RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1882:39)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1882. Första Kammaren. N:o 39.

Torsdagen den 4 Maj.

Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.

Anmäldes och bordlädes Lag-Utskottets Utlåtande N:o 55, i anledning
af återremiss af Utlåtandet N:o 24, öfver väckt motion om
förändrad lydelse af 3 § i lagen angående eganderätt till skrift den
10 Augusti 1877.

Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till följande
-delar af riksdagsbeslutet:

N:o 1, ingressen;

N:o 2, slutmeningen;

N:o 3, angående kreditivsummorna;

N:o 4, angående statsregleringen;

N:o 5, angående verkstäldt val af Justitieombudsman och hans
suppleant;

N:o 6, angående ansvarsfrihet för Fullmäktige i Riksbanken;

N:o 7, angående ansvarsfrihet för Fullmäktige i Riksgäldskontoret; N:o

8, angående val af komiterade för tryckfrihetens vård;

N:o 9, ''angående förändrad lydelse af §§ 59 och 64 i förordningen
-om kommunalstyrelse å landet;

N:o 10, angående tillägg till och ändring i 23 kap. Strafflagen
den 16 Februari 1864;

N:o 11, angående tillämpning å frälsemän af förordningen den 8
November 1872, om ändring i lagens stadganden angående giftomannarätt; N:o

12, angående upphörande af skyldighet för den, som emot
hofrätts dom vill konungen söka, att i visst fall träda i fängelse till
sakens slut;

Första Kammarens Frot. 1882. JST:o 39.

N:o 39.

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

Maskin- och
vagnssmörja
samt såpa.

Papper.

N:o 13, angående val af Fullmäktige i Riksbanken och Riksgäldskontor;
samt

N:o 14, angående verkstäld omröstning rörande Högsta domstolensledamöter.

Fortsattes föredragningen af Bevillnings-Utskottets Betänkande
N:o 10, angående tullbevillningen.

32 punkten.

Herr Carlheim-Gyllensköld, Adolf Theodor: Då förutsättningen
för bifall till denna punkt i Bevillnings-Utskottets betänkande
numera förfallit genom det beslut, som fattats i afseende på den
31 punkten, får jag hemställa om proposition på bifall till Kongl. Maj:tsförslag
derom, att tullen å maskin- och vagnssmörja måtte bestämmastill
5 öre och å såpa till 7 öre, allt per kilogram.

Herr Jöns Pehrsson: Med den utgång, voteringen fick i den.
31 punkten, synes som om äfven den nu föredragna punkten skulle
bifallas i enlighet med regeringens proposition, hvarom jag anhåller.
Jag anser således, att denna punkt bör ställas i öfverensstämmelse
med den Kongl. propositionens innehåll och anhåller om bifall dertill.

Sedan öfverläggningen angående förevarande punkt förklarats härmed
slutad, afslog Kammaren Utskottets hemställan och biföll hvad
Kongl. Maj:t uti ifrågavarande hänseenden föreslagit.

33 punkten.

Herr Wsern, Carl Fredrik: Som Herrarne behagade erinra
sig, upptager den gamla tulltaxan olika tullsatser för tryckpapper,,
söm är belagdt med 5 öre per kilogram, och för papper andra slag,,
som drager en tull af 19 öre per kilogram. Detta har gifvit anledning
till mycket trassel vid förtullningar till följd af svårigheten att.
skilja mellan tryckpapper och annat papper, sedan numera till tryckpapper
begagnas äfven annat än olimmadt papper, hvilket förr icke
var händelsen och då man följaktligen deri hade en bestämd skilnad.
Derför har jag äfven ansett det vara rigtigt af tullkomitén att föreslå
sammanslagning af dessa båda tullsatser, hvilket enligt dess förslag
skulle ske på det sätt, att tullen på tryckpapper fördubblades, från
5 till 10 öre per kilogram och tullen på andra slag af papper nedsattes
från 19 till 10 öre, hvarigenom likhet vunnes. Detta låter nu
mycket bra, men dertill kommer en annan omständighet, som jag anser
vara af stor vigt, den nemligen att, under det papper och flera andra
vid boktryckerierna använda råämnen äro belagda med tull, böcker
deremot äro tullfria. Det innebär i viss mån en orättvisa mot boktryckarne
att på detta sätt hjelpa utländske boktryckare att konkurrera
med våra svenske icke allenast i fråga om boktryck på utländskt
språk, som ju må vara helt naturligt, utan äfven om boktryck.

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

N:o 39.

på det svenska språket, och de förmåner, utländingarne åtnjuta, äro
så betydliga, att det blifvit en lönande industri att taga klichéer från
Sverige och sedan i utlandet .trycka sådana böcker, som här mera allmänt
åtgå, såsom psalmböcker och nya testamenten, men äfven andra
böcker, ja icke blott trycka dem, utan äfven binda in dem. Detta sker
företrädesvis i Tyskland, der vissa förhållanden göra ett sådant förfaringssätt
äfven i afseende på inbindningen fördelaktigt, och på detta
sätt fortgår det våra boktryckare och bokbindare till bestämd nackdel.
Det är nu icke fråga om ett skydd utan att afhjelpa konkurrensen
med utlandet i ett fall, der utlandet har ett företräde.

I sådant syfte, har en motionär i Andra Kammaren, hemstält, att
det antingen måtte blifva tull på boktryck å svenskt språk eller också
tullfrihet för tryckpapper. Utskottet har parerat denna fråga. Det
har icke velat besvara denna fråga: antingen — eller, utan uttalar
sig särskilt om böcker, som det vill hafva tullfria, och särskildt om
pappér, der Utskottet tillstyrker Kongl. Maj:ts proposition. Men jag
anser denna fråga: antingen — eller vara af den natur, att den bör
framställas för Riksdagen, och jag får tillstå, att jag för min del icke
kan gilla en sådan orättvisa som det nu framlagda förslaget innebär.
Jag anser, att vi för närvarande icke borde fördubbla tullen på tryckpapper,
och då jag erkänner de svårigheter som förefinnas att skilja
mellan olika papperssorter, tror jag att Riksdagen handlade rättast
och bäst, om den satte tullen på alla slags papper, deri inbegripet
tryckpapper, till 5 öre per kilogram. Åtminstone försvårade man då
icke förhållandena för våra boktryckare och bokbindare.

Den finansiella delen af frågan är icke af stor betydelse, då en
nedsättning af tullen å papper, andra slag, med 5 öre per kilogram icke
skulle föranleda större minskning i tullinkomsterna än omkring 30,000
kronor. Ser man åter saken ur synpunkten af protektionistiskt skydd,
kan man icke utan skäl säga, att det är en nog häftig tullnedsättning
från 19 öre till 5 öre och att man bör vara nöjd med en nedsättning
från 19 till 10 öre. Jag respekterar detta skäl i sig sjelft och skulle
icke hafva något emot den mindre nedsättningen, blott den kunde låta
sig förena med rättvisa och billighet; men då den det icke kan, får
jag säga, att jag icke kan tillerkänna detta skäl så stor vigt att det
blir afgörande, helst pappersindustrien hos oss står så högt som den
redan visat genom en stor export till utlandet. Jag tror således, på
sätt jag redan yttrat, att vi kunna och böra sätta tullen på alla slags
papper till 5 öre per kilogram, hvarå jag anhåller om proposition.

Herr Rappe: Ehuru jag egentligen är förekommen af den före gående

talaren och riskerar beskyllningen att tala i egen sak, anser
jag dock det vara min pligt här be få lemna några upplysningar. Såsom
nyss nämndes, bär på de senare åren i Tyskland uppstått en industri,
som har till föremål för sin verksamhet att i Sverige inköpa
stereotyp-plåtar till svenska psalmböcker och äfven andra slags böcker,
aftrycka dem, inbinda det tryckta och slutligen till Sverige införa de
då färdiga böckerna. Härigenom kringgås föreskriften om erläggande
af tull på såväl tryckpapper som inbindningen. Då redan nu med en
papperstull af 5 öre per kilogram detta visat sig vara en lönande

Tapper.

(Forts.)

N:o 89.

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

Papper. affär, kan med skäl antagas, att, om papperstullen fördubblas, kring (Forts.

) gåendet tager större dimensioner, och det skall icke förundra mig om,

i händelse den förhöjda papperstullen blir faststäld, inom kort större
delen af andliga svenska böcker, som hafva någon större spridning,
komma att tryckas och inbindas i Tyskland för att sedermera hit införas.
De papperssorter, som användas i sådana tryckalster, betinga
vanligen i Tyskland ett pris af några och femtio öre per kilogram, och
då den nu föreslagna papperstullen är 10 öre per kilogram, således
cirka 20 procent af pappersvärdet, utgör detta procenttal det premium,
svenska boktryckare skulle nödgas betala till konkurrenter i utlandet.
Jag hemställer om sådant kan vara billigt och med sund lagstiftning
öfverensstämmande.

En annan sida af saken torde äfven förtjena att belysas. Den,
som känner gången af arbetet hos svenska landsortsbokbindare, vet,
att desse en stor del af året sysselsätta sig med inbindning af
andliga böcker för att sedan å marknader och torgdagar försälja dem.
Blir nu flertalet af dessa böcker tryckta och inbundna i utlandet, är
naturligt, att, då denna, faktor för bokbindarnes existens kommer att
dem beröfvas, sådant skall verka ruinerande för många.

Hvarför skulle denna förhöjning af tryckpapperstullen ega rum?
Månne derför att svenska pappersindustrien icke kan existera den förutan?
Kommersekollegii berättelse jäfvar detta. Enligt hvad pappersfabrikanterna
för mig uppgifvit, frukta de icke konkurrens i tryckpapperstillverkningen.
Deri kunna de bestå. Konkurrensen är för dem
endast farlig i afseende på finare papperssorter och de beröras icke af
tullförhöjningen.

Utskottet hänvisar till tullkomiténs utlåtande derom att det skulle
vara nödvändigt sammanslå tryckpapper och andra papperssorter under
en gemensam tullsats. Ja, nog är det för tulltjenstemännen den minst
besvärliga lösningen af frågan; men månne icke här såsom i andra
länder kan vara en möjlighet att skilja mellan egentligt tryckpapper
och andra papperssorter och derigenom förekomma nyssnämnda svåra
rubbningar inom vår industri. Den af norska stortinget tillsatta tull (?)-(lag)-beredning säger, att tullfri införsel å böcker betingas af tullfri
införsel af tryckpapper. Svenska Riksdagens uppfattning är icke densamma,
såsom vi nyligen funnit. Jag hemställer emellertid om under
nu anförda förhållanden det kan vara skäl att vid utarbetande af ny
tulltaxa fördubbla tullen å tryckpapper.

Herr Reutersvärd: Inom Utskottet har jag biträdt den åsigt,

hvartill Utskottet kommit, och hemställer jag om bifall dertill. Herr
Gunicelius föreslår i sin motion, att antingen böcker skola beläggas
med tull eller ock tryckpapper förklaras tullfritt. Det torde icke vara
Herrarnes mening att bifalla det första alternativet, att böcker skulle
beläggas med tull, och jag föreställer mig, att Kammarens ledamöter
äro lika litet benägna för att göra tryckpapper tullfritt. Det förhåller
sig nemligen så, att det icke finnes något slag af papper, på hvilket
man icke kan trycka, och således skulle genom bifall till det senare
alternativet allt papper blifva tullfritt. På detta sätt vill man nu än
ytterligare nedsätta tullen å papper, ehuru redan i enlighet med tull -

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

N:o 39.

komiténs förslag Utskottet hemstält om tullens fastställande till 10 öre
per kilogram på allt papper, hvilket för gröfre tryckpapper visserligen
innebär en mindre förhöjning, men deremot för finare sorter en betydligare
nedsättning. Jag anhåller om bifall till Utskottets förslag i
denna fråga.

Efter härmed slutad öfverläggning gjorde Herr Grefven och Talmannen
enligt de derunder framstälda yrkandena propositioner, först
på bifall till Utskottets förevarande hemställan och sedan derpå, att
Kammaren skulle afslå nämnda hemställan och besluta, att å papper,
andra slag, linieradt derunder inbegripet, skulle sättas en tull af 5 öre
för 1 kilogram; och förklarade Herr Grefven och Talmannen sig finna
den förra propositionen besvarad med öfvervägande ja.

Herr Rappe begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes, justerades
och anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:

Den, som bifaller 33 punkten i Bevillnings-Utskottets Betänkande
N:o 10,

röstar Ja;

Den, det ej vill,

röstar Nej;

Vinner Nej, afslår Kammaren punkten och besluter, att å papper,
andra slag, linieradt derunder inbegripet, skall sättas en tull af 5 öre
för 1 kilogram.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja— 31;

Nej—20.

34—36 punkterna.

Biföllos.

37 punkten.

Herr Bennich: Jag hemställer att Kammarens beslut måtte blifva
att, med godkännande af Kongl. Maj:ts förslag, Friherre Klinckowströms
och Herr Boströms motioner icke må bifallas. Hvarför jag
tillåter mig att göra denna framställning, är för att på en gång få
afgjordt både att någon tull icke skall åsättas det naturliga smöret
och att äfven konstgjordt smör fortfarande må få vara tullfritt. Skälen
för mitt yrkande behöfver jag, åtminstone icke för det närvarande,
utveckla.

Papper.

(Forts.)

Smör.

h'':o 39.

Torsdagen den 4 Maj, e. in.

Smör. Friherre Klinckowström: Bland de produkter tillhörande jord (Forts.

) bruksnäringen, hvilkas beläggande med tull jag genom särskild motion
vid riksdagens början föreslagit, befinner sig äfven smör. Jag tror,
att smörtillverkningen såsom svensk näring är af så stor vigt för jordbruket,
att den väl behöfver med en skyddstull bevaras. I Sverige
utgick också tull på smör under åren 1825—35 med 12 kr. 50 öre,
1836—48 med 18 kr. 75 öre, 1849-54 med 10 kr., 1855—57 med 5
kronor, allt per centner, efter hvilken tid, såsom bekant är, denna artikel
varit tullfri. Smör är i andra länder belagdt med tull, nemligen
i Tyskland med 7 kr. 57 öre, i Österrike med 5 kr. 92 öre, i Frankrike
med 4 kr. 59 öre, i Schweiz med 92 öre, i Italien med 4 kr. 59
öre, i Ryssland med 2 kr. 88 öre och i Nordamerika med 14 kr. 92
öre. Se vi på mängden af det smör, som blifvit infördt i och utfördt
ur Sverige under de fem senaste åren, så uppgår i årligt medeltal införseln
till 2,423,110 kilogram och utförseln till 4,513,217 kilogram.
Jäg har tagit mig friheten föreslå en tull på smör af 7 kronor per
centner eller omkring 16,47 öre'' per kilogram, hvilket skulle i medeltal,
efter nyssnämnda beräkningsgrund, göra en årlig inkomst af 399,086
kronor.

Hvad särskilt konstgjordt smör beträffar, har det, såsom bekant,
icke hittills varit infördt i tulltaxan, utan i underrättelserna till densamma,
enligt hvilka i tull derför skolat erläggas 10 procent af värdet.
Nu har Kongl. Maj:t i likhet med tullkomitén föreslagit, att det må
tullfritt införas. Herr Boström har i sin reservation till tullkomiténs
förslag (sid. XXXVIII) hemstält om en tull af 15 öre per kilogram
för detta smör och dervid upplyst, att det lär betinga ett pris af omkring
1 krona 52 öre per kilogram. Då, såsom bekant är, det konstgjorda
smöret liksom alla andra från Amerika exporterade ladugårdsprodukter
snart nog kommer att öfversvämma vår och för öfrigt hela
den europeiska marknaden och då säkerligen blifva till stort förfång
för vår smörproduktion och när detta smör tillika innehåller visserligen
icke för helsan skadliga ämnen, men dock sådana ämnen, att man
icke gerna kan räkna dem för smör, synes det mig vara välbetänkt
att fortsätta såsom vi hittills gjort med detsammas tullbehandling och
åsätta det samma tullafgift som hittills, d. v. s. 10 procent af värdet.
Då således smör och konstgjordt smör nu behandlas i ett sammanhang
i denna punkt, får jag föreslå, att å smör måtte sättas en tull af 7
kronor per centner och att den tull, som hittills varit föreskrifven för
s. k. konstgjordt smör, måtte bibehållas.

