Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1989/90:34

Tisdagen den 28 november

Kl. 14.30-18.41

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

Svar på frågor

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 20 november.

2§ Svar på fråga 1989/90:158 om tillämpningen av bestämmelserna om visumtvång i vissa fall

Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat vilka åtgärder jag är beredd atl vidta med anledning av alt Östtyskland låter bulgarer resa till Sverige via Östtyskland trots att visumtvång fill Sverige gäller för bulgariska medborgare.

När regeringen fattade beslut om visumtvång för bulgariska medborgare fr. o. m. den 1 oktober i år, underströks att detta inle skulle innebära att bulgariska medborgare, som är i behov av skydd i Sverige, kommer att vägras en fristad här. De flesta av de bulgarer som sökt asyl i Sverige de senaste veckorna tillhör den turkiska minoriteten i sitt hemland. De har varit utsatta för den aktion som de bulgariska myndigheterna bedriver för att förmå etniska turkar all lämna Bulgarien,

Elt stort anlal bulgariska medborgare har mycket riktigt tagit sig till Sverige via DDR den senaste tiden. DDR är inte anslutet tiU flyktingkonventionen och är därför inte att betrakta som första asylland. Vi kan därför inte sända tillbaka dem till DDR, utan deras asylansökningar måste prövas i Sverige.

Detta är en sida av saken. En annan sida är att vi inte kan acceptera en oreglerad invandring från Bulgarien till Sverige,

Vi har därför påpekat för östtyska myndigheter och transportföretag att visering numera krävs av bulgariska medborgare för resa till Sverige.

STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.

Regeringen beslöt den 1 oktober alt införa visumtvång för bulgariska

1 Riksdagens protokoll 1989/90:34

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

medborgare. Man har i DDR, Östtyskland, medvetet struntat i detta. Del är inle första gången sådant händer. Del har skett tidigare under 1980-talet, Oavsett vad statsrådet här säger, är det uppenbart att de tusentals lurkbulgarer som lyckats komma till Sverige via DDR, trots atl de inte haft svenskt inresevisum, inte hade varit här i dag om detta inte skett. Det kan vi vara överens om. Sedan kan vi diskutera i vilken grad de är förföljda eller

ej,

Jag är glad över att statsrådet här säger all man påpekat för östtyska myndigheter atl visering krävs. Men del har man också gjort förut. Om de nu fortsätter alt strunta i svenska visumregler, vilken åtgärd avser då regeringen all vidta?

Utrikesminister STEN ANDERSSON;

Herr talman! Det grundläggande problemet är atl DDR inle är anslutet till flyktingkonventionen. Vi kan alltså inte sända de bulgarer som kommer hit tillbaka till Östtyskland. De skickas i så fall tillbaka lill sitt hemland, och vi vill inle atl della skall ske.

Vi kan inle göra någonting annat än alt försöka övertyga de östtyska myndigheterna om alt de bör följa de regler som gäller de länder som är anslutna till flyktingkonventionen. Det är också viktigt alt påpeka att de bulgarer som kommer hit får sill ärende prövat enligt svensk ullänningslag, dvs. frågan om de har rätt till asyl eller inle. Om de inle har detta så avvisas de.

STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Vi kan vara överens om en sak: Hade dessa lusentals lurkbulgarer sökt visum i Bulgarien för atl åka lill Sverige hade de icke fåll del. Del gäller i varje fall större delen av de många turk-bulgarer som i dag har kommit lill Sverige.

Jag har ell tips lill statsrådet. År 1985 hände exakt samma sak när det gällde iranier. Man kvarhöll då de östtyska färjorna i Trelleborg och gjorde utredningarna ombord. Det kostade 11-12 timmar extra i väntetid varje dag. Efter 14 dagar vek sig östtyskarna och började la hänsyn lill svenska bestämmelser. Kan man vänta sig elt liknande agerande i del här fallet?

Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Del vikliga är atl vi behandlar de bulgarer som kommer hit och som uppger att de har politiska skäl till alt få stanna här på samma sätt som vid prövningen av alla andra flyklingfall.

Det är självklarl att vi skall göra vad vi kan för att övertyga de östtyska myndigheterna om atl de bör följa de regler som gäller för de länder som anlutit sig till flyktingkonventionen.

STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag har aldrig ifrågasatt att de som kommer hit skall få sin sak prövad. Vi kan inte skicka dessa människor tillbaka lill Östtyskland, det är helt uppenbart. Men del vore ändå ärligt av statsrådet att erkänna att vi i Sverige i dag aldrig haft så många turk-bulgarer som sökt asyl om Östtysk-

land hade respekterat de bestämmelser som den svenska regeringen fast- Prot. 1989/90:34
ställt, 28 november 1989

Utrikesminister STEN ANDERSSON: Herr talman! Del är sannolikt riktigt.

Svar på frågor

STEN ANDERSSON i Malmö (m); Herr talman! Tack.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på fråga 1989/90:170 om iakttagandet i Irak av de mänskliga rättigheterna

Utrikesminister STEN ANDERSSON;

Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig om den svenska regeringen framförde sin uppfattning om brott mol de mänskliga rättigheterna i Irak när den svensk-irakiska regeringskommissionen möttes i Stockholm den 11-13 september 1989,

Under delta möte, som från Sveriges sida leddes av utrikeshandelsministern och från Iraks sida-av transport- och kommunikationsministern, behandlades frågor om handel, finansiering och industriellt samarbele med den irakiska regeringen. Mänskliga rättigheter berördes inle vid detta tillfälle.

Jag vill dock ta tillfället i akt all erinra om, all Sverige upprepade gånger har framfört sin syn på brott mol de mänskliga rättigheterna i Irak, Vi har utnyttjat både internationella fora och bilaterala kontakter för all framföra vår uppfattning lill den irakiska regeringen.

Så sent som för en vecka sedan, den 21 november 1989, höll Sverige ett anförande om mänskliga rättigheter i FN i New York, I della anförande uttryckte vi vår starka oro över behandlingen av kurder och över andra brott i Irak mol de mänskliga rättigheterna såsom t,ex, tortyr. När FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna sammanträdde i Geneve i början av della år kritiserade vi också i starka ordalag Irak, Vi sade i della sammanhang att vi anser situationen i Irak vad gäller mänskliga rättigheter så allvarlig, atl den kräver fortsatt uppmärksamhet från FN;s sida, Sverige var vid del mötet en av medförslagsslällarna lill ett resolutionsförslag, enligt vilket en särskild FN-rapportör skulle tillsättas för alt granska Irak i dessa avseenden. Förslaget röstades emellertid bort av kommissionens majoritet.

Vi har även tagit upp dessa frågor i direkta samtal med företrädare för den irakiska regeringen. När kabinettssekreterare Pierre Schori besökte Irak i juni i år blev frågan om mänskliga rättigheter en viktig del av det samtal han hade med sin kollega i Bagdad. Senast jag själv hade tillfälle alt direkt ge uttryck för vår oro vad gäller mänskliga rättigheter i Irak var när jag under de alliansfria staternas möte i Belgrad den 6 september i år sammanträffade med den irakiske utrikesministern, Tariq Aziz.

Sveriges hållning vad gäller mänskliga rättigheter är således väl känd för den irakiska regeringen.

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

Då Berith Eriksson, som framställt frågan, var ledig från riksdagsarbetet, medgav tredje vice talmannen all hennes ersättare, Ingrid Burman, i slällel fick della i överläggningen.

INGRID BURMAN (vpk);

Herr talman! Jag tackar ulrikesminislern för svaret.

Jag är glad för de initiativ som Sverige har tagit när det gäller den irakiska regimens brott mot de mänskliga rättigheterna. Men det faktum atl vi i olika internationella fora inle fått gehör för Sveriges uppfattning får inte innebära att vi undviker att med kraft föra fram vår uppfattning.

Jag fick av utrikesministerns svar uppfattningen all Sverige kommer alt fortsätta atl föra fram denna uppfattning i kontakterna med Irak och i FN och övriga internationella sammanhang.

Utrikesminister STEN ANDERSSON: Herr talman! Del är rätt uppfattat.

Överläggningen var härmed avslutad.

4§ Svar på fråga 1989/90:219 om Raoul Wallenberg

Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Per Stenmarck har frågat mig om jag kan ge en redogörelse för de diskussioner om Raoul Wallenbergs öde som jag förde med de sovjetiska ledarna vid mitt besök i Moskva i millen av november.

Som jag förutskickade i milt svar på en tidigare fråga från herr Stenmarck den 24 oktober om Raoul Wallenberg tog jag upp frågan vid mitt besök i Moskva.

Jag tog med min värd, utrikesminister Sjevardnadze, först upp den positiva öppenhet som visals mol Raoul Wallenberg-föreningen under dess besök tidigare under hösten. Jag sade bl.a. också alt jag gladde mig åt all man på sovjetisk sida åtagit sig alt granska de dokument och uppgifter som föreningen presenterat.

Utrikesminister Sjevardnadze sade mig alt man uppriktigt sörjer vad som hänl. Det hade inträffat under ett tragiskt skede i landels historia. Raoul Wallenbergs öde var inte unikt. Man hade nu gjort det möjligt för Wallenberg-föreningen att besöka Sovjetunionen och gå igenom dokument. Han förklarade alt man på sovjetisk sida var beredd atl gå vidare med della. Han tillade också att "vi är intresserade av atl sanningen kommer fram".

Jag kan tillägga atl frågan under milt besök även berördes på tjänstemannanivå, varvid fortsalt medverkan i sökandel efter Raoul Wallenberg ytterligare diskuterades.

Jag kan efler mitt besök med tillfredsställelse konstatera all man på sovjetisk sida har elt intresse all vinna klarhet i Raoul Wallenbergs öde. Detta bör underlätta del fortsatta arbetet med all kontrollera vittnesuppgifter och andra uppslag. Det är ett både tidskrävande och mödosamt arbete som inte kan klaras av vid ett kort utrikesministerbesök.

Det är sant atl Wallenbergs öde inte är unikt, men hans gärning var unik. Prot. 1989/90:34

Raoul Wallenberg har blivit något av en symbol för mänskliga rättigheter. Så 28 november 1989
länge ovissheten om hans öde består, kommer den svenska regeringen alt ]

fortsätta sina ansträngningar all söka klarhet i frågan. P f 8

PER STENMARCK (m);

Herr talman! Jag ber all få lacka utrikesministern för svaret på min fråga.

I en artikel i Sydsvenska Dagbladet kunde man under rubriken "Sovjet slapp frågor om Wallenberg" tisdagen den 14 november läsa följande; "Frågan om Raoul Wallenbergs behandlades bara i förbifarten när utrikesminister Sten Andersson förra veckan besökte Moskva." Med hänvisning till UD;s informationssekreterare sägs det atl frågan berördes vid elt enda tillfälle. Jag är därför lacksam för alt utrikesministern nu har gett sin version av de samtal som fördes, och jag utgår naturligtvis från att den är riktig.

När Raoul Wallenberg-föreningen för en dryg månad sedan var inbjuden till Moskva överlämnades en lista på ett ljugotal vittnen, som alla säger all de har träffat Wallenberg efter den tidpunkt vid vilken Sovjet påslår alt han har avlidit. Det senaste vittnesmålet är så aktuellt som från år 1981. Dessa vittnesmål har ansetts äga en myckel hög trovärdighet.

Vid en frågedeball här i kammaren den 24 oktober ställde jag frågan om utrikesministern vid sitt besök i Moskva skulle följa upp denna del av ärendet så atl vittnesmålen blir ordentligt genomgångna. Utrikesministerns svar den gången var myckel kort och koncist och innehöll bara ett enda ord, nämligen ja. Del var självfallet del mest positiva svar som jag kunde få på frågan.

Jag har full förståelse för alt detta är något som lar lid; del är inle något som man klarar av under en utrikesministers korta besök i ett land. Jag vill dock följa upp frågan och undrar om utrikesministern redan i dag kan ge en redogörelse för diskussionerna i denna del av ärendet.

Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Av det sagda kan man dra åtminstone ell par slutsatser. Man kan tydligen inle alltid lita på del som kommer från Sydsverige. Uppgifterna i Sydsvenskan är felaktiga, i varje fall myckel ofullständiga.

Före min resa samtalade jag med representanter för Wallenberg-stiftelsen. Jag berättade för dem vad jag hade tänkt la upp och på vilket sätt, och del har jag sedermera gjort. Efteråt fick de en redovisning av vad som hade tagils upp, och de var då fullt nöjda. Del är milt svar.

PER STENMARCK (m):

Herr talman! Låt mig få ställa frågan hur denna del av ärendet med de olika vittnesmålen kommer atl fullföljas. För en månad sedan överiämnades bl.a. Raoul Wallenbergs diplomalpass och körkort, Ell rimligt antagande som många gjorde då var alt om dessa handlingar finns i KGB:s arkiv så finns del naturligtvis oerhört mycket mer. Om så är fallet vet de naturligtvis mycket mer också i själva sakfrågan.

När jag för en månad sedan ställde frågan om hur detta skulle påverka
utrikesministerns och regeringens agerande i frågan ville utrikesministern
avvakta dels sitt samtal med Wallenberg-föreningen, dels, förmodar jag, den 5

Prot. 1989/90:34 kommande resan lill Sovjet. Därför ber jag all få upprepa frågan: Hur bedö-

28 november 1989 mer utrikesministern all regeringens framlida agerande kommer alt påver-

kas av den senaste månadens händelser? Har utrikesministerns egen resa på

Svarpåfrågor påverkat denna bedömning?

Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Jag utgår ifrån atl det besked som jag har fått av Sovjets utrikesminister, atl de i Sovjet skall göra allt som slår i deras förmåga för alt kontrollera de uppgifter som kommer - nya vittnesuppgifter liksom andra uppgifter - är rikligt och allvarligt menat. Den inställningen har också Wallenberg-stiftelsen. Det är närmast upp lill stiftelsen atl vid kommande besök - jag utgår från atl del blir sådana - fortsätta de resonemang som har påbörjats vid föregående vistelse. Jag hyser alltså gott hopp om atl de sovjetiska myndigheterna är beredda att ta fram alla de uppgifter de kan.

PER STENMARCK (m);

Herr talman! Jag är tacksam för della klarläggande och denna bedömning från utrikesministerns sida. Händelseutvecklingen under den senaste månaden är oväntad, men kanske ändå inle hell sensationell. I olika riksdagsdebatter och i andra sammanhang har synpunkter framförts om all en ny ledning i Sovjet utan några prestigebindningar lill frågans tidigare handläggning, förmodligen kan komma atl se lilet annorlunda på frågan.

Jag tycker det finns en nyckelmening i utrikesministerns svar, nämligen all Raoul Wallenbergs öde inte var unikt. Del är just därför det är så oerhört viktigt atl driva den här frågan. Förmodligen har väldigl många människor drabbats på samma sätt.

Låt mig avsluta med atl ställa ytterligare en fråga. På vilket sätt kommer regeringen närmast att följa upp den här frågan?

Utrikesminister STEN ANDERSSON;

Herr talman! Myckel beror nalurliglvis på vad de sovjetiska myndigheterna säger vid sina samtal med Wallenberg-stiftelsen. Om detta vet jag dock inget annat än att båda parter har förklarat alt de är beredda atl göra allt vad de förmår för all få fram sanningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1989/90:227 om visumtvånget mellan Sverige och DDR

Utrikesminister STEN ANDERSSON;

Herr talman! Bertil Måbrink har frågat om regeringen avser att upphäva visumtvånget mellan Sverige och DDR.

Regeringen har med stor tillfredsställelse hälsat DDR-regeringens beslut all ulan inskränkningar medge DDR-medborgare rätt till utresa för både besök och bosättning i andra länder. Det är sannerligen en glädjande utveck-

ling som vi bevittnat vid skiljelinjen mellan öst och väst de senaste veckorna. Prot. 1989/90:34
Del nästan otroliga har hänl all Berlinmuren mist sin faktiska betydelse. 28 november 1989

På svensk sida har myckel snabbt vidtagits åtgärder för atl ge östtyskar [

som gör dagsutflykter med färja till Trelleborg, möjligheten atl ufan krav på P f 8

visering gå i land och vistas där i upp lill tolv limmar.

Vad gäller frågan om visumtvånget för reguljär inresa har jag lill att börja med svårt att förslå atl Sverige genom all tillämpa visumfrihet för västtyskar men inle för östtyskar skulle diskriminera de senare. Jag vänder mig bestämt mot synsättet alt Sverige genom atl tillämpa viseringstvång för medborgare i vissa stater gör sig skyldigt till något otillbörligt. Bertil Måbrink borde känna lill de överväganden som ligger bakom viseringspolitiken. Användningen av viseringar är en nödvändig åtgärd för atl vi i Sverige skall kunna genomföra vår utlänningspolitik.

Samhällssituationen i vissa länder är sådan alt den kan ge upphov till ell ulvandringstryck från befolkningens sida. Ell sådanl tryck tycker jag mig förslå föreligger i Östtyskland. En väsentlig förutsättning saknas därmed för alt viseringsfrihet skall fungera tillfredsställande.

Sverige bör vidare i enlighet med den nordiska passkonlrollöverenskom-melsen så långl som möjligt värna om enhetliga viseringsregler i Norden. Av de nordiska länderna har bara Finland träffat en överenskommelse om viseringsfrihet med DDR,

DDR och många andra stater i Östeuropa undergår dessa dagar snabba förändringar. Regeringen följer dessa förändringar med stor uppmärksamhet. Vi välkomnar de genomgripande förbättringar som hittills åstadkommits, inle minst beträffande människornas möjligheter att röra sig friare över gränser som tidigare varit slängda för dem. Regeringen överväger noggrant vad som kan göras på svensk sida för alt ytterligare främja denna positiva ulveckling. Frågan om visumtvånget för östtyskar kommer naturligtvis alt beaktas i detta sammanhang,

BERTIL MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Jag lackar för svaret, Sten Andersson borde enligt min mening ha sagt atl man skall avskaffa del visumtvång som nu finns. För ell eller två år sedan föreslog den då sittande östtyska regeringen att visumtvånget skulle avskaffas, men Sverige har hitintills sagt nej.

Nu säger Sten Andersson i sitt svar alt del beror på all del troligtvis fortfarande finns ett ulvandringsbehov i Östtyskland, Det är därför vi måste ha kvar visumtvånget. Jag tycker atl delta är en oförskämdhet mot de östtyska medborgarna. Här har man - med all rätt - anklagat den tidigare regimen för atl slänga inne sitt folk. När nu denna odemokratiska regim har sparkats i väg, muren har rivits och gränsen har öppnats vidhåller vi i Sverige att vår mur vid Trelleborg skall vara kvar. Vi vidhåller en diskriminering som säger: Ni får tolv timmar, kära DDR-medborgare. Sedan tas deras pass, och efler tolv limmar måste de åka tillbaka. Detta är diskriminering! Så gör vi inte mol de västtyska medborgarna.

I och med all muren revs - jag anser den vara riven; den är borta för tid
och evighet - så vandrar hundratusentals DDR-medborgare lill Västtysk
land varje helg, men de vandrar tillbaka. Detta måste ändå Sten Andersson 7

Prot. 1989/90:34 känna till. Detta är det faktiska förhållandel i dag. DDR-medborgarna vill

28 november 1989 stanna kvar i Östtyskland efler all nu ha fått andas också utåt mot västvärl-

', '. <en.

var pa frågor jg anser att Sten Andersson snabbt bör se till atl ta bort visumtvånget för

DDR-medborgarna. Det finns ingen risk för att vi skall få ha dem kvar här. Och vi har instrument som vi kan använda så atl den situationen inte uppstår.

Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Jag tror att Bertil Måbrink och jag har samma allmänna syn, samma målsättning i denna fråga. Men det är ju inte alldeles riktigt all säga atl elt vissl antal östtyskar vandrar över till Västtyskland och alt lika många sedan vandrar tillbaka. Såvitt jag förstår har några hundra tusen människor från Östtyskland stannat i Västtyskland. Det är upp till dem, del är ett mel-lanhavande mellan Östtyskland och Västtyskland. Men i dagens läge föreligger fortfarande en press när det gäller utvandringen.

Jag hoppas, det är det enda jag kan säga, all förhållandena i Östtyskland skall fortsätta atl utvecklas mot en normalisering och atl de östtyska medborgarna inte längre skall känna denna press på sig. Mycket av denna press har redan avtagit. Och då skall vi nog kunna ordna frågan om viseringen också.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Del låter bra. Jag menar att östtyskarna skall ha lurisltill-träde lill Sverige precis som medborgarna från alla andra länder som vi har avtal om viseringsfrihet med.

Jag anser inte atl risken finns atl de östtyska medborgarna skulle åberopa politiska skäl för all få stanna i Sverige. Och vi kan konstatera all dessa skäl i dag inte är lika starka, jag skulle vilja säga atl de nästan är borta eller alt de i varje fall kommer atl försvinna i och med den process som nu pågår med våldsam hastighet i DDR. De politiska skäl som kan åberopas för all få stanna som flykting har således reducerats, och de kommer atl försvinna ganska snart såvitt jag förstår. Då finns det ingen anledning alt hysa denna rädsla och se detta som ett bekymmer.

Sten Andersson och jag brukar vara överens om myckel. Jag hoppas att vi kan bli överens också i denna fråga och att visumtvånget försvinner ganska snabbt.

Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Det är inle rädsla som dikterar det svenska agerandet, ulan det är de faktiska förhållandena. Det är en glädjande ulveckling som har börjat, men just bara börjat, i Östtyskland. Vi håller både på regeringsplanet och partiplanel myckel nära kontakt med Östtyskland. Fortfarande finns det några partier som inte är tillåtna atl fungera i Östtyskland. Människor som är engagerade i dessa partier kan nog känna elt vissl politiskt behov av atl lämna Östtyskland. Jag hoppas att dessa förhållanden skall normaliseras. Så forl en normalisering har kommit till stånd och fulla medborgerliga rättigheter är införda utgör frågan om viseringslvångel inte någol problem längre.

BERTIL MÅBRINK (vpk): Prot. 1989/90:34

Herr talman! Della är riktigt. Jag är hell överens med utrikesministern om 28 november 1989
atl det fortfarande finns vissa politiska partier eller grupperingar som sitter [ ]

trängt och inte är legaliserade. Men jag utgår från att vi båda skall bidra till P I 8

atl också dessa grupperingar blir legaliserade. Jag utgår också från alt denna vilja finns i DDR hos dem som nu sitler vid maklen. Om inte viljan finns kommer makthavarna ändå alt bli tvingade atl della i denna process med tanke på den starka oppositionsrörelse som nu finns, som väller fram och som inle går att stoppa.

Det är klart atl östtyskar kan komma att söka asyl här. Men det kan ju inte vara något problem. Jag tror all man i denna situation lättare löser problemen genom att införa viseringsfrihet, dvs. avskaffa viseringen mellan DDR och Sverige resp. Sverige och DDR. Den åtgärden kan enligt min mening bidra lill atl man på elt bättre sätt löser även de andra problem som tidigare nämndes här.

Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Herr talman! Jag vill bara konstatera att vi än en gång har nått målsättningen att bU överens. När Östtyskland har infört i vilket fall någol så när fulla demokratiska rättigheter, då avskaffar vi viseringen.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på frågorna 1989/90:232, 235 och 238 om det nordiska kultursamarbetet

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Marianne Samuelsson, Gunnar Björk och Jan Slrömdahl har frågat mig om grunderna för ett förslag om nedläggning av vissa nordiska institutioner inom Nordiska ministerrådets budget och om den svenska regeringen ger sill stöd till förslaget.

Jag besvarar frågorna i ell sammanhang.

Nordiska ministerrådet, i delta sammanhang kultur- och utbildningsministrarna, har efter rekommendation från Nordiska rådet beslutat om en handlingsplan för atl vitalisera och effektivisera del nordiska kultursamarbetet. Kulturhandlingsplanen innehåller bl.a, åtgärder för alt öka kultur-, utbildnings och forskarutbytet i Norden. Bland reformerna kan nämnas Nordisk Film och TV-fond, NORDPLUS-programmet, dvs. Nordiskt Program for Laerare, Uddannelsesogende och Sluderende, vidare stöd lill nordiska nätverk för forskarutbildning samt olika åtgärder för all öka det fria kulturutbytet och språkförståelsen i Norden. Finansieringen skall enligt beslutet ske inle bara genom ökningar av budgetramen utan också genom omprioriteringar inom kultursektorns budget. Nordiska rådet behandlade planen vid sessionen i Oslo förra våren och tillstyrkte den.

För alt förverkliga åtagandena i kulturhandhngsplanen har, bl.a. efter an-maningar av de nordiska samarbetsminislrarna, ell förslag lill handlingslin-

Prot. 1989/90:34 jer för finansieringen tagits fram av en särskilt tillsatt arbetsgrupp inom Nor-28 november 1989 diska ämbetsmannakommittén för kulturellt utbyte.

[ [ Nordiska ministerrådet (kultur- och utbildningsministrarna) har vid möte

varp f g r j diskuterat finansieringsfrågan. Ministerrådet tog inle ställning till de

konkreta förslagen i arbetsgruppens rapport men underströk vikten av flexibilitet i del nordiska kultursamarbetet och påpekade all omprioriteringar är nödvändiga för alt det skall kunna tas nya initiativ inom gällande budgetramar. Ministerrådet beslutade att sända rapporten lill Nordiska rådets kulturutskott. Ministerrådet tar sikte på all intentionerna i förslagen skall beaktas i arbetet med kulturbudgelen för år 1991.

MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr talman! Jag ber atl få lacka ministern för svaret. Jag är däremot inle riktigt nöjd med svaret. Det lalar inte riktigt om vad man egentligen är ute efter. Det andas nedskärningar och omprioriteringar inom gällande budgetramar. Vi har på Nordiska rådets möten enligt min mening ganska klart understrukit viklen av elt nordiskt samarbete och all man satsar på elt sådanl.

Man blir då fundersam när det strax efler delta möte kommer pressinfor-malion och en rapport i vilka föreslås nedläggningar av vissa institutioner utan alt del egentligen motiveras varför just dessa institutioner skall läggas ned. Delta är väl kanske den slora frågan här. Naturligtvis skulle man kunna tänka sig omprioriteringar inom kulturarbetet, men man måste när man gör en rapport klart lala om varför omprioriteringar skall gälla just vissa institutioner, varför just dessa väljs ut.

Det vore också intressant atl få veta vilka intentioner ämbetsmannakommittén har haft när den har utrett denna fråga. Delta bekymrar mig ganska myckel. Kulturen är nämligen otroligt viktig i del nordiska samarbetet, och vi har lyckats mycket bra när det gäller att hålla kulturen vid liv genom att utöka verksamheten och därigenom få människorna i Norden atl känna samhörighet. Med tanke på all harmonisering i fråga om EG känns del ännu mer viktigt alt vi får behålla vår nordiska kultur och alt vi satsar på den. Jag vill därför ha elt rakt svar på följande fråga; Skall man skära ner på del nordiska kultursamarbetet, och varför har man valt just dessa institutioner?

GUNNAR BJÖRK (c):

Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Vi har inom del nordiska samarbelel arbetat fram en ganska omfattande kulturhandlingsplan som an-logs vid Nordiska rådets session i Oslo 1988, Ambitionen i denna handlingsplan var atl en ganska ordentlig salsning skulle göras på kulturområdet i Norden, Del sägs ibland atl kulturen är kitlel i del nordiska arbetet. Tyvärr anslogs inte de pengar som man hade hoppals på, vilket är myckel beklagligt. Uppenbarligen är delta en effekt av alt man inle fick fram de pengar som man hade räknat med när handlingsplanen antogs. Del visar också alt ministerrådet tog litet lätt på finansieringsfrågorna när det diskuterade kulturhandlingsplanen.

Det är bra alt statsrådet nu säger all frågan skjuls framåt i liden, Marianne Samuelsson och jag får väl diskutera denna fråga i kulturutskottet i Nordiska 10

rådet och ta ställning lill budgeten där. Men del är utmärkt atl man skjuter Prot. 1989/90:34
upp beslutet, 28 november 1989

Jag anser emellertid all det är anmärkningsvärt att vi som satt i kullurut- ]

valget i Mariehamn inte fick denna information redan där, P 1 8

Det enda jag kritiserar i svaret är alt detta beslut har fatlats ulan att kultur-utskotlet har informerats ordentligt. Svaret andas också en del av de bekymmer som beslutsfattarna inom Nordiska rådet har. Detta får vi diskutera i elt annal sammanhang. Jag lackar alltså statsrådet för svaret och hoppas atl vi gemensamt skall kunna arbeta för atl del skall finnas pengar kvar till NORDPLAN,

JAN STRÖMDAHL (vpk):

Herr talman! Jag vill också lacka för svaret. Det som jag särskilt noterade i svaret är alt någol beslut inte är fattat utan all del först får bli en diskussion i nordiska organ. Samtidigt verkar det som om statsrådets uppfattning går i samma riktning som del tilltänkta beslutet. Jag har inle deltagit i del nordiska samarbelel, men jag har fåll höra många förvånade och arga protester från personal på NORDPLAN, från gamla elever och från så att säga avnä-marsidan, som anser all det är egendomligt alt man försöker atl snabbt och på ell mer eller mindre kuppartat säll fatta elt beslut om en sådan fråga utan atl la kontakt med och samråda med dem som berörs av beslutet. Varken personal eller framtida eller hittillsvarande avnämare av denna utbildning har fått säga sitt eller delta i utvärderingen av den verksamhel som kommer alt läggas ned. Såvitt jag förslår lar man inle någonslans i della underlag ställning till denna verksamhets kvalitet, dvs, man säger inte att verksamheten är dålig och därför skall läggas ned eller atl den är bra men ändå skall läggas ned. Jag vill ha några preciseringar från statsrådet på dessa punkter.

