RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1875:27)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1875. Andra Kammaren. N:o 27.

Lördagen den 3 April.

Kl. 7 e. m.

? 1.

Fortsattes den i förmiddagens sammanträde började föredragningen
af Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 11, angående regleringen
af utgifterna under Riksstadens Nionde Hufvudtitel; hvarvid Herr
vice Talmannen till eu början utöfvade talmansbefattningen.

1 ordningen förekom

16-.de punkten:

Ang. fyllnads 1

anledning af Kong!. Maj:ts framställning derom att Lotsdi- Lotsdirektsrektören
in. m. C. B. Lilliehöök måtte vid sitt afskedstagande be-ren Tdlliehssk.
rättigas att, utöfver den för honom i Amiralitets-krigsmanskassan
grundlagda pension 2,250 Kronor, under sin återstående lifstid från
allmänna indragningsstaten årligen uppbära 2,750 Kronor, hade
Utskottet, som ansett tillräcklig anledning till förhöjande från allmänna
indragningsstaten af den bemäld? Botsdirektör författningsenligt
tillkommande pension af 8,000 Kronor icke förefinnas, i förevarande
punkt gjort den hemställan

att Kong! Maj:ts berörda förslag icke måtte vinna Riksdagens
bifall.

Ordet lemnades pa begäran till

Herr Adlersparre, som yttrade: Här nödgas lag yrka utslag
ä den föredragna punkten och bifall till Kong], Maj:ts förslag.
Jag tror mig dertill ega fullgoda skäl. lfa man ''i allmänhet anser i
att eu pension bör bestämmas efter embetets beskaffenhet, ber jag
fä upplysa, att Lotsdirektören numera icke, såsom förr, är eu koflegiiledamot,
med hvilken andra ledamöter dela ansvaret och arbetet.
Sedan år 1871 är han ensam beslutande och ensam ansvarig
för hvad som göres eller uraktlåtna i lotsverkets förvaltning.
Han är således hvad arbetet och ansvaret beträffar likställig med
Andra Kammarens: Prof. 1875. N;o 27. " 1

F:3 2?.

Amj fyllnadspension
åt
Lotsdirektören
Lilliehöök.
(Forts.)

Lördagen den 3 April, e. m.

general-direktörerna. Under lians styrelse står en personal af
mera än 1,000 personer, oeli den budget han förvaltar belöper sig
till nära en million kronor. Det kan ju da icke vara riktigt att
lian i pension vid 65 ars ålder skall hafva 1,000 kronor mindre
än hvad den kollegiale ledamoten i våra administrativa embetsverk
erhåller i pension.

Men denna fråga har en annan mera behjertansvärd sida. Här
föreligger icke en vanlig pensionsfråga. Nu är det icke endast
fråga om, hvilken pension författningsenligt bör tillkomma Lotsdirektören,
utan Kong!. Maj:ts proposition afser, enligt min uppfattning,
den nuvarande Lotsdirektören personligen — eu man, som med
utmärkt nit t jemt staten, som med sin vetenskapliga bildning och
sitt outtröttliga arbete utvecklat eu verksamhet, hvartill svårligen
finnes ett motstycke. Jag tror mig hvarken göra mig skyldig till
öfverdrift eller förnärma någon, dä jag säger, att fä finnas, som
till det allmännas gagn frambringat en så rik skörd af frakter,
som den nuvarande Lotsdirektören. Här finnas fakta, som tala;
jag vill deribland anföra endast ett.

Under de tio åren, som närmast föregingo den tid, då han
emottog lotsdirektörsbefattningen, nybyggdes och förändrades inalles
14 fyrar, hvilket på sin tid ansågs såsom ett ganska vackert
och aktningsvärd! arbete; men under de nu senaste 10 åren härden
nuvarande Lotsdirektören nybyggt 32 fyrar och vidtagit större
förändringar å 0 fyrar, således nybyggt och omarbetat tilIsammanlagdt
mera än 40'' fyrar. Och vid detta storartade arbete har lian
sjelf uppgjort alla förslag och personligen kontrollerat utförandet
af hvarje arbete, från det största till det minsta. Mycket mer
kunde anföras om lians mångsidiga verksamhet.

När sä är förhållandet, hvilket ingen kan förneka, frågar jagorn
det skulle vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande.
att här vägra bifall till Kong]. Maj:ts proposition — en vägran,
som innebure ett förnekande af det redbara och pligttrogna arbetet 1
För min del vill jag icke göra mig delaktig deruti, utan far jagvördsamt
anhålla om proposition på utslag å den föredragna punkten
och bifall till Kong!, Älajtts proposition.

Friherre Fock instämde i detta anförande.

Herr G-j er lin g: Dä man från Stats-Utskottet erhåller ett

betänkande, som afstyrka- eu af Kong!. Maj:t framstäld proposition,
så är naturligtvis det första man lian att göra att noga undersöka
de motiv, som kunnat föranleda Stats-Utskottet till ett
sådant utslag. Vid undersökning af här gifna motiv befinnas
dessa uttryckta med ganska fa ord, nemligen att »de af Kongl.
Maj:t åberopade förhållanden synts Utskottet icke kunna anses såsom
tillräcklig anledning att från allmänna indragningsstaten medgifva
förhöjning i den Lotsdirektören Lillieliöök författningsenligt
tillkommande pension af 3,000 Kronor,» och på grund af sådan

Lördagen den 3 April, e. m.

(Forts.)

3 N:o 27.

uppfattning har Utskottet tillstyrkt utslag ä Kongl. Maj:t.s propö- Ång. fyllnad*.
Sition. '' pension åt

.lag iar bekänna att jag för min del icke uti nyss åberopade 4,1

ord kan finna något, som ens i ringaste man talar emot hvad
ICoJigl. ntiaj:t xrniustäilt Jag- ser deremot i dem endast StåtsUtskottets
ledamöters subjektiva åsigt, eller rättare sagdt den subjektiva
asigten blott hos btats-Utekottets flertal, enär genom de bifogade
reservationerna framgå, att åtskilliga af Utskottets ledamöter
vant åt en mening, afvikande tran majoritetens. Om Kammar
ren skulle i enlighet med livad nämnda majoritet föreslagit, frångå
hval åt Kongl. Majff blifvit i fråga satt, skulle deraf följa att
ii f nug '' My]:tn 1 Pi''op°sitioiien anförts blefve af Kammaren
sel och li diet u liderkändt. Således skulle, dä man vid ett fall
Inu ain som detta bär taga i betraktande ifrågavarande tienstemans
val “ed afseende pa ålder noll förtjenst, som äfven
med afseende pa un jodlande o emellan innehafvande lönegrad samt
förslagen pension - allt hvad som i detta hänseende i (Ten KoiM.
proposition! eu bill vit aiflordt underkännas. Hvad åldern beträffar
sa bär den der upptagits till (io år och lärer val riktigheten härutinnan
icke. kunna bestndas. Förtjensten bär blifvit af den näst
mregaende arade taiaren ådagalagd, och jag förmodar att icke ens
Dtate-UteiiOtiet vill i tmga sätta, densamma. Återstiir de förlnillandet"
emeflan aflomngsbeloppet samt den ifrågasätta pensionen.

Oeh harvidlag torde lätteligen mses att, om ifrågavarande tjensteman
s nuvarande inkomster skulle nedgå till det honom för närvaiande
tormttnmgsenligt tillkommande pensionsbeloppet 3,000 Kron°v
1<[,''1311il seiiarf summa ingalunda kan anses slån ett lämplio-t
vederlag, sonw ett vederlag, motsvarande hans iethads- och tjeustalne.
;, Hans städning och hans ådagalagda firtjenster. Jag anser
l in a+tt’ ,";T''l:''<k !^e i subjektiva äsigter, som af Stats-Utskottets
pbu alltet m kila is, Åmun kammaren bör, på de grunder Kongl.

Maj:t framstäf, såsom eu gård åt den personliga förtjensten samt
tjenstligen! hos den nuvarande Lotsdirektören, vid lians blifvande
aig.mg ni tj mistel i, . medgifva det pensionsbelopp oafkortad som i
deii nadiga propositionen ..blindt föreslaget. För min ilo! anKKer
jag derför om bifall till Kongl. Maj:ts proposition och afsteg
a btats-Utskottets betänkande.

Herr (xref\-e Ko sse: Hvad den förste ärade talaren yttrat
om Lotedu-ektorens förtjenst, hans nit och skicklighet samt om
billigbecen derå!, a it _ lian tillc-rkännes eu högre pension, allt detta
<M «*** utan jag deltager tvärtom med

C '' T M-lw-,?11!10"- !/1'' <letta'' (''i!kttl<lt ^ar jag icke kunnat

tiiJLsty i k a bil all till den ivongl. propositionen, och detta af det skäl

itä.pl regleradt pensionssätt, det, enligt min och

illa ■ stavsutsiiottsledamoterne uppfattning-, skulle blifva ett
Kivor Iligtprejudikat att förfara den eu gång taststälda penisstaten
otillräcklig oeh att ett tillägg derföre bör ifrågakomma.

sions

Jag erkänner villigt att den pension.’ Lfrsdirektömi såsom

1:0 2T -

Lördagen den ö April. e. in.

Angående Chef för Lotsstyrelsen är berättigad uppbära, är alltför ringa och
fyllnadspen- jag ghulle gerna sett att ett förslag om ny reglering af pensions*l°dirdct8rtn~
beloppet blifvit framstäldt, lrvilket förslag jag skulle med nöje unLiiliehöök.
derstödt. Men då nu icke så skett, utan man begärt ett supple(Forts.
) mentärt belopp för att fylla pensionen till belopp utöfver hvad som
i den reglerade pensionsstaten är bestämdt, så anser jag att Riksdagen
icke bör understödja en sådan framställning, diet är fullkomligt
sant, att chefen för Lotsstyrelsen bör i afseende på pensionens
belopp vara lika stäld med t. ex. chefen för Marin-ingeniörsstaten,
och jag beklagar att så icke är förhållandet. Såsom
saken uu föreligger, nödgas jag hemställa om bifall till Stats-Utskottets
från iställning.

Chefen för Kongl. Sjöförsvars-departementet Herr Statsrådet
Friherre von Offer: Herr Talman! Mine Herrar! Jag skulle
egentligen kunna inskränka mig till en anhållan att få instämma
uti hvad den förste värde talaren yttrat, men då Utskottet i sin
hemställan om utslag på Kongl. Maj:ts proposition anfört såsom
skäl, att de förhållanden, som af Kongl. Maj:t åberopats för beviljande
af den begärda pensionen åt Lotsdirektören, icke synts Utskottet
tillräckliga, så anhåller jag att med några ord fa, söka ytterligare
belysa saken.

Det är bär fråga om chefen för ett embetsverk, som har eu
vidt omfattande förvaltning. Denna förvaltning fördrar otvifvelaktigt
och ovedersägligen af sin chef, att han är i besittning af
fulla kropps- och själskrafter, för att han, som sig bör, skall kunna
sköta sin tjenst. Han måste icke blott ega insigter och följa de
vetenskapliga förbättringarna inom optikens område, för att kunna
hålla fyrväsendet tidsenligt, han måste studera handels- och sjöfartsförnullandena
för att, rätt kunna bedömma lotsväsendets ordnande
och dessutom göra vidsträckta resor längs våra kuster från
den ena gränsen af vårt land till den andra; allt saker som fordra
sia man.

Nu har denne chef på ett, sätt, som i och för sig herde vara
tillräckligt talande skäl till bifall, i sin underdåniga ansökan till
Kongl. Maj:t yttrat dessa ord, som återfinnas i Kong!. Maj:ts nådiga
proposition; Han säger nemligen: »att han vid numera fy Ida
do år icke vågade hysa förhoppning att på ett för tjensten tillfredsställande
sätt särdeles länge kunna fullgöra de stegrade fordringar
på verksamhet, som förändrade förhållanden inom den förvaltningsgren,
hvars chef Lotsdirektören vore, kräfde af tjenstens innehafvare.
» Han tillkännagifver der helt Öppet och på ett med samvetsgrannheten
i hans karakter fullkomligt öfverensstämmande sätt,
att han icke anser sig höra längre bekläda detta embete, när den
tid inträda att lian enligt naturens ordning icke vidare är i full
besittning af de, förmögenheter, som han anser embetet fordra af
dess innehafvare, men lian begär att, när lian kommer att lemna
tjensten, lian måtte få den honom författningsenligt, tillkommande
pensionen höjd till någorlunda likhet med hvad lians vederlikar

N:Q 27.

Lördagen den 3 April, e. no.

inom andra embetsverk vid lika tjenste- och lefnadsälder få åt- Angående
njuta. _ Då blir frågan, huruvida det kan vara riktigt, att repre- ®£c0''‘‘,
sentationen, då denne embetsman sä, samvetsgrant framträder noll"‘”direktören''
afgifver denna förklaring, svarar honom: vi kunna icke gifva ho- Mliehsök.
nom det vederlag, han begär, af skäl, som den ärade, ordföranden (Forts.)
i Stats-Utskottet nyss anfört, att den inrättning, hvarifrån lotsdirektören
är pensiensberättigad, icke bär pensionerna reglerade
efter nyare förhållanden!

De af mig nyss anförda skäl tror jag äro fullt talande för

jag vill icke desto mindre
un tala till förmån härför,
en pension från allmänna
indragningsstaten af 3,000 R:dr och detta var redan, märk det
väl mine Herrar, år 1833. Vid 1865 och 1866 årens riksdagar erhöll
eu expeditionschef i Sjoförsvars-departementetskansliexpedition,
som var berättigad till pension å eu lika fullt eller lika litet reglerad
pensionsstat som flottans nu är, likväl en förhöjning deri
från allmänna indragningsstaten. Sålunda tror jag, att antingen
man ser saken från billighetens och rättvisans eller från prejudikatens
synpunkt, är den af Kong!. Maj:t föreslagna pensionssnmman
fullt berättigad, hvarför jag äfven anhåller om bifall till
densamma.

Herr Lundberg: Herr Talman, Mine Herrar! Jag skall
blott i korthet beröra den föreslagna fördelningen och de i Kong].

Maj:ts proposition äskade anslagen ä 9:de hufvudtiteln. Den
nionde klassens pensionärer hafva för närvarande 24 kronor, som
skulle höjas till 36 kronor per år. Den nu tjenstgörande lotsdir
aktör en, som lian 6.» »00 kronors lön och 1,000 kronor tjenst.göringspenningar,
är vid sitt afskedstagande berättigad till en pension
af 3,000 kronor. Det. oaktadt bär Kong], Maj:t föreslagit eu
förhöjning af denna pension af 2,000, således tillsammans 5,000
kronor. Han har således lika mycket som 139 man af nionde
klassens pensionärer, .lag vill visst icke ställa en sådan man i
jembredd med dessa nionde klassens pensionärer och icke heller
vill jag häruti bestämma livad som är rätt eller orätt, men nog
tyckes sltilnaden vara temligen vidsträckt tilltagen.

Man bär mänga gånger i de bättre kretsarne yttrat den åsigt, att
arbetsklassen bör i rånte- och kapitalförsäkringsanstalter insätta eu.
sparpenning för att kunna motse en sorgfri ålderdom. Ja! detta är
‘‘tt ganska vackert och önskvärdt förslag, som på allt sätt bör
understödjas. Men kan och bör icke också den rikt aflönade tjenstemannen
insätta något mera än hvad han gör i pensionskassan,
på det att icke statskassan årligen måtte betungas med stora summor
för pensionärerne. Arbetaren förtjena!’ i vanliga år 4 å 600 kronor;
de högre tjensteman nen från'' 6 till 18,000 kronor. Hvilkendera
åt dessa kan då anses hafva större förmåga att bereda sig.
eu sorgfri ålderdom. . Denna fråga torde vara lätt besvarad, och
likväl ser man alltid i Kong!. Majrts proposition, att den som bar

»lian till uen rvongi. propositionen, me
ytterligare åberopa några prejudikat, i
År 1833 erhöll dåvarande lotsdirektören

N:0 27.

Lördagen dan 3 April, e. m.

