RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1881:23

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1881. Första Kammaren. fM:o 23.

Torsdagen den 24 Mars.

Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.

Justerades fem protokollsutdrag för sammanträdet på förmiddagen.

o Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12
angående regleringen af utgifterna under riksstatens Åttonde hufvud -

20 punkten. Ifrågasatt lön

nr tm j. •• • åt en provin llerr

Kkström: Da i Utskottets här afgifna yttrande omforma- wdläkare i

les, att Konungens Befallningshafvande i Jönköpings län understöd! Unnarydfragan
om anställande af en provinsialläkare med station i Unnaryds
kyrkoby af Vestbo härad, ber jag att få yttra mig något i ämnet,
r ragan bär, såsom synes af handlingarne, ingått från Konungens Beta
lmngshafvande till Kongl. Maj:t med förord; Medicinalstyrelsen har
också understöd! densamma. Jag har emellertid af ordföranden i nämnda
styrelse tätt mig delgifvet, att anledningen, hvarför styrelsen icke med
mera ifver payrkat frågans genomförande, vore att söka i den nu befintliga
svårigheten att få läkare till nya platser med de små löner,
s°“ derför erbjudas. Jag har endast velat nämna detta utan att framställa
något yrkande.

Ofverläggningen var härmed slutad, och punkten bifölls.

21 punkten. Ny stat för

# Farmaceutisk

Herr von Strokirph: Innan Kammaren går att fatta beslut i denna institutetP,
UnkL berjag fa ^sta uppmärksamheten på, att Utskottets förslag i
sa matto afviker från Kong!. Maj:ts proposition, att dels förhållandet
mellan lön och tj.enstgörmgspenningar för läraren i kemi och farmaci
samt för lararen i naturalhistoria och färmakognosi i de båda förslagen
TTiN detsamma, dels ock vaktmästarens aflöningsförmåner blifvip af
Utskottet nedsatta emot hvad Kongl. Maj:t föreslagit. I förra afseene
igger skilnaden deri, att Utskottet för den förre läraren satt tjenst Första

Kammarens Prot. 1881. N:o 23. i

N:o 23. 2

institutet.

(Forts.)

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

Ny stat för göringspenningarne till 1,500 kronor och lönen till 3,000 kronor samt
Farmaceuti,jen geiiare tjenstgöringspenningarne till 1,300 kronor och lonen
till 2,700 kronor, i stället för att Kongl. Maj:t föreslagit lönen åt den
förre’till 3,500 kronor och tjenstgöringspenningarne till 1,000 kronor
samt för den senare lönen till 3.000 kronor och tjenstgöringspenningarne
till 1,000 kronor. Utskottet har gjort förändringen i afseende a dessa
två lönebelopp derför att det ansett, att den nya lönestaten vid 1'' armaceutiska
institutet bör sättas i paritet i afseende å löneregleringen med
Medicinalstyrelsen. För min del har jag ansett Kongl. Maj:ts proposition
mer * ändamålsenlig, derför att den är stöld i paritet med den
lönereglering, som nyligen egt rum vid Karolinska institutet, med hvilket
iag anser det Farmaceutiska institutet vara mer likt an med Medicinalstyrelsen,
och detta har för mig varit anledning att i afdelningen
och Utskottet yrka, att den af Kongl. Maj:t föreslagna lönestaten matte
bifallas, helst den skilnad mellan de af mig nu jemforda ionestaterna

, , • -i tu i* 1__ * i..! 4..-4-^4- -U t-»-ii mon vin K flTfl -

eo-er rum, att vid Farmaceutiska institutet icke finnes, men vid Karolinska
institutet deremot finnes ålderstillägg, hvilket motväges deråt,
att lärarne vid det Farmaceutiska institutet få uppbära lon pa annat
håll med skyldighet dock att, om så sker, afstå 1,000 kronor åt lonen.
.fao- yrkar således bifall till Kongl. Maj:ts proposition i denna del
ö I afseende å aflöningen till vaktmästaren eger äfven en skilnad
rum. Kongl. Maj:t har föreslagit lönen för honom till 800 kronor och
hyresmedel till 400 kronor. Enligt nu gällande lönestat gar vaktmästarens
aflöning till 800 kronor, och lian bör efter mm uppfattning
i afseende å lönebeloppet icke ställas i sämre ställning an han tor
närvarande har. Enligt Utskottets förslag skulle emellertid vaktmästarens
fasta lön blifva 650 kronor och tjenstgöringspenningarne 300 kronor,
och om han åtnjuter fri bostad, skulle a lönen afdragas 150 kronor.
Då skulle han i sj elfva verket icke fä mer an 800 kronor _ kontant
aflöning. Skilnaden ligger deri, att bostadsersattnmgen i ena
fallet är bestämd till 150 och i det andra till 400 kronor. Da han
redan åtnjuter 800 kronor såsom lön och enligt Kongl. Maj:ts proposition
skulle få bostad i sjelfva tomten — hvilket för en vaktmästare
är nödvändigt, emedan han alltid måste vara till hands och således
icke kan skaffa sig bostad hvar som helst — anser jag för min del,
att Kongl. Maj:ts proposition äfven i detta fall har ett afgjordt företräde,
om ock denne vaktmästares lön derigenom skulle blifva något
olika andra vaktmästares aflöning. Jag yrkar bifall till Kongl. Maj.ts
proposition.

Friherre von Essen, Fredrik: Det är sant såsom den förre
talaren nämnde att, enligt Kongl. Maj:ts förslag till stat for lararne
vid det Farmaceutiska institutet, läraren i kemi och farmaci skulle
hafva 3,500 kronor i lön och 1,000 kronor i tjenstgöringspenningar
och läraren i naturalhistoria och farmakognosi 3,000 kronor i lön och
1.000 kronor i tjenstgöringspenningar, samt att Utskottet häri föreslagit
den förändring, att den förre, läraren skulle hafva 3,000 kronol
i lön och 1,500 kronor i tjenstgönngspennmgar och den senare 2, <OU
kronor i lön och 1,300 kronor i tjenstgöringspenningar Ett åt skalen
hvarför Utskottet föreslagit denna förändring är, att vid den reglering

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

3 N:o 23.

a.f lönerna, som på senare tider skett för åtskilliga verk, eu propor- Ny stat för
-,1?? ™ell,rin *on oc“ tjenstgönngspenningar iakttagits, som i månsaJli''armaceutislea

Trlll T Or miiT.aorarpn vonf min A vn l 1 __i o _ __ _ ö -- .*.•*..*

fall för löntagaren varit mindre" förmånlig än och"i många fall lika
med den nu af Tj tskottet föreslagna. Kammarens ledamöter torde
kanna,, att pensionen utgår till samma belopp som lönen, hvadan det
a** i-ijf \°~ l°ntap^ren förmånligt att få proportionsvis högre lön. Ett
sarskildt skal att icke här utsträcka denna förmån längre än vid andra
verk ar, att åt lärarne vid Farmaceutiska institutet är medgifvet att
innehafva äfven andra tjenster, hvijket icke tillkommer annorstädes
anstå de tjensteman. Efter hvad Utskottet förskaffat sig upplysning
}^er ; / 1 <J.essa båda tjensters natur ett skäl att lemna denna
tillåtelse. Äfven för att lemna innehafvaren af tjensten tillfälle att,
da barn icke. sjelf kan fullgöra sm tjenst, lemna från sig ett större beiopp
! vikariatsarfvode, har Utskottet ansett skäl att höja proportionen
åt tjenstgonngspenmngarne och med detsamma yrka, att dessa i sin.
helhet skola till vikarien afstås. Jag ber att få upplysa Kammarens
ledamöter, att man i detta fäll kan hemta jemförelse!- dels från Ecklesiastikdepartementets
kansliexpedition, der lönen för byråchefen är 4 400
kronor och tjenstgöringspenningarne 2,000 kronor, således nästan halfva
beloppet, och for kanslisekreteraren lönen 2,500 kronor och tjenstgoringspennmgarne
1,500 kronor, dels äfven från akademien för de
ma konsterna, der 3 lärare hafva 4,000 kronor i lön och 2,000 kronor
i tjenstgönngspenningar, 2 lärare åtnjuta 2,000 kronor i lön och 1 000
kronor i tjenstgönngspenningar o. s. v. Samma är äfven förhållandet
vid Kong! biblioteket, Medicinalstyrelsen och Teknologiska institutet
der tj ens gonngsp enn in gar ne uppgå till cirka halfva beloppet af lönen’,
lfa således pa senare tider så mänga verk — det kunde uppletas ändå
:v»ir.faS?m k ex'' ^ ltterhets-, historie- och antiqvitetsakademien —
ernalut den proportion mellan lön och tjenstgönngspenningar, som
bär ar ^föreslagen, synes mig ingen anledning att frångå regeln, då
intet sarskildt skal dertill förefinnes. Det är väl sant, att vid Karolinska
institutet samma proportion icke blifvit iakttagen — anlednin§Le]l
o dertill kan jag icke nu förklara — men de af mig omnämnda
förhållande^ torde innebära tillräckliga skäl för Utskottets förslag.

Hvad åter beträffar vaktmästaren, så är det kändt, att dessa slags
tjenster vanligen delas i två kategorier, förste vaktmästaren med 800
nionor i lön och 300 kronor i tjenstgönngspenningar, men med skyldignet
att afstå 150 kronor, för så vidt han har fri bostad, och andre
vaktmästare med 500 kronor i lön och 300 kronor i tjenstgöringspenningar
och med samma inskränkning i afseende på bostaden. Nu
ar vid farmaceutiska institutet blott eu vaktmästare, och Utskottet har
föreslagit hans lön till 650 kronor och tjenstgöringspenningarne till
300 kronor — det är en medelväg, efter som det icke finnes två vaktmästare
— och med skyldighet att afstå 150 kronor, om han får
komma i åtnjutande af fri bostad. Jag tror, att det finnes goda skäl
äfven härtill, och anser att det vore ett gynsamt resultat för den farmaceutiska
undervisningen, om man lyckas vinna framgång åt det af
Utskottet framlagda förslaget, om bifall hvartill jag äfven hos Kammaren
anhaller.

institutet.

(Forts.)

N:o 23. i

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

Efter härmed slutad öfverläggning gjordes enligt de derunder
framstälda yrkandena propositioner, först pa bifall till punkten och
vidare derpå, att Kammaren, med afslag a punkten i hvad den skilde
siff från Kongl. Majrts i ämnet gjorda framställning, skulle bifalla
samma nådiga framställning oförändrad; hvarefter propositionen pa
bifall till punkten förnyades och förklarades vara med öfvervägande ja
besvarad.

Ifrågasatt lön 22 pimsten.

tendent vid Herr Carlson: Den grundsats, jag, i likhet med, som jag tror,

Naturhisto- de flegta ledamöter i denna Kammare, hyllar, nemligen att btatsnsha
riks- tj, pgj. [ rent administrativa ärenden tillstyrka något lor museum.

gom icke blifyit j administrativ väg pröfvadt och godkandt, bär

himlrat mig att i Utskottet tillstyrka bifall till den har ifrågavarande
motionen. Men det kan icke hindra mig att anhålla att nu ta uttrycka
det deltagande jag hyser för det här vackta forslaget, som
åsyftar att utvidga vården om det Naturhistoriska riksmuseet — en
tanke, som är eu klar följd af vetenskapernas fortskridande utveckling.
Denna utveckling har med sig icke blott en nästan oöfverskådlig tillökning
af materialen, utan medför också nya utsigter för vetenskaplig
forskning. Det har också visat sig, att inom det zoologiska oxnradet
redan icke mindre än fyra intendenter äro anstälde vid denna del åt
museum, hvaremot det botaniska har ännu blott en.

Men detta stora område är redan för vidsträckt för att kunna åt
en enda person vårdas och odlas. Der är ett oerhördt material samladt
dels genom de stora upptäcktsresorna till polartrakten, dels genom
skänker från Brasilien och andra mera kända delar åt verkan.
Derinom hafva också nya forskningsgrenar i senare tider uppkommit,
såsom den fysiologiska, som pröfva!- det inre af växternas byggnad och
deras mikroskopiska sammansättning; dertill kommer att urverldens
växtorganismer hafva varit föremål för ett särskilt studium och visat
sia- i hög grad betydelserika för kännedomen, den fortskridande kännedomen
om de nu lefvande arternas frändskap med hvarandra, om vaxtverldens
utveckling på olika tider, om de klimatiska förhallandena, i
urtiden o. s. v. Allt detta gör, att med så stort omfång det hela icke
numera kan omfattas af en enda person. .

Det är derför, som det länge inom Vetenskapsakademien vant en
liflig önskan att personalen skulle ökas, och akademien bär derför aven°gjort
en underdånig framställning till Kongl. Maj:t i amnet. Da
denna likväl icke vid denna riksdag blifvit föremal för Kongl. Maj:ts
framställning, har jag dock ansett mig, som närmare känner till de
akademiens förhållanden, som här äro i fråga, böra egna dem nagra
ord, på det att icke motionen måtte do bort utan att hafva fast någon
uppmärksamhet.

Friherre von Essen, Fredrik: Jag anhåller om bifall till Utskottets
förslag.

Öfverläggningen ansågs härmed slutad, och punkten bifölls.

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

5 K:o 23.

23—28 punkterna.

Biföll om.

29 punkten.

Herr Ekström: Då jag framlade denna motion, som i den nu

föredragna punkten af Stats-Utskottets utlåtande utgjort föremål för
Utskottets behandling, så förbisåg jag icke, att Riksdagen i allmänhet
icke har visat sig benägen att lyssna till enskilda motionärers
framställningar i fråga om beviljande af anslag för en eller annan
statsinstitution. Men ehuru jag för min del icke kan annat än erkänna
rigtigheten af denna grundsats, såsom grundsats betraktad, så
kan det väl icke bestridas att omständigheter kunna förefinnas, som
berättiga till ett afvikande från denna grundsats och kunna göra det
fullt befogadt för Riksdagen att begagna sin i penningefrågor Riksdagen
ensam tillkommande beslutanderätt, oaktadt förslaget icke genom
någon från Ivongl. Maj:t afbiten framställning dragits under Riksdagens
pröfning. Jag har för min del ansett ett sådant förhållande
inträffa i afseende på den nu föreliggande frågan. Såsom embetsman
har jag haft mig angeläget att aktgifva på goda prejudikat och låta
dem utgöra ledning för mitt omdöme i förevarande fall. Lyckligtvis
i denna fråga har Riksdagen sjelf gifvit ett sådant prejudikat af den
mest lysande beskaffenhet. Jag syftar på det beslut, som 1878 års
Riksdag fattade, då Riksdagen på grund af enskild motionärs framställning
beviljade icke mindre än 450,000 kronor för en universitetsbyggnad
i Lund. Då Stats-Utskottet behandlade denna motion, afstyrktes
densamma af Utskottet. Men när den kom till Kamrarne, så beslöto
båda Kamrarne att återremittera ärendet till Stats-tJtskottet, och efter
denna återremiss fick frågan den lyckliga utgång, som jag nyss nämnde.
Jag har väl hört omtalas, att på Riksdagens horisont understundom
uppenbarat sig en säregen konstellation, känd under namnet »kompromiss»,
som visat sig ega en underbar förmåga att kunna åt frågorna
gifva en oväntad och öfverraskande utgång; men huruvida någon sådan
konstellation uti det nu omförmälda fallet gjort sitt inflytande
gällande, har jag icke någonstädes funnit antecknadt, och jag har ingen
anledning antaga att så varit fallet. Jag älskar fast mera att
antaga, det Riksdagen i nyss omförmälda fall beslutat helt enkelt på
grund deraf, att Riksdagen fann det framstälda förslaget vara väl
grundadt, att alla nödiga, erforderliga utredningar om förhållandet voro
åstadkomna och att förslaget afsåg ett behof, som måste tillgodoses.
Det har styrkt mig i att framlägga detta förslag, livilket, i förbigående
sagdt, icke har mig till far, utan har en långt värdigare härstamning,
men hvilket jag med så mycket större nöje adopterat, som
jag hade mig bekant, att det under egiden af ett verldsberömdt namn
skulle i Andra Kammaren presenteras för Riksdagen. Ett ytterligare
skäl för framläggandet af motionen har jag hemtat derutaf, att Kongl.
Maj:t redan år 1878 gjort just denna sak till föremål för Riksdagens
beslut. Stats-Utskottet yttrade då i anledning af Kongl. Maj:ts förslag,
att Utskottet ansett den i ämnet förebragta utredningen ådagalägga,

Uppförande
af en ny
byggnad för
Karolinska
institutet.