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Det är egentligen mer centrala och principiella frågor som
ligger bakom denna rapport än vad som kan komma till uttryck i debatien
om varför man väljer att föreslå nedläggning av den ena eller den andra
namngivna institutionen. Utgångspunkten är en kulturhandlingsplan, i vil
ken vi har sagt och varit överens om atl det är nödvändigt att få en massivare
uppslutning bland nordiska medborgare för elt nordiskt samarbete för atl
det nordiska samarbetet skall bli tydligt. Vi har kunnat konstalera alt vi un
der åren har byggt upp en kedja av institutioner som i realiteten binder
huvuddelen av resurserna. Dessa resurser salsas ofta på l.ex. utkantsinstitu
tioner, kulturhus i Torshavn eller Reykjavik, som lar en betydande del av
resurserna, eller på institutioner av den typ som finns nämnd i
ämbetsmannarapporlen. Nordiska inslilulel för folkdiktning, för Asienslu-
dier, för samhällsplanering eller för sjörätt. Jag för min del har sagt atl jag
tycker all del är väsentligt alt vi kan få fram pengarna för Film- och TV-
fonden, som kan beröra alla medborgare, och atl vi kan få fram pengar lill
ett NORDPLUS-program, som ger möjlighet till studentulbyte som kan be
röra ett stort antal unga medborgare i landet. Jag anser därför all det vore
oförsvarligt atl säga: Omprioriteringar gör vi under förutsättning att vi inte
behöver välja bort något. Det är meningslöst. Alla ropar entusiastiskt på 11

Prot. 1989/90:34 omprioriteringar, när vi sitler i våra möten och säger atl vi måste ha en annan

28 november 1989 ordning än den nuvarande, då resurserna binds upp så totalt vid befintliga

[ ] institutioner. Mot denna bakgrund har jag accepterat atl ta fram ett förslag,

P ' ° och delta tas inle fram på elt kuppartat säll. I förslaget redovisas i klartext

för de berörda vilka institutioner del är fråga om. Det är del vi har gjort i

detta sammanhang,

MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr talman! Jag tycker trots allt all detta sker på ett kuppartat sätt. Vi hade ju ganska nyligen ell möte med kulturutskottet i Nordiska rådet. Då hade en redogörelse kunnat lämnas om vad denna rapport skulle innehålla. Dessutom måste det innebära en chock för de personer som arbetar på dessa institutioner alt i ell pressmeddelande läsa alt deras institutioner skall läggas ned. Hur blir del då med entusiasmen och arbetsglädjen för kvarvarande personal? Självfallet funderar dessa personer på att söka sig nya jobb, när de inte får några besked utan då allt bara svävar i luften. Dessutom tycker jag all del i hög grad verkar vara osthyvelsprincipen som gäller i delta sammanhang, eftersom man har vall en institution i varje land utan alt se om man kan skära på någol annal säll i stället för alt stänga en hel institution. Man kanske kunde göra nedläggningar på andra sätt.

GUNNAR BJÖRK (c);

Herr talman! På Nordiska rådets session i Oslo borde man kanske inle ha faltal beslut om en så omfattande handlingsplan som man gjorde om del inle är möjligt all finansiera den ordentligt. Jag accepterar i och för sig all prioriteringen av pengarna ses över. Vi i Nordiska rådels kulturutskott har fattat beslut om en översyn av hur stor del av pengarna som går till t.ex, fasta tjänster. Det kan vara bra alt få reda på del, I Sverige har vi ju ibland prioriterat folkrörelsernas arbete. Jag anser atl den handlingsgång som vi nu ser fram emot är okej. Vi får pröva denna fråga i Nordiska rådets kulturutskott, vilket borde ha skett innan detta meddelande gick ut,

JAN STRÖMDAHL (vpk):

Herr talman! Styrelsen för NORDPLAN skrev i går efter sill styrelsesammanträde i ett pressmeddelande;

"Ved gennemlaesning af handlingsplanen får man del indtryk, al hvis ikke en institution som NORDPLAN fandtes, så ville den blive foreslåel i dag, Derfor er del med forundring at man ser al den embedsmaendsgruppe er nåel frem til al NORDPLAN skal nedlaegges for al skabe 'pläds i budgetlel,'

NORDPLAN slår alltså för väldigl myckel av det som man efterlyser i denna plan - forskarutbyte, undervisningsulbyte, osv. Den sysslar med miljöfrågor, samhällsplanering, osv., dvs. del som berör alla människor. Del är inte någon trång och smal sektor, ulan den stämmer överens med denna plan. Därför är det så konstigt alt man kommer fram till ett beslut om nedläggning ulan att värdera verksamheten.

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:
12 Herr talman! Till Jan Slrömdahl; Jag har inte tagit ställning lill NORD-

PLAN eller någon av de institutioner som finns och är alltså inle beredd att

här i dag föra en debatt om huruvida NORDPLAN uppfyller det ena eller andra kriteriet. Jag vet också alt NORDPLAN kan redovisa mycket betydelsefulla insatser. Å andra sidan kan jag ändå vara beredd alt ställa frågan huruvida man på sikt över Nordiska ministerrådets kulturbudget skall finansiera varje typ av sådana institutioner eller finna annan finansiering.

För Gunnar Björk och även för de övriga som ställt frågor här vill jag påpeka atl de nordiska samarbetsminislrarna i Mariehamn denna månad har givit stramare anvisningar för budgeten 1991. Vi har alltså ingen expansion atl arbeta med.

Så till Marianne Samuelsson: Nej, det här "kuppas" inte fram - det redovisas vilka institutioner som kan komma i fråga, därest vi vill skapa de ytterligare ramar som parlamentarikerna har beställt. Obehaget är naturligtvis alt man nu talar om vad en ompriorilering innebär. Det är ju alltid tjusigare atl använda termen ulan all behöva exemplifiera.

JAN STRÖMDAHL (vpk):

Herr talman! Statsrådet vill inle la ställning nu lill de olika institutionerna, men statsrådet borde väl i så fall här kunna vara med om principen atl det vore lämpligt all se till atl berörd personal och berörda användare av dessa institutioners tjänster, utbildning och forskarutbildning får komma lill tals, så atl man har ett bättre sakunderlag när man sedan skall ta ställning. Jag kan hålla med om all man borde diskutera om den här verksamheten borde sorlera under någon annan budget, eftersom det är många sakområden som är berörda. Om man har sådana konkreta förslag borde också de las med i det här svepet.

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr talman! Jag tycker alt del är bra atl ministern lalar om all han i nuläget inte lar ställning lill vilka institutioner som skall läggas ned eller vad som skall ompriorileras. Det är klart atl detta måste diskuteras vidare. Jag hoppas också att ministern meddelar institutionerna, så att de vet om vad som kommer all ske och del inle skapas en onödig oro bland personalen innan man har diskuterat fram ett slutligt ställningslagande.

Jag tycker fortfarande att pressinformalionen är klantig i det här fallet. När det gäller omprioriteringar måste del finnas fler möjligheter att diskutera än just bara fyra institutioner, en i varje nordiskt land.

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Låt mig då ta upp den formella sidan av saken med utgångspunkt i del som Jan Slrömdahl senast sade. Jag tycker faktiskt inle att en ämbetsmannagrupp i Nordiska rådet, om den får i uppdrag att inför ministerrådet redovisa vad en ompriorilering konkret kan innebära, på grundval av ell sådant allmänt uppdrag av ministrarna skall störta ut och föra någon form av MBL-förhandlingar eller andra förhandlingar med dem som är anställda på institutionerna i fråga. Hade denna ämbetsmannagrupp störtat ut och börjat förhandla om nedläggning, då tycker jag all parlamentarikerna med fog hade kunnat invända mot en sådan hantering. En arbetsgrupp redovisar vad som kan bli nödvändigt, därest man vill få fram 30 miljoner. Däref-

Prot. 1989/90:34 ter inleds en process där de som har att ta ställning, nämligen ministerrådet,

28 november 1989 ytterst med förankring hos de parlamentariker som ingår i Nordiska rådet,

I I för de diskussioner som behövs direkt med dem som är berörda, de som ar-

P ' ° betar på ifrågavarande institutioner. Jag anser att del hade varit opassande,

därest ämbelsmannagruppen hade haft slutförda förhandlingar bakom sig

när den lämnade sin rapport.

JAN STRÖMDAHL (vpk);

Herr talman! Innebär det också alt statsrådet tycker alt det är riktigt att en sådan ämbetsmannagrupp eller arbetsgrupp hemlighåller sitt ställningstagande för de direkta berörda, så att de inte ens när de efterfrågar information får sådan med hänvisning till alt det är hemligt eller all man säger "det här får ni inte reda på, det berör inle er"? Del är så del har gått till. Det hade faktiskt kunnat slumpa sig så all ministerrådet i går hade kunnat falla elt beslut. Nu var ni så kloka att ni inte gjorde det, kanske delvis därför atl de här förhållandena hade kommit lill offentiighelen. För dem som nu studerar samhällsplanering och en demokratisk hantering av förändringar i samhället känns del som ett hån när sådanl här kan komma fram på del sätt som skett i del här fallet,

MARIANNE SAMUELSSON (mp);

Herr talman! Naturligtvis skall del här gå rätt till formellt sett. Jag kan inle tänka mig alt en ämbetsmannagrupp har i uppgift att förhandla och besluta -del måste väl ändå ske på en annan nivå. Men trots det kan jag inle tycka att det gått räll lill när man inte informerat berört utskott, trots alt man så nyligen hade möjlighet till det. Det hade funnits möjlighet, anser jag, atl lämna fram den här rapporten för tre veckor sedan när utskottet var samlat. När det gäller ministermölel är det skönt atl höra att ni inte har fattat beslut, men om jag fatlat del hela rätt hade ni lika väl kunnat fatta beslutet om alt de här fyra institutionerna skulle skäras ned. Då hade vi stått här nu utan möjlighet all påverka.

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Den här procedurdiskussionen är mycket intressant. Jag no
terar en spänning mellan vad Jan Slrömdahl säger och det som Marianne
Samuelsson säger. Jan Slrömdahl tycker atl det är stötande atl en arbets
grupp, som inle har någon beslutsrätt och är ulan relation lill dem som är
anställda, inle springer omkring och informerar de anställda på egen hand
som om den vore en beslutsgrupp. Marianne Samuelsson tycker i och för sig
alt denna ämbetsmannagrupp hade bort träda i direkt kontakt med kulturut
skottet i Nordiska rådet. Då måste jag påminna om att det faktiskt är minis
terrådet och regeringarna som slår i ansvarsställning till utskottet. Nordiska
rådet och de institutioner som är berörda. Jag tycker att det är rimligt att
man upprätthåller någon elementär ordning om var del parlamentariska an
svaret finns. Om ministerrådet hade fattat ell beslut i går, hade vi med anled
ning av ell sådant varit parlamentariskt ansvariga, Ämbetsmannakommittén
har aldrig någol parlamentariskt ansvar gentemot utskottet eller de an-
14 ställda.

JAN STRÖMDAHL (vpk):

Herr talman! Den här ämbetsmannakommittén kan jämföras med en förvaltning av tjänstemän som bereder ett ärende, 1 alla andra sammanhang är del ju denna tjänstemannagrupp, denna förvaltning, som organiserar hur man skall ta in synpunkter, remittera, ha samråd osv. Del kan naturligtvis också en sådan här utredningsgrupp göra, innan man kommer fram lill de beslut som de parlamentariska församlingarna fattar. Parlamentariska församlingar går ju aldrig ut och organiserar det här samrådet i några andra sammanhang. Jag vidhåller alltså min principiella ståndpunkt.

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

MARIANNE SAMUELSSON (mp);

Herr talman! Vad ministern säger nu är ju att ministerrådet myckel väl hade kunnat fatta ett beslut i går om alt dra ned på de här institutionerna. Frågan är; Vad hade hänl då? Hade institutionerna över huvud tagel kunnat vara med i debatten om sin framlid? Och hur hade vi parlamentariker som är valda lill utskottet kunnat vara med?

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Regeringsledamöterna, ministerrådets ledamöter, är ansvariga inför sina parlament. Del är svaret på frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1989/90:242 om bristen på studentbostäder

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Kent Carlsson har frågat mig om jag är beredd att ställa krav på berörda kommuner alt redovisa planer för hur studenternas bostadsbehov skall klaras innan ny eller utökad utbildning förläggs till en ort.

Enligt min erfarenhet brukar de berörda kommunerna vara mycket intresserade av all få utökad högskoleutbildning. Expansionen av högskoleutbildningen i framtiden kommer sannolikt alt vara begränsad. I de fall del blir fråga om utbyggnad kommer jag naturligtvis alt la hänsyn till möjligheterna all bereda nytillkomna studenter bostad.

De största problemen när det gäller studenternas boende finns i huvudsak på de större högskoleorterna och beror på den dimensionering av högskolan som redan är beslutad. Då del knappast är aktuellt atl genomföra några slörre minskningar av studerandeantalet vid universiteten är det nödvändigt atl kommunerna och berörda myndigheter intensifierar ansträngningarna för atl lösa problemen.

I övrigt vill jag hänvisa till bostadsministerns svar den 7 november på en fråga från Birger Andersson om regeringens initiativ för all förbättra bostadssituationen på kårorterna.

KENT CARLSSON (s);

Herr talman! Jag tackar statsrådet Göransson försvarel. Jagar tyvärr inte nöjd med della, med tanke på den nuvarande situationen på högskoleorier-

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

na och när det gäller eventuellt tillkommande högskoleorter. Jag har i egenskap av ledamot av regeringens ungdomsboendedelegation varit ute och rest i ell antal kommuner och har då frågat hur man löser bostadsfrågan för studenterna. Intresset har varit väldigl blandat.

Jag skulle vilja be utbildningsministern om elt förtydligande av sitt svar. Del gäller då detta med atl ta hänsyn till möjligheterna alt bereda nytillkomna studenter bostad. Jag frågade om utbildningsministern var beredd att ställa krav på kommunerna all dessa skall visa upp planer för hur man löser bostadsfrågan när utbildning tillkommer eller flyttas.

Om man tittar i regeringens budget, ser man atl det finns en del nya utbildningar - bl.a. skall en journalistutbildning med 30 platser förläggas lill en ort i norra Sverige.

Del är vikligl atl regeringen utnyttjar alla möjligheler som finns för atl få fram nya bosläder lill studenterna. Del är också viktigt alt utbildningsministern på sin kant följer upp det som bosladsministern sade häromveckan och all de samlade resurser som regeringen har utnyttjas.

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Del är klart att det som bostadsminislern sade för två veckor sedan också är regeringens uppfattning. På den punkten hänvisar jag ju till vad bostadsminislern sade.

När det gäller frågan om vad jag menar med att ta hänsyn till möjligheterna i della sammanhang är innebörden av delta uttalande atl jag inte anser det vara möjligt eller lämpligt alt ha någon form av villkorskoppling. Riksdagen kan ju tycka all det på en viss ort behövs viss utbildning och vara beredd atl förlägga platser lill den orten. Men då kanske man säger i kommunen i fråga; Vi länker inle bygga bostäder. Riksdagen skulle då vara förhindrad att fatta beslut om alt lokalisera utbildning till den orten. Jag kan alltså inle se att en sådan villkorskoppling är lämplig. Därför har jag i mitt svar på Kent Carlssons fråga vall att säga "ta hänsyn till". Eftersom kommunerna i normalfallet är hungriga på ny utbildning utgår jag från atl del kommer alt vara jämförelsevis enkelt atl påpeka alt man måste se till atl del också finns studentbostäder när man begär utökade utbildningsplatser.

KENT CARLSSON (s):

Herr talman! Jo, kommunerna är hungriga på högskoleplatser. Men i min fråga begär jag inle alt utbildningsministern skall ställa kravet att nya bostäder skall byggas, utan vad del handlar om är atl man skall redovisa planer för hur frågan om studenternas bostadsbehov skall lösas innan man förlägger utbildning lill en viss ort. Del kan innebära atl man visar på hur del befintliga bostadsbeståndet utnyttjas. Del var det kravet som jag undrade om utbildningsministern var beredd atl ställa i samband med diskussioner om var ny utbildning skall placeras.

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Jag skall gärna se till all vi i alla sammanhang när vi diskuterar med kommunerna tar upp och beaktar bostadsfrågan för studenterna utan alt del för den skull - och därmed hoppas jag alt vi kan vara överens-

behöver innebära någon form av byråkratisk ordning som kunde försena planeringsprocessen. Jag skall således se lill att vi tar upp den frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

8 § Svar på fråga 1989/90:249 om högskolan i Kristianstad

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Bengt Harding Olson har frågat mig om jag är beredd att låta högskolan i Kristianstad själv bestämma lämplig utbildningsorl för sin polymerlekniska utbildning.

Bakgrunden till frågan är del förslag som UHÄ har lämnat om taklen och innehållet i uppbyggnaden av den nya ingenjörsutbildningen under den närmaste treårsperioden. I det sammanhanget har UHÄ också föreslagit atl ell anal nuvarande lokala linjer inom det tekniska området skall fogas in i den nya ingenjörsutbildningen

Jag vill framhålla vad som betonades i regeringens proposition om den nya ingenjörsutbildningen, nämligen alt reformeringen av ingenjörsutbildningen i stor utsträckning måste bygga på resursmässig samverkan mellan gymnasieskolan och högskolan i fråga om lärare, lokaler och utrustning. För närvarande regleras den påbörjade försöksverksamheten med ingenjörsutbildning så, alt regeringen har angivit på vilka orter utbildningen skall bedrivas. Syftet bakom detta är alt såväl högskolor som kommuner skall ges goda planeringsförutsättningar för de förändringar som skall förberedas.

Ärendet bereds inom utbildningsdepartementet inför näsla års budgetproposition och jag är därför inte beredd alt nu besvara frågor om enskilda utbildningar.

BENGT HARDING OLSON (fp);

Herr talman! Jag får lacka statsrådet så mycket för svaret.

På högskolan i Kristianstad finns del en särskilt intressant utbildningslinje för polymerteknik. Del har gjorts stora satsningar där. Åtskilliga miljoner har salsals på investeringar. Man har lyckats anskaffa många kvalificerade lärare. Utbildningen har gott rykte både nationellt och internationellt. Men i nuläget finns risken enligt uppgifter från högskolans rektor atl utbildningen läggs ned helt i onödan.

Man frågar sig: Vad är då orsaken? Jo, orsaken är att universitets- och högskoleämbetet vill flytta utbildningen lill annan ort. Man vill flytta den från Kristianstad lill Hässleholm - utan någons begäran härom, lill allas förvåning och mol mångas vilja.

Min bedömning är den alt del här är ett uttryck för, skulle jag vilja säga, klåfingrig centralbyråkratism. Statsrådets svar innehåller inte något bestämt besked. Jag tolkar emellertid svaret så, atl statsrådet i varje fall i någon mån försvarar UHÄ. Men jag noterar alt regeringen i propositionen sade att syftet var att ge goda planeringsförutsättningar. UHÄ;s agerande här har dock åstadkommit precis den motsatta effekten. Då undrar jag; Är statsrådet be-

2 Riksdagens protokoll 1989/90:34

Prot; 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

redd all återställa planeringslugnel i Kristianstads län och på Kristianstads högskola?

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Som jag nämnde i mitt svar bereds den här frågan inom regeringskansliet. Jag kan därför inle ge besked om vilka förslag regeringen kommer all lägga fram, Lål mig bara säga all del grundläggande för regeringens hantering av della ärende är den proposition som lades fram förra året. Dessutom är del en allmän strävan att vi inte skall ha för många orter med sådan här utbildning. Men samtidigt vill jag gärna notera att jag självfallet inle har kunnat undgå att få information om det som Bengt Harding Olson betonar när han lalar om all saker sker lill allas förvåning och mot mångas vilja. Jag har alltså vid en överläggning med företrädare för högskolan i Kristianstad fått högskolans och länets företrädares uppfattning redovisad för mig. Delta ingår naturligtvis i del underlag som regeringen har all la ställning lill,

BENGT HARDING OLSON (fp);

Herr talman! Det är riktigt alt det har förekommit en uppvaktning i delta sammanhang. Men del är också angelägel all frågan tas upp i parlamentet. Naturligtvis är del UHÅ;s förslag. Men propositionen är regeringens.

Del finns tre punkter som är intressanta här. Den första punkten gäller syftet, som jag nämnt, UHÄ motverkar propositionens syfte.

När del gäller den andra punkten talar man om resursmässig samverkan. Men den flyttning som UHÄ är inne på kommer atl innebära en resursmässig förstörelse i form av en nedläggning av linjen.

Den tredje punkten las inle upp i regeringens proposition. Men jag skulle ändå vilja ha ett svar från statsrådet. Man lalar om samverkan mellan högskola och gymnasieskola. Jag utgår då från att del också skall vara samverkan mellan högskolan och UHÄ, Del tror jag vore lämpligt. Eller hur anser statsrådet all man annars kan åstadkomma en samordning mellan regeringens proposition och UHÄ;s förslag?

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Jag upprepar alt jag får tillfälle all i kommande proposition redovisa regeringens ställningstagande, Lål mig vid detta tillfälle bara till-lägga atl den diskussion vi har fört här i dag naturligtvis lämnar ytterligare värdefullt underlag i den beredningsprocess som pågar,

BENGT HARDING OLSON (fp);

Herr talman! När del gäller handläggningen av ulbildningsärenden i ul-bildningsdepartementet noterar jag alt en central myndighet, i detta fall UHÄ, utan varje kontakt har kört över ett viktigt regionalt organ. Jag tror på Bengt Göranssons ord atl det inte har fastställts någon ny rutin inom departementet ulan alt del är ell olycksfall i arbetet.

Jag vill slutligen bara vädja lill statsrådet att han följer intentionerna i pro-

positionen - då blir slutresultatet realistiskt och utbildningsvänligt, och då Prot. 1989/90:34
blir vi glada i vårt län och vid vår högskola. 28 november 1989

Överläggningen är härmed avslutad. P I 8

9 § Svar på fråga 1989/90:229 om industrisysselsättningen i Strömstad

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN;

Herr talman! Sverre Palm har frågat industriminister Ivar Nordberg vilka åtgärder denne är beredd atl vidta för att säkerställa industrisysselsätlningen i Strömstad. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Frågan är ställd mot bakgrund av Electrolux koncernstyrelses, beslut atl man avser all inleda förhandlingar enligt medbestämmandelagen med de anställdas organisationer om nedläggning av Strömstadsfabriken. Så länge dessa förhandlingar pågår är jag inte beredd all kommentera ärendet.

Jag vill understryka all jag förväntar mig att näringslivet tar sitt regionalpolitiska ansvar. Detta innebär atl företaget lar ansvar för sin personal och för sysselsättningen i sin region i vidare mening.

Enligt vad jag har erfarit har länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län tillsammans med Uddevalla In-vest och Strömstads kommun en hög beredskap. Detta fråntar inte företaget dess ansvar.

Regeringen följer ulvecklingen i Strömstad med stor uppmärksamhet.

SVERRE PALM (s);

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga.

Bakgrunden till frågan är den oro vi känner i mellersta och norra Bohuslän för en akut arbetsmarknadskris.

Del går bra för Sverige. Vi har alla hjul i gång, kan man säga. För norra och mellersta Bohuslän ser vi en annan bild målas upp. Över 1 000 jobb riskerar att avvecklas. Del gäller 280 jobb vid Electrolux i Strömstad, över 100 jobb vid Pingvin i Brastad - här kan påpekas atl andelen kvinnor är hela 90 % -, ca 60 jobb vid Foodia i Ellos och 30 vid Flodins Filter i Lysekil. I Uddevalla hotas 400 jobb på I 17. Till delta kommer säkert 200 jobb inom service- och tillverkningsindustrin atl läggas ned.

För atl sätta in Strömstad i ett riktigt perspektiv vill jag framhålla att en avveckling av 280 jobb i Strömstad motsvarar 11 000-12 000 jobb i Göteborg.

Av de 280 anställda vid Electrolux är 90 över 50 år, och andelen kvinnor är 100. Antalet trotjänare är stort. De har alltså jobbat där sedan fabriken startade. Del finns flera fall där båda i en familj jobbar på Electrolux, och dessa drabbas särski/t hårt av att bli arbetslösa.

Företaget har som en punkt i skälen för avvecklingen angivit dåliga kom
munikationer. Jag vill starkt understryka behovet av förbättringar inom
delta område. Vi behöver i Bohuslän en upprustad bohusbana och förbätt
rade vägar, såväl E6 som länsvägarna. 19

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

Min följdfråga till ministern blir; Kan vi räkna med atl ministern och regeringen följer ulvecklingen i Strömstad och även i norra och mellersta Bohuslän?

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN;

Herr talman! Det är naturligtvis oerhört viktigt att den positiva utvecklingen i Uddevalla och TroIlhätlan-Vänersborgs-regionen utnyttjas för atl förslärka de områden som inle har haft samma stadga och framåtanda. En del av det som Sverre Palm nu beskriver handlar om verksamheter som är utsatta för en stark strukturomvandling, och del är då viktigt alt man lar vara på den arbetskraft som finns där och flyttar ut de verksamheter som har möjlighet all utvecklas också kommande årtionde och framöver. Jag vet alt det här sker ett nära samarbele mellan departement och länsmyndigheter, t.ex. med utvecklingsfonden och länsarbetsnämnden.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1989/90:251 om regionalpolitiskt stöd till Örnsköldsviks tjänstecentrum

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN;

Herr talman! Sigge Godin har frågat om jag kan redogöra för hur regeringen handlägger en ansökan om regionalpolitiskt stöd för skapandet av elt tjänste- och utvecklingscentrum i Örnsköldsvik.

Regeringens handläggning av siödärenden följer ett för flertalet ärenden likartat mönster. Detta kan i korthet beskrivas så, atl efter del all ansökan har inkommit begärs yttranden av berörda myndigheter. Därefter tas erforderliga kontakter med den sökande innan ärendet avgörs.

Detta förfarande gäller också för Örnsköldsviks kommuns ansökan om bidrag till ell tjänste- och utvecklingscentrum.

Så snart ansökan och länsstyrelsens yttrande inkommit till arbetsmarknadsdepartementet sammanträffade departementet, SIND och länsstyrelsen med representanter för Örnsköldsviks kommun. Vid detta tillfälle klargjordes från arbetsmarknadsdepartementet alt något regionalpolitiskt stöd enligt gällande regler inte kunde lämnas för del aktuella projektet.

Riksdagens beslut om användningen av det regionalpoliliska stödet medger inte stöd till lokaler av den omfattning som del planerade centret har. Vidare är Örnsköldsvik en för stor ort för all stöd skall kunna lämnas till lokaler för uthyrning.

Örnsköldsviks kommun har enligt uppgift under hand reviderat projektet något. Möjligheten lill ett eventuellt lokaliseringsstöd kan prövas av regeringen för företag som kan komma atl vilja etablera sig i det planerade centret. I den samrådsverksamhei som arbetsmarknadsdepartementet bedriver med tjänsteföretag i Stockholmsregionen framhålls också Örnsköldsvik som en lämplig lokaliseringsort.

SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret.

Det här är ell mycket märkligt ärende. Vi vet, som statsrådet antyder, att SIND har i uppdrag att plocka fram företag som kan etablera sig i Örnsköldsvik och atl inventera tillgången på arbetsuppgifter för företagen. Allt verkar positivt och bra, och därför satsar kommunen mycket på all göra en insats för att företagen skall känna sig välkomna och få en samlad tillvaro, där de kan stötta varandra.

Om man säger A måste man säga B - det gäller också den socialdemokratiska regeringen. Vad har då hänl? Jo, den 21 juni fick kommunen ett muntligt besked om alt man inle skulle få några pengar. Varför fattar regeringen inle något beslut, när ni var så övertygade redan då? Tycker ni ändå att det här projektet borde komma lill stånd? Eller räknar ni med all man glömmer del så småningom, lägger ner del eller bekostar det själv om ni dröjer?

Statsrådet vet all Örnsköldsvik är klassad som en av fyra kommuner i landet där del finns speciella behov, och det är då rimligt att det görs något positivt. Människorna i Örnsköldsvik, alla inblandade, inkl. länsstyrelse och kommun, tror alt regeringen en vacker dag skall komma med ett positivt besked. Varför lar ni inle lag i ärendet i dag när ni lämnade ell muntligt besked för sex månader sedan? Vad hänger det på? Varför dröjer det så länge?

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN;

Herr talman! Del är riktigt all det vid sammanträffandel med kommunledningen den 21 juni meddelades att projektet, så som del presenterades för länsstyrelsen, SIND och departementet, inte kunde falla inom ramen för de bestämmelser som riksdagen har fastställt när det gäller att lämna stöd lill uthyrning av lokaler. Vi är bundna av de regler som har antagits. Ända sedan dess har del anordnats elt stort anlal sammankomster och diskussioner, där departementet har försökt underlätta för Örnsköldsviks kommun att hitta andra utvägar när del gäller att stödja de företag som är intresserade av att etablera sig. Jag skall inte gå in alltför djupt i detalj på alla dessa olika diskussioner, men de är väl dokumenterade.

