Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1989/90:98

Måndagen den 2 april

Kl. 12.00-13.34

Förhandlingarna leddes till en början av förste vice talmannen.

Svar på interpellationer

1 § Meddelande om frågestunden tisdagen den 17 april

AnL 1 FÖRSTE VICE TALMANNEN;

För att fråga skall besvaras vid frågestunden tisdagen den 17 april skall den ha lämnats in till kammarkansliet senast tisdagen den 10 april kl. 13.30.

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 26 och 27 mars.

3§ Svar på interpellation 1989/90:135 om arbetsmarknadssituationen i Bergslagskommunerna i Värmlands län

AnL 2 Industriminister RUNE MOLIN;

Fru talman! Kristina Svensson har frågat mig vilka åtgärer jag avser att vidta för all förbättra arbelsmarknaden i Bergslagskommunerna i Värmlands län, dvs. Hagfors, Munkfors, Filipstad, Storfors och Kristinehamn.

Som bakgrund till frågan redovisar Kristina Svensson exempel på problem i form av arbetslöshet eller varsel om nedläggning eller neddragning av verksamheten vid vissa förelag.

Jag vill inledningsvis framhålla att dessa kommuner har haft en jämförelsevis besvärlig utveckling på arbelsmarknaden under en följd av år Några, framför allt de utpräglade brukskommunerna, har haft det särskilt besvärligt.

Därför är alla nämrida kommuner för närvarande inplacerade i regionalpolitiskt stödområde.

Vidare har länsstyrelsen i Värmlands län successivt fåll krafiigt ökade länsanslag, från 19 milj.kr 1982/83 till 60 milj.kr innevarande budgetår.

Kommunerna har också omfattats av de särskilda Bergslagsprogram som regeringen initierat och som pågått sedan år 1984.

Min bedömning är att dessa olika åtgärder, med hjälp av det goda kon-

1 Riksdagens protokoll 1989/90:98

Prot. 1989/90:98; 2 april 1990 ■ ■ •

Svar på inlerpella-lioner

junkturläget, gett goda möjligheter till en breddning och förstärkning av ar
betsmarknaden även i dessa komrriuner.' ' > ■--' ■'.', . 'vt-..,/, .,'!

Men alla problem är inte lösta. Fortsatta åtgärder behövs. Jag vill då först peka på de förslag som regeringen lämnat i den regionalpolitiska pi'6posilfb-nen (prop. 1989/990:76). Dessa bör ge förutsättningar för elt långsiktigt utvecklingsarbete som är väl anpassat lill de skiftande förhållanden som förekommer, både mellan kommuner och över tiden.

Regeringen föreslår således i den regionalpolitiska propositionen att Hagfors, Munkfors och Filipstad skall inplaceras i stödområde 2, vilket innebär oförändrade stödmöjligheler för investeringar Regeringen föreslår också alt bl.a. länsstyrelsen skall kunna ge utvecklingsbidrag till företag. Vidare iririe-bär förslaget att de berörda kommunerna kommer att få del av det höjda sysselsättningsbidraget.

Vidare föresläs att regeringen, liksom för närvarande, skall ha möjlighet alt inplacera kommuner i tillfälligt stödområde vid slora strukturella förändringar För närvarande är min bedöriinirig ätt Storfors bör komma i fråga för en sådan åtgärd.

Den nya regionalpolitiken kommer också att ge länsstyrelsen större möjligheter atl anpassa åtgärderna efter behoven. En friare användning av länsanslaget föreslås, vilket kommer attinnebära ökade priorileringsmöjligheter mellan projektmedel, lokaliseringsbidrag, utvecklingsbidrag och glesbygdsstöd.

Ell exempel på ett nytt regionalpolitiskt instrument är det föreslagna centrala stödet till särskilda regionalpolitiska infraslrukturåtgärder. Jag bedömer alt det kan komma Värmland och de nämnda kommunerna lill del i olika avseenden.

Således kommer det nya systemet att ge goda möjligheter alt långsiktigt utveckla' näringslivet i dessa kommuner. Ansvaret för detta måste i första hand vila på de regionala organen. Men jag vill framhålla att regeringen noga kommer att följa utvecklingen och även är beredd alt på olika sätt medverka lill en positiv utveckling.

AnL 3 KRISTINA SVENSSON (s);

Fru talman! Jag vill tacka industriministern för svaret.

Ur svaret läser jag att Rune Molin har en god insikt i den besvärliga situation som kommunerna i östra Värmland haft under en följd av år. att industriministern avser alt föreslå alt Storfors inplaceras i tillfälligt stödområde och slutligen atl regeringen noga kommer att följa utvecklingen och är beredd att på olika sätt medverka tillen positiv lösning. Det lackar jag naturligtvis för.

Interpellationen lämnades in i mitten av februari, och den har av skäl som vi alla känner väl lill inte kunnat besvaras förrän nu den 2 april. Jag vill därför uppdatera den situation som beskrivs i interpellationen, och jag vill peka på tre omständigheter som tyvärr har försämrat läget.

Först och främst har vi nu fått statistiken för befolkningsutvecklingen för de första tre månaderna 1990, eller snarare kan man säga atl vi har fått siffrorna för befolkningsminskningeii. Vi har fått signaler från bilindustrin som

påverkar arbetsmarknaden i en negativ riktning. Dessutom har den regionalpolitiska propositionen lagts fram.

Jag vill lyfta fram en av de kommuner som jag har tagit upp i interpellationen. Där är situalionen nu mer alarmerande än tidigare. Det gäller Kristinehamn.

En gång i tiden var det en blomstrande stad där man fastställde världsmarknadspriset på järn. Staden var utskeppningshamn för malmen från Bergslagen.

Men det var länge sedan. De senaste åren har kommunen gått en kräftgång med ständigt minskad befolkning och omstrukturering av arbelsmarknaden. Under de senaste tio åren har kommunens befolkning minskal med 1 100 personer. Under de senaste fem åren - när det har varit en befolkningsökning i Värmland - har Kristinehamns befolkningsmängd fortsatt atl minska. Som enda kommun i länet har Kristinehamns befolkning minskat med 63 personer under de tre första månaderna i är.

Förra året försvann ca 500 arbeten. Det var arbeten som försvann utan större dramalik. Det var inte fråga om några spektakulära nedläggningar där ett dominerande förelag minskade sin produktion, ulan det var mer fråga om nedskärningar vid flera arbetsplatser och vid olika tillfällen. Därför uppmärksammas dessa förändringar naturligtvis inte ulanför länsgränsen, vare sig i media eller i form av åtgärder Men lika fullt var det fråga om 500 arbetstillfällen.

Två av de företag som finns i kommunen har koppling till bilindustrin, Saab och Fundo.

Saab har haft som mest 700 anställda. 1 dag är man nere i 380. Vad kommer att hända med komponenltillverkningen vid Saab? Passar den fortfarande in i bolagets strategi i framtiden? Vad innebär samarbetet med General Motor för komponenltillverkningen vid Saab i Kristinehamn? Det finns en mycket utbredd oro bland de anställda, och det finns en oro i kommunen för vilka konsekvenserna kan bli. Man känner alt produktionen är hotad och därmed all Saabs existens i Kristinehamn också är hotad.

Kristinehamns kommun är en högskatlekommun. med en av de högsta kommunalskatterna i länet. Den höga skattesatsen är nödvändig för att man skall kunna upprätthålla en god kommunal service. Del gäller alt ge kommuninnevånarna god utbildning, bra barnomsorg och äldreomsorg. Kommunen deltar i försöket med treårig gymnasieutbildning för yrkesinriktade linjer Detta kostar en hel del pengar Men det är man beredd att salsa för alt få en god utbildad arbetskrafl. På samma sätt fortsätter man atl satsa på hamnen, som också kostar väldiga summor Den höga kommunalskatten är naturligtvis ett hinder när det gäller företagselableringar. Framför alll gäller del om man skall konkurrera med andra kommuner på lika villkor. Det kan man inte göra. I väster finns grannstaden Karlstad med alll vad service innebär i form av högskola, flygplats, museum, teater osv. De övriga grannkommunerna är Degerfors, Karlskoga och Storfors. Hittills har den bärande tanken vid de bedömningar som statsmakterna har gjort varit atl betrakta dessa fyra kommuner som en gemensam arbetsmarknad. De har därför behandlats lika. Det är en självklar bedömning med lanke på att dessa kommuner när det gäller arbetsutbud och service kompletterar varandra. Detta har man ti-

Prot. 1989/90:98 2 april 1990

Svar på interpellationer

1* Riksdagens protokoll 1989/90:98

Prot. 1989/90:98 2 april 1990

Svar på interpellationer

digare tagit hänsyn till i Bergslagspaketel och med satsningar för att förbättra arbetssituationen i Karlskoga.

Varför går man ifrån den här principen? Vad är det som motiverar all regeringen nu företräder en annan syn? Jag syftar naturligtvis på atl Kristinehamn i den regionalpolitiska propositionen inte tillfälligt placeras i slödom-rådet. Del finner vi mycket märkligt.

För närvarande tillhör Kristinehamn stödområdet, och situalionen har ju inte förbättrats utan tvärtom försämrats. Jag har pekat på hur den har försämrats. Jag vill ställa en fråga till Rune Molin; Varför har inte Kristinehamn placerats in i stödområdet på samma sätt som Storfors och de andra tidigare redovisade kommunerna?

AnL 4 BO FINNKVIST (s);

Fru talman! Krislina Svensson har interpellerat om sysselsättningsläget i de kommuner i östra Värmland som vi normalt kallar för Bergslagskommunerna. Jag vill utnyttja tillfället att delta i den här debatten.

