RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1879:60)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1879. Andra Kammaren. N:o60.

Tisdagen den 13 Maj.

Kl. 12 på dagen.

§ 1.

Herr 8. M. Olsson anmäldes, enligt ingifvet läkarebetyg, för
det närvarande vara af sjukdom förhindrad att deltaga i Kammarens
förhandlingar.

§ 2.

Justerades protokollet för den 6 innevarande månad.

§ 3.

Sedan Riksdagens båda Kamrar godkänt de uti Stats-TJtskot- Gemensamma
tets memorial N:o 52 samt Bevillnings-Utskottets memorial N:o »röstningar.
16 och 17 föreslagna voteringspropositioner rörande åtskilliga
frågor, deri Kamrarne fattat stridiga beslut, och denna dag blifva
bestämd för omröstning öfver de olika besluten, så anstäldes
nu dessa omröstningar, enligt nedan intagna voteringspropositioner,
i följande ordning, nemligen:

Osta omröstningen:

(enligt Stats-Utskottets memorial N:o 52, punkt. l:o).

Den, som vill, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition
angående bildande af en jernvägshypoteksfond må på det sätt
bifallas, att Riksdagen beslutar:

a) att bemyndiga Fullmäktige i Riksgäldskontoret att, i den
mån ansökningar derom inkomma, emot förbindelser af allmänna
inrättningar, banker och andra med af Kongl. Maj:t faststäld
bolagsordning försedda kreditanstalter, mot pant af obligationer
eller skuldförbindelser, utfärdade af svenska jern vägsbolag, som
före utgången af 1878 undfått koncession, utlemna lån på viss tid,
dock ej längre än till slutet af år 1893, och till sammanräknadt
belopp af högst tjugutre millioner kronor;

b] att medel till ofvannämnda utlåning skola beredas genom
försäljning af återstående osålda obligationer, tillhörande vare sig
1872 års i riksdaler riksmynt förskrifna statslån eller 1875 års i
tyska Riksmark förskrifna statslån eller 1878 års i Pund Sterling
och Francs förskrifna statslån;

Andra Kammarens Prof. 1879. N:o 60.

Ji:o 60.

Tisdagen den 13 Maj.

Gemensamma c) att upplåning enligt nästföregående moment ej må ega rum
omröstningar, {annorledes än i den mån de af ofvannämnda utlåning föranledda
(Ports.) utgy?ter göra sådan upplåning nödig; skolande Fullmäktige i öfrigt
vid upplåningen tillvägagå på sätt de finna lämpligast och bäst
befrämja statens fördel;

d) att lånesökande skola inom den 1 Juni 1880 hos Fullmäktige
i Riksgäldskontoret anmäla, ej allenast hvilka jernvägsobligationer
eller af jernvägsaktiebolag utfärdade skuldförbindelser
de önska att såsom pant erbjuda, samt beloppet af det sökta lånet,
utan ock inom hvilken tid, före utgången af år 1893, de vilja återbetala
det lån, som erhålles; börande i fråga om återbetalningstiden
iakttagas, att, der den lånesökandes verksamhet grundar sig
på oktroj, meddelad för viss tid, återbetalningstiden ej må utöfver
oktrojtiden utsträckas, dock med rätt för sådan låntagare att, om
ny oktroj erhålles, få omsätta lånet till senare, vid lånets beviljande
under sådan förutsättning bestämd tid inom utgången af
år 1893;

e) att lånevilkoren skola bestämmas_ sålunda, att staten, jemte
fullt betryggande säkerhet för de beviljade lånens återbetalning
på utfästa tider samt för behörigt gäldande af den å lånen betingade
ränta, erhåller full ersättning för de rånte- och öfriga
utgifter, som statens för ifrågavarande ändamål gjorda upplåning
medför;

f) att utlåningen må af Fullmäktige i Riksgäldskontoret verkställas
enligt de närmare, här ofvan ej angifna bestämmelser, som,
efter det förslag dertill af Fullmäktige afgifvits, af Kongl. Maj:t
fastställas; samt

g) att de sålunda utlånta medlen efter deras återbetalning
till Riksgäldskontoret skola, derest de då ej finnas erforderliga
vare sig för fortsättning af stambanebyggnaderna eller för nybyggnader
vid statsjernvägarne, användas till påskyndande af amorteringen
af statens skuld, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition angående
bildande af en jernvägshypoteksfond ej vunnit Riksdagens
bifall.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore
fråga, jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande
och uppräkning och utföll omröstningen med 93 Ja och 106 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första

Tisdagen den 13 Maj.

N:o 60,

Kammaren samtidigt anstalt!, hade utfallit med 115 Ja och 13 Nej, Gemensamma
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens omröstningar.

röster eller...................................................... 93 Ja och 106 Nej, (Forts,)

sammanräkningen visar.

208 Ja och 119 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.

2:dra omröstningen:

(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 52, punkt. 2:o).

Den, som vill, att Friherre af Ugglas’ motion om inköp för
statens räkning af Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg må på det
sätt bifallas, att Riksdagen beslutar:

a) att till Kong], Maj:ts förfogande, för att, på sätt och i den
ordning, Kongl. Maj:t eger att närmare bestämma, användas till
inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg tillika med allt hvad
dertill hörer, såväl fast som löst, såsom husbyggnader, rörlig
materiel, reservdelar till lokomotiv och vagnar, verkstadsinventarier
och redskap, telegraf- och signaleringsinrättning, skall ställas
ett belopp af högst 4,000,000 kronor;

b) att bemyndiga Fullmäktige i Riksgäldskontoret att genom
försäljning af återstående osålda obligationer, tillhörande vare sig
1872 eller 1875 eller 1878 års statslån, anskaffa de härför nödiga
medlen, för att i enlighet med Kongl. Maj:ts beslut utbetalas,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Friherre af Ugglas'' förevarande motion ej
vunnit Riksdagens bifall.

_ Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 111 Ja och 17 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller...................................................... 91 Ja och 108 Nej,

sammanräkningen visar..................................... 202 Ja och 125 Nej.

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.*

N:o 60.

Tisdagen den 13 Maj.

Gemensamma

omröstningar.

(Forts.)

3:dje omröstningen:

(enligt Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 16, punkt. Ro).

Den, som, lika med Första Kammaren, bifaller Kongl. Maj:ts
nådiga framställning, att tullen å kaffe måtte höjas med 1 öre
per skålpund, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har omförmälda nådiga framställning, i enlighet
med Bevillnings-Utskottets, af Andra Kammaren godkända hemställan,
icke vunnit Riksdagens bifall.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren
ingått, att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore
fråga, jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande
och uppräkning och utföll omröstningen med 93 Ja och 104 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 105 Ja och 22 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller ...................................................... 93 Ja och 104 Nej,

sammanräkningen visar .................................... 198 Ja och 126Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.

4:de omröstningen:

(enligt Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 16, punkt, 2:0.)

Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets, af Första Kammaren
godkända hemställan i 5:te punkten af Utskottets Betänkande N:o
12, att Riksdagen ville, med godkännande af hvad Kongl. Maj:t
i frågan föreslagit, besluta, att rubriken tobak i tulltaxan måtte
erhålla följande förändrade lydelse:

Tobak:

oarbetad, blad och stjelk........................ 1 skålp.

arbetad:

cigarrer och cigaretter........................ 1 skålp.

andra slag .......................................... 1 skålp.

röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen, lika med Andra Kammaren afslagit
Utskottets ifrågavarande hemställan.

— 42 öre.

1: 30
— 50

Tisdagen den 13 Maj.

N:o 60.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd Gemensamma
och förseglad, äfvensom underrättelse,från Första Kammaren ixi-omröstninnargått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom bär vore ^ ort9''-)
fråga, jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande
och uppräkning och utföll omröstningen med 98 Ja och 99 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 95 Ja och 30 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller ...................................................... 98 Ja och 99 Nej,

sammanräkningen visar .................................... 193 Ja och 129Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.

5:te omröstningen:

(enligt Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 17).

Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets, af Första Kammaren
godkända hemställan i 1 punkten af Utskottets Utlåtande N:o 13,
att hvad Kong}. Maj:t föreslagit derom, att bränvin, som ligger å
nederlag vid bränneri, måtte beläggas med den afgift, som är gällande,
då skatteiiqviden för detsamma till vederbörande landtränteri
verkställes, icke måtte bifallas, utan att för bränvin, som
obeskattadt qvarligger å nederlag vid bränneri den dag, då den
beslutade skatteförhöjningen träder i kraft, skall under de vilkor
och bestämmelser, som Kongl. förordningen den 23 Augusti 1876
angående vilkoren för tillverkning af bränvin innehåller, erläggas
hittills gällande tillverkningsafgift af 80 öre för hvarje kanna,
samt att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes om hvad Riksdagen i ifrågavarande afseende beslutat
låta utförda allmän kungörelse, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen, lika med Andra Kammaren, beslutat
att endast på det sätt bifalla hvad Kongl. Maj:t i nu ifrågavarande
hänseende föreslagit, att tillverkare, som den dag, då den
beslutade skatteförhöjningen träder i kraft, har bränvin qvarliggande
å nederlag vid bränneri, utan att stadgad tillverkningsatgift
derför blifvit erlagd, må utan förhöjd tillverkningsafgift
intill den 1 Oktober innevarande år från nederlaget uttaga nämnda
bränvin; dock med vilkor, att för detsamma skall för hvarje helt
tusental kannor, utom förut stadgad nederlagsafgift, der sådan
skall utgöras, erläggas en särskild afgift af tjugufem kronor, att
betalas i sammanhang med öfriga afgifter, då första uttagningen
från nederlaget sker, efter det skatteförhöjningen trädt i kraft;
samt att hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes om

N:o 60.

Tisdagen den 13 Maj.

Gemensamma hvad Riksdagen i ifrågavarande afseende beslutat låta utfärda
omr^tnvngar. a]]man kungörelse.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning hvarom här vore
fråga, jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande
och uppräkning och utföll omröstningen med 76 Ja och 119 Nej.

Den omröstning öfver ofvanintagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, både utfallit

med................................................................... 88 Ja och 37 Nej,

hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens

röster eller...................................................... 76 Ja och 119 Nej,

sammanräkningen visar.................................... 164 Ja och 156 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.

§ 4.

Förekom till behandling Stats-Utskottets memorial N:o 54,
med förslag till åtskilliga stadganden, hvilka böra införas i det
nya reglementet för Riksgäldskontoret.

Utskottet hade hemstält,

att det med memorialet öfverlemnade förslag till stadganden
måtte af Riksdagen godkännas.

Herr C. A. Larsson yttrade: Då den del af Riksgäldskontorets
reglemente, hvartill förslag i detta memorial af Stats-Utskottet
afgifvits, är ordagrant lika med motsvarande paragrafer i nu
gällande reglemente, hemställer jag, huruvida icke det kan vara
öfverflödigt att särskildt uppläsa hvarje paragraf och anhåller således
att memorialet i dess helhet måtte på en gång föredragas.

