RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1878:1)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1878, Andra Kammaren. N:o 1.

Efter det enligt grundlagens bud lagtima Riksdag i liufvudstaden
samlats den 15 Januari 1878, sammanträdde dess Andra Kammare

Onsdagen den 16 Januari.

Kl. 10 f. in.

§ i Sammanträdet

öppnades af den ledamot, som bevistat de flesta
riksdagar, representanten för Venersborg och Amål, Herr Grefve Eric
Sparre, som helsade Kammaren med följande tal:

Vid detta sista lagtima sammanträde under den treårsperiod, deri
vi äro kallade att deltaga, mina Herrar, möta oss i första rummet ekonomiska
och finansiella svårigheter, för hvilka vi, under föregående år,
lyckligtvis varit främmande.

Efter en fred, som fortvarat snart tre fjerdedels sekler, och en
utveckling, som öfverträffat våra djerfvaste förhoppningar, är det visserligen
ingenting mindre än förvånande, att vi träffas af en af dessa
periodiskt återkommande handelskriser, som nästan kunna anses nödvändiga
för att reglera förhållandena; och detta bör således ingalunda
oroa oss. Ehuru vi äro vidt aflägsna från skådeplatsen för det krig,
der vår östra granne offrar hundratusental af sina söner, hafva vi likväl,
såsom deltagande i verldshandel!!, icke kunnat undgå att jemväl
erfara krigets förlamande verkningar på den allmänna rörelsen, oafsedt
att de af kriget föranledda finansiella förhållanderna i grannlandet bidragit
till öfversvämningen af vår spanmålsmarknad, en öfversvämning,
som, enär vi, till följd af detta lands höga tullar, icke hafva några
varor att lemna i utbyte, väsentligen medverkat att tömma vår metalliska
kassa. Sådana kriser äro, ehuru svidande, likväl ej utan sin
stora nytta, särdeles för de folk, i hvars karakter sparsamhet och försigtighet
icke utgöra hufvuddragen.

Den närvarande ekonomiska ställningen skall sålunda utan tvifvel
mana Kammaren till den betänksamhet i anslagsfrågor, som inom
hvarje väl ordnadt samhälle är så högst nödvändig, samt tillbakahålla
dels otillbörliga anspråk på statens mellankomst till räddande af de
betrycktas ställning, dels påyrkande af, för vårt näringslif vådliga, reformer
i tull- och handelslagstiftningen.

Andra Kammarens Prof. 1878. N:o 1.

N:o 1.

Onsdagen den 16 Januari.

Efter den utgång, försvarsfrågan vid senaste riksdag erhöll, väntar
jag för min del icke att få se densamma vid denna med framgång
behandlad. Det nu pågående kriget visar likväl, å den ena sidan,_ att
äfven en mindre nation genom krigsduglighet, tapperhet och ett skickligt
begagnande af terrängförhållandena kan motstå öfvermagten; L
den andra, att en nation ensamt och uteslutande måste lita på sig
sjelf. Hoppet att, efter den åderlåtning som nu pågår, någon tids fred
torde vara att förvänta, torde väl i någon mån tillbakahålla försvarsfrågans
framgång. Man bör likväl aldrig glömma, att hvarje försvarsorganisation
fordrar en lång förberedelse. Ett ändamålsenligt ordnande
af den redan bestående förbindelsen att personligen bidraga till fäderneslandets
värn, må man kalla den värnpligt eller beväringsskyldighet,
i ändamål, att man åtminstone må kunna få reda på de krafter, öfver
hvilka man eger att i farans stund förfoga, syues således redan nu
erforderlig.

Af det stora arbete på civillagstiftningens område, hvarmed man
för det närvarande är sysselsatt, torde vi icke få något till afgörande
emottaga och kunna icke heller rimligen det begära. Erforderliga förarbeten
saknas, och ett lagstiftningsarbete i vår tid måste motsvara de
stegrade anspråk, vetenskapen derpå ställer.^

På den ekonomiska lagstiftningens område torde deremot komma,
att oss föreläggas förslag, der de billiga anspråken från de hittills betungades
sida fordra eftergifter från deras, som hittills vant befriade..
Jag tvekar icke att uttala den säkra förhoppning, att en billig måtta,
så från den ena som den andra sidan, skall underlätta genomförandet
af dessa länge påyrkade reformer och fullständiga det tillmötesgående,
som hittills karakteriserat våra förhandlingar.

§ 2.

På anmodan af Herr Ordföranden hade undertecknade åtagit sig;
att tills vidare föra Kammarens protokoll.

§ 3.

