Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1989/90:36

Torsdagen den 30 november

Kl. 12 .00-22.46

Förhandlingarna leddes till en början av förste vice talmannen.

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 22 november.

2 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades Motionerna

1989/90: Sk38 och Sk39 lill skalleutskoltel 1989/90:Bo38-Bo41 titt bostadsutskottet l989/90:Skl3-Sk37 till skatteutskottet l989/90;Sf9-Sfl2 till socialförsäkringsulskotlet

3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 29 november

Företogs titt avgörande Irafiksutskotlets betänkande 1989/90:TU6, social-utskonels betänkanden 1989/90:SoU4, SoUS, SoUlO och SoUll, skatteutskottets betänkande 1989/90:SkUl samt kulturutskottets betänkande l989/90:KrU2 (betr. debatten i dessa ärenden, se prot. 35).

IVaflkutskottets betänkande TU6

Mom. /(deltagande i nyemission i ABA)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Viola Claesson och Roy Ottosson - bifölls med acklamation.

Mom. 2 (försäljning av nyemitterade aktier)

Utskottets hemställan bifölls med 198 röster mot 88 för reservation 2 av Rolf Clarkson m.fl.

1 Riksdagens protokoll 1989/90:36

Prot. 1989/90:36 Socialutskottets betänkande SoU4

30 november 1990

Mom. 2 (en förutsättningslös översyn av abortlagen)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservationen av Ingrid Ronne-Björkqvist - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (abortingrepp på utvecklingsstörda kvinnor)

Utskottets hemställan - som ställdes mol motion 1988/89:So461 av Ingegerd Sahlslröm och Ulla-Britt Åbark - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Socialutskottets betänkande SoU8

Ulskoltets hemställan - som ställdes mol motion 1988/89;So403 av Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand - bifölls med acklamation.

Socialutskottets betänkande SoU 10

Mom. 2 (konvertering)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 1 av Gudrun Schyman och Anita Stenberg - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (drogfri vård)

Uiskotiels hemställan bifölls med 272 röster mot 16 för reservation 2 av Anita Stenberg.

Mom. 4 (förebyggande barn- och ungdomsvård)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Anita Stenberg- bifölls med acklamation.

Mom. 5 (resurser för förebyggande barn- och ungdomsvård)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 4 av Anita Stenberg - bifölls med acklamation.

Mot7i. 7 (sjukvårdens organisation) Hemställan Utskottets hemställan bifölls.

Motivering

Först biträddes den i reservation 5 av Sten Svensson m.fl. anförda motiveringen - som ställdes mol den i reservation 6 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist anförda motiveringen - med acklamation.

Härefter godkändes utskottels motivering med 191 röster mol 54 för den i reservation 5 av Sten Svensson m.fl. anförda motiveringen. 44 ledamöter avstod från att rösta.

Övriga moment
2 Utskottets hemställan bifölls.

Socialutskottets betänkande SoUll Prot. 1989/90:36

Mom. 1 (legitimation för dietister) 30 november 1990

Uiskotiels hemställan bifölls med 168 röster mol 122 för reservation 1 av Daniel Tarschys m.fl.

Mom. 2 (behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter)

Utskottets hemställan med godkännande av ulskoltets motivering - som ställdes mot utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservation 2 av Bo Holmberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (skydd för yrkestitlarna psykolog och psykoterapeui)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering - som ställdes mol utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservation 3 av Bo Holmberg m,fl. - bifölls med acklamation.

Skatteutskottets betänkande SkUl

Mom. 2 (riskrekvisitel)

Utskottets hemställan bifölls med 164 röster mot 126 för reservation 1 av Bo Lundgren m.fl. i motsvarande del.

Elisabet Franzén (mp) anmälde all hon avsett atl rösta ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 3 (motivering av beslut om betalningssäkring)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Bo Lundgren m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (muntlig förhandling)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 3 av Bo Lundgren m.fl, i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (hävande efler viss lid av beslut om betalningssäkring)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 4 av Bo Lundgren m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (tidsfrist för handläggning av mål beträffande belalningssäkrad fordran)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 5 av Bo Lundgren m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (det allmännas företrädare i betalningssäkringsmål)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Bo Lundgren m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (förmånsrätt)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 7 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Prot. 1989/90:36 Mom. Il (strikt skadeståndsansvar)

30 november 1990 Utskottets hemställan bifölls med 170 röster mot 122 för reservation 8 av

Bo Lundgren m.fl. i motsvarande del. Stina Eliasson (c) anmälde att hon avsett all rösta nej men markerats ha

röstat ja.

Mom. 12 (visst väsentlighetskrav för skadestånd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 9 av Bo Lundgren m.fl. i motsvarande del, dels reservation 10 av Kjell Johansson och Leif Olsson i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (ersättningsberättigade skador)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 11 av Bo Lundgren m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (ersättning för biträde m.m.)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Bo Lundgren m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (viss begränsning av skadeståndsansvaret)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Bo Lundgren m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (jämkning av skadeståndet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 14 av Bo Lundgren m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 17 (sekretess)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 15 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (det allmännas processföring)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 16 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (förtryckta blanketter för förenklad självdeklaration)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 17 av Bo Lundgren m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 22 (kontrolluppgifter avseende ränteinkomster)

Utskottets hemställan bifölls med 274 röster mot 16 för reservation 18 av Lars Bäckström. 1 ledamot avstod från all rösta.

Mom. 23 (taxeringsrevision av ADB-baserade räkenskaper)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 19 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 24 (tidsgräns för meddelande om avvikelse) Prot. 1989/90:36

Utskottels hemställan bifölls med 153 röster mot 139 för reservation 20 av 30 november 1990 Bo Lundgren m.fl.

Mom. 25 (beslutsmotivering)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 21 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 26 (myndighet som beslutar om efterlaxering)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 22 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 27 (förutsättningarna för efterlaxering)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 23 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 28 (skattetillägg)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 24 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 29 (lagföring av skattebrott m.m,)

Utskottets hemställan bifölls med 254 röster mot 34 för reservation 25 av Lars Bäckström och Gösta Lyngå.

Mom. 30 (anstånd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 26 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 31 (tolkningsföreträde)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 27 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 32 (fyllnadsinbetalningsavgiften)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 28 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 33 (nedsättning av kvarskatteavgift)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 29 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 34 (uppdragsgivares ansvar för uppdragstagares skatt m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 30 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 35 (avdrags- och uppgiftsskyldighet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 31 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Prot. 1989/90:36 Mom. 36 (ställföreträdares ansvar för ej inlevererad skatt)

30 november 1990 Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 32 av Bo Lundgren

m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 37 (skatteflyktslagen)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 33 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 38 (omvänd generalklausul)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 34 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 39 (en översyn av skattelagstiftningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 35 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 40 (bevissäkringslagen)

Utskottets hemställan - som stäUdes mot reservation 36 av Bo Lundgren m,fl, - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Kulturutskottets betänkande KrU2

Mom. 1 (statens och folkrörelsernas spelverksamhet) Först biträddes reservation 1 av Ingrid Sundberg m,fl. med 124 röster mot

18 för reservation 2 av Alexander Chrisopoulos. 145 ledamöter avstod från

alt rösta. Härefter bifölls utskottets hemställan med 166 röster mot 125 för

reservation 1 av Ingrid Sundberg m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 2 (överföring av medel till idrottsrörelsen under innevarande budgetår)

Utskottels hemställan - som ställdes mol reservation 3 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (en kultur- och folkrörelsefond)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (visst automalspel)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (fast försäljningsställe)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Ingrid Sundberg
6 m.fl. - bifölls med acklamation.

övriga ttioment Utskottets hemställan bifölls.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

4 § Meddelande om samlad votering

Förste vice talmannen meddelade all lagulskollels betänkanden LU6, LUS och LU9 skulle debatteras i angiven ordning och avgöras i elt sammanhang efter avslutad debatt.

5 § Vissa arrendefrågor

Föredrogs lagutskottets betänkande 1989/90:LU6 Vissa arrendefrågor.

ALLAN EKSTRÖM (m);

Fru talman! Under rubriken för överläggningsämnel döljer sig en fråga som brukar gå under beteckningen friköp och inlösen av historiska arrenden. Beteckningen kan ge intryck av något harmlöst eller oskyldigt, av något som inle berör eller utmanar rällssamvetel eller rättsmedvetandet.

Ingenting kan emellertid vara mera felaktigt. Vad saken gäller - med en korrekt varudeklaration - är hell enkell all beröva en grupp jordägare deras egendom mol deras vilja lill förmån för dem som genom avtal brukar marken. Ett sådant förfarande är självfallet straffbart enligt gällande rätt. Del är elt allvarligt brott enligt brottsbalken atl tillägna sig annans egendom, atl angripa annans äganderätt. Det heter stöld på oförfalskad svenska.

Elt mått på rätlslillslåndet och på den rättsliga kvaliteten i ett land är innehållet i och omfattningen av den kalalog över fri- och rättigheter som tillkommer landels medborgare och som värnar dem mot övergrepp från staten och kollektivet. Vilka i folksjälen eller i rällsmedvelandel nedlagda rättigheter finns uttryckta eller bekräftade i konstitutionen? - det är frågan.

Alt yttrandefriheten och tryckfriheten är skyddade i vår regeringsform är uppenbarl, men hur är del med äganderätten? Grundlagen skyddar här den enskilde enligt ordalagen bara från sådana Ivångsavhändanden som sker utan ersättning för förlusten. Denna brist i regeringsformen utfylls i realiteten numera av Europakonventionen som Sverige anslutit sig lill, varvid förklarades alt vår regeringsform väl motsvarade den rättsliga standard som konventionen ger uttryck för.

I artikel 1 av tilläggskonventionen stadgas; "Envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkl. Ingen må berövas sin egendom annal än i del allmännas inlresse och under de förulsättnirigar som angivas i lag och av folkrättens allmänna grundsatser."

Som framgår av reservation 1 har artikeln getts den tolkningen av lagrådet atl den, i likhet med konventionen i övrigi, bygger på förutsättningen atl en rimlig avvägning skall göras mellan samhällets intressen och kravet på skydd av den enskildes grundläggande rättigheter (prop. 1985/86:1 s.220). Lagra-

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

del hänför sig i sitt uttalande till Europadomstolens dom i Sporrong- och Lönnrothmålel där domstolen just uppställer ett sådant villkor (a fair ba-lance between the demands of the general interest of the communily and the requirements of the proteclion of the individuaPs fundamental righls; punkt 69).

Europakonventionen anses visserligen ej formellt utgöra del av svensk intern rätt, eftersom den inle införlivats med vår inhemska räll genom transformation eller inkorporering. Sverige har här ett dualistiskt system, till skillnad från EG som bygger på ett monistiskl synsätt. Å andra sidan är det en accepterad lolkningsprincip hos oss att rättstillämpande organ presume-rar att svensk intern rätt står i överensstämmelse med internationell rätt, sådan den kommit till uttryck i av Sverige ratificerade internationella konventioner. Spörsmålet beskrivs närmare av professor Bernitz i en artikel i Juridisk tidskrift 1989 s. 63.

Innan jag lämnar Europakonventionen vill jag understryka att konventionen har till syfte atl skapa en minimistandard för den rättssäkerhet och det rättsskydd som varje medborgare i det fria Europa har rätt att göra anspråk på, en minimistandard och inget mera.

Fru talman! Det är mot denna bakgrund som majoritetens beslut att ge rättsligt godkännande ål annektering och beslagtagande av annans egendom skall bedömas. Närmare uttryckt innebär majoritetens ståndpunkt att det -med utskottets ordval - skall införas en friköpsrätt vid historiska arrenden. Man är dock inle nu beredd atl ange hur denna räll skall vara beskaffad eller utformad. Del överlämnas ål regeringen att bestämma. Regeringen skall med andra ord återkomma till riksdagen med en proposition i ärendet.

Till frågan om denna ståndpunkts förenlighet med vår konstitutionella rätt återkommer jag strax.

I arrendets idé ligger att den ena parten ställer kapital i form av jord och annan fast egendom till den andra partens förfogande mot det alt den senare ålar sig atl bruka jorden. Förfarandet är detsamma som då t.ex. innehavaren av en bilverkstad hyr lokal av en fastighetsägare för att kunna driva sin rörelse där.

Det har tidigare funnits tankar på att låta arrendatorer hell generellt tvångsvis förvärva den arrenderade marken. Bakgrunden är att det inte hittills - dvs. före den 30 november 1989 - i svensk rätt förekommit att arren-dator har kunnat lägga beslag på jordägarens mark mol dennes vilja -tvärtom. År 1956 uttalade riksdagen atl en lagstiftning för arrendatorer skulle innebära ell myckel långl gående ingrepp i den enskilda äganderätten och sannolikt komma att medföra att jordägarna blev obenägna att upplåta jord på arrende.

Tankarna på tvångslösen, expropriation, dök emeUertid upp igen. De blev effektivt avlivade av arrendelagskommittén i betänkandet Arrenderätt 2 (SOU 1981:80). Betänkandel är underskrivet av generaldirektören Ingvar Widén och riksdagsmännen Thorsten Larsson, centerpartist och Sven Lindberg, socialdemokrat. I gengäld har arrendatorn efler hand erhållit rättsliga befogenheter över marken genom besittningsskydd, förköpsrätt och rätt att överlåta arrendet som i vikliga hänseenden motsvarar äganderätt. Även i detta sammanhang kan man hänvisa till reservationen.

Begäret efter vissa jordägares egendom har dess värre inte gått att utrota     Prot. 1989/90:36
helt och hållet. Taktiken är emellertid nu en annan. Nu riktas inte angreppet     30 november 1990
mot jordägarna som sådana utan främst mot några få som råkat äga sina fas-         ~

tigheter under längre tid, om man ser till det sammanlagda släklinnehavel. ' -" *

Dagens ägare av mark kan inle - det måste vara tanken bakom - göra anspråk på ett och samma mått av skydd ulan deltas kvalitet är beroende på om föräldrarna en gång i liden ägt marken före ägaren. Lagen gäller inle Uka för alla; den växlar från person till person.

För fullsländighetens skull bör det nämnas atl den begärliga marken kan tillhöra även vissa juridiska personer, nämligen kyrkan, staten, Uppsala universitet och ett okänt anlal stiftelser.

Inle heller den nu nämnda taktiken är ny. Den utnyttjades för omkring 25 år sedan i försök all kunna tvångsförvärva fideikommissegendom då denna institution avvecklades år 1963. Riksdagen avslog då motioner om friköpsrätt för fideikommissarrendatorerna med motivering atl bärande skäl för en sådan räll inle anförts och atl dessa inle borde komma i åtnjutande av en förmån som de inle med större rätt än andra arrendatorsgrupper kunde göra anspråk på.

Som jag nämnt avvisade arrendelagskommittén år 1981 tanken på expropriation av jordägarens mark till förmån för arrendatorn. Som en ullöpare av denna sattes år 1984 ytterligare en utredning i sjön, som enligt direktiven förulsäilningslösi skulle pröva om en friköpsrätt borde införas för innehavare av vad som kallals historiska arrenden. Uppdraget fullgjordes genom betänkandel Friköp vid historiska arrenden (SOU 1986:52), Utredningen avstyrker efter en grundlig analys av ämnet tanken på en sådan friköpsrätt. Helt parentetiskt anmärker utredningen atl nuvarande fideikommiss inte till någon del har karaktär av kungliga förläningar

Det fanns en reservant i utredningen. För honom var det avgörande all marken blivit utarrenderad före den 1 januari 1900, inte att arrendatorn brukat jorden särskilt länge. Här skulle del - märkligt nog - räcka med minst fem års innehav.

Utredningen blev remissbehandlad. Som framgår av reservation 1 instämde nästan samtliga remissorgan i utredningsmajorilelens ståndpunkt. Det kan påpekas all bland dessa remissorgan finns - förutom domstolar, kammarkollegiet, domänverket, Uppsala universitet och lanlbruksstyrelsen - även Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges jordbruksarrendalorers förbund och Sveriges jordägareförbund. Slutsatsen kan inte bli någon annan än den som vi reservanter dragit, nämligen att införande av en - med majoritetens språkbruk - friköpsrätt inte har nämnvärt stöd i det svenska samhället.

Det hade legat nära till hands alt tro alt denna uiredning, i förening med del massiva stöd som den erhållit bland remissorganen, definitivt skulle ha lilUntetgjort tanken på expropriation av arrendemark i någon form. Men tyvärr lever begäret efter annans egendom kvar i begränsade kretsar. Insatser från massmedia - i en ansedd morgontidning kallade för kloakjournalistik -har dess värre bidragit till atl göra ämnet inflammerat med förlöpningar om livegenskap och liknande i dagens Sverige.

Det förslag som nu föreligger från majoritetens sida innebär som nämnts
att arrendatorer skall ha rätt alt tvångsvis inlösa sina arrendeställen, om ar- 9

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

rendet kan betecknas som historiskt. Majoriteten vägrar emellertid all uttala sig om hur kretsen skall bestämmas. Dock framgår atl majoriteten underkänner den ståndpunkt som den socialdemokratiske reservanten i utredningen intagit och som innebar atl det räckte med fem års innehav, bara marken varit utarrenderad sedan år 1900,

Vad säger då majoriteten om de rättsliga förutsättningarna för detta ex-proprialionsliknande tvångsförvärv, som ju innebär all en enskild berättigas atl tillägna sig en annan enskilds egendom? Som jag nämnt får expropriation ske endast för tillgodoseende av allmänna ändamål, sedan del allmänna intresset befunnits väga tyngre än skyddet av den enskildes grundläggande rättigheter. Självfallet berör utskottet inte alls frågan - av helt förståeliga skäl. Helt obekymrad är man dock inle. Avslutningsvis - men först i en sista mening - ullalar utskollel nämligen att del är angeläget alt regelsystemet utformas så atl Sverige inle åsidosätter sina förpliktelser enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter Detta är allt.

Uttalandet är nalurliglvis bättre än ingenting alls - men det avslöjar inställningen lill Europakonventionen, som uppfattas uteslutande som möjligt hinder för genomdrivandet av majorilelsuppfaltningen.

Fru talman! Inte så sällan kan en beslutsfattare, i efterhand, säga sig att del kanske inle hade så stor betydelse vilken uppfattning som segrade vid det aktuella lillfällel. Det fanns skäl för båda ståndpunkterna. Så är del inle här. Vi bevittnar nu hur en riksdagsmajoritet har för avsikt att utrusta en grupp arrendatorer med laglig befogenhet all bemäktiga sig annans egendom. Som försvar för detta exempellösa eller historiska rätlsövergrepp har jag mött uppfattningen all skadan drabbar så få, en ståndpunkt som gör mig på ell sätt ännu mer beklämd. Några få blir på grund av sitt ringa antal tillåtet villebråd. Alla skall behandlas lika inför lagen. Och lagen skall vara lika för alla. Dessa fundamentala teser slås fast redan i våra gamla domarregler.

Den 30 november är en mörk, myckel mörk, dag för rättsstaten Sverige. Jag yrkar bifall lill reservation 1.

Till sist vill jag ändå uttrycka den förhoppningen alt regeringen, och då närmast justitieministern, besinnar sitt ansvar för rättsordningen och för de rättsprinciper som våra gamla domarregler ger ullryck för, nämhgen atl makt inte brukas så atl orätt begås mot enskild. Så länge ingen proposition framlagts för riksdagen har ingen skada hunnit ske. Och rättsstatens anseende har inte blivit definitivt fläckat.

1 detta anförande instämde Knut Wachtmeister, Hugo Hegeland, Margit Gennser, Ulf Melin, Carl G Nilsson och Rolf Dahlberg (alla m).

ULLA ORRING (fp):

Fru talman! Del är både en principiell rättsfråga och en emotionell, värdeladdad och i vid mening social fråga som vi i dag skall avgöra i riksdagen, nämligen förslag om införandel av förköpsrätl vid historiska arrenden. Beslutet blir definitivt bestämmande för framliden inte enbart för dem som i dag berörs ulan även för kommande generationer. Frågans avgörande kommer ulan tvivel all totalt påverka samhällets syn pä äganderätten, inle enbart på s.k, historiska arrenden.

Frågan om arrendatorernas ställning och friköpsrätt har under senare decennier varit föremål för utredningar, remisser, riksdagsbehandUng och lagstiftning. Jag vill först erinra till en del om tidigare utredningar och lagstiftning.

Före jordabalkens ikraftträdande i januari 1972 hade jordbruksarrendato-rerna i vissa fall förköpsrätl enligt en lag från 1943 om arrendalorers förköps-rätt. Avsikten med lagen, som var tvingande, var atl trygga arrendatorernas besittning och motverka försäljningar av arrendefasligheter. Vidare avsåg förköpsrätten s,k, sociala arrenden och omfattade högst 50 ha odlad jord. När jordabalken infördes avskaffades förköpsrällen. 1985 återinfördes en lag om förköpsrätl. Avsikten var också då atl trygga arrendatorernas besittning mot risken atl tvingas lämna sin bostad och sill arbete.

Om arrendatorn nu vill använda sig av sin förköpsrätl anmäls delta lill inskrivningsmyndigheten, som har skyldighet att underrätta jordägaren. Ett arrendeställe kan sålunda inle säljas ulan all den arrendator som har gjort intresseanmälan eller hans dödsbo har erbjudits all förvärva stället. Jag anser, fru talman, all det är viktigt alt framhålla all denna möjlighet finns i dag, liksom all del tidigare funnits möjligheter till friköp i vissa fall. Men några regler som ger arrendatorn rätt alt friköpa arrendestället finns sålunda inle nu. Före 1977 fanns ensittarlagen, som gav vissa arrendatorer rätt till friköp. Avsikten med den lagen var främst all skydda egnahem som uppförts på arrenderad mark.

1981 kom betänkandet om Arrenderätt 2, som Allan Ekström erinrade om i sitt anförande. Där hade man utrett frågan om friköpsrätt. Man kom där fram lill alt friköpsrätten är förenad med så stora nackdelar att dessa på intet sätt vägs upp av den förmån som skulle komma vissa arrendatorer liU del. Man definierade ordet friköp som elt exproprialionsliknande Ivångsför-värv som sker på arrendatorns initiativ. Slutsatsen var all förslaget skulle innebära ell långtgående ingrepp i jordägarens rätt atl disponera över sin egendom, och utredningen avstyrkte förslaget.

1986 kom nästa utredning, betänkandet Friköp av historiska arrenden. Även denna utredning avstyrkte en lag om triköp. En av ledamöterna reserverade sig, vilket också relaterades här tidigare. Frågan är sålunda noga beredd.

Vad menas då med ett historiskt arrende? Del finns inte någon allmänt vederlagen innebörd. Utredningen stannade för sin del för begreppet alt historiskt arrende bör anses föreligga om en arrendator eller närstående innehaft arrendestället sedan omkring 1920, dvs. grovt räknat två generatio-

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

I majoritelsförslaget i lagutskottets betänkande LU 1989/90:6, som vi behandlar i dag, beskrivs historiska arrenden som "elt arrendeställe som innehafts av samma släkt i generationer", dvs. ytterligare en obestämd definition.

1986 års friköpsulredning kom fram till alt en friköpsrätt skulle få eft drag av godtycklighet. Det fanns ju ingen naturligt avgränsad grupp. Del ligger i sakens natur all verkligt starka skäl måste kunna anföras för alt gynna en grupp framför det övriga arrendalorskollektivel, anser jag. Del blir krångligt, kostsamt, arrendeavräkningar, domslolsförfarande m.m. och slörre

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

mått av skälighetsbedömningar än vanUgl i lagstiftningsarbetet. Här handlar det ju om Ivångsingrepp i enskildas rättigheter.

Om man bortser från det praktiska förfaringssätt som följer med en friköpsrätt vill jag ändå speciellt här i kammaren i dag och inför dem som lyssnar på läktaren uppehålla mig vid själva grundprincipen om äganderätten. Vi i folkpartiet kan inte bortse från atl en friköpsrätt som sker mot ägarens vilja - i delta fall jordägaren - innebär elt starkt ingrepp i den enskildes äganderätt, en tillämpning som vi på intet sätt kan acceptera.

Det är också på sin plats atl erinra om Europakonventionen, som Sverige anslutit sig lill, och frågorna om mänskliga fri- och rättigheter. Där finns föreskrivet atl fysisk och juridisk persons rätt till egendom skall lämnas oinskränkt. En expropriation i enskilt fall, vilket skulle bli fallet i Sverige om majoritelsförslaget vinner bifall och det kommer en lag om detta, kommer atl stå i strid med konventionen. År det ett önskemål från socialdemokraterna och ulskollsmajorileten att vi skall bryta med Europakonventionen?

Folkpartiet anser att personlig äganderätt är en viktig förutsättning i ett demokratiskt samhälle, inle minst i ett samhälle vars ekonomiska system är marknadsekonomin. Förfoganderätten över den personhga egendomen är en central tes i vårt samhälle. Ulveckling och tillväxt i samhället är beroende av det viktiga incitament som äganderätten utgör. Det är inle någon tillfällighet att alla de demokratier historien känner också har varit marknadsekonomier med en självklar rätt till personligt ägande. Öststatssocialismen visar på avskräckande exempel, där äganderätten inte varit det fundamentala för samhällssystemet.

Äganderätten har också hitintills haft en stark ställning i vårt land. Detta förhållande vill vi i folkpartiet fortsätta atl värna om.

Hur definieras då äganderätten?

Jag vill citera professor Ingemar Hedenius, som har gett sin analys som jag vill instämma i: "Termerna äganderätt, ägare och egendom bildar i logisk mening en familj, Della framträder på det sättet alt den som sägs vara ägare, det må vara en eller flera personer, fysiska eller juridiska, alltid är ägare till en viss egendom, nödvändigt tillhör en viss eller vissa ägare, och att den relation, som därvid består mellan ägaren eller ägarna och den sak som är hans eller deras egendom, just är vad vi kallar hans eller deras äganderätt."

Del finns enligt folkpartiels mening starka skäl för atl stärka äganderättens ställning i grundlagen för atl inte minst förhindra politiska nykonstruktioner som exempelvis del förslag som vi nu diskuterar

Jag har önskat, fru talman, atl i mitt anförande lägga stor vikt vid den principiella inställningen till äganderätten, eftersom motionärernas förslag om en friköpsrätt innebär en icke obetydlig inskränkning i den enskildes äganderätt, ett förhållande som vi från folkpartiet avvisar.

Tas första stegel genom att bryta upp principen om äganderätten inom detta område blir steg två lätt att ta och gå vidare, t.ex. inom bostadsområdet. SkaU, för atl la elt exempel, hyresgästerna överta bostadsfastigheten i egenskap av boende under flera generationer? Vad anser socialdemokraterna om den principen?

Lagutskottet har - det framgår av handlingarna - under en lång beredningsperiod behandlat motionerna i detta ärende, som inte enbart tar upp

frågan om friköpsrätt utan även andra viktiga åtgärder för skydd av jordbruksarrendalorers investeringar, vilket också är en nog så viktig fråga. Där ställer ett enat utskott upp för en förnyad uiredning. Del föreligger en folk-partimolion av Bengl Harding Olson, där del bl.a. föreslås en översyn av reglerna för besittningsskyddet, och tillsammans med m-motionen föreslås vidare en utredning om ändringar i arrendelagstiftningen. Jag återkommer senare i mitt anförande med ställningstagande till dessa två motioner.

Flera av de remissinstanser som yttrade sig över friköpsutredningen har gått emot förslaget om friköp. Det gäller då - som tidigare har sagts här -exempelvis domstolarna och Uppsala universitet. Jordägareförbundet har sagt alt en lagstiftning kan få den konsekvensen atl man från jordägarhåll dels söker återta arrenderätten, dels söker nya former för upplåtelse. Dock framhöll man att arrendeinstitutet behövs också i framtiden, och man ville värna om della.

Från annal håll, från länsstyrelsen i Kristianstads län - dvs. majoriteten -och från fyra arrendatorsföreningar i södra Sverige, däribland Willands ar-rendalorförening, har man tillstyrkt när del gäller en lagstiftning om friköps-rän.

Vid en hearing som lagutskottet hade i samband med behandlingen av detta ärende framkom bl.a. från domänverket atl man har bjudit ut ett antal arrendegårdar, dock utan resultat. Det fanns ingen köpare. Kammarkollegiet, som representerar svenska kyrkan, redovisade atl det fanns en plan för friköp av arrenden. Min slutsats är alt det finns planer för atl på frivillig väg sälja ul arrenden.

I en tvistefråga som denna finns det självfallet två parter. Den part som under många år har arbetat för en lagstiftning är de arrendatorer som har brukat jorden i flera generationer. Deras önskemål är naturligtvis betingade av både familjära och sociala skäl. Jag vill också starkt understryka atl jag hyser stor förståelse för denna grupp av människor, men även för de arrendatorer som ej kan hänföras lill gruppen historiska arrendeägare. Ånyo vill jag upprepa all det dock har funnits möjligheter som jag tidigare redovisat, till friköp.

Jag inser alt del handlar om människor som själva - hu eller i tidigare släktled - har brukat sina arrendegårdar under så lång tid att de anser sig kunna göra anspråk på arrendet. Det är förståeligt och mänskligt att de strävar efler alt få till stånd den trygghet för framtiden som ett ägande hitintills alltid har inneburit i svensk rättspraxis.

Men att tvångsvis skaffa sig äganderätt blir i realiteten ell expropriations-liknande förfarande som strider mot nuvarande lagar. Expropriation har hitintills varit förbehållen för atl tillgodose del allmännas - dvs. samhällets -krav. I expropriationslagen finns del noga angivet när så kan ske. Del kan avse l.ex. tätbebyggelse, samfärdsel, vallen och avlopp, framdragande av kraftledningar osv. Men denna fråga handlar ju om ett privalrältsligt förhållande mellan enskilda parter. Del handlar om ett förvärv av en enskild från en annan enskild.

Om vi tittar i backspegeln kan vi konstatera att arrendatorernas släUning i det svenska samhället har stärkts åtskilligt, inle minst efter jordabalkens tillkomst 1972.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

Besittningsskyddet har stärkts.

Överlåtelserätt har införts.

Förköpsrätl har också införts.

Jag menar atl den här ulvecklingen måste ske inom arrendeinstitutets ram. Det måste också bli frivilliga överenskommelser, där man ser parterna som jämbördiga företrädare, som i andra avtalssammanhang.

Sammanfattningsvis, fru talman, är del beklagligt atl utskollel inte har kunnat enas om de väsentliga utvecklingsfrågor inom arrendeinstitutets ram som har framställts i den av mig tidigare nämnda folkpartimotionen 1987/88;L505 av Bengl Harding Olson och i moderatmolionen 1988/89:L504.

Den enda nu gemensamma uppslutningen från utskottets sida gäller förslaget om en utredning om skydd för investeringar i arrendestället. Det är nödvändigt och myckel bra, men del är beklagligt atl övriga partier i utskottet inle har tillstyrkt molionsförslagen om besittningsskydd, arrendators vårdnadsskyldighel och arrendeavtalels längd - frågor som har tagits upp i den nämnda folkpartimolionen. Av moderatmotionen framgår att man vill atl en uiredning skall se över arrendelagstiftningen.

Jag anser alt en väl fungerande arrendemarknad kan bidra till arrendegårdarnas ulveckling och ett lönsamt brukande. Den avreglering av svenskt jordbruk som vi nu står inför motiverar all svensk arrendelagstiftning bör vara så utformad atl marknadskrafterna kan få ell större spelrum. Arren-deinslilulionen har en mycket stor betydelse för svenskl jordbruk, vilket är angelägel att framhålla i dag.

Elt beslut om en översyn av arrendelagstiftningen totalt sett från dessa.ut-gångspunkter borde ha varit ett naturligt steg för lagutskollet.

Jag yrkar bifall till nämnda motioner och därmed också lill reservation 3.

När det gäller den avgörande principiella frågan om förköpsrätl för historiska arrenden yrkar vi i folkpartiet avslag. Vi avvisar kategoriskt kravet på Ivångslagsliflning,

Del socialdemokratiska majoritelsförslaget om ett tillkännagivande lill regeringen om atl en lag skall tillkomma i syfte atl förändra enskilt ägande vilar på oriktig grund och innebär en Ivångslagsliflning som hell strider mot svensk rättstradition och svensk rättsuppfattning. Förslaget är dessutom mycket opreciserat, utom vad gäller atl lagstiftningen skall avse både jordbruks- och bostadsarrenden.

Frågor reses. Hur många arrenden avses? Vad avses med bostadsarrenden? Hur blir del med konsekvenserna på fastighetsmarknaden? Hur skall kravet på ell enkell men, som del slår i utskollsskrivningen, från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande inlösenförfarande som garanterar båda parters åsikter om skälig ersättning tillgodoses? Ja, var finns denna goda cigarr? Och Europakonventionen - skall vi bryta ut den från det avtal som vi har slutit? Frågetecknen är alltså fler än klargörandena.

Med det anförda, fru talman, yrkar jag bifall lill den gemensamma reservationen nr 1 från moderaterna, folkpartiet och centerpartisten Martin Olsson, lill reservation nr 3 samt i övrigt till utskottets hemställan i detta betänkande.

MARTIN OLSSON (c);

Fru talman! Genom lagstifining har arrendatorernas ställning gentemot jordägarna successivt stärkts. Centern har stått bakom denna ulveckling och har i flera fall varit pådrivande. Exempel på markanta förstärkningar av arrendatorernas ställning är bl.a. införandet av besittningsskydd och av förköpsrätl för arrendatorn om fastigheten bjuds ul lill försäljning. Del successiva stärkandet av arrendatorernas ställning har skett för att dels öka arrendatorernas trygghet, dels få en rimlig balans mellan jordägares och arrendatorns rättigheter och möjligheter atl hävda sin rättigheter, dels för att göra en sådan avvägning atl förutsättningarna för en fungerande arrendemarknad inle begränsas.

Även om delade meningar kanske synes prägla del belänkande från lagutskottet som vi nu behandlar vill jag först peka på vad vi är helt ense om. Vi är nämligen helt ense om all - trots atl inga motionskrav föreligger här -begära atl frågan om skydd för arrendatorernas investeringar på arrendestället prövas och leder lill förslag om förstärkningar. Vi erinrar om att lagutskottet redan 1984 uttalade sig för en utredning om detta. Men lantbrukssly-relsens översyn av frågan har ännu inle lett lill lagstiftning. Dessutom har representanter för såväl arrendatorerna som jordägarna och LRF vid de hea-rings som vi har haft i utskottet framfört synpunkten atl det finns behov av regler som skyddar arrendatorns investeringar och att man från båda hållen är beredd atl medverka lill en sådan reglering. Till skillnad från eventuell friköpsrätt för innehavare av så kallade historiska arrenden - det är den mest uppmärksammade frågan i betänkandel - skulle elt ökat skydd för arrendatorns investeringar komma alla arrendatorer till godo och inle endast en viss grupp av dessa.

Innan jag går in på frågan om friköpsrätt vill jag framhålla atl vi inom centern motsätter oss de krav som framställs i reservation 3 av folkpartiet, eftersom strävandena i denna reservation och i de motioner som reservationen bygger på närmast är all försvaga arrendatorernas ställning. Della framgår av alt flertalet remissinstanser, främst de som företräder arrendatorerna, har avstyrkt de motioner som reservationen bygger på.

Frågan om räll lill tvångsmässigt friköp av vad som kan anses vara historiska arrenden har under flera år tilldragit sig stort inlresse inte bara bland dem som direkl skulle beröras ulan även i övrigt. Anledningen till detta är atl vi i vårt land av tradition endast har haft rätt att tvångsmässigt ta i anspråk mark för samhällets behov genom expropriation. Däremot finns inte rätten atl expropriera för enskilda ändamål. Införandet av friköpsrätt skulle därför vara något hell nytt och främmande för vårt lands tradition med respekt för äganderätten.

För att få klarhet i om det fanns tillräckligt speciella skäl för införande av en friköpsrätt och om del var möjligt att få ett från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande inlösensförfarande, stödde vi från centerns sida 1983 kravet på alt en uiredning skulle tillsättas för alt pröva frågan.

I betänkandet från friköpsutredningen, framlagt 1986, anges skäl både för och emot införande av en friköpsräll. Argument för en friköpsrätt var bl.a. att förhållandel mellan jordägare och arrendatorer inle alllid är tillfredsställande och atl den känslomässiga bindningen till arrendestället kan vara

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

mycket stark när samma släkt har brukat och förbättrat arrendestället under flera generationer. Det påpekades även att ägande innebär större trygghet än elt arrende och atl både arrendeersällning och invesleringsfrågor ibland vållar problem.

Skälen emot överväger dock klart. Utredningen har anfört ett tiotal starka skäl, och jag vill nämna några inför dagens riksdagsbeslut.

Utredningen konstaterar atl arrendators rättsställning är stark genom det direkta besittningsskyddet, som liknar det som hyresgäster har. Friköpsrätten skulle innebära ett exproprialionsliknande förvärv av enskild från annan enskild. Utredningen konstaterar alt expropriation endast är - och bör vara - tillåten för det allmänna. Del skulle dessutom vara svårt alt avgränsa den krets av arrendatorer som skulle anses vara innehavare av historiska arrenden. En lag skulle oundvikligen få ell drag av godtycklighet och förutsätta ett större mått av skälighetsbedömning än som är önskvärt. Utredningen konstaterar också atl en eventuell lag skulle stå i strid med hittillsvarande inriktning av lagstiftningsarbetet på arrendeområdet, som har syftat lill att stärka arrendatorernas ställning inom ramen för arrendeinstitutet och inte genom en tvångsvis friköpsrätt. Det skulle därför fordras starka skäl för att frångå denna princip.

Utredningen hade även funnit all det var elt bland arrendatorerna mycket begränsat intresse för införande av en friköpsrätt, framför allt genom att redan planer på införande av en friköpsrätt skulle skapa oro på arrendemarknaden och atl stämningen mellan jordägare och arrendatorer riskerade att bli infekterad.

Utredningen hade låtit två berörda riksorganisationer yttra sig under utredningsarbetet, nämligen dels LRF, som organiserar både arrendatorer, självägande aktiva jordbrukare och markägare med utarrenderad mark, dels Sveriges jordbruksarrendalorers förbund, SJA. Båda dessa organisationer avstyrkte redan då planerna på en friköpsrätt.

Mot bakgrund av vad som framkommit under utredningsarbetet rekommenderade centerns riksdagsgrupp 1986 vår representant i utredningen Lennart Brunander atl avstyrka förslaget om friköpsrätt och i stället föreslå att arrendatorernas skydd för gjorda investeringar på arrendestället skulle stärkas. Med två röster mot en avstyrkte utredningen förslaget om införande av friköpsrätt.

Vid den bedömning som riksdagen nu skall göra är det väsenthgt att ta del både av de fakta som framkommit i utredningen och av remissinstansernas synpunkter. Samtliga remissinstanser utom fyra lokala arrendatorsföreningar i södra Sverige samt majoriteten i länsstyrelsen i Kristianstads län motsatte sig införande av en friköpslag. Bland alla dem som motsatte sig en friköpslag viU jag nämna domstolar, Uppsala universitet, domänverket, kammarkollegiet, som företräder svenska kyrkan i markfrågor, och lanlbruksstyrelsen men även LRF och Sveriges jordbruksarrendalorers förbund. Det blev alhså en mycket klar majoritet både från remissinstanser som ser frågan ur rättslig synpunkt, och från remissinstanser som närmast har att se frågan från jordbrukets och landsbygdens synpunkter. Det är uppenbart att stödet för en friköpslag då var myckel begränsat.

Trots att utredningen framlades för tre år sedan och remissbehandlingen

för länge sedan avslutats, har regeringen varken lagt fram något förslag eller meddelat alt den inte avser atl låta förslagen leda till något regeringsförslag. Del vanliga förhållandet i riksdagen är ju atl i vart fall majoriteten brukar avvisa motioner som berör ett område som har utretts och remissbehandlats, med motiveringen - som vi känner igen - "att riksdagen inte bör föregripa regeringens ställningslagande".

Men nu har situationen alltså blivit den motsatta. Regeringen förhåller sig passiv och synes ha avvaktat atl riksdagen skulle uttala sig för eller emot elt av både ulredningsmajoriteten och remissinstanserna avstyrkt förslagom friköpsräll.

Under riksdagsbehandlingen har vi dels haft hearings, dels på andra sätt försökt sälta oss in i frågan. Jag har tillsammans med min partikamrat Stina Eliasson besökt flera arrendatorer tillhörande Willands arrendatorförening för alt få en bild av lägel. Vi fann många anmärkningsvärda och otillfredsställande förhållanden. Förståelsen för atl många arrendatorer som lever under sådana förhållanden har drivit kravet på friköpsrätt ökade självfallet när vi log del av dessa förhållanden. Jag räknar dock med alt det skall kunna bli en avsevärd förbättring, om skyddet för arrendatorernas investeringar ökas, som utskottet enhälligt begär. Hur behjärtansvärt det än kan vara med de krav som har framställts och atl jag förslår den situation som många har levt i, hoppas jag all det inom ramen för utvidgningen av nuvarande arrendators-lagstiflning skall kunna bli ett syslem där även dessa arrendalorers ställning stärks på ell tillfredsställande säll.

Detta har lett till att jag tillsammans med mina medreservanter har funnit att de starka skäl som både utredningen och remissinstanserna har framfört mot en lag om tvångsmässigt förvärv av arrendeställen, klart visar att en sådan'lag inte bör införas. Både av rättsliga skäl och av de olika praktiska skäl som har framkommit bör del stå hell klart alt arrendatorernas ställning i vårt land skall skyddas genom arrendelagstiftningen, som vi hoppas snart skall kompletteras med skydd för arrendatorernas investeringar. Genom detta hoppas vi alt alla arrendatorer, oberoende av om de betraktas som historiska eller inte, skall få en starkare ställning.

Ser vi på majoritetens motivering för att nu begära ett förslag om friköpsräll, finner vi alt majoriteten är synnerligen osäker om hur lagen skall utformas och anser att det nu, trots utredningen, inte föreligger underlag för hur den slutliga regleringen bör utformas. Majoriteten kan inte heller ange vilka arrenden som skall anses vara historiska.

När det gäller ägarkalegorier som skulle tvingas sälja har det mest talats om fideikommissen eller fidigare fideikommiss, men undanlag kan i så faU inte göras för flertalet av andra typer av jordägare, t.ex. svenska kyrkan och dess arrendeställen. Även om det finns enskilda församlingar eller pastorat som gärna skulle avyttra arrendeställen på frivillig väg har kammarkollegiet, som företräder kyrkan, under remissbehandlingen klart sagt nej till en rätt för arrendatorer alt tvångsvis friköpa kyrkans arrendegårdar.

Fru talman! Centern har alllid slagit vakt om landsbygdens och jordbruksbefolkningens intressen. Vi har i olika sammanhang framfört krav på att domänverket och svenska kyrkan skall vara positiva till att genom markförsäljningar bidra till uppbyggande av enskilda jordbruk. Vi har alltid i våra re-

Prot. 1989/90:36 30 november 1989

Vissa arrendefrågor

2 Riksdagens protokoll 1989190:36

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

formkrav respekterat äganderätten, och detta måste vara vägledande även i dagens riksdagsbeslut. Själv har jag under många år i riksdagen när det gällt både jordförvärvslagen och fastighelsbildningslagen krävt större hänsynslagande lill de mindre och minsta jordbrukarnas intressen och skydd för deras ägande.

Om riksdagen i dag begär en lag om friköpsrätt går man inle bara emot en uiredning, som har försökt klargöra frågeställningarna, och en nästan enhällig remissopinion, ulan även emot en överväldigande majoritet av dem som friköpsrätten skulle vara till för, nämligen arrendatorerna. Jag vill nämna atl Sveriges jordbruksarrendalorers förbund i en särskild skrivelse lill lagutskottet har betonat sill avståndstagande från lagstiftningen och redovisat atl man har gjorl en enkät bland sina medlemmar som utvisat atl 85 % av medlemmarna tagit avstånd från införande av en sådan lagstiftning.

Fru talman! Del skulle vara synnerligen anmärkningsvärt om riksdagen trots arrendatorernas motstånd skulle begära en lag om tvångsvis friköps-rän.

Med detta vill jag yrka bifall lill reservationen 1.

OWE ANDREASSON (s);

Fru talman! Del betänkande, LU6 från lagutskottet, som nu behandlas tar upp frågor som berör olika saker på arrendeområdet.

Här las bl.a. upp frågan om friköpsrätt vid historiska arrenden samt bostadsarrenden. Här berörs också arrendatorns vårdnads- och underhållsskyldighet liksom jordägares självinträde. Invesleringsfrågornas betydelse för jordbruksarrendalorerna las också upp i della belänkande.

Frågan om friköpsrätten vid historiska arrenden är den fråga som under en följd av år har intresserat och engagerat många riksdagsledamöter från olika partier i deras molionsskrivande. Även riksdagens frågeinslilut har flitigt använts för all få svar på frågan; När får vi en lagstiftning om friköpsrätt för arrendatorer när del gäller historiska gårdsarrenden och bostadsarrenden?

Med begreppet historiska arrenden avses i huvudsak arrenden lydande under staten, kyrkan, fideikomiss, akademier och stiftelser.

När del gäller de arrenderade jordbruken i Sverige har man uppskattat alt mindre än 5 % kommer atl beröras av en lagstifining. I de allra flesia fall har jorden brukals av arrendatorer under en lång följd av år. Del kan påvisas all dessa markområden, som fortfarande är utarrenderade, varit föremål för arrendering inte bara under hela 1900-lalet ulan även under 1800-talel - ja, även så långl tillbaka i liden som på 1700-lalel.

Myckel hisloriskl skulle kunna las fram i frågor om friköp vid historiska arrenden. Låt mig bara peka på några årtal. 1789 var årtalet när bönderna i detta land blev ägare lill fast egendom. Då kunde innehavare av kronohemman köpa dessa och bli självägande liksom skattebönder.

Frälsebönder och andra legolagare ställdes utanför jordreformen. År 1869 väcktes en motion i Sveriges riksdag om atl frälsebönder skulle få friköpa sina gårdar. Frälseägarna lyckades få de lagstiftande alt avstyra del framlagda förslaget.

Jag vill påminna om jordkommissionen som arbetade under åren 1918-

1923 och där man bl.a. framförde önskemål om friköp av arrendejordbruk och mark lill bosläder. Liksom tidigare misslyckades man med all fä gehör för tanken atl ge frälsebönderna ell positivt besked om elt friköp.

Även under senare delen av 1970-talet, liksom under första delen av 1980-talel, har frågan om friköp av historiska arrenden varit föremål för utredning. Den senaste utredningen avlämnade sill belänkande 1986.

Jordbruks- och bosladsarrendatorer har tålmodigt arbetat i generationer för att få friköpa sina arrendegårdar och arrendebostäder, där arrendet faller under s.k. historiska arrenden.

Värdet av all den mark som i generationer tillhört dessa arrendegårdar har av arrendatorerna arbetats upp och därmed också givils det värde jordbruksarrendet representerar i dagslägel.

För de flesta av dessa brukare av arrendegårdarna upplevs det som tungt och orättfärdigt all på den plats där man vuxit upp och i dag brukar jorden -och ser en ny generation växa upp - inte kunna äga del man brukar. Del borde inte vara förvånande för någon atl man då eftersträvar och aktivt arbetar för all uppnå den trygghet för sig själv och sin familj som ett ägande av jordbruksfastigheten innebär.

För merparten är del naturligt med en friköpsrätt, i synnerhet som man är klar över alt de som skulle ha brukat jorden är passiva brukare och inle har visat något intresse för marken under generationer.

De krav som från dessa arrendalorers sida under decennier rests på en friköpsräll begränsar sig lill de s.k. hisloriskl betingade ägaresilualionerna och kan därför inle betraktas som något generellt ingrepp i fysiska personers äganderätt. Vad det i själva verket handlar om är all eliminera de kanske sista resterna av ell feodalt system och bereda arrendebrukare en möjlighet alt förvärva lagfart pä den jord som de själva i generationer röjt, brukat, bebyggt och bebott och som de i mänga fall lill väsentlig del äger.

Det är mänga som anser atl friköpsräll vid historiska arrenden är en viktig befolkningsrälislig fråga för familjejordbrukare och andra i bygder som hållits i osjälvständighet under meningslösa och utmönstrade beskattningsförhållanden eller klassindelningar från gångna århundraden.

Förutom jordbruksarrenden bör alltså även bostadsarrenden bli föremål för friköp. Det finns inga avgörande skäl som talar mot en sådan lösning.

Även inom kategorin bosladsarrendatorer är förhållandena stundtals sådana all det finns anledning all lagfästa en räll lill friköp. Vi kan alla läsa om hur vissa feodala kvarlevor finns, bl,a, i Västsverige,

Del måste ankomma på oss alla all med en lagstifining hjälpa dessa människor, även om de inle är många, all få friköpa sina bosläder, då de kan visa på atl deras släkt haft ett mångårigt boende på platsen, vilket ibland kan dokumenteras ända lill 1700-lalel,

Fru talman! Denna dag kan bli en historisk dag. Vi kan - om riksdagen följer lagulskollels majoritet - i dag ta del första lilla men mycket vikliga steget mol en lagstiftning för människor som troget och tålmodigt under generationer arbetat för atl få friköpa den jordbruksfastighet, eller den mark med bostad, där de haft sin utkomst och sitt boende. Om riksdagen bifaller lagutskottels hemställan, att hos regeringen beställa ett lagförslag om bl,a.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

friköp av historiska arrenden, kommer en stor orättvisa snart alt vara historia.

Det skall erkännas alt lagstiftningen på arrendeområdet successivt förbättrats under de senaste åren.

Nu går vi vidare från utskottets sida. Invesleringsfrågorna är av stor betydelse för jordbruksarrendalorerna. Många arrendatorer har under årens lopp gjorl stora investeringar för att kunna följa med i utvecklingen på jordbrukels område.

Utskottet har haft ett sammanträffande med företrädare för bl.a. jordägare, jordbruksarrendatorer och LRF. Dessa har framhållit att det finns ett stort behov av regler som skyddar arrendatorernas investeringar. En lagreglering om investeringsfrågorna är därför nödvändig.

Under punkten Övriga frågor i utskottets betänkande behandlas två motioner, I en av motionerna föreslås att en utredning tillsätts med uppgift att föreslå ändringar i arrendelagstiftningen syftande till en bättre fungerande arrendemarknad .Den lagstiftning - menar utskottet - vi i dag har fyller högt ställda krav på båda parter. Utskottets uppfattning är att en översyn för dagen därför inle är påkallad.

Den andra motionen tar upp frågan om förbättringar för jordägaren till självinträde samt precisering av jordbruksarrendatorernas vårdnadsplikl.

När del gäller jordbruksarrendatorernas vårdnadsplikt finner utskottet, i likhet med flera remissinstanser, att dagens lagstiftning fungerar till belåtenhet. Något behov av förändringar är därför inte aktuellt. Detta gäller också förslaget om jordägarens självinlräde.

Som jag tidigare nämnt har under senare år en hel del förbättringar gjorts på arrendeområdet för ätt stärka jordbruksarrendatorernas ställning. Det kan inte komma i fråga, menar utskottet, att nu-som motionärerna önskar-medverka till all försämra lagstiftningen till nackdel för arrendatorerna.

Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall lill hemställan i lagutskottets belänkande på samtliga punkter och avslag på de till utskottsbetänkandet fogade reservationerna.

I detta anförande instämde Ingvar Johnsson och Bengt Silfverstrand (båda

s).

ALLAN EKSTRÖM (m) replik:

Fru talman! Owe Andréasson uppehöll sig i sitt anförande kring Gustav ni:s förenings- och säkerhetsakt av år 1789.1 betänkandet Friköp vid historiska arrenden står på s. 94 att frågan om friköp från en historisk synpunkt ingående har utvecklats av Willands arrendatorförening med anknytning bl.a. till 1789 års förenings- och säkerhetsakt. Vidare står: Enighet föreligger dock om all det inte låter sig göra att i lagstiftning knyta an till dessa förhållanden. Nog därom.

Jag fick uppfattningen att Owe Andréasson menade att historiska arrendatorer skulle ha ett sämre skydd än alla andra arrendatorer i Sverige. Låt ' mig med anledning av detta återigen gå till nämnda betänkande, s. 90. Där slår: Man kan inle påstå att dessa arrendatorer har en osäkrare ställning än andra, Samma skyddsregler gäller ju för dem som eljest. Snarare torde det

vara så att innehavare av historiska arrenden i praktiken har suttit säkrare än andra arrendatorer med kortare innehav,

I tidningen Land från förra veckan står under rubriken Riksdagen inne på farlig väg:

"Arrendatorerna har mycket starkt skydd i lagstiftningen. Att därpå medge att särskilda friköpsregler ska gälla för historiska arrenden öppnar för stor godtycklighet i tillämpningen.

Del svenska arrendesystemet är för bra både för näringen och för hugade nystarlare för atl genom klåfingriga politikers agerande riskera sitt rykte och dessutom kunna hamna i Europadomstolen.

Riksdagen bör alltså avstå från atl ge regeringen i uppdrag att ta fram förslag till en ny lag."

År Owe Andréasson motståndare till själva arrendeinstitutet som sådant? Det fanns en glidning i Owe Andréassons uttalande, så jag undrar: År betänkandel elt första steg mot expropriation av all arrenderad mark i Sverige? Om man är negativt inställd till passivt jordägande måste det ju innebära att man är motståndare till arrenden. Jag bara ställer frågorna.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

ULLA ORRING (fp) replik:

Fru talman! Jag anser att Owe Andréasson gick förbi flera av de frågor jag ställde i mitt anförande. Jag vill därför upprepa dem.