Kammaren antog hvad Herr C. A. Lai’sson i afseende på
föredragningssättet sålunda föreslagit; hvarefter Utskottets ofvan
omförmälda hemställan bifölls.

§ 5.

Ang. nytt re- Efter föredragning dernäst af Stats-Utskottets memorial N:o
glemente för 55, mecj förslag till åtskilliga stadganden i det nya reglementet
kontoret. ^ör Riksgäldskontor, och deruti Utskottet hemstält, att det med
samma memorial öfverlemnade förslag till stadganden och staten
måtte af Riksdagen godkännas, lemnades ordet, på begäran, till

Tisdagen den 13 Maj.

>'':o 60.

Herr Rubenson, som anförde: Oaktadt den svindlande fart, Ang. nytt remed
hvilken ärendena behandlas vid slutet af en riksdag, ochglemente för
hvilken äfven gripit mig, då jag i hast började yttra mig vid ^ntoret''
föredragningen af näst föregående memorial, så föreställer jag (Forts.)
mig dock, att det kan vara möjligt att Kammarens ledamöter skulle
vilja egna så pass mycken tid åt detta memorial, som behöfves
för att kasta en blick på en bestämmelse i sista punkten af 85 §.

Jag föreställer mig, att, om Stats-Utskottet eller åtminstone Riksgäldsafdelningens
ledamöter hade något litet dröjt vid denna paragraf,
så skulle de hafva bemärkt, att i slutet af densamma qvarstår
en ganska stor oegentlighet. Kammarens ledamöter torde
erinra sig, att bysättningstvånget genom förra Riksdagens af Kongl.

Maj:t faststäida beslut gått all verldens väg, saknadt af ingen.

Emellertid synes det, som om Stats-Utskottet skulle vilja, att
detta bysättningstvång fortfarande skall spöka i reglementet för
Riksgäldskontoret.

Det heter nemligen i slutet af nämnda paragraf: “Likaledes
beror på Fullmäktiges särskilda pröfning, huruvida tjensteman,
som blifvit bysatt, eller varit nödsakad till borgenärer afträda
sin egendom, må vidare bibehålla och utöfva sin beställning''1.

Dessa ord angående bysättningen äro af nyss omförmälda
skäl numer utan all betydelse och böra derför icke i reglementet
stå qvar. Då emellertid Första Kammaren vid första bordläggningen
och, som jag förmodar, äfven utan någon slags närmare
pröfning godkänt hela föreliggande del af reglementet, så föreställer
jag mig att det skall blifva fåfängt att här göra något
yrkande i förenämnda hänseende. Emellertid tager jag för gifvet
och hoppas, att vi nästa år skola blifva befriade från denna
qvarlefva från en redan försvunnen lagstiftning.

Herr Ola Andersson i Burlöf: Blott ett par ord till besvarande
af den vigtiga anmärkning, som af den siste talaren
framstäldes.

Jag medgifver gerna, att paragrafen i fråga kunnat omskrifvas
och att den omständigheten att så ej skett berott på den
“svindlande fart", hvarmed ärendena i Riksdagens sista timmar
handläggas. Men jag vill dock knappast medgifva, att den af
talaren anmärkta bestämmelsen kunnat vara helt och hållet borta.

Ty om Herr Rubenson vill vara af den godheten att genomläsa
153:dje paragrafen af Utsökningslagen, så finner han der verkligen
qvar ett slag af häktning för skuld af beskaffenhet, att just
ifrågavarande paragrafs bestämmelse om bysättning bör i reglementet
qvarstå.

Jag tror derföre, att man icke bör, på sätt Herr Rubenson
ansåg, stryka paragrafen.

Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, biföll Kammaren
Utskottets hemställan.

y-.o 60.

Tisdagen den 13 Maj.

Om revision § 6.

af legostad 9an-

Föredrogs Lag-Utskottets utlåtande N:o 36, i anledning af

väckt motion om underdånig skrifvelse angående revision af gällande
legostadga och i sammanhanhang dermed stående bestämmelser.

I Herr Anders Perssons inom Andra Kammaren väckta motion
N:o 84 var ett så lydande förslag framstäldt:

“att Riksdagen i underdånig skrifvelse hos Kongl Maj:t anhåller,
det täcktes Kongl. Maj:t anbefalla revision af gällande
legostadga och i sammanhang dermed stående stadganden, samt
derefter för Riksdagen framlägga det förslag, som efter nådig
pröfning Kongl. Maj:t kan finna af omständigheterna påkalladt".

Utskottet hade, med anledning af nämnda motion, hemstält,

“att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och Riksdagen meddela
förslag till förändrade lagstadganden angående legoaftal".

Efter uppläsning af denna hemställan, mot hvilken Herr
Magnus Jonsson inom Utskottet reserverat sig, anförde

Herr Adlercreutz: Jag vill visserligen icke åtaga mig

att försvara nuvarande legostadga för husbönder och tjenstehjon,
så som varande i allo lämplig och tidsenlig; men jag tror dock
icke, att den tillhörer de delar af lagstiftningen, som i främsta
rummet tarfva omarbetning,

Som bekant är, hafva vi en Lagkomité, som oafbrutet är upptagen
med att arbeta på föryngrande af vårt lagverk. Om nu
en underdånig skrifvelse i den föreslagna rigtningen till Kongl.
Maj:t aflätes, så skulle denna åtgärd väl få anses innebära, att
det ämne, som här afhandlas, enligt Riksdagens åsigt vore förtjent
af att i främsta rummet eller åtminstone i något af de främsta
blifva föremål för Lagkomiténs bearbetning. Men jag föreställer
mig, att detta skulle i någon mån verka rubbning i dess arbeten
och i den plan, som för dess verksamhet blifvit uppgjord; och
jag har således redan af den anledningen tvekat att skänka min
röst åt förslaget.