Del stöd som är möjligt all ge skall gå till företag som faller inom ramen för stödberättigande, t,ex, tjänsteföretag som antingen växer, med en bredare marknad än den egna kommunen, eller utlokaliseras från exempelvis Stockholmsområdet till.Örnsköldsvik, När man vill gå vidare med ett så pass stort projekt, är det vikligl atl ta med i beräkningen alt kommunen får ett ordentligt underlag i form av hyresgäster. Om kommunen skall bedriva projektet vidare själv är inte min sak atl avgöra. Jag kan bara konstatera atl det projekt som presenterades för departementet i juni inle föll inom ramen för de regler som också departementet har all följa.

SIGGE GODIN (fp);

Herr talman! Vi vet att det är så. Jag känner till reglerna. Det är inte det jag syftar på. Min fråga gällde: När ni nu inle länker ge något stöd, varför fattar ni inle ett beslut? Varför dröjer del sex månader, som del gjorl lill i dag? Det kan alltså dröja sex månader till. Tänker ni över huvud taget fatta något beslut i della ärende? Det är frågan.

Prot. 1989/90:34 Vilka förslag har ni givit kommunen och hur skall man bära sig ål? Man

28 november 1989 kan inle bara sitta och vänta. Dessutom vet statsrådet all del finns ett antal

] ] förelag som är beredda att gå in i detta projekt eller att flytta till Örnskölds-

" ■' ° vik och starta tjänsteproduktion. De vill göra något positivt på tjänslesidan.

Det kanske också kan tillföra en hel del arbete för kvinnor. Det är kvinnosys-

selsätlningen som är del slora problemet i Örnsköldsvik. Vilka förslag har

ni lämnat, som kommunen inte känner till? Hur skall de göra, och när tänker

ni göra någonting?

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN;

Herr talman! Först och främst vet Sigge Godin mycket väl atl bollen aUtid när det gäller det praktiska genomförandel ligger hos de kommun- och länsansvariga. Vi har meddelat all projektet inte faller inom ramarna, och i de diskussioner vi har haft med företrädarna för SIND, länet och kommunen har vi sagt alt vi från departementet är beredda alt förmedla kontakter med intresserade förelag.

De företag som på ett tidigt stadium var med i diskussionen var förelag inom Örnsköldsviks kommun som hade tänkt sig en omlokalisering. Det innebar alltså inle någon sysselsättningsökning. Den lypen av etableringar ger inle någon grund för sysselsältningsstöd eller lokaliseringsstöd, utan det handlar om atl knyta kontakter med storstadsregionerna för atl få nya företag till orten. Det arbetet pågår och kontakter har etablerats.

Vi kommer, när vi har diskuterat färdigt med kommunföreträdarna, atl lämna de besked som skall lämnas. Men diskussionen med kommunen är ännu inle avslutad.

SIGGE GODIN (fp);

Herr talman! Som vi båda vet har SIND sedan många år i uppdrag att arbeta med della. Del gör man bra och de har kommit lill bra resultat. Det finns många arbetsuppgifter för tjänsteföretag. Vi kan alltså lokalisera upp dem från Slockholm, del går alldeles utmärkt. Del finns flera företag atl välja bland som skulle kunna gå in i ett sådant här projekt. Därför är det litet märkligt att statsrådet säger atl man inle har resonerat färdigt med kommunen. Enligt min uppfattning och mina informationer förs del inga diskussioner med kommunen. Ärendet ligger stilla i någon dammig låda på departementet. Människorna i Örnsköldsvik tror naturligtvis, eftersom detta förhalas, att man har något ytterst glädjande att ge örnsköldsviksborna, som så väl behöver det.

Men när skall vi få veta beslutet? Det vore fakliskl dags att lämna del. När skall de få besked om detta?

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN;

Herr talman! Beslutet kommer atl lämnas när de diskussioner som förs är
avslutade. Jag vet inle vilka informationer Sigge Godin har, men enhgt mina
informationer är samtalen ännu inte avslutade. Det som är klart är alt det
projekt som redovisades för departementet i juni inte föll inom ramen. Där
för har diskussioner förts kontinuerligt, med avbrott för två sommarmåna-
22 der.

SIGGE GODIN (fp); Prot. 1989/90:34

Herr talman! Jag vet i alla fall genom kommunen alt del inle förs några      28 november 1989
diskussioner. Man är bekymrad över lägel, för det kostar miljoner varje må-     ~        [    [
nad när man inle vetom man skall sälta projektet i sjön eller inle. Problemet      P f   8

är atl del rinner ul en massa pengar och atl man är tveksam till vad man skall göra eller inle göra. Ge ett konkret besked all banta projektet på del ena eller andra sättet, eller förklara, som statsrådet säger, alt det här är en för stor ort, som aldrig någonsin kan få någol stöd. Säga del eller skriv en rad om del på ett papper; Detta är ett avslutat ärende, svaret är nej. Orten är för stor, punkt slut. Det är inget att diskutera. Men i Örnsköldsvik litar man på all del nog kommer något positivt så småningom. Frågan är om del gör del.

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN;

Herr talman! Jag vet inle vilka informationer Sigge Godin har, men jag har en fullständig dokumentation över vilka samtal som har förts. Jag har personligen haft elt sammanträde med kommunstyrelsens ordförande tillsammans med berörda handläggare. I den diskussionen, liksom vid den information som lämnades den 21 juni, var precis det som Sigge Godin berörde helt klart. Projektet var för stort och orten är för stor. Däremot finns del andra möjligheler till stöd för tjänsteföretag, under förutsättning atl de faller inom ramen för den typen av omlokaliseringar.

Efler dessa besked har man ändå ansett att del funnits anledning alt fortsätta diskussionen för atl få stöd och hjälp av departementet. Det slödel och den hjälpen släller departementet upp med tills dess atl kommunen har fattat sill eget beslut om vad man slutligen vill göra med projektet. Så slår frågan nu. Del finns ingen anledning för kommunen atl se delta som en förlamning. Jag ser inte heller detta som en förlamning hos departementet. Vi har meddelat ell besked. Vi kan också inom kort ge ett slutligt besked.

SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Jag konstaterar bara alt detta är ett märkligt ärende, där man inle meddelar kommunen ell skriftligt beslut. Skall jag tolka svaret som att statsrådet anser alt SIND skall avbryta sina kontakter i Örnsköldsvik och lägga ner del projekt som har varit så positivt? Om regeringen tycker atl del är fel alt salsa i Örnsköldsvik, borde man avbryta den positiva verksamheten. Det skapar bara irritation i slutänden. På vilket säll menar statsrådet annars alt man skulle gå lill väga? Eller kan jag tolka svaret som att det kommer all ske någol positivt bara vi har mod och tid all vänla, bara vi lugnar oss?

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Sigge Godin blandar ihop två olika saker. Del arbete som
SIND gör och det arbete som departementets handläggare, som ansvariga
för ijänsleförelagsfrågor, gör är all koppla ihop ijänsleföretagsulvecklingen
och expansionen i Slockholm så alt man kan dra nytta av dem i andra delar
av landet. Det SIND gör är att utveckla tjänsteförelag också i andra delar av
landet. Del finns ingen som helst anledning att avbryta denna verksamhel. 23

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

Tvärtom skall den vara så intensiv som möjligt. Men delta projekt faller inte inom ramen för stöd till lokaler för uthyrning.

SIGGE GODIN (fp);

Herr talman! Statsrådet vet mycket väl, eftersom statsrådet har förordnat mig lill den regionalpoliliska nämnden, alt jag känner lill vilka vägar man skall gå och hur SIND arbetar. Jag är faktiskt inte felinformerad.

Om man säger A skall man också säga B, och då skall man vara beredd alt stötta en sådan fin satsning som den som görs av SIND i Örnsköldsvik. Annars skall man avbryta den och salsa i en annan kommun, som kanske lill storleken är sådan atl den kan få stöd.

Jag tycker ändå atl statsrådet kunde säga all regeringen inom en viss lid kommer atl lämna elt skriftiigt besked samt att det skall bli så positivt som möjligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1989/90:252 om sysselsättningen i Härnösand

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Sigge Godin har frågat mig vilka åtgärder regeringen är beredd alt vidta för alt ny såväl civil som statlig verksamhet skall kunna lokaliseras till Härnösand.

Bakgrunden till frågan är bl.a. att Hagraf nyligen meddelat alt man avser att inleda förhandlingar enligt medbestämmandelagen med de anställdas organisationer om en avveckling av verksamheten i bolagets anläggningar i Härnösand.

Innan dessa förhandlingar är avslutade är jag i dag inte beredd atl göra några närmare kommentarer i det aktuella fallet.

Rent allmänt gäller naturligtvis, som jag påpekat i olika sammanhang, atl näringslivet måste ta ett regionalpolitiskt ansvar. I en situation när ell företag avser att lägga ner viss verksamhet måste företaget beakta alla möjhgheter att la elt ansvar för såväl den personal som direkl kan förlora sina arbeten som för sysselsättningen på orten i vidare mening.

Jag vill vidare i delta sammanhang påminna om de resurser som regeringen i vårens komplelleringsproposilion ställde lill förfogande för att främja en positiv utveckling av arbetsmarknaden i Väslernorrlands län. Genom dessa insatser har man i länet bl.a. fått möjlighet lill köp av särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning, till särskilda utvecklingsprojekt och till bildande av ett investmentbolag. Detta tillsammans med länels ordinarie resurser ger en god grund atl ulveckla verksamheten i bl.a. Härnösands kommun.

Regeringen kommer att noga följa utvecklingen.

SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Jag ber atl få lacka för svaret, även om jag inte alls är nöjd med det. Härnösand är uppbyggd på offentlig sektor, och staden har förlorat

500 sysselsättningstillfällen under 80-talet. Industrisektorn är mycket liten. 1     Prot. 1989/90:34
stort sett alla i vårt land har följt frågan om nedläggning eller inte av Ulansjö      28 november 1989
Bruk. Därtill kommer all Hagraf nu lägger ner sin verksamhet. Samtidigt får            [

vi inget besked om vad som händer rrted KA 5 och Marinkommando Nord. P 1 8

Det är ändå regeringens sak att bedöma om de skall få vara kvar.

Det är riktigt, som statsrådet säger, atl det finns myckel goda förutsättningar i Härnösand, men man måste där ha ell rejält stöd. Min fråga är därför; Får exempelvis KA 5 vara kvar och vilken statlig hjälp tänker ni ge Härnösand?

I svaret säger statsrådet att del inte går atl göra något förrän förhandlingarna är avslutade, men del var inte del som jag hade frågat om, utan frågan var; Vad kan man göra i Härnösand, en kommun som är illa ute, egentligen oavsett hur det går med Hagraf? Kan man förvänta sig atl regeringen lar kraftlag för atl få dit ny sysselsättning? Del behöver inle vara en ny bilfabrik, ulan det kan också vara något annat. Också en statlig salsning är elt alternativ. Del finns myckel alt välja på, och vi har från länsstyrelsen faktiskt år efter år pekat på en hel del projekt.

Allt delta vet statsrådet. Information har lämnats både muntligt där uppe och i skriftlig form till departementet. Det räcker dock inte med att säga att man har satsat på olika projekt i Västernorrland. Vi måste i dag la nya tag, satsa på nytt och skapa arbetstiUfällen speciellt i Härnösand, en kommun som är illa ule. Jag undrar därför vad ni kan göra och vad ni länker göra.

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Vi har ju ett myckel nära samråd med Väslernorrlands län, och i diskussionerna om länsulvecklingsprogrammet, både med länsstyrelsen och med företrädare för de olika kommunerna, finns del en hel del konkreta idéer på kort sikt och konkreta strategier på litet längre sikt. Från departementet kommer vi från regionalpolitisk synpunkt nalurliglvis alt göra allt vi kan för att understödja och fullfölja de positiva idéer och tankar som finns när det gäller både Härnösand och de övriga kommunerna i Västernorrland.

Sigge Godin ställde den konkreta frågan vad vi gör just beträffande Hagraf. Han är mycket väl medvelen om alt vi inte går in i konkreta ärenden där man har påbörjat en förhandling.

Vad gäller utvecklingsmöjligheter finns det en hel del positiva förutsättningar Det finns kunnig arbetskraft, förutsättningar för Ijänsleföretagsut-veckling osv., och den typen av frågor kommer vi att fortsätta att arbeta med. Det finns också på industriområdet en hel del välutbildad och duglig arbetskraft, som kan vara en grund för etablering av verksamheter. Jag nämnde i mitt svar resurser för utvecklingsprojekt och investmentbolag, och vi skall använda de resurser som finns liksom också möjligheten till samråd med departementet.

SIGGE GODIN (fp);

Herr talman! Min fråga var om regeringen är beredd att lokalisera civil
eller statlig verksamhel till Härnösand - oavsett vad som händer med Hag
raf. Därför kvarstår min fråga om regeringen är beredd atl jobba för atl 25

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

exempelvis KA 5 skall få finnas kvar, dvs. för alt vi skall ha kvar ell kustartilleri på Norrlandskusten. Vi har pläderat för atl ell arkiv- och informationscentrum borde byggas upp i Härnösand. Det finns, som statsrådet antyder, flera sådana möjhgheter.

Jag tror dock alt människorna i Härnösand i dag vill ha ett besked om huruvida ni länker göra något konkret. Också vi riksdagsmän kan säga alt vi skall göra allt vad vi kan för att Härnösand skall överleva, men människorna där nöjer sig inte med det. De vill inte alt deras barn skall flytta söderut. Del måste finnas arbetstillfällen även i de norra delarna av landet. Vad innebär det litet mera konkret att regeringen gör allt vad den kan?

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN;

Herr talman! När del gäller frågan om kustartilleriet och försvarsanordningarna i övrigt har jag ingen möjlighet atl ge några besked, ulan de frågorna får las upp i anslutning lill behandlingen av försvarsanläggningarna i stort. Arkiv- och informationsutvecklingen är en sådan punkt som jag anser att länsstyrelsen och länsorganisationen i övrigt bör ägna särskild uppmärksamhet ål, och det har jag också kommenterat när det gällde Västernorr-landsinsatserna vid det förra tillfället. Jag hävdar fortfarande atl alla de konkreta kontakter och det nät av diskussioner som vi har med Västernorrland -jag kommer själv att åka lill Västernorrland denna vecka - ger en god grund för sammanknylning av intressenter med varandra.

Vi kommer att följa ulvecklingen och alt stödja de goda idéer som dyker upp, inom de ramar som står till buds för oss. Jag menar att Väslernorrlands län har fått goda förutsättningar all börja detta arbete genom de Väslernorr-landsinsatser som gjordes av riksdagen i våras.

SIGGE GODIN (fp);

Herr talman! Ja, Västernorrland har fåll ett stöd, men del är ett långsiktigt stöd, som inle ger effekt i dag. Härnösand måste därför få konkreta projekt, som kan sättas i sjön ganska omgående, eller förhoppningsvis goda råd i det avseendet. Tänk över frågan om KA 5! Resonera med försvarsministern före besöket i Västernorrland! Ta fram de aktuella projekt som länsstyrelsen har pekat på och rota litet grand i lådan med uppgifter om samråd med industrin! Del finns där kanske någol som man kan ta fasta på. Vi behöver inte en bilindustri, men vi kan mycket väl tänka oss något annat. Det behöver inle vara några slora projekt, men projekt som kan sättas i sjön 1990.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1989/90:248 om handeln mellan Sverige och de av Israel ockuperade områdena

Statsrådet ANITA GRADIN;

Herr talman! Berndt Ekholm har frågat mig vad regeringen kan göra för att bidra till en utvecklad handel mellan Sverige och de av Israel ockuperade områdena.

Regeringen ser sedan en lång tid tillbaka med djup oro på ulvecklingen i Prot. 1989/90:34
de av Israel ockuperade palestinska territorierna. 28 november 1989

Det är viktigt att ge palestinierna det stöd som är möjligt. Sverige har bl.a. [ ]

via UNRWA, FN;s hjälporganisation för palestinska flyktingar, men också P I 8

via enskilda organisationer, givit ett betydande humanitärt bistånd lill de ockuperade områdena. Delta stöd har i år ökat.

Regeringen skulle se med tillfredsställelse på en ökad import från de ockuperade palestinska områdena. De produkter som importeras från dessa områden behandlas inte annorlunda än import från u-länder.

Vad som till slut är avgörande för de svenska imporlförelagen är om produkten är konkurrenskraftig lill såväl pris som kvalitet samt om villkoren i övrigt står i nivå med vad andra länder kan erbjuda,

Sveriges import från de ockuperade områdena är i dag obetydlig. Den organisation som på statlig sida kan främja export lill Sverige är IMPOD (Im-porlkonloret för u-landsprodukter), IMPOD undersöker vilka marknadssektorer och produkter som kan vara av intresse för Sverige och palestinsk export, IMPOD har undersökt möjligheterna lill direklimport också lill Sverige på samma sätt som lill EG,

De varor som diskuterats är främst olika slag av frukter och nötter. Prover testas för närvarande i Sverige från livsmedelshygienisk synpunkt. Ytterligare varor kan bli aktuella efler produktutveckling och förbättring av förpackningstekniken. Där skulle svenska insatser kunna öka produkternas säljbarhet i Sverige,

Detta är situationen i dagslägel.

Arbetet med att få lill stånd en ökad import från de av Israel ockuperade områdena fortsätter.

Tredje vice talmannen konstaterade all frågeställaren inte var närvarande i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.

13 § Svar på frågorna 1989/90:160 och 245 om åtgärder mot missbruk av sjukförsäkringen

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Rune Backlund och Anne Wibble har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för all förhindra alt sjukförsäkringen missbrukas.

Den senaste liden har försäkringskassorna runt om i landet intensifierat sin sjukkontroll. Vid dessa kontroller har del bl.a. visat sig all det finns de som arbetar samtidigt som de uppbär sjukpenning. Detta är helt oacceptabelt. När försäkringskassan har skäl all misstänka fusk skall della polisanmälas. Resultaten är också en tydlig signal om behovet av alt sjukkontroller görs för att sjukförsäkringen inte skall missbrukas.

Del är angeläget att arbetet med att avslöja missbruk bedrivs effektivt,
dvs. att försäkringskassorna fortsätter med kontroller hos arbetsgivarna och
även genomför andra typer av kontrollundersökningar riktade mot vissa för
säkrade eller grupper av försäkrade. Sådana insatser har också prioriterats
under senare lid. 27

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

Även riksförsäkringsverket agerar aktivt för atl stävja missbruk. Verket har enligt vad jag erfarit nyligen fått in svaren på en förfrågan till kassorna om hur slora resurser som har avsatts för kontrollverksamhet under del första halvåret 1989 och vilka resultat som utförda kontroller har givit. Verket har inte hunnit analysera materialet ännu men har noterat all många försäkringskassor har genomfört eller inom kort kommer att genomföra arbets-givarkonlroller och konlrollstudier. Utifrån analysen avser riksförsäkringsverket alt bilda sig en uppfattning i frågan, om kontrollverksamheten hgger på en rimlig nivå. Därefter kommer verket all presentera närmare riktlinjer om hur och i vilken omfattning kontrollverksamheten bör bedrivas.

Riksförsäkringsverket har nyligen också kommit in med en begäran om utökad försöksverksamhet med förenklade rutiner i samband med arbetsgivarinträde på den privata arbetsmarknaden. Ett sådant försök pågår just nu på SKF i Göteborg. Med arbetsgivarinträde blir del omöjligt för de försäkrade atl arbeta hos sin ordinarie arbetsgivare samtidigt som sjukersättning utges. Riksförsäkringsverkets hemställan bereds för närvarande inom socialdepartementet.

Jag kan således konstatera alt ett aktivt arbete nu bedrivs inom försäkringskassorna och riksförsäkringsverket för att förbättra sjukkontrollen och därmed stävja missbruk av sjukförsäkringssystemet.

RUNE BACKLUND (c):

Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret på min fråga. Jag ställde den med anledning av resultatet av en kontroll i Sundsvall. Det är några veckor sedan, och man kan nu konstatera all vi sedan dess varje vecka har fått rapporter från olika håll i landet om liknande resultat, dvs. att del förekommer ett utbrett fusk med sjukförsäkringen.

För den som följer utvecklingen på sjukförsäkringsområdet, som har gjort del i några år och som regelbundet träffar personal vid landels försäkringskassor kommer resultatet av undersökningarna kanske inle som någon överraskning. Kassans personal har under flera år tagit upp den här utvecklingen och varnat för all sjukförsäkringen i allt slörre omfattning missbrukals och atl fusket blivit allt vanligare, framför allt bland de unga. Del sista har också bekräftats av den undersökning som har gjorts vid Stockholmskassan.

Del är inle heller några små summor del handlar om. Två dagars kontroll i Stockholmsområdet gjorde atl man fick ett ålerkrav på 230000 kr. Omsätter man den siffran för hela landet, där vi har en total kostnad för sjukförsäkringen på kanske 50 miljarder, inser man atl del kan vara miljardbelopp som belalas ul felaktigt.

Låt oss titta tillbaka på vad regeringen och socialministern har gjort. Vad är det som har hänl under 1980-lalel när del gäller försäkringskassorna? Jo, man har skurit ned anslagen lill personal, man har tillfört kassorna nya arbetsuppgifter utan atl tillföra nya resurser, och det har tvingat kassorna att omprioritera sina resurser, så all i princip all kontrollverksamhet under ett anlal år har legal nere. Dessutom har lokalkontoren här och där i landet lagts ned. Därigenom har också personkännedomen försämrats.

Del här är i allra högsta grad en resursfråga för kassornas del. Del svar som socialministern lämnat innebär atl han skall få in uppgifter utifrån

landet. Men jag tycker atl det viktigaste nu är ett klart besked från regeringens sida att man ställer erforderliga resurser till kassornas förfogande. Annars hjälper det inte atl presentera aldrig sä många resultat av undersökningar eller andra uppgifter - då har kassorna ändå inle resurser alt klara det här arbetet.

Prot. 1989/90:34 28 november 1989.

Svar på frågor

ANNE WIBBLE (fp);

Herr talman! Även jag skall be atl få tacka socialministern för svaret på min fråga. Jag ställde den hell nyligen, eftersom fusket med sjukskrivningarna har varit så omskrivet under senare lid. Jag menar atl fusket skadar hela sjukförsäkringssystemet. Andra ser atl ingenting görs ål del och frestas alt göra likadant. Det strider mol det allmänna rättsmedvetandet.

Jag är inle heller särskilt övertygad om att det hjälper att anmäla fusk till polisen - polisen har sällan möjlighet all följa upp ärenden; det har åtminstone sagts mig all så sällan sker.

Som del nu är får man flera negativa effekter. Fusket kostar pengar - det minskar mängden arbetstimmar, det minskar arbetsutbudet och det strider, som jag nämnde, mol del allmänna rättsmedvetandet.

Jag tycker all socialministerns svar var utomordentligt passivt. Jag beklagar det. Jag tror inte alls atl det hjälper med mer kontroll. Kassorna har inte resurser all genomföra den, om de inte fullständigt skall negligera det som kanske är ett lika allvarligt problem, nämligen de långa sjukskrivningarna och rehabiliteringsarbetet.

Del som innebär någon liten ljusglimt och ger någol hopp om tankeverksamhet på socialdepartementet är att socialministern säger att man bereder en begäran från rik.sförsäkringsverket om alt pröva utökad försöksverksam-hel med arbetsgivarinträde. Detta gör på mig ett oerhört blekt intryck. Jag tycker atl socialministern här i dag kunde var beredd att säga alt han vill införa arbetsgivarinträde - del skulle, tror jag, ha mycket stora positiva effekter.

Jag skulle gärna vilja ha elt besked av socialministern också om atl han är beredd att i positiv anda överväga ett nästa steg i form av en arbetsgivarperiod.

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Först vill jag konstatera att vi är överens om atl man måste reagera mot det fusk som förekommer - annars finns det risk all hela sjukförsäkringssystemet kommer i vanrykte. Vi tycks vara överens om alt det är nödvändigt all vidta åtgärder.

Sedan kan det naturligtvis alltid sägas att det inte i första hand är kontrollåtgärder som man önskar vidta. Men då det har redovisats att fusk förekommer i den här omfattningen måste kontrollåtgärder ingå som ett led i de åtgärder som man vidtar för alt få systemet alt fungera bättre.

Jag kan redan nu säga att vi naturligtvis är medvetna om att detta är en resursfråga för kassorna och alt vi just nu i samband med budgelförberedel-serna diskuterar att ge kassorna ökade resurser för atl de skaU kunna bedriva en ökad kontrollverksamhet.

När man säger all del nu kommer rapporter varje vecka om att det före-

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

kommer fusk, är det viktigt alt påpeka atl de rapporterna grundar sig på en ökad kontrollverksamhet från försäkringskassans sida - utan den hade vi inte fått fram det materialet. Det är alltså en växelverkan som här förekommer.

Anne Wibble säger sedan att det inte är tillräckligt kraftfulla åtgärder som regeringen vill vidta. Jag vill då gärna avisera alt del naturligtvis kommer ytterligare åtgärder - riksdagen har ju självt beställt ell förslag om hur arbelslivsfonden, som riksdagen har beslutat om, skall användas. Regeringen har fått riksdagens uttalande om all vi skall redovisa det under del här året, alltså senast i december månad.

Ett av syftena med arbetslivsfonden är enligt riksdagens eget uttalande att minska sjukskrivningarna. I det sammanhanget räknar vi också med atl kunna presentera förslag som gör all vi kommer till rätta med de problem som vi har inom sjukförsäkringssystemet. Åtgärder på längre sikt, för alt förkorta långtidssjukskrivningarna, som Anne Wibble talade om, är naturligtvis de viktigaste. Men vi kan även vidta åtgärder för atl komma lill rätta med de problem som vi nu diskuterar.

RUNE BACKLUND (c):

Herr talman! Det är positivt att socialministern nu är beredd atl i budgetpropositionen anslå pengar lill del här Det är hell nödvändigt, om man ute på ka.ssorna skall klara en kontrollverksamhet, med tanke på det myckel ansträngda arbetsläge som där råder. Del är ell positivt besked, och jag tror alt det välkomnas ute på kassorna atl man nu får veta att man har stöd för att i arbetet verkligen priorilera även kontrollverksamheten.

När del gäller arbelsgivarinträdel vill jag säga alt del är litet märkligt att man alltid måste tassa runt den här frågan - varför vågar man inte ta steget fullt ut och införa ett arbetsgivarinträde?

Del har ju varit på förslag under elt par års tid. Såvitt jag förstår har försöksverksamheten vid SKF i Göteborg bara givit positiva erfarenheter hillill-dags.

Därför borde del inle behövas mer försöksverksamhet. Del är mer en fråga om politiskt mod. Jag efterlyser ell förslag från socialministern redan under vårriksdagen om arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen.

ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Del är riktigt som socialministern säger, atl uppgifterna om fusket har kommit fram därför alt kassorna har intensifierat sin kontroll. Det är bra.

Då är den enda lösningen faktiskt inle att sätta in fler kontrollåtgärder Nu vet man redan atl det förekommer ett omfattande fusk och i vissa fall sannolikt försäkringsbedrägeri, som är ell allvarligt brott. Man måste därför vara beredd att överväga att genomföra förändringar i hela systemets konstruktion, så atl man undviker sådana lösningar som fakliskl har skapat del här fusket. Det var därför jag ställde min fråga.

Jag måste beklaga all socialministern vill vänla och inle riktigt vägar säga vad han avser all föreslå. Riksdagen borde faktiskt på det här sättet kunna

få ett besked om vilka förslag socialministern anser är bra och värda att fram- Prot. 1989/90:34

läggas för riksdagen. 28 november 1989

Personligen tycker jag alt elt arbetsgivarinträde inle borde kräva någon [

ytterligare omfattande försöksverksamhet eller några andra överväganden P ■' °°'

eller beredningar inom socialdepartementet. Socialministern borde kunna uttala en åsikt om arbetsgivarperiod såsom en lösning.

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Alt införa den s.k. SKF-modellen i sjukförsäkringssystemet kräver inget politiskt mod alls. Den har ju införts helt ulan pohliska beslut. Den kan alltså införas inom det nu gällande regelsystemet.

Atl riksförsäkringsverket vill driva en försöksverksamhet med utgångspunkt i den modellen har jag uppfattat på så säll all man efter denna tid har kommit fram till att SKF-modellen kan förbättras i olika avseenden. Det kan dessutom vara så, atl den inle passar alla förelag ulan bara företag av en viss storlek. Därför kan del vara förnuftigt all inle lägga en schablon över hela arbetslivet och alla företag ulan i stället pröva sig fram till det system som fungerar bäst för resp. företag.

För egen del kan jag säga all jag inle heller har uppfattal aft den s.k. SKF-modellen - som nu för övrigi provas av åtminstone ytterhgare något förelag-innehåller några ölägenheter. Jag är mycket positiv till alt den sprids vidare.

Men de ytterligare åtgärder som vi talar om och som kan behövas för atl vi skall komma till rätta med de olika problemen inom sjukförsäkringssystemet kräver litet mer tid atl bearbeta. Vissa av dem kräver inle mer tid än all riksdagen kommer alt få förslag under december månad.