Vad avser ulskottsmajoritelen med ordet bostadsarrenden? Jag vill erinra om atl domänverket vid en hearing klart uttalade sig emot att sälja ut bostadsarrenden och på så sätt gynna vissa människor på fastighetsmarknaden.

Den utredning Owe Andréasson själv har varit med i och som försöker definiera begreppet historiska arrenden kom också fram till att det var mycket osäkert vilka arrendatorer som avsågs. Utredningen sade att begreppet skulle bygga på vissa jordägarkategorier, viss utarrenderingstid vad gäller jordägarna och viss tids innehav i fråga om arrendatorerna. Ett system som bygger på dessa komponenter skulle dock bU något komplicerat. Jag viU med anledning av detta be Owe Andréasson atl än en gång precisera begreppet historiska arrenden.

Jag anser också att Owe Andréasson har förbisett den viktiga gruppen bestående av andra arrendatorer, vilken bl.a. togs upp i folkpartimotionen. Del gäller alt se lill att dessa arrendalorers ställning förbättras och att jordägarna och arrendatorerna själva inom arrendeinstitutets ram kan få fram bättre möjligheter för arrenden. Delta är en fråga som Owe Andréasson gled förbi alltför enkelt enligt min uppfattning. Utskottet borde ha stälh upp på förslaget om en utredning med uppgift att se över frågan om en arrendelag samt de regler som gäller inom arrendeinstitutets ram.

MARTIN OLSSON (c) replik:

Fru talman! Jag viU knyta an till en fråga som jag tog upp i mitt anförande och som Owe Andréasson inte alls nämnde, nämligen vilka åsikter de som är berörda har om förslaget lill lagstiftning. I min hand har jag den skrivelse som lagutskottet har fått från Sveriges jordbruksarrendalorers förbund, som organiserar jordbruksarrendatorer i hela vårt land. Förbundet hade haft tillfälle att yttra sig över utredningen, men ansåg efter den hearing vi hade i

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

våras atl delta var en så viktig fråga atl man under sommaren eller hösten skickade in en skrivelse lill oss. Man betonade i skrivelsen atl organisationen som sådan är motståndare lill att denna lagstifining införs. Man hänvisar, som jag nämnde i slutet av mitt huvudanförande, till en undersökning man har gjorl bland förbundels medlemmar och enligt vilken 85 % av SJA:s medlemmar log avstånd från förslaget alt lagstadga om friköpsrätt i enlighet med del som Owe Andréasson reserverade sig för i den utredning som ligger till grund för dagens ställningslagande.

Jag vill fråga Owe Andréasson; I vilket annal fall skulle man genomföra en lagstifining som man anser vara lill förmån för en grupp emot viljan hos den överväldigande majoriteten av denna grupp? Har delta förekommit vid någol annat tillfälle?

OWE ANDREASSON (s) replik;

Fru talman! Allan Ekström frågar om det är meningen atl all utarrenderad jord skall gå på försäljning. Jag talade ju från talarstolen om vilka det gällde, nämligen arrenden lydande under kyrkan, staten, akademier, fideikommiss och stiftelser. Det är på detta område vi rör oss, icke någon annanslans.

Vi lar ju i dag inte ställning till lagstiftningen i sig, utan vi - utskottsmajoriteten och, hoppas jag, även riksdagsmajoriteten - begär atl regeringen skall komma med en lagstiftning.

Allan Ekström läste ju upp vad som skrivits om Europakommissionen, så jag behöver inle la upp delta ytterligare en gång.

Del frågas också om kyrkan och staten. Representanter från kyrka och stal har ju, när vi har träffat dem, sagt all de inle är motståndare till en lagstiftning. De vill gärna sälja, och de har alltså inget emot att göra del. Men de anser trots detta inle att vi skall ha någon lagstiftning.

"Vi inom centern", sade Martin Olsson i sitt anförande från talarstolen. Om jag inle har uppfattat del fel råder det delade meningar inom centern på det här området. Det är väl främst de som har varit på plats, fåll ta del av problemen och tagit intryck av hur kanske framför allt de arrendatorer som lyder under fideikommiss har del, som tagit ställning för en friköpsrätt för dessa arrendatorer. Del har ofta också de som bor i närheten gjort.

ALLAN EKSTRÖM (m) replik:

Fru talman! Jag frågade Owe Andréasson om hans instäUning till arren-deinslitutionen som sådan. Skall del vara krav på identitet mellan ägande och brukande? Jag fick ingen reaktion på den uppfattning som redovisades i tidningen Land av den 24 november 1989.

Samma dag fanns det i annonsbladet ATL en artikel under rubriken Extre-misler för friköpsrätt. Där heter det:

"En friköpslag gynnar bara ett fåtal bönder men sätter hela arrendemarknaden i gungning. En lag som i slällel skyddar arrendatorns investeringar skulle däremot komma hela arrendalorgruppen till godo.

Den åsikten har Sveriges jordbruksarrendalorers förbund, SJA, som nu verkar tvingade all la strid för arrendeinstitutet snarare än atl leverera batalj mot jordägarna."

Del finns här alltså en påtaglig oro från alla möjliga håll för att socialde-

mokralerna i själva verket är på väg att förstöra själva idén med arrendeinstitutet. Något svar på det fick jag inle.

MARTIN OLSSON (c) replik;

Fru talman! Först lill del faktum alt jag nämnde centern i mitt anförande.

Jag nämnde centern i de sammanhang där centern har stått enig. Jag nämnde atl vi har varit pådrivande när det gällt alt få lill stånd förbättringar av arrendelagstiftningen, jag nämnde all vi stod bakom kravet 1983 att den här frågan skulle utredas och jag nämnde avslutningsvis i mitt anförande alt vi alltid har slagit vakt om landsbygdens och jordbruksbefolkningens intressen.

När jag talade om reservationen gjorde jag del i jagform. Jag har inle gjorl någon som helst sammanblandning av de frågor som partiet är enigt om och de frågor där jag liksom övriga är medvetna om all del inom centern finns olika uppfattningar.

Man redovisar kyrkans inställning på ell vilseledande sätt om man säger atl man har träffat representanter för församlingar eller pastorat som inle har någonting emot atl sälja. Jag sade i mitt anförande all det säkert finns församlingar och pastorat som vill sälja arrendeställen. Men del avgörande här är om det skall införas en tvångslag som tvingar kyrkan atl sälja arrendeställen. I remissyttrandet från kammarkollegiet, som företräder kyrkan, har man klart tagit avstånd från en Ivångslagsliflning - del råder inga som helst tvivel om del.

Jag fick inget svar på frågan, varför man nu vill begära en lagstifining som 85 % av de berörda, alltså medlemmarna i Sveriges arrendalorers förbund, klart har uttalat sig emot.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

ULLA ORRING (fp) replik:

Fru talman! Owe Andréasson redovisade inle, tyckte jag, några principiella skäl för en eventuell tvångslag och inte heller vad som ligger bakom skrivningen i betänkandel. Jag har fortfarande inle fått svar på min fråga om vad som avses. Enligt majoritetens förslag får regeringen faktiskt myckel fria händer.

Jag vill särskilt fråga vad som menas med "elt enkelt men från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande inlösensförfarande samt bestämmelser som garanterar en ur bägge parters synpunkt skälig ersättning". Hur skall detta krav tillgodoses, Owe Andréasson? Jag vill ha elt preciserat svar på del.

Det som Owe Andréasson sade i sitt anförande om de övriga motioner som kommit från folkpartiet och moderaterna om all förbättra lagstiftningen inom arrendeområdet var inle riktigt korrekt. Domänverket och Sveriges jordägareförbund har faktiskt tillstyrkt förslaget all se över vårdnadspliklen. De har också tillsammans med kammarkollegiet sagt sig vara positiva lill alt se över arrendelagstiftningen. Det är ju ell förslag som majoriteten förkastar.

En viktig fråga gäller också möjligheterna för jordägaren själv i den här arrendefrågan.

Jag vill också att Owe Andréasson skall ulveckla vad talet om bostadsarrende betyder - hur många är det och vad gäller det för någonting?

Prot. 1989/90:36 30 november 1989

Vissa arrendefrågor

OWE ANDREASSON (s) replik:

Fru talman! Om det här får några negativa effekter på arrendeinstitutet är det i dag för tidigt att uttala sig om. Motståndarna till ett förslag lar ibland fram sådana synpunkter. Man säger t.ex. i det här fallet att kommer lagstiftningen till stånd kommer arrendeinstitutet alt försvinna och det blir ingen utarrendering. Man får vara försiktig med att dra några långtgående slutsatser av sådant.

Låt mig påminna om atl vi för några år sedan hade en debatt här i kammaren om löntagarfonderna. Man sade då från det parti som AUan Ekström tillhör att alla företag skulle flytta ut ur Sverige och att vi skulle få stor arbetslöshet här. Jag släller bara frågan; Vi har löntagarfonder - hur är det i dag? Jag menar alltså atl man inte skall dra förhastade slutsatser av det här.

Här sägs att det är fråga om en tvångslag. Nej, det är helt friviUigt - den arrendator som vill köpa får köpa; den som inte vill köpa slipper Det är inget tvång.

Det är många av arrendatorerna, bl.a. de som arrenderar av domänverket, som säkert inte kommer all friköpa, beroende på alt de är till åren komna, beroende på alt det är fråga om så slora gårdar alt det skulle kosta många miljoner, beroende på att de inle vill betala sådana summor och beroende på alt de tycker atl de har det bra som det är.

Men de av arrendatorerna som har det allra sämst är de som lyder under fideikommissen. Martin Olsson säger att 85% av arrendatorerna säger att de inle vill ha delta. Men fråga då de 5 % som ligger under de historiska arrendena - de utgör bara 5 %, lill skillnad från 15 % - så får vi se vad vi får för resullal!

Förste vice talmannen anmälde att Ulla Orring, Martin Olsson och AUan Ekström anhållit alt lill protokollet få antecknat ätt de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

ELISABETH PERSSON (vpk):

Fru talman! I alla lider har frågor som rör jordfördelningen varit en källa lill konflikter och givit upphov lill mycket starka känslor. Vi vet att de under historiens gång har orsakat såväl inbördeskrig som uppror, revolutioner och kolonialkrig. Atl ha makt över sitt eget liv är för många människor än i dag en fråga om tillgång till jord atl bruka. Atl äga jord som andra tvingas bruka åt en är ett uttryck för makt, och ofta innebär det förtryck.

Vi lalar gärna om vårt eget lands historia som de fria, självägande böndernas historia. Den svenske bonden har lyfts fram som symbol för allmogen, dvs. allt folket. Han har också fått avlösa vikingen som den nationella symbolen. De feodala makt- och ägandestrukturer som rådde i övriga Europa från 1000-talel och på vissa håll ända in på 1800-talet betraktar vi gärna som för oss och vårt land främmande.

Den här historiebeskrivningen är ytlig och falsk. Den förtiger att det här i vårt land rådde ett slavsamhälle långt in på 1000-talet genom att ge intryck av trål var detsamma som avlönad jordbruksarbetare. Den förtiger de jordlösa torparnas och dagsverksarbetarnas, backstugesittarnas och tjänstehjonens historia, och den förtiger den rättslöshet och otrygghet som än i dag är en

verklighet för många arrendatorer. Den förtiger att det har funnits och på vissa håll alltjämt finns feodalherrar.

Vi tror också gärna atl den nödvändiga omfördelning av jord som skett här i Sverige har passerat smärtfritt och varit rättvis och att den är fullt genomförd. Vi vill ju gärna se oss som bättre än andra i det här fallet. Vi har ju inle haft vare sig bondeuppror eller torparstrider, åtminstone inle som i Mellaneuropa på 1500-lalet eller för den skull i Finland i början på detta århundrade, för atl nu bara nämna några exempel.

Men skiflesreformerna, som pågick i 200 år, upplevdes nog av många av dem som var inblandade som fruktansvärda övergrepp och ledde tiU personliga tragedier. Alla tyckte nog inle heller att resultatet blev rättvist precis! Owe Andréasson har beskrivit delta tidigare i sill anförande.

Frågor som berör ägande, makt och fördelning av jord går alltså aldrig spårlöst förbi. Jorden föder oss, men ägandet, dvs. besittningen av jorden, förbittrar och förblindar oss, och den orsakar både bokstavligt och bildligt ett lidande - förr och nu, överallt i världen.

Jag tror inte att någon av oss tycker något annat än alt Indiens bönder, Perus indianer och Brasiliens lantarbetare har räll till jord atl bruka och leva av och att de har rätt alt äga den jorden. Åtminstone de flesta av oss kan nog enas om att en rättvis fördelning av jorden är både nödvändig och avgörande för att del skall vara möjligt för u-ländernas människor att försörja sig och för att deras levnadsförhållanden skall bli värdiga.

Men har då dessa principiella ställningstaganden med Sverige i dag all göra?

Jo, fru talman, del har de faktiskt. Vi skall nämligen i dag fatta beslut om huruvida vi skall göra upp med en av de sista resterna av feodalismen i Sverige, huruvida vi skall göra det möjligt all skapa rättvisa för några hundratal arrendatorer och om vi skall genomföra en sentida jordreform. Vi skall besluta om huruvida vi äntligen skall vara villiga att rätta lill missförhållanden som gäller jord och jordägande och som i många fall går upp lill 200 år tillbaka i liden.

Frågan är om människor vars släkt i generationer har arrenderat jord och bostad av samme ägare, skall få rätt att köpa den jord han och hans släkt brukat och vuxit samman med. Det handlar inle om arrenden över huvud laget, det handlar inle om gratis överlåtelse utan om en rätt till friköp av historiska arrenden. Del är viktigt atl poängtera detta.

Det är nu mer än tio år sedan vpk först gjorde riksdagen uppmärksam på problem i samband med arrenden av mark och bostadshus. Sedan dess har vi åtskilliga gånger i motioner krävt friköpsrätt för historiska arrenden. Under senare år har vi till vår tillfredsställelse fåll sällskap i kampen för friköpsrätten av både socialdemokrater och centerpartister. Jag vill i detta sammanhang särskilt uppmärksamma Owe Andréassons insats, som jag tror har varit av stor betydelse för atl socialdemokraterna nu har tagit ställning för rätten att friköpa historiska arrenden.

Motståndet är dock så gott som massivt från de borgerliga partiernas sida. Det är beklagligt, fru talman, atl det nu inte är ett enigt utskott som står bakom lagutskottets belänkande. Dock är det väl för mycket begärt att mo-

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

deralerna, om så bara en endaste gång, skulle ställa sig på de svagares sida och försvara deras rätt lill trygghet och ägande.

Hur kan exempelvis folkpartiet i sin argumentation mot rätten atl friköpa historiska arrenden använda liknelsen mellan hyreslägenheter och bostadsrätter? Ena dagen talar de sig varma för all hyresgäster i hyreshus skall kunna friköpa sina lägenheter och omvandla dem till bostadsrätter, för att sedan, som i dag, motsätta sig all några arrendatorer skall få rätten atl friköpa de gårdar de bebott och odlat i generationer. Detta är mig en fullständig gåta.

Den så omhuldade rätten till egendom gäller uppenbarUgen enligt folkpartiet och moderaterna endast för somliga. I del här fallet gäller del bara dem som besitter väldigt slora egendomar, exempelvis fideikommissarier, kyrkan och domänverket.

I reservationen som också undertecknats av centerpartister tas dessutom lill brösttoner. Del talas om exproprialionsliknande ivångsförvärv och angrepp på annans ägande, del talas om ivångslagsliflning. Tidigare i elt anförande hör vi i,o,m, talas om stöld. Del är inte någon måtta på vilka förfärlig-heter dessa jordägare skulle drabbas av om arrendatorerna fick rätt att friköpa gårdarna. Nej, det är mycket som är märkligt i denna argumentation, fru talman. Alt liberalerna skulle vara de som längst skulle slå vakt om de feodala herrarnas ställning i det här landet hade jag faktiskt inte väntal mig. Precis de argument som förs fram i reservationen använder sig de stora jordägarna av i Sydamerika när det blir tal om jordreformer där. Det hela är närmast pinsamt.

Från vissa håll har det hävdats atl det inle behövs någon friköpsrätt. Exempelvis menar kyrkans företrädare, som är stora jordägare, atl deras arrendatorer inte vill friköpa. Att därför dra slutsatsen att det är onödigt med rätt till friköp av historiska arrenden är fel. SäkerUgen har priset spelat stor roll för arrendatorernas inlresse av ell friköp när del gäller de tidigare nämnda exemplen. Sätts priset efler marknadsvärde och inte efter brukningsvärde tvingas nog tyvärr många arrendatorer all tacka nej till friköp.

Nej, fru talman, nödvändigheten av all friköpsrätten blir lagstadgad och reglerad är uppenbar. Det finns arrendatorer som envist nekas friköp i många decennier. Därför är del med stor tillfredsställelse jag nu yrkar bifall till lagutskottets betänkande och avslag på reservationerna.

Nu ankommer det på regeringen att utforma förslag på lagstiftning och därefter återkomma till riksdagen. Jag förutsätter atl regeringen nu verkligen bemödar sig och inle förhalar frågan ulan snarast presenterar en proposition i riksdagen. En av de sista feodala kvarlevorna har då försvunnit från vårt land.

Fru talman! Det kan tyckas som en tanke, men kanske är det bara en tillfällighet: senare i dag skall vi ta ställning lill kungadömets avskaffande. Vilken dag blir vi mogna alt helt och hållet göra upp med feodalismen i Sverige?

ULLA ORRING (fp) replik:

Fru talman! Elisabeth Persson sade med styrka i rösten alt vi nu äntligen skall göra upp med del feodala system som råder i Sverige. Jag måste tillbakavisa dessa synpunkter. Friköp handlar om frivilhga åta-

ganden mellan den som säljer och den som köper varan. Det är den liberala uppfattningen. Vi tillämpar inle ett tvångsförfarande sådant som Elisabeth Persson vill stå för,

Elisabeth Persson glömmer också hell och hållet bort den Europakonvention som Sverige har anslutit sig till. Vi har gjort ett klart ställningstagande för alt fysisk och juridisk persons rätt till egendom skall lämnas oinskränkt.

Jag vill än en gång säga till både Elisabeth Persson och Owe Andréasson all elt köpeavtal bygger på frivillighel, all den ena parlen vill sälja och all den andra parten frivilligt kan köpa. Del kommer den här lagen inle alt innebära. Del är på samma säll med fallet med hyreslägenheter. Också del bygger på all del finns en som frivilligt vill sälja och en som frivilligt vill köpa.

Del är folkpartiets inställning.

Jag skall inle bemöta de andra frågorna. Jag vill bara säga all den friköps-linje som nu drivs av kommunisterna och socialdemokraterna innebär elt exproprialionsliknande förhållande. Då är del inle längre fråga om frivillighet. Vi i folkpartiet tycker att människor frivilligt skall få avgöra om de vill sälja eller köpa.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

ELISABETH PERSSON (vpk) replik;

Fru talman! Ulla Orring säger; Vi tycker alt människor frivilligt skall få avgöra om de skall sälja eller köpa.

Ja, men del är ju faktiskt på det sättet alt här har de här människorna velat få köpa i långliga tider, men de har inte fått göra del! De har inte kunnat komma fram på frivillighetens väg, därför all starka ägarkrafter har gått emot detta.

Ulla Orring glömmer också de historiska orsaker som ligger bakom. Det handlar många gånger inle alls om glasklara ägarförhållanden, utan det är i några av de här fallen urgamla tvister som ligger bakom.

Del hjälper inle hur ofta Ulla Orring upprepar försöket atl logiskt ursäkta sitt ställningslagande om ivångsförfarande. De som verkligen har utsatts för tvånget är faktiskt de arrendatorer som har velat friköpa sina gårdar men hindrats atl göra del.

Jag skulle fakliskl vilja uppmana Ulla Orring alt läsa en bok av Väinö Linna som heter Högt bland Saarijärvis moar. Där beskrivs på ett otroligt fascinerande säll just hur del kan ha gått lill med brukandet av jorden, vems arbete som har skapat värdena osv. Jag är övertygad om att Ulla Orring skulle få sig en tankeställare om hon satte sig in i Jussi Koskalas levnadsöde.

ULLA ORRING (fp) replik:

Fru talman! Jag behöver inle alls ursäkta mitt ställningslagande, Elisabeth Persson. Folkpartiets ställningslagande är atl värna om äganderätten. Del är någol ganska självklarl för oss liberaler.

Jag vill erinra Elisabeth Persson om atl det har funnits möjligheler för den här gruppen av arrendatorer också all friköpa sina ställen. Det har jag redovisat i mitt anförande.

Jag tycker också all Elisabeth Persson gör saken alldeles för enkel för sig genom atl hell hoppa över de övriga krav som vi från folkpartiet har framfört, om jordägarens självinlräde, om vårdnadsplikl och förlängning av ar-

Prot. 1989/90:36 30 november.1990

Vissa arrendefrågor

rendeavtal - allt som finns dokumenterat i reservation nr 3, som EUsabeth Persson inte har velat ställa upp för.

Jag tycker del är elt ensidigt ställningstagande Elisabeth Persson gör i den här debatien. Vi i folkpartiet är för äganderätten, och den äganderätten bygger på att den som vill sälja skall kunna göra det frivilligt. Det skall inte ske under tvång, vilket det här förslaget kommer att innebära.

CARL G NILSSON (m):

Fru talman! Jag har redan instämt i Allan Ekströms anförande, men jag tycker del finns anledning att göra det ytterligare en gång.

Nog tycker jag alt det var litet oförsiktigt av Owe Andréasson att avfärda farhågorna om effekterna av lagstiftningen med all jämföra med löntagarfonderna. Om vi har något aUmänt, stort problem i Sverige i dag, så är det vårt näringslivs brist på vilja att investera i Sverige och svenska företags stora investeringar utomlands i slällel.

I betänkandet finns en mening med följande lydelse: "Också arrenden som i framliden fyller kraven bör således kunna ge rätt lill friköp." Den formuleringen, i kombination med det oerhört starka och på senare tid än starr käre besittningsskyddet, tycker jag är myckel anmärkningsvärd. Den blir ännu mer anmärkningsvärd när jag hör att Owe Andréasson säger att det här är del första, lilla steget i lagstiftningen på det här området.

Fru talman! Förslaget lill friköpslag är ell skamgrepp på Sveriges självägande bönder och på jordägarna. Därmed är det också till skada för arrendeinstitutet som sådanl med dess stora antal duktiga arrendatorer

Fru talman! Jag har emellertid närmast begärt ordet för atl något uppehålla mig vid arrendelagstiftningen främst ur jordbrukspolitisk synpunkt. Della belänkande har nämligen inte varit på remiss i jordbruksutskottet -en anmärkningsvärd brist, tycker jag, eftersom hela lagstiftningen i så hög grad berör jordbrukspolitiken över huvud taget.

Ungefär hälften av Sveriges åkerjord brukas som arrende. Det är många olika slags arrendeformer, från fasta, långvariga gårdsarrenden till korta upplålelseformer av mer eller mindre fast slag. Generellt kan man säga att för brukarnas del har arrendeformen ett lågt pris jämfört med förräntnings-kostnader av marknadspriset på jordbruksfastigheter. Delta innebär att för många jordbrukare - framför allt gäller del nyslartande jordbrukare - är arrende av en jordbruksfastighet den enda realistiska utvägen att etablera sig som bonde. Det är alltså myckel vikligl alt vi har en fungerande arrendemarknad med ett utbud av åkermark som kan upplåtas med fasta, helst långa kontrakt som ger de avialsslutande parterna möjUghet till en fast planläggning och som ger trygghet i tillvaron.

De senaste årens ändringar i arrendelagstiftningen har konsekvent och ensidigt gynnat arrendatorernas ställning i elt avtalsförhållande. Besittningsskyddet har stärkts intill omöjlighet för jordägaren att byta arrendator eller att ens ibland återinträda som brukare på sin egen gård. Arrendator kan ställa sådana krav på tvångsmässiga åtgärder som följer av bestämmelserna om byggnadsskyldighet eller skyldighet alt utföra täckdikning på arrendestället som omöjliggör för jordägaren att erhålla en acceptabel förräntning på i jord bundet kapital.

Dessa ensidiga åtgärder har skapat en obalans på arrendemarknaden. Konsekvensen har blivit all utbudet av arrendejord för framför allt långa, fasta avtal har minskat. Jordägarna vågar helt enkelt inte arrendera ut sin jord genom avtal som ger arrendatorn ell suveränt övertag.

Detta har medfört att samarbetet mellan jordägare och arrendatorer tagit andra former. Man skriver i stället myckel korta avtal, eller andra former av avtal för att försöka kringgå lagstiftningen. Denna utveckling är klart skadlig för båda parterna på arrendemarknaden. Därmed är den också skadlig för hela samhället. I min och Ingvar Erikssons motion 1988/89:L504 lar vi upp de här frågorna. Jag anser alt det nu är hög tid atl analysera konsekvenserna av den gällande lagstiftningen och atl göra erforderUga ändringar. Härvidlag måste utgångspunkten vara att det skall finnas en avtalsfrihet för båda parter. Elt mycket stort - och del har sagts flera gånger i dag - antal remissvar ger oss stöd för de här synpunkterna.

Herr talman! Jag önskar bifall till reservation 1 liksom också till reservation 3.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

Linder detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

OWE ANDRÉASSON (s) replik:

Herr talman! Jag skall inle la upp någon stor debatt med Carl G Nilsson utan bara säga, att när jag talade om det första lilla steget, ville jag förklara vad det innebar. Näsla steg blir lagstiftning.

SVEN-OLOF PETERSSON (c):

Herr talman! I del nu aktuella betänkandet, LU6, med rubriken vissa arrendefrågor, tas frågan om arrendalorers rätt till friköp av historiska arrenden upp.

Under den senaste allmänna motionstiden väckte jag själv en motion i ärendet, L501, I denna pekade jag på historiska orsaker till de rådande förhållandena och angav också skäl lill varför jag anser det vara både viktigt och befogat alt denna grupp arrendatorer ges möjlighet alt friköpa sina arrenderade gårdar.

Rätten till friköp borde egentligen vara helt naturlig, i synnerhet som vanligt enskilt ägande ej berörs. Del historiskt betingade ägandet av arrendegårdar har sitt ursprung i förhållanden som rådde och beslut och bestämmelser som fattades under för länge sedan svunna epoker. Det borde därför vara en självklarhet att reglerna och lagarna även på detta område får en utformning som svarar mol dagens samhällsförhållanden.

Avfolkning och lomma bygder har ibland blivit följden av historiskt betingade ägarkategoriers grepp över bygder och befolkning på många håU i vårt land. Del är viktigt att dessa förhållanden ändras. Om det skall vara möjligt all värna och vidareutveckla jordbruk och bygder, är det viktigt att den aktuella befolkningen i de berörda bygderna ges möjlighet all själv fatta de avgörande besluten. Del nu rådande ägarsyslemel är heh och hållet att betrakta som ett passivt ägande utan någon fysisk koppling till de aktuella fastigheterna och bygderna. Det är viktigt all peka på att det endast är ca

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

1 200-2 500 jordbruk i vårt land som har denna historiskt betingade bakgrund och således kan komma all omfattas av en reform av delta slag. Även om antalet kan synas ringa i relation till del totala antalet jordbruk i vårt land, utgör inte minst den historiska bakgrunden för dessa aktuella jordbrukare ell fullt berättigat skäl till atl vi i dag fattar beslut i enlighet med majoritetens förslag. Den i delta fall aktuella befolkningsgruppen har ju också under sekler arbetat och verkat för rätten lill självständighet och självägande. Det är nu hög tid alt dessa strävanden bär frukt.

I debatien har man lill vissa delar gått i från all behandla endast del historiska ägarmolivel, vilket i huvudsak har varit motivet för de aktuella motionerna. En förändrad lagstifining på della område borde faktiskt medverka lill atl ägandet breddas och all en form av koncentrerat ägande minskar.

Sedan utredningen Friköp vid historiskt arrende lades fram har ytterligare motiv som talar för friköpsräll framkommit. Först kan nämnas den alltmera kritiserade inställningen till passivt ägande och långvarigt dödsboägande. Även kampanjen "Hela Sverige skall leva" lalar för det riktiga i atl befolkningen på landsbygden ges möjlighet till utkomst och arbete. Även med hänsyn till delta är del viktigt all den aktuella befolkningsgruppen ges full bestämmanderätt över sin egen framlid,

Ulvecklingen slår absolut inle stilla. Ständigt kommer nya krav och bestämmelser. I dag är sådana krav och bestämmelser aktuella för jordbruksarrendatorer och även andra lantbrukare, inte minst beträffande miljösidan och djurskyddet. Det tarvas ständigt nya investeringar på såväl byggnadssidan som marksidan. Dagens förhållanden gör del myckel svårt atl klart fastställa vem del egentligen är som har ansvaret för alt dessa investeringar kommer lill stånd. Dessa problem och andra likartade leder ofta lill tvister mellan ägare och arrendator. Vid självägande uppkommer naturligt nog inle tvister av denna art.

Del institutionella ägandet lorde i allt väsentiigl strida mot vedertagna principer om den enskildes räll och möjlighet atl socialt, kulturellt och nä-ringsmässigl ulveckla sin egen bygd och sitt eget jordbruk.

Sambandet mellan brukande och ägande, som ofta anses viktigt , har på grund av detta historiska förhållande helt salts ur spel. Detta självklara samband måste ses som en livsnerv och en livsnödvändighet i varje lanibrukarfa-miljs och varje jordbruks liv.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till majoritetens förslag vad gäller friköpsräll vid historiska arrenden.

I delta anförande instämde Stina Eliasson och Marianne Andersson (båda

c).

BENGT SILFVERSTRAND (s);

Herr talman! Det finns både jordbrukspoliliska, sociala och regionalpoliliska skäl alt friköp av dessa arrendegårdar skall få komma lill stånd. Så skrev f,d, ordföranden i jordbruksulskollel Einar Larsson och hans center-partisliske partivän Lennart Brunander i en motion lill denna riksdag 1983, Dagens företrädare för centerpartiet, Martin Olsson, litar inte på sina jordbrukspoliliska förgrundsgestalter.

I en motion till årets riksdag talas del om starka skäl för ell införande av en friköpsräll i det fall då arrendet har innehafts av arrendatorn och hans släkt under flera generationer. Motionärerna anser atl en sådan lösningsrätt inle bör innebära någon orimlig inskränkning av äganderätten. Motionen har undertecknats av bl,a, Bengl Harding Olson, folkpartiet, som tidigare har varit åklagare. Min fråga lill Ulla Orring lyder: Litar inle folkpartiet på sina juridiska experter och sakkunniga?

Herr talman! Del är elt historiskt beslut som vi snart skall falla om friköp av s,k, historiska arrenden. Om lagulskollels förslag vinner bifall, vilket allt lalar för, har riksdagen klart och entydigt uttalat all de kanske sista resterna av ett feodalt syslem skall avskaffas. Det finns därför anledning alt sälla in denna fråga i ell historiskt perspektiv. För all understryka på vilken bräcklig grund den äganderällsprincip vilar som nu konservativa kretsar i vårt land med sådan envelenhel hävdar, får vi gå tillbaka lill drottning Kristinas dagar på 1600-lalel, denna drottning som lättsinnigt strödde omkring sig föriä-ningar lill sina gunstlingar. Förvisso lyckades Karl XI genom sin berömda reduktion dra in en del av dessa förläningar lill kronan, men han nådde inte ända fram. Många adelsmän, som i stor omfattning hade lagt frälsebondejord under sig, instiftade fideikommiss, vilket innebär atl ätten inle får sälja jorden. Adeln skulle för all framtid behålla sin överhöghet över bönderna. Än i dag gäller i stor utsträckning sådana bestämmelser.

Det handlar alltså de facto inle om någon inskränkning av någon annans äganderätt, utan om en utvidgning av äganderätten och en myndighetsförklaring av enskilda människor, vilkas vardag lill stor del har styrts av feodal-samhällels lagar. Del handlar om jordbruksbefolkningen under publika ägoslag och adelns fideikommiss från 1700-lalel, Det handlar om generationers kamp för friköp av sina fädernegårdar och därmed enskilt ägande för en slörre krets. Del handlar om brukarna i de bygder som ställdes utanför de skalleköpsreformer som är grunden för nästan all enskilt ägd jordbruksmark sedan århundraden tillbaka. Del bör påpekas all en fideikommissinnehavare inle äger jorden utan innehar arrendestället med fideikommissräll, vilket är en väsentlig skillnad,

I princip kan sägas all för mer än 200 år sedan avlidna inte får avhända sig någol slag av jordäganderält till de kommande fideikommissarierna. Vid den liden förelåg knappast äganderätt lill frälseböndernas gårdar i den mening som gäller i vår tid för självägande jordbrukare.

Del handlar inte om någon lag som ger en privatperson rätt alt expropriera någon annan privatpersons mark. För alt illustrera della kan vi genomföra följande tankeexperiment.

Tänk om all jord i vårt land ägdes av fideikommiss sedan 1700-talel eller i alla fall sedan flera hundra år tillbaka och alla Sveriges bönder var underlydande arrendatorer, alt de vore styrda av arrendekonlraklsbeslämmelser med allt vad della innebär. Skog och jakt var fråntagna alla jordbrukare.

För all citera en motion till LRF;s riksförbundsstämma 1985 kring detta tankeexperiment: "Om detta ägande låg hos s,k, privatpersoner av högre ställning som under århundradet inle själva plöjt, röjt, mockat eller slagit i en spik, skulle del också då varit en rällsprincipiell fråga atl säga nej lill

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

jordbruksbefolkningens krav på självständighet genom friköp? Nalurliglvis inle!"

På ägarsidan har ingen nu levande människa eller dess förfäder någonsin brukat eller bebott de här gårdarna del nu rör sig om. Nalurliglvis gäller detsamma domänverket, kyrkan och andra publika ägare.

I detta sammanhang kan nämnas atl riksdagen 1980 gav kronotorparna i Norrland oförbehållsam rätt alt friköpa sina odlingslägenheter med byggnader, vilka låg under domänverkels förvaltning.

Mumien går igen, skulle man sammanfattningsvis kunna säga om de inlägg som försvarat en gammal feodal kvarleva här i dag.

År 1869 väckte lanlmannarepresenlanten Ola Jönsson i Kungshull en motion med krav på utredning om frälsejorden i Skåne. Motionen väckte en storm av indignation inom skånska jordägarkretsar och den konservativa tidningspressen rasade. Greve Arvid Posse uttalade farhågor för inbördeskrig därest Ola Jönssons motion om en undersökningskommission om frälsejorden i Skåne blev tillsall.

Motionen avslogs senare men hade med rösterna 82 mol 81 varit hänskju-ten för behandling i utskott.

I dag, herr talman, hotar inle den samlade konservatismen i Sveriges riksdag med någol inbördeskrig. Nej, nu är det Europakommissionen för mänskliga rättigheter som är det vapen med vilket man bygger upp bastioner till försvar för privilegiesamhället.

Vad säger då Europakommissionen till försvar för den äganderätt som här åberopas? Jo, förutom det som är citerat har man här valt alt plocka ut de avsnitt som gagnar de egna syftena. För att lägga lill det både Allan Ekström och andra säkert har läst men som del inle passar deras syn alt här framföra skall jag hjälpa dem på traven med nödvändiga kompletteringar.

Kommissionen konstaterar atl ell verkligt skydd för äganderätten förutsätter all ägaren har en viss rätt lill ersättning om han berövas sin egendom. Det finns inle någon som har ifrågasatt rätt lill ersättning för dem som i del här fallet genom friköp får avstå en del till någon annan.

Samtidigt har kommissionen understrukit att staten har ell betydande mått av frihel - "a wide margin of appreciation" - alt själv bedöma om en balans föreligger mellan berörda intressen. I ett för denna diskussion intressant rättsfall från Storbritannien kom kommissionen fram till slutsatsen alt del inle var fråga om brott mol artikel 1. Däremot kan det i reservation 1 åberopade Sporrong- och Lönnrothmålel inle sägas vara särskilt relevant för de begränsade fall av friköpsräll vi nu diskuterar.

Ulvecklingen har inneburit atl allt mindre av det samlade kapitalet i ett jordbruk utgörs av jordägarskapel. Vid de historiska arrendena är brukarens ekonomiska insats i form av djur och rörelsekapital, maskiner och inventarier, grundförbätlringar i mark och byggnader ofta dubbelt så stor som jordägarens insats. Exempel, myckel färska sådana, visar alt arrendatorer vid gods i såväl Västergötland som Skåne svarar för 95 % av kostnaderna för ombyggnads- och investeringsarbelen.

Herr talman! Arrendatorer vid s.k. historiska arrenden vill i stor utsträckning friköpa sina gårdar, men vissa konservativa krafter anser all allt skall förbli vid det gamla. Detta påminner i myckel om den berömda s.k. Hamil-

tonska slutsatsen, dvs. det av lundaprofessorn Bengt Lidforss i uppsatsen Akademiska undantagsgubbar återgivna yttrandet av nationalekonomen Gustaf Hamilton. Denne Hamilton fällde apropå större jordegendomars relativa fördelaklighet följande visdomsord: "Om man tar i betraktande de avseenden som i avseende på jordegendomen bör lagas i betraktande, så finner man, all det är allra bäst precist som del nu är." Vad vi i dag fåll uppleva är ett anlal borgerliga upprepanden av Hamillons slutsats.

Men, herr talman, jag är övertygad om all riksdagen om en stund fattar ell beslut som innebär atl enskilda människor, som i generationer röjt, brukat och bebyggt den jord de i slora delar redan äger, skall av Sveriges folkvalda församling få sin slutgiltiga myndigförklaring.

Prot. 1989/90:36 30 november 1989

Vissa arrendefrågor

I delta anförande instämde Bengl Kronblad, Christer Skoog och Ingvar Johnsson (alla s),

MARTIN OLSSON (c) replik;

Herr talman! Jag skall inle gå in på Bengt Silfverslrands omfattande resonemang i den här frågan, men mitt namn nämndes i början av hans anförande, och det var det som föranledde mig atl begära replik. Jag vill göra ett klarläggande, eftersom Bengt Silfverstrand försöker framkalla bilden av all jag skulle ha frångått centerns ståndpunktstagande.

År 1983 väcktes del flera motioner om att del skulle tillsättas en uiredning om friköpsrätt. En av de motionerna väcktes av några centerpartister, med jordbruksutskottets dåvarande ordförande Einar Larsson som första namn, vill jag minnas. Bland motionärerna fanns då även Lennart Brunander, Som jag sade i milt huvudanförande, var vi för atl frågan skulle noggrant prövas av en uiredning.

Utredningen tillsattes, och när den hade arbetat i några år hade den fått fram ell omfattande material och gjort bedömningar av både positiva och negativa sidor med en eventuell lag om friköpsrätt. Lennart Brunander var vår representant i utredningen, och eftersom han nu inte är i kammaren vill jag lala om att han vid ett sammanträde med centerns riksdagsgrupp redovisade de skäl både för och emot som utredningen kommit fram till. Del är skäl som jag i stort sett återgav i mitt huvudanförande, så dem skall jag inte försöka hinna med på de här tre minuterna.

Mol bakgrund av de många skall vi säga praktiska problem som fanns med införande av friköpsrätt och mot bakgrund av alt en sådan var något främmande för svensk rättstradition - det fanns många fler anledningar också -blev Lennart Brunanders ställningslagande alt han inle ville biträda förslaget om införande av en friköpsrätt. Del är precis den uppfattning han framförde då som jag har hävdat under lagrådsbehandlingen av denna fråga. Della har lett lill alt jag är en av reservanterna.

ULLA ORRING (fp) replik:

Herr talman! Bengl Silfverstrand lägger ord i vår mun som vi inte har sagt, nämligen atl allt skall förbli vid del gamla. Det är faktiskt inte så, Bengl Silfverstrand.

Jag vill också la upp Bengt Silfverslrands påslående alt vi i folkpartiet inte

3 Riksdagens protokoll 1989/90:36

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

litar på våra egna. Jag har i denna debatt ganska klart redovisat för den motion som Bengt Harding Olson och Karl-Göran Biörsmark står bakom och i vilken man verkligen vill gå vidare inom arrendeinstitutets ram för atl förbättra villkoren.

Vi vet all arrendeinstilulionen har en väldigl stor betydelse för det svenska jordbruket. Vi vet också all jordbruket kommer all genomgå stora förändringar. Därför har vi i denna reservation frän folkpartiets sida, som tyvärr inle ulskoltets övriga politiska partier ställt upp på, velat se över hela arrendelagstiftningen för all förbättra villkoren, både för arrendatorer och för jordägare. Del slår jag fast vid. Sedan vill jag upprepa vad jag sagt så många gånger, att beträffande folkpartiets inställning till äganderätten är det ett starkt krav i vårt parti atl respektera äganderätten.

Del är intressant atl Bengl Silfverstrand är kapabel atl tolka Europakonventionen, Del har inle ulskoltets majoritet klarat av.

ALLAN EKSTRÖM (m) replik:

Herr talman! Bengt Silfverstrand gjorde i sin historiska exposé hänvisningar lill drottning Krislina som delade ul förläningar. Del skulle då ha relevans i dagens lagstiftningsärende.

På s, 84 i ulredningsbelänkandel Om friköp slår:

De nuvarande fideikommissen är inga förläningar. Innehavaren kan härleda sitt innehav till ett vanligt köp eller - i någol enstaka fall - byte i en tidigare generation. De fideikommiss som tidigare förlänats drogs in under reduktionen.

Bengl Silfverstrand kom också in på Gustav III:s förenings- och säkerhetsakt av 1789.

Som jag sade tidigare skriver man i ulredningsbelänkandel om delta:

Enighet föreligger dock om atl del inle låter sig göra all i en lagstiftning knyta an lill dessa förhållanden.

Min syn på äganderätten grundar jag på dagens svenska konstitution och rältighelskalalog, som kompletteras av Europakonventionen.

Del är fakliskl både avslöjande och betecknande. För mig är Europakonventionen och rätlighelskatalogen, som finns både här och i andra konstitutioner i Europa och Amerika, ell skydd för den enskilde. För Bengl Silfverstrand är den ett hinder för staten.

Jag har citerat artikel 1 i lilläggskonventionen. Den slår också i belänkandet, och den är helt korrekt återgiven.

Sporrong-Lönnroth-fallel är en betecknande tolkning av delta, och jag kan även här hänvisa lill ulredningsbelänkandel, s. 82;

"En friköpsrätt innebär ell exproprialionsliknande förvärv, ett förvärv av en enskild från en annan enskild. Expropriation är endast - och bör så vara -tillåtet för del allmänna. Del är en samhällelig rätt. Ell allmänt inlresse måste föreligga för atl expropriation skall tillåtas. För atl en enskild skall tillåtas expropriera, måste hans rätt kunna jämställas med en samhällelig räll. Så är inle fallet i denna sak. För jordägarna har denna synpunkt en stor principiell betydelse,"

Del är min inställning lill äganderätten i Sverige,

CARL G NILSSON (m) replik:

Herr talman! Eftersom Bengl Silfverstrand så säkert säger sig kunna veta vad som blir effekten av denna lag resp, inle blir effekten, förutsätter jag all han har svaret på de frågor utskottet inle kan besvara, nämligen; "Vilka krav på släktskap som skall uppställas anser sig utskottet för närvarande inte kunna bedöma. Utskottet är inle heller berett alt närmare ange hur länge arrendestället skall ha innehafts inom släkten för atl friköpsräll skall medges."

Del skall bli intressant all höra Bengt Silfverslrands förklaringar av della.

Sedan noterar jag med tacksamhet, herr talman, all Bengl Silfverstrand tolkar Europakonventionen på det sättet att de som blir så all säga föremål för denna friköpslags effekt inle skall behöva frånlräda sin jord gratis, ulan får betalt för marken.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

BENGT SILFVERSTRAND (s) replik;

Herr talman! Del är väldigt svårt all vela centerns inställning i dessa frågor. Vi har hört Martin Olsson gå emot förslaget och Sven-Olof Petersson varmt plädera för del som utskotlsmajoriteten slår bakom.

Jag kan spä på ytterligare. I ell brev från centern i Ale till centerns partiledning den 26 juli i år skriver man;

Under en följd av år har elt anlal lorpare under baron X försökt på olika sätt friköpa sina torp. Vi hoppas atl du (det är lill partiledaren) och din riksdagsgrupp är med partierna s och vpk och stöder förslaget.

Det behövs ell klarläggande; Var slår centerpartiet?

Ulla Orring säger atl folkpartiets inställning lill ägandet är klar.

Vilken inställning då? År del den som företräds av Bengl Harding Olsson och Karl-Göran Biörsmark och som säger all starka skäl lalar för ell införande av friköpsräll, eller är del som Ulla Orring säger, ell hol mot ägande-rånen?

Till moderaterna vill jag bara notera all jag inle har gett mig på all tolka Europakonventionen, i motsats lill vad de själva gjorl. Jag har bara velat nyansera de myckel ensidiga påståendena, i vilka man fakliskl mer eller mindre direkt säger atl delta är grundlagsslridigl. Jag noterar all det inle finns något som helst stöd för den uppfattningen i de rättsfall som hittills förevarit i angränsande fall.

Del mest kända är det åberopade från Storbritannien. I detta rättsfall handlade del, precis som del vi nu diskuterar, om all ell anlal fastighetsägare klagade över all elt anlal andra personer med långvarig nylljanderäli till dessa fasligheter senare genom en ny lag skulle fä rätt all lösa in dem. I det fallet var det mol en otillräcklig ersättning.

En sak kan man i alla fall avläsa ur Europakonventionen. Exproprialionen som sådan är inte avgörande, ulan del avgörande är att den mark som exproprieras skall betalas med en rimlig ersättning. Någonting annal har det i detta fall inle varit fråga om.

MARTIN OLSSON (c) replik:

Herr talman! I min föregående replik fick jag tillfälle all för Bengt Silfverstrand och övriga beskriva hur vi hade bedömt frågan inom centern. Jag be-

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

gärde replik då för atl Bengt Silfverstrand någol ifrågasatte, i insinuant lon, om jag litade på vad centerns företrädare hade framfört 1983.

Därför vill jag redovisa hur man bedömde det då. Man ansåg atl det var viktigt all få frågan utredd. Sedan man fått klarhet om konsekvenserna ansåg man del inle lämpligt all stifta en lag.

På frågan; Var slår centern? kan jag bara säga; 1986, då vi fick en rapport i riksdagsgruppen om övervägandena inom utredningen, rekommenderade centerns riksdagsgrupp Lennart Brunander att gå emot förslaget.

Del fanns även då företrädare för partiet som var positiva lill en lagstiftning. Delta ser vi också i utskoltsbetänkandet och hör hell klart i dagens debatt. Man kan alltså inle ifrågasätta all del finns två olika ståndpunkter inom partiet.

Jag ville i min första replik ge bakgrunden lill hur frågan har hanterats inom partiet från 1983, då vi ville ha en utredning, och fram lill ställningstagandet i dag.

ULLA ORRING (fp) replik:

Herr talman! Jag trodde all jag i milt huvudanförande gjorde ganska klart för Bengl Silfverstrand och övriga var folkpartiet slår i den här frågan, men det hindrar inte all jag kan upprepa vad jag sade. Jag för folkpartiets talan i den här frågan. Jag tror all Bengt Harding Olson, som har begärt ordet, själv klart kan redovisa sin inställning till friköpsrätten.

Det är för folkpartiets del fråga om alt vi inle vill tumma på grundprincipen om äganderätten. Vi kan inte bortse från atl en räll till friköp mol ägarens vilja, i del här fallet mot jordägarens vilja, innebär elt stort ingrepp i den enskildes äganderätt. Delta är en tillämpning som vi i folkpartiet på intet sätt kan acceptera.

Jag sade i milt tidigare anförande an del skett en stor förbättring av arrendatorernas villkor. Det vill vi arbeta vidare på. Folkpartiet vill också se all båda parterna skall vara jämbördiga och atl man skall ha kvar arrendeinstitutet.

Jag tycker att ulskoltets beskrivning är mycket opreciserad. Owe Andréasson har försökt all precisera vad han avser med begreppet historiska arrenden, men det är ganska svårt atl utläsa av utskottets belänkande.

Vi i folkpartiet menar atl del är ganska lätt all ta näsla steg om man rubbar på äganderätten på del ena området. Vad händer med de övriga arrendatorerna? Jag tycker all Bengt Silfverstrand har varit myckel kallsinning lill det förslag som bl.a. Bengl Harding Olson framfört i en motion, och som finns beskriven i vår reservation, nämligen all man skall se över hela arrendelagstiftningen. Jag tycker all Bengl Silfverstrand skulle ha ställt sig bakom della.

ALLAN EKSTRÖM (m) replik;

Herr talman! I Europakonventionens tilläggsprotokoll artikel 1 slår som första förutsättning: "Envar fysisk eller juridisk persons rätt lill sin egendom skall lämnas okränkl".

Egendom skall i princip lännias okränkt, och den går inte atl röra. Det finns ett undanlag som nämns i första stycket: "Ingen må berövas sin egen-

dom annal än i det allmännas intresse". Dvs. rätten lill egendom skall vara okränkl, men man får göra undanlag om del sker för tillgodoseende av ett allmänt ändamål sedan del allmänna ändamålet befunnits väga tyngre än skyddet för den enskildes grundläggande rättigheter.

Bengt Silfverstrand åberopar vidare ell engelskt rättsfall. I vårt fall föreligger den skillnaden i förhållande lill del engelska rättsfallet atl det är fråga om en grupp arrendatorer som närmast kan betecknas som företagare. De har en stark social ställning - del är oslridigl - med besittningsskydd, förköpsrätt och överlåtelserätt. Deras ställning är lika stark som alla andra arrendalorers - enligt betänkandet i själva verket en starkare ställning. Så var inte förhållandena i del engelska rättsfallet.

Jag hävdar fortfarande atl min tolkning är den riktiga. Man kan på goda grunder räkna med atl detta är en kränkning av Europakonventionen och därmed indirekt av de svenska fundamentala principerna om äganderättens innehåll och omfattning.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:

Herr talman! Vi har i alla fall kommit så långt i debatten att del har visat sig alt del inom centern och folkpartiet finns starkt delade meningar i den här frågan. Då skall man lala med slörre försiktighet än vad Ulla Orring gör när hon här säger atl vi tummar på grundläggande rättsprinciper.

Del är inte alls fråga om della. När det gäller de fideikommiss som den här diskussionen om friköpsrätt i huvudsak är begränsad lill föreligger del inte någon självklar äganderätt. Det kan ingen av de borgerliga företrädarna hävda. De får gå och se efter litet noggrannare.

Man kan på minst lika starka grunder hävda en rätt för de människor som har byggt upp egendomsvärde samt kulturella och andliga värden på dessa gårdar, dvs. arrendatorerna. Det är intressant att notera att dagens liberaler inte slår vakt om den gruppen.

Jag vill slutligen lill Allan Ekström säga all man skall vara oerhört försiktig när man tolkar Europakonventionen och Europadomstolens utslag. Jag har varit del. När man så ensidigt hävdar atl vi genom en friköpsrätt skulle bryta mot någon äganderättsprincip får man faktiskt finna sig i att få molhugg och alt ledamöter plockar fram fakta i målet.

Dessa fakta kan i det rättsliga sammanhanget kompletteras med de bestämmelser som gäller i Sverige. I RF 2:18 finns en föreskrift om atl "varje medborgare vilkens egendom tagits i anspråk genom expropriation eller annat sådanl förfogande skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grunder som bestämmes i lag". Något krav på full ersättning, eller ersättning motsvarande egendomens marknadsvärde, har däremot inte uppställts i RF.

Det handlar både på det svenska planet och på det internationella planet om skälig ersättning. Atl la lill så i överkant som Allan Ekström gör kan man åtminstone inte göra så länge det handlar om ett beslut i Sveriges riksdag. Del är fråga om en beställning av en lag, en lag som regeringen skall återkomma till riksdagen med, där man självfallet skall la hänsyn lill de grundläggande äganderättsprinciper som alla partier i Sveriges riksdag, även del socialdemokratiska partiet, slår bakom.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

Tredje vice talmannen anmälde atl Allan Ekström och Ulla Orring anhållit alt lill prolokollel få aniecknat all de inle ägde räll lill ytterligare repliker.

TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela all anslag nu har satts upp om alt detta sammanträde skall fortsätta efter kl. 19.00.

KENT LUNDGREN (mp):

Herr talman! Jag skall inte bli långrandig, del tillåter tyvärr inte mina stämband i dag. Jag vill dock säga följande om utskottets hemställan. Det sägs i mom. 1 beträffande investeringar på arrendestället atl utskottet hemställer "atl riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om skydd för jordbruksarrendalors investeringar". Det är mycket bra, del släller vi definitivt upp bakom.

När del sedan gäller friköpsräll vid historiska arrenden släller sig miljöpartiet bakom atl regeringen skall komma med ett lagförslag till riksdagen, men med en någol annan motivering än den utskottet anför.

Miljöpartiet vill ha en fungerande arrendemarknad. Den är viktig av den anledningen alt ell arrende ofta är den enda möjligheten som unga jordbrukare har alt komma i gång. Om vi haft funderingar på atl arrendemarknaden var hotad skulle vi varit betydligt mer tveksamma än vad vi är nu. Men vi lalar här om en liten begränsad grupp arrendatorer. Det är institutioner och juridiska personer som är ägare till marken och som inle har brukat jorden på många år. Vi har också hört i debatten alt del finns intresserade säljare bland dessa ägare.

Miljöpartiets skäl lill all stödja della är att vi vill alt en bo- och brukarplikt skall gälla i en slörre omfattning än i dag. Vi är också intresserade av att få fram elt ekologiskt jordbruk, och elt sådant jordbruk kräver ofta mindre enheter. Här finns en chans alt åsladkomma en del sådana. Miljöpartiet är också myckel mån om all friköpen inle skall vara baserade på spekulation.