Vi är naturligtvis tillfredsställda över atl Munkfors, Hagfors och Filipstad har inplacerats i stödområde 2 i den nyligen framlagda propositionen om regionalpolitik. Dessa kommuner är de tre kommuner i länet som har drabbats hårdast av en befolkningsminskning, når man ser 20 år tillbaka i tiden. Befolkningsminskningen har stadigt legal pä ca 1 % per år Del är först på senare år som vi har fått en utjämning och någon ökning under kortare perioden

Det år strukturomvandlingen inom stål-, gruv- och skogsindustrin som har varit orsaken lill den negativa utvecklingen. Näringsgrenarna finns kvar och är fortfarande dominerande inom området, men man kan säga atl de har krympt i tvätten. Det är en mycket lägre sysselsättning i dag, och vi befarar atl det kan bli en ylleriigare krympning i framliden. Denna lyp av industrier expanderar inte sysselsällningsmässigl i dag. Den senasle nedläggningen i områdel var iradlillverkningen i Munkfors som berörde ca 90 anslällda i en kommun med under 5 000 invånare.

Vi värnar om del vi har kvar och vi försöker fä fram ny sysselsällning inom andra näringsgrenar i stället. Förslaget om inplacering i stödområde 2 kommer säkert all bli lill god hjälp i detta arbete.

Övriga förutsättningar för industriell verksamhet är också myckel viktiga. I Hagfors-Munkfors-området, som har ca 21 000 tusen invånare, sysselsätts i dag drygt 3 000 personer i utpräglade exportindustrier där ca 80 % av produktionen går på export. Omsättningen ligger på över tre miljarder kronor inom de större företagen som arbetar med stål- och verksladstillverkning. Delta är nästan nelloexportsiffror, eflersom det används en liten andel importerade insatsvaror i produktionen.

Jag tror man kan påstå att detta är imponerande siffror i förhållande till en så pass begränsad befolkning. Detta är ett ekonomiskt värdefullt område för Sverige, inte minst i dag när vi har obalans i handeln med utlandet.

De två nämnda industriorterna har undermåliga kommunikationer. Del gäller både väg- och järnvägsförbindelser Man kan fråga sig om vi förtjänar detta. Regeringen har uttalat sig för satsningar, vilka också är näringspoli-

tiskt riktiga, inom infraslruklurområdet, vilket Rune Molin nämnde i svaret på interpellationen.

I anslutning lill den regionalpolitiska propositioner har vi socialdemokrater på Värmlandsbänken väckt en motion om finansiering av ombyggnad av NKLJ-banan frän smalspår till normalspår Vi vet att den föreslagna fonden ännu inte är verklighet och atl det råder osäkerhet om del finns en majoritet för finansiering av denna mycket nödvändiga insats på kommunikationsområdet. Men frågan brådskar Nedläggningsförhandlingar pågår och det kommer att leda lill att ytterligare 50 personer blir arbetslösa.

Det har i dag dykt upp nya argument - utöver miljö- och trafiksäkerhetsaspekten alt ca 60 långtradare per dygn hamnar på dåliga landsvägar - för att man inte skall låta de två järnbruken i Hagfors och Munkfors bli utan järnväg i framliden. Uddeholm, som är det dominerande företagel i området, presenterar samarbetsplaner med ett stort österrikiskt stålföretag. Jag är inte särkilt insatt i frågan, och jag kan därför inte ha någon bestämd mening om huruvida det är bra eller dåligt. Men en sak vet jag; företaget går bra i dag. och del bör väl innebära att förhandlingsläget också är bra. Detta är en tröst.

Detta samarbete innebär antagligen också atl man får konkurrerande produktion inom samma organisation. Del sägs ingenting om det i dag, men så kan det bli. Denna produktion ligger centralt placerad i Europa och har nära lill kunderna. Det vill nog till atl vi har bra kommunikationer i ett sådant läge, och för övrigt också andra goda förutsättningar i Sverige för denna typ av tillverkning.

Detta borde ge anledning till att se på NKLJ-frågan ytterligare en gång. Det finns kanske möjlighet till omförhandlingar med intressenterna eller utökning av gruppen med exempelvis länsmyndigheterna, närmare besläml länsstyrelsen. Jag vet alt detta kanske är en fråga inom kommunikationsområdet, men jag vill ändå ställa en fråga till industriministern. Finns det möjligheter till en sådan ny diskussion i det nya läge som har uppstått?

Prot. 1989/90:98 2 april 1990

Svarpa interpellationer

Anf. 5 Industriminister RUNE MOLIN;

Fru talman! Den första frågan gällde huruvida regeringen frångår en princip när det gäller stödområdesindelningen när vi inte tagit med Kristinehamn bland de orter som tillfälligt kan lyftas upp lill stödområde i framtiden. Situationen har varit besvärlig i Kristinehamn, och därför har Kristinehamn varit placerat i tillfälligt stödområde. Den bedömning som vi framöver skall göra kommer att grundas på de beslut som riksdagen fattar Regeringen har emellerlid redan nu sett stora problem i vissa kommuner i Bergslagen, bl.a. i Storfors i Värmland, och vi har sagt all det vore en lämplig åtgärd all placera dessa kommuner i tillfälligt stödområde med hänsyn till de problem som de har.

Om man ser på den utveckling som hittills varit i Kristiriehamn när det t.ex. gäller arbetslösheten, kan vi konstatera atl den nu är ganska låg och all den inte föranleder en omprövning av stödområdesindelning. Kristinehamn hade i februari månad 1,2% arbetslöshet, vilkel är ganska lågt även om man jämför med de andra Bergslagskommunerna i Värmland där Hagfors hade 3 % och Munkfors 3,9 % arbetslöshet.

Men det är riktigt att situationen kan förändras. Det kan bli problem inom

Prot. 1989/90:98 2 april 1990

Svarpa interpellationer

olika industrier i Kristinehamn. Ett aktuellt exempel som man pekat på är vad som kan inträffa med Saabs komponentlillverkning med tanke på del samgående som har sketl mellan Saab och GM, och det gäller även de effekter detta kan få pä utläggning av beställningar av komponenter.

Vi kommer naturligtvis alt nogrant följa utvecklingen även när del gäller Kristinehamn. Skulle det visa sig all de problem som man befarar verkligen uppslår att det sker neddragningar i fråga om exempelvis underleverantörer på bilsidan, kommer vi givetvis på nytt all la upp frågan om möjligheten atl lyfta upp Kristinehamn i stödområdet.

När det gäller bilindustrin har regeringen, med tanke på de problem som på grund av strukturförändringen framöver kommer all uppslå på detta område, i den näringspolitiska propositionen till riksdagen lagt fram förslag om ett program omfattande 150 miljoner under en treårsperiod. Avsikten är alt speciellt rikta in uppmärksamheten på de problem som finns när del gäller underleverantörerna. Jag hoppas alt en särskild bilsludic skall komma lill stånd, en studie i vilken vi även skall engagera bilföretagen; vi har redan haft kontakter, och de har uttalat sitt positiva intresse för detta.

Åven om situalionen i dag kan te sig bekymmersam pä flera olika ställen, vet vi atl vi har resurser att sälla in. Det grundläggande när det gäller regionalpolitiken och utvecklingen i olika delar av landet är enligt min mening att vi kan driva en ekonomisk politik som gör atl vi i vår ekonomi håller efterfrågan uppe och alt förelagen på det sättet får order Det gäller naturligtvis också att behålla en konkurrenskraft gentemot utlandet, så all våra förelag blir konkurrenskraftiga. Jag tror all detta är vär absolut viktigaste och mest grundläggande uppgift framöver.

Detta måste emellerlid kompletteras med insatser som syftar till alt lösa problemen i de områden som har det särskilt besvärligt. Regionalpolitiken måste då utformas så att den kan ge tillräckliga effekter och kan klara av de speciella problemen.

Vi arbetar alltså med dessa olika områden. Om den regionalpolitik som presenteras i den regionalpolitiska propositionen antas av riksdagen sker en starkare koncentration lill de områden som har det besvärligast. Propositionen innebär att mera pengar, ytterligare ca 400 miljoner, i form av ytterligare anslag går till ell mindre område. Detta bör uppenbarligen ge oss större möjligheter all påverka ulvecklingen i de kommuner som tas upp i interpellationen.

Jag vill inte gärna ge mig in i diskussionen om järnvägen. Vi har naturligtvis i induslrideparlementet studerat de problem som en nedläggning av den här järnvägen skulle innebära för industrin i de olika kommunerna. Vi har fäll försäkringar om alt del, om en nedläggning skulle ske, går all klara av dessa transporter på landsväg. Delta är nalurliglvis en miljöfråga, och det är också en fråga om hur man kan underhålla dessa vägar Vi har utifrån industripolitiska utgångspunkter fått försäkringar om att det är möjligt all upprätthålla den trafik som är nödvändig för industrins utveckling. Sedari är frågan givetvis hur man skall få fram de pengar som behövs för denna ombyggnad. När del gäller den frågan ärdet givetvis kommunikationsdepartementet som i första hand har ansvaret.

Anf.6 BO FINNKVIST (s);

Fru talman! Jag hade kanske inte väntat mig något annal svar än del jag fick, men jag tycker ändå att det i denna debatt är viktigt att nämna frågan om järnvägen. Sett utifrån de diskussioner som i dag pågår mellan Uddeholm och Böhler är ju detta en induslripolitisk fråga.

Jag skall inte ställa några ytterligare frågor, men jag vill konstalera atl vi, når det gäller andra former av transporter har ett undermåligt vägnät. Jag menar- och denna åsikt har även framförts av exempelvis länsmyndigheter-att vägar i områden av den här typen, områden med tung exportindustri, borde ha en standard som svarar mot de fordon som är tillåtna på vanliga europeiska vägar.

Detta är i dag inte fallet när det gäller t.ex. riksväg 62, som går i Klarälvsdalen. Denna väg kommer alt ersätta NKLJ-banan när den läggs ned. Man får alltså då åka på en länsväg i stället.

