Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1989/90:99

Tisdagen den 3 april

Kl. 14.30-16.50

Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen.

Svar på frågor

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 28 mars.

2 § Svar på fråga 1989/90:458 om domstolarnas oberoende

Anf. 1 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr lalman! Gudrun Schyman har mot bakgrund av en intervju i Dagens Nyheter med statssekreteraren i justitiedepartementet, Sten Heckscher, frågat mig om jag är beredd all vidta åtgärder för all garantera de svenska domstolarnas oberoende.

Varken Sten Heckschers uttalanden i tidningsintervjun, de pågående samtalen mellan EG och EFTA-staterna eller några andra förhållanden utgör något hot mol de svenska domstolarnas grundlagsfästa oberoende. Gudrun Schyman har uppenbarligen missförstått innebörden av vad Sten Heckscher sagt. Några åtgärder av del slag hon efterlyser behövs således inte.

En av utgångspunkterna för diskussionerna mellan EG och EFTA-staterna om ett närmare och fastare strukturerat samarbete har varit att vi på flera områden kommer atl ha gemensamma regler Självfallet är det av största vikt att de gemensamma reglerna tolkas på elt enhetligt sätt. Om lill-lämpningen av reglerna blir alltför olika i olika länder har själva idén med gemensamma regler förfelats. I de samtal som förs diskuteras därför flera olika metoder för atl åstadkomma en enhetlig tolkning.

Inom EG har den enhetliga tolkningen av EG-rätlen säkerställts genom EG-domslolens praxis och av ett system med tolkningsbesked till nationella domstolar Dessa besked gäller frågan hur en viss EG-regel skall förstås och inte hur den skall tillämpas i det enskilda fallet.

Mycket talar för att ett system med tolkningsbesked från en gemensam domstol på internationell nivå skulle vara det effektivaste medlet alt åstadkomma enhetlighet i det nya EFTA-EG-samarbetet.

Samtidigt som EFTA-ländernas företrädare i diskussionerna med EG förklarat sig intresserade av att diskutera ett system med tolkningsbesked har

1 Riksdagens protokoll 1989/90:99

ProL 1989/90:99 man varit mycket noga med all markera alt en sådan lösnings grundlagskon-

3 april 1990 sekvenser måste studeras närmare. Inom justiliedepartemenlet håller vi nu

på med att studera frågan för svensk del. Svar på frågor

AnL 2 GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Herr talman! Jag skall be atl få tacka justitieministern för svaret.

Jag delar inte den uppfattning som förs fram i svaret, atl jag uppenbarligen har missförstått innebörden av vad Sten Heckscher har sagt. Jag tycker inte att jag har gjort del. Jag har med mig artikeln, och jag kan redovisa vad som står i den. Jag menar att det inte är fråga om elt missförstånd. Efler en diskussion om olika former för beslutsfattande i domstolar, i vilken Sten Heckscher hänvisar till EG-domslolens konsekvenser för de olika medlemsländerna, ställer journalisten frågan; "Så man kan säga att de högsta domstolarna står formellt fria men för att del skall vara någon vits med EES-samarbetet ändå i praktiken blir bundna av EES-domstolens utslag?" Och Sten Heckscher svarar; "Svenska domstolar kommer att ge 'preliminary rulings' -

— dvs. förhandsbesked, tolkningsbesked--------------------- vederbörlig belydelse. Jag

tror inte atl det är något större problem."

När man läser della får man naturligtvis elt intryck av all vi i prakfiken inte behöver göra några grundlagsändringar eftersom domstolarna ändå kommer att rätta sig efler de tolkningsbesked de kommer atl få. Annars skulle det nämligen bli för komplicerat, och enligt den praxis som har utarbetats kommer del atl gå till på del här viset. Om de personer som nu arbetar med dessa saker - de personer som skall ställa sig frågan om vi över huvud tagel i Sverige behöver ta upp diskussionen om ifall detta strider mot grundlagen eller inte - har den uppfattningen atl delta inte spelar någon roll eftersom vi i praktiken ändå kommer atl rätta oss efter tolkningsbeskeden, då menar jag att del är myckel allvarligt all dessa personer har den inställningen i en så viktig fråga.

Jag skulle därför på nytt vilja fråga om uppfattningen inom departementet är att man kommer alt rätta sig efler de tolkningsbesked man får och atl det därför inte är nödvändigt alt göra någon grundlagsändring.

Anf. 3 Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Jag vill poänglera att elt system med tolkningsbesked inte innebär alt den internalionella domstolen blir en överinstans i förhållande till våra svenska domstolar Man kan i stället se det som elt samarbete, där den internationella instansen svarar för den abstrakta tolkningen av de överenskomna reglerna och de nationella domstolarna svarar för hur reglerna skall tillämpas i det konkreta fallet.

Tolkningsbesked av detta slag är en ny rättsfigur i EFTA-länderna. I sak innebår den dock ingen större nyhet för våra domstolar i Sverige. Redan i dag tar domstolarna vid sin lolkriirig av lagarna hänsyn till våra internationella åtaganden. Högsta domstolen har exempelvis i ett avgörande 1988 givit uttryck för att en dom av Europadomstolen skall beaktas vid tolkriing av en bestämmelse i rättegångsbalken.

Ett tolkningsbesked kan mot den bakgrunden beskrivas som ett förhands-

besked om vad våra internationella åtaganden innebär Och detta strider inte Prot. 1989/90:99
mol grundlagen. 3 april 1990

AnL4 GUDRUN SCHYMAN (vpk); Svar pa frågor

Herr talman! Jag kan inte tolka svaret pä annal sätt än att de regler som kommer att vara giltiga inom EG, som EG-domstolen tillämpar och som genom "samarbete" kanske kommer all gälla för en framlida EES-domslol, också i praktiken kommer att bli giltiga i Sverige. År detta en riklig tolkning av svaret?

Anf. 5 Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Svaret skall uppfattas så, att den internationella domstolens ställningstaganden i abstrakta frågor tillsammans med alla övriga rätlskäl-lor, kommer att ligga till grund för de svenska domstolarnas bedömning.

Anf.6 GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Herr talman! Jag måste erkänna atl jag inte är sä bevandrad i juridiken alt jag riktigt inser vad som är skillnaden mellan de abstrakta ställningstagandena och de praktiska konsekvenser dessa kommer att få för Sveriges del. Jag förstår alt EES-domstolen inte kommer att falla delaljbeslut om olika saker Men att dessa abstrakta ställningstaganden kommer att bli vägledande och utgöra någon form av regler för hur de svenska domstolarna skall avfatta sina beslut i praktiken måste väl innebära alt de blir helt styrande? Är inte del riktigt?

Anf. 7 Jusfifieminisler LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Det kanske underlättar för Gudrun Schyman atl förstå den här problematiken om vi i ställel tittar på hur det redan i dag fungerar t.ex. när det gäller det nu aktuella fallet, dvs. avvägningen mellan högsta domstolens bedömning och hänsynstagande till vad EG-domstolen har ullalat i ell visst ärende.

AnL 8 GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Herr talman! Jag skulle ändå vilja alt vi häri egenskap av riksdagsledamöter fick information om diskussionerna inom justiliedeparlemenlel. Justitieministern säger nu atl man på justitiedepartementet håller på alt studera vilka grundlagskoiisekvenser den här förmodade lösningen skulle få för svensk del. Att man håller på att studera frågan och diskuterar vilka konsekvenserna skulle bli måste ju ändå innebära att det finns intressanta frågeställningar

För egen del tycker jag alt del skulle vara intressant att få dessa papper på bordet och kunna diskutera de här frågorna i litet friare fora, där man också kunde få litet mer konkreta upplysningar om följderna och konsekvenserna.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:99 3§ Meddelande om svar på interpellationerna 1989/90:132, 141, 149
3 april 1990 och 154

Svar på frågor c, Justifieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Med hänvisning till 6 kap. 1 § riksdagsordningen får jag meddela alt utrikeministern på grund av utlandsresor och andra engagemang inte har möjlighet atl inom föreskriven tid besvara Pär Granstedts interpellationer 132 om åtgärder där barn mot vårdnadshavarens vilja förts ur landet och 141 om erkännande av republiken Litauen. Detsamma gäller Hans Göran Francks interpellationer 149 om konflikten mellan Iran och Irak m.m. och 154 om Cambodja. Utrikesministern har för avsikt alt besvara interpellationerna måndagen den 7 maj 1990.

4 § Svar på fråga 1989/90:470 om stöd till läkarmottagnings lokalkostnader genom sjukförsäkring.ssystemet

AnL 10 Socialminister INGELA THALÉN;

Herr lalman! Karin Israelsson har frågat mig om regeringen är beredd att tillåla alt försäkringskassan ger elt ekonomiskt stöd lill en privat läkarmottagning pä Ingmarsö i Stockholms skärgård. Enligt Karin Israelsson medger nuvarande stelbenta regler inom sjukförsäkringssystemet inte alt försäkringskassan ger ell stöd i form av ett bidrag lill mottagningen för lokalkostnader på 30 000 kr Genom denna mottagning erbjuds de boende närhet till öppen läkarvård och annan sjukvårdande behandling. Karin Israelsson uppger alt en indragning av mottagningen enligt en försiktig beräkning skulle öka samhällets kostnader med ca 360 000 kr. per år.

Det är riktigt som Karin Israelsson säger att försäkringskassan saknar laglig möjlighel alt ge ett direkt ekonomiskt stöd av detta slag till en läkarmottagning för all den skall slippa läggas ned. Den av försäkringskassan beräknade kostnadsökningen för sjukförsäkringen pä ca 360 000 kr som en nedläggning av mottagningen skulle medföra utgörs av sjukresekostnader till mottagningar pä fastlandet.

När del gäller möjligheterna atl vidta åtgärder för atl lösa detta konkreta fall vill jag nämna atl del är Österåkers kommun som har vänt sig till försäkringskassan med problemet. Enligt vad jag har erfarit kommer kassan att omgående la kontakt med kommunen, då man har för avsikt att tillämpa en bestämmelse i lagen om allmän försäkring som irinebär att en försäkringskassa kan träffa överenskommelse med en kommun om gottgörelse för kommunens kostnader för åtgärder som kan beräknas leda till alt kassans utgifter för resekostnadsersältning minskar En sådan överenskommelse skall för att gälla godkännas av riksförsäkringsverket, och enligt vad jag fått veta har verket förklarat sig vara berett alt godkänna en överenskommelse av detta slag.

Avslutningsvis vill jag framhålla att detta fall visar på det angelägna i att överföra huvudmannaskapet för sjukreseadministralionen från försäkringskassorna lill sjukvårdshuvudmännen. Överläggningar om detta pågår mellan staten och förelrädare för sjukvårdshuvudmännen med inriktning på att ett sådant överförande sker fro.m. år 1992.

AnL II KARIN ISRAELSSON (c); Prot. 1989/90:99

Herr talman! Jag skall be alt få lacka statsrådet för svaret på min fråga. 3 april 1990
Det verkar som om sunt förnuft har börjat råda i byråkratin. Det är mycket [ [

bra alt sä är fallet och atl mari också är beredd atl lösa dessa praktiska pro- P I g

blem.

Det har stor belydelse för befolkningen i skärgården all ha tillgång lill en läkare i närheten. Det är en trygghet i boendet. Del är också bra om del här kan ske snabbi, när nu också riksförsäkringsverket inser alt det är viktigt att man försöker att använda den möjlighet som lagen ger för en sådan här åtgärd.

När del här beslutet fattades i riksdagen var det i första hand färdtjänsten man tänkte sig atl man skulle kunna överlämna i privat regi för att förbilliga resandet. Det är bara att vara glad över att man nu kan använda den här typen av ekonomiskt stöd också för alt hjälpa en läkarmottagning på detta säll.

Jag är dä'emot inte alldeles övertygad om atl en huvudmannaskapsförändring kommer atl lösa alla problem i framtiden. Det kanske vi också ser om vi jämför med andra delar av socialtjänsten, inte minst äldreomsorgen.

Jag tror alt man här skapar ett bra prejudikat som kan visa sig användbart i andra sammanhang. Det är bara atl hoppas alt man prövar den här möjligheten innan man lägger ned en mottagning.

Överläggningen var härmed avslutad.

5§ Svar på fråga 1989/90:472 om permissionerna vid den slutna psykvården

Anf. 12 Socialminister INGELA THALÉN;

Herr talman! Göthe Knutson har frågat mig om jag har för avsikt att vidta åtgärder i restriktiv riktning, då nuvarande system med permissioner inom den slutna psykiatriska vården inte tycks vara rimligt.

Regeringen har nyligen beslutat att till lagrådet överlämna förslag till en ny lag om psykiatrisk tvångsvård och en särskild lag om tvångsvården för personer som har överlämnats till sådan vård i ell brottmål, dvs. rällspsykiatrisk vård. Förslaget innehåller även nya påföljdsregler för psykiskt störda lagöverträdare och nya regler om rättspsykiatriska undersökningar

Syftet med förslaget om den psykiatriska tvångsvården är främst atl stärka patienternas rättssäkerhet och att öka den rättsliga kontrollen. Men relevant i detta sammanhang med hänsyn lill Göthe Knutsons fråga är all förslaget också syftar till atl samhällsskyddet skall kunna tillgodoses bättre vid behandlingen av de psykiskt störda lagöverträdarna.

En domstol, som i ett brottmål dömer någon till rällspsykiatrisk vård, skall nämligen kunna besluta om särskild utskrivningsprövning när det firins risk för atl persorien i fråga på nytt begår allvarliga brott. Innehåller påföljden detta, får personen bara skrivas ul eller beviljas permission efter beslut av allmän förvaltningsdomstol.

Åklagaren skall också få tillfälle att yttra sig i ett sådant mål och även

Prot. 1989/90:99 kunna överklaga ett beslut av rätten om atl patienten skall skrivas ul eller få

3 april 1990 permission.

' När del gäller de personer som är intagna i kriminalvårdsanstall och som

P J S förs över till ett sjukhus för psykiatrisk tvångsvård innebär förslaget bl.a. alt

beslut 0111 utevistelser fattas av kriminalvårdsstyrelsen.

AnL 13 GÖTHE KNUTSON (m);

Herr talman! Jag lackar socialministern för svaret. Fallet med Svartenbrandt, som nu har bytt namn för övrigt, känner svenska folkel till.

Mitt syfte med frågan är nalurliglvis all försöka åstadkomma en insikt hos regeringen om hur orimligt det är all vi i Sverige utsätter allmänheten för en sådan given risk som det är när en farlig brottsling går lös i samhället och kan göra vad han vill.

Vi konstaterar alt denne Svartenbrandt, som ju allmänt omvittnat är en mycket farlig person, var obevakad under sin vistelse på Säters slutna paviljong, visserligen på den avdelning som kallas utslussning, men ändå. Han hade ett eget personligt korl för att kunna komma in på anstalten igen, och delta gäller tydligen flera av de intagna där Så beskrivs det av de läkare på Säter som har givit utredningstjänsten underlag för en promemoria i detta ärende som jag just har fått.

Jag vill fråga socialministern om det som nu är föremal för lagrådets remiss innebär all ni redan nu kominer att införa restriktioner på de anstalter där dessa uppenbart farliga interner finns. Tyvärr har det inte varit möjligt att få tillgång till lagrådsremissen här i riksdagen. Jag har sökt den flera gånger. Blir del alltså restriktivare redan nu?

AnL 14 Socialminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Först vill jag säga till Göthe Knutson atl jag inte har för avsikt att vare sig lala om enskilda personer med omnämnande av deras namn eller att gå in på det enskilda fallet eflersom jag inte har möjlighet alt göra detta.

