RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1890:46)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1890. Andra Kammaren. N:o 46.

Onsdagen den IT maj

kl. 12 på dagen.

§ I Justerades

det i kammarens sammanträde den 7 innevarande maj
förda protokoll.

§ 2.

Upplästes ett till kammaren inkommet sjukbetyg, så lydande:

Att herr major John Bratt på grund åt sjukdom — lungkatarr —
är förhindrad infinna sig vid riksdagen, betygar

Stockholm den 13 maj 1890.

A: Nettelblad,
legit. läkare.

Härjemte tillkännagaf herr talmannen, att hevr Stjernsjjetz låtit
anmäla, det han vore af sjukdom hindrad att bevista dagens sammanträde.

§ 3.

Sedan Biksdagens båda kamrar godkänt de uti statsutskottets me- Gemensamma
morial n:is 70 och 72 samt sammansatta stats- och lagutskottets me.omr°stmn9armorial
n:o 6 föreslagna voteringspropositioner rörande tre frågor, deri
kamrarne stannat i olika beslut, och denua dag blifvit bestämd för
omröstning öfver de olika besluten, så anstäldes nu dessa omröstningar
enligt nedanintagna voteringspropositioner i följande ordning, nemligen:

l:sta omröstningen :

(enligt statsutskottets memorial n:o 70).

Den, som vill, att Riksdagen, med bifall till Kong!. Maj:ts derom
gjorda framställning men med afslag å herr Carlsons i ämnet väckta
motion, i hvad den skiljer sig från samma framställning, till ersättning

Andra Kammarens Prof. 1890. N:o 46. 1

K:o -16.

Onsdagen den 14 Maj.

Gemensamma åt byggmästaren C. H. Hallström för lidna förluster å universitetsomröstningar.
byggnaden i Upsala å extra stat för år 1891 beviljar ett anslag af
(Forts.) 50,000 kronor, att å rikstatens åttonde kufvudtitel uppföras, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej har Riksdagen afslagit såväl Kong!. Maj:ts förevarande
framställning som den i ämnet väckta motionen.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl
derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 73 Ja och 130 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam -

maren samtidigt anstäld, hade utfallit med......... 82 Ja och 30 Nej,

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller.......................................... 73 Ja och 130 Nej,

sammanräkningen visar.................................. 155 Ja och 160 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehål!.

2: dr a omröstningen:

(enligt statsutskottets memorial n:o 72).

Den, som vill, att herr S. Wieselgrens samt herrar L. O. Larssons
och P. O. Hörnfeldts i ämnet väckta motioner på det sätt bifallas, att
framlidne generaldirektören M. Huss’ enka, fru Christina Maria Charlotta
Huss, född Bergenstråhle, förklaras berättigad att å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 2,000 kronor, att utgå
från och med den 1 maj innevarande år, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, hafva så väl statsutskottets hemställan som de i ämnet
väckta motionerna af Riksdagen afslagits.

Onsdagen den 14 Maj.

No 46.

Sedan voteringssedlarne ''blifvit aflemnado samt en sedel aflagd och Gemensamma
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, a a omröstningar.
voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl (Forts,
derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning och
utföll omröstningen med 82 Ja och 122 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam -

maren samtidigt anstäld, hade utfallit med........ 80 Ja och 33 Nej,

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller.......................................... 82 Ja och 122 Nej,

sammanräkningen visar .............................. 162 Ja och 155 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.

3:dje omröstningen :

(enligt sammansatta stats- och lagutskottets memorial n:o 6).

Den, som vill, att Riksdagen beslutar, att provinsialläkare, som
ingår på ny stat eller hädanefter utnämnes, skall, jemte de löneförmåner,
som i öfrigt honom tillkomma, erhålla hyresersättning af statsmedel
efter 750 kronor om året, dock att pa Kongl. Maj:ts pröfning
må bero, om och i hvad män sådan ersättning skall tillkomma provinsialläkare
i distrikt, der bostad, tillkommen på grund af donation,
finnes, äfvensom, för bestridande af den härför erforderliga utgiften å
ordinarie stat å åttonde hufvudtiteln för år 1891 uppför ett förslagsanslag
högst 103,500 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

^ej;

Vinner Nej, har Riksdagen beslutat, att provinsialläkare, som ingår
på ny stat eller hädanefter utnämnes, skall, jemte de löneförmåner,
som i öfrigt honom tillkomma, erhålla hyresersättning af statsmedel efter
500 kronor om året, dock att på Kongl. Maj:ts pröfning må bero, om
och i hvad man sådan ersättning skall tillkomma provinsialläkare i
distrikt, der bostad, tillkommen på grund af donation, finnes, äfvensomj
o bestridande af den härför erforderliga utgiften, å ordinarie
stat a åttonde hufvudtiteln för år 1891 uppfört ett förslagsanslag högst
69,000 kronor.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt eu sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,

N:o 46.

Onsdagen den 14 Maj.

Gemensamma att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemomröstningar.
derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
(Forts.) och utföll omröstningen med 100 Ja och 104 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam -

maren samtidigt anstäld, hade utfallit med......... 86 Ja och 25 Nej,

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller.......................................... 100 Ja och 104 Nej,

sammanräkningen visar .............................. 186 Ja och 129 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.

§ 4.

Om insh-ävk- Härefter företogs till behandling Andra Kammarens andra tillning
i till- fälliga utskotts utlåtande n:o 6 (i samlingen n:o 39), i fråga om inr,
tilTfiirsäl]ttskränkning i den rätt till försäljning af maltdrycker, som tillkommer
ning af malt- tillverkare af sådana drycker.

drycker. I anledning af en inom Första Kammaren af herr A. H. Öländer

väckt motion, n:o 13, hade Första Kammaren den 3 i denna månad,
med bifall till dess andra tillfälliga utskotts förslag i utlåtandet n:o 6,
för sin del beslutit att uti skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om sådan
ändring i nu gällande lagstiftning angående vin och maltdrycker m. m.
att, der tillverkare af maltdrycker håller sådana drycker till salu medelst
kringföring, och oordningar deraf föranledas, Konungens befallningshafvande
må ega att, sedan den, hvars rätt är i fråga, äfvensom
i stad magistraten och å landet kommunalnämnden blifvit hörda, för
viss tid eller för alltid förbjuda sådan tillverkare all dylik försäljning
inom en eller flera kommuner eller ock föreskrifva sådana inskränkningar
i berörda försäljningsrätt, hvartill omständigheterna föranleda.

