RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1890:22)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1890. Andra Kammaren. N:o 22.

Onsdagen den 26 mars.

Kl. 7 e. m.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet; och leddes
dervid kammarens förhandlingar fortfarande af herr vice talmannen.

§ 1.

Justerades protokollsutdrag angående kammarens under förmiddagen
fattade beslut.

§ 2.

Till kammarens afgörande förelåg nu Andra Kammarens andra Angående
tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3 (i samlingen n:o 20), i anledning ^förord!-''
af väckta motioner angående förändringar uti kong! förordningen ningen om
angående försäljning af vin, maltdrycker, kokadt kaffe och andra försäljning
tillagade, icke spirituösa drycker, den 24 oktober 1885. af vin och

VYlCllKiryCKCY

• c VYh tn

I föreliggande betänkande hade utskottet utlåtit sig öfver sju
särskilda inom kammaren väckta och till utskottet hänvisade motioner,
som afsågo förändringar uti ofvanberörda kongl. förordning, nemligen
motionerna n:o 5 af herr vice talmannen låss Olof Larsson, med
hvilken fem andra af kammarens ledamöter sig förenat, n:o 15 af
herr Johan Sjöberg, n:o 37 af herr C. J. Bladh, n:o 61 af herr L.

Persson i Heljebol, n:o 80 af herr E. Svensson från Karlskrona, u:o
102 af herr O. Andersson i Lyckorna, och n:o 141 af herr P. Waldenström,
jemte 41 andra af kammarens ledamöter.

För att afgifva förslag i fråga om sättet för föredragningen af
detta utlåtande hade ordet begärts af

Herr Gustaf Berg, som nu i sådant afseende anförde: Herr
vice talman! Jag tager mig friheten hemställa, att föredragningen
måtte ske och beslut fattas i följande ordning: i första rummet om
Andra Kammarens Prat 1890. N:o 22. 1

N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

Angående punkten 1, i andra om punkten 5 och slutligen om punkterna 2, 3
förord^ oc^ ^ '' (^en ordning de blifvit nämnda, men att diskussionen måtte
ningen om få omfatta betänkandet i dess helhet.
försäljning

af vin och Kammaren biföll den af herr Berg sålunda gjorda framställningen.
maltdrycker

Ordet lemnades nu å nyo till

(Forts.) “

Herr Gustaf Berg, som yttrade: Jag skall till en början endast
anhålla att få göra den förändringen i min reservation, att orden »eller,
för Stockholm, öfverståthållareembetet» måtte utgå.

Då förordningen angående försäljning af vin och maltdrycker
m. m. i 22 § stadgar, att öfverståthållareembetet eger meddela
de närmare bestämmelser i ämnet, som för hufvudstaden kunna
anses vara erforderliga, torde dessa ord i min reservation vara öfverflödiga.

Härefter föredrogs punkten 1, deri utskottet hemstält, att i anledning
af herr Liss Olof Larssons motion, n:o 5, i dess förra del
och herr E. Svenssons motion, n:o SO, kammaren ville för sin del
besluta, att Riksdagen hos Kongl. Maj:t anhåller om sådan förändring
uti kongl. förordningen den 24 oktober 1885, att förordningen endast
må afse sådana maltdrycker, som innehålla mer än två volymprocent
alkohol.

Emot denna utskottets hemställan hade reservation anmälts af
herr C. A. Andersson i Malmö, som yrkat afslag å motionerna.

Ofverläggningen rörande detta ärende öppnades af

Herr Andersson i Malmö, som yttrade: Som herrarne se af
utskottets betänkande, har jag till detsamma fogat min reservation,
och skälen dertill hafva varit desamma, som jag anförde i fjol vid
förra riksdagen, då denna fråga förelåg till behandling.

Det torde ej vara obekant, att det s. k. svagdrickat är underkastadt
en mycket hastig alkoholförändring. På några få dagar kan
alkoholhalten ökas med ända till 3/, procent, och derigenom att
en sådan ökning så hastigt försiggår, har jag för min del ansett,
att det skulle blifva hardt när omöjligt att kontrollera, huru vida
personer, som handla med denna dryck, göra sig skyldiga till lagbrott
eller icke.

Här har visserligen i utskottets betänkande sagts, att man skulle
kunna förekomma detta genom att vid brygden åsätta drycken en
lägre alkoholhalt.

Det heter i utskottets betänkande å sid. 5, nedersta stycket:

»Hvad nu först angår de svagare maltdrycker, som tillverkas vid
hembryggerierna, och särskildt svagdrickat, så håller denna dryck,
nyss beredd, sällan så hög alkoholhalt som en volymprocent».

Detta måste vara ett misstag, då det säges att svagdrickat ofta
innehåller icke ens 1 procent alkohol; åtminstone är förhållandet icke

3 N:o 22.

Önadagen den 26 Mara, e. m.

så i den ort jag tillhör. Jag har i dessa dagar fått en analys der- Angående
ifrån, hvaraf det visar sig att procenten i stället varierar mellan ändringar
l3/t—21/2. Dessutom vet jag specielt, att när åtskilliga inrättningar ni^qen om
annonsera om upphandling af måltidsdricka, så utsättes i annonsen försäljning
att drickat skall innehålla minst 2 procent alkoholhalt. Om nu alkohol- af vin och
halten uti nyss beredt svagdricka i allmänhet verkligen är så liten maltdrycker
som det står angifvet uti utskottets betänkande att den är, vet jag m• w''
icke, men jag förmodar att förhållandena i detta hänseende äro på CFort9-)
derå andra ställen lika med det i Malmö.

Jag anförde i fjol vid diskussionen i denna fråga, att det skulle
blifva en ganska omständlig procedur, om man på alla ställen, der
svagdricka tillhandaliölles, skulle undersöka huru vida drickat icke
egde större proeenthalt, än hvad som vore i lag stadgadt för detsamma,
och jag vill säga, att jag icke kommit på andra tankar i år.

I ett af professor J. 0. Rosenberg meddeladt utlåtande, hvilket såsom
bilaga är vidfogadt utskottets nu ifrågavarande betänkande,
namnes, att det åtgår ungefär en half timmes tid för att undersöka
huru stor alkoholprocent eu maltdryck innehåller. Då jag nu tryggt
kan påstå, att i Malmö finnas minst tvä hundra ölförsäljningsställen,
kan ju hvar och en finna huru stora praktiska svårigheter det skulle
möta, om polisen skulle gå på alla dessa ställen och undersöka svagdrickat.
För öfrigt har jag från en auktoritet i Stockholm — jag
kallar honom en auktoritet och tror alt han är lika framstående som
professor Rosenberg — erhållit en skrift, hvarur jag ber att få läsa
upp ett par rader; deri säges: »Hvarje lag, som grundar sig på
bestämmelsen om alkoholhalt i svagdricka och andra öfverjästa och
lågprocentiga drycker, är derför från teknisk synpunkt alldeles förkastbar
och måste, om den antages, blifva ej allenast svår utan
synnerligt besvärlig att tillämpa samt medföra många orättvisor.»

Jag behöfver icke säga hvem det är, som lemnat denna skrift,
men jag tror mig tryggt kunna påstå att det är en auktoritet på
detta område.

Såsom ett bevis på att svagdrickat är underkastadt mycket
hastiga förändringar i alkoholhalten, skall jag be att ur en skrift, utgifven
af professor Waage i Norge, bekant såsom en mycket stor
nykterhetsvän, en skrift, som handlar om maltdryckernas beredning
och profning etc., få andraga några ord: han säger nemligen, att två
och en half dagar efter brygden ofta förändrar sin alkoholhalt med
1/a procent, och efter fem dagar med nära en. Då det är en fackman
som anför detta, tror jag icke man eger rätt att betvifla rigtigheten
häraf.

På sid. 6 i betänkandet ger utskottet eu anvisning till herrar
bryggare, huru de skola förekomma den ofrivilliga olägenheten att
få svagdrickat för kraftigt; utskottet säger nemligen: »Och under alla
förhållanden bör tillverkaren vid beredningen kunna taga i beräkning
att åstadkomma en så pass svag tillverkning, att densamma vid efterjäsning
icke kommer att blifva af starkare alkoholhalt än två volymprocent.
» Såsom hvar och en vet, ingår det s. k. svagdrickat till
stor mängd i den fattiges lefnadsbehof. 1 södra Sverige utgöres hans
mat många dagar i veckan af sill, potatis och svagdricka. Jag vill

N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e. tn.

Angående då hemställa till Riksdagen, om det kan vara rätt att antaga ett
ändnngar förslag, hvarigenom svagdricka! komme att så betydligt försämras.’

ningen om Jag vill nu icke påstå, att detta dricka blir mindre närande, om

försäljning det får en lägre alkoholhalt, men säkert är, att det har mycket

af vin och större benägenhet att öfvergå till simning, om alkoholhalten är lägre.
maltdrycker det nu, i synnerhet om sommaren, sedan det utlemnats i för 7

l säljningsbodarne, surnar efter 2 å 3 dagar, kunna herrarne lätt tänka
or s'' sig, huru mycket hastigare denna förskämning skall försiggå, om
alkoholhalten göres ännu lägre. Jag kommer, på dessa skäl, att i
år likasom i fjol yrka utslag å motionerna. Jag tror för öfrig! icke
heller att man bör göra så stor affär af denna lilla sak. Man hålkäl-
velat göra en undantagsbestämmelse för svagdricka derför, att
ingen åklagaremagt skulle, i fall förordningen öfverskredes, åtala en
person, som handlar med en så oskyldig vara. Jag har verkligen
en gång hört, att en åklagare åtalat eu person, derför att han försålt
svagdricka, men det tror jag också är den enda gången något sådant
inträffat. I det samhälle, jag tillhör, har jag många gånger varit i
tillfälle att se, hurusom i dylika försäljningsbutiker, hvarom nu bifråga,
försålts och förtärts svagdricka, men icke liar något åtal
derför skett, och detta med rätta. I allmänhetens ögon betraktas
en sådan försäljning såsom ett mycket lofligt företag, och jag tror
att det skulle stöta mången för hufvudet, om åklagaremagten i dylika
fall skulle inskrida.

Med anledning af de många svårigheter, som äro förenade med
kontrollen vid försäljningen af detta svagdricka, yrkar jag, herr
talman, utslag på den nu föredragna punkten.

Herr Jonsson i Hof anförde: Såsom de flesta af herrarne torde
känna, har jag- aldrig varit någon vän af inskränkningar i fråga om
rättigheten att försälja Öl, men jag förutsätter att, trots min enskilda
mening i det fallet, Riksdagen likaväl snart kommer att slå in på
den vägen. Jag ställer mig då på samma ståndpunkt i det fallet
som förut, nemligen att jag anser det vara högst oegentligt att likställa
maltdrycker med vin och andra starkare drycker, ty i och
med detsamma förbiser man det gagn, som nykterheten sjelf har af
att hafva eu mindre skadlig vara att ställa upp i konkurrensen mot
den mera skadliga. Jag skall dock icke mycket yttra mig om olämpligheten
af att vidtaga inskränkningar i detta fall annat än hvad beträffar
lista punkten, och det är endast för att yttra mig om den,
som jag begärt ordet.

I nämnda punkt har så väl motionären som utskottet stält sig
på den kloka ståndpunkten, att man bör skilja de oskadliga maltdryckerna
från de mera starka eller sådana, som kunna tillfredsställa
behofvet af ett rus. Men det förefaller mig likväl, som om
den gräns man satt icke vore rigtigt lämpligt vald. Ty det är
ju ett faktum, att eu del maltdrycker, t. ex. det s. k. iskällardrickat,
som vid tillverkningen håller dessa 2 procent alkohol, blir
ganska väsentligt alkoholstarkare, sedan det fått ligga på lager
några veckor. Det är således orimligt, att i början sätta en gräns,
som kommer att träffa en så oskyldig dryck som iskällardricka

5 N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

tuåste vara. Jag kan icke förstå, hvarför man icke satt gränsen Angående
högre eller vid eu alkoholhalt, der de mera skadliga dryckerna kunna
anses börja. Icke kan den nu föreslagna gränsen hafva tillkommit n\l^m om
af mänhet om nykterheten, ty jag skulle vilja se den person, som försäljning
vore i stånd att skaffa sig ett rus genom att förtära endast svag- af vin och
dricka, som innehåller o procent alkohol. Han skulle dä i sanning maltdrycker
kunna dricka som en häst, om han skulle lyckas blifva full. Men
jag tror icke att vi behöfva bekymra oss om att lagstifta för 01 B''
dylika fall.

Jag kan förstå, att utskottet, som haft att behandla dessa motioner
rörande alkoholhalten, hyst någon tveksamhet om sin befogenhet
att ändra den af motionärerna föreslagna siffran, ty ett tillfälligt
utskott har naturligtvis icke rätt att gå utöfver hvad en motionär
föreslagit, men väl att pruta på hvad han begärt. Dessa betänkligheter
torde man emellertid helt och hållet kunna komma ifrån, om
man sammanställer beslutet i lista punkten med det i den 5:te,
detta beslut må sedan blifva hvilket som helst.

Då för närvarande rättigheten och friheten är större i afseende
på försäljning af maltdrycker än hvad i punkten 5 är föreslaget, och
en höjning af procenttalet från 2 till t. ex. 3 således icke kan sägas
gä utöfver hvad motionärerna föreslagit, utan kommer att minska
hvad de begärt, om det sammanställes med 5 punkten, tror jag,
att kammaren och Riksdagen äro i sin goda rätt, om de, trots att
motionärerna föreslagit denna siffra till 2 procent, funne lämpligt höja
den till 3 procent. Jag nämnde i början, att det är för mig egendomligt
och motbjudande, om för allt hvad maltdrycker heter skulle vidtagas
samma stränga lagstiftningsåtgärder som för vin, hvilket kan gä upp
ända till 25 procent alkoholhalt. Den svårigheten undviker man i
högre grad än hvad utskottet föreslagit, om man ändrar donna siffra
från 2 till 3. Genom en sådan bestämmelse skulle ock våra bryggare
småningom lära sig att steg för steg tillverka ett Öl, som icke vore
starkare än 3 procent och således icke kan vara skadligt.

När jag nu har något redogjort för min åsigt i denna första punkt,
så anser jag icke skäl att nu röra sig öfver hela linien och tala äfven
om punkten 5, hvartill jag senare får tillfälle, om så tinnes erforderligt,
och jag skall derför nu sluta med att framställa det yrkande,
att punkten 1 må erhålla följande lydelse:

Med vilkor att hvad utskottet hemstält i 5 punkten varder bifallet,
beslutar kammaren för sin del, att i anledning af herr Diss
Olof Larssons motion, n:o 5, i dess förra del och herr E. Svenssons
motion, n:o 80, Riksdagen hos Kongl. Maj:t anhåller om sådan förändring
uti kongl. förordningen den 24 oktober 1885, att förordningen
endast må afse sådana maltdrycker, som innehålla mer än tre volymprocent
alkohol.

Jag skall hos herr talmannen anhålla om proposition härå.

Häruti instämde herr Larsson i Upsala.

Ilerr Elowson: Utskottet, som haft till behandling flera motioner,
har sammanfört dessa motioner i 2 grupper. Den ena af dessa grupper

N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e, m.

Angående handlar om fördelningen af maltdrycker i starkare och svagare, efter
T*förord- deras större eder mindre procent af alkohol. Den andra gruppen
ningen om afser att åstadkomma en mera skärpt kontroll vid försäljningen af
försäljning de starkare maltdryckerna äfvensom af vin. Båda dessa grupper
af vin och äro af beskaffenhet att tilltala mig, hvarför jag vill tillstyrka syftet
rigtuingen, ehuru jag har några formella anmärkningar att göra,
(Ports) då v* komma till 5:te punkten. Beträffande de särskilda bestämmelr
s'' serna, utskottet föreslagit i lista punkten, finner jag dem ändamålsenliga
och nyttiga. Frågan är nemligen att afskilja från maltdrycker
med starkare alkoholhalt de maltdrycker, som innehålla eu lägre
procent alkohol, d. v. s. som äro svagare, och jag finner detta både
ändamålsenligt och nyttigt. ''

I vår lagstiftning är grundsatsen om näringsfrihet fastslagen.
Denna grundsats är för mig af mycket hög betydelse, och jag vill
noga hålla på dess iakttagande, då det gäller en verksamhet af rent
ekonomisk art. Men är det fråga om en verksamhet af blandad
ekonomisk och moralisk art, eu verksamhet, som visserligen är ekonomisk,
men som derjemte berör sedlighet och nykterhet, då har
jag ingenting emot att göra begränsningar och undantag. Undantag
äro äfvenledes under särskilda rubriker gjorda uti den gällande förordningen
af år 1864 angående utvidgad näringsfrihet. Jag tillåter
mig erinra, hurusom man åberopade grundsatsen om näringsfrihet,
då det gälde husbehofsbränningens afskaffande för några decennier
sedan, i det man sade: jordbrukaren må väl hafva rätt att använda
afkastningen af sin jord på sätt honom bäst synes. Emellertid blef
husbehofsbränningen afskaffad, och jag tror, att den begränsning i
näringsfriheten, som då skedde, var välsignelsebringande.

Jag tror också, att en mera skärpt kontroll öfver försäljningen
af starkare maltdrycker skulle vara till gagn och fromma för det
nykterhetssträfvande, som nu lyckligtvis genomgår vårt land. Den
nu pågående nykterhetsrörelsen har bragts i gång af hufvudsakligen
frivilliga krafter och upprätthålles fortfarande åt sådana. Denna
nykterhetsrörelse åsyftar att till väsentlig del höja arbetsklassen i
ekonomiskt och sedligt hänseende, och jag vill för min del gerna
medverka till denna rörelses framgång. Då en sådan rörelse förefinnes,
anser jag det vara en pligt för lagstiftaren att understödja
densamma. Jag tillåter mig anföra exempel på eu annan fosterländsk
rörelse, som icke vunnit tillbörligt understöd. För några årtionden
sedan tog entusiasmen för fosterlandets försvar form i skarpskytterörelsen,
men denna rörelse vann icke af lagstiftningen tillbörligt afseende.
Hade så skett, skulle försvarsfrågan nu hafva befunnit sig
sig på en vida bättre ståndpunkt.

Den förste talaren anmärkte, att det skulle vara svårt att åstadkomma
nödig kontroll för att skilja mellan svagdricka och starkare
maltdrycker. För min del är jag öfvertygad, att sådan kontroll icke
blott är möjlig, utan att densamma låter sig med lätthet åstadkomma.
Till betänkandet finnes en bilaga, som redogör för ett par
åt de metoder, hvilka kunna användas för bestämningen af alkoholhalten
hos maltdrycker. Då man känner den egentliga vigten af
alkoholen och af de andra ämnena, som ingå i den blandning,

N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

hvilken vi kalla öl, kan man medelst ett instrument, benämudt areo- Angående
meter, hvilket är konstrucradt efter samma grunder som bränvins- "//””rdprofvaren,
finna blandningens egentliga vigt och derefter beräkna ni''igeH om
blandningens procent af alkohol. Man vet också den koknings- försäljning
temperatur, som vid vanligt lufttryck eger ruin för alkoholen, och den af vin och
kokningstemperatur, som är för vatten och andra ämnen, Indika ingå maltdrycker
i maltdrycken, och med kännedom deraf kan man medelst det (Forts\
s. k. ebullioskopet komma till visshet om, hvilken alkoholhalt 0

finnes i blandningen. Det finnes således inga praktiska svårigheter
för kontrollen. Dessutom ligger det i försäljarens intresse att icke
sälja en starkare maltdryck "i stället för en svagare. Detta gäller
så mycket mera, om man stadgar svårare vilkor för försäljningen af
de starkare maltdryckerna.

Den näst föregående talaren fann tvifvelaktigt, huru vida utskottet
funnit den rätta siffran, då utskottet faststält gränsen mellan svagare
och starkare maltdrycker till 2 volymprocent. Detta är naturligtvis
en teknisk fråga, hvars lösning måhända erbjuder någon svårighet,
men jag tror det är lämpligare att hålla sig till den lägre siffran,
hellre till 2 än till 3, såsom han föreslagit. Samme talare ville ock
göra antagandet af den nu föredragna punkten beroende af ett bifall
till öde punkten. Men det finnes icke någon nödvändighet att sammanbinda
antagandet eller förkastandet af dessa båda punkter med
hvarandra. Jag hoppas att båda skola blifva i hufvudsak antagna.

På grund af de skäl jag anfört, anhåller jag, herr talman, om
bifall till utskottets förslag i l:sta punkten oförändradt. Om anledning
förefinnes, skall jag anhålla få deltaga i diskussionen om 5:tc
punkten.

Med Herr Elowson förenade sig herrar Liljeholm, Andersson i
llasselbol, Olson i Stensdalen, Broström, Odell och Persson i Heljebol.

Herr Svensson i Karlskrona yttrade: Såsom motionär i frågan
ber jag få yttra några få ord. Talaren på malmöbänken framhöll,
hurusom svagdrickats alkoholhalt ökades så betydligt, när det får
ligga någon tid. Han nämnde, om jag icke misstager mig, att det
skulle ökas med 3/4 procent. Det vore då icke så synnerligen farligt,
om ökningen icke vore större än så. Det svagdricka, som förekommer
i rörelsen, håller nemligen icke mer än högst en procent. Jag har
i min motion föreslagit 2 procent alkohol och detta har jag gjort,
sedan jag från bryggerierna i min ort tagit åtskilliga prof, som jag
sedan låtit undersöka vid Kalmar kemiska station; profvet betans
då innehålla 0,9 3 procent alkohol. Faran för att svagdricka skulle
stiga för mycket i alkoholhalt behöfver sålunda ej vara synnerligen
stor. Det finnes i min hemort s. k. Öl, som tillverkas af bryggerierna
derstädes. Det har en alkoholhalt af 1,24 procent, men derjemte
innehåller det 13 procent maltextrakt. Jag har mig bekant, att detta
dricka, sedan det lagrats, legat tappadt åtta dagar utan att alkoholhalten
under denna tid stigit högre, än hvad jag nämnt. Jag tror således,
att det icke är synnerligen farligt, äfven om alkoholhalten skulle
stiga något. Han anförde vidare, hurusom för arbetare, hvilka be -

N:o 22.

8 Onsdagen den 26 Mars, e. m.

Angående liöfva använda svagdrickat till sin föda, det vore fördelaktigare, om
°i förord- (*et högre alkoholhatt, derför att det eljest skulle surna. Det

ningen om tror jag eJ> ty arbetarne köpa i allmänhet sådant dricka från s. k.
försäljning hembryggare, och desse brygga icke större qvantiteter, än de mycket
af vin och snart sälja.

maltdrycker Vidare nämnde han om dessa försäljningsställen, huru många
m. m {-je äro och att det skulle vara så svårt att kontrollera dem. De
c or s.; ölförsäljningsställen, der man säljer maltdrycker till förtäring på
stället, äro dock just sådana, som icke använda dessa svagare maltdrycker,
utan de använda tvärt om starkare maltdryckerna, såsom det
bayerska ölet. De komma säkerligen icke att använda svagdricka,
utan svagdrickat komma arbetarne att köpa på tillverkningsstället.

Jag hemställer, huru vida det är lämpligt att i vår lagstiftning
hafva restriktiva bestämmelser för en dryck, som icke är rusande.
Man måste, såsom talaren på norrlandsbänken omnämnde, rent af
dricka som en häst, för att deraf möjligen kunna berusa sig. År
det lämpligt, att dessa drycker då skola stå under samma förordning
som de mest berusande ölsorter. Jag har mer än en gång sett
följderna häraf för arbetaren. Jag har mången gång sett, huru arbetaren
fått nöja sig med torra brödet till sin sill utan att han kunnat
gå in och få något att dricka. Ty han får icke förtära drickat på
tillverkningsstället, utan han måste stå ute på gatan i ur och skur
och förtära sin måltid. Detta har berört mig, så att jag har ansett
det vara min pligt att framställa förslag till Riksdagen om ändring
i sådana förhållanden.

Då jag framstälde förslaget i fjol, och det då föll, väckte denna
utgång ganska mycken förargelse i den ort, jag tillhör. Det, gjorde,
att man till ett par tillverkare af dricka lemnade rättighet till maltdrycksförsäljning
till förtäring på stället. Men detta får säkerligen
snart den verkan, att deras tillverkning afstannar och att de allt
mer och mer tillhandahålla det starka ölet, hvarpå de hafva en
större förtjenst. Hvar och en sådan meddelad rättighet kommer att
medföra en ökning af ölkrogarnes antal.

Han yttrade vidare, att, honom veterligen, ingen åtalats, som
sålt dricka till förtäring på stället. Det är möjligt att något sådant
åtal icke blifvit anstäldt på hans ort. Men det hindrar icke att
sådant kan anställas. Ty försäljningen af de svagare maltdrycksslagen
är icke mera fri från möjligheten af åtal än ölförsäljningen,
och då gäller det äfven i afseende på försäljningen af svagdricka
att hvem som helst skall kunna åtala densamma.

Det är således icke skäl att behålla de svagare maltdryckerna
i maltdrycksförordningen, utan det är skäl att söka få bort dem ur
denna förordning, så att icke åtal skola kunna anställas för att försåldt
svagdricka blifvit förtärd på stället.

Herr Olof Jonsson i Hot'' yrkade att man skulle höja det procenttal,
som utgör gränsen mellan de svagare och de starkare maltdryckerna,
från siffran 2 till 3. Det skall jag icke hafva någonting
emot. Ty jag är öfvertygad om, att de maltdrycker, som hålla 3
volymprocent alkohol, icke äro berusande. Jag är blott rädd för att
utskottet icke skulle haft rätt att framställa ett sådant förslag. Men

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

9 Nso 22.

jag vill icke vara med om, som han äfven framhöll, att sammanbinda Angående
den nu föredragna punkten med öde punkten, utan jag anser denna ä-llir^n^r
fråga vara så vigtig och så skild från hvad som innehålles i öde n(nqenom
punkten, att man bör antaga eller förkasta den för sig sjelf och icke försäljning
göra den ena frågan beroende af den andra. Jag skall derför, herr «/ vin och
talman, anhålla om bifall till utskottets betänkande, sådant det här maltdrycker
föreligger.

I detta yttrande instämde herrar Nydahl och Olsson i Ornakärr.
Vidare anförde:

(Forts.)

Herr Östberg: För min del får jag upprigtigt erkänna, att jag
icke mycket är intresserad af den föreslagna inskränkningen i afseende
på maltdryckshandeln. Jag tror icke att det från nykterhetssynpunkt
är nyttigt, och jag tror icke att det är klokt. Erfarenheten bär ju
visat, huru starkt nyktert)etssaken gått framåt, och man får icke tvifla
på att så fortfarande kommer att ega rum. Jag tror derför, att man
genom moraliska medel skall komma längre och säkrare till målet,
än man gör, då man genom lagstiftningsåtgärder allt för mycket försvårar
tillgången på dessa saker. Men om jag nu har den åsigten,
vill jag, likaväl som talaren på norrlandsbänken, ej motsätta mig att
beträda den väg, hvarpå man söker slå in, blott man håller sig inom,
enligt min uppfattning, rimliga gränser. Man kommer under nuvarande
tidsströmning ganska säkert till inskränkande bestämmelser,
och då må det vara rigtigt att man försöker i sin mån medverka
till att lagstiftningen går i förståndig rigtning.