Friherre Hamilton: Hvad artikeln smör beträffar, är det ett faktum,
att i Sverige införas icke obetydliga qvantiteter deraf, och det kunde
alltså möjligen synas *förefinnas något skäl för Friherre Klinckowströms
[påstående, att det bör beläggas med tull för att derigenom skaffa ökade
statsinkomster. Men då man vet, hvarifrån det importerade smöret kommer,
så vet man äfven, att det till sin qvalitet är en mindre fin vara,
som användes till gröfre hushållsbehof och hvilken det vore origtigt
att fördyra, så mycket hellre som den föreslagna tullen skulle omöjliggöra
all införsel och vi sålunda se oss nödsakade att i stället förbruka
det finare smöret, som vi sjelfva tillverka och hvilket nu expor -

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

N:o 39.

teras till utlandet för mycket högre pris, än som betalas här hemma.
Hvad åter beträffar det konstgjorda smöret, så är detta tillverkadt af
ett fettämne, som icke är smör, men gör samma nytta som smör och
kan med största fördel användas. Det säljes till ett pris, som med
30 å 40 öre per skålpund understiger priset på det finare smöret, och
jag tror det vore ganska illa att fördyra detsamma, om det kan erhålla
eu större förbrukning och vårt goda och väl betalda smör derigenom
i ännu större mängd blifva föremål för export.

På grund af hvad jag nu anfört yrkar jag, att båda dessa slag
af smör må förklaras skola vara tullfria.

Efter härmed slutad öfverläggning gjordes propositioner, först på
bifall till Utskottets förevarande hemställan, vidare på bifall till nämnda
hemställan och godkännande af Kongl. Maj:ts förslag att smör, äfven
konstgjordt, skulle vara tullfritt, och sedan derpå, att Kammaren, med
afslag å Utskottets hemställan, skulle besluta, att smör skulle åsättas
•en tull af 7 kronor per centner, samt att den nuvarande tullen för
konstgjordt smör skulle bibehållas; och förklarades de afgifna svaren
hafva utfallit med öfvervägande ja för bifall till Utskottets hemställan
•och godkännande af Kongl. Maj:ts nyssnämnda förslag.

38 ''punkten.

Friherre Klinckowström: Jag beder Kammaren om ursäkt, att
jag nödgas upptaga dess dyrbara tid med denna fråga, spanmål, omalen
och malen; men jag anser den vara för jordbruket af den vigt,
att jag åtminstone icke vill underlåta att till prokollet hafva uttalat
min mening om densamma. Såväl frihandlare som protektionister måste
erkänna, att jordbruket är vår modernäring; men de upplysningar,
•som om denna näring finnas meddelade, dels uti tullkomiténs tabeller
och dels i den exposé, som komitén upprättat öfver jordbrukets tillstånd,
kunna icke i något afseende tillfredsställa mig. Jag anser dem
icke vara så upplysande i afseende på denna närings ställning, att
man deraf kan sluta till verkliga förhållandet. Det äiMcke nog att
tala om export och import, om uppodlad jord, om underhållna kreatur’,
■om spanmålspris o. s. v., utan det finnes en faktor, som vid undersökningen
af denna näring helt och hållet lemnats å sido, men ^som
jag anser vara mycket vigtig för bedömande af alla dess förhållanden,
och denna är den svenska jordens och det svenska jordbrukets skuldsättning.
Det synes visserligen vid ett aktgifvande på de statistiska
tabellerna, som om vårt jordbruk hade gått framåt i flere hänseenden;
men om man ser på baksidan af medaljen, finner man en ganska sorglig
tafla, nemligen den svenska jordens skuldsättning. Huru hög denna
.skuldsättning i verkligheten är, detta har ännu, mig veterligen, ingen
offentlig myndighet sökt bestämma. Man har visserligen uppgifter på
nya, förnyade och dödade inteckningar inom landet; men dessa lemna
icke en fullt klar bild öfver jordens skuldsättning. Att denna skuldsättning
uppgår till mellan 7 och 800 millioner, derom lära dock de
fleste, som sysselsatt sig med hithörande ämnen, vara öfverens och om
man dertill efterser, huru dessa inteckningar verka gent emot den s. k.

Smör.

(Forts.)

Spanmål.

N:o 39.

Spamnål.

(-Forts.)

8 Torsdagen den 4 Maj, e. m.

egendomsegaren, så är det högst bedröfligt, och detta är ett så vigtigt
moment, att det synes mig, att tullkomitén, som haft i uppdrag att
undersöka näringarnes tillstånd, hade bort mera än som skett sysselsätta
sig dermed. Man kan tryggt säga, att med få undantag den
svenska jorden är åtminstone till hälften af sitt taxeringsvärde skuldsatt;
men det märkliga med denna skuldsättning är, såsom hvar och
en, soin har jordegendom, hvilken är skuldsatt, till fullo förstår, att,,
när den del af egendomen, som innehafves såsom säkerhet afhypoteksinnehafvaren,
renderar det i inteckningsdokumentet bestämda årliga
räntebeloppet utan allt slags afdrag, har den återstående halfva egendomens
egare, om jag så må uttrycka mig, att för den andra hälften
af egendomen dragas med alla skatter till staten, alla onera och besvär,
missväxt och alla de sorgliga förhållanden, som vanligen beteckna
det svenska jordbruket i finansielt afseende. Det är härpå omöjligheten
beror att, utan att noga taga i betraktande jordens skuldsättning,,
komma till ett rigtigt bedömande af jordbrukets ställning. Det är icke
den större delen af den svenska jorden, som eges af rika personer, af
godsegare eller kapitalstarka jordbrukare, utan den mindre delen deraf,
och den större delen innehafves, såsom de statistiska uppgifterna upplysa,
utaf mindre jordbrukare och hemmansegare. Det är alltså dessa
egare af den större delen af svenska jorden, som beträffande möjligheten
att förskaffa sig nödigt driftkapital äro försatte i en ganska svår
belägenhet. Man talar ofta om den lätthet, hvarmed en näringsidkare
i allmänhet kan förskaffa sig lån ur bankinrättningar och kreditaktiebolag,
och detta är sant, såvida han nemligen kan bjuda erforderlig
säkerhet för att få ett förlagslån till sin rörelse; men jag betvifla!-, att
någon offentlig bankanstalt i Sverige skall lemna lån utan sådan säkerhet,
Nu är det emellertid ett allmänt förhållande, att den mindre
jordbrukaren icke har qvar många säkerheter att bjuda för ett lån,
emedan hans hemman vanligen är ganska högt intecknadt, och svårigheten
att skaffa sig rörelsekapital ökas äfven genom den ränta och
det kommissionsarfvode och de omsättningar, som han måste underkasta
sig för att på kortaste tid få penningar för trängande behof, — allt
detta på samma gång som, såsom bekant är och äfven tullkomiténs
tabeller nogsamt, visa, arbetsprisen på landet stigit, utan att spanmålsprisen
på långt när stigit i samma proportion. Så har, enligt
tullkomiténs betänkande I: pag. 121, t. ex. artikeln råg, som under
åren 1860—1864 gälde 14,90 kronor per tunna, under åren 1875—1879
till och med nedgått till 14,70 kronor och, då förra året en missväxt
af, stor utsträckning öfvergick vårt land, nedgick nästan all vår spanmål
till sådana pris, att deraf uppstod en förlust å flere millioner
kronor för landets samtlige jordbrukare. När vi här afhandlade en
föregående artikel, behagade en aktad ledamot vid talmansbordet yttra,
att garfvarne få ökad tull, derför att de skrika så mycket. Olyckan
är, att Sveriges jordbrukare icke skrika, och jag befarar derför, att
någon anhållan om hjelp åt dem i deras nöd genom ökade tullar på
åtskilliga af deras produkter icke skall vinna Kammarens sympati.
Men säkert är, att nöden är stor, och vill man undersöka förhållandena,
skall man finna, att den svenske jordbrukaren tryckes af många
svårigheter, icke minst af skatter, onera och besvär. Jag motser med

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

N:o 39.

största intresse den utredning af våra skatteförhållanden, som pågår
inom den derför tillsatta komitén, och min fulla öfvertygelse är, att
denna utredning blir grundlig och samvetsgrann; en borgen derför äro
de personer, som sitta i denna komité. Jag är viss om, att jordbruket
skall befinnas vara» så tryckt af skatter, onera och besvär, att troligen
högst få veta af, att det står så illa till, som det verkligen gör.
Man klagar inom vissa städer, att afgifterna till kommunen stigit ända
till 8 gånger bevillningen efter II Art.; men det finnes landsorter, som
tryckas af skatter, hvilka uppgå till mer än 30 gånger bevillningens
belopp. Detta hör emellertid till ett annat kapitel, och den dag torde
snart randas, då vi få tillfälle att mera i detalj tala härom.

Hvad nu beträffar den förevarande frågan om tull på spanmål,
malen och omalen, alla slag, så föreslår Kongl. Maj:t lika med tull—
komitén, att den skall blifva tullfri. Yi veta, att 1880 års Riksdag
beslöt en inregistreringsafgift för hvetemjöl af 1 öre per kilogram.
Denna skulle alltså nu borttagas och ingen afgift åsättas hvetemjöl.
Fem reservanter emot tullkomiténs förslag hafva på sid. XXVI hemstält,
att omalen spanmål skulle vara fri, men malen spanmål åläggas
en tull af 1 öre per kilogram. Jag skall nu bedja att få göra en resumé
af de uppgifter, jag med mycken möda sammanfört rörande detta
ämne.

Omalen spanmål:

Tullen härå har i Sverige utgått med följande belopp:

Bolivete: 1826—41 med 5 kr., 1842—48 med 1: 50; 1849—57 med
1: 12 J/2; sedan fritt.

Hvete: 1826—41 med 1: 25; 1842—48 med 3 kr.; 1849—57 med
2: 25; sedan fritt.

Ärter och råg: 1826—41 med 88 öre, 1842—48 med 2 kr.; 1849
•—57 med 1: 50; sedan fritt.

Malt \ 1826“30 j?5 örej 1831“41 med 63 öre5 1842-48
1: 50; 1849—57 med 1: 12 V,; derefter tullfritt.

Hafre: 1826—41 med 37 V2 öre; 1842—48 med 1 kr.; 1849—57
med 75 öre.

Vicker: 1826—41 med 3 kr.; 1842-48 med 1: 75; 1849—57 med
1: 31; derefter tullfritt.

I åtskilliga främmande länder utgick tullen per 1 centner med:

Hvete: Tyskland 37,83 öre; Frankrike 18 öre; Schweiz 9 öre; Italien
43 öre, Norge 7,4 öre, Nordamerika 83 öre.

Råg: Tyskland 37,83 öre, Schweiz 9 öre, Italien 43 öre, Norge 8,46
öre, Nordamerika 67 öre.

Korn: Tyskland 18,92 öre, Schweiz 9 öre, Italien 35 öre, Norge
9,87 öre, Nordamerika 67 öre.

Malt: Tyskland 45 öre, Schweiz 18 öre, Italien 35 öre, Norge 9
kr. 35 öre, Nordamerika 20 procent af värdet.

Hafre: Tyskland 37,83 öre, Schweiz 9 öre, Italien 35 öre, Nordamerika
67 öre.

Bolivete: Tyskland 18,92 öre, Schweiz 9 öre, Norge 7,4 öre.

SpanmåL

(Forts.)

3f:o 39. 10

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

■Spunrnhl.

(Forts.)

Ärter: Tyskland 37,83 öre, Scliweiz 9 öre, Norge 14,8 öre.

Vicker: Tyskland 37,83 öre, Schweiz 9 öre.

Af spanmål, omalen, in- och utfördes i årligt medeltal, beräknadt
efter de 5 senaste åren:

Införsel.

Hvete: 636,120 kub.-fot.

Råg: 6,309,590 »

Korn: 752,278

Hafre: 107,293

Utförsel.

288,332 kub.-fot.

131,824 »

1,817,229 »

20,520,839 »

Om de tullsatser, hvarom jag i min särskilda motion gjort framställning,
skulle åsättas införd spanmål, nemligen å hvete 37 öre, å
råg 25 öre, å korn 25 öre och å hafre 25 öre, allt per kubikfot, så
skulle tullinkomsterna af nämnda spanmålsslag, beräknade - efter nyss
uppgifna medeltal, uppgå till: för hvete 229,003 kr., för råg 1,577,397
kr., för korn 188,069 kr. och för hafre 26,823 kr.

Detta gör en sammanlagd inkomst af införseltull å nämnda sorter
spanmål af 2,021,492 kronor och äfven ur finansiel synpunkt är saken
alltså väl värd att beaktas. Att icke heller de af mig föreslagna tullarne
skulle komma att öka brödprisen eller priset å kreatursfoder
eller för tillverkningen af Öl och bränvin, derom är jag fullkomligt försäkrad
på grund af de omsorgsfulla undersökningar, som i detta afseende
anstalts såväl utomlands som här hemma.

Hvad malen spanmål beträffar, så förekommer denna dels under
form af gryn och dels under form af mjöl. A gryn hafva i Sverige i
allmänhet varit satta samma tullsatser för införsel som å det sädesslag,
deraf grynen eller mjöl, alla slag, äro tillverkade. 1842—57 bestämdes
lika tullsats, som nyss nämndes (och som gälde åren 1826—
41), men med tillägg af 10 procent. Tullen på gryn är i främmande
länder, allt beräknadt per centner, följande: •

Korngryn: Tyskland 75,66 öre, Frankrike 36 öre, Schweiz 38 öre,
Italien 85 öre, Nordamerika 3 kr. 73 öre.

Hafregryn: Tyskland 75,66 öre, Frankrike 36 öre, Schweiz 38 öre,
Italien 85 öre.

Herrarne finna häraf, att man i många europeiska länder, som äro
mycket rikare och bördigare än vårt land, ansett det nödvändigt att
skydda deras modernäring genom tullar.

Hvad införseln till Sverige beträffar, har denna i medeltal under
åren 1877—80 uppgått till följande qvantiteter, nemligen: korngryn
centner 4,600, under det att utförseln deraf utgjorde endast 680 centner,
och hafregryn: centner 89, under det utförseln steg till 2,070 centner.

Om, på sätt jag föreslagit, korngryn åsättes en tull af 1 krona
50 öre per centner, livilket utgör omkring 3,53 öre per kilogram, samt
hafregryn en tull af 1 krona 85 öre per centner, livilket utgör omkring
4,35 öre per kilogram, skulle endast tullen på dessa två grynsorter
lemna en årlig statsinkomst af 7,064 kronor.

Slutligen kommer den tredje vigtiga artikeln, som måhända mer
än de föregående af mig nu genomgångna skulle kunna tillvinna sig
Kammarens sympati för tullbeläggning, nemligen mjöl.

I Sverige har under olika tider för gryn och mjöl, alla slag, utgått
per tunna: under åren 1826—41 samma tullsats som för det sädes -

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

>T:o 39.

slag, deraf grynen eller mjölet tillverkats, samt under åren 1842—57
äfven samma tullsats, men med tillägg af 10 procent. Från och med
år 1858 har allt mjöl och gryn gått fritt. Hvetemjöl är belagdt med
en tull per centner i svenskt mynt: i Tyskland 75,66 öre, i Frankrike
36 öre, i Schweiz 38 öre, i Italien .85 öre och i Norge 53 öre. På
rågmjöl är tullen, likaledes per centner i svenskt mynt: i Tyskland
.75,66 öre, i Schweiz 38 öre, i Italien 85 öre och i Norge 13,28 öre.
I Nordamerika drager såväl hvetemjöl som rågmjöl en tull af 10 procent
af värdet.

