RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1878:35)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1878. Första Kammaren. N:o 35.

Måndagen den 6 Maj.

Kammaren sammanträdde kl. 10 förmiddagen

Justerades ett protokollsutdrag för den 4 i denna månad och
.protokollet för den 27 sistlidna April f. m.

Jemlikt Kammarens den 1 i denna månad fattade beslut, föredrogs
nu Särskilda Utskottets utlåtande N:o 1 i anledning af de inom Riksdagens
båda Kamrar väckta motioner rörande landtförsvarets ordnande.

Härvid anmälde sig och yttrade:

Friherre af Ugglas: På sätt IJerrarne af det nu föredragna be tankandet

behagade finna,, är det sönderdeladt i åtskilliga punkter och
moment, hvaraf. somliga innehålla de mera hufvudsakliga delarne, andra
åter vissa detaljer. Då jag föreställer mig, att det skall leda till en
bättre behandling af ärendet, att de mera hufvudsakliga och för det
hela bestämmande delarne. först föredragas, anhåller jag att i detta
hänseende fa framställa följande förslag: I moment a) förekommer ett
allmänt, uttalande rörande svenska härens sammansättning. Detta är,
ettei mm tanke, det allmännaste förslaget, det som sedermera kommer
att bestämma de nedanför stående detaljerna. Vidare innehåller förslaget
tva alldeles bestämda lagar, nemligen en om upprättande af
en stamtrupp, hvarom mom. a) talar, samt en om allmänna värnphgten
hvarom mom. k) handlar. Om nu Kammaren beslutar, att
inom. a) skall föredragas först, så får man der tala om organisationen
i dess helhet. Sedan det momentet vore afgjordt, finge man öfvergå
till lagen om upprättande af stamtruppen och derefter till lamell om
yarnphgten, hvarefter man skulle återtaga punkterna i den ordning, de
i betankandet förekomma, dervid jag ber att få nämna, att den under
l:o) förekommande förutsättningen icke bör uppskjutas till sist. På
giund åt hvad jag nu i största korthet anfört, tillåter jag mig att
ramställa följande förslag till föredragningsordning: att, »med förbigående
af den under Do) förekommande ingress, föredrages:

Andra Kammaren Proi. 1878. N:o 35. i

Landt försvarets ordnande.

N:o 35.

Måndagen den 6 Maj, f. m.

Landtförsvarets

ordnande.
(Ports.)

först

den under l:o) litt. a) förekommande punkt med rätt att diskutera
frågan i dess helhet;

den ?ht(% omförmälda, i bilagan litt. A föreslagna lag paragrafvis
samt omedelbart derefter sjelfva punkten litt. e);

derefter

den i litt. k) omförmälda, i bilagan litt. B föreslagna lag paragrafvis
och omedelbart derefter sjelfva punkten litt. &),

derefter i följande ordning:
litt. I, c, d, f, g, h, i, l, m, n och o.

derefter

punkt 2:o);

derefter •

den under l:o) förekommande ingress och sedermera öfnga punkter i

betänkandet i den ordning de förekomma.»

Friherre von Essen: Mot det af den_ siste talaren föreslagna

föredragningssättet har jag endast en anmärkning att gorå, hvilken jag
anhåller att i få ord få framställa. Enligt. hans förslag skulle mom. a)
under l:o först föredragas, och det gillar jag fullkomligt. Dock
skulle jag anhålla att Herr Talmannen ville framställa proposition
huruvida icke l:o först skall föredragas. Den innehåller de vilkor och
förutsättningar, under hvilka hela förslaget skulle antagas. Jag ioieställer
mig att många finnas, hvilka, lika med mig, draga i betänkande
att antaga härordningsförslaget i dess helhet, innan man bestämt om
vissa frågor af största vigt, hvilka innehallas i denna punkt. Hvad
särskilt beträffar bevillningen, är jag öfvertygad om att det för mango,
i denna Kammare är af synnerlig vigt, att om dess ordnande fattas ett
sammanstämmande beslut, innan man afgör fragan om härordningen i
dess helhet. Såsom jag fattar innehållet af denna punkt, skulle det
vara sådant, att detta härordningsförslag icke skulle kunna komma att
tillämpas förr än Kamrarne fattat sammanstämmande beslut i beskattningsfrågan
och att således, om Kamrarne komme till gemensamt beslut
om härordningen, så skulle icke någon tillämpning kunna ske innan
Kamrarne fattat sammanstämmande beslut om grundskatternas samt
rustnings- och roteringsbördans afskrifning. Jag tillåter mig sålunda
hemställa, att Herr Talmannen ville framställa proposition derå,
att hvad Utskottet hemstält under l:o matte blifva det forsta ofveiläggningsämnet,
och att sedan föredragningen sker pa satt förste talaren
föreslagit.

Friherre af Ugglas: Oaktadt Friherre von Essens framställning

vågar jag vidhålla mitt yrkande. Det förefaller mig klart att man
först måste komma öfverens om sjelfva saken eller härordningen innan
man bestämmer sig för några förutsättningar. Det kan hända att
Kammarens beslut i afseende å härordningen blifver sadant, att man
icke vill gå in på dessa förutsättningar. Mig förefaller det vara en

N:o 35.

Måndagen den 6 Maj, f. m.

omvänd ordning att säga, att under vilkor, att jag får det. och det, så
vill jag gå in på ett härordningsförslag. Man skall väl först komma
öfverens om härordningen och sedan låta beslutet om vilkoren bero på
härordningens beskaffenhet. Detta är så enkelt och naturligt, att jag
vågar fortfarande anhålla om bifall till det af mig framstälda förslag.

Herr Ry lan der: Lika med Friherre von Essen anser icke heller

jag den af Friherre af Ugglas föreslagna föredragningsordning lämplig,
utan skulle önska, att de vilkor, hvarpå hela förslaget hvilar, först
komme under öfverläggning, hvarför jag instämmer i det af Friherre
von Essen framstälda yrkande.

, Herr Wallenberg: Jag kan icke förstå, hvarför man icke skall
ga det Särskilda Utskottets ordförande till mötes i denna fråga, så
mycket mer som han bjudit de bästa skäl för sin åsigt. Det kan ju
hända, att belåtenheten med detta förslag är så stor och allmän, att
man derefter kan vara hugad att gå in på första punkten, hvaremot,
om denna punkt skall diskuteras först, alla, som hafva någon anmärkning
mot förslagets särskilda delar, komme att sätta sig mot densamma
af fruktan att sedan icke kunna göra sin mening gällande.

Jag biträder Friherre af Ugglas’ förslag.

Många ledamöter hördes häri instämma.

Herr Mannerskantz: Jag vill icke yttra mig mot den af ordföranden
i Utskottet, föreslagna ordning för föredragningen, men jag
skulle hafva önskat, att han förut hade framstält sina tankar derutinnan
och uttryckt dem i betänkandet, så att man fått en klar uppfattning
om hvad öfverläggningen verkligen angår. Jag vill emellertid
tro och antaga, att alla de beslut, vi komma att fatta, måste anses
vala af beskaffenhet att icke blifva gällande utan för så vidt Kamrame
latta öfverensstämmande beslut i de afseenden första punkten
angifver.

Jag har endast velat yttra detta utan att vilja motsätta mig Friherre
af Ugglas’ förslag.

Herr Jöns Pehrsson: Lika med den siste talaren tror också jag,
att, huru beslutet än ma utfalla, det ma ske under den förutsättning,
att första punkten bifalles.

Sedan öfverläggningen angående sättet för utlåtandets föredragning
härefter förklarats slutad, yttrade Herr Talmannen, att i afseende derå
hade af Friherre af Ugglas framstälts följande förslag:

»Med förbigående af den under l:o) förekommande ingress, föredrages: först den

under Do) litt. a) förekommande punkt med rätt att diskutera
frågan i dess helhet;

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

N:o 85.

Måndagen den 6 Maj, f. m.

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

derefter

den i litt. e) omförmälda, i bilagan litt. A föreslagna lag paragrafvis
samt omedelbart derefter sjelfva punkten litt. e);

derefter

den i litt. k) omförmälda, i bilagan litt. B föreslagna lag paragrafvis
och omedelbart derefter sjelfva punkten litt. k);

derefter i följande ordning:
litt. b, c, d, f, g, h, i, l, m, n och o;

derefter
punkt 2:o);

derefter

den under l:o) förekommande ingress och sedermera öfriga punkter i
betänkandet i den ordning de förekomma.»

Vidare hade af Friherre von Essen yrkats, att föiedragningen
skulle börja med första punkten men sedermera fortgå i den ordning,
Friherre af Ugglas föreslagit.

Härefter framstäldes propositioner på dessa yrkanden och besvarades,
den förra med talrika ja jemte ett eller annat nej, och den senare
med talrika nej jemte ett eller annat ja; och förklarades propositionen
på antagande af Friherre åt Ugglas förslag hafva blifvit med
öfvervägande ja besvarad.

Till följd häraf förekom nu det under första punkten intagna
mom. a.

Herr Statsrådet Rosensvärd: Den vigtiga frågan om ordnandet

af vårt härväsen har under en längre följd af ar varit föiemal för
lifliga meningsutbyten så väl hos representationen som hos allmänheten.
Att denna fråga äfven varit föremål för Regeringens synnerliga
uppmärksamhet och omsorg, derom vittna de flera förslag i denna
riktning, som blifvit Riksdagen förelagda. Att icke äfven vid detta
riksmöte Regeringen framlagt något sådant förslag, derom har förklaring
blifvit lemnad så väl från tronen som i statsrådsprotokollet
Att icke sammanstämmande beslut i denna fråga hittills kommit till
stånd, torde äfven kunna finna — så sorgligt detta i många afseenden
är — sin förklaring i åtskilliga förhållanden. Många hysa den asigten
att den sekelgamla institutionen, indelningsverket, under hvars skydd
vi så länge lefvat och som, om än något åldrigt, dock onekligen i sig
innebär en kärna, frisk och stark, den nemligen af eu god manstukt,
trofasthet och förmågan att lemna ett soldatmaterial, hvarmed fa kunna
mäta sig, att, säger jag, denna gamla inrättning, något omgestaltad,
i föryngrad form, fortfarande skulle kunna utgöra den grund, kring
hvilken en värnpligt allt mer och mer skulle kunna utveckla sig,
under det att andra, tviflande på nyttan af halfva åtgärder, önska
att steget måtte fullare uttagas och att vi genast skulle öfvergå till

Måndagen den 6 Maj, f. m.

Jf:o 35.

et* utveckladt värnpligtsystem. Om, under dessa meningsutbyten,
till fragan om härväsendets ordnande äfven knutit sig andra, lärer
ingen kunna antaga, att lösningen af den del deraf, som närmast rör
försvarsverket, skulle falla annat än såsom en frukt af bestående institutioners
vidare obehöflighet, lika litet som någon skulle vilja antaga^
att fråga endast vore om utbyte af ett mot ett annat med''tillägg
af någon åstäckning af beväringens exercis. Den allmänna meningen
har allt mer kommit till den fasta öfvertygelse, att vårt försvar behöfver
stärkas på samma gång det ordnas. Det förslag, som nu blifva
af Utskottet framlagdt, bär ock vittne om en sådan öfvertygelse
Det erbjuder otvifvelaktigt väsentliga militära fördelar genom den allmänna
värnpligtens utsträckning, en ändamålsenligare kontroll öfver
dess. fullgörande, genom ökad öfningstid för de värnpligtige, genom
möjligheten af en snabbare mobilisering och genom en befälskader,
som tillatei användandet af en så stor del af den ökade tillgången på
mer och mindre öfvadt manskap, att deraf kan bildas eu till antalet
aktningsbjudande här. Detta förslag stöder sig i flera väsentliga delar
pa det. af Regeringen år 1875 framlagda, men skiljer sig derifrån i
hka väsentliga delar. 1875 års förslag förutsatte en så tillräcklig
öfning för hvarje värnpligtig, att han kunde anses någorlunda god
soldat, dock alltid med den reservation från förslagets grundläggares
o, utarbetares sida, att denna öfning blifvit inskränkt till hvad ”man
ansag det minsta möjliga, just derför att den skulle drabba alla. Detta
förslags styrka låg .just deri, att hären var homogen, att alla kunde
sägas sta ungefär på samma punkt och att alla genomgått en åtminstone
någorlunda fullständig soldatbildning. Det nu framlagda förslaget
åter grundar sig på en mindre, ehuru visserligen i jemförelse
med det närvarande icke obetydligt utsträckt öfning för den stora
massan af hären och en stam, som skulle genom sin fullständiga öfning
ersätta, i den mån sadant ske kan, bristen på tillräcklig öfning hos
den störa massan. Det är naturligt, att framgången af ett sådant
försök till stor del beror så väl på förhållandet i antal mellan stammen
och den mindre öfvade delen af hären, som ock på den öfning,
som tillförsäkras stammen. Men utan att ingå i någon närmare granskniug
af dessa delar af förslaget, får jag säga, att det i första rummet
ar nödvändigt att denna stam verkligen finnes och finnes till det antal
som ansetts behöflig! för att den skall kunna fylla sitt ändamål. Utskottet
säger, att den skall anskaffas ur de värnpligtiges led. Om
dermed endast menas, att rekryteringen af denna stam skall ske af
folk i värnpligtsaldern, är detta vilkor redan för närvarande uppfyldt,
ty vår nuvarande stam rekryteras af dem, som äro mellan 18
och 25 år. Vidare har Utskottet yttrat, att värfning icke vidare skulle
ifrågakomma, men om stammen skulle anskaffas mot kontant ersättning,
och. denna ersättning kan vara föremål för enskild öfverenskommelse,
står man värfningen bra nära, om än i en annan form än den
vanliga.

I alla Euiopas och snart sagdt alla civiliserade länder har numera
värnpligten utträngt alla andra försvarsorganisationer. Under
manga olika former har den blifvit tillämpad, men under den form,
att en del af de värnpligtige varit värfvad eller antagits mot befäl -

Landtförsv
arets
ordnande.
(Forts.)

N:o 35.

Landtfförsvarets

ordnande.
(Forts.)

Måndagen den 6 Maj, f. m.

ning, förekommer mig veterligen icke värnpligten på något ställe.
England är nu det enda, som genom penningar anskaffar sin här, men
det rika England med sina särskilda förhållanden, med sin hafbeherskande
flotta, sin kolonialtjenstgöring m. in., står med oss pa sa helt
olika ståndpunkt, att någon jemförelse dermed icke gerna kan komma
i fråga. En anskaffning af stam endast genom penningar är ju beroende
på enskild öfverenskommelse. Det är visserligen en teoretisk
möjlighet att, om penningetillgången är obegränsad, också kunna fa
obegränsadt med folk, men, utgår jag härifrån, måste jag äfven antaga
åtskilliga andra konseqvenser. Jag kan nemligen icke tänka mig
att aflöningen för stamsoldaten skulle kunna obegränsadt växa, undei
det att aflöningen åtminstone för underbefälet, som står stammen
närmast, skulle stå stilla; och om lönen för stamsoldaten till följd åt
förhållandena, lätt tillfälle till arbetsförtjenst, industriens tillfälliga
hastiga uppblomstring skulle oförmodadt bringas upp, lärer det icke
blifva så lätt att hastigt åter nedbringa lönen till antagliga och mera
normala proportioner. Och om till följd deraf fordran pa aflönmgens
förhöjning för den fästa befälskadern åtminstone i underbefälsgraden
icke kunde motstås, för så vidt denna kader verkligen skulle kunna
fyllas, och fyllas såsom förutsatt är, ur stammens led., om, säger jag,
eu sådan fordran icke kunde motstås utan nödvändigt maste fyllas,
men andra förhållanden gjorde, att stamsoldatens betingade lön åter
kunde sjunka eller nedgå till normala proportioner, blefve det icke sa
lätt att åter på samma sätt reglera den fasta befälskaderns aflöning.
Det är dessa betänkligheter mot en stam, antagen endast och allenast
på grund af penningen, som jag ber få framhålla. .

Hvad särskilt beträffar den frågan,'' att de värnpligtige skulle
underkastas olika öfning och tjenstgöringsskyldigliet, är detta något,
som i flera andra länder ifrågakommer. Så t. ex. i Frankrike, der de
värnpligtige, som verkligen underkastas värnpligten, indelas i tvä sa
kallade portioner, och i Italien, der de på samma sätt delas i tre utdelningar.
Det är ödet i form af lottning, som bestämmer, hvilka som
skola ingå i den ena eller andra åt dessa afdelningar, och huiu stor
betydelse detta ödets afgörande har, visar sig deraf, att da t ex. i
Frankrike tjenstgöringstiden i den första af delningen eller första kategorien
är fem år, deraf tre år under fanan och två år i reserven, qvarhålles
den andra delen endast ett år ä 6 månader i tjenstgöring under
fred. I Italien på samma sätt! Der qvarhålles andra avdelningen
endast 5 månader, medan den första har en tjenstgöringstid af o a
9 år och under fanan 4 4 5. Men oaktadt denna stora olikhet i
tjenstgöringstid finnes icke någon penningeersättning. Detta har dock
sin naturliga förklaringsgrund deri, att lagen bestämmer för alla den
högsta tjenstgöringstiden. De, som komma i den kategorien, att ta
den mindre tjeustgöringen i fred, anses såsom hemförlofvade, såsom
utgörande undantag från den allmänna regeln.

Med anledning af hvad jag nu yttrat ber jag att fa sammanfatta
mina hufvudsakliga anmärkningar sålunda:

Om en ändamålsenlig härordning skall kunna bildas pa grunden
af olika öfnings- och tjenstgöringsskyldigliet för de värnpligtige under
fredstid, hvarigenom den mera öfvade delen åt de värnpligtige kom -

Måndagen den 6 Maj, f. m.

N:o 35.

mer att utgöra stam för den mindre öfvade delen, måste såsom ett
■oeftergifligt vilkor fordras, att denna stam verkligen kommer att finnas
till den styrka, som befunnits nödvändig för att åt krigshären gifva
-erforderlig fasthet och användbarhet. För att denna fordran under
■alla förhållanden skall kunna uppfyllas, bör äfven stammen stå på
värnpligtens grund, då med värnpligt förstås alla vapenföre medborgares
genom lag ordnade skyldighet att deltaga i landets försvar
•samt underkasta sig derför behöflig öfning och tjenstgöring. Stammens
tillvaro bör således af värnpligtslagen betryggas genom bestämmelsen
huru det, för stammens underhållande till faststäld styrka,
erforderliga manskapet skall uttagas, äfven om ödets utslag dervid i
■en eller annan form måste blifva afgörande. Att frivillige i främsta
rummet må i stammen mottagas, och att derigenom behofvet af lagbunden
tjenstgöring i stammen minskas eller, i bästa fallet, icke behöfver
tagas i anspråk, kan icke vara annat än en fördel. Om staten
vill lemna de i stammen ingångne värnpligtige någon penningeersättning
för den större tjenstgöringsskyldighet under fred dem åligger mot
b fri ga värnepligtige, kan detta af billighetsskäl förklaras, enär och så
länge den större tjenstgöringsskyldigheten endast ifrågasattes för det
mindre talet af de värnpligtige. Denna ersättning bör, om den skall
utgå som årlig lön, dock vara på förhand bestämd och icke beroende
pa enskilda vexlande fordringar, som kunde föranleda onaturliga och
oberäkneliga rubbningar i härens aflönings- och öfriga ekonomiska förhållanden.

Då en härordnings särskilda delar stå med hvarandra mer eller
mindre i sammanhang, så att rubbning i en orsakar ändring i andra,
och då en genomförd granskning af förslaget med alla dertill hörande
bilagor icke kunnat under tiden af en vecka med tillbörlig noggrannhet
medhinnas, måste jag i öfrigt påkalla den handlingsfrihet som deraf
föranledes, och lärer Kammaren vara förvissad om att de beslut Riksdagen,
med anledning af Särskilda Utskottets nu föreliggande utlåtande,
kan komma att fatta och Kongl. Maj:t underställa, skola blifva föremål
för den omsorgsfulla pröfning de hafva rätt att fordra och ärendets
vigt kräfver.

Herr Statsrådet Friherre von Otter: Då Kammaren beslutat att
vid denna nu föredragna punkt diskussionen jemväl skulle få omfatta
förslaget i dess helhet, och ehuru hvad jag har att yttra närmast berör
punkten 1:0,° tillåter jag mig dock att redan nu ur sjöförsvarets
.synpunkt yttra några ord.

Förslaget upptager såsom vilkor för godkännande af grunden för
den nya härordningen, att Kammaren skulle fatta sammanstämmande
beslut bland annat om rustnings- och roteringsbördans afskrifning.
Denna afskrifning afser, såsom af utlåtandet N:o 2 framgår, icke allenast
det armén tillhörande indelningsverket utan äfven det till flottan
anslagna, dess talrikaste stamtrupp, omfattande båtsmanshållet, utan
att någon antydan göres om huru denna stamtrupp skulle ersättas.
Utskottet yttrar visserligen i utlåtandet N:o 2 att, derest båtsmanshållet
varder indraget, Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att för Riksdagen
framlägga förslag rörande sättet för anskaffande af det för flottan er -

Laiidtförsvarets

ordnande.
(Forts.)

K:o 35.

Måndagen den 6 Maj, f. m.

Landtfförsvarets

ordnande.
(Fort?.)

forderliga manskap, men då enligt mitt förmenande ett sådant förslag;
bör vara icke allenast för Riksdagen framlagdt utan äfven till lag;
upphöjdt, innan någon afskrifning af flottans indelningsverk bör ega
rum, har jag redan nu velat härpå fästa Kammarens uppmärksamhet.

Grefve Hamilton, Henning: Ty värr nödgas jag börja med att
beklaga, att de åsigter, jag hyser i den vigtiga fråga som nu föreligger,
sannolikt skola ogillas af flertalet äfven bland män, för hvilkas insigter
jag bär den största aktning. Jag underkastar mig likväl hellre det ogillande
omdöme, som kan blifva en följd af deras uttalande, än förebråelser
att icke hafva begagnat detta tillfälle för att säga några ord till.
försvar för den mening, som jag uttryckte redan år 1869 såsom reservant
mot det då tillsatta Särskilda Utskottets betänkande och för hvilken
mening jag funnit ett stöd i åtskilligt, som sedan den tiden tilldragit
sig. Man skall kanske också finna, att mitt yttrande icke särskildt
angår den nu föredragna punkten, men mitt yrkande skall omfatta
äfven den, och dessutom måste man betrakta Utskottets förslag:
i dess beslut, för att kunna bilda sig ett omdöme om dess särskilda
delar.

För att omedelbart beröra försvarsfrågans kärnpunkt, erkänner jag
mig anse, att den utsträckning, den allmänna värnpligten i senare tider
erhållit, då den i de flesta europeiska stater blifvit den enda grunden,
för landets försvar, är ett steg som civilisationen i det nittonde århundradet
tagit icke framåt utan tillbaka. Om nemligen fred mellan folken
är det normala tillstånd, hvartill religion och mensklighet mana och
som civilisationen fordrar för sin utveckling i sann och välgörande rigtning,
måste det vara abnormt, att den största delen af alla länders;
manliga befolkning i den ålder, då mannen eger den största förmåga,
att lägga en säker grund för sin framtida verksamhet, nödgas öfvergifva
sina till detta mål rigtade sysselsättningar för att använda tid
och krafter att bereda sig att, om ett krig inträffar, då kunna med all
nödig skicklighet deltaga deri. Man må icke möta mig dermed, att
den som vill hafva fred måste vara beredd på krig, ty detta erkänner
jag obetingadt; men det gäller om staten i dess helhet, icke om hvarje
individ, på samma sätt som det åligger lagstiftningen och polismakten
att draga försorg om gatufriden, utan att hvarje medborgare nödgas utbilda
sig till slagskämpe för att åtnjuta denna fördel. Den anförda
satsen kan således åberopas såsom stöd för den utsträckta allmänna
värnpligten endast i det fall, att landet icke för sitt försvar kan finna
ett annat tillräckligt medel, som är förenadt med mindre olägenheter.
Jag måste dessutom anmärka, att den allmänna värnpligten så litet
förmår att afvärja krig, att man med större skäl kan säga, att senare
tiders förödande krig utan densamma icke varit möjliga.