Med anledning deraf kan jag icke nu anse annat än önskvärd!,
att ett stadgande kommer till stånd, i det syfte som innehålles i den
nu föreslagna första punkten. Emellertid kan jag icke underlåta åt
dervid göra några erinringar.

Som herrarne se i betänkandet, förekommer det med afseende
på frågan, huru en undersökning af alkoholhalten skall kunna göras,
en uppgift af professor Rosenberg, angående tvenne apparater. Men
det är lätt att finna, att dessa icke äro af den beskaffenhet, att
hvem som helst kan använda dem, utan att dertill fordras att den,
som skall knnna använda dem, är kemist. Vidare har utskottet sjelf
sagt om ölprofvaren, att den icke skall anses fullt tillförlitlig. Nå,
hvad är det då för medel, som utskottet anser vara användbart för
att kunna undersöka den skilnad, som här är i fråga, mellan starka
och svaga maltdrycker? Jo, utskottet säger, att det anser sig kunna
antaga att man skall kunna hitta på en lätt utterbär och säker undersökningsmetod.
Men är det rigtigt, att man skifver till Kongl.
Maj:t och framlägger ett bestämdt formuleradt lagstiftningsförslag,
då man icke vet, huru vida det finnes medel, som kunna göra lagstiftningen
utförbar, utan att man endast anser sig lämna antaga att
lämpliga apparater för ändamålet möjligen kunna framdeles åstadkommas? Det

är sant, utskottet gör ett annat antagande, och det är, att
det icke torde vara svårare att bestämma, huru vida alkoholhalten i

N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

Angående en maltdryck öfverstiger 2 volymprocent, än att afgöra om en destik
ändringar |cr;((j dryck håller högre alkoholhalt än 25 procent. Men detta är
ningen ''om ju> som jaS nämnde, också endast ett antagande.
försäljning Då således frågan enligt mitt förmenande är alldeles för mycket
af vin och outredd, anser jag det icke rigtigt att aflåta en skrifvelse till Kongl.
maltdrycker Maj;t i den form, som här blifvit föreslagen, och med användandet
m. m aj'' bestämda ordalag. Jag bär derför tänkt mig att man borde
(torts.) jiog j£011g] Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
huru vida det vore möjligt att åstadkomma en sådan förändring
som den, hvilken åsyftas. Ty om man kommer till Kong].
Maja med ett så bestämdt formuleradt förslag som utskottets, så
kanske Kongl. Maja kommer att svara, att Riksdagens begäran icke
kan efterkommas, derför att den är fullkomligt outförbar. Jag kar
derför satt upp en annan kläm, på hvilken jag hos herr talmannen
anhåller om proposition. Den lyder så:

att kammaren villo för sin del besluta, att Riksdagen genom
skrifvelse anhåller, att Kongl. Magt täcktes taga i öfvervägande,
huru vida den förändring i kongl. förordningen den 24 oktober 1885
må kunna ske, att förordningen endast må afse sådana maltdrycker,
som innehålla mer än två volymprocent alkohol.

Herr Westcr: Jag är till en del förekommen af den näst föregående
talaren. Jag skulle gerna önskat att kunna instämma med
motionärerna, derför att genom en lagstiftning i den retning, som
motionärerna vilja, det obestridligen skulle beredas den obemedladc
befolkningen stor fördel genom lättare tillfälle att komma åt en för
den behöflig dryck, som allmänt erkänts vara oskadlig. Men jag kan
icke underlåta att uttala mina farhågor derför, att, om förslaget bifalles,
det å andra sidan kommer att vålla så stora svårigheter i
praktiskt hänseende och sådana förvecklingar, att man kan befara,
att man botar ett ondt med ett annat värre. Det är enligt mitt förmenande
icke tillräckligt att i en lagparagraf stämpla det eller det
som brott, utan man måste på samma gång tillse att de, som närmast
beröras af detta stadgande, kunna i hvarje fall sjelfva bedöma,
huru vida de begå eu tillåten handling eller icke, d. v. s. i förevarande
fall att man anvisar åt dem, som tillverka och försälja svagdricka,
ett säkert medel, hvarigenom de kunna veta, huru vida de begå en
olaglighet eller icke. Utskottet har sagt, att man skulle genom en
slags ölprofvare kunna mäta alkoholhalten, men utskottet medgifver
på samma gång att det icke vet, om siffrorna, som denna ölprofvare
lemnar, äro fullt exakta, och efter hvad jag från andra häll hört,
blifva de det i verkligheten icke, med mindre undersökningen göres
af sakkunnig person.

Utskottet har bifogat en bilaga af professor Rosenberg, och denna
bilaga angifver metoderna till att pröfva alkoholhalteu hos maltdrycker.
Jag skall taga mig friheten att läsa upp hvad han sagt. Sedan
han framhållit, att det är företrädesvis på två sätt som ölprof verkställas,
säger lian, att det ena sättet sker genom destination af en
genom mätning eller vågning bestämd mängd af maltdrycker, mätning
eller vågning af destillatet, hvarpå medelst areometer utrönes

Onsdagen den 26 Mars, e, m.

11 JJ:o 22.

dess egentliga vigt. Med tillhjelp af tabeller beräknas härur destil- Angående
lätets alkoholbalt, hvilken sedan ytterligare beräknas på det ursprung- ändringar
liga profet. _ _ nmgmom

Det andra är alkoholhaltens direkta bestämmande med tillhjelp försäljning
af det s. k. ebullioskopet, uppfunnet af Vidal, förbättradt af Malli- af vin och
gand, särskilt pröfvadt med hänsyn till användbarhet för malt- maltdrycker
drycker af Griessmayer och senare af Waage. m'' m\

Så talar han om huru det skall gå till. (Forts)

I apparaten fylles först en viss mängd vatten, som medelst en
spritlampa upphettas till kokning, hvarvid en termometer angifver
den kokpunkt, som svarar emot det för tillfället forskande lufttrycket.

Med ledning häraf fästes apparatens skala i bestämdt läge, hvarpå
försöket upprepas med det föreliggande profvet af maltdryck; på
grund af alkoholens närvaro erhålles nu en lägre kokpunkt, hvilken
å skalan kan direkt afläsas såsom motsvarande en viss volymprocent
alkohol. Hvarje försök kan på mindre än ’/2 timme utföras; resultatets
tillförlitlighet är beroende af den sorgfällighet, hvarmed pröfningen
verkställes.

Nu vill jag hemställa, om man kan antaga, att de, som tillverka
svagdricka vid de s. k. hem bryggerierna — som merendels skötas
af sådant folk, som icke har någon vidare undervisning eller bildning
— kunna begagna dessa metoder att utröna dryckens alkoholhall.

Jag vågar påstå, att detta är komplett omöjligt. Nå, invänder man,
de kunna göra drickat så svagt, att det icke genom efterjäsning kan
öfverstiga 2 procents alkoholhalt. Ja, godt och väl med den saken.

Men motionären säger sjelf, att man, för att arbetarne skulle få tillfälle
att förtära dessa drycker på stället, der de tillverkas, försökt
att bereda tillverkarne utskänkniugsrätt och att deraf visat sig, att
dessa tillverkare icke hafva sålt sina egna svagare fabrikat, utan
starkare maltdrycker. Hvad betyder det? Jo, det betyder, att mängden
af konsumenter icke nöjts med de svagare, utan velat hafva de
starkare dryckerna. Då vi känna menniskorna, veta vi väl, att om
de hafva rätt att tillverka dricka intill 2 procents alkoholhalt och
om de finna att köpslusten betingas af dryckens styrka, så sträfva
de att uppbringa alkoholhalten till det tillåtnas gräns; och detta kan
man ej förtänka dem. För att drycken nu icke skall gå öfver 2
procent och sålunda vara olaglig, måste dessa menniskor vara i tillfälle
att sjelfva genom någon slags inrättning kunna undersöka, om
den öfverstiger de 2 procenten, men det kunna de icke. Sålunda,
genom att stadga en lag, som tillåter fritt en tillverkning af 2 procents
alkoholhalt, utan att hafva fått någon teknisk apparat, som ger
dem tillfälle att undersöka denna alkoholhalt, inleder man dessa
menniskor i en frestelse, som är mer än mensklig för att den icke
mången gång skall segra. Följden blir, att de gå öfver gränsen utan
afsigt att begå olaglighet. Jag befarar, att vi härigenom komma
att konstruera ett nytt slags brott och att vi få en åtminstone till
antalet stor och svår kategori af brottslingar.

Jag vill, som sagdt, gerna vara med om en sådan lagförändring
som den nu föreslagna, emedan jag anser den nyttig; men icke förr
än man hunnit så långt, att man kali säga: här tinnes ett enkelt och

N;o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

Angående säkert sätt att bestämdt utröna alkoholhalten, ett sätt som kan anTföwrd''
vanf*as äfven vid hembryggerierna, ilen som detta för närvarande
ningen"om ''°be finnes, anser jag det betänkligt att nu tillstyrka förslaget. Det
försäljning kunde visserligen gå an att instämma i herr Ostbergs förslag, alt
af vin och Riksdagen skulle hemställa till Kong!. Maj:t, huru vida Kong!. Maj:t
maltdrycker kunde finna någon anledning att vidtaga ifrågavarande förändring,
m. m. kvj]kc| efter min uppfattning skulle innebära, att Kong!. Maj:t icke
(forts.) skulle bifalla denna förändring, förrän det uppfunnits ett sådant sätt
att bestämma alkoholhalten. Men som det kanske icke är lämpligt
att aflåta en sådan evasiv skrifvelse, så ser jag mig tvungen att
yrka rent afslag å motionen. Och jag gör detta så mycket hellre
som jag är öfvertygad att, då uppmärksamheten derå blifvit last,
snart nog skall uppfinnas af mig ifrågasatt kontrollapparat och sålunda
undanrödjas det enligt min åsigt nu förefintliga hinder för
förslagets antagande.

Herr Gustaf Berg: Herr vice talman, mine herrar! Äfven jagskall
anhålla att i korthet få bemöta några af de inkast, som blifvit
gjorda mot utskottets förslag i denna punkt. Jag skall anhålla att
dervid först få vända mig mot talaren på malmöbänken och den
siste talaren, hvilka begge framhöllo de stora svårigheter, som skulle
uppstå vid den undersökning, som understundom skulle kunna blifva
en följd af detta förslags antagande till lag. Den förre af dessa
talare påstod till och med, att det skulle vara hardt när omöjligt att
verkställa en sådan undersökning, och han åberopade eu auktoritet,
som skulle hafva framhållit de synnerligen stora svårigheterna i detta
afseende. Jag ber härvid få påpeka, att jag visst icke betviflar att
den man, hvars ord talaren sålunda frambar, verkligen för talaren
å malmöbänken framstår såsom en auktoritet; men då talaren icke
för kammaren tillkännagaf, hvem mannen var, så måste åtminstone
jag för min del lemna hans auktoritet å sido. Deremot bär utskottet
vid sitt betänkande fogat ett yttrande af en person, som otvifvelaktigt
af alla måste erkännas såsom eu auktoritet, nemligen professorn i
allmän kemi vid kong], tekniska högskolan, Rosenberg. Jag vill
påpeka, att professor Rosenberg i detta yttrande framhållit, att det
finnes icke endast de två undersökningsmetoder, som den siste talaren
omnämnde. Han säger nemligen: »bland de talrika metoderna till
utrönande af maltdryckers alkoholhalt» etc. »användas företrädesvis
endera af följande båda». Han säger vidare — och detta ber jag
få påpeka emot den siste talaren, som framhöll, att det skulle vara
nästan omöjligt för hembryggerierna att verkställa en sådan undersökning
— han säger, i fråga om den ena af de två metoderna:
»efter någon öfning torde den i allmänhet gifva en för tekniskt bruk
tillräcklig grad af noggrannhet». Och han säger slutligen i sista
punkten af sitt yttrande: »Beträffande möjligheten för tillverkaren
af maltdrycker att komma i åtnjutande af den åsyftade lindringen,
torde hans egen erfarenhet med hänsyn till de för maltdryckens
framställande använda materialiernas beskaffenhet och mängd, mäskningens
och jäsningens förlopp m. in. gifva en ganska afsevärd ledning,
äfven utan anlitande af den egentliga kontrollen å den färdiga

13 N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e, m.

maltdrycken». Professor Rosenberg synes sålunda alls icke antaga, Angående
att förslaget skulle vara så outförbar! som den siste ärade talaren ändringar

menade 1 j orörd nenaae.

... . . , ningen om

samme arade talare iramhöll ätven, att svagdricka i a lim än het försäljning
håller mer än eu procent alkohol. Efter de upplysningar, som af vin och
utskottet vunnit, lär emellertid detta ingalunda vara förhållandetmaltdrycker
med dylik produkt, tillverkad på landet. Och efter ett prof från eu
kemisk station å svagdricka, tillverkadt i stad, befans, att detta ( or 3 ^
dricka endast höll 0,93 procent alkohol.

Herr Olof Jonssons förslag, att den ifrågasatta volymprocenten
— två procent — skulle utsträckas till tre, vill jag för min del icke,
på frågans nuvarande ståndpunkt, tillstyrka. Det skulle ju nemligen
kunna vara möjligt, att regeringen, som helt visst låter företaga
undersökning, innan den fattar sitt beslut i frågan, derest nemligen
frågan kommer att för regeringen framläggas, att regeringen, säger
jag, funne denna volymprocent för låg, och då kan ju på regeringen
ankomma att höja procenten till 3 eller åtminstone 2''/, eller hvilken
annan siffra än den föreslagna, som kan finnas lämplig.

Hvad angår herr Olof Jonssons förslag om ett vilkorligt antagande
af denna punkt — vilkorligt så till vida att det skulle bero på den
förutsättning, att 5:te punkten jemväl blefve antagen — så kan jag
icke biträda detta förslag, och detta af den anledning, att det skulle
kunna hända, att i 5:te punkten sker någon förändring i ett eller
annat hänseende; och om vi då vid lista punktens antagande hade
fäst det angifna vilkoret, så skulle man komma till det resultat, att
kammaren icke antagit denna första punkt.

Herr Östberg formulerade sitt förslag så, att Riksdagen skulle
anhålla, att regeringen ville låta företaga en utredning, huru vida eu
förändrad lagstiftning i ämnet vore lämplig. Men jag anser det
öfverflödigt att hos regeringen göra framställning om den saken, tv
om Riksdagen framkommer med sitt förslag, så kommer alltid Kong!.

Magt att låta företaga den utredning och undersökning, som är
nödig för bedömande af lämpligheten af förslagets genomförande.

Slutligen ber jag mot ett par talare, som framhöllo att utskottet
skulle yttrat, det den s. k. ölprofvaren icke vore tillförlitlig, få påpeka,
att utskottet endast sagt: »äfven om resultaten af denna undersökning
icke under alla förhållanden'' skulle visa sig fullt exakta» etc.

Utskottet känner icke och kan icke förstå att bedöma eller med
någon säkerhet konstatera förhållandet i detta afseende, utan har
derför endast sagt, att det finnes ett instrument, som man säger kunna
fylla sitt ändamål, och äfven om det icke skulle fullt motsvara ändamålet,
så ock på grund af eu fackmans utlåtande anser utskottet
att någon annan metod lätt skall kunna uppställas.

Herr vice talman! På grund af hvad jag nu framhållit skall
jag be att få yrka bifall till utskottets förslag oförändradt i denna
punkt.

Herr Jonsson i Myre: Herr vice talman, jag står på samma
ståndpunkt till denna fråga nu som förlidet år.

Denna fråga anser jag vara ganska behjerta^värd, då man

N:o 22. U

Onsdagen den 20 Mars, e. in.

Angående derigenom kan betjena arbetarne och de mindre bemedlade och
ändringar tillika ställa så till, att den, som försäljer svagdricka till eu arbetare
ningen om e^01'' annan, soui har behof deraf, fredas från att blifva åtalad. På
försäljning samma sätt, om den ene personen ville beställa med den andre att
af vin och han skulle anskaffa svagdricka, så vore den utan risk, som anskaffade.
maltdrycker jfen såsom förhållandena nu äro, så är den, som går till banda med
''Fo T) ''tylikt anskaffande, underkastad ansvar. Det har förut icke förev
or‘9, kommit åtal mot den, som sålt svagdricka, men nu på senare tiden
har det förekommit derå sådana åtal. Dylika fall voro kända i fjol,
och flera hafva blifvit det tills i år. Detta är på den grund, att
svagdricka är en maltdryck, och sådan lagen nu är, kan det ej fela,
att den, som utan tillstånd och rättighet säljer svagdricka och maltdrycker,
derför blir åtalad och fälles härför till böter.

Beträffande kontrollen å alkoholhalteu bär utskottet förskaffat
sig ett intyg med ganska goda upplysningar från professor Rosenberg,
deri han lernnar ganska goda upplysningar om att på åtskilliga
sätt profva alkoholhalten; bland annat förklarar han sig anse möjlighet
förefinnas för tillverkarne att ställa mäskningen och jäsniugeu
så, att det åsyftade ändamålet kan vinnas. Slutligen har lian anfört
ett exempel. Tillverkarens egen erfarenhet, säger han, torde gifva
en ganska afsevärd ledning, äfven utan anlitande af den egentliga
kontrollen, likasom t. ex. en guldsmed utan användande af kemisk
analys är i stånd att gifva sina varor den i lag påbjudna halten af
ädel metall. Han anser det sålunda lika möjligt för en tillverkare
af svagdricka och maltdrycker att utröna alkohol halten å detta, som
för eu guldsmed att finna halten af ädel metall i sitt arbete. Äfven
veta vi, att spritdrycker profvas och att man kan utröna, hur stor
alkoholhalt de innehålla. Och i fiffigt får tillverkaren ställa tillverkningen
så, att svagdricka! icke kommer att innehålla mer än 2
procent alkohol.

Beträffande framställningen att sammanslå ifrågavarande punkt
med den 5:te, anser jag detta icke vara lämpligt. Den nu föredragna
punkten handlar nemligen om att bestämma gränsen för alkoholhalten
å maltdrycker, för att de skola få säljas utan särskild! tillstånd.
5:te punkten deremot afser, att handel med maltdrycker icke
må förenas med annan handel, till hvars bedrifvande särskild anmälan
erfordras.

I fiffigt åberopar jag hvad utskottet anfört och yrkar bifall till
utskottets förslag.

Herr Wretlind: Så vidt jag hört, har ingen af de talare, som
här uppträda bekämpat motionens syfte uti denna fråga, utan ansett
detta vara lofligt och nyttigt. Men dess mer har man hängt upp sig
på de tekniska svårigheterna vid att finna cn sådan kontroll, som
är tillfyllestgörande. Här har redan af utskottets ordförande framhållits,
att utskottet stödt sig i detta hänseende på eu namngifven
kemist, och denne bör väl hafva minst lika stor auktoritet som den
af den förste talaren åberopade anonyma personen. I hvarje fäll är
det väl klart, att det icke kan möta någon svårighet att bestämma
alkoholhalten på ett kemiskt laboratorium. Särskildt i de större

IS N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e. in.

städerna finnas alltid kemister, som kunna gå vederbörande till banda
med hvad som i detta afseende behöfves, men svårigheten skulle väl
ligga deruti att få eu profvare, som vore användbar äfven för mindre
sakkunniga personer. Detta är dock en detaljfråga, som Riksdagen
icke bör befatta sig med att afgöra. Att emellertid frågan icke är
olöslig, böra vi kunna förstå deraf, att man i vårt grannland Danmark
på fullt allvar föreslagit införande af beskattning på Öl, hvarmed
då skulle förstås de maltdrycker, som innehålla mer än två och
eu half procent alkohol — jag vet icke, om dermed menats volymprocent
eller vigtprocent. Man anser således frågan der icke vara
olöslig för teknici, och jag hoppas, att kemisterna i Sverige äro lika
skickliga som i Danmark.

De prof, som göras genom destination af kemister, äro de
säkraste. Derefter komma de, som ebullioskopet lemnat, hvilken
apparat är så enkel, att den kan sättas i hvilkens hand som helst.
Hvad profven anstälda med areometern beträffar, vill jag i bryggarenas
intresse berigtiga ett påstående, som gjordes af en talare här
bakom mig, nemligen att man med detta ensamt kunde bestämma
alkoholhalten. Det kan man verkligen icke, så vida man icke vet,
huru stor maltextrakthalten är, ty extraktet är tyngre, men alkoholen
lättare än vatten, till följd hvaraf de balansera hvarandra. Man
lår två okända storheter, och sålunda måste den ena vara gifven,
om man skall kunna bestämma den andra. Mig förefaller, att denna
sak dock mycket lätt skulle kunna lösas, i fall bryggarena ålades
att på kärlet eller buteljen utsätta, huru maltstarkt ölet är. Är
maltextrakthalten gifven — och den förändrar sig icke genom liggningen
—- bör man med areometern på ett lätt sätt kunna bestämma
alkoholhalten.

Det är emellertid nog säkert, att frågan om det noggranna utrönandet
af alkoholhalten är svårare, än att undersökningen kan
ske af hvarje länsman på landet eller af dem, som brygga i hemmet.
Men dessa behöfva icke heller kunna det. De båda talarne, som
yttrade sig härom, och menade att de gummor, som bryggde svagdricka,
icke kunde vara kemister, må erinras, att det dricka, som
af dessa brygges, säkerligen aldrig når upp till en alkokolhalt af
två procent.

Här har också talats om svårigheterna af en undersökning till
följd af jäsningen, hvilken skulle göra att, om också bryggarne
släppte ut i handeln ett dricka^ som hölle mindre än två procent,
så skulle alkoholhalten likväl efter en tid blifva större. Denna sak
kunde ju också mycket lätt hjelpas, i fall bryggarne ålades att på
kärlet utsätta dagen, då ölet utsläpptes i handeln. Efter erfarenhetsrön
kunde sedan en kemist afgöra, huru vida den befintliga alkoholhalten
antagligen stigit till följd af jäsningen, sedan drickat tillverkades,
eller om detta redan från början varit för mycket alkoliolbemängdt.
Jag har hört uppgifvas, att bryggarne i en del af
Nordamerikas Förenta Stater måste på kärlen utsätta alkoholhalten
på den dryck, de föra i handeln, likasom äfven dagen, då drycken
utsläpptes till försäljning, och på grund häraf är det ganska lätt att

Angående
ändringar
i förordningen
om
försäljning
af vin och
maltdrycker
m. tn.
(Forts.)

N:o 22. 16

Onsdagen den 26 Mars, e. in.

Angående äfven framdeles utröna alkoholbalten. Lika lätt kunde saken gå
andringar p;,. gjg bär i Sverige, i fall samma bestämmelser bär meddelades.
ningen om •Lig tror för {ifrigt icke, att vi bär i riksdagen, med den brist

försäljning på sakkunskap i ämnet vi hafva, kunna komma synnerligen långt
af vin och med denna fråga, utan att vi måste stanna dervid, att, då frågan
maltdrycker befunnits olöslig i Danmark och annorstädes, den icke heller
**'' borde vara det här, hvarför vi tryggt kunna öfverlemna till regeringen
^ orts'' att genom sakkunnige formulera de närmare bestämmelserna. Begär
Riksdagen något, som är rimligt, är det också att vänta, att regeringen
i detta fall går Riksdagens önskan till mötes så långt möjligt
är.

Hvad sjelfva alkoholhalten angår, skulle jag icke vara emot, i
fall den sattes något högre. Om jag än icke ville gå så långt, som
herr Olof Jonsson i Hot'' föreslagit, nemligen till tre procent, skulle
jag likväl vara med om att gå till två och eu half, ty det Öl, som
vanligen säljes hos oss, är fyra till fem procent alkoholhaltiga sålunda
mer än dubbelt så starkt som svagdricka!. Men äfven med
denna sak tror jag, att regeringen mycket väl kan jemka. I fall
regeringen i denna fråga v ill lagstifta i samma rigtning som Riksdagen
begär, tror jag, att vi mycket väl kunna antaga det nu föreliggande
förslaget. Här är ju icke fråga om något detaljerad! lagförslag.
Jag ber derför att få förena mig med dem, som yrkat
bifall till utskottets förslag.

Herr Lundén: De motioner i detta ämne, som afgifvits, afse ju
samtliga att motverka ett samhällsondt, som vi kalla dryckenskapslasten.
Huru vida dessa motioner skola lyckas i detta fall, är hvad
vi här hafva att förhandla. Särskild! har man tänkt sig att kunna
bekämpa det onda genom att för närvarande möta det der, hvarest
vådorna synas hafva varit de största, nemligen på det område i
fägen, der det talas om, att handlandena få försälja vin och maltdrycker
till afhemtning. Men man bär dervid funnit orättvist att
fråntaga handlandena alla rättigheter till maltdrycksförsäljning, och
till följd häraf hafva herrar Svenssons och kiss Olof Larssons motioner
i detta ärende framkommit, livilka afse att frigifva försäljningen
af maltdrycker, hvilka icke hålla mer än två procent alkohol. Dessa
motioner har man energiskt, såsom här af nere talare framhållits,
velat möta med svårigheten att kunna kontrollera alkoholhalten.
Det gläder mig emellertid, att man inskränkt sig till den invändningen.
Jag har läst igenom Riksdagens protokoll i detta ärende
förra året och deraf sett af den ärade talaren på malmöbänken ett
par andra starka skäl, som han dä anförde, men hvilka han släppt
för i år, nemligen att dryckenskapen i synnerhet icke skulle vara
så farlig genom ölförbrukandet, som man ropat ut. Detta skäl tyckes
han hafva lenmat i år, och jag säger ingenting derom. Emellertid
tyckes den ärade talaren, då det gäller kontrollen, hafva för sig, att
en massa kontrollörer skulle anställas för att profva allt svagdricka,
som går ut till försäljning. Han talade om, att i Malmö funnos 200
försäljningsställen, och att dessa skulle vara så svåra att kontrollera.
För min del kan jag icke fatta, att någon enda kontrollör behöfde

IT N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

anställas, annorledes än att hvarje tillverkare bland sin personal Angående
hade någon, som visste, huru svagdrickat skulle tillverkas, för att
det icke komme att innehålla mer än två procent alkohol. I mark- om

naden behöfde icke något kontrolleras, ty innan en handlande sålde försäljning
detta svagdricka, använde lian sin profvare och förvissade sig derom, af vin och
att den icke visade mer än två procent. Någon, som.ville fiskalisera, maltdrycker
kunde derför icke komma åt dem på annat sätt. År drycken blott '' ''

så, att den står sig för profvaren, så lärer icke vara någon fara för ^ or 8''
öfverträdelse af denna förordning.

År det återigen så, att en försäljare vill bryta lagen och hålla
till hända ett Öl, som innehåller mer än 2 volymprocent, då må han
sjelf svara för följderna, om en undersökning till äfventyrs anställes
och han blir fäld.