Om vi vilja göra oss en sann föreställning om denna frågas betydelse
från finansiel synpunkt, så finna vi, att under de 5 sista åren
införseln af hvetemjöl och rågmjöl i. medeltal uppgått till af hvetemjöl
28,746,000 kilogram och af rågmjöl 31,185,400 kilogram. Om
man på dessa båda mjölsorter sätter en tull af allenast 1 öre per kilogram,
skulle tullinkomsten utgöra för hvetemjöl 287,460 kronor och
för rågmjöl 311,854 kronor eller tillsammans 599,314 kronor. Herrarne
se således, att ur finansiel synpunkt denna fråga är af högsta betydelse.
Efter, de uttalanden, som på förmiddagen egt rum såväl från
Chefen för Finansdepartementet, som äfven från en f. d. chef för samma
departement, äfvensom från en talare på stockholmsbänken, lära ökade
statsinkomster för de kommande åren blifva nödvändiga, så mycket
mera, som man emotser en högst betydlig minskning i bränvinsinkomsten,
hvilken minskning redan börjat visa sig och för närvarande uppgår
till 3 1/2 millioner kronor. Äfven de öfriga stora källorna för inkomster
af bevillningen torde komma att under nästa år betydligt minskas.
Jag tror derför att äfven från finansiel synpunkt en sådan
statsinkomst icke vore att förakta; då dertill kommer, att denna tull
skulle högst betydligt gagna jordbruket, samt .erfarenheten såväl utrikes,
som här i landet visat att den icke i någon mån inverkar på
dessa mjölsorters begagnande såsom födoämne för konsumenterna, finner
jag intet skäl vara för handen att vägra eller motsätta sig åsättandet
af denna tull. Yi hafva, som bekant, haft tull på hvetemjöl under
loppet af sista året, denna tull beslöts af 1880 års Riksdag och utgick
från och med den 1 Januari 1881. Vi hafva således litet hvar erfarenhet
af huruvida den verkat till förhöjning af hvetebrödspriset eller
priset på hvetemjöl för matberedning. Jag har hushåll här i staden
och jag har icke kunnat märka att hvetebrödet förminskats i vigt eller
stigit i pris. Jag har noga följt denna fråga, emedan den vore ett
svar på det påstående, som herrar frihandlare i allmänhet framkasta,
nemligen att tull, hur liten den än är på lifsförnödenheter, skulle för
konsumenterna öka priset. Detta är, såsom jag alltid framhållit, icke
sant med afseende å de lefnadsförnödenheter, som kunna produceras
inom landet; men väl med afseende å de lifsförnödenheter, som icke
kunna inom landet produceras; således hufvudsakligen kaffe, socker,
sirap, fotogen och tobak. En klok lagstiftare borde verkligen lätta
tullsatserna å dessa artiklar och deremot lägga tull på de få lyxartiklar,
som ännu återstå för oss att disponera, öfver, sedan franska handelstraktaten
bundit de flesta dylika varor, och äfven på de lefnadsförnödenheter,
som vi sjelfva, genom våra egna näringar, inom landet kunna
åstadkomma.

Spanmål.

(Forts.)

N:o 39.

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

Spanmål. Det vore ofantligt mycket att ytterligare säga i denna fråga, men

(Forts.) jag vj]i jcke längre upptaga Kammarens tid. Jag beder om ursäkt derför
att jag redan så länge uppehållit Kammaren; men frågan är sannerligen
stor och af högsta vigt, både för staten och för landets modernäring.
På den grund får jag, med frånträdande af min motion,,
som jag finner omöjligen kunna detta år vinna framgång inom Kammaren,
anhålla att få föreslå att Kammaren, med afslag af Bevillningsutskottets
förslag i denna 38 punkt, bifaller det af Herr Boström och
hans liktänkande framstälda förslag om tull på malen spanmål af 1
öre per kilogram, hvarom jag vördsamt anhåller att Herr Grefven och
Talmannen ville framställa proposition.

Herr Bäckström: Den föregående talaren får ursäkta mig, att

det var mig alldeles omöjligt att följa med honom i hans sifferuppgifter,
hvadan någon vederläggning af desamma icke kan komma i fråga.
Jag tror, att jag uttalar de flestas åsigt, om jag säger, att hans föredrag
hvarken var lärorikt eller uppbyggligt.

En ärad talare på norrköpingsbänken yttrade, att inregistreringsafgiften
på hvetemjöl visat sig ytterst välgörande. Det är möjligen
för qvarnegare och mjölnare, men åtminstone icke för den stackars
tullstaten, ty denna eljest ganska nyktra tjenstemannacorps fick deraf
fullt utbildad hvetemjölsdelirium, såg hvetemjöl för sig öfver allt.
Någon annan medicin derför lär väl icke finnas än att taga bort all
tull på mjöl; och säkert är att detta skulle verka ytterst välgörande
för hela den konsumerande allmänheten, ty att lägga tull på sådana
artiklar, som äro för lifvets uppehälle mest nödvändiga, är väl ändå
ganska förhatligt, synnerligast som den känbarast drabbar den mindre
bemedlade delen af folket.

Man hör här från höger och venster, att en tull på mjöl och gryn
icke ökar varans pris det ringaste. Men någon skall betala denna tull,
och det blir väl ytterst konsumenterna, som få göra det. Jag vågar
dessutom försäkra, att äfven en ringa utgift kan vara tung nog för
den, som med svett och möda förtjenar sitt dagliga bröd. Då dertill
kommer, att den mindre bemedlade befolkningen i väsentlig mån bidrager
till den stora inkomst våra finanstullar lemna, är det väl bra
hjertlöst att vilja fördyra dess välbehöfliga och oundvikliga lifsförnödenheter.

Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.

Herr Casparsson: Jag kan icke neka, att den nuvarande ställ ningen

förefaller mig något besynnerlig. I går, när det var fråga om
tullförhöjningar, hörde man hela tiden under öfverläggningen från Utskottets
ledamöter, att det icke behöfdes, emedan statens finanser befunno
sig i ett så blomstrande tillstånd. I detta Utskott har Kammaren,
utom den vanliga kontingenten insatt tre Konungens f. d. rådgifvare
och tvenne f. d. finansministrar. I dag hör man från statsrådsbänken,
att finansernas tillstånd är sådant, att Kongl. Maj:ts rådgifvare
för finansärenden icke anser rådligt att tillstyrka den nedsättning
af oljetullen, som Utskottet föreslagit. I detta yttrande instämde äfven
en annan konungens f. d. finansminister. När man hör så olika yt -

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

N:o 89.

tranden från cheferna, jag menar här f. d. och nuvarande eheferna för
Finansdepartementet, hvad skola då vi, männen i ledet, tänka? Jag har
emellertid nu hört den nuvarande Finansministern uppgifva, att det
kommer att uppstå en brist i de beräknade bränvinsmedlen af omkring
2,000,000 kronor. Herr Chefen för Finansdepartementet säger om de
förut beslutade inregistreringsafgifterna att »det rent fiskaliska ändamål,
livilket varit åsyftadt med denna afgifts införande, kan på annan väg
tillgodoses». Hvari denna andra utväg skulle bestå, vet jag icke, men
förmodar, att han dermed afsåg till en del tullen på olja och möjligen
äfven den tillgång, som beskattningen på de starka vinerna skulle
kunna lemna. Men dessa inkomster räcka i allt fall på långt när icke
till att fylla så väl den brist som uppstår, då inregistreringsafgiften
borttages, som äfvensom denna nyss nämnda brist i bränvinsmedlen af
2,000,000 kronor.

Bevillnings-Utskottet har framhållit de svårigheter, som uppstå i
fråga om att skilja de olika mjölsorterna från hvarandra, och dessa
tekniska svårigheter hafva äfven blifvit framhållna af Herr Finansministern.
Det är naturligt, att svårigheter skola uppstå vid tillämpningen
af eu tullsats, som varit borttagen under 25 år, men jag tror,
att dessa svårigheter skulle kunnat i någon mån förekommas, om man
i tysthet meddelat generaltullstyrelsen det välbekanta rådet »surtout
pas trop de zele». När man ser det betänkande, som landtbruksakademiens
agrikulturkemist afgifvit, beträffande metoden att skilja
rågmjöl från hvetemjöl, måste man verkligen förvåna sig öfver, att
dessa svårigheter kunnat framställas så stora. Denna bestämning af
de olika mjölsorterna sker, såsom det kallas, på kemisk väg, men
är egentligen endast ett rent mekaniskt åtskiljande af den gluten
som finnes i rågmjöl och hvetemjöl. Härom säger Professor Bergstrand:
»Den yttre beskaffenheten af gluten hos hvete- och rågmjöl är emellertid
väsentligen olika», samt vidare: »Dessa olika egenskaper hos
hvete- och råggluten äro så karakteristiska och bestämda, att något
misstag dervid ° ej kan ega rum, då frågan gäller att särskilja eller
igenkänna de båda mjölsorterna från hvarandra, förutsatt likväl att
man har att behandla hvetemjöl af normal eller oskadad beskaffenhet.
Har hvetet deremot blifvit skadadt under inbergningen eller har detsamma
mältat och börjat undergå hvarjehanda förskämningar och sönderdelningar,
så lemnar ett sådant hvete ett mjöl, hvars gluten delvis
öfvergår till ungefär samma egenskaper, som förefinnas hos råggluten,
d. v. s. att den sammanhängande, trådiga och elastiska beskaffenheten

förminskas eller upphör.»--»Hvad deremot beträffar råggluten, så

har jag aldrig funnit af egna undersökningar och ej heller sett någonting
i det afseendet uppgifvet hos andra författare i kemi och teknologi,
hvarigenom man skulle kunna anse sig berättigad till den åsigten
att råggluten omvändt antager naturen af hveteglufen. Om man alltså
företager en undersökning af rågmjöl enligt den förenämnda metoden
och dervid erhaller, jemte den vanliga råggluten, äfvenledes någon del,
som framträder med hveteglutens karakteristiska egenskaper, så kan
man vara fullt förvissad derom, att hvetemjöl finnes i rågmjölet inblandadt,
eftersom rågens glutenmassa icke kan så förvandlas, att den
antager egenskaper och utseende af den gluten, som erhålles af friskt

Spanmäl.

(Forts.)

N:o 3!).

iSpanmal.

(Forts.)

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

och ostädadt hvete». Beträffande sjelfva tillämpningen säger han t
»Då för metodens tillämpning i praktiken ej erfordras några vidsträcktare
förstudier, så kan en hvar snart förvärfva sig vana och säkerhet
att verkställa dylika prof, hvilka på mindre än en timmes tid kunna
utföras. Har man blott i en mjölblandning, under iakttagande af
här ofvan uppgifna försigtighetsmått, kunnat konstatera närvaron af
den så utmärkande och karakteristiska hvetegluten, sa behöfves intet
vidare för att fälla omdöme i saken* Alla andra bestämmelser äro
då öfverflödiga». En undersökning al de olika mjölsorterna är således
ganska enkel. Om det icke inom tullverket skulle finnas tjenstemän
tillräckligt begåfvade att utföra en sådan undersökning , hvarom jag
dock icke hyser något tvifvel — föreställer jag mig, att en normalt
konstruerad apotekare eller till och med eu intelligent bagare skulle
efter lemnad undervisning kunna göra det, och jag tror således icke
att det för framtiden skall vara alldeles nödvändigt att skicka upp
alla prof till Stockholm för att der af Generaltullstyrelsens kemist undersökas,
utan att man inom tullkamrarne i hvarje stad, eller på annat
sätt, kan få en fullt duglig person att tillämpa detta så enkla förfärande.
Jag föreställer mig att t. ex. vid tillämpningen af Norrbottenslagen
det skulle uppstå svårigheter i fråga om det nya måttet.
Trafikanterna beklaga sig öfver att de icke blifva rätt behandlade i
fråga om bestämmandet af måttet på undermåligt virke. Om man då
skulle säga till dem: Skicka upp hela bundten till Stockholm för att
af Vetenskapsakademien jemföras med rikslikare^ nog.skulle det blifva
i vetenskapligt hänseende betryggande, men bestämdt icke ur praktisk
synpunkt till förmån för trafikanterna.

Jag kan ofantligt väl förstå att man af hurnanitetsskäl icke vill
lägga tull på rågmjöl. Jag respekterar alltid sådana skäl, äfven, om
jag icke kan dela dem. Men hvad finnes det väl för skäl att icke
bibehålla tullen på hvetemjöl? Man talar om de fattigas intresse och
tillgodoseende, men det vet hvar och en, att, i de fattigas hem, der
det icke finnes hvetemjöl, finnes det alltid både kaffe och fotogen,
hvarå man icke tvekar att åsätta ganska hög tull. . ,

Hvad kan denna tullsats komma att inbringa? I tullkomiténs betänkande
finnes denna inkomst beräknad till 292,000 kronor, och etter
medeltal af de sista årens import skulle den inbringa 289,000 kronor.
Det är naturligt att importen kommer att ^ nedgå något för den händelse
dessa afgifter pålades, men det återstår i alla fall eu ganska beaktansvärd
inkomst, då, såsom vi hört, statens finanser kräfva en
sådan förstärkning.

Här har, från den motsatta sidan, talats mycket om stabilitet och
bibehållande af status quo. När denna afgift redan blitvit införd, kan

det då icke vara skäl från denna synpunkt att bibehålla den? Jag

föreställer mig, att vi möjligen blifva tvungna att öka beskattningen.
Vi kunna icke gå längre på konsumtionsartiklarne. Tullen på kaffe
är den högsta vi någonsin haft, och äfven tullen på tobak och bränvin
torde vara så hög som för närvarande är möjligt. År det då skäl

att nu borttaga denna ringa afgift, när den en gång är pålagd och

de största svårigheterna vid tillämpningen äro öfvervunna?

Jag tager mig friheten att ställa ett par direkta frågor till Herr

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

Generaltulldirektören Bennich i hans egenskap af en aktad chef för
ett aktadt embetsverk. Den ena är: Har det visat sig svårighet att
tillämpa kontrollen, sedan man fått en fullt nöjaktig metod? Och den
andra: Hafva icke förfalskningarne och uppblandningarne aftagit, sedan
trafikanterna funnit sig vara underkastade en vaksam kontroll? Det
är dessa två frågor jag anhåller att vördsamt få ställa till Herr Bennich
och hoppas, att han allvarligt och icke skämtsamt besvarar dem.

Jag beder om ursäkt, om jag nu nämner några ord om förhållandena
i Amerika, men de hafva väckt uppmärksamhet i öfriga länder, och det
torde icke vara alldeles ur vägen att äfven vi i vår aflägsna nord fästa
uppmärksamheten på, detta starkt protektionistiska, ja, prohibitivistiska
land. Jag har här i min hand en konsulsrapport från Newyork för år
1881. Deri heter det: »Utförseln af mjöl har under de senaste åren
tagit betydlig fart och synes gå till mötes en stor framtid, i det Vesterns
stora qvarnverk på grund af förbättrade maskiner, som sätta
vissa bland dem i stånd att mala och leverera 4,000 (norska) tunnor
om dagen, kunna verkställa spanmålens målning betydligt billigare än
de europeiska qvarnarne, af hvilka de största lära kunna producera
blott 2,800 tunnor om dagen.» 4,000 tunnor om dagen, 166 tunnor i
timmen eller nära 3 tunnor i minuten. Jag frågar herrarne, huru
skola vi kunna tänka oss att var jemförelsevis ömkliga qvarnindustri
skulle kunna uppehålla konkurrensen med dessa jätteanläggningar? När
man i de stora kulturländerna fäst uppmärksamheten vid den storm
af mjöl, som vältrar sig öfver från Amerika, torde det äfven för oss
vara skäl att göra det. Den afgift reservanterna föreslagit är 42y2
öre per centnern. Jag vill icke täfla med talaren på elfsborgsbänken
i fråga om sifferuppgifter, men så mycket kan jag säga, att denna
tullsats är i Italien 85 öre, i Tyskland 76 öre, i Frankrike 38 öre, i
Norge 53^ öre, och i det frihandlande Schweiz 38 öre per centner. Jag
frågar då: År den här föreslagna tullsatsen verkligen så hårresande?
Gifven den verkligen anledning till att med stora gester tala om »höga»
spanmalstullar och fördyrande af lifsmedlen för de fattiga klasserna
af befolkningen. Jag tror att det är ett öfverdrifvet tal, och jag gör
herrarne den rättvisan, att Ni icke sjelfva tro på sanningen af dessa
påståenden. I afseende pa rågmjöl kunna de väl hafva ett sken af
sanning, men i fråga om hvetemjöl hålla de sannerligen icke streck.
Jag vill icke längre upptaga tiden, utan anhåller att få yrka, att
hvetemjöl måtte asättas en tull af 1 öre per kilogram.