N:o 23. 6

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

Uppförande atfc det ifrågavarande byggnadsarbetet icke vore af så trängande behof
af en ny påkalladt, att dermed icke skulle kunna utan olägenhet för det då

byiarouJha närvarande anstå, hvarföre och då dertill korn, att Riksdagen hade
institutet? beviljat ganska betydliga anslag åt universitetsbyggnaden både i Up(lorts.
) sala och Lund, samt att de ekonomiska omständigheterna icke gestaltade
sig på ett synnerligen tillfredsställande sätt. Utskottet afstyrkte
Kongl.° Maj:ts proposition. Härvid lät nu Riksdagen bero. I år har
Stats-Utskottet äfven afstyrkt bifall till det väckta förslaget. Men
detta afstyrkande är afgifvet i så välvilliga och rekommenderande ordalag,
att jag icke kan annat än betyga Utskottet min tacksamhet
derför. Men denna tacksamhet skulle naturligtvis vara ännu mycket
större, om Utskottet icke både, såsom en talare på förmiddagen yttrade,
»blott strött blommor på grafven», utan äfven bragt frågan fram till
fullt lefvande verklighet. Vore det nu så, att Stats-Utskottet med en
större samstämmighet hade förenat sxg om att afstyrka motionen, sa
skulle jag visserligen icke hafva vågat att ifrågasätta ett bifall till
densamma. Men då jag nu till min synnerliga tillfredsställelse funnit,
att ett icke ringa antal af Stats-Utskottets ledamöter antecknat sig
såsom reservanter, och jag vågar tro, att denna anteckning betyder,
att dessa herrar ledamöter i Utskottet vilja understödja förslaget, så
b em tar jag deraf en synnerlig anledning till att söka befria förslaget
från det silkessnöre, som Stats-Utskottet anbringat å detsamma, och
detta desto hellre som jag vågar tro, att den man, som i Riksdagens
Andra Kammare gjort sig till målsman för de önskningar, som i motionen
framställas, och hvilken, såsom vi väl veta, icke är rädd för
svårigheter, skall söka bringa denna säl» lyckligt förbi det Kap Tsjeljuskin,
som Stats-Utskottet upprest, fram till Behrings sund. I allmänhet
kunna de skäl, som verkat till att gjorda framställningar _ om anslag af
allmänna medel rönt afslag, hänföras under tre kategorier: först och
främst bristande utredning, för det andra att saken icke varit föremål för
Kongl. Maj:ts pröfning eller för närvarande vore beroende på Kongl.
Maj:ts pröfning och för det tredje ekonomiska svårigheter, Indika
åberopats än under rubriken af »statsverkets inskränkta tillgångar», än
med hänvisande, såsom senast, till »statsverkets betryckta finansiella
ställning», — lyckligtvis hafva vi på lång tid icke hört talas om »förlägenheten
i den allmänna rörelsen». Hvad den första kategorien beträffar
eller bristande utredning, så kan naturligtvis här icke det skälet
gälla, och Stats-Utskottet har icke heller framhållit detta såsom
skäl för sitt afstyrkande, tvärtom har Utskottet in amplissima forma
erkänt, att frågan gäller ett behof, som icke kan visas tillbaka. Redan
år 1878 erkände Kongl. Maj:t, att frågan var så fullständigt utredd,
att Kongl. Maj:t ansåg sig kunna göra den till föremål för Riksdagens
pröfning. Men sedermera hafva vi genom en af Karolinska institutets
professorer fått ytterligare upplysningar om de stora olägenheter, som
vidlåda de ifrågavarande byggnaderna vid institutet, hvilka upplysnin•
gar blifvit till trycket befordrade och till Riksdagens ledamöter utdelade.
Ehuru här är fråga om en byggnad jemväl för den fysiologiska
institutionen, så vill jag dock icke underkasta Herrarne någon
vivisektion genom att genomgå allt i detalj, hvad som talar till förmån
för det framlagda förslaget. Men jag anser mig dock ej kunna

Torsdagen den 24 Mars, e. m. 7

underlåta att påpeka, för att hafva det till protokollet förvaradt, de
väsentliga olägenheter, som, enligt hvad dessa upplysningar ådagalägga,
vidlåda den nuvarande institutionen. Af dessa upplysningar framgår,

att, hvad angår de för undervisning och vetenskapliga undersökningar
i den så kallade gröfre anatomien (deskriptiv och topografisk
anatomi) icke ens de anspråkslösaste fordringar på en tidsenlig anatomisk
anstalt, som skulle afse endast denna gren af det anatomiska
studiet, på långt när uppfyllas af den nuvarande anatomiska institutionen
vid Karolinska institutet;

att det antal lärjungar, som nu vid institutet mottaga undervisning
i anatomi, icke kan öfverskridas utan de allra största olägenheter
och att detta elevantal (nu 69) tenderar att stiga;

att för undervisningen i histologi (väfnadsläran eller den mikroskopiska
anatomien), uti hvilken vetenskap, som bildar en af de viktigaste
delarne af den teoretiskt medicinska kursen, en särskild extra
ordinarie professur finnes inrättad, helt och hållet saknas lokal, hvarföre
denna undervisning är husvill och måst taga sin tillflykt i den
patologiskt-anatomiska institutionens föreläsningssal, hvarest, i anseende
till flera ogynsamma omständigheter, undervisningen dock icke kan ske
på ett hvarken för lärarne eller lärjungarne ens i någon mån tillfredsställande
sätt;

att för undervisningen i allmän helsovårdslära, i hvilken vetenskap
en ordinarie professor finnes sedan är 1878, likaledes saknas
lokal, hvadan undervisningen i denna vetenskap omöjligen kunnat
blifva af den betydelse och göra det gagn, som dermed är afsedt; och
behofvet af en särskild lokal för denna undervisning är så mycket
mera trängande, som denna undervisning är i sitt slag den enda i
vårt land och tillhör läkarekursens praktiska del, hvilken af det vida
största antalet blifvande läkare fullständigt genomgås vid Karolinska
institutet;

att för farmakologien och de till detta fack hörande samlingar
icke heller finnes någon särskild lokal, utan äro dessa synnerligen rika
och omfattande samlingar provisoriskt inhysta i ett mindre rum, afsedt
för det patologiskt-anatomiska museet, samt i en derintill, stötande
mörk korridor, _ der samlingarna äro så sammanpackade, att endast en
liten ^ del verkligen kan förevisas, hvarföre äfven för denna institution
behofvet af en särskild lokal, med tillräckligt utrymme för samlingarna
och arbetsrum för läraren, är i högsta grad trängande;

att'' för undervisningen i fysiologi, måhända det vigtigaste af de
för medicinen grundläggande läroämnena, och som kräfver lokaler för
eu mängd olikartade vetenskapliga undersökningar, annan lägenhet
icke kunnat beredas, än i en ofvanpå det anatomiska museet, i den
gamla och mycket förfallna så kallade museibyggnaden belägen vindsvåning,
som lider af en mycket ogynsam belysning, i följd hvaraf finare
försök och preparationer endast i sjelfva fönstersmygarna kunna företagas,
samt att då den så kallade föreläsningssalen tillika måste begagnas
såsom allmänt laboratorium för de mångartade öfningar, som af de
studerande genomgås, det är eu omöjlighet att för flere än de allra
närmast stående göra de förevisningar af experiment och dylikt,

N:0 23.

Uppförande
af eu ny
byggnad för
Karolinska
institutet.
(Forts.)

N:o 23.

Uppförande
af en ny
byggnad för
Karolinska
institutet.
(Forts.)

8 Torsdagen den 24 Mars, e. in.

som äro af så stor betydelse vid en god undervisning i omförmälda.
vetenskap.

Vid besök, som gjorts i institutet, hafva Stats-Utskottets ledamöter
haft tillfälle att öfvertyga sig om verkligheten af alla dessa nu
angifna brister, och Stats-Utskottets utlåtande är verkligen en trogen
afspegling af det nedslående intryck, som ledamöterna der fingo erfara.
Men icke desto mindre har Utskottet funnit sig nu böra afstyrka
detsamma. Skälet till detta afstyrkande tager jag nu i betraktande
och öfvergår till den andra kategorien af hufvudskälen mot bifall till
förslaget. Utskottet säger: »att då Kongl. Maj:t, som är bäst i tillfälle
att pröfva angelägenheten af de särskilda statsbehofvens tillgodoseende
och möjligheten att bereda derför erforderliga medel, nu icke
gjort någon framställning i förevarande ämne, detta måste anses vara
föranledt antingen deraf att med uppförandet af ifrågavarande nybyggnad
synts Kongl. Maj:t ännu kunna anstå i afvaktan på fyllandet af
andra behof, hvilka Kongl. Maj:t pröfvat vara af ännu mer trängande
beskaffenhet, eller ock deraf, att Kongl. Maj:t funnit ärendet i ett
eller annat hänseende tarfva ytterligare utredning; och är det af detta
skäl Utskottet funnit sig böra hemställa», etc. Det senare alternativet,
eller att Kongl. Maj:t funnit ärendet i ett eller annat hänseende
tarfva ytterligare utredning, har icke utgjort hinder för att Kongl.
Maj:t nu icke skulle kunna framlägga förslaget till Riksdagen, detta
har jag full anledning att påstå. Således är skälet till att Kongl.
Maj:t nu icke förelagt Riksdagen förslag i ämnet egentligen det, att
Kongl. Maj:: ansett det kunna anstå i afvaktan på fyllande af andra
behof. Ja väl, deri ligger naturligtvis orsaken. Ty vid granskningen
af alla de frågor, som hvila på departementschefens bord, och hvilka
alla på Riksdagen kunde förekomma, har äfven detta nog tagits i betraktande,
men ansetts böra ännu kunna stå tillbaka. Jag påminner
mig från den tid, då jag hade att tillhandagå såsom biträde vid föredragningen
uti statsrådsberedningen af ärenden, som hade med statsregleringen
att göra, hurusom en mycket framstående man bland
Konungens rådgifvare, känd lika mycket för sin fina penna som för
sin humor, yttrade, då en mängd ärenden förelågo: »nu märker jag
huru detta måste behandlas, just såsom en stor konkursmassa, der vi
måste jemka på alla sidor för att få sakerna att gå i hop». Så måste
man också alltid gå till väga vid uppgörande af propositionen om statsverkets
tillstånd och behof; alla behof kunna nemligen icke blifva
tillgodosedda, och sålunda har det nu gått med Karolinska institutet;
det har icke kunnat komma i åtanke.

Sedan Kongl. Maj:t vid Riksdagens början aflåtit sin proposition
angående statsverkets tillstånd och behof, har jag hört sägas, att en
mycket framstående man inom Riksdagen skulle hafva yttrat, att han
fann den Kongl. propositionen så tunn och så lätt, att den såg ut som
den skulle kunnat i klump antagas, men att, sedan han närmare betraktat
den, han funnit anledning till åtskilliga dubier. Dessa hade
förmodligen sedermera koncentrerat sig på förslaget om pansarfartyget,
som han bidrog att tillintetgöra. På det högsta beklagar jag utgången
af Kongl. Maj:ts förslag i denna fråga; men då nu pansarfartyget
blifvit borradt i sank, så har ju såsom alltid, när ett fartyg sjunker,

9 N;o 23.

Torsdagen den 2i Mars, e. m.

ett vacuum bildat sig, som kan fyllas af andra föremål, och således Uppförande
när nu de för detta fartyg beräknade utgifter icke komma att användas
för detta ändamål, hafva penuingarne blifvit tillgängliga för fyl- karolinska
lande af andra behof. Genom den ändring i beräkningen af statsver- institutet.
kets inkomster utaf jernvägstrafiken, som egt rum, har äfven, å andra (Forts.)
sidan, eu förhöjning i inkomsterna åstadkommits. Det är visserligen
sant, att åtskilliga andra beräkningar blifvit ändrade, men, såsom en
ledamot i Stats-Utskottet yttrade sig på förmiddagen, Kongl. Maj:ts
propositbn har i afseende på beräkningen af inkomster och utgifter
blifvit si upp- och nedvänd eller så väsentligen förändrad, att det kan
vara hopp om, att plats finnes äfven för detta nu begärda anslag.

Man hsr sagt, att Riksdagen skulle nu snart upphöra och att vi icke
skulle få att behandla åtskilliga förväntade vigtigare frågor. Nå väl,
de komma då nästa gång! Denna fråga vill också Utskottet föreslå
att uppskjuta, förmodligen för att de »blommor som det planterat
på grafven» skola uppspira och gifva frukt nästa gång genom Kongl.

Maj:ts nådiga omsorg. Men jag hemställer, huruvida det kan vara
lämpligt att samla allt till afgörande på en gång. Vore det icke
lämpligare att nu bifalla denna sak, så hade man åtminstone nu reglerat
deri. Det nämndes på förmiddagen tillika, att det vore en anatomisk
institution i Upsala, som också behöfde anslag, och att, om
man nu biföll anslaget till Karolinska institutet, man derigenom begick
en orättvisa mot Upsala. Men jag hemställer till den ärade talaren,
som också är ledamot i Utskottet, huruvida denna jemförelse
är exakt, emedan hvad som här är ifrågasatt, är icke blott att åstadkomma
en bättre anatomisal, utan det gäller icke mindre än'' fem särskilda
vetenskapliga institutioner vid Karolinska institutet.

En .fördel af att Riksdagen snart skulle afslutas, skulle vara att
de stora komitéerna skulle kunna sysselsätta sig mera odeladt med
sina arbeten. Nåväl, mine Herrar, om så är förhållandet, kunna vi
ju nära nog på afstånd höra anmarschen af de stora komitéernas
millioner, jag säger icke soldater, utan kronor, söm de fordra för
sina behof. Det blefve kanhända kinkigt nog för denna sak att kunna
göra sig gällande gent emot dessa stora anspråk och stridsfrågor.

Deraf hemtar jag ett ytterligare skäl för att nu yrka framgång åt
detta förslag.

Det gafs en tid, då Sverige var en stormakt på det militära
området; då, enligt en frejdad minnestalares ord, Sverige uppfylde
Europas slagfält med dånet af sina segrande vapen; men denna tid
är för längesedan förbi; vi hafva nu icke till uppgift att göra eröfringar
på krigets bana, utan att väl försvara det dyrbara arf vi emottagit
af våra förfäder, vår fosterjord; men på ett annat område kunna
vi icke uppgifva vår sträfvan att göra eröfringar, och det är på de
fredliga idrotternas område, på konstens, vetenskapens och industriens
stora täflingsbana. Men, mine Herrar, liksom det icke går för sig att
göra eröfringar på det militära området, utan att de stridande äro väl
rustade, så kan heller icke på den fredliga arenan seger vinnas utan
att man är väl utrustad. Det är derföre jag vördsamt anhåller, att
denna Kammare genom bifall till motionen måtte sätta de aktade
vetenskapsidkarne vid Karolinska institutet i tillfälle att i sitt arbete

N:o 23. 10

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

Uppförande gorå allt det gagn, hvaraf de äro mäktige, till båtnad för vetenska■byggnad
Jäv Pen’ til1 lietier både för dem sjelfva och fosterlandet. Jag yrkar afslag
Karolinska ^ Utskottets framställning i denna punkt och bifall till de i ämnet
institutet, väckta motionerna.

(Forts.)

Herr Widén: Såsom den föregående talaren förmodat, har jag
antecknat mig som reservant i denna punkt i den mening att få yrka
bifall till motionerna i ämnet och afslag å Utskottets förslag. Möjligheten
dertill har gifvits mig derigenom, att den finansplan, Ivongl.
Maj:t framlagt, blifvit så ändrad, att medel till fyllande af ifrågavarande
behof, efter min tanke förefinnas. Detta har, såsom Herrarne
veta^ skett derigenom, att trafikinkomsterna blifvit högre beräknade
än Kongl. Maj:t föreslagit, och ännu mera derigenom, att den framställning
om byggande af en pansarbåt, som blifvit af Kongl. Maj :t
gjord, af Riksdagen afslagits, så att ett ganska stort penningebelopp
blifvit ledigt för att kunna användas till fyllande af andra behof. När
man således afstått från tanken på behofvet att bygga till sjös, har
jag ansett det vara i sin ordning att man tänker på de behof, som
förefinnas af att bygga till lands; och här är både af Utskottet och
af deri föregående talaren visadt, att ett ganska stort behof föreligger,
som Riksdagen med det snaraste måste afhjelpa. De lokaler, som m
finnas, i synnerhet de, som äro afsedda för den anatomiska bildningen,
äro i alla afseenden underhaltiga, alldeles för trånga och otillräckliga,
för att den studerande ungdomen der skulle kunna på ändamålsenligt
sätt bedrifva de öfningar, som den åligga. Frågan om den nybygnad,
som motionärerna här begärt, har också redan år 1878 blifvit af
Kongl. Maj :t pröfvad och för Riksdagen framlagd. Åtskilliga förhållanden
gjorde det då för Riksdagen omöjligt att komma till mötes
och afhjelpa den brist, som förefans. Sedan dess har ny pröfning af
frågan förevarit; nytt kostnadsförslag och nya ritningar hafva blifvit
uppgjorda; vederbörande myndigheter hafva blifvit hörda och alla hafva
vitsordat icke blott behofvet, utan också ändamålsenligheten af den
byggnad, som här är i fråga. Oaktadt allt detta har dock Utskottet
nu ansett att denna fråga ännu en gång borde af Kongl. Maj:t pröfvas,
och endast af det skäl att detta ej skett afstyrkt bifall till motionen.
Utskottet har nemligen, efter hvad det förklarat i betänkandet,
förestält sig, att det möjligen kunde finnas äfven andra behof, som
vore fika eller ännu mera trängande, dem Utskottet icke kände, men
för Kongl. Maj:t kunde vara bekanta. Frågan borde derför, som sagdt
är, _ ännu en gång af Kongl. Maj:t pröfvas innan den af Riksdagen
afgjordes.