Då flere talare yrkat bifall till utskottets förslag i första punkten,
skall jag på dessa och af dem förut anförda grunder be att få instämma
med dem.

Herr Folke Andersson: Sedan jag begärde ordet, har jag
af flere talare blifvit förekommen i hvad jag ville säga, men jag skall
ändå be att få yttra några ord.

Flere gånger hafva inom riksdagen motioner väckts om inskränkning
i försäljningen af Öl, men alltid hafva skälen för afslag varit,
att de fattige icke skulle kunna få något svagdricka. När så motionärer
komma fram och, för att undanrödja denna svårighet, föreslå, att
svagdrickat skall vara fritt, då resa sig nya hinder, såsom att man
icke skall kunna kontrollera eller pröfva dess beskaffenhet, och således
skulle man äfven för den skull afslå dessa motioner. Jag tror
icke att detta hinder är oöfverstigligt, ty af de upplysningar, som
utskottet varit i tillfälle att inhemta, framgår, att det är mycket
möjligt att få en ölprofvare, hvarmed man kan pröfva alkoholhalten
i dricka! Inom utskottet hade vi fått oss tillsänd en ölprofvare,
med hvilken vi försökte profva svagdrickat, och det visade sig dervid
innehålla olika procent alkohol. Det fans svagdricka, som icke
gick upp till 1 procent, icke till stort mer än Va procent, och det
fans annat, som gick upp till 2 procent, iskällardricka, som profvaren
visade innehålla 3 procent. Men det kan äfven, såsom professor
Rosenberg säger, vara andra ingredienser, som icke få förbises vid
profvets framställande, utan som också måste undersökas. Men med
de tekniska kunskaper och den mängd af teknici, som finnas i vårt
land, och de medel, som stå tekniken till hjelp, lär det icke vara
svårt att få eu ölprofvare, med hvilken man kan fullt säkert utröna
alkoholhalten. Och då inga andra skäl finnas för afslag, så hoppas
jag, att kammaren skall bifalla hvad utskottet föreslagit. Jag yrkar
bifall till lista punkten i utskottets förslag.

Herr Jonsson i Thorsberg: Jag är fullt öfvertygad, att det är
ingen i denna kammare, som icke har sig angeläget, att våra lagar
å ena sidan så stipuleras, att de lemna allmänheten fritt tillfälle att
begagna en nödvändig och oskadlig dryck, och å andra sidan äro
så affattade, att de kunna efterlefvas.

Andra Kammarens Prof. 1890. N:o 22.

N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

Angående
ändringar
i förordningen
om
försäljning
af vin och
maltdrycker
m. m.

(Forts.)

Af de förhållanden, som framkallade kong! förordningen den 3
december 1866 angående handeln med maltdrycker, framgår otvetydigt,
att meningen icke var, att svagdricka skulle vara i denna förordning
inbegripet, utan endast afsåg den produkt, som vi benämna
Öl. Med denna uppfattning har också allmänheten ansett svagdricka!
vara fritt, och den åsigt vunnit insteg, att svagdricka, såsom eu nödvändighetsvara
och som sådant oumbärligt så väl i den ringes som
den mera burgnes hem, kunde fritt försäljas, oberoende om rätt till
försäljning af maltdrycker förvärfvats eller icke. Vid de förändringar,
som tid efter annan vidtagits i mera restriktiv retning, afseende att
inskränka åtkomsten af Öl, har likväl ordet »maltdrycker» användts,
och följden måste naturligtvis blifva den, att äfven svagdrickat måste
anses vara i nämnda förordning inbegripet. Men häraf följer att
många varit, om ock omedvetet, lagöverträdare. Att detta förhållande
måste menligt inverka på den moraliska känslan och undergräfva
aktningen för lagarnes helgd, lärer ej kunna förnekas. För mig vill
det synas vara af största vigt, att bestämmelser i afseende å försäljning
af öl icke må vara tillämpliga å s. k. svagdricka, ej mindre
af det skäl, att försäljning af svagdricka må kunna ske utan att rätt
till försäljning af maltdrycker förvärfvats, hvilket alltid måste vara af
stor vigt, jemväl ur nykterhetssynpunkt, utan tillika af det skäl, som
ej lärer vara af mindre vigt, nemligen att allmänheten må vara oförhindrad
anskaffa sina förnödenheter, der dessa kunna erhållas billigast
och beqvämast, utan att gorå sig förfallen till lagöfvert.rädelser. Om jag
således anser det vara nödigt, att ändrade bestämmelser i detta afseende
införas, och förordningen affattas i enlighet med dess ursprungliga
syfte och allmänhetens uppfattning om dess innebörd, så har jagvarit
tveksam, hvar gränsen borde uppdragas, eller om sprithalten af
de maltdrycker, som borde vara föremål för reglementering. Utgående
från den åsigt, att hvad som icke är skadligt må lemnas för
fritt bruk, helst då fråga är om nödvändighetsvaror, och då dricka af
tre procent alkohol icke kan i nämnvärd mån berusa, anser jag mig
böra sluta mig till herr Jonssons i Ilo!'' förslag, eller att. ordet två
procent i utskottets förslag utbytes mot tre procent.

Herr Gustaf Berg har sagt, att han icke vill vara med om 3
procent, eller att, som herr Jonsson i Hot'' föreslagit, utbyta 2 procent
mot 3 procent, af det skäl, att Kongl. Maj:t skulle kunna anse
denna alkoholhalt för hög. Jag tror deremot, att det är bättre, om
Riksdagen antager alkoholhalten för hög än för låg. Skulle Kongl.
Maj:t anse alkoholhalten för hög, så föreställer jag mig, att Kongl.
Maj:t då skall nedsätta procenten. Jag sluter mig således till det
förslag, som af herr Jonsson framställs, till hvilket jag yrkar bifall.

Herr Wester: Jag begärde ordet med anledning af ett yttrande
af utskottets ordförande, hvilket innebar, att jag skulle hafva
förbisett något i professor Rosenbergs utlåtande. Han nämnde, att
jag endast talade om två sätt att kontrollera, då herr Rosenberg
äfven talade om andra metoder. Det är mycket sant. Men att jag
icke nämnde andra än de två, berodde derpå, att dä professor Rosenberg
specificerade dessa tvä, ansåg jag dem så att säga lättast och

Onsdagen den J6 Mars, e. m.

N:o 22,

enklast, och att det således icke kom i fråga för praktiskt folk att Angående
använda andra än dem. För teknici och sakkunnige kunna de öfriga^ ändringar
metoderna ju äfven vara bra, men jag förestälde mig, att han ville ninqenom
särskilt framställa endast de slag af kontroll, som lämpligast kunde försäljning
användas i det praktiska lifvet. af vin och

Vidare sade herr ordföranden, att i herr Rosenbergs utlåtande maltdrycker
funnes antydt, att den egna erfarenheten hos tillverkaren skulle vara m'' m
en god ledning för att utröna alkoholhalten, och att detta skulle vara <''Port9''1
tillräckligt. Det vågar jag bestrida. Herr Rosenberg säger, att tillverkarens
erfarenhet är en afsevärd ledning; men då det är fråga
om att bestämma straff för en förseelse, och det gäller, huruvida eu
handling är brottslig eller icke, då är det, enligt min tanke, icke tillräckligt
att hafva »en afsevärd ledning», utan man skall vara i tillfälle
att sjelf bedöma och säkert bedöma, huru vida man tillverkar eu
vara, som är tillåten eller icke, och detta kan man enligt herr Rosenbergs
utlåtande ej.

Medan jag har ordet, skall jag tillåta mig bemöta åtskilliga yttranden
af andra talare.

Fn talare på götcborgsbänken sade, att i Danmark funnes ett
stadgande angående försäljning af maltdrycker af 21/, procent, som
visat sig utförbart, samt att teknici i Danmark icke haft något att
invända deremot, hvarför det skulle kunna gå här också. Jag är
fullt öfvertygad, att vi hafva lika goda teknici här som i Danmark,
men det är icke derpå det hänger, utan derpå att tillverkaren skall
vara i stånd att bedöma varans beskaffenhet, om den är tillåten eller
otillåten.

Vidare har en annan talare gjort den invändningen, att det skulle
blifva så mycken kontroll. Jag har icke satt i fråga några kontrollanter,
det anser jag här icke alls behöfvas. Men, såsom jag upprepade
gånger sagt, man må icke göra rättighet att försälja''en vara beroende
på dess beskaffenhet, förrän det finnes möjlighet för tillverkaren
och försäljaren att sjelfva kontrollera sin vara.

Fn annan talare har sagt, att detta skulle erbjuda stora, om icke
till och med oöfverstigliga svårigheter. Det tror jag icke. Svårigheterna
skola icke blifva oöfverstigliga, ty snart nog skola vi fä instrument,
som lätt kunna begagnas af hvilken som helst för utrö nande

af varans alkoholhalt, och i och med detsamma en sådan möjlighet
finnes, skall jag gerna vara med om nu åsyftade lagförändring.

Herr Ostberg: Dä jag förra gången hade ordet, nämnde jag,

att utskottet hade gjort tvä antaganden. Det tillfälliga utskottets

ordförande har sedan gjort ett tredje antagande, hvars rigtighet jag
betviflar. Han sade sig nemligen anse, att professor Rosenberg med
sitt intyg afsett tillkännagifva, att de metoder han anfört för kontrollen
vore lätt utförbara. Men professor Rosenberg säger: »Resultatets
tillförlitlighet är beroende af den sorgfällighet, hvarmed pröfningen
verkställes. Efter någon öfning torde den i allmänhet gifva
en för tekniskt bruk tillräcklig grad af noggrannhet». Hvilka äro då
de, som skola företaga denna öfning och denna undersökning? Ordföranden
synes tro, att detta kan verkställas af hvem som helst men

N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

Angående mig förefaller det, som om professor Rosenberg menat, att dertill
T förord- måste anvandas personer, som äro fackbildade och rätt vana vid arningen
om beten af sådan art. A min sida är detta visserligen ett antagande
försäljning liksom det andra å den ärade ordförandens, men det synes mig uppennf
vin och bart, att frågan ännu icke är tillräckligt utredd för att man skall
Wai i m ^ kunna saga, att vi hafva eu lämplig och användbar metod för dessa
(F I''1'', undersökningar. Undersökningen enligt den åsyftade metoden kräfver
'' or 3i'' en half timme, och det är eu lång tid, ty om på ett ställe flera fat
på en gång skola undersökas, så kan det taga flere timmar, innan
man hunnit gå igenom dem.

En talare på göteborgsbänken påstod, att det icke skulle behöfvas
någon kontroll, men det kan jag icke förstå. Finnes icke
kontroll, så skulle ju en stor del af dem, som utbjuda svagdricka,
kunna lemna ut Öl i stället och sätta en etikett, som angifver innehållet
vara svagdricka, på buteljerna.

Utskottets ordförande yttrade, att Kongl. Maj:t i alla händelser,
hur än skrifvelsen formulerades, innan någon lagstiftning kunde komma
i fråga, nog skulle låta verkställa eu utredning och undersökning i
saken. Ja, det är jag också öfvertygad om, men jag vidhåller ändock
min åsigt om olämpligheten af att begära en bestämd lagstiftning,
då man icke har klart för sig, om den kan komma till stånd.

Herr Pålsson: Hvad månne kan vara det egentliga syftemålet
med dessa motioner och detta tillfälliga utskott, som öfver dessa
motioner sig yttrat? Enligt min mening är det i synnerhet två saker,
som dermed afses. Den första är den, som den föreliggande punkten
berör, eller att det skall finnas tillräckliga tillfällen för arbetaren att
få godt svagdricka, när och hvar han så behöfver, och att detta är
ett godt syfte, derom kan väl icke vara mer än en mening. Detta
har heller icke blifvit motsagdt, men man har velat söka åstadkomma
eu kontroll, och man tvekar, huru vida det kan kontrolleras,
om svagdricka innehåller mer än 2 procent alkoholhalt. Jag hyser
icke denna farhåga.

Man kan ju mycket väl pröfva, huru stor alkoholhalt vinet innehåller,
och man kan kontrollera detta hos brända och destillerade
drycker. Det skulle ju då vara besynnerligt, om man icke skulle
kunna pröfva, huru vida svagdricka innehåller större eller mindre
procent alkohol. Jag anser derför, att första punkten i detta utlåtande
är antaglig såsom den nu föreligger. Antager man icke denna
punkt, så tror jag, att det skulle vara betänkligt att antaga den
femte punkten.

Må det tillåtas mig att erinra om, hvad denna kammares ålderspresident
yttrade vid behandlingen af denna fråga. Han säde, att
vi böra behandla ärendet så, att svenska folket blir öfvertygadt om,
att vi sjelfve äro nyktra, då vi lagstifta i nykterhetens intresse. Jag
anser, att detta var mycket klokt taladt, och om vi antaga den första
punkten i betänkandet, är jag öfvertygad om, att äfven femte punkten
blir antagen, och den går så tydligt i nykterhetens intresse, att
många tusen invånare i vårt land skola glädja sig öfver, att Riksdagen
fattat ett sådant beslut. Med anledning af hvad jag nu anfört,

Onsdagen den 26 Mars, e, m.

N:o 22.

ber jag att få yrka bifall till utlåtandets första punkt, och om den Angående
punkten antages, kommer jag också att yrka bifall till den femte ändringar
punkten. i förord 1

ningen om

försäljning

Herr Johansson i Strömsberg: Jag vill endast be att få till proto- af vin och
kollet antecknadt, att jag kommer att lemna min röst till utskottets maltdrycker
förslag i betänkandets alla punkter och således äfven i den nu före- m'' m''
liggande. (Forts^

Herr Jansson i Krakerud: Jag skall anhålla att få uttrycka
min förvåning öfver den långa diskussionen angående svårigheterna
att pröfva alkoholhalten i svagdricka. Det skulle vara rigtigt att
diskutera den frågan endast under den förutsättningen, att bryggare
och ölförsäljare vore så olika andra menniskor, att de icke såge på sitt
eget bästa. Jag har aldrig hört talas om, att man behöfver befara,
att en dryckesvara skall innehålla flera procent, än hvad hon ges ut
för att innehålla. Snarare har man i vissa fall vid inköp af varor
anledning misstänka motsatsen. Om man t. ex. går och köper bränvin,
som skall hålla 40 procent, så får man nog icke sådant, som
håller 46 procent, ty det är dyrare, utan snarare sådant, som håller
mindre än 40 procent. Samma förhållande är det med Öl och svagdricka.
. Öl kostar 8 öre och svagdricka 4 öre halfbuteljen. Nu bär
herr Östberg sagt, att det kunde vara fara för, att man sålde Öl i
stället för svagdricka, men det tror jag icke, ty då skulle säljaren
förlora 4 öre på hvarje flaska. Man behöfver således icke frukta
för någonting sådant, ty Öl är ju alltid dyrare än svagdricka, och
jag tror, att bryggare och ölförsäljare äro så pass egennyttiga, att
de icke göra en sådan uppoffring. Det ligger i sakens natur, att
man säljer till ett pris, som man kan sälja för med vinst.

Om utskottet hade framkommit med ett förslag att bestämma
alkoholhalten i svagdricka till högst o procent, så både detta ej
heller varit någon olägenhet, men att nu frångå utskottets förslag
och gå med på Olof Jonssons yrkande skulle endast trassla bort
alltsammans, och derför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr Lil i enberg: Jag har begärt ordet endast för att i korthet
tillkännagifva, att jag kommer att rösta för bifall till utskottets
förslag.

Herrar E. W. Carlson, Vahlin och A. V. Carlson förenade sig
med herr Lilienberg.

Herr Svensson i Karlskrona: ..Jag begärde ordet egentligen
för att bemöta ett yttrande af herr Östberg, men då jag hörde, att
herr Jansson i Krakerud gjorde det i mitt ställe, har jag intet annat
att tillägga, än att jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Truedsson: Jag vill endast tillkännagifva, att jag kommer
att rösta för bifall till utskottets förslag, och jag gör det på den
grund, att efter nuvarande förhållanden hvem som helst kan bli

N o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e, m.

Angående pliktfäld, som säljer svagdricka till förtäring på stället, kvilket måste

ändringar anses alldeles orimligt,
t förord- °

ningen om ■■ ...

försäljning Herr Dst berg: Dä två talare synas hat va missförstått mitt
af vin oeh föregående yttrande, ber jag få säga några ord. Jag har naturligtvis
maltdrycker jcke tänkt mig att någon skulle sälja Öl för svagdricka och taga å
(Forts) öre * betalning för halfbuteljen. Uet tror jag icke, men det tinnes
( or ett annat sätt att gå till väga. Man begär svagdricka, men vinkar
med handen på ett egendomligt sätt, och så får man Öl och betalar
det med ölets pris. Jag befarar, att det kan komma att gå till på
det sättet, i fall ingen kontroll skulle utöfvas.

Herr Svensson i Karlskrona: Om någon skulle sälja Öl under
benämningen svagdricka, så blefve det snart kändt, ty det är naturligt
att säljaren icke tager samma pris; och blir det bekant, så
får han underkasta sig ansvar för det han sålt maltdrycker med
högre alkokolkalt än tillåtet är. Jag tror sålunda icke, att den farhågan
är af någon synnerlig betydelse.

Herr Jansson i Krakerud: Mine herrar! Med anledning af en
föregående talares yttrande vill jag endast anmärka, att det är icke
möjligt att stifta lagar, som icke kunna kringgås. Då finge man
först skaffa en lag, som så att säga skulle fördrifva alla skälmar.
Det är icke möjligt.

Herr Andersson i Lyckorna: Mine herrar! Jag tror att denna
fråga, som så flitigt och omsorgsfullt debatterats, om två procent
alkoholhalt hos svagdricka, gjorts mycket konstigare, än den är.
Åtminstone vågar jag påstå, att ingen bondgumma på landet, som
företar sig brygd, behöfver kontrollapparat för att få reda på om det
skall blifva Öl eller svagdricka af brygden.

Med min motion bär jag egentligen afsett, icke att alldeles förhindra
ölförsäljningen på landet, utan att den reda och ordning,
som behöfves i alla andra afseenden, äfven måtte införas i denna
slags handel. Jag anser derför, att rättigheten att för afhemtning
hålla till salu öl till mindre belopp än 10 liter och som innehåller
mer än två procent alkohol bör endast tillkomma dem, som erhållit
tillstånd att idka utskänkning af denna vara. De böra således vara
skyldige att vända sig till kommunalstämmans ordförande och kommunalnämnden
för att begära tillåtelse dertill och, om de få sådan,
vända sig till Konungens befallningshafvande för att få dess tillstånd.
Detta skulle som sagdt medföra ordning och reda i dessa
förhållanden, som på landet åtminstone äro allt annat än ordnade.
Jag vet nog att med det slut, hvartill utskottet kommit, det icke
tjenar något till att tala för min motion, och jag skall derför inskränka
mig till att yrka bifall till utskottets betänkande i denna
första punkt.

Herr Gustaf Berg: Jag vill endast anhålla att få meddela en
upplysning, som kommit till min kännedom, sedan jag senast hade

Onsdagen den 26 Mars, e. m. 23 N:o 2B.

ordet, den nendigen, att vin, som vid införsel förtullas, dervid under- Angående
sökes till sin procentkalt. Då sådant låter sig göra ock då under- ^f^rordsökning
jemväl sker med afseende å bränvinets alkokolhalt, så är niJgen om
det klart, att äfven vid ölförsäljning undersökning skall kunna ske. försäljning

Jag vidhåller följaktligen fortfarande mitt gjorda yrkande. af vin och

maltdrycker

Herr Olsson i Kyrkebol: Jag vill endast anhålla att få ^or”*\
till protokollet antecknadt, att jag röstar för bifall till utskottets ^ or 8-förslag.

Herr Nilsson i Skärhus: På de skäl, som blifvit anförda,
skall jag endast be att få yrka bifall till den nu föreliggande
punkten.

Herr Sandwall: Då frågan här är att skilja mellan Öl och
svagdricka på grund af deras olika alkoholhalt, hade jag tänkt att
man skulle föreslå vissa kontroller för att erhålla visshet om, när
svagdrickat innehöll mer än två procent alkohol. Jag förestälde
mig då, att kontrollen skulle ega rum vid bryggerierna och att för
ändamålet skulle, liksom vid bränvinstillverkningen, tillsättas af
staten aflönade kontrollörer, som öfvervakade tillverkningen, ty
skulle kontrollen utöfvas af tillverkarne och försäljarne sjelfva, så
erhölle dessa ett större förtroende än jag antager att motionärerna
och utskottet ville lemna dem.

Att utan kontroll underslef kunde förekomma så väl vid bryggerier
som brännerier, borde kunna befaras.

Huru skulle man emellertid kunna kontrollera en vara, som om
den färdig håller t. ex. 2 procent alkohol och således hos bryggaren
skall anses som svagdricka, sedan under det den finnes i försäljarens
hand ökar sin alkoholhalt? Skall den, som utsäljer varan, då kunna
tilltalas, för det att alkoholhalten under tiden ökats?

Professor Rosenberg, som af utskottet åberopats, omtalar visserligen
åtskilliga kontrollapparater, men de måste användas af sakkunniga
personer, och han säger sjelf, att »resultatets tillförlitlighet
är beroende af den sorgfällighet, hvarmed pröfningen verkställes».
Apparaterna fordra således en så noggrann skötsel, som endast sakkunnig
person kan utöfva. Professor Rosenberg yttrar vidare:
»beträffande möjligheten för tillverkaren af maltdrycker att komma
i åtnjutande af den åsyftade lindringen, torde hans egen erfarenhet
med hänsyn till de för maltdryckens framställande använda materialiernas
beskaffenhet och mängd, mäskningens och jäsningens förlopp
m. m. gifva en ganska afsevärd ledning, äfven utan anlitande
af den egentliga kontrollen å den färdiga maltdrycken, likasom t. ex.
eu guldsmed utan användande af kemisk analys är i stånd att gifva
sina varor den i lag påbjudna halten af ädel metall».

Mig förefaller jemförelsen mellan guld och svagdricka olämplig,
ty guldet har ej den egenskapen att jäsa, men väl händer det ibland,
att den som har mycket af det, pöser.

Svagdrickat deremot, som, då det utlemnas från bryggeriet, håller
endast 2 procent alkohol, kan, under det varan ligger på lager, öka

N:o 22. 24 Onsdagen den 26 Mars, e. m.

Angående sin alkoholhalt med 1/2 till 3/4 procent och möjligen mera, ty denna
ändringar d,.yCp jäser och ökar sin alkoholhalt ända tills den blir utdrucken och
ninqenom kanske en stund derefter.

försäljning För min del anser jag således, att tillförlitlig kontroll är icke
af vin och allenast svår utan rent af omöjlig att utöfva, och af sådan orsak
maltdrycker yrkar jag afslag å så väl motionerna som utskottets förslag rörande

(Forts.) PUnkteilL

Herr Bromée: Då jag icke kan anse lämpligt, att svagdrickat
behandlas på samma sätt som maltdrycker, enligt kongl. förordningen
den 24 oktober 1885, vill jag instämma med dem, som yrkat bifall
till utskottets förslag i denna punkt. Det har anmärkts af åtskilliga,
att kontrollen skulle blifva för svår och dyrbar. Jag kan icke förstå,
att det skulle blifva något svårare att kontrollera styrkan på svagdricka,
än det är nu i afseende på bränvinet. Man har ju sett, att
kontroll på bränvinet icke sättes oftare i fråga, än när någon tror,
att det är för svagt. Tror man att svagdrickat är för starkt, får
man väl likaså skicka och kontrollera dess styrka, och om det visar
sig, att man har rätt i sina misstankar, får man gå till allmänna
åklagaren, som då får göra den undersökning, som visar sig erforderlig.
Jag ber derför få instämma i yrkandet på bifall till förslaget.

Herr Arhusiander: Jag ber att få tillkännagifva, att jag kommer
att rösta för bifall till utskottets förslag. Jag gör det så mycket
hellre, som jag tror att ett bifall till denna punkt skall leda till, att
något af förslagen under punkt 5 skall vinna Riksdagens bifall.

Häruti instämde herrar Petersson i Hamra, Larsson i Mörtlösa,
Ekeborgh, Petersson i Bolstad, Björkman, Jönsson i Mårarp, Holmgren,
Bruse, Pehrsson i Onnerud, P. Waldenström, Hansson i Solberga,
Ollas A. Ericsson, Jonsson i Saxhyttan, SchÖning, Carlsson
i Nysäter, Kardell, Olsson i Frösvi, Andersson i Bringåsen och
Stjernspetz.

Härmed förklarades öfverläggningen slutad. Enligt de yrkanden,
som derunder förekommit, gaf herr vice talmannen propositioner,
Do) på bifall till utskottets hemställan oförändrad; 2:o) på bifall till
samma hemställan med den af herr Jonsson i Hof under öfverläggningeu
föreslagna förändring; 3:o) på bifall till herr Östbergs ändringsförslag;
och 4:o) på afslag å så väl utskottets hemställan som öfriga
i ämnet framstälda förslag. Herr vice talmannen fann den förstnämnda
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad, men
votering begärdes af herr Björck. I anledning häraf, och sedan till
kontraproposition antagits yrkandet på afslag, blef nu uppsatt, justerad
och anslagen en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller hvad kammarens andra tillfälliga utskott hemstält
i lista punkten af dess utlåtande n:o 3 (i samlingen n:o 20),
röstar

Ja;

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

26 N:0 22,

Den, det ei vill, röstar Angående

ändringar

v„- im förord >

ningen om

försäljning

Vinner nej, är utskottets nämnda hemställan af kammaren af- af vin och
slagen. maltdrycker

& ’ m. m.

Omröstningen utföll med 117 ja och 62 nej; och hade kammaren
alltså bifallit utskottets hemställan oförändrad.

I öfverensstämmelse med kammarens i fråga om föredragningssättet
fattade beslut föredrogs härefter

Punkt en 5.

I denna punkt hemstälde utskottet: att, med bifall till herr P.
Waldenströms med fleres motion, n:o 141, kammaren måtte för sin
del besluta, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller om
sådan ändring i nu gällande lag om handeln med vin och maltdrycker:

a) att försäljning af dessa drycker, vare sig till afhemtning eller
till förtäring på stället, icke må, i stad eller på landsbygd, förenas
med annan handel, till hvars bedrifvande särskild anmälan erfordras; och

b) att rätt till minuthandel med vin och maltdrycker må förvärfvas
i samma ordning och på samma sätt, som rätt till utskänkning
af dessa drycker nu erhålles.

Deremot hade i afgifna reservationer föreslagits:

af herr Gustaf Berg: att kammaren ville för sin del besluta, att
Riksdagen hos Kongl. Maj;t anhåller, det Kongl. Maj:t ville vidtaga
sådan förändring i nu gällande förordning om handeln med vin och
maltdrycker:

dels att försäljning af dessa drycker till afhemtning icke må på
landsbygden förenas med annan handel, till hvars bedrifvande särskild
anmälan erfordras;

dels ock, att rätt till försäljning af vin och maltdrycker för afhemtning
till mindre myckenhet än tio liter må förvärfvas, å landet,
i den ordning 11 § af ifrågavarande kongl. förordning redan stadgar
i fråga om dylik försäljning af vin och, i stad, efter magistrats och
stadsfullmägtiges hörande, genom tillstånd af Konungens befallningshafvande
eller, för Stockholm, öfverståthållareembetet; samt

af herr C. A. Andersson i Malmö, att motionen måtte afslås.

