Riksdagens protokoll 2007/08:61 Fredagen den 1 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 2007/08:61

Riksdagens protokoll 2007/08:61 Fredagen den 1 februari Kl. 09:00 - 10:03

1 § Anmälan om kompletteringsval till utskott

Tredje vice talmannen meddelade att Socialdemokraternas riksdagsgrupp anmält Jan Emanuel Johansson som suppleant i konstitutionsutskottet och utrikesutskottet under Tommy Waidelichs ledighet. Tredje vice talmannen förklarade vald under tiden den 11 februari–13 april till suppleant i konstitutionsutskottet
Jan Emanuel Johansson (s)

suppleant i utrikesutskottet
Jan Emanuel Johansson (s)

2 § Anmälan om fördröjda svar på interpellationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser: Interpellation 2007/08:331

Till riksdagen
Interpellation 2007/08:331 Vikten av en fredlig lösning på konflikten i Colombia av Bodil Ceballos (mp)
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den 19 februari 2008. Skälet till dröjsmålet är utlandsresor. Stockholm den 29 januari 2008
Utrikesdepartementet
Carl Bildt
Interpellation 2007/08:332

Till riksdagen
Interpellation 2007/08:332 Vårdnadsbidraget och konsekvenser för barnomsorgen av Veronica Palm (s)
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den 19 februari 2008. Skälet till dröjsmålet är redan inbokade engagemang. Stockholm den 24 januari 2008
Socialdepartementet
Göran Hägglund (kd)
Enligt uppdrag
Marianne Jenryd
Expeditions- och rättschef

Interpellation 2007/08:334

Till riksdagen
Interpellation 2007/08:334 Vårdnadsbidrag och konsekvenser för jämställdheten av Veronica Palm (s)
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den 19 februari 2008. Skälet till dröjsmålet är redan inbokade engagemang. Stockholm den 29 januari 2008
Socialdepartementet
Göran Hägglund (kd)
Enligt uppdrag
Marianne Jenryd
Expeditions- och rättschef
Interpellation 2007/08:340

Till riksdagen
Interpellation 2007/08:340 Förbud mot kompletterande sjukförsäkringar av Patrik Björck (s)
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den 19 februari 2008. Skälet till dröjsmålet är sedan tidigare inbokade engagemang. Stockholm den 25 januari 2008
Socialdepartementet
Cristina Husmark Pehrsson (m)
Enligt uppdrag
Kjell Rempler
Rättschef

3 § Svar på interpellation 2007/08:320 om problemen med F-skattsedel

Anf. 1 Finansminister ANDERS BORG (m):

Fru talman! Raimo Pärssinen har frågat mig på vilket sätt det är krångligt att få en F-skattsedel och på vilket sätt självständighetskriteriet är ett bekymmer. Frågan har ställts mot bakgrund av att regeringen har tillsatt en utredare för att se över självständighetsbegreppet i inkomstskattelagens näringsverksamhetsbegrepp och utvärdera F-skattesystemet. Utredningen ska vara klar senast den 1 juni 2008. Det är därför för tidigt att nu diskutera utredningens arbete. Emellertid kan jag något beröra skälen till att utredningen tillsattes. Under en följd av år har kritik riktats mot att det är för svårt att starta näringsverksamhet i Sverige. Kritiken har framförts såväl här i kammaren som i den allmänna debatten. Dessutom har Skatteverket i flera skrivelser till regeringen efterlyst en utvärdering av systemet med F-skatt. Huvudsyftet med utredningen är att det ska bli enklare att starta näringsverksamhet, bland annat för dem som har en eller ett fåtal uppdragsgivare. Detta ligger helt i linje med regeringens övergripande inriktning att skapa fler jobb. Även om det inte framgår av statistiken att det är många som hindras av F-skattereglerna att starta näringsverksamhet finns det anledning att se över systemet. För den enskilde som hindras i sin företagarambition av F-skattereglerna är det ingen tröst att det inte är många andra som stoppas. Det är också troligt att många inte ens tror att det är lönt att söka F-skatt med dagens regler och därmed hindras att starta företag.

Anf. 2 RAIMO PÄRSSINEN (s):

Fru talman! Jag får tacka finansministern för svaret, även om många frågor dyker upp när man läser det. Det första jag skulle vilja fråga om är att det ska ha framförts kritik här i kammaren mot att det varit svårt att starta näringsverksamhet i Sverige. Vad består den kritiken egentligen av? Vad är essensen i den kritiken? Det skulle vara roligt att höra om Anders Borg kan konkretisera sig. Anders Borg säger sedan att Skatteverket i flera skrivelser till regeringen har efterlyst en utvärdering. Ja, det har man gjort. Men det har inte varit utifrån någon kritik mot att det har varit så krångligt att skaffa F-skattsedel. Skatteverkets uppfattning är tvärtom att det är lätt att skaffa F-skattsedel. Däremot har Skatteverket lagt fram förslag om att man kanske skulle tidsbegränsa en del F-skattsedlar just för att man på ett bättre sätt skulle kunna kontrollera skatteundandragande och så vidare. Huvudsyftet med utredningen är alltså att man ska titta på självständighetskriteriet, precis om Anders Borg säger. Det görs ungefär 75 000 ansökningar om F-skattsedel per år. Ungefär 1 600 av dessa avslås. De absolut flesta avslagen beror på att den sökande har skatteskulder. Det är enbart 300 avslag som grundas på självständighetskriteriet, det vill säga inte uppfyller kraven på självständighet, varaktighet och vinst. Men det är det som är det stora bekymret enligt Anders Borg. Han säger vidare att det inte framgår av statistiken, men att det är många som hindras. Det är ett antagande. Jag vet inte vad han bygger detta antagande på. Han säger också att det är troligt att många inte ens tror att det är lönt att söka F-skattsedel med dagens regler och därför hindras från att starta företag. Finansministern tror, och han antar. Jag skulle vilja få detta klätt med lite fakta, siffror och substans. Om han inte klarar av det kommer nästa fråga: Tänker man gå in och göra en förändring av näringsbegreppet så att det blir en förskjutning mellan det som är löntagare och det som är självständig företagare, för dessa 300 som nu får avslag? Vilka är dessa 300? Är det vikarier? Är det de som går in i korta anställningar? Om det är vikarier som skulle bli tvungna att skaffa F-skattsedel för att kunna gå ut och in i jobb som korttidsanställda, varför skulle de tvingas ut och börja momsredovisa, skaffa sig ansvarsförsäkring och så vidare? Är det något annat som ligger bakom detta? Fru talman! Min önskan i den här interpellationen är att Anders Borg ska räta ut en del frågetecken och att han inte bara står här med lösa antaganden och säger ”troligen”. Berätta varför de 300 avslagen är så viktiga att undanröja! Om man gör som det är tänkt i utredningen öppnar det för ett systemskifte på arbetsmarknaden.

