RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1875:21)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1875. Första Kammaren. N:o 21.

Lördagen den 8 April.

Kammaren sammanträdde kl. 10 f. in., och dess förhandlingar
leddes af Herr vice Talmannen.

Sedan Herr vice Talmannen tillkännagifvit, att Herr Statsrådet
Friherre Åkerhjelm anmält sig nu skola på Kongl. Maj:ts nådiga befallning
till Kammaren aflemna en Kongl. proposition, framträdde
Herr Statsrådet och öfverlemnade till Herr vice Talmannen Kongl.
Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående inköp för statens
räkning af Frimurareordens hus å Riddarholmen i Stockholm.

Justerades 4 protokollsutdrag för den 1 dennes och protokollet
för den 24 sistlidne Mars.

Upplästes ett så ljudande läkarebetyg:

Att Landshöfdingen in. in. Högvälborne Herr Grefve G. Lagerbjelke
för närvarande lider af en svår halsfluss, i följd hvaraf han
ej före denna veckas utgång kan infinna sig i Stockholm, varder
härmed på aflagd embetsed intygadt.

Nyköping den 1 April 1875.

J. TF. Granberg.

Lasarettsläkare.

Grefve Horn anmälde sig och yttrade: Jag har trott mig böra
anmäla, att Friherre Wrede, hvilken måst till följd af sin broders
död resa till Skåne, är förhindrad att för närvarande och tills vidare
i Kammaren tjenstgöra.

Anstäldes omröstning jemlikt 65 § Riksdags-ordningen öfver
följande af Stats-Utskottet i tredje punkten af dess Memorial N:o 37
Första Kammarens Prof. 1875. N:o 21. 1

N:o 21.

2 Lördagen den 3 April, f. m.

föreslagna, utaf Riksdagens båda Kamrar godkända voteringsproposition
:

lista omröstningen:

(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 37, punkt. 3:o.)

Den, som vill, att vid gardesregementena till fot underbefälet å
hvarje kompani skall ökas med två distinktionskorporaler och två
korporaler, med de aflöningsförmåner, som äro dylikt underbefäl tillerkända,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen icke bifallit Kongl. Maj:ts nådigaförslag
om ökande af fotgardesregementenas underbefäl.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—84.

Nej—32.

Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades samt afsändes
till Andra Kammaren; och ankom derifrån efter en kort stunds
förlopp ett protokollsutdrag N:o 150, som upplästes och hvaraf inhemtades,
att omröstningen derstädes utfallit med 32 Ja och 137 Nej,
samt att båda Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra
116 Ja och 169 Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

Anstäldes omröstning jemlikt 65 § Riksdags-ordningen öfver följande
af Stats-Utskottet i fjerde punkten af dess Memorial N:o 37
föreslagna, utaf Riksdagens båda Kamrar godkända voteringsproposition
:

2:dra omröstningen:

(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 37, punkt. 4:o.)

Den, som vill, att Kongl. Maj:ts nådiga framställning om förhöjning
med 420,000 kronor i anslaget till indelta arméens och Wermlands
Fältjägareregementes vapenöfningar må så till vida af Riksdagen
bifallas, att för nästkommande år en förhöjning i samma anslag af

270,000 kronor beviljas, röstar

Lördagen den 3 April, f. in.
Ja;

N:o 21.

Den, det ej vill, röstar

Nej:

Vinner Nej, liar den utaf Kongl. Maj:i äskade förhöjning i förevarande
anslag, 420,000 kronor, icke blifvit af Riksdagen medgifven.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—88.

Nej 33.

Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades samt afsändes
till Ändra Kammaren; och ankom derifrån efter en kort stunds förlopp
ett protokollsutdrag N:o 151, som upplästes och hvaraf inhemtades,
att omröstningen derstädes utfallit med 53 Ja och 127 Nej,
samt att båda Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra
141 Ja och 160 Nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

Anstäldes omröstning. jemlik! 65 § Riksdagsordningen öfver följande
af Stats-Utskottet i sjette punkten af dess Memorial N:o 37
föreslagna, utaf Riksdagens båda Kamrar godkända voteringsproposition
:

3:dje omröstningen:

(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 37, punkt. 6:o.)

Den, som vill, att, till bestridande af rekryterings- och aflöningskostnaderna
för 2:dra sappörkompaniet,* må anvisas 10,314 kronor,
röstar

J a:

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen, till bestridande af rekryterings- och
aflöningskostnaderna för 2:dra sappörkompaniet, på extra stat för år
1876 anvisat 10,314 kronor.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—87.

Nej—33.

N:o 21.

Lördagen den 3 April, f. m.

Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades samt afsändes
till Andra Kammaren; och ankom derifrån efter eu kort stunds förlopp
ett protokollsutdrag N:o 152, som upplästes och hvaraf inhemtades,
att omröstningen derstädes utfallit med 50 Ja och 123 Nej,
samt. att båda Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra
187 Ja och 156 Nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

Anstäldes omröstning jemlikt 65 § Riksdags-ordningen öfver följande
af Stats-Utskottet i sjunde punkten af dess Memorial N:o 37
föreslagna, utaf Riksdagens båda Kamrar godkända voteringsproposition
:

4:de omröstningen.

(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 37, punkt. 7:o.)

Den, som vill bifalla Kongl. Maj:ts angående användningen af
innevarande års anslag till aflöning åt manskapet vid garnisonsregementena
och till samma manskaps rekrytering gjorda nådiga
framställning, att de för rekryteringen beräknade medel måtte få till
sin helhet såsom reservationsanslag utgå, samt att de å det återstående
anslaget under året uppkommande besparingar måtte få i mån
af behof användas till fyllande af de vid de trupper, för hvilka anslaget
är afsedt, före den 1 Januari innevarande år uppkomna vakanser,
röstar

J a;

Den, det ej vill, röstar

‘ Nej;

Vinner Nej,'' har Kongl. Maj:ts nådiga förslag om förändring i
vilkoren för användning af innevarande års anslag till aflöning åt
manskapet vid garnisonsregementena och till samma manskaps rekrytering
icke vunnit Riksdagens bifall.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja --95.

Nej—25.

Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades samt afsändes
till Andra Kammaren; och ankom derifrån efter en kort stunds förlopp
ett protokollsutdrag N:o 153, som upplästes och hvaraf inhemtades,
att omröstningen derstädes utfallit med 59 Ja och 122 Nej,

Lördagen den 8 April, f. m.

N:o 21.

samt att båda Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra
154 Ja ocb 147 Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Anstäldes omröstning jemlikt 65 § Riksdags-ordningen öfver följande
af Stats-Utskottet i åttonde punkten af dess Memorial N:o 37
föreslagna, utaf Riksdagens båda Kamrar godkända voteringsproposition
:

5:te omröstningen:

(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 37, punkt. 8:o.)

Den, som vill, att Riksdagen till utgående under år 1876 anvisar
återstoden af det år 1871 till infanterigevär beviljade extra anslag
med 484,000 kronor; samt vid anmälan af detta beslut i underdånighet
anhåller, att, innan annan modell, än den nu antagna, varder
af Kongl. Maj:t för gevärstillverkningen faststäld, Riksdagen må erhålla
kännedom om de kostnader, som af en sådan åtgärd må föranledas,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen besluta, att till utgående under år
1876 skall för anskaffande af låsmekanismer och stockar anvisas

200,000 kronor af det år 1871 till infanterigevär beviljade extra
anslag.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—102.

Nej- 1J.

Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades samt afsändes
till Andra Kammaren; och ankom derifrån efter en kort stunds förlopp
ett protokollsutdrag N:o 154, som upplästes och hvaraf inhem-«
tades, att omröstningen derstädes utfallit med 76 Ja och 101 Nej,
samt att båda Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra
178 Ja och 120 Nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

N:o 21.

Lördagen den 8 April, f. m.

Anstäldes omröstning jemlikt 65 § Riksdags-ordningen öfver följande
af Stats-Utskottet i nionde punkten af dess Memorial N:o 37
föreslagna, utaf Riksdagens båda Kamrar godkända voteringsproposition
:

6:te omröstningen:

(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 37, punkt. 9:o.)

Den, som vill, att Riksdagen må till Generalstabens topografiska
afdelnings arbeten under år 1876 anvisa ett extra anslag af 75,000
kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

K ej;

Vinner Nej, bär Riksdagen till Generalstabens topografiska afdelnings
arbeten under år 1876 anvisat ett extra anslag af 60,000 kronor.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—103.

Nej— 16.

Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades samt afsändes
till Andra Kammaren; och ankom derifrån efter eu kort stunds förlopp
ett protokollsutdrag N:o 155, som upplästes och hvaraf inhemtades,
att omröstningen derstädes utfallit med 52 Ja och 125 Nej,
samt att båda Kamrarnes sammanräknade röster *foefunnits utgöra
155 Ja och 141 Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Anstäldes omröstning jemlikt 65 § Riksdags-ordningen öfver följande
af Stats-Utskottet i tionde punkten af dess Memorial N:o 37
föreslagna, utaf Riksdagens båda Kamrar godkända voteringsproposition
:

7:de omröstningen:

(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 37, punkt. 10:o.)

Den, som vill, att Riksdagen till uppförande af byggnader åt
Svea Lifgarde beviljar ett anslag af 134,000 kronor och deraf till
utgående under år 1876 anvisar 74,000 kronor, röstar

Lördagen den 3 April, f. in. 7 N:o 21.

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts nådiga framställning om anvisande
af medel till byggnader åt Svea Lifgarde icke vunnit Riksdagens bifall.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—75.

Nej—43.

Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades samt afsändes
till Andra Kammaren; och ankom derifrån efter eu kort stunds förlopp
ett protokollsutdrag N:o 156, som upplästes och hvaraf inhemtades,
att omröstningen derstädes utfallit med 45 Ja och 130 Nej.
samt att båda Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra
120 Ja och 173 Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

Anstäldes omröstning jemlikt 65 § Riksdags-ordningen öfver följande
af Stats-Utskottet i första punkten af dess Memorial N:o 38
föreslagna, utaf Riksdagens båda Kamrar godkända voteringsproposition
:

8:Ae omröstningen:

(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 38, punkt. l:o.)

Den, som vill, att, såsom dyrtidstillägg för år 1876 åt officerarne
vid Kongl. Flottan, med undantag af flaggmän, må på extra stat för
samma år uppföras 30,260 kronor, röstar

Ja:

Den, det ej vill, röstar

Nej;

. Vinner Nej, har Riksdagen, såsom dyrtidstillägg för år 1876, åt
de officerare vid Kongl. Flottan, hvilkas aflöning icke öfverstiger

5,000 kronor, på extra stat för samma år uppfört 27,560 kronor.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—105.

Nej— 17.

N:o 21.

Lördagen den 3 April, f. m.

Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades samt afsändes
till Andra Kammaren; och ankom derifrån efter en kort stunds förlopp
ett protokollsutdrag N:o 157, som upplästes och hvaraf inhenitades,
att omröstningen derstädes utfallit med 54 Ja och 117 Nej,
samt att båda Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra
159 Ja och 184 Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Anstäldes omröstning jemlikt 65 § Riksdagsordningen öfver följande
af Stats-Utskottet i andra punkten af dess Memorial N:o 38
föreslagna, af Riksdagens båda Kamrar godkända voteringsproposition
:

9:de omröstningen:

(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 38, punkt. 2:o.)

Den, som vill, att Kong! Maj:ts i afseende å anslaget till Flottans
öfningar gjorda nådiga framställning må på det sätt af Riksdagen
bifallas, att, sedan från nuvarande anslaget till »exercis af
Flottans bemanning», stort 479,850 kronor, afdragits det för öfverföring
till naturaunderhållsanslaget afsedda belopp af 162,527 kronor
10 öre, återstoden höjes med 82,677 kronor 10 öre till 400,000 kronor,
då, med tillägg af de för »sjöexpeditioner till handelns skyddande»
beräknade 150,000 kronor, hela anslaget till »Flottans öfningar» nedsättes
från 629,850 kronor till 550,000 kronor, röstar

« Ja;

Den, det ej vill, röstar

K ej;

Vinner Nej, har Riksdagen, med afslag å Kong!. Maj:ts nådiga
framställning om förhöjning i anslaget till »Flottans öfningar», medgift!,
att den från samma anslag hittills utgående kostnaden för
naturaportion till underbefäl och manskap under exercis och sjöexpeditioner
må påföras förslagsanslaget till naturaunderhållet, samt i följd
deraf det nu till »exercis af Flottans bemanning» uppförda belopp,
479,850 kronor, med berörda portionskostnad, antagen till 162,527
kronor 10 öre, minskas till 317,322 kronor 90 öre.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—99.

Nej—22.

N:o 21.

Lördagen den 8 April, f. m.

Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades samt afsändes
till Andra Kammaren; och ankom derifrån efter en kort stunds förlopp
ett protokollsutdrag N:o 158, som upplästes och hvaraf inhemtades,
att omröstningen derstädes utfallit med 52 Ja och 120 Nej,
samt att båda Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra
151 Ja och 142 Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Anst.äldes omröstning jemlikt 65 § Riksdags-ordningen öfver följande
af Stats-Utskottet i tredje punkten af dess Memorial N:o 38
föreslagna, utaf Riksdagens Kåda Kamrar godkända voteringsproposition
:

10:de omröstningen:

(enligt Siats-Utskottets Memorial N:o 38, punkt. 3:o.)

Den, som vill, att Riksdagen bifaller Kong!. Maj:ts nådiga framställning
om anvisande för år 1876 af ett extra anslag å 1,000,000
kronor till fortsatt anskaffning af artillerimateriel, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har berörda nådiga framställning blifvit på det sätt
af Riksdagen bifallen, att ett extra anslag af 500,000 kronor för år
1876 till nämnda ändamål anvisats.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—82..

Nej—37.

Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades samt afsändes
till Andra Kammaren; och ankom derifrån efter en kort stunds förlopp
ett protokollsutdrag N:o 159, som upplästes och hvaraf inhemtades,
att omröstningen derstädes utfallit med 46 Ja och 134 Nej,
samt att båda Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra
128 Ja och 171 Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

Anstäldes omröstning jemlikt 65 § Riksdags-ordningen öfver följande
af Stats-Utskottet i första punkten af dess Memorial N:o 39

N:o 21.

10 Lördagen den 3 April, f. in.

föreslagna, utaf Riksdagens båda Kamrar godkända voteringsproposition
:

lille omröstningen:

(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 39, punkt. l:o.)

Den, som vill. att till dyr tidst illägg för Öfverjntendentsembetet
må på extra stat för år 1876 anvisas det af Kongl. Maj:t äskade belopp,
3,980 kronor, röstar

.Ta:

Den, det ej vill, röstar

Nej; . ''

Vinner Nej, har Riksdagen till dyrtidstillägg för Öfverintendentsembetet
på extra stat för år 1876 anvisat ett belopp af 3,480 kronor.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—109.

Nej— 13.

Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades samt afsändes
till Andra Kammaren; och ankom derifrån efter en kort stunds förlopp
ett protokollsutdrag N:o 160, som upplästes och hvaraf inhemtades,
att omröstningen derstädes utfallit med 55 Ja och 120 Nej,
samt att båda Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra
164 Ja och 133 Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Anstäldes omröstning jemlikt 65 § Riksdags-ordningen öfver följande
af Stats-Utskottet i andra punkten af dess Memorial N:o 39
föreslagna, utaf Riksdagens båda Kamrar godkända voteringsproposition
:

12 :te omröstningen:

(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 39, punkt. 2:o.)

Den, som vill, att Riksdagen må till Skogsinstitutet på extra
stat för år 1876 anvisa ett belopp af 20,400 kronor, röstar

Ja;

Nej;

Den, det ej vill, röstar

Lördagen den 3 April, f. m.

N:o 21.

Vinner Nej, har berörda anslag blifvit af Riksdagen be viljad t
till nedsatt belopp af 17,400 kronor.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—100.

Nej—20.

Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades samt afsändes
till Andra Kammaren; och ankom derifrån efter en kort stunds förlopp
ett protokollsutdrag N:o 161, som upplästes och hvaraf ifihemtades,
att omröstningen derstädes utfallit med 87 Ja och 88 Nej,
samt att båda Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra
187 Ja och 108 Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Anstäldes omröstning jemlikt 65 § Riksdags-orduingen öfver följande
af Stats-Utskottet i dess Memorial N:o 40 föreslagna, utaf
Riksdagens båda Kamrar godkända voteringsproposition:

1 3:de omröstningen:

(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 40.)

Den, som vill, att Riksdagen, i enlighet med Kongl, Maj:ts nådiga
proposition, till iståndsättande och förstärkande af den njra vågbrytaren
vid Wisby yttre hamn, enligt plan som af Kongl. Maj:t
fastställes, anvisar på extra stat för år 1876 ett anslag utan återbetalningsskyldighet
af femtiotusen kronor, under förbehåll det staden
Wisby medelst kontrakt förbinder sig att utan vidare tillskott
utföra arbetet och för detsammas framtida underhåll ansvara, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, hafva Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition
och Herr Leijers motion på det sätt blifvit bifallna, att Riksdagen,
till iståndsättande och förstärkande af den nya vågbrytaren
vid Wisby yttre hamn, enligt plan som af Kongl. Maj:t fastställes,
på extra stat för år 1876 anvisar ett anslag, utan återbetalningsskyldighet.
af trettioettusen femhundra kronor, motsvarande hälften
af det beräknade kostnadsbeloppet, under förbehåll att staden

ST:o 21.

Lördagen den 8 April, f. m.

Wisby medelst kontrakt förbinder sig att, utan vidare bidrag af
allmänna medel, enligt den faststälda planen utföra och för all framtid
i vederbörligt skick underhålla arbetet.

Vid omröstningens sint befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—88.

Nej—33.

Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades samt afsändes
till Andra Kammaren; och ankom derifrån efter eu kort stunds förlopp
ett protokollsutdrag N:o 162, som upplästes och hvaraf inhemtades,
att omröstningen derstädes utfallit med 79 Ja och 101 Nej,
samt att båda Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra
167 Ja och 134 Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.

Anstäldes omröstning jemlikt 65 § Riksdags-ordningen öfver
följande af Banko-Utskottet i dess Memorial N:o 9 föreslagna, utaf
Riksdagens båda Kamrar godkända voteringsproposition:

14;de omröstningen:

(enligt Banko-Utskottets Memorial Nio 9.)

Den soin, i enlighet med Utskottets af Första Kammaren godkända
förslag, vill, att Riksdagen beslutar att till Riksgäldskontoret
skall från Riksbanken under år 1876, å tid som Fullmäktige bestämma,
öfverlemnas ett belopp af kronor 1,876,151: 22, utgörande
tre fjerdedelar af Riksbankens för år 1874 bokförda vinst, samt den
återstående fjerdedelen, utgörande kronor 625,383: 74, åt Riksbanken
bibehållas, löstalja; Den,

det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen, i enlighet med Andra Kammarens
beslut, bestämt att af Riksbankens behållna vinst för år 1874, som
utgör kronor 2,501,534: 96, må kronor 1,250,000 till Riksgäldskontoret
öfverlemnas under år 1876, på den tid Bankofullmäktige
bestämma, och återstoden, kronor 1,251,534: 96, i Riksbanken bibehållas,
att, då Bankofullmäktige finna sådant lämpligen kunna ske,
begagnas till inköp af utländska statspapper, som vid behof kunna
användas för att stärka metalliska kassan.