När det gäller den konkreta frågan sä vill jag hänvisa till mitt svar, där det framgår all vi har förelagt lagrådet en lagändring, som skulle innebära två nya lagar. Detta innebär alt vi inte går in i den nuvarande lagen och vidtar några ändringar Vi vill alltså ersätta den nuvarande lagen med två andra lagar

AnL 15 GÖTHE KNUTSON (m);

Herr talman! Delta skulle innebära att vi först måsle avvakta dels att lagrådsremissen blir klar, dels att regeringen skriver en proposition och dels all riksdagen behandlar frågan och förhoppningsvis kommer fram lill goda slutsatser Men kommer det under tiden atl vara så att de personer som är uppenbart farliga för andras liv och lem har den frihet som de har i dag? Jag talar inte om något särskilt fall, men del finns många. Nyligen stod del i Aftonbladet, socialdemokratisk tidning och förmodligen sanningsvittrie, att eri intern på Säter hade promenerat ut genom det som uppenbarligen är olåsta svängdörrar och efler tre timmars festande på krogen ringt för att bli häm-

tad. Det var ju i och för sig bra, men detta är ändå ett tecken pä all det inte Prot. 1989/90:99
står rätt till. 3 april 1990

AnL 16 Socialminister INGELA THALÉN; Svar på frågor

Herr talman! Som jag tidigare sade finns ett förslag nu hos lagrådet, och regeringen kommer med en proposition, precis som Göthe Knutson påpekade. Jag är personligen övertygad om alt den debatt som nu förs också för med sig alt resp. myndighet och organisation handskas med den här typen av frågor på ett något annorlunda sätt än tidigare.

AnL 17 GÖTHE KNUTSON (m);

Herr talman! Jag vill gärna tolka socialministern så, atl innehållet i hennes kompletterande svar lill mig innebär att de som är ansvariga på resp. psykav-delningar kommer atl förslå alt del nu är dags atl agera på ett annal sätt och all liden är förbi för den lössläppta behandlingsform som fortfarande en och annan läkare lycks hålla fast vid och försvara.

Jag utgår också ifrån alt del under sommaren inte blir en liknande utelill-varo vid de andra anstalterna. Jag har nämnt Säter som ett exempel. I t.ex. Vänersborg var praktiskt taget varenda en av de intagna på den slutna avdelningen ute och promenerade minsl en gång i somras. Blir del ändring också där, socialministern?

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1989/90:487 om anmälningar till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

Anf. 18 Socialminister INGELA THALÉN:

Herr lalman! Siw Persson har frågat mig vilka regler och rutiner som gäller för alt en anmälan skall kunna tas upp till prövning av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd prövar frågor om att filldela disciplinpåföljd - erinran eller varning - för fel i yrkesutövningen i enlighet med lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl., den s.k. tillsynslagen. Vidare prövar nämnden frågorom återkallelse av legitimation samt andra frågor om begränsning av legitimerade yrkesutövares behörighet. Frågor om disciplinansvar tas i första hand upp på anmälan av socialstyrelsen eller av den patient som saken gäller Om en patient inte själv kan anmäla en fråga om disciplinansvar kan en nära anhörig göra det. Andra frågor tas upp av nämnden på anmälan av socialstyrelsen eller på ansökan av den som saken gäller.

Ett ärende väcks genom en skrivelse till nämnden. Om en skrivelse med anmälan eller ansökan är så ofullständig aft den inte kan läggas fill grund för en sakprövning, skall ansvarsnämnden förelägga anmälaren eller sökanden att inom viss tid avhjälpa brislen. Om denne inte gör det, tas ärendet inte upp till prövning i sak.

Prot. 1989/90:99 Ansvarsnämnden skall se lill att ärendena blir tillräckligt utredda. Förfa-

3 april 1990 randel skall normalt vara skriftligt.

I [ I motiven till gällande regler framhålls att det av en enskild anmälare inte

" 1 b f |-,Q|. krävas mer i fråga om en anmälans innehåll än atl handlingen kan vara

en utgångspunkt för nämndens utredning av saken. Om brislen i en ofullständig anmälan kan avhjälpas på ett enkelt sätt skall ansvarsnämnden vägleda anmälaren, så atl denne kan la till vara sin rätt. Ansvarsnämnden gör, såvitt jag känner till, betydande ansträngningar för alt klarlägga vad saken gäller och vem som kan vara ansvarig för något fel som har begåtts.

Jag kan också nämna att lillsynslagen ses över för närvarande. Översynen beräknas vara klar i början av nästa år

AnL 19 SIW PERSSON (fp):

Herr lalman! Tack för svaret.

Ja, socialministern, del är så här det skall gå till. Men det är tyvärr inte så del gick lill i det fall som föranledde alt jag ställde den här frågan. De drabbade föräldrarna fick på några korta precisa rader besked om att anmälan inte var formellt riktig, och därmed kunde den inte las upp lill prövning. I vanlig ordning stod i slutet av brevet atl det gick bra att överklaga.

Hade föräldrarna fått den hjälp som socialministern säger att man skall få, skulle de ha kommit in med de uppgifter som hade kunnat leda till en ulredning, som hade visat alt man belett sig fel vid obduceringen.

Det finns en paragraf som säger alt föräldrarna enligt protokollet skall ha rätt till atl lill alla delar få uppgift om vad som har skett. Del har inte föräldrarna fått. Dessa i dubbel mening hårt drabbade föräldrar har genom alt hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd inte levt upp till de bestämmelser som gäller orsakats onödig skada.

Med anledning av att socialministern på ett mycket klargörande sätt sagt att man skall hjälpa en drabbad person, och all formalia inte skall avgöra, vill jag fråga följande: Vad menar socialministern att man skall göra på departementet när sådant här inträffar? Vilka följder blir det i de fallen?

AnL 20 Socialminister INGELA THALÉN;

Herr talman! Eftersom jag inte känner till det enskilda fallet kan jag inte diskutera det, och jag skulle inte göra det ens om jag hade känt till det. Handläggningen skall vara sådan att när en anmälan - eller en ansökan, eftersom det kan vara en sådan - kommer in till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd skall den sökande eller anmälaren få en bekräftelse på att ansökan eller anmälan har kommit in. Denna bekräftelse är mycket enkel. Den ser ut som deu blankett jag har här Om en anmälan eller ansökan som har kommit in vid ett noggrannare studium visar sig sakna väsentliga uppgifter för atl man skall kunna göra en bedömning, skall sökanden eller anmälaren få en s.k. anmodan. Av denna anmodan framgår del myckel tydligt vilka uppgifter som ansvarsnämnden bedömer att den måsle ha för alt behandla det enskilda fallet eller anmälan.

Man kan ibland tycka att en del av delta material har en väl byråkratisk

utformning av språket. Men som alltid när det gäller den här typen av hand-

8 lingar måste de vara mycket koncisa för att det skall vara alldeles kristallklart

vad det är fråga om. För alt något mjuka upp språket skall man i varje fall     Prot. 1989/90:99
då man sänder ut en bekräftelse också sända med en enkel informationsbro-     3 april 1990
schyr som är mycket lättillgänglig och lätt atl använda, om man eventuellt        [    [

behöver fullfölja sin talan enligt anmodan. ''P J g

Så skall det gå lill i varje enskilt fall. Har det vid något tillfälle inte skelt på detta sätt, vill jag förorda all man antingen kontaktar en förtroendevald i ansvarsnämnden för att reda ut det enskilda fallet eller vänder sig till sjukvårdshuvudmannen för att fä hjälp med ett sådant klargörande.

AnL 21 SIW PERSSON (fp):

Herr talman! Jag kan av socialministerns svar konstatera, att om det blir fel i första skedet, skall man få en möjlighet atl komplettera utredningen. Eftersom jag känner till det enskilda fallet, utan atl jag vill nämna några detaljer om det, kan jag konstalera att så inte har skett.

Detta är del viktigaste i den här frågan för mig, det var anledningen till min fråga. Jag skall naturligtvis uppmana de drabbade föräldrarna att gå vidare, om de nu orkar. Del är del som är del värsta med del hela. Efter atl ha fått den här örfilen i del första skedet säger föräldrarna alt de inte tror sig orka längre, och det är della som är så fruktansvärt. Jag misstänker all det inte är ovanligt alt sådant här sker.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1989/90:462 om nya åtgärder på handikappområdet

AnL 22 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Marianne Jönsson har frågat socialministern när regeringen har för avsikt atl i praktiken genomföra de åtgärder som behövs för ett slopande av nolldirekliven på handikappområdet.

Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Redan 1978 utfärdade den dåvarande regeringen tilläggsdirektiv (dir. 1978:40) enligt vilka kommittéer och utredare ålades att noga överväga hur eventuella kostnadskrävande förslag skulle kunna finansieras genom omprövning av pågående verksamhet och omfördelning av befintliga resurser inom det område kommitténs förslag avsåg. 1 mars 1980 antogs Direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer (dir 1980:20) med liknande innebörd.

Den 16 februari 1984 beslutade regeringen om Kommittédirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir 1984:5) angående finansiering av reformer Direktiven innebär bl.a. att förslagen från kommittéer och utredare inte får öka de offentliga utgifterna eller minska statsinkomsterna och atl kommittéerna skall visa hur förslag som innebär utgiftsökningar eller inkomstminskningar skall finansieras.

I budgetpropositionen för år 1990 (prop. 1989/90:100) pekar regeringen på att det, trots alt den svenska ekonomin har utvecklats positivt i flera avseenden under 1980-talet, finns betydande problem. Den ekonomiska till-

Prot. 1989/90:99 växten är förhållandevis låg. Nya offentliga åtaganden måsle i alll väsentligt

3 april 1990 klaras genom ekonomisk tillväxt, rationaliseringar och omprioriteringar

Svar på frågor

inom existerande verksamhet.

Nyssnämnda direktiv gäller oavsett vilken typ av fråga en utredning skall arbeta med, således också sådana utredningar som arbetar inom prioriterade reformområden. Något undanlag för exempelvis 1989 års handikapputredning har därför inte gjorts.

Riksdagen godkände den 12 december 1989 (rskr 1989/90:61) vad socialutskottet i sill betänkande 1989/90;SoU13 Vissa frågor rörande äldre och handikappade uttalat om att det är helt nödvändigt att handikappområdet kan tillföras sädana resurser att nödvändiga åtgärder på området kan komma till stånd. Enligt riksdagens mening förutsätter detta att 1989 års handikapputredning och andra utredningar på området inte begränsas av de s.k. nolldirekliven.

Jag har för avsikt att föreslå regeringen att besluta alt de s.k. nolldirekliven vad avser krav på finansieringsanvisning inte skall gälla för 1989 års handikapputredning.

Däremot bör direktiven kvarstå i de delar som anger att kommittén skall lämna förslag med väl genomarbetade kostnadsberäkningar och att hänsyn därvid skall tas lill alla kostnader för olika intressenter (staten, kommunerna, socialförsäkringssektorn, förelagen och enskilda).

1989 års handikapputredning bör också i anslutning härtill få i uppdrag att prioritera ur angelägenhetssynpunkt de förslag utredningen lägger fram och redovisa hur ett eventuellt successivt genomförande av förslagen kan ske.

Utredningen bör vidare ularbeta alternativa förslag till åtgärder och därvid bedöma hur förslagen uppfyller uttalade behov och uppställda mål i förhållande lill de resurser som krävs.

Anf. 23 MARIANNE JÖNSSON (c);

Herr lalman! Tack för svaret på min fråga.

Jag är glad för svaret. Det är positivt. Det beslut som riksdagen fattade den 12 december förra året, i enlighet med vad statsrådet här har anfört, var ett mycket glädjande beslut. Vi har nu väntal på alt få höra om regeringens ställningstagande i denna fråga.

I handikapputredningen har vi nu kommit så långt att vi vid ingången till 1990-talet har kartlagt livssituationen för svårt funktionshindrade. Det har framgått att det råder stora skillnader i välfärd mellan funktionshindrade och andra. Klyftan i vår välfärd är stor och det krävs kraftfulla insatser såväl från samhället som från oss alla.

Den 22 mars presenterade utredningen kartläggningsbetänkandet. För atl kunna gå vidare är det alldeles nödvändigt med ett sådanl ställningstagande från regeringen som del som vi nu har fått. Vi måsle gå vidare och föreslå olika insatser för att kunna avlägsna denna klyfta i välfärden som så tydligt har åskådliggjorts i kartläggningsbetänkandet. Det har t.ex. framkommit att 72 % av de svårt rörelsehindrade saknar arbete och daglig sysselsättning.

Vi känner lill atl det finns betydande problem och atl den ekonomiska

tillväxten är förhållandevis låg. Det finns mycket att göra på handikappom-

10 rådet, och utrymmet för reformer är litet. Men när det gäller del här området

är del som med kommunicerande kärl; det som görs pä del här områdel har man sjufalt igen pa andra samhällsområden. Därför är det så utomordentligt positivt för oss som arbetar med denna utredning atl vi har fått detta ställningstagande från regeringen. Än en gång; Tack för svaret!

Anf. 24 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr lalman! Jag får tacka för tacket för svaret.

Jag vill till delta tillägga atl det viktigaste trots alll är del som blir det slutliga resultatet av vad utredningen föreslär Regeringen och riksdagen måste ta ell direkt ansvar för detta. Därför är naturligtvis direktiven i övrigt till utredningen myckel vikliga. Ju bättre genomarbetade förslag vi får och ju bättre analyser vi får när det gäller effekterna av förslagen, deslo större är naturligtvis förutsättningarna att vi denna gång med 1989 års handikapputredning verkligen kan göra något bra.

Anf. 25 MARIANNE JÖNSSON (c);

Herr talman! Jag har noterat att direktiven kvarstår när det gäller atl lämna genomarbetade kostnadsberäkningar föreslå prioriteringar och alternativa förslag. Vi skall titta på ansvars- och finansieringsprincipen. Del är en princip som fastslogs av 1977 års handikapputredning. Mycket återstår all göra. Vi gör övervägningar i de riktningarna. Men som statsrådet anför är det nalurliglvis regeringens och riksdagens ansvar att i slutändan ta ställning till detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:99 3 april 1990

Svar på frågor

8 § Svar på fråga 1989/90:463 om det statliga stödet till Riksföreningen mot sexuella övergrepp på barn (RMSÖ)

AnL 26 Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Herr talman! Karin Israelsson har frågat socialministern när regeringen ämnar verkställa riksdagens beslut med anledning av bl.a. ett motionskrav på slailigl slöd lill RMSÖ (Riksföreningen mol sexuella övergrepp på barn).

Arbetel inom regeringen är så fördelal all del är jag som skall svara på frågan.

Socialstyrelsen disponerar för innevarande budgetår 1 milj. kr. för bidrag till organisationer som arbetar för utsatta barn och deras familjer

Vidare disponerar socialstyrelsen närmare 15 milj. kr. för utvecklings-och försöksverksamhet inom en rad områden, bl.a. socialbyråernas arbete med barn och ungdom samt kvinnojourer och mansjourer Det är socialstyrelsen som besläinmer vad pengarna skall användas lill. Riksdagen har dock beslu-lal att minsl 1 milj. kr. skall användas för att stimulera utvecklingsarbete i kommuner och organisationer rörande barn som utsatts för sexuella övergrepp.

I årets budgetproposition föreslås att stödet till organisationer som inriktar sitt arbete på utsatta barn och familjer utökas till drygt 2 milj. kr.

Prot. 1989/90:99 RMSÖ har - liksom andra organisationer inom området - möjlighet atl

3 april 1990 söka medel ur de anslag som fördelas av socialstyrelsen.

Svar på frågor AnL 27 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på frågan. Bakgrunden lill min fråga är alt socialutskottet den 24 oktober 1989 enhälligt föreslog alt riksdagen skulle ge regeringen till känna ett motionskrav som gick ul på atl RMSÖ skulle få ell ekonomiskt stöd för sin verksamhet.

Del är klarl att föreningen kände en mycket stor glädje när riksdagen beslutade i enlighet med socialutskottets förslag. Man trodde dä att det skulle hända någonting, eftersom riksdagen dock hade beslutat om dessa pengar. Det enda som har hänt är atl föreningen har fåll elt svar från socialstyrelsen, där man beklagar all del för närvarande inte finns några medel alt fördela lill denna organisation och all den är välkommen tillbaka för atl ansöka om pengar i vanlig ordning under nästa budgetår

RMSÖ bedriver en mycket bra verksamhet på flera platser i vårt land. De komplicerade skeenden som inträffar när barn utsätts för sexuella övergrepp har mer och mer uppmärksammats. Om man inte i ett tidigt skede kan gå in och hjälpa de drabbade barnen, går många av dem föriorade i framtiden.