Herr Jöns Pehr sson: Efter den utgång åtskilliga punkter fått

både på förmiddagen och under gårdagen, är det verkligen att beklaga,
att isynnerhet den förste talaren icke använder sina stora gåfvor och
sin förmåga på något bättre sätt, än hvad han här gjort. Hvad den
siste talaren yttrat, är enligt min åsigt mycket vackert, men han lär
dock icke vinna något i detta fall, enligt hvad de berättelser förmäla
om det kaos, som är rådande i Medkam maren i tullfrågor. Jag försäkrar
att här finnes icke något att göra, om icke vid 43 punkten i
fråga om vin. Denna 43 punkten skulle vara något för de här befintliga
stora krafterna att inlåta sig på.

För närvarande gör jag icke något yrkande, utan är tvärt om villig

>T:o 89.

SpanmaL

(Forts.)

N:o 8!).

JSpanmål.

(Forts.)

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

att bifalla Utskottets förslag att icke fördyra _en nödvändighetsvara.
Det är visserligen sant, att "denna lilla tullen icke reglerar priset pa
dessa varor, som äro nödvändiga. Dit höra i första rummet rågmjöl
och korngryn. Hvetemjöl undantager jag dock, hvetemjöl är nemligen
icke någon förnödenhetsvara för alla. Jag skall bedja att få yrka
bifall till Utskottets förslag; och uppmanar de möjliga krafterna inom
Kammaren att förena sig om att uträtta något för vintullens höjande.
Der kan man icke säga att varan skall importeras såsom nödvändig
för de fattigare klasserna af folket. Skulle det rörande denna 43 punkt
blifva votering, förklarar jag öppet att jag voterar för den högre tullafgiften.

Herr Bennich: Jag hade icke tänkt yttra mig i denna fråga,

emedan efter Friherre Klinckowströms utredning jag tog för alldeles
gifvet hvad Kammarens beslut skulle blifva. Men efter det eu talare
på uplandsbänken uttryckligen interpellerat mig, är jag skyldig honom
uppmärksamheten af ett svar och detta utan allt skämt. Han stälde
först till mig den frågan, om kontrollen visat sig vara lättare på senare
tider.

Derpå svarar jag: kontrollen är alldeles densamma nu, som den
varit ända sedan inregistreringsafgiften faststäldes. När det kommer
in prof, vecka efter vecka från olika tullkamrar, på mjöl, hvars
beskaffenhet misstänkes, sändas de till en kemist, som undersöker dem,
och jag har icke funnit, att han vunnit den allra ringaste lättnad, ty
han gör sina undersökningar nu så som han gjort dem hela tiden, och
den metod han följt har blifvit godkänd af vara vetenskapliga auktoriteter
i strid med en del andra, som anse eu annan metod vara att

föredraga. .

Hvad den senare frågan angår, som lyder: hafva förfalsknmgarne
icke aftagit pa senare tiden? beder jag få säga, att, sa vidt jag kan
bedöma de tilldragelser som timat, hafva förfalskningar i sjelfva_verket
aldrig förekommit. Det har förekommit att större eller mindre
qvantiteter hvetemjöl inblandats i rågmjöl och derefter angifvits såsom
råqmjöl och icke tvärt om. Förfalskningen skulle då bestå deri, att en
bättre vara gifvits ut för en sämre. Detta är dock något, som man
icke i allmänhet anser vara förfalskning. Förfarandet har synts grunda
sig derpå, att en lägre sort af hvetemjöl icke vunnit afsättning, och
derför har man blandat det tillsammans med rågmjöl, som icke lider
något på den blandningen, utan snarare blir bättre. Det har endast
vant ett sätt att få afsättning. Verklig förfalskning har, så vidt jag
vet, icke förekommit, mera än möjligen en gång eller två, då man påträffat
majsmjöl, tillsatt annat mjöl, och man sökt införa det högre
tullbelagda majsmjölet billigare. Men detta är icke regel, det har, som
sagdt, skett endast en eller två gånger.

Jag hoppas att jag svarat på de frågor, som blifvit stälda till
mig, och det utan något försök att skämta eller att svara annorlunda
än frågornas uppställning gåfvo vid handen.

Den ärade talaren slutade med frågan, huru w„öinkliga qvarnindustri
skulle kunna täfla med den amerikanska. År det verkligen
förhållandet, att vår qvarnindustri är ömklig, då denna industri är sa

Torsdagen den 4 Maj, e. m. 17

•gammal som någon industri i landet och då den har tillgång till den
billigaste drifkraft, som något land kan hafva, tror jag verkligen icke
att denna industri kan upphjelpas hvarken med 1 eller flere öres tull
på mjöl.

Eftei hvad jag svarat på den första fragan, måste herrarne finna,
•att jag ej står på den ståndpunkt, att jag anser det gå an att belägga
olika sorter mjöl ^ med olika tull, utan anser att man har att
välja på att lägga tull på allt mjöl eller göra allt mjöl tullfritt. Som
jag anser att denna senare utväg både ur förbrukarnes synpunkt och
äfven ui alla andra förnuftiga synpunkter är den bästa, tillåter jac
mig yrka bifall till Utskottets förslag.

Herr vice Talmannen: Då denna Kammare vid 1880 års

riksdag afslog denna sedermera genom gemensam votering antagna inregistreringsafgift
på hvetemjöl och vid 1881 års riksdag biföll, att
denna afgift skulle upphöra, kan jag icke föreställa mig, att Kammaren
nu, då tulltaxan genomgår en fullständig revision efter en föregående
utredning, och då den Kongl. propositionen innehåller att denna
iniegistieringsafgift skulle upphöra och att »mjöl: alla slag» skulle vara
tull fatt, skulle frångå den af denna Kammare hittills i denna fråga
följda åsigt och sätta tull å mjöl. Jag anser likväl frågan vara så
stol och sa vigtig, att jag icke kan underlåta att här säga några ord.
Det är med en berömlig, konseqvens Friherre Klinckorvström och öfriga
motionär er föreslagit att alla slag af mjöl skulle beläggas med tull;
och jag kan icke annat än erkänna, att genom denna framställning
hafva de adagalagt, att de afse de praktiska svårigheter, som nyss
blifvit sa väl framhållna och som uppstå vid olika tullbehandling af
olika mjölsorter. De hafva derigenom ådagalagt att de icke vilja besvära
handeln och rörelsen med sådan omkostnad och tidspillan, som
i alla fall icke tjenar till annat än att bereda en högst oviss statsinkomst;
åtminstone torde olägenheterna vida öfverväga äfven den
fördel, som från statsinkomsternas synpunkt möjligen skulle vinnas.

Hvad nu beträffar en sådan artikel söm rågmjöl, synes mig frågan
att dess beläggande med tull vore så enkel, att den väl icke skulle
kunna vala föremal för ^olika meningar. Det är väl ännu i mångens
minne, huiu^ efter 1867 ars missväxt särskildt i de norra provinserna
äfven de ifrigaste protektionister gladde sig åt, att icke de norrländska
hamnarne fröso till, innan det. ryska rågmjölet, som då, snart sagdt,
vai den enda räddningen, hunnit komma in. Ett ännu närmare exemP®{
j a/v,a ,v^ ^ran ^et sistförflutna året, då rågskörden utföll särdeles
ofördelaktigt, både hvad qvantiteten och qvaliteten beträffar, åtminstone
i en stor del af rikets provinser. Jag hemställer, om det under
sadana förhallanden kan vara skäl att fördyra en sådan vara, så behöflig
och snart sagdt nödvändig att importera under vissa förhållanden,
som denna.^ Jag kan icke ett ögonblick betvifla att Kammaren
skall vidhålla den åsigt, Kammaren förut i denna fråga haft, och anhåller
om bifall till Utskottets förslå».

Herr Casparsson: Den ärade representanten på jemtlandsbänken
trodde att jag skulle vara belåten med det svar han afgaf, men jag

Första Kammarens Prof. 1882. Ko 39. 9

>’:o 39.

Spanmål.

(Forts.)

N:o 3h.

Sptmmål.

(Forts.)

Torsdagen. den 4 Maj, e. m.

får säga, så lätt förnöjd är jag verkligen icke. Min första fråga värr
Har det visat sig svårigheter att verkställa kontrollen, sedan man fått.
en fullt nöjaktig metod? Men han vände frågan derhän: »om kontrollen
visat sig lättare», hvilket icke är precist detsamma. Metoden har jag
visst icke klandrat, tvärtom, jag har fragat kompetenta peisonei till
råds och de hafva sagt att det är den bästa man för närvarande
känner och den användes i andra länder såsom t. ex. i Tyskland. Der
går det förträffligt att verkställa denna kontroll, men i Sverige möter
det oöfverstigliga hinder! I Tyskland vill man hafva denna tull och i
Sverige vill man det icke; det är skilnaden.

Den andra frågan var: Hafva icke förfalskningarna eller uppblandningarna
aftagit, sedan en verksam kontroll införts? Den ärade talaren
fäste sig uteslutande vid ordet förfalskningar, men förbisåg att jag.
tilläde äfven ordet uppblandningar och på frågan fick jag intet svar.
Han inlät sig i stället på en kritik af ordet »förfalskningar», som jag:
medgifver ej var fullkomligt korrekt, och som jag derför sjelf supplerade,
men på min fråga svarade han ej.

Med afseende på hvad den ärade talaren yttrade angående qvarnindustrien
i vårt land, beder jag att fa anmärka, att denna industri i
vårt land blifvit behandlad på sådant sätt att, sedan den i sekler legat
och sofvit i privilegiernas armar, har den på en gång blifvit uppväckt
och utsatt för den lössläppta konkurrensens lag. Det är dess kortfattade
historia.

Friherre af Ugglas: En föregående talare här yttrade, att då.

1880 års Riksdag införde denna registreringsafgift, det vore skäl att
bibehålla den för att bibehålla den stabilitet, som å hans motståndaressida,
ständigt framhålles, Ja, mine Herrar, det är visserligen sant, att
vi under loppet af ett och ett hälft ar njutit fördelen åt denna inregistreringsafgift,
men jag beder att fa erinra, att innan denna afgift infördes,
vi under loppet af sex och tjugu år njutit tullfrihet på mjöl,,
och den stabiliteten synes mig vida mera skäl att bibehålla än den
stabilitet, som grundar sig på ett enda års erfarenhet. Jag är h riherreKlinckowström
tack skyldig, derför att han i sin motion uttalat frågan,,
sådan den verkligen föreligger. Han har yrkat tull pa allt mjöl. Herr
Casparsson har deremot yrkat tull endast pa hvetemjöl. Efter deupplysningar,
som icke endast Chefen för Finansdepartementet utan
äfven Chefen för Generaltullstyrelsen lemnat, efter det som förekommit
under dessa sista år, synes det mig vara uppenbart, att det är nödvändigt
att lägga lika tull på allt mjöl eller att låta allt mjöl vara
tullfritt; ty det går icke an att hafva tull pa ett slags^ mjöl och icke
på ett annat. Då är frågan: skola vi lägga tull pa rågmjöl? Saken
har derigenom blifvit så enkel, att jag icke kan förstå, huru man
länge kan sysselsätta sig med den. Kan det verkligen vara, skal att
belägga med tull rågmjöl, en vara, som det är alldeles nödvändigt för
oss att under vissa förhållanden i riket införa? Jag erinrar mig förhållandet
1867 — jag har derom en ganska stor erfarenhet — och jag
kan försäkra Kammaren, att ifall vi då icke hade lyckats införa stora
qvantiteter ryskt rågmjöl, hade en stor del af Sveriges nordligare landskap
lidit en ganska svår hungersnöd.

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

]NT:o 39.

På sätt flere föregående talare här visat, är rågmjöl dessutom en
vara, som är oundgängligen nödvändig för alla, för den mindre bemedlade
icke mindre än för den mera bemedlade. Visserligen har här sagts att
icke genom en låg tullsats varan för konsumenten blir fördyrad; men lika
med Herr Bäckström, beder jag att Friherre Klinckowström en gång gifva
oss tillkänna, hvem som betalar den ökade tullsatsen. Friherre Klinckowström
har redogjort för huru vi mycket lätt skulle få 3 eller 4 millioners
inkomst på spanmål. Hvem skall betala detta? Det är alldeles
uppenbart att det slutligen blir konsumenten. Då Kammaren
biföll tullfrihet på majsmjöl har Kammaren redan, synes mig, uttalat
sin åsigt i allmänhet. Då denna Kammare vid 1880 års riksdag motsatte
sig denna tullsats; då den vid förliden riksdag ytterligare sökte
få denna tullsats borttagen, tillåter jag mig anhålla, att Kammaren, i
full konseqvens med de åsigter, som i Kammaren alltid uttalats, ville
bifalla Utskottets förslag.

Herr Bennich: Jag hade icke väntat att från någon och allra
minst från den upplyste och hederlige man, som sitter bakom mig, få
höra en sådan tillvitelse som att man i Sveriges tullverk icke ville
tillämpa svenska författningar. Något rättfärdigande anser jag mig
icke behöfva afgifva.

Friherre Klinckowström: Med afseende på ett yttrande, som
från stockholmsbänken och strax bredvid blifvit fäldt i denna fråga,
beder jag få säga ett par ord. Herr Friherre af Ugglas säger nemligen,
att vi endast hafva ett års erfarenhet rörande tullen på hvetemjöl.
Jag beklagar, att den ärade Friherren icke följt med mitt första
yttrande, deraf synes dock att hvetemjöl i Sverige dragit tull så tidigt
som 1826, och denna tull på hvetemjöl fortfor till 1857. Således hafva
vi verkligen tillräcklig erfarenhet rörande tullen på hvetemjöl och icke
endast den från år 1880.

Herr vice Talmannen — äfven för att få ett argument mot den
ifrågavarande tullen på mjöl — framdrog något så förunderligt, som
att om vi nu satte tull på mjöl — om jag minnes rätt, sade äfven
Friherre af Ugglas något ditåt — skulle derigenom blifva den olägenheten,
att om hungersnöd inträffade i landet eller någon del deraf,
blefve oss svårt att utan större uppoffringar kunna importera spanmål
och mjöl. Men jag beder desse herrar dock draga sig till minnes,
att under alla tider har Kongl. Maj:t i händelse af hungersnöd och
svår tid upphäft tullarna å spanmål och mjöl och tillåtit, under den
tid hungersnöden varat, att dessa varor finge införas tullfritt. Detta
har skett så långt tillbaka man kan spåra i författningarne och kommer
troligen att äfven hädanefter ske. Om herrar frihandlare icke
hafva bättre argumenter att anföra för borttagande af tullen, då beklagar
jag dem, och hoppas att Kammaren skall bifalla vår billiga
begäran om att mjöl af spanmål alla slag belägges med en tull af 1
öre per kilogram, hvarom jag anhåller om proposition.

Herr Casparsson: Jag är ledsen, om jag skulle uttalat något

för Herr Bennich sårande, men jag tror att likasom han förut miss -

Spanmål.

(Forts.)

N:o 39.

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

Spanmål. uppfattat min fråga har han äfven nu missuppfattat mitt svar. Jag
(Forts.) jjar jcjie att vår Generaltullstyrelse icke vill tillämpa denna re gistreringsafgift.