Till följd häraf och då jag nu ser Statsrådet och Chefen för
Ecklesiastikdepartementet närvarande, måste jag vördsamt anhålla, att
han ville gifva Riksdagen del af hvad han från sin ståndpunkt kan
finna . nödigt och nyttigt, samt särskildt meddela upplysning derom,
huruvida något hinder nu mera från Kongl. Maj:ts sida förefinnes för
fragans slutliga lösning. För min del har jag alla skäl att yrka bifall
till motionerna, särskildt derför att, äfven om andra behof förefinnas
att fylla, det måste vara af vigt att, såsom en talare på förmiddagen
yttrade, se till, att icke de ouppfylda behofven blifva allt för många,

11 N:o 23.

Torsdagen den 21 Mars, e. m.

så att man till slut icke vet, livar man skall börja, då man en gång Uppförande
måste börja att se dem till godo. Jag yrkar således, under förhopp- n’i

ning att '' Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartementet KaroUnska
,-också skall gifva skäl dertill, bifall till föreliggande motioner om ny- institutet.
byggnad för Karolinska institutets trängande behof deraf. (Forts.)

Herr Montgomery-Cederhielm: Ehuru jag högt värderar det

skal, som Stats-Utskottet här anfört till stöd för sitt afstyrkande af
motionerna, det skäl som Utskottet uteslutande — just det ord som
Utskottet sjelf begagnar —- användt, eller att det icke förefinnes någon
framställning från Kongl. Maj:t i frågan, tror jag likväl, att denna
allmänna regel, som för Stats-Utskottet synes mig vara särdeles lämplic,
tål några undantag. Då grundlagen tillåter enskilda medlemmar
af ''Riksdagen att väcka motioner, kan man ju allt för väl tänka sig,
att bland den stora samlingen af dessa motioner någon liten del, en
kanske af hundra, kan finnas vara af den beskaffenhet, att den tilldrager
sig Riksdagens uppmärksamhet och i och för sig sjelf kan ^föranleda
till någon åtgärd. Då dertill kommer, att motionen, såsom
här är förhållandet, redan eu gång förut varit föremål för Kongl.

Maj:ts pröfning och att den, på det sätt motionärens förslag innehaller,
blifvit af Kongl. Maj:t tillstyrkt samt att den äfven förut varit föremål
för Riksdagens granskning, finnas deri ytterligare skål att lör detta
Kall göra ett undantag. N

Hvad sjelfva frågan beträffar, så har eu stor del af Stats-Utskottets
ledamöter och deribland ganska många från denna Kammare nyligen
besökt det Karolinska institutet och dervid funnit, huru högst
otillfredsställande lokalerna för undervisningen ° äro. De hafva sett,
att anatomisalen är både för inskränkt och för låg, att der icke finnes
tillfälle till ventilation och att den är högst osund likasom äfven att
det för denna undervisning, som alltid måste ske under lärarens uppsigt
i anat.omisalen och vid dissektionsborden, är särdeles olämpligt tillstäldt.
Då den medicinska undervisningen för närvarande står högt i
vårt land och våra läkare göra landet all heder,° tror jag det vara
Riksdagens både skyldighet och ära att, i hvad på den ankommer,
bidraga att fullständiga och förbättra undervisningslokalerna och främja
allt, som kan befordra denna undervisning. Jag får således anhålla,
att Kammaren måtte med afslag å Utskottets förslag bifalla hvad
motionärerne i denna fråga tillstyrkt.

Friherre von Essen, Fredrik: Jag skulle misstaga mig på det

högsta, om icke Första Kammaren skulle fästa sig vid de skal, som
blifvit framstälda dels af flere talare och dels af Stats-Utskottet för
antagande af det utaf motionärerne framlagda förslaget. Utskottet
har på det amplaste sätt vitsordat behofvet af den ifrågasatta byggnaden
och endast ett formelt skäl har förmått Utskottet till sitt^ afstyrkande
utlåtande. Det beror då på hvad vigt man kan fästa vid detta
formella skäl. För min del har jag icke kunnat fästa den^ betydelse
vid det, som det bör ega vid andra tillfällen, enär denna fråga blifvit
af Kongl. Maj:t utredd förut. Behofvet har tillförene blifvit erkändt
af Kongl. Maj :t och framstäldt för Riksdagen, och Riksdagen har en -

X:o 23. 12

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

Uppförande däst derför, att tillgångar saknades, icke då lemnat de erforderliga
byggnad "för ^loppen. Kongl. Maj:t har icke velat förnya framställningen denna
KaZinZ gång, förhindrad deraf att ännu vigtigare ändamål förelågo och man
institutet, af vissa skal önskade att göra budgeten så tunn som möjligt. Då nu
(Forts.) vissa af dessa utaf regeringen såsom nödvändiga ansedda anslag blifvit
af Riksdagen afslagna, föranlåtes jag hemställa, huruvida icke i första,
rummet Herr Chefen för Ecklesiastikdepartementet och vidare Kammaren
skola deri finna en anledning att bifalla denna motion, och den
föregående talaren har redan till Herr Chefen för Ecklesiastikdepartementet
framstäf den appell, att man om möjligt måtte få inhemta
regeringens tanke i detta fall, om nemligen icke de förändrade omständigheter,
som nu föreligga, kunna hafva något inflytande på regeringens
uppfattning i afseende på bifall till detta förslag.

De af Herrarne i Första Kammaren, som besökt denna läroanstalt,
kunna vitsorda huru verkligen eländigt det är stäldt dermed. Man
kan icke kalla det lärosalar, der läkareundervisningen måste handhafvas,
utan skrubbar och kyffen. Det var någon, som yttrade, att
det icke kunde finnas en slagtarbod här i staden, som hade ett så
eländigt utseende som dissektionssalen, der dock 57 lärjungar voro församlade.
I en dålig, instängd luft på samma gång som under i alla
afseeuden ruskiga förhållanden skulle dessa elever vara sysselsatta med
så grannlaga och på det hela obehagliga göromål, efter hvad man
sade, under 9—10 timmar om dagen. Man må betänka, att institutet
är besökt af icke mindre än omkring 100 elever, sysselsatta med dessa
studier, och att den för dissektion afsedda salen icke är den enda, som
är i sådant skick. Det har uppgifvits i detaljer, som jag visserligen
skall akta mig för att upprepa, att alla rummen, såväl de, som äro
afsedda för elever och lärare, som äfven de, hvilka användas till museer,
äro i det mest eländiga skick. Somliga af dessa rum hafva af
dertill utsedde inspektörer blifvit ansedda för lifsfarliga att besöka, ocli
man såg i museisalen sprickor i taket, som gjorde, att man var glad
att komma derifrån. Och der finnas dock förvarade oskattbara eller
åtminstone högst värdefulla saker. — Jag skall icke längre upptaga
tiden, öfvertygad som jag är att Kammaren icke skall neka detta
högst nödvändiga anslag.

Herr Törnebladh: Det är eu otacksam pligt, att efter så många

talare, som uppträdt mot Stats-Utskottet, taga dess försvar, synnerligen
i en fråga som denna, som afser ett känd! behof. Jag ber emellertid
att i största korthet få redogöra för de skäl, som tala för Stats-Utskottets
hemställan i klämmen.

Det har sagt..-, att man skall se till, att icke erkända behof för
afhjelpande af vissa institutioners iråkade betryck att upprätthålla sin
verksamhet blifva allt för många, så att för stora anspråk på en gång
ställas på de tillgångar, som kunna finnas. Jag erkänner styrkan af
det argumentet, men jag hemställer, om det icke understundom kan
rigtas mot dem, som framställa detsamma, ty det är just genom att
gå för mycket till mötes enskilda motioner, som man framkallar sådana
behof, troligtvis alla ganska befogade. Jag vill i detta hänseende
omnämna den anatomiska institutionen i Upsala, visserligen icke af

13 N:o 23.

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

så omfattande betydelse som denna, men beträffande hvilken behof Uppförande
förefinnas, som borde afhjelpas. Likaså i Lund. Jag har här i min n^år

hand en skrifvelse från en akademisk lärare i Lund, hvilken tram- Karolinska
håller behofvet af en byggnad för den patologiska institutionen der- institutet.
städes och att det för lärare och lärjungar är till ytterligt men, att (Forts.)
en sådan byggnad saknas, emedan badas verksamhet försvaras, om icke
rent af förryckes; och denna skrifvelse är så gammal som sedan Juni
månad 1879. Således lär det icke blifva brist på behof, och ju flera
prejudikat hopa sig för framgången af dessa enskilda motioner, dess
mera växa behofven, hvilket jag blott anför såsom svar på det åberopade
prejudikatet om den för några år sedan beslutade akademiska
byggnaden i Lund. Sådana åberopas alltid, men med så mycket större
styrka, om anslagen beviljats i följd af enskilda motioner.

Stats-Utskottets ledamöter hafva på stället tagit intryck och lifligt
intryck af förhållandena vid Karolinska institutet. Man får dock icke
handla endast efter intryck, ty icke alla institutioner kunna inbjuda
Stats-Utskottets ledamöter till besök på stället. Det kan icke ske i
Lund, möjligen i Upsala. Sådana intryck hafva dock i detta likasom
i två andra fall, der behofvet är erkändt, gifvit sig tillkänna i Utskottets
utlåtande, hvari sakens vigt erkännes, nemligen i fråga om
seminariebyggnad i Falun och rörande om- och tillbyggnad af Serafimerlasarettet.
Jag anser för min del, att de sistnämnda behofven äro
minst sagdt lika trängande, som det föreliggande, ehuru förhållandet
i fråga rån Serafimerlasarettet icke är sä behörigen utredt som i detta.

Det har varit med aktgifvande på de särskilda anspråken, som här
gjort sig gällande, som man, fastän ogerna, afstyrkt bifall till de
framstälda motionerna, och om Kammaren finner sig föranledd att
bifalla motionen om Karolinska institutet, hoppas jag och tror, att
Kammaren äfven vill bifalla motionen om seminariet i Falun. Inom
Utskottet likasom förut på afdelningen yttrades åsigter för bifall till
båda motionerna, fastän man efter långa och pinsamma öfverläggmngar
kom till det resultat att afstyrka dem. Jag tror dock, att detta
afstyrkande har en så välvillig form, att det i sjelfva verket för frågan
framåt. Jag tror, att Stats-Utskottet försökt föra frågan förbi det
kap Tsjeljuskin, hvarom motionären talade, och hvilket, såsom man vet,
icke var det förnämsta hindret för ishafsexpeditionens framfart, enär
det rätta hindret uppträdde vid Behrings sund. Det var endast en
högre makt, som kunde undanrödja det sista, och kanske också ..en annan
högre makt kan i detta fall undanrödja de hinder, som ställa sig
i vägen, men Stats-Utskottet har icke med bästa . vilja kunnat det.

Jag måste yrka bifall till Utskottets förslag, da jag ännu icke. hört
från regeringens sida uttalas, att förslaget kan utan svårighet i förhållande
till andra behof bifallas.

Herr Statsrådet Hammarskjöld: Då statsverkspropositionen i

slutet af förra året skulle uppgöras, voro en hel mängd behof anmälda
på åttonde hufvudtiteln. Många afsågo uppförande af nya byggnader.

Jag delade af fullaste hjerta den öfvertygelsen, att med påbörjandet
af några nya större byggnader borde anstå, på det att .åtminstone under
ett år någon betydligare minskning af det från Riksgäldskontor

N:o 23. U

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

Uppförande till Statskontoret lemnade förskott måtte kunna ske. Detta var det
byggnad ”för ®nda ^ ..som hindrade mig att tillstyrka Kongl. Maj:t att hos RiksKarolinska
dagen begära anslag till en eller annan åt de begärda byggnaderna.
institutet. Bland de byggnadsföretag, som syntes mig vara af mest trängande be(Forts.
) skaffenhet, voro de för Karolinska institutet och seminariet i Falun,
och endast det nämnda skälet afhöll mig från att föreslå Kongl. Makt
att i afseende å dessa begära anslag. Jag har härmed fullt instämt i
ir^ad motionären och Utskottet sagt om det angelägna behofvet af den
ifrågavarande byggnaden.

Riksdagen har numera vidtagit åtskilliga förändringar i statsverkspropositionen.
^ Skulle Riksdagen i sammanhang dermed finna vigten
af den nu ifrågavarande byggnaden. så stor, att Riksdagen vill bifalla,
motionen, kan jag, med de åsigter jag har om byggnadens behöflighet,,
icke annat än se sådant med tillfredsställelse.

Herr Carlson: Efter det yttrande, Kammaren nyss hört från
statsrådsbänken, synes mig sakens ställning vara väsentligt förändrad,
och jag anser mig för min del höra, då jag tillhört den pluralitet inom
Utskottet, som gifvit anledning till Utskottets betänkande, sådant det.
föreligger, anmäla att, efter den förklaring, som Chefen för Ecklesiastikl?^.
arferrien^''* a%ilvit, de invändningar, jag haft mot motionen, äro
förfallna. Jag hyser dock och håller af varm öfvertygelse nå den
grundsatsen, att Stats-Utskottet icke bör för Riksdagen förorda ett förslag,
som icke är i administrativ väg pröfvadt och godkändt och jag
nar hållit och håller fortfarande på den grundsatsen, icke derföre, att
jag anser den, såsom en aktad ledamot af Utskottet yttrade, vara ett
skäl af största vigt, utan derföre att förhållandet mellan regering och,
riksdag eljest icke blefve det rätta. Det måste tillhöra förvaltningen
att pröfva behofven innan de af Riksdagen tillgodoses. Stats-Utskottet
kunde derföre icke tillstyrka förslaget, emedan det icke varit i tillfälle
att inhemta de skäl, som lågo till grund för regeringens åtgörande i
fragan. Vore det hos oss som i andra länder, till exempel Danmark,
der cheferne för statsdepartementen på Utskottens inbjudan med dem
konferera om föreliggande ärenden, då hade äfven vårt Stats-Utskott
kunnat i detta fall göra en tillstyrkan, men som saken nu förhölle sig,,
borde ärendet föreläggas Kammaren för att här få höra de åsigter
derom, som hos regeringen gjort sig gällande. Nu har Chefen för
Ecklesiastikdepartementet förklarat, att det enda skäl, som förmått honom
att icke framlägga förslag i ämnet, varit statsverkets behof. Det
har således icke förefunnits i administrativ väg några skäl, som hindra
forslagets godkännande, ehuru såsom nämndt är detta nu är af annan
beskaffenhet än tia det förra gången framlades. Ritningarne äro förändrade
och kostnadsförslaget likaså, men då man från kompetent håll.
hör och är öfvertygad om att inga betänkligheter i dessa hänseenden
mota mot förslagets antagande, finnes ej skäl att vidare motsätta sm
detsamma.

Det har blifvit här aberopadt, att det anslag, som gafs till universitetsbyggnaden
i Lund, gafs på grund af enskild motionärs yrkande,
men detta exempel talar just för att sådana ärenden böra behandlas
så som det om universitetsbyggnaden behandlades. Stats -

15 N:o 23.

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

Utskottet afstyrkte nemligen motionen, men det var i Kammaren, som Uppförande
dåvarande Chefen för Ecklesiastikdepartementet afgaf den förklaring, “J™ Jör
som bäfde betänkligheterna hos dem, hvilka afstyrkt motionen och för- Karolinska
anledde, att förslaget verkligen antogs. institutet.

Efter hvad som blifvit yttradt är det öfverflödigt för dem, som (Forts.)
hysa den öfvertygelsen, att detta icke allenast är ett behof, utan äfven
ett behof, som snart måste fyllas, att närmare ingå pa sj elfva skälen
för förslagets antagande, dag vill endast anmärka att, såsom det blnvit
antydt, här icke är fråga om byggnad för blott en af institutets
institutioner, utan för fem eller sex, bland hvilka sädana som äro
grundläggande för den medicinska vetenskapen, såsom anatomiska, histologiska,
fysiologiska och af sådan vigt för det praktiska lifvet som
hygieniska. Vid sadant förhållande synes mig, att saken icke företei
några svårigheter, och hyser jag den förhoppning, att Kammaren skall
bifalla motionen, likasom jag för min del, efter hvad som nu förefallit,
tillstyrker bifall till densamma.

Herr B en nick: Det kan icke falla mig in att på något sätt förebrå
Stats-Utskottet, att det kommit till det slut, hvilket betänkandet visar.

Det faller mig icke heller in att klandra regeringen derföre, att hon
ansåg andra anslag för tillfället vara af större behof påkallade än det
nu ifrågavarande; men då just de större anslag, som regeringen efter
sin uppfattning ansåg vara de angelägnaste, af Riksdagen icke blifvit
beviljade, och då deremot detta anslag så väl från regeringens som
från alla sakkunniges sida erkännes vara ett ytterst angeläget och redan
för ett par år sedan erkändt behof, förekommer det mig, som
numera, i det skick frågan befinner sig, tvifvel icke kunna finnas derom,
att icke Kammaren, med den större frihet jag anser Kammaren hafva
än Utskottet, med afslag å Utskottets förslag bör bifalla motionen, till
hvilken jag beder att få sluta mig.