Lördagen den 3 April, f. in.

N:o 21.

Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:

Ja—91.

Nej—28.

Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades samt afsändes
till Andra Kammaren; och ankom derifrån efter en kort stunds förlopp
ett protokollsutdrag N:o 168, som upplästes och hvaraf inliemtades,
att omröstningen derstädes utfallit med 41 Ja och 187 Nej,
samt att båda Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra
132 Ja och 165 Nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen
fattadt i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.

Herr vice Talmannen tillkännagaf, att före kl. 1 utfärdats anslag
till sammanträdets fortsättning kl. 7 e. m.

Föredrogs och bordlädes Kongl. Maj:ts vid sammanträdets början
öfverlemnade nådiga proposition angående inköp för statens räkning
af Frimurareordens hus å Riddarholmen i Stockholm.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Statsutskottets
den 24 och 30 sistlidne Mars bordlagda Utlåtande n:o 11,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

l:sta och 2:dra punkterna.

Biföllos.

3:dje punkten.

mom. a.

Bifölls.

inom. b.

Herr Statsrådet Wennerberg: I det underdåniga utlåtande,
som komiterade för upprättande af förslag angående bildande af eu
enke- och pupillkassa för folkskolelärares enkor och barn den 30
November sistlidet år till Kongl. Maj:t ingifvit, upplysa komiterade,
att de på grund af för handen varande uppgifter angående folkskolelärarnes,
deras hustrurs och barns ålder uppgjort en approximativ
beräkning i afseende på den för en sådan enke- och pupillkassa er -

Pensionsanstalt
för folkskolelärares
enkor
och barn.

N:o 21.

Lördagen den 3 April, f. in.

Pensionsanstalt forderlig?» samman, men komiteracle anhålla derjemte, såsom af 19:cle
jor folkskoje- gj(jan i utlåtandet visar sig, att Kongl. Maj:t måtte medgifva, att,
a>och “barn °'' sec^an de i detta hänseende särskildt infordrade uppgifterna från
(Forts.) samtliga folkskolelärarne hunnit inkomma, det måtte vara komiterade
tillåtet att i den verkstälda kalkylen göra de ändringar, hvartill dessa
uppgifter kunna föranleda. I samma punkt framhålla äfven komiterade,
att någon förhöjning öfver den summa, hvartill de då kommit,
eller 67,000 kronor, deri inberäknade de 2,000, som för ändamålet
redan finnas, icke borde komma i fråga, emedan beräkningen med
mycken omtänksamhet grundats på så ogynsamma förutsättningar
som möjligt. Komiteracle ansågo således, att den modifikation i beräkningen,
som kunde ifrågakomma, endast skulle hafva till följd eu
möjlig nedsättning af den årliga anslagssumman. Det har också visat
sig, att den nya beräkningen så utfallit. Den 17 i sistlidne
månad inkommo komiterade med den reviderade kalkylen. Nionde
hufvudtiteln lärer då redan hafva varit åt Stats-Utskottet behandlad,
till följd hvaraf icke medhans att, efter pröfning af komiterades
utlåtande, till Utskottet öfverlemna detsamma före tryckningen af
Utskottets betänkande. På Kongl. Maj:ts nådiga befallning har jag
derför skolat på detta sätt meddela Kammaren, att det äskade årliga
anslaget kan minskas med 11,000 kronor. Denna nedsättning har
kunnat ske, dels emedan ålderskilnaden mellan folkskolelärarne och
deras hustrur befunnits vara betydligt mindre än hvad man antagit,
och dels emedan åtskilliga faktiska upplysningar, som kommit komiterade
tillhanda, föranledt äfven andra besparingar i de på allmänt
antagna åldersförhållanden mellan gifta personer och deras barn förut
grundade beräkningarne. Den förut beräknade summan, 65,000 kronor,
kan sålunda nedsättas till 54,000, deri inberäknade de för förvaltningskostnaderna
erforderliga 3,000 kronor. Utskottets i förevarande
punkt framlagda förslag behöfVer således icke undergå annan
förändring, än att siffra!! 65,000 kronor ändras till 54,000, såvida
man icke anser nödigt att äfven tillägga den förklaring, att i dessa
54,000 äro inberäknade de 3,000 kronorna för bestridande af förvaltningskostnaderna.
Sista raderna: »äfvensom att den å ifrågavarande
anslag vid innevarande års slut befintliga besparing, 18,000
kronor, må för pensioneringens bestridande få användas» böra jemväl
förblifva oförändrade.

Grefve af Ugglas: På grund af deri upplysning, som af Chefen
för Ecklesiastikdepartementet nu blifvit lemnad, anhåller jag om bifall
till Utskottets förslag med den förändring, att summan 65,000
ändras till 54,000. Jag gör detta så mycket hellre, som detta belopp
blifvit äskadt, endast »så länge sådant finnes för pensionsanstalten
behöfligt», och då det nu visat sig, att beloppet icke ens för år 1876
är i sin helhet behöfligt, är clet icke skäl att bevilja högre belopp
än behofvet krafvel*.

Lördagen den 3 April, f. m.

Ji:o 21.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt Herr vice
Talmannen upptagit det derunder gjorda yrkandet, att momentet
skulle bifallas med utbyte af summan 65,000 kronor emot summan
54,000 kronor; gjordes först proposition på bifall till momentet oförändradt,
hvarvid svarades nej, och sedermera proposition på momentets
antagande med ofvansagde ändring, hvilken proposition med ja
besvarades.

4:cle punkten.

Grefve Mörner, Carl Göran: Då vid 1869 års riksdag pension
begärdes för Vaktknekten Pettersson, upplystes, att han vore född den
BO Juli 1807, och att han antagits till vaktknekt år 1851. Han
hade således vid sitt afskedstagande tjena! endast uti 18 år. Det
uppgafs äfven då, att han hade svag syn, och Kongl. Maj:t hade derföre
åt honom äskat en pension motsvarande hela hans lön. eller
400 kronor, men Riksdagen beviljade endast hälften deraf eller 200
kronor, enär Pettersson hvarken tjenat så länge eller uppnått den
ålder, att han lagligen var berättigad att erhålla hela lönen i pension.
Att nu ingå på den bana att taga i betraktande förhållanden,
som träffat eu person, sedan han lemnat statens tjenst, och med afseende
derå höja pensionen, är, enligt mitt förmenande, temligen ovanligt
och möjligen äfven en vådlig väg. Det vill synas mig, att det
olycksfall, för hvilket Vaktknekten Pettersson varit utsatt, sedan
han lemnat statens tjenst, alldeles icke rör staten utan fattigvården
i den kommun, der Pettersson har sin bostad. Skall man gå ut
från den åsigt, att eu person skall få förhöjd pension, sedan han afgått
ur statens tjenst, derför att han sedermera brutit ett ben eller
blifvit blind, då förvandlas indragningsstaten till en fattigförsörjningsinrättning.

Jag för min del får, på nu anförda skäl, anhålla om afslag å nu
föredragna punkt.

Grefve af Ugglas: Vid flera än ett tillfälle torde Kammaren
hafva erfarit, att jag, i afseende å anslag under nionde hufvudtiteln,
varit temligen återhållsam, och detsamma lärer också komma att
visa sig under diskussionen om några af de följande punkterna af
detta betänkande. Men i förevarande fall får jag säga, att jag icke
hyser någon betänklighet mot det äskade anslagets beviljande. Vid
1869 års riksdag hyste jag betänklighet vid att bevilja pension åt
denne person, emedan det icke allenast med honom utan äfven med
åtskilliga andra vid fångvårdsstaten anstälda personer visade sig, att
de så sent blifvit till sina tjenster antagne, att endast en jemförelsevis
kort tid förflutit, till dess de blifvit oförmögne att sköta sina
tjenster och i följd deraf anmälde till pension, mot hvilket förhållande
ganska allvarsamma anmärkningar då gjordes, och jag tror,
att pension då beviljades denne person endast af det skäl, att man

Pensionsanstalt
för folkskolelärares
enkor
och barn.
(Forts.)

Förhöjd pension
åt förre
Vaktknekten S.
G. Pettersson.

N:o 21.

Lördagen den 3 April, f. m.

Förhöjd pension
åt förre
vaktknekten S.
G. Pettersson.
(Forts.)

Ersättning åt
Häradshöfding
N. Lilienberg
för minskning
i inkomster.

medgaf oriktigheten af och behofvet af en ändring i hittills varande
förhållanden. Emellertid när nämnde Riksdag icke till fullo beviljade
hvad Kongl. Maj:t äskat, skedde detta af två skäl,'' nemligen dels det
af Grefve Mörner nyss framhållna och det, att man ansåg, att oaktadt
ifrågavarande vaktknekt hade svag syn och i följd deraf minskad
arbetsförmåga, han dock borde kunna förtjena något till sin
nödtorft. Nu hafva emellertid förhållandena så ändrat sig, att åtminstone
det senare af dessa skäl icke mer existerar, och jag tror
derför skäl förefinnas att bifalla hvad som här blifvit föreslaget, så
att Vaktknekten Pettersson erhåller den pension, som för honom
äskades vid 18(>9 års riksdag och troligen redan då blifvit beviljad,
om Pettersson på den tiden varit blind.