Anf. 3 MARIE ENGSTRÖM (v):

Fru talman! I den här debatten får man inte glömma bort det konsumentperspektiv som trots allt fanns i botten när man en gång i början av 90-talet införde F-skattsedeln. Jag tror att alla tycker att det är bra att vi har den. Man kan också tillstå att det under årens lopp har funnits vissa problem. Det kanske var tuffare att få F-skattsedel för tio år sedan än vad det är i dag. Skatteverket har själva sagt att man kanske lägger ned mer arbete på efterhandsgranskningen nu än på den granskning man gör innan man ger tillstånd till F-skattsedel, jämfört med hur det var tidigare. Statistiken talar också sitt tydliga språk, så jag instämmer i mycket av det Raimo Pärssinen säger. Vad är egentligen problemet om man ser till dem som inte har fått F-skattsedel och exkluderar dem som inte får det på grund av skatteskulder och annat? Det är ju inte speciellt många kvar. Det finns också något som är bra. Jag har tittat på direktiven till utredningen. Man ska komma med förslag till åtgärder där F-skattsedel används i syftet att fuska. Vi vet att det finns ett fusk. Man har pratat om att en tidsbegränsning av F-skattsedlar skulle vara en bra metod, det vill säga att göra en kontroll innan förnyelse av F-skattsedel. Det skulle vara bra. Det vore bra om vi kunde få en kommentar från Anders Borg även om detta. Vice statsminister Maud Olofsson har sagt att alla som föds borde få en F-skattsedel. Då räcker det med någon typ av födelsebevis för att starta företag. Då behöver vi inte gå vägen över en F-skattsedel. I direktiven står det, mycket riktigt, att man ska undersöka om det finns andra sätt att avgöra vem som ska vidkännas skatteavdrag och vem som själv ska betala in sin preliminära skatt på arbetsinkomst samt betala sociala avgifter. Nu börjar jag att fundera. Kan det vara så att man ska köra två parallella system? Vi är så snubblande nära att nästan alla får F-skattsedel, men man kanske ska ha ett sådant system kvar att alla får F-skattsedel och dessutom ha ett system där man ska avgöra vilka som ska ha ansvaret för att betala arbetsgivaravgifter, det vill säga vem som är uppdragstagare och vem som är uppdragsgivare. Det blev kanske en något inlindad fråga, men jag hoppas att Anders Borg förstår andemeningen mot bakgrund av vad som står skrivet i direktiven. Det står faktiskt något annat i direktiven, nämligen att man ska eftersträva att minska krånglet så mycket som möjligt. Jag tycker att det som står i direktiven verkar vara ganska krångligt. Mina sammanfattande frågor är desamma som Pärssinen ställde. Vad är det som är problemet, och varför skulle vi inte ha kriterier för näringsverksamhet? Varför ska inte kriterier för näringsverksamhet vara uppfyllda för dem som får en F-skattsedel?

Anf. 4 Finansminister ANDERS BORG (m):

Fru talman! Låt mig börja med att vara tydlig med Raimo Pärssinens avslutning. Vi tänker oss inte något systemskifte när det gäller anställningstryggheten i Sverige. Vi tror att det är bra att vi har en arbetsrätt där man i någorlunda god ordning kan lösa ut förhållandena mellan parterna på arbetsmarknaden på ett bra sätt. Samtidigt vill vi gärna ha ett systemskifte på arbetsmarknaden i så måtto att vi ska gå från hög arbetslöshet till full sysselsättning. Det är något vi gärna gör. Det handlar inte om att lägga om arbetsrätten bakvägen. Jag står i den kanske rätt avundsvärda situationen att bli anklagad å ena sidan av företagarna för att vara senfärdig med att hantera F-skattefrågan och att jag drar fötterna efter mig, å andra sidan av Raimo Pärssinen och andra för att jag går för fort fram. Båda parterna har fel. Det här är en komplicerad fråga. Det ligger en del i det som Raimo Pärssinen säger och det som Marie Engström säger. Vi införde F-skattsedelsbegreppet därför att den som köper en tjänst ska veta om man anställer en person eller har en relation till en företagare. Man ska veta om man åtar sig de olika förpliktelser som ligger i att vara arbetsgivare eller om man har köpt en tjänst av en företagare. Därför är det bra att det finns ett system som tydliggör det. Det ska vi naturligtvis också ha i framtiden. Arbetstagarbegreppet är naturligtvis centralt i arbetsrättsliga frågor, men det är precis lika centralt i alla de skattefrågor som vi har att hantera. Där måste vi ha en avvägning. Det handlar därför inte heller om att ta sig förbi arbetsrätten. Det har vi varit tydliga med hela vägen. Det är inte fråga om att bakvägen förändra förutsättningar på arbetsmarknaden. Många av de vikarier som Raimo Pärssinen talar om kommer att förbli anställda också i framtiden på det sätt de är i dag. Men det finns också medarbetare, det kan vara sjukgymnaster eller andra, som vill bli egenföretagare och som vill ha den möjligheten även om de bara har en eller ett fåtal uppdragsgivare att arbeta med i formen företagare. Här kommer vi in på en ideologisk skiljelinje – jag ska inte säga att det är en stor ideologisk skiljelinje, men det är en ideologisk skiljelinje – i synen på företagande. För oss är ett av Sveriges viktigaste problem att vi har en liten andel företagare, att det är få företagare som vill anställa och att det är alldeles för få små företagare som vill bli snabbväxare och få den explosiva utvecklingen som vi vet är så avgörande för att vi ska få upp sysselsättningen. Det finns en lång rad studier som visar att just de små företagarnas vilja att växa är en av de faktorer som skiljer länder som har en snabb sysselsättningsutveckling från länder med mindre bra sysselsättningsutveckling. I Irland, England, USA och Nederländerna finns en större andel små företag som snabbt vill växa än vad vi har i Sverige. Det är ett av Sveriges problem. Vi har ett bra företagsklimat i Sverige för stora företag, men för små företag finns en lång rad problem. Det har negativa effekter. Det har negativa effekter på sysselsättningen. Därmed har det också negativa effekter på vilka löner vi har i samhället. Det har också en negativ effekt på vad vi har för produktivitetsutveckling. Jag är beredd att pröva en lång rad åtgärder. Det gäller naturligtvis en översyn av F-skattsedeln men också en lång rad andra förslag som kan göra det lättare för människor att starta och driva företag. Det ska naturligtvis inte vara åtgärder som gör det lättare att undvika förpliktelser mot anställda, samhället eller staten i övrigt, men vi har en något för tung regelbörda för företagare. Då ska vi i god ordning och med noggranna överväganden se vad vi kan göra för att rätta till det. Vi kommer säkert att återkomma i frågan, men jag är övertygad om att när utredningen väl presenteras kommer man att ha hittat en bra avvägning mellan de olika intressena som finns i frågan.