Anguc fide
jillnadspti:-■■sion åt Lofsdirehtören

Lilliehööh.
(Forts.)

de största inkomsterna får också de största furhöjningarne, under
det att de, som tjena i de lägre graderna och som säkert äro i
verkligt behof, in åtnöja sig med en ringa förhöjning, ehuru de,
efter min tanke, hafva eu långt strängare tjenstgöring. Jag vikar
derför bifall till Utskottets utlåtande. ° *

Herr Lindmark: Efter det sakrika anförande i detta ämne,
vi ryss från statsr<idsbänken fatt höra, anser jag mig icke böra
belasta diskussionen med något längre anförande i afseende å denna
puukt, och vill ej heller, da sådant skulle föra mig allt för långt
ifrån ämnet, ingå i någon närmare granskning af den siste värde
talarens resonnement, ehuru det nog kunde löna mödan. Jag rall
blott påpeka eu inkonseqvens, hvartill Stats-Utskottet i sitt handlingssätt
gjort sig skyldigt i detta .hänseende, och hvartill vi komma
pa nästa blad, der Utskottet tillstyrkt, att en fyllnadspension af
400 kronor mätte beviljas Chefen för Ivongl. Skogsstyrelsen, Anders
Emanuel Kos. pa det a tf lian, som till denna"befattning blifva
transporterad från landshöfdingebeställningen i Norrbottens län,
vid sitt afskedstagande måtte erhålla pension till enahanda belopp,
hvartill lian varit berättigad, derest han såsom landshöfding ovarstait,
Jag är icke uog förmäten att vilja ingå i något bedömande
utaf vigten åt ifrågavarande tvänne embeten och ej heller af de
bada innehafvarnes förtjänster, men nog tror jag, för min del, att
det är lika ansvarsfullt att vara lotsdirektör som chef för skogsväsendet.
Om sa är förhållandet, sä ser jag häri ett nytt skäl,
som talar för att man till chef för lotsväsendet hör hafva eu man,
utrustad, med tillräckliga krafter för att kunna följa med de mångfaldiga
och olikartade göromål, som på honom ankomma, och om
man bestämmer sig för att lemna bifall till den af Stats-Utskottet
uttalade princip i fråga om beviljandet af fyllnadspension åt Chefen
för Kong!. Skogsstyrelsen, så är det alldeles klart att den bör
gälla äfven i fråga om chefen för Lotsstvrelsen. Jag får derför
förena mig med dem, som yrkat utslag på Stats-Utskottets hemställan
och bifall till Ivongl. Maj:ts proposition.

Herr Sjöberg: Till hvad min ärade medbroder på stock holmsbänken

i början af diskussionen och Herr Statsrådet och
Chefen för Sjöförsvarsdepartementet under densammas fortgång
anfört bär jag naturligtvis föga eller intet att tillägga. Det är
således gifvet, att jag kommer till samma resultat, som båda
dessa Herrar. Men det anförande, som Stats-Utskottets ärade
ordförande hade, ger mig anledning till några erinringar, och
jag skall försöka, så godt jag förmår, anföra de skäl, som han
framdrog, för att, om möjligt, stämma Kammaren för bifall till
den nu föreslagna pensionen.

Herr Grefve Posse uttryckte nemligen den mening, att han
icke både ringaste tvekan att gå in på en förhöjning’ af pensionsbeloppet
för nu ifrågavarande embetsman, så framt det icke galt
ensamt honom, utan Ivongl. Maj:t föreslagit en reglering'' af alla

N:0 27.

Lördagen den 3 April. e. in.

till samma stat hörande pensioner, enär, såsom Herr (Trefven må- Angående.
ste medgifva, nu ifrågavarande pension icke stode i ringaste förhållande
till hvarken tjenstens beskaffenhet eller de ansvarsfulla *

göromål, som dermed voro förenade. Hot synes mig derföre, som Littielmk.
dessa skäl böra både ur rättvisans och billighetens synpunkt tala (Forts.)
för bifall till Kong! Haj:ts proposition och att således Kammaren
måtto å den begäran, som blifvit af Kong! Magt framstäf, fästa
behörigt afseende.

Men om man ställer sig på en annan grund och ur rent
formel synpunkt vill afstå propositionen, så bör man iakttaga
ett mera konseqvent förfärande, än som nu visar sig vara förhållandet,
då Utskottet i 21 punkten af detta utlåtande, såsom
den näst föregående talaren äfven påpekade, tillstyrkt, att en
fyllnadspension å 400 kronor må tilläggas cn embetsman, som,
enligt i lag stadgade grunder, icke dertill är berättigad, och detta
på den grund, att bemälde embetsman varit berättigad till högre
pension, om den qvarstått vid det embete, som han innehade näst
före det, hvarifrån det nu är fråga om att lian skall taga afsked.

Jag kan icke rätt förstå — jag ber Utskottet förlåta mig detta —
att någon öfverensstämmelse finnes emellan detta senare tillstyrkande
och Utskottets hemställan i den nu förevarande punkten,
då Utskottet deri anför den redan författningsenligt bestämda
grunden såsom ett afgörande skäl mot bifall till Kongl. Majtts
proposition i ämnet, men deremot i den andra pensionsfrågan
frånkänner den der tillämplig:! författningsenliga grunden allt inflytande
på den frågans bedömande.

De förtjenster, den nu ifrågavarande pensionstagaren såsom
embetsman eger, hafva af Stats-Utskottets ärade ordförande blifvit
ytterligare betonade. De torde i öfrigt vara så allmänt kända,
att de cj behöfva något vitsord, allraminst från min sida. Och
det synes vara Lärdt, när han nu säger sina krafter börja svika
samt att han oj tilltror sig kunna utöfva sitt embete så, som lian
sjelf skulle önska och staten torde ega rätt att fordra — då,
säger jag, synos det icke vara rätt att försätta honom i den nödvändigheten
— tv sådant blefvo, efter hvad jag kunnat inhemta,
förhållandet — i den absoluta nödvändigheten att stanna qvar
på sin plats, derest Riksdagen icke beviljar den ifrågasatta pensionen.

Under sådana förhållanden synas mig billighet och rättvisa
samt vanlig följdriktighet fordra — ty jag föreställer mig, att en
föregående talares anförande mot pensioners beviljande i allmänhet
ej hör kunna utöfva något inflytande på Kammaren — att
icke frånkänna vigten och värdet af de skäl, som blifvit anförda
för en åsigt, motsatt den Stats-Utskottet uttalat. Jag vågar der-,
före anhålla om bifall till Kongl. Maj:ts proposition j förnitet.'' ”

Häruti förenade sig Herr Clairfelt.

Öfverläggningen var slutad. Herr vice Talmannen upptog

„ K:0 27.

Lördagen den 3 April, c. ko.

. ngaende Jo meningar, som derunder förekommit, och gat'', enligt dom, proiL
"åt ''Lots- P08^01101, dels på bifall till Utskottets hemställan och, dels på
dir elet oren yrkandet att, med utslag å nämnda hemställan, Kong! Maj:ts
Lilliehöök. proposition i ämnet måtte bifallas. Båda dessa propositioner
(torts) bleivo med blandade ja och nej besvarade, hvadan desamma åt
Herr vice Talmannen ånyo framstäldes, och förklarade Herr vice
Talmannen derefter, det han ansåg röstöfvervigt förefinnas för
bifall till Kong! Maj:ts förslag. Votering begärdes; i anledning
hvaraf, och efter fattadt beslut att yrkandet på bifall till
Utskottets hemställan skulle uppställas såsom ja-proposition, nu
uppsattes, godkändes och anslogs eu omröstningsproposition, lydande
sålunda:

Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i 16:de punkten
af utlåtandet N:o 11, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kammaren, med utslag å Utskottets hem -ställan, beviljat den fyllnadspension, som Kongl. Maj:t äskat för
Lotsdirektören C. B. Lilliehöök. ^

Omröstningen utföll med 103 ja mot 57 nej; och hade alltså
Utskottets hemställan bifallits.

il-.de och 18:de punkterna.

Blefvo jemväl bifallna.

Herr Talmannen anlände nu och öfvertog ledningen af förhandlingarne;
hvarefter föredragning skedde af

Angående 19:de punkten,

storskiftes tint

it andi- , ^ Utskottet var i denna punkt'' hemstäldt, att Riksdagen
mätares pen. bifalla Kongl. Maj:ts nådiga proposition derom, att stor sienerätt.

skiftes- och afvittringslandtmätare, som tjent 30 år, hvaraf minst
tjugufem ar vid storskiftes- och afvittringsverken, måtte vid uppnådda
sextio lefnadsår berättigas att på allmänna indragningsstaten
undfå pension till årligt belopp af två tusen kronor, dock
"ätt1 -.stersddftes- eller afvittringslandtmätare, hvilken- tillika voré
kommissionslk/fdtmätare och i sistnämnda egenskap efter afskedstagande
från storskiftes- eller afvittringslandtmätarebefattningen
qvarstöde så länge, att han jemväl såsom kommissionslandtmätare
fullgjort de för pension på allmänna indragningsstaten stadgade -

Lördagen den 3 April, e. in.

N:o 27.

vilkor, måtte från denna stat åtnjuta pension endast för den af
tjensterna, som berättigade till högsta pensionsbeloppet.

Herr Hseggström anförde: Jag inser fullt väl, huru vanskligt
det kan vara att här uppträda och försöka åstadkomma en
ändring i det beslut, hvartill Stats-Utskottet kommit, så mycket
hellre, som detta Utskottets beslut är fattadt i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts proposition. Men såsom bekant med förhållandena
deruppe har jag ansett mig skyldig att försöka utverka
en liten ändring i nämnda beslut, sä vidt möjligt är, och jag hyser
ännu en svag förhoppning om att kunna lyckas häruti, då jag
tror den vara både billig och rättvis och jag dessutom har att
anföra ett skäl derför, hvilket är af den beskaffenhet, att det icke
brukar vara overksamt i denna Kammare, nemligen det, att genom
den af mig omnämnda ändringen en icke obetydlig besparing för
staten torde kunna vinnas.

Då frågan om desse storskiftes- och afvittringslandtmätares
pensionering skulle afgöras, blefvo dessförinnan Konungens Befallningshafvande
i så väl Westerbottens som Norrbottens län hörda i
ärendet. Den förre vitsordade, hvad femton landtmätare inom
hans län i petition till Kongl. Maj:t uppgifvit, att desse landtmätares
göromål numera voro så betungande, att deras krafter blefvo i
förtid utslitna. Konungens Befallningshafvande i Norrbottens
län medgaf visserligen att landtmätarnes arbete vore ganska mödosamt,
men ansåg deremot det dock ej så betungande, att deraf
borde med skäl tagas anledning till väsendtlig nedsättning i den
tid, vid hvilken de voro berättigade till pension. Statskontoret,
hvars yttrande i frågan jemväl infordrades, uttalade enahanda
åsigt, som Konungens Befallningshafvande i Norrbottens län, och
på grund häraf har Kongl. Maj:t afgifvit det förslag, som nu föreligger
till afgörande. Jag ber nu att få nämna, att i Westerbottens
län alltsedan år 1825, då afvittringslandtmätare-institutionen
inrättades, ingen enda afvittringslandtmätare uppnått 60 års ålder.
Jag har till en aktad ledamot i Utskottet aflemnat officielt intyg
om detta märkvärdiga förhållande, men är genom en egendomlig
och olycklig omständighet ej i tillfälle att nu prestera detsamma.
Jag är öfvertygad emellertid, att han ej skall motsäga mig häri,
och denna uppgift har således varit i Utskottets afdelning kunnig.

Då således från år 1825 intill denna dag ingen landtmätare i
Westerbottens län uppnått 60 års ålder, torde detta vara bevis
nog att Konungens Befallningshafvande i nämnda län haft rätt i
sin åsigt, och jag vågar derföre påstå, att Konungens Befallningshafvande
i Norrbottens län haft orätt, då han ansett en nedsättning
i pensionsåldern till 55 år för desse tjensteman icke
»i allmänhet» behöflig.

Antages nu Kongl. Maj:ts förslag, att desse tjensteman, först
sedan de uppnått en lefnadsålder af 60 år, skulle komma i åtnjutande
af pension, blefve sannolikt följden, att de, ehuru redan vid
50 å 55 års ålder till helsan brutne och saknande förmåga att

Angående
stor skiftesoch
afvittringslandtmätares
pen*
sionsrätt.

(Forts.)

N:0 27.

Angående
storskiftesoch
afvittringslandtmutares
pensionsrätt.

(Forts.)

Angående fyllnadspension

åt Generaldirektören A.

E. Ros.
(Forts.)

Lördagen den 3 April, e. ni. •

fortsätta de ansträngande göromål, tjensten af dem krafvel’, nödgades
hänga qvar i tjensten, oaktadt deras arbetskraft vore ringa
eller ingen. Vore ej då klokare att för dem bestämma pensionsåldern
till 55 år, naturligtvis med bibehållande af de öfriga vilkor
som Kongl. Makts förslag innehåller, nemligen att de tjent 30 år,
deraf minst 25 är vid storskiftes- och atVittringsverken. Ty i annat
fall och om det är sant, att denna tjenst är sä ansträngande,
tvingas ju den, som vid 55 urs ålder saknar tillräcklig arbetskraft
att qvarstå i tjensten, ehuru dertill i verkligheten oduglig.
Följden deraf blir ofta, att han kommenderas till lappmarken för
att‘der, sä vidt helsan tillåter det, deltaga i der pågående arbeten.
Oförmögen till arbete, uträttar lian ej heller bär mycket och arbetsprodukten
blir ringa, om ens någon, under det han emellertid
har att förfoga öfver eu stor styrka, handtlangarne, li vilkas
många för staten dyrbara dagsverken således nästan bortkastas.

Jag vill ej längre upptaga Kammarens tid, helst hvad jag nu
anfört synes mig så i ögonen fallande, att allt skäl förefinnes att
antaga mitt förslag i ämnet, hvarigenom icke åsyftas annan ändring
i Kongl. Maj:ts förslag, än att pensionsåldern för ifrågavarande
tjensteman nedsättes från 60 till 55 år; och får jag hos
Herr Talmannen anhålla om proposition å detta mitt förslag, så
lydande:

“Att hvad Kongl. Maj:t föreslagit beträffande pensionsbelopp
och dervid fäst vilkor må på det sätt vinna Riksdagens bifall, att
storskiftes- och afvittringslandtmätare, som tjent 30 år, deraf minst
25 år vid storskiftes- eller afvittringsverket, ma vid uppnådda
55 lefnadsår berättigas att på allmänna indragningsstaten undfå
pension.

Vidare yttrades ej. Herr Talmannen gaf först proposition på
bifall till Utskottets hemställan och derefter på det yrkande, som
af Herr Hseggström blifvit framstäldt; och enär den förra af
dessa propositioner besvarades med öfvervägande ja, hade Kammaren
således bifallit Utskottets förslag.

20:de punkten.

Blef likaledes Infallen.

2lista punkten.

Utskottet både hemstält:

att den af Kongl. Makt för Generaldirektören Anders Emanuel
Ros föreslagna fyllnadspension af 400 kronor måtte af Riksdagen
beviljas.

I anledning af denna hemställan anförde

N:o 27.

Lördagen deri 3 April, e. in.

Herr Jons Pelirsson: Att anspråken på ersättning underAngåendejfyUdenna
Imfvudtitel i i ro både mänga och stora, är eu gammal er- ™ Qenerålfarenhet;
och vanligtvis beviljas jemväl hvad som begäres, så direktören
snart verkliga skäl dertill förefinnas. Hvad deremot angår Stats- A. E. Sos.
Utskottets hemställan uti denna punkt, sa finner jag inga barmher- (Forts.)
tighetsskäl tala för beviljande af den ifrågavarande summan af
400 kronor, huru ringa den än är, eftersom ju personen i fråga i
alla händelser kommer i åtnjutande af eu årlig pension å 5,600
kronor. Hu kan man visserligen säga, att detta pensionsbelopp.,
är mindre än det, som skulle hafva kommit honom till del, om
han vid sitt afskedstagande qvarstått vid sitt förut inneliafda
embete såsom landshöfding. Men då han nu får den pension, hvartill
han enligt lag och författningar är berättigad, så må lian väl
vara nöjd; och att vid detta tillfälle utdela någon slags nationalbelöning
ifrågasattes väl icke.

Beträffande skilnaden mellan det pensionsbelopp, som skulle
tillkomma • den ifrågavarande embetsmannen såsom generaldirektör
och såsom landshöfding, så är det val ej att förmoda det lian,
vid frånträdande! af den sistnämnda tjensten, var okunnig om att
lian fick åtnöja sig med det mindre pensionsbelopp, som enligt
lag tillkom honom vid hans afskedstagande såsom generaldirektör.

Jag tror heller icke att lian bl Hvit. tvungen att frånträda sin
landsliöfdingebefattning, utan att lian frivilligt gått ifrån densamma.

Hägra talande eller bevekande skäl för beviljande af dessa
400 kronor förefinnas således enligt min tanke icke. Summan är,
såsom sagd!, visserligen ringa. Men jag håller på principen att
icke, der behofvet ej är oafvisligt, bevilja någon person större pension,
än hvartill lian enligt lag lian anses berättigad. En annan
gång torde billiglietsskälen kunna blifva mera talande för att bevilja
hvad som begäres. Men vid detta tillfälle måste jag yrka
utslag å livad Utskottet liemstält.

Herr C. A. Larsson: Jag, som gerna icke kali beskyllas för
slöseri med statens medel, her att få fästa den siste talarens uppmärksamhet
derpå att vi genom beviljande af dessa 400 kronor
icke utdela någon nationalbelöning, utan att vi tvärtom gifva dem
af godt hjerta för att få vår skogsförvaltning i kraftigare händer
och på ett ändamålsenligare sätt ordnad. För bättre pris ansåg
sig Stats-Utskottet ej kunna vinna detta mål. Jag hemställer
derföre om bifall till Utskottets hemställan i den föredragna
punkten.

Härmed var öfVerläggningen slutad. Efter det propositioner •
gifvits enligt de gjorda yrkandena, blef Utskottets förslag bifallet.