Prot. 1989/90:98 2 april 1990

Svar på interpellationer

AnL 7 KRISTINA SVENSSON (s);

Fru talman! Jag delar naturligtvis industriministerns uppfattning att en stark ekonomisk politik är avgörande för ulvecklingen och atl den regionalpolitiska proposition som regeringen har lagt fram anger vägar som kan användas för all slölla de svaga regionerna pä ell bälire sätt än vad som tidigare har varit fallet.

Lika fullt måste jag lyfta fram detta exempel och peka på vad för slags framlid och vad för slags ulveckling man befarar skall komma i den här delen av landet.

Det synes mycket egendomligt att Kristinehamn inte är med bland de övriga kommunerna. Del tyngst vägande argumentet är det som jag nämnde förut, nämligen atl de fyra kommunerna betraktas som en arbetsmarknad och atl del förekommer en omfattande pendling inom området. Det är alldeles uppenbart att Kristinehamn när del gäller nya etableringar kommer i kläm mellan Karlstad ä ena sidan och de tre kommunerna som är stödområ-desplacerade å den andra.

Vi ser myckel mörka moln framför oss, och jag har hillills bara nämnt en del av detta. Den offentliga sektorn, som är framför alll kvinnornas arbetsmarknad, har alltid och av tradition varit svag i dessa områden. Nu kommer man i ett av sjukhusen i Kristinehamn att minska antalet anställda med 400. Och det är nästan bara kvinnor det handlar om.

Positivt är alt Artillerihögskolan kommer att utlokaliseras till Kristinehamn. Det beiyder myckel, men för atl det skall bli en bra satsning och för atl de som skall arbeta där verkligen skall flytta lill kommunen måsle del finnas arbeten även för de medföljande. Med den arbetsmarknadssituation vi i dag har kan jag inte se hur man skall kunna lösa det problemet. Del finns i dessa kommuner varken kvalificerade eller icke-kvalificerade jobb för kvinnor Detta gäller faktiskt samtliga Bergslagskommuner i östra Värmland.

Jag har velat lyfta fram detta problem, och jag hoppas nalurliglvis att industriministern tar detta till sig vid övervägningarna i fortsättningen.

1** Riksdagens protokoll 1989/90:98

Prot. 1989/90:98 AnL 8 Industriminister RUNE MOLIN;

2 april 1990 Fru talman! Vi har framför oss ett viktigt problem att lösa. nämligen hur

vi skall kunna få en bra infrastruktur som bl.a. klarar transporterna på ett

tioner

Svarpa interpella- effektivt sätt. Det är i dag nödvändigt med allt effektivare metoder för atl

möta de krav industrin ställer

En av de frågor som vi kommer all arbela med under det närmaste ärel och som vi hoppas kunna lägga fram en proposition om nästa år är hur vi skall kunna finna nya finansieringsformer som gör det möjligt både att salsa på vägarna, någol som år nödvändigt för atl inte kapitalet skall förstöras utan helst utvecklas, och all i framliden få en effektivare järnväg. Det rör sig här om enorma investeringar, borl emot 100 miljarder kronor, och detta kan inte statskassan klara. Vi måste i stället hitta andra finansieringsformer. Detta är ett problem vi arbetar med. och om vi klarar av detta kommer det förmodligen också att underlätta en lösning av problemen borta i Värmland.

Vid bedömningen av vilka kommuner som skall placeras i tillfälliga stödområden utgår vi från de sakliga förhållandena på arbetsmarknaden och de problem som finns. Om utvecklingen i Kristinehamn går åt det håll som Kristina Svensson befarar och som redovisas i interpellationen kan jag lova atl vi skall se till atl Kristinehamn får de förutsättningar som är nödvändiga för alt kommunen skall kunna klara av sina problem.

Vi får avvakta och se åt vilkel håll utvecklingen går Just nu kan vi i Kristinehamn inte se de problem som kan iakttas pä andra håll, t.ex. i Storfors. Jag lovar emellertid atl vi noggrant skall följa Kristinehamns utveckling.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellationerna 1989/90:143 och 147 om den elintensiva industrin i Västernorrland, m.m.

Anf. 9 Industriminister RUNE MOLIN;

Fru lalman! Sigge Godin har frågat mig om regeringens insatser i Ange kommun med anledning av Casco Nobels nedläggning i Ljungaverk. Eva Björne har frågat mig om jag har några planer för alt förhindra alt fler elintensiva industrier läggs ned eller flyttar utomlands. Vidare har Eva Björne frågat mig om jag har några planer för att garantera den elintensiva industrin konkurrenskraftiga elpriser. Jag besvarar interpellationerna i ett sammanhang. Sigge Godin tar upp fem delfrågor. Jag besvarar dem i den ordning frågorna ställts.

Casco Nobel tillkännagav den 14 mars i år sin avsikt atl lägga ned kiseltillverkningen i Ljungaverk. Detta beräknas vara genomfört till årsskiftet 1990/91. Förhandlingar enligt medbestämmandelagen har inletts med de anställdas organisationer och är ännu inte avslutade. Innan dessa förhandlingar är avslutade är jag inte beredd all närmare kommentera del aktuella fallet.

Allmänt gäller naturligtvis att näringslivet måsle ta ett regionalpolitiskt ansvar. I en situation då ett foretag avser alt lägga ned en viss verksamhet måste förelaget beakta alla möjligheter alt la elt ansvar för såväl den personal som direkt berörs som för sysselsättningen på orten i vidare mening. Re-

geringen är medveten om situationen i Ange och kommer att noga följa ulvecklingen även framöver

Beträffande regeringens långsiktiga insatser för atl stärka Ange kommuns sysselsältningssitualion kan jag också erinra om regeringens förslag i förra årets kompletleringsproposilion (1988/89:150). På regeringens förslag beslutade riksdagen att ställa särskilda resurser till förfogande för länsstyrelsen i Väslernorrlands län. Dessa resurser tillsammans med länels ordinarie medel har bildal en grund för atl utveckla verksamheteten som enligt vad jag har erfarit också har kommit Ange till del.

För framlida utvecklingsinsatser kan jag peka på förslagen i den regionalpolitiska propositionen som för närvarande behandlas av riksdagen. Regeringens förslag innebär bl.a. för Anges vidkommande att kommunen placeras i det föreslagna stödområde 2, vilkel beiyder, jämförl ined andra stödom-rådeskommuner, oförändrade stödmöjligheter för investeringar. Med regeringens förslag följer också bl.a. atl länsslyrelserna skall kunna ge utvecklingsbidrag till förelag. Vidare innebär det all företag i kommunen kan få del av det höjda sysselsättningsbidraget.

Ange tillhör de kommuner som kommer alt få del av medel som frigörs vid den avveckling av Stiftelsen Industricentra som föreslås i den regionalpolitiska propositionen. Vidare föreslås i den regionalpolitiska propositionen att länsslyrelserna skall få ökade resurser och befogenheter via det s.k. länsanslaget.

En förstärkning av utbildningsutbudet tillhör den typ av infrastruklurin-salser som är särskilt betydelsefulla för att göra orten mera attraktiv för företagselableringar För Anges del vill jag här erinra om de särskilda insatser som regeringen gjort inom detta område inom ramen för del s.k. inlandsprogrammet. Härigenom har t.ex. högskoleutbildning inom områdel, småskalig produktion saml vuxenutbildning och fortbildning av lärare förstärkts med exlraresurser bl.a. för Anges del.

Beträffande de frågor som ställts till mig av såväl Sigge Godin som Eva Björne rörande den elkraftsintensiva industrin vill jag anföra följande. För en betydande del av den svenska industrin är god tillgång på elenergi lill rimligt pris en viktig förutsättning för konkurrenskraften. De elinlensiva branscherna sysselsätter omkring 100 000 personer och svarar för närmare en tredjedel av industrins förädlingsvärde och e.xport.

Den pågående omställningen av energisystemet har som syfte att landels behov av energi varaktigt skall kunna tillgodoses på elt sätt som är förenligt med samhällsekonomiska, sociala och miljöpolitiska mål.

I anslutning till riksdagens beslut om kärnkraftens avveckling uppdrog regeringen ål en särskild utredningsman alt redovisa avvecklingens effekter på den elinlensiva industrins konkurrensförhållanden. Regeringen har vidare uppdragit ål bl.a. statens energiverk alt utreda vissa frågor rörande energihushållning och effektivare elanvändning. Resultaten från utredningarna kommer atl läggas lill grund för den energipolitiska proposition som regeringen avser atl förelägga riksdagen hösten 1990. Utgångspunkten är atl energipolitiken skall inriktas pä långsiktigt bärkraftiga lösningar som skapar möjlighet till god framförhållning och bibehållen konkurrenskraft.

Regeringen avser att i den energipoliliska propositionen även ta upp frå-

Prot. 1989/90:98 2 april 1990

Svar på interpellationer

Prot. 1989/90:98 2 april 1990

Svar på interpellationer

gan om konkurrensvillkoren för den elinlensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen.

AnL 10 SIGGE GODIN (fp);

Fru lalman! Jag ber alt få lacka industriministern för svaret. Ulan all vara alltför elak, måste jag säga alt jag är imponerad över atl industriministern lyckas skriva tre och en halv sida utan innehåll.

Situalionen i Ange kommun är myckel bekymmersam. Under 1980-lalel har kommunen förlorat närmare 1 000 människor, och kommunen är nu nere i så låga befolkningstal att förutsättningarna för att upprätthålla den kommunala servicen blir mycket små. Därutöver har den aviserade nedläggningen skapat ylleriigare bekymmer i kommunen.