Anf. 5 RAIMO PÄRSSINEN (s):

Fru talman! Vi känner igen det politiska språket, Anders Borg: Det finns ingen avsikt här att på något vis försämra anställningstryggheten eller anställningsskyddet. Men det är bara att konstatera att det har skett på andra områden. Låt oss titta in i skogen och de så kallade AT-förarna. Skogsbolagen sade att om de ville jobba kvar fick de bli sina egna och köpa sina egna maskiner. Om man förändrar, precis som Anders Borg vill göra, så att det räcker med en uppdragsgivare, kan man hamna i den situationen att chefen säger att det inte går så bra i firman just nu men att om man skaffar en F-skattsedel kan man få komma tillbaka och göra precis samma jobb som förut men som egenföretagare. Då är det ett affärsmässigt förhållande. Då gäller inga andra avtal än de man har kommit överens om i den affär man gör. Det kommer sämre tider då folk kan trängas in i sådana situationer. Men finansministern säger att det absolut inte finns någon sådan vilja. Det är det som är symtomatiskt med er moderater, det vill säga ni säger en sak men gör en annan. Jag har hört många exempel där borgerliga debattörer säger att när en industri går dåligt måste det bli fler företagare. Då ska kommunens verksamhet knoppas av till fristående företagare. Vips finns det fler företagare, men det finns inga fler jobb. Hur blir det på en hälsocentral? Anders Borg tar upp det som ett exempel. Betyder det att Bomhus Hälsocentral kommer att bestå av 15 innehavare av F-skattsedel? Vips har vi fått många fler företagare, men man har inte fått ut mer i service och verksamhet för medborgarna. Om förändringen går igenom betyder det att systemet med F-skattsedel och förflyttningen, förskjutningen, mellan näringsbegreppet och löntagarbegreppet kommer att påverka lönerna och kollektivavtalen. Det är samma retorik och tankestrategi som finansministern har när han förändrar a-kassereglerna. Om man har en högt belastad a-kassa måste man ta hänsyn till a-kassenivån när man ställer sina lönekrav. Men, o nej, ni är för alla kollektivavtal, ni tycker om det. Sedan genomför ni de andra sakerna. Arbetsmarknadsminister Littorin hade en interpellationsdebatt i andrakammarsalen – jag tror att Anders Borg lyssnade. Han hävdade i samma fråga att man hade tittat på en utredning som Skatteverket gjorde 1998 eftersom det var så många som inte fick F-skattsedel. Man tittade på om begreppet skulle vidgas. Då handlade det om företagsjour, avbytare i jordbruk, musiker, tidningsmedarbetare och direkthandelsförsäljare. Alla har F-skattsedel i dag. Det bekymret finns inte. Nu är det nästa grupp som finns där, de 300. Vad är deras bekymmer, Anders Borg? Varför får de inte? Vilka är de? Jo, det är alltså de som går in på kortare anställningar, vikarierna och så vidare. Varför ska Anders Borg tvinga dem att starta företag, med momsredovisning? Det är jobbigt att starta företag innan man väl kommer i gång, men det är inte krångligt att skaffa sig en F-skattsedel.

Anf. 6 MARIE ENGSTRÖM (v):

Fru talman! Första gången jag deltog i en debatt om F-skattsedel var frågan hur snabbt man skulle kunna få en F-skattsedel, och målsättningen var då att det skulle gå på 20 minuter. Det var det som var det viktigaste. Sedan har de borgerliga partierna släppt den målsättningen. Nu är målsättningen snarare den att alla ska ha en F-skattsedel. Jag måste upprepa frågan: Vad är egentligen problemet i dag? Jag tillstod i mitt förra inlägg att jag själv har sett att det funnits problem i den här frågan, kanske för drygt tio år sedan, och att man vid några tillfällen har gjort justeringar. Vi har också sett i statistiken att allt färre av dem som försöker få F-skattsedel nekas i dag. Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att vi går mot precis det som näringsministern så hett pratar om, att alla som föds ska få en F-skattsedel. Är det inte det som ligger i botten på den här utredningen, Anders Borg? Vad handlar det annars om? Jag är, precis som Raimo Pärssinen, djupt orolig över utvecklingen. Vad betyder det när vi ifrågasätter näringsbegreppet på det här sättet? Vad betyder det för villkoren på arbetsmarknaden? Vad betyder det för tryggheten? Att vara arbetsgivare och arbetstagare är många gånger en relation, och i det samspelet kanske arbetsgivaren har ett övertag och en möjlighet att sätta press på den anställde, som för att få behålla sin sysselsättning känner ett tvång att skaffa en F-skattsedel för att kunna fortsätta sitt arbete. Eftersom vi inte får några tydliga svar blir det så att vi står i talarstolen och tolkar.

Anf. 7 Finansminister ANDERS BORG (m):

Fru talman! Jag hoppas att mitt inlägg ska kunna bidra till Raimo Pärssinens och Marie Engströms goda nattsömn. Vi vill naturligtvis ha en god anställningstrygghet. Vi vill ha en arbetsrätt som tillsammans med kollektivavtalen reglerar hur det går till när man avslutar en anställning, om det beror på bristande ekonomiska möjligheter i företaget eller om det beror på något annat. Det ska ske under ordnade former, och det ska ske i ett samtal mellan parterna på arbetsmarknaden och dem som berörs. Det är naturligtvis så det ska fungera. Det här är också någonting som vi arbetar med, hur vi vårdar kollektivavtalssystemet. Jag vet att arbetsmarknadsminister Littorin har haft samtal med de fackliga parterna och arbetsgivarna som absolut inte präglas av den misstro som Raimo Pärssinen ger uttryck för. Vi vill försöka hitta sätt och vägar att ha ett kollektivavtalssystem som också i framtiden ger en bra ordning på den svenska arbetsmarknaden. Sedan kan det naturligtvis alltid förekomma missbruk från arbetsgivares och från fackliga organisationers sida. Man ska inte vara blind för vare sig arbetsgivarnas övertramp eller de fackliga organisationernas övertramp. Det har också skett under det tidigare och det nuvarande systemet. De exempel som Raimo Pärssinen använder är att man har drivit in anställda i en företagssituation som de inte önskat. Ja, det var ju med de regler som vi har i dag. Det är inte någonting som har tillkommit i och med att vi har tillsatt den här utredningen, utan det är en situation vi har haft. Det gamla regelverket har inte riktigt gett den trygghet man har önskat. Nu kan det konstateras att det under den här regeringen inte, som under den förra, har tillkommit korttidsanställningar och vikariat utan 100 000 fasta anställningar under det ett och ett halvt år som vi har regerat. Det har inte blivit otrygga förhållanden på den svenska arbetsmarknaden under ett och ett halvt år. Vi har fört en politik som har bidragit till att det är långvariga relationer mellan arbetsgivare och anställda som nu tillkommer. Raimo Pärssinen säger att moderater säger en sak och gör en annan. Ja, det såg man kanske allra tydligast under den tidigare socialdemokratiska regeringen, detta att man talade om trygghet för de anställda men att de jobb som tillkom var korttidsanställningar och vikariat. Man talade om trygghet, men det vi såg i verkligheten var otrygghet för människor. Sedan säger Raimo Pärssinen att han inte vill att människor ska tvingas till företagande och att det inte ger någon skillnad i service i verksamheten. Där har vi olika syn. Erfarenheten och en lång rad utvärderingar visar att när människor blir företagare upplever de i större utsträckning att de kan styra över sin tillvaro. De som är anställda i små företag jämfört med stora och omfattande offentliga verksamheter upplever ofta att de har närmare till cheferna och att det är lättare att göra sig hörd med en ansvarig chef som de känner. Inte minst tror jag att detta också har betydelse för jämställdheten mellan män och kvinnor. Vi har för få kvinnliga företagare och för få kvinnliga chefer, och det gör att vi får löneskillnader som är onödiga. Det är därför det är bra att människor blir företagare. Jag tror att de flesta som blir företagare inte upplever att de tvingas till det, utan de upplever detta som en möjlighet att förverkliga ett projekt och en möjlighet att få en större kontroll över sin tillvaro. Marie Engström och Raimo Pärssinen frågade: Vad är problemet? Ja, jag ska försöka vara så tydlig jag kan på den punkten. Problemet är att vi har för få företagare i Sverige. Det bidrar till att vi får färre i sysselsättning och sämre produktivitetsutveckling och att vi därmed kan ha lägre reallöneutveckling än vad vi annars skulle ha. Det är det som är problemet. Det finns inte bara en åtgärd som löser detta. Jag står inte här och säger att F-skattsedelsreformen är det som gör att Sverige kommer att bli ett dynamiskt entreprenörsparadis. Det behövs förändringar av skatter, förändringar av arbetsgivaravgifter och förändringar av regelbördan. Men det här är ett steg. Vi är beredda att i god ordning pröva möjligheten att göra det lite enklare att få F-skattsedel så att alla som önskar en F-skattsedel och som drömmer om att bli företagare ska få en chans att bli det.