Föreningen har också vi två tillfällen uppvaktat olika ministrar, och den är mycket besviken över atl den över huvud taget inte har fått något skriftligt svar från departementet på de brev som har skrivits när det gäller denna fråga. Man känner sig utelämnad. Man vet alt del i samhället finns elt stort behov av föreningens arbetsuppgifter Medlemmarnas stora engagemang är ideellt, och framtidens socialtjänst skall ju i framtiden baseras myckel på idealitet. Därför är det märkligt att inte något har sketl på den här fronten.

Anf. 28 Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Herr lalman! Jag vill allra först säga alt det är en oerhört angelägen fråga atl se lill att barn som har utsatts för dessa övergrepp verkligen får slöd och hjälp. Därför arbetar denna organisation, RMSÖ, inom elt utomordentligt angeläget område. Den bästa garantin för att få stöd från samhället är naturligtvis att man bedriver en bra verksamhet. Samtidigt måste jag säga att jag inte har kunnat spåra något direkt riksdagsutlalande med så att säga en beställning av ekonomiskt slöd lill jusl denna organisation. Själva riksdagsuttalandet, som var elt resultat av bl.a. en centermotion, innehåller inte någon sådan beställning, men däremot ett starkt uttalande om angelägenheten av all utveckla insatserria på delta område.

Hur som helst är det angeläget alt området utvecklas. Om denna organisation bedöms göra en bra insats - det är socialstyrelsen som har att göra denna bedömning - är jag övertygad om atl man också kommer att få stöd.

Till sist vill jag säga alt om det finns obesvarade brev på socialdepartementet när det gäller den här frågan, kommer jag omedelbart atl se till att de besvaras.

Anf. 29 KARIN ISRAELSSON (c);

Herr talman! Jag lackar för socialministerns löfte. Om man kan förlita sig
12 på en bra postgång, kommer väl svaret fram så småningom.

I motion 1988/89;So222 som ligger till grund för beslutet framhålls i yr-     Prot. 1989/90:99
kände 4 atl RMSÖ - som är en frivillig organisation som genom jourverk-     3 april 1990
samhet arbetar för atl stödja och hjälpa offer för sexualbrott - borde ha möj-           [

lighet atl få bidrag för sin verksamhet. I en sammanfattning på s. 23 i social- P FS'''

utskottets betänkande 1989/90:SoU5 står det alt motionärerna hemställt om ett tillkännagivande bl.a. när det gäller bidrag lill Riksföreningen mol sexuella övergrepp på barn.

Motionen tillstyrktes av utskottet och bifölls senare av riksdagen. Det är möjligt alt detta krav på ett bidrag till föreningen har förbisetts på något vis. I varje fall har föreningen och även jag uppfattat del så, att riksdagens beslut innebar elt ja till ett bidrag till denna mycket vikliga verksamhet. Del är möjligt alt denna debatt också påskyndar föreningens möjligheter att få ett sådanl bidrag.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1989/90:482 om gravida missbrukare

Anf. 30 Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Herr talman! Ragnhild Pohanka har frågat socialministern vad hon är beredd alt göra för alt förhindra atl krav på abort ställs på gravida missbrukare för atl de skall få plats på behandlingshem.

Arbetet inom regeringen är sä fördelat atl det är jag som skall svara pä frågan.

Del är inte ovanligt att kvinnliga missbrukare blir särskilt motiverade för behandling i samband med graviditet. Det är då viktigt alt socialtjänsten kan erbjuda lämplig vård såväl under graviditeten som när barnet väl är fött. Gemensamma behandlings- och stödåtgärder för föräldrar och barn kan i dessa fall vara en lämplig vårdform. Den förutsätter dock behandlingshem med särskilda behandlingsprogram och personal med lämplig kompetens. Man kan inte kräva av varje enskilt behandlingshem atl del skall kunna ta emot gravida missbrukare. Graviditeten är en känslig period och såväl miljö som behandlingsmål måste vara anpassade lill de särskilda behov som gravida missbrukare har Det måste finnas en beredskap för all stödja mor och barn efler förlossningen.

Socialtjänsten måste naturligtvis se till atl gravida missbrukare får den vård de behöver. Allt fler behandlingshem har också utvecklat en kompetens på områdel och lar emot kvinnor med barn. Några behandlingshem har gravida kvinnor som särskild målgrupp.

Låt mig lill sist slå fast att socialtjänsten självfallel inte har någon rätt att kräva abort som villkor för behandling av missbruk.

AnL 31 RAGNHILD POHANKA (mp);

Herr talman! Jag lackar för svaret. Det var ungefär det svar som jag ville ha. Men verkligheten ser inte rikligt ul på del här sättet, och därför vill jag följa upp denna fråga.

Det är klart atl socialtjänsten inte kan kräva abort, men faktum är alt man 13

Prot. 1989/90:99 på elt flertal av dessa hem kräver alt kvinnan gör abort för att hon skall få

3 april 1990 fortsätta behandlingen, om personalen inte visste atl kvinnan var gravid när

hon togs in eller för att hon skall bli intagen, om personalen känner till gravi-

P J b diteten när hon kommer dit.

Del finns ytterst få behandlingshem som tar emot gravida kvinnor. Man kräver abort för att kvinnan skall få hjälp. Ett gift par bodde tillsammans på elt hem. De hade lämnat borl sina barn. När kvinnan blev gravid på nytt fick hon lämna hemmet.

Om gravida kvinnor inte fär tillträde lill behandlingshem eller om de blir tvungna atl lämna ett hem, om de redan befinner sig där är riskerna oerhört stora för alt de inte alls klarar av sin missbrukarsituation. Barnet kan dessutom bli skadat.

Det behövs inte så oerhört speciella förhållanden för gravida kvinnor. Graviditeten i sig är inte någol som föranleder vård. Däremot är vården om möjligt ännu mer angelägen och brådskande för att inte barnet skall ta skada. Modern behöver förberedas för att bli mor. om del nu är första gången, eller för atl kunna hanlera situationen bättre vid det här tillfället.

Anf. .32 Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Herr talman! Vi är överens om alt della år ett mycket viktigt område och atl del är viktigt att människor behandlas med den integritet som de har rätt alt kräva. I den mån del förekommer villkor för all få behandling, vilka går ul på att man först måsle genomgå abort, reagerar jag mycket starkt, någol som jag än en gång starkt vill understryka.

Det är angeläget atl utvecklingsarbetet på della område fortsätier Jag vill peka på de pengar som finns också i det nya statsbidraget för atl utveckla metodiken för behandling av och stöd för missbrukare generellt. Dessa pengar bör kunna användas även på delta område.

Jag vill också påpeka all socialstyrelsen håller på atl ge ul allmänna råd när det gäller detta område. Jag utgår ifrån atl dessa kommer att ge ett myckel gott stöd och en god skjuts åt denna fråga saml atl vi i efterhand genom de allmänna råden skall kunna få i gång ett mer aktivt utvecklingar-bete.

AnL 33 RAGNHILD POHANKA (mp);

Herr talman! Jag har stor förståelse för att man i vissa fall måste säga till kvinnan eller paret att hon/de måste byta behandlingshem, eflersom alla hem inte lämpar sig. Jag är tacksam för det svar jag har fått, och det är mycket positivt att det kanske kommer all hända något ytterligare på det här området.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1989/90:506 om följderna av en kärnkraftsolycka

Anf. 34 Miljöminister BIRGITTA DAHL;
14 Herr lalman! Eva Goés har frågat industriminislern om vilka analyser som

gjorts beträffande följderna av en kärnkraftsolycka i Sverige.

Arbetet inom regeringen är så fördelat atl det är jag som skall svara pä Prot. 1989/90:99
frågan. 3 april 1990

Jag vill inleda med alt understryka all regeringen är väl medveten om atl

olyckor kan inträffa, även i våra svenska kärnkraftverk. Vi ställer därför ut- P '" oniordentligl höga krav på säkerheten vid de kärntekniska anläggningarna och håller oss ständigt informerade om den kärntekniska verksamheten.

Så sent som i januari i år lämnade statens kärnkraftinspektion (SKI) och statens strålskyddsinstitut (SSI) en samlad rapport till regeringen över säkerhels- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken.

Myndigheterna kunde konstatera atl den riskbild och de säkerhels- och strålskyddsbedömningar som de tidigare redovisat, bl.a. i yttranden och sanimanstållningar i anslutning till rapporten "Efler Tjernobyl" (Dsl 1986:11), inte förändrats.

De fakta som SKI och SSI bl.a. grundat sina slutsatser på går tillbaka till analyser av risken för och konsekvenserna av en kärnkraftsolycka i Sverige, som genomfördes av 1976 års energikommission (SOU 1978:17 och 1978:49) och 1979 års reaktorsäkerhetsutredning (SOU 1979:86).

De rekommendationer som dessa kommittéer lämnade har tillsammans med myndigheternas säkerhetsanalyser och inhämtade drifterfarenheter utgjort underlag för regeringens beslut den 27 februari år 1986 om införande av konsekvenslindrande åtgärder vid samtliga svenska kärnkraftverk. Dessa åtgärder var helt genomförda i december 1988.

Följderna av en kärnkraflsolycka såväl i Sverige som i utlandet har också behandlats av utredningen om kärnkraflsberedskapen i betänkandet "Samhällets åtgärder mol allvarliga olyckor" (SOU 1989:86). Betänkandet bereds för närvarande i regeringskansliet.

Anf. 35 EVA GOÉS (mp);

Herr talman! Jag ber atl få tacka för svaret.

Jag förstår att Birgitta Dahl, lika väl som jag, har läst de senasle rapporterna ifrån journalisten Abdullin, som beskriver hur läget är utanför Tjernobyl. Barnen blöder näsblod - man kan se deras blod i deras läroböcker -och lärarinnorna kan inte bedriva en gymnastikundervisning eftersom de blir halvt medvetslösa. Man har uppmätt strålningsdosen 1 sievert i sköldkörteln på 200 000 barn i Vitryssland. 1 sievert är tusen gånger mer än vad vi räknar med här i Sverige. Hos 500 barn har man uppmätt 10 sievert i sköldkörteln.

Vi har gjort vissa beräkningar i Sverige. Det visade sig att vad som inträffade när en olycka skedde pä 150 mils avstånd stämde precis med statens lantbruksuniversitets rapport om hur jordbruket skulle påverkas. Jag har däremot inte sett en riklig bedömning av vad som skulle hända om en olycka skulle inträffa i Sverige. Vi står fortfarande myckel frågande inför vad som händer med viltet i Norrland, hur del kommer atl bli framöver, når del gäller variationer hos älg. hur mycket radioaktivitet den tar upp osv.

En annan sak som är mycket viktigt atl påpeka år att del i räddningstjänstlagen inte finns någon regel för hur man skall bära sig åt vid brand i ell kärnkraftverk. Jag har försökt la reda på det. Jag har en gammal skrivelse. År 1972 tog man senast upp denna fråga. Kaare Brandsjö lämnade 1986 en rap-

Prot. 1989/90:99 port om att man ännu inte visste hur man skall behandla en brand i ett kärn-

3 april 1990 kraftverk.

~ [ I Vi vet också alt man enligt räddningstjänstlagen kan bli tvungen att sanera

P ' efter en kärnkraflsolycka. I första hand sker det på frivillig basis, men perso-

ner mellan 18 och 65 år kan beordras att sanera.

Dessa frågor borde komma till allmänhetens kännedom, och man borde tala om atl det slår till på det här sättet.

AnL 36 Miljöminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Får jag först göra alldeles klarl alt ett av de viktigaste skälen till att vi har fattat beslutet att kärnkraften skall avvecklas naturligtvis är all olyckor av denna karaktär är alltför allvarliga för att vi långsiktigt skall behöva ta den risken i vårt samhälle eller i något annat samhälle. Därför har jag vid många tillfällen framhållit atl kärnkraften inte erbjuder någon lösning på framtidens energiproblem, som många trodde för en generation sedan.

Arbetet med att förbättra säkerheten och beredskapen för att hantera en olycka, om den trots allt skulle inträffa, måste naturligtvis fortgå. Det betänkande som vi nyss har fått och som jag refererade till kommer naturligtvis att leda till förslag från regeringen när remissbehandlingen är avslutad.

Till Eva Goés vill jag också säga atl det nog är en allmänmänsklig erfarenhet atl man aldrig till fullo kan förutse vad som skall hända och exakt hur man skall göra. När olyckor inträffar, vad det än handlar om, måste man också kunna lita till människors goda omdöme och lill ett demokratiskt samhälles styrka alt hantera en sådan krissituation. Detta säger jag inte för atl på något sätt underskatta problemet, utan tvärtom för att framhålla att den mänskliga faktorn och del sunda förnuftet är det viktigaste vi har all lila lill, även i de svåraste situationer

Anf. 37 EVA GOÉS (mp);

Herr talman! Vi kommer att stå inför mycket svåra situationer, om detta skulle inträffa. Det är många som inte känner till all det händer en del incidenter i Sverige. Vi har varit kapabla att reda upp de små incidenter som har inträffat.

Om man nu tar borl vetorätten i kommunerna och när man kan beordra människor all gå ut och sanera, borde man egenfligen säga alt de som vill fortsätta all driva kärnkraften skulle få skriva på ett kontrakt om att de är beredda att ta hand om avfallet och att gå ut och sanera.

Kärnkraften kan vi egentligen stänga av i dag. om bara viljan finns.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Meddelande om svar på interpellationerna 1989/90:142 och 150

Anf. 38 Miljöminister BIRGITTA DAHL;

Herr lalman! Viola Claesson och Hans Dau har ställl interpellationer som

skall besvaras av mig om buller från JAS 39 Gripen resp. om naturreservatet

16 på Blaikfjället. På grund av svårigheter för inlerpellanterna att ta emot sva-

ret i denna kammare vid den föreslagna tidpunkten kan jag tyvärr inte be- Prot. 1989/90:99

svara interpellationerna inom den föreskrivna tiden. Jag kommer därför atl 3 april 1990

besvara interpellationerna vid elt senare tillfälle.

Svar på frågor

12 § Svar på fråga 1989/90:494 om en Öresundsbros effekter på handeln i Malmö

Anf. 39 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr lalman! Gösta Lyngå har frågat industriministern om föreliggande analyser av effekter på näringslivet i Malmöhus län av en eventuell fast Öresundsförbindelse kommer att ställas till allmänhetens och beslulfallarnas förfogande.

Enligt arbetsfördelningen inom regeringen är det jag som skall svara på frågan.

För egen del känner jag inte till några analyser som inte ställts till allmänhetens och beslutsfattarnas förfogande av effekter på näringslivet i Malmöhus län av en eventuell fast Öresundsförbindelse.

AnL 40 GÖSTA LYNGÅ (mp);

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det finns dock en del undersökningar som skulle behöva få litet allmännare spridning. Ett exempel är att man i samband med den yttre ringvägen i Malmö har diskuterat ett stort shoppingcentrum i Hyllie. Det skulle vara beroende av en Öresundsbro. Man räknar med atl del faktiskt skulle slå ut stora delar av detaljhandeln i Malmö.

Jag hoppas alt dessa uppgifler står lill kommunikationsministerns förfogande när det gäfler de beslut som skall fattas. Det hade varit bra om de också hade stått lill förfogande för de rådslag som har förevarit.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1989/90:495 om en Öresundsbros effekter på narkotikasmuggling till Malmö

Anf. 41 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Gösta Lyngå har frågat justitieministern om hon gjort sig underrättad om de problem som vid anläggandet av en kombinerad väg/järnvägsförbindelse över Öresund kommer all uppslå beträffande tullens möjligheter alt konlrollera en ökad narkolikasmuggling.

Enligt arbetsfördelningen inom regeringen är det jag som skall svar på frågan.