Situationen i Ljungaverk har varit akut i ett par års tid. Regeringen har, som industriministern erkänner varit väl medveten om situalionen. Trots detta har ingel konkret skett. Situationen för dem som blir friställda i Ljungaverk är ytterst besvärlig. Man skulle här kunna använda del gamla uttrycket all "råttorna lämriar del sjunkande skeppet". Men situationen för dem som friställs i Ljungaverk är betydligt allvarligare än sä. De kan inte lämna del sjunkande skeppet. De har ingel val. Det är för långt atl pendla till Sundsvall, ca 16-17 mil per dag. Alla som berörs av nedläggningen, inkl. de som berör dynoverksamheten som vi nu hoppas blir kvar, har egna villor i Ljungaverk. De kommer inte att kunna sälja sina fastigheter utan all lida stora ekonomiska förluster Det finns inga ersättningsjobb i Ange, och de orkar inte, som jag sade, pendla till Sundsvall.

Vi här i kammaren vet atl regeringen har gjort stora insatser i exempelvis Malmö och Uddevalla. Situationen i Ljungaverk är faktiskt många gånger besväriigare än i Malmö. De 100 jobb som skall bort nu, plus de drygt 50-60 jobb som redan fallit bort i Ljungaverk med en befolkning på 12 000 människor, skall ställas emot några hundratals jobb som försvann i Malmö med en befolkning på 300 000—400 000 människor I Malmö skaffade regeringen omgående fram ell paket, del blev en hel bilfabrik. I Ljungaverk har ingel skett på två år Jag tycker atl jämförelsen kan göras. Skillnaden talar sitt lydliga språk.

Jag skall slälla några följdfrågor i god lid så alt industriministern hinner fundera på svaren. I industriministerns svar står bl.a. atl regeringen avser all i samband med den energipoliliska propositionen även ta upp frågan om konkurrensvillkoren för den elinlensiva industrin.

I Ljungaverk anser man att en ny treårsperiod med billig elkraft från Norge skulle innebära atl man klarade sig över krisen eller att man åtminstone fick andrum att ordna nya jobb. Samtidigt slås inte kiseltillverkningen ut innan regeringen hunnit lägga någol förslag om hur den elkrafiinlensiva industrin skall behandlas.

Är industriministern beredd att låta Vattenfall få sluta ytterligare ell treårsavtal om norsk elkraft för Ljungaverks räkning?

Åtgärderna i Malmö och Uddevalla kom till stånd efter förhandlingar med storföretagen Volvo och Saab. Är industriministern beredd att använda det s.k. lokaliseringssamrådel för all skapa en ny varaktig industrisysselsältning i Ljungaverk?

Ange kommun kominer enligt regeringens förslag alt tillhöra stödområde 2. Är industriministern beredd att medverka till att Ange temporärt får flyttas till stödområde 1? Om socialdemokratin dessutom är beredd alt rösta ja till folkpartiets förslag om att sänka socialavgifterna lill all icke offentlig verksamhet, skulle Ange och Ljungaverk fä en temporär sänkning även av socialavgifterna. Detta skulle göra del mycket lältare alt rekrytera ny företagsamhet till Ljungaverk, inte minst när det gäller kvinnoförlagande.

Vidare tolkar jag industriministerns svar beträffande länsanslagen som atl Västernorrland pä grund av den akuta krisen i Ljungaverk också i Härnösand kommer att få betydande höjningar av länsanslagen. Är detta en feltolkning, eller kommer det all bli så? Del kanske ändå kunde vara en liten positiv lanke.

Fru talman! Västernorrland är det mest elkraflsinlensiva länet i landet. Västernorrland svarar för 15% av hela landels industriella elförbrukning, men för bara 8 % av sysselsättningen. Länet kommer atl drabbas myckel hårt när kärnkraften avvecklas, framför alll om den avvecklas i förtid. Den elkraflsinlensiva industrin i länet har ca 6 000 anslällda som kommer atl drabbas. Del rör sig om pappersindustrin, GA-metall i Sundsvall, Hagraf i Härnösand som varslat om nedläggning, saml nu också Ljungaverk.

1 januari 1989 fanns att läsa i tidningen Affärsvärlden elt gemensamt uttalande från Fabriks, Pappers, SIF, Metall och SALF i Sundsvallsområdet: "Vi vill inte ha deklarationer om alt problemen kommer atl lösa sig. Vi vill veta de konkreta långsikliga förutsättningarna för svensk elintensiv industri."

De har ännu inte fåll något besked. Tiden rinneri väg, och det är självklart alt oron stiger.

Vilkel besked har industriministern alt ge till sina forna gamla kompisar? Vad har de för besked alt vänta?

Prot. 1989/90:98 2 april 1990

Svar på interpellationer

Anf. 11 EVA BJÖRNE (m);

Fru lalman! Jag lackar industriministern för svaret, fast jag lycker - liksom Sigge Godin ~ att det är ett mycket intetsägande svar

Det är ju ganska fantastiskt att det finns utredningar som arbetar med hur energifrågan skall lösas ännu tio år efter folkomröstningen. Del har lagts ned mycket energi på utredningar både mänsklig och materiell, men några slora framgångar har vi hittills inte sett. Del rör sig nu om många år alltför många, som svensk industri har tvingats att planera sin framlid ulan atl veta hur energipriserna skall se ut i framtiden och utan alt veta hur energitillgången kommer atl utvecklas för just del egna företaget.

Det går många rykten om atl elpriserna skall gå upp och om elransonering. Del står helt klart alt priserna kommer atl gå upp och att det kommer all bli en ransonering, om vi inte får någon ny energikälla.

KemaNord i Ljungaverk är inte den första industri som läggs ned på grund av höga elpriser. När det gäller Hagrafs i Härnösand var de höga elpriserna också en viktig ingrediens även om del var miljökraven som var den utlösande faktorn.

Som industriministern känner till har vi många slora elinlensiva industrier i Västernorrlands län. Men om regeringen fortsätter med den nuvarande energi- och EG-poliliken kommer dessa industrier att flytta utomlands eller

Prot. 1989/90:98 2 april 1990

Svar på interpellationer

atl lägga ned sin verksamhet. GA-metall har kommit väldigt långt med planerna på en utbyggnad i Island, trots att man helst vill bygga ut i anslutning lill den befintliga fabriken i Sundsvall för atl kunna utnyttja den infrastruktur som finns i områdel. Del finns i dag bl.a. 250-300 småföretag som på olika säll servar GA-metall i sin verksamhet.

KemaNords karbidlillverkning i Sundsvall behöver byggas ut. Denna utbyggnad kominer atl ske i Norge, eflersom 37% av den ingående delen i karbidtillverkningen är el.

Våra skogsindustrier bygger ul i Västeuropa och i Canada. SCA har nu drygt 60% av sina anställda utomlands. Koncernledningen består, efter en nyligen genomförd omorganisation, av 20-25 personer Man kan ju gissa all det nu också är ganska enkelt för koncernledningen atl flytta utomlands, om man skulle anse det nödvändigt. SCA Packaging flyttar i höst sin ledning lill Bryssel.

Industriministern skall också veta alt de skogsindustrier som bedriver verksamhet i Österrike budgeterar i år, jämfört med 1989, kostnadsökningar för el och för ved till noll kr. Samtidigt beräknar man att löneökningarna under dessa två år kommer att ligga mellan 3 % och 5 %. Vi vet att motsvarande ökningar här hemma i Sverige för både el och ved ligger mellan 10 % och 15 % saml att löneökningarna går upp emot 10 %. Med denna utveckling, som dessutom drivs på av inflationen, kommer det - om utvecklingen fortsätter - inte atl bli lönsamt att tillverka massa och papper i Sverige, inte ens om man har egna stora skogsinnehav i landet.

I en debattartikel i Dagens Nyheter den 23 mars uttalade Birgitta Dahl och Rune Molin att "energipolitiken får inte betalas med arbetslöshet och utslagning av de anställda i svenska basnäringar". Dä vill jag fråga industriministern;

Kommer regeringen att föreslå en utbyggnad av de orörda älvarua?

Eller kommer regeringen alt föreslå en ändring av koldioxidlaket?

Och/eller kommer industriministern att föreslå en ny folkomröstning om kärnkraften?

Anf. 12 MARTIN OLSSON (c);

Fru lalman! Det är värdefullt att mina kolleger Sigge Godin och Eva Björne har framställt dessa interpellationer om vikliga och aktuella problem för Västernorrlands län i allmänhet och för Ange kommun i synnerhet.

Västernorrland är det län som under 1980-talel drabbats hårdast av befolkningsminskningen. 1988 var länet del enda län som minskade sin befolkning. 1989, då alla län ökade sin befolkning, ökade Västernorrlands befolkning procentuellt minsl. Om vi ser lill Ange kommun har befolkningen minskats successivt med drygt 100 personer om året under 1980-talet. Det borde för länge sedan ha satts in kraftfulla åtgärder för atl Västernorrland skulle ha fått del av samma befolknings- och välståndsutveckling som övriga län. Men kraven på åtgärder både från länsstyrelsen och frän en del av oss riksdagsledamöter från länet har man på regeringsnivå inte lyssnat till.

Så sent som i början av december 1988 framhöll dåvarande ansvarig för regionalpolitiken, nämligen arbetsmarknadsminister Ingela Thalén, i en debatt med oss tre ledamöter som nu yttrar oss här, all det inte förelåg några

skäl för särskilda insatser i Västernorrland. Några månader senare, då även socialdemokratiska riksdagsledamöter framhållit behovet av åtgärder, insåg regeringen att någonting behövde göras. I våras föreslogs vi.ssa åtgärder som dock enligt centerns mening - som vi framhållit i motioner och reservationer - var otillräckliga.

Som ny ansvarig för regionalpolitiken har statsrådet Molin möjligheter atl ta itu med Västernorrlands problem på ett helt annal sätt än vad som skelt sedan 1982. Men interpellationssvaret ger inte särskilt mycket hopp därom.

