Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1989/90:87

Fredagen den 16 mars

Kl. 9.00-13.13

1§ Svar på interpellationerna 1989/90:114, 129 och 131 om kärnkraftverken vid södra Östersjön, m.m.

Anf, 1 Miljöminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Håkan Hansson har frågat industriministern om bl.a. säkerhetsförhållandena vid Greifswaldreaktorerna i DDR samt om åtgärder som minirnerar eller undanröjer risken för atl en reaklorolycka i Greifswald drabbar Sverige,

Kurt Ove Johansson har frågat mig orn vilka åtgärder regeringen har vidtagit och kommer alt vidtaga med anledning av den hotbild kring de östtyska kärnkraftverken sorn nu framkommit.

Vidare har Rolf L Nilson frågat mig om jag bl,a, är beredd att ta initiativ lill en konferens om miljö och energi i Östersjöregionen med tonvikt på kärnkraften.

Arbetet inom regeringen är sä fördelat atl det är jag som skall svara på alla interpellationerna. Jag avser nu att besvara dem i ett sammanhang.

Allt sedan olyckan i Tjernobyl år 1986 har vi alla på ett konkret sätt blivit medvetna om atl en olycka i en kärnkraftsreaktor inte är en enskild stals angelägenhet. Inom det Internationella atomenergiorganet, lAEA, utarbetades omedelbart efter olyckan två internationella konventioner om tidigt varsel samt bistånd vid en kärnenergiolycka. Båda konventionerna har trätt i kraft.

Regeringen driver sedan många är frågor om ökad säkerhet i kärnteknisk verksamhet, både inom lAEA och i andra internationella sammanhang. Svenska experter från både myndigheter och företag, medverkar också i elt antal internationella arbetsgrupper och kommittéer inom kärnsäkerhetsom-rådel.

Som komplettering lill lAEA-konventionerna har Sverige träffat bilaterala avtal om varsel vid en olycka och information om kärntekniska anläggningar med de närmaste grannstaterna. Avtalet med DDR trädde i krafl den 12 april 1989.

Genom avtalet har direkta kontakter skapats mellan å ena sidan de svenska myndigheterna kärnkraftsinspektionen (SKI) och slrålskyddsinsli-tutet (SSI) och å andra sidan den östtyska kärnsäkerhets- och strålskyddsmyndigheten (SAAS). Myndigheterna har kommit överens om att utväxla sådan säkerhetsinformation om anläggningar i resp. land som gör det möjligt

Svar på interpellationer

Riksdagens protokoll 1989/90:87

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar i)å inlerpella-lioner

att bedöma riskerna för och konsekvenserna av en olycka. Detta arbete pågår

Som ett led i detta informationsutbyte besökte en svensk expertgrupp från SKI. SSI samt miljö- och energidepartementet den östtyska myndigheten för två veckor sedan. Myndigheterna kom därvid bl.a. överens om att ytterligare stärka iiiformationsutbylel kring händelser vid de kärntekniska anläggningarna i resp. land.

Expertgruppen gjorde också ett besök vid Greifswald för att på plats diskutera säkerhetsläget vid dessa reaktorer

Kärnkraftverket i Greifswald beslår av fyra reaktorer i drift, en femte reaktor under provdrifl samt ylleriigare tre reaktorer under uppförande. Reaktorerna har levererats från Sovjetunionen och är av så kallad tryckvatten-typ (med beteckningen VVER 440). Förutom elkraft levererar kärnkraftverket också fjärrvärme till staden Greifswald.

Aggregaten 1-4 tillhör den första generationen VVER-reaktorer och saknar bl.a. flera av de säkerhetssystem som överensstämmer med lAEA:s sä-kerhetsnormer. Aggregaten 5-8 tillhör en nyare generation som har anpassats för att uppfylla IAEA;s rekommendationer

Vid den svenska expertgruppens besök i Greifswald var aggregaten 2 och 3 avslällda för säkerhetsöversyn av bl.a. reaktortankarna. Provdriften vid aggregat 5 var stoppad i avvaktan på att en pågående säkerhetsgranskning av el- och reglersyslemen i reaktorn skulle utvärderas. DDR:s representanter bekräftade för expertgruppen att aggregaten 1-4 inte uppfyller dagens internationella säkerhetsrekommendationer Däremot underströk man alt aggregaten 5-8 skulle komma att hålla en internationellt tillfredsställande säkerhetsnivå genom de åtgärder man beslutat om och som för närvarande genomförs vid dessa.

Den 9 januari i år lämnade SKI och SSI till mig en rapport över säkerhets-och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken. Rapporten utgjorde en redovisning av elt updrag från regeringen. I rapporten framhåller SKI bl.a. att det finns anledning atl anta att sannolikheten för ett haveri med allvarlig härdskada är åtminstone lika stor för de utländska reaktorerna som för de svenska. Skulle ett sådanl allvarligt härdhaveri inträffa i en utländsk reaktor är dock risken för slora utsläpp stor eftersom många av dessa reaktorer endast i begränsad omfattning har konsekvenslindrande syslem. Bl.a. saknar flera av dem egentlig inneslulning och anordningar för filtrerad tryckavlastning.

Enligt SSI skulle eventuella utsläpp kunna ge stråldoser på lägre nivå i hela Sverige med konsekvenser för jordbruk, jakt, fiske och rennäring och kanske höga kolleklivdoser lill den svenska befolkningen. Stråldoser på mellannivå, som kräver mångårig utrymning, skulle kunna beröra stora delar av sydligaste Sverige efter en olycka i Greifswald och andra nordtyska reaktorer eller Mellansverige efter en olycka i Olkiluoto i Finland.

I betänkandet (SOU 1989:86), Samhällets åtgärder mol allvarliga olyckor, redovisar utredningen om kärnkraftsberedskapen vissa slutsatser beträffande konsekvenser i Sverige av en kärnkraftsolycka utomlands.

Det finns redan i dag en utbyggd beredskapsorganisalion mol olyckor med radioaktiva utsläpp i landet. Enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) är det

länsstyrelserna som svarar för räddningstjänsten vid en eventuell olycka. Vid samtliga länsstyrelser finns därför en grundberedskap. Länsstyrelserna i län med kärnkraftverk har mer omfattande beredskap. Dessa länsstyrelser skall också kunna bistå de andra länsstyrelserna.

Ett system med 26 automatiska mätstationer finns i drift för registrering och larm vid onormala strålnivåer SSI kompletterar för närvarande delta mätsystem med ytterligare fem stationer som skall utplaceras företrädesvis i Sydsverige.

I det nämnda betänkandet "Samhällets åtgärder mol allvarliga olyckor" föreisås vidare en rad åtgärder för att ytterligare förbättra beredskapen. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. När remissbehandlingen är klar kommer regeringen att ta ställning lill vad som behöver göras.

I Sverige ställer vi utomordentligt höga krav på säkerheten i våra egna kärnkraftverk. Bl.a. har vi ställt kravet all varje svensk reaktor skall vara föremål för en fullständig säkerhetsanalys och utvärdering minst vart tionde år, detta för att förvissa oss om att säkerhetsnivån även i de äldre reaktorerna uppfyller de krav som ställs i dag.

Vi förväntar oss självfallet också all motsvarande höga krav ställs inom andra länders kärnkraftsprogram. Inom ramen för IAEA:s reaktorsäker-hetsarbele verkar Sverige därför för närvarande för att få till stånd internationella rekommendationer om återkommande säkerhetsgranskningar av alla reaktorer i drift. Liknande arbete drivs också inom OECD;s kärnenergiorgan NEA.

Sverige har också stött ett förslag från bl.a. Holland och Sovjetunionen om atl hålla en internationell kärnsäkerhetskonferens i IAEA;s regi under nästa är Vi avser alt aktivt delta i förberedelsearbetet för denna konferens och atl verka för att den skall bli framgångsrik. Vid en sådan konferens bör enligt min mening även frågor om kärnsäkerheten i Östersjöområdet las upp till behandling.

Jag vill också understryka att vi från svensk sida konsekvent driver linjen att kärnkraftverk, för atl få drivas, skall uppfylla minst de säkerhetskrav som fastlagts inlernationelll. Denna uppfattning framförs i våra internationella kontakter och har även framförts till DDR;s myndigheter

När det till sist gäller avstängningstakten för de svenska kärnkraftverken, utöver vad som redan fastställts, erinrar jag om att regeringens förslag i denna fråga kominer att föreläggas riksdagen lill hösten.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

Då Håkan Hansson och Kurt Ove Johansson, som framställt interpellationerna 114 resp. 129, anmält att de var förhindrade alt närvara vid sammanträdet, medgav talmannen att Pär Granstedt och Bengt Silfverstrand fick della i överläggningen i stället för inlerpellanterna.

AnL 2 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag vill tackaför svaret på interpellationen. Håkan Hansson, som är en av inlerpellanterna, beklagar naturligtvis mycket starkt att han inte har tillfälle att delta i den här debatten.

Interpellationen ställdes för två månader sedan, den 17 januari. Sedan har besvarandet uppskjutits tre gånger på statsrådels initiafiv. Till sist fastställ-

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

des en dag för avlämnande av svar då Håkan Hansson var förhindrad att ta emot det.

Delta beror på speciella omständigheter, något som både han och jag är medvetna om. Det har förelegat sjukdom och det har varit regeringskris bl.a. Del är väl därför acceptabelt atl en sådan situation kan uppstå. Men jag vill understryka, herr talman, att det inte är godtagbart atl man under normala omständigheter först på statsrådets begäran uppskjuter besvarandet av en interpellation och sedan bestämmer en dag för avlämnande av svar då interpellanten redan från början klargör atl han inte kan della i debatten. Del är tråkigt att det blir på det här sättet, men jag skall försöka fylla hans kappa så gott jag kan.

Lål mig först konstatera att det allvarligaste hotet från kärnkraften i Sverige mol miljö och folkhälsa naturligtvis kommer från reaktorerna i Sverige i den meningen att om en verkligt slor olycka skulle inträffa så blir konsekvenserna deslo större om del är fråga om svenska reaktorer

Av svaret framgår litet vad utsläpp på låg nivå och mellannivå egenlligen innebär. När man talar om låg nivå handlar det alltså om utsläpp som drabbar de areella näringarna i hela landet - och därmed naturligtvis slår hårt mot vår livsmedelsförsörjning och hela vår miljö. Dessutom kan del ha betydelse från folkhälsosynpunkt.

När man talar om utsläpp på mellannivå handlar det alltså om utsläpp som leder lill atl betydande områden måsle utrymmas för flera år framöver Vad utsläpp på hög nivå skulle innebära nämns inte i svaret, men del är klart att det då handlar om verkligt allvariiga konsekvenser Det här är någonting som vi har anledning atl beakta.

Samtidigt är vi medvetna om atl de svenska reaktorerna vid en internationell jämförelse håller hög säkerhetsstandard. Risken för atl en verkligt stor olycka med utsläpp ut till naturen skulle inträffa i en svensk reaktor är alltså lägre än när del gäller många andra reaktorer i världen. Därför är del viktigt atl vi inte riktar intresset enbart mol de svenska reaktorerna utan också mot dem som omger oss.

Vi har länge känt betydande oro för reaktorsäkerhelen i framför alll Ösl-europa. Den allmänna ineffektivitet som kännetecknat de östeuropeiska ekonomiska och politiska systemen har ju också haft betydelse på det här området. Med den nya öppenheten vet vi också mer om dessa reaktorer. När Tjernobylolyckan inträffade tog den ju oss i viss mån med överraskning. Nu vet vi mer om vilka hot vi utsätts för från grannskapet på andra sidan Östersjön. Då är del viktigt att vi inskrider på ett kraftfullt sätt.

Vi vet nu att det var mycket nära alt en stor olycka inträffade i Greifswald, och om vindförhållandena då hade varit ogynnsamma skulle det ha drabbat södra Sverige, ett av vårt lands mest lättbefolkade områden, mycket allvarligt. Det har vidtagits åtgärder för att följa upp detta, och det redovisade också Birgitta Dahl förtjänstfullt i svaret. Men det är ändå litet oklart hur regeringen nu tänker gå vidare.

Såvitt jag förstår så är det fullständigt oacceptabelt för Sverige att reaktorerna 1-4 i Greifswald får sättas igång om man inte förser dem med en bra reaklorinneslulning, filieranläggningar osv. Del är väl också tveksamt om de ytterligare reaktorer som nu är under uppförande i Greifswald fyller sådana

säkerhetskrav att vi kan anse atl det är godtagbart. Såvitt jag har fåll mig bekant så finns det i varje fall inga filteranläggningar, även om man har försett dem med reaklorinneslulningar

Vi har även anledning att känna betydande oro inför t.ex. reaktorn i Ignalina i Litauen, och det gör ju också litauerna själva.

Jag noterar atl regeringen driver denna fråga internationellt som Birgitta Dahl redovisade, men det skulle vara intressant att få del litet mer preciserat, att få reda på vilka krav som den svenska regeringen ställer på DDR;s regering. Har vi klart uttalat atl vi kräver all reaktorerna 1-4 i Greifswald inte las i drift om de inte byggs om så all de uppnår den standard som vi har rätt att kräva, vilket måste vara atl de skall ha inneslutningar av godtagbart slag och att de bör vara försedda med filieranläggningar? Finns det en systematik undersökning av hur situationen är i de övriga reaktorerna i vårt grannskap, dvs. de som kan innebära betydande konsekvenser för Sverige om det skulle hända en olycka? Vilka konkreta krav ställer den svenska regeringen på regeringarna i Polen. Sovjetunionen osv. för alt se till att vi inte utsätts för hot? Tas dessa risker med ordentligt i den beredskapsplanering som finns? Vidtar man extra åtgärder med hänsyn lill risken för utsläpp från erannländer?

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

AnL 3 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! Jag ber atl fä tacka miljöministern för det utförliga svaret på den interpellation som ursprungligen ställts av Kurt Ove Johansson. I motsats lill Pär Granstedt så känner jag inte något behov av diskussioner om formfrågor Del kan finnas anledningar till atl svar dröjer, och när de blir så utförliga som detta är del bra. Det är sakfrågan som måste vara det intressanta. Lål oss ägna tid och kraft ät den.

Bakgrunden till interpellationen är de synnerligen oroväckande uppgifter som förekommit i såväl svenska som utländska massmedia om allvarliga brister i både konstruktion och säkerhetssystem vid östtyska kärnkraftverk belägna inom ett avstånd på ungefär femton mil från Sveriges kust.

Det i sammanhanget uppmärksammade kärnkraftverket Lubmin, nära staden Greifswald, ligger inom ett avstånd från den skånska kusten som t.o.m. är mindre än del område som utrymts till följd av kärnkraftshaveriet i Tjernobyl i Sovjetunionen.

Det som förorsakat den största oron bland människor är uppgifter om att del vid en eventuell olycka i Lubmin skulle dröja mindre än fem limmar innan det radioaktiva utsläppet när den skånska kusten. Samtidigt har det hävdats alt det skulle kunna bli nödvändigt alt utrymma hela det skånska landskapet om vissa olyckliga omständigheter beträffande vind- och nederbördsförhållanden skulle råda vid olyckstillfället,

Efler ett kärnkraftshaveri som del i Tjernobyl som inneburit så allvarliga och omfattande konsekvenser även för vårt land, har nog många levt i föreställningen att beredskapen för dylika olyckor skärpts väsentligt i Sverige,

Intrycket är nog trots alll alt så inte tycks vara fallet. Vid kontakter med länsstyrelsen i Malmöhus län har det bl,a, framkommit att den grundberedskap och de basresurser som finns har byggts upp med hänsyn till risken för ett kärnkraftshaveri vid Barsebäck i Skåne, Denna beredskapsorganisation

Prot, 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

har i och för sig visat sig fungera väl vid de övningar som genomförts. Någon planering som särskilt beaktar riskerna för kärnkraftshaveri i t,ex, Östtyskland tycks dock inte finnas. Jag vill gärna säga alt Birgitta Dahls svar på interpellationen på flera punkter skingrar oklarheter som hittills rått om vår beredskap mot kärnkraflshaverier och samtidigt också markerar en klar vilja att förbättra beredskapen.

Jag kan också notera alt länsstyrelsen i Malmöhus län nu gjort en framställning hos statens räddningsverk med begäran om överläggningar om elt bättre informationsutbyte mellan bl,a. strålskyddsinstitutel och kärnkrafts-inspektionen samt de både länsstyrelserna i Skåne.

Detta är goll och väl, men kvar slår ändå intrycket att samspelet mellan olika myndigheter måste förbättras ytterligare om vi skall lyckas att till människors berättigade oro och öka trovärdigheten för våra möjligheter alt upprätthålla en rimlig beredskap vid eventuella kärnkraflshaverier som kan inträffa i vårt närområde.

Det är också angeläget att den svenska regeringen håller en löpande och öppen dialog med de östtyska myndigheterna och skärper kraven på de säkerhetsåtgärder som behövs för atl trygga säkerheten även i vårt land.

Del ömsesidiga avtal som i dag finns mellan Sverige och Östtyskland vad avser larm vid en eventuell kärnkraflsolycka tycks inte vara tillräckligt långtgående om man skall döma efter uppgifter från myndigheterna om atl man befarar att östtyskarna faktiskt inte larmat inom acceptabel tid då incidenter bevisligen har inträffat. Del är mot denna bakgrund mycket bra atl Birgitta Dahl nu aviserar atl överenskommelse nu träffats om alt ytterligare stärka informationsutbytet kring händelser vid kärnkraflsanläggningar i resp. land.

Elt avtal som inrymmer en sådan utvidgad informationsplikt måste då rimligen också innebära atl del finns ell ömsesidigt förtroende för alt det verkligen lämnas besked när något anmärkningsvärt inträffat vid kärnkraftverken, detta inte minst mot bakgrund av alt det uppenbarligen förekommit motsägelsefulla uppgifter vad gäller innebörd och omfattning av de incidenter som redan inträffat vid östtyska kärnkraftverk vid upprepade tillfällen.

Slutligen lycker jag all det är utomordentligt viktigt atl Sverige nu utnyttjar de möjligheter som öppnats i bl.a. Östtyskland för svensk hjälp och investeringar i miljöförbättrande åtgärder.

AnL 4 ROLF L NILSON (vpk):

Herr talman! Jag vill också lacka Birgitta Dahl för svaret.

Det är intressant när det går litet tid från det atl interpellationerna ställs till dess de blir besvarade. Det är knappt tvä månader sedan den största uppmärksamheten tilldrogs de östtyska kärnkraflsaggregaten ulanför Greifswald. Det skrevs spaltmeter efter spaltmeter i internationell press och i svensk press. Kärnkraftens säkerhetsfrågor var i blixtbelysning igen. Delta berörde Sverige och Danmark. I Sverige berörde detta framför allt Sydsverige, dvs. Skåne och angränsande landskap.

Men del är alltså fråga om en blixtbelysning. Intresset flammade upp för alt sedan sjunka undan igen. Opinionsmätningar i den svenska allmänheten om villigheten att avslå kärnkraften i det här landet visar att man inte har tagit någol större intryck av de orossignaler som har kommit från Östeuropa,

Det har åtminstone inte kopplats ihop med den svenska kärnkraften. Den oro som flammade upp efter Harrisburg- och Tjernobylhändelserna har också sjunkit undan.

Detta är på mänga sätt oroväckande. Men det är ingenting som vi politiker kan rätta oss efter Vi måste följa upp och påverka händelserna. Här rörde! sig om ett internationellt hot. Radioakliva utsläpp förs vidare med vinden. De respekterar inga gränser. Om en olycka skulle inträffa i Östtyskland, Litauen, Finland eller Sovjetunionen under ogynsamma förhållanden, skulle det innebära katastrofer för de angränsande länderna, bl,a. för Sverige, När det gäller anläggningarna utanför Greifswald har det redan nämnts all stora delar av Danmark, Skåne och södra Sverige skulle drabbas myckel hårt. Troligen skulle områden behöva utrymmas, och det skulle finnas en risk för att de skulle vara obeboeliga för en överskådlig framlid.

Mot denna bakgrund tycker jag atl det svar Birgitta Dahl har gett, trots alt det är omfaltningsrikl, är ganska magert, åtminstone når det gäller konkreta åtgärder och utfästelser Hon konstaterar all aggregaten 1-4 i Greifswald inte uppfyller dagens internationella säkerhetsrekommendationer. Möjligtvis kommer de reaktorer som är under uppförande och som provkörs atl uppnå tillfresställande säkerhetsnivå. Jag tycker atl detta andas tveksamhel.

Vad beiyder delta egentligen konkret? Hur har regeringen agerat på dessa uppgifter? Finns del ett krav från den svenska regeringen lill den östtyska atl man inte anser alt reaktorerna 1 -4 skall tas i drift förrän de är anpassade till internationell standard? Hur har regeringen reagerat hår?

I en rapport från SKI och SSI sägs det att sannolikheten för allvarlig härdskada är åtminstone lika stor för utländska reaktorer som för de svenska. Vad innebär delta? Innebär del atl de är så säkra sorn vi har hört alt de svenska är? Eller är detta ell ifrågasättande av säkerheten i de svenska reaktorerna?

Eftersom reaktorerna i Greifswald inte är unika - det finns liknande anläggningar i andra Östersjöländer, som är i drift eller under uppförande -och eftersom olyckorna och utsläppen inte accepterar några gränser, finns det stor anledning att ta elt samlat grepp om problemet - och göra det snart. Jag och vpk har föreslagit ett svenskt initiativ till en Östersjökonferens om energi, miljö och säkerhet. Jag gör del mot bakgrund av den anläggning som är under uppförande i Polen ulanför Gdansk. Den har inte fält lika stor uppmärksamhet här som reaktorerna i Greifswald. Den polska miljörörelsen har reagerat mycket starkt mot anliiggningen ulanför Gdansk. Även den danska regeringen har reagerat myckel starkt. Man har i samband med löfte om miljöbistånd till Polen uttryckt sin oro och erbjudit hjälp att upprätta energiplaner ulan kärnkrafl och med siarka miljöhänsyn.

Jag lycker all Sverige har elt lika bra utgångsläge som Danmark atl la inlialiv i dessa frågor'. Vi i Sverige har beslutat atl avstå från egen kärnkraft, dvs. alt avveckla den kärnkrafl vi har. Vi är inblandade genom atl vi själva har anläggningar som berör grannländerna. Jag tänker då i första hand på Barsebäcksverkel. Vi har en utvecklad energiforskning som kan vara till nytta för länderna kring Östersjön. Eflersom del finns anläggningar som är under konstruktion och sorn inte är i drift, finns det all anledning atl reagera snabbt och att ta de initiativ som jag har efterlyst om en Östersjökonferens.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

Anf. 5 STEN ANDERSSON i Malmö (m);

Herr talman! Del är inte ofta som jag är överens med och berömmer Birgitta Dahl, men i del här fallet måste det faktiskt bli så. Jag tycker att det svar som hon i dag har lämnat på de tre interpellationerna är korrekt, sakligt och diplomatiskt rikligt. Detta svar har på ett bra sätt klargjort att vi inte, som vissa hävdar, kan bestämma över hur andra länder internt skall agera.

Rolf L Nilson! Det som vi nu talar om är reaktorer i Östtyskland. Rolf L Nilson refererar till artiklar i Der Spiegel, en tidning som tidigare hade sämsta tänkbara anseende och som kommunister för fyra till fem år sedan menade stod för det osannaste av det osanna. I dag slår den plötsligt för höjden av all sanning.

Vi har också hört hur kommunister år efter år från denna talarstol har poängterat att man i länder och i samhällssystem där "folket" bestämmer har saker och ting under kontroll och atl det där inte inträffar några oegenlligheter När korthuset Östeuropa nu rasar kan vi se atl del där verkligen har hänt och händer mänga oegenlligheter.

Rolf L Nilson talade också om olyckor Olyckor är otrevliga, men det intressanta är inte olyckan i sig utan vilka konsekvenser en olycka får Rolf L Nilson framhöll att det kan inträffa ett haveri vid ett svenskt kärnkraftverk, men det är totalt utan intresse. Vad som är intressant är vilka konsekvenser en sådan olycka eventuellt får

Pär Granstedt sade alt vinden låg fel när haveriet i Östeuropa inträffade. Jag har inte med förstoringsglas skärskådat alla tidningar eller följt rapporteringen i alla massmedia, och jag vill därför fråga Pär Granstedt var man fick de av honom utmålade konsekvenser som skulle ha inträffat, om vinden hade legat mot Sverige. Eller var det vid det tillfället helt vindslilla?

Jag trodde alt Pär Granstedt, som anses vara en sansad politiker, skulle vara främmande för all använda den typen av argument. Jag har faktiskt inte. Pär Granstedt, i något av medierna lyckats finna uppgifter om sådana enorma konsekvenser av den här olyckan. De hade i och för sig kunnat inträffa, men så var inte fallet. Man bör inte i onödan använda en sådan terminologi i debatten.

Herr talman! Till sist; Vi är alla överens om atl kärnkraften fel använd kan orsaka enorma kalastrofer, men med det sätt som vi använder kärnkraften på i Sverige och med de säkerhetssystem som vi har borde vi kunna stå som ett föredöme för många andra länder Jag är uppriktigt sagt glad över all statsrådet Dahl har tagit inifiativ till atl vi internationellt skall vidarebefordra den kunskap som vi i Sverige har om kärnkraften.

