Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1989/90:32

Fredagen den 24 november

Kl. 9.00-13.52

Förhandlingarna leddes till en början av andre vice talmannen.

Svar på interpellationer och fråga

1 § Återkomst

Andre vice talmannen meddelade all Karl-Erik Svartberg (s) denna dag återtagit sin plats i riksdagen, varigenom Mona Berglunds tjänstgöring som ersättare upphört.

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 15 och 16 november.

3 § Svar på interpellation 1989/90:20 om intensifierad narkotikabekämpning

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Ingbritt Irhammar har ställt följande frågor lill justitieministern:

1. Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för att bistå länder som är särskilt
drabbade av narkotikan?

2. Är regeringen beredd atl ge tullen och polisen de förstärkningar som behövs för alt möta knarket?

3. Beslagtagande- och förverkandemöjligheterna bör ges ökat utrymme. När kommer regeringen att föreslå lagändringar på detta område? Hur kommer dessa lagändringar atl vara utformade?

4. Är regeringen beredd att föreslå några ändringar i narkolikastrafflagstift-ningen för atl förhindra ytterligare spridning av knarket?

5. Vilka förbättringar i vården av knarkmissbrukare ämnar regeringen vidta?

6. På vilket sätt vill regeringen komma lill rätta med knarket på fängelserna?

1 Riksdagens protokoll 1989/90:32

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Arbetet inom regeringen är så fördelat all del är jag som skall svara på interpellationen.

Målet för samhällets insatser är all skapa elt narkotikafritl samhälle. Detta mål, som har slagils fast av riksdagen, har en stark förankring i bl.a. de politiska partierna och folkrörelserna.

Stora satsningar mot narkotika har genomförts under senare år. Trots detta är problemen fortfarande avsevärda.

Regeringen har därför nyligen beslutat atl inrätta en aktionsgrupp mol narkotika, med deltagande bl.a. av cheferna för berörda verk samt företrädare för kommun- och landstingsförbunden, i syfte alt intensifiera samhällets samlade insatser mot narkotika.

När del gäller de internationella insatserna har Sverige i årets generalförsamling föreslagit alt FN utvecklar ett globalt aktionsprogram mot narkotika. Ell program som innebär atl FN i betydligt större utsträckning än hittills stöder länder och regioner så alt de kan utveckla effektiva insatser mol narkotika. Del svenska förslaget kommer all behandlas vid del specialmöle om narkotika som FN;s generalförsamling skall ha i februari näsla år,

Sverige är ett av de länder som ger de största frivilliga bidragen lill FN:s arbete mot narkotika. Regeringen beslöt i oktober atl för innevarande budgetår bidra med 25 milj, kr, lill FN:s narkotikafond, I millen av november beslöt regeringen om ytterligare 15 milj. kr. för utökade insatser, i första hand i Colombia.

Polisens och tullens insatser är centrala i kampen mol narkotikan. I början av november presenterade rikspolisstyrelsen ett narkotikamanifest. Regeringen välkomnar detta initiativ.

Tullen har i år fått ökade resurser för alt inrätta två särskilda styrkor för västra resp. södra regionen. Styrkorna beslår av sammanlagt 38 personer samt narkolikahundar och specialfordon.

Ingbritt Irhammar tar också upp frågan om beslag och förverkande av knarkhandlarnas vinster. I motsats lill många andra länder har vi sedan lång tid regler som ger oss dessa möjligheter. Ell ofta återkommande problem har här varit alt del inle funnits några tillgångar all förverka. De har förts utomlands och därigenom gjorts oåtkomliga. Från svensk sida har vi därför i flera år drivit på för all få lill stånd elt effektivt internationellt samarbete.

Ett viktigt genombrott i det hänseendet är den nya FN-konvention mol illegal narkotikahantering som öppnades för underskrift för ell knappt år sedan. Förverkandefrågan behandlas nu också inom Europarådet efter ett initiativ från bl.a, Sverige, Siktet är inställt på att utarbeta en konvention som skall kunna antas under nästa år. Vidare har Sverige förhandlat med Storbritannien om ett bilateralt avtal om tvångsåtgärder och förverkande avseende vinning av brott.

De nya avtalen kräver vissa ändringar i svensk rätt bl,a. i fråga om beslag och kvarstad. Regeringen har nyligen beslutat om lagrådsremiss med förslag lill åtgärder. För alt ratificera FN-konventionen kommer ytterligare lagförändringar alt krävas. Jag räknar med all ell förslag kommer att kunna presenteras, som kan remissbehandlas under det första halvåret 1990.

Ingbritt Irhammar har också frågat om regeringen är beredd atl föreslå några ändringar i narkolikastrafflagstiftningen för atl förhindra ytterligare

spridning av narkotikamissbruket. Såvitt jag kan förstå av interpellalionen vill Ingbritt Irhammar främst få till stånd skärpningar när det gäller de ringa fallen.

Som ett skäl åberopar Ingbritt Irhammar alt gränserna för ringa innehav L Stockholm skulle ha "höjts dubbelt och flerdubbelt". Detta är inte korrekt. Frågan har tidigare lagils upp här i riksdagen senast vid en interpellationsdebatt den 9 november, då justitieministern förklarat bakgrunden lill de uppgifter som föranlett del här missförståndet.

Vad som behövs för all effektivt komma åt narkotikabrottsligheten i missbrukarledel är inle höjda straffsatser ulan ett mer aktivt polisarbete mot ga-lulangning. I direktiven för den nyinrättade aktionsgruppen mol narkotika anges att gruppen bl.a. skall initiera en landsomfattande offensiv mot narkotikahanteringen. I samband med regeringens salsning på att stoppa spridning av HIV/aids har under fyra budgetår ca 300 milj. kr. satsals på att utveckla en offensiv narkomanvård. Insatserna inom narkomanvården har inneburit alt öppenvården för narkotikamissbrukare mer än tredubblats, atl institutions- och familjevården utökats väsentligt och alt kriminalvårdens insatser utvecklats i samarbete med narkomanvården. Tvångsvården för missbrukare har utökats.

Regeringens salsning kommer att fortsätta och stödet till huvudmännen utökas. Statsbidraget till huvudmännen för ungdoms- och missbrukarvård ökar till 950 milj. kr. för år 1990. I delta bidrag ingår bl.a. väsentiigl ökat stöd till huvudmännen för atl ulveckla tvångsvården för unga och för vuxna missbrukare.

Narkotikamissbruk är ett stort problem på fängelserna. En rad olika intia-tiv tas nu för att ytteriigare stärka arbetet mot narkotikan inom kriminalvården. Sedan hösten 1988 pågår i regeringskansliet en översyn av kriminalvårdens verksamhetsformer. Della arbete har bl.a. resulterat i att regeringen den 14 juni i år gav kriminalvårdsstyrelsen ell särskilt uppdrag. Uppdraget innebär alt samtliga anstalter skall upprätta och genomföra handlingsplaner för verksamhetens innehåll. På anstalter med hög andel narkotikamissbrukare är inriktningen alt lokala handlingsplaner skall upprättas och genomföras.

Vidare finns inom kriminalvårdsstyrelsen planer på alt utöka kontrollinsatser liksom det finns förslag lill nya besöksregler som syftar till atl begränsa möjligheterna att föra in narkotika i fängelser.

Stor uppmärksamhet ägnas fortsättningsvis frågan om en bättre samverkan mellan kriminalvård och narkomanvård så atl fler missbrukare skall få adekvat vård.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag betona alt frågor av det slag som Ingbritt Irhammar lar upp kommer alt behandlas av den nyinrättade aktionsgruppen.Genom gruppens arbete kommer kampen mol narkotikan all intensifieras.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

INGBRITT IRHAMMAR (c): Herr talman! Jag lackar socialministern för svaret. Jag konstaterar följande: Nuvarande slalminisler Ingvar Carlsson gick i valrörelsen 1982 ul och lovade att om socialdemokraterna kom lill makten

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

skulle man göra rent hus med narkotikan. Del löftet har sannerligen inte infriats. Det kan snarare uttryckas så, alt del sedan dess blivit fullt hus med narkotikan. Fullt hus i slällel för rent hus, del kan man kalla svikna vallöf-.ten.

Narkotikan flödar in över våra gränser. Det finns hur myckel knark som helst, säger de som bör vela bäst, nämligen missbrukarna. Och det är billigt också. En fylla på knark på är inte dyrare än ett glas starköl på krogen. Nog är del fullt hus alltid. Det är fullt i Vasaparken i Slockholm, fullt på olika tunnelbanestationer, fullt i Helsingborg, i Malmö, i Luleå och över hela landet.

Det är verkligen hög lid alt kraftfullt bekämpa narkotikan på alla områden. Flera år har tillåtits förflyta från regeringens sida, eftersom del har saknats radikala åtgärder för att komma lill rätta med problemen. Det har skapals stor polisbrisl i landet. Tullen har levt med alltför knappa resurser. Lagstiftningen har varit och är, vill jag påstå, fortfarande otillräcklig och lam. Brislen på vårdplatser är ett stort problem, m.m.

Inget land kan ensamt bekämpa narkotikan. Det är vi säkert överens om. Det är som med miljöförstörelsen - landsgränser överskrids och gemensamma resurser måste tillskapas. I Sverige måste vi stödja odlingsländerna, dvs. ge stöd till produktionsländerna lill bl.a. alternativodhngar. Del gäller också atl komma åt internationella ligor och kurirer. Arbetet med atl försöka hindra inflödet vid våra gränser är oerhört viktigt. Frågan är dock om inte arbetet med atl störa i konsumtionsledel är allra viktigast.

Mol bakgrund av del elände jag har beskrivit är det ändå positivt atl regeringen nu har insett allvaret i situationen och är beredd alt vidta åtgärder. Vissa insatser har t.o.m. redan gjorts i rätt riktning.

Sedan jag skrev min interpellation har regeringen utlovat ökat stöd lill FN och elt vissl finansiellt stöd lill bl.a. Colombia. Del är bra. När justitieutskottet besökte Thailand i september uttrycktes önskemål om ytterligare svenska insatser där. Del behövs säkert.

När del gäller det produktionscentrum som kallas Gyllene halvmånen finns del slora risker - som vi bedömer det i centern - att de återvändande afghanska flyktingskarorna kan komma att ägna sig ål lönsamma opiumodlingar, om inte tillräckligt internationellt stöd lämnas till landet för återuppbyggnaden, bl.a. stöd till jordbruket. Jag vill därför fråga socialministern om ell ökat stöd från svensk sida lill Afghanistan för atl förhindra opiumodlingar har diskuterats inom regeringen.

När det gäller möjligheterna atl förhindra atl narkotikan kommer in i vårt land spelar tullen en viktig roll. Del är riktigt alt tullen fick utökade resurser genom beslut tidigare i år. Detta skedde till stor del lack vare stark kritik från centerns och hela oppositionens sida. Vi var besvikna över atl regeringen i budgetpropositionen inte var beredd alt ge nödvändiga resurser. Det är emellertid historia nu, samtidigt som del är ytterligare ett exempel på all regeringen inle i tid insett nödvändigheten av ett effektivt tullskydd mot narkotikan. Nu är del viktigt att tullen får arbeta vidare med tilldelade resurser och inle tvingas lill nya indragningar, vilket kan befaras om besparingar måste göras. Kan socialministern lova atl tullen kommer atl befrias från regeringens sparmål och i stället tillföras nödvändiga resurser?

Narkotikabrott blir i allmänhet kända först genom tullens och polisens ingripande, genom t.ex. spaning eller genom beslag via tullens slickprovslag-ningar. Detta innebär alt antalet uppklarade narkotikabrott kan minska eller öka beroende på vilka resurser tull och polis disponerar för bekämpning av narkotikan. Hur ser regeringens planer för atl komma till rätta med dagens polisbrist ul?

I flera år har centern krävt att narkotikakonsumtion skall kriminaliseras. Envist och envetet gick ni socialdemokrater emot detta krav - med motiveringen att det skulle försvåra för sociala myndigheter att i tid få kontakt med missbrukarna för all kunna ge dem vård. Resultatet blev i stället att missbruket frodades. Missbrukarna har blivit alltför många, och sociala myndigheter har ej kunnat ge missbrukarna den vård de behöver.

Till slut blev dock opinionen så stark att en lagändring kom till stånd. Även eget innehav blev straffbart. Eftersom påföljden för dessa brott bara blev sex månaders fängelse har lagen blivit uddlös och har knappast fått någon effekt. Polisen klagar över svårigheter alt effektivt kunna ingripa, eftersom man inle får göra kroppsvisilation eller la blod- och urinprov för atl konstalera bruket. För del krävs atl påföljden ändras till ett års fängelse. Är ni beredda atl inom regeringen ompröva er tidigare inställning och nu ställa upp på den behövliga lagändringen? Det är många som skulle välkomna en sådan.

Prot, 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

BARBRO WESTERHOLM (fp);

Herr talman! Vi oroas alla av signaler om ökande narkotikamissbruk och riklig tillgång på billig narkotika. Det är vikligl all vi sätter till alla klutar för att få ett narkotikafritl samhälle. Statsministerns löfte var säkert att la i. Vi vet alla hur svårt det är atl åstadkomma detta. Vi måste dock gemensamt göra allt vad vi kan,

Ingbritt Irhammar har tagit upp en rad frågor. Jag skall koncentrera mig på frågan om vilka förbättringar i vården av knarkmissbrukare som regeringen ämnar vidta. Den frågan behandlades mycket knapphändigt i socialministerns svar.

Min utgångspunkt är skildringen av Sara. Den är skriven av hennes pappa Bengl Johansson. Det är en bok som alla föräldrar, politiker och alla andra i detta land bör läsa. I boken kan vi läsa om hur Sara - en begåvad flicka, uppvuxen i en trygg familj i en av Stockholms förorter - går från bruk av alkohol och hasch till tungt narkotikamissbruk, försörjer sig på prostitution och kriminalitet och ådrar sig HIV.

Boken illustrerar föräldrarnas desperata kamp för atl hjälpa sin dotter och den vanmakt de känner när de vandrar mellan myndigheter, polis, socialtjänst och läkare. Boken tydliggör hur myckel som görs på olika håll, men att det ändå alltid blir fel. Det finns nämligen ingen samordning i åtgärderna, och de insatta resurserna gör inte åsyftad nytta. Alla blir lidande på detta. Saras öde delas av många.

Jag har träffat Sara, och hon beskrev mycket målande var felen finns. Jag tror att vi måste lyssna på missbrukarna själva och försöka se deras syn på var del brister

Sara, liksom övriga ungdomar som hamnar i ett narkotikamissbruk, glider

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

bort från sina familjer och ett normalt liv. De får en egen gemenskap med missbrukargruppen, där de blir någon och får en identitet. Samtidigt skolkar de från livet, och vi måste alla hjälpas åt för alt hindra dem från atl göra det.

Det behövs därför aktiva åtgärder för all få människor att i tid upptäcka missbruket. Del gäller för föräldrar, lärare och de poliser som kommer i kontakt med ungdomarna atl vidta räll åtgärder på elt tidigt stadium. Ell samarbete skall också ske med socialtjänsten. Vi är alldeles för flata i våra insatser. Föräldrarna har för liten kunskap om hur de skall bära sig åt.

Vården av nya missbrukare inleds självfallet med frivillig vård. Förutsättningen för all den skall lyckas är all ungdomarna är motiverade. Jag skall inle beröra tvångsvård här, eftersom del kommer upp när vi behandlar propositionen om LVU.

Det finns olika möjligheler att ta lill. Vi har l.ex. familjehem, som behöver stödas av kommunerna. De som ansvarar för familjehemmen måste ha en bra och kontinuerlig utbildning. När missbruket förvärras blir det aktuellt med institutionsvård. Det är viktigt att vi får bort de långa väntetiderna så alt vi får möjlighet atl bereda plats när missbrukarna är som mest motiverade. Personalen måste få förbättrad utbildning. Ökade insatser och resurser måste ges lill frivilliga organisationer som t.ex. LP-stiflelsen. Det är en bra väg, de lyckas väl.

Del är även viktigt med uppföljning av vården. Del är dåligl med uppföljningen i dag. Det rinner ut mycket pengar lill ingen nytta. Kontraklsvård är en annan form av vård som är viktig att utnyttja.

Det är emellertid också vikligl alt skydda missbrukarna mot annan ohälsa. Socialministern var inne på HIV, via de här anslagen. Alltför många injektionsmissbrukare är i dag HIV-smitlade. Värst är del i Stockholm. En studie av LVM-vården av narkomaner i Stockholm visade atl 30 % av narkomanerna var HIV-positiva, Flertalet av dessa var fortfarande efler vård missbrukare. Undanlag var de som fick meladon eller hade avlidit. Detta är skrämmande siffror.

Del är viktigt alt skydda narkomanerna från HIV. Med upplysning kommer man inle alla gånger särskilt långl. Del är viktigt atl de använder rena verktyg. Delta kommer alt beröras vid måndagens debatt, som jag tyvärr inte kan vara med om. Jag vill därför nu framhålla atl metadonbehandUng är viktigt. Det finns hållbara argument internationellt för atl ge tillgång lill rena sprutor och spetsar och också till rengöringsmedel. Vi har nyligen börjat pröva en metod att rengöra smutsiga verktyg med natriumhypoklorit. Vi fäster förhoppningar vid atl denna metod kommer att användas.

Jag vill gärna höra socialministerns syn på hur vi i dag skall kunna förebygga spridning av HIV bland missbrukare och också på hur vi kan värdera vårdinsatser, för all vi skall bli bättre i framtiden.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Socialtjänstens roll i della sammanhang är mycket väsentlig. De s.k. förebyggande åtgärder som var angivna i den gamla barnavårdslagen resp. nyklerhelsvårdslagen saknas i nuvarande socialljänsllagsliftning. Under en följd av år har vi kritiserat såväl LVU som LVM.

Syftet med LVU har varit atl sociala myndigheter på ell så tidigt stadium

som möjligt skall kunna gripa in om barn eller ungdom riskerar alt hamna i en situation som leder lill drogmissbruk eller om hemförhållandena anses vara till men. Som LVU nu är utformad har lagen inneburit atl åtgärder har satts in för sent och all del har varit alltför lätt alt så alt säga straffa ul sig.

Därför är del bra alt vi nu har fått förslag om såväl lagändringar som resursförstärkning. Del är åtgärder som vi moderater länge har krävt. Men del räcker inte. Vi vill gå längre än så, vilket framgår av våra motioner med anledning av den nu aktuella propositionen.

Vad som dessutom krävs för bekämpning av narkotikaproblemet är en snabb och effektiv organisation som har överblick över hela strukturen och snabbi kan ingripa, utreda, lagfora och följa upp effekterna av sina insatser genom hela kedjan, från inledande insatser i skola, socialvård, av polis m.m, till kriminalvård eller narkomanvård och återanpassning i samhället.

Om del allmännas resurser skall kunna utnyttjas på ell riktigt sätt måste två vikliga förutsättningar vara uppfyllda:

1. Insatserna måste riktas mot den allvarligaste brottsligheten och särskilt mot dess svagaste länkar.

2. De resurser som utnyttjas måste, mot bakgrund av vad de riktas mol, vara allsidigt sammansatta. De måste kunna arbeta snabbt och effektivt ulan hindrande byråkratiskt och administrativt krångel i form av t.ex. gränsdragningen mellan myndigheter.

I varje kommun och även på länsplanet måste det bildas grupper som kontinuerligt följer narkotikafrågan. Förutom polis och sociala myndigheter bör det finnas representanter för Hem och skola, elevföreningar och så många andra aktiva föreningar som möjligt. Del gäller att slå tillbaka mol narkotikan på bred front, medan del ännu finns tid att göra någol.

Ideell verksamhel ulgör också ett vikligl och omistligt inslag i den totala kampen mol drogmissbruket. De alternativa behandlingsformerna och del engagemang som där kommer till uttryck bör stimuleras och uppvärderas. Alternativen ger ofta en bättre rehabilitering än motsvarande verksamheter i offentlig regi. Även av della skäl måste stat och kommuner använda sig av enskilda, ideella organisationer som innehar tillstånd från länsstyrelserna all driva hem för vård eller boende och som med kort varsel kan gå in och erbjuda resp. sociainämnd/distriktsnämnd behandling iör en hjälpsökande individ. Man kan i sammanhanget nämna institutioner som LP-stiftelsen, Nar-conon, Daytop, Hassela, Länkrörelsen m.fl. Dessa kan representera olika bakgrund och metoder men har alla gemensamt att de kan redovisa ell gott behandlingsresultat.

Jag vill fråga socialministern vad regeringen planerar att göra för alt un-deriätta för enskilda organisationer atl hjälpa till i vårdarbetet. De kan, som Barbro Westerholm mycket riktigt påpekade, hjälpa till alt få bort de långa väntetiderna.

Herr talman! Slutligen vill jag understryka vad som tidigare har sagts här beträffande del internationella engangemanget. Sverige är ett litet land och har naturligtvis svårt att agera ensamt. Därför är del viktigt atl vi i samverkan med andra länder både i Europa och ule i väriden hjälper lill all åsladkomma insatser på bred front. Vi moderater har därför i de internationella organisationer där vi är medlemmar - jag tänker på EDU och IDU - tagit

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

upp narkolikafrågan främst pä dagordningen, för att åsladkomma sådana insatser. Ett av de förslag vi har fört fram är alt man skall skapa en europeisk bas för samordning av insatserna i Europa, lik den bas som i dag finns i USA.

JERRY MARTINGER (m):

Herr talman! En av orsakerna till att Sverige just nu översvämmas av narkotika är att tillgången ute i världen ökat kraftigt under det senaste året.

Från de stora vallmofälten i Shanbergen i Sydostasien släpps i år närmare 3 000 ton råopium ut på världsmarknaden. Det är den största skörden någonsin från det område som brukar kallas Den gyllene triangeln. Det innebär omkring 300 ton heroin i förädlad form. Då har jag inte räknat med de betydande mängder heroin som kommer från den s.k. gyllene halvmånen i Pakistan, Afghanistan och Iran. Jag har inte heller sagt någonting om del opium som kommer inifrån folkrepubliken Kina.

Bara mängden från Den gyllene triangeln är tillräcklig för atl täcka världsbehovet av heroin i flera år och för atl skapa en hell ny generation missbrukare.

Även kokainskördarna i Sydamerika har ökat myckel kraftigt. Det är sannolikt de största skördarna någonsin som i år släpps ut på världsmarknaden. Den sammanlagda arealen för koka-odlingarna i Peru, Bolivia och Colombia är nu över 300000 hektar. För att utvidga odlingarna ytterligare är man i full färd med all hugga och bränna ned djungeln på flera ställen.

Tillgången på hasch och marijuana har också ökat. Den hampaväxl som är ursprunget till dessa droger. Cannabis Sativa, har i år givit stora skördar i nästan alla producentländer. Det gäller Nepal, Indien, Afghanistan, Iran, Pakistan, Libanon, Turkiel, Marocko, Zaire och Zimbabwe, för atl bara nämna några exempel.

Del finns också mycket gott om amfetamin för närvarande. Trots att polisen för två månader sedan gjorde tillslag mot Hollands förmodligen största amfetaminfabrik genom tiderna, har della knappast märkts på den europeiska marknaden. Ändå har den holländska fabriken under de senaste tre fyra åren tillverkat amfetamin för minst tre miljarder kronor. En stor del av den narkotikan har exporterats lill Sverige. Bara sedan 1985 har del gjorts inle mindre än 364 beslag på sammanlagt 288 kg amfetamin från fabriken.

Alt amfetaminel trots del stora tillslaget i Holland ändå väller ut över Europa i enorma mängder beror på all Polen nu på allvar kommit i gång med produktion av amfetamin. Det finns mycket som tyder på atl Polen håller på att överta Hollands roll som ledande producenlland för amfetamin. Tidigare rykten om alt Polen importerat amfelaminkemisler från Holland lycks i dag vara ett faktum. Svensk och övrig europeisk polis har vid beslag kunnat notera att del polska amfetaminel varit av högsta tänkbara kvalitet.

Vid sidan om amfetamin finns det numera gott om andra syntetiska droger på marknaden, Ecstasy, ofta förkorlat med bokstäverna XTC, som är en av dessa, är intressant, därför atl denna drog kan sägas ha en betydelsefull koppling lill amfetamin,

Amfelaminlillverkarna håller nämhgen på alt lära sig den kemiska processen för att tillverka Ecstasy, Detta är oroväckande, eftersom den välutvecklade försäljningsorganisation som finns för amfetamin då också kommer atl

utnyttjas för Ecstasy, Därför är det möjligt att näsla slora syntetiska drog i Skandinavien blir just Ecstasy.

Ecstasy är en drog som ser högst ofarlig ut. Den säljs vanligtvis i form av små tabletter med ett leende ansikte på. I reklamen sägs det alt Ecstasy är en ofarlig drog som ökar förmågan att uppleva kontakt med andra människor och förstärker kärlekskänslor och sexuella upplevelser. Det är en farlig varudeklaration som innebär alt Ecstasy kanske är den allra mest förrädiska drogen hittills.

Del finns ungdomar som sitter och skakar i rullstol efter atl ha tagit en enda Ecslasylablell. För sju år sedan provade en ung pojke i USA den här drogen. Pojken ligger fortfarande på sjukhus med svåra hallucinationer. Överallt ser han ormar som anfaller, och detta trots all han bara ål en enda av de leende tabletterna.

Herr talman! Den slora tillgången på narkotika i världen leder till slutsatsen atl del nu är viktigare än någonsin tidigare att vidta åtgärder för att förhindra att antalet narkolikakonsumenter ökar.

Det är därvid väsentligt alt jakten på de stora narkotikalangarna fortsätter. Men genom all konsumenten trots allt är narkotikamarknadens yttersta förutsättning och i praktiken den enda oersättliga länken i hela kedjan av aktörer inom narkotikahanteringen, måste ändå det enskilda innehavet och missbruket stå i centrum för den politik som skall föras på det här området.

I sitt svar till Ingbritt Irhammar säger socialministern atl del som behövs för alt komma ål narkotikabrottsligheten är ell mer aktivt polisarbete mot gatulangning.

Med anledning av detta uttalande vill jag göra socialministern uppmärksam på det förhållandet alt regeringen faktiskt i betydande utsträckning försämrat förutsättningarna för polisen alt bedriva en effektiv kamp mol galulangningen när den dragit ned på polisens resurser under 1980-talel.

Genom alt personalminskningarna tvingat polisen alt priorilera ulryck-ningsljänsten och bemanningen av polisstationerna har polisen inte kunnat göra den satsning på s.k. gatulangningsgrupper som skulle behövas i kampen mot narkotikan.

Regeringens polispolitik under 1980-talet har varit en katastrof för narkotikabekämpningen.

Dessutom har det socialdemokratiska motståndet mot alt ge polisen räll all la blodprov och urinprov på misstänkta missbrukare i hög grad minskal möjligheterna atl i ell tidigt skede uppdaga vilka som är missbrukare och därigenom kunna sätta in relevanta åtgärder.

Jag skulle vilja vela vad socialministern menar med "ett mer aktivt polisarbete mol gatulangning".

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Jag uppfattade Ingbritt Irhammars kritik mot regeringen och mot narkotikapolitiken såsom den har förts mera som en irritation över gångna års debatter än någonting som är relevant just nu. Därför vill jag inle ägna så myckel tid åt just den delen i diskussionen. Men jag vill, till skillnad från Ingbritt Irhammar, hävda atl det under hela 80-talet har förts en offensiv

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

narkotikapolilik i det här landet. Även om vi inle är nöjda med alla resultat som har uppnåtts, tror jag all della resultat är en väsentlig del av förklaringen till alt vi i Sverige ändå kan uppvisa ell bättre läge än vad man kan göra i många andra länder, bl.a. alldeles i vår närmaste omgivning i vissa länder i Norden och i övriga Europa.

Som flera gånger har understrukils i denna debatt är det som bekant kriget mol narkotikan, som del med berättigande kallas, som måste föras på flera olika fronter. Och de ganska hänsynslösa metoder som narkotikalangare och andra finner under utvecklingens gång måste mötas med motåtgärder i olika sammanhang. Del innebär atl vi, även om vi har fört en offensiv narkotika-politik, inte bara kan slå oss till ro med detta, ulan vi måste också finslipa metoderna och se över arsenalen vid olika tillfällen, vilket är skälet till att regeringen, inför den oro som vi alla känner för risken av en ny knarkvåg, nu har tillsatt en aktionsgrupp.

I denna aktionsgrupp kommer tullen alt vara direkt representerad genom sin generaldirektör. Polisen kommer också all vara direkt representerad genom rikspolisstyrelsen. Tullen och polisen har då möjlighet att där aktualisera de åtgärder som bl.a, Ingbritt Irhammar tog upp. Om de anser att de arbetsinstrument som de i dag har är otillräckliga sitter de ju själva milt i del aktiva organ som skall ge regering och riksdag förslag på detta område. Jag går därför inle in på de exakta frågeställningar som Ingbritt Irhammar tog upp, utan jag menar alt om polisen anser alt den har otillräckliga arbetsinstrument får den väcka frågor om detta via narkolikagruppen där polisen är direkl engagerad i arbetet, och så får det bli en prövning av detta när gruppen så småningom lägger fram sina förslag. Och det skall inte ske långt fram i tiden, ulan denna grupp skall påbörja sitt arbete så snart som det över huvud taget är möjligt.

Detta gäller även Jerry Martingers fråga, som han i och för sig redan har fått svar på ganska nyligen av justitieministern. Polisen själv eller l.ex, riksåklagaren har inte själva framhållit all möjligheten alt la blodprov och urinprov är några vikliga och avgörande instrument för att komma lill rätta med detta problem. Riksåklagaren fann, som justitieministern påpekade, över huvud taget inte skäl alt kriminalisera konsumtion av narkotika. Och rikspolisstyrelsen framförde uppfattningen att del inte fanns något beaktansvärt intresse av all använda tvångsmedel för all la urinprov. Men om de har ändrat sig på denna punkt får de väl aktualisera sin nya inställning via narkotikagruppen.

Den internationella ulvecklingen, som flera talare har berört, är naturligtvis oerhört viktig i detta sammanhang. Skall vi lyckas med åtgärder på detta område måste dessa åtgärder vidtas på det internationella fältet. Vi kan med rätta hävda alt Sverige bedriver en myckel aktiv politik. Sveriges bidrag, för all utgå från samma utgångspunkt som Ingbritt Irhammar gjorde beträffande statsministerns uttalande, till FN:s narkolikafond har sedan 1982 ökat från 4 milj. kr. till 40 milj. kr. Det har alltså tiodubblats på dessa år. Del menar jag är ett uttryck för att Sverige verkligen tar den internationella kampen mot narkotika på allvar. Det är bara ell exempel, del finns flera, som jag tog upp i svaret när jag hänvisade lill de aktiviteter som nu pågår.