Ange kommun, som det nu främst gäller är den minsta kommunen i länet och den som har drabbats hårdast av negativ befolkningsutveckling. Åldersstrukturen är sådan atl in- eller återflyttning fordras för att befolkningstalet inte skall sjunka ytterligare. Om befolkningstalet minskar ytterligare hotar delta den nödvändiga samhällsservicen. Det skulle innebära stor fara för gymnasieskolan, vilken är en förutsättning för atl yngre familjer kan länka sig alt flytta till kommunen.

Den nu aktuella industrinedläggningen i Ljungaverk accentuerar nödvändigheten av åtgärder för att vända ulvecklingen. Angående nedläggningen i Ljungaverk hänvisar industriministern lill företagets ansvar för personalen och sysselsättningen på orten. Han lovar all regeringen "kommer all noga följa ulvecklingen även framöver". Industriministerns redovisning över vad aktuella regeringsförslag kan ha för belydelse för Ange kommun lycks främst vara en hänvisning till länsanslagen. Men länsanslaget har ju under senare är - mot regeringens och socialdemokraternas vilja - höjts genom beslut av riksdagen.

I svaret nämndes en hänvisning lill högskolekurser i Ange. Dessa har dock inte särskilt stor omfattning. Enligt uppgifler som jag har fått, har del funnits en 1 O-poängskurs i småskalig produktion. Det är viktigt att centerns krav på ökade resurser lill små högskolor, bl.a. högskolan Sundsvall/Härnösand, går igenom så alt det blir ökade förutsättningar även för att förlägga en högskoleutbildning i Ange.

Industriministern erinrar i sitt svar om atl Stiftelsen industricentra skall avvecklas och atl Ange kommun kommer atl få del av de medel som då frigörs. I den regionalpolitiska propositionen anges alt en del av de medel som frigörs vid försäljning av en anläggning skall användas till utveckling av näringslivet i de åtta kommuner där stiflelsens anläggningar är belägna. Jag vill fråga industriminislern om Ange kommun kommer att få överta lokalerna för enbart en symbolisk köpeskilling eller om Ange kommun på annat sätt kommer alt få tillgodogöra sig hela värdet av stiftelsens anläggningar där. Det vore värdefullt för kommunen, som ju som bekant är hårt drabbad.

Statlig verksamhet inom SJ och posten har i mer än 100 år beiylt oerhört mycket i Ange kommun. I motioner under flera år har bl.a. jag begärt att Ange skall prioriteras när det gäller om- eller nylokalisering av statlig verksamhet av olika slag. Dagens situation visar att det är synnerligen viktigt att delta tillgodoses.

Regionalpolitiken måste, som vi ser det, ses utifrån ett helhetsperspektiv, och regional balans måste vara elt centralt mål för alla politiska sektorsområden. Tyvärr är detta knappast fallet. Jag skall ge några exempel på hur olika aktuella frågor och förslag går emot Ange kommun. Skaltereformen miss-

Prot. 1989/90:98 2 april 1990

Svar på interpellationer

Prot. 1989/90:98 2 april 1990

Svar på interpellationer

gynnar landsbygd och glesbygd. Det gäller exempelvis det höjda bensinpriset, oförändrad ersättning för arbetsresor och sänkt ersättning för utnyttjande av egen bil. Dessa åtgärder tillsammans med andra slår emot glesbygd och landsbygd och ökar kostnaderna för boende och företagande. Moms på energi är ett annal exempel som man ur landsbygdssynpunkl har gått emot. All avskaffa rätten till 5 000 kr i skattefri inkomst för plockande av bär och svamp är elt direkt slag mol människorna ute i glesbygden. Införandet av kommunalt skallestopp kan innebära stora problem för Ange kommun.

Jag hinner inte räkna upp flera exempel, men jag vill säga atl infrastrukturen är av största belydelse för ulvecklingen av alla kommuner, inte minsl av Ange kommun. Ange åren knutpunkt för järnväg, som borde kunna utvecklas mera. Jag skall återkomma till det senare om jag hinner.

Till sist vill jag fråga industriministern om han kommer alt verka för atl man genom beslut på olika politikområden försöker få samfällda beslut som gynnar, och inte missgyrinar, glesbygdskommuner, som exempelvis Ange kommun.

AnL 13 MARTIN SEGERSTEDT(s):

Fru talman! Jag skall inte ytterligare gå in på den beskrivning av min hemkommun. Ange, som har lämnats här. Jag kan bara nämna att sedan jag första gången för över 20 år sedan besökte nuvarande Nobel Industrier i Ljungaverk som arbetsförmedlare, har den delen av kommunen - Torps församling i Ange kommun - förlorat bortåt en tredjedel av sin befolkning.

Till atl börja med vill jag ta fasta på vad industriminislern säger i svaret om företagets sociala ansvar Under snart 100 år har detta företag, under litet olika namn, bedrivit bäde kraftproduktion och elintensiv produktion i vår kommun. Kommuninnevånarna har ställt upp på en i det närmaste fullständig utbyggnad av vattenkraft. Skälet till atl alla enigt har ställl upp för vattenkraftutbyggnad har givetvis varit alt alla känner till den belydelse som den elintensiva industrin har haft för arbete och utkomst på våra industriorter

Under senare år har vi fått se hur denna elintensiva industri sviktar I fjol gick Alby Klorat AB utomlands med en investering i ny produktion. Del är en investering som vi väl skulle ha behövt för ulvecklingen i vår egen kommun. Nu varslar Nobel Industrier om nedläggning av kiseltillverkningen i Ljungaverk.

Nu måste en ordentlig press sällas på företaget, som fortfarande gör stora vinster på sin kraftproduktion. Det måste sältas press på företagel, så atl det tar ett socialt ansvar och sätter in ordentliga resurser för atl klara Ljungaverk, som en livskraftig industriort, även i framtiden.

Som industriministern säger i svaret pågår jusl nu förhandlingar om företagels varsel. Än står således möjligheten öppen för ändringar såväl i lidsplanen som när det gäller att göra andra insatser Sedan en lid tillbaka arbetar också en stiftelse med problemen i Ljungaverk. Problemen i Ljungaverk är inte precis nya för oss. Stiftelsen arbetar med resurser från företag och från myndigheler på länsnivå och kommunal nivå.

Denna vecka skall vi för övrigt i en uppvaktning från län och kommun redovisa synpunkter och förslag från det arbetet och annat som rör arbets-

marknadssituationen bäde i länet och i kommunen. Vi kommer då att presentera konkreta förslag till ny sysselsällning och till ulveckling av befintlig verksamhet.

En väsentlig punkt som vi även trycker på i en socialdemokratisk motion från länet är atl stödnivån på 35 % i Ange kommun skall få bibehållas även i fortsättningen. Vi vet av erfarenhet alt ett lokaliseringsstöd på den nivån i många fall är en förutsättning för alt fä företagen intresserade av atl salsa på investeringar

För att inte måla bilden av Ljungaverk alltför svart kan jag här nämna atl vi för bara några veckor sedan fick beslut om en nyinvestering av en laser till ett företag i Ljungaverk. Den satsningen var naturligtvis ytterst välkommen. Om vi inte hade haft möjlighet alt gå in med ett stöd i storleksordningen 30 %, tror jag för min del irite att vi hade kunnat få den investeringen till kommunen. Den hade med all säkerhet gäll oss förbi.

Stiftelsen Industricentra har för Anges del, i varje fall lill viss del, blivit en mycket stor besvikelse. Den har inte blivit den offensiva satsning på nyföretagande som vi en gång hoppades på, utan den har blivit mer av ell passivt fastighetsförvaltande företag. Vad som nu skall ske är något oklart. Industrihusen står dock där de slår De ulgör en resurs, om vi bara kan få rätt sysselsättning. För närvarande finns mycket ledig kapacitet. För min del hoppas jag atl lokalerna skall säljas till enskilda företag, som då kan fä den styrka och stadga som egna lokaler kan ge.

Avslutningsvis vill jag naturligtvis instämma i hur väsentligt det är att vi får en energipolitik som ger våra utlandskonkurrerande elintensiva industrier en fortsatt livskraft. Det är en förutsättning för fortsalt verksamhet i Ljungaverk och för de mycket elintensiva industrier som finns i Ange kommun i övrigt.

Prot. 1989/90:98 2 april 1990

Svar på interpellationer

Anf. 14 Industriminister RUNE MOLIN;

Fru talman! Betygsältningen pä interpellationssvaret som Sigge Godin och Eva Björne gjorde, skall jag över huvud laget inte bry mig om att kommentera, utan jag går direkt in på sakfrågorna. Jag tycker att det är viktigare i politiken än alt vi sysslar med denna typ av politisk jargong.'

Det är rikligt att Ange kommun har slora svårigheter och att det finns risk att de blir ännu större. Kommunen har ett besvärligt läge. Liksom många andra inlandskommuner i Norrland måste man ha olika stöd för atl klara ulveckling och sysselsättning för sina medborgare.

Den regionalpolitiska proposition som vi har lagt fram från regeringens sida syftar till all förslärka insatserna för just de kommuner som är mest utsatta. Det är, som jag sade tidigare, en koncentration med mera pengar till elt mindre område. Del måsle också kunna leda till att vi kan förstärka insatserna.

Vi har gjort stora insatser i Malmö och Uddevalla. Jag tycker det är riktigt. Vi måste också se till atl de områdena kan få del stöd som behövs för alt de skall klara sysselsättning och utveckling. Det är fel att skapa motsättningar mellan den typen av orter och problem och Ange. Vi skall naturligtvis medverka till en utveckling i båda fallen.

Den politik som jag tycker är den rimliga i det här sammanhanget är att

Prot. 1989/90:98 2 april 1990

Svar på interpellationer

bedriva en allmän ekonomisk politik som leder lill en bra ekonomisk utveckling med stark efterfrågan som också kan spridas över landets alla delar. Den måste kompletteras med en näringspolitik som skapar god miljö för förelagen alt utvecklas i med bl.a. infrastruktur, utbildning, forskning och utveckling och med riskkapitalförsörjning och allt annat som är viktigt för företagens ulveckling, inte minst teknikspridningen.