I fråga härom anförde:

Herr Bergendahl: Enär jag icke från min hemort har någon
erfarenhet om särskilda olägenheter af det sätt, på hvilket försäljning
af maltdrycker till afhemtning nu bedrifves, känner jag mig icke
mycket benägen för förändring i nu gällande förordning, men då jag

N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, «. m.

Angående sett åt motionerna, att oskick bedrifvits ock oordningar egt ruin vid
{förord- sådan försäljning i åtskilliga kommuner, finner jag mig böjd vara
ningen om n,e.d 0,11 någon bättre kontroll i detta hänseende. '' Då man erfar, på
försäljning hvilka lösa grunder handelsrättigheter ofta förvärfvas, att det gifves
af vjn oeh handlande, hvars enda affär består uti försäljning af karameller och
m m »t kakor, för att kunna komma åt att sälja öl, kan man förstå, att
(Forts) sådan handelsrörelse lätt ger anledning till oordning, som kan vara
1 or 8-; svårt att förekomma. Jag finner det derför lämpligt, att förordningen
i så fall ändras, att rätt att sälja dessa drycker till afbemtning skall
lemnas af Konungens befallningshafvande, sedan kommunalstämman,
efter nämndens hörande, dertill gifvit sitt förord.

Hvad deremot beträffar mom. a) i denna punkt, får jag säga, att
jag icke kan tillstyrka denna, då jag icke kan finna, att någon
praktisk nytta för nykterhetens befrämjande skulle vinnas genom
densammas antagande. Jag tycker att det finnes alldeles tillräckligt
med handelsbodar förut, utan att man behöfver skapa ett nytt slag
af sådane. Jag kan icke tänka annat, än att lika lätt vid sådana
handelsbodar skall kunna inrättas löfsalar, der korkskrufvar finnas
upphängda i träden, hvarom motionerna tala, som vid nuvarande
lokaler. Nu säger man, att handelsbodarne, när de draga till sig
personer för inköp af förnödenhetsvaror, föranleda desse att på
samma gång köpa Öl och andra maltdrycker. Jag föreställer mig
dock, att de föreslagna nya lokalerna komma att förläggas på sådana
ställen, der största trafiken eger rum, och att, då i vanliga handelsbodar
ölförsäljningen oftast är en bisak, och således sker i mindre
utsträckning, denna deremot, som enda affären, kommer att bedrifvas
i större skala, då det naturligtvis måste ligga i ölförsäljarens högsta
intresse, när han blott handlar med maltdrycker, att så mycket som
möjligt befordra afsättuingen.

Ehuru jag, .såsom förut nämnts, vill medgifva, att ifrågavarande
försäljning i diversehandel skall underställas kommunalstämmans och
landshöfdingeembetets godkännande, och jag således gillar syftet i
mom. b), kan jag dock ej godkänna detta moment, såsom det är
formuleradt, utan kommer jag i stället, när 2 mom. af herr Låss
Olof Larssons motion företages till behandling, yrka bifall till detta.

På grund af hvad jag anfört finner kammaren, att jag för min
del icke kan bifalla utskottets förslag i denna puukt, utan måste
yrka afslag å detsamma.

Häruti instämde herrar Pehrsson i Norrsund, Höglund, A. V.
Carlson och Björck.

Herr Bäckgren: Herr vice talman, mine herrar! Det är beklagligt
och sorgligt, att handeln med Öl i vårt land på vissa ställen
till den grad missbrukats och tagit en sådan retning, att den mångenstädes
medfört rätt svåra och bekymmersamma följder, så väl i det
ena som det andra afseendet, så väl i moraliskt som i ekonomiskt
hänseende. Motionärerna hafva i allvarliga ordalag skildrat, huru
det flerstädes tillgår vid bihandel, och deras framställningar ära ty
värr endast allt för sanna bilder ur verkligheten. Det erkännande,

27 N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

hvarmed deras motion lielsats öfver allt i vårt land, vittnar ju tydligt Angående
om önskvärdheten och behofvet utaf en ändring till det bättre. Jag “w£y”^.r
torde icke vara den ende i kammaren,., som från valmän mottagit n[ngen om
uppmaning att understödja motionen. Äfven utan en sådan val- försäljning
männens uppfordran skulle jag afgifvit min röst för densamma. Men af vin och
jag gör det nu så mycket hellre, då jag vet, att de röster, som ifrån maltdrycker
så mänga håll i vårt land från våra kommittenter höjts i denna fråga, '' ''

äro uttryck för de varmaste och renaste afsigter för samhällets och or 8’

medmenniskors bästa.

Då en framgång åt motionen i den form, hvari utskottet framstält
dess förslag, utan tvifvel skall gagna den allvarliga och aktningsvärda
nykterhetsrörelse, som för närvarande blomstrar i vårt land,
skall jag, herr vice talman, be att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Andreason förklarade sig instämma med herr Bäckgren.

llerr Andersson i Malmö: Man har under de senare riksdagarne,
och icke minst under den nu pågående, velat genom mångfaldiga
lagförslag, så att säga, insnörpa den svenska nationen i en
tvångströja. Man har framkommit med förslag om, att kommunalstyrelserna
skulle bestämma, hvilka och huru många på landet skulle
ega rättighet att idka handel. Man har velat genom lagförslag bestämma,
huru vida man skall förtära blått eller grönt smör. Man har
velat genom lagbestämmelser stadfästa, huru stark supen skall vara.

Nu till sist har man kommit med icke mindre än 7 olika förslag
angående hvem som skall få försälja Öl och svagdricka, och huru
starkt detta Öl och svagdricka skall få vara. På grund af dessa många
lagförslag skulle man nästan tro, att svenska folket vore så litet
laglydigt, att det vore nödvändigt att vidtaga så långt gående restriktiva
åtgärder. Så tror jag emellertid icke är förhållandet.

Såsom närnndt, hafva sju olika motioner om förändring i kong!,
förordningen af den 24 oktober 1885 väckts vid innevarande års
riksdag. Utaf dessa har utskottet, såsom kammaren fiuner, antagit
den af herr Waldenström väckta — en bland de mest långt gående,
derför att den föreslår samma bestämmelser för stad och land, äfvensom
att eu person, som idkar annan handel, till hvars bedrifvande
särskild anmälan erfordras, icke skulle få försälja nu omtalade maltdrycker.
Huru vida någon olägenhet uppstår derigenom, att man
säljer eu flaska Öl eller vanligt iskällardricka i samma butik som
andra varor försäljas, har jag mig icke bekant; och några egentliga
olägenheter har ej heller motionären i motiveringen påpekat. Åtminstone
inom det samhälle jag tillhör har, mig veterligen, icke någon
olägenhet uppstått genom denna slags ölhandel.

Man har sagt, att meningen med dessa långt gående inskränkningar
ingalunda är att förbjuda tillverkning eller konsumtion af Öl;
nej, visst icke, det afser endast, säger man, att åstadkomma ordning
i (ten nuvarande försäljningslagen. Mine herrar! Jag har vid flera
tillfällen framhållit, att i var nuvarande förordning angående försäljning
åt vin och maltdrycker redan sådana bestämmelser finnas,

N:o 22. 28

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

Angående som göra det möjligt för korumunaistyrelscrna att, i fall det är ett
ändringar ölförsäjningsställe, der oordningar förekomma — ty om några andra
ningen^om ^an väl ej vara fråga — förbjuda handlanden för all framtid eller
försäljning för viss tid att sälja Öl.

af vin och Men man invänder då: »Ja, dessa bestämmelser göra ingen nytta,
maltdryckerIuan H]al]] bevisa, att oordningar egt rum.» Jag har eu annan
mening. Jag är öfvcrtygad om, att ifrågavarande bestämmelser i föror
s ^ ordningen göra och gjort mycket gagn. Jag har nemligen satt mig
i förbindelse med landssekreteraren vid Malmöhus läns landskansli
och gjort förfrågan om, huru vida Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Malmöhus län någon gång förbjudit landthandlande att tillhandahålla
vin och maltdrycker; och jag erhöll såsom svar på denna förfrågan
den upplysningen, att under 1888 6 dylika förbud utfärdats
och under 1889 ej mindre än 14. Likaså såg jag här om dagen i
en tidning omtalas, huru på ett annat ställe cn sådan ölhandel blifvit
stängd. Der stod nemligen följande notis:

''»Ännu en stängd ölkrog. Hos handlanden E. Stjernholm vid
Skärsta i Edebo socken af Stockholms län har länge tillhandahållits
Öl med det resultat, att brädgårdsarbetare och andra upprepade gånger
berusat sig och stält till slagsmål. Stjernholm har nu af länsstyrelsen
för all framtid förbjudits att i eller från handelsbod i Edebo
socken försälja vin och maltdrycker.»

Äfvenså har jag af många bland denna kammares ledamöter
hört, att vid ofantligt många tillfällen Kongl. Maj.ts befallningshafvande
på kommunalstyrelses hemställan utfärdat liknande förbud.

Men man invänder: »Ja, kommunalstyrelse och kommunalstämma
vill må hända att förbud skall utfärdas — men rätt ofta säger Kongl.
Maj:ts befallningshafvande nej; försäljningsställena skola få finnas
qvar.» Jag tror emellertid, i synnerhet med anledning af en skrift,
som på de senaste dagande utdelats i kammaren, att Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, der han nekat sådan försäljnings upphäfvande,
haft ganska goda skäl för denna sin mening. Jag skall be att fä
läsa upp ett stycke ur donna skrift, som kan anses vara ganska
betecknande. Der meddelas nemligen på sid.- 78 följande:

»Elfkarleby kommunalnämnd beslöt den 4 maj 1889 att förbjuda
socknens handlande att försälja vin och maltdrycker på grund af
förmenta »förseelser mot gällande författning.» Särskilt framhölls i
beslutet handelsidkerskan Hulda Rundberg i Ostanå.

Landshöfdingeembetet i Upsala resolverade emellertid den 28 juni
1889, att beslutet ej kunde fastställas, enär »kommunalnämnden icke
på något sätt ens sökt styrka att genom den af omförmälda handlande
utöfvade försäljning af vin och maltdrycker till afhemtning
oloflig utskänkning främjats eller oordningar eljest foranledts.»

Nu anskaffades ett af 16 personer från Ostanå undertecknadt
intyg af den 3 oktober 1889, »att oväsen och oordningar vid och till
följe af ölförsäljningen många gånger egt rum hos Hulda Rundberg
och Christina Nyblad» etc., på grund af hvilken skrifvelse kommunalnämnden
den 9 oktober 1889 på nytt sökte Konungens befallningshafvandes
stadfästelse på beslutet om förbud af vin- och maltdrycksförsäljning
hos socknens handlande.

29 N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e. in.

Huru det ofvauuäinnda intyget från Östanå-männen tillkommit, Angående
visar följande, äfvenledes till Upsala läns landshöfdingeembete insända ändringar
skrifvelse, som vi anföra in extenso: ningen om

»Tillfrågade af fröken Hulda Rundberg angående tillkomsten och försäljning
rigtigheten af den till Konungens befallningshafvande i Upsala in- af vin och
gifua, den 3 nästlidne oktober dagtecknade och af oss jemte åtskilliga maltdrycker
andra personer undertecknade skrift, få vi afgifva följande förklaring.

Jag, C. A. Wahlsten, anmodades af kommunalnämndens ord- ( or s,)
förande C. J. Ericsson i Elfkarleby att underteckna och anskaffa
namnunderskrifter på ofvanförmälda redan uppsatta inlaga, och jag,
som stod i förbindelse till Ericsson och gerna gjorde honom denna i
min tanke betydelselösa tjenst, undertecknade sjelf skriften samt anmodade
och delvis öfvertalade de öfriga undertecknarne att göra det
samma. Emellertid kan jag icke vidhålla och än mindre, om sådant
skulle ifrågakomma, edfästa rigtigheten af de i skriften framstälda
beskyllningarna mot handelsidkerskorna Hulda Rundberg och Christina
Nyblad, alldenstund jag hvarken sett eller hört något oväsen eller
andra oordningar till följe af ölförsäljningen.

C. A. Wahlsten.

Undertecknade, liksom Wahlsten boende i Elfkarleby socken, intyga
att vi endast derför, att Wahlsten bad oss derom, tecknade våra
namn å ifrågakomna skriften, hvars rigtighet och sanningsenlighet vi
alldeles icke kunna vitsorda.

A. P. Ljung. J Eklund. C. J. Wesslén.

E. G. Wesslén. P. Ljung.

Från hit iugifua hufvudskriften rätteligen afskrifvet betygar landskansliet
i Upsala den 28 januari 1890.

Ex officio
Knut Hamil ton.x>

Jag sade nyss, att på åtskilliga ställen Kong! Maj:ts befallningshafvande
icke kunnat bifalla de ansökningar, som kommunalstyrelserna
gjort. Och när man ser de goda skäl, som länsstyrelserna haft
för sina afslag, får åtminstone jag för min del hålla dem räkning för
att de gått till väga så noggrant, som de gjort. Deremot måste jag
säga, att kommunalstyrelsernas tillvägagående i detta fall varit — jagvill
icke begagna uttrycket »icke rigtigt hederligt», men åtminstone
icke gentlemannalikt.

Jag tror således för min enskilda del, att sjelfva andemeningen
med alla dessa ständigt återkommande motioner ingalunda — åtminstone
icke allenast — är den att åstadkomma ordning i den så mycket
klandrade ölförsäljningen. Jag styrkes i denna min tanke, då jagerinrar
mig de beslut goodtemplarkonferenseu fattade vid sin senaste
sammankomst här i Stockholm. Såsom herrarne nogsamt torde minnas,
beslöt man att inrubricera äfven det svagaste svagdricka bland

N:o 22. 30

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

Angående rusdryckerna. Äfven styrkes jag i denna min tanke, att man vill
ändringar i,afva bort alla dessa »rusdrycker» — ty såsom sådana anses de, ehuru
ilingen''om oskyldiga de än må vara — då jag i motionen läser ett yttrande,
försäljning sådant som detta: »Ja, nykterhetsvännerna nästan allestädes i vårt
af vin och land säga, att det numera icke är bränvinet, utan maltdryckerna,
maltdrycker ävilka äro de farligaste fienderna till folkets nykterhet.» När man
m m läser detta, och när man tager kännedom om de beslut goodtemplar (»orts.

) konferensen fattat, tror jag man kan våga påstå, att detta är den
verkliga driffjedern: bort med allt hvad svagdricka, allt hvad bayerskt
Öl heter o. s. v. Detta torde vara den egentliga grundtanken i
dessa motioner.

Hvad nu beträffar den motion, som af herr Waldenström blifvit
väckt och hvilken många medlemmar af kammaren undertecknat, kan
man med skäl fråga sig: Kommer verkligen denna lagbestämmelse,
om den blir antagen, att gagna nykterheten? 1 likhet med en föregående
talare, herr Bergendahl, är jag fullkomligt öfvertygad om, att
den kommer att verka i motsatt rigtning. Jag förutsätter, att man
skiljer ölhandeln från annan handel, och att kommunalstyrelsen medgifver
en eller flere personer i kommunen att handla uteslutande med
öl. Om det nu finnes en sådan öl-handelsbod, blifva då de, som vilja
berusa sig med Öl — naturligtvis med tillhjelp af bränvin — mindre
berusade, derför att de köpa uti denna butik och icke uti eu bod,
der man äfven handlar med kaffe, ost, snus etc.? Jag för min del
kan ej fatta det.

Äfven om Riksdagen nu antager detta förslag, står dessutom dock
alltid partiförsäljningen af bayerskt Öl qvar. Hvilken person som
helst, som blott gör anmälan derom, kan fä slå sig ned hvar han vill
och sälja Öl i partier om 10 liter, d. v. s. BO lialfbuteljer. De personer,
som vilja berusa sig, kunna då slå sig tillsammans några
stycken och inköpa ett sådant parti; — ett qvantum af BO halfbuteljer
är för dem icke mycket — och man verkar på detta sätt i alldeles
motsatt rigtning mot hvad man önskar, då man tvingar tolk att köpa
större partier i stället för mindre och derigenom naturligtvis bringar
dem att dricka mer.

Jag har vid derå föregående tillfällen, då denna fråga blifvit
diskuterad, uttalat min glädje och tillfredsställelse för ledamöterna i
denna kammare öfver att nykterhetsörelsen på de senaste åren sä
betydligt har gått framåt, men jag har också varnat kammarens ledamöter
för att genom okloka åtgärder hämma denna ständiga och
stadiga framgång. Jag har äfven i år varit i tillfälle att taga del
af årsberättelserna från bränvinsbolageu i Stockholm, Göteborg och
Malmö, och af dem har jag funnit, att äfven i år liksom under de
10 å 12 nästföregående åren bränvinskousumtionen lyckligtvis aftagit.
i betydlig grad. Jag vill blott för jemförelses skull nämna, att i Stockholm
konsumerades 1878 26,rn; liter, 1888 åter 14,83, i Göteborg 1878
24,8 1 och 1888 16,ds och i Malmö 1888 omkring 12 liter bränvin per
hufvud. Detta är ju ett glädjande tidens tecken, mine herrar, och
jag tror derför man bör betänka sig mer än eu gång, innan man
säker försvåra åtkomsten af sådana drycker, som äro mindre berusande
än bränvinet.

Onsdagen den 26 Mars, e. in. 31

Eu talare här bakom mig yttrade för nägra dagar sedan, då herr
justitieministern besvarat den af honom framstälda interpellationer),
att »det finnes en mängd lagar på det kyrkliga eller kyrkligt borgerliga
området, som äro så beskaffade, att de svårligen kunna tillämpas
i vår tid utan att rättsmedvetandet i landet kräukes.» Sådan var
hans uppfattning i den då föreliggande frågan. Jag tror att, om man
antager förevarande förslag, man kommer att med detsamma stöta
mången för hufvudet; jag tror, att mångens rättsuppfattning af dess
bestämmelser skulle kränkas. Låtom oss blott taga ett exempel! 1
fall eu person vill gå ned i en hökarbod en qväll och köpa sig litet
smör och bröd till sin aftonvard, så skall han, om detta förslag blir
lag, nödgas springa långa vägar för att få sig en flaska iskällardricka.
Jag tror icke, att det kan vara öfverensstämmande med folkets önskan,
att man skall behöfva göra så ofantligt långa omvägar för att kunna
skaffa en tår dricka att släcka sin törst med.

Jag antager att diskussionen i denna fråga blir temligen lång.
Jag har vid föregående tillfällen anfört många skäl för afslag ä ett
förslag, sådant som detta, och jag vill icke nu repetera dem; jag
kanske framdeles under diskussionens gång kan blifva i tillfälle att
bemöta ett och annat af hvad som yttras.

Jag anser mig skyldig att nämna att jag från det samhälle, jag
tillhör, mottagit en å ett af omkring 200 personer besökt goodtemplarmöte
uppsatt adress, med anhållan att jag skulle verka för den af
berr Waldenström med flere väckta motionens genomförande. Jag
beklagar, att jag icke kan gå denna mina kommittenters önskan till
mötes. På samma gång ber jag dock att få nämna, att detta ingalunda
är derför, att jag på något sätt vill söka motverka de nykterhetssträfvanden,
som på de senare åren gjort sig gällande i vårt land
och här utöfvat ett sä välsiguelserikt inflytande. Nej, visst icke; jag
vill tvärt om be att här offentligt få uttala mitt tack till dem, som
verkat derför. Men jag'' kan icke vara med om att stifta en lag,
hvarigenom man, från min synpunkt sedt, tager bort ett mindre ondt
och sätter ett större i stället. Jag vill också hafva uttalad!, att jag
icke kan vara med om att antaga en lag, genom hvilken man sätter
största delen åt nationen under ett slags förmynderskap.

Jag skall anhålla, herr vice talman, att få yrka afslag å nu
föredragna punkt.

Herr Halvar Eriksson: Herr talman! Att de närvarande be stämmelserna

rörande försäljning af vin och maltdrycker icke alls
äro tillfredsställande, utan att de tvärtom medföra stora olägenheter,
det är ett faktum, som icke kan bestridas. Dessa olägenheter, som
äro följder af nuvarande bestämmelser i denna förordning, framträda
åter dels såsom ett omättligt bruk af dessa drycker, dels äfven såsom
en del svårigheter, hvilka tillskyndas de handlande på landsbygden,
som vilja drifva handelsrörelse, utan att dermed förena Öl- och vinhandel.
1 detta senare hänseende är det nemligen uppenbart, att
sådana handlande, som vilja undvika att i förening med sin öfriga
handel sälja vin och maltdrycker, derigenom gå miste om en hel
mängd kunder, som i stället uppsöka sådana handlande, som drifva

Nso 22.

Angående
ändringar
i förordningen
om
försäljning
af vin och
maltdrycker
m. in.
(Fort!.)

N:o 22. 32

Angående
ändringar
i förordningen
om
försäljning
af vin och
maltdryeher
m. m.
(Forts.)

Onsdagen den 20 Mars. e. m.

sådan Öl- och vinhandel samtidigt med sin öfriga handelsrörelse. På
så sätt medföra alltså de nu gällande bestämmelserna en risk för de
mera ärliga bland våra landthandlande, för dem, som våga låta bli
att försälja denna mindre ädla handelsvara.

Hvad åter angår den andra olägenheten af nuvarande bestämmelser,
eller det omåttliga bruket af dessa drycker, så drar det med
sig tvenne svåra följder, hvilka klart framträda. Den ena följden är
det moraliska förderf, som härigenom åstadkommes. Jag skall villigt
medgifva, att förbrukningen af dessa drycker icke är så förderfbringande
som förbrukningen af rent bränvin; men om också den
moraliska ruttenheten i det förra fallet icke är så stor som i det senare,
så förändrar det naturligtvis icke det förhållandet, att verkligen
en moralisk skada dock derigenom åstadkommes. Och då vi i
alla händelser äro eniga derom, att det förut finnes nog mycket af
ruttenhet och dylikt bland vårt folk, hvarifrån vi böra söka rädda de
kommande slägtena, så är det alldeles tydligt att vi böra söka ändra
lagstiftningen äfven i detta afseende, så att den så mycket som möjligt
må kunna afvända orsakerna till det nu rådande missförhållandet.

Den andra svåra följden af ett omättligt bruk af rusdrycker, eller
den ekonomiska förlust, som deraf föranledes, är icke heller så synnerligen
liten. Jag tror att man i detta förhållande har att söka anledningen
till det stora intresse och den ifver, hvarmed större delen
af våra ölbryggare o. d. bekämpa sådana motioner som den förevarande.
De hafva ekonomiskt intresse af det nuvarande tillståndet;
detta är den kanal, genom hvilken det är möjligt för dem att leda
penningen ur de fattiges fickor och in i sina egna. Det är naturligtvis
dock ingen, som kan klandra dem derför, alldenstund bestämmelserna
i denna förordning äro sådana som de nu äro. Men hvad
man med bestämdhet vågar klandra, det är just, att lagstiftningen
är sådan.

Hvad åter angår orsaken till allt detta onda, så har man, förutom
i sjelfva begäret, som är en naturlig sak, som man icke kan
förtaga, efter hvad jag tror att söka den hufvudsakligen deri, att
detta begär för näring och eggelse just genom den lätthet, med hvilken
man kan erhålla vin och maltdrycker. Denna lätthet blir åter så stor
synnerligast derigenom, att handeln med Öl och vin för närvarande
får förenas med annan handel.

Hvad som sålunda måste göras, det är att man söker undanrödja
denna orsak, d. v. s. söker begränsa den lätthet, hvarmed vinoch
maltdrycker nu kunna utbjudas, genom att skilja denna handel
från annan handel. Och det är just eu sådan begränsning, som
utskottet härföreslagit i de båda momenten af den förevarande punkten.
För min del får jag också säga, att jag, såsom ock är naturligt, då
jag ju underskrifvit herr Waldenströms motion, finner en dylik begränsning
vara alldeles på sin plats, enär hvarje frihet, äfven näringsfrihet,
måste vara förlagd inom vissa gränser.

Man har mot utskottets förslag haft åtskilligt att invända. Man
har särskildt yttrat, att utskottets förslag skulle innebära eu inskränkning
i näringsfriheten, som skulle vara till skada. Utan att kunna
bemöta allt hvad som härom yttrats — hvilket ju är omöjligt, då

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

33 N:6 22.

det gäller så många yttranden — skall jag dock söka till besva- Angående
rande upptaga, hvad som synes mig vara hutvudsumman af allt det ändringar
sagda, eller den satsen, att det föreliggande förslaget skulle gå ut ningen om
på en sådan inskränkning i näringsfriheten, att det på landsbygden, försäljning
ja, ej ens städerna undantagna, rent af skulle blifva omöjligt att af vin och
framdeles idka handel med vin- och maltdrycker. Talaren på malmö- maltdrye.ker
bänken, som nyss hade ordet, erkände dock, att det framdeles, det m''
vill säga under förutsättning af att Riksdagen skulle godkänna hvad ^ orts ''1
utskottet i denna punkt föreslagit, mycket väl skulle kunna gå an
att upprätta särskild handel med vin och maltdrycker: det föreliggande
förslaget gånge blott derpå ut, att man hos kommunalnämnd
eller kommunalstämma skulle söka särskilt tillstånd till rättigheten
att få idka dylik handel. Det är således icke annat, som i motionen
eller utskottets hemställan begäres, än att i sådant fall Öl- och vinhandeln
varder delvis Ukstäld med bränvinshandeln. Hvad bränvinet
beträffar, har redan länge eu begränsning, sådan som den här
föreslagna, egt ruin, men att detta skulle vara någon inskränkning i
näringsfriheten, som skulle vara skadlig, det är någonting, som man
numera allmänt erkänner icke vara förhållandet. Ty man inser nogsamt,
att den mera befordrar nykterhet och sedlighet bland vårt folk
än motsatsen. Och så torde förhållandet äfven blifva i nu ifrågavarande
fall. Jag tror således icke alls, att utskottets förslag skulle
medföra de olägenheter, som herrar reservanter och öfrige, hvilka
uppträdt mot utskottets förslag, framhållit, utan för min del är jag
fullt förvissad om, att verkningarna komma att blifva goda, derest
hvad utskottet föreslagit skulle blifva faststäldt. Och hvilken fara
medför för öfrig! förslaget, då det hufvudsakligen afser en skrifvelse
till Kong], Maj:t, att Kong], Maj:t efter en noggrann pröfning, om
han finner de af utskottet förordade åtgärderna praktiskt utförbara,
måtte bringa dem till verkställighet. Jag hyser så mycket mindre
några betänkligheter att förorda utskottets förslag, som svagdricka,
genom det beslut kammaren redan fattat i första punkten, skulle blifva
skildt från starkare maltdrycker.

Jag skall be, herr talman, att på dessa grunder få yrka bifall
till utskottets förslag i femte punktens tvenne moment.

