RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1889:36

RIKSDAGENS PROTOKOLL,

1889. Första Kammaren. N:o 36.

Fredagen den 3 Maj.

Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.

Herr statsrådet friherre von Essen aflemnade Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen, med förslag till lag angående ändrad lydelse
af 10 kap. 14 § strafflagen.

Denna kongl. proposition blef härefter föredragen och på begäran
bordlagd.

Justerades protokollet för den 26 sistlidne april.

Herr Biesért anmälde, att han infunnit sig vid riksdagen.

Anmäldes och bordlädes:

bevillningsutskottets memorial n:o 12, i anledning af kamrarnes
skiljaktiga beslut rörande 26 punkten af utskottets betänkande n:o 10
angående tullbevillningen; samt

Första Kammarens tillfälliga utskotts betänkande n:o 15, i fråga
om sammanförandet uti en författning af gällande bestämmelser angående
åtskilliga rust- och rotehållare åliggande skyldigheter.

Första Kammarens Prof. 1889. N:o 36.

1

N:o 36. 2

Fredagen den 3 Maj.

Föredrogs å nyo och hänvisades till bevillningsutskottet Kong].
Maj:ts den 1 i denna månad bordlagda nådiga proposition till Riksdagen,
angående visst anstånd för Karlshamns spritförädlingsaktiebolag
med erläggande af tullafgift för det i bolagets fabrik inneliggande
bränvin.

Föredrogs å nyo och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts
den 1 innevarande maj bordlagda nådiga proposition till Riksdagen,
angående uteslutande ur riksstaten för år 1890 af det för Hennes
Kongl. Höghet Prinsessan Eugenie anvisade anslag med mera.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flere ledamöters begäran statsutskottets
den 1 denna månad bordlagda utlåtanden n:is 68 och 69.

Herr Reuterswärd, som på begäran erhöll ordet, yttrade: Statsutskottets
betänkande n:o 69, hvilket nu för andra gången bordlagts,
innehåller förslag i en mycket vigtig fråga, nemligen teaterby ggnadsfrågan.
Detta betänkande har i statsutskottet undergått åtskilliga förändringar,
mot det förslag, som till Kongl. Maj:t inkommit. De personer,
som denna fråga närmast rör, d. v. s. byggnadskonsortiet, hafva
icke varit i tillfälle att ens sammanträda för att öfverlägga och se till,
huruvida statsutskottets förslag från deras sida är antagligt. Och då
det kan inträffa, att denna fråga redan skulle kunna komma under öfverläggning
i morgon, och tiden sålunda är väl knapp för saväl riksdagen
som för detta konsortium att af betänkandet taga del, tager jag
mig friheten föreslå, att kammaren behagade besluta att främst på
föredragningslistan nästa onsdag uppfora detta betänkande och att,
såvida icke någon annan fråga, som redan föredragits, men ej slutbehandlats,
då förekommer, denna fråga sättes främst bland de andra
gången bordlagda ärenden.

Jag anhåller om proposition på detta förslag.

På framställning af herr grefven och talmannen beslöts härefter,
att statsutskottets utlåtande n:o 69 skulle uppföras främst bland två
gånger bordlagda ärenden på föredragningslistan till kammarens sammanträde
onsdagen den 8 innevarande månad, dock att, så vida då
till afgörande förelåge någon fråga, hvars behandling vid ett föregående
sammanträde påbörjats, men ej hunnit afslutas, detta ärende skulle
sättas näst framför statsutskottets berörda utlåtande.

Fredagen den 3 Maj.

3 N:o 36.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flere ledamöters begäran
bankoutskottets den 1 i denna månad bordlagda memorial n:o 9 och
lagutskottets samma dag bordlagda memorial n:o 51.

Fortsattes behandlingen af Första Kammarens tillfälliga utskotts
utlåtande n:o 14, i anledning af väckt förslag om skrifvelse till Kongl.
Maj:t rörande förbud mot införsel af margarin och oleomargarin samt
tillverkning af margarin m. m.

1 punkten.

Herr Bennich: Hvad har inträffat, som berättigar eller ens urskuldar
en så våldsam lagstiftning som den nu ifrågasatta? Jag hemställer
till eder, mine herrar, samt och synnerligen, huruvida ni erfarit
någonting, som i detta hänseende verkligen gifvit stöd åt yrkandena
om förbud mot införsel och tillverkning af margarin.

I}n talare, som vid förra sammanträdet yttrade sig till förmån för
dessa förbud, framhöll, delvis med mycket varm fosterländsk patos,
att boskapsskötseln i vårt land och den derutaf beroende mejerihandteringen
måste med alla möjliga medel skyddas, såsom det första oeh
väsentligaste vilkoret för jordbrukets förkofran. Fn annan talare
framhöll genom en djupsinnig docering alldeles samma sats. Men
ingen menniska har, såvidt jag vet, förnekat att boskapsskötsel och
mejerihandtering äro för vårt jordbruk vigtiga saker, och några bevis
för att så är förhållandet behöfvas icke — vi äro alla derom ense.

Frågan gäller, huruvida dessa grenar af jordbruket äro hotade af
den nuvarande lagstiftningen angående införsel och tillverkning af
margarin. I det fallet har ingen talare, såvidt jag kunnat finna, framstält
annat än hjernspöken. Ingen bevisning är förebragt derom att
förfalskning till skada för vår jordbruksnäring har egt rum, lika litet
som något bevis lemnats för att vår utförsel af mejeriprodukter, isynnerhet
smör, i någon den allra minsta män lidit af den frihet, hvilken
hittills raedgifvits såväl införsel som tillverkning inom landet af
margarin.

Jag tillåter mig nämna, att enligt en hos kammaren utdelad uppgift
på rikets in- och utförsel af hithörande varor, särskildt för hvarje
tullkammaredistrikt, importen af konstgjordt smör under de senaste
fyra åren varierat emellan 471,192 och 813,627 kilogram. Under de
föregående åren har statistiken icke skilt emellan konstgjordt och naturligt
smör. Denna införsel, som i medeltal sålunda uppgår till mera
än en half million kilogram årligen, har nu redan egt rum under flera
år, och jag frågar eder, mine herrar, om det finnes en enda omständighet,
som ådagalägger att denna införsel skadat vår mejerihandtering,
eller att våra mejeriprodukter, särskildt natursmöret, deraf lidit

Om förbud mot
införsel af
margarin och
oleomargarin.
(Forts.)

N:o 36. 4

Fredagen den 3 Maj.

Om förbud mot afbräck med hänsyn till afsättningen på utlandet. Samma uppgifter
införsel af ådagalägga att utförsel utaf smör af mjölk eller grädde under år 1888
^margarin llPPSick 11,790,000 kilogram och att den stigit hvart år frän 1879,
(Forts) "då hela Utförseln utgjorde allenast 4,644,000 kilogram. Under denna
tid har både införsel af margarin och under senare åren äfven tillverkning
deraf inom vårt land pågått. Nåväl, om Sverige och Sveriges
jordbrukare varit i tillfälle att alltjemt under samma tid öka sin produktion
och export af natursmör, hvad har då den hittills bestående
ordningen verkat till nackdel för denna vigtiga gren af jordbrukets
verksamhet? Intet, såvidt man kan döma af faktiska förhållanden.
Jag nämnde att någon bevisning om i följd af nu rådande frihet
uppkommen skada icke blifvit från motsatta sidan framstäld, och jag
hemställer till eder, mine herrar, om ni funnit något enda bevis i
denna rigtning frambragt.

Det är ej på teorier jag grundar min åsigt, utan det är på statistikens
ojäfviga vittnesbörd, som jag grundar mitt påstående, att införsel
och tillverkning af margarin hittills icke medfört någon skada
för svenska jordbruket.

I afsigt att skaffa mig ytterligare ledning för mitt omdöme af
frågan vände jag mig för några få veckor sedan till två af mina vänner,
hvilka idka omfattande mejerirörelse. Båda äro protektionister,
men för öfrigt förståndige och rättrådige män. Den ene svarade mig:
»jag är alldeles afgjordt emot både tillverkning och införsel af margarin,
och det af två skäl. Först och främst skall, efter hvad några
tyska läkare påstå, margarin vara ett ©helsosamt födoämne för barn
och gamla personer, och vidare anser jag förbuden nödvändiga derför,
att det kan inträffa att, om margarintillverkning och import i betydande
grad stiger, vår mejerihandtering deraf framdeles skulle kunna
komma att lida afbräck.» Han stod på samma ståndpunkt, som de af
eder, mine herrar, hvilka i denna kammare så varmt förordat det
ifrågavarande förbudet. — Den andre af dessa båda af mig tillsporde
svarade: »laga för allt i verlden att vi icke få förbud, ty jag säljer
på England hela min smörtillverkning, men i mitt eget hushåll använder
jag margarin, emedan jag funnit att det är mycket billigare,
och jag gör en väsendtlig vinst på utbytet af smör till England och
margarin för mitt hushåll.»

Jag nämnde att båda voro förståndiga och rättrådiga menniskor,
men deras åsigter voro, som herrarne finna, i fullständig strid med
hvarandra.

Nu har man vidare sagt och med emphasis framhållit, att vi böra
taga oss tillvara för att leda våra barn in på förfalskningens farliga
stråt, och naturligtvis böra vi akta dem för sådant. Men huru hafva
vi då gjort sjelfva? Vi, som haft tillgång på margarin i 10 år, hafva
då vi kommit in på förfalskningarnes farliga stråt? Är det svenska
folket kändt för att vara mera fallet för förfalskning och bedrägeri
än andra folk, för hvilken mejerihandteringen är lika vigtig som för

Fredagen den 3 Maj.

5 N:o 36.

oss, och för hvilka såväl tillverkning som införsel af margarin alltjemt
varit tillåten? Hafva våra vänner norrmännen gjort sig skyldige
till förfalskning eller ifrågasatt förbuden? Och dock är boskapsskötseln
för dem ej mindre vigtig än för oss, alldenstund deras jordbruk,
i följd af naturliga förhållanden, är ganska begränsadt. ''Och våra
grannar danskarne, hvilka exportera många gånger mera smör än vi,
och för hvilka jordbruket är nästan den enda betydande inkomstkällan,
hafva de, i följd af margarinens införsel och dess tillverkning inom landet,
funnit sig störda vid utvecklingen af sin mejerihandtering eller nedsjunkit
till bedrägerier? Nej. Eller har detta varit förhållandet med
något annat land? Nej. Det är blott vi, Sveriges folk, som befaras
skola inslå på förfalskningarnes stråt. En sådan misstanke sårar mig,
emedan jag vet att den är orättvis.

Antag nu emellertid, att Riksdagen skulle besluta sig för förbudet
mot införsel af margarin. Hvad blefve då följden af detta förbud?
Enligt våra statistiska redogörelser bedrifves den största och hufvudsakligaste
införsel af margarin från Norge. Margarinen får från Norge
tullfritt införas. Bevis derpå att denna införsel från Norge är betydlig
ligger mycket nära till hands. Uti samma officiella uppgifter, som
jag nyss åberopat, upplyses, att införseln från Norge af margarin eller
konstgjord! smör till gränsetullkamrarne år 1888 uppgick till icke
mindre än 201,945 kilogram och att till de öfriga delarna af vestra
Sverige införsel af detta konstsmör uppgått till ungefär lika mycket,
eller något derutöfver. Men äfven denna senare import kommer till
allra största delen från Norge.

Nu stadgas i den förkättrade mellanrikslagens första paragraf:
från clet ena af de förenade rikena kunna, såvidt gällande karantänsföreskrifter
ej deremot lägga hinder i vägen, till det andra landvägen
■såväl ut- som införas alla svenska eller norska naturalster eller tillverkningar.
Och 14 § i samma lag säger: svenska eller norska naturalster
eller tillverkningar, som direkte från det ena till det andra riket i
ettdera rikets fartyg införas, utan att fartyget under resan i främmande
hamn lossat eller lastat, skola vid införseln vara från tulla fgift
fria, med undantag endast af de i § 3 uppräknade varor etc.,
om hvilka dock här ej är fråga. Från Norge ingår alltså, enligt mellanrikslagen,
margarin af norsk tillverkning tullfritt i Sverige, och den
lagen kan ej af Riksdagen ensam, icke ens af Riksdagen och regeringen
gemensamt, afskaffas förr än efter viss uppsägningstid.

Viljen I, mine herrar, stadga förbud mot införsel af margarin
från alla andra land och låta importen från Norge vara tullfri? Viljen
I gynna Norge på detta sätt? Väl kunna vi här förbjuda tillverkning
af margarin, men vi kunna icke förbjuda norrmännen att
tillverka och hit införa denna vara. Genom de ifrågasatta förbuden
skulle vi alltså endast gynna margarintillverkningen inom Norge. Här
möter emellertid, såsom jag redan anmärkt, bestämdt hinder att sätta

Om förbud mot
införsel of
margarin och
oleomargarin.
(Forts.)

N:o 36. 6

Fredagen den 3 Maj.

såvidt ej öfver -

margarin och
oleomargarin.
(Forts.)

frihetslag

Om förhud mot de tilltänkta besluten i verket under loppet af två år,
införsel af enskommelse under tiden kan träffas.

Äfven en annan lagstiftning finnes, hvilken enligt min uppfattning
lägger bestämdt hinder i vägen för det förbud mot tillverkning af
hvilket man här vill etablera, nemligen vår senaste näringsaf
1864, hvilken är stiftad af Riksdagen och regeringen
gemensamt. Huruvida denna* lag skall anses hafva civillags natur
eller icke, vill jag öfverlemna åt herrar jurister att afgöra. Men då
genom denna författning en del af de uti handelsbalken förut gällande
föreskrifter blifvit upphäfda och derigenom skett ändringar i gällande
civillag, vill det åtminstone förekomma mycket tvifvelaktigt, huruvida
ej vår nuvarande näringsfrihetslag är åt beskaffenhet att böra såsom
civillag behandlas. Det är icke ett tillfälligt utskotts sak att föreslå,
ej heller Riksdagens att bifalla förändringar i vår civillag på sådant
sätt och i den form, hvilken här ifrågasattes. Jag tror sålunda, att
det förslag, som nu ligger på kammarens bord, hvarken i sak eller i
form låter sig antagas, och jag är förvissad att det vore olycksdigert,
om det blefve antaget.

Man har talat om och framhållit faran af förfalskning, underslef
och bedrägeri. Men finnes något, som manar till öfverträdelse af lagar,
så gäller detta just lagar tillkomna i strid mot folkets rättsmedvetande.
Vi hafva härpå eu bedröflig erfarenhet från förgångna tider
— förlåten, mine herrar protektionister, att jag berör det ämnet —
och det kan ej hafva fallit åtminstone ur de äldres minne, huru på
den tiden införselförbuden verkade. De ledde till en grym demoralisation
på våra kuster, och eu hvar, som minnes förhållandena från den
tiden, vet att demoralisationen alldeles icke inskränkte sig till öfverträdelser
af tulltaxan, utan ock förde med sig grofva våldsamheter, falska
edgångar m. m. och detta derföre, att folkets rättsmedvetande
uppreste sig mot förbuden att förse sig med sina förnödenheter, der
de kunde fås bäst och billigast,

Viljen I nu, mine herrar, åter föra in vårt folk på den vägen?
Derifrån beder jag Gud bevara oss!

Det finnes ett gammalt kändt uttryck om den svenska nationen,
att den är ett trögt folk, fullt af hetsigheter. Vore det ej en ny illustration
till detta omdöme, derest vi i närvaivmde stund, då ett förslag
till margarinfrågans ordnande ligger på regeringens bord, icke skulle
kunna tåla oss till dess detta förslag kommer till Riksdagen, utan i
förväg gripa oss an med något så våldsamt som de ifrågasatta förbuden.
Läge ej häruti en ny hetsighet af betänkligaste art?

Jag yrkar afslag å både motionen och utskottets betänkande.

Herr Gahn: Då jag såsom ledamot af det tillfälliga utskott,

hvilket behandlat denna fråga, haft tillfälle att i min reservation framhålla
min olika åsigt mot det slut, hvartill utskottet kommit, kan det
synas förmätet af mig att nu upptaga kammarens tid. Men jag vågar

Fredagen den 3 Maj.

N:0 36.

göra det derför, att jag auser denna fråga vara eu af de vigt igaste, Om förbud mot
som vi hafva att afgöra, icke derför, att jag tror att den kan hafva
så synnerlig betydelse för jordbruksnäringen, utan. derför att den inne- 0ie0margarin.
bär det första försöket att bryta vår sedan lång tid rådande och väl- (Forts.)
signelsebringande näringsfrihet.

Här hafva åtskilliga talare börjat med att gifva tillkänna på hvilken
ståndpunkt de stå i denna fråga. De -hafva sagt sig intaga den rena
ståndpunkten. Det är ju mycket vackert att stå på en ren ståndpunkt,
och jag vill derför också nu genast tillkännagifva att jag anser
mig stå på den rena ståndpunkten, nemligen på den rena näringsfrihetens.
De stå, desse herrar, på en prohibitiv ståndpunkt, och jag
vågar påstå, att de i afseende på näringslagstiftningen hafva ungefär
samma uppfattning som gjorde sig gällande för 1 ä 200 år sedan,
då riksens ständer bestämde Indika näringar skulle få finnas och i
hvilken omfattning de på vissa ställen skulle få utöfvas.

Men för vårt århundrade äro ej dylika bestämmelser lämpliga.

Jag tror att vi kommit till den erfarenheten, att den näringsfrihet, vi
så småningom tillkämpat oss, varit till stor nytta för vårt land, och
jag ser en stor fara uti att nu vilja återgå till förra århundradets lagstiftning.

I likhet med föregående talare inser jag mycket väl den betydelse
jordbruket har för vårt land, men detta kan ej på minsta sätt förvilla
mitt omdöme derhän, att jag skulle anse denna näring stå så mycket
öfver alla andra näringar, att den skall hafva monopol på att tillverka
vissa varor och förbjuda andra att få tillverka sådana, som i någon
mån kunna inverka på dessas pris och afsättning.

För öfrigt, hvad är smörproduktion? Ett sätt att tillgodogöra
sig vissa jordbruksalster. Hvad är margarintillverkning? Ett annat
sätt att tillgodogöra sig de alster, som jordbruket producerar. Det
ena afser att förvandla mjölk till smör, det andra att förvandla talg
till ett för menniskor njutbart födoämne, som har likhet med smöret
och i åtskilliga fall kan remplacera detsamma. Jag vågar för öfrigt
påstå, att denna margarintillverkning icke gör det ringaste intrång på
jordbruksnäringen, utan tvärtom är en lika naturlig del af densamma
som smörtillverkningen.

Nu säger man: det må så vara att den det är. Den har dock
benägenhet att blifva förfalskning af smör och sålunda göra intrång
på den inhemska smörproduktionen. Det torde vara nödvändigt att
göra sig reda för hvad som här menas med förfalskning. Icke är
hvarje ny vara, som liknar en gammal, en förfalskning af densamma.

Detta bevisas bäst genom exempel,-och jag vill dervid hemta exemplet
från den industrigren jag bäst känner till.

Herrarne veta att jern och stål förekomma af mycket olika beskaffenhet,
men att detta icke kan bedömas af varans utseende. Den
ena stången är lik den andra — köparen kan således omöjligen bedöma
hvilken qvalitet han far utan att derå anställa prof.

N:0 36. 8

Fredagen den 3 Maj.

Om förbud mot Jag frågar nu om det är förfalskning af jern att tillverka och
margarin och ^rsoäIJa (^cn sämre sorten, hvarmed mången förbrukare kan vara fullt
oleomargarin. belåten för sitt behof. Nej, först om tillverkaren utgifver jernet för
(Forts.) eij bättre sort eller åsätter det falsk stämpel, blir det förfalskning.

Sådan förfalskning är emellertid lika lätt och för köparen lika svår
att upptäcka som i afseende på margarin och smör.

Eller är det förfalskning, då man tillverkar nysilfverpjeser? Tillverkas
icke nu nysilfverpjeser af alldeles samma utseende som rigtigt
silfver, men om också den okunnige, som icke förstår sig på dylikt,
deraf låter bedraga sig, innebär detta ju ingen förfalskning, såvida icke
en guldsmed säljer dessa nysilfverarbeten såsom rent silfver. Månne
det är eu förfalskning att man på senare tiden börjat fabricera billigare
sidentyger genom att väfva in trådar af bomull bland silket. Dervid
kan man bibehålla ytan lika vacker, men det oaktadt frambringa en
billigare vara, ehuru icke så stark som det rena sidenet. Jag skulle
kunna framdraga många exempel på sådana tillverkningar, der man
säker att sålunda göra varan billigare, så att den blir lättare åtkomlig
för dem, som icke hafva råd att köpa den dyrare varan, men icke
innebär detta någon förfalskning. En hvar, som köper en vara, får
sjelf se efter, hurudan den är. För öfrigt föreställer jag mig, att det
icke skall vara svårare att skilja margarin från natursmör än åtskilliga
af dessa varor, den ena från den andra. Jag vill gå så långt att jag
påstår att, om jag vill sälja såsom smör ett ämne, afsedt att breda
på bröd och bestående af hälften margarin och hälften smör, så är
jag fullt berättigad dertill. Det är endast förfalskning om den, som
säljer en vara, utgifver den för att vara hvad den icke är. För att
hindra förfalskning hafva vi lagstadganden, som straffa sådana förseelser,
men icke böra vi hafva några exceptionella förbud för dylika
blandningar.