Jag skall svara på den konkreta frågan om Afghanistan från Ingbritt Ir-

hammar. Om man vid delta arbete, som i huvudsak skall ske i FN;s regi, lägger fram förslag skall vi naturligtvis pröva dem lika öppet som vi har prövat insatserna när det gäller Colombia och andra insatser som vi har kanaliserat via FN-organen. Jag kan alltså inle just nu säga någol mer än atl man arbetar och förbereder projekt i FN:s narkotikafond och alt vi får ta ställning till dem när förslag läggs fram. Jag vill emellertid slå fast all Sverige, trots att Sverige befolkningsmässigt inte är så stort, är en av de största bidragsgivarna och ell av de mest aktiva länderna när det gäller alt åstadkomma resultat i de internationella organen.

Till Sten Svensson vill jag säga alt vårdresurserna faktiskt har ökat ganska kraftigt. Detta svar gäller även Barbro Weslerholms inlägg. Vi höjer 1990 bidraget lill de slutna platserna på § 12-hemmen från 250 000 lill 400 000 kr. per plats. Det är bara elt exempel på alt dessa insatser ökar. I detta avseende medverkar i hög grad de frivilliga organisationerna när del gäller atl göra insatser på vårdområdet, vilket regeringen tycker är positivt.

Prot. 1989/90:32 24.november 1989

Svar på interpellationer och fråga

INGBRITT IRHAMMAR (c);

Herr talman! Jag vill inledningsvis säga att jag håller med socialministern om atl min kritik i huvudsak var riktad mot åtgärderna de gångna åren. Men jag delar inle socialministerns uppfattning om atl regeringen har fört en offensiv politik. I mitt första inlägg förde jag fram exempel på brister i regeringens politik, så jag skall inle upprepa del. Jag sade också i mitt första inlägg att det är positivt all regeringen nu har vaknat, föreslagit åtgärder och även vidtagit vissa.

Jag noterade speciellt i socialministerns inlägg att del nu finns en öppning från regeringens sida atl eventuellt skärpa lagstiftningen om inblandade parter anser delta nödvändigt, som socialministern sade. Jag tycker all del bådar gott för framliden mol bakgrund av de önskemål som jag har fåll framfört till mig från polis- och åklagarhåll. Jag vet mycket väl alt riksåklagaren tidigare har ullalat att man inte anser del så vikligl att kriminalisera bruk av narkotika, införa fängelsestraff i straffskalan och alt kunna la blod- och urinprov. Samtidigt vet jag atl poliser och socialarbetare ute på fältet anser alt de är fruktansvärt svårt atl nå fram lill dem som brukar narkotika, därför alt man har svårt atl upptäcka dem med dagens lagstiftning. Jag ser faktiskt positivt på kommissionens arbete och ser fram mot dess resultat. Jag hoppas att arbetet skall leda fram till atl ålalsunderlåtelserna skall minska i anlal. Eftersom regeringen inte har några synpunkter nu på vad som behöver göras ulan vill avvakta, vill jag ändå fråga om regeringens inställning. Ålalsunderlåtelserna för narkotikabrott uppgår till 11 % av alla fall. Delta anser vi inom centern oacceptabelt. Min fråga är då; Anser socialministern all del är acceptabelt när man skall ge korrekta signaler lill missbrukarna?

Jag skulle vilja la upp en annan fråga. Justitieministern sade i början av november atl hon skulle göra civilministern uppmärksam på problemen vid eventuella förändringar av gränserna för innehav av narkotika. Hon sade atl hon skulle la kontakt ined civilministern. Jag undrar om della har skett och vad del har lett lill inom regeringskansliet.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Jag tyckte all jag inte riktigt fick svar på ett par av mina frågor till socialministern. En av dem var hur vi följer upp resultaten med olika vård- och behandUngsmeloder. Jag försökte att leta reda på vad man har gjort och frågade riksdagens utredningstjänst. Utredningstjänsten var i kontakt med socialstyrelsen, socialdepartementet. Kommunförbundet och CAN. Resultatet av dessa kontakter blev atl man skrev så här: "Av telefonkontakterna framgår dock att en systematiserad uppföljningsverksamhel kommer alt bli allt viktigare. Atl få en samlad bild av utvärderingar som gjorts på olika nivåer framstår som angeläget." Sedan skriver man om svårigheterna att göra en sådan utvärdering. Jag tycker att det är viktigt att vi gör en utvärdering av de olika alternativa behandlingsformer som finns.

Den andra frågan är hur socialministern tror vi kan skydda narkomanerna mot all få HIV - gulsol hör också dit.

Den tredje fråga som jag tänkte ta upp gäller införsel av billig narkotika. Jag har en person i min närhet som var i Pakistan nära afghanska gränsen och som erbjöds all köpa elt kilo heroin för 700 kr. Vederbörande avböjde nalurliglvis, men hur många är del som faller för frestelsen atl bara en gång köpa del för all kanske sanera sin ekonomi ? Hur kan vi "vaccinera" våra ungdomar som reser ul till världens alla hörn mot sådana frestelser? Hur "vaccinerar" vi våra biståndsarbetare? Jag är medveten om all delta bara är en liten del i kampen mol narkotika, men många bäckar små gör en stor å.

JERRY MARTINGER (m):

Herr talman! Socialministern sade att jag nyligen fått svar av justitieministern i narkotikafrågan. Del stämmer. Jag hade faktiskt inte heller tänkt gå upp i den här debatten i dag, men jag reagerar mol alt socialministern säger atl del behövs ell mer aktivt polisarbete mot gatulangning. Mer aktivt polisarbete är ju inte detsamma som alt polisen skall få mer resurser i kampen mot narkotika. Del är två helt skilda saker. Att socialministern talar om ett mera aktivt arbete från polisens sida i stället för ökade resurser kan bara innebära att socialministern förväntar sig all de polismän som är i tjänst skall arbeta ännu hårdare med de bristfälliga resurser som de nu har. Det kan inte betyda någonting annal än att regeringen planerar alt fortsätta den rovdrift på poliser som har ägt rum under slörre delen av 1980-lalel. Det finns polismän som inle har haft en enda ledig dag mellan augusti och december. Hur många andra yrkesgrupper skulle acceptera sådana arbetsförhållanden? Jag vill gå så långl som atl påstå atl regeringen som ytterst ansvarig i sammanhanget på ett omänskligt sätt utnyttjar en otroligt lojal yrkeskår. Del går inte att hänvisa lill alt antagningen till polishögskolan nu ökat från tidigare år Del tar tre år alt utbilda en polis, varför vi inte får några effekter av ökningen förrän en bra bit in på 1990-talet. Vad som behövs är ökade resurser nu. Vi moderater har vid upprepade tillfällen krävt atl 600 nya administrativa tjänster skall inrättas inom polisen, så att de polismän som utför administrativa göromål inomhus i större utsträckning kan frigöras för yttre tjänst. Genom litet god vilja från regeringens sida skulle vi snabbi kunna få fram ett beslut. Vi skulle redan lill jul- och nyårshelgerna kunna få ul fler poliser på galor

och torg. Vi skulle då också kunna göra en bättre insats i kampen mot gatuvåldet.

Efter mötet i Rosenbad antydde visserligen statsminister Ingvar Carlsson att han kunde tänka sig all göra en sådan satsning som vi har föreslagit. Men han sade ingenting om när och framför allt lovade han ingenting heller.

Herr talman! Kanske var mötet i Rosenbad ingenting annat än ett skådespel för alt lugna den allmänna opinionen och för att bl.a. ge medborgarna ell inlryck av att regeringen har gjorl någonting konkret åt polisbristen. Liknande skådespel har ju arrangerats tidigare. När den värsta stormen sedan har lagt sig har regeringen dragit sig tillbaka ulan att ha vidtagit en enda åtgärd!

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

STEN SVENSSON (m);

Herr talman! Socialministern vill ge sken av att han redan har löst problemen. Det är ett faktum att väntetiderna inom vården fortfarande existerar och dessutom är långa. Socialministern svarade mig på min fråga alt han höjer bidragen lill § 12-hemmen.

Redan i mitt förra inlägg noterade jag att del har kommit förslag av den innebörden. Men vad jag är ule efter är all få socialministern alt kommen-lera situationen för de enskilda alternativen. Vårdmonopolel måste undanröjas och de som arbetar inom den enskilda sektorn ges likvärdiga förutsättningar atl verka på exakt samma villkor som de offentliga organen. Hittills har vi hamnat i minoritet i socialutskottet när vi har tagit upp frågor av denna innebörd. Vill socialministern ge några andra signaler, så atl vi kan få dessa synpunkter all tränga igenom, för det är viktigt för vården all de enskilda alternativen får göra sig gällande i ökad usträckning? Där ligger lösningen av de problem som vi i dag har med de långa väntetiderna.

Jag vill även lacka för svaret när del gäller de internationella frågorna. Det internationella engagemanget är väsentligt. Det är bra atl regeringen har höjt anslaget. Men det skulle vara ännu bättre om vi kunde bidra med idéer och synpunkter som leder lill en bra användning av de pengar som samlats hos FN:s organ, så att vi i FN:s regi kan få till stånd sociala projekt som innebär en omställning för bönderna t.ex. i Colombia. Det räcker inte med all rycka upp plantorna för dem, vi måste se till att det blir en social omställning och alternativ sysselsättning. Det är del väsentliga. Sverige måste komma med konkreta förslag och idéer. Vilka instruktioner planerar regeringen att ge de företrädare vi har i FN för att vi skall kunna medverka till en sådan förändring?

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Jag kan inte kommentera de sifferuppgifter angående åtalseftergifter som Ingbritt Irhammar nämnde. Jag är något förvånad över atl siffrorna skulle vara så höga som 11 %, Om man i delta sammanhang har fått en praxis som det finns anledning att pröva, bör denna ganska förulsällnings-löst kunna diskuteras. Också delta kan ses som ett led i de åtgärder som behöver vidtas på detta område.

Huruvida det har förekommit några kontakter mellan civilministern och justitieministern är mig obekant. Men om justitieministern har utlovat att en

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

sådan kontakt skall ske förutsätter jag att den också kommer att genomföras.

Barbro Westerholm tryckte på behovet av bättre utvärderingar av vårdresultatet än vad som hittills har varit fallet. Jag tror inte atl vi är oense på den punkten. Med hänsyn till de myckel stora resurser som salsas på vårdområdet är det naturligtvis viktigt att vi vet all dessa resurser används på ell så bra sätt som möjligt. Och då kan vi vara överens om att också skaffa oss de bästa möjliga metoderna för all kunna göra utvärderingar av denna verksamhet.

Barbro Weslerholms andra fråga handlade om rena sprutor till narkomanerna. Denna fråga skall - som Barbro Westerholm sade - diskuteras här på måndag. Jag vill inte föregripa den inlerpellationsdebatten, men jag kan säga så mycket som alt i svaret på interpellationen kommer jag för min del att säga atl jag inle är beredd alt nu ompröva del riksdagsbeslut som fattades så sent som i våras. Jag vet att Barbro Westerholm inle tycker om det riksdagsbeslutet. Men om riksdagen i bred majoritet, praktiskt tagit tvärs över partigränserna - med undanlag för folkpartiet - har fattat ett sådanl beslut bara för ett antal månader sedan skall regeringen enligt min mening inte gå in och ändra på förutsättningarna vad gäller denna fråga. Så mycket kan jag säga i dag, och sedan får vi föra denna diskussion vidare på måndag i samband med att interpellalionen skall behandlas.

Hur skall vi vaccinera ungdomarna så all de skall kunna möla realisations-erbjudanden i fråga om knark osv. när de är ute och reser i världen? Ja, vi måste naturligtvis bedriva en ständig upplysningsverksamhet på delta område. Vad vi under 80-lalel har kunnat konstatera, även om det nu finns oroande tendenser i en annan riktning, är att ungdomen trots allt inte är opåverkad av den debatt som har förts. Del har skett en attitydförändring exempelvis ute bland skolungdomarna under 80-talel. Just nu arbetar bl.a.den s.k. Alhena-gruppen mycket aktivt med fortsatt upplysningsverksamhet i skolorna, via massmedia och på många andra olika sätt för att göra de nya generationerna uppmärksamma på att knarket inte är någol alt leka med. Det är en livsfarlig lek som man ger sig in på om man faller för de tongångar som nu finns och som säger atl "det där kan man prova litet grand, det skadar väl inle". Del finns tillräckligt många exempel på alt vi inle kan kosta på oss atl leka dén leken. Detta budskap måste naturligtvis föras fram till varje årsklass som växer upp och som kommer i närheten av dessa risker.

Till Jerry Martinger vill jag säga att det nalurliglvis inle är fråga om något skådespel när regeringen försöker få elt aktivt samarbete till stånd med folkrörelser, med ungdomsorganisationer, med föräldraföreningar osv, för att komma till rätta inte bara med narkotikaproblemen utan med de våldstendenser som vi kan se över huvud taget. Vi vet atl det fordras förstärkningar även på polisområdel. Del kan handla om både förstärkningar i fråga om polisens eget sätt att arbeta och om allmänna resursförstärkningar. Som Jerry Martinger sade är det ju nu en förstärkning på gång, även om han inle var nöjd med detta. Men på grund av faktorer som hänger samman med utbildningen har dessa insatser inte givit något utslag ännu.

Allra sist vill jag ge en kommentar lill del Sten Svensson kallade vårdmonopolet, vilket skulle syfta på del samhälleliga vårdmonopolet. Men samhäl-

let har inget vårdmonopol på della område. Tvärtom sker huvuddelen av vården i dag i stiftelser och i enskilda organisationers regi. Samhällets roll är atl finansiera vården. Jag tror alt inte mindre än 65 % av vårdplatserna i dag finns på enskilda vårdhem eller på stiftelser. Det existerar alltså inget vårdmonopol på detta område, ulan tvärtom använder vi en betydande del av de resurser som finns lill atl stödja de frivilliga organisationernas arbete. Delta är enligt min mening en riktig metod, eftersom del ofta är inom de frivilliga organisationerna som det finns elt extra engagemang, som kanske inle alllid går alt få fram i de kommunala och landstingsägda institutionerna.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Andre vice talmannen anmälde att Sten Svensson och Jerry Martinger anhållit atl lill protokollet få antecknat alt de inte ägde rätt till ytterligare inlägg.

INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! Jag konstaterar att det nu fakliskl finns en öppenhet hos regeringen vad gäller atl pröva olika typer av lösningar. Detta är väldigl positivt, del måste jag säga. Jag länker bl.a. på atl regeringen nu är beredd att se över frågan om åtalsunderlåtelser.

Jag ställde i mitt första inlägg en fråga som jag dock inte har fått något klart besked på, nämligen min fråga om tullen. Jag frågade om tullen kommer atl slippa ifrån regeringens sparmål mol bakgrund av atl dess arbete med atl stoppa narkotikan vid gränserna är så viktigt. Om man ser framåt kan man konstatera att del kommer alt uppstå ytterligare problem när EG upphör med sin gränskontroll. Då blir del ännu viktigare all vi har en mycket stark kontroll vid våra gränser.

Jag skall också gå in på frågan om vårdbehovet. Jag har inte tagit upp denna fråga tidigare. Vi kan konstalera atl vårdköerna är alltför långa och alt regeringen har givit ytterligare resurser till § 12-hemmen. Centern har tidigare påpekat alt vi också måste öka antalet vårdplatser vad gäller § 34-pla-ceringar för dem som är intagna för missbruksproblem. Del är vikligl alt del i fråga om § 34-placeringar finns ett tillräckligt antal platser all tillgå i slutet av missbrukarnas behandlingstid, så all eftervården kan skötas ordentligt.

När del gäller § 12-hemmen har del länge förts en debatt om atl dessa hem, sedan de överfördes lill landslingens och kommunernas regi, har mins-, kat i anlal. Skötseln vad gäller dessa hem har på vissa håll blivit sämre. Centerpartiet har framfört krav på atl huvudmannaskapet i slällel skall vara statligt. Har regeringen tagit ställning i denna fråga? Kommer del att bh så som vi vill?

Del har visat sig all kontrollen av den vård som bedrivs i olika vårdhem och alternativa vårdhem skulle behöva förbättras. Har regeringen även planer på en sådan förbättring?

Till sist vill jag gå in på elt helt annat problem. Bland narkotikamissbrukare, och särskilt då bland sprulnarkomaner, finns en stor mängd aidssjuka och HIV-smitlade. Della har tidigare påpekats här. Några av dessa narkomaner är prostituerade, och de sprider smittan vidare lill sina kunder, de s.k. torskarna. Dessa är, inom parentes sagt, i stor utsträckning män som redan lever i parförhållanden och inom dessa för smittan vidare till sina fruar och

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och frågaS-var på interpellationer och fråga

sambos. Vad är egentligen regeringens invändning mot alt kriminalisera de prostituerades kunder?

BARBRO WESTERHOLM (fp);

Herr talman! Jag har fortfarande inle fått någol svar på frågan hur vi skall hjälpa narkomanerna alt skydda sig mot HIV-smitta, men det kanske kommer på måndag. Narkomaner är en riskgrupp för HIV, genom att de delar sprutor och utsätts för mikrotransfusioner med HIV-smiltal blod, men också oskyddade samlag är en risk.

Det är därför av största vikt atl vi hjälper i första hand narkomanerna alt upphöra med sitt missbruk, men del tar ofta tid att motivera narkotikamissbrukare för narkomanvårdande behandling - del är återfall och besvikelser under vägen. Samtidigt vet vi all många narkomaner är intresserade av sin hälsa och vill skydda sig. Del finns fortfarande ingen bot, inget vaccin, mot HIV, och därför är förebyggande insatser så vikliga. Del är också därför som man har prövat olika metoder för att se till atl de använder rena verktyg.

Talrika studier världen över, bl.a. redovisade i juni vid World Aids-konfe-rensen i Montreal, visar alt flertalet narkotikamissbrukare - i vissa studier upp lill 80 % - kan ändra injiceringsvanorna så att de blir mindre riskabla om de förutom individuell information får konkreta medel lill sitt förfogande. Det kan vara tillgång till rena sprutor och spetsar eller tillgång till medel som de rengör sin smutsiga verktyg med. Det finns områden i världen där aUa tecken tyder på att smittspridningen har stannat upp genom att narkomangruppen har fått dessa möjligheter.

När det gäller överföring av HIV genom samlag har det visat sig vara mycket svårt all få narkotikamissbrukare all praktisera säkrare sex. Det är en mycket viktig uppgift alt tackla, eftersom del är den vägen som narkomanerna sedan sprider HIV ul i samhället.

Delta leder mig också in på meladonel och de köer som fortfarande finns, trots utbyggnaden i Stockholm. Jag ser det som absolut nödvändigt all vi lyfter bort det tak som har funnits och som skapades av helt andra skäl i början av 1980-talel.

Slutligen vill jag åter påminna om del efiska dilemma som läkarna hamnar i och där Läkartidningen i maj skrev i en ledare: "Svaret kan bara bli ett -alt läkarna måste låta sitt handlande styras av en humanitär inställning lill människor. De har här vägledning av förbundets etiska principer som i sin lur bygger på inlernationellt anlagen och allmänt accepterad kodex."

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Jag skall inte närmare gå in på Barbro Weslerholms senaste inlägg, eftersom del berör frågor som kommer alt avhandlas i den interpellationsdebatt som hålls på måndag och där flertalet partier, såvitt jag kan förstå, kommer att vara företrädda. Jag uppfattade del så att Barbro Westerholm, som då inte kan della, har ulnytljat detta tillfälle för alt framföra sina synpunkter, men jag går inle ytterligare in på den diskussionen.

Till de konkreta frågor som Ingbritt Irhammar upprepade vill jag säga, all del när del gäller tullen kan konstaleras atl just narkotikaarbetet inom tullen har varit ell prioriterat område, som inle har varit föremål för några sparbe-

ting. Jag uppfattar alt det kommer att vara så också i fortsättningen. Huruvida tullens resurser i övrigt räcker lill med hänsyn lill den verksamhel som bedrivs får naturligtvis i vanlig ordning prövas i budgetarbetet, men just narkotikabekämpningen har redan getts prioritet.

På motsvarande sätt ges dessa uppgifter hög prioritet i rikspolisstyrelsens eget narkotikaprogram, som nyligen lades fram. Regeringen tycker att det är tillfredsställande att polisen har den inställningen.

När det gäller § 12-hemmen och behovet av alt staten tar ett direkt ansvar för den verksamheten, har vi alltså nu vall att ge ett ökat stöd till huvudmännen, och vi får se vad det ger för resultat. Vi är inte nöjda med förhållandena som de är i dag, och det är därför som vi ger della stöd. Jag utesluter inle att vi kan komma tillbaka lill frågan om atl staten får ta ett direkt ansvar, men det får vi i så fall göra när vi kan bedöma om de ökade resurserna har gett någon effekt.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 1989/90:23 om ändrade regler för försäljning av alkoholdrycker

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig om jag är beredd alt medverka lill förändringar i lagstiftningen så att åldersgränsen för inköp av alkohol i systembutiker blir densamma som myndighetsåldern.

För inköp av alkoholdrycker i en systembutik måste man vara 20 år, men för atl bli serverad på restaurang behöver man bara vara 18 år. Vid inköp av öl, klass II, gäller också 18-årsgränsen.

Rätten atl göra inköp i systembutik har tidigare haft anknytning lill myndighetsåldern. Sambandet bröts år 1974, när myndighetsåldern sänktes lill 18 år utan att åldersgränserna i alkohollagstiftningen ändrades. Inte heller när 1977 års alkoholpolitiska beslut fattades ansågs det lämpligt att sänka åldersgränsen till 18 år för inköp i systembutik.

Inom Norden är myndighetsåldern 18 år även i Danmark, Finland och Norge, medan åldersgränserna för inköp av alkoholdrycker varierar. Danmark har en enhetlig 18-årsgräns. Finland har samma regler som Sverige, medan Norge har en 20-årsgräns för såväl försäljning i systembutik som servering av sprit på restaurang. För öl och vin som serveras på restaurang gäller däremot i Norge en 18-årsgräns.

I USA har åldersgränserna under de senaste åren höjts till 21 år i praktiskt taget samtliga delstater. Motivet för höjningen av åldersgränsen i USA har främst varit hänsyn lill trafiksäkerheten; ungdomar är överrepresenterade i alkoholrelaterade trafikolyckor. En samordning med myndighetsåldern har alltså inle betraktats som självklar, vare sig i Sverige eller i andra länder.

Missbruk av alkohol medför risk för svåra medicinska och sociala skador. En särskilt utsatt grupp är unga människor. Del är då naturligt alt samhället söker skydda de unga med hjälp av särskilda regelsystem. Åldersgränser för inköp och servering är elt uttryck för della. Också andra regler som finns i

2 Riksdagens protokoll 1989/90:32

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

alkohollagstiftningen tar sikte på all motverka alkoholkonsumtion hos unga människor. Alt påverka ungdomens inställning till alkohol är viktigt. Information, opinionsbildande insatser och andra förebyggande insatser riktar sig i stor utsträckning lill ungdomar. Folkrörelser, de ungas egna organisationer samt kommunala och statliga myndigheter är vikliga aktörer i dessa sammanhang.

Undersökningar av alkoholvanor bland ungdomar visar atl del ägt rum en markant ökning av alkoholkonsumtionen i ungdomsgrupperna under senare år. Debulåldern för alkohol har sänkts, och antalet berusningstillfällen bland unga har ökat. Under den senaste treårsperioden uppgår ökningen av den totala alkoholkonsumtionen i ungdomsgruppen lill nära 30 %.

Färska undersökningar pekar också på att del finns ett samband mellan ökningen av antalet våldsbrott och en ökad tillgänglighet av alkohol.

En sänkning av åldersgränsen för inköp av alkohol vid systembutiker skulle sannolikt öka alkoholkonsumtionen bland ungdomar. Jag är inte beredd alt verka för en sådan utveckling. I stället finns del enligt min mening skäl all överväga en höjning av serveringsåldern till 20 år, vilket också riksdagen uttalade föregående vecka. Den frågan bereds för närvarande i socialdepartementet.

STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag tackar för svaret.

När jag gick i skolan för många år sedan fick jag lära mig av min zoologilärare atl strutsen inte finns i vill tillstånd i Sverige. Strutsen har den egenskapen alt den när den blir attackerad av problem sticker ner huvudet i sanden. När jag följer den svenska alkoholdebatten kan jag konstalera alt strutsen sannerligen finns i vårt land.

När man ser hur myckel alkohol vi konsumerar i Sverige per invånare och år och jämför med andra länder, kan man få ell inlryck av all industriell, social, ekonomisk och kulturell verksamhel inle fungerar i någol land förutom Sverige. Så är inte fallet - del vet vi alla myckel väl.

Jag tycker inle om all statsrådet i svaret talar om ungdomar, när jag talar om en principfråga. Del handlar om människor som är myndiga, som alltså, inte längre är ungdomar. Atl man lar ifrån dem rätlen att köpa en flaska lätt vin på Systembolaget är hell ofattbart och går inte att försvara - om man nu inle skall likna en struts.

En 18-åring har i dag räll att della i valen till Sveriges riksdag och kan även bli invald i riksdagen. Snart kommer säkert någol parti, i ivern alt stödja ungdomarna eller för att verka ungdomsvänligt, atl lansera en kandidat med klar chans atl bli ledamot i Sveriges riksdag. Vad händer då? Jo, då får den här personen della i övergripande alkoholbeslul, men köpa en flaska lättvin på Systembolaget får han eller hon inle lov att göra. Herr talman! Var någonslans finns konsekvensen i delta?

Skulle det sedan vara så äventyrligt all jag - om jag är kvar i riksdagen vid del tillfället vet man ju inle - på milt rum skulle bjuda denna ledamot som inle fyllt 20 år på ell glas vin, är lagstiftningen i det fallet litet suddig. Men skulle jag vara s.k. skickebud och köpa en flaska vin till en ledamot av riks-

dagen som inte fyllt 20 år är jag kriminell. Atl logiken lyser med sin frånvaro är väl hell uppenbarl.

När man fyller 18 år kan man ta körkort. Del klarar fakliskl de flesta svenska 18-åringar. Då får de ta del stora ansvar del innebär atl framföra bil i trafiken. De måste fatta snabba och ibland mycket avgörande beslut. Men köpa en flaska lällvin på Systembolaget, del får de inle lov alt göra.

Pojkarna kan t.o.m. få göra värnplikten. Har man ekonomiska resurser, får man delta i hur stora transaktioner som helst. Det kan handla om miljonbelopp. Men betala 34:50 kr. för en flaska lättvin på Systembolaget, det får man inte lov att göra.

Man kan, herr talman, få lov atl la del största ansvaret som kan läggas på människor, nämligen att uppfostra egna barn. Men köpa en flaska lällvin för alt fira ditt bröllop eller ditt barns dop, det får du inte lov atl göra om du inte har fyllt 20 år.

Det finns massvis med andra exempel inom detta område där all konsekvens och all logik lyser med sin frånvaro. Jag skall bara nämna ett till.

För att bli anställd som försäljare på Systembolaget räcker del inle längre alt man är myndig, utan man måste ha fyllt 20 år och får då bara sälja till dem som har fyllt 20 år. Har man däremot fyllt 18 år kan man gå på restaurang och bli serverad sprit av en 18-årig servitör. Jag skall inte upprepa mig om konsekvens eller inkonsekvens. Jag tycker de här exemplen räcker.

Herr talman! Jag är väl medveten om alt alkoholen har ställt till en del problem. Men jag undrar om det egentligen är alkoholen som är grunden till problemen. Där finns bakomliggande faktorer. Jag skall till slut säga atl jag faktiskt inle tror atl statsrådet Hulterström själv tror på del han själv har skrivit i svaret. Gå ut och förklara för myndiga människor mellan 18 och 20 år att de får lov atl göra allting annat i samhället, men köpa en flaska lällvin är dem inle förunnat!

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Jag skall för min del inte la upp någon alkoholpolitisk debatt med Sten Andersson i Malmö. Jag får bara konstalera all Sten Andersson kanske har haft litet otur med sin interpellation så till vida all riksdagen sedan interpellationen väcktes så sent som föregående vecka hade en omfattande alkoholpolitisk debatt. Jag vet inle huruvida Sten Andersson utnyttjade tillfället alt della i den debatten och lala om för sina riksdagskollegor vilka strutsar de var.

Den debatten utmynnade alltså i ett uttalande från riksdagens sida, i vilket man begärde alt regeringen skall överväga en 20-årsgräns också för servering på restaurang. Delta kommer nu atl prövas i samband med den översyn av alkoholpolitiken som sker i socialdepartementet. Vi konstaterar att det alltså finns ett riksdagsuttalande med myckel stor majoritet. Det hade kanske varit riktigare att de synpunkter som Sten Andersson nu framför, och som han naturligtvis har rätt alt ha, hade framförts i förra veckan, när den alkoholpoliliska debatten hölls, än alt vi skall hålla på och replikera om dem nu.

Med anledning av Sten Anderssons många exempel på inkonsekvenser, att man har rätt all sitta i riksdagen och fatta beslut om man skulle komma in här som 18-åring, men all man inte har rätt alt gå och köpa en flaska vin

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

på Systembolaget, vill jag bara helt kort säga atl detta kan exempUfieras hur långl som helst. Man kan faktiskt sitta i riksdagen utan all ha körkort, trots atl man är betydligt äldre än 18 år, men ändå ha rätt atl delta i beslut om hur körkorlslagstiftningen skall vara utformad. Sten Andersson kan förmodligen lika litet som jag köra jumbojetflygplan. Men behövs det en lagstiftning som reglerar vad som skall gäUa på flygsäkerhetens område är vi båda bemyndigade alt sitta i riksdagen och delta i beslut i det avseendet, osv. Detta är inget unikt för alkohollagstiftningen. Jag konstaterar bara all riksdagen nyligen har gjorl elt uttalande som går i precis motsatt riktning mot vad Sten Andersson eftersträvar, och del uttalandet kommer regeringen atl pröva vid översynen av alkoholpolitiken framöver.

STEN ANDERSSON i Malmö (m);

Herr talman! Jag trodde faktiskt att statsrådet Hulterström hade så mycket verklighetsanknytning atl han hade förstått och ibland märkt att vi i denna riksdag har fattal beslut som saknar all förståelse utanför detta hus. Det beslut vi eventuellt kommer att fatta i den här frågan kommer att tillhöra den kategorin.

Det var inte jumbojet, körkort och hela det program som statsrådet tar upp som jag talade om. Jag sade att en människa i Sverige som bhr 18 år är myndig och får göra aUling, har alla rättigheter och alla skyldigheter som en myndig människa har och skall ha, men köpa en flaska lättvin med en alkoholhalt på ca 11,5 % tycker statsrådet inte att han eller hon skall få göra, för det kan vederbörande inte hantera.