I afseende på de skäl, som blifvit till stöd för Utskottets tillstyrkande
hemställan anförda, skulle kunna göras åtskilliga anmärkningar.
Beträffande den önskade förändringen att orlofssedlarne
skulle försvinna och ersättas med tjenstehjonsböcker, i
hvilka den ene husbondens vitsord efter den andres angående
tjenstehjons uppförande och användbarhet skulle införas, så har
såsom ett skäl härför åberopats, att en sådan apparat i stället
för de vanliga orlofssedlarne ansetts “böra medföra den fördelen,
att åt de betyg, ett tjenstehjon erhållit, kunde beredas större till -

Tisdagen den 13 Maj.

Ji:o 60.

förlitlighet, i det att den ene husbondens uppgift kontrolierades i Om revision
det väsentliga af alla de öfriges, i stället att man för närvarande af leaostadicke
vågade skänka förtroende åt de vanliga orlofssedlarne". Jag
har dock svårt att föreställa mig att på sådant sätt skulle vinnas
det åsyftade målet, eller att erhålla fullt sanningsenliga uppgifter
beträffande tjenstehjonen. Orsaken dertill, att orlofssedlarne icke
skulle vara så fullt tillförlitliga, lärer väl vara att söka i de betänkligheter,
en husbonde i allmänhet har vid att åt en från
honom aflyftande tjenare genom ett mindre fördelaktigt vitsord
bereda svårigheter för erhållande af ny plats. Och ju mera vigt
det kommer att ligga på det betyg, en husbonde afgifver, ju längre
i tiden dess verkan sträcker sig, desto större anledning lärer förefinnas
för husbonden att gifva nämnda betyg en mildare karakter.

Äfven har blifvit anfördt, att man genom införandet af
tjenstehjonsböcker skulle i viss mån förhindra betygens förfalskande.
Jag vet dock icke om förfalskandet af en sådan bok är
svårare än att förfalska en orlofssedel, hvarförutom det synes
mig, som om hela institutionen med tjenstehjonsböcker står i strid
med den åsigt, som inom Riksdagen i hithörande ämnen förut gjort
sig gällande, och som man sett fortfarande hos Riksdagen fäns,
då här behandlades frågan om frejdebetyg; den åsigt nemligen,
att man önskade att begångna fel icke måtte för all framtid ligga
i vägen för dem, som gjort sig dertill skyldiga. Af tjenstehjonsböckernas
införande, blefve ju nu en följd, att den, som t. ex.
varit vårdslös om husbondens egendom finge derom i sin bok ett
vitsord, som följde honom hela lifvet igenom, medan den, som
stulit från sin husbonde, vore fri från ett sådant vitsord, i sitt
frejdebetyg, och att den, som varit olydig och uppstudsig mot
husbonden, ständigt skulle bära med sig intyg härom, under det
att den, som med hugg och slag öfverfällit sin husbonde skulle
slippa från intyg härom i sitt frejdebevis. Skulle nu tjenstehjonsböckernas
förtjenst ligga deruti, att jemväl alla de större fel eller
brott, hvartill ett tjenstehjon kan göra sig skyldigt, blefve deri
omnämnda, så vore naturligtvis utplånad all verkan af hvad vi
förut ansett vara det rätta i fråga om frejdebetygen. Ville man
verkligen åter på fullt allvar slå in på denna nya väg, skulle jag må
hända för min del icke vara så mycket deremot. I sakens nuvarande
skick synes mig dock förslaget, som sagdt är, stå i strid
med de åsigter, som förut af Riksdagen uttalats.

Slutligen ber jag att få anmärka, att hvarken motionärens
förslag eller Utskottets motiv synas berättiga till ett så omfattande
beslut, som det, hvars antagande Utskottet här tillstyrkt,
deri Utskottet talar om legoaftal utan någon inskränkning. Legoaftal
kunna nemligen ingås både angående lefvande väsen och
döda ting, både om fast och om lös egendom. Rubriken till 13
kap. Handelsbalken lyder: “om lega och hyra11. I första paragrafen
af samma kap. heter det: “leger man till annan hus, gård,
tomt eller hvad det är för hyra i penningar eller varor" etc., och
i 16 kap. 16 § Jordabalken talas om att lega hus och gård i staden.
I 22 kap. 18 § strafflagen talas om lös egendom, då det

K:o 60.

Tisdagen den 13 Maj.

Om revision der stadgas straff för den, som mot bättre vetande nekar för legd!
af iegostad• g0ds. I fråga om lega af personer hafva vi soldatlega och i af(Forts.
) seende på lega af djur stadgar exempelvis 28 kap. 6 § Byggningabalken:
—■ — “leger någon ut sina hästar och tyg längre" etc.
Det finnes sålunda lega af alla möjliga slag; och vill man här,
hvilket sannolikt är meningen, med legoaftal utmärka förhållandet
mellan tjenare och husbönder, är detta ord ett olyckligt valdt
uttryck, ty visserligen heter nu gällande stadga legostadga, men dock
med tillägg, för husbönder och tjenstehjon. Och medan 1784 års
lag kallar tjenaren för legohjon, kallas han i stadgan tjenstehjon
konseqvent hela författningen igenom; och jag tror icke att man
i hela stadgan skall kunna upptäcka att ordet lega begagnas mer
än en enda gång, men då med afseende å något annat än tjenstehjon,
nemligen å manskaps legande till krigstjenst. Att taga en
person i sin tjenst, kallas deremot i stadgan alltid att antaga eller
städja, hvilket från den tjenandes sida motsvaras af att taga städsel.
Jemväl i formel! hänseende synas mig sålunda hinder möta
för förslagets antagande; och jag ser mig för den skull föranlåten
att yrka afslag derå.