Här har vidare under öfverläggningarne yttrats, att margarintillverkningen
ännu i vårt land vore så obetydlig och att konsumtionen
af detta födoämne ännu gå litet ingår i folkets lefnadsvanor, att det
derför icke vore någon olägenhet att nu besluta ett förbud. Derför
att eu. industri är liten och svag och derför att ännu ett relativt litet
antal invånare tycka om detta fabrikat, derför skulle man vara berättigad
att helt och hållet förbjuda detsamma. Ett sådant resonnement
tror jag för min del icke kan vara grundadt på rättvisa.

Man har vidare framdragit, att arbetarebefolkningen icke skulle
sätta något värde på denna vara, utan många gånger rent ut förklarat,
att de icke på några vilkor vilja förtära densamma. En talare från
Östergötland framhöll särskild!, hurusom tjenstfrihet på många ställen
i hans hemtrakt förklarat, att de icke ville förtära margarin, och derför
vågade husbönderna icke vidare sätta fram sådant. Jag förmodar likväl
att den ärade talaren, som uppgifvit sig vara mångårig jordbrukare,
har samma erfarenhet som jag, att tjenarne och arbetsfolk ofta, i husbondens
kost, rata den föda, som de gerna skulle äta, om de vore

9 N:o 36.

Fredagen den 3 Maj.

tvungna att minutera ut sin lilla dagspenning till föda för sig och Om förbud mot
sina familjer. Såsom bevis härpå vill jag anföra, att i min hemort är ™f°rsel af
margarinen eu omtyckt vara, som säljes i stora qvantiteter. I det rika mar9arin och
Östergötland är smöret kanske så billigt att detta icke kommer i fråga, (Forts t

men i andra orter och i bergslagerna anse arbetarne margarinen för °rS''
ett helsosamt och fördelaktigt näringsämne, som de kunna köpa jemförelsevis
billigt. Deras smak är icke så förfinad och de kunna för
öfngt icke gorå afseende på, om det icke smakar så bra, utan måste
först och främst se till att deras små dagspenningar räcka till att försörja
dem och deras familjer.

Vidare har man talat om fosterlandskärleken, och den talare, som
gjorde detta, försäkrade att det endast var af fosterlandskärlek han
förordade detta förbud och uppmanade kammarens ledamöter att på
grund af denna känsla bidraga till ifrågavarande skrifvelse. Jag tviflar
icke på hans ord i detta afseende och är öfvertygad att de förestafvats
af den varmaste fosterlandskärlek, men lika säker som jag är
härom, är jag också på, att den stora allmänheten icke kommer att
se saken så, synnerligast den del deraf, som måste iakttaga sparsamhet.

Den kommer helt säkert att anse detta förbud såsom den krassaste
egennytta från jordbrukarnes sida och ingen må förtänka dem härför.

Missnöjet bland arbetarebefolkningen emot jordbrukarne är redan stort
till följd af den uppfattningen arbetarne hysa, att den sista tullagstiftningen
betydligt försvarat deras lifsvilkor till förmån för jordbrukarne.

Skola vi nu för den ganska ovissa vinst detta förbud kan tillskynda
jordbruket ytterligare gifva anledning till ökadt missnöje, som småningom
växer till hat?

Jag påstår bestämdt och har erfarenhet af att sådant hat till och
med mångenstädes redan existerar och anser derför att vi icke böra låta
den vackra frasen förleda oss till eu dylik åtgärd, som innebär en orättvisa
såväl emot dem, som slagit sig på denna näring, som äfven mot
alla dem, hvilka gjort sig förhoppning att erhålla ett billigare födoämne
än de förut haft.

Jag vädjar sålunda till herrarnes rättskänsla, att I icke gören
eder skyldige till den orättvisa, som ifrågavarande förbud ovilkorligen
innebär.

För (ifrigt hyser jag den föreställningen, att hvad helst än Riksdagen
må besluta i denna sak, så kommer dock hvarken den nuvarande
eller eu kommande regering att lemna sitt bifall till ett så våldsamt
intrång på näringsfriheten, åtminstone icke förr än Konung och
Riksdag ändrat nu gällande näringslagstiftning.

På grund af hvad jag nu i korthet yttrat anhåller jag om afslag
å den föredragna punkten.

Herr Bergström: Under den närmaste tiden före innevarande

riksmöte har jag såsom ledamot af Örebro läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott haft tillfälle att uttala åsigter, som stå i full öf -

N:o 36. 10

Fredagen den 3 Maj.

Om förbud mot verensstämmelse med dem, jag ämnar här förfäkta. Ett sammanträde
införsel af^ af åtskilliga hushållningssällskaps ombud skulle hållas i Göteborg för
oleomargarin öfverläggningar rörande mejerihand teringen, vid hvithet sammanträde
(Forts) äfven ombud för Örebro läns hushållningssällskap skulle närvara. —
Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hade ansett
lämpligt, att frågan om förbud mot införsel och tillverkning inom
riket af margarin jemväl kom under diskussion vid nämnda möte, och
inbjudit det förvaltningsutskott, jag tillhörde, att genom ombud deltaga
äfven i sistnämnda diskussion. Utskottet hörsammade inbjudningen,
men ombudet fick bestämd instruktion att vid sammanträdet
gifva tillkänna, att utskottet icke kunde eller ville vara med om någon
petition till Konungen för att åstadkomma förbud mot införsel
eller tillverkning inom riket af margarin. Det var det första tillfallet
jag hade att uttala min åsigt i förevarande fråga, Det andra tillfället
var, då det vid betänkandet fogade lagförslag, om hvilket herr
Rundbäck fält ett så skarpt omdöme och hvaröfver han uttalat en
nästan fullständig förkastelsedom, men hvilket jag anser vara en god
grundval för vidare åtgärder i ämnet, gjordes till föremål för öfverläggning
inom Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Detta lagförslag hade nemligen, såsom kammaren har sig bekant, blifvit
remitteradt till samtliga hushållningssällskaps i riket utlåtande och
enligt stadgandena för hushållningssällskapet i Örebro län hade dess
förvaltningsutskott att i ärendet afgifva förberedande utlåtande. Detta
utlåtande afgafs i full öfverensstämmelse med de åsigter förvaltningsutskottet
uttalade, då det var fråga om att sända ombud till Göteborg.
Såsom torde vara bekant, ogillade hushållningssällskapet detta utlåtande
af dess förvaltningsutskott och förklarade sig för förbud både
mot tillverkningen i riket af margarin och mot införsel deraf, men
länsstyrelsen i Örebro deremot omfattade samma åsigt som uttalats
af förvaltningsutskottet.

Jag öfvergår nu till att, så godt jag kan, förfäkta mina åsigter
och förklarar dervid till en början, att jag intager samma ståndpunkt
som reservanterna, herrar Gahn och Cederberg. Jag kunde visserligen
inskränka mig till att endast åberopa de skäl dessa herrar framlagt,
emedan jag anser dem synnerligen bevisande, men jag vill dock uttala
mig något vidlyftigare i ämnet.

Efter många och långa strider lyckades man slutligen göra näringsfriheten
i vårt land fullt gällande. I första § af kgl. förordningen
den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet heter det : »Svensk
man eller qvinna är, med de undantag och inskränkningar samt under
de vilkor i öfrig!, som här nedan upptagas, berättigad att i stad eller
å landet idka handels- eller fabriksrörelse, handtverk eller annan handtering.
» Denna vackra grundsats i vår lagstiftning har blifvit genomförd
på rikets ständers framställning och är i sanning icke det minst
vackra bladet i den eklöfskrona, rikets ständer kunnat vira om sin
hjessa. För min del anser jag denna näringsfrihet icke blott såsom

Fredagen den 3 Maj.

11 N;o 36.

en medborgerlig rättighet utan såsom en rent mensklig sådan, fullt Om förbud mot
jemförlig med och af mycket större praktisk betydelse än de mennisko- inf°rse} af
rättigheter, hvilka den franska konstituerande församlingen under sitt ^margarin
abstrakta teoretiserande uppstälde. Då det nu är fråga om att göra ,Fortg ■.
inskränkningar i eu sådan allmänt mensklig rättighet, måste man
fråga, hvilka de skäl äro, som kunna föranleda till en sådan inskränkning.
Många skenfagra skäl derför hafva blifvit anförda, men jag
håller den fjerde talaren herr Flach särskild! räkning för hans öppna
och ärliga förklaring, att här icke vore fråga om några sundhetsskäl
eller dylikt, utan att det egentliga motivet till yrkande af förbud mot
tillverkning i riket och mot införsel af margarin vore fruktan att
vårt natursmör skulle, om margarin funnes att tillgå, blifva dermed
förfalskadt och derigenom förlora sitt anseende i England. För min del
finner jag det orimligt att man på grund af en fruktan, hvars giltighet
ingalunda är bevisad, vedervågar att företaga en sådan inskränkning
som här är 5 fråga, ty man måste ständigt hafva för ögonen att förbud
mot tillverkning af margarin är en af de svåraste inskränkningar
i den näringsfrihet, hvars oförkränkta bevarande påkallas af svenska
folkets rättsmedvetande. Äfven om en dylik fruktan vore grundad, kunde
den icke berättiga till en sådan inskränkning i näringsfriheten, men
denna fruktan är verkligen icke grundad. En föregående talare har
efter mitt förmenande på ett fullt tillfredsställande sätt bevisat, att
berättigade skäl till sådan fruktan icke förefinnas. Skulle bland de
svenska smörtillverkarne finnas någon eller några, som icke hafva
klart för sig det orätta uti att sälja mängdt för omängdt, skola de nog
veta förfalska sitt smör allt framgent, äfven om förbud mot margarinen
här stadgas. Om än införsel af oleomargarin varder förbjuden, far
och kan den tillverkas inom landet och dermed kan man ju förfalska
smör äfvensom med andra ämnen. Om icke på annat sätt, kan vårt
exportsmörs anseende lida, om en eller annan tillverkare eller exportör
uppblandar det med smör af sekunda eller tertia qualité.

Är sålunda icke känslan af inbördes solidaritet mellan de svenska
smörtillverkarne stark och liflig, inser icke hvar och en af dem sanningen
af det gamla ordspråket: »ärlighet varar längst», kan ingenting
förekomma förfalskning. Vid sådant förhållande saknas giltiga
anledningar att företaga en så stark inskränkning i näringsfriheten,
som här är i fråga.

Det har blifvit sagdt, att kännedomen i England derom, att tillverkning
och införsel af margarin i vårt land vore förbjuden, skulle
höja det svenska smörets anseende i marknaden, men det har af föregående
talare blifvit på ett tillfredsställande sätt bevisadt, att saknaden
af ett dylikt förbud icke komme att med ett enda öre sänka priset
på vårt smör i England samt att å andra sidan tillvaron af ett sådant
förbud icke skulle med ett öre höja priset på detsamma.

Bevis derför kan hemtas från Danmark, der förbud icke existerar,
men hvars smör det oaktadt noteras högst på engelska smörmark -

N:o 36. 12

Fredagen den 3 Maj.

Om förbud mot naden. Man kan äfven åberopa förhållandena i Holland, hvilka äro
införsel af (]esamma som i Danmark. Hollandssmör betingar i England olika
deomargarin Pr''s efter dess beskaffenhet. Det så kallade faktorismöret noteras
(Forts) nästan lika högt som det danska, men det holländska smör, som tillverkas
enligt föråldrade metoder, betingar mycket lägre pris. För
mig är det ofattligt, huru man kan tillerkänna en fruktan och dertill
en ogrundad fruktan sådan betydelse, att man för dess skull vill
göra inskränkning i en allmänt mensklig rättighet, näringsfriheten.
Och icke nog härmed! Det är äfven fråga om att kränka en annan
stor grundsats, nemligen den att en lag aldrig får gifvas tillbakaverkande
kraft. Förbudet skulle afse icke allenast blifvande anläggningar
och fabriker för tillverkning af margarin, utan äfven bestående. Men
dessas innehafvare hafva ju, under tillit till att deras näring var laglig
och loflig, anlagt sina fabriker. Den förlust, som skulle tillskyndas
dem, om fabrikerna stängdes, kan icke beräknas och det är för dem
svårt att gent emot den allsmägtige staten göra sina anspråk gällande.
Att åter låta de redan befintliga fabrikerna bestå, medan man förbjöde
anläggande af nya, vore att skapa ett oerhördt monopol.

Kanske är det så, att smörtillverkares fruktan för konkurrens
med margarintillverkningen i sin mån bidrager till att stämma dem
fiendtliga mot margarinen, hvilken åtminstone hvad angår sekunda
och tertia smör utgör ett godt surrogat derför. Men äfven en sådan
fruktan berättigar icke att slå ned margarintillverkningen. Det vore
en ytterst farlig väg, vi då skulle beträda, och ingen vet hvarthän
vi skulle komma, om vi beträdde den. Såvidt jag vet, tillverkas för
närvarande i vårt land icke något annat jern än träkolsjern. Antag
att man funne lämpligt och för sig förmånligt att med tillhjelp af
cokes åstadkomma jern. Skulle det då vara rätt och billigt att förbjuda
sådant jern i träkolsjernets intresse? Det är obestridligt att
det svenska jernets anseende till stor del beror på att det är tillverkadt
med hjelp af träkol. Skulle från Sverige samtidigt utföras
både träkols- och cokesjern, vore det möjligt att träkolsjernets
anseende lede. År icke detta ett analogt fall med det, som föreligger?
Mångfaldiga likartade fall skulle kunna anföras. För min
del kan jag icke vara med om något förbud mot tillverkning af
margarin. Jag kan icke heller vara med om något förbud mot införsel
af margarin och oleomargarin, hvad angår det senare derför, att
den ju skulle få fortfarande tillverkas inom landet och hvad margarin
beträffar, derför att man icke kan med säkerhet urskilja, om icke
hvad som utföres som smör i sjelfva verket till en del är margarin.
De, som motsätta sig tillverkningen af margarin, hafva ju, såsom föregående
talare anmärkte, sjelfve påstått att man icke har någon säker
metod att urskilja natursmör och margarin.

Jag inskränker mig att, då endast den första punkten nu är
föredragen, instämma med dem, som yrka afslag på denna punkt, men
kommer att rösta för afslag äfven på de två följande punkter och

Fredagen den 3 Maj.

13 N:o 36.

således att bidraga till det resultat; som jag önskar måtte blifva frukten Om förbud mot
af denna öfverläggning, nemligen att motionen icke måtte till någon inforse''} af
kammarens åtgärd föranleda. deoLrgarin.

Herr Tamm, Hugo: Då min erfarenhet såsom smörproducent ^

är olika de erfarenhetsrön, som framlades af talaren på göteborgsbänken,
lektor Kundbäck i förrgår; då min öfvertygelse, grundad på
undersökningar vid personliga besök i England, Holland och Danmark,
blifvit stadgad derom att priset på smör icke beror på befintligheten
eller icke af margarin i landet utan på helt andra förhållanden;
då, så vidt jag kan förstå, genom inhemsk konsumtion af den
billiga margarinen, hvarigenom ökad försäljning af det dyrare smöret
möjliggöres, den sparsamme jordbrukaren kan beredas större nettobehållning
och hela landet en ökad handelsvinst gent emot utlandet;
då i sanitärt hänseende icke ett enda fall blifvit konstateradt, då sjukdomar
ådagalagts hafva uppstått på grund af förtärandet af margarin;
och då slutligen denna fråga icke för mig är eu blott ekonomisk
fråga, utan framstår med hela allvaret och ansvaret af en princip- och
rättsfråga, nödgas jag förena mig med dem, som yrka afslag på denna
punkt.

Herr Svedelius: Då i en fråga sådan som denna så vidt skilda
åsigter gjort sig gällande, som här under öfverläggningen framträdt,
så är det också uppenbart, att det förslag, utskottet framstält, hvilket
ligger emellan dessa åsigter i deras ytterligheter, icke kunnat från
någondera sidan tillvinna sig sympatier. Jag vill visst icke påstå, att
det rätta alltid ligger midt emellan ytterligheterna, men jag tror att i
denna fråga i någon mån så är förhållandet, ty, om vi rätt se på
saken, så är det ingen som förnekar å ena sidan att margarin, tillverkad
af goda och sunda materialier och på ett rationel sätt, är ett
fullt njutbart födoämne och å den andra sidan att förfalskning af
denna, liksom af andra varor, kan bringa stor skada och förargelse
åstad; men dermed slutar ock öfverensstämmelsen. Då man å ena
sidan anser att gagnet och nyttan af denna vara är så stort att icke
någon tvekan bör förefinnas om dess tillåtande till begagnande och
att betänkligheterna derför böra alldeles lemnas å sido, anser man å
andra sidan att faran är så öfvervägande att margarinen om möjligt
bör utrotas. Detta synes mig vara ytterligheter å båda sidor. Det
ena partiet säger, att margarinen icke är farligare än mjölk och smör,
korf o. s. v. och att mot förfalskningar finnes allmän lag, som möjligtvis
kan i detta fall skärpas. Vidare säges det att importförbud
för margarinen vore orimligt, enär de fattige deraf skulle blifva lidande,
och att importförbud för oleomargarin vore för tillverkningen inom
landet olämpligt.

Mot dessa invändningar anmärker jag, hvad först beträffar en
såsom lika nödig ansedd kontroll å smör och mjölk o. s. v., att en

N:0 36. 14

Fredagen den 3 Maj.

Om förbud mot sådan
införsel af hyarje
margarin och J
oleomargarin.

(Forts.)

kontroll uppenbarligen är omöjlig, då dessa varor tillverkas i
vrå af vårt land, och, hvad korf beträffar, så är det ju faktiskt
att hvar och en åtminstone vet, att han äter korf, hvaremot det icke
alltid är fallet att den äter smör, som begär denna vara, ty han har
kanske i stället fått margarin. Dessutom har ofta den åsigt gjort
sig gällande, att bättre kontroll öfver våra födoämnen i viss grad åtminstone,
der den kan vara lämplig och praktisk, är ganska önskvärd.
Således synes det mig, från den sidan sedt, icke orimligt att sträng
kontroll å margarin utöfvas. Jag ber vidare rörande denna fråga få
hänvisa till de främmande ländernas margarinlagar. Det framgår deraf
tydligt att i de stora länderna densamma ansetts förtjent af den största
uppmärksamhet och jag tror icke att man bör alltför lätt kasta å sido
dess betydelse. Jag ber härvid att få citera några korta stycken ur
de förnämsta margarinlagarne. Jag nämner då först den tyska margarinlagen
af den 12 juli 1887, som stadgar: »Blandningar af smör

med margarin i afsigt att handla dermed eller utbjuda dem äro förbjudna.
» »Dock må margarin innehålla så mycket smörfett, som härrör
från högst 100 vigtdelar mjölk eller 10 vigtdelar grädde mot 100
vigtdelar af andra fettarter.» »Fat och kärl, i hvilka margarin säljes
eller utbjudes, skola vara tydligt och outplånligt märkta med »margarin»
m. m. Vidare stadgas att öfverträdelser straffas med böter och
att äfven varorna kunna konfiskeras. Den franska margarinlagen nämner
åtskilliga förbud att under namn af smör sälja, importera eller
exportera margarin, oleomargarin eller annat smörsurrogat eller dermed
blandadt smör, oafsedt huru stor eller liten tillsatsen är. Ofverträdelser
straffas med fängelse och böter. Hvar och en, som säljer
sådan vara, anses medveten om dess oäkta beståndsdelar, så vida han
ej kan uppgifva från hvem han mottagit varan. Äfven här skola
varorna konfiskeras. En annan paragraf säger, att återförsäljare af
margarin och smörsurrogat skall underrätta köparen, att varan icke
är smör och leverera varan i kärl med påskrift »margarin». Den
engelska margarinlagen stadgar: »Med smör benämnes den substans,

som vanligen är känd under detta namn och uteslutande tillverkad
af mjölk eller grädde med eller utan salt och färgämne. Med »margarin»
skall förstås alla substanser på annat sätt sammansatta eller
beredda, som likna smör, oafsedt om de äro uppblandade med smör
eller icke, och får sådan substans icke säljas under annat namn än
margarin. Hvarje omslag innehållande margarin skall vara märkt med
minst s/4 qv.-tum stora bokstäfver ordet »margarine» o. s. v.