Anf. 8 RAIMO PÄRSSINEN (s):

Fru talman! Jaha, då handlar det om att det ska bli 300 nya företagare. Är det detta som är problemet, Anders Borg? Om vi ser det från en annan synvinkel finns det ett väldigt viktigt arbete som ligger framför oss här i kammaren tillsammans med regeringen, och det är att bekämpa skatteundandraganden och skattefusk. Här har regeringen inte varit så lysande och framstående och pekat på många åtgärder. Jag kan säga så här: På den skattefelskarta som Skatteverket har presenterat var det mikroföretagen, de med en omsättning under 1 miljon kronor, som stod för hela 55 miljarder i skattefusk. När Skatteverket har sagt att man kan lägga fram ett förslag om att ha tillfälliga F-skattsedlar, som gör det möjligt att verkligen kontrollera att det är verksamhet i dessa företag, har de inte fått svar. Det finns en annan sida också. Visserligen skulle det, Anders Borg, kunna finnas 8 miljoner företagare i det här landet, kanske 9 miljoner, och då skulle vi kanske ha mycket mer pengar. Men det tror jag inte. Det beror på hur man organiserar samhället. Bekymret är fortfarande att kunna ge 300 vikarier eller korttidsanställda möjlighet att få en F-skattsedel. Regeringen har ju tittat på den nuvarande statistiken och sagt att det är ett bekymmer. Jag har fortfarande inte fått svaret på vad som är bekymret med de 300. Det är bara så att huvudsyftet är att ändra näringsbegreppet. Det säger ju finansministern. Det betyder att man öppnar för ett systemskifte på arbetsmarknaden. Det betyder att det blir möjligt att ersätta ett anställningsförhållande för var och en som är anställd, där chefen kommer in och säger: Du får faktiskt starta en egen firma, och sedan får du fortsätta att göra ditt jobb precis som du har gjort tidigare. Det är just det som är systemskiftet, och det är just det Anders Borg verkligen undviker att kommentera.

Anf. 9 Finansminister ANDERS BORG (m):

Fru talman! Jag vill tacka Raimo Pärssinen och Marie Engström för att vi har haft den här debatten. Jag tycker att den belyser att dramatiken i frågan kanske är något mindre än vad man ibland får intryck av när man följer mediedebatten. Raimo Pärssinen säger: Är syftet med det här att det ska bli 300 nya företagare? Om det vore syftet kan man naturligtvis ställa frågan: Hur farligt vore det att vi fick 300 ytterligare företagare? Nej, svaret är naturligtvis att det är i den vidare meningen vi vill ha fler företagare. Det är många som i dag avstår från att bli företagare därför att det är komplicerat, dyrt och omständligt, och då ska vi ta alla de små steg som behövs för att underlätta detta. Det ska vi göra därför att det här i grunden handlar om jobb och löner. I länder där man har många företagare, där det finns många snabbväxande företag och där man snabbt kan anpassa sig till ändrade förhållanden har vi lite högre sysselsättning och lite bättre reallönetillväxt. Det är naturligtvis detta vi eftersträvar. Jag kan inte förstå eller dela synen att människor tvingas bli företagare. Det är inte riktigt så företagarna själva upplever det. Företagare upplever jämfört med andra grupper att de har större möjligheter att styra över sitt liv, bättre förmåga att ha koll på sina arbetstider, och de känner en större tillfredsställelse i tillvaron. Vi vet också att i små företag, där man har nära till chefen och där chefen också är ägaren, har man ofta väldigt nöjda anställda. Det råder ett nära förhållande mellan parterna på arbetsmarknaden, och det är enkelt att göra sin röst hörd. Därför är det bra med fler företagare. Avslutningsvis vill jag igen konstatera att det enda systemskifte vi har upplevt i Sverige var när vi lämnade den fulla sysselsättningen. Det enda systemskifte vi är beredda att göra är systemskiftet tillbaka till full sysselsättning. Det hänger ihop med att vi har synen att arbete alltid är något bra för människor. Detta vet vi är en fråga som jag och Raimo Pärssinen kommer att ha möjlighet att diskutera här i kammaren vid många tillfällen även i fortsättningen. Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 2007/08:322 om åtgärder mot kraftigt skattebortfall av bolagsskatten

Anf. 10 Finansminister ANDERS BORG (m):

Fru talman! Fredrik Olovsson har frågat mig om jag avser att lägga fram några förslag för att täppa till hålen i bolagsbeskattningen och, om så inte är fallet, hur jag annars avser att skydda denna viktiga skattebas. Bolagsskatten är ett viktigt nationellt instrument bland annat för att finansiera offentliga utgifter. Jag delar därför Fredrik Olovssons uppfattning att det är viktigt att skydda bolagsskattebasen. Bakgrunden till Fredrik Olovssons interpellation är en nyligen meddelad dom där Regeringsrätten inte ansåg att vissa transaktioner kunde underkännas med stöd av skatteflyktslagen. Denna typ av transaktioner brukar kallas för räntesnurror. Begreppet räntesnurra inrymmer dock en mängd olika komplexa förfaranden. Jag anser att det är viktigt att lagar efterlevs, att skatteplanering förebyggs och att skattefusk bekämpas. Inom Finansdepartementet sker ett kontinuerligt arbete med att utvärdera och vid behov anpassa skattereglerna efter nya förutsättningar och situationer som följer till exempel av utvecklingen inom rättspraxis. Den aktuella frågan rymmer många frågeställningar som kräver en noggrann analys. Den fortsatta utvecklingen och analysen av denna får utvisa vilka eventuella åtgärder som kan bli aktuella.