Anstäldes upprop af Kammarens ledamöter, dervid såsom frånvarande
antecknades Herrar Johan Henning Schultz, Lasse Jönsson i
Sandby, Per Nilsson i Östra Kulhult, Henrik Lundqvist, Pehr Sigfried
Wieselgren, Per Erik Andersson, Carl Johansson, Emil Victor Rudolf
Leopold Königsfeldt, Pehr Staaff och Pehr Lithner.

Herr Per Nilsson hade i skrifvelse till Herr Ordföranden anhållit,
att i anseende till inträffadt dödsfall inom hans familj honom måtte beviljas
ledighet från riksdagsgöromålen under sex dagar, räknade från
och med den 15 dennes. För Herrar Per Erik Andersson och Königsfeldt
hade aflemnats läkarebetyg.

De sålunda anmälda förfallen godkändes, hvarjemte den sökta ledigheten
beviljades Herr Per Nilsson i Östra Kulhult.

Onsdagen den 16 Januari.

N: o 1.

§ 4.

Herr Ordföranden uppläste följande, med särskild, likaledes uppläst
skrifvelse från Hans Excellens Herr Statministern, honom tillsända
protokoll rörande granskningen af fullmakterna för de Kammarens ledamöter,
hvilka valts sedan sista riksdagen, jemte förteckning å dessa
ledamöter.

^ Protokoll, hållet inför Hans Excellens Herr Statsministern
och Chefen för Kongl. Justitiedepartementet vid lagtima riksdagen
i Stockholm den 15 Januari 1878.

. Sedan till följd af stadgandet i § 32 Riksdagsordningen Herr Statsministern
och Chefen för Kongl. Justitiedepartementet anmodat tre
bland fullmäktige i Riksbanken och tre bland fullmäktige i Riksgäldskontor
att närvara vid den granskning af riksdagsmannafullmakter,
som jemlik! Riksdagsordningens nämnde paragraf denna dag borde ega
rum, så in funno sig nu i anvisad lokal inom Kongl. kanslihuset, af
fullmäktige i Riksbanken: Herrar Kammarherren in. m. Grefve C.
Lewenhaupt, f. d. Statsrådet in. m., juris kanditaten P. J. von Ehrenheim
och Hemmansegaren Diss Olof Larsson samt af fullmäktige i
Riksgäldskontor: Herrar Ofverstekammarjunkaren m. m. Friherre G.
S. Akerhielm, Bruksegaren m. m., filosofie doktorn C. von Stockenström
och Sekreteraren m. in., vice häradshöfdingen Per Samzelius.

Vid den granskning af ingifna fullmakter för ledamöter af Andra
Kammaren, som härvid företogs, befunnos fullmakterna i föreskrifven
form utfärdade, med undantag deraf, att i den för Grosshandlanden
m m. P. Hammarberg den 19 Oktober 1877 utfärdade fullmakt tiden
för hans riksdagsmannauppdrag angifvits till blott ett år, räknadt från
nästlidet års utgång till den 1 Januari 1879; men som berörda afvikelse
från det stadgade formuläret numera icke vore af någon på
saken inverkande betydelse, ansågs jemväl berörda fullmakt\unna
godkännas; och skulle öfver hvad sålunda förekommit protokoll meddelas
Andra Kammaren; hvarjemte förteckning å de Kammarens ledamöter,
för hvilka fullmakter blifvit aflemnade, skulle till Kammaren
öfverlemnas, samt fullmakterna till bemälde lemöter återställas.

In fidem
G. Ryding.

Den i berörda protokoll omförmälda förteckning hade denna lydelse:

Förteckning å ledamöter af Riksdagens Andra Kammare, för
hvilka. fullmakter blifvit den 15 Januari 1878 till Chefen för Kongl.
Justitiedepartementet aflemnade.

Östergötlands län.

Risinge samt Hellestads och!

Tjellmo domsaga...........^Bruksegaren J. Orvall.

N:o 1.

Onsdagen den 16 Januari.

Kronobergs län.

Norrvidinge och KinnevaldsjNämndemannen Adolf Fredrik Petersson i

härad.......................... ) Ugglekull.

Sunnerbo domsagas vestl''a[jjeilimansegaren Jöns Persson i Grysshult.

Blekinge län.

Karlshamn och Sölvesborg Rektorn m. m. filosofie doktorn F. W. Dahl.
Kristianstads lån.

Yillands härad .................. Nämndemannen Anders Nilsson i Rinkaby.

Malmöhus län.

Malmö .............................. y,ice Konsuln T. Flensburg.

Helsingborg och Engelholm Öfversten in. m. J. L. O. Tolk

Göteborgs och Bohus lån.

Göteborg .......................... Grosshandlaren m. in. P. Hammarberg.

Skaraborgs län.

Åse, Viste, Barne och Laske)jjemmange i,en ^n(jers Svensson i Edum.
domsaga ........................^

Örebro län.

