RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1875:13)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1875. Andra Kammaren. N:o 13.

Lördagen den 6 Mars.

Kl. 10 f. m.

§ 1.

Justerades protokollen för den 26 och 27 nästlidne Februari.

§ 2-

Herr Statsrådet m. in. Friherre F. W. von Otter aflemnade
Kongl. Maj:ts nedan nämnda nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) angående ändring af nuvarande lydelse af 22 § Regeringsformen
;

2:o) angående indragning af Kommerskollegium och inrättande
i dess ställe af ett nytt embetsverk, benämndt Kongl. Styrelsen för
handeln och näringarne;

3:o) om anvisande af medel för Sveriges deltagande uti 1876
års verldsutställning i Philadelphia;

4: o) angående pension å allmänna indragningsstaten för löjtnanten
vid Wester-Norrlands Beväringsbataljon Knut Isaac Harald
Arvid Silfversparre vid afgång ur krigstjensten;

5:o) angående pension å allmänna indragningsstaten för löjtnanten
vid Kalmar regemente m. m. Emerik Runth vid afgång ur
krigstj ensten;

6:o) angående afsöndring af jord från indragna fänriksbostället
Snopptorp N:o 1 för ny folkskolebyggnad i Jäders församling af
Södermanlands län;

7 :o) angående rättighet för andre Kapitenen vid Andra Lifgardet
Ernst Fredrik Edholm att vid afskedet komma i åtnjutande af fyllnadspension
;

8:o) om förhöjd pension åt Lotsdirektören C. B. Lilliehöök vid
afskedstagandet;

9:o) angående anslag till bestridande af kostnaderna för Sveriges
deltagande i en internationel geografisk kongress och utställning i
Paris; och

Andra Kammarens Prof. 1875> N:o 13.

N:o 13.

Lördagen den 6 Mars, f. m.

Gemensamma

omröstningar.

10:o) angående ökadt anslag till länsveterinärer samt för veterinärundervisningens
behof.

Herr Talmannen mottog dessa Kongl. propositioner, med förklarande
att desamma skulle blifva hos Kammaren föredragna för den
vidare behandling, som i grundlagen vore föreskrifven.

§ 3.

Sedan Riksdagens båda Kamrar förehaft och godkänt de uti
Stats-Utskottets Memorial N:o 21 föreslagna voteringspropositioner i
anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut uti åtskilliga-frågor rörande
anslagen under Riksstatens Sjette Hufvudtitel, samt denna dag blifvit
bestämd för omröstning öfver de olika besluten, så anställdes nu
dessa omröstningar enligt nedan intagna voteringspropositioner i följande
ordning, nemligen:

Första omröstningen:

(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 21, punkten l:o)

Den, som vill, att såsom tillfällig löneförbättring åt generaldirektören
och chefen för landtmäteriet må på extra stat anvisas 1,000
kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts nådiga framställning om tillfällig
löneförbättring åt bemälde generaldirektör icke vunnit Riksdagens
bifall.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aftaga
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlames öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 16 Ja och 147 Nej.

Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anställd, hade utfallit med 72 Ja och 44 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens röster eller 16 Ja och
147 Nej, sammanräkningen visar 88 Ja och 191 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

N:o 18.

Lördagen den 6 Mars, f. in.

Andra omröstningen:

(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 21, punkten 2:o.)

Den, soin vill, att, på det öfverståthållarens af statsmedel utgående
aflöning måtto kunna från och med ar 1876 ökas med 1,000
kronor, ordinarie aork^vd. till Öfver:-,tåthållare-embetet måtte höjas
från 82,122 kronor till 88,122 kronor, röstar

J a;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Xej, har den för öfverståthållaren äskade löneförhöjning
icke hlifvit af Riksdagen beviljad.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 43 Ja och 135 Nej.

Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anställd, hade utfallit med 84 Ja och 31 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens röster eller 43 Ja och
135 Nej, sammanräkningen visar 127 Ja och 166 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

Tredje omröstningen:

(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 21, punkten 3:o.)

Den, som vill, att, på det Kongl. Maj:t måtte kunna lämpligen
förhöja lönerna för de svagast aflönade landssekreterarne, på extra
stat för 1876 till Kongl. Maj:ts disposition anvisas ett belopp af
8,000 kronor, röstar

Gemensamma

omröstningar,

(Forts.)

Den, det ej vill, röstar

Ja;
Nej;

Vinner Nej, har det till förhöjande af lönerna för de svagast
aflönade landssekreterarne utaf Kongl. Maj:t äskade extra anslag icke
blifvit af Riksdagen beviljadt.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,

N:o 13.

Lördagen den 6 Mars, f. m.

Gemensamma

omröstningar.

(Forts.)

att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 59 Ja och 119 Nej.

Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anställd, hade utfallit med 103 Ja och 14 Nej,
hvadan,. då dertill läggas Andra Kammarens röster, eller 59 Ja och
119 Nej, sammanräkningen visar 102 Ja och 133 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Fjerde omröstningen:

(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 21, punkten 4:o.)

Den, som vill, att för tillfällig löneförbättring åt de svagast
aflönade landskamererarne må till Kongl. Maj:ts disposition på extra
stat för ar 1876 beviljas ett belopp af 8,000 kronor, röstar

Den, det ej vill, röstar

Ja;

Nej;

Vinner Nej, har det för tillfällig löneförbättring åt de svagast
aflönade landskamererarne äskade belopp icke blifvit af Riksdagen
beviljadt.

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt eu sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 62 Ja och 116 Nej.

Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anställd, hade utfallit med 109 Ja och 8 Nej,
hvadan, da dertill läggas Andra Kammarens röster eller 62 Ja och
116 Nej, sammanräkningen visar 171 Ja och 124 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Femte omröstningen:

(Enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 21, punkten 5:o)

Den, som vill, att, på det Kongl. Maj:t må kunna lämpligen
förhöja lönerna för de svagast aflönade landträntmästare, till Kongl.

Lördagen den 6 Mars, f. in.

ST:o 13.

Maj:ts disposition för år 1876 må anvisas ett extra
kronor, röstar

Den, det ej vill, röstar

Ja 5
Nej;

anslag af 9,600 Gemensamma

omröstningar.
(Forts.)

Yinner Nej, har det extra anslag, som till löneförhöjning för
de svagast aflönade landträntmästarne är vordet begärdt, icke blifvit
af Riksdagen beviljadt.

Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anställd, både utfallit med 105 Ja och 11 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens röster eller 52 Ja och
126 Nej, sammanräkningen visar 157 Ja och 137 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Sjette omröstningen:

(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 21, punkten 6:o.)

Den, som vill, att Riksdagen må för år 1876 bevilja generaldirektören
och chefen vid statens jernv ägs trafik tillfällig löneförbättring
att af trafikmedlen utgå med 1,000 kronor, röstar

Den, det ej vill, röstar

Ja;
Nej;

Vinner Nej. har Kongl. Maj:ts nådiga framställning
löneförbättring åt bemälde generaldirektör icke vunnit
bifall.

om tillfällig
Riksdagens

Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt. eu sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga,
jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 20 Ja och 139 Nej.

Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första

N:o 13.

Lördagen den 6 Mars, f. in.

Gemensamma Kammaren samtidigt anställd, hade utfallit med 79 Ja och 36 Nej,
omrostmngar. hvadan då dertill läggas Andra Kammarens röster eller 20 Ja och
t, or s.; jgg Nej, sammaDrdkningen visar 99 Ja och 175 Nej;

Och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

§ 4.

Föredrogos, men blefvo ånyo bordlagda:

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 5;

Stats-Utskottets Utlåtanden N:is 9, 22 och 23; samt
Banko-Utskottets Memorial N:o 8.

§ 5.

Till afgörande förekom Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6, angående
reglering af utgifterna under Riksstatens fjerde Hufvudtitel.

Ang. löneregle- l:stu punkt Öl:

vifbQ fÖV . • • n

arméen. I anledning af Kongl. Maj:ts i dess nådiga proposition angående

Statsverkets tillstånd och behof afgifna förslag till ny lönereglering
för arméens befäl, hade Utskottet anmält, att, vid granskning af de
framlagda förslagsstaterna med de tillägg och ändringar deri, hvarom
särskild framställning skett i eu Utskottet tillhandakommen
skrifvelse från chefen för Landtförsvars-departementet, Utskottet ej
funnit anledning till anmärkning mot samma stater i vidare mån,
än att, då ett förslag till ny härordning förelåge, det ej synts Utskottet
lämpligt, att vid de nu befintliga regementena nya befattningar
skulle inrättas, så framt icke de kunde anses oundgängligen
behöfliga, såsom bataljonsliästläkarne vid artilleriregementena eller,
såsom förhållandet vore med den föreslagna corpschefsbefattningen
vid Vermlands fältjägareregemente, regleringen i sjelfva verket medförde
en minskning i så väl personal- som utgiftsstaten.

Utskottet hade alltså uti förevarande punkt hemställt:

att den lönereglering för generalitetet, generalstaben, indelta
och värfvade arméen samt beväringstrupperna, hvilken fanns framställd
i de vid utlåtandet fogade, endast i den mån ofvan är antydt
från Kongl. Maj:ts förslag afvikande stater, måtte af Riksdagen
gillas och antagas.

Mot detta förslag voro inom Utskottet reservationer afgifna af:

Herr Liss Olof Larsson, hvilken ansett den föreslagna löneregleringen
först i sammanhang med antagandet åt ny härordning
böra till pröfning upptagas;

N:o 13.

Lördagen den 6 Mars, f. m.

Herr Jöns Rundbäck, som, enär han funnit de af Utskottet-d»?. löneregUförordade
aflöningsstater i vissa fall icke rätt väl afvägda, yrkat
förslagets återförvisning till Utskottet; samt (Forts.)

Herr Carl Anders Larsson, hvilken yrkat ett tillägg till Utskottets
ofvan berörda hemställan, lydande sålunda: »Kommande dessa
stater att tillämpas från och med det år, då en ny, af Kongl. Maj:t
och Riksdagen godkänd härordning träder i verkställighet.»

Efter det föredragning skett af Utskottet ifrågavarande förslag,
yttrade

Herr Hseggström: Jag hemställer till Herr Talmannen, om

det icke vore lämpligt, att jemväl andra punkten i utlåtandet nu
föredroges, på det att öfverläggningen måtte få omfatta äfven denna
punkt. Den handlar om en mängd vilkor, som vi böra få klart för
oss, huruvida de komma att antagas eller icke. Jag föreslår alltså,
att föredragning af andra punkten nu, innan diskussionen börjar,
måtte ske.

I anledning af denna framställning, beslöt Kammaren, uppå
derå af Herr Talmannen gifven proposition, att lista och 2:dra punkterna
skulle i ett sammanhang föredragas och behandlas; hvadan
uppläsning nu skedde af

2:dra punkten: Villor i af SCQTbdd

Ct CLV~

hvari Utskottet hemställt, att i sammanhang med den i lista punk- méens löneten
tillstyrkta löneregleringens antagande, måtte stadgas: reglering.

a) att arméens befäl från och med år 1876 befrias från utgifvande
af nu stadgade ackordsräntor;

b) att nuvarande inqvarteringsförmäuer, utom de i visst fall
till officerare af indelta arméen utgående, fortfarande skola åtnjutas;

c) att medlemmarne af generalitetet må för sina tjensteresor till
möten och mönstringar åtnjuta reseersättning —- men ej traktamente
— till det belopp, gällande resereglemente föreskrifver;

d) att passevolansen mellan Kronan och kompani- och sqvadronscheferne
vid värfvade arméen skall med 1875 års utgång upphöra,
och den ekonomiska förvaltningen vid regementena derefter ombesörjas
direkt för Kronans räkning af en under Arméförvaltningens
öfverinseende stöld förvaltningsdirektion, efter föreskrifter som af
Kongl. Maj: t meddelas;

e) att Ver mlands Fältjägareregemente skall förbytas till en corps
på 500 man och, med bibehållande af befälspersonalen i öfrigt oförändrad,
regementschefs- och l:ste majors-befattningarne indragas och
i stället derför uppföras aflöning till en corpschef;

f) att bataljonspredikants-tjensterna skola, i mån af afgång, indragas,
och nuvarande aflöningsbelopp ställas till Kongl. Maj:ts dis -

N:o 13.

Lördagen den 6 Mars, f. m.

Vilkor i afseende
å arméens
lönereglering.

(Forts.)

position, för den af dem bestridda tjenstgöring^ upprätthållande, intill
dess densamma kan varda annorlunda ordnad;

g) att regements-intendents-be fattningar skola vid de regementen
och corpser, för hvilka sådana blifvit i förslagsstaterna uppförda,
i . mån af behof inrättas, men ej å ordinarie stat tillsättas förr än
vid regementsskrifvarnes afgång;

JO att vid Vermlands Fältjägareregemente auditören skall vara
skyldig förrätta regementsskrifvare-göromålen utan särskild ersättning;

O att regementsskritvare-tjensterna indragas efter 1876 års ingång,
der sådant pröfvas kunna ske;

k) att regementsskrifvare, så länge de i tjensten qvarstå, vid
värfvade armeen bibehålla sm nuvarande aflöning, men vid den indelta
må ega att åtnjuta dels i ersättning för förlorade indelta löneförmåner
medelbeloppet af dessa förmåner under de fem åren 1871
■—1875, dels ock, såsom ersättning för mistad uppbördsprovision, från
och med det år, då deras befattning med uppbörden upphör, ett belopp,
motsvarande medeltalet af hvad provisionen för de sista fem
årens verkliga uppbörd utgjort;

l) att mönsterskrifvare-tjensterna indragas, så snart sådant utan
hinder af erhållna fullmakter kan ske;

in) att löntagare vid värfvade arméen, som är försedd med ovilkorlig
fullmakt, skall ega att vid sina nuvarande aflomagsförmåner
qvarstå, så vida han sjelf ej önskar att på ny stat öfvergå;

n) att vid indelta arméen alla löntagare, vare sig med eller utan
boställen, hvilka å sina befattningar innehafva fullmakt af äldre datum
ån den 8 April 1802 och nu ej vilja på ny stat ingå, skola
ega att, med bibehållande af boställen, der sådana åtnjutas, för öfriga
indelta löneförmåner undfå ersättning, motsvarande det medelbelopp,
hvartill desamma under åren 1871—1875 uppgått;

o) att löntagare, som qvarstå!- å gammal stat, skall å lön eller
löneersättning vidkännas afdrag, motsvarande beloppet af den nu
från befattningen tilläfventyrs utgående ackordsränta;

V) att de af underbefälet vid indelta arméen, som innehafva
bostadsboställe, ma, äfven om de blifvit till tjensten utnämnde efter
den 8 April 1862, ega att, der så önskas, intill den 14 Mars 1881
bibehålla bostället, dock med skyldighet att mottaga lösen* för
fardagsar samt under tiden intill 1880 års slut qvarstå vid öfriga
nuvarande löneförmåner, beräknade på sätt för löntagare, utnämnde
före den 8 April 1862, är föreslaget;

q) samt att den löntagare vid krigsmakten till lands, hvilken å
ny lönestat ingar, skall vara skyldig underkasta sig de förändringar
i. tjenstgöringsskyldighet och aflöningsförmåner, hvilka eu omorganisation
af landtförsvaret kan göra erforderliga.

o O

Med anledning af hvad i det föreliggande utlåtandets tvänne
första punkter sålunda blifvit föreslaget, afgåfvos nu yttranden af:

Lördagen den 6 Mars, f. m.

N:o 13.

Herr Carl Anders Larsson: Då jag reserverat mig mot antagandet

af det nya löneregleringsförslag, Kongl. Maj:t nu framlagt
och Utskottet här tillstyrkt, så är jag naturligtvis skyldig att
gifva några skäl derför.

Om man går tillbaka i tiden och tänker på alla de stora löneregleringsförslag,
som förut blifvit af Riksdagen pröfvade, så skall
man finna, att vi då icke, så att säga, köpt grisen i säcken. Yi
hafva åtminstone blifvit beredda tillfälle att sätta oss in i dem. I
detta fall har man förespegla! oss de stora fördelar, som för staten
skulle uppkomma genom öfverlemnande till statsverket af alla åt
armébefälet indelta boställen och andra förmåner, som förut varit
för befälet anordnade; men man kan icke af den Kongl. propositionen
se hvad härutinnan skulle vara att vinna. Jag hade föreställt
mig, att man hade bort upprätta en förteckning öfver dessa
boställen, upptagande deras taxeringsvärde, så att man något så när
blifvit satt i tillfälle att bedöma, huruvida statsverket skulle vinna
eller förlora på en så storartad lönereglering som den ifrågavarande,

Såsom bekant är, har krigaryrket hitintills varit det mest ansedda
i vårt land, och eu stor del af officerarne hafva tjena! endast
för äran och af fosterlandskärlek. Nu skulle deremot äfven dessa
tjenster uppvägas med guld, om detta förslag antoges; och man
skulle få höra samma historia om löneregleringar åt armébefälet som
åt alla andra stater, huru de skulle växa från den ena riksdagen
till den andra. Hittills hafva vi fått vara i lugn derför, då de indelta
räntorna och audra löneförmåner varit tillräckliga med ett
ganska obetydligt tillskott från statsverket. Då jag emellertid nu
ej vill yrka annat än att slippa ifrån ett definitivt antagande af
detta förslag, förr än vi få se hvad öde det nya härordningsförslaget
kommer att röna af Riksdagen, så synes mig ett sådant yrkande
vara en af de mest billiga pretentioner man kan ställa på en Kongl.
proposition af sådan omfattning som den förevarande. Jag ber herrarne
också observera, att hvad jag här vill föreslå, är att dessa
stater icke skola tillämpas förrän frågan om en ny arméorganisation
blifvit af Riksdagen pröfvad och antagen; och då vi hafva anledning
att hoppas, att Regeringen i det fallet skall gå representationens
önskningar till mötes, så torde det vara skäl, att dessa båda frågor
behandlas i ett sammanhang. Jag hoppas, att herrarne deri icke
skola finna någon obillighet, och att jag derigenom icke vill sätta
hvarken den ene eller andre på svältkur. Jag yrkar bifall till min
vid första punkten afgifna, vid utlåtandet fogade reservation.

