RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1890:39)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1890. Andra Kammaren. N:o39.

Måndagen den 5 maj

kl. 7 e. m.

§ 1.

Herr vice talmannen, hvilken till en början ledde kammarens
förhandlingar, lät uppläsa följande till kammaren ankomna protokoll:

Protokoll, hållet inför statsrådet och chefen för
kong!, justitiedepartementet den 5 maj 1890.

Komministern Anders Magnus Lunderqvist hade aflemnat fullmagt,
utvisande, att han vid riksdagsmannaval, som den 30 nästlidne
april förrättats i Sundals härads valdistrikt af Kordals, Sundals
och Valbo härads domsaga, blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens
Andra Kammare för tiden till den 1 januari 1891; och sedan
berörda fullmagt befunnits vara i föreskrifven form utfärdad samt
vidare granskats af vederbörande fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret,
utan att dessa mot fullmagten framstält någon anmärkning,
beslöts, att protokoll öfver hvad sålunda förekommit
skulle meddelas Andra Kammaren, hvarjemte fullmagten skulle till
kammaren öfverlemnas för att hållas Lunderqvist tillhanda.

In ådern
Karl Lindbäck.

Jemte det protokollet lades till liandlingarne, beslöt kammaren,
att den ifrågavarande fullmagten skulle till herr Lunderqvist återställas.

I sammanhang härmed skulle här antecknas, att herr Lunderqvist
denna dag intagit sin plats bland kammarens ledamöter.

§ 2.

Fortsattes föredragningen af särskilda utskottets för behandling
af förslag angående ändrade _ bestämmelser med afseende på de
allmänna läroverken och pedagogierna utlåtande n:o 1.

Andra Kammarens Prof. 1890. N:o 39.

N:o 30.

Måndagen den 5 Maj, e. in.

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogier
m. m.

Punkten 8.

I fråga om indragning af vissa pedagogier och lägre allmänna
läroverk var af Kong! Maj:t föreslaget:

»att efter nästa läsårs sint följande läroverk må indragas med
de ordinarie ämneslärarnes afgång, dock senast den 1 juli 1893,
nemligen: enklassiga pedagogierna i Öregrund, Ulricehamn, Mariefred,
Linde, Säter, Falkenberg, Laholm och Mönsterås; tvåklassiga
pedagogierna i Hjo, Hedemora, Grenna, Kungelf, Kungsbacka och
Borgholm; samt treklassiga allmänna läroverken i Yernamo och
Ronneby;

att de vid läroverkens indragning å dessas stat qvarstående
lärare må uppföras å indragningsstat med de löneförmåner, som
enligt nu gällande ordinarie stat dem tillkomma; samt

att under den återstående tiden för ifrågavarande läroverks
verksamhet må vid dem tillämpas nu gällande bestämmelser med
hänsyn till såväl läroplan och lästid som lärarnes aflöning.»

Med anledning häraf hade i enskilda motioner yrkats:

a) af herr A. M. Lundberg (motion n:o 216 inom Andra Kammaren),
»att, så vida icke första klassen vid rikets alla elementarläroverk
indrages, Riksdagen ej heller må besluta indragning af
någon utaf pedagogierna, utan desamma bibehållas åtminstone med
en lärare»; och

b) af herr A. P. Danielson (motion n:o 220 inom Andra, Kammaren),
»att Riksdagen, med afslag på Kong! Maj:ts förslag i punkten
6 om indragning af Borgholms pedagogi, besluter att Borgholms
pedagogi skall, på sätt Kongl. Maj:t i punkten 7 föreslagit rörande
lägre läroverk i en del andra städer, ombildas till lägre allmänt
läroverk med tre ämneslärare och sådan organisation, som i det vid
propositionen fogade statsrådsprotokollet närmare _ derför angifves;,
under vilkor att Borgholms stad åtager sig att tillhandahålla erforderliga
och lämpliga undervisningslokaler och hostad eller hyresersättning
åt rektor».

Under mom. a) af förevarande punkt hemstälde utskottet, att
Riksdagen, med afslag å herrar Lundbergs och Danielsons motioner,
måtte bifalla Kongl. Maj:ts omförmälda förslag.

Mot den af utskottet tillstyrkta indragningen af pedagogien i
Borgholm hade reservation anmälts af herrar A. Waldenström och
S. J. Kardéll.

Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:

Herr Kilson i Lidköping: Gentemot Kongl. Maj:ts förslag och
utskottets enhälliga tillstyrkande af detsamma lärer det val vara
fåfängt att söka få någon ändring i den dödsdom, man står i begrepp
att afkunna öfver de en- och tvåklassiga pedagogierna jemte
ett par andra läroverk på köpet. Detta oaktadt kan jag ej underlåta
att nu till denna kammare frambära en nådeansökan för de

Måndagen den 5 Maj, e. m.

N:o 39.

lifdömde, för att, om icke mera, så åtminstone vinna något uppskof Ang. indmgmed
domens verkställande. n™9 af åt Jag

vill icke förneka, att åtskilliga skäl kunna anses tala för Ped“~

dessa pedagogiers indragning, såsom att undervisningens omfång vid ^T^ortT) ™
dem är sä ringa, att någon afsevärd bildning icke der står att °r s''
vinna, samt att i anseende till lärjungarnes fåtalighet kostnaden
för deras undervisning blir alltför dyr. Men om detta ock är sant,
så följer deraf icke såsom en gifven sak, att de böra indragas. Det
ligger lika nära till hands att genom eu förändrad organisation
sätta dem i stånd att bättre fylla sin uppgift och vara till större
gagn för de städer och orter, der de äro förlagda. Jag har tänkt
mig att detta skulle kunna ske genom deras förändring till skolor
för Barnundervisning åt gossar och flickor. Vi veta, att dessa mindre
städer, der pedagogier finnas, icke hafva råd att upprätta och underhålla
särskilda flickskolor. För dem och de kringliggande orterna skulle
derför sådana samskolor bli till ofantligt stort gagn, och helt säkert
skulle det ock snart visa sig, att elevantalet i dem icke skulle bli ringa.

Om alltså dessa städer finge behålla det nuvarande anslaget
till lärareaflöningar vid sina skolor med skyldighet för dem att
sjelfva tillskjuta hvad som ytterligare kunde erfordras för ordnande
af Barnundervisning till lämpligt omfång, så skulle efter mitt förmenande
flera högst afsevärda fördelar dermed ernås utan någon
kostnad för staten utöfver den nuvarande. Dessa fördelar blefvo:
l:o att våra minsta och fattigaste stadskommuner finge fortfarande
behålla de skolor de haft under århundraden och som det måste
synas dem hårdt att mista, under det många andra bättre lottade
städer .få sina skolor på statens bekostnad utvidgade; 2:o att de
uppoffringar, som gjorts (af åtminstone många bland dem) för uppförande
af nya skolhusbyggnader, icke blefve så godt som bortkastade
penningar; 3:o att då nästan alla större eller medelstora
städer åtnjuta statsbidrag till elementarskolor för flickor, äfven
ifrågavarande smärre städer indirekt komme i åtnjutande af samma
förmån .derigenom att de af staten uppehållna pedagogierna äfven
blefve tillgängliga för qvinlig ungdom; samt slutligen 4:o att samundervisningssystemet,
som enligt Kong! Maj:ts förslag skall,
endast så vidt utrymmet medgifver, fä tillämpas i de till ombildning
föreslagna treklassiga läroverken, komme i de nuvarande pedagogierna
att fullständigt genomföras och en mera omfattande erfarenhet
derigenom vinnas rörande lämpligheten af detta systems vidare
utsträckning inom våra undervisningsanstalter.

Den vinst statsverket årligen kommer att göra på samtlige
ifrågavarande läroverks indragning, uppgår endast till 57,500 kronor.

År det rätt och billigt, att staten för denna jemförelsevis ringa
vinsts skull skall beröfva dessa småstäder en under århundraden
åtnjuten förmån och låta dem sålunda vara med om att betala till
andra städer, på det dessas läroverk och lärare skola få bättre
vilkor? Det må ursäktas de kommuner, som drabbas af denna åtgärd,
om de icke utan knot och smärta finna sig deri, utan anse
sig vara hårdt, ja våldsamt behandlade.

N:o 39.

Måndagen den 5 Maj, e. in.

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogi''
m. in.
(Forts.)

Bland de städer, som sålunda utan vidare skola mista sina
läroverk, är äfven en inom mitt kommittentskap, nemligen Hjo.
Myndigheterna der hafva derför i skrifvelse till mig uttalat sm
oro och sina bekymmer öfver det hårda ödo, som synes förestå
deras stads läroverk, och de vilja icke gerna tro, att Riksdagen
skall låta Kongl. Maj ds förslag gå i verkställighet. Jag ber att
bär få lemna en kort historik öfver detta läroverk, hvilken sannolikt
i mycket liknar historiken för öfrige pedagogier. Skolan är
snart 300 år gammal; hon räknar sin uppkomst från konung parl
IX, som till dess underhåll anslog kronotionde^ af vissa närbelägna
hemman. Sedermera har skolan genom enskilda donationer uppgående
till omkring 8,700 kronor erhållit eu till viss grad ytterligare
tryggad existens. Det blir, i parentes sagd!, ett kanske icke
så lätt löst juridiskt spörsmål, huru, i fall läroverket indrages,
staden sedermera skall kunna få till sin nytta använda dessa donationer,
hvilka äro gjorda icke till staden, utan till. dess åt staten
upprättade skola. — Men jag återgår till min historik.. Under
konung Oscar I:s senare regeringstid blef i kongl. proposition till
Riksdagen föreslaget, att stadens skola skulle förvandlas till tieklassigt
elementarläroverk.. Under, förhoppning, att detta förslag
förr eller senare skulle vinna Riksdagens bifall, aflönades under
flere terminer utan statsbidrag en extra lärare, hvarjemte staden
lät med en kostnad af 30,000 kronor uppföra ett ändamålsenligt
och prydligt skolhus med tre lärosalar jemte boställsvåning åt
rektor, och dessutom särskild gymnastikbyggnad, allt i stadens .utkant
på en rymlig plats med vackra planteringar. Det är tydligt,
att alla dessa för ett litet samhälle högst betydande uppoffringar
icke blifvit gjorda, om samhällets invånare haft den. ringaste anledning
befara, att deras läroverk, långt ifrån att utvidgas, till och
med skulle komma att alldeles slopas.

I kunnen, mina herrar, lätt finna att det nu till ämnade slaget
kommer att träffa detta och andra likstälda små stadssamhällen
alltför hårdt. Ej nog med att de mista sina läroverk, de hafva i
o-od tro utgifvit högst betydliga summor till läroverksbyggnader,
som nu äro dem till intet gagn. Man säger, att dessa nog kunna
användas för andra stadens ändamål. Ja, det kan ju vara möjligt;
men det är lika möjligt, att de icke lämpa sig för något annat
stadens ändamål, och skola de rätt och slätt afyttras, så säger sig
sjelft, att detta icke gerna kan ske utan med stor förlust.

Det är sant, att lärjungeantalet vid Hjo pedagogi för närvarande
är mycket ringa. Men det kan ju lätt tänkas, att detta beror åt
förhållanden, som staden icke rår för; och att med förändrade förhållanden
elevantalet åter kan komma att ganska betydligt stiga,
det har man exempel på från många andra skolor.

Nu kan det emellertid icke falla mig under nuvarande förhållanden
in att ifrågasätta eller yrka, att Riksdagen skulle gorå
något undantag särskildt för Hjo och låta denna stad ensam få behålla
sin pedagogi. Men jag anser deremot, att Riksdagen bör låta
anstå med indragningen af de i denna punkt omnämnda läroverk

Måndagen den 5 Maj, e. in.

N:o 39.

af det skäl, att det kan synas böra tagas i öfvervägande, huruvida indragicke
de till indragning nu föreslagna läroverken, eller åtminstone s
ett flertal bland dem, lämpligen ma kunna förvandlas till samundervisningsskolor
för gossar och flickor, under vilkor att veder- (Fortg<)
börande kommuner med bibehållande af till hvartdera af dessa
läroverk nu utgående statsanslag bidraga till läroverkets uppehållande
och undervisningens meddelande i sådana ämnen och till det
omfång Kong!. Maj:t kan finna lämpligt bestämma. Den tidpunkt
är antagligen icke aflägsen, då staten måste i vida högre grad än
nu är fallet, sörja för att landets qvinligt ungdom må kunna erhålla
god elementarbildning. Skall detta kraf kunna tillgodoses,
utan att för staten bli allt för betungande, så torde lämpligaste
och billigaste vägen vara att i allt större utsträckning upprätta
samskolor, der sådant utan olägenhet låter sig göra. Och såsom
första verkliga steget härtill synes det mig vara synnerligt lämpligt
att nu börja med de här ifrågavarande små läroverken.

Jag skulle derför helst vilja hafva punkten återförvisad till
utskottet, på det utskottet måtte taga det förslag, jag nu antvdt,
under öfvervägande; men då ingen motion i sådant syfte förut är
inom riksdagen väckt, så är gifvet att ett yrkande på återremiss
icke skall af herr talmannen kunna upptagas. Det återstår mig då
intet annat än att yrka afslag å punkten. Det synes mig ock att
kammaren icke bör kunna hafva synnerlig betänklighet vid att
vara med härom. Ur ekonomisk synpunkt spelar indragningen
ingen särdeles stor roll för det närvarande. Ty det staten genom
indragningen vinner, måste i stället, fast under annan rubrik, ur
statskassan utgå till de lärare, som blifvit stälda på indragningsstat;
och då är det val bättre att dessa lärare ännu tillsvidare få
utföra arbete för de penningar de af staten uppbära, än att de ej
skola göra ringaste gagn derför. Ett års uppskof eller mer har
alltså ingen betydelse för statskassan. Men derigenom sättes nästa
riksdag i tillfälle att, innan indragningen definitivt beslutas, kunna
pröfva om icke frågan lämpligen kan lösas på annat sätt, hvarigenom
dels ett vigtigt och beaktansvärdt statsändamål tillgodoses,
och dels större skonsamhet visas mot små fattiga kommuner, hvilka
väl må kunna hafva skäl begära, att Riksdagen betänker sig åtminstone
två gånger, innan Riksdagen beröfvar dem sekelgamla,
häfdvunna förmåner, som en gång blifvit dem af konungar och
riksdagar tillförsäkrade.

Jag vädjar här till kammarens billighetskänsla och ber förtröstansfull
om kammarens understöd, då jag nu yrkar afslag å
den föredragna punktens lista mom.

Herr Redelius: Nu förevarande fråga om indragande af 17
mindre läroverk har enligt min tanke vidsträcktare betydelse än
vid första påseendet kan synas. Jag ber derför om kammarens
uppmärksamhet för hvad jag har att säga dels rörande den ekonomiska
och dels den sociala sidan deraf.

Jko 39.

Måndagen den 5 Maj, e. m.

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogi
m. m.

(Förts.)

Hvad först den ekonomiska sidan beträffar kan man angående
denna erhålla mer klarhet om man granskar tillgängliga statistiska
uppgifter och gör några beräkningar och jemförelser. Jag ber då
att få göra en jemförelse, som ligger närmast till hands, synes mig,
mellan dessa 16 å 17 små läroverk tillsammantagna och läroverken
här i Stockholm, och detta så väl med afseende på folkmängden
uti dessa nämnda städer i jemförelse med Stockholms, som lärjungeantalet
uti deras respektive läroverk, sådana de nu befinnas, och i
afseende på kostnaderna.

Man Rån inhemta utaf den kongl. propositionen, att under sistlidna
höst varit uti rikets samtliga elementarläroverk intagna
14,417 lärjungar, i lägre och högre klasser. Af dessa komma ensamt
på Stockholm 2,512 och på de nu ifrågavarande småstäderna
endast 210; irnder föregående år lära de dock hafva uppgått till 290.

Hvad kostnaderna för det hela angår, så se vi af den framlagda
staten, som utskottet tillstyrkt, att en summa af 3,681,601
kronor är för det hela behöflig. Vill man fördela detta efter antalet
elever, så finner man, att det blir en summa af 255 kronor
36 öre för hvarje gosse i statens elementarläroverk. Huru mycket
blir det då för de 2,512 lärjungarne i Stockholms läroverk, som
staten underhåller? Jo, det blir en summa af 641,464 kronor 32
öre. Och hvad blir det för dessa till indragning föreslagna skolorna?
Jo, efter det lägsta antalet elever skulle summan blifva
53,626 kronor och efter det högsta 74,054 kronor eller i medeltal
63,840 kronor. Ser man efter, huru detta kan ställa sig i den stat,
som är uppgjord för år 1891, för den händelse de förblifva i verksamhet,
så finner man på sid. 98 i Kongl. Maj:ts proposition, att
summan der upptages till 57,800 kronor — således något'' under
medium af den summa, som skulle belöpa sig på hela antalet af
lärjungar uti de ifrågavarande små läroverken, och således icke fullt
så mycket i genomskärning för hvarje gosse som i Stockholms skolor.
Egendomligt är att finna, att detta också råkar träffa in, om
man ser på procenten. Stockholms folkmängd var enligt den sista
uppgiften 227,964 personer och de ifrågavarande småstädernas
sammanlagdt 19,522 eller ‘/n af Stockholms folkmängd. Vn
statens bidrag till Stockholms elementarläroverk är 58,315 kronor
— således i det närmaste den summa, som i staten föreligger. Då
så är — och hvar och en af herrarne kan se efter på de angifna
ställena och derigenom finna, att det är rätt uträknadt — så förhåller
det sig icke så som det uppgifves — nemligen om man
tager medium — att dessa läroverks elever skulle kosta statsverket
mera än Stockholms stads elever. Det skäl att indraga ifrågavarande
läroverk, som man hemtat från detta förhållande med afseende
på kostnaderna, menar jag således måste anses vara förfallet.

Men det finnes dessutom andra omständigheter, värda att beaktas
rörande denna sak. Det är, att dessa ifrågavarande 16 ä 17
städer hafva inga andra skolor än dessa —• jag räknar naturligtvis
icke folkskolorna — med 2 eller 3 klasser; under det att, såsom
hvar och en vet, Stockholm har en mängd läroverk dessutom, så -

Måndagen den 5 Maj, e. m.

>T:o 39.

som tekniska skolor, högre och lägre, militärskola, sjökrigsskola, Ang. indragnavigationsskola,
veterinärinstitut, medicinsk skola m. m. Men af
dessa städer hafva blott dessa små läroverk. Skulle man då icke 4 1
— kan man med skäl fråga — unna dem denna lilla förmån att (portg.)
hafva ett statens läroverk? Detta om det ekonomiska.

Jag vill nu komma till det andra slaget af omständigheter,
nemligen de sociala. Det har ansetts mindre lyckligt, att befolkningen
i ett land hopar sig på en eller några få punkter. Det har
ansetts vara vida fördelaktigare, att den sprider sig så vidt möjligt
öfver hela landet. Indragningen af undervisningsanstalterna
uti de mindre städerna i landsorten måste ock i sin mån bidraga
till att hopa befolkningen på de orter, som äro bäst gynnade äfven
i det hänseendet, att de hafva undervisnings- och bildningsanstalter,
lika visst som bildningen är ett medel till ett samhälles bestånd
och förkofran. Och ingen lär väl vilja jäfva det påståendet, att
»kunskap är en magt», och att ett folks bestånd i väsentlig mån
beror på dess bildning och upplysning. Detta måste ock i sin män
.gälla de småstäder, som här äro i fråga, fastän deras bildningsanstalter
inskränka sig till de anspråkslösa två- eller treklassiga
läroverken. Det måste åtminstone till en viss grad vara tillämpligt
äfven på dem. Då menar jag, att det går i motsatt rigtning
emot hvad det borde göra, om man indrager ifrågavarande läroverk.
Ty indragningen måste hafva till följd, att dessa städer
sjunka uti bildning, och dessa städer hotas äfven i sitt bestånd.

De kunna icke bestå och förkofra sig såsom samhällen, om de förlora
sina bildningsanstalter. Och detta har ju betydelse icke allenast
för dessa småstäder sjelfva, utan äfven för den kringliggande
landsbygden och hela landet. I sin mån — jag vill dock ej lägga
mycken vigt derpå — skulle dessutom dessa läroverks indragning
här och der öka den öfverbefolkning, som man redan klagar öfver
i vissa större läroverk.

Men det finnes äfven ett annat skäl, mycket vigtigare än något
af dem, jag nu tagit mig friheten att omnämna, ett skäl, som
är det hufvudsaklig; '' 1 " ‘ 1 ordet i denna fråga.

hänseendet menar jag, att det är gynsamt, om lärjungarne få sin
undervisning, så vidt möjligt är, på spridda orter och icke blifva
hopade på några få punkter. Det är mycket svårt för föräldrar
att skicka sina barn i skola i en större stad, der de äro utan hemmets
tillsyn och vård, och der det är svårare för dem att bestå i
farliga frestelser, som der med större magt och i större antal än
annorstädes tränga sig på de obefästade. Det är då vida helsosammare,
om de få förblifva så länge som möjligt i hemmen eller
deras närmaste grannskap. Det är i dessa hänseenden, tror jag, af
mycket stor vigt, att småstäderna i vårt land hafva sina små
skolor, låt vara, att de icke blifva fullständiga, icke ens femklassiga.
Må man dock åtminstone unna dem ett läroverk med ett
par lärare! Om än lärjungeantalet nu är ringa, så har man förhoppning,
såsom synes af statsrådsprotokollet och föreliggande be -

Jag menar det, som

afser helsa, sedlighet och

allmän moral. I det

N:o 39.

Måndagen den 5 Maj, e. in.

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogi
m. m.
(Forts.)

tänkande, att det skall stiga, derest man medgifver de skolor, som
så önska, en möjlighet att utsträcka sin undervisning till och med
fjerde eller femte årskursen. Borttager man åter alla dessa smärre
skolor, skall det blifva mycket svårt att på annat håll bereda ersättning
för större delen af dem.