Anf. 11 FREDRIK OLOVSSON (s):

Fru talman! Precis som finansministern sade har denna debatt sin bakgrund i domen från Regeringsrätten. Enligt Skatteverkets bedömningar riskerar den att leda till att statens intäkter från bolagsskatten halveras och att statskassan dräneras på 60 miljarder kronor. Det är i princip lika mycket pengar som regeringen redan har sänkt skatten med på andra områden under den här mandatperioden. Görs inget för att stoppa skatteflykten hotas återigen välfärd och trygghet av nya stora besparingar och nedskärningar. När frågan dök upp i medierna för första gången i slutet av förra året sade regeringen via statssekreterare Ingemar Hansson på Finansdepartementet till Rapport att det ”inte är aktuellt att se över lagstiftningen för bolagsskatten. En enskild dom är inte tillräckligt för att motivera en sådan översyn.” Detta svala intresse består väl fortfarande. Finansministern säger just ingenting i sitt interpellationssvar när det gäller om man verkligen tänker ändra på lagen. Många företag ägnar sig åt ett ganska avancerat skattetricksande. Det gäller inte minst den här typen av så kallade räntesnurror. Det är koncerner som genom att dra om streck och flytta boxar i sin organisation försöker hitta lägen där man å ena sidan kan göra avdrag för ränteutgifter och å andra sidan slippa betala skatt på ränteinkomster. De här åtgärderna – tricksandet med boxar och streck och olika utländska bolag – är heller inte kommersiellt motiverade. Det är bolag och transaktioner som skapas och finns till för en enda uppgift. De har inga anställda, ingen produktion, och de finns av ett enda skäl, nämligen att sänka skatten. Detta kan man förstås tycka är ett upplägg som borde träffas av skatteflyktslagen. Jag tycker det. Skatteverket tyckte det, men Regeringsrätten har en annan uppfattning. Därför blir ändå den fråga vi måste ställa oss om lagen ska ändras så att det inte är möjligt med denna typ av skatteflykt. Finansministerns närmaste medarbetare Ingemar Hansson tyckte alltså inte att lagen behövde ändras. Vilken är finansministerns uppfattning? Har Anders Borg en annan uppfattning än sin statssekreterare? Jag tycker att det är självklart att vi måste göra något åt detta. Enligt Skatteverkets bedömningar handlar det om 60 miljarder kronor om de större bolagen på bred front skulle använda sig av den här metoden. Inget talar egentligen för att de skulle låta bli. Varför skulle de säga nej till den här möjligheten? Lika mycket som de stora skattesänkningar som regeringen redan har drivit igenom, med stora konsekvenser för rättvisan och trygghetssystemen, skulle man behöva spara ihop för att ha råd med denna kanske ofrivilliga skattesänkning för storbolagen. Frågan är om den som är sjuk, pensionär eller arbetslös återigen ska drabbas av nedskärningar för att regeringen i det här fallet passivt accepterar en halvering av bolagsskatten. Det finns många skäl att vara orolig. Kanske jag slipper vara orolig när vi har haft den här debatten i dag. Anders Borg har goda möjligheter att också förbättra min nattsömn.

Anf. 12 MARIE ENGSTRÖM (v):

Fru talman! Jag ställde en fråga till finansminister Anders Borg med precis samma innehåll som den här interpellationen. Jag får väl tacka Fredrik Olovsson för att han tog upp detta igen, så att jag fick möjlighet att debattera. Svaret på min fråga, som jag fick för några veckor sedan, överensstämmer ganska väl med svaret på interpellationen. Det blev alltså egentligen inget svar alls, skulle jag vilja påstå. Men det är bra att vi i alla fall får möjlighet att debattera. Det är mycket den här hösten och vintern som handlar om skattefusk och skatteundandragande. Det som är unikt med just det här fallet är att detta är något som i dag är tillåtet enligt svensk lagstiftning. Så här får man göra. Att fuska med skatt är i vart fall bedrägligt, och det är något som vi kan åtgärda, men det fall vi diskuterar nu kan vi inte göra något åt. Det gör väl att frågan är extra besvärlig, och det är kanske därför det blir så svårt för finansministern och Finansdepartementet att komma med ett bra svar eller hitta en lösning. Vi har en skatteflyktslagstiftning i det här landet. Det är just den som nu har blivit prövad i Regeringsrättens dom, och det har visat sig att skatteflyktslagstiftningen inte är till fyllest. Den är tydligen helt tandlös. Detta måste vara ett problem. Jag kan ha förståelse för att man inte kan åtgärda detta utan vidare genom att bara knäppa med fingrarna. Men är det då inte viktigt att Anders Borg som landets finansminister går ut och säger något och tycker något? Problemet är ju att det är alldeles tyst från hans sida. Precis som Fredrik Olovsson säger har Skatteverket sagt att detta i ett värstascenario kan handla om 60 miljarder kronor. Då är man uppe i så höga belopp att det blir svårt att föreställa sig. 500 miljoner förstår vi vad det är, men 60 miljarder är ett alldeles enormt stort belopp. Kanske är det därför som den här frågan inte får den uppmärksamhet den förtjänar. Jag kan ta ett exempel. I går såg jag ett tv-inslag om Delegationen mot felaktiga utbetalningar från socialförsäkringen och om hur man arbetar för att sätta stopp för bidragsfusket. Där jobbar regeringen väldigt hårt. Jag tycker att det borde läggas ned minst lika mycket energi i den här frågan. Jag skulle vilja fråga finansministern: Är det inte läge att vi skapar en delegation mot skattefusk, till exempel, och samtidigt tittar på vad man har gjort i andra länder. Det är ju inte bara Sverige som har drabbats av de här uppläggen utan även andra länder. I vissa fall har man tagit till ganska drastiska åtgärder, som att begränsa möjligheten att göra ränteavdrag och så vidare. Jag väntar på svar från Anders Borg. Jag hoppas att svaret åtminstone är lite mer tydligt än vad svaret var på den här interpellationen.

Anf. 13 RAIMO PÄRSSINEN (s):

Fru talman! Jag kom att tänka på när skatteutskottet hade bjudit in forskare till sig för att höra om synen på, och viljan, att betala skatt och så vidare. Det var en sak som var väldigt tydlig, nämligen att hur vi ledande politiker beter oss styr väldigt mycket hur folk beter sig. Eller jag ska kanske inte säga ”vi” utan ”regeringen”, som är de mest ledande politikerna. Det har en väldig påverkan på den allmänna skattemoralen. Vi vet ju att regeringen har haft en lång resa med sina svartarbetande medhjälpare och så vidare. Vi vet också att en statsvetare tittade på de olika partierna och hur de såg på skattefusk. Det var ett parti som stack ut, om jag uttrycker mig så, som ställde sig lite vid sidan av. Det var faktiskt Moderaterna, som värderade bidragsfusk, som man kallade det, som värre än skattefusk. Nu har vi alltså en debatt här i kammaren som handlar om väldigt mycket skattemedel, utifrån industrivärlden. Men det finns nu ett annat exempel, regionalt, därifrån jag kommer. Det gäller alltså Sandvik, där Skatteverket driver ett fall. Det handlar om 5 miljarder i skatt som det allmänna ombudet vill driva in. Det är precis samma förfarande som i det exempel som Fredrik Olovsson pekar på. Totalt handlar det om 18 miljarder, men det handlar om att samhället ska få in 5 miljarder eller inte via ett bolag i Holland. Jag började med att säga att det är väldigt viktigt med ett signalsystem. Då borde väl också finansministern, i stället för att stå här och säga ”jaså” eller ”jaha”, kunna uttrycka en vilja. I stället säger han att den fortsatta utvecklingen och analysen av denna får utvisa vilka eventuella åtgärder det kan bli. Vad tycker finansministern om det beteende som företagen har? Eller nöjer sig finansministern med att säga: Ja, men nu har vi den lagstiftningen, och då är väl det bra. Det vore lite förlösande att få höra en åsikt, om än personlig, när det gäller detta förfarande med räntesnurror och de enorma summor pengar som finns i det här. Det är lika mycket pengar som den här regeringen på ett mycket oförtjänt och orättvist sätt har sänkt skatterna med. Man har låtit pengar flöda över till dem som redan har mycket.