»7 Tyskland vill man hafva denna tull, i Sverige
vill man det ickev; det var hvad jag sade, och att jag har ovilkorligen
rätt i denna uppfattning, derför har jag bevis i tullkomiténs betänkande,
i Kongl. Maj:ts proposition, Bevillnings-Utskottets utlåtande
och de uttalanden vi nu höra i Kammaren.

Detta har jag sagt, och deri har jag rätt; hade jag sagt något

sårande, skulle jag icke tveka att bedja om ursäkt.

Sedan öfverläggningen angående förevarande punkt ansetts härmed
slutad, yttrade Herr Grefven och Talmannen, att derunder yrkats
dels bifall till Utskottets i punkten gjorda hemställan, dels, af Friherre
Klinckowström, att Kammaren skulle besluta, att spanmål, alla slag,
omalen, skulle vara tullfri, och malen åsättas en tull af 1 öre för 1

kilogram, dels ock, af Herr Casparsson, att Kammaren skulle besluta,

att mjöl af hvete skulle draga en tull af 1 öre för 1 kilogram.

Härefter gjordes propositioner enligt dessa yrkanden, och förklarade
Herr Grefven och Talmannen sig finna de derå afgifna svaren
hafva utfallit med öfvervägande ja för bifall till Utskottets ifrågavarande
hemställan.

Votering begärdes, i anledning hvaraf Herr Grefven och Talmannen
hemstälde huruvida Kammaren ville såsom kontraproposition dervid
antaga bifall till Friherre Klinckowströms yrkande, och förklarade
sig anse denna fråga vara med öfvervägande ja besvarad.

Då emellertid votering äskades jemväl angående kontrapropositionens
innehåll, uppsattes, justerades och anslogs en omröstuingsproposition
af följande lydelse:

Den, som vill, att vid blifvande votering om bifall till 38 punkten
i Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10 kontrapropositionen skall
innehålla bifall till Friherre Klinckowströms i frågan gjorda yrkande,

röstar Ja;

Den, det ej vill,

röstar Nej;

Vinner Nej, har såsom kontraproposition vid nämnda votering antagits
bifall till Herr Casparssons yrkande i ämnet.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja — 60;
Nej — 30.

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

N:o 39.

Uppsattes, justerades och anslogs för hufvudvoteringen följande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller 38 punkten i Bevillnings-Utskottets Betänkande
N:o 10,

röstar Ja;

Den, det ej vill,

röstar Nej;

Vinner Nej, besluter Kammaren, att spanmål, alla slag, omalen,
skall vara tullfri, och malen åsättas en tull af 1 öre för 1 kilogram.

Vid denna omröstnings utgång hade rösterna utfallit sålunda:

Ja — 63;

Nej —33.

30 punkten.

Bifölls.

39 punkten.

Friherre Klinckowström: Det är visst icke för att tillkämpa
mig någon majoritet för min motion rörande den ifrågavarande artikeln,
som jag begärt ordet. Jag skall icke ens begära votering och dermed
besvära Kammaren, men jag anser mig skyldig att redogöra för den
motion, jag väckt, äfven rörande artikeln talg.

Talg har nemligen varit tullbelagd i Sverige under ganska lång
tid och denna tull utgick under åren 1826—1830 med 3 kronor 45 öre
å 3 kronor 75 öre per centner och 1831—1854 med 3 kronor 75 öre.
1855—1857 med 2 kronor 50 öre och derefter har talg varit tullfri,
I Tyskland är ister belagdt med en tull af 3 kronor 78 öre, i Österrike
är tullen på talg 5 kronor 92 öre, i Schweiz 31 öre, i Italien 31 öre,
i Norge 2 kronor 88 öre, i Danmark 3 kronor 54 öre och i Nordamerika
3 kronor 73 öre. Af talg infördes under de fem sista åren
i medeltal årligen 1,357,978 kilogram och utfördes endast 223,489
kilogram.

Herrarne kunna af de exempel, jag här gifvit från främmande
länder, se att talg blifvit belagd med jemförelsevis icke obetydlig tull,
oaktadt den i dessa främmande länder lika väl som i Sverige nyttjats
till industriens olika behof. Jag har nu föreslagit en tull af 3 kronor
per centner eller omkring 7,6 öre per kilogram, hvilket i medeltal årligen
skulle lemna en tullinkomst af 95,873 kronor.

Om jag skulle det minsta tro, att denna måttliga tull lagd på
artikeln talg skulle hafva något menligt inflytande på de näringar, som

Spanmål.

(Forts.)

lS:o 39.

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

Talg.

(Forts.)

Tråd.

Tågvirke.

deraf begagna sig, så skulle jag icke föreslå densamma. Men min öfvertygelse
är, att dessa näringar äfven med den nu föreslagna tullen
på talg skola kunna bära sig, och derför har jag väckt motion derom.
Jag ser med nöje, att äfven andra länder, såsom jag nyss nämnde,
belagt denna artikel med tull.

Jag vill, med den vind som nu blåser inom Kammaren, icke göra
något yrkande, men jag har velat till protokollet förvara mina uträkningar
i ämnet.

Öfverläggningen var härmed slutad, och Utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan bifölls.

40 punkten.

Herr Bennich: Jag vill endast nämna för Kammaren att ett

tryckfel här förelupit derutinnan, att det står alla slag, då det skall
vara andra slag. Det inverkar för öfrigt intet på sjelfva saken.

Kammaren, som ansåg det anmärkta tryckfelet böra rättas, biföll
hvad Utskottet i förevarande punkt hemstält.

41 punkten.

Friherre Klinckowström: Med afseende på denna artikel eger
för närvarande tullfrihet rum, och sådan har ock blifvit föreslagen af
Kongl. Maj:t och af Bevillnings-Utskottet. Deremot har tullkomitén,
på uppgifna skäl, som åtminstone jag finner högst beaktansvärda, föreslagit,
att på denna artikel måtte läggas en tull af 5 öre per kilogram,
med rättighet att för det tågvirke, som införes för nybyggnad
och reparation af fartyg, erhålla restitution af tullafgiften, liksom för
segel och segelduk till dylika fartyg.

Såsom hvar och en kan se å sidan 93 af tullkomiténs betänkandes
motiv, grundar komitén sitt förslag om tull å denna artikel derpå,
»att tillverkningen af tågvirke inom landet under senare åren, sedan
tullfrihet för denna vara medgifvits, betydligt gått tillbaka i följd af
den svåra konkurrensen med utlandet, hufvudsakligen Ryssland, der
sjelfva garnet spinnes i det inre af landet för betydligt lägre pris än
det här gällande och råvaran äfven erhålles för billigare pris. De
flesta repslagerier för gröfre gods äro nedlagda och tillverkningen omöjlig
till de för tågvirke nu gällande pris. Importen af hampa är nästan
oförändrad från 1863, men af tågvirke har den under dessa år fyrdubblats;
under åren 1863—1872 utgjorde införseln af tågvirke 9V2 procent
af hampinförseln, efter 1872 har den uppgått till 33 procent.»
Vidare säger komitén: »I allmänhet uppgifves att det tågvirke för fartyg
in. in., som inom landet tillverkas, är af bästa sort och ärligt hopkommet,
hvilket deremot säges ej vara förhållandet med det, som inköpes
i utländska hamnar.» På grund häraf har komitén föreslagit
en tullafgift af 5 öre per kilogram med den anmärkning om restitution,
som nyss sades, för nybyggda och reparerade fartyg.

Hvad som i första hand för mig synes något besynnerligt och

N:o 39.

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

''oförklarligt, är den roll, som den ärade vice ordföranden i Bevillningsutskottet,
tillika ordförande i tullkomitén, här spelat. Den påminner
-om hvad jag på förmiddagen sade om Blanchs »Resande teatersällskap».
Han har på intetdera stället reserverat sig rörande artikeln tågvike.
I tullkomiténs betänkande säger han jemte majoriteten i komiten, att
det är nödvändigt, för att denna tillverkning, som betydligt gått tillbaka,
icke skall alltför mycket sänkas, att det blir en tull lagd på
nytt tågvirke, och i Bevillnings-Utskottets betänkande star det vid
punkten 41 — och Herr Bennich har icke häremot reserverat sig, således
är han af denna mening — der står: »Då emellertid tågvirke är
af synnerlig betydelse ej blott för sjöfarten, utan ock för åtskilliga
andra näringar, skulle det innebära ett afsteg från de grundsatser, som
i allmänhet genomgå vår tullagstiftning, derest denna artikel gjordes
till föremål för tullbeskattning. Den till sjöfartens förmån föreslagna
rätten till tulRestitution är dessutom icke på långt när tillräcklig att
för denna näring afvärja olägenheterna af tullbeskattningen, eftersom
tågvirke är en artikel, hvarmed fartyg ofta kunna behöfva förse sig,
äfven vid andra tillfällen, än då de vid skeppsvarf nybyggas eller repareras.
»

Detta sista är visserligen sant, men den största delen af tagvirket
går väl åt, då fartyg skall nybyggas eller större reparation på dess
tackling sker, och för den händelsen hade tullkomitén ganska förstån■digt
föreslagit en tullrestitution liksom den, som eger rum enligt nuvarande
tulltaxa för segel och annat dylikt.

Jag kan icke finna annat än, att hvad tullkomitén sagt rörande
denna fråga är rigtigt och på grund deraf får jag vördsamt anhålla
att, med afslag å såväl Kongl. Maj:ts proposition som BevillningsUtskottets
förslag i denna 41 punkt, den af tullkomitén föreslagna
tullen på nytt tågvirke af 5 öre per kilogram matte af Kammaren
beslutas med en anmärkning rörande rättighet för fartyg, som undergå
större reparation, att få restitution för det tågvirke, som dertill användes.

Herr Bennich: För att skingra Friherre Klinckowströms oro,

att jag skulle hafva gjort mig skyldig till en dubbelhet deri, att jag i
tullkomitén tillstyrkt tull på tågvirke, men i Bevillnings-Utskottet tillstyrkt
tullfrihet, beder jag att få hänvisa den ädle Friherren till tullkomiténs
betänkande sid. XI, der det förekommer en strof, som naturligtvis
blifvit förbisedd: »Undertecknade Bennich, Wijk och Arnberg,
slutande sig till sistnämnda system, hafva icke kunnat instämma i de
af komitén föreslagna tulltaxebestämmelser, hvilka i mer eller mindre
mån innefatta återgång från den tullagstiftning, som nu är gällande
och, såsom här ofvan omförmälts, utgått från en lugn och varsam
tillämpning af de friare grundsatser, hvilka visat sig på en gång tillåta
närinaslifvets sunda utveckling samt tillgodose statsverkets behof och
förbrukningens billiga anspråk.»

Jag får bekänna, att jag är hvarken så skrifklådig eller sa benägen
att ådraga mig uppmärksamhet vid hvarje tillfälle, att^jag söker
vidt och bredt breda ut mig öfver hvarje förekommande, fråga. Jag
gifver tillkänna min åsigt, och jag bär gjort det så godt jag kunnat i

Tågvirke.

(Forts.)

N:o 3».

Tågvirke.

(Forts.)

Vin.

24 Torsdagen den 4 Maj, e. m.

tullkomiténs betänkande; jag har äfven gjort det i Bevillnings-Utskottet,,
da jag förfäktat den tullfrihet som Utskottet föreslagit, och jag tror»
att för denna mening äro så goda grunder, att allt hvad Friherre
Klinckowström har att deremot anföra ingalunda kan kullkasta dem.
Jag hemställer om bifall till Utskottets förslag.

Efter härmed slutad öfverläggning yttrade Herr Grefven och Talmannen
att derunder yrkats dels bifall till Utskottets förevarande hemställan,
dels ock, af Friherre Klinckowström, att Kammaren, med afslag
å Utskottets hemställan, skulle besluta, att tågvirke skulle åsättas
en tull* af 5 öre per kilogram, dock under medgifvande af restitution
utaf tullen, när utländskt tågvirke blifvit användt för fartyg, som vid
svenskt skeppsvarf reparerades eller nybyggdes.

Härefter gjordes propositioner enligt dessa yrkanden, och förklarades
propositionen på bifall Utskottets hemställan vara med öfvervägande
ja besvarad.

42 punkten.

Bifölls.

43 punkten.

Friherre Klinckowström: Denna fråga är alltför stor och vigtig
att afgöras utan all diskussion och jag tror, att den verkligen behöfver
skärskådas från flera synpunkter.

På sätt Utskottets betänkande innehåller, har Kongl. Maj:t föreslagit,
att:

»Vin, alla slag:

af till och med 15 procents alkoholhalt, såvida varan inkommit sjöledes
direkt från produktionslandet ..................... 1 liter 16,5 öre Anm.

När i ofvannämnda fall vin införes på
buteljer, förhöjes tullen med 1 öre för
hvarje butelj.

af till och med 15 procents alkoholhalt, såvida varan
inkommit annorledes, eller af mer än 15 procents
till och med 25 procents alkoholhalt:

på fat, större eller mindre........................ 1 kilogram 30 öre»

på andra kärl .......................................... 1 liter 65 »

af högre alkoholhalt än 25 procent; tullbehandlas'' såsom likör,» d. v. s..
enligt Kongl, Maj:ts förslag 1 krona 20 öre. Deremot har franska
handelstrakten, som vi godkänt, bestämmelsen: »Vin, alla slag, på fastager
och på buteljer (alla afgifter deruti inbegripna, med de förbehåll,
som omförmälas uti den vid denna traktat fogade deklaration)
1 liter — 16.5 öre», med anmärkningen att våtvaror, som äro af mer
än 15 procents alkoholhalt, icke skola anses såsom vin. I traktatens

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

N:o 39.

artikel 3 säges, att endast »i Frankrike producerade eller tillverkade
varor, som uppräknas i de vid denna traktat fogade tariffer B och C,
må, då de sjöledes direkt inkomma till Sverige eller Norge, införas
mot erläggande af de i nämnda tariffer respektive stadgade tullafgifter».
Vidare är i den nu gällande tulltaxan upptaget :

»Vin, alla slag:

af till och med 21 procents alkoholhalt:

på fastager..................................................... 1 kilogram 16,5 öre,

på buteljer.................................................... 1 liter 21 »

af mer än 21 till och med 25 procents alkoholhalt:

på fastager ...................................................... 1 kilogram 45 öre,

på buteljer......................................................... 1 liter 80 »

af högre alkoholhalt än 25 procent; tullbehandla^ såsom likör,» för
hvilken tullen för närvarande är 76 öre.

Tullkomitén har slutligen föreslagit: »Vin, alla slag, af till och
med 25 procents alkoholhalt: på fat, större eller mindre 1 kilogram 30öre,

på andra kärl ............................................................ 1 liter 65 »

af högre alkoholhalt; tullbehandlas som likör,» för hvilken vara komitén
föreslagit en tull af 90 öre för 1 liter.

Jag vill icke besvära Kammaren med att uppläsa alla uppgifter
rörande införseln af alla särskilda slag af viner, hvilken egt rum under
de senaste åren, hvilka uppgifter ensamma göra det möjligt att
åtminstone näxmelsevis bedöma denna fråga i dess olika facer. Hvarken
i tullkomiténs eller i Kommerskollegii berättelse finnas några uppgifter
om införseln af viner med högst 15 procents alkoholhalt, emedan enligt
den nuvarande tulltaxan vinet får hafva ända till 21 procents alkoholhalt,
innan den högre tullafgiften tillämpas. Men tullkomitén, till
hvilken frågan om vintullen blef af regeringen hänskjuten med anled*
ning af de pågående underhandlingarna om franska handelstraktaten,
har såsom å sid. 13 i Kongl. Maj:ts proposition N:o 2 anföres, yttrat
»att med ganska stor sannolikhet kan antagas, att af de på fat införda
vinerna af till och med 21 procents alkoholhalt 2/3 understigit
och Vs öfverstigit gränsen, 16 procent, hvaremot nästan hela införseln
af vin på buteljer kan antagas hafva fallit under nyssnämnda gräns.»