Dessutom menar jag äfven, att billighet och rättvisa tala för
att småstäderna må få behålla sina läroverk. Om man ger akt
uppå, huru mycket staten gifver åt de rikare samhällena, de större,
i jemförelse med hvad den erbjuder och hittills erbjudit de små, så
måste följden blifva den, att den, som vill handla konseqvent, måste
yrka, att småstäderna må få behålla den lilla smula, som man hittills
gifvit dem. Det är icke billigt att beröfva mindre och fattigare
kommuner denna förmån, som man i än rikligare mått gifver de
större och rikare. Det är icke billigt att så göra, och jag måste
af dessa skäl yrka afslag å hela den föredragna punkten.

Man kan såsom skäl för indragningen anföra — och har ock
så gjort —, att lärjungeantalet i dessa smärre läroverk är så litet.
Jag har med afseende på denna sak tagit mig före att granska de
statistiska uppgifter, som vi fått oss tilldelade här i kammaren,
för att se, huru i detta hänseende det förhåller sig med lärjungeantalet
i de högre allmänna läroverken. Är det der i hvarje klass
större antal elever, än det är i hvarje klass i dessa till indragning
föreslågna? För att få ett svar på den frågan ber jag herrarne
slå upp i »Bidrag till Sveriges officiella statistik. P) Undervisningsväsen.
Berättelser för läroverken för gossår; läseåret 1884—1885»,
sid. 8 i bilagorna. På tabell 4 kan man se. att det finnes en hel
mängd klasser eller afdélningar vid statens högre läroverk, der
lärjungeantalet vida understiger det i olika klasser af de till indragning
föreslagna lägre läroverken. Särskildt gäller detta de
allra öfverstå klasserna, der såsom bekant undervisningen kostar
mer för hvarje elev än den gör i de lägre. I följd deraf måste man
sålunda, enligt hvad mig synes, antaga att hvarje elev i 6: i, 6: 2,
1: 1 och 7: 2 vållar staten drygare kostnader, än hvarje elev i de
till indragning föreslagna. Kommer så dertill, att sjelfva antalet
elever i dessa de högre läroverkens högsta klasser ofta är mindre,
så uppstår naturligtvis en ännu större missproportion mellan omkostnaderna
för högre och lägre läroverk i alldeles motsatt rigtning,
mot hvad utskottet menar. Af det papper jag har i handen
kan hvar och en se, att det finnes klasser i de högre läroverken
med. 1, 2, 3, 5, 7 0. s. v. lärjungar. Kan staten tåla vid och finna
sig i att hålla lärare för ett så ringa antal lärjungar i de öfverstå
klasserna, då bör den ock tåla vid att gifva en långt ringare lön,
1,500 ä 2,000 kronor kanske, åt en eller ett par lärare vid de mindre
läroverken och på så sätt låta oss behålla dessa.

Herr vice talman! Jag anhåller om afslag å föreliggande
punkt.

Herr Lundberg: Beträffande indragning eller ombildning af
pedagogier och treklassiga läroverk anför utskottet:

Måndagen den 5 Maj, e. in.

N:o 39.

I )e vigtigaste anmärkningar, som framställa mot dessa läroanstalter,
torde vara, dels att undervisningens omfång vid dem är
så ringa, att någon afsevärd bildning icke der står att vinna, vare
sig att det gäller studiernas fortsättning eller en omedelbar öfvergång
till det praktiska lifvet, dels att lärjungarnes antal vid de
flesta af dem är så obetydligt, att kostnaden för deras undervisning
blir alltför dyr, dels med afseende på de enklassiga pedagogierna,
vid Indika blott en ämneslärare finnes anstäld, att skolan är helt
och hållet beroende af denne endes duglighet, och att den under
det sträfsamma skolarbetet välbehöfliga sporre, som ligger i täflan
och samarbete, vid dem helt och hållet saknas.»

»Mot indragning af dessa läroverk har hufvudsakligen invändts,
att de högre läroverk, som skulle upptaga lärjungarne från de sålunda
indragna, ofta redan förut äro öfverbefolkade, samt att det
både är en stor ekonomisk fördel för föräldrarne och af synnerligt
gagn för lärjungarnes moraliska uppfostran, om en så stor del som
möjligt af dessa under sin skolgång få bo i föräldrahemmet eller
åtminstone i dess omedelbara närhet.»

Utskottet förklarar sig dock »anse, att de skäl, som förebragts
för indragning af de läroanstalter, med afseende på hvilka Kongl.
Maj:t nu föreslagit sådan, äro tillfyllestgörande.»

Häremot må det tillåtas anmärka, att vid pedagogier undervisningens
omfång och den bildning, der stått ätt vinna, varit
större än vid första och andra klasserna af rikets elementarläroverk
och att många ynglingar från både enklassiga och tvåklassiga pedagogier
vunnit inträde uti ej endast närmaste utan jemväl högre
klasser af elementarläroverken; och just det förhållande, att vid
pedagogier undervisningen kunde och borde drifvas längre än i de
två första klasserna af elementarläroverken, blef af 1863 års ecklesiastikminister
åberopadt såsom stöd derför, att icke, på sätt föreslagits,
pedagogi skulle förändras till tvåklassigt elementarläroverk.

Hvad angår undervisningens dyrhet har jag i min motion anfört,
att, vid det i statsrådsprotokollet den 14 februari 1887 upptagits,
att enligt den utredning, som meddelats uti bilagorna till statsutskottets
utlåtande n:o 14 b. vid 1882 års riksdag, utgjorde statens
medelkostnad för hvarje lärjunge under åren 1877—1881 vid högre
elementarläroverk 180 kr. 27 öre, vid femklassiga läroverk 156 kr.
60 öre, vid de treklassiga 222 kr. 62 öre och vid de tvåklassiga
pedagogierna 192 kr. 83 öre, så har förbigåtts eller förgätits, att
samma bilaga, hvarifrån sistnämnda belopp hemtats, utvisar, att
statens kostnad för hvarje lärjunge uti enklassiga pedagogier under
omförmälda femårsperiod utgjort i medeltal endast 77 kr. 86
öre och således icke ens hälften af kostnaden vid något af de andra
läroverken. Följaktligen kan alldeles icke undervisningens dyrhet
åberopas såsom någon anledning till indragning af en dylik skola.
.Det enda återstående skäl för indragningen skulle således vara, att
vid skolan funnes blott en lärare, men på lika grund skulle ju
nästan alla eller de flesta folkskolor böra indragas, enär de ega
allenast en lärare och der funnes icke ens tillfälle till täflan emellan

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogier
m. in.
(Fort».)

N:o 39.

Måndagen den 5 Maj. e. in.

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogier
m. in.
(Forts.)

denne lärare och läraren vid eu pedagngi. Lärjungarnes antal kan
ej heller vid de enklassiga pedagogier, som nu äro föreslagna till
indragning, sägas hafva varit jemförelsevis obetydligt, då de under
omnämnda femårsperiod utgjort i medeltal omkring tjugu, helst när
en lärare undervisat i främmande språk och läst med två eller flere
afdelningar samt läroverkskomitén beräknat en lärare vara behöflig
för 15 lärjungar.

Enda egentliga skälet för indragning af dessa pedagogier kunde
väl derför synas hafva varit, att derför bestämda lönebelopp erfordrades
för att vid elementarläroverken bereda högre ordinarie
löner eller anställande af ett större antal lärare och deraf i hufvudstaden
icke mindre än 18 eller 19.

Bedröfligt må väl tyckas, att eu sådan indragning, i uppenbar
strid med hvad från äldre och senare tider samt särskildt af Kongl.
Maj:t i sin läroverksproposition år 1857 och sedermera vid andra
tillfällen funnits skäligt och rigtigt, kunnat anses påkallad och
böra föreslås. Svårligen lärer väl kunna påstås, att i afseende å
de stadskommuner, der läroanstalterna finnas, med omgifvande landsbygd,
indragningen är tillbörlig eller rättvis. Sedan Riksdagen,
med beviljande af .bestämda löner till lärare, disponerat för andra
ändamål de äldre anslag, hvarpå pedagogiernas tillvaro funnits
grundad, lärer väl icke anses lagligt att indraga dessa läroanstalter
eller derför beviljade löner, helst beträffande uråldriga skolor; och
och hvad särskildt angår pedagogierna i Halland, hvilka funnits
redan före detta landskaps förening ined Sverige, och alla de skolor,
som äro äldre än presterskapets privilegier den IG oktober 172,''!.
torde indragningen kunna anses stridande mot innehållet af samma
privilegier, hvari tillförsäkrats, att de anslag och förmåner, som
skolor åtnjutit, icke på något upptänkligt sätt skola förminskas,
utan snarare förbättras. Om indragning af statens löneanslag sker
och läraren pensioneras, huru skall då förhållas med hans bostadslägenhet,
skolkassa och enskilda donationer, deraf han njutit
inkomst? Härutinnan har icke något föreslagits och saknas utredning.

Det har inom denna kammare förut i dag af både herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet och af särskilda ledamöter
talats mycket vackert derom, att genom åläggande af skolafgifter
fattige eller obemedlade ynglingar skulle förhindras från
erhållande af i läroveyksstadgans 1 § omnämnd medborgerlig bildning
utöfver den, som folkskolan meddelar; men just sådant hinder
skulle i väsentligen högre grad på många ställen uppkomma, om
det skedde indragning af ifrågavarande mindre läroanstalter, enär
fattiga eller obemedlade personer icke kunna underhålla sina barn
vid läroverk på annan plats, än der de äro bosatte.

Anmärknmgsvärdt må väl tyckas, att, när förut pedagogiernas
löneanslag .upptagits tillsammans med staten för folkskolor, man nu,
då man vill borttaga samma anslag till förmån för elementarläroverkens
lärare, föreslår att, med nedsättning af anslaget till pedagogier
och folkskolor, aflöning till de å ifrågavarande pedagogiers

Måndagen den 5 Maj, e, m.

N:o 39.

stat kvarstående lärare må utgå af anslaget till de allmänna läroverken.

Andra Kammarens beslut om indragning af elementarläroverkens
l:sta klass, som enligt uttalande i min motion jag ansett vara det
enda, som kunnat innefatta något berättigande till fullständig indragning
af ifrågavarande mindre läroanstalter, lärer, såsom icke
gilladt af Första Kammaren, ej komma att föranleda någon Riksdagens
åtgärd; och då det af Andra Kammaren rörande latinläsningen
beslutade vilkor för löneregleringens genomförande väl må antagas
för nästa år medföra, att icke för det af Kongl. Maj:t föreslagna
ändamål kan användas det anslagsbelopp, som afsetts genom
indragning af uppgifna mindre läroverk, och derför frågan om sådant
förändradt användande af samma anslagsbelopp må böra eller
kunna anses hafva förfallit, helst, i fall Andra Kammarens åsigt
om latinläsningen godkändes af Kongl. Maj:t, flere lärareplatser vid
femklassiga och högre läroverk skulle blifva obehöfliga, jemte det
skolafgifter funnes att tillgå, får jag hemställa, att Andra Kammaren
måtte besluta det förklarande, att Kongl. Maj:ts proposition
rörande indragning af omnämnda läroverk icke för närvarande bifalles.

Herr Elowson: I den kongl. propositionen framställas förslag
angående vissa läroverks indragning och vissa andra läroverks ombildning.
Med. anledning af det medgifvande, som vid debattens
början förliden lördag gafs att få utsträcka diskussionen utöfver
den för tillfället föredragna punkten, anhåller jag, herr talman, om
tillåtelse att få beröra icke endast de till indragning afsedda läroverken,
utan äfven de läroverk, som äro afsedde till ombildning.

Den princip, hvarifrån framställningen i den kongl. propositionen
utgår angående vissa läroverks indragning och vissa andra
läroverks ombildning finner jag för min del i allmänhet rigtig. Det
har enligt mitt förmenande länge varit ett stort öfverflöd på mindre
läroverk i vårt land, och önskligt hade varit, om redan förut någon
förändring i detta afseende kunnat inträda. Jag säger, att den
omnämnda principen i allmänhet är rigtig. Dermed afser jag, att
jag icke för det närvarande vill inlåta mig på att bedöma några
särskilda undantagsförhållanden, som kunna göras gällande i fråga
om något visst läroverk med afseende på egendomligt läge eller
andra omständigheter.

Lärarne vid de läroverk, som äro föreslagna dels till indragning,
dels till ombildning, hafva löner såväl på ordinarie stat som
på extra ordinarie stat. Deras löner på extra ordinarie stat intill
den tid, då läroverken blifva indragna eller ombildade, är just det
föremål, vid hvilket jag vill fästa kammarens uppmärksamhet. Det
skäl, som uti den kongl. propositionen blifvit anfördt för, att lärarne
vid dessa läroverk skola under tiden, till dess en indragning
eller ombildning kommer att ega rum, tjenstgöra för hittills åtnjutna
löneförmåner, finner jag mindre rigtigt. Sjelfva indragningen
eller ombildningen må vara rigtig, men att lärarne skola

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogier
m. m.

(Forts.)

Nso 30.

Måndagen den 5 Maj, e. m.

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogier
m. m.
(Forts.)

under tiden tjenstgöra vid somliga läroverk för mindre aflöning än
andra synes mig mindre tilltalande. Visserligen finner jag riktigt
att icke höja den ordinarie lönen för lärare, li vilka äro afsedda att
snart uppföras på indragningsstat, men detta kan ju icke gälla om
lärare, som tjenstgöra vid de läroverk, som äro afsedda att ombildas.
Under 1890 åtnjuta lärarne vid alla läroverk en tillfällig löneförbättring
på extra ordinarie stat. Men huru ställer sig, frågas nu,
denna tillfälliga löneförbättring för lärarne vid de läroverk, som
äro afsedda att indragas eller ombildas, under tiden från nästa års
början till dess indragningen eller ombildningen kommer att ske.

Skälet för att någon reglering under 1891 af dessa lärares
löner icke blifvit framstäld i den kongl. propositionen, torde måhända
få sökas deri, att Kongl. Maj:t sammanbundit sitt förslag
om en lönereglering med förslaget om läsårets förlängning. För
min del tror jag, att det varit mera ändamålsenligt, om dessa båda
frågor blifvit skilda från hvarandra, om Kongl. Maj:t hade framstält
hvart och ett af dessa önskningsmål för sig, och således frågan
om förlängning af läseterminerna liksom frågan om löneregleringen
behandlats särskildt. Skulle, i händelse den nu föredragna 8:de
punkten och den följande, 9:de, godkännas, tillfälle vara afskuret
för de lärare, som tjenstgöra vid vissa mindre läroverk att få någon
extra eller, som det heter, tillfällig löneförbättring för 1891? För
min del tror jag icke detta, men jag ber att fä fästa kammarens
och särskildt herrar ledamöters i statsutskottet uppmärksamhet på
detta förhållande, på det att frågan om denna tillfälliga löneförbättring
vid den slutliga regleringen icke må blifva förbisedd.

I den 5 punkten af föreliggande betänkande hafva kamrarne
beslutit en lönereglering, men i vissa fall stannat i olika beslut i
afseende på verkställigheten af denna reglering. Huru vida i följd
af dessa skiljaktiga beslut någon reglering verkligen lyckas komma
till stånd för de högre och de 5-klassiga läroverken, derom tillåter
jag mig icke att nu uttala något omdöme. Men frågan gäller här
de läroverk, som äro föreslagna till indragning och ombildning.
Dessa äro ej inbegripna i de beslut, som fattades vid 5 punkten.
Frågan är visserligen af ringa omfång, om man tager i betraktande
de lärare, som tjenstgöra vid de läroverk, som äro föreslagna till
indragning. Något större omfång får frågan, om man tager hänsyn
till lärarne vid de läroverk, som äro föreslagna till ombildning.
Och frågan får ett betydligt omfång under vissa eventualiteter, om
nemligen storpolitikens malström skulle uppsluka den reglering,
hvarom kamrarne stannat i olika beslut.

Nu anhåller jag att få fästa ledamöternas i statsutskottet uppmärksamhet
på hvad Kongl. Maj:t föreslagit i sin proposition till
Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof. I 42 punkten
under åttonde hufvudtiteln föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att på
extra stat för 1891 anvisa för löneförbättringar åt lärare vid de
allmänna läroverken 836,975 kronor, derpå komma tvenne andra
äskanden, som med föreliggande fråga icke stå i något sammanhang,
och slutligen äskas för det fjerde till beredande af löneförbättringar

MÄadagea deu 5 Maj, e. m.

>'':o 3».

åt lärarne vid de en- och tvåklassiga pedagogierna 8,750 kronor. Ang. indragVidare
har statsutskottet vid behandlingen af regleringen af ut- ^
gifterna under åttonde hufvudtiteln uti punkten 9 gjort en anmälan,
att utskottet vill återkomma till de frågor, som röra regleringen (Forts.)
af anslagen till de allmänna läroverken, sedan kamrarne fattat sina
beslut i anledning af hvad det särskilda läroverksutskottet skulle
komma att föreslå. Det finnes sålunda enligt mitt förmenande,
tillfälle för statsutskottet att till kamrarne inkomma med förslag
till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de läroverk, som äro
föreslagna till indragning eller ombildning, för den tid dessa komma
att tjenstgöra, till dess indragningen eller ombildningen hinner att
försiggå.

Det var, herr talman, på detta förhållande, som jag ville fästa
uppmärksamheten. Något särskilt yrkande har jag icke att göra.

Herr Danielson: Som herrarne finna, har jag vågat till Riksdagen
framställa en motion, afseende att pedagogien i Borgholm
skulle få ombildas till likhet med öfriga lägre läroverk, bitskottet
har afstyrkt detta yrkande på den grund, att lärjungeantalet der
varit ganska litet. Jag har deremot vågat framhålla, att detta
berott på tillfälliga omständigheter, af hvilka jag skall be att få
nämna ett par. Först ber jag då att få nämna, att denna pedagogi
har, som jag tror, på närmare 15 ä 20 år icke haft ordinarie rektor
och under de senare åren rätt ofta ombyte. Och som herrarne lätt
torde finna, kan den omständigheten, att skolan det ena året haft
eu föreståndare, det andra en annan, icke hafva verkat synnerligen
befrämjande på skolan. Derjemte har det förhållandet varit rådande,
att till inspektör varit utsedd en person, boende utåt landsorten,
och äfven det har kunnat i sin mån inverka på skolans
skötande.

Utskottet har som skäl för afslag å min motion vidare anfört,
att för en del af ön Kalmar är närmare beläget än Borgholm. Jag
erkänner rigtigheten af denna anmärkning, men på samma gångfår
jag säga att åtminstone för ett område med 20,000 invånare
utgör detta Borgholm centrum, om södra delen af ön, som ligger
närmast Kalmar, icke räknas med och som kan antagas ega 16,000
inbyggare. Detta är en omständighet, som jag tror verkligen vara
af betydenhet.

Sedermera har utskottet sagt, att läroverksbyggnaderna i Borgholm
torde kunna användas för andra stadens behof. Detta är
olyckligtvis icke förhållandet. Staden byggde för några år sedan
kyrka och uppförde i sammanhang dermed dessa skollokaler. Således
kunna dessa icke användas till någonting annat, och kostnaden
för dem jemte rektorsbostället har kostat staden sammanlagd!

30,000 kronor. Jag har fått särskild skrifvelse från stadsfullmägtiges
ordförande i Borgholm, hvari han anför denna siffra. När
jag således i min motion uppgaf 25,000 kronor, så var detta något
för lågt uppgifvet. Af rektorsbostället kan visserligen staden draga
någon nytta, men skollokalerna, hvilka äro sammanbyggda med

N:o 89.

Måndagen den 5 Maj, e. in.

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogi
m. rn.

(Forte.)

kyrkan, äro, som sagdt, icke synnerligen användbara, och de uppoffringar,
som staden gjort, skulle alltså blifva helt och hållet
fruktlösa, om samhället beröfvades denna skola. Om detta treklassiga
läroverk icke kommer till stånd, så skulle alltså denna ö
med sina .36,000 invånare, icke få ett enda allmänt läroverk, utan
endast folkskolor, och jag vädjar till herrarne, huruvida ett sådant
tillvägagående mot denna ort vore rimligt. Om man jemför Ölands
folkmängd med t. ex. Jemtlands och Norrbottens, så finner man,
att den uppgår till nära hälften af dessa läns folkmängd. Och
Stockholm räknar icke mer än 61/,, gånger så många invånare som
Oland. Kan det då vara billigt'' att denna ö icke skall ega ett
enda allmänt läroverk? lag tycker, att om man tager någon hänsyn
till de olika orternas intressen, man icke bör gå till väga så.

Jag skulle icke hafva uppträdt mot utskottets förslag, om alla
dessa mindre läroverk föreslagits till indragning. Men det har utskottet
icke gjort. Jag tycker äfven, att det vore hårdt, om denna
o, afskild från det öfriga landet, och herrarne veta lika väl som
jag, att vi icke hafva mer än två öar som med någon betydenhet
kan kallas öar, (rofland och Öland, och skulle nu Öland i afseende
på allmän undervisning blifva så vanlottad.

Jag vill äfven säga, att vi redan nu äro i många hänseenden
vanlottade. Förr, tills på 1820-talet, egde ön den förmånen att
hafva egen länsstyrelse. Men då fann Riksdagen för godt att på
en gång indraga anslaget till denna, 520 tunnor spanmål af kronotionde!,
hvarefter ön lades under Kalmar. Genom denna åtgärd
tillfördes statsverket en betydande besparing. I följd af detta beslut
kommo sådana handlingar som beröra länsstyrelsen att öfverföras
till Kalmar jemte alla öns landtmäteri- och skifteshandlingar flyttades
äfven till landtmäterikontor i Kalmar. Skulle man nu taga
ifrån oss äfven detta lilla läroverk, så kan jag icke se, hvad vi
hafva qvar som medborgare i samhället.

Från dessa synpunkter sedt förefaller det mig hårdt, om Riksdagen
toge _ detta steg, då vi se i betänkandet, att utskottet tillstyrkt
ombildandet af pedagogien i Södertelje, som dock ligger så
nära Stockholm, att man kan uppnå det på omkring 1 timmes jernvägsfärd.
Hvad åter Öland beträffar, så erkänner jag, att dess
kommunikationer förbättrats på senare tiden. Men herrarne veta
äfven, huru under vintertiden is och andra omständigheter stundom
gorå det synnerligen besvärligt, för att icke säga omöjligt, att uppehålla
samfärdseln med fastlandet. Och derjemte eger i bästa fäll
förbindelse mellan Borgholm och fastlandet rum blott 2:ne dagar i
veckan, d. v. s. den ena dagen dit och den andra derifrån, och
många gånger händer, att turerna på Borgholm måste inställas,
och då ligger hela denna stora del af ön med minst 20,000 invånare
helt och hållet isolerad. Herrarne torde alltså lätt finna, att detta
lilla läroverk är väl behöflig!; och att det icke skulle komma att
sakna lärjungar, om det ordnas på det sätt, som Kong!. Maj:t föreslagit,
tror jag mig kunna försäkra.