Detta Första Kammarens beslut hade jemlikt stadgandet uti 63 §
3 mom. riksdagsordningen, delgifvits Andra Kammaren, som den 5 i
denna månad hänvisat frågan till förberedande behandling af dess
andra tillfälliga utskott.

I sitt med anledning deraf afgifna utlåtande kemstälde nu detta
sistnämnda utskott, att Andra Kammaren behagade instämma uti Första
Kammarens beslut.

Sedan detta utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde

Herr Andersson i Malmö: Herr talman, mine herrar! Det

är icke utan, att en sådan ölförsäljning medelst kringföring, som här
åsyftas, ibland kan medföra obehag. Man ser nemligen ganska ofta i
städernas hamnar och på landsbygden en mindre folksamling kring
ölutkörare, som slagit sig ned och bedrifva en formlig utskänkning
af maltdrycker. Att oordningar vid en dylik utskänkning uppstå, kan
nog hända, men det är icke endast genom ölförsäljning dessa oord -

Onsdagen den 14 Maj.

X:o 46.

ningar föranledas, ty konsumenterna förtära vid sådana tillfällen ofta Om inskrcinkäfven
spirituösa. Emellertid måste man erkänna, att i ordningens in- i
tresse ett sådant slag af iskänkning bör förbjudas. Men å andra firSäijsidan
måste man medgifva, att det tillägg till 15 § i kongl. förord-ningafmaltningen
den 24 oktober 1885, som bär föreslagits, skulle komma att drycker.
förorsaka öltillverkarne stort bryderi och mycket afbräck. I skrifvelse- (Forts.)

förslaget säges: »der tillverkare af maltdrycker håller sådana drycker
till salu medelst kringföring, och oordningar deraf föranledas». Som
vi veta, tillgår det i de flesta fall så, att öltappare, d. v. s. sådana
personer, som köpa ett fat Öl af tillverkaren och af honom erhålla
etiketter och stämplade korkar, sjelfva buteljera ölet och köra det i
vagnar till städernas hamnar eller landsbygden, der ölet mången gång
försäljes till förtäring på stället, så att man får se folkhopar stå kring
vagnarne och dricka ur buteljerna. Men det kan dock vara hardt för
tillverlmren af detta Öl, att han skall drabbas af ett straff, som han i
sjelfva verket icke gjort sig skyldig till, ty det är icke tillverkarens
fel, att öltapparen, som köpt ett fat Öl af honom, försäljer ölet på
sådant sätt, att oordning uppstår. Dessa ölbryggerier, de större åtminstone,
pläga äfven öfverlemna ölförsäljningen till ölutkörare mot
provision, d. v. s. så, att ölutköraren har en viss procent i förtjenst
på det Öl han säljer. Det ligger i sakens natur, att denne har intresse
af att sälja så mycket som möjligt, och att han icke är så noga
med på hvad sätt eller åt hvilka personer han säljer ölet. Emellertid
kommer det, om Riksdagen går att fatta ett sådant beslut som detta,
att blifva sjelfva Öl tillverkar en, som drabbas af denna bestämmelse,
tillverkaren, som kanske nedlagt en hel förmögenhet på sin handtering.

Det kan nemligen hända, att en kommunalnämnd på landsbygden anser,
att af en sådan försäljning uppkommit oordningar, hvilka i andras
ögon icke äro oordningar, och då kan det inträffa, att tillverkaren,
utan nämnvärd anledning, genom kommunalnämndens ovisa nit kan
blifva förbjuden att försälja Öl inom en viss kommun.

Jag skall emellertid, herr talman, lika litet i kammaren som i
utskottet göra något yrkande, men jag har velat få till protokollet
antecknade de betänkligheter, som, enligt mitt förmenande, förefinnas
vid ett sådant beslut, som tillfälliga utskottet här tillstyrkt kammaren
att fatta.

Herr Billing: Herr talman,'' mine herrar! Jag tillåter mig erinra
kammaren, att denna fråga förevar vid riksdagen 1S8S. Då hade första
kammaren liksom nu tillstyrkt en sådan skrifvelse, som här är omförmäld,
och ; denna skrifvelse var äfven tillstyrkt af Andra Kammarens
tillfälliga utskott med ett tillägg, om hvithet jag skall be att sedan få
nämna något; men i alla fall afslog kammaren detta skrifvelseförslag
med 105 röster mot 83 tillJföljd af de anmärkningar, som då framstäldes
mot samma förslag. Jag yttrade mig då emot förslaget och jag
kan icke nu, då endast två år sedan dess förflutit och icke heller

Jf:o 46.

Onsdag-en den 14 Maj.

Om inskränk- några nya förhållanden på något sätt inträdt, underlåta att å nyo göra
reHares na&ra anmärkningar mot skrifvelseförslaget.

till försidj- Till att börja med har det af personer, som behandlade detta ärende
ning af mall- i det tillfälliga utskottet, sagts — ehuru det icke står i utskottets bedryclmr.
tänkande — att ungefär en sådan rätt, som genom detta skrifvelse(i-orts)
förslags antagande skulle blifva lag, redan finnes, enligt 14 § i förord ningen

om vin och maltdrycker, tillerkänd kommunerna och Konungens
befallningshafvande. Men om så är förhållandet, är det icke godt att
förstå, hvarför man skall begära ett stadgande i ungefär enahanda syfte.
För min del tror jag dock, att hvad man här menat finnas i 14 § förekommer
der icke, och deraf följer också, att hvad man nu begär är
efter mitt förmenande någonting nytt.

Andra Kammarens tillfälliga utskott år 1888 hade, såsom jag ofvan
antydt, tillsatt ett ord efter »tillverkare», nemligen ordet »försäljare», och
derigenom var åtminstone sjelfva detta skrifvelseförslag någorlunda
fullständigt. Men nu finnes icke detta ord »försäljare» vidare.