Friherre Klinckowström: När denna fråga var före vid 1878
års riksdag, då den framkom till Kamrarne såsom '' nådig proposition,
grundade sig densamma på upplysningar, som lemnats genom
memorial af 1877. Jag motsatte mig då detta anslag, som äfven, såsom
bekant, af Riksdagen afslogs. Jag har icke gjort det lättsinnigt, utan
sökt skaffa mig upplysningar på stället, likasom de många Statsutskottets
ledamöter, som sagt sig hafva besökt Karolinska institutet
och sett på byggnadernas beskaffenhet; men jag bär icke kunnat få
samma uppfattning, som dessa herrar visitanter, angående behofvet af
en så stor och kostbar ombyggnad, som visitanterne och motionären
önska. Mig synes, att det slutliga resultat, hvartill Utskottet kommit
i denna fråga, är af beskaffenhet, att Kammarens ledamöter dock borde
derpå litet mera reflektera än som jag tror är händelsen; ty StatsUtskottet
säger, att det synts Utskottet som om orsaken, hvarför icke
Kongl. Maj:t velat till denua riksdag framställa frågan om denna dyra
nybyggnad varit: dels att frågan kunde anstå och dels att den tarfvade
ytterligare utredning. Dessa båda orsaker äro mycket väl grundade
och sådana, att frågan om nybyggnad bör anstå, äfven derför att
om eu mindre kostbar reparation skedde på de byggnader som finnas,

N:o 23. 16

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

Uppförande kunna dessa tjena till de ändamål, hvartill de nu användas, ännu
byggnad ”för mau£a ar- Angående de upplysningar, som lemnats såväl af motionäXarolinsJca
rerne som sedermera såsom appendix till dessa herrars motioner, synes
institutet, det mig vara en händelse, som ser ut som en tanke, att på intet ställe
(Forts.) för Riksdagen vidröres beskaffenheten af de byggnader, som på tomten
finnas att tillgå för Karolinska institutets behof. Det är verkligen
högst besynnerligt. Jag, som på stället fått reda på alla de byggnadslägenheter,
som finnas för institutets behof, kan intyga, att de icke
äro få. De utgöras af en palatslik byggnad, som är uppförd på statens
bekostnad för icke många år sedan. Vidare af en byggnadslänga, som
slutar tomten åt myntet till och innehåller några och tjugo fönsters
front.. Så en byggnad af elfva fönsters front, med två våningars böjd,
på midten tre, från hvilken utgår en särskild sidobyggnad, hvaruti
preparat och skeletter befinna sig. Hvad sjelfva anatomisalen beträffar,
som ligger midt emellan de öfriga byggnaderna, är det verkligen
sant, att det är en byggnad, som endast består af rez-de-chaussée
och som kanske icke är af samma beskaffenhet, som man har i andra,
länder för sådana sysselsättningar, men med några reparationer på den
nämnda byggnaden, hvilka skulle komma att kosta ett försvinnande
minimum af den större utgift, som här är i fråga, kan den salen mycket
väl nyttjas för sitt ändamål, och om Karolinska institutet ville fördela
de^ ofantliga rumlägenheter, som finnas i de andra byggnaderna och
måhända inskränka de bostadslägenheter, som der liksom i de flesta
kronans byggnader hota att äta upp allt utrymme, skulle mycket utrymme
för de vetenskapliga fordringarna uppstå. Jag betviflar visserligen
icke, _ huru denna fråga kommer att i afton i denna Kammare afgöras
och jag skall icke besvära med någon votering, men jag har
velat yttra min åsigt och försvara det slut, hvartill Utskottets majoritet
kommit, emedan jag är öfvertygad om, att om Första Kammaren
i afton bifaller fragan, är den dermed icke afgjord. Jas'' yrkar bifall
till Utskottets förslag.

Herr Ekström: När jag sista gången hade ordet, glömde jag att
omförmäla något, som är af vigt, nemligen att den kostnad, som nu
är beräknad, är icke mindre än 40,000 kronor lägre än den som var
beräknad, då Kongl. Maj:t framlade sitt förslag år 1878. Denna skiljaktighet
härleder sig icke från någon vidtagen inskränkning i lokalerna,
hvilka alla äro nödvändiga och beräknade till det minsta möjliga, utan
från de billigare pris och den billigare arbetskostnad, som äro för handen.
Jag har velat fästa uppmärksamheten härpå, emedan det är en
ganska vigtig omständighet.

Med anledning af hvad Friherre Klinckowström yttrat, vill det synas
som om han mest fäst sig vid fönstren och han torde derför endast
hafva tagit saken i något ytligt betraktande. Hvad det stora palats
beträffar, om hvilket han talade, är det naturligt, att man icke
ansett sig behöfva lemna någon redogörelse för de byggnader, som för
närvarande finnas vid institutet och med användande af dertill utaf
Riksdagen anslagna medel blifvit uppförda och som icke hafva något
gemensamt med nu ifrågavarande behof. Han yttrade äfven, att der
skulle vara sa stora boställsvåningar. Ja, der finnes bostad för en

17 N:o 23.

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

vaktmästare och för kemie professorn, som måste vara tillstädes vid
sina experiment och derför måste vara boende på stället. Så är äfven
förhållandet i Upsala. Det är allt.

Jag yrkar fortfarande bifall till motionen och afslag å Utskottets
liemställan.

Herr Bäckström: Jag anser mig vara lika god hushållare som
någon, till och med som Friherre Klinckowström, men då jag är öfvertygad
om att ett verkligt behof förefinnes och att kostnaden icke butter
större än att detta behof nu kan afhjelpas, så vill jag med min
röst bidraga till den föreslagna nya byggnaden. Alla tyckas vara ense
om, att Karolinska institutet befinner sig i uselt skick och att det är
en skam, att denna anstalt skall vara i ett sådant tillstånd. Fn stark
hushållning kan drifvas så långt, att det blifver misshushållning, och
det tror jag blefve fallet här. Jag yrkar bifall till motionen.

Friherre von Essen, Fredrik: Fn föregående talare ansåg sig
med sitt uppträdande stödja Stats-Utskottets majoritet. Jag tillhör icke
denna majoritet, men jag tror icke, att den både önskat att få ett sådant
understöd. Hela den motivering, Stats-Utskottet gjort, visar behöfligheten
af denna byggnad, och det fans för Stats-Utskottet icke något
skäl att afstyrka anslag dertill, annat än det att Kongl. Maj:t icke
framstält begäran derom. Således tror jag, att Stats-Utskottet bör
bedja den ärade talaren behålla de skäl, han anfört, för sin egen räkning
och icke vilja dermed stödja Stats-Utskottet. Här kunde man
verkligen hafva anledning att^ bedja Gud bevara sig för sina vänner,
ty jag tror att alla i denna Kammare, med undantag af den ärade talaren,
önska framgång åt saken.

Hvad beträffar de anmärkningar, som af Friherre Klinckowström
blifvit gjorda, hemställer jag först och främst hos Kammarens ledamöter,
huruvida de bostadslägenheter, som finnas inom Karolinska institutet,
kunna anses lämpliga och passande för det här afsedda ändamålef
Äfven om man fråntoge dessa boställshafvare deras lägenheter
och gåfve dem hyresersättning,'' tror jag man måste erkänna, att dessa
lägenheter icke kunde vara för ändamålet lämpliga annat än i fall de
ombyggdes, och i sådant fall tror jag att kostnaden blefve för dryg,
utan att likväl någon säkerhet vore för att ändamålet vunnes. Den
»palatslika» byggnaden, om hvilken han talade, och för hvilken Riksdagen
beviljat särskild! anslag, är fullt upptagen för det ändamål,
hvartill den är afsedd; och det är ett faktum, som icke kan bestridas,
att. dessa, lärosalar, som här blifvit uppräknade, befinna sig i ett ytterst
dåligt skick och lida af de brister, som uppgifvits. Jag vill här icke
uppläsa hvad derom är skrifvet, men det synes mig som om Kammaren
borde fästa något afseende vid de uppgifter, som af så många
ledamöter blifvit lemnade, och jag hoppas att Kammaren måtte godkänna
dessa uppgifter och gifva sitt bifall till motionen.

.Herr Jöns Pehrsson: Jag skulle vara böjd att instämma med
motionärerna i detta ämne och kunde äfven vara ense med Herr Bennich
deruti att, då vi besparat den summa, som var afsedd för pansarFörsta
Kammarens Prof. 1881. N:o 23. 2

Uppförande
af en ny
byggnad för
Karolinska
institutet.
(Forts.)

N:o 23.

Uppförande
af en ny
byggnad för
Karolinska
institutet.
(Forts.)

18 Torsdagen den 24 Mars, e. m.

båten, så kunde det vara lämpligt att bevilja anslag för detta ändamål,
då Utskottet vitsordat, att det är nödvändigt. Det synes mig likväl,
att summan är för högt tilltagen, och jag föreställer mig att man bör
kunna få en sådan byggnad, som fyller behofvet, för 200,000 kronor.
Jag vet icke, om det later sig göra, men jag vet att det är en mani
att bygga palatslika byggnader. Friherre Klinckowström har sagt, att
der finnes redan en palatslik byggnad, och nu skulle det blifva en till.
Emellertid tror jag, att dessa penningar skulle blifva väl använda,,
emedan det gäller att uppfostra de personer, som skola se det menskliga
eländet till godo, och då Utskottet gillat sjelfva saken, så tror jag
icke att något hinder för bifall bör ligga deri, att förslaget nu framkommit
på grund af enskilda motionärers framställningar. Jag vet
väl, att det är en gammal praxis, som vi äfven i dag bort åberopas,
att Riksdagen icke bör bifalla andra framställningar än dem, som
komma från regeringen: men jag har läst historien så mycket, att jag
vet att det är vissa förslag, som icke komma fram från regeringen.
Den nya riksdagsordningen till exempel kom icke fram förr än efter
många bearbetningar. För min del anser jag, att vi kunde bevilja
200,000 kronor för ändamålet. Kan icke byggnaden fullbordas för den
summan, må regeringen komma med ett förslag, till nästa Riksdag.
Men kunde frågan afgöras på detta sätt, tror jag icke det vore oäfvet.

Grefve Lagerberg: Stats-Utskottet har i sitt utlåtande förklarat,
att här föreligger ett oafvisligt, ett alldeles absolut nödvändigt behof.
Det synes äfven af motiveringen, att det är blott och bart ett formelt
hinder, som föranledt Utskottet att afstyrka det begärda anslagets .beviljande
— ett hinder, som framskymtar på åtskilliga ställen i betänkandet
— och det skulle vara, att framställning i ämnet icke blifvit gjord
åt Kongl. Maj:t, eller ock att frågan ej vore fullt utredd. Men detta
nu ifrågavarande behof har förut blifvit ådagalagdt, och de, som voro
med vid 1878 års riksdag, veta, att frågan då var under pröfning.
Att Stats-Utskottet då icke utredde frågan mera berodde derpå, att
Utskottet icke ville tillstyrka Kongl. Maj:ts proposition på den grund
att det icke fans penningar. För närvarande kan man icke säga detsamma,
helst som åtskilliga besparingar blifvit gjorda på de öfriga.
hufvudtitlarne; och då frågan är förklarad för oafvislig, synes det mig
vara uppenbart, att den bör i denna Kammare, der man är mottaglig
för skäl, vinna bifall.

En ärad talare i min närhet har gjort en okulär besigtning a
byggnaderna och funnit allt väl bestäldt. Jag har besökt samtliga de
inre lokalerna och jag har kommit till ett annat resultat än han.
Den som varit inne i anatomisalen under pågående lektion och sett
omkring 60 ynglingar vid 15 bord, dessa dignande under kadavrens
tyngd, arbeta i ett rum af 63/4 fots höjd, med eu golfyta af 1,193
qvadratfot, der kadaverna nedkastades genom en lucka i golfvet och
der lärjungarnes kläder voro upphängda kring väggarne, den som käntden
förpestade luft, som uppkommer i följd af dessa osunda förhållanden,
och den som tillika vet, att dessa ynglingar måste der arbeta under
ett å tvä års tid från kl. 8 förmiddagen till half 9 eftermiddagen,
den, säger jag, skall vara bra stenhård för att kunna pasta, att detta

Torsdagen den 24 Mars, e, m. 19

behof icke är oafvisligt och att eu undervisning der kan bedrifvas med
flit, allvar och godt resultat. Jag har äfven gjort besök i de så kallade
boställsrummen, och de voro också i ett mindre godt skick. De användas
icke heller ensamt till boställsrum. Der fans i flera af dessa rum
en mängd preparat och instrument; och den, som innehade vaktmästarerummen,
var äfven maskinarbetare och hade, såsom jag sjelf
såg, då jag var der, förfärdigat åtskilliga instrument, som skulle användas
af eleverna. Då det efter mitt "förmenande är fullkomligt utredt
att behofvet är oafvisligt, och att penningar nu finnas lediga, sedan
en mängd begärda anslag blifvit afslagna, så yrkar jag bifall till
motionärernas förslag.

Friherre Ivlinckowström: Jag har begärt ordet för att med
några små anmärkningar berigtiga den åskådning om den ifrågavarande
byggnadskomplexen, som den siste talaren hade och som han på
ett så lifligt sätt skildrade.

Hvad först beträffar hans påstående, att Stats-Utskottet funnit utredningen
tillfyllestgörande, så visar det blott, att han icke fullt kommer
i håg den skrifvelse, som Utskottet här låter föregå det förslag till
beslut, hvartill Utskottet kommit. Det heter i denna skrifvelse: »Den
ytterligare utredning af frågan, som nu blifvit af motionärerne förebragt,
har också synts Utskottet ådagalägga, att i förevarande hänseende
finnes ett »stort och oafvisligt behof». Men det är långt ifrån,
såsom Grefve Lagerberg sagt, att behofvet är oafvisligt. Det har
synts Utskottet på grund af motionärernas utredning vara så, men det
är något helt olika mot hvad han låtit förstå, att Utskottet skulle
hafva sagt. Så mycket mindre har Utskottet gjort det, som på sidan
24 Utskottet sagt, »att Kongl. Maj:t funnit ärendet i ett eller annat
hänseende tarfva ytterligare utredning»; och således behöfves det ytterligare
utredning. Derför apser jag att anslagets beviljande kan anstå
till ett annat år.

Samme värde talare har yttrat, att jag vid mitt besök på stället
endast gjort en okulär besigtning derå; men, säger han, han har gått
in i de inre lokalerna och besett dem. Jag tror, att han har missförstått
hvad som menas med okulär besigtning, ty han lär väl icke hafva
användt annat än sina ögon liksom jag. För öfrigt kan jag upplysa
honom om, att jag äfven varit inne i alla lokalerna.

I afseende på de obehagliga ångor, hvarom han talade — likasom
en talare som liknade dessa dissektionssalar vid slagtarbodar, fastän
sämre än sådana — så är det sådana saker, som naturligtvis äro förenade
med den sysselsättning, som der eger rum. Det kan icke vara
några vällukter, som utspridas af till förruttnelse öfvergående kadaver,
och det måste der i viss mån se ut som i slagtarbodar. Det är något
som medföljer äfven de elegantaste dylika lokaler.

Långt ifrån att det vore obehöfligt att afhysa en del bostadsinnehafvare,
så kunde genom en sådan afhysning en lämplig anatomisal
inrättas genom att man förenade de två låga våningarne till en enda
sal. Det är måhända eu fråga, som Friherre von Essen icke kan fullt
bedöma till dess möjlighet och kostnad, men jag påstår, att jag skulle

N:o 23.

Uppförande
af en ny
byggnad för
Karolinska
institutet.
(Forts.)

N:o 23. 20

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

Uppförande
af en ny
byggnad för
Karolinska
institutet.
(Forts.)

kunna åtaga mig ett såclant bestyr. Jag yrkar bifall till Stats-Utskottets
förslag.

Herr Bennich: Med det förtroende, Kammaren är van att lyssna
till Friherre Klinckowströms yttranden,hyser jag mycken tvekan, huruvida
icke Kammaren äfven vill tillerkänna hans uppfattning vid den
»okulära» besigtning, han gjort, -företräde framför Stats-Utskottets;
men då jag tror, att flera ögon se mera än två, så kan jag icke fördölja,
att jag hyser mera förtroende för Stats-Utskottets samfälda uppfattning
af hvad som är nödvändigt, än för hans personliga uppfattning.
Hans luktorgans värde kan jag icke yttra mig om — jag
känner dem icke —; men jag föreställer mig, att han i den saken liksom
i andra är föga känslig, när det gäller att bespara en statsutgift.
Jag tror icke, att hans senare yttrande har varit egnadt att styrka
hans föregående argument för bifall till Utskottets förslag.

Sedan öfverläggningen blifvit härmed slutad, gjordes enligt de
derunder framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till punkten
och vidare på afslag derå och bifall till Herr Ekströms i ämnet
väckta motion; och förklarade Herr Gr ef v en och Talmannen sig finna
den senare propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.