Örebro .............................. Bankdirektören m. m. P. L. Wistelius.

Gefieborgs län.

Ugglebo ochHamrånge samtlLandtbrukaren Erik Westin den yngie i
Gille och Valbo tingslag^ Högsta.

Vestra Helsinglands dom- Nämndemannen 0lof Jonsson i Hof.
saga ..............................)

Förevarande fullmakter lemnades utan anmärkning.

§ 5.

Med anledning deraf, att, på sätt i Herr Statsministerns forenamnda
skrifvelse omförmäles, Hans Maj: t Konungen konnne att idag klockan 1J
å dagen å kungliga slottet mottaga den deputation, smil enligt § 66
Riksdagsordningen har att hos Konungen begära Talman och vice
Talman för Kammaren, hade Herr Ordföranden, enligt hvad han nu
tillkännagaf, anmodat Herrar Friherre B. A. Leijonhutvud, P. N. Bergström,
A Th. Strömberg, G. R. Sääf, S. O. G. Bergius, J. A. Sjo
J. Persson, J. Månsson, F. W. Dahl, S. B. Bruhn, A. Börjesson och
M. Jonsson att utgöra denna deputation, med Herr Friherre Leijonhufvud
såsom ordförande.

Onsdagen den 16 Januari.

N:o 1.

§ 6.

Återkom den i näst föregående paragraf omförmälda deputation,
och anmälde dervid dess ordförande, att Konungen utnämnt till Talman
Herr Grefve Arvid Fredriksson Posse och till vice Talman Herr
Olof Wijk.

§ 7.

Den nyutnämnde Talmannen öfvertog klubban och lielsade Kammaren
med följande tal:

Mina Herrar af Andra Kammaren!

Af Konungen utsedd att leda Kammarens öfverläggningar, lielsar
jag Eder, mina Herrar, under vördsam anhållan, att denna riksdag, liksom
tillförene, fä åtnjuta Eder öfverseende välvilja, Edert förtroende.

Nedkallande den Högstes välsignelse öfver Edra rådslag och beslut,
förklarar jag härmed Andra Kammarens förhandlingar öppnade.

§ 8.

Uppläste Herr Talmannen en från Herr Statsministern till honom
aflåten skrifvelse af innehåll, att, då Riksdagens Kamrar icke vidare
komme att på förut öfiigt sätt genom två öfverstekammarjunkare inbjudas
att sammankomma till Riksdagens öppnande, Herr Statsministern
anhöll, det Herr Talmannen ville denna dag för Andra Kammaren
tillkännagifva, att Kongl. Maj:t genom offentliga anslag i nåder
bjudit och kallat denna lagtima Riksdags samtlige ledamöter att i morgon
Torsdag den 17 innevarande månad klockan elfva förmiddagen sig
uti S:t Nicolai eller stadens storkyrka infinna samt efter förrättad
gudstjenst sig till rikssalen enligt § 34 i Riksdagsordningen begifva,
för att der inhemta hvad Kongl. Maj:t har att Riksdagen meddela.

Denna skrifvelse skulle läggas till handlingarne.

§ 9.

I enlighet med Herr Talmannens förslag beslöt Kammaren att vid
sammanträde nästa lördag företaga val af

l:o Kammarens sekreterare,

2:o Tre ledamöter i talmanskonferensen,

3:o Två ledamöter att tillsammans med två från Första Kammaren
valda hafva inseende öfver Riksdagens Kansli,

4:o Åtta ledamöter, hvilka enligt Riksdagsordningen och Kammarens
arbetsordning skola jemte Talmannen tillsätta kansli och vaktbetjening
hos Kammaren, samt

5:o Tre ledamöter att enligt Kammarens arbetsordning hafva vården
om Kammarens ekonomiska angelägenheter.

tf:o 1.

Onsdagen den 16 Januari.

§ 10.

Beslöt Kammaren, likaledes på hemställan af Herr Talmannen, att
val af ledamöter och suppleanter i de ständiga Utskotten skulle företagas
Onsdagen i nästa vecka, äfvensom att suppleanter i dessa Utskott
skulle utses till lika antal med de ordinarie ledamöterne.

§ 11.

Med erinran derom, att med stöd af § 14 i Kammarens arbetsordning
vid föregående riksdagar beslutats att anvisa särskild talareplats
för dem af Kammarens ledamöter, hvilka vid afgifvande af sina
yttranden önskade begagna sig af en sådan plats, hemstälde Herr Talmannen,
om icke jemväl för denna riksdag den med N:r 9 betecknade
platsen borde anvisas för sådant bruk.

Denna hemställan biföll Kammaren.

Kammaren åtskildes kl. V2 1 e,. m.