Det är förhållandet — och det känna nog herrar ne litet hvar —
% att här finnas i de större städerna, och kanske äfven i många af de
små, personer, som sysselsätta sig med att af bryggarne i större qvantiteter
uppköpa maltdrycker, hviska de sedermera försälja. Om nu en
sådan försäljare — de kallades så i Andra Kammarens tillfälliga utskotts
betänkande 1888 och jag behåller ordet — om en sådan försäljare
kringförde maltdrycker och derigenom gaf anledning till oordningar, så
skulle han, om en lagparagraf, i öfverensstämmelse med hvad som
begäres i detta skrifvelseförslag, utfärdades, gå fri från alla påföljder,
medan sådana deremot skulle drabba tillverkaren, när han kringförde
maltdrycker till försäljning. Detta gör, att jag omöjligt kan vara med
om att tillstyrka bifall till detta skrifvelseförslag, utan tvärt om måste
yrka afslag på detsamma. Ty, äfven om jag villigt medgifver och är
öfvertygad om, att oordningar förekomma på landsbygden till följd af
det sätt, hvarpå maltdrycker kringföras till försäljning, så kan jag dock
icke godkänna ett förslag, som, om det blefve lag, skulle verka på ett
otillfredsställande sätt. Denna lag duger således, så vidt jag förstår, icke.
Den skulle hafva allt för liten omfattning, och då är det val ej skäl att

hos Kong!. Maj:t begära utfärdandet af en lag, som man uppenbarligen

genast måste vara missnöjd med. Dessutom vill jag fästa kammarens
, uppmärksamhet derpå, att, då man skall göra eu sådan undantagslagstiftning,
som nu är i fråga, angående denna maltdrycksförsäljning, sä
skall man icke gå längre, än som är absolut nödvändigt för ait förekomma
oordningar, och icke, blott för att vara så att säga systematisk,
stifta samma lag för landet som för städerna, ty det vore orättvist och
är icke behöfligt. Man säger väl: »vi kunna icke stifta särskilda lagar
för landet och särskilda för städerna». Ja, mine herrar, det är med

detta som med så mycket annat, det är blott talesätt, ty först och

främst bör man väl se till, att man tillfredsställer rättvisans fordringar,
och i detta fallet finnas fullgiltiga skäl att stifta olika lagar för land
och stad.

Onsdagen den 14 Maj.

Nio 4G.

På grund af hvad jag haft äran anföra måste jag fortfarande yrka Om insh-änk afslag

på utskottets betänkande. Hll~,

° r verkares ratt

till försalj Herr

Pojke Andersson: Det skulle i sanning förvåna mig, om tving af maltkammaren
afsloge denna utskottets framställning. drycker.

Den förste talaren medgifver, att oordningar kunna föranledas (Foris.)
af ett sådant kringförande af maltdrycker till försäljning. Om detta är
sant, hvilket icke kan betviflas, åtminstone i vissa fall, så förefaller
det mig besynnerligt, om Riksdagen icke ville söka hindra detta. Om
någon i andra fall förorsakar oordDingar, så blir han straffad. Skulle
icke då äfven bryggarne vara underkastade samma påföljd? Det synes
emellertid nästan som om herrarne ville företrädesvis skydda herrar
bryggare och göra ett undantag för dem i förhållande till andra.

Det är här icke fråga om annat än att, när oordningar inträffa,
man skall kunna anmäla det till Konungens befallningshafvande, så att
dessa olägenheter blifva afbjelpta. Med denna förändring skulle icke
rpphäfvas något, som förut finnes. Det blir endast dem, som till försäljning
kringföra Öl, som inskränkningen gäller. Om bryggarne genom
att till försäljning kringföra Öl orsaka oordningar, så få de svara derför
liksom alla andra.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Häruti instämde herrar Carlsson i Nysäter, Andersson i Upsal
och Olsson i Ornakäir.

Herr Odell yttrade: Att afslå utskottets föreliggande framställning
skulle blifva ett underligt svar på den stora opinionens önskningar
uti nykterhetssaken. Då nu Första Kammaren afslagit något liknande,
som Andra Kammaren bifallit, och som Första Kammarens tillfälliga
utskott tillrådt kammaren att antaga, men som kammaren likväl afslog,
skulle det se märkvärdigt ut, om nu, då Första Kammaren antagit
föreliggande förslag, Andra Kammaren förkastade det. Jag föreställer
mig, att ett afslag skulle och måste synas mycket besynnerligt.

Det skulle — och det med skäl — förefalla, som om Andra Kammarens
motionärer med sina motioner i nykterhetssaken ibke menade allvarligt.

Jag hoppas, att Andra Kammaren icke så måtte svika sin pligt
och de förhoppningar allmänheten har om denna Kammare i detta
afseende. Jag anhåller derför om bifall till utskottets förslag.

Herr Lunden: Herr talman, mine herrar! I likhet med den föregående
talaren må jdg ock uttala det hoppet, att icke gerna Andra
Kammaren kan så svika sina föregåenden, att nu, då denna lilla förbättring
begärts på lagskiftningens område rörande ölhandeln, kammaren
skulle dertill säga ett nej, sedan den sagt ett ja till de förut gjorda
förslagen, fastän detta ja icke har kunnat leda till något väsentligt
resultat, enär Första Kammaren icke velat gå med på Andra Kammarens
beslut.

>T:ö 46.

Onsdagen den 14 Maj.

Om insb-änk- Här bär talats om, att den nuvarande lagen skulle i sitt närvarande

rerkaresmt8^0^ mod det innehä11 14 § har> kunna llindra dessa oordningar, som
tik försälj- uppkomma till följd af att bryggare köra ut sitt Öl och sälja på hvilka
ning af malt- ställen de behaga.

drycker. Jag för min del kan icke så fatta 14 §, och då der ingenting sär deles.

) skildt är sagdt om ölbryggares rätt att tillhandahålla Öl, utan 14 § utgör
ett mera allmänt stadgande, har åtminstone denna paragraf vid
gjorda anmälningar icke plägat begagnas såsom anledning ifrån Konungens
befallningshafvandes sida att förbjuda ölutkörare att sälja Öl,
äfven der ganska väsentliga oordningar uppkommit.