RUNE BACKLUND (c);

Herr talman! Det är ju bra atl socialministern är positiv till SKF-modellen. Jag har nämligen upplevt atl del var litet trögt all få politiskt stöd för de försök som riksförsäkringsverket har velat genomföra. Det har väl snarare varit så, all man har varit rädd för alla typer av experimenterande för atl hitta andra vägar för administration. Del är ju bra om de nu får en politisk uppbackning så all denna verksamhel rullar på i landet.

Knappast något av de projekt som har genomförts har varit självklart, och del har också riktats kritik mol dem från olika håll. Nu har del visat sig alt många farhågor har varit ogrundade.

Nästa steg som rör en arbetsgivarperiod där arbetsgivaren tar över hela ansvaret för de första 14 dagarnas sjukfrånvaro kräver kanske mer arbete inom departementet innan det kan genomföras. Men det är även vikligl all studera den frågan för all man skall kunna se hur sjukförsäkringen skall kunna reformeras under 90-talel.

Del är uppenbarligen på det sättet att resurserna för administration av sjukförsäkringen under 90-lalet måste användas lill de långiidssjukskrivna. Då är det vikligl all man kan göra sig kvitt de administrationskostnader som krävs för de korllidssjukskrivna.

ANNE WIBBLE (fp);

Herr talman! Det var ju angenämt all socialministern ändå uttryckte sig 31

positivt om arbetsgivarinträde. Det kan säkert leda till all man kommer lill

Prot. 1989/90:34 rätta med det fusk som uppstår då sjukskrivna är på sina vanliga arbeten.

28 november 1989 Men del löser på intet säll problemet med dem som är sjukskrivna och samli-
I digt knäcker extra, dvs. arbetar på ett annal arbete än del ordinarie. Jag tror

ivar pa frågor skulle lösa detta väsentiigt mycket bättre om man hade en arbetsgi-

varperiod. Då skulle man också få en effektiv morot för de enskilda arbetsgivarna att förbättra arbetsmiljön. Det tror jag vi kan vara överens om. Det skulle nämligen direkl påverka frånvaron på arbetsplatsen. Detta är en angelägen uppgift för aUa som har att måna om människors välfärd.

Jag tycker alt del är lilet konstigt att socialministern inte kan uttrycka en åsikt om förslaget om arbetsgivarperiod, som ändå har förekommit i debatten ganska lång lid. Socialministern måste ha haft goda möjligheler att fundera över del. Jag vill fortfarande gärna höra vad socialministern tycker om detta förslag.

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Jag uppfattar saken på det sättet atl vi är överens om alt den väsentligaste uppgiften framöver är att komma över på den s.k. arbetslinjen inorn socialförsäkringssystemet, dvs, att en mindre andel av tillgängUga resurser skall användas för passiva utbetalningar av ersättningar och bidrag av olika slag och en ökad andel för rehabiliteringsinsatser och aktiva insatser för att människor skall komma tillhaka till arbetsmarknaden. Delta har väl också präglat den allmänna debatten i dessa frågor.

Från den utgångspunkten kan rnan diskutera olika metoder för att göra detta. En metod i den riktningen är Svenska arbetsgivareföreningens förslag om en arbetsgivarperiod. På den punkten finns andra förslag som pekar i sanirna riktning men som kan ha andra fördelar. De förslagen skall ju diskuteras inom arbetsmiljökommissionen. Det är rimligt alt arbetsmiljökommissionen får ytterligare någon tid på sig för att diskutera de åtgärderna innan regeringen lägger konkreta förslag.

RUNE BACKLUND (c);

Herr talman! På den sista punkten måste man tolka socialministern på det sättet att införande av arbetsgivarinträde ligger ell anlal år framåt i tiden.

Arbetsmiljökommissionen är väl inte klar med sitt arbete förrän tidigast nästa år. Med tanke på de beredningstider som krävs kommer förändringar inle alt kunna genomföras förrän ett antal år in på 90-lalet. Del innebär att vi får vänta en väldigt lång period innan vi kan genomföra en förändring som nödvändig och som måste ske ganska snart om vi skall få loss de resurser som behövs för att klara de långa sjukskrivningarna.

Man borde studera denna fråga separat och inte hänvisa frågan till arbelsmiljökommissionen som ju har fullt ypp med andra uppgifter.

ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Jag är överens med socialministern om atl arbetslinjen är
något vi bör eftersträva. Problemet är bara att detta inte är vad som genom
förs inom sjukförsäkringen i dag. En arbetsgivarperiod skulle l.ex. kunna
frigöra ganska stora mängder administrativa och andra resurser som just
32 skulle kunna anyändas för atl komma liU rätta med de långa sjukfallen och

till rehabiliteringsinsatser m.m. som verkligen skulle ligga i linje med denna Prot. 1989/90:34
arbetslinje som vi båda tycker är bra. 28 november 1989

Jag frågade faktiskt inte efler när regeringen avser alt framlägga förslag. ] ]

Jag förslår mycket väl atl socialministern inte ännu är färdig med detta ar- P J 8

bete. Vad jag efterlyste var socialministerns uppfattning. Han är ju ansvarig för sjukförsäkringen och den exploderande utgiftsökning som pågår. Jag vill veta om han tycker att metoden arbetsgivarperiod är bra och väl värd att övervägas. Tyvärr lycks jag inle kunna få någol svar på den frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1989/90:246 om utlandssvenskars rätt till sjukvård i Sverige

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Lena Boström har frågat mig om det inte är en rättvisefråga all avvisa patienter som bor och betalar skatt i ell annat land och hänvisa dem till den sjukvård som finns i det landet.

Enligt Lena Boström händer det då och då att svenskar som av skattetekniska skäl är bosatta utomlands återvänder till Sverige vid behov av behandling eller operation och all dessa människor inte sällan får förtur i kön med motiveringen att fallet är akut.

Den 1 juli i år infördes genom beslut av riksdagen nya regler för ullands-svenskars rätt till sjukvårdsförmåner. Reglerna innebär i korthet att utlandssvenskarnas rätt lill sådana förmåner enligt lagen om allmän försäkring har avskaffats och ersatts av ell åtagande från sjukvårdshuvudmännen. Delta åtagande innebär alt sjukvårdshuvudmännen utanför den allmänna försäkringens ram ger de utlandssvenskar som inte har sina sjukvårdskostnader täckta på annat sätt vård enligt villkor som finns intagna i en rekommendation i denna fråga från Landstingsförbundet till sjukvårdshuvudmännen.

Elt annat vikligl motiv för denna nyordning var atl del saknades sociala skäl för alt generellt ge svenska medborgare bosatta utomlands vård i Sverige på den svenska försäkringens bekostnad. Många av dessa personer omfattas nämligen av offentliga eller privata försäkringssystem som ersätter deras kostnader för vårdbehov som uppkommit även utanför bosättningslan-del.

Det är således sjukvårdshuvudmännen som, mot bakgrund av vad som anges i den träffade överenskommelsen och nämnda rekommendation från landstingsförbundet, avgör vilka villkor som skall gälla när en utlandssvensk söker sjukvård här i landet. Jag förutsätter alt huvudmännen följer det nya regelsystemet. Någon skyldighet atl ge utlandssvenskar vård vid icke akuta sjukdomsfall finns inte.

Till sist vill jag framhålla alt jag delar Lena Boströms uppfattning atl del vore djupt orättvist och slötande om de utiandssvenskar som får sjukvård i Sverige i enlighet med de nya reglerna får gå före andra i vårdköerna om del inle finns starka medicinska grunder för detta.

3 Riksdagens protokoll 1989/90:34

Prot. 1989/90:34 LENA BOSTRÖM (s);

28 november 1989 Herr talman! Jag lackar statsrådet för svaret. Jag uppfattar det som en

] ] uppstramning av dessa rättigheter.

varp frågor Problemet med de här frågorna är bara atl det alllid är läkarens bedöm-

ning som avgör om en utlandssvensk skall få vård eller inte. Jag känner lill ett flertal fall där man verkligen måste fråga sig om del är del akuta behovet som har varit avgörande då man gett dessa utlandssvenskar vård vid svenska sjukvårdsinrättningar. Jag tycker det är märkligt atl man kan stöta på fall där del handlar om utlandssvenskar som kommer hem på semester och vid varje semestertillfälle blir jättesjuka och måste tas in på lasarettet och få vård, medicinering osv. för elt år framåt. Sedan kommer de tillbaka näsla sommar osv.

Jag tycker all tydligare direktiv bör utgå från sjukvårdshuvudmännen, alt del numera är dessa regler som gäller och all sjukvård till utlandssvenskar bara skall ges vid absolut akuta fall. Det får inle bli så all man av mycket grumliga skäl ändå ger utlandssvenskarna vård. Man kan t.o.m. få uppleva fall där de gått före i långa operalionsköer med motivet all del har varit akut just då.

Jag lackar än en gång för svaret, och jag hoppas atl man stramar upp de här rättigheterna ännu mer.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1989/90:254 om subventionen av receptbelagda läkemedel

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr talman! Kent Carlsson har frågat mig om vad regeringen tänker göra för att hejda de snabbt stigande kostnaderna för all subventionera enskildas kostnader för receptbelagda läkemedel.

De kostnadsuppgifter som Kent Carlsson redovisar i sin fråga är oroande. Den kraftiga kostnadsstegringen mellan åren 1988 och 1989 förklaras dock lill ungefär hälften av en ändring i ulbelalningsrulinerna från riksförsäkringsverket lill Apoteksbolaget. Orsakerna lill kostnadsutvecklingen är emellertid flera. Prisutvecklingen på läkemedel och utvecklingen mot nya och dyrare läkemedel samt läkarnas förskrivningsvanor och lerapitradilio-ner är viktiga faktorer i delta sammanhang. Av de subventionerade läkemedlen är del framför allt de som är kostnadsfria för de enskilda försäkrade som uppvisar den snabbaste kostnadsökningen.

Inom socialdepartementet bereds för närvarande förslag från tre utredningar inom läkemedelsområdet. Under näsla år avser jag alt föreslå regeringen att riksdagen föreläggs förslag till olika åtgärder som bl.a. syflar till all motverka denna kostnadsutveckling. Ett förslag gäller inrättande av en fristående myndighet för den statliga läkemedelskonlrollen. Därutöver saknar jag med anledning av del pågående beredningsarbetet möjlighet alt redovisa vilka övriga åtgärder som kommer att föreslås. 34

KENT CARLSSON (s):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Del är bra alt stalrådet håller med om atl kostnadsutvecklingen inle är rimlig.

Jag skall dock be atl få justera en siffra som jag har nämnt i min fråga från 5,6 miljarder i år lill 5,5.

Men del är ändå en ganska oroande kostnadsutveckling som har skett när det gäller receptbelagda läkemedel. Jag måste tyvärr ifrågasätta den uppgift som statsrådet ger, all detta skulle bero på förändrade utbelalningsrutiner. Under förra året hade man en kostnadsutveckling på ungefär 14%, och i år räknar riksförsäkringsverket också med en kostnadsutveckling på 14-15%. Då kommer man upp i ungefär 5,5 miljarder.

Förskrivningsvanor lalar statsrådet om. Del är ju så all Apoteksbolaget, som vi har gett uppdraget att sköta detaljhandeln här i landet och som också skall sköta informationen lill läkarna, inte har gjort några slörre insatser för alt få läkarna att förändra sina förskrivningsvanor. Tvärtom är de snarast utsatta för hårda påtryckningar från läkemedelsindustrin.

Lål mig la elt exempel. Del gäller generisk förskrivning. Jag har tagit med mig två små burkar. Del är dels ett s.k. varumärkesläkemedel, som kostar 200 kr, dels ett generiskt som kostar 100 kr. Läkarna skriver givelvis ut det som kostar 200 kr. Detta belastar vår läkemedelsbudget myckel hårt. Hur skall man få en kostnadsmedvetenhet hos både Apoteksbolaget och läkarna för atl de skall börja skriva ut de billigare läkemedel som har samma verkan?

Min fråga lill socialministern är - eftersom förslaget kommer först efler årsskiftet om all förändra dessa spelregler - om socialministern är beredd alt före årsskiftet säga upp avtalet med Apoteksbolaget, som kommer atl styra verksamheten under de kommande fem åren om man inle säger upp del före årsskiftet, för alt ge oss fria händer när det gäller all göra om verksamheten.

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Jag tror inte atl jag kan ge någol sådanl löfte till Kent Carlsson som atl della avtal skall sägas upp. Jag är inte heller säker på atl det så alt säga är där knuten ligger när del gäller de ökande läkemedelskostnaderna. De utredningar som ganska nyligen har genomförts har gjorts just därför alt vi har samma uppfattning, nämligen att kostnadsutvecklingen på detta område är oroande. Som utredningarna visar fordras det emellertid elt antal olika åtgärder för all man skall komma lill rätta med kostnadsutvecklingen. Della får vi behandla under nästa år, efler hand som förslagen tas fram.

Det råder dock inga delade meningar oss emellan om att det nuvarande systemet är otillfredsställande och om alt vi inle kan vara nöjda med atl läkemedelskostnaderna visar en så snabb ulveckling som de nu har gjort, jämfört med många andra områden av samhällslivet.

KENT CARLSSON (s):

Herr talman! Del är helt uppenbart all del avtal som staten har tecknat med Apoteksbolaget säger just atl man skall eftersträva låga läkemedelskostnader och hålla koll på den internationella utvecklingen för att ta till vara de erfarenheter som görs där. Apoteksbolaget verkar inle ha gjort del.

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

för i Sverige fortsätter man att skriva ul de dyra varumärkesläkemedlen, och någon information till läkarna om vilka kostnaderna är för dessa läkemedel och för de billigare finns i princip inte.

Trots detta avtal finns del i dag inga som helst incitament och heller ingen vilja från bolagets sida vad jag har kunnat förstå all förändra sin verksamhel. Det är ju Apoteksbolaget som verkligen kan göra någonting för atl sänka läkemedelskostnaderna!

Det är också därför jag tror all del är viktigt all man säger upp avtalet för atl ge både departementet och riksdagen möjlighet all fakliskl gå in och förändra avtalet i riktning mot en starkare styrning av Apoteksbolaget.

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr talman! Först vill jag säga att jag tror alt Apoteksbolaget i hög grad har medverkat till all hålla tillbaka kostnadsutvecklingen på läkemedel i Sverige, om man nämligen jämför med vad som har skett i många andra länder. Men del är myckel möjligt alt man inte har gjorl tillräckligt, utan all del finns ytterligare alt göra på detta område. Det indikeras ju av den kostnadsutveckling som vi har haft.

Jag är dock inle så övertygad om alt detta måste ske just i samband med en uppsägning av ett avtal. Del finns naturligtvis många olika möjligheler för samhället att påverka kostnadsutvecklingen, och det länker vi inte avslå från i fortsättningen.

KENT CARLSSON (s);

Herr talman Jag ifrågasätter också den uppgiften, alt Sverige skulle ligga lägre i fråga om kostnader för olika läkemedel. Om man jämför varumärkesläkemedel här i Sverige med andra länder så kan man säkert hitta stöd för del. Del är bara det all i andra länder har man andra förskrivningsruliner, beroende på att deras socialförsäkringssystem och apotekssystem tvingar fram en annan förskrivning, som gör att man får ned kostnaderna.

Läkemedelsbranschen och Apoteksbolaget visar i sina beräkningar och tabeller just på det som socialministern säger, nämligen atl vi är väldigt duktiga i Sverige.

Om man i stället för all titta på de tjusiga namnen på läkemedel börjar titta på substanserna, visar del sig alt ulvecklingen är en hell annan. Då ligger Sverige högt i kostnader för läkemedel.

Detta är det viktigt att komma ål vid en omprövning, och del är också därför som del är vikligl alt sälla press på Apoteksbolaget, som har fått ensamrätt all sköta detaljhandeln med läkemedel. Det är därför jag undrar om socialministern är beredd att vidta en sådan åtgärd som all säga upp avtalet, för all man skall få möjlighet atl omdiskulera och omförhandla della.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1989/90:260 om omhändertagandet av dödfödda Prot. 1989/90:34
foster 28 november 1989

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM; Svarpåfrågor

Herr talman! Ingrid Ronne-Björkqvist har frågat mig vilken åtgärd regeringen har för avsikt all vidta för att en ändring snabbt skall komma till stånd, så alt dödfödda foster blir slutligt omhändertagna på ell värdigt och respektfullt sätt.

Situationen då ell barn föds dött kan vara myckel olika och föräldrarnas reaktion variera från fall till fall. Del kan l.ex. gälla en spontanabort, men det kan också vara en legal abort. Utgångspunkten bör ändå vara att all hantering inom sjukvården av döda kroppar grundas på respekt för den döde och hänsyn lill de efterlevande.

Den översyn som konslilutionsulskollel hemställde om i sitt betänkande (1986/87:20) om omhändertagande av dödfött foster resulterade i all transplantationsutredningen fick i uppdrag alt under sitt utredningsarbete beakta vad utskottet hemställt om. Enligt vad jag har fått vela avser transplantationsutredningen all la upp olika former av hantering av avlidna och då anlägga ell enhetligt synsätt på frågorna.

Dessutom pågår inom socialstyrelsen för närvarande ett arbete med all la fram allmänna råd för omhändertagande av dödfödda foster. De allmänna råden beräknas vara klara någon gång under våren 1990. Tanken är atl del på sjukhus skall skapas rutiner för ell värdigare omhändertagande av dödfödda foster.

Vid vissa sjukhus har man redan infört särskilda rutiner för alt kunna omhänderta dödfödda foster på ett respektfullt och värdigt säll. Jag utgår ifrån atl socialstyrelsens allmänna råd och iransplanialionsutredningens arbete kommer all innebära alt även övriga sjukhus som omhändertar dödfödda foster skapar sådana rutiner.

INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp);

Herr talman! Jag ber att få tacka socialministern för svaret.

Den nuvarande ordningen är djupt oetiskt, eftersom foster och dödfödda barn under 28 veckors ålder behandlas som riskavfall och bränns tillsammans med sjukhusels sopor. Samma mening hade också en enig riksdag, som för snart tre år sedan uttalade alt dödfödda skall behandlas på ell värdigt och respektfullt säll och all regeringen skulle göra en översyn. Vid den tidpunkten var faktiskt regeringen kallsinnig. Saken fick ligga orörd över ett år, från februari 1987 lill juni 1988, innan jag i samband med en frågedebatt fick veta all ingenting hade gjorts. Det överlämnades direktiv till transplantationsutredningen.

Nu tycker jag all del är bra all socialstyrelsen på eget initiativ har börjat
förbereda Allmänna råd, men borde inle transplantationsutredningen på
skyndas? Jag har fått vela att det inte kommer någonting i nästa betänkande,
som beräknas bli framlagt någon gång i vinter. Innan näsla belänkande kom
mer dröjer del minst elt år. Delta innebär att frågan kan komma upp till
beslut först 1991, och då har det gått fem år sedan motionen skrevs och fyra
år sedan riksdagen fattade sitt beslut. Tycker inte socialministern all hand- 37

Prot. 1989/90:34 läggningstiden är orimligt lång, då del ändå gäller en fråga som är så pass

28 november 1989 okomplicerad? Det rör sig ju om elt missförhållande som är djupt slötande

I och oetiskt och som orsakar onödigt lidande för sörjande föräldrar.

Svar på frågor

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr talman! Det är klart atl man kan säga all del inte skall behöva ta så lång tid all komma till rälla med en fråga av del här ganska konkreta slaget, men jag har inte uppfattat det hela som all del nödvändigtvis måste la så lång lid som Ingrid Ronne-Björkqvist befarar. Som framgick av svaret har ju socialstyrelsen för avsikt atl få fram sina Allmänna råd någon gång våren 1990. Av svaret framgår det också att vissa sjukvårdshuvudmän redan har börjat tillämpa bättre rutiner på della område. Jag utgår ifrån atl sjukvårdshuvudmännen börjar tillämpa de allmänna råden när socialstyrelsen har dem klara.

Så del händer ändå någonting under tiden. Sedan kan nalurliglvis transplantationsutredningen komma med en mera allmän redovisning, men det är inle så alt del inle sker någonting under liden. Jag förutsätter att del händer någonting, om inle förr så i samband med att socialstyrelsen kommer med sina allmänna råd redan näsla vår.

INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp);

Herr talman! De samtal som jag har haft rör sig om delta att del går så trögt atl få igenom förändringen ule i landslingen. Den riktiga ordningen måste väl ändå vara att den utredning som har fåll direktiven lägger fram sin syn på saken. Sedan kan man utarbeta allmänna råd. Jag förstår inte riktigt varför utredningen skall utreda saken om råden och rutinerna har fastslagits när utredningen kommer med sitt belänkande. Därför skulle jag vilja vädja till socialministern all påskynda hanteringen i utredningen, så att ställnings-lagandet kommer så snart som möjligt och så all riksdagen kan fatta beslut.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1989/90:184 om postverkets avgifter för eftersändning av post

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Ylva Johansson har med anledning av all postverket beslutat atl höja avgifterna för adressändring frågat mig om jag anser atl verkets beslut bör förverkligas.

Postverkets beslut som gäller från och med den 1 mars 1990 innebär alt den tidigare kostnadsfria tjänsten för definitiv eftersändning under sex månader kommer alt kosta 225 kr. För tillfällig eftersändning under två månader höjs den nuvarande avgiften från 30 kr. till 100 kr. Tjänsten alt lagra post höjs från 30 kr. lill 75 kr. Enligt uppgift är höjningarna nödvändiga för alt få kostnadstäckning och för att höja kvaliteten på tjänsterna.

Alt besluta om dessa avgifter tillhör postverkels ansvarsområde.

Under della anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar,

YLVA JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Jag lackar kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Den avgift som postverket nu har beslutat om innebär atl alla människor som flyttar och som vill ha sin post med sig måste betala 225 kr. Som statsrådet nalurliglvis vet är del en stor bostadsbrist just nu i landet, I så gott som samtliga kommuner råder del bostadsbrist, och i min kommun, Slockholm, är bostadsbristen katastrofalt stor, Della har lett lill all många ungdomar, men inte bara ungdomar, drabbas av bostadsbristen och tvingas leva ett kringflyttande liv. De får flytta runt, därför all de har tillfälliga bosläder. De måste leva med alla sin saker nedpackade i lådor och kassar, som ständigt måste kunna flyttas.

Den här verkligheten i bostadsbristens Sverige, och kanske speciellt i bostadsbristens Slockholm, är oerhört plågsam för dem som drabbas, Della är orsaken lill all allt fler människor flyttar med påföljd all adressändring anmäls lill poslen. Därmed ökar utnyttjandet av definitiv eftersändning liksom nalurliglvis också poslens kostnader för den tjänsten. Men är del rimligt atl de människor som redan i dag är hårt drabbade av bostadsbristen skall vara de som finansierar kostnaden för postens uppgift alt se lill alt folk får sin post? Vore del bättre om människor i stället struntade i atl anmäla adressändring? Vad skulle poslen då göra med alla brev som poslen måste sända tillbaka? Är del här verkligen en rimlig ordning? Orsaken är ju bostadsbristen och de flyttningar som många människor tvingas lill på grund av denna.

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Vi får komma ihåg all postverket gör en betydande förlust på eftersändningar. Enligt uppgift uppgår den till 173 milj, kr. Regering och riksdag har ställt krav på postverket som innebär all man förväntar sig god service till rimliga priser lill både slora och små kunder i hela landet. Postverket skall också bedriva sin verksamhel på elt effektivt säll, så all ekonomisk överlevnad av egen kraft möjliggörs. Dessa mål kräver alt posten gör en samlad bedömning av servicen och de ekonomiska förutsättningarna:

När det gäller den speciella frågan om ungdomar och deras behov av atl flytta kan jag meddela all del har sagts mig atl postverket överväger en ung-domsrabatl för de definitiva eflersändningarna, I övrigi har jag inte särskilt myckel alt tillfoga i denna diskussion.

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

YLVA JOHANSSON (vpk);

Herr talman! Del låter ju bra alt de bostadslösa ungdomarna i della fall på någol sätt i viss utsträckning skulle hållas skadeslösa. Men jag vill påpeka all del inle bara gäller ungdomar. Att vara ung är ju inte per definition all hälla på all flytta. De som flyttar är ju bostadslösa, och många av dessa är ungdomar. Men del är inle fråga om något speciellt ungdomsfenomen. När man överväger en sådan här avgift måste man också överväga vad del kostar, om folk slutar all anmäla sin definitiva adressändring. Hur skall de kosina-

prot. 1989/90:34 derna läckas? Jag har talat med representanter för poslen och fått uppgift

28 november 1989 om vad adressändringarna kostar. Skälet lill all del har blivit dyrare är enligt

vad som sägs atl folk flyttar mer, så kopplingen lill bostadsbristen finns ju
Svarpåfrågor .

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Jag vill i korthet säga all jag utgår från all postverket har övervägt vilka följder del i olika avseenden kan bli av dessa höjningar.

Avsikten med dessa höjningar är inle all från postverkets sida tjäna pengar, utan del är atl få verksamheten atl gå runt, dvs. all finansiera sig själv.

YLVA JOHANSSON (vpk);

Herr talman! Nu rör det sig inte bara om höjningar utan också om införandel av en ny avgift. Det kunde i och för sig vara intressant alt vela vilka kostnader som rör de tillfälliga adressändringarna, och vilka som rör de definitiva flyttningarna, som närmast är kopplade till bostadsbristen.

Jag får väl hoppas att postverket kommer att överväga frågan om befrielse eller nedsättning av avgiften för dem som är bostadslösa och all della inle skall vara bara åldersrelateral utan snarare relaterat lill den situation personen befinner sig i på bostadsmarknaden.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1989/90:209 om ersättningsarbeten för postanställda i Avesta/Krylbo-regionen

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Jan-Olof Ragnarsson har med anledning av atl postverket beslutat att flytta postsorteringen i Krylbo till Borlänge frågat mig vilka ål-gärder regeringen är beredd alt vidta för alt skapa ersättningsarbeten för de postanställda i Avesta/Krylbo-regionen.

Postverket har till uppgift att ge god service till såväl slora som små kunder i hela landet lill rimliga priser. Verket skall bedriva sin verksamhel på elt så effektivt sätt all del möjliggör ekonomisk överlevnad av egen kraft. Postverket får vidare självt besluta om sin organisation.

Enligt uppgifter som jag inhämtat från postverket kommer beslutet all slå samman postsorteringen i Avesta/Krylbo med postsorteringen i Borlänge inte all medföra försämrad service för förelag, affärer och privatpersoner. Tvärtom har Borlänge poslregion som mål all ytterligare höja kvaliteten.

Enligt postverkets bedömning kommer ca 35 arbetstillfällen all beröras i Avesta/Krylbo,

Regionchefen i Borlänge har lovat alt all personal vid Krylboterminalen kan beredas annan sysselsättning inom Posten, Det kan bli i Avesta/Krylbo eller i Borlänge, Även andra orter i Avesta/Krylbos närhet kan bli ett alternativ i samband med vakanser, 40

JAN-OLOF RAGNARSSON (vpk):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret.

Del råder en stor oro bland de postanställda i Krylbo, Jag har som kommunalpolitiker erfarenhet av när företag, det kan vara statliga eller privatägda, skall lägga ner en verksamhel. Del går myckel lätt alt fatta ett sådant beslut, men när del sedan gäller all skapa ersättningsarbeten för de anställda är det myckel svårare.

I del skrivna svaret står atl postsorteringen skall flyttas till Borlänge. Detta berör också norra Västmanland och tre där belägna kommuner, eftersom postsorteringen för dessa områden skall till Västerås.

Regionalpolitiskt sett anser jag inte all delta överensstämmer med de intentioner som den sittande post- och teleutredningen har. Utredningen kommer med elt belänkande år 1990, och man skall se lill all vi får en bättre service i glesbygden och i de s.k. mellankommunerna, exempelvis Avesta kommun.

Kommunikationsministern säger i svaret all del inte blir någon försämrad service för berörda kommuner, förelag och enskilda. Statsanställdas förbund avdelning 3031 har påpekat alt del kommer atl bli sämre service eftersom bl,a, postlådorna måste tömmas tidigare på dagen och transporterna blir längre. Transporterna måste gå med lastbil sju mil upp till Borlänge och sju mil ner till Västerås, Jag anser all delta är förkastligt också ur miljösynpunkt.

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Jan-Olof Ragnarsson säger alt det i allmänhet är lätt all lägga ner verksamhel. Jag vill nog inte instämma i detta. Jag tror atl också postverket som arbetsgivare känner all det är svårt all lägga ner verksamhel, eftersom det har ett ansvar för personalen. Men icke förty måste postverkets verksamhel, liksom annan statlig verksamhel, bedrivas rationellt. Man måste vidta åtgärder som ibland innebär personalinskränkningar eller omflyttning av personal. Della skapar naturligtvis oro.

Såvitt jag har förstått av den information jag inhämtat i delta ärende, har postverket gjort betydande insatser för all gå ul tidigt med information och för all lösa frågan på ett så tillfredsställande säll som möjligt för personalen och även för all finna nya arbetstillfällen i Avesta kommun.