Söker man anledningen till den allmänna värnpligtens stora utsträckning
i senare tid, förnekar jag ingalunda den andel, en sann fosterlandskärlek
kunnat hafva deri, men denna upphöjda känsla har icke
kunnat åstadkomma en sådan verkan, utan att till bundsförvandt^*
hafva nationalhatet och hämdbegäret. Preussiska armén var år 1807
tillintetgjord, och Preussen låg då för Frankrikes fotter nästan på samma
sätt som i våra dagar Turkiet för Rysslands, med den skilnad att.

Måndagen den 6 Maj, f. m.

N:o 35.

ingen makt da smickrade sig med hoppet att kunna förmå segraren til!
hofsamhet.. Också var Napoleon icke tillfredsstäld med det svaghetstillstånd,
i hvilket freden i Tilsit lemnat den preussiska monarkien.
Preussen maste redan följande året genom särskilt fördrag förbinda
sig att icke öka styrkan af sin armé till mer än 42,000 man, och det,
var da dess statsman i den allmänna värnpligten funno ett medel att
undandraga sig den ingångna förbindelsen. Enligt ordalydelsen i fördraget
kunde man säga att reserven och landtvärnet icke utgjorde armén
och genom en hastig omsättning af denna efter en öfningstid af endast
b manader, som med den tidens begränsade anspråk på soldatens utbildning
var tillräckligare än ett år nu skulle vara, samt genom en
jemförelsevis kort tjenstgöringstid lyckades det regeringen att öfva ett

i rnS™ anta ’ att redan e(ter 5 år Preussen kunde uppställa en här af
Iö0,000 man, visserligen icke fullgoda soldater, men hvilka i följd af
sitt störa antal tillförde de allierade en icke obetydlig förstärkning. Att
nationalhat och hämdbegär i väsentlig mån voro de driffjedrar, som
förmådde folket till en sådan ansträngning, kan icke betviflas af någon
som tagit kännedom om den inre ställningen i Tyskland under den
tiden. VVaterloo var likväl en hämd hufvudsakligen på Napoleon.
Under mer än ett hälft århundrade glimmade nationalhatet under askan
och . da det stora kriget mellan Frankrike och Tyskland år 1870 utbrutit
förgick i början knappt en dag utan att man kunde i de tyska
tidningarna läsa uppmaningar till hämnd på. arffienden, hvilket var den
om gammalt ha,t vittnande benämning, hvarmed Frankrike betecknades.
Efter krigets slut erbjöd Frankrike ett likartadt skådespel. Det fann
1 de" strängt genomförda allmänna värnpligten det vapen, för hvilket
det dukat under, och då nationalförsamlingen skyndade att tillegna sig
detsamma, dolde man ingalunda att hämd var uppoffringarna! mål.
Ännu lefver denna känsla med en kraft, som ögonblickets behof af lugn
kan återhålla, men icke förqväfva. Den franska territorialarmén, bildad
efter mönstret af det tyska landtvärnet, är nyligen inkallad för
forsta gången, och en fransk tidning yttrar med anledning deraf, att
denna institution är den enda som kan sätta det republikanska Frankrike
i stånd att utkämpa den nationalitetsstrid, som sedan flera år
fortgått och som hotar att fläcka slutet af vårt århundrade med blod.
Dos oss ega lyckligtvis icke samma förhållanden rum. Vi hata intet
tolk, och om vi också vid minnet af en förfluten tid hafva något att
eklaga finnes dock helt visst icke i vårt land någon, hos hvilken detta
lamkallar fanken pa hämd. Också har hos oss värnpligtsystemet
aldrig blifvit med någon synnerlig värme omfattadt af hela folket, icke
en gång af flertalet bland dess lagstiftare, oaktadt det väl, hvad de
senare angar, väl vore ett vågadt påstående, att fosterlandskärleken
ensam, utan inflytande af något annat, fört frågan till dess nuvarande
ståndpunkt, en ståndpunkt som i öfrigt för värnpligtens verklige och
sakkunnige _ vänner måste vara föga tillfredsställande, då de, som benäget
atagit sig att ordna vårt försvar, möjligen kunna göra intryck
genom sitt eget och de värnpligtiges stora antal, men icke erbjuda oss
e.n enda man, som endast på grund af sin värnpligt måste underkasta
sig uppfostran och utbildning till verklig soldat. Detta förhållande
finner jag alldeles icke öfverraskande. Det kan hafva flera orsaker och

Landt försvarets ordnande (Forts.

)

N:o 35.

Landt Jörsvarets ordnande.

(Forts.)

jq Måndagen den 6 Mai, m bland

dem en kanske hos många dunkel känsla af ett fullständigt vara -

Ä *

systemet en högst betydlig uppoffring af arbetskraft och aibetsskick g

!"r x I ste ss;is^ sr*»

A™ en längre tids vapenäfningar och garnrsonstjenst skäll ™“ J“et®

ÄW Ä5 i»l“ åt.

till deras fördel gorå''vissa ^)**ÄSS&

Lnd lön eaer rum i våra södra landskap — men framförallt al fullt

tagas^f^nsprålf^Till ^iiislTning^a^de^tillgl.n^iiga arbetsstyrkan rariiar

£s :krsÄ«S=

SJtoÄ länder, företrädesvis Ameritm 1»J J= %£
ves sökt att genom friheten inskränkande delen L de

5ÄÄÄ »land, land

sentationerna ständigt yrkas eu förminskning; af öfning -1 ^
cörinastid hvilket åter af de styrande med goda skal bestudes, emeaa
värnnlistens hela duglighet såsom grund för ett lands foisvai h i

ringens och tjenstgöringens tillräcklighet. Eu annan utväg att
minska bördan af den allmänna värnpligten, som åt representationema
SÄ är nedsättning i de årligen uttagna^kon^—s styrka,

hvarigenom också systemet skulle toiloia sin kra _ mätas

liflig känner lag, att värdet af ett folks oberoende icke kan matas
med dagsverken etsa må vara af intellektuel el er fysisk ^kaffenhet
och om de» allmänna värnpligtens moderna n.s.raekmng ar det enda

medlet att förevar, vår sjelfständighet m.v.^etenek.p konst o h

industri för detta höga mai gorå de största tf • J-£“ommas>

till den enkla grundsatsen i den politiska ekonomien, » »

Måndagen den 6 Maj, f. m.

>T:o 35.

utan skada befalla ett arbete, som hvarken åstadkommer en produkt
eller ökar skickligheten, eller förmågan att frambringa en sådan. Härmed
kan naturligtvis icke vara sagdt, att icke lagstiftningen kan och
bör ingripa och äfven tvinga till krigstjenst, om det är nödigt, utan
blott , det att kngstjensten. bör, så vidt ske kan, under fredstid vara
illvillig, och att den politiska ekonomien öfverensstämmer med den
militära erfarenheten deri, att den stat haudlar klokare, som har en
mindre här af fullt utbildade soldater än den som söker sin styrka i
ett stort, ofullständigt bildadt antal. Förlusten af dagsverken kan möjligen
i båda fallen vara någorlunda lika, men det starkare försvaret
samt öfvervigten i arbetsskicklighet och arbetets värde stanna obestridligen
pa den förras sida.

Jag vet att man högt uppskattar den allmänna värnpligten såsom
en uppfostringsanstalt, hvarigenom landets manliga befolkning bringas
vana vid ordning och disciplin, och jag erkänner villigt, att man i detta
afseende^ kan åberopa erfarenhetens vittnesbörd. Det är således endast
i förbigående jag tillåter mig anmärka, att den här af nära en half
million socialister, som deltogo i senaste valen till den tyska riksdagen,
utan tvifvel blifvit disciplinerad i den allmänna värnpligtens skola,
och att man ännu saknar en erfarenhet, som skall vinnas först då denna
styrka vill visa, att hon äfven är vapenöfvad. Jag påstår visserligen
icke, att värnpligten i ringaste mån bidragit att framkalla socialismen,
men jag säger, att der denna vunnit insteg, innebär den allmänna värnphgten
en fara, helst den förra i proletariatet har en reserv eller landstorm,
som vid det inbördes krigets utbrott är färdig att fylla stammens
led. Det torde kunna tilläggas, att en uppfostringsanstalt, som
icke afser befrämjandet af sedlighet, kultur och allmänt välstånd, utan
ställer kriget såsom mål för alla medborgares verksamhet, måste i sin
grund hafva en brist, som förringar värdet af dess möjliga fördelar
såsom uppfostringsanstalt betraktad. För oss har den af mig här gjorda
anmälkningen. en betydelse endast så till vida, som den erinrar oss om
pligten a/tt tillse att den armé, som kan komma att ersätta den vi
hafva, blir tjenlig till upprätthållande af den inre ordningen, i händelse
den väpnade makten skulle, blifva behöflig för detta ändamål, hvilket
lyckligtvis icke ofta kommit i fråga, men likväl äfven i senare tider
någon, gång inträffat, och således icke får anses alldeles omöjligt, helst
arbetsinställelser med dess följder synas blifva på modet, under det att
var landtpolis visat en ej obetydlig styrka i förmågan att undandraga
sig modets välde.

Jag hai hittils talat om den allmänna värnpligtens verkan under
freden. Under kriget föranleder den dertill att detta blir en kamp,
icke blott emellan krigshär och krigshär, utan mellan folk och folk, en
kamp som icke kan sluta förr än en af de stridande, vanmäktig men
med agg. i hjertat, nödgas underkasta sig segrarens godtycke, och segrare
maste vara sträng i sina fordringar emedan han väl vet, att efter
ett sådant krig freden endast är en vapenhvila, för hvars förlängande
han maste. söka. att försvaga den besegrade så mycket som möjligt.
Om de öfriga följderna åt ett dylikt krig, om förödelserna, landssorger
och. den allmänna ekonomiska förlägenheten, till hvars afhjelpande
milliarder visat sig vara ett alldeles overksamt medel, vill jag icke tala;

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

N:o 35.

Landtfförsvarets

ordnande.
(Forts.)

Måndagen den 6 Maj, f. m.

de äro i viss mån oskiljaktiga från hvarje krig och dessutom i allas
minne.

För att icke allt för mycket taga Kammarens tid och tålamod^ i
anspråk har jag endast kunnat flyktigt antyda några synpunkter, från
h vil ka jag tror den allmänna värnpligten böra betraktas, och jag kan
sammanfatta min mening derom sålunda, att den är ett nödvändigt
medel att i händelse af krig fylla härens led, hvarför pligten bör genom
lag bestämmas, och den värnpligtiga styrkan fullständigt organiseras
och erhålla en förberedande öfning, men att man ma väl betänka ^sig,
innan man gör värnpligten till försvarets enda grund och således, maste
tvinga en större del af den manliga befolkningen att för en längre tid göra
krigarens yrke till sin väsentligaste sysselsättning. Utskottet synes
hafva insett detta och derför sökt att bereda en stam, bestående icke
blott af befäl, utan äfven af manskap, som genom sin fullständigare
öfning skulle åt försvaret gifva en fasthet, som det utan en sådan icke
kan vinnna. Detta anser jag för min del vara rigtigt, men det oaktadt
finner jag Utskottets förslag oantagligt, i första rummet derför att dess
genom värfning antagna stam, sa vida den skall aflönas med penningar
— och till något annat antagande ger Utskottets framställning
ingen anledning — icke kan komma att bestå af män med de egenskaper,
att man åt dem vill anförtro ledningen af landets värnpligtiga
ungdom, äfven om det skulle blifva möjligt att utan den mest öfverdrifna
kostnad hålla en så stor och på sådana vilkor antagen stam
fulltalig, i hvilket afseende svårigheten att ersätta afgången inom vara
värfvade regementen är egnad att framkalla grundade tvifvel. Om Utskottets
förslag för tillfället godkändes, skulle man derför af erfarenheten
tvingas att i dess ställe besluta stammens anskaffande genom lottning
bland de värnpligtige, en af några reservanter inom Utskottet
vilkorligt föreslagen utväg, som jag sökt visa icke vara i .grundsats
rigtig, och hvilken vi dessutom måste veta att det svenska folket icke
är beredt att underkasta sig. På denna omständighet lägger jag så
stor vigt, att, om jag vore stöld i det hårda valet mellan Utskottets
och reservanternes förslag, jag skulle nödgas rösta för det förra.

I hvilketdera fall som helst, antingen man antoge Utskottets eller
reservanternes förslag, skulle man snart börja att,.genom alla de medel,
andra representationer sökt att begagna, göra krigstjensten sa lindrig
som möjligt, men reservanternes förslag är så tillrida farligare än
Utskottets som det, utom de olägenheter som alltid åtfölja en kompromiss
mellan stridiga grundsatser, äfven lockar till bemödandet att genom
förminskande af stamtruppens styrka göra. de frivilligas antal tillräckligt
och den förhatliga lottningen öfverflödig. Vårt försvar skullesålunda
blifva icke blott till sin inre halt utan ock. med afseende pa
de fullständigt öfvades antal svagare än. det vi för närvarande
hafva, och dertill kan jag naturligtvis icke vilja med min röst bidraga.
Ingen i sammanhang med härordningen antagen garantilag skall kunna
förhindra detta, ty lagen kan ändras, och hvem skulle gorå motstånd.
Kanske Regeringen eller Första Kammaren? Jag begär ej något som
svar på dessa frågor, ty jag är för egen del beredd att gifva det. Man
skall må hända börja med ett svagt försök att stå emot, men snart ga
till mötes och derefter baklänges. Detta är en mörk tafla, men hon är

Måndagen den 6 Maj, f. m.

JBo 35.

målad efter naturen, och en blick tillbaka på senast flydda åren skall
öfvertyga Eder, mine Herrar, om likheten. I dag hafva vi ännu makt
att stanna, i moigon icke, och jag skulle djupt beklaga, om ingen röst,
till hvilken I lyssnen hellre och med större förtroende än till min’
höjde sig att varna för det första steget.

Det andra väsentliga felet i Utskottets förslag synes mig vara
stammens i regeln allt för korta tjenstgöringstid. Jag betviflar icke,
att den föreslagna öfningstiden skulle blifva tillräcklig att bibringa
stamtruppen en någorlunda tillfredsställande färdighet, men deremot
anser jag icke möjligt, att man på grund af Utskottets förslag skulle
kunna bilda verkliga soldater med sann militärisk anda och de moraliska
egenskaper kriget tager i anspråk. Möjligt är att en armé, bildad
efter Utskottets förslag, skulle kunna vinna en eller annan seger
men. alldeles visst att ett nederlag för den samma vore liktydigt med upplösning.
En sådan arme kan icke vara hvad man på kompromisspråket
kallat ett betryggande försvar.

Emellertid förhåller det sig ty värr så, att, då civilisationens hjul
rör sig i en^ viss rigtning, denna må nu leda framåt eller tillbaka,
frestas de små folken hardt att följa dess spår. För min enskilda del
tror jag visserligen icke att de stora folken ännu en mansålder skola
fördraga den allmänna värnpligtens börda, sådan den för närvarande
trycker; tecken dertill visa sig redan, såsom jag förut antydt, och
obenägenheten mot den långvariga, tvungna krigstjensten skall tilltaga
i den man erfarenheten ådagalagt öfverlägsenheten i fredliga värf hos
de folk, som haft klokhet och mod att ordna sitt försvar efter andra
grunder. Jag erkänner, att värt indelningsverk är i behof af förändringar,
för att det skall kunna motsvara tidens berättigade fordringar,
men jag tror, att en bofast stamtrupp, som under tiden mellan ö fn klarna
egnar sig åt ett i mor ali kst och fysiskt hänseende stärkande arbete är,
en värdefull och för våra förhållanden väl lämpad inrättning, som vi
ej borde bortkasta. Dessutom kan jag icke lemna min röst till ett
förslag, som på efterkommande kastar en skattebörda, hvars blifvande
form vi. alldeles icke känna, och hvars storlek efter blott femton års
förlopp icke någon kan med full säkerhet beräkna. Bättre vore då
efter min förmening, våra tillgångar använda, om vi gjorde rust- och
rotehållare alla de eftergifter, hvarpå de kunna hafva något grundadt anspråk
och statsverkets tillstånd medgifver. Skulle likväl flertalet vara
af en. annan åsigt och anse, att vi icke böra försöka att i vår försvarsorganisation
göra de förbättringar, hvaraf den är mägtig, torde det
dock icke vara allt för förmätet, om jag uttrycker den önskan, att vi
matte företaga förändringen i rigtig ordning och på ett sådant sätt, att
vi icke nödvändigt matte misslyckas värre, än som är en följd af den
nya försvarsgrundens beskaffenhet. Äfven i detta hänseende hafva vi
något att lära af andra folk.

Jag har redan förut nämnt, att Frankrike efter det störa krigets
slut fordrade en vidsträcktare tillämpning af den allmänna värnpligten
Kegenngen var sysselsatt att åt Tyskland anskaffa dess betingade
milliarder, åter bringa ordning i hela landets förvaltning och att, så
vidt möjligt var, igensopa spåren efter krigets förödelser. Hon hade
icke tid att i hast skapa äfven en ny arméorganisation, men landet

Landtförsvarets

ordnande.
(Forta.)

N:o 35.

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

Måndagen den 6 Maj, f. m.

var otåligt — vida otåligare än hvad fjerde och femte hufvudtitlarnes
behandling gifver anledning förmoda, att man hos oss skulle vara,
om frågan gälde endast försvaret — och nationalförsamlingen tog
frågan om hand med en värme, en offervillighet, som förtjena allt erkännande.
Man prutade icke på millioner, och nationalförsamlingen
uppförde en byggnad, som visserligen syntes tillfredsställande, men likväl
saknade den fasta grund, som endast kan läggas af sakkunskapen
och en fullständig kännedom om den omfattande fragans alla särskilda
delar. Under flera år har man varit sysselsatt att afhjelpa felen och

fylla bristerna i 1873 års arméorganisation och åtminstone delvis lyckats,

men mycket återstår ännu att göra. Sålunda saknar man nödigt befäl
till det stora antalet af värnpligtige äfvensom en tillräcklig vetenskapligt
bildad generalstab, och hvad man alldeles icke kunnat åstadkomma,
och som än mindre skulle lyckas oss, emedan vårt fädernesland
under en mansålder varit skonadt från krigets olyckor, det är att bibringa
hela folket den uppfostran och vana, utan hvilka det skulle
känna den långvariga, tvungna krigstjensten såsom en onaturlig och
derföre också svårt fördraglig börda. Preussen behöfde mer än ett
hälft århundrade för att bringa sin härordning till den fulländning, för
hvilken den nu åtnjuter ett rättvist anseende, I allmänhet torde
man derföre icke hafva lastat tillräcklig vigt vid svårigheten att sa
ordna alla förhållanden, att landet icke måtte sakna nödigt försvar
under den öfvergångstid, under hvilken det. gamla är i aftynande och
det nya ännu icke erhållit tillräcklig lifskraft. Lägger jag härtill. nödvändigheten
att tillse att försvaret icke så uppslukar alla tillgångar,
att samhällets öfriga för dess utveckling och välbefinnande
hof måste lemnas åsido, drar jag af allt detta den slutsats, att Riksdagen
handlar oklokt, om han försöker att sjelf ordna vält föisvai,
eller vill för Regeringen framlägga de grunder, på hvilka han önskar
att ett från henne förväntadt förslag må byggas. En sådan framställning
binder i viss mån Konungens händer, utan att lemna någon säkerhet,
att icke Riksdagen i tillämpningen af dess egna grunder skall finna,
kanske möjligen efter vunnen fullständigare upplysning söka en anledning
att förkasta de förslag, som göras, och vårt försvar sålunda fortfarande
förblifva i ett skick, som af alla erkännes icke vara tillfredsställ
cin do*

Vill Konungen, innan han låter uppgöra och för Riksdagen framlägga
ett förslag, inhemta de åsigter, som för närvarande i Riksdagen
hufvudsakligen äro rådande; — och något annat kan aldrig ett här
fattadt beslut uttrycka — kunna hans vid våra öfverläggningar tillstädes
varande rådgifvare, det Särskilda Utskottets betänkanden och vara
protokoll derom lemna lika god upplysning som ett beslut, fattadt
genom voteringar om propositioner och kontrapropositioner eller pa
grund af sammanjemkningar, med hvilka i sjelfva verket ingen är nöjd,
ehuru man godkänner dem för att komma till ett slut. Äfven med
fara att uttala min mening allt för tydligt, kan jag ej dölja.en tanke,
att ett sådant beslut skulle blifva föga annat än en kompromiss mellan
sakkunskapen, de enskilda intressena och slumpen. Man skall kanske
draga i tvifvel, huruvida hos Regeringen finnes .den kraft som fordras
att&trotsa fördomar och okunnighetens motstånd, den öfvertygelsens

N:o 35

Måndagen den 6 Maj, f. m.

värme, som förmår att väcka fosterlandskärleken, der hon slumrar,
och lifva till uppoffringar, der de äro af nöden, den bestämdhet och
klarhet i viljan, utan hvilka intet stort uträttas. Härom vågar jag
icke inlåta mig i någon tvist, men om vi säga, att alla dessa
egenskaper äro behöfliga hos Regeringen för att den stora frågan
skall kunna bringas till ett lyckligt slut, erkänna vi dermed lika
många motsvarande brister hos oss sjelfva, och detta erkännande
bör afhålla oss från att för frågans lösning åtaga oss ett större ansvar
än det som enligt sakens natur åligger oss. Dessutom vill
jag, utan att vara en blind beundrare af Konungens nuvarande konselj,
icke föranleda hans aflägsnande, och min innerliga öfvertygelse
är, aht i hela den civliserade verlden utom Sveriges gränser icke finnes
en minister, som en enda dag skulle qvarstanna på sin plats, om representationen
visade honom den missaktning att till hans upplysning
och vägledning kasta till honom en skrifvelse, med det ursprung som
det föreliggande förslagets. Jag hemställer derför, att Kammaren,
under förhoppning att Konungen, då tiden befinnes lämplig, skall för
Riksdagen framlägga ett med sakkunskap utarbetadt och på tillförlitlig
grunder hvilande förslag till ordnande af landets försvar, måtte
afslå så väl den nu föredragna som alla följande punkter i Utskottets
utlåtande.

Många ledamöter hördes härtill yttra bifall.