Det gjordes eu annan invändning från talaren på stockholmsbänken
nemligen att, då öltappare köpa Öl af bryggarne och sedan förorsaka
oordningar, så skulle bryggarne komma att lida till följd af hvad en
Öltappare bryter. För min del tror jag icke gerna, att lagen skulle
kunna tillämpas på detta sätt, om den komme till stånd, att en ölbryggare
skulle kunna förbjudas att genom andra personer försälja sitt
Öl, om det kan bevisas, att han sålt till några, som sedan förorsakat
oordningar. Den föreslagna lagen afser endast sådana ölutkörare, hvilka
verkligen föra ut ölet på sina principalers, bryggarnes räkning. Och
att ganska svåra oordningar vid sådana tillfällen förekommit, torde man
icke behöfva söka länge för att finna.

Jag har för min del, under det jag vid ett bygge hade åtskilliga
stenarbetare sysselsatta, haft en sorglig erfarenhet af huru dessa ölutkörare
förorsaka många stora svårigheter, sedan de genom enträgna
anbud lockat arbetarne till att både köpa och förtära mera Öl, än de
tåla vid, till följd hvaraf åtskilliga oordningar hotat att uppstå. Och då
jag personligen vänligt bad dem att afstå från att på detta sätt erbjuda sina
varor åt mina arbetare, så möttes jag blott af hån och ovänlighet samt
af påståendet: »vi ha lagen på vår sida, här sälja vi så mycket vi
vilja». Det skulle derför vara önskligt, om en lag kunde komma till
shånd, som hindrade, att sådant upprepades, så att man hade Konungens
befallningshafvande att vända sig till, då man märkte sådana
tilltag, som befrämjade dryckenskap och deraf följande annat oskickligt
väsende. Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets hemställan.

Herr Wretlind förenade sig med herr Lunden.

Herr Andersson i Malmö: Det var hufvudsakligen med anledning
af herr Folke Anderssons uppträdande, som jag ville säga några
ord. Denne talare yttrade, att han förundrade sig öfver, att man var
så ömsint mot bryggarne, i fall dessa beginge någon förbrytelse, men
att man deremot straffade andra för deras förseelser. Jag gillar också
hans mening, att man icke skall hafva mera medömkan med dem än
med andra, men herr Folke Andersson är väl, såväl som andra, med
om, att straffet skall drabba den, som begått förseelsen och icke den,
som är alldeles oskyldig dertill.

Onsdagen den 14 Maj. 9 X:o 40.

Här har äfven sagts, att det icke är meningen att föreslå, &tt Om inskmnlcbryggaren
skall straffas, derför att utkörarne sålt af honom brygdt Öl, nin9 i
men huru skall väl Konungens befallningshafvande kunna veta, att det %''nt’frirJir-1
icke är bryggaren utan utköraren sjelf, som sålt ölet. Det står iskrif-nimjafSmaltvelseförslaget:
»der tillverkare af maltdrycker håller sådana drycker drycker.
till salu medelst kringföring, och oordningar deraf föranledas». Här är (Forts.)
icke taladt om andra än tillverkare af maltdrycker, och följaktligen kan
icke Kongl. Maj:t utfärda förordningen med något tillägg, som icke i
Riksdagens skrifvelse afses. Här står icke taladt om ölutkörare, hvilka
kanske mest göra sig skyldiga till lagbrott i dessa fall. Jag är fullt
öfvertygad, att flertalet af de svenska bryggarne icke vill främja oordningar,
men att deromot dessa ölutkörare, som sälja deras Öl, göra det,
och det kan icke vara rättvist, att en bryggare skall lida men af, att
dessa öltappare, som köpa deras Öl, främja sådana oordningar. Enligt
min mening bör Riksdagen icke till Kong], Maj:t aflåta en skrifvelse
af så oklar beskaffenhet. Det var dessa betänkligheter, jag påpekade i
utskottet, '' då betänkandet uppsattes, och hvilka kunna sammanfattas
sålunda atc man här vill lägga brvggeriegaren till last hvad han icke
är skyldig till. Detta har jag velat framhålla, och det skola herrarne
beakta.

För öfrigt vill jag gifva till känna, att jag icke hyser större medömkan
med bryggare än med andra, och det är kanske på sin plats,
att jag nämner, att jag icke har någon insats i något bryggeri, ty man
skulle kanske kunna eller vilja sluta dertill, derför att jag vid många
tillfällen uppträdt i frågor angående försäljning af Öl, men så är icke
förhållandet. Jag vill blott, att man skall hafva saken rigtigt på det
klara, innan man aflåter en skrifvelse till Kongl. Haj:t.

Herr Sundström: Herr talman, mine herrar! Denna fråga har,
såsom herrarne känna, varit före vid flere riksdagar, och motioner ha
blifvit väckta med anledning deraf, att denna maltdrycksförsäljning förorsakat
oordningar från arbetarnes sida.

I Norrland, hvars förhållanden jag särskildt känner, går det så
till, att, då arbetarne vid de stora sågverken på vissa bestämda dagar
utfå sin aflöning, köra ölutkörarne ut ölvagnar från flera bryggerier,
ställa sig i dikena på sidan om landsvägen och sälja ut sina förråd.

Detta ger anledning till oordningar af mångahanda slag. Det har till
och med händt, att resande blifvit antastade af dem, som varit druckna.

Nu påstå juristerna, att det icke finnes något stadgande, som kan
förhindra ölbryggarne att vidtaga dessa åtgärder, att köra ut Öl och
ställa sig i landsvägsdikena och sälja, då deremot en ölförsäljare kan
straffas. Motionären vill nu icke annat, än att man skall kunna stäfja
detta ofog, att ölbryggarne skola begagna sig af dessa i Norrland s. k.

»rullande ölkrogar» för att sälja sina varor. Jag kan icke heller inse,
att det skulle lända till bryggerinäringens skada, om denna lag skulle
antagas, och således Andra Kammaren instämma i hvad utskottet tillstyrkt
och Första Kammaren beslutit. Det är icke fråga om, att Öl -

JO o 46.

Onsdagen den 14 Maj.