Jag vill slutligen säga alt enligt den information jag har fått har Statsanställdas förbund inle angivit någon avvikande mening vid förhandlingen om den nya sorteringsorganisationen inom Borlängeregionen.

JAN-OLOF RAGNARSSON (vpk);

Herr talman! Till del statsrådet sist sade kan jag säga alt jag fåll uppgifter från Statsanställdas förbund som jag har papper på, och jag har också generaldirektör Ulf Dahlstens beslut som gäller nedläggningen. Jag kan citera följande: "Synpunkter har inkommit från SF avd 3031 i Borlänge med avvikande mening lill förslaget", dvs. en nedläggning av postsorteringsanläggningen i Krylbo.

De uppgifter jag har fåll, främst från Statsanställdas förbund, är alt man

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

inte har fåll några som helst garantier för ersättningsjobb eller anställning i Avesta kommun.

Jag nämnde tidigare regionalpolitiken och den sittande post- och teleutredningen som kommer med sill slutbetänkande år 1990. Jag tycker all man skulle ha väntat med sådana här åtgärder tills utredningen har kommit med sill belänkande.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1989/90:211 om postens paketsortering i Göteborg

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Viola Claesson har med anledning av atl postverket överväger all flytta paketsorleringen från Göteborg lill Borås frågat mig om regeringen avser alt vidta några åtgärder. Viola Claesson menar alt del inte skulle vara samhällsekonomiskt försvarbart eller effektivt atl genomföra en sådan flyttning.

Lål mig först säga all del ligger inom postverkels ansvarsområde atl bestämma om den här typen av organisationsförändringar.

Enligt uppgifter som jag hämtat från postverket ökar paketvolymerna kraftigt samtidigt som pakelverksamhelen går med underskoll om ca 400 milj, kr. Postverket prövar därför olika alternativ för att lösa nu rådande kapacitetsproblem i Västsverige, All flytta poslpakelhanleringen från Göteborg lill Borås är därvid ell alternativ.

VIOLA CLAESSON (vpk);

Herr talman! Tack för svaret. Jag har full förståelse för atl poslen prövar olika alternativ, Georg Andersson, Frågan är vilket alternativ del kommer all handla om.

Poslens generaldirektör Ulf Dahlslen briljerade nyligen i en intervju med sin syn på humanism och ingenjörskonst. Han hoppades atl hans syn skulle bli ledstjärna under 90-talel. Han talade bl,a, om en kraftsamling av alla kompetenser för alt lösa miljöproblem och andra problem. Men del verkar inte som om Ulf Dahlslen i kompetensen räknar in alla dem som utför del praktiska arbetet.

Del är dessa människor som drabbas av dålig arbetsmiljö på postsorteringen. Del är de som får del kärvt om i,éx, 90 arbeten försvinner i och med en ny organisation i Göteborg, Varför skulle det inle få finnas sortering av postpakei och förelagspakel både i Borås och i Göteborg? Della har inle någon av postens utredningar givit svar på.

Utredandet har gått ul på all hanteringen av postpakei skall flyttas från Göteborg till Borås, Poslen påslår all en sådan ordning minskar kostnaderna i Göteborg, Men del tillkommer nya kostnader, som man inte har velat låtsas om och som facket har tagit fram. Facket har pekat på allvarliga fel i postens argumentering. Facket lar upp både miljö- och arbelsmiljökonsekvenser av olika alternativ. Men miljöansvar är inle någonting som poslens utredare har befattat sig med.

Har Georg Andersson lyssnat på facket? Tycker statsrådet all del är bra Prot, 1989/90:34

all facket t,ex, lar upp frågan om hur många fler vägtransporter som kan bli 28 november 1989

följden om postens utredningsalternativ slår igenom? ] ]

Svar på frågor

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Min första fråga lill Viola Claesson blir, som nästan alltid är fallet i frågedebaiter med henne, följande; Anser verkligen Viola Claesson alt vi skall avgöra den här lypen av frågor i riksdagen? Skall vi avgöra hur paketsorleringen i Göteborg bör organiseras?

Det blir litet konstigt atl föra den lypen av diskussioner i riksdagen. Delar en sak om det gäller principfrågor, men här är det fråga om all få en rationell hantering så all postverket kan undgå den stora förlust man nu har för paketsorleringen,

I poslens lällgodsverksamhel omsätter man ca 2 miljarder kronor. Underskottet i verksamheten överstiger 400 milj, kr,, och strävan är atl komma ner lill lill ell nollresultat år 1993, Jag anser att del finns anledning för mig som kommunikationsminister atl understödja sådana strävanden inom postverket. Del är faktiskt den typen av krav vi släller och den lypen av mål vi sätter upp från regering och riksdag. Om del här leder lill nya kostnader förpost-verket, måste postverket självt vara kapabelt alt bedöma. Del finns en styrelse i detta organ med parlamentariskt inslag,

VIOLA CLAESSON (vpk);

Herr talman! Ja, Georg Andersson, jag tycker all denna typ av fråga faktiskt hör hemma i kammardebatten. Det handlar nämligen om myckel viktiga principer. Jag ställde en fråga som jag inte fick svar på. Tycker inle Georg Andersson all det är bra att facket. Statsanställdas förbund, lar upp sådana konsekvenser som postens egna utredare har struntat i? Del gäller t,ex, del absurda i all om man flyttar över pakelhanleringen från Borås lill Göteborg kommer man all få köra myckel mera post på långtradare. Som jag ser det är del hell i onödan. Som posten ser del är del däremot nödvändigt eftersom man vill få ner kostnaderna.

Skall poslen inle alls behöva la hänsyn lill de andra krav som de fackligt aktiva har? Det gäller hur arbetsmiljön vid hanteringen av företagspaket i Göteborg fungerar och vilka kostnader del innebär alt förändra lokaliteterna, vilket andra utredare har pekat på kommer alt bli nödvändigt.

Har Georg Andersson inle sett den uiredning som facket har låtit Arbels-lagarkonsull AB göra i Göteborg? Där finns del viktiga synpunkter alt ta fasta på.

Överläggningen var härmed avslutad,

20 § Svar på fråga 1989/90:216 om låneflnansierade järnvägsinvesteringar

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Kenth Skårvik har frågat mig om regeringen avser all öppna 43

möjligheler för banverket alt lånefinansiera järnvägsinvesleringar.

Pröt. 1989/90:34 Jag har tidigare besvarat elt öppet brev från folkpartiels riksdagsgrupp an-

28 hovember 1989 gående finansiering av järnvägsinvesteringar. Som framgick av mitt svar an-

[ [ ser jag det nödvändigt att finna kompletterande finansieringskällor utanför

P j" 8 statsbudgeten för alt kunna tillgodose det omfattande investeringsbehovet

inom transportsektorn. Utgångspunkten skall dock vara att de projekt som

genomförs också skall vara de samhällsekonomiskt mest angelägna.

I mitt svar pekade jag på alt del inom järnvägens område bedrivs ett aktivt arbete för alt finna alternativ finansiering av olika järnvägsprojekt. Som exempel kan nämnas alt banverket nyligen har träffat ell avtal med lokala och regionala intressenter om finansieringen av dubbelspårsutbyggnad på sträckan GöleborgKungsbacka. Vidare pågår bl.a. arbetet med atl finna gemensamma finansieringslösningar för Arlandabanan och spåren runt Mälaren.

Enligt min mening bör det finnas intressenter som är angelägna om att järnvägsinvesteringar kommer fill stånd och som därmed är beredda alt svara för en del av kostnaderna för dessa.

En förutsättning för lånefinansiering är självfallet att projektet ger en tillfredsställande räntabilitet.

Lånefinansiering innebär atl framlida investeringsutrymme intecknas. Då jag bedömer atl del kommer alt finnas angelägna nyinvesteringsprojekl även i framtiden, anser jag atl arbetet med atl finna alternativ finansiering i första hand bör drivas vidare enligt nu gällande principer,

KENTH SKÅRVIK (fp):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Min spontana kommentar är alt svarets sista stycke är en liten glidning ifrån lånefinansieringen.

Jag vill också lacka för svaret på del från folkpartiet avsända öppna brevet till kommunikationsministern.

Vi tycker alt det är bra att kommunikationsministern lill synes är vilUg att börja pröva nya alternativa finansieringsformer för alt kunna få fram ett acceptabelt järnvägsnät runt om i Sverige,

Generaldirektören begär stora summor pengar för alt kunna verkställa ombyggnad, upprustning och nybyggnation av i Sverige aktuella järnvägssträckor. Enligt vad vi kan förstå är del nödvändigt. Det var inte precis något funktionellt järnvägsnät som det nya bolaget fick la hand om.

Ur miljö- och iransportleknisk synpunkt är det definitivt det bästa transportsätt vi kan åsladkomma i dag. Skall vi bli trovärdiga i våra ansträngningar att för framtiden kunna visa upp en fin miljö, så måste vi salsa på kommunikationer som ur den synpunkten är miljövänliga och utgör ett bra alternativ.

Skall vi över huvud laget kunna begära, eller ens tro, alt folk skaU ställa sina bilar hemma för alt l.ex. la sig till sitt arbete som pendlare, måste vi först se till atl kollektivtrafiken fungerar på ett acceptabelt sätt. Även här är järnvägen ett förträffligt transportmedel.

Vi politiker har här ett enormt ansvar för att nu skapa resurser för att så
snabbt som möjligt ta tillbaka all förlorad lid, som SJ och staten förut har
missat genom misskötsel av SJ,
44 Det finns många möjligheter atl genom olika finansieringsformer skapa

tillgång på medel för att kunna bygga nya järnvägsförbindelser. Det handlar     Prot. 1989/90:34
inle bara om Arlandabanan och Mälarbanan. Många andra banor är ak-      28 november 1989
tuella.                                                                                                      7~

Jag vill fråga om det finns några nya projekt på gång när det gäller finan- P f 8

sieringen.

När det gällde Västkustbanan var det egentligen bara fråga om all till stora delar flytta över det ekonomiska ansvaret till kommunerna. Jag tycker ime atl det är någon bra finansiering av järnvägsnätet.

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Kenth Skårvik och jag är i alla fall överens på två punkter, Den ena är atl det krävs slora investeringar för all åstadkornma ett bra, effektivt och modernt järnvägssystem. Det krävs säkerUgen större belopp än vad vi tidigare har föreställt oss i de politiska diskussionerna vid utformningen av trafikpolitiken. Den andra är att det krävs mycket stora insatser för att få fram miljövänliga alternativ. På dessa punkter är vi således överens.

Sedan måste vi också vara överens, Kenth Skårvik och jag, om atl dessa alternativ skall betalas. De måste betalas av våra gemensamma resurser på ett eller annat sätt. Man kan naturligtvis låna pengar. I allmänhet måste man dock betala mycket höga räntor på pengarna, och sedan skall man betala igen dem. Det är ingen riktigt genial lösning om man inte ser hur man skall finansiera det hela i slutändan. Man måste framför allt salsa pengarna på sådana objekt som kan förränta sig och som kan stå för kapitalkostnaderna.

Vi är öppna för alla möjliga initiativ och idéer på del här onirådet. På Kenth Skårviks sista fråga om nya projekt kan jag bara säga alt jag för min del är myckel angelägen om att få fram nya lösningar. Det finns också med i uppdraget för dem som nu försöker hitta finansiella lösningar för Mälarba nan och Arlandabanan att arbeta mycket okonventionellt.

KENTH SKÅRVIK (fp):

Herr talman! Jag är naturligtvis myckel tacksam för det sista kommunika tionsministern säger, nämligen alt man är öppen för alla förslag. Jag hoppas atl vi får hjälp i det avseendet. Under allmänna motionstiden kommer säkert många nya fina förslag.

Även jag är klar över att det i dag verkar behövas orealistiska summor, eftersom de trots allt i slutändan skall betalas av det allmänna. När vi satsar på detta hoppas och tror vi emellertid att järnvägen skall bli ett mycket bra alternativ i framliden. När vi har rustal upp järnvägen så att den fungerar ordentligt, hoppas vi all den skall ge pengar och finansiera sig själv. Del är mot den bakgrunden vi funderar på om lånemöjlighelen trots allt kan vara ett bra alternativ när man skall lägga upp det långsiktigt. På det sättet kan man få in pengar i framtiden för att kunna betala. Det hade dock varit mycket bättre om vi hade kunnat betala allt kontant. Nu går del emellertid inle. Det gäller även för den personliga ekonomin, och då får man ibland låna.

Jag är tacksam för det svar jag har fåll. Vi skall försöka komma tillbaka

Prot. 1989/90:34 för att ge goda råd framöver. Jag hoppas att kommunikationsministern lyss-28 november 1989 nar på dem.

P J S Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1989/90:220 om Öresundsförbindelserna

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Per Stenmarck har frågat mig hur jag släller mig till en lösning av frågan om Öresundsförbindelserna, som innebär att en kombinerad bil- och järnvägsbro byggs mellan Malmö och Köpenhamn.

Jag har vid tidigare tillfällen förklarat att vid bedömningen av frågan om en fast förbindelse över Öresund bör följande förutsättningar gälla.

Förbindelsen skall betalas av dem som trafikerar den. Subvention med budgetmedel bör inte påräknas. De miljömässiga konsekvenserna måste tillmätas stor betydelse. Goda förutsättningar för järnvägstrafik bör skapas.

Eftersom en fast förbindelse över Öresund berör även Danmark, måste frågan diskuteras med den danska regeringen innan några beslut kan fattas i Sverige. Min ambition är atl vi skall kunna ta ställning så snart som möjligt.

PER STENMARCK (m);

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret.

I en tidningsinlervju lördagen den 11 november föreslår statssekreteraren i kommunikationsdepartementet, tillika ordförande i Öresundsdelegationen, Gunnel Farm all en kombinerad bil- och järnvägsbro skall byggas mellan Malmö och Köpenhamn och all denna skall finansieras genom alt biUs-men står för samtliga kostnader. Det är mol den bakgrunden intressant atl ställa frågan om kommunikationsministern också slår bakom detta uttalande, I så fall finns inle särskilt många hinder mot att förelägga riksdagen ell sådanl förslag, som dessutom bör ha stora möjligheler all få en majoritet bakom sig. För många parter är del sannolikt inle bara acceptabelt, ulan också en bra lösning, för att komma i gång med del här bygget.

Regionalt skulle en bro mellan Malmö och Köpenhamn få många positiva effekter, Skåne är inle längre ett överhettat område, utan en region med en långsiktigt ogynnsam ulveckling. En bro över Öresund skulle kunna fungera som en magnet vid nya föreiagselableringar, inte minst som en motvikt lill Stockholmsregionen vore delta positivt.

Kommunikationsministern har chansen all bli historisk som det statsråd som efler ett sekel av utredande tar sådana initiativ alt en fast förbindelse över Öresund blir verklighet. Jag vill uppmana statsrådet all verkligen la den chansen.

Låt mig avsluta med att fråga; Vilka initiativ kommer kommunikationsministern närmast att ta i ärendet? Förs det i dag några diskussioner med den danska regeringen i denna fråga?

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Milt arbete på denna punkt baseras inle på ambitionen all bli historisk. Om resultatet skulle leda till detta har jag naturligtvis inget emot det. Men utgångspunkten är att hitta en bra lösning,

Per Stenmarck bortser i denna diskussion från det faktum all man i en bilateral lösning också måste beakta vad den andra parten har för synpunkter. Riksdagen har en gång tidigare, någon gång i mitten på 70-talel, sagt ja lill en kombinerad förbindelse. Då sade danskarna nej. Del är inle särskilt meningsfullt att arbeta på del sättet. Jag menar därför att vi bör föra överläggningar med den danska regeringen innan vi går lill riksdagen och lalar om vilken lösning vi förordar.

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

PER STENMARCK (m):

Herr talman! Jag delar kommunikationsministerns ambition i denna fråga. Kommunikationsministern säger atl vi bör föra överläggningar med den danska regeringen i denna fråga. Jag frågade tidigare om del förs några sådana överläggningar i dag. Del kunde vara intressant all få elt svar på del.

Kommunikationsministern anger i sill frågesvar tre krav som skall vara uppfyllda för atl vi skall få en bro mellan Malmö och Köpenhamn; Den skall betalas av dem som trafikerar den, dvs. del kommer inte all bli fråga om några subventioner av budgetmedel. De miljömässiga konsekvenserna skall tillmätas stor betydelse. Del skall bli goda förutsättningar för järnvägstrafiken. Därmed är ju faktiskt kommunikationsministern och vi moderater hell överens om delta. Allt detta låter bra, och det finns också med i Öresundsde-legalionens belänkande.

År kommunikationsministern dessutom överens med sin statssekreterare? I så fall borde del ju inte finnas särskilt myckel som hindrar regeringen från atl också lägga fram elt förslag inför riksdagen.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1989/90:234 om nedmonteringen av offentliga telefonkiosker

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Wiggo Komstedt har frågat civilministern om han är beredd alt med regionalpoliliska medel ersätta televerket för olönsamma telefonkiosker i glesbygd för atl där upprätthålla en god teleservice. Frågan har överlämnats lill mig.

Aulomalverksamhelen som helhet ger för närvarande 0-resullat. Televerkets mål är all verksamheten skall bära sina egna kostnader men inte behöva gå med vinst.

Den fråga som Wiggo Komsledt tar upp har direkl anknytning lill frågan om televerkets regionala och sociala ansvar. Denna frågeställning behandlas som bekant av post- och teleutredningen. Utredningens resultat beräknas föreligga i början av nästa år. Jag är därför inle beredd all nu uttala mig i frågan.

Prot. 1989/90:34 WIGGO KOMSTEDT (m):

28 november 1989 Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret.

I [ Anledningen till att jag ställde frågan till civilministern är att vi här i riksda-

varpa frågor beslutat atl de statliga verken, typ postverket och televerket, skall

vara affärsdrivande. Detta slår inte minst vi moderater bakom. Därför menar jag atl det inle kan vara kommunikationsdepartementet som skall försöka få televerket alt åla sig den här olönsamma affären. Detta var alltså anledningen till alt jag ställde frågan till civilministern.

Vi anslår pengar lill en levande landsbygd och talar vackert om att det skall vara möjligt att bo kvar i våra glesbygder, men det blir faktiskt allt svårare för människorna all bo kvar där. Posten har ersatt postkontoren med lantbrevbärare, och det är alldeles utmärkt. Televerket kör däremot inte omkring med någon ambulerande bil som ersättning för telefonstationerna.

Kommunikationsministern hänvisar i sitt svar lill alt den sittande post- och teleutredningen snart beräknas bli klar Del är i och för sig bra, men jag vill då fråga; Vore del inle rimligt att televerket avvaktade med sina åtgärder?

Just i dessa dagar sker en nermonlering av den enda offentliga telefonen i vissa mindre samhällen. Vore det då inle rimligt att televerket avvaktade den sittande utredningen de månader som återstår fram lill början av nästa år, innan man går in med dessa åtgärder? Om utredningen skulle komma fram till att denna verksamhet skall subventioneras via statsmakterna, vilket kan vara möjligt, då är det orimligt att televerket nu lägger ner pengar på att montera ner dessa telefonkiosker för all senare få pengar för alt montera upp dern igen. Jag frågar statsrådet: Hade det inte varit rimligt för televerket att vila på hanen några månader?

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON: Herr talman! Det är inle alldeles lätt att bedöma varje enskild telefonkiosk. Det finns enligt uppgift 40 000 telefonautomater i det här landet, varav 6 400 utgörs av automater i kiosk. Denna verksamhet omsätter ca 200 milj. kr. och ger ell O-resultat. Del innebär att det krävs en ganska betydande vinst frän den automatverksamhel som bedrivs i tätortsområdena för alt finansiera den olönsamma lelefonautomatverksamhel som upprätthålls i glesbygder. Policyn inom televerket är atl så långt möjligt bibehålla olönsamma telefonautomater i glesbygd. Men smärtgränsen går nalurliglvis någonstans.

En viss förändring av verksamheten tror jag ändå att man måste acceptera även om en uiredning pågår. Mitt intryck är att- såväl post- som televerk i avvaktan på utredningen bedriver förändringsarbetei på detta område med ytterst stor varsamhet.

WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag kom alldeles nyss med andan i halsen hit från ett sam
manträde med postens styrelse, där vi diskuterade den mycket dåliga och
olönsamma affär som det är för posten att bära ut tidningar i glesbygd. I om
råden med tätare bebyggelse är del andra som lar hand om distributionen.
Men poslen bedriver ändå denna verksamhet, och man finansierar verksam
heten med intäkter från andra områden. Detta är nödvändigt för att kunna
48 upprätthålla servicen.

Samma sak borde naturligtvis gälla televerket i del sammanhanget. Men     Prot. 1989/90:34
om vi inte ålägger televerket verksamheter som är olönsamma kvarstår detta      28 november 1989
problem, nämligen atl om denna enda möjlighet till telekommunikation ule    ]   ~

i samhällena försvinner blir ju situationen på dessa orter ännu sämre. P J 8

Jag är medveten om den utredning som sitter, och jag accepterar det svar som kommunikationsministern ger mig. Men jag anser ändå, statsrådet, att vi kunde vara överens om alt det för staten totalt sett blir en enormt dålig affär om televerket med skattebetalarnas pengar skall montera upp dessa telefonautomater igen om några månader, vilket blir följden om nu post- och teleutredningen skulle komma fram till all denna service skall vara kvar i våra glesbygder.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1989/90:236 om fortsatt persontraHk på järnvägssträckan Gävle-Avesta/Krylbo-Örebro

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Olle Östrand har frågat mig om regeringen är beredd atl anslå ytterligare 23 milj. kr. för alt trygga fortsatt persontrafik på sträckan Gävle-Avesla/Krylbo-Örebro.

Bakgrunden till frågan är atl transportrådet tidigare i höst redovisat elt förslag till upphandling av långväga tågtrafik som har en klar regionalpolitisk betydelse men som SJ inle anser sig kunna klara på affärsmässiga villkor. Förslaget innebär att 618 milj. kr. används för lågköp. Dessutom föreslås 50 extra miljoner för alt trygga och utveckla tågtrafiken i Värmland, Norrland och på den bana i Bergslagen som Olle Östrand frågar om.

Transporlrådets förslag bereds för närvarande i regeringskansliet. Förslag till medelsberäkning kommer all föreläggas riksdagen i årets budgetproposition. I avvaktan härpå har jag i dag ingen möjlighet atl närmare kommentera frågan.

OLLE ÖSTRAND (s);

Herr talman! Jag ber att få lacka kommunikationsministern för svaret. Jag har naturligtvis en viss förståelse för all kommunikationsministern inle i dag kan ge ett klart besked.

Jag vill ändå kraftigt understryka vikten av att persontrafiken även i fort
sättningen kan bedrivas på sträckan Gävle-Frövi via Avesta. 1 annat fall
kommer det alt innebära en avsevärd försämring för kontaktnätet i bl.a.
Gävleborgs län vad avser förbindelserna med både västra och södra Sverige.
Hela inlandstrafiken kommer all få sämre förbindelser västerut. Om trafi
ken skall gå via Falun förlängs restiden till Örebro med mer än en timme.
Denna förlängning av restiden accepteras naturligtvis inte av resenärerna,
utan dessa kommer med all sannolikhet all välja alt resa via Slockholm. Ef
fekten av en indragning av persontrafiken via Avesta kan då bli atl även un
derlaget för trafiken via Falun blir ännu sämre. Och även denna förbindelse
kommer kanske på sikt i riskzonen. 49

4 Riksdagens protokoll 1989/90:34

Prot. 1989/90:34 Detta innebär samtidigt en ökad belastning på lagsystemet i Slockholm -

28 november 1989 enligt mitt sätt att se alldeles i onödan.

] [ För närvarande utreds del hur lagsystemet i Bergslagen och efter Norr-

P J S landskusten skall kunna byggas upp, Snabblågslinjer kommer alt etableras i

början av 90-lalel, och snabba pendeltåg planeras all sättas in i Bergslagen. Men ännu är ju systemlösningarna inle riktigt färdiga. Därför bör trafiken på båda dessa bansträckor upprätthållas tills man har klarat ut hur tågsystemet skall se ul i framliden. Det är inle bara länsstyrelsen i Gävleborg som har denna uppfattning. Även länsstyrelserna i Kopparberg och i Västmanland menar all det är myckel viktigt atl persontrafiken upprätthålls. I detta fall är det fråga om 23 miljoner. Det är väl elt blygsamt belopp om man jämför det med andra mycket stora belopp som skall investeras för all förbättra persontrafiken?

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON: Herr talman! Jag vill först konstatera all beredningen av denna fråga, vilket jag sade tidigare, pågår, och del föreligger ell förslag från transpörtrådét. Slutligen är det riksdagen, denna kammare, som fattar beslut om hur mycket som skall anslås. Jag är också angelägen om all betona alt vi har anledning atl ställa krav på SJ all bedriva så myckel trafik som möjligt på de banor som slår till förfogande och alt anstränga sig lill det yttersta för all göra denna trafik effektiv, bra och attraktiv, så all den går ihop ekonomiskt. Men i de fall trafiken inle går att bedriva med ett rimligt ekonomiskt resultat har staten ställt åtskilliga miljoner till förfogande, för närvarande ca 600 miljoner, för att köpa icke lönsam trafik. Det är så all säga den andra stationen i det här systemet som vi nu diskuterar. Men låt oss inle glömma bort den första, atl SJ också utvecklar trafiken så all subventioner inte behövs på alltför många järnvägslinjer.

OLLE ÖSTRAND (s);

Herr talman! Jag är medveten om atl det finns begränsade resurser att röra sig med budgelmässigl. Men del finns nalurliglvis möjligheler alt även göra omprioriteringar. Men i alla sammanhang framhålls del ju att goda kommunikationer har en avgörande betydelse för en regions utveckUng. Och denna linje går igenom Bergslagen, en region som är utsatt för myckel slora strukturproblem. Samhället går ju i andra sammanhang in med massiva insatser, hundratals miljoner kronor, i Bergslagen. Då tycker jag all del vore fel att samtidigt försämra kommunikationerna i detta område, eftersom goda kommunikationer har en avgörande betydelse även för Bergslagens utveckling.

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Svar på fråga 1989/90:239 om kontroll av körkortsutbildningen för innehavare av utländska körkort

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:
50 Herr talman! Birgit Henriksson har fråga mig vilka åtgärder jag är beredd

atl vidta för alt säkerställa alt invånare i Sverige med utländska körkort/för-

arbevis har en för svensk trafik och svenskt väglag fillfredsställande utbild- Prot. 1989/90:34
ning. 28 november 1989

Bakgrunden lill frågan är atl elt utländskt körkort, inom elt år från det all [ [

körkorlsinnehavaren blivit kyrkobokförd här i landet, kan bytas ut mol elt ''P I 8 svenskt. Birgit Henriksson befarar atl det i vissa länder, l.ex. Libanon, på grund av krig kan vara svårt att bedriva ordentlig körkortsutbildning. Många människor som bor i närheten av flyktingförläggningar är därför enligt henne rädda för vad som kan inträffa i vinterväglag.

Att utbyte av utländska körkort i vissa fall förorsakar problem har redan uppmärksammats. Den av regeringen beslutade utredningen om översyn av förarutbildningen och författningarna rörande körkort skall inom ramen för sill arbete analysera de problem som nu finns i fråga om utbyte av utländska körkort och föreslå de ändringar av nuvarande syslem som kan behövas.

BIRGIT HENRIKSSON (m):

Herr talman! Först vill jag lacka kommunikationsminister Andersson för svaret. Jag är glad över atl regeringen har uppmärksammat problemet och ämnar tillsätta en uiredning. Men jag hade hoppats att andra åtgärder tillfälligt skulle kunna vidtas. Del är nämligen uppenbarl alt många trafikanter i dag utgör en riskfaktor på våra vägar. Och många flyktingförläggningar är belägna inom vanliga bostadsområden, inte bara i närheten av dem. I dessa bostadsområden leker små barn i den första snön. De prövar skidor och pulkor. Och de något äldre barnen går så här års lill och från skolan i mörker.

De flesta som vi lalar om har aldrig kört bil i svenskt vinlerväglag, och de har aldrig lärt sig atl parera sladdar eller all få stopp på fordon i snöhalka. Dessutom har dessa personer, vilket var ytterligare en anledning till alt jag ställde frågan, synnerligen dåliga fordon. Del kanske säger sig självt, eftersom del som regel gäller medellösa asylsökande eller flyktingar som lever på socialbidrag. Men bilarna är många och farorna är stora. Kan statsrådet tänka sig atl ge direktiv till en obligatorisk uppkörning tills utredningen har arbetat fram andra förslag? Detta gäller alltså endast dessa grupper. I övrigi är jag fullt på del klara med alt hanteringen av utländska körkort inte skall försvåras.

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Den kommitté som jag nämnde skall enligt sina direktiv överväga om det för rätlen till utbyte av utländskt körkort skall krävas förarprov eller annat test. Jag är inte beredd atl i avvaktan på denna uiredning nu föreslå sådana insatser. Men frågorna på delta område skall enligt direktiven beredas skyndsamt och redovisas särskilt. Jag utgår ifrån atl jag ganska snart skall få synpunkter från utredningen på denna punkt.