Måndagen den 5 Maj

e. m.

N:o 39.

.lag skall icke uppehålla herrarne längre, ty jag föreställer Ang. indragmig,
att vi äro uttröttade litet hvar af den långa diskussionen, af åt~
utan skall endast be att få hemställa till kammaren, om icke''”^“
kammaren ville bifalla min motion. '' (portg,)

Jag skall be att hos herr talmannen få yrka bifall till utskottets
förslag med den förändring, att första stycket af mom. a)
komme att lyda: »att Riksdagen med afslag å herr Lundbergs
motion, må på det sätt bifalla Kongl. jVJaj:ts förslag» samt att i
andra stycket namnet Borgholm måtte utgå. Sedermera skall jag
be att vid nästa punkt åter fä upptaga namnet Borgholm.

Jag ber om proposition på detta yrkande och hoppas, att kammaren
bifaller detsamma.

Häruti instämde herrar Collander, Wittrock, Lyth och Höglund.

Herr Jonsson i Hof yttrade: Den siste talaren har onekligen
rätt i det, att Öland med sin ganska betydande folkmängd och afskildt
från fastlandet, väl skulle kunna behöfva ett allmänt läroverk.
Men det har å andra sidan varit mycket svårt för utskottet
att föreslå, och jag föreställer mig, att det skall så blifva äfven
för kammaren att bevilja, ett anslag till ett läroverk, som visat
sig så litet tilldragande som Borgholms. Ty om man ser på de
tabeller, som åtfölja Kongl. Maj:ts proposition, så finner man, att
detta läroverk besökts af ett högst obetydligt antal lärjungar.

Under perioden 1879—1883 fäns det 21 lärjungar, under påföljande
period 1884—1888 17 och under höstterminen 1889 endast 13. Anledningen
till detta ringa lärjungeantal kan ju delvis ligga uti
otillfredsställande lärarekrafter, men jag undrar, om icke den största
anledningen i sjelfva verket ligger deri, att Kalmar för öns befolkning
ligger lämpligare och bättre till än just detta Borgholm.

Kalmar ligger ungefär midt för Öland i längdrigtningen, under det
att deremot Borgholm ligger nästan på ena ändan af ön. Jag antager,
att det är det kortare afståndet till Kalmar och på samma
gång möjligen de billigare kommunikationerna dit, som gjort, att
det varit så ringa antal lärjungar i Borgholm, och som fortfarande
skulle åstadkomma samma verkan. Det är af denna anledning,
som utskottet omöjligen kunnat tillstyrka herr Danielsons motion,
men säkert är nog, att om antalet elever varit större, än det är
och visat tendens att stiga, utskottet icke skulle hafva underkänt
herr Danielsons motion. Detta nu om Borgholm.

Hvad för öfrigt beträffar indragningen af dessa små läroverk,
har rektor Nilson gjort den anmärkningen, att när af det anslag,
som för närvarande utgår till dessa läroverk nästan alltsammans
lika fullt skulle utgå af statsverket, ingen olägenhet läge i, om
man läte dessa läroverk hafva några år ytterligare på sig, emedan
staten ingenting skulle förlora på den saken. Deremot vill jag påpeka,
att vid dessa till indragning föreslagna läroverk icke mindre
än halfva antalet lärare äro tillsatta på extra stat, och om i aflöningen
för dessa medräknas ålderstillägg och extra tillägg, som

N:o 39.

Måndagen den 5 Maj, e. m.

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogi
m. m.
(Forts.)

hvarje lärare haft sedan 1882—1883, så gör det omkring 30,000
kronor, hvilka direkt kunna besparas statsverket. Af de öfriga
lärarne vid dessa läroverk kunna vi antaga, att ganska många böra
kunna vara användbara vid andra läroverk och förflyttas, så att
det icke är så särdeles stor del af de anslag, som nu utgå till de
till indragning föreslagna pedagogierna och treklassiga läroverken,
som icke skulle inbesparas statsverket. Och kan icke denna inbesparing
göras, så lärer, efter hvad jag föreställer mig, den ifrågasatta
ökningen af antalet ordinarie lärare vid öfriga allmänna läroverk
icke hafva synnerligen stor utsigt att bifallas af Riksdagen.
Och dock måste man, när man ser, huru många extra lärare som
finnas vid dessa högre läroverk och 5-klassiga läroverk i förhållande
till de ordinarie, erkänna, att det är af stor vigt att öka antalet
af ordinarie lärare på det att lärarnes ställning i den män det är
möjligt, må kunna förbättras. Hvad beträffar sjelfva den verksamhet,
som dessa små läroverk utöfva, tror jag, att man i allmänhet
är ense derom, att den undervisning, som der meddelas, i allmänhet
måste sägas vara af sämre valör än vid större läroverk,
och detta helt enkelt af den anledning, att när ett läroverk icke
har mera än en eller två lärare, så finnes icke den täflan inom
lärarecorpsen, som vid större läroverk förekommer, hvarför lärarne
lätt blifva försoffade och den anda och energi uteblifva, som finnas
vid andra läroverk, der en fruktbringande täflan mellan de olika
lärarne eger rum.

Jag vågar derför antaga, att, huru många intressenter än det
ena eller andra mindre läroverket kan finna inom kammaren, hvilka
önska behålla ett sådant inom sin egen eller näst angränsande valkrets,
så skall i alla fall kammaren åtminstone vara ense om att
genomföra denna del af Kongl. Maj:ts proposition, och ensamt det
steget tror jag skall blifva af ganska stor vigt för vårt undervisningsväsende.
Dessa små läroverk hafva kanske förut haft sitt
berättigande, då kommunikationerna voro dåliga och således resorna
dyra och möjligheten att besöka sina barn vid nästgränsande läroverk
liten. Den olägenheten finnes icke numera, ty nu har man i
allmänhet lättare kommunikationer från den ena orten till den
andra, och då måste man mera afse att ordna sina läroverk så, att
den undervisning, som der kan lemnas, blir både bättre och billigare
än den, som dessa små läroverk kunde meddela.

Herr Redelius sökte med beräkningar visa, att undervisningskostnaden
vid dessa små läroverk icke stälde sig högre än vid de
större, och efter hans sätt att räkna blef naturligtvis skilnaden icke
så särdeles stor. Men vill han räkna, som man bör räkna, så skäll
han ovilkorligen komma till annat resultat. Han skall nemligen
då ovilkorligen finna, att undervisningen i de tre nedre klasserna,
vare sig vid 3-klassiga, 5-klassiga eller högre läroverk, blir mycket
billigare per elev än i de högre klasserna, och detta till följd af att
lärarne på det lägre stadiet icke hafva den aflöning, som lektorerna
i de högre klasserna. Och derjemte bör han komma i håg, att,
huru litet ett läroverk än är, så måste det der finnas en rektor,

Måndagen den 5 Maj, e. m.

N:o 39.

medan å andra sidan ett stort högre allmänt läroverk med parallellinier
icke har mer än Ten rektor. Om man reducerar ifrån dessa
högre aflönade skolförmän, om jag så får säga, i de högre allmänna
läroverken, och beräknar kostnaderna för de tre nedre klasserna
särskilt och sedan anställer jemförelse med de treklassiga läroverken,
så torde man komma till helt annat resultat än herr Redelius.
Jag vågar då tro, att kostnaderna vid de små läroverken
skola kunna sägas gå ifrån öfver 200 till öfver 400 kronor pr elev,
medan deremot Kostnaderna vid högre läroverk med stort lärjungeantal
i de tre nedre klasserna, om man utgår från samma beräkningssätt,
icke kommer att stiga till mer än 80, 100 ä 120 kronor
pr elev. Det är på det sättet man skall anställa jemförelser, hvilka
undervisningsanstalter blifva dyrare. Och då tror jag, att alla
kunna vara ense om, att, när man utan skada för undervisningsväsendet
i landet kan draga in åtskilliga af dessa små läroverk,
vi äfven borde kunna förena oss om att bifalla hvad utskottet i
denna punkt oteh, som jag vill hoppas, äfven hvad utskottet i nästa
punkt föreslagit.

Jag skall derför, herr talman, yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Stjernspetz: Den siste ärade talaren slutade sitt anförande
med de orden: »När vi utan skada för undervisningsväsendet
kunna indraga dessa små läroverk'', så böra vi väl också göra det».
Man han uteglömde helt och hållet beviset för detta djerfva påstående.
Nog hafva vi fått veta kostnaderna för dessa läroverk.
Men beviset för, att de utan skada för undervisningen skulle kunna
indragas, fattades helt och hållet. Dör min del får jag säga, att
jag icke heller kan tro att det är af omtanke för sjelfva undervisningen,
som man föreslagit dessa småskolors indragning, utan
endast af det skäl, att man tror sig derigenom göra en ekonomisk
besparing. Men lika skadlig jag antager att denna indragning är
för undervisningen, lika liten tror jag den besparing skall blifva,
som uppkommer deraf. Den siste talaren nämnde, att det högsta
denna besparing skulle kunna uppskattas till vore sammanlagdt
30,000 kronor. Detta tal torde också vara det rätta och allt som
kunde besparas. Men för att vinna denna minskning i utgifter
skulle vi slå i hjel 16 stycken små läroverk, spridda öfverallt i
landsorterna. Skulle då denna besparing kunna ske utan skada
för landets undervisningsväsen. Jag tror det knappast. Då man
drager in dessa skolor, måste man väl se till, att deras lärjungar
på annat håll kunna erhålla den undervisning, som de förut åtnjutit
i de indragna läroverken, och detta skall säkerligen icke aflöpa
utan motsvarande nya kostnader för staten. Min öfvertygelse
är nemligen, att om vi nu sätta dessa lärare på indragningsstat, så
— enligt den erfarenhet jag förut haft under mitt riksdagsmannaskap
—• skall Kongl. Maj:t snart inkomma med proposition om anslag
till ungefär samma ändamål, hvarom här är fråga. Jag tror
derför, att talet om indragning af dessa läroverk är snarare en jargon,
beroende på, att man ej tillräckligt studerat frågans detaljer,

Andra Kammarens Prot. 1890. N:r 39. 2

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogisk''
m. m.
(Forts.)

N:o 39. 18

Måndagen den 5 Maj, e. in.

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogi
m. m.
(Forts.)

eller gjort sig reda för, huru den lucka i skolväsendet, som härigenom
skulle uppstå, skall fyllas. Det synes mig äfven, såsom om.
dessa små skolor gjordes till ett olfer för löneregleringen, likasom
åtskilligt annat, och till och med den siste talaren har antydt, att
ökade anslag till löner åt de andra läroverkens lärare icke kunde ske
utan indragning af vissa skolor. På förmiddagen talades här mycket
om åtskilnad emellan rika och obemedlade föräldrar, och om vi nu
se efter, hvilkas barn det är, som begagna dessa små skolor, så
skall man snart finna, att det är just de mindre bemedlades barn,
som begagna dem, och det af det enkla skäl, att i dessa små städer
finnes sällan någon rikedom hvarken i det enskilda eller det allmänna,
utan det är barnen till små handtverkare, arbetare, borgare
och kringboende landtman, som begagna skolan. Om man derför vill
följa de principer, hvilka här så lifligt framhöllos på förmiddagen, sfi
tala de tvärtom för bibehållande af dessa små skolor. Att de äre
besökta af ett ringa elevantal kommer sig deraf, att det är i dem
så få klasser, och att barnen icke undervisas till studentexamen,,
samt att man derför får en viss ringaktning för dessa läroverk.
Men jag tror, att i dessa skolor meddelas undervisningen fullkomligt
lika bra som i motsvarande klasser i de större skolorna. Emellertid
kan jag icke instämma med herr Danielson, hvilken endast förordade
bibehållande af läroverket i Borgholm. Jag skulle i likhet
med honom kunna inskränka mig till att ensamt yrka bifall till
bibehållandet af skolan i Lindesberg, der ett lifligt intresse städse
visat sig för densamma — och mycket större än i Borgholm, efter
hvad här blifvit upplyst — hvarför det också i förstnämnda stad
väckt mycket bekymmer, om skolan der, liksom på andra ställen,
skulle indragas. Men att endast begära undantag för en skola torde
vara förgäfves, hvarför jag beder att till fullo få instämma i herr
Nilssons från Lidköping yttrande, att Biksdagen bör väl besinna
sig, innan den beslutar dessa indragningar, ty behofvet af dessa
skolor måste i allt fall fyllas, antingen genom anslag till understöd
åt enskilda undervisningsanstalter eller på annat sätt.

På dessa skäl, herr talman, ber jag att få yrka afslag å utskottets
förevarande betänkande.

Herr Wendt: Såsom representant för Ulricehamn, hvars pedagogi
är föreslagen att indragas, ber jag endast att få i hufvudsak
instämma med med herr Nilsson i Lidköping.

Herr A. Waldenström: Jag har inom utskottet reserverat
mig mot den del af utskottets betänkande, som afser indragning af
pedagogien i Borgholm, och instämmer således i det yrkande, som
gjorts af herr Danielson. Jag ber att derefter få fästa kammarens
uppmärksamhet vid den orättvisa, som, om utskottets förslag bifölles,
skulle drabba Öland i jemförelse med de öar, för hvilkas
skull läroverket i Marstrand skulle bibehållas i ombildadt skick.
I statsrådsprotokollet har chefen för ecklesiastikdepartementet, beträffande
Marstrand, yttrat, att lärjungeantalet der varit ringa och

Mådagen den 5 Maj, e. m.

19 N:o 39.

i stadigt sjunkande, ett förhållande, som i allmänhet utgjort skälet Ang. indragför
de mindi’e läroverkens indragning, men derefter anför statsrådet “/ åt~
såsom skäl för läroverkets i Marstrand bibehållande följande: »sta- sg’g-^
den har under de sista 10 ä 12 åren utgifvit betydliga summor för J (Forts)
skolbyggnader, och dess kommunikationer med närliggande städer
äro under vintertiden osäkra och besvärliga. Också har dess kommunalstyrelse
uttalat sig för, att försök der gjordes med Barnundervisning
af gossar och flickor, i hvilket fall lärjungeantalet vid skolan
torde komma att ökas.» Huru står det nu till i dessa afseenden
med Öland och läroverket der? Hvad skolans byggnader beträffar
har herr Danielson nyss upplyst om, att för skollokaler och rektorsboställe
utgifvits det för detta lilla samhälle högst betydande beloppet
af 30,000 kronor, under det att motsvarande byggnader i
Marstrand äro taxerade till allenast 23,600 kronor, således till flera
tusen kronor mindre. Med afseende å kommunikationerna förhåller
det sig så, om jag tager hänsyn till de tre sista vintrarne, att några
hinder icke förefunnits under den nyss tilländagångna vintern, men
att under de två nästföregående kommunikationerna varit, om icke
stängda helt och hållet, dock så svåra som kommunikationer öfver
hufvud gerna kunna vara, och att i allmänhet kommunikationerna
emellan Öland och fastlandet äro vida svårare än emellan den ö,
på hvilken Marstrand är belägen, och fastlandet, föreställer jag mig
skall blifva uppenbart för hvar och en, som kastar en blick på
kartan. Hvad särskildt den omständigheten angår, att kommunalstyrelsen
i Marstrand uttalat sig för Barnundervisning af gossar och
flickor, så är jag viss om, att kommunalstyrelsen i Borgholm, om
den tillfrågades, äfven skulle uttala sig i samma rigtning. De skal,
som tala för bibehållande af läroverket i Marstrand, tala sålunda i
ännu högre grad för bibehållande af läroverket i Borgholm, hvartill
kommer, att folkmängden på Öland är vida större än folkmängden
inom det område, hvarifrån man kan antaga, att barn skulle sändas
till Marstrand. Att, såsom herr Olof Jonsson förestälde sig, Öland
med en folkmängd af emellan 36 och 37 tusen invånare icke skulle
kunna förse läroverket niet tillräckligt antal lärjungar, är alldeles
otänkbart. Det är väl sant, att elevantalet i pedagogien varit ringa,
men detta har berott såväl på de förhållanden, som herr Danielson
berört, som ock derpå, att det kunskapsmått, som meddelats i pedagogien,
varit så ringa, att alla föräldrar, som haft råd dertill, med
förbigående af pedagogien skickat sina barn till Kalmar eller Oskarshamn.
Att förhållandena emellertid skulle blifva annorlunda, om
i Borgholm inrättades ett läroverk, som kunde meddela undervisning
motsvarande femte klassen vid de allmänna läroverken, är alldeles
uppenbart. Om jag jemför förhållandena på Öland med dem på
Gotland, som har en folkmängd omkring 50 procent högre än Öland,
så visar sig, att läroverket i Visby har 180 lärjungar, deraf 148 i
de fem lägsta klasserna. Förutsätter jag då, att bildningsintresset
icke är mindre på Öland än på Gotland, så skulle ett femklassigt
läroverk i Borgholm samla till sig omkring 100 lärjungar. Öppnar
man derjemte läroverkets portar äfven för flickor, är det uppenbart,

N:o 39.

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogi
m. m.
(Forts.)

20 Måndagen den 5 Maj, e. in.

att det ej skall blifva brist på elever. De skäl, som utskottet anfört
såsom stöd för indragning af vissa pedagogi!'', anser jag i allmänhet
giltiga, men jag tror, att dessa skal, hvad läroverken beträffar,
motvägas af andra, som tala för bibehållandet af dessa läroverk.
Dessutom ingår i denna sak något, som flertalet af herrarne
icke torde hafva reflekterat öfver, deras förhållanden nemligen, hvilka
äro hänvisade att bo på öar ute i öppna hafvet. Man må säga, att
kommunikationerna med fastlandet äro goda; de kunna dock icke
blifva annat än relativt goda, och följden är, att invånarne på
dessa öar icke kulina hvarken på det materiella eller intellektuella
området hålla jemna steg med fastlandets befolkning. Jag hemställer
då, om det kan vara lämpligt och billigt, särskildt med afseende
på en så stor ö som Öland, att beröfva invånarne der den
enda bildningsanstalt, som der kan meddela undervisning utöfver
''folkskolans. Jag hoppas, att kammaren skall finna, att så icke är.
Jag yrkar fortfarande bifall till herr Danielsons motion.

I detta yttrande instämde herrar Larsson i Dole, Kardell, Thestrup
och Kilman.

Herr Redelius: Jag vill blott svara ett par ord på herr Olof
Jonssons anmärkning emot beräkningsgrunder och siffror i mitt förra
anförande, hvilka han, om jag hörde honom rätt, påstod vara vilseledande.
Han sade, att efter den beräkning han uppgjort, utgjorde
kostnaden för hvarje elev vid dessa mindre läroverk emellan 200
och 400 kronor. Jag skall häri gifva honom rätt till en del, men
det förhåller sig på följande sätt. Sammanlagda kostnaden för dessa
små läroverk är 57,800 kronor, hvilken siffra är hemtad ur Kongl.
Maj:ts. proposition. Skulle denna i detta fall vara felaktig, så rår
jag ej derför. Men jag antager, att den är rigtig. Fördelar jag
denna summa på det antal elever, som enligt tillgängliga statistiska
uppgifter voro under åren 1884—1889 intagna i dessa läroverk och
som utgjorde till antalet 244 barn, så blir kostnaden för hvarje
barn 237 kronor. Det är väl sant, atffHenna summa ligger emellan
200 och 400 kronor, men medeltalet är 237 kronor för hvarje gosse
och sålunda betydligt närmare 200 än 400 kronor. Jag påstår derför,
att dessa elever icke äro dyrare än andra elever vid rikets allmänna
läroverk, och jag står vid-detta påstående.

Herr Bergman: Om man med slöseri menar utbetalande af
medel, för hvilka man icke får motsvarande valuta, så synes det
mig, i motsats mot hvad herr Redelius yttrade, att bibehållande af
dessa pedagogik är ett verkligt slöseri. Det har talats om antalet
lärjungar i några. af. dessa pedagogier. Jag vill då också nämna,
att i. de 16 nu till indragning föreslagna mindre läroverk funnos
i början af höstterminen 1889 tillsammans 210 lärjungar, fördelade
på 16 läroverk och 26 klasser. Sålunda var det i medeltal 13 lärjungar
i hvarje läroverk och 8 lärjungar per klass. Ser man åter
på huru det i berörda afseende förhåller sig vid ett eller annat af

Måndagen den 5 Maj, e. m.

Ji:o 89.

dessa läroverk, blifva siffrorna ännu mera talande. Rektor Nilsson Ang. indragen
Lidköping talade särskild! för bibehållande af pedagogien i nin? af åt''
Hjo. Der funnos under tiden 1884—1888: i första klassen 5 och i
andra klassen 6 lärjungar, i medeltal räknadt, summa 11 lärjungar. ,Fortg n
Vid början af höstterminen 1889 voro eleverna i första klassen 7
och i andra klassen likaledes 7, summa 14. Dessa undervisades af
en rektor, en kollega, en gymnastiklärare och en sånglärare, summa
4 lärare, af hvilka två med full tjenstgöring. Dör dels 11, dels 14
lärjungar uppgick undervisningskostnaden till 7,335 kr. per år, enligt
läroverkskomiténs uppgift. Nu har kollegan afgått, och hans undervisningsskyldighet
bestrides af en billigare lärare, men i alla fall kosta
för närvarande dessa lärjungars undervisning staten 5,750 kr. om året.

Ser man efter, huru det förhåller sig på andra ställen, finner
man, att exempelvis i Gr erm a pedagogi var under höstterminen 1889
elevernas antal 7, och statens utgift för dem utgjorde 7,250 kronor
om året; sålunda kostade hvar lärjunges undervisning staten 1,036
kr. Naturligtvis skulle staten mycket väl kunna inackordera dessa
7 lärjungar i t. ex. Linköping eller Jönköping och hålla dem icke
blott med undervisning, utan äfven med mat och kläder för denna
kostnad och ändå förtjena derpå.