Vidare stadgas att margarin, som importeras till Storbritannien
och både inländsk och utländsk, som transporteras med allmänna fortskaffningsmedel,
skall angifvas som margarin. Det är vissa tjenstemän
tillåtet att taga prof för analysering af vara utgifven som smör och
utstäld till försäljning utan att vara märkt med ordet margarin. Hvarje
sådan substans, som icke är på sådant sätt märkt, antages vara utbjuden
såsom verkligt smör.

Fredagen den 3 Maj.

15 N:0 36.

Den danska margarinlagen är mera känd såsom ofta nämnd under Om förbud mot
diskussionen. Jag torde dock få nämna att der till exempel stadgas, ^försel af
att den, som tillverkar smör, icke får tillverka margarin eller företaga oleoma^arin
blandning af smör och margarin i sina lokaler. Vid straff är det (Forts)
förbjudet att tillverka, infora, utföra eller sälja margarin, hvars innehåll
af smörfett öfverstiger 50 %. ■ Det är förbjudet att tillverka,
införa, utföra eller sälja margarin, som har eu starkare gul färg än
n:o 9 af framlagda färgskalor.

Inrikesministern kan, så framt han finner det nödigt, förbjuda all
utförsel af margarin. Hvar och en, som har till affär att utföra eller
införa smör eller margarin eller att inpacka inköpt smör eller margarin,
skall anmäla sådan verksamhet för polisen, som för register öfver
de anmälde. Kontrollör har tillträde till hvaxje margarin- eller oleomargarinfabrik,
hvarje mejeri, hvarje lager eller upplag af smör eller
margarin och hvarje försäljningsställe för smör eller margarin samt
eger uttaga profver, som på obestämda tider insändas för analys äfven
der ingen misstanke föreligger. Kontrollör skall äfven tillse att föreskrifna
böcker föras.

Kemiska och mikroskopiska undersökningar, som erfordras, skola
så vidt möjligt ske vid ett af statens laboratorier.

Men märkligast af alla margarinlagar synes mig dock den amerikanska
vara, hvilken, så vidt jag vet, icke omnämnts under diskussionen.
Den stadgar i § 8: »Margarintillverkare skola betala 600 $,
grosshandlare 480 $, minuthandlare 48 $ per år för rättigheten. Minuthandlare
är den, som säljer mindre parti än 10 lbs. Vidare stadgas
vite för dem, som tillverka eller sälja margarin utan att betala nämnde
afgifter: resp. $ 1000 å 5000, $ 500 å 2000, 50 å 500.

Margarinen skall af tillverkaren eller grossist packas i nya kärl,
som stämplas, märkas såsom af myndighet föreskrifves, innehållande
minst 10 lbs. Detaljhandlaren skall utlemna varan i trä- eller pappersomslag
enligt viss föreskrift. Förbrytelse häremot straffas med böter
intill 2000 $ eller fängelse intill 2 år. Tillverkaren skall påsätta kärlet
ett tryckt papper, innehållande uppgift hvar varan är tillverkad
samt förklaring, att tillverkaren har uppfylt allt hvad lagen stadgar,
äfvensom att ingen må nyttja samma emballage igen eller taga ur af
innehållet utan att förstöra stämpeln.» Vite för försummelse häraf
$ 50 för hvarje kärl.

Tillverkningsskatt utgår med 2 cents per lbs (= c:a 7x/2 öre per F).

Detta betalas medelst couponmärken. För importerad margarin erlägges
en skatt af 15 cents per lbs (— c:a 1,23 per kg. eller 52 öre
per 11) utöfver gällande tullsats. Brott häremot straffas med 500 it
5000 $ och fängelse 6 månader å 2 år. Hvar och en, som veterligen
köper för försäljning eller för försäljning emottager ostämplad margarin,
böter 50 $ per kärl.

Dito å margarin hvarför ej skatt erlagts böter 100 $ och varan
är för braf en.

N:o 36. 16

Fredagen den 3 Maj.

Om förbud mot
införsel af
margarin och
oleomargarin.
(Forts.)

Den, som innehar en tömd margarindrittel, skall förstöra märken och
stämpling vid vite af 50 $ och minst 10 dygns, högst 6 månaders fängelse.
Hvar och en, som i bedräglig afsigt ger bort eller emottager,
säljer, köper eller nyttjar för margarin packning förut begagnadt stämpladt
kärl, bötar 100 dolk jemte fängelse intill högst 1 år. Vid the
Commissioners of Internal Revenue byrå anställes en chemist och
mikroskopist med 2500 dolk lön. Denne skall vid påfordran undersöka
varan, äfvensom om den är för helsan skadlig. Vara, som är
ostämplad eller befunnen skadlig för helsan, är förbruten. För export
afsedd vara befrias från skatt och förutnämnde märkning, men skall
på kärlet märkas ordet »Oleomargarin» i bokstäfver af minst l/2 Q-tums
storlek. Tillverkare, som beträdes med att vilja bedraga staten på
skatten, förbryter hela fabriken med inventarier och råmaterialier, pliktar
intill 5000 dolk och fängelse minst V2 högst 3 år.

Såsom herrarne finna, är det ganska drakoniska bestämmelser i
allmänhet i Amerika, hvaraf synes att man der fäst stor vigt vid
margarinindustriens betydelse och de faror den kan medföra, om den
missbrukas. Om man önskar i verkligheten att detta födoämne skal!
användas i stor skala, så synes det mig vara statens pligt att underkasta
användningen kontroll, dels derför att den samhällsklass, som
mest använder margarin, minst är i tillfälle att öfvervaka, hvilka varor
den får, och dels derför att den oförnekligen befintliga fördomen
mot margarin dermed säkrast bemötes. Förbudet mot oleomargarins
införande har, såsom nämndt, ansetts innebära hinder för tillverkning
inom landet af margarin. Jag tror icke detta skulle blifva förhållandet
och dertill har jag flera skäl. Om jag ser på det inför läkaresällskapet
föredragna bref från doktor Wettergren, kontrollör vid Arboga
margarinfabrik, deri han redogör för sin verksamhet, som, säger
han, bestått i »III. Att tillse att den vid kerningenan vända arachidoljan
och hemmjölken samt tilläfventyrs importerad oleomargarin äro
af god beskaffenhet», så framgår deraf, att import af oleomargarin der
endast undantagsvis skett och att således den oleomargarin, som der
användts, i allmänhet tillverkats inom landet. Ungefär samma intryck
far man af den beskrifning professor Lovén lemnat om huru det tillgår
vid tillverkningen i Arboga, der han redogör för oleomargarinens
beredande, men ej nämner ett ord om import af sådan vara. En ytterligare
bekräftelse härpå får man af diskussionen i Andra Kammaren,
dervid af landshöfdingen i länet yttrades, att tillgången på talg inom
landet är så stor, att vid Arbogafabriken något behof af utländsk
oleomargarin icke förefinnes. Under sådana förhållanden och då det
dessutom från nationalekonomisk synpunkt synes vara fullt tillfredsställande
att endast inhemska råmaterialier företrädesvis användas för
margarintillverkningen, och då jag är öfvertygad att om dessa inhemska
materialier användas i den mån de förefinnas, så skall tillgången
deraf befinnas tillräcklig för den förbrukning, som inom landet kan
ega rum. En export åter af margarin, beredd af importerad oleo -

Fredagen den 3 Maj. 17 J7:0 3g,

margarin, torde icke blifva synnerligen afsevärd, ty vinsten deraf torde Om förbud mot
komma att inskränka sig till vinst för några fa enskilde fabrikanter införsel af
och torde icke motsvara de olägenheter, som framhållits å andra sidan m.ar3arin °?h
från allmän synpunkt. Jag tror mig härmed hafva bemött den ena ° e°™aJannsidans
invändningar. trons.,)

A andra sidan har åter framhållits, att kontrollen vore omöjlig,

•och att det derför vore nödvändigt att .ställa sig på den rena ståuclpunkten.
I det afseendet vänder jag mig tillbaka till dem, som omfatta
. denna åsigt, och frågar, huru de vilja bete sig, om kontrollen
verkligen är omöjlig? Man måste ju enligt deras eget förslag kontrollera
det importerade smöret, och låter det sig göra, så är den största
betänkligheten vid kontrollen öfvervunnen, ty det är just om sådan
kontroll man hyser de största tvifvelsmålen, då det från alla håll uppgives,
att smörförfalskning inom viss gräns kan ske utan att genom
analys kunna upptäckas. Men jag tror icke, att denna möjlighet till
förfalskningar kan hafva så stor praktisk betydelse, ty den beror på
att förfalskaren skall våga lita sig till, att det smör, han förfalskar,
skall ega så hög grad af flyktiga fettsyror, att tillsatsen af margarin
icke nedbringar^ procentsatsen deraf, så att förfalskningen kan upptäckas.
^ Det måste vara stor risk att experimentera härmed, åtminstone.
i större skala, derest, såsom jag anser nödvändigt, ett upptäckt
falsarium bestraffas äfven med varans förlust. För öfrigt, om, såsom
anhängarne af den rena ståndpunkten påstått, kontroll är omöjlig, då
bör icke heller någon margarinlag ifrågakomma; men då, såsom herrarne
känna och jag nyss visat, en mängd stora länder hafva margarinlagar,
alla baserade på möjligheten af att utöfva tillfredsställande
kontroll, torde sådan icke få anses så alldeles omöjlig. Att utfärda
lagar, hvilkas .efterlefnad icke kan kontrolleras, vore ett rent nonsens.

Bättre då att icke utfärda någon lag alls.

Utskottet har i sitt utlåtande antydt något om färgning af margarin.
Detta är endast helt löst berördt och endast med tanken pa
att skärpa kontrollen. Det har i Ryssland föreslagits, att margarinen
skulle fargas röd med Alkanna, och det torde kanske icke vara att
gorå margarinen mera osmaklig än t. ex. Eidamerost, som är, såsom
vi veta, röd till färgen. För öfrigt har i Tyskland föreslagits ett färgämne,
fenolftalein, hvarom den yngre Juhlin-Dannfelt yttrar sig på
följande sätt: »Mer tilltalande förefaller då ett i Tyskland väckt förslag
att försätta all margarin med ett ämne, .fenolftalein, som har egenskapen
att fargas starkt rödt af soda, pottaska och andra alkaliska ämnen.

Af detta skulle blott 0,001 procent af margarinets vigt, d. v. s. en ren
obetydlighet, erfordras, för att man genast skulle genom att inblanda
litet upplöst, soda eller pottaska på smöret se, om det var förfalskadt
med margarin. Fn så obetydlig mängd skulle ej gifva smöret den
ringaste färg eller smak eller eljest vara skadligt men skulle gifva köparen
på torg och i bod möjlighet att genast öfvertyga sig om smörets
äkthet. Men för denna idés genomförande måste införsel af marFörsta
Kammarens Prof. 1889. N:o 36. 0

N:0 36.

Om förbud mot
införsel af
margarin och
oleomargarin.
(Forts.)

18 Fredagen den 3 Maj.

gårm förbjudas och fabrikerna inom landet sättas under uppsigt, af
kontrollanter, som skulle till hvarje kerning eller hvarje fat oleo tillsätta
nödig mängd fenolftalein.»

Hvad tillverkningskontrollen beträffar, så synes den mig ganska
lätt. Kontrollören skulle tillse, att endast goda och sunda materialier
användes och att tillverkningen skedde på ett hygieniskt tillfredsställande
sätt, vidare att lagens föreskrifter efterlefdes i fråga om färgning,
packning, försändning m. m. Körande behofvet af sådan kontroll
får jag hänvisa till följande af herr Juhlin-Dannfelt citerade ord
af en d:r Sell i Tyskland:

»1. Konstsmör, framstäldt af fett från friska djur, gifver, bortsedt
från en kanske något ringare smältbarhet i jämförelse med verkligt
smör, i allmänhet ingen anledning till antagandet, att det kan
verka ofördelaktigt på menniskans helsa.

2. Misstanke finnes, att en del i handeln förekommande konstsmör
framställes af sådana råvaror och på sådant sätt, att faran för
spridning till menniskor af sjukdomar, orsakade vare sig af vegetabiliska
sjukdomsväckare eller ur djuriska parasiter, ej är med säkerhet
utesluten.

3. Misstanke finnes, att en del konstsmör tillverkas af osmakliga
råmaterial.»

Vidare yttrar rörande kontrollen egaren af Arboga margarinfabrik,
Husberg, i sin skrift till civilministern följande ord: »Men icke alla

helsovårdsnämnder och ännu mindre för landsbygdens kommunalnämnder
står att för inspektionen erhålla ett så kunnigt och nitiskt biträde,
som helsovårdsnämnden i Arboga lyckats finna, och min åsigt är alltså
i korthet den, att margarintillverkningen bör ordnas på fullt fabriksmessig
fot; att tillsynen bör utöfvas af fast anstälde kontrollörer; att
desse kontrollörer böra aflönas af staten, men att fabrikanten skall
hafva skyldighet att till vederbörande landtränteri månadsvis i förskott,
vid äfventyr af fabrikens stängande, inbetala ett mot kontrollantens
aflöning svarande belopp.»

Herrarne behagade således finna, att äfven egaren af denna fabrik
icke har något att invända mot en sådan kontroll. För öfrigt synes
det mig, som smörkontrollen kunde utöfvas på vida mer praktiskt sätt
än det, som man från flera håll förestält sig, ty det bör icke komma
i fråga att hvarje smördrittel undersökes och kontrolleras. Det vore
nära nog omöjligt. Det bör .vara fullt tillfredsställande, om prof toges
då och då och undersöktes. Risken kunde ställas så stor för den,
som ville förfalska, att en sådan kontroll borde blifva alldeles till

fyllest. ....

Det har vidare sagts, att mellanrikslagen skulle lägga hinder i

vägen för en sådan kontroll.

Det är möjligt att så är, men för min del får jag säga, att, såsom
iag förstår saken, jag anser, att om här finnes eu lag, hvilken föreskrifver,
att här i landet ej får säljas eller utbjudas annan margarin

19 N:o 36.

Fredagen den 3 Maj.

än kontrollerad och stämplad och att således ingen svensk man eger
rättighet att sälja annan dylik vara, det icke kan ifrågasättas, att en
norsk man skulle ega • större rätt i detta afseende. Om således en
norsk fabrik underkastar sig sådana, här stadgade kontrollföreskrifter
och kan bevisa — hvilket ju lätt skulle låta sig göra genom att expediera
varan i plomberade försändelser — att margarinen blifvit tillverkad
under samma förhållanden, som gälla för det svenska fabrikatet,
skulle den norska fabriken få här afyttra sitt alster, men också endast
på detta vilkor; och genom sådant tillstånd kan icke någon skada
vara skedd. Längre synes deremot en norsk mans rätt icke kunna
sträcka sig, då en svensk icke skulle hafva bättre rätt.

Vidare säga anhängarne af den rena ståndpunkten, att lagstiftningens
ändamål icke vinnes genom de af utskottet föreslagna åtgärderna.
Detta beror på hvad man menar, att ändamålet skall vara.
Jo, säger man, det är att den engelske köparen skall på grund af
den svenska lagens stadganden bibringas en fast öfvertygelse, att han
från Sverige ej får eller kan fa annat än rent natursmör. Godt och
väl. Men enligt min tanke kan icke genom någon lag en sådan
afsigt vinnas, ty ganska visst är, att engelske köpare fasta sig vid
helt andra omständigheter än betraktelser öfver, hur pass strängt
svensk lag kan eller icke kan verka. Betingar icke det svenska
smöret genom sin egen beskaffenhet högsta pris och kan dervid hålla
sig uppe, icke lära några lagstadganden kunna i det hänseendet hjelpa.
Dessutom, äfven om ett alldeles absolut förbud skulle finnas mot tillverkning
af margarin i Sverige, kan man ändå alltid tänka sig möjligheter
för den, som vill förfalska sitt smör, att göra det. Att på
det föreslagna sättet söka öfvertyga de engelska köparne om vårt
smörs förträfflighet, torde sålunda vara alldeles lönlöst. Det synes
mig således icke bevisadt, att det nämnda ändamålet skall vinnas, och
jag anser det högst orimligt att ifrågasätta att göra ett experiment af
så omfattande och betänklig art, som här är föreslaget, endast för att
se om man möjligen skulle kunna lyckas. — Vilja åter den rena
ståndpunktens anhängare söka förebygga all konkurrens på verldsmarknaden,
göra de sig skyldiga till en ren orimlighet, ty den lilla
tillverkning af margarin, som kan ske i Sverige, är en försvinnande
obetydlighet i jemförelse med den produktion deraf, som eger rum
öfver allt eljes i verlden och på verldsmarknaden möter det svenska
smöret. Huru stor denna konkurrens är, derom kan man göra sig
en föreställning, då man erfar, att år 1887 förbrukades i Tyskland
omkring 30 millioner och i England omkring 65 millioner kilogram
margarin, de sistnämnda med ett värde af öfver tre millioner pounds
sterling. Det synes dessutom af senaste uppgifter framgå, att margarinförbrukningen
i England är i tilltagande, förbrukningen nemligen
af ärlig margarin, som går under sitt rätta namn och ej under namn
af smör, hvaremot smörimporten varit i aftagande, så att för närvarande
omkring lika mycket margarin som smör torde der impor -

Om förbud mot
införsel af
margarin och
oleomargarin.
(Forts.)

N:0 36. 20

Fredagen den 3 Maj.

Om förbud mot teras. Till följd häraf synes gifvet, att en svensk margarintillverkning
införsel af jcj>e g]jau kunua hafva den egenskapen att i konkurrenshänsyn utöfva
‘oleonmrgarin n%ot skadligt inflytande på den engelska smörmarknaden.

(Forts) För öfrigt skola utan tvifvel statens kostnader blifva vida större,

än man tänkt sig, om man vill helt och hållet förbjuda margarintillverkning
i landet. Förslag har visserligen blifvit väckt om inlösen
af de nu befintliga fabrikerna, men kostnaden härför kommer säkerligen
icke att stanna vid den siffra, som i motionerna blifvit nämnd.
Jag skall i detta afseende bedja att få hänvisa till hvad egaren af
Arboga margarinfabrik herr Husberg härom yttrar i slutet af sin
nyssnämnda skrifvelse till civilministern. Han säger: »— — om

motionärerna gå till sig sjelfva, torde de alltså finna-, att jag icke
gerna kan vara nöjd med en sådan partiel inlösen, som af dem föreslagits
och som skulle blifva min ruin. Min näring står under lagens
skydd lika väl som jordbrukarens och är vederbörligen reglementerad
genom 1885 års margarinförordning, mot hvilken jag vet mig icke
hafva begått något fel, men utöfver hvars stadganden jag af eget
initiativ ombesörjt en vid fabriken fortgående kontroll. Under sådana
förhållanden lärer väl första vilkoret för ett margarinförbud alltid
blifva, att icke ens den minsta del af min välfångna egendom varder
mig beröfvad utan fullständig godtgörelse. Men till denna egendom
räknar jag, förutom byggnader, maskiner och öfriga inventarier, jemväl
det värde, denna affär, på hvars planläggning och ordnande jag användt
nära två års mödosamt arbete, må finnas hafva i sin egenskap af affär,
det vill säga såsom eu näring, af hvilken jag, om förbudet icke mellankommit,
kunnat påräkna min framtida nöjaktiga utkomst; hvarförutan
jag slutligen gör anspråk på ersättning icke allenast för häfda organisationskostnader,
utan jemväl för den skada, som för mig skulle
uppstå derigenom, att åtskilliga kontrakt, hvilka, vid sidan om margarinfabrikationen,
nu gifva vinst, i och med samma fabrikations upphörande
komme att för mig blifva förlustbringande.»

Jag vet naturligtvis icke, hvilket afseende skulle kunna fästas vid
dessa ersättningsanspråk, men att de åtminstone i någon mån äro
berättigade, torde vara otvifvelaktigt.

Till sist ber jag att få försäkra, att ingen kan hysa större sympati
för Sveriges förnämsta handtering, dess jordbruk, än jag, men
på samma gång jag uttalar detta, får jag säga, att jag tänker allt för
högt om denna Sveriges modernäring och dess utöfvare för att tro,
att deras närings förkofran skulle behöfva vinnas genom våldsåtgärder
mot en annan loflig inhemsk handtering, som ock står under lagens
skydd. Utöfvarne af jordbruksnäringen ega emellertid obestridlig rätt
att å sin sida fordra skydd mot olaga intrång på deras område och
jag har den öfvertygelse, att sådant skydd vinnes — men också
behöfves — i de åtgärder, som af utskottet föreslagits. På denna
grund yrkar jag, herr grefve och talman, vördsamt bifall till utskottets
hemställan i sin helhet, dock, hvad särskilt den föreliggande punkten

Fredagen den 3 Maj. 21

beträffar, med den förändring, hvarom herr Lothigius vid diskussionens
början framstälde förslag och som endast angår uteslutandet af
några ord utan betydelse i sak.