Jag såg statsrådet i en debatt i TV i förra veckan. Han hade problem med att försvara skatteomläggningen. Det är exakt samma exempel. Delta kan han inte försvara. Jag skulle vilja se statsrådet ute på en skola där del finns 18—19-åringar stå och tala om för dem: Ni har alla möjligheter och får göra allting, men köpa en flaska lättvin är er inte förunnat.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1989/90:29 om prioriteringarna inom vården

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Margö Ingvardsson har ställt fyra frågor till mig:

1. Anser regeringen att sjukvårdens nuvarande andel av BNP på ca 9 % är lagom stor?

2. Finns det någon praxis för de prioriteringar som sker i vården i dag?

3. Går del atl påvisa alt några patientgrupper får slå tillbaka genom dess prioriteringar?

4. Finns det, enUgl regeringens mening, behov av riktUnjer för framtida prioriteringar inom vården?

Hälso- och sjukvårdens andel av BNP säger egentligen inle någol om de

faktiska resursbehoven. Den refererade procentandelen används vanligtvis för att göra internationella jämförelser,

I den offentliga debatten hävdas ofta alt hälso- och sjukvården har otillräckliga resurser. Samtidigt menar vissa debattörer atl det finns tillräckligt med resurser, men att dessa inte utnyttjas effektivt, bl.a. beroende av att del tar tid för verksamheten atl anpassa sig till nya medicinska landvinningar. Jag är för egen del inte beredd att ange hälso- och sjukvårdens resursbehov i termer av kronor, antal anställda eller något annat Uknande mått.

Enligt de erfarenheter som socialstyrelsen har sker prioriteringen i del vardagUga arbetet inom hälso- och sjukvården tämligen enhetligt och enligt värderingar som är gemensamma för alla delar av landet. Dessa värderingar bygger på kunskaper och erfarenhet från utbildning och daglig yrkesverksamhet. På varje mottagning och avdelning inom hälso- och sjukvården prioriterar personalen de insatser som skall göras utifrån en bedömning av vilka medicinska behov som patienterna har. Endast undantagsvis finns det på central nivå formulerade kriterier för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Ett exempel på vård som genom centralt vidtagna åtgärder getts en särskild prioritet är det bidrag på 140 milj. kr. per år fr.o.m. 1 juli 1987 som regeringen ställt till sjukvårdshuvudmännens förfogande för att minska köerna till gråstarrs- och höftledsoperationer samt kranskärlsingrepp.

Det finns inga kända studier som visar atl prioriteringar inom det dagUga vårdarbetet leder till att några patientgrupper får stå tillbaka.

Regering och riksdag har genom hälso- och sjukvårdslagen ställt krav på att hälso- och sjukvården skall planeras med utgångspunkt i befolkningens behov. I detta ligger bl,a. att planeringen skall gälla avvägningen mellan olika hälso- och sjukvårdsinsatser. Det åligger varje sjukvårdshuvudman att fatta beslut om prioriteringar inom det egna området. När del gäller medicinska ställningstaganden som berör enskilda patienter, kan sådana beslut endast fattas av vårdpersonal.

Nationellt fastställda riktUnjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården skulle lätt kunna bli ett hinder för utveckling av nya tekniker och metoder som syftar till att öka verksamhetens kvalitet och utnyttja resurserna på ett effektivt sätt.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Vår hälso- och sjukvårdslag föreskriver en vård på lika villkor för hela befolkningen. Prioriteringar utifrån andra än rent medicinska bedömningar strider inte bara mot en humanistisk människosyn utan också mol vår lagstiftning. Från den utgångspunkten har jag en viss förståelse för att socialministern svarar undangUdande på mina frågor för att undvika en svår och känsloladdad debatt.

Nu är det ju inte jag som direkt väcker den här debatten; den är inle ny. Frågan om prioriteringar i vården har väckts av bl.a. sjuksköterskefackels ordförande Inger Olsson på debattsidan i en av våra morgontidningar Hon efterlyser en öppen debatt om dels vilka kriterier som gäller för prioriteringarna i dag, dels vilka kriterier som kanske måste gälla för framtidens vård. Jag kan hålla med henne när det gäller den första delen av hennes eflerlys-

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

ning. Och jag väntade med spänning på att någon ledande sjukvårdspolitiker skulle ge sig in i den här debatten, men tyvärr fick jag vänta förgäves. Därför har jag vall alt i stället ta upp diskussionen här med socialministern.

I Svenska Dagbladet från i onsdags finns en intervju med det socialdemokratiska landstingsrådet Mary Frank. Journalisten hänvisar till hälsovårdsforskaren Johan Calltorp, som har hävdat alt del förekommer en dold priori-teringsgång inom vården, så att ohka vårdbehov inte ställs direkt mot varandra i de poUtiska besluten. Och han frågar om det stämmer med sjukvårds-landstingsrådets egen erfarenhet. Hon svarar: "Javisst känner jag igen beskrivningen. Men del är elt sätt all överleva för dem som skall fatta besluten. Jag är rädd för atl den slora beslutsvåndan skulle bryta ut om alternativen offentligen ställdes mol varandra."

Jag skall inle kommentera del på annal sätt än alt säga atl jag som sjuk-vårdspohtiker i Stockholms läns landsting också känner igen beskrivningen och tycker alt den är riklig.

Har socialministern några synpunkter på sin partikamrats uppriktiga svar på den här frågan?

I samma tidning samma dag finns också en intervju med kUnikchefen för thoraxkirurgen på Umeå regionsjukhus. Han sammanfattar på följande sätt alla faktorer som vägs in i den medicinska bedömningen vid valet av vilka som skall få vård och vilken vård som skall ges: Det hela är en sammanväg-ning av "vetenskap och beprövad erfarenhet, kostsamma kliniska utredningar, kännedom om individen, medicinska kunskaper, fantasi och empati". Han tillägger att del inle går att objektivera hur mycket som helst. Bland de svårmätbara faktorerna finns även sådant som patientens vilja att överleva och dra nytta av operationen, dvs. hans vilja atl efter operationen söka sig tillbaka till del liv han levde innan han blev sjuk.

Jag tror alt de här bägge intervjuerna tillsammans ger en bra bild. Det sker inom vården prioriteringar på flera nivåer, dels mellan områden som får uppmärksamhet, t.ex. kärloperationerna, höftoperationerna och starroperationerna, dels de trista, oglamorösa områdena som har så svårt att få uppmärksamhet - reumatikervård, psykiatri, långvård, delar av kvinnosjukvården osv. Och sedan sker del en prioritering mellan patienterna till de här olika grupperna - dvs. vilka som skall få vård och vilken vård de skall få.

Jag undrar om vi skall fortsätta alt låta sjukvårdens prioriteringar ske i del tysta och som politiker bara gömma oss bakom vårdpersonalens medicinska sjukvårdsansvar. En förutsättning för all vi skall få en seriös debatt är alt vi som politiker vågar se sjukvårdens verklighet och la den här debatten också om den är svår.

Vilket ansvar anser sig sjukvårdsminislern ha i den här debatten?

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Riktlinjerna för hälso- och sjukvårdens utveckling har beslutals av denna riksdag, och del skedde senast år 1985. Med en politiskt styrd sjukvård är det naturligt alt ansvaret för vårdköerna är politiskt. Just nu åvilar della ansvar den socialdemokratiska regeringen och dess riksdagsgrupp. När riksdagen lade fast riktlinjerna var vi moderater myckel kritiska. Vi varnade för regeringens tanke atl man snabbi kunde dra ner på den kvalifice-

rade sjukvården och akutsjukvården. Vi varnade i våra reservationer för de konsekvenser som nu har uppenbarals av den monopolisliska politiken. Jag skall därför, herr talman, ange våra förslag till prioriteringar;

1. Vi måste ge vård ål dem som är svårast sjuka. Vi har därför föreslagit en särskild vårdgaranti. Med den skulle man ha rätt till operation inom rimlig lid på del egna sjukhuset eller på ett annat sjukhus, inom ett privat alternativ eller, om landets resurser inte räcker, i ullandel.

2. Vi måste få en verklig valfrihet inom vården. Vi har därför föreslagit en allmän, obligatorisk sjukvårdsförsäkring. Vi måste släppa fram och ge frihet ål de privata alternativen. Privata initiativ, läkarmottagningar, sjukhem, operalionscentraler m.m. skall uppmuntras i slällel för all bekämpas. Avskaffa Dagmarsyslemel! Alla goda krafter måste kunna samverka.

3. Vi måste bygga en bättre äldrevård med alternativ och valfrihet. Rehabi-lileringsmöjligheterna inom vårdenheterna måste förstärkas. Förbättra vårdsituationen för de åldersdementa, bl.a. genom ett utbyggt gruppboende!

4. Landstingens verksamhet måste renodlas! Landstingen skall koncentrera sig hell på sjukvård, som med fördel kan drivas i bolag med både ekonomiskt och medicinskt ansvar. Patienterna skall ges frihet alt välja var och av vem de skall få sin vård.

5. Vi behöver en professionell medicinalstyrelse samt en länsläkarorganisa-tion som bättre kan hävda de medicinska intressena.

När vi diskuterade narkotikafrågan försökte socialministern göra gällande att det inte existerade någol vårdmonopol. Vill inte socialministern mot den bakgrunden rekommendera alt socialdemokratiska politiker slutar atl angripa City Akuten och liknande privata alternativ på marknaden?

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr talman! Margö Ingvardsson frågade, med utgångspunkt i elt citat av ett uttalande i Svenska Dagbladet av en partivän lill mig, vad jag har för inställning lill en öppen debatt om prioriteringar inom sjukvården och vilket ansvar som jag anser mig ha i det sammanhanget.

Jag har nalurliglvis läst inlägget av SHSTF:s ordförande Inger Olsson. Det finns i dag en öppen debatt, och Inger Olssons inlägg och även Margö In-gvardssons interpellation är exempel på atl del faktiskt förs en öppen debatl om prioriteringar inom sjukvården.

Sjukvården är över huvud taget ett av de flitigast debatterade områdena. I den mån jag över huvud taget kan påverka detta är det naturligtvis för atl bejaka en öppen debatt om dessa frågor. Del rör sig om vikliga frågor för oss som enskilda människor och för hela samhället. Någon annan inställning kan man naturligtvis inle ha.

Men del är en sak atl ha en öppen debatt om vilka allmänna riktlinjer som skall gälla. Man får hoppas alt det inte uppfattas som att politikerna griper in i själva vården. Dagligen måste prioriteringar av olika slag göras. Det sker dagligen och stundligen på varje akutintag, och del skall inte styras av politiska beslut.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

De prioriteringar som görs på politisk nivå kan exemplifieras på många olika sätt. Jag har ett exempel på en prioritering, nämhgen att anslå extra pengar. En annan prioritering som håller på atl diskuteras, och där det tycks råda en ganska bred politisk enighet, är äldreomsorgen inom sjukvårdsområdet. Vi vet ännu inle riktigt vilka slutsatser som skaU dras. En parlamentarisk kommitté har nyligen lagl fram ett förslag, som skaU bilda grund för ett riksdagsbeslut.

Självfallet måste det ske prioriteringar, men det måste också ske en fördelning mellan vad som är de politiskt betingade prioriteringarna som gäller den allmänna utvecklingen och vad som gäller själva vården där just den medicinska kompetensen har en avgörande plats.

Något ytterligare vill jag inte säga så länge vi håller oss till de allmänna principerna. Det finns annars myckel atl säga i sjukvårdsdebatten. Men jag tycker inte atl det finns anledning att säga det nu. Jag noterar att Sten Svensson refererade lill i och för sig kända synpunkter från moderata samlingspartiets sida. Jag går inte in på en diskussion om det. När del gäller den konkreta frågan om City Akuten såg jag i tidningarna häromdagen att del tydligen har träffats en uppgörelse i Stockholm och Göteborg. Då är den frågan avförd från dagordningen tills vidare.

MARGO INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Socialministern börjar nu närma sig den stora frågan, om det i dag inom sjukvården förekommer prioriteringar som vi politiker känner till, men där vi inle har några synpunkter på vilka kriterier det är fråga om. Del är detta som är vårdens verklighet i dag.

Socialministern svarade på min fråga om det fanns några patientgrupper som hade fåll stå vid sidan på grund av dessa prioriteringar, att del inte fanns några undersökningar som visade att så var fallet. Jag vill då erinra om en debatt som vi hade i kammaren för ett år sedan med den förra socialministern. Jag hänvisade då till överläkare Carl M. Kjellstrands doktorsavhandling om njursjukvården. Han visade där atl del förekom prioriteringar inom njursjukvården som framför allt gick ul över de äldre patienterna, företrädesvis äldre kvinnor.

Socialministern tyckte då att del var myckel allvarligt, och hon sade att socialstyrelsen skulle göra en undersökning, så all vi skulle få fakta på bordet om hur del förhöll sig. Sedan dess har det varit tyst. Jag undrar om socialstyrelsen har gjort denna undersökning och i så fall vad den visade.

Socialministern tog upp frågan om den statliga prioriteringen av vården genom att anslå särskilda pengar tiU de uppmärksammade operationsköerna. Jag undrar om regeringen har för avsikt atl utvärdera utfallet av dessa pengar. Någon sådan utvärdering har aldrig skett. Det går inte att mäta effekten av dessa pengar genom atl bara ange ökningen av antalet operationer under denna lid. Vi måste se närmare på hur pengarna har fördelats mellan privat och offentlig verksamhet och om samma summa pengar till det privata och till del offentliga hade gett samma ulfall. Vi behöver också veta vilken effekt det skulle ha blivit om pengarna från början hade satsats på långsiktiga förbättringar inom den offentliga vården. Vi behöver den kunskapen, inle minst nästa gång massmedia väljer ul ett område som sedan för-

modligen sätts högst på den politiska dagordningen. Då bör vi veta vilket resultat de pengar som har använts tidigare har gett.

STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag vill vela var socialministern slår i sin syn på de privata alternativen. Det räcker inte med att hänvisa till att man nyligen har träffat en uppgörelse om City Akuten. Vi har många exempel att peka på när det gäller politiker från det socialdemokratiska partiet, och även från kommunisterna, som vill stoppa enskild vård. Vi vet också att Dagmarsyslemel hindrar vårdanslällda från atl starta eget. När det är så är risken uppenbar att många kommer alt lämna vårdyrkena. Vi har också många exempel med samma innebörd inom barnomsorgen där socialdemokratiska politiker agerar på det sättet.

Mot bakgrund av den debatt vi nu har haft om sjukvårdsmonopolel - och även den tidigare debatten om narkotikan - vill jag faktiskt veta hur socialministern ser på det enskilda utbudet. Accepterar socialministern atl ett sådant utbud skall finnas och att enskilda entreprenörer skall få likvärdiga och rättvisa villkor när det gäller statsbidrag och andra betingelser för att kunna bedriva sin verksamhet i konkurrens med det offentliga? Vill socialministern här i kammaren deklarera att han rekommenderar de socialdemokratiska företrädarna att i fortsättningen avstå från alt angripa City Akuten på det sätt som nu har skett, så alt man har tvingats retirera, vilket denna överenskommelse bekräftar? Det vore värdefullt om vi fick klarhet i hur socialministern själv ser på detta.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Som svar på den sista frågan vill jag säga all en av anledningarna fill alt vi har en väldigt decentraliserad organisation för sjukvården i Sverige och all landsfingen är ansvariga för verksamheten ju är att vi har ett förtroende för dem att de inom sina resp. områden kan planera och genomföra sjukvårdsverksamhet. Detta är inte förenligt med grundinställningen all regeringen så forl det uppstår debatl någonstans i Stockholm eller Göteborg i dessa frågor går in med pekpinnar och anvisningar och talar om hur landstingen skall sköta sin verksamhel.

Cilyakuterna diskuteras lokalt i Stockholm och Göteborg. Jag konstaterar atl man nu har träffat nya överenskommelser, och såvitt jag förslår är dessa diskussioner nu tills vidare avförda från dagordningen.

Det är klart atl så länge cilyakuterna vill ha ett omfattande stöd från landstingen för sin verksamhet kommer det att uppstå diskussioner om de verksamheterna precis som när det gäller andra delar av sjukvårdens verksamhet. Hade cilyakuterna klarat sig som rent privata företeelser utan atl begära alt få ta del av samhällets resurser, hade naturligtvis inte landstingen med deras verksamhet atl skaffa. Då hade de drivits som vilka privalmollag-ningar som helst. Det finns inle anledning atl diskutera denna fråga vidare, eftersom man nu alltså har träffat uppgörelser.

När del gäller Margö Ingvardssons fråga om njursjukvården har jag uppfattat saken på det sättet atl man just på delta område har en undersökning. Däremot har jag inle sett några resultat av den ännu, men jag förutsätter att

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

sådana kommer. En av de förändringar som nu sker - jag skulle kunna göra en lång lista - är ju atl den nya socialstyrelsen, som riksdagen har beslutat om, skall kunna ägna sig ål uppföljnings- och utvärderingsfrågor och den typen av frågor, som det naturligtvis är önskvärt att vi har ell bra underlag för i den sjukvårdspolitiska debatten.

Därtill har nyligen tillkommit statens beredning för utvärdering av medicinsk teknik.Också den är något som kan utvecklas till ett mycket bra instrument när det gäller atl värdera olika vårdmeloder och också för alt få underlag för de prioriteringar som måste göras framöver när det gäller olika vårdområden.

Detta var bara två exempel som visar alt vi självfallet försöker skaffa oss bättre verktyg för all nå så bra resultat som möjligt i sjukvården.

Det är klart all denna prioriteringsdebatt inte kommer alt la slut. Den är en företeelse som vi kommer alt ha kvar, eftersom vi måste göra nya avvägningar i framtiden allteftersom medicin och teknik utvecklas.

Andre vice talmannen anmälde atl Sten Svensson anhållit att till protokollet få antecknat all han inle ägde rätt lill ytterligare inlägg.

MARGO INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Tyvärr har socialministerns inlägg i den här debatten inte varit särskilt klargörande. Jag förslår fortfarande inte om det sista inlägget skall tolkas på så sätt atl socialministern nu är beredd att tillsätta en utredning som särskilt skall utvärdera vad som hänl med de pengar som gått till vissa operationsköer. Det var omöjligt all utläsa av hans svar.

En förklaring som jag kan se till atl vi nu har fåll den här prioriteringsdebatten inom sjukvården är de förhållanden som har rått inom sjukvården under 1980-lalel, Då har sjukvården successivt fått ta hand om en ökande andel vårdbehövande, dels därför all vi har fått en ökning av antalet äldre som alltid medför ökat vårdbehov, dels därför atl vi har fåll ökade medicinska kunskaper och framsteg inom den medicinska tekniken, vilka också ökar vårdbehovet. Samtidigt har sjukvården realt sett fått krympande resurser, främst genom de statliga indragningarna av bidrag till landslingen.

Sjukvårdspersonalen har inte sett några tecken på atl den utvecklingen skall brytas. Det har förekommit vissa brandkårsutryckningar då massmedierna har riktat uppmärksamheten mot vissa områden, men vi har saknat förslag lill långsiktiga lösningar på sjukvårdens resursbehov.

1 den situationen blir givetvis sjukvårdspersonalen desperat och måste hitta vägar alt bedriva verksamheten.

Också om den här prioriteringsdebatten är obehaglig får vi som politiker inte slippa undan den. Det är nämligen vi som har del yttersta ansvaret för de prioriteringar som sker i vården i dag genom de resurser som vi släller till sjukvårdens förfogande. Om den ulveckling som innebär all landstingen förlorar resurser fortsätter finns del en uppenbar risk för alt prioriteringarna inom sjukvården kommer alt bli ännu hårdare än vad de är i dag.

Del vore oerhört olyckligt om del skulle ske i del tysta - ulan all politikerna ville la reda på hur del egentligen går lill.

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Margö Ingvardsson uppfattade inle att hon fick svar på frågan om man kommer att utvärdera hur pengarna för särskilda insatser, köpengarna, har använts.

Jag kan säga att vi redan har kunnat notera resultatet - naturligtvis inte enbarl av de extra resursinsatserna. Del fanns en aUmän inriktning ute i landstingen också atl öka insatserna på det här området.

Vi vet ju alt antalet gråslarrsoperalioner har ökat från 8 000 år 1980 till 26 000 år 1988. Höftledsoperationerna har ökat från 5 000 till 10 000 under samma period, och kranskärlsingreppen har ökat från 500 till 4 200 under perioden, vilket alltså nästan är en tiodubbling av insatserna på området. Visst har insatsen givit resultat!

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Andre vice talmannen anmälde alt Margö Ingvardsson anhållit alt till protokollet få aniecknat all hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på interpellation 1989/90:43 om den offentliga sektorn och anpassningen till EG

Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Gudrun Schyman har ställt ell antal frågor till mig som rör konsekvenser för den offentliga sektorn av en harmonisering med EG på skatteområdet.

Gudrun Schymans utgångspunkt är att ett svenskt dellagande i den västeuropeiska integrationen skulle tvinga fram en harmonisering av skatterna. Gudrun Schyman befarar alt statens inkomster därigenom skulle minska. Det skulle i sin tur innebära att vi tvingades göra avkall på olika välfärdspoli-liska mål.

Målen för och ambitionerna i den svenska välfärdspolitiken slår fast. Det är också med de målen för ögonen som regeringens skattepolitik utformas.

Jag är enig med Gudrun Schyman om att den offentliga sektorn är av speciell betydelse för kvinnorna.

De förslag på skatteområdet som nu diskuteras inom EG rör i huvudsak de indirekta skatterna, alltså mervärdeskatten och punktskatterna. De förslag som kommissionen hittills lagt fram har tillbakavisats av medlemsländerna.

Inom EG-kommissionen förbereds därför nya förslag om de indirekta skatterna. Utgångspunkten förefaller nu vara atl man inom EG skall enas om minimisalser för moms och för punktskatter på exempelvis alkoholdrycker och lobaksvaror. Enskilda EG-länder skulle följaktiigen ha frihel att tillämpa högre skattesatser.

Delta skulle naturligtvis i än högre grad gälla ett EFTA-land som Sverige. I sammanhanget kan jag nämna, atl frågan om skattesatser och grundläggande skatleharmonisering över huvud tagel inle har berörts i de diskussioner mellan EFTA-länderna och EG som pågått sedan i våras.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Man bör vidare ha i minnet att alla EG-rådels beslut i skallefrågor måste vara enhälliga.

Herr talman! Regeringen kommer även fortsättningsvis atl bedriva en aktiv välfärdspolitik, där social- och familjepolitiska åtgärder ulgör viktiga delar. Vi kommer också att bedriva en skatlepoUtik som skapar förutsättningar för en bibehållen och utvecklad välfärd.

Gudrun Schyman tar upp frågan om konsekvenser för Sveriges kvinnor av den europeiska integrationsprocessen. Hon frågar hur familjepolitiska stödåtgärder som föräldraförsäkring och barnbidrag kommer att påverkas.

Någon harmonisering av sådana socialpolitiska åtgärder har inte förekommit inom EG, och planeras heller inte. Någon harmonisering av socialavgifterna - som ju till stor del finansierar denna politik - är inte heller aktuell.

Vi skall självfallet slå vakt om den svenska välfärdsmodellen. Den innebär bl.a. ett väl utbyggt socialt trygghetssystem till gagn för såväl kvinnorna som den övriga befolkningen. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken liksom vårt arbete inom jämställdhets- och familjepolitiken möts av intresse såväl från kommissionen som från enskilda EG-länder. 1 dessa och andra viktiga frågor kan våra erfarenheter utgöra värdefulla bidrag i arbetet med atl ulveckla den sociala dimensionen i det europeiska integrationsarbetet.

Detta innebär dock inte atl våra lösningar och åtgärder i alla avseenden skulle vara unika eller de mest långtgående. Givetvis kan också vi dra lärdom och nytta av del arbete som bedrivs i andra europeiska länder och i EG-kommissionens regi.

Frågor som gäller den sociala dimensionen har på senare tid ägnats betydande uppmärksamhet inom EG, Eftersom Gudrun Schyman särskilt tar upp kvinnornas situation, kan det vara värl att nämna elt område - jämställdhetsområdet - där EG-kommissionen bedriver ell mycket aktivt arbete. Dels har ett antal direktiv utarbetats - varav vissa mycket långtgående -, dels har två brett upplagda handlingsprogram antagits, och en omfattande seminarieverksamhet bedrivs.

Herr talman! Gudrun Schyman ser vårt deltagande i det europeiska iniegrationsarbetel som ett hot mot den svenska välfärdspolitiken. Hon målar upp bilden av en utveckUng som skulle innebära kraftigt minskade inkomster för staten, vilket skulle äventyra viktiga delar av vår social- och familjepolilik och få negativa konsekvenser för Sveriges kvinnor.

Mina förväntningar på det fortsatta europeiska integrationsarbetel är de rakt motsatta. Det breddade och fördjupade samarbete mellan EFTA-länderna och EG som vi nu diskuterar kommer att generera betydande välfärdsvinster - såväl för samhället i stort som för enskilda medborgare, företag och institutioner. Bara en stark samhällsekonomi kan ge staten och kommunerna de inkomster som är nödvändiga för en ambitiös välfärdspolitik.

Det är givetvis utifrån dessa förväntningar och denna övertygelse som riksdagen med bred majoritet fastställt riktlinjerna och målen för vår medverkan i ett breddat och fördjupat västeuropeiskt samarbete.

Enligt min bedömning finns goda förutsättningar för att vi i början av nästa år skall kunna inleda förhandlingar mellan EFTA-länderna och EG om ett brett integrationsavtal. Ett positivt resultat av dessa förhandlingar är av största betydelse för vår fortsatta ekonomiska och sociala välfärd.

GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Statsrådet Anita Gradin har uppfattal min interpellation alldeles rikligt, när hon uppfattat atl jag uppfattal att den integrering till den gemensamma marknaden som nu pågår är ett hot mot vår välfärdspolitik. Jag förstår att Anita Gradin är av precis molsatt uppfattning, annars skulle del vara mycket svårt att vara statsråd och ansvarig för den politiken.

Men när Anita Gradin får det att låta som att jag är ensam om dessa farhågor, är det en undervärdering av verkligheten. Jag tycker också att det är fel när Anita Gradin säger att min utgångspunkt är all ett svenskl dellagande i integrationen skulle tvinga fram en harmonisering av skatterna. Hon säger i interpeUationssvaret att den utgångspunkten är felaktig. Det kan man nog inte säga. Regeringen har nämligen också gjort dessa överväganden.

I regeringens proposition 1987/88:66 står det så här:

"För atl förverkliga den gemensamma marknaden inom EG krävs som tidigare beskrivits en långtgående harmonisering av framför allt den indirekta beskattningen. Om Sveriges gränser mot EG skall öppnas på samma sätt, krävs även för svensk del en anpassning av både skaltestruklur och skaltenivåer. Det skulle exempelvis innebära behov av sänkningar av mervärdeskatten och flera punktskatter. En sådan anpassning till EG skulle självfallet få

omfattande ekonomiska återverkningar . Utan en sådan anpassning

torde del dock inte vara möjligt att helt avskaffa gränshindren mot EG vad gäller varor, tjänster etc."

Regeringen har alltså själv gjorl de här övervägandena och pekat på att del kan få omfattande ekonomiska återverkningar. Då tycker inle jag att Anita Gradin är ärlig i interpellationssvaret, när hon inte pekar på en enda sådan återverkning, medan jag har rest mina farhågor.

Man behöver inle gå längre än över Sundet till vårt grannland Danmark, som ju har en i många stycken liknande välfärdspolitik som den vi har. Om man titlar på vad som har hänl där sedan medlemskapet och de farhågor som finns där inför den fortsatta poUtiska ulvecklingen, blir man faktiskt nästan mörkrädd, skulle jag vilja säga. Danskarna räknar med att 40 miljarder danska kronor kommer alt försvinna från statskassan. Var skall de ta dem? De kan redan i dag se nedskärningar på en rad socialpolitiska områden -samtidigt som man har en ökande arbetslöshet och en ökande utlandsskuld men en minskad export lill EG-länderna. Man står inför jättelika sociala problem, som man inte vet hur man skall lösa.

Och del finns ingen hjälp att hämta inom EG. Frankrike har räknat ul alt man kommer atl förlora 140 miljarder i statsinkomster genom en harmonisering av skatterna.

Nu säger Anita Gradin att man inte har kommit överens än. Nej, det vet jag, men man håller ju på. Harmonisering av skatterna är ju ett vikligl mål, framför allt moms och punktskatter, men även förmögenhetsskatter, fastig-helsskatter, bolagsskatter, aktiebolagsskatter osv.

Jag menar all vi i Sverige också är på väg att genom vår s.k. reformerade skattepolitik närma oss EG:s skattepolitik. All regeringen nu kommer med förslag om breddning av momsbasen, exempelvis, hänger naturligtvis ihop med atl del åtminstone skall underlätta den sänkning av momsen som sedan kommer att ske.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Det förvånar mig att inle regeringen, med hela sin EG-byråkrati, har kunnat uppbringa en enda liten ruta i delta rulverk av arbetsgrupper, där man diskuterar konsekvenserna för den offentliga sektorn. Jag tror all det hänger samman med atl det faktiskt inte finns några kvinnor i integrationsarbetet. Så sent som häromdagen såg jag i Dagens Industri alt LO har satt upp en egen EG-inlegrationsbyråkrati - men inle en kvinna så långl ögal kunde se!

Detta är frågor som berör oss kvinnor. Det var vi ju eniga om, Anita Gradin! Det är vi som är beroende av den offentliga sektorn, och kvinnornas ställning i Sverige och i de nordiska länderna är betydligt bättre än inom EG. Vi förvärvarsarbetar i mycket högre grad, vi har en fungerande barnomsorg i mycket högre grad, vi har möjlighet till föräldraledighet- även för männen, vilket inte existerar i de andra länderna - osv. Jag skulle kunna göra Ustan lång. Men det kostar pengar, och vi behöver skallefinansiera dessa kostnader.

Jag tror alt uteblivna skatteinkomster, som det ju måste vara fråga om -jag har fåll en siffra på att del för Sveriges del skulle vara 34 miljarder kronor; jag vet inte om den är riklig, men del förvånar mig att regeringskansliet självt inte har kunnat räkna ut della - kommer alt öppna för privatiseringar, privata försäkringar osv. Del innebär en urholkning av socialpolitiken, som jag hoppas att Anita Gradin inle slår för, eftersom del innebär ett intåg i det ivålredjedelssamhälle som socialdemokraterna säger sig inle vilja ha. Den solidariska socialpolitiken går då förlorad.

Detta är mina farhågor, och jag tycker inle del är riktigt ärligt av Anita Gradin atl påslå alt detta bara är falsarier och farhågor, som det absolut inte finns någon grund för. Samtidigt tycker jag det är illavarslande att man i regeringskansliet inte diskuterar problemen, redovisar dem och eventuellt också kommer med lösningar. Jag skullegärna vilja få litet rapporter om hur ni ser på de här frågorna, i slällel för fromma förhoppningar all problemen aldrig skall komma alt uppstå.