Herr Jöns Pehrsson: Det är icke tvifvel underkastadt, att

man mycket väl kan fatta det motiv, som föranled t Stats-Utskottets
nu föreliggande beslut. Motivet består nemligen deruti, att det
skulle ligga en ganska stor ekonomisk vinst för framtiden, om nu
detta löneregleringsförslag blefve af Riksdagen antaget. Åtminstone
kan jag för min del icke finna något annat motiv för Utskottets

Ang. löneregleringen
för
arméen.
(Forts.)

N:o 13.

Lördagen den 0 Mars, f. ra.

Ang. löneregle- hemställan i denna punkt. Men å andra sidan finnas äfven andra
riarméei°r oc^ m0^v’ hvilka enligt min tanke öfvervägande tala mot an (Forts.

) tagandet af samma förslag. Om jag nemligen går något tillbaka i
tiden, så finner jag vid 1870 års riksdag, då samma fråga utgjorde
föremål för uppmärksamheten, dåvarande krigsminister bland annat
yttra följande ord, som återfinnas i Andra Kammarens protokoll,
andra bandet, sid. 129: »Ett fullständigt löneregleringsförslag har
blifvit utarbetadt och Kongl. Maj:ts pröfning understäldt; men Kongl.
Maj:t har förklarat, att detsamma i anseende till de med dess genomförande
förknippade betydliga kostnader icke borde för då varande
års Riksdag till antagande framläggas. Detta förslag, som då stäldes
i förening med eu förändrad organisation af indelta arméen, och upptog
en stor tillökning åt arméens befäl, skulle, om det genomfördes, då
under det första året medföra en kostnad utöfver den som då för
befälets aflöning utgick af omkring 900,000 Rdr.» Detta yttrades
med anledning af den strid, som då pågick angående det för lång
tid tillbaka, nemligen vid 1858 års riksdag, beviljade belopp af
100,000 R:dr till höjande af det svagast aflönade befälet löneförmåner.
Vidare ber jag få fästa Kammarens uppmärksamhet på ett yttrande
som afgafs till 1874 års Riksdag af nuvarande krigsministern, hvilken
i Bilagan 3 a) sid. 9 af den Kongl. propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof uttrycker sig sålunda: »Frågan om
en ny fast lönereglering för detta befäl måste dock, i afvaktan på
förslag till omorganisation af landtförsvaret, ännu hvila.» Nu är
visserligen sannt, att Regeringen till denna Riksdag har framlagt
ett nytt förslag till arméens omorganisation; men jag får uppriktigt
tillstå, att jag icke tror att Regeringen vid framläggandet af detta
förslag kunnat sväfva i ovisshet om den utgång denna fråga skall
komma att få vid riksdagen. Vid sådant förhållande kan åtminstone
jag, som olyckligtvis under min riksdagsmannatid blifvit behäftad
med synnerligen stort misstroende i vissa fall, icke finna det vara
politiskt klokt att nu antaga detta förslag för arméens officerares
aflöning på fast stat.

Deremot får jag uppriktigt förklara att jag icke kan finna annat
än att arméens befäl bör få det anslag, som af sista Riksdagen
beviljades, och då de följaktligen skulle få detsamma för år 1876
som de nu hafva för 1875, så tror jag icke att någon skall kunna
med fog tillvita mig eller de med mig liktänkande att göra detta
befäl lottlöst i jemförelse med andra statens tjenstemän.

Ehuru det visserligen kan vara en stor fördel för Riksdagen
att få disponera dessa domäner och boställen, tror jag det dock icke
finnas skäl att nu gifva åt den värfvade arméen en så stor lönetillökning,
då man icke fordrar ett enda dagsverke mer än förut.

Jag kan nu gerna sluta, ty motiver och skäl äro nog förut i
Utskottet noggrant afvägda och jag tror mig icke kunna inverka på#
någon i detta afseende; men då jag vid Utskottets betänkande sett
fogad en reservation af hr C. A. Larsson och denna reservation

Lördagen den 6 Mars, f. m. 11 N:o 18.

oförtydbart visar, att, om vi kunna komma till det åsyftade målet, Ang. lönereglésom
är ett godt och betryggande härordningsförslag, vi också vilja
gifva billig och tillräcklig aflöning, så tror jag att det för denna (Forta j

gången är allt skäl att afstå Utskottets förslag eller, rättare sagdt,
bifalla detsamma med det af C. A. Larsson föreslagna amendement
i lista punkten. Hvad de andra punkterna angår, kunde visserligen
åtskilliga ändringar göras, men jag tror för min del att vi böra afbida
utgången af lista punkten, ty deraf beror hela frågan. Jag
tror att, då man förordat C. A. Larssons reservation, man uppfylt
altan rättfärdighet.

Det har under dessa dagar yttrats man och man emellan och
jag har äfven sett i åtskilliga af hufvudstadens tidningar framkastas,
att detta förslag skall vara i ett obevakadt ögonblick framkommet från
någon del af Stats-Rådet och att det skulle vara en klok tanka af
regeringen att icke släppa ifrån sig en fast tillgång, som nu finnes i
boställena, men jag tror icke att man kan fästa sig dervid, ty då
regeringen begärt att dessa löneanslag skola sättas på en fast reglering,
så föreställer jag mig att det derigenom skall blifva mycket
lättare för regeringen'' att disponera dessa anslag i stället för besväret
med boställen. Det är dessutom eu stor fördel för arméens
officerare att utfå sina löner qvartalsvis emot att, såsom förhållandet
nu är med eu stor del af befälet, hafva besvär att genom bruk af
sina boställen få en mindre viss inkomst.

Vidare finner jag af ett moment i 2:dra punkten, att den stora
fördelen af en jemnare lönefördelning, som genom den i fråga satta
regleringen bör vinnas, till stor del skulle förfelas så länge de gamla
officerarne, som tillträdt sina befattningar före den 8 April 1862,
ännu tjena qvar. Jag tror att det är en försvinnande liten del af
det högre befälet som har fördel deraf, då deremot en öfvervägande
stor del af befälet måste hafva vinst af regleringen, då så stora anslag
fordras i årlig lönetillökning som 1,204,000 kronor i jemnt tal.

Således har jag här vågat framställa de skäl, som för mig varit
så öfvervägande, att jag icke kan gå in på förslaget utan med det
af Herr G. A. Larsson föreslagna amendement — och jag anhåller
derföre att Herr Talmannen behagade derå framställa proposition.

Herr Liss Olof Larsson: Jag kunde fatta mig kort, då ingen

här uppträdt till försvar för Utskottets betänkande, men som detta
i allt fäll icke lärer uteblifva, så skall jag be att få yttra några
ord. Såsom Herrarne se, har jag icke delat Utskottets majoritets
åsigt, utan afgifvit en reservation emot dess hemställan. Om jag
vore så lycklig som den näst föregående talaren att hafva alldeles
klart för mig motiverna, som ligga till grund för Utskottets förslag,
och jag kunde förstå dem, så vore det naturligtvis lättare att uppträda
och söka vederlägga dem, om jag ansåg dem ohållbara; men
då jag ej befinner mig i en så lycklig ställning, så har jag svårare
att nu göra det. Jag har visserligen jemte de skäl Utskottet i hem -

N:o 13.

Lördagen den G Mars, f. m.

Ang. iöneregU- ställandet anfört, men som jag ej anser giltiga, hört åtskilligt tal

™rZe{°.r säväl utom kammaren * som i Utskottet, men de skäl som då upp (Forts.

) gifvits anser jag icke lämpligt att bemöta förr än jag får höra om

de här upprepas, ty det kan vara tid dertill, om de skulle fram ställas

äfven inom Kammaren.

Om jag i allmänhet så väl i Stats-Utskottet som inom Kammaren
har svårt för att inlåta mig på frågor om löneregleringar, emedan
jag i de flesta, jag kan gerna säga, i alla fall, icke eger dertill
erforderlig specialkunskap, så måste detta i den nu föreliggande frågan
vara så mycket mera svårt eller rent af omöjligt, då jag icke vet
hvad arbete som fordras för de löner, som skola gifvas; ty det är
alldeles klart att, om jag anser dessa löner tillräckliga för det arbete
som blir eu följd af den nya härordningen, de måste vara alldeles
för stora för den nuvarande. Jag måste nemligen antaga att lönerna
beräknats för den nya härordningen, då Kongl. Maj:t föreslagit att
de, som ingå i den nya lönestaten, skulle vara skyldiga att underkasta
sig de förändringar i tjenstgöringsskyldighet och aflöningsförmåner,
hvilka eu omorganisation af landtförsvaret kan göra erforderliga;
men, då så är förhållandet, är också klart att de föreslagna
lönerna icke äro lämpade efter de nuvarande förhållandena
och jag kan således icke antaga dessa löner, då jag icke vet hvad
arbete, som för dem kan fordras. Jag vet visserligen, att man framhållit
det Andra Kammaren sjelf framkallat nödvändigheten af eu
lönereglering och jag erkänner äfven att jag sjelf bidragit dertill,
men jag har dock aldrig tänkt att man skulle börja såsom man nu
gjort: att bestämma lönerna först och arbetet sedan, utan jag hade
förestält mig att man skulle gå eu motsatt väg. I fråga om andra
lönestater har man tillämpat principen, att reglera arbetet först och
bestämma lönerna sedan, men nu synes man vilja slå in på en annan
bana, tvärt emot den åsigt Riksdagen förut uttalat, och då jag icke
funnit skäl ändra den åsigt jag förut hyst, så kan jag icke heller
i detta fall frångå denna öfvertygelse. Det är icke heller eu enskild
mening som jag i detta fall uttalar, ty Herr Krigsministern har sjelf
i fjor uttalat samma åsigt, att man borde låta med löneregleringen
anstå tills arméorganisationen blifvit genomförd, och flera ledamöter
af denna Kammare, för hvilka jag hyser stor aktning och förtroende,
hafva haft likartade yttranden. Detta var för ett år sedan, men jag
■ har icke sedan dess funnit något skäl, som kunnat jäfva riktigheten
häraf.

Jag vill icke för det närvarande söka ingå i pröfning af någon
af detta förslags detaljer, ehuru det förefaller mig besynnerligt att
de nu åt Regeringen begärda anslagen så högst betydligt öfverstiga
de anslag som fordrades 1871, då det var fråga om en mycket större
befälspersonal än nu. Jag vet visserligen att tiderna sedan dess förändrats,
men dock icke till sådan grad att skäl förefunnits att begära
så stort anslag.

Hvarför jag icke nu vill vara med om en lönereglering, utan i

Lördagen den 6 Mars, f. in.

N:o 13,

sammanhang med en blifvande arméorganisation, dertill föranledes Ang. lönereglejag
ytterligare af det förhållande, att man hittills under alla de riks- ringen för
dagar jag bevistat och äfven förut, så att säga, oupphörligen öst ut (Forts)
penningar för vårt försvar och ändock alltid mötts med det påståendet
att vi stå alldeles redlöse och hafva ingenting att försvara oss
med. Skall man fortfarande beträda denna väg? Jag tror att det
är tid på att vi börja att gå till väga på ett annat sätt, nemligen,
så som jag förut påpejkat, antaga en ny härordning, och att
man först bestämmer den verksamhet hvarje tjensteman vid arméen
skulle hafva och sedan rättar lönen derefter, så att man får någon
grund för beräkning af de löner man bör gifva. Icke kommer man
till malet — landets försvar — genom att utösa penningar oupphörligt,
ty oaktadt vi göra detta, heter det ju ändock att vi äro försvarslöse.
Om det nu är möjligt att så är förhållandet, och som vi
nog få höra, när vi skola diskutera det nya härordningsförslaget, så
kan jag ändock icke förstå att det skall afhjelpas på det sätt
nu är föreslaget.

Det har nu blifvit gjordt yrkande om bifall till Herr Carl Anders
Larssons reservation, men jag kan icke bifalla densamma, ty den
går ut på detsamma som Utskottets .förslag, men skiljer sig från
det sistnämnda förslaget blott deri att, då Utskottet tillstyrkt den
nya lönestatens tillämpning redan nästa år, Herr Carl Anders Larsson
vill uppskjuta densamma till det år, då en ny af Kongl. Maj:t och
Riksdagen godkänd härordning träder i verkställighet. Men då jag
för min del har den åsigten, såsom jag förut nämnt, att först efter
det det arbete och den tjenstgöring, man af officerarne fordrade,
blifvit bestämda, och förhållandet mellan lönen och arbetet sålunda
ordnadt, kan en lönereglering för armén uppgöras, och för den skull
karl jag icke biträda Herr C. A. Larssons reservation. Inom Utskottet
uttalade jag den åsigt, alt man borde afslå Kongl. Maj:ts proposition
och i stället bevilja dyrtidstillägg likasom vid förra riksdagen
samt jemväl, om sådant af förändrade förhållanden och
omständigheter påkallades, bevilja högre dyrtidstillägg än förra året;
och på det att Utskottet måtte komma i tillfälle att utarbeta ett
förslag i denna riktning, får jag vördsamt yrka åt erremiss af den nu
föredragna punkten.

Jag har icke mera att tillägga nu, men jag förbehåller mig att
framdeles, i händelse jag dertill finner mig befogad, försöka försvara
min åsigt, i fall de skäl, som komma att anföras för Utskottets
förslag, icke blifva för mig öfvertygande.

Herr Jons Rundbäck. Herr Talman! Mina Herrar! Då vid
denna riksdag blifvit framlagdt det Kongl. förslag, som afser eu
reglering af den indelta arméens- löner och hvilket förslag enligt
min uppfattning i sig innebär en stor förbättring genom den enkelhet,
reda och ordning det inför uti dessa löner och hvarigenom en mängd
orättvisor och ojemnhet»-, som förut egt rum i afseende å lönerna

N:o 13.

Lördagen den 6 Mars, f. m.

Ang. löneregleringen
för
arméen.

(Forts.).

- emellan olika corpser och regementen samt äfven inom hvarje särskild
regemente, skulle kunna afhjelpas, har jag för min del icke
för ett ögonblick tvekat att biträda detsamma. Men på samma gångjag
säger att jag biträdt den stora grundsats som deri blifvit uttalad,
så måste jag förklara att jag icke kan godkänna förslaget i de delar,
der jag finner denna grundsats vara bruten, och den är bruten derigenom
att lönerna icke äro rätt afvägda mellan den indelta och
den värfvade arméen i förhållande till hvarderas tjenstgöring; och
då jag tror, att Kongl. Maj:t vid bestämmande af lönerna för den
värfvade arméens officerare tagit till så mycket, som erfordras för
deras uppehälle och anständiga bergning, så följer deraf, att jag anser
aflöningen för de indelta officerarne vara för hög; tv det är en ganska
stor skilnad, som vi alla känna, uti fordringarne både på kunskaper
och tjenstskyldighet som man ställer på den indelta officeren
mot på den värfvade; så till exempel skola officerarne vid de värfvade
regementena vara i nästan ständig tjenstgöring och särskilt
måste officerarne vid artilleriet genomgå så vill Carlberg som Marieberg
och dessutom en ganska lång och dyrbar beredelsekurs, innan
de kunna få inträde vid det senare militärläroverket. Om man derföre,
som sagdt, jemför de fordringar i afseende på kunskaper och
tjenstgöring, som ställas på artilleriofficerare, med hvad som fordras
för infanteriofficerare, så tror jag icke att det är rätt att gifva dem
lika stora löner. Så har likväl skett derigenom att deras löner
blifvit bestämda till samma belopp. Man invänder måhända att
denna olikhet skall utjemnas genom dagaflöningen och tjenstgöringspenningarne
och att man derför har dessa tre rubriker lön, dagaflöning
och tjenstgöringspenningar. Nu utgår likväl dagaflöningen
med samma belopp för den indelta som ''för den värfvade arméen
och detta är riktigt då båda äro i tjenstgöring; skilnaden är endast
den att den som icke är i tjenstgöring icke heller får någon dagaflöning.
Om nu eu indelt officer, såsom ofta är händelsen, kommenderas
till tjenstgöring för hela året, så erhåller han lika mycket
i lön och dagaflöning som garnisonsofficeraren, men då gestalta förhållandena
sig så, att den indelte officeraren erhåller så mycket mer
i lön som tjenstgöringspenningarne, som ej erhållas af officerare vid
värfvade trupper, och dessa utgöra för eu Öfverste 1,500, för en
Öfverstelöjtnant 600 och för en Kapten 400 kronor årligen. Nu är
det visserligen sann!, att sqvadrons- och batteri-chefer dessutom hafva
ett årligt arfvode af 600 kronor, men detta är dock endast ett undan
tagsförhållande, som gäller lika väl inom den indelta som inom
den värfvade arméen. Antages nu — och detta är ett antagande
som ligger ganska nära till hands — att infanteriofficern tjenstgör
hela året, så blir lönen densamma som för en kavalleri- eller
artilleri-officer, som ligger i garnison året om, men t. ex. eu major, en
löjtnant vid den indelta arméen blir i så fall bättre lottad, emedan
han jemväl åtnjuter tjenstgöringspenningar.

Nu få vi väl medgifva och, efter hvad jag tror, lär det väl icke

Lördagen den 6 Mars, f. in.

