Riksdagens protokoll 1989/90:85 Onsdagen den 14 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1989/90:85

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1989/90:85

Onsdagen den 14 mars

Kl. 9.00-21.38

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 8 mars.

Utrikesdebatt

2§ Utrikesdebatt

Anf. 1 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Nelson Mandela är i dag gäst i vårt land, frigiven efter 27 år av politisk fångenskap.

Namibias folk uppnår om en vecka sin självständighet, lotsat dit av Förenta nationerna.

1 Chile har en demokratiskt vald president just tillträtt.

1990-lalel kan bli ell de infriade förhoppningarnas decennium.

1989 blev det är då efterkrigstidens ordning i Europa rämnade. I land efter land i Östeuropa tvingade folkens krav på frihet, demokrati och mänskliga rättigheter de gamla regimerna att ge vika. Berlinmuren, själva symbolen för Europas delning, bröts igenom i fredlig glädjeyra.

Vi i Sverige, som har kunnat forma värt samhälle i fred ulan yttre inblandning, hälsar denna utveckling med djupaste tillfredsställelse. Det har hänt, som vi så länge hoppats på och vänlat på.

Förutsättningar har skapats för atl bygga ett annat Europa än del kalla krigets - ett Europa i demokrati, socialt och ekonomiskt framåtskridande och gemensam säkerhet.

Att tillsammans med övriga Europeiska länder delta i delta arbete är en central uppgift för Sverige och svensk utrikespolitik.

Neutralitetspolitiken, stödd på ett starkt och allsidigt sammansatt totalförsvar, utgör som hittills grunden för vår säkerhetspolitik. Den har givit och ger ett avgörande bidrag lill stabiliteten i vår del av världen.

Samtidigt ger oss neutralitetspolitiken särskilda möjligheter all arbeta internationellt för fred och solidaritet.

Den löftesrika utvecklingen i och ulanför Europa äger rum mot en mörk fond av växande hot mot vår miljö, av sväll och fattigdom för miljoner och åter miljoner människor, av förtryck och väpnade konflikter

Det är därför viktigare än någonsin alt Sverige fullföljer sin politik för stöd

1  Riksdagens protokoll 1989/90:85

Prot. 1989/90:85    lill FN, för nedrustning, för de mänskliga rättigheterna och för bistånd till

14 mars 1990         utvecklingsländerna.

Utrikesdebatt

"                                Herr talman! Mikhail Gorbatjovs omdaningspolitik i Sovjetunionen har

utgjort en förutsättning för de dramatiska förändringarna i Östeuropa. Den är också av avgörande betydelse för avspänningen mellan supermakterna och mellan militärallianserna i Europa.

Det är viktigt inte bara för Sovjetunionen all denna politik fullföljs.

Del är med särskild tillfredsställelse vi i Sverige ser hur perestrojkan har öppnat nya möjligheter för de baltiska republikerna till självbestämmande och vidgade kontakter med omvärlden.

Den deklaration som Litauens folkförsamling den 11 mars avgav om att litauerna vill utöva sin rätt till nationellt självbestämmande genom en självständig stal uttrycker en stark folklig vilja. Vi utgår från alt del litauiska folkets legitima rätt till nationellt självbestämmande skall uppfyllas i enlighet rned bestämmelserna och andemeningen i Helsingforsdokumenlet.

Efler decennier av påtvingad isolering kan de baltiska republikerna återknyta månghundraåriga förbindelser med omvärlden. Sverige har som grannland särskilda möjligheter alt bistå de baltiska folken. Detta är en angelägenhet för hela del svenska samhället.

Demokratiseringen och uppgörelsen med det förflutna i Östeuropa har kunnat ske på fredlig väg - med ell djupt tragiskt undantag; Rumänien.

Övergången från kommunistisk diktatur och cenlralslyrd planekonomi till demokrati och marknadshushållning innebär en djupgående samhällsförändring.

För hela Europa är del viktigt alt denna efterlängtade förändring kan ske ulan allvarliga konvulsioner Därför är del en uppgift för oss alla atl bidra lill all underlätta denna förändring.

Regeringen föreslår i årets budgetproposition att en miljard kronor anslås för samarbete med Östeuropa över de kommande tre åren. För samarbete med Polen har redan avsatts 300 milj. kr. För stöd till demokratisering och ekonomiska och andra reformer i andra östeuropeiska länder föreslås 225 milj. kr. och för multilaterala insatser 375 milj. kr.

Genom samarbete mellan folkrörelser, politiska partier och andra organisationer kan vi föra folk och länder närmare varandra. Sverige har också redan prövat erfarenhetsutbyte på främst det ekonomiska och det finansiella området för all stödja omdaningsprocessen i Sovjetunionen och andra östeuropeiska länder.

Sverige medverkar aktivt i de multilaterala stödinsatser för Östeuropa som har kommit lill stånd glädjande snabbt. Vi kommer t.ex. att delta i den europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.

Den växande miljöförstöringen är särskilt hotfull i den ekonomiska krisens Östeuropa. Europeiskt samarbete med syfte att värna vår gemensamma miljö gagnar direkt och tydligt alla deltagare. Inbjudan från Polens och Sveriges regeringschefer till en konferens om Östersjöns miljö den 2-3 september i år är ett konkret exempel på sådant samarbete.

Herr talman! Den västeuropeiska integrationen är en utomordentligt betydelsefull byggsten i del Europa som skall la form under kommande år

De tolv EG-länderna fullföljer arbetet på att skapa en gemensam inre

marknad till utgången av år 1992. Del gagnar hela Europa, inte minst de östeuropeiska staterna, atl samarbetet mellan Västeuropas demokrafier i EG och EFTA breddas och fördjupas.

Det gemensamma ministermölet mellan EG- och EFTA-länderna den 19 december i fjol bekräftade att förhandlingar om ett EES-avtal om en ny struktur för EFTA-EG-samarbetet skall inledas så snart som möjligt första halvåret 1990.

Som ordförande i EFTA detta halvår har Sverige ell särskilt ansvar. Vårt rnäl är atl huvudkonlurerna i ett avtal skall vara klara vid halvårsskiftet. Det förutsätter enighet om samarbetets omfattning och orn principerna för de juridiska och institutionella lösningar som krävs. Här blir balansen mellan rättigheter och skyldigheter av avgörande betydelse.

Det svenska målet inför dessa förhandlingar är oförändrat. Så långt det är förenligt med neutralitetspolitiken vill vi tillsammans med övriga EFTA-länder bredda och fördjupa samarbetet rned EG.

Vår utgångspunkt är att svenska medborgare, företag och institutioner skall kunna delta på lika villkor i del västeuropeiska samarbetet. Vi fäster här särskild vikt vid höga krav pä miljö, full sysselsättning, ekonomisk rättvisa och social trygghet.

Riksdagens uttalande kvarstår atl ett svenskt medlemskap inte är elt mål för de diskussioner som nu förs med EG.

För Sverige har Europa alltid varit liktydigt med hela Europa. Därför är del med utomordentlig tillfredsställelse vi nu ser möjligheter alt överbrygga klyftorna i Europa - alt en gång förverkliga visionen av ett Europa, enat i sin mångfald.

Det råder ännu stor osäkerhet om detta framtida Europas utseende. Nedbrytningen av det kalla krigets konstlade barriärer har bara inletts.

Förutsättningarna för ett vidgat samarbete mellan Europas stater har emellertid förbättrats radikalt. Trots en alltjämt hög rustningsnivå har avspänningen mellan öst och väst i Europa befästs och fördjupats.

Med fördjupad avspänning och breddat samarbete i Europa finner också frågan om de båda tyska staternas framtid sin lösning. Det tillkommer det tyska folkel alt avgöra den - i samförstånd med de fyra segrarmakterna och Tysklands grannar En förening av de båda tyska staterna är ett led i Europas enande. Det innebär samtidigt slutet på del kalla krigets epok i europeisk historia.

För samarbetet i Europa finns en rad organisationer med skiftande delta-garkrets och uppgifter. Konferensen orn säkerhet och samarbete i Europa, ESK, är dock det ojämförligt viktigaste alleuropeiska forum som nu finns.

Med sitt breda verksamhetsfält - militär säkerhet, ekonomiskt och kulturellt samarbete, miljöfrågor och mänskliga rättigheter - kommer ESK att spela en central roll i det framlida Europa.

Sverige välkomnar tanken på ett toppmöte i år mellan ESK:s 35 stater ESK-processen bör ges fastare former Vidare rnåste samtliga 35 stater beredas möjlighet att delta i de militära förhandlingarna.

Vi räknar med all Wienförhandlingarna inom ramen för ESK i år skall leda till ett avtal om betydande styrkereduktioner i Europa.

Trots detta är fortsatta kraftiga styrkeminskningar, omfattande också

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

kärnvapen, nödvändiga - liksom mera defensiva försvarsstrukturer och utbyggda förtroende- och säkerhelsskapande åtgärder.

Först därigenom kan en ny, stabil europeisk säkerhelsordning skapas, byggd på gemensam säkerhet.

Inte minst när det gäller de mänskliga rättigheterna och de kulturella banden i Europa, har Europarådet som forum för Europas demokratier en växande uppgift all fylla. Former bör skapas för samverkan mellan Europarådet och ESK.

En gradvis anpassning frän de östeuropeiska staternas sida till Europarådets regelverk lägger grunden till deras framlida inträde. Del kan ske när de själva önskar och närde uppfyller stadgans krav på demokrati, rättssäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter

Herr talman! De mångskiftande förbindelserna mellan Nordens länder bildar ett värdefullt inslag i det framlida europeiska samarbetet.

Det är ett centralt svenskt intresse atl avspänningen mellan supermakterna och militärallianserna leder till minskade rustningar också i del nordeuropeiska och nordatlantiska området.

En kärnvapenfri zon i Norden kan bli elt betydelsefullt bidrag till Europas och vår egen säkerhet. Frågan bereds av en ämbetsrnannagrupp, tillsatt av de nordiska utrikesministrarna. Det är vår mening att den internationella utvecklingen förbättrat förutsättningarna för detta arbete.

De motåtgärder som har vidtagits visar vår fasta beslutsamhet all få slut på främmande undervattenskränkningar av svenskt territorium. Regeringen kommer att fortsätta atl bygga ut ubåtsskyddet, eftersom allvarliga misstankar kvarstår orn atl främmande undervattensverksamhet har förekommit i svenskt vatten.

Herr talman! Att aktivt medverka i formandel av del framtida Europa är en angelägenhet för oss alla.

Del innebär inte atl vårt engagemang i världen utanför Europa blir svagare eller mindre betydelsefullt.

Efter årtionden av sydafrikansk ockupation och folklig frihetskamp blir Namibia nu självständigt. Efler mer än 16 års brutal militärdiktatur har Pi-nochel-regimen i Chile nu tvingats överlämna makten lill en demokratiskt vald regering.

Namibias självständighetskarnp och det chilenska folkels kamp för demokrati och mänskliga rättigheter har båda under lång tid engagerat det svenska folkel och fått svenskt stöd på olika sätt. Namibia och Chile är båda exempel på svensk politik för internationell solidaritet, frihet och demokrati.

Sverige har deltagit med civilpolis och valövervakare vid genomförandet av FN:s plan för Namibia. En proposition om alt upphäva sariktionslagslift-ningen vad gäller Namibia ligger på riksdagens bord. Vi är också beredda att inleda ett utvecklingssamarbete med det fria Namibia.

Äntligen kan vi hysa förhoppningar om utvecklingen i Sydafrika och orn fred i hela södra Afrika.

Aparlheidmolslåndarnas enade kamp har tillsammans med det inlernationella trycket mot Sydafrika givit resultat. Men ännu har inte den sydafrikanska regeringen visat sig redo att avskaffa grundpelarna i del avskyvärda apartheidsystemet.

De åtgärder, sorn nyligen har tillkännagivits av president de Klerk, innebär betydande steg mot direkta förhandlingar mellan regeringen och apart-heidrnotslåndarna.

Den sydafrikanska regeringen måsle nu vidta de återstående åtgärder som krävs för att förhandlingar skall kunna inledas om att skapa ett demokratiskt, icke-rasistiskl och enat Sydafrika. I avvaktan härpå måste ett effektivt internationellt tryck, inkl. sanktioner upprätthållas mot aparlheidregirnen.

Herr talman! Förenta staternas invasion av Panama i december förra året strider mot grundläggande folkrättsliga principer inkl. FN-stadgan. Panamas folk måste ges möjlighet atl i fria och demokratiska former avgöra det egna landets angelägenheter.

Trots betydande svårigheter fortsätier fredsprocessen i Centralamerika. Att valet i Nicaragua har kunnat genomföras i god demokratisk ordning utgör ell positivt exempel för hela regionen.

Sverige stöder helhjärtat FN:s engagemang för fred i Centralamerika. Generalsekreterarens ansträngningar att åter få i gång förhandlingar mellan parterna i El Salvador är hoppingivande.

Folken i Centralamerika måste nu själva fä avgöra sina egna angelägenheter utan hot eller militär inblandning utifrån. Omväriden måste öka sitt ekonomiska bistånd till regionen.

Läget i Mellanöstern inger alltjämt oro. Ännu har ingel genombrott skett i fredsprocessen.

Trots skarp internationell kritik fortsätter den israeliska ockupationsmaklens förtryck och övervåld mot den palestinska civilbefolkningen. Israels fortsatta övergrepp rnot det palestinska folkets rättigheter måste återigen fördömas.

PLO har accepterat samtal med Israel som den enda framkomliga vägen lill fred. Den israeliska regeringen inåsle ta konsekvenserna av sitt eget fredsinitialiv och godta att det år PLO som företräder palestinierna.

En dialog mellan Israel och PLO rnåste leda vidare till ytterligare sleg på vägen rnot fred. Freden måste grundas på FN;s resolutioner 242 och 338 -vilket innebär alla staters, inkl. Israels, rätt till säkra och erkända gränser -och på principen orn palestiniernas självbestämmanderätt, inkl. rätten till en egen stat.

I Etiopien har befolkningen under åratal utsatts för ett oerhört lidande till följd av krig och svält. Sverige stöder aktivt de fredsdiskussioner som pågår mellan den etiopiska regeringen och den eritreanska rörelsen EPLFoch mellan regeringen och motståndsrörelsen TPLF.

FN gör en värdefull insats för att bistå Iran och Irak att nå fram till en fredsuppgörelse i enlighet med säkerhetsrådets resolution 598. Sverige ger FN;s ansträngningar sitt stöd.

Vi välkomnar Vietnams beslut att dra tillbaka sina trupper från Cam-bodja. Omvärlden kan aldrig tillåla att Pol Pol-regimen åter får möjlighet att utöva sin folkmordspolitik. Konflikten i Cambodja måste nu lösas i förhandlingar och FN bör få en ökad roll i fredsprocessen.

Herr talman! Sverige medlemskap i FN aren hörnsten i vår utrikespolitik. Vi fortsätter att verka för att stärka FN:s möjligheter att motsvara de allt högre krav sorn ställs på världsorganisationen.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

FN rnåste ha en stabil finansiell grund. FN;s arbete får inte äventyras genom alt vissa medlemsstater ignorerar sina stadgeenliga åtaganden att solidariskt bidra till FN;s budget.

Orättvisa sociala och ekonomiska förhållanden är ofta roten till krig och konflikter. Att utplåna världsfattigdomen är en av mänsklighetens stora, långsikliga fredsbyggande uppgifter Växande skuldbördor hindrar många fattiga länders utveckling. De verkar destabiliserande på hela världsekonomin.

Hot mot den globala miljön utgör hot mot mänsklighetens överlevnad. Insikten om detta har blivit alltmera allmänt spridd. Men åtgärder för alt skydda den globala miljön kan bara bli effektiva, om miljöfrågorna sätts in i elt brett utvecklingsperspektiv.

Det svenska initiativet till en ny FN-konferens om miljö och utveckling har nu lett till beslut orn en konferens i Brasilien 1992. Inför den måste ett grundligt förhandlingsarbete utföras, så att konferensen kan fatta konkreta, bindande beslut om handling.

Att främja respekt för de mänsliga rättigheterna och folkrätten är en central uppgift för svensk utrikespolitik. Trots en hoppingivande utveckling under del gångna året förekommer förfärande kränkningar av de mänskliga rättigheterna runt orn i världen. Vi minns alla bilderna från Himmelska fridens torg i Peking.

Men del finns också områden som inte har uppmärksammats av internationella massmedia på samma sätt. Elt sådant är Myanmar, tidigare Burma, där situationen inger djup oro.

Som medlem i FN;s kommission för de mänskliga rättigheterna fortsätter Sverige att arbeta för atl de internationellt fastslagna principerna skall respekteras och alt värna om de granskningsmekanismer som FN har antagit. Kommissionen tog t.ex. på svenskt initiativ förra året upp Rumänien på sin dagordning.

Barnens lidande och utsatthet på många håll i världen har alltmera upp-märksammals internationellt. Sverige tillhör initiativtagarna lill det toppmöte om barnens situation som skall hållas i höst. Sverige har också nyligen undertecknat den FN-konvention om barnels rättigheter som antogs förra året.

Herr talman! När vi bygger för freden, är inget viktigare än att avskaffa redskapen för kriget.

Den fortsatta avspänningen mellan supermakterna och det nya samförståndet över upprivna blockgränser i Europa har ökat förutsättningarna för överenskommelser om nedrustning.

Förenta staternas och Sovjetunionens förhandlingar om en kraftig minskning av de strategiska kärnvapnen kan förväntas leda lill elt avtal i år. Men det måste följas av ytterligare reduktioner av de orimligt stora arsenalerna.

Vårt yttersta mål är och måste vara atl alla kärnvapen avskaffas. Viktiga steg mot delta mål är ett totalt stopp för alla kärnvapenprov och alt vidare spridning av kärnvapen förhindras.

Sverige har föreslagit att överläggningar inleds om marin nedrustning och marina förtroende- och säkerhelsskapande åtgärder Taktiska kärnvapen till sjöss måsle helt förbjudas. Sverige kommer atl verka för alt så skall ske. Vi

Utrikesdebatt

arbetar också internationellt för atl kärnvapenmakterna skall uppge sin prin-     Prot. 1989/90:85 cip alt inte deklarera om det finns kärnvapen eller ej ombord på sina örlogs-      14 mars 1990 fartyg.

Också kemiska vapen är massförintelsevapen. Under svenskt ordförandeskap arbetar nedrustningskonferensen i Geneve för att nå fram tiU ett kontrollerbart totalförbud mot produktion, lagring och användning av kemiska vapen och en fullständig förstöring av existerande vapen. Vi uppfattar de amerikanska och sovjetiska utrikesministrarnas överenskommelse nyligen som ett betydelsefullt steg i riktning mot ell sådant förbud.

Herr talman! 1989 var ett år av stora framsteg för demokratin och de mänskliga rättigheterna - framför allt i Europa. Men den politiska avspänningen måste också få konkreta ullryck på del militära området. 1990 måsle bli elt år av stora framsteg för nedrustningen och det fredliga samarbetet -inte minst i Europa.

Anf. 2 CARL BILDT (m);

Herr talman! 1989 innebar slutet för det gamla Europa. 1990 innebär början på del nya Europa.

Förändringen är dramatisk. I utrikesdebatten för ett år sedan inledde jag mitt anförande med atl ta upp den dom till nio månaders fängelse som Vaclav Havel fått dagen innan i Prag för sitt deltagande i en demonstration.

I dag är samme Vaclav Havel president i den tjeckoslovakiska republik som nu vägrar all kalla sig socialistisk och bedriver en utrikespolitik som i sitt försvar för sanning, rätt och frihet får också västeuropeiska stater att framstå som lätt förskrämda.

På ell år har hela det sovjetiska väldet över Central- och Östeuropa rasat ihop som del korthus det i grunden alltid har varit.

Det sovjetiska väldet över dessa stater och områden vilade ytterst på våldet. Del var med delta våld som ordningen säkrades i Berlin 1953, i Budapest 1956, i Prag 1968 och i Warszawa 1980. Och så länge hotel från de sovjetiska stridsvagnarna upplevdes som verkligt bestod de förstelnade stalinistiska strukturerna.

Men när det stod klart atl den nya sovjetiska ledningen menade allvar rned vad den sagl om atl inte använda våld, rasade korthuset med exceptionell snabbhet.

Från valen i Polen i juni till revolutionen i Bukarest i december förflöt föga mer än ett halvt år Men under delta halva år vräktes de politiska strukturerna i halva Europa över ända.

Skall elt datum lyftas fram speciellt så blir det ofrånkomligen torsdagen den 9 november På kvällen denna historiska dag strömmade berlinare från öst genom den mur som sedan den 13 augusti 1961 delat dem från berlinare i väst.

När Berlinmuren föU, föll också det delade gamla Europa, ty ulan muren föll delningen av Tyskland, och ulan delningen av Tyskland faller delningen av Europa. Muren i Berlin var inte bara den främsta symbolen för det delade Europa; den var också det delade Europas faktiska förutsättning.

Historiker kommer alt skriva delta dramatiska års historia och teckna dess bakgrund. I grunden handlar del enligt min mening om en dubbel kollaps

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

för del socialistiska syslem som under elt halvt århundrade styrt över halva värt Europa.

Den första kollapsen är ett resultat av att gapet mellan de fria marknadsekonomierna i Västeuropa och de styrda planekonomierna i Central- och Östeuropa har blivit allt större. Människorna har själva sett skillnaderna, och dessa allt större skillnader i frihet och välfärd har lett till att avståndstagandet från systemet har blivit allt tydligare. Sitt allra klaraste uttryck har detta fått i flykten från det ena Tyskland till det andra.

Den andra kollapsen är den sovjetiska ekonomins oförmåga alt klara det västliga svaret sedan slutet av 1970-talet på den sovjetiska överrustningspolitiken sedan mitten av 1960-talel. Bresjnevperioden i Sovjetunionen innebar ju en kombination av intern stagnation och intern expansion, och det var en utveckling som i det långa loppet inte var möjlig alt upprätthålla, eflersom en yttre kraftutveckling på sikl förutsätter en viss inre styrka.

Den sovjetiska politiken var från mitt mitten av 1960-talet inriktad på att bl.a. genom en kraftig militär upprustning åstadkomma en förskjutning av den s.k. styrkekorrelationen i väriden. Under 1970-talel lyckades denna politik också i väsentliga hänseenden, men den kom att misslyckas dels genom att den yttre styrkans inre bas förföll, dels genom att den i början av 1980-lalet mötte en kraftfull och klar västlig motreaktion.

Inte minst det senare är betydelsefullt. Ulan den västliga politiken i början av 1980-lalel hade inte den sovjetiska politiken nödvändigtvis behövt så tidigt och så tydligt drabbas av de misslyckanden som sedan kom atl tvinga fram den stora omprövningen.

Syftet bakom den reformpolitik som inleddes 1985 i Sovjetunionen under Mikhail Gorbatjov var säkert att under en period av extern konsolidering genomföra en kraftfull intern reformering av systemet. Den stapplande supermakten skulle moderniseras i överensstämmelse med en ny tids anspråk.

På det utrikespolitiska onirådel har kursen från Sovjetunionens sida varit radikal. Den ena positionen efter den andra har övergetts på ett sätt som skapat unika förutsättningar i dag för bl.a. mycket vittgående nedruslnings-och ruslningskontrollsavtal. Men på del inrikespolitiska området har kursen varit mer stapplande. Det har varit stora politiska förändringar och glasnost, men det har inte kunnat dölja en fortgående försämring av det ekonomiska läget, vars grund bl.a. varit en felaktig och ofullständig ekonomisk reformpolitik.

Den situation som Sovjetunionen i dag befinner sig i är ulan tvivel mycket allvarlig. Det finns skäl t.o.m. atl tala om en överlevnadskris, inte bara i Sovjetunionen som vi känner den sedan 1945, utan också om en överlevnadskris för Sovjetunionen som vi känner den sedan 1917.

Av speciell betydelse år självfallet nu de spänningar som växer sig allt tydligare mellan det sovjetiska imperiets ryska kärna och dess olika icke-ryska yttre områden.

I vårt land finns det i dag en bred, förankrad och djupt känd sympati med Estlands, Lettlands och Litauens försök atl utnyttja sin historiska möjlighet alt återupprätta den självständighet som genom sovjetisk ockupation togs i från dem 1940.

Jag hade själv möjlighet alt i söndags delta i och tala inför den av 600 000

ester i ett fritt och demokratiskt val utsedda kongress som med alla demokratiska mått mätt måsle anses vara esternas legitima och representativa församling. Styrkan i de krav på frihet och rättvisa för Estland som där kom till uttryck kan ingen ha tagit miste pä.

Vi har anledning alt utgå från atl det under de närmaste veckorna skall komma självständighelsförklaringar också från Estland och Lettland av ungefärligen den art som den som nu kommit från Litauen.

Enligt min mening måste det vara alldeles klart alt Sverige erkänner och respekterar dessa nationers rätt till nationellt självbestämmande. Har vi under decennier talat om avlägsna folks rätt till en egen stat, kan vi inte börja sväva på målet när det gäller våra egna grannar. Kraven på nationellt självbestämmande har dessutom en klar och tydlig förankring såväl i Förenta nationernas stadga som i slutaklen frän Helsingforskonferensen 1975.

Samtidigt är det oklokt alt underskatta de problem som den process mot självständighet som nu inletts faktiskt innebär Den är fylld med stora möjligheter, men den är förvisso inte fri från faror

Sedan lång tid tillbaka har den ryska och den sovjetiska maklen sträckt ut sina säkerhelsanspråk mot Östersjön. Under olika historiska skeden har dessa säkerhetsanspråk tagit sig olika konkreta uttryck.

Trots tekniska och strategiska förändringar som sker i dag och som vi kan förutse i morgon förblir det baltiska onirådel av stor betydelse för den sovjetryska statens säkerhet, och det vore oklokt av oss att undervärdera det inflytande som denna faktor kan komma att utöva på den process som nu inleds. Ett totalt militärt tillbakadragande från de baltiska staterna ställer de facto den sovjetiska säkerhetspolitiken inför delvis myckel svårlösta problem.

Sverige har elt starkt intresse av stabilitet och fred i Östersjöområdet. Del handlar ju faktiskt också om vår egen säkerhet. Denna stabilitet kan i det långa loppet bara bygga på att alla de intressen som här kommer till uttryck når en harmonisk, erkänd och respekterad balans. Men denna balans kommer aldrig att vara möjlig om inte esternas, letternas och litauernas rätt till självbestämmande och frihet respekteras.

Det som vi i dag står inför är en direkt konflikt mellan den sovjetryska centralmakten och de baltiska folkens krav på självständighet. Hur den kommer atl utvecklas och vilka former den kommer att få kan vi i dag bara spekulera om. Det är klokt alt utgå från atl de krafter som står mot varandra i denna konflikt är mycket starka på bägge sidor

Vid del sammanträde som vi hade i ulrikesnämnden i går rådde enighet om atl Sverige just nu inte kan erkänna Republiken Litauen. Någon annan ståndpunkt är inte möjlig med hänsyn lill sedan länge accepterade och riktiga principer för svensk utrikespolitik.

Men detta får inte innebära att Sveriges politik är passiv. Det som nu inletts är en process, och i denna process bör olika steg kunna tas successivt och ett efler elt. Atl upprätta diplomatiska förbindelser som man nu talar om. är det sista snarare än det första steget i en sådan process.

Ett första steg var utrikesministerns i ulrikesnämnden förankrade uttalande om att Sverige förutsätter alt Sovjetunionen kommer att respektera Litauens och därmed också Estlands och Lettlands rätt lill självbestämmande.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

10

Detta första steg innebär för det första all Sverige inte kan acceptera den sovjetiska uppfattning som kommit lill uttryck bl.a. genom del sovjetiska utrikesdepartementets talesman, atl denna konflikt bara är en intern angelägenhet för Sovjetunionen.

Del innebär för det andra att Sverige i denna konflikt principiellt och moraliskt har ställt sig på litauernas, esternas och letternas sida når de åberopar den av oss erkända rätlen till nationellt självbestämmande.

Detta är viktiga ställningstaganden. Det är naturligt atl dessa också pä elt officiellt sätt bringas lill Sovjetunionens kännedom.

Ell andra möjligt sleg kan vara alt Sverige sänder en emissarie för politiska samtal med den litauiska-och i ett senare skede, den estniska och den lettiska - ledningen. Vi diskuterade detta också vid nämndens sammanträde igår

Vi vet att svensk utrikespolitik - om jag uttrycker mig försiktigt - i andra sammanhang har visat betydande flexibilitet när del har gällt formerna för kontakter med olika organisationer och regeringar som vi inte kan eller ännu inte kunnat ge fullt diplomatiskt erkännande. Den flexibiliteten borde kunna bli en tillgång i just detta sammanhang.

En sådan emissarie skulle ge möjlighet lill en direktkontakt med de nya ledningarna i Litauen, Lettland och Estland i den konfliklprocess som vi nu ser framför oss. Vi har redan väl etablerade officiella diplomatiska kontakter med regeringen i Moskva.

Ett tredje steg kommer naturligen och oundvikligen att bli en bredare internationell diskussion kring denna fråga. Del är inte svårt atl förutse att den baltiska frågan, vid sidan av den tyska frågan, kommer att stå i centrum för diskussionerna inför och under del kommande toppmötet i Helsingfors mellan 35 stater om Europas framtid.

Sverige måste självfallet aktivt delta i dessa samtal för att där söka nå en lösning. I dessa samtal skall vi bedriva både den öppna diplomalin och den lysta diplomatin i avsikt alt försöka nå den lösning som förr eller senare måste nås.

Parallellt med dessa olika steg måste vi löpande pröva frågan om elt fulll diplomatiskt erkännande. Det finns kriterier för elt sådant. De är fastlagda, de är riktiga och de får inte rubbas i en akut situation. De är emellertid inte så absoluta att de inte lämnar utrymme för rent utrikespolitiska bedömningar

I en fråga av denna betydelse är de nära kontakter inom ramen för ulrikesnämnden en nationell nödvändighet. För regeringen är det dessutom en enligt grundlagen stadgad skyldighet.

Del nya Europa kommer - del kan vi vara övertygade om - all innebära betydelsefulla, långsiktiga förändringar i Östersjöområdet. Dessa förändringar kommer under de närmaste månaderna och åren atl ställa svensk utrikespolitik inför vikliga och mycket svåra avgöranden.

Arbetet med att bygga det nya Europa är dock bredare än sä. Låt mig nämna ytterligare tre viktiga frågeområden - övergången från socialistisk planekonomi lill fri marknadsekonomi, Tysklands enande samt det västeuropeiska inlegrationsarbelel och Sveriges plats i detta.

Jag har har haft anledning, som utrikesministern vet, att tidigare kritisera

regeringen för senfärdighet när det gäller olika stödinsatser lill omvandlingen i Centraleuropa. Den kritiken finner jag nog i dag snarast anledning att skärpa.

Strax före jul hade vi ett skede av plötslig aktivitet från regeringens sida. Det hölls anföranden och det kallades till sammanträden. Det utlovades både snabbhet och samråd i denna fråga. Sedan såg vi mest senfärdighet, och vi hörde praktiskt laget ingenting om samråd - om man med samråd menar samråd värt namnet.

Nu på morgonen för dagen för utrikesdebatten har det delats ut en gulfär-gad produkt till oss, som i mycket allmänna ordalag beskriver vad man har tänkt sig. Delta uppfyller inte kravet på vare sig snabbhet i agerandet eller samråd i förfarandet. Det beklagar jag.

Vi skall inte övervärdera Sveriges möjligheter alt göra en insats. Samtidigt måste vi dock inse atl i vissa delar, framför allt när del gäller det baltiska området, kan och måsle Sverige göra en viktig insats.

Det är också viktigt atl Sverige helt och fullt deltar i arbetet i den s.k. 24-gruppen för att ta fram olika hjälpprogram. I en situation som denna är det långt viktigare att arbeta tillsammans med andra demokratier och marknadsekonomier än atl göra olika nationella solonummer Del måste finnas elt klart samband mellan Sveriges Västeuropa- och Östeuropapolilik.

Professor Assar Lindbeck, som är en av våra främsta nationalekonomer tillhör dem som varnat för tron att det finns några halvlösningar på de ekonomiska problemen i de socialistiska samhällena. Del är bara genom en snabb, bestämd och radikal övergång till en fri marknadsekonomi som det finns förutsättningar för framgång. Ljuset finns i slutet av tunneln - inte i dess mitt, som Assar Lindbeck så målande har formulerat saken.

Det är viktigt atl svensk politik inte uppfattas så att den skulle vilja bromsa övergången från planhushållning till marknadsekonomi genom att förespråka någon s.k. tredje väg som innebär alt obehagliga beslut kan undvikas eller nödvändiga ställningstaganden uppskjutas.

Vi rnåste vara på del klara med alt försök atl nu skapa en tredje väg mellan planhushållning och marknadsekonomi är dömda atl sluta i misslyckanden Och misär Behöver vi ge exempel på den saken kan vi tragiskt nog studera fallet Jugoslavien sedan år 1948.

Sedan 1945 har del delade Tysklands problem varit någol av hjärtat i det delade Europas problem.

Under decennier har den i grunden artificiella statsbilden DDR sökt folkrättsligt erkännande, men ulan att någonsin få det folkliga erkännande som på sikl är en förutsättning för att en stat skall kunna överleva.

1 dag befinner sig statsbildningen DDR i elt skede av delvis okontrollerad avveckling. Dess befolkning sitter lill stor del med packade koffertar och avvaktar utvecklingen efter de vikliga val som kommer alt äga rum på söndag.

Förbundsregeringen i Bonn har tagit djärva och framåtblickande initiativ för att genom snabba steg rnot ett tyskt enande inom dagens tyska gränser stabilisera situationen i del östtyska området.

En politisk union kommer nu de facto all växa fram efter valen. En valutaunion, som också blir en ekonomisk union, är en tvingande nödvändighet. En social union kommer med logisk kraft atl följa av detta.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

11

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

12

Det är självklart att ett nyförenat Tyskland ställer Europa inför vissa problem. En förening med utnyttjande av de möjligheter som §23 i den västtyska författningen ger förefaller att nu komma alt äga rum under detta är. Detta lämnar en rad frågor öppna - kanske framför allt på del säkerhetspolitiska området.

Trots de radikala nedskärningar av styrkor som nu diskuteras i de s.k. CFE-förhandlingarna kommer det pä dagens DDR;s territorium alt kvarstå en mycket stark gruppering av sovjetiska arméer Detta, i förening rned den tyska enigheten, kommer atl ställa krav pä säkerhetspolitiska lösningar av mycket speciell och innovativ art.

Jag tillhör dem som har sett och i dag ännu mer ser elt förenat Tyskland som positivt för Europa och positivt för Sverige.

Del är positivt för Europa därför att ett övervinnande av Tysklands delning är en förutsättning för ett övervinnande av Europas delning.

Det är positivt för Sverige, eftersom en starkare ställning för det Tyskland som historiskt alllid varit vår främsta kontakt med den europeiska utvecklingen borde stärka våra möjligheter till dellagande i denna.

Under del dramatiska året 1989 med dess kollaps för Central- och Östeuropas socialistiska ekonomier och politiska strukturer har de tolv EG-stalerna tagit nya steg i sitt samarbete.

Del fanns de sorn kanske trodde atl EG var en produkt av det kalla kriget. De har anledning att notera att när nu del kalla kriget är över, börjar den verkliga våren för det västeuropeiska samarbetet.

Arbetet med den inre marknaden fortskrider samtidigt som man nu diskuterar de steg som skall tas mot en ekonomisk och monetär union. I december kommer en regeringskonferens atl sammanträda för att revidera såväl Rornfördragel som enhetsakten. Denna konferens kommer sannolikt atl dra upp riktlinjerna för 1990-talets västeuropeiska samarbete.

Därmed tror jag atl frågan om vad sorn måste komma efter det sleg som Sverige nu tillsammans med övriga EFTA-stater tar kommer alt aktualiseras tidigare än vad vi hitintills haft anledning alt utgå från.

Min uppfattning om vad som skall komma därefter är väl känd. Jag ser en lösning genom EFTA som en i nuläget absolut nödvändig men för framtiden otillräcklig mellanstation. Den gör oss lill en randstat som är beroende av beslut som vi saknar inflytande över.

Det steg som inåsle diskuteras därefter är stegel mot ett fulll medlemskap. Avgörande för det är vår egen prövning av huruvida detta kan förenas med vår neutralitetspolitik eller ej.

Jag tillhör som bekant dem som anser atl neutralitetspolitikens hårda kärna - det starka försvaret och den militära alliansfriheten - bibehåller sitt värde och sin betydelse också i elt starkt förändrat Europa, också i ett Europa där de militära blocken de facto upplösts. Den är inte bara en produkt av historien, utan den råkar dessutom vara en konsekvens av geografin.

Men jag tillhör också dem som i dagens utveckling ser större möjligheter alt förena denna med ell fulll deltagande i alla delar av EG-stalernas samarbete. Del är längs denna linje som Sveriges Europapolitik måste utvecklas under de närmaste åren.

Herr talman! Mitt anförande har handlat om Europa. Med viss rätt kan

jag anklagas för "eurocentrism" i en tid när vi också ser dramatiska förändringar i Östasien, i Mellersta Östern, i södra Afrika och i Latinamerika. De är viktiga. Men viktigast för oss är Europa.

Vi är svenskar rnen vi är också européer. Den politik som inte har krafl i förändringarna i den egna delen av världen kommer heller aldrig alt kunna ha kraften att verka i förändringarna i andra delar av världen.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Anf. 3 INGEMAR ELIASSON (fp);

Herr talman! Det blåser en liberal och frihellig vind över världen. Den raserar murar, fäller diktatorer och löser upp imperier. Där möjlighet givits att i fria allmänna och hemliga val få ge sin mening till känna har enpartiväl-den fallit sorn käglor Ännu har inte en enda kommunistisk regim klarat mötet med demokratin. Kommunismen sveps tvärtom bort av människors längtan efler frihet och demokrati. Tidigare s.k. folkrepubliker stryker nu raskt bon socialismen i nationens namn. och kommunistiska partier är i full färd rned alt försöka vaska bort all samhörighet rned kommunismen i både parti-namn och partiprogram. Världskommunismens sönderfall är ett faktum, och freden, friheten och framlidstron tjänar på del.

Varje vecka, ja nästan dagligen, kommer nya rapporter om protester mot ofrihet och förtryck runt orn i världen. Inte bara kommunistiska diktaturer skakas och faller sönder. Enparlislaler av alla kulörer ifrågasätts av medborgarna, nu senast i flera stater i Västafrika. De frihetliga vindar som öppnat Östeuropa har blåst in också över de väslafrikanska staterna. Ekonomiskt missnöje och korruption har också där ullöst politiska krav på reformer och politisk mångfiild.

I Latinamerika är det väl nu - sedan president Aylwin installerats i Chile -i stort sett bara Kuba som saknar en demokratiskt vald ledning. Där värjer rnan sig ännu rnot såväl glasnost som perestrojka. Caslros Kuba var länge elt av den svenska socialdemokratins skötebarn. Man kan undra vilka råd, om några, utrikesministerns parti numera ger sina gamla socialistiska vänner i Kuba.

Man kan också undra vad det blev av utrikesministerns ivriga försök att medla i Mellariösternkonflikten. Det var länge sedan vi hörde något orn det. Behovet av konstruktiva insatser synes inte ha minskal. Israels ockupation av territorier består. Irilifadan fortsätter föda våld och övervåld, hat, grymheter och oerhört lidande.

Den svenska regeringen och riksdagen bör göra klart atl vi stödjer de politiker i Israel som är beredda atl möta motparten i en fredsprocess. De finns fr.o.m. i dag dess värre kanske bara ulanför regeringen. Det förutsätter nära och förtroliga kontakter inte bara med PLO utan också med Israel. Man kan fråga sig om sådana finns. Ännu har nämligen inte utrikesministern infriat sitt löfte från en tidigare utrikesdebatt, atl lill Sverige välkomna höga gäster från Israels regering. Varför dröjer del, herr utrikesminister?

Herr talman! Denna vecka gästar Nelson Mandela vårt land. Vi hälsar honom välkommen ut i friheten och hit till Sverige. Vi känner oss hedrade av besöket.

Den 2 februari i är höll den nye presidenten i Sydafrika, de Klerk, ett uppmärksammat och hoppingivande tal, som i bästa fall kan ses som början lill

13

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

14

slutet på den avskyvärda apartheidperioden. Också i Sydafrika klämtar frihetens klocka.

Samma dag. den 2 februari, gästades Sverige av en delegation ur ledningen för ANC med Walter Sisulu i spetsen. Några av oss i ulrikesulskoltet fick tillfälle atl sammanträffa med dem. Del blev en minnesvärd stund. Vi överöste våra gäster med frågor om det framtida Sydafrika. Någon sade att del måste bli en svår uppgift atl balansera olika gruppers krav och intressen i ett fritt Sydafrika.

Som svar fick vi, företrädare för en gammal stabil men en aning trött demokrati, en lektion just i demokratins elemenla. I en demokratisk rättsstat, sade den gamle rnedborgarrättskämpen, skyddar man inte gruppens rättigheter utan individens. Om varje människa tillförsäkras fri- och rättigheter, då tillgodoser man också varje grupps legitima intressen.

Det var ett storslaget svar. Ingen hade kunnat förlänka om svaret blivit ett annat. Mänskligt förståeligt hade varit om någon av dem med tortyrens ärr på kroppen, berövad större delen av sitt liv genom aparlheidregimens förtryck, ined indignation hade tillbakavisat tanken på att de skulle värna förtryckarnas intressen. Men ingen sådan bitterhet lyste igenom. Tvärtom vittnade svaret och del korta mötet om en anmärkningsvärd insikt om rättsstatens fundament. Det var inte bara frihetskämpar vi mötte, utan statsmän.

Vi kan bara hoppas all det skall visa sig finnas statsmän med denna resning på ömse sidor om det förhandlingsbord som nu ställts fram i Sydafrika.

Man kan spekulera i vad som förmått president de Klerk alt ta de steg mot försoning han nu tagit. Det kan finnas idealistiska skäl. Han kan kanske ha en annan människosyn än tidigare presidenter

Men tyngst väger sannolikt krasst ekonomiska och maktpolitiska skäl. Fortsatt hårdnackat motstånd mot demokratisering kunde bara leda lill allt bittrare inbördesstrider och lill ökad internationell isolering.

Ingen nation, inte ens den mäktigaste stormakt, kan leva obekymrad om relationerna till andra länder. Den isolering som Sydafrika utsatts för ekonomiskt, kulturellt och politiskt är sannolikt - ja, enligt Nelson Mandela helt klarl - en viktig förklaring till den utveckling vi nu skönjer i Sydafrika.

De svenska insatserna härvidlag skall naturligtvis inte överskattas. Vi kan emellertid känna en viss tillfredsställelse med att Sverige varit pådrivande i opinionsbildningen för internationella sanktioner De som genom åren bromsat svenska initiativ på detta område vill säker helst glömma bort att de gjorde det. För andra är det en källa till inspiration atl fredliga medel kan skaka den grymmaste regim.

Herr talman! Som på så många andra håll i världen handlar det i Sydafrika ännu mest om förhoppningar Del är därför för tidigt atl nu lyfta bort några sanktioner; del skulle vara förhastat. Den svenska regeringen bör tvärtom se som sin uppgift att vaka över alt sanktionerna mot Sydafrika vidmakthålls lill dess aparlheidsystemel avvecklats och en demokratisk stal upprättals i Sydafrika.

Herr talman! Demokrati är en nyckfull historia - sett i maktens perspektiv. Det fick nu senast den sandinistiska regeringen i Nicaragua erfara. Del är befriande och uppfriskande när väljarna på del sätt som skedde i Nicaragua ställer alla tips och utsagor från förståsigpåare på huvudet.

Del har uppenbarligen tagit den svenska regeringen med överraskning. Socialdemokraterna i Sverige hade gått långt i försäkran om sandinislernas folkliga legitimitet.

När Sonioza föll var det naturligt för den dåvarande folkpartiregeringen att Sverige skulle ge ett generöst bistånd lill utveckling och återuppbyggnad. Efter Somozas fall samverkade också flera politiska meningsriktningar i Nicaragua i den nya politiska ledningen. Men efter hand log marxisterna inom sandiniströrelsen över

Några regimkriliker bildade "contras", som med hjälp av vapen och pengar från USA har bekämpat sandinislregeringen. Andra, bland dem Vir-gilio Godoy och hans liberala parti, valde att rned fredliga medel opponera mot regeringen och arbeta för en demokratisering.

Alt nu en ny regering valts i allmänna och hemliga val är därför ingel skäl för någon, inte heller för socialdemokraterna i Sverige, att hänga med huvudet. Se det tvärtom som ett närmande till det demokratimål som satts upp för vårt bistånd!

Jag noterade i utrikesdeklaralionen atl det förekom många värdeomdömen om många förändringar i världen, men ingel värdeomdöme orn utgången av valet i Nicaragua. Vi kan bara hoppas alt den nya presidenten och hennes regering visar sig vara vuxna folkets förtroende. Av sandinisterna rnåste vi kunna begära atl de fulll ut respekterar valulslaget.

Biståndet lill Nicaragua kan nu fortsätta i ell land där förhoppningsvis fred och försoning får råda. Kanske kunde vi nu också få förståelse för folkpartiets propåer all kanalisera medel via svenska politiska partier till projekt som främjar pluralism och mångfald i Nicaragua. Tidigare försök att stödja självständiga tidningar har avvisats av bisiåndsmyndigheten.

Nu diskuteras formerna för det svenska stödet till Östeuropa. Också utrikesministern har, såvitt jag förslår, ullryckl önskemål om att svenska politiska partier bör hjälpa till alt där bygga upp politiska partier och skapa övriga förutsättningar för en fullvärdig demokrati.

Det är klokt. Folkpartiet deltar i ett sådant erfarenhetsutbyte. Det är en viktig del i vårt internationella arbete. Del borde också bli en reguljär del av stödet till bislåndsländer för alt hjälpa till med demokratiseringen. Del skulle kunna bli till nytta inte bara i Central- och Östeuropa utan också i Nicaragua och andra programländer för svenskt u-landsbistånd. Del vore värdefullt om ulrikesmininsiern ville uttala en positiv inställning lill denna tanke.

Herr talman! Demokratiseringen i Central- och Östeuropa fortskrider med stor kraft och beslutsamhet. Hösten 1989 kommer all skrivas in i historieböckerna som tidpunkten för Östeuropas befrielse.

De befriade sig själva - folken i Östeuropa - med minimalt utövande av våld. Det var tvärtom rned protestmarscher, fackeltåg och det talade och skrivna ordet som ofriheten kämpades ner Det är med fredliga medel som en Lech Walesa och en Vaclav Havel lyfts fram som ledare. Bilder vi knappast trodde alt vi skulle få se har etsat sig fast på näthinnorna. Aldrig skall vi glömma bilden av ungdomar från öst och väst dansande på Berlinmuren eller bilden av Alexander Dubcek när han på nytt fick vinka till massorna i Prag. Bilderna år sanna. Del har inträffat.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

15

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

16

Och nu Litauens självständighet. Vem hade vågat tro det för kort tid sedan! Nu härden socialistiska sovjetrepubliken Litauen fått ett demokratiskt vall parlament och vill kasta av sig såväl socialismen som unionen med Sovjet.

Sverige har en gång erkänt de baltiska staternas införlivande med Sovjetunionen. Det ställningstagandet kan diskuteras. Men del är historia och det är vad vi har att utgå från.

Den nya kongressen i Sovjetunionen förklarade redan förra året Molotov--Ribbeltrop-pakten för olaglig. Därmed borde den förment rättsliga grunden för införlivandet av de baltiska staterna med Sovjetunionen ha fallit. Vi borde inte minst av det skälet kunna förutsätta alt sovjelledningen, trots de tongångar som nu hörs från Moskva, kommer all respektera Litauens legitima skäl att få sin självständighet bekräftad.

Sverige bör på allt sått stödja den nya demokratin i Litauen och motsvarande ansträngningar i Estland och Lettland. Vi skall inte oombedda lägga oss i mellanhavanden som behöver regleras mellan dem och sovjelledningen. Men vi bör göra klart all folken i de baltiska republikerna själva måste få besluta om sin framtid och atl Sverige är berett att på grundval av folkrätten och den praxis vi tillämpar erkänna deras självständighet. Som jag ser saken är frågan inte huruvida utan när republiken Litauen kan erkännas av Sverige. Det vore intressant atl höra om utrikesministern delar det synsättet.

Efterkrigstiden måsle nu sägas vara definitivt slut. Det kalla kriget har äntligen avlösts av mer förtroliga relationer mellan stormakterna och av avspänning mellan militärallianserna. En ny era har inletts. Vi kan se framför oss förverkligandet av det fria Europa.

Förhoppningarna därom realiseras steg för steg. Men ännu återstår många hot som kan omintetgöra freden och friheten, omintetgöra drömmen orn det fria Europa.

Också Sverige har ansvar för hur dessa hot bemästras. Vi som åtnjuter både frihet och relativt välstånd får inte se oss bara som åskådare och betraktare av demokratiseringen i Östeuropa. Vi är också medagerande. Våra ekonomiska, kulturella och politiska kontakter med Central- och Östeuropa bör vidgas och fördjupas.

När del sker undanröjs också konfliktrisker. En väg är den samverkan mellan demokratiska parlament som sker inom Europarådels ram. Den fredsbevarande betydelsen av samarbetet inom EG kan inte heller överskattas. Del är därför angelägel att de fria sammanslutningar av demokratiska stater som Europarådet och EG utgör i den ena eller andra formen vidgas till större del av Europas nationer.

För folkpartiet är därför önskan om närmast möjliga relationer till marknadsekonomierna inom EG inte endast grundad på ekonomiska motiv. Vi ser oss naturligen höra samman med de länder vilkas kulturtraditioner och demokratiska värderingar vi delar I takt med att staterna i Central- och Östeuropa stabiliseras som öppna demokratier och fria ekonomier är det önskvärt att integrationen i Europa också kommer att omfatta dem.

Det är ett svenskt intresse atl så sker. Endast fortsalt och fördjupad integration mellan EG:s stater är inte nog, allra minst om det skulle ske på be-

kostnad av utbyggda relationer med EFTA-länderna och Östeuropa. Det kunde riskera att ånyo dela Europa. Ett organiserat samarbete medverkar omvänt lill att bekräfta avspänning och minska konfliklanledningar I ett sådant fritt Europa bör Sverige kunna vara fullvärdig medlem i EG ulan att äventyra trovärdigheten i Sveriges neutralitetspolitik.

Herr talman! Central i Europaintegrationen i dag är den s.k. tysktyska frågan. Det är begripligt att drömmen om sammansmältning av de båda tyska staterna växer sig allt starkare. Om människorna i dessa båda stater i demokratiska former väljer all gå samman, med vilken rätt skulle då någon utanförstående kunna motsätta sig det?

Vi har emellertid rätt att förutsätta att man då respekterar de nuvarande gränserna i Europa. Alt så kommer att ske har nu gjorts klart bl.a. lack vare en stabil och resolut hållning av den liberale utrikesministern i Västtyskland, Hans-Dietrich Genscher Det vore värdefullt om Sten Andersson på samma sätt ville precisera den svenska regeringens syn på frågan om den tyska återföreningen.

Svensk säkerhetspolitik måste baseras på vad vi faktiskt vet och på fattade beslut, inte på förhoppningar och önsketänkande. Därför kan vi i Sverige ännu inte dra några slutsatser rörande våra grundläggande säkerhetspolitiska doktriner av utvecklingen i vår omvärld. Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig skall alltjämt vara en hörnslen i vår utrikespolitik.

Jag tror atl full klarhet på den punkten är ägnad att i Nordeuropa skapa stabilitet i ett läge då det mesta i övrigt är under omstöpning. I sinom tid får vi dra våra slutsatser Säkerhetspolitiken måsle baseras på långsiktigt och konsistenl agerande. Den tål inga chansningar. Pa många områden kan försöksverksamhet vara klokt. Dit hör inte säkerhetspolitiken.

Sveriges alliansfrihet och oberoende förutsätter ett starkt försvar Av vad jag sagt följer att del vore äventyrligt alt tumma på denna sanning. Jag saknade det konstaterandet i deklarationen. Om utrikesministern har en annan mening vore del bra om den kom fram hår i dag.

De fortsatta kränkningarna av vårt territorium av undervatlensfarkoster är en påminnelse om alt ett respektingivande försvar inte kan avvaras. Det kan synas glädjande att ÖB kan rapportera om minskade aktiviteter Men att kränkningarna alltjämt pågår trots avspänningen i vår omvärld är ytterligt oroande.

Dessa kränkningar måste beivras och bekämpas med alla lill buds stående medel.

Alt bevara friheten och oberoendet i värt land och efler måttet av förmåga medverka till motsvarande villkor för människorna i andra länder är målet för vår utrikespolitik.

Den gamle engelske politikern Ernest Bevin har formulerat denna tanke på följande sätt, och jag utelämnar för säkerhets skull ett kraftuttryck.

Utrikespolitikens mål, sade Bevin, år all bara kunna gå ner till Victoria Station och köpa en biljett till vart hni som helst i världen.

Inte varje år har vi kunnat säga alt den drömmen kommit närmare sitt förverkligande. Det finns sä mycket större anledning all i år konstatera att vi sedan vi senast hade utrikesdebatt i Sveriges riksdag har kommit något närmare Ernest Bevins dröm.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

17

2 Riksdagens protokoll 1989/90:85

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

18

AnL 4 PÄR GRANSTEDT (c);

Herr talman! Under det år som har gått sedan vi senast hade vår traditionella utrikespolitiska debatt här i kammaren har Europas politiska karta i grunden förändrats. Jag tror att det är svårt atl hitta tidigare exempel då så stora förändringar skett så snabbt under fred.

Tidigare talare har vältaligt skildrat de förändringar som har skelt i vår omvärld och i synnerhet i vår egen världsdel. Jag skall inte ylleriigare upprepa dessa beskrivningar. Jag vill bara intyga atl jag delar den glädje som vi alla känner över alt vi nu ser en utveckling mot en friare och en fredligare värld.

Det är klart atl de förändringar som vi ser i vår omgivning också ställer krav pä politiskt nytänkande. I en förändrad värld måsle vi också vara beredda all pröva nya politiska vägar för att anpassa oss efter de nya omständigheter som gäller Men detta faktum innebär inte att vi har anledning alt ändra på de grundprinciper, eller avvika från de grundläggande värderingar, som har styrt och styr vår utrikespolitik. Det är klarl alt del måsle vara ett grundläggande mål för oss i Sverige att även fortsättningsvis föra en utrikes-och säkerhetspolitik som främjar vårt eget folks fred och frihet.

Likaså kan vi konstatera alt vikten alt kämpa för en värld som präglas av ekonomisk och social rättvisa och respekt för demokrati och mänskliga rättigheter inte har minskat, snarare tvärtom. Behovet av atl föra en politik som underlättar samarbete mellan länderna och som motverkar konflikter, i synnerhet konflikter sorn kan bli ett hot mot freden, kvarstår naturligtvis, även om del kalla kriget, såsom vi har upplevt det under de gångna 40 åren, håller på alt avvecklas.

Nödvändigheten av att åstadkomma en internationell samling kring åtgärder mot de globala överlevnadshoten, som miljöförstöringen och världsfattigdomen, blir bara alltmer påträngande. Fortfarande stärks våra möjligheter atl aktivt verka för dessa syften om vi också i fortsättningen kan föra en utrikespolitik som är oberoende i förhållande till stormaktsinlressen. Och det är ju själva grunden för vår neutralitetspolitik.

Bekännelser lill neutralitetspolitiken, herr talman, hör ju till traditionen i utrikespolitiska debatter och i andra sammanhang när vi talar högtidligt om utrikespolitik. Jag skulle vilja påstå att dessa bekännelser i dessa dagar kanske är viktigare än någonsin, därför alt det nu förs en aktiv debatt om neutralitetspolitikens framtid. Och jag tror atl det är betydelsefullt all del inte uppslår några tvivel om Sveriges vilja att också fortsättningsvis föra en aktiv neu-traliletspolilik och att den viljan har en bred politisk förankring.

Vi kan alltså konstatera alt del finns vissa politiska konstanter som i varje fall vi i centern anser bör beslå i den svenska utrikespolitiken också i dagens extremt föränderliga värld. Naturligtvis kan medlen behöva förändras och förnyas vartefter vår omgivning förändras och förnyas.

Det nordiska samarbetet, herr talman, blir enligt vårt sätt alt se viktigare än någonsin i ett mer integrerat Europa. Tyvärr har vi inte upplevelsen att regeringen gör riktigt samma prioritering, och del tycker vi är beklagligt. Den utveckling som vi ser innebär atl det ekonomiska, kulturella och sociala samarbete som utvecklas i Norden också kan utvidgas till vad man skulle kunna kalla ett nordeuropeiskt samarbete. Det bör omfatta också de bal-

tiska republikerna. Polen, i synnerhet dess norra del, kanske också Nordtyskland, Leningradområdet och Karelen. Del är områden som närmare skulle kunna knytas till elt sådant nordeuropeiskt samarbete. Vi ser att en intensifierad och utvidgad samverkan i Norden på viktiga samhällsområden skulle kunna stärka utvecklingen i vår del av världen och dessutom vara en nyttig motvikt mot en alltför stark koncentration lill västra Centraleuropa, sorn naturligtvis är en ganska tydlig tendens annars i utvecklingen i Europa i dag. För alt delta skall bli möjligt och politiskt realistiskt är del viktigt att Sverige positivt stöder de baltiska folkens frihetsstråvanden. Del är alldeles självklart.

För några dagar sedan uttalade sig den nya demokratiskt valda folkförsamlingen i Litauen för Litauens självständighet och deklarerade alt det självständiga Litauen hade återuppstått. Från centerns sida hade vi förmånen all vara representerade vid det mötet och följa de mycket spännande diskussioner som fördes där Vi har också mycket nära kunnat följa den demokratiska valrörelse som föregick mötet. Del är viktigt att vi har en hög beredskap för elt erkännande av republiken Litauen så fort det över huvudet laget är möjligt ur folkrältslig synpunkt och med hänsyn till de principer som vi tillämpar i Sverige. Sverige var pinsamt snabbt med atl erkänna Sovjetunionens annektering av de baltiska republikerna. Det är viktigt att vi inte blir pinsamt senfärdiga med att erkänna Litauen och andra baltiska staters självständighet. Jag hoppas som sagl atl vi håller en hög beredskap och utnyttjar del tidigast möjliga tillfälle med hänsyn till folkrättens principer att erkänna Litauen och sedan övriga baltiska republiker när det blir aktuellt med en frigörelse även av dem.

Vidare är del viktigt atl vi utvecklar vårt samarbete med de baltiska republikerna ekonomiskt, socialt och kulturellt. Del är viktigt alt Sverige och andra länder i västvärlden visar tydliga signaler i god lid att vi förväntar oss en positiv medverkan frän ledningen i Moskva lill den oundvikliga frigörelseprocessen i de baltiska republikerna. Det måsle vara helt klart all vi måste förebygga varje missförstånd om att del skulle kunna finnas en acceplans i omvärlden för en sovjetisk politik där rnan med olika påtryckningsmedel försöker tvinga kvar de baltiska republikerna i Sovjetunionen.

Den delning som har präglat Europa under de gångna fyrtio åren har också präglat Norden i väldigt hög grad. Vi har kunnat utveckla ell omfattande nordiskt samarbete trots denna politiska delning. Men den har inneburit olika säkerhetspolitiska lösningar, alt vissa stater har varit västallierade och atl Sverige och Finland har varit neutrala. Det har inneburit alt områden som naturligt skulle ha kunnat ingå i ett nordiskt samarbete har stängts utanför därför att de har tillhört Sovjetunionen eller pä annat sätt har varit anslutna lill östblocket. Del är helt klarl att det nya politiska lägel skapar stora och intressanta möjligheter. Det gör också på elt annat sätt än tidigare möjligt ett samarbete som också kan ha vissa säkerhetspolitiska inslag. Men del viktigaste uppslaget på det området är naturligtvis tanken på en kärnvapenfri zon i Norden. Utrikesministern nämnde den ämbetsmannakommitté som ägnar sig åt denna fråga. Del är bra alt arbete pågår Samtidigt tycker jag atl del känns angeläget atl uttrycka förhoppningen att inte denna ämbetsmannakommitté innebär något slags hedersam begravning av idéen ulan att vi

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

19

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

20

verkligen får se resultat av kommitténs arbete någorlunda snart. Jag tycker också att man med intresse bör notera atl del finns en vilja i Baltikum alt i en framtid ingå i en sådan zon. Förutsättningarna är nya, och det är viktigt att ta dem lill vara.

Naturligtvis är det, herr talman, viktigt att Sverige blir delaktigt i del samarbete som utvecklas och intensifieras i Västeuropa. Sverige har allt intresse av alt-kunna bli delaktigt i så mycket som möjligt av de fyra friheter som nu utvecklas inom EG och som också diskuteras i samverkan mellan EG och EFTA. Samtidigt har vi naturligtvis ett starkt intresse av atl kunna bibehålla vårt utrikespolitiska oberoende, vår neutralitetspolitik. EG håller på att utvecklas inte bara lill en ekonomisk utan också en politisk union, med ett om-fallande samarbete även på det utrikespolitiska området. Jag tror alt det är illusionsmakeri alt göra gällande att del skulle vara möjligt att bibehålla en neutral och oberoende utrikespolitik och samtidigt ingå i en politisk union. Den realismen att vi inser denna motsättning måste prägla vår EG-debatt. Givetvis kan man länka sig alt EG utvecklas lill någonting annat än vad det för närvarande strävar emot. Men den diskussionen bör i så fall tas när detta är ett faktum. Nu måste vi i vår bedömning av EG utgå från organisationens egna ambitioner och egen färdriktning, och den är i riktning mot en politisk union. Deltagandet i sådant kan inte vara förenligt med en neutral och oberoende utrikespolitik. Vi har naturligvis också elt intresse av att kunna bibehålla en egen och hög ambitionsnivå på andra områden - på miljöområdet, arbetsmiljöområdel och när det gäller sysselsättning och regionalpolitik. Den ideala lösningen för Sverige är således alt kunna delta i ett nära västeuropeiskt samarbete men ändå bibehålla vår egen slutliga självbestämmanderätt.

Mycket talar för atl detta önskemål också kan tillgodoses genom de förhandlingar mellan EFTA-länderna och EG som nu pågår Inom EES får vi den nära samverkan som vi önskar oss. Men EES är ett samarbetsorgan bestående av självständiga parter Vi kan alltså inte tvingas böja oss för beslut som fattas över våra huvuden. Det är en viktig skillnad i förhållande till ett medlemskap i EG.

Enligt vår uppfattning finns det goda förutsättningar för att ett EES-sam-arbele blir just den lösning sorn passar Sverige allra bäst. Därför bör det vara en självklarhet alt vi nu helhjärtat satsar på den lösningen. Skulle EES-förhandlingarna misslyckas, far man ta upp en diskussion om hur Sverige skall lösa sina problem i det läget. Men det finns del enligt vår uppfattning inte någon anledning alt räkna med.

EES skulle också kunna bli en bas för elt vidare europeiskt samarbete som åven omfattade de östeuropeiska staterna. Målet för vår Europapolitik måste givetvis vara att skapa en alleuropeisk gemenskap, inte bara en västeuropeisk. Atl EG skall utvecklas till en sådan alleuropeisk gemenskap är inte särskilt sannolikt, i varje fall inte med den färdriktning som organisationen för närvarande har Det verkar heller knappast ligga i EG;s eget intresse. Å andra sidan vore en struktur, där EG skulle bli ett slags spindel i ett nät av bilaterala handelsavtal, också ganska olycklig. Det skulle leda till en väldig centralisering av ekonomisk makt i Europa.

En gemensam organisation av EES typ skulle däremot kunna skapa ett

alleuropeiskl samarbete mellan likvärdiga parter som nära skulle kunna knytas lill ett utvidgat Europaråd och kanske också till en fortsättning på ESK-processen. Sverige bör aktivt arbeta för en sådan alleuropeisk gemenskap, där alltså alla deltar som likvärdiga parter

Vi bör också på elt mera generöst sätt stödja utvecklingen i Östeuropa. Regeringen har i dag på morgonen presenterat ett gult häfte med information om den nya östeuropeiska politiken. Denna presenterades alltså på morgonen i dag. Tydligen vill rnan inte ha någon debatt om detta häfte just nu - vi har ju inte haft möjlighet att studera del. En hastig blick pä häftet ger kanske en förklaring lill varför innehållet verkar skäligen tunt. De 300 miljoner om året som regeringen förordar är inte något högt belopp. Del ger inte uttryck för en särskilt hög ambitionsnivå. Vi i centern kommer alt verka för ett mera generöst Östeuropabislånd från Sveriges sida.

Samtidigt tycker vi att det är cyniskt att låta våra samarbelsländer i Afrika, Asien och Latinamerika i praktiken slå för kostnaderna för vårt Östeuropabislånd.

Behovet av stöd till tredje världen har verkligen inte minskat bara därför alt behovet av stöd till Östeuropa har ökat. Också i tredje världen är behovet av stödinsatser i ökande. Del gäller i synnerhet Afrika. I Sveriges riksdag har vi ju högtidligen slagit fast enprocentsmålet. Men genom del förslag som regeringen nu har lagt fram har det målet svikits. I stället borde vi alltså, herr talman, ägna oss åt atl försöka effektivisera uppfyllandet av enprocentsmålet, så all 1 % av vår bruttonationalprodukt verkligen utbetalas varje år till de faltiga länderna i tredje värleden. Vi måste naturligtvis också diskutera hur vi kan göra vårt bistånd effektivare, så att del verkligen inriktas på de grundläggande överlevnadsproblemen i de faltiga länderna. Vi måste la itu med skuldbördan och försöka medverka till internationella lösningar som inte innebär atl rnan framtvingar nedskärningar på viktiga sociala områden, på utbildningsområdet osv. i de fatliga länderna.