I 22:dra punkten både Utskottet meddelat utlåtande öfver Angående
Kongl. Maj ds förslag om anvisande af eu årlig pension af 2,000
kronor från och med innevarande år åt framlidne Biksarkivarien rim j j

Nordströms

enka.

F:e 27.

Lördagen den 3 April; e. m.

Angående Johan Jacob -Nordströms enka, Anna Christina Nordström, född
lEw SjM^erg, samt tillstyrkt,

tim J. J. den askade pensionen matte till nedsatt belopp af 1.500

Nordströms kronor utaf Riksdagen beviljas.
enka.

(Forts.) Efter uppläsning af berörda hemställan, anförde

Chefen för Kongl. Ecklesiastik-departementet, Herr Statsrådet
Wennerberg: För ungefär tretio är sedan drogs eu i Finland
framstående vetenskapsman af då varande konung Oscar I hit
öfver till Sverige. Denne vetenskapsman, som redan då vunnit
anseende såsom sådan i sitt hemland, var Riksarkivarien Nordström.
Redan under sin forsta verksamhet i vetenskapens tjenst
hade han med ovanlig framgång sysselsatt sig med forskningar,
som egentligen rörde Sverige och dess politiska förhållanden, och
vid tidpunkten för hans öfverflyttande hit till landet hade han redan
utgifyit sitt berömda verk “Bidrag till svenska samhällsförfattningenshistoria.
“ Sitt återstående lif egnade han med outtröttlig ifver åt
samma vetenskapliga verksamhet, derjemte ständigt upptagen af
maktpåliggande förtroendeuppdrag. Så var han eu af de verksammaste
medlemmarne i 1858 års s. k. finanskomité, äfvensom i
komitén för utarbetande af förslag till kommunallagar, och slutligen,
strax före sin död, i kyrkolagskomitén. Såsom bevis på den
arbetsförmåga, ihärdighet och sjelfständighet Riksarkivarien Nordström
under sådana . uppdrag utvecklade, må det med afseende på
den sistberörda komitén tillåtas mig nämna, att lian, såsom reservant
vid nästan hvarje paragraf, ensam kan anses hafva skrifvit
ett särskild! förslag till den kyrkolag, som nu pröfvas och skärskådas
af de myndigheter, hvilka fått sig detta ålagdt.

Såsom riksdagsman ådagalade han samma ovanliga egenskaper,
synnerligen vid behandling af lagfrågor.

Till följd^ åt sina omfattande juridiska insigter skulle han icke
haft stor svårighet att åt sin familj bereda en mera betryggande
ekonomisk ställning än den, i hvilken han nu lemnade den; men,
ständigt upptagen af allmänna värf, försakade han detta; och vid
hans död befans bouppteckningen visa en behållning af något
öfver 4,000 kronor, en ringa summa såsom kapital i alla tider och
synnerligen i var, helst då den delas mellan fyra sterbhusdelegare.
Hade Nordström mera sett på sitt eget än på statens bästa, både
detta ej^ varit förhållandet; hans efterlefvande maka, liksom han
sjelf, från. främmande land, sjuklig med en sjuklig dotter, är derföre
för sina återstående dagar, hvilka icke kunna blifva många,
då hon är nära. 70 år gammal, öfverlemnad åt eu mer än torftig
utkomst, derest ej hjelp från Riksdagen mellankommer.

Vare det långt ifrån mig att underskatta värdet för henne af
den åt Ståts-Utskottet föreslagna hjelpen af 1,500 kronor, som i
vanliga fäll visserligen icke bör anses obetydlig; men här torde
föreligga ett af de fall, då man mindre bör hafva i sigte att på
grund af noggranna beräkningar kunna träffa det rätta beloppet

Lördagen den 0 April, e. in.

N:o 27.

af’ eu passande nödhjelp än af en passande belöning, af staten Angående
öfverlemnad till enkan efter en redbar medborgare, såsom ett er- jtiharlivakännande
af en verksamhet, för hvilken det allmännas angelägen- r{tn j j~
heter städse gatt framför de egna. Det är ett vackert föredöme, Nordströms
som den svenska representationen gifvit både under föregående och enka.
senaste tider, att, när någon framstående man bortgått, den visat (Forts.)
sig villig att draga försorg om lians efterlefvande. Här är ett
tillfälle att förnya detta. Måtte Kammaren derföre ej tveka mellan
den större eller mindre summa, hvarom här är i fråga, utan
helt enkelt bevilja det af Kongl. Maj:t föreslagna beloppet, mellan
hvithet och det af Stats-Utskottet tillstyrkta skilnaden utgör
blott 500 kronor. Dessa 500 kronor äro för Riksarkivarien Nordströms
enka af stor betydelse, för staten af en försvinnande liten;
och om Riksdagen vill belöna, är jag viss om att icke Kammaren
skall finna den större summan för stor. Jag hoppas derföre, att
någon här finnes, som gör yrkande om bifall till Kongl. Maj:ts
proposition.

Grefve Sparre: Då jag begärde ordet, var det mig obekant,
att Hen: Statsrådet och Chefen för Ecklesiastik-departementet
redan gjort det; min afsigt'' var blott att söka framställa de utmärkta
egenskaper och förtjenster hos den atlidne, Indika den förste
ärade talaren redan så väl framhållit, och jag kan således tätta
mig kort. Medarbetare med Riksarkivarien Nordström i ätskil- *
liga komitéer och i Lag-Utskottet, hade jag tillfälle att lära
känna hans stora lärdom, hans osvikliga nit och den stora kärlek
till Sverige, som förde honom hit, kallad af Konungens förtroende.

Det är således ej mer än billigt, att Riksdagen, genom att tillerkänna
hans enka en tillräcklig pension, ger ett erkännande af
de utmärkta egenskaper hos Nordström, som vi, åtminstone många
af oss, sjelfve erfarit, och jag kan derföre icke underlåta, att, med
hörsammande af Herr Ecklesiastikministerns uppmaning, yrka bifall
till Kongl. Maj:ts nådiga proposition.

Herr Ola Bosson Olsson: Jag vill icke förneka att Riksarkivarien
Nordström var en redbar medborgare och eu skicklig
vetenskapsman, men att han skulle af kärlek till Sverige öfvergifvit
sitt fosterland bevisar oj något till fördel för honom i detta
hänseende, ty fosterjorden bör väl vara för hvar och eu kärast
och så äfven för honom. Beträffande den omständigheten, att
Nordström lemnade sitt fädernesland och kom hit till Sverige, tror
jag ej att han hade skäl att ångra, tv han åtnjöt mycket förtroende
och till följd deraf stora löneinkomster. Huru han användt
dessa, vet jag ej, det må vara hans och hans familjs sak.

Jag har såsom Herrarne veta, reserverat mig mot Utskottets förslag;
detta har jag gjort på den grund, att jag ansåg den af Utskottet
föreslagna summan 1,500 kronor för stor, hvarföre jagtrott
att 1,000 kronor skulle vara det högsta belopp Riksdagen
borde bevilja, helst som hon ur en annan pensionskassa har 538

Jf:0 27.

Lördagen den 3 April, e. m.

Angående kronor 33 öre, hvilket då skulle göra tillsammans 1,533 kronor
pension at 33 ^re, och detta belopp har jag för min del trott vara tillräckligt
rienJWJ~ för en enka att lefva på, till och med en sådan efter den så mycket
NordstrSms berömde Riksarkiv arien Nordström.

enka. . Men då till min kunskap kommit att Första Kammaren bifallit

Kongl. Maj:ts proposition, skall jag inskränka mig till att yrka
bifall till Utskottets förslag för att undvika en votering i denna
Kammare mellan Utskottets och min mening. .lag anser det nu
under sådana förhållanden vara politiskt klokt att bifalla Utskottets
hemställan, hvarigenom vid eu blifvande gemensam votering
om denna punkt, den af Första Kammaren antagna högre
summan har mindre utsigt att gå igenom.

Herr C a spars son: Jag erkänner villigt att Utskottet fullgjort
sin grundlagsonliga pligt att iakttaga nödiga indragningar
och besparingar, då det nedsatt den af Kongl. Maj:t äskade summan
2,000 kronor, till 1,500 kronor; tv om en pension skall utgå med
1.500 eller 2,000 kronor, kan ju vara en smakfråga“ men der Utskottets
pligt slutar, der vidtager Riksdagens rätt; och det är
till donna högre rätt jag vädjar.

Denna fråga synes mig nemligen kunna och höra betraktas
ur annan och högre synpunkt, än blotta anslagsbeloppets.

År ISIG kallade Sveriges Konung dåvarande Juris Pro*
fessorn vid Helsingfors universitet Johan Jakob Nordström att
bekläda Riksarkivarioembetet. lian hörsammade kallelsen, antagligen
mindre för don ringa ekonomiska fördelen, än af behofvet
för hans fria okufliga ande af eu renare och friskare lifsluft,
än som Helsingfors universitet då för tiden kunde erbjuda.
Om hans verksamhet i sitt nya fosterland under mer än ettfjerdedels
sekel vittnar vår inre utvecklings historia under do senare
decennierna, derom vittnar uttalandet i. Kongl. Majt:s förevarande
nådiga proposition; derom vittnar Stats-XJtskottets erkännande
af hans “''långvariga och berömliga arbete i rikets tjenst11; derom
kan slutligen hvarje enskild representant, som kommit i närmare
eller fjermare beröring med (lön offontlige mannens storslagna
personlighet, gifva vittnesbörd. Huru hans förtjenster bedömdes i
hans ursprungliga fosterland, derom vittna bland annat de djupt
gripande ord, som från andra sidan Bottcnhafvet klingade hitöfver,
då hans stoft öfvorlomnaclcs till den sist a hvilau. Då dessa
ord icke allenast skildra Finlands saknad, utan äfven kunna tjena
till bedömande af den aflidnes hela personlighet och uppfattning,
tagel* jag mig friheten bär delvis recitera dem. De lyda sålunda:

“Lag skall hägna den ringes hydda;
Våld skall vika och Rätt skall skydda:
Ljus. skall dagas tu* skuggor flydda;
Makt skall växa ur viljans jern.11

Lördagen den ii April, 6. in.

15 H:0 27.

“Fjerran jordas på Mälarstranden
Kämpen, frejdad i nordanlandcn.

Svensk är grafven och finsk var anden:
Herren hägne hans andes ro."

Angående
pension åt
Riksarkivarien
J. J.
Nordströms

enka•

Ja, “svensk är grafven11, och svensk förblir den, ty Sverige (Forts.)
hade bördat rätten till den, men bördsskillingcn är ännu ogulden
till den aflidnes maka, som följt honom hit öfver hafvet.

Svenska Riksdagen kan ej uppresa annan minnesvård öfver
stofthyddan, som omslöt don starke, finske anden än beviljandet
af det utaf Kongd. Maj:ts begärda anslaget, och att “nedsätta11
detta, vore i dubbel mening nedsättande.

För många år sedan läste jag i tidningarne om en kringresande
svensk teatertrupp, som gaf representationer i do finsska
landsortsstäderna. Skådespelarckonsten stod då i allmänhet icke
högt och do kringresande landsortstruppcrna voro ott uttryck af
denna konstens allmänna ståndpunkt. Det oaktadt uppträdde
ifrågavarande trupp på något ställe i det högre historiska lijeltcdramat.
Kontrasten mellan uppgiftens omfattning'' ochftiligångarnes
otillräcklighet blot härigenom så mycket mera skärande.

Publiken gäspade och hade tråkigt. Då framsväfvar under
sista akten öfver scenen en något brukad, gammal fana med de
blå och (jula färgerna, hvilka man här cj sett sedan sorgens år,

1808 och 1809. Då tar det på eu gång eld i det finska tundret.

Den ena bifallsstormon aflöser . den andra. Man frågar ej efter
do spelande; det är den gamla, välkända fanan, symbolen af
Sveriges och Finlands sammanflätade minnen man applåderar.

Mino Herrar! Det geografiska Finland är för Sverige förloradt—
och för alltid förloradt. Men det andliga Finland, som vi
med kulturens vapen eröfra!, är qvar. Det är vår oafhändoliga
egendom, som ingen annan makt, än vi sjelfva, kan oss frånhända.
Hvarje fråga, som berör dessa förhållanden, synes mig derföre
af djup internationel betydelse, der det gäller att visa fram
de gamla, välkända svenska färgerna. Här är fråga att hedra
minnet af eu frejdad Finlands sou; här är fråga om ett understöd
till eu aktad Finlands dotter. Den besparing, som genom nedsättning
i det af Kong!. Maj:t föreslagna beloppet, skulle kunna
uppkomma,, anser jag tillhöra do förlustbringåndo besparingarne.

Jag yrkar derför bifall till Kongd. Maj-.ts proposition.

Herr Jöns Pcb räson: Om man någon gång skulle kunna

säga att barmhertighet skall, utöfva», så torde kanske detta vara
ett sådant tillfälle. Men om man fattar saken från deri sidan
att ifrågavarande anslag skulle utgöra eu nationalbelöning, så tror
jag att den af Utskottet föreslagna summan är för liten och att
man bort gå längre i frikostighet än till och med efter Kongl.

Maj:ts förslag. Jag skulle emellertid icke hafva begärt ordet, om
jag icke i motiveringen sett ett skäl åberopade, som förefaller
mig väl mycket sökt. Stats-TJtskottet har nemligen bland annat

N:o 27.

LörUagen den o April, e. m.

Angående
pension åt
Riksarkivetrien
J. J.
jordströms
enka.
(Forts.)

framhållit att Nordström utöfvat berömligt arbete såsom riksdagsman
under tolf riksdagar och derpå grundat sin framställning
om pension för enkan. Härmed förhåller sig så att — så vidt
protokollen gifva vid banden — han talat emot alla vigtigare
reformer i både ena och andra riktningen, och om man kunde
undersöka voteringarne i alla möjliga anslagsfrågor, så skulle
man få se hvilken trogen röst han varit. Skulle Riksdagen gifva
barmhertighetsersättningar till alla enkor efter riksdagsmän af
det slaget, så blefve det antagligen många att gifva åt. T händelse
jag haft det stora nöjet att sitta i Stats-Utskottet, skulle
denna del af motiveringen icke utan protest hafva influtit i betänkandet,
tv om Riksdagen godkänner ett dylikt motiv, torde
många finna sig vara i enahanda behof, som denna enka.

Ett annat skäl för beviljandet af ifrågavarande pension skulle
vara, att bouppteckningen visat en behållning af endast 4,310
kronor. Denna omständighet synes mig ingalunda utgöra någon
tillförlitlig mätare. För min del har jag åtminstone trött, att
ensamt realiserandet af den aflidnes stora, dyrbara boksamling
borde hafva lemnat större behållning än det angifna bouppteckningsbeloppet.

Jag vill ej yrka nedsättning i det föreslagna pensionsbeloppet,
utan blott uttala den tanken, att den omständigheten, att
framlidne Riksarkivarien Nordström i tolf år varit riksdagsman,
icke kan läggas till grund för beviljandet från Kammarens sida
af ifrågavarande pension åt hans efterlemnade enka. För min del
vill jag ej gå längre än till bifall åt det, af Stats-Utskottet föreslagna
beloppet.

Herr Alb. Staajf tillkännagaf, att han förenade sig uti Herr
Casparssons nyss afgifna yttrande.

Herr Hjelm: Jag tror icke det är Kammaren värdigt att
i frågan fatta ett beslut, som nödsakar den svenska riksförsamlingen
att votera om 500 kronor mera eller mindre åt Riksarkivarien
Nordströms enka. Yi kände honom alla. och det var mer
än eu blott personlig bekantskap. Han lefver också i tacksamt
minne hos oss och hos nationen.

Jag yrkar bifall till Kongl. Majds proposition.

Herr Gum te Hus: Jag kände mig manad att bemöta talaren

på kronobergsbänken, men tror mig nu göra rättast uti att inskränka
mig till att instämma med Herr Casparsson.

Sedan öfverläggningen förklarats slutad, och propositioner
gifvits i öfverensstämmelse med de yrkanden, som under densamma
blifvit gjorda, biföll Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan
i hvad den skilde sig från Kongl. Maj:ts proposition i ämnet,
samma proposition oförändrad.

Lördagen den 3 April, e- m.

17 N:o 127.

23:dje—28: de punkterna.
Bi föll os.

29:de punkten.

Af Herr A. Törnfelt var i afgifven motion föreslaget, att af
allmänna medel ett årligt anslag af 2,500 kronor måtte beviljas
Musikdirektören vid Vesterviks elementarläroverk O. E. Södling
under hans återstående lifstid, på det han måtte med mindre egen
uppoffring kunna egna sig åt fullbordandet af Svenska folkmusikens
historia; och hade Utskottet, beträffande denna motion, på anförda
, skäl hemstält:

att densamma måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Angående
understöd åt
Musikdirektören
C. E.
Sadling -

Motionären, Herr Törnfelt, anförde: Herr Talman, mine
Herrar! Utskottet säger, att jag icke lemna! någon utredning om
Musikdirektören Södlings verksamhet eller lämplighet för det
ifrågavarande uppdraget. Jag har likväl i motionen sökt ådagalägga,
att han i 30 år verkat i musikens tjenst dels genom skrifter
och dels genom offentliga föredrag — ett förhållande, som
under årens lopp funnits relateradt i tidningarne. Emellertid
skall jag, om det tillätes mig. nu bestå Utskottet eu närmare utredning
genom att uppläsa förteckningen på de musikaliska verk,
han utgifvit och som äro följande:

l:o Handledning för organister och klockare 1846, vitsordad
af Musikaliska akademien.