N:o 18.

falla någon in att vilja bestrida, att Kongl. Maj:t framlagt detta Ang. löneregleförslag
i sammanhang med och med fåstadt afseende på att den nya rin3en för
härordningen nu skulle vinna Riksdagens bifall, men det torde väl (p™*)’

för eu hvar vara bekant att denna Kongl. proposition om liärordnin- 013-•
gen i sitt nuvarande skick icke gerna kan af Riksdagen bifallas, och
om detta nu bL. förhållandet, så stå vi ju qvar vid den gamla
grundsatsen om 2 månaders ofhmgar och 10 månaders ferier vid
indelningen. Äfven jag anser att eu håle tillökning för officerarne af
indelta arméen kan vara både billig och berättigad under förutsättning
af att deras tjenstgöring ökas, och efter mitt förmenande
år det mycket rattvist att de få samma aflöning som officerarne af
den värfvade arméen, men då skola de äfven hafva samma tjenstgöring.
I det hänseendet har sista komitén för uppgörande af förslag
till ny härordning uppstält tvenne grundsatser, hvilka jag för
min del. finner vara alldeles riktiga, på samma gång som det förundrar
mig att de icke blifvit följda vid tillämpningen. Komitén
säger nemligen att »en sida af frågan, som icke får lemnas ouppmärksammad,
är att industrien och yrkena numera gifva så riklig
ersättning åt sina idkare att de militärer, som hemförlofvas, i allmänhet
böra antagas kunna skaffa sig god förtjenst.» Jag tror att
komiterade hafva rätt häri och jag har mig bekant att redan ett
stort antal officerare ingått än i det ena än i det andra yrket, der
de förtjena större dagaflöning än till exempel en kapten med 3 och en
löjtnant med 2 kronor pr dag. Jag tror icke att det finnes någon, som
skulle vilja påstå att en kapten skall kunna lefva på 3 och en löjtnant på
2 kronor om dagen hvarken i Stockholm, Göteborg eller någon annan af
våra större städer; men derföre, invänder någon måhända, hafva de äfven
eu lön derjemte, hvilken är afsedd för beklädnad, lifsuppehälle eller
andra lefnadskostnader. Ja, detta är nog sannt, men om de måste
taga af sin lön för att kunna sörja för sina dagliga lefnadsbehof, så
äro de ju i en sämre ställning än eu person, som under 10 giånader
om året kan- förtjena dubbelt så mycket, utan att behöfva taga af
sin lön. Denna af komiterade uttalade grundsats har äfven blifvit
beaktad med afseende å de officerare som skola tjena vid landtvärnet,
i det komiterade säga: »de vid landtvärnet anstälde officerare hafva
i anseende till sin mindre trägna och mindre kostsamma tjenstgöring
ansetts böra aflörias efter andra grunder än officerare vid linien.» Här
har således blifvit iakttagen den grundsatsen, att man bör beräkna
lönen efter arbetet och uppställa fordringarne derefter.

På grund af dessa betänkligheter mot löneregleringsförslaget, för
så vidt det angår indelta arméen, har jag vidfoga! min reservation,
och om ni, mina herrar, finnen att jag har haft skäl för densamma,
ber jag att ni förenen eder med mig och återremitteren förslaget till
Utskottet, ty det är gifvet att i sådan händelse nya tabeller och
anordningar nödvändigt måste uppgöras, för att man skall kunna
inse, huru frågan i så fall skall gestalta sig. Jag vill derföre icke
bestämdt påstå, att min beräkning att infanteriofficerarnes löner

K:o 13.

Lördagen den 6 Mars, f. m.

Ang. löneregleringen
för
arméen.
(Forts.)

skulle nedsättas med 15 procent är den absolut rätta, utan tror nog
att eu jemkning häruti kan göras och är fullt förvissad derom att
man snart skall komma till en sådan jemkning, om man granskar
förslaget i detalj. Jag har kommit till dessa 15 procent genom
jemförelse med Kongl. Maj:ts proposition vid förliden riksdag, då det var
fråga om lönernas bestämmande vid indelta och värfvade arméen. Kongl.
Maj:t föreslog då till lön för öfverstar 7,020 Rdr, för öfverstelöjtnanter
4,050 Rdr, för kaptener 1,800 Ildr och begärde derjemte såsom lönetillägg
för öfverstar BO procent, för öfverstelöjtnanter 50 procent, för kaptener
af första graden 50 procent samt för Kaptener af andra graden
äfvensom för löjtnanter 100 procent. Nu skedde detta i fjor, men
i år har den ändring i löneregleringen gjorts, att, utom dessa procent,
ytterligare eu förhöjning begärts, nemligen för öfverstar en förhöjning
af 10 procent, för öfverstelöjtnanter af 20 procent, för Majorer
af 57 procent, för regementsqvartermästare åt 51 procent och för
Kaptener af 88 procent. Således skall eu Kapten, hvilker enligt
förstnämnda förslag beviljats en löneförhöjning af 50 procent och
enligt det föreliggande af 88 procent, erhålla en löneförhöjning, utgörande
ej mindre än 138 procent af 18B3 års faststälda aflöningsstat.
På detta svarar man helt säkert, att det skett för åstadkommandet
af en någorlunda likställighet de olika regementena emellan; ty vid
somliga regementen äro de så kallade öfverskottsmedlen så stora,
att de gå till 138 procent. Vid ett enda regemente uppgå de till
159 procent, då deremot medelprocenten af hvad hvarje regemente
har är 71 procent. Då det nu visat sig, att denna löneförhöjning
öfverstiger 80 procent, blir följden, att de allra flesta officerare erhålla
eu större löneförhöjning nu, äfven med beräkning af lönetillskottet;
de enda som i detta fall komma till korta, äro öfverstar
och öfverstelöjtnanter. Vid denna beräkning har jag lagt till grund
den uträkning, som förlidet år lenmades oss öfver aflöningen vid
Andra Lif-grenadier-regementet. De siffror, jag derifrån hemtat,
sammanfalla visserligen icke fullkomligt med medelsiffröhna, men för
att icke göra herrar officerare något för när, har jag gjort min beräkning
efter förhållandena hos ett regemente, der procentsiffran å
öfverskottsmedlen är 88; och detta torde väl icke lända herrar officerare
till annat än fördel.

Jag har här uti mitt yttrande icke berört en annan omständighet,
som kunde vara värd att beakta, nemligen angående ersättning för
hästar och fourageringsmedel, så att, om någon skulle vilja upptaga
detta ämne till vederläggning, får jag förklara, att jag icke fäst mig
vid detsamma.

Jag vill för tillfället icke vidare upptaga Kammarens tid, utan
hoppas att, i den händelse Kammaren i likhet med mig anser att
en lönereglering bör ega rum i den riktning, att officerarne godtgöras
i förhållande till de fordringar, som man ställer på dem, ärendet
i den af mig vidrörda punkt blir återremitterad! till förnyad behandling
af Utskottet.

Lördagen den 6 Mars, f. m. 17 N:o 13.

Friherre Ericson: Jag skall be att i största korthet få redo--!ng. löneregUgöra
för den ställning, som nu föreliggande fråga innehar för dagen
och i hvilken den befinner sig till representationens deri förut uttalade (Forts.j
önskningar och beslut, äfvensom jag tillika vill he att fa något belysa
den ekonomiska sidan af saken samt komplettera den motivering,
som af Herr låss Olof Larsson befunnits ofullständig.

Representationen har, såsom Herrarne veta, vid åtskilliga tillfällen
uttalat den önskan, att en reglering af indelta arméens
löner måtte, ju förr desto hellre, komma till stånd, och denna önskan
bär stundom blifvit ganska skarpt accentuerad samt eu gång till
och med varit föremål för en skrifvelse till Ivongl. Majjt, nemligen
då Riksens Ständer i sammanhang med anmälan af eu sådan önskan
ställde till Kongl. Maj:ts förfogande 100,000 riksdaler, för att användas
under tiden till dess löneregleringen komme till stånd. Vidare
hafva, under den nya representationen, vid alla tillfällen då Kongl.

Maj:t äskat förnyande af detta anslag, röster höjt sig emot beviljande
af sådant löneförbättringsanslag, derför att ej Kongl. Maj:t i
sammanhang dermed föreslagit en lönereglering. Emellertid har
Kongl. Maj:t nu framlagt ett sådant löneregleringsförslag och derför
hör Kongl. Maj:t ju således icke rättvisligen klandras.

Den önskan, som, på sätt jag ofvan antydt, hos representationen
gjorde sig gällande, uttalades emellertid oberoende af arméens reorganisation.
Ty äfven under det nya statsskicket — såsom man ju
plägar kalla det — har frågan om en reorganisation af arméen oafbrutet
stått på dagordningen; men icke förty har man uttalat den
önskan, att förslag till lönereglering för indelta arméen måtte framläggas
och sålunda har representationen, eller åtminstone de ärade
talare, hvilka opponerat sig emot alla anslag till löneförbättring,
verkligen ansett, att en lönereglering kunde och borde försiggå särskild^
för sig och oberoende af den blifvande reorganisationen af
arméen.

Detta kan också, enligt min åsigt, verkligen försiggå, så vida
nemligen vid löneregleringen icke företages någon förändring, som
är till hinders vid eller lägger svårigheter i vägen för genomförande
af en förbättrad härorganisation. Således är det nödvändigt att tillse,
huruvida det nu föreliggande förslaget till reglering af indelta arméens
löner verkligen kunde blifva till hinder för en förändrad härordning
eller måhända i stället bidraga till att framskjuta densamma.

Det är gifvet, att det indelta afiöningssättet icke kan komma i
fråga att tillämpas vid en förändrad arméorganisation, stödd på annan
grund än indelningsverket, och jag har icke heller hört någon, som
ens satt något sådant i fråga. Ty jag tager för afgjordt, att man
med indelningsverket menar icke blott rust- och rotehållet, augmentsräntor
och dylikt, utan äfven de indelta aflöningstillgångarne för
arméens befäl. För min del anser jag det vara alldeles klart, att
om man bygger härordningen på eu annan grund, så måste äfven
befälets aflöning komma att hvila på en annan grund, om icke af
Andra Kammarens Prat. 1875. N:o 13. 2

>'':o 13.

Lördagen den 6 Mars, f. in.

Ang. löneregle- andra
ringen för
arméen.

(Forts.)

skal, så åtminstone derför, att, om man gifver detta befäl
större sysselsättning, det är gifvet, att detsamma derigenom är förhindradt
att kunna förskaffa sig sin utkomst medelst skötande af
jordegendomar, hvartill de, Indika hafva sina löner anvisade i boställen,
nu äro hänvisade. Jag anser således, att afskaffandet af det
indelta aflöningssättet måste blifva en gifven följd af en ny härordning
och måste alltså nödvändigt åvägabringas. Men detta torde,
såsom Herrarne lätteligen inse, kräfva en temligen långvarig operation
och är ingalunda genomfördt med ett blott penndrag eller endast
derigenom att Kamrarne bifalla en förändring af det indelta aflöningssättet
till ett kontant. Ty, såsom Herrarne (veta, hafva indelningshafvarne
samma rätt som andra innehafvare af svensk jord, nemligen att
icke kunna derifrån afhysas omedelbart, utan först efter åtnjutande
af laga fardag, det vill bär således säga efter två år. Då det sålunda
är åtskilliga arrangementer som måste vidtagas, för att få aflöningstagarne
in på det kontanta aflöningssättet, torde det, enligt min förmening,
vara riktigast om dessa åtgärder företagas innan härordningsförslaget
bifalles; ty om detta sker först efteråt, så skulle enligt det
nya härordningsförslaget befälet komma att fortfarande tjenstgöra
några år med indelta löner. Jag kan sålunda ej dela Herr Carl
Anders Larssons betänkligheter derutinnan, att, enär härordningsförslaget
icke kommer att nu antagas, det vore för tidigt att vidtaga
den här föreslagna löneregleringsåtgärden, utan det är tvärtom, enligt
hvad jag anfört, nödvändigt att denna går förut, så vida man icke,
som sagdt är, vill hafva en härordning, der truppen icke är indelt,
men befälet står qvar med indelta löner.

Beträffande åter den ekonomiska sidan af saken, så skall jag
endast hålla mig till den indelta arméen, emedan inga anmärkningar
gjorts i fråga om den öfriga, och jag tror mig vara af samma tanke
angående den värfvade arméen som Herr Jöns Rundbäck visat sig vara.

Kongl. Maj:ts anslagsfordringar dela sig i tvänne slag. Det
ena slaget utgöres af sådana, som skola utgå för en gång, det andra
af sådana, som behöfvas för en fortsatt tillämpning af den föreslagna
lönestaten. Hvad de af det förra slaget beträffar, eller de anslag,
som skola utgå endast en gång, bestå de uti det så kallade förskottet,
och medgifver jag, i öfverensstämmelse med den åsigt, som på flera
håll gjort sig gällande, att det rätteligen bort uppföras i statsbudgeten
för år 1876. Ty det utgör icke något förskott i den mening, att
man skulle kunna få dem tillbaka, utan kommer att fortgå i alla tider.
Detta är emellertid en temligen likgiltig fråga, endast en bokföringsåtgärd.
Emellertid är det eu verklig utgift, om den än kallas ett
förskott, och en utgift på 3,073.733 kronor; och om man dertill
lägger det för inlösen af tjenste- och fardagsår af Kongl. Maj:t föreslagna
belopp af 1,700,000 kr., så får man den summa af 4,773,733
kr., hvilken skall utgå för en gång och hvilken man ovilkorligt måste
påtaga sig när man öfvergår från det indelta till det kontanta aflö -

ningssättet, alldenstund det

ligger

i sakens natur'', att de militära

Lördagen den 6 Mars, f. ni.

N:o 13.

aflöniugstagarne måste hafva samma rättigheter som öfriga löntagare Ang. löneregleatt
få ut sina löner qvartalsvis, hvaremot boställsarrendena och rån- rtnaenf for
torna icke kunna blifva tillgängliga förr än vid årets slut. När man (Forts.)
således gör en öfvergång, måste man alltid utbetala detta s. k. förskott
äfvensom medel för inlösen af rätten till tjenste- och fardagsår.

Dessa summor måste således utgå; och att de utgå i år är icke
något att beklaga, då det ju för närvarande icke är brist på
tillgångar i statskassan. Det tillskott, som fortfarande erfordras för
genomförande af föreslagna löneregleringen är lätt att finna; det
utgöres af skilnaden mellan slutsumman å den tabell, som upptager
arméens löneförmåner enligt förra löneregleringen, och slutsumman
å den tabell, som upprättats i enlighet med nu föreslagna löneregleringen.
Denna skilnad uppgår till 559,110 kronor, hvarvid dock
är att märka, att i detta belopp inbegripes det dyrtidstillägg. som
för innevarande år är till indelta arméen anslaget. Om således ett
dylikt dyrtidstillägg skulle fortfarande utgå, såsom föreslagits af
Herr Diss Olof Larsson, hvilken dessutom varit så god lofvat höja
detsamma, måste naturligen detta belopp fråndraga^ nyssnämnda
summa, hvartill dock komme ett ytterligare anslag af 185,000 kronor
för öfverflyttningen af ackordsarmorteringsfondens förbindelser
från arméens befäl till statsverket, derest af Kongl. Magt föreslagna
löneregleringen godkändes. Ackordsamorteringen skall emellertid,
efter verkstäld beräkning, vara fullbordad omkring år 1883, hvarföre
anslaget å 185,000 kronor endast är af öfvergående natur.

Emot det att Riksdagen åtoge sig de kostnader, som af nya
löneregleringsförslagets antagande blefve en följd, har Kongl. Maj:t
i stället föreslagit, att indelta arméens samtliga nuvarande lönetillgångar
skulle till statsverket öfverlåtas. Den värderikaste delen
af dessa tillgångar utgöres af de åt militiestaten anslagna boställena,
hvilka troligen komme att gifva betydligt högre afkomst om de blefvo
till statsverket indragna och derefter, i likhet med andra boställen,
utarrenderades på längre tid, t. ex. 20 å 30 år, enär då en blifvande
innehafvare kunde utan farhåga på boställets brukning nedlägga
kostnader, hvilket nu deremot ej är fallet, då boställshafvaren, som
för öfrigt i vanliga fall saknar för boställets rätta bruk erforderligt
kapital och ofta nog icke eger tillräcklig insigt i jordens skötsel,
ej vet huru länge han möjligen kan få behålla bostället, och derför
underlåter att å detsamma nedlägga kostnader, dem han med lika
ringa säkerhet kan beräkna att återfå, som han kan bestämma längden
af sin besittningstid. Enahanda är förhållandet, om någon af
en indelningshafvare arrenderat hans innehafvande boställe, hvilket
således ej heller på detta sätt gifven den afkomst, som det, rätt
skött, borde gifva.

Af militieboställen finnas tv änne slag: Do) de, som för vederbörande
löningsfonders räkning utarrenderats på 20 eller 30 år och
hvilkas årliga afkastning, efter den beräkning som i Kongl. Maj:ts
proposition om statsverkets tillstånd och behof finnes upptagen, utgör

N:o 18.

Ang. löneregleringen
för
arméen.
(Forts.)

Lördagen den 6 Mars, f. in.

■omkring 800,000 kronor; ock 2:o) de s. k. bostadskoställena, af
hvilka en del innehafves ock krukas af löntagarne sjelfve, en del af
dem utarrenderats ock slutligen en del — ett ringa antal — af lönedirektionerna
utarrenderats på längre tid med rätt för boställshafvaren
att arrendet oafkortad! uppbära. Af boställena är det bostadsboställena,
af kvilka man kan koppas den påpekade förhöjningen i afkomsten
om de till statsverket indragas och på längre tid utarrenderas.
Beträffande nuvarande afkomsten af dessa boställen utgör
densamma, enligt boställshafvarnes egna uppgifter, omkring 1,152,000
kronor. Utarrenderade på 20 eller BO år skulle emellertid boställena
lemna, de flesta, om ej alla, eu förökad och liera eu mångdubblad
afkastning mot hvad nu är förhållandet. Om än storleken af denna
afkastning är omöjlig att beräkna och bestämdt bevisa, så är dock
af det anförda klart, att af militieboställenas öfverlåtande till statsverkets
disposition detsamma bör blifva fullt ersatt för de ökade
kostnader, som antagandet af nu föreslagna lönestaten för arméen
skulle medföra.