Del finns, herr talman, många positiva exempel på alt långvariga konflikter nu får en fredlig lösning. Del är en glädje att hälsa Nelson Mandela välkommen till Sverige. Hans frihet ger oss rätt atl hoppas alt det förhatliga aparlheidsystemel snart skall gä under. Men samtidigt måste vi konstalera all några grundläggande förändringar ännu inte har skelt i Sydafrika, även om det finns ett hopp i del avseendet. Fortfarande råder apartheid, fortfarande råder undantagstillstånd och fortfarande finns del tusentals politiska fångar Därför måste vi fortsätta att stödja Mandelas anliapartheidrörelse med fortsatta sanktioner mot aparlheidregirnen.

När det gäller Latinamerika kan vi också med glädje hälsa tillkomsten av demokratiskt valda presidenter i Chile och Nicaragua. Fidel Caslro är nu den ende kvarvarande diktatorn i Latinamerika. För några timmar sedan lovade han atl fortsätta med sin diktatur. Låt oss hoppas att hans ambitioner beträffande del löftet kommer på skam!

Naturligtvis finns det också många andra mörka punkter i den värld som omger oss. Mengisturegimen fortsätter sitt svältkrig i Etiopien och Eritrea. Förhandlingarna tycks ha gått i stå. En orsak till det är uppenbarligen att del sovjetiska stödet nu har bytts ut mot ell israeliskt stöd. Detta är tragiskt, och lika tragiskt är del all den israeliska regeringen hittills har visat ovilja atl

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

21

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

förhandla med palestinierna på rimliga villkor. Vad den nu aktuella regeringskrisen utmynnar i är svårt alt förutse.

1 Irak fortsätter Khomeinis arvtagare alt regera genom avrättningar, och i Kina regerar fortfarande mördarna från Himmelska fridens torg.

Trots de glädjeämnen som finns måste vi alltså räkna med en framtida värld präglad av motsättningar och konflikter. Kampen för en fredlig och rättvis värld måste fortsätta. En fri och självständig svensk utrikespolitik som drivs inte bara utifrån våra nära ekonomiska intressen utan av en vision om framliden behövs också under kommande år

22

AnL 5 GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Herr talman! Jag tror alt vi alla delar den glädje som utrikesministern i dag har uttryckt över utvecklingen i Sydafrika. Och jag tror att vi alla med samma värme i våra hjärtan mottar Nelson och Winnie Mandela som gäster i vårt land. Jag tror också alt vi alla känner samma stolthet över del faktum att det är just Sverige sorn de har valt att komma till på sill första utländska besök. Vi vet varför-det är ju inte bara för vår skull. Men del finns ett djupt symboliskt och faktiskt värde i all del är just i vårt land som planeringen av den fortsatta kampen mot apartheid försiggår

Del visar på värdet av varje människas och varje lands aktiva engagemang i vad som händer i världen, även om människorna inte är så många och även om landet är litet. Del visar på viklen och värdet av små nationers möjligheter alt bedriva en självständig utrikespolitik, utifrån egna självständiga bedömningar.

Det är väl just det som är den centrala frågan i dag, eller som i alla fall borde vara den centrala frågan i en säkerhels- och utrikespolitisk debatt. Det handlar alltså om varje folks legitima rätt till nationellt självbestämmande, om demokrati, om frihet och om mänskliga rättigheter. Vi stöder den utvecklingen världen över: i Namibia, i Chile och i de östeuropeiska länderna -senast i Litauen. Vi delar den uppfattning som tydligen en enig ulrikes-nämnd har kommit fram till. Jag skulle i del här sammanhanget vilja ställa frågan till Sten Andersson; Hur kommer det sig alt inte samtliga partier får vara med i den diskussion som bl.a. Carl Bildt menade var så viktig för demokratin, nämligen den diskussion och de överväganden som görs i ulrikesnämnden? Vpk är inte med i de diskussionerna. Jag undrar varför

En grundslen i den svenska utrikespolitiken utgörs av en aktiv solidaritet med fattiga och förtryckta människor Elt av de mest konkreta uttrycken för denna solidaritet är viljan alt i vårt land ge en fristad lill dem som har utsatts för eller riskerar politisk förföljelse i sitt hemland. Här prövas vår solidaritet, inte bara vad gäller vackra ord ulan i konkret handling. Här prövas också hur starkt vi vill prioritera försvaret av de mänskliga rättigheterna och vår syn på människors lika värde.

Det råder inte längre enighet här i riksdagen om den grundläggande inriktningen av den svenska flyktingpolitiken. Regeringen har, bl.a. för att i god tid anpassa den svenska flyktingpolitiken till EG, övergivit stora delar av våra traditioner av solidaritet och humanitet på flyktingpolitikens område.

Dörren till folkhemmet stängs alltmer, och i stället sänder man ut signaler om alt del är dags alt inleda en arbetskraftsimport från Baltikum. Människor

skall komma hit som ett slags gästarbetare, sä länge konjunkturen gör atl vi har behov av dem, och sedan skickas hem. Samtidigt vill en stor mängd flyktingar som redan är här inget hellre än all börja arbeta.

Regeringen måste upphäva beslutet om all vissa skyddsbehövandc skall vägras skydd i Sverige, se över mottagningssystemet för flyktingar, göra det mer flexibelt och ge ökat utrymme för flyktingarnas egna initiativ.

Herr talman! Europa befinner sig i en ny situation inför 1990-talel. Utvecklingen i Östeuropa har ställt Europafrågan inför helt nya ulmaningar De som för något år sedan gjorde EG liktydigt med Europa har snabbi tvingats omvärdera sin snäva syn.

Det är i dag omöjligt att teckna en exakt bild av den kommande utvecklingen, rnen i grova drag kan vi ändå teckna två utvecklingsvägar Den första är elt Europa med delvis nya över- och underordnade förhållanden. Lyckas EG bygga sin politiska union, som innebären ny typ av statsbildning, ett nytt kapitalistiskt storrnaklsblock. är risken uppenbar alt nya låsningar skapas i Europa. Östra Europa riskerar alt bli någol av en bakgård lill en av världens största handelsmakter, på ungefär samma sätt .som Latinamerika i dag är visavi USA. Lyckas EG med atl bygga sin politiska union, som skall inkludera gemensam utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik, kan kraftiga spänningar återigen uppslå sorn äventyrar en fredlig utveckling.

Den andra utvecklingsvägen är elt demokratiskt och öppet Europa, där länderna i Europa uppträder pä järnlika villkor Det kan bli elt Europa där olika sociala och ekonomiska syslem tillåls blomstra sida vid sida. Det kan bli ell Europa som gemensamt arbetar för att lösa hela Europas försörjnings-och miljöproblem. Del kan bli elt Europa där militära medel kan överföras till civila och mänskliga ändamål.

Vilken av dessa utvecklingsvägar sorn blir verklighet är en fråga om styrkeförhållanden. Inget är längre förutbestämt. Folken bygger själva sina samhällen. Delta har med tydlighet visat sig i östra Europa under 1989, och vi menar att det är den enda väg Europas folk kan la.

Den svenska EG-anpassningen i enlighet med riksdagsbeslutet 1988 - för att inte tala om ifall folkpartiets och moderaternas krav på medlemskap skulle bli verklighet - utgör ett hot mot svensk nationell självbestämmanderätt.

Om ca tio är skall 80 % av den ekonomiska och sociala lagstiftningen beslutas av EG;s institutioner Lägger vi därtill planerna pä den ekonomiska och monetära unionen, sorn innebär kraftiga inskränkningar i de nationella ländernas rätt att bestämma.över den egna budgeten, blir läget allvarligt, inte bara för EG :s länder, utan även för EFTA-länderna, som tycks ha accepterat underkastelsen under EG:s beslutsmaskineri.

När vi i vpk kritiserar detta beskylls vi för att vara isolationister men det är felaktigt. Vpk har alllid varit ett internalionalisliskl parti, men vi anser inte atl del står i motsättning till värnandet av den nationella självbestämmanderätten.

Herr talman! Europa präglas av avspänning och nedrustning, men hur ser det ut i resten av världen? Hur förhåller sig den andra stormakten - USA? Utan tvekan är man i dag intresserad av att överge del kalla kriget i förhållande till Warszawapakien och Europa, men man är knappast inriktad på

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

23

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

24

nedrustning eller avspänning gentemot övriga världen. Tvärtom har USA:s militärledning lanserat tesen om "låginlensiva konflikter", en tes som innehåller följande element;

-    USA förser sina allierade med vapen för alt säkra sina ekonomiska och politiska intressen. Sådan upprustning pågår t.ex. i Filippinerna, Sydkorea, Taiwan, Israel och El Salvador.

-    Militärt stöd till kontrarevolutionära organisationer som Contras i Nicaragua, UNITA i Angola och olika gerillagrupper i Afghanistan.

-    Direkta militära operationer som i Panama, Grenada och Libyen.

Gorbatjovs nya politik att inte ge militärt stöd till andra länder har inte följts av motsvarande åtgärder från USA:s sida.

Åven andra länder är opåverkade av nedrustningsprocessen. Japan är inne i en intensiv militär upprustning, i fullt samförstånd med USA. En annan asiatisk stormakt, Indien, rustar sig till tänderna, bl.a. med kanoner från Bofors. Mest orande är utvecklingen av nya kärnvapen. Indien, Kina, Pakistan, Iran, Israel. Sydafrika, Argentina och Brasilien är länder som är aktuella, och det finns i dag ingenting som tyder på atl dessa länder ändrar på sin rustningspolitik på grund av avspänningen mellan NATO och Warszawapakten.

Intensiva krig pågår dessutom mellan och inom en rad stater i tredje världen, t.ex. Etiopien-Erilrea, Sudan, Tchad, Marocko-Västsahara, Libanon, Afghanistan, Sri Länka, Cambodja, Filippinerna, Östlimor, El Salvador och Guatemala.

Nationalgränser och etniska gruppers mänskliga rättigheter ifrågasätts, och många mer eller mindre folkligt förankrade organisationer anser sig ha rätt atl ta till vapen för att hävda sina intressen. Delta är en typ av konflikter som ökar och mot vars bakgrund Europa snarast framgår som en ö av avspänning i elt hav av krig.

På samma sätt framstår den svenska politiska debatten som beklämmande Europacentrerad, om vi ser den mot bakgrund av den globala världssituationen. Jag skall bara ta några belysande exempel.

-    I-ländernas befolkning utgör mindre än 25 % av världens befolkning men konsumerar 75 % av all energi, 85 % av trävarorna och 72% av allt stål. Dessa rika 25 % har 94 % av världens hälsoulgifter, 92 % av industrin och 89% av utbildningen.

-    Genomsniitsinvånaren i den rika världen förbrukar ca 80 gånger så rnycket energi som genomsnittsinvånaren i Afrika.

-    På 1960-talet drabbades 18 miljoner människor i världen av torka, på 1970-lalet 25 miljoner, och på 1980-talet har 35 miljoner drabbats enbart i Afrika.

-    100 miljoner människor saknar tak över huvudet.

-    700 miljoner människor har inte tillräckligt med livsmedel för att föra elt aktivt och hälsosamt liv.

-    60 000 människor dör varje dag - 18 miljoner per år - därför alt deras basala behov, dvs. av vatten, kläder och tak över huvudet, är otillfredsställda, samtidigt som alla analyser visar att alla skulle kunna överleva om resurserna fördelades bättre.

Mot den bakgrunden är del också cyniskt atl konstatera atl regeringen har valt att urholka Sveriges enprocentiga bislåndsmål genom att föra in biståndet till Östeuropa under den rubriken.

Det kusliga är, alt med dessa förändringar i Östeuropa och i Sovjet kan vi också se hur en ny självbelåtenhet i väst tonar fram. "Äntligen", säger man, "inser de att socialismen är underlägsen, äntligen inser de att kapitalsmen är den enda rätta vägen. Se bara hur illa ställt det är med ekonomin och med miljön hos dem!".

Samma självbelåtenhet dyker upp i Väridsbanken, Internationella valutafonden och andra inlernationella ekonomiska organisationer Den tredje världen är på våg in i det tydligen enda globala ekonomiska syslem som skall finnas, nämligen kapitalismen.

Ändå, herr talman, är det odiskutabelt så, att detta system också är en av huvudfaktorerna bakom såväl människors lidande som miljöförstöringen.

Tänk orn de 75 % som inte tillhör del rika väst nu försöker bli som västerlandels 25 %, vars livsstil skapar ständigt ökande klyftor Tänk om alla i världen vill ha lika många bilar, flygresor, modekläder, prylar och lika höga vinster Tänk om kapitalismen och den hittills praktiserade statssocialismen är katastrofala som globala ideologier. Är det inte så att båda egentligen bygger på en ideologi om materialism, tillväxt och människans självhävdelse över andra människor och över naturen?

De rika länderna, som har haft en historiskt unik tillväxt och välståndsstegring de senaste 40 åren samtidigt med en egen förslumning och samtidigt med att majoriteten av jordens befolkning har sjunkit ned i misär, satsar nu på ännu mer tillväxt, ännu mer marknadskrafter ännu mer privatisering och mullinationalisering, för atl som del heter "bättre kunna hjälpa de fattigaste"! Experter och politiker talarom "vår gemensamma framlid" och förespråkar massiv ekonomisk tillväxt som botemedel mot det lidande som just denna tillväxt har skapat!

Herr talman! Vad kan vi då göra här i Sverige? Vad kan vi göra för atl påverka utvecklingen i riktning rnot en global rättvisa och vad kan vi göra för att påverka utvecklingen i riktning mot en värld i ekonomisk och ekologisk balans? Vad kan vi göra för atl medverka fill all alla tillgängliga resurser används för försvaret av vår jord, vår natur och hela mänskligheten?

Jo, vi kan föregå med gott exempel och vi kan vara aktiva i den nedrustnings- och avspänningsprocess som nu pågår i vår del av världen, i Europa.

Tyvärr lyser den aktiviteten med sin frånvaro i dag. I stället för att ta initiativ intar den svenska regeringen en passiv och avvaktande hållning och hänvisar till de internationella förhandlingsborden. Man upprepar med sömngångaraktighet samma gamla fraser som tidigare år; ■'Neutralitetspolitiken, stödd på ell starkt och allsidigt sammansatt totalförsvar, utgör som hittills grunden för vår säkerhetspolitik."

Inte ett ord om den urholkning som vår neutralitetspolitik genomgår genom anpassningen till EG, inte ell ord om den ökande vapenexporten, som genom ett allt flitigare användande av så kallade samarbetsavtal innebär all vi snart kan exportera vapen lill varje krigförande land, inte ett ord om det fega hukandet bakom UD;s fasader när det gäller frågan om flottbesök av kärnvapenbestyckade fartyg. Inte ett ord om den dramatiskt förändrade mi-

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

25

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

26

litära hotbilden och, framför allt, inte ett ord om vilka konsekvenser det borde få för vårt eget militära försvar.

Någol kontinentall storkrig, av den typ vi sett i historien, och som alla europeiska länders säkerhetspolitik byggt på, är inte längre troligt. Möjligheterna atl skapa ett fredligare Europa har aldrig varit större än i dag. I dag finns det en faktisk chans att det system av konkurrerande stormakter som skapat så många krig i Europa kan ersättas av ett nytt system, en "fredlig säkerhetsgemenskap", byggd på samarbete och nedrustning. 1 dag har alla länder i Europa ett ansvar för att bidra till den utvecklingen, genom att ta initiativ till samarbete, öppenhet och nedrustning. Och det gäller även Sverige.

Men i stället för all ta till sig den internationella utvecklingen, ikläda sig en aktiv roll i nedruslningsprocessen och utgöra elt internationellt föredöme, har Sverige i dag hamnat på efterkälken.

Starka krafter inom den svenska krigsmakten och inom den svenska rustningsindustrin driver fortfarande kampanjer för ökade försvarsutgifter och svensk upprustning. Den politiska och massmediala debatten handlar om risken för ett "strategiskt överfall" på Sverige, och man kräver nya miljarder atl kasta bort i det redan havererade JAS-projektet.

Den svenska utvecklingen visar atl säkerhetspolitiken, lika litet som all annan politik, är någol som vi kan lämna åt experter Om demokratin skall kunna stärkas och utvecklas här som i andra länder, måste fler göra sin stämma hörd också på del här området. Del är dags atl beröva de militära experterna deras självpåtagna tolkningsföreträde. Svensk militär nedrustning, en successiv krympning av den svenska vapenindustrin och ett förbud mot all svensk vapenexport måste i dag vara de första och självklara stegen.

Sedan är uppgiften alt forma en fredspolitik för Nordeuropa med målsättningen att öka samarbetet över blockgränserna för atl kunna lösa de ekonomiska, ekologiska och säkerhetspolitiska problem som vi står inför. Lösningen kan ligga i ett regionalt samarbete mellan länderna kring Östersjön.

Östersjön har historiskt varit sammanbindande för regionall samarbete som det i dag finns möjligheter alt återuppta. Handel, forskning, utbildning, transporter, energi och teknik är exempel på områden där samarbetet kan utvecklas.

Östersjön är ett döende hav. De 300 miljoner som regeringen satsat på miljösamarbete med Polen är bokstavligen en droppe i havet. Det miljölek-niska samarbetet måsle prioriteras. Enligt en opinionsundersökning 1989 ansåg 64 % i Sverige att miljöförstöringen var så stor att den hotade vår överlevnad och 88 % var villiga att sänka sin levnadsstandard för att rädda miljön.

Sverige bör initiera förhandlingar om militär nedrustning i länderna kring Östersjön. Ett första steg kan vara att alla offensiva styrkor dras bort, alt alla kärnvapen med tillhörande infrastruktur skrotas. Länderna kan också agera gemensamt för att militära övningar och pairullering av stormakternas högsjöflotlor skall förbjudas. Liknande initiativ kan tas i Nordatlanten. De pengar och kunskaper som frigörs av den militära nedrustningen kan i stället användas i det ekonomiska och ekologiska samarbetet.

Herr talman! Inom den inlernationella fredsrörelsen och i den internalio-

nella diskussionen finns i dag ett stort intresse för neutralitetsfrågorna. Man ser neutralitet som elt konstruktivt alternativ till medlemsskap i militära allianser. Intresset är stort från flera östeuropeiska länder framför allt från Ungern, som diskuterat visionen om parvis neutralisering med början i Ungern och Grekland. Neutralitetsfrågan finns också med i diskussionen om ett framlida enat Tyskland.

En aktiv neutralitetspolitik förutsätter att man inte bara ser den legala sidan av neutraliteten, utan också, och framför allt. att man lyfter fram den politiska sidan av neutralitetsbegreppet, dvs. alt man ser neutralitet som elt verktyg i del internationella arbetet för fred och nedrustning.

1 dag krävs en ny diskussion av neutralitetsbegreppel. När öst-väsl-kon-flikten klingar av, vilken roll skall då vår neutralitetspolitik spela? När nord-syd-konfliklen kanske skärps, vilken roll har neutraliletspoliliken då? Kan de neutrala länderna vara pådrivande, som praktiska exempel, i den pågående nedruslningsprocessen? I Schweiz t.ex. röstade 36% av befolkningen för ett förslag som innebar total avveckling av det militära försvaret.

Frågorna måste ställas och diskussionen måsle föras. Målsättningen måste vara att komma fram till en ny internationell förståelse av begreppet neutralitet och få den förankrad i folkrätten, så att länder som inte har några stormaktsambitioner skall kunna få sköta sig själva, utan att för den skull vara tvungna alt salsa alla sina pengar på ett s.k. starkt försvar

Herr talman! Jag vill av.sluta det här anförandet med att citera ett afrikanskt ordspråk. Det lyder så här;"När de stora elefanterna slåss så bryts gräset, men också när de älskar!"

Jag tycker att det är en bra illustration till små länders situation i den inlernationella debatten och jag tycker atl det är en bra illustration till varje människas situation i den politiska processen. Vad sensmoralen blir, tror jag var och en kan räkna ut.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Under delta anförande överlog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

AnL 6 PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Litauens självsländighetsförklaring och Nelson Mandelas Sverigebesök är två hoppingivande tidens tecken. Miljöpartiet de gröna stöder litauers och azaniers rätt till självbestämmande och politisk suveränitet utan reservationer precis som vi stöder liknande krav från andra förlryckla folk. Sverige bör givelvis avbryta alla bojkottålgärder och öppna alla förbindelser med Sydafrika så snart det landet genom fria val har fält en demokratisk regering - men inte tidigare.

På samma grundval bör Sverige nu utan dröjsmål erkänna det fria Litauen, som utropats av landels första demokratiskt valda parlament på 50 år Jag trodde till häromdagen att det var ett självklart svenskt krav, helt okontroversiellt efter alla dessa uttalanden, efter alla dessa polilikerresor lill alla dessa möten i Baltikum, efter alla dessa flammande appeller i de olika baltiska staterna. Kunde man få något annat intryck än att svenska partier och den svenska regeringen enhälligt och utan krumbukter skulle erkänna varje baltisk stal så snart denna själv fann det rimligt och förenligt med folkrätten

27

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

28

att utropa sin självständighet? Och här visar del sig atl miljöparfiet de gröna plötsligt är ensamt i Sveriges riksdag om denna helt självklara hållning. Det är i sanning märkligt, och jag skall strax återkomma till det.

Men låt mig först notera några glädjeämnen - atl Namibia blir självständigt, att Chile har fått en demokratiskt vald president i stället för en bödel, och att i Nicaragua en revolutionär regering faktiskt tycks vara beredd att lämna makten efter elt fritt förluslval.

Man skulle kunna tro att vi lever i demokratins och de fria småfolkens tidevarv. Men än är inte alla diktatorer och maktmissbrukare störtade. När skall palestinier, eritreaner, kurder och västsaharier få de egna stater som internationell legalitet och humanitära principer ger dem rätt till ?

Och när skall världens faltiga få ekonomisk rättvisa? 1980-talet var ju ett vinstårtionde för den rika världen och ett förlustårtionde för den fattiga världen, där skulderna ökade, lönerna sjönk, matlagren krympte och dödstalen ökade. Och man fick se nya företeelser som miljöflyktingar och ekologisk utpressning i den sociala och politiska verkligheten.

Herr talman! Vi kunde lyssna på Nelson Mandela här i går. Det var ett översvallande beröm han gav svensk solidaritetspolitik, och det finns berättigande i det, lill dels - precis som i den uppskattning som Sverige får av vietnameser, palestinier och nicaraguaner, för alt nämna några.

Det finns några skinande ljuspunkter i den svenska utrikespolitiken som påminner om den forna tid när Sverige självklart uppfattades som alla småfolks vän och alla supermakters besvärliga utmanare.

Men det finns också andra sidor, som gör att utrikesdepartementet ibland påminner om en underavdelning till exportrådet, räddhågal svansande efter storföretagens vinkar och underdånigt inväntande klartecken från Europas supermakter - oberoende av om centrum råkar ligga i Bryssel eller Moskva.

Efter Litauen kommer med säkerhet fler sovjetrepubliker att begära utträde ur unionen: Estland, Lettland, kanske Georgien och Armenien. Kommer Moskvaregeringen att visa sig mer storsinl och framsynt än dess maktpolitiska motpol, USA, gjorde när den ställdes inför ett liknande öde för mer än ell sekel sedan?

Del är intressant att amerikanska historiker nu har visat atl det var en myt att Abraham Lincoln gick i krig mot sydstaterna för all han ville avskaffa slaveriet. Del hade avskaffats ändå, av tiden och ekonomiska realiteter. Nej, han gick i krig för att bevara unionen - men han behövde slaveriet som en förevändning.

En ödesfråga för Europa är om Sovjelimperiets makthavare nu skall hitta lämpliga förevändningar för ingripanden mot Litauen och andra stater Det beror inte bara på maktkampen i Kreml, utan i minst lika hög grad på omvärlden, hur vi som är vänner till både rysk perestrojka och baltisk självständighet hanterar situationen.

Det krävs ett principfast agerande. Å ena sidan måste vi visa att vi tveklöst stöder små folks rätt till frihet och suveränitet; det får inte finnas någon tvekan på deri punkten. Å andra sidan måste vi samfidigt visa att vi motsätter oss att befriade småstater förenar sig med motsatt läger, att de blir spjutspetsar för en verksamhet som kan hota den Ld. supermaklens säkerhet. Det gäller alltså att undvika både kryperi och skadeglädje.

Tyvärr verkar det som om regeringen inför Litauens självständighetsförklaring har varit så till den grad rädd all uppfattas som skadeglad och provokativ att den i stället har agerat så alt man får ett intryck av kryperi. Såväl regeringsförklaringen som det uttalande som gjordes i går efler ulrikes-nämndens sammanträde består av vaga formuleringar som mer tycks syfta till att undvika bannor från Moskva än till att ge stöd åt ett litet grannland i dess ödesslund.

Och detta filtloffeltassande ställer alltså de borgerliga partierna upp bakom! Vad har det blivit av Carl Bildts fräna kritik mot Sten Andersson om Baltikum? "Två gamla trålobröder är helt eniga", sade man i Rapport i går-eniga om att Sverige inte kan erkänna en republik som just befriat sig från en ockupation, bara för alt man ännu inte har en uppgörelse om ockupationstruppernas framlid.

Är det alltså ockupationsmaklen som skall avgöra när ett förtryckt folks frihet får internationell legalitet? Den frågan är vi inte ensamma om i miljöpartiet de gröna, den ställs i dag bl.a. på Dagens Nyheters ledarsida. Nej, Litauens självständighetsförklaring är inte en självständighetsförklaring av någon exilregering eller av någon av många befrielserörelser i världen som saknar territorium och kontroll över sitt land. Del är en självständighetsförklaring av ett demokratiskt valt parlament som tidigare har underkänt den sovjetiska ockupationens legalitet - och av en regering och ell parlament som har effektiv politisk och administrativ kontroll över landels territorium. Del kan fä förneka. Vad mer kan man begära? Vilka stater skulle klara sig genom UD:s och ulrikesnämndens nålsöga om man höjde kravet, om det inte fick finnas trupper från andra länder pä deras territorium? Vad skulle vi ha gjort med Norge under andra världskriget, och alla de andra länderna? Det är nya och märkliga förevändningar och skenargument som här förs in i debatten i stället för en rak politik på grundval av den folkrätt som vi också självfallet ansluter oss till.

Herr talman! Det luktar litet av ugglor i mossen om det samförstånd om Litauen som moderater och socialdemokrater tycks ha kokat ihop bakom ulrikesnämndens lyckta dörrar

Moderata samlingspartiet har ju i en riksdagsmotion med gillande kallat utvecklingen i Polen i dag för "en borgerlig kontrarevolution". Moderaterna kräver alt Sverige skall hjälpa Östeuropa att "bygga kapitalismens institutioner". De vill att västvärlden massivt skall gå in och bestämma samhällssystemen i de östeuropeiska länderna, enligt en märklig och intressant partimolion som de har väckt.

Om del finns någonting som kan vara en förevändning för Moskvas stali-nister alt göra comeback, så är det nog just misstanken att bakom Polens, Litauens och de andra folkens frihetssträvanden står borgerliga kontrarevolutionärer som väntar på att från väst införa och återupprätta kapitalismens institutioner!

Är det månne så att Carl Bildt har fått kalla fötter av den här moderatmotionen? Är del månne så alt han har insett att den sortens knivhugg i ryggen på frihetsrörelserna i öst kanske kan vara litet besvärande och att han nu vill två sina händer och avsvära sig den där moderatpolitiken genom att stödja socialdemokratisk filttoffelpolitik om Litauen?

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

29

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

30

År del så del hänger ihop? Eller är del möjligen så atl det finns en djupare ideologisk grund bakom socialdemokraliskl-moderat samarbete beträffande utrikespolitiken? Ni samarbetar ju faktiskt väldigt bra om myckel viktiga och grundläggande utrikespolitiska frågor Om vapenexporten är ni helt eniga. Nu samarbetar ni om flyktingpolitikens anpassning till EG:s inåtvända "Festung Europa" med taggarna mot muslimer, afrikaner och andra icke-européer Ni samarbetar inte sällan om förvrängning av biståndsmålen, nu senast om alt låta u-länderna betala stödet till Östeuropa. Ni samarbetar om JAS-projektet - flygplanet som inte kan flyga och som t.o.m. militärer protesterar mot och som två riksdagsutskott har funnit anledning att närmare granska. Och ni är ju överens om atl Sverige skall låta sig annekteras av den framväxande västeuropeiska supermakten.

År det månne så atl dessa båda partier som är principiella anhängare av storskalighet och stormakter, dessa båda partier som anser att Västeuropas småstater bör försvinna och smälta samman till en EG-supermakt, är det månne så atl de inser att miljöparliet har helt rätt, när det hävdar atl del i längden är omöjligt och livsfarligt, om Europa präglas av obalans mellan en supermakt som faller sönder och en annan supermakt som växer fram? År det möjligen så att ni nu börjar få kalla fötter inför Sovjetmaktens sönderfall och inser att östblockets upplösning oundvikligen kommer all leda till att byggandet av EG-imperiet kommer att misslyckas?

Är det månne så atl ni är så stora anhängare av detta EG-byggande och all ni har en sådan övertro på stora enheter stora partier, stora partiblock och stora stater all det har lett lill, nu när sanningens minut har kommit, denna oheliga filtloffelallians, när elt grannland efter alla dessa löften och utfästelser från alla era utsända delegater inte har kunnat få något annat intryck än att erkännandet skulle komma omedelbart, då man själv fann att tiden var mogen? Är det så? Jag ställer en fråga? Och del vore intressant att få den utredd. Jag har angivit olika hypotetiska möjligheter Förklara för oss som inte har insyn i kohandeln i ulrikesnämnden. Det kan vara helt felaktigt, ni kan ha en helt annan verklighet att redovisa, men redovisa då den för en undrande offentlighet som inte vet vad som ligger bakom denna märkliga utveckling som gör att Sten Andersson och Carl Bildt plötsligt är de sålaste bröder om atl svika Litauen i dess ödesstund. Vi behöver en förklaring, och jag tror inte alt jag är ensam om atl önska en sådan. Jag tror inte att ni kan vifta bort det här som något miljöparlisliskt påfund. Det är många som ställer sig dessa frågor

Del är på sätt och vis lättast atl förstå moderaterna. Ni har talat klartext i den här motionen. Ni vill ha kapitalistiska institutioner och fria marknader i Östeuropa. Demokratiska institutioner och fria folk är ni inte lika intresserade av. Det står ingenting i motionens 23 punkter om frihet för de östeuropeiska nationerna, men det står mycket om frihet för företagen, framför allt de västeuropeiska, på den östeuropeiska marknaden.

Socialdemokraterna har inte varit lika lydliga. Vad är det som gör att Litauens frihet inte tycks vara lika viktig för Sten Andersson som Sydafrikas? Vad är det som gör atl Nelson Mandela helt riktigt kan hedras som en statschef redan innan hans folkrörelse har fått chansen att möta folket i val, medan Vytautas Landsbergis inte tycks las på allvar trots att han har en så mas-

siv demokratisk legalitet bakom sig atl faktiskt också den svenska regeringen borde känna en viss avund. Det är inte många som har ett så massivt stöd av folket.

Herr talman! En kärnpunkt i denna diskussion är attityden till supermakterna. 1 miljöparliet de gröna har vi en klar uppfattning. Låt oss försöka befria världen och Europa från supermakterna. Låt oss i stället samarbeta, regioner och folk. mer, djupare och effektivare. Låt varje folk och varje region få den grad av självstyrelse och politisk suveränitet som eftersträvas och se till att alla dessa regioner och folk binds samman, funktionellt, så atl de kan samarbeta - om mänskliga rältigheter miljö, kultur studier och allt sådant som vi verkligen behöver samarbeta orn över gränserna. För några år sedan skulle detta ha låtit fullständigt utopiskt. I dag borde det vara ganska självklart. Små folk och regioner kräver överallt självstyrelse. Demokratin frodas, i varje fall i Europa. Elt nätverk av samarbetsorganisationer finns ju redan; säkerhetskonferensen för mänskliga rättigheter och säkerhet samt Europarådet för kultur och sociala rättigheter m.m., vidare FN:s ekonomiska kommission som sysslar med miljö liksom FN:s miljöorganisation UNEP som också sysslar med miljö. Det finns ett organisationsnät. Sveriges roll i denna brytningstid skulle kunna vara mycket stor De små folken vänder sig lill Sverige för all finna alternativ till supermakterna, för alt finna en samhällsmodell som förenar frihet med ansvar och materiell trygghet med social rättvisa, miljömedvetande och global solidaritet. Del var hit PLO kom för att finna en samlalskanal lill USA och Israel, och del var hit Nelson Mandela kom på sin första resa utanför Afrika. Och del är alltså hit balter och östeuropéer har blickat för atl finna förebilder och inspiration.

Adam Michnik sade häromdagen i en tidning: Jag tror att Polens chans ligger i alt samarbeta med Skandinavien och bli en länk mellan nord och syd. Vi borde bygga en vertikal axel i Europa. Annars kommer den gamla axeln Moskva-Berlin tillbaka. Och Vaclav Havel som t.o.m. Carl Bildt hyllade har andra mål för Europa än konsumism och varuexport. Han har ju gått i spetsen för att Tjeckoslovakien av moraliska skäl helt och hållet skall avveckla sin vapenexport. Ställer Carl Bildt upp även på detta, när han berömmer Vaclav Havel? Nej, han är väl en dåre den där förfaltarpresidenlen i Prag, när han vill avslå från fela vapenexportinkomster! Det skulle väl inte Sverige kunna länka sig, Sverige som inte ens kan tvätta den vapenbyk som vi har -trots utrikesministerns mänga löften.

Herr talman! Miljöpartiet de gröna har om och om igen berättat vad den s.k. EG-anpassningen egentligen innebär, nämligen en förvandling av Sverige till en lydstal under en uppväxande västeuropeisk alomsupermakl, som präglas av sexfaldigt högre arbetslöshet och genomgående sämre hälso- och miljöskydd än Sverige. Vi har varit ganska ensamma ganska länge. Nu kan man knappast öppna en tidning eller en tidskrift utan att se liknande rapporter. Överallt i organisationspressen rapporterar organisationerna om de nackdelar som de kommer alt drabbas av fill följd av en EG-anpassning. I Dagens Nyheter kunde vi häromdagen läsa om hur man försöker kringgå grundlagen för att det inte skall synas att Sverige blir en lydstat till EG. 1 400 EG-lagar skall Sverige anta före ikraftträdandet. Hur kan del vara möjligt alt genomföra detta, även om man vill del, på ett demokratiskt anständigt

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

31

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

sätt - i en riksdag som brukar ha svårt att anta ett hundratal propositioner om året? Hur skall vi före 1992 kunna anta 1 400 EG-lagar på, jag betonar detta, ett demokratiskt anständigt sätt? Ingen har förklarat delta för oss i riksdagen eller för svenska folket.

Jag har med stort intresse läst centerns Europamotion. Den innehåller mycket av värde. Jag tycker ändå alt Pär Granstedt borde se litet noggrannare på vad EES egentligen kommer alt innebära. Ingen skulle vara gladare än jag, om han har rätt i sin analys. Analysen i Dagens Nyheter om vad del i verkligheten handlar om leder lill ett helt annat resultat.

Herr talman! När Adam Michnik intervjuades i en svensk tidning fick han av den svenske intervjuaren beröm för att han hade medverkat i en organisation sorn öppnat dörrarna för en ny politisk utveckling. Michnik svarade själv: Jag håller med dig, men de gröna har också bidragit. Polacken fick tala om för svensken all de gröna har bidragit till denna viktiga utveckling. Och del är de gröna i Europa som envetet och enigt över hela kontinenten motsätter sig supermaktsdominans och mililärpakter Det är de gröna som samarbetar över alla gränser och som tillhandahåller en modell av och en vision om ett samhälle som är både fritt och solidariskt och som inte tvingar folken atl välja mellan pest och kolera, mellan kommunism och konsumism. Därför utvecklas de gröna i öststaterna ännu snabbare än i väst.

Herr talman! När jag på fredag åker lill Budapest för att delta i den första internationella gröna konferensen i ett östeuropeiskt land, räknar jag med att träffa gröna parlamentsledamöter från Litauen. Det känns skönt alt kunna berätta för dem att miljöpartiet i Sverige har hållit sitt löfte alt erkänna dem så snart de själva funnit det lämpligt atl respektera deras vilja. Som svensk känns det beklämmande alt ens behöva försöka förklara hur de fem övriga partierna enigt har lyckats få till det, dvs. att inte erkänna Litauen som en självständig stat just när det bäst behövs. Det är en annan sak att göra det om några veckor när världens nationer kanske har bildal kö för atl göra del. Del är betydligt svårare att vara först. Det är nu det verkligen behövs och kostar politiskt mod.

Jag hade trott mycket mer om Sten Andersson. När del går alt erkänna PLO och Sydafrika, vad är det då som gör att del inte går atl erkänna Litauen?

32

Anf. 7 Utrikesminister STEN ANDERSSON;

Herr talman! När jag tillträdde som utrikesminister för snart fem år sedan sade jag att jag skulle ha tre ledord för min utrikespolitik - säkerhet, solidaritet och samförstånd. Jag sade också alt jag såg det som en förpliktelse för en svensk utrikesminister att försöka ena partierna och nationen kring utrikespolitiken, helt enkelt därför all det är bättre för Sverige. Vi står starkare då vi hävdar svenska ståndpunkter antingen det är i FN, i Geneve, i Wien eller i bilaterala samtal med främmande makt.

Det är lätt alt visa all den enighet som verkligen har rått genom att de andra partierna har ställt sig bakom den förda utrikespolitiken har haft stor betydelse för Sverige. Jag behöver bara nämna Östersjöförhandlingarna med Sovjetunionen och de samtal som föregick våra ansträngningar att åstadkomma en dialog mellan PLO och USA. Jag tror uppriktigt sagl att

denna strävan till enighet kring utrikespolitiken är viktigare i dag än någon gång tidigare.

Förändringarna i världen sker snabbt och är omvälvande. Det är de också i vår närmaste omvärld. Förändringarna har stor betydelse för oss, men vi kan bara i begränsad omfattning påverka dem. Våra möjligheter all utöva inflytande ökar orn vi står eniga. Men denna enighet är naturligtvis av mindre värde orn den inte föregås av debatt och bygger på övertygelse. Därför är del nödvändigt all vi samråder med varandra.

Gudrun Schyman frågade mig varför inte alla partier fick vara med i samrådet i ulrikesnämnden. Det finns två skäl till del. Två av partierna i riksdagen, vpk och miljöpartiet, är för små. Del skall inte utestänga dem från samråd. Den mest aktuella frågan, nämligen det uttalande som har gjorts i Litauenfrågan, föregicks i söndags av samtal med samtliga partiledare och miljöpartiets företrädare Inger Schörling. Miljöpartiet tycks ha lika många åsikter som man har ledamöter i kammaren. Jag redogjorde för Inger Schörling vad ett uttalande skulle komma att innehålla, och hon sade sig acceptera det. Då trodde jag att hon talade för hela miljöparliet, vilket i och för sig inte var förvånansvärt eflersom del är elt bra uttalande. Då jag tycker atl del är av vikt alt uttalandet införs i riksdagens protokoll, skall jag be att få läsa upp del. Av uttalandet framgår, Ingemar Eliasson, att det inte råder något tvivel om atl vi ställer upp till stöd för de baltiska republikernas strävan mot frihet. Uttalandet lyder;

"Vi hälsar med lillfredslällelse att den pågående samhällsomvandlingen i demokratisk riktning i Sovjetunionen har gjort det möjligt för Litauen att hålla fria val till republikens parlament.

Den nya folkförsamlingen har nu inlett sin första session, och den har med överväldigande majoritet förklarat all litauerna vill utöva sin rätt till nationellt självbestämmande genom en egen, självständig stat. De antagna besluten speglar en bred enighet och en stark folklig vilja.

Vi utgår från att del litauiska folkels legitima rättigheter till nationellt självbestämmande skall uppfyllas i enlighet med bestämmelserna och andemeningen i Helsingforsdokumenlet.

Under den gångna helgen har också den estniska kongressen sammanträtt i Tallinn och uttalat klara krav på självständighet. Även delta måste tolkas som en brett förankrad folklig manifestation och den utgör ytterligare ett steg i processen mot ökat politiskt självbestämmande."

Flera talare har varit inne på frågan om när ett erkännande av Litauen kan komma från Sverige. Carl Bildt sade helt korrekt alt de regler vi följer är viktiga och riktiga. Jag utgår frän alt de inte är allmänt kända, varför jag skall tala om vad de innebär

Svensk praxis vid erkännande av nya stater är helt i överensstämmelse med folkrätten alt vi erkänner stater uteslutande på grundval av faktiska förhållanden. De avgörande folkrätlsliga kriterierna som bedömningen grundar sig på är för det första atl del finns ett folk - och del finns det i Litauen -för det andra atl det finns ett visst territorium - och även det finns del i Litauen - och för det tredje att det finns en regering som utövar suverän och effektiv kontroll över detta territorium. I Litauen kan frågan om effektiv kontroll ännu inte med säkerhet bedömas. Det är elt faktum att betydande

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

33

3 Riksdagens protokoll 1989/90:85

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

sovjetiska styrkor är stationerade på litauisk mark, och vi vet ännu inte hur man i Moskva slutgiltigt ställer sig till Litauens krav. Till detta kommer - och det är viktigt - att litauerna själva har sagt alt de avser alt återkomma till frågan om elt erkännande.

Mot denna bakgrund kan situationen i nuläget inte anses vara sådan att Sverige bör erkänna Litauen som självständig stat. Uttryckt pä elt mindre diplomatiskt språk innebär ett erkännande av Litauen enligt svensk uppfattning inte en diplomatisk kärleksförklaring utan ett erkännade av fakfiska förhållanden, nämligen all makten har övergått lill andra händer, att del nu finns nya myndigheter atl träda i kontakt med för våra bilaterala förbindelser etc. På dessa punkter är lägel ännu oklart. Men tvivla inte på vår vilja att stödja utvecklingen mot självständighet i de baltiska republikerna.

Jag skall härefter besvara några frågor som ställts i debatten. Carl Bildt vidhöll sin kritik mot all regeringen, som han sade, varit senfärdig vad gäller bistånd lill Östeuropa. Själv hade jag önskat att vi hade fått fram pengar snabbare och mer pengar än som blev möjligt. Men som också Carl Bildt vet är ekonomiska realiteter mer tvingande för regeringar än för opposition.

Carl Bildt har fel när han säger att del inte har förekommit någol samråd. I ulrikesnämnden i går redogjorde jag för de beslut som redan har träffals angående Östeuropa och Baltikum samt även för de beslut som är under beredning. När jag kallade till ell sammanträde med partiledarna hade varken Carl Bildt eller någon annan moderat tillfälle atl delta. På sammanträdet diskuterades bl.a. partiernas och folkrörelsernas möjligheter atl medverka.

Del finns möjligheter till fortsalt samråd. Till förfogande står 100 milj. kr vars användning vi ännu inte har bestämt. Det pågår ett intensivt arbete på den punkten. Vi är beredda alt inbjuda partierna lill överläggningar, och min förhoppning är atl moderaterna då skall ha tillfälle alt komma. Jag tror nämligen det är värdefullt att representanter från alla partier är med.

34

Anf. 8 CARL BILDT (m) replik:

Herr talman! Jag vet atl utrikesministern ibland är genuin när han söker samråd, men ibland följs orden inte rikligt av handling.

I fråga om Östeuropastödprogrammel har del icke förekommit något seriöst samråd och knappt ens något försök till del. Partierna sammankallas till elt möte på en dag, sedan man en vecka i förväg fått beskedet att ingen företrädare för det största oppositionspartiet kan delta den dagen. Dagen därefter framträder utrikesministern i utrikesutskottet med en så till den milda grad allmän redogörelse atl sakinnehållet är närmast obefintligt. Så kan man göra, men tala då inte om samråd. På den punkten är jag besviken på utrikesministern och på statsministern. Ni talade om samråd, men därefter gjorde ni faktiskt ingenting.

I mitt anförande nämnde jag inte de fortsatta ubåtskränkningarna. Låt mig bara registrera atl de fortsätier. Jag skall i annat sammanhang be atl få återkomma till den frågan.

Vad gäller EG-utvecklingen är det inte utan att man fylls av häpnad när man lyssnar på Per Gahrton, Han kallar EG för en atomsupermakt. Per Gahrton och miljöpartiet liksom även vpk och Gudrun Schyman lever i sin egen värld. Ni tycks inte veta vad som händer i Europa. Nio av tio väst-

européer är i dag medborgare i EG-slater De uppfattar EG-samarbetet som det historiska arbetet på att bygga upp ett samarbete över de gamla nationsgränserna för att säkra välfärd, frihet och demokrati. De lever inte kvar i 1800-talels gamla nationella begränsningar. De känner en europeisk solidaritet och en demokratisk samhörighet genom Europaparlamentet. Där utkämpar de sina politiska strider om hur morgondagens Europa skall se ut. Del finns isolationister som lever kvar i den gamla tiden. Ni kommer atl leva kvar i det gamla om ni inte förmår alt se del nya.

Visst är det besvärligt, Per Gahrton, att i efterhand anta 1 400 nya lagar; del håller jag med om. Men vårt alternativ har aldrig varit atl Sverige skall vara en anpassande randstat utanför EG. Det hade varit bättre om Sverige hade blivit medlem 1971 när man hade den möjligheten. Då hade vi sluppit den här situationen. Jag tror all del för framtiden är bättre om Sverige är med i Europaparlamentet och där, dag för dag och vecka för vecka, diskuterar och i demokratisk ordning stiftar europeisk lag än alt vi anpassar oss i efterhand.

Så till Litauenfrågan där vi tycks få avvakta miljöpartiets samråd om vad man tycker i den frågan.

Per Gahrton hade där en parallell med det amerikanska inbördeskriget, ett av 1800-talets allra blodigaste krig, som jag nog inte tycker var så där alldeles välfunnen, mot bakgrund av all vi alla önskar en fredlig lösning på denna konflikt. Om inte annat borde väl denna mindre väl valda parallell ha kunnat leda lill en viss försiktighet från miljöpartiets sida.

Detta är en konflikt i vårt närområde mellan rättsligt väl grundade krav på nationellt självbestämmande och supermaktens maktanspråk. Det är inte tid för yvighet, det är inte lid för ävenlyrlighet. Det är heller inte, för att använda en av Gahrlons formuleringar, ödesstunden.

Ödesstunden är tack och lov inte här Tack och lov befinner vi oss enligt min bedömning i början på en process som kommer alt leda till självständighetsförklaringar från Estlands och från Lettlands sida som kommer atl följas av en förhandlingsprocess i den ena eller andra formen med Moskva. Den stora loppkonferens som kommer att hållas i Helsingfors mot slutet av året kommer att bli den kanske avgörande punkten, då samtliga europeiska stater skall lägga fast de principer som skall gälla och som skall tillämpas också vad gäller Estland, Lettland och Litauen.

I det arbetet måsle Sverige kunna spela en aktiv, en principiell och en konstruktiv roll. I konflikten mellan rätten, som ligger hos esterna och letterna och litauerna, och maklen som mycket tydligt fortfarande ligger hos Moskva - underskatta inte den moskovitiska makten - måste Sverige steg för steg med stor konsekvens men också med den försiktighet som följer av det nationella ansvarstagandel kunna verka för en lösning som gör atl alla folks rätt lill nationellt självbestämmande respekteras och också ger den stabilitet i Östersjöområdet som är en avgörande förutsättning - låt oss inte glömma detta - för Sveriges frihet och för Sveriges fred. Vi hanterar inte bara freden och friheten för andra. Vi diskuterar också långsiktigt förutsättningarna för vår egen fred och vår egen frihet.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

35

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

36

AnL 9 INGEMAR ELIASSON (fp) replik:

Herr talman! Om Litauen först. Del vikliga nu, herr utrikesminister, menar jag är att våra vänner demokratiskt utsedda förtroendevalda i Litauen och medborgarna där får alldeles klart för sig att våra sympatier och våra välgångsönskningar ligger på deras sida.

Jag har ingen invändning mot de uttalanden och de redovisningar som har gjorts om folkrätt och praxis. Litauen befinner sig nu i en process, och den processen skall Sverige följa noga. Vi kan konstatera att åtminstone två av de tre kriterierna redan är uppfyllda, och jag skulle nog vilja uppmana utrikesministern atl inte alltför mycket stressa invändningarna mot del tredje kriteriet, dvs. atl del är främmande trupper på territoriet. Litauerna själva har ju sagt sig inte för närvarande vilja att de sovjetiska trupperna drar bort från Litauen.

Det handlar alltså orn en bedömning när det faktiska läge har uppkommit som utrikesministern talade om. Om också utrikesministern ville göra min formulering lill sin, dvs. all det inte gäller om utan när ett erkännande kan komma, menar jag alt den svenska inställningen skulle bli ännu tydligare.

Jag förutsätter atl utrikesministern återkommer till regeringens syn pä den tysk-tyska frågan och till Mellanösternfrågan och min upprepade fråga om när vi skall göra sällskap ut till Arlanda för att hälsa höga dignitärer från Israel välkomna till Sverige. Det var ju ett löfte som vi har utestående sedan tidigare debatter

Herr talman! Jag skulle vilja använda resten av min repliktid till atl uttala min djupa bestörtning och förvåning över Gudrun Schymans inlägg. Hon hävdade alt vpk, de svenska kommunisterna, alltid har varit elt internationellt parti, och det kan man kanske hävda, att de alllid har varit snabba atl rätta sig efter de senaste tongångarna från världskommunismen.

Jag lyssnade med spänning pä hur Gudrun Schyman skulle försöka förklara atl denna världskommunism har fallit sönder, men någon sådan förklaring gavs inte. Hur skall man för svenska lyssnare och väljare förklara att när alla människor i kommunistiska länder får chansen atl i fria val säga sin mening, vänder de kommunismen ryggen? Del finns naturligtvis inga bra förklaringar och del fanns inte något försök i Gudrun Schymans inlägg. Hon gick förbi del med tystnad.

Kommunismens sanna väsen har nämligen avslöjats. Den har hållit medborgare i en rad länder i Östeuropa och i många u-länder kuvade, förtryckta, förnedrade. Den har ödelagt deras ekonomier När man äntligen i fria val får säga sin mening stormar människor i raseri mot makthavare och mot kommunismens insignier Med sina röster lyfter man bort kommunisterna från makten, och med lyflkran lyfter man bort Schymans glorifierade lärofader Vladimir Lenin. Så ser det ut. Så går det till. Om detta hade Gudrun Schyman inte ett ord atl säga.

Det svenska partiet log avstånd från den östeuropeiska kommunismen redan 1964, får vi höra i sådana försvarstal som ändå har hållils. Tro det? Jag gjorde ett par slumpvisa grepp i hyllan med kommunistiska skrifter, och de visar en annan bild.

En framträdande kommunist som helte Fritjof Lager skrev fyra år efter det alt kommunisterna i Sverige vände östeuropakommunismen ryggen ett

brinnande försvarstal för Berlinmuren. De båda partiledarna C. H. Hermansson och Lars Werner skrev tillsammans med Ceausescu, av alla, elt försvarstal för atl Europa skulle välja den kommunistiska och socialistiska vägen så sent sorn 1980.

Hur kan man rned en sådan historia alls försöka förklara hur svenska väljare skulle välja den kommunistiska vägen? Det är begripligt om Gudrun Schyman förbigår delta med lystnad, men jag tycker nog atl med ett sådant förflutet och en sådan historia borde man tala med något mindre bokstäver.

Vad har del med svensk utrikespolitik all göra? Jo, alt påvisa alt vpk;s röst är opportunistens. Att lyssna lill svenska kommunisters råd om svensk utrikespolitik år alt sätta bocken till trädgårdsmästare. Med hänsyn lill världskommunismens sönderfall borde kanske en svensk kommunism tala med nägol mindre bokstäver dvs. om sanningslidelse och ödmjukhet hör till själsegenskaperna.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

AnL 10 PÄR GRANSTEDT (c) replik;

Herr talman! Utrikesministern talade om värdet och betydelsen av enighet i utrikespolitiken, inte minst när del gäller så betydelsefulla frågor som vår relation lill Litauen. Det vill jag gärna understryka. Jag tycker alt del är ett stort värde atl den svenska utrikespolitiken präglas av enighet i sina grunddrag och all vi kan agera gemensamt i viktiga frågor. Jag tycker också att del var bra alt utrikesministern log initiativ snabbt till ett samråd omkring Litauen, både genom sina kontakter i söndags och genom det sammanträde sorn ulrikesnämnden hade i går Jag tror att del är en styrka för Sverige.

Jag måste erkänna atl jag tyckte atl Per Gahrton tog sin mun ganska full när han diskuterade frågan om erkännande av Litauen. Del är beklagligt all inte miljöparliet finns med i den enhetliga bilden. Jag har fått intrycket all det i någon mån kan bero på interna kommunikationsproblem inom miljöpartiet, och det är i sä fall synd.

Litauens ledning har inte än begärt att vi skall erkänna Litauen. Dä tycker jag inte alt del är särskilt upprörande om vi nu inte heller ansett oss skola göra det. De paralleller som Per Gahrton drog med Palestina och Sydafrika är ocksä i och för sig talande, eftersom Sverige inte har erkänt vare sig en palestinsk stat eller någon demokratisk icke-rasistisk sydafrikansk stat.

Det är ju helt klart att vår erkännandepolilik, här som i andra fall, måsle bygga på realiteterna i Litauen. Till realiteterna hör naturligtvis atl del finns sovjetiska trupper och sovjetiska försvarsanläggningar i Litauen. Till realiteterna hör också alt del finns allsovjeliska förelag i Litauen. Del här är frågetecken som måste rätas ut innan det svenska erkännandet kan bli ett faktum.

Men samtidigt, herr talman, som vi konstaterar detta måste vi vara väldigt tydliga om atl del är Sverige som självt avgör erkännandefrågan, efler en självständig bedömning av realiteterna i Litauen. Del får inte uppstå någon som helst misstanke om atl Sveriges handlande i erkännandefrågorna skulle dikteras av hänsyn lill den sovjetiska supermakten i vår närhet.

Där vill jag gärna säga alt jag blev litet grand förvånad över Carl Bildts inlägg för en stund sedan. Jag tyckte atl han så atl säga skrämde med ryssen på elt sätt som inte kändes riktigt aktuellt i den politiska debatt vi nu för här

Del är ett klarl svenskt intresse atl erkänna Litauen så tidigt som det över

37

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

huvud taget är möjligt, med hänsyn till de regler vi själva har salt upp för erkännande. Del måste vara helt klart att det är vår avsikt att utnyttja tidigaste möjliga tillfälle att erkänna Litauen och att vi kommer atl följa samma politik också när det gäller övriga baltiska stater dä det kan bli aktuellt.

När det gäller Östeuropa i övrigt och också när det gäller Baltikum är det, som jag sade tidigare, viktigt med ett generöst svenskt stöd lill det demokratiska uppbyggnadsarbetet och inte minst till insatser på miljöområdet och för alt allmänt stödja den ekonomiska utvecklingen. Jag har sagt tidigare att del stöd som regeringen har föreslagit är för litet. Till hela Östeuropa skall vi satsa lika mycket som vi ger lill elt normalt huvudmottagarland för svenskt bistånd, ell enda. Här gäller det stöd till en halv världsdel.

Då säger utrikesministern att ekonomiska realiteter är mer tvingande för regeringar än för opposition. Det låter sig naturligtvis sägas, men det döljer inte del faktum atl det här handlar om prioriteringar. Vad regeringen har gjort är att placera stödet till Östeuropa på en relativt låg nivå och att finansera del genom atl la pengarna från u-länderna, frän våra traditionella hu-vudmoltagarländer

Vi vet alt det finns en betydande oro i tredje världen för att de rika länderna skall minska sitt stöd till de verkligt fatliga länderna på grund av intresset för Östeuropa. Jag har själv mött del, t.ex. när jag var i Zimbabwe. Då, det var före jul, fick jag frågan: Kommer det all bli så nu alt man lar u-hjälps-pengar och ger till Östeuropa? Jag sade emfatiskt alt i varje fall är jag övertygad om all Sverige aldrig kommer att göra en sådan sak. Det var min tilltro till den socialdemokratiska regeringens politik före jul. Jag är besviken över atl jag nästa gång jag kommer till Zimbabwe måste säga; Jag hade fel. Även Sverige föll för den frestelsen.

38

AnL 11 GUDRUN SCHYMAN (vpk) replik;

Herr talman! Jag skall börja med alt ta upp Sten Anderssons myckel knapphändiga svar på min fråga varför vpk och miljöpartiet inte är representerade i ulrikesnämnden. Sten Andersson och flera andra här talar om vikten av all ena partierna i de utrikespolitiska frågorna, göra gemensam front och ge lydliga signaler För att detta skall bli möjligt krävs överläggningar Om det skall bli fråga om någon enighet över huvud taget så måste denna vara väl förankrad. Jag anser inte alt detta uppnås genom telefonsamtal till tvä partiers företrädare och genom i övrigt, antar jag, timslånga diskussioner i en utrikespolitisk nämnd.

Jag har inte av Sten Andersson fått något svar på min fråga varför vi inte är representerade i ulrikesnämnden, och Sten Andersson säger angående min fråga om det beror på alt vi är för små, att detta inte är något bra argument. Jag skulle då gärna vilja höra någol bättre argument till varför vi inte får vara med i nämnden.

Sten Andersson uttryckte sin besvikelse över att vi inte har mer pengar all ta till samarbetet med de östeuropeiska länderna. Men det kan ju inte vara obekant för Sten Andersson alt det finns andra delar inom del säkerhetspolitiska området där det faktiskt finns pengar Vi har i Sverige hitfills fört en säkerhetspolitisk debatt, som till 99 % har dominerats av det militära försva-

rels anslagsäskanden, och till åtminstone 96 % har också säkerhetspolitiken i praktiken dominerats av dessa pengar

Del vore väl rimligt atl man i delta läge, när man ser alt de militära hoten i det nuvarande Europa har minskat, tar pengar från den delen av säkerhetspolitiken för all i stället satsa dem på ett utvidgat samarbete ekonomiskt och, inte minst, ekologiskt med de östeuropeiska länderna. Jag kan inte förstå all man inte på utrikesdepartementet drar den slutsatsen av utvecklingen.

Carl Bildt säger alt vi har en mycket märklig uppfattning om EG. Han säger atl nio av tio västeuropéer är medlemmar i EG. Del låter som LUX reklam för tvålar; Nio av tio filmstjärnor använder LUX. Men del är inte säkert, Carl Bildt, atl alla blir lika vackra som filmstjärnorna för del. Jag tror nog att vi också har reda på hur människor i dessa EG-länder lever

Det är inte så atl nio av tio lever i den välfärd som Carl Bildt målar upp. Del finns i dessa länder en arbetslöshet, en social utslagning och ett förtryck som är långt mycket värre än vad vi kan ana. Det finns ökade klassklyflor som uppstår i föriängningen av den råa kapitalism som EG-länderna faktiskt slår för. Del finns också oppositioner inom de olika länderna, oppositioner som menar att detta är en mycket olycklig utveckling.

Så till Ingemar Eliasson. Jag tycker faktiskt att jag drivs i mitt politiska arbete av både sanningslidelse och ödmjukhet. Jag tycker atl denna ödmjukhet saknas hos andra politiska partier i Sverige i dag när de diskuterar utvecklingen i Östeuropa.

Jag är glad över all kommunistiska diktatorer i Östeuropa i dag lyfts med lyftkran. Jag är glad över den demokratiska utveckling sorn nu sker Jag kan beklaga atl vpk, precis som andra politiska partier i Sverige, kanske har varit något svag i sin kritik av dessa regimers interna förhållanden.

Den debatt som vi för inom vpk i dag är enligt min mening bra. Vi granskar nu kritiskt vårt partis historia och vårt förhållande lill de östeuropeiska länderna. Jag välkomnar denna utveckling, och jag kan försäkra Ingemar Eliasson alt det, ur denna granskning och ur det kritiska förhållningssätt som vi har, kommer att växa fram en mycket stark tro och en politisk praktik, som kommer atl innebära atl vi fortsätter att utöva den socialism som i dag är nödvändig inte bara i Östeuropa utan även i Västeuropa och i hela världen, den socialism som slår till försvar för svaga grupper i samhället och som står för solidaritet och för alla människors lika värde. Denna politik är kanske i dag viktigare än någonsin.

Jag kan sedan, tillsammans med Ingemar Eliasson, lyfta bort alla diktatoriska regimer med lyflkran om det skulle behövas. Detta gäller då även de diktatoriska regimer som finns i andra delar av världen än Östeuropa.

Vad jag efterlyser är en ödmjukhet, en sanningslidelse och en respekt för de demokratiska krafter som nu växer fram i Östeuropa. Hur kan vi i Västeuropa vara så förmätna atl vi säger; "Visst skall vi ge ekonomiskt bistånd, men bara under förutsättning av fria, hemliga val, marknadsekonomi och långtgående privatiseringar i fråga om den offentliga sektorn"? Vilka är vi som kan tala om för dem exakt hur de skall göra och, framförallt, att de skall göra exakt så som vi vill? Jag menar att man, om man ser på utvecklingen i andra länder på detta sätt, har varken ödmjukhet, sanningslidelse eller en demokratisk uppfattning.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

39

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Möjligen är det också därför som Ingemar Eliasson säger atl man skall avhålla sig ifrån att lyssna på vpk i Sverige i dag när del gäller säkerhetspolitiska frågor Är det kanske av denna anledning sorn Ingemar Eliasson anser alt vi inte skall vara representerade i ulrikesnämnden? Ingemar Eliasson kanske fortfarande är så besjälad av dessa det kalla krigets tankar att han anser alt vpk utgör en säkerhetsrisk.

40

AnL 12 PER GAHRTON (mp) replik;

Herr talman! Det har uppstått vissa logiska svårigheter när del gäller att kunna försvara sveket rnot Litauen. Man talar om atl frågan inte är om utan när Litauen skall erkännas. Men om frågan inte är om vi skall erkänna Litauen, om man redan i dag vet alt förutsättningar för elt erkännande föreligger, vad är det då som gör att man inte också i dag erkänner Litauen? Vad är det som gör att rnan väntar orn man i dag vet atl man vill göra ett erkännande i framtiden? Vad är del då som kommer emellan om inte hänsyn till andra faktorer, som man här inte redogör för?

Man talar om trupperna. Men har vi inte, utrikesministern, erkänt Tjeckoslovakien, Ungern, Östtyskland och andra stater där det mot folkviljan har funnits trupper i landet? Del hänger inte ihop, det finns ingen logik i detta.

Det är naturligtvis av denna anledning som jag är bekymrad över att vår utrikesminister väljer ell tarvligt angrepp mot miljöpartiet. Det är tarvligt mot Inger Schörling som person. Inger Schörling har inte diskuterat frågan om ett erkännande. Hon har definitivt inte för miljöpartiets del utlovat att vårt parti skulle avstå från att kräva elt erkännande i den stund det stod klarl för oss att Litauens demokratiska parlament utropade en fri stat.

Detta angrepp är tarvligt rnot Inger Schörling som person och det är tarvligt mot oss som parti. Tror någon att vårt språkrör, vårt kongressvalda språkrör, går ut via TT och förkunnar miljöpartiets ståndpunkt utan alt denna är förankrad i partiet? Tror någon att jag står här och håller ett tal som inte är läst av samtliga riksdagsledamöter i vår grupp? De som tror det måste bygga sin uppfattning på erfarenheter från sina egna partier Där kanske det går till så, hos oss gör del det inte. Det vi här har sagl är djupt demokratiskt förankrat i miljöpartiet de gröna.

Sten Andersson talar om behovet av enighet inom nationen. Vi skapar inte oenighet för oenighetens skull, inte på något sätt. Men vi kan inte gå med på alt hela den utrikespolitiska debatten i brännande frågor skall föras bakom ulrikesnämndens lyckta dörrar Det finns ingen möjlighet till detta. Vi befinner oss inte i den sorlens utrikespolitiska krisläge. Vi kommer också all ställa upp på en nationell samling om den situationen inträffar.

Men nu handlar del inte om det. Det handlar i stället om att vissa partier på många olika sätt i Baltikum har skapat intryck av all del bara för balternas del var fråga om att själva bestämma när liden var mogen för en självsländighetsförklaring och att de då från Sverige skulle få ett oreserverat stöd, och det handlar om att de partier som har skapat detta intryck, av olika oförklarade skäl, nu plötsligt enas om en filttoffelpolitik. Det är märkligt, och det är ganska beklämmande. Skulle elt inval i ulrikesnämnden innebära att miljöparliet tvingas lill någon sorts permanent kohandelstyslnad tillsammans

med övriga partier, får vi nog diskutera om vårt krav på inval i ulrikesnämnden kvarstår. Det kan inte vara detta som är syftet.

Carl Bildt menar atl det är fel att säga atl EG är en atomsupermakt i vardande. Vad är det för fel atl säga del? EG är en supermakt i vardande. Man håller pa atl bygga en politisk union, man har atomvapen och man har kärnkraft. Vad är del för fel alt säga att det är en atomsupermakt - även om nio av tio medborgare skulle gilla en sådan? De kanske gillar en alomsupermakl. De gröna EG-länderna gör det inte, och det gör inte miljöpartiet heller Det är likafullt en alomsupermakl även om en stor del av medborgarna råkar gilla den.