Med dessa vägledningar kan man utan svårighet ungefärligen räkna
ut, huru förhållandena skulle ställa sig med afseende på de tre hufvudsakligaste
förslagen rörande artikeln vin, som här äro aflemnade. Jag
nämner tre, emedan jag i min ringhet vågar äfven föreslå något rörande
denna vigtiga importartikel.

Om man skulle följa Kongl. Maj:ts förslag, så skulle allt vin, som
kommer från vinproducerande länder och direkte infördes, erhålla den
mindre tullen af 16,5 öre per liter. Deremot synes det mig vara mycket
rigtigare, att besluta att allt det vin, som är produceradt i Frankrike
och införes derifrån direkte sjöledes skulle åtnjuta den af franska traktaten
bestämda lägre tullen 16,5 öre. Bevillnings-Utskottet åter vill
icke alls veta af produktionsorten, såsom herrarne se å sid. 31, utan
föreslår:

Vin.

(Forts.)

Jf:o 39.

Torsdagen den 4 Mai, e. m.

Vin.

''(Forts.)

Vin, alla slag:

af till och med 15 procents alkoholhalt........................ 1 liter 16,o öre

Anm. När i ofvannämnda fall vin införes på
buteljer, förhöjes tullen med 1 öre för
hvarje butelj.

såsom franska handelstraktaten innehåller, samt

af mer 15 procents till och med 25 procents alkoholhalt:

på fat, större eller mindre .............................. 1 kilogram 30 öre,

på andra kärl................................................. 1 liter 65 »

af högre alkoholhalt än 25 procent; tullbehandlas såsom likör.

Om jag nu ordnar dessa tre förslag, hvaribland jag naturligtvis
äfven räknar mitt modesta förslag, ,så skulle enligt Kong!. Maj:ts proposition
från alla vinproducerande länder införda viqer åtnjuta den
lägre tullen och från icke Vinproducerande länder beläggas med den
högre. Om jag nu på grund af de anvisningar, jag nyss nämnde att

tullkomitén lemnat och på grund af importen från olika länder, som

ganska rigtigt finnes angifven i Bevillnings-Utskottets betänkande, i eu
reservation, å sid. 45, räknar efter, så befinnes, att det är en icke
obetydlig qvantitet vin som införes från icke vinproducerande länder,
nemligen från Danmark, Preussen, Lfibeck, Hamburg, Bremen, Nederländerna
och England m. fl. Det utgör tillsammans en ganska betydlig
qvantitet, nemligen på fat 1,972,410 skålpund och på buteljer
55,416 kannor. Derjemte införes ensamt från Frankrike direkte till
Sverige på fat 1,383,260 skålpund och på buteljer 143,051 kannor;
och från andra vinproducerande länder, nemligen Portugal, Italien, «
Spanien, Kaplandet, Afrika och Vestindien, införes icke obetydligt af
detta slags viner. Räknar man ut huru stor tull, som åsättes dessa
viner efter de tre förslagen, nemligen dels Kongl. Maj:ts, dels BevillningsUtskottets
och dels mitt förslag, som öfverenstämma fullständigt med den ^
franska handelstraktatens bestämmelser och som äfven öfverensstäm- *
ma med den nuvarande tulltaxans bestämmelser, så finnes det en icke
obetydlig skilnad.

Denna fråga är ju, rnine Herrar, egentligen en finansfråga, och man
har ju alltid erkänt, att vintullen är en finanstull, emedan Sverige
icke'' producerar något vin och således ej behöfver något skydd för
denna näring.

Nu slår saken så ut, att enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle tullen
å allt vin från Frankrike och andra vinproducerande länder och direkte
infördt uppgå till 266,279 kronor och från icke vinproducerande
länder till 301,596 kronor och således in totum et tantum till 567,875
kronor. Enligt det förslag, som framlagts åf Bevillnings-Utskottet,
som icke vill veta af någon skilnad mellan vinproducerande och icke
vinproducerande länder hvarifrån vinet införes, utan helt enkelt säger,
att vin till och med 15 procents alkoholhalt, hvarifrån det än må komma
och huru det må transporteras, skall draga lägre tull, och allt vin öfver
15 procent skall draga en högre tull, enligt detta förslag skulle den
totala vintullen blifva 467,267 kronor, således 100,000 kronor mindre
ungefär än enligt Kongl. Maj:ts förslag. Enligt mitt förslag åter skulle

Tf:o. 39

Torsdagen den 4 Maj, e. in.

den lägre tullen utgå endast för vin, från Frankrike direkt infördt, och
denna skulle utgöra 162,319, kronor, men å vin från alla andia vinproducerande
länder, hvilket till Sverige införes vare sig pa fat ^eller
på andra kärl, skulle en högre tull läggas, hvilken skulle uppgå till
253,322 kronor och slutligen för vin, infördt från icke ^producerande
länder, skulle tullen enligt mitt förslag utgå liksom enligt Kongl. Maj:ts
förslag, således med 301,596 kronor, såsom^ jag nyss nämnde. Alltså
skulle” enligt mitt förslag hela vintullen utgå med 717,240 kronor.

Herrarne se således, att Bevillnings-Utskottets förslag minskar
vintullen med omkring 100,000 kronor mot hvad Kongl. Maj:t föreslagit
och att Kongl. Maj:ts förslag minskar vintullen med ungefär
140,000 kronor mot hvad mitt förslag innehåller. ^Jag tror, att efter
denna utredning jag vågar föreslå, att med afslag å Kongl. Maj:ts och
Utskottets förslag denna punkt måtte erhålla följande lydelse:

, Vin, alla slag:

af till och med 15 procents alkoholhalt, så vida varan är i Frankrike

tillverkad och derifrån sjöledes direkt införes...... 1 liter 16,5 öre,

Anm. När i ofvannämnda fall vin införes på
buteljer, förhöjes tullen med 1 öre för
hvar butelj.

af till och med 15 procents alkoholhalt, såvida varan är annorstädes
tillverkad eller på annat sätt införes:

på fat, större eller mindre........................... 1 kilogram 30 öre,

på andra kärl.............................................. 1 ®5 »

af mer än 15 procents till och med 25 procents alkoholhalt:

på fat, större eller mindre........................... 1 kilogram 30 öre,

på andra kärl ............................................. 1 »

af högre alkoholhalt än 25 procent tullbehandlas såsom likör.

Jag får på grund af hvad jag haft äran i korthet anföra och på
grund af den utredning, jag framlagt för Kammaren, vördsamt anhålla
om proposition på bifall till detta mitt förslag.

Herr Jöns Pelirsson: Om det icke vore till full visshet ådaga lagdt

att den förste talaren, som gjort denna framställning, sällan har
framgång med sina yrkanden, så skulle jag hoppas att Kammaren vid
denna sena timme i qväll skulle latta något annat beslut än hvad
Utskottet föreslagit i denna punkt. För det första får jag göra den
anmärkning, att Utskottet frångått hvad regeringen föreslagit i afseende
på vintullen, men när det var fråga om den sjette punkten, som
handlar om drufbränvin, beslöt Kammaren godkänna Kongl. _Maj:ts förslag.
Det tyckes som Finansministern icke hade för afsigt att försvara
hvad Kongl. Maj:t här föreslagit, och det kan ju vara bia för
hans del. Jag, för min del, tycker icke så. Jag minnes mycket väl,
mine Herrar, att när det var fråga om franska traktaten, förespeglade
man oss, hurusom den blott upptoge nagra fa artiklar och att man icke
skulle lägga hinder i vägen för att höja tullen på öfriga. Men dessa
förespeglingar tyckas nu försvunna. Icke är det för mycket begärdt

Vin.

(Forts.)

N:o 39.

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

Vin.

(Forts.)

att vi vilja sätta en låg tull på vin, som icke är en nödvändighetsvara
för vår fattiga befolkning, på landsbygden åtminstone. Någon har
framkastat det påståendet att den tid icke skulle vara aflägsen, då
vin skulle blifva en allmän dryck äfven i kojorna, men tyvärr måste
vi på annat sätt odla vårt fattiga land, innan det kan blifva en verklighet.

Mine Herrar, när vi varit så ömma om att få allt billigt förut i
tullbetänkaudet, så ären I nu lika ömma om att få vintullen så låg
som möjligt. Jag vill icke göra något yrkande, men jag tror att här
vore ett sätt att få statens inkomster ökade, utan att betunga den
mindre bemedlade delen af befolkningen. Man har från en talare på
stockholmsbänken, som är ordförande för Stockholms stadsfullmäktige,
hört, att han mycket ömmade för den fattiga befolkningen. Men om
jag icke misstager mig, så är det just i Stockholm det förestår en
utredning huruvida ej den styrelsen sökt uppskörta allmänheten på
spritvaror, d. v. s. bränvin. Man säger att man gör det i sedlighetens
intresse, men jag påstår att man icke kan hafva den afsigten dermed.
Då skulle här icke finnas så många bränvinskrogar, som hållas öppna
på en tid, då de icke borde hållas öppna. Detta har dock icke Riksdagen
att göra med. De herrar, som så mycket ömma för svenska
allmänheten i öfrigt, ömma icke för dem i denna fråga. Jag gör intet
yrkande.

Herr Bennich: Möjligen kan den framställning i sak, som af
Friherre Klinckowström gjordes, så vidt den rörde sjelfva yrkandet,
hafva undfallit Kammarens uppmärksamhet. Jag beder derför få erinra
att detta yrkande går derpå ut att endast i Frankrike produceradt
vin af till och med 15 procents alkoholhalt skulle få den lägre
tullsatsen af 16 V2 öre, men deremot vin af samma låga alkoholhalt,
som vore produceradt i andra länder än Frankrike eller som derifrån
till Sverige infördes på annat sätt än direkt sjöledes, skulle draga den
för starkare viner föreslagna högre tull. Jag tror att Friherre Klinckowström,
som ju är en gammal diplomat och följaktligen känner väl
till våra traktater med främmande makter, icke kan vara obekant med
det förhållandet, att vi med alla europeiska vinproducerande länder
hafva afslutit traktater med förbehåll att de skola behandlas som den
mest gynnade nation, och att således en föreskrift om att vin, som
importeras till exempel från Tyskland, skulle draga högre tull än vin
från Frankrike enligt franska traktaten, i sjelfva verket vore en föreskrift
endast på papperet, men icke i verkligheten, ty tyska viner äro
lika berättigade att tillgodonjuta den tullsats, som i franska traktaten
bestämdes för vin under 15 procents alkoholhalt. Hvad skulle det då
tjena till att i vår tulltaxa sätta något, som i praktiken icke vore af
någon betydelse, och det kan icke heller vara Friherrens mening. En
så beskaffad redaktion af vår tulltaxa skulle icke leda till något mål,
åtminstone icke till något nyttigt mål, och det är derför jag beder att
få opponera mig i detta hänseende.

För öfrigt har Friherre Klinckowström för vin af mer än 15 procents
alkoholhalt varit af samma mening som Bevillnings-Utskottet.
Då Kongl. Maj:t i sitt förslag upptog eu differentialtull för vin af till

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

K:o 89.

och med 35 procents alkoholhalt, endast i det fall att vinet inkommit
på annat sätt än sjöledes direkt från produktionslandet, så respekterade
Kongl. Maj:t alla träffade traktater.

Utskottets härifrån afvikande förslag afser egentligen endast att
vinna en förenkling och på samma gång undanrödja möjliga anledningar
till missförstånd. Val vetande, att det icke skulle falla någon
förståndig menniska in att importera vin öfver till exempel England
från Frankrike och derför betala 30 öre per liter, då han från Frankrike
direkt kan införa samma vin för 16,5 öre, har Utskottet från tulltaxeförslaget
uteslutit vilkoret af direkt införsel sjöledes från produktionslandet,
såsom för vår statskassa af alls intet värde och endast
ledande till alldeles onödiga omkostnader för fram- och återtransporter
främmande länder emellan.

Men det är också en annan tanke, som härvid gjort sig gällande.
Herrarne veta nemligen att, så snart man föreskrifver att varor skola
inkomma direkt från produktionsorten, så följer deraf nödvändigt krafvel
på produktionsbevis. I fråga om konjak har det låtit sig göra att
nöja sig med bevis, innehållande att konjak, som infördes från Frankrike,
verkligen var af vindrufva, enär intet annat land producerar
sprit af vindrufvor och man således icke haft några öfverdrifna missbruk
att befara. Men tänkom oss om alla vinproducerande länder,
eller, rättare sagdt, alla de länder, derifrån man kunde vänta vininförsel,
skulle förete produktionsbevis. Hvad skulle det egentligen-betyda? Jo!
Nog finge man produktionsbevis och nog finge man försöka att kontrollera
dem, men deras rigtighet blefve ofantligt dubiös. Föreskrifver
man t. ex. att för vin, som kommer från Ungern och går kortaste
vägen öfver Tyskland på jernväg, skall företes , bevis, att det blifvit
produceradt i det land, hvarifrån införseln sker, det vill här säga från
Tyskland, så nog anskaffades ett sådant bevis, derom kan man vara
säker. Men huru kontrollera att vinet vore produceradt i Ungern. Det
kunde lika gerna vara från Rhenländerna eller andra trakter i Tyskland,
som från Ungern. Jag kan icke föreställa mig något mera moraliskt
förderfligt än att onödigtvis föreskrifva produktionsbevis i sådana
fall, då de möjligen skulle gifva anledning till ständiga underslef,
och detta icke för att statsverket skulle få större inkomst. Hvarför
skulle man då göra det? För det förslag, som Bevillnings-Utskottet
framstält, föreligga alltså både ur statskassans och ur den allmänna
moralens synpunkt giltiga skäl, hvilka ur ingen synpunkt kunna vederläggas.
o

Då i öfrigt Friherre Klinckowström instämmer i Kongl. Maj:ts
och Bevillnings-Utskottets förslag, om de högre alkoholhaltiga vinernas
beskattning, så skiljer oss så litet, att jag hoppas Friherren efter närmare
besinning frånträder sitt yrkande och instämmer med BevillningsUtskottet.

Friherre Klinckowström: Med afseende på Herr Bennichs senaste
anförande, har jag blifvit mot min vilja uppkallad till ett svaromål.
Herr Bennich är kanske icke fullt obekant om att jag aldrig
varit diplomat, ej heller är det. Då han emellertid sagt det, beder

Vin.

(Forts.)

N:o 39.

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

Vin. jag att få upplysa honom om hans misstag — äfven i det fallet. Hvad

(Forts.) beträffar det han sade om omöjligheten att annat än på papperet lag stifta

olika för viner från olika produktionsorter, så är det beklagligt,
att herr Chefen för Generaltullstyrelsen så skall uttrycka sig. Det är
icke jag som ämnar lära honom att uppfylla sina skyldigheter och jag
tror för öfrigt att Herr Bennich såsom chef för tullstyrelsen är en helt
annan menniska än Herr Bennich såsom ledamot af Kammaren. De
svårigheter, som skulle uppstå för oss att lagstifta om vår vinimport
och med olika tullar belägga viner, allt efter som de komma från olika
länder, äro alldeles icke omöjliga att häfva med hänsyn till de traktater,
som vi afslutit med främmande makter. Dessa traktater, 18
till antalet, af hvilka 7 tillhöra det nuvarande tyska riket, äro icke
svårare att uppsäga än att det blott kostar en tid af 12 månader.
Derefter äro vi icke vidare generade af detta »påhängsel», som hindrar.
oss att besluta om vår tulltaxa. Svårt är — säger man — att kontrollera
från hvilket land de hit importerade vinerna äro komna, men
dock torde det icke vara svårare än att undersöka från hvilket land
konjak kommer. Herr Bennich påstod att det endast är Frankrike
som producerar konjak, men jag vill minnas att Herr Bennich var
med på det nationalekonomiska mötet i Malmö i fjor somras och der
åhörde hurh den store bränvinsbrännaren L. O. Smith påstod, att han
utförde sitt potatisbränvin till Bordeaux, der det genom tillsats af åtskilliga
essenser förvandlades till konjak. Yi se här ett faktiskt bevis
på att konjak kan produceras icke endast i Frankrike.