En föregående talare, Herr kiss Olof Larsson, kar beklagat, att
Utskottet icke anfört några skäl för det slut, hvartill Utskottet i
förevarande ämne kommit. Jag ber med anledning häraf få fästa
den ärade talarens uppmärksamhet derpå, att motiv verkligen finnas
bilagda Utskottets utlåtande. För öfrigt äro de skål, jag nu
haft äran andraga för bifall till Utskottets förslag — de må vara
huru ringa som helst — också en motivering, af hvilken Herr Liss
Olof Larsson förut erhållit del, icke enskildt utan offentligen vid
Utskottets behandling af frågan. Utan skäl har således icke detta
Utskottets utlåtande tillkommit, och derom borde den minst sakna
kännedom, som sjelf är ledamot af Utskottet och närvarit vid dess
öfverläggningar och beslut i frågan. Om dessa skäl ej kunna af
honom godkännas, är åter en annan sak. Ogrannlaga förefaller det
emellertid att så behandla sina utskottskamrater, som han gjort, i
det han låtit påskina, att de motiv, som ligga till grund för Utskottets
förslag, blifvit honom undanhållna, synnerligast som han
vid diskussionen i Utskottet sjelf varit tillstädes,

Fn annan talare, Herr Jöns Rundbäck, har yttrat betänkligheter
emot antagandet af Utskottets förslag, enär deri förordade aflöningsstater
synts honom icke rätt vill afvägda, då lönen för officer vid
indelta arméen vore föreslagen att utgå med lika högt belopp som
till officer af samma klass inom värfvade regementen. Jag vill häremot
endast påminna att tjenst^ öring spänning arne endast äro till för
tjenstens uppehållande vid regementet. En officer vid indelta arméen,
hvilken, såsom Herr Rundbäck exempelvis antagit, blefve till tjenstgöring
under hela året kommenderad, skulle visserligen få uppbära
dagaflöning för hela året i likhet med den värfvade officeren; men
då, såsom jag förut påpekat, tjenstgöring spenning arne endast skulle
utgå för tjenstens upprätthållande vid regementet, skulle han å andra
sidan icke ega att beräkna sådana för den tid, han vid regementet

Lördagen den 6 Mars, f. m.

N:o 13.

icke närvore, utan måste afstå dessa till den, som tjensten upp- -in,''/, ttnereglerätthöll.
rinaen f°r

För öfrigt tror jag posteringen i allmänhet vara något så när (Ports.)
riktig, ehuru det är klart att olika åsigter härom kunna råda, i det
den ena graden för den ene synes för högt, den andra för lågt aflönad.
Detta är ju emellertid en smaksak, och derom kan icke tvistas.

År det hela i allmänhet lämpligt och riktigt, är väl ej skäl att
för en eller annan detaljanmärkning sätta ett absolut veto mot
Kongl. Majrts förslag. Så har ej heller Stats-Utskottet fattat sin
uppgift, utan, då detta förslag i allmänhet ansetts antagligt, föreslagit
bifall till detsamma; och jag anhåller för min del om proposition
på bifall till denna Utskottets hemställan.

Chefen för Kongl. Finansdepartementet Herr Statsrådet Friherre
Åkerhielm: Med anledning af den siste talarens yttrande om de
förskott, hvilka från Statskontoret utgå för den föreslagna löneregleringens
utförande redan år 1876, anhåller jag att nu genast få tillkännagifva,
huru jag för min del sammanräknat de siffror, hvilka
verkligen kunna hänföras till de belopp, som under år 1876 skola
såsom »förskott» från Statskontoret utgå, förutsatt att den ifrågasatta
löneregleringen i öfrigt vinner Riksdagens bifall. Jag vill, med
andra ord sagd!, redan nu begagna tillfället att redogöra för de skäl,
som hos mig, då frågan i Statsrådet förelåg, undanröjt all tvekan
om Statskontorets förmåga att förskjuta de summor, hvilka Chefen
för Landtförsvars-departementet beräknat att utgå såsom förskott
vid löneregleringens genomförande; och jag finner mig sä mycket
hellre föranlåten att nu uttala mig, som, om än jag till stor del
gillar hvad Friherre Ericson anfört, de af honom uppstälda siffror
icke syntes mig öfvererensst limma med dem, hvilka jag erhållit såsom
resultat af mina beräkningar. Enligt Bil. N:o 3 a) till den Kongl.
propositionen upptagas indelta arméens samtliga tillgångar till
3,525,662 kr. 39 öre. Derifrån bör, som Friherre Ericson riktigt
säger, dragas dels det kontanta anslaget till lönefyllnad åt indelta
arméen 381,134 kr. 66 öre och dels särskildt anslag till löneförbättringar
vid indelta arméen 70,794 kr. 43 öre, men jemte dessa
summor bör dock ytterligare fråndragas största delen af det belopp
1,152,171 kr. 57 öre, hvilket beräknats såsom afkastning af bostadsboställena,
och detta först af det skäl, att då, i enlighet med hvad
Kongl. Maj:t föreslagit, innehafvare af underofficersboställen skulle
medgifvas qvarsitta vid dem under fem år efter regleringens genomförande,
dessa boställen först böra utgå ur räkningen; och vidare af
det skäl att antagligen endast relativt få af öfrige boställsinnehafvare
i fråga redan den 1 Mars 1876 torde lemna sina boställen. Större
delen af det belopp, hvartill nämnda afkastning är upptagen, kan
således, såsom sagdt, medräknas i det afdrag som bestämmer beloppet
af det förskott man bör beräkna.

N:o 13.

Lördagen den 6 Mars, f. m.

Ang. lönereyle- Under sådana förhållanden torde den summa, som är afsedd att
nngen för f(jr ciet ifrågavarande ändamålet utgå såsom förskott från Statskon(Forts)
törel, icke böra kunna beräknas till mer än 2 millioner kr., eller, än
närmare bestämdt, till 1,500,000 kr., enär, då förskotten utgå qvartalsvis
och det sista infaller sent på året, egentligen endast summan
af 3 qvartal verkar på räkningen. Redan i och för sig ansåg jag
dessa siffror ej böra vara afskräckande, och då dertill kom att jag
kort efter det jag kallades till Konungens Råd fick lära mig att
Statskontorets tillgångar väl medgåfvo att till statens jernvägar
kunde anvisas ett belopp af 2,500,000 kr., såsom förskott på 1875
års anslag, så kunde jag verkligen icke föreställa mig att dessa
1,500,000 kr. skola under 1876 förorsaka någon olägenhet för Statskontorets
kassas ställning.

Hvad åter angår att den ifrågavarande suminan är omnämnd i
den Kong!, propositionen endast som ifrågakomniande förskott, så
härleder sig'' detta af Arméförvaltningens utredning af ämnet. Granskas
denna utredning, skall man nog inse att. då de särkilda siffrorna
icke kunnat bestämdt beräknas, ej heller med önskvärd säkerhet
någon summa i budgeten kunnat införas. Ett ytterligare skäl till,
att förskott i detta afseende måste från Statskontoret utgå, ligger
utan tvifvel äfven deri, att de löntagare hvarom fråga är nu få
sjelfve så att säga ligga i förskott för sina löner, ett missförhållande
som väl i sammanhang med regleringen torde böra rättas.

Utan att närmare inlåta mig i sjelfva saken, har jag endast
öppet och ärligt velat tillkännagifva den tankegång, som ledt mig
att biträda Chefens för Landtförsvaret förslag om förskott för det
ifrågavarande ändamålet, och hvarför jag deri hvarken sett eller ser
någon anledning till oro.

Herr Haeggström: Lika egendomligt som det skulle förefalla att,
oni vi hade att behandla eu Kong!, proposition om ny löiiereglering t. ex.
för Kammar-kollegium, Riksdagen beslöt en dylik ny reglering utan att
den hade föregåtts af ny anordning af göromålén inom Kollegiet,
lika egendomligt synes det mig vara att fastställa en ny lönereglering
för indelta arméen, utan att den så mycket omtalade omorganisationen
af vårt landtförsvarsväsende egt rum. Mig synes som
om vi genom en dylik åtgärd endast förstärkte det gamla indelningsverket,
hvilket man ju dock med »all gewalt» vill hafva bort.

Innan jag slutar, erinrar jag mig, då vi tala om en jemn fördelning
af lönerna, ett förhållande som synes besynnerligt, men hvilket
måhända har sin grund i ett tryckfel eller uppkommit af någon annan
orsak, som för mig är obekant. Jag menar härmed det förhållande,
att lönen för regementsläkaren vid Gotlands Nationalbeväring finnes
upptagen till blott 1,800 kronor, under det lönen för öfrige regementsläkare
finnes bestämd till 3,040 kronor för hvardera. Det
kan ju hända, att det är ett misstag, men nog ser det eget ut. En
förste bataljonsläkare vid de andra regementena är föreslagen till en

Lördagen den 6 Mars, f. in.

N:o 13.

lön af 1,950 kronor, således till 150 kronor mera än den af mig
omtalade regementsläkaren. Jag upprepar att det förmodligen är
ett misstag, och jag styrkes i denna min tro, då jag i det å sidan
49 förekommande förslag till stat för Andra Lifgrenadier-regementet,
hvilken stat äfven skulle gälla för Westgöta, Bohus läns, Nerikes
och Wermlands regementen, finner, att en fanjunkare der är upptagen
till åtnjutande af eu lön på 8,610 kronor, hvilket uppenbarligen
är ett misstag. Jag har emellertid velat påpeka förhållandet
med den för omförmälde regementsläkare föreslagna lön, då det ju
icke gerna kan vara rimligt och billigt, att hans lön icke blott
skall betydligt understiga andra regementsläkares, utan äfven vara
lägre än de för förste bataljonsläkare vid andra regementen föreslagna
löneförmåner.

Utaf en bland Stats-Utskottets ledamöter hafva blifvit anförda
några skäl, i syfte att det just nu skulle vara angeläget att genomdrifva
denna lönereglering, öet första skälet var, att en reglering
af indelta arméens löner redan 1856 blifvit begärd, och att Rikets
Ständer då beviljat 100,000 K:dr till förstärkning af det svagast aflönade
armébefälets löner. Det är en sanning att så skedde, men
detta var dock under helt olika förhållanden, ty då var icke fråga
om indelningsverkets upphäfvande. Nu deremot, då detta är hufvudfrågan,
torde väl vara bäst att först få densamma löst, innan löneregleringen
förekommer till afgörande. Han sade vidare, att avskaffandet
åt indelta aflöningssättet är en gifven följd af härens omdaning.
Ja, om så är, synes det mig klart, att löneregleringen
bör följa efter eller gå i jemnbredd med en sådan omdaning af
hären, men ej föregå den. Jag kan icke få någon annan konklusion
af hans påstående. Vidare sade han, att den reglering, Statsutskottet
föreslagit, måste försiggå nu, såvida man ej vill hafva
eu härordning, der befälet i flera år qvarstår med indelt aflöning.
Jag deremot föreställer mig, att, då vi få den nya härordningen,
det skall gå lika lätt för sig som nu att ordna lönerna; ty den nya
stat, soin nu är framlagd, skall redan 1876 tillämpas, och det åtgår
således endast ett år för tillämpningen äf en ny lönereglering. Dessa
skäl, som den ärade ledamoten af Stats-Utskottet anfört, hafva således
icke på mig gjort synnerlig verkan, och jag finner för min del
frågan om löneregleringen vara för tidigt väckt och kan till följd
deraf icke godkänna, vare sig Kongl. Maj:ts eller Stats-Utskottets
förslag. Jag tror, lika med Herr Liss Olof Larsson, att det bästa
vi kunna göra är att återremittera frågan till Stats-Utskottet, i syfte
att för kommande året, och äfven för innevarande, om så pröfvas
nödigt, bereda dyrtidstillägg åt armébefälet. Det kan nemligen icke
vara annat än obilligt, att de militära tjenstemännen skola komma att
sakna dyrtidstillägg, då alla andra tjenstemän kommit i åtnjutande
deraf. Mitt yrkande kommer också att gå i denna riktning.

Jag vill nu fästa mig vid en annan sida af den föredragna punkten.
Förlidet år förbereddes Riksdagen på, att det nu framlagda

ing. löneregleringen
för
arméen.
(Forts.)

N:o 13.

Lördagen den 6 Mars, f. m.

Ang. löneregleringen
för
arméen.
(Forts.)

förslaget skulle inkomma, ty Herr Krigsministern yttrar i bilagan
till Kongl. Maj:ts proposition om statsverkets tillstånd och
behof, N:o B a sid. 7 med afseende å inlösen af fardagsår för
befälet och i fråga om den blifvande löneregleringen följande: »Då
fardagsårens afkastning utgör eu löntagaren tillförsäkrad inkomst
för redan fullgjord tjenst, så har lian väl, enligt mitt förmenande,
en fullständig civilrättslig befogenhet att under denna tid förblifva
i besittning af bostället. Men okränkbarheten af eu dylik rättighet
kan dock ej sträckas ända derhän, att icke vederbörande
kan åläggas att för statens bästa afstå densamma, dock naturligtvis
endast mot fullgod lösen.» Riksdagen svarar i anledning
häraf uti sin underdåniga skrifvelse N:o 35 angående fjerde hufvudtiteln
(sid. 18): »I afseende å verkställigheten af förslaget om
inlösen af armébefälets rätt till fardagsår å innehafvande boställen,
har Riksdagen ansett sig böra fästa uppmärksamheten
på, hurusom billigheten fordrar, att indelningshafvare, som sjelfve
bruka sina boställen och äro till fardagsår berättigade, äfvensom
arrendatorer, hvilka på indelningshafvares tjenstetid innehafva boställen,
icke må idan eget medgifvande åläggas att annorlunda än
efter åtnjutet fardagsår bostället frånträda». Riksdagen tillägger ock
ganska välbetänkt följande: »Ett motsatt förfarande skulle i enstaka
fall kunna för den enskilde föranleda förluster, hvilka det ej berott
på honom att förutse eller afvärja.» Det synes mig, som om Riksdagen
här i temligen tydliga ordalag sagt, att den icke vill ingå
på någon rättskränkning. Jag hade således hoppats att hvad i fjor
bebådats, i år icke skulle blifva synligt. Med så mycket .större
öfverraskning har jag tagit del af Krigsministerns motivering till det
nu framlagda löneregleringsförslaget, uti hvilket han, utan afseende
på Riksdagens tydligen uttalade, af mig nyss åberopade åsigt, indelat
arméens befäl, så att säga, i »hvita» och »svarta barn». De hvita
tillhöra värfvade arméen, de svarta den indelta. Detta är så mycket
märkvärdigare, som, om jag icke bedrager mig alltför mycket, Herr
Krigsministern sjelf tillbragt de flesta åren af sin militära bana vid
indelta arméen. Jag omnämner detta icke derför som om Herr
Krigsministern bort hysa någon synnerlig förkärlek för indelta arméen,
utan emedan jag hade trott, att han åtminstone velat göra
indelta arméens officerare likstälda med den värfvade arméens befäl.
Jag är naturligtvis skyldig bevis för hvad jag sålunda yttrat, och
detta bevis lemnar Herr Krigsministern sjelf. Uti bilagan till det
statsrådsprotokoll, som i år åtföljt Kongl. Maj:ts proposition, återfinnas
på sid. 11 i Krigsministerns promemoria följande uttalande:
»Beträffande derefter löneregleringens genomförande får jag först
framhålla, att värfvade annans befäl, underbefäl och tjenstemän i
i allmänhet innehafva ovilkorliga fullmakter å sina befattningar, hvarföre
de ej kunna mot sin vilja intvingas på ny lönestat.»--»För

dessa måste emellertid förvaras rätten att utfå sina äldre aflöningsförmåner,
hvilka då, under det den nya aflöningen besparas, i stället

Lördagen den 6 Mars, f. in.

N:o 13.

komma att från vederbörande regementes aflöningsanslag utbetalas.» Ang. isnereghDeruti
ger jag Herr Krigsministern fullkomligt rätt, ty man bör
respektera hvarje individs rättigheter; men då ordningen kommer (1?ort3j
till de »svarta barnen» eller officerarne vid indelta arméen, har Herr
Krigsministern beklagligtvis satt denna vigtiga grundsats å sido. Om
dem säger han: »vid indelta arméen är deremot, såsom kändt, indelningshafvare,
hvilken är utnämnd efter den 8 April 1862, skyldig att
underkasta sig ny lönereglering. De löntagare deremot, hvilka
erhållit fullmakter före sagde dag, .kunna ej emot sin vilja åläggas att
ingå på den nya löningstaten.» Äfven detta är fullkomligt rätt, och
man hade väntat, att Krigsministern skulle hafva kommit till samma
resultat, som med afseende å den värfvade arméens befäl — men
så är icke fallet; ty Herr Krigsministern fortsätter: »Vid de indelta
lönetillgångarnes öfverlemnande till statsverket blifver det emellertid
omöjligt att låta sådana indelningshafvare bibehålla just den aflöning,
som de förut åtnjutit. Bostadsboställe må han väl fortfarande innehafva,
men för de ur löningsfonderna nu utgående aflöningsbeloppen,
i hvilka ingå en årligen vexlande lonevinst, synes ersättning böra
beredas efter medelbeloppet af några föregående års inkomster, hvilken
ersättning får bestridas från besparingarne å aflöningsanslagen.»

Således äro de indelta officerare, som hafva fullmakt före den 8
April 1862, med afseende på rättsanspråken fullkomligt likstälda
med dem i värfvade arméen. Dessa senare skola bibehållas vid sina
anspråk, men de indelta officerarne skola dömas att mottaga ersättning
efter fem års medelmarkegång eller någon dylik beräkningsgrund
för de dem frånhända lönerna. Kör min del måste jag protestera
mot en sådan åtgärd, hvari jag ser ett våld, mera än rätt.

Jag har en gång förut varit med om en dylik våldsåtgärd inom
Riksdagen, och jag hoppas att det var första och sista gången. Jag
stod då i minoriteten och bär följaktligen icke ansvaret, hvilket
helt och hållet hvilar på dem, som åstadkommo beslutet. Härmed
syftar jag på det beslut, hvarigenom Riksdagen fråntog lappmarksbefolkningen
dess privilegier, oaktadt dess protester deremot. Jag
vill lika litet nu som då vara med om att beträda den stråten,
hvarpå jag fruktar att man lätt kunde gå allt för långt. Mitt yrkande
blir således, att ■— hvilket beslut än Kammaren i öfrigt fattar —
åtminstone mom. litt. n. under föredragna punkten 2 måtte återremitteras
till Stats-Utskottet, på det att Utskottet må se till, att
äfven indelta arméens befäl får sin rätt. Kanske mötes jag åt den
invändningen, att de officerare, hvilka fått fullmakt före den 8
April 1862, icke kunna vara många, emedan de fleste sedan dess
avancerat och uti de nya fullmakterna underkastat sig en blifvande
omreglering; men, äfven om antalet endast belöpte sig till 10 eller
5 eller endast en, så är det dock orättvisa, och ju färre de äro,
desto mindre blir statens uppoffring, vare sig den åstadkommes genom
kompromiss eller på annat sätt.