Vi vill inte ansluta oss till USA, trots alt det är ett demokratiskt land. Vi vill inte ansluta oss till Sovjetunionen, trots att del håller på alt bli en demokrati. Vi vill inte ansluta oss lill någon supermakt, och definitivt inte till en alomsupermakl. Det brast litet grand i logiken i det resonemang som fördes. Däremot skulle del kunna finnas en viss grad av logik i det Carl Bildt sade om del amerikanska inbördeskriget. Det var just det jag försökte förklara. Frågan är vad som kan vara en förevändning för en stormakt och var gränsen går till kryperi.

Klara signaler om alt Sverige erkänner de stater som själva förklarar sin självständighet kan, menar vi, inte tjäna som förevändning. Motioner av den typ som moderata samlingspartiet har väckt åren krigsförklaring-med fredliga medel förutsätter jag, men dock - mot hela det sovjetiska samhällssystemet, inte bara mot diktaturen utan mot hela samhällssystemet. Det är ett hot mot en massiv västlig invasion för alt exploatera del som hänt.

Delta är en motion i 23 punkter i vilken man inte säger ell enda ord om fria folks fria stater i Östeuropa, men man talar väldigt mycket om västliga företags frihet att exploatera. Detta är en borgerlig kontrarevolution. Men del skall sägas lill protokollet: Carl Bildt har inte skrivit under den här motionen. Det är en motion från utrikesutskottets moderata ledamöter Det skulle hedra Carl Bildt att han med dessa krumbukter i själva verket tar avstånd från denna unikt skandalösa motion från moderaterna.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Anf. 13 Utrikesminister STEN ANDERSSON;

Herr talman! Jag är av naturen optimist. Därför tänker jag göra ett nytt försök, även om jag förstår atl jag har begränsade möjligheter att nä fram, att övertyga Per Gahrton om vad det är för regler som vi följer i Sverige och som vi alltid har följt när det gäller erkännande av andra stater

Ett erkännande från svensk sida av en annan stal är ingen diplomatisk kärleksförklaring. Det är inget ullryck för en sympati ulan ett erkännande av faktiska förhållanden. Per Gahrton nämnde själv Sydafrika och PLO. De flesta svenskar känner väldigt liten sympati för regimen i Sydafrika. Men där finns ett folk, det finns ett territorium och där finns en regering som har kontroll över landet. Följaktligen erkänner Sverige Sydafrika som stal.

När det gäller PLO känner Per Gahrton och jag och många svenskar sympati för del palestinska folkets krav på självbestämmande och en egen stat. De har en regering, de har inget territorium och följaktligen ingen kontroll över detta territorium, och därför erkänner vi inte landet. Det är en mycket

41

Prot. 1989/90:85 14 niars 1990

Utrikesdebatt

42

strikt folkrättsligt grundad regel som Sverige alltid har följt och som vi förhoppningsvis skall fortsätta atl följa.

Jag fick några frågor som jag inte hann besvara i den första replikomgången. Ingemar Eliasson frågade om den svenska regeringens syn på de båda tyska ländernas återförening. I mitt tal sade jag bl.a.; "En förening av de båda tyska staterna är ett led i Europas enande. Det innebär samtidigt slutet på del kalla krigets epok i europeisk historia." Bakom detta uttalande finns en mycket positiv inställning lill de båda tyska staternas återförening.

Men jag vill också gärna instämma i Genschers uttalande i Ottawa, som Ingemar Eliasson hänvisade till; "Vi talar om för alla våra grannar vad vi vill förena: Förbundsrepubliken Tyskland, Tyska demokratiska republiken och hela Berlin - varken mer eller mindre". Sedan kommer ett viktigt tillägg; "Vi har inga territoriella anspråk på någon av våra grannar"

Sker återföreningen av två demokratiska stater på de villkoren, när folken så vill, och i avsikt att förstärka samarbetet och den demokratiska utvecklingen i Europa, är del naturligtvis någonting myckel positivt. Det är mycket viktigt att vårt engagemang för frihet och demokrati i Östeuropa inte sker på bekostnad av vår solidaritet med tredje världen.

Behoven i u-världen, i synnerhet i Afrika, har ökat under senare år Inkomstklyftorna mellan i- och u-världen och mellan olika ländergrupper i tredje världen har ökat. Samtidigt har insikten vuxit om det ömsesidiga internationella beroendet i exempelvis miljö- och naturresursfrågor.

De ökade klyftorna och behoven i tredje världen, likaväl som vårt starka ömsesidiga beroende, ställer ökade, inte minskade, krav på del internationella samfundet. Avspänningen gäller inte endast mellan de militära allianserna utan den har också underlättat lösningen av regionala konflikter

Det finns elt samband mellan dessa två avspänningslendenser Avspänningen lösgör även resurser som kan överföras lill tredje världen. Det är därför som vi måste tillvarata dessa möjligheter och sträva efler ett bättre samarbete mellan nord och syd.

Ökad frihet och fred i Europa måsle också leda till motsvarande resultat i exempelvis södra Afrika, Mellanöstern och Centralamerika. Del internationella samfundet måste bidra härtill.

Vi har alla ett ansvar för och ett intresse av all stärka solidariteten och samarbetet med tredje världen, samtidigt som vi stödjer frihetsprocessen i Östeuropa. Det råder inte någon motsättning mellan dessa båda engagemang, tvärtom. Det ena kan föda det andra och vice versa.

Den svenska utrikespolitiken, och slödel till tredje världen, ger Sverige en särskild möjlighet och ett ansvar Vi måste kunna infria de förväntningar som nu ställs på oss från tredje världen antingen det gäller olika former av stöd till fredsprocesser och konfliktlösningar eller att främja nord-syd-sam-arbetet eller bistånd till de fattiga länderna och folken. Det är också vår förhoppning atl FN skall kunna tjäna som en länk och katalysator i detta oerhörda och snabbt föränderliga solidaritetsarbete.

Detta ställer självfallet stora krav på FN-systemet. Sverige avser att fortsätta att aktivt driva dessa frågor i FN. Sverige vill medverka fill att FN får en framträdande roll i denna nya era. Det ligger i Sveriges intresse att även på detta sätt stärka FN.

Herr talman! Jag vill slutligen i denna replikomgång svara på den fråga som Ingemar Eliasson ställde om Mellanöstern. Vad har det blivit av utrikesministerns ansträngningar att bidra till fred i Mellanöstern? Ja, det kan jag svara på, men det skall jag inte göra. Det är otvivelaktigt så alt Sverige - inte framför allt av egen förtjänst, tack vare mig eller det svenska utrikesdepartementet, utan framför allt beroende på avspänningen mellan stormakterna, de förbättrade relationerna, men naturligtvis också vår neutralitetspolitik, vårt bistånd och våra goda kontakter- i dag kan spela en aktiv och konstruktiv roll inte bara då del gäller Mellanöslernkonflikten utan också då det gäller en del andra regionala konflikter Men så är fallet bara under en bestämd förutsättning, nämligen att vi gör det i tysthet - inte på scenen utan bakom scenen - och håller en låg profil.

Det där leder ofta under processens gång lill att man ibland möter klander och en viss misstänksamhet. Jag minns att vi 20 minuter innan vi nere i Geneve lyckades i våra försök att åstadkomma en kontakt mellan PLO och USA klandrades av de pressmän som ansågs vara de mest insatta för att ha lurat amerikanarna.

Del enda som jag kan göra nu är att försäkra alt då hemligslämplingen en gång kan hävas beträffande det som vi nu haft för oss, kommer man att finna att Sverige har fortsatt att spela en lika aktiv och konstruktiv roll som den som vi har spelat tidigare.

Låt mig sedan svara på den myckel konkreta frågan: Varför dröjer del så länge innan Ingemar Eliasson får följa med mig ut på Arlanda och hälsa höga gäster från Israel välkomna till Sverige? Jag ber härmed att få inbjuda Ingemar Eliasson att följa med mig ut på Arlanda den 21 maj. Då kommer Israels president Herzog hit.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Anf. 14 CARL BILDT (m) replik;

Herr talman! Jag vet att det finns personer som anser all Per Gahrton har ett visst underhållningsvärde när han deltar i riksdagsdebatten. Det är möjligt alt så är fallet, men det är väl under sädana förhållanden där som det stannar

Jag frågade vad Per Gahrton menade med atl EG är en atomsupermakt, och han kommer tillbaka och meddelar atl EG har atomvapen. Hur är det i längden möjligt att frän denna talarstol i denna kammare föra vad som skall vara en demokratisk och civiliserad dialog med en person som så totalt ignorerar vad som är av alla känd verklighet? Det är genant att behöva från riksdagens talarstol påpeka för en ledamot från ett riksdagsparti i en utrikespolitisk debatt att EG inte har atomvapen, men så är det. EG har inte atomvapen.

Jag vill be Per Gahrton att lära sig något om verkligheten. Tala om det Europa som är! Håll den där typen av billig retorik lill de allra minsta parti-mötena! Där finns del kanske någon liten anhängare som kan övertygas med den typen av grotesk osaklighet, men här hör den inte hemma.

EG är de facto de demokratiska västeuropeiska staternas ansträngning att för det första säkra freden - det var så det började - och för det andra att bygga en frihet och en välfärd som inte är möjlig om man inskränker sig till de gamla nationalstaternas ramar 1 detta samarbete är, Gudrun Schyman,

43

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

44

nio av tio västeuropéer med. Bland dessa nio av tio, oavsett vilken tvål de använder, ingår också de västeuropeiska kommunistpartierna. Jag skall inte ta ställning till deras skönhet - den är ibland något tvivelaktig. De håller för närvarande pä alt tvätta sig - del finns åtskilligt som behöver tvättas av i deras förflutna - men de står i alla fall upp i Europaparlamentet och arbetar för alt utveckla delta EG-samarbete.

Sveriges dilemma - och det är ett problem - är att vi står utanför Vi får anpassa oss i efterhand, och det är besvärligt från demokratiska och principiella utgångspunkter, men del är del val som bl.a. ni har drivit fram för Sveriges del. Jag hade önskat ett annat val. Då hade vi varit med om atl diskutera och debattera och att fatta beslut, vilket hade varit långt lättare. Vad gäller vpk har detta dock inte varit förenligt med den öslstatsorienlering som vpk haft i sin utrikespolitik, och vad gäller miljöpartiet är det oförenligt med både den allmänna isolationism och närmast Khadaffi-orientering som utmärker miljöpartiets utrikespolitiska profil.

Så några få ord om Baltikum och utvecklingen där Det gäller - jag upprepar det - en av de viktigaste, svåraste och långsiktigt mest betydelsefulla situationer som svensk utrikespolitik har stått i på myckel länge. Även på denna punkt vill jag beklaga att Per Gahrton har fört in uttrycket "inbördeskrig" i debatten. Han har nu dragit paralleller med det amerikanska inbördeskriget när han diskuterat vad som kommer atl inträffa i Baltikum. Den typen av yvighet och oförsiktig retorik tycker jag atl alla i denna viktiga stund skall undvika, och jag vet atl man betackar sig för den på andra sidan Östersjön, där man målmedvetet, med stor skicklighet och beundransvärt mod kämpar för sin frihet.

Det finns sådant som vi kan och bör göra. Jag tycker alt utrikesministerns uttalande var bra. Är det bra, skall man också säga del. I uttalandet redovisades klarl och tydligt atl i konflikten mellan makten i Moskva och rätten hos esterna, letterna och litauerna står Sverige på rättens sida och utgår från atl maklen förr eller senare pä ell eller annat sätt kommer atl vika. Det var ett viktigt utrikespolitiskt ställningslagande.

Jag tycker alt vi kan gå vidare med en emissarie. Del är ett känsligt steg, som kan diskuteras från principiella utgångspunkter. Jag tycker att vi skall ha den djärvheten, och jag tycker ocksä alt Sverige skall vara redo alt spela en roll i de vikliga diskussioner som nu kommer att föras inför Helsingforskonferensen mellan de 35 staterna. Det är där som jag tror att avgörandet kommer

Per Gahrton säger vidare; Ni har förespeglal dem någonting annat. Nej, det har vi inte. Del var för någon månad sedan som jag träffade Landsbergis, och dä diskuterade vi bl.a. detta. Det var bara några dagar sedan som jag träffade den samlade ledningen i Estland, alla grupperingar från kommunistpartiet till oberoende och självständighelspartiet. Jag redogjorde då myckel tydligt för vad jag tycker är Sveriges politik och skall vara Sveriges politik, för vad vi kan göra och vad vi kommer atl göra, för våra möjligheter och våra begränsningar, och det uppskattades. Vad man där i dag vill ha är klara besked om realiteter

De där borta har i den kamp som de står inför ingen som helst nytta av osakliga yvigheler som man inte kan leva upp till. Vad de efterlyser från sina

vänner och grannar är stadga, styrka, konsekvens och kontinuitet, och kan vi ge dem det slödel genom en saklig, bra och nationellt förankrad svensk utrikespolitik, skall vi göra det, men tala inte om inbördeskrig och förfall inte lill allmänt fäktande! Då skapar Per Gahrton problem och skadar dem som han talar så vackert om.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

AnL 15 INGEMAR ELIASSON (fp) replik:

Herr talman! Jag ber alt få tacka utrikesministern för klargörandet beträffande den tysk-tyska frågan. Jag tackar också för beskedel beträffande besöket från Israels president. Min fråga var vad del blev av den svenske utrikesministerns medlingsanslrångningar. Det började ju så bra, men sedan har del varit tyst, och del beror på att utrikesministern har ägnat sig ål lyst diplomati. Ja, del är en tröst som vi tar fasta på. Det var inte direkt tyst diplomati sorn utrikesministern ägnade sig åt när Yassir Arafal var i Sverige. Andra uttryck kommer väl bättre till pass därvidlag. Jag antar alt del också blir en del ståhej nu när Israels president kommer hit. Det är ett välkommet besked. Man kan dock misslänka att det har dröjt därför att relafionerna till Israel inte har vårdats på samma sätt som relationerna till PLO. Om nu en vändning därvidlag har inträffat och detta besök är resultatet av det, är det så mycket mera välkommet. Det log lång tid och det fanns många frågor, men när beskedel väl kom var del välkommet.

Herr talman! Gudrun Schyman valde det gamla knepet att höja rösten när argumenten tryter. Inte ett ord hade hon dock som förklaring lill världskommunismens fall och inte ett ord lill försvar för varför de svenska kommunisterna ägnade sig åt skriftställeri tillsammans med Ceausescu och försvarade Berlinmuren. Nu tar hon avstånd från kommunismen och är på jakt efter en annan ideologi. Good hunting. Gudrun Schyman!

Ur kommunismens källor finns ingel mer att hämta. Den som vill övertyga sig om det behöver inte gå lill utländska kommunisters program utan det räcker atl gä till del svenska kommunistiska partiels program - någol mera föråldrat är svårt att hitta. 1 det programmet kan man läsa att det i flera länder har börjat byggas socialistiska samhällen. För varje parti som arbetar för en socialistisk omvandling är det en uppgift att kritiskt granska och dra lärdom av erfarenheterna av utvecklingen i de socialistiska länderna. En sådan granskning är ägnad socialismens framtid och förverkligandet av marxismens frihetsidéer

De lärdomar man har dragit är just all när man får och kan i fria val sä vänder man de frihetsidéerna ryggen och skakar av sig den ideologin.

Man kan vidare läsa i vpk-s program all socialismen som ekonomi uppvisar storslagna resultat när det gäller atl resa länder ur underutveckling och fattigdom och omskapa dem till industrialiserade välfärdsstater

Den lärdom vi har dragit är atl denna marxistiska och leninistiska ideologi har lagt ekonomier i ruiner och fångat människor i förtryck och förnedring. Det är lärdomen vi har atl dra. Det är inte all undra på att man är på flykt ifrån en sådan ideologi.

Då är Gudrun Schyman glad, säger hon. Hon är glad när statyer av Lenin-ulan Lenin skulle det inte finnas någon kommunism - lyfts bort med lyfikra-nar ifrån torg och mötesplatser Försök alt länka er in i hur del skulle kännas

45

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

om statyn av en lärofader för någon annan ideologi lyftes bort och man skulle uttrycka sin glädje över det. Föreställ er att jag skulle vara glad om en lyflkran kördes fram på Jarlaplan här i Stockholm och lyfte bort statyn av Karl Staaff eller alt jag skulle vara glad därför att de som har byggt upp demokrati och välfärd i Sverige skulle visa sig ha i grunden fel. I en sådan situation skulle jag gå och gömma mig, och jag skulle vänta länge innan jag gav politiska råd och lade fram synpunkter på hur svensk inrikes- och utrikespolitik skall utformas.

Gudrun Schyman frågar hur vi kan vara så förmätna atl vi nu stöder demokratier och fria ekonomier i Östeuropa. Vi gör del därför atl vår erfarenhet är alt demokrati ger människor upprättelse, skapar fria människor och välfärd och därför all vi vet atl medborgarna - människorna i dessa länder - ber oss stödja just en sådan utveckling. De ber oss komma till hjälp och stöd just nu när de äntligen har fått chansen, rätten och möjligheten att skapa fria stater, fria demokrafier, en framtid i frihet. Det är därför, Gudrun Schyman, som vi nu är så "förmätna" att vi vill hjälpa dem en smula.

46

Anf. 16 PÄR GRANSTEDT (c) replik;

Herr talman! Först skulle jag bara vilja göra en sista liten kommentar när det gäller erkännandefrågan. Jag gissar atl vi kommer atl få många tillfällen atl återkomma lill den. Jag kan dock bara konstatera att miljöpartiet uppenbarligen inte delar grundsynen om vilka principer som skall gälla i fråga om erkännande. Det har framgått ganska tydligt av Per Gahrlons inlägg. Jag erinrar mig också - jag tror i alla fall inte atl jag missminner mig - att miljöpartiet krävde atl vi skulle erkänna Palestina när den staten utropades. Inte heller i del fallet är våra kriterier uppfyllda. Det är bara att konstatera att miljöpartiet i denna fråga har en egen syn, som skiljer sig från vad alla övriga partier står för Då är det naturligtvis en realitet. Jag hoppas vidare att vi snart skall kunna återkomma till denna fråga och nå positiva resultat.

Jag tror alt del är viktigt atl vi får en dialog på lämpligt sätt och på lämplig nivå mellan den svenska regeringen och den litauiska regeringen, så att man kan undvika alla missförstånd om den svenska linjen och så alt vi verkligen underlättar ett så tidigt svenskt erkännande som över huvud taget är möjligt. Man kanske t.o.m. skulle kunna tänka sig atl inbjuda Litauens president. Landsbergis, och ge honom samma mottagande som vi nu har gett Nelson Mandela. Del skulle också kunna vara elt sätt att göra en bra politisk markering.

När det gäller våra relationer till Östeuropa i övrigt har jag kunnat konstalera att vår utrikesminister åren man, som haren utomordentlig förmåga att hålla masken. Del måsle vara en tillgång i dessa diplomatiska arbetsuppgifter I tidigare replik fick vi höra Sten Andersson läsa upp ett litet avsnitt om solidaritet med tredje världen, där han bl.a. sade att vårt engagemang för Östeuropa inte får ske på bekostnad av vår solidaritet med tredje världen och att del inte finns någon motsättning mellan dessa båda engagemang. Utrikesministern inte ens så myckel som rodnade på örsnibbarna medan han sade detta, trots atl vi alla vet att verkligheten är den motsatta. Vårt stöd fill Östeuropa sker på bekostnad av stödet lill tredje världen. Pengarna tas från

den pott som vi annars skulle ha ägnat åt länder i Afrika, Asien och Latinamerika.

Det finns en motsättning mellan dessa båda engagemang, med den uppläggning som regeringen har vall. Delta är anmärkningsvärt och allvarligt. Regeringen har skapat en motsättning mellan solidaritet med tredje världen och solidaritet med Östeuropa. Detta är djupt beklagligt. Man kan bara hoppas atl regeringen så snabbt som möjligt skall la sig ur den situationen.

Jag hoppas naturligtvis också att riksdagen skall vara beredd atl rätta till detta. Del går inte att skylla på de ekonomiska begränsningarna, eftersom delta är en fråga om prioritering. Centern har lagt fram elt budgetalternativ, som är starkare än regeringens men som ger utrymme för ett kraftfullare Östeuropabistånd, vilket inte sker på de fattiga ländernas bekostnad. Politik är att vilja, utrikesministern. Det gäller även i denna fråga.

Till sist skulle jag också vilja göra en kommentar till den debatt som här har förts om våra relationer till EG och lill den europeiska integrationen i övrigt. Som jag konstaterade i mitt inledande anförande måste målet för den svenska utrikespolitiken vara att främja en alleuropeisk gemenskap, inte bara en västeuropeisk. Del står helt klarl att EG knappast har förutsättningar atl bli basen för denna alleuropeiska gemenskap och inte heller ambitionen att bli det. EG omfattar drygt en tredjedel av Europas stater och har inte någon större längtan efter att utvidgas. I stället för atl geografiskt bredda sig är EG:s ambition mycket tydlig att fördjupa sig i riktning mot en politisk union.

Jag tycker vi skall visa respekt för detta. Det är EG;s vilja och ambition att gå den vägen. Vi skall inte kräva atl EG försöker gå en annan väg. Vill vi skapa en alleuropeisk gemenskap måsle vi finna ett annat forum. Jag tror all EES skulle kunna bli det forumet. Det är i alla fall en möjlig väg att gå.

Vi främjar alltså inte den alleuropeiska gemenskapen genom all ansluta Sverige till EG. Men vi främjar den inte heller genom den typ av isolalionis-tisk politik som miljöpartiet och, såvitt jag förstår, också vpk är anhängare av, genom att inte alls delta i den europeiska integrationsprocessen.

Jag tror att Sverige hittills har valt en väg som är framgångsrik, som tillgodoser våra intressen och också ett större europeiskt perspektiv, om vi lyckas. Låt oss salsa helhjärtat pä att detta skall lyckas.

Det är intressant när det här talas om att Sverige skulle bli en randslal. En sådan debatt förs också i ett annat land, nämligen i Storbritannien. I Storbritannien är man mycket rädd för alt landet skall bli en randslal i EG. Man är rädd för att Tyskland och i någon mån Frankrike kommer att dominera. Då kan vi tänka oss Sveriges roll i EG, med 2 % av Västeuropas befolkning.

Det är i EES, där vi kan bibehålla vår självständighet, som vi bäst kan tillgodose våra intressen och vår självbestämmanderätt.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Anf. 17 GUDRUN SCHYMAN (vpk) replik;

Herr talman! Sten Andersson säger atl engagemanget i öst inte får ske på bekostnad av engagemangen för u-länderna. Jag tycker att det är en bra deklaration, men det är tråkigt alt den inte följs upp i praktiken. I praktiken ser det faktiskt ut så, att de biståndspengar som skall användas till u-länderna i dag till en del används till bistånd fill öst. Jag antar atl utrikesministerns

47

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

48

försäkran på denna punkt kommer att innebära att det blir förändringar, all finansieringssältel förändras och också att nivån höjs.

Utrikesministern sade också atl avspänning lösgör resurser till andra saker till att arbeta med de stora globala hoten, som är de reella hoten i dag -underutvecklingen, svälten, de stora ekologiska hoten. Jag delar den uppfattningen. Men jag begriper inte varför inte samma resonemang kan gälla i Sverige. Varför skulle inte avspänning och nedrustning i Sverige också kunna lösgöra resurser till ekonomiskt och ekologiskt samarbete och ökat bistånd till tredje världens länder? Varför gäller vissa resonemang inom säkerhetspolitiken bara utanför landels gränser och inte innanför? Det är en genomgående hållning från utrikesdepartementet. Jag kan inte förstå logiken i delta.

Till Carl Bildt skulle jag vilja säga all jag är medveten om att också kommunistiska och socialistiska partier deltar i det samarbete som försiggår inom EG. Det är självklart! De verkar i länder som är medlemmari EG, i NATO. Det vore orimligt alt de skulle ställa sig ulanför, när hela deras land deltar. Men del de gör inom ramen för EG, är att kämpa för den typ av förslag och förändringar som vi i Sverige, liksom de som verkar inom andra kommunistiska och socialistiska partier runt om i världen, kämpar för; jämlikhet, rättvisa och solidaritet. De framför också ganska skarp kritik och bedriver propaganda därför all dessa frågor är så åsidosatta i EG-samarbetet. Detta har hotat att spoliera framfarten, takten i det ekonomiska integralionsarbetet, om man inte gör någonting ål del hela. Delta är antagligen Carl Bildt medveten om. Det innebär inte atl vi lar ställning på samma sätt som de, nämligen genom atl gä in och driva dessa frågor Vi driver dem ulanför Vi är ett kommunistiskt och socialistiskt parti i ett neutralt land. Vi tycker att del finns ett stort värde i all hävda Sveriges neutralitet, inte minst för vår möjlighet att delta i nedrustningsprocessen i världen. Detta är anledningen. Vi gör naturligtvis självständiga bedömningar Vi hjälper varandra. Vi samarbetar i dessa frågor.

Sä till Ingemar Eliasson. Jag höjde inte rösten därför att jag hade brist på argument. Om jag möjligen höjde rösten så all del slog lock för öronen på Ingemar Eliasson, är det att beklaga. Då får han väl gå till snabbprotokollet i morgon. Jag sade så här; Naturligtvis vänder människorna regimen ryggen i de stater som har levt under diktatur och förtryck ulan demokrati och mänskliga rättigheter Dessa regimer har kallat sig kommunistiska. Det rimmar inte med den ideologi som vpk företräder, på inget sätt. Vi företräder en demokratisk socialism. Vi företräder ell pluralistiskt samhälle med fler-partisyslem.

Jag är medveten om atl de delar av vårt partiprogram som Ingemar Eliasson läste upp kan tyckas föråldrade utifrån den utveckling som har skett. Jag är också en av dem som i partiledningen har tagit inifiativ till all förändra partiprogrammet utifrån den utveckling som har varit och de insikter vi har. Jag upprepar all jag skulle välkomna samma ödmjukhet, samma möjligheter lill förnyat tänkande också från de andra partierna här i Sveriges riksdag.

Jag skulle välkomna elt accepterande av atl del fortfarande i stor utsträckning finns människor i de östeuropeiska länderna som vill slåss för de socialistiska idealen, en ideologi som förespråkar jämlikhet, rättvisa och solidari-

tet, som vill ha slut på de orättvisor den ofrihet och del förtryck som också finns i de kapitaliska länderna. Den ideologin går jag inte på jakt efler. Den finns.

Slutligen skulle jag vilja säga något lill Pär Granstedt när det gäller den Europeiska gemenskapen, där vi till stor del är kritiska på samma punkter Vi för inte en isolalionislisk politik. Vi är mer kritiska än centerpartiet till det förestående eller pågående EES-samarbetet. Anledningen till det är att det inte kan föras nåagon fri och demokratisk debatt i dessa frågor Det är ett evigt hemligstämplande och undanhållande av information. Regeringen har visat ovilja att diskutera de säkerhetspolitiska och försvarspolitiska konsekvenserna av EG:s konstruktion, en ovilja atl öppna hela debatten om neutralitetspolitiken och dess konsekvenser för EG-samarbetet. Det är det vi är kritiska mot. Vi hävdar att del inte kan fortgå på detta vis. Vi vill ha papperen på bordet. Vi vill ha en öppen och fri debatt om EG-frågan, där rnan också tar upp dess långsikliga konsekvenser.

Den smyganpassning som i dag pågår är ju oåterkallelig. Vad gör vi när dessa förhandlingar inte slår väl ut. Pär Granstedt? Vad skall vi då säga? -Oj då, vi gjorde visst fel. Nu måste vi backa. Hur skall vi dra oss ur den ekonomiska integration som redan har skelt? Hur skall vi backa de steg som vi redan har tagit? Det är en omöjlighet! Vi målar in oss i ett hörn. Resultatet kommer atl bli att vi säljer ut vår neutralitet till marknadskrafternas fromma.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Anf. 18 PER GAHRTON (mp) replik;

Flerr talman! Först vill jag notera alt ingen talare upprepade föriöpning-arna mot Inger Schörling och miljöparliet, så vi kan dra ett streck över det.

Sten Andersson säger atl ett diplomatiskt erkännande inte är någon kärleksförklaring. Vi vet det. Vi har det fullständigt klarl för oss. Men om man, trots alt förutsättningarna föreligger inte utfärdar elt diplomatiskt erkännande, måste det uppfattas som motsatsen. Om man, som flera av de partier som står bakom samma beslut, kan säga all del inte gäller om utan när, då har man sagl att förutsättningarna föreligger, men atl det finns någon sorts mystiska skäl fill atl vi ännu inte vill komma med ell erkännande. Då kan del gärna inte uppfattas som annat än motsatsen till en kärleksförklaring.

Det finns väl ändå ingen som tror att elt land som utropar sig som självständigt, talarom alt den gamla grundlagen inte längre gäller och all man nu är en självständig republik, inte vill bli erkänt. Det har antytts här i debatten altman inte har skickat speciella, extra depescher om altman vill bli erkänd. Det är en märklig diplomatisk praxis, att självsländighetsförklaringen i sig själv inte skulle vara ett tillräckligt budskap om att man i nästa steg givetvis vill ha ett erkännande. Det vore helt absurt annars.

Ja, Carl Bildt, jag kan inte återgälda det beröm jag fick om atl jag har underhållningsvärde. Jag har aldrig träffat någon som sagt alt Carl Bildt har underhållningsvärde här i talarstolen. Men det han säger här är ofta myckel farligt.

Nu fornekar Carl Bildt alt EG är en atomsupermakt i vardande - som om inte flera av EG;s medlemsstater har atomvapen, som orn inte den franska debatten präglas av att man vill atl också EG-organisalionen formellt skall

49

4 Riksdagens protokoll 1989/90:85

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

50

få makt över den franska/orce de frappe, som om inte Helmut Kohl i Västtyskland öppet har sagl alt han vill att EG också skall ha en armé, som om inte elva av de tolv EG-stalerna redan var medlemmar i NATO.

Del är ju ren formalism atl förneka alt EG är en atomsupermakt i vardande, som sagt. Den är inte färdig än, men den håller på alt bildas.

Jag tror atl Carl Bildt har allvarliga problem. Han har fått kritik i den moderata pressen, han har inte levt upp till deras förväntningar när det gäller Litauen. Han säger nu atl han inte har skapat några förväntningar Vad sade då Carl Bildt när han var i Baltikum? Klandrade han Landsbergis för att denne ägnar sig ål isolationism, för atl han vill ha nationell suveränitet, för alt han ägnar sig åt 1800-talsmässiga nationalistiska begränsningar, för att han vill ha en självständig stat och liknande saker som han häver över oss därför atl vi väldigt modest vill bevara ett visst svenskt självbestämmande inför framliden, därför att vi inte vill bli underordnade en alomsupermakl i vardande?

Sade Carl Bildt alla dessa saker eller vilka besked gav han? Vilka besked har Carl Bildt gett om den beryktade moderatmotionen? Den har han hållit helt lyst om. År det den som ligger och trycker i bakgrunden? Den moderal-molionen handlar om atl jag talar om inbördeskriget. I ena stunden är det jag säger här i talarstolen av underhållningsvärde, i den andra kan det skapa våldsamma förvecklingar i öststaterna. Jag tror atl de kan läsa innantill -ecce, jag har sagt vad jag har sagt!

Men denna motion är uttryck för Sveriges största oppositionspartis politik så länge inte partiledaren lar ställning lill den. Det är en krigsförklaring där man vill, icke befria de baltiska folken från Sovjetväldet, ulan införa kapitalismens institutioner i stor skala i hela Sovjetsamhället, där man betecknar det som pågår som en borgerlig kontrarevolution som man jublar över. Det är de facto vad moderaterna skriver

Det vore intressant atl få klart om Carl Bildt står bakom den motionen eller inte, eflersom han inte har skrivit under den. Del kan dess värre länkas att Carl Bildt slår någol närmare ministerposter än vad miljöparliet de grönas representanter gör. Det kan tas som förevändning för en supermakt som vill slå till all det kommer en massiv systemförändrande, ideologisk attack stödd av det västerländska kapitalel som skall exploatera Sovjelväldets bekymmer Del är verkligen alt provocera Ligaljovarna.

Herr talman! Det verkar som om miljöpartiet är det enda parti som har en konsistenl grundsyn som håller även i besvärliga lägen. Vi har alltid i alla lägen tagit ställning för den lilla skalan: för småförelagen, för kommunal självstyrelse, regionall självbestämmande och de små folkens rätt till självbestämmande, och det gör vi också i delta fall. Det leder till en konsekvent politik/ör de små folkens självbestämmande och mot supermakterna, de må sedan återfinnas i öst eller väst.

Vi strävar tillsammans med gröna över hela Europa och mer och mer över hela världen efler en värld utan supermakter Det som nyligen verkade helt utopiskt är inte längre utopiskt. Det är faktiskt den mest realistiska politiken när den utgår från att supermakternas lid är förbi. Jag tror del skulle tjäna många syften - fredens och Sveriges - all anpassa Sveriges utrikespolitik till realiteten att supermakternas tid är förbi.

.Andre vice talmannen anmälde all Cari Bildt anhållit alt fill protokollet     Prot. 1989/90:85
få antecknat atl han inte ägde rätt till ytterligare replik.                 14 mars 1990

Anf. 19 STIG ALEMYR (s):

Herr talman! Nu går utrikesdebatten in i andra andningen, och de som nu kommer alt tala har kortare taletid och kortare repliklid till förfogande. Del innebär alt vi inte avser att vara heltäckande utan väljer atl ta upp några enstaka ämnen. Jag vill erinra om att vi så småningom i olika betänkanden från utrikesutskottel återkommer här i riksdagen till flera av de ämnesområden som utrikesdeklaralionen nämner. Det gäller bl. a. frågorna om Östeuropa och de problem som diskuterats när det gäller huruvida det föreslagna biståndet till Östeuropa skulle innebära att vi sviker tredje världen. Den debatten skall vi föra här i kammaren den 2 maj mot bakgrund av ett betänkande från utrikesutskottet.

Herr talman! Låt mig till all börja med framföra elt tack lill riksdagens talman för den högtidsstund han beredde oss i går då Nelson Mandela talade i Sveriges riksdag. Enligt Mandelas egen uppgift var det första gången i hans liv som han talade i ett parlament. Del var en stor upplevelse för oss alla. Jag vill gärna, som de andra partiernas företrädare har gjort, å min riksdagsgrupps vägnar deklarera hur oerhört betydelsefullt vi upplever detta besök och hur angeläget vi anser del vara alt man snarast kan komma i gång med förhandlingar som leder till atl apartheidsystemet avskaffas.

I en debatt vi för några veckor sedan förde i Europarådet framförde ledamoten Ragnhild Pohanka ett påslående som jag tyckte var litet underligt, och jag lovade då atl la reda på om hon hade rätt. Del gällde Turkiel. Jag kan nu konstatera all Ragnhild Pohanka i allt väsentligt hade rätt. Sju turkiska socialdemokratiska riksdagsmän deltog i en konferens i Paris om kurderna. När de kom hem blev de ställda mot väggen i det socialdemokratiska partiet och tvangs alt lämna det. En kommission i det turkiska parlamentet har därefter föreslagit atl de skall berövas sin parlamentariska immunitet.

Herr talman! Jag vill vädja lill de representanter på den turkiska ambassaden som kommer att läsa detta protokoll att verka för alt del turkiska parlamentet inte genomför kommissionens förslag. Om man genomför kommissionens förslag så är det ett mycket allvarligt brott mot det parlamentariska regelsystem som alla Europarådets länder har skrivit på och förbundit sig atl tillämpa. Del måsle vara en grundläggande rättighet för alla valda parlamentariker atl delta i de konferenser de önskar utan all parlamentet självt skall utesluta dem, eller ens länka på alt utesluta dem, och beröva dem deras parlamentariska rättigheter

Herr talman! I söndags blev en demokratiskt vald president installerad i Chile. Jag hade förmånen att representera riksdagen som observatör då valet ägde rum. Jag vill gärna inför kammaren intyga att det var en stor personlig upplevelse att få vara med om det valel och känna den oerhörda entusiasm som Chiles folk visade inför detta fria val. Självfallet hade jag möjlighet alt följa bara en del av valproceduren, men det var ett mycket starkt intryck alt allt gick lugnt, stillsamt och städat till på en valplats där 46 000 människor röstade och att ofattbart många människor personligen engagerade

Utrikesdebatt

51

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

52

sig i valproceduren, inte bara som väljare utan som valarrangörer Jag tror knappast del finns så många politiskt aktiva människor någon annanstans.

De hade uppgiften alt sköta valet. Oppositionen och den tidigare regeringssidans representanter deltog i skötseln av valet och genomförde del på ett utomordentligt mönstergillt sätt! Det finns anledning att nu, liksom jag gjorde i elt tal i Chile i samband med valel, hälsa den chilenska staten välkommen i de demokratiska ländernas krets. Jag hoppas att vi tillsammans med chilenare skall ha möjligheter att i olika internationella fora spela en roll i kampen för mänskliga rältigheter.

I utrikesdeklaralionen talas del om Europarådets betydelse, och den har vi understrukit flera gånger i Sveriges riksdag. Vi har också understrukit betydelsen av att Europarådet nu utvidgar sitt medlemsantal, så alt även de östeuropeiska staterna successivt i någon form kommer in i Europarådet. För alt bli fullvärdiga medlemmar rnåste länderna ha fritt valda parlament och demokratiska institutioner i enlighet med Europarådets stadgar Jag hoppas att det snart skall bli möjligt för dessa länder att ansöka om medlemskap och upptas som medlemmar

Del står även i deklarationen atl Europarådet kan vara ett viktigt organ för kontakter med säkerhetskonferensen. Del tycker jag är riktigt. Men jag vill pä en punkt sätta ett frågetecken. Det finns de inom Europarådets ledning som gärna skulle vilja förvandla Europarådet till ett ESK-parlament, där även säkerhetspolitiska frågor skulle diskuteras. Jag tror atl det vore myckel olyckligt. Europarådet skall även fortsättningsvis ha som sin väsentliga uppgift att arbeta för mänskliga rättigheter, slå vakt om lagsfiftningen i de egna länderna och söka vidga känslan för grundläggande mänskliga rättigheter på andra håll i världen. Det är det grundläggande för Europarådet, och det vore myckel olyckligt om Europarådet blev ett forum för säkerhels-politiska diskussioner Därför vänder jag mig mot tanken på att man skulle förvandla Europarådet till något slags ESK-parlament. Jag läser inte in del i utrikesdeklaralionen, men jag vill ändå la delta tillfälle i akt att varna för alt man på det sättet förändrar Europarådets regler och sätt att fungera.

Jag vill vidare säga att elt par partier här i riksdagen har beklagat att de inte har möjlighet att delta i ulrikesnämndens sammanträden. Jag är ordförande i riksdagens valberedning och har därför varit engagerad i dessa frågor När vi efler det förra riksdagsvalet valde ulrikesnämnd framfördes önskemål från vpk och miljöpartiet alt få plats i ulrikesnämnden. Men konstitutionen reglerar hur platserna skall fördelas, och mandatantalet för dessa partier räckte inte till för atl de av egen krafl skulle komma in i ulrikesnämnden. Förutsättningen för medlemskap hade då varit atl något annat parti hade avstått från en plats och erbjudit den till icke representerat parti. Och del var inte något parti som var berett alt göra delta. Det var resultatet av de överläggningar som föregick valel. Ett parti måste ha ett betydligt större antal riksdagsledamöter för att få plats i den ulrikesnämnd som endast har nio valda ledamöter

Jag vill också, herr talman, konstatera att riksdagen vid två tillfällen har antagit grundläggande regler för förhandlingarna med den Gemensamma marknaden. Och det som nu sker på en lång rad olika nivåer är elt uppföljande av riksdagsbeslut. Jag anser därför atl del finns anledning alt konsta-

lera, som det slår i regeringsdeklarationen och som vi känner från den praktiska verkligheten, all regeringen nu på alla punkter uppfyller de krav som riksdagen har ställt på regeringen för atl förhandla fram ett så nära samarbete som möjligt med den Gemensamma marknaden. När del nu riktas kritik och attacker mot detta arbete vill jag erinra om att del är en myckel stor majoritet av Sveriges riksdag som vid bägge tillfällena har stått bakom detta krav att få så nära kontakter som möjligt med den Gemensamma marknaden utan atl medlemskap för den skull nu är aktuellt. Det sorn regeringen gör är alltså endast att genomföra de beslut som riksdagen har fallat. Det finns ingen anledning alt i något avseende rikta kritik mot regeringen för delta.

Jag vill, herr talman, sluta milt inlägg med ytterligare några ord orn ett annat stort och tragiskt ämne, nämligen utvecklingen i Etiopien. Det är nu t.ex. inte möjligt att utöva ett reguljärt biståndsarbete i Etiopien. Så trasig och så svår är situationen. Och vi tvivlar också i hög grad på att det kommer att vara möjligt att föra in katastrofbistånd till de miljontals människor som nu hotas av svältdöden i torkans spär. Många av oss upplevde i Etiopien den förra torrkatastrofen och såg hur oändlig tragedin var. Vi står nu på tröskeln till motsvarande elände, en av de förfärligaste händelserna i vår moderna historia i världen. Det vilar ett tungt ansvar på den etiopiska regimen att få slut på kriget och se till att vanlig internationell kontakt kan upprättas, så all kalastrofen kan lindras. Jag beklagar alt del inte har varit möjligt atl nå resultat vid de överläggningar som har förekommit. Det är djupt tragiskt, och, herr talman, om den etiopiska regimen inte löser dessa problem kommer vår lid med alla våra resurser och alla våra enorma möjligheter att drabbas av en av historiens mest tragiska katastrofer

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Anf. 20 MARGARETHA AF UGGLAS (m);

Herr talman! De frihetens vindar som blåser över Europa för också med sig en positiv utveckling i den tredje världen, i utvecklingsländerna.

Medan det under 60- och 70-talen tragiskt nog var den marxistiska enpar-tistaten och socialismen som blev till inspirationskälla för många av de nya styrande i den tredje världen, så är det nu återigen frihetens, demokratins och marknadsekonomins ideal sorn blir lill ledstjärna för utvecklingen.

Hur kraftigt den socialistiska planhushållningens kollaps i Östeuropa påverkar de globala idéströmningarna visas av atl t.o.m. de kvarvarande tyrannerna finner för gott atl åtminstone i ord omfatta marknadsekonomins principer Sä har Etiopiens diktator Mengistu nyligen förklarat alt landet skall reformeras i marknadsekonomisk riktning. I Vietnam pågår också sedan en tid vissa marknadsekonomiska reformer. Bara på Cuba och i Albanien tycks den kommunistiska istiden fortsätta ostörd. På Cuba hamnar man numera i fängelse om man läser den sovjetiska tidskriften Sputnik, allt enligt uppgift i dagens nummer av Dagens Nyheter

Som de tragiska händelserna i Kina i fjol visar måsle ekonomisk frihet få åtföljas av politisk och vice versa. Människorna inser själva alt politisk och ekonomisk frihet hänger samman. Utifrån skilda utgångspunkter har folken i Chile och Nicaragua i fria val vall demokratins väg. I Namibia har fria val genomförts framgångsrikt, och landet beträder nu självständighetens väg.

I apartheids Sydafrika pågar mäktiga förändringsprocesser. När det gäller

53

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

54

den fortsalla politiken mot Sydafrika finns det anledning att överväga denna mot bakgrund av de betydelsefulla sleg som under den senaste tiden har tagils i riktning mot förhandlingar och nationell försoning och den betydande risk som också finns för ett bakslag i reformprocessen. Det är viktigt att omvärlden stimulerar en utveckling mot demokrati i Sydafrika och inte stärker de krafter som vill behålla apartheid. Också i Västafrika reses, enligt färska rapporter, kraven pä ökad politisk frihet.

Herr talman! Östeuropas folkliga revolution till förmån för friheten är inte bara en idémässig inspirationskälla. Den leder till djupgående förändringar i det världspolitiska klimatet. För många konfliktdrabbade utvecklingsländer innebär detta atl nya möjligheter lill konfliktlösning och en framtid i fred öppnar sig. Mycket konkret märker en del stridande parter redan i dag av minskade vapenleveranser frän Östeuropa och hemkallade militära rådgivare. Hemliga poliser får inte längre stöd av Östtyskland och andra. Nya möjligheter borde öppna sig för utvecklingsländerna att minska sina militära utgifter och att använda dessa medel till fredlig utveckling.

De nya strömningarna till förmån för marknadsekonomi och demokrati i den tredje världen öppnar självfallet också stora möjligheter för svensk utvecklingshjälp på 90-talet. Det blir av stor vikt för oss att tillse alt den svenska utvecklingshjälpen stöder reformprocesserna, all den bislår i framväxten av marknadsekonomin, alt den uppmuntrar uppkomsten av ett pluralistiskt och demokratiskt samhälle.

Alltför mycket av svenskt bistånd har ju hitintills pumpats in i statliga strukturer i socialistiska enparlislaler och har därmed i betydande utsträckning förötls. 90-talel, som det ter sig i dag, borde ge nya möjligheter härvidlag. Genom de nya frihetssträvandena i utvecklingsländerna borde möjligheterna öka all ge ett meningsfullt bistånd som verkligen stöder en välfärdsutveckling för folkflertalet.

Det sägs atl utvecklingsländerna nu oroar sig för atl industriländernas intresse i alltför hög grad skall koncentreras pä Östeuropa och att utvecklingsländerna därmed skall glömmas bort. Jag menar att detta är ett kortsiktigt synsätt. Ju snabbare Europa lyckas lösa sina egna problem och utveckla en gemensam stark ekonomi, i desto bättre skick kommer Europa atl vara atl som en stark och frihandelsvänlig handelspartner köpa u-ländernas produkter och bistå i deras utveckling. De investeringar som väst nu gör i reformländerna i Öst- och Centraleuropa kommer litet på sikl också utvecklingsländerna till godo.

Västeuropa måsle nu visa alt man är beredd att motsvara de förhoppningar om hjälp, kunskap och resurser som folken i Östeuropa hyser Västeuropa måste visa sin solidaritet med de europeiska grannländer som under så lång lid lidit under det kommunistiska förtrycket bakom järnridån.

Del är beklagligt, herr talman, att just vi i Sverige, som själva har så mycket alt vinna på alt våra nära grannländer återigen blir en del av den demokratiska gemenskapen, skall ha så svårt att komma ur startgroparna och inleda ett brett upplagt och omfattande samarbete och kontaktutbyte.

Den gula promemoria som utrikesdepartementet presenterat här i dag ändrar faktiskt ingenting i delta mitt omdöme. Det understryker snarast hur svårt regeringen har haft att samla sig till all för riksdagen presentera ett ge-

nomarbetat Östeuropaprogram. 1 stället för en proposition har vi nu fått en promemoria från UD. En hastig genomläsning visar all denna promemoria innehåller en blandning av regeringsbeslut och något som mera har karaktären av allmänna tankegångar Jag skulle gärna vilja la ett exempel pä detta. På s. 28 i denna gula promemoria talas om all det vore intressant alt intensifiera och stödja samarbete mellan universitet och högskolor Man uttrycker sig så här; "På nationell nivå" - jag förslår atl det är Sverige - "kan man inrikta sig på att ställa medel till förfogande för stipendier m.m. för att underlätta direktkontakter i form av studenlutbyte och lärarkonlakler mellan universiteten."

Uttryckssättet är egentligen ganska förbluffande: kan man inrikta sig på. Jag undrar om detta innebär - och jag riktar gärna denna fråga lill föregående talare utrikesulskollels ordförande Stig Alemyr - en avsiktsförklaring. Tycker rnan all delta är bra? Vill man delta? I sä fall måste del innebära alt moderalerha - och jag tror även folkpartiet har likartade förslag - nu får stöd i utrikesutskottel för att ställa stipendier till förfogande för att underlätta direktkontakter i form av studenlutbyte och lärarkonlakler mellan universiteten. Detta är alldeles utmärkt, om del nu verkligen är en viljeförklaring. Men del är litet svårt all utläsa av papperet. Del visar också karaktären av papperet.

Det kan gå både fort och snabbt ibland i socialdemokratiskt ledd utrikespolitik atl uttrycka stöd för och utsträcka bistånd till fjärran liggande länder. När det gäller vår egen världsdel och våra egna nära grannländer är trögheten påfallande. Såsom redan har betonats här i dag av bl.a. Carl Bildt är det nu framför allt de baltiska republikerna Estland, Lettland och Litauen som behöver vårt stöd och vår solidaritet.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar

Anf. 21  MARIA LEISSNER (fp);

Herr talman! Händelserna i Europa det senaste halvåret har gjort den utrikespolitiska debatten i Sverige något mer "eurocenlrisk", som har framhävts tidigare i dag. Många välkomnar att för en gångs skull få ägna sig åt Europa i denna debatt. Trots del tänkte jag nu rikta in blicken mot mera avlägsna kontinenter, mindre vikliga för Sveriges omedelbara välfärd men betydelsefulla för världsfreden och för världsmedborgarnas mänskliga rättigheter

Den 16 november förra året, när vi alla satt som klistrade vid TV och radio för alt följa det snabba sönderfallet av kommunismen i Östeuropa, gjorde en grupp kamouflageklädda salvadoranska soldater en räd in på det katolska universitetet UCA;s område i San Salvador De hade order från sina överordnade i armén att identifiera och avrätta ledarskapet för jesuituniversile-let, elt känt centrum för självständig politisk debatt i El Salvador. Jag var där för någon månad sedan för atl för Svenska frikyrkorådets räkning studera situationen för de mänskliga rättigheterna och fick tillfälle att se platsen för massakern. Man hade inte städat sedan dess. Det var del mest ohyggliga vittnesbörd om våld och terror som jag någonsin sett med egna ögon. Kvar på väggarna fanns stänk från prästernas hjärnsubstans. Tjocka blodspår fanns

55

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

kvar pä golvet efter del alt prästernas döda kroppar släpats in på rummen igen. Ordern var utförd med största noggrannhet av soldaterna. De misstänkta regeringsopposilionella prästerna hade avlivats av sill lands armé.

Tragedin i El Salvador är inte enbart del intensifierade kriget mellan gerillan och armén. Det är framfor allt den oerhörda brist på respekt för mänskliga rältigheter som följer i spåren av en polariserad konflikt. Det är ett resultat av alt regeringen, trots alt den tillsalts genom val, hyser en sådan grundläggande misstro mot kyrkor och samfund, fackliga organisationer och politiska partier, mänskliga rättighets-grupper och flyktingorganisationer, att dessa utsätts för attentat, trakasserier och förföljelser Våldsamma råder mot snart sagt alla folkliga organisationer följde på gerillaoffensiven i november förra året. Samfund och mänskliga rättighets-grupper fick kontoren vandaliserade, material stulet eller förstört, medarbetare hotade, fängslade eller i vissa fall avrättade. Politiska och fackliga ledare lever under ständigt dödshot, har flyttat och gått under jorden eller avrättats. Vem som står för dessa förföljelser är helt klart: de utförs av armén och måste därmed ha regeringens stöd.

Mitt i denna häxkittel finns USA. Med stora summor och välutbildade experter bistår USA samma salvadoranska armé som förutom sitt krig mot gerillan också förföljer de folkliga organisationerna i landet. Militära och politiska rådgivare från USA bistår den salvadoranska regeringen med råd och dåd.

Den ljusglimt som finns i detta är FN;s generalsekreterares ambition atl bistå fredsförhandlingar mellan de stridande parterna. Det är just i sådana situationer som FN gör allra mest nytta.

I Nicaragua finns en annan problembild. Valsegern för UNO, där en liberal valts till vice president, är elt uttryck för ett djupt känt folkligt missnöje inte minst mot den galopperande ekonomiska försämringen i landet. Valsegern är historisk för Nicaragua, eftersom del har varit högst osäkert om värdet av den demokrati som genomfördes efter Somozas fall. Skulle sandinisterna acceptera ett av fundamenlen i demokratin, nämligen maktskiftet? Vi vet inte ännu säkert. Det har hörts gurgel frän sandinisterna. Även de svenska sandinistanhängarna har slokat som vissna rosor och verkar tro, några av dem i alla fall, alt 60 % av nicaraguanerna är nationella förrädare som inte inser sitt eget lands bästa.

Själv är jag fundersam beträffande sandinislernas förmåga att till 100 % acceptera ell demokratiskt syslem. Jag har hört sandinistiska regeringsföreträdare tala om alt "revolutionen inte kan rullas tillbaka" och om att oppositionen har orealistiska ambitioner. Men förhoppningsvis har man reviderat sin syn på demokratin sedan dess. Troligen går allt väl. Därmed har, hoppas jag, ytterligare ett sleg lagils för Nicaraguas del på den väg som säkrar demokrati och respekt för mänskliga rättigheter i landet.

Detta är inte USA;s verk. Tvärtom har USA genom sitt ekonomiska och moraliska stöd till contras försvårat situationen för den inhemska, demokratiska och fredliga oppositionen i Nicaragua, som har kämpat i svår motvind under den sandinistiska regeringsperioden. Virgilio Godoy och Erick Rami-rez har aldrig hyllats som frihetskämpar av USA. Förhoppningsvis kommer

56

den amerikanska administrationen att inta en mer konstruktiv attityd i framtiden.

Centralamerika rymmer fler tragedier. Det gäller exempelvis situationen i Panama, där visserligen en diktator har försvunnit, men genom en flagrant kränkning av internationell rätt från USA:s sida. Sedan har vi den bekymmersamma situationen i Guatemala, där konflikterna tar sig ullryck i grava övergrepp och kränkningar av mänskliga rättigheter. Detta har dess värre drabbat även den svenska ambassaden. I snart sagt varje inrikespolitisk soppa i Centralamerika märks USA;s kockslev. Det är inte något nytt- det som är nytt är vårt eget perspektiv.

USA;s Centralamerikapolitik står i plötslig och oväntad relief mot den nya sovjetiska utrikespolitiken. Sovjets president förefaller t.o.m. heja på sina forna lydslater när dessa sågar av kedjorna till Sovjet. I enlighet med den politik som har kommit atl kallas för Sinatradoklrinen utlovas de forna öststaterna en självständig utveckling utan sovjetisk inblandning- "1 did it my way".

Den tidigare sovjetiska utrikespolitiken, där militära invasioner i grannländer var ett naturligt inslag, föranledde dåvarande presidenten i USA alt kalla Sovjet för ondskans imperium. Men det vore klädsamt om den amerikanska administrationen gjorde en genomgripande översyn av sin egen politik gentemot grannländerna. Det skulle gagna freden och demokratin.

"Ramboraider" på den nicaraguanska ambassaden i Panama, militärt stöd till gerillagrupper som vill störta lagligt valda regeringar och militärt stöd till arméer som systematiskt så alt säga förgriper sig pä mänskliga rättigheter passar inte in i den nya världsordning som vi alla drömmer om. Världen håller på atl skaffa sig en ny måttstock för stormakters uppträdande. Oavsett om Sovjet lyckas införa demokrati och respekt för mänskliga rättigheter eller inte och oavsett om Baltikum ges frihet eller inte blir denna nya måttstock ett bestående bidrag från Gorbatjov till världens framåtskridande. Kraven på världens demokratiska stormakt har därmed ökat. Kanske behövs en Si-natradoktrin även för USA.

Det centralamerikanska exemplet har inte bara lokalt intresse.

Det finns två viktiga fundament för en värld i fred. Det ena gäller respekten för mänskliga rättigehter. Del andra gäller respekten för folkrätten. Om dessa båda fundament finns, minskar misstron dramatiskt stater emellan. Vi har sett detta i Östeuropa; Motorn för nedruslningsarbetel blev till stor del den islossning som skedde mellan USA och Sovjet. Denna islossning utlöstes bl.a. av Sovjets nya attityd till omvärlden som präglades av en större respekt för internationell lagstiftning, av elt avståndstagande från militära invasioner, av en större respekt för mänskliga rättigheter åtminstone i omvärlden, av uttåget ur Afghanistan och av frigörelsen i Östeuropa - detta blev den naturliga följden av denna förändrade attityd.

Nu skjuter nedrustningsarbetet äntligen fart. I Geneve har Sverige tagit över ordförandeskapet för förhandlingarna om kemiska vapen - och detta i en fid då det politiska trycket kraftigt har ökat när det gäller atl helt förbjuda kemiska vapen.

Hur oerhört viktigt del är att förbjuda kemiska vapen har inte minst Iraks hänsynslösa användande av sådana vapen mot den egna befolkningen visat.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

57

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Ingela Mårtensson kommer senare i debatten att för folkpartiets räkning tala mera om situationen i Irak.

Även på kärnvapenområdet har vi förhoppningar om framsteg. Kärnvapnen måste utplånas från jordens yla! Deras blotta existens utgör ett så starkt hot rnot hela mänsklighetens och även jordens överlevnad atl ingen lid får spillas i arbetet på atl undanröja kärnvapnen helt och hållet. Risken finns dock all man, när de landbaserade missilerna försvinner, i stället företar en upprustning till havs. Marin nedrustning är därför ett område som alltmer glider in i fokus. Det är viktigt all inte detta område sväller när andra militära hot i vår omvärld minskar. Här är det svenska initiativet mycket viktigt.

ESK-processen får nu en större och mera betydelsefull roll. Inte minst viktiga är de förhandlingar som där sker om den faktiska konventionella nedrustningen.

Drömmen om en värld utan vapen förutsätter inte enbart skickliga förhandlare eller politisk vilja från kloka statsmän, utan den drömmen blir verklighet först när varje människa åtnjuter respekt för sina mänskliga rättigheter och när alla demokratiska stater i omvärlden är förvissade om atl andra länder stora som små, respekterar internationell rätt. Först då smäller misstron bort. Först då upplevs vapnen som onödiga.

Inte minst därför kommer FN, förhoppningsvis, atl fä en allt större roll i det internationella samspelet. FN behöver användas, och vi måste tillåta FN och även förvänta oss av FN att man tar aktiv del i konfliktlösandet.

Till slut, herr talman, vill jag understryka atl del framför allt är glädjande alt vi snart tycks kunna vinna nämnda segrar - det handlar då om dels respekten för folkrätten, dels respekten för mänskliga rältigheter även på vår egen kontinent. Det är inte ett decennium för tidigt!

58

AnL 22 KARIN SÖDER (c);

Herr talman! Nordiskt samarbete är en omistlig del av vårt mellanfolkliga samarbete och hör också hemma i én utrikespolitisk debatt. Del här är en unik form av samarbete som väcker beundran i vär omvärld därför alt det har växt fram på folklig grund. Del är människorna i de nordiska länderna som har velat ha detta samarbete, och det har varit till ovärderlig glädje för oss alla.

Det nordiska samarbetet beslår av två delar;

Det pragmatiska samarbetet i Nordiska rådet, där man tillvaratar de nordiska medborgarnas intressen pä olika områden, dock inte utrikesintressena eller de säkerhetspolitiska intressena.

Utrikesministrarnas, handelsministrarnas och biståndsministrarnas samarbete på de olika områdena.

Utrikesministern har nu lämnat kammaren. Men jag skulle vilja säga att samarbetet i Nordiska rådet, framför allt på ministernivå, inte får komma i skymundan för andra integrationssträvanden som tar väldigt mycket lid i anspråk i regeringskanslierna. Det nordiska samarbetet måste tillmätas ett större intresse. Del måsle få en mera dynamisk prägel. Konsekvenserna för del nordiska samarbetets del måste få en myckel mer framträdande plats i t.ex. EFTA-EG-förhandlingarna.

Det finns en rädsla, och även en otålighet, hos parlamentarikerna för alt

man i dessa sammanhang skall glömma bort del nordiska eller för att man inte skall ge det nordiska tillräckligt med tid eller resurser. Det här framstår som rnycket märkligt i vår omvärld, där demokraliseringsprocessen går allt snabbare och där den nordiska samarbetsmodellen väcker både intresse och beundran.

Jag skulle här vilja föreslå alt man till riksdagen lämnar en redovisning också för ministerrådets arbete på samma sätt som sker frän parlamentarikersidan. Det är mycket rimligt att vi får en sådan redovisning. Vi skall inte låta oss nöja rned del som kommer till Nordiska rådets parlamentariska församling. Det är ju viktigt alt vi får se till helheten.

Vidare skulle jag vilja poängtera några saker när det gäller den andra delen av det nordiska samarbetet. Det gäller då framför allt samarbetet mellan utrikesministrarna. Vi har genom pressmeddelanden kunnat ta del av utrikesministrarnas beslut om signaler till resp. land vid deras möte i Åbo härförleden. Del är intressant och glädjande alt se att alla de fem ministrarna tillsammans på allvar har kunnat diskutera och komma fram lill väsentliga ståndpunkter i fråga om situationen i Sydafrika och kunnat följa upp hela vårt arbete när del gäller kampen mot aparlheidregimen.

De har också tagit upp Mellanöslernfrågan och sökt att i någon mån påverka den fruktansvärda utveckling som har ägt rum där och som inte tycks komma till någon lösning, där del ena bakslaget följer efter del andra på grund av oförmågan både från israelisk och från arabisk sida att länka sig in i vilken situation man så småningom hamnar i om man inte sätter sig vid förhandlingsbordet. Där har vi anslutit oss till uppfattningen atl det är PLO som skal! företräda palestinierna.

De har vidare tagit upp frågan om Etiopien, som utrikesutskottets ordförande nyss nämnde. Del är mycket viktigt atl vi på nordisk bas kan göra insatser där för ett av världens absolut fattigaste folk, som lidit i många årtionden under förtryck, svält och umbäranden av elt helt ofattbart slag.

Det är viktigt alt vi inte bara nationellt utan också tillsammans i Norden kan föra ut delta budskap till de människor som behöver vårt stöd men också till omvärlden, sä att man ser atl små länder verkligen kan samarbeta på en praktisk grund men också på solidaritetens grund. Vi kan göra del med stolthet, därför att Norden skall inte bara skapa en trygghetsfär för de nordiska medborgarna, utan nordiskt samarbete är en nödvändighet i en alltmer in-ternationaliserad värld. Del finns ingen motsats mellan detta alt små länder samarbetar och att de samtidigt är aktiva utåt - tvärtom är det en styrka.

Därav kommer också det engagemang som finns för att komma våra grannar i de baltiska republikerna lill mötes. Vi har traditionellt mycket gemensamt med dem. Vi parlamentariker i Nordiska rådet har funnit atl miljö, kultur och handel är frågor som tillsammans med mellanfolkligl samarbete på bred folklig grund skall vara utgångspunkten. Där förbereds nu ell arbete för den delegation som skall besöka dessa länder samt högsta sovjet i Moskva inom en nära framtid.

Det är också viktigt att kunna konstatera atl man på ministernivå diskuterar liknande saker och har kommit med en hel del åtgärder t.ex. det nordiska rniljöfinansieringinstitulel, sorn skall stödja de östeuropeiska ländernas strävan att söka lösningar på den katastrofala miljösituationen - en miljö

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

59

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

60

som också är en del av vår Något av detta framgår i den redovisning som vi i dag har fått från utrikesministern när det gäller utvecklingen i Östeuropa. Det finns alltså möjligheter till både nationell och nordisk mångfald i vårt stöd.

Jag skulle vilja utveckla ett ämne som Margaretha af Ugglas tidigare var inne på, nämligen samarbetet med de baltiska länderna, så all ungdomar därifrån kan komma hit och studera på olika nivåer. Detta togs också upp i Nordiska rådet, där det dess värre inte fattades något beslut om att dessa ungdomar skulle ingå i Nordplus, som det nordiska samarbetet nu heter, men jag hoppas att vi fillsammans skall kunna verka för att situationen blir sådan atl ungdomar från Baltikum kan ingå som en integrerad del i det arbetet. Del skulle vara av omåltligl stort värde för de unga människor som så gärna vill lära sig hur demokratiska samhällen fungerar och öka sina kunskaper

När del gäller biståndet till Östeuropa har vi inom centerpartiet mycket svårt att förstå alt dessa länder skall stödjas med biståndsmedel. Behoven är oändliga i de områden som Sverige stöder med sin biståndspolitik. Fattigdomen, miljöförslörelsen och förtrycket tar ifrån miljoner, kanske miljarder barn och ungdomar deras framfid. Det är under sådana förhållanden helt främmande för oss i centerpartiet att ta bislåndsmedel i anspråk för stödet till de östeuropeiska länderna. Här är det fråga om stöd på två skilda nivåer Det är en avgrund mellan den situation som man i biståndsländerna befinner sig i och den prekära situation som man i Östeuropa befinner sig i. Problemen måste lösas var för sig. Vi får inte skapa ytterligare oro förutom den oro som redan finns i tredje världen, i de fattiga länderna, genom att vi i Europa sviker dem till förmån för Östeuropa.

Jag vill också apostrofera Nelson Mandelas besök här i vårt land. Vi kan glädja oss över hans översvallande ord om det stöd han erfarit från Sveriges regeringar och det svenska folket. Samtidigt skall vi också besinna den verklighet som man har i Sydafrika, där man kanske inte ens har nått början på avskaffandet av apartheidpolitiken, där de flesta problem trots allt i dess djupa bemärkelse finns kvar och där människor förnedras dag efter dag.