Herr Anders Persson: Beträffande den af den förre

ärade talaren gjorda anmärkningen, att den föreslagna redaktionen
af legostadgan icke skulle tillhöra de allra vigtigaste lagstiftningsarbetena,
kan jag väl gifva honom rätt deri; ty otvifvelaktigt
föreligga åtskilliga andra lagfrågor af större vigt och betydenhet
än denna. Men att ett bifall till detta förslag skulle
förrycka Lagberedningens arbeten, det kan jag icke finna troligt,
emedan jag föreställer mig, att väl Kongl. Maj:t med de krafter,
som i Justitiedepartementet stå till buds, skulle kunna företaga
den omredigering af förslaget, hvarom här blifvit fråga, utan att
behöfva hänvisa förslaget derom till Lagberedningen.

Hvad derefter angår tjenstehjonsböckerna, äro de, på sätt
Utskottet visat och Herrarne jemväl känna, redan införda på åtskilliga
ställen inom våra grannländer. Jag har icke heller, lika
litet som Utskottet, tillåtit mig att för dessa böcker framlägga
något formulär.

Det har åtminstone varit min mening, och såsom jag tror, äfven
Utskottets, att man skulle få dessa bevis, som skulle införas i
tjenstehjonsböckerna mera tillförlitliga. Utskottet har äfven ansett,
att det icke skulle vara så lätt att förfalska eller förstöra
dessa böcker, som nu förhållandet är med orlofssedlarne. Jag
tror äfven, att det skulle vara snyggare att hafva berörda bevis
inskrift^ i böcker än på en hop mer eller mindre trasiga papperslappar,
som ofta äro många år gamla och ej sällan af den beskaffenheten,
att man knappast kan läsa hvad som står skrifvet
på dem. Hvad beträffar den anmärkningen, att med skrifvelseförslaget
skulle afses en förändrad lagstiftning angående legoaftal,
och att man dit kunde hänföra alla möjliga aftal både om lefvande
och döda ting, så kan den anmärkningen väl icke vara allvarsamt
menad, då ju af motiveringen tydligen framgår, att här afses blott

Tisdagen den 13 Maj.

N:o 60.

arbetsaftal mellan husbonde och tjenare. Men om äfven, såsom jag
från början medgaf, förslaget icke är af synnerligen djup vigt
och betydelse, är det väl dock icke för tidigt, att snart borttaga
de orimliga stadgandena i nu gällande tjenstebjonslag, som qvarstå
såsom en qvarlefva från äldre tider, och som ingalunda äro hedrande
för den svenska lagstiftningen.

Jag ber att dervid särskildt få påpeka stadgandet om försvarslöshet,
som ännu der qvarstår, äfven om det icke tillämpas,
äfvensom det förhållandet att. såsom jag i min motion fäst uppmärksamheten
på, en tjenare kan tvingas att mera än ett hälft
år fullgöra tjenstehjonsaftalet hos en annan person än den, med
hvilken han ingått aftalet, endast derför att egendomen under tiden
öfverlåtes på annan person än den, som tagit honom i sin
tjenst. Jag tror, att detta är en bestämmelse i tjenstehjonsstadga^
som bör ju förr dess hellre upphäfvas.

Jag hemställer sålunda om bifall till Utskottets förslag.

Herr P. Persson: Äfven jag erkänner, att vår nuvarande
legostadga icke i alla delar är sådan, den bör vara. Men bland
motiven för Utskottets tillstyrkan, att en skrifvelse aflåtes till
Kong!. Maj:t för att få en ny lag utarbetad anför Utskottet äfven,
att en kortare tid borde vara föreskrifven för aftalen tjenstehjon
och husbonde emellan. Jag tror icke, att det är något skäl att införa
ett sådant lagstadgande; tvärtom, en bestämmelse i sådan syftning
skulle snarare lända till skada än gagn, icke blott för arbetsgifvaren
utan äfven för arbetstagaren. Säkert är, åtminstone hvad
angår landsbygden, att, om man bestämde en kortare tid än den
nu stadgade för nu ifrågavarande aftal, t. ex. en månad, så skulle
följden blifva att, under den bråda tiden om sommaren, arbetsgifvaren
skulle hafva svårt att få några arbetare, och att han under
vintern skulle inskränka antalet tjenare så mycket som möjligt,
så att han då icke hade flera än de allra nödvändigaste i sin
tjenst. Och härigenom skulle å andra sidan äfven arbetsbristen
säkerligen blifva större än den nu är; tjr en jordbrukare, som vill
vara säker om att få arbetare på sommaren, har dem vanligen
hos sig äfven under vintern.

Herr Adlercreutz har i öfrigt så väl utvecklat skälen för ett
utslag på Utskottets hemställan, att jag i allo instämmer med
honom.

Herr Ola Andersson i Burlöf: Jag tror deremot, i olikhet
med den föregående talaren, att en omarbetning af vår nu gällande
legostadga är af behofvet påkallad; och detta lika mycket
i arbetsgifvarens som i arbetstagarens intresse. Med den kännedom
jag har om förhållandena i provinsen Skåne, tror jag mig ock
kunna försäkra, att befolkningen der, och särskildt i det län, hvars
styresman Herr Adlercreutz är, med stor längtan emotser en dylik
omarbetning.

Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.

Om revision
af legostadgan.

(Ferts.)

N:o 60.

Tisdagen den 13 Maj.

Om revision Herr Torpadie: Enligt min uppfattning, Herr Talman, bör
af legostad- }lvarj e stat låta sig synnerligen angeläget vara, att icke längre
(Forts.) än nödigt är bibehålla lagstadganden, som icke äro tidsenliga;

och för min del vågar jag påstå, att vår nu gällande legostadga
icke längre kan sägas vara tidsenlig. Den påminner, denna stadga,
i flera af sina paragrafer, för att icke säga i sin helhet, om en tid,
som redan tillhör det förflutna. Jag skall icke trötta Kammaren
med att anföra många bevis för detta mitt påstående; jag ber
blott att i detta afseende få ytterligare betona, hvad min ärade
kamrat inom Utskottet, som tillika är motionär i ämnet, redan
påpekat angående det stadgande, som i 48 § förekommer, eller att,
om eganderätten till en fastighet undergår någon förändring, ett
tjenstehjon kan tvingas att stanna i tjenst hos en person, med
hvilket det icke ingått i något så beskaffadt aftal. Här ser det
verkligen ut, som lagstiftaren vid nedskrifvandet af denna paragraf
tänkt på den tydning af uttrycket “legoaftal", som Herr Adlercreutz
nu velat deråt gifva, ty här kan man i sj elfva verket
säga, att legoaftal slutas äfven om menniskor såsom vore de lösören.
För öfrigt medger jag villigt, att klämmen i Utskottets betänkande
möjligen kunnat vara bättre stiliserad, men jag vågar
dock påstå, att, då hela motiveringen syftar på aftal mellan arbetsgivare
och arbetstagare, ingen gerna skall kunna misstaga
sig på meningen, helst som äfven i nu gällande legostadga samma
uttryck förekommer. Jag för min del, Herr Talman, finner således
ingen anledning att icke yrka bifall till Utskottets förslag.

Herr Hammarskjöld: Jag erkänner fullkomligt, att nu gällande
legostadga har sina brister, och att en omarbetning af den
sålunda har goda skäl för sig. Men då den af den förste talaren
mot klämmen i Utskottets förslag gjorda formella anmärkning synes
mig vara befogad, hemställer jag, huruvida icke, om Kammaren
anser en omarbetning nu bör begäras, det der förekommande
uttrycket “legoaftal" kunde utbytas mot ordet “tjenstehjonslegoaftal“,
på det man måtte få exakt uttryckt hvad man velat säga.

Härmed var öfverläggningen slutad. I enlighet med de yrkanden,
som förekommit, gaf Herr Talmannen propositioner dels
på bifall till Utskottets hemställan i oförändradt skick, dels på
antagande af Herr Hammarskjölds ändringförslag, dels ock på
afslag; och fann Herr Talmannen den sistnämnda propositionen
vara med öfvervägande ja besvarad. Votering begärdes samt
företogs, sedan till kontraproposition antagits bifall till Herr Hammarskjölds
förslag, enligt en nu uppsatt så lydande voterings-proposition: Den

som afslår hvad Lag-Utskottet hemstält i utlåtandet
N:o 36, röstar

Ja;

Tisdagen den 13 Maj.

Bi:o 60.

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kammaren bifallit Utskottets i berörda utlåtande
gjorda hemställan, med den förändring, att ordet “legoaftal"
utbytes mot “tjenstehjonslegoaftal".

Omröstningen visade 95 Ja mot 40 Nej; varande alltså Utskottets
hemställan afslagen.

§ 7.

Till afgörande förekom Lag-Utskottets utlåtande N:o 37, med Om ändring
anledning af Kamrarnes återremiss af Utskottets utlåtande, N:o af stadgan16,
öfver väckta motioner om upphäfvande af Kongl. förordnin- hemmantgen
angående grunderna och viikoren för hemmansklyfning och klyfning och
jordafsöndring den 6 Augusti 1864 jemte andra dit hörande för- jordafsönfattningar.
äring.

Utskottet hade hemstält,

“att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla att
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida ej i vederbörlig
ordning må dels förklaras, att hvad i förordningen den 6 Augusti
1864 eller i annan författning för riket i allmänhet är stadgadt
angående besutenhet såsom vilkor för hemmans klyfvande,
äfvensom angående rättighet att lösa s. k. obesuten del, skall upphöra
att vara gällande, dels afsöndring tillåtas till större del af
egovidden än den i § 7 mom. 2 af nämnda förordning bestämda,
dels ock de allmänna föreskrifterna beträffande hemmansklyfning
och jordafsöndring vinna tillämpning jemväl på Stora Kopparbergs
länd1

Enligt ''anteckning å utlåtandet, voro reservationer emot detsamma
inom Utskottet anmälda dels af Herr Samzelius, dels ock
af Herrar Thomasson, Anders Persson, Torpadie, Johannes Jonson
och Svensén, hvilka senare reservanters skiljaktiga mening allenast
afsåg den af Utskottet använda motivering.

Efter det föredragning skett af Utskottets hemställan, yttrade

Herr Helander: Utskottet har vidhållit sitt i förra utlåtandet
uti detta ärende uttalade åsigt, och har derföre nu framstält
ett förslag, grundadt på Utskottets uppfattning om meningen
med den återremiss som från begge Kamrarne mottagits. Påtagligen
är detta anledningen dertill, att det nu framlagda förslaget
blifvit så otillfredsställande, som jag finner det vara. Det
uttrycker nemligen icke bestämdt hvad Riksdagens verkliga mening
skulle vara, derest förslaget godkändes. Först finner man att
Riksdagen af Kongl. Maj:t skulle begära en förklaring “i veder -

N'':o 60.