För atl vi skall kunna behålla ekonomisk, social och kulturell välfärd måste vi i Sverige ha kärnkraften. Några alternativ finns inte. De kommer kanske, men i nuläget finns de faktiskt inte.

AnL 6 Miljöminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Låt mig börja med all säga atl jag är den första atl beklaga att svaret har dröjt, av de skäl som Pär Granstedt anförde. Men del har också haft det goda med sig, vilket jag har angivit sorn motiv, att vi kunnat ge en fylligare information än vad som eljest vore möjligt.

Jag vill också säga atl departementet och jag själv inte förrän i går fick veta

att Håkan Hansson inte själv kunde ta emot svaret. Jag lycker alt det är viktigt atl ta del till protokollet.

Jag vill inledningsvis också understryka allvaret i den fråga som vi diskuterar. Jag vill slå fast att det som Rolf L Nilson tog upp i interpellationssvaret är ett direkt citat från det utlåtande som vi fick från kärnkraftsinpektionen och slrålskyddsinstitulet. I del ligger också - och jag hoppas att Sten Andersson i Malmö tar till sig det - atl man icke utesluter risken för olyckor i Sverige. Sådana kan inträffa.

Jag vill också till samtliga som har talat hår säga atl den olycka som skulle drabba Sverige värst är en olycka i en svensk reaktor. Det är vid en sådan som man skulle få effekter som ligger på en hög nivå, och del kan inte uteslutas att någol händer.

Jag instämmer med dem som har sagt alt vi borde vara mera långsiktiga i vår diskussion om energifrågan. Jag tycker atl det här visar att det är nödvändigt att avveckla kärnkraften som energikälla i framliden, inte bara i Sverige utan i hela världen. Det är min bestämda uppfattning, och domen skulle bli fruktansvärd från svenska folket mot oss som beslutsfattare, om vi inte med krafl fullföljde det åvveckiingsprogram som vi har beslutat om här i riksdagen.

Jag vill till Bengt Silfverstrand säga att den beredskap som finns uppbyggd utgår från det faktum att Sverige skulle drabbas allra värst av en olycka i våra egna reaktorer Detta innebär att vi har en hög beredskap för att hanlera också situationen vid olyckor utomlands. Ända sedan Tjernobylolyckan har det pågått ett arbete för att förstärka beredskapen för all hantera effekterna från olyckor i utlandet. Det är därför som mätstationssystemel byggs ul.

Dessutom har länsstyrelserna och räddningstjänsten en omfattande beredskap för andra typer av olyckstillfällen och för krigssituationer vilken skall mobiliseras i sådana lägen. Jag kan försäkra all vi icke kommer atl förtrollas i våra ansträngningar atl förbättra beredskapen. Det var det som jag menade när jag sade atl när remissvaren på den utredning som nu föreligger har kommit in, kommer regeringen alt fatta de ytterligare beslut som vi då bedömer behövs.

Ett annat viktigt inslag i detta arbete är den internationella verksamheten. Det var Sverige som tog initiativ till de överenskommelser som omedelbart slöts inom lAEA. Vi arbetar för atl lAEA med större kraft skall driva också säkerhetsfrågor Det är därför som den lAEA-konferens som skall hållas nästa är. Rolf L Nilson, är så viktig.

Dessutom har den svenska regeringen tillsammans med Polens regering tagit inititiav till en särskild Östersjökonferens om miljön, som skall hållas den 2 och 3 september i år Självfallet finns de här frågorna med bland dem som skall diskuteras. Men jag utgår från att Rolf L Nilson inte har något emot atl vi diskuterar också de andra allvarliga miljöfrågor som vi har i Östersjöregionen. De har nämligen ett bestämt samband som i hög grad aktualiseras i Sovjetunionen, Polen och DDR. I dag heter alternativet kol - brunkol. Det heter också oljor med mycket låg kvalitet - skifferolja. Detta är en mycket svår ekvation att få alt gå ihop, särskilt på kort sikt. Det måste därför diskuteras, och det sker i vårt bilaterala och regionala samarbete.

Vi har slutit samarbetsavtal med Sovjetunionen, de baltiska republikerna.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

Polen, DDR, Förbundsrepubliken Tyskland och våra nordiska grannar Vi har fört mycket ingående samtal och skaffat oss mycket ingående kunskaper. Detta samarbete började omedelbart efter olyckan i Tjernobyl, och då främst med Sovjetunionen.

Utöver alll annat som är positivt med den nya situationen i Östeuropa vill jag säga att det är myckel bra att vi nu äntligen börjar fä fullständig information om hur det förhåller sig. Situationen är precis så allvarlig som vi har troll.

Vi ställer självfallet kravet på alla reaktorer - inte bara Greifswald 1 och 4 - att de för alt få vara i drift måste uppfylla minst de internationella säkerhetsnormerna. Vi planerar omfattande insatser när det gäller Östeuropabiståndet på just del här området.

Herr talman! Jag har mera atl redovisa om våra diskussioner med samtliga dessa länder, och jag skall be att i ett följande inlägg mera i detalj fä komina in på en redovisning av dessa frågor

AnL 7 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Birgitta Dahl fick kraftfullt eldunderstöd från Sten Andersson i Malmö. Del kan man möjligen säga är Birgitta Dahls bekymmer, men jag kan inte låta bli att fälla några kommentarer lill vad Sten Andersson sade.

Sten Andersson berömde Birgitta Dahls attityd för atl den var så diplomatisk. Därför menar Sten Andersson atl vi inte skall bestämma över andra länders interna angelägenheter Jag hoppas atl della inte är moderaternas inställning, utan atl det verkligen enbart är Sten Anderssons i Malmö inställning atl kärnsäkerhet är någol lands interna angelägenhet.

När man bygger en ur säkerhetssynpunkt otillfredsställande reaktor på den plats där Greifswald finns riktar man ett direkt hot mot Sverige och många andra länder Det är närmast atl jämföra med en potentiell aggression . Det skulle således kunna leda till att vårt mest lättbefolkade landskap -Sten Anderssons eget vackra hemlandskap - skulle kunna bli obeboeligt under åratal framöver om det värsta inträffar Att påstå att del är DDR;s interna angelägenhet är fullständigt orealistiskt. Jag hoppas att det är Sten Anderssons högst personliga uppfattning.

Sten Andersson gjorde vidare en del reflektioner om vindriktningar. De torde bygga på all han inte hade lyssnat riktigt lill vad jag sade. Jag sade atl om en slor olycka med ett stort utsläpp inträffar och vinden ligger mol oss, kan dessa konsekvenser inträffa. När jag talade om konsekvenserna citerade jag praktiskt taget frän del svar av Birgitta Dahl som Sten Andersson berömde så mycket. Jag tror alt jag verkligen höll mig på saklighetens grund. Det är just risken för atl en maximal olycka skall inträffa som är grunden för våra reaktioner mot DDR. Del är således en högst reell risk, som vi måsle diskutera.

Det finns nalurliglvis ingen gynnsam vindriktning i det här fallet. Blåser det ål del andra hållet blir konsekvenserna ännu värre mätt i hur många människor som drabbas. Det är hårt alt säga del. men det är nästan bättre atl del blåser åt vårt håll om det smäller i Greifswald. Blåser det mot Ruhr handlar det om miljoner och åter miljoner människor som drabbas.

Jag vill ocksä notera atl Birgitta Dahls kraftfulla uttalande om vikten av alt avveckla kärnkraften var välkommet. Det kanske var provocerat av Sten Andersson, vad vet jag. Jag hoppas atl industriministern lyssnade myckel noga sä atl delta verkligen blir hela regeringens politik. Det gäller för det första att nu äntligen komma i gång nhed ett kraftfullt arbete för att få fram alternativ. I det avseendet har vi förlorat tio år då del har hänt mycket litet. För del andra måste vi se till alt få en avveckling som påbörjades i mitten på 1990-talet och inte skjuls fram till år 2010. Del är också nödvändigt.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

AnL 8 BENGT SILFVERSTRAND (s);

Herr talman! I denna debatt avser vi primärt att diskutera säkerheten vid kärnkraftverk belägna utanför Sveriges gränser men på ell avstånd mycket nära vårt land -så nära att ell haveri vid dessa kärnkraftverk, t.ex, i Östtyskland, skulle få mycket allvarliga konsekvenser för vårt land. Samtidigt har det uppstått en debatt mellan moderater och centerpartister. De företräds av resp, partis kärnkraftsexpertis, med eller ulan citationstecken.

Det är en mycket intressant illustration till vad som skulle inträffa om dessa partier fick ansvaret för politiken i Sverige, Vi kan konstalera att det skiljer en avgrund mellan centerpartisters och moderaters energipolitik. Det rör sig om helt oförenliga ståndpunkter som vid en eventuell olycka - med olycka avses en borgerlig regering - skulle få förödande konsekvenser för Sverige i form av beslutsvåndor Det skall understrykas att det är viktigt att vi inte hamnar i en situation där centerpartister och moderater får ansvar för energipolitiken i Sverige.

Birgitta Dahl hävdar all vår beredskap för kärnkraftsolyckor är god och all det syslem som primärt har byggts upp för att klara haverier vid svenska kärnkraftverk också beaktar och lar hänsyn lill situationen i vår omvärld, exempelvis i Östtyskland. Jag har ingen anledning alt betvivla delta. Däremot uttryckte jag oro och betänklighet inför vad som inträffade när länsstyrelsen i Malmöhus län uppmärksammades på dessa förhållanden. Den gav uttryck för osäkerhet och litet villrådighet. Man säger bl,a, i en hänvändelse till statens räddningsverk att mot bakgrund av del inträffade hemställer länsstyrelsen atl räddningsverket tar initiativ till överläggningar mellan fackmyndigheterna och länsstyrelserna med syfte alt få till stånd en snabb och lättillgänglig information om inträffade händelser, utförda analyser och lägesbedömningar

Jag menar att detta lyder på att del finns ytterligare behov av alt göra någol för att stärka säkerheten. Avslutningsvis tycker jag alt samma vilja, beredskap och handlingskraft präglar det svar som Birgitta Dahl här har avgivit.

AnL 9 ROLF L NILSON (vpk):

Herr talman! För fullständighelens skull vill jag tillägga atl jag inte undervärderar behovet av varningssystem, internationella överenskommelser eller nationella säkerhets- och räddningsprogram. Jag tog dock inte upp det i mitt första anförande. Det är givetvis viktigt, men än viktigare här är det förebyggande arbetet, dvs, alt man genom alt inte bygga ut ny kärnkraft och

Prot, 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på inlerpella-noner

genom att avveckla de anläggningar som redan finns i drift minskar och till slut helt undanröjer risken för omfattande kärnkraftsolyckor.

Jag skall säga några ord om den polska situationen och den anläggning utanför Gdansk som har väckt så mycket uppmärksamhet i Danmark, Det är en anläggning som har en byggtid på bortåt 15 år. Den är enligt uppgifter mycket illa planerad. Underhållsarbetet har varit dåligt, och del finns stora sprickor i anläggningen. Den ligger i en förkastningszon med rörelser i marken. Detta gör att det aldrig blir en riktigt säker anläggning.

Anläggningen har egentligen inte varit något hot mot Sverige eller andra närliggande länder under tiden med den kommunistiska regimen. Då hade man inte resurser att ta anläggningen i bruk. Del ironiska är att det polska folkel, när man nu själv har vall sin regering och sina representanter, är i en så pressad ekonomisk situation atl man, fullt förståeligt, söker efter möjligheter att producera energi snabbt och billigt. Diskussionen om att la Gdansk-anläggningen i drift har då blivit aktuell igen, och det har oroat miljörörelsen i Polen och danskarna.

Anledningen till att jag har krävt en speciell Östersjökonferens om energi och miljö är uppgifter om att den av de svenska och polska statsministrarna inkallade Östersjökonferensen inte speciellt skulle ta upp energifrågorna, kärnkraftsfrågorna. Om nu Birgitta Dahl försäkrar all dessa frågor kommer att få en framskjuten plats på konferensen - hela energiproblematiken, della att få fram uthålliga, miljövänliga, säkra energisystem runt Östersjön -tycker jag givelvis att del är bra. Men jag tror ändå alt dessa frågor är så komplexa och av så stor vikt att del skulle vara på sin plats alt kalla in en speciell konferens för atl lösa dem, med målet att göra Östersjön lill ett kärnkraftsfrilt hav.

AnL 10 STEN ANDERSSON i Malmö (m);

Herr talman! Jag noterar först atl statsrådet kanske var litet tveksam när det gällde avvecklingstaklen här i Sverige. År det så all man inte längre är enig inom regeringen, atl en spricka kan uppslå? Jag noterar att det statsråd som i dag har ansvar för dessa frågor sitter tre bänkar bakom Birgitta Dahl.

Man talar om alt kärnkraften skall avvecklas. Man talar vitt och brett om alternativ. Man vill ha Columbi ägg. Låt mig notera att fertilitelen hos detta äggs moder är ytterligt starkt begränsad.

Protokollet får avgöra vem av oss som har rätt. Pär Granstedt. Jag uppfattade det som att Pär Granstedt pratade om alt en olycka hade hänt och vinden vid del tillfället legat räll, ur vår synpunkt. Är detta bara en hypotes som Pär Granstedt tog fram i sitt inlägg ber jag om ursäkt. Men jag har trots allt en så bra hörsel att jag uppfattade det som att olyckan hade hänt men all vinden inte låg mol Sverige. Jag skall med största nöje kontrollera protokollet. Om Pär Granstedt här i riksdagen för att komma ur en besvärlig sits står och ljuger rakt upp och ned, då har han fallit något i anseende hos mig.

Bengt Silfverstrand säger att centerpartiet och moderaterna har en oförenlig energipolitik. Det må så vara, men det kan rättas lill. Del måsle vara ännu värre för Bengt Silfverstrand, Jag noterar hur socialdemokrater här i riksdagen, på landstings- och kommunnivå har uppfattningar som ligger både när-

mare centerns och moderaternas. Det kanske är bäst att sopa framför egen dörr innan man begär att andra skall börja städa.

Jag noterar också alt Rolf L Nilson, min valkrelskollega, icke med elt ord nämnde vad kommunismen hade åstadkommit i det här fallet i fråga om oförmåga att hålla en god och hög säkerhet när det gäller kärnkraft.

AnL 11 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Man rnåste vara mycket naiv för atl undvika att känna oro för kärnkraften. Men oron måste också variera med hänsyn till vad man vet om olika känkrafiverks kvaliteter - om anläggningarnas art, hur de är uppbyggda, vad man använder för atl moderera dem, den säkerhet som finns inbyggd i anläggningarna, det säkerhetsarbete som pågår bland personalen, de kontroller som utförs osv. När man gör jämförelser mellan olika typer av kärnkraftverk tror jag, utan minsta tvivel, att man finner att de östeuropeiska anläggningarna inte håller måltet. Inte minst bör vi notera att samma inbyggda problem som var en av orsakerna till olyckan i Tjernobyl, grafitmo-dereringen. också förekommer i flera av de anläggningar som finns i vår när-hel, på andra sidan Östersjön. Därtill kommer atl anläggningarna är dåligt skötta, slarvigt hanterade, vilket har visats i de olika kontroller som har gjorts från internationellt håll.

Jag måsle säga att jag blev ganska bekymrad när Birgitta Dahl, då hon kom tillbaka från Sovjetunionen, gjorde ganska milda uttalanden om kvaliteten på dessa anläggningar i Sovjetunionen och sättet att sköta dem. Därigenom gav hon dem nästan en form av carte blanche all fortsätta. Sveriges industriförbund däremot, gick efler Birgitta Dahls uttalande ut och sade genom sin enerigexperl, att dessa anläggningar över huvud taget inte borde få drivas vidare. Medan svensk industri hävdar att anläggningarna bör stängas av ger Birgitta Dahl genom sina uttalanden ett stöd för fortsatt drift av-dessa anläggningar i Östeuropa. Det finner jag vara en olycklig konsekvens av en olycklig politik.

Alternativen utgör alltid problem. Alternativet till kärnkraftsanläggningarna i Östeuropa var brunkol, och det borde man beakta, framhöll Birgitta Dahl alldeles nyss.

Alla energikällor har problem. Problemen med kärnkraften känner vi till. Vi börjar ana konturerna av de problem som finns med kol, olja och gas och de faror som kan finnas med den drivhuseffekt de kan ge upphov lill. Detta bör vi självfallet också la åt oss. Men jag tycker inte alt man kan motivera fortsatt drift av osäkra kärnkraftsreakiorer i Östeuropa med att alternativet skulle vara brunkol. Vi får hjälpas ål alt hitta bättre lösningar på just de problemen.

Jag känner en stark oro för kärnkraftsanläggningarna i Östeuropa. Jag är missnöjd med de överslätande formuleringar när det gäller den kärnkraften som Birgitta Dahl har använt. Jag är också missnöjd med det sätt på vilket SKI uttrycker sig om skillnaderna mellan dessa anläggningar och andra. Man nöjer sig i rapporten från SKI med att säga att det finns anledning att anta att sannolikheten för elt haveri med allvarlig härdskada är åtminstone lika stor för de utländska reaktorerna som för de svenska.

Ja, det kan man nog vara säker på - alt den är åtminstone lika stor. Jag

Prot, 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

skulle vilja hävda att den är avsevärt mycket större, och det tycker jag att SKI borde ha vågat uttala utan omsvep. Det kan hända att SKI just pä grund av de mjuka uttalanden som Birgitta Dahl gör sig skyldig till känner atl man inte får vara mera bestämd i sådana här avseenden än vad högsta chefen är, I så fall är det djupt beklagligt. Ämbetsverken måste våga stå för sina åsikter om de har så kraftfulla åsikter, även om statsrådet inte har tillräcklig kraft atl företräda den politik som pä det här området borde föras.

Jag gör en annan avvägning än Birgitta Dahl när det gäller kärnkraften. Jag anser - liksom vi var överens om i folkomröstningskampanjen - alt den svenska kärnkraften, som fyller mycket höga krav på säkerhet, antagligen de allra högsta kraven på säkerhet i världen, skall användas innan den avvecklas. Och jag anser del därför atl jag ser att de alternativ som vi nu skulle behöva ta till, om vi skulle genomföra beslutet om en tidigarelagd avveckling, inte är några goda alternativ. Jag gör alltså avvägningar, men mina avvägningar leder mig till andra slutsatser än Birgitta Dahls.

Anf, 12 Miljöminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Del är för mig obegripligt hur Sten Andersson i Malmö kunde läsa in någon tvekan i det jag sade, när jag uttryckte mig sä atl det är utomordentligt viktigt att de beslut som riksdagen har fattat genomförs, Sten Andersson kommer att bli mycket besviken, om han tror alt det är någon spricka i regeringen på den punkten. Jag vill hänvisa till vad regeringen skriver i årets budgetproposition.

När del gäller Hädar Cars vet jag inte vad det är - har Hädar Cars vaknat på fel sida i dag? Det var litet dåligt beställt med humöret. Och jag lycker att jag inte alls kan la till mig den beskrivning som Hädar Cars gör Jag har på ett sätt som jag tror ingen annan fört utomordentligt allvarliga samtal med regeringarna i samtliga länder i Östeuropa under elt antal år. Och jag vill förresten påpeka alt våra säkerhetsmyndigheter skall vara befriade från politisk styrning. Vi skall ta vårt eget ansvar - det är också mycket viktigt.

Men vi har alltså fört utomordentligt allvarliga samtal, och det finns inget tvivel om vad den svenska regeringen där har anfört beträffande kärnsäkerheten och vilka krav som måste ställas på de reaktorer som skall få drivas -och också vilka krav som måste ställas på dessa länders fossilbränsleeldade kraftverk, eller pä skifferoljebrytningen och fosforilbrytningen. Vi är resul-talinriklade, och därför ingår det också, förutom avtal som ökar kraven på säkerheten och på vår insyn, i den miljardsatsning som nu skall göras på Östeuropa insatser på det här området - både när det gäller kärnsäkerheten konkret och när det gäller alt hjälpa dessa länder atl utveckla totalt sett bättre energisystem.

Dessutom förekommer det samarbete mellan oss och våra grannländer, och när del gäller kärnsäkerheten särskilt med Västtyskland, Det är av betydelse för bedömningen av Östersjöregionens situation. Dels utbyter vi information, dels har vi, efter samtal mellan mig och min västtyske kollega Töpfer vid åtskilliga tillfällen, senast förra veckan, bekräftat en informell men dock överenskommelse om atl Västtyskland koncentrerar sina insatser lill Östtyskland, medan Sverige kan göra insatser i Polen, Sovjetunionen och Baltikum på motsvarande sått. Dä använder vi resurserna effektivast - och så by-

ter vi information. Jag m.enar alt det är elt bra sätt, särskilt som det också finns andra skäl för tysk-tyskt samarbete i den ulveckling som nu pågår

Vad gäller DDR har vi från såväl DDR som Västtyskland fåll information 0111 alt det sannolika är de första reaktorerna i Greifswald, om de kommer atl användas över huvud laget, bara kommer alt tillåtas vara i drift under så korl lid att man kan få fram acceptabla alternativ, och att de inte kommer alt drivas förrän de insatser har gjorts som är nödvändiga för all de skall nå upp till internationell säkerhetsstandard.

När det gäller Polen vill jag upplysa Rolf Nilson om att man enligt ett beslut den 27 december 1989 har avbrutit allt arbete både i Gdansk och för en annan anläggning nära Poznari i avvaktan på en genomgång av hela energiprogrammet och också kärnsäkerhetssituationen. Det är inte alls uteslutet att della program kommer all stoppas, och vi följer ulvecklingen utomordentligt noggrant. Detta år alltså läget i dag.

I Östtyskland råder ett motsvarande läge. Ett val äger rum orn ett par dagar som vi alla vet. Det finns en mycket stark opinion rnot kärnkrafl i Östtyskland. Jag avser atl omedelbart efter del alt situationen har klarnat efter valet ta upp diskussioner kring de här frågorna med den kollega som jag då kommer all ha - liksom vi har sådana diskussioner i Polen, Baltikum och Moskva.

Jag har personligen fört dessa diskussioner i Moskva, i Tallinn, i Riga och i Vilnius - och här i Stockholm när de baltiska miljöministrarna nyligen var här Jag har även besökt kärnkraftverket i Leningrad. Kärnkraftsinspektionens chef är inbjuden all besöka Moskva i sommar för att gå igenom de här frågorna och också personligen besöka kärnkraftverken i Leningrad och i Ignalina.

Jag kan försäkra kammarens ledamöter atl vi kommer att lägga ner elt utomordentligt intensivt arbete både för att föra fram våra krav och för att ge den hjälp sorn kan behövas för att den förändring som det här gäller skall kunna ske så snabbt som möjligt och med så få andra negativa miljökonsekvenser som möjligt.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990 ,

Svar på interpellationer

Anf. 13 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! På en punkt vill jag ge Birgitta Dahl rätt, nämligen all jag antagligen låter ilsknare på morgnarna än på eftermiddagarna. Jag har del humöret - utan att det nödvändigtvis innebär alt del behöver vara så i alla avseenden.

Men det är klart all jag blir en aning upprörd när jag hör Birgitta Dahls svar och läser vad hon har skrivit här. Birgitta Dahl var i Sovjetunionen, där hon besökte sovjetiska kärnkraftsanläggningar och tillsammans med andra kunniga företrädare för svensk kärnkraftssäkerhel, såg hur otillfredsställande de anläggningarna var skötta. Enligt min uppfattning borde hon då inte i första hand ha gått in på en diskussion om hur man skulle förbättra dem gradvis, utan hon borde i första hand ha krävt alt de inte skulle drivas vidare, alt de skulle stoppas, om hon ville ta ett ansvar för kärnkraftssäker-helen i det svenska närområdet.

Det intressanta tycker jag faktiskt är att Industriförbundet, när man genom sin energiexperl Lars-Gunnar Larsson hade tagit del av Birgitta Dahls

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

svar. sade att det var precis så man tycker alt ett statsråd borde agera. Vi får inte eftersätta säkerhetskrav när det gäller kärnkraften. Det gäller självfallet svenska kärnkraflsanläggningar, men del gäller också kärnkraflsanläggningar i vår omgivning.

Nu sade Birgitta Dahl att de östtyska reaktorerna inte skall få gå längre än vad som behövs för att man skall kunna få fram bra alternativ. Jag måste ju tolka del så. atl trots att de år så osäkra som vi uppenbarligen är överens om är det ändå bättre att de får gå lill dess atl man får elt bra alternativ. Då underkänner vi båda långsiktigt brunkolen.

Om man har den milda inställningen till kärnkraft, som är osäker och farlig, i Östersjöområdet, blir det obegripligt för mig att vi i Sverige, bl,a, med motiveringen att kärnkraftverken i Östeuropa är osäkra, stänger världens kanske säkraste kärnkraftverk i förtid innan vi har bra alternativ att ersätta kärnkraften med. Jag tycker atl vi skall vara konsekventa i vår syn på kärnkraften. Jag vill att man avvecklar kärnkraften där den är farligast, och jag vill tillåta atl man utvecklar bra alternativ där kärnkraften är säker, så att dessa alternativ finns tillgängliga innan kärnkraftverket stängs.

