtigt och rätt, när en reglering af
vattnet i Mälaren och Norrström lätt nog skulle kunna åstadkomas i
sammanhang med rätning af Helgeandsholmens norra strand.

Hvar och eu, som haft att göra med vattenregleringar, sjösänkningar
och dylikt vet, att, om man vill minska vattenvariationerna i en sjö
eller rinnande vatten, når man sitt mål, icke genom att göra en djup
och smal graf, utan en bredare och grundare. Det är svårt att göra
detta tydligt för kammaren utan ritningar i stor skala.

Jag har emellertid gjort upp en croquis, som de af kammarens
ledamöter, hvilka intressera sig för saken, kunna här se. (Härvid
företedde talaren en ritning.)

Om man tänker sig, att detta är Norrström,och detta densektionsarea,
strömmen skulle få efter anläggningen af ifrågavarande utbyggnader och
det fordras denna area för att den största vattenmassan skall kunna gå fram
— är det klart, att om man vidgar utloppet till dubbla bredden, stiger

Jf:0 28. 24

Lördagen den 2 Maj, f. m.

ifrågasatt <m-vattnet icke mer än hälften så högt som förut. Detta med afseende
Stförande “af ^ högsta vattenståndet.

nyuTiksdågs- Med afseende å det lägsta vattenståndet är förhållandet enahanda.
hus m. m. Om man vidgar utloppet till dubbla bredden, med bibehållande af
(Forts.) samma botten, sänkes lägsta vattenståndet till hälften emellan det nuvarande
lägsta och strömmens botten.

Men det finnes alltid ett medellågvattenstånd, som inträffar under
de flesta år och som icke kan förekom mas och derför icke kan anses
skadligt för strandegarne utmed Mälaren.

Skulle man således kunna åstadkomma en sådan reglering af
vattenloppet från Mälaren, att sjöns högsta vattenyta betydligt sänktes,
hvilket för strandegarne är vigtigast, samt att Mälarens "lägsta vattenstånd
hölles vid en höjd, som under alla förhållanden ofta måste inträffa,
så borde Mälarens strandegare blifva belåtna. Detta sedt från
Mälarens strandegares synpunkt.

Men det finnes tvenne andra intressen, nemligen Stockholms stads
och riksbyggnadernas, för Indika Mälarens reglering icke är mindre
vigtig än för strandegarne. Uti Stockholms stads intresse ligger, att
det lägsta vattenståndet icke är för lågt utan snarare högt, och om
man helt enkelt sänkte Mälaren genom att utan reglering vidga utloppet,
skulle uppsjö ofta inträffa, hvilket skulle blifva till skada för
vattenledningen i Stockholm. Detta vore visserligen, i parentes sagdt,
ingen synnerligen stor skada, emedan vederbörande derigenom skulle
tvingas taga vattnet till vattenledningen från sundare håll än den
vämjeliga polen Årstaviken. Man kan visserligen genom filtrering skilja
bort de gröfre organiska ämnena, men de finare, de giftigaste, baciller
och bakterier, mikrober och hvad de alla heta, som spela en så stor
rol i sjukdomar, dem skiljer man icke bort genom filtrering.

.Men oberäknadt vattenledningen, skulle en sänkning af Mälarens
lägsta vattenyta inverka på grunderna till alla de byggnader, så väl
hus som broar, kajer m. m., som byggts på pålar, med beräkning på
nuvarande lägsta vattenstånd i Mälaren, och samma blefve förhållandet
med de föreslagna riksbyggnaderna, derest deras grund lades efter det
sfiägsta vattenstånd, som nu förekommer, och sänkning af sjön derefter
förekom. Denna fråga är alltså af stor vigt, icke blott för Stockholms
stad och Mälarens strandegare, utan äfven för riksbyggnaderna, Och
för den skull anser jag, att på samma gång som Helgeandsholmen
afschaktas och utjemnas, man icke bör göra sådana utbyggnader, som
föreslagits, utan i stället åstadkomma eu reglering på det sätt att
strömmen vidgas ut till sin fulla bredd, men bottnen på samma gång
höjes, hvarigenom högsta vattenytan skulle sänkas till fördel för jordegarne,
men den lägsta fixeras och något höjas till fördel för Stockholms
stad, jernvägsbroarne och andra statens byggnader samt de tillämnade
riksbyggnaderna.

Jag tror, att detta är en fråga så vigtig, att den bör uppmärksammas
på det allra högsta vid bestämmande af planen för det nya
riksdagshuset.

Jag ber kammaren om ursäkt, att jag här ingått i detaljer, men
då jag trott mig finna, att anmärkningar verkligen kunna göras mot
de framlagda planerna till riksdags-och riksbankshus, har jag ansett det

Lördagen den 2 Maj, f. m.

25 N:o 28.

vara min pligt att framhålla dem. Jag har icke gjort detta för ifrågasatt anatt
på något sätt såra vederbörande, som haft saken om hand, utanOffrande Tf
endast för att visa, att den utredning af den vigtiga frågan, som iyt^riksdagsmotionärerna
föreslagit, visserligen icke är obefogad. hus m. m.

Ingenting är fullkomligt här i verlden, och ingenting förlorar på (Forts.)
att skärskådas från så många sidor och synpunkter som möjligt. Jag
har sjelf under min långa lefnad funnit, att intet af hvad jag uträttat
varit till min fulla belåtenhet; efteråt har jag alltid sett att det kunnat
vara bättre. Det förundrar mig således, att, då fråga är om ett så
storartadt och vigtigt byggnadsföretag som det förevarande — otvifvelaktigt
det största, som här i landet under detta sekel förekommit —
man på förhand anser allt fullkomligt och motsätter sig en utredning,
som icke kan vara annat än nyttig och åtminstone fullkomligt oskadlig.

Jag tror att de, som motsätta sig denua utredning, derigenom ådraga
sig ett ganska stort ansvar, och säkert är, att det fordras mycket
mod, jag skulle nästan vilja säga öfvermod, att vilja ikläda sig ett
sådant ansvar.

Jag får för min del yrka bifall till friherre af Ugglas’ motion.

Herr Fränekel: Då jag ber att få hänvisa till motiven i den
reservation, som jag till sammansatta stats- och bankoutskottets betänkande
afgifvit, har jag dock ansett mig skyldig att ytterligare redogöra
för, på hvad sätt jag kommit till de der uttalade åsigter.

Efter som jag icke deltagit i 1888 års beslut, hade jag naturligtvis
skyldighet, då jag mottog förtroendet att sitta i sammansatta utskottet,
att granska frågan från dess början. Lika med så många andra inom
hufvudstaden, mottog jag 1888 års beslut med glädje. Den skräpiga
Helgeandsholmen skulle ju i följd af detta beslut blifva försedd med
en vacker byggnad, och den svårlösta frågan om ett nytt riksdagsoch
riksbankshus skulle på ett lyckligt sätt komma att lösas. När jag
nu gick till granskningen, var det äfven min skyldighet att tillse, på
hvad sätt detta beslut år 1888 tillkommit.

I torden erinra eder, rnine herrar, att Kongl. Maj:t 1887 afgaf eu
proposition i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det beslut, som fattades,
men i hvilken propositions 5:e mom. Kongl. Maj:t anhöll, att
Riksdagen skulle uppdraga åt Kongl. Maj:t att för Riksdagen förelägga
ritningar till Helgeandsholmens bebyggande. Denna proposition afslogs
af Riksdagen. Emellertid ansågs frågan vara af den vigt, att en enskild
motionär, herr Lithander, år 1888 fann sig böra väcka densamma
på nytt. Han begick med sin motion, enligt min uppfattning, det
stora felet att vrida frågan ur händerna på Kongl. Maj:t och öfverlemna
den i händerna på fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret.

Icke så till förståendes, att jag ej anser att dessa delegationer lika samvetsgrant
skulle kunna fylla sitt uppdrag, utan felet ligger deri, att
hela pröfningsrätten derigenom bl ef Riksdagen undandragen, och än
mera, den blef undandragen de sakkunniga myndigheter, som Kongl.

Maj:t vid dylika vigtiga frågor brukar höra. Till den gjorda förändringen
af propositionen har jag, åtminstone ej i motionen, kunnat
finna några motiv. Det enda skälet skulle vara, att man ansåg, att
frågan dermed lättare skulle vinna Riksdagens bifall. Enligt min

N:o 28. 26

Lördagen den 2 Maj, f. m.

ifrågasatt «ra-uppfattning har denna motion härigenom på ett väsentligt sätt för1taförmde
f/’"sämra.t Kongl. Maj:ts proposition. Emellertid ansågs frågan så vigtig,
nytt riksdags- ~~ '' synnerhet derför, att bankens lokaler voro så dåliga — att man
hus ro. ro. det oaktadt fattade det ödesdigra beslutet.

(Forts.) Går man till detta besluts beskaffenhet, skall man finna, att här

föreligger ett, som jag antager vara något i Riksdagens annaler
oerhördt. Man har beslutat ett stort byggnadsföretag om sex å sju
millioner, utan att framlägga en ritning eller ett kostnadsförslag. —
Detta framhölls också i den reservation mot 1888 års beslut, som afgafs
af fyra framstående ledamöter inom Andra Kammaren. Jag skall taga
mig friheten i edert minne, rnine herrar, återupplifva, hvad dessa reservanter
anförde. I det de för sin del varnade för ett sådant beslut,
som det ifrågavarande, yttrade de: »Aldrig har heller eu byggnadsfråga
förelagts Riksdagens pröfning till den grad outredd, som förevarande,
och det oaktadt den gäller icke mindre än det största offentliga
byggnadsföretag, som i vårt land under detta århundrade ifrågakomma».
Man var emellertid så angelägen att beslut skulle fattas,
att man ej fäste afseende vid denna reservation.

Nu komma vi till utförandet. Då visade sig snart följderna af
beslutets ofullständighet. Holmen hade förvärfvats för den stora summan
af nära 1,600,000 kronor. Hvad var då naturligare, än att Riksdagen
för sin del ville låta sig angeläget vara att låta bebygga holmen på
sådant sätt, att tomten begagnades så mycket som möjligt. Man beslöt
således att bebygga holmen med både riksdagshus och riksbankshus
och ansåg sig på detta sätt hafva för billigt pris skaffat sig tomter
för båda dessa byggnader. Huru svårlöst emellertid detta''problem
varit för vederbörande riksdagshuskomité, visar sig deraf, att, ehuru tre
år förflutit från det Riksdagen fattade sitt beslut, komitén ännu icke
har kunnat åstadkomma ens en grundplan, om hvilken man kunnat
ena sig.

När man nu skulle behandla de föreliggande motionerna, har man
först gjort sig den frågan: kan verkligen Riksdagen fatta något nytt
beslut i denna fråga, då den redan förut fattat ett definitivt sådant?
Man har ryggat tillbaka för att upprifva ett en gång fattadt beslut.
Och utskottet ansåg för sin del nödvändigt, att, innan det skred till
vidare granskning af frågan, tillse huru stor del af Riksdagens beslut,
som var utfördt. Går man för bedömande häraf till utskottets betänkande,
finner man, att man förvärfvat hofstallet, att man beslutat sig
för byggandet af hofstall på annat håll, samt att man förvärfvat bazarbygguaden
och tvättinrättningen. Den första punkt, man stötte på,
såsom ännu ej genomförd, var den, att Riksdagen för sin del bestämt, det
kostnaden för dessa byggnader icke skulle få öfverskrida fem millioner. På
grund häraf ansåg sig det sammansatta utskottet skyldigt att fråga fullmägtige
i riksbanken och riksgäldskontoret, om de ansåge att, efter de betydliga
ändringar, som skett i 1888 års ritningar, efter de utvidgningar, som
skeft, efter de ändringar, fullmägtige sjelfve beslutat, de ansåge sig kunna
hålla sig inom gränsen af fem millioner, som enligt beslutet ej finge
öfverskridas. Det svar, fullmägtige och riksdagshuskomitén afgifvit på
denna fråga, är för er, mine herrar, bekant genom handlingarna, och
af detta svar framgår, att ärendet ännu befinner sig i ett så outredt

27 N:o 28.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

skick hos nämnda delegationer, att frågan icke lian besvaras. Under Ifrågasatt ansådana
förhållanden anser jag, att här icke kan vara tal hvarken om"”*®''
att genomföra eller om att upprifva Riksdagens beslut, ty huru vida nytt riksdagsdetta
kan uppfyllas eller icke, derom sväfvar man i den fullständigaste hus m. m.
ovisshet. Den andra fråga, som sammansatta utskottet ansåg sig böra (Forts.)
till vederbörande delegationer framställa, var, hvilka besparingar skulle
vinnas, i fall man alternativt beslöte sig för att på holmen bygga endast
riksdagshus och använda de betydliga medel, som nu visat sig vara
erforderliga för hankens förläggande dit, till anskaffande af tomt åt
hanken på annat håll. På denna fråga har riksdagsbuskomitén svarat,
hvari dock bankofullmägtige icke kunnat instämma, att det syntes
komitén möjligt att, äfven om bankhuset byggdes på holmen, byggnadsföretaget
skulle blifva 300,000 kronor billigare än förut beräknats.

Det är mycket svårt att förstå, huru komitén kommit till detta slut.

Enda möjligheten till förklaring är, såsom jag i min reservation sökt
visa, att komitén tänkt sig, att den betydliga afschaktning, som skulle
ega rum å Lolmen, skulle bereda erforderligt material för den tillämnade
utfyllning^! i strömmen och man derigenom få billigare transportkostnad
för detta. Skulle häraf följa så stora besparingar, förefaller
det mig alldeles oförklarligt, att, om jag minskar utfyllningen
genom att på holmen uppföra endast ett hus, om jag borttager de
föreslagna broarne, hvilka icke äro hehöfliga, om bankhuset bygges på
annat ställe, icke den besparing, som derigenom skulle uppstå, skulle
blifva nästan tillräcklig att på annat håll anskaffa tomt åt banken.