Jag anhåller således om bifall till Utskottets förslag i förevarande
punkt.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt Herr vice
Talmannen upptagit de gjorda yrkandena å dels bifall till den förevarande
punkten och dels afslag derå, framstäldes proposition på
bifall till punkten och besvarades med ja.

5:te punkten.

Grefve Mörner, Carl Göran: Jag måste åter fälla Kammaren
besvärlig med en anmärkning. Orsaken, hvarför man föreslagit en
personlig ersättning åt Häradshöfdingen Lilienberg, är en kalkyl öfver
hans inkomster, sådana han uppburit dem sedan han år 1871
upphört att sjelf sköta sin tjenst. Det har utan tvifvel varit rätt
förmånligt för Herr Lilienberg, att lian lyckats på så fördelaktiga
vilkor arrendera bort sin domsaga, men att en sådan enskild operation
mellan honom och hans vikarier skulle grundlägga eu ersättningsskyldighet
till honom från statens sida, kan jag icke fatta. Det
hade kunnat hända, att den Hofrätt, under hvilken Herr Lilienberg
sorterar, alldeles icke fästat afseende vid hans förslag till vikarie
utan förordnat den, som efter Hofrättens förmenande varit skickligast
att sköta tjensten, äfven om han icke varit benägen att meddela
Herr Lilienberg så stor andel af domsagans inkomster, som han
nu fått uppbära. Herr Lilienberg synes mig icke vara särdeles att
beklaga, om han såsom pension icke skulle fä åtnjuta mera än det
hvaraf han för närvarande är i besittning, och då hans boställe vid
den nu gjorda beräkningen upptagits till lägre belopp än vid senaste
löneregleringen, synes mig, att man redan vid bestämmandet af hans
ersättning för detta boställe varit mer frikostig än behofvet påkallat.

Som jag sålunda icke tror att man har fullt skäl för medgifvande
af den här äskade personliga ersättningen åt Häradshöfdingen
Lilienberg, anser jag mig för min del böra yrka afslag äfven å
förevarande punkt.

Lördagen den B April, f''. in.

N:o 21.

Hans Excellens Herr Justitie-statsmlnistern Carleson: Om det Ersättning åt
här endast vore fråga om ett rent juridiskt rättsförhållande, skulle Häradshöfding
jag icke bestrida att den siste talaren kunde hafva skäl för sitt yrkande
om afslag, men då här är fråga tillika om hvad som är bil- '' ,• inkomster.
ligt, tror jag att de skäl, som Kongl. Maj:t i sin proposition an- (Lorta.)
fört till stöd för ifrågavarande anslag, påkalla ett bifall till detsamma.
Häradshöfdingen Lilienberg är nu sjutiofem år gammal och har under
loppet af flera år haft af den honom anförtrodda domsagan en
inkomst till belopp af 6,000 kronor. Att han nu, vid upphunna
sjutiofem år, skulle för sina återstående dagar underkastas genom
lönereglering 25 procent nedsättning i den eljest påräkneliga inkomsten
af domsagan, synes mig så mycket mer obilligt, som han verkligen
kan hafva haft goda skäl att på grund af den lönereglering,
som skedde för 24 år sedan, antaga, att han skulle vara från vidare
lönereglering befriad. Jag anhåller om bifall till Kongl. Maj:ts
proposition.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Herr vice
Talmannen upptagit de gjorda yrkandena å dels bifall till den förevarande
punkten och dels afslag derå, framstälde Herr vice Talmannen
proposition på bifall till punkten och, då dervid svarades många
ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.

6 de och 7:de punkterna.

Eif öllos.

Salt: pank lett. Pension för

Kaptenen A. L,

Grefve af Ugglas: När denna punkt förevar inom Utskottet, Kimander.
var det många som fäste sin uppmärksamhet vid det förhållande,
som verkligen, jag medgifver det, är anmärkningsvärd^ eller att eu
person, som blifvit oförmögen att göra tjenst, skall erhålla bättre
vilkor än eu annan, som väl gjort samma tjenst, kan erhålla, när
han blifvit pensionsberättigad. Detta är visserligen fullt riktigt;
men man bör se frågan ur eu annan synpunkt, eller den som på
grund af propositioner från Kongl. Maj:t blifvit redan för länge sedan
gifven, i det man nemligen för att förhindra att en befattning,
der den innehafves af en person som icke mera kan göra tjenst, ligger
nere, gifvit Kongl. Maj:t bemyndigande att meddela en sådan
fullkomligt oförmögen person afsked med bibehållande af hans lön
och tillsätta en annan i bernsten. Hvad som slog an på en del af
Utskottets ledamöter var, att, om man ser till nästa punkt, man
finner, att en annan tjensteman, Löjtnanten Tham, också på grund
af obotlig sjuklighet, begärt afsked med pension, men med nedsättning
i de vilkor, han skulle erhålla i fall han uppbure lönen. Detta
tyckte man vara rätt och billigt och har äfven velat tillämpa på

Första Kammarens Prof. 1875. N:o 21. 2

N:o 21.

Lördagen den 3 April, f. m.

Pension för
Kaptenen A. L.
Kinnander.
(Forts.)

ifrågavarande fall; men det är dock en omöjlighet, ty Kinnander är
sinnessvag och intagen på hospitalet å Konradsberg samt har barn,
för hvilka äro tillsatta förmyndare, Det är således omöjligt för dessa
förmyndare att begära afsked för Kinnander, med mindre än att han
fortfarande får samma inkomst, som han nu har, och hvarmed barnens
underhåll kan bestridas. Således linnés, efter min uppfattning,
endast två sätt att välja: antingen bifalla hvad Kongl. Maj:t föreslagit,
i enlighet med beslut, som förut af Riksdagen fattats, eller
helt enkelt afstå hela pensionen; något annat finnes icke, ty man
kan ej tänka sig att Kinnander med den af Utskottet föreslagna pensionen,
1,600 kronor, skall kunna afskedas, då sådant är beroende af
ansökning från förmyndarne, hvilka kunna blifva underkastade ansvar,
om de begära afsked för Kinnander med afstående af en de!
af hans barns inkomster.

Jag anhåller om bifall till Kong]. Maj:ts proposition,

Herr Montgomery-Cederhielm: Den ifrågavarande pensionsfrågan
kan ses på tre sätt. Antingen anser man nödigt, att Göta
artilleriregementes officerscorps är fulltalig, och då är det bäst att befalla
det större pensionsbeloppet, eller 2,400 kronor, så mycket mera
som man då också får den tillfredsställelsen att bifalla Kongl. Maj:ts
proposition, eller också anser man, att detta regemente, som" i denna
stund är särdeles fåtaligt, verkligen kan reda sig utan att hafva eu
fulltalig officerscorps och att det således kan passera, att en kapten
uppbär lön utan att göra tjenst, i hvilket fäll man således afslår alltsamman.
Slutligen finnes eu tredje åsigt, som Utskottet gått in på,
och hvilken är en medelväg, hvarför, i likhet med alla medelvägar,
just icke finnes någon princip: man har nemligen föreslagit en något
större pension, än som skulle erhållits, om personen i fråga varit
pensionsberättigad. För Utskottets förslag talar, att inom Utskottet
det tycktes, som vore detta belopp det högsta som af Utskottet och
äfven af Riksdagen torde komma att bifallas.

Då jag nu har ordet, vill jag nämna, att då denna fråga förekom
i Utskottet, framkastades ett förslag, som synes mig förtjent af
uppmärksamhet, Det är troligen ingen af Kammarens ledamöter,
som haft något att göra med pensionsväsendet, som icke funnit det
obilligt, att en person, derför att han blifvit sjuk, kommer att åtnjuta
större förmåner än om han varit frisk och fortfarande skött
sin tjenst. Det pensionsbelopp, som skulle hafva tillkommit denne
kapten och hans likar, uppgår till exempel till 1,500 kronor, men
nu begär man att han skall erhålla 2,400 kronor, eller hela lönen.
Det föreslogs med anledning häraf i Utskottet, att vid sådana fall af
pensionen på indragningsstaten skulle fortfarande göras inbetalningar
till arméens pensionskassa, tills pensionären uppnådde pensionsåldern,
då han borde flyttas på arméens pensionskassas stat. Detta kan naturligtvis
icke ske utan ändring i reglementet, men en sådan ändring
synes mig dock vara af billighet och rättvisa påkallad, och således

lördagen den 3 April, f. m.

13.

N:o 21.

böra genomföras, i synnerhet som det icke alltid är gifvefc, att vi Pension för
hafva eu riksdag som är så frikostig att gifva anslag till pensioner KaP*enen A-Loch
andra ändamål som den nuvarande, och man således borde undanrödja
anledningar till rättvisa anmärkningar.

Herr af Klint: I likhet med den förste talaren anhåller jag

om bifall till Kongl. Maj:ts proposition, ingalunda endast derför, att
det blir ett nöje att få bifalla en kongl. proposition, utan derför, att
efter mitt begrepp det är öfverensstämmande med rättvisa och billighet;
med billighet derför, att ett regemente icke bör bland antalet
af sina officerare hafva en person, som omöjligt och beklagligtvis icke.
kan göra tjenst, och med rättvisa derför, att formyndarne för Kinnanders
barn icke kunna begära afsked för honom med mindre än
han får bibehålla sin nuvarande lön såsom pension. Han är född år
1835, och det skulle således dröja många år innan han blefve pensionsberättigad;
och härförutom vågar jag tillägga, att denna, Kammare
i slika fall alltid bifallit Kongl. Maj:ts propositioner, senast vid
förra riksdagen, då fråga väcktes att på allmänna indragningsstaten
uppföra en person, som befann sig i samma olyckliga belägenhet som
den nu ifrågavarande. Jag anhåller om bifall till Kongl. Maj:ts
proposition.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr vice
Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bifall till
Stats-Utskottets förevarande hemställan och dels af Grefve af Ugglas,
att Kammaren med afslag å samma hemställan, för så vidt den skilde
sig från Kongl. Maj ris ifrågavarande nådiga framställning, skulle bifalla
samma framställning oförändrad, gjordes först proposition på bifall
till punkten, hvarvid svarades många nej, blandade med ja, och
sedermera proposition på Grefve af Ugglas’ yrkande, då svaren utföllo
med många ja, blandade med nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande. ''

Votering begärdes; till följd hvaraf uppsattes, justerades och anslogs
följande voteringsproposition:

Den, som bifaller Stats-Utskottets hemställan i 8:de punkten af
utlåtandet N:o 11, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, afslår Kammaren Utskottets hemställan, för så vidt
den skiljer sig från Kongl. Majris i ämnet afgifna nådiga framställning,
och bifaller samma framställning oförändrad.