CARL FRICK (mp);

Herr talman! Riksdagen har som en av sina arbetsformer all ordna debatter i speciella ämnen. EG-frågan är en central framlidsfråga. Och ändå avvisas miljöpartiets krav på en EG-debatl. Ingel parti ställde upp på detta. Vi blev väldigt förvånade över detta beslut.

"För atl inle förvärra de regionala skillnaderna, arbetslösheten, ojämlikheten mellan könen och den nya fattigdomen när den inre marknadsprocessen påskyndas genom företagssammanslagningar, jordbruksnedläggningar och övrig strukturomvandling krävs dämpande åtgärder på kortare sikt."

Detta sade regeringen i sin årsrapport 1989 om Europasamarbetel. Ett märkligt erkännande från regeringens sida om vad hela anpassningen till EG egentligen rör sig om. Del går inte atl tolka regeringens skrivning på annat sätt än alt den fakliskl anser alt den inre marknadsprocessen leder lill ökade regionala skillnader, ökad arbetslöshet, ökad ojämlikhet mellan könen, ökad nyfalligdom, fler förelagssammanslagningar och fler jordbruksnedläggningar.

Det är onekligen dystra besked från en regering som aktivt arbetar för atl anpassa Sverige till just delta. Det är dystra besked från en socialdemokra-

lisk regering som har arbetat för del motsatta under så många år. Jag har svårt atl tro alt de riksdagsledamöter som var med och fattade beslut om den ovillkorliga EG-anpassningen verkligen vill det som den inre marknadsprocessen faktiskt leder till.

Den dystra bilden bekräftas av en artikel i Der Spiegel nr 43/88, där del sägs: "I Europa kan del 1992 väntade näringslivsuppsvinget komma atl gå hand i hand med en social nedrustning."

Det är många som ser del på del sättet. Folkpensionerna är uppenbarligen hotade. I EG-propositionen 1988 finns del en kort och kryptisk mening om atl folkpensioneringen kan påverkas av en EG-anpassning. Men först i början av 1989 fanns det en närmare beskrivning av problemet tillgänglig genom en PM inom pensionsberedningen, PM 111. Jag fann där all EG-anpassningen säkert kommer att leda lill försämring för vissa svenska pensionärer, troligen för alla.

Till skillnad från de flesta EG-länder kräver Sverige inle att den enskilde skall tjäna in sin folkpension. Den är en ovillkorlig rättighet, men bara för svenska medborgare. Utlänningar blir berättigade, men på villkor. Utlänningar kan inte la pensionen med sig om de flyttar från Sverige, Svenskar och utlänningar behandlas olika. Delta förbjuder EG kategoriskt. Vad kan då hända vid en anpassning? Dels skulle kravet på att ha varit bosalt i Sverige en viss tid för att få pensionen tvingas bort, dels måste vi tillåta utlänningar att ta pensionen med sig då de flyttar från Sverige. Det skulle då betyda att rätt lill svensk folkpension skulle tillfalla alla dem som är medborgare i något EG-land och är bosatta inom EG-området, under förutsättning all de någon gång har varit bosalla i Sverige. Är det verkligen regeringens mening atl vi skall göra sådana fantastiska åtaganden? Det skulle kunna spräcka vilken budget som helst i Sverige. Våra pensioner skulle troligen behöva sänkas för atl klara den belastningen.

Vi får alltså klara och lydliga sociala konsekvenser av en EG-anpassning -säkert icke önskvärda. Att vi dessutom kommer att tvingas sänka våra skaller för atl bli anpassade lill EG ökar ju de sociala problemen starkt i framtiden. Vi ser ju redan nu atl skatteuppgörelsen i anpassningens namn kommer all tvinga fram ökade arbetsinsatser och ökad utslagning. Det beror på att skatteförslaget verkar som det syftar till, nämligen all tvinga människor med lägre inkomster atl arbeta mera och intensivare för alt klara ekonomin. Det är det som är de dynamiska effekterna. Del är den nya grollekvarnen.

Del är en skamlös anlisocial skattelagstiftning i EG-anda. Det är fascinerande atl det socialdemokratiska partiet med alla dess gamla sociala ambitioner vill fira sill 100-årsjubileum genom en antisocial anpassningsskall.

Hur kan del komma sig att man så lätt förenar sig med högerkrafterna inom EG?

I ell Europa under omvandling till demokrati i öster skulle den svenska modellen kunna vara en god förebild. Nu är vi inne i en fas av skrotning av något som faktiskt är fint och mänskligt. Del är en fruktansvärt egendomlig svängning i svensk politik som har manifesterats i den senaste skatteuppgörelsen. Hur är detta möjligt?

Regeringens analys från årsrapport 1988 den håller.

Skatteharmoniseringen, sade Anita Gradin, har inte berörts i de förhand-

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

lingar som har förts. Men de har berörts i Sverige. Vi har haft två slora utredningar, KIS och RINK, som har haft det klara och entydiga syftet att anpassa svenska skatter till EG:s sätt att tänka, och hela momsutredningen, allt detta är en klar och entydig anpassning till detta. Och det kommer atl få konsekvenser. RINK med de sänkta marginalskatterna och de beslut som har fallats är av samma karaktär. Syftet är alt se till atl de som har det väldigt gott ställt skall få lägre skatter, medan de som har låga inkomster skall tvingas till mer arbete. Det är klart att det slår på kvinnorna, det slår på deltidsarbetande och det ökar utslagningen. Det är kvinnorna som lider av påfrestningarna i del svenska samhället. Jag tycker det är häpnadsväckande svagt av ministern att inte på någon punkt beröra allvaret i den här situationen.

Under delta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Fru talman! Mora lOGT- och NTO-avdelning har skrivit till mig, förmodligen också till andra riksdagsmän, och berättat om sina farhågor inför EG-integreringen. Hur blir det med alkoholpolitiken, möjligheten alt föra en alkoholpolitik i framtiden? Hur skall vi kunna undvika alkoholreklam i Sverige, när vi nu får TV som förmodligen kommer att förmedla alkoholreklam till oss? Hur kommer man i framtiden att kunna upprätthålla en sträng alkoholpolitik?

Jag vore tacksam för ytteriigare klarlägganden av statsrådet på den punkten.

Statsrådet säger att de oförbindliga diskussioner som nu olika tjänstemän i regeringskansliet för med tjänstemän i EG-kommissionen vid årsskiftet kommer att övergå till förhandlingar meUan EFTA och EG, som blir bindande. Enligt min åsikt är det oerhört viktigt att vi får en bred och offentiigt debatt kring det förhandlingsmandat som de här grupperna får. Det måste bU en öppen offentlig debatt om detta. Var är konflikterna när vi nu börjar med bindande förhandlingar?

Vid del senaste riksdagsbeslutet våren 1988 slog riksdagen fast att det inte finns "anledning att tro alt Sverige ens med elt mycket nära samarbete med EG kommer att behöva uppge centrala svenska värderingar eller den vidare europeiska och internationella inriktningen av vår utrikespolitik".

Det är egentiigen bara en form eller en from förhoppning. Nu bör vi vela. Vi måste självfallet slå fast att vi inle skall ge upp de här värderingarna eller våra möjligheler att handla med hela världen. Självfallet kan inle ett fritt flöde av varor och kapital, tjänster och människor vara överordnat centrala värderingar. Men jag känner mig osäker härvidlag med den något svävande skrivning som finns i riksdagsbeslutet. Det är viktigt att vi får en offentiig debatt om detta. Hur kommer det att bli, när vi nu går in för ordentliga förhandlingar? De här förhandlingarna leder ju nämligen fram till ett avtal som riksdagen skall besluta om. Men då är del så dags, när vi har ett avtal med främmande makt och främmande utländska organisationer, som har föregåtts av en lång förhandling. Då måste ju riksdagen antingen säga ja eller nej till detta. Det är naturligtvis, såvill jag förstår, en oerhörd skymf mot

EG-länderna, om riksdagen plötsligt skulle säga nej. Under det år som nu kommer är del otroligt väsentligt atl del blir en offentlig debatt. Jag förslår inte det här hemlighetsmakeriet. Jag tycker del är hell onödigt. Del verkar som om vi här drabbats av en analogi som inte stämmer. Vi är vana vid atl avtalsförhandlingar om löner och liknande är omgärdade med hemlighels-makeri; alla är som musslor, och man försöker la ul så många fördelar som möjligt. Men jag tycker inte all del bör vara fråga om någonting sådanl här. Här gäller del ett ömsesidigt givande och lagande, som kan vara helt öppet. Vad vi slår för bör vara hell offentligt, och del bör vila på en offentlig diskussion i Sverige, så alt man inom EG hell klart ser var Sverige står. Såvitt jag förstår är man också mera öppen inom EG, Man har redan sina lagar som man står för, och de är nalurliglvis offentliga.

Jag tycker all vi skall sluta med hemlighetsmakeriet, och jag vill vädja till Anita Gradin alt här berätta hur hon tänker offentliggöra delta och vad förhandlingsmandatet innebär. Det räcker inte med att EFTA-delegationen eller utrikesnämnden, som är bundna av lystnadsplikt, får reda på det. Del måste bli en myckel bredare debatt, och jag anser atl denna bör vara offent-lig.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

RAGNHILD POHANKA (mp);

Fru talman! Jag tycker atl del är myckel underliga saker som händer. Lika mycket som man hurrar för den nya friheten i öststaterna med gränsöverskri-danden och för sönderfallet av vår östra stormakt, lika mycket hurrar man för den nya stormakt som håller på all byggas upp i Centraleuropa. Del förvånar mig mycket. Vi ser hur man över hela världen försöker decentralisera och hur fler och fler länder vill ha självbestämmande och eget styrande. Samtidigt deltar vi i en harmonisering och uppbyggandet av en stormakt. Jag kan inte se någonting annat i de linjer som framträder.

Om man läser historia - ell ämne som nu kommer all fä mindre möjligheter all hävda sig i skolan, vilket jag tycker är synd - ser man atl slora imperier eller slora sammanhållna enheter så småningom spricker; man klarar inte alt hålla ihop slora imperier eller stora sammanslutningar av länder. Delta skall inle jämföras med USA, vars stater ändå har ett myckel stort mått av självständighet. Men även där knakar det ibland i fogarna.

Det är positivt alt människor fär frihet. Men man blir betänksam när man i Dagens Industri kan läsa alt Sverige funderar på atl öppna en arbetsförmedling i Berlin, därför alt vi har så ont om arbetskraft. Men arbetskraftsbristen är väl ändå inle så fruktansvärt svår i dag när många flyktingar och invandrare, som kan vårt språk och har en bra utbildning- många är t.o.m, högskoleutbildade -, fortfarande inle kan få arbete. Är det färgen på håret som avgör, om en människa skall få komma in på arbetsmarknaden?

Frågan om harmonisering av skatterna har redan behandlats, Tvålredje-delssamhällel och konkurrenssamhället, som man nu bygger upp, där bara de starka människorna kommer all klara sig, är någonting myckel allvarligt. De uteblivna skalleinkomsterna försöker man på någol sätt kompensera genom kommunalisering av det ena området efler del andra. Är det för att slippa ansvaret och för atl komma undan konsekvenserna av harmoniseringen av statsskatterna som man flyttar över ansvaret på kommunerna?

3 Riksdagens protokoll 1989/90:32

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Man vidtar dämpande åtgärder, t.ex. ivångssparande, med den ena handen, samtidigt som man med den andra handen genomför skattesänkningar för höginkomsttagare, någol som också blir en följd av en EG-harmonisering. Del visar sig all i i-länderna arbetar fler och fler deltid, sedan de fått råd att göra det. Vad kommer sänkningen av skatterna för höginkomsttagarna alt få för följder? De dynamiska effekterna uteblir kanske helt och hållet. Vilka är del som kommer att arbeta mer? Jo, del är sjukvårdsbiträden, affärsan-ställda och textilarbetare, som inle kan överleva utan alt arbeta minst full lid, medan höginkomstlagarna kan klara sig, kanske genom alt arbeta bara under halva året. Vi anser all arbetstiden skall minskas, och vi ställer oss därför välvilliga till en arbetslidsminskning. Men då skall alla människor ha möjlighet att minska sin arbetstid, och därför är sextimmarsdagen någonting oerhört viktigt. Men hur går det med den reformen vid en EG-harmonisering?

Risken för all folkpensioneringen kommer atl påverkas finns det flera anledningar lill. Frågan är t.ex. hur vi skall handskas med de människor som arbetar i vårt land under en viss tid. Jag vet atl det på detta område har utarbetats en del planer. Man får la med sig sin folkpension till hemlandet, om man bott här tillräckligt länge. Men hur gör man med barnbidragen t.ex. för en turkisk familj - om nu Turkiel kommer med i EG - eller en portugisisk familj när familjefadern arbetar i Sverige? Hur blir det med barnbidragen för den portugisiske man som arbetar här och har fem barn i Portugal? År del bara vissa utlänningar som arbetar i Sverige som får barnbidrag eller gäller det även t.ex. en portugis?

En annan fråga som också bar med EG-harmoniseringen alt göra är de växande lånen. Man binder upp studielånen, och numera har man planer på all binda upp även bostadslånen, så alt dessa växer under den lid man betalar av dem. Della påminner mig om bruksherren som hade en butik där arbetarna var tvungna alt göra sina inköp. Så småningom hade arbetarna en livs-lidsskuld, som t.o.m. "ärvdes" av nästa generation.

Den geografiska rörligheten kompenserar inle överstatliga beslut och ofrihet på andra områden. Den fria handeln på gott och ont - med alla tvång att upphäva handelshindren - motverkar självförsörjning, en minskning av transporterna och möjligheten alt vara nära besluten, odlingen och produktionen. Man har inget grepp om och kan inte längre påverka skeendet.

Man säger all del är oerhört vikligl all skolan skall kommunaliseras, så all alla får vara med och bestämma hur skolan skall skötas. Det finns mycket som är bra i den tanken. Men varför skall vi inte få bestämma även om andra saker? Varför skall vi inle få vara med och bestämma var potatisen skall odlas, var skorna skall tillverkas och var klädernas skall sys. Frågan är om kommunaliseringen kompenserar EG-harmoniseringen. Dessa strävanden åt olika håll spränger demokratin och berövar människorna trygghet. Man vet inle vad det är för politik vi håller på med. År det decentralisering eller centralisering, kommer ökade kommunalskatter att äta upp sänkningen av statsskatterna och kommer vissa delar av Sverige all bli rikare medan andra blir fattigare? Eller kommer hela Sverige rent av atl bli ett Norrland? Det är många frågor som reser sig.

Statsrådet ANITA GRADIN;

Fru talman! Jag länker försöka hålla mig lill det ämne som interpellationen berör.

Förutsättningen för att vi skall kunna slå vakt om välfärdspolitiken i Sverige är all vi kan fortsätta att vara framgångsrika också internationellt. Sverige är ett ulrikeshandelsberoende land. En tredjedel av vår bruttonationalprodukt går på export - den exporten uppgår lill många miljarder. Av denna export går faktiskt så myckel som 50 % till EG-länderna, och ytterligare 25 % går till EFTA-länderna. Del visar hur koncentrerat vårt ekonomiska samarbele är. Della är utgångspunkten.

Om vi vill slå vakt om den offentliga sektorn och om vår välfärd, är vi beroende av de inkomster som utrikeshandeln ger oss. Del handlar både om våra jobb och om pengar lill vår välfärdspolitik. Del visar också den rapport som långtidsutredningen lagt fram och som är en parallellstudie till Ceccini-rapporlen i EG. Den behandlar frågan om de ekonomiska konsekvenserna, och den rekommenderas till ett studium, lika väl som den rapport som gjorts av LO;s utredningsinstitut och som visar hur en eventuell fri arbetsmarknad skulle påverka situationen i Sverige. Den rapporten känner Gudrun Schyman säkerligen lill.

När det gäller den aktuella skattesituationen har jag redan nämnt all del inle är aktuellt med någon grundläggande harmonisering när det gäller skattesatserna. Men det utesluter inle alt vi även på skatteområdet försöker ta till vara samordningsmöjligheter. Man kan därför naturligtvis se den svenska skattereformen som elt närmande lill EG när del gäller den tekniska utformningen av mervärdeskatten. Den svenska skallebasen kommer genom skaltereformen atl vidgas även till andra områden. Men jag tycker ändå atl vi skall kalla katten för katt. Avsikten med åtgärden all vidga skallebasen är att vi skall få möjligheter atl finansiera skallereformen.

När del däremot gäller beskattningen av personer och bolag anser jag inte att det är relevant atl säga atl den svenska skattereformen skulle innebära en EG-anpassning. EG har inte fattat några beslut på dessa punkter. Däremot är del vikligl alt framhålla atl sänkningen av skattesatser och vidgningen av skattebasen ligger i linje med myckel av del som händer internationellt, även i de enskilda EG länderna. Del är också viktigt alt vi är på del klara med att skattereformen inte innebär någon minskning av de totala skatteinkomsterna, ulan del handlar om alt la in samma totalsumma på ett bättre och rättvisare sätt. Den offentliga sektorn påverkas alltså inle, och för mig är den offentliga sektorn ytterst viktig.

Till Birgitta Hambraeus vill jag säga atl man har försökt samordna alkoholpohtiken i EG, men detta har inte lyckats. Jag tror inte heller alt man kommer att lyckas, utan Sveriges riksdag beslutar om vårt lands alkoholpolitik. Jag anser precis som Birgitta Hambraeus alt del är vikligl med en debatt i Europafrågorna. Del är också viktigt all den är bred och att vi får så många människor som möjligt engagerade. Men förhandlingsmandatet har ju riksdagen fattat beslut om, och detta är ingenting hemligt. Vi har alla som politiker elt ansvar för atl föra ut vad detta handlar om. Under resans gång kan vi behöva gå till utrikesnämnden eller EFTA-delegationen med tekniska frågor. Jag förutsätter, fru talman, all EFTA-delegationens ledamöter förank-

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

rar ställningstagandena i sina riksdagsgrupper och även ger ordentlig information om vad man sysslar med. Att man sitter i en delegation innebär inte alt man skall behålla det som sker för sig själv, ulan det är viktigt att man verkligen förankrar sina ställningstaganden. På samma sätt förutsätter jag alt riksdagsgrupperna diskuterar dessa frågor, så atl man blir kapabel att föra en diskussion. Hemlighetsmakeri tjänar ingen på i den här diskussionen.

RAGNHILD POHANKA (mp):

Fru talman! Jag vet inte om Anita Gradin åsyftade mig när hon talade om att hålla sig till ämnet. Jag anser emellertid att skatter, bostäder, kvinnors arbete, våra arbeten, vår handel och vår självförsörjning hör till frågor som del är vikligl atl beröra i det här sammanhanget.

CARL FRICK (mp):

Fru talman! Anita Gradin säger att vi skall ha en öppen debatt. Det tycker vi i miljöpartiet också, och del är därför vi efterlyst en speciell debatt i riksdagen om EG-frågorna. Vi kommer därför all fortsätta att interpellera och ställa frågor för alt försöka öppna debatten på delta område.

Anita Gradin säger att Sverige skall vara ett framgångsrikt land. Ja, det tycker jag också, men då är frågan: Vad är framgång? År det att Sverige skaU vara ett socialt medvetet land? Eller mäter vi framgång i form av ökad BNP och ökad export? Den uppfattningen kan man lätt få av Anita Gradins skildring av situationen.

Vår handel har en enormt stark koncentration till EG, Vi kanske borde se om vårt hus och se till att minska den koncentrationen. Jag har en känsla av - det är i varje fall min förhoppning - all vi under de närmaste åren kan öka vår handel österut, så att vi får en mycket bättre europeisk balans på det här området. Det tror jag skulle innebära många fördelar för svensk ekonomi. Om inle annal kunde vi få in pengar på del miljökunnande som finns i Sverige och som jag tror kan exporteras med stor framgång.

Anita Gradin säger också att det inte är aktuellt med någon skatleharmonisering för tillfället, för det diskuteras inte, men alt det arbete som bedrivs i Sverige är ell led i detta ändå. Det är alldeles tydligt att det arbete som pågår är elt steg i den riktningen, och vi har ju sett vad det får för konsekvenser.

Anita Gradin säger att vi får ingen förändring av skattetrycket i Sverige, men vi får en utomordentligt stor omfördelning, som hon säger är rättvis. Jag har oerhört svårt atl förstå atl den omfördelning som nu planeras är rättvis, när man faktiskt tar pengar från dem som är mindre bemedlade och ger till dem som har det alldeles förbaskat bra.

Jag kan inte se att det på något sätt kan överensstämma med god svensk tradition på rällviseområdet och än mindre med en tradition inom det socialdemokratiska partiet. För på något sätt innebär detta att man säger nej till det som man har strävat efter de senaste hundra åren.

Jag kan inle förslå vad som inträffat 1988-1989 som har gjort det möjligt att tänka om på den punkten. Jag tycker att det vore väldigl välgörande om

socialdemokratiska regeringsledamöter talade om för svenska folket vad det är som gjort att man nu plötsligt ser annorlunda på de här frågorna.

Anita Gradin berörde på inget sätt konsekvenserna för folkpension och sådant. Att EG-integrationen kommer att leda till social nedrustning i Sverige är jag alldeles övertygad om, tyvärr. Vi kommer från miljöpartiets sida att försöka motarbeta detta på allt sätt som vi kan och tala om för svenska folkel och fackföreningsrörelsen, för alla som bryr sig om hur människor har det i Sverige, vad som är på gång med den politik som vi nu ser Jag tycker att det är sorgUgt alt det skaU vara på det sättet.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Fru talman! Ja, Anita Gradin, en kalt skaU vara en katt och en skall skall vara en skatt. Anita Gradin säger att breddning av momsbasen i och för sig är en åtgärd som leder mot harmonisering med EG:s regler men att vi här i Sverige använder den metoden för att finansiera en skattesänkning. Ja, det gör vi - eller rättare sagt ni - nästa år. Men sedan då?

Man måste ändå tänka litet längre fram. Den dagen kommer ju då momsen är harmoniserad inom EG, och då kommer vi att ansluta oss hell automatiskt. Det finns inte någon anledning för folk atl köpa dyrare saker här än vad man kan göra i ett annat land, när gränserna är öppna. På samma sätt kommer det att ske med många av våra skatter, även om det inte fattas några beslut inom EG om skatteharmonisering. Med öppna gränser för varor och kapital får man, med de marknadskrafter som råder, automatiskt en jämställdhet vad gäller avgifter och skatter.

Det finns automatik i detta som leder mot att man kommer ned till den lägsta nivån, eftersom både företag och människor annars kommer att söka upp det land där det kostar minst. Alltså blir det en anpassning till den lägsta nivån. Med integrationspolitiken och vårt i och med den ökade beroende av EG som marknad kommer vi att finnas med där, helt självklart. I det läget minskar inkomsterna till staten. Anita Gradin kan inte förneka alt det blir så.

Därför tycker jag fortfarande att det är väldigt konstigt att man inle tillsätter en arbetsgrupp som räknar på konsekvenserna av detta och som talar om för oss som inte är med i de inre rummen vad det kommer att betyda. Kom åtminstone med en siffra: Vad skuUe en harmonisering på skatteområdet, t.ex. av momsen, i dag innebära för Sverige? År det 34 eller 37 miljarder eller vad är det? Hur skiille vi i så fall finansiera bortfallet? Det är ju i alla fall enkel matematik att räkna ut det. Jag tycker att det vore ärligt att lägga fram dessa problematiska fakta på bordet.

Sedan skulle jag fortfarande vilja ha en kommentar av Anita Gradin. Varför är det inga kvinnor med i det här arbetet? Varför är den offentiiga sektorns företrädare inte representerade i arbetsgruppen för Europafrågor? Företräder inte de stora och viktiga delar av vårt samhälle?

BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Fru talman! Det lät litet grand på statsrådet Gradin som om orsaken till att vi också i fortsättningen skulle kunna bedriva en självständig alkoholpolitik i Sverige var att EG-länderna inte hade lyckats harmonisera sin. Jag viU gärna

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

ha elt klarläggande på den punkten. Kommer vi i fortsättningen, oberoende av vad EG-länderna gör, all kunna bedriva en självständig svensk alkoholpolitik?

Sedan vill jag la upp frågan om möjligheterna all få insyn i inlegrationsar-belet, som kommer atl la fart under nästa år och som kommer att leda fram till en proposition som riksdagen bara har all anta eller förkasta i befintligt skick.

Det är värdefullt atl statsrådet Gradin nu har berättat att delegaterna i EFTA-delegationen skall för sina grupper redovisa också alla hemligheter som de får kännedom om. Det innebär, vad jag förslår, att riksdagsgrupperna kommer alt få ta del av allt underlagsmaterial som EFTA-delegationen har tillgång till och alt vi också kan mer i detalj studera vad arbetsgrupperna har kommit fram till. Del är nämligen del som blir det praktiska förhandlingsmandatet.

Riksdagens beslut är ju mycket övergripande och, som jag beskrev det i mitt första inlägg, också litet glidande. Del kan inle räcka för oss alt bara ha fattat ell beslut i våras och sedan inte ha några möjligheler till påverkan i en offentlig debatl förrän vi får det stora paketet all säga ja eller nej lill.

Statsrådet ANITA GRADIN:

Fru talman! Gudrun Schyman tycker all del är förvånande atl det inte finns någon arbetsgrupp i regeringskansliet som behandlar frågor rörande den offentliga sektorn. Då vill jag säga att frågor som är av betydelse för den offentliga sektorn behandlas i flera av de arbetsgrupper som finns inom regeringskansliet. Det gäller grupperna som sysslar med utbildningsfrågor, hälso- och socialpolitiska frågor samt industri- och regionalpolitik. Det finns också en arbetsgrupp för skaller, Gudrun Schyman.

Jag har, fru talman, i denna kammare sagt några gånger att jag är förvånad över alt inle riksdagens utskott skaffar sig grundlig kunskap och bjuder till sig ordförandena i arbetsgrupperna och på det sättet inom sina områden gör djupdykningar och studier. Det vore, tycker jag, att känna engagemang och medansvar för det som pågår.

Liksom Gudrun Schyman är jag bekymrad över att inle tillräckligt många kvinnor är aktiva på alla områden i delta samhälle. Jag har gjorl många ansträngningar under min pohliska gärning för all aktivera kvinnor och för att se till atl få kvinnor med i olika sammanhang. Tyvärr lyckas det inle alllid, och det beklagar jag, men jag tror alt vi med gemensamma krafter skulle kunna förbättra situationen.

Förste vice talmannen anmälde att Ragnhild Pohanka anhålhl alt lill protokollet få antecknat alt hon inte ägde räll lill ytterligare inlägg.

GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Fru talman! Om vi med gemensamma krafter skall förbättra kvinnorepresentationen, Anita Gradin, föreslår jag all vi nu här gemensamt beslutar om en arbetsgrupp som skall ta reda på konsekvenserna för den offentliga sektorn och atl vi låter den arbetsgruppen beslå av enbart kvinnor. Jag antar att

del står i Anita Gradins makt alt göra det, och jag skulle bli myckel glad om jag fick se den arbetsgruppen med en sådan representation.

Sedan säger Anita Gradin att hon är förvånad över att utskotten inte bjuder till sig folk från arbetsgrupperna och tar reda på av de tjänstemän som arbetar med frågorna hur del är. I socialutskottet har vi faktiskt gjort del. Vi gjorde del före sommaren. Vi bjöd in den arbetsgrupp som vi trodde hade att göra med de socialpolitiska frågorna.

Kansliet ansträngde sig ganska hårt, tror jag, för att få fram någonting och hittade några som arbetade med vad man kallade för den sociala dimensionen. Del visade sig inle alls handla om socialpolitik utan om arbetskraftens rörlighet. Mycket mer fanns det faktiskt inle att få.

Samma erfarenhet har gjorts av andra som försökt sig på all tränga igenom EG-byråkratin, nämligen att del finns ingen som ansvarar för de här frågorna. Det är väl precis som Anita Gradin säger, atl de ligger och skvalpar lilet här och där. Visst finns det ett särskilt utskott för skatter men inte för konsekvenserna av skatteharmoniseringen för den offentliga sektorn och för välfärdspolitiken. Det borde finnas en arbetsgrupp som sysslar med all göra en konsekvensutredning eller vad man nu vill kalla det. Man måste ju vara medvelen om alt harmoniseringen kommer att innebära minskade inkomster för staten.

Det svarade inle Anita Gradin på, men jag antar att hon håller med mig om att i det läge när vi skall harmonisera vår moms hjälper det inte atl vi har breddat momsunderlaget, ulan statskassan kommer atl få minskade inkomster. På liknande sätt blir det med andra skatteförändringar Det kommer hell enkell att bli en följd av den öppna marknadens liberala ekonomi. Det är ju marknadskrafterna som råder.

Vi tycker att det har varit bra all vi kunnat bestämma själva och stävja marknadskrafterna till viss del här i landet, men del kommer vi inte att ha möjlighet att göra i och med EG-integrationen. Alltså kommer del att bli minskade statsinkomster.

När land efler land som redan är medlemmar i EG kan visa på det, och när land efter land kan visa på en försämrad socialpolitik, minskade utbetalningar till socialbidragstagare, minskade pensioner, svårare med barnomsorg, hur privata försäkringar lar över osv. osv., kan man väl inle blunda för detta och säga att allt det skall vi stå utanför, för vi håller vår välfärdspolitik högt.

Men den kostar ju, Anita Gradin, och vi måste betala den. Vemskall göra del och hur skall vi kunna ha ell helt annat syslem för alt finansiera vår socialpolitik än den övriga EG-marknaden har, när vi samtidigt skall vara fullt integrerade? Jag får inte den ekvationen atl gå ihop, och jag har hittills inte fått några svar av Anita Gradin som har hjälpt mig på traven, tyvärr.

Om Anita Gradin inrättar arbetsgruppen med kvinnor som skall titta på konsekvenserna, kanske vi kan få svar så all vi kan hinna debattera detta i tid. Jag tycker alt del skulle vara väldigt bra.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

PER GAHRTON (mp):

Fru talman! Jag har begärt ordet i nästföljande debatt och hade inte tänkt förlänga den här diskussionen. Men när jag hör Anita Gradin tala om EFTA-

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

delegationens tillgång till material och atl det inle skulle föreligga hemlighetsmakeri, då går del fakliskl för långt.

Jag har i EFTA-delegationen begärt atl få tillgång lill material från rådet för Europafrågor. Del är del råd som är överordnat hela EG-apparaten i regeringskansliet. Där sitter regeringsföreträdare tillsammans med näringslivels loppar Jag har fått besked av Anita Gradin all jag inle kan få veta någonting, för del förs inga protokoll i rådet för Europafrågor!