Tisdagen den IS Maj.

Om ändring höflig ordning“, antydande dermed således, att Kong!. Maf.tmöjlia''denadinq''
8en vicl andra tillfällen icke skulle förfara i vederbörlig ordning.
hemmans- Sedan skulle Riksdagen så litet sjelf veta hvad kan vill, att man
Klyfning och blott antydningsvis låter förstå sin mening, och slutligen begär
jordafsön- man “förklaring11 af Kongl. förordningen den 6 Augusti 1864 och
(Forts.) annan. allmän författning, hvarmed man skulle sjelf tillstå, att
man icke känner den allmänna författning, som man vill hafva
förklarad.

Då detta ärende förra gången här i Kammaren behandlades,
sökte jag, så godt jag kunde, visa att, förutsatt att säljare fanns,
ingenting hindrade att i allmänhet köpare kunde, under full eganderätt
och med fullkomligt säker besittningsrätt för framtiden, tillhandla
sig huru litet eller stort jordstycke, som helst. Det var
derföre oek, som jag ansåg det icke vara synnerligen angeläget,
att, ännu åtminstone, fästa afseende vid de väckta motionerna.
Jag nämnde emellertid tillika uttryckligen, dels att jag skulle
vilja vara med om någon förändring i afseende å det för Stora
Kopparbergs län gällande särskilda förhållandet, och dels attjag
ingalunda anser det vara billigt, att den som ärfver obesuten hemmansdel
skall, om så påyrkas, vara skyldig att denna sin egendom
mot lösen afträda.

Om man nu föreslagit en underdånig skrifvelse, innefattande
någon Riksdagens önskan, att få mottaga förslag om förändring
af hvad som nu är gällande i dessa hänseenden, skulle jag gerna
varit med om detta; men Utskottets förslag är allt för mycket
sväfvande eller intetsägande, för att jag skulle vilja detsamma
bifalla. Bättre, och bestämdare, är onekligen reservantens förslag,
men jag är dock osäker om huruvida, såsom han anser, detta förslag
verkligen innefattar någon tillfredsställande framställning
beträffande förhållandet med jordafsöndringen i Stora Kopparbergs
län. Jag tager för öfrigt för alldeles "afgjordt, att man icke
vill lyssna till detta förslag, och som jag, "på sätt jag redan
nämnt, icke kan vara med om Utskottets, samt det vid denna tid
af Riksdagens sammanvaro icke lärer till något tjena att formulera
något annat förslag, så ser jag ej annan utväg, än att nu
påyrka, afslag. . Dermed tror jag icke någon skada ske, ty tillfälle
gifves ju att vid nästa riksdag väcka ny motion i ämnet, och att
då föreslå hvad man finner bestämdt vara nyttigt och nödigt.

Herr .Nils Petersson: I motsats mot den föregående tala ren

vill jag på det varmaste förorda detta förslag. Han ansåg
att frågan kunde hvila till en annan riksdag, dervid motion om
densamma, åter kunde väckas. Men jag tror, att denna frågas
snara lösning är af så stor vigt för landet, att man så snart som
möjligt bör söka åvägabringa en lag i den rigtning, som här
åsyftas. Det lär val icke heller blifva så svårt för Regeringen,
som den ärade talaren velat låta påskina, att få reda på Riksdagens
verkliga vilja i frågan; ty tydligt är, att med skrifvelsen afses
en utvidgning af rätten till hemmansklyfning och jordafsöndring,
under påpekande af de författningar, som af Kongl. Maj:t

Tisdagen den 13 Maj.

N:o 60.

skulle tagas i öfvervägande. Fastän, såsom redan är nämndt, det Om ändring
här gäller en ganska vigtig sak, behöfver man derföre väl nu icke af stadaantydliggöra,
huru dess ordnande i detalj skall tillgå. djena a"a''

En stor del af svenska folket begifver sig till främmande län- iiyfiZTook
der för att der söka sin utkomst; och skälet härför är, enligt min jordafsönåsigt,
till stor del att söka just i den nuvarande lagstiftningen, ,drin9-som hindra dem att få sin egen torfva att odla och bebo. (Forts.;

Då sålunda, enligt min öfvertygelse, en utvidgad rätt att ega
och besitta jord är af större vigt än man velat låta påskina, yrkar
jag bifall till Utskottets förslag, öfvertygad, att Regeringen så
fort ske kan, tager frågan i öfvervägande och till nästa Riksdag
framställer proposition i ämnet.

Herr C. A. Larsson: Jemte det jag instämmer i hvad Utskottet
föreslagit och i likhet med Herr Nils Pettersson i Runtorp
yrkar bifall dertill, ber jag den ärade representanten på södermanlandsbänken
att icke hålla på sina anmärkningar i denna
fråga; ty vi kunna vara lugna derför att en sådan författning,
som här afses, icke så hastigt kommer att utfärdas. Och om äfven
så sker, kan jag icke tro annat, än att landtmätericorpsen
skall hafva förtjenst på författningen lika väl som den jordbrukande
klassen, samt att en sådan författning kan vara ganska
nyttig för dem, hvilka icke hafva något annat att göra än verkställa
hemmansklyfning, sedan skiften numera äro verkstälda nästan
öfver alla byar.