Herr Hasselrot begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:

Den, som bifaller 29 punkten i
12, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Stats-Utskottets Utlåtande N:o

Vinner Nej, afslås punkten och bifalles Herr Ekströms i ämnet
väckta motion.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja —- 24;

Nej — 51.

30—32 punkterna.

Biföllos.

Uppförande 3o punkten.

f byggnader o „

sr folkskola- Herr Falk: Den nu föreliggande frågan har länge statt pa dag lärarinne-

ordningen. Redan år 1874 lät Kong!. Maj:t genom sin Befallnings”"foTun**
1 hafvande i Kopparbergs län göra förfrågan, huruvida Falu stad jore
benägen att kostnadsfritt upplåta lämplig plats till byggnadstomt, gårds -

21 N:o 23,

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

plan och trädgård för ett lärarinneseminarium, i fall ett sådant der Uppförande
lomme att inrättas. På förslag af mig anslog landstinget 4,000 kro- förbyf^eJe_
nor, Falu stad anslog 2,000 kronor och enskild person 250 kronor/ UrJarinne.
För detta belopp inköptes en plats, som likväl sedermera försåldes, och seminariet i
eu annan, bättre belägen och lämpligare, inköptes, hvilken icke var Falun.
fal, då den första köptes. Den är nu donerad till Kongl. Maj:t och (Forts.)
kronan för ifrågavarande ändamål.

Såsom af Utskottets betänkande synes, framstälde Kongl. Maj:t
till 1878 års Riksdag begäran om ett anslag af 72,000 kronor till uppförande
af nödiga byggnader af trä för ett folkskolelärarinneseminarium
i Falun. Men Riksdagen, som ansåg det vid jemförelse med andra
för seminarier anvisade summor här begärda belopp vara nog högt,
afslog detsamma, men underskattade dock pa intet sätt behofvet af
ifrågavarande byggnad. Och nu säger Utskottet, att »Utskottet har,
af hvad motionärerne till stöd för sina i ämnet gjorda yrkanden andraga,
funnit detsamma vara ytterligare och till fullo ådagalagdt.

På grund häraf och då de nu föreliggande förslagen afse eu kostnadssumma,
som med 10,000 kronor understiger 1878 års förslag,
vore det otvifvelaktigt önskvärdt, om förhållandena nu medgafve det
begärda anslagsbeloppets beviljande; men Utskottet har likväl af anledning,
som här ofvan i fråga om föreslagen nybyggnad för Karolinska
institutet närmare angifvits, funnit sig för sin del förhindradt
att derom hos Riksdagen göra hemställan.»

Detta skäl skulle vara, att Kongl. Maj:t möjligen ansåge andra
behof böra före detta tillgodoses; men af det jdtrande vi nyss hört af
chefen för Ecklesiastikdepartementet framgår, att regeringen till fullo
insett behofvet af egen lokal för lärarinneseminariet i Falun, och med
största tillfredsställelse skulle se, om Riksdagen nu beviljade anslag
dertill. Således torde det skäl, Utskottet i detta afseende anfört, fä
anses bortfallet. Sedan Kongl. Maj ds proposition vid 1878 års riksdag
afslagits, uppdrog dåvarande chefen för Ecklesiastikdepartementet
åt mig att ombesörja anskaffande af nya och billigare ritningar än
dem, som då varit framlagda. Vid uppgörandet af dessa ritningar
iakttogos alla de besparingar, som voro möjliga, och derigenom kunde
summan bringas ned till 56,200 kronor för eu läroverksbyggnad af
sten och ekonomibyggnader af trä. Dessa ritningar _äro af Kongl.
Öfverintendentsembetet godkända, med den modifikation, att yttermurarne
skulle i anseende till klimatets beskaffenhet i byggnadsorten
göras tjockare, och att huset, till skydd mot eldfara, borde förses med
brandbotten. De härför erforderliga förändringarne skulle åstadkomma,
att kostnaden blefve 60,000 kronor; 2,000 kronor äro afseddaför tomtens
dränering och plantering. Den utmärkt välkände byggnadsentreprenören
Byggmästaren C. H. Hallström i Stockholm har uppgjort
kostnadsförslaget och åtagit sig att för nämnda summa uppföra byggnaden,
om beslut derom fattas nu; men dröjer det längre, blifva sannolikt
prisen högre, emedan redan nu tendens dertill förefinnes. Det nu
ifrågavarande priset torde vara det billigaste, som kan astadkommas,
och de skäl, som år 1878 anfördes för afslag, förefinnas numera icke.

Det återstår nu att tillse, huruvida den ifrågavarande byggnaden
kan, utan verklig skada, ytterligare uppskjutas. I de förhyrda loka -

N:o 23. 22

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

Uppförande lerna kunna icke inrymmas mer än 62 elever. Tilloppet af inträdesförSÄ-sökallde
har var|t i ständigt tilltagande, så att år 1878 tio, 1879 fjorJ
lärarinne- 1880 tjugu elever mast i brist på utrymme afvisas. Då till seminariet

i räckliga lärarekrafter finnas för ett antal af 90 till 100 elever, som
Falun. de nya lokalerna äro afsedda att inrymma, och då lärarnes årliga löner
(Forts.) uppgå till 14,236 kronor, inser lätt eu hvar, hvilken misshushållning
det är med statens medel att icke tillse att man äfven har tillräckliga
lokaler, så att man icke behöfver afvisa elever för bristande utrymme.
Detta medför äfven den skadan, att många gå bort från
folkskolan och måste egna sig åt andra yrken. Dessutom ligga de
förhyrda lokalerna på två olika ställen, hvilket naturligtvis åstadkommer
stort besvär och förorsakar mycken tidsförlust för lärarne, hvarförutom
undervisningen icke kan öfvervakas så, som om den vore på
ett och samma ställe. Ingen promenadplats finnes för eleverna, ingen
lekplats för ^barnen och ingen trädgård, der undervisning kan meddelas
i trädgårdsskötsel. Undervisningen i sång och musik måste försiggå
i ett ram, som med en tunn brädvägg är skildt från första klassens
rum, hvarigenom läsningen der störes. En del rum i den ena
lokalen hafva under denna vinter varit så kalla, att det varit omöjligt
uppbringa värmen högre än till 8 eller högst 10 grader. Det är alltså
icke få olägenheter, som vidlåda de nu förhyrda lokalerna, hvilka dock
måste betalas med eu årlig hyra af 2,950 kronor. Med kännedom om
alla dessa svårigheter har jag, såsom riksdagsman från orten, ansett
det oförsvarligt att låta dessa förhållanden fortfara utan att derpå
fasta Riksdagens uppmärksamhet, helst som alla andra seminarier, som
blifvit inrättade före och samtidigt med det nu ifrågavarande, blifvit
försedda med ändamålsenliga lokaler. På dessa grunder anhåller jag,
att Kammaren behagade afslå Utskottets hemställan och bifalla min
motion.

Herr Widén: Herrarne hafva väl sett, att jag antecknat mig
såsom reservant emot Utskottets hemställan i denna punkt, och detta
har skett i det syfte att yrka bifall till motionen. Behofvet att erhålla
en byggnad för seminariet i Falun är icke mindre än det var
att erhålla en sådan åt Karolinska institutet. Här står ett statens
undervisningsverk lemnadt rätt och slätt utan tak öfver hufvudet.
Man har här kastat på de å orten boende omsorgen att skaffa hus och
hem åt denna inrättning. De hafva under flera år försökt att åstadkomma
hvad som erfordras, men Herrarne kunna lätt förstå, att en
sådan uppgift är outförbar; ty huru skall man kunna vänta, att enskilda
personer i enskilda hem skola kunna finna rum, passande för
en undervisningsanstalt af den beskaffenhet, som den ifrågavarande?
Uti enskilda bostäder kan man väl finna en våning med ett större
rum och åtskilliga mindre; men att inhysa ett läroverk, sådant som
ett seminarium, i eu dylik våning medför den olägenheten, att man
icke kan på ett ändamålsenligt sätt anordna undervisningen. Utom
det att trängsel uppstår i de flesta klasser, kommer dertill, att rummen
icke äro så anordnade, att ljuset infaller genom fönstren på ett
rätt sätt, hvadan det blir svårt att använda åskådningsmaterielen.
Vidare förekommer den olägenheten, att utgång icke finnes från hvarje

i

23 N:o 23.

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

särskild! rum, k vilket är nödvändigt för att icke den ena klassen skall Uppförande
nödgas gå igenom den andras rum. Jag vågar alltså tro, att denna
Kammare skall finna, att behofvet af hus och hem för seminariet F iärarinneFalun
är i ögonen fallande. Detta har också redan förut framhållits seminariet i
hos Kong! Maj:t, och Kongl. Maj:t har funnit det välgrundad!. Kongl. Falun.
Maj:t har gjort en framställning i ämnet redan vid 1878 års riksdag, (Forts.)
men då voro de finansiella omständigheterna sådana, att Riksdagen
fann sig icke kunna afhjelpa detta behof. Frågan har sedermera tätt
hvila och under tiden har den också lyckligtvis verkligen kommit i ett
bättre skick; ty i stället för att man år 1878 tänkte på att uppföra
ett trähus för ändamålet, har man nu föreslagit ett hus af sten, livilket
medför stora fördelar, och detta oaktadt har kostnadsförslaget kunnat
nedbringas med 10,000 kronor, hvarförutom äfven en bättre tomt
kunnat anskaffas. Utskottet har icke heller underkänt detta behof,
men förklarat, att det ansåge att det begärda anslaget på den grund
icke borde beviljas, att det endast begärts af en enskild motionär. Nu
har dock här tillkommit en omständighet, som icke förefans vid Utskottets
behandling af ärendet, nemligen den, att Statsrådet och Chefen
för Ecklesiastikdepartementet i Kammaren nyss förklarat, icke blott
att han för sin del funne behofvet väl grundadt, utan äfven att han
icke kände något, som hindrade Kammaren från att nu tillfredsställa
detsamma. Vid sådant förhållande torde icke heller någon af denna
Kammares ledamöter vilja undandraga sig att bifalla motionen. Särskild!
ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att man bär icke
egentligen gör någon ny statsutgift, om man bifaller motionen; ty
redan nu utgår för hyra af de dåliga lokaler, som anskaffats, i det
närmaste ett så stort belopp, att det motsvarar det kapital, som begärts
för uppförandet af ett nytt hus, och antagligen kommer hyran
att ytterligare höjas, då vederbörande märka, att läroverket befinner
sig i trångmål. Härtill kommer, att om den gjorda framställningen
bifalles, det allmänna derigenom sättes i tillfälle att i långt större
grad tillgodogöra sig de lärarekrafter, som finnas anstälda och af statsverket
redan nu i alla fall aflönas. Ty nu eger bland annat det beklagliga
förhållande rum, att nemligen en tredjedel af dem, som anmäla
sig till inträde vid läroverket såsom elever, måste afvisas till
följd af bristande utrymme i de lokaler, som hittills kunnat anskaffas.

Samhället gör alltså efter min mening här ingen uppoffring eller förlust,
utan tvärt om en högst afsevärd vinst, om Riksdagen nu beviljar
det anslag, som af motionärerna blifvit begärdt.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört och äfven på grund af
hvad i Utskottets motivering förekommer rörande behofvet af den
ifrågavarande byggnaden, vågar jag vördsamt yrka bifall till motionärens
förslag och afslag å Utskottets betänkande.

Friherre von Essen, Fredrik: Jag ber om ursäkt, att jag åter
besvärar Kammaren i eu fråga, som är af samma beskaffenhet som
den, till hvilken Kammaren nyss lemnade sitt bifall. Frågan om
seminariibyggnaden i Falun är i formelt afseende alldeles lika med
den om Karolinska institutet. Kongl. Maj:t har nemligen gjort framställning
till Riksdagen, men den har af Riksdagen blifvit underkänd,

N:o 23. 24

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

Uppförande till följd deraf att medel saknades. Sedermera har kostnadsförslag et.

med 10,000 kronor till följd af mindre förändringar och lägre
lä/arinne- P™, nemligen från 72,000 till 62,000 kronor. Nu är förhållandet, att
seminariet i vid detta seminarium aflönas en lärarepersonal, afsedd för en fullstänFalun.
dig anstalt för seminarister, till ett antal af 90 å 93 stycken. För

(Forts.) närvarande rymmas dock icke derstädes mer än 60 stycken, hvadan
årligen ett större antal måste afvisas. Å ena sidan är detta en misshushållning
med lärarekrafter, och å andra sidan råder inom hela landet
ett erkändt behof af seminarister, oaktadt öfverfullt med ansökningar
inkomma till de seminarier, som finnas. År det då skäl att
förhindra utbildandet af seminarister genom de befintliga lärarekrafterna,
derigenom att man vägrar ett anslag, som motsvarar ungefär
det belopp, som erlägges i hyra för dåliga lokaler? Denna hyra är
nu 2,950 kronor, och man hotar med att den skall stegras. Den uppgår
således till ett belopp, som nästan motsvarar räntan på byggnadssumman.
Jag hemställer, huruvida icke Riksdagen vid sådant förhållande
må finna skäl att lemna sitt bifall till motionen, så mycket
hellre, _ som alla formella betänkligheter böra upphöra, sedan chefen för
Ecklesiastikdepartementet förklarat, att den förevarande frågan står i
nära sammanhang med den om Karolinska institutet, och att han, under
nuvarande omständigheter, med tillfredsställelse såge att den blefve
bifallen. Likaledes har en af Stats-Utskottets ledamöter, som på grund
af formella betänkligheter motsatt sig motionen, yttrat, att han vid
sådant förhållande ansåge, att Kammaren i denna fråga borde fatta
enahanda beslut som beträffande Karolinska institutet. Jag anhåller
om bifall till motionen.

Friherre Klinckowström: Jag kan icke dela den siste talarens
hemställan i afseende på denna punkt, och de anledningar, hvarför jag
nödgas vara af olika åsigt, äro två af den beskaffenhet, att jag tror
och hoppas, att Kammarens flertal skall instämma deri. Den ena är,
att en sådan fråga som denna, nemligen om uppförande af byggnader
för ett folkskolelärarinneseminarium, ovilkorligen bör hafva varit hänskjuten
till Kongl. Maj:ts pröfning och afgörande. Friherre von Essen
säger, att så har skett; men det var år 1878 och för närvarande räkna
vi 1881. Mig synes derför, som om de myndigheter, hvilka det tillhör
att bevaka hithörande ärenden, borde äfven år 1880 hafva inkommit
till Kongl. Maj:t med förnyad framställning i ämnet — synnerligen
°då den nu gjorda framställningen afviker så betydligt från den
föregående, att byggnadskostnaden minskats med 10,000 kronor. Detta
är således ett starkt skäl att icke bryta en nyttig och klok regel vid
beviljandet af anslag, nemligen att anslag af den natur som det förevarande
böra hafva varit hänskjutna till och pröfvade af Kongl. Maj:t,.
innan de framställas för Riksdagen.

Men jag har ännu ett skäl, som möjligen väger ännu tyngre i
vågskålen, nemligen den finansiella frågan. Det kan icke vara Herrarne
obekant, att vi i allmänhet kämpa med nöd och brist för att få debet
och kredit att gå i hop, och det är icke någon obetydlig fråga, vi kunna
vinna för hela landet och som nu motses med stor oro, nemligen huruvida
vi skola behöfva ålägga folket i hela landet denna tilläggsbevill -

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

25 N:0 23.

ning, som är ifrågasatt, eller icke. Om vi icke söka understödja Stats- Uppförande
Utskottet, som bör kunna bedöma ställningen i dess helhet, i dess “/ byggnader
bemödanden att hushålla, så kunna Herrarne vara öfvertygade om, att
icke ens tilläggsbevillningen skall räcka till, utan vi få upplåna pen- sZZZlet i
ningar för att kunna bestrida statens utgifter. Falun.

Det är på dessa, i min tanke synnerligen talande skäl, som jag (Forts.)
ber att få yrka bifall till hvad Stats-Utskottet i denna punkt föreslagit.

Herr Törnebladh: Jag är särdeles tacksam för det bistånd, den
siste talaren gaf Stats-Utskottets flertal, men tyvärr kommer jag i detta
fall till ett annat resultat, och mitt skäl dertill är följande. Såsom
jag nyss hade äran nämna i fråga om Karolinska institutet, hade StatsUtskottet
ansett, att då frågan icke varit understäld Kongl. Maj:ts
pröfning, det kunde vara riskabelt att bifalla anslaget, eniedan det
skulle kunna draga med sig andra framställningar af liknande syfte
och med lika berättigande, och jag nämnde äfven, att man inom afdelningen
stält^ Karolinska institutet och seminariet i Falun på samma
linie. De farhågor, jag för en stund sedan hyste, hafva redan besannats.
Då Kammaren biföll motionen angående Karolinska institutet
och underkände Stats-Utskottets skäl, inträffade just det, som jag fruktade
skola inträffa, nemligen att något annat behof uppstode, som icke
kunde hederligen afvisas, då det förra blifvit tillgodosedt. Nu föreligger
här frågan om seminariibyggnad i Falun, som befinner sig i
samma förhållande som den om Karolinska institutet. Båda frågorna
hafva förevarit inför Kongl. Maj:t; båda behofven äro af Stats-Utskottet
erkända; båda äro synnerligen vigtiga och angelägna frågor. Jag kan
då icke motsätta mig anslaget till seminariet i Falun, utan finner det
nödvändigt. att foga mig i Kammarens beslut. Hvad åter den finansiella
ställningen beträffar, så antager jag, att Kammaren, som bifallit
den förra frågan, äfven tillräckligt besinnat detta, så att icke någon
risk förefinnes att nu bifalla denna fråga, och anser jag mig alltså,
med anledning af Kammarens nyss fattade beslut, tvungen att nu yrka
bifall till motionärens förslag.