Anf. 14 Finansminister ANDERS BORG (m):

Fru talman! Jag vill tacka Fredrik Olovsson och Marie Engström för att vi får en viktig debatt i den här frågan, som jag också tycker kan föras i ett bra tonläge. Där tycker jag kanske att Raimo Pärssinen förskjuter tonen lite i debatten. Vi kan naturligtvis prata om betydelsen av skattemoral och regeringen. Jag skulle kunna börja med Gunnar Strängs fastigheter och fortsätta över Ove Rainer och kanske möjligtvis Thomas Bodströms svarttjänster eller Laila Freivalds syn på hur man hanterar lägenheter. Vi skulle kunna göra en lång lista och hålla på över kanske ett 20-tal socialdemokratiska statsråd som på olika sätt har hamnat fel i sådana där debatter. Jag tänker inte föra den diskussionen. Jag tycker att den här frågan är för komplicerad för att vi ska partipolitisera den. Den är komplicerad av flera skäl. Det första är att vi vill att svenska företag utan att späda ut sitt ägande ska kunna expandera. De ska kunna låna pengar och köpa andra företag eller göra stora investeringar. Då är det viktigt att vi har ett system där det är möjligt att hantera den situationen. Vi vill inte att den enda vägen för svenska företag att expandera ska vara att ta in nytt ägande och därmed ofta utländskt ägande. Det är ofta bättre att entreprenörer och företagare själva äger sina bolag och därför kan gå till kapitalmarknaden och hantera en expansionssituation. Det är, så att säga, grundproblemet här. Sedan tror jag att vi ska sansa debatten lite grann. Det här räkneexemplet på 60 miljarder bygger på att samtliga svenska företag med mer än 100 anställda skulle bete sig på det här sättet. Lite mer sansade kalkyler från oss och Skatteverket säger att det kan finnas en risk för 6–10 miljarder. Nu är 6–10 miljarder också en mycket stor siffra. Jag kan säga att det finns många saker jag hellre skulle använda 6–10 miljarder till. Jag skulle hellre göra en satsning på kunskap i förskolan för de pengarna. Jag skulle hellre ha en forskningsproposition eller en infrastrukturproposition för de pengarna. Jag skulle hellre sänka jobbskatteavdraget ytterligare så att även låg- och medelinkomsttagare kunde få en bättre lönsamhet i att arbeta. Det är därför det är viktigt att vi är tydliga på den punkten. Om det är det beskedet som efterfrågas av Fredrik Olovsson och Marie Engström är jag beredd att ge det. Vi ska värna bolagsskattebasen. Det är självklart att vi vill ha en låg och effektiv bolagsskattebas som har två effekter. Den ena är att det ska löna sig att investera i Sverige. Det ska vara konkurrenskraftigt att investera i Sverige. Bolagsskatten är skatten på produktionsinvesteringar i Sverige. Kapitalet kommer alltid att kräva en internationellt bestämd avkastning på sina investeringar. Bolagsskatten bestämmer hur mycket mer eller mindre lönsamt det är att investera i just Sverige. Därför är det viktigt att bolagsskatten är låg. Samtidigt är det viktigt att vi värnar alla våra skattebaser därför att det är med goda skattebaser vi kan ha låga skattesatser. Jag kommer naturligtvis, om det inte har varit tydligt, att bedriva det arbete vi gör med utgångspunkt i att vi ska värna bolagsskattebasen och samtidigt ha en effektiv och väl fungerande bolagsskatt. Därför tycker jag att vi lite grann konstruerar en motsättning här. Jag vill faktiskt ge en eloge till Marie Engström när hon säger att det inte går att knäppa med fingrarna för att lösa den här frågan. Så enkel är den inte. Jag kan också notera – det ska också Fredrik Olovsson ha heder av – att varken Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet har sagt: Lös det så här! Det finns nämligen inte någon enkel lösning som ni på det sättet kan peka på. Vi gör ett arbete, och vi ska försöka återkomma i den här frågan med utgångspunkten att vi ska ha en låg och effektiv bolagsskatt. En förutsättning för det är att vi värnar bolagsskattebasen. Det är med den inriktningen vi bedriver det här arbetet. I detta anförande instämde Gunnar Andrén (fp).

Anf. 15 FREDRIK OLOVSSON (s):

Fru talman! Jag har stor respekt för att frågan är komplex. Det är alltid svåra avvägningar som måste göras, och skattelagstiftning är kanske inte det enklaste som man kan ägna sig åt. Det är ofta tekniskt komplicerat och besvärligt. Ändrar man i ena änden kan det bli besvär i den andra. Men jag vill ändå återkomma till det som är själva kärnpunkten. Anders Borg säger att han gärna vill värna bolagsskattebasen. Innebär det också att regeringen kommer att föreslå en förändring av lagstiftningen? Det är ju precis som Marie Engström i det här fallet sade. Räntesnurror är faktiskt tillåtet enligt svensk lag. För att det inte ska vara tillåtet med räntesnurror måste man ändra i lagen. Så länge man inte gör det är den här möjligheten öppen. Regeringen gjorde en bedömning först. Den här domen kom i början av november. I slutet av december, alltså två månader senare, sade Ingemar Hansson att det inte är aktuellt med en översyn av bolagsskattebasen. Den behöver inte ändras på grund av det som har hänt. En enskild dom är inte tillräcklig för att motivera en sådan översyn. Jag utgår från att Ingemar Hansson inte drog till med en chansning så där i största allmänhet. Det är inte riktigt så som jag känner Ingemar Hansson. Det måste rimligtvis ha funnits en bedömning, kanske också en politisk bedömning, om att ingenting behövde göras. Då är frågan varför den bedömningen har ändrats eller inte ändrats. Jag får inte riktigt klarhet i vad finansministern egentligen tycker på den punkten. Sedan kan man möjligen resonera lite grann kring om det verkligen finns så mycket tid att fundera på den här frågan. Skatteverkets analyschef sade att det kunde handla om 60 miljarder kronor. Och det fönstret, så att säga, är öppet tills lagen har ändrats. Efter tre månader kan finansministern inte presentera några bedömningar eller analyser, inte ens bakom lyckta dörrar i skatteutskottet – om det på något vis skulle vara ett hemlighetsmakeri kring det här. Statsministern sade i gårdagens frågestund, som svar på en fråga om just det här med räntesnurror, att det var extremt kurspåverkande, så han kunde inte stå och skarva i talarstolen. Jag utgår från att Anders Borg aldrig står och skarvar i talarstolen, men det vore i alla fall viktigt, tror jag, att få klarhet i den delen. Frågan är om vi har råd att vänta på ett långt utredningsarbete när pengarna samtidigt kan rinna ut ur statskassan på det här sättet. Det är klart att man kunde ha hoppats på att finansministern skulle ha haft med sig någon lagstiftning, om inte en färdig lagstiftning i alla detaljer, så kanske någon form av stopplagstiftning som skulle göra att just den här metoden och modellen inte längre skulle kunna användas. Det är ju i grunden mycket oroväckande. 60 miljarder kronor är fantastiskt mycket pengar. Jag sade tidigare att det handlar om ungefär lika mycket som de skatter som Anders Borg har sänkt och som han ville sänka. För att ha råd med de skattesänkningarna tvingade man fram ganska brutala nedskärningar och försämringar i våra trygghetssystem, och vi har fått betala mer för att vara med i a-kassan. 400 000 människor tycker inte ens att de har råd med det längre. Då blir man lite orolig om ytterligare 60 miljarder ska plockas bort och på något vis finansieras. Jag ska inte fråga hur det i så fall skulle ske. Så långt har vi inte kommit. Jag tycker att det är jättebra om vi kan ha den här debatten utan att partipolitisera den för mycket, åtminstone så länge som vi ändå hoppas att finansministern ska lägga fram några förslag som gör att vi inte behöver resonera kring hur 60 miljarder kronor plockas ihop från en budget som borde användas till många av de saker som finansministern tog upp tidigare. Nu riskerar vi snarare att få fundera över hur vi ska spara ihop pengarna. Det återstår att se vad finansministern har för svar på frågorna.