2:o. Musikalisk kyrkotidning, månadsskrift åren 1847—1850/;
3:o. Svenska folkmelodier för deri första sångundervisningen
i skolorna. 1849, innehållande 40 nummer. . i;:'' jr

4:o. Indianska sång- och dansmelodier från Södra Amerika'',
2:ne häften, 1860. 1

5:o. Nytt system för pianoundervisning, 1860, vitsordad af
S. Thalberg m. fl. !

6:o. Tanträffhingslära för sångundervisning i skolor, 1866.
7:o. En folkmelodi, kallad: Den olyckliga, och eu Högtidspolka,
efter mäster Plut upptecknade och arrangerade. \i

Denna polka gjorde, såsom flere bland oss väl torde minnas,
furor vid den kröningskonsert. som studenierne gåfvo i-Katarina
kyrka 1873.

Och vidare i manuskript: ^ A %

l:o. Den musikaliska lagstiftningen inomläiWtflken i Sverige,
sedan åiF’1040 till 1868. '''' ^

2:o. Peruanska sånger, med förklaring för att‘framställa sättet
vid en sångforms öfverflyttning från ett folk till ett annat.

3:o. Svenska folkmusiken och tonverktygens historia, jemte
afbildningar, samt 845 sånger satta med accompagnement till piano.
Dessa 345 sånger hafva hlifvit samlade udde? resor och
Andra Kärn. Prat. 1875 N:o 27, %

/ £

TT:o 27.

Angående
understöd å
Aiusikdirek,
0ren C. E.
Sadling.
(Forts.)

Lördagen den 3 April, e. in.

medfört ieke obetydliga kostnader, då Sadling mångenstädes
'' både svårt att få ‘ folket att sjunga utan betalning. Emellertid
tyckes val Sadling med denna meritlista verkligen vara kvalificerad
i musikaliskt afseende och utöfvat en verksamhet, som ådagalägger
hans lämplighet för det afsedda ändamålet att uppsamla
folkmelodier och sätta dem i behörig form. Dessa skulle då komma
att blifva likadana med de »svenska folkmelodierna för den första
sångundervisningen i skolorna» och således en fortsättning åt dessa
40 nummer, om hvilka E. <4. (xeijer säger: «Här finnas härliga

saker. Läsaren eller rättare sångaren ma sjelf uppsöka och njuta.
Flere bland melodierna äro i sanning gudomliga».

•lag minnes tillbaka, för emellan HO och 7< > är sedan. Dä yar
det ännu brukligt att i sällskapslifvet sjunga sånger och hos allmogen
genljödo nejderna till och med under arbetet af de vackraste
folkmelodier; men hvart hafva väl dessa nu tagit vägen och huru
underhåller man sig nu för tiden i sina samqväm? Jo aldrig hör
man någon sång, utan nu är det endast trumf på bordet och trumf
i magen, det vill säga kortspel och dryckenskap; det är med ett ord
helt och hållet materialiskt. Men menniskan och ett helt folk lefver
icke allenast af bröd, utan bör väl också hafva något för den
ädlare delen af lifvet. Derför se vi ock huru vårt grannland
Norge, såsom jag äfven i min motion omnämnt, uppoffrar störa
summor för att uppsamla qvarlefvorna af de folkmelodier,
som ännu möjligen kunna finnas qvar: — böra icke då äfven vx
på denna sidan Kölen göra detsamma!

Jag har i motionen föreslagit 2,SOU kronor,_ men, om man anser
detta vara för mycket, sä skall jag gerna afpruta det till 2,000
kronor, blott Riksdagen beviljar den summan. Detta är icke någon
pension, ty en pension är detsamma som en gåfva åt eu upphängd,
men Sadling vill icke blifva upphängd, utan fortfarande utgifva
de sånger, lian samlat, och fortfarande samla nya. Det är väl
sant att musiken icke är någonting, som fyller hafreskäppan eller
späckar plånboken — musiken är icke någonting, sådant der materiel
t — men jag tror att ett folk gör klokast, då det icke förkastar
den ädlare njutningen för själen och sinnet. Jag anhåller
derför att Kammaren vide''bevilja 2,000 kronor för det i motionen
ifrågasatta ändamål.

Vidare yttrades icke. Herr Talmannen gaf propositioner så väl
på bifall till Utskottets hemställan som och på bifall till det förslag,
Herr Törnfelt nu framstält; och förklarade Herr Talmannen,
sedan dessa propositioner ännu eu gång åtemptagits, sig anse svaren
hafva utfallit med öfvervägande ja för den senare meningen. Votering
bl ef begärd. Med upptagande af bifall till Utskottets hemställan
såsom ja-proposition biff alltså nu uppsatt, justerad och anslagen
eu omröstningsproposition afföljande, lydelse:

Lördagen den 3 April, e. in, 19

Den, som bifaller hvad Ståts-Utskottet hemställt i 29:de punkten
åt utlåtandet N:o 11,

Den, det ej vill,

röstar Ja;

röstar Nej;

Vinner Nej; är, med afsteg å Utskottets hemställ an. det ifrågasatta
anslaget beviljadt till nedsatt belopp af 2,000 kronor. •

Omröstningen, i vanlig ordning verkstad, visade 120 ja mot
'' 37 nej, hvadan Kammaren således bifallit Utskottets hemställan.

30:de punkten.

1 denna punkt hade Utskottet yttrat sig öfver fem särskilda,
mom denna Kammare af Herrar Linné, A. Rundbäck, Törnebladh,
Rutberg och Grumeeliim afgifna motioner, i hvilka föreslagits, att
Riksdagen matte bevilja årliga pensioner åt nedannämnda enkor
till följande belopp, nemligen:

a) af Herr Linné åt Rektorn vid elementarläroverket i Uddevalla,
Filosofie Doktorn J. Rodhes enka, Augusta Rodhe, född Lundholm,
till belopp af 300 kronor;

b) af Herr A. Rundbäck, med hvilken flere af Kammarens ledamöter
förenat sig, åt Telegrafassistenten i Wexiö J. P. K. Lönngrens
enka, lanny höfla Amalia Lönngren, född (Hell, till enahanda
belopp;

c) af Herr Törnebladh, med hvilken Herr Fröberg instämt, åt
Föreståndaren för navigationsskolan i Hernösand C. <t. Bloms enka.
Oustafva Blom, född Lindberg, likaledes till belopp af 300 kronor;

d) af Herr Rutberg åt Kronofogden H. W. Hackzells enka!
Brita Catharina Hackzell, född Grape, och oförsörjda döttrar Catharina
Wilhelmina och Wendela Margareta (rustafva, till belopp af
400 kronor; samt

e) af Herr Gumailius, åt Telegrafkommissarien C. A. Wiholms
enka, Anna Wilhelmina Charlotta Wiholm, född Kung, till belopp
af 300 kronor.

Och hade Utskottet, under uttalande af den äsigten, att pensioner
för i statens tjenst anstälde personer eller deras enkor och
barn i almänhet icke böra annorledes än uppå Kong]. Makts, efter
behörig utredning gjorda, nådiga framställning af Riksdagen beviljas,
i särskilda moment a) b) c) d) & e) af styrkt bifall till
samtliga ifrågavarande motioner, i den ordning samma motioner
här ofvan finnas upptagna.

Efter det nu föredragning skett af mom. a. angående ifrågasatt
pension åt Rektor Rodhes enka, anförde

N:o 27.

Angående
understöd åt
musikdirektören
C. Ji.
Sadling.
(Forts.)

Angående
''pensionering
af åtskilligd
enkor.

5=0 27-

Lördagen den 3 April, e. m.

Angående
pension åt
.Rektor Rödhet
enka.

■JO

Herr Englander: Jag vill hos Herr Talmannen göra en
vördsam hemställan, huruvida icke alla de under denna punkt upptagna
moment kunde i ett sammanhang föredragas.

I anledning af denna framställning'', förklarade Herr Talmannen.
det han för sin del ansåge, att de olika momenten, såsom
rörande särskilda frågor, borde hvart för sig behandlas; och hördes
Kammarens ledamöter allmänt instämma i denna af Herr Talmannen
rörande föredragningssättet nu uttalade åsigt.

Ordet lemnades derefter till

Herr Albert St aa tf: Oaktadt Utskottet, troget den princip,
det för sig uppstält, att icke i något fall tillstyrka hvad enskilde
motionärer uti ifrågavarande hänseende föreslå, afstyrkt
jemväl Herr Linnés motion, om beviljande af pension åt aflidne
Rektor Rodhes enka, tager jag mig likväl friheten att med några
ord fästa Kammarens uppmärksamhet på de förhållande!, som
röra bemälde enka. Hennes man hade i 27 år innehaft och väl
förvaltat ett mödosamt embete vid elementarläroverket i Uddevalla,
och hans tjenstgöring har på allt sätt blifvit fördelaktigt
vitsordad. Han hade derjemte i kommunens tjenst i flera för den
allmänna bildningen värdefulla uppdrag utmärkt sig såsom eu nitisk
och. verksam man. Vid sin död efterlemna de han utom enkan
fyra minderåriga barn utan andra tillgångar, än flen obetydliga
behållning, bouppteckningen visar, och de inkomster, som ett enda
ordinarie nådår medför. Enkan hade dessutom, såsom i motionen
omförmäles, det särskilda missödet, att af det så kallade tjenståret
vid mannens död återstodo endast 0 veckor. Något extra nådår
har . under senaste tider icke plägat medgifvas åt skollärares enkor,
och man ser således, att denna familjs ställning är i yttersta måtto
bekymmersam. Då man besinnar detta, och tillika tänker på, att
mannen tillbragt 27 hela år i en så mödosam befattning och väl
fullgjort den, så vill jag hoppas, att Kammaren, på hemställan
derom, skall fästa behörigt afseende vid dessa förhållanden och i
följd deraf, med anslag å Utskottets förslag, bifalla den i frågan
väckta motionen.

Herr Talmannen fann sig, med hänsyn till hvad Ilerr Staaff
nu yrkat, höra fästa uppmärksamhet derpå, att i deri redogörelse
för "motionen, som utlåtandet innchölle, den i fråga satta pensionens
belopp icke funnes utsatt.

Herr Staaff erhöll ånyo ordet och anförde då: 1 följd af
Herr Talmannens yttrande vill jag då formulera mitt yrkande
sålunda, att det i motionen föreslagna belopp, J>00 kronor, måtte
för ändamålet beviljas.

Herr Hvar Månsson: De af don förste talaren anförda skäl

N:o 2?

Lördagen den 3 April, e. ni.

för bifall till ifrågavarande motion äro redan genom deri korta Angående
motivering'', Utskottet giivit sin hemställan, för oss bekanta; ty f,

♦ler talas om alla de omständigheter, han omnämnde, eller att e t<>enkå “
Rektor Rodhe tjenstgjort i 27 år ocii att han med nit och skick- Forts.)
lighet fullgjort sina tjensteåligganden o. s. v. För mig synes det
dock verkligen vara i högsta grad betänkligt, att Kammaren eller
Riksdagen på enskilde motionärers framställningar beviljar pensioner;
och jag finner det derjemte vara i högsta grad besynnerligt.
att vi, då det är hvarje medborgares pligt att sörja för sin
familj, så vidt icke särskilda omständigheter, såsom sjukdom eller
andra missöden, äro för handen, hvilket hvarken genom motionen
eller på annat sätt visats vara förhållandet här, skola bevilja
personer pensioner utöfver hvad i sådant afseende en gång blifvit
bestämdt, i synnerhet då det är fråga om enkan efter en man,
som haft så betydlig lön, som en rektor. Det hade varit hans,
liksom dot är hvarje medborgares, skyldighet att spara och hushålla
i tid, då han kunnat det, medan han ännu uppbar lönen för
sin möda. Det är också högst besynnerligt, att Rodhe icke efterlemna
t större behållning än 2,000 kronor, då han så, länge tjenstgjort
vid läroverket.

På grund af hvad jag sålunda anfört, vill jag för min del tillstyrka
bifall till det förslag, Stats-Utskottet i frågan afgifvit.

Herr Jyns Rundbäck: Jag respekterar och högaktar den
grundsats, Stats-TJtskottet i afseende på behandlingen af dessa
motioner uttalat, och jag har gjort det ända derhän, att jag icke
reserverat mig mot Utskottets hemställan i detta moment; men
jag får dock nämna, att jag redan i Utskottet tillkännagaf min
åsigt derom, att ett bifall till denna motion vore, efter mitt förmenande,
hvilket jag nu ock skall försöka visa, af behofvet påkallad.
Den princip, som för Utskottet varit bestämmande, är fullt
riktig och det synes mig, som skulle Utskottet icke kunna underlåta
att afstyrka bifall till enskilde motionärers förslag uti i fråga
varande syfte; men såsom representant tror jag mig icke gå grannlagenheten
för nära, om jag åtager mig de förtrycktas sak. Sålunda
kan jag: icke göra annat för här i fråga varande enka och hennes
oförsörjda barn, än att yrka bifall till motionen.

Redan vid frågans behandling inom Utskottet tog jag mig friheten
erinra om den bekanta händelsen i den amerikanska kongressen,
der eu bland de representanter, som varit med om att stifta
''en lag om utlemnande af slafvar och slafvinnor, som Hytt undan
sina husbönder, sedermera af ren menniskokärlek nödgades frångå
den lag, i hvars stiftande han sjelf deltagit, och taga i sitt beskydd
eu flyende slafvinna, hvilken han fann i en så ömmande
belägenhet att hon fordrade en hastig hjelp.

Den siste talaren har sagt, att det icke blifvit styrkt, huruvida
de n i fråga varande enkan voro berättigad till pension eller
icke. .lag får med anledning häraf säga, att knappast någonsin
bär ens från Kong!. Maj:t.s sida framkommit en bättre och full -

N:o 27.

I.Ordageu den ii April, e. m.

Angående^ ständig’are utredning i likartade fall, än den utredning aom motioMeUorRodheHnaren
i denna sak meddelat Utskottet. Hela proceduren af fråenka.
gan ådagalägger nogsamt behofvet af den i fråga stälda pensio(Forts.
) nen. För min del kan jag icke inse, att Riksdagen, som enligt
grundlagen eget'' att behandla och fatta beslut om frågor som röra
sig om utgifter på millioner, och Indika anslag ofta beviljas till
ändamål, om hvilka tankarne stundom kunna vara ganska delade
i afseende å den nytta, som dermed åsyftas •— jag kan ej inse,
säger jag, hvarföre ej Riksdagen i enskilda fall skulle låta medlidsamlietens
talan vinna gehör och, der behofvet oundgängligen
krafvel’, gifva eu ringa skarf till nödens lindrande.

För min del — jag upprepar det — hyser jag ingen betänk-.
lighet att i detta fall utsträcka eu hjelpsam hand. Mot den siste
talaren her jag dessutom få erinra, att i denna fråga många bevis
och intyg föreligga. Sålunda finnes från inspektor öfver elementarläroverket
i Uddevalla intyg öfver att Rodhe varit 12 år kollega
och 15 år rektor vid Uddevalla elementarläroverk — jag behöfver
knappt rätta den siste talarens missägning, att Rodhe skulle
hafva varit universitetslärare —; vidare intygar nyss nämnde
inspektor, att Rodhe städse med utmärkt nit och skicklighet tullgjort
sina tjenstoåligganden samt att han med den mest tillvinnande
humanitet handledt ungdomen. Från föreståndaren för eu
stor barmhertighetsinrättning invid Uddevalla, Gustafshergs barnhus,
föreligger likaså vitsord derom, att Rodhe på ett särdeles
förtjenstfull! sätt jemväl derstädes mot ringa eller ingen ersättning
ordnat och ledt undervisningen. Vidare intygas, att han varit
en bland dem som förnämligast bidragit till stiftande och ordnande
af Uddevalla naturhistoriska museum, hvilken för att vara
i en småstad, är ganska rikhaltigt och intressant. Man finner vidare
af handlingarne att Rodlic både grundlagt söndags- och aftonskolan
i samma stad och sjelf derstädes meddelat undervisning,
samt att behållningen i boet efter honom, enligt officiel! utdrag af
bouppteckningen, bestod af ett tarfligt möblement, värderadt till
2,000 kronor.