Anf, 14 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag vill först till Sten Andersson i Malmö säga att jag uppriktigt sagl lycker att jag, i den mån det kan ha funnits utrymme för något missförstånd i mitt första inlägg, ändå har klarat ut precis vad jag avsåg. Det tycker jag att Sten Andersson skall godta ulan ytterligare personangrepp på mig. Jag tycker att det är en debattstil som kanske inte riktigt är värdig äldre riksdagsledamöter i en riksdagsdebatt,

Bengt Silfverstrand höll ett engagerat tal om den borgerliga splittringen i energifrågan. Ja, de icke-socialistiska partierna är oense. Men när Bengt Silfverstrand utmålar socialdemokraterna som något slags handlingskraftigt alternativ må han ju ursäkta oss om vi ler litet grand, Bengt Silfverstrand och jag vet ju alt splittringen inom socialdemokratin är fullt likvärdig med den på den icke-socialistiska sidan just i energifrågan. Hur stor splittringen är ända in i regeringen överlåter jag ål regeringsledamöterna att klara ut. Men om man ser på socialdemokratin i dess helhet vet vi precis hur del är ställt.

Detta har också haft konsekvenser. Det har lett till att det nu har gått tio är efter folkomröstningen, och socialdemokraterna har nästan inte åstadkommit något för atl förbereda kärnkraflsavvecklingen. Socialdemokraterna har inte drivit en målmedveten politik för att få fram alternativen. Det som fanns vid tiden kring folkomröstningen, som ell resultat av den ickesocialistiska regeringens arbete, har i slor utsträckning raserats, och nästan ingenting har kommit i stället. Den avvecklingsplan som på socialdemokraternas initiativ beställdes av riksdagen för snart tio år sedan har riksdagen fortfarande inte fått, om man med en avvecklingsplan menar en verkligt entydig, klar och bestämd plan för i vilken takt kärnkraften skall avvecklas och hur den skall ersättas med andra energikällor Regeringen har ju ännu inte, efter tio år, lyckats komina fram lill när den första reaktorn skall tas ur drift.

Jag uppskattar mycket Birgitta Dahls klara och bestämda uttalanden om kärnkraften. Men jag kan bara konstatera atl hon inte har lyckats samla regeringen lill en enhetlig och kraftfull politik för alt möjliggöra en bra kärn-

kraftsavveckling. Del är ju ett resultat av denna djupa spricka inom socialdemokratin.

Sedan vill jag gärna, när det gäller de östeuropeiska reaktorerna, säga atl det är mycket viktigt och nödvändigt att vi i Sverige är entydiga - reaktorer som inte uppfyller säkerhetskraven kan inte godtas ur svensk synpunkt. En reaktor utan säkerhetsinneslutning är att jämföra med ett hot mot Sverige, Del innebär en ovänlig handling. Och det finns inte utrymme för några diplomatiska omskrivningar i detta sammanhang, utan vi måste vara entydiga och säga alt vi under inga omständigheter kan godta att sådana reaktorer används i vår närhet, och inga hänsyn till brunkol eller annat kan leda till att vi skulle godta något sådant. Jag utgår från och jag vill gärna ha besked om att om Greifswaldreaktorerna skall få drivas vidare innebär det att de i så fall skall ha en acceptabel reaklorinneslulning.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

Anf, 15 BENGT .SILFVERSTRAND (s);

Herr talman! Den här debatten som skulle beröra säkerheten vid öslltyska kärnkraftverk har också kommit att bli en debatt om svensk kärnkraftspolitik. Låt mig då bara kortfattat sammanfalla den första delen av diskussionen. Den har onekligen ett visst samband. Folkpartisten Hädar Cars uttrycker oro över situationen när det gäller kärnkraftssäkerheten i Östeuropa, Logiken i hans resonemang innebär kritik mol regeringens energipolitik i Sverige, Moderaten Sten Andersson i Malmö berömmer regeringens energipolitik och skäller ut den tilltänkte regeringskollegan i centerpartiet. Pär Granstedt i sin tur kan inte låta bli att erkänna, vilket hedrar honom, alt det finns oförenliga ståndpunkter inom den borgerliga energipolitiken, den går helt enkelt inte ihop. Det är bra atl vi har fått reda på detta.

Sedan tycker jag. Hädar Cars, alt vi skall undvika atl misshandla svenska språket i seriösa debatter och sluta lala om förtida avveckling, Alla inser ju att om vi håller fast vid det beslut som riksdagen har falial, nämligen att kärnkraften skall vara avvecklad till år 2010, då måste man påbörja elt sådant arbete ell anlal år tidigare för all en sådan polifik skall vara trovärdig. Om man ogillar ett sådant beslut och inte tror på den bortre parentesen, då skall man motionera i Sveriges riksdag och lägga fram förslag om att vi inte skall avveckla kärnkraften till är 2010, Jag lycker alt det måste finnas någon hederlighet också i energipolitiken.

Del viktiga beskedet vi nu har fått i dag är atl informationsutbytet mellan Sverige och Östtyskland skall stärkas och förbättras. Jag tycker alt Birgitta Dahl har talat klarspråk om att samspelet mellan de svenska myndigheterna ytterligare måste förstärkas.

Vi har också fått besked om alt utredningen om samhällets åtgärder mol allvarliga olyckor snarast skall utvärderas. Och i den inryms också förslag om ytterligare förstärkning av säkerheten. Det är det som debatten har handlat om. Enbart under 1988 inträffade 18 snabbstopp, 122 missöden och 242 mindre störningar Del är myckel allvarligt när sådanl händer i kärnkraftverk i vår närhet. Det är skäl nog till att vi skärper uppmärksamheten när del gäller dessa säkerhetsproblem.

2 Riksdagens protokoll 1989/90:87

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

Anf, 16 ROLF L NILSON (vpk);

Herr talman! Till Sten Andersson i Malmö vill jag säga alt anledningen lill att jag inte log upp en polemik om östeuropeisk kontra västeuropeisk eller svensk kärnkraftsleknologi den här gången är dels alt jag tycker atl den polemiken är ofruktbar, dels att jag förde en sådan debatt med Sten Anderssons partikamrat Gunnar Hökmark för några veckor sedan. Och med Hädar Cars diskuterade jag dessa frågor i en kammardebatt tidigare.

Del är säkert sant atl svensk kärnkraftsleknologi är mer avancerad än den östeuropeiska - processen är annorlunda, säkerhetssystemen är bättre och arbetsdisciplinen är bättre i Sverige, Men riskerna med den svenska kärnkraften kan man inte resonera bort. Och jag lycker att rapporterna från SKI och SSI som citeras i interpellationssvaret av Birgitta Dahl är tydliga. Del finns alltså en risk för härdsmälla även i svenska anläggningar. Om vi ser på de större tillbuden och olyckorna som har skett internationellt är de inte begränsade till östeuropeiska anläggningar. Den som har fåll störst konsekvenser och som ligger oss närmast i tiden är Tjernobyl i Sovjetunionen. Men jag tror att del var i fjol som del skedde en uppmärksammad olycka eller elt tillbud i en spansk reaktor. Andra exempel är Greifswald, Windscale i England, och Three niile island i USA med den berömda Harrisburgolyckan som ledde fram lill den svenska kärnkraftsomröstningen. Såvitt jag förstår har man där haft elt nytt allvarligt tillbud. Så västeuropisk eller svensk kärnkraftsteknologi är inte säker Kärnkraften är en farlig teknologi. Och dessa faror undanröjer man bara om man avskaffar kärnkraften.

Jag vill inte gräla i onödan med Birgitta Dahl, men jag tycker att del är motsägelsefullt när man å ena sidan understryker behovet av internationellt acceptabel säkerhet i de östtyska reaktorerna och å andra sidan säger att vi från svensk sida kan gå med på all de får drivas en kort period tills någon ersättning som är acceptabel ur miljösynpunkt las fram.

Den svenska erfarenheten säger väl att del är besvärligt alt söka efter alternativ samtidigt som man har en teknik som fungerar. Sä länge tekniken fungerar innebär den en broms pä utvecklingen. Jag tycker atl ett kategoriskt krav från svensk sida om stopp för de anläggningar som inte uppfyller internationella krav är på sin plats.

Anf. 17 STEN ANDERSSON i Malmö (m);

Herr talman! Min tveksamhet i fråga om avvecklingslakten i Sverige beror faktiskt på att det statsråd som har ansvar för de här frågorna har skiftats. Det är inte heller bara Sten Andersson i Malmö som ifrågasätter om regeringen kommer alt stå fast vid sitt beslut.

Bengt Silfverstrand! Jag har motionerat om en förnyad folkomröstning avseende den svenska framtida energipolitiken, så jag står här med gott samvete.

Pär Granstedt! Jag sade i mitt förra inlägg atl om jag hade hört fel bad jag om ursäkt. Men låt protokollet avgöra vem av oss som hade rätt. Tills jag har sett del justerade protokollet är det fortfarande min bestämda uppfattning att du talade om en olycka som hade hänt - inte någon som kunde hända. Har jag fel erkänner jag det öppet och ärligt och ber om ursäkt, men jag tror faktiskt inte att jag hade fel.

Pär Granstedt pratar också om kärnkraftverk som är osäkra och atl de inte skall finnas i vår närhet. Med lanke på atl Pär Granstedt sysslar myckel med utrikespolitik lycker jag atl han borde vara litet mer konsekvent i sitt resonemang. Vi skall ju inte ha kärnkraftverk med ifrågasatt säkerhet någonstans på jorden. Man kan inte placera dåliga kärnkraftverk i Asien eller Afrika bara därför alt vi skall slippa problemen i Sverige om någonting händer Man måste vara konsekvent och säga att alla dåliga kärnkraftverk skall las bort.

Till sist, herr talman, måste jag för protokollets skull notera att vpk, som tidigare har haft Pravda och Norrskensflamman som husorgan, nu har fåll en ny partitidning, nämligen Der Spiegel i Västtyskland.

Talmannen anmälde atl Hädar Cars anhållit atl lill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare inlägg.

Anf. 18 Miljöminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Låt mig, med utgångspunkt från allvaret i den fråga som vi diskuterar, säga att jag inte lycker del anslår oss riktigt att ta denna fråga som anledning till en inrikespolitisk debatt på den nivå som några har tillåfit sig. Kärnkraftsfrågan är också i Sverige så allvarlig alt del är dags att lämna den sorlens gräl för dem som verkligen menar allvar med atl kärnkraftsavvecklingen skall genomföras.

Enligt de beslut som denna riksdag har fatlat på förslag av en socialdemokratisk regering - t.ex. om att avvecklingen skall inledas 1995/96, vilket är del beslut sorn gäller - borde vi nu samla oss i en ny anda av allvar och generositet och se till att detta blir gjort. Uppriktigt sagt försvagas styrkan om vi hela tiden ägnar oss åt det här kriget och beskyller varandra för splittring.

Det är dags för nationell samling, generositet och ansvarslagande i den här frågan.

Sverige kan genom sitt agerande gå före och visa omvärlden att en omställning är genomförbar, på samma sätt som vi gör det beträffande freoner och i en rad andra frågor. Det praktiska exemplets makt, för att ge andra självförtroende och mod alt handla, är myckel viktig och skall inte underskattas.

Vi har också ett ansvar sorn rikt land att ta på oss detta pionjärarbete. Jag lycker det är omoraliskt - jag använder elt sä starkt ord - alt sätta våra insatser här hemma i någon sorls motsatsställning till insatser någon annanslans, sä att man säger alt en krona använd någon annanslans är viktigare än en krona använd här.

Min bestämda mening är atl vi har en trefaldig uppgift: att ta ansvar för vår egen miljö och säkerhet, atl hjälpa Östeuropa och alt hjälpa utvecklingsländerna.

Jag vill till slut säga följande, för att göra det klarl; Det är en utomordentligt rnycket svårare situation i Östeuropa, och där finns det klara alternativa risker, inkl. risker för atl köra systemet för hårt om man drar ned kapaciteten abrupt så atl risken för olyckor i andra anläggningar ökar Detta har jag illustrerat. Men det beiyder självfallet inte atl vi accepterar atl anläggningar sorn inte uppfyller kraven körs vidare, och delta har jag framhållit med slor

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

skärpa i de samtal som jag har fört med kolleger i olika länder, i Östeuropa och på andra håll.

Överläggningen var härmed avslutad.

2 § Svar på interpellation 1989/90:118 om kommunernas miljöansvar

Anf. 19 Miljöminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Ing-Britt Nygren har frågat civilministern vilka åtgärder regeringen är beredd all vidta för atl kommunerna skall ges reellt ansvar för miljötillsynen i den egna kommunen, t.ex. när del gäller avloppsanläggningar Arbetet inom regeringen är så fördelat alt del är jag som skall svara på interpellationen.

Genom riksdagens beslut år 1988 med anledning av regeringens miljöpolitiska proposition infördes en förändrad arbets- och ansvarsfördelning mellan bl.a. kommuner och länsstyrelser. Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder blev genom lagstiftning som trätt i kraft den 1 juli 1989 formellt tillsynsmyndigheter enligt miljöskyddslagen. Tillsynsansvaret omfattar alla verksamheter som inte är tillståndspliktiga. Länsstyrelsen kan efter framställning från en kommun delegera tillsynsansvaret även för tillståndspliktig verksamhet till miljö- och hälsoskyddsnämnden. Om länsstyrelsen inte anser sig kunna bifalla en framställning från en kommun om överlagande av tillsynen skall frågan avgöras av regeringen om kommunen begär del.

I bilagor lill miljöskyddsförordningen anges i detalj vilka verksamheter som skall tillståndsprövas och vilka verksamheter som skall anmälas till miljö- och hälsoskyddsnämnden. Kommunens ansvar gäller i första hand sådan verksamhet som har en lokal påverkan. Ansvaret som tillsynsmyndighet innebär att miljö- och hälsoskyddsnämnden är skyldig alt utöva tillsyn och att meddela de råd eller föreläggande om försiktighetsmått eller förbud enligt miljöskyddslagen som behövs.

Genom den nu genomförda decentraliseringen får kommunerna en förstärkt roll och ett eget ansvarsområde i miljöskyddsarbetet. I det här sammanhanget vill jag också nämna att kommunerna har viktiga uppgifter även enligt annan lagstiflning på miljöområdet. Med tanke på Ing-Britt Nygrens fråga vill jag särskilt nämna plan- och bygglagsliftningen samt lagstiftningen om avloppsanläggningar

Det kommunala ansvaret har gjorts tydligare även i den moderna planlagstiftningen. I plan- och bygglagen, som trädde i kraft den 1 juli 1987, släs fast att det är en kommunal angelägenhet alt planlägga användningen av mark och vatten. Staten har emellertid förbehållit sig rätten lill prövning i vissa fall. När det gäller områden av riksintresse enligt naturresurslagen är det länsstyrelsen som skall pröva kommunens beslut atl anta, ändra eller upphäva en detaljplan. Länsstyrelsen skall t.ex. också pröva kommunens beslut om bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser Kommunen har dock rätt att överklaga beslut från länsstyrelsen och få frågan prövad av regeringen.

När det gäller ansvaret för uppförande och drift av avloppsanläggningar finns delta reglerat i lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar Kommunen skall enligt denna lag sörja för att allmän va-anläggning kommer till stånd om det behövs med hänsyn till hälsoskyddet. Länsstyrelsen kan vid vite ålägga kommunen att fullgöra sin skyldighet. Enligt lagen ligger alltså det reella ansvaret hos kommunen. Det är först om kommunen inte fullgör sitt ansvar som länsstyrelsen har anledning alt ta upp frågan. Elt föreläggande kan överklagas till regeringen.

Sammanfattningsvis gäller således atl kommunerna har ett ökat ansvar för bl.a, den lokala miljötillsynen, för va-försörjning och för planfrågor Staten har behållit rätten till prövning om effekterna går ulanför kommunens gränser eller påverkar hälsa och säkerhet. Kommunen har i de flesta fall möjlighel alt få enskilda ärenden prövade av regeringen.

När del gäller kommunernas reella möjlighet atl ta ell ökat ansvar anser jag att det finns en stor medvetenhet om miljöfrågornas belydelse i de allra flesta av landels kommuner och atl denna medvetenhet ökat hela tiden.

Länsstyrelsernas organisation och arbetssätt kommer genom riksdagens beslut att förändras i och med all en ny regional statlig förvaltning införs den 1 juli 1991, Jag har från civilministern inhämtat att en central organisalions-kommitlé har tillkallats och att landshövdingen i varje län har fått i uppdrag att förbereda reformen. Regeringen har den 15 februari 1990 beslutat om direktiven för utredningsarbetet. Någon ytterligare förändring av länsstyrelsernas organisation och personalbemanning är därför inte nödvändig.

Prot, 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

AnL 20 ING-BRITT NYGREN (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min interpellation som egentligen var ställd lill civilministern, men tyvärr måste det ha blivit någon form av missuppfattning eller också har jag skrivit otydligt i min fråga.

Statsrådet har svarat beträffande kommunernas reella ansvar för miljötillsyn ute i den egna kommunen, t,ex, när det gäller avloppsanläggningar Del är bra.

Min fråga var emellertid vidare än så. Jag ville gärna har synpunkter från civilministern på gränsdragningar i stort mellan kommuner och länsstyrelser Jag tyckle som f.d. kommunstyrelseordförande under ell antal år alt det var angeläget att få veta om civilministern och regeringen hade förtroende för kommunernas kompelens. Jag har litet svårt alt lämna kommunerna, där mitt hjärta finns. I och för sig har jag fått ett intressant svar av statsrådet när det gäller miljöansvaret och kan konstatera att kommunerna här har ett stort ansvar.

Jag har också i en motion lagt fram förslag om en översyn av länsstyrelsernas arbetsområde och personalbemanning just för att försöka få fram vad länsstyrelserna har för ansvar, eflersom del har kommit till min kännedom att vissa länsslyelser har gäll in i kommunernas verksamheter på områden som länsstyrelserna numera inte direkt har ansvar för Det gäller såväl ansvaret för avloppsanläggningar som för viss miljötillsyn och också frågor i samband med plan- och bygglagen.

I det svar som statsrådet har lämnat finns det delvis också svar på min motion. Det framgår alt man har tillsatt en organisationskommitté, som skall

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

se över just länsstyrelsernas arbetsområden. Det var mycket intressant och mycket tacknämligt att fä det beskedel, och jag avvaktar nu med intresse resultatet av organisationskommitténs arbete, med förhoppningen att den kommer att ge mig svaret beträffande gränserna mellan kommunernas och länsstyrelsernas ansvarsområde.

När det sedan gäller den här miljöfrågan som jag har tagit upp som exempel är det fråga om en kommun som har ett förslag om en anloppsanläggning i ett fritidsområde intill kusten. Såväl kommunens tjänstemän som utomstående konsulter har en samstämmig uppfattning om hur avloppsfrågan skall lösas, men länsstyrelsens representant har en annan uppfattning, vilket fått lill resultat atl länsstyrelsen har gett kommunen ett föreläggande om att göra avloppsanläggningen så som länsstyrelsen vill. Del medför kostnader för den enskildes fritidsboende med upp lill 200 000 kr. per fastighet, vilket ocksä får till resultat alt vissa måste lämna sina fritidsbostäder, eftersom det är ett område där det finns många ensamma människor och pensionärer De har kanske inte ens lagt ned 100000 kr. för själva uppförandet av bostaden, men skall nu betala dubbelt så mycket för att få en avloppsanläggning som både kommun, tjänstemän och utomstående konsulter anser vara alltför omfattande. Min uppfattning är den att kommunen har en kompetens som väl borde kunna mäta sig med länsstyrelsens, och därför borde länsstyrelsen inte ha förelagt kommunen all göra avloppsanläggningen till så höga kostnader för enskilda personer Den enskilda människan är viktig, del lär man sig särskilt när man arbetar i en kommun.

Nu vet jag att kommunen kommer att överklaga det här föreläggandel till regeringen, och del är då min förhoppning att regeringen kommer att göra en så objektiv bedömning av frågan som möjligt och därvid la hänsyn lill enskilda människor. Jag begär inte att statsrådet nu skall kunna göra någon bedömning bara på grundval av min redovisning, för jag har inte alla fakta med mig. Det var om kommunens kompetens som jag var angelägen att få elt svar, och jag har väl delvis fått information i interpellationssvaret. Statsrådet anser alltså att kommunerna har ett ansvar och en kompetens just när det gäller vissa miljöfrågor, men atl regeringen i slutändan kan avgöra frågan.

Jag kommer att med intresse följa den aviserade organisationskommitténs arbete och resultatet ute i länen. Jag tror att det är synnerligen nyttigt såväl för länsstyrelserna som för kommunerna all få klarare riktlinjer beträffande vars och ens område. Såvitt jag förslår har också statsrådet ett förtroende för kommunernas kompetens, och det måste ju riksdag och regering ha, eflersom man också ger kommunerna mycket större arbetsuppgifter ån vad de har haft tidigare. Tills vidare tackar jag och får väl senare möjlighet att återkomma i jusl den här frågan.

AnL 21 Miljöminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Jag vill först säga lill Ing-Britt Nygren atl jag tycker att det är bra att vi kan föra den här diskussionen i en så saklig och konstruktiv ton.

Åven jag har ett förflutet som kommunalpolitiker och vet därför någol om de praktiska realiteterna. Nar regeringen för ett par år sedan valde mellan olika alternativ för att förstärka ansvaret för miljön - och det var ett mycket

diskuterat ämne - satsade regeringen på kommunerna, därför att regeringen hyser förtroende för dessa. Vi fick kritik från vissa håll, där man ansåg att kommunerna inte hade vare sig kompetens eller tillräckligt med intresse för miljön för alt la ansvar Det är regeringens och min personliga och bestämda uppfattning att kommunerna har kompetens och intresse. Dessutom ökar ansvarstagandel och viljan att göra något ål miljön.

Jag kan också försäkra Ing-Britt Nygren att civilministern och jag samarbetar mycket nära i del utvecklingsarbete som pågår på miljöområdet, både när del gäller kommunernas, länsstyrelsernas och de statliga myndigheternas roll. Vi kommer tillsammans mycket noggrant att följa detta.

Jag tror mig veta vilket ärende Ing-Britt Nygren menar och det är riktigt atl del kommer atl bli elt fall för regeringen, även om överklagandet ännu inte har inkommit, enligt vad jag har inhämtat. Därför skall jag inte disku-tera del.

Jag vill emellerlid avslulningsvis säga all länsslyrelserna också har ell ansvar, som framgick av mill svar. Vi lalar nu om väslkuslen. där situalionen är myckel allvarlig och där Laholmsbukten redan sedan några ar är förklarad som särskilt föroreningskänsligt område. Länsstyrelsen har givits befogenheter all arbeta med de frågorna, och olika föreskrifter har utfärdats. Del handlar bl.a om vatten- och avloppssystemet, då det har visat sig att det är en av flera myckel allvarliga faktorer.

Vidare har länsstyrelserna i övriga landet elt ansvar på delta område, både enskilt och i samarbete i tre regioner

Jag vill uttala den förhoppningen att Ing-Britt Nygren och jag är överens om att del krävs långtgående åtgärder och att vi också måste vara beredda att genomföra dem. Sedan kan kommunen i sina överväganden om taxor och annat försöka beakta enskilda människors situation.

Jag vill understryka att just Bohuslän har fått myckel stora statsbidrag under gångna år för all kunna förbättra sina vatten- och avloppssystem, dels därför att det är särskilt viktigt med hänsyn till miljön, dels därför atl de lösningar som behöver tillgripas där är ganska dyrbara, med hänsyn till att det handlar så myckel om alt spränga i berg och om utspridd bebyggelse.

Låt oss vara överens om atl sådana här insatser behövs utan att vi går in pä del enskilda fallet!

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

AnL 22 ING-BRITT NYGREN (m):

Herr talman! Ja. vi är helt överens om della. Jag är självfallel särskili angelägen om Bohuslän, eftersom jag kommer därifrån.

Kommunerna kan visserligen göra vissa delar i enskilda ärenden, men i många fall har man i Bohuslän löst avloppsfrågor med enskilda anläggningar som de boende har fält betala själva. Del kan inte vara sä att en kommun utan vidare ersätter fritidsboende i ett område med flera hundratusen, medan man i ett annat område själv får betala kostnaderna. Del finns något som heter den kommunala likslällighelsprincipen.

Jag brukar inte annars uttala förtroende för regeringen, men jag får väl göra det i detta fall och hoppas att man löser problemen på allra bästa sätt.

Överiäggningen var hiirmed avslutad.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

3 § Svar på interpellation 1989/90:127 om utsläppen från flygtrafiken på Landvetter, m.m.

AnL 23 Miljöminister BIRGITIA DAHL:

Herr talman! Viola Claesson har ställt följande tre frågor till mig;

1. Anser statsrådet i likhet med koncessionsnämnden för miljöskydd att naturvårdsverkets krav beträffande flygtrafiken vid Landvetter är oskäligt?

2. Anser statsrådet atl det med tanke på flygtrafikens utsläpp av bl.a. koldioxid och kväveoxider är möjligt att acceptera en ökning med 70-80 % för inrikesflyget fram till år 2000?