Friherre Klinckowström: Emot det Särskilda Utskottets nu
föreliggande ^betänkande har jag i formelt hänseende en anmärkning
att göra. På samma gång de 102 ledamöterne i Andra Kammaren
inlemnade motion om en arméorganisation, tog jag mig friheten att i
denna Kammare väcka en dylik, på andra grunder fotad motion, hvilken
af Kammaren remitterades till samma Särskilda Utskott. Det
synes mig hafva varit billigt och rättmätigt, att Utskottet behandlat
denna motion i samband med Andra Kammarens. Detta har likvisst
icke skett, och Utskottet har icke ens gittat fästa så mycket afseende
vid min motion, att det relaterat dess innehåll i sammandrag, på samma
gång som Utskottet gjorde det med den af de 102 väckta motionen.
Jag kan icke se annat än att hvarje Utskott har till pligt och uppgift
att utreda och bereda frågorna samt på grund deraf framställa de förslag,
som det anser lämpliga, och göra hemställan till Kamrarne, hvilka
ensamma ega att besluta derom. Det har icke skett med min motion,
den är undandragen Kamrarnes beslutanderätt genom Utskottets åtgörande,
och det kan jag icke anse vara rigtigt. Utskottet säger visserligen,
att »motionen i hvad den rör sjelfva härordningen torde anses
vara besvarad genom Utskottets här ofvan framstälda förslag», men
det tror jag alldeles icke är i enlighet med verkliga förhållandet. Jag
har bland annat särskildt påpekat, såsom en nödvändig åtgärd, att
Riksdagen måtte besluta en underdånig anhållan till Kongl. Maj:t att
vidtaga så beskaffade åtgärder, att föreskrifter må lemnas om vilkoren
för generalmajors utnämning. Utskottet säger i afseende derpå, att
»i hvad den rör kompetensvilkoren för befordran till generalmajor i
fredstid Kongl. Maj:t, om så skulle finnas nödigt, icke lärer underlåta

Landtfförsvarets

ordnande.
(Forts.)

X:o 35.

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

Måndagen den 6 Maj, f. m.

att derom utfärda erforderliga stadganden». Ja, mine Herrar! som
utfärdandet af sådana stadganden endast berott på Kongl. Maj:t under
mångfaldiga år, tror jag, att med afseende på denna frågas störa vigt
det vore skäl att i passande ordalag derom göra hemställan; ty hvad
gagnar det Riksdagen att förskalfa armén en talrik styrka och mycken
öfning och att uppoffra stora summor derpå, om landet icke är förvissadt,
att det äfven eger härförare, som kunna leda trupperna till
seger. Det är, enligt min tanke, under sådana förhållanden icke stolt
mera värdt än att anskaffa flere tennsoldater att leka med. Axel
Oxenstjerna har visserligen sagt, att konungars öron äro ömtaliga, men
å andra sidan tror jag på den erfarenhet jag derom eger, att konungar
både kunna och vilja höra sanningen, för att åt alla skipa lika rätt.
Jag är förvissad derom att, när denna härordningsfrågans svallvåg,
som nu stiger så högt upp i Andra Kammaren, att den hotar f Öl di änka
land och rike, en gång hunnit lägga sig, skola de grunder föi en häiordning,
om hvilkas antagande jag i min motion hemstält, återigen

komma till heder. .

Hvad beträffar sjelfva hufvudfragan, som jag ovilkorligen anser
vara stammens organisation, så synes mig Utskottet hafva bort taga
grundligare i betraktande, huruvida det vore skäl att utbyta den fasta,
friska och dugliga stam, som vi ega uti indelta armén, emot denna,
om jäv så får säga, pappersorganisation. Det hade varit skäl, att Utskottet
så handlat af två orsaker. Först och främst, emedan denna
stam är den enda vi för närvarande ega, och mig veterligen finnes icke
något Konungs och Riksdags sammanstämmande beslut, som upphatver
densamma; och för det andra emedan det lag på Utskottets bord en
motion, som varmt förordade denna samma indelta stams bibehållande
med modifikationer rörande dess anskaffande och underhall. Utskottet
affärda!- likväl denna högst vigtiga kärnfråga — efter att hafva pa
sid. 19 och 20 gjort en så kallad historisk utredning — med följande
mening: »Af hvad i det föregående blifvit anfördt framgå!-, att en ny
härordning byggd på den gamla indelta grunden med de indelta trupperna,
såsom härens egentliga stam, och mindre öfvad beväring, såsom
fyllnadsmanskap, icke kunnat genomföras.» Det är allt hvad Utskottet
yttrat om den indelta armén såsom stam för vår beväring. Jag anser
det vara högst lättsinnigt handladt att så utan någon grundligt genomförd
undersökning utdöma denna stam, dessa svenska krigshärens veteraner,
som fört Sverges ära och rykte långt utom Europas gränser,
och när till följd af dessas utdömande — om Riksdagen bifaller detta
förslag — dessa män skola nedlägga sina segertyngda fanor tor att
aldrig mera upptaga dem, så tviflar jag på att vår krigsäras dag skall
uppgå lika klar och strålande öfver värupligtvännernas bevanngsba taljoner.

, „ .. ,

Hvad beträffar motionen från Andra Kammaren, som &ai skilda
Utskottet så kärleksfullt och uteslutande omhuldat, hade det vant
önskligt, om Andra Kammarens motionärer påmint sig, hvad ob åt
dessa Herrar år 1871 yttrade såsom inledning till den motion, hvilken
de då inlemnade,, rörande arméns reorganisation. . I denna motion heter
det nemligen: »Öfverhufvud synes mindre lämpligt, att eu lagstiftande
församling sysselsätter sig med detaljerna af ett armeförslag. Ty de s

Måndegen den 6 Maj, f. m.

K:o 35.

medgifver den af många andra vigtiga ämnen upptagna tiden sällan en
vederbörlig granskning af dem, dels torde härför hos mängden den erforderliga
sakkännedomen saknas, dels kan fara uppstå, att de till den
glad ådraga sig uppmärksamheten,oatt sammanhanget mellan hufvudgrunderna
mindre klart skönjes. Åtminstone bör af detaljerna ej mer

förekomma, än som kan vara behöfligt för kostnadernas ungefärliga
beräkning.» ö ~

»Har representationen en gång gillat den föreslagna krigsförfattmngens
hutvudgrnnder, då må sedermera den krigsminister, som anser
•dessa grunder ngtiga, med ledning deraf utarbeta dess detaljer; och
derefter ma forslaget i sin helhet å nyo framläggas för representationen,
för att, sedan detaljerna blifvit granskade genom en delegation af
iackman, slutehgen definitivt antagas.»

Jag anser, att dessa kloka och rigtiga ord, som beteckna det enligt
mitt förmenande, enda råtta förfärande, som Riksdagen kan iakttaga
len sådan stor fråga, hade bort ligga motionärerne på hjertat
men sa har icke skett. ’

Det förslag, som blifvit inlemnadt af Andra Kammarens motiomarer
i denna fråga, är i sin stora helhet ingenting annat än 1875 års
förslag med den lätt genomskinliga omklädnaden af en så kallad stam
som icke ar någon stam. Detta 1875 års förslag blef vid förra riksdagen,
när ett öfvergångsförslag inlemnades till Kamrarnes afgörande
■åt denna Kammare med 99 röster mot 20 afslaget, i enlighet med de’
betänkande, som Utskottet i anledning af Kongl. Maj:ts då framlagda
nadiga proposition om en öfvergångs-organisation af hären afgaf ”till
Riksdagen; gillande Kammaren det yttrande Utskottets ifrågavarande
betänkande innehöll, citt deri icke fans något, som kunde gifva stöd

ännu mindre innebära ett gillande af planen till försvarsväsendets
ordnande enligt 187o ars förslag. Skall man ovilkorligen välja mellan

f-esfr ag’ lnelIan 1875 ars och motionärernes af Utskottet
forbattrade förslag, sa skulle jag icke ett ögonblick tveka att hellre
antaga l87o ars förslag, ty det är åtminstone en följdrigtigt utarbetad
p a”’deremot motionärernes förslag är hoplappadt af lappar, rifna
ur 187b ars förslag; och man kan vid jemförelse af dessa båda förslag
om det senare säga med patriarken Isak: »rösten är Jakobs men
handerna aro Esaus».

Mot. det ifrågavarande förslaget har jag endast två hufvudsakliga
anmaikningar att göra; ty de mindre anmärkningar, jag kunde hafva
anledning framställa, vill jag låta falla för att icke ålit för länge upptaga
tiden. Den första anmärkningen är, såsom jag förut haft äran
nämna rörande stammens sammansättning, och den andra är i frå«a
•om kostnaderna. a

Hvad 1stammens sammansättning beträffar, vill jag här sammanställa
ur forslaget nagra af de hufvudsakliga bestämmelser, som skulle

mfnnnn densa!nn?a; Sålunda finna Herrarne, att den är bestämd
ti 1 30,000 man, deri inberaknadt dels vice korpraler och det spel, som

W-l faStt befals^adern, dels ock de som inom stammen till

befäl utbildas och som skola utgå af andra klassens värnpligtige. Det
■ar åt Utskottet uppgifvet, att dessa skola utgöra 948 man. Hela

Första Kammarens Prat. 1818. N:o 35.

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

N:o 35.

Landtför
sv arets
ordnande.
(Forts.)

Måndagen den 6 Maj, f. m.

första klassen af den så kallade stammen, utgörande omkring 6,700
man, är oöfvad, ty den utgöres af rekryter och den kan således icke
inräknas i stammen. Likvisst inräknar Utskottet denna klass i stammen,
då det i förslaget till lag om upprätthållande åt harens stamtrupp
heter, att från den dag rekryt inträdt i rekrytskolan tillhör han
stammen. Genom den förbättring Utskottet gjort pa stammen kunna
deri ingå ynglingar, icke allenast under 20 år utan till och med under
18 års ålder till ett antal af 20 procent af den årliga kontingenten.
Med den beräkning årskontingenten har, skulle vi fa i den sa kalladestammen
5,360 man, som vore under 22 år gamla den ålder soni
enligt mitt omdöme är den yngsta, som fordras för att kunna undergå
krigets vedermödor. Man har visserligen sagt, att denna stam skulle
bildas af de värnpligtige, och att hvarje stamsoldat skulle tjena b ar,,
men Utskottet har hemstält på sid. 53 i betänkandet, att aftal om
dessa så kallade stamsoldaters kapitulation skulle äfven kunna göraspå
tre år. Dessutom har rörande stamsoldaters tjenstetid i motiven
blifvit sagdt, att Utskottet ansett »att det måtte medgifvas stamsoldat,
i den mån Konungen finner sådant nödigt eller lämpligt, rått att qvarstanna
i tjenst intill det år värnpligtige från beväringens andra uppbåd
öfvergår till landstormen.» Sålunda skulle soldaten kunna tjena
i 12 år; men deremot säger lagen om upprätthållande af harens stamtrupp
S 3 inom. 2 att »stamsoldats tjenstetid får icke utsträckas öfver
sex år, räknadt från den dag han inträdt i rekrytskolan, dock att,
denna tid, om Kongl. Maj:t finner sådant nödigt, kan forlamgas intill
det år beväring från andra uppbådets sista arsklass skall öfvergå till
landstormen.» Enligt denna lagens föreskrift skulle det bero pa KongL
Makt, om stamsoldaten nödgas qvarstå ända till 12 ar, ehuru det i
motiven står, att det vore soldatens rätt. Den ringa överensstämmelsen
emellan de två förslagen kominer troligen någon åt Utskottets.

ledamöter att förklara. , „ „ ,_

I fråga om denna stams aflöning har förut pa mangfaldiga stallen
blifvit anmärkt, att 150 kronor för att få en stamsoldat, som skulle
riskera att till och med nödgas qvarstå i stammen i 121 ar, ingalunda
är en tillräcklig aflöning. Min öfvertygelse är, att denna aflöning
snarare att närma sig eller öfvergå 500 kronor än att stanna vid ibU
kronor. Om denna stam skulle antagas, såsom Utskottet här föreslagit, s
måste, om den skall blifva fulltalig, lottning ega rum, och deri hatya
reservanterne ovilkorligen rätt. Men då jag hyllar de asigter, som
Herr Mannerskantz anfört rörande lottningen, och jag sålunda anser
den vara otjenlig och stridande mot den allmänna meningen i landet,
men den stam, som är föreslagen, icke utan lottning kan hal as u -tålig, så är det en ytterligare anledning för mig att afsla denna stan
i den skepnad den nu framträder. Att så många upplysta man inom
Utskottet kunnat bifalla denna stammens organisation har vant ioi
mig oförklarligt. En enda ledamot, Herr Abelin, livilkens asigter aro.
oss väl bekanta från den tid hau förestod Landtförsvarsdepartementet,
har vidhållit sin åsigt och uttalat den i den reservation han vidtogat
Utskottets betänkande. Han yttrar derom: »Den åsigt, jag tillförene
uttalat, att eu stamtrupp »icke utan öfverdnfna kostnader eller st
orättvisa kan till erforderlig styrka annorledes bildas an genom vält ui

R:o 35.

Måndagen den 6 Maj, f. m.

inhemska förhållanden uppväxta indelningsverk» har af förhandlinsarne
mom Utskottet och af det resultat, hvartill Utskottet kommit, endast
vuxit i styrka»; och han slutar med att principielt ogilla det framlagda
forslaget. Hvad angar den andra militära ledamoten i Utskottet
Herr Wijkander, som jag hade väntat i denna fråga skulle förena sig
med den förste ledamoten, skall jag be att få framlägga hans åsigter
om den indelta armén, hvilka han framstält i offentligt tryck. Han
säger nemligen: »Den långa tjenstetiden (hos indelta infanteriet) uppratthal
er disciplinen och bibehåller den traditionella andan på ett sätt
som icke pa annan väg kan vinnas och hvarförutan icke någon indelt
armé och minst den svenska, med dess korta öfningstid och långa
fredslugn, kunnat _ och kan bestå» (se öfversigt af Svenska krigsförfattningens
historiska utveckling af Th. Wijkander, 1866, pag 241)
»Carl XI.s indelningsverk, vuxet ur nationel historisk grund samt följdriktigt,
med torr praktisk sparsamhet ordnadt i dess minsta detaljer,
passar egentligen endast för landets försvar. Det är en förträfflig
landmihs, eu icke i något land så fullständigt och följdriktigt genom-ord
lösning af det orgamsations-problem, som detta historiskt bekanta
ord innebär, men det är icke en »stående armé» i strängt militärisk
mening Den högre lefnadsaldern, de starka familjebanden, det borgerliga
och sträfsamma lefnadssätt, allt bidrager att göra den indelta
krigaren till ett stöd för lagbunden frihet, till en vid fosterlandets försvar
pålitlig och tapper, men för öfrigt föga äfventyrsälskande »medborgare-soldat».
Den förträffligaste kader för »allmänt uppbåd» eller
för en massa konskriberade unge män, som, öfvade på förhand, i farans
Ögonblick gripa till vapen för fäderneslandets försvar, fostrar dock icke
den indelta armeen den anda, som älskar kriget och faran för dess
egen. skull» (ibid. pag. 257). — »Den långa tjenstetiden, vilkoret för
möjligheten att kunna inskränka öfningstiden, har obestridligen varit
det element, som under alla skiften, i förening med det frivilliga inträdet
i kngstjensten, bibehållit den indelta svenska krigshärens militära
värde». (Ibid. pag. 260).

.. Vidare yttrar samme ledamot af Försvars-Utskottet: »Önskelist
ar t/migen krigstjenst och personlig värnepligt gifva hela krigsforfattningen
en storhet^ en tänjbar omfattning, samt hela folket en
stridbarhet, som icke pa annan väg stå att vinna; men lika ovedersägligt
ar, att kadrerne, staintrupperne, alltid blifva mera militäriskt
dugliga genom det frivilliga inträdet och qvarstannandet i krigstjenst.
Det redan omnamnda veteransystemet i den nuvarande franska arméen
ai ett anmärkningsvärdt erkännande af denna grundsats.» (Öfversigt
‘?VIenska krigsförfattningens historiska utveckling, af Wijkander
1866, pag. 260). J

Hvad slutligen beträffar kostnaderna för det ifrågavarande förslaget,
sa tror jag, att det är alldeles nödvändigt för Riksdagen, att,
innan den beslutar sig för en sådan kostnad, Riksdagen dock väl öfvervager
huruvida det är möjligt att bestrida densamma. Denna kostnad,
pa satt det föreliggande förslaget uppöfver densamma, är upptagen
till 29,900,000 kronor men härtill bör läggas kostnaden för kasernbyggnader
i städerna och vid mötesplatserna, baracker, sjukhus,
stallar och skolor, och denna kostnad tror jag icke kan uppskattas till

Landtförsv
arets
ordnande.
(Forts.)

N:o 35.

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

Måndagen den 6 Mai, f. m.

löore belopp än 15,000,000 kronor, deraf ränta och underhållskostnad torde
kunna upjfagas med 10 procent till 1,500,000 kronor. Nar vi dertill lagga
de värnpligtiges förlorade dagsverken, sa star oss denna harorgamsation
till närmare 38,000,000 kronor. För öfngt aro flera uppgifter rotande
kostnaderna - jag är derom viss - alldeles för lågt upptagna. Sålunda
i fråga om stamsoldatens aflöning, torde den komma att blifva
närmare 500 än 150 kronor; vidare är manskapets beklädnad och underhåll
upptaget till 94 öre per dag, hvilket med de pris, som nu galla,
sannolikt kommer att ökas med 10 procent, och det .f°r ™“

lion; ytterligare äro öfningskostnaderna . upptagna till 200,000 kronor
samt rese- och traktamentsersättningar till 100,000 kronor, hvilka belopp
torde komma att i ej ringa mån öfverskndas Redan den beiåkning
Utskottet gjort för att likställa 187o ars förslag med det nu foie--liggande, visar, att detta senare skulle komma att kosta 32,400,000
kronor, ett bevis på huru föga tillförlitliga de första kalkylerna aro.

Om vi jemföra det nu varande landtförsvarets kostnad med kost
naden enligt det föreliggande förslaget, så se vi, att de direkta kostnaderna
i detta förslag skulle uppgå till 31,400,000 kronor, da de nu
gå till 16,900,000 kronor och de förlorade»dagsverkena kunnaberäkna*
till 6,297,000 kronor, dä de för närvarande uppgå till 8-0,000 ,1

Lägger jag dertill rustnings- och roteringskostnaderna med 3 883,000
kronor så får jag det nya förslaget att kosta inalles 37,697,000 kronor,
Så det för närvarande" kostar 21,652,746. krono.-. Jag, ror salata,
att det är nödvändigt att mer än val. besinna den ofanthgt tillökade
kostnaden för den nya härordningen, innan man g.fvei sitt bifall t U
densamma. Den är sä stor, att om v. jemföra den med. de flesta
europeiska länders utgifter för sitt försvar, finna vi, att Sverige skulle
medP afseende på samtliga försvarskostnaderna, om jag tager de
procentiskt förhållande till statsutgifterna, sta näst eftei et and so
derför betalar mest, eller Spanien. Spanien betalar i f(J''hållande ti
samtliga statsutgifterna för sitt försvar något öfver 54 procent och
Sverige betalar för närvarande 40 procent, men skulle enligt det nya
förslaget komma att betala öfver 48 procent..

Alla andra länder ligga lägre, om jag jemfor utgifterna foi försvaret
med samtliga statsutgifterna.

Så t. ex. Ryssland ..................

» » Stora Britannien ......

» » Nederländerna .........

Österrike
Tyskland

Danmark ......

Schweiz.........

Belgien .........

Frankrike......

Nordamerika

Norge............

Italien

37.09 procent.

34.85 »

33,33 »

31.09 »

29,49 »

28,62 »

25,80 »

25.69 »

24,75 »

22.69 »

18.86 »
15,59

Jemför jag åter försvarsutgifterna med befolkningens storlek, sa
finna vi på samma sätt, att Sverige, om det nya förslaget antoges
skulle blifva det fjerde landet i ordningen att betala dyrt och att hvarje

Måndagen den 6 Maj, f.

invånare skulle fa betala 8 kronor 72 öre för detta försvar, under
det att vi för närvarande betala 7 kronor 70 öre. Vi äro efter denna
beräkning för närvarande redan det sjette landet i ordningen, och skulle
vi antaga detta förslag, blefve vi det fjerde.

. „ Jemföra vi nemligen i nedan uppräknade stater huru mycket hvarje

invånare ^ bidrager till samtliga försvarsutgifterna, befinnes detta bidrag
utgå:

I Nederländerna ...............

» Frankrike........................

» Spanien..........................

» Sverige, enligt förslaget

» Tyskland ......................

» Sverige för närvarande...

» Danmark ..................

» Ryssland ....

» Nordamerika
» Österrike ....

» Belgien ........

» Italien...........

» Norge...........

» Schweiz..............

» Stora Britannien

med 14,90 kronor.

» 12,u »

» 11,77 »

» 8,72 »

» 7,93 »

» 7,40 »>

» 6,57 »

» 6,41 »

» 6,25 »

» 5,95 »

» 5,25 »

» 5,48 »

» 4,08 »

» 3,00 »

2,05

c „ _ ............. " “jtiO W

Vart försvar slukar redan en så betydlig del af af statsinkomsterna,
att mig synes, att man mer än väl bör betänka sig, innan man
höjer kostnaderna derför, såsom här ifrågasatts. När Danmark, som
obestridligen ar mera utsatt för krig och främmande länders invasion,
an vart land; nar det för sitt försvar endast skattar med 6 kronor 57
ore pa hvarje invånare och när med afseende å hela stadsbudgeten
dess försvar endast upptager 28,02 procent, när Norge endast skattar
foi sitt försvar med 4 kronor 8 öre för hvarje invånare och 18,86
procent af hela statsbudgeten, så synes det verkligen bekymmersamt,
att Sverige genom det nya förslaget skulle skatta för sitt hela försvar
med 8 kionor <2 ore pa hvarje person och 48,82 procent af samtliga
statsutgifterna Jag anser denna fråga vara af så stor vigt, att statsmakterna
borde mer än val betänka sig, innan de inlåta sig derpå
... ,"8“ s?kt 8öra mig reda för, hvarföre detta Andra Kammarens
förslag blifvit jemförelsevis så väl omhuldadt på många håll, icke minst
af denna Kammare^ ledamöter i det särskilda Utskottet, och lag kan
icke förklara det pa annan grund än den, att den så kallade stam,
som enligt förslaget skulle organiseras, icke är och icke blir någon
stam Den blir, mine Herrar, helt enkelt eu befäls- och rekrytskola
oi den rent värnpligtiga armé som skulle uppstå, om förslaget antoges,
och alla de herrar^och män, som ifrat för en ren värnpligtsidé
pa de grunder som 1875 ars förslag bestämde, skola naturligtvis lemna
sin rost till detta förslag, emedan ur detta förslag snart kan framstå
en dylik organisation, men en dylik organisation kommer att blifva
J.ld\Tbarare an den organisation, som här föreligger, och som vi
föreställa oss den kommer i stället för de millioner, som den enligt
forslaget och beräkmngarne skulle kosta, att sluta kanske på 40 ä 50
millioner och således vida öfverstiga våra finaniella krafter. Jag tror

N:o 35.

Landt färsvarets ordnande.

(Forts.)

N:o 35.