Jemför man nu de senast föreslagna ritningarna af år 1891, hvilka
äro tredje upplagan af dem, som blifvit uppgjorda, med det beslut,
som fattades 1888, skall man finna, att de innehålla något helt annat
än detta, och, hvad som är det vigtigaste, att dessa byggnader, för att
kunna placeras på den allt för trånga holmen, erfordra dubbelt så stor
utfyllning, som den år 1888 tillämnade. Om jag således efter granskning
af dessa förhållanden funnit, att holmen är för liten för båda
byggnaderna, och att man, för att bereda plats för dem, måste förvärfva
mark från strömmen, frågar jag, huru vida icke lämpligt torde
vara, att man tillsåge, om icke de penningar, som för detta ändamål skulle
användas, kunde bättre användas, i fall man uppsökte en annan plats åt
riksbanken. Mig synes, att det är minst sagdt oförsvarligt att neka eu
utredning i sådant syfte, särskild! då man betänker byggnadernas monumentala
karakter, och att frågan gäller så väl hela landets som i synnerhet
hufvudstadens värdighet. Jag anser dessutom, att de under.
sökningar, som hittills blifvit gjorda i afseende på frågans estetiska
del, kunna anses knapphändiga, låt vara att sådana auktoriteter som
statsrådet Meldahl och öfverintendenten Zettervall varit i tillfälle att
härom uttala sig. Och hvad jag bestämdt bestrider, är att hvarken
den konstruktiva eller den ekonomiska delen af frågan ens blifvit
undersökt.

Af alla dessa orsaker anser jag, att kostnaderna för de tilltänkta
byggnaderna ännu äro så ovissa, att man omöjligen kan säga, det man
vill upprifva Riksdagens beslut, eller att hvarje undersökning i fragan
kan anses såsom en rubbning af detta.

Hvad grundläggningen beträffar, tilltror jag mig icke att gent

N:0 28. 28

Lördagen den 2 Maj, f. in.

ifrågasatt an-emot de erfarne män, som granskat denna del af frågan, bedöma huru
"‘Törömde^f''^^ ^emia grundläggning verkligen kan göras på det sätt, som är
nyitTiksdags-tilltänkt. Men så mycket tror jag mig kunna säga, att den föreslagna
hus m. m. grundläggningsmetoden kali rubriceras såsom gammalmodig, och jag
(Forte.) ber att få påpeka, att den betingar en utfyllning i strömmen af 40,000
qvadratfot. Kali man nu verkligen tänka sig att Stockholms kommun
skulle med stillatigande åse en sådan utfyllning, då kommunen har
papper i sin hand, som visa, att den har eganderätt till vattnet. Kan
man vidare tänka sig, att en sådan anordning som denna skulle få
ske utan att en förändring af stadsplanen för Stockholm först måste
begäras. Jag kan ej tänka mig annat, att en framställning härom
måste göras, då förslaget betingar två nya broar och en ny gatuanläggning.

Hvad som är vigtigare än allt annat, är den förändring af vattenförhållandena,
som genom den föreslagna utfylluingen skulle komma
att ega rum. Jag vill icke yttra mig om, i hvad män denna kan
anses skadlig eller icke. Så mycket har jag emellertid genom framstående
auktoriteters utsagor fått klart för mig, att förändringen är
så stor, att den omöjligen kan af administrativ myndighet beviljas,
utan att frågan måste af domstol pröfvas, hvilket vill säga detsamma
som ett uppskof af minst fem år.

Går jag nu tillbaka till orsaken, hvarför 1888 års förhastade beslut
fattades, så föranleddes detta deraf, att man med rätta ansåg, att de
lokaler, som banken begagnade, icke längre kunde med säkerhet begagnas,
utan att högst angeläget vore att med första få ett nytt
bankhus. Jag hemställer till er, mine herrar, huru vida man verkligen,
efter hvad jag nu tagit mig friheten påpeka, kan anse att någon sannolikhet
förefinnes för att man genom bankens förläggande på holmen
skulle påskynda dess färdigbyggande. Nej, saken förhåller sig annorlunda.
Kan man för banken förvärfva tomt på annat håll, är det
sannolikt att banken skulle stå färdig samtidigt med riksdagshuset. Jag
vågar dessutom påstå, att det skulle vara mycket svårt att i Europa kunna
leta upp något land, der man skulle vilja tränga tillsammans två sådana
monumentala byggnader, som de här tilltänkta, på en fläck, i stället för
att tillgodose olika platser med desamma. Om man förläde banken på
annat håll, vunnes dessutom den stora fördel, att riksdagshuset finge
fasader åt alla håll, då man deremot genom att fasthänga banken vid
riksdagshuset får den ena fasaden å riksdagshuset och framfasaden å
bankhuset skymda. Gör man i detta fall jemförelser med andra städer,
skall man finna, att exempelvis riksdagshusen i Wien, Berlin och Kri-.
stiania alla äro belägna på eu fri plats, med uppfartsvägar och fasader
på alla sidor. Visligen har man der aktat sig för att framkomma
med förslag om att med riksdagshuset förbinda ett annat hus, vore
det ock ett bankhus.

Nu säger man: allt detta är mycket godt och väl, men var så
god och anvisa eu annan tomt för banken. Lättheten eller svårigheten
häraf beror på de pretentioner, man har i afseende på bankhusets
läge. Man har ansett, att bankhuset borde ligga lika fritt som
riksdagshuset. Så är dock alldeles icke behöfligt. Bankhuset kan ligga
på hvilken tomt som helst, blott den har ett centralt läge. Och hvad

Lördagen den 2 Maj, f. m.

29 N:o 28.

eldfaran beträffar, torde man icke vara så noga, då man vågat uti nulfrågasatt anifrågasatta
förslag förlägga riksbankens sedeltryckeri inne i sjelfvas<“.?dn,®d“^’"
bankhuset, dermed så att säga anläggande eu fabrik i sjelfva bank - nyttTiksdasliuset.
Kan man göra så, kan man lika väl mot brandmurar lägga hus m. m.
banken i hvilket qvarter som helst. Att sådan åsigt gjort sig gällande (Forts.)
på annat håll visas af det nybyggda bankhuset i Berlin, hvilket ligger
i hörnet af Jsegerstrasse och Oberwallstrasse, fullständigt inbäddadt i
qvarteret; och jag antager att detta lika väl som Sveriges riksbank kan
göra anspråk på att vara skyddadt för eldfara.

Vidare har man sagt: hvarför hafva icke motionärerna framkommit
med förslag till tomt för bankhuset. Jag hemställer till er, mine
herrar, huru det skulle tagit sig ut, om motionär, som hade önskningar
i detta syfte, skulle gått omkring och vidtalat tomtegare, om de ville
sälja tomt till riksbanken. Sedan han väl fått tomten i sin hand,
skulle bankofullmägtige med rätta hafva sista ordet om, huru vida denna
passade eller icke. Bankofullmägtige äro ju de enda, hvilka det tillkommer
att se till, hvar lämplig tomt kan skaffas.

Hvad har väl följden blifvit af att på detta sätt sammantränga
båda byggnaderna på Helgeandsholmen? Jo, den, att riksbankshuset
måst byggas i form af en cirkus, hvilken fason, efter hvad jag föreställer
mig, denna bank kommer att blifva ensam om i Europa.

Jag skall, som sagd!, icke tillåta mig att ingå i någon granskning
beträffande de stora olägenheter, som i konstruktivt afseende uppstå
i fråga om detta hus, derigenom att man är nödsakad att lösa detta
svåra problem. Men hvad jag vågar påstå är, att en undersökning i
det syfte en af motionärerna begärt icke bör medföra uppskof med
arbetet. Jag anser, att denna undersökning endast skall komma att
utgöra en ytterligare trygghet för Riksdagen sjelf, som fattat beslutet.

Jag vill anmärka, att man icke får anse, att motionärerna eller jag
med detta förslag velat uttala, att riksdagshuskomiterade icke förtjena
allt beröm för den stora möda och det myckna arbete de nedlagt på
att lösa detta svåra problem. Utan jag fattar denna undersökningsfråga
på det sätt, att om Riksdagen nu fattar ett beslut i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med min föreliggande reservation, så utgör detta
endast en utsträckt fullmagt för vederbörande att, om de så skulle
finna lämpligt, kunna få skaffa tomt för riksbanken på annat håll och
icke vara tvingade att lägga banken på holmen. Detta behof af en utsträckt
fullmagt har man också kunnat läsa mellan raderna i den
reservation, fullmägtiges i riksgäldskontoret herr ordförande Boström
afgifvit till det svar riksdagshuskomiterade lemnat utskottet. Herr
Boström har nemligen i denna reservation påpekat, att redan nu anledningar
torde förefinnas för vederbörande att hos Riksdagen göra
anmälan derom att JRiksdagens beslut icke kuncle genomföras utan att
för detta ändamål ändringar måste ske genom att sammanbygga de
två beslutade husen till ett.

Om jag således nu för min del tager mig friheten yrka bifall till
reservationen, gör jag det under det uttryckliga förbehåll, att här alldeles
icke kan blifva fråga om att flytta det beslutade riksdagshuset
från holmen, utan jag vidhåller, att det skulle vara vackert, om riksdagshuset
såsom man tänkt, byggdes der, men bankhuset flyttades till

N:o 28. 30

Lördagen den 2 Maj, f. ro.

ifrågasatt an-Qn annan plats. Jag har fått ett ytterligare stöd. för denna min åsigt
stånd med upp-deruti, att öfverintendenten Zettervall, som haft godheten infinna sig
mjuTiksdags-i■ utskottet, på tillfrågan förklarat, att han ansåge det vara en lyckas
m. m. ligare lösning för en arkitekt att få på detta sätt med endast riks(Forts.
) dagshuset bebygga holmen.

Då i afseende å husens konstruktion så mycket redan ordats i
denna fråga, skall jag icke besvära kammaren med att ingå i några
detaljer i detta hänseende.

Jag skall således endast anhålla att få yrka:

»att Riksdagen, med vidhållande af sitt år 1888 fattade beslut,
att för inrymmande af Riksdagen, riksgäldskontoret och justitieombudsmansexpeditionen
en byggnad skall uppföras å vestra delen af Helgeandsholmen,
ville uppdraga åt fullmägtige i banken och riksgäldskontoret
att, innan verkställighet af Riksdagens beslut i fråga om uppförande å
holmen af ett bankhus må ifrågakomma, taga i förnyadt öfvervägande
frågan, om icke byggnadsplats för riksbanken skulle annorstädes kunna
beredas, samt till nästa riksdag inkomma med fullständig utredning så
väl derom som angående de kostnader, som genom en sådan förändring
af Riksdagens beslut kunde uppkomma»; och anhåller, herr talman, om
proposition på detta mitt yrkande.

Herr talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till sammanträdets
fortsättande kl. 7 på aftonen.

Friherre af Ugglas: Innan jag öfvergår till sjelfva saken, nödgas
jag några ögonblick fästa mig vid ett förhållande, som må hända
får anses röra mig mera personligt. Man har nemligen i afseende å
dessa motioner rörande Helgeandsholmen sökt göra troligt, att under
dem skulle ligga förtäckt ett stockholmsintresse; och man har till och
med, jag vet det med full säkerhet, gått så långt, att man ansett, att
under dem läge en intrig, jag kan icke kalla det annat, att upprifva
Riksdagens beslut för att derigenom tillvinna åt Stockholms stad dispositionsrätten
öfver Helgeandsholmen.

Det är ledsamt, att numera så sällan detta får vara detta, och att
man alltid är så färdig att tillskrifva personer motiv, som för deras
handlingssätt äro fullständigt främmande. För min del kan jag omöjligt
fatta hvad Stockholms stad skulle hafva för intresse deraf, att,
såsom jag påyrkat, endast riksdagshuset komme ätt fortfarande vara
förlagdt på holmen. Det läge möjligen något intresse för Stockholms
stad deri, att bankhuset förlädes dit, emedan detta bankhus ovilkorligen
skulle medföra åtskilliga fördelar för Stockholm, såsom broar,
gator in. m. dylikt. Jag kan icke fatta, hvarifrån man fått denna
tanke.

Vidare har man mycket både man och man emellan och i pressen
framhållit det orimliga uti att upprifva ett Riksdagens beslut. Ja,
mine herrar, jag har aldrig yrkat, att man nu skall upprifva Riksdagens
beslut. Jag har yrkat, och det yrkandet står jag fast vid, att
i afseende å riksdagshuset Riksdagens beslut måste stå orubbadt, men
att frågan om verkställigheten af Riksdagens beslut i afseende å banken
måtte få anstå, till dess en ny utredning företagits. Och jag tilläde

Lördagen den 2 Maj, f. m.

31 N:o 28.

vid remissen alldeles tydligt och bestämdt, att skulle denna utredninqJfrågasatt anvisa,
, att riksbankshusets förläggande till annan plats koinme att blifvas<J”dmed w
ekonomiskt ofördelaktigare än som kunde anses motsvara fördelarne iJyttTiksdifsöfrigt,
så fiuge man återvända till holmen. Jag tror således, att den hus m. m.
uppfattning, som i detta hänseende gjort sig gällande, i flera fall är (Forts.)
origtig; men jag ser, att äfven utskottet delat den, och med en sådan
missuppfattning är det icke underligt, att utskottet kommit till det
slut, som betänkandet utvisar.

Jag skall nu bedja att något få granska utskottets skäl. De äro,
såsom herrarne finna, hvarken många eller mycket uttömmande. De
äro jag kan kalla dem helt och hållet negativa. Utskottets första skäl
för sitt afstyrkande är att: »motionärernas framställningar icke stödjas
af några positiva bevis, utan grundats allenast på allmänna antaganden
och farhågor, till hvilka, enligt de upplysningar, utskottet inhemtat,
fullt giltig anledning icke synes finnas i verkliga förhållandena».

Utskottet anser således, att man icke förebragt bevis för sin åsigt.

Utskottet företer, så vidt jag kan se, icke något bevis för sin, så att
i det afseendet skulle man kunna säga, att vi äro qvitt. Men jag
skall nu bedja att få framlägga några bevis, som jag för min del anser
talande.