I Ronneby treklassiga läroverk kostade hvarje lärjunge staten
990 kronor om året. Lärjungarnes antal under höstterminen 1889
utgjorde i första klassen 2, i andra klassen 4 och i tredje klassen
4, summa 10 lärjungar, undervisade af en rektor, två kolleger, en
gymnastiklärare och en musiklärare. Sålunda i medeltal en lärare
för två lärjungar. Går man på detta sätt igenom det ena läroverket
efter det andra, skall man icke finna annat, än att detta är
en stor misshushållning med statens medel.

Jag kan mycket väl förstå, att representanterna för de särskilda

Ä — — * 1 * _ 1 P11 _ Q 1 T 1 • * i j "I i f} • T 1

r de halva ju iordelar

tant saken i stort, tror jag, att man skall hafva svårt att försvara
bibehållandet af åtminstone en stor del af dessa läroverk.

Herr Redelius gjorde en jemförelse mellan kostnaderna för dessa
läroverk och och vissa i Stockholm. Jag kan för tillfället icke
kontrollera hans uppgifter, men gifvet är, att det icke kan vara
rigtigt att jemföra kostnaderna för lärjungarne i en- eller tvåklassiga
pedagogier med kostnaderna för dem, som gå i sjette eller
sjunde klasserna af elementarläroverket. Ty lärarne der äro dyrare
och lärjungarnes antal är nästan alltid mindre än i de lägre klasserna,
och således är sjelfva grunden för en sådan jemförelse origtig.

Jag har också gjort liknande beräkningar i afseende å de små
läroverk, som ligga inom borgmästar Lundbergs distrikt, och det
ställer sig der ungefär på samma sätt som beträffande de öfriga till
indragning föreslagna läroverken. Jag vill emellertid icke trötta kammaren
med flera siffror, endast nämna, att undervisningen äfven vid
dem ställer sig ofantligt dyr. Dertill kommer att, enligt hvad jag
hört uppgifvas, undervisningen vid dem skötes i allmämhet illa, af
hvilken anledning, det lemnar jag derhän.

aerai, vare sig venal ga eller icäe. Men ser

man såsom represem

N:o 39.

Måndagen den 5 Mai, e. m.

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogier
in. m.
(Forts.)

Hvad nu särskildt beträffar läroverket i Borgholm, har jag inom
utskottet röstat för bifall till Kongl. Maj:ts förslag i denna del,
likasom jag gjort det beträffande Marstrand. Vilja nu herrarne behålla
pedagogien i Borgholm, icke skall jag sörja deröfver. Jag
vill dock fästa uppmärksamheten på, att under tiden 1879—1883
var medeltalet lärjungar derstädes 21, under åren 1884—1888 17
och vid början af höstterminen 1889 endast 13. Sålunda, oaktadt
likasom en dödsdom föresväfvat läroverket i Borgholm, har det icke
kunnat arbeta sig upp, utan oupphörligt gått utför i afseende å
antalet lärjungar. Detta är ett faktum. Men ser man endast på
den omständigheten, att Öland är en ö med så och så stor folkmängd,
så har man, äfven om man till Borgholms distrikt icke räknar
så stor del af Öland, som herr Danielson gjorde, nog skäl för
den åsigt, att Borgholms pedagogi bör bibehållas. Men ett faktum
är, att äfven der finnas endast några få lärjungar.

Det är endast detta jag velat påpeka. Men då jag hörde, att
herr vice talmannen ämnade yttra sig om småläroverken i Dalarne,
om herr talmannen lemnade honom tillfälle dertill, vill jag också
fästa uppmärksamheten på, att vid läroverket i Hedemora har under
hela tiden 1879—1889 lärjungeantalet utgjort högst 13. Dör närvarande
finnas der endast 10 elever, som kosta staten 6,750 kr. om
året, d. v. s. 675 kr. per stycke.

Herr talmannen, som numera öfvertagit ledningen af kammarens
förhandlingar, lemnade härefter ordet till:

Herr Månsson, som yttrade: Såsom herrarne nogsamt känna,
har Riksdagen flera gånger uttalat sig för indragning af dessa lägre
läroverk, som kosta statsverket så mycket. Det är också med anledning
af dessa uttalanden och med stöd af den utredning, som egt
rum, som utskottets förslag går i denna rigtning. Inom utskottet
voro vi visserligen några, som höllo på, att man borde gå ännu
längre i detta fall än Kongl. Maj:t föreslagit. Vi ansågo nemligen,
att t. ex. Söderköpings läroverk icke borde bibehållas, då åtskilliga
andra skulle indragas. Det har högst få lärjungar, och staden ligger
derjemte mycket nära både Linköping och Norrköping, så att
det icke kunde anses olämpligt att indraga Söderköpings läroverk.
Vidare gjorde vi jemförelse mellan Borgholms och Marstrands läroverk
och funno, att så stor likhet finnes dem emellan, att vi icke
kunde se, hvarför det ena skulle indragas och det andra bibehållas.
Tager man endast hänsyn till medeltalet lärjungar, under några
år, så har Marstrand visserligen haft ett par, tre elever mera än
Borgholm, men eljest är det ingen skilnad dem emellan. Både
Öland och Marstrand äro öar, som ligga temligen nära större städer
med fullständiga läroverk. Om Borgholms läroverk således skulle
indragas, borde detta äfven ske med Marstrands. Ett sådant yrkande
framstäldes också inom utskottet och har fullföljts af oss
såsom reservation. Nu har Första Kammaren bifallit utskottets
förslag i denna punkt, och då kan ju Andra Kammaren icke gå

Måndagen den 5 Maj, e. m.

Nso 39.

längre, ty den kammare, som beslutar att ena eller andra läro- Ana- indragverket
skall bibehållas, får naturligtvis rätt, då det i detta fall af at~
icke kan bni va iraga om någon gemensam votering. JJertor tjenar gog?er £ m
-det ingenting till att nu yrka bifall till reservationen om indrag- (Forts.)
ning jemväl af Söderköpings och Marstrands läroverk, ty denna
reservation faller nu af sig sjelf.

Under sådana förhållanden och då jag anser, att det icke finnes
någon skilnad mellan Borgholms och Marstrands läroverk, skall
jag instämma i herr Danielsons yrkande, att Borgholms pedagogi
måtte bibehållas. Jag tror att, om detta läroverk blefve, i öfverensstämmelse
med hvad som beträffande öfriga mindre läroverk
föreslagits i nästa punkt, ombildadt till treklassigt med tre ämneslärare,
samt äfven finge emottaga qvinliga elever, skulle det få
många elever.

Jag tror alltså, att man bör bibeMlla Borgholms läroverk och.
ombilda det på sätt i punkt 9 föreslås, och jag skall derför också
anhålla om bifall till herrar Kardelis och Waldenströms reservation,
som afser detsamma som herr Danielson yrkat.

Vidare anförde:

Herr Lundberg: Det måste medgifvas, att den omständiglieten,
att Borgholm ligger på en ö, utgör ett särskildt skäl för
bibehållande af dervarande pedagogi, men torde detta förhållande,
enär herr Danielsons beräkning, att hela Ölands befolkning skulle
hafva större nytta af samma läroverk än närgränsande socknar af
dylika läroanstalter på andra ställen, icke lärer vara rigtig, kunna
väsentligen motvägas deraf, att staden Borgholms befolkning ej är
mer än omkring hälften så stor som befolkningen i andra städer,
der man föreslagit att indraga läroverken. Herr Bergman sade
visserligen, att »undervisningen stälde sig ofantligt dyr» och att det
var få lärjungar vid de till indragning föreslagna läroverken inom
det distrikt, som jag representerar, men han aktade sig för att
lemna närmare uppgifter derom. Nu är förhållandet emellertid så,
att der det varit minst fördelaktigt eller i Kungsbacka pedagogi, som
har två klasser, antalet lärjungar för närvarande dock är 20, då det
deremot i Borgholm endast är 13. Hvarken utskottet eller herr
Bergman har sökt vederlägga hvad jag i min motion till stöd för
min hemställan, att pedagogierna måtte bibehållas med åtminstone eu
lärare, anfört och särskildt min anmärkning att enligt tabell som bifogats
statsutskottsutlåtandet n:o 14 vid 1882 års riksdag, årliga kostnaden
för hvarje lärjunge uti de enklassiga pedagogierna i medeltal
uppgått till endast 77 kr. Detta har man väl icke velat bemöta,
då det icke kunde vederläggas. Det måste derför förefalla i hög
grad besynnerligt, då herr Olof Jonsson behagade säga, att undervisningen
skulle vara både bättre och billigare vid de större läroverken.
Han borde väl åtminstone beträffande kostnaden gjort
undantag för de enklassiga pedagogierna. Han såväl som de fleste
här torde icke hafva reda på beskaffenheten af den undervisning,

N:o 39.

Måndagen den 5 Maj, e. in.

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogier
m. in.
(Forts.)

som lemnats i dessa pedagogier. Hvad beträffar den pedagogi, som
är belägen i den stad, der jag har min bostad, har der undervisats
i engelska, innan någon sådan undervisning meddelades i något
annat af statens läroverk. Der har också alltid undervisats i latin
och derifrån hafva lärjungarne ingått icke allenast i tredje klassen
af ett statens elementarläroverk utan i högre klasser, samt f. d.
gymnasium. Indragning af ett sådant läroverk tror jag alldeles^
saknar skäl för sig. Jag må också instämma i att, såsom en föregående
talare nyss yttrat, det blefve en jemförelsevis obetydlig besparing
af väl omkring endast 30,000 kronor, som statsverket skulle
göra, i fäll indragning af ifrågavarande 14 ä 16 läroverk komme att
ske, och att nog icke förefinnes någon rimlighet att för den skull
göra denna indragning, utan ställningen inom riksdagen väl är
sådan, att dessa mindre läroverk skola uppoffras för att man må
kunna genomdrifva en reglej&ng med större antal lärare och bättre
lönevilkor vid högre läroverk. Att det så ser ut, kan man icke
undgå att tycka. Jag tror visserligen att indrag af dessa små.
läroverk kommer att i afton inom denna kammare bifallas, men
icke har saken afgjorts genom Första Kammarens beslut, såsom
herr Ivar Månsson yttrat. Här är fråga om att indraga anslag
och det lärer väl icke bero på en kammare. Jag föreställer migtill
och med att, huru än Första och Andra Kammaren i nu föreslagna
punkt besluta, det kunde vara möjligt att ingen indragning
komme till stånd. I kongl. propositionen är denna fråga så sammanstäld
med hela löneregleringen, att man, om någon sådan till följd
af kamrarnes skiljaktiga beslirt icke komme till utförande, väl kunde
betvifla, huruvida Kongl. Maj ds proposition i den del, som afsåge
indragningen af pedagogierna, egentligen borde anses vara bifallen,
ehuru jag nog tror att dertill försök skola göras och saken så uppfattas.
Detta måste blifva så mycket mera orättvist, som man vet,
att anslag äro beviljade för att lemna bidrag till högre folkskolor
på landet, under det hvarken Kongl. Maj d eller någon annan ifrågasatt
meddelande af dylikt bidrag för att i de mindre städerna kunna,
utgöra någon ersättning för de obetydliga lönebelopp, man nu vill
beröfva dessa. Det är, som man vet, endast 1,500 kronor som, med
ett under de sednare åren beviljadt tillägg af 250 kronor, en lärare
vid de enklassiga pedagogierna har åtnjiitit i lön. Är det skäligt
eller rimligt att indragning häraf göres? Jag tror att ett sådant
beslut, om det också fattas af denna Riksdag, skall af en kommande
Riksdag ogillas eller föranleda att ersättning för de obehörigen
indragna läroanstalterna beviljas.

Herr Hedin: Den omständigheten att jag redan för ett tiotal
år sedan har uttalat mig för indragning af småläroverken skall
icke förhindra mig att nu öppet erkänna på grund af de, såsom
för mig synes, giltiga skäl, som anförts, att det förefinnes anledning
till ett undantag i detta afseende, nemligen för det enda läroverk,,
som Öland eger. Jag skall således anhålla att detta undantages
från den förkastelsedom öfver småläroverken, i hvilken jag för öfrigt

Måndagen der. 5 Maj, e. in.

X:o 39.

instämmer. Det synes mig vara alldeles klart, att, såvidt man vill
förena billighet med rättvisa, det icke går för sig att falla domen
öfver dessa småläroverk med alldeles uteslutande hänsyn till antalet ‘
af der befintliga lärjungar, men utan hänsyn till de lokala förhållanden,
hvilka kunna fullt rättfärdiga tillvaron i en isolerad, mindre
landsort af ett sådant läroverk med ett mindre antal lärjungar och
i följd deraf högre kostnader. Det är de geografiska förhållandena,
som ställa Öland i denna undantagsbelägenhet och derför berättiga
ett undantag. Skulle nu, såsom utskottet påstår, förhållandet befinnas
vara sådant, att nedåtgåendet af antalet lärjungar i pedagogien
i Borgholm framdeles visar sig konstant, är det, om ett
undantag är gjordt denna gång, dermed icke sagdt, att Borgholms
pedagogi för all framtid skall bibehållas. Deremot är bestämdt
ingen skada skedd, om man med afseende å denna pedagogi beslutar
att se tiden an; och om det visar sig att detta läro veide sedan går
uppåt, har man, genom att göra detta undantag, förebyggt en möjlig
framtida orättvisa.

Herr Vahlin: Då genom Första Kammarens beslut frågan om
indragning af de allmänna läroverkens första klass nu förfallit, och
således ingen möjlighet finnes att, på sätt jag i min motion föreslagit,
bereda ersättning för pedagogiernas indragning åt de kommuner,
som derigenom skulle få vidkännas uppoffringar, hvilka ej
äro med rättvisan öfverensstämmande, anser jag det icke vara rätt
och billigt att Riksdagen nu indrager dessa pedagogier.

Jag får derför instämma med dem, som yrkat afslag å utskottets
hemställan.

Herr Björck instämde med herr Vahlin.

Herr vice talmannen L. O. Larsson: Jag skulle väl, såsom
tillhörande den provins inom landet, som blifvit mest misshandlad
af denna reglering, kunna hafva skäl att uppträda mot så väl utskottets
som Kong!. Maj:ts förslag, och det var ock min afsigt att
uppträda för bibehållande af åtminstone ett lägre läroverk inom
Dalarne, der det nu finnes 2:ne sådana, men då representanten för
de städer, der dessa äro belägna, icke haft ett ord till försvar för
dessa lägre läroverk, så vågar jag ej göra något yrkande till förmån
för dem, ehuru skäl synes förefinnas för åtminstone ett af dem,
der lärjungeantalet de senare åren betydligt ökats, då man här står
och ifrigt talar för bibehållande af läroverk, der antalet lärjungar
konstant nedgått, men, som sagdt, då ingen annan från Dalarne yrkat
att ett eller båda af de två läroverk, som skulle dragas in der,
måtte få bibehållas, skall icke heller jag göra det. Och jag tycker
att, då vi från Dalarne sålunda förklarat oss nöjda med eu sådan
åtgärd, ledamöterna från de öfriga länen skulle vara ännu mer
belåtna. Ty det är intet län, som fått så litet som Dalarne i fråga
om läroverk. Om vi se på folkmängden, har Stora Kopparbergs
län icke mindre än 196,000 invånare, men skulle få blott ett enda

Ang. indragning
af åtskillig
a pedagogik
in. in.

(Forts.)

N:o 39.

Måndagen den 5 Maj. e. in.

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogier
m. m.
(Forts.)

läroverk. Låtom oss då för jemförelses skull betrakta andra län,
som hafva _ ungefär samma folkmängd. Vesternorrlands läns folkmängd
skiljer sig från Stora Kopparbergs läns folkmängd på blott
ett par tusen invånare. Likväl skulle Vesternorrlands län få ej
mindre än två fullständiga läroverk och så ett mindre läroverk i
Örnsköldsvik. Ser jag på Gefleborgs län, som också är något så
när jemnstor! med Stora Kopparbergs län, skulle det få två fullständiga
läroverk och ett 5-klassigt. Går jag så igenom län efter
län, skall man icke finna någon jemförelse med hvad som kommit
Dalarne till del. Vestmanlands län, som har 136,000 invånare, har
fått ett fullständigt läroverk, ett 5-klassigt och två 3-klassiga,
under det, som jag nämnt, Stora Kopparbergs län fått ett läroverk
på 196,000 invånare. Ser jag till exempel på Kalmar län,
som man under denna diskussion talat rätt mycket om, så synes
detta vara mycket lyckligt lottadt i fråga om skolor. Med en befolkning
af 234,000 personer har detta län nemligen icke mindre än
två fullständiga läroverk — ett i Kalmar och ett i Vestervik —
samt dessutom ett femklassigt i Oskarshamn och ett treklassigt i
Vimmerby.

Mig synes således, att de flesta provinser blifvit så rikligt tillgodosedda
i afseende på skolor, att man icke kan beskylla utskottet
för att hafva föreslagit indragning af för många läroverk. Om man
skulle klandra utskottet för något, så borde det i stället vara, derför
att utskottet icke föreslagit indragning af flera än de nu ifrågasatta.
Jag kan icke finna något xumligt skäl, hvarför till exempel
Marstrand skall bibehålla sitt treklassiga läroverk, hvilket har endast
sexton lärjungar, sex i första och fem i hvardera af de öfriga klasserna.
Antalet lärare vid detta läroverk är tre. Det blir således
icke mera än fem lärjungar på hvarje lärare och så eu på köpet.
Nästan ännu orimligare är det att bibehålla Borgholms läroverk,
hvars lärjungeantal under en följd af år visat en konstant minskning.
De trenne lärare, som här skulle anställas, hafva nu tretton
lärjungar att undervisa, och minskas detta antal år efter år, såsom
hittills, så blifva de snart alldeles utan lärjungar.

Om sålunda någon ändring i denna punkt skulle göras, så
borde den enligt mitt förmenande gå i den rigtningen, att ännu
flera af dessa små läroverk indrogos. Jag skall dock, som sagdt,
icke vid denna punkt göra något yrkande i sådant syfte. Men när
vi komma till nästa punkt, deri utskottet föreslagit ytterligare indragning
af läroverk, skall jag vara med om en sådan åtgärd. Och
jag tror att vi kunna draga in rätt många, utan att någon provins
ändå skall blifva så misshandlad som Dalarne i detta fall blifvit.

Jag yrkar således bifall till utskottets hemställan i den nu
föredragna punkten.

Herr D anielson: Ja, om det vore förhållandet att vi i nästa
punkt kunde draga in flera af dessa små läroverk, så skulle jag
icke hålla på Borgholms heller. Men då Första Kammaren nu bifallit
nästa punkt, hemställer jag, huru det kan vara möjligt att

Måndagen den !> Maj, e. m.

Ji:o 39.

få någon ändring i det fallet. Till följd af denna omständighet
tror jag snarare att ännu större skäl förefinnas att likställa Borgholm
med Marstrand, hvilken stad nu tyckes hafva god utsigt att''
få sitt läroverk ombildadt på sätt Kong!. Maj:t föreslagit.

Jag hade icke tänkt begära ordet ytterligare vid denna punkt.
Men då det nu blifvit sagdt, att lärjungarnas antal vid Borgholms
läroverk år efter år minskats, ber jag att få återföra i herrarnes
minne hvad jag nyss sade, eller att anledningen härtill är, dels
att nämnda läroverk icke på många år haft någon ordinarie lärare
och dels att inspektionen öfver läroverket anförtrotts åt personer
af ganska framskriden ålder och som varit bosatta långt utåt
landsbygden. Härtill kommer också en annan omständighet. Oaktadt
de stora uppoffringar denna lilla stad gjort för sitt läroverk,
som den icke ens haft under sina händer — läroverket lyder nemligen
under domkapitlets vård — så har den dessutom på allt sätt
omhuldat sin folkskola och försatt densamma i ett utmärkt skick.
Detta har haft till följd, att föräldrarne hellre satt sina barn i
folkskolan, der tillgång på goda lärarekrafter alltid lärer funnits.
Detta beträffande sj elfva staden. Hvad landsbygdens barn beträffar,
så kunna herrarne lätt förstå, att föräldrarne på grund af detta
omdöme om Borgholms läroverk hellre skickat sina barn till läroverken
i Kalmar och Oskarshamn, der de i alla händelser kunna få
något bättre undervisning än i folkskolorna.

Jag är emellertid öfvertygad derom, att, om detta lilla läroverk
får bibehållas, antalet lärjungar derstädes skall blifva ganska
betydligt. Och herrarne kunna lätt finna, huru behöfligt detta läroverk
måste vara för Borgholm, som utgör, som jag förut nämnt,
centrum för minst 20,000 menniskor, helst om det ordnas så, att
äfven flickor der kunna vinna inträde. Jag tror då icke, att det
kommer att inträffa, såsom herr vice talmannen nyss antydde, att
antalet lärjungar vid detta läroverk allt mer och mer kommer att
minskas, utan är tvärtom öfvertygad att antalet kommer att ökas.

Om man nu jemför Marstrands och Borgholms invånareantal
med hvarandra, så befinnes det, att Marstrand, enligt den statistik
jag haft till hands, har 1,336 invånare. Såsom hörande till Marstrand
har man äfven velat räkna ett par socknar, Haresta och
Lycke, med respektive 847 och 989 invånare. Men en person från
orten, som är ledamot af denna kammare, har för mig uppgifvit,
att knappast hälften af dessa socknar egentligen kan räknas hafva
Marstrand till centrum. Och då skulle den lilla folkmängd, som
Marstrand har såsom sitt område, icke blifva stort mera än 2,500
personer. Borgholms område har deremot 20,000 personer, och då
har jag likväl icke medräknat hela södra delen af ön med dess
16,000 invånare. Man finner häraf, att det är en väsentlig skilnad
mellan invånareantalet i de landområden, som sägas kunna utgöra
centra för. ifrågavarande begge städer. De af herrarne, som icke
äro öbor, kunna knappt tänka sig, hvilka svårigheter af hvarjehanda
slag dessa hafva att bekämpa. Jag erkänner visserligen, att
vi äfven på Öland hafva betydligt förbättrade kommunikationer,

Ang. indragning
af åtihilliga
pedagogisk’
m. m.
(Forts.)