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

Måndagen den 6 Maj, f. m.

således, att det, äfven från den sidan sedt, vore oklokt att nu bifalla
detta förslag. Det finnes likvisst åtskilliga punkter deruti, hvilka jag
för min def gerna skulle biträda, nemligen allt hvad som rorer beväringens
organisation, men härvid har jag ett par mindre anmärkningar
att göra, och den ena är att, skall man antaga en dylik organisation,
bör det ske sålunda att den för infanteriet medgifva öfningstideii
90 dagar bör genast i hela sin vidd tillämpas, och icke bevarmcrens
öfningstid, på sätt här är föreslaget, uppskjutas 14 eller lo ar
och endast successivt inträda. Den andra hutvudsakliga anmärkningen,
jag har att göra, rör beväringsynglingarnes ålder. Jag anser
nemligen, att beväringen icke bör inträda i sin beväringsskyldighet
förrän kalenderåret efter det de fylt 22 ar. Hvad den del åt U -skottets förslag angår, som rör landstormen, sa har jag ingenting mot
den att anmärka, den skall jag gerna biträda, men jag ber att ta saga
Herrarne och att lägga på Herrarnes minne att, om nagra i denna
Kammare finnas, som tro, att uti ett bifall till förslaget, med endas
deri förändring att lottningssystemet antages, skulle ligga ett tilhäckligt
starkt hinder för att förslaget med denna förändring skulle kunna
antasas i Andra Kammaren, så skola de, enligt mm innerliga öfver
tygelse, få se att de misstagit sig, ity att Andra Kammaren da med
ringa eller ingen modifikation konuner att gå in pa förslaget. Jag säger”
det således på förhand för dem, som. tro, att det utgör ett ti
lyckligt hinder för att förslaget skall gå igenom att antaga lottning.
Då är det bättre för dem som vilja hafva förslaget afsked i denna
Kammare att genast rösta för afslag derå, och tar jag för ram del
anhålla om proposition på afslag.

Herr Wallenberg: Under eu temligen lång riksdagsmannabana

har jag aldrig sett eller erfarit något likartadt med den företeelse,

hvilken betecknade innevarande riksdags början. .

I 55 S Riksdagsordningen talas om, huru »motion af riksdagsman
må väckas», men vi öfverraskades af att motion blitvit vackt åt
etthundratvä riksdagsmän i Andra Kammaren och ännu mera deraf
att, då samma Kammare utgöres af 199 ledamöter, en absolut majoritet
således på förhand gifvit Kammarens åsigt till kanna i flera mycket
vigtiga frågor och derigenom afklippt all tanke pa den vanliga behandlingen,
som ärendena grundlagsenligt böra undergå.

Det är för mig alldeles klart, att motionärerne genom att taga
en så pompös ansats från början uppenbarligen afsett att imponera,
såväl på Första Kammaren som på Regeringen, och jag medgitver, att
det är en högst storartad koalition, som förenat sig ..om dessa frågor.
Man har deri tagit in icke allenast dem, som .eftersträfva att blifva åt
med grundskatterna, och dem, som hafva rotering och rusthåll att blifva
qvitt, utan äfven dem, som ur militarismens synpunkt hoppas pa att
få grunderna för ett ändamålsenligt försvar af Riksdagen godkanda.
Detta senare är efter min uppfattning ganska förklarligt, nemligen a
man tycker om att se sina idéer förverkligade eller gerna ser, att de
åtminstone någon gång komma att antaga foim åt lag, även om ic''e
sjelfva förverkligandet skulle komma att inträffa i den närvarande generationens
lifstid.

Måndagen den 6 Maj, f. m.

X:o 35.

• Jf.g (,tror’ att hela fragan i sitt kort fattade innehåll begränsar
sig till fragan om att minska statens inkomster och öka statens utgifter.

Det är ostridigt, att landtmannapartiet eger majoritet i Riksdagens
Andra Kammare, och det kan kanske icke vara utan allt intresse för
Herr Talmannen att erfara, huru denna majoritet gör bruk af sin makt.
Jag vill da öppet säga, att alla frågor, som icke direkt intressera landtmannapartiet,
af huru stor vigt för det allmänna frågorna för öfrigt
ma vara, dem skjuter landtmannapartiet till sidan, och jag vill tillika
•säga, att samma parti följer och stöder regeringen blott så” länge, som
det ligger i dess intresse; men så snart någon fråga förekommer som
icke smakar landtmannapartiet, då är det lika obilligt mot regeringen
som det nu visar sig mot andra samhällsklasser.

o åas skall blott anföra några få exempel på detta partis sätt att
ga till väga och sätt att visa sin tacksamhet mot regeringen. Helt
nyngen behandlades och antogs af Riksdagen förslaget om en ny skjutsstadga.
Det var en »söt lukt» för majoriteten i Andra Kammaren;
det vet hela verlden, och man trodde, att någon tacksamhet derför
•skulle af densamma visas mot den Konungens rådgifvare, som klädt
''blödig skjorta för hela förslaget, nemligen Herr Civilministern; men
nagla dagar derefter fick man i Andra Kammaren se det uppbyggliga
skadespelet att, då Herr Civilministern i så humana ordalag som för
honom var _ möjligt utan att förödmjuka sig begärde, att man skulle
ga honom till mötes i afseende på Kongl. Maj:ts proposition, att länsmännen
skulle fa tak öfver hufvudet, sä af slog majoriteten denna billiga
begäran, naturligtvis af tacksamhet mot Herr Civilministern.

.. . Afve.n Pa eno »nnan frågas behandling ber jag att få fästa uppmärksamheten.
Da Kongl. Maj:t föreslagit, att, i den mån som reservstaten
vid flottans officerspersonal förminskades, det skulle tillåtas
i och utvidga de effektiva kadrerna af flottans

befäl, hvilket således skulle ske utan ökad kostnad för statsverket, så
•afslogs detta af majoriteten i Andra Kammaren; och, om jag icke är
.It för illa underrättad, sa ämnar samma majoritet äfven afstå votenngspiopositionen
härom; åtminstone har den frågan ännu icke lyckats
att lotsa sig igenom Stats-Utskottet. Detta är också ett prof på tacksamhet
mot regeringen.

Men hvad som är ännu värre, det är, att majoriteten i Andra
Kanin)aren vill öfvertaga hela ledningen af vårt finansväsende och icke
vill tillåta, att statsskulden ordnas på ett lämpligt och ändamålsenligt
sätt.

Sedan jag väckt motion om ouppsugbara obligationer, och den
icke blef under en längre tid handlagd af riksgäldsafdelningen, så tillät
Herr Talmannen mig att lemna några upplysningar och erinringar i
ämnet, hvilka Kammaren behagade remittera till Stats-Utskottet,"men
icke desto mindre lät man mig förnimma »att den frågan kommer icke
före, förr än Riksdagen beslutat i grundskatteafskrifningsfrågan», då
tillåter man kanske, att statsverket får vidtaga åtgärder i syftning att
minska sina utgifter för statsskulden.

Statsskulden utgör i närvarande stund etthundraåttio millioner, och
<det är öfver fem millioner kronor årligen, som belasta budgeten och som

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

>T:o 85.

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

Måndagen den 6 Maj, f. m.

utgöra skilnaden mellan ränta och annuiteter på= statsskulden å ena,
sidan samt nettobehållningen af statens jernvägar å andra sidan. ^ Det.
torde val vara skäl att få sådana saker reglerade och ordnade sa, att
man finge en minskning i statsutgifterna, men detta får icke ske genast,
utan vi få vänta dermed, till dess det behagar landtmannapartiet,
tillåta, att Riksdagen får behandla en så högst vigtig fråga. _

En annan fråga, som också vittnar om ömhet för ställningen och
aktning för regeringen, är frågan om att till Bergslagsbanans fullbordande
lemna ett lån på omkring sex millioner kronor. _ Denna fråga,
har blifvit uppskjuten allt intill denna dac, och nu förljudes det, att
den är under behandling i riksgäldsafdelningen och att den kommer
att tillstyrkas, såvida Göteborgs stad går i borgen för sjelfva lånet;,
hvilken tillstyrkan är liktydig med ett förblommeradt afslag.

Det är, såsom Herr Talmannen behagade finna, derför ganska betänkligt
att låta detta regemente herska, utan att någon röst underrättar
landet om faran af detta partis maktmissbruk. Jag kan ickehindra
landtmannapartiet att förtrycka andra samhällsklassei och hindia.
ärendenas ändamålsenliga behandling. Men jag vill och skall, änskönt
jag tillhör minoriteten, uttala den enkla oförblommerade sanningen.

I afseende på anslagen till statens jernvägar kunde icke KongL
Majtts proposition om en för stambanesystemet nyttig bibana bifallas,.
med mindre än att en af enskild motionär väckt motion äfven bifölls,
hvarigenom ytterligare eu million kronor tillädes för förlängning af
stambanan i trakter, der jernbana!! ännu pa aratal icke kommer att
gifva någon behållen inkomst. _ o

På detta sätt är programmet från början till slut »något för något»,
och detta är i sanning en beklaglig företeelse. Vi hafva rakt
icke en aning om, hvartill detta kommer att leda föi den ekonomiska
ställningen i landet; och vi hafva icke ens sa mycken visshet, att man
fått veta, om det skall taga slut på stambanebyggandet med denna
tvärbana genom Medelpad och Jernband, eller om den herskande majoiiteten
skall besluta att föra statens bana upp till ödemarkerna. Detta,
sväfvande tillstånd är ganska farligt, och jag för min del anser, att.
det beror på denna majoritet, som sätter sig emot alla andra förändringar
än dem, som främja landtmannapartiets intressen.

Samma majoritet understöder och gillar med sitt tysta bifall, att.
allt lagstiftningsarbete går så ytterligt långsamt, att intet resultat deiaf

vinnes. „ .

Det är en känd sak, att här varit fråga om en lag angående inteckning
i jernväg. Nå väl! man har redan 313 svenska mil enskilda,
jernvägar, öppnade för trafik, och dertill 47 svenska mil, som äro koncessionerade
eller under byggnad, men man har ännu ingen lagstiftning''
för de nya rättsförhållanden, som uppkommit genom jernvägsaktiebolag,
och man kan icke veta, hvart det tager vägen, när det. en gång:
till följd af oklara rättsförhållanden brister. Om t. ex. ett jernvägsaktiebolag
inställer sina betalningar, så skall hvarenda obligations—
innehafvare bevaka sin fordran i en sådan konkurs, och om jemvägs—
direktionen är i borgen för jernvägsbolaget, så kan den, för att skydda
sig mot betalningsansvar, sälja lokomotiven och vagnarna och låtajernvägen
ligga i ödesmål.

Måndagen den G Maj, f. m.

N:o 35.

klar föf Hmt ^ ,pä Sida? °m Saken’ ^ ^ måste göra bandit om

a J I n’ e” ekonomiska ställningen, då det är fråga försvarets

1a a Pr f an,dla- nanngar utom jordbruket afvälta de bördor som ordnande.

jorden åt ålder bunt, och som nu, om landtmannapartiet få? råda ^
skulle paforas bevillmngen efter 2:dra artikeln. ’

Enligt det förslag, som finnes • upprättadt, är frågan här om icke
mindre an ungefär tio millioner kronor årligen; deraf äro 5 700 000
kronor den skatt, som ungefärligen skulle tillkomma dem, som hittills
betalat grundskatter, och 4,300,000 kronor dem, som representera det

ökadkfåstiuhetshgSV|irket'' De,''em0t erbjudes en skatteersättning af eu
£ 5f|gH b ! ning, som uppgår till 300,000 kronor om året

Sill l i -fda 1-6 u tagaS? Ja8 för min del kan icke se, hvar den
skall utsknfvas, och jag tror icke heller, att någon annan vet det

kndeSWkerHbt • StnteuS mkomster/ö>sf, och funderar på bristens fyllande
sedan, det ar hvad man vill äfventyra. 1 ^

lam S6t bai car var!t )7ttradt °ui värfningen, att den icke skulle vara
IfiM T Jag.|.fin"er 1 detta förslag ingenting annat än värfning, ty

af, a T “ä -flTnf11 Tf0r lJetaln''?g’ det kallar Jag efter min uppfatta

, to1 kalfning. Jag har icke sa mycket mot värfningen iag

med e^TlS ’ E“ T af a« ersätta vÅiingen

med ett lottningssystem, som jag icke tror vara tidsenligt och icke alls

dlTZTr: 17ed .all“änna lneningen och föreställningssättet hos
det stoja flertalet i landet. Jag tror icke heller att några andra

vé?khgengär behöflig förr ä? “an får se’ att den »amma

»Intet!? behöflig, och antager man lottningen, så medför det beslutet
den olagenheten, att man kanske allt för tidigt tillgriper lott pen^aflönine4t

den väl''fVade "«*»« alft Z lum vål

beta d S''tv eH ! n-pha va en värf''vad armé, så måste den blifva
ald, ty eljest blifver den en landsplåga och det vore väl icke

båtsmanshåll let uten^atTV \ på de" paragraf’ so,n afskrift

1" • 1 " att tanka pa nagot annat än ett tomt löfte, en
framtida hägring såsom ersättning derför, ber jag att få fästa uppför*
nS-vahrandederPt"tattt bats“änne?s uppfostran'' nu är sådan, att den
”, ™a ar ,battr? an.dea någonsin varit, och bättre, än någon

då det bl fve h t ,nag0nSlnokan vara- Yidare finner man lätt att
da det blitvei brist i kassan, sa kommer Kong!. Mai:ts proposition om

medels anvisande för anskaffande af manskap vid flotta? att runa
btifver d^ -T-- T ,manga andra anslag pa 5:te hufvudtiteln, och det
Jv -er rr ,nodva"dlgt affara folk för så låg betalning som möjligt

sålunda^ S tf, h"gent bhfver ^en’ att man får taga »löst folk» och
; ,1 att a* nag0t’ S°m kan förtjena namnet af stamtrupp.

Jag tior, att detta vore det samma som att underminera flottan

det rW- SPe ar i~invf.sendet 1 yåra dagar en stor roll, men icke torde
denna Kammare amp lgt ?,tt ,sätta det i en lagparagraf, allra minst af
af Tf n !rtai? ,ban6 nödvändigheten och önskvärdheten

m ä l iZ aTÄ uaUeS 1 ett g0dt skick'' Den nuvarande
numeraren utgoies af 5,676 båtsmän, och det vore nog icke så lätt

att genom förhyrning åstadkomma ett motsvarande antal

Biord nr£enäagar’ de"na sammanlänkning af frågor någonsin blifvit

gjoid, och pa samma gång far jag förklara, att jag för min del tror,

N:o 35.

Landt Jörsvarets ordnande.

(Forts.)

Måndagen den 6 Mai, f- m''

att den föreliggande frågan aldrig blifver löst, med mindre än att försvarsfrågan
behandlas allena i och för sig. Något kan foras regeringen
Snålt Den har visat brist på ihärdighet. Förliden Riksdag framlade
regeringen ett förslag till lag om den allmänna värnpligten m.m.,
hv1lketDantogs af Första Kammaren, men åt Andra Kammaren afslogs.
Nåväl'' hvarför har icke regeringen framlagt förslag härom äfven vid
denna''riksdag och vid följande riksdagar, till dess man kali fa se om
Sleke slutligen går igenom? Jag skalig omförmäla för Herr Talmannen
att man nödgades hålla pa i 18 ar, innan man lyckades fa
manufakturdiskonten flyttad från kommerskollegium till riksbanken, och
således bör man väl kunna hålla på med varnphgtslagen i nagla ai.
jao är icke en af dem, som underkänna värnpligten såsom nödvändig,
men jag tror, att man kan öfverdrifva den, och jag tror äfven,

“ “ 8som ä ett fredligt folk, icke skola i det afseendet antaga
sådana bestämmelser, att det blifver en olidlig tunga för J J^npligtige.
Här har blifvit nämndt, att man i ett annat land pla ai flytta
tifl Amerika för att undvika den stränga värnpligten Har i landet
är det mycket beqvämare: här begär den varnpligtige blott sitt
»prestbetyg till obestämd ort» och flyttar sa ti en annan oi t inom
riket och8 sysselsätter sig med jernvägsarbete eller dylikt tills va npli»t
saldera är passerad. Bättre ordning lialles icke Men jag vill
hafva ordning i denna sak och jag vill, att en varnpligtslag skall antagas,
men dock icke af den beskaffenhet, att den„ blitver allt för betungande
för denna ungdom, som har ganska svalt att föda sig, om
denlcke har bemedlade föräldrar. Af hvad jag har har anfört torde
Herr Talmannen behaga finna, att jag icke kan vara med om att bifalla
den nu föredragna punkten eller det nu foieliggande fris läge .

Taa anser beklaglig^ att 110 dagar af 120 redan aro forgangna
af riksdagen utan att man kan säga, att något annat an s k. löpande
ärenden blifvit behandlade, och jag anser det vara illa, att jandtmanna
maioriteten motsatt sig alla andra nödiga reformer, men jag kan icke
hjelpa det: jag har deremot icke något annat vapen an att saga, att
det så är och"hoppas, att detta parti en gång matte skänka sa mycket
förtroende antingen åt regeringen eller åt sina egn^eger;
icke sjelfve vilja afgöra sadana frågor äfven åt teknisktatu i, som
man naturligen icke kan begära, att hvar och en af 102 personel ska

kUnnSen11nVSiggande frågan är icke en fråga om ny härordning,
utan det är ett härnadståg af hemmansegare mot andra
Detta är den rätta rubriken, och det ar möjligt, att de andra sa
hällsklasserna blifva besegrade; det är visse^gen moj ,gf att sa kan
ske men no» skall man rubricera striden ngtigt, sa att landet far veta
hvad den gäller och icke blott orda om, att »landets försvar ligger
tolmtnafanie. om hjort,.» då do. i verk.t J*. >»»a

frågan om grundskatternas afskrifning. Jag etällpt

ropa nei och åter igen nej och icke veta, hvad de vilja sätta i stallet.
Jag är ganska val beredd derpå, att, sedan för flera ar sedan regeringen
och Första Kammaren släppte efter i fråga om reglenng a gru
skatterna då de kunde hafva kapitaliserats och da man skulle hafva
nöjt sig med en kapitalisering efter en billig uppskattmngsgrund, det

Måndagen den 6 Maj, f. m.

N:o 35.

nu icke för oss torde finnas annat val än att, da det nämnda gynsamma
tillfället icke begagnades, återgå till saken sådan den är.

Jag vill då vara med om grundskatternas lindring, men icke på
samma gång om indelningsverkets upphäfvande, utan först vill jag,
att grundskatterna skola lindras och sedan att man kommer öfverens
om hvad som genom lag skall sättas i stället för den mistade statsinkomsten;
och då man sett, ur hvilka inkomstkällor en ökad beskattning
kan erhallas^ och till hvad belopp andra samhällsklasser kunna
bala en sådan, da törst är rätta tiden att tala om: härordnin^sförslag
pa nya grunder.

l\u säger man: hvarför skall man uppskjuta med denna fråga?
Men då vill jag fråga: ''År detta förslag något annat än ett uppskof?
Nu erfordras det först 15 års uppskof på ett ställe och 12 års på ett
annat ställe i betänkandet, således tillsammans 27 år; och om jag icke
misstager mig, så kommer vart försvar enligt det föreliggande förslaget
att under de sju första aren blifva svagare än det för närvarande är,
och det blifver ett svaghetstillstånd, under hvilket vi ödmjukast få
anhålla att få. vara i fred. Jag kan derför icke se annat än att den
ordning, som jag här tillåtit mig att uppställa, är den rätta, och att
man vinner tid genom att gå till väga på det sättet, ty skola vi här
sammankoppla och sammanknippa frågor af den mest heterogena beskaffenhet,
så uppkommer deraf ett stillastående, som är oroande.

Huru är det väl tänkbart att under de återstående tio dagande
hinna behandla alla dessa uppskofsmål, och huru skola de väl behandlas?
Jo! på det sättet, att slumpen kommer att spela den allra största
rollen vid deras afgörande. Att nu i en underdånig skrifvelse anmoda
regel ingen om ett nytt förslag i detta afseende synes mig olämpligt
och nästan ogrannlaga mot regeringen. Det skulle nemligen förutsätta,
att regeringen icke följt med hvad som föregått inom Riksdagen och
icke visste, huru. »landet ligger». Jag kan för min del icke vara med
om en sådan skrifvelse och kan icke heller deltaga i klandret mot regeiingen,
derför att vid denna riksdag förslag i detta ämne från regeringens
sida icke blifvit framlagdt.

Det är ganska säkert en rigtig uppfattning af ställningen, att man
allt emellanåt får lof att pausera och icke låta stora frågor brådstörtadt
rusa fram, ty da händer det ofta, att de bryta sönder mycket
mer än som man kan sätta i stället. På grund af hvad jag haft äran
anföra yrkar jag afslag å den föredragna punkten och dermed å hela
det föreliggande förslaget.

Herr Talmannen tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt till
sammanträdets fortsättning kl. 7 e. m.

Herr Abelin: Då jag redan vid denna, den nu föredragna första
punkten af Utskottets betänkande, icke blott uttalat mitt principiella
ogillande af Utskottets förslag, utan äfven gifvit till känna, att jag i
detsamma funnit brister, som gjort, att jag — mina principiella meningsskiljaktigheter
oafsedda -— icke kunnat biträda förslaget, så har
jag känt och känner, men är äfven beredd att bära ansvaret för den
del, jag möjligen kan komma att ega deruti, att förslaget af Riksdagen

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

N:o 35.

Landtfförsvarets

ordnande.
(Forte.)

Måndagen den 6 Maj, f. m.

ogillas Ja°- har icke förbisett de stora vådorna af vårt nuvarande
försvarsskicks beskaffenhet, jag har tvärtom, allt från den stund, jag
böljade att deltaga i de offentliga förhandlingarne framhalt dem, visserimen
ej med afl den värma jag sjelf vid tanken derpå erfarit, men
dock” så godt jag kunnat. Jag förbiser dessa vådor än mindre nu, da
vi kunna motse de mest ödesdigra händelser i vårt nära granskap,
men utom det att jag icke under några förhållanden skulle kunnat biträda
förslaget sådant det nu föreligger, har jag framstält för mig den
frågan, om det kan vara rätt att just i detta ögonblick sätta utdomelsens
stämpel på hela vår armé och oduglighetens märke pa den väsentliga
del deraf, som, säga om dem hvad man än säga vill, dock
utgör kärnan af vara nuvarande försvarskrafter, pa sannna gång som
icke ett enda kraftigt steg tages för att motarbeta de vådliga följderna,
deraf. Mitt svar är lätt att finna och, vore jag än icke ötvertygad
om att mycket godt kunde på grunden af det bestående astadkommas
och att mycket af hvad som sagts och af namnlösa skribenter framhållits
till nedsättande af den väsentligaste delen utaf armen, vore i
hög grad obetingadt, skulle jag dock, med hänsyn till hvad soni bjudes
och med hänsyn till den tidrymd, som man förbehållit ^sig för tillämpningen
af detsamma, just med afseende å.tidens omhålla fast vid det
bestående. Man må nemligen icke förbise, att från den stund man
utdömer armén — hvilket här otvifvelaktigt kommer att ske under uttryck
och förebäranden af dess kompletta oduglighet och dess usla inre

halt ___ man derigenom ger en svår stöt åt lusten till förkofran samt

den tillit och tillförsigt, som för hvarje framgång är af nöden, och att
man genom att år efter annat icke rekrytera armen, icke tillf Öl a den
nya krafter, äfventyra!’ att betaga befälet icke blott den vigtiga öfning,
som vinnes genom soldatdaningen, utan _ock^ det intresse för regementets
upprätthållande, som nu leder till så mången ädel sträfsam Detta
kommer dock, säger man, ju alltid att inträffa när de gamla institutionerna
komma att aflösas af andra. Visserligen, men man bör deivid
tillse, att de element, som skola skapa de nya sakernas ordning och
bringa nytt lif i det hela, så snart som möjligt tillföras armén, synnerligen
om reorganisatiouen sker under brydsamma tider. Men huiu
förhåller det sig härutinnan med den organisation, som afses i det
föreliggande förslaget? Hvilken ökad trygghet finnes för den närmaste
tiden och till hvilket slutligt mål leder den? Under de närmaste tre
aren förblifver nära nog allt i sitt närvarande otillfredsställande skick;
5,000 stamsoldater tillföras visserligen armén, men 6,000 och nagra
hundra afgå i stället från densamma och först 17 år efter det härordningen
trädt i kraft har det gamla, såsom odugligt ansedda materialet
kunnat aflösas af den nya stamtruppen, som likväl, da den blifvit
till hela sin styrka uppsatt, hvad infanteriet beträffar, pa långt när icke
uppgår i fredstid till den numerär, som den nuvarande stamtruppen erbjuder,
och som, mobiliserad med tillhjelp äfven af stamsoldater ur
äldre åldersklasser, icke vinner stort större talrikhet — men pa långt
när icke samma fasthet — hvartill en stamtrupp, organiserad pa och
med tillhjelp af de resurser, som indelningsverket har att erbjuda,
kunnat och kan uppbringas. Se vi sedan på beväringen — den andra
grundpelaren i försvaret — huru har man väl dermed stält? Jo sa att

Måndagen den 6 Maj, f. in.