Jag vill då bedja, att man behagade hålla i minnet, att min motion
utgår från den förutsättningen, att Helgeandsholmen icke erbjuder
tillräckligt utrymme för båda de ifrågavarande byggnaderna. Jag
fäster mig då först vid den omständigheten, att det visat sig icke vara
möjligt att fullständigt utföra Riksdagens beslut om två skildci byggnader.
Riksdagen fattade, som man torde erinra sig, 1888 det beslutet,
att på Helgeandsholmen två skilda byggnader skulle uppföras.

Nu är förhållandet, att dessa byggnader enligt ritningarna äro sammanbyggda
till Vs af sin längd och till hela sin höjd på en god sträcka.

Jag vet, att man kallar detta för ordrytteri, och att man till och med
gått så långt, att äfven om byggnaderna varit fullständigt sammanbyggda
och endast åtskilda af brandmur, så vill man påstå, att det är
skilda byggnader. För min del tror jag icke, att detta var Riksdagens
mening, utan att denna var, att riksdagshuset skulle vara för sig och
riksbanken för sig. Detta kan dock i sjelfva verket vara en omständighet
af mindre betydelse, och jag faster mig ej heller så fasligt
mycket vid den. Men hvad jag dock icke kan undgå att uppmärksamma
är, att ické mindre än två af herrar fullmägtige, en i riksbanken
och en i riksgäldskontoret, delat min uppfattning deri, att Riksdagens
beslut i alla fall icke blifvit genomfördt.

Jag vill nu komma till en annan och som mig synes vigtigare
omständighet, nemligen den, att bankbyggnaden är ämnad att bli dubbelt
så stor som den, hvilken 1888 förespeglades Riksdagen, och att
detta nödvändiggjort högst betydligt ökade utfyllningar mot hvad som
ifrågasattes 1888. Då Riksdagen det året fattade sitt beslut, förefans
till ledning härför icke annat än en af 1883—84 årens komité uppgjord
planritning, och på denna fans utlagd en riksbank, som upptog
en grundyta af 15,000 qvadratfot. Och, mine herrar, den var icketagen
ur luften denna siffra, ty då komitén hade skyldighet att föreslå
en bankbyggnad, måste komitén naturligtvis förvissa sig om hvad som

K:o 28. 32

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Ifrågasatt an
-stånd med uppförande
af
nytt riksdagshus
m. m.
(Forts.)

•erfordrades i tomtplats härtill. Komitén tillskref således bankofullmäg''tige
och frågade, huru stor areal herrar fullmägtige ansågo erforderlig
.för bankbyggnaden. Derpå svarade fullmägtige, enligt hvad i komitérades
betänkande finnes angifvet, 10,000 qvadratfot, deri dock icke
inberäknade trappor, gårdar, murar o. s. v., för hvilka ändamål af
komitén tillädes 5,000 qvadratfot. Och det var sålunda en grundyta
af 15,000 qvadratfot, som förespeglades Riksdagen såsom erforderlig, då
beslutet fattades.

Jag vet icke, om herrarne hafva någon aning om huru stor den
tilltänkta riksbanken nu är? Jo, fullmägtige hafva sjelf va upplyst, att
för banken är afsatt en areal af 40,000 qvadratfot, deraf dock endast
32,600 qvadratfot äro ämnade att bebyggas. Således är här afsedd
en riksbank mer än dubbelt så stor som den Riksdagen hade en aning
om, då beslutet fattades. Att detta föranledt högst betydliga utfyllningar
i strömmen, faller sig också helt naturligt. Och detta är åtminstone
för mig så mycket mera anmärkningsvärdt, som det sammansatta
utskottet år 1888 meddelat Riksdagen, att utskottet på förfrågan,
huru vida det inom utskottet förut väckta förslag om två skilda byggnader
skulle kräfva några större utfyllningar i strömmen, erhållit
det svar, att »det låter sig utan svårighet göra att å den del af
Helgeandsholmen, som faller vester om förlängningen af Drottninggatans
vestra gatulinie, uppföra en för riksbankens behof tillräcklig
byggnad utan att större utfyllning derför behöfver företagas, än den,
som enligt förslaget till en för Riksdagen och riksbanken gemensam
byggnad å Helgeandsholmen ansetts nödvändig». Nu kan man ju
säga, att här gäller utskottets fråga två skilda byggnader, men det
visar ändå, huru utskottet var angeläget, att icke några större utfyllningar
än de år 1888 ifrågasatta skulle behöfva göras. Det visar
också, att sakkunnig person ansett en tillräckligt stor bankbyggnad
kunna uppföras utan ökad utfyllning. Huru förhåller det sig nu härmed?
Jo, enligt en karta, som jag låtit upprätta och som här finnes
för hvar och en tillgänglig, uppgick storleken af den utfyllning, som
var ifrågasatt år 1888, densamma, som finnes angifven å komiterades
här ofvan antydda planritning till 25,200 qvadratfot, men den utfyllning
åter, som enligt de senaste ritningarna anses nödvändig, till 44,400
qvadratfot. Skilnaden är ju betydlig.

Jag vill dock erkänna, att här ofvan citerade uppgift kunde vara
rigtig, då den lemnades, ty man hade icke eu aning om, att bankofullmägtige
skulle anse sig behöfva en dubbelt så stor riksbank, som
den de sjelfva föreslagit. «

Det har ändå förefallit mig litet vågadt att så der utan några
betänkligheter fylla ut i strömmen, och jag kan i sammanhang dermed
icke underlåta att fästa uppmärksamheten vid ett påstående, som förekommer
i byggnadskomiténs vid utskottets betänkande fogade yttrande,
der det heter: »Helgeandsholmen är bland de centralt belägna platser

i hufvudstaden, som kunna komma i fråga, den enda, der riksdags- och
riksbanksbyggnader just på grund af tomtplatsens storlek kunna uppföras
tillsammans».

Ja, rnine herrar, säkert är dock, att holmen utan tillskott af angränsande
vattenområde icke är en tillräcklig byggnadstomt. Jag har

Lördagen den 2 Maj, f. in.

33 N:o 28.

nu kommit in på sjelfva vattenfrågan. Dess tekniska detaljer, dess ifrågasatt aninflytande
på vattenafloppet i Norrström förstår jag icke tillräckligtmed uppför
att derom yttra mig, och jag är dessutom fullt öfvertygad, attnytt^ksdå^s
denna fråga kunnat bli löst på ett fullt lagenligt sätt. Jag har också hus m. m.
med tillfredsställelse erfarit, att redan nu väg- och vattenbyggnads- (Forts.)
styrelsen kommer att i detta ärende höras. Dock föreställer jag mig
— och jag tror icke, att detta kan anses såsom uttryck för något obehörigt
stockholmsintresse —- att äfven stadens myndigheter skola få
tillfälle att yttra sig i en fråga, som rör staden så nära, helst jag tror
mig veta, att Stockholms stad har eganderätten till det vatten, i hvilket
utfyllning skall ske; och jag föreställer mig, att man icke kommer att
företaga någon byggnad på stadens mark eller någon förändring med
de nuvarande vattenförhållandena i''Norrström, innan staden blifvit tillfrågad.
Jag vill således icke vidare inlåta mig på denna fråga om
vattnet, men att den icke är så lätt löst, som man för närvarande
synes anse, derom är jag öfvertygad. Jag har nemligen två gånger
deltagit i utarbetande af förslag för borttagande af norra hörnet af
Helgeandsholmen och om ordnandet af stränderna kring holmen, och
med den erfarenhet, jag derifrån hemtat, tror jag mig våga säga, att
denna fråga icke är lätt löst. Ingen kan mer än jag önska, att då
frågan en gång kommer till stadsfullmägtiges behandling, dessa måtte
visa allt möjligt tillmötesgående. Men man kan icke begära, att staden
skall blunda i eu fråga, som för staden är af allra högsta vigt.

Hvad Mälarens strandegare komma att säga, vet jag icke, men i
det afseendet torde allt svårigheter också komma att yppa sig för en
hastig lösning. Kunde således hela denna fråga lösas utan att man i
väsentligare mån behöfde röra vid vattnet, vore det väl mycket lyckligt.
Och detta tror jag verkligen skulle kunna låta sig göra. I fall
nemligen banken flyttades till någon annan tomt, behöfdes vid Helgeandsholmen
ingenting annat än att holmens nuvarande stränder reglerades
och ordnades samt försågos med kajer. Detta vore något helt
annat, än att först fylla ut 30 å 40 tusen qvadratfot och sedan bygga
kajer åt betydligt större omfång. Riksdagshuset ensamt kan få rum
utan att man behöfver göra annat än en mycket obetydlig utfyllning.

På så sätt skulle man vara ifrån en fråga, som, man må säga hvad
man vill, dock är en svårlöst tvistefråga, nemligen frågan om de stora
utfyllningarna i Norrström. Jag vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten
på, att herrar bankofullmägtige anse att det nu uppgjorda
förslaget är det bästa sättet att hastigt få en ny riksbank. Jag

är af alldeles motsatt åsigt. Om nemligen till nästa riksdag en ny

tomtplats för banken hade kunnat erhållas, så kunde man på o, högst
4 år derefter ha den nya riksbanken färdig. Således senast år 1896.

I fall riksbanken deremot skall läggas på Helgeandsholmen, tror jag
mig kunna påstå, att något arbete der icke kan begynna förr än i
slutet af 1893 eller början af 1894. Och, efter hvad i Kong! Maj:ts
proposition till 1887 års Riksdag uppgafs, skulle det kombinerade riksdagshus-
och riksbankskomplexet kräfva för dess utförande en tid af
9 år. Vi komme således åtskilliga år in i det nya seklet, innan vi

finge se den nya banken. Hvilken fördel det är att icke samman koppla

dylika frågor, ser man af riksarkivet. Riksdagen hade ifråga Första

Kammarens Proi. 1891. N:o 28. 3

ÄT:o 28. 34

Lördagen den 2 Maj, f. m.

ifrågasatt <m-satt, att riksarkivet skulle flyttas till det nuvarande riksdagshuset; man
stånd med wflade sålunda fått afvakta att vi erhållit ett nytt riksdagshus, innan
^rw«Éi-man kunde bereda riksarkivet någon nylokal; men sedan man beslutat
hus m. m. sig för att öfverge den tanken och bygga för riksarkivet på dess gamla
(Forts.) tomt, så står nu riksarkivet färdigt, hvilket eljest låtit vänta på sig
ganska länge. Jag har också bland de många personer, med hvilka
jag samtalat härom, förnummit den åsigt vara ganska allmän, att det
skulle vara en stor fördel, om man kunde skilja dessa båda byggnader
åt, men — det skulle kosta för mycket, säger man. Det är just en
utredning rörande dessa kostnader jag nu begärt. Skulle af en sådan
utredning framgå, att riksbankens förflyttning från holmen blefve väsentligt
dyrare, ja, då finge man väl låta frågan derom förfalla. Men
skulle det åter visa sig att det tvärt om blefve obetydligt dyrare, må
hända billigare, att åt banken bereda en annan tomtplats, så tror jag,
att man skulle ångra, att man nu grundat sitt beslut på fullkomligt
obestyrkta och, jag vågar säga, i detta ögonblick obestyrkbara uppgifter,
då här icke föreligger något kostnadsförslag.

Vidare kan jag icke underlåta att ännu en gång beröra de så
mycket omtalade ljusgårdarne, hvarvid likväl ingen här fäst sig. I det
afseende! är jag lycklig att hafva etatsrådet Meldahl på min sida. Sedan
han nemligen genomgått och granskat det först framstälda förslaget
och dervid gjort sina anmärkningar, så säger han slutligen: »Åt Lysgaardenes
Areal kun er ringe, er ligesom saameget Andet eu Folge af
den starkt inskrsenkede Byggeplads og vil medföre, åt man kommer
til åt forsyne Lysgaardene med hvide Vsegge samt med smrlige Apparater
for Snesmeltning (Damp)». I detta afseende är åtminstone Meldahl
icke nöjd med allt, såsom herr Lithander vid remissen af motionen
yttrar, utan har tvärt om gjort en ganska tydlig anmärkning mot
anordningen af dessa ljusgårdar. Nu trösta visserligen byggnadskomiterade
oss med att dessa icke äro obetydligt större än vid liera byggnader
utomlands. Men den omständigheten att det i utlandet finnes
ljusgårdar, som äro oskäligt små, bör väl icke för oss vara ett skäl att
följa sådana exempel. Det är dock ingen sådan småsak denna fråga
om ljusgårdarne; de äro 8 till antalet, belägna 1 i hvarje af hvardera
kammarens 4 hörn; de hafva en höjd af 80—90 fot med en genomskärning
af 12—15 fot och förtjena mera namn af brunnar än af ljusgårdar.
Jag tror icke, att detta kali vara någon god anordning. Hvar
och en kan lätt föreställa sig beskaffenheten af en dylik brunn, då man
får höra, att den snö och is, som om vintern der samlas, måste borttagas
genom artificiella medel.