Vi måste också slälla krav pä företagen, vilkel Martin Segersledt berörde. Ju större företagen är desto större är ansvaret. Företagen har ett ansvar för alt planera sin verksamhet sä, att förelagens utveckling leder till atl sysselsättningen upprätthålls även i framtiden. I det här fallet, som alltså handlar om Ljungaverk, handlar det ju om ett stort företag som har varit etablerat i Ljungaverk under långa tider Företagel har naturligtvis elt sårskilt stort ansvar föratt medverka till att andra sysselsättningstillfällen kommer till orten, om företaget skall avveckla den verksamhet som nu är förlagd lill Ljungaverk. Företagel har resurser för detta och det bedriver olika verksamheter Vi måste gemensamt sälta tryck på företaget att leva upp till della krav. Jag utgår från atl de förhandlingar som de fackliga organisationerna nu för med företaget berör också den frågan och atl facket sätter företaget under press.

Om man på dessa sätt - med ekonomisk politik, näringspolitik eller genom alt betona förelagets ansvar - inte kan nå tillräckligt resultat, får vi också tänka oss kompletteringar med regionalpolitiska åtgärder Då får länets myndigheter och olika organ tillsammans med kommuner och andra ansvariga myndigheter diskutera vilka åtgärder som kan vidtas för att bygden skall utvecklas. Del finns särskilda anslag och resurser för detta ändamål.

Nästa nivå - alltså om resurser fortfarande saknas - är självfallet att koppla in centrala organ och myndigheler. 1 Ljungaverksfallet har vi faktiskt inte kommit längre än lill att företaget skall pressas till att göra insatser Nästa skede är alt länsstyrelsen och dess organ skall arbeta med dessa frågor. Jag kommer inom korl att föra diskussioner med länets och kommunens ansvariga för all diskutera situalionen. Men det skulle vara fel av mig atl nu deklarera konkreta åtgärder i ett enskilt fall, där man ännu inte kommit längre än till att inom företaget diskutera möjligheterna lill lösning.

Självfallet skall vi medverka till att lösa de problem som kan uppstå, men vi skall ta frågorna i rätt ordning. Politiken får inte leda till att vi sprider löften omkring oss - vi måste först skaffa oss ett ordentligt underlag, innan vi börjar tala om vad vi skall göra. Dårför har jag inte mer alt säga i interpellationssvaret än vad jag gjort i dag- innan jag fört överläggningar i det konkreta fallet.

Sigge Godin ställde en rad frågor som har med situationen i Ljungaverk alt göra. Dem kan jag inte besvara, innan jag haft en mer ingående kontakt med parterna och fått veta vilka problemen är Det gäller Vallenfalls möjligheter att svara för transitering av elkraft och möjligheten atl köpa billig elkraft från Norge osv. Jag kan inte svara på de frågorna i dag.

Är vi beredda atl föra lokaliseringssamråd för att skapa en ulveckling för sysselsättningen? Jag kan inte svara på den frågan heller. Vi måsle först diskutera vad länsstyrelsen och företaget kan göra osv. Skall Ange föras över till stödområde 1? Också det är en fråga som hör lill den kategorin.

Min repliktid är dess värre strax slut, så jag får återkomma i nästa replik

lill de andra frågor som ställdes. Men när del gäller länsanslagen är det faktiskt pä det sättet atl det förslag som ligger på riksdagens bord innebär atl ytterligare 200 milj. kr. ställs till förfogande. Pengar kommer naturligtvis även till Västeriiorrlands lån.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

AnL 15 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Skälet till att jag nämnde Malmö och Uddevalla som exempel, herr industriminister, är ju inte alt jag missunnar dessa orter insatser, utan för att beskriva atl det i det fallet gick snabbt att fatta beslut om en hel bilfabrik. Ljungaverk och Ange har inte begärt alt fä någon bilfabrik, men de har väntat i två år på besked. Då lycker jag kanske att det finns skäl för regeringen att också inse hur besvärligt läget där uppe är

Vi vet alt Casco Nobel i Ljungaverk har världens bästa kiseltillverkning. Enda skälet till nedläggning är att det svenska elpriset är för högt och att företaget inte kan förnya sitt kontrakt på norsk elkraft.

Detta är ju, som sagl, en gammal historia som industriministern rimligen borde kunna ha en åsikt om, framför allt eftersom industriminislern är mycket väl bevandrad i just de här frågorna.

I december 1989 investerade företaget 3,5 milj. kr i en ugn för kiseltillverkningen. Det måste innebära att företagel har intresse av alt driva verksamheten vidare. Då borde man också kunna lösa den här frågan med åtminstone en ytterligare period med norsk el till Ljungaverk.

När industriministern försöker besvara frågorna så beskriver han näringspolitiken i svepande ordalag och säger atl det är forskning och utveckling det handlar om. Men Ljungaverksborna kan inte efter två år nöja sig med det svaret! De skulle möjligen kunna nöja sig med ett sådant svar om någol hade hänt i dag - men de har ju väntat i två år nu. Del har de fackliga representanterna ocksä gjort.

I fråga om KemaNords eget ansvar säger industriministern atl vi måste sälla tryck på dem, eller rättare sagt all facket skall sätta tryck på dem. Mina frågor blir dä; Vilka kontakter har regeringen haft med KemaNobels representanter på högre nivå och vad har ni kommit fram fill? Har ni diskuterat frågan? Frågan om lokaliseringssamråd kan ingå i de diskussionerna, och del är något som industriministern ändå borde våga uttrycka en åsikt om.

Industriministern sade alt om man på den regionala nivån inte har tillräckliga insatser, då skulle centrala myndigheter kopplas in. Men vi som sitter i den här kammaren vet alt man inte kan lösa detta problem på det regionala planet, därför atl Ljungaverk är unikt! Det finns inga pendlingsmöjligheter och människorna drabbas hårt ekonomiskt om de måsle sälja sina fasligheter och flytta osv. Därför är det bråttom om regeringen skall hinna gå in och göra någonting. Del måste alltså ske omgående. Något litet svar måste vi ändå få!

Prot. 1989/90:98 2 april 1990

Svarpa interpellationer

AnL 16 EVA BJÖRNE (m):

Herr lalman! Industriministern sade i sitt svar att han skulle återkomma lill de frågor som jag har ställt. Men i det svar som jag har fått tidigare berör

Prot. 1989/90:98 industriministern över huvud taget inte den elpolitik som kommer att föras

2 april 1990 i framtiden. Deiäremellertidoerhört viktigt för oss i Västernorrland att veta

vad som kommer atl hända i den frågan.

rpa rp a- 1.. jpjjjp planerar inte kortsiktigt, alltså ett halvt eller ett år

framåt i tiden. Företaget behöver veta inriktningen pa energipolitiken

10—15 år framåt i tiden, för det rör sig om mycket stora invesleringar inom

den här typen av tillverkning.

Jag skulle vilja säga att denna industri är väsentlig för hela Sverige. Den ger ända ca 90 miljarder kronor lill bytesbalansen. Det är ju inte föraktligt. Industriministern talade myckel om alt vi skall ha en näringspolitik och en regionalpolitik och att det finns perigar i form av stöd och åtgärder atl sälla in. Men om vi inte har en exportindustri som fungerar och om vi inte har en exportindustri som ger inkomster varifrån skall vi då få medel till dessa insatser som är av energipolitisk och regionalpolitisk karaktär?

AnL 17 MARTIN OLSSON (c);

Herr talman! Jag försökte sätta in Ange i ett större sammanhang och nämnde politiken på olika områden. Jag vill knyta an till detta.

Västernorrlands län har som bekant elt svagare och sämre vägnät än jämförbara län, det är bland de allra sämsta i landet. I olika sammanhang, bl.a. från centerns håll, har större anslag till vägarna begärts. Centern har t.ex. krävt ett vågpaket för Västernorrland. Det skulle självfallel ge möjlighel till förbättringar av infrastrukturen i Ange.

Jag vill nämna järnvägarna. I dagens Dagbladet, socialdemokratisk tidning i Sundsvall, finns det en ledare där del slår; Skall Ange resecentrum bli utan tågtrafik?

Ange år som bekant en gammal järnvägsknutpunkl. Detta visar kanske i ett nötskal risken för atl man inte ser tillräckligt på kommunikationsfrågorna i stort och vikten av att tillfredsställande tågtrafik upprätthålls. I det här fallet skulle det vara fråga om ett snabbtåg söderifrån lill Ange. Persontrafiken på sträckan Sundsvall-Ånge-Östersund måste upprätthållas. Det är några exempel.

Telekommunikationerna betyder enormt mycket för möjligheterna alt utveckla en bygd och en kommun. Det skulle verkligen vara på sin plats att tidigarelägga televerkets investeringar så alt nya anläggningar och nya kablar blir verklighet betydligt tidigare än planerat. Jag tror alt del enligt planerna skulle ta fem år. Del är alltså fråga om fiberoptisk kabel.

Jordbrukei och skogsbruket betyder väldigt mycket för Ange. Riksdagens beslut i mitten av 80-talel om att jordbruksproduktionen i Norrland skulle motsvara 1984 års nivå har man inte lyckats förverkliga. Det är därför viktigt att kommande jordbrukspolitiska beslut får en inriktning som innebär alt den jordbruksproduktion som erfordras ur sysselsättningssynpunkt och beredskapssynpunkl upprälthålls.

Jag nämnde skatterna som ell exempel som talar emot glesbygden. Jag

vill återkomma till atl det gäller att man inom olika politikerområden tar

regionalpolitiska hänsyn. Och industriministern är väl samordnare för dessa

områden i regeringen. Jag hoppas därför atl industriministern granskar de

18 olika regeringsförslagen utifrån glesbygdens synpunkt. Del skulle även

gynna Ange kommun om beslutsfattarna konsekvent säg på förutsättningarna för glesbygden innan de fattar beslut.