Öresundsdelegalionens senasle rapporter har remissbehandlats. Generaltullstyrelsen, tulldirektionerna i Helsingborg och Malmö samt Svenska lull-tjänstemannaförbundel har i sina yttranden med anledning av remissen utförligt beskrivit de konsekvenser för tullverksamhelen som anläggandet av en fast förbindelse över Öresund förväntas medföra. Jag har självfallel tagit del av remissyttrandena.

2 Riksdagens protokoll 1989/90:99

Prot. 1989/90:99 Anf. 42 GÖSTA LYNGÅ (mp):

3 april 1990 Herr talman! Jag lackar även för det svaret. Får jag lov atl fråga om Georg

Andersson dessutom har blivit bekymrad av det han har läst i dessa uttalan-
Svar på frågor .

AnL 43 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr lalman! Del är nästan genant alt behöva diskutera den här typen av skrämselpropaganda i riksdagen.

Molfrågan lill Gösta Lyngå måste vara; Vill Gösta Lyngå och miljöparliet sliinga Sveriges gränser för all undgå alla eventuella problem vid tullhanteringen?

Är det landförbindelsen, alltså en fast förbindelse, som är styggelsen i sammanhanget? Är del mycket enklare om passagerarna kommer med båt, alltså med färjan, eller med tåg genom en tunnel?

Är det landförbindelserna som är haken, så måste konsekvensen vara att vi skall stänga också vägarna mol Norge och Finland. Det är nästan en oförskämdhet gentemot vårt tredje nordiska grannland, Danmark, att hävda atl en fast förbindelse lill Danmark skulle medföra vådliga konsekvenser för Sverige på narkolikaområdet.

AnL 44 GÖSTA LYNGÅ (mp);

Herr talman! Det är ju faktiskt i jusl Köpenhamn som man har slora problem med narkotikahandeln. Det är i Malmö som man har haft problem med smugglare som kommit in. Problemen är svåra redan med färjetrafiken. Med ökad tågtrafik är problemen fortfarande bemästringsbara. Om man har en bro är del inte alls säkert all problemen är lika bemästringsbara.

Problemen är besvärligare än dem vi har med landförbindelserna med Norge jusl därför all Köpenhamn är elt centrum för narkotikahandeln.

AnL 45 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Med färjeförbindelser reser ca 20 miljoner passagerare varje år över Sundet. Anser Gösta Lyngå med sina insinuationer alt vi borde begränsa den trafiken för alt undvika narkotikasmugglingen? Är det alltså en avsnörning från Danmark som Gösta Lyngå och miljöpartiet vill ha med dessa skumma argument i debatten om en broförbindelse?

AriL 46 GÖSTA LYNGÅ (riip):

Herr talman! Nej, naturligtvis inte.

Men den narkolikapolitik vi för i Sverige bygger på alt tullen i rimlig mån skall skydda oss mot ett inflöde av narkotika. Om vi hade haft något annat sätt all angripa problemet så hade jag kunnat hålla med om atl man kunde öppna gränserna mer Sådan situationen är för närvarande har tullen stora problem med narkotikainförseln.

I såväl regeringsproposition som motioner har dessa problem påtalats under den senaste tiden, och möjligheterna all lösa problemen har ökat.

Det är endast narkotikainförseln som jag är oroad över; det är varken danskar eller tyskar som sådana som jag oroar mig för 18

Del är lättare att föra in narkotika via mängder av bilar på en bro än på Prot. 1989/90:99
andra säll. Delta är inte insinuationer - del är fakta. 3 april 1990

Överläggningen var härmed avslutad. Svar på frågor

14 § Svar på fråga 1989/90:496 om en Öresundsbros hälsoeffekter på befolkningen i Malmö

Anf. 47 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Anita Stenberg har frågat mig om jag verkligen kan ta ansvar för den ytterligare ökning av sjukfall som hon anser ovillkorligen skulle bli fallet vid anläggandet av en broförbindelse över Öresund.

Jag delar inte Anita Stenbergs uppfattning atl byggandet av en broförbindelse mellan Köpenhamn och Malmö ovillkorligen leder till ökning av antalet sjukdomsfall.

AnL 48 ANITA STENBERG (mp);

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret, men jag är inte nöjd med del.

Vi har all anledning alt vara oroliga för vår hälsa. Den är redan mycket sämre i Skåne än vad den är i Sverige i genomsnitt. Detta kan man läsa i en Spri-rapport. En ytterligare försämring tål vi inte. Därför är en Öresundsbro, med den koncentration av bilar och avgaser till Malmö som blir följden, inte önskvärd.

Vad hjälper oss alla eventuella, ökade inkomster om vi blir sjukare av avgaserna? Det är väl inte ett avlövat, nersmutsat Sverige som vi vill lämna efter oss? Vad hjälper oss då pengarna?

Man har gjort provmuddringar i Limhamn - som ju hör till Malmö - och då konstaterat höga haller av gifter i muddringsmassorna. Kvicksilverhalten är 25 gånger högre än naturvårdsverkets s.k. alarmvärde. Kadmiumhalten är 10 gånger högre, och PCB-halten är 4 gånger högre än de alarmvärden som naturvårdsverket anger Så säger John Larsson på länsstyrelsens naturvårdsenhet. Siffrorna är skrämmande!

Överskrids alarmvärdena måste alltid speciella åtgärder vidtas. Vid en fortsatt muddring kan muddringsmassorna inte dumpas i havet, vilkel är brukligt. De måste därför förvaras pä land. Eventuellt måsle de bäddas in i en lerkisla på soptippen på Lernacken, omedelbart söder om badplatsen Sibbarp.

Strax söder om Limhamn, där alltså muddringsmassorna finns, skall brofästet till Öresundsbron ligga. Vilka muddringsmassor kommer inte detta arbete atl kräva, och var skall vi göra av dem? Hur skall vi lösa della problem?

Anf. 49 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON; Herr lalman! Anita Stenberg representerar den pessimistiska synen på utvecklingen som är så typisk för miljöpartiet. Vad vi diskuterar år en anläggning för 2000-lalet, där också biltrafik skall

Prot. 1989/90:99 kunna tillåtas på en sträcka om 17 kilometer Detta framställs som en föröd

3 april 1990 ande insats mot människors hälsa i Skåneregionen.

Utgående från alt vi inte gör några tekniska framsteg alls när del gäljer

var pa jragor bilismen - om vi alltså inte löser problemen med bilismens luftföroreningar

rent generellt - hamnar vi i slora problem. Jag utgår emellertid ifrån att vi får fram helt andra motorer andra bränslen och andra reningslekniker, så att vi kan köra bil i del här landet-i Stockholm, Göteborg och även Malmö; Vi måste begränsa koncentrationen av bilar i storstäderna, men det är orimligt atl stoppa bilismen på vissa vägavsnitt.

AnL 50 ANITA STENBERG (mp):

Herr lalman! Men då håller ju statsrådet med mig om alt vi skall mjnska
bilismen i storstäderna. Just del! Det är det jag är ute efter.
■ '■ i 'En koncentration av biltrafiken i hela södra Sverige lill Malmö medför ju

■ v - en koncentration av bilavgaser också-del kan man inte undvika. Därför vill

vi i stället ha färjetrafik som sprids utefter hela sydkusten och västkusten-Dä far bilarna på många olika håll i ställel för att de är koncentrerade till ep bro. Det är ju det som är felet med derina tanke.

AnL 51 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Anita Stenberg vill ha färjeförbindelser. Andra vill ha en tägtunnel.

Nu diskuterar vi om vi möjligen kan knyta samman kontinenten med Skandinavien via en fast förbindelse som medger både järnvägs- och billra= fik.

Härvid kommer mänga olika aspekter in i bilden. Men atl göra gällande att del förhållandel att ett begränsat antal bilar - det är detta det är fråga om - som passerar över den fasla förbindelsen radikalt skulle förändra situa liönen för Skåneregionen är all bygga hela diskussionen på någon sorls i|lv!= sion. Bilar kommer i hög utsträckning redan i dag lill Skåneregionen på färjorna. Sä kommer alt ske även i fortsättningen. Del är därför insatserna i första hand måste avse reningsutrustningen på bilarna, så alt vi kan få en renare trafikmiljö.

AnL 52 ANITA STENBERG (mp):

Herr lalman! Är det en minskning av biltrafiken som statsrådet har förespeglat brobyggarna och finansiärerna också?

Anf. 53 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON: Herr lalman! Jag talade om alt vi måsle skapa förutsättningar genom att la fram en annan typ av teknik när del gäller bilarna för att vi i elt långt perspektiv skall kunna bedriva landsvägstrafik i det här landet. Sedan finns det speciella problem i vissa storstadsregioner med trafikkoncentrationer Men det finns för närvarande inte någon sådan koncentration när det gä|leT trafiken över Öresund.

AnL 54 ANITA STENBERG (mp):
20 Herr talman! Men det är väl alldeles utmärkt om vi inte skaffar oss den

trafikkoncenirationen?

Anf. 55 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON; Prot. 1989/90:99

Herr talman! Det är inte meningen atl sådan koncentration skall skapas. 3 apriM990

Det rör sig om ett förhållandevis begränsat antal bilar som förutsätts färdas [ ]

över denna bro. Det kan jämföras med en rad trafikavsnill i medelstora slä- . P J S
der i Sverige.

AnL 56 ANITA STENBERG (mp);

Herr talman! Faktum är att skåningarna, speciellt malmöborna, är ovanligt mycket sjuka. Och del är fråga om sådana sjukdomar som bl.a. -naturligtvis inte enbarl - beror på avgaserna. Då måste del vara fel alt koncentrera trafiken till storstaden. Det är alldeles självklart atl de bilar som måste över Öresund i slället skall spridas lill så många ställen som möjligt utefter kusten. Bron måste ju vara en felaktig tanke, därför a» vi rent miljömässigt inte klarar av den irafikkoncenlration som blir följden av en bro. Del har ju sagts att del behövs en fördubbling av biltrafiken på sträckan Malmö-Köpenhamn för atl en Öresundsbro skall gå ihop ekonomiskt.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på frågorna 1989/90:501, 503 och 504 om fast förbindelse mellan Sverige och Danmark

AnL 57 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Kent Carlsson har frågat mig om jag länkler låta göra en ordentlig och genomgripande utredning som belyser en borrad järnvägstunnel och dess olika varierande ekonomiska och tekniska förutsättningar innan beslut om en fast förbindelse över Öresund fattas: ■

Kent Carlsson har också frågat.mig om jag vill öppet redovisa vilka beräkningar och prognoser som ligger till grund för påståendet atl en borrad järn-, vägstunnel inte gär ihop ekonomiskt.

Slutligen har Kent Carlsson frågat mig vilka ansträngningar jag har gjort för att fä fram finansiärer till en borrad tunnel.

Jag besvarar de tre frågorna i ett sammanhang.

En viktig förutsättning som danska och svenska regeringar sedan länge varit överens om är atl kostnaderna för en fast förbindelse över Öresurid i sin helhel skall betalas med avgifter från trafikanterna och finansieras ulanför statsbudgeten.

De företagsekonomiska analyser som ulförts av Öresundsdelegationerna i bl.a. 1989 års rapport syftar till att klarlägga och värdera möjligheterna att klara detta ekonomiska mål ulan att avgifterna blir orimligt höga.

SJ framhåller i sitt remissyttrande till rapporten atl järnvägstrafiken inte på långt när kan bära sina kostnader för den borrade tunneln. Delta förhållande sammanhänger givetvis med atl tunneln, som beräknas bli ca 2,5 miljarder kronor dyrare än järnvägsdelen i den kombinerande förbindelsen, skall förräntas av järrivägeri ensam.

Jag ser ingen anledning atl ifrågasätta SJ;s bedömningar Även banverket

Prot. 1989/90:99 har i sitt remissyttrande framhållit atl den kombinerande förbindelsen från

3 april 1990 flnansieringssynpunkt synes vara den enda rimliga lösningen.

[ \ Därmed anser jag mig ha besvarat de tvä första frågorna.

var pa jragor anledning av den sista frågan kan jag nämna atl för finansieringen av

den kombinerande förbindelsen har ett betydande intresse visats från olika håll. Något motsvarande intresse för finansiering av tunneln har jag inte kunnat notera.

AriL 58 KENT CARLSSON (s);

Herr talman! Jag ber givetvis att få lacka för svaren, men jag lycker faktiskt inte atl kommunikationsministern har svarat på de frågor som jag har ställt.

Jag skall börja med den sista frågan som gäller ansträngningarna från kommunikationsministerns sida att få fram någon finansiär Såvitt jag förstår av kommunikationsministerns svar har del inte gjorts några som helst ansträngningar för atl bjuda ut en tunnel lill t.ex. privata finansiärer, och det tycker jag är synd. Detta ger nämligen tunneln elt handikapp i den offentliga debatten.

De andra två frågorna som jag har ställt om huruvida kommunikationsministern är beredd att öppet redovisa de siffror, beräkningar och prognoser som han bygger sina uttalanden på får jag inte heller något svar på. Kommunikationsministern hänvisar i ett stycke till Öresundsdelegationens rapport som lades fram i början av 1989. Men enligt den rapporten går en tunnel ihop företagsekonomiskt. Den blev inte lika lönsam som en bro, men den går ihop. Vad kommunikationsministern då gör är att hala fram ett remissyttrande från SJ på tre och en halv sida, som inte innehåller en siffra eller en beräkning. Jag har själv försökt få fram de beräkningar som SJ baserar sitt remissvar pä, men det har jag inte lyckats med. Det är en hemlig utredning, och del har gjorts flera försök att få fram den. Men hur skall vi i den offentliga debatten kunna debattera en så viktig fråga som en infraslruklurinvesle-ring pä 8-11 miljarder om vi inte får la del av de siffror som ministern bygger sina uttalanden på? Det är därför som jag har ställt denna fråga, och jag hade hoppals all få ell svar.

Jag vill givelvis upprepa dessa frågor och kanske modifiera dem något. Är regeringen beredd all exempelvis bjuda ul en tunnel lill privata finansiärer? Är ministern beredd alt redovisa de siffror de beräkningar och prognoser som han bygger sina uttalanden på? Om del nu är SJ;s ulredning som han baserar dessa uttalanden på får han la fram den, så alt vi kan mötas i en debatt om vad som är rätt och fel.

Slutligen; Menar kommunikationsministern, eftersom han baserar sina uttalanden på SJ:s svar, att den statliga utredningen i princip kan läggas i papperskorgen, eftersom han inte följer den?

AnL 59 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Jag noterar all Kent Carlsson fortsätter alt sprida en misstro
mol mig och mol dem som har uttalat sig för en broförbindelse och de remiss
instanser som har uttalat sig i denna fråga. Jag noterar all del har pågått en
22 sådan debatt under den senasle liden.

Som svar pä frågorna vill jag beträffande finansieringen säga att SJ, som     Prot. 1989/90:99
är del irafikföretag som förutsätts trafikera tunneln eller järnvägsdelen i en     3 april 1990
broförbindelse, alternativt kan transportera sitt gods på färjor Och del är       [

nalurliglvis den alternativkostnad som SJ har intresse av att göra en jämfö- var pa jrag relse med. När SJ har gjort sin färjeutredning har man kommit fram till atl transporter på en fast förbindelse konkurrensmässigt innebär atl SJ kan svara för en mycket liten del av den totala finansieringen. Jag har inte någon anledning att betvivla SJ;s bedömning på denna punkt. Under hand har jag fått ganska utförlig information från SJ:s sida. Och SJ;s ställningstaganden och analyser är förankrade i företagets styrelse. Detta har uttryckts i ett remissvar, och det är alltså inte fråga om att SJ nonchalanl på tre sidor skulle ha halat fram en remissvar som har kastats ul i luften. Jag tar självfallet seriöst på de remissvar som kommer från statliga affärsverk och myndigheter Alt de bygger på ell seriöst beräkningsunderlag har jag inte någon anledning att betvivla.