Det är alltså så hemligt atl inle ens framtidens historiker efler 50-åriga se-krelessperioder skall få veta vad statsråden överlägger med näringslivels loppar om när det gäller hela landels framlid i samband med EG-anpassningen. Vad är del, om inte hemlighetsmakeri?

Vidare har jag i EFTA-delegationen begärt all få tillgång lill samtliga de utredningar som svenska ämbetsmän utför med pelnoggrannhel och under ämbetsansvar, de 400 personer som på hellid jobbar med EG-anpassningen. Jag har begärt all få tillgång lill de handlingarna. Då har man från EFTA-delegationen sagt all man inte kan beställa in dessa myriader papper, dessa berg av papper, ulan närmare specifikation. Jag måste vela vad del är jag vill titta på.

Jag har då skrivit till integrationssekretariatel och begärt att få en enkel förteckning över de handlingar som inkommer lill inlegrationssekrelariatel från alla de tiotals arbetsgrupper som analyserar alla olika aspekter av EG-anpassningen.

Jag fick häromdagen svar på den begäran från utrikesdepartementet, administrativa avdelningen fjärde enheten. Man skriver följande; "Du har i brev till Olof Allgårdh den 27 oktober begärt all få upplysningar om handlingar vid ISEK, vilka rör EG-anpassningen, Eftersom Din fråga direkt berör rutinerna för registrering och utlämnande av allmänna handlingar inom departementet, och då detta är mitt ansvarsområde, har jag övertagit ärendet från Olof för direkt besvarande, och jag ger Dig följande svar.

När Du vänder Dig direkt till UD med begäran alt få uppgifter om handlingar gör Du del i egenskap av enskild riksdagsman. Då gäller bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen m.m, vad gäller departementets skyldigheter all lämna ul handlingar och uppgifter om handlingar till Dig,

Det finns ingen särskild förteckning inom UD över de allmänna handlingar som kommit in lill ISEK, Departementet är enligt tryckfrihetsförordningen inte heller skyldigt all göra upp en sådan förteckning.

Vänliga hälsningar Berndt Fredriksson"

Jag kan alltså inte ens få en förteckning! Detta är rena Moment 22, För atl kunna få ut handlingar måste jag veta vilka handlingar som finns. Men för all vela vilka handlingar som finns måste jag ju ha en förteckning över dem. Men eftersom det inle finns en förteckning över dem, hur skall jag då kunna veta vilka handlingar jag vill se på?

Vad är della om inte hemlighetsmakeri? Del finns ju mängder av papper. Motivet till alt man inle kunde beställa alla handlingarna var ju att del fanns så många. Vill man då ha vissa handlingar, kan man inte veta vilka som finns.

Sanningen är naturligtvis att vi miljöpartister trots allt i några fall lyckats

få ul originalrapporter av tjänstemän på arbetarskyddstyrelsen och livsmedelsverket, vilket tydligen har varit olycksfall i arbetet. Samtliga dessa handlingar visar på de påtagliga negativa konsekvenser som följer av den EG-anpassning som regeringen är på väg alt genomföra. Myndigheterna säger: Det går inle all anpassa asbestbestämmelserna, det skulle bU en försämring. Del går inle att anpassa livsmedelsbestämmelserna, det skulle bli en försämring. Pensionsberedningen har talat om alt vi måste ändra principerna för folkpensionen, osv.

Vad är delta om inte hemlighetsmakeri när inte ens jag som sitter i EFTA-delegationen, som har sekretess, fritt kan få ta del av allt det material som ni i regeringskansliet har rörande EG-anpassningen? Vad är det ni vill dölja? Om ni inle vill dölja någonting, varför öppnar ni inte dörren på vid gavel till detta väldiga material om EG-anpassningens mycket konkreta effekter?

Det handlar om myckel konkreta effekter, milligram kaptan på grönsaker och frukter, stort och smått om vartannat, och lusentals andra konkreta effekter. Delta analyseras och rapporteras av oväldiga svenska tjänstemän. Vad är det ni har att dölja? Varför öppnar ni inle dörren på vid gavel?

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

CARL FRICK (mp):

Fru talman! Miljöpartiet har i finansutskottet följt uppmaningen att begära all grupper som arbetar med EG-frågor bjuds in till utskottet. Det blir tre stycken, och de skall komma lill finansutskottet den 12 december. De här tre grupperna har en timme på sig att redogöra för vad de håller på med. Detta visar litet av det intresse som finns för de här frågorna. Jag tycker alt del är mycket beklämmande, särskilt mot bakgrund av vad Per Gahrton här har berättat.

Vi får den uppfattningen atl del hela liden är den lägsta nivån som skall styra. Det är detta som är konsekvensen av att marknadskrafterna skall styra de inre marknadsprocesserna.

Del är självklart, som Gudrun Schyman säger, att människor och kapital förs dit kostnaderna blir de lägsta. Inte kan vi i Sverige ha andra sociala kostnader och pålagor än i andra länder om Sverige skall bli det framgångsrika land som Anita Gradin säger atl det skall bli. Om det skall bU en EG-anpassning måste vi anpassa oss på de här punkterna.

Del Slår i vitboken, jag tror alt det är 13 § och 58 § eller 52 §, om varornas kvalitet och hur de är gjorda och alt vi hela tiden måste anpassa oss till de lägsta nivåerna. Vi har inte rätt atl utforma nationella regler av olika slag som har med kvaliteten alt göra osv.

Del här är en utomordentligt ruskig utveckling. Vi skall hela tiden konsekvent anpassa oss till den lägsta tänkbara nivån på område efter område. Jag kan inte se detta på annat sätt än att den offentliga sektorn och det sociala livet i Sverige kommer att la stryk. Man kommer inte att ha pengar för den typ av ambitioner vi haft och drivit så länge i Sverige. Jag tycker faktiskt Sverige har varit framgångsrikt på det här området. Det vore sorg, synd och skam om vi nu - 1988, 1989, 1992 och framöver - skulle ge upp de landvinningar vi har uppnått.

Del går inle bara att tala om alt man förväntar sig olika saker. Vi måste

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

konkret kunna skydda de landvinningar vi har gjort i del svenska samhället. Tack för ordet.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på interpellation 1989/90:53 om anpassningen till EG och neutralitetspolitiken

Statsrådet ANITA GRADIN;

Fru talman! Gudrun Schyman har frågat mig hur det västeuropeiska integrationsarbetel stämmer med vår neutralitetspolitik och om Sverige indirekt medverkar tiU all nedrustningssträvandena i Europa äventyras.

I sin fråga utgår Gudrun Schyman från atl del finns ell samband mellan försvarspolitiska frågor och västeuropeisk integration, särskilt på forskningsområdet. Detta bygger på ett missförstånd.

Riksdagsbeslutet från 1988 innebär atl Sveriges samarbete med EG skall ske på ett sådanl sätt all del är förenligt med vår traditionella neutralitelspo-Ulik och vår strävan atl bevara dess trovärdighet. Av bl.a. det skälet har utrikes- och säkerhetspolitiken uttryckligen undantagits från vårt dellagande i det västeuropeiska integrationsarbetel.

Dessutom föreskriver Romtraktalen (artikel 223) klart atl produktion av och handel med krigsmateriel är frågor som avgörs av de enskilda medlemsländerna. Försvarspolitiken och försvarsinduslriella frågor ligger utanför EG:s kompetensområde.

Inom försvarsindustrin pågår ett ökat samarbete över gränserna med omstruktureringar som följd. Del gäller såväl svenska krigsmalerieltillverkare som internationellt. Allt färre stora utvecklingsprojekt kommer framöver att kunna klaras helt och hållet inom ett enda land.

Della beror framför allt på de snabbt stigande utvecklingskostnaderna. Del är alltså till denna ulveckling som svensk försvarsindustri anpassar sig och inle, som Gudrun Schyman hävdar, lill EG:s inlegrationsarbele.

Gudrun Schyman tar antalet licensavtal som ell tecken på den svenska försvarsindustrins ökande anpassning till EG. Del faktiska förhållandet är atl 21 licensavtal tecknades före 1983. Efter 1983 - då licensavtal blev tillstånds-pliktiga - har endast ett fåtal licensavtal med företag inom EG-området underställts regeringen för prövning.

Gudrun Schyman gör vidare den kategoriska prognosen att våra partner i t.ex. Frankrike och Storbritannien inle kommer alt acceptera att svensk lag förhindrar dem atl sälja vart de vill. Tvärsäkerheten får stå för hennes räkning. För egen del konstaterar jag, all inget av de licensavtal med EG-före-lag som godkänts av regeringen ger den utländska parlen någon fri expor-trätt för den Ucenslillverkade malerielen.

Hur samarbetsfrågorna inom försvarsmaterielsektorn skall regleras i ell längre perspektiv utreds just nu av krigsmalerielexportulredningen. Dess belänkande kommer atl ge underlag för en fortsatt diskussion kring denna fråga.

Gudrun Schyman hävdar att svenska förelag och universitet deltar i olika

EG-projekt som kan väntas få militär anknytning. Jag förmodar att del är forskningsområdet som avses.

Sverige har liksom övriga EFTA-länder tecknat ramavtal med EG om tekniskt och vetenskapligt samarbele. Därigenom deltar svenska företag och institutioner i en rad av EG:s forskningsprojekt. Huvuddelen av forskningen är inriktad på att höja den industriella konkurrenskraften. En betydande del av resurserna går tiU energisektorn och till insatser för atl höja livskvaliteten. Svensk medverkan i dessa projekt är av betydelse för vår industriella utveckUng och ytterst för vårt fortsatta välstånd. Mililära projekt ligger uttryckligen utanför det forskningssamarbete som bedrivs av EG.

Utbildnings- och forskningsprogrammen inom EG hänger nära samman. Svenska högskolor kommer nu att kunna delta.i COMETT-programmet om utbyte mellan högskolor och näringsliv. Vi fäster stor vikt vid all bygga ut utbildningssamarbetet. Del gäller inte minst möjligheten att delta i ERAS-MUS-programmel om utbyte mellan högskolor i Europa.

Syftet med utbildningsprogrammen är all stärka kvaliteten i utbildningen och atl skapa en välutbildad arbetskraft. Någon militär anknytning finns givelvis inle heller på del här området.

Därmed har jag också besvarat Gudrun Schymans sista fråga om Sverige indirekt medverkar lill all nedrustningssträvandena i Europa äventyras. Förhållandet är faktiskt del omvända. Säkerhetspolitiken stärks genom samarbete inom ekonomi, handel, kultur, miljöfrågor, teknik m.m. Under senare tid har flera östeuropeiska länder visat ett aktivt intresse för atl etablera och utvidga sitt samarbete med EG. Vårt eget dellagande i den västeuropeiska integrationen ökar våra möjligheter att bidra till ett samarbete på dessa områden mellan alla Europas länder. Därigenom bidrar vi aktivt lill att skapa förutsättningar för fortsatt nedrustning.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Fru talman! Jag skall be atl få lacka Anita Gradin för svaret. Jag är definitivt inle nöjd, men det har väl inte Anita Gradin väntat sig heller. Då skulle del inte bli mycket till debatl. Jag skall gå i genom interpellationssvaret och tala om på vilka punkter jag inte är nöjd,

I andra stycket i det skrivna svaret slår alt jag i min fråga utgår från atl del finns samband mellan försvarspolitiska frågor och västeuropeisk integration. Om Anita Gradin menar det så allmänt som del slår i svaret är det fullständigt naturligt atl utgå ifrån det. Del är nämligen en av EG:s uttalade målsättningar all skapa en politisk union - en politisk union som också innefattar ett säkerhetspolitiskt och försvarspolitiskt samarbele. Om Anita Gradin i slällel åsyftar atl sambandet mellan försvarspolitiska frågor och den svenska västeuropeiska integrationen inle existerar, vet jag att del är regeringens uppfattning och att delta uttryckligen har undantagits från vårt dellagande i det västeuropeiska inlergrationsarbetet. Jag betvivlar emellertid del fortfarande. Jag tror inte atl det är sant, ulan att det är en from förhoppning.

Den ulveckling som i dag sker inom den svenska vapenindustrin tycker jag i praktiken visar på någol hell annal. Jag tror helt enkelt inle att industrin bryr sig om alt regeringen har skrivit in del här. Industrin ser nog mera till sin verksamhet och möjligheten all ulveckla den. Jag tror inte att vapenindu-

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

strin skiljer sig från andra industrier i Sverige på det området. De industrier som vill etablera sig inom EG gör det, oavsett vad regeringen säger i dessa frågor. Jag tror inte att vapenindustrin är annorlunda.

Anita Gradin säger vidare att försvarspolitiken och försvarsinduslriella frågor Ugger utanför EG:s kompetensområde. Än så länge sköts dessa frågor inte i de officiella EG-fora som finns. Organisationer som lEPG och Västu-nionen har hand om detta. Det här känner naturligtvis Anita Gradin till.

Jag antar att Anita Gradin också känner lill att det är samma länder som är representerade i dessa båda organisationer och alt det i flera fall är samma personer som sitter i de olika grupperna. Förmodligen känner Anita Gradin också till att det finns långtgående diskussioner i dessa grupper som klart visar att de två organisationerna tänker arbeta med de här frågorna fram liU 1992 när den gemensamma marknaden är fullbordad. Då skall man lyfta in dessa frågor. Jag tror inte att jag behöver åskådliggöra med citat från företrädare för dessa båda grupper för att kunna säga att det är en tydlig strävan. Jag antar att Anita Gradin känner till denna strävan, även om hon inte vill säga det här.

Vidare gör Anita Gradin en beskrivning av den internationella vapenmarknaden, som Uksom alla andra industrigrenar går mot en ökad integration. UtveckUngskostnaderna är för stora och enskilda länder kan inte hålla på med sådan verksamhet. Precis på detta sätt resonerar naturligtvis de svenska vapenindustrierna. Anita Gradin säger också att utvecklingen inom svensk försvarsindustri inte anpassar sig till EG:s integrationsarbete utan tiU någon form av fristående vapenindustriintegration som pågår. Jag menar att den här integrationen är just den som i praktiken pågår inom EG-länderna. De svenska försvarsindustrierna håller på att anpassa sig till den, med regeringens goda minne. Man väljer att inte tala om den.

Jag tror att det finns ett scenario som säger att när integrationen av försvarsindustrin i praktiken är genomförd uppstår ett läge där vi kommer att säga att det är rimligt att den svenska försvarsindustrin handlar på det här sättet, dock genom samarbetsavtal. Anita Gradin har valt att inte beröra detta över huvud taget. Det förvånar mig, och jag vill ha en kommentar till detta. Det är möjligt att licensavtalen går att hålla rena från vidareexport. Jag betvivlar det mot bakgrund av vad jag vet om den internationella vapenhandeln. Jag tror inte att vi har möjlighet att påverka i den utsträckningen.

Såvitt jag vet har vi när det gäller samarbetsavtalens ökade användning inga möjligheter alls att tillämpa den svenska vapenexportlagstiftningen. Indien är ett mycket bra exempel på det. Genom samarbetsavtal har man gjorl det möjligt att exportera till krigförande länder. Denna utveckling pågår.

Jag tror att vi kommer att hamna i ett läge år 1992 när den ekonomiska marknaden är genomförd och vi har en integrerad svensk vapenindustri på marknaden. Vad har vi då för anledning att säga att Sverige inte kan bli medlem? På vilket sätt kan det bryta den neutraUtelspolitik som vi säger atl vi för? I praktiken finns vi ju redan med, även på det här området, som regeringen från början sade att vi skaU undanta. Jag tror att det är en omöjlig håUning från regeringens sida, och jag litar inte på den.

De motsättningar som Anita Gradin tar upp om atl det som pågår i praktiken är skilt ifrån det som pågår inom EG, finner jag vara mycket konstlade.

Den praktiska verksamhet som pågår inom EG, pågår ju. Att regeringen har sagt alt den inte skall pågå är däremot konstigt. Man ser inte verkligheten så som den är

PER GAHRTON (mp):

Fru talman! Ibland får jag intrycket att den som är värst drabbad av hemlighetsmakeriet kring EG-anpassningen är statsrådet Anita Gradin. EG-en-tusiaslerna i utrikesdepartementets handelsavdelning kanske är mest angelägna om atl statsrådet inte riktigt skall förstå vad hon är formellt ansvarig för. I annal fall har Anita Gradin en väldig otur.

Samma dag, nämligen i dag, som statsrådet här i riksdagen säger att utrikespolitik och säkerhetspolitik uttryckligen har undantagits från vårt deltagande i det västeuropeiska integrationsarbetet, avslöjar Dagens Nyheter i en artikel atl EG vill inleda en dialog med EFTA om utrikespolitiken. Det intressanta är dock inte vad man vill göra i framtiden. Det intressanta är att del också sägs att avsikten troligen är främst alt formalisera det utrikespolitiska samråd som i praktiken redan pågår i olika former mellan EG och EFTA-länderna. Sven Svensson berättar vidare: "för Sveriges del fungerar polchefen på UD, Torslen Örn, som en sorts observatör i EG:s EPS-samar-bele. Örns roll talar man dock helst tyst om." EPS-samarbetel gäller aUtså del politiska samarbetet.

Antingen vet Anita Gradin delta, när hon står här och säger att utrikespolitiskt samarbele mellan Sverige och EG inte förekommer. Eller också är hon vilseförd och känner inle till vad som i själva verket sker Vilken annan förklaring finns? Anita Gradin kanske har någon annan förklaring. Jag har väldigt svårt att komma fram till vad det skulle vara för förklaring.

Del finns också en tredje variant, och det är att DN ljuger. Det är klart, det som står i Dagens Nyheter kan vara helt fel. Vi kanske inte deltar i EG:s politiska samarbete som observatörer redan nu. Torsten Öm kanske aldrig är där. DN ljuger kanske. Vi kanske kan få det klarlagt. Men om han verkligen är där, om della arbete pågår, hur hänger det ihop med det kategoriska fastslåendet här av alt utrikespolitiken uttryckligen har undantagits från vårt dellagande i det västeuropeiska integrationsarbetel? Hur går detta uttalande ihop med fakta, om inte Dagens Nyheter ljuger? Det skulle vara intressant att få det klarlagt.

Atl neulralilelspoliliken inle skulle skadas bygger på förvillelse om vad EG egentligen är, Anita Gradin.

Det som Lars Jederlund på Svenska freds har kommit fram till är intressant. Han brukar visa sig ha rätt när han undersöker försvarspoUtiska sammanhang. Han ringde till regeringskansliet och frågade om EG-samarbete när det gäller vapenhandel, som ju har stor betydelse för neutralitetspoUti-ken. På regeringskansliet svarade man, precis som Anita Gradin, att EG-samarbetet inte hade med den att göra. Sedan ringde han till Bofors och FFV, alltså själva vapenindustrin, för att ta reda på vilken uppfattning man hade där om huruvida EG-samarbetet har någon betydelse. Han berättar att telefonisterna på företagen Bofors och FFV kopplade honom till företagens egna EG-samordnare, Telefonisten svarade omedelbart att han skulle få tala med företagels EG-samordnare. Företagen har fullt klart för sig att försvars-

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

industrin skall samordnas med EG. Den ansvarige på FFV sade alt hans arbete är atl analysera EG 1992 ur militär och allmän synpunkt - vi skall säkerställa atl vi inle går ifrån Europa.

Så är det alltså. Försvarsindustrin vet mycket väl vad det handlar om. Lars Jederlunds konklusion är ganska svår alt komma ifrån. Han säger att medan regeringen sitter still och väntar, skapar den svenska krigsindustrin sin egen EG-anpassning. Sedan, när samproduktionen, samarbelsavialen och de gemensamma forskningsprojekten redan är ell faktum kommer regeringen inle alt ha mycket atl säga till om. Har Anita Gradin någonting atl invända mot det?

Del finns också en mängd andra detaljer som regeringen aldrig går in på, som jag bara snabbt hinner nämna. Kol- och stålunionens 59 §, där det talas om leveransplikt för strategiska varor, strider mot Haagkonventionens artikel 7 om neutralitetspolitiken. I Euratoms artikel 52 talas om att man inom EG måste främja kärnkraften och tillåta fri handel med klyvbart material. Det strider också mot svensk neutralilelspolilik alt medverka till det. I Rom-avtalels 75 § talas om all EG kan fastställa gemensamma regler för genomgångstrafik. Del strider också mot neutraliteten, all tillåta genomgångstrafik mellan krigförande länder.

Har ni på regeringskansliet över huvud laget studerat dessa mycket konkreta paragrafer, som spelar en stor roll i t .ex. de österrikiska diskussionerna om anknytning till EG? Har ni klart för er atl EG är en organisation som ulan minsta tvivel också har en försvarspolitisk ambition? Har ni lyssnat på Helmut Kohl och Helmul Schmidl, som säger all de vill alt EG också skall bli en försvarsallians?

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på interpellation 1989/90:58 och fråga 1989/90:198 om anpassningen till EG

Statsrådet ANITA GRADIN;

Fru talman! Carl Frick har i en interpellation ställt elt antal frågor till mig om bl.a. demokratin inom EG. Carl Frick har vidare ställt en fråga med anknytning till skriften "Lägesrapport om det Västeuropeiska integrationsarbetel oktober 1989". Interpellationen och frågan besvaras i elt sammanhang.

I den "lägesrapport" om integrationsarbetel som handelsavdelningen offentliggjorde i oktober omnämns en nordisk uiredning om regler och praxis för regional och lokal upphandling. Carl Frick önskar ytterligare upplysningar om denna utredning.

Ömsesidigt öppnande av marknaderna mellan de nordiska grannländerna för den offentliga sektorns anskaffningar är av särskilt intresse. Del är dessutom ell av de prioriterade områdena inom EFTA/EG-samarbetet,

De statliga myndigheternas upphandlingsrutiner är relativt väl kända. En öppen marknad för offentlig upphandling måste sannolikt även omfatta övriga delar av den offentliga sektorn. Nordiska ministerrådet har därför tillsatt en utredning om de lokala och regionala myndigheternas regler och

praxis. Särskilt beaktas köp av tjänster och offentliga arbeten. Avsikten är att skapa ett gemensamt underlag för kommande EFTA/EG-förhandlingar och för vidare åtgärder inom det nordiska samarbetet. Utredningen avses vara avslutad till kommande årsskifte.

I sin interpellation lar Carl Frick utgångspunkt i den interna beslutsstrukturen inom EG. Jag kan av naturliga skäl endast svara för det svenska integrationsarbetel. Lål mig ändå inledningsvis fästa kammarens uppmärksamhet på alt EG består av tolv demokratier.

En fråga som diskuteras livligt inom EG och dess medlemsländer rör del faktum atl del är rådet och inte del direklvalda EG-parlamenlel som är beslutsinstans. Många anser atl ju mer EG närmar sig en poUtisk union desto rimligare blir det atl EG-parlamentet får ell ökat inflytande i förhållande till EG-rådet och kommissionen. Del är i detta sammanhang som termen "del demokratiska underskottet" kommit till användning.

EG-parlamenlets roll har successivt stärkts. Tydligast kom den tendensen till ullryck i enhetsakten som trädde i krafl år 1987.

Carl Frick släller ett par frågor med anknytning till utvecklingen i Östeuropa. Den västeuropeiska integrationen är öppen gentemot omvärlden och inle minst gentemot Östeuropa. Arbetet med att förverkliga den inre marknaden syftar till alt riva murar mellan länder, inle till att bygga nya. För den svenska regeringen är denna öppenhet viktig. Vi har i många sammanhang framhållit atl den regionala integrationen i Västeuropa kan och måste vara steg på vägen mol en friare världshandel.

Som utrikesutskottet konstaterar i sill betänkande om Sverige och den västeuropeiska integrationen är Europa inte liktydigt med EG. Att della i den västeuropeiska integrationen är ell viktigt mål, men inle del enda målet för våra strävanden. Sverige önskar se ett närmare samarbete omfattande hela Europa.

Också av del skälet har vi hälsat den senaste tidens utveckling i Östeuropa med stor glädje. Med demokraliseringsprocessen och de ekonomiska reformerna i öst har följt önskemål om ett närmare samarbele med EG och EF-TA;s medlemsländer. Vi har redan sett alt samarbetet mellan Öst- och Västeuropa blivit allt intensivare under del senaste året.

Till en början handlar del om ekonomiska och tekniska stödinsatser, men det handlar också om samarbete på en rad andra områden. För EG Uksom för EFTA;s medlemsländer känns det angelägel atl stödja demokratiseringsprocessen. EG-kommissionen har här givits en särskild roll som samordnare av en stor del av de västerländska demokratiernas stöd till Ungern och Polen, inom ramen för den s.k. 24-gruppen, där också Sverige ingår.

Carl Frick undrar också över Sveriges reella möjligheter lill självbestämmande vid ett närmare samarbete med EG.

Sverige har under hela efterkrigstiden aktivt deltagit i den västeuropeiska integrationen. Detta har skett i vetskap om atl vårt dellagande i internationellt samarbete och inle minst del västeuropeiska är en förutsättning för en fortsatt svensk välståndsutveckling. Det är också en förutsättning för atl vi skall kunna lösa många av de samhällsproblem vi ställs inför i dag, bl.a. på miljöområdet.

Jag har inför riksdagen och dess EFTA-delegation den 9 november i år

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

noggrant redogjort för resultatet av de oförbindliga diskussionerna om ett utbyggt samarbele mellan EG och EFTA-länderna. De har berört även legala och institutionella spörsmål. Från EFTA-ländernas sida har kravet på ett genuint deltagande i beslutsprocessen hela liden understrukils. Självfallet måste vi få ett inflytande som står i proportion till vad vi åtar oss på olika områden. Hur detta medinflylande slutgiltigt skulle kunna utformas blir en fråga för de kommande förhandhngarna.

Det är riksdagen som faltal de avgörande besluten om Sveriges deltagande i den västeuropeiska integrationen. Regeringens arbete bedrivs inom ramen föndet mandat som riksdagen gett genom atl med bred majoritet anta ulrikesulskollels betänkanden UU 1987/88:24 och UU 1988/89; 19. Däri sägs bl.a. att det är naturligt att länder som ligger nära varandra och har ett nära samarbele reglerar delta samarbete med avtal och överenskommelser av ohka slag. Det är alltså på riksdagens uppdrag vi hoppas alt förhandlingar mellan EFTA-länderna och EG skall kunna inledas tidigt under år 1990, Del är alltså riksdagen som har atl la ställning till de överenskommelser eller avtal som della arbete resulterar i.

CARL FRICK (mp);

Fru talman! Jag vill först la upp regional och lokal upphandling. Anledningen till min fråga var all det i del lilla giflgröna häftet om integrationsarbetel stod några rader om atl del pågick en uiredning om dessa upphandlingar. Jag hade vänlat mig elt svar som på någol sätt angav vad denna utredning har för direktiv och kan förväntas komma fram till. Vi i miljöpartiet anser alt den offentliga upphandlingen räll skött kan vara en spjutspels i arbetet på all forma ett miljö- och resursmedvelel samhälle. Betydelsen för regionalpoUliken kan inle nog betonas. En vettigt upplagd offentlig upphandling är ett viktigt led i detta arbete. Med kännedom om EG;s storskalighetsdrömmar finns det all anledning atl hysa oro på della område. Kan vi hysa någol hopp om att man i den framlida offentliga upphandlingen verkligen beaktar miljö- och regionalpoliliska frågor? Ministerns svar avvaktas med viss spänning.

Vissl är de länder som ulgör EG demokratier. Men vad är det som händer med dessa demokratier när de får elt demokratiskt underskott? Ministerrådet har, efter ikraftträdandet av enhetsakten, trots allt den absoluta maklen bakom lyckta dörrar.

Ledande EG-politiker menar alt EG kränker de demokratiska principerna. De frågar: Vad är del för demokrati när ministrar stiftar lagar bakom lyckta dörrar? De säger atl de nationella parlamenten har förlorat kontrollen över Europalagstiftningen.

Detta måste vi fakliskl ta på allvar. Del är allvarligt att den största kvarvarande centraliserade maklen i Europa leder till atl demokratin sätts på undantag. Sverige vill anpassa sig till detta. Arbetet bedrivs skyndsamt och effektivt enligt alla rapporter. Vi drivs in i odemokratins högborg i Europa. Det kan knappast vara detta som riksdagen ville uppnå med sill beslut den 4 maj 1988.

Den slutsats som de flesia numera drar är all vi i Sverige tvingas acceptera både gamla och nya EG-beslut. Del är priset för anpassningen. Vi får där-

med även acceptera Tacquis communautaire, dvs, alla de gamla besluten, om vi skall få vara med och leka på EG;s planhalva. Priset är högt. Det verkar bli en total underkastelse under ett odemokratiskt system. Del strider mot all svensk tradition. Del är elt steg in i en feodalism som vi egentligen aldrig har haft i Sverige.

Ministern säger atl del nu bhr rimligare atl parlamentarikerna i Europa skaU få ett ökat inflytande. Rimligt? Men det verkar litet gulligt och aningslöst.

Grundlagarna måste ändras. Det sägs nu också av andra än miljöpartisterna. Regeringen vill alt vi skall lyfta in utländska lagar i svensk lagtext ulan översättning. Nu på måndag skall vi i miljöpartiet motionera mot ett sådanl förfarande. Det är bara att hoppas all riksdagen säger nej till dessa skändlig-heter.

Det regeringen verkar göra i hägnet av riksdagsbeslutet är inget mindre än alt sälja ul Sveriges gamla beslutanderätt till någon kvasidemokratisk makt koncentrerad till Bryssel.

Ministern säger atl EG är öppet gentemot omvärlden och inte minst mot Östeuropa. I mina öron klingar detta falskt. Vad EG är, del vet vi ju alla. Det är bl.a. en organisation med handelsmurar mot världen, en avskärmning vänd mot USA, östasiatiska länder och Östeuropa. Det ulgör en del i ett arbete för att hävda och stärka Västeuropas ekonomiska och politiska ställning i världen. Atl della skulle vara ell rikligt steg i riktning mot friare världshandel har jag svårt atl förslå.

Utvecklingen i Östeuropa går hell andra vägar än utvecklingen i Västeuropa. Vi hälsar demokratiseringsprocessen med glädje. Fria människor kan få det bra. Lål oss hjälpa dem.

Det verkar som om regeringen inte har förstått de avgörande skillnaderna i utvecklingen mellan Öst- och Västeuropa, Det är avgrunder i skillnad mellan en utveckling till demokrati och en utveckling in i odemokrati. SkaU del vara så svårt för oss atl välja? För regeringen verkar det inte vara svårt.

Våra grannar i öster mår bättre om vi inte binder oss vid det odemokratiskt styrda EG, utan i stället verkar för ett öppet och demokratiskt Europa som omfattar alla dess länder.