>'':o 85.

under förutsättning deraf att Riksdagen nu antager förevarande förslag
till lag om värnpligten, och Kongl. Maj:t nästa riksdag skulle sanktionera
denna lag, sa kommer den till kraft 1880, och först 1881 då
törsta klassens beväring får en ökad öfning af 15 dagar, inträder derigenom
någon tillökning i försvarskraft, men först 1907 komma alla
de klasser, som äro beräknade för det aktiva försvaret, att hafva *enomgatt
den visst icke afundsvärd! stora öfningeu af 90 dagar.

Kammarens ärade ledamöter täcktes häraf finna, att icke skyndar
man genom antagande af det nu förevarande förslaget att tillgodose
tidens kraf eller att afvända från oss de faror, som hota den tid som är.
Och da vi nu sta vid målet, vid sammanknytningen af organisationenhvad
hafva vi val da? Hvilka förbättringar hafva åstadkommits’ Jo’
såsom Utskottet ganska riktigt anmärker, »den vidsträcktare tillämnningen
af allmänna värnpligten, med noggrann kontroll och ökad öfningstid,
den talrikare befälskadern, härens tidsenligare förläg»nin* och
indelning snabbare mobilisering samt slutligen stam truppen," kortare
jenstetid,» och jag skulle vilja tillägga specialvapnens betydliga tillökande
och bättre beskaffenhet; men allt detta, med undanta* af den
till någre ar begränsade .tjenstetiden för hela truppen, kan likväl nå
den bestående grunden vida säkrare och fortare åstadkommas • och vill
man åt den kortare tjenstetiden vinna fördelen deraf att, såsom Utskottet
säger »landet i händelse af krig kan ställa ett betydligt större
antad utbildade soldater i fält än det efter nuvarande organisation skulle
forma,» sa är sadant naturligen beroende af åldersklassernas styrka och
at so“ in,an 8''Uer dem; men grunden för försvaret, den

sa djupt föraktade och starkt klandrade grunden, »stam och bevaring »
den qvarstå!-, ehuru med en stamtrupp, svag till antalet och svag till
sin inre halt. Jag nämnde nyss, att den, hvad infanteriet beträffar
voie beydhgt svagare i fredstid än under nuvarande förhållanden och
att den, mobiliserad med tillhjelp äfven af för detta stamsoldater, skulle

hvf ta nkaiT ,raen mycket mindre fast emot hvad förhållandet
kunde blifva pa indelningsverkets grund med tillhjelp af de få värfvare
infanteriregementen vi hafva, och jag är skyldig gifva skäl för

mltt Pas^a?11,de- Utskottets stamtrupp vid infanteriet utgör
Ib,24^ man, deri inberäknade eu åldersklass rekryter, 3,700 man asDiranter
till fasta befälet och spelet samt vice korpraler. Vår nuvarande
nummers ty rka vid infanteriet utgör 24,383 man, då deri inberäknas
tva klasser rekryter, cirka 2,600 man, volontärer, spel, vice korpraler
och korpraler Mobiliserad med tillhjelp af för detta stamsoldatei^
utgor Utskottets stamtrupp 24,445 man, deri likaledes inbeiaknade
en åldersklass rekryter, aspiranter till fasta befälet och
spelet samt vice korpraler, da Kongl. Maj.-ts till 1871 års Riksdag framföda.
’ Pa indelningsverket grundade förslag — i hviiket likväl så långt
flan indelningsverkets alla tillgångar voro använda, att, för åstadkommande
af en bättre förläggning och jemnare fördelning infanteriregementena
emellan 1,892 nummer af de roterade regementena voro

Jo Dln!. f?r1*la,?,na “ UpptaSer stamtruppen vid infanteriet till
■ib,500 man, den da likväl inbegripna två klasser rekryter, volontärer
spel, vice korpraler, korpraler och 884 underofficerare.

Landtförsvarets

ordnande.
(Forts.)

N:o 35.

Landt försvarets ordnande.

(Forte.)

Måndagen den 6 Maj, f. m.

Svagheten i numerär är genom dessa siffror ådagalagd, svagheten
i stamtruppens inre halt framgår af följande Den utgöres till ungefär
22 procent af ynglingar i den ålder, da, enligt hvad hittills ansetts,
svenske ynglingen i allmänhet är för svag att uthärda taltlitvets besvärligheter,
och 25 procent af dessa = stamsoldater utgöras åt sadana,
som ett eller flera, ja, ända till åtta ar, innan de inkallats ti Je"st"
CTöring varit frånvarande från all öfning, och pa en del åt hvilka man
skulle kunna tillämpa de ord som af komiterade, hvilka granskade
1875 års förslag till härordning, användes i fråga om den soldat, som
efter sin första utbildningstid af 10''/2 månader någon längre tid voie
frånvarande från tjensten, eller att »en oafbruten sysselsättning med
det borgerliga förvärfvets yrken skulle snart komma honom att glömma
hvad han lärt. Efter några år vore han sannolikt icke användbar toi
militärisk tjenstgöring, utan att dessförinnan hafva genomgått en ny
rekrytskolai Sådan är den nya stamtruppen för infanteriet till sin
numerär och sammansättning, till sin fysiska kraft och utbildning
Hvad den skall blifva i afseende a sin moraliska halt, deiom va ai
jag icke afgifva något omdöme, men visst är, att den minst i detta
hänseende torde kunna öfverträffa den indelta truppen.

I min reservation mot denna punkt har jag uttalat den åsigt,
en stamtrupp icke utan öfverdrifna kostnader eller stor orättvisa kunde
till tillräcklig styrka vinnas annat än genom vart inhemska förhållanden
uppväxta indelningsverk, och Utskottet liar sJelf 8 .

för sanningen af denna sats. Utskottet, som funnit svangheteina uti
att kunna rekrytera den nya stamtruppen, har förenat sig om^ vissa
bestämmelser för att undanrödja dessa svårigheter, och detta
uppoffring af gifna militäriska fördelar, såsom i fråga om rekryteringe
af stamtruppen ur alla sex åldersklasserna och om befrielse för dem
som anmäla sig till stamsoldater, från utgörande a beyarmgsmote det
år han anmäler sig, men Utskottet har nogsamt insett att, detta oaktadt
lönen för stamsoldat icke kunnat med hopp att vinna makt begränsas
eller bestämmas inom det beräknade beloppet af 150 kronor, hva foie
Utskottet föreslagit att »erforderliga» medel det vill saga, me
obegränsadt belopp, skulle för ändamalet stallas till kong . Maj.ts disposition.
Under antagande att 150 kronor skulle vara tillräckligt, utgo
likväl kostnaden för aflöning^ 4,500,000 kronor, men antagligen toide
lönen för stamsoldat i medeltal komma att uppgå till 200 kronor,
hvadan kostnaden för lönerna till hela stamtruppen skulle belöpa sig
till sex millioner, under det att eu stamtrupp af samma styrka, pa indelningsverkets
grund skulle, om de beräkningar, som des för detta
ämnes utredande förordnade komiterade uppstalde lades till giund,
komma att kosta omkring 3,800,000 kronor, hvarvid det likväl ar att
taga i betraktande, att denna kostnad i sm helhet icke ar en direkt
kostnad, utan att deri för de flesta nummer ingå en del mindre känbar
naturaprestationer, såsom ock den väsentliga faktorn åt Pr^-ten af soldatens k jorden nedlagda arbete. Dessutom far man komm
ihåg, att anspråken på förhöjning i detta slags lön icke stiga i samma
proportion som anspråken på kontant lön, ty i samma man letnads
kostnaderna och arbetsprisen stiga, stiger ock värdet af det egna hemmet.
Vill man å ena sidan emellertid begränsa kostnaderna, men a

Måndagen den 6 Maj, f. m.

ÄT:o 35.

andia sidan, såsom oundgängligt är, betrygga organisationen, så kommer
man^ in pa den stora orättvisan, ty såsom en stor och motbjudande
sådan maste det betraktas att, under det att större delen af de värnphgtige
endast skulle, utgöra 90 dagar, blifva mot sin vilja utlottad
till att tjena längre tid med en trupp soldater, som, i betraktande deraf
att de komma att antagas med hänsyn till det pris de fordra för sin
anställmng, antagligen icke komma att utgöra eliten af vår arbetarebefolkning.
Jag anser likväl att härordningen, sådan den föreligger
framkallar nödvändigheten af en dylik tvångsåtgärd. Jag behöfver ej
tillägga, att någon sådan tvångsåtgärd af helt naturliga skäl icke behofver
ifrågakomma, då det gäller att tillsätta soldater af indelta
armén.

Jag har nu tillåtit mig att uppdraga några jemförelse!- mellan den
nya stamtruppen och en stamtrupp, byggd på indelningsverkets grund,

icke jag ber Kammarens ledamöter derom vara öfvertygade _ för

att framkalla ett motförslag på denna grund eller för att uppväcka
strider om densamma, utan endast för att uttala en erinran om betydelsen
af den institution, som vi stå i begrepp att lemna, likasom om
halten a det surrogat, vi vilja sätta i stället, Vill man bryta med
det gamla, bör man väl i första rummet bryta med det, som är det
svagaste derinom, som är sjelfva organisationsformen, och icke främja1)1
!na med en dålig kopia af den samma, hvilken egen det gamlas
fel i högie grad än det gamla sjelf utan att kunna tillegna sig dess
förtjenster. B

Detta har jag tillåtit mig att yttra med afseende på min principiella
ställning till fragan; jag vill icke uppehålla Kammarens tid med
att närmare redogöra för de anmärkningar, indika jag i min reservatl(?n.
/.ramstj j nien ''iaS kan dock icke underlåta att beröra ett par
åt. omgå vid betänkandet fogade reservationer, för att derigenom göra
min ställning till frågan än mera klar. Jag ber då att i första rumniet
fa vända mig till Herr Wijkanders reservation. Jag har instämt
i det slut hvartill den ärade reservanten kommit; jag instämmer äfven
i den åsigt, som han uttryckt i reservationens början, i hvad den går
ut derpå att man genom den allmänna värnpligten kan vinna den
mest ruilandade organisation liksom det relativt mest betryggande försvar.
Jag förklarade också för 1875 års Riksdag, att jag skulle obetingadt
gifva. mm röst för det förslag, som då förelåg, utan afseende
a . min for vissa fall uttryckta särskilda mening, och jag har <mnom
m.ln Y ...nu förevarande betänkande fogade reservation angifvit ännu en
väg, hvilken jag är beredd att beträda, om indelningsverket uppgifves
oaktadt min uppfattning qvarstå!-, att det varit rättast och lyckligast,’
om Riksdagen beslutat en utveckling på den bestående grunden, då sådant
för nagra ar sedan på allvar af regeringen ifrågasattes. Jag vill
äfven med den ärade reservanten instämma deri, att beaktansvärda
och i vissa fall, såsom i fråga om tillämpningen af allmänna värnpligten,
om specialvapnen och befälets styrka m. in., stora förbättringar
skulle af det föreliggande förslaget, genomfördt, stå att vinna, men
da man a ena sidan, såsom här är fallet, bryter med en bestående,
länge prötvad och god befunnen institution och såsom vilkor för den
nya härordningens antagande fordrar icke blott uppoffring af denna in -

Lnndtförsvarets

ordnande„
(Forts.)

K:o 35.

Landtbo
revarets
ordnande.
(Forts.)

Måndagen den 6 Maj, f. m.

stitution och efterskänkande utan vederlag af dess bördor, utan ock
en fullkomlig omskapning af hela vårt beskattningsväsende, allt till
fördel för den klass medlemmar af samhället som är representerad åt
motionärerne i fråga, så har man å andra sidan både rätt och pligt
att tillse, att det icke stannar blott vid förbättringar i det bestående,
af alla underkända försvarsskicket, utan att organisationen i och för
siq är tillfredsställande och att kostnaderna för densamma komma att
stå i rimligt förhållande till den försvarskraft, den erbjuder. Att den
ärade reservanten med den förkastelsedom, som han städse uttalat mot
en arméorganisation, grundad på »stam och beväring», kunnat biträda
förslaget, kan endast förklaras af det fosterländska intresset att komma
ifrån det nuvarande i högsta grad otillfredsställande skick, hvali vält
försvar befinner sig och dessutom — jag antager det. —- åt forhoppning
att genom antagandet af detta förslag blifva införd pa den allmanna
värnpligtens breda väg. Kunde jag dela dessa förhoppningar,
så skulle mina betänkligheter icke vara så störa som nu; men jag hyser
en motsatt föreställning, och jag skulle vilja instämma med den
ärade reservanten uti de farhågor, som lian tillförene pa detta luna
uttalat för en dylik organisation%grund, då han nemligen yttrade: »eu
frivillighet, framkallad med penningar, är värfning, och gar man in pa
den vägen, må man åtminstone icke vidare tala om att man vill grunda
sitt försvar på allmän värnpligt». Denna hans åsigt anser jag ngtig
och är öfvertygad om att genom antagande af det nu föieliggande t Öl—
slaget, organisationsformen »stam och beväring», långt ifrån att vala
en »öfvervunnen ståndpunkt», är och förblir bestående och att han
samt hvarje »värnpligtens vän», som biträder detta, förslag, äfven tiar
bidragit att för lång tid besegla denna af dem så djupt föraktade och
hårdt bedömda organisationsformen »stam och beväring».

Den åsigt, som de ärade reservanterne från Medkam.maren. uttalat
om obehöfligheten af den af Utskottet ifrågasatta tillökningen i stamsoldatens
öfning, kan jag för min del icke dela, oaktadt reservanterne
haft den utomordentliga artigheten att stödja sig på mina föregående
uttalanden i ämnet, såsom en för dem ojäfaktig auktoritet. Jag hai
flera gånger inom Utskottet sökt att gorå för dem klart att de, långt
ifrån att finna något stöd för sina påståenden i mina yttranden, snarare
deruti hade ett bevis emot sig; jag har icke lyckats, finner jag,
att öfvertyga dem derom, men jag hoppas att kunna gorå det klart
här i Kammaren. På sätt jag angifvit i min reservation, fäster jagjienuigen
synnerlig vigt vid en god trupps utbildning i terrängen, såsom varande
ett oundgängligt vilkor för dess användbarhet i fält. I. lo71 ais
förslag afsågs 6 månaders öfning å fältet såsom vilkor för infanterirekrytens
approbation till soldat. Genom motionärernes förslag kan
svårligen mer än l1 ''2 månads sådan öfning ifrågakomma, och om jag
än icke underkänner de stora fördelarne af en längre tids oafbruten
utbildning och af undervisningen inom kasernen såsom en god föiberedelse
till öfningarne i terrängen, kan jag .likväl icke .medgifva att
denna undervisning ersätter de praktiska öfningarne å fältet. . Skulle
tiden äfven utsträckas till 9 manader för soldatens^ första utbildning,
hvartill det genom reservanternes förslag kan leda, så vinnes derigenom
icke stort längre tid, än trenne månader för öfningar å fältet, hvilket

N:o 35.

Måndagen den 6 Maj, f. m.

?aminalens. ledamöter torde finna vara långt mindre än hvad i 1871
/orsl.agf lfragasattes. Inom tre eller fyra år hade, enligt sistnämnda
felslag, infanteriets stamtrupp redan haft en utbildningstid af ungefär
■ett ar och da derefter ett medium per år af minst 30 dagars öfning
kom den till del, sa torde det fa medgifvas att för öfvandet af infant

förehggandem rUPP '' 1871 ^ fÖ1''Slag Var bättre sörJdt än 1 det nu

... Ja? kar nu icke något särskilt yrkande att göra. Min röst ned
dagger jag mot förslaget; faller det, så blir deraf en gifven följd att
såsom sig bor, regeringen får taga initiativet i denna vigtiga fråga’
och med den varma tillförsigt, jag hyser till den nuvarande krigsstyrelsen
ar jag öfvertygad om, att det förslag, som deraf kan framgå,

detsamma^ SadaBt’ att RlksdaSen med förtroende kan sluta sig till

Grefve P°sse: Så vidt jag kunnat rätt uppfatta det sväfvande

y lande, som falts af Herr Chefen för Landtförsvars-departementet
vid början af sammanträdet, innehåller det egentligen två hufvudpunkter:
deri ena att vi i vart indelningsverk hade en »kärna, frisk

tn,hHPStark’ s.om kunde> utvecklad, lemna en stam, hvarmed få
toi de kunna jeinforas». Han sade sedermera, då han gick igenom förslaget,
att, om det skulle kunna antagas, så borde man visa, att den
stam, som det bjuder pa, verkligen kommer att finnas. Det torde dä
vara skal att företaga en jemförelse mellan den stam, som indelniHgsveiket
bjuder pa, och den stam, som det nya förslaget erbjuder
ellei rättare att se till, huruvida den stam, som det nya förslaget bjuer
pa, linnés till eller icke. Såsom vi veta, åligger de svenske 200 000
rust- och rotehållare att framskaffa den kantsöm nu finnes Den
hai vant befintlig nu i tvåhundra år, och man kan sålunda icke säva

skottet"’ 1/^h den ,cke finne* tilk Frågan är nu: kan den stam, Utskottet
erbjuder, anskaffas eller icke? Jag vill fråga: är det verkligen

kunnat"6* /kl"''"8'' ® er* deras SOm äro emot förslaget, att hvad som
kunnat astadkommas af en särskild klass i samhället, icke skulle

kunna astadkommas af samhället i dess helhet? Det synes underligt
att man just i närvarande stund vill framkomma med sådant, då min
al “ ar ofverens om, att, da en sak icke kan genomföras afen.
. d öden kan Senopforaso utaf staten, och egendomligt förefaller det

stockhninTÄ -f -ln,g*a pa-en fraga’ 80111 här af en representant för

tn r ? VaGkt ~ JUSt nU enskilde Pei’soner begära, att sta ten

skall öfvertaga jernväg, med hvilka de enskilde icke kunnat reda

Sätter «Lha!Va halU beiV1t deJrpa’ att J’ust fran den sida’ som na motsätter
sig stammens anskaffande af staten i stället för af den enskilde

r erkandt, att staten bör hafva lättare att åstadkomma dylika tillgångar
an den enskilde. Nu säger man såsom ett kardinalskäl, att
aet ar svarare att åstadkomma den stam, som Utskottet föreslagit än

stammen a Stamn?.®?- Det fges att’ genom att ingå i den nuvarande
stammen, man yalper ett yrke för hela lifvet, får en fäst bostad, med

skaffa Hen" .St,aUmng 1 lfvet. °ch det derföre är vida lättare att

som Her " f . S° I®" ; d6t nu varande skicket’ än den stam,
•som det nya forslaget erbjuder; men om Herrarne något tänka efter!

Första Kammarens Prof. 1878. K: o 35.

Landtfförsvarets

ordnande.
(Forts.)

X:o 35.

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

Måndagen den 6 Maj, f. m.

tror jag, att äfven detta skäl skall falla. Man säger, att den stam,,
som nu skall värfvas, tages af det sämsta^ slödder i landet,. och att
det blifver landets sämsta befolkning man då får, som långt ifrån att
utgöra något, som man kan hafva aktning för, blifver. något helt
annat. Jag upptager detta påstående till besvarande och jag far säga,
mine Herrar, att bevis för framtiden kan jag visserligen icke lemna,
men är detta sant, då har vår regering, då hafva våra främste, generaler,
generalstaben och värnpligtens vänner farit med en osanning, ty
alla ''desse hafva sagt oss, att, då värnpligt införes i Sverige, skall
dess uppgift blifva att, då de få vår ungdom i kaserner och skolor,
den derur skall utgå såsom ett utmärkt folk och icke såsom slödder.
Hvad säger nu Utskottet? Jo, att vi skola på frivillighetens väg välja
ut personer, som på detta sätt skaffa sig kunskaper och möjlighet till
bättre ställning än förut och som dessutom får betalning derför. Jag
vill fråga Herrarne, om under sådana förhållanden icke den stam, söm
Utskottet erbjuder, kan vara fullt lika god som indelningsverkets stam.
Det kommer naturligtvis att helt enkelt bero på huru den blir skott.
Då nu Chefen för Landtförsvars-departementet har sagt, att han vill
hafva någon säkerhet för att den stammen skall finnas, så säger jag:
honom, att den säkerheten finnes verkligen \ svenska officerscorpsens
vilja att sköta desse beväringsynglingar så, att de utgå såsom vät
uppfostrade, trefne och för framtiden nyttige samhällsmedlemmar, ochdå
svenska Riksdagen drager eu vexel på svenske officerarne, sa torde
det icke blifva svenske krigsministern, som icke accepterar denna
vexel. Jag tror således, att Utskottet bjuder på något, som ganska

väl kan accepteras.. „ . , ..

ja<y öfvergår nu till frågan om kostnaden. Man har sagt, att
detta förslag skulle blifva så dyrt och man vill derföre afslå detsamma..
Här vid lag må vi observera, att, då sjelfva hufvudstriden kommer att
hvälfva sig om stammens anskaffande och sättet för dess underhållande,
vi torde kunna lemna å sido öfriga kostnader, som deraf blifva
en följd, ty just de, som tala om kostnaderna, äro de,, som alltid i
främsta rummet yrka höga anslag till försvarsverket i öfrigt, och således
torde frågan om kostnaderna böra inskränkas till fragan om anskaffning
och underhåll af stammen. Såsom synes af förslaget uppgå.
samtliga0 kostnader till 29,900,000 kronor, men anskaffning af stammen
kostar endast 41/2 million. Återstå således i alla fall 2ö,000,.000 kro
nor Skulle våra motståndare, som ropa om kostnaderna, vilja sätta
ned dessa 25 millioner? Jag tror det icke. Vi kunna således
lemna dem a sido. För min del har jag icke. med min röst ofta bidragit
till dessa kostnaders åläggande, hvadan jag tager mig fri i den.
vägen, och om i framtida voteringar de, som nu ropa pa kostnader,,
vilja hålla sig på min sida, tror jag icke kostnaderna blifva öfverallt
vet stora. Vi kunna således hålla oss endast till kostnaderna tor
stammens anskaffning. Nu säger man, att det är mycket billigare att
anskaffa stammen på indelningsverkets grund än pa annan väg. Varlig
pligten lemnar den oss billigare, säger man, emedan man da skulle ta
den utan kostnad bland landets ungdom, men, mine Herrar, man far
den icke frivilligt utan med tvång. Tro Herrarne då, att det kostar
dessa ynglingar ingenting; att deras tid och arbete icke är något vardt

Måndagen den 6 Maj, f. m.