Herr Sundell: Det sätt, på hvilket propositionen om statsverkets
tillstånd och behof för innevarande riksdag och för sistlidna års riksdag
och, jag skulle väl kunna säga, äfven för 1879 års riksdag uppgjorts
— detta tillvägagående, att uppskjuta nödiga och nyttiga statsutgifter,
bär sig icke i längden och kan icke upprepas. Dessa anslagsfrågor
återkomma slutligen med oemotståndlig makt och, just till följd
af uppskofven, så många och kräfvande sådana belopp, att man då star
rådvill^ huru statens alla dessa tarfvor skola fyllas. Det anslag, som
nu är i fråga, är likväl icke stort och för dess ernående erfordras visst
icke. några . utomordentliga åtgärder eller någon tilläggsbevillning.
Seminariet i Falun, för hvilket Kongl. Maj:t redan vid eu föregående
riksdag begärt anslag till nybyggnad, saknar fortfarande tak öfver
hufvudet. Det nya kostnadsförslaget, som är uppgjordt och afser uppförande
af en byggnad af sten, fullständiga uthus af trä samt planering
af tomten och densammas dränering, är till beloppet mindre än
hvad förut för eu byggnad af trä beräknats. Kostnaden torde få anses

N:0 23. 26

Uppförande
af byggnader
för folkskolalärarinneseminariet
i
„ Falun.
(Forts.)

Torsdagen den 24 Mars, e. in.

vara billig. Nu kan man under nästa år få behofvet fyldt för denna
summa; men ingen säkerhet förefinnes, att samma förhållande skall
ega rum framdeles. Här är förut omförmäldt, hurusom man nu måste
afvisa sökande, som uppfylt alla vilkor för inträde i seminariet, äfvensom
att hyran motsvarar räntan på byggnadskapitalet. Denna sista
uppgift tarfvar en liten rättelse; ty hyran är väl, icke alldeles så
stor som räntan, men på ett obetydligt belopp när. Jag frågar då:
hvarför skall man icke bevilja den äskade summan? Här är ett afslag
icke med statens fördel förenligt, utan tvärtom. Jag vill nu icke upptaga
Kammarens tid, då ledamöter af Stats-Utskottet redan yttrat sig
och allenast en enda talare yrkat afslag, utan inskränker jag mig till
hvad jag sagt; men på det Kammaren icke måtte afskräckas af beloppet,
62,000 kronor, vill jag endast yrka, att Kammaren, med bifall
till hvad motionsvis begärdt blifvit, måtte besluta, att deraf skall under
år 1882 utgå 80,000 kronor, och får jag hos Herr Talmannen anhålla
om proposition härå.

Herr Jöns Pehr sson: Nu kommer jag visst icke att biträda
dem, som yrka afslag på Utskottets förslag, utan jag vill hafva bifall
till detta. Ett undantag gjorde jag förra gången, och det hade sina
särskilda orsaker; ty jag är nu så gammal i Riksdagen, att jag mycket
väl minnes, huru för en följd af år sedan frågan gälde om det Karolinska
institutets vara eller icke vara, och skälet hvarför det då skulle
slopas var, att det ej fans byggnader. Det talet har jag hört länge
och jag trodde äfven, att man således kunde afstå detta Utskottets
förslag, ty jag vet icke någon corps i Sverige, som är så tunnsådd
som läkarne. Vi hafva ett lasarett i min hemtrakt, och direktionen
har annonserat efter läkare, men icke fått någon. Detta, måste bevisa,
att läkarecorpsen ännu icke är tillräckligt stor, och i fråga om
provinsialläkarne i vårt land behöfvas kanske större reformer än med
några andra statens tjenstemän.

Hvad beträffar seminariibyggnaden i Falun, så kan det väl vara
sant, att elever icke blifva antagna, men det kan också vara möjligt,
att de fleste vilja blifva skollärare, ehuru de anse att lönen är låg.
När man annonserar derefter, får man åtminstone i vår trakt ett flertal
sökande. Jag tror derför, att man kan vänta med att bevilja anslag
till denna byggnad i Falun. Det är möjligt, att den är behöflig,
men det kan icke vara så stora skäl att bifalla detta, som det efter
min tanke var i fråga om byggnad åt,det Karolinska institutet. Jag
yrkar bifall till Utskottets förslag.

Grefve Lagerberg: Jag har egentligen begärt ordet med anledning
af ett yttrande af en talare på elfsborgsbänken, som nämnde,
att det icke fans något skäl att bifalla motionen i fråga, derför att
Kongl. Maj:ts förslag i ämnet blifvit framstäldt år 1878, men vi nu
räknade år 1881. Jag ber att få nämna, att förslaget år 1878 afslogs
hufvudsakligast på den grund, att det icke fans medel, och äfven derför,
att den då ifrågasatta byggnaden var något för dyr. Enligt det
nu framlagda förslaget skulle byggnaden blifva 10,000 kronor billigare
och af sten och således solidare. Frågan har äfven, som sagdt, förut

Torsdagen den 24 Mars, e. in.

27 N:o 23.

varit hos Kongl. Maj:t, och behofvet af byggnaden blifvit af honom Uppförande
erkändt. Då härtill kommer, att den hyra, staten för närvarande gif- “/ byggnader
ver för seminariilokalen, motsvarar ränta på anläggningskostnaden/^^"^®^*
synes det mig vara fullkomlig hushållning att bifalla motionen. Men, seminariet i
säger man, derför att förslaget år 1878 kom fram från Kongl. Maj:t, Falun.
skall det äfven göra det nu år 1881. Jag får säga, att, då Riksdagen (Forts.)
så nyss afslagit ett anslag, som begärts af Kongl. Maj:t, det kanske i
allmänhet är väl jnycket begärdt, att Kongl. Maj :t genast skall komma
tillhaka med anhållan derom. Manne det icke är mera i sin ordning,
att, om förslaget kommer fram på den enskilda motionens väg och
alla olägenheter befinnas undanröjda, som förut förorsakade afslag, och
chefen för Ecklesiastikdepartementet förordar detsamma, Riksdagen
bifaller _ förslaget. Så synes det mig, och är det orsaken, hvarför jag
yrkar bifall till det af motionären påyrkade anslaget.

Herr Bennich: Då jag begärde ordet, föranleddes jag dertill af

det yttrande, den förste talaren på elfsborgsbänken afgaf. I detta
framhöll han som en skräckbild, att, om vi beviljade detta anslag,
skulle vi nödgas åtaga oss tilläggsbevillningen. Jag hemställer till
Herrarne, om icke detta är nästan att försöka föra Kammaren bakom
ljuset. Vi hafva afslagit ett af Kongl. Maj:t äskadt betydligt anslag
till ett pansarfartyg, vi hafva afslagit af Kongl. Maj :t likaledes begärdt
större anslag för Kaflsborg — jag medgifver gerna mot den antydde
talarens mening — vi hafva för öfrigt vidtagit hvarjehanda åtgärder,
som uppenbart leda dertill, att vi, långt ifrån att behöfva tilläggsbevillningen,
hafva öfverskott för det stundande statsregleringsåret, ett
öfverskott, i saknad hvaraf vi år 1878 afslogo Kongl. Maj:ts proposition
om uppförande af denna byggnad. Det är således långt ifrån att de
grunder qvarstå, som gjorde sig gällande år 1878; det är långt ifrån
att de uppgifter, som här blifvit lemnade af den förste talaren på
elfsborgsbänken, ega något slags giltighet, utan det är tvärtom så,
att i närvarande stund Riksdagen befinner sig i den lyckliga ställning
att kunna fylla ett af regering och Riksdag erkändt behof utan att
behöfva tillgripa några extra ordinarie åtgärder för att få statsregleringen
att gå i hop. Skola vi då uppskjuta dermed till kommande
tider, då möjligen de förhållanden kunna komma att visa sig, som
denne talare påstår nu förefinnas, men som icke förefinnas? Efter
min öfvertygelse handlar Riksdagen mycket oklokt, om den icke beviljar
nödiga anslag, då vi dertill ega tillgång; och som detta är förhållandet
nu, anhåller jag om bifall till motionen och afslag å Utskottets
förslag.

Herr Ekman, Carl: Jag vågar för min del tro, att det i allmänhet
är rätt att i frågor af den beskaffenhet, som den föreliggande,
icke lemna bifall utan att frågan undergått den omsorgsfulla utredning,
som endast genom Kongl. Maj:t kan åstadkommas. Men om
detta göres gällande såsom en allmän regel, tror jag likväl att derifrån
icke blott kan utan äfven bör göras undantag, när Riksdagen
för sin del finner, att uppskjutandet med att bevilja ett ifrågasatt anslag
skulle kunna få utseende af att vara eller skulle kunna anses vara

N:o 23. 28

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

Uppförande en ren misshushållning. I det fall, hvarom fråga nu är, tror jag äfven,,
af byggnader a]i den utredning för frågans bedömande, som Riksdagen behöfver,
^lärlrinne-''redan för åtskilliga år sedan är åstadkommen. Att anslaget icke förut
seminariet i på Kongl. Maj:ts proposition blifvit beviljadt, härleder sig deraf, att
Falun, förhållandena, då denna proposition framlades, voro sådana, att Riks(Forts.
) dagen icke kunde bifalla densamma; ty svårighet mötte att få budgeten
att gå i hop. Behofvet af byggnaden är erkändt, undervisningen
i seminariet kan icke utan att denna byggnad åstadkommes på
ett ändamålsenligt sätt bedrifvas. När nu dertill kommer, att, om
man år efter år undanskjuter sådana anslag, som alla erkänna vara.
nyttiga och nödiga, det slutligen kommer derhän, att man på en gång
måste bevilja eu mängd under föregående år undanskjutna anslag, och
detta måste åstadkomma en mycket större svårighet för ordnandet af
budgeten än om man så småningom bifaller de anspråk, som kunna
tillgodoses, så vågar jag för min del förmena, att här förefinnes ett
tillfälle, då Riksdagen bör göra ett undantag från den allmänna regeln.

Jag vill icke yttra något mer i denna fråga. Jag tror att det
skulle, som jag förut nämnt, vara orätt att icke nu tillgodose det föreliggande
behofvet, då det kan göras, äfven om det vid den slutliga
regleringen af budgeten icke skulle vara så lätt att ordna densamma,
som den föregående talaren antydde och hvilket jag för min del ännu
betviflar. Det är ju åtskilliga frågor, ännu icke afgjorda, som kunna
komma att ytterligare tynga på budgeten. Men det må förhålla sig
med den saken huru som helst; då behofvet är erkändt och bör tillgodoses,
tror jag att, utan afseende på de svårigheter, som det kan
komma att medföra, då ögonblicket blir att se till, huru man skall
anskaffa medel, vi böra bifalla hvad här är föreslaget, och anhåller
jag om proposition å bifall till förslaget, likväl på det sätt, att år 1882
komma att af anslaget utgå allenast 30,000 kronor.

Friherre Klinckowström: De två talare, som föregingo den
siste, hafva uppkallat mig att med några ord besvara något af det
myckna, de yttrat sig om. Då Grefve Lagerberg sade, att de nuvarande
motionärernas förslag rörande denna byggnad var pröfvadt af
Kongl. Maj:t redan år 1878, så misstog han sig deri storligen, ty det
var ett helt annat förslag, som då pröfvades. Det gick lös på 72,000
kronor, och då var ifrågasatt en byggnad af trä. Den nu påtänkta
byggnaden är afsedd att blifva af sten och kosta 62,000 kronor. Huru
han då kan säga, att den nu väckta frågan är pröfvad af Kongl. Maj:t,
förstår jag icke.

Herr Bennich sade, att jag skulle yttrat, att, om vi bifalla detta
anslag, vi skulle nödgas åtaga oss tilläggsbevillningen. Jag tyckte
att Herr Bennich var tillräckligt nära, då jag yttrade mig, för att
kunna uppfatta hvad jag sade. Jag sade, att om vi åtaga oss detta
och åtskillig a andra dylika anslag, befarar jag, att vi äfven få åtaga
oss tilläggsbevillningen. Åtskilliga ärade talare hafva sagt — och jag
tror bland dem äfven Herr Bennich -— att vi icke skulle behöfva
skrida till denna ytterlighet, utan att vi i stället skulle få penningar
öfver; men om i de gemensamma voteringar rörande tullbevillningen,
som snart förestå, sakerna gå såsom han önskar, tror jag han kan

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

29 Nso 23.

Tara viss om, att åtskilliga hundra tusen kronor komma att strykas Uppförande
af tullinkomsten. Vidare vet han lika väl som jag, att vi på dagord
ningen hafva ett af Stats-Utskottet förordadt anslag — märk väl aniJ-arinneslag,
icke lån — till Nässjö-banan på 500,000 kronor, deraf förra hälf- seminariet i
ten skall utgå så snart banan blifvit afsynad, hvilket troligen blir Falun.
redan i medlet af år 1882. Vidare hafva vi nyss haft glädjen att (Forts.)
mottaga en Kong! proposition om ökadt anslag åt Kronprinsen med
afseende å hans blifvande förmälning. Det är också en ökad utgift.

Hvad vidare kan komma i fråga af det, som ännu återstår att afgöra
genom gemensam votering, och af det, som återstår på denna hufvudtitel,
hvilken ännu är långt ifrån afgjord, tror jag vara af den beskaffenhet,
att, om vi icke hushålla der vi kunna göra det, der Statsutskottets
flertal föreslagit att vi skola göra det och der det kan ske
utan några särdeles stora olägenheten — åtminstone om frågan uppskjutes
blott ett år — vi mycket säkert måste bita i det sura äpple,
som heter tilläggsbevillning; och som jag icke gerna vill gå in på
sådana ökade skatter på Konungens undersåtar, kommer jag att i frågan
fortfara med min anhållan, att Kammaren ville bifalla Statsutskottets
förslag vid den nu förevarande punkten.

Herr Carlson: Jag anhåller endast att med ett par ord få fästa
uppmärksamheten derpå, att den nu föreliggande frågan är af enahanda
natur med den om en byggnad åt det Karolinska institutet.

Båda äro läroanstalter, hvilka icke kunna uppfylla sin bestämmelse
sådana förhållandena nu äro, båda äro, såsom vi nu hört från statsrådsbänken,
pröfvade och endast af det skäl icke af Kongl. Maj:t framlagda
för Riksdagen, att medlen då ansågos icke räcka till, och båda
äro i en annan ställning numera, sedan nemligen — och det lär väl
icke kunna bestridas — på de första hufvudtitlarne blifvit gjorda besparingar,
vida större än de tillägg i föreslagna belopp, som blifvit
gjorda på den åttonde hufvudtiteln, och i följd deraf tillgångarne nu
måste vara större än då Kongl. Maj:ts proposition afgafs.

Hvad statshushållningen beträffar, så instämmer jag med de talare,
som anse det för en bättre hushållning att, då behofvet anses vara
oafvisligt, nu lemna dessa 30,000 kronor än att dröja dermed till nästa
riksdag. Mycket osannolikt förefaller det mig, att detta i sig sjelf
icke stora belopp skulle kunna inverka besvärande på den slutliga uppgörelsen
af statsregleringen, hvarför jag, sådana förhållandena nu äro,
förenar mig med dem, som tillstyrka bifall till motionen på det sätt,
att under 1882 30,000 kronor skulle utgå.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad samt Herrar Bennich,
Fälle, Friherre von Essen, Fredrik, äfvensom Herrar Törnebladh
och Widén förmält sig afstå från sina yrkanden och instämma i det,
som blifvit framstäldt af Herr Sundell, yttrade Herr Grefven och Talmannen,
att af de under öfverläggningen gjorda yrkandena återstode
följande: l:o) att förevarande punkt måtte bifallas; 2:o) af Grefve Lagerberg,
att punkten måtte afslås och Herr Falks i ämnet afgifna
motion bifallas; samt 8:o) af Herr Sundell, att punkten måtte afslås
och nyssnämnda motion bifallas med det tillägg, att af det ifrågavarande
anslaget skulle under år 1882 utgå 30,000 kronor.

N:o 23. 30

Torsdagen den 24 Mars, e m.

Härefter gjordes propositioner på dessa yrkanden, och förklarade
Herr Grefven och Talmannen sig anse Herr Sundeils yrkande vara
med öfvervägande ja besvaradt.

Votering begärdes, i anledning hvaraf och sedan till kontraproposition
vid voteringen antagits bifall till punkten, uppsattes, justerades
och anslogs eu så lydande omröstningsproposition:

Den, som afslår 33 punkten i Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12
och bifaller Herr Falks i ämnet afgifna motion med det af Herr Sundell
föreslagna tillägg, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles punkten.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja — 49;

Nej — 24.