Herr Elowsou: Den nu föredragna 5 punkten sysselsätter sig
med ändring af JO g i kong], förordningen af den 24 oktober 1885
angående försäljning af vin och maltdrycker. Enligt denna paragraf
är det förbjudet att försälja vin och maltdrycker i vanliga handelsbodar
till förtäring på stället, men medgifvet att sälja vin och maltdrycker
till afliemtning. Så väl motionären som utskottet hafva lemnat
dystra skildringar öfver missbruk i detta afseende på landet. 1
städerna råder må hända icke sä stort missbruk, men jag tror, att
äfven der anledningar till anmärkning förefinnas. Nu är ju icke
meningen att förbjuda handeln med Öl, utan endast att fä en ordnad
handel. Jag tror, att, om man beslutar sig för, att handel med öl
icke skall få vara förenad med annan handel, detta kommer att verka
i nykterhetens intresse. I förordningen angående försäljning af bränAndrn
Kammarens Prof. 1890. N:o 22. 3

N:o 22.

Onsdagen den 20 Mars, e. m.

Angående
ändringar
i förordningen
om
försäljning
af vin och
maltdrycker
in. m.
(Forts.)

vin är det ju förbjudet att idka försäljning af bränvin i förening med
annan handel. Detta skäl gör sig gällande äfven i afseende å maltdrycker,
i synnerhet om, såsom det är att hoppas, det kommer att
göras skilnad mellan starkare och svagare maltdrycker. De starkare
maltdryckerna kunna då rubriceras såsom rusdrycker. Det
skulle icke vara lämpligt att tillhandahålla dessa till afhemtning i
öppen bod i förening med annan handel.

Reservanten har med rätta erinrat om det dåliga rykte, som
handeln med vin hade hos landthandlande före 1885. Tvifvelsutan
är det bättre i detta fäll i städerna, men det råder äfven en stark
misstro till de viner, som finnas att köpa hos diversehandiandena i
städerna. Flertalet af de personer, som vilja njuta af ett godt vin
eller använda vin såsom stärkande medel, tager det icke hos handlandena
i följd af en viss misstro mot hvad de hafva i den vägen,
den må nu vara berättigad eller icke, utan i stället direkt utifrån
antingen på buteljer eller på fät, i hvilket senare fall, de låta tappa
vinet hemma. Det drifves äfven en betydande vinhandel af kringresande
agenter. Skulle det nu komma att bestämmas, att handeln
med vin och maltdrycker skiljes från annan handel, så skulle det
enligt mitt förmenande uppstå en ordnad vinhandel äfvensom en
ordnad ölhandel, der så behöfves.

Jag ber äfven att lä erinra derom,att det icke är lämpligt att
förena Öl och maltdrycker med andra varor, såsom socker, kaffe,
tobak o. s. v., i samma butik. Öl behöfver en helt annan temperatur
och måste förvaras på helt annat sätt än andra handelsartiklar.
Äfven ur denna synpunkt är det, enligt mitt förmenande, lämpligt
att skilja handeln med vin och maltdrycker från annan handel.

Nu blir då frågan, hvilket beslut man skall fatta, om man vill
komma till det åsyftade målet. Mot utskottets hemställan i mom. a) kan
visserligen göras eu formel anmärkning, nemligen den, att man der
begär någonting, som redan finnes. Man begär, att det icke skall vara
tillåtet att försäljning af dessa drycker, till förtäring på stället, förenas
med annan handel. Detta är ju redan stadgadt. Denna anmärkning är
emellertid af mindre betydelse. Mom. b) deremot är affattadt på ett sätt,
som gör att kammaren väl svårligen kan bifalla det i dess nuvarande
skick. Det heter nemligen der: »att rätt till minuthandel med vin och
maltdrycker må förvärfvas i samma ordning och på samma sätt, som
rätt till utskänkning af dessa drycker nu erhålles». Eu anmärkning i
förbigående. Utskottet har icke definierat betydelsen af ordet »minuthandel».
Detta kan ju vara af mindre betydelse, men en annan
anmärkning är af så mycket större vigt; och blefve momentet antaget
i den form utskottet föreslagit, så blefve följden den, att regeringen
konime att stå villrådig om Riksdagens mening. Huru förvärfvas
nu rätt att försälja vin och maltdrycker till utskänkning, d. v. s.
till förtäring på stället? Jo, den förvärfvas på två väsentligen olika
sätt. Uti förordningen af den 24 oktober 1885 angående försäljning
af vin och maltdrycker finnas reglerna härför angifna i §§ 2 och 3.
1 § 2 heter det: »Den som, utan att ega rätt till utskänkning af
bränvin, vill, i sammanhang med värdshusrörelse, vid måltider hålla
spisande gäster till banda vin eller maltdrycker, göre skriftligen derom

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

N:o 22.

ansökan, på landet kos kommunalnämnden och i stad hos magistraten». Angående
Sedan insänder kommunalnämnden på landet och magistraten i stad ändringar
denna ansökan till Konungens befallningshafvande, som åtgör saken ningen om
efter att hafva inhemtat yttrande af vederbörande kommunalnämnd försäljning
eller magistrat. I tredje paragrafen åter stadgas: »Rättighet att af vin och
annorlunda eller i vidsträcktare omfattning än i 2 § 1 mom. sägs,maltdryc,cer
dock utan samband med utskänkning af bränvin, till förtäring på w'' m''
stället tillhandahålla allmänheten vin eller maltdrycker, må ock med t1,0119-)
de undantag och inskränkningar, hvilka här nedan stadgas, kunna af
Konungens befallningshafvande, hvarje gång för högst tre år, beviljas».
Hur går man då till väga? Den, som vill hafva sådan rättighet,
anmäler det på landet hos kommunalnämnden, hvars ordförande
öfverlemnar ansökningen tillika med kommunalnämndens deröfver
afgifna yttrande till kommunalstämman genom stämmans ordförande.

Sedan kommunalstämman yttrat sig, går ansökan till Konungens
befallningshafvande. I stad går det till på ungefär samma sätt. Magistraten
utgifter, efter stadsfullmägtiges hörande, utlåtande till Konungens
befallningshafvande, huru vida rättighet att idka sådan utskänkning
af vin och maltdrycker, som i 3 § omförmäles, må meddelas.
Det har varit lagstiftarnes mening, att, då en person vill försälja
vin och maltdrycker till förtäring på ett nykterhetsvärdshus
i förening med måltider, kommunalstämman på landet och stadsfullmägtige
i städerna icke skulle behöfva blanda sig i denna sak.

Detta är också rigtigt. Jag tror icke, att kommunalstämma och stadsfullmägtige
böra hafva med denna angelägenhet att skaffa. Deremot
föreskrifver förordningen, att om det är fråga om att sälja vin
och maltdrycker till förtäring på stället utan sammanhang med måltider,
så skall kommunalstämma på landet och stadsfullmägtige i
stad höras.

Det finnes således, mine herrar, två väsentligen olika sätt att
förvärfva hvad utskottet kallar utskänkningsrätt, d. v. s. rätt att
försälja vin och maltdrycker till förtäring på stället. Hvad nu angår
de bestämmelser, som för erhållande af sådan försäljningsrätt
pläga föreskrifvas i den ena af de städer jag har äran representera
och hos hvars stadsfullmägtige jag är ordförande, så föreskrifva stadsfullmägtige.
som vilkor för tillstånd till dylik försäljning, att den skall
ega rum i ljusa och luftiga lokaler, belägna ofvan jord; vidare bestämma
stadsfullmägtige antalet försäljningsrättigheter och föreskrifva,
i hvilka trakter af staden de få finnas och i hvilka trakter de icke
få finnas, äfvensom under hvilka timmar på dagen försäljningen får
under de olika årstiderna ega rum.

Nu är det eu brist i utskottets förslag, att man icke vet, enligt
hvilken af dessa paragrafer frågan bör handläggas. Enligt mitt förmenande
borde 3 § användas, ty jag föreställer mig, att kommunalstämman
på landet och stadsfullmägtige i städerna böra i detta fall
hafva yttranderätt. Men då utskottet icke upplyst, hvilken paragraf
man i detta fall skulle tillämpa, så kan jag icke för min del bifalla
inom. b) i oförändradt skick. Mom. a) skulle jag åter kunna
förorda, men jag skulle då hellre yrka bifall till ordförandens i utskottet
reservation, ehuru med en väsentlig förändring. Han yrkar,

N:o 22. 36 Onsdagen den 26 Mars, e. in.

Angående »att försäljning af dessa drycker till afhemtning icke må på landsändringar
bygden förenas med annan'' handel, till hvars bedrifvande särskild
ningen om anmälan erfordras». Jag kan för min del icke finna något skäl,
försäljning hvarför man i detta fall yrkar på skiljaktig lagstiftning för stad och
af vin och land. Den grundsats, som uttalas i näringsfrihetsförordningens 1 §,
maltdrycker gr j silia konstitutiva bestämmelser lika för stad och land och gifver
m m icke anledning att göra någon skilnad dem emellan i detta afseende.
(Forts.) jag viu derför hemställa, att reservantens förslag måtte bifallas med
uteslutande af orden »på landsbygden». Jag anser detta mera korrekt
derför, att jag icke kan vara med om utskottets förslag i det
andra momentet, utan der måste yrka bifall till reservantens förslag.
Der har han angifvit, i hvilken ordning vederbörande på landet skulle
få rätt att ordna handeln med vin och maltdrycker, nemligen enligt
11 § uti den ifrågavarande förordningen. Och enligt denna 11 §
skall på landet sä väl kommunalstämma som kommunalnämnd yttra
sig angående gjord ansökan. Beträffande åter stad, hemställer reservanten,
att magistraten och stadsfullmägtige skola höras angående
ifrågasatt rätt till försäljning af vin och maltdrycker för afhemtning
till mindre myckenhet än tio liter. Detta finner jag vara i sin ordning,
och derför vill jag yrka bifall till reservantens hemställan. Reservanten
har emellertid vid debattens början hemstält, att de sista
orden i hans förslag »eller, för Stockholm, öfverståthållareembetet»,
måtte utgå, emedan han ansåg dem öfverflödiga. Jag har nu icke
tagit närmare kännedom om hvad som gäller om Stockholms stad
och vet derför ej med bestämdhet, om dessa ord äro öfverflödiga,
men på god tro till de upplysningar, som utskottets ordförande lemnat,
antager jag att sä är.

Af de skäl jag anfört, anhåller jag, herr talman att få yrka bifall
till reservantens förslag med den ändring, att orden »på landsbygden»
måtte utgå, så att första momentet erhåller följande lydelse:
•»dels att försäljning af dessa drycker till afhemtning icke må förenas
med annan handel, till hvars bedrifvande särskild anmälan erfordras»;
samt att det senare momentet efter utlemnande af orden
»eller, för Stockholm, öfverståthållareem betet» kommer att lyda: dels
ock, att rätt till försäljning af vin och maltdrycker för afhemtning
till mindre myckenhet än tio liter må förvärfvas, å landet i den ordning,
11 § af ifrågavarande kongl. förordning redan stadgar i fråga
om dylik försäljning af vin, och i stad, efter magistrats och stadsfullmägtiges
hörande, genom tillstånd af Konungens befallningshafvande.

Herr Schoning: Då nu gällande författning, som inrymmer åt
hvarje välfrejdad, öfver sig och sin egendom rådande person rättigheten
att i öppen bod försälja handelsvaror, icke gjort någon inskränkning
för vin och maltdrycker, har detta, såsom erfarenheten visat,
Raft till följd, att en del personer, så väl i städerna som på landsbygden,
synnerligast i närheten af större industriella etablissement,
jernvägsstationer, tingsställen eller andra mera besökta platser, förskaffat
sig handelsrättigheter, som det vill synas, endast och allenast
i afsigt att bedrifva handel med viu och maltdrycker »till afhemt -

37 N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e, m,

ning.» Att eu och annan sådan person äfven lyckats på kredit för- Angående
skaffa sig diverse andra handelsvaror, hvilka sedan fått tjenstgöra som
skylt för en — som man med allt skäl kan kalla det ■ maskeiad ut- yiiuqen om
skänkningsrörelse, förhindrar icke karakteren eller rätta arten åt en försäljning
dylik handelsrörelse. af °fl:

Gällande författningar om försäljning af vin och m altd rycker mal™rj/™er
föreskrifva, att sådana till aflindning försålda drycker ej få förtäras ''r ''
på område, hvaröfver säljaren eger att förfoga. Huru denna bestämmelse
kringgås, dels derigenom att lokal, der varan kan drickas,
tillhandahålles i närmaste hus, och dels derigenom att drycken fortares
ute i fria luften, är hvar och en så välbekant, att det ej torde
behöfva närmare beskrifvas; men just derigenom blir handelslokalen
platsen för en maskerad, men verklig utskänkningsrörelse, till stort
men för allmän ordning och säkerhet. De oordningar, ofta parade
med blodiga slagsmål, som uppstått synnerligast i närheten af eu
del industriella verk, såsom vid sågverk och lastageplats^-, der en
större massa af så kallade »lösa arbetare» under skeppningstiden
hafva sysselsättning, den arbetstid, som försummas, de enorma summor,
som bortkastas på omättligt förtärande af Öl och vin, hafva gjort att
arbetaren med fäst anställning och nykterhetsvännen, samt i allmänhet
vänner af god ordning och af anständigt uppförande tänkt
sig, att någonting bör göras för hämmande åt detta onda, hvarför
de ock hafva i talrika petitioner uttalat önskvärdheten af samt anhållit,
att »handel med vin ocli Öl» måtte skiljas från vanlig diversehandel.

Dä jag, herr vice talman, haft rikliga tillfällen att erfara sanningen
af de gjorda framställningarna och behofvet af en ändrad
lagstiftning i nämnda syfte, så är det med full öfvertygelse och med
glad förhoppning om framgång, som jag underskrifvit den af lektor
Waldenström framlemnade motionen; och jagfår för min del af nu anförda
skäl anhålla att få yrka bifall till utskottets hemställan. Jag vill nemligen
icke trötta kammaren med att uppläsa de till mig ankomna skrifvelserna
i nu föreliggande fråga, utan inskränker mig till att meddela
kammaren den upplysningen, att Söderhamns nykterhetsvänner
samt Södra Helsinglands distriktloge af uoodtemplareorden, representerande
1,500 nykterketsvänner, varmt förordat motionen. Ett
annat och mera direkt uttalande har hlifvit mig tillstäldt i form al
protokollsutdrag från Söderhamns köpmannaförening och hvilket
protokollsutdrag jag skall be att för kammaren fä uppläsa. Det
lyder sålunda:

Utdrag af protokoll, hållet vid köpmannaföreningens
sammanträde den 19 december 1889.

§ 4.

Till behandling företogs en af herr Otto Petterson inlemuad
motion af följande lydelse: »Skulle det vara till skada eller gagn för
diversehandeln i allmänhet, om Öl- och vinhandeln skildes från
nämnda handel?»

N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e. m,

Angående Efter öfverläggning beslöt föreningen, enligt af motionären framstäldt
® förord- (örslaS> att en C01''PS uttrycka sin sympati för Öl- och vinhandelns skilningen
om jande från annan handel, hvithet beslut i enlighet med herr Widerförsäljning
grens yrkande skulle delgitvas stadens riksdagsman, herr konsul J. F.
af vin och Schöning.
maltdrycker

*• T\ Justeradt

(Forts)

L. Widergren,

Edw. Hedenström.

På köpmannaföreningens vägnar:

E. Eosén.

Ernst Molander.

Rätt utdraget intygar
Ernst Molander.

Och torde detta föreningens beslut tydligt nog tala för saken.

Herr vice talman! Jag skall icke längre upptaga kammarens tid,
utan slutar med att yrka bifall till utskottets förslag, i hvad det angår
förevarande öde punkt.!

Herr Nilson i Lidköping: Jag vill ej gerna vara med om några
större inskränkningar i vår fria näringslagstiftning; men när det visar
sig, att gällande bestämmelser i densamma alltför lätt kunna kringgås
och leda till gröfre missbruk, som ur sedlighetens, nykterhetens
och den allmänna ordningens synpunkt icke böra tolereras, så måste
jag låta mina betänkligheter fara. Det är mer än väl bekant, huru
som den med annan handel förenade rättigheten att försälja vin och
maltdrycker till afbemtning af eu stor mängd handelsidkare bedrifves
på ett sådant sätt, att den i sjelfva verket blir eu försäljning till
förtäring på stället. I städerna torde väl i allmänhet dylika olagligheter
icke förekomma i någon mera afsevärd grad; men deremot hafva
i detta hänseende landsbygdens handelsidkare så mycket sämre rykte
om sig. Till förekommande af nu öfverklagade missbruk vid utöfvande
af rättigheten att försälja vin och maltdrycker skulle det sålunda
kunna vara nog med en lagförändring i den mera begränsade
form, som är föreslagen i l:a momentet af herr Gustaf Bergs reservation,
hvilken hufvudsakligen åsyftar att undanrödja de missförhållanden,
som vid dylik försäljning ega rum på landsbygden. Men
då jag icke kan gilla, att lagstiftningen rörande denna "handel göres
olika för stad och för land, så föredrar jag, herr vice talman, att
rösta för bifall till utskottets förslag l:a momentet af den nu
föredragna punkten.

Herr Månsson: Då efter mig lära finnas 26 talare, som antecknat
sig, så synes detta böra mana oss litet hvar att fatta sig så
kort som möjligt, för så vidt nemligen man vill få frågan afgjord i

39 N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

afton. Jag skall derför icke ingå i någon vederläggning eller bo- Angående
dömande af de skäl, som bär blifvit anförda. Detta skall jag för- (ff^n0ar^r
bigå med uttalande af den önskan, att man måtte slippa höra dylika n{ngen om
citat ur dessa bryggeriskrifter, som dem, Indika talaren från Malmö försäljning
nyss tog sig friheten att uppläsa, ty jag tror icke att detta länder af vin och
till gagn för den sak, man vill genomföra. Hvad nu angår deri »Medrycker
föredragna punkten, så får jag säga att jag för min del icke kan ''A
vara med om att antaga densamma. Jag har hvarje år, som frågan
varit före, alltid sökt att få någonting afgjordt, ledande till ordning
och reda i nuvarande förhållanden. Det uttalande, som Andra Kammaren
ett par gånger och Riksdagen i sin helhet en gång nemligen
år 1885 haft, har, så vidt jag vet, strandat endast på (ten omständigheten,
att handeln med svagdricka jemväl berördes af denna fråga
om handel med maltdrycker. Nu har emellertid genom det beslut,
som kammaren förut fattat, detta hinder blifvit undanröjdt. Hvad
nu särskilt angår denna punkt, så kan jag dock för min de! icke
vara med derom, emedan jag icke anser lämpligt att särskilt utpeka
dessa handlande, hvarom här är fråga, såsom i gemen olämplige
för bedrifvande af en dylik handel; ty det linnes enligt min uppfattning
bland dem många utmärkta personer, åt Indika man bestämdt skulle
kunna utan risk anförtro denna handel, som de helt visst skulle
sköta med både ordning och reda. Jag kommer således att yrka
utslag å momentet a). Hvad angår momentet b), sä vill jag dervid
gorå ett särskilt förslag. Ehuru jag temligen delar utskottets
förslag i denna del, så kan jag dock icke vara med om formuleringen,
sådan densamma föreligger. Ty hvad först angår uttrycket minuthandel,
så är detta en fullkomligt ny term i ölförsäljningslagstiftningen,
så att man icke vet hvad dermed egentligen menas, hvarför man
stannar i villrådighet om, huru mycket eller huru litet man får sälja,
hvarför detta ord här icke bort användas.

Vidare anser jag, att förvärfvande af denna utminuteringsrätt
till försäljning af Öl icke bör vara förenadt med den svåra procedur,
som är stadgad i fråga om utskänkning af denna vara. Detta gör
att jag icke kan vara med om utskottets förslag. Mina åsigter
närma sig i stället mera åt, det förslag, som herr vice talmannen och
herr Bladli i deras motioner framstält och Indika jemväl mera öfverensstämma
med det beslut, som Riksdagens båda kamrar fattade år
1885. Enda skälet, hvarför Kong!. Maj:t icke sanktionerade detta
beslut, låg i den då olösta frågan om försäljning af svagdricka.

Sedan emellertid detta hinder numera blifvit undanröjdt, synas större
utsigter till frågans lyckliga lösning föreligga, och jag får säga att,
om man vill vinna något, så måste man nöja sig med hvad som är
möjligt att vinna. Jag tror nemligen icke, att Första Kammaren
skall gå in på att helt och hållet skilja denna handel från all annan
handel, och likaså anser jag, att förslaget hos Kong!. Maj:t skulle
möta sådana hinder, att förslaget helt enkelt bletve outförbar!. Och
det må man väl också besinna, huru orimligt det skulle vara att bestämdt
förbjuda personer, de må vara huru utmärkta och redbara
handlande i öfrigt, att bedrifva handel med Öl.

Jag skall nu taga mig friheten att uppläsa det förslag, som jag

N;o 22.

Angående
ändringen•
i förordningen
om
försäljning
af vin och
maltdrycker
in. m.
(Forts.)

Onsdagen den 26 Mars, e. m,

ville framställa, ehuru jag i (ifrigt instämmer med herr vice talmannen.
Det synes icke vara så mycket af behofvet påkalladt
att få en förändring för städerna, och jag hade derför icke
tänkt, att det erfordrades annat stadgande, än det som gäller för vinhandel.

Vidare, angående den sista punkten, vill jag anmärka, att den är
nära öfverensstämmande med det förslag, jag tänker framlägga.
•lag tycker, att utskottet bort hålla fäst vid den formulering, som användes
vid 1885 års riksdag. Nu har man gjort ändring i ordalydelsen.
1 mitt motförslag är ordalydelsen oförändrad och detta
förslag lyder:

»Att Riksdagen måtte hos Kong!. Maj:t anhålla om sådan ändring
af gällande förordning om handeln med vin och maltdrycker,
att den, som vill åt allmänheten tillhandahålla maltdrycker till salu
för afhemtning till mindre qvantitet än tio liter, skall vara skyldig
dertill utverka sig tillstånd, på sätt om försäljning af vin till afhemtning
i mindre qvantitet än tio liter nu är stadgadt.»

Som herrarne finna, så afser detta förslag att lägga i kommunalnämndens
och kommunalstämmans händer att härvid afgöra. Äro både
nämnden och stämman ense, sä går ärendet till Konungens befallningshafvande.
Äfven om de icke äro ense, den ena afslår och den andra
tillstyrker, går ändå ärendet till Konungens befallningshafvande. Men
om båda myndigheterna afslä, förfaller frågan. Jag tycker, att vid det förhållande
att, då både kommunalstämma och kommunalnämnd afstå,
frågan förfaller, man har säkerhet för att icke flere än som behöfvas
tå tillstånd, och, å andra sidan att, när den ena af de kommunala
myndigheterna afslår, men den andra tillstyrker, ärendet går till
Konungens befallningshafvande, som då noga pröfvar behofvet, man
likaså bör hafva garanti för att få sä många, som behofvet kräfver.
Genom antagande af mitt förslag skulle man kunna erhålla reda och
ordning, utan att behöfva tillgripa den stränga procedur, som eljest
skulle erfordras för att styrka, det missförhållanden ega rum. Då
jag i min hemort sett behofvet åt ändrade bestämmelser, så
önskar jag att man ville besluta något, och något, som verkligen
kunde genomföras, och jag yrkar derför bifall till det förslag- jas»
uppläst.

Herr friherre Bonde: Herr vice talman, mine herrar! Utan
tvifvel är nykterhetsrörelsen en storartad rörelse, som gifver sig till
känna i alla delar af vårt land. Den är för visso af stor betydelse
icke allenast för befolkningens sedliga utveckling, utan äfven för den
deraf följande förkofran i andligt och materiel! hänseende.

Det förekommer ofta motioner för främjande af nykterhetssaken,
och vi veta, att Riksdagen i allmänhet välvilligt upptager dem. Förevarande
motioner afse en fråga, som måste vara af mycken vigt för
landtbefolkningen, eftersom otaliga petitioner deri förekommit. Jag
bär äfven från den valkrets, jag har äran representera, erhållit flera
sådana petitioner; deras syfte är beaktansvärdt och de måste derför
beaktas. Otvifvelaktigt råda här förhållanden, hvilka man bör söka
ändra. Denna maltdrycksförsäljning i handelsbodarne är ej allenast

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

>:o 22,

vådlig derför, att den motverkar nykterheten, då den lemnar tillfälle Angående
att erhålla rusdrycker. Den medför äfven, att alltför många handels- ändringar
bodar öppnas på landsbygden. Det är en fara med dessa många nj^gen om
handelsbodar, som blifvit en landsplåga, en kräfta för landet. Hoppet försäljning
om den ofantliga vinsten, som ölhandeln skall åstadkomma, medför af vin och
öppnandet af dessa handelsbodar, som locka till onödiga utgifter-nch maltdrycker
motarbeta den sparsamhetsanda, som man önskar finna hos svenska
folket. Det är detta, att välståndet å landet undergräfves, som är ^ orts’’
den största faran, kanske mer än det, att Öl säljes. Må man göra
den ändringen, att icke en hvar fingerad handlande skall vara berättigad
att sälja öl, derom tror jag att vi samtlige kunna vara ense
med motionärerna.

Herr Ivar Månsson ansåg vara tillräckligt, om kommunalstämman
och kommunalnämnden gåfvo tillstånd till försäljningen. Jag är
frestad att instämma med honom, men jag tror icke att hans förslag
kan vinna bifall. Deremot tror jag, att de flesta rösterna här komma att
afgifvas för motionärernas förslag och då kan man hafva eu förhoppning,
att detta antages äfven af Första Kammaren, hvarigenom man
skulle kunna få i stånd en skrifvelse till Kong!. Maj:t och Kongl.

Maj:t skulle taga saken om hand och verkställa en noggrann utredning
deraf samt sedan framlägga ett förslag, huru de missförhållanden,
som nu ega rum, kunna undanrödjas. Jag tror således det vara
klokast att rösta för motionärernas förslag och yrkar, på grund af
hvad jag anfört, bifall till utskottets betänkande.

Med friherre Bonde förenade sig herrar Holmgren, Kihlberg,
Andersson i Hamra, Petterson i Tjärsta, Olsson i Kyrkebol och
Carlsson i Nysäter.

Herr 1\ Waldenström yttrade: Herr vice talman, mine herrar!

Herr Andersson från Malmö har uppläst några ord ur ett månadsblad,
som svenska bryggareföreningen genom sin styrelse utgifvit.