Äfven om ordalagen i skrifvelseförslaget icke äro så väl valda,
tror jag dock att Kong!. Maj:t har så kloka rådgifvare, att. i händelse
förslaget äfven går igenom i Första Kammaren, de skola
förstå Riksdagens mening. Jag hemställer förty, att åtminstone i
denna Kammare icke något hinder må läggas i vägen för bifall
till förslaget.

Herr Hel ander: Hvad Herr Nils Pettersson nyss anförde
finner jag icke vara annat, än som vid förra tillfället, då ämnet
här afhandlades, redan blifvit vederlagdt. Herr Carl Anders
Larssons yttrande, i hvad det rörde landtmäteri-tjenstemännen,
har jag ej behof af att bemöta; men på grund af hvad han i öfrigt
anförde om beskaffenheten af Utskottets förslag, ber jag, såsom
ytterligare bevis på den sväfvande och obestämda framställningen
få påvisa, hurusom Utskottet förordar utsträckning i afseende
å den del af hemman, som må få afsöndras, utan att i ringaste
mån angifva omfånget eller gränsen för afsöndringen. Något
vidare skall jag icke i denna sak andraga.

Herr P. Nilsson i Espö: Jag hade väntat, att Lag-Utskottet
skulle kommit med ett mera bestämdt yrkande i frågan, men då
så ej skett, finner jag mig ganska belåten med skrifvelseförslaget,
sådant det är, emedan det innefattar allt hvad man vid denna
riksdag kan få intaget i detsamma. En talare har yrkat afslag
å förslaget, derföre att frågan skulle kunna komma fram ändå vid

Tisdagen den 13 Maj.

N:o 60.

Om ändring nästa riksdag; men för min del tror jag att bifall till den föreaf
stadgan- siagna skrifvelsen är ett uttryck åt att Kammaren hade mening
‘hemmans- med återremissen och att det ej var “de obotfärdigas förhinder11
klyfning och som grundade densamma.
jordafson- Jag yrkan bifall till Utskottets förslag.
d ring.

(Forts.) Herr An(lers Persson: Den förste talare, som nyss hade

ordet, yttrade, att han, då frågan förra gången förelåg till behandling,
visat, huru det läte sig göra att köpa huru litet jordstycke
som helst. Att detta kan gå för sig, är fullt rigtigt, så
vidt angår jordafsöndring. Men såvidt det gäller hemmansklyfning,
veta vi ju, att det stadgande finnes qvar, att, om man afsöndrat
mera än en viss del af hemmanets areal, gäller icke
eganderätten emot nya egare af samma hemman. Vill man nu
tillåta jordafsöndring — och genom ett Högsta Domstolens prejudikat
är visadt, att man kan få lagfart å köp af ett hemman,
äfven då man fått hemmantal derpå — så bör det väl icke vara
för mycket begärdt, att man också skyddas i eganderätten dertill.
Jag anser detta utgöra tillräckligt skäl att bifalla Utskottets förslag;
och får jag således för min del anhålla om bifall till betänkandet.

Öfverläggningen var slutad. Sedan propositioner gifvits i
öfverensstämmelse med de framstälda yrkandena, biföll Kammaren
Utskottets hemställan.

§ 8.

Herr Talmannen tillkännagaf, att Herr J. F. Fredricsonsom
närvarit vid början af detta sammanträde, men i följd af iråkadt
illamående måste derifrån aflägsna sig, enligt nu inkommet läkarebetyg,
vore af sjukdom hindrad att lemna sin bostad.

§ 9.

Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:

Stats-Utskottets memorial N:o 60, med anledning af väckt
fråga om uppförande af en tillbyggnad till Riksdagens hus för
inrvmmande deri af nya samlingssalar för Kamrarne m. m.;

Samma Utskotts utlåtande N:o 61, i anledning af väckta motioner,
angående tillsättande af en skatteregleringskomité m. m.;

Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets utlåtande N:o 1, i
anledning af dels Riksdagens år 1878 församlade revisorers förslag
angående öfverflyttning till Riksbanken af den Riksgäldskontoret
nu åliggande utlåning, dels en inom Andra Kammaren i
samma ämne väckt motion; ,

Samma Utskotts Utlåtande N:o 2, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition om ändringar i Kongl. förordningarne den 26

N:o 60.

Tisdagen den 13 Maj.

April 1861 angående en allmän hypoteksbank samt angående de
allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars bildande och framtida
verksamhet skola till efterrättelse lända;

Banko-Utskottets memorial N:o 15, med förslag till omröstningsproposition
i anledning af Kamrames skiljaktiga beslut i
fråga om pension åt f. d. verkmästaren vid Riksbankens pappersbruk
F. Bladin;

Lag-Utskottets utlåtande N:o 38, i anledning af väckt motion
om lagstadgande, angående underpant i lös egendom och beredande
af säkerhet för förlagsfordran; och

Samma Utskotts utlåtande N:o 39, i anledning af väckt motion
om tillägg till Kongl. förordningen angående inteckning i fast
egendom den 16 Juni 1875.

§ io.

Föredrogos och godkändes Stats-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga skrifvelser:

N:o 40, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
Första hufvudtitel;

N:o 41, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
Andra hufvudtitel;

N:o 42, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
Tredje hufvudtitel;

N:o 43, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
Fjerde hufvudtitel;

N:o 44, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
Femte hufvudtitel; och

N:o 45, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
Sjette hufvudtitel.

§ 11.

Justerades protokollsutdrag; hvarefter Kammarens ledamöter
åtskildes kl. Va 3 e. m.

In fidem

H. A. Kolmodin.

Andra Kammarens Prot. 1879. N:o 60