Om nu enkari för denna summa försäljer sina möbler, kan
hon möjligen med iaktagande af den största sparsamhet lefva derpå
under ett par år jemte sina fyra oförsörjda barn. Vill hon åter
behålla möblenientet och anser hon sig icke kunna undvara detsamma,
sfi har hon ingenting att lefva utaf; och efter hvad jag
har mig bekant, har hon ock sedan sin mans frånfälle hittills lefva!
på några enskilde gifvares ädla och frikostiga bidrag. Förutom
födelse- och dödsattest innehålla dessa intyg vidare upplysning
derom, att Fru Rodhe lider af sådan sjukdom att hon är till
arbete oförmögen. Jag hemställer nu, om någon vidare utredning
belröfves.

Man har visserligen mot beviljandet af den föreslagna pensionen
invända, att dylikt understöd af statsmedel icke bör beviljas
några enkor, så vida ej deras män i lifstiden gjort sig på det
högsta förtjent» om fäderneslandet. Ehuru jag erkänner riktiglie -

N:0 27.

Lördagen deu 3 April, e. m.

ten af donna princip, tror jas dock att man äfven bör besinna, Awmnde^
om det ej kan vara skäl att frångå denna princip, när det, såsom
nu, är fråga om en så obetydlig men dock för den det gäller väl- enla_
kommen pension af 300 kronor åt enkan efter en man, som städse (Lorta.)

visat sig pligttrogen i den lilla verkningskrets som varit hans,

.och hvilken man gick bort innan han hunnit af sitt verksamma
lif och arbete bereda sin eftcrlemnade hustru och fyra minderåriga
barn medel till deras uppehälle.

När jag tänker på Rodhes nitiska och trägna arbete i detlilla,
påminner jag mig skaldens ord: “Härförarn ensam vinner icke
slaget, de djupa leder vinna det åt honom*. Likaså — utan jemförelse
för öfrig! — finna vi på historiens blad många exempel
på''oegennyttig sjelfuppoffring. Eller hvem minnes icke denne
Arnold von Winkelried, hvilken under Schweitzarnes frihetskamp
mot Österrike i slaget vid Sempack år 1386 under utropet till
sina landsmän: “Sörjen för min hustru och mina barn11, störtade
sig midt in i de stålbeklädda riddarnes leder och, omfattande
sk många af deras mot honom sträckta lansar han kunde nå, stötte
dem med kraft i sitt eget bröst. Han stupade väl, men han drog
äfven många af fienderna med i sitt fall och beredde derigenom
sina landsmän tillfälle att genombryta fiendens här och vinna eu
herrlig seger, hvarigenom Schweitzarnes frihet för århundraden betryggades.
Hans fosterland visste att uppskatta hans trohet i döderf
och lemnade icke hans efterlefvande att tillbringa sitt lif i
nöd och armod. Många andra af hans landsmän stupade äfven,
och dessa hade ock varit förtjente af fosterlandets omtanka för
deras efterlemnade enkor och barn.

Jag tror att genom hvad dels jag, dels ock den ärade talaren
på stockholmsbänken yttrat, Kammaren har funnit att här föreligga
ömmande omständigheter för pensionens beviljande, och det
lifla beloppet af 300 kronor kommer val icke att tynga så mycket
på svenska folket,

Här hafva afgifvits motioner angående pensioner åt fem särskilda
enkor, och då dessa äro enkor efter förtjenstfull män,
kunna vi gerna bevilja i pension 300 kronor åt hvardera, i synnerhet
som hela beloppet tillsammanlagt utgörer endast 1,000 riksdaler
banko och vi med ett så ringa belopp kunna undanrödja
bekvmmer i fem olika familjer.

'' Jag hemställer för min del, att Kammaren behagade bevilja
den nu i fråga varande pensionen.

Häruti förenade sig Herr Johannes Anderssoni Knarrevik.

Herr Grefve Po sse: Jag ber ondast få fästa uppmärksamheten
derå att i frågor, sådana som denna, är det Ståts-Utskottets
ovilkorlig^ pligt att handla efter en viss regel. Stats-Utskottet
befinner "sig sålunda i eu helt olika ställning än Kammaren, som
i pensionsfrågor mera kan handla, efter sin smak och sitt tycke
för hvarje särskild! fall. Stats-Utskottet har allt sedan det nya

tfo 27.

Lördagen den 3 April, c m.

Angående statsskickets införande konseqvent följt den regeln att i allmänhet
luuor°JRodhes&^Jr^ enskilde motionärers framställningar om pensioner och
enka. detta derföre att det ju är naturligt att, derest det visar sig att
(Forts.) sådana motioner i någon vidsträcktare grad vinna framgång, antalet
af motioner i sådan syftning med afl sannolikhet måste blifvaobegränsadt.
Det är naturligt att vi då litet hvar komma att föra
med oss sådana motioner, och antalet bli tv er som sagdt obegränsadt.
Det är detta skäl, som ledt Stats-TJtskottet till dess i fråga
varande hemställan, och må Kammarens ledamöter hvar för sig.
taga det i öfvervägande.

Herr Törnebladh: Ehuru frågan om den pension, hvarom
jag motionerat, förekommer först längre ned i Stats-Utskottets utlåtande
i denna punkt, så, enär nämnda motion är af likartad!
syfte med den nu förevarande, må det icke förtänkas mig att jag
redan nu begärt ordet för att yttra mig i sjelfva principfrågan,
ty det är klart att, om man är fullkomligt ense derom att pensioner
icke i något fall böra af Riksdagen beviljas åt aflidne embetsmäns
enkor annat än på Regeringens förslag, det icke tillkommer
den enskilde riksdagsmannen att söka rubba en sådan princip.
Men jag tror att denna princip blifvit uttalad endast af StatsTJtskottet,
och Utskottet har otvifvelaktigt från sin ståndpunkt
deri handlat mycket rätt, emedan denna princip innebär ett kraftigt
korrektiv emot att i onödan väcka sådana motioner. Men är
förhållandet sådant, att den enskilde motionären anser eu fråga af
denna beskaffenhet böra tagas i öfvervägande och pröfvas af Kammaren
utan vidare utredning, än den han sjelf sökt åvägabringa, så
bör han icke bäfva tillbaka att begagna sin rätt och fullgöra sin
pligt i detta hänseende. Det har också visat sig, att Kammaren
flera gånger på enskilde motionärers framställningar beviljat pensioner
•— jag vill nu endast erinra om de pensioner, som Riksdagen
i Ijor beviljade åt Kompositören Otto Lindblads och Telegrafkommissarien
Jönssons enkor — och jag tror också att deri
icke ligger något ondt. Inka val som Riksdagen eger rätt att
afslå eller nedsätta af Regeringen begärda pensioner, lika väl bör
Riksdagen kunna bevilja pensioner som icke blifvit af Regeringen
begärda, och detta derföre att Riksdagens befogenhet sträcker sig
åt så väl det ena som det andra hållet, om talande skäl förefinnas.
Jag tror derföre att vi kunna pröfva dessa frågor, sådana
de föreligga, och så vida tillräcklig utredning om behofvet är för
handen bevilja pensionen, och i förevarande fall synes detta vara
förhållandet.

Det har blifvit anmärkt af eu talare, att man bör sjelf tänka
på sina efterkommandes försörjning''. Jag medger detta vara ett
önskningsmål, och den som uppmärksamt genomläst min motion,,
har också funnit den åsigten af mig uttalad, att pensionsväsendet
bör så ordnas, att Riksdagen ej må behöfva lemna pensioner i enskilda
fall, men å andra sidan tror jag att Riksdagen temligen
tydligt uttryckt den grundsatsen, att ännu åtminstone statshjelp»

Lördagen den 3 April, e. m.

N;o 27.

o 5

bör loarnas. Vi hafva i dag beviljat 54,000 kronor till pcnsionsanstalt
åt folkskolelärare samt deras enkor och barn. Detta visar
att staten vill träda emellan till dess pensionsväsendet hunnit
fullständigt ordnas. I fjor har Riksdagen sökt bereda elementarlärarne
rättighet att inträda i civilstatens pensionsinrättning, och
detta förhållande innebär en kraftig garanti att sådana ansökningar,
som den nu föreliggande, icke för framtiden skola förekomma
i något stort antal. När pensionsväsendet blifvit fullständigt ordnad!,
då är fullt skäl att säga: vi kunna icke bevilja några pensioner
annat än på Regeringens, på särskilda skäl grundade förslag,
men så långt hafva vi ännu icke kommit, och då är det
också Riksdagens både rätt och pligt att pröfva för hvarje särskilt
fall, om tjenstemannens verksamhet varit sådan eller omständigheterna
eljest af den beskaffenhet, att hans enka kan vara
förtjent af understöd i form af pension, eller om vi med godt samvete
knnna afstå ansökningen derom. Alla de i denna punkt för
enkor begärda pensioner uppgå tillsammans till allenast 1,600 kronor,
eller 100 kronor mera än vi på förmiddagen på en enskild
motionärs framställning beviljade åt en framstående kartograf, och
för detta ringa belopp kunna fem enkor med barn blifva hulpna.

På grund af hvad jag nu anfört och särskild! emedan jag icke
anser att härigenom den af Stats-Utskottet följda principen i detta
hänseende blifver ogillad — en princip som jag för min del måste
gilla, på det Riksdagen ej må blifva öfverlupen med pensionsansökningar
— yrkar jag bifall till den af Herr Albert Staaff gjorda
hemställan.

Ivar Må-nsson: Jag skall endast bo att få med några ord
bemöta den ärade talaren från bohuslänska bänken. Han yttrade
att jag skulle hafva sagt, det jag icke funnit några skäl framlagda,
som tala för motionens bifallande. Hetta har jäg icke sagt. Tvärtom
har jag yttrat, att eu talare från stockholmsbänken antydt sådana
skäl, fastän dessa icke voro några nya, utan förut funnos
anförda i Utskottets betänkande. Hvad jag sade var, att de antydda
skälen icke utgjorde något bevis för att under de 27 år,
den ifrågavarande personen varit tjensteman och såsom sådan
uppburit lön, några särdeles ömmande omständigheter förekommit,
som föranledt att han vid sin död icke skulle kunnat efterlemna
åt sin familj mera är 2,000 kronor. Hetta var mitt yttrande och
icke något annat. Jag får ännu en gång upprepa hvad jag sista
gången, då jag hade ordet, tilläde, det nemligen, att, om vi skulle
bevilja sådana understöd, som det ifrågavarande, på grund af
enskilda personers framställningar, så skulle vi få ofantligt mycket
att göra; och jag tror att Riksdagen på hot sättet skulle blifva
en fattigförsörjningsinrättning.

Hen ärade talaren, hvilken jag velat besvara, bar vidare
yttrat, att här icke föreligger fråga om pension åt flera än fem
enkor, men jag försäkrar honom att, om vi företaga oss att, be -

Angående

pension åt

lektor Rodhes

enka.

(Forts.)

No 27.

Angående

pension åt

Rektor Rodhi

enka

(Forts.)

20 Lördagen den 3 April, e. in.

vilja sådana, skulle snart bär föreligga fråga om beviljande af
pensioner till kanske 100 enkor.

Det bar blifvit tillika yttradt att Rektor liobde gjort så
mycket utom sin tjenst för det samhälle, inom bvilket lian lefva).
Ja, det är visserligen mycket vackert, men det tillhör då det
samhälle, inom bvilket lian så verkat, att derför gifva belöning,
och icke oss.

På de skäl, som jag dels förra gången, dels ock nu anfört,
får jag yrka afslag å motionen och bifall till Utskottets förslag.

Herr Treffenborg: Jag både icke ämnat att begära ordet,
förrän frågan om pension till föreståndaren för Navigationsskolan
i Hernösand C’. G. Bloms enka Gustafva Blom förekom till behandling,
men jag bär blifvit uppkallad i förtid, till följd af att
Stats-Utskottets ärade ordförande, såsom jag tyckte, alltför mycket
betonat vigten af de skäl, Utskottet anfört till afstyrkande i allmänhet
af pensioner af den beskaffenhet, som den ifrågavarande.
Herr Ordföranden bar nemligen anmärkt, att Utskottet anser såsom
sin ovilkorluja skyldighet att icke annorledes än uppå Kona!. Maj:ts,
efter behörig utredning gjorda, nådiga framställning tillstyrka
dylika pensioner. Mig synes dock som om denna skyldighet
ingalunda borde vara ovilkorligen för Stats-Utskottet bindande
med mindre än att Utskottet och Riksdagen kunde anses hafva
erhållit full visshet om den grundsats, som leder Kong! Maj:t
vid pröfning af till Kong! Majff inkomna ansökningar om utverkande
af pension till enkor efter tjensteman, och att denna
grundsats af Riksdagen gillades. Nu bar dock, under de 9 år den
nya Riksdagsordningen verkat, Utskottet eller Riksdagen svårligen
varit i tillfälle att bilda sig någon last och säker öfvertygelse
om hvilken denna grundsats är, tv under denna tid hafva knappast
9 Kongl. propositioner i detta ämne till Riksdagen nflåtits. Jag
har likväl mycket stark anledning att antaga, att Kongl. Majff
oupphörligen är öfverlupen af dylika ansökningar, och att Kongl.
Majff vid pröfning af desamma följer den regel, att icke till Riksdagen
aflåta proposition om beviljande af pension, med mindre än
att den sökande är enka efter eu afliden tjensteman, som inlagt
större förtjenster om det allmänna, så att pensionen kan anses
utgöra en ‘ nationalbelöning. Är förhållandet så, då undrar jag
huruvida icke öfriga arma enkor och barn efter tjensteman komma
i eu högst bekymmersam ställning. Lyckas de öfvertala någon
riksdagsman, som vill väcka motion för dem vid riksdagen, så
hänvisas de att vända sig till Kongl. Majff, och komma de till
Kongl. Majff, så anvisas do att gå till Riksdagen med sin framställning.

Min åsigt är den, att så vida man icke absolut vill vidhålla
den grundsatsen att, om än de mest ömmande omständigheter förefinnas,
pensioner till enkor efter tjensteman aldrig böra beviljas,
så måste Stats-Utskottet anses skyldigt att för Riksdagen i dessa,
liksom i andra frågor, söka åstadkomma ali den utredning som

Lördagen den 3 April, e. in

N:9 27.

kan vinnas, för att sedermera Riksdagen må kunna pröfva graden Angående
af de ömmande omständigheter, som i hvarje särskilt fall kunna rPV?10» ?/
förekomma, och derefter fatta det beslut som kan vara af om- ’* **

ständigheterna påkalladt. : Forts.)

Jag nöjer mig med detta för närvarande och får tillkännagifva,
att jag velat yttra detta i allmänhet och således icke särskilt
med afseende på den nu föredragna motionen. Oaktadt
jag ej känner förhållandet närmare, har jag dock anledning att
fullkomligt trygga mig till de uppgifter Herr Jöns Rundbäck
meddelat samt de upplysningar, motionen innehåller, och ämnar
jag fördenskull rösta för bifall till densamma.

Herr Albert Staaff: Jag vill endast tillägga några få ord
till hvad jag förut sagt, dertill föranledd af det yttrande Herr
Ivar Månsson sist hade. Han yttrade, alltför strängt efter min
åsigt, att den bortgångne skolmannen icke varit nog sparsam i
sitt lefnadssätt, då han icke kunnat lägga af något, hvaraf hans
efterlemnade enka och barn kunde hafva sitt tarfliga uppehälle.

Det är lätt att tänka och säga så; men innan man tagit noggrann
kännedom om förhållandena, anser jag ett sådant yttrande vara
förhastadt. Under dessa 27 år af sin embetstid var den ifrågavarande
skolmannen icke rektor mer än helt få år, och under de
öfriga har han fått gå igenom alla graderna. Besinnar man dertill,
hvilka låga löner skollärare i de lägre graderna för 27 år
sedan åtnjöto, ja, huru ytterligt klent många af dem voro aflönade,
och tager man dessutom i betraktande att det blott är några få
år sedan Rektor Rodhe fick 3,000 kronor i årlig lön, så må
man icke förundra sig, att han icke kunnat sammanspara något
åt sin hustru och fyra minderåriga barn. Besinnar man derjemte
att Rodhe, liksom de fleste skolman, var utgången från en fattig
familj och nödgats för sina studier skuldsätta sig, så tror jag, att
man handlar nog strängt, om man inför hans skugga påstår,
att han varit en slösare, och att han misshushållat, derför att
lian icke lagt ihop något för sin efterlemnade familj.

Herr Ivar Månsson häri sagt, att omständigheterna kanske
icke alltid varit så ömmande som nu; detta kan dock lätt förklaras,
om man betänker att Rodhe, så länge han lefde, hade sina
inkomster att bekosta sin familjs underhåll med, och då kunde
han kanske taga sig ut, om ock knappt. Förhållandet ställer sig
helt annorlunda för hans enka och barn.

Flere talare hafva upprepat hvad äfven Herr Törnebladh framhållit,
att Riksdagen genom att bereda den ena embetsmannacorpsen
efter den andra tillfälle att, genom pensionsfonders inrättande,
förskaffa sina efterlemnade enkor och barn understöd,
sjelf godkänt don princip, att deras efterlemnade familjer höra
understödjas så att de icke komma i behof, och att äfven i afseende
på skollärarne snart en sådan anordning torde kunna
vara genomförd, så att Riksdagen ej behöfver frukta många ansökningar
af detta slag. Hot belopp, hvarom nu är fråga, blött

N o 27.