För all än en gång återvända lill Nordiska rådet, vill jag säga alt den parlamentariska församlingen vid sessionen i Reykjavik beslöt alt uppdra åt regeringarna att kontrollera att sankfionerna och bojkotterna mot Sydafrika efterlevs. Det var dess värre inte en enig församling som fattade detta beslut, men det var en bred majoritet. Det här är mycket viktigt, för så länge denna avskyvärda politik är ett faktum måste den med de medel som slår oss till buds bekämpas, så att folket får sina självklara rätfigheter tillgodosedda. Då kan vi verkligen glädjas, inte bara åt Nelson Mandelas frigivning och hans energiska insatser, som är värda all beundran, utan också åt alt folkel har fått sin verkliga frihet.

Herr talman! Trots den avspänning som vi bevittnar är vägen lång till en stabil situafion och en värld i fred byggd på solidaritet och rättvisa. Fortfarande lurar kärnvapenhotet. Den nedrustning som de facto ägt rum och de beslut om nedskärning av kärnvapenarsenalerna som fattals har ju inte inneburit annat än en mycket blygsam minskning av kärnvapnens antal. Riskerna och hotet finns kvar där

Det är med den insikten som företrädare för alla riksdagspartier fillsammans med en rad yrkesgrupper mot kärnvapen bildat en arbetsgrupp som kommer atl anordna en internationell konferens kring problemet "kärnvapenkrig av misstag". Detta är denna risk för misstag som har tagits på djupt allvar och diskuterats av många forskare över hela världen, och det är myckel väsentligt atl den får komma lill större uttryck. Ett stort antal experter - mer än 20 - har accepterat att delta. Riksdagens talman Peterson, Kungl. Vetenskapsakademien och utrikesdepartement stöder konferensen, som kommer att äga rum här i riksdagshuset i november

Folk världen över hyser stor oro, ja, skräck för krig, och del är framför allt kärnvapnen som är så skräckinjagande. Vi har en lång tradition här i Sverige av att arbeta för nedrustning, inte minst på kärnvapenområdet, och det är därför av stor betydelse alt detta arbete fullföljs. Det är vår önskan i arbetsgruppen att slutdokumentet skall följas upp av den svenska regeringen i FN och i andra fora där del hör hemma.

Till allra sist, herr talman, är jag glad atl utrikesministern i sitt tal nämnde barnkonventionen. Att förverkliga dess intentioner är ett gigantiskt arbete, som jag hoppas skall bli en betydelsefull del av vårt lands internationella liksom nationella arbete. Barn i krig, barn som prostitueras, barn som svälter, barn som inte får någon utbildning, flyktingbarn, barn som utsätts för misshandel - alla dessa får genom konventionen ett lagligt internafionelll skydd. Det är vår uppgift atl se till alt del också blir en verklighet för barnen att få leva i värdighet och med dessa rättigheter tillgodosedda. Men vägen dit är myckel lång, och det fordras stora insatser

Ingbritt Irhammar kommer att för centerpartiets räkning ta upp övriga frågor om mänskliga rättigheter

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

AnL 23 MARIANNE SAMUELSSON (mp);

Herr talman! Jag vill börja med ett avsnitt från Dalai Lamas bok;

Över allt i världen sker i dag vikliga förändringar som kan förändra framtiden för oss och för hela mänskligheten och för den planet vi delar

Hoppet om fred, hoppet om miljön och hoppet om en mera människovänlig lösning för världens problem tycks vara större än någonsin tidigare.

Jag vill ställa frågan; Kommer de som har maklen i världen att klara av atl fatta de beslut som behövs för alt tillfredsställa dessa önskemål från människorna?

Herr talman! Vi måste förslå och se sambanden mellan de beslut vi fattar Det är därför olyckligt med mycket av den seklorsindelning vi fillämpar när vi delar in så många av besluten i olika utskott. Ibland, ja ganska ofta, tappar vi helhetsbilden. Det är kanske därför som vi ofta fattar beslut som i grunden strider mot varandra.

Ett exempel är att vi måste ta miljöhänsyn i alla våra beslut. Vi säger att regnskogen måste bevaras, men samtidigt poängterar vi i ett annat utskott vikten av handeln med ädelträ, en handel som skövlar regnskogen.

Elt annat exempel: Vi säger atl det är viktigt att värna om freden. Men i försvarsutskottet, som hanterar frågorna om vårt försvar, beslutar vi alt vi för vår säkerhet måste ha en egen konkurrenskraftig försvarsindustri som hela liden måsle ligga före. Det innebär i praktiken alt vi inte alls strävar

61

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

62

efter nedrustning utan i stället självklart bidrar till upprustningsspiralen. Försvarsindustrin vet hur hotbilden ser ut 2010. Vet vi politiker det, och är vi mogna att fatta de beslut som krävs för all förändra samhället i den riktning vi vill inför 2010?

Sverige har under många år gjort sig känt internationellt för sina strävanden efler fred och nedrustning, för solidaritet med utsatta grupper Men hur är del i dag med solidariteten?

Under den senaste tiden har vi fått se en kraftig nedrustning på solidari-letssidan. Ett av de mest markanta exemplen pä detta var det skamliga sätt som regeringen hanterade frågan om turkbulgarerna på. Den delegation som skickades lill Bulgarien för all på plats studera de förtrycktas situation innebar ett klart steg tillbaka vad gäller Sveriges strävanden efter solidaritet och rättvisa i världen.

Herr talman! Vem tror atl förtryck är så lätt atl se atl en delegation efter några dagars besök kan konstatera att förtryck inte råder? Det skulle möjligen ha kunnat gå atl se atl förtryck råder Del är betydligt enklare att konstalera. Men för all konstatera alt förtryck inte råder behövs det ganska noggranna undersökningar Om detta skulle t.ex. våra barn som har varit mob-bade i skolan kunna vittna. Vi har under de senaste åren sett åtskilliga exempel på barn som farit mycket illa ulan alt vuxna ens observerat detta. I flera fall har det t.o.m. lett till att barn har begått självmord.

Den svenska flyktingpolitiken vittnar inte längre om solidaritet med förtryckta grupper Den vittnar mera om värnandet om det egna skinnet.

Sverige behöver arbetskraft. Regeringen har föreslagit att vi kan ta arbetskraft från Baltikum, trots att de baltiska staterna säkert själva behöver sin arbetskraft. Under liden detta diskuteras släpar polisen, på regeringens uppdrag, ut turkbulgarer och andra som funnit sin fristad här hos oss.

Var finns logiken, solidariteten och helheistänkandel? Vem kan över huvud taget förstå eller försvara delta?

Inte heller på kärnvapensidan hänger ord och handling ihop. Sverige har föreslagit att överläggningar inleds om marin nedrustning. Taktiska kärnvapen lill sjöss måste helt förbjudas, sade utrikesministern i sill tal. Men samtidigt hindrar regeringen de kommuner som inte vill ta emot dessa kärnvapenbestyckade båtar i sina hamnar från alt säga nej tack. Då är det inte deras vilja som gäller, utan då är del vår utrikespolitik.

Hur tror regeringen att man över huvud taget skall nä resultat om man hela tiden förhindrar att del görs någol i positiv riktning? Och hur har det blivit med solidariteten med de fattigaste och mest utsatta i världen?

Ja, i den senaste informationen från biståndsministern framkom klart atl det folkligt förankrade enprocentsmålet inte längre var avsett för de allra fattigaste, utan också skulle inkludera hjälp till bl.a. Östeuropa.

Visst måsle vi gå in och hjälpa lill för all klara bl.a. vår egen miljö genom hjälp till öst. Vi i miljöpartiet de gröna motionerade om detta redan förra motionsomgången. Men vi måste kunna ta från vårt eget överflöd och inte från de allra fattigaste. Vi vet att nöden på ingel vis har minskal i världen, och skall vi vara drivande i denna fråga, kan vi inte lägga oss på den miniminivå på 0,7 % som FN satt upp för bistånd.

Herr talman! Del beslutsärende från utrikesutskottet som i dag ligger på

vårt bord är en mycket glädjande handling. Äntligen har det slit som bl.a. ISAK och andra folkrörelser bedrivit lett lill resultat - ett fritt Namibia. Jag, som hade glädjen atl få följa valrörelsen på plats i Namibia, känner en stor glädje över deras frigörelse, och jag önskar dem allt gott i framtiden.

Nelson Mandelas besök här i går var en stor högtidsstund. Jag besökte ANC;s huvudkontor i Lusaka i höstas och fick på plats dela litet av känslan och kampen för Nelson Mandelas frigivande, som då var inne i en intensiv fas.

Nu är det otroligt viktigt atl vi inte glömmer alt kampen för de svarta i Sydafrika på inget vis är över. Att sorn moderaterna har föreslagit lätta på bojkotten nu vore ett hårt slag mot frihetskampen. Del kommer att bli en lång och knagglig väg fram lill ett rättvist och demokratiskt Sydafrika, och frihetskämparna där behöver värt stöd.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Anf. 24 STIG ALEMYR (s) replik;

Herr talman! Vi kom överens om att jag skulle avvakta en hel utskottsrunda innan jag begärde replik, och jag vill säga några ord till några av mina meddebatlörer.

Margaretha af Ugglas frågade mig hur jag ställer mig lill vissa avsnitt i den promemoria om Östeuropasamarbelel som har delals ut och hur vi i utskottet kommer att ställa oss till vissa yrkanden från olika partier Den debatten är jag inte beredd atl la här När vi träffas i utrikesutskottet skall vi diskutera moderata och andra yrkanden. Jag har heller ingen möjlighet att kommentera den gula promemoria vi har fått. Jag har ännu inte hunnit läsa den.

Däremot tycker jag atl Margaretha af Ugglas är myckel orättvis när hon talar om den socialdemokratiska regeringens tröghet i samarbetet med Östeuropa. Det är bara några månader sedan Berlinmuren föll. Hur fort skall man kunna genomföra elt miljösamarbete? Det är bl.a. på det området samarbetet ligger Det tar sin tid. Jag vill påstå all Sverige var myckel tidigt ute och lovade hjälp lill de östeuropeiska staterna. Det krävs mycket expertar-bele innan samarbetet kan sjösättas. Därför menar jag att Margaretha af Ugglas inställning på denna punkt är klart orättvis och felaktig.

Till Karin Söder vill jag säga att jag delar den uppfattning som hon framför, att vårt bistånd skall gå till tredje världen. Det som sker nu är atl biståndet ökar extra kraftigt. Då del kommer att innebära stora svårigheter att använda alltsammans i tredje världen är en tillfällig lösning att använda pengar för hjälp till Östeuropa.

Karin Söder säger atl tillståndet i östra Europa inte alls är sä dåligt som del är på många håll i u-världen. Men jag har den senaste tiden sett ganska dramatiska skildringar av de stackars aids-drabbade barnen i Rumänien eller soppköksfolket i delar av Polen. Jag undrar ändå, Karin Söder om inte i förhållande i delar av östra Europa i väsentliga avseenden kan jämföras med förhållandena i länder som vi ger bistånd till.

Till sist några ord lill Marianne Samuelson. Del är inte så att Sverige lar hit arbetskraft från Baltikum, utan vi ger ett visst antal människor i Baltikum tillfälle all komma hit för alt få utbildning och åven inkomster i svenska industrier. Det är inte något tvång, ulan del är ett erbjudande som är riktal lill Baltikums folk.

63

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Jag vill sedan bara till Marianne Samuelson tillägga alt vi skall vara på det klara med att utrikespolitik inte är någon kommunal angelägenhet - det är en statlig angelägenhet.

Anf. 25 MARGARETHA AF UGGLAS (m) rephk:

Herr talman! Det är inte bara fråga om senfärdighet frän socialdemokratins sida när det gäller Ösleuropapolitiken - det är också fråga om nonchalans mot riksdagen. Jag framförde redan tidigt i höstas alt regeringen borde framlägga en proposifion till riksdagen som vi som riksdagsledamöter fick möjlighet atl ta ställning lill, så atl vi inte bara skulle kunna läsa i tidningarna att Ingvar Carlsson eller Sten Andersson hade hållit ett tal vid något socialdemokrafiskt partimöte och föreslagit att si och så mycket pengar skulle gå till Östeuropa och att si och så stor andel av beloppet skulle ges till det ena och det andra.

Detta framförde jag som sagt tidigt i höstas här i riksdagen. Sedan har denna politik frän socialdemokratins sida fortsatt. Man utnyttjade inte ens budgetpropositionen till atl lägga fram ett ordentligt Östeuropaprogram. Vi får leta oss fram i budgetpropositionen för alt hitta de olika posterna med anslag till Östeuropa, och det är myckel besvärligt att där uttyda vad socialdemokratin verkligen menar

Nu befinner vi oss i mitten av mars, och vi har utrikesdebatt. Det delas då ut till ledamöterna i riksdagen ett gult häfte om Sveriges samarbete med Östeuropa - del är väl en riksdagsleknisk innovation! Uppenbarligen har utrikesutskottels ordförande själv inte hunnit läsa det. Jag har i varje fall ögnat igenom det och kunnat upptäcka vissa saker i det. Jag tycker det är både nonchalant mot riksdagen och senfärdigt!

Anf. 26 KARIN SÖDER (c) rephk:

Herr talman! Det är absolut så atl barnen i Rumänien, lika väl som de otroligt drabbade barnen i miljökatastrofområdena i Polen, lider oerhört mycket. Men ett faktum är ändå atl det i de länderna finns en struktur på samhället. Samhället har vanskötts under många år, men det finns, framför allt i Rumänien, stora möjligheter alt odla jorden, atl få fram föda, osv. Del är bakgrunden lill atl vi bedömer de länderna på ett annat sätt än länderna i tredje världen. Del finns inga likheter mellan t.ex. Etiopien och Rumänien i de avseendena. Därför, menar vi, får vi inte agera så att man i de i dessa avseenden verkligt behövande länderna får uppfattningen att vi kan ta av det som varit avsett för dem och använda det i Östeuropa. Vi har faktiskt råd att också stödja utvecklingen i Östeuropa utan att behöva ta av biståndsanslaget - det är vår uppfattning i centerpartiet.

64

Anf. 27 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik:

Herr talman! Det är glädjande att utrikesutskottets ordförande inte har samma uppfattning när det gäller biståndet som biståndsministern utan anser att vi måste öka biståndet för att klara även stödet till Östeuropa - det var inte alls så som biståndsministern uttryckte sig vid informafionsstunden i förra veckan. Där framkom det ganska klarl att enprocentsmålet skulle täcka hela del inlernationella engagemanget.

När del gäller arbetskraften lämnade Stig Alemyr också en annan information än den som utgått från regeringen, nämligen att vi skall erbjuda folk frän Baltikum utbildning i vår industri. När den propån kom var del faktiskt motiverat av atl vi behövde arbetskraft till vår industri. Förslaget var att människor frän Baltikum skulle få komma hit och arbeta. Jag kan i så fall inte förstå varför inte människorna frän Bulgarien skulle ha samma behov av att lära sig industriarbete. Jag ser liksom ingen skillnad mellan de grupperna.

Så till frågan om kärnvapenbestyckade fartyg i kommunala hamnar Det kanske kan anses vara utrikespolitik atl de kommer och hälsar på i kommunen, men om rnan inbjuder arméchefen tror jag inte att han kommer åkande med sina stridsvagnar Det finns ingen anledning atl göra kommunala besök med kärnvapenbestyckade fartyg. Det tycker jag atl regeringen och kommunerna tillsammans kan säga nej tack till.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Anf. 28 STIG ALEMYR (s) replik;

Herr talman! Det finns ett mycket stort behov av arbetskraft i Sverige -det har jag aldrig förnekat; ingen har förnekat det. Men jag förnekar atl vi skall la hit folk från Baltikum. Det är sant, som jag säger, att vi erbjuder dem alt komma hit, och vill de komma till oss är det ell mycket värdefullt tillskott på vår arbetsmarknad. Samtidigt får dessa människor en inkomst och en utbildning, ökade kunskaper, atl sedan använda i uppbyggnaden av del egna landet.

Margaretha af Ugglas talade på nytt om senfärdighet. Jag hävdar atl det är ett felaktigt påstående - del är inte fråga om någon senfärdighet. Där står mening mot mening. Men sedan sade Margaretha af Ugglas atl det också är nonchalans mot riksdagen. Del kan inte vara nonchalans mot riksdagen all man inte gör som Margaretha af Ugglas vill varje gång. Det är ju fråga om ett enskilt framfört önskemål, och del finns ingen skyldighet för regeringen att tillgodose sådana.

Till sist några ord lill Karin Söder Jag tror inte vi har några delade meningar om situationen i Östeuropa. Det finns säkert mycket goda förutsättningar om man får en förståndig samhällsorganisation, att verkligen bygga upp de här länderna. Det finns t.ex. oerhört mycket jord och mineral. Men länderna är förstörda genom felaktigt styrelseskick.

Men just i dag är läget ändå sådant - del är just i dag de här barnen lider sä eländigt, och därför är det just i dag så nödvändigt alt man visar solidaritet med dem. På sikt är jag ganska optimistisk. När del har gått något årtionde har, tror jag, det centrala Europas förhållanden väsentligt förbättrats, och då kommer det inte längre att föreligga behov av svenskt bistånd där

Anf. 29 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:

Herr talman! Jag brukar sällan få mina önskningar uppfyllda av den socialdemokratiska regeringen. Men nu är del ju riksdagspraxis och demokratisk praxis i Sverige atl regeringen presenterar sina förslag till riksdagen i form av propositioner - så är det faktiskt. Stig Alemyr

Jag vet inte rikligt vilken status papperet med del vackra gula omslaget har Det är uppenbarligen så all även utrikesutskottels ordförande är tämligen förvirrad på denna punkt. Det som slår i papperet blir uppenbarligen

65

.S Riksdagens protokoll 1989/90:85

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

inte säkert socialdemokratisk politik i utrikesutskottet. Stig Alemyr kunde ju inte ge mig besked, huruvida det som slår här också kommer att föras fram i utrikesutskottet och huruvida vi därmed kan få en del av våra motionsförslag bifallna. Uppenbarligen råder det tämligen stor förvirring om vilken status det här papperet har. Och del tycker jag är alldeles riktigt - man kan vara förvirrad på den punkten. Det är en riksdagsteknisk innovation att komma med ett sådant papper i början av en utrikesdebatt, och det är nonchalant mot riksdagen.

AnL 30 KARIN SÖDER (c) replik;

Herr talman! Del är inget tvivel om atl del finns många barn som lider oerhört i de östeuropeiska länderna liksom det finns det också i andra europeiska länder t.o.m. i vårt land, även om vi kanske inte alltid vill inse del. Men del synes vara en skillnad i uppfattningen att vi menar att vi måste stödja barnen också i Östeuropa och hjälpa dem till elt värdigt liv men inte på bekostnad av många miljoner barn i andra länder som faktiskt också behöver vårt stöd. Däri ligger skillnaden.

Del finns många organisationer som är djupt engagerade i stödet till barnen i Östeuropa, inte minst i Rumänien, där det har påbörjats elt mycket fint arbete och dit det, både på frivillig väg och på annan väg, kommer resurser som man kan använda för detta. Det finns lösningar också för den delen. Man skall inte tro att det råder ett motsatsförhållande här; vi kan göra både -och.

66

AnL 31 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik;

Herr talman! Det var ju bra alt utrikesutskottets ordförande erkände atl vi faktiskt behöver arbetskraft, och att det var en av idéerna med alt använda den här modellen - att ta hit folk från Baltikum.

Men då kanske också utrikesutskoltets ordförande kan tala om varför regeringen inte kan låta dem som redan befinner sig i landet - och i det här fallet tänker jag pä Bulgarienturkarna - få utgöra den arbetskraften och få en chans, om de så vill, att direkt börja jobba, i den mån det går

AnL 32 STURE ERICSON (s);

Herr talman! Jag tänker här kort la upp två inlernationella frågor som direkt berör vårt eget land, och då speciellt det arbete kring säkerhetspolitiken som nu pågår inom försvarskommittén.

Under de två senaste dagarna följde jag de nedruslningsförhandlingar i Geneve som nu i huvudsak ägnas en konvention, som skall göra atl del någon gång efter år 2000 inte längre finns några kemiska vapen i världen. Vår nedrustningsambassadör Carl Magnus Hyllenius är i år ordförande i denna del av nedrustningskonferensen, CD.

Den inlernationella avspänningen har naturligtvis lett till vissa framsteg i kemivapenförhandlingarna, även om de ännu inte varit så stora som vid exempelvis förhandlingarna om konventionella rustningar i Wien. Det mest påtagliga är att Sovjet och USA bilateralt - dvs. vid sidan av CD i Geneve -kommit överens om alt skära ned sina lager av kemiska vapen med 80 %. De har också lovat alt skynda på förhandlingarna om en konvention i Geneve.

Dåvarande vicepresidenten Bush lade 1984 fram elt kernivapenförslag vid ett besök hos CD i Geneve. Många tror därför alt USA är angeläget att få ett avtal under Bushs första presidentperiod, dvs. senast 1992. Positivt är exempelvis att Bush i sitt FN-tal i september 1989 konstaterade atl det är möjligt atl lösa verifikalionsfrågorna i samband med en kemivapenkonvenlion.

Förra veckan meddelades att de kemiska vapen som USA haft lagrade i Europa - i Västtyskland - nu skall transporteras lill Johnstonalollen i Stilla havet och förstöras där Del är en viktig politisk markering frän USA;s sida, sorn visar att man inte längre anser atl retalieringskapacilel behövs gentemot Sovjet.

USA och Sovjet är hittills de enda stater som verkligen medgivit att de har kemiska vapen, men många misstänker alt sådana vapen finns lagrade i flera andra s.k. kemivapenkapabla länder. Kemiska vapen har senast bevisligen med viss militär framgång använts av Irak i Gulfkrigel.

USA håller sedan några år på med att utveckla en ny och mycket sofistikerad typ av kemiska vapen - s.k. binära vapen. Det projektet är försenat lill följd av tekniska problem, så några binära vapen har inte som planerats kunnat tillföras USA;s arsenaler Det är naturligtvis absurt att stora resurser nu satsas på all utveckla och tillverka nya kemiska vapen för atl sedan enligt en internationell konvention förstöra dem under den följande tioårsperioden.

USA har för övrigt meddelat atl man avser alt behålla ca 2 % av sina kemiska vapen - det motsvarar ca 500 ton - till dess man är absolut säker på att alla "kemivapenkapabla" stater fullt ut följer kemivapenkonventionen och förstör alla sina vapen.

Tyvärr kan man inte befria sig från intrycket alt en av anledningarna till all det just nu går trögt i kemivapenförhandlingarna i Geneve helt enkelt är all en del av Bushadministrationen - Pentagon - först vill få fram fungerande binära vapen och lägga upp ett lager av dem, som sedan blir de sista kemiska vapen som kommer att förstöras, om vi får en världsomfattande konvention om förbud mot sådana vapen.

Om del vill sig riktigt illa kan det komma att dröja långt in pä 90-talel innan denna förutsättning för en kemivapenkonvenlion är uppfylld. Sedan lar det naturligtvis flera år innan tillräckligt många stater ratificerat konventionen, så all den träder i kraft, och sedan följer en tioårig avvecklingsperiod, som kan bli längre om USA insisterar pä atl behålla 2 % av sina lager.

Mycket lyder därför på att vi kommer att få leva med de kemiska vapnen långt in på 2000-talet.

Samtidigt är del uppenbart atl varken USA eller Sovjet har behov av några kemiska vapen för sin säkerhet. Ingen kan rimligen förneka att de två supermakterna har mer än nog av andra och mer verkningsfulla vapen, om de någon gång i framtiden skulle behöva retaliera vid ett kemivapenangrepp. Sovjet har för övrigt mot denna bakgrund erbjudit sig all gå ned till nolläget, dvs. förstöra sina kemiska vapen.

USA;s resonemang om behovet av atl behålla 500 lon - 2 % - är därför inte bara ologiskl och svårbegripligt, del är också elt ställningslagande som nästan säkert gör det omöjligt alt uppnå en kemivapenkonvenlion åtminstone under Bushs första presidentperiod.

När USA säger sig vilja behålla 500 lon, handlar det om en så liten kvanti-

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

67

Prot. 1989/90:85    tet att den inte är meningsfull annat än som relaliering mot någon mindre

14 mars 1990         stat i tredje världen - och i en sådan situation har USA mycket bättre mili-

Utrikesdebad

~     tära vapen, som ger mindre politiska skadeverkningar, att ta lill.

Del enda säkra sättet att fä bort de kemiska vapnen från alla vapenarsenaler före år 2000 vore atl USA och Sovjet bilateralt beslöt sig för atl förstöra alla sina kemiska vapen. Då skulle förhandlingarna om en kemivapenkonvenlion kunna slutföras i Geneve inom ett års tid. Därmed skulle en kontrollregim skapas, som effektivt spårar upp eventuella brott mot elt universellt kemivapenförbud.

USA. Sovjet och andra större induslrislater har redan fredliga men synnerligen effektiva sanktionsmöjligheter orn mot förmodan någon stat, exempelvis i Mellanöstern, skulle försöka skaffa sig kemiska vapen.

Min slutsals är alt det finns myckel goda rationella skäl för att ta politiska initiativ vid sidan av CD-förhandlingarna i Geneve, om världen under överskådlig tid skall kunna befrias från det gissel, framför allt för u-länderna, sorn de kemiska vapnen hotar att bli, om ingenting görs.

Herr talman! Den andra frågan jag tänkte ta upp gäller Sovjets kärnvapenprov.

Vid ett utskoltsförhör i Högsta Sovjet i Moskva förra veckan meddelade en representant för Röda armén atl Sovjet inom en treårsperiod kommer att sluta testa kärnvapen i Semipalatinsk, som ligger i Kazachstan. I framliden skall alla test genomföras på en ö i Barents hav, Novaja Zemlja, norr om polcirkeln.

Orsaken lill detta beslut är de myckel starka protester som framförts från hundratusentals sovjetmedborgare som lever i närheten av Semipalatinsk. De leds av en kazakisk poet, Suleirnenov, som bor nära Semipalatinsk och som valts till Högsta Sovjet i Moskva. Enligt honom läckte två underjordiska kärnvapenprov så sent som i februari i år och utsatte lokalbefolkningen för höjda doser av radioaktivitet.

En annan parlamentariker, Shcherbak, har i egenskap av ledamot av Högsta Sovjets miljökommitté undersökt förhållandena i testområdet. Han berättar att den "socio-psykologiska atmosfären" i Semipalatinsk är mycket spänd. Befolkningen anser sig ha blivit utsatt för läckande radioaktivitet vid elt flertal tillfällen.

Enligt Röda arméns talesman skall dock ytterligare 27 underjordiska kärnvapensprängningar genomföras i Semipalatinsk under de närmaste tre åren innan verksamheten definitivt flyttas lill Novaja Zemlja. Om den siffran motsvarar alla planerade sovjetiska provsprängningar under de närmaste tre åren. innebär det en kraftig minskning av antalet prov jämfört med tidigare år.

Från nordiska utgångspunkter kunde inte Sovjets val av nytt testområde
vara mer olämpligt. All man besläml sig för en arktisk ö beror naturligtvis
på att befolkningen där är så liten att miljörörelsens protester kan hanteras
lättare än i Kazachstan. I början av 1960-talel genomförde Sovjet stora väte
bombsprov i atmosfären över Novaja Zemlja. Folkrättsligt har naturligtvis
Sovjet rätt alt testa kärnvapen pä sitt eget territorium. Del är faktiskt först
när radioaktivitet sprids utanför Sovjets gränser som frågan kommer i en helt
68                            annan dager

Om Sovjet hittills inte har kunnat göra helt täta underjordiska prov i Semipalatinsk, dvs. ulan all radioaktivitet läckt ut i omgivningen, har man anledning att frukta liknande incidenter på Novaja Zemlja. Det betyder okontrollerad spridning av radioaktivitet i den känsliga arktiska miljön. Del innebär också en risk för spridning av radioaktivitet över Barents hav, Kolahalvön och de nordliga delarna av Norge, Finland och Sverige.

Detta kan vi naturligtvis inte acceptera. President Gorbatjov höll i oktober 1987 ett tal i Murrnansk, där han inbjöd till samarbete med de nordiska länderna kring skyddet av den arktiska miljön. Han upprepade detta i sitt Finlandiatal i fjol höst.

Det finns nu goda skäl för Sverige, Norge och Finland alt var för sig och gemensamt protestera mot de sovjetiska planerna atl flytta kärnvapenproven till Novaja Sernlja. Många medlemmar av Nordiska rådet har varit synnerligen angelägna att ta upp parlamentariska kontakter med sina kolleger i Högsta rådet i Moskva. Det borde vara en självklarhet att frågan orn kärnvapenprov på Novaja Sernlja ges högsta prioritet vid sådana kontakter

I den nya glasnoslanda som nu också präglar kontakterna med de delar av Sovjetunionen som gränsar rnot Norden bör vi från nordisk sida nu göra vårt yttersta för all väcka miljöopinionen på Kola, i Leningrad och i Baltikum för de faror som hotar vid en flyttning av kärnvapenproven frän Semipalatinsk lill Novaja Semlja.

Självfallet bör också den svenska riksdagen reagera mot dessa planer om inte förr så till hösten när vi behandlar nedrustningsfrågorna.

Det måste rimligen vara möjligt att få en ändring på beslutet i Moskva. Kan opinionen i Kazachstan få Högsta Sovjet och Röda armén att stoppa proven i Semipalatinsk, måste det vara möjligt för en liknande opinion i de nordvästra delarna av Sovjetunionen och i de närbelägna nordiska länderna att sätta stopp för planerna att flytta hela provverksamheten lill Novaja Sem-Ija.

Den bästa lösningen på det här problemet är att helt upphöra med kärnvapenprov. Tyvärr har förhandlingarna i den frågan vid CD i Geneve på senare år blockerats av USA.

En ny möjlighet att öka det inlernationella politiska trycket mot beslutsfattarna i Washington och Moskva ges i augusti, då en ny översynskonferens om icke-spridningsfördragel, NPT, samlas i New York. Där har de nordiska länderna ytterligare en anledning alt agera myckel kraftfullt - var för sig och gemensamt.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

AnL 33 INGER KOCH (m);

Herr talman! Del är en glädjande utveckling mot demokrati som vi i dag upplever på flera håll i världen. Vi ser den i Öst- och Centraleuropa, där genomförande av fria val där även oppositionen kan delta kommer atl leda till atl allt flera länder styrs av folkvalda regeringar Vi ser den i Latinamerika, där fria val nyligen har hållits i Chile och Nicaragua. Vi ser den i södra Afrika, där genomförandet av de fria valen i Namibia i november förra året nu leder till alt den nya staten Namibias självständighet utropas den 21 mars. Frisläppandet av Nelson Mandela och flera andra fängslade ledande ANC-medlemmar och erkännandet av de svarta motståndsrörelserna i Sydafrika

69

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

70

kan ses som en början på en period av förhandlingar och förändringar i riktning mot en liberalisering även där.

Tyvärr finns det också länder och regioner, där vi upplever att utvecklingen går åt rakt motsatt håll.

Situationen för invånarna i länderna pä Afrikas horn är i dag ännu svårare än för ett år sedan. 1 Etiopien pågår fortfarande det mest omfattande och blodigaste kriget i Afrika. Lidandel för civilbefolkningen fortsätter Hundratusentals människor har redan dött på grund av kriget och den etiopiska arméns terrorbombningar och repressalieaktioner

Den eliopiska regimen får fortfarande stöd i sin krigföring mot gerillan i form av vapen och militära rådgivare från bl.a. Sovjet och Nordkorea. Det är med beklagande som vi konstaterar att de återupptagna diplomatiska förbindelserna mellan Etiopien och Israel också har lett till atl Israel sänder militära rådgivare och utrustning i form av bl.a. vapen och helikoptrar till den etiopiska regimen. Detta stöd har bidragit till atl ytterligare komplicera del redan svåra politiska och militära läget i landet och har fått hård kritik av det amerikanska representanthusets Afrikautskolt.

De olika befrielserörelserna har i dag en djup, folklig förankring. En mycket klar majoritet av Erilreas befolkning sympatiserar med gerillan.

Det finns också ett brett missnöje inom hela den eliopiska befolkningen både mot kriget och mot den alltmer sviktande ekonomin i landet. Stridsmoralen hos de eliopiska trupperna och lojaliteten mot den militära ledningen är låg. Det militära kuppförsöket i maj förra året är ett bevis på detta. Mer än hälften av statsutgifterna går direkt till atl täcka kostnaderna för krigföringen.

Del var motståndsrörelsens militära framgångar, de eritreanska och tig-reanska folkens outtröttliga moståndskamp mot terror och förtryck och deras längtan efter fred och självbestämmande, som ledde fram lill att den etiopiska regeringen förra året ansåg sig tvingad all gå med på att inleda förhandlingar med både EPLF och TPLF. Samtidigt pågick också strider med ytterligare befrielserörelser närmare huvudstaden Addis Abeba.

Att dessa inledande förhandlingar som skulle leda lill reella fredsförhandlingar kommit till stånd är givetvis positivt. Samtidigt ifrågasätts nu av allt flera internationella observatörer de inblandade parternas vilja alt verkligen komma överens. Båda sidor beskyller öppet varandra för alt bara söka vinna tid, och striderna mellan regeringen och gerillan fortsätter med oförminskad styrka. FN;s medverkan som observatör vid förhandlingarna är fortfarande inte löst.

Etiopien är under Mengistus regim ett totalitärt styrt samhälle, som inte tillåter någon opposition. Diktaluren har använt terror som ett vapen för atl hänsynslöst kunna fullfölja sin politik med bybildningar och folkomflyttningar som elt led i krigföringen. Detta har medfört ett oerhört lidande och sväll. Och det har kunnat fortgå länge utan att världsopinionen har reagerat och fört upp konflikten högt på den internafionella politikens dagordning.

Den senaste lidens utbyte av ministrar i Mengistus regering har inte medfört någon påtaglig förbättring i politiken, och landets befolkning ser inte några tecken på liberalisering eller ökad respekt för mänskliga rättigheter

Landet hotas nu dessutom återigen av en svår hungersnöd på grund av

missväxt i de norra delarna av landet. Redan nu sväller enligt uppgift över tre miljoner människor. Gerillatrupperna och regeringen ger varandra skulden för atl hjälpen inte når fram lill de behövande. Förstörda hamnar, belägrade städer, ofarbara och osäkra vägar, urskillningslösa angrepp på plan med nödhjälp och bombangrepp mot livsmedelslager gör att kyrkorna och FN;s organisationer i Etiopien har svårt atl få fram den mat som redan finns i landet. Det komplicerade politiska och militära läget i landet fördjupar de lidandes nöd alltmer för varje dag. Jag delar den oro som Stig Alemyr nyss gav uttryck för

Men det är inte bara kriget i Eitopien sorn måsle få ett slut för all Afrikas horn skall få fred. Området härjas totalt av sju eller åtta olika väpnade konflikter, som alla är mer eller mindre politiskt invävda i varandra.

I Somalia pågår inbördeskrig på tre fronter De tre motståndsrörelserna vinner snabbi terräng med det gemensamma målet att störta envåldshärska-ren Siad Barres regim. Skillnaden mellan de tre rörelserna är främst geografiska, men grupperna är också splittrade mellan olika klaner

Även i Sudan pågår sedan flera år tillbaka ett grymt inbördeskrig. Enligt uppgift i massmedia har det enbart under de två senaste åren krävts mellan en halv och en miljon offer i strider och av svält.

SPLA-gerillan, som kämpar för en frigörelse för den södra delens svarta, kristna befolkning från den dominerande arabiska och muslimska befolkningen i norr, har haft stora militära framgångar underdel senaste året. Sudans regering har vid flera tillfällen anklagat Etiopien för all militärt stödja SPLA-gerillan.

Inbördeskriget, som pågick mellan 1955 och 1972, utbröt på nytt 1983, när den dåvarande regimen beslutade införa islamska sharialagar i hela landet.

USA:s förre president Jimmy Carter har påtagit sig en medlarroll även i denna konflikt, men misslyckades vid samtal i Nairobi i november 1989 att få till stånd ett förhandlingsgenombrott.

På grund av de upptrappade striderna i Sudan och Somalia ökar nu antalet flyktingar i Etiopien kraftigt. Totalt beräknas antalet personer som flytt undan kriget i Sudan och Somalia lill Etiopien uppgå lill över 700 000. Delta medför ytterligare stora problem med matförsörjningen i landet.

I ett internationellt perspektiv framstår det nu som alltmer angeläget atl få ett snabbt slut på alla dessa blodiga och långvariga krig som pågår i hela regionen och medför så oerhörda lidanden för befolkningen i de tre länderna. Risken för att kriget utvidgas lill att omfatta även mellanslalliga konflikter ökar också ju längre de interna striderna fortsätter

Det är därför viktigt, att Sverige i olika inlernationella fora spelar en pådrivande roll för att lösa konflikten i denna region.

Herr talman! Jag vill vid detta tillfälle fästa kammarens uppmärksamhet på ännu ett problem som kräver en lösning. Det ärdet kurdiska folkets situation i sina hemländer och i exil.

Kurderna har under århundraden varit elt jagat folk och utsatts för tvångs-förflyttningar från sina hem, folkmord och massakrer Efter del att nationsgränserna i Mellanöstern fastslogs i början av seklet, kom kurderna att splittras mellan främst tre länder Irak, Iran och Turkiet. Mindre grupper finns också i Syrien och i Sovjetunionen.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

71

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

I Turkiel är kurdiska organisationer och partier förbjudna. Språket får inte användas officiellt eller i skrift. I Iran har tusentals människor avrättats under de senaste tio åren. Kriget mellan Irak och Iran innebär en tragedi även för den kurdiska minoriteten. Iraks användande av kemiska stridsmedel mot den egna civila kurdiska befolkningen och mot försvarslösa kvinnor och barn har väckt omvärldens avsky.

Trots fördömande uttalanden från många av världens länder har Irak fortsatt sina aktioner mot sin kurdiska befolkning. Bombningarna av kurdiska byar har fortsatt och ivångsförflyllningar av stora grupper av kurder förekommer fortfarande. Den irakiska regimen fortsätter sina ansträngningar att utplåna den kurdiska befolkningens särart.

Situationen för kurderna blir alltmer pressad. Inga nationer tar upp deras problem i internationella sammanhang. Med rätta känner kurderna, atl vad som än sker så tigs deras sak ihjäl. Det är nu nödvändigt att ta upp även kurdernas situation i olika internationella fora där Sverige deltar. Vårt land bör även i denna fråga ha en pådrivande roll.

72

AnL 34 INGELA MÅRTENSSON (fp);

Herr talman! Visst är allt det som händer i Europa just nu intressant och revolutionerande. Men vi får inte bli så förblindade av del att vi inte ser vad som sker på andra kontinenter Det har också stor betydelse för vår säkerhet i Europa, om vi nu snävt skall se fill våra egna intressen. Jag tänker då pä konflikten i Mellanöstern och kurdernas situation, som också Inger Koch berörde i sill anförande. Den konflikten förbises av alltför många.

Palestinafrågan har trots alt problemen funnits så länge, inte närmat sig någon lösning. Men för ett par veckor sedan såg det ut som om den israeliska regeringen skulle la ställning till den fredsplan som USA lagt fram. Tyvärr resulterade det i stället i en regeringskris. Ställningstagandet till fredsplanen har på nytt skjutits framåt, vilket är all beklaga.

Situationen i Israel och i de ockuperade områdena är ohållbar för båda parter. Misstron och spänningen mellan palestinier och judar ökar. Jerusalem är i dag en delad stad. Något måste göras för att bryta detta dödläge och förhindra att nya generationer växer upp och indoktrineras till hat. I dag sker enorma övergrepp mot palestinierna.

För att lösa denna konflikt tror jag liksom många andra bedömare att man måsle skapa två stater för de två folken. Kanske kan man senare - liksom vi i Europa är på väg alt göra - lösa upp gränserna också i detta område. Men för alt kunna integrera två parter måste de vara något så när jämbördiga, och det är de inte i dag. Palestinierna i de ockuperade områdena har inte alls samma rättigheter som t. ex. israelerna. De har inte ens yttrandefrihet. Inte heller palestinierna i Israel har samma rättigheter som övriga invånare.

Den svenska regeringen bör göra vad den kan för att fredsförhandlingar skall komma till stånd i Mellanöstern.

Jag instämmer i Ingemar Eliassons yttrande tidigare, atl det var länge sedan vi hörde något från den svenska regeringen och om utrikesministerns försök alt medla i Mellanösternfrågan. Därför var det välkommet att vi under denna debatt fick elt svar på Ingemar Eliassons fråga om några initiativ hade tagits av regeringen. Bl. a. fick vi vela att Israels president kommer till

Sverige den 21 maj. Det tycker vi är positivt. Vi hoppas att man försöker trycka pä så att fredsförhandlingar kommer i gång.

En annan allvarlig konflikt gäller kurderna. De har levt i Kurdistan i över 4 000 år. Ändå kämpar de fortfarande för sitt självbestämmande. Som vi hörde är Kurdistan i dag delat mellan Irak, Iran, Turkiet och Syrien. Under 1900-talet har många olika regeringar lovat kurderna självbestämmande, men när del kommit till kritan har de blivit lurade. De är fortfarande underordnade de nämnda staterna. Krav på autonomi har i stället mötts med tortyr, försvinnanden och ivångsförflyllningar

Jag var för två veckor sedan tillsammans med fyra andra riksdagsledamöter - vilka senare kommer upp i denna debatt - två journalister och en fotograf i Irak och besökte kurdiska byar Vi var inbjudna av Iraks regering. Presidenten hade själv sagl alt vi skulle få se allt vad vi önskade. Det fick vi också med ett undantag; vi fick inte besöka något fängelse. När vi kom till den stad där det fanns ett fängelse, fick vi beskedet att del hade rivils.

I Irak har hundratusentals kurder tvingats flytta från sina hem. Anledningen sägs vara alt det är för deras säkerhels skull och för alt de skall få bättre service i de nya byarna. Mönstret känns igen från andra stater Vi kan också erinra oss vad Peter Nobel sade häromdagen om Sveriges sätt att hanlera samerna. Mot dem har vi belett oss på liknande sätt, varför vi historiskt sett inte har så mycket att yvas över Men vi måste ändå reagera när detta mönster går igen. Under detta besök upplevde vi vad man i Europa reagerade starkt mot i Rumänien, nämligen Ceausescus planer på Ivångsförflyllningar och förstörelse av byar Lyckligtvis hann inte han sätta så många av dessa planer i verket. Däremot har man i Irak lyckats tvångsförflytta hundratusentals kurder Reaktionerna från omvärlden har inte varit särskilt starka. 1 Rumänien gällde det ungrare och tyskar, och i Irak gäller det kurder. Jag undrar om det spelar någon roll för vårt förhållningssätt, dvs. alt vi inte reagerar mer än vi gör

Irak har inte bara tvingat kurder att flytta. Man har också med berått mod dödat tusentals kurder. Pä fredag är det tvä år sedan gasbomber släpptes ned på befolkningen i Halabja varvid 5 000-6 000 personer dödades. På TV-skärmar världen över kunde människor se förfärliga bilder på hur kvinnor och barn samt även män hade dödats av dessa gasbomber. Det var en smärtsam död ulan möjlighet atl komma undan.

Under vår vistelse i Irak besökte vi både gamla och nya Halabja. Det var fasansfullt all gå omkring i den gamla staden. En till synes mycket vacker gammal kulturbygd i ett underbart landskap med gröna fält och höga berg var helt raserad. Bland ruinerna fanns tecken på att människor hade levt där Vi hittade övergivna skor och i ett hus såg jag en pärm full med uppgifter om och fotografier på skolflickor 1 en underbar liten park lyste blå och vita blommor på gräsmattan. Det var en underlig upplevelse som jag aldrig skall glömma.

Irakierna sade att del var iranierna som hade bombat och gasat ihjäl befolkningen i Halabja och sedan kommit till platsen för att hämta byggnadsmaterial. Det vi såg var ju bara ruiner. Men det är bevisat atl det är irakisk militär sorn har bombal staden, troligen för atl befolkningen inte gjort motstånd när iranierna försökte ta över Halabja ulan snarare stödde angriparna.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

73

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Situationen är ju så grotesk atl de irakiska kurderna stöder Iran, medan de iranska kurderna stöder Irak, på grund av att kurderna är förtryckta var de än bor

Vi fick också se nya Halabja. Märkligt nog påminde mig staden om Ange-red i Göteborg. Det är likformiga hus, breda gator och säkert väldigt rationellt, men del finns ingen kultur som har successivt byggts upp av invånarna själva där

Många av de personer som vi mötte längtade tillbaka till sina gamla hem, och det kunde man ju väl förslå. Men de irakiska regeringsföreträdarna sade att det var osäkert att bo närmare gränsen än tre mil, och därför fick kurderna inte bo där Presidenten var det tydligen inte så noga med, för han hade byggt sig ett stort palats precis intill en by som hade tömts. Dessutom planeras turistanläggningar i området som skall konkurrera med Schweiz -förutsättningarna finns i form av underbar natur med snöklädda berg.

Många av de irakiska kurderna har flytt lill Turkiel och befinner sig i flyktingläger där. I vissa fall har de utsatts för förgiftning. Det påstås också alt en irakisk delegation har besökt lägren för atl försöka fä flyktingarna atl flytta tillbaka till Irak. Ingen har rätt att gå in i läger och försöka tvinga flyktingar atl flytta tillbaka. Det är flyktingens egen rätt atl bestämma var han vill bo.

Naturligtvis vore det bäst om de irakiska kurderna kunde komma tillbaka till Irak, men då måste de också ha garantier för att inte bli förföljda eller torterade eller alt de "försvinner". FN borde kunna ställa upp och garantera säkerheten för kurderna, om de skulle välja att gå tillbaka till sina hemländer Sverige borde också la upp frågan och agera för atl sådana garantier utfästs.

Vid diskussionerna i Irak tog Hans Göran Franck vid ell flertal tillfällen upp dödsstraffet, något som blev aktuellt häromdagen, när vi fick höra atl en brittisk journalist rned iranskt ursprung dömts lill döden. Del vore bra om svenska regeringen, precis som den brittiska, kunde vädja lill den irakiska regeringen alt upphäva dödsdomen.

En tredje konflikt, som jag kort skulle vilja ta upp, gäller Väslsahara. Västsaharierna vill också ha självbestämmande. Marocko ockuperar deras land sedan 15 år tillbaka, och krig pågår sedan nästan lika länge.

I höstas var det en gemensam uppslutning i FN för en fredsplan som går ut på atl västsaharierna själva skall få bestämma om de vill tillhöra Marocko eller om de vill vara självständiga. Även Marocko har i princip ställt upp på den planen, men kung Hassan har tyvärr inte hörsammat beslutet ulan förhalar och förhalar hela frågan. Under liden pågår kriget med stora umbäranden för både del marockanska och det sahariska folket.

Åven här bör Sverige aktivt verka för all fredsförhandlingarna kommer lill stånd. Över huvud tagel borde Sverige aktivt verka för alt man kan lösa konflikter på fredliga vägar och inte med vapen.

74

AnL 35 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! 15 miljoner människor är i dag på flykt utanför sitt lands gränser och miljoner människor ytterligare är på flykt innanför det egna landels gränser De flyr undan förtryck, förföljelse, svält, krig och elände. Hur kan vi visa solidaritet med dessa utsatta människor, som har del så svårt?

En del flyr till vårt land och får asyl, men även om vi skulle dubbla, tredubbla eller mångdubbla flyktingkvoten, vilket vi dessutom inte har möjlighet och kapacitet för nu, så är det omöjligt alt lösa dessa problem enbart genom ökat flyktingmottagande.

I första hand måste vi försöka förebygga konflikter och motsättningar som resulterar i flyktingströmmar Till detta kommer också det viktiga arbetet med att i olika fora försöka påverka de länder och regimer, som på olika sätt förtrycker folket, att respektera de mänskliga fri- och rättigheterna.

Vi drömmer alla om demokrati, en värld i fred och frihet för våra medmänniskor För att kunna uppnå detta måste respekten för de mänskliga rättigheterna värnas och en rättvisare fördelning av jordens resurser uppnås. Det finns mycket atl göra på dessa områden. Världen är inte så god, även om vi på senare tid sett vissa ljuspunkter En sak vi kan göra är atl berätta för varandra och världen vad vi vet om förtryck och försöka skapa internationell opinion mot allehanda övergrepp.

Över hela världen förföljs människor pä grund av politik, religion, etnisk tillhörighet och hudfärg. Människor försvinner ulan förklaringar hålles fängslade under långa tider, många gånger utan att ha fått någon rättegång. I många länder användes tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling under såväl utredningstiden som under fängelsetiden. Människor döms lill döden utan att ha fått en rejäl chans att försvara sig. Det är inte ovanligt atl rättegångarna är summariska, enbart en formsak i direkt anslutning till avrättningen. Fortfarande har runt 120 länder kvar dödsstraffet, även om alla dessa inte nu praktiserar dödsstraffet. Dödsstraffet måste bort.

Trots hot och risker atl utsättas för repressalier, finns en mängd människor i olika förtryckta länder, som vågar föra en fortsatt envis och modig kamp för frihet och demokrati. Enskilda personer, såväl män som kvinnor har gjort och gör storartade insatser både i del tysta och utåt för att väcka omvärldens uppmärksamhet på grava brott mot de mänskliga rättigheterna.

För närvarande gästar Nelson Mandela Sverige. Han är elt mycket gott exempel på en frihetshjälte, som kämpar för människors lika rättigheter emot det förhatliga apartheid i Sydafrika, ett system som är unikt bland världens förtryckarregimer. Sydafrika är det enda land som har hela sin konstitution uppbyggd pä ett rastänkande. Enligt Sydafrikas grundlag är det förbjudet och straffbelagt alt behandla en person med en annan hudfärg som sin jämlike. På det sättet har fem miljoner vita med europeisk bakgrund blivit herrefolk över 25 miljoner färgade och svarta.

Visst ser vi ljusningar på olika håll i världen i dag, en utveckling mot ett mera demokratiskt och rättvist system människor emellan. Jag tänker på perestrojkan och glasnost i öst, såväl i Sovjetunionen som i mänga andra östländer Mycket har sagts om del tidigare här i dag. Också utvecklingen i Chile till ett demokratiskt system är glädjande, liksom att demokratiska val nyligen hållils i Nicaragua.

I Namibia har demokratiska val också hållils under FN;s övervakning. I nästa vecka blir Namibia självständigt efter årtionden av sydafrikansk ockupation och förtryck. Dessa händelser väcker hopp inför framtiden.

Även frisläppandet av Mandela och Sisulu inger förhoppningarom ytterli-

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

75

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

76

gare förändringar mot en demokratiseringsinriktning i Sydafrika. Samtidigt måste vi däremot konstatera atl del fortfarande råder undantagstillstånd i Sydafrika. Många politiska fångar finns. Föräldrar fortsätter att leta efter försvunna barn. Barn, ner till tio års ålder, tas fortfarande i fängsligt förvar. Föräldrarna underrättas sällan om deras öde. Tortyr används mot de arresterade och fängslade.

Samtidigt med frigivandet av bl.a. Mandela har det kommit rapporter om dödsskjutningar och polischocker mot demonstranter Nya dödsoffer har krävts under de senaste månaderna. Ständigt sker nya bannlysningar av skrifter i Sydafrika. Men framför allt består den förhatliga rasdiskrimineringen i landet, och så länge den består måste bojkotten och sanktionerna mot Sydafrika beslå, ja t.o.m. effektiviseras, bl.a. vad gäller försöken alt kringgå handelsbestämmelserna genom handel via tredje land.

Herr talman! På andra håll i vår värld förföljs och förtrycks andra folkgrupper Jag tänker på västsaharierna, som Ingela Mårtensson talade om, tibetanerna, eritreanerna, palestinierna och andra.

Även jag var med i den delegation, bestående av fem riksdagsledamöter från alla partier utom moderaterna, som var på besök i Irak för alt med egna ögon se och bedöma under vilka förutsättningar det irakiska folket lever och framför allt hur den kurdiska minoriteten behandlas. Den irakiska regimen hade, som Ingela Mårtensson sade, inbjudit oss som en följd av att vi tidigare hade riklat kritik mot såväl Turkiet som Irak för deras behandling av kurderna. Kritiken var grundad på det som vi fått se och höra under vårt besök i de kurdiska flyktinglägren i Turkiet i fjol.

Positivt är att vi blev inbjudna, likaså är del positivt atl vi fick möjligheter att i huvudsak se och besöka de platser som vi i förväg hade önskat besöka. Det enda som inte gick att arrangera, trots våra önskemål, var. som Ingela Mårtensson sade, just besök i fängelse och polisarrest. Tidspress var en faktor sorn bidrog till detta, men undanflykter och undvikande svar och besked var andra faktorer Vi fick besked om att fängelset i Mosul hade stängts och att del inte längre fanns några politiska fångar. Det var en nyhet för oss!

Något som var förfärligt att se var just alla de förstörda kurdiska byarna längs gränserna till Turkiet och Iran. Men del hade faktiskt även förstörts och raserats byar längre in i landet. Schakimaskiner har utplånat t.o.m. ruinerna av tidigare samhällen. Inte ens religiösa och historiska minnesmärken har sparats! Växtligheten har förgiftats i stora områden, och brunnar har enligt andra rapporter, täppts lill med cement. Vidare har fårbeståndet på tidigare 7 miljoner djur reducerats till 50 000, och tiotusentals bikupor har förstörts, vilket har gjort slut på en tusenårig tradition.

Nu hade i stället tusentals kurder tvingats gå från sina byar, marker och djur lill nybyggda byar på slätten, byar som inte gav dem de möjligheter de fidigare hade lill sjävförsörjande och sysselsättning. Arbetslösheten var därmed stor, och den kan inte, så som man gjorde, skyllas enbart på kriget.

Irak driver här en tvångsförflyltningspolitik som raserar de naturliga förutsättningarna till självförsörjande och gör att kurderna, helt i onödan, blir beroende av den irakiska staten för sin försörjning. De ersättningar som den irakiska regimen ger till kurderna för förstörda hus och marker räcker inte långt när del gäller att skapa en ny framtid i de nya samhällena. Den upp-

byggnad av skolväsendel och sjukvården som har skelt hade varit möjlig även om människorna hade fått bo kvar i sina gamla byar Det har vi bevis för från så många andra länder där man driver en aktiv regionalpolitik.

De säkerhetspolitiska skäl som Irak anförde för tvångsförflyttningarna, dvs. behovet även säkerhetspolitisk zon, klingade väldigt falskt när vi kunde konstalera att presidentens sommarpalats byggdes inom denna säkerhets-zon. Ett turisthotell hade också byggts där redan innan kriget var slut.

Liknande motsägelsefulla besked fick vi när vi ställde frågor inom andra områden. Ibland fick vi inga besked alls. T.ex. kunde inga klarlägganden ges vad gäller olika fall av försvinnanden, politiska fångar gasbombningar m.m.

Elt klart besked fick vi. Myndigheterna påstod nämligen att tortyr inte användes alls. Detta är närmast ett fall av skrattretande desinformation med tanke på alla de bevis för och rapporter om hur illa fångar och arresterade behandlas av regimen.

Den irakiska regimen är en av de mest brutala och repressiva regimer som finns i dag. Den torterar och dödar rutinmässigt politiska fångar Delta skriver Middle East Watch, en gren av människorätlsorganisationen Human Rights Watch i Washington, i en rapport som publicerades så sent som i förra månaden.

Låt oss ändå hoppas atl del i Irak i dag finns en vilja att börja en demokratisering i landet. I det sammanhanget vill jag uttala starka tvivel över att man kommer att lyckas med detta så länge det i landet finns en så stark personkull i fråga om presidenten som är fallet i dag. Denna personkult ser jag som ett av de största hindren när det gäller alt kunna starta en demokraliseringspro-cess i landet. Likheten med den personkult som fanns i Rumänien tidigare under Ceausescus tid är skrämmande stor

För alt den uttalade strävan efter en demokratisering i Irak skall bli trovärdig i omvärldens ögon fordras en uppriktighet, en ödmjukhet och en strävan efter en korrekt hisloriebeskrivning, och detta har man hittintills inte visat tecken på atl vilja åstadkomma. Jag kan bara uttala en förhoppning om att detta skall kunna bli möjligt.

I Sverige har vi flera flyktingar från just Irak men också från Iran och Turkiet. Detta är en följd av bl.a. den förföljelse och del förtryck som kurder utsätts för i dessa länder

Del är emellertid inte enbart kurder som är föremål för dessa brott mot mänskliga rättigheter, ulan även andra invånare i dessa länder drabbas. Del är därför viktigt att vi i Sverige nära följer utvecklingen speciellt i dessa länder, kritiserar och för fram de kränkningar som sker i ljuset, detta med den förhoppningen atl detta skall leda till ändrade och förbättrade förhållanden som förhoppningsvis i framtiden skall kunna leda lill att dagens flyktingar i Sverige, men också flyktingar i andra länder kan återvända till sina hemländer

Detta arbete med all försöka få lill stånd respekt för de mänskliga rättigheterna i olika länder får inte glömmas bort i helhetssynen vad gäller flykting- och invandrarpolitiken. Därför måsle de svenska representanterna i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna få i uppdrag att ta upp frågan om de kränkningar när det gäller de mänskliga fri- och rättigheterna som riktas mot kurderna men även mot de övriga invånarna i dessa länder

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

11

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

78

Till slut vill jag instämma i Ingela Mårtenssons begäran om atl den svenska regeringen skall vädja för den brittiske journalist av iranskt ursprung som nu har dömts till döden i Irak.

Anf. 36 VIOLA FURUBJELKE (s);

Herr talman! Kurdernas flertusenäriga historia är full av exempel på kränkningar av mänskliga rättigheter Ständigt förföljda, icke erkända, icke önskvärda, missgynnade socialt och ekonomiskt har kurderna jagats och flytt mellan de olika nationalstater vars gränser i dag omöjliggör ell enat Kurdistan.

Trots att de lever spridda - del finns ca 10 miljoner i Turkiel, 5—6 miljoner i Iran, 4 miljoner i Irak, 800 000 i Syrien, ca 500 000 i Sovjetunionen och därtill lever många som flyktingar i andra länder - värdar man sin kulturella egenart och definierar sig som ett folk.

Kurderna förenas av en gemensam historia, sin rika kultur, sina traditioner och sin värdighet.

Merparten av kurderna bor i länder där man gör sitt bästa för alt frånta dem deras kurdiska identitet. 1 t.ex. Turkiet, som vi har hört nämnas tidigare, förnekas själva existensen av del kurdiska folket - kurderna finns helt enkelt inte officiellt sett.

I Turkiet är det lika med högförräderi atl tala om kurdernas sak. Del bestraffas enligt någon eller några av paragraferna 141, 142, 143 m.fl. som handlar om "hot mot den turkiska statens nationella enhet" eller "försvagande av turkarnas nationella känslor".

Bara innehavet av en enda bok på kurdiska kan ge fängelsestraff. Så har det varit sedan 1920-talel. Då förbjöd den turkiska regeringen det kurdiska språket och all litteratur på kurdiska. Kurdiska skolor slängdes, kurdernas namn pä städer och byar ändrades till turkiska, obligatorisk turkisk undervisning infördes i syfte all assimilera de kurdiska barnen. Internatskolor byggdes för all skilja barn och föräldrar ät så alt barnen inte skulle kunna lära sig kurdiska. Begreppen kurd och Kurdistan ersattes i alla officiella turkiska skrifter med "Östra Anatolien".

Kurderna fanns inte, säger man, och de finns fortfarande inte. De kallas för "bergsturkar" och är även som sådana socialt och ekonomiskt missgynnade.

I samma syfte men med delvis andra medel arbetar man i Irak. Där genomförs i dag en medveten arabisering av irakiska Kurdistan. Hundratals kurdiska byar har jämnals med marken, och lågt räknat 150 000 invånare har ivångsförflyltats till läger eller tillfälliga bosättningar även till ökenområdena i södra Irak.

Enligt en av Amneslys rapporter har hundratusentals kurder flytt över gränsen till Turkiet och Iran undan Iraks attacker som mest kan liknas vid folkmord.

Herr talman! Från svensk sida bör vi återigen försöka få upp Iraks behandling av kurderna till granskning i FN;s kommission för mänskliga rättigheter.

I varje konflikt mellan Iran och Irak har vardera sidan exploaterat den andres kurdiska minoritet och använt kurdernas frihetssträvanden och kamp mot den egna regimen för sina egna syften. När det så blivit vapenvila mot

huvudfienden har man tagit itu med förrädarna som under kriget samarbetat med fienden.

Vedergällningsaktionerna, framför allt i Irak, har varit fruktansvärda. Gasbombningar och kemiska vapen har använts vid flera tillfällen. Aldrig skall vi glömma bilderna från Halabja.

Under kriget samverkade Turkiet och Irak i sin strävan atl förgöra kurderna och träffade elt avtal som gav och fortfarande ger resp. land rätt alt jaga kurder in på varandras territorium. Delta gäller fortfarande.

35 000-40 000 kurder har flytt till östra Turkiet. Instängda i lägren, som är omringade av taggtråd och beväpnade vakter, svälter och fryser nu kurderna för andra året i de kalla bergstrakterna. Brittiska forskare har funnit belägg för att många lider av sviter efter förgiftning av nervgas och kvicksilver I minst tvä av lägren har flyktingarna också blivit utsatta för förgiftning genom bröd.

Viljan atl hjälpa flyktingarna saknas inte från det internationella samfundet, men Turkiet ställer orimliga krav på hjälporganisationerna och gör i realiteten hjälpen omöjlig. T.ex. har insamlade kläder skickats tillbaka med den enda motiveringen att de inte var nya.

Från svensk sida bör vi öka ansträngningarna all hjälpa de kuradiska flyktingarna dels genom den svenska flyktingkvoten, dels genom UNHCR.

Kurderna är numera en av de största flyktinggrupperna också i vårt land. Tiotusentals kurder har sedan 70-talels början fått uppehållstillstånd här Trots alt så många kurder lever som flyktingar här är kunskapen om kurderna och deras historia inte särskilt utbredd.

Även för kurderna själva är del svårt atl behålla och förmedla kunskaper lill sina barn om sitt språk, sin litteratur och sina traditioner

Under allmänna motionstiden lämnades en sexpartimolion till riksdagen om iordningställande av ett kurdiskt kulturcentrum i Sverige. Ell sådant skulle göra det möjligt för kurderna och deras barn i Sverige all lära känna sitt rika kulturarv, sitt språk, sin musik och de klassiska historiska berättelserna. Samtidigt skulle det ge möjlighet åt icke-kurder att lära känna en av de allra äldsta kulturerna i Mellanöstern.

Herr talman! Del är glädjande, men inte särskilt vanligt, alt kurdfrågan debatteras så flitigt i en utrikesdebatt. Det har tidigare här i kammaren sagts att kurderna är ett folk som tigs ihjäl. Det ligger väldigt mycket i det. Men från svensk sida får vi inte medverka lill detta. Vi måste fortsätta att tala för kurderna i FN. Vi måste också skärpa våra ansträngningar för att hjälpa flyktingarna och stödja kurderna i deras strävan all behålla och utveckla sin kulturella identitet.

Ett kurdiskt kulturcentrum i Sverige - som de sex riksdagspartierna föreslagit i motionen, med en vpk-ledamot som första namn - skulle vara ett viktigt bidrag för atl föra ut kunskap och information om en av våra största flyktinggruppers historia, kultur språk och traditioner, inte bara för kurderna själva ulan också till glädje och kunskap för oss andra. Del är min förhoppning alt riksdagen längre fram i vår kommer atl fatta ell sådant beslut.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Anf. 37 BERITH ERIKSSON (vpk);

Herr talman! Den resa till Irak som jag tillsammans med riksdagsledamöter från de andra partierna och några journalister gjorde för 14 dagar sedan

79

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

80

var omtumlande och på sitt sätt skrämmande. Men del var nyttigt alt se och uppleva hur elt skräckvälde, en totalitär stat, en diktatur, fungerar, att få uppleva deras stora ansträngningar för att manipulera oss, deras försök att försvara en lögn med en ny lögn, som lill slut ledde till löjligt ologiska förklaringar Men värst var ändå att se den förnedring som människorna utsattes för, den rädsla som många utstrålade och de korta, fragmaliska uppgifter om försvinnanden och terror som man kunde få när man lyckades manövrera sig bort några meter från våra bevakare. Ögonblicksupplevelser som för evigt har etsat sig fast på näthinnan.

Jag minns en gammal man i en av dessa nya bosättningar, en stad ute på en lerig slätt med likadana hus i oändliga rader där 28 000 människor bodde. Han föstes fram för alt läsa sin ramsa - "lack vare vår store ledare Saddam Hussein har vi fåll del så här bra" - medan hans ögon var brunnar av sorg och rädsla.

Andra ögonblickskonlakter och upplysningar är omöjliga att la upp i denna kammare i dag, eftersom vad vi säger nu helt säkert noga kommer atl analyseras av den Irakiska regimen.

Kontrasten mellan vad vi såg och vad våra värdar sade var myckel stor. Det stod också klart för oss all Irak tillmätte vårt besök en viss vikt. Min uppfattning om vad Irak förväntade sig av vårt besök var bl.a. alt vi skulle anse det nu vara så bra för kurder i Irak att flyktingarna från lägren i Turkiet och Iran kunde återvända, dvs. de flyktingar som i augusti 1988 gasbomba-des och flydde över gränserna till Turkiet och Iran. Den irakiska regimen är påverkad av vad som händer i Östeuropa, och dä framför allt av vad som hände med Ceausescu i Rumänien, och vill av den anledningen förbättra sitt rykte inför omvärlden vad beträffar demokrati och mänskliga rättigheter Vår grupp var säkert också en testgrupp, eftersom vi var de första som fick besöka de här områdena i Kurdislan.