Hur kan del komma sig atl ett parti som det socialdemokratiska, som så framgångsrikt har slagits för och medverkat till att göra Sverige demokratiskt, nu verkar ge upp? Vad är det för fel på den demokratiska öppenheten? Har den missbrukats i Sverige? Vad är det som är så bra med att förlägga de flesia viktiga beslut till Bryssel? Klarar vi i Sverige inte av dem själva längre? Det är inte all undra på alt regeringen vill hålla det mesta av EG-arbetet dolt för medborgarna. Tack för ordet!

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

PÄR GRANSTEDT (c):

Fru talman! Jag vill passa på tillfället att göra några reflexioner angående frågan om EG och demokratin och också den svenska suveräniteten. Det har _ ju på sistone förts en ganska omfattande debatt, även utanför denna kammare, om huruvida Sveriges samverkan med EG kommer att innebära elt hol mol den svenska suveräniteten. Det har ibland anförts att det bästa sättet att säkerställa en svensk suveränitet skulle vara ett medlemskap i EG. Vi har

4 Riksdagens protokoll 1989/90:32

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

också kunnat läsa om EG-kommissionens svar på frågan om beslutsformerna.

Lål mig först konstatera atl del är hell klart alt EG;s ulveckling för de länder som ingår i EG innebär en centralisering av beslutsfattandet. Beslutsfunktioner flyttas från det nationella planet lill elt allmänt västeuropeiskt plan. Del är en berättigad kritik alt säga atl EG;s beslutsformer inte ger något särskilt väl förankrat folkligt inflytande över besluten. Det ligger litet grand i sakens natur atl del blir en centralisering av beslutsfattandet när en så omfattande integration med en politisk enhet med 320 miljoner människor skapas. Jag avslöjar väl ingen hemlighet om jag säger all della är någonting som vi från centern ser med föga entusiasm på, och vi vill inte gärna se Sverige inlemmat i en sådan beslutscentralisering.

För Sveriges vidkommande är det mycket vikligl alt Sveriges relationer lill EG utformas på elt sätt som gör atl vi i Sverige själva har avgörandet i vår hand om hur omfattande vår samverkan skall vara, vad den skall omfatta och hur den skall utformas. Det är alltså för det första viktigt att vi fortfar all stå utanför medlemskap, eftersom ell medlemskap innebär alt vi binds av beslut som vi har mycket begränsade möjligheter all påverka. Men det är för del andra även vikligl all beslutsformerna inom ell EES-samarbele är utformade på elt sådanl sätt all vi inle avhänder oss vår suveräna rätt att själva i sista hand avgöra vad vi vill delta i och vad vi inle vill della i. Det är viktigt för trovärdigheten av vår neutralitet. Det är också viktigt för atl vi skall kunna bibehålla, vilket ulrikesulskotlel med bred majoritet har sagt, en hög ambitionsnivå på områden som miljö, arbetsmiljö, sysselsättning och regionalpolitik. Jag tycker därför alt del finns anledning att välkomna EG-kommissionens svar, där man tar avstånd från tankar på någon form av gemensamt beslutsfattande i EFTA-EG inom EES-ramen. Risken är nämligen stor alt sådant gemensamt beslutsfattande skulle vara av överstatlig karaktär och innebära atl Sverige bands av beslut som vi egentligen ogillade och fann oacceptabla. Den modell för beslutsfattande inom EES som jag tycker är all föredra - det är också centerns syn - är att man har en beredningsprocess som är gemensam för de delar som man kan tänka sig berör såväl EFTA som EG. Det gör atl vi får möjligheler att se lill atl våra synpunkter och våra önskemål beaktas i processen, medan man sedan har ett separat beslutsfattande som gör alt vi har möjligheter alt avstå från alt della i den del av denna samverkan vi anser oacceptabla. Om vi alltså inte tycker atl vi får våra behov tillgodosedda på elt rimligt sätt skall vi ha möjlighet alt säga nej. Detta tillgodoses bäst i en ivåpelarlösning i EES, där vår del av beslutsfattandet sker inom EFTA:s ram där det råder krav på konsensus och där man inle kan påtvinga oss någonting över vårt huvud.

Såvitt jag förslår är just en sådan ulveckling på gång inom EES. Jag har därmed ganska gott hopp om atl vi skall kunna få lill stånd beslutsformer som tillgodoser Sveriges krav på all fortfarande ha suverän kontroll över hur del samarbele skall utformas som vi själva skall delta i. Det innebär också, förutsätter jag, att vi inte ulan vidare inlemmar Tacquis communautaire, del samlade EG-regelverkei, i vår lagstiftning ulan atl vi naturligtvis noga prövar vilka delar som vi kan godta för svenskt vidkommande och är beredda

alt avvisa sådant som vi av en eller annan anledning anser oacceptabelt för oss.

Del vore värdefullt om statsrådet Gradin passade på tillfället, sedan vi har fått kännedom om EG:s reaktioner, atl kommentera della och bekräfta atl Sverige inle kommer atl medverka lill beslutsprocesser som skulle avhända oss våra suveräna möjligheler all bestämma vilka samarbetselement vi vill delta i och vad vi inte vill delta i.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Statsrådet ANITA GRADIN:

Fru talman! Det är viktigt i alla dessa diskussioner som vi för om relationerna mellan Sverige, EFTA och EG att komma ihåg all del faktiskt inle är medlemskap som det handlar om. Del låter väldigl ofta så när alla påståenden svängs runt inle minst i den här plenisalen. Medlemskap är inte aktuellt i de förhandlingar som förestår. Del är vad som gäller. Vad vi försöker åstadkomma är, precis som jag har redogjort för kammaren och som också Pär Granstedt tog upp, alt vi försöker hitta ett annat alternativ än medlemskap -ett avtal mellan EFTA-länderna och EG om de fyra friheterna på angränsande områden. Samtidigt försöker vi hitta ett legalt system och elt beslutsfattande som skulle kunna fungera i det sammanhanget.

Det gör atl riksdagen är suverän atl besluta om alla frågor i detta sammanhang, eftersom vi så småningom kommer att la ställning till hur ett eventuellt avtal skall se ul. Som jag tidigare har berättat för kammaren ser vi möjligheter atl diskutera de fyra friheterna när det gäller varor, tjänster, kapital och rörlighet för människor. Vi ser möjligheler all hitta samarbelsformer när del gäller forskning, miljö och liknande. Vi har också från svensk sida klart sagt ifrån atl vi har ambitioner inle minst när del gäller arbetsmiljö och miljöområdet i övrigt som innebär att vi, när vi går igenom EG:s regelverk, Tacquis communautaire, kommer att ställas inför faktum all Sverige på vissa områden går sin egen väg.

När det gäller de legala frågorna och beslutsprocessen tror jag all del är för tidigt alt i dag uttala sig om var vi hamnar, men myckel tyder på atl den Ivåpelarlösning som vi här diskuterar kan vara en mycket bra modell att arbeta med för att hitta fram till beslutsformer mellan EFTA- och EG-länderna. Som jag har sagt tidigare i diskussionen är del angelägel för regeringen atl vi, när förhandlingarna kommer i gång, också har nära kontakter med utrikesutskottet och EFTA-delegationen och på så sätt får en förankring i riksdagen i del fortsatta arbetet.

CARL FRICK (mp):

Fru talman! Riksdagen har ju gett regeringen i uppdrag atl förhandla om nära förbindelser med den europeiska marknaden och sagt all medlemskap icke är aktuellt. Del tror jag vi är hell överens om. Men problem uppstår beroende därpå atl det ständigt inkommer rapporter som säger atl vi, för att kunna bedriva dessa förhandlingar, måste acceptera alla de gamla EG-beslulen, Tacquis communautaire. Samtidigt säger statsrådet Gradin atl riksdagen är suverän. Jag undrar hur del hela skall gå till, om vi nu tecknar avtal t.ex. med EG och riksdagen sedan börjar säga nej till en mängd olika saker. Det tror jag blir ogörligt. Såvitt jag förstår kommer del rent praktiskt

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

att bli så all regeringen tecknar ett avtal som riksdagen är tvungen att acceptera. Jag tror all det blir väldigt egendomliga förhållanden. Men jag lägger fast att riksdagen skall vara suverän. Jag hoppas att det är någonting som vi kommer att fortsätta alt hävda, annars tror jag atl det går dåligt för oss.

Jag tycker atl Pär Granstedt här har en sund linje när det gäller de gamla besluten, Tacquis communautaire, nämligen atl vi bara skall acceptera de delar som tillgodoser våra behov. Men del strider mot vad som ständigt rapporteras. Man säger precis motsatsen. Man säger att vi måste acceptera allt. Det skall bU mycket spännande atl se hur det kommer att gå.

Jag är glad över den bestämda uppfattning som Pär Granstedt har gett uttryck för Det inger ett visst hopp om att vi kan bedriva kampen för vår beslutanderätt och vår suveräniiet ganska långt i denna kammare. Jag hoppas att det är fler som är villiga att välja suveräniteten. Hela tiden får man intrycket här atl vi på punkt efter punkt är på väg att ge upp vår suveränitet för det stora nöjet att få vara med i EG. Detta måste vi faktiskt se till att upphöra med. Den goda svenska traditionen alt stå på egna ben har vi haft i många hundra år, och det finns enligt min uppfattning goda förutsättningar för oss att fortsätta med denna. Om vi skulle få några höjningar av tullsatser eller liknande kommer detta inte atl stjälpa den svenska ekonomin.

Jag är hell övertygad om att vår självständighet och vårt sätt atl välja väg i världen och i vårt samhälle är helt riktigt. Jag tror faktiskt också - och jag är litet stolt över detta - atl vi har en del att erbjuda vår omvärld. Jag tänkte då speciellt på staterna i öst, som nu är på väg att förändras helt och hållet. Del är mycket oroväckande att vi har två diametralt motsatta utvecklingar i Europa i dag. Delta i sig ger oss egentligen alla skäl i världen alt se till att inte binda oss för hårt.

PÄR GRANSTEDT (c):

Fru talman! Självfallet kan vi i dag inte säga exakt hur beslutsformerna inom EES skall se ut. Men det är ändå enhgt min mening viktigt att få mycket tydligt klargjort all Sverige inle kommer alt gå in i ett beslutssystem som innebär alt för oss bindande beslut kan fallas över våra huvuden. Vi bör i stället själva förbehålla oss möjligheten atl pröva varje nytt element i samarbetet inom EES så att vår suveränitet på del sättet är garanterad.

Det är på samma sätt viktigt atl del tydUgt klargörs att vi själva suveränt tar ställning till vad i EG:s hittillsvarande regelverk vi kommer att inkorporera. I del sammanhanget skall vi alltså ha möjlighet att avstå från de bitar som vi av olika skäl skulle kunna finna oacceptabla för svenskt vidkommande.

Jag har uppfatlat detta som regeringens linje, men jag blev lilet skeptisk när jag läste om alla de långtgående institutionella lösningar som EFTA tycks ha velat föreslå EG: en EFTA-kommissionär i EG-kommissionen, ett gemensamt EES-råd med beslutsfunktioner osv. Det är klart alt den typen av resonemang väcker misstankar om all vi ändå är på väg in i en överstatlig beslutsprocess. Därför är det enligt min uppfattning mycket viktigt alt få klart och tydligt bekräftat all vi inte kommer att låta inlemma oss i någon överstatlig beslutsprocess som inskränker vår möjlighet all i sista hand la ställning till vad vi vill och inte vill vara med i.

Den typ av osäkerhet som Carl Frick här gav uttryck för tycker jag visar på behovet av mycket tydliga markeringar från regeringen när det gäller just beslutsprocessen, delta både i förhållande lill del nuvarande regelverket och i förhållande till den vidareutveckling som kan länkas inom EES-ramen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

9§ Svar på interpellation 1989/90:60 om handelsförbindelserna med Östeuropa

Statsrådet ANITA GRADIN:

Fru talman! Gudrun Schyman har frågat mig deb om regeringen är beredd att verka för att EFTA skall utöka sina handelsförbindelser med de östeuropeiska länderna, dels vilka övriga handelspolitiska initiativ regeringen är beredd att ta för atl aktivt möta den östeuropeiska ulvecklingen.

Regeringen ser positivt på den senaste tidens dynamiska utveckUng i Östeuropa. Det är med stor glädje vi observerar uppbrottet från kommunistiska dogmer, i riktning mot ökad frihet och demokrati. Den ekonomiska reformprocessen i allt fler av de östeuropeiska länderna går i riktning mot marknadsekonomiska lösningar och decentralisering av utrikeshandeln.

EFTA är - till skillnad från EG - en frihandelssammanslutning och således inte någon organisation av överstatlig natur. Av detta följer bl.a. all handeln mellan EFTA-länderna och de östeuropeiska staterna helt och hållet sker på bilateral basis. Detsamma gäUer för övrigt handelsavtalen mellan EFTA:s medlemsländer och EG.

Detta hindrar inte att EFTA-länderna gemensamt ställer sig positiva till att etablera närmare kontakter med de östeuropeiska reformstaterna. Sverige och övriga EFTA-länder för för närvarande samtal om hur man skall kunna etablera ett så fruktbart samarbete som möjligt med de länder i Östeuropa som särskilt uttryckt en önskan om ett närmande till EFTA-länderna. Frågan kommer också upp på agendan vid EFTA:s ministermöte i Geneve nästa månad. På svensk sida kommer vi atl verka för att samarbetet mellan EFTA-länderna och de östeuropeiska staterna fördjupas.

Handeln mellan Sverige och de ösieuropeiska länderna regleras i olika bilaterala avtal. Handelsavtal finns med samtliga östeuropeiska länder. Med alla utom Albanien har Sverige dessutom särskilda samarbelsavtal inom de ekonomiska, industriella, tekniska och vetenskapliga områdena. Vidare ingicks invesleringsskyddsavial med Ungern år 1987 och med Polen så sent som i oktober i år. Samtal pågår med Sovjetunionen och Bulgarien. Inom ramen för det rätt omfattande regelverk som alltså redan finns försöker vi tillsammans verka för en ökad handel mellan våra länder Det är inte bristande intresse från svensk sida som sätter gränser för det samarbetet. De begränsningar som, åtminstone på kort sikt, finns Ugger i stället i de östeuropeiska ekonomiernas struktur och funktionssätt.

Riksdagen har ställt sig bakom regeringens initiativ atl avskaffa de svenska tekobegränsningarna år 1991. Denna åtgärd kommer självfallet även de östeuropeiska länderna till godo. Vidare kommer importen av skor-

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

en annan produkt som brukar ingå i östländernas varusortiment - att avregleras år 1992.

Regeringen försöker även alt på andra sätt främja ulvecklingen i de östeuropeiska reformstaterna.

Ett rikt besöksulbyte äger redan rum mellan det baltiska närområdel och Sverige. Regeringen har medverkat till s.k. rundabordskonferenser om ekonomisk politik med Sovjetunionen och Polen. När del gäller Sovjetunionen kommer Sverige dessutom alt erbjuda utbildningsmöjligheter för ekonomer och företagsledare. Denna möjlighet finns också inom ramen för det bistånd på 300 milj. kr. som regeringen beslutat atl ge Polen för insatser inom främst miljövårdens område.

Också på det multilaterala planet verkar Sverige för ett närmande mellan öst och väst, inte minst när del gäller handel och ekonomiskt samarbete. Sverige är l.ex. aktivt inom ESK-processens andra korg, inom FN:s ekonomiska kommission för Europa - ECE - och i OECD, vilka alla på olika sätt arbetar med öslväsl-frågorna på del ekonomiska området. Vi deltar också aktivt inom den s.k. 24-gruppen, som är i färd med atl utarbeta biståndsprogram för i första hand Polen och Ungern.

GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Fru talman! Jag skall be atl få tacka också för della svar. Det är en ansträngande dag i dag, Anita Gradin. Men vi håller ju kvinnorepresentationen uppe, så vi får väl vara glada ändå.

I detta interpellationssvar finns litet mer av positiv anda än i del svar jag fick senast från Anita Gradin när vi debatterade denna fråga. Då uppfattade jag henne som all det var EFTA-EG-spårel som gällde, och ingenting annat. Jag uppfattade del som alt EFTA som grupp hade haft en ganska negativ hållning till utveckUngen i Östeuropa och till de propåer som hade kommit därifrån. Jag blir myckel glad om Anita Gradin i dag kan säga att detta har förändrat sig eller atl jag då missuppfattade det hela.

Nordiska rådets förhållningssätt, som del avspeglade sig i mötet för någon vecka sedan, visade också enligt min uppfattning på en väldig kallsinnighet och osäkerhet i fråga om hur man skulle bete sig över huvud taget.

Jag anser ändå atl Sverige skulle kunna vara mer aktivt i sill förhållningssätt än vad som nu är fallet. Dagens Nyheters uppgift om EG:s nej till att ge EFTA en beslutsfattande funktion, som tidigare refererades här i debatten, var förmodligen en kalldusch för flera som har arbetat med frågor rörande EG-integrationen. Detta visar enligt min mening hur snävt och begränsat EG-perspeklivel är. Vi har därför all anledning atl öppna oss inför större delar av Europa.

Jag har också bläddrat hastigt i Dagens Nyheter från i går och läst en annan artikel, där det står alt Sverige inte skall ge mer pengar till östländer. "Del finns inga nya planer eller projekt aktuella, förutom de 300 miljoner kronor för hjälp lill Polen som redan beslutats", upplyser ell ambassadråd på UD;s handelsavdelning om. Jag blir myckel betänksam när jag läser det och samtidigt får höra Anita Gradins svar, som andas en vilja att göra en massa ansträngningar. Vi har, som Anita Gradin säger, alla möjligheler atl själva verka i den här processen, genom att vi på bilateral basis kan träffa

egna avtal, oavsett vad EFTA tycker. I delta läge skulle vi kunna anstränga oss myckel för atl just påskynda och förslärka den ulveckling som pågår i Östeuropa, som både Anita Gradin och jag tycker är mycket positiv.

Det är säkert riktigt, som Anita Gradin säger, att gränserna för de svenska ansträngningarna inte sätts just nu, eftersom de ösieuropeiska ekonomierna är så dåliga. Min följdfråga blir då; Hur kan vi hjälpa de ösieuropeiska ekonomierna? Om vi är beredda att träffa handelsavtal men de inte kan klara det därför atl de inle har pengar, är det vårt ansvar att se till att frågorna löses. Jag tror inte atl det skall göras via biståndsbudgelen, eftersom de pengarna är avsatta för andra ändamål, som också är ytterst nödvändiga, men det finns andra delar av vår ekonomi som vi kan skära ned.

Jag har tidigare i någon debatl sagt, att om vi ser på Östeuropa ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv är vi överens om atl den process som pågår måste stabiliseras. Ett av medlen för atl nå stabilitet är alt förstärka handelspolitiken som en säkerhetspolitisk åtgärd. För alt göra det kan man frigöra pengar på andra politiska områden inom ramen för den totala säkerhetspolitiken. Jag har tagit försvarsbudgeten som exempel. Om del existerar en realistisk hotbild kan man alltså ta pengar och föra över till det området. Jag länker också på miljöulvecklingen och nalurliglvis på hela demokratiprocessen i Östeuropa.

Jag undrar om den lypen av diskussioner förs i regeringskansliet, om all delta kunde vara ett sätt alt förstärka den stabilitet som vi vill ha inom det säkerhetspolitiska området, eller om det är vattentäta skott mellan säkerhetspolitikens olika områden och därmed också mellan de olika departementen. Jag hoppas att del inle är på det sättet, ulan alt regeringen verkar som ett kollektiv i detta avseende. En seriös sådan diskussion skulle kunna vara möjlig, just för alt få i gång den östeuropeiska ekonomin.

Jag är hell överens med Anita Gradin om alt säkerhet i dag byggs genom handel, utvecklingssamarbete, kulturellt och socialt utbyte m.m., och atl det är där pengarna skall satsas. Beskedet atl det inle kommer all ges mera pengar är bedrövligt i den här situationen, och jag vore glad om Anita Gradin kunde säga att jag har fel eller atl Dagens Nyheter har fel.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

KRISTER SKÅNBERG (mp);

Fru talman! Gudrun Schyman uttryckte i början av sill anförande en viss optimism, men vartefter hon talade visade del sig att bilden inte var så ljus.

Jag vill också börja med intrycken från Nordiska rådets möle i Mariehamn. Vad som var glädjande var alt många i plenardebatten talade varmt om atl vi i Norden nu skall öppna oss mol Östeuropa och framför allt mol Baltikum. Del är alldeles klart all del, när öststaterna nu river sina murar mot väst, är viktigt all västländerna också river sina murar och inle bygger upp nya. Faktum är atl EG är elt muromgärdat område - EG har högre tullmurar än Sverige.

Efter all ha hört plenardebatten var del märkligt atl gå på statsministrarnas presskonferens och höra atl man från EFTA-håll skulle ställa sig avvisande till Ungerns ansökan om medlemskap. Motivet var all man inle hade tid; del var orimligt atl man nu skulle lala med Ungern, eftersom man hade egna intressen all tillgodose i samråden mellan EFTA och EG. Del är ell

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

myckel klart tecken på vilka prioriteringar som görs, och del är elt trist tecken.

Det borde vara så atl den långa svenska alliansfria poUtiken och neutralitetspolitiken är en stor tillgång i våra kontakter med östiänderna och atl det både av vanliga svenska handelsskäl och av - förhoppningsvis ännu mera -humanitära skäl och miljöskäl är rimligt att se till atl östhandeln ökar. Den var mycket större i mitten av 70-lalel än den är i dag. De senaste åren har östhandelns andel av svensk export varit oförändrad. Vi importerar också mer från öst än vi exporterar dit.

Det är en hel del som skulle kunna göras när del gäller öslhandeln. Det finns ett stort svenskt kunnande på miljösidan, och där sker det en öppning genom de pengar som vi är glada över atl man satsar i Polen - vi hoppas på motsvarande satsningar i Baltikum.

Sverige har också mycket atl göra på livsmedelssidan och på sjukvårdssidan. Svenska entreprenadföretag har visat sig vara duktiga när det gäller att bygga hamnar, industrier och vägar, och även där kan vi hjälpa till atl bygga upp infrastrukturen. Del finns alltså områden som del ekologiskt sett är fullt acceptabelt alt satsa på och där vi både hjälper dessa länder och utvecklar den svenska industrin - jag länker framför allt på våra miljösatsningar. Vad som behövs är ju en slörre marknad för de företag som satsar mer på miljöinvesteringar, eftersom den svenska marknaden tyvärr är så trögbearbelad.

Vad som skulle kunna göras utöver det som Gudrun Schyman har tagit upp är all förstärka den svenska handelsrepresentationen för alt öppna kanalerna ytterligare, t.ex. med någon typ av handelssekreterarkontor i Baltikum, i första hand i Tallinn, och i Moskva. En allt slörre del av handeln kommer nu all gå mera direkt mellan företag, och de behöver då replipunkter i dessa länder. Tidigare har handeln gått genom de slora statshandelsorganisa-tionerna, och del har flutit långsamt fram och inle givit så bra resultat.

Här finns alltså en helt ny öppning, som vi tar lättare vara på om vi inte förskansar oss bakom några murar, l.ex. EG:s. Del är också viktigt att poängtera atl EG-traktaten inte tillåter några handelsavtal mellan länderna, medan Sverige har handelsavtal med alla östländer, utom Tjeckoslovakien, både när del gäller handel och när det gäller lekniski och vetenskapligt samarbele samt utvecklingssamarbete.

Vissl finns det mycket all göra, men del är dystert att höra all Sverige inle har tid, därför alt vi sysslar med våra överläggningar med EG, överläggningar som dessutom i detta avseende snarare avlägsnar oss från öststaterna än närmar oss lill dem, i ell läge där vi från början slår ganska nära dem -närmare än EG. Det skulle vara spännande att höra statsrådets kommentarer till della.

PÄR GRANSTEDT (c):

Fru talman! Jag måste nog säga, alt den positiva tonen i handelsministerns svar till trots är den svenska östpolitiken inle så värst imponerande. Vi har en låg profil som jag tycker är beklaglig och som kan innebära alt vi missar en del tillfällen. Det som händer nu är ganska dramatiskt och borde beröra oss väldigt starkt. Till stor del är det några av våra allra närmaste grannländer som nu genomgår en förändringsprocess som öppnar helt nya saniarbets-

möjligheler. Det är i stor omfattning länder med vilka vi historiskt haft myckel nära kontakter; kommersiella, ekonomiska och politiska. En del av kontakterna i det förgångna är kanske inle enbart hedrande för oss, men inte desto mindre borde dessa länder vara ett mycket viktigt samarbelsområde för Sverige.

Vi kan konstatera att del är mycket htet som händer. Regeringen har lovat att ställa upp med futtiga 100 miljoner om året för insatser i Polen. Det är ungefär lika mycket som vi under samma period ger i bistånd till Botswana. Jag tycker det är vikligl att vi hjälper Botswana, men Botswana har trots allt bara en trettiondel av Polens befolkning. Denna låga profil tycks fortsätta, om man får tro det som Gudrun Schyman refererade från pressen. Det är anmärkningsvärt.

Det ligger på riksdagens bord ell förslag från centern om betydligt större ekonomiska satsningar. I varje fall finansutskottet, som har yttrat sig om motionen, har inte alls uteslutit alt man skulle kunna göra betydligt slörre satsningar än regeringen hittills har föreslagit. Det enda man säger är att man inte är beredd alt la ställning nu, vilket jag i och för sig tycker är mycket beklagligt, för det brådskar. I den situationen är del anmärkningsvärt att få höra refereras på tjänstemannanivå att några ylterUgare satsningar inte är att länka på. Det finns uppenbarligen ingen anledning för riksdagen alt fundera vidare över della. Det är del inlryck man får. Det vore värdefullt med en kraftfull dementi från handelsministern och ett besked om att man faktiskt är beredd atl gå in myckel kraftfullare än hittills för att hjälpa våra grannar i söder och öster ekonomiskt.

Vi har också i den här motionen föreslagit konkreta åtgärder för att bygga upp det rent kommersiella samarbelel. Man skulle t.ex. kunna använda s.k. blandade krediter för alt utveckla handeln mellan Sverige och exempelvis Baltikum, Polen och kanske även andra östländer. Vi skulle kunna bygga upp, precis som också Krister Skånberg talade om, och förstärka våra resurser på ambassaderna i form av handelssekreterarkontor för all hjälpa företagen. Vi skulle särskilt stimulera kontakter mellan små och medelstora förelag på resp. håll.

Vad som också är viktigt är alt vi hittar former för att inlemma östeuropeiska länder i den europeiska integrationsprocessen i stort. Där är det helt klart alt EFTA och EES skapar ett mycket vikligl ramverk. Jag har också med besvikelse noterat den ganska kyliga hållning som har visats från EFTA, Jag hoppas atl Sverige kraftfullt kommer atl verka för en annorlunda attityd.

Även om naturligtvis varken Ungern eller Polen skulle vara kapabla all med omedelbar verkan inlemmas i ett frihandelssamarbele, det tror jag är orealistiskt, är det viktigt all visa att vi är beredda alt hitta former för atl gradvis inlemma båda de här länderna och andra östländer i ett alleuropeiskt ekonomiskt samarbete, Della får, som sagt var, gärna ske inom EES ram, så alt de kan ingå i detta samarbete i takt med alt deras ekonomi utvecklas i marknadsekonomisk riktning.

Jag tror alltså all Sverige bör höja sin profil i de här frågorna. Andra länder i Europa visar betydligt slörre entusiasm och vilja att göra insatser. Västtyskland exempelvis och även Frankrike och Storbritannien tycker jag har gjort mycket tydliga markeringar. Varför vi i Sverige skall behöva vänta när

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

det gäller våra närmaste grannländer förslår jag inle. Dessutom ligger det i svenskt inlresse, precis som Pehr Gyllenhammar har sagt, atl bygga upp och förstärka ell nordiskt samarbete, litet grand som motvikt mol den koncentration till Bryssel som annars lätt uppstår. Del är klart atl ett nordiskt samarbete, som också i vissa delar kan inkludera Baltikum, Polen och kanske Östtyskland, i relevant omfattning skulle innebära en tyngdpunklsförskjulning i Europa som vi skulle ha all glädje av.

Statsrådet ANITA GRADIN:

Fru talman! Det som pågår i östländerna är glädjande, och Sverige har ingen anledning atl ha en låg profil i det arbete som vi borde la på oss, både från utgångspunkten atl ställa upp för demokraliseringsprocessen och för alt göra insatser för handeln. Även handeln kan spela en roll i demokratiseringsprocessen. Del är möjhgt atl det är någon som påslår i någon tidning i dag all insatser utöver dem som vi nu gör för Polen inte skulle diskuteras. Del pågår ett intensivt budgetarbete i kanslihuset, och jag kan försäkra er att diskussionerna om insatserna på olika områden när det gäller Östeuropa är intensiva. Jag är säker på all den debatien också kommer alt avspegla sig när budgeten kommer. Vi deltar dessutom myckel aktivt, som jag sade tidigare, i 24-gruppens arbete, och där kommer del också alt ställas krav även på materiella insatser från svensk sida.

Men låt mig säga än en gång att del inte är bara pengar det handlar om när vi skall föra den här diskussionen. Del är också viktigt, tror jag, atl vi när vi lalar om demokraliseringsprocessen får ell folkrörelseengagemang, så atl vi genom olika organisationer och aktiviteter kan ställa upp i demokratiseringsprocessen.

Från samhällets sida måste vi ställa upp så alt de systemförändringar sker som måste till för alt handel m.m. skall fungera. Vi vet ju att del är bristerna i systemet som gör atl dagens relationer inte fungerar. Jag har också tänkt mig alt försöka inspirera till ytterligare och ökade insatser från näringslivet.

Del andra som jag tänkte ta upp, fru talman, handlar om EFTA och de ösieuropeiska länderna. Låt mig först säga atl hittills har ingen av de här länderna gjorl framställan om atl bli medlemmar. Det låter så i debatten i bland, men de uppvaktningar som har skett har handlat om på vilket sätt vi kan hitta samarbetsformer mellan EFTA och de olika reformstalerna. Där ser jag, precis som Pär Granstedt, ell ansvar för EFTA-länderna att verkligen åta sig alt börja med en dialog för atl hitta samarbelsformer som kan mynna ut i ett slags EES-samarbete. Det tror jag skulle vara ell bra sätt atl också inlemma de ösieuropeiska staterna i det alleuropeiska samarbele som jag menar är viktigt för oss alla. I varje fall länker jag arbeta efter den här Unjen som EFTA-ordförande från årsskiftet.

GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Fru talman! Del låter bra, tycker jag, all Anita Gradin vill arbeta efter den här linjen som blivande EFTA-ordförande. Jag hoppas all det också ger konkreta resultat, för vad som behövs i dag är inte så myckel utfästelser ulan just konkreta resultat.