Om inskränlc- bryggare skola blifva hindrade i annat fall, än då oordningar föreverkares
^rält ^ommai i hvilken händelse man, om dessa oordningar kunna bevisas,
till försälj- skall ega ra^ att ga till Konungens befallningshafvande och begära
ning af malt- försäljningsförbud för dessa ölbryggare.

drycker. Jag anser, att kammaren borde lyssna till arbetarnes fordringar,

(Forts.) då de förmena sig lida af detta ofog. Och man må säga Uvad man

säga vill om nykterhetsvännerna, så bör man dock se till, att deras
önskningar bli i någon mån tillfredsstälda.

Här ha väckts motioner i syfte att minska dryckenskapen genom
inskränkning af ölkrogarnes antal. De ha blifvit afslagna. Nu vill
man ingenting vidare, än att man under vissa förhållanden skall få
förbud för dessa »rullande ölkrogar». Det är, såsom jag redan nämnt,
icke meningen att hämma bryggerinäringen, utan bryggarne skola få
köra ut och sälja sitt Öl i gårdarne liksom förut; men de skola icke
vid landsvägarne få uppsätta ölkrogar, utan att man skall hafva i sin
magt att genom lagen skydda sig för dem, då de bevisligen föranleda
oordningar. Det är af sådan anledning här är föreslaget, att man i tv
fall skall ega att gå till Konungens befallningshafvande och få förbud
utfärdadt för dem. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Anderson i Tenhult; På de skäl, tillfälliga utskottet anfört,
yrkar jag bifall till det föreliggande betänkandet.

Herr Dieden: Liksom talarne bakom mig vill äfven jag ofantligt
gerna vara med om en lagstiftning, hvarigenom dessa oordningar inskränkas,
men frågan är här blott, huruvida man skulle kunna vinna
detta ändamål genom föreliggande skrifvelseförslag. Jag tror för min
del, att, när man läser så väl motionen som utskottets betänkande, man
ovilkorligen får det intrycket, att både motionären och utskottet äro af
den åsigten, att ingen annan än tillverkaren kringför maltdrycker till
försäljning. Men hvem som helst kan ju göra det. Om denna lag
kommer till stånd, så kommer den att kringås på det sättet, att bryggaren
icke kringför ölet, utan säljer det till mellanhänder, som sedan
kriDgföra och försälja detsamma. Jag befarar alltså, att någon ändring
i de nuvarande förhållandena icke kan vinnas genom detta förslag. Jag
kan derför icke finna utskottets hemställan tillfyllestgörande. Om det
i stället blott hade stått: »då dessa drycker hållas till salu medelst
kringföring», så hade ändamålet vunnits, utan något försäljningsförbud
för tillverkarne.

Då jag gillar syftet med detta förslag, kan jag icke yrka afslag
derå. Jag har endast velat fästa uppmärksamheten på, att jag anser
framställningen ofullständigt formulerad att vinna det dermed åsyftade
målet.

Herr Lundén: Jag begärde endast ordet för att söka bemöta den
anmärkning, att en sådan lagstiftning, hvarom här är fråga, skulle
straffa ölbryggarne, men låta sjelfva föröfvarne af brottet gå fria. Detta

Onsdagen den 14 Maj.

jKt:o 46,

kan ju synas vara oegentligt :—■ det erkänner jag — men nog skulle Om insh-änken
sådan lag verka ganska välgörande i så måtto, att den nödsakade mn9 *
bryggeriidkarne att se till, hvad deras folk toge sig till, så att de icke uiirförsäV-1
vågade sälja maltdrycker under sådana omständigheter, att oordningar ning af maltkunde
befaras komma att derigenom uppstå. Det är väl möjligt att ett drycker.

litet fåtal s. k. ölutkörare med egen bäst och kärra finnes här i Stock- (Forts.)

bolin, men, såvidt jag känner, förekommer detta icke i Göteborg. Om
nu emellertid denna lag icke kan åstadkomma allt, så tror jag dock,
att den bör kunna åstadkomma rätt mycket, och jag yrkar derför fortfarande
bifall till förslaget i fråga, såsom gående i den rätta rigtningen.

Herr G. Erik son i Myckelgård: Jag måste beklaga, att den lilla
hjelp åt nykterketssträfvandet, hvarom bär är fråga, möter en sådan
opposition i kammaren. Det är väl sant, att förslaget endast skulle
drabba bryggeriidkarne, men man har ju redan bestämmelser derom,
att andra, som vilja föra omkring Öl till försäljning, skola hafra särskild!
tillstånd dertill. Derför tror jag det vara alldeles nog med hvad som
här är föreslaget, och jag yrkar derför bifall till utskottets hemställan.

Herrar Olsson i Sörnäs och Eriksson i Elgered instämde häruti.

Herr Jonsson i Myre: Herr talman! Det är inga andra än
tillverkare, som ega rätt att utan tillstånd kringföra maltdrycker till
försäljning. Det är emellertid just från tillverkarnes sida, som dessa
missbruk begås, och det är dessa missbruk man vill hämma i den mån
som oordningar deraf uppstå. Denna inskränkning i tillverkarnes rätt
att kringföra och sälja Öl är endast då oordningar derigenom uppstå.

Här har talats om att s. k. öltappare, och de som tagit Öl i fast räkning,
utköra Öl till försäljning, men dessa är ju icke tillverkare, hvarom
nu är fråga; men skulle dessa utan erhållen rättighet drifva en
sådan rörelse, böra de derför kunna ställas under åtal. Eu handlande
t. ex. eger ju endast rätt att sälja Öl inom sin handelslokal eller der
han anmält sig för att idka handel, men icke att försälja det på annan
plats. Han eger ingalunda att kringföra och sälja Öl efter vägar och i
andra kommuner. Det är alltså inga andra än tillverkare, som utan
tillstånd ega en sådan rätt, hvaremot om någon annan gör sig skyldig
till att till afsalu kringföra Öl, kan han åtalas och straffas. Jag yrkar
bifall till utskottets hemställan.

Herr Månsson: Jag tror för min del att man i detta fall,
likasom ofta då det varit fråga om att stifta lagar för befrämjande
af nykterheten, råkat in på en väg, som icke leder till det mål, man
vill vinna. Man bär också ofta gått för långt i sina framställningar
och man har kanske just derigenom icke kunnat uppnå hvad man
velat. Hade man nöjt sig med något mindre, hade må hända saken
vunnits. Om jag vore i de herrars ställe, som lifligt önska en förändring
i vår maltdryckslagstiftning, skulle jag icke önska, att det steg,

>T:o 4«.