3. Vilken strukturförändring på transportområdet är enligt regeringen önskvärd resp. möjlig under 90-talet?

Vad avser Viola Claessons första fråga, om naturvårdsverkets krav beträffande flygtrafiken vid Landvetter är oskäligt, vill jag framhålla följande. Koncessionsnämnden för miljöskydd gav i elt beslut den 5 februari 1990 luftfartsverket fortsatt tillstånd till verksamheten vid flygplatsen. Tiden för överklagande av beslutet gick ut den 8 mars. Koncessionsnämndens beslut har överklagats. Jag kan, som Viola Claesson väl vet, inte föregripa regeringens prövning genom atl nu uttala mig om hur jag ser pä ärendet.

Beträffande den andra frågan ger transportsektorn, som Viola Claesson vet, upphov till allvarliga miljöproblem. Jag vill dock betona atl det inte bara gäller utsläppen av kväveoxider och koldioxid. Lokall orsakar trafiken problem med buller, stoft, bly och organiska föreningar. Regionalt bidrar kväve-oxidulsläppen till försurning, kvävemättnad och övergödning. Globalt påverkar trafiken klimatet. Luftföroreningar från trafiken hotar vår hälsa, vårt kulturarv och vår natur. Därför krävs en omställning till ett miljöanpassat trafiksystem.

Regeringen har gett samtliga trafikverk i uppdrag alt göra miljöanalyser av sina verksamheter. Uppdragen skall redovisas i maj i år. Vidare kommer transporlforskningsberedningen i slutel av denna månad att redovisa en rapport om hur elt miljöanpassat transportsystem skall kunna uppnås. Dessa rapporter är ett viktigt underlag inför regeringens arbete med den kommande miljöpropositionen, i vilken transportsystemet kommer atl behandlas särskilt.

Riksdagen har på regeringens förslag slagit fast att kväveoxidutsläppen från svenska källor bör minska med 30% lill år 1995, räknat från 1980 års nivå. För att minska utsläppen har vi bl.a. infört Europas strängaste avgaskrav för personbilar. Skärpta avgaskrav för lätta lastbilar och bussar genomförs fro,m, 1992 års modeller Skärpta avgaskrav för tunga fordon kommer regeringen att införa fr,o.m, 1993 års modeller Det är ett år tidigare än vad som redovisades i den senaste miljöpolitiska propositionen.

Regeringen har redan tidigare infört en miljöskatt på flygtrafiken, relaterat till dess utsläpp av kväveoxider och kolväten. Vidare har regeringen till lagrådet nyligen remitterat ett förslag med en koldioxidskatt som kommer atl beröra flygtrafiken direkt,

Sverige har en pådrivande roll i de internationella förhandlingarna om

luftföroreningar Vi har fått en rad andra länder alt förbinda sig att minska sina utsläpp av kväveoxider. Vi arbetar för all fler skall ansluta sig till detta mål. Vi försöker också påverka andra länder att vidta åtgärder för att minska trafikens miljöpåverkan, Sverige år i höst värdland för en ministerkonferens, där såväl Öst- som Västeuropa kommer alt representeras. Transportministrarna skall vid konferensen behandla just problemen om transporter och miljö. Vidare har samarbetsorganet för Västeuropas transportministrar, CEMT, inbjudit den internationella bil- och bränsleindustrin till en hearing där framtida miljökrav på fordon och bränsle kommer att avhandlas.

Men vi kan inte nöja oss med detta. Målet rnåste vara all minska utsläppen till en nivå som inte innebär risker för människan och naturen. Naturvårdsverket utr'eder nu på regeringens uppdrag vilka åtgärder som krävs för atl halvera kväveoxidutsläppen till sekelskiftet. Naturvårdsverket har vidare i uppdrag att tillsammans med andra berörda myndigheter föreslå ytterligare åtgärder om så krävs för att klara 30-procentrnålel, Uppdraget skall redovisas i slutet av denna månad. Samtidigt pågår elt internationellt arbete för att fastställa kritiska belastningsgränser för olika ekosystem.

Som svar på Viola Claessons tredje fråga vill jag framhålla att det finns en risk för atl ökningen av väg- och flygtrafiken de senaste åren kommer atl motverka effekterna av beslutade åtgärder Vägtrafiken står för närvarande för mer än hälften av de svenska kväveoxidulsläppen. Flygtrafikens andel är ungefär 2-3 % men tenderar att växa kraftigt. Jag faster därför stor vikt vid den samordnade investeringsplanering som nu pågår. Denna planering behandlar viktiga strukturfrågor på transportområdet, Transportrådel och naturvårdsverket har ett övergripande ansvar för detta arbete.

Regeringen överlämnade lill riksdagen för precis en vecka sedan en proposition om vissa näringspolitiska frågor, där åtgärder föreslås för att förbättra infrastrukturen. Infrastrukturen utgör basen för ett effektivt och miljöanpassat transportsystem. Regeringen föreslår att fem miljarder skall göras tillgängliga för utbyggnad av järnvägsnätet och andra satsningar på kollektivtrafiken. Denna satsning är en tydlig markering och ett värdefullt stöd från regeringens sida för spårbunden och miljövänlig trafik.

Jag kan mot denna bakgrund försäkra Viola Claesson all regeringen inte kommer att tveka att föreslå de åtgärder som är nödvändiga för atl klara målet.

Prot, 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

AnL 24 VIOLA CLAESSON (vpk);

Herr talman! Jag ber att få tacka Birgitta Dahl för det långa och rätt innehållsrika svaret.

IVL lämnade en rapport i december 1989. Det är inte så länge sedan. Man skrev bl,a,;

"Som utvecklingen nu går år vi på väg att förlora kriget," I kampen för miljön, avsåg man, "Elt fundamentalt trendbrott måsle komma till stånd. Taklen i vilken ny miljöförstöring sker måste drastiskt bromsas, och takten i vilken tidigare misstag rättas lill måsle radikalt ökas," IVL föreslär omfattande strukturförändringar i samhället.

Vad jag förslår av Birgitta Dahls tal, innehåller del också delar sorn understryker de här farhågorna, som instämmer i mina och många andras farhågor

Prot, 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

och som bygger på en insikt att väldigt stora förändringar måste göras. Del handlar alltså om strukturförändringar, och del är del jag har velat ta upp.

Del är bara det att denna insikt inte följs av lika konkreta åtgärder i praktiken, Birgitta Dahl, Det är det som bekymrar så många. Det är därav förskräckelsen kommer över vad koncessionsnämnden hade atl säga om de enorma utsläpp som skall öka ännu mer pä Landvetter

Jag skall först kommentera del svar som Birgitta Dahl gav på den tredje av mina frågor Birgitta Dahl hänvisar där till vad som finns med i den proposition som regeringen nyligen har lagt fram. Den handlar om näringspolitiken, och för första gången har man som jag vill se det reducerat frågan orn kommunikation och trafik till en bilaga som sorterar under industridepartementet och näringspolitiken. Bara det väcker farhågor tycker jag.

Birgitta Dahl säger atl propositionen, som nu har presenterats av regeringen, innehåller en mycket bra nyhet som en viktig markering, nämligen en kollektiv trafikfond som skall ha 5 miljarder till sill förfogande och som skall användas till bl.a. järnvägsnätet.

Jag är ledsen alt säga det, Birgitta Dahl. men manövern med 5 miljarder
iden här fonden är ju en bluff. Låt mig citera direkt under anslaget D2. Nyin
vesteringar i stomjärnvägar Där säger kommunikationsministern så här i
den näringspolitiska propositionen: "planen för stomjärnvägar skall baseras
på planeringsramar uppgående till 10 miljarder kronor under åren
1991-2000. Genom tillkomsten av infrastrukturfonden har förutsättningar
skapats för en anpassning till riksdagens trafikpolitiska beslut. 10 miljarder
kronor under tio år- ."

Vad betyder delta? Jag tror all Birgitta Dahl mycket väl kommer ihåg alt bensinskattehöjningen på 25 öre, som del var elt sådant rabalder om för några år sedan, skulle ge en frisk ny miljard lill järnvägen. Del var nog många som trodde på det. Men det visade sig att den här miljarden redan var intecknad för en mängd investeringar sä det blev bara 500-600 miljoner kvar Del visade sig atl järnvägen under 1989/90 bara fick 583 miljoner till nyinvesteringar. Nu skall man höja del beloppet litet grand.

Men för atl täcka hela den nämnda miljarden har man inrättat den här fonden. Del är inga nya pengar Dessutom upprepar man manövern från 30-lalet, med ell slags AK-arbeten. Min far var en av dem som arbetade på landets vägar Arbetslösheten hade drabbat så många människor, och del här var ett sätt att ge dem arbete. Del är vad man skall göra nu också. Del är bara om arbetslösheten ökar rnan får använda dessa pengar Jag vill veta av Birgitta Dahl om min beskrivning är riktig eller orn hon kan belägga att jag har fel.

Jag vill till slut kommentera flygtrafiken. Trots Birgitta Dahls långa svar fick jag ingel svar på frågan om regeringen och Birgitta Dahl accepterar att trafiken med inrikesflyget i vårt land skall öka med över 70% fram till år 2000. Del handlar om Landvetter, men det handlar också om inrikesflygel totalt. Det kommer att innebära förödande konsekvenser för miljön, eftersom del är precis sä som Birgitta Dahl säger, alt utsläppen av bl.a. kväveoxider och koldioxider måste minskas. Därför säger naturvårdsverket att också trafiken på Landvetter måsle minskas utifrån dagslägel, i slället för atl öka

med, som deras prognoser säger, 80 % fram till år 2000. Det måste lill rejäla tag.

Konkret: tycker Birgitta Dahl och regeringen atl prognoserna skall infrias, att vi skall ha en 70-procentig inrikesflyglraflkökning fram till år 2000? Eller skall vi i stället för den här märkliga fonden pä 5 miljarder, som inte är några nya pengar, satsa de 50 miljarder som vpk och många andra föreslår fram lill år 2000 för atl få elt rejält och miljövänligt alternativ; spårbunden trafik i slället för ökad flygtrafik? Det finns ingel område som del trafikpolitiska när del gäller att snabbt kunna åstadkomma miljöförbättringar i vårt land. Jag tror alt Birigitta Dahl inser det, men det gäller alt visa del i praktiken också.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

Anf. 25 MARIANNE SAMUELSSON (mp);

Herr talman! Del svar vi har fått av vår miljöminister lyder, som alllid, tycker jag, på all miljöministern egentligen har insett hur allvarlig situationen är, men tyvärr inte lyckats nå något annat resultat än utredningar. Det är ganska beklämmande, för situationen är i dag så allvarlig all del inte räcker atl hänvisa till utredningar. Vi måste hänvisa till faktisk handling i nuläget.

Vi måsle la miljöproblemen på allvar 1 DN den 7 mars fanns en stor artikel om hur hotel mol naturen hade förvärrats, hur försurningen hade ökat och hur situationen såg ut bl.a i södra och västra Sverige. Där ligger pH-värdet långt under vad naturen lål. Dricksvattnet är t. ex. försurat och utgör ett hot mot vår hälsa genom utsläpp av metaller Jag har ännu inte lyckats få någol svar på om någon kan säga all delta inte påverkar våra barn, deras centrala nervsystem och deras framlid.

I en annan debatt vi hade om miljösituationen i västra Sverige sade miljöministern att regeringen skulle avvakta samtliga konsekvensrapporter innan man vidtog några åtgärder mol försurningen. I svaret vi har fått i dag hänvisas också lill utredningar Det är bra med utredningar men man måste också snabbi vidta åtgärder för att ändra eller åtminstone minska möjligheten alt förvärra situationen, genom alt under tiden inte bygga ul trafik och i det här fallet flyget. Jag tycker atl beskedel om pågående utredning borde följas av ett rakt svar, att så länge utredningen pågår och vi inte vet vilka konsekvenser den får kan inte Landvetter få öka sin trafik.

Flygel är ju faktiskt del mest miljöförstörande trafikslagel i förhållande till uträttat arbete. Någon möjlighet alt inom överskådlig tid undvika dessa miljöeffekter av en expanderande flygtrafik finns i dag inte.

Sist i svaret sade miljöministern atl regeringen inte kommer att tveka atl föreslå de åtgärder som är nödvändiga. Jag tolkar det som elt svar också på den första frågan, eflersom statsrådet i dag inte öppet kan svara på den. Jag hoppas att svaret på den frågan är att regeringen inte kommer att tveka att vidta de åtgärder som år nödvändiga.

Men den stora frågan är om man kommer att acceptera en utökning och om man anser att det stämmer med de uppsatta målen om en minskning av kväveutsläppen. Kommer man över huvud laget att klara miljömålen om man inte vidtar åtgärder pä trafiksidan?

En fråga till: Del heter i svaret atl de fem miljarderna är satsningar på kollektivtrafik. Innebär det atl hela summan kommer att gå lill spårbunden

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

kollektivtrafik, eller ryms det i den summan också satsningar på kollektivtrafik typ flygtrafik?

AnL 26 Miljöminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Del står alldeles klart alt utan avgörande strukturförändringar på trafikens område och teknikförändringar kommer vi inte att kunna klara våra miljöpolitiska mål. Kraven är av tre slag.

För det första måsle de fordon som används bli renare. Vi kommer att gå vidare när del gäller att ställa krav på fordonen. När det gäller flyget har vi knappt ställt några krav ännu, och det beiyder atl här finns en betydande potential för teknikutveckling som minskar utsläppen.

För det andra måste vi ha en sanering av våra storsläder med övergång i största möjliga utsträckning till miljövänlig kollektivtrafik.

För det tredje måsle vi ha en övergång lill järnvägstrafik från trafik med flyg och på landsväg.

Vi måste också bryta ökningstrenden - det är hell nödvändigt om vi skall kunna klara miljökraven. Dock vill jag understryka att det finns ett samband mellan leknikkraven, ulsläppsnivåerna och ökningstakten. Det viktiga är atl utsläppen minskar

Jag kan naturligtvis fortfarande inte gå in i någon diskussion av den enskilda frågan, men jag vill med stor kraft understryka att det krävs en avgörande strukturförändring. Vi kan naturligtvis inte passivt låta ulvecklingen ha sin gång ulan kommer atl ingripa på olika säll.

Vi skall framlägga ett samlat förslag i nästa års miljöpolitiska proposition, och det omfattande utredningsarbete som nu pågår sker för alt ge oss underlag för de skärpta krav som skall ställas. Det betyder inte all vi nu är passiva. Jag vill erinra om alt del nu hos lagrådet finns ett förslag till skatt på koldioxidutsläpp, och den kommer självfallel också atl drabba flyget. Vi kommer alt bli först i världen med atl införa en sådan skatt. Avsikten är alt den skall tvinga fram teknikutveckling men också göra spårbunden kollektivtrafik mer konkurrenskraftig, så atl den tar över en del av behovet av en ökning av inrikesflygel.

De fem miljarderna är färska pengar De finansieras genom de privata arbetsgivarnas ökade kostnader för sjukersättningen. Att det skall vara kon-junkturöverbryggande innebär ingen återgång till gamla AK-arbeten. Men som ni säkert vet har vi problem med ekonomin på grund av överhettning, och del gäller alt fördela nödvändiga investeringar i tiden i fråga om månader och år Pengarna kommer inte att dras in - så kommer inte situationen under de närmaste åren alt gestalta sig. De är avsedda för järnvägen och kollektivtrafiken i våra storstäder - det vill jag ge ett rakt besked om - och inte någonting annat.

Vi kommer under de närmaste dagarna också alt utse förhandlare för de tre storstadsregionerna med avsikt alt få fram bra lösningar där Volymmässigt betyder det väldigt mycket för att få ned de samlade utsläppen.

Jag kan också som ett exempel på pågående arbeten säga att Kommunförbundet har kallat till en mycket viktig konferens den 28 mars, alltså om tio dagar, för alt diskutera flyget, miljön och regionalpolitiken. Jag skall della i den konferensen, och min avsikt är att ta upp en myckel allvarlig diskussion

om den lämpliga avvägningen mellan olika Irafikslag med hänsyn till såväl miljön som regionalpolitiken. Jag tror att vi måsle föra en sådan. Del är nödvändigt atl vi nu lalar klarspråk i de här frågorna.

På måndag skall för övrigt den näringspolitiska gruppen i regeringen ha en grundläggande diskussion om förutsällningarna för näringslivet under 1990-talel med utgångspunkt i de krav som miljöpolitiken ställer och hur de kraven skall omsättas på olika samhällssektorer, däribland inte minst på trafikens område.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

AnL 27 VIOLA CLAESSON (vpk);

Herr talman! Jag har nu insett att Birgitta Dahl liksom andra regeringsledamöter naturligtvis är klarl medvetna om atl del är de svikna löftena, brottet mot riksdagsbeslutet om en miljard till järnvägen i tio år, som ligger bakom de fem miljarderna i fonden. Det är klart och tydligt. Jag ber alt få hänvisa till s. 262. Med hänsyn lill Birgitta Dahls fattningsförmåga anser jag inte alt jag behöver läsa upp den texten igen. Men jag lovar att jag skall serva dem som bryr sig om den här saken för atl belägga alt min uppgift är riktig. Infrastrukturfonden, kolleklivtrafikfonden på fem miljarder, åren bluff och bygger på att man har svikit tidigare löften när det gäller järnvägen.

Järnvägen behövs, och det behövs en snabb utbyggnad och upprustning om den skall kunna bli en konkurrent till flyget, någonting som är bekvämt och attraktivt - helst skall del vara låga priser också. Folk vill gärna åka järnväg - del syns pä de röda avgångarnas popularitet.

Flyget är otroligt gynnat. Vpk har gång på gång, inte minst i samband med bensinskattehöjningen med 25 öre 1988, talat om atl del inte råder någon fri konkurrens. Låt oss jämföra landsvägsrafiken och flyget. Redan före bensin-skallehöjningen med 25 öre var förhållandel del, att om flyget skulle ha betalat den drivmedelsskatl som vägtrafiken får betala men som flyget alllid har sluppit, skulle samhället ha fått två miljarder per år av flyget, Birgitta Dahl! Varför slipper flyget drivmedelsskatl? Varför slipper man betala moms?

Det är utifrån denna gynnande särställning som man nu utökar antalet flygturer på många av landels flygplatser bl.a. Dala Airport. Man går ut lill offentligheten och skryter med all man nu skall sänka priset ytterligare för atl man vill fylla de lomma platser som finns och alt man skall utöka antalet avgångar Del är en hopplös situation med hänsyn till det mycket allvarliga miljölägel, som Birgitta Dahl säger alt hon är medveten om.

Jag vill ha svar på den fråga som egenlligen var kärnfrågan i min interpellation. Jag förstår alt Birgitta Dahl inte nu kan svara på hur regeringen tänker agera - om man tänker sätta stopp för ökad flygtrafik på Landvetter eller inte. Men den principiella frågan, Birgitta Dahl är; Tänker regeringen ändra trafikstrukluren så all del blir omöjligt atl öka flygtrafiken med över 70 % fram lill år 2000? Det är nämligen så, all den teknik som vi kanske kommer all få se i framliden, kommer för sent för att rädda miljön och förhindra den ekologiska krisen.

Anf. 28 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr talman! Det är nog så alt vi måste titta på strukturförändringarna, om vi skall komma till rätta med problematiken. Men tyvärr har vi ännu inte

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

sett några förslag lill strukturförändringar från regeringen. Det utlovades nu lill nästa år

Man kan då titta på vad de planer för trafiken som Nordens kommunikationsministrar lagt fram innebär. Dessa innehåller inga strukturförändringar, ulan där lalar man om ökad vägtrafik och ökad utbyggnad av vägtrafiken till Norge genom ytterligare en Svinesundsbro. Del talas även om satsningar på flygel. Det är alltså inte någonting som lalar för alt man vill förändra strukturen så att vi får mindre behov av alt resa och fara. Det är kanske del som är kärnan i det hela.

Transportrådels framtidskalkyler är också skrämmande. Transportrådel har kalkylerat en utbyggnad av flygtrafiken fram till år 2020 med 150 % jämförl med år 1987. Åven om vi skulle lyckas med teknikutvecklingen, är det väl ingen som tror alt vi skulle kunna få bort så mycket av utsläppen all man skulle klara en sådan utbyggnad. En ökning med 150 % äter säkerligen upp effekterna av en teknisk rening. I fråga om biltrafiken har del visat sig att även om vi renar, så har vi inte renat till fullo. När biltrafiken samtidigt ökar kvarstår ganska slora problem.

Del vore värdefullt om vi kunde fä en klar bild av vad denna strukturförändring innebär i praktiken. Vi har inte sett någonting som lyder på atl det blir så stora strukturförändringar atl vi får ett minskat behov av resande.

AnL 29 Miljöminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Jag måste säga alt jag inte förstår den sorlens svekdebatl som Viola Claesson nu, inte för första gången, gör sig skyldig till. Jag hade anledning alt i en tidigare debatt i dag säga alt vi skulle ha användning av litet mer generositet och litet mindre av misstänkliggörande av varandra i den här riksdagen och i den svenska politiken. Det skulle vi må bra av, och det skulle svenska folket må bra av - politiken skulle bli bättre.

Varken 1 miljard eller de 10 miljarder som riksdagen fattade beslut om för två är sedan, lika litet som de 5 friska miljarder som vi nu tillför, räcker på långa vägar till. Del har regeringen också klarl sagt. Del måste till mycket betydande satsningar Del handlar om 10, 15 eller kanske 20 miljarder om året under tio femton år, för att vi skall kunna åstadkomma den strukturförändring som krävs. Dessa miljarder måste mobiliseras också via andra källor Så t.ex. bör näringslivet, som drar så stor nytta av atl Sverige har ett bra trafiksystem och som lagt över sina lager på vägarna, vara med och betala vad det kostar.

Åven vi medborgare får vai-a med och betala vad det kostar, särskilt om vårt privata resmönster är miljöstörande. Vi vidtog en åtgärd som faktiskt krävde ett visst politiskt mod, när bensinskatten av miljöskäl höjdes kraftigt, bl.a. för atl göra kollektivtrafiken mer konkurrenskraftig.

Det är inte sä, atl utvecklingen har stått stilla, men det går för långsamt. Myckel dramatiska förändringar behöver ske. Men omställningen av vårt trafiksystem har inletts.

AnL 30 VIOLA CLAESSON (vpk);

Herr talman! Del är nog en riktig karakteristik när BirgiUa Dahl kallar delta för svekdebatl. Det är klart att det skall lill en svekdebatl, om rege-

ringen försöker lura svenska folket. Riksdagen har fallat beslut om en miljard per år till nyinvesteringar i järnvägen under 10 år Sedan skall vi kunna fatta beslut varje år-och gördel också-om förändringar i budgeten. Därför har vpk också varje år föreslagit mellan 45 och 50 miljoner ytterligare till järnvägen. Del är befogal, och det vet Birgitta Dahl -det hör jag på hennes inlägg i den härdebalten. Regeringen och riksdagens majoritet har gett järnvägen bara 583 miljoner för innevarande år i slället för en miljard. Man höjer inte anslaget till kommunikationerna till en miljard ens enligt förslaget i den näringspolitiska propositionen. Kommunikationsministern säger att de 5 miljarderna i fonden behövs därför alt man inte uppfyllt dessa löften. Kan man inte kalla det för bluff. Birgitta Dahl, kan man väl använda ett annat ord, men det framgår med all önskvärd tydlighet alt detta är elt försök atl vilseföra dem som är engagerade i dessa frågor Jag har genomskådat det, och jag länker också lala om för folket att det är på del sättet.

Birgitta Dahl säger vidare all dessa pengar inte räcker Tydligen anser hon att man inte kan la ylleriigare pengar över budgeten, utan nu skall näringslivet vara med och betala. Det är ju en jällebra linje. Sådana företag som Volvo har tjänat på sina just-in-time-transporter. När det skelt en olycka då de kört med sina långtradare på E 3, har vägverket uttryckligen sagl att man snabbi rycker in och röjer upp efler olyckan, eftersom förseningar i Volvos transporter är så dyrbara för Volvo. Massor av ny teknik och satsningar på forskning har de stora, jätterika bilkoncernerna tjänat på.

Jag skall till slut ta ell litet exempel, eftersom jag nu också också håller på atl läsa den föreliggande forskningspolitiska propositionen. De rikaste bilkoncernerna i Västeuropa föreslog 1986 ell teknologiskt projekt som de ville ha pengar av bl.a. den svenska staten till. Från år 1988 till år 1990 har den svenska staten och skattebetalarna till de dalateknologiska projekten Pro-meteus och Drive gett 90 milj. kr Vad får svensk järiivägsforskning i jämförelse med della. Birgitta Dahl? VTI får lill sin järnvägsforskning 1,6 miljoner under samma tid. och transporlforskningsberedningen får 2,5 miljoner jämfört med 90 miljoner bara till EG och Eureka-forskning, direkt på bilkoncernernas uttryckliga beställning.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

Talmannen anmälde alt Marianne Samuelsson anhållit alt lill protokollet få antecknat alt hon inte ägde räll lill ytterligare inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

4§ Svar på interpellation 1989/90:128 om importen och exporten av kärnkraftsavfall, m.m.