Anf. 16 MARIE ENGSTRÖM (v):

Fru talman! När det gäller de 60 miljarder kronorna sade jag i mitt anförande att Skatteverket säger att i ett värstascenario skulle vi kunna hamna där. Det var mitt sätt att sätta lite perspektiv på det. Det betyder också att om vi inte gör något nu, om vi inte lämnar några signaler nu, kan vi hamna i ett värstascenario. Jag sade inte att vi var där i dag. Återigen till det som är unikt i den här frågan: Det är precis det som jag sade förut. I dag är det faktiskt lagligt att göra så här. Då säger Anders Borg att vi står här och pratar och har inte några egna förslag. Jag har sagt flera gånger att jag tycker att vi i dag har problem med vår skatteflyktslag. Enligt skatteflyktslagen får man inte göra upplägg som inte är affärsmässigt betingade. Nu när man har prövat detta menar man att det fanns affärsmässiga skäl att göra på det här sättet. Det är ju det som är ett problem som jag ser det, och kanske många andra i andra länder eftersom man har åtgärdat det. Man har gjort så för att kringgå skatt, för att erodera en skattebas. Jag är lika bekymrad som Anders Borg eller någon annan för att just bolagsskattebasen kommer att eroderas på sikt med det här. Vi har ett vidare problem med skatteundandragande över huvud taget. Det har vi debatterat jättemycket. Jag tog upp i mitt anförande att jag vill jämföra det här med regeringens arbete kring det ni kallar bidragsfusk. Jag måste naturligtvis säga att allt fusk ska bekämpas. Där har ni satt in väldigt tydliga och tuffa åtgärder med delegationer och så vidare. Jag ställde frågan förut till Anders Borg, och nu ställer jag den igen: Är regeringen beredd att skapa en delegation mot skattefusk där man på ett mer konkret sätt kan jobba med den här typen av frågor? Man kanske kan ta ett mycket bredare grepp. Det kanske är som någon sade förut, att den här typen av frågor ska vi jobba lite mer med över partigränserna.

Anf. 17 RAIMO PÄRSSINEN (s):

Fru talman! Man kan göra som Anders Borg. Man kan stå i kammaren och säga att det här ska vi inte politisera. Men vi skiljer oss åt. Vi bär på så olika värderingar. De värderingarna kommer fram i konkret politik. Det är precis som Marie Engström sade här. När det gäller den lilla människan är det minsann kontroll. Det är jakt, och det är krav. Även om man är sjuk eller arbetsskadad ska man ut och arbeta under alla förhållanden. Vi träffar många sådana människor och för en dialog för att lära oss om deras verklighet. Men när man kommer till frågor som handlar om skatteflykt till stora värden, kanske ända upp mot 60 miljarder kronor, har finansministern inget större tyckande. Han väntar på en analys, och han funderar på om det kan finnas några åtgärder som ska göras. Det kontrasterar väldigt mycket. Skärpan finns framme, de konkreta stenhårda förslagen finns framme när det handlar om den lilla människan. Det är alltifrån att man minsann ska kolla om barnet är sjukt. Nu ska man ha ett intyg från dagis – så är det – så att alla gör rätt för sig. Om Sandvik kan undkomma 5 miljarder i skatt är det en senare fråga. Man kanske funderar på hur man ska analysera det och ställa sig till det. Det är det jag menar, Anders Borg. Det är där kraften och spänningsfältet ligger i politiken. Det är i de olika värderingarna. Låt oss bryta dem gemensamt i debatter och annat! Stå inte här och säg att det här ska man inte politisera! Jag tror inte att någon regering har blivit så uppmärksammad någonsin i detta land som den regering som Anders Borg sitter i när det gäller att bli behäftad med svartarbete och skattefusk.

Anf. 18 Finansminister ANDERS BORG (m):

Fru talman! Låt mig börja med Raimo Pärssinen. Vi har naturligtvis olika värderingar. Det är uppenbart att vi tror på full sysselsättning och att Socialdemokraternas värderingar leder till massarbetslöshet. Men man ska också leva upp till sina värderingar. Det är viktigt att man lever som man lär och att man står för det man säger. Vi har haft en diskussion om hur det är med kommunerna och deras hantering av bolagsförsäljningar, husförsäljningar, fastighetsförsäljningar. Hur hanterar man det skattemässigt? Då utgår jag från att alla lever som de lär, följer den goda moral som de offentligt proklamerar och ser bekymret även när kommuner i olika delar av landet försöker undandra sig skatt. Jag återgår till Marie Engström och Fredrik Olovsson. Jag är naturligtvis glad för att ni har förtroende för Ingemar Hansson och mig och att vi ska kunna hjälpa er med er nattsömn. Jag ska försöka göra det ytterligare lite grann. Skatteundandragande är något som vi ska försöka bekämpa. Vi ska försöka sätta regler som gör det komplicerat och svårt. Expansion i företag ska vi bejaka, företag som lånar pengar för att köpa andra företag för att bättre kunna expandera på en marknad eller lånar pengar för att investera i framtida produktion och framtida löner. Det är vi för. Och vi är för en låg effektiv bolagsskatt av just det skälet att det är produktionsskatt i Sverige. Enligt alla normala tankemönster – kapitalägarens ersättning bestäms på kapitalmarknaden i världen – är bolagsskatt en skatt, när man har räknat igenom det och fått allt till slut, som i huvudsak bärs av löntagarna för det minskar utrymmet för löneökningar. Därför är det viktigt, och detta har ofta gjort att svenska socialdemokrater har bidragit till att vi har en låg och effektiv bolagsskatt. Det är jag naturligtvis också för. Men jag skulle önska att vi tillsammans kunde sansa den här diskussionen lite. Jag tycker inte att vi ska ge intrycket att 60 miljarder är hotade. Skatteverket har i lite mer realistiska bedömningar en väsentligt lägre siffra. Jag tror också att det är bra om vi tillsammans över blockgränserna kan skicka en tydlig signal till berörda företag och berörda organisationer att det här inte kommer att vara ett sätt att komma undan bolagsskatt. Man kommer att betala bolagsskatt i Sverige också i framtiden, och vi ska värna denna skattebas. Vi ska se till att vi har ett regelsystem, förordningar, lagar och tillämpning, som gör att man betalar den skatt man ska i Sverige. Det är mycket bättre att vi tillsammans skickar en signal om att så är det i dag, och så ska det vara i morgon. Det tror jag också kan bidra till att man undviker det. Jag tror inte att alla företag med fler än 100 anställda kommer att gå den här vägen. Jag skulle bli väldigt förvånad om de gjorde det. Jag skulle tycka att det var oklokt, för jag tror inte att det här är något som är ett framtida sätt att ens undandra sig skatt. Jag kritiserade inte Marie Engström för att hon inte hade en klar lösning på detta. Jag gav henne faktiskt en eloge, och den utsträcker jag gärna till Fredrik Olovsson. Det är en komplicerad fråga. Vi ska inte skapa skatteregler som hindrar svenska företag eller ger svenska ägare sämre förutsättningar än utländska ägare. Jag tror att det är bra för Sverige med en stark industri och starka industriägare, men vi ska komma åt skatteundandragandet. Vi ska ta oss framåt i den här frågan på ett sätt som gör att vi kan bevara en låg och effektiv skattebas. Jag tycker att det är bra om vi tillsammans kan vara tydliga med att vi i grunden inte är oroliga för att 60 miljarder ska försvinna, för vi är beredda att vidta de åtgärder som krävs för att vi ska ha en låg och effektiv bolagsskatt på sikt. Sverige ska inte bli ett land där man kan smita ifrån sina skatter. Det ska vara ett land där man vill betala sin skatt för att den är just låg och effektiv och det är bra att driva produktion i Sverige.