Nu är miljöpartiets reservation nr 2 en molivreservation, dvs. en annan motivering än utskottets. Den kommer naturligtvis atl röstas ned vid kammarens omröstning. Men del är bra alt vi kunnat lägga fram en molivreservation vid en begäran av ell lagförslag. Då har vi i förväg deklarerat vilka premisser vi anser skall gälla för all miljöpartiet skall stödja ell lagförslag när det väl kommer till kammaren.

MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Eftersom jag är en av motionärerna som har gett upphov till detta belänkande, vill jag gärna klargöra bakgrunden någol. För mig är det vikligl alt värna om en levande landsbygd, där människor kan få fortsätta alt bo och leva i den bygd där familjen har boll sedan generationer tillbaka.

I många fall rör önskan om friköp endast mindre områden som mera är att betrakta som tomter än som reella jordbruksfastigheter. I de fallen bör en friköpsräll inle innebära något intrång i den nuvarande ägarens verksamhet. Jag anser all friköpsrätten är särskilt viktig i de fallen. För mig gäller frågan också all värna om arrendatorernas egen historia.

Della är en infekterad fråga, vilket med all tydlighet har framgått av de-

ballen här i kammaren, av massmediadebatlen och den debatt som har förts sedan många år tillbaka. Jag har personligen fått en mängd telefonsamtal från enskilda och från arrendeföreningar som uttrycker farhågor inför konsekvenserna för deras del av en friköpsrätt. När jag har förklarat min inställning och mina motiv har del visats stor förståelse för dem. Dessa människor vill också ha en levande landsbygd och de vill inle all bygder skall avfolkas.

Flera av dem som ringt har uttryckt all en för arrendatorernas som grupp betydligt viktigare fråga är skyddet för investeringar. Därför tycker jag det är bra att den frågan nu också skall utredas.

Del är vikligl atl regeringen ulformar lagförslaget om friköpsräll med myckel stor omsorg och all endast de personer där familjen har bott på fastigheten under flera generationer skall omfattas av denna räll. I belänkandet har det inte gjorts någon tidsangivelse, men del är väsentiigl att tidsperioden inle är för kort. Det är viktigt atl förslaget utformas så att det inle drabbar andra arrendatorer. Del är väsentligt atl elt lagförslag utarbetas så snabbt som möjligt, eftersom denna fråga har stötts och blötts under så många år När lagförslaget väl har kommit får vi återigen anledning atl granska frågan och se om vi kan gå med på detta.

Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan i lagutskottets belänkande LU6.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr talman! Jag trodde egentligen inle atl del skulle finnas någol behov av atl jag skulle gå upp och debattera i detta ärende. Många prominenta företrädare har redan lagl fram sina synpunkter, Bengl Silfverstrand har lyckats få upp mig i talarstolen mer eller mindre av tvång,

Lål mig säga all frågan om friköpsräll för historiska arrendatorer är en evig fråga för lagutskottet. Under flera år har jag intensivt arbetat för atl försöka hitta en lösning. Vi kan inte ständigt i lagutskottet, år ut och år in, behandla motioner om detta ulan atl finna någon lösning.

Jag vill ha en balanserad lösning - en lösning som är fri från alla övertoner, varav vi har skådat en del häri kammaren under debatten. Mot den bakgrunden formulerade jag tillsammans med en kollega en motion som skulle sälla fart på det här maskineriet igen. Del lyckades uppenbarligen.

Motionen innehåller fyra yrkanden, och den är uppdelad i två delar. Tre yrkanden är lill fördel för jordägarna. Del handlar om arrendatorns vårdnadsplikt, förlängning av arrendeavtal och jordägarens självinlräde. Den andra delen innehåller elt yrkande som är till fördel för arrendatorn. Det gäller ell yrkande om en utredning om förköpsrätl för den mest drabbade gruppen. Det angavs också alt del skulle röra sig om en synnerligen begränsad grupp, till skillnad från vad den tidigare utredningen om friköpsrätt har kommit fram lill. Formuleringen lyder alt del skall vara sädana människor som i flera generationer har bott på och brukat sin mark. Avsikten var, som jag sade, alt få en lösning på della eviga problem. Del skall dock vara en balanserad lösning som kan tillgodose såväl jordägarsidan som arrendatorsi-dan.

När man blickar bakåt och försöker beskåda handläggningen kan man allmänt säga atl del är bra all frågan om friköp närmar sig en slutlig lösning, I övrigi tycker jag uppriktigt sagt alt riksdagens hantering har varit en stor

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

besvikelse. Jag tycker alt man har arbetat på fel sätt. Man borde ha krävt en förutsättningslös utredning, och inte någon form av beställningsverk som majoriteten står för. Man har dessutom åstadkommit en beställning av ett synnerligen ensidigt beslällningsverk, Elt av fyra yrkanden har plockats ut, nämligen det som är lill arrendatorns förmån och därmed lill jordägarens nackdel. Man struntar helt i att plocka fram de tre övriga yrkandena, som är lill jordägarens förmån och möjligen lill arrendatorns nackdel.

Som jag sade tycker jag att del krävs att vi i riksdagen försöker finna en balanserad lösning i frågan, där vi inle ensidigt bara tittar på vad som är viktigt för arrendatorn resp, jordägaren. Allt måste fungera i en helhet. Mitt mål var atl åstadkomma en balanserad lösning. Det har blivit destruerat. Jag kunde se en särlösning för den synnerligen minimala undantagsgrupp som de hårt drabbade historiska arrendatorerna utgör. Del rör sig inte om tiotusentals arrendatorer i Sverige, utan en mycket begränsad grupp. Det skulle vara, vilket är viktigt, en engångslösning för dessa personer.

Herr talman! När det gäller bedömningen inför framtiden av det här ärendet är jag fullständigt övertygad om - vilket dessutom är en självklarhet - att detta är en utomordentligt het och svår potatis för regeringen. Den har inte utan anledning dröjt länge med att finna en lösning. Del lär inte bli lättare efler del här.

Milt tips, mer eller mindre kvalificerat, är atl slutresultatet blir följande: Ingen förköpsrätl, av tekniska skäl. Del kommer antagligen atl vara utomordentligt svårt, för all inle säga omöjligt, atl hitta den tekniska lösningen. Det kommer i slällel atl bli en stärkt invesleringsräll för arrendatorer i allmänhet. När del gäller den kategori människor som vi nu diskuterar får vi bara hoppas atl de får en extra stark ställning, som de så väl är i behov av.

Oavsett hur det blir, kommer någon form av proposition atl läggas på riksdagens, och även på lagutskottets, bord. Oavsett innehåll utgår jag ifrån -och jag lovar själv dyrt och heligt - att den skall utsättas för en synnerligen ingående granskning. Då är rätta tidpunkten all granska detta. Del skall då granskas ur rättssäkerhetssynpunkt. Man skall granska om man trampar på den verkligt vikliga principen om äganderätt. Vi skall också granska så att inte Sverige hamnar vid sidan av Europakonventionen.

Ärade meddebattörer! När propositionen kommer får vi möjUghet att mera konkret föra den här diskussionen. Under tiden, och sedermera i eftermiddag, kommer jag atl avstå från atl rösta i avvaktan på slutresultatet.

BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:

Herr talman! Bengl Harding Olsons anförande var elt mästerstycke i att ha olika uppfattningar på en gång, inle bara två utan kanske tre fyra. Först säger han att han känner sig tvingad att gå upp i talarstolen i dag. Sedan säger han atl han är besviken över utskottets behandling.

Herr talman! Del är mig veterligt första gången jag har fått uppleva att en person, som klart och entydigt fått en motion biträdd på en väsentlig punkt, känner sig besviken över della, besviken så lill den milda grad att han måste hålla ett försvarstal. Detta försvarstal utmynnar i all del inte blir någon friköpsräll. Sedan kommer den verkliga knorren, när Bengl Harding Olson säger: Jag skall avslå vid voteringen.

Det är räll fantastiskt atl en juridiskt skolad person, efler att ha fått en motion biträdd - ett beslut bakom vilket en stabil majoritet i Sveriges riksdag står - menar atl det beslutet inte skall respekteras. Till Bengl Harding Olson och andra som har ifrågasatt riksdagens rätt all fatta sådana här beslut vill jag säga alt det skulle vara utomordentligt anmärkningsvärt om en regering inte skulle följa riksdagens beslut. På den punkten finns del verkligen anledning all begära en precisering.

En annan intressant punkt i Bengt Harding Olsons inlägg var att han sade alt man i flera års lid hade arbetat intensivt för en lösning på problemet. I den intensiteten ligger också det myckel klara ställningstagande som Bengl Harding Olson och Karl-Göran Biörsmark har gjorl i motionen, all starka sociala skäl lalar för införandet av en friköpsrätt. Del är just de sociala skälen som har varit avgörande för det socialdemokratiska ställningstagandet i denna fråga.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa arrendefrågor

BENGT HARDING OLSON (fp) replik:

Herr talman! Jag är naturligvis inle förvånad över atl Bengl Silfverstrand utgjuter sig över vad jag hade att säga här nu. Han påstår dessutom alt jag har flera uppfattningar Det är klart alt det är lättare atl driva en ensidig uppfattning. Del är svårare alt få gehör för en mer balanserad syn, som den jag försökte företräda här.

När del gäller vad som kommer all hända i regeringskansliet gjorde jag en markering av de svårigheter som finns när man skall lösa problemet. Men del är som sagt inte min regering som sitter vid makten. Del är Bengl Silfverslrands, så del går bra att beställa den utformning av lagen som Bengt Silfverstrand önskar.

Ja, del talas om sociala skäl i motionen. Jag känner för de sociala skälen. Men jag har inle sagt exakt på vilket säll della problem skall kunna lösas. Del är jag inle människa att göra. Jag råkar vara jurist, men jag har en ganska ödmjuk inställning till min egen kompetens. Det kunde vara klädsamt på olika håll i denna kammare.

Jag avvaktar med inlresse den lösning som regeringen skall komma fram till. Jag utgår från atl man kan hitta en bra lösning som också lar hänsyn lill de sociala skälen, som jag djupt känner för.

BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:

Herr talman! Det som Sveriges riksdag om en stund kommer all falla beslut om är alt beställa ett förslag som klart och tydligt innebär en friköpsrätt för ett begränsat anlal arrendatorer, nämligen de arrendatorer som har brukat sin jord och bebott sina gårdar under myckel lång lid. Del är alltså en mycket klar och tydlig avgränsning. I del förslaget har socialdemokraterna och vpk instämt. Miljöpartiet får också sägas stå bakom innebörden, liksom delar av folkpartiet och centerpartiet, och sist men inte minst folkpartisten och juristen Bengt Harding Olson.

Jag vill uppmana Bengl Harding Olson all ta klar ställning och visa att han kan löpa linan ut och stå för vad han tidigare har motionerat om, när vi om någon halvtimme fattar beslut.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Onykterhet till sjöss

BENGT HARDING OLSON (fp) repUk;

Herr talman! Det är inte så vanligt att man får motioner bifallna i denna kammare. Del har hänl några gånger. Nu skulle jag då framföra elt tack till exempelvis Bengt Silfverstrand, för att han påpekar atl min motion har blivit biträdd. Riktigt så enkell är del inle. Jag har försökt förklara del här. Jag tänker inle upprepa del. Del får Bengl Silfverstrand läsa i snabbprolokollel i morgon.

Min motion är inle biträdd. Jag vill ännu en gång poängtera att jag har föreslagit en balanserad lösning, som skall kunna tillgodose båda sidor Det går alltså inte alt plocka något russin här eller där, utan kakan skall avnjutas i sin helhet. Då blir den mest välsmakande. Jag tycker att del borde vara någonting som Bengl Silfverstrand skulle länka på. Del kanske rent av jusliliedeparlementel så småningom upptäcker, vilket jag hoppas.

Tredje vice talmannen anmälde att Bengl Silfverstrand anhållit att till protokollet få antecknat all han inte ägde räll lill ytterligare replik,

KENT LUNDGREN (mp);

Herr talman! Jag beklagade mig förut över infektion på stämbanden. Tydligen har jag del även i minnesbankarna, eftersom jag glömde att yrka bifaU till reservation 2. Del är härmed gjorl.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 8§.)

6 § Onykterhet till sjöss

Föredrogs lagutskottets belänkande 1989/90;LU8 Onyklerhel till sjöss.

LOLA BJÖRKQUIST (fp);

Herr talman! Efter denna långa intensiva debatt kommer vi lill elt annat ärende som också berör många människor och där vi har delade meningar. Vi skall la ställning lill förslag mot onykterheten lill sjöss.

Vi har i dag i riksdagen åter möjlighet alt tala om vilken hållning vi har till alkohol och båttrafik och vilka signaler vi önskar ge lill regeringen, som nu gör en översyn av frågan om sjönyklerheten. Denna debatt är föranledd av en motion väckt av min partikamrat Elver Jonsson och centerpartislen Rune Thorén.

Allt fler anammar nu tesen "alkohol och trafik hör inle ihop". 1 och med della har vi genom åren kunnat flytta fram positionerna.

De envisa motionärerna kan se atl opinionsbildning här i kammaren och organisationernas arbete ule i landet har varit framgångsrika. Lagstiftningen skärps efler hand. Framför allt gäller detta trafiken på våra vägar. Inom kort skall riksdagen la ställning lill förslag om atl gränsen för straffbar alkoholpå-

verkan ytterligare skall sänkas och all straffbestämmelserna skall få en annan uppbyggnad.

Folkpartiet, övriga reservanter från centerpartiet och miljöpartiet samt motionärerna släller sig bakom en principiell nollgräns när det gäller alkohol och trafik.

Motionärerna önskar i yrkande 1 alt samma regler som gäller irafiknykter-heten på väg också bör göras tillämpliga på trafiken till sjöss.

I motionsyrkande 2 lar man upp behovet av information som skall hävda nykterheten vid all sjötrafik.

Lagutskottet gjorde förra året ell klart tillkännagivande om nödvändigheten av en översyn av straffpåföljden när del gäller olyckor lill sjöss orsakade av alkoholförläring eller annan berusningsdrog. Folkpartiet tycker alt detta var ell bra steg i räll riktning.

Del är otillfredsställande när frihetsstraff endast i undantagsfall utdöms för grov fylleriförseelse till sjöss. Tidigare synsätt har lett fram till en praxis som blivit alltmer ohållbar. Den stämmer inle med människors rättsuppfattning.

Riksdagen beslutade också förra året enligt lagutskottets förslag, som innebar ett tillkännagivande lill regeringen att huvudstraffet borde vara fängelse och atl böter endast utdöms då förmildrande omständigheter kan åberopas. Regeringen har tagit till sig av delta, men är ännu inte klar med sina överväganden. Det har dock meddelats att ell förslag är på väg.

Däremot ansåg ell enigt utskott liksom riksdagen förra året alt en överföring och tillämpning av promilleregler på sjötrafiken skulle bli för svårbemästrad.

Det skulle bl.a. vara svårt all övervaka efterlevnaden, och därför avslogs ett motionsyrkande om införande av promilleregler i sjölagen. Motionärerna återkommer i år i motion L903 yrkande 1 med sin begäran.

Folkpartiet är nu berett all ompröva sin tidigare inställning. Vi i folkpartiet tycker atl det är viktigt all del från denna kammare utgår klara signaler Om hur partierna ser på olika frågor. Del är signaler som regeringen förväntas la till sig och bearbeta vidare. I dag har vi detta lämpliga tillfälle, och det är märkligt alt inte socialdemokraterna och moderaterna i utskottet tagit lillfällel i akt all för regeringen och svenska folket uttrycka vad de anser I och med att de avstår från detta kan signalen bli att de trots allt värnar om rätlen lill supen på sjön, och så är det väl inte?

Del är särskilt olyckligt om riksdagen avslår från all ge signaler till regeringen när man i Nordiska rådet är beredd all diskutera införandel av promilleregler lill sjöss.

Genom del beslut som riksdagen fattade förra året är regeringen i princip låst och kan inle verka pådrivande. Del blir svårt alt föra en förutsättningslös diskussion inom del nordiska samarbelel.

Svårigheten all övervaka efterlevnaden av eventuella promilleregler har varit huvudargumentet emot elt införande av sådana. Men vi måste ju erkänna atl det inle heller är lätt när det gäller landlrafiken, och jag tror inle alt någon här är beredd atl avskaffa dessa regler i trafikbrollslagen.

Folkpartiet delar dock utskottets uppfattning alt förhållandena till sjöss är knepigare i och med den utformning som sjölagen har. Men det kan aldrig

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Onykterhet till sjöss

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Onykterhet till sjöss

vara fel atl vi skaffar oss ytterligare kunskap och prövar om del finns godtagbara lösningar för all även införa promilleregler för trafiken på sjön.

Utskottets majoritet ger nu tyvärr följande signal, nämligen att utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt, all promilleregler inte bör införas. Det är vad som står i betänkandel.

Klart och tydligt säger nu utskotlsmajoriteten ifrån atl det inte finns anledning alt ens överväga frågan om införande av promilleregler. Har jag tolkat ulskollsmajorileten rätt? En sådan inställning kan vi i folkpartiet inte dela. Därför har vi tillsammans med centern och miljöpartiet reserverat oss för att regeringen i sin översyn av sjönykterheten också skall överväga frågan om promilleregler och, om del är möjligt, lägga fram förslag om ändrade straffbestämmelser i sjölagen.

Jag yrkar bifall till reservationen i betänkandet.

Utskottet är däremot enigt om motionens yrkande 2 om information. Den kampanj som sjösäkerhelsrådet tillsammans med Systembolaget driver inför sommarsäsongerna är mycket värdefull. Denna tillsammans med rådels mer långsiktiga informationsinsatser har också givit goda attitydmässiga resultat.

Temo har gjort en undersökning under liden den 11-20 september i år. Den visar att del fortfarande är en mycket stor andel, nio av tio, som attityd-mässigl lar avstånd från spritkonsumlion på sjön. Kvinnor är mer stränga i sin attityd.

Människor har också tagit till sig av sjösäkerhetsrådels kampanj om att alkohol och avsaknad av flytväst orsakar de flesia olyckorna. Likaså är attityden fortfarande sträng lill nödvändigheten av alt bära flytväst även i lugnt väder. Tendensen är också att användningen av flytväst ökar. Delta har dock inte varit fallet bland dem som har omkommit. Mellan åren 1981 och 1989 har de omkomna nämligen saknat flytväst i 81-92 % av fallen.

Fortfarande är det män över 40 år som sysslar med fritidsfiske från små och öppna båtar med eller utan snurra på skyddat vatten som omkommer i störst anlal. I kategorin fritidsfiskare omkommer fler personer i Norrlandslänen än i andra län.

Sammanfattningsvis säger sjösäkerhelsrådet all av tio som dör på sjön har åtta druckit alkohol och nio saknat flytväst. Därför är del nödvändigt atl rådet kan fortsätta sina kampanjer och sin långsikliga information. Utskottet har poängterat detta i belänkandet. Därför har vi inte funnit någon anledning alt markera något utöver detta.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationen som folkpartiet, centern och miljöpartiet står bakom som innebär atl vi nu är öppna för alt pröva möjligheten atl införa promilleregler även i sjölagen.

MARTIN OLSSON (c);

Herr talman! Alkohol och trafik hör inle ihop, och det skall gälla såväl lill lands som lill sjöss. Det är en utgångspunkt för centerns slällningslagande när del gäller både trafiknykterhetsbrotten och den fråga vi nu behandlar, dvs. onyklerhel till sjöss. Del är därför som vi liksom de flesta andra med ansvar för trafiksäkerhet och nykterhetsfrågor krävt en nollpromillegräns när del gäller trafiken lill lands. Och det är av samma anledning som vi i reservationen tillsammans med folkpartiet och miljöpartiet nu har ställt oss

bakom ett motionskrav om atl förutsättningarna skall prövas för införande av motsvarande promilleregler även lill sjöss.

Vi anser att det är av allra största betydelse, inte minst för de unga som skall bibringas grundläggande värderingar, atl samhället klart och konsekvent fastslår att alkohol och trafik inte hör ihop oberoende av vilken typ av trafik del gäller. Ett klart avståndslagande från samhällets sida mol kombinationen alkohol och trafik är enligt vår mening viktigt ur pedagogisk synpunkt och för atl ingen skall frestas all dricka just så mycket alkohol som han eller hon tror ryms inom del icke straffbara. Del är dessutom självfallet viktigt ur Irafiksäkerhelssynpunkl för alt begränsa antalet olyckor.

Till lands har vi sedan flera årtionden haft promillegränser för straffbar-hel. Till sjöss finns däremot inga motsvarande promilleregler. Där gäller i slällel 325 § sjölagen, i vilken följande anges:

"Är den som framför fartyg eller eljest på fartyg fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten lill sjöss så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annal berusningsmedel, alt del måste antagas, atl han inle på ell betryggande sätt kan ulföra vad som därvid åligger honom, döms han lill böter eller fängelse i högst ell år."

Della stadgande är tillämpligt på all sjöfart, alltså även fritidsbåtar, men till skillnad från trafik på land är inte gränsen för straffbarhet knuten lill en viss mängd alkohol i blodet.

I huvudsak infördes de hittills gällande promillereglerna lill lands 1941. Dessa bestämmelser medförde förbättrade möjligheter att bekämpa Irafik-onyklerhetsbrott. Del behövde inle längre föras bevisning om all förarens körförmåga var nedsatt i del särskilda fallet, ulan staffansvarel kunde direkl knytas till alkoholkoncentrationen i förarens blod. Numera gäller atl alkoholulandningsprov rutinmässigt kan användas som bevismedel i trafik-mål och atl alkoholkoncentrationen i utandningsluften grundar särskilt straffansvar.

Enligt centerns mening måste lagstiftare och myndigheter följa utvecklingen och vara öppna för alt ompröva insatserna på olika områden, och det gäller särskilt irafiknyklerheisområdel. Det kan fordras en förstärkning av såväl förebyggande åtgärder som kontroll och sanktioner. Jag kan erinra om alt alla partier i riksdagen ställt upp bakom en sänkning av promillegränserna lill lands och alt centern krävt en nollpromillegräns. Av samma skäl finns del nu anledning all pröva om man kan införa promillegränser även till sjöss.

Sjötrafiken har under senare år förändrats avsevärt. På sina håll börjar den alltmer att likna trafiken på våra galor och vägar. Antalet fritidsbåtar har ökat kraftigt, och i våra farleder har trafiken blivit allt tätare. Dessutom har många fritidsbåtar utrustats med allt starkare motorer, som medger allt högre hastigheler.

Årligen omkommer många människor i olyckor med fritidsbålar. Antalet har ökat kraftigt under senare år. Av sjösäkerhetsrådels statistik framgår atl alkoholförläring är en väsentligt bidragande orsak lill många bålolyckor.

Del är enligt vår mening en myckel oroande ulveckling, som motiverar atl samhället nu i högre grad än tidigare måste inskärpa kravet på fullständig nykterhet även lill sjöss. Såsom föreslås i motionen av Rune Thorén och El-

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Onykterhet till sjöss

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Onykterhet till sjöss

ver Jonsson finns det därför starka skäl för atl anpassa sjölagens bestämmelser till trafikbrollslagens promilleregler. Denna fråga har behandlats av lagutskottet vid flera tillfällen. Vi har då bedömt del som svårt atl övervaka efterlevnaden av promilleregler till sjöss och därför avstyrkt motionskraven. Däremot beslöt vi i våras atl valet av påföljd enligt sjölagen borde anpassas lill de strängare reglerna enligt trafikbrollslagen. Jag hoppas alt regeringen snart lägger fram elt förslag härom.

Vi reservanter anser all ulvecklingen av sjötrafiken liksom den ökade olycksfrekvensen på elt påtagligt sätt visat viklen av alt strängare krav på nykterhet lill sjöss införs. Men det finns även andra skäl för riksdagen atl nu överge sill tidigare motstånd mot all begära alt regeringen låter pröva förutsättningarna för införande av promilleregler för sjötrafiken. Frågan har, som även tidigare talare har nämnt, aktualiserats i Nordiska rådet genom ell medlemsförslag som en del av olika åtgärder för elt nordiskt aktionsprogram för atl uppfylla Världshälsoorganisationens mål om en 25-procentig minskning av alkoholkonsumtionen fram lill sekelskiftet. Nordiska rådets social- och miljöutskott framhöll i sitt belänkande med anledning av detta medlemsförslag all den starkt ökande trafiken med fritidsbåtar och antalet alkoholrelaterade båtolyckor gjorde det rimligt att frågan om samma promillegränser till sjöss som vid trafik till lands skulle utredas i samband med aktionsprogrammet för atl minska alkoholkonsumtionen.

Eftersom riksdagen tidigare klart avvisat krav på promillegränser till sjöss anser vi reservanter all det är nödvändigt all riksdagen nu fattar elt sådant beslut om promillegränser till sjöss alt Sveriges regering tillsammans med övriga nordiska regeringar kan pröva den här frågan.

Herr talman! Den myndighet som främst har alt föreslå åtgärder för atl minska alkoholbruket är socialstyrelsen, som har del övergripande ansvaret på det alkoholpolitiska området. I del program som socialstyrelsen i dagarna framlägger i syfte all Sverige skall uppnå Världshälsoorganisationens mål om minskning av alkoholkonsumtionen anförs under rubriken "Alkoholfri båttrafik" följande;

"Antalet fritidsbåtar har under de senaste tio åren ökat markant. Samtidigt har antalet olyckor på sjön där alkohol har förorsakat drunkningslillbud ökat.

Vid sju av tio drunkningsolyckor var offret påverkal av alkohol. Av hävd är sjölivel förknippat med alkohol. Del ökande antalet av fritidsbålar släller större krav på bålförarna. Della gäller även de allt högre hasligheterna. Socialstyrelsen anser alt dessa förändrade förhållanden måste leda lill åtgärder som i nyklerhelshänseende jämställer båltrafiken med biltrafiken."

Och socialstyrelsen föreslår i tre alt-satser som följer på detta konstaterande:

"Alt regeringen verkar för all lagstiftningen jämställer onyklerhel lill sjöss med onyklerhel i trafiken.

Atl kontrollen ökas av nykterheten hos bålförare.

Atl informationen till båtägare om alkoholens inverkan intensifieras."

Herr talman! Nu gäller del bara all även Sveriges riksdag i dag kan uttala sig för all samma nyklerhetskrav skall gälla lill sjöss som till lands. Del är viktigt främst för all begränsa olycksfall, skador och för tidig död på grund

av onyklerhel i samband med båltrafik. Men det är vikligl även för alt Sverige skall kunna delta i Nordiska rådets arbete på området, och det är viktigt för all visa alt samhället stöder olika myndigheters och organisationers arbete för atl begränsa alkoholbruket. Och del är viktigt, ja av största betydelse för alt svenska samhällets signaler skall bli klara och konsekventa, vilket de endast blir om vi fastslår atl alkohol och trafik inle hör ihop och atl det gäller både till lands och lill sjöss.

Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Onykterhet till sjöss

ELISABET FRANZÉN (mp);

Herr talman! Småbåtar har, som vi tidigare hört, alltmer blivit var mans egendom. Trängseln på sjön ökar liksom trängseln på vägarna lill lands. Del innebär ett irafiksäkerhelsproblem lill sjöss, en fara för sjölrafikanterna och risk för skador på den natur som båtarna far fram igenom. Djurliv och växter störs och förstörs ibland. Alkohol i kroppen på dem som finns ombord gör dessa risker ännu slörre. Del gav Lola Björkquist belägg för i sill anförande.

Del är därför bra all synen på sjöonykterhelen har blivit strängare, all regeringen arbetar med en översyn av lagstiftningen och all utskollel inte längre anför svårigheten alt övervaka laglydnaden som elt skäl all tillåta berusade båtbesältningar.

Del är livsviktigt all vara nykter på sjön. Det räcker därför inle med skärpta straffsatser - del behövs också en promillegräns.

Alt det förekommer en form av nordiskt samarbele i frågan bör inle hindra all vi här i Sverige griper initiativet och lar del första steget framåt.

Herr talman! Jag yrkar därför bifall lill reservationen och väntar elt förslag om promilleregler i samband med atl regeringen lägger fram förslag lill ändrade straffbestämmelser i sjölagen.

ROLF DAHLBERG (m);

Herr talman! Frågan om åtgärder mol irafikonykterhel till sjöss har debatterats i riksdagen praktiskt laget varje år under 1980-talel med anledning av motioner med begäran om skärpning av påföljderna för onykterhetsbrotl. Martin Olsson citerade i sill inledningsanförande sjölagens 325 §, där de nu gällande reglerna finns. Jag skall inle läsa upp samma citat, men jag vill göra ett par tillägg. Vi skall vara medvetna om all sjölagens 325 § gäller för allt slags sjöfart, således även för fritidsbåtar.

Under förarbetena lill denna lag diskuterades frågan om införande av promillegräns. Sjölagskommiitén, som arbetade med dessa frågor, avvisade dock tanken på en promillegräns med hänsyn lill de speciella förhållanden som råder lill sjöss.

Frilidsbålsutredningen, som slutförde sill uppdrag 1974, behandlade likaså denna fråga men anförde flera skäl mot en lagstiftning av del här slaget. Utredningen framhöll bl.a. atl kontrollen och övervakningen av lagstiftningens efterlevnad skulle stöta på praktiska svårigheter. Utredningen anförde bl.a, följande; "Båtlivets speciella villkor kan skapa särskilda problem vad gäller efterlevnaden av en promilleregel. Det finns ell stort anlal bålar som används för övernattning vid kortare eller längre färder. De ersätter i många fall fritidshuset och nyttjas över veckoslut, semestrar och annan ledighet för

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Onyklerhel till sjöss

fisketurer och annan rekreation. Gemensamt för skilda användningsområden är emellertid alt de används som bostad, vilket kan vålla gränsdragningsproblem vid rättstillämpningen. Även vid alkoholförläring i en förtöjd båt-viiket rimligtvis inte kan förbjudas- kan väderleksförhållanden etc. nödvändiggöra förflyttning och förande av båten, vilket således skulle medföra brott mot bestämmelsen om promillegräns. Det skulle sannolikt också vara nödvändigt all knyta promillebestämmelser lill föraren, vilket säkert skulle komma att vålla problem ur bevissynpunkt."

Avslutningsvis framhöll utredningen all starka skäl talade emot lagstiftningen. Ulredningens belänkande remissbehandlades. Rikspolisstyrelsen och sjösäkerhelsrådet delade utredningens uppfattning att del inle var lämpligt alt införa en promillegräns för trafiken på sjön.

I regeringskansliet pågår för närvarande överväganden om all ändra den nuvarande sjölagens regler, och justitieministern har i proposition 1989/90:2 om trafiknyklerhetsbroll m.m. aviserat en departementspromemoria beträffande sjölagens regler inom den närmaste liden.

Frågan aktualiserades också, som tidigare talare har angett, i Nordiska rådet under våren delta år, varvid social- och miljöutskottet där rekommenderade Nordiska ministerrådet alt i elt slörre utredningsarbete beträffande en 25-procentig minskning av alkoholkonsumtionen lill år 2000 även utreda frågan om onykterhet lill sjöss.

Herr talman! De fem reservanterna är uppenbarligen medvetna om att förhållandena är annorlunda på sjön än på land liksom om atl sjölagen har elt vidsträcktare tillämpningsområde än trafikbrollslagens regler. Sjölagens bestämmelser är ju lillämpningsbara inte enbart på den som för båten utan även på andra personer som utför viktiga uppgifter ombord. Lagen gör ingen skillnad mellan olika typer av båtar. Såväl segelbåtar som roddbåtar omfattas av lagen - liksom alla andra bålar, t.o.m. de största tankrar. Av reservationen framgår också atl reservanterna är införstådda med det faktum atl del skulle bli myckel svårt atl övervaka en promilleregel till sjöss.

Trots dessa insikter om faktiska förhållanden förordar reservanterna införande av promillebeslämmelser. Lagutskottets majoritet kan inte dela denna uppfattning och helt borlse från de problem som verkligen finns genom att biträda motionärernas och reservanternas hemställan.

Med hänvisning till vad jag har anfört beträffande pågående arbete i departementet och i Nordiska rådet samt de speciella omständigheter som gäller i fråga om trafiken på sjön avvisar lagutskottet motionskraven om införandet av en promilleregel till sjöss. Med det anförda yrkar jag bifall till lagutskottets hemställan i belänkande 1989/90;LU8

MARTIN OLSSON (c) replik:

Herr talman! Del som sagts här var ett försvar för rätten att dricka lill sjöss och för all del kan vara problem med alt kontrollera efterlevnaden av lagen i detta sammanhang. Vad gäller boendet på båtar skiljer detta sig från annat boende. Bostäder är ju fast förankrade, så alt man inle kan förorsaka olyckor som drabbar andra människor. Del är just riskerna med fylleriet till sjöss som har fåll oss alt ta upp frågan om promillegränsen. Ett väldigt starkt

skäl, tycker jag, är all man på det nordiska planet har kommit till insikt om atl del bör ske en prövning.

Om riksdagen inte fattar ett beslut som skiljer sig från del tidigare har regeringen inle handlingsfrihet när del gäller att delta i ett nordiskt arbete med att utreda frågan om promillegränsen. Sveriges riksdag har ju klart och tydligt uttalat atl det inte skall ske någon prövning - riksdagen anser sig redan veta atl del skulle vara både olämpligt och omöjligt atl kontrollera efterlevnaden av lagen.

Inför ett sådant här beslut tycker jag atl vi mera skall ta hänsyn till vad t.ex. socialstyrelsen i dessa dagar säger när det gäller det ansvar som man har all minska drickandet i vårt land. Ta alltså större hänsyn till det än lill de utredningar som gjordes på 70-talet! Sedan 70-talet har både trafiken och antalet olyckor ökat. Huruvida drickandet har ökat eller inte kan jag inte bedöma. Del är beklagligt atl riksdagen inte är beredd att göra ell positivt uttalande i della sammanhang.

Jag skulle vilja fråga utskottsmajoritetens företrädare: Varför gör majoriteten i lagutskottet en helt annan bedömning än Nordiska rådet synes ha gjorl och än den som socialstyrelsen har gjort? Och varför vill man inte tiU-styrka förslaget nu när den allmänna opinionen av allt atl döma är mera för åtgärder än den tidigare har varit - detta tack vare den debatt som förts under flera år då del gäller vikten av alt komma till rätta med onykterheten till lands? Jag tycker alt det här är beklagligt. Jag efterlyser de verkliga motiven, utskottets värderade ordförande! Jag bortser då från de motiv som gällde på 70-talet som jag inte tycker alt det är värt all behandla just nu.

Prot. 1989/90:36 30 november 1989

Onykterhet till sjöss

LOLA BJÖRKQUIST (fp) replik:

Herr talman! Martin Olsson och jag får ställa våra frågor så att säga rakt ut i luften, Såvill jag kan se finns del nämligen inteen enda socialdemokrat här som är beredd all debattera med oss - jo, nu kommer visst någon.

Jag hade några frågor lill socialdemokraterna och moderaterna. Nog kan vi väl vara överens om atl gemene man har börjat se strängare på della med alkohol och trafik. Vi har alltså opinionen med oss när det gäller en strängare syn i dessa frågor. Dessutom har vi här i riksdagen flyttat fram våra positioner. Inom Nordiska rådet är man, som sagt, också beredd atl diskutera dessa frågor.

I det läget är det märkligt atl socialdemokraterna och moderaterna ger signaler om att det inle finns någon anledning alt ens överväga promilleregler. Man säger att man vet att det skulle vara en omöjlig uppgift. Den inställningen kan vi i folkpartiet inle dela. Ni är alltså beredda att plocka fram alla nackdelar hellre än att försöka pröva om del kan finnas en framkomlig väg.

Jag avvaktar således socialdemokraternas och moderaternas svar med stort intresse.

ROLF DAHLBERG (m) replik:

Herr talman! Jag blev en aning förvånad och kanske också litet besviken när Martin Olsson inledde sin replik med att säga att mitt anförande skuUe vara ett försvar för supandet på sjön. Jag tror att det är exakt vad han sade -men det stämmer inte. Sedan har Martin Olsson frågat vilka verkliga motiv

4 Riksdagens protokoll 1989/90:36

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Onykterhet till sjöss

som utskollsmajorilelen har för atl avvisa moiionskravel i fråga om promilleregler till sjöss. Jag tycker alt jag mycket tydligt har angivit motiven. Ell skäl är alltså all frågan nu är under beredning inom regeringskansliet. Vidare kommer frågan all las upp i Nordiska rådet. Dessutom har jag också pekat på all sjölagen är myckel, skulle jag vilja säga, vid när det gäller brott mot denna. Åtgärder här skulle få konsekvenser som motionärerna nog inle rikligt har tänkt sig.

Jag vill anföra ell par exempel: Den person som ror ut i sin eka för att meta och som kanske har med sig en eller två öl skulle, om oturen var framme, åka fast för onyklerhel lill sjöss. Eller tänk er atl någon har sin segelbål förtöjd vid boj och måste ro in lill land i sin lilla jolle. Även då skulle den tänkta lagstiftningen gälla, och del vore naturligtvis orimligt.

MARTIN OLSSON (c) replik:

Herr talman! Vår värderade ordförande radar upp en mängd argument mot en lagstiftning på della område. Men om vi inle hade promilleregler lill lands är jag övertygad om alt motsvarande argument skulle radas upp mot dessa promilleregler.

Apropå den lilla roddbåten kan man lika väl säga följande: Jag tog cykeln och for lill grannen och blev där bjuden på lilet starkt. Sedan for jag hem.

På motsvarande säll skulle man då kunna säga alt del är orimligt att ha promillegränser till lands. Men sådana har vi ju - dess bättre - haft i snart 50 år, och de har i väldigl hög grad bidragit lill all rattonykterheten i vårt land vid en internationell jämförelse är ganska ringa. Del är fel av elt riksdagsutskott all främst lala om vilka de praktiska problemen är. För riksdagen är del vikligl alt ange färdriktningen, vad del är vi vill åstadkomma, dvs. atl vi vill bidra lill att minska alkoholkonsumtionen, minska trafikonykterheten lill sjöss och därmed minska olyckorna lill sjöss. Då har vi detta förslag, som sedan riksdagen behandlade del i fjol har fått stöd både i Nordiska rådet och i socialstyrelsen. Riksdagen sviker sin uppgift om den försöker stoppa sådana initiativ.

LOLA BJÖRKQUIST (fp) replik:

Herr talman! Jag tycker fortfarande all moderaternas argument är svaga, och de socialdemokratiska argumenten har vi ännu inte fått höra.

Jag påstod i mitt inledningsanförande all del inle fanns någon i denna kammare som skulle vara beredd atl la bort promillereglerna när del gäller trafiken på land, trots all det finns svårigheter med övervakningen även där. Jag tror inle heller all Rolf Dahlberg är beredd all göra del - jag har i varje fall inte hört det tidigare.

Del är inte vår uppgift i riksdagen atl plocka fram alla möjliga argument mot promilleregler tiU sjöss, ulan vi begär att regeringen skall överväga möjligheterna. Sedan får regeringen återkomma med förslag, och först då kan vi la ställning till om det går bra eller inle all införa promilleregler i sjölagen.

Jag har Utel svårt att värna om dem som vill ta med sig dricka i båten, när vi vet all del är bland dem som är ute på fritidsfiske som olycksfrekvensen är högst.

ROLF DAHLBERG (m) replik:

Herr talman! Lola Björkquist sade i sin första replik alt "vi har opinionen med oss". Del är nog rikligt när del gäller en allmän inställning till all alko-holdrickandel och droger över huvud tagel skall motarbetas i samhället. Den uppfattningen är vi överens om över alla partigränser.

När Lola Björkquist sedan påstår atl del inle är någon skillnad mellan trafik på land och till sjöss, måste jag peka på vad bl.a. olika utredningar och rikspolisstyrelsen har sagt och vad utskottets majoritet också har kommit fram till. Det är en väsentlig skillnad all utöva kontroll av efterlevnaden av en lagstifining till sjöss, med alla de vattendrag som finns i vårt land och hela skärgården med hundratusentals fritidsbåtar Jag tror inte all en sådan lagstiftning, som man vet inle går att kontrollera, har det starka stöd som lagen om just trafiknykterhelsbrott på land har. Del är därför tveksamt om man skall rusa i väg och begära lagstiftning i alla sammanhang.

Jag tycker alt ulskottsmajoritelen har gjort en mycket sansad bedömning av frågan, och vi avvaktar alltså de två utredningar som jag har pekat på tidigare och som kommer tillbaka hit lill riksdagen.

Tredje vice talmannen anmälde att Lola Björkquist anhållit att till protokollet få antecknat atl hon inle ägde räll lill ytterligare replik.

SÖREN NORRBY (fp):

Herr talman! Lagutskottets belänkande 8 handlar om onyklerhel vid främst fritidsbåtstrafik och föranleds av en motion av Rune Thorén och Elver Jonsson. För atl ge litet perspektiv på detta med onyklerhel vid fritidsbåtslrafik kan det finnas anledning att säga några ord om båtlivet i Sverige - del är så sällan som del presenteras från denna talarstol.

Båtlivet är en viktig del av friluftslivet. Man räknar med två miljoner utövare och över en miljon båtar, om man räknar in kanoter och segelbrädor. För hundratusentals människor är bålliv symbolen för frihel, naturvårdsansvar och familjesamvaro. Fritidsbåten är ofta ett välskött sparkapital för båtfamiljen. De pengar man lägger ner på båtliv kanske alternativt skulle salsas på mer bilåkande eller på semesterresor utomlands.

Bållivet i Sverige anses generera 10000 arbetstillfällen, ofta i glesbygder, och förbättrar vår handelsbalans, genom alt man erbjuder bra alternativ i Sverige till utlandsturism. Bålliv är tillsammans med camping hörnstenarna i den folkliga turismen; man räknar med mellan fem och tio miljoner bädd-nätter. Det är ett omistligt underlag för service och sysselsättning i våra skärgårdar.

Det kan finnas anledning atl erinra om all bensinskatten från båtiivet tillför statskassan ungefär 200 milj. kr. netto varje år. De föreslagna miljöavgifterna och höjningen av drivmedelsskallerna kommer alt fördubbla det beloppet. Vilken annan friluflsaklivitet bidrar med 400 milj. kr. till statskassan?

Det är den ena sidan av båtlivet. Den andra är medaljens baksida, och dit hör dödsfall på grund av alkohol i samband med båtolyckor. Internationellt sett är siffrorna i Sverige låga och relativt sett minskande. Det är alltså inle

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Onykterhet till sjöss

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Onykterhet till sjöss

så att olyckssiffrorna är ökande, i synnerhet inle ställda i relation till all båtlivet har ökat under en räll lång period i detta land.

Frågor om båtliv var uppe i frilidsbålsutredningen 1974, och bl.a. diskuterades nykterhelsfrågorna. Det enda som har genomförts avseende båtlivet är ett båtregister, och det har kanske inte uppfattats som helt positivt av båtlivets utövare.

De flesia människor som drunknar vid småbåtsolyckor är alkoholpåverkade. Den vanligaste lypen av drunkningsolyckor är alt en berusad person ulan flytväst faller över bord från en liten, öppen bål i mindre insjö i samband med fritidsfiske. Han är berusad på grund av alt han har druckit för mycket alkohol. Den som dricker för myckel blir, för atl tala klartext, kiss-nödig. Det vanligaste fallet är alt en mansperson drullar över relingen i sjön och drunknar med öppen gylf. Det eftermälet kan inte vara särskilt muntert.

Denna information påminner lilet om det mycket skickliga informationsarbete som sjösäkerhelsrådet bedriver. Det är den typen av information som behövs för alt alkoholkonsumtionen i samband med fritidsbåtsanvändning skall minska. Om människor i småbåtar höll sig nyktrare och gubbarna lärde sig alt kissa i öskarel i stället för över relingen skulle kanske 10 eller 20 drunkningsolyckor varje år förhindras. Det är klartext, och inte något hymlande.

Det bästa vi skulle kunna satsa pengar på nu vore på all öka säkerheten lill sjöss genom en utökning av kampanjverksamheten för nykterhet och för användning av flytvästar i småbåtar. Några miljoner ytterligare till sjösäkerhelsrådet skulle förmodligen ge resultat i form av ett väsentligt minskat antal drunkningsolyckor. Det handlar också om åtgärder för att höja folknykterheten - något som är ett viktigt mål.

När vi har atl göra med lagstiftning är det inle bara fråga om hur den ser ut, ulan också om hur den tillämpas. Domstolarna dömer inte ut straff. Spelar rättsväsendets medarbetares värderingar in? Det är en fråga som man kan ställa sig. Jag hörde en uppgift om att en man påträffades liggande och sovande i sin grundstötta fritidsbåt med 3,63 promille i blodet, och han blev inte dömd.

Fritidsbålstrafiken kännetecknas ofta av höga farter och små marginaler -det är inle längre fråga om 5 knop och ingen annan bål inom synhåll. Det är då viktigt atl hela säkerhetsnivån i denna trafik höjs,

Atl införa en promillegräns är tekniskt svårt, säger somliga. Vad det handlar om är att få fram tekniska hjälpmedel så att man kan göra luft-inandningsprov på plats med hjälp av sjöpolisen. Mycket mer än så skulle man inte behöva göra för att kunna upprätthålla en promillegräns även till sjöss.

För mig, som är verksam inom Motorförarnas helnykterhetsförbund, är helnykterhet given även i båttrafiken. Det skall vara samma regler som i landlrafiken - det är mycket enkelt.

Det talas om tekniska svårigheter. Ja, jag tror att det mera är fråga om traditioner även i rättsväsendet. De får inte lägga hinder i vägen. Det handlar ändå om att rädda flera tiotal människor från drunkning varje år, om att minska hoten mol skötsamma och oskyldiga bålmänniskor. Promilleregler på det här området skulle visa samhällets inställning lill alkohol och trafik

även till sjöss. Lagstiftningen skall - som har angetts av flera talare i den här debatten - inle vara elt hinder, ulan ett hjälpmedel för samhället att nå de mål vi har ställt upp. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen av Ulla Orring m.fl.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 8 §).

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Ansvarsförsäkring för kemikalier m.m.

7 § Ansvarsförsäkring för kemikalier m.m.

Föredrogs lagutskottets belänkande 1989/90:LU9 Ansvarsförsäkring för kemikalier m.m.

MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Under den allmänna motionstiden i januari i år väcktes från centerns sida omfattande partimotioner, bl.a. om miljöpolitik och om bioteknik. I det betänkande från lagutskottet som vi nu övergår till att debattera behandlas ett yrkande från var och en av dessa motioner, nämligen om obligatorisk ansvarsförsäkring, dels för kemikalier, dels för forskning och tiU-lämpning inom biotekniken.

Jag vill först ta upp frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalieskador. Som vi alla vet kan kemikalier föranleda slora, omfattande och kostnadskrävande skador. Från centerns sida har vi under flera år arbetat för att de som Uder skada och förlust skall få bättre garantier för ersättning. Även om miljöskadelagen och den därtill anknytande miljöskadeförsäkringen, som gäller från den 1 juli i år, i viss utsträckning ger ekonomiskt skydd för dem som drabbas av kemikalieskador, står det klart all miljöskadeförsäkringen i många fall inte ger erforderligt skydd innebärande ersättning för skador som orsakas av kemikalier.

Från centerns sida har vi därför ansett det vara viktigt att del skadestånds-och försäkringsrätlsliga regelsystemet byggs ut, så att den skadeUdandes ersältningsmöjligheler förbättras. Vi har sett införande av en obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalier som ett viktigt led härvidlag.

En obligatorisk ansvarsförsäkring skulle ge skadelidande skydd även om det förelag som föranlett skadan har bristande betalningsförmåga, eller kanske har upphört. En sådan försäkring med premier i förhållande till olika kemikaliers risker borde även bidra till en minskning av användningen av farliga kemikalier och ett mer ansvarsfullt handhavande av dessa farliga kemikalier.

Vi anser att när regeringen under kommande år lägger fram förslag till lagstiftning om produktansvar, bör regeringen samtidigt lägga fram förslag om obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalier Denna åsikt har vi följt upp i reservation 1, som jag, herr talman, ber att få yrka bifaU till.

Den andra motionen som tas upp i betänkandet handlar alltså om bioteknik. Bioteknik brukar definieras som användandet eller utvecklandet av tek-

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Ansvarsförsäkring för kemikalier m.m.

niker som utnyttjar organismer eller delar av organismer för att producera eller förbättra varor och tjänster.

I vår omfattande partimolion föreslog vi ell flertal beslut om bioteknik, bl.a, att ansvarsfrågan skulle klarläggas, Ell nödvändigt inslag härvidlag anser vi vara all ålägga producenter och importörer, liksom forskningsorgan på det biolekniska verksamhetsområdet, en obligatorisk ansvarsförsäkring. Vi anser all en sådan försäkring, liksom kemikalieförsäkringen, skulle få stor betydelse när det gäller ersättningsmöjlighelerna och atl den också skulle bidra lill slörre eftertanke och mera ansvarsfullt bruk av biotekniken - samt dessutom till alt ekonomiska resurser tillförs för skadeförebyggande åtgärder.

Lagutskottet har låtit remissbehandla den del av centerns partimolion om bioteknik som har hänskjutits till vårt utskott. Svenska försäkringsbolags riksförbund, som borde vara expertis på försäkringsområdet, anser att del är ovisst i vilken utsträckning den biotekniska verksamheten omfattas av miljöansvarslagsliflningen och den därtill knutna försäkringen. Försäkringsbranschen kommer enligt yttrandet från Svenska försäkringsbolags riksförbund alt med inlresse ta del av en fortsatt utredning av dessa frågor.

En annan remissinstans, lanlbruksstyrelsen, understryker vikten av att säkerhetsaspekterna ägnas tillräcklig uppmärksamhet och anser det vara viktigt atl problemställningen om ansvaret och försäkringsaspeklen närmare utreds.

I DN A-delegationen, vars majoritet avstyrkte motionen, reserverade sig en ledamot för tillstyrkande av molionskraven. Det gör även vi centerpartister i lagutskollet, som framgår av reservation 2 - som jag, herr talman, viU yrka bifall till.

ROLF DAHLBERG (m);

Herr talman! Riksdagen har nu atl ta ställning till två centermotioner, om införande av obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalier och för bioteknisk verksamhet. En bred majoritet i lagutskottet har avstyrkt motionsyrkandena. Endast centerns företrädare i utskottet har reserverat sig. Reservationerna går ut på - del framgår också av Martin Olssons anförande - atl en obligatorisk ansvarsförsäkring på de här områdena skulle förbättra ersättningsmöjlighelerna för dem som drabbas av kemikaUeskador eller av skador som orsakas av bioteknisk verksamhet. Det görs också gällande atl en sådan här försäkring skulle förebygga att skador över huvud taget uppkommer -eller åtminstone minimera dem.

Del finns flera anledningar lill atl utskottet nu, liksom då frågan tidigare behandlats av riksdagen, ställt sig avvisande lill alt införa ett system med obligatorisk ansvarsförsäkring. Ell grundläggande skäl är att en ansvarsförsäkring bara kan täcka del skadeståndsansvar som enligt gäUande rätt kan utkrävas av skadevållaren. Del går alltså inle alt försäkringsvägen komma till rätta med eventuella bristfälligheler i det skadeståndsrättsliga regelsystemet. Finns det sådana bristfälligheler, måste de i första hand åtgärdas genom skärpta ansvarsregler. Del är möjligt att en skärpning av ansvarsreglerna i vissa fall kan vara av behovet påkallad, men del är inte den frågan som vi i dag har atl diskutera.

Ell annal viktigt skäl för utskottets ställningstagande är atl del sedan den 1 juli i år finns en obligatorisk miljöskadeförsäkring, som till stor del täcker in den typ av skador som orsakas av användandet av kemikalier och biolek-nisk verksamhel. Miljöskadeförsäkringen innebär atl den som drabbats av en miljöskada av del slag som avses i miljöskadelagen har rätt lill ersättning från försäkringen i samtiiga fall då det av någon anledning inle går alt få ut någon ersättning av den som orsakat skadan. Miljöskadeförsäkringen är en s,k, kollekliv försäkring, och del gör att den l,o,m, är förmånligare för den skadelidande än den typ av ansvarsförsäkring som förespråkas i motionerna. En poäng med miljöskadeförsäkringen är nämligen atl ersättning utgår även då del inle går atl fastställa vem som bär ansvaret för skadan.

Som jag nämnde är det mindre än ett halvt år sedan reglerna om miljöskadeförsäkringen började gälla, och det är därför alldeles för tidigt att bedöma om del finns några brister i del skydd som den försäkringen är tänkt all ge, I vilket fall som helst kan del knappast vara särskilt vettigt all införa ett nytt försäkringssystem innan effekterna av miljöskadeförsäkringen har hunnit utvärderas.

När det gäller frågan om hur man skall kunna förebygga och skapa skydd mot kemikalieskador är del av särskilt stor betydelse i vad mån ansvar för produktskador kan utkrävas av tillverkare och importörer. Enligt vad vi har erfarit i utskottet avser regeringen atl inom kort lägga fram förslag till skärpt lagstifining för produktskador. Utskottet har då ansett all del i del läget är lämpligt atl vi avvaktar den propositionen innan vi tar ställning i denna fråga.

Frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalieskador har, som jag nämnde, diskuterats tidigare här i kammaren. Däremot är frågan om en motsvarande försäkring vid bioteknisk verksamhel ny. Utskottet ansåg därför alt det vore lämpligt atl skicka motionen om sådan försäkring på remiss. Del visade sig då alt inte någon remissinstans uttalade sig för en särskild ansvarsförsäkring på området, och att andra var bestämt emot en sådan lösning. När det i reservation nr 2 till utskottets belänkande hänvisas lill alt två remissinstanser inte avvisat att frågan får en lösning försäkringsvägen innebär alltså den hänvisningen i verkligheten elt mycket klent stöd för själva motionsyrkandet.