Onsdagen den 14 Maj.

Om inskränk- hvarom här är fråga, nu blefve taget, ty det skall sedermera hafva till
Jerkares ^riitt®^ första Kammaren, när frågor af denna art åter komma dit,

till försälj- svara: »vi hafva så nyligen gjort en förändring i denna lagstift ning

af malt- ning, att vi nu ej vilja ändra den igen». Jag är derjemte fullt öfverdrycker.
ens med de talare, som ansett, att det är en oegentlighet att här stifta
(Forts.) lag för bryggeriidkamé, men icke straffa dem som köra kring och sälja
Öl. Följden blir den, att om en bryggeriidkare erhåller förbud att
sälja inom ett visst område, skaffar han sig helt enkelt en bulvan, som
kör ut ölet och säljer det, och hvad är då vunnet med denna lagstiftning.
Jag kan derför icke finna att man bör stifta lag på detta sätt,
utan bör man tillse, att lika rätt sker alla. Och då jag ej heller kan
se, huru målet skulle vinnas med den här föreslagna skrifvelsen, så ber jag
att få yrka afslag å utskottets hemställan.

Härmed var öfverläggningen slutad. Enligt de yrkanden, som
derunder förekommit, gaf herr talmannen propositioner dels på bifall
till utskottets hemställan, och dels på afslag derå; och fann hem talmannen
den förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering blef emellertid begärd och företogs enligt följande nu uppsatta
voteringsproposition, som af kammaren godkändes.

Den, som bifaller hvad andra tillfälliga utskottet hemstält i utlåtandet
n:o 6 (i samlingen n:o 39), röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej,

Vinner Hej, har kammaren, med afslag å utskottets hemställan,
beslutat icke biträda Första Kammarens ifrågavarande beslut.

Omröstningen utföll med 113 ja mot 58 nej; och hade alltså utskottets
hemställan af kammaren bifallits.

§ 5.

Om bestäm- Föredrogs vidare Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utmelscr
röran- låtande n:o 7 (i samlingen n:o 40), i anledning af väckt motion om
af margarin skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om tillägg till förordningen
''angående kontroll å tillverkningen af margarin m. in. den 11 oktober 1889.

Sedan herr Johan Sjöberg uti eu inom kammaren väckt motion,
n:o 16, föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla om sådan ändring af eller tillägg till ofvanberörda kongl. förordning,
att derigenom föreskrefves, att vid tillverkning af margarin
denna vara skulle, vid det i 12 § 3 mom. uti förordningen stadgade
ansvar, gifvas sådan färg, exempelvis blå, att varan derigenom tydligen

Onsdagen den 14 Maj.

N:o 40.

kunde skiljas från natursmör, äfvensom att enahanda föreskrift stadga- Om bestämdes
i fråga om margarin, som från utrikes ort i riket infördes —hem- ror.anstälde
utskottet uti sitt den 24 nästlidne februari afgifna utlåtande af margarin
n:o 2, att motionen icke för det dåvarande måtte till någon Riksdagens ,Fn„Kx
åtgärd föranleda.

Yid ärendets behandling inom kammaren den 1 sistlidne mars blef
frågan till utskottet återförvisad; och hemstälde med anledning deraf
utskottet i nu föreliggande utlåtande:

att kammaren ville för sin del besluta, det Riksdagen i skrifvelse
till Kong! Maj:t anhåller, att Kong! Maj:t ville, derest hinder icke
möter, meddela sådan förändring uti förordningen angående kontroll å
tillverkningen af margarin m. in. den 11 oktober 1889, att derigenom
förbjödes, att i riket finge tillverkas, till salu utbjudas eller dit införas
margarin af starkare gul färg än den, som för närvarande är för handel
med sådan vara i Danmark tillåten.

Reservation emot utskottets hemställan hade anmälts af herr
G. A. Andersson i Malmö, med hvilken instämt herr G. Erikson i
Myckel gård.

Ordet begärdes af herr Ryding, som yttrade: Jag har under min
riksdagstid haft till princip att icke yttra mig i sådana frågor, der
sedermera mitt embetsutlåtande kunde blifva infordradt. I den fråga,
som nu föreligger, har likväl ett officielt utlåtande af mig redan afgifvits,
och jag anhåller derför att få till kammarens protokoll meddela
innehållet deraf. Någon effekt förväntar jag visserligen ej af mitt yttrande,
då frågans utgång väl redan på förhand är gifven, med de
åsigter, som hysas af den inom kammaren rådande majoriteten. Utlåtandet
var i hufvudsak af följande innehåll:

Genom den af Kongl. Maj:t den 11 oktober förlidet år utfärdade
förordning angående kontroll å tillverkningen af margarin samt handeln
dermed bör, enligt mitt förmenande, full trygghet vara vunnen, att all
margarin kommer att under denna benämning försäljas, äfvensom att
förvexling eller förfalskning af smör med margarin ej vidare skall
ifrågakomma i vårt land. Härmed har ock hvarje giltig anledning försvunnit
för förbud mot margarins färgning till likhet med smör, en
färgning, hvilken för öfrigt, ur rättslig synpunkt sedd, torde vara lika
berättigad som färgning af smör. I båda fallen åsyftas blott att, utan
användande af skadliga färger, göra varan till utseende och deraf beroende
smak behaglig för konsumenten. Medelst ett förbud mot färgning
af margarin skulle all verklig täflan mellan margarin och smör
vid handeln inom landet förhindras, och deraf skulle åter kunna blifva
en följd, att förbrukningen af ett näringsmedel, som, enligt hvad numera
allmänt erkännes, är både sundt och billigt, förhindrades till stort
men såväl för den mindre bemedlade som för tillverkaren, hvilken
senare under så ogynsamma förhållanden svårligen kunde bereda sig
någon marknad för margarin i utlandet och en helt ringa sådan inom landet.

X:o 46.

Onsdagen den 14 Maj.

Om besti-.mmelser
rörande
färgning
af margarin
(Forts.)