Friherre Klinckowström: Jag har begärt ordet i denna fråga,
på det jag icke, för den händelse Första Kammaren olyckligtvis skulle
biträda Andra Kammarens beslut deri, måtte misstänkas att med min
röst hafva bidragit till ett för fäderneslandet och dess näringar så
skadligt beslut.

Denna fråga har af sina tillskyndan blifvit uppblåst till en stor
fråga, något som den enligt min tanke i och för sig alldeles icke är.
I tidskrifter, i brochyrer och vid vederbörande myndigheters sammanträden
har man nemligen sagt, att detta är en fråga, som berör
hela vårt jordbruk, och att på densamma beror dess vara eller icke
vara. Jag tror, att denna åsigt är ofantligt öfverdrifven. Säg då
hellre, såsom jag är öfvertygad sanningsenligt är, att af frågan beröras
eu. mängd mejerier och bolag samt en och annan större godsegare,
hvilka till främmande länder afsända sin produktion af smör. Jag
har för länge sysselsatt mig med svenskt jordbruk och för mycket
studerat hit hörande frågor för att kunna låta mig förledas att tro,
att denna är en för jordbrukets vara eller icke vara så högst vigtig
fråga. Ty hvad berör frågan egentligen, mine herrar? Jo, försvararne
af den så kallade rena ståndpunkten mena, att priset på svenskt prima
smör skall minskas med några öre per kilo, om man icke i England
får visshet derom, att margarin får hvarken införas till eller produceras
i Sverige. Det har dock redan af föregående talare anförts många
bevis för att denna åsigt är falsk och ådagalagts, att smör från länder,
som hafva. margarintillverkning, likväl står i pris högst på listan.
Det har vidare visats, att snart sagdt alla civiliserade stater ej blott
i Europa utan äfven i Nord-Amerika hafva margarinlagar och sålunda
lagstiftat till stöd för företagsamheten samt afsett att grunda en loflig
näring genom margarinindustriens ordnande.

Det är en besynnerlig sak, denna agitation, som i hela landet
drifvits mot margarinen, och jag erkänner med bedröfvelse, att många
af mina meningsfränder i tullpolitiskt hänseende låtit förleda sig att
inslå på en så farlig och origtig bana. Jag fruktar att en sjukdomsforrn.
af smittosam art bekajat dem, hvilken kan kallas margarinfeber,
och jag tår bedja herr generaldirektör Almén och doktor Dickson att
studera denna sjukdom, medan den ännu befinner sig i sin högsta
kulmination.

Den rena ståndpunktens försvarare göra så mycket väsen åt hushållningssällskapens
yttranden, derför att nitton sådana hafva stält sig
på den ståndpunkten, att de begärt förbud mot import till och tillverkning
i landet af margarin, samt framställa uttalandena i dessa
resolutioner såsom jordbrukarnes allmänna mening. Men går man
dessa hushållningssällskapens resolutioner närmare in på lifvet, förlora

k

N:0 30.

Om förbud mot
införsel af
margarin och,
oleomargarin.
(Forts.)

N:o 36. 22

Fredagen den 3 Maj.

Om förbud mot de enligt min tanke mycket åt sin vigt och sitt värde, borst och
införsel af frä!nst bestå hushållningssällskapen i de olika länen, som bekant är,
TlZm™a°in at'' hundratals personer. Jag har mig emellertid bekant — troligt är
° TportsT”''att dessiltom många uppgifter i detta afseende gått mig förbi — att
då med anledning af Kongl. Maj:ts remiss af margarinkomiténs förslag
dessa resolutioner af hushållningssällskapen fattats, de på många hall
beslutats å sammanträden, dervid närvarit kanske blott en fjerdedel
eller en tredjedel af sällskapets samtlige ledamöter, emot större eller
mindre minoriteter, som icke velat deltaga i beslutet. Detta gör, att
man enligt min åsigt bör med största försigtighet upptaga dessa så
kallade uttryck af en allmän åsigt bland alla jordbrukets idkare.

Eu annan anledning till min tvekan rörande vigten och värdet
af detta beslut är, att jag fruktar för att åsigten om nödvändigheten
af förbud mot införsel och tillverkning af margarin blifvit fotad på
liknande åtgöranden, som för ett trettiotal af år sedan bekajade Sveriges
land och folk, när fråga var om att afgifva opinionsyttringar för den
yrkade förändringen af vår representation, och hvilka föranledde Sveriges
dåvarande erkebiskop att yttra, att opinionen för representationsförändringen
vore snarare tillverkad än verklig. Jag fruktar, att det
förhåller sig på samma sätt med denna opinion mot margarinen.
Många faktiska bevis torde härför finnas. Här i min hand håller jag
ett dylikt faktiskt bevis, som måste erkännas såsom rigtigt och hvilket
meddelats i två nummer af tidningen Dagens Nyheter, för den 16 och
18 februari innevarande år. Jag vill icke i protokollet infora detsamma,
hvaremot det står fritt för eu hvar af kammarens ledamöter,
som så önskar, att deraf hos mig enskildt taga del. Jag har för
mycken aktning och tillgifvenhet för upphofsmannen till denna agitation
för att vilja gifva vidare spridning deråt, men mycket säkert är,
att det direkt förklarar anledningen till att de allra flesta hushållningssällskapen
med så sällspord enighet bemött margarinkomiténs lagförslag.

Jag har med största uppmärksamhet läst så väl allt, som förekommit
rörande margarinfrågan i olika tidningar, i längre och kortare
artiklar — här har jag eu blindt af sextio till sjuttio stycken som
ock alla brochyrer i ämnet, hvilka jag kunnat komma öfver här
äro elfva stycken. Jag har sålunda sökt att från både sakkunnigt och
icke sakkunnigt håll skaffa mig undervisning i frågans alla detaljer
för att kunna bilda mig ett sjelfständigt omdöme deri och jag kan
försäkra herrarne, att detta omdöme utfallit, på sätt jag redan nämnt,
så, att jag måste vara eu deciderad fiende till hela den åsigt, som af
den så kallade rena ståndpunktens försvarare framstälts och tillspetsats
i synnerligast Andra Kammarens beslut i fragan. Jag anser, såsom
jag förut nämnt, att denna fråga icke berör hela vår jordbruksnäring,
ej ens hela vår ladugårdsproduktion, utan att den blott angår de stora
mejerierna och några stora smörproducenter i landet. Min åsigt är,
att det är det egna intresset, som förvillat det i mångt och mycket
sunda omdömet hos den rena ståndpunktens försvarare. Denna stånd -

Fredagen den 3 Maj.

23 N:o 36.

punkt är klarligen falsk. Mångfaldiga bevis föreligga, särskild! i herr O-m förbud mot
Husbergs af föregående talare anförda tryckta inlaga i frågan till L^ch

Kongl. Maj:t, derom att margarinförbud icke skall hafva något in- oleomwrgarin.
flytande till att göra svenskt smör begärligare och höja dess pris i (Forts.)
England. Det har visats att det holländska faktorismöret på senare
år (herr Husberg har uppgifvit prisnoteringarna derå från den 8 september
1888 till den 26 januari innevarande år), oaktadt Holland är
det största margarinproducerande land i verlden, städse hållit sig i
pris nära det finaste danska exportsmöret och vid två tillfallen, den
13 oktober och den 17 november, stått lika högt som det danska
-smöret, hvaremot Hollands efter den gamla metoden tillverkade smör
stått vida lägre. Orsaken till det holländska smörets låga ståndpunkt
har sålunda icke varit, att margarin i Holland tillverkats, utan den
att holländarne under flera år i många afseenden försummat sin smörproduktion,
hvarigenom denna blifvit sämre, än hvad i äldre tider
varit förhållandet. Såsom af föregående talare för min åsigt framhållits,
är Danmark det bästa beviset för, att margarintillverkning icke
är till skada för smörpriset. Såsom herr Bennich omtalat, har äfven
.Sverige i nio till tio år haft fri margarintillverkning och vi hafva
ändå sett, att det svenska mejerismöret haft och fortfarande har en
strykande afsättning i England. För öfrigt har åtminstone hittills —
jag vet ej hur det kommer att gå härefter — förhållandet varit, att
det bästa svenska smöret till England tagit vägen genom Danmark,
der det finnes en ganska stor margarintillverkning, men ändock har
detta förhållande icke varit till skada för priset på vårt smör.

Vidare anser jag, att genom de åsigter, som förfäktas af den rena
ståndpunktens vänner, sättes en outplånlig fläck på tullskyddets hittills
blanka sköld. De drifva némligen en prohibitistisk sats och visa
«n grym likgiltighet för de mindre bemedlade samhällsklassernas rätt
och bästa. Jag vill ej vara med om något sådant och jag skulle beklaga
den stora tullskyddsfrågans rättfärdiga sak, om genom just skyddsvännernas
i denna kammare tillskyndelse ett dylikt förbud blefve
Riksdagens beslut. Vi hafva hittills varit protektionister, icke prohibitister.
Herr Bennich tycktes i sitt anförande vilja förvexla protektionism
med prohibitism, men jag tror att han dervid, som vanligt
då han kommer in på tullskyddets gebi et, litet grand fantiserat, ty
.dessa begrepp äro ej alls detsamma. Det ena gillar jag af all min
själ och har arbetat för med all min kraft; det andra kommer jag,
när det uppträder under form af ett margarinförbud, att med alla till
buds stående medel förkasta och bekämpa.

Äfven ett annat skäl att bestrida de åsigter, som hota att blifva
Riksdagens beslut i margarinfrågan, har af herr Bennich, till hvilken
jag har glädjen att fullkomligt sluta mig i denna punkt, anförts, nemligen
att ett sådant beslut skulle vara att förqväfva näringsfriheten i
vårt land till förmån för ett förkastligt och snålt intresse.

Näringsfrihetsfrågan i vårt land är så betydande och storartad,

N o 36. 24

Fredagen den 3 Maj.

Om förbud mot att det vore sorgligt, om en så mesquin fråga, som nu är föremål.
margarin ‘och ^'')r öfverläggning, skulle delvis förqväfva denna frihet. Ordspråket
''okomargarin. säger, att det endast är första steget, som kostar. Blir det nu taget,.

(Forts.) kommer man sedan att begagna detta första steg såsom ett prejudikat
i många andra rigtningar, och detta skulle jag högligen beklaga.

Behöfves något sådant, mine herrar? Nej visserligen icke! Först
och främst är det alls icke bevisadt, att smörprisen skola sjunka så
ofantligt, att jordbruksnäringens vara eller icke vara skulle deraf bero.
Detta är falskt; det har tvärt om visat sig, att detta icke har något
inflytande på smörpriset i England. Och för det andra, hvad importen
af margarin beträffar, kan den ökade kontrollen mycket väl sätta eu
skräck i alla sådana, som vilja förfalska natursmöret med margarin.
Herr Svedelius har nyss uppläst några paragrafer ur den amerikanska
margarinlagen, och jag vill gerna sluta mig till flera af dessa, ty
jag kan icke neka, att den, som förfalskar en vara och säljer mängdt
för omängd t, bör finnas saker till urbota straff; och blefve sådant
straff här föreskrifvet för förfalskningar med margarin, tror jag, att
högst få, om ens någon, skulle våga verkställa sådan förfalskning för
att profitera af försäljningen af den förfalskade varan.

Hvad beträffar frågans behandling vid förra och vid denna riksdagen,
så vill jag här omnämna, att, på sätt litet hvar känner, Andra
Kammarens tillfälliga utskott uppstält tre punkter, som vunnit Andra
Kammarens bifall. Den forsta punkten, angående förbud mot införsel
af margarin och oleomargarin, bifölls af Andra Kammaren med 126
ja mot 68 nej. Huru blef den behandlad förra året i denna kammare?
Jo, den bifölls med 41 röster mot 40, således med eu rösts
majoritet. Den andra punkten i Andra Kammarens tillfälliga utskotts
utlåtande vid denna riksdag innehöll, att Riksdagen skulle anhålla,
det Kong! Maj:t måtte utfärda förbud emot tillverkning inom riket
af margarin. Denna punkt bifölls nu i Andra Kammaren med 116
ja mot 76 nej, men deremot förkastades ett liknande förslag förra
riksdagen i denna kammare med 40 röster mot 35. Den tredje
punkten i Andra Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande, angående
en anhållan hos Kongl. Maj:t, att vara, som under namn af smör af
mjölk eller grädde i landet införes, skulle, innan den från tullverket
utlemnas till importören, af sakkunnig person undersökas, har vid
denna riksdag af Andra Kammaren bifallits utan omröstning, men~
samma förslag förkastades förra riksdagen af denna kammare med 43
röster mot 34. Så står frågan hittills och så har denna kammare
hittills besvarat denna stora margarinfråga. — Hvad innevarande
Riksdag beträffar, så förestår kammarens beslut öfver de tre punkter,
som nu äro föredragna till öfverläggning. Ganska eget är det, mine
herrar, att det beslut, som första tillfälliga utskottet i denna fråga
fattat, är dikteradt af en, säger en, ledamot af detta utskott. Utskottet
består af fem ledamöter. Två ledamöter, nemligen herrar Lothigius
och Rundbäck, hafva stält sig på samma ståndpunkt som Andra

Fredagen den 3 Maj.

25 N o 36.

Kammaren, ty icke nöjda med det beslut, som utskottet här fattat,
vilja de hafva det skärpt på sätt Andra Kammaren beslutat, nemligen
med förhud mot tillverkning inom laudet af margarin.

Två andra ledamöter af utskottet hafva affättat en reservation,
för hvilken jag hembär desse herrar min stora tacksamhet. Jag ber
att få förena mig med dem om denna reservation, som jag finner vara
alldeles förträffligt skrifven.

Således är det tillfälliga utskottets betänkande, sådant det nu
föreligger, affattadt af en, säger en, person. Det är någonting högst
märkvärdigt, men så är likväl förhållandet.

Hos alla civiliserade folk finnes det margarinlagar. Det är beklagligt,
att icke dessa lagar i komiténs förslag blifvit publicerade i
öfversättning. Jag har dem här alla i ett arbete, som utgifvits i
Frankrike och som kallas: La margarine et le beurre artificiel procédés
de fabrication, dangers au point de vue de la santé, procédés
chimiques et physiques employés pour la reconnaitre législation francaise
et étrangöre. Par Ch. Gérard et J. de Brevans.

Detta arbete är vida grundligare än något af de arbeten, som
utkommit här i Sverige. Om man genomläser den del af detta arbete,
som handlar om möjligheten för vetenskapen att upptäcka förfalskningar
af natursmör med margarin, finner man, att vetenskapen ännu
icke i denna störa, vigtiga fråga sagt sitt sista ord. Det har gjorts
undersökningar, så väl kemiska som fysiska och mikroskopiska, och
det är särskildt märkvärdigt, huru långt man hunnit att på mikroskopisk
väg skilja natursmör från margarin. Vetenskapens arbete i
denna fråga fortsättes oaflåtligt, och oaktadt vetenskapen hittills icke
kommit längre än till att upptäcka de förfalskningar, som uppgå till
mer än 15 procent af varans vigt, så lider det intet tvifvel, att man
kan och skall komma längre, och då blir faran för förfalskning af natursmör
liten eller ingen; och äfven det manar oss att icke vidtaga
så omstörtande åtgärder, som här äro ifrågasatta för en så liten sak.

Slutligen har jag gömt det bästa till sist, d. v. s. det enligt mitt
förmenande bästa inkastet mot giltigheten af deras mening, som önska
ett margarinförbud både med afseende på införsel och tillverkning.
Jag tror nemligen, mine herrar, att denna fråga ännu icke har blifvit
tillräckligt belyst för Riksdagen, och att Riksdagen borde så mycket
högakta sin regering, att den inväntar regeringens mening om frågan,
hvilken jag så mycket hellre förmodar komma att föreläggas Riksdagen,
som ju regeringen har tillsatt en särskild komité för frågans utredning,
har infordrat vederbörande landshöfdingeembetens och hushållningssällskaps
utlåtanden öfver det lagförslag, som komitén framlagt,
samt har utskickat eu sakkunnig person för att i främmande länder
taga närmare kännedom om frågan. Det är ju gifvet, att vilja vi
frågans framgång, böra vi handla med full sakkännedom, och dertill
fordras, att vi invänta regeringens proposition i ämnet. Denna har
icke kunnat, förmodar jag, aflemnas ännu till Riksdagen, ty alla ve -

Om förbud mot
införsel af
margarin och
oleomargarin.
(Forts.)

N:0 36. 26

Fredagen den 3 Maj.

Om förbud, mot derbörande myndigheter hafva icke ännu sagt sitt sista ord. Under
margarin och sac^ana förhållanden kommer jag att yrka afslag å den första punkten
^margarin. '' utskottets hemställan. Deremot vill jag icke yrka afslag å andra
''Forts) 0<‘k tredje punkterna. Jag är med om dessa punkter. Men då redan
här af två reservanter blifvit yrkadt, att Riksdagen skulle besluta förbud
mot tillverkning inom riket af margarin, så får jag äfven på det
högsta motsätta mig detta yrkande.

Herr Smith: Som den siste talaren på ett särdeles vältaligt

sätt till min stora förvåning försvarat den konsumerande allmänhetens
rättigheter, kan jag högst väsentligt inskränka mitt yttrande.

Jag ber till en början få fasta uppmärksamheten på, att Första
Kammarens tillfälliga utskott har i första punkten föreslagit en skrifvelse
till Kongl. Maj:t, att Kong! Maj:t ville, så fort ske kunde, utfärda
förbud mot införsel af konstgjordt smör eller margarin äfvensom
af oleomargarin. 1 vår nu gällande tulltaxa har dock Riksdagen bestämt,
att margarin får införas mot en tull af 20 öre pr kilogram.
För min del känner- jag intet gruudlagsstadgande, som medgifver
Kongl. Maj:t att upphäfva en så beskaffad tullsats, som är af Riksdagen
antagen och af Kongl. Maj:t sanktionerad. Jag trodde, att
Riksdagen skulle nödgas i en annan form fatta sitt beslut derom.
Man har visserligen någon gång tolkat grundlagen på det sättet, att
Kongl. Maj:t skulle kunna taga bort tullar, men derom torde man
dock ännu icke vara alldeles ense. Då Kongl. Maj:t således icke har
någon ostridig grundlagsenlig rätt att utan vidare förbjuda margarin
till införsel och borttaga den tull, som derå af Riksdagen och Kongl.
Maj:t är åsatt, och då Kongl. Maj:t i alla fall vid denna frågas pröfning
måste taga i betraktande gällande traktater och mellanrikslagen,
så tror jag icke, att det vore något synnerligen behagligt uppdrag
regeringen finge, om Första Kammaren, i likhet med hvad Andra
Kammaren gjort, uttalade den önskan, att regeringen utan vidare utfärdade
importförbudet. Jag tror éj heller att majoriteten i Riksdagen
framdeles skulle fa anledning att vara synnerligt nöjd med en så beskaffad
åtgärd, emedan den i framtiden, då systemförändring å nyo inträder,
skulle kunna förorsaka en hel del trassel och godtyckligheter.

Talare från den rena sidan hafva förklarat, att ett af hufvudmotiven
för deras yrkande är fosterlandskärleken, då deremot en annan
talare har förklarat, att den krassaste egennytta förestafva! förslaget.
För min del tror jag mig kunna, utan att gå så långt som
den sistnämnde talaren, bevisa, att egennyttan verkligen här spelar
en rol. Det är otvifvelaktigt, att priset på smör genom margarinens
upptäckande har gått ned och ännu tenderar att ytterligare gå ned,
och att således det svenska jordbruket otvifvelaktigt skadats vid sin
smörexport genom den nya produkten. Det skulle naturligtvis vara
en stor fördel för Sveriges jordbrukare att få helt och hållet beherska
den svenska smörmarknaden, hvilket icke kan ske med tullarnes till -

27 N:o 36.

Fredagen den 3 Maj.

hjelp, emedan här en öfverproduktion af smör eger ruin. Men de Om förbud mot
kunna icke för närvarande beherska marknaden, emedan den margarin,
som produceras inom landet eller hit införes, nedpressar konsumtions- ™eomargarin.
priset å sämre smör inom landet. Om nu Kong!. Maj:t utfärdar för- (Forts.)
bud mot införsel och tillverkning inom landet af margarin, så ligger
det i sakens natur, att konsumtionspriset på sämre smör måste stiga,
ty producenterna veta, att de icke hafva konkurrens med margarinen
och ej heller med utländskt smör, då detta äfven af dålig qvalitet är
åsatt en införseltull af 20 öre pr kilogram. Det är således alldeles
gifvet, att priset på i synnerhet sämre smör, som de fattigare klasserna
måste använda, skulle genast stiga. Och till hvilkas fördel? Jo, till
smörproducenternas förmån men till skada för den störa konsumerande
allmänheten eller hufvudsakligen de fattigaste klasserna. Om
man, innan man kom fram med detta förslag, föreslagit att taga bort
tullen på smör och sålunda utjemna prisen i någon mån, hade något
tålande skäl förefunnits, men nu deremot fruktar jag, att resultatet
endast blir prisstegring till förmån för ett fåtal och till skada för
flertalet. På grund deraf måste jag yrka afslag å första punkten.