34—39 punlcterna.

Biföllos.

Godtgörande 40 punkten.

<if en del för tkjvtna

kött- Herr Statsrådet Hammarskjöld: 1 bilagan till statsrådsprotoMusikaliska
Collet linnés en utredning, så god som den med ledning af officiella
akademiens handlingar kan göras, öfver orsaken till den begäran om anslag, som
nya byggnad, nu skall utgöra föremål för Kammarens behandling. Det är utan
tvifvel mycket ledsamt, när ett af Riksdagen lemnadt anslag till ett
byggnadsföretag befinnes otillräckligt. Så vidt man af handlingarne
kan se, har skälet företrädesvis varit det, att både byggnadsmateriel
och arbetspris betydligt stego under den tid, som förflöt mellan uppgörandet
af det första kostnadsförslaget och byggnadsarbetets påbörjande.
Regeringen sökte visserligen att afhjelpa missförhållandet mellan
anslaget och de verkliga kostnaderna genom förändring i den ursprungliga
ritningen, afseende, åtminstone i viss grad, att nedbringa
byggnadskostnaden, men man lyckades dock icke bringa ned den till
den summa, som ursprungligen för byggnaden afsågs, och som blifvit
af Riksdagen beviljad. Dertill kommer, att förslag väcktes om användande
af ett annat system för byggnadens uppvärmning än det
ursprungligen afsedda, och visade det kostnadsförslag, som dervid af
Öfverintendentsembetet företeddes, att det nya systemet skulle medföra
en ringare kostnad än det ursprungligen påtänkta. Då det således
icke syntes vara någon fara, att en förändring af system skulle öka
byggnadskostnaden, synes regeringen hafva haft goda skäl att, då
Öfverintendentsembetet vitsordade det nya systemets företräden, godkänna
hvad Öfverintendentsembetet i denna del föreslagit. Det var

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

31 N:o 23.

först när det nya systemet skulle tillämpas eller rättare sagdt sedan Godtgörande
inmurningen af värmeledningen en tid fortgått, som regeringen erhöll0-^ en del f°r~
kännedom om, att kostnaden för inmurningen högt öfversteg derför för''
tillgängliga medel. Det är den senare bristen, som Lag-Utskottet an- Musikaliska
sett böra ersättas af Musikaliska akademien. Jag nödgas dock deremot akademiens
först erinra, att Musikaliska akademien icke, så vidt handlingar^ upp- hmnadlysa,
haft någon skuld i ändringen af system för värmeledningen, och (Forts.)
att det synes mindre billigt, att Musikaliska akademien skall betala
de ökade kostnader, som tillkommit utan att akademien begärt den
förändring, som varit de ökade kostnadernas orsak. Derjemte får jag
erinra, att Musikaliska akademiens ledamöter väl icke kunna sägas
hafva någon personlig fördel af den byggnad, om hvars kostnad nu
är fråga. Denna byggnad är nemligen egentligen afsedd att bereda
lokal för ett läroverk, hvilket läroverk afser dels att utbilda artister,
dels att skaffa kunniga organister, musiklärare vid allmänna läroverken
samt musikanter vid arméns regementen och corpser. Detta
läroverk står under den Musikaliska akademiens styrelse och inseende,
men icke är det akademien såsom sådan, som har gagn af läroverket.

Att då af dem, som för sina musikaliska insigter blifvit invalda till
ledamöter i akademien och deraf icke hafva någon annan personlig
fördel än det nöje, som deltagande i akademiens arbeten kan medföra,
att, säger jag, af dem begära, att de skola betala brister, som uppkommit,
utan deras förvållande, vid uppförande af en byggnad för det
under deras inseende stälda läroverk, synes mig icke vara rätt och
billigt.

Nu bär emellertid Stats-Utskottet erinrat, att Musikaliska akademien
sjelf år 1869 antydt, att det vore möjligt att akademien skulle
kunna bereda tillgång för att fortskynda amorteringen af det lån, som
då var fråga om att upptaga för uppförande af en då påtänkt byggnad.
Jag vill med anledning häraf nämna, att de medel, akademien
då tänkte sig för att påskynda amorteringen, voro af trenue slag. För
det första väntade man hyror af lägenheter, som skulle finnas i den
nya byggnaden och som tills vidare skulle vara för läroverket obehöfliga.
Sådana lägenheter finnas emellertid icke af det skäl, att den
ritning, som sedermera uppgjordes, och med ledning af hvilken anslaget
bestämdes, upptog en byggnad, som var en hel våning mindre
än den byggnad,'' som i 1869 års ritning afsågs. Den verkliga uppförda
byggnaden innehåller således en hel våning mindre än den,
hvarom fråga var år 1869. Det är derför ganska naturligt, hvarför
icke några lägenheter finnas till uthyrning.

Den andra utvägen att skaffa penningar var uthyrandet af den
stora salen i byggnaden för musikaliska tillställningar. Dertill användes
den ock för närvarande i någon mån, men de förhoppningar på mera
betydande inkomster härigenom, som man hyst, hafva svikits. Inkomsterna
äro ganska obetydliga, enär salen icke är mycket eftersökt, och
de inkomster, som erhållas, äro, efter företedda räkenskaper, till och
med så ringa, att, efter afdrag af kostnaden för uppvärmning och upplysning,
återstoden är oundgänglig för bestridande af smärre reparationer
och expenser för byggnaden och dylikt. Några behållningar
hafva derpå icke uppstått. Slutligen nämnde verkligen akademien,.

N:o 23. 32

Torsdagen den 24 Mars, e. in.

Godtgörande hvad Stats-Utskottet här anfört, nemligen konserter. Men det före,
af en del /o>-faner mig, gom om akademien icke hade rätt väl tänkt sig för, när
tr om konserter såsom eu källa till inkomster för be Musikaliska

talande af byggnadsskulder. Eleverna vid akademiens läroverk kunna
akademiens näppeligen anses kompetente att uppträda såsom exekutörer pa offentmya
byggnad. \[ga konserter, och att fordra att ledamöterna i akademien skola an(Forts.
) vanda sin tid och sina krafter för att förtjena penningar till betalande
af läroverks byggnadens skulder, synes mig temligen orimligt, äfven
om det otroliga skulle inträffa, att dessa konserter skulle gifva någon
nämnvärd behållning. Den erfarenhet, man härutinnan har, Er emellertid
icke sådan, att man kan anse, att några inkomster deraf skulle
kunna beredas. Det må väl vara sant, att någon utmärkt exekutor,
som utan betydligare apparat af andras biträde kan gifva konserter,
kan derpå förtjena något, men de stora orkesterkonserterna gifva, tror
jag, ytterst sällan någon behållning. Jag fruktar derför eller, rättare
sagdt, jag Er öfvertygad om, att den undersökning, som blifvit af
Stats-Utskottet föreslagen, icke kan gifva något annat resultat än hvad
akademien 1876 anförde, eller att akademien är ur stånd att skaffa
penningar till bristens betalande, och att hela följden af ett bifall till
Stats-Utskottets hemställan således blir,'' att frågan ännu en gång måste
läggas fram för Riksdagen. Jag har ansett mig skyldig meddela dessa
upplysningar, på det min tystnad icke må betraktas såsom ett medgifvande,
att den här föreslagna utvägen möjligen skulle kunna leda
till ett lyckligt resultat.

Friherre von Essen, Fredrik: Då Herr Statsrådet och Chefen
för Ecklesiastikdepartementet gifvit Kammaren upplysningar, som synas
vara särdeles egnade att leda till ett annat beslut i denna fråga
än det, hvartill Utskottet kommit, anhåller jag att få framkomma med
några skäl, hvarför Stats-Utskottet kommit till detta resultat, och anser
jag mig liksom öfrige ledamöter af Stats-Utskottet hafva härutinnan''
handlat i full öfverensstämmelse med de upplysningar, som handlingarne
i detta afseende lemna. De muntliga upplysningarne kunna
visserligen förändra förhållandena, men jag är skyldig Stats-Utskottet
och Kammaren att redogöra för orsaken, hvarför Stats-Utskottet icke
kunnat undgå att handla såsom det gjort.

År 1873 afläts en Kongl. proposition om byggande af Musikaliska
akademiens hus, och beviljades härför ett'' anslag af 190,691 kronor;
sedan befans, att detta anslag icke kunde vara tillräckligt, utan^ att
ett öka dt anslag „ behöfdes, och år 1874 gjordes derom underdånig
framställning af Öfverintendentsembetet, med anledning hvaraf Kongl.
Maj:t genom nådigt bref den 21 Augusti 1874 förklarade, att ett af
vederbörande framstäldt nytt förslag finge antagas, ehuru byggnadskostnaden
enligt detsamma öfverstege det härför beviljade anslaget
med 14,206 kronor. Den 30 Maj 1876 anfördes af Öfverintendentsembetet
i underdånigt memorial, »hurusom för den till 16,095 kronor
då beräknade, i kostnadsförslaget icke upptagna, kostnaden för värmeoch
ventilationsapparatens inmurande, tillgång icke, på sätt vid förslagets
uppgörande antagits, kunde beredas vare sig af den i samma
förslag befintliga utgiftsposten å 7,000 kronor till »diverse oförutsedda

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

33 N:o 23.

utgifter» eller genom uteslutande af något annat i samma förslag be- Godtgörande
rälrnadt arbete. Detta kunde icke annat än föranleda Stats-Utskottet®/ ,en del förän
anse, att denna post i och för värmeapparaten icke var i första skjuj ° k?.st~
kostnadsforslaget inbegripen. _ Musikaliska

Emellertid blef följden häraf, att denna framställning angående akademiens
förskjutande af medel till värmeapparatens inmurande bifölls, i sam- mJa byggnad.
manhang hvarmed Kongl. Maj:t anbefalde Musikaliska akademien att (Forts.)
afgifva underdånigt utlåtande, om och i hvad mån akademien skulle
kunna bereda sig tillgång att det beviljade förskottet genom årliga
afbetalningar återgälda. Kongl. Maj:t var således 1876, då detta förskott
godkändes af Kongl. Maj:t, betänkt på, att för detta förskott
ersättning från akademien skulle kunna lemnas. Till stöd för en sådan
tanke hade, såsom Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartementet
nämnde, Kongl. Maj:t det förhållande, att vid ett föregående
tillfälle, då framställning gjorts om eu annan byggnad, akademien
sjelf — det var år 1869 — uppgifva flera sätt, på hvilka den
ansett sig kunna amortera skulden; och man må icke förvåna sig, att
Stats-Utskottet förestälde sig, att samma utvägar fortfarande skulle
kunna finnas; och äfven om, såsom Ståts-Utskottets ledamöter hade
sig bekant, några mindre lägenheter icke vidare vore till uthyrning,
funnes ju dock en konsertsal, hvilken skulle kunna inbringa åtskilligt.

Jag lemnar nu derhän huru härmed i verkligheten må förhålla sig,
men att af de tryckta handlingarne icke kunnat dragas annan slutsats
än hvad Utskottet gjort, vågar jag dock påstå.

Slutligen har Stats-Utskottet kommit till det resultat, att det första
beloppet i denna brist, som i sin helhet upptages till 26,566 kronor
54 öre, utan tvifvel borde af Riksdagen godkännas på den grund,
att Kongl. Maj:t genom Kongl. bref godkänt denna utgift, men att
den senare posten, med afseende å hvilken Kongl. Maj:t medgifvit
endast att den skulle få förskjutas, vore af eu sådan natur, att man
borde tillse, huruvida den icke kunde återbäras. Jag lemnar nu derhän,
om utsigt dertill förefinnes eller icke; men då man finner att anslaget
öfverskridits, utan att Kongl. Maj:t gillat den ifrågavarande
inmurningen, kan icke något annat skäligen sägas än hvad StatsUtskottet
sagt.

Friherre Klinckowström: Det är att beklaga, att den harmoni,

som regeringen velat åstadkomma i Musikaliska akademiens debet och
kredit, har blifvit störd genom en så bedröflig disharmoni, som uttalat
sig i den utredning, som Stats-Utskottet framlagt för Kammaren,
hvaraf synes, att regeringen har, Riksdagen ohörd, disponerat om
statsmedel till belopp af 14,206 kronor, som utgjorde kostnaden för
ifrågavarande byggnadsarbetes öfverlåtande på entrepenad utöfver den
summa, som Riksdagen derför bestämt. Det har blifvit af Utskottet
anfördt, att som denna regeringshandling lemnats utan anmärkning,
lärer godtgörelse af ifrågavarande belopp numera icke kunna förvägras.

Detta är beklagligt, och jag begagnar detta tillfälle bland många andra
för att påvisa, huru nödvändigt det blir, att vederbörande kronans
redogörare icke lemnas decharge för sina embetsåtgärder angående
medels desposition förr än Riksdagen har fått tillfälle att granska

Första Kammarens Prof. 1881. N:o 23. 3

N:o 23. 3i

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

Godtgörande statens dithörande räkenskaper. Det är visserligen en grundlagsändring,
af en delfor-SQm erfor(jras fgr detta ändamål; men jag ville endast begagna tillS
na der för fället för att påvisa nödvändigheten häraf.

Musikaliska Hvad det andra stora beloppet beträffar, som Kongl. Maj:t anbeakademiens
fält Öfverintendentsembetet att förskjuta för beredande af medel till
nya byggnad, inmurning af en värmeapparat, kan man deremot icke göra någon an(Forts.
) märkning; ty detta är endast att anse såsom ett lån till akademien,
med skyldighet för akademien att framdeles ersätta detsamma. Herr
Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartementet har visserligen,
om jag rätt uppfattade hans ord, yttrat, att det icke vore att tänka
på, att de personer, som begagna nämnda byggnad, skulle kunna genom
konserter vinna någon nämnvärd inkomst för att bestrida en sådan
utgift. Jag tror, i motsats härtill, att detta mycket väl kan ega rum.
Vi hafva flera bevis på, att musikaliska korporationers konserter i landet
inbringat ganska betydliga belopp. Jag vill bland andra nämna
studenteorpsens konserter, som gifvits för vinnande af ett så vackert
ändamål som en studentbyggnad, en föreningslokal för studenterna i
Upsala, och som lemnat ett så lysande resultat. Af dessa och många
andra skäl dertill, som jag skulle kunna anföra, vågar jag vördsamt
anhålla om bifall till hvad Utskottet i denna punkt föreslagit.

Grefve Beck-Friijs: Efter den förklaring, som af Herr Statrådet
och Chefen för Ecklesiastikdepartementet blifvit här afgifven, anser
jag mig icke kunna vidhålla den ståndpunkt, som jag i denna fråga
intagit i Utskottet till följd af vederbörande afdelnings förslag. Det
är nemligen klart och tydligt, att en sådan utredning, som i betänkandet
begäres, icke kan leda till något annat resultat äu^kvad vi nu
veta, eller att akademien icke kan gälda den ifrågavarande kostnaden.
Under sådana förhållanden finner jag det, för min del, vara alldeles
onödigt att begära en sådan utredning, om det också må vara att
beklaga, att ett sådant öfverskridande af statsanslag egt rum; men
någon annan åtgärd än att betala synes mig icke återstå för Riksdagen,
och får jag derför yrka afslag på Utskottets förslag och bifall
till Kongl. Maj:ts proposition i den nu föredragna punkten.

Herr Törnebladh: Jag ber att, med anledning af hvad den

näst siste ärade talaren nämnde, få upplysa, att framställningen om
att akademien skulle kunna genom uppförande af egna konserter
m. in. bereda sig inkomster till fortskyndande af amorteringen icke
kom från afdelningen utan just blef insatt i motiveringen i Statsutskottets
plenum, samt att sålunda afdelningen icke i och för sig är
ansvarig för denna strof i betänkandet vidare, än att den i Utskottet
. biträdt densamma. De upplysningar, som inom Utskottet lemnades,
föranledde, att man icke ansåg sig kunna längre hålla på den åsigt,
som åtminstone jag på afdelningen förut hyst, nemligen att yrka rent
bifall till Kongl. Maj:ts förslag, och då detta är förhållandet, anser jag
mig skyldig att, utan att på något sätt gilla hvad i motiveringen förekommer,
yrka bifall till Utskottets förslag.

Efter härmed slutad öfverläggning gjordes enligt de derunder
framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till punkten och

Torsdagen den 24 Mars, e. in.

35 N‘.0 23»

sedan derpå, att Kammaren, med afslag å punkten i hvad den skilde
sig från Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, skulle bifalla
samma nådiga framställning oförändrad; och förklarades sistnämnda
proposition vara med öfvervägande ja besvarad.