Detta månadsblad har, såsom herrarne se, blifvit utdeladt till samtlige
kammarens ledamöter. Efter som herr Andersson anfört åtskilligt
derur, skall också jag be att få citera några ord ur detsamma. De
gode bryggarne behaga genom sin styrelse kalla de riksdagsmän,
som väckt nu ifrågavarande motion, för »nykterhetsfantaster», som
endast »taga hänsyn till sina egna utopier». Och de tillägga : »fakta
och förnuftsskäl göra intet intryck på nykteristerna, som tvärt om
synas vara öfvertygade om, att för genomdrifvande af deras sak
ändamålet helgar medlen.» Att nu tidningsutgifvare blanda sig i de
angelägenheter, som Riksdagen har att behandla, samt gifva oss
fingervisningar om, huru ärendena enligt deras åsigt böra behandlas,
det är en sak, som jag icke har något att invända emot. Men att
sådana utgjutelse!'' som de nyss anförda öfver de riksdagsmän, som
väckt motionen, kunna af bryggeriföreningens styrelse utbredas på
våra pulpeter här i kammaren, det vittnar i sin mån om ölets inverkan
på menuiskau. Bryggarne veta nog, hvar skon klämmer.

De veta, att här är fråga om en grundlig reform i vår närvarande

N:o 22. 42

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

Angående lagstiftning angående försäljning af maltdrycker, och de veta, hvad
ä!1förord (^eiP^ hafva att förlora.

mngen om Oet torde vara uppenbart för alla, som hafva ögon att so,
försäljning huru den allmänna opinionen till nykterhetsverksamhetens bästa tager
af vin och till i styrka och växer ut till ett omfång, som år för år blir allt
maltdrycker större och större. Det utskott, som vid 1888 års riksdag behandlade
Öl- och vinfrågan, gjorde då en ganska förtjenstfull historik öfver
^ or S''J dess utveckling. Först trodde man, att ölet såsom ett helsosamt
surrogat för bränvinet skulle undantränga detta, och derför ansåg
man sig böra gynna ölet. Sedan fann man, att vid försäljning af
Öl ofta bedrefs lönkrögeri med bränvin. Då uppträdde man med
all kraft emot detta. Att handeln med maltdrycker i och för sig
skulle medföra någon skada, tänkte man ännu icke på. Men tiden
gick, förhållandena utvecklade sig och man kom till insigt om, att
det icke endast var det med ölhandeln förenade lönkrögeriet, som
medförde skada, utan att sjelfva ölhandeln, sådan som den bedrefs,
var förderflig. Jag håller icke för otroligt, hvad jag hört från många
delar af vårt land, att för närvarande ölsuperiet vållar större skada
än bräuvinssupandet.

Vid 1885 års riksdag väckte jag, såsom herrarne torde erinra
sig, den motion, som jag nu åter i sällskap med andra framstält.
Den rönte icke några synnerliga sympatier vare sig i riksdagen eller
för öfrigt i landet. Samma motion repeterade jag vid 1888 års riksdag.
Den mottogs då med något större intresse. Men den afstyrktes
af utskottet och föll i kammaren. Nu är den åter igen väckt och
det är rigtigt märkvärdigt att sc, med livilket intresse den öfver allt
i landet omfattas. Allt visar, huru saken gått framåt i den rigtning,
som opinionen eu gång tagit. Såsom bevis härpå ber jag att i första
rummet få anföra de petitionslistor, som ligga utanför kammarens
samlingsrum och som jag sett flitigt studeras af riksdagsmännen.
Dessa petitionslistor hafva för tidens korthets skull icke kunnat vara
ute mer än i medeltal ljorton dagar, men de hafva dock samlat
78,205 namn och bland dessa 31,504 från södra och mellersta Sveriges
landsbygd. Detta sista vill jag anmärka derför, att bryggarne
i sitt månadsblad säga, att i södra Sverige har icke behof af någon
förändring uti nu gällande ölförsäljningslag gifvit sig till känna, om
man undantager några få »nykterhetsfanfaster».

Vidare vill jag såsom bevis på opinionens utveckling åberopa
adresser från nykterhetsföreningar, adresser från nykterhetsmöten och
allmänna opinionsmöten, äfvensom från flera kommunalstämmor. Sådana
har jag mottagit i stor mängd. Och alla hafva de, märkvärdigt
nog, det gemensamt, att de hufvudsakligen fästa sig vid den punkt
af motionen, som handlar om nödvändigheten att skilja Öl- och vinhandeln
från annan handel. Det finnes i dem inga skiljaktiga
meningar om denna punkt, och det finnes intet, som de så ifrigt påyrka
som just detta. De anse denna sak vara sjelfva kjertpunkten
i hela motionen. För min del anser jag det också.

Den märkvärdigaste af dessa adresser är den, som jag fått från
ett opinionsmöte här i Stockholm. Det var några diversehandlande,
som inbjudit allmänheten till ett sådant möte i syfte att åstadkomma

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

43 N:o 22.

en protest mot vår motion. Slutet blef emellertid, att mötet med Angående
stor pluralitet resolverade alldeles i strid mot inbjudarnes önskningar, ändringar
Nu hafva desse här i kammaren låtit tillställa oss tryckta bref, ,*jnqmom
hvari vi få läsa bittra utgjutelse!'' öfver att nykterhetsvännerna tagit försäljning
i besittning den sal, som inbjudarne hade anskaffat och betalt m. m. d., af vin och
men de hade ju sjelfva inbjudit allmänheten att komma och gifva sin maltdrycker
mening till känna. Utgången tick då blifva sådan den kunde blifva. m‘
Jag tror icke heller, att det skall blifva lätt att angående denna sak ''Forts''-)
någonstädes ställa till ett allmänt opinionsmöte, der icke utgången
skall blifva densamma.

Om man finge afgöra denna sak genom en allmän folkomröstning,
så veta nog alla här, huru den skulle utfalla. När jag derför i dag
i eu stockholmstidning, som talade derom, läste ordet »minoritetsförtryck»,
så tänkte jag: Må man låta oss få denna sak afgjord genom
en allmän folkomröstning. Något bättre kunde nykterhetsvännerna
icke önska. Då finge man se hvar minoriteten ligger. Jag undrar,
om herrar bryggare skulle vilja gå in derpå.

Då vi motionerat om att få handeln med öl och vin skild från
annan handel, har det icke, såsom herr Ivar Månsson tyckes tro,
skett i den mening, att vi ville stämpla alla handlande såsom dåliga
personer, bland hvilka icke finnas några, åt hvilka man kunde anförtro
sådan handel. Nej, ingalunda; utan det har skett i samma
syfte, som var bestämmande, då på sin tid bränvinshandeln skildes
från annan handel, hvartill särskild anmälan fordrades. Icke vill
man dermed säga, att alla handlande voro oredliga, men man insåg,
att så länge bränvinshandeln var förenad med annan handel, var det
omöjligt att öfver densamma utöfva nödig kontroll. Det är ock så
långt ifrån, att ölhandelns skiljande från annan handel skulle vara
till skada för den redlige handlanden, att jag tvärt om kan intyga,
att många sådana handlande sjelfva lifligt önska denna förändring.

Ty så länge andra handlande hafva Öl till försäljning, måste också
de tillhandahålla det, om de annars vilja behålla sina kunder. Jag
skall i detta afseende anföra ett belysande exempel från en större
plats å landsbygden. En medlem af nykterhetsföreningen der öfvertog
en diversehandel under de redligaste afsigter att icke tillhandahålla
vare sig Öl eller vin. Han bannlyste också dessa varor från
sin butik. Men i följd deraf att andra handlande rundt omkring
hade både Öl och vin, höll han på att duka under. Kunderna gingo
icke till honom för uti köpa kaffe och socker m. m. d. samt sedan
till en annan för att köpa Öl, utan de gingo till den handelsbod,
der de kunde få allt på en gång. Deraf synes det. ju, att den
nyktre och redbare handlanden skadas derigenom, att handeln med
dessa varor får vara förenad med annan handel. Denna tillåtelse
för alla blir ofta antingen ett tvång för honom eller ock hans undergång.

Jag tror sålunda, att jag talar mycket mera i öfverensstämmelse
med den samvetsgranne handlandens önskningar, än herr Ivar Månsson
gör.

Herr Bergendahl menade, att man kunde öfverlåta åt Konungens
befallningshafvande och kommunalmyndigheterna rättighet att tillåta

Ji:o 22.

Ousdagen den 26 Mars, e. jn,

Angående
ändringar
i förordningen
om
försäljning
af vin och
maltdrycker
m. m.
(Forts.)

de handlande, sent de kände såsom redliga personer, alt jemväl tillhandahålla
sina kunder Öl och vin. Ja, man kan ju tycka så. Men
antag att i en by finnas två handlande. Om då den ene erhåller
tillstånd att sälja Öl och vin, så gynnas han framför den andre, som
icke får samma medgifvande. Derigenom undergräfver man den
andres handel, och detta kan ju icke heller vara rigtigt, då ju äfven
han kunde vara lika bra diversehandlande som hans konkurrent.
Alltså: skall den ene hafva Öl, måste den andre också hafva det,
och lemnar man ett medgifvande åt den ene, måste man också lemna
ett sådant åt den andre. Men då är man i samma fördömelse som
förut, och de som minst skulle vinna derpå, äro just handlandena
sjelfva.

Jag vill nu icke inlåta mig på frågan om näringsfriheten. Den
har sina gränser den ock, likasom all annan frihet. All lagstiftning
afser ju också att uppdraga gränserna mellan den eries friheter å ena
sidan och den andres rättigheter å den andra.

Detta förstodo äfven bryggarne, då de år 1885 i en skrifvelse,
som tillstäldes Första Kammarens tillfälliga utskott, förklarade sig
fullt inse, att man borde göra inskränkningar i handeln med vin,
men icke med Öl. Dessa herrar visste nog, hvad de ville. Hade de
varit vinhandlare, är jag rädd, att de skulle hafva yrkat inskränkningar
i ölhandeln men icke i vinhandeln.

Hvad beträffar herr Bergs från Eksjö förslag, att i den lagstiftningen,
som nu är i fråga, göra skilnad mellan städerna och landsbygden,
får jag säga, att jag icke kan gå in derpå. I allmänhet bör
man icke lagstifta olika för stad och för land, der sådant kan undvikas,
och säkert är, att här kan det mycket väl undvikas. I städerna
kommer ingen genom den lag, som är i fråga, att sakna tillfälle
att få Öl. Då blir det mycket svårare på landet. Det har också
ofta bidragit till nykterhetsmotionernas fäll, att man velat göra skilnad
mellan stad och land. Förbudet att förena ölhandeln med annan
handel behöfs för resten lika väl för städerna som för landsbygden.
Herrarne hafva nog reda på, att nästan alla brödbodar i Stockholm
äro på samma gång ölförsäljningsställen, och man vet att, sedan
bryggarne nekat att med bagarne dela hyran för dem, hafva bagarne
bildat ett stort bryggeribolag med ett aktiekapital af l''/2 million
kronor. Och jag vill fråga: kan det vara bra för Stockholm, att
hvarje brödbod förvandlas till eu ölkrog? Ty derhän går det, om
det får fortgå såsom hittills.

Herr Andersson i Malmö sade, att det vore obilligt, att den, som
i hökareboden köpte sill eller fläsk, skulle nödgas att springa lång
väg derifrån för att få en flaska svagdricka. Men genom kammarens
bifall till första punkten af detta betänkande har ju ett
sådant resonnernent förlorat all betydelse, ty hökaren skulle fortfarande
få sälja svagdricka, som icke innehölle mer än två volymprocent
alkohol.

Hvad herr Elowsons lagtolkning beträffar, vill jag säga, att det
väl icke är så säkert, att den nuvarande förordningen om utskänkning
af vin och maltdrycker anvisar två olika utvägar att vinna rättighet
till sådan utskänkning. Den första §, som han uppläste, handlar om

45 N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e. va.

rättighet att tillhandahålla spisande gäster Öl vid måltider på gäst- Angående
gifvaregårdar, ångbåtar m. m. Den andra talar om huru man, utan ändringar
att hafva värdshusrörelse, skall få rättighet att försälja Öl och vin lingen om
till förtäring på stället. Och endast denna § kan tillämpas på mo- försäljning
tionärernas förslag om, huru rättighet skall sökas att försälja Öl till af vin och
aflindning. maltdrycker

Att mot utskottets förslag kunna göras anmärkningar lika väl som
emot motionen är jag villig att medgifva, och särskildt gäller detta '' or s,)
det i dem begge begagnade uttrycket »minuthandel», hvilket utskottet
tolkat på ett sätt, som nog ingen af dem, som underskrifvit motionen,
kunnat tänka sig. Men under de förhållanden, som för ögonblicket
råda då under diskussionen flere olika yrkanden redan äro gjorda
och kanske ännu andra komma att formuleras, tror jag det vore att,
slita sönder hela saken, om man öfvergåfve utskottets förslag för att
taga ett annat. Deraf kunde följden blifva, att man icke vunne
någonting alls och allraminst finge igenom hvad man önskade måtte
vinna framgång.

Jag vill derför för min del förena mig med dem, som yrkat
bifall till utskottets förslag, sådant det nu föreligger i denna punkt.

1 detta yttrande instämde herrar Göransson, Westin, Ersson i
Westlandaholm, Hansson i Solberga, Holm, Olson i Stensdalen
Smedberg, Olsson i Ornakärr och Svensson i Karlskrona.

Herr Dahlberg anförde: Då jag i afseende på den nu föredragna
punkten intager ungefärligen samma ståndpunkt, som den
siste talaren, skulle jag visserligen nu kunna inskränka mig till att
instämma med honom. Men som jag dels undertecknat den föreliggande
motionen, dels ock från min hemort mottagit eu petition
med uppmaning att verka för denna motions framgång, tvekar jag
icke att för en kort stund upptaga kammarens tid med att något
utförligare yttra mig.

Jag ber då först få påpeka, att icke någon kan vara en varmare
vän af verklig näringsfrihet än jag är. Men då denna frihet i nu
föreliggande fråga öfvergått till sjelfsvåld och det i många hänseenden
visat sig, att detta sjelfsvåld icke låter sig med nuvarande lagstiftning
fullt hämma, kan jag för min del icke tveka att bidraga
till ett beslut, som visserligen kan synas såsom ett ganska starkt
intrång på denna näringsfrihet, som jag lifligt hyllar, men hvilket
beslut vi samtlige, som undertecknat motionen, endast anse skulle
blifva ett tvång på sjelfsvåldet.

Här hafva af ett par föregående talare upplästs några stycken ur
eu till oss utdelad tidskrift, och jag vill derför äfven tillåta mig att
citera några rader ur densamma. Det heter deri bland annat:

»Får åter utskottet sin vilja fram, så kan den fattige snart ej
finna något ställe, der han kan tillgodose sitt anspråkslösare behof.
Särskildt grymt är det för arbetaren på dagsverke. Man har icke
utan skäl kallat ölet för »dagakarlens supanmat», och det lämpar
•sig förträffligt dertill genom sin för eu god matsmältning lagom af -

No S2. 46 Onsdagen den 26 Mars, e. m.

Angående passade malt- och alkoholhalt. Ölbuteljen medföljer lians matkorg
7förord- vid hans dagsverke borta på fältet eller i skogen och han nedsköljaningen
om dermed på ett sätt, som i sanitärt och ekonomiskt afseende ej kan
försäljning vara annat än högst nyttigt och ändamålsenligt, sin torra föda.

af vin och Det är en sådan naturlig spis, som man genom lagen vill beröfva
maltdrycker llonom »

(Forts ) Jag får säga, att jag stannar i mycken tvekan om, hvilket jag
v or 9,; mest skall beundra i denna utgjutelse, antingen denna ömhet för
arbetarens bästa eller denna nästan idealistiska skildring om ölkonsumtionens
inverkan på hans helsa och trefnad, som författaren
här gjort. Det är endast skada att den, som har någon erfarenhet
om arbetarnes lif, måste af denna utgjutelse få det intrycket, att
rösten är Jakobs röst, men händerna äro Esaus händer. Ty den,
som känner arbetarnes förhållanden, vet, att den ordentlige och
samvetsgranne arbetaren på landet, som har familj att försörja och
sina gamla dagar att tänka på, icke anser sig hafva råd att dagligen
i matkorgen medföra Öl. Nej, han är belåten, om han endast har
en mjöl k sqvätt eller litet svagdricka, hvaremot den oordentlige, den
samvetslöse, den mindre redbare arbetaren, ofta nog vid ölkrogarne,
— jag tvekar icke att med detta namn stämpla en del af de handelsbodar,
som finnas å landsbygden — påbörjar förstörandet af sin och
sin familjs existens. Kännedom härom har, bland andra skäl, föranledt
mig att sätta mitt namn under motionen och jag skulle, om
det icke vore så sent och kanske ogrannlaga att upptaga kammarens
tid, kunna anföra ganska slående exempel som bevis för detta förhållande.
Motionen innehåller också eu sann, ehuru något drastisk
skildring af tillvägagåendet vid försäljningen hos en del af dessa
landthandlande, som hafva obegränsad rätt att sälja dessa varor.
Det är sant att nu gällande lagstiftning kan moderera denna rättighet,
men erfarenheten har dock visat, att lagens föreskrifter i detta hänseende
varit ytterst svåra att med tillbörlig kraft tillämpa.

Under föregående riksdagsdebatt härom anfördes flera slående
exempel härpå, och jag ber att i det afseende endast få hänvisa till
kammarens protokoll för det året.

Nu vilja vi, att kommunerna sjelfva skola hafva en viss rättighet
att i skarpare mån, än hittills varit dem medgifvet, få öfvervaka
denna rätt till försäljning af maltdrycker och jag frågar, hvad kan
häri ligga för ondt? Tro icke herrarne, att ordning och sedlighet på
detta sätt skola lättare tillgodoses än med tillämpning af nuvarande
lagbestämmelser. Enligt min öfvertygelse skall icke endast detta
blifva fallet, utan jag tror, att en ändring af lagstiftningen äfven
skulle medföra i ekonomiskt hänseende goda följder för eu del af
landtbefolkningen. Det är kändt och äfven i motionen framhållet,
att en betydlig del landthandlande existera på handeln med maltdrycker
och uppenbart är, att deras existens icke vore möjlig, om icke
bruket genom den lätta tillgången urartat till missbruk, hvilket
återigen flerstädes framkallat nya af vinstbegäret lockade försäljare,
och att denna stegring i antalet dylika handlande skall blifva i
många hänseenden ekonomiskt skadlig lärer icke kunna bestridas.

Derjemte är det en annan omständighet, redan berörd af öre

Önsdagen den 26 Mars, e. ffi. 47 N:o 22.

gående talare, som visserligen ej har något direkt sammanhang med Angående
saken i fråga, men som dock''icke saknar sin betydelse. En stor ändringar
del af de ordentlige handlandena skulle ej vilja förse allmänheten nmaen^m
med dessa maltdrycker, om de icke voro tvungne dertill, derigenom försäljning
att deras konkurrenter göra det, och följaktligen måste de ordentlige of vin och
för att kunna existera, ehuru mot sin vilja, ofta nog bidraga äfven maltdrycker
till missbruket. Men jag skall fatta mig kort! Låtom oss taga saken m'' m''
praktiskt! (Forts.)

Om kammaren biträder utskottets förslag och detta blifver Riksdagens
beslut, hvad blir följden ? Jo, en skrifvelse till Kongl. Maj:t.

Det är alldeles uppenbart, att Kong]. Maj:t icke fattar sitt beslut i
frågan, förr än han inhemtat Konungens befallningshafvandes i de
olika länen yttrande. Likaledes är det mycket troligt, att Konungens
befallningshafvande komma att inhemta kommunalstyrelsernas utlåtanden.
Under sådana förhållanden kan man antaga, att saken
kommer att gå så långt ned den kan och bör göra, innan den afgöres,
och det är äfven ett skäl hvarför jag yrkar bifall till utskottets
förslag.

Jag vill tillägga, att reservantens, herr Berg, förslag, varit för
mig mycket tilltalande, men, som jag icke kan inse, huru man skall
kunna stifta en lag särskild för land och särskild för stad, har jag
icke kunnat ansluta mig till hans förslag, utan yrkar bifall till''utskottets
i båda punkterna.

Herrar Larsson i Berga, E. W. Carlson och Elis Nilson förenade
sig med herr Dahlberg.

Herr Lunden yttrade: Herr talman! rnine herrar! Det måste
med tacksamhet erkännas, att mycket har gjorts i denna fråga dels
genom lagstiftning alltsedan 1855, dels ock genom eu samtidigt begynnande
och derifrån fortgående nykterhetsrörelse, och äfven tror
jag att det mångomtalade göteborgssystemet, som mångenstädes har
vunnit inträde, gjort en ganska stor nytta. Men i stället har uppstått
en annan våda, som man då icke insåg, nemligen derigenom,
att man satt ölet såsom surrogat för bränvinet, och det har visat sig
mångenstädes, att ölet har medfört delvis samma vådor som bränvinet.
Det är nog på somliga ställen kanske ingen fara med ölförsäljningen,
der nemligen inga ölkrogar finnas. Men på andra
ställen finnas, om också inga öppna ölkrogar, der förtäring på stället
åt öl eller maltdrycker får ega rum, dock dessa handelsbodar och
korkskrufvar, om hvilka man talat. I städerna finnes godt om båda
delarne; det finnes der både ölkrogar och handelsbodar, der öl ganska
vidt försälj es.

Petitionerna från städerna visa tillvaron af dessa bodar äfven
der, så väl som på landsbygden. Jag kan derför icke instämma med
den ärade talaren från Malmö, att i städerna inga oordningar skulle
komma i fråga i följd af ölförsäljningen.

Då är frågan, hvilka åtgärder man nu skulle vidtaga. Jag vill
dervid fästa uppmärksamheten på, att det icke är så vidtomfattande
åtgärder, som nu föreslås. Man vill ju icke förhindra bryggare att

N:o 22. 48 Onsdagen den 26 Mars, e. m.

Angående brygga maltdrycker, ej heller stänga försäljningslokalerna. Man vill
ändringar enciast reglera och kontrollera något litet försäljningen i så måtto,
limm om att deu icke ulä försiggå i vanliga handelsbodar. Jag vill då fråga:
försäljning Hvilka skulle man väl skada genom denna jemförelsevis ringa inaf
vin och skränkning? Gifvet är, att man skadar eu mängd handlande, hvars
maltdrycker hufvudsakligaste inkomst är inkomsten på försäljning af maltdrycker.
m. m. J_)elvis skadar man nog också dem, som få föra denna vara, men
Ohörts.) gäjjgj-i är att många gagnas, som ogerna föra denna vara. Vidare,
månne man kan skada dem, som måttligt konsumera Öl vid sina
måltider? De äro ju i tillfälle att hemta det vid närmaste försäljningsställe,
och det kunna de väl underkasta sig, när de göra sig
besvär att från särskilda försäljningsställen hemta bränvin, när de
vilja förtära det. Jag kan således icke fatta, att den konsumerande
allmänheten kommer att i någon väsentlig mån lida åt den föreslagna
förändringen, och jag är förvissad derom, att många, som ligga
fångna under dryckenskapslasten, skulle blifva mycket tacksamma,
om detta förslag antoges.

Nu har man invändt, att ingå stora oordningar vållats af ölförsäljningen.
Utom allt hvad petitionerna vittna om och allt, som här
blifvit nämndt, vill jag nämna om den erfarenhet, som ligger mig
mycket nära. — Jag har kommit in på ett ställe klockan 10 en
lördagsförmiddag och funnit 3 qvinnor druckna till följd af omättligt
förtärande af öl, som de hemtat från närliggande handelsställe. Jagkar
för icke länge sedan sett under en vecka 5 dödsattester från en
församling, och 2 från en annan församling, der dödsorsaken varit
delirium tremens. Under sådana förhållanden är det icke mycket lönt
att tala om, att dryckenskapen så väsentligt minskats, att man nu kan
lägga sig i ro. Särskilt vill jag påminna om, att i fråga om dem,
som dött i delirium tremens, tick jag veta att det endast varit det förderfvande
ölet, som förstört dom, sedan de kommit in på den vägen.

Nu kan man invända att öl kan man ju alltid förskaffa sig på
de egentliga ölförsäljningsställena, äfven om sådant icke finnes att
tillgå i handelsbodarna, men derpå vill jag svara att många hemta
ej sjelfva sitt öl utan sända sina barn och hustrur att göra det, men
det är förbjudet att på ölförsäljningsställena utlemna Öl åt barn så
väl som åt druckna. Qvinnorna åter vilja ogerna gå in på ölkrogarne,
men de gå deremot med sin korg på armen helt obemärkt in i
närmaste handelsbod. Det kan således icke vara annat än rätt, att
ölförsäljningen genom lagstiftning inskränkes på sätt nu är föreslaget.

Utaf hvad jag nu sagt framgår tydligt, att jag icke kan vara
med om den ärade utskottsordförandens reservation, ty hvarför skola
vi •behöfva behålla det onda, som dessa tjogtals småhandlande i städerna
vålla, de som hufvudsakligen lefva på ölförsäljning, under det
att man på landet befrias från sådana?

Jag anhåller derför att på det varmaste få förena mig med utskottet
i dess hemställan i förevarande punkt och jag stödjes i denna
min anhållan icke af någon petition stäld till mig, men jag vet, att
eu af mina kamrater bär i kammaren har — jag tror från ett 20-tal
prest er med domprosten i spetsen — fått mottaga en sådan petition

Onsdagen den 26 Mars, e, m.

49 N:0 22.

deri de anhålla, att göteborgsrepresentanterna i Riksdagen må göra Angående
hvad de kunna för att stödja den nykterhetsmotion, som är framlagd, ändringar
isynnerhet med afseende å vin- och ölhandelns skiljande från annan ningen^om
handel. På grund häraf yrkar jag bifall till utskottets hemställan, försäljning

af vin och

Herr Svensson i Rydaholrn: Då lag undertecknat den motion, maltdrycker
hvarom det nu är fråga, är min ståndpunkt häri redan känd och jag '' ''

har icke heller begärt ordet för att meddela densamma. Jag vill ^ or 3''
endast tillkännagifva, att jag från en i Jönköping den 26 och 27
februari detta år samlad nykterhetskonferens erhållit en skrifvelse
så lydande:

»Jönköpings läns nykterhetskonferens får härmed vördsamt anhålla
att länets herrar riksdagsmän ville kraftigt understödja de
motioner, som blifvit väckta i nykterhetsvänlig rigtning, synnerligen
de, som afse att skilja maltdrycks- och vinförsäljningen från annan
handel, äfvensom den af landshöfding TrefFenberg väckta motionen,
afseende att stäfja de s. k. resande krogarnes förderfbringande verksamhet».
Då jag hyser samma åsigter som denna nykterhetskonferens,
anhåller jag om bifall till utskottets förslag i förevarande punkt.

Herr Olsson i Sörnäs: Då jag undertecknat den nu förevarande
motionen, är det klart, att jag kommer att rösta för utskottets förslag.

Jag har emellertid . begärt ordet endast för att tillkännagifva,
att äfven till mig ankommit eu petition, hvari på det lifligaste framhålles
nödvändigheten af att antaga herr Waldenströms in. flis
förslag. Jag tror också, att det voro jemväl för näringslifvet och
isynnerhet för haudelsverksamheten gagneligt, om handeln med vin
och maltdrycker skildes från annan handel. Jag har nemligen varit
i tillfälle att erfara de skadliga verkningarne af det sätt, hvarpå
denna handel nu bedrifves och jag bär sett, att inom den kommun
jag tillhör, många obehagligheter häraf uppkommit. Jag tror derför,
att Riksdagen skulle handla klokt och välbetänkt, om den bifölle
hvad utskottet här föreslagit.