De andra punkterna deremot har man velat påstå vara berättigade,
derför att man icke skulle kunna åstadkomma någon verksam
kontroll öfver tillverkningen och importen af margarin. Jag vill då
fasta uppmärksamheten derpå, att i Frankrike t. ex. finnes det en
jordbruksprodukt, som heter vin, hvilken är värd ofantligt mycket
mera än det svenska smöret och för hvilken prisdifferenserna äro
mycket större, hvarjemte svårigheterna att analysera vinet äro nästan
omöjliga att öfvervinna. Det finnes en sorts vin, som benämnes Grand
vin de Chateau Lafite, hvilket under goda år kostar ända till 10,000
francs per tonneau. Några fot från Chateau Lafites kulle växer
på plana marken det vanligen s. k. bondvinet, som samtidigt säljes
för 500 fr. per tonneau. Man sade fordom att detta dyrbara vin
från Chateau Lafite borde skyddas från förfalskningar, och huru har
man gått till väga för att åstadkomma detta. Icke med några analysförfaranden,
utan man har stiftat en lag, som förklarar, att sedan egaren
af Chateau Lafite låtit vederbörligen inregistrera sitt märke, så eger
han ensam att inbränna på korken å hvarje butelj äkta Chateau
Lafite. Skulle någon annan taga sig för att äfven använda samma
på korken inbrända märke, blir denne straffad dels med böter, dels med
årslångt fängelse. Deremot äro äfven andra oförhindrade att skrifva
Lafite på sina etiketter å vinflaskorna, om blott de derjemte sätta ut sitt
namn, ty då vet man genast att det icke är det äkta Chateau Lafite, d. v. s.

Rothsehilds Chateau Lafite, utan ett annat sämre och billigare vin. Alla
de klassificerade vinerna i Frankrike äro på detta enkla sätt skyddade
från alla förfalskningar. Någon liknande lag borde äfven kunna införas
beträffande smöret bär i landet. Hvad hindrar att få en så beskaffad lag,
som kontrollerar sig sjelf utan analyser, som helt enkelt förklarar, att
hvarje smörproducent, som låtit vederbörligen registrera in sitt märke, är

N:o 36. 28

Fredagen den 3 Maj.

Om förbud mot ensam berättigad att använda detta, och att den, som förfalskar detta
margarin “och mär^e> straö''as med höga böter, som tillfalla angifvaren, eller fängelse?
oleomargarin. producent, som är man att behålla sitt smörs anseende, låter då
(Forts.) registrera sitt märke och förser sedan med detta de kärl, hvari han
packar sitt smör. Dermed är den goda varan skyddad, och denna
betalar sig alltid högt, hvar än den kommer ifrån. Detta har jag
många gånger under mina resor utomlands haft tillfälle att se. Jag
vill tillåta mig anföra ett exempel. När jag var i Wien förra året,
meddelade mig vår dervarande minister, att der fans eu butik, der
ett särdeles utmärkt smör såldes för tre gånger det vanliga smörpriset.
Jag for genast dit och köpte en bit af detta utomordentliga smör,
som kostade, efter hvad jag vill minnas, ungefär 3 kr. skålpundet.
Jag köpte äfven af de två andra smörsorter, som funnos i samma
butik. Smörbitarne inlades i ett särskildt slags oljadt papper, som
begagnades i butiken. Jag tog hem dem med mig och öfverlemnade
dem åt ett par af Skånes förnämste smörproducenter och bad dem
söka taga reda på, om icke lika god vara skulle kunna åstadkommas
i Sverige. De undersökte smöret och förklarade det dyraste vara
något alldeles utomordentligt, ehuru äfven de andra sorterna voro
mycket goda. Med stöd häraf, äfvensom af hvad jag erfarit i andra
länder rörande deras -smör, påstår jag, att om någon af våra smörtillverkare
lyckas tillverka ett verkligt godt och hållbart smör, så är
det intet hinder att genom lagstiftning skydda honom för oärlig konkurrens,
så att han kan få högt pris för sin goda vara, ty den, som
gör en utmärkt vara, han får också väl betaldt i alla länder.

Under sådana förhållanden anser jag, i likhet med den siste talaren,
att en lagstiftning i denna rigtning, som kunde fullständigt
skydda både konsumenter och producenter — konsumenten från att
få en dålig eller sekunda vara under namn af prima, och producenten
från att få sin varas anseende förstördt af förfalskare — vore det både
nödvändigt och nyttigt att få införd ju förr dess hellre. Men då
Kongl. Maj:t har en så beskaffad lagstiftning under arbete, så synes
det mig, att höfligheten fordrar, att vi lemna Kongl. Maj:t tid att till
nästa riksdag inkomma med ett förslag i ämnet, och jag är öfvertygad,
att vår nuvarande regering skall på allt sätt bemöda sig att få denna
för fosterlandet vigtiga fråga löst på ett lyckligt sätt.

Jag anhåller derför om afslag å äfven de begge sista punkterna.

Efter detta anförande hördes rop på proposition.

Hen- Claéson: Den talare, som inledde debatten i denna fråga,

tillfälliga utskottets ärade ordförande, ansåg, att man för att gifva
behörigt skydd åt mejerihandteringen, hvilkens vigt väl ingen underskattar,
skulle se sig nödsakad att meddela förbud både mot införsel
och tillverkning af margarin, hvarvid han tilläde, att om vi efter ett
eller annat år finna, att vi gått för långt, kunde vi lätt taga bort för -

Fredagen den 3 Maj.

29 N:0 36.

budet igen. Redan denna tanke utgör ett af de kraftigaste skälen att Om förbud mot
icke nu stadga detta förbud, ty det är vida lättare att underlåta att mf°rsej af
slå i hjel en näring än att efter ett par år åter väcka den till lif, och ^margarin
när ett sådant förbud borttages, äro icke dermed alla de trakasserier, ^Forts)
de kostnader och allt det missnöje borttagna och afhjelpta, Indika
hafva varit en följd af förbudet. Jag tror dock, att detta framtidsperspektiv
mindre stod framför honom än den närvarande utsigten
att döda denna nya näring. Att döda en i sig loflig och laglig näring,
af hvilken en betydlig del af landets befolkning har nytta, och
än större del får nytta, om näringen får lefva, är efter mitt förmenande
en sådan radikalkur, som icke . tillgripes annat än under de
mest förtviflade omständigheter. Jag frågar, om verkligen omständigheterna
nu äro så förtviflade, att män, af hvilka man bör kunna vänta
så mycken betänksamhet som Första Kammarens ledamöter, skulle
kunna vilja tillgripa ett så obilligt och hittills oerhördt våldsmedel
mot en näring? Herrarne veta, att dödsstraffet icke är afskaffadt hos
oss, men vi hafva dock fortskridit så långt i humanitet, att det ytterst
sällan kommer till användning och då endast mot de gröfsta och afskyvärdaste
brottslingar, och vi domare göra oss till en samvetssak
att icke döma någon till döden på blotta anklagelser, på misstankar,
de der ej ens äro af sannolikhetsskäl bekräftade. Om dessa principer
af humanitet och varsamhet, hvilka vi alla gilla, när det gäller att
beröfva en menniska lifvet, om de i någon mån få komma till heders
nu, när det gäller att beröfva en svensk näring lifvet, då är margarinindustrien
räddad till lifvet, till, såsom jag hoppas, ett långt och lyckligt
lif; ty, såsom många föregående talare förklarat, det finnes intet
bevis för de gjorda klagomålen. Den enda så att säga officiella anklagelse,
som finnes i motionen och i Andra Kammarens utskotts
betänkande, är att margarinindustrien skulle skada mejerihandteringen
och det på sådant sätt, att, om mejerihandteringen icke funnes, skulle
utländingen hafva den största tillit till vårt smör.

Det är redan fullkomligt visadt af andra talare, att denna princip
är alldeles ohållbar, ty den hvilar på den förutsättningen, att de engelske
smörimportörerna skulle besitta eu större grad af naiv och
oskuldsfull godtrogenhet, än som finnes hos menniskor i allmänhet
och affärsmän i synnerhet.

Lika med en föregående talare anser jag, att bakom det uppgifna
skälet till förbud ligger fruktan för konkurrens emellan margarinindustrien
och mejerihandteringen. Jag tror att denna konkurrens är lindrig
och vida mindre farlig än den, som eger rum emellan en mängd
andra näringar i vårt land. Priset på allt det smör, som kan exporteras
vare sig under benämningen prima eller sekunda, bestämmes helt
och hållet af utlandet, företrädesvis England. För dessa smörsorter
kan någon egentlig konkurrens med margarin icke komma i fråga,
utan det skulle vara för de sämre smörsorter, hvilka ej äro säljbara
i utlandet. För min del är jag öfvertygad, att denna konkurrens skulle

N o 36. 30

Fredagen den 3 Maj.

Om förbud mot komma mejerihandteringen till godo. Jag vill såsom bevis härför
införsel af framdraga förhållandena i min egen hembygd. Der har på senare
oleoma^iuin liden uppstått en mängd små mejerier, grundade på aktier med jern(Fort
) förelsevis ringa aktiekapital, och jag hoppas, att det icke skall dröja
länge, innan ett större antal sådana kommer till stånd. Dessa mejerier
skicka sitt smör till utlandet och, om vi vilja köpa af deras smör, fa
vi betala det pris, som betingas på exportorten. Men det tillverkas
äfven smör i bondstugorna, och i en och annan af dessa göres det nog
godt men i många fall göres det sådant, att om herrarne finge se prof,
på Indika jag haft tillgång, skulle ni medgifva att allt hvad som sagts
om det motbjudande hos margarin vore en obetydlighet mot dylikt
dåligt smör. Snusk af hvarjehanda slag är i hög grad en beståndsdel
deri, och för att taga bort smaken deraf, tillsättes groft salt i stor
mängd, så att smöret smakar bara salt. Om denna smörtillverkning
i stugorna försvunne, blefve följden, att mjölken, som betalar sig ganska
illa, när den användes till tillverkning af dåligt och i följd deraf lågt
betaldt smör, i stället bures till mejerierna; och dessa små mejeriers
tillvaro beror icke så mycket på alsättningen, ty dertill finnes alltid
tillfälle i England, som derpå, att de få tillräcklig tillförsel af mjölk.

På de andragna grunderna kan jag naturligtvis icke vara med
om något tillverkningsförbud. Hvad införselförbudet beträffar, är det
den väsentliga skilnaden, att detta icke är något dråpslag mot en
svensk näring, men det synes oegentligt, att en näring, som ett parti
vill slå till döds, skulle genom införselförbudet få ett skydd, som ännu
aldrig kommit någon näring till del, och då det särskildt icke kan
blifva verksamt mot Norge, hvarifrån den norska margarinen kommer,
så hemställer jag, huru vida det kan vara skäl att derför utbyta det
protektionistiska systemet mot ett prohibitistiskt.

Jag ansluter mig derför till det af herr Almén m. fl, framstälda
afslagsyrkandet.

Herr Kockum: Det var med anledning af ett yttrande, som

faldes från östgötabänken i onsdags, som jag begärde ordet. Om jag
icke hörde orätt, så yttrade talaren på östgötabänken, att vi, hans
motståndare, ville ingenting göra för att förebygga förfalskningar. Jag
vågar bestrida rigtigheten af detta påstående och såsom bevis åberopa,
att för fyra år sedan just en motståndare till den rena ståndpunkten
väckte motion i denna kammare, att Riksdagen skulle ingå till Kongl
Maj:t med en skrifvelse med anhållan om kontroll å tillverkning och
försäljning af margarin, på det icke den konsumerande allmänheten
skulle blifva på något sätt bedragen. Och denna motion blef bifallen
af utskottet och äfven inom kammaren, utan att eu enda röst höjde
sig deremot. Detta är ett tillräckligt bevis, att vi, som äro motståndare
till den rena ståndpunkten, icke äro vänner af förfalskningar’.
Jag tog mig friheten först väcka denna motion, och ingenting har
inträffat sedan dess, som förändrat min ståndpunkt, hvarför jag ock

Fredagen den 3 Maj.

31 N:o 36.

kommer, nu såsom förut, att ställa mig såsom motståndare till den Om förbud mot
rena ståndpunkten, och följaktligen yrkar jag afslag å utskottets förslag. r^°r^-n °^ch

oleomargarin.

Herr Flach: Jag inser allt för väl, att tiden är så långt fram- (Forts.)

skriden, att herrarne vilja hafva slut på denna diskussion, och jag är
också sjelf angelägen att fa slut derpå, Men då jag förut under denna
rikdag icke yttrat mig mer än en gång, så må det väl tillåtas mig
att nu en gång till få pröfva kammarens tålamod i denna fråga, som
ligger mig så varmt om hjertat. Flertalet, som yttrat sig mot den
rena ståndpunkten, hafva hufvudsakligen hållit sig till detta våld mot
näringsfriheten, detta hänsynslösa våld, såsom en person yttrade, hvilket
vi vilja begå. Jag är lika angelägen, som någon af eder, mine
herrar, att bevara vår näringsfrihets bestånd, men jag frågar eder,
mine herrar, ännu en gång: om en näring vill genom förfalskningar,
bedrägeri och svek intränga i en annan näring och söka förstöra den,
är det icke då statsmagteruas, regeringens och Riksdagens, ovilkorliga
pligt att på hvad sätt som helst, med de kraftigaste medel, som må
finnas lämpliga, söka tillintetgöra sådana förfalskningar, som här äro
i fråga. Sättet att göra detta kan jag, för min del, icke finna vara
något annat än att för tillfallet yrka förbud för tillverkningen. Kunna
herrar margarinanhängare och deras kemister, eller regeringen, finna
ett lämpligare och kraftigare medel att förhindra förfalskningar, så vill
jag gerna vara med derom, ty jag är icke hänsynslös till min natur
och vill icke vara med om några hänsynslösa åtgärder.

Fn del af våra motståndare hafva ock talat om konkurrensen.

Jag har icke i mitt föregående yttrande talat ett ord derom. Här är
icke fråga om konkurrens utan om förfalskningar. Vill margarinen
ställa sig ärligt vid vår sida och säga: »här är jag och der är ni»,

då skall jag icke frukta denna konkurrens. Ty margarinen, huru väl
den än må vara beredd, kan dock icke konkurrera med prima smör,
och att fa prima smör i marknaden, det är dertill vi alla skola verka,
som hafva mejerihandteringen om hand. Jag är ingen vän af sekunda
smör, och jag skall gerna se, att de, som tillverka detta, bringas att
söka tillverka ett bättre smör. Men det är som sagdt icke konkurrensen,
jag talar om eller fruktar. Hvad beträffar förfalskningar, så hafva
en del talare här sagt, att de kunna icke bevisas. Ja, jag frågar, kunna
herrarne bevisa, att de icke hafva skett? Jag kan emellertid visa, att
några sådana förfalskningar hafva skett, åtminstone hvad beträffar att
vilja under en falsk skylt uppträda. Så veta vi, att den 10 december
1885 faldes tre smörhandlare i Malmö för brott mot margarinlagen
till 90 kronors böter, och 1887 fäldes en smörhandlare för samma
brott till 210 kronors böter. De hade dels en mängd dritlar konstgjordt
smör, som icke voro märkta som sådana, dels hade de icke
plakat på väggarne, som visade, att de hade margarin. Det var icke
förfalskning af smör med margarin, men det var förfalskning på ett
annat sätt, och jag är fullkomligt öfvertygad, att om blott margarin

N o 36. 32

Fredagen den 3 Maj.

Om förbud mot {av tillverkas i landet, komma förfalskningar på alla möjliga sätt att
margarin °^ch bedrifvas. Vi veta, att i Danmark hafva personer tiilskrifvit alla
cleomargarin. jordbrukare bref och erbjudit sig lära dem att göra margarin och lära
(Forta.) dom att förfalska smör med margarin. Dit komma nog äfven vi, om
det får fortgå på detta sätt. Jag vill nu taga fasta på ett yttrande,
som eu talare i denna kammare, herr Ålmén, hade vid förra riksdagen,
då denna fråga var under diskussion. »Min öfvertygelse är»,
sade han, »att den tid kommer, då det icke lönar sig att göra smör,
och hvad skall man då göra med mjölken?» Ja, detta yttrande är
väl det allra tydligaste beviset på den ärade talarens afsigt att vilja
tillintetgöra mejerihandteringen. Detta lättsinniga yttrande härledde
sig troligen icke af annan orsak, än att den ärade talaren icke begriper
jordbruk, icke begriper mejerihandteringens vigt för jordbruket
och icke ville begripa jordbrukets vigt för hela landet.

Jag har funnit, till min förvåning, att flertalet af de ärade herrar,
som yttrat sig nu under dessa båda dagar mot den rena ståndpunkten,
tillhöra frihandelspartiet. De vilja således göra denna fråga till
en partifråga, som den dock icke är, utan den synes mig vara eu rent
fosterländsk fråga, som rör hela landet. Men då nu så har skett, så
vill jag blott föra till minnes, huru herrar frihandlare, då de hade
magten, med ömhjertad välvilja ville lära oss, huru vi skulle sköta
vårt jordbruk. De uppmanade oss att upphöra med odling af höstsäd
och endast odla vårsäd och sådant, som behöfdes för ladugården,
samt att egna oss hufvudsakligen åt ladugårdsskötsel och mejerihandtering.
Ty, sade de, mejerihandteringen är den för jordbruket och
landet vigtigaste och mest inkomstbringande handteringen. Detta sade
de då till oss. Vi bemödade oss att söka följa deras råd, och vi hafva
gjort det, icke blott af insigt, att vi borde göra det, utan äfven derför,
att vi tvint()os dertill, då vi icke kunde sälja en tunna säd till
något pris, utan måste gifva den åt våra kreatur. Då vi nu hafva
gjort detta, och då mejerihandteringen nu har vunnit en så ofantligt
stor uppblomstring och inbringar öfver 30 millioner kronor i landet,
så förvånar det mig, att herrar frihandlare nu vilja söka förstöra denna
vår handtering. Ingen af eder, mine herrar frihandlare, har ännu kunnat
öfvertyga mig om, att icke vår mejerihandtering kommer att lida betydligt
af, att margarinen blifver tillåten i landet. Jag vill icke säga,
att våra smörpris komma att springa upp till någon ofantlig höjd,
men väl att det kommer att inverka på prisen i England, om engelsmännen
veta, att här icke finnes någon margarin. Det har visserligen
sagts, att när smöret kommer till England, så förfalskas det der,
men det är något, som ingen kan hjelpa, då vi skicka ut en ren vara.
Ja, jag yttrade förra gången, att smöret i Normandie, hvilket anses
vara det finaste smör, som tillverkas i Europa, har till följd af margarinindustriens
uppblomstring i Frankrike betydligt nedgått i pris.
Detta är väl bevis nog. Jag börjar nu verkligen tro, att ett yttrande,
som en frihandlare hade till mig under deras magttid, möjligen var

33 N:o 36

Fredagen den 3 Maj.

allvarligt menad!, ehuru jag då icke trodde det. Jag sade till honom,
att om detta system får fortfara, så befarar jag, att jordbruket går
under. Då svarade han helt kallblodigt, och ryckte på axlarne ironiskt:
»ja det kan visserligen hända, att en och annan jordbrukare
går under, men jordbruket står ändå qvar». Ett sådant hänsynslöst
och socialistiskt yttrande har kommit från en frihandlare! Ja, mine
herrar, om en och annan större jordbrukare dukar under i kampen
för sin tillvaro, så är det beklagligt, men det kan icke hafva den inverkan
pa det sociala tillståndet i landet, att derigenom kan ske någon
fara. Deremot, mine herrar, om de små jordbrukare^ gå under, dessa
små hemmansegare och arrendatorer, som i sin anletes svett arbeta
från morgon till qväll för sin tillvaro, om dessa gå under och blifva
proletärer, då kan det blifva fara för landet, för dess frihet, och för
samhällets bestånd. Dessa små jordbrukare utgöra flertalet af den
jordbrukande befolkningen i landet, ja, de utgöra flertalet af Sveriges
befolkning. Dessa äro till sin natur och sin ställning den lagbundna
frihetens och samhällsordningens säkraste stöd. Viljen I, att dessa
skola gå under, att dessa skola blifva proletärer? Då kan vår frihet
komma i fara, då kan samhällsordningen rubbas i sina innersta grundvalar,
och då kan möjligen eu roflysten fiende tränga in i vårt värnlösa
land och eröfra den svenska jorden. Vilja herrar frihandlare, att
det skall gå derhän, jag tror det icke; men det kan gå derhän, om
våra små jordbrukare skola på detta sätt trakasseras och få ytterligare
svårt att realisera sina produkter. Jag uppmanar eder, mine herrar,
att lägga detta på edra hjertan. Och när I gån till voteringsurna!!,
ransaken edra hjertan, huru vida I viljen vara med om, att vår mejeri -handtering skall fortfarande förstöras genom förfalskningar, bedrägeri
och svek, eller om den skall utvecklas och uppblomstra till jordbrukets
sanna bästa.