E. Thomasson.

Moritz Rubenson.

Torsdagen den 17 Januari.

X:o 1.

Torsdagen den 17 Januari.

Kl. Va 11 f. m.

§ i.

Tlllkännagaf Herr Talmannen, att han efter uppropet vid gårdagens
sammanträde mottagit en skrifvelse från Herr Pehr Sigfried Wieselgren
med anmälan, att han genom tillfälligt illamående, på sätt ett
vid skrifvelsen fogadt läkarebetyg utvisade, hindrats att tillstädes—
komma till samma upprop, samt att så väl Herr Wieselgren som Herr
Lasse Jönsson nu mera instält sig vid riksdagen.

Det af Herr Wieselgren sålunda anmälda förfall godkändes af
Riksdagen.

§ 2.

Kammarens ledamöter afgingo till storkyrkan för att efter bevistad
gudstjenst infinna sig å rikssalen, der Riksdagen skulle af Konungen
fippnas.

E. Thomasson.

Moritz Rubenson.

N:o 1.

Lördagen den 19 Januari.

Kl. 11 f. m.

§ 1.

Tillkännagaf Herr Talmannen, att, enligt livad för honom anmälts*
Herrar Henrik Lundqvist och Carl Johansson uppkommit till Riksdagen
den 17 och Herr Johan Henning Schultz den 18 i denna månad.

§ 2.

I enlighet med det vid sammanträdet den 16 innevarande månad
fattade beslut skulle nu val anställas till Kammarens sekreterare, och
tillkännagaf med anledning häraf Herr Talmannen, att icke någon sökande
anmält sig till befattningens erhållande.

Valet anstäldes i föreskrifven ordning med slutna sedlar, och befans,
sedan sedlarne öppnats och uppräknats, samt en af dem
underkänts såsom innehållande tre namn, att 142 röster tillfallit vice
Häradshöfdingen Gustaf Westdahl, 3 röster f. d. Kommissarien i Riksgäldskontor
H. Husberg och 1 röst G. Säfsdahl, och hade alltså vice
Häradshöfdingen Westdahl blifvit vald till Kammarens sekreterare.

Herr Westdahl, hvilken derefter infann sig, underrättades om valets
utgång och öfvertog protokollsföringen.

E. Thomasson. Moritz Rubenson.

§ 3.

I enlighet med derom fattadt beslut företogs nu val af tre ledamöter
för att deltaga i talmansöfverläggningarne; och blefvo dertill,
utsedde:

Herr G. F. Asker med 133;

„ Nils Larson med 132; och
„ Carl Ifvarsson med 131 röster.

§ 4.

Vid derefter anstäldt val af två ledamöter för att, jemte två ledamöter
af Första Kammaren, hafva inseende öfver Riksdagens kansli*
blefvo i sådan egenskap utsedda:

Herr S. Wieselgren med 104; och
„ Friherre J. Nordenfalk med 103 röster.

Lördagen den 19 Januari

Nio 1.

§ 5.

Vidare företogs val af åtta ledamöter för att jemte Herr Talmannen
tillsätta Kammarens tjensteman och vaktbetjening. Härtill blefvo
utsedde:

Herr vice Talmannen O. Wijk;

„ A. Adlersparre;

„ J. Andersson i Häckenäs;

„ E. G. Boström;

„ R. Ehrenborg;

„ Per Nilsson i Espö;

„ J. Sjöberg; och

„ A. W. Uhr, med 87 röster hvar.

§ 6.

Slutligen valdes Herrar P. N. Bergström, J. G. Granlund och G.
Hseggström, hvardera med 65 röster, att hafva vården om Kammarens
ekonomiska angelägenheter.

§ 7.

Herr vice Talmannen Wijk erhöll på begäran ordet och yttrade:

»I enlighet med hvad hittills varit brukligt tillåter jag mig hemställa,
att Kammaren ville för sin del besluta att det tal, som Herr
Talmannen sistlidne Torsdag å rikssalen framförde till Hans Maj:t
Konungen, måtte, under förutsättning af Herr Talmannens medgifvande»
intagas i Kammarens protokoll för denna dag.

Herr Dickson begärde ordet och yttrade: Mina Herrar! Jemte
det att jag biträder det af Herr vice Talmannen framstälda förslag,
att det af Herr Talmannen, vid riksdagens öppnande, hållna tal, må uti
Kammarens protokoll intagas, anhåller jag att man utaf denna omständighet
icke må draga den slutsats, att detta tal må kunna anses
som ett troget återgifvande af hela Kammarens odelade tankar eller
gillas af alla dess ledamöter, och ber att få å egna och liktänkande kamraters
vägnar inlägga gensaga emot en dylik uppfattning.