Mol denna bakgrund är det väl inte så förvånande att det har saknats kommersiella intressenter som är beredda att satsa sitt kapital på en järnvägstunnel för enbarl järnvägstrafik. Har Kent Carlsson några intressenter som är beredda alt göra det, är de välkomna till kommunikationsdepartementet.

AnL 60 KENT CARLSSON (s);

Herr lalman! Jag har alltså utgått bl.a. från en artikel som kommunikationsministern har skrivit i tidningen Broderskap, där han hänvisar till en ulredning. Jag har försökt få tag i denna ulredning, och jag har då kommit underfund med all utredningen egentligen var detta remissvar på tre och en halv sida som baseras på en hemlig ulredning som finns på SJ. Givelvis är jag då som riksdagsledamot och även som medborgare i det här landet intresserad av att fä ta del av de beräkningar som SJ:s tyckanden baseras på. Det är därför som jag har väckt dessa frågor Det finns nämligen andra som har räknat på det. Lunds universitet har gjort det. Det finns föreningar som har gjort det. Och Danske Slalsbaner har kommit lill eri helt annan slutsats än SJ. Anledningen till atl jag tycker atl det är vikfigt alt ministern agerar när det gäller tunnelfinansiärerna är att det är betydelsefullt vilka signaler som skickas ut från de politiska beslutsfattarna om man skall få privata banker konsortier, osv. atl anmäla sitt intresse. Jag tycker fortfarande alt jag inte har fått något svar på frågan om ministern är beredd atl öppet redovisa de siffror, beräkningar och prognoser som han stöder sina uttalanden på.

Anf. 61 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr lalman! SJ är ett affärsdrivande verk och skall naturligtvis utifrån affärsmässiga grunder göra sina bedömningar i detta hänseende. Del är SJ som har underlaget till den färjeutredning som är det ekonomiska bedömningsunderlag som SJ sedan har grundat sitt remissvar på.

Det är SJ som avgör i vilken utsträckning man vill offentliggöra delaljsiff-
ror. Kent Carlsson får liksom andra respektera den konkurrenssituation som
SJ befinner sig i när det gäller alt utöva transporter på en internafionell
marknad. Det finns andra intressenter på denna marknad som också kan
göra sina beräkningar. Ingen av dessa har kommit fram till alt det är kom- 23

Prot. 1989/90:99 mersielli lönsamt atl bygga en tunnel som finansieras med avgifter. Kan Kent

3 april 1990 Carlsson fä fram någon som är beredd alt la denna risk hälsar jag denne

I välkommen lill kommuriikationsdeparlementet. Jag upprepar detta som

P J b jygf pg Kent Carlssons första fråga.

AnL 62 KENT CARLSSON (s);

Herr talman! Det är givetvis så atl en förbindelse över Sundet måste gå ihop ekonomiskt. Det är därför som jag har gått igenom den statliga utredningen för alt se om del är möjligt. Såvitt jag kan förstå av de trafikprognoser och beräkningar som har gjorts i denna utredning har man bedömt att det finns sådana möjligheter. Dåblir jag litet stressad av att man tar fram en hemlig ulredning som jag inte kan bemöta och där det sägs att det inte går ihop ekonomiskt. Vilket är det som.gäller - den statliga utreduirigen eller del affärsdrivande verkels hemliga ulredning? Jag kan inte göra annal än att basera mig på det statliga utredningsmaterial som finns till hands. Då får kommunikationsministern också basera sina uttalanden på denna utredning tills SJ;s utredning är publicerad.

Det finns andra som har gjort beräkningar, exempelvis DSB, som säger alt det skulle kunna gå att få förelagsekonomisk lönsamhet. Om man ställer SJ mot DSB får man två helt olika bilder Därför är det viktigt att ministern tar fram de siffror beräknirigar och prognoser som han baserar sitt ställningstagande på.

AnL 63 Kommunikafionsminister GEORG ANDERSSON: Herr talman! Avgörande, Kent Carlsson, är om det finns någon som är beredd att trafikera en tunnel med järnvägstrafik till den kostnad som uppstår vid finansiering med avgifter.Vill Kent Carlsson tvinga SJ in i denna tunnel och låta SJ betala så höga avgifter att tunneln kommersiellt går ihop skulle det innebära att vi belastade SJ med onödigt höga kostnader eller all vi fick läggalnsubvenlioner via skallsedeln. Det hämmar naturligtvis järnvägstrafiken i övrigt. Min ambition är att gynna järnvägstrafiken genom att ge den så billiga transporter som möjligt över Sundet och ner lill kontinenten. Då kan vi få resurser över för alt salsa på västkustbanan och andra viktiga anslutande järnvägslinjer till denna fasta förbindelse. Det lycker jag är en myckel mera offensiv inställning.

AnL 64 KENT CARLSSON (s);

Herr lalman! Vad jag jusl nu sade var alt den statliga utredning som ministern har tillsatt förklarar alt del går all få företagsekonomisk lönsamhet på tunneltrafik med taxor som faktiskt motsvarar vad färjetrafiken i dag kostar Därför vill jag att vi utifrån utredningen diskuterar vad som är rätt i denna debatt. Jag vill påstå att vi med ministerns utgångspunkt har en trafikpolitik utan visioner Vi har ju sagt alt vi skall försöka flytta över så mycket som möjligt av last- och persontrafiken från gummihjul till järnvägen. Då är valel av förbindelsen över Öresund av strategisk betydelse; Väljer vi en borrad järnvägstunnel eller en vägbro?

Om man läser SJ;s remissvar noggrant kan man se att SJ inte heller är be-
24 rett atl medverka till finansieringen av en järnvägsdel på denna bro. Det sä-

ger man i det remissvar som kommunikationsministern bygger mycket av sitt Prot. 1989/90:99

agerande på. Blir del bara en vägbro kan mari fråga sig vad det innebär för 3 april 1990

miljön i det här området i södra Sverige.

Svar på frågor

Anf. 65 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON: Herr lalman! Blir del en bro så blir det inte bara en vägbro ulan en järnvägs- och vägbro. Det är utgångspunkten. I alla händelser är järnvägsdelen på en sådan kombinerad förbindelse 2,5 miljarder billigare, enligt de kalkyler som Öresundsdelegationen har gjort, än en isolerad järnvägstunnel. Detta är en extrakostnad som järnvägen måsle bära om den skall gå igenom tunneln. År det alt gynna järnvägen? Jag menar atl del minskar järnvägens konkurrenskraft. Vill vi verkligen flytta över gods på järnvägen, då skall vi ge järnvägen goda förutsättningar och en ökad konkurrenskraft.

AnL 66 KENT CARLSSON (s):

Herr talman! Ell sätt att ge järnvägen konkurrenskraft gentemot vägen är att ge den i princip ensamrätt på de snabba och effektiva förbindelserna till kontinenten, vilket en borrad järnvägstunnel faktiskt skulle innebära. Debatten får inte handla om vilkel som är lönsammast - så som det lätt blir. Det är klart all en bro med både bilväg och järnväg blir lönsammast. Men frågan är; Blir en järnvägstunnel verkligen lönsam och går den all finansiera med avgifter från dem som skall trafikera denna tunnel? Ja, all den blir lönsam visas av den statliga utredningen och av fristående undersökningar Det är där någonstans debatten skall ligga. Att vi skulle vara tvungna att bara "följa utvecklingen", som det har sagts i debatten, innebär all vi får en ökad vägtrafik. Vi vet alt en bro stimulerar vägtrafiken, och del innebär också problem för vattengenomströmningen. Det är problem som vi tyvärr inte hinner diskutera här i dag. Del är återigen viktigt atl komma ihåg att trots alt den statliga utredningen inte har utrett biliågmöjligheten, inte har tittat på alternativet dirékttunnél och inte har gjort några trafikprognoser för passagerartrafi-ken, har den konstaterat att tunneln blir lönsam.

Anf. 67 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON: Herr talman! För det första; SJ har gjort sin färjeutredning efter det att Öresundsdelegationen lämnat sin rapport. Del är värt all notera i sammanhanget.

För det andra; Det finns ett ekonomiskt alternativ för en kombinerad förbindelse, och del är forlsatl färjetrafik. Det är inte lika snabbi, men del är ett alternativ som konkurrerar med den fasta förbindelsen. Del innebär nalurliglvis atl vi fortsätter med en betydande flotta av lastbilar och långtradare som går in i färjorna. Det betyder fortsatta utsläpp från färjorna. Öresundsdelegationen, som Kent Carlsson så ivrigt hänvisar lill, har visat att fortsatt färjeförbindelse enbarl är det sämsta ur miljösynpunkt.

Anf. 68 KENT CARLSSON (s);

Herr lalman! Om man slaviskt följer det remissvar som ministern baserar
mycket av sina uttalanden på - det är remissvaret från SJ på tre och en halv
sida - innebär del att del är fortsatt färjedrift som gäller Då blir del ingen 25

Prot. 1989/90:99 bro och ingen tunnel. I debatten om huruvida vi skall ha en fast förbindelse

3 april 1990 och vilken vi i så fall skall välja som är miljömässigt bäst och som vi kan klara

I I ekonomiskt slår valet mellan en bro och en tunnel. Vad jag har försökt be-

P ' b <" yjja genom de uttalanden som jag har gjort och de utredningar som jag har

tagit del av är atl det går att få lönsamhet med en tunnel. Den skulle i sig ge

vikliga signaler till iransportmarknaden och näringslivet i Sverige.

SJ hävdar i sin ulredning, som jag tyvärr inte får titta på och alltså inte kan se hur SJ har bedömt olika vägar till kontinenten, att det inte skulle bli lönsamt. Om jag skall kunna bemöta de siffror som ministern använde, måste jag åtminstone få titta på utredningen och få jämföra siffrorna där med de offentliga siffror som finns och som jag hoppas är rikliga.

Anf.69 Kommunikafionsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Kent Carlsson envisas med alt lala om sina egna bedömningsunderlag som utredningar och menar att SJ:s bedömningar är allmänna anlaganden och lyckanden, framkastade pä tre och en halv sida i elt remisssvar. SJ har gjort en mycket noggrann utredning om vad alternativet fortsatt förbindelse med slora tågfärjor skulle innebära. Med denna utgångspunkt har man gjort bedömningar hur myckel man kan salsa på avgifter för en eventuell fast förbindelse. Avgörande för alt man kan bygga en tunnel, Kent Carlsson, är all man har någon som är beredd att betala avgifter för de transporter som bedrivs på denna fasta förbindelse. Betalas inte avgifterna blir del konkursförelag av alltihop. Det är väl inte vad Kent Carlsson är ute efter

AnL 70 KENT CARLSSON (s):

Herr lalman! Självfallet är jag inte ute efter konkurser Det är klart atl del är viktigt vad kommunikationsministern säger i den offentliga debatten och hur han ställer sig lill ett tunnelalternativ. Om sådana politiska signaler gär lill de olika finansiärerna att det blir en bro, är del klarl atl man inlresserar sig för en bro. Men om signalerna från ministern i stället är atl vi bygger en tunnel, så är jag övertygad om att vi skulle få sådana som vore intresserade -privata konsortier. Jag är öppen för vilka lösningar som helst när det gäller finansiering.

Anledningen lill att det är viktigt att vi i debatten håller oss fill de siffror som den statliga utredningen har tagit fram är att dessa är de enda som finns tillgängliga för vanliga medborgare och riksdagsledamöter Vi har inte tillgång till de bedömningar som SJ har gjort. Det vore intressant om vi kunde få en diskussion om de prognoser och beräkningar som Öresundsdelegationen har gjort om anlalel passagerare och om antalet trafikfordon för att se om dessa stämmer Det är ju förutsättningen för atl vi skall få ekonomi både när del gäller en bro och när del gäller en tunnel. Jag kan inte förstå varför inte ministern kan gå in i en sådan debatt och redovisa vilka siffror han bygger sina ställningstaganden på.

AriL 71 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;
Herr talman! Jag beklagar att den här debatten tenderar atl aldrig ta slut.
Jag vill bara säga alt Kent Carlsson överskattar betydelsen av mina uttalan-
26 den, om han tror att det som jag har sagl styr banker och finansiella intressen

i Skandinavien och Tyskland när det gäller all göra bedömningar i det här Prot. 1989/90:99
fallet. 3 april 1990

Jag har i del längsta så alt säga legal myckel lågt. Jag har alltså inte sagt [ ~

vad som är min egen bedömning. Men efler att under en lång tid ha försökt • P " S atl studera detta, med hjälp av de kontakter som jag har och de remissvar som lämnats, har jag till sist intagit ståndpunkten att det är kommersiellt intressant att bygga en fast förbindelse i form av en kombinerad sådan. Om man inte gör det, får man fortsätta med färjeförbindelser Jag tror faktiskt atl de kommersiella intressen som bevakar frågan mera ser till de egna bedömningarna än till eventuella uttalanden som jag som den ringa person jag är har presterat.

Anf. 72 KENT CARLSSON (s):

Herr lalman! Jag tror att kommunikationsministern förringar sin egen roll i den här frågan. Om ministern i den offentliga debatten säger atl en tunnel är ell oekonomiskt alternativ, vilkel han har uttalat och även gett ullryck för i egna artiklar, flyr självfallet de som eventuellt skulle kunna vara intresserade. Därför är del så viktigt all få svar på följande frågor:

Vad bygger ministern sina uttalanden på? Bygger ministern sina uttalanden på SJ ;s hemliga utredning eller på det statliga utredningsmaterialet - vad gäller del senare kan jag bara tyda det så, alt det faktiskt finns en möjlighet all få lönsamhet när del gäller lunnelalternalivet.

Del blir inte det lönsammaste alternativet. Men det blir i varje fall lönsamt. Man får igen sina pengar på 30 år med 5 % realränta.

Om ministern i ställel så atl säga hade lutat sig mot de statliga utredning-arria och använt sig av de siffror som där finns, hade hans uttalande kanske varit annorlunda. Ministern har ju själv i en artikel i Broderskap sagt alt han gör den aktuella bedömningen utifrån den hemliga utredningen.

Mol den bakgrunden vill jag atl ministern ger oss en redovisning; Vad är det för siffror som ligger lill grund för det gjorda ställningstagandet? Del räcker inte med allmänna svepande ordalag om att vi får brottas med prognoser om passagerare, gods och annat. Det gäller ju alt få en ordentlig och realistisk debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1989/90:507 om Dellenbanan

AnL 73 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Karin Starrin har frågat mig om jag avser att vida några åtgärder för atl förhindra alt banverket börjar nedmonteringen av signalsystemet längs med Dellenbanan.

Dellenbanan är en länsjärnväg som går mellan Ljusdal och Hudiksvall. SJ lade ned godstrafiken på banan under hösten 1986. I och med detta upphörde banverkets underhållsansvar Enligt det trafikpolitiska beslutet skall en bana läggas ned tre år efler det atl trafiken har upphört. Därefter är det

Prot. 1989/90:99 banverket som fattar det slutliga beslutet om en eventuell upprivning av spår

3 april 1990 m.m.

I I I det trafikpolitiska beslutet finns ett avsnitt om länsjärnvägar som kari

var pa jragor intresse från turistsynpunkt. Här nämns möjligheten atl la över ban-

delar som inte trafikeras reguljärt. Ell exempel där sådan trafik har kommit till slårid är sträckan mellan Växjö och Väslervik. Då det gäller Dellenbanan har någon framställning om att få la över banan inte inkommit.

Mot denria bakgrund har jag inte för avsikt atl vidta några åtgärder med anledning av frågan.

AnL 74 KARIN STARRIN (c);

Herr lalman! Jag tackar för svaret. Jag förslod att jag skulle få ett formellt svar Vidare förstår jag att kommunikationsministern lycker atl den här frågan är alldeles föi" ringa för att ligga på hans bord. I jämförelse med den fråga som nyss diskuterades är den naturligtvis ringa. Men frågan är irite ringa för de människor som bor längs Dellenbanan och absolut inte för föreningen Dellenbanans väririer, en intresseförening som jobbar med denna fråga.