På dessa skäl, hvilka jag för min del fortfarande finner vara giltiga,
kan jag icke biträda utskottets nyss föredragna hemställan, utan anser
mig böra yrka afslag derå.

I detta yttrande instämde herrar Vahlin, P. Waldenström, Sehöning,
Nydahl, Arhusiander, Wretlind och Broström.

Härefter anförde:

Herr Andersson i Malmö: Såsom herrarne se af betänkandet,
har jag anmält min reservation icke mot sjelfva saken, utan deremot
att utskottet redan nu framlagt sitt betänkande inför kammaren.
Herrarne minnas, att denna fråga återremitterades, då den förra gången
var föremål för kammarens öfver]äggningar, just derför att man ville
afvakta den utgång frågan om mellanrikslagen skulle få. Mellanrikslagen
har nu blifvit afgjord i svenska Riksdagen, men detta har icke
ännu fullständigt skett i norska stortinget, då lagtinget icke behandlat
frågan. Derför ansåg jag, att man hade bort bida tiden tills det skett.

Det var äfven ett annat skäl, som gjorde att jag ansåg att man
skulle vänta med framläggandet af detta förslag. Man har nemligen,
såsom herrarne se angifvet i betänkandets kläm, hänvisat till den färg,
som i Danmark användes för margarin, och då tyckte jag det vara på
sin plats, att kammarens ledamöter fått se, huru den danska margarinen
skall se ut för att få försäljas. Emellertid ansåg majoriteten i utskottet,
att det oaktadt förslag i ämnet borde nu framläggas.

Hvad sjelfva saken beträffar, har jag ansett att man så vidt möjligt
borde söka vid försäljning motarbeta förfalskning af varan, och för
min del har jag trott att mycket blifvit åtgjordt genom de stränga
böter, som stadgats i dessa fall. Men det har sagts mig, att försäljning
af margarinsmör såsom natursmör det oaktadt icke sällan försiggår.
Hade det varit fråga om eu färg, som i någon nämnvärd mån skilde
sig från natursmörets färg, hade jag icke kunnat vara med om att antaga
ett sådant förslag. Den danska färgskalan ligger emellertid nu
till påseende på talmansbordet, och jag skall be att herrarne, innan
herrarne fatta sitt beslut, taga del af den, på det att icke kammaren
må kunna sägas döma som den blinde om färgen. Jag kan icke tro,
att det skulle verka Underligt rare sig för tillverkningen eller försäljningen
af margarin, om man antöge ett förslag i sådan rigtning, då
det här endast är fråga om att gifva margarinsmör en färg, som närmar
sig natursmörets. För min enskilda del skall jag icke hafva någonting
emot att kammaren går in på att antaga den färgskala, som finnes
bestämd för den danska margarinen. Den är betecknad med n:o 9 å
tabell F. Det är den i Danmark högst tillåtna färgen, och jag tror
att,med någon kontroll öfver försäljningen, den äfven här bör kunna antagas.

Herr Folke Andersson: Det är visserligen sant, såsom denföregående
talaren yttrade, att, då frågan förra gången var före i kamma -

N:o 46.

Onsdagen den 14 Maj.

ren, den återremitterades på grund deraf att mellanrikslagen icke då
var antagen. Nu är frågan om mellanrikslagen afgjord af svenska
Riksdagen och antagen äfven i norska odelstinget, fastän ännu icke i
lagtinget. Då kunde det ju visserligen tvekas hafva varit ett skäl deri
att framskjuta frågan, men då riksdagen är så nära sitt slut, kunde
vi val icke göra annat än att fatta ett beslut. Jag tror derför att
ingen bör kunna förebrå utskottet, att det framkommit med detta betänkande,
oaktadt frågan icke är slutligen afgjord i norska stortinget.

Hvad beträffar färgning af margarin, har utskottet ansett, att, i fall
någon färgning skall ega rum, man bör kunna antaga samma lag som
gäller i Danmark, och färgskalan finnes nu framlagd till påseende. Det
är n:o 9 i tabell F, som danska riksdagen antagit till färg. Jag tror
icke att den färgen skall göra varan osmaklig, ty den liknar smörfärgen
bra mycket, åtminstone färgen på sämre smör. Den är mera
ljus, men skall icke, tror jag, göra varan oaptitligt, derför har utskottet
för sin del antagit den färgen. Det må ligga i kammarens fria skön att
antaga den eller icke, men jag yrkar emellertid bifall till utskottets
förslag.

Herr Jonsson i Hof: Det må för utskottet kunna utgöra ett

skäl äfven detta, att Riksdagens afsilning är så nära, för att göra eu
framställning i saken, äfven om man tycker, att frågan i och för sig
sjelf bar framkommit på en oläglig tid. Mig förefaller dock det skälet
temligen svagt. Om utskottet sjelft haft den meningen, att stortinget
bort dessförinnan afgöra frågan om mellanrikslagen, hade det varit
lika så godt att, då det ju i allt fall är onödigt att afgöra förslaget
vid denna riksdag, afvakta en kommande Riksdags åtgörande i frågan.
Jag skall emellertid icke fästa mig så mycket härvid, men här förekommer
äfven en annan sak. Då man ser på denna färgskala och betänker,
att den tillverkare, som bryter häremot, blir underkastad ganska
betydliga ansvarsbestämmelser: då vidare skilnaden mellan de olika
färgskiftningarna är så obetydlig, att det skall vara ett mycket skarpt
öga, som förmår afgöra, huruvida en färg hör till n:o 9 eller n:o 11;
och då slutligen det, enligt min tanke, med fullt fog kan sägas, att
för kontrollen af varans beskaffenhet denna färgbestämmelse är alldeles
onödig, så tycker jag för min del icke, att det är nödvändigt eller att
man bör antaga ett skrifvelseförslag, som skulle kunna leda till en sådan
påföljd, att en massa försäljare och tillverkare blefve bötföld, ehuru
åsidosättande af denna fordran icke skulle bereda allmänheten den
minsta molest. På grund häraf tror jag att vi kunna lugna oss med
denna färgningsaffär till en kommande riksdag, då utskottet kan hända
får litet bättre tid på sig.

Jag yrkar för den skull afslag.