Beträffande frågan om ansvarsförsäkring vid bioteknisk verksamhet vill jag slutligen påpeka - vilket också framgår av utskottets betänkande - atl del för närvarande pågår elt arbete inom jordbruksdepartementet med syfte att utreda riskerna med användning av genteknik.

Med det anförda yrkar jag bifall lill hemställan i lagulskollels betänkande nr 9 och avslag på reservationerna.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Ansvarsförsäkring för kemikalier m.m.

MARTIN OLSSON (c) replik:

Herr talman! Anledningen till alt vi lar upp frågan om obligatorisk ansvarsförsäkring är all vi anser såväl kemikalier som bioteknik vara så pass viktiga områden. I milt korta anförande redogjorde jag för de viktigaste anledningarna lill alt vi har framfört dessa krav.

Rolf Dahlberg säger nu att det måste finnas ett lagstadgal ansvar innan man har någon nytta av en ansvarsförsäkring. Ja, del vet även vi. Men yrkandet går hell enkell ul på atl vi skall begära alt regeringen i samband med all

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Ans vars försäk ring för kemikalier m.m.

den lägger fram förslag om en produktansvarslag även lägger fram förslag om en obligatorisk ansvarsförsäkring. Vi anser detta vara det rikliga. Enligt majoTiteten skall man först invänta en lag om produktansvar och sedan eventuellt - här kommer negativa undertoner fram - ta ställning till om vi skall ha en obligatorisk ansvarsförsäkring.

Fyra remissinstanser har fått yttra sig över vår motion om en ansvarsförsäkring på bioteknikens område. Två av dessa har sagt nej: Industriförbundet - som dock enligt utskottets experters bedömning i sitt yttrande har givit den nya miljöskyddsförsäkringen en något felaktig omfattning - och delegationen för hybrid-DNA-frågor - i detta fall är majoriteten emot vår motion. Men både lanlbruksstyrelsen och Svenska försäkringsbolags riksförbund skriver all de inte har motsatt sig förslaget, att de anser det vara intressant och atl del bör utredas. De har inte sagt alt en lag nu skall införas, men de har läst i motionerna och de ställer sig positiva till alt frågorna ändå utreds.

Svenska försäkringsbolags riksförbund borde, som jag tidigare sade, vara experter på detta område. Förbundet skriver; "I vilken utsträckning kommer den bioieknologiska verksamheten l.ex. att omfattas av miljöansvarslagsliflningen och den kommande produktansvarslagsliftningen?" De är alltså osäkra i sina bedömingar Och det är vi väl alla då det gäller bioteknik. Men klart är att vi i centerpartiet anser det vara vikligl att samhället stiftar lagar som på lämpligt sätt reglerar denna verksamhel. I del här speciella fallet är det fråga om atl ordna ett fullgott skydd för dem som eventuellt drabbas av skador på grund av bioteknik och kemikalier.

ELISABET FRANZÉN (mp):

Herr talman! Detta är i grunden en myckel allvarlig fråga. Kemikalier, i många fall konstgjorda och naturfrämmande, sprids i allt större mängder i vår omgivning. Genmanipulerade organismer och andra biotekniska uppfinningar är nya, främmande inslag i vår värld. Ingen kan i dag säga exakt hur detta kommer alt påverka livet på jorden, men de verkningar som vi hitfills har sett förskräcker. Del behövs en stark kontroll och en fast styrning på detta område. Miljöskadelagen med en obligatorisk miljöskadeförsäkring och irafikskadelagen är välkomna men små steg på vägen, liksom det förslag till produktansvarslag som vi har väntat på ett tag. Enligt uppgift skall den snart komma.

Miljöpartiet delar alltså centerpartiets uppfattning att de som utvecklar, tillverkar och importerar kemikalier och biotekniska uppfinningar skall ha ell omfattande ansvar för de skador som de kan vara orsak lill. Detta innebär dock inte all vi kan stödja centerns reservationer med yrkande om bifall lill två motioner, vilka i sin tur mynnar ut i krav på obligatorisk ansvarsförsäkring. En sådan obligatorisk ansvarsförsäkring skulle nämligen bara kunna läcka det skadeståndsansvar som kan utkrävas enligt nu gällande lagstiftning. Det begränsas i hög grad av reglerna för vållande. Förslagen i centerns motion är därför nästan verkningslösa.

Jag stödjer därför utskottsmajoriletens yrkande om avslag på reservationerna. Som jag har skrivit i mitt särskilda yttrande tänker miljöpartiet komma med mera omfattande och verksamma förslag i andra sammanhang. Då hoppas vi kunna göra gemensam sak med centern och andra partier.

MARTIN OLSSON (c);

Herr talman! Elisabel Franzén upprepade del tidigare sagda, atl del inte skulle vara möjligt atl införa lagstiftning på grund atl vi inle har en lag om produktansvar. Men nu är det ju reservationen vi skall se på. Denna slutar med att konstatera alt reservanterna anser "att regeringen i samband med det aviserade förslaget lill lagstiftning om produktansvar bör framlägga förslag till införande av skyldighet för tillverkare och importörer av kemikaUer att ha ansvarsförsäkring". När Elisabet Franzén läser denna text förutsätter jag atl hon kommer alt stödja reservationen.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Ansvarsförsäkring för kemikalier m.m.

ELISABET FRANZÉN (mp):

Herr talman! Jag jag har läst reservationen. Jag har noterat all det finns en skillnad mellan yrkandet och texten i reservationen jämfört med de motioner som reservanterna yrkar bifall till. Det är motionerna som jag har grundat mitt ställningslagande på.

Om reservanterna i stället för all yrka bifall till motionen, hade begärt ett tillkännagivande med anledning av motionen, då hade det varit en annan sak.

Överläggningen var härmed avslutad (Beslut fattades under 8 §.)

8§ Beslut

Företogs lill avgörande lagutskottets betänkanden 1989/90:LU6, LU8 och LU9.

Lagutskottets betänkande LU6

Mom. 1 Utskottels hemställan bifölls.

Mom. 2 (friköpsrätt vid historiska arrenden) Hemsfällan

Utskottets hemställan bifölls med 176 röster mot 95 för hemställan i reservation 1 av Rolf Dahlberg m.fl. 7 ledamöter avstod från all rösta.

Motivering

Utskottets motivering godkändes med 187 röster mol 16 för den i reservation 2 av Elisabet Franzén anförda motiveringen. 77 ledamöter avstod från alt rösta.

Mom. 3 (ändringar i arrendelagstiftningen)

Utskottets hemställan bifölls med 239 röster mol 40 för reservation 3 av Ulla Orring och Barbro Sandberg. 1 ledamot avstod från att rösta.

Lola Björkquist (fp) anmälde atl hon avsett att rösta nej men markerats

Prot. 1989/90:36 ha röstat ja, Stina Eliasson (c) anmälde atl hon avsett att rösta ja men marke-

30 november 1990 råts ha röstat nej.

Lagutskottets betänkande LUS

Mom. 1 (promilleregler i sjölagen)

Utskottets hemställan bifölls med 196 röster mol 80 för reservationen av Ulla Orring m.fl. 2 ledamöter avstod från atl rösta.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Lagutskottets betänkande LU9

Mom. 1 (ansvarsförsäkring för kemikalier)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 1 av Martin Olsson och Rune Backlund - bifölls med acklamation.

Mom. 2 (ansvarsförsäkring vid bioleknisk verksamhel)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Martin Olsson och Rune Backlund - bifölls med acklamation.

9§ Föredrogs

justitieutskottets betänkande

1989/90:JuU 12 Fortsalt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag (prop. 1989/90:13) och

konstilutionsutskollels betänkande

1989/90:KU24 Vissa frågor rörande riksdagens utskott.

Kammaren biföll vad utskotten hemställt.

10 § Meddelande om en särskild debatt om landsbygdens utveckling

TREDJE VICE TALMANNEN:

Torsdagen den 7 december anordnas på framställning av centern en särskild debatt om landsbygdens utveckling. I debatien deltar en företrädare för varje partigrupp och arbetsmarknadsminister Ingela Thalén.

Debatten inleds efler del all votering har ägt rum i de ärenden som har slutdebatlerals på onsdagskvällen. Sammanträdel den 7 december tar sin början planenligt kl. 12,00,

11 § Beslut om samlad votering

Beträffande de på föredragningslistan närmast upptagna ärendena, kul
turutskottets betänkanden KrU4 och KrU6 samt utbildningsutskottets be-
58 länkande UbU5, beslöt kammaren på förslag av tredje vice talmannen

medge alt de fick företas lill avgörande i ell sammanhang sedan debatten i Prot. 1989/90:36
samtliga dessa ärenden avslutals. 30 november 1990

Museifrågor 12 § Museifrågor

Föredrogs kulturutskottets betänkande 1989/90;KrU4 Museifiågor.

STINA GUSTAVSSON (c);

Herr talman! De frågor som behandlas i kulturutskottets belänkande nr 4 är ingalunda nya. T.ex. har krav om ell statligt stöd till glasmuseet i Växjö ställts tidigare. Samtliga partier som finns representerade på Kronobergsbänken har en samstämmig uppfattning, vilket framgår av motioner till årets riksdag, om den slora betydelse som glaset har - inle enbart i denna del av landet ulan även för Sverige som helhet.

År 1962 invigdes det nuvarande glasmuseel som en avdelning vid Växjö museum. Glasbruket och Svenska Glasbruksföreningen bidrog med medel till såväl föremål som inredning. Samlingen har nu vuxit och betraktas av många som den största och mest representativa museiglassamlingen i världen. Den omfattar ca 25000 föremål, maskiner, verktyg, bildarkiv, specialbibliotek och myckel annal.

Merparten av dessa kultur- och konstskatter framlever en tillvaro nedpackade i lårar i mörka magasin - tyvärr en alltför vanlig företeelse i det Sverige som vill kalla sig kulturland.

Nu finns emellertid långl framskridna planer på all förverkliga elt museum för glaset och dess historia. Nalurliglvis kräver delta investeringar. Kronobergs landsting och Växjö kommun har tagit sitt ansvar och anslagit medel för ell framlida glasmuseum. Nu är det dags för regering och riksdag all ta sin.

Regeringen har aviserat ökat stöd lill det regionala kulturlivet. Det är nu dags atl riksdagen begär all regeringen lämnar en redovisning av vilket behov som föreligger och förutsättningarna för all inom rimlig lid tillgodose dessa behov. I det sammanhanget bör också redovisas hur behovet av statligl stöd till glasmuseel i Växjö skall kunna tillgodoses. Med detta yrkar jag bifall lill reservation nr 1.

Intresset för vår tidigare historia gör sig alltmer uppenbart. Vi har i andra sammanhang debatterat anslag till kulturmiljövård, fornminnesvård m.m., och i dagens betänkande blir vi påminda om de många objekt som knackar på dörren för all få sin lösning. Del är museum i Lödöse, bergshisloriskl museum i Värmland och skogstekniskl museum i Ovanåker, för all nämna några.

Som framgår av betänkandet har utskottet på ell utförligt sätt beskrivit de
svårigheter som i dag råder såvitt gäller möjligheter all erhålla statligt stöd
lill angelägna projekt. Del gäller såväl nybyggnad som ombyggnad. Utskot
tet hänvisar lill rapporten Kultur i hela landet, i vilken förslag lämnas lill ell
förbättrat stöd. 59

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Museifrågor

Från centerns sida anser vi del angeläget att särskilda medel avsätts för dylika ändamål. Vi har också i ell särskilt ytirande påtalat vikten av alt ett sådant stöd inrättas. Förslaget ligger hell i linje med del av centern redan vid förra riksmötet föreslagna stödet till investeringar vid icke statliga museer. Vi utgår från alt regeringen i samband med nästa budgetproposition anslår pengar lill en dylik förstärkning av det regionala kullurlivet.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Jag skall börja med atl yrka bifaU till reservation 3.

I likhet med föregående talare skall jag slå ett slag för den kultur som finns ule i bygderna. Den kulturen är i dag slyvmoderiigt behandlad. Med det byråkratiska och administrativa sätt på vilket utskottet avvisar den här motionen lämnas ju inle direkl möjhgheter alt ge ett ökat statligt stöd.

Bakgrunden lill motionen är ju alt vi i Malung har Sveriges skinnmetropol. Den har sin historia, sin särskilda kultur kring skinnindustrin och sin arbetarhisloria. Det finns ett utmärkt tillfälle atl nu bevara denna kultur. Det finns nämligen elt hell intakt garveri som är uttjänt. Det är möjhgt att där göra ett museum där man kan skildra arbelarhistorian på ett mycket bra och lämpligt säll.

Landsantikvarien och riksantikvarieämbetet är också intresserade och tycker atl detta är elt myckel intressant projekt. Frågan är om detta kan vara ett riksintresse eller inle. Är ett garverimuseum i Malung av riksintresse? Jag anser det. Vi bör lämna möjligheter för det. Det bör alltså finansieras med statliga medel.

Den som vill skildra vår historia och alldeles särskilt vi som vill skildra arbetarrörelsens historia är intresserade av atl den här lypen av museer kan finansieras på ell bra sätt.

Som jag sade tidigare andas utskottels belänkande ingen lösning ulan det andas det byråkratiska och administrativa språk som säger absolut nej. Egentligen säger det alt inget lokall intresse kan vara av riksintresse. Det är nästan en omöjlighet atl säga så. Men detta projekt bör sällas på kartan, så att säga. Jag yrkar bifall till reservation 3.

KAJ NILSSON (mp);

Herr talman! Motionen om inrättandet av ell Östersjömuseum i Oxelösund är en följetong. Den fanns med förra året också, och tyvärr har väl behandlingen inle gått framåt.

Diskussioner om ett Östersjömuseum har pågått ända sedan år 1966 i landstinget i Södermanlands län. Del var från början tänkt som ett skärgårdsmuseum.

År 1984 fick projektet namnet Östersjömuseet, och det var organisatoriskt knutet lill Södermanlands museum. Projektets ulveckling återspeglar i stigande grad svenskarnas medvetenhet om den överhängande globala och regionala kris som accelererar bl.a. i form av havs- och fiskdöd inte minst i Östersjön.

Särskilt barn och ungdom kräver all få vela vad som pågår i Östersjön. Kunskaper om den ekologiska krisen i della innanhav måste spridas inte bara till barn och ungdom utan också till vuxna via folkbildningsinsalser och på annal sätt.

Vi i miljöpartiet har länge pläderat för en menlaliletsförändring i fråga om synen på naturen. Del gäller alt skapa respekt för naturen, och då är inrättandet av museer på del ekologiska området ett led i en sådan utveckling.

Redan i betänkandet Museerna (SOU 1973:5) betonas starkt museernas ansvar atl sprida kunskap om ekologi och den ekologiska bakgrunden till den ökade miljöföslörelsen. 1 dag har denna tyvärr gått så långt att denna upplysningsljänsl är brådskande. Statens kulturråd vill all museiutveck-lingen med ekologisk kunskapsspridning skall belysa hur natur och kultur samspelat och samspelar i framväxten av människans totala Uvsmiljö och livsvillkor.

Det är därför viktigt atl Östersjömuseet får ekonomiska möjligheter att utvecklas - ja, lill atl börja med alt komma i gång med sin verksamhet. Det förordas också i rapporten Kultur i hela landet alt så skall ske. Frågan om stöd i särskild ordning till projekt av det här slaget får avgöras när konkreta förslag kan presenteras, heter del i rapporten. Sådana konkreta förslag finns, både från kommunen, Oxelösund, och från landstinget.

Herr talman! Del slår väl klart all regeringen i kommande budgetproposition kommer att förelägga riksdagen förslag om förstärkningar lill del regionala kulturlivet. Då bör ca 15 milj. kr avse statligt stöd till investeringskostnader för ell Östersjömuseum i Oxelösund - så myckel hellre som Oxelösunds kommun och länsmuseet. Stiftelsen Södermanlands museer, stöder projektet med ungefär lika stor summa.

Del är emellertid inle någol museum i vanlig mening, ulan det skulle bli ell kraftcentrum för ekologisk kunskapsspridning, av vital betydelse inte bara för kommunen Oxelösund utan också för de sex närmast angränsande kommunerna och för samtliga kusllän kring Östersjön - men efter öppningen i öster faktiskt för samtliga stater kring Östersjön och deras befolkningar.

Jag yrkar därför bifall lill miljöpartiets reservation, nr 2.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Museifrågor

ULLA BERG (s);

Herr talman! Kulturutskottets betänkande nr 4 tar upp museifrågor. Betänkandel behandlar motioner med yrkanden om inrättande av nya ansvarsmuseer, investeringsbidrag till ny- eller ombyggnad av museer samt statliga bidrag lill bevarande av historiska miljöer för musei- och lurisländamål.

För två år sedan beslutade riksdagen om riktlinjer för museiorganisationen i Sverige. Vi beslutade då all fem centrala museer skall vara ansvarsmuseer, vart och elt med övergripande ansvar inom sitt specialområde.

Samtidigt som beslutet om ansvarsmuseer logs, beslutades också om ett resurstillskott på 5,1 miljoner för utvecklingsverksamhet inom museiområdet. Anslaget fördelas i samråd mellan statens kulturråd och museerna. Pengarna har använts till fyra olika utvecklingsprojekt, benämnda Den

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Museifrågor

svenska historien, Invandrar-Sverige, Sverige och tredje världen samt Ekologisk kunskapsspridning.

Inom ramen för projektet Ekologisk kunskapsspridning arbetar man med s.k. kraflcentra.

Ett kraftcentrum för ekologisk kunskapsspridning är länsmuseet i Gävleborg och skogsmuseet Silvanum, som har specialinriktningen mol skogens ekologi.

Ett annat kraftcentrum är Södermanlands läns museum i samverkan med del planerade museet i Oxelösund och Askölaboratoriet, som har Östersjöns ekologi som specialitet.

Den museiorganisation vi har i dag, med de fem ansvarsmuseerna, har varit verksam i två år. Museiverksamheten i landet är inne i ett skede av utveckling och nyskapande. Samverkan i olika former mellan de centrala, regionala och lokala nivåerna förekommer i ökande omfattning.

Vi måste ge den nya museiorganisationen tid alt verka, hitta sina arbetsformer och se sina utvecklingsmöjligheter. Vi skall också följa utvecklingen inom området, och om del i elt längre perspektiv framkommer omständigheter som lalar för en förändrad statlig museiorganisation skall den prövas i sin helhet.

Till utskottets belänkande har fogals tre reservationer.

Reservationerna 1 och 2 föreslår investeringsbidrag lill museilokaler. Utskottet konstaterar i belänkandet all bidrag lill museilokaler kan sökas inom ramen för del anslag som finns enligt förordningen SFS 1984:703.

Reservafion 3 föreslår statligl stöd lill elt garverimuseum i Malung. I utskottets belänkande framgår alt länsmuseet i Dalarna och kulturnämnden i Malung samverkar i planeringen för ell garverimuseum i Malung. Del förekommer inom det syslem som fungerar i dag alt ett lokall museum som är en avdelning inom elt länsmuseum via länsmuseet får del av statligt driftbidrag.

I rapporten Kultur i hela landet påpekas atl den situation som nu råder när del gäller investeringsbidrag på kulturområdet inte är tillfredsställande. Utredaren förordar dels tydligare regler för investeringsbidragen, dels ett ekonomiskt tillskott på 25 miljoner lill de regionala kulturinstitutionernas byggen, dels en satsning på tillvaratagande av kulturmiljöer och kulturbyggnader. Där nämns särskilt behovet all tillvarata och vårda induslriminnen och bruksmiljöer.

Med det vill jag yrka avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Del ankommer inle på vare sig regering eller riksdag alt för närvarande fatta beslut om inrättande av nya ansvarsmuseer. Inle heller bör riksdagen eller regeringen göra uttalanden om huruvida olika museer har större eller mindre riksintresse. Inte heller skall regering eller riksdag göra ställningstaganden i ärenden där många intressenter sökt bidrag, och där vi uppdragit åt andra organ atl inom ekonomiska ramar och utifrån beslutade riktlinjer göra fördelning och prioritering.

Jag yrkar bifall till ulskoltets hemställan.

STINA GUSTAVSSON (c) replik;

Herr talman! Ulla Berg redovisade hell riktigt vad utredaren i Kultur i hela landet har kommit fram lill. Detta visar på del slora behov som verkli-

gen föreligger ule i landet, eftersom man i dagslägel har mycket små möjligheter alt erhålla någon form av stöd vid nybyggnad och ombyggnad.

Jag vill också säga lill Ulla Berg alt vi här i kammaren tidigare har diskuterat stöd till bl,a, ett glasmuseum i Växjö, Eftersom ulskollsmajorilelen vid ett par tidigare tillfällen ställt sig positiv till stöd, tycker vi faktiskt att det nu är dags atl riksdagen gör en klar beställning om på vilket sätt finansieringen skall kunna ordnas för ell nytt glasmuseum. Som jag sade tidigare, har såväl Växjö kommun som Kronobergs läns landsting ställt sig välvilliga lill bidrag.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Museifrågor

KAJ NILSSON (mp) replik;

Herr talman! Jag kan instämma i vad Stina Gustavsson har sagt. Det gäller också Östersjömuseet.

Förra gången frågan var uppe, sades del atl departementet följde ulvecklingen och atl del var angelägel all det hände någonting. Just när del gäller Östersjömuseet har del hänl myckel nytt. Det skulle kunna bli elt fönster mol öster, så att säga, i den frigörelse som sker för närvarande. Man kan säga all miljörörelsen har fört fram perestrojkan i de baltiska länderna, och all man kan förvänta sig en stort utbyte med dessa stater är därför helt klart. Då är ett utbyte av forskningsresultat på det ekologiska området mycket värdefullt. Jag tycker atl del är litet egendomligt alt man begränsar möjligheterna och bara hänvisar lill all det inle får bli fler ansvarsmuseer. Därmed låser man ju hela ulvecklingen och ser inte atl det händer väldigt mycket just nu. På del ekologiska området har del ju blivit oerhört slora förändringar. Dessutom brådskar det, varför ett museum faktiskt skulle tjäna syftet all så småningom förvandla Östersjön från ell sjukt lill elt friskt innanhav. Även om åtgärder vidtogs i dag skulle del ta lång tid. Vi kan inte skjuta de här frågorna framåt hela liden. Rapporten Kultur i hela landet pekar på atl det är nödvändigt all man gör någonting när del gäller statsbidragen.

ULLA BERG (s) replik;

Herr talman! Jag instämmer i de framförda synpunkterna beträffande Växjö glasmuseum och Östersjömuseet. Man kan också lycka atl de andra museer som har lyfts fram i de motioner som utskottet har behandlat är mycket intressanta och utvecklingsbara. Förutom de museer som har nämnts i motionerna finns del en lång rad museer som är intressanta atl salsa på. Just därför kan jag instämma i synpunkten atl vi har för litet pengar alt fördela på anslaget som går lill investering i kulturbyggnader. Då måste vi arbeta för alt få anslaget höjt, så all alla de intressanta, utvecklingsbara och positiva objekten kan bli jämförda med varandra, når pengarna väl skall fördelas. Vi får verkligen utgå ifrån all del blir en förstärkning i den kommande budgetpropositionen.

INGVAR JOHNSSON (s):

Herr talman! Jag vill bara hell kort säga några ord om Lödöse museum. Som framgår av motioner var ju Lödöse en av våra allra mest betydelsefulla medeltidsstäder. Här fanns ju redan på 1100-lalel en av Sveriges första mynt-och handelsstäder med som mest 2000 invånare, en stad som senare beordrades alt flytta närmare kusten och bli grunden till dagens Göteborg.

Prot, 1989/90:36 30 november 1990

Uthyrning av radio-och TV-program m.m.

Från medeltidsstaden Lödöse finns nu bevarat ett kuhurlager som, enhgt min mening, gör området till en av vårt lands rikaste arkeologiska fyndplatser. Därför är del angelägel att Lödöse museum förses med lokaler som kan ge rimliga möjligheter lill utställningar och forskning.

Mot bakgrund av att Lödöse måste betraktas som en fyndplats av riksintresse har vi i motionerna föreslagit alt staten tillsammans med kommun och landsting skall bidra till investeringskostnaden för nya lokaler.

Det kan i anslutning till detta krav nämnas att Lilla Edels kommun i sin långtidsbudget för 1990-1992 upptagit medel för att klara sin tredjedel av investeringen. Det kan vidare nämnas atl landstinget vid sin budgetbehandling ullalat sig positivt till all ta sin del av ansvaret. Som framgår av utskottets betänkande har länsstyrelsen i Älvsborgs län tillskrivit regeringen i frågan.

Herr talman! Jag har i dag inget yrkande, men jag utgår ifrån att främst den fortsatta beredningen av rapporten Kultur i hela landet skall leda fram lill förslag, som innebär atl också staten tar sin del av det framtida ansvaret för Lödöse museum.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 15 §.)

13 § Uthyrning av radio- och TV-program m.m.

Föredrogs kulturutskottets belänkande 1989/90:KrU6 Uthyrning av radio- och TV-program m.m.

KAJ NILSSON (mp);

Herr talman! För elt år sedan fick jag i min hand elt referat ur Helsingborgs Dagblad. Där kunde man läsa reportage från Bjuvs kommunbibliotek. Rubriken löd "Satsning i Malmöhus län", låna film på "bibblan". Det är delta som motionen som jag skall tala för handlar om. På Bjuvs bibliotek skall man i framliden kunna låna kvaliletsfilmer och gamla klassiker - gratis t.o.m. sägs det. Projektets förverkligande beror emellertid på vilka filmer som de olika videodislributionsförelagen vill släppa ur sitt sortiment. Tanken är sedan all länsbiblioteket i Malmöhus län till alt börja med skall bygga upp en pool på 120 videolitlar. Kommunerna skall sedan kunna ansluta sig till poolen mol en årlig summa, och i Bjuvs fall skulle del röra sig om 25 000 kr.

Del är alltså denna situation som utskottet pekar på i betänkandet när det skriver all olika lösningar är på gång. Men milt referat ur tidningen vittnar om atl del är brådskande och kanske osäkert. Här upplevs hänvisningen i betänkandel lill utredandet om upphovsrätten som bromsande på utvecklingen. Atl åsladkomma elt avtal som reglerar ersättningen lill alla inblandade parter, dvs. lill såväl upphovsman som producent och bibliotek borde inle bjuda på några slörre svårigheter för en tränad förhandlare.

Alt avvisa miljöpartiets begäran om en uiredning på detta speciella om-

rade, just med hänvisning lill upphovsrältsulredningen som hållit på sedan. 1976, ger inte ens sken av atl det finns en uppriktig vilja all sprida kunskap och kultur till en bred allmänhet. Här finns det ju pengar alt hämta hem också för kultur- och kunskapsarbelare och detta fakfiskt utan kostnad för statsmakten.

Herr talman! Del är ändå glädjande atl förhandlingar pågår om bibliotekens möjligheler all hyra ul film som har spelals in på videogram. Jag kan i detta sammanhang meddela all avtal redan har ingåtts mellan Bibliotekstjänst och Svenska filminstitutet. Dessutom slår också Filmens dagkommilté i startgroparna för att sätta i gång sin försöksverksamhet med videoutlåning på bibliotek, bl.a. på biblioteket i Helsingborg. Endast ett fåtal av Sverige Radios program, bortsett från utbildningsradions program, kan lånas ul på bibliotek. Där ligger en stor kunskaps- och kulturtillgång, för att inte säga en kulturskatt, outnyttjad. Del är höjden av oföretagsamhet att filmer vid Sveriges Radios arkiv inle görs tillgängliga för en bred allmänhet, l.ex. via biblioteken. Del är viktigt atl den här tillgången tas lill vara och ställs tiU allmänhetens förfogande. För atl lösa de problem som är av upphovsrätlslig natur bör alltså en utredning tillsättas.

Jag yrkar därför bifall lill betänkandets enda reservation.

ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Kaj Nilssons anförande bestod av två delar. Den ena gäUde ett resonemang om upphovsmannarätt och film- och videodistributörer. Beträffande den delen är majoriteten och reservanterna, såvitt jag förstår, helt överens - åtminstone vad angår videodislributörerna.

Vad beträffar avtalskonstruktionen är överenskommelsen tydligen klar med Svenska filminstitutet. I övrigt räknar man med att ha andra förhandlingar med videodislributörerna. Förhoppningsvis är förhandlingarna klara i januari näsla år. Jag kan inle se atl del kan gå myckel snabbare.

Upphovsmannarätten är naturligtvis i sak oerhört viktig. Del gäller en del av skyddet för de människor som har producerat filmen. Man kan säga att det rör sig om det ekonomiska skyddet för atl det skall vara möjligt att verka med konstnärlig frihet. Den uiredning som Kaj Nilsson hänvisade till har redan lagl fram elt betänkande som handlar om det som exemplifieras i motionen, nämligen detta att bibliotek, skolor, organisationer liksom näringslivet skall kunna få vissa möjligheter. Det betänkandet har överlämnats tiU regeringen, och det pågår för närvarande en beredning inom regeringskansliet på den punkten. Jag tror atl vi kan vara överens om all del är bra.

Del händer också myckel inom Sveriges Radio och dess fyra programförelag, och det sker en positiv utveckling. Utskottet konstaterar i sin enhälliga skrivning alt under de senaste två åren har Utbildningsradion slutit avtal med 200 kommuner om utlåning på bibliotek av några av Utbildningsradions program.

Slutligen kan jag möjligen instämma i del jag tolkade som Kaj Nilssons , förhoppning, även om han uttryckte den i negativa termer, nämhgen alt del finns en oföretagsamhet här. Jag vill i stället säga atl det finns goda förhoppningar atl delta kan utvecklas på ett sådant sätt att även Bjuvs kommunbib-

Prot. 1989/90:36 30 november 1989

Uthyrning av radio-och TV-program m.m.

5 Riksdagens protokoll 1989/90:36

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa vuxenutbildningsfrågor

liotek kan erbjuda flera kvaliletsfilmer och gamla klassiker utan atl det läggs hinder i vägen.

KAJ NILSSON (mp):

Herr talman! Jag är glad alt höra vad Åke Gustavsson nu säger. När betänkandel skrevs var de här avtalen inte i hamn. Jag har undersökt detta och funnit all två av dem är på väg, och det är klart atl del är väldigt roligt atl höra atl frågan faller framåt.

ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Jag glömde yrka bifall till utskottels hemställan, så del vill jag göra nu.

Sedan vill jag säga beträffande del sista Kaj Nilsson sade atl det är roligt atl den svenska administrationen ibland kan arbeta fort. Ofta tycker man atl det går för trögt.

Överläggningen var härmed avslutad, (Beslut fattades under 15 §,)

14 § Vissa vuxenutbildningsfrågor

Föredrogs utbildningsulskollels belänkande 1989/90:UbU5 Vissa vuxenutbildningsfrågor,

ULF MELIN (m):

Herr talman! Man brukar ofta säga alt del är långt mellan ord och handling, I del här betänkandet, som främst tar upp motioner om svenskundervisningen för invandrare, är det min uppfattning atl man kan använda sig av nämnda uttryck. Speciellt i jämförelse med den forcering som vi i dagarna fått uppleva med anledning av kommunaliseringen av lärarna.

Moderata samlingspartiet anser all de regler och förordningar som gäller vid erhållandet av grundläggande svenskundervisning, antingen i grund-sfi eller i grundvux, är otillfredsställande. Vi är inte ensamma om den uppfattningen. De som arbetar med dessa frågor tycker delsamma.

Med gällande regler och förordningar ser vi lill alt invandrare, i vissa fall, får sitta för länge på skolbänken. Jag tänker dels på dem som har en bra utbildning med sig och därmed skulle kunna tillgodogöra sig sfi-undervis-ningen mer koncentrerat - någonting som riksrevisionsverket för övrigt påpekat i en rapport till regeringen - dels på dem som blir klassade som grund-vuxberälligade. För den senare gruppen är del i många fall särskilt besvärligt, eftersom dessa invandrare blir särbehandlade. Många flyktingar har en mycket bristfällig utbildning, vilket innebär atl de är berättigade till all erhålla studier på grundvux. Även den grundläggande svenskundervisningen skall erhållas på grundvux.

Den ökade kommunala flyklingmollagningen har medfört problem för kommunerna därför atl grundvuxresurserna inle räcker lill. Kommunerna

får inte resurser utifrån del faktiska antal grundvuxberättigade som man har i flyklingmollagningen. Med nuvarande resurstilldelning och deltagarantal är det inle ovanligt med en studietid på mer än fem år på grund av den totalram som grundvux har. Del finns därför kommuner som skjuter lill egna medel för atl minska utbildningstiden så alt invandrarna inle blir beroende av socialbidrag, blir passiviserade och sedan får svårt all komma ul på arbetsmarknaden.

Om däremot invandraren har en längre skolgång än sex år så leder det inte till några ekonomiska problem för kommunerna, eftersom man i della fall erhåller statsbidrag utifrån antalet inskrivna i grund-sfi-undervisningen. Den här särbehandlingen av olika invandrare anser vi inte är förenlig med svensk flyktingpoUtik, Därför har vi i reservation nr 1 yrkat att kommunerna skall erhålla statsbidrag enligt statsbidragssystemet för grund-sfi, även för de invandrare som uppfyller villkoren för grund-sfi och erhåller denna undervisning inom grundvux.

Med en sådan ordning kommer invandraren betydligt snabbare ul i arbetslivet och slipper vara beroende av socialbidrag. I regeringsförklaringen den 3 oktober i år säger statsministern att regeringen kommer atl föreslå åtgärder som leder lill att invandrare snabbare kan komma ut i arbetslivet.

Min fråga till Jan Björkman blir: Om nu regeringen har den målsättningen, varför vill ni då avslå förslagen i reservation 1 och 2? Yrkandena ligger ju helt i linje med regeringsförklaringen.

Den 26 oktober var många riksdagsledamöter med på det studiebesök som Stockholm anordnade. Det var en intressant dag. Jag hade tillfälle till att lyssna på socialborgarrådet i Stockholm - socialdemokrat. Hon menade all vi borde ändra reglerna både när det gäller grundvux och grund-sfi så all statsbidraget för den grundläggande svenskundervisningen skulle följa flyktingen och all del skulle vara möjligt all koncentrera sfi-undervisningen. Med andra ord precis det vi säger i våra reservationer. Tyvärr är avståndet ibland långl från verkligheten lill riksdagen.

När del gäller de frågor som las upp i betänkandel så har det länge kommit signaler från fältet om hur byråkratiskt och ineffektivt det fungerar. Trots detta, så händer del ingenting. Tala om långbänk!

När det inle händer någonting, då säger utskottets majoritet med Jan Björkman i spetsen: Vi avvaktar. Vi avvaktar tills budgetpropositionen läggs, för i den skall det finnas förslag till förändringar. Och finns det ingenting där, då får vi vänla till SÖ, skolöverstyrelsen, är klar med sin fördjupade anslagsframställning inför perioden 1991/92-1993/94 avseende vuxenutbildning. Samtidigt får vi allt fler invandrare som i stället bhr beroende av socialbidrag och som inte kommer ut i arbete m.m. Är della socialdemokratisk solidaritet? Den verkliga solidariteten skall gälla året runt och inte bara första maj när flaggorna las fram.

Utskottet borde ha tagit initiativ lill - och riksdagen skulle ha blivit det verktyg som talmannen, med rälla, strävar efler - och tillstyrkt de förslag som vi fört fram i reservationerna 1 och 2.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa vuxenutbildningsfrågor

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa vuxenutbildningsfrågor

CARL-JOHAN WILSON (fp);

Värderade talman! Orsaken lill reservation nr 2 av bl.a. folkpartiet i betänkande 1989/90:UbU5 är atl utbildningsutskottets majoritet föreslår avslag av ett par folkparlimotioner om svenska för invandrare.

Folkpartiet anser, att det är slöseri med tiden atl flyktingar och andra invandrare skall behöva vänla i två månader i Sverige innan de får påbörja undervisning i svenska språket.

Det är självklart all det kan kännas meningslöst atl börja studera svenska, om man inle vet säkert all man får stanna i Sverige. Det kan också finnas andra orsaker lill atl en flykting inte orkar satsa på språkstudier direkt efter ankomsten hit. Därför måste man naturligtvis la hänsyn tiU förutsättningarna för varje enskild person, som det här kan gälla. Möjligheten atl påbörja studierna direkt bör dock finnas.

Folkpartiet anser också, atl studierna i svenska språket skall kunna anpassas lill vad varje studerande klarar av. Nu måste alla studera på halvtid -även sådana, som har stor sludievana och som gärna vill salsa på heltidsstudier i svenska.

I en rapport om svenskundervisningen för invandrare stöder riksrevisionsverkel möjligheten lill heltidsstudier. Tyvärr är inle utbildningsutskottets majoritet beredd att föreslå riksdagen atl fatta det beslutet nu.

Utbildningsutskottets majoritet anför som skäl för avslag av motionerna atl regeringen väntas komma med just de här förslagen i en kommande proposition om svenskundervisningen för invandrare.

Om man vet, all regeringen kommer att föreslå just det folkpartiet föreslår i de här aktuella motionerna, borde riksdagen redan nu kunna bifalla motionerna. Varför skall vi vänta på ell nyskrivet förslag från regeringen, när vi redan i dag kan besluta enligt just ett sådanl förslag?

Värderade talman! Därför yrkar jag bifall till reservation nr 2.

JAN BJÖRKMAN (s):

Herr talman! I utbildningsulskollels belänkande nr 5, Vissa vuxenutbildningsfrågor, behandlas 14 motioner. Dessa motioner tar i huvudsak upp svenskundervisning för invandrare och svenskundervisning inom grundutbildning för vuxna. Dessutom finns ett par motioner som berör folkbild-ningsområdel.

Sedan slutet av 1960-lalel har svenskundervisning, jämförbar med dagens sfi-undervisning, bedrivits i vårt land. Flera anordnare, som studieförbund och AMU-center, har stått för denna verksamhet.

I december 1984 beslutade riksdagen om den reform som gäller sedan den I juli 1986. Enligt denna bedrivs undervisningen i form av grund-sfi, där kommunerna har ansvaret för verksamheten, och påbyggnads-sfi, som bedrivs inom studieförbunden och AMU. Grundutbildning för vuxna, grundvux, anordnas för dem som inte uppnått kunskaper i läsning, räkning och skrivning motsvarande grundskolans mellanstadium. 1 denna verksamhel deltar många invandrare. Svenskundervisning för invandrare anordnas därför även inom grundvux. Inom såväl grund-sfi som grundvux finns läroplan och behörighetsregler för lärare.

Reformen från 1986 har under senare tid varit föremål för granskning och

översyn. Såväl SÖ som riksrevisionsverkel har under hösten avlämnat rapporter angående svenskundervisningen för vuxna invandrare. I samband med rapporterna redovisas ett anlal synpunkter med förslag till förändringar av verksamheten.

Som Ulf Melin sade redovisades redan i regeringsförklaringen i oktober all regeringen kommer att föreslå åtgärder som leder lill alt invandrare snabbare kan komma ut i arbetslivet samt att kommunerna ges det samlade ansvaret för utbildningen i svenska för invandrare.

I oktober utfärdade regeringen vidare en förordning som garanterar kommunerna statsbidrag för svenskundervisning av flyktingar som varit i Sverige under längre tid än två år. Hittills har kommunernas skyldighet atl anordna undervisning gällt de två första åren. Den nya förordningen gäller retroaktivt från den 1 januari i år.

Lål mig nu kommentera de reservationer som finns fogade till betänkandet.

I reservation 1, som gäller stalsbidragsreglerna för svenskundervisning för invandrare inom grundvux, föreslås av moderaterna atl svenskundervisningen inom grundvux inte skall räknas in i timramen för grundvux, utan i stället berättiga till statsbidrag enligt samma regler som gäller för grund-sfi. Utskoitsmajoriteten har redovisat vad som är på gång i delta ärende. Rege-Tingsdeklarationen berör invandrarundervisningen. Ärendet har aktualiserats i regeringskansliet. Flera möjligheter att ta ställning i dessa frågor ges i både budgetpropositionen och propositionen om åtgärder för invandrare, som Ulf Melin själv var inne på.

Riksdagen bör därför inle nu göra någol uttalande om utformningen av statsbidrag.

I reservation 2, som moderaterna och folkpartiet slår bakom, ställs krav på att verksamheten fortlöpande utvärderas, att tidsgränserna för rätt till svenskundervisning las bort, och att studerande i svenskundervisningen skall ha möjlighet atl studera på heltid. Utskoitsmajoriteten konstaterar alt de frågor som aktualiseras finns berörda i såväl SÖ:s som riksrevisionsverkets rapporter och behandlas utförUgl i betänkandel.

Eftersom rapporterna ingår i del underlag som bearbetas inom regerings-kansUel och eftersom en proposition är utlovad, finner inte utskottet nu skäl att ta beslut i olika delfrågor innan propositionen har framlagts.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottels hemställan och avslag på reservationerna.

Prot. 1989/90:36 30 november 1989

Vissa vuxenutbildningsfrågor Vissa vuxenutbildningsfrågor

ULF MELIN (m) replik:

Herr talman! Jag hade kanske förväntat mig att Jan Björkman skulle avslöja lilet mer vad som skulle komma i denna eventuella budgetproposition och den andra propositionen och när de i så fall kommer.

Vi kan väl ändå vara ganska överens om att det är ganska crimliga förhållanden som råder när man särbehandlar flyktingar på detta vis. Via det system vi har ser vi till all människorna får undervisning sex lill sju timmar per vecka. Då tar det några år atl klara av den svenskundervisning och den grundvuxundervisning som man behöver. Det leder till att vi placerar människorna väldigt länge.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa vuxenutbildningsfrågor

Jag tycker inle all delta är en politisk fråga. Del är en praktisk fråga. Jag har ingen förståelse för att man inte rättar lill detta problem.

Det är ju inle på någol säll en nyhet. Skolöverstyrelsen och länsskole-nämnderna runt om i landet har påpekat della under elt flertal år Ändå har ingenting hänl.

Hade Jan Björkman sagt atl vi kommer all ändra dessa bestämmelser i januari månad så hade jag accepterat della, men han har inte sagt ett ord om vad della skall innehålla. Det tycker jag vi borde kunna få reda på.

Del är samma sak med koncentrationen av svenskundervisningen. Det finns trots allt ett flertal flyktingar som är högutbildade och skulle kunna klara av en koncentrerad undervisning. Många av de människor som kommer lill vårt land har stora och höga ambitioner och målsättningar. Men de regler som gäller för koncentrationen av svenskundervisningen, bara 20 timmar per vecka, leder till alt man tappar alla illusioner. Målsättningar och ambitioner avtar medan man sitter och får minimal undervisning i svenska språket, samtidigt som man går sysslolös en stor del av dagarna. Man får inte vara så byråkratisk! Man måste kunna ändra på dessa regler. Del förvånar mig yllerligl all socialdemokraterna och de andra partierna utom folkpartiet inte inser detta. Det tycker jag är beklagligt.

JAN BJÖRKMAN (s) repUk:

Herr talman! Ulf Melin sade i sitt inledningsanförande all det är långt mellan ord och handling när del gäller svenska för invandrare.

Tillåt mig alt erinra om all vi nu diskuterar en ny reform. Den infördes 1986. Den har delvis ändrats redan. Vi fick bLa. en ändring av statsbidraget vid halvårsskiftet 1988. SÖ, som nämnts här, har initierat en utvärdering av dessa frågor. Den ansvarige ministern gav i mars i år riksrevisionsverket i uppdrag alt göra en analys, I uppdraget ingår också atl titta på statsbidraget. Lål mig citera det som slår i ministerns uppdrag till riksrevisionsverket: Riksrevisionsverkel skall härvid även bedöma om dé statliga bidrag som utgår i samband med svenskundervisningen används på ett effektivt sätt.

Jag har tidigare konstaterat alt dessa bägge rapporter från SÖ och riksrevisionsverkel nu bearbetas och all en proposition är väntad. Jag vill därför påpeka atl denna rad av åtgärder knappast är någol bra exempel på att det är långl mellan ord och handling i dessa frågor.

Ulf Melin redovisar i sin andra reservation några förslag till förändringar av de regler som gäller för svenskundervisningen i dag.

Tittar man i de rapporter Ulf Melin hänvisar till finner man, om jag har läst rätt, i SÖ:s rapport inte mindre än elva olika förslag till förändringar och förbättringar. I riksrevisionsverkets rapport finns 13 olika förslag till förändringar. Med tanke på atl Ulf Melin och moderaterna bara har valt ul några av dessa förslag till förändringar, finns det kanske anledning alt gå på utskottets linje och låta beredningen i regeringskansliet fortsätta och en proposition framläggas innan riksdagen lar ställning i olika delfrågor.

ULF MELIN (m) replik:

Herr talman! Låt mig först kommentera del sist sagda.

Vi har i våra motioner begärt all man skall göra en ständig utvärdering av

svenskundervisningen. De rapporter som Jan Björkman nu har relaterat fyller de krav vi ställt i motionerna, och vi har då heller ingen anledning alt reservera oss.

Jan Björkman säger all om man har gjorl en hel del reformer av sfi sedan år 1986. Ja, men del är ju små detaljer man hela liden pillar i. Det blir ell lappverk liksom mycket annat som vi sysslar med i riksdagen.

I utbildningsutskottet hade vi i dag uppe till behandling elt ärende i tilläggsbudgeten som gäller sfi-undervisningen. Del var fråga om all man skulle förlänga tidsgränsen till den 1 januari 1987 för dem som är berättigade till sfi-undervisning. Men det finns fortfarande människor som sitter kvar i förläggningar och som kom hit före år 1987 -1985 och 1986 - och de omfattas exempelvis inte av denna ändring. Vi lär snart få återkomma igen i den frågan, och del är inle speciellt bra.

De förslag som vi moderater har lagt fram är trots allt de viktiga. Den springande punkten är den svenskundervisning som sker på grundvux. Del är den som hindrar invandraren all komma ut tidigare i arbetslivet. Detta har påpekats från andra instanser under elt flertal år utan att någonting över huvud taget har hänt. Del är därför som vi driver den här frågan myckel hårt.

När det gäller del övriga statsbidraget måste vi se till alt man effektivt ändrar della så all man inle fortsätter med detta lappverk för svenskundervisningen för invandrare. De som förlorar på della är inle vi här i riksdagen, utan det är de som är berörda av undervisningen.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa vuxenutbildningsfrågor

JAN BJÖRKMAN (s) replik:

Herr talman! Låt mig helt kort påpeka alt utskottsmajoriteten inle har tagit ställning i sak till de förslag till förändringar i verksamheten som redovisas i dessa rapporter. Vad vi har gjort är alt vi har hänvisat till den beredning som för närvarande pågår och sagt alt vi avvaktar det heltäckande förslaget innan vi tar ställning i olika delfrågor. Jag tror alt det är ell klokt beslut.

Jag vill säga någol om delta med ständig utvärdering som Ulf Melin var inne på. Naturligtvis mår all verksamhet bra av alt utvärderas till och från, och det är ingenting som det behövs särskilda beslut om i denna kammare.

MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Della belänkande behandlar en rad motioner om svenskundervisningen för invandrare. Del är inte så länge sedan den nuvarande organisationen för svenskundervisningen utformades, och del finns förvisso en rad brister i den undervisning som bedrivs i kommunerna. En del brister har rättals till, men del fungerar inle på del mest effektiva sättet.

Delta gäller bl.a. problemen med dem som får svenskundervisning via grundvux, vilket tidigare har lagils upp i debatten. Del gäller t.ex. också brislen på flexibilitet när del gäller placering i grupper. Ofta hamnar analfabeter och akademiker i samma grupp, vilket leder lill dålig undervisning för alla.

Del finns också brister i fråga om samhällskunskap inom sfi. Delta är allvarligt, eftersom alla invandrare som kommer till vårt land har stort behov av kunskaper i hur vårt samhälle fungerar och vilka rättigheter, men inle minst vilka skyldigheter, vi alla har i det svenska samhället. En bättre infor-

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa vuxenutbildningsfrågor

mation och undervisning om delta medverkar lill att undanröja problem för invandrarna, men även till alt undanröja fördomar hos svenskar.

Målsättningen med svenskundervisningen måste vara att invandrarna så snabbt som möjligt skall inlemmas i del svenska samhället, komma i arbete och kunna försörja sig själva. Det är då viktigt att invandrarna kan få ett arbete som motsvarar deras tidigare utbildning.

Invandrarakademikerna har här särskilda problem. Kraven på kunskaper i svenska är större när det gäller den gruppen. De har också större studievana och slörre möjligheler att tillägna sig kunskaper. De bör därför få en mer kvalificerad undervisning och även få möjlighet att studera på heltid.

Del måste kanske inle vara fråga om lärarledda lektioner under hela dagen. Utrymme för självstudier måste också finnas. Språkinlärning kan ju numera ske med tekniska hjälpmedel, vilka bör utnyttjas i del här sammanhanget. Invandrarna bör inle heller mötas av hinder för alt snabbt komma i gång med svenskundervisningen.

Enligt en cenlermolion bör kompetenskraven för lärare inom svenskundervisningen ses över. Både SÖ och riksrevisionsverkel har i sina rapporter lill regeringen påtalat dessa och andra brister i sfi-undervisningen.

I och med all regeringen i tilläggsbudgeten anslagit pengar för att de som varit i landet mer än två år skall få rätt till svenskundervisning, har en viss förbättring skett. Vi har i utskottet behandlat den här frågan, och vi anser alt förlängningen skall gälla mer än ett år så att ingen skall komma i kläm och hamna utanför svenskundervisningen.

Vi i centern förutsätter att regeringen tar hänsyn till de synpunkter som har kommit fram i de avlämnade rapporterna och på annat sätt, samt att regeringen återkommer lill riksdagen med förslag som medför en kraftig förbättring av svenskundervisningen för invandrare. Centerpartiet har därför i detta läge avstått från all reservera sig i den här frågan. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Jag skall på önskemål från presidiet fatta mig kort. Miljöpartiet har inle avgeit någon reservation lill della belänkande, utan vi har endast elt särskilt ytirande. Vi ämnar komma igen under den allmänna motionstiden och när propositionen kommer i vår, men jag vill ändå nämna några saker.

En bra utbildning för invandrarna ger myckel mindre kostnader för framtiden. De eventuella ökade kostnader som kommer alt behövas för undervisningen ger mycket snart utdelning. Invandrarna kommer all få lättare att få ett arbete på vilken nivå det än är fråga om. Del är svårt atl klara av ett arbete ulan alt ha kontakt med arbetskamrater, utan all kunna läsa instruktioner osv. Den som dessutom är högutbildad behöver ha en ännu bättre utbildning i svenska.

Del är myckel bra atl man nu i propositionen föreslår att man kan få grund-sfi även efter två år. Behovet av alt lära sig svenska minskar ju inte när man varit i Sverige en längre tid och inle kan lala svenska, utan behovet ökar, men motiveringen alt lära sig minskar Människor upptäcker alt de kan överleva ändå.

Det är vikligl att vi uppmuntrar invandrarna all lära sig svenska, och del är särskilt viktigt an vi uppmuntrar kvinnorna. Det är ofta så all mödrarna lär sig svenska myckel dåligl och förutom all de inte får kontakt med samhället mister de ibland kontakten med sina barn. Barnen har fåll en dålig hemspråksundervisning, eller de har i vissa situationer inte velat tillgodogöra sig den. De lalar utmärkt bra svenska, men de talar sill modersmål dåligl. Dels bör man försöka all få dem att behålla sitt modersmål, dels intensifiera försöken atl få kvinnor att lära sig svenska.

Det är självfallet viktigt atl man har grupper som kan fungera ihop, som Marianne Andersson sade. Det går kanske inle på mindre orter atl bilda många differentierade grupper, men på slörre orter bör det självklart vara så, atl de som har sludievana placeras för sig och kan bedriva heltidsstudier.

All del på flyktingförläggningarna är svårt atl motivera de asylsökande all läsa svenska är uppenbart. De vet inte om de skall få stanna i Sverige, Slora summor läggs därför ner på den undervisningen ulan att del ger någol vidare resultat. Man får nog länka över hur man skall handskas med delta. Målet är en förkortning av väntetiderna, men vi har inte sett utvärderingen av möjligheterna ännu. Fortfarande finns det de som har vislats länge här i landet, och en del kommer all få göra del framöver på grund av den slora tillströmningen av flyktingar just nu. Det är en fråga för sig. Vi avser, som jag sade, all återkomma i frågan. Della var enbarl ell litet tillägg till vårt särskilda yttrande.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa vuxenutbildningsfrågor

ERKKI TAMMENOKSA (s);

Herr talman! I delta belänkande har jag och mina partikamrater två motioner. Den ena gäller sfi - svenskundervisning för vuxna invandrare -, och den andra gäller grundvux.

I motionen om svenskundervisning för invandrare vill vi värna om de invandrare som av någon anledning har missat den erbjudna undervisningen. Jag anser alt de måste kunna få utbildningen i fråga, oavsett vilken lid som har förflutit från deras ankomst till Sverige.

En annan fråga är atl del är någol fel på våra utbildningsmetoder. Jag har försökt hävda atl i den urgamla sfi, där fackföreningen aktivt rekryterade invandrare lill svenskundervisningen och arbetsgivaren hade det ekonomiska ansvaret, fungerade del bättre. Samhället och föreningslivet blev mera synligt och påtagligt för de elever som dellog i kurserna. Nu lever vi dock i andra lider och under andra förhållanden. Jag är övertygad om all en sammanhållen hellidsundervisning, där man lar hänsyn lill elevens möjligheler och har nivågrupperingar, är bättre lämpad för dagens invandrare,

I vår motion om grundvux har vi krävt atl skolöverstyrelsen skall få i uppdrag all utarbeta klarare regler för all de mål som riksdagen två gånger har beslutat om avseende invandrar- och minoritelspoliliken skall uppnås. Invandrare som saknar grundläggande kunskaper betraktas som elever enbart i svenskundervisningen, med påföljd atl det blir förbjudet för dem alt lala sitt modersmål i vissa skolor.