Från banverkels styrelse har man sagt följande: Trafikutbudet måste öka och människor måste övergå till alt åka med tågen även i en vardagssituation. Då kommer järnvägsseklorn alt gå den framfid till mötes som vi önskar

Det är just i detta avseende som alla stimulansåtgärder måste vidtas som bedöms vara möjliga för att öka möjligheterna i vardagssituationer

Mina följdfrågor blir; Vad anser kommunikationsministern om detta? Hur kan man stimulera vardagsåkandet, arbetspendlandet och annat åkande på kortare sträckor? Hur skall alltså den trafiken stimuleras?

Med tanke på den miljödebatt som så all säga har puffat järnvägsfrågorna
i rätt riktning lycker jag att vi i allra högsta grad bör utnyttja alla möjligheter
som finns när det gäller att stödja intresseföreningar av det här slaget. De
måsle få.möjligheter att jobba med.sådant här ....... ,.-.■.

Del svar som jag här.har fått,måsle jag lolka på det sättet att kommunikationsministern tycker atl banverket gör rätt, dvs. att det är riktigt att rälsen rivs upp och att sträckan inte längre skall vara tillgänglig för järnvägstrafik.

AnL 75 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON: Herr talman! Jag tvingas hänvisa till att Dellenbanan är en länsjärnväg. Länshuvudmännen bär alltså ett avgörande ansvar för i vilken utsträckning banan skall utnyttjas för trafik. Riksdagen har uttalat att banverket, om banan inte utnyttjas för trafik, kan riva upp anläggriirigen efter elt antal år -detta för att miriska kostnaderna. I del här fallet finns det vissa besvärande omständigheter beträffande signalsystemen. Det blir ju fel då och då. Det kan t. ex. slå om till rött ljus när det inte skall vara det. Det är bakgrunden till att man har vidtagit de aktuella åtgärderna.

Hur kan vi då rent allmänt stimulera järnvägstrafikeri? Jo, det kan vi göra genom atl ge järnvägen hyggliga förutsättningar där det finns ett rimligt underlag för järnvägstrafik. Järnvägen är ju ett kollekliviransporlmedel. Här finns del ett ganska betydande transportunderlag i form av godstrafik eller persontrafik. 28

I della fall har man först lagt ned persontrafiken. Därefter har godstrafiken lagts ned. Orsaken var atl underlag för trafiken saknades.

Jag kan i det här läget inte bedöma om det finns möjligheter att ånyo skapa ett underlag. På länsnivå har man inte gjort den bedömningen. Självfallet delar SJ bedömningen att det inte finns någol underlag här Det är mol den bakgrunden som banverket vidtar de aktuella åtgärderna. Vi måste även -ja, kanske i synnerhet - när det gäller järnvägstrafiken se lill att resurserna utnyttjas pä ell effektivt sätt, så atl pengarna gör största möjliga nytta.

Prot. 1989/90:99 3 april 1990

Svar på frågor

Anf. 76 KARIN STARRIN (c);

Herr talman! Atmosfären har verkligen förändrats när det gäller synen på detta med att åka tåg, åka kollektivt.

I och med den miljödebatt som har förts under de senare åren om de föroreningar som vi vet alt bilar bidrar till har människor blivit medvetna på ett helt annat sätt i jämförelse med hur del var för bara ett antal år sedan. Jag är således benägen atl hålla med Dellenbanans vänner Genom sitt arbete och sitt engagemang visar man att det är möjligt att på sikt få fram ett underlag som visar att banan är lönsam. Banan är ju elektrifierad. Dessutom rör det sig om en lagom lång sträcka - 62 km - för arbeispendling. Om bara viljan funnes och det kom signaler i den riktningen, tror jag absolut att det skulle gå att stödja en förening av det här slaget som verkligen vill ta upp trafiken på en bana som kan bli lönsam.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1989/90:490 om behandlingen av balter, som flyr till Sverige från tjänstgöring i Röda armén

Anf. 77 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Gunnar Hökmark har frågat utrikesministern om regeringen avser atl vidta åtgärder, så att balter som flyr från tjänstgöring i den sovjetiska armén får stanna i Sverige.

Arbetel inom regeringen är så fördelat atl det är jag som skall svara på frågan.

Om Gunnar Hökmark med sin fråga menar atl Sverige skall vidta åtgärder rent generellt för all ge uppehållstillstånd till balter som vägrar att fullgöra sin värnpliktstjänstgöring i den sovjetiska armén är svaret nej.

För 14 dagar sedan besvarade jag en liknande fråga som ställts till mig av Erling Bager, folkpartiet. Jag svarade bl.a. att själva vägran all fullgöra värnplikt inte i sig är asylgrundande, såvida inte ett oproportionerligt straff skulle följa på vägran.

Vi bevakar noggrant alla rapporter om vad som händer värnpliktsvägrare i de baltiska staterna. De som kommer till Sverige och söker asyl här får, liksom övriga asylsökande, uppge sina skäl för att få stanna. Såsom jag så många gånger påpekat prövas varje ärende individuellt. Så görs också i de ärenden som rör baltiska värnpliktsvägrare. Vi förvägrar inte någon människa asyl om han eller hon har elt särskilt starkt skyddsbehov.

Prot. 1989/90:99 AnL 78 GUNNAR HÖKMARK (m);

3 april 1990 Herr talman! Jag skall be att få tacka statsrådet för svaret på min fråga.

I Det är inte förvånande att jag inte är särskilt glad över innehållet i svaret.

P b £)g( ]g(gf |jfg( besynnerligt när statsrådet lalar om "oproportionerligt

straff", om hon därmed menar att del finns proportionerliga straff för den lyp av brott som Sovjetmakten i dag anser att unga balter begår.

Vad man skall ha klarl för sig är att della inte handlar om värnpliktsvägran eller annan kriminell verksamhet, utan om en politisk uppfallning och en personlig övertygelse. Unga balter har i dag den politiska övertygelsen att Röda armén är en ockupalionsarmé.

Vad vi i Sverige tycker i detta sammanhang är av mindre intresse, men det kan konstateras att man i Baltikum har denna mycket starka politiska uppfattning, atl man anser sig ha stöd, i Genévekonvenliorien och inlerna-lioriell räll, för atl vägra värriplikt. Enligt den konventionen skall ingen tvingas tjänstgöra i en ockupationsarmé. Denna politiska uppfattning är ingen godtyckligt påkommen uppfattning. Den har sill slöd i all del i Sovjet i dag förekommer en öppen diskussion om RibbentroF)-Mololov-paklen och därmed del legala i del sovjetiska maktövertagandet. Man kan alltså lugnt hävda all del här rör sig om en politisk uppfallning.

Jag skulle vilja fråga statsrådet om del i andra sammanhang har talats om proporlionerligl straff, som skulle kunna leda lill att en människa trots sin politiska uppfattning inte får asyl i Sverige. Har Sverige i andra sammanhang tillämpat skälet proporlionerligl straff för politiska flyktingar?

Anf. 79 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talmari! Del är alllid graden av förföljelse och graden av påföljd vid en eventuell utvisning som man tar hänsyn till. Det finns självfallel olika proportioner pä delta.

När vi lalar om värnpliktsvägran har jag all svara för det som sägs i utlänningslagen om dessa frågor, och där talas det egenlligen inte om värnpliktsvägrare, utan om krigsvägrare som avvikit från pågående militärtjänst. Värnpliktsvägran är inte i sig en grund för asyl.

Jag tror att Gunnar Hökmark och jag är ganska överens om atl det inte är rimligt att säga atl alla värnpliktsvägrare som kommer till Sverige skall ha en generell rätt till asyl.

Jag har i och för sig inte anledning atl ifrågasätta så mycket av det Gunnar Hökmark anför, men en invandrarminister kan aldrig och har aldrig kunnat ge ell generellt besked tillen grupp människor om att de får asyl. Jag vet inte hur många gånger jag från derina talarstol har fåll upprepa all vi alllid måste pröva varje ärende individuellt. Det måsle vi nalurliglvis också göra i dessa ärenderi. Della utvecklade jag ganska utförligt under en frågestund för 14 dagar sedan, och jag påpekade också atl del är självklart alt vi måste följa utvecklingen mycket noga när del gäller de baltiska staterna och Sovjetunionen och när det gäller balternas tjänstgöring och värnplikt i den sovjetiska armén.

AriL 80 GUNNAR HÖKMARK (m):
30 Herr talman! Jag uttryckte mig nog inte tillräckligt tydligt. Jag sade atl

della inte handlar om värnpliktsvägran som sådan. Dessa unga balter har

ingenting emot att göra värnplikt, men de vägrar att göra värnplikt i del som     Prot. 1989/90:99
de, utifrån den diskussion som i dag förs i Sovjetunionen, anser vara en     3 april 1990
ockupalionsarmé. Med denna uppfattning har de också i Genévekonventio-        [    [

nen stöd för atl vägra tjänstgöra i denna armé. P F g

Det är därför litet besynnerligt alt höra statsrådet säga att del finns oproportionerliga och proportionerliga straff. Dessa balters politiska uppfattning, om den fullföljs, ivingar dem lill myckel långa fängelsestraff.

Jag vill då fråga: Avser regeringen att bibehålla en ordning som kan tvinga svenska myndigheter alt utlämna unga balter till sovjetiska myndigheter, såsom nu är aktuellt med en ung balt som befinner sig i Sverige?

AnL 81 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr lalman! Oavsett på vilka grunder - om del är värnpliktsvägran eller de grunder som Gunnar Hökmark här anför - som dessa balter kommer lill Sverige och söker asyl, är milt svar atl det inte går att ge elt generellt besked ulan atl varje enskilt ärende får prövas på dessa grunder

Del är en myckel mångfaselterad och delvis motsägelsefulld bild som vi i dag får i rapporteringen frän de baltiska staterna i della avseende. Senast i dag har jag kunnat notera del i en artikel i Svenska Dagbladet, som jag är säker på all Gunnar Hökmark också har tagit del av. Del finns därför inte någon anledning atl förhasta sig. När det gäller de ärenden som nu skall avgöras är jag beredd atl avvakta och följa utvecklingen den närmaste tiden. Någon generell utfästelse för en grupp kan jag alltså inte göra.

Anf. 82 GUNNAR HÖKMARK (m):

Herr talman! Jag har full förståelse för det svåra värv som statsrådet har, men det är likväl så alt regeringen har ett ansvar genlemot de olika myndigheler som hanterar svensk invandrarpolitik, all ge rikfiga signaler och rikliga instruktioner som en tolkning av det som sker i vår omvärld. Så sker regelbundet, och så har sketl under det senaste året när det gäller regeringens signaler till invandrarverket i olika frågor.

Jag insisterar på atl detta inte handlar om värnpliktsvägran som sådan, ulan om den politiska uppfattningen bland dessa unga balter atl Röda armen är en ockupationsarmé och att de därmed har slöd i inlernationella konventioner för att vägra tjänstgöring.

Om regeringen låter nuvarande bestämmelser gälla, som leder lill alt en ung balt har ett utvisningsbeslut hängande över sig, innebär det en förbluffande okänslighet för vår historia men de facto också alt Sverige i en dispyt mellan centralmakten och de baltiska staterna lar ställning för centralmakten.

Överläganingen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:99 18 § Svar på fråga 1989/90:492 om regeringsdelegationens rapporter
3 april 1990 om de mänskliga rättigheterna

Svar på frågor g3 g. j pj.Ljg LÖÖW;

Herr lalman! Berilh Eriksson har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för all garantera högre kvalitet hos framlida regeringsdelegationers rapporter beträffande omständigheter som rör de mänskliga rättigheterna i olika länder

Berith Eriksson hänvisar till den delegation som i början av januari i år fick i uppdrag alt undersöka vissa förhållanden i Bulgarien. Det har förekommit stor missuppfattning om delegationens uppdrag. Även Berith Eriksson lycks ha missuppfattat vilket syfte som delegationens besök i Bulgarien hade.

Delegationen hade inte fått i uppdrag att i största allmänhet undersöka läget beträffande de mänskliga rättigheterna i Bulgarien. Syftet med delegationens besök var att undersöka om del fanns anledning alt ompröva regeringens tidigare ställningstagande avseende situationen för den turkisksprå-kiga befolkningsgruppen i Bulgarien. Anledningen var rapporter vid årsskiftet om demonstrationer som var fientliga mot denna grupp.

Delegationens uppgift var - vilket också framgår av rapporten - att analysera vad de fientliga demonstrationerna innebar för den fortsatta utvecklingen i Bulgarien.

Regeringens bedömning på grundval av delegationens rapport blev att de aktuella demonstrationerna inte skulle leda till alt demokratiseringsprocessen i landet stoppades upp. Regeringens fidigare uppfattning, som uttrycktes i beslutet den 13 december 1989, förstärktes genom händelseutvecklingen rent allmänt för bulgarer av turkisk härkomst efler delegalionesn besök.

Som Berilh Eriksson vet, bad FN;s flyktingkommissariat (UNHCR) i början av januari i år regeringen atl visa varsamhet med avvisningar av bulgarienlurkar och hänvisade då till de aktuella antilurkiska demonstrationerna. UNHCR informerades om delegafionens arbete och slutsatser och förklarade alt man har förtroende för Sveriges agerande i denna fråga. Flyktingkommissarien har senare tydligt framfört atl han anser alt Sverige hanterat frågan helt rätt.

I sin fråga hänvisar Berith Eriksson till en rapportering från Amnesty International i vilken konstaterats att bulgarer, som lämnat information om brott mot de mänskliga rättigheterna, dömts till många års fängelse för spioneri. Jag vill framhålla att vi självklart följer Bulgariens, liksom övriga länders, efterlevnad av konventionen angående de mänskliga rättigheterna.

Anf. 84 BERITH ERIKSSON (vpk);

Herr lalman! Jag vill tacka invandrarministern för svaret. Jag vill poängtera att del är väldigt viktigt atl del reser delegationer lill olika länder för alt på ort och ställe sätta sig in i svårigheterna och försöka bedöma situationen för asylsökande som kan komma atl skickas tillbaka. Personligen litar jag på den här delegationens rapport, trots atl del omedelbart efter delegationens hemkomst riktades kritik mot valel av informatörer, dvs. atl delegationen 32

hade haft kontakt bara med officiella personer, och mot att man inte haft Prot. 1989/90:99
tillgäng till en turkisk tolk. 3 april 1990

Men sedan läste jag Amneslys rapport. Den skrevs tvä månader senare [

men behandlade händelser som hade inträffat strax före och efler den ' P " ""

svenska delegattonens besök i Bulgarien. Jag kunde då konstatera att det förelåg en skillnad mellan de här båda rapporterna, en skillnad som jag lycker att man inte utan vidare kan acceptera.

Nu säger invandrarministern att uppdraget för delegationen endast var att utröna vad dessa demonstrationer kunde innebära för turkbulgarerna och inte att studera mänskliga rättighetsfrågor i allmänhet. Men det var väl rimligt att anta att delegationen även skulle informera sig om huruvida regeringens beslut den 13 december verkligen var riktigt. Vilka rapporter grundade regeringen del beslutet på? Amnesty skriver bl.a. att Sverige bör uppmärksamma den risk som uppenbarligen finns för att turkbulgarerna skall räka illa ul när de återvänder lill Bulgarien. Har invandrarministern läst den här rapporten och vilka slutsatser har hon i så fall dragit?

Anf. 85 Statrådet MAJ-LIS LÖÖW;

Herr talman! Jag har rapporten från Amnesty framför mig. I rapporten påpekas mycket riktigt att man måste ta hänsyn till dessa fakta vid behandlingen av ärenden. Självfallet gör vi det. Alla kunskaper vi har om förhållandena i elt land skall vägas in i bedömningen. Men turkbulgarerna anförde just den etniska konflikten som skäl för sina asylansökriingar Den koriflik-ten följde vi mycket noga under hela hösten. Så småningom blev utvecklingen sådan, alt vi ansåg oss kuuna falla beslutet deu 13 december

I samband med julhelgen kom sedan de mycket dramatiska nyheterna om turkbulgariskfientliga demonstrationer Vi ansåg då atl det var rimligt att vi tog reda på vad som låg bakom dessa och i vad mån de skulle kunna förändra situalionen. Vi ville också ta reda om myndigheterna i Bulgarien var beredda att fullfölja den utveckling som hade påbörjats eller om de skulle låta sig påverkas av demonstrationerna. Det var i detta syfte som delegationen skickades lill Bulgarien.