Jag kan i sammanhang härmed icke underlåta att något beröra
äfven den estetiska delen af denna byggnadsfråga, ehuru föga intresse
den delen synes kunna påräkna. Med ledsnad har jag nemligen funnit,
att hvarken i utskottets betänkande, i byggnadskomiténs yttrande
eller i fullmägtiges skrifvelse eu enda antydan finnes härom, och den
bör väl ändå icke helt och hållet förbises. Här har, mine herrar, det
sorgliga förhållandet inträffat, att en stor skism uppstått mellan svenska
konstnärer i afseende å sättet för denna byggnadsfrågas lösning. Man
kan knappt kalla det för en skism, emedan på den ena sidan står hufvudsakligen
en enda, jag erkänner det villigt, mycket framstående ar -

35 N:0 28.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

kitekt, nemligen öfverintendenten Helgo Zettervall — möjligen några ifrågasatt anandra
•—■ men på den andra sidan finnes det öfvervägande antalet afstånd meduppSveriges
för närvarande mest ansedde arkitekter och konstnärer. Jag IniTriksdJstillåter
mig icke säga, hvilkendera sidan i detta fall har rätt. Men hus''m. m*
det är likväl sorgligt, att, när det är fråga om att uppföra en stor (Förta.)
nationel byggnad, så liten enighet råder mellan dem, som mest skulle
intressera sig för och äro kompetenta att döma i saken, att man behöft
vända sig till utlandet för att få ett omdöme om förslaget. Ingen
enda svensk myndighet har fått tillfälle att yttra ett enda ord om
hela denna sak. Härvid har jag icke kunnat undgå att fästa mig vid
ett uttryck, som förekommer i riksdagshuskomiténs skrifvelse till fullmägtige
af den 13 januari 1891; der står: »Komitén, som dels icke
tilltrodde sig att, utan inhämtande af sakkunnigt yttrande angående
förslaget, anmäla detsamma till slutlig pröfning och dels måste fästa
särskild vigt vid att erhålla dylikt yttrande från fullt opartiskt håll(l),
föranleddes med afseende härå föreslå herrar fullmägtige att i och för
det uppgjorda förslagets bedömande vända sig till danska etatsrådet
F. Meldahl, en man, hvilkens särskilda sakkunskap i fråga om byggnader
af nu förevarande slag, och hvilkens framstående egenskaper
såsom konstnär och bedömare på byggnadskonstens område äro allmänt
kända.» Genom detta yttrande hafva komiterade således förklarat, att
man inom Sverige icke kunde få ett fullt opartiskt yttrande öfver de
ritningar, som funnos uppgjorda till riksdags- och riksbankshus. Jag
tycker att denna beskyllning är hård och orättvis. Hvarför kunde
icke byggnadskomiterade och fullmägtige anlita den enda offentliga
myndighet, som fans att tillgå, då öfverintendentsembetet, derigenom
att intendenten äfven var arkitekten, befans jäfvig, jag menar akademien
för de fria konsterna? Denna akademi, mine herrar, har i sådana
fall större anor än mången kanske tror. Den stiftades af C. G.

Tessin för att utgöra en ritskola vid slottsbyggnaden härstädes. Den
har sedermera icke urartat och har ständigt bland sina medlemmar
räknat våra största och skickligaste konstnärer äfven på byggnadskonstens
område. Skälet hvarför denna akademi nu icke blef anlitad
i denna fråga, må ha varit hvilket som helst, icke kunde det ha skett
derför, att man icke skulle kunna påräkna fullständig sakkunskap.

Jag är i allmänhet icke benägen att delgifva kammaren yttranden,
som af andra personer lemnats mig. Men åtskilligt har vid behandling
af denna fråga förekommit, som synes mig berättiga personer,
mot hvilka anmärkningar rigtats, att få säga ett ord till sitt försvar.
Vid remissen af min motion sökte herr Lithander göra troligt,
att yttrandet från teknologföreningens fackafdelning för husbyggnadskonst
endast var afgifvet af några unga teknologer på ett sammanträde,
hvari de äldre medlemmarne icke skulle ha deltagit. Detta
jemte, några andra anmärkningar ha föranledt nämnda fackafdelning _

att till mig inlemna eu skrifvelse jemte en förteckning på de personer,
af hvilka afdelningen består, och bland hvilka man finner många,
jemväl äldre framstående och skicklige yrkesmän på byggnadskonstens
område. Jag anhåller, herr talman, att få uppläsa nämnda skrift:

»Med. anledning af de omdömen, hvilka blifvit i Riksdagen och
uti vissa tidningar fälda öfver så väl svenska teknologföreningens fack -

N:o 28. 36

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Ifrågasatt anstånd
med uppförande
af
nytt riksdagshus
m. m.
(Forts.)

■afdelning för husbyggnadskonst, som ock öfver det meddelade resultatet
af inom fackafdelningen förda diskussioner angående Helgeandsholmens
bebyggande, har fackafdelningen ansett sig skyldig att genom sina
komiterade ställa följande meddelande till edert förfogande.

Såsom af bifogade förteckning öfver medlemmarne uti svenska
teknologföreningens fackafdelning för husbyggnadskonst framgår, består
fackafdelningen icke uteslutande af yngre arkitekter, såsom man
velat påstå, utan räknar äfven bland sina medlemmar så väl äldre framstående
ingeniörer som arkitekter. I förteckningen äro namnen å de
ledamöter, som bevistat förhandlingarna angående helgeandsholmsfrågan
understrukna med ett streck och deras namn, som yttrat sig i diskussionen,
med två. Alla fackafdelningens sammankomster tillkännagifvas
genom till medlemmarne utskickade kallelsekort, å hvilka finnas angifna
de ämnen, som vid sammankomsterna skola behandlas.

Upplysningsvis torde härvid böra nämnas att, enligt hvad de förda
protokollen utvisa, någon opposition mot de uti den offentliggjorda
skrifvelsen uttalade åsigterna icke gjort sig gällande, och har ej någon
reservation anförts till protokollen.

Om ock professor Dahl af personliga skäl funnit sig föranlåten att
med anledning af skrifvelsens offentliggörande afgå från ordförandeplatsen,
har han dock ej under diskussionen ej heller till protokollet
anfört någon reservation emot sjelfva saken.

Med afseende på de emot våra uppgifter framkomna anmärkningar
må följande anföras:

Angående först bredden på den mellan riksdagshuset och riksbanken
tillämnade gatan, har fackafdelningen helt naturligt icke kunnat
grunda sina omdömen på andra uppgifter, än som de publicerade
ritningarna lemna. Har man sedan dessa ritningars tillkomst funnit
nödigt att efter hela dess längd göra gatan bredare, kan detta endast
ske genom inskränkning af de i byggnaderna tillämnade lokalerna,
eller genom bankhusets förflyttning ytterligare vester ut, möjligen ock
genom dessa båda eventualiteter på en gång.

I det förra fallet torde blifva ännu svårare än förut att anordna
de olika lokalerna, så att de uppfylla på dem ställbara anspråk och
bibehålla den monumentalitet man för interiören af sådana byggnader,
som här är fråga om, har skäl att fordra. I det senare fallet måste
ytterligare utfyllningar göras, och kommer sålunda holmens otillräcklighet
att blifva ännu mera påtaglig, ytterligare vanskligheter vid
grundläggningen att framkallas samt kostnaderna ytterligare att ökas.

Fackafdelningen har vidare framhållit, att den utredning som förelåg,
då Riksdagen fattade sitt beslut, icke varit uttömmande, och detta
torde väl icke erfordra några vidare förklaringar, enär icke ens ritningar
voro uppgjorda till de byggnader Riksdagen beslöt uppföra, så
mycket mindre kunde då några fullständiga utredningar angående kostnaderna
hafva förelegat.

I Riksdagen har bland annat yttrats, att en erkänd auktoritet förklarat
att grunden ingalunda vore olämplig att bygga på, hvilket fackafdelningen
icke heller har bestridt, utan endast velat framhålla, att
derest densamma skall bebyggas på det sätt här föreslagits, en del dyr -

Lördagen den 2 Maj, f. m.

37 N:o 28.

bärare grundläggningsmetoder, än som uti tillgängliga handlingar iifrågasatt anfrågan
angtfvits, måste tillgripas, medförande ökade kostnader. stånd med upp I

Post- och Inrikestidningar bär en artikelförfattare särskild! fäst arileesd[^s_

sin uppmärksamhet vid det af fackafdelningen fälda yttrandet att grund- hus m. m.
läggningen vid det sydvestra hörnet, nu föreslagen att utföras af pål- (Forts.)
ning i utfyld grusbank, skulle vara »ytterst riskabel», hvilket ej heller
vid något närmare eftertänkande torde kunna förnekas, för så vidt
man icke — såsom fackafdelningen påpekat — dervid vidtager dyrbara
skyddsåtgärder.

Samme författare anställer vidare en jemförelse mellan det här
föreslagna grundläggningssättet och det, som användts för de i Mälaren
uppförda bropelarne till sammanbindningsbanan, hvilka grund! äggningsmetoder
enligt hans förmenande äro fullkomligt analoga.

Att så icke är förhållandet, utan denna jemförelse deremot är
ganska haltande, torde framgå af följande:

Vid sammanbindningsbanans södra bro verkstäldes en större grusfyllning,
uti hvilken sedan pålades för de olika bropelarne. Härigenom
kunde man som naturligt utbreda sig på tillräcklig areal för pålningen
under de jemförelsevis lätt belastade pelarne. Utfyllningen skedde ock
i ganska lugnt vatten.

Trots dessa här gynsamma omständigheter försåg man broreglarnes
upplag med juster-inrättningar, så att en uppretning af bron
skulle kunna företagas, om sänkningar af pelarne uppstode —• allt en
följd af den gjorda grundläggningens befarade osäkerhet. Någon justering
säger man sig visserligen ej hafva företagit, men detta utpsluter
dock ej möjligheten af att sättningar, om än obetydliga, förekommit,
hvilka här å den lättrörliga broöfverbyggnaden ej hafva haft någon
menlig inverkan.

Vid Helgeandsholmen äro förhållandena helt annorlunda, ty dels
kan man här ej utbreda grundläggningen öfver en större areal, om
sådant erfordras, dels komme den gjorda grusfyllningen att högst menligt
åverkas af här rådande strida strömdrag, som visat sig kraftigt
nog att bortföra de utefter kajmurarne tidtals gjorda stenfyllningarna,
afsedda att skydda dervarande pålningar för utskärningar, samt att
slutligen eu sättning om än ringa skulle ganska ofördelaktigt gifva sig
tillkänna å ofvanstående husfasader — som nog ej så lätt genom justeringsinrättningar
då kunde återföras i sitt ursprungliga skick.

Hvad slutligen beträffar fackafdelningens yttrande angående vattenförhållandena,
så synes detsamma på visst håll hafva blifvit missförstådt.

Det torde dock vara tydligt, att om man endast verkställer den
för byggnadernas inrymmande å holmen nödvändiga utfyllningen å
sydvestra hörnet, skall detta alltid hafva en viss inverkan, om än af
ringa betydelse, å härvarande vattendrag; eu utvidgning af den norra
grenen blifver derför nödvändig, men denna torde icke kunna göras så
som komiterade tänkt sig — eller att afskära holmens norra hörn sa
att det norra utloppets stränder blifva parallela — utan att medföra
de af fackafdelningen påpekade följder.

Skall en sådan otvifvelaktigt vigtig och önskvärd reglering af
stränderna i norra grenen företagas, blifver anläggandet af en dammbyggnad
för att på ett ändamålsenligt sätt ordna vattenförhållandena

N:o 28. 38

Lördagen den 2 Maj, f. m.

ifrågasatt <m-nödvändig. Företager man nemligen den föreslagna afskärningen af
stånd med wfiolmens norra hörn utan vidare åtgärder, blir vattenaflo^fpet allt för
nyttTiksdags-s^ox^ hvilket för Stockholms stad skulle hafva ödesdigra följder.

hus m. m. Genom anläggandet af en dammbyggnad blir man deremot i stånd
(Forts.) hålla Mälarens låg- och med el vattenstånd vid deras nuvarande höjd,
hvilket af Stockholms stad på anförda grunder måste påyrkas, men kan
högst betydligt sänka högvattenytan, något som för mälarstrandegarne
skulle vara af snart sagdt ovärderlig nytta och fördel.

Endast på detta sätt torde ett rigtigt ordnande af vattenförhållandena
vara möjligt, hvilket vid de beräkningar, som förelågo vid Riksdagens
beslut ej synes vara medtaget, men hvarigenom otvifvelaktigt
ytterligare omkostnader utöfver de angifna komma att uppstå.

Fackafdelningen har alltså med sitt anförande velat fästa vederbörandes
uppmärksamhet på åtskilliga betydande, ehuru hittills mindre
beaktade utgifter, som stå i oupplösligt samband med de tillämnade
byggnaderna, på det att man måtte genom en omfattande utredning
af frågan i sin helhet vinna visshet om huru vida icke denna byggnadsfråga
äfven ur rent ekonomisk synpunkt kan lösas fördelaktigare än
som skulle blifva fallet, om byggnaderna utfördes i öfverensstämmelse
med riksdagsbeslutet af 1888.

Stockholm den 9 april 1891.

I. Gust. Clason. Hugo Hörlin. Älb. M. Isos. P. A. Lindahl.

. Carl Möller. Kasper Salm. G. Wichman.»

Vidare ber jag att få medddela kammaren ett utdrag af protokollet
vid konstnärsklubbens sammanträde den 12 februari innevarande
år, utvisande uppfattningen i denna fråga hos många bland våra mest
framstående konstnärer och arkitekter. Klubbens vid nämnda tillfälle,
då 71 bland dess ledamöter voro tillstädes, fattade beslut framgår af
följande ord: •

»Efter det ordföranden framstält proposition på kanslirådet Zanders
förslag att den förda diskussionen skulle utgöra klubbens uttalande i
ämnet och denna framställning efter öppen omröstning blifvit förkastad
med alla röster utom två, beslöts att klubben skulle såsom sådan göra ett
bestämdt uttalande. — Angående detta beslöts på förslag af intendenten
Gellerstedt m. fl. att godkänna hufvudinnehållet och syftet af komiterades
förslag till uttalande, hvadan alltså klubben ville hafva framhållit
det enligt dess uppfattning ur konstnärlig synpunkt origtiga uti
att sammanföra två byggnader, hvilka hvad karakter och ändamål beträffar
äro så olikartade som riksdags- och riksbankshus, samt det
omöjliga att på en så liten plats som Helgeandsholmen och i sådan
närhet till kongl. slottet, gifva en byggnad den monumentalitet och
värdighet, ett lands representanthus ovilkorligen kräfver.

På derom gjord framställning beslöts att i dagens protokoll införa
de närvarandes namn, hvarjemte framhölls det önskvärda uti, att de
bland de närvarande, hvilka i dagens fråga hade eu afvikande åsigt,
ville till protokollet låta sådant anteckna.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

39 N:o 28.

Till att jemte sekreteraren justera och å klubbens vägnar under-ifrågasatt anteckna
dagens protokoll utsagos med acklamation klubbens ordf'' stånd med upp0.
Arborelius samt herrar Richard Bergh, John Börjeson, frih. Q-nyttTikldagsOederström,
I. Bust. Clason, C. A. Grundström, P. Hasselberg, Julius hus m. m.
Kronberg, grefve G. von Rosen och Gustaf Upmark. (Forts.)