Rapporten om mänskliga rättigheter i Irak från Middle East Watch som kom i februari i år, och som Ingbritt Irhammar nämnde, tar upp frågan om huruvida Irak kan anklagas för försök lill folkmord på den kurdiska minoriteten.

I folkmordskonventionen från 1948, artikel II, sägs alt;

I denna konvention förstås med folkmord envar av följande gärningar för övad i avsikt alt helt eller delvis förinta en nationell etnisk rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan genom

a)   atl döda medlemmar av gruppen;

b)  atl tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada;

c)   alt uppsätligen påtvinga gruppen levnadsvillkor som är avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis;

d) atl genomföra åtgärder som äro avsedda alt förhindra födelser inom
gruppen;

e)    att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp.

Det exakta antalet dödade och försvunna i Kurdislan är okänt. Men man vet alt tusentals irakiska kurder har avrättats, torterats, dödats eller obotligt skadats av kemiska och biologiska vapen.

Och mördandet forsätter - del måsle beskrivas just så fasanfulll som del

faktiskt är Hundratusentals har Ivångsförflyltats, tiotusentals är försvunna, tiotusentals finns i koncentrationsläger i öknen i södra Irak.

Middle East Watch anser i sin rapport att frågan om folkmord mot kurderna bör väckas och undersökas under definitionerna b) "alt tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada" och c) "att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor som är avsedda alt medföra dess fysiska undergång helt eller delvis" i folkmordskonvenlionen.

Rapporter som kommit från kurdiska exilorganisalioner har alltid visat sig stämma. Därför finns det anledning att sätta tilltro även till de rapporter som kom förra våren om tvångssteriliseringar av kurdiska flickor över 15 år och om experiment med sterilisering med kemiska medel av unga kurdiska flickor Därmed skulle även folkmordsdefinitionen under d) vara aktuell, dvs. "att genomföra åtgärder som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen".

När det gäller definitionen under a) "alt döda medlemmar av gruppen" är antalet dödade kurder kanske inte lika stort som i fall där andra folkgrupper uppgivits ha drabbats av folkmord, men det anges inte heller att del skall vara fråga om något visst antal, och del vore mycket cyniskt att se det på del sättet.

Mönstren, tillvägagångssätten och uppbyggnaden av säkerhetstjänsten kan man känna igen från Hitler-Tyskland och från Ceausescus Rumänien. Irak har under en flerårsperiod använt kemisk gas mot den kurdiska befolkningen. Mest känd för omvärlden är bombningen av Halabja, som skedde den 16 mars för två år sedan. Men diktaturerna lär av varandra, och rapporter har kommit orn att även Turkiel har använt kemisk gas mot sina kurder Tvångsförflyttning av kurder och förstörelse av byar har skett även i Turkiel i olika omgångar och sker fortfarande. Dessa brott mot mänskliga rättigheter kan fortgå därför att omvärldens reaktion inte är tillräckligt stark.

Skall respekten för folkrättens regler upprätthållas, måste begångna brott beivras - i annat fall framstår folkrätten som en samling värdelösa paragrafer Vad Irak gjort och fortfarande gör vad beträffar brott mot folkrätten bör av riksdagen uppmärksammas, och Sverige bör i olika internationella fora arbeta för att Iraks brott mot folkrätten blir föremål för insyn och behandling.

Om Irak skall gå mot demokrati har landet ingen annan väg att gå än den som Östeuropa i dag går, nämligen alt göra upp med sina gamla begångna brott, att hålla fria val, att tillåta fri partibildning och fria fackföreningar att respektera mänskliga rättigheter och andra internationella lagar, atl respektera och även i verkligheten tillåla och tillämpa autonomi för Kurdistan.

De demokratiska länderna måste samordna sina protester och påtryckningar rnot diktaturer som Irak. Vi får inte svika alla dessa människor vars enda hopp är att omvärlden skall reagera och agera mot deras förtryckare. Sverige måste och kan göra mycket mer i del arbetet.

I dagarna, den 23 mars, firar kurderna sitt Newros, sitt nyår och sin nafio-naldag. Firandet bygger på en gammal sägen om en händelse som skall ha inträffat på 500-lalel. En schah som härskade i Kurdislan sägs ha begärt kurdiska barn, som han dödade och vars hjärnor han sedan åt. En modig man som hette Kala var den som organiserade kurdernas uppror mot denne de-

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

81

6 Riksdagens protokoll 1989/90:85

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

spol och gick tillsammans med andra kurdiska män upp i bergen för atl kämpa mot barbari och för frihet. Att den kampen är lika aktuell, lika levande och lika nödvändig i dag som på 500-lalet är djupt tragiskt. Vi måsle fortsätta vårt arbete för atl hjälpa kurderna i den här kampen.

82

Anf. 38 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Jag vill lacka Stig Alemyr, som från denna talarstol i dag har gjort ett starkt ställningstagande i frågan om behandlingen av kurderna i Turkiet. Här har han bekräftat att sju parlamentariker har ställts mot väggen och eventuellt kommer att befrias från sina uppdrag som parlamentariker därför att de deltagit i en konferens i Paris om kurder. Året dessförinnan talade en socialdemokratisk parlamentsledamot från Turkiet om kurderna i Europarådet, och han blev entledigad frän sitt uppdrag. Delta visar hur man arbetar i fråga orn kurderna. De får inte nämnas på parlamentarikernivå. Man får inte delta i konferenser som behandlar kurdfrågan, och detta fullföljs hela vågen ned till gräsrotsnivå, i de kurdiska bergen i Turkiet. Del gäller atl dra de rätta slutsatserna av detta. I allt väsentligt instämmer jag med alla föregående talare.

Förra året var en grupp parlamentariker med en representant för vartdera av fem riksdagspartier på besök i Turkiet för alt studera flyktingläger i norra Kurdistan, dvs. i östra Turkiet. Flyktingarna i de tre lägren var irakiska kurder, som flytt undan gasbombningarna i norra Irak. Bombningarna utfördes av den irakiska militären mot det egna folket. Situationen i lägren var enormt svår

Sedan dess har läget ytterligare förvärrats. Förgiftningar genom bröd som delats ut till flyktingarna har förekommit i alla tre lägren, och sjukdomar och undernäring, kyla och hetta har skördat många offer, speciellt bland barnen.

Vi träffade också många privatpersoner, advokater och MR-organisalio-ner utöver de företrädare för parlament och lokala myndigheter sorn log emot oss. Vi var kritiska mot den negativa attityd Turkiet visade mot FN;s organ UNHCR, mot Röda korset och mot andra organisationer när det gällde humanitär hjälp lill lägren. Likaså var vi kritiska mot den förekomst av tortyr och de brott mot mänskliga rättigheter som vi fått rapporter om från Amnesty, mänskliga rättighets-organisationer m.fl. och mot de brott som vi fick uppgifter om under vår vistelse i landet.

Bl.a. just denna kritik föranledde Irak att inbjuda samma delegation att komma till Irak för atl studera kurdernas situation där

I månadsskiftet februari-mars i år blev denna resa av. Vi var med ett undantag samma ledamöter som for till Irak, och även två av journalisterna deltog i bägge resorna, vilket bidrog till alt förbättra rapporteringen.

Vad fick vi se? Irak höll sitt löfte, och vi fick resa vart vi ville och tala med vem vi ville. Men när vi talade med någon var alltid minst en säkerhetsman eller några soldater närvarande.

I Bagdad besökte vi först parlamentariker andra politiker och en kvinnoorganisation. Sedan for vi i snabba bilar med poliseskort till norra Irak -södra Kurdistan - där kurderna har egen "autonomi". Den autonomin visade sig vara en teaterkuliss. De har t.ex. ingen egen ekonomi, och de rättar sig efler det styrande Baathpartiet. I delstalsparlamentet kan man väljas in

enbart orn man är högutbildad, har deltagit i kriget på Iraks sida och företräder regeringspartiels åsikter.

De kurdiska skolorna var också en kuliss. De hade en timme kurdiska i veckan på schemat. Det fanns inte heller något bevis för att de verkligen fick denna timma.

Vad såg vi mera? Saddam Husseins porträtt fanns i alla storlekar överallt -i hemmen, i affärerna, på hotellen, i skolor, på sjukhus och efler de stora vägarna. Han var klädd i olika kläder- kostym, uniform eller kurdisk dräkt. Han drack te, samtalade med folket eller framställdes som barnens vän med små barn i knät.

Överallt fanns det militärer och åter militärer Vid infarten lill varje stad eller större by stod säkerhetspoliser och vakter. Vi fick åka rakt igenom eftersom vi tillhörde just denna delegation, medan andra självfallet fick stanna.

Uppe i de vackra kurdiska bergen fick vi se Saddams palats med en kvadratkilometer stor trädgård med tre meter höga murar omkring.

Vad fick vi se mera? Den folkomflyttning som förbereddes i Rumänien var redan verkställd här Minst 30 kilometer längs den långa gränsen mot Iran och den litet kortare rnot Turkiet var öde med raserade städer, byar samt frukt-, vin- och nötodlingar. Man har använt samma taktik på den turkiska sidan. Det betyder all man har skilt det kurdiska folket åt med 60 kilometer Dessutom har, sorn Viola Furubjelke sade, både lurkar och irakier tillstånd att gå in på varandras områden och skjuta ned de människor som vistas här.

Här har således den grymma folkomflyttningen fullföljts, föregången av förföljelser, passutdelning, fängslanden, tortyr, massakrer m.m. Människorna flyttas ned till de heta "stepperna" längre söder- och västerut, medan de bördiga, vattenrika och klimatiskt ljuvliga dalarna och lägre bergstrakterna har avfolkats. Folket har ivångsförflyltats. De talade själva om 300 000 människor Enbart i Halabja - den mest kända staden - lär det ha bott 70 000 människor. Uppgifterna varierar Del betyder således att det var många fler människor än i de raserade byar och städer som vi kunde se, vi som ändå inte var överallt.

Här har man sprängt det sociala nätverket och den släktkänsla som betyder så myckel för kurderna. I varje familj finns det säkert någon som har fängslats, torterats eller försvunnit. Man har flyttat ned med delade familjer eller också har rnan delat på familjerna - de har ett annat familjebegrepp än vi har - lill olika bosättningar Jag fick uppfattningen alt det i en del av dessa nya bosättningar växer upp förvildade barn utan den sociala förankring som tidigare har funnits. Det är inte underligt., Vi har kunnat se del även i våra stora nya byggen, där vi ändå har haft många andra positiva inslag, som saknades där

Vad hörde vi? Varje tal, anförande och även samtal med "vanliga människor" började och slutade med beröm åt "den store ledaren".

Hos oss kvarstår intrycket av det totala förtrycket, kontrollen och skräcken. Middle East Watch och Amnesty rapport - som beskriver och redogör för övergrepp, tortyr, massakrer, gasbombningar och hundratals namn på byar och städer som jämnals med marken - ger en skakande skild-

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

83

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

ring av att det i detta land pågår ett folkmord och en arabisering och indoktrinering av stora mått.

Vad såg vi mera? På många av fotona av Saddam Hussein fanns en klocka. Är det en symbol för atl den här regimen är evig eller är det en symbol för atl liden rinner ut även för s.k. stora ledare?

Vi har hittills uttryckt oss ganska kraftigt när det gäller Irak. Samtidigt är vi dock rädda om handelsförbindelserna. Irak är en viktig exportör av olja till Sverige. Sverige borde starkt fördöma regimens behandling av oliktänkande och av minoriteter i landet. Att återsända asylsökande till Irak torde vara atl sända dem lill en säker dödsdom.

I Sverige har vi inte heller sopat rent framför vår egen dörr Vi har kom-munarresler och del gamla kurdspårel, som med mycket illa underbyggda fakta har förföljt kurderna. Detta har undergrävt svenskarnas solidarisering med del sargade folket. Det är viktigt att vi rättar lill dessa felbedömningar.

Jag har även varit på PKK-rätlegången i Västtyskland, som har skadat kurderna i Turkiet oerhört hårt.

Jag anser också alt Sverige skall beivra de brott mot folkrätten sorn begås i alla de fyra länder där kurderna bor I delta sammanhang instämmer jag med de föregående talarna.

Vidare tycker jag alt vi skall försöka vädja för den iranske journalist, boende i England, som har fått en dödsdom. Han har varit här förut. Hans kvinnliga chaufför hotas med 15 års fängelse. Vi bör även vädja för henne.

Vi fick myckel starka upplevelser vid vårt besök. Det kommer vi säkert tillbaka lill i kommande debatter.

Helheten med del kurdiska folket bör tas upp när man behandlar asylansökningar från kurderna - speciellt ifrån de turkiska kurderna där man är särskilt sträng och återsänder den ena efter den andra. De får utvisning på löpande band. Vi borde ändra vår attityd i del avseendet.

84

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar

AnL -39 HANS GÖRAN FRANCK (s);

Fru talman! Konflikten mellan Iran och Irak tilldrar sig inte den uppmärksamhet som är påkallad och motiverad. Så är heller inte fallet i regeringsförklaringen, där frågan inte alls berörs.

Det meningslösa, åttaåriga kriget ledde lill fruktansvärda förluster i dödade och skadade och förstörd egendom. De sår som kriget medfört politiskt, socialt, ekonomiskt och på annat sätt har långt ifrån helats. Del lar lång tid.

Det råder visserligen vapenvila mellan Iran och Irak, men den djupa fientligheten mellan dessa länder utgör ett allvarligt hinder för all fredsavtal skall kunna uppnås.

På ömse sidor ger parterna i konflikten en ensidig och propagandistisk bild av krigets uppkomst, utveckling och händelseförlopp. Det ingår i spelet. För att parterna skall kunna uppnå resultat i fredsprocessen fordras emellertid en mer realistisk bild. Del går inte atl bara lägga ansvaret på den andra par-

len för krigföringsmeloder som slår i uppenbar strid mot internationella konventioner

Det råder ingen tvekan om alt Iraks folk liksom folket i Iran är i starkt behov av att snarast kunna fä elt fredsavtal. Det internationella stödet och påtryckningarna måste intensifieras. Vapenleveranser till de berörda länderna bör stoppas från alla håll.

Många andra frågor inte minst på de mänskliga rättigheternas område, är beroende av att elt fredsavtal uppnäs. De allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter som äger rum i såväl Iran som Irak, kan dock på inget sätt legitimeras eller försvaras av att ett fredsavtal inte uppnåtts. I själva verket måste demokratiseringsprocessen ske parallellt med fredsansträngningarna.

Under besöket i Irak framfördes stark kritik mot dödsdomar och avrättningar som ägt rum i stor omfattning. Jag nämnde vid besöket avrättningen av den 16-årige Ribwar Mohammed Karim Aziz, en kurd från Sulemania, som greps när han var bara 13 år Han dömdes till döden av en specialdomstol och avrättades därefter Efter vår hemkomst från Irak har som tidigare berörts, del upprörande meddelandet kommit att Observer-journalisten Farzad Bazoft dömdes lill döden i torsdags i förra veckan. Enligt irakisk lag kan en dom som avkunnats av en revolutionsdomstol inte ens överklagas. Iraks president Saddam Hussein måsle ulan allt vidare dröjsmål upphäva denna dödsdom.

Det rutinmässiga bruket av tortyr i Iran, som är väl dokumenterat av flera inlernationella organisationer däribland Amnesty International, måsle upphöra. Tortyrkonventionen gäller på samma sätt som andra konventioner och innebär atl tortyr aldrig, oavsett om krigs- eller undanlagslillslånd råder får förekomma.

Vi begärde besked om tortyr liksom om andra övergrepp ulan atl få tillfredsställande svar Jag kommer att upprepa frågorna och protestera så länge övergreppen fortsätter

Tvångsförflyitningar av hundratusentals kurder är särskilt allvarliga. Protesterna mot dem har inte uteblivit bland den drabbade kurdiska befolkningen. Under besöket i Irak framförde jag stark kritik mot alten delegation från provinsen Sulemania förra året utsattes för övergrepp då den besökte Bagdad för atl framföra protester lill presidenten. Ledaren för delegationen, Mulla Mohammed Delgaii, försvann i samband därmed och uppgavs ha blivit fängslad. Om han blivit frigiven eller inte gick del inte all få besked om vid besöket.

Av de ca 70 000 kurder som flytt från Irak har några tusental återvänt enligt uppgifter som lämnades under besöket. De flydde efter några dagars strid, då den irakiska regimen brukat giftgas och urskillningslösa bombningar mot den kurdiska befolkningen bl.a. i Halabja. Del stora flertalet av de kurdiska flyktingarna finns alltså kvar i exil, framför allt i Turkiet och Iran.

Den rapport som jag lämnade efter ett besök i flyktinglägren i Kurdistan i östra Turkiet 1988 står i allt väsentligt fast vad gäller bakgrunden till flykten och deras situation. Kurderna hade starka och goda skäl för atl fly och bli betraktade som flyktingar Enligt färska rapporter lever de nu under mycket

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

85

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

86

osäkra och oacceptabla förhållanden, och UNHCR har inte lyckats att erhålla de bidrag från FN;s medlemsstater som är erforderliga för atl lösa flyktingfrågan, bl.a. genom det sä kallade Mardinprojeklel.

Jag sammanträffade under besöket med flyktingar som återvände från Turkiet till Irak. Det kanske var symptomatiskt atl de kom från det läger där de i särklass sämsta förhållandena råder, nämligen Muz i nordöstra Turkiel. Vid hemkomsten blev de tvångsförflyttade frän sina hemorter och lever nu i saknad av sina egna hem i nya och osäkra förhållanden, i städer och byar som nyskapats i delvis stora sterila koncentrationer

Principen att en flykting inte skall behöva återvända till sitt hemland utan alt det sker av fri vilja är en oförylterlig rättighet enligt gällande inlernationella rättsregler Om världssamfundet inte lever upp till sitt ansvar kan de kurdiska flyktingarna tvingas till lösningar av sina svåra problem som kan medföra ny förföljelse och diskriminering.

Sverige måsle agera kraftfullt för att de kurdiska flyktingarna äntligen får den hjälp de har rätt atl kräva samt atl skyddet för de återvändande flyktingarna till Irak bevakas och kontrolleras. Delta gäller givelvis också hela den kurdiska minoriteten i Irak.

Här gäller det främst alt ge elt ökat stöd lill UNHCR och internationella Röda korset, som gör myckel viktiga insatser men saknar tillräckliga resurser och möjligheter.

En intensiv observation av lägel i Irak är otvivelaktigt av stor betydelse för att motverka nya kränkningar Den amnesti för flyktingar och fångar som Irak beslutat om för en tid sedan och i dagarna utvidgat, måste närmare granskas. Klart är emellertid att utan en demokratisering och garanti för respekt för mänskliga rättigheter kan amneslibesluten bli illusoriska.

Fru talman! Det finns elt annat krig som ofta kommer i skymundan. Del gäller konflikten i Sydostasien i allmänhet och den i Cambodja i synnerhet. Inte heller denna fråga ägnas någon uppmärksamhet i regeringsförklaringen. Ett antal riksdagsledamöter och organisationer ordnar i morgon ett seminarium här i riksdagen om Cambodja.

Ett dominerande krav i Cambodja är att få garantier för atl Pol Pol-regimen inte skall återkomma lill makten. Del är också rimligt att folkmordspolitiken 1975-1979 blir föremål för en rättslig prövning.

I vart fall bör FN:s kommission för mänskliga rättigheter närmare granska folkmordet i Cambodja. Det trauma som kambodjanerna befinner sig i kan inte övervinnas utan att folkmordspolitiken blir föremål för en inträngande och omfattande granskning och bedömning. En sådan undersökning bör inte bara avse verkningarna av folkmordspoliliken ulan även och framför allt vad det internationella samfundet kan göra för atl bistå offren för delta folkmord.

Sverige har varken erkänt demokratiska Kampuchea eller republiken Cambodja. Det finns nu skäl att pröva nya ställningstaganden. Sedan de aviserade parlamentsvalen genomförts i Cambodja bör Sverige kunna erkänna Phnom Penh-regimen, dvs. republiken Cambodja och upprätta diplomatiska förbindelser med den regering som utses efter parlamentsvalen. Därmed kan Sverige inte bara som nu ge humanitärt bistånd till Cambodja utan även u-hjälp lill detta land, som har så väldiga behov av utvecklingshjälp. I FN bör

Sverige verka för alt Cambodjas FN-plals tills vidare skall vara obesatt. Den intas för närvarande av den Khmer Rouge-stödda koalitionen. De humanitära insatserna behöver under alla förhållanden förstärkas, men det är framför allt UNICEF, UNESCO och Röda korset som gör de mest betydelsefulla insatserna i Cambodja och som behöver väsentligt utökade bidrag.

Fru talman! För övrigt anser jag atl apartheidsystemel i Sydafrika skall totalt förstöras och atl Sverige skall skärpa isoleringen och sanktionerna mot apartheidregimen nu.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Anf. 40 EVA BJÖRNE (m);

Fru talman! Gulfkriget mellan Iran och Irak var efterkrigstidens blodigaste krig. Libanon har haft inbördeskrig sedan 1975. Israel har haft fyra krig, ständiga terrorislatlaeker och sedan drygt tvä år intifadan.

Tillkomsten av Israel fördömdes länge av samtliga arabiska stater Det var Camp David-avtalet 1979 som blev en vändpunkt. Israel slöt fred med Egypten och uppgav hela sitt ockuperade territorium i Sinai i utbyte mot ett erkännande. Principen om land för fred etablerades.

De nationer som talar för staten Israels försvinnande har blivit färre. Men fortfarande har Syrien ett motstånd mot staten Israels existens och ger dessutom stöd lill palestinska fraktioner som bedriver terrorism. En uppgörelse mellan israeler och palestinier försvåras så länge inbördeskriget i Libanon pågår Libanon är en bas för terroristgrupper som söker förhindra en överenskommelse mellan palestinier och israeler.

Kommunistregimernas fall i Östeuropa ger även ökade förhoppningar för de fredsansträngningar som görs i Mellanöstern, eftersom flera regimer i Östeuropa tidigare gav palestinska lerroristorganisalioner både utbildning och materiel.

Frågan orn förhandlingar mellan israeler och palislinier är nu myckel aktuell. Intifadan har demonstrerat den palestinska befolkningens missnöje med den israeliska ockupationen och en betydande oenighet även mellan palestinier. Den har koslat alltför många människoliv. Terrorismen och krigshandlingarnas brutalitet på båda sidor har inneburit och innebär elt alltför stort mänskligt lidande.

På den palestinska sidan har stora framsteg gjorts. PLO;s ordförande säger att PLO accepterar Israels existens, accepterar FN-resolulionerna 424 och 338 samt fördömer terrorism. Det är dock inte klart om det palestinska nationalrådet instämmer i detta. Men tankar som tidigare var helt omöjliga alt framföra uttalas nu öppet av ledande palestinier

Även på den israeliska sidan har vissa framsteg skelt. Israelerna är med på att förhandla med palestinierna och atl anordna val på de ockuperade områdena. Däremot vill israelerna inte förhandla med PLO som de anser vara en terroristorganisation;

Skall del vara möjligt att nå en fredlig lösning måste den bygga vidare på den process som inleddes med Camp David. Utvecklingen därefter bekräftar atl Egyptens linje har varit den rätta.

USA och Egypten utgör den naturliga mellanlänken. Principen om fria val som en väsentlig del av fredsprocessen har accepterats av Israel, PLO och

87

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Egypten. Det är ett stort steg framåt för den västerländska grundprincipen att det nationella självbeslämmandet skall vila på demokratins grund.

USA har en viktig roll i Mellanöstern och har nyligen satt en viss press på den israeliska regeringen vad gäller fredsprocessen. Det ekonomiska bistånd som USA ger Israel och Egypten är en viktig faktor i den processen.

Demokratin gör i dag stora landvinningar I Mellanöstern är Israel det enda land som är demokratiskt. Om befolkningen på Västbanken och i Gaza ges möjligheter till en verklig demokrati vore det betydande framsteg inte bara för konflikten mellan araberna och israelerna ulan också för alt främja det demokratiska inflytandet i hela det arabiska området.

AnL 41 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp);

Fru talman! Det har gått mer än 40 år sedan världens nationer i deklarationen om de mänskliga rättigheterna fastslog atl varje människa har rätt till utbildning. Alla skall ha möjlighet att få utbildning i basfärdigheterna läsa, skriva och räkna. Delta har alltså i mer än fyra decennier varit fastslaget som en mänsklig rättighet.

Trots att betydande kraftansträngningar och satsningar ägt rum runt om i världen för att försöka tillförsäkra medborgarna denna rättighet tvingas vi i dag konstatera bl. a. följande fakta;

*  Mer än 100 miljoner barn, av vilka majoriteten är flickor, har inte tillgång lill grundläggande skolutbildning.

*  Mer än 960 miljoner vuxna, av vilka två tredjedelar är kvinnor, är år 1990 analfabeter

*  Mer än en tredjedel av världens vuxna befolkning har inte tillgång till kunskap genom det tryckta ordet och därmed inte tillgång till ny teknik och nya färdigheter som skulle kunna höja deras livskvalitet.

*  Mer än 100 miljoner barn och ett osäkert antal vuxna misslyckas med att fullfölja grundulbildningskurser Ytterligare miljoner fullföljer formellt en utbildning så till vida att de deltagit, varit närvarande, men har för den skull inte tillägnat sig nödvändiga kunskaper och färdigheter så atl de funktionellt kan fungera i ett modernt samhälle.

Jag vill framhålla ytterligare några siffror för atl belysa hur allvarlig situationen är Siffrorna är hämtade från UNESCO:s statistiska årsbok:

Analfabetismen bland dem som är över 15 år är i i-länderna 1,7 % bland män och 2,6 % bland kvinnor. Motsvarande siffror i u-länderna är 27,9 % bland män och 48,9 % bland kvinnor; alltså ungefär hälften av kvinnorna kan varken läsa, skriva eller räkna.

Antalet boktitlar per miljoner invånare i i-länder är över 500 under det att motsvarande siffra för u-länder är runt 50 - alltså endast en tiondel av i-ländernas.

Vad gäller dagstidningar räknar man med att det går 319 sådana per 1000 invånare i i-länderna under det alt u-länderna även på denna punkt får nöja sig med en tiondel av i-ländernas eller 33 per 1000 invånare.

Men, säger kanske vän av ordning, med fiden och utvecklingen så kommer situationen alt förbättras. Beklagligtvis är så inte fallet. Tyvärr är del tvärtom! Utvecklingen går nämligen åt fel håll. Trots att skolutbildningen i

absoluta tal når fler växer ändå antalet barn som inte får lära sig läsa, skriva och räkna. Satsningarna inom grundutbildningens område håller inte jämna steg med befolkningsökningen. Orn inte radikala åtgärder vidtas kommer världens analfabeter alt lill är 2000 ha stigit till över en miljard. Det blir alltså allt fler människor som inte får tillgång till den mänskliga rättigheten, nämligen den att få lära sig läsa, skriva och räkna.

Det är för att försöka bryta denna för mänskligheten oroväckande, ja jag skulle vilja säga katastrofala utveckling, som FN har proklamerat år 1990 som läskunnighetens år I år, 1990, skall den negativa trenden vändas. Målsättningen är all analfabetismen i världen när vi går in i nästa sekel skall vara näst intill utrotad.

Jag behöver knappast inför denna församling motivera vrtr/ör det är så viktigt atl vända utvecklingen och öka läskunnigheten i världen. Vi är alla medvetna om hur avgörande detta är för all utveckling - både för den enskilde individen och för samhället i dess helhet.

Läskunnigheten har stor betydelse för

*  demokratiulvecklingen,

*  den personliga utvecklingen,

*  hälsovården,

*  miljöfrågorna,

*  att förstå och delta i samhälllsutvecklingen och för att

*  överföra ny kunskap till barnen.

Kan man inte läsa, kan man inte heller ta lill sig information om miljöutveckling och miljökatastrofer.

Listan på exempel kan göras hur lång som helst.

1 förra veckan samlades representanter från 150 länder i Jomtien i Thailand till en konferens anordnad av UNESCO, UNDP, UNICEF och Väridsbanken för att dra upp riktlinjerna och formulera elt handlingsprogram för utrotande av analfabetismen. Den 9 mars-i fredags alltså-antogs enhälligt två dokument. Det ena var en deklaration om utbildning för alla och det andra var en handlingsplan för att klara av just denna grundutbildning för alla.

Ur slutordet i denna deklaration hämtar jag följande citat;

"Vi förbinder oss all gemensamt agera inom våra egna ansvarsområden och vidta alla nödvändiga åtgärder för atl nå målet utbildning för alla. Tillsammans uppmanar vi regeringar berörda organisationer samt individer att medverka i detta angelägna åtagande."

Sverige har ställt sig bakom detta. Det innebär att i bl. a. biståndssammanhang en kraftigare prioritering just på grundutbildningsområdet måsle ske för att målet - att utrota analfabetismen i världen till början av nästa sekel -skall kunna bli verklighet.

Vägen dit är svår men ingalunda omöjlig att gå. Något som u-ländernas representanter vid konferensen i Jomtien framhöll som ett stort hinder för att de tillräckligt och fullgott skall kunna salsa pä grundutbildningsfrågorna är deras stora skuldbörda. Den hårda ekonomiska prioritering som måste göras får dock inte gå ut över för människan så väsentliga mänskliga rättigheter som atl få lära sig läsa, skriva och räkna.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

89

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

Fru talman! Sverige måste göra sin insats och känna sitt ansvar för alt FN;s internationella läskunnighetsår 1990 blir det år då den negativa trenden vänder, alt 90-talet skall visa att del går att minska analfabetismen i världen och att analfabetismen är utrotad när vi går in i 2000-talet.

90

AnL 42 HÅKAN HOLMBERG (fp);

Fru talman! Den kommunistiska apparaten vet mycket väl att en nations frihet har sin källa i individernas rältigheter och atl denna enda frihet inte låter sig plagieras. Delta är vad apparaten fruktar, att människorna skall känna igen och återfinna sig själva i det tysta. Och då plötsligt skall ljusen tändas runt omkring och projektionen avbrytas. Så skrev den store polske författaren Kazimierz Brandys i mars 1968. Nu, mer än 20 är senare, är detta just vad som har hänt. I halva Europa har människor återfunnit sig själva, ljusen har tänts, och projektionen har fåll lov atl avbrytas. Föreställningen är slut, verkligheten är tillbaka. Flela Europa kan i dag återknyta till hela världsdelens gamla demokratiska traditioner.

Del här är någol som ställer oss alla inför en ny situation. När det gäller den svenska utrikespolitiken ställs vi i Sverige inför problem och ställningstaganden som är svårare än dem som vi har haft att hantera under hela den s.k. efterkrigstiden. Jag tycker atl del är nödvändigt att i den här debatten göra några ytterUgare markeringar i fråga om det som nu sker i Litauen. Den, som del förefaller, i stort sett eniga svenska hållningen kan vara rimlig för dagen, men den kan myckel snabbi bli orimlig. Enligt litauiska källor i Moskva, som refereras i dagens morgontidningar, kan samtal mellan de två regeringarna i Vilnius och Moskva komma att inledas redan inom ett par dagar - det talas om den 15 eller den 16 mars - samtal som av åtminstone en av parterna definieras som förhandlingar och i praktiken givelvis är förhandlingar Om de startar på detta sätt betyder det redan i sig att en ny situation har inträtt och att Sverige har atl ta ställning till ett nytt förhållande. Samtal eller förhandlingar av denna typ har aldrig tidigare ägt rum. Men vi kan inte heller låta Sveriges hållning styras av en eventuell eller hypotetisk sovjetisk vägran alt samtala, om nu detta mot förmodan skulle ske, och sovjetiska försök atl därmed blunda för den situation som har uppstått och alt den måsle få en lösning.

Det har i den debatt som har förts i dag talals om olika typer av svenska bidrag till all föra denna process framåt. Jag tror atl det är mycket viktigt atl det klart sägs atl det kan bli nödvändigt att Sverige får lov alt engagera sig aktivt - någon form av medling och någon form av internationellt agerande för att man skall bidra till att frågan verkligen snabbt förs framåt. Ell naturligt sätt vore kanske om den svenska regeringen skyndsamt inbjöd den litauiske talmannen, som han kallas, eller presidenten Vytautas Landsbergis till Sverige och gav honom elt mottagande som motsvara del som t.ex. Nelson Mandela nu har fått. Likaså vore det naturligt om en svensk delegation kunde besöka Litauen för att på ort och ställe få klarhet i de verkliga förhållandena i landet. Under alla omständigheter är det nödvändigt att frågan hanteras med mer än den formalism som jag tycker att det har funnits vissa drag av i de uttalanden som hittills har gjorts. Det är nödvändigt alt vi från svenskt håll visar värme och elt positivt intresse för den utveckling som sker.

Och det har vi ju tidigare kunnat visa mot representanter för andra folk som strävar efter självständighet.

På en punkt tycker jag att det är nödvändigt atl litet utförligare kommentera del som har sagts tidigare. Närvaron av sovjetiska trupper i Litauen kan aldrig vara elt hållbart argument mot ett svenskt erkännande av republiken Litauen. Det talades ju här om tre olika kriterier, nämligen atl det skulle finnas elt territorium, ell folk och att regeringen hade kontroll över sill område. De två första kriterierna är uppfyllda. Men det finns ju sovjetiska och andra utländska trupper i en rad andra länder runt om i världen. Det finns sovjetiska trupper i Tjeckoslovakien sedan 1968. Om man skulle låta det faktum atl det finns sovjetiska trupper förlagda i Litauen bli ett skäl mot ett svenskt erkännande uppslår ju frågan hur vi i Sverige har kunnat betrakta Tjeckoslovakien, vars regering som satt 1968 aldrig någonsin bad om någon utländsk truppförstärkning, som en självständig och suverän stat. Situationen nu är att den litauiska regeringen själv uttryckligen har medgelt atl trupperna tills vidare kan stanna kvar Den litauiska regeringen har t.o.m. bett om atl de skall stanna kvar i avvaktan på den vidare utvecklingen av den situation som har uppstått. Och därmed, vilket är del vikliga, har den litauiska regeringen markerat att den inte själv ser truppernas närvaro som elt hinder för den nationella suveräniteten. Att det finns sovjetiska trupper i Litauen behöver i längden inte vara konstigare än atl det finns amerikanska trupper t.ex. på Island, i Norge, Danmark eller Västtyskland. Tvärtom är det väl naturligt att de tre baltiska länderna kommer alt medge alt del finns sovjetiska trupper förlagda där, eflersom det även finns rimliga sovjetiska intressen alt bevaka i Östersjöområdet. Och detta strider i och för sig inte mot all de tre baltiska länderna skall kunna vara självständiga och internationellt erkända.

Utrikesministern har varit klok nog att inte uttryckligen sätta ett tillbakadragande av dessa trupper som ett villkor Men i en del presskommentarer och annat som har tillkommit, som det förefaller för att stödja den svenska hållningen som den i dag formuleras, har detta argument använts. Och detta är logiskt fullständigt omöjligt att göra. Del går inte att argumentera på det sättet. Frågan om kontrollen över Litauens territorium beror på andra saker - om den regering som nu har valts kan administrera landet på ett normalt sätt, om den kan få tull, polis, m.m. atl fungera på samma sätt som i normala demokratiska länder. Och allt lyder på alt den kommer att klara av det.

När projektionen, som Brandys, som jag hänvisade till, uttryckte saken, upphör och människorna finner varandra och ljusen plötsligt tänds i biosalongen, då finns del också de som har stått tillsammans med maskinisterna för den film, den dystra fars, som har visats och som har litet svårt atl ordna anlelsdragen. Och till dem hör, inte alla men många inom det svenska kommunistpartiet. Jag tycker alt Gudrun Schymans utbrott, får man väl säga, tidigare här i dag, när hon konfronterades med dokument ur partiets myckel nära förflutna, var ganska belysande. Förmätet, sade Gudrun Schyman. Det tycker jag är det som man kan minnas i den här debatten. Förmätet var del att demokrater i alla svenska partier - vpk förhåller sig väl något oklart i detta sammanhang - argumenterar för och försöker stödja uppbyggnaden av

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

91

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

demokratier i andra länder i Europa. Nu sade ju Gudrun Schyman själv atl vpk också stöder de demokratiska landvinningarna. Detta går inte riktigt ihop. Del finns uppenbarligen något som vpk stöder och som vi andra inte stöder Och del framskymtar i en av hennes formuleringar, nämligen att hon engagerat talade om de krafter som fortfarande verkar för de gamla socialistiska idealen i Östeuropa. Och del är väl de sönderfallande kommunistpartierna som det är fråga om.

En reflexion i sammanhanget är ju alt det polska kommunistpartiet som bekant fick noll mandat vid de fria valen i våras till det polska nya Sejmen. Det är inte vi i Sverige som talar om för del polska folket eller andra folk i Östeuropa hur de skall ordna sina samhällsförhållanden. Polackerna själva talar om detta för sina gamla makthavare, och de vill ha hjälp utifrån all ordna upp del råttbo som de har tagit över.

När ljusen plötsligt har tänts tror jag atl det finns en risk alt vi som gläds åt detta blir alltför lyckliga och tror alt nu är saken sä alt säga klar Därför vill jag sluta mitt inlägg med atl påminna om elt ämne som jag tog upp i förra årets utrikesdebatt, nämligen ett av de andra hoten mot frihet och demokrati; den "fortblossande" antisemitismen i åtminstone Sovjetunionen. Vi har sett exempel på detta också i Sverige. En närradiosändare i Stockholm har under ett par år prånglat ut propaganda som har varit enastående i sitt slag. Nu har man fått sluta efter en dom i Stockholms tingsrätt. Sändaren kallades sig Radio Islam - en förolämpning mot en stor världsreligion enligt min mening. Inte ett ord sades om vare sig islam eller andra religioner i de sändningar som skedde. Inte heller sade man någonting orn konflikten i Mellanöstern, vilket har påståtts i en del försvarstal för denna verksamhet. Det nämndes över huvud laget inte. Däremot har man i Radio Islam meddelat alla som orkade lyssna atl även PLO ingår i den judiska sammansvärjningen mot resten av mänskligheten. På den nivån har det hållit sig. Ändå har intresset från både massmedia och ledande politiker i Sverige varit måttligt. Jag fruktar atl del finns risk för en gradvis tillvänjning i vårt land lill allt grövre uttryck för den här typen av fördomar Det obehagliga är atl del under den lid som rättegängen har pågått har visat sig att det finns ell internationellt nätverk bakom delta. Det finns en internationell sammanslutning, kan man säga, av revisionistiska historiker, som de ibland kallas, som förnekar alt förintelsen av 6 miljoner judar under andra världskriget ägt rum, som påslår all den ökända förfalskningen av Sions Visors protokoll är autentiskt, m.m. i samma bedrövliga stil. Del klargjordes också uttryckligen i dessa sändningar för dem som orkade lyssna på dem eller läsa utskrifter.

Jag vill uppmana regeringen atl när resultatet kommer från den utredning som har att titta på formerna för närradioverksamhet och också bedöma riskerna för antisemitism och rashets som nu arbetar - det är en enmansulredning som utförs av en socialdemokratisk kanslichef i riksdagen - la dessa problem pä allvar och lägga fram ett förslag som gör alt del ändå blir litet svårare för sådana personer alt komma igen omedelbart - i dag går det redan efter ett par år - och återuppta denna ytterst olustiga verksamhet.

Fru talman! När ett hot mot friheten försvinner får vi inte slappna av i vår uppmärksamhet mot de hot som återstår

92

AnL 43 MARGARETA ISRAELSSON (s);

Fru talman! Var kommer barnen in? Så löd refrängen på en melodi som var mycket populär för ell antal är sedan. Texten passar väl så bra också i dag. 1990 är ett år som i mångt och myckel är barnens och ungdomarnas år. Men den här debatten handlar mestadels om situationen i världen och, som en del av den, situationen i Europa men så litet om dem som lever nu och som lever i framtiden och skall ta ansvar för de beslut som vi fattar i dag. Vi talar om Europas framtid och om hur Europa skall se ut. Det är viktigt, men det handlar inte bara om beslut i Bryssel, i Strasbourg eller i Berlin. Europas framtid handlar också om barn som växer upp just i dag. Här finns problem med miljöförstöring som leder till alt missbildade barn föds i Polen. Här finns aidsoffren i Rumänien och barnarbete som vi vet figurerar i flera europeiska länder. Samtidigt som vi berör Europas problem och Europafrågor fär vi inte glömma bort att ute i världen dör fortfarande 40 000 barn varje dag. Av dem dör ungefår 8 000 på grund av att de inte är vaccinerade, 7 000 av utlorkning och diarré. Omkring 6 000 barn dör varje dag i lunginflammation.

Alt bekämpa detta skulle kosta rnycket pengar 15 miljarder kronor redovisar UNICEF i sin skrift Barnens situation i världen 1990. 15 rfiiljarder enligt de tidningsartiklar som berör UNICEF;s rapport. Del är så myckel som Sovjet lägger ned på vodka under ett år eller så mycket som USA lägger ned på reklam för cigaretter, så rnyckel-för att anknyta till EG-som EG årligen ger i subventioner lill jordbruket. För detta skulle vi kunna rädda barnen.

I denna rapport finns också belagt att del är barnen som drabbas hårdast av orättvisorna i världen, av krig, förtryck och ojämlikhet. Nelson Mandelas seger är inte bara en seger för honom själv ulan naturligtvis också för hans barn och barnbarn, som nu får träffa honom igen. Låt oss inte glömma bort att i Sydafrika under apartheid fängslas också barn på grund av hudfärg. Låt oss inte glömma bort atl i världen politiseras alltmer sättet all se på barnen som en faktor Kulor av plast skjuts på de palestinska barnen på de ockuperade områdena. Vi har hört att rnan nu skall skaffa sig stenslungor för att kunna kasta sten tillbaka. Låt oss inte glömma bort de barn som förtrycks på grund av olika religioner i olika länder Låt oss inte glömma bort de flickor ute i världen sorn inte får rätt till utbildning just av det skälet alt det är flickor. Låt oss för all del inte glömma bort handeln med barn som vi från det s.k. västerlandet sysslar med-handeln med barn i Thailand, handeln för all adoptera barn.

Med detta som bakgrund är det viktigt all vi nu får en konvention, som kan ge barnen i världen deras rättigheter tillbaka och få rättigheterna alt slå igenom inte bara i lagstiftning utan också i handling. Mot denna bakgrund tycker jag att del är viktigt all en sådan dag som i dag glädjas över del som utrikesministern tog upp under morgonen, nämligen att del i år kommer att hållas ett toppmöte om barn, ett möte sorn tillkommit bl.a. på den svenska regeringens, eller rättare sagt statsministerns, initiativ. På detta loppmöte skall man la upp hur barnen påverkas av de globala problemen som krig, våld, fattigdom, skulder, miljöförstöring och drogmissbruk. Del finns anledning för oss alla all se fram emot detta och hoppas på att loppmötet inte bara leder till samtal och rubriker utan också till handling och förståelse ute i

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

93

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

94

världen. För världens framtid är barnens framtid, och barnens framtid är med all säkerhet världens framtid.

AnL 44 STIG GUSTAFSSON (s);

Fru talman! Det som just nu händer i Israel har vi all anledning alt hälsa med stor tillfredsställelse. Vad som händer är atl regeringskoalilionen mellan arbetarpartiet och likud bryts upp. Det kommer med all säkerhet alt visa sig vara av stor betydelse för främst fredsprocessen i Mellersta Östern och naturligtvis också inrikespolitiskt.

Det finns, och har under hela koalitionstiden i Israel funnits, två Israel; elt Israel som har varit starkt avvisande lill fredsprocessen i den form som vi från svensk sida och som man även från USA;s sida har velat se den utvecklas samt ett annat Israel, som hela tiden har varit positivt till denna fredsprocess och till förhandlingar rned deltagande från Palestinaarabernas sida.

Detta kunde jag och elt tiotal andra socialdemokratiska riksdagsledamöter konstatera vid värt besök i Israel i november i fjol. Del som nu händer i Israel är inte någon direkt överraskning för oss.

Del pågick då, och det pågår även just nu, en myckel livlig debatt inom arbetarpartiet i Israel om hur man skall kunna påskynda fredsprocessen. Särskilt intressant var del att möta Paleslinaaraber dels i östra Jerusalem, dels i ett par arabbyar Även i knessets socialdemokratiska parlamentsgrupp har del funnits en stark skepsis mot koalitionsregeringen - högerblocket likud och arbetarpartiet. Besvikelsen över alt fredsprocessen hade kommit av sig gav ordföranden i den socialdemokratiska riksdagsgruppen särskilt starkt uttryck för Han tillhör en yngre generation inom arbetarpartiets riksdagsgrupp och har hela tiden haft uppfattningen atl arbetarpartiet bör lämna regeringen om regeringen inte uppnår en öppning i fredsprocessen.

Samtal med andra knesselmedlemmar och företrädare för Histadrut, den israeliska motsvarigheten till LO, gav samma intryck. Våra samtal med li-kudledaren, premiärminister Shamir, gav oss inte stor anledning till optimism. Han var försiktigt positiv lill fredsprocessen. Men han var lika bestämd som tidigare i sin uppfattning om att PLO var en terroristorganisation, som Israel inte ville ha någol att göra med. Vi fick egentligen inte några svar på våra frågor om varför man såg så statiskt på PLO. Tidigare hade man ju upplevt atl Egypten totalt hade bytt mening i fråga om atl gå med på fredssamtal med Israel.

Samtal med arabiska ledare med nära anknytning fill PLO visade att de var väl underrättade om de svenska insatserna för att få i gång fredssamtal. De ansåg, och där stod de nära den mera radikala opinionen inom arbetarpartiels knessetgrupp och ledningen för Histadrut, atl del just nu var ett gyllene tillfälle att starta en konstruktiv dialog mellan Palestinaaraberna och israelerna. Utnyttjades inte den chansen, skulle man stå inför ett mycket allvarligt perspektiv. Missade fredssamtal skulle med all sannolikhet leda till en upptrappning av våldet. En av de arabiska ledarna i östra Jerusalem menade alt både israeler och palestinier borde förkasta tanken på ett Storisrael och elt Slorpalestina.

"Vi måste överge våra drömmar men också lämna bakom oss våra mardrömmar", sade han. Han trodde på ett Palestina och en judisk stat levande

sida vid sida och på ett deltagande i vad han kallade ett Mellersta Östern-EG. Han var inte ensam om att ha den visionen. Också många israeler som vi träffade hade samma vision.

Om stater som England, Frankrike, Tyskland och Italien kunde nå en överenskommelse om att de inte kan leva för sig själva, varför skulle då inte länder som Israel. Jordanien och Palestina kunna uppnå ett slags samexistens? frågade han.

Det finns, som jag sagt, många judiska ledare som resonerar på samma sätt. Det blir ett blodbad om gamla fiender nu inte tar chansen och konstruktivt samtalar ined varandra, sade t.ex. en av arbetarpartiets knesselmedlemmar

Fru talman! Jag har velat säga detta för att belysa atl debatten i Israel ingalunda är så ensidig och att sakförhållandena inte är så enkla som många i vårt land tror Den utveckling som nu håller på att komma i gång i Israel har vi all anledning att se positivt och optimistiskt på. Det gyllene tillfälle att starta en konstruktiv dialog som man talade om vid vårt besök i Israel har nu ryckt betydligt närmare.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

AnL 45 MAJ BRITT THEORIN (s):

Fru talman! När jag för många år sedan, under mitt första år i Sveriges riksdag, gick upp som sista talare i remissdebatten, beklagade mina kolleger detta och sade att det nog inte skulle vara någon som lyssnade. Jo, det fanns faktiskt de som lyssnade. T.o.m. på TV var man intresserad. Nu är del samma sak igen. Efter 19 år har jag alltså fått äran att sammanfatta den här utrikesdebatten, som av naturliga skäl har rört väldigt många frågor I likhet med utrikesministern vill jag betona detta med avspänning, fred, säkerhet och nedrustning.

I en svindlande takt omvandlas den internationella situationen. Detta gäller inte bara andra världsdelar, utan för första gången på årtionden gäller del frarnför allt Europa.

Att den första hälften av 1980-talet präglades av frostiga öst —väst-förbindelser och av militär aggression i olika delar av världen har sjunkit i glömska. 1980-lalets sista år blev avspänningens och fredsbyggandets år.

1988 - då flera långvariga krig och väpnade konflikter avslutades - blev fredsutbrottens är.

1989 - då frigörelseprocessen i Östeuropa tog fart - blev demokratiseringens år

Blir då 1990 nedrustningens år?

Del är naturligtvis för tidigt all redan i dag beteckna 1990 som nedrustningens år. Men vi kan redan nu skönja konturerna av begynnande, parallella nedrustningsåtgärder: ensidiga åtaganden eller överenskommelser om strategiska och andra kärnvapen, om konventionella styrkor, om utvidgade förtroende- och säkerhelsskapande åtgärder och om kemiska stridsmedel.

Sovjet och USA skrotar nu i enlighet med INF-avtalet sina landbaserade medeldislanskärnvapen. Del är egentligen del första riktiga nedrustningsavtalet på kärnvapenområdet någonsin och därmed politiskt banbrytande, om än militärt rätt marginellt.

Ett militärt betydelsefullt och därmed än mer epokgörande supermaktsav-

95

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

96

tal om strategisk kärnvapennedrustning är på gång, likaså - också det i år-elt öst-väst-avtal om kraftig konventionell nedrustning i Europa. Supermakterna har vidare gjort upp om nedskärningar beträffande sina kemiska stridsmedel som ett sleg mot elt globalt heltäckande förbud mot kemiska vapen.

Ulan atl vi egentligen tänker på det tillämpas och fungerar Stockholmskonferensens paket av förtroende- och säkerhelsskapande åtgärder i Europa. Det vidareutvecklas nu i förhandlingarna i Wien.

Jag tror inte alt det är förhastat att påslå att både öst och väst nu är genuint inställda på att kraftigt trappa ned den konventionella rustningsnivån i Europa och att inte dra ut på liden i onödan. President Bush är den som har gått ut hårdast när det gäller en uppgörelse om konventionell nedrustning i Europa redan 1990.

Utöver de förhandlade nedrustningsåtgärderna minskar nu flera länder i både öst och väst - supermakterna inräknade - ensidigt sina militärsatsningar

Del mest dramatiska ensidiga nedrustningsutspelet kom för drygt ell år sedan, den 7 december 1988 i Gorbatjovs historiska tal i FN.

Gorbatjov förklarade att Sovjet ensidigt hade beslutat reducera sin krigsmakt med en halv miljon man under de närmaste två åren.

Sovjet skulle, förklarade Gorbatjov, före 1991 upplösa och dra bort sex pansardivisioner från Östtyskland, Tjeckoslovakien och Ungern. De sovjetiska styrkorna i dessa länder skulle minskas med 50 000 man och 5 000 stridsvagnar Kvarvarande sovjetiska styrkor skulle omorganiseras till rent defensiva enheter Grovt räknat anser bedömare i väst att hälften av detta har genomförts.

Detta initiativ, som var helt sensationellt för bara drygt elt år sedan, är nu helt överspelat av den fortsatta händelseutvecklingen.

Del har utgjort elt bidrag när del gäller att bana väg inte bara för konventionell nedrustning i Europa utan också för fortsatt kärnvapennedrustning Och en konsolidering av det systemskifte som inte bara gäller de östeuropeiska samhällena utan också hela den europeiska efterkrigsordningen.

Efter de truppnedskärningar i Östeuropa som Sovjet ensidigt har åtagit sig att göra - och som man delvis redan har genomfört - har man nyligen avslutat förhandlingar om fullständig militär reträtt från Tjeckoslovakien och Ungern före den 1 juli 1991.

Men mer dramatiskt än något av detta är ändå det genomgripande politiska systemskiftet i Östeuropa; Först glasnost och perestrojka i Sovjet och sedan dess omfattande, ensidiga nedrustningsålgärder och framför allt fjolårels väldiga demokraliseringsvåg i Polen, Ungern, Östtyskland, Tjeckoslovakien, Bulgarien och Rumänien.

Särskilt måste vi i Sverige, som har lång, gedigen demokratisk tradition, välkomna att allt detta - så när som på Rumänien - sker som ett resultat av folklig, fredlig, icke-våldslig, politisk mobilisering.

Ingen hade vid millen av 1980-talet troll alt detta vore möjligt. Ja, inte ens när Gorbatjov i sitt historiska FN-tal för bara ett drygt år sedan förebådade en djärv omkastning av Sovjetunionens strategiska länkande anade vi det.

Fru talman! Förenta staterna och Sovjetunionen innehar över 95% av

världens kärnvapen. De förfogar över den överväldigande delen konventionella styrkor. De är helt dominerande i rymden och pä världshaven. De är ensamma om alt uttryckligen medge att de har kemiska stridsmedel. Den politiska rivaliteten dem emellan har varit motorn i den globala kapprustningen.

Därför är det lika betydelsefullt som välkommet atl Förenta staterna och Sovjetunionen nu går före - mot samarbete, politisk avspänning och nedrustning. Men delta betyder inte alt resten av världssamfundet kan tillåta sig passivitet. Om vi nu går rnot ljusare tider på nedrustningsområdet är detta också tack vare de bidrag som givits av mindre stater och en målmedveten fredsopinion världen över

Vad gör då Sverige mot denna bakgrund? Jag vill här peka på tre frågekomplex i svensk nedrustningspolitik som har hög aktualitet 1990.

Ett totalförbud mot kemiska vapen, stopp för alla kärnvapenprov och för fortsatt kärnvapenspridning och kärnvapennedruslning lill havs är tre centrala delar av svensk nedrustningspolitik.

Dessa frågor illustrerar samtidigt att multilateralt och bilateralt arbete kan och måste samverka. Bilaterala överenskommelser kan naturligtvis underlätta eller rent av vara modell för de multilaterala avtal som til syvende og sidst krävs.

Avsevärda framsteg har gjorts i Geneve i den komplicerade förhandlingen om elt kemivapenavtal. där Sverige i år på nytt är ordförande. Huvuddelen av elt omfattande konvenlionsutkasl är klar. Inga oöverstigliga politiska hinder för en kemivapenkonvenlion borde nu återstå, allra minst sedan de viktigaste kernivapemnakterna USA och Sovjet enats om alt kraftigt skära ner sina arsenaler som ett steg mot elt globall, heltäckande förbud.

Till skillnad från kemiska vapen, pågår inga som helst förhandlingar om ett fullständigt stopp för kärnvapenprov - delta trots alten förkrossande majoritet av FN;s medlemsstater varje år kräver sådana förhandlingar En dialog om provstopp har förts i de multilaterala nedrustningsförhandlingarna i Geneve ända sedan de inleddes 1962 men har formellt inte lett någon vart.

Frågan har emellertid ökad aktualitet i år Skälen lill detta är två: dels hålls i år en granskningskonferens i enlighet med icke-spridningsavialet, dels förbereds en ändringskonferens i enlighet med det partiella provsloppavtalet. Frågan orn fullständigt provstopp kommer dä alt vara helt central.

Målet - det fullständiga stoppet för alla kärnvapenprov - har såväl USA som Sovjetunionen för övrigt satt upp redan i 1963 års partiella prov-sloppsavtal, dvs. för över 26 år sedan, och sedan bekräftat 1968 i icke-sprid-ningsavtalet. Det är verkligen hög tid att de lever upp till sina egna utfästelser.

En tredje för svensk säkerhets- och nedrustningspolitik väsentlig fråga är kapprustningen till havs. Den har på senare tid tilldragit sig ökad uppmärksamhet.

De strategiska, ubåtsburna kärnvapnen är en del av basen för kärnvapen-avskräckningen och kommer sannolikt atl vara de sista atl avskaffas. Men de taktiska kärnvapnen till havs kan inte längre lämnas därhän. De måste in i nedruslningsprocessen.

Den svenska regeringen har länge pläderat för alt dessa vapen skall av-

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

97

7 Riksdagens protokoll 1989/90:85

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Utrikesdebatt

skaffas, eller åtminstone las i land. Vi välkomnar naturligtvis att den amerikanska flottan nu ensidigt fasar ut en del av sina taktiska kärnvapen.

USA har emellertid officiellt avvisat alla försök att få till stånd en internationell dialog om nedrustning till havs. En spricka i den amerikanska muren har Paul Nitze varit. Han har offentligt pläderat för att taktiska kärnvapen skall avskaffas. Men intressant nog har såväl USA;s nyligen avgångne generalstabsordförande, amiral Crowe, som den brittiske amiralen Eberle förordat amerikansk-sovjetiska förhandlingar om alt avskaffa taktiska kärnvapen lill havs.

Sverige har under 1980-talel energiskt drivit frågan om nedrustning till havs i inlernationella nedruslningsfora.

En fråga som har tilldragit sig stor uppmärksamhet, såväl här hemma som internationellt, är kärnvapen vid örlogsbesök. Det är som bekant, förbjudet atl medföra kärnvapen vid örlogsbesök i svenska hamnar Regeringen meddelar detta vid sådana besök och utgår ifrån alt förbudet respekteras.

Principen atl varken bekräfta eller förneka förekomsten av kärnvapen ombord på besökande fartyg upprör rned rätta många och har lett till ökade krav i riksdagen på att sådana besök skall stoppas.

Regeringen arbetar i enlighet med riksdagens uttalande i första hand internationellt för atl denna praxis skall överges. Men nu förbereder vi atl i år i FN ta upp kravet om förbud mot fartygsburna taktiska kärnvapen. Elt sådant förbud är självklart bälire och leder längre. Principen om alt varken bekräfta eller förneka skulle därmed bli överflödig.

Fru talman! Det säkerhetspolitiska läget har den senaste tiden förändrats i ett hissnande tempo - lill del bättre. Detta har skapat helt nya förutsättningar för fortsatta nedrustningsålgärder.

Att sia om framtiden är det svåraste som finns, öm det ännu är i tidigaste laget alt kalla 1990 för nedrustningens år vågar jag ändå förutspå att 1990-talet blir nedrustningens årtionde.

98

Utrikesdebatten var härmed avslutad.

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

propositionerna

1989/90:104 till trafikutskottet och

1989/90:115 bil. 1 till arbetsmarknadsutskottet, bil. 2 till bostadsutskottet,

bil. 3 och punkten Ändrad benämning på utskott i bil. 4 lill näringsutskottet

bil. 4 i övrigt till jordbruksutskottet samt hemställan på s. 3 om bemyndigande all disponera anslag för budgetåret 1989/90 för atl bekosta verksamheten vid departementet, utredningar m.m. till arbetsmarknadsutskottet, bostadsutskottet, näringsutskottel och jordbruksutskottet med

fördelning dem emellan som motsvarade fördelningen av bila-     Prot. 1989/90:85
gorna.                                                                                             14 mars 1990

4 § Upphävande av sanktioner mot Namibia

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1989/90:UU18 Upphävande av sanktioner mot Namibia (prop. 1989/90:97).

Anf. 46 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Fru talman! Del är glädjande att kunna konstatera atl utvecklingen i Namibia har gått dithän att vi i dag kan fatta beslut om upphävande av sanktionerna mot Namibia.

Alt vi kan göra det beror på atl årtionden av frihetskamp förra året ledde fram till att fria och rättvisa val kunde hållas och att detta i sin tur resulterat i atl Namibia, från atl ha styrts av apartheidens Sydafrika, nu leds av en demokratiskt vald regering.

När Namibia i nästa vecka - närmare bestämt nästa onsdag, den 21 mars -officiellt blir en suverän, oberoende republik, grundad på demokratiska och lagliga principer, där alla medborgare garanteras grundlagsfästa fri- och rättigheter, likhet inför lagen, mötes- och församlingsfrihet, är detta ett svidande nederlag för det orättfärdiga apartheidsystemet och seger för demokratin.

Ulan tvivel har sanktionerna gentemot Namibia och Sydafrika haft effekt, och det inlernationella stöd frihetsrörelsen erhållit har bidragit lill alt Namibia nu är framme vid självsländighetsmålel. Naturligtvis har år av sanktioner inneburit en försvagning för den industriella och ekonomiska verksamheten i Namibia, vilket nu kastar sin skugga över det fria landet. Det gäller därför all snabbt få fram invesleringskapital samt att på olika sätt bidra till uppbyggnaden av det fria Namibia.

Pä grund av de historiska banden och det geografiska läget kommer Namibia all ekonomiskt vara beroende av Sydafrika.

Ordföranden i den nya grundlagsstiftande församlingen, tillika medlem i SWAPOS politbyrå. Hage Genigob sade i en intervju häromdagen; "All vinna valet var ingen match, men att bryta Namibias ekonomiska beroende av Sydafrika kommer atl la läng tid. Del vore orealistiskt all tro att vi kan bryta beroendeförhållandet över en natt. Dessutom skulle del skada ekonomin."

I mer än 70 år har Namibia administrerats som Sydafrikas provins. I stort sett all ekonomisk verksamhet är direkt knuten till den sydafrikanska ekonomin. Produktionen har tillgodosett Sydafrikas behov, och i likhet med många andra utvecklingsländer är Namibias ekonomi ensidigt inriktad på export av råvaror. 90 % av Namibias produktion exporteras. 90 % av all import kommer från eller via Sydafrika.

Ett särskilt problem i detta sammanhang är Walvis Bay, den enda riktigt naturliga hamnen utmed hela Namibias långa Atlanlkust. Denna enklav kommer även fortsättningsvis att tillhöra Sydafrika, vilket ytterligare för-

Upphävande av sanktioner mot Namibia

99

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Upphävande av sanktioner mot Namibia

stärker Namibias beroendeförhållande till detta land. Det får dock inte betyda atl rnan drar slutsatsen alt lättnader vad gäller sanktioner mot Sydafrika skulle kunna bli aktuella.

I det särskilda yttrande som moderata samlingspartiets utskottsföreträdare bifogat betänkandet, och som bygger på samma tankegångar som finns i moderaternas motion U7. bibringas man uppfattningen alt moderaterna nu är beredda alt ompröva sanktionerna mot Sydafrika. Enligt mitt förmenande elt märkligt ställningstagande. Del kan knappast vara rätt tidpunkt att lätta på trycket nu när sanktionerna börjar få effekt. Den som log del av Nelson Mandelas klara uttalande på denna punkt här i riksdagen i går måste förstå atl det vore förödande atl i detta skede ge signal lill Sydafrika om lättnader vad gäller sanktioner Ar av arbete för en mänskligare och mer hoppingivande utveckling i Sydafrika skulle dä snabbi kunna grusas.

Nu gäller del atl gå in och på olika sätt stödja Namibia i landets utsatta och känsliga skede. Vi får tillfälle atl återkomma till detta när vi längre fram i vår skall debattera det svenska biståndet.

Fru talman! Jag vill med dessa ord yrka bifall till hemställan i betänkande nr 18.

100

AnL 47 AXEL ANDERSSON (s);

Fru talman! Karl-Göran Biörsniarks inlägg har lett till all jag kan stryka ungefär hälften av mitt anförande och pä så sätt inte i onödan ta kammarens lid i anspråk.

Det är ett enigt utskott som står bakom betänkandet. Det innebär också alt Karl-Göran Biörsmarks syn på Sveriges och de internationella samfundens roll efler frigörelseprocessen i Namibia är helt identisk med övriga ledamöters i utskottet. Vi har naturligtvis ell ansvar även efter den 21 mars.

Fru talman! Namibias väg mot frihet och oberoende har varit lång och krokig. Den har varit kantad av besvikelser Men lill slut måsle Sydafrika vika under trycket av internationella sanktioner och under trycket av FN;s oför-trutna ansträngningar och upprepade fördömanden. Jag hade liksom Karl-Göran Biörsmark och några andra kolleger i denna kammare möjlighet atl som observatör följa befrielseprocessen på ort och ställe under fjolåret. När vi åkte till Namibia första gången var oron påtaglig för att befrielseprocessen skulle skadas, ja kanske helt omintetgöras av våld och krigshandlingar. Men de farhågorna kom lyckligtvis på skam. I första hand är det det namibiska folkels egen förtjänst. Men också FN;s insatser bidrog i hög grad till att Namibia nu kan utropa sin frihet och sitt oberoende. FN-styrkan UNCTAD, som leddes av finländaren Martti Ahlisaari, våra svenska FN-poliser, våra valexperler, liksom vår personal på SlDA-kontorel i Windhoek, alla bidrog de på sill sätt till den fredliga och demokratiska upplösningen på Namibias långa lidandes historia.

Fru talman! Del är värt atl nämna detta en sådan här dag. Det är de många människornas och de många nationernas insatser och intresse för Namibias sak som har lett till detta lyckliga slut.

Jag ber, fru talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Anf. 48 MARGARETHA AF UGGLAS (m);

Fru talman! Först vill jag i likhet med övriga talare understryka den glädjande utvecklingen sorn är bakgrunden lill detta betänkande, nämligen atl sanktionerna mot Namibia upphävs, och den viktiga roll som FN har spelat i detta sammanhang. Man önskar atl FN kunde få spela en liknande roll i t.ex. Kampucheakonfliklen.

Sedan vill jag kort kommentera del särskilda yttrande, för del är ju vad det är, sorn av oss moderater fogals lill delta belänkande. Karl-Göran Biörsmark fann del i sitt inlägg märkligt att vi i detta särskilda yttrande säger att del är viktigt alt omvärlden stimulerar en utveckling mot demokrati i Sydafrika och inte stärker de krafter som vill behålla apartheid. Vi säger också: "När det gäller de fortsatta sanktionerna mot Sydafrika finns del därför anledning att överväga dessa mol bakgrund av de betydelsefulla steg som under den senaste liden har tagits i riktning mot förhandlingar och nationell försoning och "- jag understryker del -" den betydande risk som också finns för ell bakslag i reformprocessen.