Herr Wester: Jag skall icke länge upptaga kammarens tid.

Jag skall endast i största korthet meddela, att jag vill vara med
om alla förslag, som gå ut på att råda bot för de missbruk,
som mångenstädes i vårt land nu råda i afseende å handeln med
vin och maltdrycker. Men jag vill icke inskränka näringsfriheten
mer än som är nödigt för att vinna detta mål, och jag anser, att
utskottets förslag går längre än som behöfves. Jag vill sålunda instämma
i herr Bergs reservation med någon förändring. Herr Berg
föreslår, att rätt till försäljning af vin och maltdrycker för afhemtning
till mindre myckenhet än tio liter må å landet förvärfvas i den ordning,
11 § af förordningen den 24 oktober 1885 stadgar. I denna §
föreskrifves att, om både kommunalnämnden och kommunalstämman
afstyrka idkandet af dylik handel, skall frågan derom hafva förfallit;
samt att endast i det fall att båda eller endera af dem tillstyrkt
handeln, Konungens befallningshafvande eger att besluta i ärendet.

Andra Kammarens Prof. 1890. N:o 22. 4

N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

Angående Jag finner hvarken nödigt eller nyttigt att lägga en sådan magt i
ändringar kommunalmyndighetens hand, utan anser att rättigheten till förningen
om säljning bör afgöras enligt § 2 på det sätt att efter kommunalförsäljning
nämndens hörande Konungens befallningshafvande skall om rättighets
af vin och meddelande besluta.

maltdrycker [ följd häraf och då det icke synes nödigt att göra inskränkm.
m ujng för annan handel än sådan i öppen bod, hemställer jag att
(Forts.) Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte få följande lydelse: att
Kongl. Maj:t måtte besluta:

dels att rätt till försäljning af maltdrycker för afhemtning i
mindre myckenhet än 10 liter må å landet förvärfvas i den ordning
2 § 1 mom. af ifrågavarande kongl. förordning stadgar i fråga om
rätt att i sammanhang med värdshusrörelse vid måltider hålla
spisande gäster tillhanda vin och maltdrycker;

dels och att försäljning af vin och maltdrycker för afhemtning
till mindre myckenhet än 10 liter icke må å landet förenas med
annan handel i öppen bod, till hvars bedrifvande särskild anmälan
erfordras.

Jag anhåller om proposition på bifall till detta mitt förslag.

Herr Broström: Det kan naturligtvis icke falla mig in att vid
vid denna sena timma komma med något långt anförande. Då jag
begärde ordet i början af öfverläggningen i frågan, hafva många talare
sedan dess bättre än jag uttalat hvad jag velat säga, och jag skulle,
om jag icke begärt ordet, kunna inskränka mig att instämma med
herr friherre Bonde eller herr Waldenström i Gefle.

Då jag emellertid nu fått ordet, vill jag först frambära min
uppriktiga tacksamhet till det tillfälliga utskottet, som så välvilligt
behandlat denna motion, som äfven jag underskrifvit.

Jag vill dock sedan säga några ord om den reservation, som
utskottets aktade ordförande afgifvet. Deri heter det bland annat
angående vin- och maltdryckshandeln i stad: »några olägenheter af
en sådan förening hafva mig veterligen icke förekommit», nemligen
föreningen af Öl- och vinhandel med annan handelsrörelse. Men nog
har man sett, att deraf uppstått olägenheter! Jag läste i dag på förmiddagen
i en tidning, att i en landsortsstad med ungefär 2,000 invånare
pliktfäldes i måndags 3 personer derför att deras kunder
druckit ölet på stället, i diversehandelsbutiken i stället för att afhemta
det, så nog komma olägenheter deraf, att öl får säljas i
speceri- och diversebodar.

.Sedan säger den ärade ordföranden, att med den polisstyrka,
hvaröfver städerna förfoga, böra missförhållanden, om sådana uppstå,
eller missbruk kunna förekommas eller rättas. Ja visst hafva städerna
polis; men i våra småstäder är polisstyrkan i allmänhet ganska liten
och inskränker sig till eu, högst två poliskonstaplar. Om staden
sedan har en sådan utsträckning, som t. ex. en liten stad i Vestmanland,
hvarom tidningarne förmält, att ifrågavarande stad på sitt
område bär icke mindre än 3 jernvägsstationer, förslår det icke
mycket med eu eller två poliskonstaplar att öfvervaka de många
handelsbodar, som troligen finnas på en sådan sträcka. Jag kan

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

N:o 22.

(Ports.)

derför icke finna, att det för städerna skulle innebära någon fördel Angående
att behålla lagen sådan den nu är, och för öfrigt är, enligt mitt för- ändringar
menande, det oegentligt att i detta fall hafva en lag för städerna ningen om
och eu annan för landet. försäljning

Jag vill, såsom jag redan antydt, förena mig med dem, som af vin och

yrkat bifall till utskottets förslag oförändrad!. maltdrycker

n m. in.

Herr Odell: Den förste talaren, som hade ordet i denna fråga,
yrkade utslag på utskottets förslag bland annat derför, att han icke
önskade att flere handelsbutiker skulle uppstå på landet. För min
del är jag emellertid öfvertygad derom, att, om handeln med vin och
maltdrycker skildes från annan handel, skulle dessa butikers antal
blifva mycket mindre än det nu är, och det är redan visadt, att det
är allt för många som just derför att de få sälja äfven Öl och vin
uppsatt små butiker, der de jemväl tillhandahålla några obetydliga
artiklar, soni äro af ringa värde.

Talaren bär framför mig yttrade, att Kong!. Maj:t skulle blifva
villrådig om hvad Riksdagen menade med en sådan framställning,
som här föreslagits. Jag tror dock i likhet med en annan talare,
att Kongl. Maj:t nog skall finna både medel och utvägar att organisera
denna sak.

Slutligen vill jag påpeka en omständighet, som i detta fall
kanske är den mest belijertansvärda, nemligen att landsbygden har
mycket obehag af dessa handelsbutiker, som i allmänhet endast äro
förklädda ölkrogar, och att det är icke blott de personer, som äro hemfallna
åt detta begär att dricka Öl, som lida skada. Nej, följderna
deraf sträcka sig mycket längre. Det händer ju ganska ofta, att
man skickar ett par, tre eller derå personer med dragare till en järnvägsstation
eller annan allmännare plats för att aflemna eller hemta
varor. Då de uträttat sitt ärende skola de vanligtvis in på något
ställe för att få sig förfriskning och i synnerhet under ruskigt väder
anse de sig hafva både behof deraf, och rättighet dertill, och närmaste
handelsbod besökes. Då lemnas lastdjuren ofta nog utan både
skydd och vård fästbundna vid närmaste gärdesgård, der de få stå i
ur och skur. Sedan formännen druckit sig muntra i handelsboden,
skola de taga igen den försummade tiden och då drifva de obarmhertigt
på djuren, som fått stå, utan både foder och vatten under
denna tid. Detta sker icke eu gång, nej hundra, ja tusentals gånger.

Följderna af denna olycksbringande bihandel äro, såsom de nu bedrifvas,
alltså större och svårare än mången kanske anar eller kan
föreställa sig.

Jag tror derför att en ändring uti detta afseende är af stor
betydelse, och då man känner till huru denna handel vanligen bedrifves
på landsbygden, tvekar man icke att bifalla utskottets framställning.

På grund af hvad jag nu i korthet anfört yrkar jag bifall till
utskottets förslag.

Herr Björkman instämde häruti.

N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e, m.

Angående
ändringar
i förordningen
om
försäljning
af vin och
maltdrycker
m. m.

(Forts.)

Herr Nilsson i Skärhus: Då jag undertecknat den nu föreliggande
motionen, torde min ställning till frågan vara känd. Jag
skall derför nu icke upptaga kammarens tid, utan vill endast meddela,
att äfven jag har från den valkrets jag representerar mottagit
en skrifvelse med anmodan att verka just i den retning, som motionen
afser. Då utskottet nu varit så tillmötesgående, att det förordat
denna motion, har jag icke något annat att göra än yrka bifall till
utskottets förslag.

Herr Sven Nilsson: Det ligger onekligen mycken sanning,
men också ännu mera öfverdrift uti hvad som blifvit yttradt i den
föreliggande frågan, och om jag skulle instämma i alla dessa öfverdrifter,
som här framkommit, skulle jag icke handla rätt mot invånarne
i den ort jag representerar, emedan jag icke har någon
kännedom om olägenheterna af den nuvarande lagstiftningen, på sätt
här blifvit framhållet. Men det kan å andra sidan icke nekas, att
något ändå bör göras, och jag är för min del villig att på lagstiftningens
väg söka förekomma en del obehagligheter, som uppstå
genom ölkrogarna, och då nu Andra Kammaren beslutat eu skrifvelse
till Kongl. Maj:t i punkt 1, kan jag icke förstå annat än att för
sammanhangets skull man bör taga konseqvenserna och låta den nu
föredragna punkten följa med. Men då jag går in härpå, kan jag,
för min del, icke annat än förena mig med herr Olof Jonsson i Hot''
i det anförande han hade vid afgörandet af första punkten. Jagtror
icke, att på sätt utskottet föreslagit i första punkten, som af
kammaren blifvit godkänd, det är möjligt åstadkomma en sådan lagstiftning.
Om den än kan blifva till nytta, skall den ej kunna efterlefvas
öfverallt i landet; och det nu föreliggande förslaget är i viss
mån obilligt, och måhända på sina ställen outförbar!. Då jag har
denna öfvertygelse, borde jag kanske icke vara med om det föreliggande
skrifvelseförslaget, men då jag tror, att när Kong!. Maj:t
tager frågan om hand i hela sin omfattning, han skall gå till väga
på ett praktiskt sätt och föreslå sådant som kan öfverallt utan
svårigheter tillämpas, icke blott på landet, utan äfven i stad, och
detta kan sannolikt icke ordnas på någon annan grund än den
nyssnämnde talare föreslog. Och jag föreställer mig verkligen, att
nykterhetsvännerna skulle kunna vara nöjda, för den händelse Kongl.
Maj:t kommer fram med ett sådant förslag. Likaså tror jag att detta
sätt att ordna frågan skulle tillfredsställa allmänheten. Det hade
naturligtvis varit ensidigt, om Riksdagen med större tydlighet uttryckt
denna mening, så vida man vill gå den vägen i skrifvelsen till
Kong!. Maj:t, men det lärer nu ej vara möjligt få någon ändring,
sedan kammaren fattat sitt beslut i den första punkten.

Jag kan icke förstå annat än, att då vi hafva bestämmelser om
en viss alkoholhalt på bränvinet, som får hållas till försäljning på
krog-arne, man äfven kan göra det samma i afseende på maltdrycker,
som skola hållas till försäljning på ölstugorna, och jag är viss på,
att om man bestämde, att alkoholhalten på ölet i detta fall icke
finge öfverstiga 3 procent, skulle vi få ett Öl, som icke vore berusande
och på samma gång vore både godt och billigt. Kontrollen kunde

Onsdagen den 26 Mars, c. m. 53 h!0 22.

då göras vid bryggerierna, som ju blefve mycket lätt, och som gjorde Angående,
en hel del trassel på ölförsäljningsställena öfverflödig. Jag bär bort
omtalas, att vid våra nya bryggerier man verkligen beflitar sig om ningen om
att tillverka godt Öl af 2 Va å 3 procent alkokolhalt, som är lika försäljning

godt, om ei bättre, än det Öl, hvilket nu i allmänhet förekommer i af vin och

handeln, och innehåller 6—7 procent. Kan man vinna saken på mam r^(c er

denna väg, vinner man ett godt resultat och ett stort mål i en för t V

hela vårt land magtpåliggande fråga, då ju ölförsäljningen i landet
kunde göras helt och hållet fri. Jag tror, att man kan vinna hvad

man önskar på denna väg, och derför kan jag icke sätta mig mot

att få frågan till Kongl. Maj:ts skärskådande. Och om saken ordnas

på detta sätt undviker man en särskild lagstiftning för land och
stad, som jag icke kan vara med om, då vi hafva tvistefrågor nog

förut mellan stad och land, så att det icke är värdt tillskapa nya.

Kammaren kan nu förstå min ställning till frågan, men jag
kommer icke att motsätta mig den föreslagna skrifvelsen i förhoppning,
att när frågan återkommer från Kongl. Maj:t, han skall halva
undanröjdt de olägenheter, hvaraf skrifvelseförslagen lida, och framställa
sitt förslag derom för Riksdagen i ett annat förbättradt skick.

Häruti instämde herrar Johansson i Esset och Pelirsson i
Onnerud.

Herr Brornée: Skiljandet af vin- och maltdrycksförsäljningen
från all annan handel anser jag icke innebära någon fara eller
olägenhet hvarken för allmänheten eller bryggerierna. I denna del
har jag tillräcklig erfarenhet från min hemort. För 7, 8 år sedan
såldes nästan i hvarenda handelsbod vin och maltdrycker tillsammans
med andra varor, och det hände icke så sällan att när man kom
till liandelslokalerna, i synnerhet om qvällarne, man af berusade,
som vistades der eller i dess närhet, både många olägenheter. Men
nu linnes i min ort icke en enda landthandlare, som säljer dylika
drycker i förening med idkande af annan handel, och jag har hvarken
sjelf erfarit eller hört någon annan, vare sig landthandlande eller
allmänheten, som klagat. För bryggerierna synes det mig icke
heller uppstå någon fara om motionen och utskottets utlåtande i
denna punkt bifalles, ty oaktadt, som jag nyss nämnde, landthandlarnc
i Jernband nu ej sälja Öl, har bryggeriernas antal betydligt ökats.

Således kan det icke vara en sanning det påståendet som i en till oss
utdelad skrift förmenar: att man, om motionen skulle bifallas, kommer
att störta en för jordbruket mycket vigtig industri, uti hvilken
kapital på millioner vore nedlagda. Jag kan således icke hesitera
att instämma i utskottets förslag. Jag skulle kunna hafva åtskilligt
mer i denna del att anföra, men i denna sena timme vågar jag
icke upptaga kammarens tid, utan inskränker mig i att instämma
med dem som yrkat bifall till utskottets förslag.

Herr Andersson i Hasselbol: Vid denna sena timme skall jag
afstå och ber blott få instämma i herr Waldenströms m. flis yttrande
och skäl för antagande af utskottets förslag.

X:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, c. m.

Angående Herr Gustaf Berg: Det både varit min afsigt, att utförligt

''i förord1- n“S '' denna fråga, som jag anser vara mycket magtpåliggande,
ningen om men då klockan närmar sig midnatt och ett trettiotal af talare redan
försäljning tagit kammarens uppmärksamhet i anspråk, skall jag icke vara
af vin och mångordig, utan inskränka mig till att vrka bifall till min resermaltdrycker
yation.

(f''rti?-) J;ig skall emellertid i sammanhang härmed be att gent emot

'' or sherr Sven Nilsson få framhålla en synpunkt. Han fann det olämpligt
i denna fråga, att en särskild lagstiftning skulle göra sig
gällande för land och stad. För min del kan jag icke se, att det
finnes något midt uti ett sådant förhållande. Man bör nemligen lagstifta
för landet hvad som passar för landet och för staden hvad
som passar för staden. Så har man gjort uti flera andra hänseenden.
Jag skall i sådant tall erinra om ordningsstadgan för rikets städer,
om byggnadsstadgan, brandstadgan, om bränvinsförsäljningsförordniugen;
och äfven den nu förevarande förordningen angående försäljning
af vin och maltdrycker upptager bland annat i It §, för
landet eu del bestämmelser angående försäljning af vin, som sakna
sin motsvarighet för stad. Den af herr Sven Nilsson sålunda påpekade
omständighet anser jag således icke utgöra något hinder att
få en särskild lagstiftning i denna fråga för landet och staden. Jag
skall nu hålla mitt löfte att endast yttra några ord och derför icke
tillägga något vidare.

Herrar Martin, Sundberg i Vexiö, Peterson i Hasselstad och
Lilienberg instämde med herr Berg.

Herr Liljeholm: Vore det så, som det med mycken tvärsäkerhet
sagts i den skrift, som inom kammaren blifvit utdelad från
svenska bryggeriföreningen, nemligen att ölkonsumtionen i viss mån
bidroge till befolkningens civilisation och utgjorde en gradmätare på
dess intelligens, skulle jag vara den första att motsätta mig utskottets
förslag. Men jag tror man kommer sanningen närmare, om man vänder
om satsen och säger, att ölkonsumtionen utgör ett hinder för folkets
framåtgående i nyktert och sedligt afseende. Särskild! kan man se, huru
som lättheten att åtkomma vin och maltdrycker verkar förstörande
för ungdomen, då han i första bästa diversebod kan få sin önskan
i detta fåll tillfredsstäld. Jag föreställer mig, och derom äro vi nog
alla ense, att den oförderfvade ynglingen drager sig för att gå in
på en ölkrog och der, bland en massa ruskiga personer slå sig ned
och reqvirera in vin eller maltdrycker. Men som det nu är stäldt,
behöfver han icke göra sin lärospån på dessa offentliga ölstugor,
utan endast vända sig till närmaste diversehandel, och der får lian
i all tysthet, hvad han åstundan. Får han en tid öfva sig uti
dessa förskolor, är han snart inne på det sluttande planet, som
i de flesta fall slutar med ekonomisk och moralisk ruin. På dessa,
i korthet anförda skäl, yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Med herr Liljeholm instämde herr Larson i Slättäng.

65 N:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

Herr Arhusiander: Åt'' det anförande jag hade under diskussio- Angående
nen rörande första punkten torde kammaren hafva funnit, att jag 7/3“-*
stål- på den ståndpunkt, att jag önskar bifall till någondera af de ningen om
förslag som äro framstälda under denna, och jag gör det, derför att försäljning
lag har erfarenhet från min hemort af de oordningar och olägen- af vin och
heter, som äro eu följd af ölhandelns förening med annan handel. „

I staden kan det ändå gå an, ty der finnes polis, som utöfvar till- (Forts)
syn och söker att upprätthålla ordning, men i stadens omedelbara
grannskap der många sågverk äro belägna, hafva utom sågverksområdet
eu mängd personer slagit sig ned, som idka handel. Det
tinnes aktningsvärda undantag bland dessa handlande, som sälja
endast nödvändighetsvaror, men jag nödgas säga, att det finnas
andra, som endast begagna landthandeln som skylt för ölförsäljningen.
Härigenom vållas sådana oordningar, hvarom jag hade tillfälle förra
riksdagen att omnämna, och vill derför icke nu besvära kammaren
att ytterligare upprepa dem. , , „ „

Jag vill dessutom meddela, att jag fått en skrifvelse från ett
uykterhetssällskap, »Hoppets här» i Sundsvall, bestående af 650
medlemmar. Likaledes har jag fått utdrag af kommunalstämmobeslut,
som fattats i de närmast staden liggande kommunerna Skön
och Timrå, uti hvilka enhälligt yrkats att Öl- och vinhandel må
skiljas från annan handel. Jag har varit tveksam om till hvilketdera
af förslagen under denna punkt jag skulle ansluta mig, men
har slutligen bestämt mig för herr Bergs reservation, till hvilken
jag således, herr talman, ber få yrka bifall.

Herr Truedsson: I följd af nattens sena timme och den uttömmande
diskussionen inskränker jag mig till att yrka bifall till
utskottets förslag.

Herr Sandwall: En talare yttrade, att det vore en beklaglig
sak att Öl i så stor skala i värt land konsumerades. Jag tar mig
derför friheten att påpeka huru det förhåller sig med ölkonsumtionen
i Sverige i förhållande till andra länder, der nationerna omöjligen
kunna sägas hafva tagit skada åt det Öl, som de konsumerat. Jag
finner då att ölförbrukningen, i liter räknadt, har på hvarje individ
i nedannämnda länder uppgått till följande qvautiteter nemligen:

På hvarje
individ
liter.

Bayern ......................................................... 44/. 5

Belgien ......................................................... 158

Wurtemberg ................................................ 152

Storbritannien och Irland........................... 129

Danmark ...................................................... 90

Baden............................................................ 82.4

Nordtyskland................................................ 66.5

Förenta staterna i Nordamerika ............... 58.o

Elsass-Lothringen ....................................... 45

Norge............................................................ 40

N:o 22. 66

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

Angående
ändringar
i förordningen
om
försäljning
af vin och
maltdrycker
m. m.

(Ports.)

På hvarje
individ

mer.

Östern ke- U ngarn.......................................... 333

Holland......................................................... 31.6

Schweiz......................................................... 31.6

Frankrike...................................................... 21

Sverige ......................................................... 18.3

Man ser härutaf att i Bayern hvarje individ förbrukar nära 14
gånger så mycket öl, som den svenske individen förbrukar. Men
den som varit i Bayern och flera än de andra länderna, hvilket
jag åtskilliga gånger varit, han skall finna att befolkningen i dessa
länder ingalunda är mera eller ens så mycket hemfallen under
dryckenskapslasten som befolkningen i vårt eget land; man ser nemligen
sällan i de länder, der Öl i betydligt större skala konsumeras
än i Sverige, en berusad person, medan man i vårt land tyvärr dagligen
far skada från krogarne kommande öfverlastade personer.
Enligt mitt förmenande har detta sin orsak deruti att bränvinskonsumtionen,
ehuru efter ölets införande betydligt reducerad, jemförelsevis
är större i Sverige än i de mera Ölkonsumerande länderna.

Herrarne må nu icke tro att jag är någon fiende till nykterheten
eller vän af dryckenskapen, derför att jag icke kan biträda hvarken
motionärernas eller utskottets förslag, och jag är öfvertygad om att
icke någon i min ort, ej ens nykterhetssakens ifrigaste förkämpar, skall
med skäl kunna tillvita mig något i detta fall. Men jag anser att
när man vill; verka för nykterheten, skall man börja i rätta ändan.

Det förhåller sig nog så, att oaktadt superiet i vårt land betydligt
minskats, bränvinet dock fortfarande är skulden till många och
svåra oordningar och mycket elände, men man eger ej rättighet att
skylla allt detta på ölet så som motionärerna göra, ty äfven om ölet
sedan grunden är lagd något bidrager till ruset, så är dock bränvinssupningen
hufvudorsaken till berusningen. Under riksdagen 1853—
1854 uppträdde många af de mest framstående representanterna och
nykterhetsifrarna inom riksdagen i rigtning att få infördt i vårt land
tillverkningen af s. k. bayerskt Öl och två af dessa framstående män
väckte motion om beviljande af anslag om 50,000 kronor, i ändamål
att man skulle utskicka till Bayern lämpliga personer, för att lära
sig konsten att brygga bayerskt Öl, och detta i den afsigten, att man
med ölet skulle utrota bränvinet. Det har också, som talaren på
malmöbänken framhöll, till stor del lyckats. Bränvinstillverkningen
i varf land, som för nagra ar sedan uppgick till 30 millioner kannor
om året, har sjunkit så betydligt, att den nu icke torde uppgå till
mer än l/3 af hvad den förut utgjorde. Det har sålunda visat smått
ölförbrukningen utgör ett medel till att utrota bränvinet.

Men efter _ mitt förmenande förefinnes att taga i beaktande en
annan omständighet, som icke påpekats. Jag tror nemligen icke att
det kan vara förenadt med rättvisa och billighet att med ett enda
slag störta en stor näringsgren, som tillkommit på Riksdagens initiativ
och under lagens skydd vunnit stor utveckling, genom att stifta en
lag som, om den än tills vidare tillåter tillverkning af Öl, dock lägger

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

57 K:o 22.

sådana hinder i vägen för dess försäljning, att handteringen af sig Angående
sjelft måste gå under. Det betyder naturligtvis ingenting att en och ändringar
annan eller måhända de flesta personer, som anlagt dessa bryggerier ningen om
blifva med lagens hjelp ruinerade, icke heller att tusentals arbetare försäljning
och deras familjer ställas utan arbete och utan bröd, blott ölet blir af vin och
Utrotadt!? maltdrycker

Jag vet, som jag förut antydde, att jag genom mitt uppträdande ”j''
emot så val motionärernas som utskottets förslag skall anses som fiende '' orts-''
till nykterhetssträfvandena, och ehuru äfven jag fått uppmaning från
min hemort att arbeta för motionerna kan jag icke frångå den öfvertygelse
jag har, nemligen att ölets utrotande skall återupplifva det
fordom hejdlösa bränvinssuperiet och således betydligt skada i stället
för att gagna nykterhetssaken.

Här föreligger en motion af Eriksson i Norrby om bränvinsbränningens
successiva upphörande och följaktligen bränvinets ut- *

rotande å landet. Den motionen skulle jag gerna velat vara med
om. Det har anmärkts i detta hänseende att bränvinet ger landet
så stora inkomster i statskassan, att man icke kan vara af med det.

Men lägg skatt på ölet i stället, och låt dem som dricka Öl betala de
inkomster, som staten skulle mista, om bränvinet tages bort! Detta
vore ett radikalt sätt att vinna målet i nykterhetens intresse.

Jag anförde år 1888 under debatten om ölfrågan och sökte
genom ett anförande af Professor Curt Wallis visa huru oändligt
nykterhet och sedlighet vunnit i Amerika sedan man der började
införa tillverkningen af bayerskt Öl, hvarigenom konsumtionen af
spritdrycker betydligt minskats, och jag vill nu påpeka hurusom
Österrike och andra länder arbeta på ett allmännare användande åt
ölet, för att derigenom undantränga starkare drycker.

Samtidigt anstränga nykterhetsifrarne i Sverige alla krafter för
att utrota eu läskande och behaglig dryck, som innehåller 4 å 5
procent alkohol, hvaraf enligt min mening följer att bränvin hållande
40 ä 50 procent kommer att i vida större mängd än nu konsumeras.

Då tiden är så långt framskriden som öfver midnatt, så vore
orätt att längre upptaga kammarens tid, men jag anser mig böra
påpeka eu omständighet, som torde böra beaktas vid inskränkning
af ölförsäljningen, att det måste hemtas långa vägar och i större
parti.

Ölet kan såsom innehållande ringa alkohol icke länge förvaras
utan att blifva odrickbart hvarjemte det är svårare att transportera.

Bränvinet deremot tager ringa utrymme, tager ingen skada af ålder
utan tvärt om, hvadan äfven dessa omständigheter utgöra en lockelse
för konsumenten att föredraga bränvinet framför ölet, och hvad nykterheten
derpå skall vinna kan jag ej inse.

Vill man nu nödvändigt få bort ölet, så anser jag det vara
bättre att ärligt säga som det är och att hellre förbjuda tillverkningen
än att steg för steg underminera denna näring, men i så fall
anser jag att staten har skyldighet att inlösa bryggerierna.

Vill man deremot sä småningom förbjuda all tillverkning af
bränvin, som jag anser vara det rätta, så bör väl staten vara skyldig

N:o 22.

Onsclngen (ten 26 Mars, e. in.

Angående
ändringar
i förordningen
om
försäljning
af vin och
maltdrycker
m. m.