N:o 21.

Lövdagen den 8 April. f. m.

Fyllnadspension
åt Lotsdirektören
C.
B. Lilliehöök.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja—Ju.

Nej—7 J.

9:de—7

Biföll os.

16:de pimJden.

Friherre Skogman: För några år sedan vid togs eu ganska

väsentlig förändring med afseende å lotsväsendet och dess handhafvande.
Förut hade nemligen lotsdirektören varit medlem af Förvaltningen
af sjöärendena, och detta embetsverk hade haft sig uppdragen
den hufvudsakliga förvaltningen af lotsäreudena, ehuru den i detalj
utöfvades af lotsdirektören. Nu skildes dock denna gren helt och
hållet från Sjöförvaltningen, och dit hörande ärenden lades helt och
hållet i händerna på lotsdirektören, hvilken derigenom korn i eu ställning.
närmast liknande den, som innehafves af de generaldirektörer,
Indika förestå åtskilliga centrala embetsverk, inrättade på ungefär
samma sätt som det här i fråga varande. Visserligen äro åtskilliga
af dessa centrala embetsverk med generaldirektörer af vida större omfattning
än Lotsstyreisen; men det finnes äfven rätt många andra,
hvilkas omfattning icke är större än detta. För handhafvande af den
plats, som innehafves af lotsdirektören, erfordras ganska mångartade
kunskaper och insigter; dit hörer eu ganska betydande förvaltning af
penningemedel, tillsynen öfver en mängd vigtiga inrättningar och anstalter,
samt slutligen upnsigten öfver eu ganska talrik tjenstemannapersonal.
Ålit detta gör tjensten af beskaffenhet att kräfva rätt
mycken så val teoretisk insigt som praktisk förmåga; och hvad den
nuvarande innehafvare!! beträffar, tror jag intet tvifvel kan hysas derom,
att han fullgjort sitt uppdrag på ett fullt tillfredsställande sätt.
Under hans embetstid har dels lotsväsendet och i ännu vida högre
grad fyrväsendet ernått eu betydande utveckling, och det är lätt att
inse, att detta tagit både arbete och insigter i anspråk. Det synes
mig då alldeles icke otillbörligt, att lotsdirektören i afseende å pensionsförmåner
ställes i jemnbredd med de embetsman, som kunna anses
vara ungefär hans jemlikar i embetsverksamhet, I Stats-Utskottets
betänkande förekommer hav strax nedanför eu sådan embetsman,
hvars verksamhet torde vara af ungefär samma omfattning som lotsdirektörens.
men hvilken blifvit föreslagen till ett betydligt högre
pensionsbelopp. Någon nyhet lär det för Girigt icke vara, att lotsdirektören,
hvilken hufvudsakligen varit ansedd såsom civil tjensteman,
erhåller fyllnadspension å allmänna indragningsstateu; det har

Lördagen den :-> April, f. in.

N:o 21.

blifvit mig visadt, att sådant redan skett för 3 eller 4 tiotal af år
sedan. Jag får således på dessa grunder för min del anhålla, attJ
Kammaren måtte, med afslag å Stats-Utskottets hemställan i förevarande
punkt, bifalla hvad Kongl. Maj:t i ämnet föreslagit.

Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Herr vice Talmannen
upptagit det gjorda yrkandet å afslag på punkten och bifall till
Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning, gjordes först proposition
på .bifall till punkten, hvarvid svarades många nej jemte åtskilliga
ja, och sedermera proposition på afslag å densamma och bifall
till Kongl. Maj:ts framställning, då svaren utföllo med många ja
jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.

Votering begärdes; till följd hvaraf uppsattes, justerades och anslogs
följande voteringsproposition:

Den, som bifaller Stats-Utskottets hemställan i 16:de punkten af
utlåtandet N:o 11, löstal -

ja:

Deri, det ej vill, röstar

Vinner Nej, afslår Kammaren denna hemställan och bifaller
Kongl. Maj:ts i frågan gjorda nådiga framställning.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja—21.

Nej—73.

17—21 punkterna.

Biföllos.

22:clra punkten.

Herr Statsrådet Wennerberg: Det händer någon gång vid be handlingen

af nionde hufvudtiteln, att Riksdagen sättes i tillfälle att
gifva ett uttryck af sin erkänsla för de tjenster, hvilka eu framstående
medborgare genom långvarig och gagnande verksamhet under
sin lefnad gjort staten. Vid sådana tillfällen är den summa, som af
Kongl. Maj:t föreslås såsom pension åt hans efterlefvande, icke bestämd
i enlighet med de i vanliga fall följda regler, sådana som iakt -

Fyllnadspension
åtLotsdirektören
C.
B. Lilliehöö?
(Forts.)

Pension åt
Riks arkiv av ien
J. J. Nordströms
enka.

N:o 21.

Lördagen den 3 April, f. m.

Pension åt tagas, då Kongl. Maj:t hos Riksdagen gör framställning om bevilnihsarhiva,
rien jan(je af pension än åt en nödlidande enka efter en tjensteman, som
ströms enka. gått i mistning af beräknade löneförmåner, än åt någon, som genom
(Forts.) sjukdom blifvit urståndsatt att sköta det högre eller lägre embete,
som vant honom anförtrodt och dylikt. Den föreslagna summan-är merendels
sådan, att den för ett alltför kallt beräknande förstånd eller
för den som, utan afseende å högre fortjenster, blott och bart jemnställer
alla hithörande fall, kan synas för hög. Det har dock oftast
varit händelsen, att Riksdagen fäst tillbörligt afseende vid dessa mera
sällsporda fall, då det stått Riksdagen till buds att utmärka eu förtjent
person genom en frikostigare erkänsla mot hans efterlefvande.
Jag tror, att ett sådant fäll nu är för handen.

Redan för tretio år sedan hade Riksarkivarien Nordström vunnit
en väl förtjent ryktbarhet i sitt hemland genom sitt verk om den
svenska samhällsförfattningens historia. Konung Oscar I kallade honom
till Sverige. Han kom och har sedan, under de många år han
här tillbragt, fortfarit att egna sin vetenskapliga verksamhet åt svenska
samhällsförhållanden, och detta på ett sätt, som efter min öfvertygelse
städse varit utmärkt för sjelfständighet i åsigter, grundlighet
i forskningen och en outtröttlig ihärdighet. Han har derjemte ofta
haft sig uppdraget att vara ledamot i vigtiga komitéer, och sällan
var hans arbete inom dessa det minsta eller obetydligaste. Till följd
af sitt egendomliga lynne och sin omfattande beläsenhet öfverdref
han måhända stundom sin verksamhet och försvårade samarbetet,
hvithet dock icke nu torde kunna tillräknas honom såsom ett synnerligt
fel. Så var hans sista arbete ett alldeles eget förslag till
kyrkolag, ty den reservation, han inlade i kyrkolagskomitéens förslag,
genomgår alla de särskilda punkterna och utgör för sig ett sammanhängande
helt.

Jag torde icke behöfva för denna Kammare söka närmare utveckla
hvem mannen var, då han ej längesedan på detta rum med
de flesta här närvarande ledamöter deltog i arbetet för vårt lands
bästa. Han efterlemnade vid sin bortgång en behållning af omkring
4,000 kronor åt en sjuk och åldrig maka och åt tvänne döttrar, af
hvilka den äldre jemväl har en svag och bruten helsa. Det är klart,
att denna behållning är alldeles otillräcklig för att åt hans familj
bereda ens den tarfligaste bergning, en sådan bergning, vid hvilken
jag vågar påstå att den vant sig under de år den tillbragt i Sverige.
Den af Kongl. Maj:t föreslagna pensionen, som väl bör i någon män
anses såsom en belöning, torde då icke kunna af Riksdagen anses för högt
tilltagen. Af stor betydelse för hans efterlefvande är det belopp af
500 kronor, med hvilket Utskottet velat nedsätta den äskade summan,
för statsverket deremot försvinnande litet. Jag vågar derför
hemställa, om icke denna Kammare skulle finna det mest öfverensstämmande
så väl med statens värdighet, som med den nyligen bortgångnes
ådagalagda fortjenster, att lemna sitt bifall till livad Kongl.
Maj:t i detta ämne föreslagit.

Lördagen den 3 April, f. m.

K:o 31.

Herr Nordenfel t, Leonard Magnus: Jag inskränker mig

till att yrka afslag å Utskottets förslag i förevarande punkt och. bifall
till Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Herr vice
Talmannen upptagit det gjorda yrkandet å afslag på punkten i dess
från Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning afvikande del
och bifall till samma framställning oförändrad, gjordes först proposition
på bifall till punkten, hvarvid svarades nej, och sedermera
proposition på ofvanberörda yrkande, hvilken proposition med ja besvarades.