Härefter upplöstes sammanträdet.

Stockholm som ofvan.

Carl Möller.

Justeradt den 13 februari 1891.

0. Arborelius, Richard Berg, John Börjeson, Gustaf Cederström,

I. Gust. Clason, G. Grundström, P. Hasselberg, Julius Kronberg,

G. von Rosen, Gustaf Upmark.

Rätteligen afskrifvet betygar:

I. Gast. Clason. Carl Möller,

konstnärsklubbens sekreterare.»

Man har jemväl förebrått motionärerna, att de icke uppgjort något
förslag till frågans lösning på annat sätt än det nu föreliggande. I
detta afseende tror jag, i likhet med herr Fränekel, att det vore för
mycket begärdt, att enskilde motionärer skulle framlägga fullständiga
förslag, helst då, för jemförelse dermed, ännu icke någon kostnadsberäkning
finnes uppgjord för bebyggande af Helgeandsholmen. För
min egen del är jag dock mycket villig att framställa åtskilliga förslag,
som, enligt mitt förmenande, ganska väl skulle kunna lösa frågan,
ehuru jag på förhand vet, att de skola röna motstånd. Komiterade
åren 1883—1884, hvilka sökte att med hvarandra icke sammanbinda
frågorna om riksdags- och bankhus, föreslogo att den nya banken skulle
uppföras på den gamla platsen, och uppgjorde för detta ändamål fullständiga
ritningar och kostnadsförslag, men det förslaget strandade på
bankofullmägtiges motstånd.. Jag erkänner visserligen, att genomförande
af samma förslag skulle ha varit förenadt med ganska stora
svårigheter, men jag vågar ändock tro, att problemet icke skulle ha
varit svårare att lösa här, än på många andra ställen, såsom t. ex. i
Paris, der, såsom jag hört berättas, postverkets nybyggnad uppförts på
dess gamla plats, och postverket under byggnadstiden hyrt sig lokaler
på annat ställe. Säkert är emellertid, att ingen billigare lösning af
af frågan fins, emedan, enligt kostnadsförslaget, bankhuset, fullt färdigt,
på så sätt skulle kosta endast 880,000 kronor, hvartill komiterade lade
ett belopp af 120,000 kronor till hyra af andra lokaler under tiden.
Således skulle, enligt detta förslag, hela denna byggnad kosta omkring
en million kronor, och jag tror, att detta var ett ganska godt förslag.

Vidare har jag, för min del, många gånger undrat öfver, hvarför
man icke tänkt på det Bergstralska huset. Underhandlingar om dess
förvärfvande lär, enligt ordförandens i byggnadskomitén meddelande,
ha varit inledda, men ledt till ett pris af icke mindre än 1,500,000
kronor. När dessa underhandlingar bedrefvos, känner jag icke. Men
det vet jag, att från den 30 september 1877 till den 30 september

N:o 28. 40

Lördagen den 2 Maj, f. m.

ifrågasatt an-1879 stod detta hus Stockholms stad till buds för en summa af 860,000

stånd med “Pl^kronor

nytt "riksdags- Vidare uppgaf ordföranden i byggnadsämnen sjelf en tomt, som
hus m. m. jag, för min del, anser mycket lämplig, nemligen arfprinsens palats.

(Forts.) Man har sagt, att bankofullmägtige gjort alla möjliga försök för

att erhålla byggnadsplats åt riksbanken, men förgäfves. Jag tillåter
mig att betvifla detta. Under de tjugu år denna fråga förevarit, hafva,
bankofullmägtige, så vida jag vet, endast 2 (två) gånger sjelfva påträffat
och föreslagit lämplig tomt till bankbyggnad — utom på Helgeandsholmen.
Den ena gången var det kanslihuset och den andra
kronprinsens stall, men om bankofullmägtige hade vidtagit den andra
åtgärden, att infordra anbud å tomter i de delar af Stockholm, som
kunna anses lämpliga för riksbanken, är jag öfvertygad, att många
tomtegare skulle ha lyssnat dertill.

Hvad nu angår kostnaderna för de ifrågasatta byggnaderna på
Helgeandsholmen, så har jag, trots alla försök, icke kunnat erhålla ens
den ringaste approximativa uppgift i detta hänseende. Och detta är
helt naturligt, ty hvarje utredning saknas, hvarpå man skulle grunda
en dylik beräkning, och det är ingenting annat jag begär än att en
sådan utredning först må komma till stånd.

Jag har må hända allt för länge tagit kammarens tid i anspråk,
och jag anhåller om ursäkt derför. Men jag har mer än någon annan
ledamot i denna kammare till följd af omständigheterna haft att syssla.
med denna fråga, och det är då icke underligt, om detta kunnat hos
mig väcka ett varmt intresse att se denna fråga löst på ett sätt, som,
enligt mitt'' förmenande, vore det bästa. Hvad jag nu har begärt är
endast, att Riksdagen ville, med vidhållande af sitt beslut, att riksdagshuset
skall förläggas på Helgeandsholmen, innan någon verkställighet
följer på beslutet om bankhusets uppförande derstädes, låta göra
en undersökning, huru vida man icke på ett annat ställe kunde uppföra
en bankbyggnad, som i afseende på lämplighet och—jag tillägger
— äfven med hänsyn till kostnaden skulle ställa sig fördelaktigare.

Jag anhåller om bifall till herr Fränekels reservation.

Herr Törnebladh: Jag skall försöka att icke låta mitt anförande
bli allt för långt. Men då det icke är mindre än tre talare, som jag
har att besvara, kan jag icke gå för långt i försöket att hålla detta
löfte.

Jag Joer dock först att få anmärka, att det är en ledsamhet med
denna^ fråga, som man ansett vara afgjord genom Riksdagens beslut
år 1888, nemligen att den sedermera, och framför allt utom. riksdagen
varit upptagen i debatten. Medan banko- och riksgäldsfullmägtige
förenade och riksdagshuskomitén å deras vägnar sysselsatt sig med
utförandet .af det 1888 lemnade uppdraget att låta utföra byggnadsarbeten,
enligt Riksdagens beslut, så hafva å andra sidan mycket starka
upprifningsförsök förekommit, hvilka jag för min del, jag må nu misstaga
mig deruti eller icke, anser vida farligare än den förespeglade
faran att strömmen en gång skulle göra slut på husen. Hafva vi en
gång fatt husen på holmen, nog stå de der säkert. Svårare är att få
dem dit. Det har gått med agitationen i denna fråga ungefär såsom

Lördagen den 2 Maj, f. m.

41 N:0 28.

man ibland ser hända på Norrbro. Der samlas några, som stå och Ifrågasatt antitta
öfver räcket utåt strömmen och se hvad som der försiggår, Iyestånd med uppäro
naturligtvis sakkunnige, t}7 de se, hvad som sker, och kunna derom nyuTticsdagsbilda
sig ett omdöme. Bakom dem uppstår en ring, som också ser hus m. m.
åtskilligt af hvad som försiggår. Men den ena ringen bildas nu bakom (Forts.)
den andra, till dess slutligen de sista ringarne ingenting se af hvad
som är på färde der nere. Man tror sig dock ega någon aning om,
att här måtte vara någon stor fara, och så är hela opinionen färdig.

På samma sätt har ock i denna fråga opinionen mot husen blifvit
färdig, och detta framför allt hos de ringar, som stått sist.

Om man nu lugnt skall göra sig reda för frågans nuvarande ståndpunkt,
skall jag gerna erkänna, det intet tvifvel råder, att de ärade
motionärerna vid affattande af sina motioner utgått från högst aktningsvärda
motiv och äfven från den föreställningen att, om den enes
eller den andres motion vinner Riksdagens bifall, detta icke skulle leda
till uppöfvande af Riksdagens beslut. Men ett är föreställningen, ett
annat verkligheten.

Jag skall nu söka lemna några bevis för hvad jag sagt. Redan
klämmen i herr Fränckels reservation antyder, att det är mycket svårt
att koncipera föreställningen med den enkla prosaiska verkligheten,
ty han säger der följande: »Min hemställan blir: att Riksdagen, med

vidhållande af sitt år 1888 fattade beslut, att för inrymmande af
riksdagen, riksgäldskontoret och justieombudsmansexpedition, en byggnad
skall uppföras i vestra delen af Helgeandsholmen, ville uppdraga
åt fullmägtige» o. s. v. Detsamma har från denna plats redan blifvit
upprepadt af den talare, som nyss hade ordet. Men om man i stället
sätter, hvad som egentligen skulle stå här, så skulle det lyda: »att
Riksdagen, med vidhållande af sitt 1888 fattade beslut, hvilket genom
denna hemställan blir upprifvet» etc., ty Riksdagens år 1888 fattade
beslut var icke att endast för Riksdagen en byggnad skulle uppföras,
utan att en byggnad eller rättare, om man så vill, två skulle uppföras,
nemligen för riksdagen och riksbanken. Och hvarför innebär reservanternas
förslag i sjelfva verket ett upprifvande af Riksdagens beslut?

Jo, derför att att Riksdagens beslut, om jag icke misstager mig, då
utgick från väsentligen två motiv, eller var grundad! på tvenne
hufvudskål. Innan jag säger, hvilka dessa skäl äro, vill jag förutskicka
den anmärkningen, att det är påtagligt att äfven andra sätt kunna
finnas att lösa denna fråga. I staden kunna ju många tomter erbjudas
vare sig till Riksdagen ensam eller till riksbanken ensam eller möjligen
till bådadera; det beror naturligtvis helt och hållet på, hvilka
summor man för ändamålet vill anslå. Fysiskt omöjligt är det gifvetvis
icke att finna andra tomter eller platser, om blott svenska
Riksdagen har så mycket penningar att för ändamålet disponera, att
kassan räcker till. Men frågan var naturligtvis att erhålla byggnaderna
så prisbilligt som möjligt. Jag erinrar dock derom, att till och
med denna relativa billighet har föranledt det bekanta slagordet
»millionhusen», hvilket nu tyckes vara öfvergifvet, ty man tänker numera
icke så mycket på de millioner, som möjligen skulle rulla, i fall
Riksdagens beslut upphäfdes.

Af de af mig antydda två skälen var det ena att få slut på tvi -

Jiso 28. 42

Lördagen den 2 Maj, f. m.

ifrågasatt an-stema om tomt för riksdagshus och bankhus. Dessa tvister hade länge
iförande och jag kan endast beklaga, att den komité, som, i likhet med

nytt riksdags-1883—1884 års ärade komité, både en så stark ställning i frågan, i
hus m. m. stället för att framlägga det bästa möjliga, framlade hvad jag skulle
(Forts.) vilja kalla — uttrycket är starkt, men jag tror, att det är rigtigt —
det bästa omöjliga. Det är ock en händelse, som nästan ser ut som
en tanke, att de tvenne ärade ledamöter, som föreslagit en utredning
i denna fråga, om jag nu skall bruka det ordet, voro, båda två, ledamöter
i komitén af år 1883—1884. Jag känner icke, hvilka meningar
kunna hysas om det ansvar, man åtager sig, om man enligt Riksdagens
meddelade beslut försöker att på bästa sätt utföra hvad Riksdagen har
bestämt. Jag tror dock, att det ansvaret är ganska lätt att bäi’a, ty
man gör endast hvad man skall. Men hvad jag vet, är, att, om man
sitter i en komité och i viss mån har i sin hand att försöka få enighet
om ett beslut, då kan ansvaret möjligen kännas tungt, i händelse beslutet
så utfaller, att till följd af detta, frågan måste hvila i förstone
fem år på afgörandets bord, och kanske sedan blir ytterligare fördröjd.
Ty, huru det än blir, icke må man väl föreställa sig, att svenska
Riksdagen någonsin kommer att bygga sitt hus på Skeppsholmen.

Vidare ber jag få anmärka, att motionerna, som samtidigt framkommit,
åsyftat olika ändamål, den ena att helst få bort det föreslagna
riksbankshuset, den andra att helst få bort riksdagshuset. Lägger man
nu ihop detta och dermed sammanställer det yrkande, eller snarare
den mening, som, enligt hvad jag förnummit, lär hafva framstälts i
Andra Kammaren, att holmen helst skulle vara fri, så kommer man i
sanning till något egendomliga funderingar i afseende på det anlopp,
som göres.

Sedan jag nu i korthet angifvit frågans ställning, sådan den nu
är, skall jag litet taga i tu med den ärade reservantens tryckta yttrande.
Det skulle väl egentligen föranleda eu något vidlyftigare
granskning, och det är med stor ledsnad jag afstår derifrån. Men jag
skall blott upptaga några punkter.

Redan början antyder, att reservanten, likasom så många andra
i denna fråga, befinner sig på en grund, som antagligen är mycket
svagare än den, på hvilken husen skulle komma att hvila. Han säger
nemligen: »Det slut, hvartill utskottet kommit, finner jag för min

del lika litet tillfredsställande som de derför anförda grunder». Det
är en ytterst intressant historisk notis, och något liknande har jag
många gånger sett uttaladt i tryck från andra håll, likasom jag äfven
hört det uttalas man och man emellan. Men betydelsen af sådana uttalanden
beror naturligtvis på de skål, som anföras. Nu säges, att
man har särskild! framhållit vigten af att man skulle ha frångått Riksdagens
beslut om uppförande af två skilda byggnader. Dör det första
ber jag få anmärka, att några byggnadsritningar icke blifvit faststälda,
och att det finnes möjlighet att utföra saken utan att göra
den så kallade — för öfrig t i alla händelser obetydliga — sammanbyggnaden.