Y:o 35.

för dem? Bär gäller frågan icke hvad kostnaden blifver, utan hvem
som skall betala den. Här finnas endast tre utvägar: antingen skall
den betalas af Sveriges hemmansegare genom indelningsverket, eller af
den fattiga befolkningen genom värnpligtens införande, eller af hela
samhället enligt Utskottets förslag. Då det sålunda icke gäller den
större eller mindre kostnaden utan »hvem som skall betala denna kostnad»,
står jag helt och hållet på deras sida, som, i likhet med Utskottet,
yrka, att denna kostnad skall läggas på svenska samhället i
dess helhet, hvarken på hemmansegarne eller på de fattiga klasserna.
Utskottet har i min tanke gått den rätta medelvägen. Det har lagt
kostnaderna just der de skola ligga, nemligen på hela samhället. Det
är här icke heller fråga om, huru stor kostnaden blifver, ty den blifver
i ena eller andra fallet lika stor, utan hvem som skall betala den, och
jag tvekar icke att lemna min röst för den åsigten, att, om Sverige
skall försvara sig, Sverige i sin helhet måste ''betala försvaret, och
derför anser jag att kostnaden bör läggas på hela samhället och icke
på de beväringsskyldige ensamt eller på dem som hitintills hafva burit
den, nemligen hemmansegarne. Detta rörande kostnaden.

Jag öfvergår nu till frågan om framtiden, som i synnerhet blifvit
berörd af en ledamot på södermanlandsbänken, en ledamot, hvilken
alltid eger en stor förmåga, som han äfven denna gång visat, i att
säga hvad som icke bör ske. I den vägen har han eu förmåga, som
af oss alla är beundrad och som blifvit helsad med bravorop, men han
aktar sig noga att säga hvad som bör ske, Jag kan icke hjelpa, att
hans yttrande påminde om en professors i Köpenhamn, en läkare, som
skulle yttra sig om den diet, en sjuk man skulle flira. Man föreslog
det ena efter det andra, men allt kasserades. Man frågade honom
sedermera om den sjuke och erhöll till svar: »nå, mannen dog, det
gjorde han,^ men febern lemnade honom». Jag tror att detta passar
in, ty alla förslag kasseras, men landet kommer under tiden att sakna
försvarsväsende. Jag tror icke, att det är rätt att kassera allting,
utan att säga hvad man vill hafva i stället, och således tror jag, att
den lyckade framställning, som gjordes af honom, förlorar sin betydelse
derigenom att den endast går ut på att rifva sönder hvad som finnes,
utan att sätta något annat i stället. Det har vidare af samme ledamot
stälts till oss en målning åt hvad som skulle ske i framtiden.
Det var en naturskildring, såsom jag tror han yttrade. Han sade, att
med detta förslags antagande skulle småningom alla anslag till försvarsväsendet
borttagas och det skulle blifva en slags försvarsvägran. Jag
tyckte anförandet gick i den rigtningen. Jag tror dock icke, att man
i den vägen behöfver befara något af den nya representationen. Yi
hafva nu tio ars erfarenhet deraf. Då det nya representationssättet
inträdde, utgjorde anslaget till fjerde hufvudtiteln: ordinarie 9,560,000
kronor och extra 1,749,000 kronor; summa 11,309,000 kronor. År
1876 uppgingo de till 15,535,700 kronor. Således hafva de ökats med
fyra och en half millioner kronor. Jag har icke tagit 1877 års anslag
med i beräkningen, emedan det då ökades ännu mera till följd af boställenas
indragning, hvilket icke hör hit. Under tio års tid har således
den nya representationen beviljat ytterligare fyra och en half millioner
kronor till försvarsväsendet, hvilket, i betraktande af våra för -

Landtför
sv arets
ordnande.
(Forts.)

N:o 35.

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

Måndagen den 6 Maj, f. m.

hållanden, icke är litet. Då man har en sådan erfarenhet att stödja
sig på, rörande hvad som händt, är det icke skäl att hysa for störa
farhågor beträffande hvad som kan komma att ske, utan man kan
gerna lemna detta åt framtiden och låta hvarje dag hatva sm omsorg-
, , ,

Jag yrkar bifall till Utskottets betänkande.

Herr Adelsköld: Då den militära delen af förevarande fråga

redan blifvit af en talare här midt emot ganska grundligt afhandlad
och säkert kommer att vidare behandlas af åtskillig Kammarens ledamöter,
som anmält sig till att tala, så vill jag nu icke ga deras uttalanden
i förväg, huru frestande det än kunde vara för mig, som i nära
tolf år tjenstgjort dels vid Göta artilleri och dels vid Vermlands faltiägarecorps,
att uttala min erfarenhet om det värfvade systemets fördelar
och olägenheter. Jag ber dock att få fästa uppmärksamheten pa en
anmärkningsvärd omständighet att i förslaget till den nya härordningen
har borttagits i 1875 års förslag upptagen aflöning till 2,000
man beväringsbefäl och till 4,000 eliter, hvithet befäl och eliter enligt
föreliggande förslag skulle ersättas med s. k. »stamsoldater». Jag anser
för min del detta som en betänklig brist i organisationen, uppkommen
naturligtvis för att på papperet visa en lägre kostnad.
Ty, då det föreliggande förslaget upptager lika stor styrka som
1875 års, så erfordras förmodligen samma antal befäl, hvithet pa
ett eller annat sätt måste fyllas om armén skall anses stndsdug ig.
Jag hänvisar i detta afseende till 1875 års förslag som uppfördes af
erfarne och skicklige militärer, och der det nu uteslutna befälet ingick
i organisationen. Nu har man, sonr sagdt, velat ersätta detta befäl med
värfvade soldater; men jag hemställer, om ett befäl, uttaget ur de
värnpligtiges led, deruti de bildade klasserna äfven vore representerade,
kan ersättas genom värfvade soldater ur samhällets lägsta klasser

_ hvarom mera i fortsättningen af detta anföiande. ^

Sedan lag förutskickat denna anmärkning, öfvergar jag nu till den
finansiella sidan af saken, om hvilken jag ber att få yttra nagra ord.
Grefve Hamilton har förut temligen tydligt uttalat de farhagor, hvartill
förslaget i detta afseendet gifver anledning, och Utskottet sjeltt
har antydt, att sådana ej utan skäl kunna hysas, da det i sitt betänkande
yttrar, att posterna 17, 18, 19, 20 och 21 visa samma belopp
som afses i 1875 års förslag, »men äro omöjliga att ens med någon
grad af tillförlitlighet bestämma till sin verkliga stor ek, såsom tillhörande
poster, de der ingalunda gifva någon sannolikhet tor att de
enligt 1878 års förslag kunna nedbringas till lägre siffra». __

För min del anser jag den finansiella sidan i denna fråga vara åt
utomordentligt stor vigt, ty på landets förmåga att i längden bara
dermed förenade kostnader beror i sista hand hvarje forsvarsorga msation.

. ^ som utskottet sjelft antydt såsom svåra att kontrollera
och beräkna, äro följande: utgifter för »truppens kasernenng, såsom
till ved, ljus, servis, sängkläder, kaserninredning, kokinrattningar,
lysning i stallar, stallpersedlar, sotning och rensning af eldstader, brand
redskap och pumpar, kaserngårdars underhall samt hyra af skjutbanor

N:o 35.

Måndagen den 6 Maj, f. m.

och exercisplatser m. m.» Allt detta är upptaget till 290,500 kronor.
När man nu vet, att ensamt omkostnaderna för underhåll af filtar, madrasser
och handdukar etc. under nämnda korta »möten» uppgå till
88,000 kronor årligen, så är det icke sannolikt, att alla de kostnader
som jag nu uppläst, kunna bestridas för 290,500. För min del anser
jag det alldeles omöjligt. Gå vi nu vidare i granskning af de kostnader,
mot hvilka Utskottet inlagt en sorts reservation genom yttrandet
att de »omöjligen kunna bestämmas till sin verkliga storlek», så
komma vi till en början till »krigsmaterielen». Hvad denna beträffar
hai Utskottet ansett, att ett ärligt belopp af en million kronor skulle
vara tillräckligt. Men då man känner, att redan under de sista tio
aren ^ anslaget till nyanskaffning af gevär och kanoner till landtarmén
uppgått till en million kronor årligen, så är det ej antagligt, att samma
, belopp skulle räcka, om Utskottets försvarsorganisation genomfördes,
och ännu mindre i framtiden, då ju med en förstorad armé naturligen
äfven måste följa ett ökadt behof af materiel, hvartill kommer att
dessa kostnader visat sig vara i stigande och äfven framdeles måste
stiga till följd af fortgående förbättringar i konstruktion och nödvändigheten
att anskaffa en tidsenlig materiel, på hvilken hvarje krigshärs
värde så väsentligt är beroende.

På grund häraf anser jag det ganska troligt, att kostnaderna till
materielen, ^ innan denna arméorganisation hunnit genomföras, komma
att uppgå åtminstone till dubbla beloppet. Fragan om arméns pensionering
bär icke blifvit af Utskottet berörd; men då befälets antal
skulle ökas nied cirka 50 procent, komme naturligtvis pensioneringen att
stiga i förhållande derefter. Vidare har Utskottet icke heller talat
något om fästningsnybyggnader. Kostnaderna härför hafva uppgått
till 700,000 kronor årligen under de sista tio åren; tager man nu i
betraktande det ökade behofvet af fästningsbyggnader och de stigande
arbetsprisen, torde detta behof icke kunna uppskattas till mindre än
minst en million. Vidare kommer extra anslag till skjut- och exercisiält,
nybyggnader af stall, baracker, kaserner, hvilket säkerligen kommei
att uppgå till ett högst betydligt årligt belopp, som jag icke vågar
yttra mig öfver. För ordnandet af en tidsenlig sjukvård erfordras
säkert dubbelt så mycket som vi i närvarande stund ega; nu då sjukvåidsmaterielen
är synnerligen dyrbar, komina kostnaderna tvifvelsutan
att uppgå till vida högre belopp än hvad beräknadt blifvit. Vidare
hafva vi kostnaderna för mönstrings- och marschkostnader, resor och dermed
sammanhängande utgifter. Dessa poster äro beräknade till samma
belopp som i 1875 års förslag, nemligen »mönstrings- och marschkostnader»
till 250,000 kronor, och »rese- och traktamentsutsifter»
med 100,000 kronor.

Men då man nu känner, att resekostnaderna för närvarande uppgå
till cirka 70,000 kronor årligen och att skjutslegan genom Riksdagens
beslut nyligen blifvit betydligen förhöjd, är det gifvet, att alla resekostnader
komma att stiga i samma proportion som armén förstoras
och skjutslegan höjes, och i denna post få vi således möjligen kostnaderna
uppdrifna med några 100,000 kronor. Slutligen kommer den
post, som blifvit anslagen till »diverse omkostnader», hvilken upptagits
till V2 procent åt det hela. Då man nu vet, att i allmänhet, när

Landtförsvarets

ordnande.
(Forts.)

N:o 35.

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

Måndagen den 6 Maj, f. m.

kostnadsförslag upprättas, man, sedan allt som kan beräknas upptagits,
brukar lägga till 10 a 20 procent för »diverse omkostnader», och^ det
ända ofta händer att beräkningarne ej ga ihop, sa torde det vara alldeles
klart, att, da kostnadsberäkningar skola göras i fråga om en sådan
organisation som denna, der det finnes sa intinga pa förhand oberäknelig!
faktorer, en half procent är alldeles för litet, och att man tvifve> -utan kommit sanningen närmare, om man tagit 10 procent. 1 likhet
med Herr Abelin, anser jag, att ännu en annan post blifvit aldeles
för lågt upptagen, eller ersättningar till dem, som »frivilligt» skulle låta
engagera sig — eller med andra ord sagdt — taga värfning. Det ai
visserligen möjligt, att man i de folkrikare södra delarne af lande
skulle kunna få eu soldat för det här beräknade prisetmen säkert
är, att det icke gar för sig i de mellersta delarne af Sverige och »lita
minst i de norra, utan jag tror i likhet med den nämnde talaien, att
minst 200 eller snarare 250 kronor komma att behofvas.. Tager
nu i beräkning alla dessa förhöjningar, hvilka jag för (ifrigt ickeuppgifver
såsom autentika, ty de kunna snarare stiga till högre belopp
In lägre, så får man upp kostnaderna för landtforsvaret till vida öfver
38 millioner. Lägger man nu dertill nu utgående anslag foi flottan,
71/ millioner, utom den brist som skulle fyllas om båtsmanshåll^ indroges.
så hafva vi öfver 45'' /, millioner för varf försvar. Utskottet
liar visserligen icke yttrat något om flottan, och det ar möjligt, att,
om landtforsvaret visar sig kosta mera än landet kan bara, sa lemnas
det vigtiga försvaret af våra kuster a sido. Detta voie emelleitid
efter min åsigt mycket olyckligt, ty jag anser fortfarande att flottan
utgör en högst vigtig del af försvaret och att densammas 10I bolde
tagas i noggrant öfvervägande vid uppgörandet af hvarje forsvaisplan.
Nu frågas: anser man verkligen att landet kan bära sadana utgifter som

Om man” hel t och hållet frånser grundskatterna och rust- och loteringsbesväret,
hafva vi för närvarande eu försvarsbudget, de extraordinarie
utgifterna inbegripna, pa 19,497,500 kronor tor armén och 7,317,000
kronor för flottan, sammanlagdt 26,814,500 kronor. Tillökningen 1 kostnader
skulle således blifva öfver 18,700,000 årligen, och om man de till
lägger statens förlust på rust- och rotenngsbordans samt grundskatternas
afskrifning, kommer man till en okad statsutgift 1 jemförelse
nuvarande förhållanden af minst 28,700,000 kronor, eller 1 mildt tal 29
millioner, som pa ett eller annat sätt skulle fyllas. Men hvar skola
dessa penningar tagas? I det afseendet far jag saga att mitt foi stål
står stilla. Vill man taga dem på bevisligen, maste Jenna hojas till
sju »ånger sitt nuvarande belopp, och jag hemställer, lmiu skulle det
då g°å med industrien, handeln och näringarne? De sku le sannolikt
helt och hållet gå under. Vänder man sig till tullen, sa funnes ingen
annan utväg än att lägga tull på eu mängd förnödenhetsartiklar som
nu fao fria, och återgå från det system, som nu anses som det råtta,
till protektionismen. Ville man utpressa dem genom inkomstskatt, sa
torde det blifva nödvändigt att dessförinnan uppfora nödigt antal fattighus.
Vill man lägga nya skatter pa jordbruket, skulle detta blifva
i hög grad lidande, och dess framåtskridande hämmas ty erfarenheten
har visat, att oaktadt en följd af gynsamma ar har det blott behotts

Måndagen den 6 Maj. f. m.

N:o 35-

•ett mindre gynsamt, för att landtmannen skall komma i betryck. Vill
.man slutligen såsom i vissa främmande länder der tillgångar, för betalande
af räntor på skulder för improduktiva ändamål, måste utpressas
.på hvad sätt som helst, lägga skatt på fönster, lyxhästar, vagnar och
andra lyxartiklar, så kunde det visserligen inbringa några hundra tusen
kronor; men jag tror icke, att, om alla nu uppräknade medel anlitades,
det skulle vara möjligt att sammanbringa bortåt 50 millioner årligen
för försvaret, och på samma gång afskrifva grundskatter med 10 millioner,
utan att inom kort, konst och vetenskap samt alla fredliga
yrken ^ voro ohjelpligt ruinerade. Jag erkänner derför villigt, att jag
är enfaldig nog att icke kunna hitta på något sätt, hvarigenom inom
landet de erforderliga millionerna skulle kunna sammanbringas. Och
-om landet icke kunde bära den börda man vill pålägga, tvingades vi
•gå till väga på samma sätt som de stora krigsstaterna Österrike,
Ryssland in. fl., eller att låna, låna så länge krediten räckte för att betäcka
den brist som icke på annat sätt kunde fyllas, och hvart skulle detta
bära? Jo, utför samma sluttande plan som en enskild person störtas,
hvilken lefver öfver sina tillgångar. Har han med vett och vilja skuldsatt
sig öfver tillgångarne, kommer han i kollision med strafflagen,
-och jag anser, att staten har samma moraliska förpligtelse mot sina
kreditorer som en enskild, att icke låna, om man icke med säkerhet
vet, huru skulden skall kunna betalas.

Jag tror, att det vid detta tillfälle icke är ur vägen att återföra
i minnet hvad ar 1875 yttrades af dåvarande finansministern i fråga
om den försvarsplan, som då framlades, hvilken slutade med det jemförelsevis
blygsamma beloppet af 29 millioner. Det vill nästan förefalla,
som om han haft siareförmåga vid det tillfället; han yttrade
.nemligen: »Stora blifva ostridigt de kostnader, som åtfölja det ifrågasatta
förslagets antagande; och om än möjligt är att, under en fortsatt
gynsam utveckling, landet en dag förmår bära dessa kostnader, ser jag
-ej detta nu så klart, att jag vågar qväfva mina farhågor för att sådant
ej torde vara att med visshet påräkna för den närmaste framtiden.
Ännu pågår landets skuldsättande, om än detta sker för ett så nyttigt
och enrjdag inbringande ändamål, som fullbordandet af vårt jernvägsmät,
Ännu lemnar ej jernvägstrafiken något i jemförelse med andra
inkomsttitlar synnerligen betydande öfverskott till statsutgifternas bestridande,
eller ens ett tillräckligt sådant till räntornas betalande å upptagna
lån. Betydliga utgifter återstå ännu och erfordras årligen för
trafikens nödiga ordnande, i mån af jernvägsnätets utsträckning. En
följd af goda år och stigande statsinkomster har visserligen lycklig—
.gjort oss, men felslagna skördar och nedgående konjunkturer för vårt
lands alster af skog och grufva äro kanhända ej långt borta, och tecken
visa sig som bjuda att åtminstone ej påräkna eu fortsatt stegring
i de ovanligt höga statsinkomsterna.» För min del tror jag, att, om
rust- och roteringsbördorna samt grundskatterna skola afskrifvas, måste
vi inskränka våra pretentioner på ett förstärkt försvar högst betydligt,
och detta lär icke kunna gå till på annat sätt, än att man låter en
del af beväringen excerceras väl, så väl som landets tillgångar det
medgifva, och en annan del mindre väl, och dermed få vi väl nöja oss.

Jag vet, att mången lefver i den glada förhoppningen, att, om

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

3*:o 35.

Måndagen den 6 Maj, f. m.

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

man väl på det ena eller andra sättet får en försvarsorganisation antagen,
lika godt huru den är beskaffad, skola statsinkomsterna växa och;,
efterhand bereda tillgångar till förekommande utgifter, allra helst som
en sådan organisation endast efterhand skulle kunna genomföras och
ordnas. Det är intet tvifvel om, att statsinkomsterna genom ökad välmåga
hos landets innebyggare växa; men ett annat lika obestridligt
förhållande är, att utgifterna växa i samma progression, och för närvarande
hafva de så vuxit oss öfver lmfvudet, att jag tror det skall,
blifva ganska svårt att få budgeten att gå ihop. Och om budgeten
icke går ihop med de inskränkta utgifter, som Kongl. Maj:t proponera^,
till denna riksdag, utan beskattningen måste ökas på ett eller annat
sätt, huru vill man då få den att gå ihop med å ena sidan afskrifning
af grundskatter, rust- och roteringsbesvären och å andra sidan så betydligt
förstorade utgifter som här äro i fråga, samt med den minskade
förmåga att bidraga till statsutgifterna, som skulle blifva en följd af
landets utarmande genom ökade skattebördor?

Jag öfvergår nu till eu annan sida af saken. Utskottet har på
sidan 31 i sitt betänkande föreslagit »att stamsoldatens första utbildning
ordnas i öfverensstämmelse med hvad 1875 års förslag till grunder''
för ny härordning derom innehåller, hvarjemte repetitionsöfningar för
honom bestämmas till en månad årligen under hvarje år han som stamsoldat
tjenar, men att konungen eger att för utbildning af befäl inom
härens skolor, likasom till erforderlig garnisons- eller annan militär
tjenstgöring, af samma manskap •— utöfver nämnda månad ■— kunna
inkalla så stort antal som pröfvas nödigt.» Detta är en bestämmelse,,
som utan tvifvel ur militärisk synpunkt är fullt rigtig. Men . derigenom
kommer också uppehållandet af den tillämnade numerären att
högst betydligt försvåras; ty de personer, som toge värfning — förlåt,,
jag menade de som frivilligt anmälde sig såsom landets försvarare —
skulle få mycket svårt att mellan kommenderingarne skaffa sig stadigvarande
anställningar; ty det är klart, att hvar och en som antager
en person i sin tjenst med beräkning att hafva gagn af honom året:
om skall i det längsta draga sig för att antaga en sådan, som är utsatt
för kommendering flera månader på året. De tillämnade s. k„
stamsoldaterne skulle derföre i de flesta fall antagligen ej komma att
hafva några fasta fenster eller bostäder, utan nödgas ströfva omkring
i landet för att söka tillfälligt arbete, och man skulle således genom,
denna organisation skapa en här af 30,000 landstrykare utom dem som
finnas förut, hvilka torde vara mer än tillräckligt många. Jag tycker
huru synnerligen lyftande det skulle vara för fosterlandskänslan att se
dessa »befälsänmen» dessa »ledare» och »mönster» för landets ungdom^,
drifva omkring efter landsvägarne, sökande förvärfva sitt dagliga bröd
på mer eller mindre tillåtet sätt, ty de måste ju lefva. Jag tror desom
nu äro ifrigast för förslaget, snart skulle lika ifrigt önska denna
landsplåga »dit pepparen vexer». Hvad följden skulle blifva för landtbruket
och näringarne, om man årligen tog bort från dem 6,600 arbetare,
det torde vara temligen klart. Då en vara blir mera sällsynt,,
stiger priset derpå; arbete är också en vara, på hvilken priset stiger
om tillgången minskas, och då staten nödvändigt måste skaffa soldater
till den värfvade stammen, så blir följden en konkurrens mellan kronan.

X:o 35.