23:dje—29:de punkterna.

Biföllos.

30:de punkten.

mom. a,

Herr Holmberg: Grundsatsen, att Riksdagen icke bör bevilja

pensioner på grund af enskilda motionärers framställning, är obestridligen
riktig; och den har också i de flesta fall blifvit af Riksdagen
iakttagen. Någon gång har Riksdagen likväl gjort undantag från
denna regel, såsom då fråga varit om pensioner åt förtjente mäns
enkor, i synnerhet om den aflidnes förtjenster om det allmänna varit
så stora, att den pension, som lemnats enkan, varit att betrakta såsom
en nationalbelöning för mannens verksamhet i samhällets tjenst.
Likaledes hafva undantag skett till förmån för enkor efter personer,
som tillhört tjenstemannacorpser, för Indika enke- och pupillkassor med
understöd af staten skolat inrättas; men som icke kommit i verksamhet,
innan männen, som dock varit med om att lägga grund till
samma kassor, med döden bortgått, och detta senare är just fallet
med telegrafverkets tjenstemän samt den enke- och pupillkassa, för
hvilken reglementet redan för flera år sedan varit färdigt och som,
derest ej Riksdagen sistlidet år af rent formela skäl ansett sig ej böra
bifalla af Kongl. Maj:t ifrågastäldt statsunderstöd, då kunnat komma
till stånd. Pensioner åt enkor efter telegraftjenstemän hafva ock
blifvit af Riksdagen på enskilda motioner beviljade, vid 1866 års
riksmöte åt Telegrafassistenten Clas Magnus Bergmans enka och 1874
åt enkan efter Telegraf kommissarien R. Jönsson. Nu har vid denna
riksdag under sjunde hufvudtiteln beviljats erforderligt anslag, för att
den nämnda enke- och pupillkassan må kunna träda i verksamhet,
hvilket torde komma att ske nästa år; och enkorna efter de telegraftjenstemän,
hvilka nu äro i fråga, eller enkorna Lönngren och Wiholm,
skulle således, om männen lefvat öfver detta år, haft att påräkna
till och med högre pension såsom en obestridlig rättighet.

Pension åt
Riksarkiv ariett
J. J. Nordströms
enka.
(Forts.)

Pension åt
Rektorn J.
Rodlies enka.

Nto 21.

Lördagen den 3 April, f. in.

Pension åt
Rektorn J.
Rodkes enka,
(Forts.)

Härtill kommer, att, enligt livad både Stats-Utskottet och de ledamöter
af Andra Kammaren, som väckt motionerna i ämnet, vitsordat,
dessa enkor befinna sig i synnerligen behöfvande omständigheter;
och, då bär gäller sa obetydliga belopp som 300 kronor för
hvardera af de tvä enkorna, vagar jag för min del till Kammarens
ömma behjertande förorda de i ämnet väckta motionerna, till Indika
jag således hemställer om bifall.

T anledning af detta yttrande fäste Herr vice Talmannen uppmärksamheten
derå, att endast mom. a af 30:de punkten, i hvilket
moment ^ afstyrkts bifall till Herr Linnés motion om beviljande af
pension åt Rektorn J. Rodhes enka, Augusta Rodhe. född Lundholm,
nu utgjorde föremål för Kammarens pröfning.

Herr B ruzewitz: -Jag känner icke anledningen, hvarför det

icke lyckats att utverka eu Kongl. proposition om pension åt Rektor
Rodhes enka, men hvad jag deremot känner, det är det intresse för
sin tjenst och den ovanliga verksamhet som Rektor Rodhe visat i
och för uppfyllandet af sina tjensteåligganden, Indika varit sådana,
att de val äro värda att ihågkommas med någon belöning från statens
sida genom beviljande af den lilla pension för hans enka, som
motionen upptager, och jag yrkar derför bifall till densamma.

Grefve af Ugglas: Jag får deremot för min del yrka utslag.

Det är här icke fråga om, att det icke kan finnas ganska många
behöfvande bland aflidne tjenstemäns efterlemnade enkor, utan huruvida
det skulle vara rätt och klokt att i afseende å denna hufvudtitel
nu åter börja gå till väga på samma sätt, som man gjorde under
de gamla standsriksdagarne. En talare har citerat ett par exempel
från 18(54 och 183(5 årens riksdagar, då pension skulle hafva beviljats
pa enskild motionärs framställning; och han skulle hafva kunnat citera
dussintals sådana fall. Men det var just detta sätt att gå tillväga,
då hvarje riksdagsman gjorde sig till målsman för någon nödlidande
person inom hans ort, som det var nödvändigt att göra slut
på. Riksdagen kan icke vara i tillfälle att bedöma alla de förhållanden,
som i afseende å eu sådan behöfvande person böra tagas i betraktande,
och ännu mindre att afväga de särskilda omständigheter,
pa grund hvaraf den ene kan anses såsom mera behöfvande eller förtjent
af understöd än den andre. Det enda sättet att kunna med full
trygghet afgöra dessa frågor är, då Kongl. Maj:t på förhand pröfvat
icke allenast det enstaka beliofvet, utan äfven i hvad män det kan
vara rätt och billigt, att de ifrågakomna personerna pensioneras i förhållande
^ till hvarandra. Jag ber, att Kammaren nu icke måtte beträda
någon annan väg än den, som under de sista åren af StatsUtskottet
och i allmänhet äfven af Riksdagen blifvit följd, och hvilken
i min tanke är den enda rätta.

Lördagen den 3 April, f. in.

N:o 21.

Herr von Koch: Jag har så många gånger inom denna Kärn- Pension åt
mare yrkat på vidhållande af den princip, som i förevarande fall ReUom J.
blifvit af Stats-Utskottet godkänd, att jag efter det yttrande, som R° ) “
den siste talaren afgifvit, endast torde behöfva förena mig med honom
och anhålla, att vi måtte slippa att komma tillbaka till de eviga
diskussionerna om pensioner åt personer, om hvilka vi icke veta mera
än hvad vederbörande motionär förebragt, och hvithet i dylika frågor
alltid måste blifva ofullständigt för sakens säkra och rättvisa bedömande.

Sedan öfver läggningen härefter förklarats slutad samt Herr vice
Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bifall till
det förevarande momentet och dels att Kammaren, med afslag å detsamma,
måtte bifalla den i ämnet väckta motionen, hvari föreslagits,
att åt Rektorn Johan Rodhes enka, Augusta Rodhe, född Lundholm,
skulle beviljas en årlig pension å 300 kronor, att utgå så länge hon
lefde ogift; framstälde Herr vice Talmannen först proposition på bifall
till momentet, hvarvid svarades många ja och nej i blandning,
samt sedermera proposition på afslag derå och bifall till den i frågan
väckta motionen, då svaren likaledes utföll o med många så väl ja
som nej; hvaruppå, och efter det proposition på bifall till momentet
ånyo blifvit gjord samt med många både ja och nej besvarad, Herr
vice Talmannen förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.

Flere ledamöter begärde votering.

Uppsattes, justerades och anslogs eu så lydande voteringsproposition
:

Den, som bifaller mom. a i 30:de punkten af Ståts-Utskottets
utlåtande Abo It, röstar .

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej. afslår Kammaren Utskottets "hemställan och beviljar
Rektorn Johan Rodhes enka, Augusta Rodhe, född Lundholm, en årlig
pension å 300. kronor, att utgå så länge hon lefver ogift.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja—4t3.
Nej—40.

N:o 21.

Lördagen den 3 April, f. in.

Pension åt Telegraf
assistenten
J. P. K.
Lönngrens
enka.

Mom. b.

Herr Holmberg: I förmodan att 30:de punkten var i sin helhet
föredragen, kom jag att, annorledes än jag eljest ämnat, yttra
mig vid den förra punkten. Jag ber nu att få åberopa hvad jag då
sade och anhåller, att Kammaren, med bifall till motionärens framställning,
måtte bevilja en pension af 300 kronor åt Telegrafassistenten
Lönngrens enka. I afseende å hvad Grefve af Ugglas yttrat, torde
jag få erinra derom, att jag hufvudsakligen endast afsåg de fall, då
Riksdagen på grund af enskilda motioner beviljat enkor efter telegraftjenstemän
pensioner, och detta oaktadt motionerna blifvit af Statsutskottet
afstyrkta. Såsom jag äfven då antydde, hafva telegrafverkets
tjensteman under eu lång tid samlat medel till en enke- och
pupillkassa; och det fattades endast ett mindre statsanslag för att
pensionsanstalten skulle träda i verket. Det var redan förra året så
nära, att detta mål skulle uppnås, att Kongl. Maj:t hos Riksdagen
begärde, att till understöd för nämnda anstalt skulle få användas de
medel, som till telegrafverket inflöte genom försäljning af förbrukad
liniemateriel samt kasserade inventarier in. in.; men Riksdagen fann
icke lämpligt att i sådan form meddela det äskade understödet. Emellertid
är det erforderliga statsunderstödet nu af detta års Riksdag beviljadt;
och då samtlig^ télegraftjenstemäns enkor och barn således
hädanefter kunna komma i åtnjutande af pensioner från den ifrågavarande
enke- och pupillkassan, äro några farliga konseqvenser af
bifall till den förevarande motionen icke att frukta, men ett afslag
deremot skulle försätta den stackars enka, som här är i fråga, i en
högst nödstäld belägenhet. Jag kan derför icke annat än, under
erinran jemväl, att Telegrafassistenten Lönngrens visade nit och
skicklighet i tjensten blifvit af Telegrafstyrelsen fördelaktigt vitsordad,
på det lifligaste upprepa min anhållan om bifall till motionen; och
fastän i den nyss skedda voteringen afslag å den då ifrågavarande
motionen segrade med några få rösters öfvervigt, hoppas jag dock,
att några af Kammarens ledamöter skola af härvid förekommande särskilda
omständigheter låta beveka sig, så att i afseende å den motion,
som nu är i fråga, röstöfvervigten blir på den andra sidan.