Herr talman! Jag tycker att Birgit Henriksson avgränsar delta område på elt för mig lilet egendomligt sätt. Reglerna för utbyte av utländska körkort gäller ell mycket stort anlal länder. Människorna från dessa länder är i de flesia fall ovana vid vinterväglag. Det gäller inte bara de asylsökande som Birgit Henriksson nu lyfter fram. Jag finner det därför oegentligt atl diskutera detta problem utifrån enbart denna grupp av asylsökande som råkar be-

Prot. 1989/90:34 finna sig i vårt land just nu. De allra flesta personer med utländska körkort 28 november 1989 har inte kört på våra vintervägar tidigare.

Svarpåfrågor BIRGIT HENRIKSSON (m):

Herr talman! Atl jag tar upp just denna grupp beror på att denna grupp är så stor och alt dessa människor kommer atl stanna här i landet. Många människor från andra länder reser hit och leasar kanske en bil för en dag eller två och kör som regel inle om del är dåligl väglag. De löser sina iran-sportproblem på annal sätt. Men alt många asylsökande har fastnat i flyktingförläggningar och tillbringar så lång lid där har lett till faror, och befolkningen som bor runt omkring är myckel rädd för all någonting skall inträffa. Befolkningen har sett alltför många incidenter och börjar ifrågasätta della. Dessutom har alltså dessa människor så dåliga bilar, vilket är ytterligare en sak som gör alt man inte kan jämföra med människor som kommer till Sverige från ell annal land och leasar en bil som då har en hyfsat god standard, som är försäkrad, m.m. Del var därför som jag i första hand tog upp dessa asylsökande. Dessutom tänkte jag all någol kanske kunde göras mycket snabbi i della fall.

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON: Herr talman! Med kammarens tillstånd kanske jag får återknyta någol till min tidigare uppgift som invandrarminister och säga alt del är angelägel atl man vid asylförläggningar informerar de asylsökande om svenska förhållanden och del svenska samhällets sätt atl fungera. Del kan vara myckel lämpligt all man vid denna information även informerar om trafiksäkerhet.

BIRGIT HENRIKSSON (m);

Herr talman! Jag vill korlfallal säga all della har gjorts, åtminstone på de förläggningar som ligger i närheten av min hemort. Men informationen går inle fram, bl.a. beroende på språksvårigheter men också på körovana.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1989/90:243 om den planerade snabbtågsförbindelsen mellan Stockholm och Sundsvall

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Martin Olsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för atl den planerade snabblågsförbindelsen mellan Slockholm och Sundsvall skall komma lill stånd.

Bakgrunden lill Martin Olssons fråga är all SJ nyligen har presenterat elt förslag till plan för nyinvesteringar i infrastrukturen fram till sekelskiftet.

Del är givelvis positivt atl SJ deltar i debatten om behovet av resurser till

järnvägssektorn, SJ;s krav kan betraktas som önskemål från trafikutövaren,

medan del är banverket som, efter samhällsekonomiska överväganden, har

alt prioritera mellan olika investeringar i järnvägens infrastruktur och ge-

52 nomföra dessa i den takt som tillgången på resurser medger. Vid den sam-

hällsekonomiska bedömningen skall givetvis de regionalpolitiska effekterna av olika projekt vägas in, I detta arbete deltar bl,a, länsstyrelserna,

I banverket pågår för närvarande arbetet med att upprätta en plan för nyinvesteringar i stomjärnvägar för perioden 1991-2000, Denna plan kommer bl,a, att utvisa på vilka sträckor det i första hand blir aktuellt att fortsätta arbetet med alt anpassa de fasta anläggningarna lill snabblågsirafik.

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Jag ber atl få tacka kommunikationsministern för svaret eller närmast för kommentaren till min fråga.

Inte bara Norrlands inland utan också kusten har haft negativ ulveckling under flera år, och bl.a. av det skälet tog kommunerna längs södra Norrlandskusten initiativ lill en uiredning om förutsättningarna för och konsekvenserna av snabbtåg mellan Stockholm och Sundsvall. Snabbtåget skulle knyta orterna längs denna sträcka både närmare varandra och närmare Uppsala- och Stockholmsregionen, vilket allt skulle kunna verka för förbättringar av arbetsmarknaden och utvecklingsmöjligheterna inom området. Dessutom skulle snabbtåget innebära modern och miljövänlig kollektivtrafik, som med framgång borde kunna konkurrera med bilar och flyg.

När riksdagen i våras behandlade motioner av representanter för samtliga partier om della snabbtåg utgick riksdagen ifrån att projektet skulle genomföras ulan något särskilt riksdagsutialande. Man hade funnit atl det var högt prioriterat hos banverket och att SJ var berett att sälta in erforderlig vagnma-leriel. Därför blev vi alla besvikna när del här snabbtåget enligt SJ:s planer, som presenterades för en tid sedan, bara skulle gå till Gävle. Vi såg del som myckel illavarslande. Vi kan konstatera atl sedan riksdagsbehandlingen i våras har dessutom regionalpolitiska utredningen uttalat sig för all järnvägsstandarden längs Norrlandskusten bör bli densamma som den mellan Stockholm och Göteborg.

Jag sade inledningsvis att kommunikationsministerns svar närmast är en kommentar. Min fråga gällde vilka åtgärder som regeringen avser att vidta för alt den planerade snabbtågsförbindelsen mellan Slockholm och Sundsvall skall komma till stånd. Av svaret framgår egentligen inle någol annal än en redovisning av handläggningen. Jag vill därför upprepa min fråga: Vilka åtgärder avser regeringen atl vidta för att denna snabblågsförbindelse verkligen skall komma till stånd?

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Del är litet påfrestande, atl när riksdagen fattat beslut och vi är överens om en viss handläggningsordning, riksdagsledamöter sedan uppträder och begär av mig och regeringen att vi skall frångå denna handläggningsordning. Nu har vi gett banverket uppdrag all prioritera utifrån samhällsekonomiska bedömningar och lägga fram en plan för perioden 1991-2000. Sedan är del riksdagens sak att anvisa pengar. Vi har tidigare diskuterat möjligheterna lill kompletterande finansiering för att genomföra denna plan. I det lägel vore det väl litet egendomligt, om regeringen eller jag personligen skulle gå in och ge direktiv och anvisningar för hur vissa enskilda

Prot. 1989/90:34 objekt i det planeringsarbete som pågår skall genomföras och i vilken takt

28 november 1989 det skall ske.

Svar på frågor MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Ja, vi vet i vilken ordning dessa ärenden handläggs, men ingen kan väl vare sig som riksdagsledamot eller regeringsledamot frånta sig ansvaret för att försöka påverka utvecklingen i den riktning som man av regionalpoliliska, miljöpolitiska och trafikpolitiska skäl önskar. Jag utgår ifrån all ministern inle helt står vid sidan om det här. Med hänvisning till vad riksdagen skall besluta om får vi komma ihåg alt de allra flesta riksdagsbesluten fattas på förslag av regeringen. Del är därför som jag efterlyser regeringens åsikt i den är frågan. Min förhoppning är atl regeringen skall vara beredd att föreslå åtgärder, så alt denna snabbtågsförbindelse kan komma till stånd.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1989/90:258 om fritidsbåtsregistret

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Sören Norrby har frågat mig när nyttan av fritidsbåtsregistret väntas bli större än kostnaden:

Frilidsbåtsregistret infördes år 1988, Hittills har ca 238 000 fritidsbålar registrerats, Atl bygga upp ett nytt register av denna storlek kostar givelvis pengar initialt, vilket dock var förutsett. Anslagen för registerhållningen minskar emellertid nu i takt med alt registret färdigställs.

Att mäta värdet i pengar av ett register av denna typ är givelvis svårt. Alt sjöräddningen redan har haft stor nytta av registret är klarlagt. Registret ulgör också ell värdefullt hjälpmedel i polisens och kustbevakningens arbete m.m, I takt med all registret blir mer komplett kommer det också alt utgöra ett viktigt underlag för samhällets planering, bl,a, av fritidsbåtshamnar och annan infrastruktur som kommer fritidsbålstrafiken lill godo. Jag anser således all frilidsbåtsregislrel redan nu och än mer i framtiden väl kommer all fylla sin tilltänkta funktion,

SÖREN NORRBY (fp):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på min fråga. Låt mig börja med atl ge en eloge lill regeringen. Propositionen om elt fritidsbålsregisler var del för svenskt båtUv minst skadliga sättet all verkställa elt beslut av den socialdemokratiska partikongressen.

Båtlivet är ju en av de populäraste friluflsakliviteterna här i landet. Man
räknar med ungefär två miljoner utövare, och för hundratusentals männi
skor är båtliv symbolen för frihet, nalurvårdsansvar och familjesamvaro. Fri
tidsbåten är ett välskött sparkapital för bålfamiljen, och dessa pengar satsas
i Sverige. Alternativt kanske de skulle ha satsats på utiandssemester eller
mer bilåkande. Om nu staten skall bestämma hur 15—20 milj. kr. om året
skall användas för att främja bållivet, måste man faktiskt ställa sig frågan:
54 År det bästa sättet alt salsa pengarna på elt båtregister?

När jag frågar kommunikationsministern om nyttan av detta register kan     Prot. 1989/90:34
förväntas överstiga kostnaderna, svarar han med atl säga atl del i framliden      28 november 1989
kommer all väl fylla sin tilltänkta funktion. Men den tilltänkta funktionen är        ]    ]

enligt min uppfattning inle sådan alt nyttan överstiger kostnaderna. P f 8

Jag skulle vilja fråga; När nu det här registret är genomfört, vad planerar regeringen för positiva åtgärder för alt främja båtlivet? Del är ändå fråga om en verksamhel som nu netto kör in över 200 milj. kr. i bensinskatt till statskassan. Med de föreslagna förändringarna av drivmedelsbeskallningen blir del minst lika myckel lill. Ingen annan friluflsaklivitet av liknande slag lorde köra in så myckel pengar netto till statskassan. De flesta är lärande och inle närande för statskassan. Del jag tänker mig är exempelvis stimulansbidrag för iordningsslällande av motlagningsanordningar för latrin från slutna bålloaletter. Reglerna skärps ju för slörre båtar den 3 maj näsla år enligt Östersjökonvenlionen. Del är frågor av en typ som båtlivet. Svenska bålunionen, lar upp i sitt nya miljöprogram.

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON: Herr talman! Med del här registret skaffar samhället sig planeringsinstrument, och det är inle oviktigt. När Sören Norrby frågar efler positiva åtgärder är del viktigt alt betona att del med ett sådanl instrument blir slörre möjligheler all planera för frilidsbåtsverksamheten, så atl den kan fungera på ett för samhället och den enskilde tillfredsställande sätt. Del är fråga om utbyggnad av frilidsbålshamnar och annal sådant.

Sedan kan man också konstatera i marginalen att del har visat sig atl det här registret har haft betydelse för fritidsbålsägare på det sättet all man lättare fått igen båtar som har försvunnit. Jag kan berätta för Sören Norrby atl en av kammarens ledamöter som jag känner lyckades återfå sin stulna fritidsbåt tack vare atl den var registrerad.

SÖREN NORRBY (fp);

Herr talman! Det var inte myckel positivt för bålfolkei i Sverige men kanske ändå ett halvt finger. Båtregistret har fakliskl visat sig underlätta vissa typer av organiserade stölder av bålar. För de flesia bålar som efterlyses anges också registreringsnumrel. Jag var för några år sedan med om att för 50 000 kr. ta fram ett statistiskt underlag, som gav ett bättre planeringsunderlag för samhällets åtgärder avseende båtlivet än vad del här båtregistret någonsin kan göra, så på den punkten gör alltså inle del här båtregistret mer nytta än vad kostnaderna innebär.

Del vore avslutningsvis intressant all få en fråga besvarad; Innebär den höjda drivmedelsskallen för fritidsbålar alt varje tanke på en särskild båt-skatt kan skrinläggas?

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:34 27§ Svar på fråga 1989/90:259 om färjetrafiken mellan Sverige och 28 november 1989 Finland

Svarpåfrågor Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Sören Norrby har frågat mig om jag är beredd alt ta initiativ till en övergripande analys av färjetrafiken mellan Sverige och Finland,

Som Sören Norrby konstaterar har färjetrafiken mellan Sverige och Finland stor betydelse för handel och turism. Sjöfartsverket och länsstyrelsen har ansvaret för all färjelrafiken bedrivs i för samhället acceptabla former. Myndigheterna har i delta löpande arbete vid flera tillfällen utfört studier av färjetrafiken, främst i Stockholmsområdet.

Beträffande genereringen av landsvägstrafik från färjor vill jag erinra om alt det nu har öppnats en ny järnvägsfärjeförbindelse mellan Hargshamn och Nystad i Finland. Regeringen stimulerar också som bekant ulvecklingen av SJ;s kombinerade transporter, där transilgods från Finland utgör en viktig del. Jag vill också erinra om alt sjöfartsverket av regeringen har fått i uppdrag alt analysera sjöfartens miljöpåverkan. Della uppdrag, som kommer alt redovisas under våren 1990, innefattar också färjetrafikens inverkan på miljön. Även övriga irafikverk, bl.a. vägverket, har fåll liknande uppdrag.

Mol denna bakgrund är jag nu inle beredd atl vidta någon särskild åtgärd med anledning av frågan.

SÖREN NORRBY (fp);

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på min fråga. Vad jag efterlyser är alltså en övergripande analys av detta vikliga och omfattande transportsystem. Men någon sådan samlad analys - naturligtvis skulle den ske i samarbete mellan Sverige och Finland - har man hittills inle gjorl. Personligen anser jag alt sjötransporter är miljövänliga och energisnåla. Den trafik som de största rederierna bedriver mellan Sverige och Finland är troligen den bäst skötta sjöfarten i världen. Tekniskt står den här färjelrafiken i en klass för sig. Jag är imponerad, men inle förblindad. Jag förblindas exempelvis inte av den när jag ser de miljöskador som uppstår längs farlederna i våra skärgårdar eller när jag tänker på de luftföroreningar som uppstår och den inverkan på miljön som den här trafiken har.

Jag tycker alt del verkar litet märkligt att man hittills aldrig har gjort någon sådan här övergripande analys. Del här transportsystemet har ju i betydande utsträckning fått utvecklas ulan samhällelig påverkan. Jag vill ställa en kompletterande fråga till Georg Andersson; Anser kommunikationsministern all samhället i framliden bättre skall kunna påverka utformningen när det gäller ett sådant här viktigt transporlsäll - l.ex. beträffande storleken på nya fartyg? Det är en av de viktigaste faktorerna i delta sammanhang.

Miljöaspekter på nya farleder kan inle beaktas tillräckligt med nuvarande lagstiftning. Nu pågår emellertid en översyn av miljöskyddslagstiftningen, vilken förhoppningsvis leder lill all man kan rätta lill del förhållandet.

Ett så här pass stort transportsystem som också berör flera länder - Sve
rige och Finland samt naturligtvis Åland, om nu Åland ses som en självstän
dig part i sammanhanget och vidare även Sovjet, eftersom en betydande del
56 av Sovjet utrikeshandel sker den här vägen - borde motivera en mera över-

gripande samlad samhällelig analys. De åtgärder som kommunikationsministern redovisar i svaret står inle i överensstämmelse med de anspråk som man kan ha på övergripande analys.

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Sören Norrby efterfrågar en analys, och del kan vara intressant all göra en sådan. Men näsla fråga blir då: Vad avser Sören Norrby all använda den analysen till? Är del för all från samhällets sida detaljreglera hur färjelrafiken skall bedrivas? 1 så fall är del litet förvånande all från en liberal få en sådan inbjudan. Den nyss avslutade diskussionen om fritidsbåtarna pekade ju i en annan riktning.

Jag vill instämma i vad som sades, alt färjelrafiken är elt väldigt vikligl transportmedel och atl färjetrafiken mellan Skandinavien och Finland är elt alternativ som man måste arbeta med och utveckla. Del finns inget annat realistiskt alternativ när del gäller trafiken mellan Skandinavien och Finland.

Sjöfartsverket och länsstyrelserna jobbar intensivt med frågor om farleder för sådana här färjor. Just nu pågår ju också arbetet med en miljökonsekvensbeskrivning av en ny tänkt farled i Stockholms skärgård. Detta görs i samarbete med rederierna. Del arbetet är ännu inle färdigt och det är därför inte möjligt atl göra en bedömning.

Sedan måste man beakta all del här är en internationell verksamhet. Del är därför så mycket svårare all länka sig delaljregler för den här lypen av verksamhel, för det kräver ju överenskommelser med parterna i andra länder. Jag har inte sett att det finns några tendenser i andra länder till en vilja alt nu arbeta med den lypen av insatser. Fartygsstorlekar och val av hamn-anlöp är frågor som avgörs av rederierna själva. Vidare är hamnuppbyggnaden en kommunal angelägenhet. Några initiativ när det gäller alt nu utfärda delaljregler av del slag som jag anar i Sören Norrbys fråga är således inle aktuella.

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

SÖREN NORRBY (fp):

Herr talman! Jag efterlyste en analys, inle förslag lill detaljreglering. Jag efterlyste alltså en analys som kan utgöra ett underlag för exempelvis ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Hillills har ju skärgårdsnaturen stått lill rederiernas förfogande. Dessa har gratis fält nöta på skärgårdsnaturen. Men det måste bli ett slut på det.

Vi kan alltså inte alltså inte fortsätta alt bjuda på världens vackraste skärgård, som de rederiföretag sliter ul som dessutom gör reklam för fönsterbord ombord på sina båtar som går genom världens vackraste skärgård.

Vi måste lära oss atl sälta ett pris på miljön, och då måste vi göra den här av lypen av analyser. Elt mål kan vara alt bilda en naiurskyddsfond för skärgården, som finansieras med en passageraravgift om lål oss säga 5 kr. per passagerare. Pengarna kunde användas för ålerslällningsarbelen, undersökningar och utredningar av det slag som man på länsstyrelsen i Stockholms län får slita sig blodig för alt få fram pengar till. I och för sig har man helt nyligen fått pengar från regeringen. Men länsstyrelsen gjorde en framställning i januari 1986 till kommunikalionsdeparlemenlet om en övergripande

Prot. 1989/90:34 analys av detta transportsystem. Såvill jag vet har den framställningen inte

28 november 1989 ens besvarats. Kommunikationsministern vet kanske om den över huvud ta-

get har blivit besvarad. Svar på frågor

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON: Herr talman! En grundläggande princip på transportområdet är ju att varje Iransportgren skall bära sina kostnader. Det synsättet måste naiurligvis också gälla sjöfarten.

All vi måste ställa hårda krav på sjöfarten när del gäller miljön är otvetydigt. Från svensk sida arbetar vi inom de internationella organ som har della som sitt ansvarsområde med atl ulveckla miljökrav på sjöfarten.

SÖREN NORRBY (fp):

Herr talman! Jag instämmer hell när det gäller principen om alt varje Iransportgren skall bära sina kostnader. Men då menar jag de samhällsekonomiska kostnaderna och dem får man fram exempelvis genom atl lära sig sälla ell pris på miljön. Del samhällsekonomiska kostnaderna känner vi i dag inle till beträffande del här transportsystemet. Del är ett grundläggande skäl för att göra en sådan här övergripande analys.

Självfallet skall Sverige vara pådrivande internationellt i denna typ av frågor. Landets kommunikationsminister får inte bara säga atl andra länder inle gör så mycket på della område.

Vi skall alltså vara pådrivande, och jag vet alt vi i stor utsträckning är det i internationella miljöfrågor avseende sjöfarten. Jag har följt sådana frågor ganska länge och tycker atl del är imponerande insatser som görs från svenskt sida. Men just när del gäller del här transportsystemet måste vi ta tydliga initiativ. Vi måste visa all de samhällsekonomiska aspekter som vi får fram genom alt lära oss att sätta ett pris på miljön måste prägla vår inställning till del här vikliga iranportsyslemet.

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Jag avslutar diskussionen med alt erinra om vad jag sade inledningsvis. Därmed har jag svarat på den fråga som Sören Norrby nu upprepar. Sjöfartsverket har alltså fåll regeringens uppdrag alt analysera sjöfar-lens miljöpåverkan, och del uppdraget kommer alt redovisas under våren 1990.

SÖREN NORRBY (fp):

Herr talman! Del är alltså ell generellt uppdrag som sjöfartsverket har fåll. Men del kommer knappast alt bidra lill en lösning av frågan om en övergripande analys av det transportsystem som jag särskilt har velat fästa uppmärksamheten på.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Svar på fråga 1989/90:253 om chefskapet för statistiska central- Prot. 1989/90:34
byrån 28 november 1989

„ „ 9 „ „ Svar på frågor

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON; ' *

Herr talman! Margitta Edgren har frågat mig vilka åtgärder jag har vidtagit för atl chefskapet för statistiska centralbyrån (SCB) inle skall förfuskas under chefens vistelse i USA.

Regeringen har medgett alt generaldirektören och chefen för SCB i tjänsten får vistas i USA under sammanlagt högst tre månader under liden den 1 oktober 1989-den 31 maj 1990. Under vistelsen i USA skall han inhämta forskningsrön och information av betydelse för SCB:s verksamhel - allt i enlighet med en särskild arbetsplan som inlämnats till civildepartementet.

SCB-chefen är professor och forskare. Medgivandel alt vistas under viss tid i USA skall ses som elt led i regeringens strävan alt främja chefsutvecklingen i statsförvaltningen. Behovet av olika åtgärder för att bereda högre chefer möjligheter atl fortlöpande upprätthålla hög kompelens i de frågor myndigheten har ansvar för anmäldes för riksdagen i den s.k. verkslednings-propositionen. Vistelsen i USA är en sådan åtgärd.

Som framgår av instruktionen för SCB finns del en överdirektör, som är generaldirektörens ställföreträdare och som således fungerar som chef när generaldirektören är frånvarande på grund av semester eller av annan orsak. Generaldirektören har kvar ett övergripande ansvar för verksamheten, och kontakten med SCB är väl tryggad.

För övrigi vill jag nämna atl SCB-chefen inte upprätthåller någon gästprofessur i USA och alltså inle förenar två krävande arbeten.

Jag anser således inle på någol säll alt chefskapet på SCB har förfuskats.

MARGITTA EDGREN (fp):

Herr talman! Tack för svaret.

Jag vill la det här som utgångspunkt för att diskutera regeringens syn på ledarskapets funktion. Utser regeringen en generaldirektör utifrån atl han är specialist, dvs. forskare, eller utifrån att han är generalisl, dvs. forskare med andra egenskaper, som passar för den som skall leda ell stort verk? Om regeringen går mot strömmen, dvs. har som princip att utse specialister, kan jag förslå alt man skickar den högste på ett verk lill elt annat land för atl hämta hem forskningsrön och information, men om civilministern menar att man har utsett en generalisl måste del ha funnits någon annan på della verk alt skicka ut i världen för alt ta hem information. Del finns väl andra forskare på statistiska centralbyrån. Det går också bra alt läsa publikationer eller alt använda de databaser som finns.

Jag vill fråga; Inser civilministern, atl om en chef skickas i väg på delta sätt, blir del en modell för hur organisationernas generaldirektörer skall fungera? Anser civilministern atl det är möjligt alt ersätta generaldirektörer med telefax, telefon och besök en gång var femte vecka, speciellt i en verksamhet som omsätter drygt 500 milj. kr. och som har 1 600 anställda på två orter i landet?

Anser civilministern atl generaldireklörskapel är ett deltidsjobb? Jag
måste utgå från det med det svar jag har fått, som jag inte riktigt förstår. Jag 59

Prot. 1989/90:34 vill ha ett rakt svar: Innebär svaret atl generaldirektören är tjänstledig fullt

28 november 1989 ut för denna chefsutveckling och alt överdirektören är tillförordnad general-

direktör? Svar på frågor

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr talman! Margitta Edgrens resonemang rör bara delvis den fråga som är ställd, och del hon säger vittnar om en oginhel mot våra chefer i statsförvaltningen, vilket jag är förvånad över.

Vi är angelägna om all utse de bästa personerna till tjänster. Vissa chefstjänster i den statliga förvaltningen kräver utomordentligt hög kompetens, forskarkompetens, och del skall vara i princip den bäste som utses, som dessutom är duktig chef, ledare och inspiratör. Jag anser alt den nuvarande chefen för SCB är en sådan person. Han har tjänstgjort på sitt jobb under sex armed utomordentlig skicklighet. Om han då lar upp frågan, finns del anledning all diskutera hans möjligheter all hålla kontakt med forskarvärlden på ett område, där han är den främste i vårt land och där man i andra länder kan ha inlresse av alt ta del av hans synpunkter.

Därför ser jag inte all det här är en modell för någon annan, utan del är ett individuellt beslut som rör den nuvarande chefen för SCB och som har utgått från de specifika kunskaper och den specifika roll som han har både som forskare och som chef för statistiska centralbyrån. Om vi inte hade troll alt han skulle kunna fullgöra detta arbete på ett ulomordenligl skickligt sätt även under dessa förhållanden, hade vi inle valt att ge honom den här möjligheten. Han är i tjänst under den tid som jag har angett i svaret, och i övrigt förfogar han över semestertid.

MARGITTA EDGREN (fp):

Herr talman! Civilministern missförstår mig. Jag är inte det minsta ogin mol höga chefer och deras möjligheler atl ulveckla sin kompetens både som specialister och som generalisler. Vad jag däremot inle kan förslå är hur en chef för en så stor verksamhet kan befinna sig i Amerika och samtidigt vara chef. Det borde ha ordnats så alt han hade fått tjänstledighet på vanligt sätt och alt en ersättare utsetts, som jag utgår från finns och som också är kompetent.

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr talman! Det framgår av mitt svar till Margitta Edgren all del finns en ställföreträdare, nämligen en överdirektör som fungerar som chef när generaldirektören är frånvarande av olika skäl, t.ex. deltar i internationella konferenser eller har semester. Generaldirektören är då inte frikopplad helt och hållet från verksamheten - så fungerar det inle. Kontinuiteten finns där hela tiden, genom all del finns en ställföreträdare som kan gå in.

MARGITTA EDGREN (fp):

Herr talman! Kan jag då få ett svar på frågan varför han inte har fått tjänst
ledighet på vanligt säll, så alt överdirektören kan fungera fullt ul i rollen som
tf generaldirektör. Det kan inte vara bra för en verksamhel atl ha en chef
60 som under åtta månader är hemma i tjänst, i Amerika i tjänst, i Amerika på

semester eller hemma på semester. Personalen vet inle var man har sin chef. Prot. 1989/90:34

När det då finns en lämplig person, som civilministern själv framhåller, 28 november 1989
borde den vanlige chefen ha fått normal tjänstledighet och den andre fått ] ]

träda in. Del hade varit bra för verksamheten och för kontinuiteten i perso- P J 8

nalledningen och de andra funktioner som en chef har utöver att vara forskare.

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr talman! Om jag hade bedömt atl generaldirektören inte hade kunnat fylla sin uppgift som chef i samverkan med överdirektören under den här tiden, hade ett sådant här arrangemang inte kunnat göras. Visst hade tjänstledighet kunnat komma i fråga, men nu utför han vissa uppdrag ål oss under sin vistelse i USA, och därutöver har han semester.

Margitta Edgren gör sig till talesman för överdirektören, men jag tror att han är ganska väl införstådd med delta arrangemang. Det skall ses utifrån de förutsättningar som gäller för en bestämd person, och jag tror att det kommer atl fungera väl.

MARGITTA EDGREN (fp):

Herr talman! Jag är inle talesman vare sig för generaldirektören, för överdirektören eller för någon annan. Jag är talesman för atl vi skall ha klart för oss vad ledarskap innebär i en stor organisation, dvs. att man inte bara kan lämna en verksamhet med 1600 anställda på två orter i Sverige och med 500 milj. kr. i omsättning och tro att del skall fungera ändå. I så fall nedvärderar civilministern ledarskapets funktion.

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr talman! Del gör jag inle ett ögonblick. Om det är någon som har gjorl sig till talesman för all vi skall ha duktiga ledare och chefer i statsförvaltningen är del jag. Det innebär både atl vi skall ha dukliga chefer och alt vi skall inspirera dem att utvecklas i sill jobb, särskilt om de själva tar sådana initiativ. Det görs då särskilda arrangemang, vid slora myndigheter med en överdirektör, för atl möjliggöra för chefen atl l.ex, delta i internationella konferenser eller vara borta av andra skäl. Vi har ell sådant arrangemang på statistiska centralbyrån,

MARGITTA EDGREN (fp);

Herr talman! Del är en bra princip som civilministern lalar om här, men om del gäller en bortovaro på åtta månader från en så stor verksamhet, står jag fast vid uppfattningen all chefen skall ta tjänstledighet på vanligt sätt och överdirektören skall gå in som tf. Personalen vet då vem som är chef och vem som bestämmer under dessa åtta månader.

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr talman! Diskussionen i massmedia och här i dag vittnar om en viss
oginhet mol att vi försöker utveckla våra chefer och särskilt dem som är allra
duktigast i sitt jobb. Den nuvarande chefen för SCB är en sådan chef, och
man bör kunna visa sig tillmötesgående när han vill fullfölja sin forskarroll, 61

Prot. 1989/90:34 Han är en av våra duktigaste forskare på specifika områden, och det är vik-

28 november 1989 tigt att han har kontakt med forskarmiljön. Arrangemanget på statistiska

centralbyrån är gjort så all del skall fungera väl under den tiden. Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

29 § Svar på fråga 1989/90:255 om FN-konventionen om barns rättigheter

Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Herr talman! Margareta Winberg har frågat utrikesministern om hur och i vilken takt regeringen ämnar arbeta för att Sverige skall ratificera den av FN:s generalförsamling antagna konventionen om barns rättigheter i världen.