Angående

pension åt

Rektor Rodhes

enka.

(Forts.)

28 Lördagen den 3 April, e. m.

300 kronor om året, är icke af deri betydenhet att någon betänklighet
bör finnas mot att bevilja detsamma, och jag hemställer till
Kammaren om det icke voro beklagligt, om sönerna till en man,
som så länge sträfvat för ungdomens uppfostran och utbildning,
skulle af brist på nödiga tillgångar, beröfva» tillfälle till att erhålla
bildning och uppfostran.

Herr Pehr Staaff; Jag hade visserligen icke ämnat yttra
mig i denna punkt, men jag har blifvit uppkallad dertill genom
ett yttrande af Herr Treffenberg, hvari jag icke kan instämma.
Han framstälde nemligen en anmärkning i det syfte, att Statsutskottet
icke rätteligen borde afstyrka sådana motioner, som nu
förevarande, och hålla alltför strängt på sin en gång uttalade åsigt,
då det är fråga om undantagsfall, der hjelp hvarken kan eller bör
förvägras. Jag anser det vara alldeles tydligt att i dessa frågor,
der icke sökanden eller hans målsman kan åberopa några rättsanspråk
på hjelp, blir det endast en fråga, der man på grund af
barmhertighetsskäl anhåller om Riksdagens mellankomst, eller der
man så att säga begär att Riksdagen af gunst och nåd måtte
mellankomma och hjelpa. Man får således icke ställa sig på eu
alltför hög ståndpunkt, då man försvarar en motion af denna beskaffenhet,
utan måste erkänna att hvad der ifrågakommer till
förmån för förhållandet är sådant, som kan verka såsom barmhertighetsskäl.

Det är af detta skäl jäg icke kan dela Herr Treftenbergs
åsigt utan vidblifver mitt yttrande under förmiddagens plenum,
att Utskottet gått alldeles riktigt och konseqvent till väga, då det
afstyrkt motionen, men jag upprepar på samma gång hvad jag
då äfven sade, att Riksdagen lyckligtvis ej befinner sig i samma
ställning som Utskottet, utan har sin rätt qvar oförkränkt att,
der så kräfves, öfva barmhertighet. Jag frågar Eder dock, mine
Herrar, om vi böra vara tillfreds med att på grund af denna
princip, som nu framlagts till skärskådande i Kammaren, brödet
tages från fader- och moderlösa barn efter eu person, som i 27
år klanderfritt tjenst staten, och jag- frågar särskildt Herr Ivar
Månsson, om han verkligen kan påstå att det skulle varit någon
möjlighet för denne man att, med de inkomster han under lifstiden
haft, lägga af något kapital till understöd för sin enka och sina barn
efter sin död? År detta lönen för 27 års pligttrogen tjenstgöring,
det vill jag verkligen fråga; och förr än Herr Ivar Månsson
med fullt klara papper bevisat sitt påstående, att mannen i fråga
varit slösare, kan jag icke tillerkänna hans uppgifter någon trovärdighet.
Jag ber Herrarne ödmjukligen att betänka de ömmande
omständigheter, som här äro för handen, och tror att Herrarne
med större lugn och tillfredsställelse skola lemna detta rum, om
i beviljen eu hjelp, som är så ringa. Dot afses åt samtliga i
denna punkt omförm Rida enkor endast 1,600 kronor, och säkerligen
blir svenska staten härigenom hvarken rikare eller fattigare
än förut. Jag yrkar bifall till motionärens förslag.

Lördagen den 3 April, e. in.

N;d 27.

Friherre Ericson: Jag'' ber att till cn början få förklara, Angående
att jag icke talar uteslutande med afseende å nu föreliggande Pf”S!0” “j
motion, utom om alla dylika förslag'' i allmänhet. Jag ber att få e °^ca° ®*
följa ordförandens i Stats-Utskottet exempel och fästa Herrarnes ^ortsj
uppmärksamhet på, hvartill det skulle loda, om Kammaren alltför
lätt antoge förslag af enskilde motionärer angående pensioners
beviljande- Det har i dag liksom under föregående riksdagar
blifvit uttalade den åsigten, att Utskottet i principieit hänseende
har rätt, och alla hafva i detta fall gifvit Utskottet ett „mention
lionorable,.. men då det kommer till tillämpningen, så vill ingen
gifva Utskottet rätt. Då man för hvarje gång så faller sig viker
från donna Stats-Utskottets åsigt, så är det icke stort värde i
detta sätt att hålla på principer. Vidare har man såsom ett särskildt
skäl för att riksdagen skulle bifalla motioner af enskilda
riksdagsmän, innehållande begäran om hjelp än åt den ene, än
åt den andre deraf förtjente mannen eller hans efterkommande,
framhållit att clet skulle vara ett prerogativ för Riksdagen atti
likhet med Kong]. Maj:t få granska dylika behof. Jag vill
naturligtvis icke söka att betaga Riksdagen denna rättighet, men
nu är fråga endast om sättet att utöfva densamma, och det är detta
som Stats-Utskottet anser att Riksdagen hör göra med synnerlig
varsamhet, emedan man i allmänhet icke kan fordra samma omsorgsfulla
utredning af enskilde motionärer som från Kongl. Maj:t.

En talare, Herr Treffenberg, har framhållit såsom en oegentlighet,
att Stats-Utskottet sagt sig icke vilja tillstyrka andra förslag om
pensioners beviljande än dem som komma från Kongl. emedan

det vore svårt att veta hvilken grund Kongl. Maj:t följer, då han
hos Riksdagen föreslår någon till erhållande af pension. Jag tror
att Kongl. Maj:t i sådana fall följer en ganska enkel och af alla
erkänd princip, nemligen att, då visas kan att en person gjort mera
för sitt land än hvad lian är skyldig till, så äro han eller hans
efterkommande förtjente af eu nationalbelöning. såsom eu fördel, som
man från det allmänna öfver den vanliga, reglementerade pensionen
erhåller. J ag tror att denna princip för Kongl. Maj it icke bör vara
svår att förstå och icke eller att tillämpa. Vidare har man sagt,
att det skulle vara Utskottets skyldighet att pröfva, huruvida af
enskilde motionärer framlagda förslag om pensionering grunda sig
på verkliga behof. Jag ber då att få fästa uppmärksamheten på,
huru svårt det är för Stats-Utskottet att ingå i en sådan pröfning,
då detta behof icke är af motionären sjelf måhända tillräckligt ut*
redt och man icke vet om de uppgifter, som lenmats, verkligen
äro sanna. — Jag ber att få förklara detta sistnämnda uttryck,
ty det låter måhända illa, men det kan ju hända att riksdagsmannen
blir vidtalad af personer, sota äro bosatte i orten, och får uppgifter
om att förhållandena äro så och så, och att han tror det uppgifna
förhållandet vara sant samt låter förleda sig att väcka förslag
härom, utan att det derföre finnes några garantier för sanningsenligheten
åt de gjorda uppgifterna.

N:o 27.

Lördagen den 3 April, e. ni

Angående Det förekommer i Stats-TJtskottet gång efter annan uppgifter,

SektorGodhet80111 lc^e är0 P& något sätt bestyrkta. Man förklarar, att eu enka
6 enka'' **är utan medel och att bouppteckningen icke visar någon behållning;

(Forts.) men ingenting är, som styrker att förhållandet verkligen är sådant.

Huru skall nu Stats-Utskottet kunna ingå i pröfning af förhållandena?
Jag tror, mina Herrar, att det först och främst är rätt af
Stats-Utskottet •— och detta icke allenast såsom en abstrakt erkänd
Titan såsom en i allmänhet verkligen riktig princip — att icke annat
än på fullt giltiga skäl tillstyrka bifall till motioner om anslag till
pensioner utöfver den reglementerade ordningen. Jag tror icke,
att Stats-Utskottet i allmänhet gjort sig skyldigt till någon sådan
auktoritetstro till Kongl. Maj:ts förslag, att Utskottet må kunna
anses hafva någon särskild lust att tillstyrka ett förslag, derföre
att Kongl. Magt framlagt det; men utan att någon framställning
skett från regeringen är det stundom rent omöjligt att i frågor
sådana som denna kunna bestämma, huruvida förhållandena äro
sådana, att de verkligen påkalla medlidande och bistånd från det
allmännas sida eller icke.

Till sist vill jag be att få fästa uppmärksamheten på ett skäl,
som sa väl nu som vid flera andra tillfällen framhållits, särskild!;
i dag af Herr Staaff, nemligen det sä kallade barmhertighetsskälet.
Sådana skäl kunna naturligtvis finnas; men jag hemställer till
Herrarne, huruvida Riksdagen må anses vara rätta forum att afgöra
sådana frågor, som fälla inom barmhertighetsområdet. Och,
äfven om så skulle vara, vill jag likväl påpeka, att om man endast
fäste sig vid barmhertighetsskäl, så torde icke allenast tjensteman
och deras efterlefvande, utan äfven alla öffiga medborgares i behof
efterlemnade familjer böra komma i åtnjutande af understöd. Detta
torde emellertid vara att gä något för långt, men sådan skulle
följden blifva, om man ville till Riksdagen hänskjuta och på densamma
ställa anspråk att utöfva barmhertighet mot behöfvande.
Det torde böra vara kommunerna som det tillkommer att öfva dylik
barmhertighet, och icke Riksdagen. Ett annat förhållande inträffar
likväl, om den ifrägakommande personen varit så framstående, att
han gjort sig förtjent af eu nationalbelöning.

Herrar Lars Börjesson och Per Missan i Wittjerf förenade sig
med Friherre Ericson.

He;r C. A. Jönsson: Det är verkligen ganska ledsamt att
uppträda och yttra sig vid denna hufvudtitel, ty den är i sin
helhet egentligen intet annat än snart sagdt en fattigvardsinrättning.
Jag får uppriktigt saga, att jag fullkomligt gillar det beslut,
hvartill Stats-Utskottet kommit, icke derföre, att jag vill påstå,
att icke Riksdagen bör pröfva en fråga, sådan som den föreliggande,
lika val som Kongl. Maj:t; ty något förmynderskap i den vägen
bör val icke Riksdagen ställa sig under, utan är det så, att en
motion kommer från eu enskild ledamot, bör man väl alltid tänka,
att hvar och en sätter sig in i frågan, så att lian kan svara vare

Öl

K o 27.

Lördagen den 3 April, e. ro.

sig ja eller nej. Här har också vid en föregående punkt visat sig,
''att Andra Kammaren beviljat en pension, oaktadt framställningen
derom icke kommit ifrån Kong!. Maj:t. Men jag tror icke, att i
den föreliggande frågan sådana skäl kunna framläggas, som de
hvilka vid den af Herr Carl Ekman väckta motionen förekomma.
Het är klart, att man icke kan tänka sig annat än att
alla dessa fem motioner om pensioner skola blifva af denna Kammare
beviljade, ty eu kompromiss är ju ingången från den ena
bänken till den andra, oeli den ene motionären skall hjelpa den
andre. Jag erkänner också, att det är ganska vackert att ömma
för den lidande. Men att härvidlag sådana förhållanden förefinnas,
att man kan ömma för de ifrågakomne personers, det har jag
hvarken utaf motionerna eller Utskottets betänkande kunnat finna.

Jag yrkar bifall till Utskottets hemställan.

Grefve Sparre: Utan att inlåta mig på frågan om principerna,
tror jag mig, med ledning af den erfarenhet, som jag hemtat
vid flera föregående tillfällen, kunna vitsorda, att Riksdagen icke
så strängt hållit på principen, att icke på grund af en enskild
motionärs framställning bevilja pensioner, att den aldrig afvikit
från samma princip, och jag får för min del upprepa det gamla
ordspråket: man bör aldrig säga aldrig. Het synes mig således som om
Riksdagen äfven i detta särskilda fäll kunde handla på samma sätt,
och, ehuru icke tillhörande samma län, som det, uti hvilken den
aflidne verkade, men dock boende i närheten deraf, kan jag intyga,
att han, under den tid af 27 år, som han tjenstgjorde såsom lärare,
skötte sitt kall på ett utmärkt sätt och så, att han var allmänt
aktad af alla, som kände honom, äfvensom, att han vid sin död
lemnade sin enka i eu ytterst nödstäld belägenhet. Om Herrarne
således vilja lemna ett understöd der, hvarest behofvet icke mindre
än förtjensten förefinnes, så är jag i tillfälle att intyga, det hvarken
det ena eller det andra saknas uti ifrågavarande fall. Hen aflidne
måste med en talrik familj draga sig fram på en ringa lön, da,
såsom Herrarne veta, det först är på senare tiden, som rektorerne
fatt sina lönevilkor förbättrade, och detta gjorde för honom omöjligt
att lägga ihop något af sina inkomster, hvarföre han ock vid sin
död måste lemna sin familj i fattigdom. Hans förtjenster, såsom
lärare, känner hvar och eu, som är från samma trakt, och jag gormig
en pligt af att vitsorda dem, emedan jag har mig dem särskildt
bekanta. Jag kan derföre icke underlåta att, med allt erkännande
af principens värde, uti ifrågavarande fall tillstyrka en pension
för Rektor Rodhes enka till det belopp af 300 kronor, som blifvit
föreslaget.

Herr Treffenberg: Jag skall be att fä i motsats mot Grefve
Sparre fä uppehålla mig ännu något vid principen, då jag egentligen
med anledning af Hen- Staafis felaktiga uppfattning af mitt
förra yttrande nu begärt ordet. Jag klandradeicke Stats-Utskottet eller
påstod att det handlat orätt i förevarande fall, derför att det af -

Aiiyående

pension åt

Rektor Rodlies

enka

Forts.)

N:c- 27.

Lördagen den 3 April, e. m.

Angående styrkt motionen, men jag sade, att den grundsats Utskottet härvid
pension åt fjju ickc är a[,soiut berättigad, med mindre Utskottet känner och
MeHZtad''e!Stillika gillar den grundsats, som af Kongl. Maj:t synes följas vid
(Forts.) pröfning af från tjenstemannaenkor inkommande ansökningar om
utverkande af pension till dem.

Då det nu visat sig, att Kongl. Maj:t icke underställer Riksdagens
pröfning frågor om pension åt fattiga tjenstemannaenkor i
andra fall, än då deras aflidne män inlagt synnerliga förtjenster
om fosterlandet så påstod jag, att för Stats-Utskottet inträdde
skyldighet, att med ledning af de upplysningar motionerna och möjligen
andra tillgängliga handlingar innehölle pröfva omständigheterna
i hvarje serskild! fall, på det att Riksdagen må komma i tillfälle
att bedöma graden af de limmande omständigheter, Indika kunna
föranleda till pensioners beviljande.

Herr Ivar Månsson: Jag ber om ursäkt för det att jag

ännu en gång begärt ordet, men jag har dertill blifvit föranledd af
Herrarne Staalfs uppträdande mot mig, i det de på ett ganska
skarpt sätt kalfatrat mitt yttrande. Den ene af dem påstod, att
jag skulle på ett hardt sätt bedömt Rektor Rodhe. derför att han
‘icke förstått att hushålla med sin lön. Denna beskyllning är dock
alldeles grundlös, ty jag har icke fält den ringaste dom om Rektor
Rodhe, och, om han icke hushållat med sin lön, är det något,
som helt och hållet blir hans och hans efterlefvande familjs sak. .

Deremot uttalade jag den åsigten, att hvar och en borde ställa
så. att vid hans död hans efterlemnade familj kunde hafva något
att lefva af: och det är och blir min enskilda mening, att om eu person,
såsom nu Rektor Rodhe, haft en lön, som, åtminstone under,
det sista aret, uppgått till 3,000 kronor, och under de närmaste
åren derforinnan till omkring 2,000 kronor, han ock under sadana
förhållanden bort kunna ställa till så, att lian icke vid sin död
beliöft lemna sin familj i nästan utblottadt tillstånd. ^ Häradshöfding''
Staaff bad mig med skriftliga handlingar eller pa annat sätt
bevisa, att den aflidne varit en slösare. Detta är naturligtvis något
som för det första är mig omöjligt, och som Jag för det andra ej
anser mig behöfva göra. Säkert är emellertid det, att, om vi på
detta sätt bevilja understöd åt efterlefvande enkor och barn, så
kan möjligen hvarje husfader och husmoder derigenom föranledas
att ej särdeles hushålla med sina tillgångar, då de veta. att, i händelse
vid enderas frånfälle familjen ej eger något ätt,lefva. ai, den
erhåller fullt underhåll af staten, och till något sådant vill jag icke
bidraga, För öfrig! vill jag tillägga, att de! icke är på grund
deraf, att den ifrågavarande pensionen är begärd ftf £h enskild
motionär, som jag nekat mitt bifall till densamma, tyjaggyill att
hvarje fråga skall pröfvas sådan den föreligger, men lryad-jag med
mitt afslag afser är det uttalande: att, i fall personer vilja -för sin efterlemnade
familj bereda eller göra anspråk.pa annan pension an den
staten lemnar åt alla i lika måtto, anser jag det riktigaste vara, att

Lördagen den 3 April, e. m.

en särskild pensionskassa inrättas, till hvilken hvar och en, horn
vill, kan lemna bidrag och derigenom åt sin familj bereda understöd.
Att deremot, såsom nu plägar ske, lemna hjelp åt endast * **

vissa tjenstemäns enkor och barn, anser jag Vara fullkomligt orätt- ‘(F6rt«.)
vist, emedan enkan och barnen efter den ena såväl som efter den
andra medborgaren, hvilken genom sitt arbete inlagt någon större
förtjenst, torde vara lika berättigade till sådant understöd, och det
är på grund häraf, som jag fortfarande påyrkar bifall till Utskottets
hemställan.