Tvåspråkiga lärare som har möjlighet atl motivera invandrarna lill studier hindras i sitt utövande trots all bestämmelserna säger någol annal. Läroplanen och bestämmelserna ger fakliskl skolan nästan obegränsade möjlighe-

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa vuxenutbildningsfrågor

ter. Tolkhjälpen är begränsad, och då borde de tvåspråkiga lärarna ha en positiv betydelse för skolan och eleverna. Nu kan eleverna många gånger inte följa utbildningen i de ämnen som inle avser ren svenskundervisning, med påföljd all de hoppar av från utbildningen i fråga.

Det är rikligt som utskottet konstaterar att länsskolnämnden är den rätta instansen atl vända sig till om svårigheter uppslår avseende principer av den art som vi har beskrivit i vår motion. Mitt krav återstår ändock - bestämmelserna borde ges en översyn.

Herr talman! Med hänsyn till arbetet i departementet avseende sfi och ytterligare insamling av erfarenheter från grundvux avstår jag från ett yrkande.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 15 §.)

15 § Beslut

Företogs lill avgörande kulturutskottets betänkanden 1989/90:KrU4 och KrU6 samt utbildningsutskottets belänkande 1989/90:UbU5.

Kulturutskottets betänkande KrU4

Mom. 1 Utskottels hemställan bifölls.

Mom. 2 (statsbidrag till investeringar vid vissa museer)

Först biträddes reservation 1 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson med 26 röster mol 16 för reservation 2 av Kaj Nilsson. 222 ledamöter avstod från all rösta.

Härefter bifölls ulskoltets hemställan med 230 röster mol 24 för reservation 1 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson. 12 ledamöter avstod från alt rösta.

Mom. 3 (stöd lill vissa lokala och regionala museiverksamheter m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 3 av Alexander Chrisopoulos- bifölls med acklamation.

Kulturutskottets betänkande KrU6

Mom. 1 (utlåning på bibliotek av radio- och TV-program på video)

Utskottets hemställan bifölls med 249 röster mot 17 för reservationen av Kaj Nilsson.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande UbU5

Mom. 1 (slalsbidragsregler för svenskundervisning för invandrare inom grundvux)

Utskottets hemställan bifölls med 216 röster mot 50 för reservation 1 av Birgitta Rydle m.fl.

Mom. 3 (svenskundervisningen för invandrare m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 178 röster mol 85 för reservation 2 av Lars Leijonborg m.fl. 3 ledamöter avstod från att rösta.

Övriga moment Utskottels hemställan bifölls.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

16 § Beslut om uppskjuten votering av kvällsärenden

På förslag av talmannen medgav kammaren atl de ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle företas till avgörande i ett sammanhang i början av kammarens arbetsplenum onsdagen den 6 december.

17 § Vattenvård m.m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1989/90:JoU6 Vattenvård m.m.

INGVAR ERIKSSON (m);

Herr talman! Jordbruksutskottets betänkande 1989/90:6 gäller vallenvård. I belänkandet behandlar utskollel 103 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1989. Yrkandena gäller bl.a. förslag om aktionsplan mol föroreningar i sjöar och vattendrag, vidare nationellt och internationellt arbete mot havsföroreningar, industri- och avloppsrening samt en del regionala miljövårdsfrågor.

Utskottet har ställt sig bakom ett tillkännagivande i anledning av motionsyrkanden från moderater och centerpartister. Della gäller den allvarliga miljösituationen i de svensk-norska gränsvaltnen. I övrigi har de flesia motionsyrkandena avstyrkts av utskottet med hänvisning lill bl.a. vad som beslutades vid behandlingen av miljöpolitiken inför 1990-lalel våren 1988, miljöarbetet i internationella sammanhang samt ett förslag lill reviderad plan som väntas i mars 1990.

Herr talman! Då del gäller miljösituationen i de svensk-norska gränsvattnen måste jag trots stödet för tillkännagivandet säga något. Del är, herr talman, stora värden som slår på spel, om vattenkvaliteten i Glömma, Singlefjorden och Idefjordsområdet inte förbättras. Situationen är nu så allvarlig alt de svåra föroreningarna hotar växt- och djurlivet i havet. Därmed hotas också fisket, och stora rekreationsvärden för många människor slår på spel både i Norge och i Sverige.

Del har länge ansetts som stötande och är också orättvist ur konkurrenssynpunkt när svenska förelag har ålagts mycket hårdare krav än vad som gäller för företag i samma bransch i vår nära omvärld.

I del här fallet är del så all den förra norska regeringen genom sitt miljövärnsdepartement deklarerat sin målsättning all stoppa föroreningarna före

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

1990. Del är löften som den förra norska regeringen givit den svenska regeringen men som man nu har gått ifrån. Det innebär atl man först 1993 skärper kraven på rening av bl.a. Saugbruksforeningens utsläpp i Idefjorden. Det är djupt beklagligt atl Sveriges regering har accepterat denna fördröjning, som ju kommer atl leda lill en förstörd nordbohuslänsk skärgård under ytterligare minst tre år. Miljöministern borde ha krävt av sin norska kollega alt stå fast vid sina löften. Jag hälsar dock med tillfredsställelse att även socialdemokraterna i utskollel ställt sig bakom tillkännagivandel om betydelsen av atl Sverige i fortsättningen med all kraft driver dessa frågor vidare. Del fortsatta samarbetet måste alltså, som utskottet skriver, "med nödvändighet leda lill en avsevärt förbättrad miljösituation i dessa gränsvallen".

Herr talman! I reservation 10 tar vi moderater upp frågan om ett permanent övervakningsorgan för Kattegatt m.m. Vi framhåller i reservationen att även om stor samstämmighet råder om ambitionsnivån i stort beträffande del internationella miljösamarbetet, så är omedelbara och långtgående samhällsinsatser nödvändiga.

Miljön i Kattegatt påverkas bl.a. av förhållandena i Sverige och Danmark. Insatserna för att förbättra denna havsmiljö måste samordnas än bättre i framliden. Annars är risken stor all de blir verkningslösa. Det är därför vi moderater vill att regeringarna i Sverige och Danmark skall inrätta ell gemensamt permanent miljöorgan för Kattegatts miljö. Regeringen bör alltså nu vidta de åtgärder som fordras för all få till stånd ell sådant miljöorgan. Vi hoppas all riksdagen stöder förslaget och ger regeringen detta till känna.

Herr talman! Då det gäller vår reservation angående övergripande plan mot föroreningar i sjöar och vallendrag, reservationen nr 1 i betänkandet, kan en hel del sägas om de problem som las upp men också om information som inle kommit utskottet'till hända inför och under ärendets behandling. Vi moderater tillsammans med företrädare för folkpartiet och miljöpartiet i utskollel följer i reservationen upp de yrkanden som framförts i en partimolion samt i två andra moderata motioner. Vi menar alt många av våra insjöar och vallendrag utgör dricksvallensreservoarer för betydande områden och alt erforderlig beredskap i dag saknas för den allt hotfullare föroreningssituationen. Vi anser atl en samlad syn på dessa problem nu krävs och atl regeringen därför bör ge naturvårdsverket i uppdrag all utarbeta en plan mol föroreningar i Sveriges sjöar och vallendrag. Planen skulle bl.a. möjliggöra en mer djupgående miljöanalys av våra insjöar och vattendrag. Det menar vi är en förutsättning för alt kunna priorilera fortsatta åtgärder och samordna myndighelsarbelel. I en handlingsplan bör dessutom miljörisker i samband med sjötransporter uppmärksammas och forskningsbehoven klarläggas. Vi vill ge regeringen detta till känna.

Herr talman! Så var det detta med information som ej kommit utskollel till del. Det föreligger tydligen enligt den information som jag har fått ett regeringsbeslut om alt uppdra åt statens naturvårdsverk alt utarbeta underlag för en nationell strategi för god vallenkvaUlel. Det är bl.a. just del som vi har tagit upp i våra motionsyrkanden och i reservationen 1. Vi tycker alt del är beklagligt alt utskottet inte anses höra lill de instanser som är så viktiga för regeringen all de fått ta del av den här informationen. Den har gått till en hel rad departement och till myndigheter utanför riksdagen. Vi bekla-

gar detta och släller undrande frågan till socialdemokraterna: Vad beror Prot. 1989/90:36
detta på? 30 november 1990

Vattenvård m.m.

Herr talman! Jag vill lill sist yrka bifall till de reservationer som är underskrivna med moderata namn och i övrigi lill utskottets hemställan.

ANDERS CASTBERGER (fp);

Herr talman! De 103 förslag som behandlas i dag gäller frågor som berör vattnet i vårt land, vattnet vid våra kuster och de krav som vi vill ställa på regeringen atl Sverige skall öka sina insatser i del internationella miljöarbetet. På socialdemokraterna blir man alltmer besviken när det gäller just miljöpolitiken i detta avseende.

103 förslag finns alltså att behandla nu och inte mindre än 38 reservafioner. En tredjedel av de förslag som riksdagen diskuterar kommer från folkpartiet. Då kan man fråga sig varför del bara finns sex reservationer där representanter för folkpartiet finns med.

Del finns en anledning fill det som jag gärna vill lala om. När vi diskuterade de här frågorna i utskollel vädjade utskottets ordförande lill oss att om möjligt hänvisa lill de tidigare betänkanden där frågor som nu återkommit har ställts under proposition. Vi i folkpartiet rättade oss efler dessa vädjanden - allt för att förenkla riksdagens arbete, med tanke på den lunga arbetsbörda i miljöfrågor som ju sedan länge har varit för handen. Men vi fann att reservationer anfördes från övriga partier, också i frågor som vi tidigare hade behandlat.

Vi i folkpartiet har nalurliglvis inle ändrat vår uppfattning i och med detta. Jag vill genom följande röstförklaring yrka bifall till en rad reservationer som ofta har motionsyrkanden från centern som bas. Det gäller reservationerna 5, 6, 10, 11, 13, 16, 21, 25 och 31. I övrigi yrkar jag givetvis också bifall till de reservationer som helt och hållet är folkparlistiska, nämligen reservationerna 1, 4, 7, 8, 17 och 26.

Jag tror, herr talman, att del var många som förra hösten under den norska valrörelsen kände bitterhet när vär miljöminister ställde upp bakom sin socialdemokratiska kollega i Norge och accepterade atl man i Norge, tvärtemot tidigare löften, ville senarelägga de planerade reningsåtgärderna i södra Norge nära svenska gränsen. Del är bra att ett samlat utskott nu säger till regeringen atl denna kraftfullt måste driva kraven på miljöförbättrande åtgärder.

Men hur avslöjande är det inle för socialdemokraterna när partilojalitet och maktslrävanden prioriteras långl mer än miljön? Hur kunde bara Birgitta Dahl - som tidigare, det var en läpparnas bekännelse, ansåg all Norge borde ta itu med reningen av Idefjorden och alla utsläpp från framför allt pappersindustrin där - så hell plötsligt vända helt om?

Jo, det handlade om atl vända kappan efler den norska valvinden. Broder-partiet i Norge var i nöd. Den norska socialdemokratiska statsministern och även miljöministern hade ju inle gjort någol och stod inför folkets dom i val. Då ryckte den svenska socialdemokratin ul lill undsättning. Ingen kritik från Sverige. Hellre en norsk valvinsl för broderparliet än renare havsvatten vid Norge, Sverige och i Skagerrak.

Men det norska folket genomskådade delta och annal. Så nu står vi där

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

med ett tre år försenat vallenreningsprogram för Idefjorden, sanktionerat av den svenska socialdemokratiska miljöministern - en otrolig felspekulation med miljön som insats. Och insatsen förlorades. Förklara det, Margareta Winberg - om det nu går! Varför motsätter ni er atl minsta lilla kritik utdelas för sådant spel med miljön? Till er i kommunistpartiet, som så gärna vill framstå som lilet miljövänligt ibland, vill jag ställa följande fråga: Vad är det som är värl så mycket all ni släller upp med stöd för regeringen också denna gång?

Jag vill nu la upp några av de frågor där del inte har varit möjligt att i övrigt uppnå majoritet för skärpta åtgärder. Den första frågan gäller all ge regeringen i uppdrag alt la fram en övergripande plan mol föroreningar i sjöar och vattendrag. I botten finns en moderat motion och elt antal motioner, huvudsakligen från folkpartiet, om insatser när det gäller särskilda sjöar och vattendrag. Socialdemokraterna har fått stöd från centern och kommunisterna för sitt avslagsyrkande.

Det är fakliskl så, atl våra insjöar är våra främsta dricksvaltenreservoarer. Inle minst gäller detta Mälaren, som är reservoar för Stockholmsområdet. Faktum är atl den beredskap som behövs inför den allt mer hotande föroreningssituationen i dag saknas. Vi vill att regeringen skall ge naturvårdsverket i uppdrag att ta fram en plan mol föroreningarna i sjöar och vattendrag. Utskottets majoritet hänvisar lill alt del i dag inte finns tillräcklig kunskap om de akuta miljöhoten. Därför avslås motionskraven. Det är väl ändå för bakvänt.

Jag vill fråga: Finns del då inte ännu slörre anledning alt forcera det här arbetet, så all man snabbi kan ta fram del bakgrundsmaterial som erfordras för att sedan få planen utarbetad? Kommer åtminstone ni i centern alt ändra uppfattning på den punkten lill nästa års behandling av den frågan? Vänsterpartiet kommunisterna går del väl inte att hoppas på i detta avseende heller.

Herr talman! Miljöpartiets yrkanden om en restaurering av våtmarker ligger i linje med flera av våra motionsyrkanden. I våtmarker binds ju kvävet på ett naturligt sätt. Den svåra föroreningssitualionen i Västerhavet lindras. Återställandet av våtmarker är en av de naturligaste åtgärder som kan vidtas för all minska bl.a. kväveutsläppen. I framliden behöver vi kanske inte binda så mycket medel för rationalisering av jordbruksfastigheter, och då bör frisläppta resurser enligt vår uppfattning bl.a. kunna sättas in när det gäller atl restaurera våtmarker. Regeringen borde vara mera aktiv på detta område.

Därför är del naturligt atl kräva både en uiredning beträffande restaureringen av våra våtmarker - del är också vad vi gör i reservation 7 - och uppköp av mark för restaurering av våtmarker. Del senare kravet återfinns i reservation 8, som vi har framställt.

Det finns också ett stort antal reservationer om elt internationellt miljösamarbete i elt vidare perspektiv. Frågan om del internationella samarbetet är en av de frågor som vi har diskuterat under del gångna året. Därför hade vi, som jag inledningsvis nämnde, inle anmält några reservationer. Men för den skull kvarstår våra krav på kraftfullare insatser. Därför har jag yrkat bifall till de reservationer som handlar om just dessa saker. Men här finns det anledning alt be socialdemokraterna om en statusrapport. Hur långt har

regeringen kommit i sitt hängivna arbete med all förverkliga riksdagens uppdrag atl verka för en Nordsjökommission?

Vidare är del vikligl alt vi kan minska kväveutsläppen från de kommunala reningsverken. Del finns tre reservationer om detta, varav en är från folkpartiet och centern. Tack vare del stöd som socialdemokraterna får från moderaterna kan alla motionskrav avslås, och vissl är del beklagligt! Regeringen bör för riksdagen redovisa förslag om skärpta krav i della avseende. Är inte delta rimligt, Ingvar Eriksson? Och vad är del för speciellt moderat politik atl inte eftersträva minskade kväveutsläpp från de kommunala reningsverken?

Efter vad jag nu har framfört vill jag, herr talman, bara säga att det i de motioner som vi i dag behandlar finns många värdefulla förslag som, om de skulle bifallas, kunde bli ell bidrag lill en bättre miljö. I övrigi kan jag konstatera att socialdemokraterna har fåll stöd av minst ell parti - i första hand av moderaterna, eller kommunisterna. Kanske - det är i varje fall min förhoppning - kan vi komma längre vid näsla års behandling av motioner som handlar om vattenvård.

Avslutningsvis vill jag passa på alt fråga socialdemokraterna, som bär ansvaret i delta avseende: Vilket är bäst för miljön, atl avslå eller att bifalla de förslag som finns bakom reservationerna?

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! Anders Castberger lar verkligen i. Jag anser atl han faktiskt går till överdrift när han anklagar oss moderater för atl med hull och hår ha slukat allt vad socialdemokraterna har föreslagit. Del är ju inte mer än knappt ell och elt halvt år sedan vi behandlade regeringens omfattande proposition om miljöpolitiken inför 90-lalel.

Vidare beklagar sig Anders Castberger över atl vi inte har stött en lång rad av yrkandena här. Men dessa yrkanden har redan varit uppe tiU behandUng. Vi anser atl skrivningarna i detta betänkande läcker in förslagen på ett sådant sätt att vi denna gång inte har funnit anledning all reservera oss på lika många punkter som ni i folkpartiet. Vi anser alt det är ganska onödigt med den mängd reservationer som på det sättet uppslår. Vi kan ju inle komma med samma reservationer flera gånger om året. Det tycker vi är överdrivet.

ANDERS CASTBERGER (fp) replik:

Herr talman! Men faktum är ju, atl med Ingvar Erikssons hjälp är det just socialdemokraterna som har segrat, bl.a. i den fråga som jag nämnde här, dvs. frågan om all minska kväveutsläppen från de kommunala reningsverken. Om inle Ingvar Eriksson och moderata samlingspartiet hade stött den linjen hade det inte varit fråga om någon reservation, i varje fall inte från någon annan än från socialdemokraterna.

Nej, del går inte all förklara bort det faktum all man vid många tillfällen när det gäller miljöpolitiken ser konturerna av en blå-röd koalition. Jag kan bara påminna om all moderaterna ensamma har hjälpt regeringen till seger när det gäller naturvårdsgräns för fjällnära skogar, höjning av bidraget för alt rädda hagar, nej till ytterligare anslag för kemikalieinspektionen, m.m.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

Exemplen är många, och jag tog upp ett aktuellt exempel för dagens omgång.

Det går inte all skylla ifrån sig som Ingvar Eriksson gör. Det är moderaterna som i della fall har hjälpt socialdemokraterna till en seger. Del var alldeles onödigt, enligt vår uppfattning.

INGVAR ERIKSSON (m) replik;

Herr talman! Jag hänvisade till de förslag som lades fram 1988 i samband med den stora behandlingen av miljöpolitiken. Vi har tagit ställning, och vi har samma uppfattning i dag. All man sedan måste ha lid på sig för alt åtgärda de här sakerna är en självklarhet.

Del är en lång rad andra frågor där folkpartiet försöker driva en politik som inle står i överensstämmelse med vad som är befolkningens önskemål. Jag länker inte minst på de fjällnära skogarna, där man måste ha den uppfattningen atl det är de människor som har levt och verkai i dessa bygder i generationer som bäst vet hur skogen skall klaras även för framtiden. Jag är hell övertygad om atl vi har räll på den punkten. Det var nog elt olyckligt valt exempel av herr Castberger i detta sammanhang,

ANDERS CASTBERGER (fp) replik;

Herr talman! Hur kan Ingvar Eriksson slå här och närmast säga atl det är en framgångsrik politik för moderata samlingspartiet alt stödja socialdemokraterna i miljöfrågor? Erkänner Ingvar Eriksson samtidigt alt det är ett nederlag för miljövården? Visst är det så all moderaterna tog ställning redan för ell och för två år sedan, men skulle man inte kunna vara bättre karl för sin hatt än alt man ändrar sig när det visar sig alt politiken leder åt fel håll? Atl moderaterna ensamma släller upp för socialdemokraterna leder mig till tankarna på den blå-röda koaUlion som jag tidigare ordade om.

Frågan om de fjällnära skogarna är inte del enda exemplet, utan jag kan gärna nämna fler exempel; nej till förslaget om större resurser till länsstyrelsernas miljövårdsenheter för den gröna naturvården, nej till en informationskampanj om hastighetsgränserna i somras, nej till kraven på skydd för all rädda sex älvar. På punkt efler punkt när del gäller miljövården slår moderaterna ensamma och stöttar en dålig regeringspolitik.

Talmannen anmälde atl Ingvar Eriksson anhållit atl till protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

18 § Ajournering för middagsuppehåll

Kammaren beslöt kl, 17,53 all ajournera förhandlingarna lill kl, 19,00 för middagsuppehåll.

19 § Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl, 19,00 under ledning av tredje vice talmannen.

20 § Vattenvård m.m.

(forts, jordbruksutskottets betänkande JoU6)

KARIN STARRIN (c):

Herr talman! Naturen bluffar inle, naturen reagerar. Naturen reagerar våldsamt just nu. Den protesterar, den vill egentligen absolut inte vara med längre. Varför? Jo, naturligtvis på grund av den oerhört allvarliga utveckUng vi nu är inne i, när vi människor blint lurar naturen därför att vi tror att vi har rätt till del. Vi har ej rätt till det. Låt oss nu verkligen ta alla de olika rop på hjälp som vi nu hör och ser runt omkring oss på allvar

En gång var Västerhavet något av en symbol för friskhet. Evert Taube liksom många andra skalder hämtade ofta sin inspiration från västkusten. Västerhavet har varit så stort att utsläpp och avlopp inle har haft någon som helst betydelse. Det är heller ingen överdrift att säga att Östersjön i dag är påverkad av olika miljögifter.

Del är viktigt atl vi förstår dimensionen av del beslut vi nu skall fatta med anledning av della betänkande om vattenvård. Vi har av tidigare talare hört hur många olika beslut det är fråga om och också hur många oUka reservationer del är fråga om.

Även jag vill betona vikten av tillkännagivandel i betänkandet, att Sverige kraftfullt driver kraven på miljöförbättrande åtgärder beträffande miljösituationen i de svensk-norska gränsvattnen. Men visst är det beklagligt att vår miljöminister accepterar att den norska regeringen nu har gått ifrån del löfte vi en gång har fått om att det måste vidtas omedelbara åtgärder. Det blir nu fråga om en fördröjning på ytterligare tre år. Jag ställer precis den fråga som vi har hört Anders Castberger ställa: Varför handlar vår regering på delta sätt? Är delta agerande verkligen trovärdigt, med tanke på de bilder vi har sett på våra miljöministrar när de står vid havsbandet och deklarerar att det verkligen är viktigt med snabba åtgärder nu? Kan socialdemokraterna förklara detta?

Vi i centern anser inte att de i betänkandet föreslagna åtgärderna är tillräckliga. Vi vill på flera olika områden gå litet längre. Centern har tolv olika reservationer fogade till belänkandet, vilka jag vill yrka bifaU till.

Först vill jag kommentera den fråga Anders Castberger stäUde tiU oss i centerpartiet om varför vi inte är med och stödjer reservation 1 om en övergripande plan mot föroreningar i sjöar och vattendrag. Vi är, Anders Castberger, väldigt angelägna om att vi får kontroll över föroreningar i våra sjöar och vattendrag. Visst hade vi kunnat vara med på reservationen. Men i detta läge anser vi ändå att naturvårdsverket har fått ett klart uppdrag. Naturvårdsverket håller nu tillsammans med länsstyrelserna runt om i landet på att kartlägga situationen. Vi avvaktar den kartläggningen, och sedan får vi se vilka åtgärder vi är beredda all vidta och vilka konsekvenser de olika beskeden får. Vi kan mycket väl tänka oss att komma igen med elt motionsyrkande just kring dessa frågor, såvida vi inte bedömer att denna åtgärd räcker

Herr talman! Det gäller att på ett mycket tydligare sätt markera att vi är beredda atl ta itu med havsföroreningarna som tas upp i reservationerna 3, 6, 9 och 11. Alla stabila organiska ämnen som tillverkas av människan och släpps ul i miljön kan ge upphov till miljöproblem. Därför är det viktigt att

Prot. 1989/90:36 30 november 1989

Vattenvård m.m.

6 Riksdagens protokoll 1989190:36

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

en aktionsplan lar upp konsekvenserna i hela kedjan, alla föroreningars direkta betydelse för inverkan på den marina floran och faunan. Det program som vi i centern kräver måste omfatta en omställning av energisystemet, en begränsning av kväve- och klorutsläpp, en minskning av närsaltläckaget, ökade resurser lill PMK och inte minst ökade forskningsanslag. Ett program för en begränsning av metallhalterna måste också tas fram.

En internationell räddningsplan för Östersjön måste tas fram, och i detta sammanhang måste Sverige la klara initiativ. Låt oss börja med en bred Ös-tersjökonferens och ta lill vara den öppna attityd som öststaterna nu har visat. Gorbatjov har också uttalat all man i Sovjet är beredd atl för sin del la sill ansvar. Lål oss verkligen ta fasta på dessa olika uttalanden och utforma någol konkret - och det nu.

Del nordiska samarbetet har nått slora framgångar. I samband med den s.k. nordiska handlingsplanen för ekonomisk utveckling och full sysselsättning inrättades en särskild låneordning i den Nordiska investeringsbanken. Denna låneordning är främst avsedd för investeringar i vägar och järnvägar. Men vi i centern vill markera atl denna låneordning även måste gälla miljöinvesteringar. Detta har vi slagit fast i reservation 12, som jag yrkar bifall till.

Trots atl del existerar ett klart förbud mot utsläpp av olja så förekommer del i alltför stor utsträckning atl fartyg förorenar havet med oljespill. Sverige måste få till stånd skärpningar av klassificeringar och klart angivna regler på detta område. Man kan tvinga fartyg lill exempelvis olika tömningar och sköljningar av tankar. Man kan kräva all della sker vid hamnen, så alt man får kontroll över dessa restprodukter. Jag förslår atl man på fartygen inte vill vara med om del här, eftersom del lar tid och lid kostar pengar. Men vi måste bli tydligare i även dessa krav. Denna fråga tas upp av centern i reservation 13.

Skogsindustrin är en av hörnpelarna i det svenska samhället. Den svarar för en mycket stor andel av vår export. Nalurliglvis har slora framsteg skett på teknikens område inom l.ex, pappersmassainduslrin. Och det är bra att kunna konstatera della. Man kan fråga sig om detta beror på att vi har ställt luffare krav eller om industrin själv har börjat se på dessa frågor med en slörre och bättre miljömedvetenhet. Jag vill påslå alt smarta företagsledare förslår alt investeringar på miljösidan av den här typen på sikt är verkUgl vinstgivande.

Tyvärr får vi nu ständigt in nya rapporter om hur förorenade våra hav är. Senast fick vi höra hur höga halterna av PVC och DDT är i Bottniska viken. Klorblekningen är alltså fortfarande elt stort miljöproblem. Vi måste sälta lydliga gränser. Förbud mol utsläpp av klorerade organiska föreningar från massainduslrin måste kunna sällas in senast fr,o,m, 1995. Delta tar vi i centern upp i vår reservation 18. Tidsgränserna på detta område är litet olika i de olika reservationerna. Vi har vall 1995, vilket är hell i enlighet med Naturskyddsföreningens förslag. Man bedömer där all del är möjligt alt åsladkomma ell sådanl förbud fram lill 1995.

Till den motiveringen vill vi också lägga att del är angelägel all vela hur kloreringen av kylvallnel vid kärnkraftverken går lill. Regeringen måste snarast vidta åtgärder för atl klorulsläppen från kärnkraftverken omedelbart skall upphöra. Vi kan inle nöja oss med del besked som vi har fått från ener-

giministern och som majoriteten i utskottet anslutit sig lill, nämligen alt riksdag och regering inle skall göra bedömningar i enskilda ärenden. Delta är, herr talman, en nationell angelägenhet! Skall vi politiker bli trovärdiga när vi ställer motsvarande tuffa krav på industrin måste vi naturligtvis själva gå före med våra verk.

Halveringen av kväveutsläppen från reningsverken måste fullföljas. Eftersom vi i dag diskuterar havsmiljö och vallenvård vill jag säga all del är mycket viktigt all del betonas i kustområdena. Den fortsatta ulvecklingen har visat att problemen med utsläpp av närsalter ökar. Regeringen måste ta tydligare initiativ och skärpa kraven på kvävereduktion. Del berör vi i reservationerna 26 och 31.1 reservation 31 berör vi det industriella avloppsvattnet och säger all vimåste avskilja det i våra kommunala reningsverk, så alt inle hela processen förstörs.

Frihel, herr talman, är atl kunna instämma i sången Maj på Malö eller sången Dans på Brännö brygga: Frihel är all kunna fiska i rent vallen och atl kunna bada i havet.

Jag yrkar bifall till centerns reservationer och i övrigt till utskottets hemställan.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Herr talman! Vårt samhälle har del senaste århundradet utvecklats i en rasande fart, och faslän det nog har funnits många som har varit tveksamma till vart det skulle bära hän är det först ganska nyligen som vi har nått en gemensam förståelse för de problem som industrialiseringen har fört med sig: det enorma resursslöseriet, som har lett till en utarmning av vår planet, förödelsen av naturen genom utsläpp av gifter lill luft, mark och vatten, problemen med avfallshanteringen.

Vi är i dag överens om miljöproblemens oerhörda omfattning, men när det gäller åtgärder har vi ännu inte hunnit så långt, särskilt inte om vi ser del i ett internationellt perspektiv. Vi befinner oss ännu bara i början av bromssträckan, och vi har långl ifrån slagit in på någon ny väg. Ändå är det det som vi måste göra. Vi kommer i längden inte att kunna klara av miljöproblemen genom att begränsa och rena utsläpp - vi måste förändra de grundläggande strukturerna, vi måste basera produktion och verksamheter i samhället på fungerande kretslopp. Det hjälper inle atl vi lägger hårda krav på utsläppen genom avloppstunnlar och skorstenar om vi inte förmår ställa samma krav på produkterna som går ut genom huvudingången.

När skall vi t.ex. på allvar börja diskutera en hell annan hantering av avloppet, både del industriella och det kommunala? Del är en gigantisk omställning som behövs, men ännu så länge fortsätter vi slentrianmässigt att använda hav och sjöar som mottagare av avlopp. Jag vill yrka bifall lill reservation nr 35, där vi lar upp nödvändigheten av all ulveckla alternativ lill den kommunala avloppshanteringen, nödvändigheten av atl satsa på andra syslem än de vallenloalelter som i dag är del huvudsakliga sättet atl ta hand om vårt avlopp.

Om miljön kunde räddas med hjälp av stora ord, om det räckte atl anta planer och sälta upp ambitionsnivåer, skulle vi i dag förmodligen inte ha några problem. Men tyvärr är del inle så enkelt. Jag tror alt vi när vi diskule-

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

rar miljöfrågor här i riksdagen kanske borde lägga ned mer av vår tid på att diskutera vad som har blivit effekterna av våra tidigare beslut.

Jag tror också, herr talman, atl det skulle vara välgörande för miljödebatten, om vi ägnade mer tid åt att diskutera hur vi i grunden skall förändra samhället och hur vi kan della i del internationella arbetet så att denna strävan främjas. Hur kan vi delge utvecklingsländerna våra erfarenheter, så att de kan undvika industriländernas katastrofala misstag?

Det kan inte hjälpas all jag ibland får en känsla av atl de stora orden i talarstolarna - l.ex, i kammarens talarstol - döljer en grundläggande oförmåga eller ovilja atl hantera de grundläggande problemen, att produktionen och samhällslivet inle organiseras utifrån människors behov ulan utifrån förelagens behov av vinster. Jag vill inle göra anspråk på att lia några färdiga svar på de svåra frågorna, men jag tycker all det är en dimension som alltför ofta saknas i miljödebatten.

Del internationella miljöarbetet är just ett sådanl område där vi måste hitta nya vägar All Sverige lar initiativ till en internationell räddningsplan för Östersjön är elt förslag som tyvärr inte har vunnit gehör hos utskottsmajoriteten. Man hänvisar i belänkandet lill det omfattande internationella arbete som redan bedrivs, t.ex. inom ramen för Helsingforskonventionen. Och visst pågår det ett omfattande internationellt arbete. Det tråkiga är bara att del samarbete som bedrivs på det traditionella sättet går så långsamt och är så svårt all genomföra i praktiken. Gjorda åtaganden uppfylls ibland inte av de avialsslutande länderna. Del behövs alltså nya vägar. Det behövs ett mer handlingsinriklal arbete.

Den ulveckling som nu pågår i Östeuropa - den ökade öppenheten, omprövningen av den starka centralstyrningen, den ökade demokratiseringen -har lett lill ell mycket stort intresse från andra länder och från företag för att etablera sig i Östeuropa. Den katastrofala situationen när det gäller miljön där har gjorl intresset för investeringar i miljöförbättrande syfte extra starkt.

En räddningsplan för Östersjön är ett sätt att på ett mer konsekvent och genomtänkt vis hantera de miljösatsningarna. Tyvärr förs i dag inte diskussionerna kring investeringar i Östeuropa med miljöintressena som utgångspunkt ulan framför allt med de ekonomiska intressena som utgångspunkt. Det är följaktligen i första hand utrikesdepartementet som funderar över fördelningen av del svenska miljöbislåndet - det är inte miljö- och energidepartementet.

Det förs inle heller en allmän politisk diskussion i vårt land om hur det svenska miljöbiståndet till Östeuropa skall organiseras för att man skall få de för miljön bästa långsiktiga effekterna. Inte heller har förslaget om en Östersjökonferens, som ju hänger nära samman med en räddningsplan, fått majoritet i utskottet, vilket jag beklagar. Ett bra sätt att börja ett mer konkret arbete är, tror jag, alt inleda en sådan konferens och utifrån den formulera en räddningsplan. Jag vill alltså yrka bifall till reservationerna 9 och 11, som handlar om Östersjön,

En annan internationell fråga som kräver en ny hantering är frågan om oljeutsläpp och föroreningar till havs. Där pågår också ett inlernationeUt arbete, men det går ack så långsamt. Olyckor till havs med oljeutsläpp som konsekvens är en del av problematiken, men mindre känt är nog alt havet får

ta emot mer oljespill från den alldeles normala trafiken. Här måste Sveriges attityd i internationella sammanhang bli hårdare. Jag yrkar bifall till reservation nr 13.

Jag yrkar också bifall till reservation nr 14, som berör ell annat problem som gäller olja, nämligen dumpningen av borrslam vid oljeborrning. Sådana utsläpp bör förbjudas.

Jag yrkar vidare bifall till reservation nr 19, där vi yrkar atl klorulsläppen för massainduslrin skall upphöra senast 1995. Anledningen till den skärpningen är atl den tekniska utvecklingen nu har gjort det möjligt alt upphöra med klorulsläppen. Eftersom klorulsläppen är så förödande för haven som får ta emot dem är det absolut nödvändigt att den avvecklingen görs så snabbt som möjligt.

Del finns fler motioner med Uknande krav, och för den händelse reservation 19 inte skulle bifallas av kammaren kommer vi alt rösta bifall för andra reservationer med liknande krav.

Jag vill också yrka bifall till reservation nr 21, vilket tyvärr inle framgår av utskoltsbetänkandet. Det gäller alltså en avvecklingsplan för klorerade lösningsmedel. Del förekommer i dag en hel del onödig användning - ja, det mesta är ju i ett långsiktigt perspektiv onödigt. En hel del hantering skulle tämligen omgående kunna avskaffas. Det är helt nödvändigt atl ha en avvecklingsplan för klorerade lösningsmedel.

Jag yrkar också bifall lill reservation nr 22 som även den handlar om onödiga produkter, nämligen klorblekt hushålls- och toapapper. Det finns ingen rimlig anledning atl upprätthålla en produktion som är förödande för naturen och som är hell onödig sett utifrån mänskliga behov.

Jag yrkar också bifall till reservationerna 24 och 25 som handlar om klor-utsläpp från annan verksamhet än från pappersmassaindustrin. Det är ju inte rimligt att lägga hårda krav på en verksamhet som ger upphov till klorutsläpp och inte ha motsvarande hårda krav på andra verksamheter. Därför är det helt nödvändigt att klorulsläppen från kylvatten vid kärnkraftverken upphör och alt man hittar andra system för fartygens kylsystem, så atl kloreringen inte behövs där heller.

I andra sammanhang har vi också diskuterat en avvecklingsplan för klorerat dricksvatten som är en hantering som dessutom har visat sig ha hälsopå-verkan på människor.

Den nya väg som jag har talat om som vi måste slå in på inbegriper också en sådan sak som restaurering av våtmarker. Tyvärr har vi genom åren dikat ut våtmarkerna inom jordbruket, och nu återstår inte många våtmarker över huvud taget i jordbruksbygder.

Det är nödvändigt alt restaurera våtmarker, för de fungerar som kvävefällor, alltså som en sorts naturlig lever så att säga i naturen som tar hand om miljöförstörande utsläpp som annars hamnar i vattendrag.

När del gäller skogsbruket är situationen egentligen ännu mer katastrofal. Där pågår utdikning fortfarande. Den är i full gång, och vi måste hitta metoder att begränsa den.

Jag yrkar bifall lill reservationerna 29 och 27 som handlar om möjligheten att rena de nu befintliga avloppsreningsverken. Det är möjligt att göra det myckel bättre än vad som görs i dag, men det är också en stor förändring

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

som även är mycket kostsam. Denna stora kostnad anser vi inle skall drabba dem som i dag är anslutna till de kommunala reningsverken. Kostnaden måste slås ut över en mycket längre period. Därför är det nödvändigt att staten är med och skapar förmånUga finansieringsvillkor för denna angelägna förändring.

I vår reservation har vi uttryckt atl det är möjligt och givetvis nödvändigt att reducera kväveutsläppen från de kommunala reningsverken med 80%. Det är också vår ambitionsnivå i den reservationen.

Det har tidigare talats om de bristfälliga norska åtgärderna när det gäUer att komma till rätta med utsläppen till norsk-svenska gränsvatten. Från vpk:s sida delar vi nalurliglvis den djupa besvikelsen över att man i Norge har frångått sina ursprungliga löften i detta sammanhang. Det är bra alt utskottet i betänkandel framhållit nödvändigheten av starka svenska aktiviteter för att se till atl man kommer till rätta med de här problemen. Vi har dock inte velat stämma in i den kör som i första hand vill lägga ansvaret på vår miljö- och energiministern. Vi tycker atl kritiken skall riktas mot dem som bör få den, nämligen mol Norge. Från vår sida medverkar vi gärna till att ytterligare skärpa kritiken. Tillsammans med andra partier här i riksdagen talar vi gärna om för norrmännen - om de inle skulle ha insett det redan - vad vi anser om deras sätt alt förhala dessa reningsåtgärder som ju är nödvändiga.

De kunde ju för flera år sedan ha bestämt sig för att i stället för att förbättra befintliga anläggningar satsa på att bygga nya. Det hade de inte behövt fundera över i flera år.

Herr talman! Jag har inle hunnit beröra alla reservationer som vpk står bakom. Jag yrkar bifall lill samtliga reservationer som vi slår bakom samt reservation nr 21 och i övrigi till utskottets hemstäUan.

MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr talman! Vatten är vårt absolut viktigaste livsmedel, det är dessutom i ett globall perspektiv en bristvara. Ändå hanterar vi vattnet som en av-sljälpningsslation. Oändligt myckel skräp har vi tippat i havet eller i våra sjöar som om vi trodde alt de kunde gömma problemen åt oss.

Naturskyddsföreningen har givit ut en bok. Havet heter den, och det är sannerligen ingen uppmuntrande läsning. 70 % av jordens yta täcks av hav. Dessa hav är i dag hotade lill livet; fisken dör och alla minns vi väl säldöden i Västerhavet förra sommaren. Några förbättringar är inte i sikte, ulan larmrapporterna fortsätter alt strömma in.

Om man studerar problemen på land och tar del av miljöanalysen för t.ex. milt eget län, Ålvsborg, vilket länsstyrelsen nyligen gjort, bUr man inte precis gladare.

Markförsurningen är myckel kraftig. I slora delar av länet är pH-värdet under 4,2. Dessa låga pH-värden avspeglar sig också i höga aluminiumhalter och ökad rörlighet av andra metaller,

5000-6000 enskilda dricksvatlenbrunnar i länet har problem med surt vatten. Frågan om eventuella hälsoeffekter är omdiskuterad, t,ex. inverkan av aluminium på centrala nervsystemet. Minsta misstanke om effekter på hälsan borde följas av åtgärder. Livsmedelsverket tycks dock inte våga börja

arbeta med problemet ulan vidhåller i släller alt surt brunnsvatten inte är alt betrakta som ell folkhälsoproblem.

Denna myckel oroväckande situation är naturligtvis en av orsakerna till de många motionerna om vattenvård. Del är därför mycket oroväckande och rent av sorgligt alt behöva konstatera alt utskottets majoritet avstyrker samtliga motioner utom en, nämligen den motion som behandlar utsläpp i Norge mol den svenska gränsen. Vi kan visserligen påtala problemet, men vi kan inte vidta åtgärder.

Del är naturligtvis väldigl bra alt utskottet nu talar om all vi inle släller oss bakom miljöministerns agerande i somras då hon skyndade lill Norges hjälp och försvarade Norges brist på åtgärder.

Herr talman! Jag vill yrka bifall lill samtliga reservationer som miljöpartiet skrivit ensamma eller tillsammans med andra partier. Jag hoppas få stöd i miljöåtgärderna av riksdagen.

Naturligtvis behöver vi en övergripande plan mol föroreningar i luft och vatten. Vi måste minska utsläppen av kväve med 70% och upprätta en aktionsplan mol havsföroreningar.

För all klara av atl minska utsläppen lill havet bör vi återskapa våra våtmarker, I dag är de flesta människor medvetna om regnskogens betydelse för klimatet, men vi känner ofta inle till vår egen regnskog, nämligen våtmarkerna, som minskar med en yta som motsvarar sju fotbollsplaner i limmen. Under den lid som jag har talat här har våtmarkerna minskal med ytterligare en yla motsvarande en fotbollsplansslorlek - med statligl bidrag. I slällel för all ge bidrag lill atl förstöra våtmarkerna borde staten köpa upp mark, särskilt i kustområdena, och skydda den.

Om man studerar vattenförsörjningen i ett globalt perspektiv kan man snabbt konstatera all det är osolidariskt alt spola ner en spann vatten på toaletten varje gång vi är där. Med tanke på all många kommuner slår inför slora investeringar i avloppsnätet bör det vara självklarl att leta efter alternativ.

Mot bakgrund av den rådande miljösituationen är del ytterst märkligt att utskotlsmajoriteten avstyrker samtliga motioner utom den som handlar om åtgärder i Norge, Efter Birgitta Dahls uttalande om all havsmiljön inte var så viktig öppnades riksmötet, I den regeringsförklaring som avgavs fick vi av statsministern höra atl han skulle sätta omsorgen om miljön i främsta rummet - tro't den som vill!

I valrörelsen sade socialdemokraterna atl man tänkte bli elt miljöparti. Del har vi heller inle setl så myckel av under del år vi har varit här i riksdagen.

Vad är det då utskollel gör ål denna allvarliga situation vi står inför, med nya larmrapporter varje dag? Utskotlsmajoriteten hänvisar till den plan som antogs 1988 och vill avvakta den reviderade aktionsplan som skall komma 1990. Våren 1988 beslöt man om en plan som skulle leda lill en varaktig omläggning av samhället i miljövänlig riktning. År det någon som har setl en sådan omläggning?

År del inle vår skyldighet all omedelbart vidta alla de åtgärder som vi kan komma på för all rädda vår miljö? Måste vi offra människoliv innan vi kom-

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

mer till beslut - räcker del inte med salarna och alla larmrapporter om allt fler sjuka i allergier och cancer?

1 morse hörde jag om en ny rapport angående oljeutsläppen från båtar. 250000 lon olja transporteras genom Östersjön. När fartygen lämnat Östersjön och kommit ut i en mera osynlig tillvaro, rengör de sina tankar Följderna för bl.a. sjöfågel blir katastrofala. Detta talar ytterligare för att riksdagen bör bifalla reservation 15. Genom en isolopmärkning skulle utsläppen kunna spåras och därmed ansvar utkrävas. Det kunde förhoppningsvis innebära all vi fick stopp på de här utsläppen.

Folkpartiet, som ju vill framhålla sig som värnande om miljön och som också gör del i många fall, nämner inte med ett ord klorulsläppen från kärnkraftverken. Det förvånar mig. Detta är väl en fråga som även folkpartiet borde engagera sig i?

Ja, vad är det som återstår? Jo, mycket av den blå-röda alliansen. Den blockpolilik som det talades mycket om under valrörelsen har vi inte sett så värst myckel av här i riksdagsarbetet. Däremot har vi sett ganska mycket av samarbete mellan socialdemokrater och moderater när det gäller att inte vidta några kraftfulla åtgärder för att förbättra miljön, l.ex. för att minska utsläppen av kväve, klor, fosfor, kvicksilver och annat.

MARGARETA WINBERG (s):

Herr talman! Det har sagts många vackra ord hittills i den här debatten -ord, fraser och uttryck som många av oss nästan till fullo kan ställa upp på. Del handlar om hur det slår till med miljön, inte bara i Sverige utan i hela världen. Del handlar också om en vilja till kamp för en bättre miljö. Det är glädjande all den insikten nu är så spridd.

Men samtidigt talas det från många håll om en tröghet, att det går så sakta och atl vi socialdemokrater inte vill någonting. Marianne Samuelsson sade atl vi har beslutat om en omställning av samhället i miljövänlig riktning på våren 1988. Det är alldeles riktigt, men det är väl litet mycket begärt att man skall ställa om samhället på ett och ett halvt år? Vi fattade ju faktiskt beslut om att det på fyra viktiga områden måste bli en annan tingens ordning: trafik, energi, jordbruk och avfall. Varje tänkande människa måste väl inse att en omställning som har så långtgående betydelse - och som naturUgtvis måste ske - inle kan ske på ett och ett halvt år. Inte kan vi ställa om energisystemet så snabbt. Och inte kan vi ställa om jordbruket så att det heh plötsligt blir miljövänligt - eller trafiken, där vi har byggt fast oss i investeringar som del måste ta tid atl komma ur.

Men 1988 på våren fattade vi de avgörande besluten på en mängd oUka områden, och det blev inledningen både till en ny syn hos många av politikerna i denna kammare och till ett arbete mot en annan tingens ordning. I samband med miljöpropositionens behandling här i kammaren hade vi en intensiv debatl om de här sakerna. Senare, på hösten 1988, tog vi ytteriigare beslut beträffande havsmiljön med anledning av algblomning och säldöd. Som många mycket riktigt har påpekat, får vi anledning att återkomma till de frågorna inom ett år, då en utvärdering av aktionsplanen mot havsföroreningarna skall behandlas.

Därutöver sitter det en parlamentarisk kommitté, som skall utreda hur de

olika lagar som gäller miljöskydd skall bli effektivare i arbetet för en bättre miljö.

Talet om alt vi sitter still på våra bakar och att del inte händer någonting skall man allt ta med en nypa salt.

Alla dessa aktiviteter som de facto är på gång har föranlett delar av utskottet lill en överenskommelse om en viss reslriktivilet i fråga om yrkanden och reservationer. Därför kommer jag - i varje fall i mitt första inlägg - bara att beröra de större, övergripande frågorna.

I Sverige är vi stolla över våra glittrande sjöar och vattendrag, våra vackra stränder och blåa innanhav. Som det har sagts förut, är vattnet en förutsättning för livet. Del är en del av vår välfärd. Därför är del självfallet viktigt att skapa en sådan politik all våra vatten inte förgiftas. Vi har också en lång tradition av debatt på detta område från 30-talel, då man började inse att giftiga industriutsläpp orsakade massdöd av fisk, fram till 60- och 70-lalens begynnande insatser på vallenvårdens område. Den traditionen fortsätter, och det ansvar som politiker från alla partier känner har inspirerat en mängd motioner i frågan.

Trots vår överenskommelse om restriktivitet i fråga om reservationer, finns det över 30 - större och mindre.

I reservation 1 följer reservanterna upp ett antal motioner som föreslår en övergripande plan mot föroreningar i sjöar. Majoriteten avvisar detta med motiveringen alt man först behöver samla kunskap för atl kunna göra en sådan plan. Jag delar Karin Slarrins uppfattning atl denna kunskap inte finns samlad i dag, och så länge vi inle har den kan vi inle göra upp någon plan.

Reservation 3 vill ha ett program mol havsföroreningarna. Reservation 4 tar upp Kattegatt specifikt.

När riksdagen fattade det stora miljöpolitiska beslutet för ett och ell halvt år sedan, redovisades en lång rad åtgärder för att begränsa utsläppen av de mest miljöfarliga ämnena. Åtgärderna skulle följas upp, och man skulle forska om den marina miljön samt fortsätta det internationella arbetet för att minska föroreningarna i våra angränsande hav. Efter detta har miljöavgiftsutredningen lillsatls, som har lagt fram ell delbetänkande. Vi har också beslutat om omfattande åtgärder för att minska jordbrukels negativa inverkan på vår miljö.

Allt delta tillsammans är en betydelsefull början på en varaktig omläggning av samhället i miljövänlig riktning. Fortsatta steg kan tas när naturvårdsverkels reviderade plan mot havsföroreningar behandlas. Denna plan kommer atl presenteras senast den 30 mars 1990. Därför anser vi att det i dag inle finns någon anledning atl la ställning till de specifika krav som framförs, och därför yrkar jag avslag på reservationerna 2-6.

I reservationerna 7 och 8 tas behovet av ytterligare våtmarker upp. Vi har naturligtvis ingenting principiellt emot delta, men vi menar atl de åtgärder som behövs redan är vidtagna, så atl kraven har lillgodosetts. Delta redovisas som sagt i betänkandet.

Som vanligt, skulle jag vilja säga, tas i ett stort antal reservationer de internationella förhållandens upp. I utskottet hade vi också en liten diskussion om hur det egentligen förhåller sig med de internationeUa frågorna. Hur aktiv är vår miljöminister m.fl. ministrar, och vilken roll spelar Sverige? Del

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

finns förstås i samtliga reservationer ett drag som går ut på atl det görs för litet av Sverige på detta område. Därför tycker jag att det är myckel bra alt det på nästan fem sidor i betänkandet redovisas vad som görs. Del framgår också hur många och hur långt gående insatser som Sverige de facto bidrar med. Jag skall be att få göra ett axplock bland insatserna.

Del finns någonting som heter Helsingforskonventionen. Den trädde i krafl 1980, och den omfattar Bottniska viken. Bälten och Västerhavet upp till Göleborg-Skagern. Konventionen behandlar framför allt föroreningar från landbaserade källor, långväga transport av luftföroreningar samt sjöfarts- och bekämpningsfrågor Dumpning är förbjuden inom området. Vid en konferens 1988 kom man överens om att utsläppen för vissa viktiga ämnesgrupper skall reduceras med ca 50 % före år 1995. De skilda staterna förväntas redovisa sina nationella planer mot luftföroreningar kommande år.

Det finns också någonting som heter Pariskonventionen som trädde i kraft 1978. Den omfattar Nordsjön och Nordoslatianlen och avser utsläpp från landbaserade källor. Man arbetar särskilt med farliga substanser, l.ex. kadmium, kvicksilver och vissa stabila och miljöfarliga organiska ämnen samt stabila oljor och föroreningar av petroleumkaraklär. För delta finns det rekommendationer om begränsningar i utsläppen.

Vidare finns del någonting som heter Oslokonventionen. Den kom till stånd 1971 och omfattar samma geografiska område som Pariskonventionen, men behandlar frågor som har med dumpning och förbränning lill havs atl göra. Del gäller särskilt vissa ämnen, t.ex. klorerade organiska ämnen, can-cerframkaUande, kadmium och kvicksilver.

Så har vi Nordsjökonferensen, som hölls på ministernivå 1987. Här spelade Sverige en aktiv roll. Man kom överens om alt utsläpp av kadmium och kvicksilver skall begränsas med 50% mellan åren 1985 och 1995. Utsläppen av arsenik, koppar, krom, bly, nickel och zink skall begränsas så långl möjligt, utsläppen av närsalter likaså. Från 1989 får avfall inte dumpas i Nordsjön utom i undantagsfall. Förbränningen till havs skall minska och helt upphöra före utgången av 1994.

En nordisk miljökonvention undertecknades 1974. Den syftar till all söka likställa den nationella lagstiftningen. Jag vet alt man så sent som denna månad diskuterade ålgärdsplanen mol föroreningar av den marina miljön. Det gjorde man på Åland i samband med Nordiska rådels möle.

Förutom dessa formella avtal träffas det bilaterala avtal. Det finns sådana avtal mellan Sverige och Danmark, mellan Sverige och Norge och mellan Sverige och Finland. Dessutom finns det en konvention som heter IMO-kon-venlionen och som reglerar oljeutsläpp från fartyg.

Jag vill därför påslå atl talet om all vi är inaktiva, atl det inte har vidtagits åtgärder eller att det inle görs någonting just nu inte är sant. Det görs väldigt myckel. Vår miljöminister är myckel aktiv under sina resor lill andra länder och till andra länders regeringar.

Som framhållits här i dag har utskottet dessutom gjort ell tillkännagivande angående insatser i de svensk-norska haven.