Man kan också möjligen, om man så vill och det anses lämpligt,
något framflytta riksdagshuset. Men för att undvika en olägenhet
derutinnan, har man velat underkasta sig — det är likväl icke defi -

Lördagen den 2 Maj, f. m.

id N:o 28.

nitivt afgjordt —* den nu omförmälda lilla olägenheten, sora är så långUA%as«« anifrån
att strida mot Riksdagens beslut, att detta derigenom uttryck stånd med uppligen
bekräftas. Jag vill nu icke mycket fästa mig dervid, att husen /yZTåtda^si
sjelfva verket blifva skilda. De skola nemligen hafva brandmur hus m. mf
emellan sig på de punkter, der de stöta intill hvarandra. Men jag (Forts.)
skall fästa mig vid, att det mål, som Riksdagen uppstält, är vunnet.
»Riksdagen», heter det, »anser emellertid lämpligare att den föreslagna
byggnaden delas af en i Drottninggatans förlängning gående
gata i två byggnader'' den vestra afsedd för riksbanken och den östra
för Riksdagen och dess institutioner. Ty derigenom skulle, sedan en
bro blifvit slagen emellan Drottninggatan och Helgeandsholmen, öppnas
en ny betydligt genande kommunikationsled från norr till staden,
och riksbanken till följd deraf blifva för allmänheten mera tillgänglig.»

Detta är hvad Riksdagen företrädesvis afsett med de två skilda byggnaderna,
och det ändamålet är vunnet, äfven om det förslag, som nu
föreligger, skulle bli utfördt.

Vidare har reservanten talat om misslyckandet af försöket att
åstadkomma pristäflan. Det är dock temligen kändt, att en pristäflan
mera sällan lyckas föra sådant resultat med sig, att frågan genom den
är slutligen löst. Men den är ett förträffligt underlag för blifvande
utarbetningar och så har äfven visat sig här. Att »det första förslaget
måst öfvergifvas», är icke alldeles sant, Det har endast måst
ändras. Uttrycket öfvergifvas passar mycket mindre i detta sammanhang
än i afseende på Riksdagens beslut, som motionärerna hafva förmenat
icke skulle rubbas, om deras förslag antoges. Ty hvad har
riksdagshuskomitén gjort? Den har försökt att icke förhasta sig i
frågan utan göra just hvad som blifvit begärdt, så sorgfälligt som
möjligt utredt och studerat den samt ytterligare granskat och pröfvat
det ena förslaget efter det andra, allra helst som tid dertill förelåg.

Dels skulle nemligen täflingarna ega rum, dels stallet byggas. Skulle
ett upphäfvande af Riksdagens beslut om de två byggnaderna nu ske,
då beklagar jag — och jag är öfvertygad att den ärade motionären i
denna kammare är ense med mig derom —- att detta icke skedde,
innan stallet var bygdt. Ty hvarför byggdes stallet? Helt enkelt
för att Riksdagen skulle få tomt på Helgeandsholmen, icke för riksdagshuset
utan för båda två och detta är det andra, af mig antydda
skälet till Riksdagens beslut. Eller tror verkligen någon ledamot af
riksdagen, att den stora frågan hade gått igenom, om det blott hade
varit tal om ett hus på holmen? Det var just de två samt förvärfvande!
af tomt, som skulle göra slut på de hittillsvarande byggnaderna
på holmen.

Hvad vidare frågan om vattenloppet beträffar, har man, såsom
den.ärade talaren här från denna plats nyss antydde, naturligtvis för
afsigt att gå så noggrant till väga som möjligt och sätta sig i förbindelse
med vederbörande myndigheter. Derom kan icke alls vara någon
fråga.

Jag skall icke mycket polemisera mot den polemik, som reservanten
rigtat mot riksdagshuskomitén. Den rör för öfrigt mest detaljer.
Icke heller skall jag inlåta mig på någon kritik af den förste
talarens anförande, ty deruti var det åtskilligt, som jag tror, att riks -

N:o 28. ii

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Ifrågasatt an
stånd med upp
förande af
nytt riksdagshus
m. m.
(Forts.)

-dagshuskomitén är tacksam för att ha fått höra. Der gifvas i afseende
på utförandet af byggnaderna anvisningar och råd, som äro särdeles
värdefulla. Jag skall dock säga några ord. Jag fäster mig nu
vid uttrycket på 12:te sidan i betänkandet: »En onekligen betecknande
illustration till den förmenta obehötligheten af ytterligare utredningar!»
med utropstecken, och dermed är beviset gjordt. Detta
är just eu proba på, huru man plägar argumentera i denna fråga.
Man håller fram en mening och sätter derefter ett utropstecken. Jag
skall äfven taga upp en strof på 14:de sidan, ty den ligger för bra
för mig, att jag skulle neka mig det nöjet. Reservanten säger: »Att,
äfven om ingen riksbanksbyggnad uppföres å vestra delen af Helgeandsholmen,
en kajbyggnad derstädes är af nöden är uppenbart; men lika
klart tyckes det vara, att i sådant fall för riksbanksbyggnad å annan
plats funnes att tillgå ej blott brobyggnadsbeloppet 253,000 kronor,
utan äfven minst hvad som beräknats åtgå för en riksbank å holmen,
658,000 kronor, eller tillsammans 911,000 kronor». Hvad nu broarna
beträffar, är jag icke så alldeles öfvertygad, att den ärade reservanten
skulle känna sig synnerligen tacksam, om Stockholms stad gick miste
om denna fördel, derför att blott riksdagshuset byggdes på holmen.
Derom vill jag dock icke tvista med honom. Det säkra är emellertid,
att, om riksbankshuset icke uppföres på Helgeandsholmen, måste det
uppföras på ett annat ställe, och hvar helst detta sker, skall huset
kosta något. Således kan kostnaden för sj elfva huset icke besparas
derigenom att detta ej förlägges på holmen.

Jag får just nu det meddelandet, att Andra Kammaren bifallit
utskottets förslag, och vid sådant förhållande lär det icke vara af intresse
att vidare här diskutera om saken.

Jag vill blott anmärka, att frågan om riksbankens förläggande på
dess gamla ställe var äfven framstäld af 1883—1884 års komité. Förslaget
vore väl möjligt att genomföra och det skulle äfven bli mycket
billigare. Men jag har sett de ritningar, som då förelågo, och jag
kan tryggt förklara att de voro för ändamålet komplett odugliga.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Efter detta anförande hördes rop på proposition.

Friherre Leijonhufvud, Broder Abraham: Jag vill till att
börja med yttra några ord angående uttrycket »skilda byggnaderna».
Såsom ordförande i det sammansatta utskottet år 1888 är det jag, som
formulerat detta uttryck —- »skilda byggnader». Förhållandet var, att
dessa orden »skilda byggnader» måste begagnas för att beteckna en
motsats till det förut påtänkta sammanförandet i en byggnad af både
riksdags- och bankhus och gatas dragande emellan dem. Men att
dessa byggnaders fullständiga skilsmessa skulle anses vara hufvudsaken,
det kan jag icke förstå. Det var åtminstone icke tal derom i
det utskott, som jag nyss nämnde och ej heller vid öfverläggningarna
och besluten i kamrarne. Det är först på senare tider, som man funnit
rätt på detta uttryck, som man vill begagna till motiv för det förra
beslutets uppridande derför, att de båda skilda byggnaderna beröra
hvarandra med några få fot vid norra och södra ändarne. Att denna

Lördagen den 2 Maj, f. m.

45 N;o 28.

korta sammanbyggnad skulle hafva föreslagits, emedan man annars//»%asa« anicke
skulle fått tillräckligt utrymme, såsom man förmenar, är deremotstan^medupputi
fullkomligt misstag. Ty om man tager bort de begge delarne afnyuTiksdagsriksdagshusbyggnaden,
som gå öfver Drottninggatan, så finnes der ett hus m. m.
tillräckligt utrymme qvar i alla fall uti de flera tusende qvadratfot, (Forts.)
som riksdagshusets ritning upptager öfver programmet, om ock anordningarna
inom hus derigenom blefvo sämre. Det vore äfven lätt att
maka fram huset och öka dess bredd, men detta vore, enligt min tanke,
synnerligen olämpligt ur estetisk synpunkt. Då jag formulerade detta
så bevingade uttryck, »tvenne skilda byggnader», tänkte jag redan på,
att det vore nödvändigt att i arkitektoniskt hänseende se till, att dessa
byggnader icke skulle skrika emot hvarandra, utan de måste harmoniera
den ena med den andra. De måste hafva samma stil och utifrån
presentera sig som ett helt. Jag tänkte mig att det skulle gå
an, i harmoni med det utkast till fasad, som då förefans, att förena
byggnaderna med en öppen pelargång. Denna idé måste emellertid
öfvergifvas, då förslaget till riksdagshusbyggnad närmare utarbetades.

I stället föreslog intendenten Zettervall denna förening mellan byggnaderna
genom de små öfver Drottninggatan uppförda flyglarne, hvarigenom
vinnes, att båda byggnaderna bilda ett helt för ögat. Detta
är, ur arkitektonisk synpunkt, af så god verkan, att herr Zettervall
icke vill uppoffra denna plan. Skulle man nu taga bort bankbyggnaden,
blefve det nödvändigt, att den långa fasaden af riksdagshusets
vestra sida, som består uteslutande af fönster, finge en annan utstyrsel.

Den finge då upplösas i vissa partier, som bildade olika grupper, och
en sådan anordning i värdig stil skulle ej obetydligt öka byggnadens
kostnad.

Den förste talaren sade,. att när man har att utföra två betydande
monumentala byggnader, böra de placeras hvar och en på sitt håll, ty
detta skulle blifva till större prydnad för staden. Men då böra båda
husen läggas så, att de verkligen blifva monumentala och te sig till
sin fulla fördel, de måste då hafva en fin arkitektur och hvar för sig
ligga på en fri och öppen plats, der de kunde presentera sig i all sin
glans. Men att finna sådana platser utan att behöfva betala allt för
enorma summor för deras förvärfvande och beredande — det är svårigheten!
Under de 10 år frågan stått på dagordningen har man ej
lyckats finna några andra och bättre än Helgeandsholmen — och det
nu i dessa dagar framlagda förslaget att förlägga riksdagshuset på
Skeppsholmen lärer ej vinna mycket sympati inom riksdagen, oberäknad!
att en byggnad der blefve mycket dyrare.

Man har vidare sagt, att strömmen skulle vara farlig för grunden.

Men, mine herrar, strömmen kommer icke åt sjelfva grunden, ty utanför
huset går en gata om 20 fots bredd och i denna gatas yttre kant
ligger kajen, som tager emot strömmen alldeles som öfverallt vid
Stockholms stränder. Någon ätning på grunden till sjelfva byggnaden
kommer således icke i fråga. Jag skulle hafva mycket att säga i anledning
af herr Adelskölds anförande. Det var mycket deri, som jag
erkänner och äfven går in på, men i åtskilliga saker var hans utgångspunkt
origtig. Jag vill dock icke nu upptaga kammarens tid
dermed.

N:o 26. 46

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Ifrågasatt an- Beträffande regleringen af Mälarens vattenstånd är detta en stor
StförandeWaf''0C^ vigtig fråga, som man sammanblandat med den nu föreliggande,
nyuTiksdågs-folket dock, enligt min tanke, icke alls är nödvändigt. Den lilla uthus
m. m. fyllning, som kommer att ega rum rätt vester ut på Helgeandsholmen.

(Forts.) har med Mälarens vattenafiopp intet mera att göra än den utfyllning
Stockholms stad nu gör på Riddarholmens vestra strand. För icke
länge sedan hölls ett sammanträde emellan strandegarne vid Mälaren,
deruti jag deltog. Der beslöts att afsända en skrifvelse till fullmägtige
i riksbanken och riksgäldskontoret, med anhållan att de måtte se till,
att ingen orätt skedde strandegarne, och såsom intresserad i saken
kunde jag instämma i deras begäran, så mycket mera som enligt min
uppfattning strandegarne aldrig kunna blifva lidande på Helgeandsholmens
reglering, utan tvärt om genom densamma kunde hoppas stor
fördel. Den utfyllning, som skulle ifrågakomma på sydvestra delen af
holmen, har man sagt, kommer att förändra och minska vattenafloppet
från Mälaren genom stallkanalen. Jag tror, för min del, icke att denna
utfyllning kommer att minska afloppet. Jag tror tvärt om, att stranden
kan få en annan form, som bättre befordrar vattnets aflopp och borttager
den bakström som nu vid högvatten uppstår vid den nu varande
jernbrou öfver stallkanalen. Men äfven om man antager att afloppet
i stallkanalen vid högvatten blefve något mindre, så kan ej blott detta
med störta lätthet återvinnas på norra sidan, utan derjemte tillfälle
beredas att efter behag öka afloppet. Det har rigtigt anmärkts, att,
om man borttager hela det i strömmen framskjutande hörnet på norra
sidan af Helgeandsholmen, hvarom flera gånger varit på tal, så blefve
Mälarens aflopp allt för stort och sjön folie ut för hastigt, hvaremot
uppsjö, som redan nu egal'' rum nära ‘/3 af året, skulle förekomma allt
för ofta. Derför torde det rättaste vara att endast bortskära en del
af nämnda utskjutande norra hörn, till den utsträckning sakkunnige
vederbörande föreskrifva. Denna bortskärning kan ske på olika sätt
och till den storlek man önskar, utan att på minsta sätt komma i delo
med byggnaderna på holmen. Ingenting hindrar att draga den öfre
kajmurens krön parallelt eller nära parallelt med norra kajmuren, och
sedan behandla det utanför varande norra krönet så som man finner
lämpligt. Man kan öka afloppet genom att afskära detta krön vertikalt
på yttre sidan och der taga tum för tum just så mycket man anser
nödvändigt. Men då det är fullkomligt rigtigt, som herr Adelsköld
sade, att då man vill reglera ett aflopp för flöden vid högvatten, det
är rättare att anordna ett bredt och grundt aflopp än ett smalare och
djupare, så torde man i nu ifrågavarande fall snarare kanske böra gå
eu annan väg, och i stället afschakta det ifrågavarande norra hörnet
horisontalt, så att det vid lågvatten ej ökar afloppet, men så att vattnet
vid högvatten kan flöda öfver hela eller en del af grundet, hvars
yta i så fall bör beläggas med huggna granitblock. Blir det åter enligt
första alternativet afskuret vertikalt på yttre änden, så kan man omgifva
den återstående delen med en låg mur och plantera grundet med
buskar och växter. Med ett ord! Vederbörande kunna handtera detta
aflopp som de behaga, bibehålla det alldeles lika stort eller öka det
gradvis till huru stor grad de anse för regleringen af Mälaren nödigt.
Herr Adelsköld talade mot de å modellen befintliga något stora bro -

47 N:o 28.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

fästena, som förminska arean af strömmens genomskärning vid nya ifrågasatt dn~
bron i Drottninggatans förlängning. Denna broritning är emellertid8*®”''*med UPP~
endast ett utkast, uppgjordt på en enskild ledamots begäran af Berg-nyitTåt<h?tsunds
verkstad, och jag har gjort samma anmärkning som herr Adel - hus''™. m.5
sköld. Men någon svårighet att göra bron några fot längre kan ej (Forts.)
finnas och då försvinna de sagda utskjutande brofästena, så som jag
äfven önskar.