Herr Jöns Hundbäck: Jag vill blott yttra några ord med

anledning af Friherre Ericsons antydan om, att i allmänhet i
Stats-Utskottet ej inlemnades eller företeddes sådana handlingar, hörn
kunde till fullo bestyrka de uppgifter, hvilka uti sådana fall som
det ifrågavarande anföras. Så är dock icke förhållandet här, alldenstund
vid Utskottets behandling af denna fråga icke mindre än
8, af vederbörande myndigheter bestyrkta, originalbetyg framvisades,
ehuru Friherre Ericson troligtvis ej sett dem, hvithet icke
heller är att undra på, då han vid nämnda tillfälle ej var närvarande
i Utskottet.

Jag yttrade då och upprepar nu, att jag sällan sett någon
fråga, som af Kongl. Maj:t förelagts Riksdagen till afgörande, vara
så utredd och styrkt som den nu föreliggande och jag behöfrer ej
nämna, att de handlingar, som för sådant ändamål åberopats, blifva
utfärdade af fullt trovärdige personer. Den afskrift af bouppteckningsprotokollet
vid Uddevalla rådstufvurätt, som jag har i
min hand, och hvilken afskrift förut åberopats, är till riktigheten
bestyrkt af tvänne rådmän derstädes, och torde val derför vara
fullt tillförlitlig. För öfrigt vill jag tillägga, att, efter hvad jag
har mig bekant, doktor Rodhe ständigt fört ett synnerligen sparsamt
lefnadssätt, hvarigenom det ock blef honom möjligt att underhålla
sin familj, för hvars framtida utkomst efter hans frånfälle
några besparingar dock ej kunde göras.

Herr Rylander: Jag kan ej finna annat, än att Utskottet

handlat fullkomligt riktigt, då det tillstyrkt afslag å de motioner,
eom i denna punkt behandlas, ty om man skulle bevilja pensioner
åt] alla enkor och barn, skulle pensionernas antal tillväxa i tusental.
Anmärkningsvärd! är dock, att alla, som talat för dessa pensioners
beviljande, äro embets- och tjensteman. Skulle en dylik
princip utbilda sig, att alla tjenstemäns efterlefvande familier skulle
iå understöd af staten, skulle det blifva en alltför stor anläggning
på statskassan. Yi veta ju, att vid telegrafverket och läroverken
kvinnor börja i stor mängd användas; om några år skulle man
Kanske ifrågasätta, att deras männer borde erhålla pension på grund
af de tjenster, deras hustrur sålunda innehaft. Hvart skulle sådant
taga vägen? Jag kan ej finna riktigt att så gå till våga, och jag
har alltid förr röstat emot att kvinnor och barn skola erhålla
dylikt fattigunderstöd, men erkänner tillika villigt, att enkan
Andra Kammarens Prof. 1875. N:o 21. 3

N''0 27.

Lördagen den 3 April, e. m.

Angående efter den, som skott sin tjenst väl, bör åtnjuta sådan hjelp, men
RektorRödhet a^r*§ den, om. hvars malis förtjenster om det allmänna man ej
*nla. vunnit tillräckliga upplysningar. Eu viss modifikation anser jag
(F»rts.) derför böra iakttagas i allmänhet vid beviljandet af pensioner, och
yrkar derför bifall till Utskottets hemställan i denna punkt.

Herr Gumaelius: Het förvånar mig ingalunda, att bär ropas
på proposition. Jag finner sjelf öfverläggningen i detta ämne så
utdragen och så pinsam, att jag nog inser, det Kammaren svårligen
kan stå ut med en förlängning deraf. Jag skall derför yttra mig
helt kort.

Under öfverläggningen har man egentligen icke alls talat om
innehållet af denna punkt, utan uteslutande sysselsatt sig med den
princip, som i dylika fall borde göra sig gällande. En princip
torde vi emellertid vara ense om, den nemligen att hvarje förekommande
fråga bör pröfvas särskild! för sig. Riksdagen har ej
heller någonsin genomfört en sådan princip som den nu af Statsutskottet
uppställa; tvärtom har Riksdagen förut i denna dag visat
sig -—• åtminstone har så varit förhållandet i denna Kammare — följa
en helt annan. Vid sistförflutna riksdag förekomma åtminstone
tvänne af enskilde riksdagsmän väckta frågor om pension åt embetsmäns
enkor, hvilka afstyrktes af dåvarande Siats-Utskott.

Emot detta afstyrkande beviljade dock denna Kammare de begärda
pensionerna, hvilket ock vid företagen gemensam votering
blef Riksdagens beslut. Någon princip i detta fall är således ej
ännu faststäld och lärer aldrig blifva det, då Riksdagen väl icke
någonsin vill afsåga sig pröfningsrätten i hvarje sådant förekommande
fall. Het vigti gaste skeft, som anförts emot lämpligheten
att bevilja pensioner med anledning af enskildes framställningar
derom, ilig deri. af en Utskottets ledamot påpekade omständighet,
att man i dylika fall ej kan vara fullt säker om de förhållanden,
som uppgifvits såsom skäl för beviljande af dylikt understöd, äro
med verkligheten öfverensstämmande. Beträffande nu ifrågavarande
motion har emellertid nyss eu talare å motionärers vägnar upplyst,
att de handlingar, som i detta fall åberopats till stöd för uppgifva
förhållanden, styrkts med af vederbörande myndigheter och embetsman
utfärdade originaihandlmgar, som ock bill Vit i Utskottet företedda.
I detta särskilda fall linnes således intet tvifvel om uppgifternas
sanning, och då dessa, uppgifter för öfrig! synas innebära
fullgiltiga skäl för ifrågasatta pensionens beviljande, yrkar jag i
denna puukt, att motionärens förslag rnå på så sätt bifallas, att
Riksdagen beviljar rektor Rodhes enka en årlig pension af 300
kronor.

Herr Jöns Pebrssou: Jag både icke ämnat begära ordet i
denna fråga. Men då jag bort den anmärkningen göras, att det
endast varit tjensteman, som yrkat bifall till den begärda pensionen,
så har jag velat förklara, det jag för denna gång ställer mig
i deras led. Och detta gör jag, emedan jag anser, att vi verkligen

Lördagen den 3 April, e. ra.

fco 27.

kunna hafva skäl att bevilja 1,500 kronor åt dessa fem enkor till- Angående
samman?, dels ur barmhertighetens synpunkt, och dels derför attj£i”or°RodLt
vi nyss gifvit mer än detta belopp ensamt åt eu enka, dervid den . ^ *

skilnaden visserligen förefinnes, att de nu ifrågavarande enkornas (Forts.) .
män icke varit riksdagsmän, hvarken under tvänne eller tolf
års tid, och icke haft tillfälle att motsätta sig alla möjliga reformer.

Anledningen hvarför jag här talar om 1,500 kronor åt fem
enkor är den, att jag tar för gifvet att om eu årlig pension af 300
kronor beviljas åt den person, hvarom nu är fråga, äfven de fyra
enkor, hvarom nästföljande moment handlar, få samma belopp sig
tilldeladt; något som jag särskild! ber att framhålla, på det att den
enka, som Herr Rutberg förordat till pension, icke mätte fa sådan
beviljad till 400 kronor, såsom motionären föreslagit.

Naturligtvis måste det förefalla mig motbjudande att här uppträda
för en sak, som jag så många gånger förut talat emot. Men detta
mitt handlingssätt i närvarande stund betingas helt och hållet af
den brist på principenlighet och, jag säger det rent ut, på karakter
som visat sig rada inom Kammaren; till bevis hvarpå jag endast
vill framhålla, hurusom här nyss anslogs 400 kronor såsom
årligt pensionsbidrag till en person, som redan förut var berättigad
till eu pension a 5,600 kronor. Derföre, då man håller så föga på
principen, och dessutom på grund af personlig kännedom om tillvaron
af verkligt behof, så biträder jag dem som yrka bifall till
det i motionen begärda pensionsbeloppet 300 kronor, hvilken summa
jag då anser böra tilldelas äfven de öfriga enkorna, hvarom i efterföljande
punkten är fråga. Ehuru jag ganska väl inser, att ett
fortgående på denna väg kan, såsom Friherre Ericson sagt, leda derhän,
att vi fa framställningar gjorda om understöd af statsmedel
åt enkorna efter hvar och en enskild person, som vid sitt frånfälle
lemnar sin familj i utblottad belägenhet, får jag likväl, då vi ännu
icke. hafva kommit så långt och då jag icke anser någon synnerlig
fara ligga uti att nu bevilja dessa fattiga enkor något understöd,
yrka afslag å Utskottets hemställan och bifall till motionärer nes framställningar
på det sätt, att till hvar och eu af de här omförmälda
fem enkorna lemnas en årlig pension af 300 kronor.

Herr Törnfelt: Om någon princip i närvarande fall skulle

tillämpas, så vore det rättast att genast vid fråga om remissen af
dylika motioner stryka dem. Som emellertid Stats-Utskottet vitsordat
«ömmande omständigheter» i hela abcdariet bär, så yrkar
jag bifall till motionärens framställning i förevarande hänseende.

Herr Sven Nilsson i Efveröd: Jag lemnar principen i fö revarande

fall å sido och ämnar att endast hålla mig till hvad jag
anser vara konseqvent. Beträffande de förut föredragna punkterna
i detta utlåtande, har jag hyst den mening, att Riksdagen icke
bort bevilja de af Stats-Utskottet der föreslagna pensionsbeloppen.

Denna åsigt har jag ock vid föregående riksdagar uttalat, emedan

K;*27. 36 Lördagen den 3 April, e. m.

Angående jag ansett det vara hvarken rätt eller tillständigt att vid Riks IZ70;L

4aSeP tala 0111 elle1'' inlåta sig i pröfning af sådana fall, som här

enka. föreligga. Här har af flera talare framkastats den frågan, hvart

(Forts.) det skulle leda, om en sådan princip tillämpades, att Riksdagen

borde draga försorg om alla tjenstemäns enkor och oförsörjda barn.
Jag vill framhålla en utaf följderna, Här lian nu varit ett par
timmars öfverläggning om denna fråga; beviljas nu de begärda
pensionerna, så skola utan tvifvel kommande Riksdagar få att sysselsätta
sig med att pröfva ärenden af likartad beskaffenhet, icke
en eller två timmar utan dagar. Jag finner derföre, att Statsutskottet
handlat fullkomligt riktigt, då det afstyrkt de omhandlade
motionerna och ansett, att frågor af dylik art böra vara af
Kongl. Maj:t utredda, innan de underställas Riksdagens pröfning.
Att bifalla dessa motioner vore enligt min tanke detsamma som
att gifva Kongl. Maj:t en fingervisning att antaga den af Riksdagen
sålunda uttalade grundsatsen, och vi hade då att, under denna,
redan förut med pensioner åt tjensteman belastade hufvudtitel vänta
framställningar till _ obegränsadt antal om pensioner äfven åt deras
enkor och barn. (hiskligt vore derför, att Riksdagen vidtoge en
sådan åtgärd att genom något reglemente tillförsäkra alla tjenstemännen
understöd ur någon pensionsinrättning sedan de uppnått
eu viss ålder, så att vid hvarje särskildt fall behofvet af dylikt
understöd icke behöfde pröfvas, och att ingen rätt till sådan pension,
som i detta betänkande föreslås, borde ega rum, då tjensteman
varit i tillfälle att ingå i någon sådan inrättning.

Jag yrkar bifall till Utskottets afstyrkande hemställan.

Herr Johan Jönsson: Det gläder mig verkligen att

erfara, det påskhelgen kunnat verka så i menniskovänlig riktning
på både rektorer och lärare. Huru annorlunda nu än då strax
före påsk en af mig väckt motion, hvilken också afsåg att öfva
barmhertighet, behandlades! Denna motion gälde dock att åt tusen
fattiga familjer tillförsäkra rättigheten att få qvarsitta vid arrendet
af sina små kåltäppor, derå de uppfört sina boningshus. Då
uppträdde likväl Herr A. Rundbäck med det skarpaste klander mot
min framställning. Nu åter, då det är fråga om pension åt enkor
och barn efter några tjensteman, så yrka alla på bifall. Men,
mine Herrar! min motion, den afsåg både män, enkor och barn!
Det gläder mig emellertid, såsom sagdt, att en dylik förändring i
tänkesätten inträda och jag skulle gerna nu hafva slutit mig till
barmhertighetsvännerna, om de hade slutit sig till mig. Men som
så ej är fallet, nödgas jag nu yrka af slag ä de föreliggande motionerna
och bifall till Stats-Utskottets hemställan.

Härmed förklarades öfverläggningen angående det förevarande
momentet slutad. Propositioner gåfvos, i öfverensstämmelse med
de, meningar som blifvit framstälda, så väl på bifall till Utskottets
hemställan som jemväl på yrkandet att, med afslag å berörda hemställan,
den af motionären föreslagna pensionen måtte till belopp

Lördagen den 3 April, e. m.

K:» 27.

af 800 kronor beviljas. Herr Talmannen förklarade den förra af Angående
dessa propositioner vara med öfvervägande ja besvarad; men blef
då votering begärd, i följd hvaraf nu skedde uppsättning, justering enka.
och anslag af en så lydande omröstningspropositiom (Forts.)

Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i 30:de punkten
Ditt. a. af Utskottets utlåtande N:o 11,

röstar Ja;

Den, det ej vill,

röstar Nej;

Vinner Nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan,
beviljat den ifrågasatta pensionen till belopp af 300 kronor.

Omröstningen försiggick och visade 92 ja mot 63 nej, hvadan
Utskottets hemställan bifallits.

Mom. b, angående pension åt Telegrafassistenten Lönngrens enka.

Härvid anförde:

Herr Abr. Rundbäck: Sedan de föregående motionerna blifvit Angående
afslagna, skulle jag icke yrka bifall till min i 2 mom. af föreva- pension åt
rande punkt behandlade motion, derest ej ett särskildt skäl härtill Telegrafassiforefunnes.
De allmänna skäl, som förut framställs för bifall tillenka''
motioner sådana som den förevarande, nemligen att mannen till 9>
den enka, för hvilken pension föreslagits, blifvit val vitsordad för
nit och pligttrohet i sina värf, att lian i sin tjenst haft för liten
lön för att kunna deraf aflägga något åt enka och barn, att dessa
befinna sig i utblottadt tillstånd, att enkan, i följd af sjuklighet,
är oförmögen att genom sitt arbete försörja sig och sina barn; alla
dessa skal tala lika väl för denna enka som för de i föregående
och efterföljande mom. af denna punkt omförmälda; och detta
kan jag styrka genom originalhandlingar. Men det finnes dessutom
ett särskildt skäl, hvarpå jag ber att få fästa Kammarens uppmärksamhet
och som bör behjertas. Detta skäl gäller icke blott
för den i min motion omnämnda enkan, utan äfven för den i Herr
Gumgelii motion omförmälda. De äro nemligen båda enkor efter
tjensteman vid telegrafverket, och alla motioner om pension åt dylika
enkor hafva förut blifvit bifallna. Tvänne sådana framställningar
hafva förut, i likhet med hvad vid detta tillfälle egt ruin, väckts
af enskilde motionärer, och begge hafva bifallits, den senaste i
fjor af oss sjelfva. Vidare har Riksdagen i år under sjunde hufvudtiteln
beviljat ett anslag för bildande af en egen pensionskassa
för telegrafverkets embets- och tjenstemän, hvilken inrättning skall
komma till stånd redan inom några månader. Under sådana förhållanden
synes det vara obilligt och orättvist, om dessa två enkor
skulle vara de första och de sista, eller med andra ord de enda
ibland hela hopen af enkor efter telegrafverkets tjenstemän, som
skulle blifva uteslutna från Riksdagens välvilja, endast derför att
männen dött, om jag så får säga, några månader för tidigt. Ty
om de blott lefvat ännu en kort tid, hade deras enkor ur nämnda,
pensionskassa kommit i åtnjutande af vida större pension än hvad
jag nu begärt. Jag vill fästa uppmärksamheten derpå, att dessa

H:o 27.

Lördagen den 3 April, e. m.

Angående äro de sista framställningar i detta afseende, som torde ifrågakompcHsron
åt ma f,ir telegrafi stenkor; ty hädanefter komma alla enkor efter tettemn
“''Lönn- legrafverkets tjensteman att fa laglig rätt till pension nr verkets
grens enka egen kassa. Jag hoppas, att detta särskilda skäl, som jag nu till
(Forts.; Kammarens beaktande tf anstalt, skall synas sådant, att Kammaren
ej gerna kan för konseqvensens skull afslå att bevilja pension
åt dessa båda enkor och anhåller om bifall till min ifrågavarande
motion.