N:o 39.

Måndagen den 5 Maj, e. in.

Ang. indrag- men denna förbättring är dock, såsom en talare på gotlandsbänken
ning af åt- säde, endast relativ. Om nu den ifrågasatta indragningen af BorgSgoq7er
m^m bolms läroverk komme till stånd, så skulle ön Öland, som dock
(Forts )™ icke är. så obetydlig i förhållande till landet i öfrigt, i afseende på
undervisningsväsendet vara uteslutande hänvisad till folkskolorna.
Jag har förut sagt, att staten på allt sätt knappat in i fråga om
Öland, men då var det någon som erinrade mig om, att hafva vi
mistat mycket, så är det dock ett som vi fått behålla, och det är
grundskatter och indelningsverk. Yi känna att öarne blefvo tidigt
befolkade, och när det då gälde att betala skatt efter jordförhållandena,
så blefvo dessa öar jemförelsevis högre beskattade än öfriga
delar af riket. På samma sätt förhåller det sig med roteringen.
Äfven den är mera betungande på Öland än i flera andra provinser
i landet. I)et kan visserligen synas mindre lämpligt att draga in
dessa_ skattefrågor i diskussionen om det ärende, som nu föreligger,
men jag har dock icke kunnat underlåta att påvisa, huru väsentligt
Öland bidrager till statsbehofvens fyllande och huru hårdt det
derför skulle vara för denna ort att blifva beröfvad sitt lilla läroverk,
icke minst för staden Borgholm, detta lilla samhälle, som, i
tillit att få behålla läroverket, gjort så många och stora uppoffringar.

Jag fortfar att yrka bifall till min motion.

Öfverläggningen var härmed slutad. Derunder hade yrkats:
l:o) bifall till utskottets hemställan oförändrad; 2:o) bifall till densamma
med den af herr Danielson yrkade förändring; och 3:o) anslag
å nämnda hemställan. Herr talmannen gaf propositioner å
hvart och ett af dessa yrkanden i nu nämnd ordning och fann
svaren hafva utfallit med öfvervägande ja för bifall till det förstnämnda
yrkandet. Votering begärdes. I följd häraf upptog herr
talmannen, för bestämmande af kontrapropositionen, å nyo de återstående
yrkandena, af hvilka det, som afsåg afslag, nu förklarades
hafva flertalets mening för sig. Men jemväl i fråga om kontrapropositionen
äfekades votering, hvarför nu först uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen om 8:de punkten
mom. a) i särskilda utskottets utlåtande n:o 1 antager yrkandet
om afslag å utskottets hemställan, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda votering
antagit yrkandet om bifall till utskottets hemställan med
den ändring, som af herr Danielson föreslagits.

Måndagen den 5 Maj, e. m.

N:o 30.

Den omröstning, som anstäldes enligt denna voteringsproposition,
utföll med 97 ja mot 91 nej, i följd hvaraf propositionen för hufvudvoteringen
erhöll följande lydelse:

Den, som bifaller i oförändradt skick särskilda utskottets hemställan
under mom. a) i 8:de punkten af utlåtandet n:o 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, är utskottets nämnda hemställan af kammaren utslagen.

I denna senare votering röstade 143 ledamöter ja och 36 nej;
varande alltså utskottets hemställan af kammaren bifallen i oförändradt
skick.

Under mom. b) hemstälde utskottet: »att Riksdagen må för sin
del besluta, att treklassiga allmänna läroverket i Sölvesborg må
indragas på det sätt, som i mom. a) af denna punkt är föreslaget
med afseende på vissa andra läroanstalter».

Derjemte hade i en vid punkten fogad reservation herrar O.
Jonsson i Hof, O. F/rickson i Bjersby och I. Månsson yrkat, att
ifrågavarande moment måtte på det sätt ändras, att efter Sölvesborg»
skulle tilläggas orden »Söderköping och Marstrand».

I fråga härom anförde nu:

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Wenn erberg:
Utskottet har icke velat tillstyrka att Sölvesborgs läroverk
skulle få vara bland de läroverk, som ombildades, utan har föreslagit
det till indragning. Om så skulle blifva händelsen, hvilket
icke är otroligt, då Första Kammaren redan instämt i utskottets
afstyrkande af läroverkets ombildning, skulle det komma att inträffa,
att ett läroverk, som nu räknar Öl lärjungar, borttoges.
Detta vore dock något underligt, då icke mindre än 14 läroverk af
de 22, som äro ifrågasatta till ombildning, hafva ett mindre antal
lärjungar. Jag känner mycket väl de skäl, som kunna anföras
mot Sölvesborgs läroverks ombildning. Det är att det i många år
haft ett ringa antal lärjungar. Det har dock uppgått till 17 och
är således icke utan all betydelse, om man ock med hänsyn till
den folkrika orten väl kunde säga att ett läroverk, som icke har
flera lärjungar, borde indragas, helst som till andra läroverk finnas
goda kommunikationer. Men, mine herrar, det är en känd sak, att
ett läroverks anseende beror på dess lärares duglighet. Det kan
gälla äfven de största läroverk, men alldeles afgörande är det i

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogier
m. m
(Forts.)

N:o 35).

Måndagen den 5 Maj, e. in.

Ang. indragning
af åtskilliga
peda
gogier in. m.
(Forts.)

fråga om ett litet. Den i (ifrigt mycket framstående man, som
länge var rektor i Sölvesborg, var icke synnerligen pedagogiskt
anlagd. Detta gjorde att de föräldrar, hvilkas barn eljest skulle
der haft sin första uppfostran, skickade dem, om de hade råd, till
de angränsande läroverken och för öfrigt kommo då inga lärjungar
till läroverket från folkskolan. Nu är emellertid förhållandet ett
helt annat. En duglig man finnes der som rektor och på ett förvånande
sätt har redan antalet lärjungar ökats. Den första ökningen
började med ungefär ett tiotal, sprang sedan upp med 20.
Lärjungeantalet är för närvarande 51, och af dessa ett icke obetydligt
antal från folkskolan. Då intet skäl finnes, att detta skall
falla tillbaka, skulle det taga sig ganska besynnerligt ut, om bland
de läroverk, som skola indragas, man satte detta läroverk med
öfver 50 lärjungar. Det komme då tillsammans med läroverk, som
icke bestå af mer än hälften så många, då allra högst bland dem
är Säter med 24 lärjungar.

Erån rektor har inkommit en infordrad uppgift af följande
lydelse: »Af läroverkets för innevarande termin närvarande 51 lärjungar
hafva 2 förut tillhört annat allmänt läroverk; 9 tillhöra
kringliggande landtförsamlingar och 40 Sölvesborgs församling. Af
dessa 40 hafva 17 åtnjutit enskild undervisning och 23 från stadens
folkskola öfvergått till allmänna läroverket. Af sistnämnda antal
hafva 18 inskrifvits efter den 1 juli 1888, då undertecknad blef t. f.
rektor vid läroverket.»

Det är visserligen något, som kan tala för bifall till utskottets
förslag, nemligen det, att i sådant fall båda kamrarnes beslut skulle
blifva detsamma, men jag har ansett för min skyldighet att framföra
detta intyg för Andra Kammaren, ty det är ju möjligt att
denna kammare lyssnar till den billiga önskan från läroverket att
få försöka sig såsom ombildadt och icke genast slås ned och dragas in.
Jag har intet yrkande att göra, det är mig här icke tillåtet, men
jag hemställer till kammarens goda omdöme att sjelf afgöra frågan.

Herr Lilienberg: Af herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
hafva nu så fullständigt anförts de skäl, som tala
för bibehållande af Sölvesborgs läroverk, att jag har föga att tilllägga.
Jag skall dock be få uppläsa ett intyg, som jag förskaffat
mig från rektor och hvilket intyg i viss mån kompletterar hvad
herr statsrådet anfört. Det lyder på följande sätt:

»Den 1 juli 1888, då undertecknad förordnades till rektor vid
allmänna läroverket i Sölvesborg, var lärjungeantalet derstädes 13.
Höstterminen 1888 inskrefvos 14 lärjungar (3 fr. Sölvesb. folkskola).
Vårterminen 1889 » 4 » (3 fr. d:o d:o ).

Höstterminen 1889 » 18 » _ (12 fr. d:o d:o ).

Vårterminen 1890 » 5 » (ingen fr. d:o _ d:o ).

Tre (3) lärjungar afgått från läroverket efter den 1 juli 1888.

Gustaf Leche,

t. f. rektor.»

Måndagen den 5 Maj, e. m.

N:o 39.

Jag tror således att de skäl, som utskottet anfört för sitt beslut
att förorda indragning af detta läroverk, nemligen att ökningen
möjligen skulle vara tillfällig, icke håller streck. Jag vill
också fästa uppmärksamheten derpå, att om Sölvesborgs läroverk
indrages, finnes icke i Blekinge län något enda treklassigt läroverk,
ty kamrarne hafva redan beslutat indragning af Konneby
läroverk. Blekinge län är ett litet län, men det finnes dock sju
län i Sverige, som hafva mindre invånareantal än Blekinge, eller
Upsala, Gotlands, Hallands, Vestmanlands, Jemtlands, Norrbottens
och Yesterbottens län.

På grund- af skäl, som blifvit anförda af herr statsrådet, och
hvad jag sedan tillagt, yrkar jag således afslag å utskottets framställning
i denna punkt.

Herr Jonsson i Hof: Det är visserligen sant, att antalet lärjungar,
i Sölvesborg under senare år stigit ganska betydligt, men
jag tror, att utskottet på göda skäl lika fullt kunnat föreslå denna
indragning, oafsedt om lärjungarnes antal skulle komma att ökas
eller minskas. Det måste anses öfverflödigt att hafva detta läroverk,
när utstånden till- Karlskronas och Kristianstads läroverk icke
äro större och dessa läroverk äro i tillfälle att upptaga de lärjungar,
som nu bevista skolan i Sölvesborg. När det för resten står i
öppna fältet, huruvida det vid denna riksdag blir någonting af med
förslaget om ombildning, är det icke heller något skfl att bibehålla
Sölvesborg för ombildningens skull. Jag tror för öfrigt, att delvis
samma skäl, som man åberopat för indragningen af åtskilliga andra
läroverk, nu skulle kunna användas, nemligen att, om det också
för närvarande finnes en duglig lärare och det erkännes att detta
är af större, vigt för sådana, mindre läroverk än vid större, så kan
dock den tiden vara snart inne, då Sölvesborg mister den duglige
läraren, och då sjunker det åter ned till sin gamla storlek. Jag
tager ^ mig derför friheten anhålla om bifall till utskottets förslag,
som Första Kammaren redan antagit.

Herr Jönsson i Gammalstorp: Att nu indraga Sölvesborgs
läroverk, som under senare år varit i en så snabb utveckling, att
lärjungeantalet till den grad ökats, att, såsom herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet äfvensom herr Lilienberg framhöllo,
lärjungeantalet för närvarande uppgår till 51 stycken, d. v. s.
till en högre numerär än lärjungeantalet vid 14 af de 21 läroverk,
som nu föreslagits till ombildning, anser jag icke vara rättvist —-och jag tror, att man alltid bör vara rättvis. Utskottet har visserligen
icke förbisett, att en lyftning inom läroverket pågått, men
utskottet har satt i fråga, att den höjning, som egt rum, möjligen
kan vara af .tillfällig art. Jag tror dock icke att man kan säga,
att denna höjning af lärjungeantalet kan vara tillfällig, emedan
den visat en. ständigt uppåt stigande tendens under de fyra terminer,
som Sölvesborg haft sin nye rektor. Orsaken till lärjungeantalets
stegring torde erhålla sin förklaring i den petition, som

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogier
m. m.

(Forts.)

>:o 39.

Måndagen den 5 Maj, e. m.

Ang. indragning
af åtskilliga.
pedagogier
in. in.

(Forts.)

stadsfullmägtige i Sölvesborg afgifvit, ur hvilken jag tager mig
friheten att uppläsa följande upplysningar, nemligen, »att detta
från längre tider tillbaka upprättade läroverk redan som tvåklassigt
under flera år hade ett lärjungeantal, som i medeltal öfverstigit det
antal, som af läroverkskomitén faststälts såsom minimum för ett
läroverks bibehållande; att medelantalet lärjungar under de läroverkskomiténs
betänkande näst föregående åren visserligen nedgått
under berörda minimum, men att anledningen härtill förnämligast
varit den, att skolans föreståndare varit af riksdagsgöromål och
andra offentliga värf förhindrad att utöfva sitt kall inom läroverket,
och att hans ställföreträdare ingalunda varit lämplige eller
mägtige att tillfredsställa allmänhetens billiga anspråk och upprätthålla
läroverkets anseende; att emellertid dessa beklagliga förhållanden
numera, sedan år 1888 ny föreståndare förordnats, och den
öfriga personalen delvis ombytts, så väsentligen förändrats, att lärjungarnes
antal mera än fördubblats och under detta läsår uppgått
till 47, samt att det lifliga intresse, hvarmed läroverket fortfarande
omfattades af såväl staten som närliggande landsort, gåfve anledning
antaga, att antalet skulle under kommande år ytterligare
ökas.»

Utskottet har äfven sagt, att, »då afståndet till å ena sidan
Karlshamn och å andra sidan Kristianstad är obetydligt och kommunikationerna
med dessa båda städer goda, synas ej tillräckliga
skäl finnas för bibehållande af treklassiga läroverket i Sölvesborg.»
Ja, att kommunikationerna äro goda, dertill har Sölvesborgs, stad
med stora uppoffringar fått bidraga, och utan dessa uppoffringar
hade säkerligen icke dessa goda kommunikationer kommit till ..stånd,
hvilka nu anföras såsom skål för läroverkets indragning. År det
nu icke nog att Sölvesborgs stad, inklämd emellan Karlshamn och
Kristianstad, hvilka jemförelsevis med Sölvesborg äro tvenne jettar,
till följd af sina uppoffringar fått svårare att täfla med dem.. Skola
nu dessa uppoffringar äfven medföra i släptåg lärovei’kets indragning
till skada för såväl staden som den folkrika orten deromkring?
Utskottet säger äfven att afståndet är obetydligt. Att afståndet
är obetydligt bör väl icke med nutidens kommunikationer vara något
skäl för indragningen. Hvarje stad, huru obetydlig den än må
vara, har väl på senare tider erhållit lättare kommunikationer, och
har den icke redan erhållit sådan, dröjer det nog icke länge., innan
staden får dem. I betraktande af snabbheten och bekvämligheten
hos våra dagars kommunikationer spelar det följaktligen ingen rol,
om afståndet är några mil kortare eller några mil längre. Men
hufvudsaken är, att, om något afstånd finnes till annat läroverk,
man då får behålla det läroverk, som finnes inom eget område.
Detta är vigtigt för alla, som hafva barn i skolåldern, emedan de
då kunna hafva barnen i hemmet under deras första utvecklingstid
i skolan samt äro i tillfälle att personligen egna dem tillsyn och
vård, hvaraf de äro i behof, samt att bispringa dem i en rigtning,
som kanske för hela deras lif blir afgörande. Härtill komma de
kostnader, som det skulle medföra att skicka dem till en annan

Måndagen den 5 Maj, e. m.

N:o 39.

stad, i synnerhet om man har många barn, som på det sättet skola
uppfostras i skolorna.

Men äfven för den närmaste landtbefolkningen kring Sölvesborg
är läroverket af vigt. De närmast staden boende lärjungarne
hafva icke längre till skolan än att de kunna gå hem hvarenda
qväll. Och hvad beträffar dem, som hafva sina hem på något längre
afstånd, så veta vi alla, att landtmannen i allmänhet har sin afsättningsort
för _ sina produkter och sina affärer i närmaste stad,
han blifver då i tillfälle att på samma gång han besöker staden
för dessa ändamål äfven tillföra lärjungen eller sin pojke födoämnen
samt egna honom någon tillsyn, medan han går i skolan:
men sådant låter sig icke göra, om det är nödvändigt att skicka
bort dem på längre afstånd.

När nu härtill kommer, att Sölvesborgs läroverk är det enda
treklassiga läroverk, som i Blekinge län skulle ombildas, och då
länet har en folkmängd af cirka 142,000 invånare, och således större
folkmängd än sju andra län i riket, så må Blekinge län icke anses
så obetydligt, att icke det med största fog kan göra anspråk på
att Sölvesborgs läroverk icke må indragas, då så många andra
mindre vigtiga läroverk äro föreslagna till ombildning.

Dessutom vill jag äfven framhålla, att här är samma förhållande,
som förut blifvit nämndt vid Borgholm, nemligen att det
endast är för få år sedan, som Sölvesborgs stad byggde ett nytt,
rymligt skolhus för stora kostnader.

Af alla dessa skäl, både de af mig anförda och de som förut
framhållits, synes framgå, att Sölvesborgs läroverk icke bör indragas;
alltså på grund häraf får jag anhålla om afslag å utskottets
hemställan och bifall till Kongl. Maj:ts proposition, att Sölvesborgs
läroverk måtte ombildas.

Herr Sjögren: Till hvad herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
förut till statsrådsprotokollet och nu här i
kammaren _ anfört mot indragning af allmänna läroverket i Sölvesborg
liar jag icke något väsentligt att tillägga. När jag begärde
ordet, skedde det endast och allenast för att bemöta det för läroverkets
indragning af utskottet anförda och af herr Olof Jonsson i
Hot upprepade skäl, som hemtats derifrån att läroverken i Karlshamn
och Kristianstad voro så närbelägna till Sölvesborg, och att
kommunikationerna mellan samtliga dessa städer vore så lätta, att
Karlshamns och Kristianstads läroverk kunde upptaga lärjungarne
äfven från Sölvesborg. Med den kännedom jag har om läroverksförhållandena
inom Lunds stift kan jag upplysa, att läroverket i
Karlshamn redan nu är så öfverbefolkadt, att för undervisningens
handhafvande två extra lärare måst der anställas, och att sjelfva
läroverkshuset icke utan till- eller ombyggnad kan upptaga flere
lärjungar. Det är sålunda ingen utsigt till, att Karlshamns läroverk
skulle _ kunna upptaga ett större eller mindre antal af de 51
lärjungarne i Sölvesborgs läroverk. Läroverket i Kristianstad kan
möjligen upptaga några af dem, men icke alla, såvida man icke

Andra Kammarens Prot. 1890. N:o 39. 3

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogier
m. m.

(Forts.)

N:o 39. 34

Måndagen den 5 Maj, e. m.

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogi
er m. m.

(Forts.)

der vill anställa ännu flere extra lärare och inrätta flera parallelklasser.

Jag har ansett mig böra lemna dessa upplysningar och instämmer
i öfrigt med dem, som yrkat, att utskottets förslag om
indragning af Sölvesborgs läroverk måtte afslås.

Herr Danielson: Då vid denna punkt finnes en reservation,
hvari yrkats, att mom. b) må på det sätt ändras, att efter »Sölvesborg»
tilläggas orden »Söderköping och Marstrand», samt jag i mitt
förlag sträfvat för att Marstrands och Borgholms läroverk måtte
blifva likstälda, och kammaren vidare visat sig följa utskottets förslag
i denna del med stor majoritet, tror jag, att kammaren äfven
beträffande detta moment nu bör göra detsamma. Jag har också
hört, att Sölvesborgs läroverk på konstladt sätt fått ett högre lärjungeantal,
än hvad det i verkligheten haft, och om detta är sanning,
lärer ett sådant förhållande ej bevisa hvad dermed afses.
Derför, då jag är öfvertygad, att kammaren i detta fall vill utöfva
rättvisa såväl i ena som andra hänseendet, skall jag nu upptaga
reservanternas förslag och yrkar alltså, att till Sölvesborg i denna
punkt måtte läggas orden Söderköping och Marstrand.

Herr Jönsson i Gammalstorp: Hvad herr Danielson nyss
yttrade derom, att lärjungeantalet vid Sölvesborgs läroverk skulle
hafva tillkommit på konstladt sätt, tror jag vara väl mycket sagdt
och vågadt. Detta läroverk har nio lärjungar från landsbygden
och man kan väl åtminstone icke säga, att dessa lärjungar tillkommit
på konstladt sätt. Man må väl icke tro, att dessa lärjungars
föräldrar på obehörigt sätt låtit förleda sig att sända sina
söner till Sölvesborgs läroverk, hvilket är förenad^ med icke obetydliga
kostnader; och man må väl icke heller tro, att Sölvesborgs
stad åtagit sig dessa kostnader. Sölvesborgs skola har förut varit
i så dåligt skick, att ingen, icke ens stadsboarne sjelfva ville hafva,
sina barn der, utan de, som hade råd, hellre skickade bort dem till
andra läroverk. Detta har varit orsaken till, att så få af stadens
egna barn förut bevistat skolan derstädes och att skolan haft så få
lärjungar. Nu deremot, sedan skolan kommit i bättre skick, finnas
personer, som velat hafva in sina barn der, men som icke fått det
på grund af bristande kunskaper hos den inträdessökande. Jag
känner till åtminstone ett fall i den vägen. Jag vill alltså tillbakavisa
ett sådant påstående, som att lärjungeantalet der skulle
ökats på ett konstladt sätt, och yrkar fortfarande afslag å utskottets
hemställan samt bifall till Kong! Maj ds proposition.

Herr A. Waldenström: Fastän jag icke anmält mig som reservant
vid denna punkt, har jag dock inom utskottet varit emot
indragningen af detta läroverk och ber derför nu få för .min del
yrka bifall till Kongl. Majds proposition. Det enda egentliga skäl,
som utskottet anfört derför att läroverket borde indragas, är, att
det nu befintliga höga antalet lärjungar vid detta läroverk möjligen

Måndagen den 5 Maj, e. m.

N:o 89.

kan vara tillfälligt. _ Ja, det är ju möjligt, att så kan vara;
men det är lika möjligt och i mina ögon sannolikare, att den
ökning i lärjungeantalet, som på senare tider skett, varit naturlig.
Under ^ sådana förhållanden vill jag icke vara med om att indraga
detta läroverk och derigenom möjligen begå en orättvisa mot den
ort, der läroverket är beläget. Är lärjungeantalet onaturligt högt,
skall det nog visa sig ganska snart, och då finnes ju alltid möjlighet
för Riksdagen att indraga läroverket.