Jag vill nu begagna detta tillfälle, om det tillätes mig, att till
herr statsrådet och chefen för civildepartementet uttala ett varmt erkännande
för det varma nit och det osparda intresse, som jag vet att
han utvecklat inom sitt departement i och för denna frågas behandling.
Fastän jag beklagar, att jag icke delar hans åsigt om sättet att
fullgöra detta kraf, så är det mig en kär pligt att få erkänna, hvad
han velat göra; och om i denna kammare frågan kommer att falla, så
är jag fullt förvissad om, att vår nuvarande regering, som har visat
sig vara mån om vår modernärings väl i alla afseenden, nog söker
att bringa denna fråga, som är af så stor vigt, till ett för landet och
jordbruket lyckligt resultat.

Ropen på proposition upprepades.

Herr Värn: Dagen innan detta betänkande först förekom i kammaren,
erhöll kommerskollegium generalkonsul Juhlin-Dannfelts berättelse
för år 1888, och dermed följde en tabell, som jag här har i
Första Kammarens Prof. 1889. N:o 36. 3

Om förbud mot
införsel af
margarin och
oleomargarin.
(Forts.)

N o 36. 34

Fredagen den 3 Maj.

Om förbud mot ram hand, och hvilken vecka efter vecka angifver de noterade srnörinförsel
af prjgen j London under året. Den visar, att det amerikanska smöret,
okornargarin för hvilket ju efter teorien om margarinförbuds förmåga att ingifva
(Forts) förtroende till smörets godhet, priset bort vara högt, bland alla under
året gjorda noteringar, med undantag af dem för det australiska smöret,
stått allra lägst, lägre än qvarta irländskt, och sålts för 50 å 45 ända
ned till 40 shillings per engelsk centner. Den erfarenhet, man hittills
vunnit, har således icke bekräftat teoriens rigtighet.

Det andra, som blifvit sagdt, var att det holländska smöret skulle
fallit betydligt i pris, derför att tillverkning af margarin i stor skala
i Holland bedrifves, men noteringarne utvisa, att medelpriset föga
understiger det från ändra länder och är högre än det för prima
irländskt smör. Då dertill kommer, att fluktuationerna i priset för
det holländska smöret varit synnerligen många och skilnaden mellan
lägsta och högsta pris större, än hvad i noteringarne för något annat
land varit fallet, t. ex. för december månad varierat mellan 77,5 och
114 shilling per centner, så synes mig ingen annan slutsats kunna af
noteringarne dragas, än att smöret blifvit betaldt efter sin godhet, och
att denna för det holländska smöret varit mycket olika.

Då den siste talaren så starkt betonade den fruktan, tillvaron af
margarinfabriker i ett land skulle ingifva de engelske smörköparne, att
smöret vore uppblandadt eller förfalskadt med margarin, så får jag
slutligen ur dessa noteringar upplysa, att knappast något smör har
betalats så högt som det danska, ehuru i Danmark finnas margarinfabriker.

Jag ber få fasta uppmärksamheten på, huru vida det syfte, som
vi vilja vinna, att Sverige skall få anseende för sitt smör derigenom,
att det icke finnes någon margarin i landet, verkligen kan vinnas på
det sättet? Derigenom kan blott förekommas, att icke i vårt smör
inblandas någon vid fabriker tillverkad margarin. Fabrikerna kunna
dock ställas under kontroll och den största af de här i landet befintliga,
har, efter hvad mig blifvit sagdt, redan sjelf föranstaltat derom.
Men är det verkligen gifvet, att det icke kan finnas någon annan
margarin, än den, som kommer från fabriker? Oleomargarin- och
margarintillverkningen tillgår på sådant sätt, att jag hemställer, om
icke hvarje gumma på landet kan göra oleomargarin och dermed förfalska
smör. Utskottet upplyser nemligen, pag. 2 och 3 af utlåtandet,
att tillverkning af margarin tillgår på det sätt, att färsk råtalg af fäkreatur
tvättas med kallt vatten och smältes i vattenbad vid en temperatur
ej öfver 50 grader, hvarefter den skirade färska talgen lemnas
att stelna vid cirka 30 grader G. och derefter pressas uti hydraulisk
press, då flytande oleomargarin erhålles. Denna, som ensam är för
hård att användas till konstsmörberedning, blandas med fin sesam- eller
jordnötsolja och blandningen kernas med söt mjölk eller grädde, då
den uppkomna produkten utgöres af margarin, hvilken behandlas på
alldeles samma sätt, som användes vid beredning af naturligt smör,

Fredagen den 3 Maj.

35 N:0 36.

det vill säga den färgas, tvättas och saltas. Jag hemställer nu till Om förbud mot
kammaren, om uti denna beskrifning förekommer något, som ej af en wforse} af
bondgumma kan goras, mer an pressning med hydraulisk press och 0;e0^ar5arj„
blandning med sesam- eller jordnötsolja, men hvad pressningen angår, (Forts)
så kan skilnaden mellan pressning med hydraulisk press och pressning
med någon tyngd af hvad slag som helst, t. ex. en sten öfver ett på
den skirade talgen lagd! och efter det kärl, i hvilket den förvaras,
afpassadt brädlock, ej blifva någon annan, än att pressning på sistnämnda
sätt ej utpressar fullt så mycket oleomargarin som den hydrauliska
pressen, men efter all sannolikhet tillräckligt mycket för att en
förfalskning skall löna sig, och hvad angår blandningen med sesameller
jordnötsolja, så upplyser ju redan utskottet, att orsaken till densamma
är, att oleomargarinen ensam vore för hård att användas till
konstsmörberedning, hvilket synes mig vara en stark antydning derom,
att den icke skulle vara för hård, om den icke användes ensam utan
tillsammans med en större qvantitet söt mjölk eller grädde, hvaraf
den slutsats följer, att margarin kan icke hvilken bondgumma som
helst göra, derest hon icke har tillgång till sesam- eller jordnötsolja,
men förfalskning af naturligt smör med margarin kan hon i ganska
hög grad åstadkomma genom inblandning af oleomargarin i kernan,
då hon gör sitt smör. Det är ju också för att förekomma just en
dylik blandning, som man vill förbjuda införsel af oleomargarin, men
ett dylikt förbud kan blott hindra- blandning med utländsk oleomargarin
men ej blandning med inhemsk, tillverkad på den bondgård
eller det torp, der förfalskning afses. Förutsatt emellertid att sesameller
jordnötsolja verkligen skulle vara behöflig, så återstår frågan, om
någon synnerlig svårighet förefinnes att anskaffa sådan. Mig har
blifvit sagdt, att det alls ej är svårt och att den är mycket billig.

När nu detta, är förhållandet, när vid hvilken gård som helst
förfalskning af smör genom blandning med margarin kan ske utan
kontroll, är icke då risken mycket större af sådan margarinblandning
med smöret, än att det skulle ske med margarin från fabrikerna? Men
hvad blir nu följden af detta förhållande? Jo, vi vilja hafva större
anseende för vårt smör på den engelska marknaden derför, att vi
påstå, att smöret icke kan blandas upp med margarin, eftersom inga
margarinfabriker finnas. Men om det ändå händer, att till England
kommer svenskt smör, som är uppblandadt, hvad blir då följden af
det skryt, vi gjort? Det blir icke blott åtlöje, utan mycket större
svårighet att derefter afsätta det svenska smöret. När det icke är
möjligt att förekomma margarintillverkning, så måste det vara mycket
bättre att kontrollera den, än att låta den ske i smyg. Vidare
noteras ännu icke det svenska smöret i England, utan går under
danskt namn. Således om någon i Danmark blandar in margarin i
smöret, så medför det lika stor osäkerhet för vårt smörs anseende,
och jag är öfvertygad, att danskarne icke då lära underlåta att säga,
att det smöret hafva vi fått från Sverige. Jag tror, att stor fara

N:o 36. 36

Fredagen den 3 Maj.

Om förbud mot ligger häri, och att det är mycket säkrare att hafva så sträng kontroll

^mar^arin oeA S°m

oleomargarin. Det kan val icke finnas någonting i nationalekonomiskt hänseende,
(Forts) som skulle vara bättre för oss, än om införandet af margarin trängde
ut det mycket dåliga smöret; om det föranledde till att de, som nu
göra sämre, i stället gjorde bättre smör, så blefve deraf en nationalvinst,
som vore utomordentlig. Sveriges smörexport till England har
under 6 år tilltagit med i medeltal l1/2 million kilogram om året.
Jag har sett efter på den förut nämnda tabellen, huru stor den skilnad
i pris är, som enligt noteringarne i England göres mellan smör af
olika godhet, såsom prima, sekunda, tertia och qvarta. Medeltalet
deraf är 12 shilling 6 pence per cwt eller 2 kr. 23 öre för 1 kilogram,
och om det skulle lyckas oss att för den l1/2 million kilogram,
med hvilken vi såsom nämndes årligen ökat vår smörexport till England,
erhålla närmast högre qvalitet på smöret, så skulle det ensamt
göra eu årlig nationalvinst af‘ öfver 3 millioner kronor. Det skulle
icke kunna hända något bättre för vår landthushållning, och jag har
bra svårt att förstå, att en klok landthushållare icke skulle vilja hafva
bra betaldt för talgen och äfven deraf hemta inkomst. Allt hvad som
behöfves, är kontroll. Nu kan man betvifla den, men hafva vi då
icke andra utvägar? Jo, att sätta märken eller namn på hvad som
utsändes, och den, som försäkrat sig om allenarätt till ett märke, gör
en god vara och säljer den genom en redbar person till köparen i
utlandet, kan då vara förvissad att erhålla god betalning. Då kan
ingen förfalskning ske, och då är han vida säkrare, att denna vara
anses god, än något förbud i verldeu kan tillförsäkra honom. Det
står således i landtbrukarens egen magt att skaffa sig renommé för
sitt smör. Förfalskning kan icke hindras genom förbud, men väl
genom kontroll.

Jag kan icke underlåta att instämma med dem, som här talat om
brott mot näringsfriheten. Det är icke alldeles detsamma, som handelsfrihet,
Det visar sig ju också här under debatten, att frihaudlare
och skyddsvänner kunna vara af lika mening i denna fråga. Näringsfriheten
tillkämpade vi oss under 1840-talet, Nu 25 år efteråt sätter
man i fråga att upphäfva den på det sättet, att man vill hindra och
förbjuda en loflig näring och verksamhet. Man har anfört såsom
exempel dessa många inskränkningar i näringsfriheten, som skulle
förefinnas i de punkter i 1864 års förordning, som handla om tryckfrihet,
om gifter och om bränvin. Allt detta är inskränkningar, som
afse kontroll och ordning, ingenting annat. Om någon här sade: vi
vilja icke veta af någon kontroll, då kunde mot honom anföras nämnda
föreskrifter i näringsfrihetsförordningen såsom bevis på att särskilda
kontrollföreskrifter redan finnas för många särskilda yrken, för hvilka
de ansetts behöfliga, men när man ifrågasätter att förkasta och afslå
all kontroll och införa förbud, då är det ett hänsynslöst eftersättande
af näringsfriheten, hvarpå alldeles icke något föredöme i gällande för -

Fredagen den 3 Maj.

37 N:0 36.

ordning finnes, och jag hoppas, att denna kammare icke skall sätta Om förbud mot
priset på smör högre än aktningen för andras rätt och likhet inför “/°rsej af

| r & o margarin och

lagen. oleomargarin.

Jag yrkar afslag å utskottets förslag. (Forts.)

Äfven detta anförande åtföljdes af rop på proposition.

Herr Hedlund: Det är den märkvärdiga belägringen af Paris,
som man egentligen har att tacka för margarinsmöret. En tysk författare
har uträknat, att de uppfinningar, som under denna tid gjordes
af den franska vetenskapen och tekniken, särskildt med hänsyn till
åstadkommande af födoämnen, kunna uppskattas till ett värde, som
motsvarar de krigskostnader Frankrike fick betala. Till dessa uppfinningar
hörde margarinen. Uträkningen får stå för den tyske författarens
räkning, men vi kunna sjelfva lätt se, hvad en sådan sak
har för dimensioner, då vi gifva akt på den stora utsträckning, som
margarintillverkningen tagit öfver hela verlden och huru man åt millioner
menniskor fått ett sundt och billigt födoämne till moderat pris.
Tillverkningen har nu fortgått under ett tjugotal af år i alla delar af
verlden och har utan tvifvel framför sig en stor framtid. Denna storartade
uppfinning vilja vi nu söka tillintetgöra i vårt land, och detta
på grund åt den falska förutsättningen, att margarintillverkningen
skulle skada afsättningen af vårt natursmör. Det har tillfyllest bevisats,
att denna förutsättning är falsk; ja, om någonting är förfalskad
vara, så är det detta påstående. Det är icke margarinsmöret, som är
förfalskadt utan det är uppfattningen som är falsk. Vilja vi rätt
definiera förfalskningsbegreppet, så är margarinen icke en förfalskning
af smör, utan det är en förädling af talg, en vara, som ju utgör en
ganska vigtig produkt af vår ladugårdsskötsel. Jag har resonnerat
temligen mycket om denna sak med både protektionister och ickeprotektionister
och alla hafva de ansett att en kontrollerad margarintillverkning
i vårt land vore en stor vinst för jordbruket. En stor
mängd åt vår befolkning skulle då taga det billigare födoämnet i
stället för det dyrare, hvilket senare deremot komme att exporteras i
större mängd och sålunda medföra en betydande nationalekonomisk
vinst. På samma sätt går man till väga i Schweiz. Man exporterar
der den dyrare varan och förtär sjelf den billigare.

Man har här sagt, att vi skulle å vår sida böra bevisa, att det
icke finnes någon förfalskning i afseende å margarinen. Jag vill då
erinra den ärade talaren om, att den, som påstår, att ett ondt finnes,
har bevisningsskyldigheten, men icke den, som säger, att det icke
finnes. Derom äro alla jurister i hela verlden ense.

Han anförde vidare två exempel, som skulle visa, att förfalskningar
måtte finnas, eftersom de blifvit lagligen beifrade. Jag far för
min del säga, att dessa exempel just talade emot honom. Att lagöfverträdelser
förekommit, visar att en lag finnes, som skall efterlefvas;

N:o 36. 38

Fredagen den 3 Maj.

Om förbud mot och jag kan icke kalla det för en brist i vår lagstiftning, att lagbrott
maiÖZt th blifva beifrade.

oleomargarin. dag vill blott tillägga, att både detta förslag om eu strängare
(Forts.) lagstiftning kommit före vid början af sistlidne riksdag, då man nyss
hade fått den skräck, som en motion inom denna kammare väckte,
till följd af det dåliga anseende vissa margarintillverkningar erhållit i
Amerika, skulle, under intrycket af denna skräck och innan vi fatt
höra motskäl, mången, som nu icke vill vara med om detta förbud,
då varit med derom, om också med stor motvilja.

Det finnes i det menskliga lifvet knappast någonting som kan åstadkomma
farligare verkningar än skräcken. Då kunna menskorna förmås
till de vildaste steg. Sant yttrar härom Schiller: »Denn das sehrecklichste
von Schreckeu ist der Mensch in seinem Wahn.» Dessa ord
vill jag tillämpa på dem, som anse, att vårt jordbruk skall varda
férstördt genom denna nyttiga närings införande i vårt land.

Här har slutligen blifvit sagdt af en ärad talare, att han icke kan
förklara, huru denna strömning kommit in uti landet, annat än genom
någon slags epidemi. Jag vill då svara honom, att om det är en
epidemi, lärer den väl bero på hvad man kallar bakterier eller sådant
otyg, och då anser jag, att den så kallade »rena ståndpunkten» bör
genomgå eu grundlig renodling.

Jag yrkar afslag på utskottets hemställan.

Å nyo hördes rop på proposition.

Herr Stephens: Då den föreliggande frågan i såväl tal som

skrift blifvit så grundligt debatterad och belyst, att jag icke tilltror
mig att kunna tillägga något, som icke redan blifvit sagdt, så skulle
jag icke hafva begärt ordet, om icke flere talare här i kammaren berört
förhållandena i England angående försäljning af såväl smör som
margarin. Som vårt smör hufvudsakligen exporteras till sistnämnda
land, har jag trott det vara af intresse för kammaren att höra, hvad
man i England tänker och skrifver rörande denna vigtiga fråga. I
den framstående engelska tidskriften »Farm and Home», som cirkulerar
i tusentals exemplar inom verldens alla engelsktalande länder,
förekommer i senaste nummer, som kommit mig tillhanda, en uppsats
med rubriken: »Falska mejeriprodukter», hvilken utförligt belyser denna
fråga, hvarföre jag, i eu kortfattad öfversättning, skall taga mig friheten
att uppläsa densamma:

»Intill de senare åren ansågs mejeriet som ett ställe, hvilket
hade ett renommé om sig, som icke blifvit smutsadt af de skamliga
handlingar som utöfvas af personer som använda detsamma som hägn
för ett oärligt tillvägagående.

Man har ansett mejeriet som i allt representerande renlighet och
hederligt arbete. Sjelfva namnet mejeri gifver ett intryck af nymjölkad
mjölk och gyllene smör; fordom ansåg man att derstädes bedrefs i

39 N:0 36.

Fredagen den 3 Maj.

allmänhet ett helsosamt arbete i förening med en ärlig förtjenst. Meje- 0m™ot
riet var den centralpunkt, i hvilken jordbrukarens alla yttre arbeten ^Jarin och
koncentrerade sig, och sorgligt är det, att falska varor hafva skadat 0ieomargarin.
dess rykte och förminskat den vinst, som detsamma brukade lemna (Forts.)
sina egare.

Jag angifver margarinsmör och isterost samt tillverkarne af dessa
varor som skyldiga till denna olycka.

Margarinfabrikanterna hafva, under sken af att de pa fördelaktigaste
sätt använda animaliskt fett, förorsakat en hederlig industri en
oberäknelig förlust, de hafva blifvit rika genom att skada andra, deras
mål är att bereda sig fördelar på mejeriegarnes bekostnad samt att
bedraga allmänheten.

Butterinfabrikanterna betjena sig af till sin fabrikation så väl smör
som mjölk, och isterostproducenterna använda mjölkcassein som en
bas för sina falska tillverkningar, och är det härigenom som det har
lyckats desamma att erhålla så stora framgångar. Dessa, menniskor
anse utan tvifvel, att penningar äro rena under alla omständigheter, hur
smutsig än källan hvarifrån de hafva erhållits må vara, och vinsten
är angenäm utan hänsyn till hvarifrån den kommer. Dessa personers
affärer blomstra under det mejeriegarne beröfvas eu stor del af sin förtjenst,
och antager jag att dessa förhallanden komma att fortgå, till
dess nationen indignerad reser sig och med ett slag gör slut på
sådana hänsynslösa förfaringssätt. Några åtgärder hafva vidtagits för
att sätta en dam för den oblyga försäljningen af margarin som smör,
och har såväl fabrikanternas som handlandenas vinst rättvist blifvit
minskad, men ännu hafva inga åtgärder vidtagits emot isterosten. Handlandena
med margarin i England klaga öfver att eu fordom inkomstbringande
handel har minskats såväl till mängd som till behållning.
Allmänheten köper dock fortfarande margarin i betydliga, qvantiteter,
men numera göra de det med öppna ögon, och till ett pris, som mer
än förut motsvarar varans verkliga värde.

Hvad vi beklaga, är det sorgliga faktum, att margarinen någonsin
fick ett namn, som gaf det sken af att härstamma från mejeriet, det
är detta förhållande, som mest har skadat mejeriegarne, ty om denna
falska vara från början hade fått ett namn som icke satt densamma i
någon sorts förbindelse med mejeriet, då hade icke eu bråkdel af den
skada åstadkommits som nu egt rum.