Måndagen den 6 Maj, f. m.

och de enskilde som behöfva arbetare; staten måste bjuda öfver- det
fannes icke någon annan utväg, under förutsättning att organisationen
skall, uppeha las, och härigenom fördyras, i ett folkfattigt land som
bverige, saväl stamtruppernas anskaffning som arbetslönen för den enskilde.
Jag är sjelf egare till en, jag vill icke säga stor, men medelstor
egendom, som är af kronoskattenatur, d. v. s. just den jord, som
skulle vinna mest, om det föreliggande förslaget gick igenom. Men
vid verkstad beräkning har jag kommit till det resultat, att med de
stegrade arbetspris och nya skatter, som skulle blifva en oundviklig
följd åt den föreslagna organisationens genomförande, skulle egendomen
förlora mer an den vunne genom grundskatternas afskrifning. Om man
betänker allt hvad jag nu tillåtit mig yttra och de sannolika förlusterna
tor jordbruket och. nanngarne om så många armar från dem årligen
borttoges, sa tror jag, att man skall draga sig litet, innan ett förslag
som det föreliggande obetingadt antages. Jag har måhända uppehållit
Kammaren allt för länge; men da jag är lifligt intresserad för denna
Dagas lösning pa ett efter våra förhållanden ändamålsenligt sätt, hvilken
efter min åsigt icke skulle blifva fallet, om den nu föreslagna försvarsorganisationen
antoges, så har jag ansett det som en skyldighet att
uttala min åsigt i saken. Det är min fästa förhoppning, att frågan
pa ett eller annat sätt snart skall redas; men jag lägger stor vigt på
att vi först gorå oss reda för hvad tillgångar vi hafva, innan vi bestämma
oss för något; ty det kunde annars lätt inträffa att vi, äfven
.°™ V1 st°, e rustade till tänderna, genom finansiel svaghet blefve ett
fatt rot för den, som ville göra sig besvär att taga oss. Jag anser
också, att, om en försvarsplan skall uppgöras, måste den vara väl
genomtänkt, man maste hafva någorlunda klart för sig, huru försvaret
skall tillgå, huru ett anfall skall tillbakavisas; flere alternativa planer
under olika förutsättningar måste uppgöras. Slutligen får man icke, med
sadana gränser Sverige eger, förbise den andel flottan skall taga i försvaret.
Först da fragan, på detta sätt, från alla sidor skärskådats,
och man verkligen, vet huru man skall gå till väga vid fiendens anfall,
och de resurser af fartyg, trupper in. m., som dervid under olika förhallanden
erfordras, kan man komma till någon idé om hvad som behotves
till ett betryggande försvar. Många härorganisationer hafva
visserligen under senare aren blifvit framstälda, men icke någon,
sa V1dt jag känner, grundats på de förarbeten, som jag för min°del
anser nödvändiga. Eu sådan försvarsplan uppgjordes af den store
konungen och krigaren Carl XIV Johan i förening med hans erfara»
geneiafer, en plan, som pa sm tid ansågs såsom ett mästerstycke,,
nemligen det s. k. centralförsvaret. På grund af förändrade förhållanden
torde det nu mera icke hafva den betydenhet, som det hade då.
Fn sådan plan borde nu uppgöras, grundad på nutidens anfalls- och
försvarsmedel; och sedan en sådan plan blifvit färdig och stäld i sammanhang
med landets försvarstillgångar, då först kunna vi vara i tillfälle
att fatta ett moget och väl öfverlagdt beslut i frågan.

Af „ hvad Jag nu yttrat torde framgå, att jag för min del icke
hyser någon beundran för en värfvad armé såsom grund för försvaret
Det enda satt hvarigenom det nu föreliggande förslaget skulle ur militansk
synpunkt kunna blifva antagligt har man sagt vara genom att

Landt försvarets.

ordnande..

(Forts.)

N:o 35.

Landt^försvarets

ordnande.
(Forts.)

Måndagen den 6 Maj, f. m.

införa supplementarlottning, sa att, om luckor uppstode i stammen,
som icke kunde fyllas genom värfning, det då skulle ske genom lottning.
Mycket har blifvit anmärkt mot lottning, och jag har fullkomligt
klart för mig sjelf, att det är omöjligt ingå på detta sätt att fylla

luckorna, då det är fråga om en så beskaffad stam, som den, hvilken,

om förslaget antages, skulle komma att utgöra härens kärna, ty manskall
betänka, att de, som träffas af lotten, blifva undanryckte från
sina öfriga göromål under sex års tid och instuckne i ledet och i
kasernerna, bland samhällets sämsta elementer, och jag tror ej att
någon skulle vilja utsätta sin son för ett sådant äfventyr. Helt annorlunda
skulle saken ställa sig, om försvaret vore inrättadt på värnplig tens

grund; ty i en ren värnpligtsarmé äro alla samhällsklasser repiesenterade;
de, som skulle utgöra den värfvade stammens flertal, vore
här endast undantag, och den lottning, som der komme i fråga, borde
icke blifva så motbjudande. Jag tror, såsom jag nyss nämnde, att, om
man vill upplösa indelningsverket, och då en värfvad arme är, föi mig
åtminstone, ett oting, samt tillgångarne icke medgifva att landets hela
ungdom fullständigt öfvas, finnes icke något annat tillfredsställande
sätt att ordna försvaret, än att en del af de värnpligtige öfvas val
och en annan del mindre väl. Sedan får man taga ut dem, som skola
öfvas fullständigare, genom lottning eller på annat sätt, det blir en
senare fråga. Detta är enligt min uppfattning det sätt, hvarpå försvaret
i hufvudsak bör ordnas, och alla landets söner blifva derigenom
-öfvade i vapnens bruk, och i man af ökade tillgångar kan man utsträcka
»öfningen», och derigenom efter hand komma till det mål som
önskas. För det förslag, som nu föreligger, vill man emellertid rifva
ned allt bestående, utan att veta hvad man skall sätta i stället. Huru
betänkligt ett sådant till vägagående är, då det gäller sa rnanga och
vigtiga frågor, som här äro sammanhopade, det synes .mig ligga för
öppen dag. Innan jag slutar, ber jag att ur en aktad tidning fa låsa
upp några tankar i denna sak, som jag finner synnerligen traffande.
Der säges: »Försvarsorganisation, beskattningsväsende, upphäfvande åt
gamla, djupt rotade institutioner, skapande af nya, fullkomligt oförsökta,
rubbning af jordvärdena, fördubbling, kanske inångdubbling af inkomstskatten,
de ömtåliga och svårlösta frågorna om lämpligaste grunden
för direkta så väl stats- som kommunalskatters utkräfvande, politiska,
militära, finansiella, nationalekonomiska spörsmål af högsta vigt och
djupast ingripande beskaffenhet, hvart och ett för sig egnadt att påkalla
den sorgfälligaste pröfning och mångsidigaste granskning — om
allt detta skall Riksdagen under de närmaste båda veckorna öfverlägga
och besluta! Innan man ännu hunnit ens ytligt debattera fragan, om
hvilka skatter skola träda i de gamlas ställe, skall Riksdagen nu besluta
om afskaffande af tionde, ränta, rotering, rustningsskyldighet. Innan
nya grunder för inkomstbeskattningen blifvit ens framlagda, än mindre
beslutade, skall Riksdagen ändra den derpå hvilande kommunalbeskattningen
och förpligta sig till nya, betydande statsutgifter, om sättet för
hvilkas fyllande man ännu icke har någon aning.» Och utan att ingå
i någon närmare pröfning af alla dessa djupt ingripande frågor an den
otillfredsställande som lemnats, vill man nu att Riksdagen skall ingå
till Kongl. Maj:t med begäran det täcktes Kongl. Maj:t pa de lösa

Måndagen den 6 Maj, f. in.

>T:o 35.

grunder Utskottet föreslagit ordna landets försvar. Vid en sådan skrifvelse,
om den skulle beslutas, fäster naturligtvis Kongl. Maj:t det afseende,
som kan finnas lämpligt, och vi hafva nyligen hört från statsrådsbänken,
att Kongl. Maj:t i detta afseende förbehåller sig full handlingsfrihet.
Men jag hemställer, om det är rigtigt att i en fråga, som
är så vigtig och så outredd som denna, gå in till Kongl. Maj:t och
säga, att vi önska få saken ordnad ungefär på detta sätt. Om Kongl.
Maj:t da skulle förklara sig icke kunna bifalla Riksdagens önskan, så
vore det utan tvifvel litet ledsamt för Riksdagen. Skulle Regeringen
deremot gå in på förslaget och framlägga en derpå grundad proposition,
så kunde det inträffa hvad som förut händt, nemligen att Riksdagen
sedermera vägrade sitt bifall; och detta åter borde vara lika obehagligt
för Regeringen. Jag skulle åtminstone, om jag hade den äran att sitta
i Konungens råd, icke qvarstanna efter en sådan dekonfityr.

Innan jag slutar, tillåter jag mig anhålla, att de talare, som härefter
uppträda för förslaget, godhetsfullt ville yttra sig om de anse,
att vi, om detta förslag antoges, skulle erhålla ett betryggande försvar,
samt om landet kan bära sådana bördor, som skulle blifva en följd af
dess antagande. Tills dessa frågor blifvit på ett för mig tillfredsställande
sätt besvarade, anhåller jag, att Herr Talmannen behagade framställa
proposition på afslag på den föredragna punkten och på förslaget
i sin helhet.

Grefve Lagerberg: Ungefär vid denna tid för ett år sedan diskuterades
i Kammaren en Kongl. proposition angående landtförsvarets
ordnande, kring hvilken nästan hela Kammaren slöt sig, och som innehåll
förslag, hvilka rätt tillämpade, utan svårighet tillät att öfvergå
så val till ett rent värnpligtsförslag, som till ett bygdt på stam och
beväring. Man kunde verkligen säga att Regeringen med detta förslag
ville sätta »kyrkan midt i byn». Detta förslag föll, och i dess fall
hörde man första början till de grunder för ordnandet af landtförsvaret,
som vi nu i dag hafva framför oss. Man trodde icke, att de
då i begge Kamrarne framstälda grunder skulle gå igen, eller att det
var allvarligt menadt af förslagställarne. Den allmänna häpnad, som
gaf sig luft öfver hela landet med anledning af Andra Kammarens afslag
å Kongl. Maj:ts proposition, föranledde troligen, att några aktade
män derifrån, på eftersommareu sammanträdde i hufvudstaden, för att
gifva handling åt ordet. Oaktadt man ändock icke trodde, att man
vid denna riksdag skulle fä höra något deraf och oaktadt det sades
att dessa män ej ville göra någon uppoffring för försvaret, sågo vi
helt plötsligt vid början af riksdagen 102 medlemmar utur Andra
Kammaren, med en djerfhet utan exempel, gripa det initiativ, som
egentligen är en Regeringens tillhörighet, och framkomma med ett förslag,
som sedermera af Utskottet blifvit ansenligt förbättradt. Andra
Kammarens ställning till detta förslag är högst egendomlig, enär man
väl kan säga att förslaget derstädes redan kan anses vara afgjordt.
Lägger man härtill, att eu del af de medel, som förut utgått till försvarsverket,
har grundlagsnatur och nu skulle, derest förslaget går igenom,
få bevillningsnatur och således i flera fall bero på den gemensamma

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

>T:o 35.

Landtför
sv arets
ordnande.
(Forts.)

Måndagen den 6 Maj, f. m.

omröstningen, så synes det mig, som om Första Kammarens åtgöiandei
denna stora fråga blifver ännu mera betydelsefull.

Att den tid, som jag haft för att granska och jemföra detta förslag
jemte alla dess bilagor, har varit för kort, för att jag derigenom,
skulle hafva kunnat bilda mig ett fullt stadgadt omdöme, är uppenbart,
och jag vågar påstå, att det bör vara händelsen med de alna
flesta af Kammarens ledamöter. Att sålunda kunna gifva ett positivt
svar, på den siste ärade talarens fråga, nemligen: huruvida detta förslags
antagande lemnar ett fullt betryggande försvar till vält fädernesland,
tilltror jag mig icke, och särdeles svårt lärer det väl blifva för
hvem som helst att härpå kunna lemna ett tillfyllestgörande svar; men
så mycket anser jag mig kunna säga, att jag tror det vara ett stort
framsteg, derest detta förslag blifver antaget och i alla dess följder val
genomfördt. Skulle dessa grunder blifva antagna, och ett förslag åt
Kongl. Maj:t utarbeta*!!, med alla de förbättringar och förändnngar
som deraf äro en naturlig följd och representationen sedan vore villig att
anslå medel till dessa mindre förändringar, kan jag ej finna annat an

att detta förslag är antagligt. o .. .

Den ståndpunkt jag intager i försvarsfrågan är att jag önskar
snart få den stora frågan löst, och det helst på allmänna värnpligtens
grund. Detta förslag bär, så att säga, hand på den allmänna varnpligtens
idé, då den blandar ihop flera slag af anskaffningssätt för
soldater; men då jag ej ser någon, ens den minsta, möjlighet att för
närvarande komma till någon annan lösning af försvarsfrågan än den
nu föreslagna, så biträder jag den, trots alla de anmärkningar .lag har
att göra mot flera punkter, om blott garanti lemnas, sa att Kongl. Maj:t
har full säkerhet för att stamsoldater alltid må finnas.^ Jag gör mig
inga illusioner om möjligheten af indelningsverkets bibehållande. Huru.
är det tänkbart att tro det Riksdagen skulle bevilja medel till att
iordniu isätta indelningsverket, som de båda statsmakterna hjelp t till att
på senare tider rifva ned? Jag tror det ej; och skulle också Regeringen
vilja försöka det, tror jag att hon är maktlös i den fragan mot Kamrarnes
majoritet. Jag medger gerna, att jag tror man skulle kunna ta
lika bra stam utur indelningsverket, eller som det kallas, pa indelningsverkets
grund, som den som nu är föreslagen,^ men då det synes mig,
vara eu omöjlighet att åstadkomma något sådant, far man försöka
detta frivillighetssystem, viss som jag är, att det mycket snart visar
sig för dyrt och förer oss till ren tillämpning af allmänna värnpligten.

Det kan ju icke nekas att allmänna värnpligten medför störa uppoffringar
och att mycket kan sägas så väl för som emot, men jag tror
att fördelarne äro större än olägenheterna. Denna, af en aktad talare,,
om jag hörde rätt, utur hatet och hämnden uppkomna och utvecklade
idé, var dock en nödvändighet för det land der den först tillämpades.
Det återgå!'' detta land dess ära och det anseende som den gamla,
militära organisationen ej förmådde och utgör ännu landets skydd, och
det besegrade Frankrike, huru gick det till väga efter freden? Jo! för
att kunna återförvärfva sig det förlorade anseendet, så maste det foga
sig uti att grunda sin härförfattning på den. allmänna värnpligten.
Jag finner just denna grund vara särdeles lämplig för ett litet folk, ty

Måndagen den 6 Maj, f. m.

•att betala för att få soldater, när man kan taga dem genom lag svnes
mig, när man behöfver hushålla, oklokt, g g’ 7

?n0stna?.en för det ,försIag> som Utskottet bjuder oss på, belöper si*
ipi-pf meloner, och jag är viss på att det går till ännu mera, som
representationen ej kan undandraga sig att bevilja. Skall man förkasta
ett sadant erbjudande för att stå qvar i den otillfredsställande ställning
hvaruti vi sedan länge befunnit oss? Jag tror det ej

^1,H7a^d- föredragna punkten beträffar, eller »att svenska armén
skall bestå ad en tast anstald befalskader af yrkesmän, dels af eu ur
de värnpligtig^ led anskaffad stamtrupp och dels af beväring» så
tycker jag ej om sättet för stamtruppens uttagande och tror att de
soin hoppas kunna frivilligt uttaga mot betalning, eller värfva, 6 600
man om aret, gorå sig illusioner som ej komma att slå in. Kannågon
■som det allra minsta känner till huru det går till att anskaffa rekryter’
tro att man for en lön af 150 kronor årligen skall i längden få några
sa ane ag tror det ej. Sättet att verkställa denna rekrytering tinnes
•ej af Utskottet uppgift, och att det kommer att kosta mycket penningar
kan jag försäkra. Det är möjligt att det finnes en eller annan provins
i Sverige, der det ar en möjlighet att kunna värfva provinsens barn till
■stamtrupp men säkert är, att det finnes flera, der det rent af blifver
en omöjlighet, och om förslaget går igenom, skall det lysta mig att se

Fölidpfnert a fr,ndetirr m°jhgt fa 6n 6nda man norr 0111 Dalelfven.

Jb oljden haiaf skulle blifva, att man finge anskaffa stamsoldater till

•ortens ungdom tran andra provinser der de kunde köpas. Detta skulle

förrycka hela organisationen och det enda korrektiv häremot, som finnes

hålleSaUPPlimff a Kitniag,/y 0m 1 0rten e.i frivilligt stammanskap erhalies
utlottas de bland de värnpligtige. Man kan också taga den af

en aktad reservant, Hr Mannerskantz, föreslagna garantien af fastighetsegaine
eller ock också lata rust- och rotehållare i sista rummet
■ansvara Nar garantdagen förekommer, torde jag utbedja mig att vidare

DunkT är — f°!i S,a/!,dt fet Skulle beUöfvas. Sedd ur sådan synpunkt,
ar jag sinnad bifalla denna punkt, det må nu blifva hvilken som
helst af dessa garantier för stamtruppens tillvaro.

Herr von Kranier: Eu talare på stockholmsbänken förde oss på
en vidlyftig irrfärd genom Riksdagens nästan alla frågor P

Jag skall icke ånyo upprepa denna vilsefärd geno°m att till besvarande
upptaga hans påstående. Jag vill blott säga, att det gjorde på
£ eH sorg1*gt intryck att höra honom sammanfatta, sin åsigt derhän
■att fragan om vart försvars ordnande endast vore en fråga om att öka
vara utgifter och minska våra inkomster. ö

änö/nJ Sf rf idet äf7enJmed kri8et; “en då det kommer, måste vi
anda deian! Och om den dagen och den stunden vet ingen; men efter

åtf1 försvara1 osU ^ d°Ck ^ ouPPsä8baraste af alla obligationer den

Det är mycket lätt att, såsom mina motståndare, ställa sm på en
rent negativ ståndpunkt och endast kriticera allt, som förelägges; men
denna ståndpunkt är ofantligt ofruktbar. Då man ogillar det förelagda
orslaget, bor man hafva att bjuda på något annat i stället; ty har
man icke något annat att bjuda på, och kan man icke heller visa, att

N:o 35.

Landtförsvarets

ordnande.
(Forts.)

>T:o 35.

Måndagen den 6 Maj, f. m.

Landtförsvarets

ordnande.
(Forts.)

vårt nuvarande försvar kan bibehållas, så upplöser sig ju hela kritiken
till intet; tv ett försvarsverk måste vi ju hafva?

Hafva vi då nu ett sådant? Jag är den förste ^att erkänna den
indelta arméns förträfflighet i många hänseenden, såsom i afseende
på den orubbliga disciplinen, den fästa sammanhållningen, det gamla
kamratskapet mellan soldaterne o. s.v., men den ar icke ti lracklig i
numeriskt hänseende, och den är svar att ersätta en half timmas
snabbeld, och vi kunna vara nästan utan försvar!

Hvad är dessutom denna indelta armé? Den är ett slags qvarlefva
från sä att säga, feodalismen, från naturaprestationemas tid. _ Den
kan ’ icke fortlefva under vår tids helt andra förhållanden, och indelningsverkets
bibehållande är redan derföre omöjligt Har icke för
öfrigt Riksdagen redan uttalat sina äsigter i detta afseende, da den,,
senom officersboställenas indragning uppgaf indelningsverket hvad befälet
beträffar, och detta skedde derför att det, belamradt med bostallen
att sköta, icke kunde blifva tillräckligt tjenstbar! och rörligt. Galler
icke, om man närmare betänker saken, detsamma hvad truppen angai.
Och dessutom, man må säga hvad man vill om den indelta armens
aamla soldaters förträfflighet, ligger det dock icke något upprorande
uti att tänka sig eu sådan trupp använd uti nutidens krig med dess
förfärliga, snabbt verkande förstörelsemedel, när man dervid tillika
måste påminna sig, att för nästan hvarje skott, som faller, bringas en
familj till brödlöshet? År det dock icke rättare att anförtro uppdraget,
att, med vedervågande af lifvet, försvara landet åt personer i den ålder,
att deras bortgång icke blifver lika känbar som en familjefaders; x
synnerhet som dessa unga år, säga hvad man vill, dock, vid nutidens
krigsföringssätt, äro de, i hvilka soldaten är mest användbar. Slutligen
kommer härtill, att indelningsverket är i vissa delar åt grundskatte
natur, och att dessa på olika samhällsklasser ojemn! lallande onera i
en tid sådan som vår icke kunna bibehållas.

Kommer man alltså till det resultatet, att vart nuvarande försvarsverk
icke kan bibehållas; hvad finnes då, i dess ställe, att välja pa.
Jo det modernt preussiskt-europeiska, det fullständigt genomförda
värnpligt-systemet. En talare på södermanlandsbänken utvecklade
bättre, än jag kan göra det, huru detta system uppkommit ur den
preussiska statens dödsnöd, då det gälde att vara eller icke vara Å t
detta system sedan, efter Napoleons fall, kunde fortfara att tillampas,
förklaras åter, efter mitt förmenande endast deraf, att bördan af denna
arméorganisation, hur svår den än var, dock kändes lätt i jemförelse
med det utländska ok, som den bidragit att spränga Denna forsta
preussiska organisation visade sig dock sedermera ej fullt tillfredsställande.
Uti första kriget med Danmark höll den icke streck. Det befans,
att reservtrupperna icke voro till antalet tillräckliga och ic e nog
disciplinerade. Det inträffade till och med att landtvärnsregementen gjorde
myteri, när de skulle föras öfver gränsen, förmenande, att det var
deras rätt att endast inom landets gränser användas. Systemet maste
derför ytterligare skärpas genom den reform, som dåvarande^ konungen
af Preussen, nuvarande kejsaren af Tyskland genomförde pa rent administrativ
väg; och nu står det färdigt med sin 7-ariga tjenstetid i
aktiva armén, hvaraf 3 år i ständig tjenstgöring och 4 ar i reserven,

N:o 35.

Måndagen den 6 Maj, f. m.

som bär circa 2. manaders arliga öfningar; med dessutom sedermera
tjänstgöringsskyldighet i landtvärnet och ändtligen i landstormen. Det
star. nu färdigt, sade jag, och det har — vi veta det alla — visat sig
i.krigiskt hänseende fulländadt. Men också är Preussen alltsedan dess
ej mer en stat; det är eu armé! Att ett sådant tillstånd kunnat fortfara,
det kan endast förklaras af Sadowa och Sedan. Hvad fördrager
man icke i en sådan glans? Men jag vågar betvifla, — det kan vara
förmätet att yttra så — men jag betviflar för min del, att ens det
taliga Tyskland länge skall fördraga detta system, sa vida icke hastigt
inbrytande krig och nya segrar åter för en tid kunna komma landet
att förglömma dess tryck. Jag har fördelen af åtskilliga personliga
bekantskaper i Preussen, och jag har ofta af dem hört yttranden ungefär
sådana som: »att det numera är nästan omöjligt för en civil person
att lefva i Preussen».

Jag bei om ursäkt för denna afvikelse in pa det stränga preussiska
systemet och från den nu föredragna punkten, men jag återkommer
till densamma genom ett par frågor. Tror man, att ett efter preussiskt
mönster fullt genomfördt system är möjligt hos oss? Jag tvekar icke
att derpå å Herrarnes vägnar svara: nej. Tror man ens, att en svag
spegelbild deraf, sådan som 1875 års förslag är möjlig? Jag vågar
visseili.gen nu ej svara a andras vägnar, men för min egen del får jag uttala
den åsigt, att jag tror, att det för närvarande bestämdt icke är möjligt.

Utskottet har således, i min tanke, stått framför dessa två omöjlighetei.
omöjligheten att bibehålla hvad vi nu hafva, nemligen den indelta
stammen — för hvilken jag tager af mig hatten, för hvilken jag
önskar en minnesstod rest i våra häfder, men som icke kan bibehållas
— och omöjligheten att införa ett fullt effektivt, på värnpligt
grundadt försvar. .Utskottet synes mig derföre hafva väl förfarit, hafva
vgjort sig väl förtjent», jag säger ej »om republiken», det skulle kanske
ej smaka, men »val förtjent om staten», då det, under sådana omständighetei,
icke. förkastat den medelväg, som förelåg, som var möjlig, och
den enda möjliga! — Har icke dessutom detta förslag stora förtjenster
i sig sjelft ? Hvad är det, som här bjudes? Jo det är en fast befälsuppsättning,
dubbelt sa stor som den vi nu hafva, och vidare en värnpligtslag,
som visserligen föreskrifver en öfning otillräcklig för att skänka
fullt utbildade soldater; men som ger oss formen för hela folkets kallande
till vapen, och hvilken,, om omständigheterna äro sådana, att en
eller annan manad förflyter, innan kriget utbryter, möjliggör bildandet
åt ett talrikt krigsfärdigt manskap. År icke detta två störa fördelar
framför det nuvarande tillståndet?