I flera reservationer las den vikliga frågan om utsläpp av klorerade organiska föroreningar upp. När vi behandlade frågan i samband med den slora miljöpolitiska debatten våren 1988 beslutade vi om åtgärder för atl nivån på

utsläppen skulle uppgå till högst 1,5 kilo klor per lon massa. Åtgärderna skall vara vidtagna senast 1991. Målet är alt utsläppen helst skall elimineras. Del är möjligt all ambitionerna kan sällas högre, men vi väntar på besked från den myndighet som är vårt handläggande verktyg beträffande sådana här saker, nämligen naturvårdsverket. När naturvårdsverket kommer med sitt förslag till ny åtgärdsplan mot havsföroreningar, finns det ell underlag för alt ta ställning lill den slutliga avvecklingstakten.

Därför yrkar jag avslag på reservationerna 18-20.

I flera reservationer las kvävereduktionen vid kommunala reningsverk upp. Vårt tidigare beslut går ut på följande. När det gäller kustområden som är särskilt påverkade skall reduktionen uppgå till 50 % senast 1992, och när det gäller övriga kuslavsnilt skall en reduktion på 50 % ske före 1995. Naturvårdsverkels åtgärdsprogram kan komma all visa en högre ambition, men låt oss avvakta planen.

Jag yrkar avslag på reservationerna 26-28.

Det här var, herr talman, en ganska tråkig redovisning för sakernas tillstånd, men ibland är det nödvändigt att göra en sådan här översikt för att så att säga bevisa all det faktiskt pågår verksamhel, även om som nu samtliga motioner utom en har blivit avstyrkt. Socialdemokraterna upplever all problemet i detta fall är atl delar av oppositionen ofta av, skulle jag vilja säga, populistiska skäl alltid vill gå litet längre, alltid vill ge lilet mer och alltid vill tidigarelägga litet mer. Jag tror inle, herr talman, att den typen av förslag och debatt gagnar saken.

I övrigi yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtiiga reservationer.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik:

Herr talman! Margareta Winberg sade inledningsvis alt man ju inte kan förvänta sig atl man på ell och elt halvt år skall kunna ändra ett samhälle. Eftersom vi beslutade 1988, kan man inte se så mycket ännu. Sedan nämnde hon energipolitiken som exempel. Enligt min mening var det ett illa valt exempel, för är det någonslans där man tydligt ser hur bristfälliga politiska beslut försenar utvecklingen är det på energipolitikens område. Här har regeringspartiels oförmåga att fatta beslut, styra och tala om vad som skall hända klart visals.

Margareta Winberg talade om den tråkiga debattstilen som går ut på all alla slår sig för bröstet och hela tiden försöker placera sig några procent högre än andra för atl visa sig bäst i miljöfrågan. Jag kan hålla med om alt det är en tråkig debatt, och jag tror också alt det är den sortens debatl som bidrar till politikerförakl. Därför var del synd atl Margareta Winberg inte berörde vissa av de frågor som jag tog upp i mitt inledningsanförande, t.ex. detta atl vi kanske borde ägna oss mer ål all diskutera och utvärdera våra tidigare beslut. Problemen när del gäller miljön har myckel att göra med vårt samhälles grundläggande strukturer och all vi ännu inte har kommit åt dessa problem. Vi diskuterar fortfarande alltför mycket om reduktion av effekterna av utsläpp.

När det gäller våtmarker måste jag säga alt Margareta Winberg förvånade mig med all säga alt det som föreslås i motionerna och det som det finns

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

reservationer fill förmån för redan har beaktats. Men då var del konstigt att vi i utskottet inle kunde få en redovisning från naturvårdsverket - om del nu är så all man redan har gått igenom vilka våtmarker som kan restaureras. Jag tycker atl Margareta Winberg skall visa var genomgången finns, så atl vi andra kan få ta del av den.

Margareta Winberg talade också om del internationella arbetet och redovisade en lång rad olika samarbetsorgan och konventioner som hanterar de internationella frågorna. Man kan ju få intrycket att Margareta Winberg och de andra socialdemokraterna är nöjda med det internationella arbete som pågår. Jag skulle vilja fråga: Delar inle Margareta Winberg uppfattningen att del måste finnas brister i det internationella arbetet, eftersom del är så svårt alt mäta resultatet och eftersom arbetet är så litet handlingsinriklal? Eller är ni verkligen nöjda med det sätt på vilket del internationella arbetet på miljöområdet bedrivs i dag.?

ANDERS CASTBERGER (fp) repUk:

Herr talman! Nog kom vi överens om, Margareta Winberg, atl stor restriktivitet skulle råda i fråga om reservationer. Folkpartiet följde också denna överenskommelse, som jag påpekade inledningsvis. Men nog är Margareta Winberg litet väl restriktiv med att kommentera t.ex. reservation 4, när hon bara talar om vad rubriken är, kort och gott Kallegalt.

Inle med elt ord förklarar Margareta Winberg varför regeringen inte kan tänka sig Kattegatt som ett miljöskyddsområde. Vi vet, bl.a. via länsstyrelsens naturvårdsenhet i Halland, hur lägel är, vad det beror på och vilka åtgärder som kan vidtas. I stället för svar på frågorna kommer det långa haranger om innehållet i internationella överenskommelser. Men hur skaU det nu gå till all förverkliga dessa? frågar man sig. Åtgärden kan ju inle vara att stoppa in långa uppräkningar i internationell konvenlionstexl eller atl resa världen kring. Det räddar inte miljön. När vi i oppositionen lägger fram konkreta förslag om hur det hela skall förverkligas, kommer bara ett kort avfärdande om atl avvakta.

Nej, fortfarande klarar inte Margareta Winberg av alt svara på de alltmer besvärliga frågorna, t,ex. dem jag ställde inledningsvis i mitt första anförande. Ge en liten mellanlägesrapporl om hur långl regeringens arbete kommit med alt följa riksdagens beslut att verka för en Nordsjökommission! Del kanske inle är så hängivet arbete när allt kommer omkring. Eller hur, Margareta Winberg?

Eller hur är del med någon annan av de ömma tår som likt maskrosor sprungit fram ur den spräckta parliloffeln? Hur stor är miljösegern i Idefjorden, med en tre år lång fördröjning av reningsåtgärderna, när partiets seger i Norge uteblev?

Under della anförande överlog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik:

Fru talman! Inte var Margareta Winbergs anförande speciellt övertygande i fråga om vad socialdemokratin vill på miljösidan. Något som gjorde mig

alldeles oerhört förskrämd var hennes uttalande all först måste man ha kunskap, innan man kan upprätta en plan. Miljöpartiet ställer gärna upp med den kunskapen, om inle socialdemokraterna ännu har fått lillräckUga insikter om miljöproblemen. Jag är säker på att vi skulle kunna göra en plan som verkligen innehåller de åtgärder som behövs för all rädda miljön.

Är del kunskapen ni saknar, då kan vi komma med den, för den anser vi oss ha. Däremot anser vi oss inle ha majoriteten med oss när det gäller att fatta beslut.

1 och för sig tycker jag all del är väldigl bra all vår regering jobbar med att få till stånd internationella konventioner, men tyvärr är de ofta alldeles för svaga för atl över huvud taget kunna åstadkomma vad som behövs av radikal miljöpolitik här hemma. Jag sitter själv i Nordiska rådet, och jag var med när rådet antog miljöprogram och havsmiljöprogram. Jag håller helt och fullt med Greenpeace, som säger atl del nordiska miljösamarbetet har nått botten. Man kom inte fram med någonting som skulle kunna klara havsmiljöproblematiken. Det fanns inte en enda åtgärd i dél programmet som skulle förbättra den situation som råder.

Så det håller inle atl säga alt man genom internationeUa konventioner kan rädda vår miljö på hemmaplan. Vill man inte göra mer än de konventionerna, då blir jag verkligt oroad och känner atl vi måste trycka på ännu hårdare på alla håll och kanter för alt driva miljöfrågorna framåt. Det som sker stämmer ju inle ett enda skvatt med vad vi har fått höra i regeringsförklaringar om att miljön skall sältas främst.

Miljön sätts inte främst i de här konventionerna. De tar hänsyn till lokala förutsättningar, sysselsättning och annal som man anser vara viktigare. Det är alltid den lägsta ambitionsnivån som gäller när man skriver konventionerna. Så jag förväntar mig fakliskl atl man på regeringshåll gör mer för miljön än del Margareta Winberg här presenterar.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

KARIN STARRIN (c) replik:

Fru talman! Margareta Winberg började med att framhålla att vi har sagt många vackra ord. Hon medgav också all kampen har lett till en bredare insikt om miljön och hur viktigt det är att kunskapen är spridd.

Då vill jag fråga: Vad är det som gjort att man ändå i dagens samhälle har börjat diskutera miljöfrågorna mycket tydUgare? År det på grund av atl oppositionen för en populistisk debatt, månntro? Vad hade hänt, Margareta Winberg, om vi vackert hade suttit tysta och lyssnat? Jag tycker att det är anmärkningsvärt i det här läget alt kalla våra myckel allvarhgt motiverade förslag och reservationer för populistiska inlägg i debatten. Sådana påståenden vill jag klart ta avstånd ifrån.

Del är klart alt det tar tid alt förändra en miljöpolitik, men man måste för att bli trovärdig ändå bestämt visa en färdriktning, Vissl togs del elt övergripande miljöbeslut våren 1988, som jag har förstått del. Men jag reagerar precis på samma sätt som Annika Åhnberg gör. Det är verkligen allvarligt att någon kan tycka alt regeringen lever upp lill talet om en övergripande omläggning både när det gäller energipolitiken och när det gäller avfallspolitiken, som jag inte kan låta bli atl nämna och som Margareta Winberg var inne på.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

Energipolitiken håller på att kantra precis åt fel håll. Regeringen saknar handlingskraft alt visa ål vilket håll den vill styra.

I fråga om avfallspolitiken börjar jag också lappa tålamodet. Vi har fått besked om att riksdagen skall få en proposition i de angelägna frågorna. När kommer den? Den blir uppskjuten gång efter annan.

Havsmiljön har riksdagen diskuterat och också fattat beslut om. Jag vill ändå fråga om socialdemokraterna verkligen är nöjda med atl i den stora frågan om haven hänvisa till naturvårdsverket och dess revidering av aktionsplanen. Man måste väl ändå tala om inriktningen i aktionsplanen.

Jag vill också ha svar på mina frågor om man anser all del är trovärdigt att vi har del syslem som vi har när det gäller kloreringen av kylvallnel på Ringhals kärnkraftverk. Måste vi inte visa atl vi kan ställa krav totalt setl på vår industri, inkl. våra egna verk?

Och någon kommentar måste vi ändå få om dumpningen av oljan. Del finns förbud. Det är lätt atl hänvisa till alla internationella konventioner, men vad gäller de i praktiken?

MARGARETA WINBERG (s) replik:

Fru talman! Först lill Annika Åhnberg och även Karin Starrin när det gäller energipolitiken. Javisst, vi har fattal ell energipolitiskt beslut, och det betyder all vi skall ställa om energipolitiken. Det har vi gjort för några år sedan, och vad vi väntar på är de utredningar som skall visa konsekvenserna av all vi avvecklar kärnkraften på den tid som vi fattal beslut om i den här kammaren. Vi är överens om all kärnkraften skall bort. Då skall vi ta näsla steg, och det sker nästa år.

Sedan kan jag hålla med Annika Åhnberg atl vi inte är nöjda med det internationella arbetet. Vore vi nöjda, skulle vi inte ha något motiv all arbeta vidare. Men lill samtliga som kritiserar oss när del gäller det internationella arbetet vill jag säga att när man arbetar över nationsgränserna är man inte ensam på spelplanen. Man har hela liden all göra med andra länder, andra stater. Då måste vi föra en debatt och en dialog.

Kan ni lala om för mig hur vi skulle gå "hårdare fram"? Marianne Sa
muelsson sade alt vi skulle göra andra saker, vi skulle gå hårdare fram. Vad
skall vi göra då? Skall vi hota de andra länderna? Om ni inle gör som vi vill,
så--- , Så vad då? Eller skall vi gå in och göra åtgärderna ål dem?

Anders Castberger från folkpartiet ställer två frågor Den om Nordsjö-kommissionen gäller också en sådan här internationell fråga. Regeringen har tagit kontakt med andra länder. Men det är precis som när det gällde internationella luftvårdsfonden för ell anlal år sedan - del är inle så stort intresse från de andra länderna. Hur skall vi hantera det då? Jag har en liknande fråga som den jag ställde alldeles nyss. Vilka medel skall vi använda för alt tvinga de andra länderna alt gå med på del Sverige vill?

Så var del diskussionerna om Norge och Norges förre miljöminister. Man stod faktiskt inför situationen att antingen göra en smärre förbällring nu, eller göra en rejäl förbättring om några år. På lång sikt måste jag nog tycka atl del är vettigare all göra den rejälare förbättringen som på sikt medför en väsentiig reduktion av utsläppen.

Till del kan jag tillägga atl del har i delta område, i Fredrikslad, invigts

ett nytt reningsverk omfattande fem kommuner. Det har också gjorts en del andra saker, alldeles i dagarna. Så hell nattsvart och hopplöst tycker jag ändå inte alt läget är.

Till miljöpartiet vill jag säga; Vi måste naturiigtvis ha kunskap. Hur skulle det annars se ul om vi skulle följa era förslag? Ni säger all ni har kunskap. Men vem skall vi tro på? När det gäller klororganiska föreningar har folkpartiet ell förslag, centern elt annal, vpk ell och miljöpartiet elt. Vem skall vi tro på? Var finns den sanna kunskapen?

ANNIKA ÅHNBERG (vpk) rephk:

Fru talman! När det gäller energipolifiken tycker jag fortfarande del är ett utmärkt exempel på hur man tror att ord i sig kan förändra verkUgheten. Men del handlar också om ifall man viU ändra energisystemen och energibalansen i vårt land, alt se till atl gynna de andra energislagen som inle är kärnkraft.

Det räcker inte med all säga atl vi skall förändra energipolitiken och avveckla kärnkraften. Man måste också fatta de följdbeslul som behövs för att avvecklingen skall bli trovärdig och uppfattas som trovärdig av alla aktörer på energimarknaden i vårt land.

Margareta Winberg måste hålla med om att del är uppenbarl alt den hittillsvarande energipolitiken inle har upplevts som trovärdig. Del är därför vi har problemen i dag med alla krafter som försöker atl få bort beslutet om avveckling.

Sedan frågar Margareta Winberg: Vad skall vi göra när det gäller internationellt miljöarbete, som är bättre än dessa konventioner som hon har räknat upp?

Del är väl bara alt läsa betänkandet och reservationerna. Förslaget om en räddningsplan för Östersjön är ju elt sådanl alternativt sätt att agera, Kon-ventionsarbetel, som handlar om åtaganden från olika länder, är en sak. Del skall vi naturligtvis fortsätta med. Men vi behöver komplettera med ett mera handlingsinriklal arbete. Jag menar t,ex, all de 300 milj.kr. som är anslagna för miljöbislånd till Polen kan komma in i ell sådanl arbete. Då kan man på ett genomtänkt sätt diskutera hur de pengarna skall användas för att komma till störst nytta för miljön på lång sikt.

Problemet med del internationella arbetet är ju ofta all del inle talas om några ekonomiska resurser. Och då blir det sällan verklighet av de vackra orden. Men här har vi chansen.

Tyvärr är del så i dag all det finns risk atl pengarna som skulle gå till miljöbistånd i stället går lill förelag som gör investeringar de kanske skulle gjort ändå, därför alt det ändå skulle ha lönat sig för dem atl göra dessa investeringar i Östeuropa. Det är just därför del är så viktigt all ha det långsiktiga miljöperspektivet på delta biståndsarbete.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

ANDERS CASTBERGER (fp) rephk;

Fru talman! Margareta Winberg frågar om vi skall göra åtgärderna "åt

dem" om våra internationella grannar trilskas. Lål mig nämna ett exempel.

Folkpartiet har föreslagit ell skuldbytesprogram när det gäller Polen, atl

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vattenvård m.m.

solidariskt hjälpa varandra över gränserna. Dessutom kan vi göra det på elt konstruktivt finansiellt sätt.

Men vad säger socialdemokraterna? De säger nej.

När det gäUer Nordsjökommissionen är vi naturligtvis införslådda med att inte alla är med på galoppen. Men min fråga rör sig hela liden kring: Vad gör regeringen? Har regeringen inga uppslag?

Kanske arbetet inte är så hängivet, som jag antydde förut. En svensk regering måste väl söka nya lösningar och göra nya övertalningsförsök? Man kan väl inle bara lämna frågorna så forl man möter litet motstånd.

Nej, fru talman, Margareta Winberg skyller ifrån sig, än hit och än dit. Än skaU det väntas. Ån är det inte så fariigl. Än skulle minsann inte ens oppositionen ha så mycket mera all komma med. Men del allvarliga är alt vi har en regering med en miljöminister som inte har mer all komma med, som nästan aldrig ligger på offensiven utan nästan alllid på defensiven.

När det gäller Norge kvarstår faktum atl den nyss avgångna socialdemokratiska norska regeringen beslöt, trots tidigare löften till Sverige, att tillåla fortsatta utsläpp i Idefjorden från cellulosafabriken efter den 1 maj 1990 som var deadline. Åtgärderna skulle uppskjutas till 1993, och Birgitta Dahl har inte haft något att invända mot detta löftesbrott, för det är vad det är.

Det går inle all rädda Birgitta Dahls politik hur länge som helst. Del tror jag att Margareta Winberg också inser.

Fortfarande svarar hon inte på den fråga jag ställde inledningsvis om vad som är bäst för miljön, att avslå eller bifalla förslagen bakom reservationerna.

Nå, jag skall gå ned litet i svårighetsgrad och hoppas att vi kan få fram klara besked: Har Margareta Winberg bättre förslag lill miljövårdsålgärder än de förslag som ligger bakom reservationerna? Och varför har då dessa inte presenterats? Det har bara varit ett framsläpande lill motionsslakteriel.

MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik:

Fru talman! Margareta Winberg slingrar sig ganska ordentligt när det gäller det vi egentligen skall diskutera, nämligen vattenvård. Del rör sig egentligen om vattenvård på vår egen planhalva, alltså här hemmavid.

Del är svårt alt ändra inriktningen på ett och elt halvt år, säger Margareta Winberg. Ja, del kan jag hålla med om, men om man inle ens bryr sig om att bromsa, hur skall man då kunna vända på inriktningen?

Man har fortfarande samma inriktning. Man bygger nya bilgenererande motorvägar. Man planerar för dem, t.ex. en ny Svinesundsbro. Man har alltså inte på något sätt visat atl man länker bromsa för att vända inriktningen.

Margareta Winberg frågar: Vad skall vi göra när vi inte får internationellt gensvar för våra villkor?

Vi får väl då gå hårdare fram med våra egna problem. Där har vi fortfarande beslutsmöjlighet. Vi behöver inte ligga lika lågt som man gör i Polen och andra Öslersjöstaler exempelvis.

Sedan måste man naturligtvis tänka sig all gå in och stötta och hjälpa de nationer som av ekonomiska skäl inte klarar upp detta själva. Och då skall

vi inle la biståndspengar från de allra fattigaste, utan plocka fram pengar från oss rika och satsa i Polen exempelvis.

När det gäller Norges situation anser jag all Margareta Winberg har fel information. Man har inte från förelagels håll på något vis lovat att bygga om den här fabriken. Del finns inga skriftliga löften om del. Man säger l,o,m, i sin företagsrapport all man inte planerar för atl ha den här fabriken kvar. Del innebär alltså att man tänker köra så länge del går och släppa ul så mycket skit man får under liden. Sedan slänger man, och då har man fortfarande kvar problemet med arbetstillfällena. Den räddningsaktionen var inle alls vad man förväntade sig av vår miljöminister.

Sedan lill frågan om den sanna kunskapen. Hur kan Margareta Winberg över huvud laget säga; Ni har ju olika uppfattningar i den här frågan, och då behöver socialdemokraterna inle bry sig om alt göra någonting, eftersom del finns olika värden. Men ta då ell av de värden som är högre och som är bättre ur miljösynpunkt hellre än att göra det som socialdemokraterna föreslår, nämligen att inte göra någonting!

Prot. 1989/90:36 30 november 1989

Vattenvård m.m.

KARIN STARRIN (c) replik:

Fru talman! Vi har i vårt land ett stort ansvar som förebilder för andra länder. Det betonas gång efter annan att vi har en väl utvecklad teknik som vi naturligtvis också kan använda på miljöområdet. Det är verkligen viktigt all vi lever som förebilder.

Jag blir myckel besviken när jag hör att Margareta Winberg är beredd att ge upp och säger all vi genom vårt internationella samarbete inte kan påverka mer än vi hillills har gjort. Jag är övertygad om atl det allvariigaste felet vi kan göra är atl hänvisa lill de olika kommissionerna, vilka vi nalurliglvis har bildat och har en organisation för. Men det räcker inte med atl ha olika möten och sammanträden där "vackra ord" uttalas - Margareta Winberg.

Del är mycket angelägel all vi i det här läget kommer lill handling och får en klar inriktning mol förändring. Margareta Winberg frågar: Varför finns elt så svagt inlresse för den internationella luflvårdsfonden? Jag släller frågan tillbaka. Vad har vi i Sverige gjort för alt påverka övriga stater att ansluta sig lill den internationella luftvårdsfonden?

Jag har besökt DDR och Sovjet, och där har man verkligen uttalat sig positivt för all få i gång det här arbetet. Ta i det här läget chansen och använd er av de olika positiva uttalanden som ändå görs från öststaternas sida. T.o.m. i Sovjet säger man sig vara beredd att se på lösningar och ta sitt ansvar för atl rädda Östersjön. Varför är del inte i della läge rätt väg all gå att samlas till en slörre Östersjökonferens?

Vi skall egentiigen inle nu lala om energipolitiken, eftersom det är vallenvården vi behandlar. Men visst saknas del intresse för all få i gång den alternativa energi som vi måste få fram för alt över huvud taget kunnat tala om atl ändra kursriktning. Tycker Margareta Winberg alt t.ex. skattereformen stimulerar till alternativ energi? Det tycker inte jag. Det finns många frågor om klorering och kärnkraflsverkens kylvatten. Och vad gör vi med dumpningen av olja i våra hav? Vi måste ha restriktioner och mycket tydligare regler.

7 Riksdagens protokoll 1989/90:36

Prot. 1989/90:36 30 november 1989

Vattenvård m.m.

MARGARETA WINBERG (s) replik:

Fru talman! Jag vill lill Karin Starrin säga följande; Nej, jag är verkligen inle beredd all ge upp. Jag hoppas inle all milt anförande och mina repliker kan tolkas så. Men den här debatten får mig all ställa frågan; Vad är det vi skall syssla med i riksdagen? Vad har vi egentligen kompelens för?

Sitter vi här som någol slags experter på valtenkloseller kontra mullloa? År vi experter på nya reningssystem och fartygmotorers och andra förbränningsanläggningars kylsystem? Sitter vi här som experter på att varje enskilt avloppsverk bör ha en reningsgrad för fosfaler på minst 95 % senast den 1 juli 1993? Sitter vi här för alt vara experter på frågan huruvida industriavlopp bör kopplas eller inle lill de kommunala reningsverken ulan all ha separata system?

Sitter vi här som experter på kommunernas beredskap för extrema vattenflöden genom avloppsreningsverken, dvs. atl det behövs en marginal vid projekteringen? Eller skall vi bli experter på all pH-värdet vid behov skall justeras vid de kommunala reningsverken?

Jag ställer dessa frågor eftersom väljarna visseriigen tilltror oss om all kunna lösa de flesta frågor, men nog bör vi ställa oss frågan om vilken uppgift vi verkligen har i den här kammaren.

Om vi gräver ner oss, som vi nu håller på alt göra i jordbruksutskottet, i avloppens storlek och toaletternas praktiska utformande, är jag rädd för att vi missar vår verkliga uppgift, nämligen all fundera över vilket framlida samhälle vi vill ha. Jag håller med Annika Åhnberg om atl detta är något som vi borde ägna mycket mer lid. Där kommer också in i bilden del som Annika Åhnberg log upp, nämligen vilka de verkliga orsakerna är lill all de ser ul som del gör i dag. Men det diskuterar vi aldrig.

Skall vi sätta upp de ideologiska målsättningarna och låta andra klara av det praktiska hantverket? Skall vi ha förtroende för de många ämbetsmännen i våra statliga verk, regionala och lokala organ som har som sin uppgift alt tolka och följa våra intentioner och beslut? Om man har arbetat i en nämnd är man imponerad över den niliskhel med vilken tjänstemännen försöker omsätta våra idéer i praktisk verklighet. För mig är svaret självklart. Jag vill inte att riksdagen skall bli polis med uppgift atl i varje detalj kontrollera om de som egentligen har uppdraget verkligen sköter sig. Ett sådanl konlrollsamhälle skulle dessutom snart falla samman, eftersom vi måste inse vår begränsning.

Det kommer hela liden att finnas detaljer som vi inle har kommit ihåg, inle haft lid med osv. Detta, fru talman, är den svåra konsten all vara politiker och inle tjänsteman eller expert. Lål oss fundera över atl renodla vår roll som politiker, och låt våra ämbetsmän ha sin roll. Då tror jag alt vi får tid till alt ägna oss åt de slora väsentliga sakerna i livet.

Förste vice talmannen anmälde all Marianne Samuelsson och Karin Starrin anhållit atl till protokollet få antecknat alt de inle ägde räll till ytterligare repliker.

ANITA JOHANSSON (s):

Fru talman! Under allmänna motionstiden skrev några av mina kamrater och jag en motion om miljöpolitik för Stockholms län. Jag citerar en viktig

passus från motionen: "En mycket viktig uppgift blir all se lill all befolkningsökningen inle leder till alt vikliga förutsättningar för en god livsmiljö sätts ur spel." Del tycker jag är vikligl all slå fast.

Vi är djupt oroade över miljöproblemen i vårt län, och della av flera skäl. Vi vet all forskare på området har konstaterat alt luftföroreningarna i ell storstadsområde allvarligt påverkar människors hälsa. Markens försurning har ökat på myckel kort tid.

I förra veckan presenterades en undersökning som gjorts för alt hitta orsaker till den alarmerande situationen i Stockholms län. Resultaten visar atl skadorna i vissa områden är fullt jämförbara med landels värst drabbade delar. Med fortsatt höga utsläpp sker sannolikt om några decennier en omfattande förstöring av både mark och vallen som del kommer all la lång tid alt reparera.

Det sura regnet gör också all gamla byggnader och stenskulpturer ja t.o.m. runstenar, vittrar sönder. Moderna konstruktioner skadas för miljardbelopp.

Huvudorsaken till försurningen är utsläpp av kväve och svavel. Av kväveutsläppen i vårt län svarar vägtrafiken för ca 75 %, Våra strävanden måste nu koncentreras på all minska störningarna av trafiken och minska utsläppen i luften.

För all delta skall ske måste trafikvolymen minskas. För all uppnå en minskning av trafikvolymen måste kollektivtrafiken bli så bra all den blir ell attraktivt alternativ till bilåkandet.

Landstinget i Stockholms län gör förvisso stora satsningar på kollektivtrafikens område, kombinerat med en låg taxa. Man har även långl framskridna planer på all införa bilavgifter, allt för all klara miljön och därmed människornas hälsa, Della kräver dock slora ekonomiska resurser. Ökad turtäthet och bättre framkomlighet är två vikliga delar i della.

Fru talman! Slutsatserna blir därför atl man skall öka investeringarna i kollektivtrafiken och i vägnätet i vårt län ännu mer. Stockholms läns andel av statliga invesleringsmedel för sådana ändamål måste alltså öka. Del är oacceptabelt att folk skall behöva köa i limmar eller trängas på överfulla tåg och bussar för atl komma lill arbetet.

Krav på bättre avgasrening är en annan myckel viktig faktor. Regionala miljöavgifter kan bli ell vikligl instrument och bör snarast möjligt genomföras.

Det är bra alt vi skall få en reviderad åtgärdsplan mot havsföroreningar från naturvårdsverket senast i mars 1990. Det är också bra med en miljödelegation för Sundsvall-Timrå-områdel resp. västra Skåne. Jag vill dock understryka all det även behövs omfattande miljöåtgärder i det här länet.

Med några rader i betänkandet avför utskottet flera viktiga miljömolio-ner.

Jag förväntar mig all del pågående arbetet med kartläggningen av de regionala miljöfrågorna även kommer all omfatta vårt län. Jag har inget särskilt yrkande.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vallenvård m.m.

MARGARETA WINBERG (s);

Fru talman! Om Anita Johansson tyckte all vi har skrivit för litet i betänkandel, skall jag i stället säga några ord om motionerna och våra åsikter. Det

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa grundlagsfrågor

är utmärkt all man lar upp dessa vikliga aspekter från Slockholm. Vi som kommer från Norrland tycker atl vi har vissa miljöproblem, men de stora miljöproblemen finns ju i dag i Stockholmsområdet, på västkusten och i södra Sverige.

Jag tycker att det ni tar upp i motionen och det som nu håller på alt hända är bevis på den tidigare debatt vi har haft, nämligen alt vi 1988 på våren lade fast aktionsplanen. Man kan fråga sig om del inle har hänt något efler det. Jo, man har nu fått möjlighet atl genomföra miljöavgifter. Det är också ett krav som ni har. Som vi hörde har man också beslutat i Stockholm atl man skall ha en bilfri innerstad.

Det är åtgärder som får praktiska konsekvenser, men som andra instanser än riksdagen direkl beslutar om. De har dock sin grund i att vi här har sagt att vi måste göra något åt problemen. Vi måste nu ställa om trafiken och inleda ett nytt skede.

Del har däremot inle hänl så mycket på avfallsområdet. Det kommer dock en proposition före jul, och del är slora och viktiga frågor som motionärerna lar upp.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 6 december.)

21 § Vissa grundlagsfrågor

Föredrogs konstiiutionsulskollels belänkande I989/90:KU12 Vissa grundlagsfrågor

100

HANS NYHAGE (m):

Fru talman! I föreliggande betänkande från konsliiutionsulskoilet behandlas en rad grundlagsfrågor, som har aktualiserats genom motioner under allmänna motionstiden i år. KU:s ställningstagande har föranlett 24 reservationer, av vilka vi moderater slår bakom 11, därav 5 tillsammans med folkpartiet och centern och 3 tillsammans med enbart folkpartiet. Reservationerna gäller frågor rörande ökad rättstrygghet och rättssäkerhet för den enskilde samt fördjupad demokrati.

Grundläggande för ell rättssamhälle är en livskraftig demokrati, som är så uppbyggd atl medborgarna får goda möjligheler alt påverka de beslut som fattas. De lagar som stiftas måste stå i överensstämmelse med grundlagar och med Europakonventionens stadgar. Utgångspunkten vid lagstiftningen måste vara behovet att öka den enskildes säkerhet och självbestämmande och inle att stärka det allmännas makt. Den enskildes krav på rättssäkerhet får inle åsidosättas i lagstiftningsarbetet.

Den socialistiska grundsynen bygger på misstro mol den enskildes rätt och förmåga alt kunna klara sina egna angelägenheter och kunna samarbeta med andra. Genom kollektiva lösningar förmenas den enskilde rätlen och möjligheten all efler egna önskemål och bedömningar forma sin tillvaro i skilda sammanhang. Delta gäller l.ex. sådana områden som familjerätten, egen-

domsrätlen och närings- och yrkesfriheten. Inkomster skall utjämnas kollektivt, barnen skall vårdas och fostras av det allmänna, undervisning och sjukvård skall vara det allmännas monopol och boendel skall gynnas genom den s.k. allmännyttan. Detta synsätt får konsekvenser för medborgarnas rättssäkerhet. Då kollektiva lösningar prioriteras blir den enskildes intressen satta i andra hand. Valfriheten utplånas för det stora flertalet.

Fru talman! Den svenska författningen har i jämförelse med många andra länder ett begränsat minoriletsskydd. Ett förstärkt minoritetsskydd är av stor betydelse när det gäller prövningen av lagar som rör de mänskliga fri-och rättigheterna. Det skulle l.ex. kunna föreskrivas att för beslut i hithörande frågor krävs kvalificerad majoritet eller atl en minoritet i riksdagen ges rätt att skjuta fram beslut på motsvarande sätt som för närvarande gäller enligt regeringsformens 2 kap. 12 §. Frågan i sig har många aspekter och bör därför bli föremål för utredning.

Enligt vår mening är del också angelägel all den enskilda äganderätten ges ett starkare skydd i grundlagen. Äganderätten skapar trygghet och oberoende för den enskilde och medverkar till bättre vård av egendom och ökat ansvar för miljön.

Äganderätten kan emellertid inle lämnas helt oreglerad. Det krävs givetvis regler för hur den enskilde kan utnyttja sin egendom. Friheten atl förfoga över egendomen måste givetvis förenas med respekt för och hänsyn till andra människors rättigheter. Den juridiska innebörden av äganderätten är emellertid oklar i svensk lagstifining. Skyddet för äganderätten är bristfälligt i regeringsformen. Denna bör utformas som ett positivt erkännande av denna rätt. Del bör också klarare redovisas vilka inskränkningar i äganderätten som får ske i vanlig lag.

Äganderätten har också vid upprepade tillfällen kommit alt inskränkas genom beskattning. Denna har därtill ofta nog varit av retroaktiv karaktär, vilket enligt vår mening är oacceptabelt. Det finns således starka skäl för att äganderättsfrågorna blir grundligt belysta.

Detta gäller också för frågor rörande närings- och yrkesfriheten. Även här måste hänsyn tagas till sådana intressen som gäller säkerhet, miljö, hälsovård och arbetarskydd. Atl varje medborgare i princip skall ha frihet att driva den näring och utöva del yrke han själv finner vara angelägel, kan emellertid inle ifrågasättas. Det bör därför klarläggas hur dessa friheter skall kunna ges ökat skydd i grundlagen.

Sedan 1979 gäller att domstolarna har en lagprövningsrätt. Om en föreskrift enligt domstol står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning, så får den inte tillämpas. Dock finns den begränsningen att om riksdagen eller regeringen beslutat om föreskriften skall tillämpning underlåtas endast om felet är uppenbart. Det ställs alltså mycket höga krav för att en domstol skall kunna underlåta att tillämpa föreskrift i dessa fall. Delta har skapat möjlighet för lagstiftning som stämmer mindre väl överens med regeringsformens krav. En vidgad lagprövningsrätt bör därför införas. Lagprövning bör kunna ske även om avvikelsen inte är uppenbar, vilket skulle göra atl domstolar och myndigheter fick större möjlighet att vägra till-lämpning av en grundlagsstridig lag.

1 detta sammanhang finns det också anledning alt utreda frågan om inrät-

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa grundlagsfrågor

101

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa grundlagsfrågor

landet av en författningsdomstol, vars främsta uppgift skulle vara all vaka över all de i grundlagen förankrade fri- och rättigheterna inte kränks. Särskilt gäller delta skyddet av den enskildes integritet. Förhållandet mellan riksdag och lagråd och om minoriteternas rälfigheler i oUka politiska sammanhang ger också anledning till att frågan om inrättande av en författningsdomstol noggrant prövas.

Vi anser också alt minoriteternas räll bör stärkas genom elt förstärkt folk-omröstningsinslilul. En minoritet i riksdagen bör ha rätt alt kunna föra en fråga till rådgivande folkomröstning. Del kan gälla frågor som inte följer parlilinjerna eller där del är angelägel alt erhålla utslaget av en folkopinion.

Fru talman! Vi lar i ett antal reservationer upp frågor som gäller val och riksdagens verksamhel. Utlandssvenskarna har i princip rösträtt, men den är inte grundlagsreglerad. Vi anser all denna rösträtt bör förstärkas genom all en grundlagsreglering kommer lill stånd.

Vi har tagit upp frågan om mandatperiodernas längd och den gemensamma valdagen. Vi anser atl del är till förfång för riksdagens arbete alt valperioderna är så korta. Vi menar atl fyraårsperioder skall införas och att vi därtill skall ha val vartannat år, dvs. varvade riksdagsval och kommunal- och landstingsval. Skilda valdagar vore en fördel i den svenska demokratin.

Vi vill också utreda frågan om personval. Enligt det nuvarande valsystemet har vi myckel små möjligheler att välja efter person. Partiernas nominering blir hell avgörande. Vi anser alltså atl denna fråga bör bU föremål för en nogsam prövning.

Vi lar också upp frågan om antalet riksdagsledamöter. Vi hävdar att antalet ledamöter i Sveriges riksdag är för stort och atl del skulle vara lill fördel om en minskning kom lill stånd. Även denna fråga bör därför prövas.

Slutligen, fru talman, var avsikten all motionären Charlotte Cederschiöld skulle lala om familjerätten. Hon är tyvärr förhindrad all närvara här i kväll. Jag vill därför i detta sammanhang hänvisa till reservation 7 som gäller en grundlagsfäst familjerätt. Della skulle ha ell symbolvärde när del gäller all stärka familjens roll i samhället, familjens ansvarstagande och familjens roll i barnens liv. Vi hävdar atl denna fråga bör bli föremål för en skyndsam utredning.

Fru talman! Med del anförda yrkar jag bifall lill samtliga reservationer som moderata ledamöter i utskollel har ställt sig bakom.

102

BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Fru talman! I september var konstilutionsutskottet på besök i Sovjetunionen. Det var en utomordentligt lärorik, intressant och spännande resa. Utan överdrift kan jag säga atl det var den mest värdefulla resa jag har gjort i tjänsten som poUliker.

En myckel påfallande lärdom av del sovjetiska besöket var Sovjets brist på lagar. Dekret och ukaser från centralkommittén har i många avseenden fåll ersätta statliga lagar och förordningar. Påfallande var också brislen på lagliga regelverk för all åsladkomma den ekonomiska förnyelsen. Försöken med kooperativ håller på all gå om intet på grund av all del saknas en arrendelagstiftning. Önskemålet om en strukturrationalisering bland företagen försvåras av all del inte finns någon konkurslagsliflning. På varje område

kunde man peka på alt laglösheten hindrar en förnuftig ulveckling. Man slår     Prot. 1989/90:36
alltså inför en gigantisk uppgift all snabbt åstadkomma regelverk som i Sve-     30 november 1990
rige har byggts upp under sekler. Svaret på min fråga på ett ställe om vad     ~|
som var viktigast all la itu med för atl få i gång den ekonomiska perestrojkan            °        ° '

blev: äganderätten. °

Ibland suckas det i Sverige över alt vi har för mycket lagar och regler. Och förvisso finns del, utifrån min liberala övertygelse, en mängd onödiga bestämmelser. Men de flesia lagarna skapar rättssäkerhet och finns som stöd för en demokratisk och dynamisk utveckling av vårt land. Vi behöver emellertid finslipa vårt regelverk för all säkerställa grundläggande värden och stödja en god ulveckling. En grundlagsreglering av äganderätten, närings-och yrkesfriheten är tre sådana inslag. Del behövs också bättre preciseringar av skaltebegreppel och hinder för retroaktiv lagstiftning. Bakgrunden till detta är bl,a, några uppmärksammade fall här i riksdagen under senare år Vi delar också uppfattningen som kommer lill uttryck i cenlermotionen om behovet av preciseringar av myndighetsbegreppet och normgivningsmaktens fördelning.

När det gäller grundlagarnas ställning i Sverige ber jag all få hänvisa till den debatt vi hade i kammaren den 15 november om behovet av en bättre folklig förankring av grundlagarna. Det behövs ett ökat tryck på oss politiker all vara varsamma i lagstiftningsarbetet när det gäller frågor som finns reglerade i grundlagen. Detsamma gäller naturligtvis även vid tillämpningen, Än-damålel-helgar-medlen-menlaliteten och grus-i-maskineriet-känslan måste stävjas.

Tyvärr har situationen blivit sådan att kraven på en utökad lagprövnings-rätl och författningsdomstol vuxit sig allt starkare. Trots grundlagarnas låga status är det uppenbarl all missnöjet med bristande respekt för grundlagarnas ställning i lagstiftningen och vid tillämpningen har ökat. All någol måste göras är uppenbarl. Moderaterna kräver både atl uppenbarhelsrekvisilet i lagprövningen upphävs och alt frågan om författningsdomstol prövas. Centern avvisar della med atl del är bättre atl precisera grundlagarna. Vi i folkpartiet bedriver ett omfattande internt programarbete om dessa frågor just nu, och vi återkommer när den diskussionen är slutförd. Det är bakgrunden lill vårt särskilda ytirande.

De borgerliga partierna är alltså överens om atl någol måste göras. Men socialdemokraterna tycker all allt är bra. Det finns inga problem. Om man inte ser några problem måste det bero på atl man tycker all det är bra med oklarheter och atl del är bra all grundlagarna har en svag ställning i Sverige.

Fru talman! Vi har under senare år haft en livlig deban om folkstyret i Sverige. Den har handlat om väljarnas inflytande, om förtroendet för polifi-kerna, om riksdagens sätt alt fungera och om bristande vitalitet i vårt politiska system. Det åligger oss all la dessa signaler på allvar. Det gör vi i folkpartiet, och jag vet att man gör det även i andra partier. Men del räcker inte med atl notera problemen, Någol måste också göras. Del är insikten om att allt inle står räll till mellan väljare och valda som ligger bakom folkpartiets reservationer om en minoritets möjlighet alt få till stånd en folkomröstning, om slopandet av den gemensamma valdagen, om en utökning av mandatpe-

103

Prot. 1989/90:36 riodernas längd, om ökade möjligheter till personval och om en prövning av 30 november 1990 om antalet riksdagsledamöter kan minska.

När det gäller de första frågorna har vi en bestämd uppfattning om att änd-
° * ' ringar bör komma lill stånd. Beträffande antalet riksdagsledamöter vill vi

' ' inte binda oss för en uppfattning. Det finns uppenbara fördelar, men det

finns också allvarliga nackdelar inte minst vad gäller representativiteten från olika landsdelar. Frågan måste ändå bli föremål för överväganden i en utredning, eftersom den har stor betydelse för riksdagens sätt att arbeta.

Till sist, fru talman, vill jag beröra en fråga där utskottet är enigt. Frågan gäller förbud mot rasistiska organisationer. Utskottet har enat sig om att utan ställningstagande återkomma lill frågan när regeringens proposition framläggs i vår. Jag vill här bara redovisa att folkpartiet i sak har kvar sin ståndpunkt emot ett sådant förbud. Nackdelarna med förbudet överväger fördelarna. Jag yrkar bifall till de åtta reservationer som folkpartiet står bakom.

Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):

Fru talman! För en stund sedan diskuterades här i kammaren med stor intensitet vallenvård. Nu har vi kommit över till grundlagsvård. Det är naturligtvis mycket viktigt att grundlagen är porlande ren och klar och nyttig för sitt ändamål. Här finns nu en lång rad förslag uppe till debatt som är ägnade atl tjäna det syftet - jag skall återkomma till det lilet senare.

Inledningsvis anges här ett brett register. 21 olika områden skulle var för sig kunna bli föremål för en omfattande debatt. Jag skall inte falla för frestelsen atl försöka spela över hela denna innehållsförteckning utan nöjer mig med att ta upp några saker som jag tycker är viktiga, som jag tycker är intressanta eller som jag tycker det är roligt att polemisera omkring.

Det är viktigt all svenska medborgare har rösträtt; del tycker vi väl alla. Numera har ju också alla svenska medborgare rösträtt. Det var en lång kamp för alt få igenom del. Socialdemokrater och vpk-are var ju motståndare i det längsta till alt alla svenska medborgare skulle få rösträtt, men del har vi fått igenom. Men vi har inte klarat av att reglera denna rösträtt på samma sätt för alla svenska medborgare. När det gäller de s.k. utlandssvenskarna är rösträtten fortfarande enbart reglerad i vallagen. Del innebär att man kan ändra de bestämmelserna med ett enda riksdagsbeslut, med ett vanligt majoritetsbeslut.

Vi har från centerpartiet år efler år haft en motion med ett konkret lagförslag, ett konkret grundlagsförslag, som riksdagen kan anta. Jag har inte hört ell enda ord av invändningar eller kritik mot förslagels utformning. Men den, om jag får använda uttrycket, socialistiska majoriteten i riksdagen vill inte vara med på all föra in denna bestämmelse i grundlagen, eUer rättare sagt ändra grundlagsbestämmelsen så att den omfattar alla svenska medborgare. Moderaterna och folkpartiet har slutit upp kring vårt förslag. Det är glädjande, men del skulle vara ännu mer glädjande om vi kunde få enighet omkring detta.

Nu vill jag fråga socialdemokraternas företrädare i den här debatten: Vad
104 är det för fel i det förslag som ligger, eller vad är del för fel i tanken att alla

svenska medborgares rösträtt skall vara garanterad på samma sätt? Vad finns det över huvud laget för principiella eller praktiska invändningar emot en sådan ordning?

När det gäller ren och klar grundlag tycker jag, om jag får ägna mig litet grand ål självskryl, all del som kortfattat anges i reservation 9 av Bengt Kindbom och mig är det väsentligaste som sägs i detta betänkande. Det är ett klan ställningstagande i principfrågan om hur vår grundlag skall se ut för atl vara tillämpbar och oomtvistad.

Jag måste säga alt jag blev litet förvånad när jag hörde atl Birgit Friggebo, som nu återinträder i kammaren, öste lovord över de tankegångar som vi har framfört från centerns sida i den här frågan men att hon inle avslutade med att annonsera åtminstone folkpartiels uppslutning kring denna reservation. I det särskilda ytirande som folkpartiet har avgett - nu muckar jag naturUgtvis lilet gräl här - säger man atl "resonemangen kring lagprövningsrälten och författningsdomstolen i moderat- och centermotionerna gör dock atl vi nu avstår från att bifalla motionerna". På vad sätt gäller det centermotionen, och på vad sätt gäller det den reservation som finns i betänkandel?

Jag utgår ifrån all folkpartiet har ungefär samma grundläggande syn som vi i själva principfrågan, även om jag blev litet orolig när Birgit Friggebo nu annonserade att folkpartiet har tillsatt något slags kommission för all se över dessa frågor. Man vet ju aldrig vad som kommer ut av det. Annars tycker jag all det resonemang som Birgit Friggebo förde var helt korrekt. Om vi tillåter atl grundlagen försumpas, då kommer som ett brev på posten allt starkare krav på en aktiv användning av lagprövningsrätten och en författningsdomstol. Då överförs bestämmandet av vad som egentligen skall vara grundlagens innehåll till icke politiska instanser, dvs. till juristerna i en domstol, vilket moderaterna till min förvåning med liv och lust går in för. Jag kan ställa denna fråga lill moderaternas företrädare här i debatten: Vad är del för finess med della?

Är det inle bättre alt ha en grundlag som vi alla är överens om? År del inle bättre att ha en grundlag som vi aktivt arbetar på skall vara så aktuell och så tillämpbar som möjligt än all vi skall låta oklarheter kvarstå i grundlagen, för all sedan överlåta lill jurister att bestämma vad grundlagen egentiigen innebär?

Det är ju den vägen man har gått i en rad andra länder - det är jag medveten om, men jag tycker inte atl del är något atl ta efler. Nej, del är sannerligen ingenting all la efter.

Vad vi menar i vår motion och i vår reservation är all vi på de områden där vi har varit oense här i kammaren - det har vi ju varit flera gånger när det gäller grundlagens utformning - skall göra en översyn i lugn och ro och efter bästa förmåga för att bestämma hur grundlagsparagraferna på de omtvistade punkterna skall vara utformade, så alt vi är ense om vad de innehåller. Därigenom slipper vi sådana här formslrider, som egentUgen är ett otyg i det politiska arbetet, där man skall slåss om idéer, åsikter och sakförslag.

Jag har nalurliglvis all anledning alt i mitt frågeställande här innesluta även socialdemokraterna och vpk. Varför vill ni inte vara med på det här? Vill ni också att grundlagen skall glida in i ungefär 1809 års grundlagsslalus, så alt till slut ingen vet vare sig ul eller in eller vad som egentUgen är gällande

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa grundlagsfrågor

105

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa grundlagsfrågor

grundlag? För min del stämmer del inte överens med del som jag inledningsvis angav såsom viktigt, nämligen alt grundlagen är porlande ren och klar och nyttig för sitt ändamål.

Som jag sade inledningsvis finns del myckel i della betänkande som skulle vara intressant alt diskutera länge här. Del är vikliga frågor som tas upp - i varje fall många av dem. Centerpartiets slåndpunklstagande i en lång rad fall framgår av de reservationer som centern är med på tillsammans med andra partier och som i stor utsträckning grundar sig på bl,a, centerpartimo-lioner.

Bara elt par saker till, Hans Nyhage talade om familjerätten, Atl grundlagsfästa familjerätten låter bra, Alla tycker väl atl del är fint alt slå vakt om familjerna. Men vad är tanken i förlängningen? Är del att man skall öka föräldrarnas bestämmanderätt över barnen även i de fall där barnen far illa? Varför inte lika gärna ha en paragraf i grundlagen om barnens rätt? Familjerna klarar nog sin rätt gentemot barnen. Det är ju barnen som råkar illa ut i dåliga familjer. Där måste samhället, tyvärr, gripa in i barnens inlresse.

Så till frågan om antalet ledamöter i riksdagen. Här finns del krav från moderaterna på att del skall vara färre riksdagsledamöter Folkpartiet är U-let försiktigare i sina ställningstaganden och vill tänka på saken.

Jag fäste mig vid vad som slår i moderaternas och folkpartiets gemensamma reservation:

"Enligt utskottet skulle en minskning av antalet ledamöter i vissa avseenden kunna vara till fördel med tanke på arbetsförhåUandena i riksdagen,"

Såvill jag kan se är del inle någon besvärande trängsel i kammaren just nu i varje fall. Jag skulle vilja fråga: På vilket säll kan en minskning av antalet riksdagsledamöter förbättra arbetsförhållandena i riksdagen?

Jag för min del tycker atl det är bra att det finns ganska många riksdagsledamöter. Vi är ändå folkels representanter. Ju fler vi är, desto bättre är det och desto slörre möjligheter har folk atl komma i kontakt med oss. Och desto lättare är del då också all dela upp uppdragen, så atl vi inle blir så beroende av tjänstemännen. Del är bättre all vi själva kan läsa in olika frågor. I de församlingar där det är ett litet anlal representanter måste ju dessa omge sig med en väldigt stor ijänstemannaslab som i realiteten kommer att betyda väldigl myckel för beslutens utformning. Jag tycker nog att vi även ur andra synpunkter - t,ex, ur represenlationssynpunkl - skall behålla det anlal ledamöter som vi nu har. Men för all det inle skall bli så alt säga en kantring i mitt anförande vill jag säga att i flertalet av de frågor där vi i centern har reserverat oss är vi ense med folkpartiet och moderaterna. Det gäller egendomsrätten. Det gäUer närings- och yttrandefriheten. Det gäller den viktiga frågan om en fyraårig mandatperiod och skilda val.

Med delta någol rapsodiska anförande där jag hoppat litet från sak till sak ber jag, fru talman, alt få yrka bifall till de reservationer till konstilutionsutskotlels belänkande som centerpartiets ledamöter står bakom.

106

BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik:

Fru talman! Bertil Fiskesjö vill mucka gräl så här på kvällskvisten. Jag tänkte all jag skulle ta upp den kastade handsken. Det är väl lika bra att vi försöker roa oss så gott vi kan, när vi nu ändå är här och kvällen är förstörd.

Jag ville visa litet öppenhet i mitt anförande. Den öppenheten återfinns också i del särskilda yttrandet nr 1, där vi säger alt vi delar den uppfattning som kommer till uttryck i centerpartiets motion.

Vi i folkpartiet har ju en egen reservation om beskallningsmakten. I denna reservation säger vi alt man bör se över beskattningsrätten och den retroaktiva lagstiftningen. I den meningen sammanfaller alltså centerpartiets och folkpartiets reservationer.

Det finns ytterligare några frågor där ni i centern vill ha preciseringar, och det är väl bra. Men problemet är att vi aldrig, i varje fall inte på kort sikt, kommer atl få igenom våra förslag. Vi kommer alltså all leva med oklarheter på denna punkt. Det är bra alt debatten, frän olika utgångspunkter och med olika riktlinjer, fortgår. Del gäller ju alt skapa en opinion för en förbällring på delta område.

All vi inle har stött cenlermotionen beror på atl man så kraftfullt avvisar varje form av diskussion om en vidgad lagprövningsrält. Vi är alltså inte beredda att göra det i nuläget. Även om del blir preciseringar i grundlagen utesluter del inle alt man vill ha ytterligare säkerhetsventiler. De två frågorna behöver inle vara motstridiga.

När del gäller frågan om begränsningen av antalet ledamöter vill jag säga följande. Atl del inle är någon trängsel just nu här i kammaren beror kanske just på atl vi är så många och ingen riktigt känner ansvar för att vara här. Alla litar på alt någon annan är här och lyssnar på debatten.

Det vore bra om man kunde få fram elt bättre underlag och om del kunde bli litet mer av tankeverksamhet i dessa frågor. Del gäller ju att stimulera till debatt. Frågan om förhållandena här i kammaren är elt samtalsämne som man stöter på runt om i landet. Kanske skulle det bU bättre om vi blev färre och om vi fick större resurser. Då kunde vi bli effektivare i vårt arbete, och då skulle vi inle behöva sitta på våra rum och klistra frimärken. Det är kanske vad de ledamöter just nu gör som inte är här i kammaren. Men man behöver inte binda sig. Ändå måste man stimulera till debatl. Det är bakgrunden till värl ställningslagande.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa grundlagsfrågor

HANS NYHAGE (m) replik:

Fru talman! Det var för väl att tredje vice talmannen avslutade sitt anförande på det säll som han gjorde. Annars hade man kunnat få en helt annan uppfattning om var han egentligen slår i del politiska spelet.