Herr Sandvall instämde häruti.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Wen ner berg:

. Det hade varit mig kart, om denna misstanke beträffande
lärjungeantalets uppkomst vid Sölvesborgs allmänna läroverk icke
bär blifvit vidrörd, då den nästan nödgar mig omtala hvad jag
visserligen med säkerhet vet, men icke velat i Första Kammaren
nämna.

Het är nog, som I, mine herrar, kunnen finna, ett särskildt
skal, hvarför utskottet velat föreslå detta läroverk med 50 lärjungar
till indragning och ej till ombildning. Hetta torde äfven framgå
dels af hvad som här nyss yttrades och dels af hvad jag här ber
få upplysa. Het är ledsamt, om ett utskott skulle fatta beslut på
grund af en lös angifvelse, men det är ännu ledsammare, om en
riksförsamling gör det.

»Utdrag af protokollet, hållet hos stadsfullmägtige
i Sölvesborg vid sammanträde
flen 31 mars 1890.

Sedan det kommit till allmän kännedom, att det af Riksdagen
för läroverksfrågans behandling tillsatta särskilda utskott skulle, i
strid med regeringens förslag, hafva tillstyrkt indragning af härvarande
treklassiga allmänna läroverk, och vidare försports, att anledningen
härtill möjligen vore ett på enskild väg utskottets ledamöter
meddeladt rykte, att stegringen af lärjungeantalet inom berörda
_ allmänna läroverk skulle till en väsentlig del hafva åstadkommits
på konstlad! sätt genom föräldrars och målsmäns öfvertalande
att från folkskolan förflytta lärjungar till berörda allmänna
läroverk,. hade stadsfullmägtige, efter derom gjord framställning,
kallats till sammanträde denna dag, för att öfverlägga och besluta
om åtgärder till förekommande, om möjligt, af att förslaget varder
riksdagsbeslut, samt beslutade nu — fullt förvissade om fullkomliga
grundlösheten af ett sådant rykte, hvilket derjemte ådagalagts genom
här nedan afskrifne, af barnens föräldrar och målsmän afgifne förklaring
— att utse en af dess ledamöter att under besök i hufvudstaden
meddela vederbörande erforderliga upplysningar.»

Härefter finnes upptagen en förteckning på namnen å alla de
folkskolebarn, som efter den 1 juli 1888 öfvergått från Sölvesborgs
folkskola till allmänna läroverket derstädes, äfvensom försäkran

Ang. indragning
af åt
sJcilliga pedagogier
m. m.
(Forts.)

Nso 39.

Måndagen den 5 Maj, e. m.

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogik
m■ tn.
(Forts.)

derom, att icke något konstladt sätt blifvit begagnadt för att den
ökning i läroverket, som nu är befintlig, skulle uppkomma.

Jag hemställer nu, att kammaren fattar beslut om Sölvesborgs
läroverk i öfverensstämmelse med Kengl. Maj:ts förslag.

Herr Metzén: Jag bekänner verkligen, att jag blef något öfverraskad,
då jag nyss hörde ett yrkande göras derom, att äfvenSöderköpings
allmänna läroverk måtte indragas, sedan reservanterna, som
gjort framställning härom, nu mera förklarat, att de skulle frånträda
detta sitt yrkande, på det att ett enstämmigt beslut måtte
kunna fattas i båda kamrarne. Då nu i alla fall blifvit framstäldt
ett dylikt yrkande, skall jag anhålla att få bemöta detta med
några ord. _ _

Jag vill,då först påminna derom, att Söderköpings läroverk är
ett af de allra äldsta i hela riket. Enligt anteckningar i skolans
arkiv grundlädes skolan under Sten Sture den yngres tid, och ännu
finnas der förteckningar öfver skolans rektorer ända från Gustaf
I:s tid. — Detta om läroverkets ålder.

Vill man nu föreslå indragning af detta läroverk, synes mig,
att särdeles vigtiga och talande skäl derför borde uppgifvas. Men
‘ag får bekänna, att jag ännu icke sett några sådana framlagda,
i fall en sådan indragning skulle ske, ber jag att få fästa herrarnes
uppmärksamhet derpå, att å hela sträckan från Norrköping
ända ned till Yestervik icke finnes något enda af staten underhållet
allmänt läroverk. Man måste derför fråga: hvarthän skola då föräldrar
och målsmän i Söderköping och kringliggande ort sända små
barn för att de skola få tillfälle att inhemta nödiga kunskaper utöfver
folkskolans kurs? Härpå svara reservanterna: de få skicka
dem till Norrköping eller Linköping, de närmaste städerna, der fullständiga
läroverk finnas! Men reservanterna hafva dock härvid förbisett
innehållet i kongl. brefvet den 4 juli 1884, ty enligt detta får i
dessa båda läroverks lägre klasser icke intagas mer än ett visst antal
lärjungar, nemligen högst 30 i hvarje klass, och företrädesrätt här
vid lag hafva dessa städers egna barn. Antalet lärjungar der är
vanligen öfverfullt, så att plats ej finnes för några barn från andra städer.
Nu vet jag väl, att föräldrar, som velat hafva in sina barn i
dessa läroverk, låtit för ett år skattskrifva sig i nämnda städer,
på det att de skulle få anses såsom tillhörande dem. På detta sätt
hafva de också lyckats att få in sina barn vid dessa läroverk. Men
detta är ju ett sätt att kringgå lagar och författningar, hvilket på
intet sätt bör uppmuntras.

Angående läroverkets i Söderköping tillgångar ber jag endast
få meddela några sifferuppgifter, som lemnats mig genom skolans
rektor. — Det skall icke blifva långt.

Söderköpings läroverk eger följande tillgångar:

Ljus- och vedkassan___________________________________________________ 458:83

Biblioteks- och materielkassan-------------------.................. 3,737:40

Premie- och fattigkassan--------------------------------------------- 181: 67

Transport kronor 4,377:90

Måndagen den 5 Maj, e. m.

N:o 39.

Transport kronor 4,377: 90

Forsemanska kassan___________________________________________________ 18,426: 92

Forsemanska stipendiikassan_________ _______________________________ 3,756: 32Ä

Byggnadsfonden__________________________________________________________ 7,253:83

Stipendiefonden till d:r Petrellis minne_________________________ 3,006: 32

Summa kronor 36,821: 29

Utom dessa af läroverkets rektor förvaltade kassor eger läroverket
:

Hagenbergska stipendiefonden (förvaltad af domkapitlet) __ 1,500: —
Louis de Geers premiefond (förvaltad af drätselkammaren) 333: 33
Basarfonden (behållning den 31 december 1889)_______________ 292: 75

Summa kronor 2,126: 08

Samtliga kassor och fonder utgöra således tillsammans kronor
38,947: 37.

Dessutom eger läroverket (förutom läroverkshuset med inrednings-
och undervisningsmateriel samt bibliotek) af häradshöfdingen
J. Forseman till läroverket donerade Tyketorps frälseutjord och Byqvarns
frälseqvarn, för hvilka lägenheter sistförfluten arrendeåret i
arrende betalades till läroverkets Forsemanska kassa 586 kronor
72 öre.

Skulle nu Riksdagens beslut blifva att indraga detta läroverk,
hur skall man då ordna angående dessa icke obetydliga medel?
Skola de kanske indragas till statsverket eller skola de öfverflyttas till
andra läroverk? Ettdera skulle väl inträffa. Men jag förmodar,
att Riksdagen icke skulle vilja vara med om något sådant. Ty
rättvisan kräfver väl, att donationer och fonder icke dragas från
deras ursprungliga bestämmelse, utan samvetsgrant användas i enlighet
med gifvarnes uttryckta vilja. Derför måste väl också den
af framlidne häradshöfdingen Forseman den 9 april 1795 gjorda
donation af Tyketorps utjord och Byqvarns frälseqvarn till upprättande
af ett nytt kollegat vid Söderköpings läroverk få oqvald
bibehållas för dess af gifvaren bestämda ändamål. Sammalunda
ock den Hagenbergska stipendiifonden, Forsemanska stipendiikassan
och Louis de Geers premiefond, bildad genom frivilliga sammanskott
till minne af den nya riksdagsordningens antagande och, såsom det
heter, »till evärdelig hugkomst af dess upphofsman». Endast den
1883 stiftade stipendiifonden till doktor Petrellis minne är fredad
från alla annekteringsplaner; ty angående densamma är föreskrifvet,
att fonden, i händelse läroverket i en framtid skulle indragas, skall
öfverflyttas till Linköpings högre allmänna läroverk.

Läroverkskomitén har såsom regel faststält, att intet läroverk
skulle åtnjuta statsunderstöd, såvida det normala antalet lärjungar
ej uppgick till 30; och Imr det förhåller sig i det hänseendet med
Söderköpings läroverk, derom har jag ock af skolans rektor erhållit
några upplysningar. Enligt dessa upplysningar, som afse tiden från
1848 till och med detta år, utgjorde medeltalet lärjungar, som besökte
läroverket, åren 1848—1856 32; 1856—1861 56; 1861—1869 57.

Ang. indragning
af åtJci
lliga pedagogi
m. m.
(Forts.)

N:o 39.

Måndagen den 5 Maj, e. in.

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogier
m. in.
(Forts.)

1869-1874 sjönk det till 37, 1874—1879 till 36 och 1879-1884 till
26. 1884—1885 var det 27, men under sista femårsperioden steg

det till 37. Antalet är sålunda för närvarande 37. Herrar reservanter
kunna således finna, att det är åtskilligt öfver minimisiffran.
»Af dessa siffror inhemtas», säger rektor, »att lärjungarnes antal
varit lägst under femårsperioden 1879—1884, hvilken period ingått
uti senaste läroverkskomiténs beräkning med afseende på det normala
antalet, 30 lärjungar, hvarunder intet läroverk skulle åtnjuta
statsunderstöd.» Att lärjungeantalet under denna period blef så
lågt, berodde af tillfälliga omständigheter. Det har sedermera visat
sig, att lärjungeantalet uppgått från 26 till 37, ett förhållande som
nogsamt ådagalägger ortens behof af detta läroverk. Vidare her
jag få nämna för kammaren, att Söderköpings stad under senare
åren uppfört ett nytt läroverkshus, som kostat staden icke mindre
än 20,513 kronor. Siffran kan ju synas herrarne ganska ringa, men
för ett så litet samhälle betyder den ganska mycket. Samtidigt
med att detta nya läroverkshus blifvit uppfördt, har man aptera!
det gamla till gymnastiklokal, hvilken kostnad naturligtvis också
bestridts af staden.

I fall nu den kongl. propositionen beträffande Söderköpings
läroverk bifalles, står aet staden fritt att med tre af staten aflönade
ämneslärare ordna undervisningen så, att den kan utsträckas
till femte klassens kurs. Sålunda inrättadt, kunde ju läroverket ännu
blifva till mycken nytta för staden och orten; och då Söderköpings
kommun genom den Forsemanska donationen är i tillfälle att vid
läroverket anställa en fjerde ämneslärare äfven med uppoffring från
stadens sida, så skulle en sådan anordning af undervisningen der
kunna göras med större fördel än vid många andra likstälda läroverk.

Kommunens rätt att bestämma, huruvida äfven qvinliga elever
må vid läroverket mottagas, torde kunna anses såsom en ganska
väsentlig fördel i den föreslagna organisationen af de mindre läroverken
och torde äfven komma att uppbringa lärjungarnes antal
icke obetydligt. I detta hänseende har jag mig bekant, att i Söderköping
för närvarande finnes en s. k. elementarskola för flickor,
hvilken, i händelse den kongl. propositionen ginge igenom, skulle
upphöra, hvarefter dess elever skulle intagas i stadens allmänna
läroverk för gossar. Derigenom skulle elevantalet vid detta sistnämnda
kunna uppbringas till ungefär 50 i rundt tal.

På grund af hvad jag haft äran anföra hoppas jag, att kammaren
icke skall vilja vara med om att indraga ett så gammalt läroverk
som Söderköpings, utan i stället betrygga för staden och orten
deromkring förmånen af att ega ett allmänt läroverk, och i denna
förhoppning slutar jag med att yrka afslag å reservanternas förslag,
i hvad det rör Söderköpings läroverk, och bifall till Kongl. Maj:ts
framställning.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Wennerberg:

Jag hade tänkt, att frågan om Söderköpings läroverk egentligen
skulle vidröras vid nästa punkt. Men då nu ett yrkande

Måndagen den 5 Maj

e. m.

N:o 39.

gjorts på bifall till reservationen, i hvilken äfven Söderköpings
läroverk är intaget, har frågan blifvit upptagen redan här. Det är
för mig en lätt sak att yttra mig i denna fråga, då jag nemligen
helt och hållet kan instämma med den siste talaren i hvad han till
förmån för Söderköpings läroverk anfört. Blott en enda sak vill
jag tillägga. Vid den inspektion af Söderköpings läroverk, hvilken
anstälts just sedan det blifvit fråga om läroverkets indragning eller
ombildning, har resultatet utfallit för läroverket synnerligen lyckligt.
Jag finner sålunda icke något särskildt skäl att frångå Kongl.
Maj:ts proposition i denna del.

Herr Jonsson i Hof: Då jag hört, att här yrkats bifall till
den af mig jemte herrar O. Erickson och Ivar Månsson afgifna reservation,
så har jag också att säga några ord. Jag skulle icke
brytt mig om att yrka bifall till denna reservation, derför att
Första Kammaren redan godkänt utskottets förslag. Men eftersom
ett sådant yrkande nu redan är gjordt, så skall jag instämma i det
yrkande som herr Danielson framstälde. Såsom ett ytterligare skäl
för denna sak ber jag få nämna, att jag i vintras från en Söderköpingsbo
erhöll ett handbref, deri han säger sig önska, att detta
läroverk måtte indragas, och säger, att ökningen i lärjungeantalet
har skett på det sätt, som ryktesvis uppgifvits beträffande Sölvesborg.
Huruvida denna åsigt är exakt, är jag icke i tillfälle att
afgöra. Faktum är emellertid, att det är en söderköpingsbo, som
meddelat detta.

Härtill kommer äfven, att folkmängden i Söderköping under de
sista åren minskats med ett femtiotal och att staden icke på långa
tider visat någon lifaktighet. När man sålunda kan antaga, att
minskning i folkmängden fortfarande kommer att ega rum, så stärker
detta ytterligare våra skäl.

Det kan ju hända, att man — vare sig genom lärares förflyttning
eller på annat sätt — hittat på att ha en mindre god lärare
i folkskolan och tillfälligtvis en bättre i elementarskolan; och då
gör man hvad man kan för att förstärka antalet elever i den ena
skolan på bekostnad af den andra. Men är icke detta någonting
konstladt? Jag tror, att när afståndet är så kort som här i förhållande
till angränsande läroverk, så är icke risken stor att indraga
Söderköpings läroverk, och hvad beträffar de donationer och
fonder, som här ha talats om, så tror jag, att de kunna användas
för undervisningen i folkskolan eller på åtskilliga andra sätt. Sålunda
bör väl icke det skäl, som man i detta afseende anfört mot
läroverkets indragning, spela någon större rol.

Jag skall alltså, som sagdt, instämma med herr Danielson.

Herr Danielson: Herr talman! Jag begärde ordet för att säga,
att, då jag i mitt sista anförande antydde, att rykten om konstlade
medel för uppbringande af lärjungeantalet vid Sölvesborgs läroverk
varit i omlopp, jag icke hade kännedom om den handling, som
herr statsrådet nyss uppläste. Nu har jag emellertid varit i till -

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogier
m. m.
(Forts.)

N:o 39. 40

Måndagen den 5 Maj, e. in.

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogier
m. m.
(Ports.)

fälle att se den. Men såvidt jag kan finna, så gäller den förklaring,
som deri meddelats, endast 18 af ifrågavarande elever. Förhållandet
är sålunda obestyrkt beträffande de öfrige.

Jag ville blott uttala den uppfattning jag har af denna handling.
I öfrigt har jag ingenting att tillägga.

Herr Petersson i Hamra: Jag kunde inskränka mig till att
instämma med herr Metzén uti hans yttrande angående Söderköpings
läroverk. Det vore bedröfligt, om man skulle indraga ett så stort
läroverk, som har så pass många elever. Det är nu styrkt, att det
höga lärjungeantalet icke har tillkommit på något konstladt sätt.
Jag anser för min del, att den af herr ecklesiastikministern upplästa
handlingen är ett mera trovärdigt intyg än det rykte, man
här talat om, att lärjungarnes antal tillkommit på ett konstladt
sätt, och då tycker jag att läroverket i Sölvesborg bör stå qvar.
Jag instämmer alltså med herr Metzén i hvad han yrkat rörande
Söderköpings läroverk, det vill säga afslag på reservationen, och
tillstyrker i öfrigt bifall till det yrkande, som flere talare framstält
angående läroverket i Sölvesborg.

Herr Gfibson: Herr talman, mine herrar! Då af flere talare
yrkats afslag på utskottets förslag, ber jag att med instämmande
häri få anmärka, att utskottets förslag synes mig äfven afvika från
hvad som är lämpligt, deri att förslaget afser sådan angelägenhet,
som icke tillkommer detsamma i afseende på utskottets rätt till
initiativ. Kongl. Makt har nemligen hemstält, att treklassiga allmänna
läroverken i Söderköping, Vimmerby, Alingsås, Askersund,
Sala, Sölvesborg, Trelleborg, Engelholm, Marstrand, Strömstad, Åmål,
Filipstad, Arvika, Skellefteå och Örnsköldsvik må ombildas till
lägre allmänna läroverk med tre ämneslärare och sådan organisation,
som i statsrådsprotokollet närmare angifvits. Deremot har utskottet
föreslagit, att läroverket i Sölvesborg skulle indragas. Här föreligger
således något, öfverskridande, ja helt annat än hvad Kongl.
Maj:t hemstält, hvilket alltså bort vara föremål för en särskild motion,
men någon sådan motion föreligger icke, och enligt min uppfattning
saknar utskottet motionsrätt i frågan.

Det vill för öfrigt förefalla som om, när ärendet remitterades
till utskottet, detta skulle ej blott söka åstadkomma den utredning,
som vore nödig, utan äfven framlägga alla de skäl, som kunde vara
öfvertygande för dem, som icke varit i tillfälle att deltaga i utskottets
öfverläggningar. Och då jag genomläser utskottets framställning,
finner jag dessa skäl så öfvertygande för läroverkets i
Sölvesborg bibehållande, att det förvånar mig, huru utskottet med
sin motivering kunnat komma till ett sådant resultat, som skett.
Utskottets referat vidrör på en half sida omständigheter, som tillhöra
det förflutna och numera icke inverka på saken, samt nämner
sedan att läroverkets elevantal vuxit från 17 till 47, hvarjemte vi
hafva hört från statsrådsbänken, att det antalet skulle nu utgöra
Öl. Yi finna vidare af det här meddelade utdraget ur statsråds -

Måndagen den 5 Maj,

e. in.

Nso 89.

protokollet, »att det lifliga intresse, hvarmed läroverket fortfarande
omfattades af såväl staden som närliggande landsort, gåfve anledning
antaga, att antalet skulle under kommande år ytterligare ökas;''
att de lokaler, som af staden upplåtits åt läroverket i ett under de
senare åren nybygdt hus, befunnes fullt ändamålsenliga och tillräckligt
rymliga äfven för ett betydligt större antal lärjungar än
det nuvarande, äfvensom att särskilda rymliga och särdeles lämpliga
gymnastik- och slöjdsalar vore för läroverket tillgängliga» samt
slutligen att de af stadsfullmägtige andragna skäl vore »behjertansvärda».
Dessa skäl tala tydligt nog till förmån för läroverkets bibehållande.

Se vi åter på det skäl, som af utskottet anförts för indragning
af läroverket, så inskränker det sig till en anmärkning, att elevantalets
ökning möjligen beror på en tillfällighet, hvarjemte utskottet
erinrar om det korta afståndet såväl till Karlshamn som Kristianstad
samt tillägger, att kommunikationerna med dessa båda
städer äro göda. Men hvad betyda kommunikationerna vid ett läroverk,
när eleverna måste finnas der och bo på platsen? De inverka
då obetydligt, såvidt man icke vill tänka sig, att i Sölvesborg och
kringliggande trakt bosatta lärjungar skulle dagligen resa till och
från skolan i de förutnämnda städerna. Men sådant är ju otänkbart.
Eleverna måste naturligtvis bo på den ort, der skolan ligger,
och då ega kommunikationerna endast en tillfällig betydelse, såsom
till exempel då ferierna inträda. De skäl deremot, som utskottet
återgifvit, synas mig så behjertansvärda just för bibehållandet af
läroverket i Sölvesborg, att jag på grund af dem och hvad jag anfört,
ber att få yrka afslag icke endast på utskottets eget förslag utan
jemväl på reservanternas och bifall till Kongl. Maj:ts proposition i
denna del.

Herr Jönsson i (xammalstorp: Det var med anledning af herr
Danielsons yttrande, att det af herr statsrådet företedda bevis
endast gäller 18 lärjungar, som. jag begärde ordet. Jag vill upplysa,
att ryktet om lärjungeantalets konstlade tillkomst gick ut
derpå, att en mängd gossar obehörigt flyttats ifrån folkskolan till
läroverket. Då nu under de fyra terminerna, som ökningen af
lärjungeantalet pågått, endast 18 gossar från folkskolan till läroverket
öfvergått, så är detta orsaken till att ifrågavarande bevis
omfattar endast dessa 18 lärjungar.

Medan jag har ordet, ber jag få erinra, att jag är öfvertygad,
att, om läroverket kommer att ombildas, elevantalet skall ännu
mera ökas, och jag undrar om det för närvarande finnes skäl att
indraga ett läroverk, som på senare åren visat en så bestämd
tendens till ökning i elevantalet.

Herr Ekeborgh: Herr talman, mine herrar! I fråga om läroverket
i Sölvesborg hade det ursprungligen icke varit min mening
att yttra mig alls, då jag ansåg de skäl, hvilka herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet anfört för dess ombild -

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogi
m. m.

(Forts.)

N:o 89.

Måndagen den 5 Maj, e. m.