Anf. 19 FREDRIK OLOVSSON (s):

Fru talman! Som socialdemokrat är jag naturligtvis för produktion och jobb i Sverige. Ibland när man lyssnar på Anders Borg kan man få intrycket att vi skulle stå för massarbetslöshet och tycka att det är en bra idé. Det faller naturligtvis på sin egen orimlighet. Jag tycker dessutom att vi vid flera tillfällen har visat att vi har lyckats ganska bra med det. Exempelvis det sista året innan Anders Borg fick möjlighet att ta över skapades det 153 000 nya jobb i Sverige. Jag tror att Konjunkturinstitutet hoppas på ungefär 20 000 nya jobb under Anders Borgs regim i år. Ibland får man vara lite försiktig med hur man argumenterar. Det är jättebra att Anders Borg säger att man i Sverige ska betala sin skatt och sin bolagsskatt. Det är en bra inställning från en finansminister. Allt annat hade varit väldigt överraskande. Men i just detta fall krävs det faktiskt någonting av Anders Borg. Det räcker inte att han i största allmänhet tycker det. Det krävs också handling. I dag är det nämligen lagligt att använda just den här räntesnurran som gör att man kan komma undan skatt som i alla fall jag och Marie Engström tycker att man borde betala i Sverige. För att det inte ska vara möjligt att använda räntesnurran måste Anders Borg göra någonting. Han måste ändra på lagen. Det återstår helt enkelt att se om Anders Borg förmår att göra det. Än så länge, i den här debatten, låter det som att han tycker att det vore bra om pengarna kom in men att han inte är övertygad om att han behöver göra någonting för att så ska bli fallet. Jag tror att han får ändra inställning där. I så fall tror jag att Marie Engström, jag och Raimo Pärssinen kommer att rösta för ett sådant förslag i kammaren. Det är i alla fall tre ledamöter på väg till den majoritet som finansministern behöver.

Anf. 20 Finansminister ANDERS BORG (m):

Fru talman! Jag tackar Fredrik Olovsson, Raimo Pärssinen och Marie Engström för den här diskussionen. Vi kommer att ha andra tillfällen att diskutera vår syn på värderingar och vår syn på sysselsättningspolitik. Jag är naturligtvis övertygad om att den politik som vi står för leder till en minskning av det utanförskap som har byggts upp under de socialdemokratiska åren. Konjunkturinstitutet säger att minskningen av utanförskapet under regeringsåren är 180 000. Där har vi skillnaden. OECD, kommissionen, IMF och KI säger att regeringens åtgärder har kraftig effekt på sysselsättningen. Den socialdemokratiska regeringen skapade en del jobb under högkonjunkturen. Ingen – inte OECD, inte IMF, inte kommissionen – har sagt att det berodde på de åtgärder som genomfördes. Men det är en annan diskussion. Låt oss därför ta den vid de tillfällen då vi diskuterar den fulla sysselsättningens värde. Jag tycker att Fredrik Olovsson, Marie Engström och Raimo Pärssinen kan ha förtröstan. Anklagelser om bristande handlingskraft är sällan det som vi på Finansdepartementet möter. Vi kommer att göra det som vi kan och som är nödvändigt när det gäller lagar, regler, förordningar och tillämpningar för att Sverige också i framtiden ska ha en bolagsskatt som är låg och effektiv och som bidrar till att vi får produktion i Sverige. Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades Propositioner
2007/08:48 till socialförsäkringsutskottet
2007/08:54 till civilutskottet
Framställning
2007/08:RRS21 till arbetsmarknadsutskottet
Redogörelser
2007/08:RRS17 och RRS18 till finansutskottet
2007/08:RRS19 till socialutskottet
2007/08:RRS22 till finansutskottet
Motioner
2007/08:T3–T5 till trafikutskottet

6 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar framställts
den 1 februari

2007/08:688 Ett och samma ledningssystem för fler av EU:s stridsgrupper
av Allan Widman (fp)
till försvarsminister Sten Tolgfors (m)
2007/08:689 Avgift för möte med statsministern och statsråd
av Peter Hultqvist (s)
till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)
2007/08:690 Konventionen mot människohandel
av Carina Hägg (s)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
2007/08:691 Överfisket i våra hav
av Isabella Jernbeck (m)
till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
2007/08:692 Sveriges nominering till Cedaw
av Carina Hägg (s)
till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
2007/08:693 Nationellt strategiska flygplatser och tullkontroll
av Lars Johansson (s)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
2007/08:694 Säkerhet när tullkontroll försvinner på Landvetter
av Lars Johansson (s)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
2007/08:695 Nedläggning av kapillärspår
av Egon Frid (v)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
2007/08:696 Utsattheten för barn med funktionshinder
av Maria Lundqvist-Brömster (fp)
till statsrådet Maria Larsson (kd)

Frågorna redovisas i bilaga som fogats till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 12 februari.

7 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor inkommit
den 31 januari

2007/08:640 Handel med Saudiarabien
av Britta Rådström (s)
till statsrådet Ewa Björling (m)
2007/08:643 Kvinnors ställning i Saudiarabien
av Britta Rådström (s)
till utrikesminister Carl Bildt (m)

den 1 februari

2007/08:629 Idrottsevenemang
av Hans Backman (fp)
till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Svaren redovisas i bilaga som fogats till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 12 februari.

8 § Kammaren åtskildes kl. 10.03.

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen. Vid protokollet

ANNALENA HANELL

/Eva-Lena Ekman