Man säger äfven, att detta förslag så mycket hellre bör antagas,

N:o 13.

Lördagen den 6 Mars, f. m.

Ang. löner egt e- som allt befäl derigenom kommer att erhålla lika löner, under det
nngen för löneförmånerna nu deremot utgå så ojemnt; men, om så också är
(Forts”) förhållandet, tror jag likväl att regleringen kan uppskjutas ännu

något år, till dess en ny härordning kommit till stånd. Dessutom
kan jag icke finna, att genom detta förslag lönerna blifva jemnare
fördelade. Tager jag till exempel öfverstegraden, så finner jag en
del öfverstar upptagna till 9,355 kronor, eu del andra till 10,120
kronor. Nu är det visserligen sant, att öfverstarne med mindre
lönevilkor äfven hafva inqvarteringspenningar, men då förslaget icke
angifver det belopp, hvartill inqvarteringspenningarne uppgå, kan
man således icke veta, huru lönerna komma att ställa sig; och när
man tager bort annan gammal surdeg, hvarför vill man då icke äfven
låta inqvarteringspenningarne försvinna genom att evalvera dem i
kontanta penningar,

Om vi nu, såsom jag hoppas, snart få en ny härordning och
derigenom äfven officerarne vid den indelta arméen inträda i full
tjenstgöring, måste följden blifva, att dessa göra anspråk på samma
dagaflöning som de öfriga. Enligt det nya förslaget har en öfverste
vid de värfvade regementena 5 kronor om dagen under hela året,
men vid de indelta regementena dylik dagaflöning endast under 2
månader. Utsträckes nu tjenstgöring»! till hela året, så förmodar
jag, att officerarne vid indelta annéen ställas i paritet med sina gelikar
inom de värfvade regementena, och en öfverste vid ett indelt
regemente skulle således erhålla dagaflöning med 5 kronor under ytterligare
10 månader. Eu öfverste vid ett indelt regemente skulle
alltså erhålla högre löneförmåner än vid ett värfvadt regemente.
Friherre Ericson sade visserligen, att tjenstgöringspenningarne till
större eller mindre del utgå till den som förrättar tjensten, när
öfversten eller annan officer kommenderas till tjensgöring utom regementets
stånd, men detta kan icke inträffa när en ny härordning
antages, ty jag förmodar, att hvar och en då får fullt upp att göra,
åtminstone bör chefen blifva fullt sysselsatt inom sitt regemente.
Följden häraf blir eu oupphörlig höjning af lönerna.

. På grund af hvad jag nu haft äran anföra, yrkar jag afslag

och återremiss till Stats-Utskottet i redan angifvet syfte, och att om
Utskottets förslag blifver antaget, åtminstone mom. n måtte återremitteras,
för att Stats-Utskottet deri ville föreslå lämpligt tillägg
med afseende å indelta arméens befäl och underbefäl.

Herr Kolmodin: Såsom en ledamot af Stats-Utskottet förut
antydt, har man snart sagdt hvarje gång, när frågan om anslag till
löneförbättring för de svagast aflönade af indelta arméns befäl förevarit,
protesterat deremot och påyrkat en framställning om allmän
lönereglering. Sådant har skett Icke endast vid 1856 års riksdag, som
den ärade talaren här midt öfver förklarade, utan många gånger
efteråt, äfven sedan man börjat tala om införande af en ny härordning,
och det utan att man sammanbundit denna lönereglering med

Lördagen den 6 Mars, f. m.

N:o 18.

den nya liärorganisationen. Regeringen har nu uttalat sig om sam- -i»g- löneregtemanhanget
mellan dessa båda frågor, och för min del kan jag icke rm9en for
finna annat än att den vid denna riksdag handlat i full öfverens- (Forte)
stämmelse med dtitta uttalande, då den samtidigt framlagt förslag
i omförmälda båda afseenden. Det vore då alldeles orimligt, att,
sedan regeringen i sammanhang med förslag till ny härordning nu
framlagt ett löneregleringsförslag, Riksdagen skulle till det senare
svara ett bleklagdt nej, förklarande sig icke vilja hafva någon lönereglering,
utan i stället vara beredd att bestå medel till löneförbättringar.
Hur liberalt detta än må låta, så bör man likväl besinna
att ingen liberalitet — den vare huru stor som helst — förmår att
öfverskyla inkonseqvensen.

En ärad stats-utskottsledamot yttrade vid debatten om sjette
hufvud titeln, att behandlingen af eu dithörande fråga påminde honom
om. den bekanta leken: »när jag säger släpp, skall du hålla, och när
jag säger håll, skall du släppa.» Jag tror icke, att det är skäl, att
vi nu vid behandlingen af fjerde hufvudtiteln förnya denna lek, som
allra minst lämpar sig emellan de båda statsmakterna. Man har
emellertid icke kunnat göra några väsendtliga anmärkningar emot det
framlagda förslaget. Det är visserligen sant, att en ledamot af
Ståts-Utskottet och äfven den talare, som näst före mig hade ordet,
deremot framstält åtskilliga detaljanmärkningar; men dessa hafva
varit af så oväsendtlig art, att jag verkligen icke tror, att hvarken
Stats-Utskottet eller Riksdagen äro de rätta mästarne, att göra dylika
små förändringar i förslaget, utan att det bör öfverlemnas åt
krigsstyrelsen att i eu framtid utreda och afhjelpa de mindre detaljbrister,
som nu, vid det stora helas genomförande, möjligen kunna smyga
sig med. Isynnerhet gäller detta om den siste talarens anmärkningar.

Han framstälde åtskilliga sådana, bland annat med afseende på dagaflöningen.
Hans kritik rörande denna var dock redan på förhand
vederlagd af Friherre Ericson. Hvad angår de öfriga svårigheterna,
som af honom uppstäldes, skyndade han sjelf att genast angifva
sättet för deras lösning. Med allt erkännande af den ärade talarens
begåfning, anser jag honom likväl icke för ett så ovanligt snille, att
icke Kongl. Maj:t och Riksdagen gemensamt i en framtid skulle
kunna hitta på samma utvägar till svårigheternas afhjelpande, som
han på ett ögonblick utfann. Detta hans sätt att tillvägagå är, för
att begagna ett uttryck, som ofta här varit användt, att uppställa
halmgubbar för att sjelf få slå ikull dem, en ära som jag alldeles
icke vill bestrida, utan tvärtom gerna unnar honom.

Man har med fullt fog sagt, att det nu framlagda förslaget
från regeringens sida angifver ett djupt förtroende till Riksdagen.

Men då jag erkänner riktigheten af denna uppfattning, så anser jag
äfven, att ett sådant förtroende icke bör annat än med välvilja af
Riksdagen emottagas. I sammanhang härmed ber jag att, i likhet
med en föregående talare, få säga, att det sannerligen icke är stats -

Wto 13.

Lördagen den 6 Mars, f. m.

Ang. löneregie- verket som i en framtid kommer att göra någon förlust vid bonngen
för gfållenas eftertagande på de vilkor, som här föreligga.

(Forts) En arad talare midtemot anmärkte, att, om det framlagda för slaget

antoges, skulle här repeteras samma historia i fråga om löneförhöjningar,
som man i andra länder fått bevittna. Ja, mine Herrar!
ditåt tenderar allting i vår tid, och allra minst bör man i denna
Kammare klaga, der yrkanden i nämnda afseende många gånger försports.
Riksdagen vill hafva anslagsbeviljandet i sin hand och måste
derför också draga de dermed förknippade svårigheterna.

Det enda verkliga skäl, som här anförts för uppskof, är att
frågan borde behandlas och afgöras i sammanhang med den nya
härordningen. Men, mine Herrar, äfven om det af Kongl. Maj:t nu
framlagda härordningsförslaget förkastas, så är troligt att ett annat
af det Särskilda Utskottet framlägges. Om nu detta senare af
Riksdagen bifalles, hvar skola vi vill då befinna oss, ifall vi förut
förkastat löneregleringen? Jag för min del anser det vara alldeles
nödvändigt, att medelst dennas antagande öppna porten för den nya
härordningen, så att den kan komma fram. Afslås deremot förslaget,
så skulle derigenom, efter min tanke, vägen i väsendtlig mån vara
stängd för det vigtiga organisationsarbetet. Men då jag för min
del icke önskar detta, utan tvärtom efter måttet af min''ringa förmåga
vill bidraga till den stora frågans lösning, så anser jag det
högst välbetänkt, om Riksdagen genom antagande af Kongl. Maj:ts
och Stats-Utskottets nu föreliggande förslag undanrödjer hindren för
den stora frågans lyckliga lösning.

Beträffande herr Haeggströms anmärkning, att genomförandet af
den indelta arméens lönereglering kunde ske när som helst, efter den
ej toge någon tid, utan skulle blifva färdig redan år 1876, får jag
säga, att äfven detta argument redan blifvit förskottsvis vederlagdt
af Friherre Ericson. Friherre Ericson visade nemligen i sitt anförande,
med stöd af Kongl. Maj:ts proposition, att denna reglering ej kunde
gå för sig på ett ögonblick, utan att det erfordrades en bestämd tid
af flera år, innan det kunde sägas, att det indelta löningssättet
blifvit afskaffadt, äfven om den grundsats, på hvilken den nya löneregleringen
hvilar, i denna dag skulle antagas.

Åtskilligt annat har under debatten blifvit yttradt, hvilket torde
vara förtjent af uppmärksamhet. En ärad talare har t. ex. sagt,
att officerarne i allmänhet, såsom tillhörande det främsta ståndet,
varit stälde i det predikament, att de hittills tjenat för äran och
fosterlandskärleken. Det är möjligt att de tider funnits, då detta
varit förhållandet, då dessa känslor verkligen drifvit folk att tjena
för ingen eller eu mycket liten aflöning •— jag vill icke disputera
härom — men hvad jag med visshet kan säga är, att dessa tider
äro förbi. Nu vill man verkligen hafva lön för sitt arbete.

En annan ärad talare har yttrat, att hufvudafsigten med förslaget
naturligtvis vore att bereda statsverket en betydande vinst.
Jag för min del vågar dock tro, att hufvudafsigten varit att åstad -

Lördagen den 6 Mars, f. in.

N:o 13.

tömma rättvisa i befälets och underbefälets aflöning; vinsten för stats- Ang. Uneregleverket
bar åtminstone endast varit ett sekundärt syfte -— och jag ringen för
för min ringa del hyser verkligen den öfvertygelsen, att statsverket (XTts")
icke på förändringen skall göra någon förlust.

En högt ärad ledamot af Stats-Utskottet, som finnes antecknad
såsom reservant mot betänkandet, förklarade i sitt anförande, till att
börja med, det han i nästan alla möjliga fall saknade förmågan att
bedöma, huruvida aflöningen svarade mot arbetet — den förmågan
läge nemligen, om man får tro hans egna ord, utom hans pörte — och
han gjorde i det afseendet ej något undantag för den militära aflöningen.
Det oaktadt yrkade han slutligen, att frågans afgörande
skulle uppskjutas, till dess han hunnit bättre sätta sig in i henne.

Det dröjsmålet skulle dock, fruktar jag, blifva alltför långvarigt; ty
en person, som öfver hufvud taget saknar förmåga att sätta sig in
i hvilken som helst aflöning,sfråga, huru skulle han väl på några
veckor kunna sätta sig in i den nu förevarande? Med all välvilja
och aktning för den ärade talaren måste jag således för min del yrka,
att Kammaren icke behagade fästa något afseende vid hans yrkande,
utan, oberoende deraf, huruvida han har lyckats penetrera saken
eller ej, uti frågan skrida till ett afgörande beslut.

Herr C. A. Larsson yttrade ock, att man borde akta sig för att,
som ordspråket säger, »köpa grisen i säcken». Han ville derför, att
man skulle behandla lönereglerings- och härordningsfrågorna på eu
gång. För min del fruktar jag emellertid, att, om vi på en och samma
gång toge för oss tvänne så vidlyftiga frågor som de nu nämnda,
skulle vi sjelfve snarare komma att sticka hufvudet i säcken, än
lyckas sätta oss in i de båda vidt omfattande förslagen. Jag anser
derför att hvardera frågan bör lösas för sig.

Jag yrkar alltså bifall till Stats-Utskottets hemställan.

Chefen för Kongl. Landtförsvars-departementet Herr Statsrådet
Weidenhielm: Herr Talman! Mine Herrar! En tillfredsställande
lönereglering för den indelta arméen har sedan decennier utgjort ett
önskningsmål, som ofta intagit ett rum på dagordningen. Men oaktadt
mycket arbete blifvit nedlagdt för att jemka de indelta löneförhållandena,
så qvarstår dock frågan ännu olöst, och den orättvisa, som
de ojemna löneförhållandena medför, måste under en tid af stigande
lefnadskostnader trycka allt mera häråt på löntagare, hvilkas boställen
till följd af en mindre fruktbar natur icke ökat sin afkastning.

I mitt underdåniga anförande den 9 Januari 1874 angående regleringen
af fjerde hufvutiteln sökte jag motivera hvarför jag ansåg
att just det indelta lönesättet utgjorde ett oöfverstigligt hinder för
genomförandet af eu tillfredsställande lönerglering, och vid betraktandet
af den betydliga siffra, hvarmed de nu framlagda lönestaterna
öfverstiga summan af den indelta arméens lönetillgångar, har jag
ännu mera stadgat mitt omdöme att enda sättet för denna frågas
tillfredsställande lösning är att den indelta arméens lönetillgångar,

7i:o 13.

Ang. löneregleringen
för
arméen.
(Forts.)

Lördagen den 6 Mars, f. m.

emot erhållande af ett för samma armés aflöning tillräckligt kontant
anslag, öfverlemnas åt staten.

Denna åtgärd, önskvärd äfven af militära skäl, dem jag i nyssnämnda
mitt anförande vidrört,. torde vara nödvändig också derför,
att, så länge nu varande löningssätt fortfar, skall Riksdagen utan
tvifvel framgent såsom hittills visa sig obenägen att bevilja de hvarje
år återkommande anslagsfordringarne till förhöjning af indelta arméens
aflöning.

Det finnes måhända äfven i denna Kammare representanter, som
anse detta steg vara ett förhastadt afstående af en del af indelningsverkets
tillgångar, och jag skulle måhända hafva tvekat att tillstyrka
denna åtgärd, om indelta arméens löningstillgångar, samlade och fördelade
i lika stora löner för samma tjenstegrad, medgifvit den löneförhöjning
hvilken jag anser alldeles oundgänglig om indelta arméens
befäl skall kunna bibehållas fulltaligt. Visserligen skola dessa tillgångar,
till följd af deras växande natur, framdeles lemna en inkomst
som måhända kommer att öfverstiga de anslag som nu äro begärda;
men om än staten således kan hafva fördel af att nu öfvertaga desamma,
är det dock säkert, att den nuvarande generationen af arméens
löntagare icke räddas ur deras bekymmersamma ställning genom
ljusare utsigter för ett kommande slägte. De indelta lönetillgångarnes
öfverlemnande till staten underlättar äfven öfvergången
från den nuvarande till den nya arméorganisationen och står sålunda
i full öfverensstämmelse med framläggandet af det nya härordningsförslaget.
Löningsstaten är, genom att hafva blifvit fördelad i fast
lön, tjenstgöringspenningar och dagaflöning, tillämplig på så väl vårt
nuvarande härväsen som på den nya organisationen och hindrar således
icke i något afseende antagandet af ett annat system för vårt
försvarsväsen.

Riksdagens bifall till det nu framlagda löneregleringsförslaget är
synnerligen påkalladt, enär ojemnheterna i dessa löneförhållanden
stiga vid hvarje ny arrendeauktion, och flertalet af befälet kan icke
framföda sig och sina familjer på de inkomster tjensten inbringar.
En ny härordning må blifva antagen förr eller senare, det skall
alltid åtgå flera år innan den fullt kan tillämpas, •— och under tiden
•— under tiden måste dock den indelta arméens befäl upprätthållas
fulltaligt. Det är de kaderarmar som i början måste uppbära den nya
organisationen.

Här har blifvit anmärkt, att de föreslagna lönebeloppen skulle
vara för högt upptagna i den Kongl. propositionen. Om man vid
bestämmandet af lönen för eu tjenst endast följer ett subjektivt tycke,
så är en lönereglering en småsak, och då kan man kalla det ena förslaget
lika godt som det andra. Men vid uppgörandet af lönestater
måste man låta sitt omdöme ledas af många beaktansvärda faktorer,
såsom den tid och de omkostnader som erfordras för att vinna kompetens
till tjensten, tjenstens ansvar och det af tjensten betingade
arbetets utsträckning, den ålder, som vanligen uppnås, innan man

N:o 18.