Vi anser alt en analys bör göras av förutsättningarna för en förändrad inriktning av svensk Sydafrikapolilik."

Detta finner Karl-Göran Biörsmark märkligt. Men faktum är all de nordiska utrikesministrarna inte finner en sådan här attityd så märklig, så något stöd har vi i moderata samlingspartiet ändå.

Jag har framför mig elt pressmeddelande från Sveriges utrikesdepartement där man, vilket jag tycker är intressant, bland mycket annat talar om behovet av fortsalla påtryckningar, man talar om en fortsatt kraftfull reformprocess i Sydafrika. Men man säger ocksä, och det är det jag noterar med intresse, atl; den senaste utvecklingen i Sydafrika nödvändiggör emellertid en genomgång av det nordiska handlingsprogrammet mot apartheid. Del är Nordens utrikesministrar som säger delta.

Del som glädjer oss i moderata samlingspartiet särskilt är att man faktiskt också lar upp visumplikten och säger atl det är tid alt utvidga möjligheterna för mänskliga kontakter som bidrar till att främja dialogen och demokraliseringsprocessen i Sydafrika. Om det är något inslag i svensk Sydafrikapolitik som vi har haft svårt att förstå i moderata samlingspartiet, är det att det skall vara fel alt sydafrikaner kommer till Sverige, möter vad vi tycker om aparl-I heid och lär känna hur elt demokratiskt samhälle kan byggas upp.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Upphävande av sanktioner mot Namibia

Anf. 49 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp);

Fru talman! Del var inte alls den första meningen som lästes upp av Margaretha af Ugglas - Del är viktigt att omvärlden stimulerar en utveckling mot demokrati i Sydafrika och inte stärker de krafter som vill behålla apartheid. -som jag tyckte var märklig och inte heller del övriga citatet. Del var just del moderaterna kräver, nämligen ett övervägande av sanktionerna mol Sydafrika.

Jag måste säga att jag tycker att detta är illa tajmal. Vi lyssnade i går till Nelson Mandela här i riksdagen, och vi kunde också se intervjuer i TV där han klarl och tydligt gav signalen att det är fel tidpunkt alt lätta på trycket mot Sydafrika. Det kommer inte sädana signaler från de ledande i Sydafrika nu, från de Klerk och kompani, alt världen skall lätta på trycket mot Sydaf-

101

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Upphävande av sanktioner mot Namibia

102

rika. Vi hade inte varit i den situation som vi är i dag när del gäller Namibia heller, om vi inte hade haft ett sådant tryck och sådana sanktioner mol Sydafrika och mot Namibia. Atl i dagens läge, när det börjar svida i skinnet så att säga, när Sydafrika börjar känna av sanktionerna ge signalen att del nu är dags all ompröva dem menar jag är märkligt och illa lajmat.

AnL 50 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Fru talman! Det vi säger är fortfarande alt en analys bör göras av förutsättningarna för en förändrad inriktning av svensk Sydafrikapolitik. Även om Karl-Göran Biörsmark tycker alt delta är fel, är det alldeles uppenbart att de nordiska utrikesministrarna har beslutat sig för atl göra en genomgång av del nordiska handlingsprogrammet mot apartheid. Vi har alldeles uppenbarligen i viss män blivit bönhörda på elt nordiskt plan.

AnL 51 MARIANNE SAMUELSSON (mp);

Fru talman! Jag tänkte inte förlänga denna långa utrikesdebatt speciellt myckel. Jag ville bara för miljöpartiet de grönas del uttala vårt stöd till det namibiska folket och den frigörelsekamp de har utkämpat. Vi är mycket glada för alt de nu äntligen slår inför sin frigörelse. Vi hoppas och tror att delta skall bli något positivt och bra för landet.

Vi stöder lill fullo det betänkande som utskottet har avgivit. Hela den process som pågår känns mycket glädjande. Vi hoppas att vi sä småningom också skall kunna glädjas åt alt apartheid i Sydafrika avskaffas. Vi kan dock inte tro att det nu är rätt tidpunkt atl vidta de åtgärder som moderaterna här har föreslagit. Vi tycker alt vi ganska kraftigt måsle markera gentemot Sydafrika även fortsättningsvis - del är lång väg kvar tills den svarta befolkningen har en frihet värd namnet.

AnL 52 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Fru talman! Några tankar måste väl moderaterna ändå ha när de formulerar sig på det här sättet! Man säger t.ex.: "När det gäller de fortsatta sanktionerna mol Sydafrika finnsdeldärför anledning att överväga dessa." Så heter det i yttrandet. Och vidare: "Vi anser att en analys bör göras av förutsättningarna för en förändrad inriktning av svensk Sydafrikapolilik." Det måsle, åtminstone enligt vad jag kan förslå - på den punkten har jag inte blivit motsagd - peka mot en lättnad av sanktionerna. Några tankar kring delta måste moderaterna ändå ha!

Det menar jag är att ge fel signaler De signalerna är fel tajniade, och del är märkligt atl de kommer just i ett skede när tumskruvarna har dragits ål och man i Sydafrika känner av sanktionerna. Jag rekommenderar Margaretha af Ugglas att lyssna till vad Sydafrikas ledare, exempelvis Nelson Mandela, har för budskap till den övriga världen på just den punkten.

AnL 53 MARGARETHA AF UGGLAS (m);

Fru talman! Vi menar precis del vi har skrivit. Vi vill ha en analys, en beredskap. Och vi menar del mycket konkret, eftersom vi inte har föreslagit några åtgärder här Jag tycker att just det som nu nämns i de nordiska utrikesministrarnas uttalande från Åbo, nämligen viseringsfrågorna, är just sä-

dant som man bör titta närmare pä. Jag har aldrig förstått atl det främjar demokrati och förståelse mellan folken att förbjuda människor att komma till Sverige och möta vår syn på och vårt avståndstagande från apartheid. Jag tycker det är en viktig och bra fråga, där man kan börja.

AnL 54 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp);

Fru talman! Jag tror inte att Margaretha af Ugglas och jag kommer att bli överens på den här punkten i dag. Jag skulle ändå bara vilja fråga Margaretha af Ugglas om det är enbart det sorn åsyftas när man säger att man vill se en förändrad inriktning av svensk Sydafrikapolitik. Margaretha af Ugglas har nämnt ett exempel. Är del del enda som rnan i så fall skall titta närmare på?

AnL 55 MARGARETHA AF UGGLAS (m);

Fru talman! Vi pekar ju på att del hår är en process, Karl-Göran Biörsmark. Apartheid är ju inte avskaffat i Sydafrika. Del odemokratiska systemet finns kvar Vissa betydelsefulla steg har tagils-det är därför vi har besök av Nelson Mandela. Vår förhoppning är all denna process skall fortsätta.

Om den fortsätter i positiv och rätt riktning måste vi och övriga världssamfundet understödja möjligheterna för de samtal som måsle äga rum. Jag menar alt vi måste ha en beredskap för en politik som understöder demokraliseringsprocessen. Jag kan inte förutspå framtiden - jag önskar all jag kunde det och att jag kunde se atl den kommer att innebära alt apartheid avskaffas; det är min förhoppning att det kommer att ske.

AnL 56 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Fru talman! Slutligen skulle jag bara vilja säga att Nelson Mandela aldrig hade haft tillfälle att slå i det svenska parlamentet och tala om vi inte hade haft tryck på Sydafrika genom sanktioner Den signal han gav - jag är övertygad om att del är den rätta- var atl vi inte skall släppa på sanktionerna förrän övriga som sitter i fängelse av politiska skäl i Sydafrika har kommit ut från fängelserna som fria män. Till dess skall sanktionerna pågå!

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

Utskottets hemsfällan bifölls.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Upphävande av sanktioner mot Namibia

5§ Föredrogs

lagutskottets betänkande

1989/90;LU17 Ändring i utsökningsbalken (prop. 1989/90:56),

försvarsutskottets betänkande

1989/90:FÖU5   Beredskapsbudgei   för   totalförsvarets   civila   del   (prop. 1989/90:100 delvis).

103

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Det allmännas skadeståndsansvar m.tn.

arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1989/90:AU17 Utveckling av offentlig sektor - Gemensamma frågor (prop.

1989/90:100 delvis), 1989/90:AU19   Anslag   till   arbetsmarknadsdepartementet   m.m.   (prop.

1989/90:100 delvis) samt

bostadsutskottets betänkande

1989/90;BoU10 Vissa anslag till bostads- och planadministrationen m.m. (prop. 1989/90:100 delvis).

Kammaren biföll vad utskotten hemställt.

6§ Det allmännas skadeståndsansvar m.m.

Föredrogs lagutskottets betänkande 1989/90;LU14 Det allmännas skadeståndsansvar m.m.

104

AnL 57 ALLAN EKSTRÖM (m);

Fru talman! Anlag att det allmänna begår fel eller handlar oriktigt och därigenom tillfogar en enskild person ekonomisk skada som kan vara mer eller mindre kännbar Vem skall slutligt slå för skadan - den sorn oförskyllt drabbats eller det allmänna, dvs.vi alla medborgare solidariskt?

Här som i andra sammanhang beror svaret på hur avvägningen utfaller mellan det allmännas, eller kollektivets, intresse ä ena sidan, och den enskilde individens å andra sidan.

Utfallet är betecknande och avslöjande för skillnaden i rättsuppfattning mellan oss borgerliga och de socialistiska partierna. Medan vi borgerliga har den enskildes rättsställning till utgångspunkt, står de socialistiska partierna främst på kollektivets, allmänintressets sida. Vid ett juridiskt seminarium i Rätlsfondens regi, som nyligen konkretiserats i skriften Domstolarna och rättsutvecklingen, var ett överläggningsämne Det kollekliva intressets övervikt.

Dagens ordning gynnar kolleklivet på den enskildes bekostnad i orimligt stor utsträckning. Del är lätt att åskådliggöra detta med exempel sorn är rent stötande. Det allmänna slipper med andra ord att göra rätt för sig eller sålunda atl kompensera den uppkomna skadan i motsvarande mån. På denna centrala punkt föreligger del, glädjande nog, en fullständig borgerlig samsyn.

Vi borgerliga i lagutskottet har också tålmodigt under en lång följd av år genom motioner och anföranden i kammaren och ined hänvisningar till olika limade händelser med pedantisk noggrannhet slagits för att öka den enskildes rättsskydd. Våra ansträngningar och våra omsorger om den enskilde har emellertid varit förgäves. Socialdemokraterna har konsekvent sagt nej till varje förbättring av den enskildes ställning. De har funnit förhållandena tillfredsställande. År efter år har våra förslag sålunda röstats ned i kammaren.

Till sist fann socialdemokraterna lägel emellertid sä besvärande alt de gjorde betydande eftergifter åt oss borgerliga. De närmare omständighe-

terna beskrev jag i mitt närmast föregående anförande i kammaren i december förra året. Eftergifterna bestod dels i en proposilon om avskaffande av de s. k. begränsningsreglerna i 3 kap. 3-5 §§ skadeståndslagen - de reglerna var uppställda i skadeslåndsbegränsande syfte - dels också i tillsättande av en stor parlamentarisk utredning med syfte atl överse gällande, invecklade rättssystem.

Så långt är allt gott och väl. Gulla cavat lapidern ... - droppen urholkar stenen, inte genom sin tyngd utan genom att falla ofta.

Utredningen har för övrigt glädjande nog redan hållit sitt första sammanträde. Direktiven till utredningen är emellertid alltför snäva och hindrar därmed den förutsättningslösa och allsidiga prövning som vi pläderat för Delta är djupt beklagligt. I reservationen till betänkandet utvecklar vi våra ståndpunkter närmare.

Fru talman! Med hänsyn till det anförda och till anföranden av mina bor-geriiga bröder Bengt Harding Olson och Martin Olsson yrkar jag bifall till reservationen, bakom vilken även miljöparliet står

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Det allmännas skadeståndsansvar m.m.

AnL 58 BENGT HARDING OLSON (fp);

Fru talman! Den parlamentariska följetongen om det allmännas skadeståndsansvar vid felaktig myndighetsutövning fortsätter här och nu med ett nytt kapitel.

Den positiva utgångspunkten är numera att det finns en samstämmig uppfattning om att ställningen för myndighelsoffren - jag tycker det är en god beteckning för de människor som har drabbats av felaktig myndighetsutövning - måsle förbättras. På del sätt som Allan Ekström här har beskrivit skapades så småningom enighet i lagutskottet och i riksdagen om att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift atl göra en översyn av gällande rätt på skadeståndsområdet.

Emellertid kvarstår en allvarlig brist. Det kommer nämligen att dröja innan den nya lagen kan träda i kraft - jag räknar med all det blir tidigast den 1 januari 1994. Detta är en alldeles för lång väntetid när det gäller att få en bättre lag om skadestånd. Vem som helst förslår ju alt risken är uppenbar alt under den här väntetiden nya offer kommer att drabbas, både personligen och ekonomiskt. Det är uppenbarligen en oacceptabel situation i ett rättssamhälle.

Det finns en enkel lösning som kan avhjälpa detta problem. Man kan införa en s.k. säkerhetsventil. Del innebär att om den skadeslåndslidandes behov med hänsyn lill dennes ekonomiska villkor och övriga omständigheter är särskilt angelägel, skall staten kunna betala ut skadestånd. Denna säkerhetsventil skulle alltså eliminera risken att vi i vårt samhälle får nya skade-ståndsrätlsliga justitiemord av samma modell som i fallet med bilhandlaren i Vimrnerby, Halvar Alvgard. Denna säkerhetsventil är avsedd atl vara elt provisorium i avvaktan på en lagändring, som förhoppningsvis kommer

För den här idén med en säkerhetsventil finns ett allt kraftigare politiskt stöd. Vi har i denna omgång, som vi nu diskuterar en partimolion från folkpartiet, en trepartimotion undertecknad av företrädare för moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet, samt en fyrpartireservation, undertecknad av företrädare för nämnda partier plus miljöpartiet. I alla dessa

105

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Det allmännas skadeståndsansvar m.m.

sammanhang lyser både socialdemokraterna och vpk med sin frånvaro, och del är beklagligt. Jag har här vid tidigare tillfällen försökt åstadkomma en ändrad inställning, i varje fall hos vpk. Hoppet är ju det sista som skall vika från människan, och jag hoppas fortfarande på en ändrad inställning från både vpk och den socialdemokratiska sidan, så alt vi kan få en skadestånds-rättslig säkerhetsventil. Det skulle vara lill fördel för brottsoffren, och det skulle vara värdigt ett rättssamhälle.

Fru talman! Del här belänkandet innehåller också andra punkter, utöver detta med säkerhetsventilen. De har berörts av Allan Ekström, och jag hänvisar lill vad han har sagt. Martin Olsson kommer nu att fullfölja dessa synpunkter och jag instämmer i hans resonemang.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservationen.

106

AnL 59 MARTIN OLSSON (c);

Fru talman! För centern är det en naturiig utgångspunkt att den som drabbas av skador eller förluster skall ha samma rätt till ersättning när den skade-vållande är samhället som när enskild näringsverksamhet eller motsvarande är vållande och skadeståndsskyldig.

Eftersom möjligheterna atl få skadestånd av samhället både när del gäller myndighetsutövning och när del gäller affärsmässig verksamhet är begränsade enligt speciella regler, har vi från centerns sida under en följd av år krävt att frågan om det allmännas skadeståndsansvar skulle utredas i syfte atl stärka den enskildes rätt och möjligheter att få ersättning. De tre icke-socialistiska partierna har ju drivit den här frågan tillsammans, såsom föregående talare har framhållit.

Under många år avvisade den socialistiska majoriteten dessa utredningskrav. Men sedan drygt ett år har regeringen och riksdagsmajoriteten gett upp en del av motståndet. En departementspromemoria lämnades för snart ett år sedan, och vissa förslag i denna ledde till en proposition i höstas. Dessutom har det nyligen tillsalts en utredning som skall gå vidare med detta arbete.

Mot den bakgrunden frågar sig kanske en del varför vi även nu har en reservation gällande utredningen. Men det beror på att vi anser att utredningens direktiv inte är tillräckligt omfattande. De båda tidigare talarna har ju berört några av dessa frågor och vi har gjort en viss uppdelning för att bespara kammaren viss debattid. Jag skall därför inskränka mig till alt ta upp ett område som tyvärr inte behandlas av utredningen, nämligen det allmännas skadeståndsskyldighet i affärsmässig verksamhet. Del gäller närmast postverket, televerket och SJ. För dem gäller särskilda friskrivningsregler, som medför att det kan vara svårare för en enskild att få skadestånd från dessa verksamheter än från övrig, alltså privat, näringsverksamhet.

Första gången jag tog upp frågor inom detta område i riksdagen var när jag för flera år sedan väckte en motion med krav på all postverket skulle ta större ansvar - alltså utge större ersättning - för försenade, förkomna eller förstörda försändelser. Senare har motionen byggts ut lill atl gälla även de andra nämnda affärsdrivande verken samt rätten till skadestånd vid felaktig myndighetsutövning. Inte så sällan redovisas fall, där en enskild som drabbas av förlust på grund av dessa statliga verksamheter haft mycket svårt att

få rimlig ersättning. Det visar alltså att det är mycket motiverat all driva de här kraven.

Majoriteten i riksdagen har avvisat kravet på utredning av skadeståndet vid statlig affärsmässig verksamhet. Motiveringen var tidigare atl ell stärkande av den enskildes ställning skulle medföra högre porlon och avgifter samt dyrare tågbiljetter Jag har aldrig kunnat förslå del argumentet. All förstärkning av konsumentskyddet kostar något, men det har ju inte hindrat att vi infört en rad lagar som skall skydda konsumenternas ställning och därigenom ge den svagare parten i avtalsförhållanden möjlighet att hävda sina rättigheter Just nu har vi från regeringen fåll förslag om en ny konsumentköplag som skall ge konsumenterna ett förstärkt skydd, men inte kommer väl majoriteten atl avslå det med hänvisning till de prishöjningar som de nya reglerna eventuellt kan medföra?

Under fjolåret retirerade socialdemokraterna här i riksdagen och regeringen någol. Del har nämligen tillsatts en särskild utredningsman, som skall se över postverkets och televerkets reglering av sina rättsförhållanden med enskilda. Nu hänvisar majoriteten i sin avslagsmolivering till denna utredningsman i stället för att hänvisa till risken för kostnadshöjningar Det är en anpassning av argumenten lill den reträtt som majoriteten tvingats göra, men del innebär ändå avslag på vårt egentliga utredningskrav.

Den bästa och riktigaste lösningen vore, som vi framhåller i reservationen, atl den utredning som skall se över det allmännas skadeståndsansvar även finge till uppgift att se över skadeståndsansvaret vid statens affärsdrivande verksamhet.

Problemen med de affärsdrivande verkens skadeståndsansvar är enligt vår mening av sådan betydelse och har elt sådant samband med statens skadeståndsansvar i övrigt att en fullständig och från alla synpunkter tillfredsställande kartläggning och översyn' bör göras av den nu tillsatta parlamentariska utredningen. Därigenom skulle dessa frågor kunna få en bred och samlad belysning. Utan tilläggsdirektiv kan den nämnda utredningen inte la upp dessa frågor Ett av kraven i vår reservation är därför att riksdagen skall begära att regeringen utfärdar tilläggsdirektiv för utredningen gällande den affärsmässiga verksamhetens skadeslåndsskyldighet.

Fru talman! Det är enligt centern en viktig rättsgrundsats att alla skall behandlas lika inför lagen. Men då måste även reglerna om den enskildes rätt till skadestånd vara lika för statlig affärsmässig verksamhet och för enskild näringsverksamhet.

Med delta yrkar jag, fru talman, bifall till reservationen.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Det allmännas skadeståndsansvar m.m.

Anf. 60 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får anmäla att anslag nu har satts upp om atl detta sammanträde skall fortsätta efter kl. 19.00.

AnL 61 ELISABET FRANZÉN (mp):

Fru talman! Frågan om det allmännas skadeståndsansvar är en gammal bekant i riksdagen. Det här är fjärde gången bara under mina ell och ett halvt år i lagutskottet som frågan är uppe till behandling.

Debatten om culparegeln och det allmännas ansvar "vid" resp. "i samband

107

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Det allmännas skadeståndsansvar m.m.

med" myndighetsutövning och den s.k. säkerhetsventilen, är välbekant vid det här laget, liksom diskussionen om de affärsdrivande verkens ansvar.

I direktiven till den kommitté som regeringen har tillsatt för atl se över reglerna orn det allmännas skadeståndsansvar saknas, som vi har hört i tidigare anföranden, bl.a. uppdraget att utreda möjligheten atl slopa culparegeln och atl utreda de affårsdrivande verkens ansvar Utskottsmajoritelen verkar trots allt inte helt ovillig att få även detta utrett, eftersom det sägs i betänkandet att "utredningen bör vara oförhindrad atl ta upp sådana frågor och lägga fram de förslag som utredningen finner påkallade".

Jag hoppas därför alt borgarna Allan Ekström, Bengt Harding Olson och Martin Olsson samt socialdemokraterna Lena Boström och Stig Gustafsson, alla ledamöter bäde i kommittén och i lagutskottet, tillsammans kommer att se till att vi får en fullständig utredning. De kan kanske ocksä få den särskilda utredaren som ser på televerket och posten som en extra resurs. Jag skall även framföra den här förhoppningen lill miljöpartiets representant i utredningen, Gunilla Oresten.

Jag hoppas att det inte längre skall finnas anledning till motioner och reservationer i delta ämne, när det är dags för nästa allmänna motionstid. Kanske har del då också kommit en proposition med förslag, som liknar den säkerhetsventil sorn reservationen innehåller

Jag yrkar med detta bifall till reservationen.

108

AnL 62 STIG GUSTAFSSON (s):

Fru talman! Vi skall här ta ställning lill fem motioner om det allmännas skadeståndsansvar Jag skall inte här redogöra för gällande rätt. När del gäller den saken hänvisar jag till belänkandet och till tidigare riksdagsdebatter. Jag skall försöka bli myckel kortfattad.

Låt mig bara inledningsvis slå fast följande. Med anledning av riksdagens beställning våren 1989 har regeringen nu tillkallat en kommitté med uppgift att göra en översyn av reglerna om det allmännas skadeståndsansvar Kommittén har enligt sina direktiv lill huvuduppgift atl göra en förutsättningslös och allsidig analys, jag vill särskilt understryka detta, i vilken utsträckning del allmänna bör svara för skador som uppkommer för enskilda i samband med myndighetsutövning. Kommittén skall bl.a. undersöka om det allmännas ansvar enligt skadeståndslagen för fel eller försummelse vid myndighetsutövning bör vidgas, så alt det inte krävs ett lika nära samband med myndighetsutövning som för närvarande. Vidare skall kommittén också undersöka om del på vissa särskilda rättsområden bör införas ett strikt skadeståndsansvar för del allmänna i samband med myndighetsutövning.

En annan uppgift för kommittén är att undersöka om det allmänna även skall betala ideellt skadestånd till enskilda på grund av skador som har uppkommit i samband med myndighetsutövning.

I direktiven anförs atl del utöver de här särskilt angivna uppgifterna finns åtskilliga andra frågor om del allmännas skadeståndsansvar som behöver prövas och att utredningen därför bör vara oförhindrad alt la upp sådana frågor och lägga fram de förslag som utredningen finner påkallade.

Jag har varit relativt grundlig i min redogörelse för huvuddragen i direktiven, delta mot bakgrund av vad som nyss har anförts från talarstolen. Från

talarstolen har det ju hävdats atl utredningen har fått alltför snäva direktiv. Det har också sagts atl del borde ha framgått klarl av direktiven att utredningsarbetet även skall omfatta frågan om införande av ett strikt ansvar för det allmänna, oberoende av vällande. I två motioner har det också framhållits att utredningen, som kommer atl ta en viss tid i anspråk, bör lägga fram ett särskilt förslag om en skadeslåndsrältslig säkerhetsventil. I talarstolen har det t.o.m. hävdats atl riksdagen i dag borde besluta om en sådan.

Låt mig bara konstalera att direktiven är så utformade atl de inte hindrar kommittén att la upp också de synpunkter som har framförts i motionerna, om kommittén så önskar. Därför behövs del inte något förnyat tillkännagivande om utredningsarbetets bedrivande.

När det gäller frågan om statens skadeståndsansvar vid affärmässig verksamhet, som Martin Olsson uppehöll sig vid, har jag den inställningen atl en förbättring av enskildas möjligheter att få ersättning för sina skador bör åstadkommas inom ramen för de nuvarande ansvarighetsreglerna. I del sammanhanget kan det nämnas att regeringen har tillkallat en särskild utredning, vilket Martin Olsson mycket riktigt påpekade, med uppdrag alt se över formerna för postverkets och televerkets reglering av sina rättsförhållanden med enskilda. Därmed borde väl i det avseendet all rättfärdighet vara uppfylld.

Fru talman! Jag skulle naturligtvis kunna gå in och polemisera mot Allan Ekströms och Bengt Harding Olsons historieskrivning beträffande skade-sländsrättsulredningens tillkomst, men jag anser alt vi i stället kan använda tiden till alt blicka framåt. Utredningen är nu tillsatt. Den har börjat sitt arbete, och därför tycker jag att den här följetongen, som Bengt Harding Olson talade om, nu skulle kunna avslutas här i riksdagen. Det blev nu också happy end i följetongen - den efterlängtade utredningen tillsattes.

Sammanfatlningsvis, fru talman; Det saknas anledning för riksdagen alt nu, sedan knappt tre månader förflutit från det atl frågorna senast behandlades och när utredningen just har startat sitt arbete, ompröva sitt tidigare ställningstagande.

Jag yrkar följaktligen bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationen.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Det allmännas skadeståndsansvar m.m.

AnL 63 ALLAN EKSTRÖM (m);

Fru talman! Jag tolkar Stig Gustafsson så, att kommittén har rätt alt pröva även de frågor som upptas i den gemensamma reservationen. Detta är självfallet myckel glädjande och rnycket tillfredsställande från den enskildes synpunkt, men del hindrar ju inte på något sätt atl detta kan få sin formella bekräftelse genom bifall till reservationen.

Anf. 64 BENGT HARDING OLSON (fp);

Fru talman! Det är intressant att höra Stig Gustafsson redovisa sin syn på denna skadeståndsrättsliga fråga. Jag menar att vi inte skall fördjupa oss i historien kring hur läget var när utredningen tillsattes. Del skulle naturligtvis vara trevligt för oss alt göra det, men jag tror atl vi för socialdemokraternas del kan dra en glömskans slöja över detta.

Mera betänklig är Stig Gustafssons syn på vad som är målet när del gäller

109

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Det allmännas skadeståndsansvar m.m.

skadeståndsansvar vid felaktig myndighetsutövning. Stig Gustafsson säger atl vi nu kan avsluta följetongen, att målet nu är nått eftersom utredningen har startat. Men det kan ju inte vara rimligt att slutmålet är att vi nu har startat en utredning. Del viktiga är väl att vi kan ändra reglerna på ett sådant sätt att dessa myndighelsoffer får åtminstone ekonomisk ersättning för vad stat, kommun och landsting har ställt till med.

Om man har den inställningen att målet nu är nått, är man naturligtvis inte intresserad av vad som händer med dem som kommer att drabbas av myndigheters utövning under den tid utredningen pågår Det handlar faktiskt om en fidsperiod av fyra år, och vi har i bästa fall nått målet den 1 januari 1994.

Jag är. Stig Gustafsson, fullt medveten om att denna utredning även självmant kan ta upp frågan om en skadeståndsrättslig säkerhetsvenfil. Jag tänker också framföra det förslaget på kommitténs nästa sammanträde.

Vad som är intressant är hur Sfig Gustafsson kommer att agera i det läget. Kommer jag då att mötas av samma negativa syn på myndighelsoffer som den jag möter nu? Eller kan Stig Gustafsson kanske t.o.m. lova stöd, i varje fall inom utredningen, för en snabb och effektiv undersökning av möjligheten alt få fram denna skadeståndsrättsliga säkerhetsvenfil?

110

AnL 65 MARTIN OLSSON (c);

Fru talman! I mitt anförande berörde jag en viss del av vad vi tar upp i reservationen, nämligen frågan om statens skadeståndsansvar när det gäller affärsmässig verksamhet. Jag skall med anledning av Stig Gustafssons anförande säga ytterligare några ord om detta.

Vi har i riksdagen under många år tagit upp dessa frågor, och det har ständigt funnits ett motstånd. Jag refererade i mitt anförande fill att man angav kostnadsaspekten som anledning till de tidigare avslagen. Nu har det äntligen tillsalts en utredningsman. Det är en viss framgång, men den är inte en följd av regeringens och socialdemokraternas åtgärder, utan det är tack vare årligen återkommande krav från de tre icke-socialisfiska partierna som detta har tvingats fram. Vad socialdemokraterna har gjort är att försena en lösning med flera år

Vi hävdar atl den parlamentariska utredningen även borde ha fått till uppgift att se över skadeståndsansvaret i statens affärsmässiga verksamhet. Nu hänvisas det till den speciella utredningsman som har filisatts, men att tillsätta en utredningsman är inte detsamma som att låta en parlamentarisk, brett förankrad utredning se över hela området vad gäller statens skadeståndsansvar, både i fråga om myndighetsutövning och affärsmässig verksamhet.

Även om direktiven är förutsättningslösa så diskuterade vi vid det första och hittills enda sammanträdet vad som kunde ligga inom ramen för dessa direktiv och vad som inte låg inom direktivens ram. Det var uppenbart att frågan om skadeståndsansvaret för den affärsmässiga verksamheten ligger utanför direktiven.

Det måste alltså till tilläggsdirektiv för att utredningen skall kunna ta upp dessa frågor, och vi vill också att riksdagen skall uttala sig för sådana tilläggsdirektiv genom att stödja reservationen.

Detta är en vikfig konsumenträttslig fråga. Den som drabbas av förluster och skador skall ha möjlighet att få fullgod ersättning även om det är staten som har vållat skadorna. Det är en jämställdhetsfråga, för det är viktigt att de svaga kan hävda sina intressen. Detta är anledningen till att vi i många år här i riksdagen har bedrivit ett arbete för att få fill stånd en bättre tingens ordning i dessa frågor

Anf. 66 STIG GUSTAFSSON (s):

Fru talman! Bengt Harding Olson tar upp en diskussion om huruvida målet är nätt. Det är klart att man kan ha olika uppfattningar om vad målet är, var det är beläget, osv. Men vad är det som Bengt Harding Olson har krävt? Jo, en utredning. Den har tillsatts. Utredningen har fått vissa direktiv, och vi är också överens om att dessa är utmärkta.

Bengt Harding Olson gör det litet för enkelt för sig när han argumenterar för ett snabbt införande av en säkerhetsvenfil. Som en ansvarig politiker bör han ställa sig vissa frågor I vilken utsträckning skall medborgarna kollekfivt, via skattsedeln, betala för enskildas förluster? Vilka ekonomiska konsekvenser får ett vidgat skadeståndsansvar? Vilka personella förstärkningar behövs? Leder ett vidgat skadeståndsansvar till krav på ökad jurislmedver-kan i förvaltningen, till att verksamheten "jurisfifieras"?

Varje de lege ferenda-fråga innehåller ju politiska bedömningar i denna mening. Til syvende og sidst är detta frågor som måste belysas i den utredning som nu arbetar innan vi fattar något beslut. Jag tror inte att någon är betjänt av snabba och ogenomtänkta beslut.

Anf. 67 BENGT HARDING OLSON (fp);

Fru talman! Detta är viktiga frågor i ell rättssamhälle. Det är viktiga frågor för medborgarna i allmänhet och särskilt för de medborgare som drabbas av en felakfig myndighetsutövning. Jag tror, i varje fall hoppas jag, att vi är överens om att förbättra dessa regler, även om det på Sfig Gustafsson låter som att det är litet tveksamt om socialdemokraterna verkligen vill förbättra situationen för myndighelsoffer Med en positiv tolkning utgår jag från att detta är fallet.

För mig är det då obegripligt att säga att reglerna är dåliga, att de måste förbättras men att vi skall vänta till 1994. Under fiden kommer människor att drabbas av denna felaktiga myndighetsutövning. Skall vi sitta passivt och titta på och rulla tummarna? Skall vi använda oss av det ordspråk som jag använde vid förra riksdagsdebatten i ärendet: att låta kon dö medan gräset växer?

Eller skall vi i stället engagera oss för de myndighelsoffer som drabbas och åtminstone ge dem en ersättning enligt den säkerhetsvenfil som jag har talat om? Denna säkerhetsventil är alltså inte någon juridisk innovafion, någon specialtillverkning av undertecknad. Den är lånad från en annan lag i lagboken, nämligen från brottsskadelagen, vilken har samma syfte.

Låt mig avslutningsvis till Stig Gustafsson säga följande. Ansvariga politiker är tydligen det som efterlyses här, och sådana efterlyser även jag. En ansvarig politiker kommer i den skadeståndsrättsliga utredningen att svara ja till att snabbi utreda och genomföra förslaget om en skadeståndsrättslig

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Det allmännas skadeståndsansvar m.m.

111

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Onykterhet till sjöss, m.m.

säkerhetsventil. Det skulle. Stig Gustafsson, vara en viktig insats också för rättssamhället.

AnL 68 STIG GUSTAFSSON (s):

Fru talman! Jag tycker inte alls att Bengt Harding Olson skall sitta och rulla tummarna. Jag tycker atl han skall bli mycket aktiv i den utredning som har tillsatts och som han tillhör

Anf.69 BENGT HARDING OLSON (fp):

Fru talman! På den punkten lovar jag att inte göra Stig Gustafsson besviken.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

Utskottets hemställan bifölls med 157 röster mot 146 för reservationen av Rolf Dahlberg m.fl.

112

7 § Beslut om uppskjuten votering av kvällsärenden

På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle företas till avgörande i ett sammanhang i början av kammarens arbetsplenum onsdagen den 21 mars.

8 § Onykterhet till sjöss, m.m.

Föredrogs lagutskottets betänkande 1989/90:LU15 Onykterhel till sjöss, m.m.

Anf. 70 MARTIN OLSSON (c):

Fru talman! Alkohol och trafik skall inte höra ihop. Det skall gälla såväl lill lands som lill sjöss. Det har varit centerns utgångspunkt i arbetet för en nollpromillegräns till lands liksom när det gäller vårt krav på att motsvarande promilleregler även skall gälla till sjöss.

Vi har nu att la ställning lill den senare frågan, dvs. om vi skall våga slå fast att alkohol och båttrafik inte hör ihop. Samhällets signaler vad gäller alkohol och trafik måste vara klara och konsekventa. Vi måste därför ha klara regler även när det gäller alkohol och båttrafik. Sådana regler skulle ha ett stort pedagogiskt värde, och genom dessa regler skulle vi efter hand kunna begränsa olycksfall, skador och för fidig död på grund av onykterhet i samband med båttrafik.

Till skillnad från förhållandena gällande trafik till lands finns inga promil-

leregler för sjötrafik. I stället stadgas i sjölagen alt den kan dömas till böter eller fängelse som framför fartyg eller eljest på fartyg fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss och därvid är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel att det måste antas att han inte på ett betryggande sätt kan utföra sina uppgifter Detta är litet krångligt, men lagtexten lyder ungefär så. Till skillnad från vad som gäller i reglerna för trafiken pä land är alltså när det gäller båttrafik gränsen för straffbarhet inte knuten lill viss mängd alkohol i blodet.

Samhället måsle ständigt vara uppmärksamt på vilka åtgärder och nya åtgärder som erfordras för att leda in utvecklingen i önskvärd riktning. Riksdagens tidigare motstånd mot att uttala sig för promillegrånser till sjöss får därför inte utgöra motiv för all fortsätta att avvisa dessa krav.

Sjötrafiken har under senare år förändrats avsevärt. På sina håll börjar den alltmer att likna trafiken på våra gator och vägar Antalet fritidsbåtar har ökat kraftigt, och på våra farleder har trafiken blivit allt tätare. Dessutom har många fritidsbåtar utrustats med allt starkare motorer som medger allt högre hastighet.

Många människor omkommer årligen i olyckor med fritidsbåtar Av sjösäkerhetsrådets statistik framgår att alkoholförtäring är en väsentligt bidragande orsak till många båtolyckor Detta är enligt vår mening en oroande utveckling, och den motiverar alt samhället nu i högre grad än tidigare måsle inskärpa kravet på fullständig nykterhet även för alla med ansvar för ett fartygs drift och säkerhet. Återkommande motionskrav om motsvarande promilleregler till sjöss som lill lands har dock avslagits, med hänvisning främst till kontrollsvårigheterna. Däremot beslöt riksdagen våren 1988 atl valet av påföljd för trafikonykterhel enligt sjölagen borde anpassas till de strängare reglerna enligt irafikbrottslagen. Någol förslag härom har regeringen ännu inte lagt fram.

Vi anser att utvecklingen av sjötrafiken liksom den ökade olycksfrekven-sen på ett påtagligt sätt har visat på nödvändigheten av atl strängare krav än de nuvarande pä nykterhet lill sjöss införs. Ett syslem med samma promillegränser för sjötrafik som för landsvägstrafik och spårbunden trafik bör därför prövas och påföljderna bli desamma.

Frågan om införande av promilleregler till sjöss har aktualiserats i Nordiska rådet genom ett medlemsförslag, som utgjorde en del av olika åtgärder för elt nordiskt aktionsprogram för att uppfylla WHO:s mål om en 25-procentig minskning av alkoholkonsumtionen fram lill sekelskiftet. Nordiska rådets social- och miljöutskott framhöll i sitt betänkande atl den starkt ökande trafiken med fritidsbåtar och antalet alkoholrelaterade båtolyckor gjorde det rimligt att frågan om samma promillegränser till sjöss som vid trafik till lands skulle utredas i samband med aktionsprogrammet för alt minska alkoholkonsumtionen.

Eftersom riksdagen tidigare klart avvisat krav på promillegränser till sjöss, är det enligt vår mening nödvändigt atl riksdagen nu fattar ell annat beslut, så att Sveriges regering tillsammans med övriga nordiska länders regeringar kan pröva frågan om sådana promillegränser

Myndigheter som har ansvar för nykterhetsfrågor och sjösäkerhelsfrågor har under senare tid klarl uttalat sig för införande av promillegränser Låt

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Onykterhet till sjöss, m.m.

113

Riksdagens protokoll 1989/90:85

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Onykterhet till sjöss, m.m.

mig först nämna att socialstyrelsen, som har del övergripande ansvaret på del alkoholpoliliska området, har krävt att onykterhet till sjöss i lagstiftningen skall jämställas med onykterhet i trafiken lill lands. Delta krav återfinns nämligen i det av socialstyrelsen nyligen framlagda handlingsprogram som syftar till atl Sverige skall uppnå WHO-målet om en 25-procentig minskning av alkoholkonsumtionen fram till sekelskiftet. Jag vill citera en del ur det programmet. Under rubriken "Helnykter båttrafik" skriver socialstyrelsen:

"Antalet fritidsbålar har under de senaste tio åren ökat markant. Samtidigt har antalet olyckor på sjön där alkohol har förorsakat drunkningstillbud ökat.

Vid sju av tio drunkningsolyckor var offret påverkat av alkohol. Av hävd är sjölivet förknippat med alkohol. Del ökande antalet av fritidsbåtar ställer större krav på bålförarna. Delta gäller även de allt högre hasligheterna. Socialstyrelsen anser all dessa förändrade förhållanden måste leda till åtgärder som i nykterhetshänseende jämställer båltrafiken med biltrafiken."

Under rubriken "Socialstyrelsen föreslår" redovisas följande alt-satser:

1.   "atl informationen till båtägare om alkoholens inverkan intensifieras."

2.   "alt regeringen verkar för atl lagstiftningen jämställer onykterhet till sjöss med onykterhet i trafiken."

3.   "atl kontrollen ökas av nykterheten hos båtförare."

Även elt annat organ, nämligen katastrofkommissionen, har nyligen krävt promillegränser lill sjöss. I sitt betänkande "Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss" skriver kommissionen;

"Olyckor som har inträffat till sjöss på senare tid aktualiserar åter frågan om alt för den som framför fartyg eller eljest på fartyg fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss införa en promillegräns. Enligt kommissionens mening bör lagstiftningen om onykterhet till sjöss innehålla samma bestämmelser om alkoholkoncentrationen i blodet (promillegränser) som lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Med de förenklade prov-lagningsmeloder som numera slår till buds kommer övervakningen av bestämmelserna atl underlättas."

Mol bakgrund av vikten av atl öka trafiksäkerheten till sjöss och med hänsyn till arbetet både på nordisk nivå och i vårt land för att begränsa alkoholkonsumtionen bör enligt vår mening motsvarande promilleregler införas i sjölagen som de som nyligen har införts i trafikbrottslagen. Vi är väl medvetna om atl man vid en sådan anpassning av sjölagen till trafikbrottslagens straffbestämmelser måste la hänsyn lill alt sjölagens bestämmelser har betydligt vidsträcktare tillämpningsområde än trafikbroltslagens regler.

Enligt vår mening bör det ankomma på regeringen atl låta utreda frågan om införande av promilleregler i sjölagen och deras omfattning. Frågan om regeln skall gälla alla båtar eller om eventuellt undantag skall göras för icke motordrivna båtar bör prövas i detta sammanhang.

Antalet ledamöter som motionerat i denna fråga är större vid årets riksmöte än vid tidigare riksmöten. Från centern har väckts en kommittémotion med mig som första namn. Från miljöpartiet har väckts en mofion med Roy Ottosson som första namn. Från folkpartiet har väckts en motion av Elver

114

Jonsson och Lars Ernestam. Dessutom har väckts en motion av den nyligen bortgångne socialdemokraten Sven-Erik Alkemark.

Fru talman! Fyra partier, centern, folkpartiet, miljöparfiet och vpk, står bakom reservationen med krav på att regeringen skall överväga frågan om promilleregler till sjöss. Jag yrkar bifall lill reservationen.

Anf. 71 LOLA BJÖRKQUIST (fp);

Fru talman! Alkohol och trafik hör inte ihop. Det har sagts många gånger i denna kammare, nu senast av Martin Olsson. Det framförs också med stor envishet i de motioner som har väckts i riksdagen. Nu senast har mina partivänner Elver Jonsson och Lars Ernestam hävdat att samma promilleregler som gäller i trafiken på land också bör gälla fill sjöss. Folkpartiet delar uppfattningen att det är dags atl överväga elt införande av promilleregler även i sjölagen.

Det har bara gått tre och en halv månad sedan vi senast debatterade frågan om hur vi ser på onykterheten till sjöss, och bara för cirka en månad sedan beslutade riksdagen om skärpta regler för att motverka trafiknyklerhets-broft.

Med andra ord; Detta är brännande frågor, som väcker stort intresse. Tack vare den intensiva opinionsbildningen genom åren ställer sig nu de flesta bakom en mycket strängare syn när det gäller alkohol och trafik.

Lagutskottet har i sina senaste betänkanden som gällt onykterheten fill sjöss uttalat atl alkoholförläring i samband med sjötrafik inte är förenlig med de krav sjölivet ställer Påpekande görs också om att mängden av båtar har ökat kraftigt och gjort trafiken allt tätare, samfidigt som båtarna blivit snabbare. Man har också begärt att straffpåföljderna skall ses över Däremot har argumenten varit många från majoriteten, bestående av socialdemokraterna och moderaterna, för att inte förorda atl regeringen skall ens överväga ett införande av samma promilleregler på sjön som gäller för trafiken på land.

Denna hållning måste bli allt svårare alt hävda. Allt fler medborgare har motsatt uppfattning. Också andra instanser har den senaste tiden framfört atl promilleregler bör införas i sjölagen. Som Martin Olsson nämnde tar man t.ex. i SOU 1990:15, "Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss", upp atl promilleregler behöver införas. Detsamma görs i socialstyrelsens programarbete, som Martin Olsson också nämnde.

När del gäller det nordiska samarbetet har man diskuterat hur man skall komma till rätta med WHO;s mål att alkoholkonsumtionen skall minska med 25 % lill år 2000. Även i det sammanhanget har man tagit upp frågan om att införa promilleregler lill sjöss.

För alt Sverige skall kunna vara pådrivande i Nordiska rådets arbete krävs all regeringen får en signal ifrån riksdagen om att vi tycker att detta är viktigt. Hittills har regeringen inte fått det.

1 den departementspromemoria som innehåller en översyn av sjölagen som kommer nu till våren - den skulle ha kommit i höstas - övervägs bara straffpåföljder Riksdagen har i varje fall inte begärt något annat. Vi får väl se vad den innehåller. Förhoppningsvis har man övervägt även detta med promilleregler

Fru talman! För atl inte upprepa alla de argument som framförts tidigare

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Onykterhet till sjöss, m.m.

115

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Onykterhet lill sjöss, m.m.

frän folkpartiet när det gäller alkoholfrågorna vill jag hänvisa till debatipro-tokollen, senast från den 30 november förra året och den 14 februari i år

Jag vill dock poängtera atl folkpartiet förordar en principiell nollgräns när del gäller alkohol och trafik. Vi har också föreslagit alt man skall dömas för grovt rattfylleri redan när man har en blodalkoholhalt på 1,0 %o. För att inte uppmuntra till "promilletänkande" har vi också förordat att regeln om kliniskt rattfylleri skall inleda straffbestämmelserna och atl profnilleregeln skall komma först därefter Dessa förslag har avvisats av riksdagens majoritet.

Med delta yrkar jag, fru talman, bifall till reservationen fill detta betänkande, som begär att regeringen överväger införande av promilleregler i sjölagen samt att förslag om ändrade straffbestämmelser skall framläggas.

Folkpartiet står också bakom det särskilda yttrandet, som gäller obligatorisk ansvarsförsäkring. Vi vidhåller all del inte behövs något båtregister för fritidsbålar för att man skall kunna förverkliga en obligatorisk ansvarsförsäkring. Det kan försäkringsbolagen sköta.

116

AnL 72 ELISABETH PERSSON (vpk);

Fru talman! Martin Olsson glömde säkert oavsiktligt att nämna att även vänsterpartiet kommunisterna ställer sig bakom reservationen om promilleregler i sjölagen. Våra ställningstaganden när det gäller dessa frågor torde vara väl kända, inte minst efter debatten i höstas om skärpta promilleregler när det gäller den vanliga trafiken på land.

Vi är dessutom övertygade om atl det finns en mycket djupt förankrad uppfattning om atl alkohol och trafik inte hör ihop vare sig till lands eller till sjöss. Många människor utgår faktiskt redan nu ifrån atl det är brottsligt att exempelvis köra motorbåt och vara alkoholpåverkad. Jag vill påstå alt skärpta regler eller promillegränser för sjötrafik redan har ett brett stöd bland folk i allmänhet.

Det är därför förvånande alt utskottets majoritet är så försiktig när det gäller den här frågan. Utskottet har -framför allt under tidigare år när denna fråga har behandlats - hela liden pekat på svårigheterna all komma lill rätta med onyklerhelen till sjöss.

Atl det finns komplikationer just för sjöfart av olika slag har också tagits som intäkt för att låta allt bero och låta det vara som det är

Jag vill belysa mitt anförande med några exempel från den tidigare diskussionen;

"Det ligger i sakens natur att trafikförhållandena fill lands ställer högre krav på förarna än förhållandena lill sjöss. En annan skillnad är att det till sjöss ofta kan uppkomma situationer då det får anses mindre straffvärt alt någon fört bål i alkoholpåverkat tillstånd, t.ex. då en båtägare av olika skäl kan bli tvungen att flytta sin båt från en ankar- eller förtöjningsplats."

Så hette del tidigare. Jag har fru talman, som bilägare och bilförare mycket svårt atl känna medlidande med den båtägare som det då ömmades för Jag tror alt det fortfarande ömmas på samma sätt. Jag undrar varför han/hon inte kan hålla sig nykter när båten behöver flyttas. Som bilförare kommer jag inte på tanken att det skulle vara ett problem att avstå från alko-

hoL om jag tror alt jag måste flytta min bil från en parkeringsplats eller något annat ställe där den står olämpligt. Det skulle alltså en båtförare ifrågasätta.

Man har tidigare sagt att "riskerna för olyckor lill följd av alkoholpåverkan är typiskt sett inte desamma i sjötrafiken som i trafiken till lands." Nej, del är nog sant, men jag tycker att del är elt mycket dåligt argument för att inte införa hårdare regler fill sjöss.

Riskerna för olyckor till följd av alkoholpåverkan är typiskt sett inte desamma till lands som i luften heller Ingen människa skulle väl ändå använda det påståendet för att tumma på alkoholreglerna till lands eller i luften.

Fru talman! Jag raljerar litet, men del är klart att det finns problem i denna fråga. Jag är dock övertygad om att justitiedepartementet i sina lagskrivningar är kompetent alt klara ut detta. Problemen fär dock inte överdrivas. Alla båtar är inte ubåtar. Hade de varit det skulle jag mol bakgrund av hur svårt det är att upptäcka dem förstå att man är litet tveksam till sådana här regler Så är tack och lov inte fallet.

Jag tror således atl det är ett dåligt försvar atl skylla på svårigheterna. Del är glädjande att trots allt se alt ulskottsmajoriteten antyder att man håller på alt tänka om.

Vi i vpk är dock övertygade om att det krävs starka påtryckningar till förmån för promilleregler i sjölagen för atl inte gamla idéer om alt det är sä stora praktiska problem förknippade med lagstiftningen på delta område ånyo skall ta överhanden. Vi ansluter oss därför till reservationen till lagutskottets betänkande nr 15.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Onykterhel dll sjöss, m.m.

Anf. 73 ELISABET FRANZÉN (mp);

Fru talman! Det finns ingen anledning att vänta med att börja arbetet på en lagstiftning med promilleregler till sjöss. Det är som vi hört tidigare ett ökande problem. Det blir allt fler fritidsbålar och tätare trafik lill sjöss. Del blir större båtar med starkare motorer och större segel. Antalet olyckor har ökat-kanske oftast i samband med alkohol. Inom den yrkesmässiga trafiken finns också alkoholproblem. Färjor och oljetankfartyg har varit inblandade i flera svära olyckor och katastrofer

Det är därför viktigt all vi får nykterhet lill sjöss. Allt fler kräver strängare regler lill sjöss, liksom i trafiken till lands. Del är dock mera komplicerat all införa promilleregler lill sjöss än till lands. Det går inte att kopiera trafikbroltslagens regler Förhållandena är annorlunda till sjöss och i andra vattendrag. Reglerna i sjölagen måste vara betydligt mera vidsträckta och inte bara omfatta föraren utan också andra som har en uppgift ombord, kanske även passagerarna på mindre bålar

Del faktum all det år svårt att övervaka onykterhel och nykterhet till sjöss är inget argument för att inte lagstifta. Det går i viss mån alt övervaka, och lagstiftningen har dessutom en pedagogisk effekt. Vi har lagstiflning mol onykterhet på landsväg och vi har infört hastighetsgränser på landsväg. Det är förbjudet att aga barn i hemmet. Det är förbjudet all smuggla, t. ex. sprit och avlyssningsulrustning. Det går inte att övervaka allt. Brott upptäcks bara i några fall. Det faktum att vi haren lagstiftning har dock minskat antalet brott. Det är inte så många som gör dessa saker när det är förbjudet.

Ett skäl som har angetts för att vänta med atl införa promillegränser till

117

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Onykterhel lill sjöss, m.m.

118

sjöss är atl överväganden sker i Nordiska rådet. Men varför skall alltid Sverige vänta tills alla andra länder har bestämt sig och infört lagar? Varför kan inte vi vara först denna gång, så kommer de andra länderna i Norden efter oss? Med detta vill jag yrka bifall till reservationen.

Anf. 74 ROLF DAHLBERG (m);

Fru talman! Frågan om onykterhel till sjöss regleras i dag i 325 § sjölagen. Den som framför en båt eller har annan viktig uppgift av betydelse för säkerheten ombord får inte vara så påverkad av alkohol eller andra berusningsmedel atl del kan antas atl han eller hon inte på ett betryggande sätt kan utföra sina uppgifter Bryter man mot denna lag kan man dömas till böter eller fängelse i högst elt år Lagen gäller all sjöfart.

Frågan om att anpassa sjölagens straffbestämmelser fill trafikbrottslagens regler har övervägts upprepade gånger Detta skedde under förarbetena till den nuvarande sjölagen, likaså under fritidsbåtsutredningens arbete. I riksdagen har frågan väckts ett flertal gånger motionsvägen. Genom interpellationer har frågan också aktualiserats här i kammaren.

Vid samtliga tillfällen har man avvisat tanken på atl helt anpassa sjölagens regler lill de regler som gäller pä land. Förhållandena på sjön är så annorlunda att det inte är möjligt all utan vidare överföra trafikbrottslagens bestämmelser Här kan jag kort peka på att sjölagen har ett mera vidsträckt tillämpningsområde och berör sålunda andra personer än bara den som styr båten. Lagen gäller också alla typer av farkoster, från ekor, jollar, segelbåtar och motorbåtar till stora färjor, tankrar och andra stora skepp.

Lagutskottet har också tidigare framhållit att trafikförhållandena till lands ställer högre krav på förarna än förhållandena till sjöss. Likaså har utskottet pekat på atl det till sjöss kan uppstå situationer då en båt snabbt måste flyttas, t.ex. av väderleksskäl.

Elisabeth Persson sade, när hon stod i talarstolen för en stund sedan, att båtförarna får skylla sig själva: "Varför häller de sig inte nyktra, så att de kan flytta båten?" Del visar, tycker jag, att man inte riktigt har förstått att många av de båtar som trafikerar våra farvatten under lång tid, flera veckor under semestern, är hemmet för flera personer De kommer fill en hamn där de ankrar och lever så alt säga elt vanligt hemmaliv på båten. Sedan blåser kanske stormarna upp hastigt. Skall man då inte ha möjlighet att flytta båten i säkerhet ulan alt göra en olaglig handling? Det är alltså inte så enkelt som att peka på att det är precis likadant som när man har ställt ifrån sig bilen hemma. Det är det inte. Bilen behöver man inte rusa ut och flytta när vädret blir sämre.

I sitt betänkande våren 1988 underströk utskottet sin grundinställning, att alkoholförtäring i samband med sjötrafik inte är förenlig med de krav som sjölivel ställer Den stora ökningen av antalet fritidsbåtar, ofta med starka motorer som möjliggör höga farter, gör att kravet på nykterhet ökar Det var utskottet helt enigt om.

Ett mål i högsta domstolen 1987, som finns relaterat i dagens betänkande, föranledde utskottet alt ge regeringen till känna att en ändring av sjölagen bör övervägas, så att en skärpning av straffskalan för onykterhet till sjöss

kommer till stånd. Som framgår av dagens betänkande väntas denna översyn av sjölagen föreligga redan nu i vår Vi kan därför inom en snar framtid få ett förslag i denna del hit lill riksdagen.

Kravet på att införa promillegränser till sjöss har ulskoltels majoritet i år liksom tidigare år avvisat. Möjligheterna att övervaka efterlevnaden av en sådan lag på Sveriges alla sjöar och vattendrag är sä begränsade atl lagen inte skulle fä någon större effekt. Samordningen av lagstiftningen med länderna runt omkring oss, med vilka vi delar vattnen, är också en viktig aspekt när vi lagsliftar på elt sådant här område. Som framgår av vad tidigare talare har sagl övervägs dessa frågor i Nordiska rådet. Del är naturligtvis mycket lämpligt att avvakta och se vad man i det sammanhanget kan komma fram till. Delta har lett en majoritet i utskottet till att återigen avvisa de motionsyrkanden som finns beträffande införandet av promilleregler lill sjöss.

Fru talman! I en annan motion tas frågan om införande av en obligatorisk ansvarsförsäkring för fritidsbåtar åter upp. Del är motion L615 av Birger Rosqvist och Lisbet Calner Utskottet är i dag liksom tidigare överens med motionärerna om alt del är angeläget atl en sådan försäkring införs. Eftersom regeringen tidigare har fått del av ulskoltels och även riksdagens uppfattning i denna fråga, har utskottet emellertid inte funnit anledning atl biträda yrkandet om ell tillkännagivande lill regeringen.

Med del nu anförda ber jag atl få yrka bifall lill lagutskottets hemställan och avslag pä reservationen.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Onykterhet till sjöss, m.m.

Anf. 75 MARTIN OLSSON (c):

Fru talman! Jag har begärt ordet närmasl i anledning av inlägget från utskottets värderade ordförande. Först vill jag dock be Elisabeth Persson om ursäkt för all jag glömde att nämna att även vpk står bakom reservationen.

Rolf Dahlberg söker argument för atl motivera alt riksdagen återigen skall avvisa krav på utredning om promillegrånser lill sjöss. Han säger bl.a. att vi skall avvakta Nordiska rådets ställningstagande. Vi anser att regeringen självfallet bör följa vad riksdagen uttalat, då riksdagen år efter år har sagt nej lill en utredning om promillegrånser till sjöss. Det vore formellt fel av regeringen atl då börja överväga promillegränser i samband med nordiska överläggningar. Ett riksdagsbeslut i positiv anda behövs nu för atl regeringen så atl säga skall få fria händer alt arbeta med denna fråga.

Rolf Dahlberg säger atl man avvisar tanken på att helt anpassa reglerna som gäller till .sjöss lill dem som gäller till lands. I reservationen och de olika motionerna anges att det är speciella förhållanden. Det går inte alt helt överföra dem. Man måste dra vissa gränser osv. Men del är inte riksdagens sak alt i detalj undersöka om man kan ha en helt likartad lagstiflning och var man skall dra gränser när det gäller t.ex. storlek på bålar Riksdagen skall ange färdriktningen. Sedan är det regeringens och dess myndigheters uppgift att hitta de praktiska lösningarna på problemen.

Om riksdagen nu säger nej till kravet på promillegränser, anser jag att samhället ger fel signaler Det går inte att komma ifrån att signalen från riksdagen blir att det inte finns behov av att införa promillegränser till sjöss. Det räcker inte med att del stod i ulskoltsbetänkandet för något år sedan, och kanske även i årets belänkande, alt man bör vara nykter till sjöss. De regler

119

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Onykterhel till sjöss, m.m.

som framgår av lagstiftningen och de påföljder som är förknippade med överträdelse av reglerna anger vilka krav samhället har

Bara två partier kämpar emot förslaget. Det är anmärkningsvärt att moderater och socialdemokrater kämpar ernol förslaget. Sorn jag och andra talare redovisat har ju den myndighet som framför andra har ansvaret atl föreslå åtgärder för att vi skall klara alkoholpolitiken här i landet, alltså socialstyrelsen, entydigt uttalat sig i samma riktning som vi motionärer.

Den andra hänvisningen gäller den utredning som har att bedöma vilka åtgärder som behöver vidtas för all säkerheten till sjöss skall öka, alltså den utredning som jag citerade i mitt förra inlägg.

Det väger starkt atl både det organ som har ansvaret för alkoholpolitiken och den utredning som har fått i uppdrag atl föreslå åtgärder för atl öka säkerheten har kommit till samma slutsals som de motionärer som jag räknade upp och de fyra partier som står bakom reservationen. Hur länge tänker moderaterna kämpa emot? Jag skall inte fråga socialdemokraterna, eflersom de inte har någon talare anmäld till debatten. Jag uttrycker i stället förhoppningen att socialdemokraternas lystnad i dagens debatt innebär att de åtminstone överväger en reträtt även i den här frågan, vilket jag i sä fall hälsar med tillfredsställelse.

AnL 76 LOLA BJÖRKQUIST (fp):

Fru talman! Det är litet svårt att förslå hur moderaterna och socialdemokraterna kan hålla fast vid det som sades för några år sedan i lagutskottet. Händelserna har nu gått förbi dem. Här i riksdagen brukar vi ligga litet före med våra förslag, men nu bromsar man. och vi får väl se vad som står i promemorian. Del skulle inte förvåna mig ifall regeringen faktiskt har tagit upp frågan om promillereglerna i den.

Det är litet märkligt alt moderaterna skall försvara både socialdemokraternas och moderaternas ståndpunkt. Del fick vi uppleva före jul också. Jag får väl göra som Martin Olsson. Jag tolkar detta välvilligt, nämligen på det sättet alt socialdemokraterna är på väg mot vår ståndpunkt, atl de allvarligt funderar på att införa promilleregler även till sjöss.

Men, Rolf Dahlberg, det har aldrig varit tal om att vi nödvändigtvis måste införa samma regler som dem som gäller för trafiken på land. Det handlar ju om att se över lagstiftningen och ta ställning till vilka möjligheter som finns alt överföra de promilleregler som gäller för trafiken på land till sjötrafiken.

Del är tokigt att lagutskottet bromsar delta och inte vill ge regeringen lill känna vad sorn anförts i motionen om införande av prornilleregler lill sjöss.

Vi får väl se om ett år, då frågan kommer upp igen, om inte moderaterna och socialdemokraterna då trots allt är beredda alt gå ål samma håll om vi.

120

Anf. 77 ELISABET FRANZÉN (mp);

Fru talman! Rolf Dahlberg hänvisar till att del finns regler i sjölagen som stadgar alt en bålförare inte får vara mer berusad än att han kan föra båten på ett betryggande sätt. Det är alltså en bedömningsfråga. Det är just detta som är haken, alltså uppfattningen om hur full man kan vara och ändå föra bålen på ett betryggande sätt. Alltför många missbedömer sin förmåga, har

det visat sig. Bedömningsförmågan tycks bli sämre under rusets inverkan. Tyvärr behövs därför en promillegräns. Del behövs regler som stadgar hur berusad man får vara. Jag skulle önska alt de inte behövdes, men de behövs ändå.

AnL 78 ROLF DAHLBERG (m):

Fru talman! Martin Olsson sade att del bara är tvä partier sorn slår bakom majoritetsskrivningen. Del är ju riktigt i och för sig, men faktum är att i de två partierna återfinns 11 av utskottets 17 ledamöter. Ser man saken på det sättet är det en ganska rejäl majoritet i alla fall.

Jag förslår mycket väl atl motionärerna i del här ärendet driver sin tro på all just införandet av promilleregler löser de problem som uppenbarligen föreligger Jag har förståelse för del. Har man inställningen och tron att det bara är införandet av bestämmelserom promilleregler sorn löser problemen, då för man debatten på det här viset.

Vi har ju varit med om all utöva påtryckning på regeringen om all skärpa straffet för onykterhel lill sjöss. Redan i vår väntar vi alltså en promemoria. Den kommer naturligtvis i någon form till riksdagen. Vi vet inte vad den kommer alt innehålla, men någon har nämnt atl den kanske kommer att innehålla synpunkter på promilleregler. Om den gör del har man naturligtvis gjort en bedömning, och vi får väl se om tankarna kan överföras lill lagtext och anpassas på ell sådant sätt att reglerna passar trafiken till sjöss. Naturligtvis skall vi pröva den frågan.

Lola Björkquisl sade att vi moderater spjärnar emot och motsätter oss en översyn. En översyn pågår just nu, och vi måste väl vänta på resultatet av den innan vi begär ytterligare åtgärder. Jag tror att det år mycket viktigare att vi alla ställer upp bakom kravet på rejäl information till alla dem som kommer ut på sjön. Vi rnåste framhålla hur farlig kombinationen alkohol och båttrafik är och vilka följder i form av våldsamma olyckor de kraftiga motorerna och höga farterna kan få.

Rejäl information är säkert en betydligt bättre väg att gå än att blint stirra på möjligheten att införa en lagstiftning innehållande regler om promille-"ränser

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Onykterhet till sjöss, m.m.

Anf.19 MARTIN OLSSON (c):

Fru talman! Jag skall inte förlänga debatten så mycket, men det är illa om detta skall slå oemotsagt.

Vi har inte sagt alt promilleregler skulle lösa alla problem. Låt oss anta atl prornillereglerna skall vara en insats för att förbättra förhållandena. Ingen kan väl hitta på tillräckliga åtgärder för alt lösa alla problem. Det behövs lagstiftning och information.

Det är fel all, som Rolf Dahlberg gör. försöka ställa informationen emot promillereglerna. Självfallet skall vi ha både prornilleregler och information.

Lål mig i all vänlighet fä påpeka att moderaterna är elt synnerligen svagt oppositionsparti här i riksdagen. Nu går de emot förslaget om promilleregler. Samtidigt väntar de på regeringens förslag, och skulle del innebära införande av promilleregler är moderaterna beredda all säga ja. Delta är inte det

121

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Onykterhet till sjöss, m.m.

sätt varpå Sveriges riksdag bör arbeta.  Riksdagen,  som  representerar svenska folket, skall våga ha en uppfattning i den här frågan.

Det är illa alt moderaterna bara väntar och avvaktar regeringens slutsals. Några nya fakta i målet torde väl inte framkomma. Regeringen har väl i så fall börjat ändra ståndpunkt, och det är vi myckel glada över Men det vore bättre om även moderaterna ställde upp och var pådrivande i frågan och inte var så passiva.

122

AnL 80 LOLA BJÖRKÖUIST (fp);

Fru talman! Jag tycker också att det är litet märkligt alt moderaterna avvaktar Moderaterna brukar ju annars inte precis vara kända för att vänta på vad regeringen säger i olika frågor Det handlar alltså inte om alt vi stirrar oss blinda pä promilleregeln. Jag hänvisade till debatten i november då jag bl.a. tog upp den viktiga informationen. Jag ville inte göra det i dag, men vid den förra debatten hade jag inriktat mig myckel på informationen. Vi vet ju all informationen har gjort mycket stor nytta. Den har varit bra, och vi vill naturligtvis atl den skall fortgå.