Anf. 18 Industriminister RUNE MOLIN:

Herr talman! Jagskall ta upp den elintensiva industrins problem och situation. I detta sammanhang krävs det konkreta beslut om politikens inriktning. Som jag sade i mitt svar kommer regeringen att lägga fram en proposition i höst i vilken hela energipolitiken behandlas. 1 energipropositionen kommer besked att ges, till industrin och andra som är beroende av energipolitiken, om de regler som kominer atl gälla på lång sikl framöver. Det är viktigt, eflersom industrins investeringar och planering av produktion över huvud taget är beroende av långsiktiga besked i detta avseende. Vi måste åtminstone ge besked för 90-lalel.

Det finns en rad olika problem som vi måste reda ut. Och de gäller naturligtvis konkret vad det stora beslut som riksdagen har fallat om all avveckla kärnkraflen kommer att innebära och vilka konsekvenser det kommer atl få både när del gäller eltillförseln. elhushållningen men framför alll. tror jag, när det gäller priset på el. En utredning som har gått igenom detta har nyligen lagt fram sitt förslag. Efter atl ha läst den utredningen tror jag att man kan säga all det avgörande för hur vi kominer alt klara den elintensiva industrins situation framöver är vilken prissätlningsprincip som vi kommer all använda för elen. Om vi använder marginalkostnadsprissätlningen, som Eva Björne var inne på, kommer vi atl få ett pris som kommer atl innebära atl stora delar av den elintensiva industrin slås ut ganska snabbt under 90-talet. Den skulle inte klara konkurrensen. Om vi däremot fortsätter i stort sett enligt de linjer som vi hittills har haft. som har varit baserade på en genom-snittskoslnadsprissättning, så finns del möjligheter alt skapa ett pris som gör också vår elintensiva industri konkurrenskraftig inför framliden.

Min inriktning och tro i delta arbete är att vi skall klara omställningen från kärnkraft ti|l andra energislag, helst förnybara och inhemska, på elt sådant sätt atl vi även klarar sysselsättningen i dessa branscher. En slor del, vilkel har sagts här, av de industrisysselsalta i Västernorrlands län arbetar inom denna lyp av industri.

Socialdemokraterna vill inte genomföra en energiomställning som innebär arbetslöshet, regionala problem eller välfärdsproblem. Del har varit vär inriktning alltsedan vi engagerade oss i folkomröstningen för linje 2. Vår politik innebär alt omställningen skall göras på elt sådanl sätt att vi klarar dessa problem, och det är jag övertygad om att vi också kommer att göra.

En del besked får lämnas i höst. Vi i regeringen väntar på en lång rad olika utredningar som vi skall använda som underlag för denna proposition. När dessa utredningar är klara och når vi har gjort våra utvärderingar och efler det alt remissvaren har inkommit frän olika myndigheter och organisationer, kommer vi att lägga fram vårt förslag.

Det finns en kompakt majoritet i denna riksdag mol en utbyggnad av älvarna. Därför blir det naturligtvis inte någon utbyggnad, i varje fall så länge den majoriteten finns.

Beträffande koldioxidtaket vill jag säga följande. Jag lycker att man kan diskutera hur klokt del beslutet är och om det kanske är dags att diskutera

Prot. 1989/90:98 2 april 1990

Svar på interpellationer

Prot. 1989/90:98 2 april 1990

Svar på interpellationer

en omformulering. Någon folkomröstning anser jag inte atl vi behöver, utan jag tycker att det finns en mycket talande majoritet i den svenska riksdagen när det gäller åt vilket håll energipolitiken skall föras i framtiden. Jag tror inte att en folkomröstning skulle tillföra oss någonting nytt.

Martin Olsson log upp olika politikområden och samordningen mellan dem. Jag håller med honom om alt del är en utomordentligt viktig fråga. Vi måste samordna olika delar av politiken till en helhel som riktas mol de regionalpolitiska målen. Det gäller även inom näringspolitiken. I detta sammanhang kommer vägar, järnvägar telekommunikationer och andra infraslrukturåtgärder alt ha en stor roll i framliden. Del är viktigt alt det bl.a. inom näringspolitiken sker en samordning. Men det är viktigt att delta även sker inom regionalpolitiken. Den proposition som regeringen har lagt fram syftar till att samordningen mellan olika polilikområden skall förstärkas genom atl ökade resurser avsatts för det inom induslridepaitemenlel och genom att myndigheterna får mer konkreta mål och all detta följs upp genom olika utvärderingar.

Sigge Godin ställde en rad konkreta frågor till mig. Jag vill säga att Ange har fält olika lokaliseringar, också av statlig karaktär SJ har fått regionalpolitiskt stöd för atl flytta delar av sin hjulsvarvningsanlåggning lill Ange. Det har getts särskilda stöd för alt SJ;s lelefonupplysningsljänsl skall etableras i Ange. Delta kommer alt ge elt tjugotal sysselsättningstillfällen i en första etapp. Ytterligare 20 kommer alt tillföras senare.

De medel som kommer alt frigöras genom försäljning av Industricentras lokaler, kommer atl tillföras de kommuner där de dessa lokaler ligger Del kommer åven alt gälla Ange.

Det finns många detaljfrågor i detta sammanhang. Det väsentliga nu är enligt min uppfattning, att vi skall göra en ordentlig genomgång med företaget och i länsorganen. Vi skall även engagera oss centralt för atl lösa de svåra problem som Ange kommer atl stå inför. Då fär vi vidta de olika åtgärder som är möjliga inom de ramar som riksdagen har gett.

Anf. 19 SIGGE GODIN (fp);

Herr talman! Jag skall fatta mig kort. Först instämmer jag i vad Martin Olsson sade om infrastruklursatsningarna. Järnvägen är oerhört viktig, som Martin Olsson sade. Men det är också viktigt atl väg E 75 fungerar. Del är en förutsättning för att människor skall våga etablera verksamhet i Ange. I det avseendet behöver regeringen göra speciella insatser

Likadant förhåller del sig når det gäller teleförbindelserna. Den frågan har ju varit uppe här. Ange är missgynnat i det sammanhanget. I och för sig har man dragit ul en ledning lill det s.k. Gallans Trä. Men det är egenlligen det enda som har åstadkommils. AXE-syslemet måsle man också snabbi komma i gång med i Ange för alt man skall klara telekommunikationerna. Också i det avseendet kan man alltså göra en insats.

Industriministern säger atl långsiktiga besked måste lämnas i energifrågorna, och på den punkten är vi hell överens. Om jag nu lar fasta på detta, blir min fråga; Hur skall det gå i Ljungaverk om man inte får en frist fram till det all vi i Sveriges riksdag fattar beslut om de långsiktiga elpriserna? Vi borde rimligen ge Ljungaverk den här möjligheten. Del är del minsta som

kan krävas i löftesväg när del gäller Ljungaverk - detta i förhållande till vad som skell i både Malmö och Uddevalla. Ljungaverk måste alltså få ett besked om alt det går att under tre år framåt använda sig av billig norsk el. Under tiden hinner man pröva de andra frågorna.

Jag tycker att Martin Segersledt kunde ha fått det beskedel att vidarebefordra till människorna i Ange - men han har nog redan avvikit.

Jag ställde några frågor lill industriministern, t.ex. om elkraften och Ljungaverk. Men jag har inte fält någol svar på de frågorna. Jag ställde också en fråga om lokaliseringssamrådet. Inte heller i del avseendet har jag fått något svar. Vidare frågade jag om man temporärt kunde flytta Ange från stödområde 2 till stödområde 1. Den frågan är också obesvarad.

Vilka lösningar är tänkbara för den elkraftsintensiva industrin med tanke på konkurrenskraften på 90-talel? På den punkten har några antydningar gjorts om vad som kan vara aktuellt. Men frågan kvarstår ändå; Varför löser regeringen problemen i Malmö och Uddevalla snabbi och effektivt medan man låter Ljungaverk vänta i två år? Och inte nog med det - nu måste man vänta ytterligare. Dessutom överlåts ansvaret för förhandlingarna på de fackliga organisationerna. Det tycker jag är dålig politik med lanke pä att Ljungaverk är en glesbygdsorl där det inte finns några alternativ.

Prot. 1989/90:98 2 april 1990

Svar på interpellationer

Anf. 20 MARTIN OLSSON (c):

Herr lalman! Jag är glad över det som industriministern sade om vikten av samordning. På den punkten är vi alltså hell överens. Jag lovar atl försöka atl följa vad som sker pa områdel och alt granska hur del blir med samordningen. För den som följer utvecklingen i Ange kan detta tjäna som exempel. Det handlar dä om i vad mån olika polilikområden medför positiva eller mindre positiva effekter för en kommun som Årige.

Jag instämmer i de krav som framställts tidigare i denna debatt. De industriföretag som under lång lid har verkat i Ljungaverk skall alltså ta ett ansvar för sysselsättning och utveckling i den här bygden - en bygd som ju har lång industriell tradition. Det vore myckel tragiskt om del inte skulle gå atl på ett eller annal sätt bygga vidare på nämnda industriella tradition.

Jag har inte nämnt energipolitiken. Denna har ju också tagits upp i debatten. Jag vill tillägga alt man under de tio år som har gått sedan folkomröstningen har utnyttjat tiden ganska dåligt. Vi måsle ju klara den omställning som kommer i och med avvecklingen av kärnkraften. Industriministern var ju själv ledare för den linje som segrade vid folkomröstningen - innebärande alt vi först skall bygga ul och alt vi sedan skall avveckla. Själv hör jag till det parti som sade atl det var bättre att stoppa utbyggnaden, eftersom man var överens om att avveckla.