AnL 31 Miljöminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Gunilla André har frågat industriministern om han kan redogöra för dels hur stora mängder kärnkraftsavfall som under den senaste femårsperioden importerats till Sverige från andra länder, dels hur slora mängder som exporterats. Vidare har Gunilla André frågat vilka åtgärder regeringen länker vidta för alt registrering, redovisning samt kontroll och

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

bearbetning av kärnavfall sker på ett helt säkert sätt samt på vilkel sätt transporterna av kärnavfall sker och vilka åtgärder regeringen avser alt vidta för atl förbättra säkerhetsbevakningen vid dessa transporter

Arbetet inom regeringen är så fördelat all det är jag som skall svara på interpellationen.

Eflersom interpellationen i första hand berör verksamheten vid Ranstad Mineral AB, vill jag särskilt uppehålla mig vid vad som gäller beträffande hanteringen av uranhaltigl material vid denna anläggning.

Jag vill emellertid först klargöra att hanteringen vid Ranstad Mineral AB inte gäller kärnavfall eller kärnkraftavfall, som Gunilla André uttrycker del, ulan kärnämne i form av uran. Delta är en viktig distinktion, eflersom olika regler gäller för dessa.

Jag vill också framhålla alt för använt kärnbränsle och kärnavfall gäller som en grundläggande princip för Sveriges vidkommande att varje land självt lar ansvar i alla led för del material som uppkommer inom det landet. Denna princip innebär alt slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle eller kärnavfall inte skall förekomma i Sverige.

Det är emellertid en helt annan sak om t.ex. utländskt kärnämne eller kärnavfall under en begränsad period skulle finnas i Sverige för undersökning eller som elt led i en behandlingsproces. Det är angeläget atl Sverige har en tillräcklig kompelens på olika delar av kärnavfallsområdet. Vidare är det en stor fördel från miljösynpunkt alt avfallet behandlas så att volymen reduceras. Hanteringen av del utländska materialet sker självfallet under uppfyllande av alla de strålskydds-, säkerhets- och omgivningskrav som ställs av svenska myndigheter

Det avfall som behandlas i Sverige skall snarast efter behandlingen återsändas till leverantören. Elt ytterligare krav är alt den utländska kontraktspartnern är ett väletablerat seriöst företag. Det måste ingå som en förutsättning för det svenska förelagets engagemang att den utländska konlraklsparl-nern kan garantera att avfallet alertas.

Jag övergår nu till alt redogöra för hanteringen av uranhaltigl material i Ranstad. Verksamheten vid Ranstad Mineral AB beslår i atl utvinna uran ur restprodukter från ABB Atom AB;s bränslefabrik. Restprodukterna består av kalkslam och filtermassor

ABB Atom AB har sedan mänga år ett samarbete med det västtyska företagel Siemens Brennelementwerk, Hanau. Siemens kärnbränslefabrik tillverkar bränsle för lättvattenreaktorer för bl.a. export till Sverige. ABB Atom .B tillverkar likaså bränsle för lättvattenreaktorer. Västtyskland utgör en förhållandevis stor marknad för ABB Atom AB, Samarbetet innebär att de båda företagen utnyttjar varandras tjänsler och resurser för att lösa sådana processlekniska frågor som finns vid tillverkningen av bränsle. Således renar Siemens-fabriken vissa restprodukter åt ABB Atom, medan ABB Atom lar hand om kalkslam och brännbart uranhaltigl material från Siemens. Ranstad Mineral AB utvinner uran ur kalkslammet. Uranet återsänds till ABB Atom som avser att ytterligare rena materialet i sin ålervinningsan-läggning. Uranet lagras i ABB Atom AB:s anläggningar i avvaktan på atl sändas åter till Siemens.

ABB Atom AB har tillstånd enligt 5 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, den s.k, kärntekniklagen,

all förvärva, inneha, hantera och bearbeta eller annars la befallning med kärnämne i form av uran anrikat med avseende på U-235 lill en halt som förekommer i kärnbränsle avsett för lättvattenreaktorer av kokar- eller tryckvaltenlyp, och

all inneha och driva en anläggning vid Finnslätten i Västerås för tillverkning av kärnbränsle.

Tillståndet innebär att ABB Atom AB har rätt att efler förhandsanmälan till statens kärnkraftinspeklion, SKI, föra in uran till Sverige,

Tillståndet gäller 1,0,m, den 30 juni 1990, En ansökan om tillstånd att gälla till utgången av 1999 remissbehandlas för närvarande av Västerås kommun,

Ranstad Mineral AB har tillstånd enligt kärnlekniklagen atl inneha, bearbeta och hantera uran för återvinning av uran ur restprodukter från ABB Atoms bränslefabrik i Västerås,

Följande villkor gäller för tillståndet:

- Högst 5 kg uran-235 får finnas i anläggningen,

- 1 restprodukterna ingående uran får ha en medelanrikning med avseende på uran-235 av högst 4 %, där den högsta anrikningen är 5 %,

- I anläggningen vid Ranstad Mineral AB får finnas högst 90 kg uran i form av extraherat uran och restprodukter från ABB Atom AB;s bränslefabrik. Av dessa fär högst 20 kg finnas i processanläggningens delsystem läkning, extraktion resp. fällning. Totalt får högst 40 kg uran finnas i processanläggningen,

- Statens strålskyddsinstituts, SSI, slrålskyddsregler skall följas,

- De regler för kontroll av klyvbart material som anges i SKLs publikation "Nationellt system för kontroll av kärnämne" skall i tillämpliga delar följas,

- ABB Atom AB skall ombesörja transport av restprodukter från bränslefabriken i Västerås lill Ranstad och returlransport av återvunnet uran,

- Reglerna för det fysiska skydd, som beskrivs i den upprättade säkerhets-rapporten, skall följas.

Som jag inledningsvis nämnde så klassificeras det material som hanteras vid Ranstad Mineral AB på grund av sitt relativt sett stora uraninnehåll av SKI som kärnämne och inte som kärnavfall eller kärnkraftavfall. Reglerna i kärntekniklagen är utgångspunkten för SKLs klassificering. Detta är väsentligt i sammanhanget eflersom särskilda inlernationella regler gäller för hantering av kärnämne.

För samtliga transporter som kommer till ABB Atom AB från utlandet gäller att avsändaren, i detta fall Siemens Brennelementwerk, skall deklarera halt. nellovikt av kärnämne samt, för uran, dess anriklning. Enligt del nationella systemet för kontroll av kärnämne skall mottagaren, i delta fall ABB Atom AB, verifiera avsändarens uppgifter. Detta går till så alt ABB Atom AB gör en provtagning och analys på varje inkommande sändning och därvid kontrollerar uranhallen. Efter det alt uranet har återvunnits i Ranstad kontrolleras på nytt såväl uranhalt som anrikning,

SKI och det internationella atomenergiorganel lAEA har sedan ett kontrollsystem för atl oberoende av varandra konlrollera företagens mätsystem och uppgifter Denna kontroll sker stickprovsvis.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

3 Riksdagens protokoll 1989/90:87

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på inierpella-tioner

Transporter av kärnämne regleras såväl i svensk lagstiftning, dvs. i kärntekniklagen och lagen (1982:821) om transport av farligt gods. som i internationella transportbeslämmelser som Sverige åtagit sig alt följa. Dessa regler kräver atl SKI godkänner transporten eller transportkollit innan transport får ske.

För det fysiska skyddet i samband med transporten finns internationella regler, konventionen om fysiskt skydd av nuklelärt material, som Sverige åtagit sig alt följa, SKI svarar för tillämpningen av konventionen. Reglerna i detta sammanhang innebär atl ABB Atom AB skall anmäla till SKI när en transport skall avgå samt vilkel slag av material det är frågan om samt mängderna. Vidare skall del finnas en särskild Iransporlledare som ansvarar för transporten. För andra transporter, t,ex, höganrikat material, gäller förutom det ovannämnda att transporten skall ske i särskild inneslulning, dvs, stöld- och aitentatskyddal transportfordon, med poliseskort samt med krav pä dubbla kommunikalionssysleni bl,a, lill polis. Reglerna återfinnes i SKLs föreskrifter om fysiskt skydd vid transport av klyvbart material.

Sammanfattningsvis kan jag alltså konstalerna atl för verksamheten vid Ranstad Mineral AB och ABB Atom AB gäller utomordentligt stränga regler. Atl dessa regler efterföljs kontrolleras kontinuerligt av svenska och i vissa avseenden av inlernationella myndigheler

Jag vill i övrigt också hänvisa lill konsliiutionsulskoltes belänkande KU 1986/87:33 s. 79 ff. I detta har särskilt uppmärksammats import från Västtyskland av använt bränsle samt av restprodukter vid framställning av kärnenergi.

När det slutligen gäller mängder av kärnämne och kärnavfall som förts in i landet vill jag lämna följande information.

Följande kvantiliteter uran i form av restprodukter, dvs. kärnämne, har från utlandet förts in i Sverige under perioden 1985-1989. Uppgifterna kommer från statens kärnkraflsinspektions, SKI, register för kärnämneskontroll.

För det första uran i uranhaltigl kalkslam, 860 kg. För del andra uran i uranhaltigl filter, 85 kg. För det tredje uran i brännbart uranhaltigl material, 740 kg. Del brännbara materialet behandlas för ABB Atom AB;s räkning vid Studsvik AB.

Om jag sedan får tolka begreppet kärnkraftsavfall som används i interpellationen som s.k. driftavfall från kärnkraftverk - dvs. brännbart material med lågt innehåll av radioaktivitet t.ex. overaller, plasthandskar och annat sådanl som används vid kärnteknisk verksamhet samt svagt aktivt metallskrot - så kan jag först nämna atl Sverige inte för ut något sådant material ur landet för deponering. När det sedan gäller utländskt lågaktivt driftavfall sä har under perioden 1985-1989 totalt 1 869 ton avfall förts in i landet, varav 43 ton kommer från Italien och del övriga från Västtyskland. Della material behandlas på olika sätt vid Studsvik AB och returneras sedan till utlandet. Kvar i Sverige för behandling vid Studsvik AB är 304 ton metall-skrot och 536 lon brännbart material. Della material kommer efter behandlingen atl återsändas till den utländske beställaren. Uppgifterna om driftavfallet har kommit från SSI.

Beträffande övriga mängder av bl.a in- och utförsel av radioaktivt och klyvbart material får jag hänvisa till konstitutionsuiskoltets belänkande 1988/89;KU30, s. 86 ff. Från miljö- och energidepartementet överlämnades vid det granskningstillfällel ett synnerligen omfattande skriffligl material. I materialet ingick redovisningar av transporter av kärnämne och kärnavfall genomförda under perioden 1956-1987 samt motsvarande redovisning beträffande radioaktivt material för perioden 1970-1987. Delta material finns samlat i konstitutionsutskottets kansli och ar således där tillgängligt för riksdagens ledamöter

Prot, 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

fJnder detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar

AnL 32 GUNILLA ANDRE (c);

LIerr talman! Jag vill tacka statsrådet för ett mycket utförligt svar Av den inledningsvis framförda tillrättavisningen har jag förstått al' jag delvis använt fel benämning. Kärnämne i form av uran skall det heta, och jag skall försöka säga det hädanefter

Först en allmän reflexion, I svaret anges de många lag- och regelverk, säkerhetsföreskrifter och kontrollsystem som vi måste omgärda kärnkraflspro-cessen med i denna del, Alll måste fungera enligt regelboken. Några misslag eller oönskade händelser får inte inträffa. Jag lycker alt delta på ett utmärkt sätt illustrerar atl kärnkraften är omänsklig.

Det finns anledning atl konstatera alt verksamheten vid Ranstad inte är helt harmlös även om den följer gällande föreskrifter

I svaret hänvisas till att Ranstad Mineral AB har tillstånd enligt kärntekniklagen att inneha, bearbeta och hantera uran för återvinning av uran ur restprodukter frän ABB Atoms bränslefabrik i Västerås, Men som framgår av svaret kommer uran också från Siemens Brennelementwerk i Västtyskland, Visserligen transporteras det från och till bränslefabriken i Västerås, men det skall sedan sändas åter till Västtyskland, Såvitt jag kan förstå är del därmed Siemens som är ägare lill restprodukterna.

Det här tycker jag är angeläget att klara ut. Min kompletterande fråga är således; Anser statsrådet att dessa restprodukter är västtyska eller svenska?

Om svaret är all de skall anses som svenska, är nästa fråga; År del i så fall fritt fram för alla intresserade länder atl sända restprodukter av kärnämne i form av uran till Sverige och Ranstad?

Nästa följdfråga rör vad som händer med uranet i Västerås, Det står i svaret atl Ranstad Mineral AB utvinner uran ur kalkslammel. Uranet återsändes till ABB Atom, som avser att ytterligare rena materialet i sin återvinningsanläggning. Ordet "avser" innebär således atl det inte sker för närvarande. Finns det ingel tillstånd atl göra detta, eller varför sker inte det?

Uranet lagras i ABB Atom AB;s anläggningar i avvaktan på att sändas åter lill Siemens, står det i svaret. Hur myckel uran rör det sig om, och hur länge har uranet lagrats där?

Så lill frågan om transporterna mellan Västerås och Ranstad, Här rör det sig om verkligt lättbefolkade områden. Ingen olycka får ske. Enligt reglerna skall anmälan tydligen ske när en transport skall avgå. Man skall också ange

Prot, 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

vilkel slag av material som det är fråga om samt mängderna. Vidare skall det finnas en särskild iransporlledare.

Om jag har förstått svaret rätt sker transporterna av kärnämne i form av uran i vanliga bilar på hårt trafikerade vägar Här måsle jag ställa frågan: Vilken information om dessa transporter lämnas lill ansvariga kommunala myndigheter?

SKI skall godkänna transporten eller transportkollit innan transport får ske, framhålls det. Innebär det att personal från SKI utövar kontroll vid transportens början och slut?

Då del gäller utländskt driftavfall frän kärnkraftverk infördes till Sverige under perioden 1985-1989 totalt 1 869 ton. Del här behandlas vid Studsvik AB och returneras sedan till utlandet. Min fråga är då; Sker det mätningar, och finns del alllid en fullständig samstämmighet mellan inkommande och utgående radioaktivt material när det gäller det lågaktiva avfallet?

Anf, 33 Miljöminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Också i delta sammanhang lycker jag all det finns anledning att uttala tillfredsställelse över den allvarliga och konstruktiva ton som präglar debatten.

Skälet lill atl jag påpekade alt del här rör sig om kärnämne är att det är strängare krav, en strängare lagstiftning, för sådant - bl,a, ur icke-sprid-ningssynpunkl. Därför är mitt svar på den andra frågan att det definitivt inte är fritt fram för alla länder här. Delta prövas utomordentligt noggrant med hänsyn lill både svensk lagstiftning och internationella åtaganden. Det är inte en händelse atl samarbetet ser ut som det gör.

När det gäller Västtyskland - det vill jag understryka - har vi både avtal och på annat sätt etablerade samarbetsformer Det gör atl vi anser oss ha möjligheter alt ha ett sådant samarbete.

Det har förekommit allvarliga incidenter. Jag tror atl Gunilla André vet det. Men vid de tillfällena har vi pä alla nivåer - även på ministernivå, och det gäller då mig och min västtyske kollega - haft ett utomordentligt noggrant samarbete för att lill varje pris undvika missbruk. Inte ens slarv skall få förekomma. Åtskilliga åtgärder har vidtagits i syfte all komma till rätta med tendenser lill sådant.

Det är Siemens och Västtyskland som är ägare lill det uran som kommer därifrån, och de är skyldiga att återta del. Detta vill jag också understryka. Skälet till att uranet lagras med avsikten att det skall renas är helt enkelt alt del i dag finns mer uran på världsmarknaden än som behövs. Många länder har ju skurit ned sina kärnkraflsprogram. jämfört med planerna på 70-lalet. Därför har uranet kommit att lagras här.

Jag anser inte all del är rikligt tillfredsställande. Vi måsle alltså noggrant följa ulvecklingen, för delta kan naturligtvis inte fortsätta långsiktigt. Det krävs all uranet går tillbaka.

Jag vill påminna om att vi för några år sedan avslog en ansökan från Studsvik om atl man under 10-15 årskulle få lagra annat material. Men del gällde låg- och medelaktivt avfall. Vi anser inte att del är tillfredsställande att detta skulle försiggå under så lång tid, och därför sade vi nej.

SKI kontrollerar transporterna i början och slutet. Rent allmänt vill jag

säga när del gäller miljöfarliga transporter atl situalionen ännu inte av regeringen betraktas som tillfredsställande och all del därför pågår elt arbete i avsikt atl förbättra situationen. Det är ju inte bara sådanl här material som kan innebära risker Samarbetet mellan centrala myndigheter och kommuner behöver dessutom ytterligare utvecklas.

Beträffande material av det här slaget finns del alltså mycket stränga regler och sträng kontroll. Del utförs mätningar vid början och slutet av verksamheterna beträffande del material som behandlas i Studsvik. Vi försäkrar oss om alt mängderna som går in och ut stämmer överens.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

AnL 34 GUNILLA ANDRE (c);

Herr talman! Jag lackar Birgitta Dahl för de kompletterande svaren. Jag är givelvis medveten om all det var ganska många frågor som jag kom att ställa med anledning av interpellationssvaret. Men allteftersom jag läste och funderade över detta blev frågetecknen allt fler

Birgitta Dahl har talat om all vi skall visa större generositet och mindre misstänksamhet. Jag tar detta som ett löfte om atl socialdemokraterna kommer atl agera utifrån detta uttalande efter ett eventuellt regeringsskifte.

Så till det som har sagts om att man prövar detta mycket noga och atl det inte är fritt fram för alla länder atl sända hit material, Birgitta Dahl sade att del är Siemens som är ägare till kärnämnet. Det kan jag inte tolka på något annat säll än alt del innebär att Ranstad Mineral AB inte skall ta hand om detta. Det står ju uttryckligen i svaret att det är uran ur restprodukter från ABB Atom AB;s bränslefabrik i Västerås som det gäller-alltså svenskt kärnämne, icke västtyskt.

Sedan lalar Birgitta Dahl om att alldeles för mycket kärnämnen lagras i Västerås och atl del inte är bra. För egen del tycker jag alt det är synnerligen allvarligt all sådana här ämnen staplas - tydligen år efter år De skickas alltså inte tillbaka.

En kompletterande fråga i detta sammanhang måsle bli: Vad avser Birgitta Dahl som ansvarigt statsråd att göra ål della? De som har sänt hit material har tydligen inte möjlighel att ta emot det igen,

AnL 35 Miljöminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Del förhåller sig på det sättet att materialet ligger i Västerås i avvaktan på ytterligare en process innan det skickas tillbaka för att användas i Västtyskland, Vi har ju ett avtal med Västtyskland som säkerställer alt Västtyskland när det gäller material som del förekommer handel med mellan Västtyskland och Sverige måste kunna garantera att detta används enbart för fredliga ändamål. Materialet skall tillbaka efter ytterligare process i Västerås, Del skall således inte användas i svensk produktion.

När det gäller de ökande lagren har man vid kärnkraftsinpektionen samma uppfattning som jag. Situationen är den att jag väntar på förslag från kärnkraftsinpektionen om hur vi skall hantera den här frågan. Både jag och myndigheten delar Gunilla Andres uppfattning att något behöver göras för atl man skall kunna komma lill rätta med problemet.

Prot, 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

AnL 36 GUNILLA ANDRE (c);

Herr talman! Vad är skälet till att det här materialet ligger i Västerås och alt det inte bearbetas? År det på det sättet all det saknas tillstånd? Varför sker inte den här ytterligare bearbetningen? Varför ligger materialet i Västerås?

Så något om Ranstad, Efter de svar som jag har fått måste det väl vara helt klart alt elt fel begås i denna hantering eflesom det anses atl det aktuella kärnämnet är västtysk egendom och alt Ranstad Mineral AB inte har fill-stånd att ta sig an några andra restprodukter än svenska sådana. År det riktigt, Birgitta Dahl, att det är så?

Anf, 37 Miljöminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! ABB Atom AB har för närvarande inte alla de tillstånd som behövs för att man skall kunna genomföra hela processen. Dessa måsle man skaffa sig. Den processen är på gång. Därmed skall man också kunna arbeta av materialet och se till att det går tillbaka Västtyskland.

Andre vice talmannen anmälde alt Gunilla André anhållit atl till protokollet få antecknat atl hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1989/90:126 om en utvärdering av användningen av de särskilda medlen för att korta vissa operationsköer

Anf. 38 Socialminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Margö Ingvardsson har frågat mig, om användningen av de särskilda medlen för atl korta vissa operafionsköer kommer att utvärderas.

Regeringen föreslog våren 1987 genom propositionen 1986/87:114 att en särskild ersättning skulle utgå fr.o,m, den 1 juli 1987 lill sjukvårdshuvudmännen för att öka operalionskapacileten inom sjukvården. Syftet var att öka genomströmningen vid gråstarr-, höftleds- och kranskärlsoperationer Ersättningen skulle möjliggöra för huvudmännen atl bygga upp sin behandlingskapacitet så, att balans mellan utbud och efterfrågan skulle uppnås inom de tre områdena. Fro.m. år 1988 har bidragsmedlen, som beräknades till 140 milj. kr per år, inordnats i den allmänna sjukvårdsersältningen enligt den s.k, Dagmaröverenskommelsen. En redogörelse för överenskommelsen har senast lämnats i regeringens skrivelse 1988/89:153.

Huvudmännen för hälso- och sjukvården har förbundit sig att utjämna väntetiderna till nämnda operationer enligt vissa indikationer för planeringen och vissa prioriteringar De skall också följa utvecklingen inom hälso-och sjukvården för att förhindra att liknande problem uppkommer inom den övriga verksamheten.

Socialstyrelsen lämnar årliga rapporter om ulvecklingen inom de tre områdena. Rapporterna bygger på huvudmännens statistik, som emellertid på vissa håll varit bristfällig. Framför allt gäller detta antalet höftledsoperationer Man har därför i Dagmaröverenskommelsen för år 1990 angivit att hu-

vudmännen skall redovisa antalet utförda operationer inom berörda områden till socialstyrelsen senast den 31 januari 1990 för att en utvärdering av effekterna skall kunna ske. Samtliga huvudmän har inkommit med redovisningar för år 1989 lill socialstyrelsen, som räknar med atl kunna lämna sin rapport i början av april.

Den hittillsvarande rapporteringen visar atl utvecklingen har varit olika inom nämnda tre områden.

När det gäller kranskärlsoperationerna har antalet operationer ökat i en sådan takt atl köerna bedöms kunna upphöra inom ett par år Detta betyder emellerlid inte atl sjukvårdshuvudmännen redan nu har lyckats bygga upp sin kapacitet så atl man klarar en ökande efterfrågan inom ramen för den reguljära vården, I ställel har man i viss utsträckning behövt ta till extra åtgärder för att tillfälligt öka antalet operationer

Antalet gråstarroperationer har ökat krafiigt, dock inte lika snabbt som kranskärlsoperationerna. Vidare blir bilden mycket skiftande när jämförelser görs mellan landets olika sjukvårdsområden. Hos en del av dem är kösituationen numera bemästrad, medan andra har en sämre situation. Av hi-tillsvarande rapporter att döma har behandlingskapacitelen sedan år 1987 ine ökat hos några av sjukvårdshuvudmännen.

Vad gäller höftledsoperationerna har det totala antalet tyvärr inte ökat sedan år 1987. Även här är bilden emellertid växlande, både mellan sjukvårdsområdena och inom dem. Enligt rapporterna har bi.a några ortopedkirur-giska kliniker haft en hög andel medicinskt färdigbehandlade patienter, vilket minskat möjligheterna atl utföra operationer Enligt statistik från Landstingsförbundet är på sina håll upp fill 15 % av vårdplatserna belagda med sådana patienter Problemet tycks vara störst i storstadsområdena. Dessutom har de arbetsmarknadskonflikter som inträffade år 1989 och som bl.a drabbade operationsverksamheten medfört att antalet operationer blivit mindre än vad som var planerat.

Situationen när det gäller höftledsoperationer är onekligen mycket besvärande. Jag finner del anmärkningsvärt atl vissa sjukvårdshuvudmän som har långa köer och väntetider inom detta vårdområde inte i högre utsträckning utnyttjar kliniker inom andra landsting som har ledig kapacitet.

I Dagmaröverenskommelsen för år 1990 har parterna kommit överens om en gemensam satsning för alt öka fillgängligheten och kapaciteten inom hälso- och sjukvården. Arbetet i denna gemensamma satsning bedrivs i formen av ett utvecklingsprojekt i vilket socialdepartementet, socialstyrelsen. Landstingsförbundet och SPRI är representerade. Enligt överenskommelsen har 50 milj, kr ställts fill projektets förfogande. Arbetet i projektet startades under hösten 1989. Den medicinska specialitet som hitills har hunnit kartläggas är ögonsjukvården, men fler specialiteter kommer att granskas under året. Medlen som finns för ändamålet kommer fill största delen att användas till utvecklingsprojekt ute på klinikerna. Själva kartläggningarna bekostas till en större del av andra medel än de 50 milj. kr

Jag vill betona att ansvaret faller på huvudmännen när det gäller att utveckla hälso- och sjukvården så att köer och andra problem inom vården inte uppstår Om det skulle visa sig atl ersättningen inte ger den styrning som är önskvärd, kan det emellertid finnas skäl att ompröva bidraget. Jag avser att

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

39.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

noggrant följa utvecklingen när det gäller bl.a köer och väntetider inom hälso- och sjukvården, och då särskilt inom den högspecialiserade vården.