Vi har också mycket stor hjälp av de olika ideella organisationerna som arbetar med dessa frågor. Självfallet skall vi stötta dessa organisationer, så att de kan fortsätta med arbetet. Men om vi även får en promilleregel och ändrade straffbestämmelser, tror jag atl det kommer atl innebära elt mycket bra pedagogiskt medel alt gå ut med. Nu gäller olika regler till sjöss och lill lands, och del har, som det har sagts här tidigare, t.o.m. ansetts alt man kan fä ha litet alkohol i kroppen om man kan föra sin bål någorlunda i alla fall. Det synsättet måste bort. Det visade sig ju vid undersökningar som gjorts att det vid de allra flesta drunkningsolyckorna är medelålders män som är inblandade. De är ute och fiskar och har tagit ad notam atl det är tillåtet att ta sig en sup på sjön.

Som sagl, vi vill ha denna översyn, men lagutskottet nöjde sig vid detta tillfälle med alt begära en översyn, vilket riksdagen biföll. Det innebar alt straffbestämmelserna sågs över Detta är ju en del när del gäller att komma till rätta med onyklerhelen till sjöss. Men del märkliga är alt lagutskottet inte också begärde att regeringen skulle se över möjligheterna att införa promilleregeln. Det är detta som vi reagerar mot.

Anf. 81 ELVER JONSSON (fp);

Fru talman! Av och till har Nordiska rådet åberopats. Och såvitt jag kan se är jag den ende närvarande Nordiska råds-delegaten häri kammaren. Det finns därför anledning att tala orn, vad som sades vid Nordiska rådet. I en brett upplagd motion av 15 motionärer från alla de nordiska länderna och från alla partifraklioner, även partikamrater lill Rolf Dahlberg, krävdes det atl Nordiska rådet skulle rekommendera de nordiska länderna alt införa en promilleregel när del gäller nykterhet till sjöss. Del pågår ett arbete, och det finns en klar inriktning om atl del vore angelägel om länderna fattade beslut om en lagstiflning som liknar den som gäller för landsvägstrafiken. Man kan säga alt Sveriges riksdag, från vilken en del av ledamöterna i Nordiska rådet kommer, har anledning atl la till sig en sådan propå. Och jag hade tänkt ställa en fråga till Rolf Dahlberg, eftersom han på något sätt lutat sig mot vad

Nordiska rådet skulle tycka. Om det framförs en rekommendation, kommer Rolf Dahlberg då all motsätta sig ett införande av promilleregler när det gäller nykterhet till sjöss?

Jag blev även apostroferad av utskottets ordförande som sade att om vi som har motionerat om detta tror alt delta löser problemen, ä la bonne heure, då är del okej att vi ändå pläderar för det. Min uppfattning är att detta är ett mycket gott verktyg. Vi har ju prövat det när det gäller andra trafikgrenar Och det är ingel tvivel om atl det även skulle vara ett bra verktyg i kampen mot sjöonykterhel. Del skulle då vara möjligt all på ett enkelt sätt fastställa graden av onykterhel. Nu är det ju utomordentligt svårt att göra del enbart enligt sjölagens 325 §, vilket Rolf Dahlberg myckel väl vet. Rolf Dahlberg hör till de förtröstansfulla, och han lutar sig nu mol regeringen och säger att regeringen nog kommer med något klokt. Skall vi tolka detta som att om regeringen är så pass progressiv - det är svårt att veta vad regeringen vill, eftersom socialdemokraterna är tysta som skeppsmöss här i kammaren, men justitieministern har ju ett par gånger lovat mig att hon skall lägga fram förslag som skall vara verkningsfulla - och lägger fram detta förslag så är Rolf Dahlberg beredd att stödja kravet på införande av promilleregler även till sjöss?

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Onykterhel tdl sjöss, m.m.

AnL 82 ROLF DAHLBERG (m):

Fru talman! Får jag först till Elver Jonsson säga atl jag vet att han är en av de första motionärerna i det här ärendet, och jag högaktar naturligtvis Elver Jonssons arbete för ell nyktrare Sverige.

Elver Jonsson talade om arbetet i Nordiska rådet, det som har pågått en tid och som föranleddes av den stora flerpartimotionen. Vi har naturligtvis ännu inte sett något resultat av detta arbete. Men det beror ju på atl delta är så pass komplicerade frågor att del lar lid innan man får fram en lagstiflning som verkligen passar för den speciella trafik som vi har på sjön.

Elver Jonsson sade också att promilleregler är ett gott verktyg. Jag är inte övertygad om det. Problemet är ju atl någon måste kunna kontrollera efterlevnaden av dessa regler Som jag sade i mitt inledningsanförande är det hart när omöjligt om man betänker vilka mängder av sjöar och vattendrag som vi har i Sverige. Jag är alltså inte övertygad om att en lagstiftning som innehåller promilleregler skulle bli bättre än den nuvarande lagstiftningen. Men jag har också sagt alt om regeringen, som nu har utrett en eventuell straffskärpning pä detta område, skulle lösa detta problem på något sätt och dä ta hänsyn lill att det rör sig om helt olika typer av farkoster, från små ekor som man ror lill stora färjor och tankrar, så skall vi naturligtvis se på detta förslag och bedöma värdet av det.

Fru talman! Martin Olsson sade i sitt senaste inlägg atl moderaterna är ett svagt oppositionsparti. Men i denna fråga är moderaterna inte något oppositionsparti. Vi har bedömt frågan sakligt och har tillsammans med socialdemokraterna kommit fram till den ståndpunkt som är redovisad i utskottsbe-länkandel. Vi har inte haft någon anledning att till varje pris vara ett oppositionsparti i just denna fråga.

Samtidigt tyckte jag att det var litet vågat av Martin Olsson att över huvud

123

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Lagstiftning beträffande ideella föreningar

taget beröra styrkan i oppositionspartierna här i riksdagen. Centern har ju nämligen inte blivit känd för atl vara något starkt oppositionsparti.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 21 mars.)

9 § Ajournering för middagsuppehåll

Kammaren beslöt kl. 17.58 atl ajournera förhandlingarna lill kl. 19.00 för middagsuppehåll.

10 § Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarrta återupptogs kl. 19.00 under ledning av andre vice talmannen.

124

11 § Lagstiftning beträffande ideella föreningar

Föredrogs lagutskottets betänkande 1989/90:LU16 Lagstiftning beträffande ideella föreningar

Anf. 83 ALLAN EKSTRÖM (m);

Herr talman! Överläggningsämnet - behovet av lag rörande ideella föreningar - kan förefalla tråkigt och oinspirerande. Ingenting kan dock vara mer felaktigt. Ämnet angår alla och envar Lål mig ge några exempel.

-    Skall en enskild ha rätt atl bli medlem i en förening?

-    Skall en enskild slippa atl tillhöra en förening mol sin vilja?

-    Skall medlemskap i viss förening kunna ställas som villkor för atl erhålla en arbelsanställning?

-    Skall rätten att etablera sig som näringsidkare eller att utöva sin näring vara mer eller mindre beroende av beslut i en förening som man inte tillhör?

-  Kan en enskild medlem överklaga ett föreningsbeslut till högre organ inom
sammanslutningen - och i så fall på vilka villkor?

-    Finns det några gränser för föreningskollektivets maktbefogenheter i förhållande till en medlem?

-    Hur långt sträcker sig helt allmänt majoritetens intresse över den enskilde?

Alt märka är atl den enskilde i mänga fall är helt beroende av all tillhöra sammanslutningen i fråga för sin arbelsanställning eller av liknande anledning; medlemskap kan vara närmast obligatoriskt.

Rättsläget kan i stort karakteriseras som "det kollekliva intressets övervikt", en beteckning som jag hämtat från Rättsfondens skrift "Domstolarna

och rättsutvecklingen". 1989. Delta sätter den enskilde i motsvarande underläge. Makt går före rätt.

De inledningsvis ställda frågorna har jag ställt år efter år från denna talarstol. Så frågorna är väl kända. Detsamma gäller svaren sorn på samma sätt lämnats från talarstolen av min lärde kollega Stig Gustafsson. Så även hans ståndpunkt bör vara väl känd.

Varför, herr talman, förnekar socialdemokraterna eller fäster så liten vikt vid all föreningskolleklivet kan missbruka sin makt och att den enskilde medlemmen bör skyddas för sådant missbruk, sådant övertramp? Vår regeringsform erkänner elt motsvarande spänningstillständ mellan staten, det allmänna, och oss medborgare genom att innehålla en katalog av rättigheter som tillkommer den enskilde just gentemot det allmänna. En helt annan sak är huruvida regeringsformen i denna del är myckel mer än sirliga rosetter, för övrigt av ganska enkel kvalitet, för högtidligt bruk. Beskrivningen är hämtad från docenten Axberger, BRÅ Forskning 1988:3 s. 157.

Motsvarande gäller då det fundamentala begreppet "rättsstat" skall definieras. Staten har sin makt från fria suveräna medborgare. Denna makt kan å andra sidan missbrukas och därigenom bli farlig för just samma medborgare. Medborgarna måste därför genom rättsregler skyddas mot risken för sådant missbruk; Axberger s. 152.

Varför motsätter sig socialisterna med sådant eftertryck atl den enskilde får tillgång till rättsregler med enda syfte att upprätthålla bal'ansen mellan föreningen och honom själv? Varför står socialisterna alltid på kollektivets sida?

1 en välskriven intervju med statsrådet Odd Engström i Svenska Dagbla
det den 24 september 1989 berörs denna fråga. Här har vi kanske pudelns
kärna. Jag vill därför återge några brottstycken.   ,

Menar du - frågar intervjuaren - atl det kan gå med välfärdsstaten som det gjorde med dig, den fokuserar allt mindre på kollektiva lösningar och alltmer på det personliga, det individuella?

Ja, svarar Odd Engström. Del är svårt att erkänna för en socialdemokrat, en process. Men historiskt ser jag det som två sleg; befrielse är det första steget, frihet det andra. Och befrielsen - fortsätier Engström - har krävt kollektiva ansträngningar Du kan inte kasta av dig förtryck, hunger och orättvisa utan tillgång till den krafl, den makt som finns i de stora kollektiven, folkrörelserna, partierna, fackföreningarna. Men befrielsen är inget mål i sig; målet är frihet. Och vägen till friheten måste du gå ensam.

Del här är ett tal som i enklare politisk slagväxling skulle betraktas som borgerligt, kommenterar intervjuaren. Odd Engström svarar; Socialisterna har alltså trott atl när människan blir befriad från förtryck blir hon fri. Liberalerna menar alt når människan är fri så befriar hon sig från förtrycket. Båda dessa lösningar är ofullkomliga.

Intervjun väckte sådant intresse hos mig alt jag sparade den för framtida ändamål. Odd Engströms karakteristik av del historiska skeendet är värd begrundan. Del kollekliva tänkandet har alltså sitt ursprung i ett skede, där de sociala förhållandena präglades av allvarliga orättvisor av olika slag. Det krävdes dä kollektiva insatser för atl sätta makt bakom orden. Delta skede tillhör det förgångna.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Lagstiftning beträffande ideella föreningar

125

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Lagstiftning beträffande ideella föreningar

Nu befinner vi oss i ell nytt skede, en iakttagelse som också är Odd Engströms. Detta skede kännetecknas av att den enskilde inte längre behöver tvingas att underkasta sig och sålunda begränsa sin frihet till förmån för kollektiva lösningar mol sin vilja. Det socialdemokratiska länkandet har emellertid inte lyckats frigöra sig från det förflutna. Var det inte, herr talman, Tegnér sorn skaldade;

Evigt kan ej bli det gamla ej kan vanans nötta läxa evigt repas opp igen. Vad förmullnat är skall ramla, och det friska, nya växa opp utur förstörelsen.

Det är att beklaga att vice statsministerns nytänkande inte slagit igenom i det socialdemokratiska ställningstagandet i detta ärende. Hur länge får vi vänta på perestrojka här?

Med hänvisning till det anförda, till alla tidigare anföranden i samma ämne och lill vad Martin Olsson kommer att åberopa i sitt anförande, vill jag, herr talman, yrka bifall till reservation 1.

126

AnL 84 MARTIN OLSSON (c);

Herr talman! Frågan om den enskildes ställning inom och gentemot en organisation har årligen diskuterats här i kammaren under drygt ett årtionde. Men med hänsyn till frågans vikt och med tanke på alt dess aktualitet närmasl ökat under årens lopp, återkommer vi motionärer i ärendet.

Låt mig först erinra om att den enskilde medborgarens rättigheter kontra samhället är reglerade i regeringsformen. I dess 2 kap. anges de grundläggande fri- och rättigheter som varje medborgare är tillförsäkrad gentemot del allmänna. Där anges yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, religionsfriheten och föreningsfriheten. Den sistnämnda friheten uttrycks som frihet atl sammansluta sig med andra för allmänna och enskilda syften.

De olika fri- och rättigheter som anges i detta kapitel i regeringsformen är av avgörande betydelse både för den enskilde medborgaren och för vårt demokratiska samhälle. Dessa rättigheter skall inte kunna åsidosättas genom annan lagstiftning i och med atl de är intagna i regeringsformen.

I vårt moderna samhälle är del emellertid inte enbart relationer till och rättigheter gentemot samhället som är av stor betydelse för den enskilde. Organisationerna har successivt kommit att betyda alltmer såväl för samhället i stort som för den enskilde. Vad gäller relationerna till organisationerna finns ingen motsvarande lagstiftning som garanterar den enskilde medlemmen rättigheter eller anger hans eller hennes skyldigheter gentemot sin organisation eller andra organisationer

Med hänsyn till organisationernas stora betydelse och viktiga uppgifter vore det enligt centern naturligt alt i lagstiftningen även ange vissa grundläggande regler om relationer mellan medlem och organisationer.

Allan Ekström har berört de här frågorna, och vi har en gemensam reservation, men jag vill tillägga någol därutöver Eventuellt kommer jag in

på en del av del som Allan Ekström har tagit upp men då med andra vink-lingar.

Under många år har vi arbetat för atl den enskilde skall garanteras rätt att själv ansluta sig till ett politiskt parti och inte behöva riskera att bli kollekliv-ansluten. Del är en fråga som behandlas i konstitutionsulskottet.

En annan fråga är rätlen att stå utanför en organisation, den s.k. negativa föreningsrätten. Regeringsformen anger att det allmänna inte får tvinga någon all tillhöra viss organisation, men något motsvarande skydd mot att bli utsatt för påtryckningar från en organisation för att bli medlem finns inte. Även den frågan behandlas av konstitutionsutskottet.

Den föreningsrättsliga fråga inom detta område som lagutskottet har alt behandla är behovet av grundläggande lagstiftning gällande ideella organisationer Kritik mot vissa inträffade händelser och rådande förhållanden visar klarl atl vi behöver en ramlagstiftning för ideella föreningar för att stärka den enskildes ställning.

Som exempel på sådana händelser kan erinras om uppmärksammade fall av dels uteslutning eller hot om uteslutning av medlemmar, dels vägran att få utträde. Andra exempel är fall där förening avtalat med visst försäkringsbolag om kollekliva sakförsäkringar för sina medlemmar utan atl ha inhämtat deras samtycke.

När det gäller övriga samhällsmedborgares förhållande till vissa organisationer kan nämnas fackföreningars blockader dels mot enmansföretagare utan anställda, dels mot företagare ulan anställda som är medlemmar i den blockerande organisationen. Jag tog upp den första frågan för många år sedan här i riksdagen när jag inom min region, om vi så säger, upplevde hur en bensinrnacksägare blev blockerad under ett helt år och därefter måste lägga ner verksamheten. Han hade inga anställda, men han blockerades av en facklig organisation. Men inte heller den frågan handläggs av vårt utskott utan av arbetsmarknadsutskottet.

Enligt vår uppfattning finns det utan tvekan starka skäl för en närmare utredning rörande såväl behovet som den lämpliga utformningen av lagstiflning om ideella föreningar En utgångspunkt måsle vara atl variationsrikedomen i föreningslivet inte får begränsas eller att föreningslivet och organisationsväsendet hindras på något sätt.

Det viktigaste i en sådan lagstiftning bör vara del som ur samhällets synpunkt är mest skyddsvärl, nämligen den enskildes ställning i förhållande till organisationen. Del gäller exempelvis rätten atl bli medlem i, rätten till utträde ur och rätten alt stå utanför en organisation. Det gäller även medlems rättigheter och skyldigheter vid hot om eller beslut om uteslutning samt medlems bundenhet av beslut som fattas ulan hans medverkan eller som rör frågor utanför föreningens verksamhetsområde.

Ytterligare frågor där lagreglering bör övervägas är minoriielsskyddel, ekonomi och revision, skadeslåndsskyldighet, ansvar för uppkomna förbindelser, upplösning av förening och villkoren för att en ideell förening skall anses vara en juridisk person.

Jag kan erinra om alt för ekonomiska föreningar har del alllid varit naturligt atl det funnits en lagreglering. Lagen om dessa - både den fidigare lagen och den nya - innehåller noggranna regler dels sådana som motsvarar aktie-

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Lagstiftning beträffande ideella föreningar

127

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Lagstiftning beträffande ideella föreningar

bolagslagens, dels bl.a. regler om medlems rätfigheter och skyldigheter samt minoritetsskydd.

Även om det är skillnader mellan ekonomiska och ideella föreningar, visar lagen om ekonomiska föreningar att man för den typen av föreningar kan ha lagreglering utan att pä något sätt begränsa föreningsfriheten. Dessa regler motsvarar ungefär dem vi vill att man skall pröva att införa i en lag om ideella föreningar - alltså den del av lagen som rör medlems ställning, självfallet inte den som motsvarar aktiebolagslagen.

Det är, som vi ser det, varken för föreningslivet eller ur föreningsfrihetssynpunkt något nytt alt pröva att finna lämpliga sådana regler även för de organisationer som ingår i den stora gruppen ideella organisationer Men riksdagsmajoriteten har även i år avvisat utredningskraven utan andra motiveringar än att det har redovisats i tidigare betänkanden alt del saknas skäl att införa lagstiflning om ideella föreningar i vårt land och atl någon anledning för riksdagen att nu inta en annan ståndpunkt i frågan inte föreligger. Det är slutsatsen i majoritetens skrivning.

Eftersom föreningslivet är så avgörande för vårt samhälle och för praktiskt taget alla medborgare, är det av största betydelse atl alla har förtroende för organisationerna. En lagreglering av grundläggande principer skulle vara ett medel atl stärka såväl medlemmarnas som övrigas tilltro till organisationerna och deras verksamhet och därigenom vara till gagn för alla, inbegripet även föreningarna och deras funktionärer

Föreningsfriheten är, som jag har nämnt, grundlagsfäst och får självfallet inte på några villkor begränsas genom en föreslagen lagstiftning. Men inom ramen för föreningsfriheten bör bl. a. möjligheterna prövas att ge garantier i lagstiftningen för den enskilde medlemmens ställning inom och gentemot "sin" organisation. Det skall ske utan att på något sätt verka hindrande på föreningslivet och organisationsväsendel eller att det ges byråkratiska inslag.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall lill reservation 1, bakom vilken slår lagutskottets moderater och centerpartister

128

Anf. 85 ELISABET FRANZÉN (mp):

Herr talman! Vi skall nu ta ställning till fyra borgerliga motioner, som begär lagreglering av ideella föreningars verksamhet. Jag yrkar i likhet med utskottets majoritet avslag på dem, och det gör jag eflersom den fria föreningsrätten är dyrbar. Rättigheten all fritt bilda föreningar, att tillhöra dem och att verka i och genom dem är en av hörnstenarna i vår svenska demokratiska tradition, och den skall vi vara mycket rädda om.

Jag yrkar alltså avslag på motionerna, men jag delar inte den socialistiska utskottsmajoriletens åsikt att det inte finns några skäl att lagstifta om de företeelser som de borgerliga mofionerna handlar om. Det behovet måste man ändå ställa i relation fill den fria föreningsrätten. Det är väldigt svårt alt börja lagstifta om ideella föreningar utan att på något sätt begränsa föreningarnas form, deras innehåll och verksamhetsområde, att inte fördröja bildandet av föreningar, osv.

De missförhållanden som de borgerliga mofionerna handlar om - vem som får vara medlem eller inte medlem, hur man skall slippa vara medlem, hur stort inflytande föreningen skall ha över sina medlemmars privata liv och

i vissa fall över andra parters förhållanden, tredje mans förhållanden - måste man ta tag i på annat sätt. Där har medlemmarna ett eget ansvar Den fria föreningsrätten medför också ansvar

Man måste kunna kräva av medlemmarna atl de, när de är missnöjda, ställer sin styrelse till svars, att de byter styrelseledamöter att de lämnar föreningen om det behövs, att de verkligt akfivt i sin förening verkar för den sorts förening de vill ha. Det är enda sättet att komma fram utan alt begränsa den fria föreningsrätten, och den vill vi i miljöpartiet slå vakt om.

Jag yrkar därmed bifall lill reservation 2.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Lagstiftning beträffande ideella föreningar

Anf. 86 STIG GUSTAFSSON (s);

Herr talman! De motioner som rör lagstiftning om ideella föreningar, som vi nu diskuterar, liknar alltmer galten Särimner som slaktades ena dagen och återuppstod den andra. Jag tror alt det är trettonde året i rad som vi diskuterar denna fråga. Därför skall jag, herr talman, fatta mig mycket kort.

1 de borgerliga motionerna och i reservationen uppger man sig vilja värna om skyddet för den enskilde. Det är den enskilde medlemmens ställning i förhållande till organisationen som man säger sig vilja tillskapa ett skydd för Det kan man göra i många former Men vad man från borgerligt håll i själva verket vänder sig emot tycks vara enbart de fackliga organisationernas verksamhet. Detta är emellertid inget nytt. Den enskildes frihet hotas, säger man från borgerligt håll, men det är nu liksom fidigare inte den enskilde arbetstagarens frihet som man tänker på. Nej, vad debatten i själva verket handlar om är en kampanj mot de fackliga organisationerna. Motionerna och den debatt som förts här i dag är ingenting annat än ett led i en antifacklig kampanj, även om den kampanjen i dag har klätts i juridisk språkdräkt.

Man säger från borgerligt håll att detta är ett juridiskt problem. Men det är inte något sådant problem. Det är ett politiskt problem. Man vill ha en lagstiftning riktad mot fackliga organisafioner, vilken inskränker deras möjligheter atl på bästa sätt arbeta för sina medlemmar Det saknas också i övrigt bärande skäl för särskild lagstiftning om ideella föreningar. I själva verket är det främst företeelser utanför ramen för sådan lagstiftning som motionärerna har haft i åtanke i sina förslag, t.ex. förekomsten av fackliga organisationsklausuler Men förbud mot sådana klausuler hör inte till området lagstiftning om ideella föreningar De hör till den arbetsrättsliga lagstiftningen.

Betydelsen av fria föreningar på samhällslivets olika områden kan inte nog framhållas. En lagstiftning skulle bara bidra till alt inskränka denna frihet. Det finns inga missförhållanden som gör det motiverat att vidta den begränsning av föreningsfrihet soni man från borgerligt håll är inne på.

När det gäller den finska lagstiftningen om ideella föreningar, som har tagils upp i bl.a. motionerna, kan det först konstateras att det är historiska skäl till atl man sedan början av detta sekel i Finland har en föreningslag. Finland är ju också det enda land i Norden som har en sådan lagstiftning. Syftet med den finska lagen var att skydda föreningsfriheten mot statsmakten och speciellt då mot det ryska väldet. Lagen utarbetades under åren 1906-1917. När man diskuterar den finska föreningslagstiftningen, måste man ha denna historiska bakgrund helt klar för sig. I slutet av 1800-talet och i början av det

9 Riksdagens protokoll 1989/90:85

129

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Lagstiftning beträffande ideella föreningar

här seklet stramade nämligen den ryska statsmakten till möjligheten att bilda föreningar i Finland. Därför behövdes en lagstiftning där

Atl man sedan i Finland har behållit denna lagstiftning och vidareutvecklat den har med den historiska traditionen i del landet att göra. Utskottet gjorde elt besök i Finland, och vid del besöket fick vi klart för oss att det finns 115 000 föreningar registrerade i det föreningsregister som måste föras enligt lagen. Lagen är för övrigt mycket detaljerad. Den har inte mindre än 70 paragrafer

Herr talman! Jag har svårt att föreställa mig att man i Sverige skulle vilja införa en liknande lagstiftning. Det skulle ulan tvivel kännas som en tvångströja för de ideella föreningar som vi har i vårt land.

Inom justitiedepartementet i Helsingfors, där man för föreningsregistret, berättade man att ungefär 2 000 nya föreningar registreras varje år och 15 000 olika beslut fattas varje år som rör föreningarna. Det finns visserligen möjlighet för en förening i Finland att vara oregistrerad, men en sådan förening kan inte öppna konto i bank och inte ens kvittera ut ett rekommenderat brev. Så vill vi inte ha det i Sverige.

Låt mig till sist, herr talman, något bemöta min lärde kollega Allan Ekströms myckel intressanta synpunkter som kanske mera var filosofiska än praktiska i fråga om kollektivet den enskilde. Allan Ekström hänförde sig till bl.a. en intervju med vice statsminister Odd Engström, som har talat om att befrielsen inte är något mål i sig utan målet är frihet. Detta uttalande står, som jag ser det, inte i någon motsalsställning till motståndet mot ytterhgare lagstiftning. Tvärtom förespråkar vi socialdemokrater här friheten, friheten från lagstiftning på detta område, med andra ord mindre förtryck. Friheten all bilda föreningar är en ståndpunkt som väl tål atl försvaras.

Med delta, herr talman, yrkar jag bifall lill utskottels hemställan och avslag på reservationen.

130

AnL 87 MARTIN OLSSON (c) replik:

Herr talman! Om det är tillåtet för en icke lärd kollega att yttra sig vill jag ifrågasätta om Stig Gustafsson tror på vad han säger Han talar om anfifack-liga kampanjer och kampanjer mot fackliga organisationer osv. Detta är överdrifter och påståenden som saknar varje grund. Åtminstone gäller detta de motioner och den reservation som centern står bakom.

Vissa frågor kommer fillbaka år efter år i riksdagen. De gör det därför att det finns en viss kraft i dessa frågor, och del finns en aktualitet. Det finns säkert åtskilliga exempel på frågor som har tagits upp år efter år i riksdagen och som efter hand fått tillräckligt stöd så att de har kunnat genomföras. Vi skäms inte i det här fallet för att liknas vid galten Särimner Den hade synnerligen stor livskraft. Det har den här frågan också, och den kommer att föras vidare. Målet är att stärka den enskilde medborgarens ställning. Vi får inte förtröttas och blunda för att lagen från fid till annan behöver ses över för att den enskilde i vårt moderna samhälle skall få en tillräckligt stark ställning.

Vi har diskuterat den enskildes ställning i olika sammanhang i lagutskottet. Det här är ett viktigt område. Som framgår både av mitt anförande som jag höll här tidigare och av reservationen är del inte fråga om att inskränka föreningsrätten på något vis. Vi har klart deklarerat att den är fastslagen i

grundlagen. Självfallet skall det respekteras. En lag om grundläggande rättigheter för den enskilde skall vara till nytta främst för den enskilde men i lika hög grad för föreningslivet och för hela vårt samhälle.

Stig Gustafsson, undvik dessa enorma övertoner Del var Uknande övertoner så länge socialdemokraterna försvarade kollekfivanslutningen. Det var "en kampanj mot facket" och de socialdemokrafiska organisafionerna. Där har man nu lill sist måst inse fakta, och om inte kollektivet självt så har kol-leklivanslutna medlemmar klart börjat inse fakta.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Lagstiftning beträffande ideella föreningar

Anf. 88 STIG GUSTAFSSON (s) replik:

Herr talman! Martin Olsson säger att mofionerna och reservafionen inte alls skulle rikta sig mot de fackliga organisafionerna. Då skall jag be att få citera ur den reservation som även Martin Olsson står bakom. Där nämns som exempel på varför man vill ha lagstiftning mot negativ föreningsrätt, kollektivanslutning - alltså fackhga organisationer - och organisationsklausuler "av innebörd alt arbetsgivaren förbinder sig alt icke anställa personer som ej tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen". Det är återigen de fackliga organisationerna man tänker på. Det hör för övrigt inte till den här frågan, som jag sade, ulan det är en arbetsrättslig fråga. Vidare talas om "en skiljedomsklausul i stadgarna för ett LO-förbund underkändes som oskälig". Ett annat exempel är "ett fackförbunds beslut att teckna en kollektiv hemförsäkring för sina medlemmar".

Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen, men jag tycker att detta talar för sig själv. Därför kan jag nog inte acceptera talet om övertoner Övertonerna finner man i mofionerna och i reservafionen.

Till slut; Grundlagen har jag inte alls blandat in i det här Jag har inte påstått atl den på någol sätt skulle ha kränkts.

Anf. 89 MARTIN OLSSON (c) replik;

Herr talman! Om man läser reservationen, ser man alt det inte finns något stöd för de övertoner som fanns i Stig Gustafssons första anförande. I reservationen hänvisas det till olika områden där det har förekommit begränsningar vad gäller den enskildes rättigheter År det inte fråga om en begränsning av den enskildes rättigheter om någon kollektivanslutes till ett parti eller om någon mer eller mindre tvingas vara med i en organisation för att kunna fungera osv?

Vi reservanter har velat ge en bild av förhållandena på det aktuella området. Men del är bara en del av det området som lagutskottet har att handlägga. I den senare delen av reservafionen antyder vi hur utredningsarbetet skall vara inriktat då det gäller atl pröva lämpligheten och förutsättningarna för en lagstiftning som stärker den enskildes ställning. Det råder inget som helst tvivel på den punkten.

Jag tror att socialdemokraterna så småningom kommer lill samma insikt. Ni har ju tidigare tvingats backa när det gäller kollekfivanslutningen. Även den har ni försvarat med uttalanden om högsta grad av frihet osv.

AnL 90 LOLA BJÖRKQUIST (fp):

Herr talman! Det finns åtskilliga inslag i dagens demokrati som vi måste ta upp till allvarlig diskussion. Därmed följer dock inte att vi nödvändigtvis

131

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Lagstiftning beträffande ideella föreningar

måsle stifta en mängd nya lagar för atl demokratin skall fungera pä det sätt som flertalet önskar Genom alt var och en vårdar demokratin så, att flertalet invånare känner att de får den rätt som lagen och dess intentioner avser atl ge behöver inte varje detalj regleras i lagen.

Det vi nu ser hända i Östeuropa borde innebära att vi allvarligt funderar över hur det fungerar i Sverige, hur demokratin här fungerar Inte heller i Sverige kan vi nämligen vara säkra på atl klara oss från allvarliga oroshärdar

Del är tragiskt när stora organisafioner, som borde föregå med gott exempel, utnyttjar sin makt mot enskilda, som del beskrivs i motionerna.

Det kan vara föreståeligt alt man, med stöd av de exempel som motionärerna och reservanterna anför, föreslår en ny generell lagstiftning för våra ideella föreningar. Men en sådan lagstiftning skulle kunna innebära en styrning av föreningarnas arbete. Därmed skulle det utrymme inskränkas som vi vill ge våra ideella föreningar och deras medlemmar och som de själva skall få bestämma över.

Jag var inte med vid besöket i Finland. Men det har sagts mig att den finländska lagstiftningen är mycket omfattande och myckel byråkratisk. I och för sig tror jag inte att man är ute efter att åstadkomma en direkt kopia av det finländska systemet. Men risken är stor att det blir betydligt mera av byråkrati för de ideella föreningarnas del.

Vi i folkpartiet blir lika indignerade som moderater och centerpartister när enskilda människor kommer i kläm. Men, som sagt, vi kan ändå inte stödja förslag om en generell lagstiftning. Vi vill tro atl medlemmarna och medborgarna själva reagerar när orättvisor och felaktigheter förekommer i föreningarnas namn. Vi skall inte tro atl svensken hur länge som helst låter bli att reagera. Under den senaste tiden har det ju funnits många tecken på alt man nu är beredd atl snabbare agera mot oförrätter

Däremot är vi i folkpartiet beredda atl medverka lill en lagstiftning när del gäller enskilda fall. Som exempel kan nämnas den negativa föreningsrätten, dvs. rätten att gå ur eller stå utanför en förening.

I regeringsformen finns det regler för de grundläggande fri- och rättigheterna. Det gäller då bl.a. föreningsrätten. Del innebär elt skydd av den positiva föreningsrätten, alltså atl få bilda eller gå med i föreningar Men vi vill att även den negafiva föreningsrätten skall garanteras i lagen.

Dessutom har vi under många år fillsammans med de borgerliga partierna begärt atl kollektivanslutningen fill polifiskt parti skall förhindras med hjälp av lagen.

Det finns ytterligare ett område där vi i folkpartiet har föreslagit lagstiftning. Det gäller då förbudet mot blockad mot enmansförelag.

Med detta, herr talman, har jag motiverat mitt och folkpartiets ställningslagande. Jag yrkar bifall till lagutskottets hemställan i betänkandet.

132

AnL 91 ELISABET FRANZÉN (mp):

Herr talman! Jag hade egentligen tänkt begära ordet i tidigare replikväxling. Jag tycker nog, i likhet med Stig Gustafsson, att en del av motionerna i detta sammanhang har drag av antifacklig kampanj. Men det är utan tvivel så, att förhållandena inom fackföreningsrörelsen ibland är anmärkningsvärda. Det gäller dock också inom intresseföreningar. Lantbruksrörelsen

t, ex. utövar påtryckningar på jordbrukare som inte går med på de villkor som föreskrivs, och man försöker hindra dessa atl bilda nya föreningar

Lagstiftning är dock inte den rätta lösningen. Vad som är fel här är ju att föreningarna har en monopolsituation. Det är medlemmarna själva som måste ta tag i delta. De får bilda nya föreningar om de inte är nöjda. På det sättet får vi konkurrens mellan föreningarna och således en förbättring i detta avseende.

Martin Olsson sade att centern absolut inte vill inskränka den fria föreningsrätten. Men del går knappast alt undvika om man vill tillgripa lagstiftning. Om man lagstiftar om föreningars makt i förhållande lill medlemmarna - om vad föreningar får ägna sig åt - är man genast inne på den fria föreningsrättens område. Det går inte alt undvika. Om man skall bestämma hur ' vilka former och vem som skall få räknas som medlem i en förening och detta alltså skall regleras i lagen, är man också inne på den fria föreningsrättens område. När uppslår en förening? Hur kan man lagstifta om sådant här? Vem bestämmer all en förening har bildals? Skall sådant regleras, är den fria föreningsrätten anlupen.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Lagstiftning beträffande ideella föreningar

Anf. 92 MARTIN OLSSON (c);

Herr talman! Eftersom mitt namn nämndes alldeles nyss vill jag säga några ord.

Jag tror att Elisabel Franzén något har missuppfattat vad som sagts här Vi slår nämligen vakt om föreningslivet. Det framgår klart och tydligt av reservationen. Jag upprepar vad Elisabel Franzén sade i sitt första anförande, atl även miljöpartiet slår vakt om föreningslivet. På den punkten har vi således samma åsikt. Det är vägarna som skiljer sig.

Vi slår, som sagt, vakt om föreningslivet och om den enskildes ställning. Del har jag framhållit i tidigare anförande. I det avseendet skall det alltså inte behöva råda något tvivel.

När Elisabel Franzén exemplifierade hur del kan förhålla sig råkade hon nämna ekonomiska föreningar Hon kom ju in på jordbrukels föreningsrörelse, konkurrenslagstiftningen etc. - alltså saker som är fjärran från lagstiftningen om ideella föreningar. Tvärtom handlar del om föreningar som lyder under en viss lagstiftning. Vi är alla överens om att denna form skall finnas. Det gäller en lagstiftning som klart anger hur del skall vara i frågor om mino-riletsskydd, medlemmars rättigheter, medlemmars skyldigheter osv.

Jag tror att Elisabet Franzén, efter att ha studerat detta mera, till ett annat år kommer alt inse att det handlar om att slå vakt om föreningslivet och den enskildes ställning. Jag tror alltså atl ni miljöpartister vill göra det om ni bara betänker vad det verkligen är fråga om.

Anf. 93 ELISABET FRANZÉN (mp);

Herr talman! Jag hyser ingel tvivel om alt även centerpartiet vill slå vakt om föreningsrätten. Det är bara det att vi vill göra det på något olika sätt. Jag är övertygad om att det bästa sättet att säkra den fria föreningsrätten är alt låta bli reglering genom lagstiftning.

Jag har inte några som helst funderingar om atl centern faktiskt avser att

133

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Lagstiftning beträffande ideella föreningar

minska föreningsfriheten. Men jag tror att det blir följden om man tar till lagstiftning.

Sedan är jag fullt medveten om att det exempel som jag anförde gällde en ekonomisk förening. Fackföreningarna är ideella föreningar men deras medlemmar är många gånger samtidigt ekonomiskt beroende av fackföreningarna för atl klara sin situation i arbetet. Det handlar om monopolföreningar Det finns alltså många likheter Mot den bakgrunden var jämförelsen inte felaktig.

AnL 94 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Lagar om skydd för än del ena och än det andra behövs för alt de skall kunna tillämpas om en enskild drabbas på något sätt. Om vi ser på t.ex. lagstiftningen om de grundläggande fri- och rättigheterna skulle vi ju kunna säga atl samhället är så bra att det inte behöver skrivas någon lag, eftersom det är självklart att vi i vårt samhälle respekterar medborgarnas rättigheter osv. Men reglerna finns i bakgrunden som en säkerhetsgaranti.

Del måsle bli på samma sätt när det gäller medlemmens ställning i en ideell förening. Om någon upplever att han har blivit misshandlad finns det en lagstiftning som han kan falla tillbaka på och som ger honom möjligheter att hävda sin rätt. Vad vi har visat i reservationen är att det saknas en klar lagstiftning att falla tillbaka på när det har uppstått konflikter mellan medlemmar och organisationer

AnL 95 ELISABET FRANZÉN (mp);

Herr talman! Det är kanske där som skillnaden mellan Martin Olssons och min uppfattning ligger Marfin Olsson ser inte atl medlemmen har ett ansvar i sin förening, utan medlemmen är ett objekt i den förening han tillhör, och samhället skall skydda medlemmen om föreningen är elak. Jag ser det så, att om man går med i en förening tillsammans med andra, som man har starka gemensamma intressen ihop med, för alt driva dessa i föreningen, skall man kunna samarbeta om detta. Om det inte går får man lösa konflikten på något annat sätt än genom atl samhället och det allmänna går in och lagstiftar om saken.

Anf. 96 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Människor går in i en förening och allt är frid och fröjd, men det kan uppstå komplikafioner som gör att det blir ovänskap, någon känner sig negativt särbehandlad osv., och då behövs det regler

För att Elisabet Franzén skall få en jämförelse kan jag nämna den allra minsta föreningen, som vi också handlägger i lagutskottet, och det är när en man och en kvinna förenas i äktenskap. Det är helt frivilligt, och det är frid och fröjd i början, men det finns mycket noggranna regler för hur en konflikt skall lösas. Vi hoppas att den inte skall uppslå, men när den ändå gör det behövs det regler Om vi tänker i de banorna inser vi att en lagstiftning kan behövas som en säkerhet i bakgrunden för att tillvarata medlemmars rättigheter

134

AnL 97 ELISABET FRANZÉN (mp);

Herr talman! Det var en mycket intressant jämförelse, att se äktenskapet som en ideell förening. Jag skulle önska att del var så. Äktenskapet är dock också en ekonomisk bas för många av dem som gifter sig, med ett gemensamt ansvar för barn m.m. Därför är liknelsen inte helt riklig. Det är just det sociala ansvaret och ansvaret för barn som gör alt det behövs en lagsfiftning där Vi vet alt det i dag är många som lever tillsammans i samboförhållanden, som i en ideell förening, men även där har man börjat lagstifta.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Automatspel

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 21 mars.)

12 § Automatspel

Föredrogs näringsutskoitels betänkande 1989/90:NU20 Automatspel (prop. 1989/90:46).

AnL 98 KARIN FALKMER (m):

Herr talman! Flipperspel, dalaspel och automalspel av olika slag av för-slröelsekaraklär blir i detta belänkande föremål för förslag fill vidgad lagstiflning och ylleriigare regleringar

Enligt nu gällande automatspelslag krävs det tillstånd för anordnande av spel på spelautomaler i förvärvssyfte. Delta gäller även för spel som inte ger vinst eller som ger vinst endast i form av frispel på automaten.

Regeringen vill nu i lagen om automatspel införa tillståndsplikt för all uppställning av spelautomaler på plats dit allmänheten har tillträde. Dessa ytterligare begränsningar ger uttryck för en missriktad regleringsiver, som riktas mot näringsidkare, föreningar ideella organisationer och andra anordnare av sammankomster av olika slag.

Regeringen anger två skäl för den föreslagna lagskärpningen. Man vill komma till rätta med del illegala spelet på t.ex. pokermaskiner, och man vill motverka all det uppkommer en miljö som är olämplig för barn och ungdomar

Spel om pengar är redan i dag reglerat i lag och medför straffansvar om man bryter mol lagen. Automalspel med penningsvinster förbjöds den 1 januari 1979.

Förbud medför ofta alt verksamhet som förbjuds fortsätter illegalt. Så har uppenbarligen skett vad avser automatspel med penningvinster När de enarmade banditerna förbjöds skapades samtidigt jordmån för tvåarmade banditer all bryta mot lagen. I och med att spelet gått under jorden, växer det okontrollerat och blir mer omfattande. Lagstiftning får många gånger helt motsatt effekt mot den avsedda, i synnerhet om allmänheten upplever åtgärderna som mindre angelägna.

Del är föga troligt att de nu aktuella kraven på utökad tillslåndsplikt för automatspel kommer atl minska problemen med den illegala spelklubbs-verksamhet som bedrivs av människor som sätter sig över nu gällande lagar

135

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Automatspel

136

Herr talman! Genom de skärpta lagstiftningsregler som nu föreslås försvårar man i stället för de automalspelsföretag som i dag ställer ut flipperspel och andra förslröelsespel. De seriösa automalspelsföretagen riskerar att slås ut, medan den illegala spelverksamheten lever vidare.

Del andra skälet för utökad tillslåndsplikt anges vara att förhindra olämpliga barn- och ungdomsmiljöer Här försöker regeringen angripa sociala problem bland ungdomar genom åtgärder riktade mot en speciell typ av förslröelsespel, automalspel. Man tycks vara övertygad om att förekomsten av automatspel medför negaliv ungdomsmiljö.

Detta är ett mycket ytligt betraktelsesätt på en allvarlig social fråga. De sociala problemen bland ungdomar har mycket djupa orsakssammanhang. Alt dra slutsatsen att en miljö är olämplig för ungdomar atl vistas i om det finns automater i lokalen är att göra del väl lätt för sig.

Automalspel behöver inte vara en negativ företeelse. Många ungdomar har egna data- eller TV-spel som ger såväl förströelse som uppövar viss koncentration och skicklighet. Automatspel kan lika väl medverka till god ungdomsmiljö som motsatsen. 1 många ungdoms- och fritidsgårdar finns förströelsespel av olika slag, inkl. automalspel, som bidrar positivt till miljön.

Statliga och kommunala strävanden att skapa bättre ungdomsmiljöer bör inte inriktas på förbud mot verksamheter som är populära hos ungdomar, såvida det inte finns myckel starka skäl.

Förbud som är onödiga och svåra alt upprätthålla stjäl ofta engagemang och arbetstid som i stället borde utnyttjas lill positiva insatser för atl stödja ungdomar med sociala problem eller för att öka fritidsutbudet för barn och ungdomar En bälire modell för att motverka olämpliga ungdomsmiljöer är t.ex. alt mer verksamt stödja de lokala idrotts- och ungdomsföreningarna och deras verksamhet.

Förslaget alt lillståndsplikten skall utökas till att omfatta allt automatspel, oavsett om det sker i förvärvssyfte eller ej, och alt all uppställning av spelautomaler skall kräva tillstånd från myndighet medför utökad byråkrati, godtycke och onödigt krångel. Socialnämnder och polismyndigheter torde ha mer angelägna uppgifter att ägna sin arbetstid åt.

Herr talman! När del gäller verkligt svåra ungdomsproblem står regeringen handfallen. Vi moderater har i andra sammanhang här i riksdagen framlagt våra förslag för alt motverka att ungdomar får sociala problem .Det absolut viktigaste förebyggande medlet är att stärka familjen. Här har en familjefientlig politik med socialistiska förtecken direkt medverkat till att många ungdomar fått en otrygg start i livet.

Tidigt insatta kraftfulla åtgärder för ungdomar som visar socialt negativa beteenden är nödvändiga. Även här har den nuvarande politiken misslyckats. Kraftig kritik har riktats mot resultaten inom ungdomsvården, bl.a mot LVU-hemmen som inte fungerar

Mot brottslig verksamhet eller farliga sociala beteenden hos ungdomar är regeringens politik kraftlös. De ungdomar som har de svåraste sociala problemen lämnas ofta vind för våg. Eller också, som fallet är med de s.k. värs-lingarna, skickas de ut på maktlöshetens hav.

Lagskärpningen mot automalspel förefaller vara en åtgärd där man genom förbud tror sig lösa sociala problem för atl stilla en form av dåligt samvete.

De skärpta bestämmelserna i automatspelslagen vittnar om bristande sinne för proportioner i den problembild som finns inom ungdomsvården. Herr talman.' Jag yrkar bifall til) reservation nr 1 till detta betänkande.

AnL 99 GUDRUN NORBERG (fp);

Herr talman! Regringen vill med den här propositionen vidga tillståndsprövningen för spelautomaler Vid tillståndsprövningen föreslår man vidare att. förutom risken för att del uppkommer en miljö som är olämplig för barn och ungdomar, även möjligheten alt spelaulomaten används för annat ändamål än den är avsedd för skall beaktas. Regeringen vill också öka möjligheten att återkalla tillstånden.

Vi vet att spel om pengar har blivit allt vanligare. Vi har inget atl invända mot att socialnämnderna ges ökade möjligheter att vid tillståndsprövningen väga in om risk föreligger för att spelaulomaterna kommer att kunna användas för hasardspel. Från folkpartiets sida accepterar vi också atl kriterierna för atl återkalla tillstånd anpassas härtill.

Men förslaget att tillståndsplikten dels skall omfatta allt automatspel som anordnas för allmänheten, oavsett vinstsyfte eller inte, dels skall gälla även för uppställande av spelautomater ställer vi oss avvisande till. Vi anser atl det skulle göra tillståndsfrågan onödigt komplicerad och byråkratisk. Spel-automater som finns t.ex. på fridtidsgårdar där spelet är gratis skulle bli lill-ståndspliktiga. Del kommer alt krävas ett tämligen omfattande administrativt arbete av socialnämden. Ansökan måste underställas polismyndigheten på orten för yttrande. Särskilt beslut måste fattas och tiUståndet måste lösas ut av den som vill anordna spelet. Personalen på fritidsgården kommer att få ägna lid ät frågan, trots alt det egentligen bara är en formalitet.

Vi finner inte alt risken för kringäende av lagen är sådan atl den skulle svara mot allt det extra arbete och alla de ökade resurser som kommer att fordras. Vi anser dårför all lillståndsplikten även i fortsättningen enbart skall gälla automalspel som anordnas i förvärvssyfte. Skälen till all lillståndsplikten även skall omfatta enbart uppställande av spelautomater finner vi inte heller särskilt övertygande, varför folkpartiet avvisar även detta förslag.

Herr talman! Jae vrkar därför bifall till reservation nr 2 till belänkandet.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Automalspel

Anf. 100 LARS NORBERG (mp):

Herr talman! Jag tänker inte ge mig in på den generella frågan om allt som det allmänna kunde och borde göra för ungdomen, ulan hålla mig ganska strikt lill frågan om automatspel.

Frågan är enligt min och miljöpartiets uppfattning dels en miljöfråga, dels en resursfråga. Det är därför naturligt att vi har synpunkter Den är visserligen inte en av de stora frågorna i samhället, men det gäller ingalunda en så oförarglig verksamhet som vissa medlemmar av denna kammare kanske föreställer sig.

Dessa spelhallar med sina elektroniska spel utgör en myckel torftig psyko-social miljö. Spelen är ofta våldsbetonade och våldsinspirerande. Dess värre är det en miljö sorn i stor utsträckning drar lill sig ungdomar. De som inte har besökt sådana spelhallar rekommenderas ell besök. De kommer sanno-

137

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Automalspel

likt att finna att detta inte är platser där de vill alt deras barn eller barnbarn skall tillbringa en stor del av sin fritid.

Dessutom är som bekant spel beroendeframkallande. Många ungdomar fångas av den s.k. speldjävulen ungefär som av ett narkotikum. Del är motiverat all samhället drar vissa konsekvenser av denna kunskap. Hela den lagstiftning som omger automatspel visar att samhället verkligen har dragit vissa slutsatser Vi menar dock alt samhällets reaktion bör förstärkas. Den här formen av spel bör därför beskattas genom en punktskatt. Parallellen med skatter på narkotika, såsom tobak och alkohol, kan vara vägledande.

En relativt hård beskattning av verksamheten skulle förhoppningsvis minska dess omfattning och därigenom också minska en lyx- och skräpkonsumtion, som tyvärr drar resurser från positiv verksamhet i samhället. Vi har därför i reservation nr 4 begärt atl regeringen skall utarbeta förslag till en sådan beskattning. De influtna medlen kan sedan användas till en mer positiv verksamhet bland ungdomar. Beskattningen bör vara kommunal.

1 det lagförslag vi här behandlar slår del också att den som anordnar spel med automater skall svara för att "barn eller ungdom inte olillbörligen lockas att delta i spelet". Vi miljöpartister föredrar ett rakare och entydigare språkbruk. Som framgår av reservation nr 3 menar vi atl spelanordnaren helt enkelt skall sägas svara för att "barn eller ungdom inte lockas att delta i spelet" . Frågan om tillbörlig eller otillbörlig propaganda för automatspel är rimligen ganska svår att avgöra.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 3 och 4.

AnL 101 SVEN-AKE NYGÅRDS (s):

Herr talman! Det betänkande vi nu behandlar handlar om automatspel. Regeringen har i proposition 1989/90:46 föreslagit vissa ändringar i lagen om anordnande av visst automalspel. Propositionen föranledde fem motioner Efter utskottsbehandlingen gav dessa anledning lill fyra reservationer

I den första reservationen avvisar moderaterna den föreslagna lillståndsplikten. Majoriteten anser dock all regeringens förslag bör genomföras.

Folkpartiet hävdar i reservation 2 atl tillståndsplikten inte bör vara så omfattande som föreslagits. Även här finns en klar majoritet i utskottet för regeringens förslag.

I reservation 3 har miljöpartiet hakat upp sig på ordet olillbörligen i föreskrifterna för spelanordnare. Man hävdar atl reglerna blir klarare om ordet utgår. Ulskottsmajoriteten anser all delta nog ändå är en lek med ord och förordar att ordet olillbörligen skall vara kvar

Miljöpartiet menar i reservation 4 att kommunerna skall ges möjlighet att beskatta aulomatspelet. Man menar all regeringen skall återkomma med ett sådant förslag fill riksdagen. Majoriteten i utskottet avvisar det här förslaget.

Herr talman! Jag hemställer om kammarens bifall till utskottets skrivning i betänkandet och avslag på de fyra reservationerna.

138

AnL 102 KARIN FALKMER (m);

Herr talman! Det var inte mycket till debatt Sven-Åke Nygårds ägnade det här ämnesområdet. Jag vill nog i alla fall säga någonting mer.

Förslag om utvidgad tillståndsplikt och skärpt lagstiflning mot automat-

spel som medel för att komma till rätta med olämpliga ungdomsmiljöer och sociala problem visar en brist på sinne för proporfioner Visst förekommer det miljöer som vid olika tillfällen är olämpliga för ungdomar att vistas i. Jag tänker nämna ett tyvärr ganska vanligt exempel. Många gånger kan ungdomsdans i Folkets park innebära en synnerligen olämplig ungdomsmiljö. Men ingen kommer väl för den skull på tanken att lagstifta mot dans i parken?

Uppenbarligen är det mycket enklare med nya restriktioner mol automat-spel, och det är också mycket enklare för socialtjänsten atl engagera sig i tillståndsplikt än alt besöka Folkets park en danskväll. Den föreslagna lagstiftningen mot spelautomater påminner om strutsen som sticker huvudet i sanden och inbillar sig atl den här visat handlingskraft i en viktig fråga.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Automalspel

Anf. 103 LARS NORBERG (mp):

Herr talman! Sven-Åke Nygårds säger alt det är en lek med ord alt ta bort ordet "olillbörligen". Jag tycker tvärtom att uttalandet i lagen att man inte olillbörligen skall locka ungdomen till spel med automater inspirerar till lek med ord. Vad är olillbörligen? Hur lockar man tillbörligen ungdomen att använda de här automaterna? Vårt förslag är rakt och enkelt, i syfte att undvika lek med ord, nämligen att man uttalar att ungdom icke skall lockas till automatspel - punkt och slut. Att man inte har vågat sig på detta i lagstiftningen ulan infört ordet "olillbörligen" har bara den effekten att del ger utrymme för tolkningstvister Det tycker jag all man borde vara angelägen om att undvika.

Beträffande frågan om beskattningen var Sven-Åke Nygårds huvudargument atl det fanns majoritet i utskottet för atl en sådan beskattning inte skulle komma till stånd. Det visste jag faktiskt förut.

AnL 104 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s);

Herr talman! Till Karin Falkmer vill jagsäga att den lagstiflning vi har haft på det här området faktiskt har kritiserats, inte för atl den har varit för sträng utan därför att den inte har varit tillräckligt effektiv. Vi har olika uppfattningar om detta. Jag och majoriteten anser att lagen bör skärpas. Det handlar, som Karin Falkmer också själv sade, om olämpliga ungdomsmiljöer I varje fall vi socialdemokrater tar på fullaste allvar alt våra barn och ungdomar kan hamna i fel miljö.

1 Malmö har både polisen och socialnämnden aktualiserat det här. Man har ansett att man med dagens lag har stora problem alt komma åt framför allt tillsynen när det gäller den här lagstiftningen. Men det är tydligen så alt moderaterna vet bättre. Vi fick en redovisning av hur del egentligen skulle vara. Dess bättre har inte de övriga partierna i utskottet den uppfattningen.

Till Lars Norberg vill jag säga att jag vidhåller alt del inte skulle förstärka föreskriften att stryka ordet "olillbörligen".

När det gäller beskattningen finns det självfallet fler argument. Ulan att vara speciellt skatteklok är jag ganska övertygad om alt om vi skulle införa en beskattning på det här området skulle kontrollsystemet för att ta in dessa skatter säkert kosta mer pengar än man får in med skatten. Därför finns det ingen anledning atl beskatta automatspel.

139

Prot. 1989/90:85       AnL 105 KARIN FALKMER (m);

14 mars 1990            Herr talman! Den lagstiftning som vi nu diskuterar gäller en lagändring

~     om automalspel utan penningvinster som sätts upp på platser dit allmänhe-
-°*                          ten har tillträde, t.ex. i fritidsgårdar eller ungdomsgårdar Samtidigt före-

*                             kommer det i andra sammanhang miljöer som faktiskt är olämpliga för ung-

domar, t.ex. ungdomsdanser i Folkets park, som jag nämnde. Anser Sven-Åke Nygårds att det finns skäl alt lagstifta även mot den formen av olämpliga ungdomsmiljöer eller har Sven-Åke Nygårds någol recept för all lösa det problemet?

AnL 106 LARS NORBERG (mp);

Herr talman! Ett av våra skäl för att vilja begränsa den här verksamheten är atl det är ett relativt destruktivt sätt alt använda samhällets resurser De här apparaterna är ingalunda gratis. Jag har inte tagit reda på vad de kostar, men jag misstänker att det rör sig om i varje fall femsiffriga tal i inköpspris. Beskattningen kan ju läggas som en accis på inköpet eller utformas som en avgift för uppställningen. Jag tror inte att uppbördssyslemel skulle sluka mer än några procent av den inläkt som skulle kunna inbringas.

AnL 107 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s);

Herr talman! Karin Falkmer kan jag lugna med atl jag inte har några ytterligare förslag till lagstiftning.

Till Lars Norberg vill jag säga alt erfarenheter från liknande verksamheter visar atl det i varje fall kan bli mycket svårt atl få ett skattesystem effektivt på just sådana här områden. Därför avstyrker jag det förslaget.

Anf. 108 KARIN FALKMER (m):

Herr talman! Det är i och för sig glädjande atl Sven-Åke Nygårds inte har fler innovationer all komma med på lagstiftningsområdel. Jag vill då bara påpeka det ologiska i att ta olämpliga ungdomsmiljöer till intäkt för alt lag stifta rnot förslröelsespel där man spelar utan vinst.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 21 mars.)

13 § Plan- och bygglagen

Föredrogs bostadsutskottets betänkande 1989/90;BoUll Plan- och bygglagen.

AnL 109 BERTIL DANIELSSON (m);

Herr talman! Sä är del åter dags för den årliga PBL-debalien i kammaren. Förmodligen är inte heller denna den sista i raden.

Anledningen lill all plan- och byggfrågorna så ofta är förmål för behand
ling är att det finns två helt skilda synsätt när det gäller hur dessa skall lösas;
I40                          Å ena sidan socialdemokraternas uttalade förkärlek för långtgående lagstift-

ning, styrande regler och byråkratiska överbyggnader, a andra sidan en önskan att avreglera, alt öka de enskilda människornas valfrihet och atl minska byråkrati och styrning. Dessa målsättningar arbetar vi moderater för

Även om det numera är näst intill ogörligt att riva upp hela PBL-lagstift-ningen, finns det ingen anledning atl för den skull slå sig till ro och tro atl allt är som det skall. Den grundläggande kritiken mot PBLfrån moderat håll kvarstår, varför vi oförtrutet arbetar vidare för atl rätta till det som vi uppfattar som felaktigt. I de flesta fall rör del sig om vikliga principiella frågor, och i några fall om detaljfrågor.

Innan jag går in på de enskilda avsnitten och reservationerna i det betänkande som vi nu skall behandla, vill jag framhålla alt myckel av vad som utlovades när PBL infördes inte har infriats. Del gäller uteblivna förenklingar, kostsammare och mera svårhanterlig ärendebehandling, en försvagad ställning för enskilda mark- och fastighetsägare, osv. Den översyn som har gjorts har resulterat i vissa ändringar, vilka emellertid är för få och för ytliga. Rejälare tag behövs.

Så lill de konkreta förslagen som vi moderater lagt fram och som återfinns som reservationer till detta betänkande.

Utformningen av planinslitulet Översiktsplan är felaktig. Eflersom översiktsplanerna är obligatoriska och redovisar endast ett alternativ, har en alltför stark låsning gjorts redan på en nivå som bör vara just översiktlig.

Rimligare är att i dessa översiktliga planer redovisa flera olika alternativa utbyggnadsmöjligheter inom kommunen. Planerna skall inte heller vara obligatoriska, utan del bör vara upp lill varje kommun att själv avgöra på vilket sätt den översiktliga planeringen skall ske.

Del hävdas från socialdemokratiskt håll att översiktsplanerna inte är bindande och inte får ligga till grund för bygglovsprövning. Jag anser att översiktsplaner i varje fall indirekt kan komma alt avgöra enskilda bygglov. Detta kan ske genom kopplingen till områdesbestämmelser Det heter nämligen i 5 kap. 16 § PBL; "För begränsade områden som inte omfattas av detaljplan kan områdesbestämmelser antas för att säkerställa att syftet med översiktsplanen uppnås."

Med områdesbestämmelsernas hjälp kan bygglov ges. eller vägras, med hänvisning till översiktsplanen. På detta sätt kommer översiktsplanen atl styra enskilda bygglovsärenden, vilket uttryckligen inte skulle vara tillåtet.

Detta visar hur felaktig utformningen av översiktsplaner och områdesbestämmelser är Egentligen fyller områdesbestämmelserna ingen rimlig funktion i plansammanhang. Med dess hjälp kan tom. verksamheter förhindras och förbjudas som i andra paragrafer är tillåtna, och omfattande bygglovsprövning kan ske ulan alt området i fråga är detaljplanelagl.

Vår uppfattning är att kommunerna skall kunna arbeta med en frivillig och översiktlig planering och atl i alternativa förslag redovisa länkbara användningar av kommunens mark- och vattenområden. Detaljplaneläggning skall ske genom detaljplan.

Ulanför detaljplanelagl område skall bygglov inte kunna vägras. Innehav av mark utanför detaljplan skall ge markägaren rätten att bygga. Del är endast i fråga om byggnadens placering och utformning som kommunen kan ge anvisningar

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Plan- och bygglagen

141

Prot. 1989/90:85       Herr talman! Jag vill betona att vi moderater gör en klar skillnad mellan

14 mars 1990          förhållanden inom detaljplanelagl område och ulanför detaljplan. I detalj-

plan råder ofta sådana förhållanden att stor hänsyn måste tas till närboende,
°°                            till miljön, till trafiken, osv. Därför måste återhållsamhet iakttagas, så atl

°                              ölägenheter i olika hänseenden inte uppkommer. Alt oreflekterat öka ytan

på komplementbyggnader inom detaljplan bör alltså undvikas. Detta betyder dock inte atl komplemenlbyggnader, s.k. friggebodar, som är större än 10 m' generellt skall stoppas.

Utom detaljplan bör det, som jag nyss sade, vara tillåtet att bygga fritt, dvs. ulan formellt bygglov, och därmed självfallet även komplemenlbyggnad av valfri storlek. Vid gles byggnation finns sällan några konflikter i fråga om buller, miljöstörningar eller trafikproblem. Vi tycker atl det är självklart atl man inte genom lagar eller andra bestämmelser skall förhindra och försvåra människors möjlighet atl bygga och bo där de själva väljer och på sådant sätt som de trivs med.

Ett sådant system skulle, i kombination med en uppmjukning av strandskyddslagen - vilket jag senare kommer in på - innebära alt byggnationen på landsbygden på ett avgörande sätt kommer alt öka. Del är alls inte säkert atl landsbygdsutvecklingen bäst främjas med styrmedel eller bidragsregler Undanröjande av hinder och borttagande av onödig byråkrati har säkert en mera positiv inverkan på byggnation och bosättning på landsbygden. Det är mol denna bakgrund våra förslag skall ses.

Om kommunen av skilda anledningar vill förhindra alt gles bebyggelse kommer lill stånd, eller anser att den mera i detalj måste regleras, skall detaljplan upprättas och bygglov därefter prövas i vanlig ordning.

Den byggrätt som regleras i detaljplan skall inte vara tidsbegränsad till 5 eller 15 år. Skiftande förutsättningar och oförutsedda händelser kan innebära alt dessa genomförandetider visar sig vara för korta. Vi anser atl en i detaljplan fastställd byggrätt skall gälla ulan tidsbegränsning.

En annan fråga som har med byggrätt och planbestämmelser alt göra är strandskyddsbestämmelserna. Det är orimligt att ett generellt förbud finns som förbjuder atl våra kuster och stränder bebyggs med fritids- eller permanenthus. Sverige har mycket god tillgång på stränder kring såväl alla insjöar, vid å- och älvstränder som längs kusterna. För att endast ta ett exempel kan nämnas atl det bara i Blekinge finns ca 3 900 km strandslräcka, vilket motsvarar avståndet från Blekinge lill Kanarieöarna, Åven om varje blekingebo utnyttjade 40 meter av dessa stränder för bebyggelse skulle det finnas 1 300 km över för exempelvis del rörliga friluftslivet.

Av detta kan man dra den slutsatsen att det inte är från trängselsynpunkt eller rekreationssynpunkl som socialdemokraterna så hårdnackat motsätter sig en uppmjukning av strandskyddslagen. Motståndet har uppenbarligen andra och svårbegripliga motiv.

Del är alltså hög tid alt förändra slrandskyddslagen så alt en större till
gänglighet skapas och allt fler kan få möjlighet all bygga och bo vid vatten.
Något hinder för del s,k, rörliga friluftslivet kommer detta inte att innebära,
utan tillgängligheten skulle i många fall öka. Vårt förslag är att kommunerna
själva skall få bestämma vilka stränder de anser så skyddsvärda alt bebygg-
142                          else där inte bör ske, 1 dessa fall måste detaljplan upprättas.

När en kommun av särskilda skäl nödgas göra intrång på enskilds mark     Prot, 1989/90:85 eller då fastighetsägare åsamkas skada måsle full ekonomisk ersättning utgå,      14 mars 1990

I detaljplan kan mindre avvikelse medges för att tillgodose önskemål om
viss flexibilitet vid förverkligandet av en plan. Dessa avvikelser är dock i    *°

många fall inte tillräckliga för att man på ell smidigt sätt skall kunna ta hän-     ° syn lill de förändrade förutsättningar som kan uppslå inom ett planområde, Vidgade möjligheter bör därför införas. Dispens från plan i vissa fall bör övervägas under förutsättning atl dispensen överensstämmer med planens syfte och alt den godkänns av sakägarna.

Den vidgning av sakägarbegreppet som infördes i PBL har medfört ett betydande merarbete för kommunerna. Kostnaderna siiger för planarbetet, osäkerheten om vem som skall ha elt inflytande i planprocessen är stor och de närmast berörda sakägarna - mark- eller fastighetsägarna - har fått en svagare ställning. Detta är en olycklig utveckling, varför vi föreslår en renodling av sakägarbegreppet, så att de som verkligen är berörda ges en rättmätig ställning. Andra enskilda eller grupper som också berörs skall givelvis ges möjlighet att få sina synpunkter framförda och beaktade. Detta kan ske vid informationsmöten eller på annat sätt som kommunen finner lämpligt.