Som förhållandena nu gestalta sig, har en gammal hederlig och
legitim industri blifvit hänsynslöst bestulen af en annan, som troligen
är kortlifvad och som utan tvifvel är oärlig. Med hänsyn till .isterosten
och de olyckor som densamma förorsakat den verkliga sötmjölksosten,
så tillverkas denna ost i fabriker, till en stor del af mjölk och
kallas oblygt för sötmjölksost utan att närmare angifva af hvad densamma
består; äfven här vid lag använder man den utvägen att låta
påskina, att man till fördel för konsumenten inblandar i skummjölksost
animaliskt fett, som annars skulle blifva opåaktadt, och härigenom upp -

N:o 36. 40

Fredagen den 3 Maj.

°7/SaT ®°«!!..!!1“S,hetun ,''?edra?eS1 “edan “fjefie^me lida en

margarin och

T* */ *•%*** k«ri^T*TK arasrÄ

oleomargarm. som :l0(la till kalf v ar och svin, förvandlas till en produkt, hvilken

(TPTIAm off moll Klim/lnn „ 1. 1 f* i •• ?

__ ,, ii t . ---->— —miuuukl, nviiKeu,

(Forts.) genom att man blandar ister och andra feta ämnen med densamma
kommer att likna sötmjölksosten, och säljes densamma som en oförfalskad
vara.

Is terosten är ett amerikanskt fabrikat, och misstror och misstanker
numera den britiska allmänheten den amerikanska osten i allmänhet;
således skadar den amerikanska isterosten allvarsamt den
ak.ta amerikanska sötmjölksostens renommé på den engelska marknaden
och blifva härigenom de amerikanska ost-mejeri-egarne beröfvade sin
rattmäl lga inkomst.

Amerikanarne äro ett besynnerligt folk, de kunde krossa ett väldigt
inbördes krig, men de äro magtlösa gent emot isterosten. Säkerigcn
inse de icke skadan, annars tilläto de icke densamma att fortgå »
basom herrarne torde finna, åt hvad jag nu uppläst, anse engelsmannen,
att. margarinen i dess olika former har förorsakat meierihandtenngen
i sm helhet oberäknelig skada och förlust, äfvensom att den
berofvat den akta amerikanska sötmjölksosten sitt anseende och sin
afsättning pa den engelska marknaden. Skola vi nu, mine herrar
etter att i manga år hafva underkastat oss de största ansträngningar
och uppoffringar för att lära oss att tillverka ett verkligen fint smör
olja amenkanarnes exempel och tillåta margarinen att ruinera vår nu
sa blomstrande mejerihandtering, som varit grundvalen för vår stora
jordbruksnäring och hvaraf 3/4 af vårt bästa och arbetsammaste folk
bär sm utkomst? För min del kan jag icke beträda den vägen. Man
bär sagt, att engelsmännen icke fråga efter, hvarifrån smöret kommer
^n(^as^ bedöma detsamma efter dess qvalitet. Men, mine herrar*
vi hafva under många år nödgats skicka vårt smör till den engelska
marknaden genom danska köpmän och under danskt namn, för att
nunna erhålla ett pris, som någorlunda motsvarar varans värde Äfven
i nuvarande stund, sedan vårt smör blifvit bättre kändt och erkändt
pa den engelska marknaden än det förut varit, skicka vi stora qvantiteter
smör genom handelshus i Danmark, som säljer det under namn
åt dansk vara, och härigenom, mine herrar, utsätta vi oss för ganska
störa ledsamheter. Jag minnes ännu den tid, då det sämre skandinaviska
smöret fick gälla på den engelska marknaden såsom svenskt
smör, men det bästa svenska smöret fick hedern att kallas danskt
smör. Det ar icke länge sedan det danska smöret blef antastadt i
-Lågland for att vara forfalskadt, men afsändaren förklarade då genast
att detta smör var kommet från Sverige. Intet skulle, enligt min
tanke, fortare och säkrare bidraga till att befria oss från det förhatliga
förmynderskap, hvarunder vårt smör sålunda sedan länge stått, och
frigöra oss från de dermed förenade faror, än just det nu föreslagna
forbudet för tillverkning och import af margarin. Härigenom skulle
vart smör fa en sjelfständig och ensam stående ställning. Det «kan -

Fredagen den 3 Maj.

41 N:0 36.

dinaviska smöret anse många förtäras af de förmögnare klasserna i Om förbud mot
England. Men dessa klasser använda mest nykernadt och osaltadt
smör. Det är medelklassen och arbetarne, som hufvudsakligen använda ”^margarin
vårt smör och äro dessa klasser mycket misstänksamma. De hafva (Forts)
nemligen under många år blifvit grundligt bedragna, till följd af den
stora import och försäljning, utan kontroll, af margarin, buttert, och
så kallade mixtures samt andra falska varor, och lär den under de
senare åren i England verkande margarinlagen visat sig icke vara i
stånd att skydda den engelska allmänheten emot förfalskningar. Under
sådana omständigheter skulle utan tvifvel de engelska smörköparena
med nöje se, att de kunde få prima smör från ett land, der representation
och regering genom lagar så godt som omöjliggjort smörförfalskning.
De skulle helsa detta med den största tillfredsställelse och
detta lands smör skulle helt säkert vinna en ökad marknad till stegradt
pris. Häremot har man såsom exempel anfört Canada. Men
man har dervid glömt tillägga, att smöret der icke har varit annat
än sekunda vara och således icke under några omständigheter kunnat
tillvinna sig förtroende. Billigt smör har alltid funnits och kommer
alltid att finnas i Sverige, hvarför de mindre bemedlade klasserna
äro i tillfälle att skaffa sig detta, om de så önska. Läkaresällskapet
har förklarat, att margarinen, om den är beredd af goda och sunda
ingredienser, är en helsosam produkt, som har ett näringsvärde i förhållande
till sitt pris. Men då priset på margarin är lågt, lärer väl
icke heller näringsvärdet hos densamma vara så synnerligen stort, och
då dertill kommer, att vi icke hafva någon garanti för att margarinen
är tillverkad af sunda, rena och helsosamma beståndsdelar, kunna vi
gerna, utan saknad, afstå från denna vara.

Jag yrkar bifall till herrar Lothigii och Rundbäcks reservation i
första punkten.

Ropen på proposition förnyades.

Herr Reuterswärd: De höga ropen på proposition ålägga mig,
att i denna fråga yttra mig så kort som möjligt. Jag lofvar också,
att endast ett par minuter taga kammarens tid i anspråk. Jag skall
icke ingå i sjelfva frågan, ty derom har blifvit taladt så mycket både
för och emot, att någonting vidare icke gerna kan vara att tillägga.

Jag begärde ordet hufvudsakligen för att bemöta tvenne talare, hvilka
framstäf skäl, som jag för min del icke kan gilla.

Den ene talaren har med svensk författningssamling i hand
uppläst 1 § af mellanrikslagen öch sagt, att i denna ligger ett tydligt
hinder för Första Kammaren att besluta i detta ämne på sätt reservanterna
föreslagit. Jag vågar bestrida denna tolkning af mellanrikslagen,
ty i denna fråga hafva vi icke det ringaste med mellanrikslagen
att skaffa. Om Sveriges Riksdag beslutar en lag, och den
svenska regeringen sanktionerar densamma med totalt förbud mot

N:o 36. 42

Fredagen den 3 Maj.

Om förbud mot såväl införsel som tillverkning af en vara, så ligger det i sakens natur,
införsel af att denna vara, såsom i landet obefintlig, icke heller kan blifva före™leomarga°in
f°r nagon handel med densamma och följaktligen har man ingen(Forts)
ting att frukta frän de norska mejeriernas konkurrens. Jag kan icke
heller föreställa mig att norsk man har bättre rätt än svensk man,
att här i vårt land idka handel och rörelse. Så långt har det, Gud
ske lof, ännu icke gått, att mellanrikslagen lägger sådana hinder i
vägen för oss, att utländingen har bättre rätt inom vårt land än vi
sjelfva. Visserligen kan det finnas de, som önska detta, men de
äro i mina ögon icke sanna fosterlandsvänner.

En annan talare, med hvilken jag för öfrig! så ofta instämmer,
friherre Klinckowström, har sagt, att detta skulle vara eu partifråga.
Jag säger bestämdt, att det är den icke. Det har han sjelf bäst bevisat
derigenom, att han och herr Bennich hafva yttrat sig i samma
rigtning och komma äfven att rösta på samma sätt. Då dessa båda
ytterligheter kunna träffas, då kan man säga att frågan helt visst icke
är en partifråga, utan den är helt enkelt en ren ekonomisk fråga och
jag är öfvertygad om, att här finnas många frihandlare, hvilka, ehuru
de icke hafva yttrat sig i frågan, komma att rösta för den rena ståndpunkten,
liksom att det finnes protektionister hvilka motsätta sig densamma.
Jag har endast, som sagd!, velat protestera emot dessa båda
herrars uppfattning då den ena säger, att det skulle vara en fläck
på protektionismens sköld, om protektionisterna skulle med sina röster
bidraga till reservationens framgång, och den andra påstår, att vi
icke hafva handlingsfrihet i denna fosterländska fråga.

Herr Ekman: Oaktadt den långvariga öfverläggning, som i

denna fråga egt rum, skulle det väl återstå åtskilligt att säga. Men
jag tror likväl, att så många skäl hafva å ömse sidor anförts, att det
torde vara möjligt för hvar och en, som uppmärksamt följt med denna
öfverläggning, att stadga sitt beslut före den blifvande voteringen.
Det kan derför blifva så mycket lättare för mig att nu helt kort
yttra mig och derigenom ieke sätta de herrars tålamod på prof,
hvilka genom propositionsrop gifvit till känna, att de önska ett snart
slut på öfverläggningen. Men jag kan likväl icke underlåta att med
några ord bemöta ett yttrande, som af den ärade talaren på kronobergsbänken
nyss afgifvits.

Det lär väl icke finnas någon, han må för öfrig! vara anhängare
af hvilken åsigt som helst, som icke har den uppfattningen att allt
bedrägeri är klandervärdt, och vi kunna således icke annat än allmänt
ogilla det förfarande, som i den af honom upplästa tidskriftsartikeln
blifvit omtalad, nemligen att man i England säljer en vara
under ett namn, som den icke har rättighet att bära. Men just denna
omständighet synes mig tala för angelägenheten af att vi måtte erhålla
en sådan lagstiftning, hvarigenom ett dylikt förfarande inom
vårt land icke må kunna ega rum. Denna fråga hvilar ju ännu på

43 N:0 36.

Fredagen den 3 Maj.

regeringens bord, och utan tvifvel hafva vi i sinom tid, sedan frågan
blifvit af Kongl. Maj:t behörigen utredd, att emotse den framställning
i ämnet, som af lagförslagets pröfning kan föranledas.

En annan talare på samma bänk scm jag yttrade, att förfalskning
af vårt smör icke kan förekommas, sedan varan väl kommit till
utlandet. Det är fullkomligt rigtigt. Men om man är så angelägen,
att svenska smöret icke skall på något sätt kunna i annat land utbjudas
för förfalskning, så vet jag icke heller, huru detta mål skall
vinnas genom bifall till hvad motionären här har hemstält. -Jag idkar
sjelf eu icke obetydlig mejerihandtering, jag tror nästan att den
är den största i Östergötland, och under bedrifvandet af denna handtering
har jag kommit till den uppfattningen att mitt smör, som går
till England, icke säljes der till det nöjaktiga pris, som jag fått för
detsamma, på grund deraf, att det är tillverkadt i Sverige, utan derför
att stämpeln å det smör, jag tillverkar, der har vunnit anseende såsom
en god och jemn tillverkning. Jag är derför fullkomligt öfvertygad
derom, att alla mejeriegare, som fortfarande vårda sig om att endast
skicka ut eu god vara, också skola, hvad än nu må beslutas i denna
fråga, erhålla det pris, hvartill varans qvalitet berättigar dem. Men
de, som icke vårda sig om sin tillverkning utan möjligen kunna af
vinningslystnad låta förleda sig att blanda upp varan eller sälja den
till andra, som på detta sätt vilja draga vinst af den, fa naturligtvis
lida följderna af dylikt förfarande, derigenom att deras stämplar snart
förlora det anseende, som de förut egde.

Om nu de farhågor, som här blifvit uttalade för vådan för vår
svenska mejerihandtering deraf att fortfarande inom landet tillätes tillverkning
eller utförsel af margarin, icke blifvit lugnade af de många
skål, som här förut blifvit anförda, så vågar jag ändå hoppas, att de
herrar som fortfarande hysa sådana farhågor skola, när det kommer
till afgörande af frågan, noga betänka, att det är ett farligt steg att
företaga en inskränkning i den handels- och näringsfrihet, som så
lyckligt bringat landet till den utveckling, hvaröfver vi alla glädja oss.
Det är nu första gången ett förslag framstälts att åter införa ett förbud
i vår handels- och näringslagsstiftning och skulle olyckligtvis
detta förbud nu beslutas, så fruktar jag, att det kommer att efterföljas
af många andra framställningar i detta syfte, kanske mera befogade
än den, som ligger till grund för detta betänkande, hvarigenom vi så
småningom skola försätta oss tillbaka till den, åtminstone för de äldsta
af oss i lifligt minne hugfästa bedröfliga förbudsperioden. För min
del, vill jag icke bära ansvaret att hafva deltagit i ett beslut, som
kan leda oss derhän, och vågar för den skull yrka afslag å den föredragna
punkten.

Herr Lothigius: Jag har icke begärt ordet för att vidare yttra
mig i sjelfva saken, utan endast för att bemöta den invändningen af
den ärade talaren på kalmarbänken, att mellaurikslagen skulle utgöra

Om förbud mot
införsel af
margarin och
oleomargarin.
(Forts.)

N:o 36. 44

Fredagen den 3 Maj.

Oni förbud mot ett bestämdt och lagligt hinder för att här i landet stadga förbud för
margarin ‘och införsel af margarin, en invändning, som, derest den egde giltighet,
oleomargarin. naturligtvis vore afgörande i frågan. Sedan jag begärde ordet, har
(Forte.) talaren på vestmannabänken upptagit detta till gendrifvande, men jag
ber att få ytterligare betona, att man väl icke kan åt mellanrikslagen,
som icke är annat än ett aftal mellan Sverige och Norge angående
reglering af tullförhållandena länderna emellan, gifva en sådan omfattning,
att den skulle bereda norske undersåtar större förmåner i fråga
om näringsfrihet här i landet än Sveriges egna invånare. Angående
den omfattning, som handels- och tulltraktater kunna hafva, anfördes
för icke länge sedan här i kammaren i fråga om den spanska spritskatten
af en i mellanfolkliga angelägenheter mycket förfaren man följande:
»Om ett land finner sig påkalladt att lägga en betydligt högre
beskattning på den inhemska produktionen, så måtte väl icke den
utländska varan kunna blifva fritagen derifrån derför, att den har en
i traktat bestämd tull.» På samma grund hvilar ock uppenbart det
påståendet att, derest tillverknings- och införselförbud i fråga om
margarin här i landet utfärdas, mellanrikslagen i sådant fall icke kan
medföra rätt för norsk undersåte att hit importera denna vara. Om
för öfrigt från norsk sida en motsatt tydning af mellanrikslagen mot
förmodan skulle söka göra sig gällande, beror det ju på, i hvilken
form Kongl. Maj:t skulle, derest Kongl. Maj:t anser att införselförbud
bör stadgas, låta sådant stadgande ske. Det kunde t. ex. ske i den
formen att förbud mot all handel med margarin och mot dess forslande
från ort till annan inom landet vid ansvar stadgades. Denna
invändning i fråga om mellanrikslagen torde således icke hafva någon
vigt och betydelse.

Herr Borg: De af åtskilliga talare framhållna farhågorna för

»förfalskningar», »bedrägerier» och »svek» vid tillverkning af och
handel med smör och margarin hafva visserligen förut blifvit något
bemötta, men jag ber att ytterligare få betona frågan, med hvad rätt
man hyser dylika föreställningar. Enär såväl tillverkning af som
handel med smör och margarin redan länge egt rum i vårt land, då
Sveriges export af dessa produkter ej blott varit i ständigt stigande,
utan ock det svenska smöret på den utländska marknaden noteras
bland de bästa af de tillförda sorterna och då, vidare, hvarken inomeller
utomlands, såvidt bekant är, något enda fall af förfalskning från
svensk sida af den svenska varan förekommit, är det ju orimligt och
orätt att blott på farhågornas lösa grund vilja stifta en lag sådan som
den föreliggande.

Den ärade ledamoten å kronobergsbänken har i sitt anförande
underlåtit att omtala, då han beskref olägenheterna för Sveriges smörexport
att gå öfver Danmark, att dessa olägenheter numera äro undanröjda
derigenom att Sverige för berörda export åstadkommit direkt
förbindelse med England.

Fredagen den 3 Maj.

45 N:0 36.

Då samme ledamot lemnat några uppgifter ur en tidskrift, hvari Om förbud mot
bjert utmålas den förskräckelse för margarinförfalskningar som skulle inf°rae} af
vara rådande i England, ber jag att som motstycke härtill få erinra, ™komargarin
att införseln af margarin till nämnde land är i mycket stark tillväxt (Forts j
samt att redan år 1886 dit infördes för 53,500,00*0 kronor margarin.

Hollands ofta åberopade exempel talar i sjelfva verket likaledes
till förmån för dess industri i smör och margarin, enär dess export
af dessa produkter från år 1873, då margarintillverkningen i Holland
började, till år 1887 femdubblats och samma år inbragte 77,000,000
kronor.

En talare meddelade några erfarenheter han haft, huruledes ett
par arbetarehustrur och arbetare yttrat sig ofördelaktigt om margarinsmöret.
Mot dessa lösa och omotiverade omdömen af ett fåtal personer
torde kunna ställas intyg af bl. a. 14,277 personer, som på
listor, utsända af herr Husberg, förklarat margarinsmöret vara ett både
nyttigt och välsmakande näringsämne.

Jag vill nu ej beröra frågans att jag så må säga konstitutionella
sida, frågan huruvida man lagenligt eger att utfärda förbud mot inhemsk
tillverkning af ett näringsämne utan att dessförinnan hafva
upphäft den paragraf i förordningen af år 1864, som tillförsäkrar näringsfrihet;
ej heller vill jag uppehålla mig vid svårigheterna deri, att
den vara, hvars tillverkning skulle förbjudas, obehindradt får införas
från Norge; jag vill blott anmärka det orimliga i att förbjuda tillverkning
af ett närande och välsmakande födoämne, medan lagen tillåter
tillverkning af bränvin, som är orsaken till halfva antalet af alla brott
i vårt land, af gifter, ja af nitroglycerin o. d., som skulle kunna
spränga till och med denna kammare i luften. Ett dylikt förbud
skulle vara orimligt, äfven af den grund, herr Wsern anförde, nemligen,
att då tillverkningen af margarin hos hvarje landtman ej skulle
kunna förekommas, man ej heller skulle kunna hindra att margarin
blandades i smöret, i följd hvaraf detta, trots lagförbudet, snarare skulle
kunna råka i misskredit å smörmarknaden än om margarinsmöret finge
under kontroll tillverkas och försäljas.

Lagförslaget är sålunda äfven från denna synpunkt oantagligt,
och en lag sådan, som den deri föreslås, skulle i alla afseenden vara
skadlig. För öfrigt står ett tillverkningsförbud i öppen strid med de
»oförytterliga menniskorättigheterna», dessa må hafva sitt ursprung
från franska revolutionen eller ej: ett dylikt förbud vore lika oförnuftigt
som förbud mot att baka bröd, brygga Öl, sy kläder eller skotyg,
ja, lika orimligt som förbud för menniskor att komma tillsammans
och tala om sina angelägenheter, det vill säga mot församlingsoch
yttrandefriheten och så vidare. Den värsta följden af en sådan
åtgärd vore dock det hat och det misstroende, som den komme att
utså bland landets olika folkklasser, medförande tvedrägtens förbannelser
och lidanden.

Jag yrkar derför af slag å utskottets utlåtande i alla tre punkterna.

N o 36. 40

Fredagen den 3 Maj.

Jemväl efter'' detta anförande hördes rop på proposition.

Herr Björnstjerna: Jag skall bedja att endast några fa ögonblick
(Forts) få taga kammarens uppmärksamhet i anspråk, men jag kan icke underlåta
att svara några ord till den ärade talaren på kronobergsbänken,
hvilkens anförande helsades med bravorop.