Jag tycker att både massmediarapporleringen kring delegationens besök och delegationens rapport bekräftade atl demonstrationerna inte medförde någon omprövning av den demokratiseringsprocess som hade inletts. Även utvecklingen därefter talar i samma riktning. Nu har det i Bulgarien utlysts fria val till i juni, och det finns även andra faktorer i utvecklingen som är posiliva.

AnL 86 BERITH ERIKSSON (vpk):

Herr talman! Det var väl inte bara fråga om den etniska konflikten, utan det var i än högre grad den etniska diskrimineringen mol lurkbulgarerna från myndigheternas sida som utgjorde asylskäl. Detta gällde även sedan ändringarna i regeringen gjorts. Eftersom invandrarministern har Amneslys rapport framför sig kan hon där läsa om den läkare som blivit dömd till tio års fängelse på grund av att han lämnat uppgifter om brott mot de mänskliga rättigheterna.

Det är ju inte bara denna delegation som rest för att informera sig om si- 33

3 Riksdagens protokoll 1989/90:99

Prot. 1989/90:99 lualionen i andra länder Jag har även läst den rapport som Christina Roge-

3 april 1990 stam skrev efter sin resa lill Turkiel år 1988. Hon avslutar rapporten med atl

säga all hon fält en helhetsbild av situalionen i Turkiel, och framför allt i
:>var pa jiagol östra Turkiet. Tittar man på programmet förstår man atl detta knappast är

möjligt.

Anf. 87 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW;

Herr talman! På en korl frågestund är del svårt atl reda ul hela detta problem, och Berilh Erikssons fråga gällde kvaliteten på den rapport som rege-ringsdelegalionen avgav. Jag anser atl den rapporten har en mycket hög kvalitet. Delegationen hade dessutom en mycket kvalificerad sammansättning, med representanter både för utrikesdepartementet och för invandrarverket. Det var alltså myckel kunniga människor som reste och gjorde denna bedömning. Jag tycker att del finns anledning all påpeka della. Jag lycker också att det var bra alt jag fick delta lillfälle alt i en frågedebalt försöka undanröja de missuppfattningar som funnits, tyvärr inte bara hos Berith Eriksson ulan även hos andra, om vilken uppgift delegationen egentligen hade. Uppgiften var framför alll all undersöka om del fanns någon anledning all ifrågasätta den ulveckling som hade utgjort grundvalen för vårt beslut.

AnL 88 BERITH ERIKSSON (vpk);

Herr talman! Jag kan i sä fall bara beklaga att delegationen inte hade ett bredare uppdrag när den nu var så väl sammansatt och så kvalificerad. I så fall hade den kanske kunnat skriva en rapport som inte skiljl sig så här mycket från Amneslys syn på situationen.

Christina Rogestam säger i sin rapport all man har ambitionen atl en gång per år sammanställa och utvärdera delegationsresor En sådan värdering bör kunna ge värdefulla synpunkter på delegationernas sammansättningar, förberedelser och uppföljning, skriver Rogestam.

Har det gjorts en utvärdering av dessa båda rapporter? Planeras någon uppföljning och nya delegationsresor till dessa platser?

AnL 89 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Del finns naturligtvis även andra möjligheter atl följa utvecklingen. I bedömningen av frågor som rör de mänskliga rättigheterna tar vi även med sådana saker som Amneslys rapport. Åven Förenta nationerna följer utvecklingen i fråga om de mänskliga rättigheterna i olika länder

Det år här på sin plats att påpeka atl del självfallet inte är så alt vi enbart gör denna snäva bedömning av den etniska konflikten i Bulgarien, utan vi måste även följa ulvecklingen i stort, på samma sätt som vi gör i fråga om andra länder Det är framför allt via våra beskickningar som vi gör uppföljningar på grundval av deras rapporteringar hem lill Sverige.

AnL 90 BERITH ERIKSSON (vpk);

Herr talman! När man läser dessa rapporter slås man framför allt av att

kontakter inte tagits med de organisationer som arbetar för de mänskliga

34 rätlighelerna på de platser som har besökts. Även om dessa organisationer

många gånger har svårt att verka i de länder som det gäller, är del dessa som Prot. 1989/90:99 kan ge en riklig och heltäckande bild av situalionen. Sådana kontakter togs 3 april 1990 emellertid inte vare sig i Bulgarien eller i Turkiel.

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1989/90:488 om Älvdalens kommuns ansökan om statsbidrag till Brattströmmenprojektet

Anf. 91 Finansminister ALLAN LARSSON;

Herr lalman! Siw Persson har frågat mig om finansdepartementet väntar med att avgöra en bidragsansökan från Älvdalens kommun tills det klargjorts 0111 kommunen brutit mot gällande lagar

Sakläget är följande;

- Kommunen har fått tillstånd av vattendomstolen alt ulföra de åtgärder som anges i ansökan med undanlag för en provisorisk överfart över Österdalälven. Tillståndet får las i anspråk ulan hinder av atl domen ej vunnit laga kraft.

- Domen har överklagats hos vattenöverdomstolen, som i särskilt beslut avslagit klagandens yrkande om att tillståndet inte skall få utnyttjas förrän domen vunnit laga kraft.

- Kommunen har satt i gång schaktningsarbelen enligt vattendomstolens tillstånd och dessutom anlagt en bro över Vegån. För anläggningen av denna bro saknar kommunen tillstånd. Bron omfattas emellertid inte av bidragsansökan.

- Länsstyrelsen i Kopparbergs län har efter anmälan överlämnat "brofrågan" till åklagarmyndigheten och kommer enligt uppgift alt pröva hela företaget med utgångspunkt i naturvårdslagens bestämmelser om markawatl-ning.

Min slutsats är följande; Eftersom "brofrågan" inte omfattas av ansökan påverkar denna fråga inte tidpunkten för regeringens beslut.

När det gäller åtgärderna i övrigt så har vattendomstolen i sin dom uttalat atl de närmast är att hänföra till vatlenförelag som avses i 1 kap. 3§ första punkten vattenlagen. I sådana fall krävs ingen prövning enligt naturvårdslagen. Länsstyrelsen har emellertid preliminärt gjort bedömningen all det är fråga om ett markavvattningsföretag. Sådana åtgärder får enligt 18 c § naturvårdslagen inte vidtas ulan tillstånd av länsstyrelsen. Den prövningen kommer alt ske inom den närmaste tiden. Regeringen avvaktar länsstyrelsens prövning innan slutlig slällning tas i bidragsfrågan.

AnL 92 SIW PERSSON (fp);

Herr talman! Tack för svaret! Det var verkligen befriande att få läsa de sista raderna i finansministerns svar, nämligen; "Regeringen avvaktar länsstyrelsens prövning innan slutlig slällning tas i bidragsfrågan."

Anledningen till min fråga var naturligtvis behovet av klarhet i om ett departement skulle ge pengar lill en verksamhet, som skulle orsaka skador som ett annal departement har kämpat för att förhindra. Hade departementet i

Prot. 1989/90:99 detta fall anslagit pengar, hade vi varit många som undrat hur man i framti-

3 april 1990 den skall förfara för atl skydda de objekt som är undantagna i NRL. Men nu

behöver jag ju inte föra den debatten.

" I J' b Jag vill därför än en gångsäga till finansminislern att det var befriande att

läsa de sista raderna. Möjligen vill jag ställa ännu en fråga. I svaret sägs att länsstyrelsens prövning skall ske inom den närmaste tiden. Är "den närmaste tiden" några månader och har ministern någon uppfattning om när regeringens slutliga ställningslagande i bidragsfrågan kommer att göras?

AnL 93 Finansminister ALLAN LARSSON:

Herr talman! Jag har ingen uppgift om hur fort det kan gå. Vi avvaktar beskeden från länsstyrelsen. Därefter kan vi behandla sakfrågan.

AriL 94 SIW PERSSON (fp);

Herr talman! Jag får naturligtvis vara nöjd med det svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1989/90:505 om den föreslagna investeringsskatten och en ny musikteater i Göteborg

AnL 95 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Ingela Mårtensson har frågat finansmiriisterri om regeringeris förslag lill skärpt investeririgsskatt för vissa byggnadsarbeten (prop. 1989/90:96) innebär atl elt byggande av en musikteater i Göteborg blir skal-lepliktigt.

Arbetet inom regeringen är sä fördelat atl det är jag som skall svara på frågan.

Regeringens förslag lill skärpt invesleringsskatl lämnades lill riksdagen den 8 februari i år Syftet med förslaget är atl dämpa aktiviteten på byggmarknaden. Åtgärden riktas mot s.k. oprioriteral byggande. Den gränsdragning som gjorts i lagen är atl byggandet av en ny musiktealer hänförs till denna kategori. Svaret till Ingela Mårtensson är därför ja.

Anf. 96 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr lalman! Jag måsle säga alt jag blev mycket beslörl över det här beskedet frän statsrådet Åsbrink. Det verkar som om den nya musikteatern, om del nu blir någon, från början lill slut är förföljd av olyckliga beslut.

Irivesteringsskatten, som är det senasle som drabbat musikteatern, är folkpartiet emot som sådan. Men jag vet ju atl en majoritet i riksdagen tidigare har backat upp förslaget och kommer att stå bakom även det nya förslaget all också Göteborgsområdet skall inkluderas. Del är mycket negativt för den nya musikteatern.

Frågan är om man över huvud tagel kan fortsätta och planera för teatern,

när den nu blir ytterligare 150 milj. kr. dyrare. Man har redan tidigare haft

svårt all finna finansiärer Staten har lovat atl ställa upp med ca 230 milj. kr

36 Däremot har del varit svårigheter att få landstingen att ställa upp. Därefter

har del diskuterats om det skulle kunna finnas avdragsmöjligheler för delta, Prot. 1989/90:99

om näringslivet gick in och skänkte pengar till investeringen. Del har varit 3 april 1990
svårigheter atl få besked om huruvida del kommer någori proposition i det

ärendet. Svarpåfrågor

Kanske jag kan få ett lika rakt besked på den punkten; Avser statsrådet all komma med någol förslag-en s.k. lex Göteborg-om atl man får dra av gåvor som man skänker lill en sådan musiktealer?

AnL 97 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Som också framgick av Ingela Mårtenssons inlägg är det inte investeringsskallen ensam som avgör om bygget kommer lill stånd eller inte. Del finns åtminstone ell par andra frågor som inte är lösta.

Den ena är bidragen frän landslingen. Ett av de berörda landslingen gick emot atl avsätta pengar Med knapp majoritet röstades förslaget ned. Det innebar i sin tur att även de övriga landstingen drog sig ur projektet. Detta betyder all en väsentlig del av finansieringen i varje fall för närvarande inte är ordnad.

Den andra oklarheten gäller just förelagen. Del tycks vara så att företagen räknar med avdragsrält för sina avsättningar I den frågan kan jag bara säga att beredning för närvarande pågår. Jag har därför ingel besked att ge i dag när det gäller frågan om det kommer något förslag i det avseendet.

AnL 98 INGELA MÅRTENSSON (fp);

Herr talman! Det var ju tråkigt att vi inte kan få besked på den punkten.

Frågan är om det över huvud tagel blir någon musiktealer, mot bakgrund av del besked vi har fått i dag om alt man inte heller tänker sig någon form av undantag från investeringsskatten. Eftersom den nu drabbar projektet är frågan, om förelagen kan ställa upp med så mycket pengar som del gäller Om de sedan inte heller får dra av de pengarna på skallen, är chanserna för alt del kommer att bli en ny musiktealer ännu mindre.

Jag måste säga att jag är mycket ledsen över de besked som jag har fått här i dag. Jag skulle vara lacksam om statsrådet kunde "pusha" för en teater i Göteborg - del är någonting som vi under lång lid försökt åstadkomma, och vi är stort behov av att få en ny teater

AnL 99 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr lalman! Alldeles oavsett vilka beslut regering och riksdag fattar har en av de vikliga förutsättningarna för den här finansieringen fallit, i varje fall för närvarande, nämligen den förutsättningen att de berörda landslingen bidrar med drygt 100 milj. kr. Det problemet är inte löst. Del är alltså inte regering och riksdag ensamma som avgör om det här bygget kommer till stånd.

Själva syftet med investeringsskatlen är att dämpa överhettningen inom storstadsregioner, såsom Stockholms- och Göteborgsområdena, där vi i dag kan se en kraftig överhettning, och all släppa fram bostadsbyggandet, som skall prioriteras framför annal byggande. Det är oundvikligt om man genomför en sådan åtgärd - det är själva syftet med den - att det får vissa konse-

Prot. 1989/90:99 kvenser för övrigt byggande. Skatten är utformad så atl den sannolikt leder

3 april 1990 till myckel kraftiga begränsningar i oprioriterat byggande.

I Jag vill bara hänvisa lill alt del gäller en tidsbegränsad skatt. När den upp-

vat pa jragor 11 . p möjligheter atl starta elt sådant här byggande.

AnL 100 INGELA MÅRTENSSON (fp);

Herr talman! Atl del är en tidsbegränsad skall har också jag förstått. Frågan är hur länge den kan länkas vara i krafl och om del finns nägol hopp för göteborgarna atl få en musikteater Det är också avhängigl av om det kommer all framläggas något förslag om avdragsrält för företagen i dessa sammanhang. Den frågan har faktiskt både regering och riksdag möjligheter atl påverka.

AnL 101 Statsrådet ERIK ÅSBRINK:

Herr talman! Det är föreslaget alt investeringsskatlen skall tas ul lill utgången av 1991. Givetvis finns det, om byggkonjunkluren skulle vika, i detta fall i första hand i Göteborgsregionen, alllid möjlighel för riksdagen att upphäva beslutet i förtid. Jag vill inte på något sätt nu avisera något sådant, men den möjligheten finns.

Jag bedömer - och jag tror all den uppfattningen delas av de flesta - att det så länge man har en sådan här invesleringsskatl inte är realistiskt att räkna med att della bygge kommer till stånd. Men jag vill också på nytt understryka, att även om det problemet bortfaller, kvarstår faktiskt svårigheten atl en del av finansieringen inte är löst, nämligen från de berörda landslingens sida.

AnL 102 INGELA MÅRTENSSON (fp);

Herr lalmanl Ja, men investeringsskatlen var kanske droppen som fick bägaren alt rinna över. Jag hoppas verkligen alt vi får en musiktealer så snart som möjligt, men det ser dystert ul.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1989/90:491 om statens biografbyrås visning av censurerat fdmmaterial

Anf. 103 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Anneli Hulthén har frågat mig om vilka åtgärder regeringen avser vidta i anledning av statens biografiska visning av censurerat filmmaterial.

Bakgrunden till frågan är enligt Anneli Hulthén, en artikel i tidningen
Expressen av vilken det framgår att besökare, många av dem ungdomar,
kommer till biografbyrån för atl "se de filmer och bortklippta sekvenser som
har blivit censurerade". Frågeställaren anser att det är absurt alt den statliga
instans som skall ansvara för censur av otillåtna våldsskildringar samtidigt
"bedriver biografverksamhet för ungdomar med samma filmer som man
38 samtidigt anser skadliga". Frågeställaren anser också att det är oansvarigt att

lärare i grund- och gymnasieskolan tar sina klasser på studiebesök hos sta- Prot. 1989/90:99
tens biografbyrå. 3 april 1990

Först vill jag rätta till en missuppfattning ur den åberopade lidningsarli- [ [

keln. Om biografbyrån vid granskningaven film finneratt filmen bör total- f P J S f

förbjudas, återsänds filmen till filmbolaget. De totalförbjudna filmerna finns alltså efter granskning inte kvar på biografbyrån och kan därför inte visas för några besökare. Om granskningen i ställel leder lill alt vissa sekvenser i en film klipps borl är biografbyrån skyldig att spara de bortklippta delarna. Detta material är allmänna handlingar och alltså tillgängliga för allmänheten.