Herr Bennich tyckes sätta mycket litet värde på produktionsbevis,
hvilka likväl våra underhandlare i Paris rörande franska traktaten med
mycken möda så förändrat, att intet bedrägeri i den vägen skulle för
framtiden kunna åstadkommas. Jag har full tillförsigt för dessa nya
kontroller och produktionsbevis, men synnerligen för den klausul, som
innehåller att, om dessa bevis icke anses tillförlitliga, så skulle de kontraherande
makterna ega sinsemellan öfverenskomma om andra och
strängare. Detta är för mig tillräckligt för att icke befara det, som
Herr Bennich i detta fall hänsyftat på. Jag kan icke finna att de inkast,
Herr Bennich gjort mot mitt förslag, äro af beskaffenhet att icke
åtminstone värfva några röster för detsamma. När det redan nu finnes
i vår tulltaxa och ständigt har funnits rörande artikeln drufbränvin
eller konjak en bestämmelse snarlik den, jag nu föreslagit för i Frankrike
producerade eller derifrån sjöledes införda viner, så är det icke
någon stor nyhet i vår tulltaxa och kan på den grund icke medföra
synnerliga svårigheter. Jag vågar derför vördsamt vidhålla det af mig
till Herr Grefven och Talmannen nyss inlemnade förslag med afseende
på denna artikel och anhålla att det måtte blifvit framstäldt till Kammarens
bepröfvande med afslag å såväl Kongl. Maj:ts, som Utskottets
förslag i de delar, mitt förslag skiljer sig från de tvenne nyssnämnda.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade Herr Grefven
och Talmannen, att derunder yrkats dels bifall till Utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan, dels ock af Friherre Klinckowström,
att rubriken Vin i tulltaxan skulle erhålla följande lydelse:

Torsdagen den i Maj, e. m.

N:o 39-

» Vin alla slag,

af till och med 15 procents alkoholhalt, såvida varan är i Frankrike

tillverkad och derifrån sjöledes direkte införes...... 1 liter 16,5 öre

Anm. När i ofvannämnda fall vin införes på
buteljer, förhöjes tullen med 1 öre för
hvar butelj.

af till och med 15 procents alkoholhalt, så vida varan är annorstädes
tillverkad eller på annat sätt införes:

på fat, större eller mindre........................... 1 kilogram 30 öre,

på andra kärl ............................................. 1 liter 65 »

af mer än 15 procents till och med 25 procents alkoholhalt:

på fat, större eller mindre........................... 1 kilogram 30 öre,

på andra kärl ............................................. 1 liter 65 »

af högre alkoholhalt än 25 procent; tullbehandlas såsom likör.»

Härefter gjorde Herr Grefven och Talmannen propositioner enligt
dessa båda yrkanden och förklarade sig finna propositionen på bifall
till Utskottets hemställan besvarad med öfvervägande ja.

Friherre Klinckowström begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande
lydelse:

Den, som bifaller 43 punkten i Bevillnings-Utskottets Betänkande
N:o 10,

röstar Ja;

Den, det ej vill,

röstar Nej;

Vinner Nej, bifalles Friherre Klinckowströms i ämnet gjorda yrkande.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja — 54;

Nej — 22.

44—46 punkterna.

Biföllos.

Den vidare föredragningen af förevarande betänkande uppsköts
till morgondagen.

Vin.

(Forts.)

If:o 39.

Torsdagen den 4 Maj, e. m.

Justerades ett protokollsutdrag för gårdagen och denna dag samt
två protokollsutdrag för denna dag.

På hemställan af Herr Grefven och Talmannen beslöts att på
föredragningslistan för nästa sammanträde skulle uppföras främst det
denna dag första gången bordlagda utlåtandet samt att af de ärenden,
som denna dag blifvit för andra ''gången bordlagda, betänkandena från
Stats- och Bevillnings-Utskottet skulle på listan sättas näst efter
Stats-Utskottets Memorial N:o 44 och de öfriga sist.

Kammaren åtskildes kl. lji 11 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Fredagen den 5 Maj.

N:o 89.

Fredagen den 5 Maj.

Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.

Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran LagUtskottets
under gårdagen bordlagda utlåtande N:o 55, i anledning af
återremiss af utlåtandet N:o 24, öfver väckt motion om förändrad lydelse
af 3 § i lagen angående eganderätt till skrift den 10 Augusti
1877.

Fortsattes föredragningen af Bevillnings-Utskottets betänkande
N:o 10, angående tullbevillningen.

47 punkten.

Herr vice Talmannen: Jag hemställer, att Kammaren måtte
besluta, att de artiklar i tulltaxan, om hvilka beslut icke redan under
behandlingen af Bevillnings-Utskottets betänkande är fattadt, må föredragas
på det sätt, att endast siffrorna uppläsas, och att endast i den
händelse, att någon begär ordet och diskussion förekommer vid en
särskild artikel, särskild proposition å denna artikel göres, men att de
öfriga artiklarne, hvilka lemnats utan anmärkning, måtte få anses bifallna.

På gjord proposition beslöts att nu ifrågavarande delar af Kongl.
Maj:ts förslag till tulltaxa äfvensom de vid förslaget fogade underrättelser
om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör skulle på det sätt
föredragas, att endast numren på rubrikerna och paragraferna skulle
uppnämnas, men vidare uppläsning ej ske i annat fall än då sådant
särskildt begärdes, samt att i afseende på de sålunda föredragna styckena
framställande af proposition icke skulle erfordras rörande annat
än det, hvarom öfverläggning uppstått, utan hvad som vid föredragningen
lemnats utan anmärkning anses dermed godkändt.

Sedan förevarande punkt i betänkandet blifvit uppläst, föredrogs i
enlighet med Kammarens nyss fattade beslut:

Kongl. Maj:ts förslag till tulltaxa:

Rubrikerna N:is 1—44.

Godkändes i de delar, hvarom Kammaren ej förut särskildt beslutit.

Första Kammarens Frot. 1882. N:o 39.

N:o 39.''

Fredagen den 5 Maj.

Bleckslagare- Dernäst förekommande rubrik:
arbeten.

Bleckslag ar ear beten.

Friherre Klinckowström: Mellan artiklarne 44 och 45 förekommer
i tulltaxan en artikel, som icke har något nummer, nemligen
bleckslagarearbeten; och der står: »tullbehandlas såsom det ämne arbetadt,
hvaraf de bestå». Går man då till den franska traktaten tarif
B. i Kongl. propositionen sid. XVIII, så finner man om bleckslagarearbeten,
i tulltaxan ej specificerade, följande uppgifter: olackerade
1 kilogram 24 öre och lackerade 1 kilogram 35 öre. Huru dessa
två olika bestämmelser kunna förenas, det kan jag icke förklara och
får derföre bedja, att någon af Bevillnings-Utskottets härvarande ledamöter
ville förklara det; i annat fall måste jag yrka återremiss på
denna artikel.

Herr Bennich: Med anledning af den siste ärade talarens framställning
får jag upplysa att förändringen endast är formel, ty under
rubriken Jern och Stål i tulltaxan förekommer: andra ej specificerade
eller till jernvägsmateriél eller maskinerier, redskap och verktyg ej hänförliga
jern- och stålvaror; 2) föruicklade, polerade eller lackerade 1
kilogram 35 öre; och 3) andra slag 1 kilogram 15 öre. Bleckslagarearbeten
äro således derunder hänförliga, så vida de äro af jernbleck,
och följaktligen är det ingen strid mellan denna bestämmelse och traktaten.

Ofverläggningen ansågs härmed slutad, och ifrågavarande rubrik
godkändes.

Rubrikerna Nds 45—85.

Godkändes i de delar, som Kammaren icke förut afgjort.

Rubrikerna Nds 87 —141 samt anmärkningen under rubriken
N:o 143 äfvensom rubrikerna Nds 144—174, 177■—202 och 204—215.

Godkändes.

Sulläder. Friherre Klinckowström: Jag tillåter mig anmärka att, såvidt

jag hört rätt, artikeln N:o 203 »Sidlåder och bindsulläder samt hvitgarfvade
(alunerade) äfvensom sämskade hudar och skinn» slunkit
| förbi vid denna något besynnerliga föredragning.

Herr Grefven och Talmannen förklarade i anledning häraf, att
rubriken N:o 203 icke »slunkit förbi» vid föredragningen af tulltaxeförslaget,
utan med flit öfverhoppats, emedan Kammaren redan vid
behandlingen af 15 punkten i Bevillnings-Utskottets förevarande betänkande
fattat beslut rörande ifrågavarande artiklar.

Fredagen den 5 Maj.

N:o 39.

Rubrikerna N:is 216—228.

Godkändes.

Anmärkningen under rubriken N:o 228.

Herr Bennich: Under artikeln N:o 228, som handlar om orgel verk,

äfvensom harmonium och fysharmonika, förekommer en anmärkning,
hvari det heter bland annat: »de öfriga äfvensom särskilt inkommande
tillbehör till instrument förtullas efter 10 procent af
värdet.»

Denna föreskrift har af Andra Kammaren blifvit ändrad derhän,
att tullen skulle nedsättas till 5 procent af värdet, derföre att nyssnämnda
instrument draga eu tull af icke mer än 5 procent af värdet.
Instrumentmakarne, som behöfva införa delar af instrument för sin
tillverkning, anses nemligen icke böra betala mera i tull för delarne,
än som fordras för färdiga instrument; derföre har Andra Kammaren
nedsatt denna tullbestämmelse från 10 procent till 5 procent af värdet,
hvilken åtgärd jag hemställer att också denna Kammare måtte vidtaga.
Det är naturligt, att man eljest gör instrumentmakarne en olägenhet
genom att belägga delarne med högre tull än de färdiga instrumenten.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, godkändes den ifrågavarande
anmärkningen med den ändring, att i mom. a) talet 10 utbyttes
mot 5.

Rubrikerna N:o 229—264.

Godkändes i de delar, hvarom Kammaren ej förut särskilt besluta.

Rubriken N:o 265.

Herr Wsern, Carl Fredrik: Det är icke min mening att nu

beträffande den obetydliga artikeln Kapris vilja föranleda något beslut
af Kammaren i strid mot det beslut, som Medkammaren redan har
fattat; icke heller skulle jag öfver hufvud anse denna artikel vara
något, som förtjenar ett särskilt beslut, utan jag vill endast taga denna
till exempel för att visa, huru det understundom tillgår med våra tullsatser,
och hvilken regellöshet dervid råder i synnerhet med afseende
på sådana artiklar, som kunna kallas lyx- eller öfverflödsartiklar.
Tullkomitén anser, att tullen på konserver borde höjas från 30 till 50
öre per kilogram, och den anser vidare, att frukter och bär, insyltade
och kapris borde bära lika tull med konserver; likaså att soja och
såser borde bära lika tull med konserver. Emellertid blefvo konserver
föremål för franska traktaten och den förut varande tullen af 30 öre
blef derföre på denna vara bibehållen. Men likväl har, hvilket jag
anser måste vara ett förbiseende, Kongl. Maj:t icke föreslagit någon
annan tull hvarken på kapris eller för soja och såser, utan de stå
vid 50 öre. Beträffande soja och såser fäste jag uppmärksamheten

Sulläder.

(Forts.)

Kapris.

N:o 39.

Fredagen den 5 Maj.

Kapris. härpå i Bevillnings-Utskottet, men pluraliteten der ansåg, att dessa
(Forte.) artiklar gerna kunde bära den högre tullen.

Jag tror, att det är ganska likgiltigt, huru sådana artiklar som
dessa beskattas, men jag anser dock, att äfven beskattningen af dem
borde blifva något genomtänkt och att man i allmänhet borde göra sig
reda för hvad som kan vara det rätta. Jag anser, att, der icke sanitära
eller särskilda beskattningsskäl förekomma, der hör man vid
tullsatsens bestämmande iakttaga en viss procent af värdet närmast
i enlighet med hvad billigheten kan fordra. Jag anser vidare, att man,
hvad dessa tullar angår, bör göra sig reda för, huruvida icke de äro
så höga att en lägre tull skulle, efter all anledning, gifva högre statsinkomster.
Att så fördyra äfven lyxvarorna att man genom att minska
förbrukningen också minskar den tullinkomst, som staten af deras
konsumtion kan hemta, det synes mig vara origtigt och orimligt. Vid
eu artikel har jag i detta afseende reserverat mig, jag har nemligen
förenat mig med Herr Björnstjerna i hans reservation i afseende på
té. I synnerhet i afseende på denna artikel visas det af våra grannars
erfarenhet, att man med ringare tull understundom får större
statsinkomst. Jag gör dessa anmärkningar utan att på dem stödja
något yrkande, emedan jag anser att vår tulltaxa, oaktadt all den möda
och besvär, som tullkomitén derpå nedlagt, och som jag villigt erkän•
ner, dock lemnar åtskilligt öfrigt att önska, hvarom det kan blifva
tillfälle att tala vid en annan riksdag.

• „

Ofverläggningen var härmed slutad, och rubriken godkändes.

Rubrikerna N:is 266—343, 343—386,392—478,480—486, 488—
513 samt 515—528.

Godkändes i de delar, som Kammaren icke förut afgjort.

Té. Rubriken N:o 529.

Herr Björnstjerna: I en betänkandet bifogad reservation har
jag fäst uppmärksamheten på det önskvärda uti, att genom en nedsättning
å tullen på té bidraga till att göra detta njutningsmedel

mera allmänt begagnadt. Importen af té till Sverige gick år 1880
endast till 132,850 skålpund, men införseln af kaffe gick till 26,604,766
skålpund. Man anser i Sverige i allmänhet, att té är ett njutningsmedel
endast för de förmögna och att den arbetande klassen icke har
någon fördel af eu nedsättning å tullen på té. Det är likväl alldeles
olika mot hvad förhållandet är i andra länder, t. ex. i England och
Ryssland. Såsom af min reservation synes, uppgick införseln af té
till England från den 31 Mars 1878 till den 31 Mars 1879 till

166,488,840 skålpund och tullen derå utgjorde 4,162,221 Pund Sterling
eller ungefärligen lika mycket som Sveriges hela statsinkomst. Det
oaktadt är tullen på té väsentligen lägre i England än i Sverige.
Äfven i Ryssland är té det allmännaste njutningsmedlet för de lägre
klasserna. Kaffe drickes der mycket litet. På gatorna i Petersburg

får man se varmt té serveras i stora glas, som det arbetande folket

Frdagen den 5 Maj.

N:o 39.

dricker; å alla krogar drickes té i stor myckenhet, alltid utan grädde
och ofta utan socker; vid jernvägsstationerna, när man kommer in i
förfriskningslokalerna af alla klasser, finner man rykande té i störa
glas, som drickes med mycken begärlighet. Det finnes knappast någon
dryck så egnad att motarbeta missbruket af bränvin. I England
kallas nykterhetsföreuingarne allmänt »tea-totalers» d. v. s. de, som
dricka bara té. Té är en helsosammare dryck än kaffe. Många af
oss minnas utan tvifvel den strid, som den förnämste läkaren på den
tiden, professor Huss, förde mot den öfver måttan störa kaffeförbrukningen,
hvilken, enligt hans åsigt, lade grunden till många sjukdomar,
och under denna tid förspordes ständigt återkommande klagomål i våra
provinsialläkares rapporter, att många sjukdomar deraf framkallats i
synnerhet uti de nordligare delarna af Sverige, der det omåttliga bruket
af kaffe är allmännast. Té är dessutom lättare att tillaga än kaffe
och att få godt. Det erfordras bara att slå hett vatten derpå, så är
téet om en liten stund färdigt, då kaffet måste både brännas, malas
och kokas. Té bör äfven blifva billigare än kaffe, när man besinnar,
att ett skålpund té bör gifva åtminstone fyra gånger så många koppar
som lika stor mängd kaffe. Allt talar ju för, att té borde komma
till allmänt begagnande bär i landet liksom i flera andra länder. Det
har börjat blifva en vigtig proviauteringsartikel på våra. fartyg och
derigenom blifvit mera bekant. Men teet är sa dyrt här i landet till
följd af den höga tullen, hvilken torde uppgå till omkring 60 procent
för de billiga tésorterna, som folket dricker, och så länge tullen är så
hög, kan man icke begära, att förbrukningen deraf skall i väsentlig
mån ökas. Kaffetullen är visserligen också hög, men den torde icke
uppgå till mer än 20 å 25 procent af de billigaste kaffesorternas värde.
Jag hade derföre ansett det vara särdeles önskligt, att en förändring
härutinnan kunde göras, men då jag hört, att frågan icke alls blef
upptagen i går uti Andra Kammaren, vore det endast en tidsförlust
att söka genomdrifva saken här och möjligen bringa frågan till gemensam
votering. Jag gör således icke något yrkande nu, utan hoppas,
att ett annat år få framkomma med förnyadt förslag i ämnet.