Det lägsta vattenalloppet är dels And sjelfva Norrbro och dels
något nordligare midt för det omtalade norra hörnet af Helgeandsholmen.
Kommande från Mälaren stöter vattenmassan emot hörnet
utanför Bondeska palatset, svänger derifrån söderut och törnar emot
den framspringande delen af Helgeandsholmen och svänger derifrån ut
igen och rusar öfver hela ytan. Men genom den rigtning det sålunda
får går det mindre vatten genom det södra hvalfvet af Norrbro än
genom det mellersta och det norra, enär stömmen drager mera vatten
åt den norra än åt den södra sidan, såsom hvar och en kan se, då det
är stark ström. Vid lågvatten märkes deremot just ingen olikhet.

Frågan om eganderätten till vattnet skall jag icke här beröra.

Aro stadsfullmägtige ej ovilliga, möter den saken inga svårigheter; är
förhållandet motsatsen, så kan anledning till tvist alltid uppsökas.

Herr Adelsköld både dessutom åtskilliga anmärkningar att framställa
emot vissa detaljer af förslaget. Dessa detaljer äro dock af den
beskaffenhet, att Riksdagens 350 ledamöter väl icke kunna företaga
deras granskning. Vid ett byggnadsföretag af den omfattning som
det nu ifrågavarande uppgöres först ett allmänt utkast, hvarefter
man beräknar de belöpande kostnaderna så noga ske kan och derefter
uppgöras ritningarna i större skala uti en rit- och byggnadsbyrå, som
måste fortsätta sina arbeten under hela den tid företaget räcker. Vid
de närmare utarbetningarna i större skala af dessa byggnadsritningar
blifva de största utkasten underkastade ny och noggrann granskning, och
vanligen förekommer dervid en eller annan förändring, som ju antagligen
äfven blir en förbättring. Äfven jag gjorde vid de uppgjorda
förslagen ett par anmärkningar, men hyser intet tvifvel att i den mån
de befinnas berättigade skola de blifva afhjelpta under arbetets gång.

Vidare anmärktes att ljusgårdarne äro så små. Deras storlek är
540—690—245—300—

550—800—225—390 qv.-fot.

Men från dem hemtas ej ljus till annat än korridorer, ty alla rum få
ljus från yttersidorna och kamrarnes salar från taket. De äro endast
. lufttrummor. De äro i alla fall ej mindre än i flertalet utländska
parlamentshus, efter hvad mig blifvit meddeladt, för att ej tala om
parlamentshuset i London, som lär vara särdeles illa lottadt.

I likhet med en föregående talare vill jag påminna om, att byggnadsnämndens
mening varit, att, så snart ritningarna blifvit färdiga,
underställa dessa riksgäldsfullmägtiges granskning, äfvensom att låta
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen afgifva utlåtande öfver hvad som rör
vattenförhållandena. Till stadens myndigheter skulle dessutom hänskjutas
de frågor, som beröra stadens rätt. Det har icke varit meningen
att på något sätt träda deras rätt för nära.

Att arkitekterna icke äro sams, det är något, som man icke bör

N:o 28. 48

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Ifrågasatt an
-stånd med upp
förande af
nytt riksdagshus
m. m.
(Forts.)

-undra på. Det är väl sällan som herrar artister äro eniga. De hafva
''hvar och en sina förtjenster, men någon enighet dem emellan har man
.icke hört talas om. Det sago vi senast, då frågan var om fria konsternas
akademi och dess nya hus.

Stockholmsboarnes intresse går ut på att att få allting så vackert
och väl gjordt som möjligt. Beträffande Helgeandsholmen borde denna
enligt deras önskan helst vara fri — men stadsfullmägtige inse nog,
att detta skulle blifva för dyrt, och derför vilja de icke vara med om
att betala denna lyx. För min del vore jag rädd för en plan, som gjorde
Helgeandsholmen till en öppen planterad plats, med sitt oundgängliga
schweizeri. Förr var Strömparterren ett hyggligt ställe, dit man gerna
gick för att njuta af friska luften och vattnets plaskande. Men nu är
det förvandladt till ett otrefligt ställe, som gerna kunde vara borta.
Det vore stor skada, om holmens vestra clel skulle dela samma öde.

Hvad kostnaden för de nya byggnaderna angår, visa de gjorda
öfverslagen att de anvisade summorna böra kunna räcka till, der man
ej vill nedlägga allt för mycket på en luxuös utstyrsel.

Under nuvarande förhållanden har jag intet annat att göra än
att yrka bifall till utskottets förslag.

Ropen på proposition försnyades.

Friherre von Krsemer: Jag förmodar herrarne icke hafva obser verat,

att jag icke på länge tagit herrarnes tid och tålamod i anspråk?
Det torde derför vara mig tillåtet, att derom påminna, på det att
herrarne måtte benäget ursäkta, att jag anhåller få yttra några ord i
denna fråga, helst jag vid så många tillfällen förut visat mig hysa
lifligt intresse för den samma. I alla fall torde herrarne hafva så
mycket minne af mina föregående yttranden, att min gamla vana att
icke vara lång icke fallit i glömska? — Jag skulle gerna hafva kastat
en blick på frågan i en något större utsträckning, men den långt
framskridna tiden och herrarnes berättigade otålighet förmå mig genast
att derifrån afstå. Jag hade visserligen velat t. ex. påpeka, att knappast
i någon stad i Europa finnes ett byggnadsläge jemförligt i skönhet
med planet uppe på krönet af Skeppsholmen, och när en gång hufvutlstaden
vuxit så, att den bredt sig öfver närliggande delar af Djurgården,
kommer det äfven att blifva ganska centralt. Men jag afstå!-från att vidare behandla detta, -helst herr Törnebladh nyss gått i borgen
för att Riksdagen aldrig kommer att bygga der, så att det icke är
värdt att tala om den saken!

Det som här närmast är i fråga är egentligen trenne hufvudsakliga
skäl, som man både förr och nu uppställer mot hvarje ändringsförslag
angående Helgeandsholmens bebyggande. Det första af dessa
alltid hörda skäl är, att, såsom det på latin heter, det vore periculum
in mora; »vi måste ju för dess hellre hafva ett nytt riksdagshus, ty
vi få redan nu icke rum här, och ledamotsantalet i Riksdagen växer
hastigt; här är icke värdt att tala om undersökning eller utredning af
lämpligaste platsen; vi måste framför allt hafva det wm». Jag ber då
få påpeka, hvad jag icke erinrar mig under diskussionen hafva blifvit
nämndt, att Riksdagen för sin del antagit konstitutionsutskottets be -

Lördagen den 2 Maj, f. m. 49 N;o 28.

tänkande n:o 1 om begränsning af riksdagsmännens antal till ungefärifrågasatt andet
nuvarande eller så att denna kammare finge ett par ledamöterÄdmedw
mer och den andra förminskades med ett par, och då antagligen detta/"""*
kommer att vinna regeringens sanktion, är det första skälet om det
öfverhängeude behofvet, den stora brådskan, fullkomligt undanröjdt. (Forts.) ''

Den andra invändningen, som man alltid möter, är: »skola vi då
aldrig få slut på denna evinnerliga riksdags- och bankfråga? Yi trodde»,
tillägger man vanligen, »att det nu sist, 1888, verkligen blifvit slut
derpå och att man till sist fått den frågan ur lifvet». Men, mine
herrar, om den död, som då gafs åt denna fråga, var hvad på bibliskt
språk heter »en ond bråddöd», och om det nu skulle visa sig, att det
blott var en skendöd, sa vore det ju icke så illa, om man kunde underkasta
patienten en ny behandling för att vinna ett bättre slut än
det, som genom den föregående behandlingen vans.

»Men», säger man för det tredje, »derför fordras att rifva upp ett
Riksdagens_beslut.» Här har förut friherre af Ugglas påpekat att det
visserligen icke är reservanten och de med honom öfverensstämmande,
som rifva upp Riksdagens beslut; det är redan på förhand gjordt, ty
det heter i Riksdagens skrifvelse af 1888, att Riksdagen »anser''emellertid
lämpligare, att den föreslagna byggnaden delas af en i Drottninggatans
förlängning gående gata i två byggnader, den vestra afsedd för riksbanken
och den östra för Riksdagen och dess öfriga institutioner. Ty derigenom
skulle, sedan en bro blifvit slagen mellan Drottninggatan och Helgeandsholmen,
öppnas eu ny betydligt genande kommunikationsled från
norr till staden och riksbanken till följd deraf blifva för allmänheten mer
tillgänglig». Nu föreslår man dock att slå hvalf öfver Drottninggatan
och derigenom sammanbinda båda byggnaderna. Den föregående talaren
på stockholmsbänken sade, att detta icke innebure ett uppridande af
riksdagsbeslutet, ty Drottninggatan framginge i alla fall mellan de
båda husen. Olyckligtvis slutade han sin uppläsning just på samma
ställe som äfven jag nu. Förmodligen gjorde han det till tidens vinnande
och således i god afsigt. Emellertid var det olyckligt; ty om
han hade läst blott två rader till, hade han funnit att der står: »genom
en sådan anordning blefve riksbankshuset också mer isoleradt och
således för möjlig eldfara från riksdagshuset mer skyddadt». Riksdagens
i beslutet uttalade önskan, att byggnaden måtte delas i två, afsåg
således icke blott att få Drottninggatan framdragen, utan både
äfven det särskildt uttalade skälet att förebygga eldfara från riksdagshuset.
Man kan väl icke tänka sig något lämpligare sätt att, i händelse
eldsvåda skulle uppstå i riksdagshuset, leda elden öfver, än genom
dessa öfverbyggda hvalf. Jag vill icke ens skämtsamt påpeka, att
man dessutom i byggnaderna öfver hvalfven förlagt så eldfängda lokaler
som statsutskottets och bevillningsutskottets sessionsrum. Det är
som om man der, åtminstone psykiskt taget, förlagt tvä krutmagasin.

Emellertid för detta mig in på förslaget i sig sjelft, och jag tror
det kan karakteriseras med ett enda kraftfullt ord: trångmål. Trångmål
genomgår hela förslaget; trånga är lokalerna i båda husen; trångmål
hafva fullmägtige haft för att uppfylla Riksdagens beslut och ändock
kringgå det. Trångmål är det genomgående motivet i hittills
synliga planer och ritningar. Den föregående talaren, friherre Leijon Första

Kammarens Prot. 1891. N:o 28.

4

N:o 28. 50

Lördagen den 2 Maj, f. ni.

Ifrågasatt an
stånd med upp
förande af
nytt riksdagshus
m. m.
(Forts.)

-hufvud, talade om de s. k. »ljusgårdarne» och påstod, att de, såsom
''de vore föreslagna, icke vore för små. Jag ber herrarne ett ögonblick i
tankarne förflytta sig till en nära belägen lokal, tidningsrummet kär
ute. Huru många qvadratfot tro herrarne detta innehåller? Icke fullt
600 qvadratfot. Dessa ljusgårdar hålla enligt förslaget i medeltal en
area af 480 qvadratfot hvar och en, och de äro således till och med mindre
än det nämnda rummet! Och dessa små gårdar ligga nere i djupet
mellan fyra våningars husväggar! Jag fruktar att icke mycket ljus i
saken skall komma från sådana »ljusgårdar», jag fruktar till och med att
från dem skola uppstiga föga sunda idéer. Kunde emellertid banken,
såsom reservanten önskar, flyttas någon annanstädes, skulle riksdagshuset
erhålla mer utrymme, och till följd deraf dessa och andra riksdagshus-trångmålets
olägenheter till största delen förebyggas.

Hvad banken angår, så har den skaffat sig tillräckligare utrymme
— på pålar! En stor del af banken, eller åtminstone hvad man afser
att blifva den banken närmast omgifvande marken, hvilar på det som
nu är vatten. Det skulle ju möjligen kunna inträffa, att någon del
af riksbanken »satte sig», som man säger, och att således en mycket
allvarsam »baisse» af dess valutor uppstode, med andra ord, att en del af
banken rasade i sjön. Det är” må hända lättsinnigt att här tala om
sådana saker, men blott för ett ögonblick! Nyligen, erinrar jag mig,
stod i den engelska skämttidningen »Punch» en ritning med anledning
af sjöolyckor, som träffat den engelska flottan, af hvilken en
mängd fartyg gått till botten; ritningen framstälde lorderna i amiralitetet,
som iklädda dykaredrägter kraflade sig upp på stranden, sedan
de nere på hafsbottnen »inspekterat engelska flottan». Tänk om bankofullmägtige
en vacker dag skulle få ikläda sig den nämnda drägten för
att leta rätt på den metalliska kassan in. m. af bankens valutor i
Norrström!

Jag återkommer till byggnaderna: dessa hvalf hafva framkallats
af nödvändigheten af att bereda riksdagen större utrymme, men enligt
mitt förmenande icke blott medföra de olägenheten att riksdagsbeslutet
om byggnadernas särskiljande brytes; de äro äfven i mitt tycke mycket
fula. Förmodligen har till herrarne alla liksom till mig utdelats ett
prydligt inbundet häfte innehållande afbildningar af förlagsritningar
till riksdags- och bankhus? En af dessa föreställer passagen mellan
husen, sedd från norr. Man ser der gafveln af riksdagshuset med dess
fyra våningar och sammanbygdt dermed det icke fullt så höga bankhuset.
Just inunder skarfven synes det lilla hvalfvet, men man har
icke på denna, såsom på ritningar, föreställande hotell o. d. byggnader,
satt dit några ekipage!''; gatan är tom, med undantag af tre stora
hundar, som med uppknorrade svansar och, som det tycks, under vildt
skällande rusa fram mot det ofvannämnda hvalfvet — och jag tycker
de hafva rätt!