Grefve af Ugglas: Jag skall icke länge upptaga Kammarens tid,
utan vill endast åberopa hvad jag vid förra momentet af denna punkt
yttrade. Här har visserligen blifvit anfördt, att aflidne Lönngren
varit i 17 år anstäld f statens tjenst, men jag får fråga Eder, rnine
Herrar, om I icke ären öfvertygade, att vid hvar och en af de följande
ifrågasatta pensionerna skola finnas samma skäl för deras beviljande,
som blifvit åberopade med afseende på den nu ifrågavarande.
Jag kan icke påminna mig och vill derföre icke bestrida riktigheten
af den föregående talarens uppgift, att i likartade fall med detta
pensioner förut blifvit, ehuru af Stats-Utskottet afstjrrkta, af Riksdagen
beviljade. För min del får jag, med vidhållande af den princip,
som jag anser nödvändig att fasthålla, hemställa om bifall til
Stats-Utskottets förslag.

Lördagen den ?> April, f. in.

N:o 21.

Herr Stråle: Jag instämmer i allmänhet i de åsigter, som Pension åt re
Grefve af Ugglas uttalat, och skulle icke efter den utgång, som se- tegrafassistm
naste votering fatt, tillstyrka beviljandet af den nu ifrågavarande pen- Lönngrens''
sionen, om icke här förelåge ett särskildt undantagsfall. Såsom Herr enka.
Holmberg redan upplyst har numera, i följd af Riksdagens bifall till (Forts.
Kongl. Maj:ts proposition, en pensionsinrättning blifvit faststäld för
telegrafisters enkor och barn, så att Riksdagen hädanefter näppeligen
kan komma att besväras med motioner af ifrågavarande beskaffenhet.

Innan denna pensionsanstalt kom till stånd, har Riksdagen vid särskilda
tillfällen och senast sistlidet år beviljat pension åt telegrafisters
enkor. Då nu vederbörande tjenstemän gjort hvad på dem kunnat
ankomma för att bilda eu pensionskassa, och då Kongl. Maj:t vid senaste
riksdag föreslagit en sådan, fastän Riksdagen på särskilda skäl
då icke biföll förslaget, hvilket likväl i år blifvit antaget, så att en
pensionskassa för ifrågavarande tjenstemäns enkor och barn numera
är bildad, synes det mig, som om man, utan att gå från den princip,
som här blifvit uttalad, skulle kunna bevilja enkan Lönngren den
föreslagna pensionen, och jag vill särskildt fästa uppmärksamheten
derpå att, om mannen lefvat, till dess pensionskassan blifvit inrättad,
enkan skulle hafva erhållit en högre pension än den som nu blifvit
föreslagen. Jag anhåller derföre om bifall till motionen.

Herr Montgomery Cederhielm: Jag vill icke bestrida, att
det kan finnas ömmande omständigheter med afseende å ifrågavarande
personer, men det finnes äfven, enligt mitt förmenande, ömmande
omständigheter för att bifalla Stats-Utskottets förslag. Den ena är
hvad Grefve af Ugglas redan anfört, eller att det vore särdeles vådligt,
om Riksdagen skulle gå in på det systemet att bifalla pensioner
på grund af enskilde motionärers framställningar; den andra, att då
Kammaren nyss, med bifall till Utskottets hemställan, afslagit en sådan,
af enskild ledamot af Riksdagen väckt motion, konseqvensen fordrar
att äfven i detta fall bifalla Utskottets förslag.

Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr vice
Talmannen upptagit de derunder''''gjorda yrkanden å dels bifall till det
förevarande momentet dels ock afslag derå samt bifall till den i ämnet
viTckta motionen; framstälde Herr vice Talmannen proposition på bifall
till momentet och, då dervid svarades många ja, blandade med
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.

Votering begärdes; tillföljd hvaraf uppsattes, justerades och anslogs
följande voteringsprosition:

»Den, som bifaller mom. b. i B0:de punkten af Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 11, löstalja; Den,

det ei vill. röstar

Vinner Nej, afslår Kammaren detta moment och bifaller den i
ämnet väckta motionen.

N:o 21.

Lördagen den o April, f. in.

Pension åt
Föreståndaren
för navigationsskolan
i
Hemö sand C.

G. Bloms
enka.

Omröstningen företogs, och vid (less sint befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja—47.

Nej—37.

Mom. c.

Herr Widén: I motsats mot hvad Utskottet här föreslagit,

måste jag för min del yrka bifall till den af Herr Törnebladh väckta
motionen om pension åt föreståndaren för navigationsskolan i Hernösand
0. G. Bloms enka och barn. Utskottet bär här stödt sitt afstyrkande
hufvudsakligen på det forniela skälet, att någon ansökning
om pension icke inkommit till Kong!. Maj:t och att frågan således
icke blifvit af Kong!. Maj:ts Regering pröfvad. Jag vill för min del
visserligen icke strida mot Utskottet om riktigheten af denna grundsats
såsom regel, men då ingen regel gifves utan undantag, tror jag
att Första Kammaren nu, såsom den ock många gånger visat, kan
tillåta sig att göra ett undantag från nämnda regel, när ett så
ömmande fall är före, som det ifrågavarande. Att någon ansökning
i förevarande fråga icke blifvit af Kong!. Maj:t pröfvad, beror derpå,
att ifrågavarande enka har försummat sig, så att någon anmälan till
Kong!. Maj:t från navigationsskolans direktion om pension åt henne
icke hunnit att i rätt tid inkomma. Hennes ansökning inkom först
den 17 December sistlidet år till navigationsskoledirektionen och då
var den ändock icke komplett, emedan bouppteckningsinstrument fattades,
och direktionen kunde derföre i sin ordning icke hinna att till Kongl.
Magt med sitt förord insända hennes underdåniga ansökan innan 9:de
vudtiteln blifvit af Kong], Maj:t pröfvad. Någon nådig proposition
i frågan hade således icke heller kunnat till Riksdagen afgifvas. Men
jag bör få förmoda, att man icke allt för strängt tillräkna!- en enka,
som blifvit försatt i så djup sorg och så mycket bekymmer, att hon
icke egt tillräcklig själsnärvaro för att ihågkomma att inlemna sin
ansökning inom den tid, som varit erforderlig. Vidare tror jag, att
Kammaren icke bör binda sig af detta formela skäl, så att den icke
skulle kunna tillmäta sig rätt att få pröfva de verkliga skäl, som
tala för bifall till motionen. Utskottet sjelf! bär efter min tanke
anfört mycket goda skäl för ett sådant bifall, då Utskottet till följd
af de handlingar, som varit för Utskottet företedda, vitsordar, att
ifrågavarande enka är rätt och slätt medellös, och att hon ändock
har tio barn att vårda'' och försörja. Ensamt detta skäl borde vara
tillräckligt för ett bifall till motionen. Dertill vill jag lägga, att
den nöd, hvari denna fader lösa familj befinner sig, icke är sjelfförvållad,
utan eu följd af ogynsamma omständigheter under familjefadrens
lifstid. Aflidne Blom tjenstgjorde nemligen: såsom understyrman åren
1848—1855 för eu årlig lön af 250 R:dr; såsom öfverstyrman 1855
—18(51 för eu lön af 375 Rall-äsoin underlärare vid navigationsskolan
i Kalinar 1855—1858 för 500 R,:dr, 1858—1804 för 625
R:dr och 18(54—1869 för 1,000 R:dr, samt derefter såsom förestån -

Lördagen den 3 April, f. m.

>'':o 21.

dåre för navigationsskolan i Hernösand för eu årlig lön af 2,000 Pension åt
Rdr. I lorden häraf finna, linne Herrar, att en familjefader med så ./noeståndaren
knapp aflöning omöjligen har kunnat gorå några besparingar för sin »

efterlemnade familj. jTemösand c.

Hvad Bloms tjenstgöring vidkommer, finnas öfver densamma de G. Bloms
allra vackraste vitsord. Jag ber att få uppläsa några ord ur det enka.
utlåtande, som direktionen för navigationsskolan i Hernösand afgifvit t''01''-».;
för att med enkans omförmälda pensionsansökan ingå till Ivongl.

Maj:t. Det heter der: »att aflidne Blom i egenskap af föreståndare
vid navigationsskolan (i Hernösand) med sällspord nit, ordentlighet
och släcMighet fullgjort sine tjensteåligganden» — hvarjemte direktionen
förklarar, att den hav sig bekant, »att Blom under sin långvariga
verksamhet i statens tjenst desto mindre kunnat samla några
besparingar, som han härunder allt jemt haft otillräcklig aflöning och
endast genom till det otroliga gränsande försakelser kunnat — åt
sin talrika familj bereda den tarfligaste bergning».

Jag ber att äfven för min egen ringa del få tillkännagifva, att
jag till följd af den erfarenhet jag har från den tid, då jag var ledamot
af direktionen för navigationsskolan i Hernösand, till alla delar
instämmer i de af denna direktion nu anförda vitsord, och jag hoppas,
att äfvenledes inspektören öfver rikets navigationsskolor, hvilken
vi hafva den lyckan att ega som ledamot åt denna Kammare, skall
till fullo kunna instämma i det berömmande vitsord öfver aflidne
Bloms tjenstgöring, som direktionen i Hernösand sålunda lemnat. Under
sådana förhållanden och då vi bär hafva för oss en familj, som
icke blott är stadd i nöd, utan äfven måste anses fullt värdig att Siden
hjelp, som här sökes, samt denna Kammare aldrig visat sig
känslolös för nöden och förtjensteu. vågar jag vördsamt bär anhålla
om bifall till ifrågavarande motion om eu årlig pension för enkau
Blom al 000 kronor.