(Forts.)

att hålla dem skadeslösa från direkt förlust, som egnat sig åt bräm
vinshandteringen.

Det är nemligen icke nog att vara nykterhetsifrare, man måste
också vara rättvis.

Herr Wretlind: Det passar sig mycket bra för mig att få
ordet efter herr Sandwall, då jag är i tillfälle visa, att de konklusioner,
hvartill lian kommit, bero på okunnighet om de verkliga förhållandena
och derför äro fullkomligt ohållbara. Detsamma gäller
om talarens på malmöbänken påståenden, då han i början af diskussionen
trodde, att Öl vore ett medel att undantränga bränvinet.

Detta är så litet öfverensstämmande med verkliga förhållandet, att
saken förhåller sig alldeles tvärt om. Af statistiken framgår, att ölkonsumtionen
i Tyskland är 88 liter per hufvud per år, men det är
långt ifrån, att bränvinsförbrukningen blifvit mindre för det. Jag
har bär eu bok utgifven af en tysk, sanitetsrådet Baer, känd
författare på detta område. I denna bok finner man att hvarje

person i Tyskland konsumerar, oaktadt ölförbrukningen är så stor,

icke mindre än 15,8 liter bränvin af 45 procent alkoholhalt, eller
7,14 liter ren alkohol. Det är nära dubbelt mot här i landet.
Äfven i Bayern, der en hvar dricker 209 liter Öl, är dock förbrukningen
af bränvin på 45 procent 6 liter. Bräuvinskonsumtionen limpa
sista åren ständigt ökats i Tyskland trots ölet. Detsamma är
förhåilandet i Danmark, Belgien och Frankrike.

Bryggeriföreningen frågar i sin tidning: »hvem har kunnat förspörja
någon tillbakagång i det tyska folkets moraliska eller fysiska
utveckling?» Jo, det kan den, som tagit reda på saken. Statistiken
visar nemligen att på de tyska sjukhusen vårdades för alkoholism

och delirium under år 1877 10 patienter på 100,000 invånare och
under år 1884 icke mindre än 19,s på 100,000 invånare. Efter 7
års förlopp både således antalet af dylika patienter så när fördubblats.

Ser man återigen på de tyska dårhusen, så finner man att,
medan dessa bland sina patienter hade 1877 5,898 personer lidande
af alkoholism, så farinös 1885 på dessa dårhus icke mindre än
13,588 personer af samma slag, d. v. s. antalet hade mer än fördubblats.

I Preussen doge under år 1877 i delirium tremens 1,077 män och
88 qvinnor, d. v. s. summa 1,165. Men under året 1885 utgjorde
för Preussen antalet af i delirium tremens döda 1,213 män och 121
qvinnor, d. v. s. summa 1,334, — en ganska betydlig ökning på 8 år.

1 Danmark funnos på 1,000 sjelfmördare under åren 1835—1844
154 drinkare, men deremot under åren 1871—1875 362 d:o, d. v. s.
mer än dubbelt så många.

Vid ett möte, som hölls i danska nationalekonomiska föreningen
i november förlidet år för att diskutera frågan om ölskatten fattades
en för tillståndet i Danmark fullt betecknande, af medicine doktor Litlevsen
formulerad resolution, så lydande: »Regeringens lagförslag om
förhöjd skatt på bränvin och Öl, förordades sedan det nu konstaterats,
It fylleriet i Dan mark tilltager i ohygglig grad, och särskildt att
öldrickandet florerar vid sidan af bränvinskonsumtionen.»

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

69 N:o 22.

Det är således alldeles icke öfverensstämmande med verkliga Angående
förbållandet, att maltdryckerna visat sig undantränga de starkare ändringar
dryckerna, utan i sjelfva verket förhåller det sig tvärt om; med eu om

ökad ölkonsumtion stiger också bränvinskonsumtionen. försäljning

Jag skall icke längre upptaga kammarens tid, men jag vill blott af vin och
mot dem, som benämna ölet för »dagakarlens supanmat», påvisa att maltdrycker
det är en dyr cell dålig supanmat, ty enligt af Alrnén 1885 gjorda m m''
undersökningar hade 1 kilogram öl, som kostar 30 öre, ett näringsvärde
af endast 0,7 öre. Deremot hade ett kilogram svagdricka,
som kostar 2 öre, ett näringsvärde af l1/^ öre. I fall man nu skall
dricka maltdrycker, är alltså skäl i att använda den dryck, som
kostar mycket mindre, men som besitter ett högre näringsvärde. Jag
anhåller, herr talman, om bifall till utskottets förslag.

Herr Larsson i Mörtlösa: Jag ber att endast få till protokollet
tillkännagifva, att jag röstar för bifall till utskottets förslag. Några
särskilda skäl behöfver jag icke anföra, då sådana blifvit tillräckligt
framdragna.

Herr Ekeborgh: Det kan visserligen synas djerft att vid denna
nattens sena timme taga ordet, till och med med anspråk att fä
behålla det några minuter. Jag skall dock icke blifva synnerligen
mångordig. Skälet hvarför jag begärde ordet är att jag anser denna
fråga vara synnerligen vigtig för vårt land och som ursäkt kan jag
anföra att jag så sällan plägar taga kammarens tid i anspråk. En
talare på jönköpingsbänken yttrade helt nyss, att, om kammaren
skulle bifalla det nu föreliggande förslaget skulle detta vara ungefär
detsamma som att ruinera ölbryggarne. Denna farhåga eger jag
verkligen icke, ty deras handtering har visat sig vara sä fördelaktig
och inkomstbringande att det sannerligen icke skulle gräma mig,
om de hädanefter komme att förtjena något mindre än förut. Det
heter i den förut omtalade skrifvelsen från bryggeriföreningen, att
från södra Sverige har icke något behof af förändring i lagstiftningen
gjort sig gällande. Jag skulle kunna fråga: huru vet bryggeriföreningen
detta? Jag säger dock icke detta, utan fastmer: derpå
har bryggeriföreningen icke någon reda! Jag skall be att med den
närmare kännedom, jag har om förhållandet, få upplysa om, huru
det tillgår med denna försäljning af Öl i öppna handelsbodar. Huru
går det till dermed? Jo, när det finnes eu person, som egentligen
icke vet, hvad han skall taga sig till, men vill förtjena sitt bröd på
lättast möjliga sätt, huru gör han då? Jo, lian begär tillstånd att få
idka handel med bröd och mjölk, kanske skaffar han sig också eu
eller annan burk med karameller, men det hufvudsakligaste är icke
handeln med dessa artiklar, utan med Öl. Nå, ja, säger man, men ölet
får icke förtäras på stället! Nej, visserligen, det förtäres heller icke
på det ställe, hvaröfver han eger att förfoga, utan på ett litet afstånd
derifrån. Och för att visa sitt tillmötesgående mot en köpande
kund, så lemnar säljaren honom icke endast buteljen till låns, utan
på eu lätt tillgänglig hylla i boden finnes dessutom både glas och
korkskruf. Derpå tager köparen hela denna attiralj och går ut och

Nio 22. 60

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

Angående
ändringar
i förordningen
om
försäljning
af vin och
maltdrycker
m. m.

(Forts.)

tömmer flaskorna antingen ensam eller i sällskap med flere kamrater,
hvarefter han sedan tacksamt lemnar tillbaka, hvad han lånat. Att
sådana förhållanden icke kunna vara med god ordning förenliga och
att oordning äfven härflyter deraf, det synes ligga i öppen dag.

Jag skall äfven be att få tala något om från ett större samhälle,
som eger egen municipalstyrelse. Der fortgick ölhandeln eu tid
bortåt, och den florerade i ganska betänklig grad. Då föreslog municipalstyrelsen,
och stämman, ganska talrikt besökt, beslöt ehahanda,
nemligen att till Konungens befallningshafvande ingå med eu anhållan
derom, att all ölförsäljning inom detta samhälle måtte upphöra.
Deslutet remitterades till kommunalstämman. Äfven denna,
ganska talrikt besökt, förordade på det varmaste bifall till municipalstyrelsens
beslut för så vidt icke lagliga hinder derför förefunnes.
Men handlandena derstädes, de uppreste sig mot detta beslut såsom
en man. Frågan är emellertid ännu icke afgjord, och jag kan således
icke veta, huru dermed kan komma att gå.

Man har sagt, att det framlagda förslaget skulle vara ett ingrepp
i näringsfriheten. Jag vill i detta sammanhang verkligen icke att de
få ord, som utskottet anför i nämnda hänseende, icke skola få inflyta
i protokollet, hvarför jag ber att få uppläsa dem. Utskottet säger i
fyra till fem rader: »denna näringsfrihet bör, såsom all frihet, vara
lagbunden i den omfattning, att den icke kommer i kollision med
ännu vigtigare intressen, såsom, i nu förevarande hänseende, nykterhetens
och sedlighetens. Häraf följer äfven, att, om dessa intressen
fordra eu inskränkning uti näringsfriheten, inskränkningen bör utan
all tvekan af lagstiftaren företagas.» På senare tider har ofantligt
mycket blifvit gjordt för befrämjande af nykterheten och sedligheten
i landet, och detta förslag, som nu föreligger, förefaller mig åtminstone
vara af så stor betydelse, att jag icke kan annat än på det
varmaste förorda bifall till detsamma.

Herrar Jönsson i Mårarp, Andersson i Bringåsen och Lundström
instämde häruti.

Herr Peterson i Hamra: Jag anhåller att få till protokollet antecknadt,
det jag från mina kommittenter erhållit skrifvelse!'' med
anhållan om att i nykterhetens intresse biträda de motioner, som i
denna fråga blifvit väckta. Af egen och fri öfvertygelse vill jag dessutom
biträda det skrifvelseförslag, som föreligger i nu behandlade
femte punkt, till hvilket jag alltså yrkar bifall.

Herr Nydahl: Då tillräckligt förut här talats i denna fråga skall
jag nu icke längre hysa någon tvekan att förena mig med dem, som
yrkat bifall till utskottets hemställan i denna punkt.

Häruti förenade sig herrar Persson i Heljebol och Jansson i
Krakerud.

Herr Andersson i Tenhult: Då tiden redan är så långt framskriden
att klockan är öfver tolf på natten skall jag fatta mig mycket
kort.

ei lisa 22.

Onsdagen den 26 Mars, é. m.

Flere talare hafva här instämt i den reservation, som herr Gustaf Angående
Berg afgifvit. Då jag för min del lifligt önskar, att det ändamål, ändringar
som afses med motionen, måtte komma till stånd, tror jag, att det ningen om
icke skulle vara lämpligt att påyrka en lagstiftning särskilt för försäljning
städerna och särskilt för landsbygden, ty i detta fall kan en sådan af vin och
vara lika behöflig för det ena stället, som för det andra. Då jag maltdrycker
har denna uppfattning af frågan, är det helt naturligt, att jag kommer m'' matt
yrka bifall till det resultat, hvartill utskottet kommit. Jag gör (Forta«)
detta derför, att jag icke allenast från min hemort utan äfven från
andra häll fått adresser, hvilka uttala sympatier för de motioner, som
nu föreligga.

Såsom jag nämnde skall jag nu yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Andersson i Löfhult instämde häruti.

Herr Petersson i Brystorp: Jag vill endast tillkännagifva, att
jag biträder utskottets förslag och gör det så mycket hellre, som det
står i öfverensstämmelse med mina kommittenters åsigter i frågan.

Herr Petersson i Boestad: Jag vill endast hafva till protokollet
antecknadt att jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr Erickson i Bjersby: Utskottets förslag bifalles.

Herr Sjöberg: Då min motion i denna fråga sammanfaller med
herr P. P. Waldenströms motion i ämnet, skall jag yrka bifall till
den nu föredragna punkten i utskottets förslag.

Herr Vahlin: Jag skall blott be att få till protokollet antecknadt
det jag, med hufvudsaklig anslutning till de skäl, som blifvit anförda
af herrar Sandvall och Andersson i Malmö, kommer att rösta för
afslag å utskottets hemställan så väl i mom. a) som i mom. b).

Häruti instämde herr Höglund.

Herr Jansson i Saxhyttan: Efter den långa och sakrika debatt,
som här hållits i detta ämne kan det icke finnas något nytt att säga
i frågan. Jag skall derför inskränka mig dertill att säga att det är
en pligt att från lagstiftningens sida understödja det pågående nykterhetsarbetet.
Då utskottets förslag går i denna rigtning vill jag också
yrka bifall till detsamma.

Herr Werner: Jag begärde ordet endast för att med allt erkännande
för de sträfvanden för nykterheten som gifvit sig tillkänna i
de föreliggande motionerna få nämna att de dock äro ett intrång i
näringsfriheten, på hvilken vi i andra frågor hålla så mycket.

Jag ber derför att få instämma i den af herr Andersson från
Malmö afgifna reservationen.

N:o 22. 62

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

Angående Herr Nilsson i Rinkaby: Herr vice talman, rnine herrar! Då
ändringar jag 11U hör sä många granna, vackra tal om nykterheten, så måste
nmgenom JaS saö''a> att föna tattas * att jag blir absolutist. Men om jag det
försäljning icke gör, skall jag ändock säga herrar nykterhetsvänner, att jag icke
af vin och skall svika dem i voteringen. Herrarne torde påminna sig, att jag
maltdrycker |,:ir ett godt öga till bryggarne. Jag hade förlidet år en motion, att
m. m. |) ryggar ne skulle betala skatt för sin tillverkning. Jag tycker, att

(Forts.) (jenna nu förevarande motion icke går i den rigtning som jag skulle
vilja. Jag har alltid tyckt som så, att det hus två sorters näringsidkare
som tillverka rusdrycker, men som äro helt olika beskattade,
En bränvinsbrännare t. ex har först att bygga sitt kostbara bränneri,
och sedan får han betala eu dryg skatt för sitt fabrikat, och får knappt
någonting i behåll. Och så får han inte eu gång sälja siD vara hur
som helst, ty han får nemligen icke sälja mindre än 100 kannor i
sender. Eu ölbryggare deremot betalar icke alls någon skatt för sin
tillverkning och lian får sälja den hvar som helst och kastar in den
ena sedelbundten efter den andra i banken! Bränvinsbrännaren deremot
betalar som sagdt sin stora skatt, och dessutom måste han betala
eu hel mängd tolk, timmermän, smeder, murare, kolhandlare och
brännmästare — ja, hvem kan uppräkna alla sugmaskar, som bita
sig fäst vid honom och till Indika hans pengar gä. Jag vill derför
gerna vara med om att, något stätja försäljningen af öl. Meu det är
knappast värdt att tala om det nu, eftersom här icke föreligger något
förslag om att beskatta bryggarne. Visserligen sade herr Sandwall,
att han möjligen skulle vilja vara med om att beskatta bryggarne —
och jag skulle då få vatten på min qvarn. Men medan jag har ordet
skall jag fråga herrarne, då det nu är så sent, hvad tror väl herrarne
är det törsta som i morgon skall väcka herrarne ur morgonslummern ?
År det, månn tro, icke bryggardrängarne, som komma ramlande med
sina stora lass för att lossa dem, körande gata upp och gata ner?
I dag på morgonen då jag gick hit till riksdagen, så höll cn sådan
der ölmenniska utanför mitt logis med sitt lass. Jag kastade några
ögonkast derpå och mätte upp lasset på längden och bredden och
höjden och så multiplicerade jag och tick det till 800 buteljer. Jagfrågade
drängen som körde: hur många sådana lass säljer ni om
dagen? Han svarade ti eller 7 stycken, lank nu om bryggarne
betalade bara eu så liten skatt som 1 öre per halfbutelj, så hade
staten genast 50 kronor om dagen bara för hvad en dräng körde!
Och inte må herrarne tro, att hvarje bryggare har endast en dräng
som kör på det viset. Nej, ända till 30, 40 stycken. Och ser man
inte hur den ena bryggerikolossen reser sig efter den andra? Ute på
landet köra dessa bryggaredrängar kors och tvärs med sina stora
omnibussar och göra sin aflastning hos landthandlande och bierstugor.
Sedan, om qvällarne, är det inte just så sällsynt, att drängar och
arbetare och allehanda småfolk samlas der och göra sig ärende med
att köpa litet snus eller tobak eller hvad det kan vara, men så börja
de dricka Öl och låta så den ena halfbuteljen efter den andra —
jag menar naturligtvis ölet — rinna ner i halsen; och sedan skall
man se, att de ställa til! gräl och slagsmål och spektakel. Nej,
derför är jag visst med om att st,äfja detta ofog och jag kommer

63 S:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e. in.

alltså i dag att biträda nykterhetsvännerna i denua punkt. Men Angående,
v deras förslag att utrota både bränvin och Öl, det tror jag aldrig kan ändringar
gå för sig, ty det är en fantasi. Jag skall, som sagdt, icke svika ^ngen"om
dem i deras förhoppning, att denna motion skall gå igenom. Men försäljning
skulle det hända, att den icke blir af Riksdagen bifallen, så skola vi af vin och
ändå söka lura bryggarne så att vi skola låta bli att dricka Öl, då maltdrycker
vi äro törstiga.

m. m.
(Forts.)

Herr Anderson i Himmelsby: Jag vill endast tillkännagifva,
att jag kommer att rösta för bifall till utskottets förslag.

Herr Ollas A. Ericsson: Jag vill endast be att få yrka bifall
till utskottets förslag i den nu föredragna punkten.

Herr Björck: Herr vice talman, mine herrar! Jag skulle icke
ha begärt ordet i denna fråga, om det icke varit ett yttrande af herr
Dahlberg, som jag ville bemöta. Han uppläste eu skrift, hvaraf framgick,
att han ville beröfva arbetaren ölbuteljen ur hans »matsäcksskäppa.
» Ja, det kan nog så vara, att han det vill. Men så sade
han sedan ytterligare, att han trodde, att icke någon ordentlig
arbetare i allmänhet tar eu half butelj Öl till sina måltider. Jag vill
då fråga nämnde herr Dahlberg: hur kan han, som kanske har sitt
bord dukadt med tre, fyra rätter väl lagad mat och med viner att
skölja ner den med, hur kan han ändock komma och säga, att en
arbetare icke ens behöfver Öl till sin mat? Det är denna protest,
som jag velat uttala mot herr Dahlbergs anmärkning, en anmärkning,
som träffar mig såsom arbetare. Jag anser detta icke vara rätt, och
på grund deraf vill jag äfven säga herr Waldenström från Gefle en
sak. lian räknade på de många namnteckningarna på sina listor,
70 å 80,000 namn tror jag det var. Han trodde att denna siffra valsk
förskräckligt stor. Men det är icke så mycket i förhållande till
svenska folket i dess helhet. Eller har han lärt sig räkna majoritet
på det viset i Amerika?

Jag yrkar afslag å alla punkterna i utskottets förslag.

Herr Andersson i Malmö: Herr vice talman, mine herrar! Jagber
om några sekunder för att begagna dem till att besvara den
tillrättavisning, som herr Ivar Månsson behagade gifva mig. Han
sade nemligen, att vi borde vara befriade från att höra uppläsas
några sådana citat ur »bryggeritidskrifter», som jag tog mig friheten
anföra. Jag vill då erinra honom om, att riksdagsordningen föreskrifver
icke hvilka tidskrifter som här skola få uppläsas eller
citeras.

På samma gång ber jag få göra en liten rättelse i herr Waldenströms
anförande. Då jag för en stund sedan hade ordet, yttrade
jag, att i fall eu arbetare skulle gå bort i eu handelsbutik för att
köpa smör och bröd, så skulle det — om vi antoge att det nu framlagda
förslaget blifvit lag — vara honom förment att der köpa sig
eu butelj iskällardricka. Jag vill fästa herr Waldenströms uppmärksamhet
på, att vårt iskällardricka — här i Stockholm så väl som i

N:o 22. 64

Angående
ändringar
i förordningen
om
försäljning
af vin och
maltdrycker
m. m.

(Forts.)

Onsdagen den 26 Mars, e. in.

andra städer — i regel håller tre procent alkohol, och att således
denna dryck icke, såsom han antog, kan rubriceras till dem, hvilkas,
försäljning enligt förslaget skulle vara fri.

Herr Månsson: Jag skall icke länge upptaga kammarens tid.
''Jag ville endast svara herr Andersson från Malmö. Jag vill i sådant
hänseende säga, att jag visst icke vill förhindra honom att göra
sådana citat, som han gjorde. Jag menade blott, att det vore önskligt
om vi kunde slippa sådana citat — som hvarken lösa eller binda;
och jag har aldrig tänkt på att mot honom tillämpa grundlagen i
detta fall.

Medan jag har ordet skall jag emellertid be att äfven få göra
en liten erinran till herr Waldenström. Han gjorde en folkräkning
i landet och sade, att de fleste ville ett bifall till utskottets förslag,
och att således det öfvervägande antalet skulle vara rena nykterhetsvänner,
som ville att eu handlande icke skulle få sälja Öl. Om detta
hans antagande är rigtigt, så skulle det naturligtvis bli de bästa
resultaten för sådana handlande, som icke ha ölförsäljning — ty dit
skola alla nykterhetsvänner gå, d. v. s. åtminstone alla sådana, som
icke vilja, att en handlande skall få sälja Öl. För de handlande,
som icke sälja öl, skall det således bli ett utomordentligt tillfälle
till förtjenst och fördelen skall stå på deras sida. Och så skall heller
ingen anledning finnas för den ene handlanden att tvinga den andre
att skaffa sig denna rätt att sälja Öl.

Öfverläggningen var slutad. Herr vice talmannen upptog till
särskilda propositioner de olika yrkanden som derunder förekommit,
nemligen: l:o) bifall till utskottets hemställan; 2:o) bifall till herr G.
Bergs reservation, sådan den under öfverläggningen af honom formulerats;
3:o), 4:o) och 5:o) bifall till de af herrar Elowson, Månsson
och Wester under öfverläggningen framstälda särskilda förslag; samt
6:o) afslag å så väl utskottets hemställan som den i ämnet väckta
motionen; och fann herr vice talmannen yrkandet på bifall till utskottets
hemställan hafva flertalets mening för sig. Votering blef
likväl begärd och företogs, sedan till kontraproposition antagits
yrkandet på afslag, enligt följande nu uppsatta och af kammaren
godkända voteringsproposition:

Den, som bifaller hvad kammarens andra tillfälliga utskott hemstält
i 5:te punkten af dess utlåtande n:o 3 (i samlingen n:o 20),
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner nej, är utskottets nämnda hemställan af kammaren
afslagen.

Onsdagen den 26 Mars, e. m. 65

Omröstningen visade 98 ja mot 57 nej; i följd hvaraf kammaren
bifallit utskottets hemställan.

Punkterna 2 och 3.

Biföllos.

Efter föredragning slutligen ni'' punkten 4 anförde:

Herr Bergendahl: Jag skall be att få yrka återremiss på förevarande
punkt, för att, i händelse Första Kammaren skulle komma
att afslå den° af Andra Kammaren godkända öde punkten i betänkandet,
något resultat må kunna vinnas af de motioner som
denna berör.

Herr Gustaf Berg: Jag nödgas motsätta mig det förslag, som
väckts, och anser mig böra göra det med hänsyn till utgången af
den nyss företagna voteringen.

Vidare yttrades icke. Punkten bifölls.

Jemlikt 63 § 3 inom. riksdagsordningen skulle kammarens beslut
i afseende å punkterna 1 och 5 genom utdrag af protokollet delgifvas
medkammaren.

§ 3.

Till bordläggning anmäldes:

statsutskottets utlåtanden

n:o 40, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
tillstånd för Borås jernvägsaktiebolag att af bolagets skuld till riksgäldskontoret
afbetala 300,000 kronor m. m.;

n:o 41, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående statsbidrag
för utrotande af ollonborrarne inom Hallands och Kristianstads
län;

n:o 42, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning
af en del utaf den s. k. lasarettstomten i Falun;

n:o 43, i anledning af Kongl. Maj :ts proposition angående ändring
i vilkoren för öfverlåtelse till Göteborgs stad af eganderätten till
kronans andel i förra Ostindiska kompaniets fastighet i nämnda
stad; och

n:o 44, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående afsöndring
af jord från indragna m il i ti ebostället Vissefjerda Storegärd
n:o 1 i Kalmar län; samt

.Första Kammarens protokollsutdrag (n:o 143) innefattande delgifning
af kammarens beslut öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande
(n:o 3), i anledning af väckt motion angående skrifvelse till Kongl.
Magt i fråga om samtrafik mellan enskilda telefonnät och statens
interurbana telefonledningar m. m.

Andra Kammarens Prof. 1890. N:o 22.

N:o 22.

Angående
ändringar
i förordningen
om
försäljning
af vin och
maltdrycker
m. m.
(Forts.)

Ji:o 22.

Onsdagen den 26 Mars, e. m.

§ 4.

Justerades ett protokollsutdrag.

§ 5.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr A. F. Broström under 14 dagar fr. o. m. den 29 dennes,

»	E. G. Fredholm	»	14		»	»	27	»
»	P. Waldenström		14	»	» *	»	29	»
»	Sven Nilsson	»	10	»	»	»	29	»
»	A. Svartling	»	14	»	»	»	28	»
»	A. F. Liljeholm	»	14		»	»	29	»
»	J. Eliasson	»	11	»	»	»	29
»	F. Peterson i Tjärsta	»	12		»	»	27	»
	K. Söderblom	»	14	»		»	27	»
»	tT. Andersson i Örstorp		14	»	»	»	28	»
»	P. Truedson	»	14		»	»	28	»
»	A. Larson i Slättäng	»	14	»	»	»	28
»	0. Andersson i Lyckorna	»	14		»	»	29	»
»	K. A. Kihlberg		9		»	»	30	»
	A. Nilsson i Éinkaby	■»	14	»	»	»	28	»
»	L. F Odal	»	10			»	29	»
	K. E. Holmgren	J>	10	»	»	»	31	»
»	A. G. Anderson i Himmelsby	»	12		»	»	27	»
»	E. Forsselius	»	0	»			27
»	E. Svensson i Karlskrona	»	10	»	»	»	30
»	P. Ersson i Vestlandaholm	»	14	»	»	»	28	»
»	A. G. Olsson i Frösvi	»	14	»	»	»	28	»
»	N. S. Håkansson	»	14	»		»	28	»
»	C. G. Bäckgren	»	14	».	»	»	28	»
»	P. Svensson i Brämhult	»	14	»	»	»	28	»
	A. P. Danielsson	»	14	»	»	»	27	»
»	F. G Sandvall	»	13	»	»	»	27	»
»	J. Bengtsson i Grullåkra	»	14	»	»	»	28	»
»	J. A. Johansson i Bastholmen»	8	»	»	»	28	»
»	A. Persson i Mörarp	»	14	»	»	»	28	»
7>	I. Månsson		12	»		»	29	»
»	A. Svensson i Bossgården		12	»	»		27	»
»	E. Olsson i Kyrkebol	»	9	»	»	»	3 instnn-
						dande	april.
Kammarens ledamöter åtskildes	kl.	12,4 8	på natten.

In fidem

A. E. J. Johansson.

Stockholm, Assoclations-Boktryckeriet, 1890.