Riksdagsordningen föreskrifver uti 34 §, att Talmännen skola, vid
de fall då Konungen öppnar Riksdag, till Hans Maj:t på Kamrarnes
vägnar framföra deras underdåniga vördnad, men nog föreföll det mig,
och många med mig, som vid detta tillfälle grundlagens bud blifvit
af Herr Talmannen i väsentlig mån öfverskridet. Till bestyrkande
häraf torde jag blott behöfva anföra den i sanning skärande motsägelse,
som förefinnes emellan trontalet och det af Herr Talmannen hållna
tal. Uti trontalet, som väl bör anses ega djup betydelse, förekommer
följande strof: »Med kännedom af de olika meningar, som rådde ibland
Eder i fråga om grunderna för vårt försvars ordnande, begärde Jag
sistlidne Riksdags medverkan till åtgärder, om hvilka Jag förmenade,
att alla åsigter kunde enas. Jag beklagar att detta förslag icke vann

:\:o 1.

Lördagen den 19 Januari.

Riksdagens bifall. Ytterligare meningsbrytningar synas oundvikliga,
innan den enighet i tänkesätten är att emotse, utan hvilken det stora
målet — ett starkare försvar — icke kan vinnas.» Och uppträder i
bjert motsats härtill den af Herr Talmannen uttalade förhoppning om
Hans Maj:ts samverkan till genomdrifvande af majoritetens i Andra
Kammaren önskningar och fordringar, icke blott rörande ordnandet af
landets försvar utan äfven rörande afskrifning af grundskatterna, hvarvid,
betecknande nog för uppfattningen af dessa båda ämnens inbördes
vigt, den senare frågan, afskrifning af grundskatterna, uppstälts som
hufvudsak, hvaremot den, åtminstone för landet i dess helhet, vida
vigtigare frågan, försvarsverkets ordnande, blott ingått som ett bihang
eller corallarium till den förra. Det är dessa, minoritetens tänkesätt
rörande denna sak, som jag önskat få förvarade i Kammarens protokoll.

Herr Carl Anders Larsson: Jag hörde visserligen icke det tal

hvarmed Herr Talmannen helsade Konungen på rikssalen; men af det
som man af tidningarne erfarit har jag icke kunnat finna ett enda ord,
som vore anstötligt eller stridande mot sanningen.

Herr Dickson och de med honom liktänkande kunna väl icke skäligen
pretendera, att Talmannen skall inför tronen frambära deras behof
och önskningar, så länge de befinna sig i minoriteten. Skall Talmannen
yttra någonting annat än betydelselösa tomma fraser, så måste
yttrandet vara sådant, som gillas af Kammarens flertal. Talmannnen
har sålunda enligt min tanke handlat alldeles rigtigt, då han inför tronen
uttalat de önskningar och förhoppningar, som majoriteten inom
denna Kammare hyser. Såvidt jag kunnat utröna, har Talmannen icke
påstått att han uttalat hvad alla, utan blott hvad majoriteten tänker.
Härför böra vi hålla Talmannen räkning och känna oss tacksamma för
att han öppet och ärligt inför Konungen uttalar hvad som utgör Kammarens
mening. Man kan icke förtänka dem, som allt hittills vant sig
vid att endast höra underdåniga fraser, om desse funnit afbrottet häruti
något besynnerligt, ty det har så sällan inträffat, att en Talman vågat
frambära dylika uttalanden; men att detta i sjelfva verket är hans
både rättighet och pligt, derom hade jag aldrig kunnat föreställa mig
att meningarne skulle vara delade. Emellertid må Herr Dicksons protest
få qvarstå i protokollet såsom ett bevis på, att han med flere önska
en orättvis fördelning af skattebördan och en härordning, som icke
är lämpad efter våra tillgångar och behof.

Herr Key: Jag hade verkligen ej väntat, att en sådan besynner lig

diskussion som den nu påbörjade skulle komma att ega rum, och
har fördenskull icke till hands någon enda tidning i hvilken Herr Talmannens
tal finnes intaget, men så framt mitt minne ej sviker mig och
jag kan erinra mig dess ordalag, finner jag i det ifrågavarande talet
icke något särskild! ordande om hvad majoriteten här vill, men deremot
åtskilligt af hvad både Kongl. Maj:t förut sjelf och Riksdagen
sagt. Herr Dicksons påstående, att ett dylikt tal skall uttrycka “hela
Kammarens odelade åsigt", kan jag ej biträda; i politiska frågor är något
dylikt stört omöjligt.

Lördagen den 19 Januari.

N:o 1.

För öfrigt kan jag icke minnas, att Herr Talmannens tal innehöll
något annat än sant lojala och fosterländska önskningar, om hvilkas
verkliggörande vi litet hvar både böra och kunna förena oss. Jag anhåller
om bifall till Herr vice Talmannens framställning.