När Anita Gradin säger atl det är "någon" som påslår atl del inle finns

mera pengar planerade, så är det inte vilken någon som helst. Det är Roger Gartoft, ambassadråd på UD;s handelsavdelning, där ju Anita Gradin själv är minister, del är någon som är samordnare av östbislåndet på UD och det är Pierre Schori - så del är många som har sagt det. Och alla hör ni på någol sätt till regeringen, så det är konstigt om ni inle vet om vad ni gör, eller vem som gör vad.

Jag frågade också Anita Gradin om del pågår någon diskussion om alt föra över pengar från olika delar av säkerhetspolitiken lill andra, l.ex. från försvarsbudgeten till handelsbudgelen. Del fick jag ingen kommentar lill. Jag tycker ändå att del skulle vara intressant atl vela om man på ett seriöst sätt kan diskutera säkerhetspolitiken utifrån en totalilet, eller om var Och en sitter och gnetar på sill område och bara ser lill sitt eget fögderi. Särskilt med tanke på de internationella förändringar som sker nu tycker jag alt det vore önskvärt om det pågick en sådan diskussion. Men detta kanske Anita Gradin kan svara på i nästa inlägg.

Sedan tror jag alt del här alleuropeiska perspektivet är nödvändigt - precis som många andra har sagt. Och del är nödvändigt atl just Sverige är aktivt självt och inle via någon annan. Del finns ju ett väldigt intresse hos EG-länderna all möta intresset från de östeuropeiska länderna. Jag menar all det finns en uppenbar risk atl de östeuropeiska länder som i dag vill ha en nationell självständighet, en ökad suveränitet, går från ett storebrorsförhållande till ett annat. Del finns risk för atl EG har någon form av nykoloniall förhållande lill Östeuropa. Vi vet alt EG-länderna, så som de ser ut i dag - högt industrialiserade, "kapilaliserade", och dessutom med traditionen att vara kolonialherrar - har ett sätt atl bete sig inför nya marknader som innebär att man ser på de kommersiella intressena och på möjligheterna till exploatering. Sverige kan då uppträda som en handelspartner utan stormaklspoliliska ambitioner, och det är just därför som vi har en viktig roll alt spela nu i det historiska skeendet. Jag tycker också alt vi då har en för låg profil, Anita Gradin säger atl vi inte har någon anledning att ha det. Nej, desto bättre. Då tycker jag alt regeringen skall se till alt vi får en annan profil, alt det bUr mer aktivitet på del här området.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

PÄR GRANSTEDT (c);

Fru talman! Det var några värdefulla markeringar som ulrikeshandelsminislern gjorde här. Del är bra att man diskuterar utökade svenska satsningar lill förmån för Östeuropa. Jag tror all del är viktigt all regeringen också för ul information om den här positiva viljan, i varje fall så långt alt ledande deparlementstjänslemän förstår detta. Det är så alt säga ett minimikrav på information att åtminstone de närmaste berörda har klart för sig vad som är regeringens intentioner.

Om Anita Gradin trots allt skulle misslyckas med atl få loss de resurser som krävs för en mera kraftfull salsning, är vi i alla fall för vår del beredda att göra vad vi kan när det gäller att hjälpa till för atl pengarna ändå skall komma fram via riksdagen. Med gemensamma krafter kan vi kanske se lill att någonting händer på det här området. Jag tror fakliskl alt del är viktigt atl Sverige hänger med.

Det är många som i och för sig är intresserade av atl hjälpa till, och det är

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

positivt ur Östeuropas synvinkel. Men vi har ett klart eget intresse av atl se till att inte minst samarbetet runt Östersjön kan utvecklas- atl inte alla vägar bär till Bryssel i det europeiska ekonomiska spelet utan alt del också finns litet tvärförbindelser, som vi brukar säga när vi diskuterar den här regionens problem.

Man upprepar ofta från regeringshåll alt vi inte löser problemen i Östeuropa genom atl bara salsa pengar, och del är naturligtvis en sanning. Däremot vet jag inte vem det är man polemiserar mot, för jag har i alla fall inte i debatten slött på någol förslag om alt man bara skall ge pengar till Östeuropa och tro alt några problem blir lösta. De förslag som finns, t.ex. från vårt håll, handlar om konkreta insatser, om atl föra över kunnande och teknologi, om att ställa utrustning till förfogande - l.ex. på reningsområdel -som inte finns tillgänglig i Östeuropa. Det handlar också om personalutbyte av oUka slag och om utbildningsinsatser.

Men gemensamt för aUt detta är att det kostar pengar Och del går inte att betala i zloty eller i rubel, utan det krävs hårdvaluta. Det innebär all om vi till de här ländernas förfogande skall kunna ställa de mycket konkreta, handfasta resurser som de behöver, då måste vi ställa upp med pengar. Och det gäller ganska stora pengar, om vi vill atl insatserna skall få något ordentligt genomslag.

Till sist noterar jag rned tillfredsställelse statsrådet Gradins ambitioner som EFTA-ordförande. Låt oss hoppas att de nu leder till att vi får nya, tydliga och positiva signaler från EFTA gentemot de östeuropeiska länderna. Jag tror atl del för närvarande finns elt ganska stort element av besvikelse och frustration. Det behövs mycket lydliga markeringar för atl häva delta och få i gång en positiv process.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Det är bra att statsrådet inte vill ha en låg profil i östkontakterna. Då är det också särskilt värdefullt alt statsrådet under sin tid som EFTA-ordförande kan medverka till atl EFTA tar upp förhandlingar med de öststater som är intresserade av närmare samarbele med EFTA.

Jag är litet förvånad över beskedet alt ingen av dessa stater skulle ha begärt ett närmare samarbete, speciellt som det då förefaller opåkallat att statsministrarna på sin presskonferens sade att man inte hade tid med sådana kontakter. Det hade man ju inte behövt säga om det inte hade kommit några närmanden.

Del är ett bekymmer, tycker jag, både för oss i riksdagen, för pressen och för allmänheten, att vi får så olika besked av olika regeringsföreträdare. Det behövs kanske ett internt integrationssekretariat i regeringen.

Intressant är också vad statsrådet här säger om folkrörelsernas roll, även om jag kanske tolkar det litet annorlunda. Jag kan se att folkrörelserna i Sverige har en stor roll när det gäller att se till att vi inte låser oss vid ett ensidigt samarbele i en tid när gränserna skall rivas åt alla håll. Och jag hoppas verk-

ligen alt de vill leva upp till den rollen och se till, som Pär Granstedt säger, atl inte alla vägar bär till Bryssel - atl man besinnar sig.

Jag vill även la upp frågan om möjligheterna till konkreta tekniska hjälpinsatser. Vi har ju i tidningarna kunna läsa om att man på jordbrukssidan har börjat skicka över jordbruksmaskiner som man kunde avstå från. Det finns säkert samma möjligheter inom industrin - atl man hjälper tiU att föra över utrustning som man av olika skäl har tagit ur drift. Jag har ett konkret exempel som jag tog upp med utrikesministern häromdagen. Det gäller utrustning för luftrening, som står oanvänd i ett svensk stålverk på grund av all ugnarna har stängts. Dessa luftfilter, som kan användas för rökgasrening i vilket sammanhang som helst, slår där alt övertas till skrotvärde. Nu gäller det att försöka förmedla dem till Polen innan de måste rivas ut. Det var spännande att få ta de första kontakterna i detta sammanhang och se vilken byråkrati som råder. Här finns en stor möjlighet för svenska pionjärinsatser, för en frisk anda och en hög profil, fru statsråd.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Sivar på interpellationer och fråga

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Meddelande om svar på interpellationerna 1989/90:33,36 och 42

Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Miljö- och energiminister Birgitta Dahl är sjuk och kan därför inte på utsatt tid besvara följande interpellationer Det gäller interpellation nr 33 av Gösta Lyngå om exploateringen av våtmarker, interpellation nr 36 av Sten Andersson i Malmö om vissa konsekvenser av kärnkraftsavvecklingen och interpellation nr 42 av Carl Frick om internationella avtal på miljöområdet. Birgitta Dahl meddelar att hon planerar att besvara interpellationerna den 11 december

11 § Svar på interpellation 1989/90:47 om omlokalisering av statliga arbetsplatser i Stockholmsregionen

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr talman! Pär Granstedt har frågat bostadsminislern om han är beredd all medverka till alt omlokalisering av statliga arbetsplatser i Stockholmsregionen sker på ett sådant sätt alt balansen mellan bostäder och arbetsplatser. i länet förbättras och i så fall om detta synsätt också kommer alt prägla lokaliseringen av FOA.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på interpellationen.

Vad gäller den första frågan vill jag inledningsvis understryka alt planeringen av arbetsplatsers och bosläders lokalisering inom en region i första hand är en regional och kommunal angelägenhet. När det gäller den inomregionala balansen i Stockholmsområdet är det således i första hand en fråga för den kommunala fysiska planeringen och för den regionplanering som bedrivs av Stockholms läns landsting.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Storstockholms planeringsnämnd och den av regeringen tillsatta bostadsdelegationen är de instrument kommunerna i Stockholmsregionen använder sig av i planeringen av bostadsmarknaden i regionen.

De speciella tillväxlproblemen och den därmed ökade obalansen mellan arbetsplatser och bostäder i Stockholmsregionen har uppmärksammats av riksdagen, och förslag har lagts om bl.a. vissa begränsningar för kontors- och industrilokaler, vilka riksdagen antagit. En särskild investeringsavgift har införts för nybyggnation av sådana lokaler. Regeringen har också tillsatt den s.k. storsiadsulredningen för all få underlag för beslut om ytterligare åtgärder i bl.a. Stockholmsregionen.

Vad gäller lokalisering av statlig verksamhet har regeringen tidigare (prop. 1987/88:100) redovisat för riksdagen sin principiella inställning. I denna fastslås alt en omlokalisering skall vara både förvaltningspolitiskl och regionalpolitiskt motiverad. Beslut om atl flytta ut central statlig verksamhet bör därför grundas på en bedömning av de utvecklingsförutsättningar som en omlokalisering kan ge för såväl förvaltningen som motlagarorien.

Vad gäller den del av FOA;s verksamhel som nu diskuteras informerade försvarsministern riksdagen den 10 oktober i år utförligt om regeringens handläggning av frågan. Jag har för närvarande ingen ytterhgare information att tillföra i sakfrågan än atl beredningen pågår utifrån de principer jag redovisat och all försvarsministern räknar med all regeringen före nyår skall kunna la ställning till förslagen om lokalisering av FOA.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag ber atl få tacka för svaret på min interpellation. Svaret har dock svagheten att det inte är ett svar på min interpellation. Den fråga jag har ställt blir ju inte besvarad, knappast ens kommenterad i interpellationssvaret. Del tycker jag är beklagligt, Della är elt exempel på ett utomordentligt formalistiskt interpellationssvar, där man genom att referera formalia avstår från att gå in på den politiska sakfrågan.

Jag vet hur planeringsverksamheten är organiserad i Stockholms län. Jag har bott här i 43 år, och jag har lagl märke lill detta. Jag har också tagit del av Roine Carlssons svar den 10 oktober. Del svaret redovisar i praktiken enbart den formella hanteringen av beslutet, men belyser inle på någol sätt det jag har tagit upp i min fråga.

Den regionala obalansen är ändå någol som är myckel viktigt för oss som bor i Stockholmsregionen. Vi har en myckel kraftig koncentration av arbetsplatserna till den centrala delen av Stockholmsregionen och i viss mån till de norra närförorterna. Av de analyser som har gjorts, bl.a. av landstingets regionplanekontor, kan vi se att denna obalans tenderar att förvärras. Av nytillkomna arbetsplatser räknar man med att en oproportionerligt stor andel kommer atl hamna i just dessa områden.

Delta får en lång rad allvarliga konsekvenser. För de enskilda människorna innebär det alt fler kommer atl få långa resor lill och från sina arbetsplatser. Dessa resor är tröttande och innebär en påfrestning för familjelivet osv. För de deltidsarbetande, många gånger kvinnor, slår delta extra hårt och innebär i praktikeri en begränsning av deras arbeismarknad.

Del hela är också fruktansvärt kostnadskrävande, eftersom irafikappara-

len måste byggas ul så att topparna morgon och kväll kan klaras. Kollektivtrafiken blir dyrbar och ändå bristfällig. Bilismen växer, i synnerhet när kollektivtrafiken inte hänger med, och får stora miljökonsekvenser. Detta är alltså en oerhört allvarlig fråga för Stockholmsregionen.

Det går då atl hänvisa lill den kommunala planeringen och lill regionplaneringen. Men den kommunala planeringen har inte regionens helhetsperspektiv, ulan det är bara en planering för varje kommun för sig. Regionplaneringen å andra sidan saknar alla styrmedel. Det går all framföra fromma önskemål i den ena eller andra riktningen, men del finns ingen möjlighet för landstinget atl sälta kraft bakom de fromma önskemålen. Detta leder till att staten måste känna ett delansvar. Det ansvaret understryks av det faktum att staten är regionens största arbetsgivare. Lokaliseringen av de statliga arbetsplatserna i regionen är en av de viktiga faktorerna bakom denna obalans. Staten är alltså en av de stora bovarna i dramat. Statliga arbetsplatser är extremt starkt koncentrerade till centrala delar av Slockholm och de norra närförorlerna - om man bortser från sådana arbetsplatser som till sin karaktär är regionalt fördelade, t.ex. polisen och SJ.

Därför tycker jag atl del är berättigat atl fråga i vilken mån staten är beredd alt ta ell ansvar all inom sitt område försöka få en jämnare fördelning av arbetsplatserna. Detta har en aktualitet eftersom man nu diskuterar frågan om FOA:s lokalisering. Valet står mellan Stockholms innerstad, en närförort i Stockholms omedelbara närhet- där marken behövs för bostadsbyggande för all få en bättre balans mellan bostäder och arbetsplatser - eller Södertälje, vilket skulle verksamt bidra till atl förbättra balansen. Jag tycker atl del är rimligt all begära att regeringen skall kunna redovisa en principiell syn på dessa frågor i riksdagen och inte nöja sig med denna typ av formellt besvarande av en politiskt viktig interpellation.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! För någol år sedan gjordes, på uppdrag av statsrådsberedningen, en undersökning angående de regionala obalanserna i Stockholms län. Resultatet av den undersökningen var mycket belysande, men också skrämmande, och borde ha förmått regeringen till omedelbara åtgärder. Den visade l.ex. att den södra länsdelen i jämförelse med den norra endast har en tredjedel så många högutbildade, väsentligt färre arbetstillfällen, men däremot dubbelt så många socialbidragstagare, dubbelt så många långlids-sjuka och dessutom en väsentligt högre dödlighet.

Med sådana siffror borde det stå klart för alla beslutsfattare att det också krävs stöd från regeringen för att komma till rätta med problemen. Det räcker faktiskt inte med kommunala insatser, som statsrådet hänvisar lill i interpellationssvaret.

Arbetsplatserna finns lill största delen i norra delen av länet, och tillkommande arbetsplatser etableras framför allt där.

Civilministern hänvisar också i svaret till byggstopp och extra investerings-avgifter i Stockholms län och talar om lillväxlproblem. Men dessa extra pålagor, som socialdemokrater och centern - jag förstår att Pär Granstedt talade tyst om della - gemensamt utsatt länet för, löser ju inle södra länsdelens lillväxlproblem. Där råder del brist på arbetsplatser och brist på högre utbild-

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

ning, och vare sig antalet jobb eller utbildningsplatser blir fler av en tiopro-centig investeringsavgifl och fördubblad fastighetsskatt.

Dessutom har ni sett till att de flesia kommuner i Stockholms län får en straffskatt på 200 milj. kr. De som drabbas hårdast blir förstås de kommuner i länet som har de största svårigheterna, dvs. de södra.

Regeringen har vid flera tillfällen sagt sig vilja göra insatser för alt den regionala obalansen skall motverkas. Men regeringens handlingar pekar ju i direkt motsatt riktning. Förslaget om flyttning av lärarhögskolan till Södertälje förhalas ytterligare, försvarsproposilionen berövar Södertälje dess mililära centrum och angelägna investeringar i övrigt på Södertörn har hindrats på grund av byggstopp och investeringsavgift. Inte ens när det gäller en eventuell ersättning för alla de arbetsplatser som skulle gå förlorade om Ing 1 och FN-skolan flyttas från Södertälje vill regeringen ge ett snabbi besked.

Mot den här bakgrunden måste jag fråga civilministern: På vilket sätt tänker regeringen visa att den vill medverka lill atl lösa problemen med de regionala obalanserna i Stockholms län?

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr talman! Jag vill först rikta mig lill Ylva Annersledl, som frågade på vilket sätt regeringen skall lösa obalansproblemen i Stockholmsregionen. Jag har redovisat i mitt svar, Ylva Annersledl, att del inte är så att regeringen kan lösa dessa problem på egen hand. Vi kan ge våra bidrag, och vi har gett våra bidrag bl.a. genom atl ha lokaliserat statlig verksamhet lill de södra regionerna, när frågeställning om att omlokalisera eller lokalisera statliga myndigheter har förelegat. Så har skett i Handen och på andra håll.

Det vore bra, tycker jag, om Ylva Annersledl htet mera noggrant gick igenom de förslag som har varit uppe i riksdagen och som också är avsedda atl påverka lokaliseringen av byggnation i Stockholm av arbetsplatser. Där har centern och socialdemokraterna haft en gemensam uppfattning om att lägga en investeringsavgifl och en extra skatt på fasligheter, dock icke i Södertälje och Norrtälje. Det skulle väl, om folkpartiet hade ställt upp på det, ha varit en fjäder i hatlen också för folkpartiet för att på det sättet få till stånd en ombalansering inom regionen.

Dessutom har vi när det gäller atl på ett bra sätt åsladkomma byggnation för bosläder i Storstockholm en särskild delegation, som via länsarbetsnämnden kan påverka de möjligheler som finns lill byggnation. Del är också en insats där staten givit auktoritet för Storstockholms kommunalpolitiker alt göra omfördelningar och värderingar av del här slaget. Detta har regeringen alltså ställt sig bakom.

Sedan riktar jag mig till Pär Granstedt. Jag har inte hört Pär Granstedt förklara sig nöjd med någol svar vid de tillfällen då jag har hört honom tacka för ett svar. Jag hade inte väntat mig alt han skulle göra det den här gången heller. Jag betvivlar inle alt Pär Granstedt vet hur systemet fungerar. Möjligen kan man då kanske undra om en del av de frågor som väcks är nödvändiga, när man redan vet hur det hela fungerar och därmed kanske också vilka svar man skall få. Så är det med FOA. När den beredningen är klar kommer elt besked; där har jag inte mycket atl tillföra. Detta är själva kärnpunkten i det som Pär Granstedt lar upp i sin interpellation.

Jag tror inte alt del finns några delade meningar i del här avseendet. Myckel av riksdagsbehandlingen lyder tvärtom på atl vi har ganska likartad syn på behovet av atl ombalansera i Storstockholmsregionen. Men jag måste föra in två saker i debatten: Den ena är all den statliga sektorn inle växer i volym ulan tvärtom minskar i antalet sysselsatta. Därför, och även av andra skäl, är antalet myndigheter som kan lokaliseras eller omlokaliseras mindre nu än tidigare. Den andra saken är atl regeringen och för den delen även riksdagen har elt ansvar för en balans i hela landet. Vid de tillfällen då vi har haft möjlighet atl lokalisera statliga myndigheter har i första hand andra regioner än Stockholm fått komma i fråga. Det tycker jag ändå måste finnas med som grund i den här debatien.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

PÄR GRANSTEDT (c);

Herr talman! Får jag först säga lill Ylva Annersledl alt anledningen till all jag inle åberopade invesleringsavgiften naturligtvis var att den - precis som Ylva Annersledl själv medgav - hade en relativt marginell betydelse i fråga om den inre balansen. Dock är del klart atl invesleringsavgiften är elt argument för alt bygga i Södertälje och inle i Sundbyberg. På det sättet har den ändå en viss relevans. Men invesleringsavgiften syftar ju framför allt lill atl lösa ell annat problem, nämligen den allmänna överhettning i Stockholmsregionen inle minst på byggmarknaden som gör alt vi inle kan få bosläder lill ell rimligt pris därför all hela branschen är upptagen med alt bygga kontor. Del är möjligt att det är en ordning som folkpartiet gillar, men vi tycker all man bör koncentrera sig på atl lösa bostadsproblemen.

Så till statsrådet Johansson, som är lilet ledsen över att jag aldrig är nöjd med några svar. Nåja, han kanske inte är ledsen - vad vet jag. Del har faktiskt hänl ell par gånger alt jag har kunnat notera svar som positiva, men det är möjligt atl del aldrig har varit någol av statsrådet Johanssons svar. Tyvärr var detta inle heller något tillfälle atl rosa ett svar, eftersom det som sagt inle var ett svar på den problemställning som jag log upp. Jaghade nämligen inle ställt någon fråga om beslutsordningen vare sig när det gäller FOA eller när det gäller den regionala balansen. Frågan gällde i vilken mån man i hanteringen av detta ärende var beredd all ta hänsyn till önskemålet om en bättre regional balans. Det var den frågeställningen jag tog upp, och den har jag inle fått belyst.

Statsrådet Johansson sade mera bisalsvis i sitt senaste inlägg att man lar dessa hänsyn närhelst en fråga om en omlokalisering väcks. Nu har det ju väckts en fråga om en omlokalisering. Del är aktuellt atl omlokalisera FOA. Då vill jag fråga statsrådet: Kan jag tolka della uttalande så, eftersom frågan om en omlokalisering har väckts, alt regeringen kommer atl la hänsyn till behovet av en bättre regional fördelning av arbetsplatserna, när man tar ställning till var FOA skall lokaliseras? Det tror jag i så fall vore elt myckel glädjande besked för Södertälje.

YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! Civilministern säger all regeringen inle kan lösa de här problemen på egen hand. Ingen har begärt del heller, ulan vad vi har begärt är all regeringen, då del ges tillfälle, gör insatser för alt medverka till atl lösa

5 Riksdagens protokoll 1989/90:32

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

de regionalpoliliska problemen. Vi har sett vid ett flertal tillfällen hur regeringen lagt fram propositioner med samlade ålgärdsprogram i regionalpolitiskt syfte. Nu är det faktiskt så atl vi i Stockholms län har ett regionalpolitiskt problem. Södra länsdelen har problem med tillgången på arbetsplatser, med tillgången på utbildningsplatser. Del krävs alt man också uppmärksammar när del finns regionalpoliliska problem på litet närmare håll. Det krävs all man gör genomtänkta insatser också för Stockholms län.

Del är ju så populärt atl i olika sammanhang i princip säga: Inget mer lill Stockholm. Sådanl brukar alla vara eniga om - men Slockholm kan ju inte dras över en kam. En del av Stockholms län är väl försedd med både arbetsplatser och utbildningsplatser, men vi har också en annan del, där de högutbildade är underrepresenlerade, med väsentligt lägre anlal arbetsplatser, där människor är långtidssjuka och där människor har del besvärligt.

En mera positiv inställning från regeringens sida skulle medverka lill alt vi i den länsdelen skulle ha lättare all komma till rätta med de här problemen. Del krävs alltså en samverkan.

De regleringar och slraffskatler som har tillkommit har inle haft någon som helst positiv verkan - inle ens när det har gällt atl åsladkomma fler bostäder har byggregleringarna medverkat lill alt ge några fler bostäder i den södra länsdelen.

Den statliga sektorn minskar, säger civilministern vidare. Desto slörre anledning är del då all ta de tillfällen i akt som bjuds! Och här finns det flera tillfällen atl la ställning, nämligen dels när det gäller alt flytta lärarhögskolan, dels när det gäller all överväga om man verkligen skall ta bort hela del militära centret i Södertälje, dels när det gäller att överväga till vilken del av länet som FOA skall lokaliseras.

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr talman! Jag har inle tänkt atl la upp någon mera allmän regionalpolitisk debatt med Ylva Annersledl här. Del får väl ske i de sammanhang där det skall ske.

Jag vill bara påpeka att det inte är någon hemlighet alt vi också har brist på bostäder i Storstockholm. Alt diskutera frågan om lokalisering av arbetsplatser såsom skilt från detta är därför väldigt konstigt. Man måste ha ett perspektiv som gäller hela Sverige när man diskuterar både lokalisering och omlokalisering av statliga arbetsplatser.

Jag tycker alt det blir litet ihåligt när Ylva Annersledl säger att del inte har skett någon förstärkning av bostadsbyggandet i de södra länsdelarna. Det är i alla fall en möjlighet som har öppnats atl relativt sett förstärka de möjligheterna i Storstockholm genom att vi har en bostadsdelegation som är sammansatt av de regionala och kommunala politikerna i Storstockholm.

Regleringar och straffskatter är ändå ell instrument som kan få effekter och som har effekter. Och de kan väl ändå inle utvärderas än, när beslutet togs sent i våras?

Sedan vill jag tillbakavisa Ylva Annerstedts anklagelse om att vi skulle ha tagit lätt på frågan om obalansen i Storstockholm. Vi har tillsatt en storstads-utredning, som jobbar för fullt och som har tagit fram myckel intressant material om hur storstäderna "ser ul" - socialt, arbeismarknadsmässigl osv. Det ■

är klart alt delta utgör ett vikligl underlag, men det är samtidigt ett uttryck för alt regeringen minsann ser problemet och är medvelen om vilka effekter del får i storstäderna.

Pär Granstedt tycker alltjämt inte att han har fått svar på sina frågor. Han har frågat om vi är beredda atl medverka lill att omlokaliseringen av statliga arbetsplatser i Stockholmsregionen sker på ell sådanl sätt att balansen mellan bosläder och arbetsplatser i länet förbättras. Jag har redovisat de grunder som finns och som vi har redovisat för riksdagen tidigare, nämligen att när man skall flytta ut en central statlig verksamhel bör delta grundas på en bedömning av de förutsättningar som gäller för en sådan omlokalisering, både vad gäller förvaltningen och vad gäller motlagarorien. Däri ligger naturligtvis att om man har överhettning på ett ställe och tillgång på bostäder och arbetskraft på ell annal ställe i samma region, så är det ell argument för en omlokalisering, om detta i övrigt kan passa in på förvaltningen och om det av andra skäl är inom den regionen som omflyttningar skall ske. Det finns flera exempel där staten och regeringen har tagit sådana initiativ.

Jag tycker alltså inle atl del behöver bli några tolkningsproblem. Vi har redovisat i en rad olika sammanhang, och jag har också redovisat det i mitt svar - det står där fakliskl, om man läser innantill - att della synsätt och de principer som vi har angett också kommer att prägla de aktuella lokaliseringar som finns.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

PAR GRANSTEDT (c);

Herr talman! Jag tycker nog inle alt det här svaret heller var så tydligt på den punkten, men jag vill tolka del sista statsrådet sade som ell förtydligande - så får vi se vad detta är värt i praktiken.

Statsrådet Johansson betonade ju de problem som bristen på bostäder ulgör. Del är intressant atl notera all del område i Sundbyberg som alternativt är aktuellt för en lokalisering av FOA, Ursviksområdel, är ett område som kommunalpolitikerna i Sundbyberg vill använda för bostadsbyggande, medan bostadssituationen - även om den inle precis är lysande någonslans - är bättre i den södra länsdelen än i den norra.

Mol bakgrund av de uttalanden som statsrådet Johansson har gjort här kan jag bara se att ett rimligt beslut kan peka ål ell håll, nämligen en lokaUse-ring av FOA i Södertälje. Jag får hoppas att dessa uttalanden också kommer att prägla del faktiska beslutet.

YLVA ANNERSTEDT (fp):

Herr talman! I sill senaste inlägg uttalade civilministern sin allvarliga oro och menade alt regeringen har vidtagit åtgärder för atl motverka de problem som finns i den södra delen av länet men all han inte vill ha någon allmän debatt.

Här har vi elt konkret exempel, som faktiskt kan medföra en väsentlig förbättring efter den förlust av arbetstillfällen som en förflyttning av del miU-lära centrumet Almnäs i Södertälje innebär.

Kan man tolka civilministern på det sättet, att i alla fall han kommer atl medverka till atl FOA kommer att lokaliseras till Södertälje?

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr talman! När det gäller FOA har försvarsministern redan gett elt svar på hur den frågan kommer att hanleras. Pär Granstedt. Därför behövs inga andra tolkningar än atl det kommer ett svar framöver.

Jag har redovisat de principer som finns om det är fråga om en lokalisering resp. om det är fråga om en omlokaUsering inom en region.

Samma svar får gälla för Ylva Annersledl. Jag har inte tänkt ge mig in i sakfrågan i del enskilda fallet här i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på interpellation 1989/90:44 om ett idrottsgymnasium med marin inriktning i Vaxholm

Statsrådet GÖRAN PERSSON;

Herr talman! Pär Granstedt har frågat utbildningsministern om han är beredd alt positivt pröva frågan om ett idrotlsgymnasium med marin inriktning i Vaxholm. Tanken är att Vaxholms kasteU skall kunna bevaras med sitt marinmuseum, samtidigt som kommunen fåren gymnasieskola, vilket den i dag saknar 1 denna gymnasieskola skulle finnas ell s.k. idrotlsgymnasium för bl.a. sjösporier som kanot och segling.

Arbetet inom regeringen är så fördelat alt del är jag som skall svara på interpellationen.

Kanot och segling finns redan som s.k. specialidrotter vid ell par gymnasieskolor i landet. Del är skolöverstyrelsen (SÖ) som efter samråd med Sveriges riksidroltsförbund beslutar om var det skall finnas idrotlsgymnasier och vilka grenar dessa skall erbjuda. Det är alltså inle en sak för regeringen.

Själva grunden för all en kommun skall få ell idrottsgymnasium är dock atl den har gymnasieskola. Också här- i fråga om själva inrättandet av gymnasieskola - är det SÖ som beslutar.

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag ber atl få tacka utbildningsministern för svaret på min interpellation. Givelvis förväntade jag mig inte någol slags konkret besked i sakfrågan från statsrådet. Del är ju, som också framgick av svaret, skolöverstyrelsen som fattar besluten i del här fallet. Däremot är det värdefullt att få några synpunkter på hur regeringen principiellt ser på den här möjligheten. Det måste, som jag ser det, vara ell intresse att om möjligt ge varje kommun chansen all få en gymnasieskola. Man kan försöka hitta olika lösningar när det gäller mindre kommuner. Man kan tänka sig mindre enheter av filialka-raklär, alltså med ett mera begränsat linjeutbud, del som man brukar kaUa för glesbygdsgymnasium. Nu kan ingen påslå att Vaxholm är någon glesbygd, men del är trots allt en liten kommun, där man skulle kunna länka sig en lösning av del här slaget.