Häruti instämde herr Bruse,

Herr Holmgren: Då vid sistlidne riksdag frågan om förbud

Om bestämmelser
rörande
färgning
af margarin.
(Forts.)

N:o 46.

Onsdagen den 14 Maj.

Om bestämmelser
rörande
färgning
af margarin
(Forts.)

mot tillverkning och försäljning af margarin, behandlades i denna
kammare, uttalade jag den åsigten, att jag hellre önskat ett förslag,
som afsett att genom färgning åstadkomma skilnad mellan natur- och
konstsmör, emedan jag antog, att någon verksam kontroll mot förfalskning
på annat sätt icke skulle åstadkommas. Ett förslag i den af mig
då antydda rigtning föreligger nu i utskottets betänkande, och jag
ämnar derför äfven lemna min röst för detsamma. Herr Jonsson
påpekade svårigheterna att tiliämpa förslaget, men då samma lag kan
tillämpas i Danmark, förstår jag icke, hvarför den icke skulle kunna
tillämpas äfven i Sverige.

Jag yrkar bifall.

Herr Sjöberg: Då utskottets förslag till en del går i den rigtning
jag med min motion åsyftat, anhåller jag om bifall till utskottets
förslag.

Sedan öfverläggningen härmed törklarats slutad, gaf herr talmannen,
i öfverensstämmelse med de gjorda yrkandena, propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan och dels på afslag å densamma;
och förklarade herr talmannen sig anse svaren hafva utfallit med öfvervägande
ja för den förra meningen. Som votering emellertid begärdes,
biet nu uppsatt, justerad och anslagen en så lydande omiöstningsproposition: Den,

som bifaller, hvad andra tillfälliga utskottet hemstält i utlåtandet
n:o 7 (i samlingen n:o 40), röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Hej, har kammaren afslagit såväl utskottets hemställan
som den i ämnet väckta motionen.

Omröstningen visade 73 ja men 94 nej; och hade kammaren
alltså afslagit såväl utskottets hemställan som den i ämnet väckta
motionen.

§ 6.

Slutligen föredrogs och bifölls bevillningsutskottets memorial
n:o 14, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets
betänkande n:o 11 angående Kongl. Maj:ts nådiga proposition
om förändrade bestämmelser i fråga om denaturenng af bränvin.

N:o 46.

Onsdagen den 14 Maj.

§ 7.

Till bordläggning anmäldes:

Första särskilda utskottets för behandling af förslag angående
ändrade bestämmelser med afseende på de allmänna läroverken och
pedagodierna memorial n:o 4, i anledning af dels återremiss er, dels
kamrarnes skiljaktiga beslut rörande de af utskottet i dess m emorial
(n:o 3) framstälda förslag till sammanjemkning af kamrarn es olika
beslut rörande vissa punkter af utskottets utlåtande n:o 1; och

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 41, om
skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om handel med kokadt kaffe, té,
chokolad och andra tillagade, icke spirituösa drycker.

§ 8.

Justerades protokollsutdrag.

§ 9.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr J. F. Schoning
under två dagar från och med den 16 dennes.

§ io.

Anmäldes och godkändes nedannämnda förslag till Riksdagens
skrivelser till Konungen:

från statsutskottet:

n:o 50, angående regleringen af utgifterna under riksstatens första
hufvudtitel;

n:o 51, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra
hufvudtitel;

n:o 52, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tredje
hufvudtitel;

n:o 61, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning och
förbättring, bro- och hamnbyggnader, vattenkommunikationer och torrläggning
af vattensjuka marker samt angående vilkoren för sådana
statsbidrags åtnjutande;

n:o 62, angående de i 63 § regeringsformen föreskrifna kreditivsummor;
samt

n:o 63, angående fortsättning af statens jern vägsbyggnader;
och från lagutskottet:

n:o 65, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
lag innefattande tillägg till förordningen angående sparbanker den 1
oktober 1875;

Andra Kammarens Prof. 1890. N:o 46.

>T:o 46.

Torsdagen den 15 Maj.

n:o 66, angående ändrade bestämmelser rörande ekonomisk besigtning
å kronojord;

n:o 67, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändring i vissa delar af strafflagen och till lag angående
ändring i vissa delar af strafflagen för krigsmagten den 7 oktober 1881;

n:o 68, angående ändring i gällande stadganden om fängelsestraffs
verkställande;

n:o 69, angående förmånsrätt för arbetares fordran å ogulden
arbetslön; samt

n:o 70, med förslag till förklaring af 17 kap. 6 § handelsbalken
angående företrädesrätt till betalning för tionde.

Kammarens ledamöter åtskildes kl. 2,15 e. m.

In fidem

A. E. J. Johansson.

Torsdagen den 15 maj

kl. V2 3 e. m.

§ 1-

.Föredrogos och bordlädes för andra gången:

Första särskilda utskottets memorial n:o 4; och

Andra Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande n:o 41.

§ 2.

Till bordläggning anmäldes:

Sammansatta stats-, banko- och lagutskottets memorial n:o 7,
angående anvisande af ersättning till utskottets kansli;

Sammansatta stats- och lagutskottets memorial n:o 8, angående
anvisande af ersättning till utskottets kansli; och

Andra särskilda utskottets memorial n:o 5, angående aflöning åt
dess tjensteman och vaktbetjente.

Torsdagen den 15 Maj.

N:0 46.

Dessa ärenden skulle å föredragningslistan för morgondagens sammanträde
uppföras framför de ärenden, som blifvit två gånger bordlagda.

§ 3.

Anmäldes och godkändes följande förslag till Riksdagens skrifvelser
till Konungen:

från sammansatta stats- och bankoutskott^ :

n:o 71, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
förnyade förordningar angående Sveriges allmänna hypoteksbank och
angående de allmänna grunder, som vid kypoteksföreningars bildande
och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända;

från sammansatta stats-, banko- och lagutskottet:

n:o 72, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
lag, innefattande tillägg till förordningen angående en postsparbank för
riket den 22 juni 1883; samt

från Riksdagens särskilda utskott n:o 2:

n:o 73, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående försäkring för olycksfall i arbetet; och

n:o 74, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående anslag
till en riksförsäkringsanstalt.

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,4o e. m.

In fidem

A. E. J. Johansson.