Ang. indragning
af åtskilliga
pedagogier
m. m.
(Forts.)

ning, vara synnerligen talande och då dertill korn, att det stora
antal lärjungar, som vid detta läroverk finnes, borde väga ganska
tungt vid afgörandet af denna indragningsfråga. Det skulle åtminstone
förefalla mig ganska märkvärdigt, om ett läroverk med
Öl lärjungar skulle så att säga slopas, då läroverkskomitén satt
gränsen mellan sådana läroverk som borde ocli icke borde indragas
till siffran 30.

Man har anfört — något som dess bättre blifvit vederlagdt
— att det stora lärjungeantalet i Sölvesborg tillkommit på konstladt
sätt. Det har för mig redan från första början varit svårt
att tro, att så varit förhållandet, och nu är jag öfvertygad om,
att det så icke är.

Som sagdt, om Sölvesborg hade jag icke ämnat yttra mig
alls; och då frågan om läroverket i Söderköping blifvit sammankopplad
med sölvesborgsfrågan, skulle jag kunnat nöja mig med
att instämma med herr Metzén och på de af honom andragna
skäl anhålla, att Söderköpings läroverk icke måtte indragas. Men
jag fick höra en föregående talare yttra, att han af en söderköpingsbo
hade förnummit, att denne skulle anse det lyckligt,
om detta läroverk indroges. Till denne talares upplysning skall
jag anhålla att få nämna, att jag talat icke endast vid en, utan
vid minst 21 söderköpingsbor, hvilka ha en alldeles motsatt
åsigt. Och jag går till och med så långt, att om man inom
Söderköpings samhälle skulle anställa omröstning om, huruvida
läroverket der skulle indragas eller icke, så är jag hemligen säker
på, att denne af den föregående talaren omnämnde söderköpingsbo
skulle komma att stå nästan alldeles ensam om sin åsigt.

Ytterligare har det talats om Söderköpings belägenhet nära
den större staden Norrköping, äfvensom om dess närbelägenhet
till Yestervik.

Det är sant, att Söderköping icke ligger mer än 11j2 mil från
Nori''köping, men detta underlättar icke på något sätt söderköpingsbarnens
intagande i Norrköpings allmänna läroverk, hvilket
i synnerhet i de tre nedersta klasserna är alldeles öfverbefolkadt.
Omkring Söderköping ligger dessutom en ganska tätt
bebyggd landsbygd, som kan lemna eu ganska stor tribut till lärjungeantalet
i Söderköping, och det har äfven under de senare
åren visat sig, att den så gjort.

Hvad angår närbelägenheten till den södra gränsen, så är det
också sant, att Söderköping ligger icke så långt derifrån, men
det är likväl 10’/2 mil till det läroverk, som ligger Söderköping
närmast. Således ligga de- båda läroverken åtminstone icke så
nära hvarandra, att icke de som bo ett par mil från Söderköping
åt vestervikshållet till hellre skulle skicka sina barn till Söderköping
än till den senare staden. Detta är endast hvad jag velat
nämna. För öfrigt instämmer jag med herr Metzén.

Jag yrkar således hvad Sölvesborg beträffar bifall till Kongl.
Maj:ts proposition och i afseende å Söderköpings läroverk, att
dess indragning icke måtte komma i fråga.

Måndagen den 5 Maj, e. m.

N:o 39.

Härmed förklarades öfverläggningen slutad. Herr talmamien
gaf proposition först på bifall till utskottets hemställan och derefter,
i .enlighet med de gjorda yrkandena, dels på bifall till
nämnda hemställan med den af herr Danielson föreslagna ändring
och dels på afslag; och förklarades den sistnämnda propositionen
hafva de flesta rösterna för sig. Som votering emellertid begärdes,
upptog herr talmannen, i och för kontrapropositionens
bestämmande, till förnyade propositioner de återstående yrkandena;
dervid herr talmannen fann propositionen på bifall till utskottets
hemställan hafva blifvit med öfvervägande ja besvarad.
Emellertid äskades votering jemväl angående kontrapropositionen,
i följd hvaraf nu först skedde uppsättning, justering och anslag
af följande voteringsproposition:

Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen om 8 punkten
mom. b) i särskilda utskottets utlåtande n:o 1, antager yrkandet
om bifall till utskottets hemställan oförändrad, röstar

J a;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda
votering antagit yrkandet om bifall till nämnda hemställan med
det af herr Danielson föreslagna tillägg.

Eöstsedlarne uppräknades och visade 62 ja och 105 nej; och
erhöll sålunda propositionen för hufvudvoteringen följande innehåll:

Den, som afslår hvad särskilda utskottet hemstält i 8:de punkten
mom. b) af utlåtandet n:o 1, röstar

Ja;

Den det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit nämnda hemställan med
det af herr Danielson föreslagna tillägg.

Hufvudvoteringen utföll med 68 ja och 98 nej; och hade alltså
kammaren bifallit utskottets hemställan med aen ändring, att
orden »läroverket i Sölvesborg» skulle utbytas mot orden »läroverken
i Sölvesborg, Söderköping och Marstrand».

Punkten 9.

Sedan Kongl. Maj:t framstält förslag angående ombildning af
åtskilliga lägre läroverk samt inrättande af ett nytt lägre all -

Ang. indragning
af åtskilliga
i)edagogier
m. m.
(Forts.)

Ang. ombildning
af åtskilliga
treklassiga
läroverk
m. m.

N:o 89. 44

Måndagen den 5 Maj, e. m.

Ang. ombildning
af åtskilliga
treklassiga
läroverk
m. m.

(Forts.)

mänt läroverk i Motala med sådan organisation, som i statsrådsprotokollet
närmare angifvits, samt under vissa i den kongl. propositionen
omförmälda vilkor, hade ändringar i berörda förslag
yrkats i två särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner,
den ena, n:o 207, af herr A. Westrin, och den andra, n:o 219, af
herr W. It. Wester. I den senare motionen hemstäldes: »att Riksdagen
måtte besluta, att treklassiga allmänna läroverket uti
Engelholm må ombildas till lägre allmänt läroverk med 4 ämneslärare
under vilkor, att staden åtager sig att tillhandahålla erforderliga
och lämpliga undervisningslokaler och bostad eller
hyresersättning åt rektor; samt att såsom följd häraf staten för
Engelholms läroverk, hvilken nu är föreslagen till 9,150 kronor
för år, må ökas med det belopp, som erfordras till aflöning åt en
adjunkt.»

Utskottet hemstälde: att Riksdagen, med afslag å herr

Westers motion samt herr Westrins motion, i hvad den rör nu föreliggande
punkt, må på det sätt bifalla Kongl. Majrts förslag:

att treklassiga allmänna läroverken i Söderköping, Vimmerby,
Alingsås, Askersund, Sala, Trelleborg, Engelholm, Marstrand,
Strömstad, Amål, Eilipstad, Arvika, Skellefteå och Örnsköldsvik;
tvåklassiga pedagogi erna i Södertelge, Köping och Nora;
samt enklassiga pedagogien i Simrishamn må ombildas till lägre
allmänna läroverk med tre ämneslärare och sådan organisation,
som i statsrådsprotokollet närmare angifvits; under vilkor att
vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla erforderliga
och lämpliga undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning
åt rektor;

att under samma vilkor, som i föregående moment nämnts,
ett nytt lägre allmänt läroverk med tre ämneslärare må upprättas
i Motala;

att treklassiga allmänna läroverken i Falköping och Varberg
må ombildas till lägre allmänna läroverk med 4 ämneslärare; under
vilkor att vederbörande kommun åtager sig samma skyldigheter
med afseende på undervisningslokaler och rektorsbostad,
som stadgats beträffande dylikt läroverk med tre ämneslärare;

att vederbörande kommnnalstyrelse må i sammanhang med
beslutet om förbemälda vilkors uppfyllande afgöra, dels enligt
hvilken bildningslinies undervisningsplan läroverket bör inrättas,
dels huruvida qvinliga lärjungar må, i mån af utrymme, vid läroverket
mottagas, dock att kommunalstyrelsens beslut i ärendet
skall Kongl. Maj:ts pröfning och stadfästelse underställas;

att lärarepersonalen vid ett lägre allmänt läroverk med tre
ämneslärare må utgöras af: en rektor med en aflöning af 3,500
kronor, deraf 1,000 kronor tjenstgöringspenningar, och ett ålderstillägg
å 500 kronor efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring såsom
rektor, jemte fri bostad; en adjunkt med vanlig adjunktsaflöning;
en kollega med lön af 2,000 kronor jemte två ålderstillägg
å 250 kronor hvartdera efter respektive 5 och 10 års väl
vitsordad tjenstgöring; en musiklärare med arfvode af 300 kro -

Måndagen den 5 Maj, e. in.

45 N:o 39.

nor; en gymnastiklärare med arfvode af 300 kronor ock tjenst- Ang. omUidgöringsskyldighet
af 4 timmar i veckan; samt en tecknings lärare af åt~

med ett arfvode af 500 kronor och undervisningsskyldighet af 7 läro timmar

i veckan; äfvensom att vid hvarje läroverk af detta slag verk m. m.
må anställas en skolläkare med arfvode af 50 kronor jemte samma (Forts.)
afgift af lärjungarne, som tillkommer skolläkarne vid öfriga allmänna
läroverk;

att angående lärarepersonalen och skolläkaren vid lägre allmänna
läroverk med 4 ämneslärare må gälla samma bestämmelser
som vid läroverk med 3 ämneslärare med undantag deraf, att
lärarepersonalen ökas med en adjunkt;

att rektorerna vid de i de föregående'' momenten afsedda läroverken
må tillsättas på förordnande under viss tid, samt att samtlige
lärare vid ett dylikt läroverk må vara förbundne att, derest
läroverket upphör eller förändras, öfvertaga den tjenstgöring, som
Kongl. Maj:t kan finna skäl dem anvisa;

att lärarne vid de treklassiga allmänna läroverk och de
pedagogier, som föreslagits till ombildning, må, intill dess ombildningen
hunnit verkställas eller annorlunda varder bestämdt,
åtnjuta de löneförmåner, som hittills till dem utgått; samt

att förslag å de lärjungar, som skola komma i åtnjutande af
befrielse från den till statsverket ingående terminsafgiftens hela
eller halfva belopp, må upprättas af en nämnd, bestående af läroverkets
rektor såsom ordförande, en af läroverksstadens kommunalstyrelse
och en af vederbörande landsting vald medlem, hvilket
förslag derpå underställes eforus till pröfning och stadfästelse.»

Emot utskottets hemställan hade reservationer anmälts:

af herr C. G. Bergman;

af herrar O. Jonsson, O. Erichson och I. Månsson, som yrkat
att i utskottets hemställan orden »Söderköping» och »Marstrand»
måtte utgå; samt

af herr A. Waldenström mot utskottets hemställan om afslag
å herr Westers motion.

Efter föredragning af punkten anförde:

Herr Wester: I föreliggande punkt föreslås bland annat, att
Engelholms allmänna läroverk skulle ombildas till allmänt läroverk
med tre ämneslärare. Jag har tillåtit mig att i min motion
hemställa, att samma läroverk måtte erhålla fyra ämneslärare.

Till svar å denna motion har utskottet yttrat: »Om också utskottet
måste medgifva, att läroverket i Engelholm, som af Kong],

Maj:t ansetts böra erhålla tre ämneslärare, såsom herr Wester i
sin motion framhållit, har ett för ett så beskaffadt läroverk stort
lärjungeantal, anser sig dock utskottet icke nu böra hemställa
om, att detta läroverk skulle, såsom herr Wester påyrkat, erhålla
fyra ämneslärare.»

Jag kan icke underlåta att uttrycka min tacksamhet mot utskottet,
derför att utskottet så välvilligt erkänt Engelholms stora

N:o 39.

Måndagen den 5 Maj, e. m.

Ang. ombildning
af åtskilliga
treklang
a läroverk
m. m.
(Forts.)

lärjungeantal och derför att det icke anfört något skäl för sitt
afstyrkande af motionen, hvilket väl lärer betyda att det icke
.finnes något skäl för afstyrkande, ty i motsatt fall hade väl utskottet
framhållit detta. ” Jag skall emellertid tillåta mig att
visa, att det finnes flera tungt vägande skäl för bifall till min motion.

Läroverkskomitén har sagt, att ett läroverk, som har mellan
55 och 64 lärjungar, för undervisningens skötande behöfver fyra
ämneslärare, och Kongl. Maj:t härmed hänsyn till lärjungeantalet
föreslagit fyra lärare för läroverken i Falköping och Yarberg.
Nu är förhållandet, att Engelholms läroverk står, minst sagdt,
på samma nivå som dessa båda läroverk. Vid den kongl. propositionen
finnas fogade sifferuppgifter angående lärjungeantalet vid
olika läroverk i riket. Der finnas uppgifter för perioderna 1879—
1883 och 1884—1888 samt för hösten 1889. Se vi på dessa uppgifter,
finna vi att under perioden 1879—1883 Engelholms läroverk
hade 59, Falköpings 66 och Varbergs 51 lärjungar. Engelholm
hade således dä 8 lärjungar mer än Yarberg. Under perioden
1884—1888 hade Engelholms läroverk 45, Falköpings 62 och
Varbergs 59. Att lärjungeantalet vid Engelholms läroverk den
perioden nedgick var beroende på en omständighet, som jag sedermera
skall komma till. Hösten 1889 var förhållandet följande.
I Engelholms skola voro 64, i Falköpings 54 och i Varbergs 61
lärjungar. Engelholms läroverk stod således då öfver de båda
andra med afseende å lärjungeantalet. Granska vi nu lärjungeantalet
i fjerde och femte klasserna under nämnda tider, se vi
att under tiden 1879—1883 var antalet lärjungar i dessa klasser
vid Engelholms läroverk 20 och vid Falköpings 13. Vid Yarbergs
läroverk lästes under denna period icke i fjerde och femte
klasserna. Under perioden 1884—1888 hade Engelholms läroverk
10, Falköping 18 och Varberg 9 lärjungar. Engelholm sålunda
mer än Yarberg. Hösten 1889 hade Engelholm 10, Falköping 8
och Varberg 22. Då var Engelholms läroverk öfverlägset det i
Falköping.

Såsom nyss nämndes, hade Engelholms läroverk under perioden
1884—1888 allenast 45 lärjungar i medeltal om året. Detta
har sin särskilda förklaringsgrund. Till följd af lärarnes nit och
intresse för skolan har vid Engelholms läroverk från slutet af 1859,
då det blott fans två lärare, och sedan oafbrutet, undervisningen
bedrifvits på sådant sätt att lärjungarne, som utgått derifrån, uppflyttats
till femte och mången gång till sjette klassen. Sommaren
1885 sökte emellertid rektorn vid läroverket i Engelholm
att blifva lärare vid ett femklassigt läroverk. Man tog för gifvet,
att han skulle fä platsen och lemna läroverket under hösten 1885.
Då visste man icke hvilken rektor skulle komma, eller om kursen
skulle fortsättas på samma sätt som förut, och detta gjorde att
många lärjungar, som eljest qvarstanna! i fjerde och femte klasserna,
gingo ut till andra läroverk och att få nya anmälde sig.
Deraf blef en följd att lärjungeantalet, som förut i medeltal varit
59, gick ned ända till 35, och detta verkade att medeltalet under

Måndagen den 5 Maj, e. in.

N:o 39.

förut nämnda period endast blef 45. Då den vid höstterminen -ing. ombud1886
tillträdande nye rektorn jemte öfrige lärare tillkännagåfvo nin9 af åtatt
undervisningen skulle fortfarande bedrifvas till samma omfång, .ga
som tomt, steg larjungeantalet åter, sa att det vid hösten 1888 var verjc m. m.
62. Om år 1885 uteslutes ur räkningen och ett senare år medtages, (Forts.)
blir medeltalet 53. Häraf framgår, att Engelholms läroverk är
fullkomligt likstäldt med de andra läroverk, för hvilka Kongl.

Maj:t föreslagit fyra lärare.

Om vi nu vidare jemföra Engelholms läroverk med de femklassiga
läroverken, så se vi att lärjungarne i Engelholms läroverk
under tiden 1879—1888 hade flere lärjungar än ett femklassigt,
under andra perioden 1884—1888 lika många som ett och
flera än ett femklassigt samt vid hösten 1889 flera än 6 femklassiga.
Se vi åter på förhållandena i 4 och 5 klasserna vid Engelholms
läroverk, så finna vi under tiden 1879—1883 lika många
lärjungar i dessa som i två femklassiga och flere än i .3 femklassiga
samt hösten 1889 flere än i ett femklassigt.

Vidare bör man komma i håg, att det nu är beslutadt att
Laholms läroverk skall indragas. Laholm ligger temligen nära norra
delen af Skåne och har, som jag förmodar, haft lärjungar från
denna trakt. Jag förmodar det, enär förut inga lärjungar i Engelholm
varit derifrån. Genom Laholms läroverks indragning komma
nu dessa antagligen till Engelholm.

Att märka är äfven, att höstterminen 1889 antalet lärjungar
i Helsingborg var så stort, att det uppstod fråga att neka 6 lärjungar
inträde. De blefvo visserligen mottagna af läroverkets
rektor, som hemstälde hos Kongl. Maj:t, huruvida de finge qvarblifva,
hvarå Kongl. Maj:t svarade att, eftersom de voro intagna,
fingo de stanna qvar, men det bestämda antalet finge eljest icke
öfverskridas. Helsingborgs läroverk är således fullt upptaget, och
man har att vänta en del lärjungar till Engelholm från orten
närmast söder derom, hvarifrån barnen hittills skickats till Helsingborg.

Allt detta synes mig berättiga Engelholm att få fyra ämneslärare,
likasom Falköping och Varberg.

Se vi på den ekonomiska sidan af saken, som väl icke mycket
borde tagas i betraktande, då det blott är fråga om en utgift på
2,500 kronor, så befinnes, att efter statsrevisorernas berättelse för
år 1888 utgör medelkostnaden för hvarje lärjunge i riket 226
kronor 16 öre, men för hvarje lärjunge i Engelholm utgör kostnaden
efter den nu gällande staten endast 162 kronor 50 öre, och
derest Riksdagen beviljar anslag till en fjerde lärare, skulle medeltalet
uppgå till 182 kronor 3 öre, således under hvad som är
beräknadt.

Till sist finnes ännu ett skäl, som bör tala lika mycket som hvad
jag förut anfört. Det förhåller sig nemligen så, att uti Engelholms
skola har till följd af lärarnes berömvärda nit och kärlek för sin sak
under 30 år undervisningen bedrifvits så, att lärjungarne från denna
skola kommit in i femte och mången gång äfven i sjette klassen. I

N:o 89.

Måndagen den 5 Maj, e. m.

Ang. ombildning
af åtskilliga
treklassiga
läroverk
m. m.

(Forts.)

början af 80-talet steg lärjungeantalet så högt, att de tre lärarne
icke ensamme kunde sköta den, hvarför de då begärde och af
staden erhöllo lön till en extra lärare. Så gick elevantalet ner
1885 och sedan hafva de tre lärarne skött den utan någon särskild
ersättning, men för att kunna upprätthålla undervisningen har
rektorn, som är tjenstgöringsskyldig endast 24 timmar i veckan,
tjenstgjort 26 timmar, och lärarne hafva alla tre samundervisat
i två klasser, den ena 11, den andra 10 och den tredje 9 timmar
i veckan, och i dessa klasser hafva under 7 timmar funnits 40
lärjungar. Detta är mer än hvad man rimligen kan begära till
och med af det mest uppoffrande intresse. Nu har antalet utgjort
under höstterminen 1888, såsom vi sett, 62, under höstterminen
1889 64 och under vårterminen 1890 64, och sålunda har
antalet stigit till en sådan höjd, att lärarne icke längre kunna
undervisa ända till femte klassen, och får icke skolan en fjerde
lärare, så nödgas detta läroverk, som i BO år med allmänt och
synnerligt erkännande häfdat sin plats såsom jembördigt med
femklassigt läroverk, gå ner till treklassigt. Jag hemställer, om
icke det är förtjent af den uppmuntran och det erkännande, som
ligger i att få en ny ämneslärare.

Med hänsyn till hvad jag nu upplyst och då det synes vara
både rätt och klokt att upprätthålla ett mindre läroverk, som
visat sig ega full lifskraft, äfven derför att barnen vårdas och
läras bättre i ett sådant än uti ett högre öfverbefolkadt läroverk
i en stor stad, yrkar jag bifall till min motion.

Herr Andersson i Lyckorna instämde häruti.

Herr Hedin: Herr talman! Ehuru i två hela dagar diskussionen
rört sig om läroverksbetänkandet, skulle mycket vara att
säga om den nu föredragna punkten, men lyckligtvis måste beslutet
såväl i denna och den nästföljande som i punkten 12 b)
vara klart och gifvet såsom konseqvens af kammarens förut fattade
beslut rörande andra punkten. En ärad reservant har i lördagens
plenum förklarat och upplyst om det osammanhängande i utskottets
betänkande och om anledningen, hvarför han och några andra reservanter
icke funnit nödigt framlägga sin afvikande mening i
åtskilliga delar af detsamma. Denna punkt är, såsom herr talmannen
behagade finna, orimlig i förhållande till hvad utskottets
majoritet beslutit i andra punkten, nemligen att hos Kongl. Maj:t
uttala en önskan om latin studiets uppskjutande till sjette klassen.
Efter det beslut kammaren fattat om latinets uppskjutande till
sjette klassen såsom vilkor för löneregleringen för lärarne, kan
naturligtvis icke komma i fråga att kammaren skulle besluta om
upprättande af treklassiga latinläroverk och lika litet, såsom i
den följande punkten föreslås, att inrätta femklassiga läroverk
med blott latinlinie, sedan man sagt sig vilja slopa latinlinien i
hela nederskolan, samt lika litet att antaga punkten 12 b), hvars
praktiska betydelse numera förlorat den skymt af raison d’étre,
som den hade i 1887 års läroverksförslag.

Måndagen den 5 Maj, e. m.

N:o 89.

Jag får således, utan att missbruka kammarens tid, anhålla, Ang. omUUatt
kammaren ville afslå hela den föredragna punkten. af at~

° r skilliga tre kl

as sig a läro Herr

Jonsson i Hof: På de af herr Hedin anförda skäl ber verk m. m.

jag att få instämma i hans yrkande. (Forts.)