Efter vad jag erfarit finns det ett myckel stort intresse bland skolklasser för studiebesök på biografbyrån. Intresset är betydligt större än byråns möjligheter atl ta emot besök. I syfte atl förklara censurlagstiflningen brukar biografbyrån visa bortklippta delar ur olika filmer i samband med all någon av byråns tjänstemän föreläser Om enstaka besökare begär alt få se bortklippta delar sker sådana visningar i regel vid klippbord.

Den åberopade tidningsartikeln kan ge intryck av atl biografbyråns verksamhet med studiebesök bedrivs på ett sätt som inte bidrar till ökad insikt i den problematik som ligger till grund för censurlagstiflningen. Om så skulle vara fallet kan jag dela Anneli Hulthéns bedömning av byråns verksamhet.

Det förhållandet atl bortklippta delar är allmänna handlingar och således tillgängliga för allmänheten har till syfte all ge underlag för en granskning av biografbyråns myndighetsutövning; de har självfallet inte till syfte alt ge skolklasser tillgäng lill censurerat material. Del är alltså inte nödvändigt all dra slutsatsen atl studiebesök på biografbyrån är särskilt angelägna.

Del är emellerlid från censursynpunkl viktigt att dokumentationen över fattade beslut bevaras och därigenom ger underlag för vidare beslut i censurfrågor. Det är även nödvändigt för alt tillvarata den enskildes rättssäkerhet.

I regeringens proposition om våldsskildringar i rörliga bilder betonas vikten av ökad utbildning och information. Samordningsansvaret för denna verksamhet läggs i propositionen på del föreslagna rådet mot skadliga våldsskildringar

Jag utgår från atl biografbyrån visar varsamhet när det gäller vilkel material som i informationssyfte visas upp vid studiebesök av skolelever

Avslutningsvis vill jag betona alt all undervisningsverksamhet i skolan skall präglas av omsorg om elevernas mentala och kroppsliga hälsa. Inför ett studiebesök måste alltså lärare bedöma om besöket är lämpligt för eleverna. När del sedan gäller besök just på biografbyrån bör givelvis illustrationsmaterialet väljas med omsorg i samråd mellan läraren och byrån.

Anf. 104 ANNELI HULTHÉN (s);

Herr talman! Jag vill lacka utbildningsministern för svaret. Del positiva i
svaret är att filmerna i varje fall inte i sin helhel visas gratis för ungdomar
som gör besök på statens biografbyrå. Ändå lycker jag fortfarande alt det är
litet konstigt alt denna verksamhet bedrivs, även om det i och för sig sker i
offentlighetsprincipens namn. Del motsägelsefulla är atl ungdomar kan gå
till biografbyrån och se de delar av filmerna som de annars inte får se och
som klassificerats som skadliga för dem. 39

Prot. 1989/90:99 Lät mig citera Gunnel Arrbäck, som är chef för biografbyrån och som i

3 april 1990 den nämnda tidningsartikeln säger så här:

\ ] "Ja, förra påsklovet hade vi många ungdomar här, det var en rusch. Då

:>var pa jragor kommer del ungdomar hit som vill titta. Vi frågar aldrig efter syftet.

För vi vill ju ha öppenhet, insyn och utomstående kontroll av vår verksamhet".

Fråga blir då: Finns det inte möjlighel atl låta någon annan än ungdomarna själva bedriva den sistnämnda verksamheten, dvs. att upprätthålla öppenhet i och kontroll av biografbyråns verksamhet?

AnL 105 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Självfallet måste den kontroll som i ell demokratiskt samhälle skall utövas över en censurfunktion som biografbyråns utövas inom ramen för offentlighetsprincipen, men det vore naturligtvis alldeles befängt om man förutsatte att den kontrollen skulle utövas av skolklasser på studiebesök. Jag har anledning att utgå från all biografbyrån så långt möjligt avstår från atl ta emot skolklasser på studiebesök.

AnL 106 ANNELI HULTHÉN (s);

Herr lalman! Anser utbildningsministern också att biografbyrån borde åtminstone fråga efter syftet när enskilda ungdomar kommer, som nu under sportlovet, och vill se bortklippta bilar av filmer?

AnL 107 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON: Herr talman! Jag är tveksam lill huruvida man när en person efterfrågar en offentlig handling har rätt att kräva att han skall redovisa ett syfte. Det som var uppseendeväckande i det redovisade fallet och som jag har kommenterat i frågesvaret var naturligtvis all del tydligen bedrevs en ganska omfattande sludiebesöksverksamhet. Jag har svårt atl mot bakgrund av den diskussion som har förts i vårt land om behovet av alt hindra tillgång lill våldsskildringar se alt del från skolornas sida kan anses vara särskilt angeläget att vid studiebesök få titta på bortklippta bitar ur filmerna. Det intressanta för skolorna i deras samhällsundervisande insats borde rimligen vara att förklara vilken uppgift filmcensuren har och att redovisa de kontrollfunktioner som kan finnas inom ramen för censurverksamheten, men knappast att organisera studiebesök.

AnL 108 ANNELI HULTHÉN (s);

Herr talman! Jag vill bara ge utbildningsministern ett exempel på kommentarerna och reaktionerna från de två skolklasser som var närvarande vid del tillfälle som beskrevs i Expressenartikeln. Jag vill hävda att varken lärarna eller någon annan hade diskuterat delta speciellt myckel med ungdomarna vare sig före eller efter visningen av filmerna. En elevkommentar om filmerna inkl. de bortklippta delar var- låt mig be om ursäkt för uttryckssättet - följande;

"Det här är verkligen häftigt! Det här är jävligi bra!"

På någol säll är det något som fallas där 40

Anf. 109 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON; Prot. 1989/90:99

Herr lalman! Den kommentaren tycks i varje fall inte vara gjord av någon 3 april 1990 vars syfte var atl kontrollera en censurfunktion i ett demokratiskt samhälle.

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades Propositionerna 1989/90:64 Vissa beslut fattade av internationella arbetskonferenseri vid dess

sjuttiofemte möte 1989/90:126 Ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser

m.m. 1989/90:133 Ulbildningsarvode till studerande vid vissa lärarutbildningar 1989/90:136 Ändring i familjebidragslagen (1978:520)

Utrikesutskottets belänkande

1989/90;UU14 Vissa anslag m.m. inom utrikesdepartementets område

Socialförsäkringsutskoltets betänkanden 1989/90;SfU10 Sjukförsäkringen m. m. 1989/90:SfUll Föräldraförsäkringen

1989/90;SfU12 Insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksamhet, m. m. 1989/90;SfU13 Administration av socialförsäkring

Jordbruksutskottets betänkanden

1989/90;JoU 14 Statsbudgeten för budgetåret 1990/91 (jordbruksdepartementet) 1989/90:JoU18 Rågvete

Näringsutskotlels belänkande 1989/90;NU24 Använt kärnbränsle, m.m.

23 § Anmälan om interpellation

Anmäldes all följande interpellation framställts

den 3 april

1989/90:156 av Marianne Jönsson (c) till socialministern om integritelsskyd-det och FAS 90-projeklet:

FAS 90, Framtida ADB-verksamhel för socialförsäkringen på 90-talet, är
den största datasatsningen i Sverige någonsin. Ett modernt ADB-system 41

Prot. 1989/90:99 skall skapas som skall ge större effektivitet och underlätta adminstrationen

3 april 1990 på försäkringskassorna. Del rör sig således om en behövlig syslemutveck-

ling, och i samband med del en verksamhetsutveckling. Riksförsäkringsverket, försäkringskassan. Försäkringskasseförbundet m.fl. är inblandade i projektet.

Så långt behöver inte projektet ifrågasättas. Del är snarare en mycket välkommen ulveckling som kommer alt medföra fördelar, bl.a. i form av kortare handläggningslider

Projektet omfattar också uppläggande av dataregister på en rad områden av mycket känslig natur. Det gäller uppgifler om sjukskrivningsdiagnoser, arbetsgivare, arbetsuppgifter baserade på namn, personnummer, adress m.m.

Registret anges komma att bli ett viktigt instrument i rehabiliteringsarbetet och för att förenkla sjukfallshandläggningen.

Redan i dag pågår försöksverksamhet för sådanl register i mindre skala med tillstånd av datairispeklionen. Flertalet uppgifter finns redan i dag på kassorna, dock inte på dala.

Det planerade "rikstäckande" registeret skall enligt planerna föras lokalt. Delta hindrar dock inte all det ulan vidare med datorns hjälp skall föras över till andra kontor i landet.

Registret innehåller uppgifler som ulan tvivel är inlegrilelskränkande. På den grunden har det också blivit kritiserat. Även om registret troligen fyller sin funktion, måste de för den enskilde så viktiga frågorna och rätten till skydd för privatlivet nogsamt prövas i relation till allmänhetens intresse av elt effektivt ADB-system. Datainspektionen har kallat registret ett av laridets mest inlegritetskärisliga dataregister

Det behövs klara besked om att iritegrilelen kommer all skyddas. Behörighetssystemet behöver stärkas. Detta kräver ytterligare resurser som ovill-korligeri måsle skapas. En mycket noggrann genomgång av vilka uppgifter som skall las med måsle göras.

Eri registerlag kari också visa sig vara behövlig. Det är märkligt atl denna fråga inte tidigare diskuterats i något större sammanhang. Enligt olika källor har datainspektionen övervägt atl begära en parlamentarisk ulredning om inlegriletsfrågorna och en registerlag. Tjänstemännen vid REV har i brist pä direktiv på egen hand börjat utforma ell lagförslag. Delta visar bristen på samordning i för medborgarna myckel angelägna frågor

Gränserna mellan myndigheternas ansvar vilken myndighet som får göra vad, vilka uppgifter som får registreras och hur dessa skall användas måste utvärderas.

En annan i sammanhanget viktig fråga rör vilken roll som försäkringskassan skall ha i framliden. De krav som den senasle tiden ställts på kassan är alt den skall vara rehabiliteringsansvarig och initiativtagare på området. Detta klarar man inte utan ADB-slöd. Försäkringskassans tjänster efterfrågas mer och mer från förelagen, och del ställer nya krav på verksamheten och personalen. FAS 90 påverkar arbetsmiljön, yrkesrollen och arbetsorganisationen, och även dessa frågor måsle bättre beaktas innan projektet dras i gång.

Inlegritetsaspekten och försäkringskassans roll är två viktiga områden
42 som kräver snara lösningar Datainspektionen har i dagarna lämnat klar-

tecken till alt starta registerverksamheten, och del ankommer nu på rege- Prot. 1989/90:99
ringen aft ta slällning. 3 april 1990

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga lill socialmi-nistern;

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för alt skydda integriteten vid genomförande av FAS 90-projeklel?

24 § Anmälan om fråga

Anmäldes atl följande fråga framställts

den 3 april

1989/90:509 av Bertil Måbrink (vpk) till utrikesministern om USA;s TV-sändningar till Cuba:

Tisdagen den 27 mars startade USA den särskilda TV-sändaren som inte bara riktar sig mol Cuba utan också tar en av Cubas frekvenser i anspråk för detta intrång. Delta är ett flagrant brott mol inlernationella lagar och avtal och ett övergrepp pä Cubas suveränitet.

Hur har Sverige agerat, och hur länker man agera för all förmå USA alt upphöra med denna kränkning av Cubas suveränitet och för atl beivra USA;s brott mot internationella lagar och avtal?

25§ Kammaren åtskildes kl. 16.50.

In fidem

TOM T;SON THYBLAD

/Gunborg Apelgren

Prot. 1989/90:99

3 april 1990 Innehållsförteckning

Tisdagen den 3 april

1 § Justering av protokoll................................................................................ 1

2 § Svar på fråga 1989/90:458 om domstolarnas oberoende......................... ....... 1

Justitieminister Laila Freivalds

Gudrun Schyman (vpk) 3§ Meddelande om svar på interpellationerria 1989/90:132,141,149

och 154........................................................................................................... 4

Justitieminister Laila Freivalds
4§ Svar på fråga 1989/90:470 om stöd till läkarmottagnirigs lokal
kostnader genom sjukförsäkringssystemet.................................................... 4

Socialminister Ingela Thalén

Karin Israelsson (c) 5§ Svar på fråga 1989/90:472 om permissionerna vid den slutna

psykvården..................................................................................................... 5

Socialminister Ingela Thalén

Göthe Knutson (m)

6 § Svar på fråga 1989/90:487 om anmälningar till hälso- och sjukvår-

dens ansvarsnämnd....................................................................................... 7

Socialminister Ingela Thalén Siw Persson (fp)

7 § Svar på fråga 1989/90:462 om nya åtgärder på handikappområdet 9

Statsrådet Bengt Lindqvist Marianne Jönsson (c)

8 § Svar på fråga 1989/90:463 om det statliga stödet till Riksföre-

ningen mot sexuella övergrepp på barn (RMSÖ)............................................ 11

Statsrådet Bengt Lindqvist Karin Israelsson (c)

9§ Svar på fråga 1989/90:482 om gravida missbrukare................................. 13

Statsrådet Bengt Lindqvist Ragnhild Pohanka (mp)

10 § Svar på fråga 1989/90:506 om följderna av en kärnkraftsolycka 14

Miljöminister Birgitta Dahl Eva Goés (mp)

11 § Meddelande om svar på interpellationerna 1989/90:142 och 150 16

Miljöminister Birgitta Dahl

12 § Svar på fråga 1989/90:494 om en Öresundsbros effekter på han-

deln i Malmö.................................................................................................... 17

Kommunikationsminister Georg Andersson Gösta Lyngå (mp)

13 § Svar på fråga 1989/90:495 om en Öresundsbros effekter på nar- Prot. 1989/90:99

kotikasmuggling till Malmö..................................... 17 3 april 1990

Kommunikationsminister Georg Andersson ~~

Gösta Lyngå (mp)

14 § Svar på fråga 1989/90:496 om en Öresundsbros hälsoeffekter på

befolkningeri i Malmö........................................... 19

Kommuriikationsminister Georg Andersson Anita Stenberg (mp)

15 § Svar på frågorna 1989/90:501, 503 och 504 om fast förbindelse

mellan Sverige och Danmark................................. 21

Kommunikationsminister Georg Andersson Kent Carlsson (s)

16................................................................... § Svar på fråga 1989/90:507 om Dellenbanan 27

Kommunikationsminister Georg Andersson Karin Starrin (c)

17 § Svar på fråga 1989/90:490 om behandlingen av balter, som flyr

till Sverige från tjänstgöring i Röda armén............... 29

Statsrådet Maj-Lis Lööw Gunnar Hökmark (m)

18 § Svar på fråga 1989/90:492 om regeringsdelegatioriens rapporter

om de mänskliga rättigheterna.............................. 32

Statsrådet Maj-Lis Lööw Berith Eriksson (vpk)

19 § Svar på fråga 1989/90:488 om Älvdalens kommuns ansökan om

statsbidrag lill Braltströmmenprojeklet..................... 35

Finansminister Allan Larsson Siw Persson (fp)

20 § Svar på fråga 1989/90:505 om den föreslagna investeringsskatteri

och eri ny musiktealer i Göteborg........................... 36

Statsrådet Erik Åsbrink Ingela Mårtensson (fp)

21 § Svar på fråga 1989/90:491 om statens biografbyrås visning av cen-

surerat filmmaterial............................................. 38

Utbildningsminister Bengt Göransson Anneli Hullhén (s)

22 § Bordläggning................................................ 41

23 § Anmälan om interpellation

1989/90:156 av Marianne Jönsson (c) om integritelsskyddet och

FAS 90-projektel______________________________ 41

24 § Anmälan om fråga

1989/90:509 av Beriil Måbrink (vpk) om USA:s TV-sändningar

till Cuba............................................................ 43