Friherre Klinckowström: Jag kan icke instämma i det slut,
hvartill Stats-Utskottet genom den ifrågavarande utredningen kommit.
Om man närmare tager i betraktande den egendom, som skulle vara
i fråga att inköpas för det behjertansvärda ändamålet — hvilket ändamål
jag anser böra på annat sätt tillfredsställas — finner man, att
denna egendom, som tillhör Häradshöfding Löwenhjelm, innehåller
egentligen endast 63 tunnland tomter, åker, äng och planteringsland
samt återstoden skog, och skulle inköpas för eu köpeskilling af 85,000
kronor. Detta är ett högst betydligt belopp för en så beskaffad egendom,
och jag kan icke finna, huru man kan bifalla Kongl. Maj:ts förevarande
nådiga framställning om anslag för inköp af egendomen till
detta pris, ty efter hvad jag här uträknat, skulle man få betala 1,349
kronor per tunnland af den odlade jorden. I allmänhet brukar man,
åtminstone i min hemort, beräkna endast den öppna jordens pris vid
försäljning och inköp af egendomar, och icke fästa afseende vid skogen,
om det icke särskildt är fråga om en direkt skogsegendom; och
då ställer sig, vid en jemförelse, detta pris per tunnland så orimligt
högt, att det omöjligt kan försvaras. Oaktadt clet står i Utskottets
betänkande, att man försökt skaffa sig upplysningar om olika egendomar,
som kunde vara till salu, passande för ifrågavarande ändamål,
och att särskildt anmodade sakkunnige personer gjort besök på flera
föreslagna platser för det blifvande hospitalet, samt att såväl dessa
som äfven Medicinalstyrelsen och Öfverintendentsembetet gifvit afgjordt
företräde åt denna egendom och tillstyrkt inköp deraf, synes det mig
dock vara tvifvel underkastadt, om dessa sakkunnige personer rätt väl
sett sig omkring i de orter, der efter mitt förmenande lika passande
men vida billigare egendomar kunde hafva blifvit för ändamålet inköpta.
Ty. mine Herrar, det är ju alldeles orimligt att för hvarje
tunnland jord betala 1,349 kronor. Hvar och en, som haft något att
göra med jordbruk, kan inse att det är alldeles på tok. Dessutom
tror jag mig veta, att denna egendom stått säljaren till icke fullt 30,000
kronor, och att då begära 85,000 kronor derför synes mig i allt fall
väl styf!.

På dessa skäl får jag, då denna fråga synes mig icke vara på
långt när fullständigt och nöjaktigt utredd, yrka afslag å momentet a
af ifrågavarande punkt.

41—45 punkterna.
Biföllos.

46 punkten.
Mom. a.

Anslag till ett
nytt hospital
för mellersta
Sverige.

N:o 23. 36

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

Anslag till eu Friherre von Essen, Fredrik: En sak, som är fullständigt utredd
nytt hospital ^ för Kammaren väl bekant, är att antalet sinnessjuka i riket år
^Sverige*1111870 uppgick till 9,000, men att antalet sedan dess stigit högst be(Ports)
tydligt och enligt uppgifter från chefen för Medicinalstyrelsen för närvarande
belöper sig till icke mindre än omkring 11,000. Antalet
sjukplatser för dessa åter är icke mera än högst 2,261 vid alla förut
varande hospital, då jemväl den nu pågående stora nybyggnaden vid
Upsala hospital tages med i räkningen; således finnas icke platser för
ens en fjerdedel af de sinnessjuke. Detta är en synnerligen beaktansvärd
sak, och hvar och eu, som något blickat in i dessa förhållanden,
måste erkänna, att det är ohållbart att icke göra något för att
undanrödja dessa olägenheter för de sinnessjuke, äfven om det måste
ske med stora kostnader.

Det är verkligen få frågor, som blifvit ledda och utredda med sådan
omsorg, som just denna. Först gjordes undersökningar för finnande
af en lämplig plats för det nya hospitalet i Nerike, då landstinget
derstädes önskade att få det förlagdt inom sitt område. Der
fann man visserligen en kronan tillhörig egendom, Rönninge, som till
en början ansågs vara för ändamålet tjenlig, men sedan befans, att
så icke var förhållandet, och äfven de, som voro mest intresserade för
saken, måste erkänna, att platsen icke lämpade sig för ändamålet.
Och detta af många skäl, som nu torde vara obehöfligt att uppräkna,
då jag nu endast beder att få framhålla de skäl, hvarför denna plats
är den bäst passande.

Först framstälde sig den frågan, i hvilket län af provinserna Nerike,
Vestergötland och Yermland det nya hospitalet borde förläggas. Man
kom då i allmänhet till den slutsats, att Vermlands län vore det som
vore lämpligast, af två skäl, dels derför att antalet sinnessjuke i förhållande
till folkmängden der är större än i de andra länen och dels
derför att man, vid|undersökning|af olika för ändamålet möjligen tjenlig^
platser, der fann en, som förträffligt passade derför; och det var
just denna. Sedan har chefen för Medicinalstyrelsen besigtiga! platsen
och funnit den synnerligen lämplig, liksom ock de två personer,
som jemte Arkitekten Kumlin fått särskildt uppdrag att besigtiga de
platser, som förut blifvit preliminärt undersökta, bland nio olika af
dem besökta ställen funno denna lägenhet vara den bäst passande såväl
med afseende å de beqväma kommunikationerna och lättheten att
få byggnadsmaterial och vatten, som ock för dess sunda och jemförelsevis
tysta läge. Jernvägen går visserligen der förbi, men stationen
är belägen på ungefär eu fjerdingsvägs afstånd derifrån, och den landsväg,
som äfven löper der förbi, har man beräknat skola omläggas på
annat häll. Derjemte har man ansett denna lägenhet billig, derför att
der finnas åtskilliga byggnader af god beskaffenhet, både bostadslägenheter
och uthus, till ett brandförsäkringsvärde af 37,000 kronor.

Det är visserligen sant, att der icke finnes mer än 63 tunnland
åkerjord, men om skogsmarken, som naturligtvis bör ske, inberäknas,
består egendomen af 330 tunnland jord inalles, och om man då beräknar
köpeskillingen, 85,000 kronor, för hela arealen, blifver priset
per tunnland endast omkring 250 kronor. Skogen lär väl icke sakna
sitt värde, då den är ganska väl beväxt och kominer hospitalet till godo

Torsdagen den 24 Mars, e. in.

37 N:o 23.

för fyllande af dess nödvändiga vedbehof. Hvad åkerjorden beträffar, Anslag till eu
utgöres den till en del af tomter och är således särdeles lämplig för melfersL
att vid eu sådan anläggning förse den talrika personalen vid anstalten•''°rsverige! °
med åtskilliga lefnadsförnödenheter. Således finnes en liten ekonomi, (Forts.)
som dertill gifver tillfälle för de sinnessjuke att under förbättringstiden
sysselsätta sig med trädgårdsskötsel in. in. dylikt. I omgifningarne
finnes redan eu parkanläggning, så beskaffad att en del för-,
beredelse!’ blifvit undangjorda, som eljest skulle kräfva rätt betydliga
kostnader. — Alla dessa omständigheter, jemte andra, hvarmed jag nu
ej vill trötta Kammaren, hafva vid bestämmandet af platsens lämplighet
tagits i betraktande, och man kan icke annat än erkänna att
undersökningen skett synnerligen grundligt. Dertill beder jag få
nämna, att man i detta afseende förfrågat sig hos enskilda personer,
som varit fullkomligt opartiska i saken, och dessa hafva alla enstämmigt
förklarat, att platsen är för det afsedda ändamålet fullt lämplig.

Det finnes sålunda intet skäl att längre uppskjuta afgörandet af
denna fråga. Det är endast en ringa summa, som nu erfordras; men
det är en handpenning för köpet, som nu bör lemnas, för att man sedan
må kunna uppgöra ritningar och förslag för anläggningen, ty
Medicinalstyrelsen kan icke uppgöra något förslag, förrän platsen blifvit
noggrant undersökt och känd. Det är derför af vigt, att denna
summa beviljas af Riksdagen detta år, på det arbetet må kunna börjas
tidigt på våren 1883 med det då beviljade anslaget. — Jag yrkar
bifall till Kongl. Maj:ts proposition.

Friherre von Krsemer: Jag begärde ordet med anledning af de
beräkningar min granne här till höger anstälde angående kostnaden
för egendomens inköp. Det är nog sant att man får den siffra han
kommit till, eller 1,349 kronor per tunnland, om man blott tager det
ringa antalet tunnland odlad jord i betraktande och dermed dividera!* .
köpesumman, och förklarar att egendomen för öfrigt icke har något
värde. Den näst föregående talaren har redan visat, att denna beräkning
är alldeles origtig. Naturligtvis bör köpeskillingen divideras med
antalet tunnland å hela arealen. Detta är dock redan sagd!, och jag
begärde derföre ordet endast för att tillägga några upplysningar, som
visserligen finnas omnämnda i Utskottets motivering, men om hvilka
den ärade talaren dock icke tyckes hafva tagit kännedom. Der står
nemligen att säljaren förbundit sig att, derest egendomen för det afsedda
ändamålet och på förut angifna vilkor inköptes af staten, tillhandahålla
kronan jemväl all den till samma egendom gränsande mark,
som egdes af Kristinehamns stad, utan någon ersättning, och af det
till Mariebergs ego-område angränsande hemmanet Ålskärr i Ölme
socken och härad för hospitalsanläggningens ändamålsenliga anordnande
behöfliga högst femton tunnland, vare sig åker eller skogsmark, utan
annan ersättning än lika stor areal af den närmast intill Kristinehamns
jernvägsstation belägna del af Mariebergs skogsmark eller annan till
Marieberg hörande mark, som kunde anses för hospitalsanläggningen
minst behöflig; samt vidare att säljaren, derest berörda köp komme
till stånd inom utgången af Juli månad och förr än den till 9 tunnland
73/28 kappland uppskattade skogstrakt, som å alla sidor omgåfves

N:o 23. 38

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

Anslag till eu af Mariebergs egor och af sådan anledning jemväl syntes böra för
för mellersta h°spflalsanläggningen inköpas, kunde varda bebyggd, vore villig med*°rSverige
“ gifva att från köpeskillingen för egendomen Marieberg finge afdragas
(Forts) det belopp, hvarmed kostnaden för inköp af nu omförmälda skogstrakt
kunde komma att öfverstiga 2,200 kronor.

Således äro en bel del extra medgifvanden gjorda, som måste medräknas,
när priset bedömes.

Slutligen finnes jemväl en annan omständighet, som är ett hufvudskäl
för att icke anse detta pris oskäligt, och det är att å egendomen
finnas ganska värderika byggnader, som kunna för ändamålet användas,
utan några väsentligare förändringar, till exempel en, som torde
kunna blifva användbar som läkarebostad.

Det är sålunda högst origtigt att med afseende å en sådan egendom
som denna, der så många extra fördelar erbjudas, och der flera
för det afsedda ändamålet användbara byggnader finnas, söka vilja förminska
egendomens värde genom att blott beräkna åkerjorden och
lemna allt annat ur räkningen.

Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.

Herr Statsrådet Hammarskjöld: Till de ytterst fullständiga upplysningar
rörande den ekonomiska sidan af saken, som här blifvit lemnade
af två ledamöter af Stats-Utskottet, vill jag endast lägga en upplysning
från en annan synpunkt. Kompetent person har nemligen
meddelat mig, att till följd af bristen på utrymme å hospitalen i mellersta
Sverige man under det sistförfluten året måst hänvisa sinnessjuke
från Dalarne och Vermland att söka imträde vid hospitalen i
Hernösand och Lund, emedan platser icke kunnat dem beredas på närmare
håll. Det är derför högst angeläget att komma så långt, att
man kan åtminstone börja anlägga ett hospital för mellersta Sverige,
då dessa provinser i ifrågavarande hänseende äro ytterst vanlottade.

Efter härmed slutad öfverläggning gjordes först proposition på bifall
till momentet och sedan på afslag derå; och förklarades den förra
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.

Mom. b.

Herr Hammarhj elm: Sedan den föregående punkten a blifvit
af Kammaren bifallen, tillåter jag mig yrka bifall äfven till den af
mig föreslagna motionen, som icke är något annat än ett kompletterande
af den föregående punkten, genom hvars antagande arbetet å
ifrågavarande hospital skulle kunna förr bölja företagas. Jag beder att
få erinra, att redan 1878 en summa af 70,000 kronor'' anslogs till
ifrågavarande hospital, ehuru detta belopp sedermera ansågs vara mera
angeläget för andra hospital; vidare att denna fråga varit under behandling
öfver 20 år, samt att Medicinalstyrelsen, landstingen och
Konungens Befallningshafvande i flera län oupphörligen yrkat, att anläggningen
skulle påbörjas. Denna fråga är verkligen för den ort,
jag representerar, af mycket stor betydelse, och jag tillåter mig derför

39 N:o 23.

Torsdagen den 24 Mars, e. m.

vördsamt anhålla, att den motion, jag tagit mig friheten väcka, måtte Andag till eu
af Kammaren bifallas. nytt hospital

för mellersta

Herr Törnebladh: Fullt erkännande, att det kunde vara önsk- (Forts*)

ligt, om något mera beviljades till ifrågavarande anläggning, än nu °r S
skett, beder jag dock få anmärka, att någon synnerlig fördel för arbetets
fortskyndande icke torde vara att påräkna genom bifall till motionen,
och jag kan försäkra den ärade talaren, att det icke var utan
all svårighet man inom Utskottet lyckades komma så långt, att man
fick bifall till punkten a, hvarigenom frågan har tagit ett jettesteg
framåt. Jag yrkar bifall till Utskottets hemställan.

Efter härmed slutad öfverläggning gjordes enligt de derunder
framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till momentet och
sedan på anslag derå och bifall till Herr Hammarhjelms i ämnet väckta
motion; och förklarades den förra propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad.

47—5.5 punkterna.

Biföllos.

Justerades ett protokollsutdrag, innehållande Kammarens i afseende
på det nu genomgångna utlåtandet fattade beslut.

Anmäldes och bordlädes Stats-Utskottets nedannämnda Utlåtanden:

N:o 36, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
täckande af en å anslaget till Marinregementet uppkommen brist;

N:o 37, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
beviljande af pension å allmänna indragningsstaten åt Professoren Johan
Christofer Boklunds enka;

N:o 38, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
genomförande af Medelpads fögderis delning i två fögderier;

N:o 39, i anledning af väckt motion om ändringar i Kongl. stadgan
angående skjuts väsendet den 31 Maj 1878; samt

N:o 40, i anledning af väckta förslag dels om jernvägsbyggnader
för statens räkning och dels om anvisande af statsbidrag till enskilda
jernvägsanläggningar;

hvarefter beslöts, att de under dagens lopp första gången bordlagda
utlåtanden och memorial skulle sättas främst bland utskottsbetänkandena
på föredragningslistan för nästa sammanträde.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Kammaren åtskildes kl. ^ll e. in.

N:o 23. 40

Lördagen den 26 Mars.

Lördagen den 26 Mars.

Kammaren sammanträdde kl. 2 e. in.

Justerades protokollet för den 19 innevarande månad.

Upplästes och godkändes Lag-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga skrifvelse, N:o 15, om ändring uti nu gällande formulär
för fyrktalslängd.

Anmäldes och bordlädes Första Kammarens Tillfälliga Utskotts
Utlåtande N:o 2, i anledning af väckt motion om granskning af gällande
bestämmelser angående aktiebolag in. m.

Företogs val af fem ledamöter i Kammarens Tillfälliga Utskott
N:o 3; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit
utsedde:

Herr Sundberg med 59 röster
Grefve Ehrensvärd » 59 »

» De la Gardie » 59 »

Herr Törnébladh » 59 »

» von Stockenström » 59 »

Företogs val af två suppleanter i Kammarens Tillfälliga Utskott
N:o 3; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit
utsedde:

Friherre von Essen, Reinhold, med 30 röster
Herr Gahn » 30 »

sedan ordningen dem emellan blifvit genom lottning bestämd.

Föredrogs å nvo och hänvisades till Stats-Utskottet Kongl. Maj:ts
den 24 innevarande Mars bordlagda nådiga proposition till Riksdagen
angående förhöjning af anslaget till Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
m. m.

Lördagen den 26 Mars.

Föredrogos men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
NdsS5—8°nS’UtSk°ttetS d<3n 24 1 deUUa måuad bordlagda Utlåtanden

41 N:0 23.

i 0<dl. stats-Utskottets den 24 innevarande Mars

bordlagda Memorial N:o 35, med förslag till voteringspropSn i an ersäH^

af o^Trarner sk11,1Jak*1ga beslut 1 anledning af väckt fråga om
anstäldt !eslaff°rre Landtbrukaren Syen Johau Bladh för bos lfonom

O *

3redro|''os..men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran föl.
jande d<m 24 ! denna manad bordlagda ärenden, nemligen StatsUtskottets
Utlåtanden Nas o6-40, Banko-Utskottets Memorial och Utlåtanden
Kas 10—12 samt Lag-Utskottets Utlåtanden Nås 31—40

Justerades fyra protokollsutdrag för detta sammanträde.

På hemställan af Herr Grofven och Talmannen beslöts, att på
föredragningslistan for nästa sammanträde skulle uppföras först Bevillnings-Ltslrottets
MemonM N:o 17, derefter det denna dag första gån°.
ef b?!’daSda. utlåtandet, vidare Stats-Utskottets Utlåtande N-o 40 och
sist omgå under dagens lopp andra gången bordlagda ärenden.

Kammaren åtskildes kl. V23 e. m.

In liden)

A. von Krus enstjernå.

Första Kammarens Prof. 1881. N:o 23.

i