Det är alltså inle alls fråga om all låta oklarheter i grundlagen kvarstå. Det kan väl inte råda några skilda meningar om all vi skall en så klar grundlag som det över huvud tagel går all åsladkomma, Bertil Fiskesjö sade atl grundlagen skall porla av klarhet - jag tror all orden föll så. Ja, det är alldeles självklart. Men det gäller ju alt undersöka om vi ändå inle kan skapa ytterligare en garanti för all de i grundlagen förankrade fri- och rättigheterna inte kränks, atl del alltså ges möjligheter att av en särskild författningsdomstol få dessa frågor prövade. Del är alltså för alt stärka den enskildes rättigheter som vi vill all denna fråga skall utredas.

Vi betonar mycket nogsamt atl del skall bli fråga om en utredning. Det kan ju finnas starka skäl som lalar mol. Men del får utredningen i så fall komma lill klarhet om.

107

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa grundlagsfrågor

Vi menar alltså all vi, för all det skall råda klarhet om behovet av en författningsdomstol, vill att en utredning skall komma tiU stånd.

När det gäller del familjerällsliga området behöver man kanske inte måla upp de värsta avigsidorna. Vad Charlotte Cederschiölds motion går ut på är ju att man skulle få prövat hur det förhåller sig med möjligheterna att stärka familjens roll i samhället. Vi moderater har ställt upp bakom den reservationen, eftersom vi också i det sammanhanget vill alt en uiredning skall undersöka möjligheterna just när det gäller att stärka familjens roll och dess ansvar. Inte minst handlar del om familjens roll när det gäller barnen. Detta är inte alls delsamma som alt utelämna de barn som lever under särskilt besvärliga förhållanden lill någon form av lagrättslöshet.

När det slutligen gäller antalet ledamöter i kammaren, tror vi på fullt allvar atl effektiviteten i riksdagsarbelel skulle öka om ledamöterna vore något färre än för närvarande. Vi tror också alt kontakten mellan väljare och riksdagsledamöter skulle vinna på delta. Risken är hell uppenbar att den enskilde riksdagsledamoten kan bU ganska anonym för många människor när antalet ledamöter är stort. Ett mindre anlal ledamöter skulle kunna motverka ett sådant förhållande. Del finns säkert många fler skäl som går att anföra för atl antalet ledamöter bör minska.

108

Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:

Fru talman! Jag skall bara ta upp några få saker. Del är riktigt atl folkpartiet har en reservation där man vill ha en undersökning om oklarheterna i skaltebegreppel. Men vi tar med aUt i vår reservation, därför att vi tycker att del är lika vikligl all se på alla oklarheter som man stöter på undan för undan och som ibland vållar stora stridigheter här i kammaren. Hade ni gått med på vår reservation hade ni fått med skatterna på köpet, då vi också nämner dem i reservationen. Ert förslag är alltså betydligt mer begränsat än vårt.

Birgit Friggebo anför som ett argument för atl folkpartiet inte går med på vår reservation atl vi har en för kritisk syn på lagprövningsrätten. Nej, det har vi inte alls. Det är utmärkt alt lagprövningsrätten finns som ett sista instrument, om del skulle vara så alt riksdagen med vett och vilja fattar beslut som står i strid med grundlagen.

Men vad vi säger i vår motion och som är en del av själva finessen i vårt resonemang är att vi vill se lill atl grundlagen har en sådan klarhet och stringens atl lagprövningsrälten inte behöver användas annat än i absoluta undantagsfall.

Hans Nyhage säger all han inte har någonting emot atl man ser över oklarheterna i grundlagen. Ja, men gå med oss då och sätt ytterligare press på socialdemokrater och vpk-are, som inte är ett skvatt intresserade av den här frågan, så kanske vi kan driva dem framför oss så att vi får en översyn! Eftersom Hans Nyhage och hans parti inle har velat sluta upp kring den syn som vi har i centern på denna fråga bUr Hans Nyhages tal just bara tal.

Jag skall inte orda mer om föräldrarnas rätt i grundlagen än att jag vill fråga hur man stärker sammanhåUningen i familjen och förbättrar möjUghe-terna lill goda uppväxtmiljöer för barnen i bra familjer genom att föra in någonting som kallas föräldrarätt i grundlagen. I alla länder där man har något sådant visar det sig just att del är ett skydd för föräldrarna atl bära sig åt

nästan hur som helst med barnen. Det är för den skull jag har velat lyfta upp denna fråga, eftersom den så lätt bara glider förbi och man säger att det är klart att man skall skydda föräldrarna och slå vakt om familjen - det är vi ju alla överens om. Del är inte möjligt atl hitta någon grundlagsregel som ger föräldrarna en särskild ställning, om man inle tar med barnen också.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa grundlagsfrågor

BO HAMMAR (vpk):

Fru talman! Hans Nyhage säger atl vi skulle bli effektivare om vi vore färre. Men vi kan väl knappast bli mycket färre än vi är här i kväll. Det är möjligt alt del inte blir så stor rusning när föreställningen går i repris på sen kvällstid för femte eller tionde gången, KU:s egna sammanträden är nästan massmöten i jämförelse med delta plenarmöle.

Jag tror inte atl del handlar så myckel om antalet riksdagsledamöter, om vi är 250 eller 349, ulan det handlar mera om riksdagens arbetsformer, om att vi får försöka hitta mer radikala grepp för alt förnya vårt sätt all arbeta.

Jag vill redan från början, fru talman, yrka bifall till reservationerna 1,11, 15 och 21,

I övrigi är del inle så mycket all säga nu, men jag vill gärna med anledning av tidigare debatter i dag i frågan om egendomsrätten och de borgeriiga reservationerna ställa några frågor till de borgerliga partierna.

Vem gäller egendomsrätten? Gäller den slottsherren, som fick sin förlä-ning en gång i världen av drottning Krislina? Eller gäller den torparen, som inte har någon äganderätt men vars familj i generation efler generation kanske har dikat, röjt, gödslat och försökt förbättra sitt lilla viste? Jag vill konkret ställa frågan lill er.

Om ni får in delta i grundlagen - vilket ni knappast kommer atl få - skulle ni däremot kunna förhindra det beslut som riksdagen tidigare i dag har fattat, nämligen att förbättra arrendatorernas villkor och deras möjligheter att få tillgång lill vad de har brukat och skött i generationer, men som de formellt inle äger ulan som storherrar och adelsmän äger. Vad innebär detta med egendomsrätten i grundlagen konkret?

Vad jag förstår, innebär det ell förbud för riksdagen all t,ex, besluta om atl införa löntagarfonder i avsikt atl bredda och demokratisera ägandet i della land. Samtidigt innebär det naturUgtvis också elt förbud för riksdagen att gä in och göra några ingrepp i Wallenbergsfonden, dvs, Wallenbergsstif-lelsernas egendomar, också i samma avsikt att bredda och demokratisera ägandet.

Vad del handlar om är att ni vill förminska riksdagens makt. Ni vill ta ifrån oss, som är folkels valda ombud, möjligheterna alt bestämma i vissa frågor och lägga de frågorna på juristerna. Om del kommer ett förslag som på något säll kan anses rubba ägandet är del någonting som är förbjudet och som också kan gå till domstolsprövning. Jag accepterar inte del sättet alt tolka demokratins spelregler.

Det är också räll intressant och anmärkningsvärt att det är den här frågan som ni är engagerade i, dvs. frågan om lorparen skall kunna inkräkta på godsägarens äganderätt. Den frågan engagerar er mycket mer än en annan fråga, som verkligen handlar om fri- och rättigheter, nämligen frågan om

109

Prot. 1989/90:36 människor i vårt land skall slippa registreras på grund av sina politiska åsik-

30 november 1990 ter.

Min besvikelse gäller inle bara de borgerliga partierna utan också del so-
issa gr g cialdemokraliska partiet, som inle har velat tillmötesgå det förslag som har

frågor lg i:.! miljöpartiet om att förbudet mot åsiktsregistrering i

grundlagen skall skärpas. Vi vet alt del fortfarande förekommer åsiktsregistrering. Man använder denna gummiparagraf, där det står atl man inle får registrera människor enbart på grund av politisk åskådning, och så hittar man på en mängd andra skäl och registrerar dem ändå på grund av politisk åskådning. Del skulle vara enkell, och jag tror inle all det skulle skada vårt lands säkerhet eller våra möjhgheter att skydda oss mot bl.a. terrorism, all förändra denna grundlagsparagraf.

Vi har tagit upp denna fråga tidigare. Jag trodde all tiden var mogen i år, efler allt vad som hänt, och att man skulle kunna bifalla vårt förslag. Så är tyvärr inle fallet. Jag upplever starkt kontrasten mellan engagemanget i en viss fråga, t,ex. egendomsrätten, och del bristande engagemanget för vad som verkligen är en demokratisk fri- och rättighet, nämligen åsiktsfriheten.

Fru talman! Jag skall inte gå in på alla reservationer som finns och kommentera dem. Det är, som sagt var, många frågor som vi har diskuterat tidigare. Jag tror alt Birgit Friggebo log upp frågan om rasistiska organisationer. Jag erkänner att del är en besvärlig fråga. Birgit Friggebo säger att vi aldrig kan acceptera en lagstiftning som förbjuder sådana organisationer. Å andra sidan har vi fakliskl skrivit under en FN-konvention som förbinder oss att genomföra ett förbud mot denna typ av organisationer. Man får nog fundera ytterligare på detta. Vi har väckt en motion om atl man skulle överväga ett sådanl förbud. Vi menar all del är viktigt all det då skall gälla organisationer som begår lerrorhandlingar, som gör sig skyldiga lill rasistisk förföljelse av människor. Man får inle ha en lagstiftning som innebär all allmänt primitiva, utlänningsfienlliga ståndpunkter kriminaliseras. Det tror jag vore olyckligt. Förbudet skulle gälla just kriminella handlingar. Då tror jag all man kan komma förbi problemet atl vi inte gärna vill i lagstiftning förbjuda organisationer på grund av att de har förgripliga åsikter eller en rasistisk ideologi.

Jag vill också ytterligare en gång la upp invandrarnas rösträtt. Jag tycker all del är en viktig fråga all ge våra invandrare, som gör slora insatser i vårt land för vårt samhälles ulveckling, möjlighet alt vara med och påverka det politiska livet. Jag tycker nog atl den är viktigare än frågan om all grundlagsfästa utlandssvenskarnas, skalteschweizarnas, rösträtt i Sverige,

BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik;

Fru talman! Jag beklagar all jag får lov all begära replik på detta anförande.

Mot vem skall en lagstiftning om egendomsrätt riktas? Naturligtvis mot
dem som äger. Del säger sig självt. Vi har skrivit på Europakonventionen om
de mänskliga rätlighelerna. Där finns äganderätten reglerad. Del belyder all
våra svenska medborgare skall gå lill Europadomstolen för all få dessa saker
prövade. Della är inte särskilt konstigt. Där står också att egendomsrätten
skall vägas mol allmänintresset. Det är vad del handlar om också här i Sve-
110 rige när vi skall reglera della.

Bo Hammar får del att låta som atl småfolket i Sverige inte äger någonting i dag. Del gör de förvisso! Del här är ingen konflikt mellan slollsägare och lorpare. Del finns många bland småfolket i Sverige som äger och som behöver skyddas mot oss klåfingriga politiker här i riksdagen som ibland vill hoppa över skaklarna. Del handlar inle om att i första hand ge juristerna större makt.

Bo Hammar frågar om en grundlagsskyddad egendomsrätt skulle kunna möjliggöra en förbättring för arrendatorerna. Visst skulle den del. Vi har i dag från folkpartiets sida röstat för förbättringar för arrendatorerna. Men en förbättring behöver inte bara ske genom alt man säkerställer möjligheten att expropriera egendom. Den kan ske pä annat sätt.

När del gäller politisk åsiktsregistrering vill jag bara framhäva atl vi i utskotlsmajoritetens skrivning hänvisar till säpokommiltén. Jag har för min del aktualiserat denna fråga i säpokommittén. Den kommer alltså inle framåt snabbare för att vi bifaller vpk:s motion. Jobbet atl pröva den frågan är redan i gång.

HANS NYHAGE (m) rephk:

Fru talman! Bo Hammar förknippar frågan om äganderätten med grevar, friherrar och baroner. Var och en med ell något mer vidgat synsätt vet alt del finns många människor som har ell ägande som för dem är av myckel stor betydelse. Del har skett allvarliga ingrepp i den enskildes äganderätt. Vi kan hänvisa till löntagarfonderna, beskattningen av pensionssparandet, vissa frågor när det gäller förvärv av jord, för all finna klara exempel på hur äganderätten på ell myckel gravt säll har åsidosatts. Det är skälet lill alt vi anser atl äganderätten skall grundlagsfästas.

BO HAMMAR (vpk) replik:

Fru talman! Vårt land är ett av de länder där makt- och ägandekoncenlra-lionen är störst i hela världen. Jag sitler här i riksdagen bl.a. för all kämpa för ell mera spritt ägande, en demokratisering av makt och ägande. Detta är en politisk fråga. Om ni vill förmena oss atl i denna kammare diskutera och la ställning lill dessa frågor och säga atl delta är domslolsfrågor, att del är förbjudet all diskutera här, då berövar ni svenska folket en demokratisk rättighet, en möjlighet all påverka ägandeförhållandena. Del handlar inle om bondens sista ko eller all människor skall ha rätt all äga sina kostymer, sin bostad osv. Det handlar om den oerhörda makt- och ägandekoncentratio-nen.

T.o.m. chefredaktören för den största liberala tidningen i vårt land skrev häromåret apropå denna debatt, som ju inte är ny, att han tyckte atl det var hell felaktigt av de borgerliga partierna alt ställa detta som ett slags grundlagsfråga. Han skrev all della är en politisk fråga. Den får man slåss om politiskt. Det är inte en fråga som ni skall springa till domstolarna med, om vi vill begränsa Wallenbergimperiets makt och ägande. Del är della det handlar om.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa grundlagsfrågor

HANS NYHAGE (m) rephk:

Fru talman! Bo Hammar inbillar sig all äganderätten vidgas genom kollekliva åtgärder, l.ex, löntagarfonderna. Jag skulle gärna vilja fråga Bo

111

Prot. 1989/90:36 Hammar på vad sätt han upplever sitt personliga ägande genom någon av 30 november 1990 löntagarfonderna.

Vissa grundlags- gQ HAMMAR (vpk) replik:

•' * Fru talman! Jag upplever inte det så väldigt starkt. Vi tycker inte heller att

konstruktionen av dessa löntagarfonder är särskilt bra. Jag måste säga att jag ändå upplever en större delaktighet i dessa fonder än i Wallenbergsfon-derna eller alla andra fonder som ni aldrig har någonting emot. Jag har aldrig hört atl ni har någonting emot kollektiva fonder, så länge de ägs privat, av storfinansen.

Del är den lypen av restriktioner ni vill lägga på riksdagen, att riksdagen inte skall röra storfinansens fonder. Ni säger: Försök inte att rubba rådande makt- och ägarförhållanden! Och detta försöker ni göra till en demokrati-fråga! Ni blir upprörda om vi säger atl det är politisk fråga, där vi har ohka poUtiska värderingar. Vi får slåss i en öppen, fri poUtisk debatt om detta, och så får vi se vem som vinner. Vi får respektera de beslut som fattas. Men det vill ni inle göra. Ni vill förhindra folkets valda ombud från att ha något inflytande över detta.

Förste vice talmannen anmälde atl Birgit Friggebo anhålUl att till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

HANS LEGHAMMAR (mp):

Fru talman! Jag trodde faktiskt att jag här skulle få höra ett Utel brandtal för frågan om övergången till republik från representanten för det som åtminstone tidigare - man bråkar ju inom vpk i dag om vad för ett slags parti man egentligen är - har varit ett kommunistiskt parti. Då skulle jag ha fått anledning all tala om hur vi i miljöpartiet ser på denna fråga och hur vi skulle ställa oss i en omröstning. Men det blev inget brandtal, så jag håller väl vpk och er andra litet grand på sträckbänken.

Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3 till betänkandet, vilken handlar om förhållandet regering-riksdag. Miljöpartiet har väckt en motion, K220, i vilken vi har tagit upp frågan om förhållandet mellan regeringen och riksdagen. För att få en levande parlamentarism och en vital riksdag med ordentlig makt, en riksdag som inte går i regeringens ledband, krävs nya tag och nya insikter. Då måste man beskära regeringens makt och öka riksdagens. Vi har därför i motion K220 pekat på en rad olika skäl för detta. Jag skall här nämna några.

Vi föreslår att man ger riksdagsutskotten rättighet och resurser att tillsätta egna offentliga utredningar. Hela regeringen, alltså samtliga statsråd, skall väljas av riksdagen. Låt riksdagsutskotten ta över utnämningar av högre politiska tjänstemän. Gör det lika förpliktigande för statsråd som för utskottsmedlemmar att della i debatter i frågor inom det egna ansvarsområdet.

Jag anser faktiskt att vi skulle behöva vitalisera debatterna. Det öppna

landskapet är i och för sig trevligt ule i naturen, men del är inte så trevligt

här i kammaren. Att vitalisera debatterna är viktigt för att demokratin inte

skall stagnera. Jag tror att man vid en litet djupare analys kommer fram till

112

all det är nödvändigt att beskära regeringens makt för att riksdagen skall bU mer vitaliserad.

Det var inte länge sedan vi debatterade frågan om folkomröstningsinstitu-lel. Jag har tyvärr ingen större förhoppning om alt socialdemokraterna och vpk har blivit något klokare i den här frågan på bara någon månad. Jag tänker därför inte ödsla så mycket tid på denna fråga, utan jag vill bara yrka bifall till reservation 10.

Bo Hammar tog upp frågan om politisk åsiktsregistrering. Jag kan bara instämma i hans anförande. Jag kunde ha nöjt mig med det om inte Birgit Friggebo hade sagt något om att hon driver denna fråga i säpokommittén. Det är ju så med många av rättsfrågorna: säpofrågorna, utrikespolitiska frågor osv. Miljöpartiet och vpk är inte med i utredningar, vi är inte med i JO-delegationen, säpokommittér och annat som är viktigt för politiken. Då får vi lov att driva dessa frågor i kammaren. Men, Birgit Friggebo, släpp gärna in oss i säpokommiltén! Jag tror atl vi tillsammans kan göra ett gott arbete där.

I fråga om samernas rätt har vi väckt en motion och även gått vidare till en reservation, trots att en utredning har tagit fram ett betänkande i frågan, och detta nu är ute på remiss. Vi anser inte alt de regler man har föreslagit i detta betänkande är tillräckliga. Vi skulle vilja ha litet fastare direktiv och en lagstiftning som ger skydd mot exploatering .som sker i sameområden och som innebär intrång i samernas näringar och kultur. Vidare bör lagstiftningen ge samerna rätratt själva förvalta sina naturtillgångar, t.ex. bör de ha vetorätt mot kalhuggning och andra intrång som drabbar rennäringen och andra områden och som kan begränsa samernas självklara rätt att föra sin kultur vidare.

Vi hade nyss en litet animerad debatl om grundlagsskydd på diverse områden. Det man i samhället och nationen är mest rädd om, det vill man grund-lagsskydda. Därför känns det mycket naturligt med tanke på den miljösituation vi har i dag att grundlagsskydda nationalparker och de fyra sista outbyggda älvarna från möjligheter till exploatering. Det känns rätt naturligt. Tyvärr fick vi när frågan behandlades i utskottet inget stöd alls från något annat parti. Detta är områden som inte får hotas av tillfälliga opinioner, utan det behövs beslut med val emellan i frågor av den här typen. Det är på tiden att vi får ett grundlagsskydd på dessa områden. Det har skett rätt många intrång i fråga om nationalparker och älvar som man en gång har sagt inte skall röras.

Reservation 15 tar upp frågan om invandrarnas rösträtt. Det är otillfredsställande alt människor som bor och verkar i detta land inte också har rösträtt. Vi vill ge ansvar till och också kräva ansvar från dem som lever och verkar i vårt land. Har man bott och verkat fem år i det här landet skall man också ha rösträtt.

Vi har också väckt en motion om rösträttsåldern. Precis som när det gäller invandrarnas rösträtt är det för de grupper som här är aktuella viktigt att vi verkligen ger och avkräver ansvar inom politiken. Jag tror att demokratin på så sätt växer. Vi har ett skolsystem som innebär att skolplikten är slut vid 16 års ålder. Därmed anser vi att ungdomarna vid denna ålder har fått tillräcklig utbildning och information om hur samhället styrs och i övrigt fungerar

Prot. 1989/90:36 30 november 1989

Vissa grundlagsfrågor

113

8 Riksdagens protokoll 1989/90:36

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa grundlagsfrågor

Många ungdomar får inte någon ytterligare utbildning. Om vi anser att de vid denna ålder är färdigutbildade, då är de också mogna all rösta. Detta är rätt naturligt. Jag tror alt delta skulle innebära en vilalisering i fråga om dessa människor och alt de kanske också skulle lockas med i del politiska livet vid 16 års ålder i stället för all kalla oss politiker för "de" och inte ta ett eget personligt ansvar Detta är en viktig fråga.

Sedan vill jag la upp frågan om mandatperiodens längd och den gemensamma valdagen. Del finns en hel del människor som har varit ironiska mot oss miljöpartister på grund av alt vi har fått mandat i kommunfullmäktige i vissa kommuner där vi inte har ställt upp till val och atl det i dag står tomma stolar där Men det är inle fråga om alt vi i miljöpartiet har misskött detta, ulan del beror på alt väldigt många människor inle har velat om, inte har läst och inle förstått atl vi inle har ställt upp i vissa kommuner Man har därför röstat på miljöpartiet i kommunfullmäktigevalen trots atl det inte har funnits någon kandidat. Det är bara ett av många tecken på att vi behöver ha skilda valdagar för atl få i gång en ordentlig debatl med anledning av kommunfullmäkligevalen. Detta är nödvändigt för att vi inle skall få en sådan här situation med tomma stolar Men det finns även många andra argument.

Frågan om personval och antalet riksdagsledamöter kan man fundera över och ha räll många synpunkter på. Men vi anser i miljöpartiet att de förslag som hitintills har kommit fram inle går att stödja. Personvalet är ganska komplicerat, och de flesia varianter av personvalssysiem tenderar att bU litet odemokratiska. Konkreta förslag är däremot självfallet intressanta att diskutera.

Frågan om antalet riksdagsledamöter kan man i och för sig också studera. Men vi anser inte della vara den mest brännande punkten i dag. Det viktiga är atl vi som är här kan göra elt vettigt arbete. Och vi är väl ganska arbets-lyngda redan i dag. Kanske är det därför del är så tomt här i stolarna.

Vi har också en reservation som behandlar frågan om fyraprocentsspär-ren. Det är vikligl all vi får en vilalisering av del politiska livet. Vi tror att miljöpartiet faktiskt har vitaliserat detta politiska liv genom att komma in i denna kammare. Del är ganska svårt för partier all komma in i riksdagen i dag på grund av fyraprocenlsspärren. Och med denna spärr följer många andra spärrar i politiken. Det pågår i dag elt omfattande revideringsprogram i så gott som alla partier Jag tror atl den vilalisering av politiken som vi onekligen har varit med om all skapa har varit en bidragande faktor till att man nu ser över partiprogrammen.

Fru talman! Vi har räll många reservationer i det här betänkandet - jag har nämnt en del av dem. Jag ser att den lalelid jag har anmält mig för håller på all la slut. Jag yrkar bifall till samtliga reservationer som vi i miljöpartiet de gröna slår med på.

114

BO HAMMAR (vpk) replik:

Fru talman! Det skall inte bli någon längre replik. Eftersom Hans Leghammar var besviken över alt jag inte höll något brandtal för repubUk vill jag ändå för säkerhels skull slå fast atl vi fortfarande anser att statschefen skall väljas på elt demokratiskt sätt och inle tillsättas genom regler om ärftlighet. Del var därför jag yrkade bifall lill reservation nr 1.

OLLE SVENSSON (s);

Fru talman! Vi har ju varje år debatter inom ungefär samma ämnesområde i grundlagsfrågor. Jag kommer därför åtminstone så här inledningsvis, atl begränsa mig lill några principiella frågeställningar

Sverige är, och bör förbli, en parlamentarisk representativ demokrati. Det innebär alt all offentlig makt utgår från folket, all folkets främsta företrädare är riksdagen och atl ingen annan regering kan existera än den som tolereras av en majoritet av de valda ombuden.

Någon personlig kungamakt kan inte accepteras i ett sådanl sysfem. De sista resterna av ett personligt kungainflylande logs bort i samband med den s.k. Torekovkompromissen. Socialdemokraterna slår fast vid den överenskommelsen. Därför yrkar jag på nytt avslag på vpk-förslaget om övergång till republik,

I motionen åberopas ett uttalande av Tage Erlander Vad han sade på 1920-talet avsåg behovet av all skapa en stark, folkvald president i en situation då riksdagen på grund av partisplittring i pariamentel hade svag handlingskraft. Man talade om den s,k, luvhopparpariamenlarismen. Jag tror inte atl vpk vill motivera kravet på republik med Erianders argumentering om behovet av en stark regeringsmakt.

Folkomröstningsinstitutet får ses som en komplettering till det representativa systemet. All bygga ul del är enligt min mening inle motiverat. Därför yrkar jag också avslag på det ulredningskravel.

Mandatperiodens längd och den gemensamma valdagen har varit föremål för överläggningar i folkslyrelsekommitlén. Det finns hos flera partier en önskan alt utsträcka mandatperioden till fyra år, men hillills har saken fallit på oenighet i frågan, om vi skall behålla den gemensamma valdagen eller ej. Men ännu ser jag inle någon möjlighet all lösa upp de här bindningarna. Därför blir allt vid det gamla; treåriga valperioder och gemensam valdag, vilket var vpk:s linje i kommittén - en seger alltså för Nils Berndlson och Bo Hammar på grund av oenigheten bland oss övriga.

Valsättet är någol som har intresserat mig mycket under min lid i politiken. I milt jungfrutal i andra kammaren 1969 förordade jag majoritetsval i enmansvalkretsar Jag var för handlingskraftiga majoriteter i den folkvalda riksdagen. Det är ändå vår uppgift som riksdagsledamöter atl lösa medborgarnas problem. Blir del för mycket av splittring i parlamentet upplever väljarna alt partiernas vallöften inle kan realiseras. Jag såg det nya valsätt som introducerades 1970 som uttryck för den proportionella sjukan. Det skulle enligt min mening permanenta en minoritets- eller splillringsparlamenlarism i vårt land.

Nu läser jag i samband med Dagens Nyheters jubileum atl statsvetare och publicister vid en av tidningen anordnad konferens med facit i hand bekräftar an det gått så illa som jag förutspådde. Regeringarna har blivit svaga. Bl.a. den ekonomiska politiken har inle kunnat föras med tillräcklig konsekvens och styrka. Vi har fått tillbaka vad som på 1920-talel kallades för våg-mäslarregeringar

Jag vill gärna erinra om denna debatt i anslutning lill den motion som väckts av Carl Bildt m.fl. om ökade möjligheler till personval. Den redovisas i betänkandet.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa grundlagsfrågor

115

Prot. 1989/90:36 Då socialdemokrater har talat om att efter engelskt mönster införa vad

30 november 1990 man kallar en swingeffekt för parti eller parlikonstellation i medvind har det
alllid anförts att vi har velat skapa orättvis överrepresentation för den egna
Vissa grundlags- meningsriklningen. Nu tolkar jag de förslag som framförts av Carl Bildt och

frågor Göran Åstrand vid en presskonferens i somras så, atl moderatema anser att

om man ger borgerliga partier möjligheter att ingå i en kartell skulle denna med valvinden i ryggen mycket väl kunna få favören av en extra mandattilldelning.

Svante Nycander, Dagens Nyheters chefredaktör, som tidigare har nämnts här, har med samma argument stött tankar om att genom valsättsregler un-deriälta bildandet av majoritetsregeringar av borgerlig eller socialdemokratisk kulör

Det bör tilläggas alt valsätlsreglerna naturUgtvis inte blir avgörande för framgången; det blir förmågan hos de tävlande partierna att mobiUsera väljarnas stöd.

Detta intresse för att skapa handlingskraft i regeringsmakten hos regeringar, som självfallet kan skifta efter förändringar i väljaropinionen, väcker mina personliga sympatier För närvarande tycks dock svensk politik vara på kurs bort från en parliuppdelning byggd på ett tuschstreck mellan socialdemokrater och borgerliga. De borgerliga partierna är sig själva nog och sätter det egna partiintresset framför främjandet av sammanhållningen i ett gemensamt block.

Därför framstår inte de moderata tankegångarna om nytt valsätt som politiskt gångbara. Vi får nöja oss med fyraprocenlsspärren som garanti för att vår parlamentarism inte hell skall handlingsförlamas.

Slutligen några synpunkter i anslutning till den debatt som här nyligen har förts och som har förts tidigare om önskemålen om grundlagsreglering över allt vidare fält. Jag har tidigt arbetat med de här frågorna i Hjalmar Mehrs fri- och rättighelsulredning och tycker faktiskt att den utredningens slutsatser håller än i dag.

Vi inom riksdagen skall grundlagsreglera inom områden där det finns en betydande värdegemenskap i vårt land. Så sker också enligt regeringsformens fri- och rätlighetskapitel. Men går vi längre kan det med fog hävdas att vi inskränker den folksuveränitetsprincip som vår författning bygger på.

Då del gäller partipolitiskt kontroversiella frågor, såsom frågan om äganderätten och definitionen av skattepolitiken, är det rimhgt att stå fast vid principen all politikens innehåll skall utformas av företrädare för de politiska partier som har fått väljarnas förtroende. I och med att dessa handlar under ansvar inför allmänheten finns det skäl atl utgå från att deras beslut såväl som möjlighet svarar mol medborgarnas önskemål.

Ett annat krav som man har rätt att ställa är att grundlagsregler inte får
vara vagt utformade eller innehålla så många undantagsbestämmelser att
reglerna lill sin effekt blir närmast meningslösa. Jag beundrar inte Bertil Fis
kesjö lika mycket som han beundrar sig själv för reservation nr 9. Den inne
håller en provkarta på begrepp som man hilills inte lyckats definiera och som
inte heller han själv har några förslag till definitioner av. Gustav Petrén för
sökte, och han misslyckades totalt. Jag hade mer beundrat Bertil Fiskesjö
116 om han hade kunnat skapa klarare begrepp. Det har han inte.

Från dessa båda utgångspunkter som jag nämnt- att folksuveränitetsprincipen och majoritetsprincipen skall gälla och alt man skall ha klarhet i definitionerna när man skriver grundlagsregler - tror jag inte att man kan komma så myckel längre när del gäller skyddet för egendomsrätten eller vidta någon grundlagsreglering av sådana begrepp som närings- och yrkesfrihet och familjerätt. Jag tycker faktiskt inte heller att skyddet för nationalparker och vissa älvar har någon plats i en grundlag.

Om man grundlagsreglerar med måtta och så mycket som möjligt koncentrerar sig på orubbliga rättigheter som klart kan definieras och inte tillåter några undantag, då undgår man risker för konflikter mellan juridiska och politiska organ. Sådana konflikter kan annars leda till att utnämningar av domare och andra befattningshavare med funktioner inom rättsvården politiseras.

Jag har sympatier för mycket av del som Bertil Fiskesjö har sagt om hur man skall kunna uppnå kvalitet i lagstiftningsarbetet. Lagrådet är ett bra hjälpmedel liksom självfallet den juridiska och statsvetenskapliga expertis som finns i kanslihuset och i riksdagens utskott. Men i slutledet måste man också - del medger jag - acceptera en rättslig kontroll av systemets efterlevnad. Det sker genom att lagprövningsrält tilldelas domstolar och andra rätts-tillämpande myndigheter Denna rätt är nu grundlagsfäst, vilket markerar dess betydelse. Avsikten är dock inle att domstolarna och förvaltningsmyndigheterna skall få politisk makt. Lagprövningen bör i tillämpningen vara restriktiv.

Utskottets ställningslagande innebär ett nej till att uppenbarhelsrekvisilet i lagprövningen stryks, och vi motsätter oss lika bestämt som tidigare införandel av en förvaltningsdomstol som alternativ till nuvarande rättsinstansers prövning.

Med dessa ord har jag berört några enligt min mening viktiga principiella frågor som konslilutionsutskottets betänkande aktualiserar, och jag yrkar därmed bifall lill utskottets hemställan i samtliga delar

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa grundlagsfrågor

Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):

Fru talman! Nu har jag friheten att svänga lilet åt oUka håll. Först vill jag säga att det är litet övermaga av miljöpartiets representanter att här i talarstolen påstå atl miljöpartiet har vitaliserat den svenska politiken så pass att alla andra partier skyndar sig att skriva om sina politiska program. Jag vill upplysa Hans Leghammar om att vi inom centerpartiet gör en revision av partiprogrammet vart tionde år, oavsett om det finns något s.k. miljöparti här i kammaren eller ej. Jag vill också upplysa Hans Leghammar om att med det program som centerpartiet har är vårt parti ett miljöparti. Vi hade ett miljöprogram långt innan miljöpartiet krypit ur äggskalet. Ni har ju i stor utsträckning helt enkell plagierat stora delar av den verksamhet som vi sedan länge har bedrivit bl.a. här i riksdagen, och det har ni undan för undan också upptäckt vilket man märker i den vilsenhet som ni ibland ådagalägger i den allmänna debatten.

Så till Olle Svensson några plockkommentarer men också några viktiga principfrågor Olle Svensson sade i polemik med Bo Hammar att socialdemokraterna inte vill aktualisera republikkravet. Nej, det viU ni inte. Men

117

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa grundlagsfrågor

118

apropå partiprogram vill jag fråga varför ni har republikkravel kvar i partiprogrammet. Ni tycker alltså atl del är trevligt med partiprogram som innehåller krav som ni över huvud taget inle har någon tanke på atl verkställa.

Olle Svensson talade mycket om valsättet och redovisade hur han varit en ivrig förespråkare för majoritetsval. Alla vi som suttit i riksdagen länge -kanske alltför länge - vet all del är på del sättet. Men jag uppfattade större delen av Olle Svenssons anförande på del sättet att han fortfarande är anhängare av ell sådant syslem. Han hade också i ett långt avsnitt i sitt anförande myckel berömmande ord att säga om det konstiga förslag som moderata samlingspartiet presenterade härförleden, något som vi hade anledning all diskutera här för någon tid sedan. Också det går ut på att begränsa pro-porlionalilelen och alltså göra valsystemet mindre rättvist i syfte att få till stånd någol som kallas starkare regering - vad nu det är för någonting.

Det är en myt alt påstå all vi haft starka regeringar tidigare, i den mening som Olle Svensson påstår Jag vill erinra om alt flertalet socialdemokratiska regeringar - för det är väl sådana som Olle Svensson tänker på - har varit minoritetsregeringar Det är väl ingen skam alt ha minoritetsregeringar! Regeringsfrågan skall enligt min mening lösas på grundval av de omständigheter som föreligger efler de olika valen med hänsyn till relationerna mellan partierna,

I delta sammanhang vill jag fråga Olle Svensson: Är del så alt det inom socialdemokratin fortfarande finns starka krafter som vill ändra valsystemet på ett sådant sätt all det skall tillgodose del som Olle Svensson kallar för kravet på starkare regeringar? Har ni någon planering på den punkten så är del ju intressant atl det förhållandel i sådana fall framhålls i den allmänna debatten.

Så till frågan om handlingskraft. Ja, Margaret Thalcher är ju vald enUgt del system som Olle Svensson tycker är så fint. Olle Svensson och jag var alldeles nyligen i Storbritannien för all ta del av vad många människor just nu tycker om Margaret Thatchers regering. I opionsundersökningar får hon stöd av 34% av befolkningen, medan hon regerar med en överväldigande majoritet i pariamentel i enlighet med del valsystem som Olle Svensson tycker är så jällefinl.

Olle Svensson gav mig litet slängar Han tyckte att vår reservation var dålig. Men samtidigt ansluter sig Olle Svensson till samma synsätt som det som jag har, nämligen atl grundlagen skall vara begriplig, klar och tillämpbar

Då måste vi se lill alt den är del - annars får vi det system som varken Olle Svensson eller jag vill ha, nämligen all jurister kliver in och talar om vilken konstitutionell räll som i själva verket gäller Det är ju det som vi i centerpartiet vill undvika. Olle Svensson borde därför ansluta sig till vår reservation.

Han sade all vi inle hade angivit vilka områden det gäller Jodå, del har vi vissl gjort! Vi förde diskussioner om normgivningsmaktens fördelning i samband med behandlingen av plan- och bygglagen. Det var en oändlig debatt. Det log en förfärlig tid innan vi kunde lösa den frågan, därför all norm-givningsfördelningen är oklar i grundlagen. Skaltebegreppel har också varit uppe till diskussion flera gånger

Jag debatterade myndighetsbegreppel med Kjell-Olof Feldt. Han påstod att löntagarfonder var en innovation. Jag föreslog dödsbo. Vi blev inte ense

på den punkten, men till slut blev löntagarfonderna förklarade som myndigheter

Till slut, fru talman! Vad är del för fel, Olle Svensson, på del författningsförslag som vi har framlagt i vår reservation om utlandssvenskarnas rösträtt?

HANS NYHAGE (m);

Fru talman! Genomgående för våra reservationer i det här betänkandet är inriktningen atl den enskildes ställning och rätt skaU stärkas och atl den demokratiska beslutsprocessen skall förbättras.

Olle Svensson, vad finns del för starka skäl för del socialdemokratiska mi-noritetsparliet att inte ge en minoritet i denna kammare den möjUghet som ligger i ett utvidgat folkomröslningsinstilul? Vilka allvarUga skäl finns det att motarbeta atl man får vända sig lill svenska folket för atl få reda på opinionen i en alldeles speciell fråga?

Vad finns det för starka skäl för att hindra all den rösträtt som jag trodde var fullkomligt självklar för alla människor grundlagsfästs? Varför skaU de människor som verkar i Sverige vara diskriminerade på så sätt att deras rösträtt inte är grundlagsfäst?

Vad är det som är fel i atl pröva frågan om ett ökat personval? Det är ju vad vi begär Vad är del som är fel i alt ge den enskilde väljaren rätten och möjligheten atl direkt påverka ett val genom all rösta på just sin kandidat? Delta är ju inte någonting nytt internationellt sett. Nu begär vi alltså att frågan prövas. Vad är det som är så farligt i detta?

Jag kunde också fortsätta alt fråga - Olle Svensson berörde inte den frågan, såvitt jag förstår - vad som är galet i att pröva frågan om elt minskat anlal ledamöter i denna kammare.

Däremot tog Olle Svensson upp frågan om författningsdomstolen. Jag har tidigare i den här debatten nogsamt betonat all del inle gäller att på något sätt minska kraven på en väl fungerande grundlag. Det gäller atl ytterligare förstärka den enskildes skydd mot atl hans grundlagsfästa rättigheter åsidosätts. Delta skulle enligt vår mening kunna ske genom inrättandet av en författningsdomstol. Även på den punkten begär vi all frågan skall utredas. Jag frågar igen Olle Svensson; Vad är det som är galet och fel i atl pröva denna fråga?

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa grundlagsfrågor

BIRGIT FRIGGEBO (fp);

Fru talman! Olle Svensson motiverade atl han ville ha starkare regeringar med atl den ekonomiska politiken inle har kunnat föras med styrka och konsekvens. Detta är en ny deballomgång. Flera söker nu använda bekymren inom ekonomin som argument för all göra konstitutionella förändringar

Sanningen är ju den, alt del inle har varit någon konsekvens och styrka därför alt socialdemokraterna inte själva vet rikligt vad de vill! De har inte några nya idéer om hur den ekonomiska politiken skall kunna förstärkas. De är osams internt. De har rosornas krig. Det är detta som gör att den ekonomiska politiken blir så splittrad. Men då försöker man krypa undan detta genom atl säga all man skall vara överrepresenterad här i riksdagen. Del löser faktiskt inte det problemet!

I själva verket är del ju så - och den debatten har vi fört i tidigare ärende -

119

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa grundlagsfrågor

att den socialdemokratiska maktapparaten måste splittras upp. Den skaU inte stärkas ytterligare. Den socialdemokratiska hegemonin här i landet måste försvinna.

Vad är det för fel på att våga släppa ut de socialdemokratiska kommunalpolitikerna på egen hand i en valrörelse, utan att behöva ha det nationella stödet, så att det ges möjlighet att ta bort den gemensamma valdagen? Jo, det är alltså sammanhållningen och den gemensamma makten och det kollektiva tänkandet.

Vad är det för fel på att väljarna skall kunna vara med om att styra vilka personer som skall representera dem? Jo, bakgrunden är ju den att socialdemokraterna inte vågar göra det, därför att då kan man inte göra någon uppdelning av vilka som skall representera facket, vilka som skall representera partiet och vilka som skall representera andra särintressen. De vågar ju inte ens hålla provval internt i det egna partiet!

Och det är samma argument när man inte vill ha fler folkomröstningar: det är fariigl när människorna börjar få tycka själva och få litet mer personUg makt.

Om grundlagsregleringen av äganderätten säger Olle Svensson: Det måste vara värdegemenskap när det gäller de här frågorna, och det här är en kontroversiell fråga. Ja, där får vi beviset för att socialdemokratin inte tycker att det är bra atl vanligt folk äger i det här landet. Det skall ske kollektivt, och man skall urholka äganderätten; det är en kontroversieU fråga.

Det går att stärka småfolket genom att se till att de kan äga mer, genom att inle straffbeskatta vinstandelar, genom att sluta urgröpa de privata pensionerna, genom att se till att man kan få omvandla hyreslägenheter till bostadsrätter, osv. - alhså en politik för att stimulera ägande och sedan säkerställa detta ägande också för småfolket. - Detta var också en kommentar till Bo Hammars tidigare inlägg.

Grundlagsregleringar skall vi göra där det behövs och där det är viktigt, men vi skall göra det med måtta. Jag delar den uppfattningen att man inte kan föra in allting i grundlagen.

Till Hans Leghammar vill jag bara säga beträffande den poUtiska åsiktsregistreringen och arbetet i säpo, att det jag sade inte var någon kritik av att ni för fram de här frågorna i riksdagen - självfallet inle. Jag ville bara förklara varför folkpartiet har intagit den ståndpunkt som vi har

När det gäller representation i säpokommiltén osv. skall Hans Leghammar inte vända sig till mig ulan lill regeringen.

120

HANS LEGHAMMAR (mp):

Fru talman! Olle Svensson påstår att vi inle behöver grundlagsskydda nationalparkerna och de outbyggda älvarna. Då vill jag ha elt klart svar: Kommer de att vara skyddade utan att vi grundlagsskyddar dem? Lovar Olle Svensson på stående fot alt ni aldrig kommer atl bygga ut någonting i någon av nationalparkerna och inte heller längs med de fyra outbyggda älvarna?

Bertil Fiskesjö anklagade mig för ett övermaga anförande. Ibland har man svårt all hålla tillbaks skrattet, när han verkligen öser galla över mig och viU göra miljöpartiet till någonting inte större än en flugskit, som inte har tillfört någonting till svensk politik.

Temo gjorde förra hösten en undersökning, som visade atl ungefär 70 % av befolkningen i detta land trodde att miljön skulle bU bättre med miljöpartiet i riksdagen. Befolkningen i detta land litar jag nog mera på i detta fall än Bertil Fiskesjös animerade anförande alldeles nyss.

Sedan kommer han dragande med att vi skulle ha plagierat centerns miljöprogram! Bertil Fiskesjö! Jag har faktiskt drivit miljöpolitik i snart tio år, och en av anledningarna lill att jag var med och startade miljöpartiet var just min stora besvikelse över centerns agerande i dessa frågor, inle minst i kärnkraftsfrågan.

Ser och hör Bertil Fiskesjö ingenting i debatten, eftersom han säger att vi plagierar centern och slår för ungefär samma frågor? Trycker Bertil Fiskesjö och jag på samma knappar i alla voteringar? Då skulle man ju kunna prata om att vi hade plagierat någonting, men det är faktiskt så att vi har oerhört olika åsikter i väldigt många frågor Jag vill bara nämna några; IrafikpoUtik, miljölagstiftning, jordbrukspolitik och synen på tillväxt.

Men låt mig återkomma till frågan om en vilalisering av demokratin. Bl.a. det förhållandel att jag med min blotta närvaro här i kammaren kan uppröra på del vis som skedde visar att vi vitaUserar debatten.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa grundlagsfrågor

BO HAMMAR (vpk):

Fru talman! Jag vill säga till Olle Svensson att det är en styrka för vår demokrati alt vi här i kammaren har en mångfald som speglar de olika poUtiska strömningar som finns i vårt folk. Ett majoritetsvalssystem skulle skapa en oerhörd ensidighet både geografiskt och åsiktsmässigt. Del är inte mitt problem, men jag tror all det skulle vara helt förödande för det socialdemokratiska partiet. Del är väl problemet med svaga regeringar som den socialdemokratiska atl det är så svårt att samla sig kring en Unje. Birgit Friggebo var inne på den saken. Skulle vi ha ett majoritetsvalssystem med enmansvalkretsar, skulle ni få rena inbördeskriget vid fastställandet av vem som skulle kandidera i de olika valkretsarna. Men del där är inle milt problem.

Slutligen vill jag säga något lill Birgit Friggebo beträffande detta att skriva in egendomsrätten i grundlagen. Skulle verkligen riksdagen beröva småfolket dess ägande - villor, bostadsrätter, privata konsumtionsvaror och kapitalvaror? Det handlar ju inte om detta ulan om all riksdagen måste ha en möjlighet all gå in och förändra när det gäller de stora makt- och ägandekon-ceniralionerna i vårt samhälle. Det gäller de slora ekonomiska imperierna. Ingen kan bestrida atl vi i vårt land fakliskl har en ägandekoncentralion som vida överstiger vad som är vanligt i de flesta andra länder inkl. USA. Skrivs det då in i grundlagen att del rör sig om någonting som riksdagen inte får rubba, så all det blir frågor som nästan kräver all man går till domstol, ja då har ni avlövat riksdagen och också försvårat ett demokratiskt inflytande för vanliga människor när del gäller den ekonomiska utvecklingen i vårt land.

OLLE SVENSSON (s):

Fru talman! Jag skall kanske inle förlänga den här sena debatten. Men det är tydligt atl vissa av de principiella frågor som jag log upp intresserar de övriga deltagarna i debatten.

Låt mig slå fast följande. Jag har i dag självfallet inte propagerat för inför-

121

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa grundlagsfrågor

122

ande av majoritetsval i enmansvalkretsar Jag tillät mig all i anslutning till en motion som signalerades här i somras från moderaterna föra ett resonemang om problem i den svenska demokratin, enligt min mening viktigare problem än många av dem som här har tagits upp i samband med grundlagsreglering ofta med den innebörden atl man sätter olika käppar i hjulen för den demokratiska verksamheten och besluten här i kammaren.

Den minoriietsparlamentarism och splillringsparlamenlarism som vi har fått är verkligen ell problem. Jag tyckte all del var intressant att man från moderat håll kunde medge alt man kan verka för ell valsätt som inte ger ett fullständigt proportionellt utslag. Driver man den tesen behöver man inte utgå från alt del bara är överrepresentation för socialdemokratin som eftersträvas. Man kan på liknande sätt få en överrepresentation för de borgerliga partierna, om de kan hålla ihop. Det gäller alltså två ohka alternativ inom svensk politik. Är del inte möjligt all föra en sådan debatt bUr jag mycket ledsen. Då får Birgit Friggebo hoppa på Svante Nycander och alla statsvetare som fört det här resonemanget och framhålla atl del här är så hemskt. Jag tycker atl del är en ganska intressant debatl.

Den andra frågan som jag ville la upp gäller grundlagsreglerna. Hur långt skall vi i en demokrati sträcka oss när del gäller all formulera grundlagsregler? Jag sade alt när del gäller en fråga som frågan om egendomsrätten kan man kanske inle komma längre än dit man har kommit i Hjalmar Mehrs och Gunnar Heckschers utredningar Skall man verkligen inte erkänna att det kan finnas en motsättning mellan egendomsrättens krav och samhällets krav - krav när det gäller strandskydd, miljölagstiftning osv.? Låt oss inte krångla lill den demokratiska beslutsprocessen genom all skriva in så mycket i grundlagen. Låt oss ta en ärlig kamp mot varandra i riksdagen, med majoritetsbeslut här i riksdagen. Jag vill ge samma svar lill Hans Leghammar: Han tror väl på sin möjlighet alt övertyga svenska folket och väljarna om sin uppfattning när det gäller älvarna. Men låt det förbli ell beslut i riksdagen genom vanlig lagstiftning, inle för inle en grundlagsreglering på det området. Det är mitt svar på denna fråga.

Sedan förde jag en diskussion med Bertil Fiskesjö om riskerna med atl försöka lösa problemen genom atl se på de oklara punkterna. Jag tror inte all Bertil Fiskesjö har någol bidrag härvidlag. När vi har möjlighet atl klarare utforma grundlagsreglerna på dessa områden är jag beredd att tillstyrka, men jag har inle funnit all del är möjUgt i dag. Del här har varit föremål för diskussion i olika utredningar där samtliga partier har varit representerade. Ge då inle sken av att del här är så enkell all lösa. Jag tror alltså på lagstifining av god kvalitet. Jag menar att man skall utnyttja lagråd, jurister osv. Men riksdagen skall inle underkänna sin egen förmåga alt skriva så bra lagar atl juristerna behövs i annal än undantagsfall, med den begränsade lagprövningsrält som vi har i dag.

Sedan till den ekonomiska politiken. Inte fick vi väl något exempel på hur bra det kan gå, när de borgerliga regeringarna hade hand om ekonomin. Nej, del fanns ingen särskild styrka och konsekvens, trots atl de borgerliga partierna hade majoritet. Orsaken berodde på splittringen. Det vore kanske inte så dumt all länka lilet på ett valsätt som kunde stimulera till ökad sammanhållning inom borgerligheten, men jag tror inle all del finns någon fram-

komlig väg i dag. Jag tror atl vi i stort setl kommer all få leva med dagens regler när det gäller vårt valsätt.

Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):

Fru talman! Olle Svensson argumenterar hårt för alt man inte skaU belasta grundlagen med för myckel. Del Ugger naturligtvis en hel del i det resonemanget. Skriver man in för myckel, kan grundlagen tunnas ul som dokument. Vad vi här har diskuterat är konkreta punkter, där man nalurliglvis kan tycka både det ena och del andra. Den debatt som jag förde med Olle Svensson avsåg ju gällande grundlag. Den korta erfarenhet som vi har av grundlagen, gott och väl 15 år, visar ju, och det är del som är del intressanta, att vi har hamnat i svårigheter på en rad punkter när del gäller tillämpningen. Vi har haft stora gräl här i kammaren med våldsamma anklagelser från olika håll. Det har skett i anknytning lill behandlingen av sakfrågor Del är sådant som jag tycker all vi skall undvika. Vi skall ha en grundlag, vars innebörd vi alla är överens om när del gäller de saker som verkligen är reglerade i grundlagen.

Vi har i centern angivit några områden där vi anser atl vi skall sälta oss ned och resonera. Del är svårt all skriva grundlag, del vet alla vi som har varit med en gång i tiden. Men detta atl del är svårt medför alt man måste vara beredd att efler en lid diskutera vissa saker på nytt, saker som inte har fungerat så bra. Del är det vi vill som ell led i vår strävan atl hålla grundlagen fräsch.

När det gäller konkreta punkter ställde jag vid två tillfällen frågor om grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt. Del är en konkret fråga, elt färdigt förslag. Inga principiella invändningar finns mot del. Varför i aU världen vill man då inle bifalla del förslaget? År del därför atl man planerar all avskaffa rösträtten för utlandssvenskar?

Slutligen lill Hans Leghammar: Upprörd? Nej, jag är inte särskilt upprörd. Jag tycker om all få litet fart på debatterna som jag deltar i, så det är möjligt all jag hade ell röstläge som störde Hans Leghammars stilla ro. I anslutning till vad Hans Leghammar hade sagt om partierna och programskrivningen gav jag en redovisning av min uppfattning, som jag anser är väl verifierad. Jag kan naturligtvis dokumentera den, om Hans Leghammar skulle önska del.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa grundlagsfrågor

HANS NYHAGE (m):

Fru talman! Någol mer stockkonservalivi än dagens socialdemokrati lorde knappast slå atl finna. Socialdemokraterna säger nej lill krav på ökad rättstrygghet och rättssäkerhet för den enskilde, nej till stärkt egendomsrätt, nej till grundlagsreglerat skydd för närings- och yrkesfrihelen, nej lill att frågan om författningsdomstol prövas, nej till vidgat folkomröslningsinstilul, nej till grundlagsreglerad rösträtt för utlandssvenskarna, nej lill alt stärka vårt parlamentariska system genom skilda valdagar och genom förlängda valperioder, nej till alt pröva frågan om personval och om ett minskal antal ledamöter i Sveriges riksdag.

Nej, nej och åter nej! Kan man tänka sig något mer tillbakasträvande?

123

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa grundlagsfrågor

BIRGIT FRIGGEBO (fp);

Fru talman! Olle Svensson talade i sitt inledningsanförande engagerat om problemen med den s.k. splittringsparlamentarismen. Uppenbarligen vill han försöka hitta någonting som gör alt vi kommer bort från den. Det är säkert hans önskan att det gick att göra det. Han hänvisade också till att han tidigare hade intresserat sig för enmansvalkretsar

Jag tycker att detta är en oerhört intressant debatt. Men om Olle Svensson får litet mothugg, betyder ju inte det att debatten är hemsk. Det kan väl inte vara så att bara Olle Svensson skall få delta i den här debatten.

När jag började tala om den ekonomiska politiken, hade jag framför allt en artikel av Carl Johan Åberg i åminnelse - han skrev den i somras eller på höstkanten. Han räknade upp en rad viktiga frågor, där det behövde åstadkommas strukturförändringar, och han sade att eftersom vi inte har en stark socialdemokratisk regering med överrepresentation, kommer dessa frågor inte att lösas på ett bra sätt.