Huvudmännen har vidtagit särskilda åtgärder för atl komma till rätta med köerna. Dessa åtgärder kan ha orsakat merkostnader Jag anser emellertid att en särskild utvärdering av sådana förhållanden inte är motiverad. Enligt min mening är det fullt tillräckligt med de utvärderingar av olika insatser som hittills gjorts eller pågår, vilka tar sikte på de förbättringar av vårdsituationen som hela tiden sker

4<J

AnL 39 MARGO INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret. Jag är emellertid inte överens med socialministern om att det inte behövs någon utvärdering av hur de särskilda pengar som har avsatts i syfte att korta operationsköerna har använts. Det handlar ju trots allt om mer än en halv miljard kronor, och jag kan inte förstå varför det skulle vara ointressant att ta reda på vad vi har fått för de pengarna.

När man tittar på hur situationen i dag ser ut, framför alll när det gäller kön till höftledsoperationer, grips man av misstanken att pengarna kanske inte i första hand kom patienterna till nytta utan att det kanske i slället var andra som hade större nytta av dem.

Jag kan ta ett exempel från ett sjukvårdsområde som jag själv känner ganska väl till. Där skickade man när det gällde höftledsoperationer ut offerter för att se hur man på bästa sätt kunde använda de 814 000 kr som det var fråga om. Man fick in offerter från två privata vårdgivare. Den ena erbjöd 26 operationer för den summan, och den andra erbjöd 37 höftledsoperationer I bägge alternativen ingick eftervård. Det egna sjukvårdsområdet avgav också en offert och talade om vad man kunde göra om man fick dessa pengar utöver budget. Man skulle kunna åstadkomma 64 operafioner

Det verkar här vara självklart vem som fick utföra jobbet. Men vad blev beslutet? Jo, man valde inte det billigaste alternativet, utan de två privata vårdgivarna fick dela på summan och utföra operationerna. Vi fick alltså hälften av de operationer vi skulle ha fått om operationerna hade utförts i egen regi.

Det finns andra exempel, varav jag tar upp ett i interpellationen. Del avtal man nu i Stockholms län landsfing har kommit överens om innebär en fyr-dubbling av lönerna för den personal som utför operationer på övertid. Men detta är en övertid som inte skall räknas som övertid, det ingår också i avtalet. Personalen i fråga har nämligen redan så alt säga slagit huvudet i övertidstaket.

Liknande avtal har slutits i andra landsting, exempelvis i Östergötland och Halland.

Jag tycker i och för sig inte att det är fel atl ge den egna personalen extra pengar Del kan kanske till och med vara mofiverat i vissa fall. Men just i det här fallet anser jag faktiskt atl det är litet knepigt. Man vet alltså att landstinget inte kan utnyttja operationskapaciteten fullt ut under den ordi-'narie arbetsfiden på grund av bl.a, personalbrist och brist på eftervårdsplat-'ser I detta läge har man för avsikt att genom dessa arrangemang köpa opera-i;

tioner extra dyrt ulanför ordinarie arbetstid. Jag har svårt atl förstå logiken i della,

Personalbrislen, som är särskilt stor i Stockholms läns landsting, är en följd av åratal av försummelser och den indirekta utplundring som har skelt gentemot landslingen under de senaste åren. Då måste man fråga sig om det är bra för sjukvården som helhet alt man stoppar in en massa pengar och betalar extra dyrt för att få operationer utförda. Det är ju faktiskt här fråga om avsaknad av en helhetssyn på sjukvården och sjukvårdens problem.

Vi vet vad som är anledningen till att vi har operationsköer Ett skäl är den medicinska utvecklingen, vilken i sig är positiv och förhoppningsvis kommer all skapa köer även framdeles.

De andra orsakerna till operafionsköerna är bristen på eftervärdsplatser och brislen på personal, det senare både i fråga om operationer och eftervård. Bristen på platser i eftervården är i sig en effekt av bristen på hem-Ijänstpersonal i kommunerna.

Då frågar man sig; Hade dessa extrapengar kanske gjort större nytta om de hade stoppals direkt in i långvården eller i hemtjänsten så atl de propparna hade kunnat lösas upp? Jag vet inte, och jag tror inte att socialministern heller kan ge svar på de frågorna. Men jag tycker ändå att detta är kunskaper som vi behöver, inte minst med tanke på hur den närmaste framtiden inom sjukvården kommer att se ut.

Jag tillhör ett parti som gärna kräver extra pengar till sjukvården, men jag vill samtidigt veta vad dessa pengar används till. Jag undrar om socialministern, precis som jag, misstänker att sanningen om hur dessa extrapengar har använts inte är alldeles behaglig och atl socialministern då gör den bedömningen alt det är bättre att inte få elt klart besked om hur pengarna har använts.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

Anf. 40 DANIEL TARSCHYS (fp);

Herr talman! Eftersom vi har industriministern här i kammaren vill jag erinra om atl det inom industrin finns ett begrepp som heter "jusl in lime". Det innebär att komponenter och insatsvaror skall finnas på fabriken när de behövs - ett sätt alt hålla lagerkostnaderna nere.

Jag tycker det vore ett naturligt mål atl också i den sociala sektorn se till alt samhällstjänster fås "just in lime", precis när de behövs.

När man behöver plats pä dagis skall man få den då och inte ett år senare.

När man behöver en operation skall den finnas tillgänglig jusl då och inte
ett år senare,

När man behöver en plats på långvården skall den finnas då och inte ett år senare.

Jag lycker alltså del är det naturliga målet för oss som har ansvaret för att förvalla skattebetalarnas pengar att se till att dessa tjänsler skall finnas precis då de behövs - "jusl in lime".

Detta är felet med den svenska sjukvården sedan åratal att vikfiga och ibland livsviktiga behandlingar och operationer inte har funnits att tillgå just när de behövs.

Vi har under hela 1980-talet fört en dialog med regeringen om vad som kan göras för att se till att människor kan bli opererade för dåliga höftleder.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

dåliga ögon eller en hjärtsjukdom jusl när de behöver del. Under ganska lång tid, hela början av 1980-talet, mötte vi från regeringen ell totalt och kompakt motstånd mot tanken på att staten skulle kunna gå in och använda sina pengar för att se till att detta mål kunde uppnås.

Vi pekade på atl sjukförsäkringen betalar ut miljoner till människor som väntar på en operation. Man kan alltså betala tiotusentals, ja hundratusentals kronor lill människor som väntar på en operation som kan vara ganska billig och enkel att genomföra. Det hade varit mycket vettigare och förståndigare att dessa pengar gick rakt in i sjukvården och kunde användas direkt till operationer och härmed lösa dessa problem.

Dessa tankegångar mötte under många år hårt motstånd från regeringens sida. Man visade inget som helst intresse för atl använda sjukförsäkringens pengar till sjukvård.

Efter lång opinionsbildning svängde regeringen på klacken 1987 och beviljade då pengar för alt bekämpa köer just i syfte att komma till rätta med detta problem. Men från 1987 då man började med denna nya politik har man använt de bidragen på ett sällsynt valhänt och tafatt sätt. Det första anslaget var på 70 milj, kr Av dessa pengar finns fortfarande 29 miljoner kvar -pengar som riksdagen beviljade redan 1987 för att bekämpa köer Dessa 29 miljoner har regeringen fortfarande i kassaskåpen. Man har inte använt pengarna för all bekämpa köproblemen inom sjukvården, som fortsatt att vara oerhört svåra.

De pengar som Margö Ingvardsson lar upp i sin interpellation, som sedermera införts i Dagmaröverenskommelserna, har heller inte utnyttjats på ett sådanl sätt all man kommit till rätta med de svåra problemen.

Jag tycker man kan säga att regeringen har intagit en passiv hållning till köproblemen inom sjukvården. Man har inte sett till att genomföra effekfiva, akfiva åtgärder för alt eliminera dessa köer som vi brottas med och som innebär oerhört lidande och i en del olyckliga fall förtida död för människor

Man kan självfallet säga, helt riktigt, att det inte är regeringen som har del omedelbara ansvaret. Del ansvaret bär sjukvårdshuvudmännen. Men regeringen har ansvar för att det totala systemet i vårt samhälle fungerar väl, för att sjukförsäkring och sjukvård kompletterar varandra och fungerar tillsammans, för att kommuner och landsting fillsammans kan se till att vårdsystemet fungerar Detta övergripande ansvar för hälso- och sjukvården - som är inskriven i hälso- och sjukvårdslagen - bär regeringen. Därför är det regeringens ansvar att ingripa när det finns uppenbara systemfel.

Jag skulle vilja ställa frågan till socialministern: År regeringen beredd att ta sitt övergripande ansvar att se fill att sätta målet att vi även i den sociala sfären, och inte bara inom industrin, kan få samhällstjänster precis när de behövs? Är regeringen beredd inrikta ett målmedvetet arbete på att nå det målet, så att vi inte längre skall behöva vänta i månader och år på operationer av vikfiga kroppsorgan?

Anf. 41 Socialminister INGELA THALÉN;

Herr talman! Margö Ingvardsson säger alt det är fel att inte göra denna särskilda utvärdering. Av mitt svar framgår att det pågår utvärderingsarbete.

Huvudmännens egna utvärderingar pågår, och vi har socialstyrelsens rapporter och Dagmarförhandlingarna, som i sig är en utvärdering.

Margö Ingvardsson uppehåller sig speciellt vid några exempel om hur huvudmännen väljer en kanske för dyr väg för alt lösa problemen, och hon vill ha detta utvärderat. Jag vill säga atl den typen av information kommer fram i de utvecklingsprojekt som har startals. Man har börjat med ögonområdet och kommer all fortsätta med övriga områden.

Det är helt rikfigt att det finns köer, och jag sade också i mitt svar att det inte är acceptabelt atl man inte utnyttjar de resurser som finns, t.ex, inom andra landsting, när man har oroväckande långa köer i del egna landstinget,

Margö Ingvardsson var inne på att man i ställel borde salsa pengarna på eftervården för alt på det viset komma åt köerna. Jag tror inte del är rätt lösning. Jag tror atl vi här har samverkande problem och alt landstingen måste ha ansvar för alt tillsammans med kommunerna lösa båda dessa problem. I den diskussion om äldreomsorgen som just nu pågår kommer denna typ av frågor upp på bordet. Man måste komma till rätta med fördelningen av ansvaret även här Till delta återkommer vi senare i år

Daniel Tarschys frågar om regeringen är beredd att ta sitt ansvar för systemet. Naturligtvis är regeringen beredd all la detta ansvar För att inte förlänga mitt inlägg vill jag hänvisa till en av socialstyrelsens rapporter som handlar om köerna i sjukvården. Den rapporten redovisar all det fortfarande finns köer men att vi ändå under 1980-talet gjort åtskilligt inom just de tre specialområden som vi här diskuterar

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

AnL 42 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Socialministern menade att det redan pågår en mängd utvärderingar av hur sjukvården använder sina pengar och hur det ser ut inom operationsköerna. Ja, det är sant alt det pågår en viss utvärdering inom Dag-marprojektel och de s.k. tre prioriterade områdena. Men del är inte samma utvärdering som den jag efterlyser Jag har påpekat många gånger i denna debatt att en redovisning av hur många operationer som har utförts inom dessa områden inte ger svar på frågan vad man har fått för de extra pengarna. För all få vela detta måste man gå in och titta särskilt på hur dessa extrapengar har använts.

Av rapporterna från landstingen får man skäl att misstänka att myckel av pengarna har använts för att betala dyra privata operationer i stället för att satsas långsiktigt inom det egna området.

Nu tror jag inte atl en sådan utvärdering som jag efterlyser skulle lösa alla problem, men den skulle åtminstone hjälpa lill att ge svar på en del viktiga frågor, t.ex, frågan om var insatta pengar gör bäst nytta.

I svaret tar socialministern t.ex, upp alt det är skillnad mellan de tre prioriterade områdena- höftled, ögon och kranskärl. Köerna är längst inom höftledsoperationsområdet, I det läget måste åtminstone jag ställa mig frågan varför det är på del sättet. Skulle inte pengarna fördelas lika? Kan det vara så, socialministern, atl ell område som t.ex, hjärtoperationer betraktas som ganska intressant och all man kanske inte behöver pumpa in extra pengar där? Del kanske är ell område som sköter sig självt, tack vare alt det är intressant och alt patienterna i första hand utgörs av medelålders män.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

När det däremot gäller höftledsoperationer består patienterna av gamla människor Det rör sig i huvudsak om gamla kvinnor Då får man kanske erkänna att del inte är lika glamoröst och spännande att slå och göra dessa operationer. På det området behövs det kanske extra stimulans.

Jag tror alt vi skulle kunna få svar på en del av dessa frågor om man gjorde en sådan utvärdering som jag efterlyser Man kunde t.ex, också få svar på varför man inte utnyttjar kapaciteten i andra landsting.

Anf, 43 DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! De redovisningar vi har från socialstyrelsen visar mycket riktigt att det har gjorts en del insatser och framsteg under 80-lalet. Skräp vore det väl annars. Jag har däremot klagat på att regeringens insatser på det här området har varit alltför senfärdiga, valhänta och tafatta.

De var alltför senfärdiga därför atl man under många år gjorde motstånd mot tanken att över huvud taget använda sjukförsäkringens pengar för att se till att sjukförsäkringens utgifter skulle minska. Man anförde principiella skäl mol en sådan samhällsekonomiskt och mänskligt förnuftig åtgärd.

Jag tror atl vi hade minst ett halvdussin debatter med socialministerns företrädare fru Sigurdsen om denna principiella fråga innan regeringen äntligen år 1987 ändrade inslällning på den här punkten. Efler 1987 menar jag att regeringens insatser har varit tafatta och valhänta. När det gäller det första anslaget på 70 milj, kr som regeringen begärde, använder man bara 40 milj, kr och lät 29 milj, kr ligga utan att användas. Riksdagen beviljade alltså 29 milj. kr år 1987 som regeringen sedan dess inte har satt sprätt på och inte har använt till all försöka minska köerna. Det uppfattar jag som valhänt och tafatt.

Detta bidrag har sedan inordnats i Dagmaröverenskommelsen. Det innebär i praktiken att man har satt en etikett på en liten del av de pengar som ingår i Dagmaröverenskommelsen. Jag tror dock, liksom Margö Ingvardsson, att dessa speciellt eliketterade pengarna inte har haft någon särskild lyftkraft, någon särskild effektivitet, hos sjukvårdshuvudmännen. Det förefaller vara en bedömning som socialministern delar, all döma av de kritiska synpunkter som framgår i svaret till Margö Ingvardsson,

Det gläder mig att socialministern är överens med mig om all det är ell angeläget och viktigt mål att bekämpa köerna inom sjukvården och att fortsätta med ansträngningarna på detta område. Det vill då lill atl regeringen också skärper sig och söker sig fram mot effektivare åtgärder än de som hittills har prövats.

Anf, 44 Socialminister INGELA THALÉN:

Herr talman! När det gäller Margö Ingvardssons synpunkter vill jag säga att de utvecklingsprojekt som jag har nämnt i mina inlägg ger besked eller kommer att kunna ge besked inte bara om de särskilda pengarna utan om vad alla pengar kommer alt gå lill, Della är egenlligen det mest intressanta, dvs, hur de samlade resurserna inom detta område används. Det är också viktigt att man har en press på sjukvårdshuvudmännen så att deras egen utvärdering och kunnande om hur man på bästa säll skall använda de resurser som de får för sin verksamhet tas till vara.

När det gäller frågan om varför kön till höftledsoperationer är den längsta, tror jag att det är en felsyn av Margö Ingvardsson att säga att det är mera spännande att arbeta med hjärtoperationer. Det är nog mera komplicerat än sä. En del av förklaringen ligger i del som jag nämnde i mitt inledande svar, nämligen att färdigbehandlade patienter blir kvar på akutsjukhusen. De kommer inte ut på eftervård eller får tillsyn och omsorg i hemmet.

Jag kan hålla med Daniel Tarschys om synpunkten att detta är angelägna frågor. Men självfallet håller jag inte med om synpunkten att regeringen skulle vara valhänt, tafatt eller senfärdig.

Sjukförsäkringssystemets, dvs. socialförsäkringssystemets, användningar inte sä kristallklart enkel. Jag lycker atl den linje vi är på väg in på är riktig. Del gäller dock atl hantera det systemet så att vi inte skaffar oss förbifiler för medicinska diagnoser och köer som är inrättade efter den ordningen.

Dessa 70 milj, kr användes för slyckebelalning, 40 milj, kr är betalning för det som man redan har gjort. Del gjordes inte mera. Inom kort kommer nu dessa pengar atl användas för andra vikliga ändamål inom detta område.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

AnL 45 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Jag kan fortfarande inte riktigt förstå vad som är det verkliga skälet till att regeringen inte vill titta på hur landstingen har använt de särskilda pengarna som var anslagna för atl minska köerna. Det är inte lätt att förstå vad som är de verkliga argumenten. Del pågår en mängd utvärderingar inom sjukvården. Jag kan då inte förstå varför man då inte också skulle utvärdera dessa pengar.

Socialministern säger alt det intressanta är hur landstingen använder de samlade resurserna. Visst är det intressant. Jag har också efterlyst en helhetssyn. Det går emellertid inte att komma ifrån att vi även i framfiden måste vara beredda alt ge sjukvården extra pengar Då måste väl vi som politiker ha klart för oss var dessa pengar gör bäst nytta.

Socialministern tog själv upp atl en av anledningarna till de långa köerna inom höftledsplastiken är bristen på eftervårdsplatser Hade det inte varit bättre om man hade lillämpal helhetssynen och plockat över pengarna direkt lill långvården och fåll loss eftervårdsplatser? Då kanske man hade gjort mera åt operationsköerna än när man som i dag köper privata operationer av Humana Care och Sophiahemmet, Man får betala mer än dubbelt så myckel för dessa operationer i förhållande till om man hade gjort dem inom den egna verksamheten.

Detta är skälet lill att jag lycker att det behövs en utvärdering av dessa pengar Var det möjligen så, socialministern, att man från början visste att dessa pengar inte skulle hjälpa till särskilt mycket för att minska köerna? Det kanske bara var "politiska" pengar för att opinionen just då krävde det.

AnL 46 DANIEL TARSCHYS (fp);

Herr talman! När riksdagen år 1987 beviljade 70 milj, kr för bekämpning av köerna inom sjukvården, fick regeringen ansvaret för att fastställa reglerna för utdelning av pengarna. Det gjorde regeringen. De regler som fastställdes ledde till atl endast 41 miljoner gick åt. Det finns således 29 miljoner kvar till insatser för atl bekämpa köerna som regeringen har haft till förfo-

Prot, 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

gande i mer än två år Under dessa två år har regeringen inte lyft ett finger för alt på någol sätt använda de tillgängliga medlen för att bekämpa köerna inom sjukvården, trots att problemet har kvarstått och på vissa områden blivit värre. Detta menar jag är exempel på tafatlhet och valhänthet.

Detta är en kritik som inte i så stor utsträckning drabbar socialministern själv, eflersom hon är ny i sitt ämbete. Kritiken drabbar emellerlid den regering som under så lång lid har hanterat problemet med köerna inom sjukvården på elt sätt som har gjort atl del inte har kunnat lösas.

Anf. 47 Socialminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Margö Ingvardsson, sjukvårdshuvudmännen måste få ha ansvaret för vilka metoder man skall använda för att komma till rätta med efterfrågan och tillgång inom sitt sjukvårdsområde. Det är ett ansvar som vi faktiskt har lagt fast i lag. När del gäller dessa speciella köer - de tre köer som vi nu har identifierat sedan en tid tillbaka - har man tillskjutil särskilda pengar för alt komma ål problemet. Det måste dock vara huvudmännen som avgör vilken metod som skall användas.

I de utvecklingsprojekt som nu har dragits i gång kan vi se till jusl den helhel som Margö Ingvardsson frågar efler. Del tycker jag också är viktigt. Den fråga som Margö Ingvardsson ställer kan dock inte få något svar i en sådan utvärdering som hon efterfrågar. Det svaret finns i det projekt och den utvärdering som har dragits i gång.

Överläggningen var härmed avslutad.

6§ Svar på interpellation 1989/90:130 om svensk underleverantörsindustri

AnL 48 Industriminister RUNE MOLIN;

Herr talman! Hädar Cars har frågat mig dels hur regeringen i dag bedömer läget för svenska underleverantörer, dels vilka åtgärder regeringen avser alt vidta för att underlätta en nödvändig omstrukturering av den svenska under-leveranlörsinduslrin.

Underleverantörernas situation påverkas för närvarande av slora förändringar i vår omvärld. Storföretagens produktionsstruktur internationaliseras, samtidigt som företagen förändrar sin inköpspolitik i riktning mot en minskning av antalet direkta underleverantörer. Konkurrenstrycket kan komma att öka till följd av bl.a. integrationen inom EG. Kostnaderna för produktutveckling ökar inom många branscher vilket får till följd att deras kostnader måste fördelas över slora produktionsvolymer

Många köparförelag anser sig inte ha råd att upprätthålla kompelens på alla delsystem i en produkt. Det innebär atl underleverantörerna måsle la på sig en allt större del av produktutvecklingen. Köparföretagen strävar också efter atl på olika sätt effektivisera sin produktion och minska sin lagerhållning. De flesta underleverantörer kommer troligen i framliden alt leverera komponenter till särskilda systemleverantörer

Delta innebär samtidigt all de volymer som underleveranlörsföretagen

producerar måste öka för atl de skall kunna bära sina utvecklingskostnader Företagen måsle därför bli leverantörer lill flera kunder och därmed också i större utsträckning sälja på den internationella marknaden.

Dessutom ställer köparföretagen krav på hög kvalitet, tidsmässig anpassning av leveranser flexibilitet i planering och leveranser, datorbaserad kommunikation m.m.

De olika förändringarna ställer krav på förnyelse av den svenska underleverantörsindustrin om den skall kunna behålla sin konkurrenskraft. Förändringar blir nödvändiga såväl i strukturen hos industrin som i sättet atl arbeta i det enskilda företaget.

Men förändringarna skapar även stora möjligheter Genom att köparföretagen lägger ut en alll större del av produktionen minskar deras egen del av förädlingsvärdet, vilkel kan stärka underleverantörernas ställning.

Statsmakterna bedriver redan i dag en omfattande verksamhet för atl främja småföretag, och bland dem underleverantörerna.

De regionala utvecklingsfonderna genomför utöver sin ordinarie verksamhet även särskilda aktiviteter för atl stärka svenska underleverantörer Exempel på detta är projektet Medleverantör 90 som genomförs av utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län tillsammans med SIND och Göteborgs kommun. Liknande insatser har påbörjats av andra utvecklingsfonder.

Styrelsen för teknisk utveckling bidrar till atl främja underleverantörsindustrin dels genom direkta projektstöd till enskilda förelag, dels genom alt stödja kollektiva forskningsinstitut sorn i stor utsträckning arbetar med underleverantörer. Den statliga Industrifonden finansierar riskfyllda utvecklingsprojekt och ger därvid prioritet åt underleverantörer Även inom ramen för Exportrådets verksamhet genomförs insatser för underleverantörer i exportfrämjande syfte.

Innan jag går in på de ytterligare åtgärder som regeringen avser att vidta i syfte alt stärka svensk underleverantörsinduslri, vill jag understryka att utvecklingen i de enskilda företagen och strukturomvandlingen av underleverantörsindustrin i första hand är en fråga för företagen själva. Vidare vill jag erinra om alt den allt starkare internationaliseringen, som accentuerar de nya kraven på underleverantörerna, är ofrånkomlig och nödvändig för en gynnsam ekonomisk ulveckling i Sverige.

Regeringen har i den näringspolitiska propositionen lagt fram ett flertal förslag i syfte alt främja utvecklingen i svenska småförelag. Del gäller inte minst underleverantörerna.

1 propositionen föreslås åtgärder för atl stärka egenkapitalförsörjningen i små och medelstora förelag. De regionala utvecklingsfonderna föreslås bli delägare i nya regionala riskkapitalbolag och i dessa placera 600 milj. kr Norrlandsfonden föreslås placera 200 milj. kr. i ett av dessa nya riskkapitalbolag. Småföretagsfonden tillförs ytterligare 1 miljard kronor av AP-fonds-medel under en femårsperiod. Även dessa resurser skall användas främst till placeringar i minoritetsposler i småföretag, i första hand genom de nya bolagen.

Jag räknar med alt dessa åtgärder även kommer underleveraniörsindu-strin till godo. Genom ell ökat utbud av riskkapital ges ökade möjligheter

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar pä interpellationer

lill alt stödja utvecklingsbara underleverantörsförelag och att medverka i strukturomvandlingen.