Herr Rubenson: Da den siste talaren uttalat den åsigt, att hvar
och en af Kammarens ledamöter kunde instämma i hvad Herr Talmannen
å Kammarens vägnar yttrat inför Konungen å rikssalen, och vid
sadant förhållande ett bifall till Herr vice Talmannens förslag skulle
kunna anses innebära ett gillande af detta Herr Talmannens tal, får
jag förklara, att jag icke kan dela den i samma tal förekommande uppfattning
af grundskattefrågans vigt, jemförd med försvarsfrågan.

Herr Axel Bergström: Äfven jag vill uti förevarande fråga

kortligen uttala min uppfattning. Den är följande. I den mån Herr
Talmannens å rikssalen till Konungen stälda tal innehöll annat eller
mera _ än de underdåniga vördnadsbetygelserna, i hvilka Kammarens
samtlige ledamöter med odelade tänkesätt, derom är jag förvissad, instämde,
måste detta andra och mera betraktas såsom uttryck af Talmannens
enskilda förhoppningar, såsom hans enskilda utgjutelse!-. Visserligen
har en af majoritetens talare, Herr Carl Anders Larsson, behagat
försäkra, att Herr Talmannen i allo uttryckte majoritetens åsigter;
men trots denna försäkran och trots den omisskänneliga likhet, som
förefinnes emellan Herr Talmannens åsyftade yttranden och hvad majoriteten
hoppas och åtrår, älskar jag att vidhålla min uppfattning.
Med den har jag intet att invända deremot, att Herr Talmannens ifrågavarande
tal, lika med de vid föregående riksdagar å rikssalen af
Andra Kammarens Talman till Konungen framburna tal, får i protokollet
inflyta.

Herr Ola Andersson: Då några ledamöter af denna Kammare

så illa upptagit, bland annat, det yttrande af Kammarens Talman, att
Andra Kammaren trädde i utöfning af sina pligter ''"''‘under förhoppning
att med Kongl. Maj:t få samverka till lösning af de frågor, hvilka för
landet åro de vigtigaste,u och då man på samma gång sagt, att Herr
dalmannen härvidlag endast fört majoritetens i Kammaren talan, så
synes det mig att man svårligen häraf kan draga annan slutsats än
den, att de för sin del antingen icke vilja med Kongl. Maj:t samverka
till lösningen af de frågor, hvilka af Herr Talmannen ansetts för de
vigtigaste, eller ock att de icke hoppades att Kongl. Maj:t skulle med
denna Kammare härutinnan vilja samverka.

Vare sig nu att detta varit deras mening, hvilka funnit lämpligt
att vid detta tillfälle uppträda med klander, eller de haft någon annan,
så vill jag åtminstone hafva sagt, att jag för min del på det högsta
godkänner hvad Herr Talmannen yttrat, och jag kunde icke föreställa
mig annat än att en hvar, som en gång vill på ett rättvist sätt hafva
de omnämnda frågorna afgjorda, kunde hafva godkänt det.

Herr Carl Ericson:

iN:o 1.

Lördagen den 19 Januari.

Herr Liss Olof Larsson: Om Herr Dickson uppträdt endast i

eget namn och icke i hela sitt yttrande begagnat ordet “vi“, skulle jag
icke hafva begärt ordet, men nu förauledes jag så mycket hellre dertill,
som flere redan uppträdt i samma syfte som Herr Dickson. Det
är, mine Herrar, en högst ovanlig diskussion, som nu pågår, och, hvad värre
är, det är en diskussion, som är högst olycksbådande för Kammarens
samarbete, ty om man ser till hvad det är, som här klandrats af Talmannens
tal å rikssalen, så skall man otvifvelaktigt finna, att ett samarbete
med dem som uttalat klandret är svårt, ja, rent af omöjligt.
De klandrade uttrycken äro: “Då Riksdagens Andra Kammare nu träder
i utöfningen af de höga medborgerliga pligter, som äro densamma
anförtrodda, sker det under förhoppning, att med Eders Kongl. Maj:t
få samverka till lösning af de frågor, hvilka för landet äro de vigtigaste,
och främst bland dem: en rättvis fördelning af skattebördan och
i sammanhang dermed en efter våra tillgångar och behof lämpad ny
ordning af landets försvar11. Ett sådant uttalande hade jag hoppats
skulle kunna underskrifvas af oss alla. Visserligen kunna olika tankar
uppstå bland oss om hvad som är en rättvis fördelning af skattebördan,
och ett försvarsverk, lämpadt efter våra tillgångar och behof, men
derom har ej Talmannen ingått i något slags pröfning. Ett klander af
detta Talmannens uttalande kan icke innebära något annat än att de,
som uttalat klandret, icke vilja en rättvis fördelning af skattebördan
och ett försvar, lämpadt efter våra tillgångar och behof; när nu skattebördan
måste fördelas och vi derjemte måste hafva ett försvar, så
har Herr Dickson och de med honom liktänkande genom sin protest
tydligen ådagalagt, att de vilja hafva en orättvis fördelning af skattebördan,
och ett försvar, som icke lämpar sig hvarken för våra behof
eller för våra tillgångar. Det är detta dessa Herrars uttalande, som
jag betecknar såsom olycksbådande för vårt samarbete för fäderneslandets
bästa. Ty huru skall samarbetet blifva med dem, som icke
vilja rättvisa? Till slut kan jag icke underlåta att tillägga: Om de
Herrar, som här uppträdt klandrande mot Herr Talmannen, gjort det i
egenskap af målsmän för den fraktion af denna Kammare, som tagitsig
namnet “intelligensen11, så vågar jag påstå, att, om med intelligens
menas den högre bildning, som jag och mången med mig beklagligtvis
saknar, denna dock härvidlag icke ådagalagt någon högre grad af
grannlagenhet.