Öfverläggningen ansågs härmed slutad, och den ifrågavarande rubriken
godkändes.

Rubrikerna N:is 530—554, 556—578 samt 582—633 jemte anmärkningarne
under sistnämnda rubrik.

Godkändes i de delar, hvarom Kammaren ej förut särskilt besluta.

De vid tulltaxeförslaget fogade underrättelser om hvad vid taxans
tillämpning iakttagas bör.

Godkändes.

Herr Grefveu och Talmannen gjorde derefter proposition på godkännande
af öfriga i 47 punkten af Bevillnings-Utskottets betänkande

Té.

(Forts.)

N:o 39.

Fredagen den 5 Maj.

Tiden för inträdandet
af
tulltaxans
tillämpning.

N:o 10 afsedda delar af Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag, hvilka icke
blifvit. af Kammaren förut afgärda, och blef denna proposition med
ja besvarad.

48 punkten.

Friherre Klinckowström: På sätt i denna punkt omförmäles
har en motionär, Herr Boström, föreslagit, att den tulltaxa, som nu
blifvit antagen, icke må tillämpas förr än med ingången af år 1883.
1 motsats dertill har Utskottet föreslagit att den skulle tillämpas från
och med den dag, då de med Frankrike afslutade nya handels- och
sjöfartstraktater träda i gällande kraft. Jag finner detta Utskottets
förslag vara, som man brukar säga, hängande i luften. Vi veta icke,
när den nya handels- och sjöfartstraktaten med Frankrike afslutas eller
träder i gällande kraft. Vi veta icke ens med säkerhet — ehuru vi
väl kunna förmoda och tro det — om den slutligen blir ratificerad.
Det är en sannolikhet att så kommer att ske, men vi veta det icke.
Att nu grunda ett så vigtigt beslut som antagandet af en ny tulltaxa
på någon sä oviss tidpunkt, som här har blifvit af Utskottet föreslagen,
det kan åtminstone icke jag, för min del, förlika mig med. Jag
finner, att den termin för den nya allmänna tulltaxans trädande i kraft,
som Herr Boström föreslagit, är lämpligare, nemligen från och med ingången
af år 1883. Det har så ofta blifvit framhållet af motsidans
tullkämpar, att man icke bör förrycka den gällande tulltaxan för snart
utan i allmänhet låta handeln och industrien få någon tid på sig att
sätta sig in i de nya förhållandena. Att nu midt under börjande brinnande
export och sjöfart förändra denna tulltaxa och göra den gällande
från eu period, som möjligen kan ligga oss nära, kanske 14 dagar härefter,
möjligen längre tid, möjligen också att den dagen icke alls kommer
att upplefvas, det finner jag icke vara rätt försigtigt. Det har
af flera handlanden och större industriidkare, som hafva stora affärer
med utlandet, afslutats kontrakt om leveranser af värde, vare sig till
import eller export. De hafva naturligtvis grundat sina kalkyler och
beräkningar på den hittills gällande tulltaxan. Att nu så våldsamt
förrycka alla dessa enskilde emellan uppgjorda förbindelser kan verkligen
föranleda ganska stora förluster för åtskilliga handlande och industriidkare.
På alla dessa skäl, till hvilka många flera skulle kunna
läggas för att bevisa dels den klokhet, som ligger i att bifalla Herr
Boströms motion, dels den ovisshet, som ligger i att bifalla Utskottets,
får jag vördsamt anhålla, att med afslag å Utskottets förslag den af
Herr Boström föreslagna terminen för den allmänna tulltaxans trädande
i kraft måtte bifallas eller från och med ingången af år 1883.

Herr Rylander: Det här förslaget kan jag icke finna vara annat

än ett våld mot en del handlande, som t. ex. importerat majs till stor
myckenhet och deraf ännu hafva stora partier qvarliggande. De hafva
litat på stabilitet i tullsatserna. Då jag dertill tror, att det är ovanligt
och grundlagsvidrigt att besluta tullsatser, som träda i kraft innan
årets slut, så kan jag icke annat än yrka bifall till Herr Boströms

Fredagen den 5 Maj.

N:o 89.

reservation. Jag tror icke, att det är mera brådt med att tillämpa
denna lagen, än att dermed kan anstå till årets slut.

Herr Bennich: Den förste talarens uppmärksamhet vill jag fästa
derpå, att det beslut, som nu är i fråga, icke kan till följd af Kamrarnes
beslut öfver första punkten i Utskottets betänkande afse annan
händelse än den, att traktaten med Frankrike kommer till stånd. Ty
om icke traktaten kommer till stånd, så har Kammaren redan vid
första punkten beslutat, att Bevillnings-Utskottet skall inkomma med
nytt förslag till tulltaxa. Följaktligen komma då helt andra tullsatser
antagligen att blifva af Riksdagen beslutade än de, som nu äro aftalade.
Kommer åter traktaten till stånd, såsom jag, men icke Friherre
Klinckowström hoppas, så är det klart, att, derest traktaten skulle
tillämpas mot ett land, men andra tullsatser mot alla de öfriga, sådant
skulle förrycka afl handel och rörelse under tiden, eller från den 15
maj till årets slut. Icke vore det handeln, som derpå vunne. Icke
vore det industriidkare, som derpå vunne. Och den ömhet, som nu
blifvit uttalad för vederbörande handelsidkare, att de skulle genom den
våldsamma förändringen i tullsatserna komma att lsederas i sin rätt,
tror jag att Herrarne kunna lemna å sido. Der en nedsättning i tull
blifvit beslutad, brukar i allmänhet handlande icke klaga öfver att de
få betala mindre än de förmodat. Och om åter tullen blifvit höjd, så
äro de alltid i tillfälle att innan den dag, då den högre tullsatsen träder
i kraft, anmäla sina oförtullade och på nederlag liggande varor till
förtullning. Hvad exporten angår veta Herrarne mycket väl, att vi
icke hafva någon exporttull, vare sig i nuvarande eller i den föreslagna
tulltaxan, så att i det hänseendet har det icke någon inverkan vare
sig den ena eller andra tiden bestämmes för den nya tulltaxans trädande
i kraft. Jag hemställer således, att Kammaren behagade lemna
bifall till Utskottets förslag.

Herr Reutersvärd: Allting kan försvaras, äfven det mest

orimliga; detta hafva vi nyss fått höra. Det lät på den siste talaren,
som det vore den enklaste sak i verlden att ett par gånger om året
byta om tulltaxa. Derigenom skulle, enligt hans förmenande, icke uppstå
någon förryckning i affärsförhållandena utan allt gå i sin ordning.
Jag kan icke se någon annan olägenhet af att bifalla Herr Boströms
reservation, än att man får hafva en separat-taxa för Frankrike under
den återstående delen af året; ty sådant är icke något ovanligt i andra
länder; och om man skulle göra ett försök bär i landet, så borde det
väl icke vara alldeles ogörligt. Jag anhåller om afslag å Utskottets
hemställan och bifall till Herr Boströms reservation.

Herr Kockum: En talare på vestgötabänken yttrade nyss, att
franska traktatens tillämpning redan den 12 Maj skulle åstadkomma
intrång för köpmän, som importerat majs. Men enligt uppgifter från
tullkamrarne här i landet har under år 1881, då tull på majs egt rum,
icke någon import af majs skett eller åtminstone varit mycket obetydlig,
hvarföre köpmännen antagligen icke kunna göra några förluster af

Tiden för inträdandet
af
tulltaxans
tillämpning.
(Forts.)

N:o 39.

Fredagen den 5 Maj.

Tiden för inträdandet
af
tulltaxans
tillämpning.
(Forts.)

den anledning talaren uppgaf. Detta kan således icke vara något skäl
att afslå punkten, till hvilken jag för min del yrkar bifall.

Friherre Klinckowström: Det är endast ett par ord jag har
att säga. Jag ville besvara en del af Herr Bennichs yttrande, på
hvithet kan tillämpas det gamla uttrycket, att det innehöll mycket både
nytt och sant, men att det nya icke var sant och det sanna icke
nytt. Hvad Herr Bennich erinrat om, att tullsatser blifvit nedsatta
genom den nya tulltaxa vi beslutat har sitt berättigande i fråga om
åtskilliga artiklar. Men Herr Bennich vet bättre än jag, att i den
nya tulltaxan flere artiklar blifvit höjda. Således var hans argumentation
icke fullständig. Jag tackar särskildt Herr Reutersvärd för det
medel han genom sitt förslag angaf, att bringa till stånd de båda, af
Herr Bennich såsom oförenliga ansedda besluten, nemligen att franska
tulltaxan kunde få gälla såsom separattaxa till årets slut, och den af
oss nu beslutade träda i kraft såsom allmän tulltaxa från och med
den 1 Januari 1883. Jag gissar på förhand, att Herr Bennich kommer
att återigen föra de stackars tulltjenstemännens talan. Men min öfvertygelse
är, att de skola både med nöje och sträng pligtkänsla-uppfylla
alla de kraf, som ställas på denna hedervärda corps från statens sida
beträffande tillämpning af olika tulltaxor, till och med om det skulle
ske med större arbete och möda och med större försakelse, beträffande
eftermiddagslugnet än som måhända hittills egt rum. Jag får, på grund
af allt detta och öfrigt, som från min sida anförts, vidhålla mitt yrkande
om bifall till Herr Boströms reservation.

Herr Bennich: Jag beder endast att få fästa Herrarnes uppmärksamhet
derpå, att, såsom Herr Reutersvärd ganska rigtigt anmärkte,
den tarifftraktat vi aftalat med Frankrike, skall, om den kommer till
stånd, vinna tillämpning mot alla de länder, med livilka vi hafva handelstraktater
och följaktligen mot hela den civiliserade verlden. Det
kan hända att Monaco och någon annan dylik potentat icke har någon
handelstraktat med oss. Men om vi skulle göra den generella tulltaxan
sådan, att den särskildt lämpade sig för Monaco, men separata tulltaxor
gent emot alla ofri ga länder, så skulle visserligen t-ulltjenstemännen
stå ut med besväret, men nog skulle det falla inom det ridikuia
att fatta ett sådant beslut.

Jag skall tillika bedja att få erinra derom, att vare sig Första
Kammarens eller Andra Kammarens beslut i fråga om artikeln vin
kommer att blifva Riksdagens, följden af Herrarnes åsigt att traktaten
icke bör tillämpas annat än med Frankrike under den återstående
delen af året blifver den, att vin af till och med 21 procents alkoholhalt
från andra länder än Frankrike finge införas här i landet mot en tullsats
af 16,5 öre per kilogram, hvaremot från Frankrike endast vin af
till och med 15 procents alkoholhalt skulle få åtnjuta en lägre tull.
Den ersättning, vi skulle vinna genom förhöjd tull på vin af starkare
procent, skulle vi således förlora under detta år. Och de af Herrarne,
som äro angelägna om att få ut den högsta möjliga tull å artikeln
vin, lära icke vara böjda för en så beskaffad generel traktats tillämp -

Fredagen den 5 Maj.

N:o 89.

ning och en sådan separattraktats tillämpning, som af en talare blifvit
påyrkad.

Herr Reutersvärd: Det hade varit högst intressant, om Herr

Bennich vid traktatsfrågans behandling hade upplyst derom att Sverige
har traktater med hela den civiliserade verlden, och att således den
traktat, som afslutats med Frankrike, vore liktydig med en traktat
med hela den civiliserade verlden. Jag tror att mången då skulle haft
flere betänkligheter, än som nu var fallet, mot att bifalla den nya
handelstraktaten med Frankrike. Mig veterligen finnas icke fler än
18 traktater som äro i gällande kraft, af hvilka sju äro afslutade med
tyska stater. Således kan man nedsätta antalet traktater med öfriga
länder till 11; jag har trott, att den civiliserade verlden består af mer
än 12 stater. Om i en del af dessa traktater man förbehållit dem
att blifva behandlade som den mest gynnade nation, så är det, såvidt
jag vet, icke händelsen att samma klausul blifvit inrymd i alla traktater.
Skulle så vara, att alla länder betingat sig denna rättighet,
då erkänner jag, att det vore mycket beklagligt just derföre, att dessa
länder, åt hvilka vi lemnat så stora rättigheter, gent emot oss år efter
år höja sina tullsatser och hindra exporten dit af våra produkter. Jag
hoppas, att de som lefva till nästa riksdag, och hvilkas uppmärksamhet
nu blifvit fäst på detta förhållande, icke skola'' underlåta att
föreslå en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om att
alla sådana traktater måtte blifva uppsagda.

Herr Casparsson: Det förvånar mig att en person, som alltid

visar eu så skarp uppfattning, har så svårt att fatta, så snart det är
fråga om tullbevillning. Såsom jag läst Herr Boströms reservation,
afser den ingenting annat än att alla tullsatser, som bero af franska
traktaten, skola behandlas efter densamma, och att de åter, som icke
bero af traktaten, skola behandlas efter den för år 1882 uppgjorda
tulltaxa. Den bestämmelsen finner jag mycket klar, och jag
kan icke föreställa mig, att dervid skulle möta några svårigheter vid
tillämpningen vare sig med Monaco eller andra potentater. För mig
synes detta alldeles klart, och den ärade talarens tankegång kan jag
icke rätt fatta.

Hvad sjelfva afslutandet af franska traktaten beträffar, förmodar
jag att, då icke något meddelande från statsrådsbänken derom försports,
den saken befinner sig på det klara. Jag beklagar, att så är
förhållandet, och jag förmodar, att situationen skall snart blifva klar.
För öfrigt instämmer jag med Herr Reutersvärd.

Efter härmed slutad öfverläggning gjorde Herr Grefven och Talmannen
enligt de derunder framstälda yrkandena propositioner, först på
bifall till Utskottets förevarande hemställan och sedan på afslag derå
och bifall till Herr Boströms i ämnet väckta motion, samt förklarade
sig finna den förra propositionen besvarad med öfvervägande ja.

- Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:

Första Kammarens Prof. 1882. N:o 39.

Tiden för in
trädandet af
tulltaxans
tillämpning.
(Forts.)

N:o 89.

Fredagen den 5 Maj.

Den, som bifaller 48 punkten i Bevillnings-Utskottets Betänkande
N:o 10,

röstar Ja;

Den, det ej vill,

röstar Nej;

Vinner Nej, afslår Kammaren punkten och bifaller Herr Boströms
i ämnet väckta motion.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja— 45;

Nej—32.

Justerades ett protokollsutdrag angående Kammarens beslut rörande
den vid detta sammanträde genomgångna del af förevarande
betänkande.

På framställning af Herr Grefven och Talmannen beslöts, att på
föredragningslistan för nästa sammanträde skulle sättas främst Statsutskottets
memorial N:o 51 och sist Lag-Utskottets utlåtande N:o 55.

Kammaren åtskildes kl. */4 9 e. in.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

STOCKHOLM, TRYCKT HOS K. L. BECKMAN, 1882.