Lördagen den (5 Mars, f. m.

hinner tjenstegraden, den samhällsställning, som den medför, o. s. v.,
och om man, med afseende å dessa omständigheter och med iakttagande
af billiga anspråk för den i fråga varande tjenstemannens
lefnadsbehof, beräknar efter gängse pris å lefnadsförnödenheter, så
bör man komma till ett någorlunda rimligt resultat. För att närmare
visa, huru detta är iakttaget vid affattande! af de nu föreslagna
lönebestämmelserna, tillåter jag mig här lemna några sifferuppgifter ur
löneregleringsförslaget. Jag ber då först att få fästa Kammarens
uppmärksamhet derpå, att i den ersättning, som är föreslagen att utgå
till de beridna officerarne för det antal tjenstehästar, som de skola
halla, är beräknad rationen till en krona per dag, ett pris som i år
med 50 procent understiger det verkliga. För skötsel af häst, remontering,
sadelmundering och skoning är föreslaget en årlig ersättning
af 400 kronor, och det torde således icke å dessa låga ersättningsbelopp
vara att beräkna någon besparing. Vid beräkningen af officerarnes
löneinkomster vill jag således icke nu taga sistnämnda siffra
i betraktande. Deremot tager jag med i räkningen officerarnes både
dagaflöning och tjenstgöringspenningar. Då gestaltar saken sig så, att
lönen för en öfverste uppgår till 7,800 kronor. Öfversteplatsen uppnäs,
såsom bekant, först efter eu lång och utmärkt tjenstetid; den
krafvel- en oaflåtlig och omsorgsfull verksamhet; på den hvilar ansvaret
för hela regementets beklädnad, aflöning och materiel; den
medför en samhällsställning, som -icke tillåter sparsamheten regla
dörren till för öfverstehemmet, med ett ord, jag tror icke, att på
grund af de omständigheter, som vid lönesättningen böra tagas i betraktande,
någon förminskning i denna summa kan anses billig.
Derefter komma öfverste löjtnanter med 4,840 kronors lön och majorer
med en lön af 4,240 kronor, belopp som för regementsofficerare
med denna verksamhet och den samhällsställning, de ega, icke heller
kunna anses vara för högt tilltagna. Efter desse officerare komma
närmast i ordningen kompanicheferne. De innehafva en plats, till
hvilken man icke hinner förrän efter 20 års tjenstgöring. På ett
nitiskt och omsorgsfullt skötande af kompanichefstjensten beror
till en stor del regementets tjenstbarhet och duglighet; och det är
en plats, med hvilken de fleste officerare sluta sin tjenstemannabana
och derifrån de icke kunna’komma till högre inkomster. Innehafvare
af denna plats har blifvit tilldelad en lön af 3,380 kronor. Hvad subalternofficerarne
beträffar, så har den yngste blifvit föreslagen till erhållande
af 840 kronor i lön. Man har här anmärkt, att dessa officerare
hafva godt tillfälle att söka sig extra förtjenster för arbete
utom den militära tjenstgöringen. Det är sant, att de någon tid
på året, till och med största delen deraf, hafva tillfälle dertill; men,
mine Herrar, det är icke lätt att få civila tjenstebefattningar, om
man icke deråt kan egna all sin tid. Desse subalternofficerare äro
upptagna af. tjenstgöring vid möten under 2 månader af året och
med expedition under 3 manader: summa 5 månader hvarje år, och
da detta expeditionsqvartal icke inträffar vid samma tid hvarje år.

Ang. löneregleringen
för
arméen.
(Forts.)

JJ:o 13. 32 Lördagen den 6 Mars, f. m.

Ang. löneregie- kunna de icke erbjuda den kontinuitet af sitt arbete i andra yrken,
ringen för uj-an hvilken erhållandet af de s. k. extra förtjensterna i betydlig
nTts"'') mån försvåras. Den yngste subalternofficeren måste alltså för 840
01 kronor bekosta sin uniform, sina möten och sitt vivre på roten; jag
hemställer, om man kan sätta denna lön lägre utan att tvinga den unge
officeren till beträdande af skuldsättningens stupande bana? Subalterntiden
genomgås på ungefär 15 år, från 20:de till 35:te lefnadsåret,
och den högsta föreslagna lönen, som derunder uppnäs, är 1,440
kronor. Det torde således icke vara något att anmärka mot detta
belopps storlek. För underofficerarne, hvilkas tjenstgöringstid år lika
med subalternernes, bär lönen blifvit satt från 504 till 704 kronor,
utom för fanjunkare, hvilkas lön blifvit föreslagen att höjas till 1,230
kronor. Jag tror icke, att i dessa belopp ligger några öfverdrifna
anspråk; och jag hoppas också på Kammarens erkännande af deras
billighet.

Man har äfven anmärkt, att i den föreslagna aflöningsstaten icke
skulle blifvit iakttagen eu riktig afvägning af tjensteförhållandena,
och såsom bevis derpå har man anstalt eu jemförelse mellan officerar
ne vid artilleriet och dem vid indelta infanteriet. Den grundsatsen
har öfverallt i löneregleringsförslaget blifvit följd, att de fasta lönerna
skulle vara lika stora för samma grad inom hela arméen; och det
är eu grundsats, som jag för min del anser vara fullt riktig äfven
med afseende på underlättandet af pensionernas bestämmande. Men
enär till lönerna blifvit lagda tjenstgöringspenningar och dagaflönmg,
gestaltar sig förhållandet sä, att, oaktadt do fasta lönerna äro lika för
hela armén, likväl skilnaden i aftöningen för t. ex. eu förste kapten
och batterichef vid artilleriet och eu förste kapten och kompanichef
vid indelta infanteriet utgör, utom inqvarteringsinsättning, icke mindre
än 1,115 kronor, enär den förre är uppförd till 4,495 och den senare
till 3,380 kronor. Här är således det trägnare arbetet tillgodosedt.
Skulle deremot anmärkningen gälla och meningen dermed vara, att
den högre kunskapen borde ersättas med eu särskild förhöjning i lönen,
så delar jag äfven eu sådan mening, ehuru icke i sa inskränkt bemärkelse
som den värde anmärkare!!; tv jag skulle vilja förorda, att
hvarje officer, som kostade tid och penningar på förvärfvandet af vidsträcktare
kunskaper, skulle derför uppmuntras och belönas med ett
särskild! arfvode. Sådant har också blifvit ifragasatt i det nya härordningsförslaget,
men jag ansåg denna titel vara ännu sa ny, att jag
icke trodde mig böra uppföra den i det nya löneregleringsförslaget.

.Beträffande förslaget att återremittera frågan till Utskottet i och
för åstadkommande af en nedsättning i lönerna, så ber jag att dervid
få fästa uppmärksamheten på, att det är gjordt just till vilkor
i den Kongl. propositionen, att den framlagda löneregleringsstaten
skulle af Riksdagen antagas sådan den är.

Här har vidare blifvit nämndt, att det skulle vara en våldsbragd
mot dem af arméens befäl, som blifvit utnämnde till sina tjenstår före
1862 och Indika sålunda ega rätt att under tjenstetiden bibehålla

Lördagen den 6 Mars, f. in. •>■''!

sina boställen, att man beräknat fyllnaden å deras löneinkomst efter.
medeltalet af de fem senast förflutna årens kontanta lön.

Hvarföre V Jo. emedan den stigande af kastningen af för löningsfonden
utarrenderade boställen skulle år efter år öka den utdelning,
till hvilken de, i viss mån äro berättigade. Men utom det att beräkningen
af denna tillökning är nästan omöjlig sedan boställena blifva
•till staten öfverlemuade,. så torde det bland fåtalet boställsinnehafvare,
livilka skulle blifva mål för den s. k. våldsbragden, endast undantagsvis
drabba dem som äro berättigade till omnämnda utdelning, och
jag tror visst icke att från dem skall låta höra sig någon klagan.

Här är äfven anmärkt, att regementsläkaren vid Gotlands nationalbeväring
icke blifvit rätt tillgodosedd. Jag erkänner villigt att
Hotlands nationalbeväring står i så särskilda förhållanden och i så
olika ställning med den öfriga arméen, att det måste möta synnerliga
svårigheter att för densamma uppgöra en löneregleringsstat, som är
fullt konseqvent. Denna regementsläkare har visserligen tjenstgöring
hela året om och ansvarar för hela nummerstyrkans helso vård, men
denna nummerstyrka, mine Herrar, uppgår till allenast 3i man.
Kan man anse att denna regementsläkares tid tages lika mycket i
anspråk, som tiden för den som tillhör ett regemente om 1,000 mans
styrka.

Jag minnes för tillfället icke några flera anmärkningar, men då
jag icke i hvad som blifvit anfördt funnit skäl, som berättiga ett uppskof
med ordnandet af indelta arméens aflöning, då behofvet af tillökning
i de militäre tjenstemännens aflöning allmänt erkännes, och
då den nu framlagda löneregleringen blifvit uppgjord för en tjenstepersonal,
deri, hvilken arméorganisation vi än komma att antaga,
någon minskning icke kan i fråga komma, enär den nu icke ens är
tillräcklig för mobilisering af våra närvarande stridskrafter, då vidare
den föreslagna löneregleringen underlättar öfvergången till en annan
härordning, då flera år åtgå innan eu sådan ny härordning kan tilllämpas,
så och då jag icke kan finna det med rättvisa och billighet
öfverensstämmande, att indelta arméens befäl lemnas till pris åt ekonomiska
bekymmer, derföre att djupt ingripande förändringar i en
sekelgammal institution fordra tid för att kunna åvägabringas, finner
jag mig ega fulla skäl att vädja till representationens behjertande af
denna för indelta arméens befäl utomordentligt vigtiga angelägenhet
och uttala min lifliga önskan, att Kammaren måtte bifalla den föreslagna
löneregleringen.

Herr Joll: Jag inlåter mig icke gerna på bedömande af den

fråga, som föreligger i Stats-Utskottets här föredragna betänkande,
helst densamma redan blifvit af föregående talare utredd, utan jag
anhåller att, ingående på reservationernas område, företrädesvis fa
fästa mig vid den reservation, som blifvit afgifven af min ärade vän
och läskamrat Herr Diss Olof Larsson. Reservanten säger helt försigtigt,
att han icke ingått i någon pröfning af den föreslagna löne Andra

Kammarens Prof. 1875. N:o 13. 3

N:o 18.

ng. löneregleringen
för
arméen.
(Forts.)

X:o 13.

Ang. löneregle
ringen för
armeen.
(Forts.)

34 Lördagen den 6 Mars. f. m.

-regleringen, men drager dock icke i betänkande att uttala sitt kategoriska
ogillande åt densamma. Oaktadt han ej egnat saken någon
grundligare pröfning, har han dock klart för sig att, för att kunna
bifalla densamma, han måste veta huruvida, såsom han uttryckte sig,
»arbetet blir lämpadt efter lönerna» och att icke ens de nuvarande
lönebeloppen äro lämpade efter den tjenstgöring, som åligger befälet
vid indelta arméen. Reservanten har fullkomligt rätt: arbetet
måste alltid stå i förhållande till lönen; i detta fall äro vi
fullkomligt ense. Men hvaruti består då krigarens arbete i fredstid?
Månne ej deruti, att han bereder sig för sitt kall, då krigets dag
kommer, och dertill äfven söker bereda andra? Jag anser Herr Liss
Olof Larsson såsom nog stor patriot för att kunna önska krig endast
derför, att militären skall få sysselsättning. Då jag icke funnit honom
tillhöra reservanternas antal i fråga om förhöjdt anslag för indelta
arméens vapenöfningar, så synes det mig, att han ej heller är
vän till utsträckta öfningar under fredstid. Ej heller har jag märkt,
att han yrkat på förhöjdt anslag för officerares anställning i utländsk
krigstjenst. Då han således icke vill hafva hvarken krig eller utsträckt
vapenöfning under fred, så må man väl undra hvad sysselsättning den
ärade reservanten vill att befälet skall hafva. Möjligen åsyftar han
någon förändring i den s. k. tjenstgöringen på roten? I detta fall
ber jag få hänvisa honom till en allmän författning, som är känd
under namnet tjenstgöringsreglemente för svenska arméen, der området
för befälets verksamhet finnes tydligen utstakadt. Der kan den
'' ärade reservanten se, att sysslolöshet visserligen icke är militären förbehållen,
och att reservanten derifrån icke bör hemta de skäl, som
må utgöra hinder för honom att medgifva en förbättring i den indelta
arméens lönevilkor. Herr Krigsministern har lemnat en utförlig
redogörelse för beskaffenheten af denna tjenstgöring på roten,
äfvensom för svårigheten för den af dessa åligganden bundne tjenstemannen
att i andra yrkesgrenar vinna den utkomst som hans tjenst
förmenar honom, och jag skulle dertill endast vilja tillägga, att en
kompanichef med 1,800 kronors lön, synnerligast vid regementena i de
nordligare länen, der distanserna äro betydliga, har särdeles svårt
att fullgöra sina åligganden af mångahanda slag, såsom att resa på
liqvidationsmöten, bevista syner vid soldattorp, deltaga i direktionssammanträden
in. m., det mesta häraf på egen bekostnad. I öfrigt
tillhör det militären och i synnerhet befälet att följa med den teoretiska
utbildningen i sitt fack, och att svenska arméens officerare
veta att derutinnan fullgöra sina åligganden, torde icke åt någon
kunna betviflas. Detta framgår bland annat äfven deraf, att en förening
hos oss tillkommit för spridande af krigsvetenskaplig litteratur
i landet, och att denna förening kunnat bibehålla sig och fortfarande
verka, visar att svenska arméens officerare, ehuru svagt aflönade,
dock bemöda sig om att uppfylla alla skäliga anspråk. Jag tror derför
att Herr Liss Olof Larssons omdöme om det underhaltiga arbetet,
som skulle finnas inom den svenska arméen, icke bör tillerkännas

Lördagen den 6 Mars, f. m.

N:o 13.

något vitsord. I öirigt ber jag att få instämma i den föregående
högt ärade talarens yttrande.

Herr Leijer: Meningen med detta löneregleringsförslag, som

bär föreligger till afgörande, är ju den, att utjemna de oegentligheter
som för närvarande förefinnas i afseende å officerarnes vid arméen
löneförhållanden. Jag kan icke föreställa mig annat, än att äfven
Gotlands nationalbeväring tillhör denna armé, och att således meningen
är att utjemna äfven olikheterna i lönevilkoren der i förhållande
till lönerna vid den öfriga arméen. Också har Herr Chefen för
Landtförsvars-departementet uttryckligen uttalat följande: »Vid utarbetande
af detta förslag har det varit mitt syfte, så väl att lönerna
inom samma tjenstegrader skulle vid hela arméen blifva lika stora
och aflöningsbeloppen på ett billigare sätt, än nu är förhållandet,
motsvara tidens kraf och fordringarne på de särskilde tjenstemännens
kunskaper och arbete.» Bn af mina länskamrater har redan vid remissen
af den Kongl. propositionen framstält några anmärkningar mot
det sätt, hvarpå detta tagits i betraktande vid uppgörandet af löneregleringen
för Gotlands nationalbeväring. Jag skall således endast i förbigående
beröra dessa, men vill i allmänhet nämna, att jag instämmer
med honom deri, att Gotland har rätt att i allt fordra fullkomlig
likställighet med fastlandet. Jag tillägger att, om gotländingarne
skola kunna vara beredda att frivilligt offra sina lif för
fäderneslandets försvar, så äro de ock berättigade att fordra att erhålla
lika god öfning och att ledas och föras i elden af lika skickligt
befäl, som den lejde soldaten vid den öfriga arméen.

På den grunden hufvudsakligast vill jag alltså för min del fordra,
att Gotlands nationalbeväring blir så vidt möjligt lika tillgodosedd
som den öfriga arméen. Det är sant, såsom Herr Departementschefen
förklarat, att lönerna böra vara beroende på militärens kunskaper
och arbete. Kunskaperna hos Gotlands nationalbevärings officerare
och officerarne vid den öfriga arméen föreställer jag mig vara
och böra vara ungefär enahanda, men att arbetet nu är olika vill
jag ej bestrida. Jag hemställer dock om skilnaden kan vara så stor,
att lönerna kunna anses vara i förhållande dertill väl afvägda. Bn
del af dem har blifvit temligen tillgodosedd med ganska betydlig
förhöjning i förutvarande ytterst Idena löner, men en annan del
af dem, likasom underbefälet, har kommit att stanna bra långt
ned. Herr Chefen för Landtförsvars-departementet har nyss framstält
skälen för de siffror han uppstält för den indelta arméens aflöning.
Han bevisade dervid sjelf på ett utmärkt och som jag skulle
tro ovederläggligt sätt, att 840 kronors lön för en underlöjtnant icke kan
kallas för hög, men så stor aflöning tillkommer dock icke enligt hans
förslag en underlöjtnant vid Gotlands nationalbeväring; han får endast
600 kronor, eller mindre än de fleste vaktmästare till och med i
Visby. Han har fått stå qvar långt under det s. k. politiska strecket,
öfver hvithet kamraterna lyftats och dit jag föreställer mig att äfven

Ang. löneregleringen
för
arméen.
(Forts.)

Tt:o 13.

Ang. löner egte
ringen för
arméen.
(Forts.)

•>() Lördagen den 6 Mars, f. in.

-lian bort kunna flyttas upp. Emellertid hafva, som sagdt, eu dél
officerare blifvit icke obetydligt tillgodosedde, och underbefälets förhållanden
tilltror jag mig ej bedöma. Hvad civilstaten åter beträffar,
så har den deremot blifvit alldeles lottlös. Jag medgifver att
en stor del af dessa tjensteman hafva ganska egendomliga befattningar,
som knappt kunna jemföras med någon vid den öfriga arméen
och som torde behöfva omregleras, och jag kan således ingenting säga
om denna del. Men det finnes dock två civile tjensteman, som hafva
sina motsvarigheter inom den öfriga arméen, och deribland är först
auditören. .lag erkänner visserligen ock, att hans arbete icke är lika
med och möjligen icke så stort som det, hvilket åligger auditörerne
vid indelta arméen; men lönen, 540 kronor, tror jag i och för sig
sjelf är för liten att kunna utgöra tillräcklig ersättning för eu kunnig
tjensteman, och man får kan hända i framtiden vara glad, så länge
platsen icke kommer att blifva obesatt.