Jag anhåller att få förena mig med Herr vice Talmannen uti hans
yrkande derom, att Herr Talmannens tal å rikssalen må med hans
medgifvande intagas i dagens protokoll.

Herr Linder: Utan att vilja fästa mig vid hvad den nu förda

diskussionen rörande det i ifrågavarande talet blifvit å ena och å andra
sidan yttradt, vill jag endast uttala den åsigt, att den diskussion,
som nu med anledning deraf blifvit förd, lämpligare bort ega rum före
talets hållande, hvarjemte jag tillåter mig framställa den önskan, att
de tal som, enligt Riksdagsordningen, Kamrarnes talmän hafva att i
Kamrarnes namn till Konungen framföra, måtte till undvikande af dylika
förvecklingar för framtiden och på sätt förut i riksstånden skedde,
förut inför Kamrarne justeras.

Lördagen den 19 Januari.

Ko 1.

Herr Berg: I den diskussion, som uppstått angående Herr Talmannens
tal hade jag ej ämnat deltaga, men då nu blifvit ifrågasatt
att dylika tal borde, före deras hållande, inför Kammaren justeras,
har jag ansett mig böra emot nämnda förslag inlägga min protest,
enär genom bifall till detsamma talmännens tal skulle antaga den med
våra grundlagar och förhållanden föga öfverensstämmande karakteren
af underdåniga adresser till Konungen och sålunda framkalla just ej
särdeles önskvärda adressdebatter. Något gillande eller ogillande af
Herr Talmannens nu ifrågavarande tal anser jag mig ej böra uttala.

Med Herr Berg instämde Herrar Grefve Björnstierna, Hagerman
och P. N. Bergström.

Herr Ola Månsson: Herr Talman! Mina Herrar! Hvad godt en
så beskaffad öfverläggning, som den nu föregår, egentligen skall hafva
med sig förstår jag ej fatta, opåräknadt tillika som det var, att
diskussion om Talmannens inför tronen hållna tal här nu skulle ifrågakomma,
då åtminstone under den tid jag haft äran bevista riksmöten
sådant ej förr än nu varit öfligt. Nu har emellertid det otroliga inträffat,
och åtskilliga högt ärade ledamöter af denna Kammare mer
eller mindre klandervärdt ansett det tal Talmannen på rikssalen inför
Hans Maj:t Konungen hållit, derföre att lian i Kammarens namn uttalade
mera än sin och Kammarens undersåtliga vördnadsbetygelse!’,
hvaremot första opponenten protesterade för sig och flere, för hur
många vet jag icke, men åtminstone icke för mig, ty i motsats till
honom är jag Talmannen tacksam för ett manligt och ärligt uttalande
inför tronen af hvad han sjelf tänkte, och troligen lika många med
honom som dem som protestera.

En talare, nemligen Herr Linder, har nu slutligen trott, att lämpligt
vore att sådana tal på förhand blefve inför Kammaren justerade,
och ehuru detta i sig innebär en närmelse till andra länders adressdebatter,
hvilka hittills varit temligen främmande för våra förhållanden,
skall jag likväl för min del icke motsätta mig detta hans förslag,
om han vill på allvar framställa detsamma, viss som jag är,
att sådana tal hädanefter ej blifva njuggare än det nu omtvistade,
och hvilket endast innebär förhoppningar om Konungens samverkan
med Andra Kammaren till snar lösning af stora samhällsfrågor.

I likhet med vice Talmannen anhåller äfven jag, att nu behandlade
tal må i dagens protokoll intagas.