Hvad den i förslaget upptagna s. k. stammen beträffar, har man
deremot yttrat, att den skulle komma att bestå af — jag tror ordet

”1°sdri!Tareu; raen kan icke begripa, hvarför'' något så illa
skulle blifva förhållandet. I förslaget har man tänkt sig antagandet,,
anda till 20 procent af stammen, af ynglingar i helt unga år, hvilka
etter utbildning i regementsskolorna kunde avancera till befäl, hvilket
äfven för hvar och en annan af stammen stod öppet. När man tänkt
sig ett sadant system, hvarför skulle det då vara draggen af folket,
som komme att bilda stammen, i synnerhet då äfven ur ekonomisk synpunkt
vilkoren äro långt från ofördelaktiga? Man talar oupphörligt om

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

N:o 35.

Landt_försvarets

ordnande.
(Forts.)

Måndagen den 6 Maj, f. m.

150 kronor om året. Detta är icke det rätta uttrycket Må man gorå
sig reda för, hvarom fråga är. En infanterist skulle tjenstgöra första
året 10 V- månader och under de följande åren en månad årligen, d. v. s.
tillsammans 1 år 3 V, månader. Detta gör ungefär 394, eller i rundt
tal 400 arbetsdagar. Om man nu på dessa 400 arbetsdagar delar den
aflöning, han derunder uppbär, eller 900 kronor, blir det 2 kronor 25
öre om dagen, förutom tobaksskillingen 6 öre, och dertill allting fritt.
Kan man icke för ett sådant pris, förenadt med lockelsen att vinna
officersepåletterna — om också icke soldaten här, såsom i Fiankiike,
skulle komma att betrakta musköten såsom råämnet till marskalksstafven
— skulle man icke, säger jag, med sådana vilkor kunna erhålla
godt manskap, äfven om icke fördelen, för det sedan följande boigeiliga
lifvet, af skolbildningen tages i betraktande? Jag tror, att om man
lägger tillsammans denna rikliga betalning, denna lockelse afbefordian,
denna i alla händelser erhållna skolbildning och frågar: »skall det icke
blifva möjligt att under sådana omständigheter värfva en stam» helst
när dertill lägges krigsartiklarnes förmildrande, måste svaret, åtminstone
efter mitt förmenande, blifva, att det blir mycket lätt möjligt.
Jag hyser sålunda inga farhågor i detta hänseende; men i min tanke,
är dock, vid allt detta, ett hufvudvilkor, att stammens moraliska anseende
icke får nedsättas, att till och med icke ens för någon del af stammen
det moraliska anseendet får nedsättas; och det är detta, som sker,
om värfning och lottning kombineras. Hvilkendera af de tva kategorier,
som sålunda skulle tjena tillsammans, skulle väl anse sig för mer?
Månne icke de genom lottning utsedde? Och komme en gång en sådan
ton in bland stammen, då torde visserligen icke. blott värfningen blifva
ganska svår, men dessutom hela stammen .blifva af föga moraliskt
värde. Jag tror derför, att det är nödvändigt att hålla principen af
frivillighet ren. Dermed vare dock hur som helst.; visst är i hvarje
.fall, att, om stam skall kunna erhållas genom värfning, så maste försöket
göras uppriktigt; och detta sker icke, om supplementär lottning
tillika införes. Man kommer då icke att det minsta bemöda sig med
värfningen, utan lägga armarne i kors och lita på lottning™.

Men, invänder man, om dock detta försök skulle misslyckas. Ja,
då må väl Konung och Riksdag lefva äfven då, och kunna fatta beslut
om hvad i så fall bör göras!

Faran ligger dessutom icke uti att icke erhålla en stamtrupp, utan
faran ligger deri, att tjenstgöring stiden, tiden under gevär, icke är genom
lag garanterad; men för min del utgör detta en svaghet uti Örslaget,
men icke ett skäl att förkasta detsamma, ty icke kan man garantera
emot allt möjligt. Förr har man. fruktat Övergrepp från konungamaktens
sida; nu tyckes det vara Riksdagen, som jagat efter garantier
mot sig sjelf. För min del tror jag., att svenska folkets, urgamla
vilja att sig försvara är den bästa garantilagen, den enda effektiva.

Efter min tanke är detta förslag således visserligen en medelväg,
men det är, så att säga, en gyldene medelväg;, och detta.särskilt derföre,
att det hvilar på rena principer. Det erbjuder en frivillig betalsuppsättning,
en stam, på frivillighetens väg antagen, och till största
delen afsedd att användas till befäl, samt möjlig att kompletteras ur

Jf:o 35.

Måndagen den 6 Maj, f. m.

ÄåÄÄM ÄX" —«™

med hänsyn »‘(SäLSEJÄ.^ C2r“?
vertygelse att rösta för detsamma. J g tul1 of_

på — 11omJa;!„SlUfri,| VillJag blott„ tiHäggä, att det förefaller mi* nära

komiskt Ak förslagets ° motståndare^ tro sig göm ett p^tPZ lnAlk~t

TÄ-* ‘Ät

vi r

ar tid. bavida icke någon stor olycka skulle inträffa, det'' Gud förbiudt
Jag rostar för bifall till den nu föredragna punkten J

Många ledamöter tillkännagåfvo sitt bifall härtill.

Herr Tornerhjelm: De förhandlingar, som häri da» föras; ståla
derom ar jag öfvertygad, följas af hela landet med intresse AiVen i
den aflägsna landsbygd, från hvilken jag kommer friade''mt,

.ti ll, te j,. rM“ “SSr — »tulle "ett kl npliS

och ■;.£ tstr,e tsirsw xää--

g» att bemöta hvad so™ häfyttrats, ber jt«„ämlfa **

att Sverige har tillräckliga medel att kanna beta ^ ht Ji .Vv.5 “f''
men Sveriges falk har rätt att fordra att dettabär vari ittlftej

IS" «*“ *“ * * fordring, ieh.r pit

Det belopp, som här är upptaget för bildandet af don , .
ordningen uppgår till nära 30 millioner. Detta är eu summa In

\°.T 1ai,|a t.jllr (1>''r för svenska folket. Man frågar efter en Öar "VP8
att halla 30,000o man såsom stam. Ja, en sådan är vacker l '' "8

t Sinlig, p0raÄÄkrf“

Sf-W «r_ s

misstroende till den regering vi nu hafva - men den ref ^
komma som missbrukar detta anslag och använder det i sålTf -kfn
biad, att det blir alltför tungt och tryckande. f ldstlac,vt

.. ,. ar fannes icke heller någon garanti för de öfningar anm •• •• i

vandiga, utan det kan inträffa, att, om man blir missnöjd “ f70d_
man minskar kostnaderna för desamma, Jag bär hört person^ a^’

srrÄiÄ a»för ** L

j närvarande äro konjunkturerna tryckta, så att nn »in ,
nmhanda icke vara någon svårighet att värfva folk; men så snart bäDre

roi sta Kammarens Prof.. 1878. N:o Dd''-18

Landtfförsvarets

ordnande.
(Forts.)

N:o 35.

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

Måndagen den 6 Maj, f. m.

tider komma, uppstår utan tvifvel svårighet i det afseende^ och då
skall förhöjningen åt lönen framkalla förhöjda aibetsprisei.

Ja<? vill gerna erkänna, att det är vackert af Andra Kammarens
majoritet att hafva gjort detta anbud; men man torde icke kunna neka,
att lösepenningen är ganska stor, då det är fråga om icke mindre an
afskrifning af grundskatterna samt rustnings- och rotenngsskyldigheten.
Jas tror, att man i längden räknar fel härutinnan, ty ehuru man vill
kasta bördan på andra samhällsmedlemmar, torde det i längden blifva
jordegarne, som få betala mest. Min afgift för roteringen gar till
2 å 3,000 kronor; men jag är öfvertygad om, att, om jag fick denna af
skrifven, skulle iag i tidernas längd ändock fä betala mera för försvarets
underhåll, ''än jag nu gör. Det är sålunda icke fullkomligt opartiskt
jas yttrar mig i denna retning. .

Mån »en yttrar sig för bifall till förslaget i punkten a); men jag
påstår att, när man förklarar, att man vill godkänna denna punkt,
måste man medgifva, att man äfven vill godkänna momentet l:o), ty
i annat fäll är det icke ärligt menadt. Vill man icke ga in pa vilkoren,
så bör man afslå hela förslaget, emedan de aro sammanknippade
med hvarandra. TT.ol .

Här har af reservanterne framstälts förslag om lottning. ytskottets
förslag har visserligen många goda sidor och jag far särskildt
uttrycka min tacksamhet till Utskottet för det vackra arbete, det lemnat.
Förslaget har ur militärisk synpunkt inånga fördelar, men också
olägenheter, enär det i tidernas längd blir omöjligt att anskaffa b,t>00
man utan allt för hög penningeersättning. Lottmngen ar derföre nödvändig
och oundviklig med en armé, stödd pa bevaring. Man kan pa
så sätt visserligen sätta en gräns för de ekonomiska uppoffringarna,
men det strider mot den i alla länder antagna grundsats, att icke
låta den värfvade armén och den genom lottning uttagna delen åt
de beväringsskyldige tjena tillsammans. Jag hade derföre till en början
önskat kunna bifalla förslaget om lottning, men vid närmare besinning
finner jag, att jag icke kan rösta för detsamma. 0

Fn talare har yttrat, att det icke är någon fara att antaga ifrågavarande
förslag, då man kan hoppas på kommande tider. Ja, det kan
man hoppas, men det är, såsom ordspråket säger, bättre att hafva en
fogel i handen än tio i skogen. Han har äfven sagt, att vi icke skola
sörja för morgondagen. Det är eu vacker kristlig tanke, men jag tror,
att när man åtager sig eu utgift af 30 millioner, man bor se etter,

hvar man skall taga dem. ,

Grefve Lagerberg har till en viss grad instämt i detta felslag.
Han yttrade äfven, att det är omöjligt att i längden uppehålla den indelta
armén, som förr eller senare måste aflösa^ Jag tror också att
denna armé, i det skick den nu är, icke kan bibehållas, ty obilligt ai,
att rust- och rothållare skola underkastas ökade, obegränsade utgifter,
men jag anser, att saken kan ordnas på annat sätt ännu ar föreslaget
genom grundskatternas afskrifning och som kan tillfredsstal a
rust- och rotehållare. Billigheten fordrar väl, att grundskatterna icke
skola efterskänkas utan med något lösas._ I Skalle finnas icke nagla
grundskatter och derföre förvånar det mig, att representanterna tran
Skåne kunna sätta i fråga att vilja bortskänka 10 millioner om niet.

Måndagen den 6 Maj, f. m.

X:o 35,

Det har mycket talats om kompromissen och dess följder. Jag
har varit med derom och yrkar ändock afslag å betänkandet, ty hvad
var meningen med denna kompromiss? Det var icke att skänka bort
grundskatterna utan ersättning och derigenom gynna en del af rikets
invånare på de andras bekostnad.

Grefve Lagerberg misströstade, att vi skulle kunna ordna vårt
försvar enligt förslaget äfven med införande af lottning, emedan han
ansåg att regeringen dervid vore maktlös. Jag anser visserligen också
svenska regeringen vara maktlös i så måtto, att den icke kan bestämma
beloppet af penningarne, men den kan dock genom det veto,
grundlagen leinnat, förhindra att man afskrifver bördor och skänker
bort statens egendom.

Grefve Posse har frågat, hvem som skall betala. När man framställer
en sådan fråga i allmänhet, får man till svar: den, som är
skyldig. Men här är fråga om, att den icke skyldige skall betala.
Den för närvarande härtill skyldige är den svenska jorden, men det
oaktadt vill man nu, att den icke skall betala, utan att personer, som
dertill icke äro skyldige, skola vidkännas denna utgift, fastän, enligt
vanligt rättsbegrepp, den icke behöfver betala, som dertill icke är pligtig.

Vi hafva hört från statsrådsbänken Chefen för Landtförsvarsdepartementet
yttra sig om förslaget, men jag har icke kunnat fatta,
om regeringens ståndpunkt var för eller mot detsamma. Det skulle
vara mycket upplysande för representationen att få veta detta, och
jag tror, att Kammaren i en så vigtig fråga har rätt att få veta hvilken
ståndpunkt regeringen intager. Jag förmodar emellertid, att hans
yttrande endast var en inledning till diskussionen och hoppas sedermera
få höra ett bestämdt yttrande från regeringen.

Jag har nämndt, att jag varit böjd för att ingå på lottningen,
men att jag af anförda skäl nu icke kan göra det. Då jag icke vill
hafva lottning, kan jag icke på något vilkor gilla detta förslag och
jag. skulle . mycket misstaga mig, om icke denna upplysta Kammares
majoritet visste att häfda sin ställning i denna fråga, ty när partierna
komma i strid, är det Första Kammaren som till följd af dess medlemmars
högre ålder, hög census o. s. v. skall med lugn afväga rättvisans
vågskål. Jag tror att landet väntar, att Första Kammaren

skall med enighet och kraft afslå det förslag, som här afgifvits. Under
denna förhoppning får jag förklara, att jag för min del kommer
att rösta för afslag å detsamma.

Herr Jöns Pehr sson: Det har blifvit antydt flera gånger, att

det är bra att vara upprigtig. Det måtte väl hvar och en veta, och
jag skulle vara den förste, som beklagade, om det funnes någon i
denna Kammare, som icke vore det äfven i denna fråga. Jag tror
icke att någon finnes här, som har några baktankar, ehuru den siste
talaren tyckes tro något sådant. Han talade mycket upprigtigt och
jag .skulle varit glad, om talaren vid ett tillfälle i Malmö varit lika

upprigtig, ty då hade han kanske blifvit besparad att här visa denna

upprigtighet.

Chefen för Landtförsvarsdepartementet har yttrat, ått lönen för
stamsoldaten borde en gäng för alla bestämmas. Huru en statsråds -

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

N:o 35.

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

Måndagen den 6 Maj, f. m.

ledamot kan vilja uttala en sådan grundsats, kan jag icke förstå. Yi
se, huru det i många år tillgått, då man till följd af penningens sjunkande
fått höja lönerna här i landet. Skulle samma förhållande fortgå,
vet jag icke, huru det skulle vara möjligt att vidhålla den nämnda
grundsatsen. Arbetets aflöning måste bero på de i allmänhet rådande
ekonomiska förhållandena.

Jag skall icke längre uppehålla mig härvid, då ett par talare på
Vestgötabänken och i synnerhet den siste, i sak sa utförligt yttrat sig,
att ingen, som icke är förblindad af partiskhet, kan undgå att gifva
honom rätt, och jag vågar säga, att den, som icke blifvit rörd af de
motiv, Kammarens gamle veteran i sin reservation anfört mot lottning,
har ett mycket hårdt hjerta.

En talare, Friherre Klinckowström, som jag tror vara min vän, ehuru
jag nu måste säga: Gud bevare mig för mina vänner, har fram stäf t
ett förslag, innehållande många egenheter, bland hvilka jag nu påminner
mig att ingen skulle fa blifva general som icke bevistat krig.
Då måste vi stundom etablera krig för att få generaler. En talare
på stockholmsbänken har så kraftigt gendrifvit detta förslag, att något
vidare ordande derom icke behöfs.

Det är sorgligt att höra yttranden sådana som att frågan skulle
för majoriteten i Andra Kammaren gälla icke landets försvar utan
endast afskrifning af skatter, men om man vänder sig mot denna majoritet,
så borde man väl äfven vända sig mot minoriteten i denna.

Före detta statsrådet Abelin har beskärmat sig öfver Utskottets
förslag och sagt, att det icke kan blifva något åt förrän 1907, men
jag tycker, att han skulle hafva ett sa klart omdöme att han insåg,
att, om 6,000 man årligen öfva sig, så hafva vi vid den tiden en
armé af 100,000 man fullt öfvade trupper. Förslaget innebär således
en väsentlig förbättring i militäriskt hänseende och jag har icke hört
af någon militär eller sett i någon tidskrift uppgifvas motsatsen.

Man säger, att det icke finns någon visshet, att stamsoldater skola
erhållas ens mot betalning, men, så vidt jag vet, har man alltid fått
andra stater fulltaliga genom betalning, och hittills har det gått Rusig
i afseende på de värfvade regementen, som nu finnas. Ett annat
exempel skulle jag kunna åberopa, att denna Kammare är fullsatt,
fastän ledamöterne icke åtnjuta ersättning.

Slutligen vill jag anmärka, att deras påstående, som säga, att det
låter sig göra, och deras, som anse, att det icke låter sig göra, kunna
väga lika tungt, ty endast framtiden kan visa det. Men en förhoppning
måste vi väl ega att så länge det finnes ett svenskt folk, sa sviker0
det icke sin pligt att värna sitt land så bra det kan.^ Yi komma
ihåg den olyckliga tid, då en svag konung fört landet på branten.af
sin undergång, huru 1810, 11 och 12 arens riksdagsmän och myndigheter
gjorde allt för att värna sitt fosterland. Jag tror derföre, att
man tryggt kan bortlägga alla sadana mörka framtids tankar. Jag skall
derföre med glädje lägga min röst för Utskottets förslag, och icke ett
pen al deröfver.

Jag har icke hört det ordet från regeringens främste man, att
förslaget skulle vara för dyrt, men skulle detta vara uttaladt, beklagar
jag att så skett.

N:o 35.

Måndagen den G Maj, f. m.

För min del slutar jag med att yrka bifall till Utskottets förslag
och Arill blott tillägga, att ni gören icke Medkammaren någon stor
otjenst, mine Herrar, om ni afslån detsamma.

Herr Montgomery Ce derin el in: Efter de upplysande föredrag,
som här under förmiddagens lopp hållits, behöfver jag endast yttra
nagra ord; men, då jag var ledamot af det Särskilda Utskottet, anhåller
jag att få angifva de skäl, som förmått mig att rösta för Utskottets
förslag. Det första af dessa skäl återfinnes, väl sagdt, i Herr
Mannerskantz reservation och jag skall begagna samma ord som han.
Der star: »mitt förnämsta skäl är, att Sveriges folk, ovilkorligen och
utan dröjsmål, behöfver betrygga sin sjelfständighet genom en starkare
försvarsorganisation än den, som det nu eget».

De flesta af oss hafva upplefvat 1871 års härordningsförslag. Vi
hafva upplefvat urtima riksdagen 1871. Vi hafva sett 1873 års kompromiss.
Vi hafva äfven sett 1875 års härordningsförslag samt förslaget
ar 1877 och ännu har frågan icke kommit ett tuppfjät framåt
utan befinner sig, kan man säga, ännu i nästan samma skick som
förut. Kan det då vara skal att fortfara på detta sätt? Då man sett
att ett förslag finnes, som icke är möjligt att genomföra, såsom förhållandet
var med t. ex. 1875 års förslag om strängt genomförande af
allmän vänligt, eller 1871 års förslag om bibehållande af den gamla
grunden, indelningsverket, kan det då vara skäl att endast fästa sig
vid dessa ytterligheter och icke gå in på någon medelväg, som dock
har . utsigt att föra saken fram. Gående ut från en sådan synpunkt
fai jag säga, att detta förslag innehaller i militäriskt hänseende verkliga
framsteg och verkliga förbättringar mot det nu varande. Den nu
föredragna punkten, litt. a innehåller, »att svenska hären skall sammansättas
dels af eu fast anstäld befälskader af yrkesmän, dels af en
ur de värnpligtiges led anskaffad stamtrupp och dels af beväring».

Hvad denna befälskader beträffar, så har jag erhållit upplysning
°.m derb som för närvarande finnes. Denna uppgår enligt plan för 1878
till 1,763 officerare, 1,630 underofficerare, 2,169 korpraler samt 1,575
spel. Om jag sammanlägger dessa siffror, så kommer jag till en summa
af 7,137 man officerare, underofficerare, korpraler och spel. Enligt
det nu föreliggande förslaget utgör befälskadern 12,249 man, således
en betydlig tillökning i befälets antal. I fråga om beskaffenheten af detta
befäl skola vi kolmila ihåg att det finnes eu punkt i förslaget, som
säger, att ingen må till befäl befordras, som icke minst ett år tillhört
stammen.''

Det blir likvisst en annan erfarenhet genom att hafva ett år tillhört
stammen än den, som nu vinnes genom gradpasseringen. All den
eifaienhet, som man kan säga att de unga officerarne för närvarande
ega, hafva de förvärfvat sedan de blifvit officerare, men under den
langa tid, de skulle, enligt förslaget, komma att vara i stammen, förvärfva
de en betydlig erfarenhet, innan de blifva officerare. Detta är
således ett företräde icke blott i numerären utan äfven i fråga om
qvaliteten.

I afseende pa stamtruppen är skilnaden mellan det nuvarande och
det, som är föreslaget, icke så stor, enär den stamtrupp, som för närFursta
Kammarens Prof. 1878. N:o 35.

Landt försvarets ordnande.

(Forts.)

N>0 54 . Måndagen den G Maj, f. ill.

landt- varande finnes, uppgår till 27,649 man, eller, om jag der tilllägger viceförsvarets
korpralerna, 29,361 man. Skilnaden är således icke stor mot hvad som
ordnande. nu är före’slaget, men jag tror, att hvar och en skall erkänna, att

(Forts.) denna stamtrupp, enligt förslaget, erhåller mera öfning än nu. Utom

de tio och en half månadernas öfning, som infanteristen får — ty att special
vapnen erhålla båttre öfning än som nu kommei dem till del, eikänna
alla -- skola vi komma ihåg garnisonstjenstgöring, underbefälsskolorna
m. m., som finnes i förslaget omnämndt och som också bör
läggas till öfningstiden för en stor del af denna stamtrupp, så att de,
som genomgått denna tjenstgöring för sin rekrytbildning, hafva i allmänhet
fått en öfning af omkring aderton månader.

Från olika delar af landet hafva olika åsigter uttalats angående
supplementärlottningen. Jag skall icke mycket uppehålla mig vid anskaffningssättet
för stammen. En talare har sagt, att det icke blir
svårt att anskaffa denna stamtrupp på frivillighetens väg. Jag hyser
mina betänkligheter i det afseendet, men det må vara svårt eller icke,
så anser jag, att det är nödvändigt att det finnes en slutlig möjlighet
att hålla stamtruppen fulltalig och derför har jag deltagit i den reservation,
som går ut på supplementärlottningen, da det bestämda antalet
stamsoldater icke kan på frivillighetens väg erhållas. Förslaget åtföljes
slutligen af en beväringslag, hvarigenom beväringen kommer att
fastare sammanhållas än nu är fallet, och en mobilisering lättare att

ega rum än nu. .

Jag skall nu icke vidare upptaga tiden, utan far endast, da i
denna punkt litt. a finnas bestämmelser, som i långt högre grad
tillgodose vårt försvar än det nu varande härordningsväsendet, anhålla
om bifall dertill.

Den vidare öfverläggningen uppsköts och Kammaren åtskildes
kl. 3 e. in.

In fidem
O. Brakel.

Stockholm, K. L. Beckman, 1878.