Frågan har överlämnats lill mig.

Det är med stor tillfredsställelse som jag konstaterar atl FN, efler tio års arbete, nu har antagit konventionen om barns rättigheter Genom konventionen kommer skyddet för världens barn på många vikliga punkter atl stärkas, Sverige har aktivt dehagit i utarbetandet av konventionen och har i FN verkat för alt den skulle kunna antas i år. Vi kommer nu atl verka för atl så många länder som möjligt ansluter sig lill konventionen. Arbetet på en svensk ratificering av konventionen kommer att bedrivas skyndsamt med inriktningen atl en proposition skall kunna föreläggas riksdagen våren 1990,

Talmannen konstaterade att frågeställaren ej var närvarande i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.

30 § Meddelande om svar på interpellation 1989/90:49

Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM;

Herr talman! Jag vill anmäla atl Pär Gransledts interpellation om del kommunala inflytandet över skogsavverkningen inom den egna kommunen inle kommer alt besvaras inom föreskriven lid på grund av arbetsbelastning. Jag avser atl besvara interpellationen den 8 december.

31 § Svar på fråga 1989/90:207 om möjlighet att byta personnummer

Statsrådet ODD ENGSTRÖM:

Herr talman! Elisabeth Fleetwood har frågat civilministern vilka åtgärder han avser att vidta för att bereda den vars personnummer har utnyttjats på ett otillbörligt eller brottsligt sätt och som därigenom åsamkats avsevärt besvär och obehag möjlighet alt byta personnummer.

Arbetet inom regeringen är så fördelat alt del är jag som skall svara på
frågan.
62 Jag vill inledningsvis slå fast atl man från det allmännas sida givetvis bör

vara uppmärksam på spörsmål som gäller personnummeranvändningen och skyddet för den personliga integriteten. Personnumret har fåll en myckel stor utbredning eftersom del är ett mycket praktiskt identifikationsbegrepp. Personnummeranvändningen innebär emellertid risker för integritetsin-irång. Det kan därför finnas anledning atl vidta åtgärder för alt förbättra inlegriietsskyddet vid användningen av personnummer. Elt betänkande från dala- och offentlighetskommittén, som bl.a. innehåller förslag till reglering av användningen av personnummer, bereds för närvarande i justitiedepartementet.

Enligt gällande regler har riksskatteverket möjlighet att efter ansökan ändra en enskilds personnummer. Verkels beslut kan överklagas till regeringen. Praxis är myckel restriktiv. Elt personnummer ändras i stort sett enbarl när del rent faktiskt är felaktigt.

Författningsregleringen hindrar emellertid i och för sig inle alt elt personnummer ändras av någol annal skäl. Del kan exempelvis vara så all den som utsätts för förföljelse av olika slag inte har fått tillräcklig hjälp av atl uppgifter om namn och adress har sekretessbelagls i olika myndighetsregister och atl andra åtgärder inle heller har gett avsedd effekt. I enstaka fall kan man hjälpa den enskilde alt genom personnummer- och namnändring skapa sig en ny identitet. Samtidigt måste man vara medveten om alt det är förenat med betydande problem all tillåta ändring av i och för sig rikliga personnummer.

Jag har för nävarande inte för avsikt atl föreslå någon ändring av reglerna för byte av personnummer.

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

ELISABETH FLEETWOOD (m);

Herr talman! Jag ber alt få lacka statsrådet Odd Engström för svaret. Första hälften av svaret tror jag att vi är mycket eniga om. Man är uppmärksam på att skyddet för den personliga integriteten skall vara stort. Del är vi hell eniga om. Men personnumret har fått en myckel stor utbredning, och det konstaterar också statsrådet. Jag tycker atl det har fåll en alltför stor utbredning. Framför allt skulle jag vilja säga atl delta gäller de fyra siffrorna, som jag dock är medveten om att man inle behöver använda i alla sammanhang, t.ex. på SL-kortei om man bor i Stockholmsområdet.

Det hindrar inle alt integritetsskyddet behöver förbättras. Jag vet all del är i mycket få fall som man har fått ändra personnummer. Det har då bl.a. gällt förföljelse. Det är ett praktiskt fall som har fått mig atl ställa frågan till statsrådet. Del fallet gäller en enskild person, men jag diskuterar nu inte den enskilde personen, ulan företeelsen som sådan. Vederbörande har drabbats av alt bli anklagad för brott av olika slag; för stölder, trafikbrott, skallebrolt och annal, Della är nalurliglvis en myckel svår situation, för bevisbördan åligger vederbörande. Han måste kunna bevisa att han icke är skyldig. Han har begärt all få byta sill personnummer, men har fått nej av regeringen. Nu kommer DOK-kommiltén med sitt förslag. Jag hyser då förhoppningen att möjligheten alt byta personnummer skall öka. Får jag fråga; Är statsrådet av samma uppfattning, alt en utvidgning behöver ske?

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

Statsrådet ODD ENGSTRÖM;

Herr talman! Elisabeth Fleetwood påpekar all vi, enligt hennes uppfattning, för närvarande använder personnummer i alltför stor utsträckning. Låt mig konstatera alt data- och offentlighetskommittén i sitt betänkande Integrilelsskyddel i informationssamhället, precis som sades här, har tagit upp de här frågorna och kommit med i första hand två olika förslag lill reglering av hur användningen av personnummer skall se ut i fortsättningen. Båda dessa förslag har lill syfte alt åstadkomma en begränsning av användningen av personnummer. Kommittéförslaget bereds för närvarande i regeringskansliet och de beredningarna får visa i vilken utsträckning del finns möjlighet all den vägen åstadkomma en sådan ordning alt det blir svårare också i sista ledet all otillbörligt eller på annal brottsligt sätt få tillgång till och utnyttja annans personnummer.

Vad gäller förhållandena i det specifika fall som har föranlett frågan lorde vi - jag förslod Elisabeth Fleetwood så - vara överens om alt jag är förhindrad all närmare kommentera det ärendet.

ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Jag är hell medvelen om delta. Men konkreta fall leder oss ofta till teoretiska diskussioner och debatter. Det är just därför som jag har tagit upp della fall. Jag vet inte hur lång lid detta kan få dröja. Jag är inte heller säker på atl detta är del enda fallet, ulan detta gäller människor som har det svårt. Jag vill här också inbegripa kvinnor som misshandlas. Jag fick häromdagen höra talas om elt sådanl fall. En ung kvinna med två barn flyttar från den ena platsen till den andra.

Ser statsrådet någon möjlighet atl redan i dag lala om hur man skulle kunna hjälpa dessa människor? Vad jag är intresserad av är enskilda människor som befinner sig i en myckel svår situation. Det de bl.a. gör i sin förtvivlan är all vända sig lill riksdagsmän.

Statsrådet ODD ENGSTRÖM;

Herr talman! Det är inte möjligt för mig atl här och nu slutgiltigt redovisa hur kommitténs belänkande så småningom kommer atl resultera i eventuella lagrådsremisser och propositioner. Det vore atl hanlera ärendet bakvänt. Del jag kan informera om är atl arbetet i regeringskansliet bedrivs med sikte på en lagrådsremiss i frågor av inlresse i della sammanhang i mars 1990.

Låt mig också kort beröra båda sidorna av de här förhållandena. Det är så med alla problem som vi har alt lösa, inle minst i den politiska sektorn, att man kanske löser problemet på ena sidan men skapar olägenheter för olika personer på den andra. Vad det i första hand handlar om är, att om man skall byta personnummer måste kopplingen med del gamla personnumret helt klippas av. Del innebär ölägenheter för tredje man. Anlag all denne person som får ell nytt personnummer är en låntagare. Då har långivaren legitim rätt atl hålla så alt säga rimlig kontakt med låntagaren. Det uppslår alltså olika former av administrativa och andra komplikationer om man byter personnummer.

Det andra är all man fakliskl måste ändra på födelsetiden om man skall byta personnummer. Då befinner vi oss i en grå zon. Man använder admi-

nislrativa hjälpmedel som inte längre har någon grund i verkliga förhållanden.

ELISABETH FLEETWOOD (m);

Herr talman! Visst finns det stora svårigheter förbundna med en sådan här ändring. Det är vi alla medvetna om, liksom att det kan leda till olägenheter för tredje man. Men exemplet med lån har jag litet svårt att förstå. Jag tar för givet atl en person som skulle få sitt personnummer ändrat har intresse av atl meddela just en bank detta. Jag tror inte att detta i sig skulle innebära någon försvårande omständighet.

Jag kan tänka mig att man kanske får lov att använda en särskild kvot på något sätt för att lösa dessa människors problem. Jag anser det fullt klarlagt att det åvilar oss i riksdagen och er i regeringen att försöka reda upp dessa personers svåra livssituation.

Statsrådet ODD ENGSTRÖM:

Herr talman! Utan atl föregripa regeringens behandUng av den kommande lagrådsremissen i frågan vill jag avslutningsvis fälla följande allmänna omdömen om dessa problem. När en enskild person utsätts för effekterna av kriminahtel innebär det alltid - oavsett om det gäller denna sorts kriminaUtet eller annat - obehag för den enskilde. Det skall vi aldrig tolerera, men sådan är trots allt världen. Vad vi i första hand skall göra när människor utsätts för orättfärdighet av kriminellt slag är naturligtvis att med hjälp av de rättsvårdande myndigheterna bekämpa den olaglighet som enskilda människor utsätts för. Det måste vara den slutgiltiga utgångspunkten vid behandlingen av denna sorts problem. Administrativa hjälpmedel i all ära, men brottslighet skall med rättsvårdande myndigheter bekämpas.

ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Jag instämmer i statsrådets filosofiska betraktelse i frågan, men kvarstår vid den synpunkten att vi måste göra vad vi kan för att hjälpa den enskilda människan. I allt vad jag gör ser jag den enskilda människan som målet för vår verksamhet.

Statsrådet ODD ENGSTRÖM:

Herr talman! Jag tycker inte att det var så mycket till filosofi. Jag tycker att det är fråga om en ganska praktisk inställning, som går ut på att vi skall förlita oss på polis, åklagare och domstolar när vi utsätts för brottslighet, ingenting annat.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

32 § Svar på fråga 1989/90:230 om åtgärder mot visst slag av ungdomsbrottslighet

Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Ulla Orring har mot bakgrund av ett konkret fall frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att polisens och sociala myndigheters age-

5 Riksdagens protokoll 1989/90:34

Prot: 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

rande' i sådana fall av ungdomsbrottslighet på elt tydligt sätt skaU visa att samhället inte accepterar brott.

Som Ulla Orring naturligtvis väl vet skall jag här i riksdagen inte kommentera enskilda fall. Men rent allmänt vill jag säga att det är av avgörande betydelse att vi reagerar snabbt och tydUgt mol btott. Och särskilt viktigt är det i fråga om ungdomar. Det gäller att i tid bryta ett krimineUt beteende. För ju mer brottsligt belastad en person hunnit bli, desto svårare bUr det att återföra vederbörande till ett laglydigt liv. Den här insikten har också präglat regeringeris arbete under senare år. Lagstiftningen har ändrats så att handläggningen av mål mot unga lagöverträdare blivit snabbare. Reaktionerna har stramats upp. Allt i syfte att ge den unge ett klart och tydligt budskap. Och med anledning av de farhågor som kommit till uttryck i Ulla Orrings fråga rörande vilka omedelbara åtgärder som vidtas när en person under 18 år misslänks för brott kan jag nämna som exempel att socialtjänsten och -vilket kanske är det viktigaste av allt - föräldrarna underrättas.

En förutsättning för att systemet skall fungera är att det finns smidiga och goda samarbetsformer mellan socialtjänst, polis och åklagare. Det är bakgrunden lill den försöksverksamhet som bedrivs på flera orter i landet med snabbare uiredning av ungdomsmål. Målsättningen är bl.a. att få tiU stånd ett effektivare samarbete mellan poUs och socialtjänst. Den nya lagstiftningen och försöksverksamheten utvärderas av BRÅ. Det arbetet skall vara slutfört under våren 1990.

Men även den sociala lagstiftningen kan behöva stramas upp. Här vill jag hänvisa till den proposition om vård i vissa fall av barn och ungdomar som nu ligger på riksdagens bord och som innebär att samhället får möjlighet att ingripa på ett tidigare stadium än i dag.

Det här är viktiga frågor. Och arbetet med att se över regelsystemet och tillämpningen av det måste fortsätta. Jag kan nämna att frågor om ungdomsbrottslighet för närvarande behandlas i en arbetsgrupp inom regeringskansliet. Jag vill också nämna den kommission med uppgift att motverka våldsbrott som regeringen nyligen beslutat om.

ULLA ORRING (fp);

Herr talman! Jag ber att få lacka för svaret. I min fråga tar jag fasta på de problem som rån och stölder i våra butiker utgör. Inom handeln känner man sig vanmäktig. Köpmännen misströstar och upplever sig som svikna av samhället. Samhällets sanktioner motsvarar inte tillnärmelsevis den skada som uppslår både för handeln och för konsumenterna.

I en Stockholmsförort har t.ex. under 26 månader en butik utsatts för 27 butiksrån. Försäkringsbolagen vägrar i praktiken att ställa upp med försäkringar Självrisken uppgår nämligen till 50 000 kr. Vem betalar då skadorna? Til syvende og sidst blir det konsumenten som totalt får betala ett högre pris på varorna.

I det fall som jag exemplifierade med i min fråga stormade ett fyrtiotal ungdomar in i en butik och plockade för sig av nya kläder, en stöldtaktik som i dag tyvärr är alltför vanlig. Tack vare innehavarens rådighet att i alla fall låsa in ungdomarna i butiken och kalla på polis kunde deras namn antecknas. Men, statsrådet, vad händer sedan? Bara tre av ungdomarna var straffmyn-

diga. En var endast tolv år. Samhället måste direkt visa sitt avståndstagande från denna sorts kriminalitet. Det är fortfarande förbjudet att stjäla i Sverige. Del ropas alltför mycket på lagar och regler. Sådana finns faktiskt, rrien tillämpas inte särskilt väl.

Min fråga till justitieministern är: Varför tog inte polisen i detta fall ung-, domarna direkt till polisstationen? Jag vill höra statsrådets uppfattning om detta, eller generellt om polisens möjligheter alt omhänderta ungdomar som så sällan tillämpas. Har polisen tillräckUgt med resurser? Knappast. Det lånas friskt från landsorten folk till polistjänster i Stockholmsområdet. Hur vill statsrådet vidare öka samarbetet mellan socialtjänsten och polisen? Det framgår av svaret alt statsrådet vill det, men hur skall detta ske?

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

Justitieminister LAILA FREI VALDS;

Herr talman! Ulla Orring tar upp en del allmän kritik, som jag har litet svårt att närmare gå in på, eftersom den är så oprecis. Å andra sidan tar Ulla Orring också upp mycket konkreta enskilda ärenden, som jag inte heller, av principiella skäl, kan gå in på, men också på grund av att jag inte känner till de närmare omständigheterna.

Jag tror att det är litet fariigl alt föra ett principiellt resonemang utifrån ett enskilt fall, när den information som man har huvudsakligen kommer från massmedier. Det är alltför vanligt att de uppgifter som lämnas i massmedier vid närmare granskning visar sig vara helt felaktiga.

I ett fall där ungdomar begår brott och de inte är straffmyndiga - som i ett av de konkreta fall som Ulla Orring hänvisade till - är givetvis polisens möjligheter att vidta straffåtgärder och atl.koppla in rättsmaskineriet mycket begränsade. Är ungdomarna inte straffmyndiga, är det reglerna i socialtjänstlagen som är tillämpliga.

Jag kan inte dela uppfattningen all polismyndigheten inte på ell tillfredsställande sätt skulle använda det regelsystem som finns. Jag har det största förtroende för såväl polisens som åklagarnas arbete i det här avseendet.

När det gäller frågan om ökat samarbete mellan polismyndigheten och socialtjänsten har jag i mitt svar redan pekat på den försöksverksamhet som bedrivs på flera orter i landet och som går ul på alt verksamheten inom polismyndigheten och socialtjänsten skall bedrivas snabbare när del gäller ungdomars kriminella verksamhel. Det är givelvis inle bara på de orter där försöksverksamheten bedrivs som det nu finns ett gott samarbete mellan polis och socialtjänst. Del finns på flera andra ställen ett väl utbyggt samarbele.

Dess värre, det finns också kommuner där detta samarbete inte finns och där del är myckel svårt för myndigheterna alt agera snabbt och effektivt beträffande ungdomar. Men det kommer att bli bättre när vi har fått erfarenhet av försöksverksamheten och kan överföra den till alla kommuner.

ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Jag har utgått ifrån den kunskap som vi i folkpartiet har samlat inom en rättspolilisk grupp. Jag har exemplifierat den osäkerhet som råder ule i samhället med de två fall som jag har nämnt. Jag anser fortfarande att det är mycket viktigt att allmänheten får den uppfattningen att regeringen

Prot. 1989/9.0:34 bedriver detta arbete i rätt riktning och att de berörda myndigheterna kan 28 november 1989 samarbeta.

[ I Det är svårt för myndigheterna, säger statsrådet. Ja, det är självklart att

P 1 8 ff,3f, ig,. svårt att tillsätta socialsekreterartjänsterna. Det framgår från

många håll ute i landet all man i de värsta brottsdistrikten, där man har en stor ungdomskriminalitet, har svårt att anställa socialsekreterare.

Också jag har förtroende för polisen, men i det här fallet förstår jag inte varför polisen inte använder sig av de möjligheter som man har att omhänderta ungdomar och ta dem till polisstationen. Om vi menar allvar med att ungdomarna snabbt skall få se att samhället menar allvar, måste man också vidta praktiska åtgärder.

Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Jag utgår ifrån att poliser sköter sitt arbete. Har polisen inte vidtagit en viss åtgärd i ett visst läge har man säkerligen haft skäl för det. Del måste vara min utgångspunkt, och det borde, anser jag, vara också Ulla Orrings utgångspunkt.

I övrigt hoppas jag all allmänheten har fått ett förtroende för regeringens sätt alt driva arbetet när det gäller alt förebygga ungdomsbrotlsUgheten genom de olika aktiviteter som jag har redovisat här i dag och vid tidigare tiU-fällen.

När del gäller frågan om svårigheten alt tillsätta socialsekreterare är jag inte närmare informerad och kan därför inte heller kommentera det.

ULLA ORRING (fp);

Herr talman! Jag har också stort förtroende för poUsen, men om polisen saknar resurser, tjänster, kan man ju inte agera. Finns det inte heller tjänster inom socialvården fungerar inte samspelet.

Jag tycker atl statsrådet och jag skulle kunna vara överens om ett oavvis-Ugl krav på snabba insatser. Kan vi också vara överens om att tonåringar som begått brott snabbt måste få konsekvenserna av sitt handlande klara för sig? Det är, tycker jag, de principer som skall råda för att minska ungdomskrimi-nalitelen. Trots de arbetsgrupper som regeringen har tillsatt efterlyser jag klara signaler, så att allmänheten kan känna sig trygg och så att butiksägarna i fortsättningen inte skall behöva bedriva sin handel inom galler, som de för närvarande får göra.

Överläggningen var härmed avslutad.

33 § Svar på fråga 1989/90:231 om försäkringstagarens ställning vid tvister mellan försäkringsbolag

Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Ulla Tilländer har frågat mig vilka initiativ regeringen är be
redd att ta för alt enskilda inte skall lida ekonomisk skada vid tvister mellan
försäkringsbolag. Frågan har försetts med exemplet att en familj har fått sitt
68 hus skadat vid schaklningsarbeten som utförts av en anlitad grävmaskinist

och atl husägarens resp. grävmaskinistens försäkringsbolag inte har kunnat enas om vem som är ersättningsskyldig.

1 det givna exemplet måste först med ledning av försäkringsavtalets villkor avgöras, om husägarens försäkring omfattar den aktuella skadan. Om så är fallet, måste bolaget hantera skaderegleringen enligt de krav som konsu-menlförsäkringslagen släller upp, och della gäller oavsett om någon annan försäkring skulle kunna ersätta samma skada.

Enligt konsumentförsäkringslagen måste ell försäkringsbolag, sedan det fått underrättelse om ett försäkringsfall, ulan uppskov vidta de åtgärder som behövs för atl skadan skall kunna regleras. Skaderegleringen skall sedan ske skyndsamt, och försäkringsersättningen skall i regel betalas ut senast en månad efter det atl den ersältningsberälligade har anmält försäkringsfallel och lagl fram den utredning som med hänsyn lill omständigheterna kan begäras av honom. Elt försäkringsbolag är skyldigt all göra en utbetalning a conto när del är oslridigl att ersättning skall utges men det exakta beloppet är föremål för tvist.

Om skadan däremot inte skulle omfattas av husägarens egen försäkring, får denne i stället vända sig mol grävmaskinislen med ersättningskravet. Om grävmaskinisien har en ansvarsförsäkring kan han i sin lur vända sig mol sitt försäkringsbolag med anspråk på ersättning för vad han kan vara skyldig all utge till husägaren som skadestånd,

Konsumentförsäkringslagens regler tvingar således konsumentens försäkringsbolag att skyndsamt handlägga frågan om skadereglering. Mot den bakgrunden finner jag inle skäl all ta något sådanl initiativ som Ulla Tilländer efterlyser.

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

ULLA TILLÄNDER (c);

Herr talman! Jag vill lacka juslilieminislern för svaret på min fråga. Trots vad som sägs i svaret har de som har bedömt del fall som ligger bakom min fråga - en representant för Konsumenternas försäkringsbyrå och generaldirektören vid försäkringsinspektionen - tyckt att det som har hänt är otroligt och alt någonting borde göras.

Försäkringsbolagen tar ju in myckel pengar - svenskarna försäkrar sig på alla sätt och man gör del i tron atl man har en trygghet i del, och så kan man ändå hamna i en juridisk knipa mellan två försäkringsbolag!

Del här fallet gäller en familj som kommit i kläm. Den har på elt godtyckligt sätt blivit utlämnad till en juridisk och intellektuell träta mellan två bolag.

Man kan säga alt samhället delegerar åt försäkringsbolagen atl skapa fonder av trygghet åt den enskilde. Del måste man från samhällets sida se som ell förtroendeuppdrag, som en frihel under ansvar, I allmänhet lever försäkringsbolagen upp till det ansvaret, men del finns - trots vad statsrådet säger i svaret - tydligen uppenbara brister.

När en familj får sitt hus förstört och två försäkringsbolag tvistar om hur stor del av ansvaret som är den enes och den andres är det förödande för den familjen. Det borde helt enkelt inle kunna förekomma.

Jag vill ändå fråga justitieministern: Anser inte statsrådet atl det finns behov av en regel som säger all tvist i försäkringssammanhang som går ul över

6 Riksdagens protokoll 1989/90:34

Rätte/se: S. 77 rad 10: utgår Rad 14 tillkommer; regera. Rad 21 tillkommer: för sig
---- att gå.

Prot, 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

en enskild inle får uppkomma och all sådana händelser som varit orsak lill min fråga inle skall behöva inträffa?

Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Det finns en del oklarheter i den fråga som Ulla Tilländer har tagit upp. Jag försökte reda ut dem litet grand i mitt svar,

I det här fallet handlar det uppenbarligen, såsom det här har framställts, om en person som å ena sidan har en egen försäkring och som ä andra sidan har drabbats av en skada, som någon annan har orsakat och dar del alltså föreligger ett skadeståndsansvar. Anser en försäkringstagare alt han har rätt alt få ut ersättning från sitt försäkringsbolag, skall han givelvis också kräva sådan ersättning. Går försäkringsbolaget av något skäl - t,ex, med invändningen att skadan inle omfattas av villkoren - inle med på det kravet, måste försäkringstagaren få frågan prövad, i första hand av allmänna reklamationsnämnden, vilket är del enklaste, och i sista hand av domstol.

I del fall som här återgiviis av Ulla Tilländer är del inte fråga om två försäkringsbolag som har en tvist med varandra, utan det är fråga om en enskild person som har en tvist antingen med sitt försäkringsbolag eller med en grävmaskinist.

ULLA TILLÄNDER (c);

Herr talman! Det är ändå oslridigl all två försäkringsbolag här är inblandade. Från samhällets synpunkt är del bra alt försäkringsbolagen erbjuder en ekonomisk trygghet, som medborgarna förvisso får betala för. Så har i del här fallet också skett. Att en tvist inte får gå ut över den enskilde så som här har skett, borde vara ett grundvillkor, som försäkringsbolagen gemensamt borde underkasta sig för förmånen att få verka på den förmånliga svenska marknaden, så att en sådan situation inle inträffar alt den enskilde - i del här fallet en barnfamilj - kommer i kläm.

Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Jag tror all UllaTillander bortser från atl det här inle föreligger en tvist mellan två försäkringsbolag, ulan det föreligger eventuellt två tvister som den enskilde är inblandad i; i första hand i förhållande till sitt försäkringsbolag när det gäller hemförsäkringens omfattning, i andra hand i förhållande lill elt förelag som har utfört ell vissl arbete. Om man hamnar i tvist med någon av sina avtalsparlner har man ohjälpligt en tvist som man måste hantera på rättslig väg. Jag kan inte se att den kan lösas via någon särskild lagstiftning. Det som behöver lösas via lagstiftningen - nämligen atl försäkringsbolagen handlägger skaderegleringen pä vissl sätt - är reglerat i konsumentförsäkringslagen. Sedan är del en annan sak hur försäkringsbolagen följer de regler vi har.

ULLA TILLÄNDER (c);

Herr talman! I vilket fall som helst är situationen litet märklig; De inblandade parterna har anlitat var sitt försäkringsbolag, och det brukar trots allt vara så all försäkringsbolag släller upp i tvister.

Vidare får de här bolagen operera på den i vanliga fall myckel trygga

svenska försäkringsmarknaden, och de får sälja sina produkter - försäkringar av olika slag- inom en generöst tilltagen ram, lål vara all det är reglerat, som statsrådet säger. Borde det då inle finnas en bestämmelse sä beskaffad all försäkringstagaren, som i detta fall blir lidande beträffande sin bostad, hålls skadeslös om det uppslår tvist - hur tvisten nu än uppslår - mellan bolagen om försäkringsåtagandena? Del måste man kunna undvika.

Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Låt mig bara understryka alt det inle är försäkringsbolagen som har lill uppgift all slita tvister i vårt samhälle - del är en uppgift för de rältsvårdande myndigheterna, domstolarna,

ULLA TILLÄNDER (c):

Herr lalinan! De personer som har intervjuals. jag nämnde tidigare atldet var en representant för konsumenternas försäkringsbyrå och generaldirektören för försäkringsinspektionen, har faktiskt uttalat sin förvåning över det som har inträffat. De har sagt att den här händelsen verkar otrolig och att någol borde göras.

Det skulle kanske vara en inskränkning i marknadskrafternas spelrum, men om man vidtog en åtgärd skulle del åtminstone främja den sociala motiveringen för alt försäkringsbolagen får hanlera den här verksamheten.

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

34 § Svar på fråga 1989/90:240 om omhändertagande av våldsbrottslingar

Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Ingbritt Irhammar har frågat mig om jag är beredd alt se över reglerna och praxis vad gäller direkt frisläppande av gärningsmän efter våldshandlingar.

Frågan hänvisar till två aktuella händelser som jag naturligtvis inte kan kommentera. Däremot vill jag passa pä tillfället att kort redovisa bakgrunden till de nuvarande reglerna om anhållande och häktning, vilka frågan närmast tar sikte på.

Dessa regler sågs senast över av 1983 års häklningsutredning. Den översynen ledde till ganska omfattande ändringar av häkiningsreglerna som trädde i kraft i april 1988,

Vid tillkomsten av de nya reglerna, som antogs under bred enighet i riksdagen, markerades atl anhållande och häktning måste användas i tillräcklig utsträckning för all motverka återfall i brott. Dåvarande justitieministern betonade i propositionen all en skärpt hållning är särskilt angelägen vid åter-fallsbrottslighet som riktar sig mol eller medför fara för annans liv, hälsa eller egendom eller som på annal sätt kränker annans personliga integritet.

Det är en svår balansgång att utforma reglerna om de straffprocessuella frihelsberövandena. De skall tillgodose både den misstänktes inlresse av au inte i onödan vara berövad friheten och intresset av skvdd för den enskilde

Prot, 1989/90:34 medborgaren och samhället. Jag anser att de nuvarande reglerna innefattar

28 november 1989 en riktig avvägning av dessa motstående intressen. Reglerna tillämpas av or-

[ gan med stor kompelens på området, nämligen polisen, åklagarna och dom-

var pa frågor stolarna. Den ulviirdering av 1988 års reform, som nyligen genomförts av

bl.a. domstolsverket, tyder inle heller på atl intentionerna bakom reformen

inte skulle ha slagit igenom ute på fältet,

INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! Först vill jag lacka för svaret där justitieministern redogör för gällande lagstiftning.

Av denna framgår vilka kriterier som skall uppfyllas för anhållande och häktning. Det framgår också att det finns uttrymme för tolkningar av reglerna särskilt när det gäller de risker som kan föreligga som skäl att släppa resp, anhålla och häkta en våldsbrottsling. Det är på dessa punkter jag undrat över rättspraxis och statistik.