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, gaf herr talmannen
propositioner: l:o på bifall till utskottets hemställan med
iakttagande af de rättelser, som blefve en följd af kammarens förut
fattade beslut i fråga om dels indragning af läroverken i Söderköping
och Marstrand och dels anställande af skolläkare; 2:o bifall
till herr Westers ändringsförslag; och 3:o afslag å utskottets hemställan
; och fann herr talmannen den sistnämnda propositionen vara
besvarad med öfvervägande ja. Votering begärdes och företogs,
sedan till kontraproposition antagits bifall till utskottets hemställan
med förutnämnda rättelser, enligt följande nu uppsatta och af kammaren
godkända voteringsproposition:

Den, som afslår hvad särskilda utskottet hemstält i 9:de punkten
af utlåtandet n:o 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit nämnda hemställan med
iakttagande af de ändringar, som föranledas af kammarens föregående
beslut i fråga om läroverken i Söderköping och Marstrand
samt i fråga om skolläkare.

Efter röstsedlarnes uppräknande befans, att 99 ledamöter röstat
ja och 47 nej; och hade alltså utskottets hemställan af kammaren
af slagits.

Vid föredragning vidare af punkten 10, i hvilken punkt utskottet
hemstält om anordnande vid Jakobs läroverk i Stockholm
af en profårskurs för blifvande lärare i den af Kong! Maj:t och
utskottet föreslagna men af kammaren afslagna praktiska linien
m. m., begärdes ordet af

Herr Hedin, som yttrade: Jag anhåller, att kammaren i konseqvens
med sina beslut, fattade i den andra och den näst föregående
nionde punkten, måtte afstå utskottets hemställan i denna
punkt. Sedan kammaren fattat sitt beslut, att latinet skall uppskjutas
till sjette klassen, är väl dess mening att hela nedei’skolan
från'' första till och med femte klassen skall blifva ett rent realläroverk,
så praktiskt, som något öfver hufvud taget kan inrättas.

Andra Kammarens Prof. 1890. N:o 39. 4

N:o 89. 50

Måndagen den 5 Maj, e. m.

Ang. ombud- Då sålunda det icke kan komma i fråga att inrätta en särskild
ning af åt- praktisk linie, så lär det väl icke vara behöflig! att upprätta
Så profårskurs för eu praktisk linie,
verk m. m. kominer att finnas.

(Forts.) Jag anhåller således om afslag

Häruti instämde herr Jonsson i

Vidare anfördes ej. Utskottets

Punleten 11.

Bifölls.

Punleten 12.

Mom. a).

Bifölls.

Under mom b) hemstälde utskottet, »att Biksdagen ville besluta
ingå till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, att Kongl.
Maj:t täcktes låta anställa undersökning derom, huruvida en sådan
omorganisation af vissa bland de femklassiga läroverken kan och
bör verkställas, att vid dem undervisning komme att meddelas
endast på en af de tre bildningslinierna».

Efter uppläsande häraf anförde

Herr Hedin: Det är alldeles öfverflödigt att anföra de skäl,
på grund af Indika jag anhåller om afslag å littera b) af nu föredragna
punkt. Det är en konseqvens af kammarens beslut i punkterna
2:o, 9:o och I0:o.

Vidare yttrades ej. Punkten afslogs.

Punleten 13.

Ang. undervis- . 0 ... .

ningen å real- Kongl. Maj:t hade föreslagit, att undervisning a reallmien
amen vid vissa måtte meddelas vid högre latinläroverket å Södermalm äfven i
läroverk. gje^e sjun(Je klasserna samt vid högre läroverket i Nyköping
äfven i sjunde klassen, men vid högre läroverket i Strengnäs blott
till och med femte klassen; och hemstälde utskottet under mom.
a) af förevarande punkt, att Biksdagen måtte på det sätt bifalla
Kongl. Maj:ts förslag, att undervisning å reallinien må meddelas
vid högre latinläroverket å Södermalm äfven i sjette och .sjunde
klasserna, men vid högre läroverket i Strengnäs blott till och
med femte klassen.

I en vid punkten fogad reservation hade deremot herrar
A. N. Sundberg och G. F. Gilljam hemstält, att Biksdagen behagade

som icKe lunmts, nnnes eller
å tionde punkten.

Hof.

hemställan afslogs.

Måndagen den 5 Maj, e. m.

N:o 39.

besluta, att undervisning å reallinien må meddelas vid
verket i Nyköping äfven i sjunde klassen.

högre läro- Ang. undervisningen
å reallinien
vid vissa

Beträffande detta ämne anförde

Herr Edelstam: Jag beklagar, . att jag upptager tiden, då
denna är så långt framskriden, men jag anser mig nödsakad att
göra en hemställan till kammaren. Kongl. Maj:t har i sin proposition
föreslagit, att högre allmänna läroverket i Nyköping skulle
blifva fullständigt på reallinien äfven i sjunde klassen. Utskottet
åter har ansett, att en sjunde realklass i Nyköping icke.vore nödig,
men deremot föreslagit, att en sjunde realklass skulle inrättas vid
högre allmänna läroverket i Yesteräs. Emellertid hafva, två ledamöter
af utskottet, erkebiskop Sundberg och herr (xilliam, föreslagit,
med biträdande i öfrigt af utskottets förslag, »att Riksdagen
behagade besluta, att undervisning å reallinien må meddelas vid
högre läroverket i Nyköping äfven i sjunde klassen».

Jag skall be att få lemna några upplysningar rörande förhållandet
vid Nyköpings högre allmänna läroverk. Vid 1856—1858
års riksdag beviljades anslag af Riksdagen för inrättande af fullständig
reallinie i Nyköping, och i förhoppning, att läroverket
skulle få behålla denna linie fullständig, inreddes samtidigt i det
gymnastikhus, som staden på egen bekostnad uppförde, icke blott
rum för förvaring af zoologiska samlingar, utan äfven kemiskt
laboratorium och Henne lärosalar, afsedda för den reala linien.
1880 inflyttade läroverket i ett nytt, till största delen af staden
bekostadt läroverkshus, hvilket var inredt för ett fullständigt läroverks
behof. Då emellertid det ansågs möjligt, att lärjungeantalet
skulle komma att förökas, så att en eller annan klass kunde komma
att delas på två afdelningar, så har staden under förlidet år, i
sammanhang med uppförandet af det af staden bekostade nya
rektorsbostället, äfven låtit der inreda två stora salar, afsedda icke
blott för förvarande af biblioteket, utan äfven till erforderligt utrymme
för reallinien. Och vid beslutet om rektorsboställets uppförande
fäste stadsfullmägtige särskild uppmärksamhet vid att
byggnaden skulle tilltagas så stor, att fullständig reallinie vid
läroverket skulle kunna ega utrymme.

Under åren 1865—1877 var läroverkets reallinie. fullständig.
Så blef dess sjunde klass indragen. Anledningen dertill var dock,
efter hvad uttryckligen erkändes, icke någon missbelåtenhet med
det sätt, hvarpå undervisningen bedrifvits, utan rena sparsamhetsskäl.
Olägenheter af denna förändring visade sig emellertid ganska
snart, hvarför redan 1880 på hösten medlemmar af landstinget och
stadsfullmägtige samt åtskilliga enskilda personer såväl af stadens
invånare som från landsbygden — visserligen hufvudsakligen från
den närmaste trakten, men äfven från längre aflägsna orter — ingingo
till Kongl. Maj:t med en petition, i hvilken de framhöllo behofvet
af en fullständig reallinie vid läroverket.

Under de första åren efter indragningen af 7:de. realklassen
var visserligen, enligt hvad de Kongl. Maj:ts proposition bifogade

N:o 39.

Måndagen den 5 Maj, e. m.

Ang, undervis- tabellerna utvisa, antalet realister i femte ocli sjette klasserna icke
ningen å real- stort. Enligt uppgift, som jag erhållit från rektor, var detta antal
^läroverk ™ sålunda läså ret 1885 -1886 icke större än 10, men sedermera har
(Forts) det år ifrån år ökats. Så steg det derpå följande läsår till 14,
året derefter till 18, hvilket det utgjorde i tvenne år, och är nu i
dessa klasser sammanlagdt 20. Af dessa 20 realister tillhöra för
härvarande 12 den sjette klassen. I sammanhang härmed ber jag
få fästa uppmärkssmheten derpå, att enligt den i kongl. propositionen
lemnade uppgift från Yesterås läroverk derstädes nu icke
finnas mer än 4 realister i sjette klassen. Då nu utskottet ansett
att vid Yesterås läroverk, med icke mer än 4 realister i sjette
klassen, skulle erfordras en fullständig reallinie, så hemställer jag,
huruvida det icke föreligger ännu starkare skal för att äfven Nyköpings
läroverk, der det visat sig en så tydlig ökning på reallinien,
borde komma i åtnjutande af samma fördel.

Vidare ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att utskottet,
i enlighet med Kongl. Maj:ts proposition, föreslagit, att två
lektorsbefattningar i Strengnäs, således inom samma län som Nyköping,
skola indragas. Kongl. Maj:t hade visserligen äfven till
indragning föreslagit en lektors- och två adjunktsbefattningar vid
läroverket i Vesterås, men utskottet föreslår, att endast en lektorsbefattning
derstädes skall indragas. Enligt tabeller, bifogade den
kongl. propositionen, är antalet lärare vid Yesterås läroverk för
närvarande 19 och skulle, om förslaget antoges, blifva 18, för ett
antal af 228 lärjungar. I Nyköping åter finnas endast 15 lärare;
om den hemställan jag nu gjort skulle bifallas, skulle det alltså
icke blifva mer än 16. Visserligen är lärjungeantalet för närvarande
endast 190, men utgjorde för ett år sedan 198.J

Anledningen, hvarför sjette realklassen i Nyköping i allmänhet
icke varit mera besökt, är den, att en lärjunge, som afgår från
femte realklassen, utan vidare prof vinner inträde i sjette nedre
realklassen i andra läroverk, hvaremot den, som afgår från sjette
klassen, är nödsakad att undergå fullständig pröfning vid det läroverk,
der han söker inträde. Under sådana förhållanden är det ju
mycket naturligt, att både målsmän och lärjungar föredraga en
flyttning från läroverket i Nyköping tidigare, än efter sjette klassens
slut. Utskottets egentliga skäl för sin hemställan i denna punkt
har, såsom sagdt, varit att lärjungeantalet på reallinien icke varit
så synnerligen stort i Nyköping. Som jag nu sökt visa — och jag
försäkrar, att mina beräkningar äro verkstälda i öfverensstämmelse
med tabellerna i den kongl. propositionen — är emellertid lärjungeantalet
på reallinien större i Nyköping än i Vesterås. Såsom
ett andra skäl anför utskottet, att afståndet från Nyköping icke
är stort till Norrköping och Linköping, hvarest finnas läroverk,
fullständiga å reallinien och utan allt för strängt upptaget utrymme.
Deremot skulle en lärjunge från Vesterås icke så lätt
kunna förflyttas till läroverken i Stockholm eller Upsala, enär
dessa redan äro öfverbefolkade. Ser man på förteckningen öfver
lärjungeantalet i Linköping och Norrköping, så finner man emellertid

Måndagen den 5 Maj, e. m.

ff:o 39.

att det i de högre klasserna icke är så litet. I Linköping utgör
det nemligen i sjette och sjunde realklasserna 131, i Norrköping
åter några och åttio.

Med anledning af hvad jag nu anfört, och då jag visst icke vill
missunna Vesterås läroverk att klifva fullständigt äfven a reallinien,
skulle jag alltså helst se, att fullständiga reallinier inrättades
såväl i Nyköping som i Vesterås, men för den händelse, att läroverken
i Nyköping och Vesterås icke samtidigt kunna komma i
åtanke för eu dylik utveckling, hemställer jag dock, att Nyköpings
läroverk först må åtnjuta denna förman. Då Första Kammaren nu
bifallit den af herrar Sundberg och G ill järn afgifna reservationen
angående nu föredragna moment i 13:de punkten, hemställer jag
om bifall till densamma äfven i denna kammare.

Herr Bergman: Såsom den siste talaren anmärkte,_har Nyköpings
läroverk för en tid sedan gjorts till fullständigt äfven
på reallinien. Anledningen, hvarför reallinien i nedre och öfre
sjunde klassen indrogs, var den, att det visat sig, att, oaktadt
läroverket var fullständigt på reallinien, både det ett synnerligen
ringa antal lärjungar, så ringa, att man icke ansåg det vara lönt
att der längre uppehålla särskild undervisning. Det har nemligen
visat sig, att under åren 1879—1884 funnos endast 4 realister och
under åren 1884—1889 blott 6, ehuruväl antalet den senaste terminen
var 12. Denna omständighet, att antalet realister varit
så ringa, har tyckts utskottet motivera den uppfattningen, att
läroverket icke behöfde göras fullständigt på reallinien, förr än
det visade sig, att lärjungeantalet ökades..

Nu kan det synas, som om utskottet icke heller bort föreslå,
att Vesterås skulle blifva fullständigt på reallinien. Men det är
dock en liten skilnad. Vesterås är en stiftsstad. Och då det
finnes ett realläroverk i stiftet, der matematik, fysik och kemi
läsas, så vore det olämpligt, om det icke funnes lärare för meddelande
af undervisning i dessa ämnen. Och när lärareprof skola
afläggas i Vesterås, måste det der finnas ett fullständigt läroverk
på reallinien. Annorlunda är förhållandet med Nyköping, som ej
är stiftsstad.

Herr Hedin: Herr talman! Jag vill icke, att ett utskottets
befogenhetsområde skall på det sättet inskränkas, att utskottet
finner sig alldeles klafbundet. Men det förefaller, lindrigast sagdt,
i högsta grad tveksamt, hvar utskottet kunnat hemta någon formel
rätt till sitt förslag med afseende på Vesterås. Det förefaller
mig så tveksamt, att jag för min del icke kan bifalla ett
sådant förslag, äfven om jag för öfrigt skulle anse det vara i sak
rigtigt. Derför finner jag ingenting annat vara att gorå, än att
angående hela den fråga, som är föremål för behandling i den
förevaraftde 13 punkten, bifalla Kongl. Maj:ts proposition oförändrad.

Ang. undervisningen
å reallinien
vid vissa
läroverk.
(Forts.)

N:o 39. 54

Måndagen den 5 Maj, e. m.

Ang. undervis- Herr H e der sti er n a: Så ofullständigt med afseende på formen
ningen å real- m4tte val utskottets förslag icke vara, då det blifvit antaget af
^''läroverk sa Första Kammaren, och ingendera af talmannen satt i fråga att
(FortT) vägra proposition derpå. Kan man således få ingå i realpröfning
af frågan, så vill jag för min del ej uttala mig_ om, huruvida Nyköping
är i behof af en utsträckning utaf reallinien i den sjunde
klassen. Men att ett sådant behof finnes i Vesterås., kan jag.icke
allenast vitsorda, utan derför finner man fullständigt stöd i utskottets
betänkande. Det är dessutom klart, att, när ett läroverk
beröfvas högsta klassen på en bildningslinie, der undervisning
meddelas, måste den bildningslinien få allt färre och färre lärjungar.
De öfvergå redan på ett tidigare stadium till sådana
läroverk, der de kunna erhålla utbildning till maturitetsexamens
afläggande.

Det har vidare redan af herr Bergman blifvit påpekadt, att
i Vesterås finnes en särskild omständighet att beakta: der skola
lärareprof afläggas, och derför behöfves, så att säga, nödigt undervisningsmateriel.
Då nu utskottet enhälligt tillstyrkt denna förändring
i afseende på Vesterås läroverk, vill jag också hos kammaren
anhålla om bifall till utskottets betänkande i denna del,
utan att motsätta mig bifall till herr Edelstams förslag.

Häruti instämde herr Er sson i Vestlandaholm.

Herr talmannen lät nu uppläsa mom. b), deri utkottet hemstält,
att Riksdagen måtte för sin del besluta, att undervisning å
reallinien må meddelas vid högre läroverket i Vesterås äfven i
sjunde klassen; hvarefter

Herr Hedin yttrade: Utskottet har visserligen yttrat på
sid. 61 af betänkandet, att ortens invånare hos .Kongl. Maj:t
gjort framställning om upprättande af en reallinie i sjunde klassen
af Vesterås läroverk. Men så vidt jag känner, har en framställning,
gjord af en orts invånare till Kongl. Maj:t, hvilken framställning
Kongl. Maj:t icke funnit föranleda till någon propositions
aflåtande till Riksdagen, icke hittills kunnat betraktas som en
motion väckt vid riksdagen. Icke heller vet jag, hvar utskottet
''i detta fall kunnat taga sig någon motionsrätt. Medan jag således
nyss yttrade, att jag var tveksam i afseende på denna utskottets
''rätt, vill jag nu, för att vara upprigtig, säga att jag förnekar
denna rätt. Jag yrkar derför, herr talman, bifall till Kongl.
Maj:ts proposition oförändrad och afslag på utskottets hemställan,
i hvad den skiljer sig från den kongl. propositionen.

Herr Petersson i Runtorp: Jag har begärt ordet endast för
att yrka afslag å så väl den kongl. propositionen som utskottets
förslag, emedan jag tycker, att meningarna i denna fråga äro så
delade angående hvad man bör göra och icke göra, att jag tror
alltsammans blir ett »sammelsurium». Det kan vara tids nog att
framdeles besluta härom. Jag yrkar afslag.

Måndagen den 5 Maj, e. m.

N:o 39.

Herr Jonsson i Hof: Hvad beträffar utskottets befogenhet Ang. undervisatt
göra ifrågavarande hemställan, så tror jag man kan härleda
densamma ur den omständigheten, att frågan i hela sin vidd blifvit läroverk.
förelagd utskottet. Man har då ansett sig kunna göra de förändringar,
som ansetts lämpliga och icke föranledt ökade utgifter.

Att gå längre än utskottet föreslagit, det skulle icke vara önskligt.

Det är så få lärjungar vid det ifrågavarande läroverket, att det
icke kan vara skäl att bekosta särskild undervisning på reallinien
i högsta klassen. Jag tror, att man gör klokast uti att bifalla
utskottets förslag, och jag skall derför be att få yrka bifall till
detsamma.

Herr Hederstierna: I afseende på utskottets befogenhet ber
jag att få åberopa herr Dahns motion, hvari föreslås, att Riksdagen
måtte vidtaga sådana ändringar i den kongl. propositionen, i hvad
den afser de allmänna läroverkens organisation, som kunna genomföras
utan ökade statsanslag. Då utskottets förslag i afseende på
utsträckningen af reallinien i Yesterås icke föranleder ökade utgifter
för staten, utan det blir möjligt det oaktadt att indraga en
lärareplats vid läroverket, lär det icke saknas befogenhet för utskottets
förslag eller kammarens beslut.

Öfverläggningen var slutad. I fråga om mom. a) hade derunder
yrkats dels bifall till utskottets hemställan, dels afslag å
densamma, i hvad den skilde sig från Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning, och bifall till denna framställning oförändrad, och
dels slutligen afslag å såväl Kongl. Maj:ts som utskottets förslag.

Herr talmannen upptog hvart och ett af dessa yrkanden till proposition
och fann svaren hafva utfallit med öfvervägande ja för bifall
till utskottets hemställan. Som votering begärdes, förnyades propositionerna
å de båda återstående yrkandena, för bestämmande af
kontrapropositionen, dervid herr talmannen förklarade, att, enligt
hans uppfattning af svaren, yrkandet om bifall till Kongl. Maj:ts
proposition hade flertalets mening för sig. Men jemväl i fråga om
kontrapropositionen blef votering begärd, i följd hvaraf nu först uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående 13
punkten mom. a) i särskilda utskottets utlåtande n:o 1 antager
yrkandet om afslag å utskottets hemställan, i hvad den skiljer sig
från Kongl. Maj:ts proposition i denna del, och bifall till denne
senare oförändrad, röstar

J a j

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Nso 39. 56

Måndagen den 5 Maj, e. m.

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda votering’
antagit yrkandet om afslag å såväl utskottets hemställan
som Kong!. Maj:ts omförmälda framställning.

Den votering, som anstäldes efter denna voteringsproposition
utföll med 89 ja mot 42 nej; och erhöll sålunda propositionen för
hufvud voteringen följande lydelse:

Den, som bifaller i oförändradt skick hvad särskilda utskottet
hemstält under mom. a) af punkten 13 i utlåtandet n:o 1, röstar

J a;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren afslagit nämnda hemställan, i hvad
den skiljer sig från Kongl. Maj:ts framställning i ämnet, och bifallit
denna senare oförändrad.

I hufvudvoteringen afgåfvos 65 ja-röster och 68 nej-röster, hvadan
kammaren beslutat i enlighet med nej-propositionens innehåll.

Beträlfande vidare utskottets hemställan i mom. b) hade yrkats
dels bifall och dels afslag. Herr talmannen gaf propositioner å båda
dessa yrkanden och fann propositionen på bifall vara med öfvervägande
ja besvarad. Votering begärdes och företogs enligt följ ande
nu uppsatta och af kammaren godkända omröstningsproposition:

Den, som bifaller hvad särskilda utskottet hemstält under mom.
b) i 13:de punkten af utlåtandet n:o 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, är utskottets nämnda hemställan af kammaren afslagen.

Omröstningen visade 55 ja men 62 nej; och hade kammaren
alltså afslagit utskottets ifrågavarande hemställan.

I anseende till den långt framskridna tiden uppsköts den vidare
behandlingen af föreliggande utlåtande till nästa sammanträde.

Måndagen den 5 Maj, e. in.

N:o 39.

§ 3.

Till bordläggning anmäldes statsutskottets memorial:
n:o 64, med förslag till åtskilliga stadganden, hvilka böra införas
i det nya reglementet för riksgäldskontoret; ock

n:o 65, angående väckt förslag om gratifikation åt f. d. kanslisten
C. W. Malm.

Dessa ärenden skulle uppföras främst å föredragningslistan för
nästa sammanträde.

§ 4.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 12,2 3 på natten.

In fidem

A. E. J. Johansson.

Andra Kammarens Prof. 1890. N:o 39.