Herr Dahm: Ehuru jag nogsamt inser, att det icke är stora

utsigter att vinna Kammarens bifall i denna punkt, då de två föregående
omröstningarne utfallit ofördelaktigt, anser jag mig likväl
skyldig att förorda ifrågavarande motion, emedan jag särskildt känner,
att de af motionären uppgillra omständigheter äro sanna. Det
är visserligen sagd!, att man icke hör gå ifrån den princip, som
gjort sig gällande; men, mine Herrar, det gifves omständigheter, då
jag tror, att det vore både orättvist och obilligt att följa eu naken
princip. Här hafva vi eu tjensteman, som i 40 år varit anstäld i
statens tjenst emot en ringa lön; han dör och efterlemna! en medellös
enka och 10 oförsörjda barn. Detta är en omständighet, på hvilken
ligger icke ringa vigt, utan tvärtom en ganska stor; ty man
kan föreställa sig, Indika stora svårigheter det måste vara för eu
fattig frånfallen enka att försörja 10 barn. Då hon nu icke begär
mer än 300 kronor om året och åtager sig att derför uppfostra
dessa barn till nyttiga medborgare, kan jag icke inse, att det vore

N:o 21.

Lördagen den 3 April, f. m.

Pension åt
föreståndaren
för navigationsskolan
i
Her no sand G.

G. Bloms
enka.
fForts.)

på minsta sätt eu för det allmänna störande inkonseqvens att bevilja
denna billiga begäran. Den tjenstemannen, om bvilkens fattigafamilj
här är fråga, utmärkte sig såsom en skicklig och verksam lärare.
Jag känner detta nogsamt, då jag har erfarenhet om honom
dels såsom underlärare1 i navigationsskolan i Kalmar och dels vid
elementarskolan derstädes, hvarest han tidtals tjenstgjort såsom lärare
i matematik. Han arbetade för eu ringa lön, och hans enka
begär nu för sig och sina 10 oförsörjda barn blott 300 kronor om
året. Jag tror mig visst icke yrka något obilligt eller oförsynt, då
jag vågar anhålla, att Kammaren måtte af barmhertighet bifalla
ifrågavarande motion.

Grefve af Ugglas: Det kan icke falla mig in, då tiden är så

långt framskriden, att ingå i någon vidlyftig diskussion. De två
föregående talarne hafva erkänt principens riktighet, men yttrat, att
det kan finnas undantag från densamma. Jag vill blott erinra Herrarne,
att det för hvar och eu, som kommer fram med eu sådan
ansökning som den ifrågavarande, kan finnas omständigheter, som
lian anser vara af den beskaffenhet, att ansökningen bör framför andra
bifallas. Hvar blir väl gränsen ? Jag tror icke, att man får
låta hjertat locka sig att göra undantag från den såsom riktig erkända
principen, ty det följer då flera efter. Hvad särskild! detta
fäll angår, finner jag det så mycket mindre nödvändigt, som den
förste talaren angifvit, att skälet, hvarför icke Kong!. Maj:i till
Riksdagen afiåtit nådig proposition var, att enkår* Blom inkom till
Kong!. Maj:t för sent med sin ansökan. Det är således icke något
hinder, att Kongl. Maj:t kan till nästa Riksdag komma med framställning
om denna pension; men jag tror, att Riksdagen icke bör
gå Kongl. Maj:ts pröfning i förväg. Då, såsom af diskussionen synes,
enkan Blom har många vänner, tror jag det icke skall vara
svårt för henne att för detta år af dem blifva hjelp! med ett så
ringa belopp som 300 kronor, och då vi, som sagd!, hafva att vänta,
att Kongl. Maj:t skall till nästa Riksdag taga frågan om hand,
yrkar jag bifall till Utskottets betänkande.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Herr vice
Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
det förevarande momentet dels ock afslag derå samt bifall till den i
ämnet väckta motionen; framstälde Herr vice Talmannen proposition
på bifall till momentet och, då dervid svarades många ja, blandade
med nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.

Votering begärdes; till följd hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs följande voteringsproposition :

Den, som bifaller mom. c. i 30:de punkten af Stats-Utskottets
utlåtande N:o 11, röstar

J a;

Nej;

Den, det ej vill, röstar

Lördagen den 3 April, f. m.

N:o 21.

Vinner Nej, afslår Kammaren momentet och bifaller den i ämnet
väckta jnotionen.

Omröstningen företogs, och vid dess slut befumios rösterna hafva
utfallit sålunda:

Ja—47.
Nej-24.

]t£ofH. d. • Pension åt

Kronofogden

Herr Brun: Oaktadt man påstått, att eu princip funnes, att Jeils^nkfoch

pensioner af ifrågavarande beskaffenhet icke böra annorledes än uppå döttrar.
Kong!. Maj:ts, efter behörig utredning gjorda, nådiga framställning af
Riksdagen beviljas, får jag säga, att jag icke vet, att någon sådan
princip är etablerad och jag kan icke heller fatta, att en sådan princip
bör etableras, ty det förutsätter, att Kongl. Maj:i skulle vara
ofelbar. Här föreligger nu frågan om pension åt en 80-årig enka,
jemte två oförsörjda döttrar, efter eu tjensteman, som i mer än 40
år varit anstäld i statens tjenst och dervid utvecklat mycken verksamhet,
dels såsom landtmätare och dels såsom landsstatstjensteman.

Af motionen upplyses, att Konungens Befallningshafvande gjort framställning
hos Kongl. Maj:t om denna pension; men jag vet icke orsaken,
hvarföre icke proposition derom blindt till Riksdagen afbiten.

Förutom hvad motionären anfört, vill jag tillägga ett vitsord, som
betyder ganska mycket, och det är den allmänna meningen i orten,
som funnit sitt uttryck i tidningen Riksgränsen för den 18 Mars
innevarande år, der det heter:

»Att Hackzell under en lång tjenstemannabana ådagalagt eu
oförtröttad verksamhet åt sina mångahanda tjensteåligganden och
dessutom i råd och dåd städse beredvilligt tillhandagått dem, som
i hans förvärfvade rika erfarenhet sökte ledning och hjelp; — att
Hackzell för sitt arbete i det allmännas tjenst åtnjöt en så ringa
lön, att, oaktadt all sparsamhet och möda, han måst vid sin död
lemna enka och barn i knappa omständigheter; — att man anser
det billigt att staten bidrager dertill, att eu så redbar och nitisk
tjenares efterlefvande, hvilka äro urståndsätta att försörja sig sjelfva,
icke måtte lemnas i nöd».

Jag tror, att detta omdöme från den aflägsna landsorten kan
neutralisera den glömska, som ansökningen rönt hos Kongl. Maj:t,
och jag anser mig pligtig anhålla, att Kammaren, med begagnande
af sin rätt att i hvarje särskildt fall pröfva behofvet, måtte bifalla
ifrågavarande motion.

Herr Ros: Jag ber få förena mig i det yttrande, som Herr

Brun nyss afgifvit. Jag känner denna familj och kan följaktligen
vitsorda dels dess fattigdom och dels den stora aktning, som familje -

N:o 21.

Lördagen den 3 April, f. in.

Pension åt fadern under lifstiden åtnjutit icke allenast inom Norrbottens län,
Kronofogden u£an äfven i de delar, som derifrån frånskilts och lagts #till Westerbottens
län. Kronofogden Hackzells förtjenster aro upptagna i den
döttrar. meritförteckning, som finnes vid motionen, hvarför jag nu icke skall

(Forts.) upprepa livad der står; men jag tillåter mig fästa uppmärksamheten

på, att han enligt allmänna meningen var den. som slutligen utförde
de sista detaljerna af gräuseregleringen emellan Sverige och
Norge. Han var, så att säga. själen i detta arbete, och den allmänna
meningen så på den svenska som på den finska sidan var,
att utom honom hade. man icke kommit till det goda resultat, som

skett. Jag får derföre, i likhet med Herr Brun, anhålla, att Kam maren

måtte bifalla ifrågavarande motion.

Grefve af'' Ugglas: Jag ber de båda föregående talarne ej an se

det såsom någon brist på grannlagenhet, att jag, då tiden är så
långt framskriden, icke vidare besvarar deras yttranden, utan helt
enkelt yrkar bifall till Utskottets betänkande.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Herr vice
Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
det förevarande momentet dels ock afslag derå samt bifall till den
i ämnet väckta motionen; framstälde Herr vice Talmannen proposition
på bifall till momentet, och då dervid svarades många ja, blandade
med nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.

Mom. e.

Herr Holmberg: I öfverensstämmelse med hvad jag förut an fört,

får jag äfven yrka bifall till ifrågavarande motion.

Grefve af Ugglas: Jag får deremot yrka bifall till Utskottets

betänkande.

Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Herr vice
Talmannen upptagit de gjorda yrkandena å dels bifall till det förevarande
momentet dels ock afslag derå samt bifall till den i ämnet
väckta motionen; framstälde Herr vice Talmannen proposition på
bifall till momentet och, då dervid svarades inånga ja, blandade med
nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.

3lista—So:tc punkterna.

Biföllos.

Utskottets slutliga tittkänn ogift''ande.

Lades till handlingarne.

Kamrarne åtskildes kl. nära 4 e. m.

STOCKHOLM, CEtiTHAL-TKYCKERIET, 1 878.

In fidem
O. Brakel.