Sedan jag ställde min fråga, har jag fått ytterligare exempel på hur personer som begått våldsbrott släppts direkt efter brottet utan att anhållas eller häktas. Visserligen har dessförinnan polis eller jourhavande åklagare bedömt att det inte finns risker som gör det aktuellt med anhållanden eller häktningar. Offren däremot är ofta oroade över fortsatta övergrepp och hot. Många frisläppanden kan knappast sägas stämma överens med det allmänna rättsmedvetandet.

Men vi skall inte diskutera enskilda fall utan enbart principer. En sak vet vi med säkerhet, nämligen atl lagarna tolkas väldigt olika, vilket kan bero på en mängd faktorer. Några som nämnts för mig är arbetsbelastning och personlighet - det finns s,k. liberala resp, mer restriktiva bedömare. Erfarenheter spelar självfallet in: tidsbrist kan vara en faktor som påverkar bedömningen liksom om det rör sig om storstad eller landsbygd. Hur är det med antalet tillgängliga häktesplatser?

Allmänt talas del om atl det är brist på resurser som påverkar bedömningarna hos såväl polisen som åklagare, § 12-heni och socialtjänst m.m.

Hur bedöms rättssäkerheten när så många faktorer påverkar bedömningen?

Att det har gått inflation i våldsbrott har såväl poliser som åklagare uttalat för mig. Allmänt påtalas att toleransnivån för våldsbrott har höjts på senare år. Särskilt märkbart skall delta vara i storstäder, t.ex, Slockholm. Kan justitieministern med säkerhet säga att detta är felaktiga påståenden?

Frågan är om man med ett bättre underlag i rättspraxis skulle kunna enas om vissa bedömningar av lagarna i högre utsträckning än vad som sker i dag.

Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Vi har ett underlag som gör det möjligt atl försöka fä en överblick över hur de nya häktningsreglerna har fungerat i verkligheten. Som jag nämnde har domstolsverket gjorl en utvärdering. Den visar all antalet häktningar efter reformen har ökat med 29%. Den troligaste orsaken lill den kraftiga ökningen är de kortare tidsfrister som samtidigt infördes. Detta är dock antagligen inte hela förklaringen. Efler reformen bifaller 72

domstolarna nämligen häktningsyrkanden i större utsträckning än tidigare. Bifallsprocenten har totalt sett ökat frän 87 till 92%,

Jag delar Ingbritt Irhammars bedömning atl del är väldigt mänga olika faktorer som inverkar på om en person skall bli anhållen och häktad. Men det ligger i sakens natur att det är en mängd olika faktorer som man måste ta hänsyn till.

Något jag däremot inte håller med om är att del är sådana förhållanden som antalet häktningsplalser eller resurser av andra slag som skulle avgöra huruvida häktning kommer i fråga eller inte. Det vore att utgå från alt åklagare och domstolar inle tillämpar lagstiftningen på det sätt som är avsett.

Även i ett annat avseende delar jag Ingbritt Irhammars uppfattning, nämligen att offren ofta gör en annan bedömning av behovet av att en person blir häktad än den bedömning som polis och åklagare gör, .Med det är inte sagt vem som har rätt eller fel.

Något jag tror är viktigt är att vi fortsätter utbildningssatsningen beträffande de rättsliga instanserna, sä att deras kunskaper om våldsbrotten, särskilt kvinnomisshandel, är goda. Offrens och rättsinstansernas bedömning får inte alltför mycket avvika från varandra.

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

INGBRITT IRHAMMAR (c);

Herr talman! Det är alldeles riktigt att det har gjorts en utvärdering av 1988 års reform. De siffror som Laila Freivalds anför har jag också studerat. Såvill jag förstår är det inte en utvärdering av hur lagarna används frän fall lill fall och de skillnader som föreligger, vilket har påtalats för mig. Vågar justitieministern här säga att del är felaktigheter i påståendena särskilt om storstäderna? Det har för mig påtalats många gånger atl del är väldigt stor skillnad i toleransnivå mellan Stockholm och landsorten.

Visst kan resursbrister påverka dessa frågor! Jag blev själv förvånad när jag hörde att en bedömningsgrund var tillgången på häktningsplatser. Jag blir inle så förvånad när människor säger alt det inte finns tillräckligt anlal § 12-hem, för jag vet ju att det är på det viset. Min fråga är därför: Vilka resurstillskott planeras?

Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Jag vill först erinra Ingbritt Irhammar om all när del gäller frågan om att få en likartad praxis över landet och all överpröva de bedömningar som första instans gör har vi högre instanser i vårt domstolsväsende. Det är de som skall garantera atl vi får en rättsutveckling som är likartad över hela landet.

När det gäller § 12-hemmen vill jag erinra om att den lagstiftning som i de fallen blir tillämplig, nämligen sociallagsliflningen, har en hell annan utgångspunkt än vad häktningsreglerna har. Del handlar om bedömningar av behovet av all omhänderta den unge, vilket är helt avgörande när man överväger all omhänderta och placera någon i elt § 12-hem,

Nar det gäller § 12-hemmen vill jag dessutom erinra om den proposition som finns om förändrade statsbidrag till dessa hem.

Prot, 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

INGBRITT IRHAMMAR (c);

Herr talman! När del gäller praxis kan del finnas ett intresse även för regeringen all undersöka om det finns skäl att förtydliga lagar. För alt kunna göra den bedömningen skulle del enligt mitt sätt atl se behövas statistik över hur lagarna tillämpas.

Jag är förvånad över alt justitieministern inte är mer intresserad av att vela om dessa skillnader som påtalats för mig och många andra verkligen föreligger.

Jag vet också att det är helt andra lagar som gäller beträffande unga lagöverträdare.Utifrån vår uppfattning har vi sagt alt det är extra vikligl all snabbi vidta åtgärder när unga människor begår brott, särskilt våldsbrott. Därför har vi föreslagit atl man skall inrätta jourdomslolar, som snabbt skulle kunna reagera då unga människor begår brott. De reaktionerna skulle bl,a, kunna utmynna i alt man fann det lämpligt alt placera barnen i ell § 12-hem,

Jag vet atl del har föreslagits ytterligare resurser, men jag vet också all det inte räcker. Vi har föreslagit statligt huvudmannaskap t,ex.

Överläggningen var härmed avslutad.

35 § Svar på fråga 1989/90:244 om det nordiska miljömärket

Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM;

Herr talman! Gunnar Björk har frågat den nordiska samarbelsministern av vilken anledning del nordiska miljömärket har anlagils av Nordiska ministerrådet ulan någon kontakt med Nordiska rådet.

Frågan har överlämnats lill mig.

Svaret är alt symbolen har tillkommit i samarbete mellan Nordiska ministerrådets och Nordiska rådets sekretariat.

Gunnar Björk vill kanske då veta varför något formellt minislerrådsför-slag inte har lagts fram för Nordiska rådet.

Tidsaspekten har varit avgörande. Konsumentminislrarna gjorde bedömningen alt en tidsuldräkl skulle betydligt ha minskal möjligheterna alt etablera en gemensam nordisk miljömärkning.

Användningen av miljöargument i förelagens marknadsföring ökar för närvarande. Allt fler förelag har infört eller är beredda atl införa egna miljö-märkningssyslem, Della kan bli mer förvirrande än vägledande för konsumenterna. Del är sålunda ell konsumentintresse atl snabbt få i gång ell syslem. Till bilden hör också atl beslut om en motsvarande miljömärkning fattades i Norge redan i våras.

När del gäller utformningen av miljömärkningssymbolen är del ingen tillfällighet alt den ligger nära den gemensamma symbolen för nordiskt samarbele. Därigenom blir del tydligt all del är ell nordiskt syslem, och det nordiska samarbelel får reklam på köpet. Symbolerna är inte till förväxling lika. Det finns en stor skillnad. Miljömärket har grön botten, medan symbolen för del officiella nordiska samarbetet har blå bollen.

GUNNAR BJÖRK (c);

Herr talman! Jag lackar konsumentminislern för svaret, som jag tycker är fylligt och bra.

Frågan om kontakterna med Nordiska ministerrådels sekretariat är väl en fråga som jag kan la upp i elt annat sammanhang. Del är bra all man får något slags enhetlig miljömärkning, men del är en nackdel med alltför likartade symboler, eftersom det skapar oklarhet om vad som gäller. Att en svan är på grön botten och en på blå kan närmast tolkas som att Nordiska rådels svan befinner sig i sjön, medan miljömärket gäller en svan som sitler i gröngräset. Jag tycker all delta skapar stor oklarhet. Man kan t,ex, länka sig atl konsumentministern går omkring med en plasllivrem som Nordiska rådet har delat ut. Kan man då hävda atl konsumentminislern är miljömärkt? Det kommer atl skapas en mycket stor oklarhet, eftersom det ju också finns paraplyer och allt möjligt. Dessutom är alla Nordiska rådets märken av plast. Del kan ju inte vara särskilt bra alt ha sådana i framtiden. Jag tycker alltså atl man har valt en felaktig symbol. Jag hade hellre sett all man hade vall en symbol som skapar större klarhet.

Prot, 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM;

Herr talman! Jag trodde atl Gunnar Björk skulle vara glad över den gröna fårgen och kanske också över svanen. Del är ju en vacker symbol. Symbolerna är som sagt inte till förväxling lika. Den stora skillnaden är ju all del är grön botten. Från regeringens sida är vi mycket glada över all vi i Norden har kunnat enas så snabbi om ett miljömärkningssyslem. Jag är säker pä atl det finns nästan lika många synpunkter på symbolen som del finns nordiska medborgare. Vi har alltså kunnat enas, vilket förhoppningsvis innebär atl vi snabbi kan få i gång ett miljömärkningssystem.

GUNNAR BJÖRK (c);

Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten mycket ulan bara säga all jag tycker att det här är bra. Del är bra all konsumenlminislern har fullföljt det nordiska samarbetet. Personligen hade jag nog helst sett en fräsch, oförstörd björk pä grön botten.

Överläggningen var härmed avslutad.

36 S Svar på fråga 1989/90:257 om införande av ett miljömärkningssystem

Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM;

Herr talman! Karin Starrin har frågat mig varför regeringen har gått förbi den demokratiska ordningen och inle avvaktat riksdagens beslut när det gäller ett system för miljömärkning.

Regeringen har inte gått förbi den demokratiska ordningen.

Nordiska ministerrådet har nu under hösten beslutat atl införa elt harmoniserat nordiskt miljömärkningssystem med gemensamma kriterier och en gemensam symbol. Varje land beslänimer hur verksamheten skall admini-

Prot, 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

streras nationellt. Regeringen har därför tagit initiativ för att få till stånd en organisation i Sverige för frivillig, positiv miljömärkning, SlS-Standardise-ringskommissionen i Sverige har i avtal med staten åtagit sig atl administrera systemet. Avtalels innehåll kräver inle riksdagens slällningslagande men har bifogals den aktuella propositionen (prop. 1989/90:25, bil. 11) som information lill riksdagen med syftet alt ge riksdagen en god bakgrund lill beslutet om ell ekonomiskt bidrag lill miljömärkningen, vilket regeringen har hemställt om,

Della bidrag är i sig en grundläggande förutsättning för statens avtal med SIS, vilket parterna är överens om.

Regeringen har berett frågan om miljömärkning skyndsamt. Jag måste stryka under all del har varit en förutsättning för att vi skall få elt enhetligt miljömärkningssyslem. Många företag har legat i startgroparna för all införa egna miljösymboler. Från konsumentsynpunkt har det därför varit angeläget alt snabbt få i gång en verksamhel på området.

KARIN STARRIN (c);

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag vill bestämt påstå alt statsrådet har förbigått den demokratiska ordningen när del gäller tillsättningen av ordförande i miljömärkningsstyrelsen, vilket alltså behandlas i den här propositionen. Statsrådet säger klart och tydligt i sitt svar atl det är viktigt all vi får i gång en miljömärkning och alt systemet blir enhetligt. Även enligt min mening är det angelägel, men statsrådet säger också atl varje land skall bestämma utformningen. Därmed kan man väl ändå inte försvara att man skyndsamt försöker få fram enhetliga riktlinjer och på så sätt köra över riksdagen. Nu finns del en proposition som innehåller lilet grand om översiktliga riktlinjer om hur miljömärkningen skall gä till. Den skall vara frivillig, osv. Jag skall inte gå in på innehållet. Men det är också myckel vikligl att riksdagen får ta ställning till hela sakinnehållet och även diskutera anslaget. Därefter kan statsrådet använda sitt bemyndigande och se till all beslutet verkställs.

Jag tycker alltså all vi absolut kan göra den tolkningen atl statsrådet nonchalerar riksdagens arbete och springer före. Det är allvarligt, och del vill inte jag vara med om.

Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM;

Herr talman! Såvill jag förslår skall regeringen regera. Jag har tyckt atl sakfrågan är del viktigaste. Hade jag fått en fråga om sakinnehållet och hade det funnits invändningar beträffande detta, hade jag blivit mer imponerad. Då hade debatten varit mer intressant både för oss och för dem som tar del av riksdagens protokoll. Ställningstagandet i sak är ju intressantare. Som jag harsagt i milisvar kräver avtalets innehåll inle riksdagens slällningslagande, och för mig har del avgörande varit att snabbi få i gång elt system för miljömärkning. Del hela har för övrigt berells ordentligt av en uiredning. Vi har studerat materialet, och dessutom har ju proposition lämnats lill riksdagen.

KARIN STARRIN (c):

Herr talman! Även jag vill gärna diskutera sakinnehållet i propositionen, men jag respekterar ändå den ordningen atl diskussionen skall föras när pro-

positionen behandlas. Vi i centern har skrivit en motion med anledning av lilläggspropositionen, som behandlar just den här frågan. Vi går in på några felaktigheter, där man enligt vår åsikt inte tillräckligt ingående diskuterar kriterierna för hur miljömärkningen skall gå lill. Men del gäller principfrågan, delta atl statsrådet har slutit ett avtal med SIS och att statsrådet också har utsett ordförande i styrelsen, trots atl vi inle har haft någon riksdagsbehandling av vare sig sakfrågan eller tilläggsanslaget. Vad händer om riksdagen t,ex, skulle säga nej till del extra anslaget som naturligtvis är, som det slår i svaret, en förutsättning för all arbetet skall kunna komma i gång?

Prot, 1989/90:34 28 november 1989

Svar på frågor

Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM;

Herr talman! Om della ämnar jag inte spekulera utan länker se vad utskottet skriver i sitt betänkande. Som sagt; Jag tycker all regeringen skall regera,

KARIN STARRIN (c);

Herr talman! Jag kan ändå inte dra någon annan slutsats av handlingssättet än alt statsrådet i delta fall har nonchalerat riksdagens arbete. Jag anser det angelägel för oss alla all vi för all skapa ökat förtroende avvaktar i dessa frågor och låter dem behandlas i den tågordning som de skall behandlas.

Regeringen skall naturligtvis regera, men regeringen har i del här läget, med den parlamentariska sammansättning som råder, inle i förväg helt klart för sig i vilken riktning besluten kommer all gå.

Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM;

Herr talman! Karin Starrin får gärna återkomma så all vi får en debatt om sakfrågorna när det gäller miljömärkningssystem.

Överläggningen var härmed avslutad,

37 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter Konstitutionsutskottets betänkanden 1989/90;KU2, KU5, KUlO, KU12,

KU18och KU24 Lagutskottets betänkanden 1989/90:LU6 och LU9 Socialutskottets betänkanden 1989/90;SoU4, SoUS, SoUlO och SoUll Bostadsutskottets betänkande 1989/90;BoU5

38 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades Motionerna med anledning av prop, 1989/90:48 om kompensation lill studerande med

studiemedel för vissa skatteeffekter

Prot, 1989/90:34 28 november 1989

1989/90;Sf5 av Lars Werner m,fl, (vpk) 1989/90;Sf6 av Ragnhild Pohanka (mp) 1989/90;Sf7 av Karin Israelsson m,fl, (c)

1989/90;Sf8 av Ann-Calhrine Haglund m,fl, (m)

med anledning av prop, 1989/90:51 om statlig medverkan vid finansiering av

ett civilt flygplansprojekl vid Saab-Scania AB 1989/90:N24 av Per Westerberg m,fl, (m) ]989/90;N25 av Rolf L Nilson m,fl, (vpk) 1989/90:N26 av Roland Larsson och Hugo Andersson (båda c)

1989/90:N27 av Inger Schöriing m.fl, (mp) Finansutskottets betänkande

1989/90;FiU12 Fortsall kreditpolilisk lagstiftning Juslitieulskotlets betänkande

39 § Meddelande om interpellation

Meddelades all följande interpellation framställts den 28 november

1989/90:84 av Ulla Orring (fp) lill justitieministern om rekryteringen till domarbanan;

1 en rättsstat krävs del inle enbarl klara regler, del krävs också domstolar och förvaltningsmyndigheter som skall tillämpa lagen. En förutsättning för att rättsskipningen skall fungera är alt vi har tillräckligt med domare med hög kvalitet och integritet. Det är också viktigt att de jurister som söker sig till doniarbanan trivs med sitt arbete så att de vill förbli domare. Domarbanan har också allmänt dragit till sig goda krafter. Under senare år verkar emellertid både de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna ha nått en gräns Iför effektivitet och produktivitet, där kvaliteten i arbetet och domstolsavgörandenas standard börjat sjunka.Orsaken kan vara atl det finns en brist på resurser som sliter ner den mest plikttrogna och lojala domstolspersonalen.

Särskilt i jämförelse med de arbetsvillkor som näringsliv och företag kan erbjuda finns det en uppenbar risk atl domstolsväsendet utarmas på kvalificerade medarbetare. Den risken kan få förödande konsekvenser för rekryteringen till domarbanan och innebära svårigheter all upprätthålla den höga standard som hittills varit utmärkande för den svenska domarkären och i sin lur innebära rättsförluster för den enskilde. En sådan ulveckling får inle accepteras i den svenska rällsslalen.

Det närmaste årtiondet - 1990-talet - blir därför avgörande för domstolsväsendet och dess framtid ur rättsskipningssynpunkt. Om inte statsmakterna lyckas vända denna negativa trend riskeras allvarliga brister i del svenska rättssamhället.

Behovet av en klok personalpolitik, för atl därmed stärka rekryteringen av unga människor till jurislbanan. framstår som alltmer avgörande. Vi vet atl ungdomskullarna under del kommande årtiondet minskar kraftigt och konkurrensen om arbetskraften är stor.

1 framtiden måste förelagen mer la hand om och värna om sin personal, erbjuda fler individuella möjligheler i fråga om arbetets innehåll och villkor, t.ex, arbetstider, löner och andra ekonomiska förmåner. Otvivelaktigt kommer en god arbetsmiljö atl bli ell vikligl konkurrensmedel under kommande decennium.

Kommer domstolsväsendet att kunna följa med i den ulvecklingen? Särskilt oroande är rekryteringsläget som vanligt i den norra delen av landet. Allt större problem har uppstått med alt kunna anställa domaraspiranleroch behålla fiskaler för tjänstgöring inom hovrätten för övre Norrlands område. Antalet aspiranlansökningar under de senaste åren har varit myckel lågt, vilket ger signaler om brist på inlresse för domarkarriären, av skilda skäl, t, ex, löner och arbetsmiljö. Detta leder i sin tur till en brist inför framliden.

All erfarenhet från andra utbildningsområden visar att i den region där grundutbildning ges, där stannar oftast individen kvar för fortsatt yrkesverksamhet. För närvarande saknar Norrland en fullständig juridisk utbildning, därför måste tiden nu vara inne för en lokalisering lill universitetet i Umeå, där redan den förberedande utbildningen ges. Syftet är att öka rekryteringsmöjligheterna lill norr,

1 tingsrätterna i norra Norrland har det varit och är fortfarande svårt atl besätta lediga rådnianstjänster. Exemplen med få eller inga sökande lill råds-manstjänster i Gällivare och Lycksele tingsrätter lalar sitt tydliga språk. Del behövs betydligt kraftfullare åtgärder än de som hittills vidtagits för alt öka attraktionen hos tingsrätterna inom hovrällsområdel, 1 stället har under en lO-årsperiod 11 lingsnotarietjänsler dragits in. Arbetsbelastningen hos de tjänstgörande som skall ulföra arbetet ökar med åtföljande utbrändhet och otillfredsställelse inför arbetsuppgiften.

Enligt min mening går det inte längre alt negligera hovrättens och tingsrätternas inom den norra regionen upprop om omedelbara åtgärder för atl vända den negativa ulvecklingen inom domstolsväsendet.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor;

1, Vilka generella åtgärder avser statsrådet vidta för all stärka rekryteringen
lill domarbanan?

2, Vilka speciella åtgärder ämnar statsrådet vidta för alt öka attraktionskraften hos domartjänslerna inom hovrätten för övre Norrland och dess tingsrätter?

3, Avser statsrådet all nu föreslå en fullständig juridisk utbildning vid universitetet i Umeå?

Prot, 1989/90:34 28 november 1989

Prot, 1989/90:34 40 § Meddelande om fråga

28 november 1989

Meddelades atl följande fråga framställts

den 28 november

1989/90:262 av Karin Falkmer (m) lill miljö- och energiministern om elenergipoliliken:

Anställda och företagsledningar inom pappers- och massaindustrin, järn-och stålindustrin, gruvorna och den kemiska industrin ser regeringens energipolitik som ell direkt hol mol sin fortsatta verksamhet.

Oron över följderna av en avveckling av två kärnkraflsreaktorer i mitten av 90-lalet är i dag stor bland dessa företag,

Fagersta Stainless i Fagersta, elt trådvalsverk som tillverkar rostfri tråd, är elt exempel på ett förelag som är beroende av elenergi till rimliga kostnader. Företagel som har ca 400 anställda har genomgått smärtsamma men nödvändiga strukturrationaliseringar och är i dag framgångsrikt. Fortsatt tillgång lill elenergi lill konkurrenskraftiga priser är en överlevnadsfråga för Fagersta Stainless,

Det förefaller inle som om miljöministern är medveten om den oro som finns bland anställda och företagsledningar inom den elintensiva industrin.

Hur skall tillgången lill elenergi lill konkurrenskraftiga priser säkras under 90-talets andra hälft?

41 § Kammaren åtskildes kl, 18,41,

In fidem

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren

Prot. 1989/90:34

Innehållsförteckning 28 november i989

Tisdagen den 28 november

1 § Justering av protokoll................................................. 1

2 § Svar på fråga 1989/90:158 om tillämpningen av bestämmelserna

om visumtvång i vissa fall................................................. 1

Utrikesminister Sten Andersson Sten Andersson i Malmö (m)

3 § Svar på fråga 1989/90:170 om iakttagandet i Irak av de mänskliga

rättigheterna.................................................................... 3

Utrikesminister Sten Andersson Ingrid Burman (vpk)

4 § Svar på fråga 1989/90:219 om Raoul Wallenberg...... 4

Utrikesminister Sten Andersson Per Stenmarck (m)

5 § Svar på fråga 1989/90:227 om visumtvånget mellan Sverige och

DDR.................................................................................. 6

Utrikesminister Sten Andersson Bertil Måbrink (vpk)

6 § Svar på frågorna 1989/90:232, 235 och 238 om del nordiska kul-

tursamarbetet ................................................................. 9

Utbildningsminister Bengl Göransson Marianne Samuelsson (mp) Gunnar Björk (c) Jan Slrömdahl (vpk)

7 § Svar på fråga 1989/90:242 om bristen på studentbostäder 15

Utbildningsminister Bengt Göransson Kent Carlsson (s)

8 § Svar på fråga 1989/90:249 om högskolan i Kristianstad 17

Utbildningsminister Bengl Göransson Bengt Harding Olson (fp)

9 § Svar på fråga 1989/90:229 om industrisysselsätlningen i Strömstad 19

Arbetsmarknadsminister Ingela Thalén Sverre Palm (s)

10 § Svar på fråga 1989/90:251 om regionalpolitiskt stöd lill Örn-

sköldsviks tjänslecenlrum................................................. 20

Arbetsmarknadsminister Ingela Thalén Sigge Godin (fp)

11 § Svar på fråga 1989/90:252 om sysselsättningen i Härnösand ... 24

Arbetsmarknadsminister Ingela Thalén Sigge Godin (fp)

12 § Svar på fråga 1989/90:248 om handeln mellan Sverige och de av

Israel ockuperade områdena .......................................... 26

Statsrådet Anita Gradin

Prot, 1989/90:34 28 november 1989

13 § Svar på frågorna 1989/90:160 och 245 om åtgärder mol missbruk

av sjukförsäkringen......................................................... 27

Socialminister Sven Hulterström Rune Backlund (c) Anne Wibble (fp)

14 § Svar på fråga 1989/90:246 om utlandssvenskars rätt till sjukvård

i Sverige........................................................................... 33

Socialminister Sven Hulterström Lena Boström (s)

15 § Svar på fråga 1989/90:254-om'subventionen av receptbelagda

läkemedel......................................................................... 34

Socialminister Sven Hulterström Kent Carlsson (s)

16 § Svar på fråga 1989/90:260 om omhändertagandet av dödfödda

foster................................................................................ 37

Socialminister Sven Hulterström Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

17 § Svar på fråga 1989/90; 184 om postverkets avgifter för eftersänd-

ning av post..................................................................... 38

Kommunikationsminister Georg Andersson Ylva Johansson (vpk)

18 § Svar på fråga 1989/90:209 om ersättningsarbeten för postan-

ställda i Avesta/Krylbo-regionen....................................... 40

Kommunikationsminister Georg Andersson Jan-Olof Ragnarsson (vpk)

19 § Svar på fråga 1989/90:211 om postens pakelsortering i Göteborg 42

Kommunikationsminister Georg Andersson Viola Claesson (vpk)

20 § Svar på fråga 1989/90:216 om lånefinansierade järnvägsinvesle-

ringar ............................................................................... 43

Kommunikationsminister Georg Andersson Kenth Skårvik (fp)

21 § Svar på fråga 1989/90:220 om Öresundsförbindelserna 46

Kommunikationsminister Georg Andersson Per Stenmarck (m)

22 § Svar på fråga 1989/90:234 om nedmonteringen av offentliga tele-

fonkiosker ........................................................................ 47

Kommunikationsminister Georg Andersson Wiggo Komstedt (m)

23 § Svar på fråga 1989/90:236 om fortsall persontrafik på järnvägs-

sträckan Gävle-Avesla/Krylbo-Örebro ............................. 49

Kommunikationsminister Georg Andersson Olle Östrand (s)

24 § Svar på fråga 1989/90:239 om kontroll av körkortsutbildningen

för innehavare av utländska körkort................................. 50

Kommunikationsminister Georg Andersson Birgit Henriksson (m)

25 § Svar på fråga 1989/90:243 om den planerade snabbtågsförbindel-

sen mellan Slockholm och Sundsvall................................ 52

Kommunikationsminister Georg Andersson Martin Olsson (c)

26 § Svar på fråga 1989/90:258 om frilidsbåtregistrel 54

Kommunikationsminister Georg Andersson Sören Norrby (fp)

27 § Svar på fråga 1989/90:259 om färjetrafiken mellan Sverige och

Finland.............................................................................. 56

Kommunikationsminister Georg Andersson Sören Norrby (fp)

28 § Svar på fråga 1989/90:253 om chefskapet för statistiska central-

byrån ............................................................................... 59

Civilminister Bengl K Å Johansson Margitta Edgren (fp)

29 S Svar på fråga 1989/90:255 om FN-konventionen om barns rättig-

heter................................................................................ 62

Statsrådet Bengt Lindqvist

30 § Meddelande om svar på interpellation 1989/90:49 62

Jordbruksminister Mals Hellström

31 § Svar på fråga 1989/90:207 om möjlighet alt byta personnummer 62

Statsrådet Odd Engström Elisabeth Fleetwood (m)

32 § Svar på fråga 1989/90:230 om åtgärder mot vissl slag av ung-

domsbrottslighet.............................................................. 65

Justitieminister Laila Freivalds Ulla Orring (fp)

33 § Svar på fråga 1989/90:231 om försäkringstagarens ställning vid

tvister mellan försäkringsbolag......................................... 68

Justitieminister Laila Freivalds Ulla Tilländer (c)

34 § Svar på fråga 1989/90:240 om omhändertagande av våldsbrotls-

lingar ................................................................................ 71

Justitieminister Laila Freivalds Ingbritt Irhammar (c)

35 § Svar på fråga 1989/90:244 om det nordiska miljömärket 74

Statsrådet Margot Wallström Gunnar Björk (c)

36 § Svar på fråga 1989/90:257 om införande av ett miljömärknings-

syslem ............................................................................. 75

Statsrådet Margot Wallström Karin Starrin (c)

37 § Förnyad bordläggning................................................ 77

38 § Bordläggning.............................................................. 77

Prot. 1989/90:34 28 november 1989

Prot. 1989/90:34 39 § Meddelande om interpellation

28 november 1989 1989/90:84 av Ulla Orring (fp) om rekryteringen lill domar-

banan....................................................................................... 78

40 § Meddelande om fråga

1989/90:262 av Karin Falkmer (m) om elenergipoliliken........................ 80

84 gotab 99398. Stockholm 1990