Västernorrlands län är ju ell län som producerar väldigt mycket elkraft. Det finns elkraftintensiv industri där. Men "exporten" av elkraft till övriga delar av landet år också av stor betydelse. Jag vill minnas att länet slår för ungefär hälften av den energi som produceras. Såväl ur regionalpolitisk synpunkt som ur rättvisesynpunkt skulle det vara synnerligen otillfredsställande om ett elkraflproducerande län som Västernorrlands län inte skulle kunna få en energipolitik som gör det möjligt för industrin att fortsätta att verka i lånet.

Prot. 1989/90:98 Vidare har jag tagit fasla på en annan detalj i industriministerns svar Det

2 april 1990 gäller dä Stiftelsen Industricentra. Del står i svaret alt Ange kommer att få

~, del av medel som frigörs vid avvecklingen. Jag tycker att de åtta kommuner

var pa tn crp t- . fråga om borde kunna få alla medel - inte bara en del av

dessa - som frigörs vid avyltringen av de lokaler som Industricentra har

tioner

AnL21 EVA BJÖRNE (m):

Herr talman! Jag lackar industriministern för de här svaren. Del mest positiva var beskedel atl så länge majoritet för att behålla de orörda älvarna finns i riksdagen skall älvarna inte röras.

Sedan sade industriministern alt kärnkraften skall vara kvar och att det inte behövs någon ny folkomröstning, därför att en sådan knappast skulle ge något annat resultat. Vi har under senare lid sett i massmedia alt det finns andra strömningar bland oss svenskar. Vi har börjat länka litet annorlunda när del gäller de energikällor som vi har atl tillgå och den miljö som vi vill värna om. När det gäller koldioxidlaket förstår jag av industriministerns besked här atl regeringen inte vill behålla del vid den nivå som riksdagen har beslutat ulan vill tumma på det. Då skulle jag vilja säga att vi ju har ett globalt ansvar i värt land. Vi borde väl överlåta ål de länder i tredje världen som har lättare att bränna ved och den typen av bränsle alt få göra det. Det finns i alla fall bra mycket över 400 reaktorer ute i världen. Vi har de allra säkraste. Vi borde behålla dem åtminstone så länge som de är driftsäkra och på del viset behålla möjligheterna till den goda miljö som vi kan bidra till vårt globala ansvar med.

Det var positivt all industrin skall få elt långsiktigt besked om elpriserna och eltillgängen. Men det verkar vara ett stort problem för industriministern och för regeringen med dé förutsättningar som industriministern här angav att i den elinlensiva industrin få ell genomsnittspris som är konkurrenskraftigt ute på världsmarknaden, om man inte träffar ett specialavial med just denna industri. Sedan har vi också problemet med ransonering. Kommer del atl finnas tillräckligt med el, eller kommer hushållen och andra att bli utsatta för ransonering?

Del kanske är bra med alla dessa utredningar som skall ligga till grund för höstens proposition, men man ställer sig mycket frågande och undrar; Är det inte oenigheten inom det socialdemokratiska partiet som man skall försöka lappa ihop lill höstens partikongress?

Anf. 22 Industriminister RUNE MOLIN;

Herr lalman! Sigge Godin frågade varför Ljungaverket skulle behöva
vänta. Nej, Ljungaverket skall inte behöva vänta, men vi måste gå igenom
de olika processer som ingår i en sådan här fråga; Först diskussioner med
företaget, sedan diskussioner om vad länsstyrelsen kan göra och till sist dis
kussioner mellan länsstyrelsen, kommun och regering. Denna process håller
vi på med nu. Det väntas inte, utan jag skall träffa företrädare för Ange kom
mun och länsstyrelsen i kort. Länsstyrelsen arbetar naturligtvis med dessa
frågor. Del gick inte snabbare för vare sig Uddevalla, Malmö eller någon
annan kommun. Vi måste ta det i denna ordning så atl vi vet vad vi gör för
22 nåconting.

Eva Björne tog upp långsikligheten i energipolitiken. Den tycker jag är oerhört viktig. Det bästa man kan göra, om man vill sabotera långsiktigheten, är alt sälla i gång en ny kärnkraftsdebatl, som Eva Björne vill ha. Här i riksdagen finns en mycket slor majoritet för fullföljande av folkomröstningsbeslutet. Jag tror att grunden till långsiktigheten är att vi ser lill att vi fullföljer detta beslut. Men skulle vi la upp en ny diskussion om kärnkraftens framtid i Sverige och inte respektera 1980 års folkomröslningsbeslut, får vi ingen långsiktighel i energipolitiken. Då får vi en debatt om vad det skall vara för energipolitik, och den kommer all la sin lid. Om vi dessutom skulle fatta beslut om atl ha kärnkraflen också i fortsättningen innebär det att vi skulle få en ständig diskussion om hela energipolitiken. Om sä någonting inträffar i någon reaktor i Sverige eller någon annanslans, skulle vi få en ny debatt. Delta är inte en långsiktighet som man kan leva med.

Beträffande koldioxidlaket: Koldioxid är en av växthusgaserna. Det finns freoner, metaner och annat. Om vi skall diskutera hur vi skall klara växthus-problematiken skall vi diskutera alla gaserna samtidigt och se vad vi kan göra ät de olika gaserna, inte bara plocka ut en och titta på den. Om vi skulle följa riksdagens beslut omstopp för koldioxid, skulle vi omedelbart se till all del blev någon sorls ransonering eller hushållning i trafiken. Så fungerar det inte. Samtidigt har vi beslutat all sälta stopp för freonanvändningen, vilkel beiyder alt vi minskar växthusgaserna radikalt. Del beslutet var inte ordentligt genomtänkt. Det hade inte heller föregåtts av ordentlig ulredning. Jag lycker alt vi måste titta på det närmare.

Martin Olsson säger atl 80-lalet inte utnyttjades tillräckligt bra för alt göra omställningen i energipolitiken. Jag vill säga att 80-lalet användes precis på det vis som vi föreslog i vår avvecklingsplan i linje 2. Vi skulle använda 80-lalet för forskning och utveckling och för all utveckla prototyper osv. för att redan under 90-talel starta övergången till andra förnybara energislag, för atl få full effekt först på 2000-lalel. Del var vår avvecklingsplan, och den har vi hållit lill punkt och pricka och arbetat efter Det beslut som vi skall fatta i höst innebär ingen försening av planen för avveckling av kärnkraflen. Del är en myt som sprids i tidningarna, framför allt av Lennart Daléus i centern och en del andra som inte vill se vad som egenlligen har hänt.

Får jag till sist säga alt de pengar som kommer loss genom försäljning av Industricentras lokaler skall helt, sedan län och annat har klarats av, gå tillbaka till kommunen.

Prot. 1989/90:98 2 april 1990

Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades Propositionerna 1989/90:108 lill lagutskottet 1989/90:123 till jordbruksutskottet 1989/90:134 till näringsutskottet

Prot. 1989/90:98 Förslag

2 april 1990 1989/90:13 till bostadsutskottet

Motionerna

1989/90:N62-N66 till näringsutskottet

6 § Förnyad bordläggning

Föredrogs meu bordlades åter Konstitutiorisutskoltets betänkanden 1989/90:KU33 och KU37 Finansutskottets betänkanden 1989/90:FiU16, FiU18, FiU19, FiU21-FiU23

och FiU25 Skatleulskolteis betänkanden 1989/90:SkU19 och SkU28 Justitieutskottets betänkanden 1989/90:JuU24 och JuU25 Socialutskottets betänkande 1989/90;SoU17 Kulturutskottets betänkande 1989/90:KrU 16 Näringsutskotlels betänkanden 1989/90:NU29 och NU31-NU33

7 § Meddelande om fråga

Meddelades atl töjande fråga framställts den 30 tnars

1989/90:508 av Gudrun Schyman (vpk) lill statsrådet Maj-Lis Lööw om lill-lämpning av utlänningslagens bestämmelser:

Enligt utlänningslagen 3 kap. 4 § krävs all en asylsökande skall vara skyddad mot vidaresändning till hemlandet för att svenska myndigheter skall ha rätt all besluta om avvisning till första asylland.

Statens invandrarverk har i pressmeddelandet 900023 meddelat alt de asylsökande som reser in i Sverige via Polen i hög utsträckning kommer alt sändas tillbaka, eftersom risken att de skulle återsändas från Polen till hemlandet är mycket liten.

Eftersom detta uppenbarligen strider mot lagen vill jag ställa följande fråga:

Vilka åtgärder avser invandrarministern att vidta för att invandrarverket åter skall börja tillämpa utlänningslagens bestämmelser?

8 8 Kammaren åtskildes kl. 13.34. Prot. 1989/90:98

2 april 1990 In fidem

TOM T;SON THYBLAD

/Gunborg Apelgren

Prot. 1989/90:98

2 april 1990 Innehållsförteckning

Måndagen den 2 april

1 § Meddelande om frågestunden tisdagen den 17 april. ....... 1

Förste vice talmannen

2 § Justering av protokoll................................................................................ 1

3 § Svar på interpellation 1989/90; 135 om arbetsmarknadssituationen

i Bergslagskommunerna i Värmlands län........................................................ ....... 1

Industriminister Rune Molin Kristina Svensson (s) Bo Finnkvist (s)

4 § Svar på interpellationerna 1989/90; 143 och 147 om den elintensiva

industrin i Västernorrland, m.m...................................................................... ...... 8

Industriminister Rune Molin Sigge Godin (fp) Eva Björne (m) Martin Olsson (c) Marfin Segersledt (s)

5 § Hänvisning av ärenden lill utskott.............................. 23

6§ Förnyad bordläggning............................................................................... 24

7§ Meddelande om fråga

1989/90:508 av Gudrun Schyman (vpk) om tillämpning av ut
länningslagens bestämmelser.................................................................... 24