Men hvad deremot angår den andre civile tjenstemamien vid
Gotlands nationalbeväring, som har sin motsvarighet inom den öfriga
arméen. nemligen regementsläkaren, så tror jag icke att någon skall
kunna bestrida, att ju af honom fordras samma kunskaper som af
(»frige militärläkare i hela svenska arméen. Hvad hans arbete beträffar.
så kan jag icke neka till. att jag gjort mig förhoppning om
ett annat yttrande derom af Herr Departements-chefen, än det han
nyss hade. Han sade nemligen, att han tyckte den föreslagna lönen
af'' 1,800 kronor vara tillräcklig, då regementsläkaren icke hade i
garnisonstjenstgöring att vårda mera än 34 man af den värfvade
stamtruppen. Jag hade väntat mig, att han skulle hafva sagt något
mera och berört förhållandena i sin helhet, och jag vet att han känner
huru det verkligen är, nemligen att regementsläkaren vid Gotlands
nationalbeväring har fullt upp lika mycket arbete som någon
regementsläkare vid den öfriga arméen. Han är den enda ordinarie
läkaren vid nationalbeväringen och har icke, såsom andra regementsläkare,
bataljonsläkare att dela tjenstgöring med, ty de tillförordnade
bataljons]äkarne vid Gotlands nationalbeväring tjenstgöra endast vid
mötena inom sitt distrikt. Regementsläkaren är fördenskull skyldig
att ensam bestrida sjukvården vid tre befälsmöten, att bestrida bataljonsläkaretjenst
vid ena bataljonens, vid artilleriets och vid stamtruppens
bataljons- och kompanimöten, att vid alla möten ensam
sköta beväriugens gemensamma sjukhus samt dessutom hela året om
handhafva helsovården för de 34 man af den värfvade stamtruppen,
som utgöra garnison. Det är sant, att 34 man är icke något stort
antal, men regementsläkaren är dock banden till daglig tjenstgöring
hela året om, och detta tvång måste val vara af mera betydelse än
antalet, och hela tjenstgöringen äfven vara af annan betydelse, än
Herr Departements-chefen låtit påskina, helst denne läkares öfriga
tjenstgöring gäller eu corps om ej 34 — utan 8—9,000 man. Jag
hade således icke heller väntat mig att regementsläkaren vid Gotlands
nationalbeväring skulle blifva stöld i eu sådan kategori som

Lördagen den 6 Mars, f. in.

N:o 13.

En regementsläkare vid värfvadt, garnisoneradfc regemente får, som-i
kan ses i Stats-Utskottets förslag, i lön och dagafiöning tillsammans
4,260 kronor, eu regementsläkare vid indelt regemente 3,040 kronor,
en förste bataljonsläkare vid garnisonsregemente 2,895 kronor oclr
en andre bataljonsläkare vid dylikt regemente 1,630 kronor. Sålunda
är regementsläkaren vid Gotlands nationalbeväring försedd
med en lön endast 170 kronor högre än den yngste bataljonsjäkaren
vid något garnisonsregemente, hvilken kanske helt nyligen afslutat
sina studier.

Det är obehagligt för mig att yttra mig i denna fråga, då jag
för närvarande bekläder denna ifrågavarande plats, men jag har ansett
det vara min skyldighet att dels såsom representant häfda Gotlands
rätt till likställighet med fastlandet, dels och såsom innehafvare
af tjensten söka bidraga dertill, att densamma vederbörligen tillgodoses,
åtminstone för min efterträdare, och att påvisa följderna af
eu försummelse härutinnan.

Jag anser mig hafva uppnått den ålder och kompetens, att jag
med framgång, så hoppas jag åtminstone, kan söka eu regementsläkarebefattning
med bättre lön, än den jag nu har, så att, hvad
mig sjelf beträffar, har jag intet annat obehag häraf, än att jag
får — jag kan säga — rent af tvingas att lemna en ort, der jag
hade hoppats att få sluta mina dagar, — då det nemligen icke är, enligt
med min uppfattning om läkarens yrke, lämpligt att han skäll
flacka omkring i landet och söka än den ena, än den andra befattningen.
Men hvad blir följden af att bestämma en så »låg lön»?
Jo, den att det icke blir möjligt att hålla platsen besatt med kompetent
person, så länge man i lön vill gifva endast 1,800 kronor,
annat än såvida den blir betraktad som ett trappsteg, der personer
stå qvar endast ett eller annat år för att sedan på annan ort söka
eu bättre utkomst. Men jag tror att Gotland har fullt berättigadt
anspråk på något bättre stadga.

Jag har ansett mig skyldig uttala den fordran, att Gotlands
nationalbeväring blifvit i de af mig anförda fall bättre tillgodosedd,
men jag får säga, -att jag anser sjelfva löneregleringsfrågan i dess
helhet vara af så stor vigt och betydelse, och att jag så fullt erkänner
det särdeles beaktansvärda i statsmakternas tillmötesgående i detta
fall, att jag icke med min röst vill bidraga att söndersplittra saken
genom att begära återremiss af denna punkt, utan slutar utan yrkande,
under den bestämda förhoppning att hvad jäg nu sagt skall
ihågkomma och i sinom tid blifva rättadt. Det är icke ovanligt
att Gotland blifvit lemnadt på efterkälken vid en mängd förbättringar
och förändringar, men efter ett eller annat år dock äfven fått
till godo detsamma, som det öfriga landet förut erhållit, och jag hoppas
så ock nu sker.

Herr Wigardt: Herr Talmän, mine Herrar! Då redan nu

så många af Stats-Utskottets och Kammarens ledamöter yttrat sig i

ng. löneregleringen
för
arméen.
(Forts.)

:o 13.

Lördagen den 6 Mars, f. m,

. löneregli
ingen för
arméen.
(Forts.)

-detalj, för och emot förslaget, så ber jag endast få yttra några ord
i allmånliet om frågan.

Den af Stats-Utskottet föreslagna nya löneregleringen för arméens
befäl och de för detta ändamål nödiga anslagen kunna väl anses vara
en allt för stor uppoffring från nationens sida, om man hade den

uppfattning af arméens ändamål, att den vore till endast för att

upprätthålla den inre ordningen i landet. Men vi böra icke tro, att
arméen och dess befäl är till endast derför,* ty vi kunna antaga som

möjligt att vi kunna blifva blottstälda för utländskt öfverfall, och

under sådana omständigheter är det alldeles nödvändigt att bevilja
nödiga anslag till befälets aflöning, så att vi hafva icke allenast ett
tillräckligt, utan äfven ett dugligt befäl i farans stund, ty vilja vi
freden, så måste vi vara rustade för kriget; derför är det enligt
min åsigt alldeles nödvändigt att bevilja de nu ifrågasatta anslagen
till nämnda ändamål. Man kan nemligen omöjligt antaga, att
detta befäl endast af patriotism och för ärans skull skall i farans
stund kläda blodig skjorta för sitt fosterland.

Högljudda rop om löneförbättring och omreglering af såväl militära
som civila stater hafva ofta höjts såväl inom som utom Riksdagen,
och man har önskat att Riksdagen måtte i detta ämne kraftigt
uttala sin mening. Af denna orsak är det nu min innerliga
önskan, att Utskottets förslag måtte gå igenom, för att slippa höra
klagomål från eu så stor klass af tjensteman, hvilka enligt min
åsigt haft fullt skäl att anse det deras aflöning varit för ringa. Jag
känner sjelf flere subalternofficerare och underofficerare, som haft
ytterst små aflöningar och som vill varit i behof af löneförhöjning.
Dessutom äro lönerna för så väl de högre som lägre officerarne allt
för ojemnt och orättvist fördelade.

Här har varit mycket tal om att man vid en lönereglering bör
bestämma lönens storlek i förhållande till arbetet, och att den förra
skall ställas i paritet med det senare; men jag anser att man vid
bestämmande af lönen för officer och underofficer icke kan strängt
hålla på att arbetet och den derför bestämda lönen skola så noga
beräknas. Jag för min del vill icke, att befälet vid indelta arméen
skall hela året om kaserneras eller ligga i tjenstgöring för att det
skall någorlunda kunna draga sig fram, icke heller att befälet och
arméen allt för mycket på lek, ännu. mindre på allvar, skall föra
krig. Således, ehuru jag hyllar den gamla grundsatsen att för litet
arbete framkallar egenkärlek och för mycket arbete åstadkommer
blygsamhet, kan jag ändock icke annat än lifligt önska, att befälet
vid arméen må få så pass förbättrade lönevilkor, att det har eu sorgfri
och anständig bergning, men detta oaktadt, önskar jag det så
litet att göra som möjligt.

Grefve A. Po sse: Herr Talman, mine Herrar! Jag kan

icke lemna oanmärkt hvad eu ledamot af Stats-Utskottet här
har sagt, nemligen att han saknade kännedom om motiven för

>'':<> 13.

Lördagen den 6 Mars, f. m.

Stats-XJtskottets betänkande, emedan detta yttrande möjligen skulle Ang. UmrtgUkunna
innebära en antydan derom att dessa motiv voro några andra fingen för
än de i betänkandet för Kammaren framlagda, således hemliga och "j"''''1''"-af beskaffenhet att Utskottet ej vill framlägga dem. Det är i san- ( 01 5 /

ning icke lätt att förstå hvad den ärade talaren egentligen menar.

Förmodligen har talarens afsigt varit att underrätta Kammaren derom,
att han icke varit i Utskottet tillstädes då nämnda betänkande
föredrogs. Jag erinrar mig verkligen att han kom upp i Utskottet
redan en god stund efter sammanträdets öppnande, men jag tillåter
mig antaga att den återstående tiden, 11/2 timme, hade bort vara
tillräcklig för Herr Kiss Olof Larsson att under den lifliga diskussion,
som då egde ruin, både erfara och fatta motiven för betänkandet.
Om tilläfventyrs så icke varit förhållandet, återstå ju
alltid de tryckta motiven, hvilka, åtminstone efter mitt förmenande,
icke äro så alldeles värdelösa. Stats-Utskottet säger att »behofvet
af en fullständig lönereglering för arméens befäl har redan
länge varit erkändt såsom oafvisligt». Detta argument är måhända
väl kortfattadt, men dock ganska godt. Utskottet säger vidare att
Riksdagen sjelf sistlidna år, genom att bevilja erforderliga medel till
inlösande af indelta armé-befälets rätt till fardagsår, tydligt visat
sin vilja och önskan att indelta arméens boställen måtte komma att
öfvergå till statsverket.

Vidare att Stats-Utskottet vid granskningen åt de nu framlagda
förslagsstaterna icke haft anledning till någon väsendtligare
.anmärkning,- hvithet i och för sig innebär ett högt erkännande åt
förslagets lämplighet, och slutligen att denna anordning skulle för
statsverket medföra den fördel, som otvifvelaktigt komme att uppstå
derigenom, att boställena inom kort komme att lemna statsverket
högst betydande inkomster. Jag ber Herr lass Olof Larsson
medgifva, att, äfven för den händelse lian icke inom Stats-Utskottet
tagit kännedom om diskussionen, han derföre icke får förklara sig
okunnig om Utskottets motiv för det framlagda förslaget.

Åt de Herrar, hvilka uppträdt emot förslaget, hembär jag för
min del min tacksamhet derför att de icke emot detsamma riktat
anmärkningar af mera svår beskaffenhet. Hvad mig beträffar, sa
har jag ifrån första ögonblicket haft den bestämda uppfattning härutinnan,
att då Riksdagen och särskilt denna Kammare förnyade
gånger påyrkat framläggande af ett löneregleringsförslag, om också
företrädesvis för den indelta arméen, så har detta otvifvelaktigt skett
i den förmodan, att i sammanhang dermed äfven torde framläggas
ett dylikt förslag angående den värfvade arméen. Hvad angår nödvändigheten
häraf, sfi förmodar jag att ingen utaf oss vill förneka
att ju denna ligger i öppen dag; hvad värfvade arméen beträffar
särskild! derför, att lönerna der äro i allmänhet så lågt stälda, att
ingen kan rimligtvis begära, att tjensteman i den ställning, som officerare
vid värfvade arméen intaga, skulle, i betraktande åt de förhållanden,
hvari de lefva, kunna ens nödtorftigt draga sig fram på

3i:o 18.

Lördagen den (5 Mars, f. in.

.Ang. löneretjle''
ringen för
irrméen.
(Torts.)

■ sina löner och fullgöra de åligganden, som deras tjeuster medföra.
Hvad vidare den indelta arméen beträffar, så är eu lönereglering för
densamma af nöden derför, att lönerna der äro ytterst ojemnt fördelade.
Ja, der råder så stor variation i afseende på lönernas postering,
att det redan vore en orättvisa, om detta förhållande längre
finge fortfara. Beträffande regementschefernas löner t. ex. ber jägta
upplysa Herrarne, att dessa variera från circa 5,000 Il:dr ända till
14- ä 15,000 R:dr. Detta är hemtadt ur de tryckta uppgifter, som
vi fått oss meddelade, men i verkligheten är de! ännu större summor,
som inflyta till de högsta aflöningarne. Detta är allmänt
kändt, och hvar och eu af oss vet det från sin ort. Det finnes kaptener,
som hafva 2,300 till 3,000 Rall- i lön och officerare i samma
grad, icke vid infanteriet men vid indelta kavalleriet, hvilka hafva
10,000 till 11,000 R:dr; och medan underlöjtnanter och löjtnanter
uppbära synnerligen låg aflöning, hafva underofficerare vid indelta
kavalleriet ända till 5,000 Rall- i årlig inkomst. Detta missförhållande
är ju alldeles ohållbart, likasom det ur rättvisans synpunkt
är mindre tillfredsställande; och staten bör väl icke förslösa sina
tillgångar på ett sätt, derigenom de så ojemnt och öfverflödigt utdelas.

Under sådana förhållanden böra vi väl alla vara öfvertygade
derom, att en lönereglering bör åvägabringas, och jag har för min
del icke funnit flera än två mera giltiga skäl anföras för utslag å
det nu framlagda förslaget. Det första skälet skulle vara det, att
förslaget framkommit för tidigt och hade bort framläggas först i
sammanhang med arméorganisationen, och det andra vore- det,, att
lönerna blifvit begärda till för högt belopp samt ojemnt fördelade.
Båda dessa skäl hafva här blifvit antydda. Hvad det första skälet
beträffar, så liar af en föregående talare bevisats, att det är nödvändigt
att få befälets aflöning ordnad och reglerad innan den nya
härordningen träder i kraft, enär det eljest skulle inträffa, att
en »ny härordning möjligen kunde komma till stånd medan en
del af befälet hade indelt aflöning. Härpå har Herr Hseggström
svarat med den invändningen, att invändningen icke vore lämplig,,
emedan den nu ifrågavarande löneregleringen skulle träda i verket
redan år 18T6. Häri har Herr Haeggström rätt till en del, nemligen
i hvad angår officerarno; men Herr Haeggström förbiser, att det
föreliggande förslaget också afser underbefälet och att, beträffande
detta, vissa omständigheter hafva åstadkommit, att man ansett nödigt
uppskjuta löneregleringen till år 1881. I detta afseende har
sålunda medgifvits att en tidsutdrägt blefve nödig, äfven med antagande
af det nya förslaget.

Den invändningen åter, att lönerna vore ojemnt fördelade och
orätt posterade, kan jag icke heller finna hålla stånd. Herr lass
Olof Larsson undandrog sig allt bedömande häraf under förklaring,
att han icke kunnat sätta sig in i dessa löningsposteringar, och jagbeklagar
verkligen detta, särdeles som jag trott, att han, såsom leda -

Lördagen den 6 Mars, f. in.

Sto 13.

mot af löneregleringskomitéen, liade erfarenhet och vana vid att be- Ang. löntregle döma

sådana förhållanden, och att lian således med ganska stor

lätthet kunde bedöma äfven dessa. • (Forts.)

.lag har vidare hört Herr Jöns Rundbäck framkomma med den
anmärkningen, att lönerna för den indelta arméen vore högre tilltagna
än de bort vara, då han deremot erkänt att det vid den värfvade
arméen vore lämpliga löneposteringar. Herr Hseggström åter hade
en alldeles motsatt åsigt. Han ansåg att den värfvade arméen fått
för stora fördelar, men den indelta alltför små. Han påstod till och
med, att Krigsministern delat arméens befäl i »svarta och hvita
barn»; men i detta fall har Herr Jöns Rundbäck gjort svart till
hvitt, och det torde följaktligen icke blifva så lätt för dessa herrar
att komma öfverens. För min del far jag förklara, att jag anser
posteringarne vara tillfredsställande. Jag gör det i medvetandet om
att det utan tvifvel icke kommer att stanna vid de löner som nu
äro föreslagna. Tv det är mer än sannolikt, att, när en ny annéorganisation
blifvit införd, när således den nuvarande indelta arméens
befäl blifvit sysselsatt året igenom med ständig tjenstgöring, i stället
för att. såsom nu, vissa tider vara ledigt, det snart skall framkomma
anspråk på högre löner än de nu föreslagna. Dessutom är det min
uppfattning, att, utan afseende å hvad framtiden kan hafva att erbjuda,
lönerna för det lägre befälet ostridigt icke äro tilltagna så
att, de kunna anses motsvara skäliga anspråk på ersättning för det
arbete man fordrar. Herrarne skola komma ihåg att på de unga
män, som vilja blifva officerare, måste deras målsmän bekosta 8 å 10
tusen riksdaler, innan de hunnit genomgå alla examina och kurser,
som äro nödvändiga för att de skola få anställning såsom officerare,
och att deras skyldighet att vara närvarande vid möten och öfningar
medför högst betydliga utgifter. Jag tror således att Herrarne
dervid icke hafva att framkomma med någon anmärkning.

Hvad beträffar det högre befälets aflöning, till exempel öfverstarnes,.
ställer sig saken så, att af 22 öfverstå!'' inom arméen hafva 7 i detta
nu lägre aflöning än de skulle fä genom den föreslagna löneregleringen;

4 hafva ungefär lika stor lön, som de enligt det nu föreliggande förslaget
skulle komma att få; 2 hafva mellan 11 och 12 tusen riksdaler,

6 mellan 12 och 13 tusen riksdaler, 2 mellan 13 och 14 tusen
riksdaler och 1 mellan 14 och 15 tusen riksdaler i årlig aflöning.

De belopp, hvilka för närvarande användas för chefsplatser, äro således
mycket större än de nu ifrågastälda.

Ibland de invändningar, hvilka här gjorts, föreföll mig den
vara mest anmärkningsvärd, som gick ut på att man nu borde rent
utaf afstå Kongl. Maj:ts förslag och i stället bevilja dy r ti cl s t i 11 ä gg för
år 1876. Detta står så föga i öfverenstämmelse med den uppfattning,
som här förut gjort sig gällande, att jag tror mig hafva anledning
att hoppas det en sådan mening icke vinner mycket understöd i
denna Kammare.

Herr Hseggström och sedermera den representant från Gotland,

X:o 13.

Lördagen den 6 Mars, f. m.