Men jag vill allvarsamt behandla en allvarsam sak. Jag undrar
om, i fall man i franska nationalförsamlingen skulle väcka förslag att
lägga ett parlamentshus i Champs Elysées, och staden Paris skulle opinera
sig deremot; eller om man i Berlin föreslog att lägga en dylik
byggnad Unter den Linden eller på någon annan känd promenadplats,
och staden Berlin skulle gifva sin motsatta åsigt till känna, jag undrar,

Lördagen den 2 Maj, f. m.

51 N:r 28.

säger jag, om icke i begge fallen ländernas respektive representationeH/rå^asaw anskulle
taga hänsyn till hufvudstadens tillkännagifna tanke om sakenystandmedupputi
väl, känd sak är så godt som vittnad, och hvar och en vet, sAAnyttTiksdagsStockholm
står, så att säga, »som en man» emot detta Helgeands- hus m. m.
holmens belamrande med de tvenne enorma riksbyggnaderna. Månne (Forts.)
det, under sådana undantagsförhållanden, är så förskräckligt farligt att
gå ifrån den allmänna regeln att icke upprifva ett riksdagsbeslut, helst,
såsom redan blifvit påpekadt, detta redan är upprifvet? Jag tror det
icke. Då förhållandena äro så exceptionella som här, borde Riksdagen
äfven förfara på ett undantagssätt. Men, säger man, då Andra Kammaren
redan afgjort frågan, så är det icke värdt att vidare tala derom,
men jag påminner om, att den är en af dem, som afgöras genom gemensamma
voteringar. Vore Första Kammaren således i detta fall
enig, skulle dess åsigt, understödd af de 81 i Andra Kammaren för
reservationen afgifna rösterna, kunna göra sig gällande.

Som sagdt, jag skulle helst hafva önskat en genomgående revision
af det hela, en undersökning, utsträckt öfver alla belägenheter
i Stockholm, med ifrågasatt möjlighet att flytta så väl den ena som
den andra byggnaden, men under kritiska förhållanden bör man begränsa
sig och icke splittra små krafter. Det är derför med hänvisning
både till detta och till mina förra uttalanden i frågan som jag
instämmer i herr Frsenkels reservation och till densamma anhåller om
bifall.

Äfven detta anförande efterföljdes af rop på proposition.

Herr Nyström: Jag kan alltför väl förstå, att kammarens intresse
numera är ringa att höra något i denna fråga efter det besked
vi fått från Andra Kammaren. Jag skulle således anse det som min
ovilkorliga skyldighet att stryka mitt namn och icke upptaga kammarens
tid, om det vore så, att denna fråga, med det beslut, som redan
fattats af Andra Kammaren, och sannolikt äfven om några ögonblick
kommer att fattas här, för alltid vore förskaffad ur verlden. Men så
är det icke, och så kommer det icke att bli. Min öfvertygelse är, att,
huru än kammaren beslutar, skall den uppgjorda planen visa sig omöjlig
och falla på sin egen inre motsägelse. Antingen kammaren nu
beslutar ja eller nej, så kommer frågan upp eu eller två gånger till.

Denna gång hafva arkitekterna sagt sitt ord. Man har anmärkt, att
detta ord må vara giltigt och att arkitekterna sannolikt hafva rätt i
sin opposition, men så länge icke kostnadsberäkningar finnas, så länge
vi icke veta hvad vi få i stället, är det fåfängt att tala om bättre
anläggning och bättre planer. Nå väl, efter arkitekterna denna gång
blir det nästa gång finansmännen, som komma att taga frågan om
hand och framlägga sina beräkningar, hvad nu beslutade plan skulle
komma att kosta och hvad andra och bättre planer skulle kosta, och
då har man bemött de väsentligaste anmärkningar, som mot revisionskrafven
kunna uppstå.

Jag medgifver, att de hafva rätt, som säga, att man icke kunnat
framlägga någon annan kostnadsberäkning och framför allt icke en
kostnadsberäkning, som förtjena!1 att läggas till grund för ett ändradt

N:o 28. 52

Lördagen den 2 Maj, f. in.

ifrågasatt an-beslut, men det är ju icke en ändring man begär, endast en pröfning,
iförande s0?1 brister i kostnadsberäkningar kan en annan gång fyllas,

nytt riksdags-1™1'' fragan a nyo kommer upp. Om sä är, skall målet ingalunda nu
hus m. m. afskrift, och torde herrarne icke förundra sig öfver, att vi, förslagets
(Forts.) bestämda motståndare, ända in i sista stunden påminna om de anmärkningar,
som mot den nuvarande planen kunna göras. Jag skall naturligtvis
icke begå den ogrannlagenheten att gå in på detaljer, om jag
ock tror dem vara bevisande. Blott det vill jag säga, att de af herrarne,
som voro i tillfälle att för halftannat år sedan gå upp och se
den exposition af hithörande ritningar, som då fans tillgänglig här i
Stockholm, stodo inför eu underlig syn. Man såg, huru talangfulla
arkitekter bemödat sig på alla både tänkbara och otänkbara sätt att
lösa ett problem, som var och förblef olösligt, nemligen att sammanställa
de båda byggnaderna med sin mellanliggande gata eller mellanliggande
prång, ty det är det rigtiga ordet.'' Nå väl, sedan man fått
den saken rätt tydlig för sig, sedan man af denna exposition fått det
intryck, att saken var omöjlig — och något annat intryck kunde man
icke få — måste man afstå från en sak, som visade sig omöjlig. Så
skedde också ganska rigtigt, och hvad man då afstod från det var verkställigheten
af Riksdagens beslut. Det var då detta upprifvande faktiskt
skedde,, om hvilket nu så mycket talas. Man bör derför icke tala
om, att det skulle ske nu, då det redan skett på grund af sakens egen
nödvändighet. Och jag ser intet ondt i det. I politiska frågor är det
en^ annan sak. Men i tekniska och ekonomiska frågor, då man vid
utförandet finner sig stå inför svårigheter och orimligheter, att då
icke vilja ändra utan envist fasthålla vid ett fattadt beslut, det är icke
karaktersfasthet, det är oförstånd. Hvad skulle man säga om en person,
som i egen sak och medan tid vore vägrade att ändra en byggnad,
som visat sig oändamålsenlig och olämplig och som sade: ja, detta
må vara sant, men här ska’ skåpet stå? Skåpet ja, det är just rätta
ordet. Man ilek i alla fall lof att vidtaga ändringar. Sedan man en
. gång aflägsnat sig från Riksdagens beslut, började man trefva. Först
sammanbyggde man båda husen. Af kamelen med två pucklar blef en
dromedar med endast en men derför icke vackrare. Man tanke sig
blott byggnadens utseende såsom den ter sig, sedd från Vasabron.
Sedan trefvade man i afseende på inredningen. Så försökte man med
tillsatser efter professor Meldahls påminnelser. Sedan trefvade man
efter nya utfyliningar för riksbankens lokaler. Och under allt detta
trefvande, som ännu fortgår, vet man icke hvarken hvad man skall
^y§8’a eller hvad kostnaden skall blifva. Det första framgår af utskottets
bekännelse på sidan 7, det andra af en bekännelse på annat
ställe, och ehuru man icke vet, hvad man skall bygga eller hvad det
skall kosta, vägrar man ändå att inhemta upplysning om detta nya,
som man nödvändigt måste inlåta sig på. Man nödgas öfvergifva det
gamla beslutet och fatta ett nytt, men man vet icke, hurudant detta
skall blifva eller hvilka kostnader detta skall medföra. Och ändå säger
man nej till dem, som tillstyrka, att man skall inhemta upplysningar
från sakkunnigt folk, från arkitekter och ingeniörer, från konstakademien.
Det vill man icke, trots det man ser, att man är inne på något
alldeles nytt.

53 N:o 28.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Under sådana förhållanden kan jag icke finna, att Riksdagen lArejasaH avhandlar
klokt, om den fastslår detta nya och opröfvade, som yppatss<“:”d’’!’;d uPf''
vid de undersökningar, som anstalts af de fullmägtige, som nu hafvaJyuZlctdagssaken
om hand. Men det är icke nog med detta. Härtill kommer en hus m. m.
mängd nya omständigheter såsom beträffande eganderätten till mar- (Forts.)
ken, vattenafloppet, grundens beskaffenhet m. in., som icke blifvit pröfvade,
och ändå vill man ingenting göra i den rigtning motionärerna
påyrkat. Allt tyckes tala för behofVet af en utredning, som skall visa
de förträffliga möjligheter som finnas, möjligheter, som icke skola vara
på långt när så dyra som den omöjlighet, som -— för att begagna en
föregående talares uttryck — man nu vill slå fast.

Jag skall icke gå in i detaljer. Men det finnes åtskilliga varnande
exempel i Stockholms byggnadshistoria på hvad som sker, då man icke
tillräckligt pröfvar ett vigtigt beslut. Der står till exempel nationalmuseets
byggnad, och bibliotekshuset i Humlegården talar ett varnande
språk. Det skulle synas besynnerligt, om nuvarande generation utan
undersökning skulle fatta beslut i denna sak och sålunda bringa till
stånd ett verk, som kommande generationer skola önska ogjordt.

Herr Tamm, Hugo: Jag skall icke ingå i detaljer. För mig
står frågan helt enkelt så, att Riksdagen känt och erkänt behofvet af
att få nya hus för riksdag och riksbank samt beslutat, att dessa skulle
på Helgeandsholmen förläggas. Bet innefattar kärnan af Riksdagens
beslut. När det sedan gälde utförandet af detta beslut, använde Riksdagen
det enda organ för sin förvaltande verksamhet, som Riksdagen
eger, nemligen fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret. Riksdagens
beslut står således för mig hvarken såsom ett erkännande af
den eller den ritningen eller såsom någonting annat än helt enkelt
det, att behofvet af dessa husbyggnader på Helgeandsholmen skulle
fullgöras af fullmägtige i de båda kontoren, derför att Riksdagen och
dess 400 ledamöter väl är den sämsta korporation, vare sig ur estetisk
eller andra synpunkter, att bedöma en byggnadsfråga.

Huru svårt det är att komma sams, visar enligt min uppfattning
de båda motionärernas förslag, ty snart sagdt i ingen punkt stämma
de fullt öfverens mer än deri, att saken borde hänskjutas till de fria
konsternas akademi. Huru välbetänkt detta skulle vara hemställer jag
till kammaren, då vi se, att de, som hafva rösträtt i akademien, äro
först dess förste hedersledamöter Hans Maj:t Konungen, Hennes Maj:t
Drottningen, D.D. K.K. H.H. Kronprinsen och Kronprinsessan samt Hertigen
af Nerike, så 12 personer, som till följd sina uppoffringar för
de sköna konsterna ansetts värdiga att nämnas till hedersledamöter,
vidare 50 ledamöter, deraf endast 10 arkitekter men 19 målare, kopparstickare,
medaljgravörer m. fi. Att man till en så sammansatt
korporation skulle hänskjuta frågan, är som sagts den enda punkt,
hvari jag funnit de båda motionärerna vara öfverens. Huru skall då
en fråga^sådan som denna kunna afgöras af Riksdagen och i sina detaljer
underkastas dess pröfning. Jag tror, att utskottet i detta Hall
rigtigt förfarit, då det hållit på kärnpunkten i beslutet och uttalat,
att om svårigheter möta, hafva fullmägtige att komma in med anmälan

N:o 28. 54

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Ifrågasatt an
stånd med uppförande
af
nytt riksdagshus
m. m.
(Forts.)

-derom, och då får Riksdagen taga ärendet under förnyad ompröfning,
"men icke på grund af motionärernas obestyrkta farhågor eller andra
.hugskott. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen, att i
afseende på nu förevarande utlåtande yrkats dels att hvad utskottet
deri hemstält skulle bifallas, dels ock, af herr Fränclcel, att kammaren,
med afslag å utskottets hemställan, skulle bifalla hans vid utlåtandet
fogade reservation.

Sedermera gjordes propositioner i enlighet med dessa yrkanden;
och förklarades propositionen på bifall till utskottets hemställan vara
med öfvervägande ja besvarad.

Föredrogs och hänvisades till lagutskottet Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen angående förbud för barn att nattetid idka
viss försäljning in. m.

Anmäldes och bordlädes

konstitutionsutskottets utlåtande n:o 10, i anledning af väckta
motioner, åsyftande förändrade bestämmelser i fråga om vilkoren för
valrätt till Andra Kammaren; samt

statsutskottets utlåtanden och memorial:

n:o 5 a, angående två anslag under riksstatens fjerde hufvudtitel;

n:o 8 a, angående en till regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel hörande fråga;

n:o 55, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående anslag
för anläggning af en bibana från norra stambanan vid Mellansel till
Örnsköldsvik;

n:o 56, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående godkännande
af en med staden Göteborg träffad öfverenskommelse i fråga
om dess inqvarteringsskyldighet, äfvensom rörande anslag till ett nytt
kasernetablissement derstädes m. m.;

n:o 57, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående godtgörelse
till fanjunkaren vid kongl. Vestgöta-Dals regemente Oscar
Theodor Bäfverfeldt och hans maka Maria Fernanda Benedicta Bäfverfeldt,
född Nielsen, för den förlust de genom förre svenske och norske
generalkonsuln i Geneve A. M. von Schascks tillskyndande lidit;

n:o 58, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen,
angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid
Lunds hospital för Malmöhus läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke;
samt

55 N:o 28.

Lördagen den 2fMaj, f. m.

n:o 59, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut angående en
i statsutskottets memorial n:o 52 föreslagen voteringsproposition.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Fälle, Helmer,
från och med den 6 i denna månad till riksdagens slut.

Kammaren åtskildes kl. 3.3 5 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.