Vidare yttrades ej. Som någon annan hemställan, än den Herr
vice Talmannen gjort, under öfverläggningen icke förekommit, gaf Herr
Talmannen, med erinran att Herr Linder, derest hans yttrande afsåg
en motion, hade att densamma i grundlagsenlig ordning framställa,
proposition på bifall till Herr vice Talmannens framställning, hvilken
proposition af Kammaren med ja besvarades, i följd hvaraf ifrågavarande
tal skulle här intagas så lydande:

»Stormäktigste Ailernådigste Konung!

Värdes Eders Maj:t emottaga uttrycken af Andra Kammarens
undersåtliga vördnad och upprigtiga tillgifvenhet!

N:o 1.

Lördagen den 19 Januari.

Då Riksdagens Andra Kammare nu träder i utöfning af de höga,
medborgerliga pligter, som äro densamma anförtrodde, sker det under
förhoppning, att med Eders Majrt få samverka till lösning af de
frågor, hvilka för landet äro de vigtigaste, och främst bland dem,
en rättvis fördelning af skattebördan och i sammanhang dermed en,
efter våra tillgångar och behof, lämpad ny ordning af landets försvar.

I dessa frågor förnimmes föga meningsskiljaktighet derom att nya
institutioner snart måste aflösa de föråldrade; striden emellan olika
åsigter rörer sig deremot så mycket lifligare om hvad nödvändigheten
bjuder och landet förmår att bära.

Med förtroende till Eders Maj:t, som med öppen blick för framtiden
klart fattar stundens kraf, hängifver sig Andra Kammaren
åt den förhoppning, att för sin del kunna kraftigt medverka till betryggande
af en lycklig, eu ärorik framtid åt ett älskadt fosterland.

Den utveckling af landets tillgångar, som under en följd af år
höjt nationalvälståndet och frammanat en storartad industriel verksamhet,
har icke lemnats oberörd af tidens oro; men den är likväl
oförminskad och stark nog att betrygga en lugn uppfattning af landets
ekonomiska ställning.

Med ödmjukt och tacksamt sinne, förtröstande på en mild försyn,
som i stormfull tid åt oss bevarat fred och ostördt inre lugn, går
Sveriges folk framtiden till möte; ty med samma hand, som i de fordna
dagar förde våra fäder, Herren oss ännu beskyddar och ledsagar.

§ 8,

Föredrogs och lades till handlingarne ett så lydande

Protokoll, hållet inför Hans Excellens Herr Statsministern

och Chefen för Justitiedepartementet den 19 Januari 1878.

Godsegaren Otto Karlsson på Råby hade aflemnat fullmakt, utvisande
att han vid riksdagsmannaval, som den 7 i innevarande månad
hållits i Vestmanlands södra domsaga, blifvit utsedd till ledamot af
Riksdagens Andra Kammare för tiden till deu 1 Januari 1879; och
sedan berörda fullmakt funnits vara i föreskrifven form utfärdad samt
vidare granskats af vederbörande fullmäktige i Riksbanken och Riksgäldskontoret,
utan att dessa emot fullmakten framstält någon anmärkning,
beslöts, att densamma skulle till Karlsson återställas; hvarjemte
protokoll öfver hvad sålunda förekommit skulle Andra Kammaren meddelas.

In fidem

C. F. W. Lamberg.

§ 9.

Motioner väcktes af:

Herr C. W. Linder: N:o 1, om pensionsålder för lärare vid elementarläroverket
och pedagogierna;

Lördagen den 19 Januari.

N: o 1..

Herr S. Wieselgren: N:o 2, om förändrad lydelse af Kongl. förordningen
den 16 November 1863 angående allmänt kyrkomöte; och

N:o 3, om förändrad lydelse af 19 kap. 21 § Strafflagen.

Dessa motioner bordlädes.

§ io.

Till bordläggning anmäldes:

l:o. Kongl. Maj:ts Proposition angående statsverkets tillstånd och
behof.

2:o. Berättelse om riksstyrelsen sedan sista riksdag.

3:o. Riksdagens år 1877 församlade revisorers berättelser:

a) angående statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltarna- under år
1875;

b) angående Riksbanken;

c) angående Riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning;

d) angående Kongl. Kommerskollegium.

§ 11.

Upplästes ett så lydande sjukbetyg:

Att Kyrkoherden i Torp Herr P. Lithner i följd af sjukdom (cronisk
magcatarrh) denna dag nödgats intaga sängen, intygas uppå begäran.
,

Torp den 15 Januari 1878.

Alf. Littke.

Provincialläkare.

Kammarens ledamöter åtskildes kl. 2 e. m.

In fidem
Gustaf Westdahl.