Herr Gum ml in s: Till hvad den föregående talaren yttrade,
vill jag blott lägga några ord. Han har sagt, att den omförmälda
pensionskassan för telegrafverkets embete- och tjensteman sannolikt
inom några få månader skall komma till stånd. Ja, så lifligt var
intresset för denna kassas bildande, att hon redan från 1 nästa Juli
torde komma att öppnas. Sedan den kungliga framställningen till
fjorårets Riksdag om sättet för sådan kassas inrättande på grund
af formela skäl förkastats, inkom från Telegrafstyrelsen till Kong!
Maj:t en ny framställning i ämnet, med hvilken afsågs att pensionsinrättningen
skulle börja sin verksamhet den 1 Juli innevarande
är. Kongl. Maj:t har uti sin till denna Riksdag aflåtna förnyade
proposition härom väl icke ansett lämpligt att, såsom Telegrafstyrelsen
föreslagit, begära anslag redan för det löpande året
för att kunna utsätta början för pensionsinrättningens verksamhet
redan till 1 Juli detta år, utan (dertill föreslagit 1 nästkommande
Januari, hvartill Riksdagen lemnat sitt bifall. Men för att tidigare
blifva färdig med kassan, hafva på enskild väg skaffats de såsom
erforderliga beräknade medel — enskilde personer, som mycket användt
telegrafen, hafva välvilligt erbjudit pensionskassans vederbörande
dessa medel — och sålunda möter ur den synpunkten intet hinder,
att nämnda pensionsinrättning må kunna träda i verksamhet så
snart, att knappast ett qvartal återstår, hvadan det är att antaga
och hoppas, att vidare framställningar, sådana som den ifrågavarande,
icke vidare skola förekomma.

Ytterligare vill jag nämna, att, genom anvisandet af medel
till denna enke- och pupillkassa inom telegrafverket, Riksdagen
visserligen gjort verkets nuvarande tjensteman en stor välgerning,
men på samma gång beröfvat ifrågavarande tvänne enkor ett tillfälle
till hjelp, som eljest stått dem öppet. Inom telegrafverket
har nemligen under senaste årtiondet bildats en under stödsfond
dels genom enskilda bidrag, dels också med Kongl. Maj:ts begifvande
genom försäljning af förbrukadt papper. Denna fond är nu
afsecld att bilda grundplåten för den nya kassan. Otvifvelaktigt
skulle bemälda tvänne enkor derur hafva erhållit någon, om ock
liten hjelp, men då fonden uppgått i den nya kassan, och enkor
efter telegrafi] enstemän, som före förändringen aflidit, icke kunna
erhålla pensioner ur den nybildade kassan, så hafva således genom
den timade ändringen, hvartill Riksdagen i den välvilligaste afsigt
medverkat, dessa tvänne enkor förlorat det hopp om understöd, de
här vid lag egde,

Lördagen den 3 April, e. m.

N:o 27.

Jag 1 äggöl.'' Kammaren vördsamt dessa skäl på hjertat ock
hoppas, att Kammaren kommer till ett sådant beslut som af Riksdagen
fattades ar 18(56 med afseende å assistenten Bergmans enka
och nästlidet år med afseende å kommissarien Jönssons enka.

He,rr O- B. Olsson: Jag vill visst icke uppehålla Kammaren
med något långt anförande, synnerligast som diskussionen om det
föregående,momentet af föreliggande punkt måhända varat allt
för länge. Jag anser mig endast böra fästa uppmärksamheten på
att da, vid jemförelse emellan de båda ifrågavarande aflidnes tjenstetid,
den, som yiti föregående momentet omnämndes, tjena! i 27 år
och den nu ifrågavarande endast i 17 år, det icke synes vara skäl
att, när Kammaren afslagit den begärda pensionen i det förra
fallet, bevilja en sådan i det förevarande.

Jag hemställer, derför vördsamt om bifall till Utskottets förslag,
som jag för min del anser ega goda skäl för sig.

Angående
penson åt
Telegrafassistenten
Lönngrens
enka.
(Forts.)

. ^.fjlr Eng länder: Jag skulle visserligen kunna inskränka
mig till att instämma med Herr Abraham Kundbäck; men det är
i sanning så beklagligt, att verkligt fattiga tjenstemäns enkor icke
blifva , börda eller få någon hjelp af Riksdagen, dit de vända sig i
sista instansen, sedan de hos Kong! Maj:t dessförinnan troligen
fatt af slag a sin framställning, att jag anser mig uppfordrad i
fragan. yttra några ord.

Till följd, af den omständighet, att denna enkas man dött ett år
för tidigt, såsom Herr Rundbäck redan nämnt, går enkan miste
om det understöd, som hon eljest kunnat från pensionskassan med
säkerhet påräkna; då vi nu emellertid såväl vid denna riksdag
som äfven under liera föregående anslagit stora summor, och bland
dessa mänga, som åtminstone från min ståndpunkt sedt — icke
vant ovilkorligen af behofvet påkallade, samt den föreliggande
frågan gäller att bistå några fattiga enkor; bör dä icke Riksdagen
också behjerta deras behof, synnerligast då deras män tillbragt en
lång tid i statens tjenst ? Det må nu kallas nationalbelöning eller
hvad som helst, böra vi väl känna oss manade att ställa en sådan
enka sauverad.

Jag skulle helst vilja yrka bifall till hvad Herr Jöns Pehrsson
framstam om 300 kronors pension till hvardera af de ifrågavarande
fem enkorna;, men da fragan om förevarande pensions beviljande
redan fallit i Första Kammaren, och (let första momentet åt föreliggande
punkt inom denna Kammare rönt samma öde, blefve mitt
y„V^nde endast “en ropandes röst i öknen;“ och det återstår mig
således endast att uttala min öfvertygelse i saken, med beklagande
att fragan stannat på denna punkt.

Öfverläggningen var slutad. I enlighet med derunder gjorda
yrkanden, gaf Herr Talmannen propositioner dels på bifall till
Utskottets förslag och dels på afslag derå samt bifall i stället till
motionen; och fann Herr Talmannen svaren hafva utfallit med

»:# 27.

Angående
pension åt
Telegraf assistenten
Lönngrens
enka
(Forts.)

Angående
pension åt
énkan Blom.

40 Lördagen den 3 April, e. m.

öfvervägande ja för den förra meningen. Omröstning begärdes, ocli
blef alltså en omröstningsproposition af följande lydelse nu uppsatt,
justerad och anslagen :t

Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i 30:de punkten
mom. b af utlåtandet N:o 11,

röstar Ja;

Den det ej vill,

röstar Nej;

Vinner Nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan,
beviljat den föreslagna pensionen.

Voteringen, i grundlagsenlig ordning företagen, utföll med 69
ja mot 64 nej; i följd hvaraf Kammaren bifallit Utskottets hemställan.

Efter föredragning dernäst af mom. c angående pension åt
navigationsskoleföreståndaren C. G. Bloms enka yttrade

Herr Treff en b er g: Anledningen till mitt uppträdande i
denna fråga skall, som jag hoppas, gillas af Kammaren, då jag
upplyser derom att jag är ordförande i direktionen för navigationsskolan
i Hernösand. Till denna direktion inkom från aflidne Bloms
enka den 15 December i fjor en ansökan om'' direktionens medverkan
till att hos Kongl. Maj:t åt henne söka utverka en pension.
Ansökningen föredrogs, och direktionen fann sig befogad att enhälligt
på det kraftigaste förorda densamma. Såsom skäl härför
angaf direktionen, enligt vid dess sammanträde fördt protokoll,
att den aflidne,- i egenskap af föreståndare för navigationsskolan,
med sällspordt nit, ordentlighet och skicklighet fullgjort sina åligganden,
samt att, såsom direktionen hade sig särskild! bekant, han
under sin långvariga verksamhet i statens tjenst haft en otillräcklig
aflöning och endast genom till det otroliga gränsande försakelser
kunnat utan skuldsättning åt sig och sin familj .bereda den
tarfligaste bergning. Af det till Stats-Utskottet öfverlemnade bouppteckningsinstrumentet
framgår, att behållningen i boet utgjorde
endast något öfver 800 kronor, och deröfver må man icke förundra
sig, i synnerhet om man tager hänsyn till de upplysningar,
som meddelats mig i ett handbref från läraren vid navigationsskolan
i Kalmar, kapten Levijn. Dessa upplysningar gifva vid
handen, att Blom åren 1848—1855 i egenskap af understyrman
uppburit 250 K,:dr årlig lön; åren 1855—1861 såsom öfverstyrman
365 ii:dr årligen; samt såsom öfverlärare vid navigationsskolan i
Kalmar åren 1855—1858 500 li:dr, 1858—1864 625 K:dr och
åren 1864—1869 1,000 R:dr, hvarefter han i egenskap af före -

Lördagen den 3 April, e. m

ståndare för navigationsskolan i Hernösand erhöll 2,000 Rulrs årlig
lön, som lian sedermera uppbar till sin död. Riksdagen beviljade
visserligen i fjor en förhöjning å denna lön med 500 Rall- att till
honom utgå från och med innevarande års början, men af denna
löneförbättring korn hall icke i åtnjutande, i anseende dertill att
han aJled vid vårtiden förra året. All den utredning, som i händelse
ansökning skulle hafva blifvit ingifven till Kongl. Maj:t erfordrats,
innefattas i de nu af mig åberopade ofticiela handlingar,
nemligen dels bouppteckningsinstrumentet och dels det vitsord, som
Direktionen för navigationsskolan i Hernösand klimat om Bloms
tjensteförhållandeii. Anledningen, hvarför från Kongl. Maj:t icke
kunnat afgifvas någon proposition i denna fråga, tiar varit den
att ansökning derom icke blifvit ingifven, och detta åter berodde
derpå, att enkan Bloms ansökning inkom så sent, och att åtskilliga
erforderliga allegater såsom bouppteckning och prestbevis saknades,
hvithet allt gjorde, att ansökiiingshandlingarne icke kunnat till Ivongl.
Maj:t ingitvas så tidigt, att ärendet kunnat föredragas i sammanhang
med frågan om regleringen af utgifterna under nionde hufvudtiteln.
Vid dessa faktiska förhållanden tillåter jag mig hemställa
om afslag å Utskottets betänkande och bifall till motionen.

Herr Fröberg: Af motionen och densamma bifogade handlingar
inhemtas. att Blom i 40 år varit i statens tjenst och af
nämnda tid i 20 år innehaft befattning vid navigationsskolor, äfvensom
att lian med utmärkt nit och skicklighet fyllt sitt lärarekall.
Under sista 5 åren tillhörde han Hernösand i egenskap af föreståndare
för navigationsskolan derstädes. Jag har således varit i
tillfälle att närmare lära känna hans förhållande under nämnda
tid och kan på grund deraf vitsorda, att han pligttroget och förtjenstfullt
skött sin tjenst, hvilket äfven intygats af inspektörerne
öfver skolan och af de personer, livilkas pligt det varit att närmare
följa Bloms lärareverksamhet. Han var mycket älskad och
afhållen af sina lärjungar. Hans lön var, såsom Herr Treffenberg
redan . erinrat, icke större än 2,000 kronor, och detta endast
under de sista fem åren. Men den familj, han hade att underhålla,
bestod jemte hustru af icke mindre än elfva barn. Af
dessa äro ännu tio oförsörjda och det yngsta endast något öfver
ett ar gammalt. Vid sådant förhållande ligger det i sakens natur,
att Blom icke kunde göra några besparingar, utan endast med
knapp nöd och störa uppoffringar förmådde försörja familjen. Han
öfverraskades i sjelfva lärosalen af slag, en följd af öfveransträngning
i tjenstår, och bars döende till sitt hem. Mannens förtjenst1''.
såsom lärare synas mig böra berättiga hans efterlemnade familj
till det begärda understödet. Den omständigheten, att behållningen
i boet vid hans frånfälle icke utgjorde mer än något
öfver 800 kronor, ådagalägger härjemte alldeles uppenbart, att
enka och barn deraf icke kunna lifnära sig, utan tillika äro hänvisade
till eget arbete. Dock, huru skall det väl blifva möjligt
för enkan att ensam försörja denna talrika familj? Dertill behöfver
Andra Kammarens Prof. JS75. N:o 27. 4

N-0 27.

Angående
pension åt
enkan Blom
(Forts.)

N:o 27.

Lördagen den 3 April, e. m.

Angående
pension pt
e.nlcan Blom
(Forts.)

hon tydligen understöd af andra, men att hänvisa henne till den
allmänna fattigvården, tror jag icke vara lämpligt. Jag vågar derföre
på det lifligaste anhålla om bifall till Herr Törnebladhs motion.

Vidare anfördes icke. Herr Talmannen gjorde först proposition
på bifall till Utskottets förslag och derefter på Herrar Treffenbergs
och Fröbergs yrkande, att, med afslag å nämnda förslag,
motionen måtte bifallas; och förklarade Herr Talmannen sig anse
röstöfvervigt förefinnas för bifall till Utskottets hemställan. Votering
blef emellertid begärd och företogs, enligt en nu uppsatt och
af Kammaren godkänd, så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i 30:de punkten
mom. c af utlåtandet N:o 11,

röstar Ja;

Den, det ej vill,

röstar Nej;

Vinner Nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan,
beviljat den föreslagna pensionen.

Röstsedlarne sammanräknades och visade 79 ja mot 57 nej:
och hade alltså Utskottets ifrågavarande hemställan bifallits.

Mom. d angående pension åt g Kronofogden H. ~W. Hackzells
enka.

Blef jemväl bifallet.

Beträffande inom. e yttrade

Herr Gfumaelius: Af det förhållande, att det nyss icke var
mera än fem rösters öfvervigt för afslag å Herr Abraham Kundbäcks
motion om pension åt aflidne telegrafassistenten Lönngrens
från Wexiö enka, kunde jag hafva anledning antaga, att Kammaren
skulle vilja lemna sitt bifall till min nu ifrågavarande motion,
desto hellre som skälen för bifall här äro ännu mera talande än
de som förekommo vid den förra motionen, då i Lönngrens bo finnes
åtminstone någon tillgång, men efter telegrafkommissarien
Wiholm åter ett par tusen kronors brist; — då vidare Wiholm
längre tjenat telagrafverket samt, om han lefvat något år längre,
skulle hafva lemnat sin hustru eu tredjedel högre pension, än den
som Telegrafstyrelsen, enligt hvad af bilaga till Herr A. Kundbäcks
under mom. b af denna punkt omhandlade motion inhemtas, föreslagit
för telegraftjenstemannen Lönngrens enka. Jag skall dock
icke uppehålla Kammaren med att göra något yrkande.

Lördagen den 3 April, e. m.

N:0 27.

Men då jag derifrån afstår, gör jag det under den vissa förhoppning,
att Kong! Maj:t, som efter desse mäns frånfälle har
framstält eu proposition om bildande af en enke- och pupillkassa
för telegrafverkets tjensteman i allmänhet och vunnit Riksdagens
bifall till densamma, skall vid sakens sålunda förändrade skick
täckas taga i förnyadt öfvervägande ofvan nämnde tjensteman
efterlemnade familjers ställning och sålunda finna anledning att
till nästa Riksdag göra framställning till deras fördel.

Häruti instämde Herr Alb. Staaff.

Ofverläggningen var slutad. Utskottets hemställan bifölls.

3l:sta~35:te punkterna.

Blefvo äfvenledes bifallna.

Utskottets slutliga yttrande näst efter 35:te punkten lades till
handlingarne.

De vid utlåtandet fogade tabeller godkändes, under förbehåll
om de ändringar deri, som kunde föranledas af sådana Kammarens
beslut, hvilka från Utskottets förslag voro afvikande.

8 2.

Till bordläggning anmäldes:

Kongl. Maj ds denna dag, enligt § 1 i det under förmiddagens
sammanträde förda protokoll, till Kammaren aflcmnade nådiga proposition,
angående inköp för statens räkning af Frimurareordens
hus å Riddarholmen i Stockholm; samt

Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande Klo
o (i samlingen N:o 19) angående försäljning af sprit- och setherhaltiga
varor.

Dessa ärenden, som nu för törsta gången bordlädes, skulle sättas
främst å föredragningslistan för Kammarens nästa sammanträde.

''é 3.

Föredrogs och godkändes Lag-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga skrifvelse N:o 15, i anledning af Kongl. Majds nådiga
proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa §§
af Sjölagen.

§ 4.

Justerades protokollsutdrag rörande Kammarens i detta sammanträde
fattade beslut.

Sto 27.

Lördagen den 3 April, e. m.

i 5.

Herr Billström erhöll, på derom anmäld begå
riksdagsgöromålen under 14 dagar från och mei
månad.

Kammarens ledamöter åtskildes kl. 11 e. in.

''an, ledighet från
. den 10 i denna

I n fidem
II. Husberg.

Stockholm, Aktiebolaget Forsetes Boktryckeri, 1875.