Jag kommer vidare att föreslå regeringen att ge statens industriverk, SIND, i uppdrag att samordna de insatser till underleverantörsinduslrin som görs av olika samhällsorgan. Insatserna syftar till alt få till stånd önskvärda strukturförändringar inom underleverantörsinduslrin, bl.a. genom alt underlätta kontakterna mellan företagen. Inom insatsområdet ryms även åtgärder som syftar till alt utveckla den strategiska kompetensen hos i synnerhet de mindre underleverantörsföretagen.

SIND avser för egen del att bedriva åtgärderna för underleverantörsindustrin inom ramen för ett särskilt insatsområde. Inom ramen för samhällets småförelagspolitik kommer dessutom de regionala utvecklingsfonderna alt vidareutveckla sina insatser för atl främja bl.a. enskilda underleverantörer.

I propositionen föreslås också elt särskilt, treårigt program för verkstads-teknisk utveckling. Programmet påbörjas budgetåret 1990/91 och riktas främst mot underleverantörer. Syftet är att bidra till att förbättra de små och medelstora verkstadsföretagens konkurrensförmåga och produktivitet genom att få dem alt utnyttja ny teknik och nya material i produkter och produktionsprocesser. Till programmet avsätts 50 milj. kr. per år av statliga medel under perioden 1990/91-1992/93.

Vad beträffar produktivitetsutvecklingen arbetar en delegation på regeringens uppdrag med att utreda orsakerna lill den låga produktivitetstillväxten. Vidare kommer regeringen alt återkomma med förslag som syftar lill att dämpa den snabba kostnadsutvecklingen.

EG har särskilda program för små och medelstora företag. Sverige och övriga EFTA-länder diskuterar för närvarande med EG möjligheterna för småföretag i EFTA-länderna att delta i dessa program. Ett första delprogram är därvid del s.k. Business Cooperation Network, vilkel är elt datoriserat system som gör del möjligt för ell förelag alt snabbt finna tänkbara sam-arbetsparter

Herr talman! Låt mig avsluta med atl konstatera atl jag delar Hädar Cars bedömning att förändringsarbetel inom underleverantörsinduslrin är av stort nationellt intresse. Jag tror därför också att del nu behövs ett ökat engagemang från alla berörda parter, i första hand från företagen själva men också från förelagens och de anställdas organisationer, liksom från berörda myndigheler och andra samhällsorgan.

AnL 49 HÄDAR CARS (fp);

Herr talman! Trots atl Rune Molin redan ingår i sin andra regering, är detta första gången jag har tillfället och nöjet alt debattera med honom här i kammaren. Jag vill därför ta det tillfället att önska honom välkommen - jag kan så när säga välkommen tillbaka. Jag ber också att få lacka för det utförliga svaret på min interpellation.

Svaret innehåller en analys som i långa stycken överensstämmer med den jag utvecklade i min fråga rörande de problem men också möjligheter som underleverantörsföretag i Sverige står inför

Vi förefaller vara överens om alt problemen i dagslägel är mer omfattande

än möjligheterna. Vad frågan i grunden gäller är därför hur vi skall ändra på den bilden.

Herr talman! En viktig del av problemet, sannolikt den för underleveranlörsföretagen mest avgörande delen, går industriministern emellertid förbi i sitt svar. Det gäller den svenska lönebildningsprocessen, som har drivit upp och fortsätier alt driva upp förelagens lönekostnader. Della är särskilt känsligt för de svenska underleverantörerna. Underleveranlörsföretagen med fler än fem anställda kan räknas till elt antal av 4 000. De tvingas konkurrera med utländska förelag som befinner sig på samma produktivilelsnivå men har väsentligt lägre lönekostnadsnivå. Del gäller t.ex. förelag av detta slag i Västtyskland.

Herr talman! Lål mig stryka under alt den höga svenska lönenivån inte är elt uttryck för alt svenska löntagare skulle ha en högre levnadsstandard än sina motsvarigheter i andra välutvecklade industriländer Att lönenivån är så hög beror på atl den höga inflationen under de socialdemokratiska regeringsåren och den under samma tid växande offentliga sektorn har drivit upp lönekostnadsnivån. Regeringens förslag i det s.k. krispaketet om atl företagen skall överta sjukförsäkringskoslnader, om lagstiflning gällande längre semester och om atl föräldraförsäkringen skall byggas ut tyder inte på någon ändrad inriktning av politiken.

Jag vill understryka alt den höga svenska lönekostnadsnivån år särskilt allvarlig för underleverantörsföretagen. De har inte samma möjligheter som de svenska storföretagen att flytta sin tillverkning till länder där lönekostnadsnivån, men därför inte nödvändigvis de anställdas levnadsstandard, är lägre än i Sverige.

Herr talman! Ett betydande problem för de svenska underleveranlörsföretagen är också all utländska förelag undviker all investera i och förlägga sin tillverkning till Sverige. Att del är så sammanhänger självfallel med löne-koslnadsnivån. Men till det bidrar också bl.a osäkerheten om Sveriges relationer lill den europeiska gemenskapen på lång sikt, konsekvenserna av den hittills bristfälliga energipolitiken och säkert också synen på enskilt ägande. Jag tänker då inte minst på hur man i utlandet tolkar innebörden av de svenska löntagarfonderna.

Herr talman! Vad kominer då atl hända när Sverige, som följd av den framväxande internationaliseringen, ställs inför nya problem? Atl de svenska storföretagens utflyttning av tillverkning vållar problem för de svenska underleveranlörsföretagen är uppenbart. Men vad händer när utländska storföretag köper in sig i svenska industrier? Jag tror all vi kan fä ett ganska intressant exempel i GM;s övertagande av kontrollen av Saabs personvagnsdivision. Vi har skäl utgå från att GM-Saab kommer atl ställa mycket höga krav på sina underleverantörer men kanske också atl GM, General Motors, kommer atl känna sig fri alt byta underleverantörer om dessa krav inte blir tillgodosedda.

I dag köper den svenska bilindustrin för 40 miljarder kronor från olika underleverantörer Av de 40 miljarderna går 15 miljarder till svenska underleverantörer. Är del, herr industriminister, realistiskt atl utgå från atl den andelen kan bevaras eller - vilkel vi nalurliglvis båda gärna skulle se - ylter-

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

4 Riksdagens protokoll 1989/90:87

Prot, 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

ligare kan öka? Hur bedömer industriministern konsekvenserna av det som händer inom delta område?

Anf, 50 Industriminister RUNE MOLIN:

Herr talman! Först vill jag tacka för välkomstönskan till de olika regeringar som jag har tillhört. Det är inte bara två utan faktiskt tre, om vi också räknar in expeditionsminislären, så del har gått fort under denna månad.

Det är alldeles klart alt det konkurrensläge som den svenska industrin över huvud tagel har i förhållande till sin omvärld är avgörande för hur vi skall lyckas med vår industri. Då gäller det inte bara underleverantörerna utan generellt.

Ett av de stora problem som vi har i Sverige i dag är inflationen, som är alltför hög i förhållande till den i konkurrentländerna. Det kostnadsmässiga försprång som vi vann genom devalveringarna i början av 1980-talet är nu uppätet. Fortsätter den kostnadsutveckling vi har haft under de senaste åren, då lönerna har ökat med omkring 28 % och produktiviteten med 2 % om året, kommer konkurrenskraften att urholkas ytterligare. Det är naturligtvis en oacceptabel situation, som vi inte kan tolerera. Vi måste vidta åtgärder Det är av det skälet vi har haft en del turbulens i politiken under början av året, när regeringen föreslog en del åtgärder som riksdagen inte ville ställa sig bakom. Men regeringen har inte förlröttats. Den har nu tagit nya initiativ för att försöka få ned de nominella löneökningarna och på det sättet komma i en bättre situation för att kunna konkurrera med utlandet. Det kommer också att vidtas en rad ekonomiskt-politiska åtgärder, utbudsåtgärder osv. Vi har nu atl avvakta vad som händer i lönebildningsprocessen och la konsekvenserna därav i den kompletteringsproposition som kommer Regeringens inriktning är alt komma lill rätta med den alltför höga inflation som vi har för att hävda konkurrenskraften. Men vi kommer inte att lösa problemen som man har gjort på kontinenten, genom att släppa upp arbetslösheten för att därigenom få ned inflationen. Det är en metod som svensk arbetarrörelse inte accepterar och som regeringen därför inte kommer att arbeta efter.

Det är ett svårt problem att förena den fulla sysselsättningen med en låg inflation. Del vet vi sedan gammalt. Att hitta metoderna för att lösa det problemet har vi inte lyckats med. Men det får inte förtrolla oss. Vi måste ta nya tag och försöka hitta lösningen. Arbetslösheten är ett ont som är värre, socialt och på andra sätt.

När del gäller våra möjligheter att få fillgång till den större marknaden pågår förhandlingar mellan EFTA och EG, Ingenting tyder på annat än att vi skall kunna lösa samarbetsfrågorna så, att den svenska industrin också får tillgång lill den större marknad som kommer atl bildas efter 1992, Jag tror att det i sin lur kommer atl leda till ytterligare strukturförändringar i svensk industri. Det kommer att betyda att det behövs större volym i många företag för atl man skall kunna konkurrera. Det gäller också underleverantörsområdet. Därför är det oerhört viktigt att vi kan förstärka våra företag, att våra företag kan delta i den typen av strukturförändringar för att stärka den svenska industrin,

Volvos samarbete med Renault är naturligtvis ett sätt att försöka komma lill rätta med de stora kostnader man har för utvecklingsverksamheten. Man

kan fördela kostnaderna på ell annat sätt om man samarbetar På samma sätt är Saabs samarbete med GM ett försök att komma åt de kostnader som har blivit Saab övermäktiga och som ledde till fjolårels slora förluster

Men samtidigt måste vi ju se lill de mindre företagen, som inte har samma möjligheter atl strukturera sig som de slora förelagen. En del kan naturligtvis göra det och på det sättet förstärka sin konkurrenskraft. Men andra måste ha ett stöd för att utvecklas, och då måste samhället gå in med olika åtgärder, som jag har redovisat.

Vår ambition är naturligtvis alt försöka bibehålla, och helst förstärka, andelen leveranser lill de svenska storföretagen från underleverantörerna i förhållande till utlandet. Vi har nu påbörjat arbetet med atl försöka hjälpa till i den processen. Och det finns väl ingenting som säger att vi inte skall kunna klara det, orn vi också samtidigt kan klara den större konkurrensförutsättningen - den ekonomiska politiken.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

AnL 51 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Industriministerns analys av konsekvenserna för den svenska konkurrenskraften av den förda socialdemokratiska politiken - en analys som jag kan instämma i - innebär naturligtvis också ett mycket stort underbetyg för just den politiken.

Industriministern lalar om att regeringen inte vill släppa upp arbetslösheten, och jag önskar att jag kunde ha tilltro lill alt politiken också får det resultatet. Men om inflations- och lönekoslnadspolitiken leder fill utslagning av bl.a. svenska underleveranlörsföretag, då leder den också lill ökad arbetslöshet. Och då år det inte rätt alt säga att regeringen släpper upp arbetslösheten, utan då är del kanske mera rimligt att beskriva utvecklingen så, att regeringen driver fram ökad arbetslöshet.

Herr talman! En genomgång av artiklar, anföranden och uttalanden av Rune Molin under hans tid i Landsorganisationen tyder på atl Rune Molin som barlast i sin nya befattning för med sig ett starkt engagemang för socialism och planhushållning. Därför är det kanske inte förvånande att han i sitt förslag i näringspropositionen om statliga regionala riskkapilalbolag ser detta som elt viktigt inslag för att förbättra tillvaron för svenska underleveranlörsföretag. Det föreslås där atl statliga pengar via regionala riskkapitalbolag skall placeras som minoritetsposler i småföretag.

Jag är, herr talman, den förste alt tillstå att tillgången lill riskvilligt kapital för småförelag behöver förbättras. Men jag vill uppmana Rune Molin att ta del av de kritiska synpunkter som hans socialdemokratiske broder Harry Schein riktar mot arrangemang av del slag som industriministern här föreslår. Schein menar atl statliga tjänstemän utan egen erfarenhet av förelagande och ulan eget personligt engagemang i de pengar de hanterar sällan klarar all göra rikliga bedömningar av vad som är värt atl salsa på och vad man inte bör lägga slantarna på. Jag tycker, herr talman, att erfarenheterna tyder på all Schein här är en större realist än industriministern.

AnL 52 Industriminister RUNE MOLIN:

Herr talman! Hädar Cars har ju också ingått i en regering och i ett regeringsunderlag-i egenskap av folkpartist. Den regeringen åstadkom en eko-

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

nomisk politik som ledde till en arbetslöshet som var högre än vad vi haft i Sverige sedan 30-talet. Den politiken ledde lill en kostnadsutveckling, elt bylesbalansundeskolt, elt budgetunderskott osv. som skapade en situation där man var tvungen alt devalvera den svenska kronan för att klara konkurrenskraften. Del var en ekonomisk politik som ledde till slora problem för alla förelag-dålig lönsamhet, utslagning och arbetslöshet. Den politiken vill inte vi föra. Vi har sedan vi återkom till regeringsmakten, drivit en politik som har lett till denna höga sysselsättning som är unik i västvärlden och till denna goda lönsamhet som de svenska företagen haft. Och sysselsättningen i den svenska industrin har ökat under 80-lalel.

Det är den ledstjärnan som också skall gälla för framtiden. Då är det viktigt atl vi bedriver en konsekvent ekonomisk politik för atl klara konkurrenskraften. Regeringen har varit beredd att dra konsekvenserna av det, när riksdagen inte har velat ställa upp på de förslag som lagts fram.

När det gäller de praktiska problemen för förelagen är del ell faktum att del i dag saknas riskkapital på den svenska kapitalmarknaden. Del finns inte privata intressenter som är beredda atl placera kapital i de små företagen i tillräcklig utsträckning. Därför har också småföretagarnas organisationer hemställt atl samhället skall ordna den här frågan genom alt omforma utvecklingsfondernas kapital. Del är alltså i linje med de svenska småförelagarnas organisationers önskemål som delta föreslås i den proposition vi har lagt fram för riksdagen.

När det privata initiativet inte kan lösa det här problemet, då måste enligt min uppfattning samhället gå in. Del är klarl all man kan säga atl samhället kan strunta i detta. Men då löser man inte dessa underleverantörers och småföretags problem. Därför är det mycket viktigt atl vi tar tag i de problem som företagen möter

När det gäller Harry Schein och hans filosofi vill jag säga atl i de här utvecklingsfondernas riskkapilalbolag har vi också velat få med privat kapital, inte minst för atl vi skall få del av företagares erfarenhet. Men det gäller också atl se lill alt dessa förelag får den inriktning som företagarna anser vara riklig - och alt rnan får den lönsamhet och den inriktning på marknads-mässighei som är nödvändig. Del är den filosofin som ligger bakom den här tanken - att företagen skall bli marknadsanpassade. Jag tror inte att Harry Scheins farhågor för all inte dessa företag skall kunna bli till gagn när det gäller alt lösa småföretagens problem behöver besannas.

Anf. 53 HÄDAR CARS (fp);

Herr talman! Det är inlé bristen på statliga inhopp i det svenska näringslivet som har varit det största problemet vid genomförandel av en för hela samhället god näringspolitik.

Men det som fick mig att begära ytterligare en replik var det bekymmer jag känner över att Rune Molin uppenbarligen är ganska dåligt orienterad om de faktiska förhållandena under den tid då vi hade icke-socialistiska regeringar Under de år då jag tillsammans med andra hade ett ansvar för regeringspolitiken var arbetslösheten lägre än vad den blev när socialdemokraterna återinträdde i regeringen. När Rune Molin har undersökt statistiken

på det området, hoppas jag atl jag får ell brev från honom där han noterar alt del förhåller sig på just del sättet.

Sedan hade Rune Molin myckel alt säga om det sätt på vilket det borgerliga regeringarna log ansvar för ekonomi och arbetsmarknad under sina år Jag kan hålla med honom om atl upplåningen för atl klara varv, stål och annat kanske var i högsta laget. Men della gjorde ju de borgerliga regeringarna i syfte att jusl hålla arbetslösheten låg, och den var under hela denna lid, under de sex åren. väsentligt lägre än motsvarande arbetslöshet i omvärlden. Och vi får väl leva med alt socialdemokraterna anklagar oss för atl vi gjorde alldeles för myckel för att hålla nere arbetslösheten i Sverige under de sex borgerliga regeringsåren. Del åren anklagelse som kanske inte är så svår alt leva rned, när den kommer från en gammal LO-män.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

Anf. 54 Industriminister RUNE MOLIN;

Herr talman! Låt mig när det gäller arbetslöshetssiffrorna säga alt det som hände under de borgerliga regeringsåren var att arbetslösheten successivt ökade. Atl vändningen inte kunde ske omedelbart när den socialdemokratiska regeringen tillträdde är ganska självklart. Kurvan över arbetslösheten gick upp till i början av 80-lalet, och sedan har den gäll ner Det är effekten av den socialdemokratiska politiken. Effekten av den borgerliga politiken var att arbetslösheten gick upp till 3,5 %, en nivå som vi tidigare aldrig har haft under efterkrigstiden.

Jag tror alt vi är ganska överens när det gäller att ta itu med del problem som interpellationen gällde, nämligen underleverantörernas problem. Jag inbjuder gärna Hädar Cars och den övriga oppositionen att komma med alla möjliga uppslag för alt vi skall kunna göra det bästa möjliga för atl klara den svåra situationen framöver för underleverantörerna.

Andre vice talmannen anmälde alt Hädar Cars anhållit alt till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ylleriigare inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på interpellation 1989/90:134 om det framtida biståndssamarbetet mellan Sverige och Nicaragua

Anf. 55 Statsrådet LENA HJELM-WALLEN;

Herr talman! Pär Granstedt har frågat rnig om hur jag ser på det framlida samarbetet mellan Sverige och Nicaragua samt om jag är beredd att vidta åtgärder med anledning av uppgifterna om alt svenska biståndsarbetare uppfattats engagera sig till förmån för den ena sidan i valrörelsen.

Jag klargjorde direkt efter valresultatet i Nicaragua atl det kommande regeringsskiftet inte påverkar den svenska regeringens vilja atl bistå det nicaraguanska folket.

Sveriges biståndssamarbete med Nicaragua inleddes efler revolutionen år 1979. Samarbetet tog form mot bakgrund av den sandinistiska regeringens ambitiösa planer i fråga om all åstadkomma en nationellt orienterad ekono-

5 Riksdagens protokoll 1989/90:87

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

misk ulveckling. Av slor betydelse var också sandinislregeringens strävan att värna om Nicaraguas nationella oberoende och atl påbörja en process mot demokrati efter åren av Somozas diktatur

Förenta Stalenas politik gentemot Nicaragua under 80-talet undergrävde och försvårade den sandinistiska regeringens ansträngningar på dessa områden främst genom slödel till contras. Trots kriget och Förenta Staternas ekonomiska sanktioner och finansiella blockad av Nicaragua, har del nationella oberoendet kunnat försvaras. Men priset blev högt

Det svenska biståndssamarbetet med Nicaragua har haft till syfte all förbättra människornas levnadsvillkor utifrån de av riksdagens fastlagda bi-ståndspoliliska målen. Biståndet till Nicaragua bärs upp av ett brett folkligt engagemang i Sverige, vilket bl.a. avspeglat sig i att en betydande del av biståndet genomförs av enskilda organisationer

Motiven till ell biståndssamarbete med Nicaragua står fast. Valresultatet och det kommande regeringsskiftet påverkar inte vår vilja och beredskap att fortsätta att bistå Nicaragua. Jag vill här gärna ta tillfället i akt att än en gång framhålla all jag anser all del hittills framgångsrika svensk-nicaraguanska biståndssamarbetet bör fortsätta. Samma förhoppning har också uttalats av ledande representanter för den i april tillträdande regeringen i Nicaragua. Så snart den nya regeringen tillträtt avser jag därför alt på sedvanligt sätt inleda en dialog med regeringens företrädare om det fortsatta biståndssamarbetets närmare utformning.

Som svar på den andra frågan vill jag först påminna om det engagemang och den professionalism som kännetecknat de svenska biståndsarbetarnas insatser i Nicaragua. Detta arbete bedrivs ofta under svåra och pressande förhållanden. Det är känt för att fungera väl. Volontärerna som representerar en mängd svenska enskilda organisationer har på ett ofta beundransvärt sätt under enkla omständigheter bidragil till uppbyggnaden av hälso- och sjukvården, lill utbildningen och till bostadsbyggandet i landet.

Vad dessa biståndsarbetare har för politisk uppfattning liksom hur de väljer att uttrycka denna - eller för den skull klä sig - är deras ensak så länge de rättar sig efter väridlandels lagstiftning. Biståndsarbetare - eller volontärer -utsända av oberoende organisationer är inte och får inte uppfattas som företrädare för den svenska regeringen.

AnL 56 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka biståndsministern för svaret på min interpellation. Jag vill notera att svaret kom snabbt och var utförligt, vilket jag uppskattar Jag tror atl det är bra att vi får tillfälle att resonera om dessa frågor medan de är högaktuella.

Demokratin har ju skördal många segrar i världen inte minst under det senaste året. Vi har märkt det i Europa och på många andra håll i världen, inte minst i Latinamerika. Latinamerika, som ju länge var diktaturernas kontinent i mycket hög grad, är nu demokratins kontinent på väldigt många sätt. Den enda kvarstående icke folkvalda presidenten i Latinamerika, efter det alt presidentskiftet har skett även i Nicaragua, är Fidel Caslro på Kuba. Detta är en ganska fantastisk utveckling och naturligtvis en mycket glädjande utveckling.

1 Nicaragua knöts det myckel stora förhoppningar till sandinisterna när den förhatliga Somozadiktaluren störtades. Det är ingel tvivel om alt sandinisterna har haft många väldigt goda ambitioner och väldigt myckel god vilja. Det är inte heller något tvivel om alt den politik som USA har fört gentemot Nicaragua har försvårat reformarbete i Nicaragua. Men samtidigt som det har funnits god vilja på många håll inom sandinistpartiel och inom ledningen i Nicaragua, kan man inte heller bortse från det faktum att sandinisterna under dessa år även har bedrivit ett betydande politiskt förtryck i sitt land. Sandinisterna har bekämpat oppositionen med medel som knappast är demokratiskt godtagbara, och de har inte tillåtit fria val förrän efter en mycket lång tid.

Del visade sig också i Nicaragua, som på många andra håll, att när folket fick välja valde de bort makthavarna, som folket upplevde hade utövat sin makt på ett odemokratiskt sätt. Detta följer ett mönster som vi kan se på de flesta håll i världen, att när folket får välja väljer del bort det som har stått för en odemokratisk styrelse i landet.

Det är naturligtvis viktigt all man efter denna process litet grand granskar Sveriges roll i det nicaraguanska skeendet. Sverige är en stor biståndsgivare till Nicaragua. Och när man går in i elt land med ell omfattande bistånd är del klarl alt det sätt pä vilket man påverkar processen i landet är myckel grannlaga. Det ger Sverige elt ansvar som man inte kan bortse ifrån. Jag tror att det är väldigt många som har upplevt att Sverige har lierat sig ganska nära med den sandinistiska regimen i Nicaragua. Den här upplevelsen baseras bl.a. på all det svenska regeringspartiet har haft mycket nära relationer med sandinistpartiel. Det har åtminstone upplevts som atl regeringspartiet har haft myckel goda kontakter och en mycket positiv attityd till sandinistregimen i Nicaragua. Jag vill inte förneka att det också har funnits myckel lovvärt i dess sätt atl arbeta. Till detta kommer naturligtvis all en del av de frivilliga organisationer som har varit verksamma i Nicaragua och vilkas verksamhet finansieras i huvudsak med svenska statliga medel har tagit mycket klar ställning lill förmån för sandinistpartiel.

Jag vill betona all jag lycker alt man skall ha förståelse för om enskilda organisationer också har politiska värderingar i sitt arbete. Vi diskuterar i andra sammanhang om man inte kan öka möjligheterna all della i elt demokratiskt uppbyggnadsarbete i olika u-länder som är på väg mol mer pluralistiska system.

Samtidigt tror jag del är viktigt att diskutera var gränserna skall sättas för svenska biståndsarbetares engagemang i t.ex. en valrörelse. Det är viktigt all Sverige inte uppfattas stå på den ena sidan i en valrörelse. Särskilt viktigt tycker jag det är att Sverige inte uppfattas stödja en regim med ett demokratiskt tvivelakfigt förflutet mol en demokratisk opposition. Del är av flera skäl inte någon speciellt lycklig situation.

Vad som egentligen har hänt och inte hänt beträffande svenska biståndsarbetares agerande och i vilken omfattning svenska biståndsarbetare verkligen engagerat sig i valrörelsen, tycker jag är svårt all få en uppfallning om. Delta gör atl jag inte känner för all uttala några förkastelsedomar mot några personer Jag vet också att biståndsarbetarna har gjort elt värdefullt och uppoffrande arbete i Nicaragua.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svor på interpellationer

Jag lycker bara att den händelseutveckling som varit och de rapporter som vi har fåll från Nicaragua är sådana alt det är väl värt alt diskutera vilka uppträdanderegler som kan vara lämpliga i ell sådant här fall.