Ang. lönereyie- som sist liade ordet, hafva framstält anmärkningar mot den aflörmgenfor
ningSStat, som blifvit föreslagen för Gotlands nationalbeväring. Jag
(Forts!) medgifvér, att äfven jag blef öfverraskad deraf vid första påseendet;

men jag tror mig veta att anledningen dertill varit den att man har
för afsigt att reorganisera Gotlands nationalbeväring från de 8 å 9
tusen man, hvaraf den för närvarande utgöres, till ett vanligt regemente,
hvadan, då den vid sådant förhållande torde komma att betydligt
inskränkas, det icke varit välbetänkt att nu för densamma
fastställa en definitiv löneregleringsstat, för att sedermera öfverföra lönerna
på indragningsstat.

På samma gång jag nu yrkar bifall till Utskottets förslag, vill
jag anmäla, att uti de vid utlåtandet fogade tabeller insmugit sig
åtskilliga tryckfel, dem jag nu anhåller att få rätta. Så bör å staten
för Generalstaben, Lätt. A, tilläggas: »Anm.: Inqvartering åtnjutes
enligt nu gällande bestämmelser a Vidare bör å staterna för indelta
kavalleriet, Litt. F. I—V, i stället för titeln »Hofslagare» införas
»Sqvadrons-hästläkare», äfvensom derunder: v Anm.: Dessutom bibehälles
nummerlönen.» Och slutligen bör å staterna för värfvade kavalleriet,
Litt. G. och IL, titeln »Hofslagare» utgå och i stället införas
»Sqvadrons-hästläkare, beklädnad och. portion».

Herr Jöns Pehr sson: Ehuru det sannolikt är förspild möda
att vidare söka bereda framgång åt sin mening i denna fråga, så
torde dock Kammaren ursäkta mig att jag ännu en gång för ett
ögonblick upptager dess tid. Jag börjar då med att vända mig till
representanten på Gotland, som påstod att Stats-Utskottets beslut i
ämnet betingats icke allenast af ekonomiska skäl, utan fastmer af
rättvisans fordringar. Jag vill icke bestrida, att så kan hafva varit
förhållandet. Men å andra sidan kan icke påstås att orättvisa
begicks då arméen får för 1876 lika aflöning som för 1875, då
den har samma arbete. För den högre aflöningeu har icke kunnat upp■uppställas
något vilkor, och mera eller förlängdt arbete är icke ifrågasatt.

Vidare har samme talare och flere jemte honom sagt, att, då
Riksdagen åtskilliga gånger begärt en dylik lönereglering och K. Maj:t
nu villfarit denna önskan, det vore otacksamt att icke bevilja ifrågavarande,
till Jöneförbättring åt befälet vid arméen äskade anslag.
Ja, deruti kunde de visserligen hafva rätt, om icke förhållandet vore
—• såsom jag ock vid föregående tillfällen hört försäkras af flera utaf
denna Kammares ledamöter — att indelta arméens lönetillgångar icke
allenast äro tillräckliga för att kunna bereda befälet löneförbättring,
utan till och med, rätt fördelade, lemna öfverskott. Då man nu vet
Kongl. Maj:ts regering varit oförhindrad att begagna dessa vid de
särskilda regementena befintliga tillgångar för nämnda ändamål, så
är det vill ej Riksdagens skull om Regeringen icke begagnar sig af
denna rättighet.

Man har vidare framhållit hvilken stor fördel det blefve för

Lördagen den 6 Mars, f. in.

>:o 13.

Riksdagen ifall den emottoge Regeringens anbud till densamma ättling. UneregU•öfvertaga
militie-boställena. Hvilken ekonomisk fördel deraf vore att rtnffen for
hemta, det finge val framtiden utvisa; men helt säkert komme det (Fortsj
att dröja en grundlig tid bortåt, innan dessa boställen kunde lemna
en afkastning, hvilken motsvarar den uppoffring af 1,204,000 kronor,
som vi nu äro färdiga att göra för att förbättra lönerna åt befälet
vid vår armé.

En egendomlig företeelse är det — och jag ber att särskilt få
fästa Kammarens uppmärksamhet derpå — att under det man sätter
denna fråga om löneregleringen i samband med indelningsverkets afskaffande,
man likväl helt och hållet glömmer, att den del af indelningsverket,
som rör boställen och befälets aflöning, icke har ringaste sammanhang
med de gamla knektekontrakten. Toge vi nu emot denna
guldklimp, som man förespeglar oss i form af militärboställenas indragning
och deraf följande stora ekonomiska fördel för staten, så
är jag rädd för att vi äfventyra ett annat önskningsmål, nemligen
en jemnare fördelning af de bördor, som knektekontrakten medföra.

Jag kan verkligen icke finna, hvarför man ej samtidigt med frågan
om den del af indelningsverket, som heter arméens aflöningstillgångar,
upptagit äfven frågan om den del af indelningsverket som rör knektekontrakten.
Jag vill visst icke tillskrifva vederbörande några oädla
motiv i detta hänseende, men för mig åtminstone är den krok man
härmed möjligen velat utlägga alltför grof att jag skulle kunna nappa
derpå.

Ser man litet närmare på förslaget, så framskymtar deri, ehuru
i förtäckta ordalag, en afsigt att ännu länge bibehålla det gamla
indelningsverket i hvad det rör knektekontrakten. Krigsministern
säger nemligen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet, att den förändrade
lönestaten icke kan finna tillämpning för clet nya härordningsförslaget,
utan att den afser det befäl, som skall bibehållas vid
deri nuvarande härordningen. Beviljar nu Riksdagen detta förslag
till lönestater åt arméens officerare, så förlorar, enligt min tanke, Riksdagen
på samma, gång den enda hållhake den nu har på vederbörande, .
att med allvar taga i tu med frågan om indelningsverkets afskaffande
i den del som rör knekthållet, och vi stå, trots alla de strider vi haft,
qvar på samma ståndpunkt som förut i försvarsfrågan.

Vidare frågar jag huruvida det kan vara klokt att mottaga denna
genom militär-boställenas utarrenderande oss förespeglade vinst för
nöjet att få gifva ut ytterligare 1,204,000 kronor till löneförbättring åt
arméens befäl, utan att derför fordra den ringaste större arbetsprodukt
af detsamma, utan att några sådana förändrade förhållanden
in träd!, som göra en sådan uppoffring behöflig, samt utan att vi för
dessa penningar få en enda soldat mera!

Jag slutar med »eu anhållan att få till protokollet antecknad
min protest mot ett anslag, som är afsedt att bereda högre löner
utan fordran på ökadt arbete, och efter hvars beviljande vi icke skulle
hafva någon utsigt att blifva »qvitt de gamla knektekontrakten.

>’:o 13.

Ang. löneregleringen
för
arméen.
(Forts.)

Lördagen den 6 Mars, f. m.

•Jag vill tillägga, att huru mycket vi än vilja afpruta och äfven lyckats
deri, då det gäller ett dyrtidstillägg af 1,000 kronor åt''en
tjensteman, det icke längre, om vi bifalla Utskottets förslag, är värdt
att vi orda om vår sparsamhet. Jag yrkar fortfarande bifall till
Herr C. A. Larssons reservation.

Herr Key: Man har bär, ehuru i mycket lenare ordalag än jag
haft anledning förmoda, sökt att framhålla den inkonseqvens, hvartill
de ledamöter af Stats-Utskottet, och bland dem äfven jag, skulle
hafva gjort sig skyldiga, Indika i fjor motsatte sig det för indelta
arméen begärda dyrtidstillägget, men nu medverkat till Stats-Utskottets
föreliggande förslag.

Jag ber att få erinra, att det i fjor endast gälde ett dyrtidstillägg,
hvaremot det, nu är fråga om eu definitiv lönereglering. Då
gälde det endast att lappa på gamla missförhållanden, nu åter vill
man helt och hållet undanrödja dessa. Ej heller var det då fråga
om militärboställenas öfverlemnande åt statsverket; men derom är
det fråga nu, och af chefen för Landtförsvarsdepartementet hafva vi
ju i dag hört den förklaring, att ett. dylikt öfverlemnande endast
kommer att ega rum, så framt den af Kongl. Maj:t föreslagna löneregleringen
för indelta arméens befäl autages. Ett bifall till regeringens
begäran sistlidet år om dyrtidstillägg åt arméens befäl hade
verkligen varit eu sådan förstärkning af indelningsverket, som Herr
Jons Pehrsson antydt; hvaremot det nu föreliggande förslaget är eu
spik i indelningsverkets likkista. 1 fjor hade vi icke något härordniugsförslag
att behandla. Nu åter föreligger ett sådant, om hvars
antagande meningarne vill kunna vara delade, men som dock måste
erkännas hvila på en helt annan grund än de förra förslagen. Förhållandena
äro således väsendtligt olika nu mot då.

Tiden är tyvärr långt framskriden, och jag vill derför icke uppehålla
Kammaren rätt länge med att försvara det framlagda löneregleringsförslaget
i afseende å de särskilda beloppen, särdeles som ämnet
i det afseende! redan är väsendtligen uttömdt. Jag ber likväl att få
anföra nagra iakttagelser, som jag gjort under den långa öfverläggningen
i frågan. Med glad öfverraskning har jag förnummit, att
representanten för Gotland Herr Kolmodin denna gången användt sin
störa förmåga och talang att yrka på bifall till Stats-Utskottets föreliggande
hemställan. Sistlidne riksdag hade lian nästan tagit på entreprenad,
tycktes det, att motsätta sig allt hvad Stats-Utskottet då
föreslog. Detta bestyr synes nu i stället hafva öfvertagits af ledamoten
i löneregleringskomitéen, ledamoten af Stats-Utskottet och ledamoten
åt landtmannapartiet Herr lass Olof Larsson, som vid denna
riksdag intagit en opposition! hållning mot allt som kommer från
Stats-Utskottet. Han har dock, beträffande denna fråga, varit no»
anspråkslös att förklara, att lian icke känner till ämnet; och ehuru
han på grund deraf afstyrkt bifall till hvad Utskottet hemstält, så
lull jag visst icke klandra denna blygsamhet. En sak förvånar mig

Lördagen den 6 Mars, f. in.

N:o 13.

likväl; och det är, att han vill lemna dyrtidstilläyg åt den indelta Ang. isntrtgle
arméens befäl, d. v. s. alldeles oberoende af just det vilkor eller de '' f5r
förändrade förhållanden, som skulle kunna betinga eu löneförhöjning
åt detsamma. Hade hr L. O. Larsson varit byråkrat eller konservativ,
så hade ett dylikt förslag från hans sida icke varit öfverraskande;
men från eu så gammal ledamot af landtmannapartiet som
han var det verkligen oväntadt.

Vidare hafva tvänne talare yttrat sig, den ene i alldeles motsatt
syfte mot den andre, nemligen Herrar Hseggström och Jöns
Rundbäck. Under det den förstnämnde benämnde de värfvade regementena
för krigsministerns »hvita barn» och de indelta regementena
för hans »svarta», så förklarar den sistnämnde det vara alldeles
tvärtom. Detta måste bero på någon optisk synvilla, antingen hos
endera eller hos — båda. Tör hända derför att hvarken den ena
eller den andra färgen är tillämplig, och att »skilna’11» icke är »så
stor», som dessa herrar från hvar sitt håll och från hvar sin synpunkt
påstå. Man kan nästan taga det för afgjordt.

Jag anhåller att få rätta ett misstag, hvartill Herr Haeggström dessutom
gjort sig skyldig, då han mot Stats-Utskottet anmärkt, att Utskottet
upptagit en fanjunkare vid Andra Lifgrenadierregementet till 8,610
kronors lön. Jag medgifver, att om Utskottet föreslagit, att eu fanjunkare
skulle få 8,610 kronor i löneförmåner, då en annan vid samma regemente
är upptagen till 1,230 kronor, så skulle Utskottet gjort sig skyldigt
till eu oförlåtligt stor oegentlighet, ännu större än de olikheter i
lönebeloppen som man nu afser att rätta; men saken beror helt enkelt
af ett litet tryckfel, en etta i stället för eu sjua, hvilket fel,
menskligt att döma, är förlåtligt, särdeles hvad Utskottets ledamöter
beträffa, då de icke sjelfva läsa korrektur på Utskottets betänkanden.

Hade talaren rådfrågat Kongl. Maj:ts proposition, skulle han hafva
funnit, att ettan bör vara en sjua, och att för 7 fanjunkare begäres
tillsammans 8.610 kronor.

För att nu något vidröra sjelfva lönebeloppen, vill jag se till,
huruvida dessa verkligen äro så högt tilltagna, som man påstått.

För detta ändamål anhåller jag att få anställa några kortfattade
jemförelse!’.

Om vi först taga ett exempel från de värfvade regementena,
så har eu underlöjtnant vid Svea Lifgarde i aflöning 1,330 kronor
jemte inqvarteringspenningar, 150 kronor, eller tillsammans 1,480
kronor. Men, mine Herrar, slå vi. nu upp Kongl. Maj:ts proposition
till innevarande Riksdag, sa finna vi för eu vaktmästare vid tullbevakningen
i Stockholm uppfördt 1,200 kronor i lön och 300
kronor i dyrtidstillägg, eller tillsammans 1,500 kronor. Alltså har
en vaktmästare vid tullen 1,500 kronor, men en underlöjtnant vid
Svea Lifgarde högst 1,480 kronor. Tager jag ett annat exempel,
så kan jag jemföra eu underlöjtnant vid indelta arméen, hvilken enligt
nya förslaget har 840 kronor, med en kammarvaktmästare,
som -— jag medgifver det — äfven har det maktpåliggande uppdraget

>7:o 13.

Lördagen den G Mars, f, m.

A eg. löneregle
ringen för
Arméen.

(Fnrts.)

4(5

-attpassa upp vid uppbördskontoret, denne åtnjuter 950 kronor i lön, således
110 kronor mera än en underlöjtnant vid indelta arméen. Går jagvidare
till de högre graderna, så finner jag en kapten, som derjemte är
kompanichef vid Svea Lifgarde, hvilken enligt den nya staten skulle
få 4,495 kronor jemte inqvarteringspenningar, då deremot mången
tullförvaltare och särskildt den i Helsingborg är föreslagen till 6,100
kronor förutom fritt boställe. Jag vill visst icke nedsätta den förmåga,
som erfordras för att vara tullförvaltare, men jag anser, att
en kompanichef vid Svea Lifgarde också behöfver åtskilliga egenskaper
för att fylla sin plats. "Vill jag ytterligare jemföra kaptener
och major er vid arméen med postinspektorer, byråchefer, assessorer,
häradshöfdingar, kamrerare, kassörer eller deras vederlikar, så finner
jag, att samtlig^ desse civile tjensteinnehafvares löner i allmänhet
öfverstiga hvad som här begäres för arméens befäl.

Hade icke tiden varit så långt''framskriden, skulle jag hafva satt
Herrarnes tålamod på något längre prof; men vill jag i stället uppmana
dem bland Herrarne, som intressera sig för saken, att i eftermiddag,
före plenum, sjelfve anställa jemförelse!- emellan å ena sidan
staterna för postverket, tullverket eller jernvägstrafiken och å andra
sidan den nu föreslagna löneregleringen för arméens befäl, då Herrarne
lätt skola finna bekräftelse på hvad jag sagt.

När ett grundlagsändringsförslag så nyligen blifvit framlagd t,
hvarigenom man velat fastläsa icke blott grunderna för den nya
härordningen utan äfven de för dess genomförande erforderliga anslag
i grundlagen, så ökades verkligen min känsla af angenäm öfverraskning
att finna Kongl. Maj:t, i nu ifrågavarande fall, visa Riksdagen
ett förtroende, som icke alls passar in i stycke med det
nyssnämnda, det nemligen, att till statsverket öfverlemna den
mängd boställen, som hittills med grundlags kraft varit upplåtna
för indelta arméen, mot ett ordinarie anslag framdeles och ett
extra anslag för i år. Det är första gången representationen
i synnerhet i fråga om vårt försvarsväsende kan hugna sig åt ett
dylikt förtroende från regeringens sida, och för min del kan jag
icke annat än med tacksamhet acceptera detta oförmodade erbjudande.
Men, mine Herrar, saken har en kanske ännu mer allvarlig sida.
När vi fordra. rättvisa för oss sjelfva med afseende å de åligganden,
som allt sedan feodala tider betungat jorden, då, mine Herrar, är
det, för mig åtminstone, klart, att vi måste göra rättvisa äfven åt
andra, hvilkas anspråk på rättelse i oegentliga förhållanden visa sig
fullt befogade. Jag tror att Andra Kammaren gör klokt, om den
här iakttager konseqvens, samt visar denna icke blott i afsigter utan
äfven i åsigter. Min lifligen öfvertygelse är, att de åsigter, landtmannapartiet
i fråga om den nya b är organisationen uttalat, icke på
ett kraftigare sätt för närvarande kunna befordras än genom bifall
till Kongl. Maj:ts förslag angående lönereglering för arméens befäl,
och på dessa skäl anhåller jag om godkännande af Stats-Utskottets
förslag.

Lördagen den 0 Mars, f. m.

N:o 13.

I anseende till den långt framskridna tiden, och då ytterligare
flere ledamöter anmält sig att tala i det förevarande ämnet, uppsköts
den vidare öfverläggningen att fortsättas i det sammanträde,
som till eftermiddagen blifvit anslaget.

§ 16.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

Herr Sandstedt under 10 dagar från och med den 8 i denna månad,

» Thorell » 14 » » » » » 17 » »

» Per Nilsson i Kulhult » 14 » » » » »19 » »

och Herr And. Andersson i Intagan under 14 dagar från och med
den 23 i denna månad.

Kammarens ledamöter åtskildes kl. 3/4 3 e. m.

In fidem.

11. Husberg.

Rättelse:

Genom fel vid ombrytning liar sista stycket af Herr Hceggströms yttrande,
i frågan angående löneregleringen för arméen Lördagen den 6 Mars, f. m. sid.
22—26, hvithet stycke börjar med orden finnan jag slutare, och slutar med
orden »föreslagna löneförmåner» kommit att insättas näst efter första stycket,
af samnla anförande.