Han uppläste en artikel ur en engelsk tidskrift, i hvilket författaren
helt och hållet fördömer margarintillverkningen, kallar den en
oärlig tillverkning och anser, att den är en olycka för landtbruket och
mejerihandteringen, och att margarintillverkarne skörda vinst på andras
ruin. Det är väl sant, att man i engelska tidskrifter och tidningar
kan få läsa alla möjliga åsigter uttalade, likasom man kan finna dem
i svenska tidningar och tidskrifter. Men jag tror icke, att den ärade
talaren hade rätt i dessa sina slutord: »så tänker man i England».
Att det fins personer, som tänka så i England, det är uppenbart.
Men när man säger: »så tänker man i England», då har man anspråk
att uttala den allmänna opinionen i landet, och denna kan icke vara
uttryckt i nämnda artikel, ty då hade väl, när parlamentet nyligen
lagstiftade i frågan, denna opinion på något sätt lyckats göra sig hörd,
* hvilket icke var förhållandet.

Vore här fråga om att hindra tillverkning i och införsel till
England af margarin, då vore det något helt annat, då skulle äfven
jag kunna vara med derom, ty det vore en stor fördel för oss, om
endast natursmör finge dit införas, liksom jag icke vill neka till att
för smörproducenterna margarinuppfinningen varit eu olägenhet, ty det
är ju alldeles uppenbart, att, när i nuvarande stund införsel till England
af margarin är nära på lika stor som införsel af natursmör, detta
skall sätta ned priset på det senare. Den billigare varan tränger ut
den bättre. Det är gifvet. Men vi kunna ju icke här lagstifta för
England, utan här är endast frågan: skola vi i Sverige förbjuda tillverkning
af margarin, hvilket icke något annat land i Europa har gjort?

I samma artikel uppläste herr Stephens äfven en lång historia om
den amerikanska osten, som skulle ha blifvit mycket sämre. Detta
bryr jag mig icke om att svara på, ty här är endast fråga om smör
och icke om ost. Jag skall blott fasta uppmärksamheten derpå, att,
när margarintillverkningen först uppkom, man i flera af Amerikas stater,
alldeles som här, fick en sådan panisk förskräckelse derför, att all
både tillverkning och införsel förbjöds, såsom här ofta blifvit åberopadt.
Så skedde i Newyork, Maine, New-Jersey, Ohio och Pennsylvanien.
Men man har, så vidt jag hört, uraktlåtit att omnämna det faktum,
att redan för några år sedan detta förbud blifvit afskaffadt i alla dessa
stater. Detta är väl det bästa beviset på att man ansett denna lagstiftning
olämplig, för att icke säga skadlig. Nu fins icke ett sådant
förbud, så vidt bekant, i något annat land än Canada, hvars smörexport
till England så godt som alldeles upphört, efter utfärdandet af
detta förbud, ehuru det förut hade en ganska betydande export dit.

Om förbud mot
införsel af
margarin och
oleomaroarin.

Fredagen den 3 Maj.

47 N;0 36.

Denna fråga har under de sista- åren varit diskuterad i riksförsamlingarna
inom alla de stora smörproducerande länderna i Europa,
och den har der väckt det största intresse. Man har förut utarbetat
långa komitébetänkanden, innan det kom till diskussion i kamrarne.
Men på intet ställe har man velat antaga ett sådant förbud. Sålunda
har man i England, Tyskland, Frankrike, Danmark och Finland under
de senare åren lagstiftat för margarin och kommit till samma kloka
beslut, som Första Kammarens tillfälliga utskott förlidet år fattade,
då det tillstyrkte en sträng lagstiftning för att hindra svek och margarinens
försäljning under annat namn än dess rätta. Till detta resultat
har man kommit i alla andra smörproducerande och smörexporterande
länder inom Europa. Skola vi nu tilltro oss vara klokare än de?
Skola vi följa de amerikanska staternas exempel, hvilka i första förskräckelsen
rusade åstad och antogo ett sådant förbud för att några
år derefter nödgas upphäfva detsamma? Jag åtminstone kan icke tillstyrka
ett sådant beslut. Låtom oss, mine herrar, taga exempel af
vår närmaste granne Danmark, af hvilken vi lärt så mycket för vår
mejerihandtering, och som icke antagit något förbud beträffande margarin.
Väl har här åberopats, att inrikesministern fått tillstånd att,
om regeringen så funne för godt, utfärda förbud. Men hvad skulle
han få förbjuda? Ingalunda tillverkning inom landet eller införsel dit,
utan han egde rättighet att, om så funnes skäligt, förbjuda exporten
från Danmark af margarin. Detta bemyndigande har regeringen icke
begagnat sig af och lär väl icke heller göra det, att döma efter hvad
vi hört af den upplästa, på officiel väg inkomna skrifvelsen, enligt
hvilken danska inrikesministern förklarat, att den danska margarinlagen
verkat förträffligt och förekommit nästan allt svek med margarin.
Särskild! åberopas i denna skrifvelse att den danska färgskalan, som
varit tillämpad på margarin, visat sig förträfflig. Det skulle jag vilja
vara med om att vi hos oss införde en sådan färgskala. Förlidet år
hade jag den till hands och förevisade den här i kammaren. Enligt
den sattes icke i fråga att färga margarinen röd eller blå utan skalan
innehöll endast olika skiftningar af ljusgult, och margarin skulle icke
få vara mörkare än, jag vill minnas, n:o 9, som är blekare än det
vanliga smöret. Låtom oss, mine herrar, följa de öfrige civiliserade
ländernas, särskildt Danmarks, exempel i denna fråga!

Jag yrkar afslag å såväl utskottets som reservanternas, herrar
Lothigius’ och Rundbäcks, förslag.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr grofven
och talmannen, att i afseende på förvarande punkt, hvars godkännande
ej blifvit af någon bland kammarens ledamöter begärdt, yrkats,
dels att kammaren skulle bifalla hvad herrar Lothigius och Rundbäck
hemstält i 1 punkten af deras vid utlåtandet fogade reservation,
dels ock afslag å hvad utskottet i 1 punkten af sitt ifrågavarande
utlåtande hemstält.

Om förbud mot
införsel af
margarin och
oleomargarin.
(Forts.)

N:o 36. 48

Fredagen den 3 Maj.

Härefter gjorde herr grefven och talmannen propositioner, först
på bifall till utskottets berörda hemställan och sedan på godkännande
af hvartdera af nyssnämnda yrkanden, samt förklarade sig anse propositionen
på afslag å utskottets hemställan vara med öfvervägande ja
besvarad.

Votering begärdes, i anledning hvaraf och sedan till kontraproposition
dertill antagits bifall till 1 punkten i förutnämnda, af herrar
Lothigius och Kundbäck afgifna reservation, uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som afslår hvad Första Kammarens tillfälliga utskott hemstält
i afseende å 1 punkten i sitt utlåtande n:o 14, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner nej, bifaller kammaren hvad herrar Lothigius och Kundbäck
hemstält i 1 punkten af deras vid utlåtandet fogade reservation.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja—55;
Nej—78.

Om förbud mot
tillverkning
inom riket af
margarin.

3 punkten:

Herr Lothigius: På de skäl, som under debatten vid forsta

punkten anförts, hemställer jag vördsamt, att kammaren, med afslag
å utskottets förslag i denna punkt, måtte besluta, att Riksdagen i skrifvelse
till Kongl. Maj:t måtte anhålla, att Kongl. Maj:t likaledes måtte
utfärda förbud emot tillverkning inom riket af margarin.

Herr Gahn: Jag ber att i öfverensstämmelse med den af mig

och herr Cederberg afgifna reservationen få yrka afslag å såväl den
föredragna punkten som det af herr Lothigius nyss framstälda yrkandet.

Herr Svedelius: Jag anhåller om bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr grefven och talmannen,
att i afseende på nu föreliggande punkt yrkats dels bifall till
hvad utskottet deri hemstält, dels, af herr Lothigius, på sätt 2 punkten
i den af honom och herr Rundbäck afgifna reservationen inne -

Fredagen den 3 Maj.

49 N:o 36.

hölle, att Riksdagen ville besluta att uti skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t måtte utfärda förbud emot tillverkning inom
riket af margarin, dels ock afslag å utskottets berörda hemställan.

Sedermera gjorde herr grefven och talmannen propositioner i enlighet
med dessa yrkanden och förklarade sig anse propositionen på
godkännande af herr Lothigius’ yrkande vara med öfvervägande ja
besvarad.

Yotering • begärdes, i anledning hvaraf herr grefven och talmannen
hemstälde, huruvida kammaren ville till kontraproposition dervid
antaga afslag å utskottets hemställan, samt förklarade sig finna de
härå afgifna svaren hafva utfallit med öfvervägande ja.

Herr Svedelius äskade emellertid votering jemväl angående kontrapropositionens
innehåll, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:

Den, som vill, att vid blifvande votering om bifall till hvad herr
Lothigius yrkat beträffande 3 punkten i Första Kammarens tillfälliga
utskotts utlåtande n:o 1.4 kontrapropositionen skall innehålla afslag å
hvad utskottet i samma punkt hemstält, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner nej, har såsom kontraproposition vid nämnda votering
antagits bifall till utskottets berörda hemställan.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja—SO;

Nej—47.

På grund häraf uppsattes, justerades och anslogs en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller hvad herr Lothigius yrkat beträffande 3 punkten
i Första Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande n:o 14, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Första Kammarens Prof-, 1889. N:o 36.

4

N:0 36. 50

Fredagen den 3 Maj.

Ang. kontroll å
smör som införes
i landet.

Vinner nej, afslår kammaren hvad utskottet hemstält i nämnda
punkt.

Vid slutet af den häröfver anstälda omröstning befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:

Ja—74;

Nej—57.

2 punkten.

Herr Lothigius: Sedan kammaren nu i de 2:ne afgjorda huf vudpunkterna

fattat beslut ordagrant lika med de af Audra Kammaren
fattade, hemställer jag, att kammaren äfven måtte i den sist föredragna
punkten biträda Andra Kammarens beslut och alltså besluta:
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att vara,
som under namn af smör af mjölk eller grädde i landet införes, skall,
innan den från tullverket utlemnas till importören, af sakkunnig person
undersökas för utrönande, att varan icke innehåller andra fettämnen
än mjölkfett.

Herr Gahn: Jag far å andra sidan yrka afslag såväl å utskot tets

i denna punkt gjorda hemställan som å det af herr Lothigius
nyss framstälda förslaget till skrifvelse, af det skäl att en föreskrift
utfardad i det syfte, som begäres, skulle utgöra detsamma som importförbud
för allt smör.

Herr Björnstjerna: Andra Kammarens tillfälliga utskott yttrar

sidan 17: »men oafsedt alla dessa omständigheter, uppställer sig i
fråga om en sådan undersökning en annan betänklighet, den nemligen
att, efter hvad man får såsom ett konstateradt faktum antaga, en förfalskning
af natursmör med 15 procent margarin och i vissa fall
långt deröfver kan ega rum utan att förfalskningen kan kemiskt ådagaläggas»,
och nu vill man, att kammare^ skall besluta, »att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att vara, som under
namn af smör af mjölk eller grädde i landet införes, skall, innan den
från tullverket utlemnas till importören, af sakkunnig person undersökas
för utrönande, att varan icke innehåller andra fettämnen än
mjölkfett», eller alldeles detsamma, som Andra Kammarens utskott
förklarat vara ett konstateradt faktum icke kunna verkställas.

Jag ber äfven att få påpeka, liksom den föregående talaren i
korthet gjorde, att detta kommer att utgöra alldeles detsamma som
ett importförbud på smör. Hvarje smörbytta, som kommer öfver från
Finland, hvarifrån vi hafva den största importen, skall undergå kemisk
undersökning, hvilken hittills kostat 12 kronor för ett prof men af
komitén är föreslagen att kosta 4 kronor och, om flera prof tagas,
icke mer än 2 kronor för hvarje prof; men huru vill man, att dessa

Fredagen den 3 Maj.

51 N:o 36.

smörbyttor, som komma öfver till oss nära nog med hvarje skuta Ang. kontroll a
från Finland, skola kunna bära denna kostnad! smör som infö Det

blir ju alldeles detsamma som ett importförbud. ’^FortsV*''

Jag yrkar afslag på denna punkt. ^ 0 ''

Herr Reuterswärd: Jag undrar, huru det skulle laga sig ut,

om, sedan båda kamrarne enat sig om att förbjuda såväl tillverkning
af margarin här i landet som äfven införsel af margarin, man skulle
tillåta, att en förfalskad dylik vara finge komma in utan all kontroll
vid tullverket.

Nu säger den siste ärade talaren, att smör kan förfalskas ända
till 15 procent, utan att det på kemisk väg kan upptäckas. Jag medgifver,
att detta är en stor olägenhet, men man kan åtminstone vara
trygg för, att förfalskningen icke må blifva obegränsad eller till 50,

60 procent, och så skulle kunna ske, om det icke undersöktes i tullen.

Jag anser det af herr Lothigius väckta förslaget vara ett korollarium
till hvad Första Kammaren redan beslutat, hvarför jag yrkar
bifall till detsamma.

Herr Cederberg: Den siste ärade talaren undrade, huru det

skulle taga sig ut, om man icke hade kontroll vid införsel af smör,
sedan nu förbud mot margarininförsel blifvit beslutadt. Jag svarar:
det skulle taga sig ut precis som då man förbjuder varans tillverkning
inom landet, men deröfver icke utöfvar någon kontroll; det är
precis på samma sätt i båda fallen, och i det senare har ingen af
lierrarne från motsatta sidan ifrågasatt någon kontroll. Jag yrkar
följaktligen afslag.

Friherre Barnekow: Jag har under debatten icke yttrat mig,

men då jag nu gör det, vill jag endast påpeka, att enligt min uppfattning
hvad kammaren nu sannolikt går att besluta, är enligt min
mening alldeles omöjligt att bringa i verkställighet. Alla äro ju öfverens
derom, att man icke kan påvisa en uppblandning af 20 procent
margarin i vanligt smör, och här skulle Riksdagen komma att
bestämdt uttala den uppfattningen, att vederbörande skola kunna
skilja derpå, men det är orimligt begärdt. Då jag icke varit med om
hvarken importförbudet eller tillverkningsförbudet, är jag äfven mot
tillämpningen af detsamma, helst en sådan är omöjlig. Jag har intet
vidare att tillägga eller något yrkande att göra. Då beslutet nu en
gång är fattadt, antager jag, att de herrar, som fattat detsamma, få
reda ut saken och möjligen fundera ut något nytt sätt att på kemisk
väg verkställa ifrågavarande undersökningar.

Herr Rundbäck: Jag har förestält mig, att kontrollen öfver

importeradt smör, särskildt från Finland, skulle kunna blifva jemförelsevis
lätt. Så länge nemligen icke misstanke finnes, att margarin

N:o 36. 52

Fredagen den 3 Maj.

Ang. kontroll å eller margarinblandadt smör införes derifrån, synes det mig icke nödsmur
vändigt, att regeringen vidtager så stränga åtgärder, att hvarenda

,CS(FortsV" ul,dersökes. Det synes mig då alldeles nog, att man såsom en

^ '' varnagel här och der undersöker ett och annat kärl och visar det

sig då, att dessa icke innehålla förfalskad vara, synes det mig, som
om partiet kunde få gå fritt för den gången. Skulle åter framdeles
förfalskningar af färskt smör förekomma, får man naturligtvis gä
strängare till väga. För öfrigt får jag fasta uppmärksamheten derpå,
att det alldeles icke är nödvändigt att lägga kostnaden för kontrollen
på den fattige importören eller afsändare!! af smöret, som kanske ej
öfversänder mer än några få kilo eller marker, utan att denna kostnad
hellre må bestridas af staten.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
grefven och talmannen, att i afseende på nu förevarande punkt, hvars
godkännande icke af någon bland kammarens ledamöter begärts, yrkats
dels, af herr Lothigius, i enlighet med 3 punkten uti den af honom
och herr Rundbäck mot det föredragna utlåtandet afgifna reservation,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att vara,
som under namn af smör af mjölk eller grädde i landet införes, skall,
innan den från tullverket utlemnas till importören, af sakkunnig person
undersökas för utrönande, att varan icke innehåller andra fettämnen
än mjölkfett, dels ock att utskottets i punkten gjorda hemställan
skulle afslås.

Härefter gjorde herr grefven och talmannen propositioner, först
på bifall till utskottets berörda hemställan och sedan på godkännande
af hvartdera af nyssnämnda yrkanden, samt förklarade sig finna propositionen
på godkännande af det utaf herr Lothigius framstälda yrkandet
vara med öfvervägande ja besvarad.

Votering begärdes, i anledning hvaraf och sedan till kontraproposition
dervid antagits afslag å utskottets hemställan, uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller hvad herr Lothigius yrkat i afseende på 2
punkten i Första Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande u:o 14, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner nej, afslår kammaren hvad utskottet hemstält i nämnda
punkt.

Fredagen den 3 Maj.

53 N:0 36.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja—72;
Nej—51.

Friherre Leijonhufvud, Broder Abraham: Jag ber att fa

nedlägga min reservation mot det beslut, kammaren fattat, och särskild!
att få inlägga en protest mot den väg, Riksdagen, genom förbud mot
tillverkning af margarin, beträdt till våldsamt ingrepp i näringsfriheten
och svensk mans rätt att af svenska produkter tillverka eu vara, som
kan tjena honom sjelf och andra menniskor till helsosam näring.

Friherre af Ugglas:

Herr Wieselgren: Mot de af kammaren nu fattade beslut,

hvilka, enligt min uppfattning, äro till sina utgångspunkter origtiga
och omöjliga i sin tillämpning, ber jag få afgifva min reservation.

Emot kammarens beslut beträffande det nu genomgångna utlåtandet
anmäldes reservation af herr vice talmannen, herrar Forssell,
Smith, Forssman, Beijer, Tamm, Hugo, Widmarh och Bäckström,
grefve Piper samt herrar Ljungqvist och Spånberg äfvensom, hvad
2 och 3 punkterna i utlåtandet vidkom, af herr Sjöcrona.

Justerades tre protokollsutdrag för detta sammanträde.

Upplästes och- godkändes särskilda utskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, n:o 42, till Konungen med anledning af Kongl.
Maj:ts proposition n:o 4, med förslag till lag angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet.

Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till nedannämnda
delar af riksdagsbeslutet:

n:o 1, ingressen;
n:o 2, slutmeningen;

n:o 3, angående ansvarsfrihet för fullmägtige i riksbanken;

N o 36. 54

Fredagen den 3 Maj.

n:o 4, angående straff för embetsbrott af prest och om laga domstol
i sådana mål;

n:o 5, angående verkstäldt val af justitieombudsman och hans
suppleant;

n:o 6, angående ändrade bestämmelser rörande fastställelse af
ackord i konkurs;

n:o 7, angående ändrad lydelse af § 117 mom. 2 i konkurslagen
den 18 september 1862;

n:o 8, angående ändringar i förordningarne om kommunalstyrelse
på landet, om kommunalstyrelse i stad och om kommunalstyrelse i
Stockholm;

n;o 9, angående ansvarsfrihet för fullmägtige i riksgäldskontoret;

n:o 10, angående ändrad lydelse af § 121 utsökningslagen den
10 augusti 1877;

n:o 11, angående prestedens utbytande mot ett löfte;

n:o 12, angående vilkoren för försäljning af bränvin;

n:o 13, i fråga om ny författning angående mantals- och skattskrifningarnes
förrättande;

n:o 14, angående ändrad lydelse af 1 kap. 1 § kyrkolagen;

n:o 15, angående behörighet för qvinna att inväljas i skolråd och
fattigvårdsstyrelse;

n:o 16, angående ändrad lydelse af § 38 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm;

n:o 17, angående ändrad lydelse af 15 kap. 3 § rättegångsbalken;

n:o 18, angående val af fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret; n:o

19, om tillägg till gällande bestämmelser angående saköreslängd; n:o

20, angående ändrad lydelse af § 47 mom. 2 och § 48 i förordningen
om landsting den 21 mars 1862;

n:o 21, angående förändrad lydelse af 17 kap. 12 § handelsbalken; n:o

22, angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd; samt

n:o 23, angående åtgärder för skyddande af arbetares lif och helsa
i arbetet.

Justerades ytterligare två protokollsutdrag för detta sammanträde.

55 N:0 36.

Fredagen den 3 Maj.

På framställning af herr grefven och talmannen beslöts, att på
föredragningslistan till nästa sammanträde skulle bland utskottsbetänkandena
sättas främst de, som denna dag bordlagts första gången, och
sist de ärenden, Indika blifvit denna dag andra gången bordlagda, med
undantag af statsutskottets utlåtande n:o 69, om hvars uppförande på
föredragningslistan till kammarens sammanträde den 8 i denna månad
beslut redan fattats.

Kammaren åtskildes kl. 4,05 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.