Anf. 57 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Det är sant alt biståndet lill Nicaragua har burits upp av ell brett folkligt engagemang. Del innebär all många grupper i Sverige har haft och har goda kontakter med sandinistfronten. Men det innebär inte alt man därför har bortsett från misstag och brister i vad sandinistfronten har företagit sig politiskt. Jag har själv deltagit i många sådana debatter, som kan vara nog så heta.

Men jag vill ta avstånd från Pär Granstedts argumentering när han hävdar att sandinisterna har bedrivit ett betydande politiskt förtryck. Det stämmer nämligen inte med den nicaraguanska verkligheten. Detta visas inte minst av all man trots ett myckel starkt yttre tryck och utländsk inblandning i del nicaraguanska samhället har kunnat genomföra fria. demokratiska val. Jag tycker alt man - i ställel för atl fortsätta smutskastningen av sandinislernas arbete - skall se positivt på och välkomna att det gick all genomföra sådana val.

Jag skulle också vilja all frågan om hur volontärer utsända av svenska organisationer klär sig inte görs lill en stor fråga om utländsk inblandning. Man måste ändå ha de rätta proportionerna på saker och ting. Vad som är del allvarliga och har inneburit otillbörlig utländsk inblandning i Nicaragua är alt landet har varit utsatt för en handelsblockad, iscensatt av Förenta Staterna, all man har varit uteslängd från alla internationella finansieringsorgan, också genom påtryckningar från Förenta Staterna, samt all USA på olika sätt har finansierat contras, som med sina attacker inne i landet har försvårat ulvecklingen myckel, förutom atl landet har åsamkats mänskligt lidande och materiell förstörelse.

Detta måste man ha klarl för sig när man lalar om utländsk inblandning -annars silar man mygg och sväljer kameler

AnL 58 PÄR GRANSTEDT (c);

Herr talman! När det gäller synen på USA;s politik gentemot Nicaragua tror jag inte atl vi har några delade meningar. Det är självklart all jag ser lika allvarligt på della som Lena Hjelm-Wallén.

Anledningen lill all jag inte lar upp detta i en interpellation till den svenska regeringen är atl den svenska regeringen inte är ansvarig för della. När jag interpellerar statsrådet Hjelm-Wallén nöjer jag mig med atl ta upp de områden som faller inom statsrådet Hjelm-Walléns ansvarsområde, och dit hör inte den amerikanska blockaden mol Nicaragua. Däremot hör absolut det svenska biståndels roll i den nicaraguanska ulvecklingen lill statsrådet Hjelm-Walléns ansvarsområde.

Jag tycker del är viktigt atl den svenska uppställningen för demokratikravet är entydig och gäller oavsett politisk inklination hos olika partier. Om man beskriver det odemokratiska styrelseskick som sandinisterna ändå har utövat under väldigt många år som "fel och brister", tycker jag det innebär en överslätande attityd som är beklaglig. Vi har demokratimålet inskrivet

som ett av de grundläggande målen för vår biståndspolitik. Och del är över huvud tagel en av huvudfrågorna i all svensk utrikespolitik. Då måste vi vara mycket entydiga beträffande all della demokralikrav gäller alla, oavsett politisk färg.

Vad som är statsrådet Hjelm-Walléns gräns för politiskt förtryck vet jag inte. Men enligt min uppfallning handlar del om politiskt förtryck när man kringskär oppositionens arbetsmöjligheter, begränsar yttrande- och pressfriheten och låter mycket lång lid gå innan del blir möjligt för oppositionen alt ställa upp i ett fritt val. För min del råder del ingen tvekan om atl det har pågått ett politiskt förtryck i Nicaragua under den här perioden.

Både Lena Fljelm-Wallén och jag är naturligtvis medvetna om all del i slor utsträckning var det yttre trycket som gjorde alt del så småningom blev demokratiska val i Nicaragua - under en läng period gick utvecklingen i negativ riktning ur demokralisynpunkt. Del finns myckel positivt all säga om den politik som sandinisterna har fört, men ur demokratisk synpunkt tycker jag atl vår kritik bör vara entydig.

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

Anf. 59 Statsrådet LENA HJELM-WALLEN:

Herr talman! Våra krav på alt vi genom vårt bistånd skall främja demokratin är helt självklart. Så har det också varit när vi har arbetat med olika biståndsverksamheter i Nicaragua. Jag menar också atl vårt biståndssamarbete - med den möjlighel till dialog med makthavarna som del har gett och den direkta påverkan som vi har kunnat utöva i den dagliga biståndsverksamheten - har gett resultat. Jag tror också alt många i Nicaragua skulle säga att det svensk-nicaraguanska samarbetet har inneburit större förståelse för demokrati generellt.

Man kan alllid diskutera hur slora bristerna i demokratin har varit i Nicaragua och varför de har funnits. Men man kan ändå inte diskutera dessa bris-ler ulan all se på hela omgivningen, med krig, konflikter och ell yttre tryck utifrån som vi gemensamt fördömer.

Vi är överens om att det har funnits brister i demokratin - del är därför vi har arbetat med den frågan. Men jag menar all saken inte vinner på alt man försöker svärta ner vad som har hänt. Man bör i slället se konstruktivt pä situationen och fortsätta uppbyggnadsarbetet. Det gäller oavsett vilken regimen är i Nicaragua.

AnL 60 PÄR GRANSTEDT (c);

Herr talman! Jag tycker fortfarande alt statsrådet Hjelm-Walléns inställning är litet överslätande i fråga om sandinislernas odemokratiska styrelsesätt under en lång period i Nicaragua. Men det följer bara ell mönster, och del är precis detta som gör all man har upplevt Sverige slå på den ena sidan. Det handlar om en kombination av den svenska regeringens hållning - som egenlligen konsekvent följs upp här i dag genom det säll på vilkel statsrådet Hjelrn-Wallén för debatten - och all svenska biståndsarbetare har upplevts delta aktivt i valkampanjen.

För all anknyta lill ett tidigare inlägg vill jag säga all det ju inte handlar om hur man klär sig i största allmänhet - om man har slips eller shorts eller inte. Diskussionen handlar ju om vilken roll svenska biståndsarbetare bör

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Svar på interpellationer

kunna spela i en valkampanj. Jag lycker all del är legitimt att man för denna diskussion. Fortfarande vill jag inte uttala något fördömande av de svenska biståndsarbetarna i Nicaragua. Jag tror alt de har gjort en förtjänstfull insats. Framför alll tror jag de har burils av ett ärligt engagemang, men jag tycker ändå atl vi efter de erfarenheter som vi har haft borde kunna vara överens om all del är värt alt diskutera vilken roll Sverige skall spela i en politisk process i de länder till vilka Sverige är en stor biståndsgivare. Det gäller både den svenska staten, regeringen, och organisationer som bedriver en biståndsverksamhet med statliga pengar och på så vis är en del av del totala svenska biståndet. Del är litet synd att den här debatten inte har visat större vilja från regeringens sida atl la upp den principiella diskussionen, som. enligt min mening, är väl värd atl föra.

Anf. 61 Statsrådet LENA HJELM-WALLEN;

Herr talman! När det gäller den principiella frågan som Pär Granstedt tog upp vill jag bara göra den kommentaren alt stater generellt naturligtvis inte skall blanda sig i det interna partilivet och ännu mindre en valrörelse i ell annat land. Del är någonting så självklart atl det inte ens behöver sågas. Vi lar också avstånd när andra länder gör sig skyldiga till sådanl. Det får inte heller ske indirekt genom statligt finansierad biståndsverksamhet i organisationers namn. Jag har myckel konsekvent hävdat all vi inte skall använda statliga bislåndsmedel för partipolitisk verksamhet.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades Motionerna 1989/90;Sol9-So23 fill socialutskottet

9§ Bordläggning

Anmäldes och bordlades Motionerna

med anledning av prop. 1989/90:72 om arkiv m.m. 1989/90;Krl3 av Birger Hagård (m) 1989/90:Krl4 av Sfina Eliasson (c) 1989/90:Krl5 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) 1989/90:Krl6 av Lars Sundin och Margareta Fogelberg (båda fp) 1989/90;Krl7 av Birgit Friggebo.och Jan-Erik Wikström (båda fp) 1989/90:Krl8 av Jan Hyftring m.fl. (c) 1989/90:Krl9 av Stina Gustavsson och Jan Hyttring (båda c) 1989/90:Kr20 av Lola Björkquisl och Karl-Göran Biörsmark (båda fp)

med anledning av prop. 1989/90:86 om åtgärder mot etnisk diskriminering Prot. 1989/90:87
m.m, 16 mars 1990

1989/90;Sf46 av Sten Svensson m.fl, (m) --------------

1989/90;Sf47 av Rune Backlund m,fl, (c)

1989/90:Sf48 av Maria Leissner m,fl, (fp)

1989/90:Sf49 av Lars Werner m,fl, (vpk)

1989/90:Sf50 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (båda s)

1989/90;Sf51 av Ragnhild Pohanka och Eva Goés (båda mp)

1989/90;Sf52 av Erkki Tammenoksa (s)

med anledning av prop, 1989/90:99 om en ny myndighet för kontrollen och

tillsynen på läkemedelsområdet m,m, 1989/90:So24 av Daniel Tarschys m,fl. (fp) 1989/90:So25 av Gullan Lindblad och Birger Hagård (båda m) 1989/90;So26 av Rosa Östh (c) 1989/90;So27 av Kent Carlsson (s) 1989/90;So28 av Lars Werner m.fl, (vpk) 1989/90;So29 av Karin Israelsson m,fl, (c)

med anledning av prop. 1989/90:105 om samordnat flyktingmottagande och

nytt system för ersättning lill kommunerna, m.m. 1989/90:Sf53 av Sten Svensson m.fl, (m) 1989/90:Sf54 av Kristina Svensson och Magnus Persson (båda s) 1989/90:Sf55 av Rune Backlund m,fl. (c) 1989/90:Sf56 av Eva Johansson m.fl. (s) 1989/90:Sf57 av Lars Werner m,fl. (vpk) 1989/90:Sf58 av Sten Östlund och Nils T Svensson (båda s) 1989/90:Sf59 av Ragnhild Pohanka m,fl, (mp) 1989/90:Sf60 av Maria Leissner m,fl, (fp)

med anledning av prop. 1989/90:106 om uppsägning av dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Belgien 1989/90;Sk49 av Bo Lundgren m.fl, (m) 1989/90:Sk50 av Kjell Johansson m,fl, (fp)

Skatteutskotlets belänkande

1989/90;SkU26 Befrielse från särskild avgift vid för sen inbetalning för allmän investeringsfond

Justitieutskottets betänkanden 1989/90:JuU20 RaUfylleri m,m. 1989/90;JuU21Terroristlagsliftningen

Lagutskottets betänkanden

1989/90;LU18 Anslag fill bokföringsnämnden, m.m,
1989/90:LU19 Anslag till kronofogdemyndigheterna
1989/90;LU20 Anslag till patent- och registreringsverket samt patent-
besvärsrätten 59

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

Socialförsäkringsutskollels belänkande 1989/90;SfU9 Pensioner m.m.

Näringsutskotlels betänkanden

1989/90:NU19 Statlig medverkan vid finansiering av export m.m.

1989/90:NU23 Affärstider

10 § Meddelande om interpellationer

Meddelades atl följande interpellationer framställts den 16 mars

1989/90:143 av Sigge Godin (fp) till industriministern om nedläggningen av Casco Nobels kiseltillverkning i Ljungaverk;

Efler många års oro för sysselsättningen i Ljungaverk har nu beslutet om nedläggningen av kiseltillverkningen vid Casco Nobel kommit. Nedläggningen, som är planerad lill den 1 januari 1991, innebär alt elt hundratal anställda förlorar sina jobb. Därutöver har närmare ell hundratal friställts tidigare.

Orsaken till nedläggningen är alt anläggningen inte längre kan drivas med billig el från Norge. Nu är inte vattenfall beredd alt medverka lill alt la in norsk elkraft eftersom även andra förelag visat intresse.

Den elkrafiinlensiva industrins problem, framför allt i Västernorrland och i synnerhet i glesbygdskommunen Ange, har länge varit känt hos regeringen ulan all några åtgärder vidtagits.

Ange kommun milt i Sverige, en glesbygdskommun med slor utflyttning under 60-, 70- och 80-talet, har inte fått något stöd för utveckling av ny, varaktig sysselsättning. Kommunen har varit hänvisad till två stora industrier, varav den ena Casco Nobel nu skall läggas ned. Sysselsättningen i kommunen är ensidig. Kommunen lever elt farligt liv eftersom övrig sysselsättning beslår av SJ;s och postens verksamhet. Flera försök har gjorts av posten atl flytta verksamheter från Ange.

Situalionen i Ange är myckel dyster eflersom nya uppslag lill verksamheter saknas, trots att regeringen i åratal har varit medveten om problemen.

Med anledning av ovanslående vill jag ställa följande frågor lill industriministern:

1. Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta med anledning av nedläggningen av kiseltillverkningen i Ljungaverk? ..

2. Vilka övergripande planer har regeringen för all tillförsäkra den elkrafiinlensiva industrin i Västernorrland möjligheter alt konkurrera på världsmarknaden?

3. Vilka övriga långsiktiga insatser är regeringen beredd att vidta för att stärka Ange kommuns sysselsättning?

4. Är regeringen beredd atl överföra Ange kommun från stödområde 2 lill

stödområde 1 för att möjliggöra rekrytering av ny verksamhet bl.a, till Prot. 1989/90:87
Ljungaverk? 16 mars 1990

5. Vilka infrastruklurella insatser kan industriministern tänka sig för alt göra Ange kommun attraktivare för företagselableringar?

1989/90:144 av Karin Starrin (c) till statsrådet Anita Gradin om Gattför-handlingarna och patent inom biotekniken:

Patentfrågorna tillhör de viktigaste i debatten kring den moderna biotekniken. Från centerns sida har vi tydligt deklarerat atl vi inte är beredda atl acceptera att patent ges på gentekniskt förändrade bakterier, växter och djur. Detta ställningstagande har stöd hos flera av de tvärpolitiska folkrörelser som nu växer fram kring bioleknikfrågan.

Patentfrågan kompliceras av att den inte är ensidigt nationell. Våra ställningstaganden berör och berörs av vår anslutning till bl,a, den europeiska palenlkonventionen, EG-EFTA-förhandlingar och GATT-diskussioner

Regeringens position i patentfrågan är oklar Uppenbarligen vill man "ligga lågt", rentav hemlighålla visst material i samband med EG-EFTA-dis-kussionen.

Jag är orolig för den nuvarande hanteringen med tanke på de föreslående GATT-förhandlingarna, Mycket tyder på atl USA då agerar för att få lill stånd så få begränsningar som möjligt i patenträtten vad avser gentekniskt förändrade växter och djur Mina frågor fill statsrådet är därför;

1, Hur långt har diskussionerna kommit inom EFTA och GATT vad gäller
patentfrågan?

2, Sker det eller kommer del från svensk sida i samband med GATT-förhandlingarna all ske något som binder oss vid ett ställningstagande i den aktuella patentfrågan?

3, I sådana fall, vilken grund finns för ell sådanl agerande?

11 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 15 mars

1989/90:460 av Viola Claesson (vpk) till statsrådet Maj-Lis Lööw om kriterierna för all bevilja svenskl medborgarskap:

Orlinda de Escamilla de Moya är hustru resp, mor lill två politiska fångar i Chile. Orlinda bor i Sverige sedan tre år och har uppehålls- och arbetstillstånd här Hennes make har liksom sonen utsatts för svår tortyr, och de har blivit uppmärksammade av Amnesty International. Sonen lyckades för en tid sedan fly ur fängelset.

Orlinda avser atl snarast resa till Chile för alt försöka utverka frigivning
av sin make och övriga politiska fångar Av säkerhetsskäl är det viktigt all
hon innehar svenskl medborgarskap. Invandrarverket har nyligen avslagit 61

Prot. 1989/90:87 16 mars 1990

hennes ansökan om medborgarskap med hänvisning till all vislelseliden i Sverige är för korl. Ärendet har överklagats till regeringen. Min fråga till invandrarministern är:

År kravet på vislelsetid för beviljande av svenskt medborgarskap ovillkorligt eller finns del möjlighet för beslutande instanser att ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet?

1989/90:461 av Gunnar Björk (c) lill finansministern om differentierad

Regeringen har vid sammanträde den 18 januari 1990 tillsatt en särskild utredare med uppgift atl göra en teknisk översyn av mervärdeskatten (Dir 1990:1). Översynen skall enligt direktiven innebära att lagstiftningen i systematiskt hänseende harmoniseras med en ordning som gäller inom EG. Jag har i reservation i slutbelänkandet från kommittén för indirekta skaller (KIS) förordat en mer långtgående harmonisering med EG:s momsregler, inte minst med tanke på viklen av att ha en lägre beskattning av nödvändighetsvaror via differentierade skattesatser Jag hälsar därför tillsättandet av en särskild utredare med tillfredsställelse.

Mot bakgrund av atl regeringen tidigare motsatt sig differentierad moms vill jag fråga finansministern följande;

Anser statsrådet att nämnda utredningsuppdrag också inkluderar en harmonisering med EG:s skattesatser syftande till att också i Sverige införa differentierad moms med lägre skattesats för nödvändighetsvaror?

1989/90:462 av Marianne Jönsson (c) till socialministern om nya åtgärder på handikappområdet:

Den 12 december 1989 fattade riksdagen beslutet att 1989 års handikapputredning inte skulle få begränsas av regeringens nolldirekliv. Della var elt efterlängtat beslut som centerpartiet och handikapprörelsen länge kämpat för.

Äntligen skulle handikappfrågorna ges den belydelse de förtjänar och behövliga åtgärder kunna vidtas. Utredningens arbete skulle nu kunna bedrivas på elt mer förutsättningslöst sätt.

Ingen förändring har dock skett. Handikappfrågorna slår alltjämt i skymundan, och delta beror till stor del på regeringens ovilja atl handla i enlighet med riksdagens beslut att slopa nolldirekliven.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga lill socialministern:

När har regeringen för avsikt att i praktiken genomföra de åtgärder som behövs för ett slopande av nolldirekliven på handikappområdet?

den 16 mars

1989/90:463 av Karin Israelsson (c) lill socialministern om del statliga slödel lill Riksföreningen mot sexuella övergrepp på barn (RMSÖ):

RMSÖ är en frivillig organisation som främst lar lill vara de barns rättigheter som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Arbetet består bl.a. av atl lyssna och ge råd och stöd. De som arbetar i RSMÖ är utbildade inom sociologi, psykologi m.m.

Ingen ifrågasätter behovet och resultatet av delta arbete. För all verksamheten skall bedrivas på effektivaste sätt behövs dock statligt stöd. Detta är något som centerpartiet uppmärksammat. Kravet på bidrag har i oktober 1989 lett till ett tillkännagivande från socialutskottets sida och ett riksdagsbeslut i november 1989.

Efler dessa ställningstaganden har inget hänt. RMSÖ väntar fortfarande på ekonomiskt stöd för sin verksamhet. Detta långsamma handläggande är oacceptabelt och kan leda till att RMSÖ inte kan fortsätta sin verksamhet.

Mot bakgrund av vad ovan anförts vill jag ställa följande fråga till socialministern:

När ämnar regeringen verkställa riksdagens beslut?

1989/90:464 av Birger Andersson (c) lill bostadsministern om förenklad ansökning av statliga lån till småhus:

Fro.m. hösten 1989 används vid ansökan om bostadslån en gemensam blankett för alla typer av nybyggnadsärenden. Avsikten var alt åstadkomma elt förenklat ansökningsförfarande. För en sökande av bostadslån för småhus blev dock resultatet avsevärt större merarbete. Det föreligger synnerligen slora svårigheter atl ulan experthjälp fylla i blanketterna. Eftersom bostadsministern i andra sammanhang visat intresse för atl ansökningar om bostadslån skall kunna handläggas enklare och snabbare vill jag fråga följande;

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för atl förenklingar i ansökningsförfa-randet för lånlagarbyggda småhus skall komma till stånd?

1989/90:465 av Birger Andersson (c) till bostadsministern om remisstiden för betänkandet Prövning av industrilokalisering enligt naturresurslagen;

När ett betänkande har överlämnats till en departementschef följer normalt remissbehandling. Ett exempel inom bostadsdepartementets område är vetokommitléns belänkande SOU 1989:15 Prövning av industrilokalisering enligt naturresurslagen. Betänkandet sändes ut på remiss under december 1989. Samtidigt meddelades atl remissvaren skulle ha inkommit lill bostadsdepartementet senast den 22 februari 1990.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga bosladsministern följande;

Anser statsrådet att remissinstanserna har fåll tillräcklig tid för behandling av betänkandet?

Prot, 1989/90:87 16 mars 1990

1989/90:466 av Erling Bager (fpj lill statsrådet Maj-Lis Lööw om uppehållstillstånd för baltiska värnpliktsvägrare;

Del finns flera skrämmande rapporter om hur mobbing och pennalism ökat inom den sovjetiska armén. De samlade rapporterna lyder på atl inkallade från Baltikum ständigt trakasseras, torteras och dödas. Under februari månad avslog regeringen en ansökan om uppehållstillstånd från en baltisk värnpliktsvägrare, Della är myckel anmärkningsvärt, då regeringen år medveten om de brott som ofta begås mot de mänskliga rättigheterna inom den sovjetiska armén.

Under en frågestund nyligen med utrikesminister Sten Andersson förklarade han atl regeringen är medveten om att mobbing och pennalism har ökat inom den sovjetiska krigsmakten. Han kände även lill att fall med dödlig utgång rapporterats. Vidare deklarerades all regeringen hävdar de mänskliga rättigheterna.

Del som sker inom den sovjetiska armén mot de baltiska värnpliktiga är ett brott mol de mänskliga rättigheterna. Regeringens asylpolitik har medfört ell direkt hot mot dem som söker skydd här därför atl de utsatts för förtryck av de mänskliga rättigheterna.

Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga;

Avser regeringen även i framtiden atl neka uppehållstillstånd lill baltiska värnpliktsvägrare som utsatts för kränkningar av de mänskliga rättigheterna?

12§ Kammaren åtskildes kl. 13.13. In fidem

OLOF MARCUSSON

IGunborg Apelgren

Prot. 1989/90:87

Innehållsförteckning i6 mars 1990

Fredagen den 16 mars

1 § Svar på interpellationerna 1989/90:114, 129 och 131 om kärn-

kraftverken vid södra Östersjön, m.m.............................. ....... 1

Miljöminister Birgitta Dahl

Pär Granstedt (c)

Bengt Silfverstrand (s)

Rolf L Nilson (vpk)

Sten Andersson i Malmö (m)

Hädar Cars (fp)

2 § Svar på interpellation 1989/90:118 om kommunernas miljö-

ansvar.............................................................................. 20

Miljöminister Birgitta Dahl Ing-Britt Nygren (m)

3 § Svar på interpellation 1989/90:127 om utsläppen från flygtrafi-

ken på Landvetter, m.m................................................... 24

Miljöminister Birgitta Dahl Viola Claesson (vpk) Marianne Samuelsson (mp)

4 § Svar på interpellation 1989/90; 128 om importen och exporten av

kärnkraftsavfall, m.m........................................................ 31

Miljöminister Birgitta Dahl Gunilla André (c)

5 § Svar på interpellation 1989/90; 126 om en utvärdering av använd-

ningen av de särskilda medlen för atl korta vissa operations
köer ................................................................................. 38

Socialminister Ingela Thalén Margö Ingvardsson (vpk) Daniel Tarschys (fp)

6 § Svar på interpellation 1989/90:130 om svensk underleverantörs-

industri ............................................................................ 46

Industriminister Rune Molin Hädar Cars (fp)

7 § Svar på interpellation 1989/90:134 om det framtida biståndssam-

arbetet mellan Sverige och Nicaragua.............................. 53

Statsrådet Lena Hjelm-Wallén Pär Granstedt (c)

8 § Hänvisning av ärenden lill utskott............................... 58

9 § Bordläggning............................................................... 58

10 § Meddelande om interpellationer

1989/90:143 av Sigge Godin (fp) om nedläggningen av Casco

Nobels kiseltillverkning i Ljungaverk................................. 60

1989/90:144 av Karin Starrin (c) om Gattförhandlingarna och

patent inom biotekniken.................................................. 61 65

Prot. 1989/90:87 11 § Meddelande om frågor

16 mars 1990 1989/90:460 av Viola Claesson (vpk) om kriterierna för att be-

" vilja svenskt medborgarskap....................... 61

1989/90:461 av Gunnar Björk (c) om differentierad moms ... 62

1989/90:462 av Marianne Jönsson (c) om nya åtgärder på han
dikappområdet ........................................................................ 62

1989/90:463 av Karin Israelsson (c) om det statliga stödet till

Riksföreningen mot sexuella övergrepp på barn (RMSÖ) . 63

1989/90:464 av Birger Andersson (c) om förenklad ansökning

av statliga lån till småhus............................................................. 63

1989/90:465 av Birger Andersson (c) om remissfiden för betän
kandet Prövning av industrilokalisering enligt naturresurs
lagen .................................................................................... 63

1989/90:466 av Erling Bager (fp) om uppehållstillstånd för bal
tiska värnpliktsvägrare.............................................................. 64