Det visade sig då att i alla de frågor han räknat upp var det splittring inom socialdemokratin som gjorde att man inle kan göra någonting. På flera av de där punkterna fanns det stöd här i riksdagen från andra partier för att åstadkomma någonting.

Olle Svensson har svårt att bestämma sig, tycker jag. Å ena sidan gläder han sig gång på gång åt alt blockpolitiken har luckrats upp. Kritstrecket i mitten börjar försvinna, och det tycker han är bra. Å andra sidan säger han att han vill ha ett system som kan ge starka regeringar och om det var borgerliga regeringar skulle ett sådant system hålla samman de borgerliga partierna. Inte är del väl en sådan sak som valsystemet som avgör om partier kommer lill samma sakpolitiska uppfattning? Del tror jag inte ett ögonblick på. Oenighet i sakfrågor undanröjer man inte med konstitutionella förändringar.

124

HANS LEGHAMMAR (mp):

Fru talman! Jag misstänkte att jag inle skulle få något positivt svar av Olle Svensson om grundlagsskyddet för nationalparkerna och de outbyggda älvarna. Han kunde inte ge mig någon garanti, utan han sade litet smått faders-akligt alt det hänger på mig och min förmåga atl övertyga väljarna om älvar och nationalparker kommer att bevaras eller inte.

Det lugnar mig knappast, men inget ont utan atl del har något gott med sig. Jag lovar all jag skall strida ordentligt, och en dag kanske vi har grundlagsskydd för de sista orörda älvarna och för nationalparkerna.

OLLE SVENSSON (s):

Fru talman! Bara några slutrepliker Jag tycker atl debatten om när vi skall ha grundlagsreglering eller ej har gått framåt genom de inlägg som gjorts. Nu säger Bertil Fiskesjö och Birgit Friggebo också att man bör grundlagsreglera med måtta. Man bör vara försiktig med att föra över för många bestämmelser lill grundlagen.

Ja, just därför atl då för man bort frågor från demokratins verkningskrets, från den dagliga debatt som vi för i det politiska livet. Det är likadant med

älvarna. Det skall föras en debatt, och vi skall inte ha en grundlag som säger att detta får vi inte behandla.

Jag stäUer mig alltså bakom Svante Nycanders tes att vi självklarl skall ha en grundlagsreglering av områden där det råder värdegemenskap - om förbud mot tortyr och sådana saker Men när det gäller andra områden, där vi fortfarande strider i det politiska livet - och det är naturligt att vi gör det -skall vi inle ha någon grundlagsreglering, utan där får majoriteten i riksdagen bestämma efter alt ha mött väljarna.

Även Hans Leghammar måste övertyga väljarna. Del måste bU mer än 6 % om han skall få igenom sina förslag, och jag tror att han i fråga om älvarna har stöd av väldigt många andra än av dem som röstade på honom nu senast. Men mitt svar är alltså att sådana frågor som bevarande av älvar inte skall lösas genom grundlagsreglering.

Slutligen vill jag säga att jag tycker visst att det är intressant atl föra en diskussion med Birgit Friggebo. Jag vill gärna erinra om att Karl Staaff var den som först var övertygad om all man borde ha majoritetsval i enmansvalkretsar Han var mycket bestämd om detta, därför att man skulle ha folkmakt och inte herremakt. När man då fick den parlamentariska demokratin, skulle den politiska rösträtten få utslag genom majoritetsbeslut i riksdagen.

Folksuveränitetsprincipen är viktig, och det är bra att vi har fått diskutera den i dag och inte bara önskemålet om att bygga ut grundlagsregleringen. För får vi grundlagsreglering av stora områden, då blir samhället stockkon-servativt, Hans Nyhage.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa kyrkliga frågor

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 6 december)

22 § Vissa kyrkliga frågor

Föredrogs konstitutionsulskottets betänkande 1989/90:KU2 Vissa kyrkliga frågor

GÖRAN ÅSTRAND (m):

Fru talman! Del här är en principiellt viktig fråga, och del är inle första gången som riksdagen diskuterar relationerna mellan kyrka och stat. Låt mig litet frihandsmässigt först på de få minuterna skissera varför vi för debatten.

Sedan Gustav Vasas tid har vi haft ell statskyrkosystem, relationen mellan stat och kyrka formulerad av både staten och kyrkan. Först på 1860-talet fick den som gick lill visst godkänt frikyrkosamfund möjlighet att lämna kyrkan. 1951 fick vi religionsfrihetslagstiftningen.

Mellan 1958 och 1978 hade vi ett omfattande utredningsarbete. Alla utredningarna hade till uppgift alt se på om det var lämpUgt, önskvärt och hur det skulle genomföras att eventuellt ändra relationen mellan kyrka och stat. Det är intressant alt notera att miljöpartiet och vpk, var det väl, har talat om att Alva Myrdals tankar i utredningen 1972 skulle kunna ligga till grund för

125

Prot. 1989/90:36 en ändrad relation. Del är en intressant markering, även om det har hänt 30 november 1990 oerhört myckel på 17 år

Det är också intressant alt notera atl efler det atl kyrkans egna organ avvi-
issa yr iga tankarna på relationsförändring 1979, har kyrkan omorganiserat sin

■' ° verksamhet. Vi har fått ett slörre kyrkomöte, vi har fått kyrkans centralsty-

relse. Den enskilda verksamheten i kyrkan har sammanförts i stiftelseform.

Del är rikligt som påpekats all kyrkans förulsällningar alt klara sig själv vid eventuellt förändrade relationer har starkt förändrats. Det är ett alldeles korrekt påpekande.

Del är också riktigt, som noteras i utskoltsbetänkandet, atl del för närvarande pågår en uiredning om kyrkans ekonomiska villkor Den utredningen har till utgångspunkt alt titta på kyrkans förutsättningar att klara sig dels vid bevarat samband, dels vid en ändrad relation, Karl-Axel Pelri håller på med denna utredning. Utgångspunkten är en flerpartimotion från kyrkomötet, alltså ell initiativ från kyrkomötet all se på frågan.

När jag och moderaterna kommit fram lill all vi nu icke skall ta initiativ -det som också blivit majoritet i utskottet - är en av utgångspunkterna att man bör avvakta vad Karl-Axel Pelri i sin uiredning kommer fram till.

En annan utgångspunkt är alt vi skall se på och ta ställning till frågan om dop- och kyrkotillhörighet. Rikligt när den frågan passerar kyrkomötet och sedermera kan ligga till grund för ett beslut här vet jag inte. Men det är en god gissning all 1991 eller 1992 års kyrkomöte får ta stäUning till denna fråga.

Vi har tyckt atl dessa bägge utredningar, den om de ekonomiska förutsättningarna och den om medlemskapet, bör avvaktas.

Med della korta konstaterande, herr talman, noterar jag atl vi moderater står bakom utskottets betänkande på denna punkt. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan vad gäller detta.

Vi moderater har vall alt föra fram reservationer i tre frågor som vi tycker är angelägna. Jag vill kortfattat redovisa hur vi där resonerar

En av frågorna handlar om kyrkans valdag. Vi vill i första hand komma bort från den ordningen atl kyrkans valdag ligger i skuggan av riksdags- och fullmäktigevalen. Vi vill ha elt årsmässigt brytande.

Det är en gammal tanke. Del är inle bara vi moderater som har talat om del. Jag vill notera atl författningskommillén diskuterade saken. Del fanns anledning tro atl förfailningskommiltén skulle komma lill della ställningstagande.

Detta är redovisat i ulskoltets betänkande.

Men eftersom vi inte nu kan få stöd för tankarna på denna skilda kyrkans valdag, framför vi delta i reservation.

Vi noterar också atl frågan om biskoparnas ställning i kyrkomötet ännu
inle är löst. Eftersom jag och några till har skrivit en motion lill riksdagen i
denna fråga och noterar atl regeringens egen uiredning, alltså kyrkoenheten
i civildepartementet och dess egen utredning om kyrkomötet, kommit fram
till atl del är rimligt atl biskoparna är självskrivna på kyrkomötet, tycker vi
alt vår argumentering förstärkts. Vi kan också notera att kyrkomötet visser
ligen fattat några olika beslut om biskoparnas ställning, men del sista och
som jag bedömer avgörande ställningstagandet var att biskoparna bör vara
126 självskrivna på kyrkomötet.

Delta har vi framfört i vår reservation.

Den tredje och sista reservationen, herr talman, som jag här yrkar bifall till, är den som handlar om kyrkofondens styrelse.

Jag är litet förvånad över atl vi inte kunnat få majoritet i utskottet kring della. Kyrkofonden förvallar och fördelar de medel som kyrkans egen verksamhet genererar, och vi tycker alt del är myckel märkligt all inte kyrkan skall ha majoritet i denna kyrkofondsslyrelse.

När vi nu inle kan få bifall i utskottet för detta har vi markerat det i en reservation.

Med detta, herr talman, yrkar jag alltså bifall till utskottets betänkande vad gäller kyrka-slal-frågan och bifall till de tre moderata reservationer som är fogade lill betänkandet.

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa kyrkliga frågor

Under detta anförande överlog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar

JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! I de sista skälvande minuterna av november månad skall nu kammaren debattera ett av de viktigaste områden som konstitutionsutskottet har alt behandla.

Jag kan väl som enkel gräsrot och ledamot av denna kammare få uttrycka min förvåning över atl konstitutionsutskottet år efter år lyckas nedpriorie-tera behandlingen av dessa frågor på sådant sätt att de alltid kommer upp ungefär en månad innan vi alla börjar skriva på nästa års motioner i samma ärende. Jag skulle i all ödmjukhet vilja föreslå atl konslitutionsulskottets värderade ordförande funderar på om del möjligen kunde vara värl att en gång varje riksdagsperiod priorilera detta ärende. Så pass viktigt är det,

Göran Åstrand talade litet om vad som hänl tidigare. Den första riksdagsmotionen i della ärende väcktes vid 1850 års riksdag. Den första motionen till elt kyrkomöte väcktes vid 1908 års kyrkomöte, 1920 skrev socialdemokraterna in i sitt partiprogram kravet på statskyrkans avskaffande. Vi vet alla all flera partier länge har haft krav på reformer och en ökad frihel för svenska kyrkan från staten.

Det är ju faktiskt så alt för två år sedan även moderata samlingspartiet vid sin partistämma flyttade sina positioner och uttalade atl målsättningen skall vara all riksdagens lagstiftningsmakt över den svenska kyrkan skall upphöra och därmed kyrkan bli fri all besluta om egna angelägenheter.

Det var ett bra ställningstagande.

Skall man titta på partiprogrammen finner man all det i dag bara är centerpartiet som entydigt ullalat sig för all nuvarande syslem skall bestå.

Om man går tillbaka och tittar på den internationella litteraturen om religionsfrihet - och jag hade anledning häromsistens att göra det - så skall man finna atl man får ett alldeles entydigt besked. Statskyrkosystemet är oförenligt med religionsfrihet. Den största undersökningen på della område gjordes inom ramen för Förenta nationerna i mitten på 1950-lalet under ledning av en indier .som, om jag erinrar mig hans namn räll, helte Krishna Svami. Denna kommission kom fram lill alt inte bara ett statskyrkosystem var oför-

127

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa kyrkliga frågor

128

enligt med religionsfrihet ulan all även den typ av konkordat man i vissa länder haft med den romersk-katolska kyrkan är oförenlig med religionsfrihet.

Del är väl inte så många som bestrider delta. I allmänhet har man ståndpunkten, atl jovisst är det så, men det är lilet för tidigt alt vidta någon reform.

Hur ser då vi i folkpartiet på denna fråga just nu? Vi menar att det nuvarande systemet innebär att riksdag och regering har ett avgörande inflytande över beslut som rör kyrkans organisation, ekonomiska ramar och tillsättande av andliga ledare. Den främsta anledningen till att vi i dag diskuterar denna fråga är all svenska kyrkan fortfarande i väsentliga avseenden styrs av riksdag och regering.

Denna ordning är av principella skäl inle godtagbar Varje trossamfund bör stå fritt från staten. Utifrån en sådan principsyn är del angeläget att både staten och svenska kyrkan gör klart vilken avsikt man har med svenska kyrkans relationer till staten för framtiden.

Därför bör nu en precisering ske av de reformer som återstår innan slutmålet är nått, dvs. all låta svenska kyrkan bli ett från staten fristående trossamfund.

Enligt vår mening bör följande reformer genomföras.

Svenska kyrkan bör själv få bestämma över sin organisation. Det betyder alt kyrkan själv får bestämma om de författningar som nu styr svenska kyrkans inre och yttre form skall bli bestående i form av inomkyrkliga beslut eller ersättas av andra bestämmelser

Förändringar av svenska kyrkans organisation har nu genomförts på lokal-och stiftsplanet. Kyrkan har därigenom fått en basorganisation som ökar förutsättningarna för självständighet.

Nu bör svenska kyrkan också få befogenheter att tillsätta biskopar och domprostar, vilka i dag lillsälis av staten.

Enligt ell riksdagsbeslut för några år sedan skall folkbokföringen föras över till statligt organ.

När det gäller begravningsväsendet bör den allmänna principen vara att staten, om svenska kyrkan så önskar, kan överlåta på kyrkan att i sin lokala organisation ombesörja denna uppgift mot statlig ersättning. Den kyrkUga egendomen skall självfallet förbli den svenska kyrkans egendom, och kyrkan måste garanteras en säker ekonomi.

Kyrkomötet 1988 tog ett betydelsefullt initiativ i slat-kyrka-frågan genom sin begäran att regeringen skulle tillsätta en ny uiredning för att se över de rättsliga och ekonomiska villkoren för svenska kyrkan, bl.a med sikte på ett eventuellt skiljande. Jag menar att riksdagen nu bör uttala att målsättningen skall vara all ge svenska kyrkan en gentemot staten fri ställning. Det aktuella utredningsarbete borde kunna vara avslutat under nästkommande år och inte i slutet av 1991 som angivits i direktiven för att man för säkerhets skull skall undvika en debatl i 1991 års valrörelse.

Genom de delreformer som genomförts under åren har en god organisatorisk grund lagts för att svenska kyrkan skall kunna fungera oberoende av staten. Slutligen menar vi att svenska kyrkan, oavsett hur det fortsatta reformarbetet genomförs, måste garanteras goda möjligheter atl också i fort-

sättningen fungera som en öppen folkkyrka och kunna bedriva sin verksamhet över hela landet. Det sade vi redan i vår proposition år 1979.

Genomförandet av reformen bör därför ske i en sådan takt och på ett sådant sätt att svenska kyrkans egen åsikt om övergången respekteras.

Herr talman! I denna viktiga fråga har ett antal tunga parlimotioner väckts. Utskollsmajorilelen har samlat sig och åstadkommit ett mycket tungt principiellt dokument, fyra rader långt. Man skriver så här: "Utskottet anser att resultatet av såväl kyrkomölesöversynen som den nya utredning om de rättsliga och ekonomiska fönhållanden som kyrkomötet påkallat måste avvaktas innan några nya åtgärder i stat - kyrka-frågan bör övervägas.

Utskottet avstyrker sålunda ",osv. Nog är detta fantastiskt! I en av de

verkligt stora frågorna, i vilken det väcks ett stort antal tunga motioner, kan man inte samla sig till ett enda argument i sak.

Jag förstår att man vill skjuta det här ärendet så långt in på riksdagsåret som någonsin är möjligt. Det vore nästan bättre att begrava del i tystnad. Men kan vi inte till nästa år få en sakbehandling? Jag förmodar ändå att de som står på majoritetens sida har några argument i sak i denna viktiga fråga där flera av partierna under de senaste 70 åren har haft ställningstaganden som går i riktning mot reservation nr 1, till vilken jag härmed, herr talman, ber att få yrka bifall.

GÖRAN ÅSTRAND (m) replik:

Herr talman! Eftersom jag blev apostroferad av Jan-Erik Wikström vill jag ta tillfället att göra några markeringar.

Folkpartiet gör politik av slat-kyrka-frågan, det är ingen nyhet. Jan-Erik Wikström trampar på på samma sätt som folkpartiet tidigare har gjort. Han räknar upp vad kyrkan har att anpassa sig till om folkpartiet får bestämma över kyrkan.

När sådana här beslut fattas måste kyrkan rimligen ta hänsyn till två opinioner Den ena opinionen består i vad kyrkans folk säger Jan-Erik Wikström vet att den svenska kyrkan i dag är splittrad eller delad i den här frågan, något som jag ser som en styrka. Den andra opinionen är vad samhället säger , dvs. de politiska organen och de olika samhällsorganen. Även dessa är splittrade och har delade meningar. Detta är en viktig markering, Jan-Erik Wikström.

Del bör därtill sägas, när nu folkpartiet vill göra politik av frågan, att det är inskrivet i grundlagen att en ändring av reglerna om medlemskap i svenska kyrkan inte kan genomföras utan kyrkomötets samtycke. Hur mycket politik Jan-Erik Wikström än vill göra av den här frågan är det inte riksdagen som avgör frågan, utan det är kyrkomötet som har att godkänna ett eventuellt initiativ i den riktning som Jan-Erik Wikström förespråkar Om man nu efterlyser nyanser, är de saker jag nu har framfört ett bidrag i den debatten.

JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) repUk:

Herr talman! Stundom slumrar även Homeros. Göran Åstrand, som är kyrkomötets ordförande, kommer nu med det fantastiska påståendet att jag och folkpartiet gör politik av kyrka-stat-frågan. Vi diskuterar denna fråga i

Prot. 1989/90:36 30 november 1989

Vissa kyrkliga frågor

9 Riksdagens protokoll 1989/90:36

129

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa kyrkliga frågor

riksdagen därför alt del är politik! Detta är en stor politisk fråga. Det är inte jag som gör det till en politisk fråga.

Della var det torftigaste av alla torftiga argument i stat-kyrka-debalten som jag någonsin har hört. Göran Åstrand kan bättre!

GÖRAN ÅSTRAND (m) replik;

Herr talman! Om vi skall recensera har jag kanske ett och annal alt bidra med också.

Det som har påverkat kyrka-slal-debatlen under lång lid är alt några, bl.a, folkpartiet, har gjorl politik av frågan, dvs, velat förverkliga en politisk uppfattning i stället för atl diskutera hur kyrkan i samspel med samhälle och kyrkans folk kan forma sin framlid.

Jag föredrar all se den här frågan från kyrkans synpunkt, och det kommer jag fortsätta att göra,

JAN-ERIK WIK.STRÖM (fp) replik;

Herr talman! Jag är beredd atl när som helst ta en teologisk diskussion med Göran Åstrand i den här frågan. Del är nämligen så unikt atl man ingenslans i världen utom i della vårt land möter någon som försvarar statskyrkosystemet.

Oavsett om man väljer all diskutera del som en politisk fråga eller som en teologisk fråga slår jag på säker internationell grund.

Tredje vice talmannen anmälde all Göran Åstrand anhållit alt till protokollet få antecknat atl han inle ägde räll lill ytterligare replik.

BENGT KINDBOM (c):

Herr talman! Vid 1975/76 års riksmöte var jag första gången med och reserverade mig för elt bibehållet samband mellan kyrkan och staten. Vid den liden gällde del de pågående övertäggningarna mellan ärkebiskopen och företrädare för regeringen. Dessa överläggningar hade tillkommit efler det atl en bred opinion i vårt land sagt nej till förslagen i den Myrdalska utredningen om kyrkans skiljande från staten. Centerns Gunnar Larsson i Luttra stod i denna utredning som ensam reservant för ett bibehållet samband kyrka-stal och som företrädare för de inomkyrkliga reformer som nu genomförts.

Det är intressant atl se vad som vi från centerpartiets sida tog upp i reservationen lill KU:s betänkande 1975/76:38. Vi ansåg alt del var ell oeftergivligt krav all svenska kyrkans karaktär av öppen folkkyrka bevarades. Tre karaktärsdrag hos den svenska kyrkan är därvid särskilt väsentliga sade vi då nämligen:

Svenska kyrkans tjänster måste även i fortsättningen stå öppna för hela folkel.

Den demokratiska uppbyggnaden måste bevaras och vidareutvecklas även på riks- och stiftsplanet.

Den hela landet omfattande församlingsorganisationen har ell omistligt värde och garanterar alla människor möjlighet till religionsutövning och själavård.

130

I dag noterar vi atl de senaste reformerna inom svenska kyrkan lett till Prot. 1989/90:36
resultat i den riktning som centern förespråkade på 60- och 70-talen. 30 november 1990

Den nya kyrkomölesorganisationen gav kyrkan friheten att utan riksda
gens och regeringens inblandning besluta i sina inre angelägenheter och om °
en demokratisk uppbyggnad på riksplanet. °

Församlingsstyrelselagens reformering med en lagreglering av verksamheten på stiftsplanet har slutfört denna process som innebär all vi på alla nivåer har en kombination av folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning.

De tre principer som centerpartiet reserverade sig för 1976 finns nu formulerade i samband med beslutet om den svenska kyrkans organisation pä lokal- och stiftsplanet enligt följande;

Teologiskt finns församlingens centrum i gudstjänsten och del församlingsliv i övrigt som präglas av ordels förkunnelse och sakramentens förvaltning.

Den territoriella församlingen är den grundläggande enheten i svenska kyrkan.

Den dubbla ansvarslinjen är genomförd på sariilliga nivåer inom svenska kyrkan. När del gäller den öppna folkkyrkan så lalar allt fler i dessa termer i dag. År 1976 ifrågasattes centerpartiets rätt att hävda biskop Einar Billings och ungkyrkorörelsens folkkyrkotanke.

Herr talman! Centerns grundsyn om den öppna folkkyrkan stöder sig på den utveckling som har skett under 1900-lalet, och vi är inte beredda att snäva in detta av breda folklager allmänt accepterade synsätt. Svenska kyrkans centralstyrelse bereder nu vidare frågan om dopets ställning inom ramen för den uiredning om dop och kyrkotillhörighet som avslutals inom kyrkan. Del sätt på vilket dopels ställning lyfts fram i remissarbete från församlingarna bevisar ansvaret för missionsbefallningen i Matteus 28:18-20.

Varför fortsäller vi då från centerpartiets sida alt driva frågan om elt bevarat samband mellan kyrka och samhälle? Någon kan ju påstå all våra målsättningar har uppnåtts.

Herr talman! Anledningen till alt vi nu reserverar oss för ett nytt uttalande i detta betänkande är atl frågan om ett skiljande ständigt aktualiseras utifrån. Kyrkan borde i slällel få ägna all sin krafl ål evangelisation, utbildning och diakoni. Inom kyrkan och framför allt inom dess församlingar och pastorat finns ingen majoritet för ell skiljande. På dessa nivåer slår förtroendevalda och lekmän närmast kyrkfolket och verkligheten, och de vet vad som skulle hända om nuvarande grundläggande förutsättningar skulle rubbas. Del är dock inle bara inom församlingsorganisationen som man uttalar sig för ell bevarat samband, utan samma resultat har också kunnat avläsas i andra opinionsmätningar

Vi diskuterar inte alltid denna fråga sent på hösten. Jag vill citera ur riksdagsdebatten den 25 februari 1976;

"Vi har nu i många år hålUt debatten om förhållandet kyrka-stat vid liv.
Och vad resultatet en gång kommer att bh och betyda för kyrkan och staten
vet vi inle. Men vad vi vet är atl vi just nu har en kyrka som utåt fungerar
ganska väl, det tycker jag vi skall hålla i minnet. Vi har en kyrka som med
sin vida utbredning och sin öppna karaktär har möjlighet att nå fram till alla 131

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Vissa kyrkliga frågor

som vill ta dess tjänster i anspråk. Med detta vill jag också, herr talman, ha sagt att de som är motståndare till ett samband mellan kyrka och stat ofta får ta till räll konstlade konstruktioner för alt finna motiv för sina reformer"

Jag instämmer i detta som uttalades av moderaten herr Werner i Malmö.

Med det anförda yrkar jag, herr talman, bifall till reservation nr 3.

I reservationen år 1976 tog centerpartiet upp frågan om alt folkbokföringen borde bibehållas inom kyrkan. Skälen för detta var alt det inte fanns någon anledning atl genomföra en så kostnadskrävande reform samtidigt som man försämrade servicen på det lokala planet. Dessa argument står sig väl så starka i dag som då. Denna fråga är inte uppe lill behandling i detta betänkande men väl i centermotionen, därför kan jag inte undvika påpekandet.

Bland övriga frågor som har tagits upp i betänkandet vill jag beträffande medlemskapsreglerna hänvisa till att dessa regleras i grundlag. Bl.a. i samband med utredningen om dop och kyrkotillhörighet har en del effekter av reglerna i religionsfrihetslagsliftningen, äktenskapslagstiftningen och folkbokföringsförordningarna redovisats som kan verka oförståeliga i förhållande till medlemskapet i svenska kyrkan. Del viktiga är dock att understryka att folkkyrkan i sin nuvarande utformning inte har utgjort något hinder för religionsfriheten som är garanterad i vår grundlag.

Inom regeringskansliet har det genomförts en utvärdering av kyrkomötesreformen. Några ställningstaganden till förändringar har inte gjorts i samband med utvärderingen. Rapporten sänds nu ul på remiss, och om det kommer fram ett starkt kyrkligt önskemål om förändringar så har regeringen förklarat sig beredd atl föreslå sådana förändringar

Så är fallet när det gäller biskoparnas ställning som självskrivna ledamöter i kyrkomötet. I denna fråga har kyrkomötet fattat två olika beslut, och det är rimligt atl man nu går elt "skiljeset" innan vi här i riksdagen fattar beslut. När det gäller kyrkans valdag, måste den frågan kopplas till ett vidare grepp på de kyrkliga valen, exempelvis direktval lill kyrkomöte och stiftsfullmäktige som kyrkomötet också uttalat sig för Det finns även några frågor som Anders Svärd motionerat om och som utskottet tillstyrker och föreslår riksdagen all uppdra åt regeringen alt pröva samtidigt som övriga framställningar från kyrkomötet prövas.

Herr talman! Härmed yrkar jag bifall till utskottets hemställan i betänkandet i övrigt.

132

BO HAMMAR (vpk):

Herr talman! Jag tycker att vår målsättning bör vara en ideologiskt neutral stat. Vi skall inte ha en stat som favoriserar en viss religion eUer en viss ideologi - det må sedan vara en kristen tro eller en marxist-leninistisk ideologi. Just nu pågår t.ex. en mycket positiv utveckling i Östeuropa, där man överger statsreligionen - marxismen-leninismen. Jag tycker också att det är dags atl Sverige överger sin statsreligion och låter de enskilda människorna själva bestämma vilken tro och vilken ideologi de vill ansluta sig till. Vi skall inte ha någon statskyrka, vare sig av religiös eller politisk karaktär

Jag yrkar bifall till reservation nr 2.

(forts. prot. 40)

23 § Beslut om fortsatt ärendebehandling den 6 december Prot. 1989/90:36

30 november 1990 Kammaren beslöt atl ärendebehandlingen skulle fortsättas vid arbetsplenum onsdagen den 6 december.

24 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades Proposition 1989/90:54 Skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.

Motionerna

med anledning av prop. 1989/90:46 om ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel 1989/90:N28 av Hädar Cars m.fl. (fp) 1989/90:N29 av Ingrid Sundberg (m) 1989/90:N30 av Lars Norberg m.fl. (mp) 1989/90:N31 av Jan Sandberg och Margit Gennser (båda m) 1989/90:N32 av Karin Falkmer (m)

ngen under 1989, 1990 och 1991

13 av Sonja Rembo m.fl. (m)

14 av Cari Bildl m.fl. (m)

15 av Lars Werner m.fl. (vpk)

16 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

17 av Gunnar Björk m.fl. (c)

18 av Inger SchörUng m.fl. (mp)

med anledning av skrivelse 1989/90:53 med bedömning av den ekonomiska

utveckl 1989/90; Fi 1989/90:F 1989/90:Fi 1989/90: Fi 1989/90: Fi 1989/90:F

25 § Meddelande om interpellationer

Meddelades att följande interpellationer framställts

den 30 november

1989/90:89 av Görel Bohlin (m) till kommunikationsministern om utbyggnaden av Arlanda flygplats:

Riksdagen har fattat beslut om utbyggnad av Arlanda flygplats. För närva
rande pågår uppförande av en ny inrikesterminal samtidigt som bl.a. väg-
systemel förbättras och parkeringsmöjligheterna utökas. Totalkostnaden är
ca 2 miljarder kronor. Delta är en nödvändig förutsättning för att luftfarts
verket och flygbolagen skall kunna tillgodose en ökad efterfrågan. Riksdags
beslutet omfattar också anläggande av en tredje start- och landningsbana.
Förberedelsearbetet pågår med detta projekt. EnUgt vad jag har erfarit finns
dock stor risk att banan inte kommer att vara klar förrän omkring 1995. 133

Prot. 1989/90:36 Delta skulle innebära en ransonering i trafiken under 3-4 år till oerhörd

30 november 1990 skada för Sverige.

Ett väl fungerande Arlanda, med tillräcklig kapacitet, är av avgörande betydelse för atl de av riksdagen fastställda trafikpolitiska målen skall kunna uppnås och därmed de övergripande regional-, industri- och miljöpolitiska målen. För all vi skall kunna hävda oss inlernationellt krävs också att flyget fungerar tillfredsställande.

Den diskuterade järnvägsförbindelsen till Arlanda - som är mycket angelägen - kan endast motiveras om expansionen för flygtrafiken tiUåls fortsätta. Det kan vidare konstaleras, all först när den tredje start- och landningsbanan las i drift på Arlanda, kan de nu pågående investeringarna utnyttjas på elt meningsfullt sätt.

Mot den här bakgrunden vill jag fråga kommunikationsminister Georg Andersson om han är beredd atl vidta extraordinära åtgärder för att påskynda anläggandet av Arlandas tredje start- och landningsbana.

1989/90:90 av Viola Claesson (vpk) lill försvarsministern om utbyggnaden av Dala Airporl:

Kommer JAS alt landa på Dala Airporl?

Tidningen Dala-Demokraten avslöjade i en artikel 1987 alt Dala Airport vid Borlänge skulle byggas ut till en militär flygbas för JAS-plan. Utbyggnaden uppmärksammades först i samband med att försvarel krävde alt få Ivångsinköpa värdefull jordbruksmark av Tunabygdens bönder

Dalabönderna, som var i upprorsstämning, hotades enligt uppgift med hårda straff om de berättade om de mililära ulbyggnadsplanerna. Ingen vågade därför uttala sig annal än anonymt till pressen. Det vågade däremot representanter för försvarsmakten. Dala-Demokratens läsare fick på så sätt vela alt flygplatsen i Borlänge skulle bli en bas för aktiviteter med stridsflygplanet JAS.

I dag hjälper det inte all de drabbade jordbrukarna skrämts till tystnad om militärens planer Alla som färdas med bil på vägarna mellan Borlänge och Säter, eller genom samhället Gustafs, inser all elt omfattande projekt är på gång. Asfalten breder ut sig över Tunaslällens bördiga mark.

Till synes omotiverade vägbreddningar och enorma parkeringsfickor håller på atl färdigställas, och en "auloslrada", som ingen i Gustafs sett maken till, byggs i ett skogsområde där ingen bett om en ny väg. Det finns visserligen ett stort behov av bättre och trafiksäkrare vägar på del allmänna vägnätet, men där militären gjort satsningar i samarbete med vägverket är det behovet som minst.

Dé mililära investeringarna vid Dala Airporl beräknas enUgl riksdagens
utredningstjänst lill cirka 55 milj. kr, och utbyggnaden skall vara slutförd
under 1990. Utgifter för förrådsbyggnader och underhållsarbeten har beräk
nats till ytterligare 11 milj. kr Satsningen är en del av det s,k, BAS-90-pro-
jeklet. Uppgiften om atl projektet, i varje fall beträffande flygplatsen vid
Borlänge, anpassats lill JAS-planel är märklig, särskilt med tanke på atl riks
dagen inle tagit slutgiltig ställning i JAS-frågan,
134 Redan den civila utbyggnaden vid Dala Airport binder upp kommunerna

Borlänge och Säter vid en planering som omöjliggör satsningar på fler bostä- Prot. 1989/90:36 der, skolor eller daghem i de berörda områdena. Bullerstörningarna är 30 november 1990 mycket kraftiga, och flygets utsläpp anses som oförsvarbara ur miljömedi-cinsk synpunkt. Men eftersom de i7iilitära anläggningarna byggts utan offentlig insyn och debatt, finns del inga uppgifter om hur l.ex. lågflygning med stridsflygplan kommer all förvärra situationen för invånare och t.ex. miljö i Borlänge och Säter Jag vill fråga försvarsministern:

1. År motivet för den mililära utbyggnaden av Dala Airport atl bereda plats för en JAS-flygbas?

2. Har försvarsdepartementet eller någon annan instans undersökt hur utökade aktiviteter med stridsflygplan kommer alt drabba människor och natur i Borlänge och Säter?

1989/90:91 av Gunnar Björk (c) till socialministern om åtgärder för atl motverka beskattning av mållidssubvenlioner;

Folkhälsogruppen, som är elt rådgivande organ lill regeringens hälso- och sjukvårdsberedning, har nyligen presenterat riktlinjer för folkhälsoarbetet,

Bl.a. vill gruppen all insatser görs för bättre mathållning bland skiftarbetare.

"Atl servera lunch i slällel för mackor för nattskiftet för den gruppen ger goda effekter", säger folkhälsogruppens ordförande, statssekreterare Anders Lönnberg.

Jag instämmer i bedömningen och menar alt bra måltider under arbetet är nyttiga för alla yrkesarbetande.

Inkomslskalieutredningen och nu regeringen har föreslagit all arbetsgivarnas subventioner av mållider, i personalmatsalar och med hjälp av kupongsystem, skall beskattas. Den uppenbara effekten av förslaget blir exakt motsatsen lill vad Folkhläsogruppen eftersträvar När människor måste betala mera för maten kommer de atl försöka spara. Följden blir mera smörgåsar, sämre mathållning och risker för folkhälsan.

Även socialstyrelsen har pekat på de allvarliga konsekvenser ell genomförande av förslaget kommer all få. Mellan tvä och tre miljoner svenskar har tillgång till mållidssubvenlioner

Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga lill socialminister Sven Hulterström:

På vilket sätt avser socialministern att agera för all motverka förslaget om beskattning av mållidssubvenlioner eller för att tillse att det får en utformning som bidrar till atl minska riskerna för sämre kostvanor bland den arbetande befolkningen?

26 § Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts
den 29 november 135

Prot. 1989/90:36 1989/90:269 av Ylva Annerstedt (fp) till miljö- och energiministern om 1990

30 november 1990 års fastighetstaxering:

I den allmänna fastighetsdeklarationen, som nu alla fastighetsägare håller på att fylla i, ingår ett antal punkter där insatser för energibesparing innebär en högre beskattning.

Mot bakgrund av energiministerns uttalande om vikten av energibesparing vill jag ställa följande fråga:

Vilka åtgärder avser energiministern att vidta för att undanröja effekterna på de angivna punkterna i fastighetsdeklarationen?

den 30 november

1989/90:270 av Silwa Cedell (c) till statsrådet Göran Persson om undervisningen i kost- och hälsofrågor i gymnasieskolan:

Kunskaper om kost- och hälsofrågor är av stor betydelse för välfärden i vårt samhälle. Förbättrat konsumtionsmönster skulle innebära bättre hälsa samt livskvalitet och prestationsförmåga som i förlängningen bl.a. leder till lägre sjukvårdskostnader. Skolan har fått ta över alltmer av ansvaret för förmedlingen av nämnda kunskaper, och utbildningen är inte komplett förrän hushållning och matlagning ingår i tillräcklig omfattning. Enligt förslaget till ny organisation inom gymnasieskolan föreslås att lilla ramen försvinner och därmed de konsumentekonomiska specialkurserna. Det råder stor oro ute i samhället i dag inför nya gymnasiereformen. De 16-åringar som av olika anledningar inte vill fortsätta på någon av gymnasieskolans treåriga Unjer har i dag möjlighet att bl.a. välja en konsumentekonomisk specialkurs.

Mot ovanslående bakgrund vill jag ställa följande fråga till statsrådet:

Vilka alternativ bör utbildningssystemet erbjuda för de elever som av ett eller annal skäl inte tänker fortsätta på treårig linje?

1989/90:271 av Daniel Tarschys (fp) till utbildningsministern om den nordiska öststatsforskningen:

I de båda senaste forskningspropositionerna har regeringen betonat öststatsforskningens värde. Med den utveckUng som nu sker i öststaterna ökar såväl efterfrågan på kunskaper om dessa länder som möjligheterna till vetenskapligt utbyte med Östeuropa och vetenskapliga studier av Östeuropa.

Med stöd av Nordiska ministerrådet utges två tidskrifter om Östeuropa, en vetenskaplig (Nordic Journal of Soviet and East European Studies) och en populär vetenskaplig (Nordiskt Östforum). Båda hotas nu av nedläggning sedan en indragning av anslaget till nordiska kommittén för öststatsforskning har aktualiserats.

Med anledning härav ber jag att få fråga utbildningsministern:

Avser regeringen all vidta några åtgärder med anledning av nedläggningshotet mot de angivna öststatstidskrifterna?

136

1989/90:272 av Sten Andersson i Malmö (m) till finansministern om skattere- Prot. 1989/90:36
formens följder för den kommunala ekonomin: 30 november 1990

"280 miljoner back för Malmö. Det blir de extra effekterna när skattereformen genomförts fullt ul år 1991 påstår kommunens ekonomer", enligt mediauppgifter i Malmö.

Detta motsvarar en kommunalskatlehöjning med 1,75 kr, vilket är Uka mycket som den summa socialdemokraterna i Malmö höjde kommunalskatten med efter senaste valet.

Är statsrådet beredd vidta åtgärder som kompenserar Malmö så att den s.k. skattereformen inle får de negativa effekter kommunens ekonomer kommit fram till?

1989/90:273 av Ing-Britt Nygren (m) till statsrådet Maj-Lis Lööw om arbete åt flyktingar på flyktingförläggningar:

Enligt uppgifter i massmedia har kritik riktats mot den flyktingförläggning i Göteborg som utgörs av en bostadsplattform. Bl.a. har det ansvariga fastighetsbolaget inte lyckats hålla hygienutrymmena rena i acceptabel utsträckning.

De som nu, under en tid, bor på denna plattform kommer från förhållanden där de själva fått ansvara för städning och andra normala dagliga göromål. De skall efler verkställd utredning normalt inlemmas i det svenska samhället och är givetvis kapabla att klara sig själva. Det vore rimligt atl de som befinner sig på förläggningar ansvarar själva för städningen. Detta förhindras av nu gällande bestämmelser

Ökad medverkan från flyktingarnas sida skulle leda till minskade kostnader, och flyktingarna skulle få åtminstone någonting all göra under väntetiden. Även annan verksamhet på förläggningarna bör kunna skötas av flyktingarna.

År invandrarministern beredd att göra det möjligt för flyktingar på invandrarverkets förläggningar atl uföra arbete som är direkt förknippat med förläggningens verksamhet?

1989/90:274 av Görel Thurdin (c) lill finansministern om 1990 års fastighetstaxering:

I faslighelsdeklarationen för småhus inför den allmänna fastighetstaxeringen 1990 skall bl.a. redovisas fastighetens standard. De s.k. standardpoängen påverkar sedan taxeringsvärdet för fastigheten. En standardpoäng höjer taxeringsvärdet med 10 000-15 000 kr.

Fastigheter med "inbyggd diskmaskin" får tre standardpoäng mer än jämförbar fastighet med fristående diskmaskin. Detta innebär atl taxeringsvärdet, vilket skall spegla marknadsvärdet, kan bli 30000-40000 kr högre i det förstnämnda fallet. I praktiken är värdet av en ny diskmaskin ca 3 000-5 000 kr., och försäljningspriset för fastigheten påverkas sannolikt ytterst marginellt av om diskmaskin finns eller inte.

Mot denna bakgrund vill jag fråga finansministern: 137

Prot. 1989/90:36 Kan statsrådet redogöra för vilka motiven är alt låta innehav av "inbyggd

30 november 1990 diskmaskin" höja taxeringsvärdet för en fastighet med 30000-40000 kr?

1989/90:275 av Martin Ols.son (c) lill finansministern om rennäringens beskattning:

Tillsammans med riksdagskollegor har jag under flera år i riksdagen tagit upp rennäringens beskattning (senast motion 1988/89:Sk304) och därvid begärt införande dels av renkonio, motsvarande skogskontot, dels en allmän översyn av rennäringens skalleregler med hänsyn till näringens speciella förhållanden. Vår avsikt har varit alt översynen skulle genomföras så, att erforderliga reformer skulle kunna träda i krafl samtidigt med de planerade ändringarna av företagsbeskattningen. Tyvärr avslog riksdagsmajoriteten (s, vpk och mp) i höst (SkU4) även den senaste motionen, trots alt utredningen om reformerad företagsbeskattning (URF) ej behandlat rennäringens skattefrågor. Det är många förhållanden som gör atl rennäringen behöver speciella skalleregler inom ramen för företagsbeskattningen. Här kan exempelvis nämnas dels näringens klimatberoende och därav följande snabbi förändrade och ej förutsedda förhållanden under ett visst beskattningsår, dels samebyns ställning som juridisk person av särskilt slag, dels även uppdelningen av ägande och ansvar mellan rennäringsutövarna och samebyn i vilken de måste vara medlem.

Med hänsyn lill viklen av rättvisa skatteregler för rennäringen vill jag fråga finansministern:

Vilka åtgärder har regeringen vidtagit - eller avser regeringen vidta - för att en reformering av rennäringens beskattning skall kunna genomföras samtidigt med en reformerad förelagsbeskattning?

1989/90:276 av Ivar Virgin (m) till utrikesministern om ökade möjligheter för polacker att besöka Sverige:

Kostnaden för att i Polen erhålla visum till Sverige är mycket hög i polsk valuta och kan för den enskilde uppgå till en väsentlig del av en normal månadslön.

År utrikesministern beredd atl medverka tiU en sänkning av dessa kostnader för alt öka möjligheterna för polska medborgare all besöka Sverige?

1989/90:277 av Alf Wennerfors (m) till utbildningsministern om mängdläran i matematikundervisningen:

År 1969 infördes mängdläran i matematikundervisningen i Sverige. Idén
hämtades från USA, men redan 1967 kom larmrapporter Trots dessa rap
porter om mängdlärans uppenbara brister infördes metodiken i Sverige. Det
gjordes en enorm satsning på produktion av läromedel, utbildning av lärare,
kurser för föräldrar, m.m. Så småningom försvann mängdläran ur kurspla
nerna. Allt fler blev medvetna om de katastrofala följder som experimentet
fått för elevernas kunskaper och färdigheter i matematik.
138 Jag vill fråga utbildningsministern;

Vad kostade experimentet med den s.k. mängdläran i matematikundervis- Prot. 1989/90:36
ningen på 70-talel? 30 november 1990

1989/90:278 av Alf Wennerfors (m) lill bostadsminislern om ökade möjligheler till byggnadslov i skärgårdsområden m.m.:

Del är allt vanligare alt människor på fritiden bor i husbåt. Ett skäl lill detta är all det är svårt att få bygglov för fritidsstuga i skärgården eller nära kusten. Byggnadsnämnderna i berörda kommuner tolkar ofta bygglovsbestämmelserna onödigt restriktivt.

Jag vill lill statsrådet ställa följande fråga:

Vill bostadsminislern medverka lill en sådan ändring av lagstiftningen alt det ges större möjligheter till bygglov för fritidsslugor i skärgården och kustbygden så att vi slipper flytande "husbåtsbyar" i skärgårdsvikarna?

1989/90:279 av Barbro Sandberg (fp) lill socialministern om rätt för fosterföräldrar till bilstöd åt handikappade barn:

1 den nya lagen om bilstöd lill handikappade som trädde i krafl den 1 oktober 1988 sägs i 5 § att "bidrag lämnas till förälder med handikappat barn, under förutsättning att föräldern sammanbor med barnet och har behov av ett fordon för förflyttning tillsammans med barnet".

Della är en förbättring mot tidigare och har hälsats med tillfredsställelse av många föräldrar

Alla gravt handikappade barn bor dock inle hos sina biologiska föräldrar utan hos fosterföräldrar Fosterföräldrarna kommer inte i åtnjutande av bilstöd, även om alla andra villkor för slödel är uppfyllda. Det är enbart biologiska föräldrar som får del av bilslöd.

Avser regeringen ta initiativ så att även fosterföräldrar som vårdar handikappade barn kommer i åtnjutande av bilstöd?

1989/90:280 av Olle Östrand (s) lill jordbruksministern om fiskeförbudet för fritidsfiskare utanför Ljusnans mynning:

1986 utökades fiskeförbudet myckel kraftigt för fritidsfiskare utanför Ljusnans mynning i Söderhamn. Motivet skulle vara all förslärka skyddet för lax-beståndet. Men del är inle bara fiske med laxnät som har förbjudits utan alla typer av nät, även sik-, abborr- och strömmingsnät. All förbudet även omfattar dessa nät upplevs som djupt orättvist av både ortsbefolkningen och sommarstugeägare. Dessa har därigenom mist sin urgamla rätt till husbehovsfiske i detta område.

Mot den här bakgrunden vill jag ställa följande fråga lill jordbruksministern:

Är statsrådet beredd all medverka liU all fiskeförbudet för fritidsfiskare upphävs när det gäller sik-, abborr- och slrömmingsnäl i det utökade för-budsområdet?

139

Prot. 1989/90:36 1989/90:281 av Alexander ChrLsopoulos (vpk) till statsrådet Maj-Lis Lööw

30 november 1990 om invandrarverkets förläggning i Olofsfors:

Förläggningschefen för invandrarverkets förläggning i Olofsfors har beslutat att förbjuda invandrarlärarna att vistas på förläggningen utanför tjänstetid.

Om detta gäller alla förläggningar - anser invandrarministern att ett sådant förfarande är förenligt med flyktingpolitikens målsättning?

1989/90:282 av Jan-Erik Wikström (fp) till utbildningsministern om verksamheten vid Teatercentrum:

De fria teatergruppernas organisation. Teatercentrum, har hos regeringen ansökt om ett tillläggsanslag för innevarande budgetår. Under ett antal år har ett underskott ackumulerats som nu uppgår till 307 000 kr. Per den 1 januari 1990 har en av medarbetarna sagts upp, medan den huvudansvarige är uppsagd till den 1 april 1990. Verksamheten synes då komma att upphöra, till allvarligt men för de fria grupperna och för deras publik.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga utbildningsministern:

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att verksamheten vid Teatercentrum skall kunna fortsätta?

27§ Kammaren åtskildes kl. 22.46. In fidem

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren

140

Innehållsförteckning

Prot. 1989/90:36 30 november 1990

Torsdagen den 30 november

1 § Justering av protokoll...................................... 1

2 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 1

3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 29

november.......................................................... 1

Trafikutskottets betänkande TU6........................... 1

Socialutskottets betänkande SoU4......................... 2

Socialutskottels betänkande SoUS......................... 2

Socialutskottets betänkande SoUlO........................ 2

Socialutskottets betänkande SoUll......................... 3

Skatteutskottets betänkande SkUl......................... 3

Kulturutskottets betänkande KrU2.......................... 6

4 § Meddelande om samlad votering........................ 7

5 § Vissa arrendefrågor........................................ 7

Lagutskottets betänkande LU6

Debatt

Allan Ekström (m)

Ulla Orring (fp)

Martin Olsson (c)

Owe Andréasson (s)

EUsabeth Persson (vpk)

Carl G Nilsson (m)

Sven-Olof Petersson (c)

Bengl Silfverstrand (s)

Tredje vice talmannen (om sammanträdets fortsättning under

kvällen) Kent Lundgren (mp) Marianne Andersson (c) Bengt Harding Olson (fp) Beslut fattades under 8 §

6 § Onykterhet till sjöss........................................ 42

Lagutskottels betänkande LUS

Deban

Lola Björkquist (fp)

Martin Olsson (c)

Elisabet Franzén (mp)

Rolf Dahlberg (m)

Sören Norrby (fp)

Beslut fattades under 8 §

1 § Ansvarsförsäkring för kemikalier m.m................. 53

Lagutskottets betänkande LU9

Debatt

Martin Olsson (c)

141

Prot. 1989/90:36 Rolf Dahlberg (m)

30 november 1990 Elisabet Franzén (mp)

Beslut fattades under 8 §

8 § Beslut.......................................................... 57

Lagutskottets belänkande LU6....................................................... 57

Lagutskottets belänkande LUS....................................................... 58

Lagutskottets belänkande LU9....................................................... 58

9 § Fortsalt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag.... 58

Justitieutskottets betänkande JuU12
Vissa frågor rörande riksdagens utskott........................................... 58

Konstitutionsulskottets betänkande KU24
Beslut....................................................................................... 58

10 § Meddelande om en särskild debatt om landsbygdens utveckling 58

Tredje vice talmannen

11 § Beslut om samlad votering....................................................... 58

12 § Museifrågor 59

Kulturutskottets betänkande KrU4

Debatt

Stina Gustavsson (c)

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Kaj Nilsson (mp)

Ulla Berg (s)

Ingvar Johnsson (s)

Beslut fattades under 15 §

13 § Uthyrning av radio- och TV-program m.m.......... 64

Kulturutskottels betänkande KrU6

Debatt

Kaj Nilsson (mp)

Åke Gustavsson (s)

Beslut fattades under 15 §

14 § Vissa vuxenulbildningsfrågor............................ 66

Ulbildningsutskoltets betänkande UbU5

Debatt

UlfMehn(m)

Carl-Johan Wilson (fp)

Jan Björkman (s)

Marianne Andersson (c)

Ragnhild Pohanka (mp)

Erkki Tammenoksa (s)

Beslut fattades under 15 §

15 § Beslut......................................................... 74

Kulturutskottets betänkande KrU4.................................................. 74

Kullurulskotlels betänkande KrU6..................................................... 74

Utbildningsutskottets betänkande UbU5........................................... 74

16 § Beslut om uppskjuten votering av kvällsärenden.. 75

142

17 § Vattenvård m.m 75 Prot. 1989/90:36

Jordbruksutskottets belänkande JoU6 30 november 1990

Debatt

Ingvar Eriksson (m)

Anders Castberger (fp)

18 § Ajournering för middagsuppehåll.............................. 80

19 § Ålerupiagna förhandlingar........................................ 80

20 § Vallenvård m.m. (forts, jordbruksutskottets betänkande JoU6) 81

Karin Starrin (c)

Annika Åhnberg (vpk)

Marianne Samuelsson (mp)

Margareta Winberg (s)

Anders Castberger (fp)

Anita Johansson (s)

Beslut skulle fattas den 6 december

21 § Vissa grundlagsfrågor 100

Konstilutionsulskotlels belänkande KU12

Debatt

Hans Nyhage (m)

Birgit Friggebo (fp)

Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)

Bo Hammar (vpk)

Hans Leghammar (mp)

Olle Svensson (s)

Beslut skulle fattas den 6 december

22 § Vissa kyrkliga frågor 125

Konstitutionsulskottets betänkande KU2

Debatt

Göran Åstrand (m)

Jan-Erik Wikström (fp)

Bengt Kindbom (c)

Bo Hammar (vpk)

(forts. prot. 40)

23 § Beslut om fortsatt ärendebehandling den 6 december 133

24 § Bordläggning............................................................. 133

25 § Meddelande om interpellationer

1989/90:89 av Görel Bohlin (m) om utbyggnaden av Arlanda

flygplats........................................................................... 133

1989/90:90 av Viola Claesson (vpk) om utbyggnaden av Dala

Airport.............................................................................. 134

1989/90:91 av Gunnar Björk (c) om åtgärder för atl motverka

beskattning av mållidssubvenlioner................................. 135

26 § Meddelande om frågor

1989/90:269 av Ylva Annersledl (fp) om 1990 års fastighets
taxering ...................................................................... 136

1989/90:270 av Silwa Cedell (c) om undervisningen i kost- och

hälsofrågor i gymnasieskolan.......................................... 136

143

Prot. 1989/90:36 1989/90:271 av Daniel Tarschys (fp) om den nordiska öststats-

30 november 1990 forskningen............................................. 136

1989/90:272 av Sten Andersson i Malmö (m) om skatterefor
mens följder för den kommunala ekonomin.................................... 137

1989/90:273 av Ing-Britt Nygren (m) om arbete åt flyktingar på
flyklingföriäggningar.................................................................. 137

1989/90:274 av Görel Thurdin (c) om 1990 års fastig-
helstaxering............................................................................ 137

1989/90:275 av Martin Olsson (c) om rennäringens beskattning 138

1989/90:276 av Ivar Virgin (m) om ökade möjligheter för
polacker att besöka Sverige....................................................... 138

1989/90:277 av Alf Wennerfors (m) om mängdläran i

matematikundervisningen.............................................................. 138

1989/90:278 av Alf Wennerfors (m) om ökade möjligheter till
byggnadslov i skärgårdsområden m.m.......................................... 139

1989/90:279 av Barbro Sandberg (fp) om rätt för fosterföräld
rar till bilstöd åt handikappade barn............................................. 139

1989/90:280 av Olle Östrand (s) om fiskeförbudet för
fritidsfiskare utanför Ljusnans mynning......................................... 139

1989/90:281 av Alexander Chrisopoulos (vpk) om invandrar
verkets förläggning i Olofsfors.................................................... 140

1989/90:282 av Jan-Erik Wikström (fp) om verksamheten vid

Teatercentrum............................................................................ 140

244 gotab 99399, Stockholm 1990