Herr talman! Även om en del frågor som vi fört fram motionsvägen inte direkt berörts av vad jag hittills har sagt har ändå de viktigaste kommit med i denna genomgång.

Den avgörande frågan är på vilket sätt enskilda människor påverkas av och behandlas i bygglagsliftningen. Vår utgångspunkt är att i största möjliga utsträckning ta hänsyn till enskildas önskemål, att slå vakt om äganderätten, alt ha enkla och raka bestämmelser för att därmed göra dem lättfattliga och lättillgängliga för allmänheten. Det är också viktigt alt inte i onödan sätta upp hinder för byggande, utan i stället underlätta för enskilda atl kunna bygga och bo. Socialdemokraternas inställning tycks vara alt hellre stifta en lag för mycket än låta människorna själva la elt ökat ansvar och ge dem större frihet. Plan- och bygglagsliftningen skall inte vara till för lagstiftarna utan för de enskilda människorna.

Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till de reservationer i bostadsutskottels betänkande 11 där moderata samlingspartiet finns med och i övrigt lill utskottets hemställan,

AnL 110 ERLING BAGER (fp):

Herr talman! Riksdagen behandlade och fastställde den nuvarande plan-och bygglagen den 26 november 1986, Från folkpartiet framförde vi då kritik på flera viktiga områden i lagstiftningen som grund för vårt avslagsyrkande. Jag skall i detta anförande upprepa någol av vad vi då framförde och som vi även tidigare tagit upp ett antal gånger här i kammaren.

Det måste starkt understrykas att en utgångspunkt för en plan- och bygglag måste vara den enskilda människans rätt att förfoga över sin mark och egendom. Det är bara med stöd av lagen som den enskilde kan hävda sin rätt gentemot myndigheter När de allmänna intressena måste göra sig gällande skall därför rimliga ersättningsregler garantera kompensation.

Den nya plan- och bygglagen med s,k, genomförandetider har gjort det
möjligt för kommunerna att begränsa byggrätten för den enskilde ända ned    143

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Plan- och bygglagen

144

till fem år Den nu gällande minimitiden är för många fastighetsägare alldeles för kort för all medge genomförande av byggrätten. Det här kan på elt mycket negativt sätt påverka den enskildes möjligheter alt bygga på sin tomt.

Med starkt reducerad byggrätt kan del bli så att en del grannar kan ha hunnit bygga inom fem år De blir då helt tillgodosedda, medan andra som haft olika förhinder inte hinner bygga alls. Detta kan skapa en betydande orättvisa människor emellan. Det nu gällande lagförslaget ger också markägaren en myckel svag ställning efler del att genomförandetiden gått ut.

Jag skall la några exempel. Svårigheter kan uppstå för personer som inte har kunnat använda sin byggrätt på grund av arbetslöshet eller sjukdom under en viss period, Efler genomförandetidens slut har kommunen rätt att ensidigt häva byggplanerna. Kort genomförandelid kan också försvåra generationsväxling. En avstyckad villatomt från exempelvis föräldrarnas mark är givelvis inte ofta aktuell att bebygga inom så kort lid som fem är

I de här exemplen kan konsekvenserna bli allvarliga för den enskilde. Detta speciellt om den aktuella kommunen har skiftat politisk majoritet under genomförandeliden och det tidigare varit politisk strid om byggplanen.

Folkpartiet kräver i reservation nr 6 atl en lång genomförandetid införes för byggrätten, med minst 15 år i normalfallet, och atl någon övre gräns inte bör anges i lagstiftningen. Kommunerna kan därför med vårt förslag fastställa rätten atl bebygga mark för den enskilde till en myckel lång lidsperiod, exempelvis 20 år, 30 år osv.

Jag skall nu beröra vissa ersättningsanspråk i plan- och bygglagen. Folkpartiets principiella utgångspunkt är att äganderättens ställning inte får försvagas ytterligare ulan snarare bör stärkas i PBL, Det innebär alt det inte är rätlen att använda mark för bebyggelse ulan inskränkningar i denna rätt som behöver motiveras, I det betänkande vi nu behandlar finns från utskoltsmajoriteten ett tillkännagivande till regeringen över en socialdemokratisk motion där tanken är alt förkorta fastighetsägarens tidsmarginaler för alt begära ersättning när hans fastighetsanvändning avsevärt försvåras på grund av bestämmelser som läggs till stadsplanen.

Jag tycker att sakägare som av hänsyn till allmänna intressen drabbas av inskränkningar i sin äganderätt bör ha rätt till rimlig lid för att kräva ersättning, dvs, den tid som nu gäller på två år skall inte minskas enligt vår uppfattning. Jag yrkar som en konsekvens till detta bifall till reservation nr 16, som är gemensam för folkpartiet, moderata samlingspartiet och centern.

Herr talman! Jag vill nu la upp inlösen efler genomförandelidens utgång. Enligt PBL 6 kap, 24 § andra stycket i lagförslaget kan kommunen efler genomförandelidens utgång få rätt atl lösa in mark som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med en detaljplan. Folkpartiet anser att kommunerna inte skall ha en sådan lösenrätt. Anledningen till all en plan inte har genomförts kan vara att planen varit så utformad att den har varit svår atl förverkliga. Det kan finnas sådana skäl som jag tidigare nämnt. Del kan också finnas skäl lill att markägaren inte bebyggt sin mark, t,ex, atl han velat spara den för sina barn eller andra anhöriga.

Markägarens motiv bör kunna prövas mot de motiv som kommunen kan ha för all vilja lösa marken. Kommunen bör därför vara hänvisad lill all an-

söka om exproprialionstillslånd varvid dess behov av marken prövas. På del sättet kan också markägarens synpunkter vägas in. Jag yrkar i enlighet med detta bifall till reservation nr 9,

Herr talman! Jag skall nu ta upp handikappfrågor. Även om PBL ger de handikappade och deras organisationer goda möjligheter att tillvarata sina intressen finns det anledning atl överväga om inte lagstiftningen borde skärpas. Bostaden och dess miljö har avgörande betydelse för de handikappades möjligheter all delta i samhällslivet. Utvecklingen mol ökad tillgänglighet går oacceptabelt långsamt. De handikappades egna erfarenheter och kunskaper om handikappvänliga byggnadslösningar las inte till vara i tillräcklig utsträckning.

Handikapporganisationerna bör därför vara obligatoriska remissinstanser i frågor som rör deras medlemmars situation. Även andra möjligheter som kan bidra lill att förbättra de handikappades villkor bör tas till vara i samhällsplanering. Jag yrkar bifall till reservation nr 19 som är gemensam för folkpartiet, centern och miljöparliet.

Herr talman! Som framhålls i folkpartiets motion Bo515 finns del inte anledning all begränsa besvärsrälten när det gäller organisationer till atl endast omfatta hyresgästorganisationer Enligt vår uppfattning bör även villaägar-föreningar ges denna rått. Del finns i dag ca 1,7 miljoner småhus i landet, i vilka det bor ca 5 miljoner människor en så stor boendegrupp bör självfallet fä möjlighet att också via sina villaägarföreningar besvära sig över kommunala planbeslut. PBL bör därför ändras i enlighet med vad som nu föreslagits. Jag yrkar bifall till folkpartiels reservation nr 20.

Herr talman! Moderaterna har slutligen i reservation nr 24 tagit upp detaljhandelns lokalisering. Motiveringen i den reservationen stämmer väl med tidigare ställningstagande från folkpartiet och med en folkpartimotion som nu behandlas i näringsutskottel. Jag yrkar därför också bifall till reservation nr 24, och folkpartiets riksdagsgrupp har för avsikt alt stödja denna reservation när kammaren här senare skall ta ställning.

I övrigt yrkar jag återigen bifall lill samtliga reservtioner som folkpartiet står bakom i detta belänkande.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Plan- och bygglagen

AnL 111 BIRGER ANDERSSON (c);

Herr talman! Under innevarande riksmöte är det tredje gången som vi diskuterar plan- och bygglagen. Vi diskuterade PBL i oktober och i december i höstas. Nu är det dags igen. Del är därför lätt hänt atl det blir upprepningar i våra diskussioner.

För atl undvika upprepningar tänker jag endast beröra några centerreser-valioner och i stället komma med några övergripande funderingar när det gäller planeringsprocessen. Vi har lämnat 1980-talel bakom oss, och del är nu första gången under 1990-lalel som vi diskuterar plan- och bygglagsliftningen.

Plan- och bygglagen trädde i krafl den 1 juli 1987 efler nära 20 års förarbeten. Samtidigt gjordes följdändringar i ca 40 andra lagar

Sverige har en långvarig tradition när del gäller samhällsplanering. Del är en utbredd uppfattning att samhällsproblem kan lösas med en klok planering enligt principer som formulerats i lagar och praxis. Den gamla byggnadslag-

145

10 Riksdagetis protokoll 1989/90:85

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Plan- och bygglagen

stiflningen kännetecknades dels av en beslutshierarki, dels av en planhierarki. Medborgarnas inflytande över planeringen var begränsat. Planerarna och en liten grupp aktiva politiker ansåg sig kunna avgöra vad som var bäst för kommunerna,

I den nya plan- och bygglagen skrevs in hårdare regler för hur medborgarnas inflytande skulle tas till vara i planeringen. Gruppen sakägare utvidgades lill atl omfatta i princip alla som berörs av en plan. Tidigare var det huvudsakligen fastighetsägarna.

Samrådet är numera en väl etablerad metod alt diskutera planer med dem som är berörda. Vill planerarna i kommunerna få sina förslag till planer genomförda, måsle man kunna motivera förslagen väl. Man måste komma med starka argument för att kunna övertyga även motvilliga kommuninvånare om atl den föreslagna planen är den bästa lösningen.

Hur har då den nya PBL-lagsliftningen fungerat? Jag har den uppfattningen att plan- och bygglagen efler hand blivit accepterad. Men det är också naturligt all en så omfattande lagstiftning noga måste följas upp av berörda myndigheter Det är därför mycket glädjande atl en arbetsgrupp med företrädare för bostadsdepartementet, boverket, lantmäteriverket och Kommunförbundet har samlat in erfarenheter från fältet. Del är myckel värdefullt atl arbetsgruppen gått ut i länen och frågat hur plan- och bygglagen fungerar I höstas behandlade vi här i riksdagen en del av arbetsgruppens förslag. Del är nödvändigt alt fler förslag till justeringar i PBL presenteras för oss i riksdagen allteftersom ytterligare erfarenheter samlats in från fältet.

Hur kommer då 1990-talets samhällsplanering atl gestalla sig? Jag är för min del övertygad om att det kommer att bli en ytterligare demokratisering och decentralisering. Kommuninvånarnas inflytande och engagemang kommer att öka.

På 1990-talel måsle, som vi ser det i centern, miljö- och ekologifrågor integreras på ell tydligare sätt i samhällsplaneringen, Atl beskriva de miljömässiga konsekvenserna av olika åtgärder måste ingå som en integrerad del i ett tidigt skede i planeringsprocessen. De miljömässiga konsekvenserna kommer i nuläget ofta in för sent i planeringsprocessen. Vi i centern anser alt tänkandet måste vara ekologiskt från början. Miljökonsekvensbeskrivningarna måste även omfatta konsekvenser av planeringsåtgärder för den sociala miljön. Det har talats länge om alt sociala aspekter måsle beaktas i samhällsplaneringen. Hittills har del inte gjorts i tillräcklig grad,

I flera av våra centerreservationer tar vi upp miljöfrågorna i planeringsprocessen. Bebyggelseplaneringen måsle inriktas mol ett mera resursbevarande samhälle.

En bättre miljöanpassning av bl, a, byggandet måsle till. Det är därför nödvändigt, enligt vår uppfattning i centern, all miljökonsekvensbeskrivningar används som underlag i samhällsplaneringen.

Vi i centern anser atl del är viktigt alt slå vakt om grönområdena i storstäderna. Det finns möjligheter härtill i PBL redan i dag, men vi bedömer atl de nuvarande bestämmelserna inte är helt tillräckliga. Vi vill ha elt stärkt lagskydd, sä att grönytorna i våra storstadsområden bevaras. Miljön hotas ju inte bara av luftföroreningar och försurning. Naturmiljön hotas också om

146

exploateringslrycket på kvarvarande grönområden blir för starkt genom den pågående koncentrationen av näringsliv och befolkning till storstäderna.

Vi tror atl exploateringslrycket på storstädernas grönytor kan komma att öka under de närmaste åren. eftersom kommunernas ekonomi håller på alt försämras. På många håll i storstadsområdena har det sorn brukar kallas för förhandlingsplanering blivit den planeringsmetod som ses som den mest effektiva i dagens situation rned knappa ekonomiska resurser i kommunerna.

Över huvud laget måste varje möjlighet atl skapa trivsamma bostadsområden tas lill vara. Vi har alla blivit väl medvetna om de många exempel på trista yttre boendemiljöer och dålig standard på den inre boendemiljön som blev resultatet av det socialdemokratiska miljonprogrammet i bostadsbyggandet.

Hyresgäster som bor i lägenhet har i stor utsträckning samma behov av atl känna närhet till naturen som villaägare som bor i sina friliggande villor Det är därför nödvändigt atl del i samhällsplaneringen skapas goda yttre miljöer för dem sorn bor i de stora flerbostadshusen. En viktig åtgärd är, som vi ser det i centern, atl se till att odlingslotter och koloniträdgårdar finns i omedelbar närhet till bostadsområdena.

Som jag nyss framhöll finns klara tendenser till förtätning av bostadsområden. Det är inte bra. Förtätningen främjar inte en god boendemiljö. I stället begränsas möjligheterna för de boende all känna närhet till naturen, all få den avkoppling som skötsel av en egen odlingslott kan ge.

Vid nyetablering bör därför bostadsområden planeras så, alt särskilda odlingslotter integreras i bostadsområdena.

Centerns syn på den yttre boendemiljön finns redovisad i våra reservationer nr 17, 18 och 23.

Jag vill liksom Erling Bager också något beröra reservation nr 19, som är gemensam för centern, folkpartiet och miljöpartiet. Vi tar där upp handikappfrågornas behandling i plan- och bygglagen. Det är i all samhällsplanering viktigt all planerarna tänker på att skapa en bra beoendemiljö för de handikappade. Samhällets strävan måsle vara att göra boendel så litet segre-geral som möjligt. Delaktighet innebär inte bara att få tillgång lill en handi-kappanpassad lägenhet. Även den yttre boendemiljön måsle anpassas för att ge valfrihet ål oss alla. Atl få välja bostadsort och boendemiljö måste gälla oss alla.

Även nya bostadsområden, byggnader och anläggningar kan uppvisa brister vad gäller tillgänglighet för de handikappade. Därför tycker vi i centern att PBL-lagsliftningen bör skärpas. Vi tycker atl handikapporganisationerna bör vara obligatoriska remissinstanser i samhällsplaneringen. Vi har en med folkpartiet och miljöpartiet gemensam reservation i den här frågan.

I annat sammanhang under riksmötet kommer vi i centern att ta upp frågan om bidrag till handikappanpassning av föreningsägda lokaler Vi i centern anser det också angeläget alt arbetet kan fortsätta med alt göra en allt större del av bostadsbeståndet tillgänglig för handikappade med rörelsehinder. Därför har vi i centern föreslagit att de särskilda bidragen för hissinstallationer bör behållas. Denna fråga kommer upp senare under riksmötet, så den får vi anledning att återkomma till.

Centern har en reservation nr 33, som rör komplementbyggnader Till

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Plan- och bygglagen

147

Prot, 1989/90:85 14 mars 1990

Plan- och bygglagen

komplemenlbyggnader räknas frislående uthus, garage och andra mindre byggnader Tidigare gällde alt komplementbyggnadernas sammanlagda byggnadsyta inte fick överstiga 10 m-, om de skulle vara befriade från kravet på bygglov. Under hösten 1989 beslutade riksdagen att storleksbegränsningen skulle tas bort när del gäller komplementbyggnader utanför detaljplan och utanför samlad bebyggelse. Del var ett glädjande beslut, ell bra beslut.

Vi i centern tycker inte all beslutet var tillräckligt. Vi vill öka den bygg-lovsfria ytan för komplementbyggnader även inom detaljplan och inom samlad bebyggelse från 10 m- lill 16 m-. Då kan ytterligare värdefulla förvarings-utrymmen skapas. Användningssättet förändras inte utan är detsamma. Ibland sägs del atl tomterna är alldeles för små för all kunna medge dessa förändringar Så myckel har vi väl alla dock klarl för oss, atl när del gäller tomter inom samlad bebyggelse är i allmänhet ytan väl tilllagen.

Centern anser det motiverat alt ge villaägaren denna större frihet. Om centerns motion hade fått majoritet i utskottet hade villaägarna sluppit extra krångel och extra kostnader för ansökan om bygglov.

Till sist vill jag säga några ord om strandskyddet. Bertil Danielsson var inne på det i sitt inledningsanförande. Jag vill dock inte kommentera denna fråga så mycket, eftersom det tydligen görs överväganden inom bostadsdepartementet med anledning av boverkets och lantmäteriverkels rapport.

När vi ledamöter i bostadsutskottet - antingen hela utskottet eller mindre grupper - har sammanträffat med kommunpolitiker har nästan alllid slrandskyddsbestämmelserna kommit upp till diskussion. Kommunpolitikerna har oberoende av partifärg med skärpa slagit fast alt förhållandena i Sverige är så varierande. Man har upplevt de nuvarande bestämmelserna som alltför rigida, och man har efterlyst större flexibilitet. Man har framhållit den stora skillnaden mellan en glest befolkad kommun som är mycket stor till ytan och en till ytan liten kommun i en tätbefolkad region.

Även om vi i centern vill avvakta bostadsdepartementels arbete har vi i ett särskilt yttrande mycket kortfattat redovisat våra synpunkter

Centern anser det viktigt all slå vakt om människors rätt att röra sig fritt i skog och mark. Vi vänder oss emellertid emot det stelbenta sätt på vilket Slrandskyddsbestämmelserna tillämpas. Förhållandena varierar som sagt så väldigt i vårt land. En flexiblare tillämpning med hänsynslagande till varierande förhållanden skulle säkert vara lill gagn för många.

Jag avslutar mitt anförande här och går inte in på våra ytterligare reservationer

Herr talman! Jag yrkar bifall till de reservationer i bostadsutskottets belänkande nr 11 där centern finns med och i övrigt lill utskottets hemställan.

148

Anf. 112 JAN STRÖMDAHL (vpk);

Herr talman! Jag vill först anknyta lill vad Birger Andersson här sade om plan- och bygglagens allmänna karaktär och till hur den har fungerat. Jag delar Birger Anderssons uppfattning alt den i stort sett har fungerat väl under den lid den har varit i krafl. Del behövs smärre justeringar, men systemaliken verkar fungera myckel väl.

De allvarligaste klagomålen när det gäller plan- och bygglagen hör nog

samman med det som Bertil Danielsson var inne på, nämligen alt man uppfattar alt det finns vissa hinder och viss tröghet i planeringsprocessen. Man uppfattar att man inte får fram planer i tillräckligt snabb takt och all folk lägger sig i och överklagar och strör grus i maskineriet.

I del sammanhanget tycker jag all del är viktigt all notera all elt av syftena med den nya lagstiftningen trots allt var att stärka demokratin i planeringen och atl öka möjligheterna att påverka planerna både för dem som redan tidigare haft sådan möjlighet och för nya grupper. De nya grupperna som fick liknande möjligheter som de gamla grupperna alt påverka markplaneringen bestod avsådana som inte äger mark och fastigheter. Det var ett myckel stort och viktigt framsteg när den gamla bygglagsliftningen ersattes med den nya. Plötsligt blev även icke markägare myndigförklarade och fick likartade möjligheter atl påverka.

Del är myckel avslöjande all moderaterna och Bertil Danielsson skjuter in sig pä detta och säger atl de grupper som inte äger mark inte skall ha något att bestämma över heller Del är faktiskt innebörden av det som maskeras med att man säger atl rnan skall se över del vidgade sakägarbegreppet. Moderaterna säger att bara de som äger mark och fastigheter skall ha full rättighet till inflytande och bestämmande över planeringen. Jag hoppas egentligen all detta är en missuppfattning, men jag är rädd för atl del inte är det. Jag tror all detta snarare avslöjar moderaternas verkliga inslällning i sådana här frågor

Moderaterna lar också återkommande upp alt de vill göra större systemförändringar. Man vill ta bort de obligatoriska översiktsplanerna och man vill skrota del nya planinstitulels områdesbestämmelser, som är likartade med detaljplanerna, men som inte har samma krav på heltäckning. För vär del vill vi i stället betona möjligheterna med de obligatoriska översiktsplanerna. De utgör del instrument som kommunerna har för att konkretisera och förverkliga de grundläggande hushållningsbestämmelserna i naturresurslagen. Sedan kan man med hjälp av områdesbestämmelser eller detaljplaner binda markens användning för de syften som framgår av översiktsplanerna, som vilar pä naturresurslagen.

Detta system accepteras inte heller av moderaterna. Vi för vår del vill att man skall få bättre möjligheter all förverkliga naturresurslagens intentioner genom att områdesbeslämmelseinstitutet inte skall vara så begränsat ulan skall kunna användas för större områden och även för områden som inte är bebyggelseområden. Del lusliga är alt Bertil Danielsson egentligen var inne på samma princip när han sade att han ville reglera icke bebyggda stränder med detaljplan. Det är således i princip detsamma som vi vill här

Herr talman! Nästa avsnitt som jag vill ta upp gäller vårt yrkande om detaljplanekrav då man bygger allmänna vägar Detta förslag hänger också ihop med vår strävan atl demokratisera planeringen. Som det är nu styrs planering och byggande av vägar litet vid sidan av resten av mark- och samhällsplaneringen, åtminstone när vägarna finns utanför detaljplanelagl område. Innanför detaljplanelagt område måste vägplaneringen så alt säga underordnas den övriga markplaneringen. Ulanför detaljplanelagl område bedrivs och styrs vågplaneringen av samma intressen som sedan skall bygga och förvalla vägarna. För all användningen av mark för vägar skall få samma allsi-

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Plan- och bygglagen

149

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Plan- och bygglagen

diga belysning som användningen av mark för bebyggelse är det rimligt att införa ett krav på detaljplan för byggande av allmänna vägar, särskilt med tanke på den stora påverkan på miljön och den stora betydelse för bebyggelse och alla andra förhållanden inom samhällena som vägbyggandel har

Nästa krav sorn vi har framfört från vpk:s sida och som vi har reserverat oss till förmån för handlar om den ersältningsräll som kan gälla om någon förvägras riva sin byggnad eller orn skyddsbestämmelser utfärdas för kulturhistoriskt intressant hus. Vi menar alt man skall utmönstra sådana ersättningsbestämmelser ur plan- och bygglagen. Vi tycker inte atl det är någon skada för den enskilde om man från kommunens sida vill förhindra rivning av hus eller vill ålägga en fastighetsägare bestämmelser som innebär att denne skall underhålla sitt hus med respekt för dess värde. Det är sådant som man egentligen skall göra ändå. Kommunen kan alltså precisera i särskilda skyddsbestämmelser hur underhåll skall gå till.

Vi har uppfattal det som att kommunerna ibland är oroliga för att fatta beslut om att vägra rivningslov eller utfärda skyddsbestämmelser, därför atl del kan utlösa ersättningskrav. Detta förhindrar en förbättring av våra miljöer Därför vill vi ha bort dessa ersällningsmöjligheter.

Den sista fråga som jag vill ta upp och som knyter an lill våra reservationer gäller elt miljöpartiförslag om införande av obligatoriska cykelplaner. Kjell Dahlström kommer säkert att prata mera om det. Jag vill dock peka på att vi stödjer detta krav. Vi tror atl det är bra atl man inför som ell obligatorium atl kommunerna skall tänka på cykelförbindelserna. Cykeltrafiken har ju inte några starka inlresseföreträdare i vanliga fall i den kommunala planeringen.

Med del yrkar jag bifall till reservationerna 4, 10, 15 och 28.

150

Anf. 113 BERTIL DANIELSSON (m) replik;

Herr talman! Det var kanske inte förvånande alt Jan Slrömdahl inte accepterade vårt sätt alt betrakta frågan om sakägarbegreppet. Det är känt atl betydande kostnader har åsamkats kommunerna genom de regler som har införts. Det är också känt atl det lar mycket längre lid atl anta och ändra planer och att osäkerheten om vilka som verkligen är berörda har ökat. Del har gjort atl del ute i kommunerna har upplevts som ganska jobbigt alt ha dessa bestämmelser som de nu är utformade.

Med vårt förslag når man en ökad klarhet om var gränserna går Det tror jag kan vara lill fördel. Detta utesluter på intet sätt atl de som har intresse och berörs av planen skall få framföra sina synpunkter. Jag är övertygad om all kommunen tar hänsyn till de synpunkterna på ett rikligt sätt om de är tungt vägande. Värt förslag syftar till att få en enklare planprocess, minska kostnaderna och göra reglerna klara. Jag är inte alldeles säker på all de regler som har införts har inneburit ett reellt större inflytande.

Vi har som Birger Andersson sade, ute på våra resor mött en stor irritation när del gäller slrandskyddslagens bestämmelser Någonting behöver göras. Vi har också här klara och rena linjer för hur vi vill ordna det hela. Inom områden som verkligen år värda alt skydda och bevara skall man upprätta detaljplaner 1 övrigt skall det vara möjligt att fritt nyttja den mark som finns.

Vi tycker atl del är solklart att man på detta sätt når gott resultat och kan ta     Prot. 1989/90:85
vara på de miljöer och områden som är skyddsvärda.                    14 mars 1990

Under delta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens för- °°

handlingar.                                                                                     *

Anf. 114 JAN STRÖMDAHL (vpk) replik;

Herr talman! Bertil Danielsson bekräftar nu mina farhågor om vad man ville åt. Bertil Danielsson påstår all det är de nytillkomna med sakägare likställda, dvs. i princip hyresgäster och hyresgästorganisationer, som har ställt lill trassel och fördyrat planeringen. Därför skall de inte fä vara med och ha samma rättigheter som ägare av mark och fasligheter Jag tycker att del är en mycket avslöjande bild av moderaternas syn på demokrati; fullt inflytande för dem som äger mark och fasligheter. De andra skall bli informerade och fä säga vad de tycker, men inte kunna fullfölja del rned t.ex. överklagande.

AnL 115 BERTIL DANIELSSON (m) replik;

Herr talman! Del är inte bara sä all jag påslår atl vissa förhållanden råder, som Jan Slrömdahl säger Erfarenheterna visar atl problemen är betydande ute i kommunerna, liksom osäkerheten och de ökade kostnaderna. Del år självfallet även Jan Strömdahl medveten om. Del är fråga om realiteter. Vi vill på detta sätt försöka få litet klarare, rakare linjer i denna fråga. Vi vill på intet sätt förringa de synpunkter som framförs av de berörda. Men vi vill ändå i lagstiftningen ha en ökad klarhet, och del kan väl ingen ha någonting emot.

AnL 116 JAN STRÖMDAHL (vpk) replik;

Herr talman! Det kan hända atl demokrati kostar litet pengar och tar litet tid. Det är klart atl det enklaste är att en enda person bestämmer allting ulan atl behöva fråga några andra. Delta är frågeställningen här liksom i andra demokratisammanhang.

Talmannen anmälde att Bertil Danielsson anhållit atl till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 117 KJELL DAHLSTRÖM (mp):

Herr talman! I detta betänkande om plan- och bygglagen blandas smått med stort; Hur stor skall en friggebod få vara? Borde inte all samhällsplanering ske med kunskap om dess miljökonsekvenser, dvs. samhällsplaneringens miljökonsekvenser- kanske även friggebodens?

Elt ijoglal motioner från oppositionspartier avstyrks, medan socialdemokraterna får gehör för skärpningar av lagen på elt par smärre punkter gällande brunnsborrning och ersättningsanspråk.

Betänkandets titel borde egentligen vara Vissa ändringar i plan- och bygglagen, eflersom ingen motionär har tagit sig för atl föreslå genomgripande förändringar av den fortfarande färska lagen. Det kan då lyckas alt plan-

151

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Plan- och bygglagen

152

och bygglagen är ett fullgångel instrument som knappt behöver ändras. Men delta är ett bedrägligt sken.

Under tre decennier har man utrett och föreslagit förändringar av lagstiftningen kring planering och byggande. Före denna lag hade vi en byggnadsstadga från 1874 och byggnadslagen från 1947. Plan- och bygglagen 1987 blev, som många vet, inte stort mer än vad byggnadslagen redan var. Resan dit var emellertid komplicerad.

Utredningarna kring den fysiska riksplaneringen i början av 70-talet ledde, parallellt med ett ökat miljömedvetande, till alt vi samtidigt med plan- och bygglagen fick en nalurresurslag. Den är dock tämligen tandlös utan särskilda rättsverkningar. Samtidigt har vi andra miljölagar, bl.a. naturvårdslagen och miljöskyddslagen, vilka lappar över varandra och försvårar förståelsen av lagstiftningen och därmed efterlevnaden.

Herr talman! Det är klart atl vi inom miljöpartiet de gröna inte är till freds med lagstiftningen inom miljö-, plan- och byggområdena. Vi kräver därför alt all miljölagstiftning förs samman i en miljöbalk. Plan- och bygglagsliftningen bör ingå i eller knytas lill en sådan miljöbalk. Plan- och byggverksamheten måste underordnas de ekologiska förutsättningarna vars ramar närmare måste anges i miljöbalken. Litet av detta har Birger Andersson från centerpartiet förespråkat.

Det är olyckligt atl i lagstiftningen skilja miljöskydd och naturvård från människans uppenbara drivkrafter alt, liksom bävern, rumstera om i naturen, all bygga hus, städer och komplicerade nätverk av vägar och anläggningar Trots allt är människan, liksom bävern, en del av naturen. Men vi har insett att det finns gränser för hur myckel vi kan tillåta oss all bygga och att böka i naturen utan alt äventyra framlidens möjligheter för natur, djur och människa.

Naturvård, miljöskydd, människoskapad bebyggelse och kulturmiljö måste ses i ett sammanhang. I dag behandlas dess värre alltför ofta, och fortfarande, bygg- och miljöintressen skilda från varandra.

Vi bör gå tillbaka till den fysiska riksplaneringen och riksdagens beslut 1972 om hushållning med mark och vatten. Denna riksplanering bör utvecklas till något av vad jag skulle vilja kalla riksgestaltning, där grundläggande skydd av omistliga naturvärden och av naturens återhämtande krafter bestämmer det utrymme som kan finnas för människoskapad miljö. En sådan riksgeslaltning skulle exempelvis stoppa vidare utbyggnad av stora stadslik-nande regioner kring Stockholm, Göteborg och i Skåne. I stället skulle en lämplig utbyggnad av landels alla småorter bli elt uppenbart mål i överensstämmelse med naturens lagar i första hand och politikens lagar i andra hand.

Herr talman! Miljöpartiet de gröna återkommer med förslag lill sammanhängande lagstiftning om natur miljö och gestaltning.

Jag yrkar sammanfatlningsvis bifall till miljöpartiels alla reservationer enskilt eller tillsammans med centern resp. vpk. Dessutom instämmer vi i centerreservationerna 17 om en bättre miljöanpassning av byggande och boende, vilken i mycket överensstämmer med vad jag här har anfört, och 23 om koloni- och odlingslotter.

Jag vill också fästa uppmärksamheten på vårt förslag om obligatoriska

cykelplaner, som Jan Strömdahl berörde. Han instämde i vårt krav på obli-     Prot. 1989/90:85
gatoriska cykelplaner ute i kommunerna. Fol- och cykelfolkei är ju i dag      14 mars 1990
uppskrämda längs fasader eller nedskrämda i gryt under de glänsande bilst-
råken och har, som Jan Strömdahl mycket riktigt påpekar, inga kraftiga före- °°

irädare i planprocessen.                                                                  ° "

Kraven att bevara norra Djurgården, ett område av riksintresse för att inte säga av internationellt intresse, kommer Anna Horn all tala om.

Jag yrkar slutligen avslag på moderaternas och folkpartiets samtliga reservationer med undantag för den som gäller folkpartiels önskan i fråga om besvärsrälten för villaägarorganisationer. Dessa blå parfier synes ha väldigt liten förståelse för behovet av atl genom en stark lagstiftning säkerställa att plan- och byggaktiviteler inte äventyrar natur- och miljövärden liksom sociala och demokratiska värden i den fysiska planeringen. Således står, som så ofta, blå partier mot gröna partier, och det skall bli intressant att se var socialdemokraterna som vågmästare i planpolitiken står

AnL 118 RUNE EVENSSON (s);

Herr talman! I delta betänkande behandlas elt antal motioner som väckts under den allmänna motionstiden och som rör plan- och bygglagen PBL. Många av dessa motionskrav är väl kända av utskottet och har hängt med under flera års behandling av PBL.

PBL har nu varit i funktion sedan den 1 juli 1987. Lagen fungerar i stort väl och är uppskattad i kommunerna. Under året skall kommunerna ha utarbetat sin första översiktsplan enligt lagen.

Sedan lagens ikraftträdande har en styrgrupp följt tillämpningen av lagen och gör del alltjämt. Denna grupp lade för någol år sedan fram förslag till ändringar som i första hand syftade lill förenklingar på olika områden. En del av dessa biföll riksdagen hösten 1989. Kvarstående förslag och ytterligare ändringar övervägs nu i departementet, och förslag väntas under 1991.

Bostadsministern har bl.a. uttryckt oro över det stora antalet ärenden med överklaganden av planer som kommer in till departementet. Jag förutsätter alt dessa också ingår i de överväganden som departementet gör

Till belänkandet har fogals 33 reservationer, och jag tänker kommentera några.

Moderaterna vill att det skall vara frivilligt atl göra översiktsplaner De vill avskaffa områdesbestämmelser och genomförandetid i detaljplan - ett krav som för övrigt också framförts av folkpartiet.

Moderaterna vill också återinföra dispensrätlen. Dessa krav innebär angrepp på PBL:s vitalaste delar. Det som angrips i dessa reservationer är allmänt accepterat ute i kommunerna och utgör grundläggande delar av lagstiftningen.

I perspektivet av tidigare system med evig byggrätt i planer som i praktiken upphävdes efter några år genom nybyggnadsförbud och dispensrätt framstår PBL som vida överlägset med bl.a. den förstärkta roll som fastighetsägaren har under genomförandeliden.

I en reservation vill moderaterna upphäva bygglovspliklen ulanför plan.
Markinnehavaren skall ha rätt att fritt uppföra byggnader. Kravet på hus
hållning med naturresurserna nämns inte i reservationen, endast markinne-     153

11  Riksdagetis protokoll 1989/90:85

Prot. 1989/90:85    havarens rätt. Samtidigt sägs i nästa mening atl kommunen skall påverka

14 mars 1990        byggnadens utformning och placering. Del är en myckel märklig reserva-

tion. Ena stunden släpps allt byggande fritt utanför plan, för att i nästa stund

an- oc 7   ygg a-  tillbaka. Den prövning som reservanterna vill atl kommunerna skall göra

"                              är ju den som i dag sker i samband med bygglovsprövningen.

Kan vi fä besked av Bertil Danielsson i debatten om vad som gäller i denna helgardering? Skall byggandet släppas fritt utanför plan eller skall som i dag byggnadsnämnderna pröva detta?

Moderaterna vill också minska sakägarbegreppet genom alt ta ifrån de boende inom ett planområde deras rätt att enligt PBL påverka planutformningen. Detta skall enbart vara förbehållet fastighetsägarna - något som Jan Slrömdahl också berörde.

Den vidgning av möjligheterna atl påverka planeringen som gavs alla boende inom ett planområde tycker utskottsmajoriteten självfallet skall vara kvar. Lika självklart anser vi bevarandet av strandskyddet vara. Moderaternas attacker mot detta tillbakavisas lika bestämt som tidigare.

Folkpartiet vill ge villaågarorganisationerna besvärsrält. Utskoltsmajoriteten vill inte utöka kretsen av besvärsberättigade. Del finns heller ingen sammanhållen organisation inom delta område.

Centern vill i PBL införa föreskrifter om kolonilotter samt skydd för grönytor i storstadsmiljö. Delta är frågor som kommunerna skall bevaka. PBL ger kommunerna tillräckliga möjligheter till detta.

Vpk och miljöpartiet vill alt områdesbestämmelserna skall kunna antas för större geografiska områden.

Vid det ursprungliga framtagandet av lagstiftningen om PBL betonades vikten av att områden med detaljplan och områdesbestämmelser ej fick omfatta alltför stora arealer och alt också fastighelsägarföreteckning skulle upprättas för atl markera denna avgränsning. Vi kan inte se atl någonting hänt som gör all vi skall ändra denna inslällning.

Dessa partier visar också en planeringsiver som sträcker sig längre än dagens lagstiftning. Det gäller detaljplaner för vägbyggande och obligatoriska cykelplaner

Dessa frågor kan hanteras i kommunerna enligt de regler som gäller i PBL. Dessutom regleras byggandet av allmänna vägar enligt väglagen enligt vilken byggandet bl. a. skall föregås en arbetsplan. Detta anser utskottsmajoritelen är till fyllest.

Utskottet föreslår också två tillkännagivanden till regeringen om fastighetsägarnas ersättningskrav i samband med planprocessen och saltvattenin-irängning vid brunnsborrning. Vi tycker alt regeringen bör se över detta och på olika sätt återkomma till riksdagen.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall till hemställan i utskottets belänkande och avslag på reservationerna,

Anf, 119 BERTIL DANIELSSON (m) replik:

Herr talman! Rune Evensson påslår alt plan- och bygglagen är uppskattad

i kommunerna. Man skall ju vara varsam med orden, och jag tror nog att

detta var att la i litet, Rune Evensson och jag har varit på samma resor i

154                         kommunerna, och man kan visserligen höra fel, men det var nog alt ta i atl

säga atl plan- och bygglagen är uppskattad. Åtskilligt har framförts som behöver rättas till, och det känner säkert Rune Evensson lill,

I sin kritik gentemot oss moderater när vi säger atl det finns brister i PBL återkommer Rune Evensson med samma gamla påståenden om att del tidigare systemet med bygglagstiflning var helt felaktigt och ohållbart. Indirekt menar Rune Evensson att det är detta system som vi vill ha tillbaka. Men så är det inte. Del är ett ganska dåligt argument att säga atl det var mycket sämre förr och att PBL i jämförelse med del gamla systemet är bättre. Vi har sagl att PBL inte fyller de rimliga krav som kan ställas när det gäller skydd gentemot enskilda på enkelhet och klarhet i bestämmelserna.

När det gäller bebyggelserätlen på landsbygden och i glesbygden har Rune Evensson tydligen inte riktigt förstått vaddetta rör sig om. Vi har sagt att det skall finnas en rätt att bygga om man äger marken utanför ett detaljplanelagt område. Man skall alltså ha en oavvislig rätt atl bygga. Sedan kan kommunen givetvis ha synpunkter och rätt att säga att det är olämpligt att placera en byggnad i nära anslutning lill elt vägkors, osv. Det är detta som vi menar med placering och utformning. Men rätten alt bygga skall inte kunna las ifrån markägaren när det handlar om mark utanför detaljplanelagl område.

Sedan påslår Rune Evensson att vi moderater utför atlackar mol strandskyddslagen. Det är inte alls på det sättet att vi attackerar Vi vill förändra den så att man får en rimlig avvägning mellan olika intressen. Det är beklagligt och litet förvånande atl Rune Evensson inte har ett enda ord atl anföra lill försvar för del komplicerade förhållande som råder Vi besökte gemensamt Blekinge för en tid sedan. Där reste sig kommunmännen som en man och kritiserade slrandskyddslagen ganska ordentligt. Det vore verkligen behövligt och välkommet om Rune Evensson hade några synpunkter på alla de praktiska problem som då framkom. Men därav hördes inte ett ord.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Plan- och bygglagen

Anf, 120 ERLING BAGER (fp) replik:

Herr talman! Rune Evensson kommenterade folkpartiets reservationer, bl, a, alt vi vill ha en längre genomförandetid när det gäller byggrätten. Jag hörde inte något sakskäl mot att man inte skulle kunna ha längre genomförandetider Vi har frän folkpartiet sagt alt den korta genomförandetiden som kommunerna nu kan sätta, ända ned lill fem år är alldeles för kort. Detta kan få konsekvenser, vilket jag tog upp i mitt tidigare inlägg, vid bl,a, generationsväxlingar dä någon på grund av t,ex, sjukdom eller arbetslöshet inte kan utnyttja sin byggrätt. Då kan denna byggrätt av kommunen ensidigt utsläckas genom att genomförandetiden inte förlängs. Vi anser alltså att denna tid är alldeles för kort. När genomförandeliden har gått ut kan kommunen dessutom ha rätt att ensidigt inlösa marken utan att detta blir föremål för vanlig expropriation som kan gå via domstol, vilket förekommer i många andra sammanhang,

Rune Evensson tog även upp folkpartiets förslag om att villaägareföreningarna skall få besvärsrätt och alt inte bara hyresgäströrelsen skall ha denna rätt. Ett skäl är att det kan finnas olika villaägareföreningar Del kan ju inte vara ett skäl lill att neka villaägareföreningarna besvärsrält. Oavsett om det finns en, två eller tre organisationer, måste man låta villaägareföre-

155

Prot. 1989/90:85    ningarna i det område sorn berörs av en förändrad stadsplan ha rätt alt an-

14 mars 1990         föra besvär

Plan-och byggla-        AnL 121 BIRGER ANDERSSON (c) rephk:

■5"                             Herr talman! Rune Evensson nämnde den arbetsgrupp, eller styrgrupp,

som är tillsalt och som har haft kontakter ute i länen för att få fram erfarenheter av PBL,

Orn jag uppfattade Rune Evensson rätt sade han att det dröjer ganska länge innan det kommer ytterligare synpunkter från bostadsdepartementet. Såvitt jag förstod nämnde Rune Evensson 1991, Detta förvånar mig, eftersom den första rapporten kom redan i maj 1989. Det som vi hade alt ta ställning lill i december i fjol var en del av de synpunkter som finns i den rapport som heter Förslag till ändringar i plan- och bygglagen och naturvårdslagen. Jag hade givetvis hoppals atl bostadsdepartementet skulle arbeta snabbare och komma med ytterligare förslag lill justeringar

Jag var ganska positiv till plan- och bygglagen i mitt inledningsanförande. Jag sade alt den har blivit alltmer accepterad ute i kommunerna. Men samtidigt framhöll jag att det behövs en kontinuerlig översyn och erfarenhetsinsamling när det gäller en så omfattande lagstiftning. Därför är jag förvånad över att bostadsdepartementet inte kan åstadkomma några förslag lill justeringar förrän någon gång under 1991. Jag vill fråga Rune Evensson om jag uppfattade årtalet rätt eller om det var en felsägning från hans sida.

Jag saknade synpunkter på komplemenlbyggnader i Rune Evenssons inlägg. Det har vi diskuterat vid flera tillfällen här i kammaren. Håller socialdemokraterna möjligen pä att ändra sig i fråga om detta, så alt vi i centern efler hand får stöd för våra synpunkter om alt den bygglovsfria ytan skall öka från 10 m- till 16 m-? Under debatten har vi fått ökat stöd från miljöpartiet för ett par av våra reservationer. Jag ser därför fram emot ett stöd även från Rune Evensson i denna fråga.

Anf. 122 RUNE EVENSSON (s) replik:

Herr talman! Bertil Danielsson sade i sill inledningsanförande alt PBL inte har inneburit någon förenkling. Det är en grov misstolkning av PBL. Det finns en mängd områden att peka på, t.ex. all den byggnation som kan ske utanför samlad bebyggelse. Genom planbeslul kan byggnadslovsfrihet genomföras. Det finns en mängd saker alt peka på inom gransknings- och byggnadslovssidan. Planläggningen har också blivit förenklad. Att PBL har blivit uppskattad har jag grundat på erfarenheter Dessutom kan jag meddela Bertil Danielsson att jag sitter i byggnadsnämnden i min kommun och kan där följa arbetet närmare än vad Bertil Danielsson kanske kan göra.

Moderaterna upprepar mänga gamla kända uppfattningar. De vill inte ha några översiktsplaner Då kan man fråga om del inte är bra atl kommunen redovisar hur den tänker sig den kommunala utvecklingen. Är del inte bra för kommuninnevånarna att fä reda på hur kommunen skall se ut framöver, hur vägar skall byggas ut, osv?

Områdesbestämmelser utgör ett enkelt planeringsinstrument. Modera
terna säger nej lill områdesbestämmelser och menar alt detaljplaner skall
156                          göras i varje särskilt fall, trots atl det går att komma lindrigare undan genom

en områdesbestämmelse. Moderaternas förslag innebär, som jag ser det, att byråkratin ökar

Sä till frågan om genomförandetider Tidigare hade vi evig byggrätt i planerna. Det fungerade så atl planerna belades rned nybyggnadsförbud efler några år Det betydde att fastighetsägarna hade i princip obyggbara tomter vilka var högt värderade i fastighetstaxeringen. År efter är gick utan all tomterna kunde bebyggas.

Som det nu fungerar har fastighetsägarnas ställning stärkts under genomförandeliden. I dag kostar det alltså pengar för kommunerna alt rota i planerna under genomförandeliden. Om något händer under genomförandetiden kan den förlängas. Det aren ganska enkel process.

Om genomförandetiden, som Erling Bager säger skulle förlängas till 30-40 år, då frågar man sig vem som kan garantera all en plan är aktuell under så lång fid. Det är omöjligt, eftersom det kan hända så mycket under liden. Skulle fastighetsägaren ha samma starka ställning under hela den tiden, dä vore del omöjligt för kommunen atl över huvud taget ändra några planer.

Jag tror, som också Birger Andersson i centern sade, att miljöfrågor och ekologiska frågor kommer atl få en myckel större tyngd i framtiden. Delar av den rapport sorn arbetsgruppen lade fram i maj förra året har riksdagen fatlat beslut om under hösten 1989. Nästa ändring kommer 1991.

1 fråga om komplelteringsbyggen slår vi fortfarande fast vid vår uppfattning atl sådant bygge inom plan inte behöver vara större än 10 m-.

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Plan- och bygglagen

AnL 123 BERTIL DANIELSSON (m) replik:

Herr talman! Självfallet har PBL i något enstaka fall inneburit förenkling. Men samtidigt har del blivit krångligare, besvärligare, dyrare och mer svåröverskådligt i andra hänseenden för de enskilda fastighetsägarna. Del totala intrycket av PBL tror jag därför inte är del Rune Evensson anser.

Rune Evensson säger sedan atl vi för fram gamla synpunkter Ja, del gör vi, och del är jag faktiskt ganska stolt över. Vi håller fast vid vår linje inte bara över veckorna - det finns som bekant partier som ändrar sin uppfattning i vissa frågor vecka för vecka - utan vi håller fast vid våra grundläggande synpunkter även över åren.

I fråga om översiktsplanerna anser vi faktiskt att dessa oriktigt nog har en styrande effekt på enskilda bygglovsärenden, och det kan inte vara avsikten. Det vill vi få bort. Genom den koppling som görs i lagstiftningen lill områdesbestämmelser får översiktsplanerna en alltför stark och styrande inverkan.

Vi vill självfallet ha en översiktlig planering. Om Rune Evensson hade lyssnat litet noggrannare på mitt anförande för en stund sedan hade han observerat delta. Vi säger alt dessa översiktliga planeringar icke skall vara obligatoriska, och de skall kunna redovisa olika alternativa utbyggnadsmöjligheter så atl man inte låser sig på ett alltför tidigt stadium i planeringen. På det sättet tror vi alt bättre resultat skulle kunna uppnäs och att man inte behöver hamna i sådana fällor som man nu kan hamna i. Vi står alltså fast vid våra ståndpunkter, och jag tror att vi gör det även nästa år.

157

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Plan- och bygglagen

Anf. 124 ERLING BAGER (fp) replik;

Herr talman! En sak tror jag att Rune Evensson och jag är helt överens om. nämligen att de gamla nybyggnadsförbuden har kunnat tas bort genom den nya plan- och bygglagen. Det var en stor orätt när man tidigare under flera årtionden kunde stoppa enskilda ägare från atl utnyttja sin byggrätt.

När vi nu får en ny lagstiftning skall vi inte, Rune Evensson, skapa nya örätter. Vi i folkpartiet kritiserar alt man kan ge så korta genomförandetider som fem år Det skapar, som jag sade i mitt fidigare anförande, nya typer av örätter och förhindrar kanske den enskilde alt utnyttja sin byggrätt under denna korta lid. Del är rikligt att markägaren under genomförandetiden har en relativt stark ställning. Men när den tiden har gått ut är det kommunen som sä att såga har det stora inflytandet och har därmed en stark ställning på den enskildes bekostnad.

Del är klarl all man med förståndigt folk i många byggnadsnämnder kan tillämpa lagstiftningen på elt generöst sätt. Jag upplever att Rune Evensson är en ganska hygglig person som i byggnadsnämnden i Lerum har varit med om alt fatta många kloka beslut. Där händer del kanske inte så stora oegenlligheter med korta byggrätter Men jag har börjat få rapporter om att i många byggnadsnämnder har den politiska majoriteten gått hårt fram mot enskilda markägare. Jag vill definitivt försöka ändra lagstiftningen så att enskilda får en starkare ställning även efter del att genomförandetiden gått ut.

Ulan atl replikera på vad miljöpartiets företrädare sagl konstaterar jag att en väldig salva riktades mol reservationer från moderaterna och folkpartiet, de blå partierna, och man instämde i reservationer från centerpartiet och vpk. Jag är nu osäker på om miljöpartiet ställer sig bakom folkpartiels reservation i fråga om de handikappades organisationer

AnL 125 TALMANNEN;

Jag får upplysa Erling Bager om atl replikskiftet gäller Rune Evenssons inlägg och icke miljöpartiet.

AnL 126 ERLING BAGER (fp) replik: Herr talman! Jag är nu färdig med min replik.

158

AnL 127 BIRGER ANDERSSON (c) replik;

Herr talman! Jag är förvånad, Rune Evensson, över all del skall la så lång tid i departementet att lägga fram de justeringsförslag som tydligen styrgruppen har samlat in och framlagt i sin rapport. Jag tror också det är viktigt alt man i en så omfattande lagstiflning som denna, som ju har blivit allmänt accepterad i kommunerna, efter hand gör de justeringar som behöver göras. Som jag ser det finns det alltså mycket stor anledning för departementet atl lägga fram förslag om justeringar redan i år Om det har lämnats förslag till ändringar redan i maj 1989 finns det väl ingen anledning att vänta till 1991 innan man behandlar en del av dem. Jag vädjar därför till Rune Evensson, som säkerligen har goda kontakter inom departementet, atl försöka se till att ytterligare justeringsförslag i fråga om PBL kommer så fort som möjligt. Då blir det möjligt för kommuninvånarna all än mer acceptera den nya lagstiftningen.

Låt mig också säga några ord om komplemenlbyggnader. Rune Evensson     Prot. 1989/90:85 har tydligen tidigare sagl atl han är orolig för all tomternas storlek inte      14 mars 1990 räcker lill. Den oron kan inte vara väl grundad. Vi i centern vill höja den bygglovsfria ytan från 10 m till 16 m. Min erfarenhet i samlad bebyggelse     '''"' ° byggla-är atl tomterna där oftast är myckel stora. Jag tycker alltså inte all Rune     * Evenssons argument är hållbart. Finns del möjligheter för Rune Evensson atl tänka till och tänka om i den här frågan?

AnL 128 RUNE EVENSSON (s) replik:

Herr talman! Jag vänder mig lill moderaterna när jag vidhåller min uppfattning atl översiktsplanen ändå ger en samlad bild till gagn för kommuninvånarna och för alla som planerar i kommunen. All planering utgår ju från översiktsplanen. Del är viktigt att kommunen redovisar en bild av hur man har tänkt sig framlida vägar, vatten och avlopp osv.

Slrandskyddet, som Bertil Danielsson som också var inne på, innebär ju atl lagen i dag ger alla tillträde lill stränderna. Del tycker moderaterna inte om, ulan de vill alt fastighetsägare skall kunna bygga och stänga lill, och allmänheten skall då mötas av skyltar där det står "Privat". Det är alltså moderaternas mål i del här sammanhanget.

Det skulle betyda att endast de mindre attraktiva stränderna blir kvar för del rörliga friluftslivet. Vi slår naturligtvis vakt om slrandskyddet.

Om man skulle, som moderaterna säger, skydda stränderna genom atl upprätta detaljplaner, hur skulle det se ut? Del är en fullständigt horribel tanke. Hur många av de 3 900 kilometrarna i Blekinge tror Bertil Danielsson skulle skyddas, om man skulle göra detaljplaner för de ställena? Det är helt omöjligt, som jag ser del.

Erling Bager har tidigare talat om en genomförandetid pä 30-40 år Nu pratar han om fem år, och det är klart all det är den allra kortaste tiden. Då kan jag bara säga att när genomförandetiden har gått ut, fortsätier planen atl gälla, och man kan bygga enligt planen såvida inte kommunen ändrar eller upphäver den. Uppstår det problem under genomförandetiden som det finns skäl all beakta, är det klarl alt byggnadsnämnderna förlänger genomförandetiden.

Sedan vill jag säga till Birger Andesson alt styrgruppen lade fram en rapport i maj 1989. De frågor som inte var komplicerade fördes omedelbart fram från departementet till riksdagen, och vi fattade beslut om dem i december 1989. Del som man nu funderar på är frågor av mer omfattande art som behöver längre lid för beredning. Därför har regeringen aviserat att den kommer tillbaka våren 1991.

De dåliga miljöerna i miljonprogramområdena skyller Birger Andersson på socialdemokraterna. Jag vill påminna Birger Andersson om att del var stor uppslutning kring miljonprogrammet. Det man hörde från andra partier i del sammanhanget var oftast att de ville bygga fler bostäder Så där är vi lika delaktiga, om man nu skall anklaga någon på det området.

När del gäller kompletteringsbyggnader vill jag bara säga att det skulle se väldigt konstigt ut, om man skulle tillåta 16 m- stora friggebodar på små radhustomter. Det måste också Birger Andersson förstå.

159

Prot. 1989/90:85 14 mars 1990

Plan- och bygglagen

160

Talmannen anmälde att Bertil Danielsson, Erling Bager och Birger Andersson anhållit atl lill protokollet få antecknat atl de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

AnL 129 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp):

Herr talman! Motionen om utformningen av Stockholms universitetscam-pus kan kallas lokal och därmed förvisas lill berörda kommuner för behandling. Men den kan också kallas och är en riksfråga med doft utav den stora internationella världen, eftersom vår huvudstads universitet är ett av landels förnämsta fönster mol världen, besökt av tusentals studenter och forskare från världens alla hörn och under månader och år deras arbetsplats och träffpunkt. Dessutom besöks området av en ström av människor - barn och vuxna - på väg till eller från Riksmuseet eller Bergianska trädgården.

Är inte detta skäl nog för alt vi här i riksdagen skall engagera oss i detta ärende och ge del de bästa förutsättningar för en lyckad och rik utformning?

Herr talman! Norra Djurgådens ekbackar hasseldungar, bergklackar och ängar ger de bästa förutsättningar för atl skapa en omväxlande, värdig och trivsam campus, gemensam för Naturhistoriska Riksmuseet, de många universitetsbyggnaderna, Lappis - eller Lappkärrsbergets studentbostäder - , Vetenskapsakademien, Lantbruksakademien, resterna av Skogshögskolan, Wallenberglaboraloriel och snart också Tekniska högskolans nya institutionslokaler, m.fl. Inom området ligger också Bergianska trädgården invid Brunnsviken med möjligheter för botaniksluderande och vanliga blomfans att öka på lärdom och upplevelser

Artkunskapen är viktig i en lid av ekologisk nedbrytning; hur skall man annars kunna följa med vad som sker i naturen och med oss själva?

För den som söker passande stråk för romantiska upplevelser är den smala vägen längs stranden alldeles utmärkt - tror jag, för det var länge sedan jag gick där Så här säger Stockholms skönhetsråd om förnyelsen av området och den planerade nya bebyggelsen:

"Rådet delar lill fullo byggnadsstyrelsens uppfattning alt del ur landskaps-synpunkt är av största vikt atl dalgångarna som skär igenom området hålls fria från ny bebyggelse och all den nytillkommande bebyggelsen bör, som föreslås i utredningen, grupperas utifrån denna förutsättning. Med denna utgångspunkt är det ytterst värdefullt för området i sin helhet att kontakten mellan Riksmuseet och Brunnsviken bibehålls och alt denna utblick inte på något sätt blockeras.

Roslagsvägen klyver området på ett förödande sätt och nekar stora delar av instilulionsområdet sin naturliga kontakt med Brunnsviken. Genom exploateringen av Kräftriket och Albanoområdet söker planen ge förutsättningar för en sammanhållen universitelscampus, en utveckling rådet ser mycket positivt på. Roslagsvägens sträckning begränsar dock på att avgörande sätt möjligheterna atl förverkliga dessa ambitioner Med tanke på de långa tidsperspektiv som ett förverkligande av målen i översiktsplanen förutsätter vore det enligt rådet inte orimligt att höja ambitionsnivån på denna punkt. Enligt vad rådet erfarit finns inom vägverket tankar på att ge södra delen av vägen en ny sträckning. Om detta skedde genom en tunnel samtidigt som åtminstone en del av den resterande vägsträckan däckades över

skulle de fysiska förutsättningarna för en sammanhållen och på många sätt     Prot. 1989/90:85
unik universitetsmiljö finnas tillgängliga." Så långt skönhetsrådet. 14 mars 1990

Herr talman! Det vore en skam atl inte ta lill vara alla dessa möjligheter
lill berikande och försköning som bjuds. Ett obrutet universitetsområde så        "°

som motionen beskriver, med delar av Roslagsvägen i tunnel, med en upp- * rustad botanisk trädgård, som sträcker in blommande fingrar över campus och med fri vidd från universitets- och museiområdet förbi Bergianska mot Brunnsviken - del vore något atl vara rikssloll över, atl visa upp för gäster från hela världen, att ge som trivsam strövmiljö för universitetsfolket. En kulturgärning, som vi alla får tusenfalt igen.

Jag ber all på grundval av ovanslående och vad som anförts i motionen få yrka bifall till reservation 29 i bostadsutskottets betänkande 11.

Anf. 130 RUNE EVENSSON (s):

Herr talman! Anna Horn af Rantzien har talat myckel vackert om Djurgården, och jag kan hålla med om det mesta av det hon säger Det är bara det atl riksintressen skall bevakas av kommunen, och det skall då ske i samråd med länsstyrelsen.

Länsstyrelsen skal! alltså se lill att kommunen bevarar riksintressanta områden, och dit hör Djurgården, som är en tillgång för hela riket. Men vi måste hålla isär vad som är riksdagsfrågor och vad som är kommunala frågor De frågor som tas upp i reservation 29 kan åtgärdas och bevakas inom gällande lagstiflning.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fallas den 21 mars.)

14 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades Proposition 1989/90:109 Vissa akliefrågor för Procordia AB

15 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 14 mars

1989/90:455 av Kjell Ericsson (c) till civilministern om fördelningen av vakansmedel till polisdistrikten:

Inom polisväsendet råder det som bekant en stor brist på poliser Detta på
grund av många vakanser och stor arbetsbörda. För att någorlunda kunna
klara av den polisiära verksamheten har man på olika håll inom de olika di
strikten försökt föra över en del uppgifter på administrativ personal. Medel       161

Prot. 1989/90:85  till delta erhålles genom överförande av vakansmedel från obesatta polis-

14 mars 1990       tjänster.

På vissa håll, och då framför allt i de mindre distrikten, är dock tilldelningen av vakansmedel alltför liten, vilket gör atl möjligheten till utnyttjande av administrativ personal är mycket liten. I de större distrikten är dock tilldelningen av vakansmedel mycket större. Min fråga till statsrådet är därför:

Är regeringen villig atl medverka till att även de mindre polisdistrikten erhåller vakansmedel så all även de kan överföra uppgifter från polispersonal lill administrativ personal?

1989/90:456 av Agne Hansson (c) till bostadsministern om åtgärder mot spekulation på bostadsmarknaden:

Den regionala obalansen har länge varit besvärande och orsakar särskilt svåra bostadsproblem i storstadsområdena. Ett är de höga boendekostnaderna som är en följd av spekulation på bostadsmarknaden och den svåra bostadsbristen som skapar överpriser En del tjänar stora pengar med hjälp av skallemedel, medan det stora flertalet tillhör förlorarna. Som följd av de nya skatteförslagen i skatteöverenskommelsen sveper nu en ny våg fram av spekulation och prispress uppåt på bostadsrätter, främst i storstadsområdena. Krav om att ändra stadgarna i bostadsrättsföreningarna för att tillåta juridiska personer förvärva bostadsrätter framförs med mofivering om värdestegring på fastigheterna. Med de nya skattereglerna kan juridiska personer dra av hela räntekostnaden medan en enskild persons avdragsrätt är värd 30 %,

Mot bakgrund härav vill jag fråga bostadsministern:

Vilka åtgärder är bostadsministern beredd vidta för att motverka spekulation och överpriser på bostadsrätter?

16§ Kammaren åtskildes kl, 21,38, In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Gunborg Apelgren

162

Prot. 1989/90:85

Innehållsförteckning                               14 mars 1990

Onsdagen den 14 mars

1 § Justering av protokoll..................................................         1

2 § Utrikesdebatt..............................................................         1

Utrikesminister Sten Andersson

Carl Bildt (m)

Ingemar Eliasson (fp)

Pär Granstedt (c)

Gudrun Schyman (vpk)

Per Gahrton (mp)

Stig Alemyr (s)

Margaretha af Ugglas (m)

Maria Leissner (fp)

Karin Söder (c)

Marianne Samuelsson (mp)

Sture Ericson (s)

Inger Koch (m)

Ingela Mårtensson (fp)

Ingbritt Irhammar (c)

Viola Furubjelke (s)

Berith Eriksson (vpk)

Ragnhild Pohanka (mp)

Hans Göran Franck (s)

Eva Björne (m)

Karl-Göran Biörsmark (fp)

Håkan Holmberg (fp)

Margareta Israelsson (s)

Stig Gustafsson (s)

Maj Britt Theorin (s)

3 § Hänvisning av ärenden till utskott...............................       98

4 § Upphävande av sanktioner mot Namibia.....................       99

Utrikesutskottets betänkande UU18 Debatt

Karl-Göran Biörsmark (fp)
Axel Andersson (s)
Margaretha af Ugglas (m)
Marianne Samuelsson (mp)
Beslut...............................................................................      103

5  § Ändring i utsökningsbalken........................................     103

Lagutskottets betänkande LU17
Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del...............      103

Försvarsutskottets betänkande FöU5
Utveckling av offentlig sektor- Gemensamma frågor........      104

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU17                                                     163

Prot. 1989/90:85          Anslag till arbetsmarknadsdepartementet m.m........      104

14 mars 1990                  Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU19

Vissa anslag till bostads- och planadministrationen m.m...............................      104

Bostadsutskottets betänkande BoUlO

Beslut.............................................................................................................      104

6§ Det allmännas skadeståndsansvar m.m....................................................      104

Lagutskottets belänkande LU14

DebaU

Allan Ekström (m)

Bengt Harding Olson (fp)

Martin Olsson (c)

Förste vice talmannen (om sammanträdets fortsättning under

kvällen) Elisabet Franzén (mp) Stig Gustafsson (s)

Beslut..............................................................................................................      112

7§ Beslut om uppskjuten votering av kvällsärenden......................................      112

8§ Onykterhel till sjöss, m.m...........................................................................      112

Lagutskottets betänkande LU15 Debatt

Martin Olsson (c)
Lola Björkquisl (fp)
Elisabeth Persson (vpk)
Elisabet Franzén (mp)
Rolf Dahlberg (m)
Elver Jonsson (fp)
Beslut skulle fallas den 21 mars
9§ Ajournering för middagsuppehåll................................................................      124

10 § Återupptagna förhandlingar......................................................................      124

11 § Lagstiftning beträffande ideella föreningar...............................................      124

Lagutskottets betänkande LU16

Deban

Allan Ekström (m)

Martin Olsson (c)

Elisabel Franzén (mp)

Stig Gustafsson (s)

Lola Björkquisl (fp)

Beslut skulle fattas den 21 mars

12                               § Automalspel...............................................................      135

Näringsutskoitels betänkande NU20

Debatt

Karin Falkmer (m)

Gudrun Norberg (fp)

Lars Norberg (mp)

Sven-Åke Nygårds (s)

Beslut skulle fattas den 21 mars

164

13.................................................................................... § Plan- och bygglagen             140     Prot. 1989/90:85

Bostadsutskottets betänkande BoUll                                             14 mars 1990

Debatt

Bertil Danielsson (m)

Erling Bager (fp)

Birger Andersson (c)

Jan Slrömdahl (vpk)

Kjell Dahlström (mp)

Rune Evensson (s)

Talmannen (om debattreglerna)

Anna Horn af Rantzien (mp)

Beslut skiille fattas den 21 mars

14 § Bordläggning.............................................................      161

15 § Meddelande om frågor

1989/90;455 av Kjell Ericsson (c) om fördelningen av vakans
medel till polisdistrikten................................................      161

1989/90;456 av Agne Hansson (c) om åtgärder mol spekulation

på bostadsmarknaden.....................................................      162

165