I Vaxholm har man nu diskuterat en annan typ av lösning, nämligen ett gymnasium med ell specialutbud, som skuUe kunna attrahera elever också från andra delar av i första hand Stockholmsregionen, nämligen idén om ett

idrottsgymnasium med marin anknytning. Man kunde också länka sig vissa andra specialämnen med marin anknytning. En poäng i detta är ju all man skulle kunna få elt fint användningssätt för Vaxholms kaslell, som ju är ett historiskt byggnadsminnesmärke med ett intressant museum. Man bryr nu sina huvuden med frågan hur man skall kunna rädda del för framliden.

I svaret antyds ell problem som kunde vara intressant all få närmare belyst. Statsrådet säger att för all kunna få ett idrottsgymnasium måste man ha ett gymnasium. Det har ju inle Vaxholm. Frågan är om man kan länka sig en paketlösning, där man möjliggör etableringen av en gymnasieskola just genom atl göra del till ell idrotlsgymnasium, kanske kompletterat med andra specialutbildningar. Eller befinner vi oss i något slags Moment 22-situation, där man först måste ha ell vanligt gymnasium för all sedan kunna komplettera det till ell gymnasium med specialinriktning, då frågan av den anledningen blir mer eller mindre olöslig?

Jag tycker det vore värdefullt alt få belyst dels skolministerns synpunkter på ambitionen alt försöka ge varje kommun möjligheten att ha en gymnasieskola, dels om idén med en gymnasieskola med specialinriktning, som också kan attrahera elever från andra delar av regionen, kan vara en praktisk lösning av det här problemet och atl man alltså kan godta att ett gymnasium får komma till på den grunden att det på det här sättet vänder sig till en någol vidare elevkrels än vad kommunen själv har.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Den situation som Pär Granstedt beskriver i Vaxholm är det svårt för mig att konkret kommentera. Enligt vad jag erfarit finns ingen framställning från Vaxholms kommun till länsskolnämnden all få inrätta ell gymnasium. Jag tror därför all vi skall lägga den saken ål sidan och hålla oss till de principiella frågeställningar som Pär Granstedt log upp.

Den första frågan var: Är del angelägel och möjligt atl ge varje kommun en gymnasieskola? Jag tror inle det.

Det är också så alt den gymnasieremiss som nu är ule i landet hade som en av utgångspunkterna när regeringen startade reformarbetet målsättningen atl klara de små gymnasieskolor som vi har i dag, med tanke på den elevialsminskning som vi står inför. Det är redan nu så all många små gymnasieskolor har svårt atl ge ell bra och brett utbud just beroende på all elevantalet viker. Utgångspunkten för det som just nu diskuteras i Skolsverige omkring den framlida gymnasieskolan har varit alt slå vakt om de gymnasieskolor vi har. Trots det har jag en del framställningar från kommuner med ganska små elevtal om att få inrätta gymnasieskolor på den egna hemorten. Vi har sagt till de där kommunerna - och jag kan säga det lill Pär Granstedt också - alt vi prövar inte dessa framställningar i sak förrän vi vet hur vi kommer att organisera den framtida gymnasieskolan. Jag har sagt flera gånger alt jag räknar med all inom en ganska snar framlid, förhoppningsvis hösten 1990, komma tillbaka med en principiellt hållen proposition om den framtida gymnasieskolans organisation och inriktning. Då får vi la upp den diskussionen.

Den andra frågeställningen, om idroltsgymnasierna, är ofta förknippad med en missuppfattning, nämligen all idroltsgymnasierna skulle vara någol

Prot. 1989/90:32 slags särskild gymnasielinje eller någon särskild gymnasieutbildning. Så är

24 november 1989 det inle, ulan idroltsgymnasierna är tillskapade genom all de elever som går
~ på gymnasiet får möjlighet atl jämka sin timplan. De byter ut fem veckolim-

\ f mar mol ämnet specialidroll, som de vill fördjupa sig i. I vissa fall är det

'' ' *" förknippat med lagidrotter. Då samlas ungdomar på de orter som har möjlig-

het alt ge exempelvis handledning i specialidrollsämnel. På så sätt får man en idrottskaraktär på den gymnasieskolan. Del är inle en Moment 22-silua-tion, ulan det är så alt idrottsgymnasierna bygger på de befintliga gymnasie-

I skolorna och på ell rejält utbud av linjer för idrotlsungdomar alt välja mel-

lan. Det är angeläget att de ungdomar som satsar så mycket tid och kraft på sin specialidroll också får en bra gymnasieutbildning. Den får de vid bra gymnasieskolor, men samtidigt får de också tillfälle all ulveckla sin idrotts-kompelens. Så ser den saken ul,

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag vet nalurliglvis alt del inle finns någon framställning från Vaxholms kommun i dagsläget, utan det här är en debatl som förs inom Vaxholm och som har väckt ett visst inlresse, eftersom del är elt principiellt intressant grepp som har föreslagits. Därför tyckte jag atl del var angeläget alt få höra litet grand om statsrådets och regeringens principiella syn på detta som ell framgångssält.

Nu är ju del som statsrådet säger här inle alls uppmuntrande i detta sammanhang. Del är riktigt atl en gymnasieskola med idrottsinriktning måste kunna erbjuda elt bra utbud av övriga utbildningar. Poängen med den lösning som har diskuterats i Vaxholm är ju atl man skulle kunna bredda sitt elevunderlag genom att ha ett specialutbud och alltså också kunna få elever från andra kommuner i grannskapet som är intresserade av det här specialut-budet. Situationen i Stockholmsregionen är litet annorlunda än i andra delar av landet. Det faktum all del är ett storstadsområde gör atl man lättare kan ha ell utbyte av elever över kommungränserna. För närvarande går ju Vaxholms elever lill grannkommunerna. Man skulle kunna tänka sig att.special-intresserade elever från ett anlal grannkommuner skulle kunna söka sig lill Vaxholm. På del sättet skulle man också få underlag för en gymnasieskola i Vaxholm. Del är del som är det intressanta greppet här. Jag hoppas att de här något skeptiska kommentarerna från statsrådets sida ändå inte skall vara ett hinder för all man i de fortsatta övervägandena skulle kunna pröva den här lypen av lösningar som ell sätt att skapa ett utbud av intressanta utbildningsalternativ och också få ett mera decentraliserat utbud av gymnasieutbildningar

Statsrådet GÖRAN PERSSON;

Herr talman! Jag är noggrann med alt understryka all jag inte haft någon deciderad uppfattning i just del aktuella fallet. Det föreligger ingen sådan framställning till de statliga myndigheter som skall hantera den frågan. Om del blir elt fall för regeringen är för tidigt atl säga. Vid besvär hamnar det så småningom under regeringen. Så vi lämnar del åt sidan.

Vad jag är angelägen om atl understryka är atl gymnasieskolor måste, för
70 all ge kvalitet framför allt vid den här typen av konstruktioner som Pär

Granstedt hänvisar till, bygga på ett linjeutbud som överensstämmer med det som finns i gymnasieskolan i övrigt. Exakt vilka linjer och vilken omfattning del skall ha kan naturligtvis diskuteras. Del får avgöras från fall lill fall.

Det går inle all tillskapa ell idrotlsgymnasium där enbarl specialidroll skall vara ryggraden i verksamheten. Ell idrottsgymnasium måste bygga på atl del finns en gymnasieskola, och verksamheten skall huvudsakligen vara inriktad på all eleverna i 17-18-årsåldern får sin grundläggande gymnasieutbildning. Sedan får de därutöver möjlighet all kombinera den utbildningen med sitt idrollsinlresse.

I vilken utsträckning del låter sig göra i del fall som Pär Gransledis interpellation avser har jag ingen uppfattning om. Det finns statliga myndigheter som skall pröva den saken, om och när del kommer en framställning från Vaxholms kommun.

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

Svar på interpellationer och fråga

Överläggningen var härmed avslutad.

Svar på interpellationer och fråga

13 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades Motion

1989/90:K5 till konstitutionsutskottet

14 § Meddelande om ändring i kammarens sammanträdesplan, m.m.

TALMANNEN:

Beträffande kammarens sammanträden under december månad får jag meddela

dels atl sammanträdet måndagen den 4 december kommer alt la sin början kl. 09.00,

dels att höstens sista sammanträde,//-edagen den 15 december, kan komma

att pågå hela dagen och eventuellt avslutas först på kvällen.

15 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades Motionerna med anledning av prop. 1989/90:44 om statlig medverkan vid finansiering av

1989/90:N23 av Lars Norberg m.fl. (mp) Finansutskottets betänkande

Prot. 1989/90:32 1989/90:FiU7 Riksdagens revisorers verksamhel under budgetåret 1988/89

24 november 1989 Skatteutskottets betänkanden

1989/90;SkUl Betalningssäkring m.m.

1989/90:SkUll Förlängning av lotalisalorskalten m.m. Lagutskottels betänkanden 1989/90:LU8 Onyklerhel fill sjöss

1989/90:LU12 Uppskov med behandlingen av vissl lagstiftningsärende Utrikesutskottets betänkanden 1989/90:UU2 Afghanistan 1989/90;UU5 Mänskliga rättigheter

1989/90:UU6 Nedrustning

Kulturutskottets betänkanden

1989/90;KrU2 Vissa lolterifrågor

1989/90:KrU4 Museifrågor

1989/90;KrU5 Kultur- och mediestatistik

1989/90;KrU6 Uthyrning av radio- och TV-program m.m.

1989/90;KrU8 Tornedalskulturen Ulbildningsutskoltets betänkande

1989/90;UbU5 Vissa vuxenulbildningsfrågor Trafikulskollels betänkande

I989/90;TU6 Nyemission i AB Aerolransporl Jordbruksutskottets betänkande

1989/90:JoU6 Vattenvård m.m. Bostadsutskottets betänkande

16 § Meddelande om interpellationer

Meddelades all följande interpellationer framställts

den 22 november

1989/90:80 av Viola Claesson (vpk) lill kommunikationsministern om järnvägstrafiken i Blekinge;

När länker regeringen la sitt ansvar för Blekinge kustbana?

Pengar till Blekinge kustbana är en del av regeringens Blekingepaket. Be
svikelsen är stor över atl del inle blev den framtidssalsning på miljövänlig
järnvägstrafik på stombanan som många krävt. Men turerna utanför banan
har varit lika många som motstridiga, innan regeringens paket såg dagens
72 ljus.

En av aktörerna i det politiska spelet om Blekinge kustbana är transport- Prot. 1989/90:32 rådets chef, Claes-Eric Norrbom. Han struntade i trafikulskollels och riks- 24 november 1989 dagens beslut och förhandlade i direkt kontakt med länstrafiken i Blekinge om banan.

Utan atl ha befogenheter lämnade transpörtrådét elt bud för att överlåta statens ansvar på en länstrafikinstans. Erbjudandel handlade om 19 milj. kr. i driftbidrag. Betet måste ha uppfattats som lockande: länstrafiken hade ekonomiska bekymmer och de 19 miljonerna kunde ha använts för att lägga ned järnvägstrafiken och ersätta den med billigare busstransporler. Förhandlingarna avancerade till följd av olika turer så långl all länstrafiken av någon rikspoliliskt ansvarig fick löfte om dispenser för busstrafiken. Bussarna skulle få köra i 110 km/tim genom länet.

Men spelet bakom kulisserna läckte ut lill opinionen och massmedia. Statssekreterare Gunnel Farm kom till Blekinge för att informera om kommunikationsdepartementets uppfattning: Kustbanan platsar inte. Ja, riksdagen har beslutat alt den skall tillhöra stomnätet - men inte all där skall finnas trafik!

Den korrekta bakgrundshistorien till statssekreterarens märkliga utspel är följande: Ett av flera villkor för att vpk skulle acceptera regeringens förslag om bensinskatlehöjning med 25 öre 1988 var att Blekinge kustbana skulle ingå i slomjärnvägsnätet. I regeringens ursprungliga förslag till Trafikpolitik inför 90-talet (senare presenterad som prop, 1987/88:50) hade Blekingebanan enbart status som länsjärnväg. Vpk fick igenom sitt krav.

Varför stomjärnväg? Det handlar om regeringens egna ord om all statens ansvar för den nationella trafikförsörjningen skall uttryckas tydligare. Därför krävdes del ett särskilt stomnäl, dvs. banor som är av nationell eller internationell betydelse. Till slomjärnvägsnätet hör också regionalpolitiskt viktiga banor som behövs för att få en bättre geografisk täckning av landet. Trafikförsörjningen på Blekinge kustbana är alltså i högsta grad en statlig angelägenhet. För banor som fått denna status skall staten (genom banverket) också svara för investeringar och underhåll.

Trafikutskottet uttryckte sig så här (TU:s betänkande 1987/88:19): "Regeringens förslag till slomnätsbanor har avgörande betydelse för möjligheterna all upprätthålla ett landsomfattande och sammanhängande järnvägsnät." Riksdagen hade samma uppfattning.

Ullalandet gäller i högsta grad för Blekinge kustbana, eftersom den har både internationell, nationell och regional betydelse. En omfattande satsning på banan är därför det högst prioriterade projekt för Blekinge som politiker och opinionen i länet anser att staten måste la sig an. Beräkningar visar atl en rejäl salsning på banan skulle kunna liofaldiga resandet och ge en samhällsekonomisk vinst på 50-100 milj. kr.

I den järnvägspolitiska debatten i riksdagen den 28 april 1989 fick jag följande besked av TU:s föredragande:

"Vad gäller Blekinge kustbana noterar jag all den fortfarande finns kvar i stomnätet. Transpörtrådét flyttar inte någon bana ur stomnätet. Det gör inle heller statens järnvägar. Det är regeringen som fattar de besluten, och någon flyttning av Blekinge kustbana har inte diskuterats i regeringen. Blekinge

6 Riksdagens protokoll 1989/90:32

Prot. 1989/90:32 kustbana finns fortfarande med i banverkets prövning i fråga om invesle-24 november 1989 ringsprojekt som skall redovisas för regeringen om ett år."

Blekingepaketet innehåller inte den omfattande ekonomiska satsning som krävs för att omvandla stomjärnvägen i Blekinge lill elt projekt som ger en samhällsekonomisk vinst. Jag vill därför fråga Georg Andersson:

1. Vilken omfattning anser regeringen alt trafiken på Blekinge kustbana skall ha?

2. Tänker regeringen föreslå ytterligare statliga satsningar på Blekinge kustbana?

3. Anser regeringen att behovet av en miljövänlig trafikförsörjning i Blekinge har förändrats sedan riksdagen tog sitt beslut om slomjärnvägsnätet?

4. Tänker regeringen lägga över del fortsatta ansvaret för banan på länstrafik? När, 1 så fall?

1989/90:81 av Anders Svärd (c) till justitieministern om åtgärder mot missbruk av offentliga uppgifter:

Brottslingar använder offentliga uppgifter för all planera nya brott och hämndaktioner mot poliser, åklagare och domare. Dessa oroväckande uppgifter har den senaste tiden stått atl läsa om i dagspressen. Vad som framgår är i sak inget nytt. Del upprörande är alt del sker alltmer systematiskt och till synes med samhällets godkännande.

Internerna kartlägger de ovan nämnda yrkesgruppernas verksamhel och resurser för all finna brister som gör det enklare all undkomma lagens långa arm näsla gång brott förövas. De rin.jar vidare in dessa myndighetspersoners privtliv i syfte att hämnas när de väl avtjänat sitt straff. Ett exempel kan nämnas. Medlemmar ur maskeradligan begärde att få ul namn och hemadresser lill de domare och nämndemän som dömde dem lill fängelse. Denna begäran blev inle tillgodosedd och beslutet överklagades av ligans ledare till kammar-rätlen. Kammarrätten fastställde atl uppgifterna inte fick lämnas ut. Här ställs frågan i blixtbelysning. Ett brottsligt uppsåt kan gå före den enskildes rätt lill trygghet!

Dessa hämndaktioner kan komma lill stånd genom all brottslingarna, som alla andra medborgare, använder sig av offentlighetsprincipen. De har därmed sin lagliga rätt atl få reda på uppgifterna som hämtas ur olika register.

Möjligheten atl på detta sätt utnyttja offentiiga uppgifter måste starkt ifrågasättas. För delta talar främst två omständigheter.

1. Den enskildes rätt till ell liv ulan insyn och hot om repressalier.

2. Lagstiftarens syfte som aldrig kan få tolkas så atl det är fritt fram all missbruka informationsfriheten på della sätt.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga lill justitieministern.

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för atl komma lill rätta med miss-
74 bruket av offentlighetsprincipen i dessa sammanhang?

den 23 november Prot. 1989/90:32

24 november 1989

1989/90:82 av Berndt Ekholm (s) till utrikesministern om utvecklade svenska kontakter med Baltikum;

I september besökte åtta medlemmar ur riksdagens kristna grupp Baltikum. Flertalet av riksdagens partier var representerade. Besöken i Estland, Lettland och Litauen gav oss ell entydigt besked; Befolkningen i Baltikum förväntar sig atl banden mellan Sverige och de tre republikerna snabbi skall utvecklas.

Baltikum har mycket gemensamt med Sverige: Östersjön, naturen, det folkliga kynnet, befolkningsstorleken och en delvis gemensam historia.

Området på andra sida Östersjön genomgår nu en myckel intressant och märklig ulveckling. Glasnost och perestrojka har medfört en kraftig förändring i de baltiska republikerna, förmodligen den mest omfattande i Sovjet. Man frapperas av den slora öppenhet som visas i diskussioner, i kulturlivet och på galor och torg. Såväl självkritiken som kritiken mol centralmaklen i Moskva är omfattande. Uppgörelsen med historien är inle sällan skoningslös. Även del politiska livet blommar. Nya oberoende rörelser växer fram och förhoppningar finns om elt kommande flerpartisystem.

Engagemanget i omdaningsprocessen är omfattande och djupgående. Del mest symboliska men också tydliga uttrycket för della var den s.k. Baltiska kedjan, som formades den 23 augusti, en dryg vecka innan vår ankomst lill Tallin. Uppskattningsvis 2 miljoner av Baltikums 7,5 miljoner invånare bildade då en mänsklig kedja mellan huvudstäderna i de tre republikerna.

Kedjan sträckte sig från Tallin via Riga till Vilnius, en sträcka på ca 60 mil. Från resp. ända förmedlades ordet "frihel" mol Riga.

Kraven på ökat självbestämmande är myckel starka. Del gäller ekonomin, handeln, kulluren men också del politiska området. Bland vissa grupper finns en stor otålighet och t.o.m. önskan om frigörelse från unionen. Den nationella medvetenheten är stor och har bl,a, tagit sig uttryck i atl republikernas officiella flaggor halals och ersatts med de gamla nalionsflaggorna från självständighetstiden.

Vår resas huvudsakliga syfte var att studera kyrkornas arbetsmöjligheter. Här har en total omvälvning ägt rum under det senaste året. Visserligen gäller formellt gamla lagar med omfattande förbud mol religiös verksamhel, men de tillämpas inte längre. För övrigi är kyrkolagsliflningen föremål för översyn. Statens inlresse för kyrkans arbete och roll i samhällslivet har genomgått en kraftig förändring.

Staten, som tidigare stängt mängder av kyrkor, öppnar nu åter dessa byggnader för gudstjänstliv. Medel anslås för restaureringar. Församlingarnas verksamhel ökar snabbi, såväl gudstjänstliv som annan verksamhel, t,ex. ungdomsarbete, undervisning och information. Det är numera möjligt alt affischera och hålla möten utomhus. Och kyrkan samlar ökande skaror. Problemen i dag är mest praktiska, därför inle små. Man saknar möjligheter alt på elt effektivt sätt sprida information bl.a. på grund av bristande iryckerire-surser. Dessutom har man stor brist på präster och pastorer.

Intresset för kyrkans arbete är stort, särskilt mol bakgrund av del förtryck

Prot. 1989/90:32 som tidigare rått. Kyrkan har också en aktiv roll i omdaningsprocessen, som

24 november 1989 den i alla fall delvis lever upp till. Den medverkar bl.a. till stabilisering och
' ' försoning i de konflikter som finns, bl.a. av etnisk natur.

När del gäller näringsutvecklingen har Baltikum haft en bättre utveckling än övriga Sovjetrepubliker. Trots del mötte vi kritik mot en, som man ansåg, alldeles för svag ulveckling dels förorsakad av egna misslag, dels av den hårda centralstyrningen från Moskva. Stora förhoppningar knyts nu till det ekonomiska självstyre som blir möjligt fr.o.m, nästa år. Baltikum skall stå modell för Gorbaljovs nya ekonomiska politik.

Men svårigheterna är många. Ekonomin är körd i botten och svår att restaurera. Varubristen är omfattande och ransoneringssyslem vanliga. Produktionsmedlen är hårt slitna. Miljöproblemen är gigantiska. Till detta kommer de etniska spänningarna med strejker och demonstrationer som följd.

Vi mötte under vår resa vid flera tillfällen önskemål om ett svenskl stöd i den omdaningsprocess som pågår. Man efterfrågade utvecklade förbindelser på en mängd områden, bl.a. avseende handel, kultur, turism och utbildning. Önskemål om bistånd fanns bl.a. inom del tekniska området inkluderande åtgärder mol miljöproblemen. Våra sagesman strök särskilt under betydelsen av konkreta insatser.

Det är hell uppenbarl, alt Sverige kan spela en mycket viktig roll i den förändringsprocess som pågår samt för alt stödja strävandena mol ökat självbestämmande.

Mol bakgrund av alt utrikesministern nyligen besökt de baltiska republikerna med syftet att skaffa mer information om möjligheterna till elt svenskt bidrag i den fortsatta omdaningsprocessen vill jag ställa följande frågor;

1. Vad är utrikesministerns allmänna uppfattning om lägel i de baltiska republikerna och förutsättningar för ett svenskl stöd?

2. Hur kan en officiell svensk representation utformas i Baltikum och när kan delta bli aktuellt?

3. Hur kan Sverige medverka till ett ökat handels-, kultur- och turislutbyie?

4. Hur kan ett bistånd avseende teknikutveckling och teknikstöd utformas?

5. Vilka är möjligheterna till forsknings- och utbildningsutbyte?

6. Vilka är möjligheterna atl ge kyrkorna i Baltikum ett stöd?

1989/90:83 av Marianne Jönsson (c) lill statsrådet Odd Engström om den planerade dataregislreringen av folkbokföringsuppgifler;

I Sverige förbereds en av de största administrativa reformerna som skett i vårt land de senaste hundra åren. Den berör varenda medborgare. Den 1 juli 1991 övertar de lokala skattemyndigheterna ansvaret för folkbokföringen. Samtidigt skall registren totaldatoriseras.

Uppgifterna i det nya dataregistret kommer atl kunna nås enkelt från tusentals terminaler. När reformen träder i kraft den 1 juli 1991 skall 9 miljoner personakter, som i dag förs manuellt på landets pastorsexpeditioner, ha förts över till data och lokala skattemyndigheter.

Del som i denna reform är mest stötande är tillvägagångssättet. De oer
hört viktiga integritets- och sekrelessaspeklerna har inte lösts innan refor-
76 men beslutades. Detta är elt principiellt felaktigt förfaringssätt som kan få

oanade konsekvenser för enskilda medborgare. Faderskapsärenden, adop- Prot. 1989/90:32 tioner, namnbyten, könsbyten, invandring, utvandring och biologiska barn - 24 november 1989 allt slår i pastorsexpeditionernas personakler i dag och dessa känsliga upp-gifter skyddas därigenom från otillbörlig insyn. Pastorsämbetena matar inle in uppgifter av denna art i länsskattemyndighetens dator, utan behåller dem manuellt antecknade på personakterna.

Arbetet atl överföra personakterna är beräknat atl la nio månader i anspråk. Utomstående skrivbyråer kommer all hyras in under denna lid för att på olika platser avläsa de 9 miljoner personaklerna. Kostnaden för denna överföring har av POFF (projektgruppen för omorganisation av folkbokföringen) beräknats till 260 milj. kr.

Enligt proposition 1986/87:158 skulle ett visst ADB-stöd vara nödvändigt. Atl hela urkunden skulle ligga på data hade man vid tiden för beslutet ej tänkt på.

Med hänvisning till det ovan anförda vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

1. Anser statsrådet att den planerade omfattningen av ADB-stödet är fören
ligt med riksdagens beslut?

2. Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta för att integriteten och sekre
tessen i dessa frågor skall kunna bibehållas?

17 § Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

deii 22 november

1989/90:237 av Sigrid Bolkéus (s) till utrikesministern om de kinesiska studenterna i Sverige:

Efter händelserna i Kina den 4 juni i år kan kinesiska studenter drabbas hårt om de tvingas återvända till Kina.

Är regeringen beredd att aktivt verka för atl kinesiska studenter skall få förlängt uppehållstillstånd och arbetstillstånd i Sverige?

den 23 november

1989/90:238 av Jan Strömdahl (vpk) till utbildningsministern om det nordiska kultursamarbetet:

Enligt uppgift i pressen är Nordiska institutet för samhällsplanering,
Nordplan, som har sin bas på Skeppsholmen i Stockholm, hotat av en snabb
och oförberedd nedläggning. Skälet är inte alt Nordplan har bedömts som en ■
onyttig eller onödig institution, ulan enbarl att pengar behövs till litet lösare i

projekt inom det nordiska kultursamarbetet.

År statsrådet beredd alt medverka lill Nordplans nedläggning utan sed- 77

7 Riksdagens protokoll 1989/90:32

Prot. 1989/90:32 24 november 1989

vanligt samråd med berörda och ulan en parlamentarisk diskussion i resp. land och Nordiska rådet?

1989/90:239 av Birgit Henriksson (m) lill kommunikationsministern om kontroll av körkortsutbildningen för innehavare av utländska körkort:

Den första snön har redan fallit, och ishalka och frostnätter är nu vanligt förekommande så här års. Dagligen kan vi höra rapporter om trafikolyckor där svenskfödda förare - vana vid återkommande vinlerväglag - ändå har råkat illa ut.

I kammaren har man tidigare i höst diskuterat körkort som utfärdas till asylsökande eller flyktingar trots osäker bakgrund vad gäller papper etc. S.k. internationella körkort är bra i vanliga fall, jag vill på intet sätt byråkratisera den överenskommelsen eller la bort den. Vi vet dock alt många asylsökande - som ämnar stanna lång lid i Sverige - inle alllid har ens vanlig körkortsutbildning och oftast inte alls någon jämförbar med den vi kräver i Sverige. Ändå utfärdas körkort på löpande band. Del lorde l.ex. vara svårt, om inte rent av omöjligt, att bedriva ordentlig körkortsutbildning i krigels Libanon. Många människor som bor i närheten av flyktingförläggningar är i dag rädda för vad som kan inträffa, när vinlerväglagel dessutom börjar komma.

Vilka åtgärder är kommunikationsministern beredd atl vidta för all säkerställa all invånare i Sverige med utländska körkort/förarbevis har en för svensk trafik och svenskt väglag tillfredsställande utbildning?

1989/90:240 av Ingbritt Irhammar (c) till justitieministern om omhändertagande av våldsbrotlslingar;

En taxichaufför i Skåne blev i helgen hotad lill livet av en person beväpnad med yxa. Yxan svingdes mot chauffören, som lyckades trampa på gasen så atl yxhugget i stället träffade bakrutan. Polisen lalar om olaga hol och skadegörelse, och åklagaren har beslutet släppa yxmannen.

Två tonåringar knivskars svårt för några dagar sedan på Hisingen i Göteborg. Den 18-årige gärningsmannen är känd hos polisen som våldsbenägen. En vecka tidigare hade samme 18-åring misshandlat en pojke. Del senare fallet ligger fortfarande hos polisen för utredning.

Fall som dessa där gärningsmannen släpps direkl efler delta slags våldsbrott upprör allmänheten, eftersom tryggheten för offren och blivande offer är hotad.

Mol bakgrund av anförda exempel vill jag fråga:

Är justitieministern beredd atl se över regler och praxis vad gäller direkl frisläppande av gärningsmän efler våldshandlingar?

1989/90:241 av Kent Carlsson (s) till utrikesministern om upprättande av diplomatiska förbindelser med regeringen i Phnom Penh:

I april 1975 lyckades den kambodjanska gerillan Röda khmererna ta makten i Cambodja. Den började omedelbart tillämpa en egen form av kommu-

nism som bl.a. innebar Ivångsförflytlning av invånarna från städerna till Prot. 1989/90:32 landsbygden. Resultatet av de röda khmerernas skräckvälde är väl känt. 24 november 1989 Miljontals människor dukade under av svält eller mördades av regimen.

Terrorn stoppades julen 1978 då grannlandet Vietnam, i strid med folkrätten, invaderade Cambodja. En Vielnamslödd regering tillträdde och vietnamesiska trupper stationerades i landet för alt förhindra de röda khmererna att återta maklen.

Sverige har tidigare med hänvisning till de vietnamesiska truppernas närvaro i Cambodja avstått från all upprätta diplomatiska förbindelser med regeringen i Phnom Penh. I september i år lämnade de vietnamesiska trupperna Cambodja. Regeringen i Phnom Penh har sedan dess, trots hårda angrepp från de röda khmererna och andra gerillagrupper, behållit kontrollen över Cambodja.

Finns det enligt ulrikesminislern några principiella skäl som nu förhindrar Sverige att upprätta diplomatiska förbindelser med regeringen i Phnom Penh eller kan regeringen nu länka sig att etablera sådana förbindelser?

1989/90:242 av Kent Carlsson (s) till utbildningsministern om brislen på studentbostäder:

Ungdomens bostadssituation har under senare år uppmärksammats i många sammanhang. Den bostadsbrist som uppstod i mitten av 1980-talel har framför allt drabbat unga människor som stått i begrepp atl träda ul på bostadsmarknaden. Boverket beräknar i dag att ca 292 000 personer saknar eget kontrakt, dvs. egen bostad, och alt huvuddelen av dessa är ungdomar.

Särskilt besvärlig är situationen för de ungdomar som skall genomgå högskoleutbildning på annan ort än hemorten. Sveriges förenade studentkårer (SFS) har i en enkät till sina medlernskårer frågat om antalet som köar för en bostad och hur lång väntetiden är. På de flesta högskoleorter har man en minsta kötid om 3 månader. På en del orter kan väntetiden vara ända upp till 12 månader.

Många kommuner/regioner vill gärna stå som värdar för en ny eller utökad högskoleutbildning eftersom högskolan positivt bidrar lill regionens ulveckling.

Mot bakgrund av ovanslående vill jag fråga statsrådet Bengt Göransson;

År utbildningsministern beredd all ställa krav på berörda kommuner atl redovisa planer för hur studenternas bostadsbehov skall klaras innan beslut tas om var nya utbildningslinjer skall förläggas eller var en eventuell ökning av antalet platser på en utbildningslinje skall ske?

1989/90:243 av Martin Olsson (c) till kommunikationsministern om den planerade snabbtågsförbindelsen mellan Stockholm och Sundsvall:

Snabbtåg mellan Stockholm och Sundsvall skulle verksamt bidra lill bättre
utvecklingsmöjligheter för kommunerna längs södra Norrlandskusten. Be
rörda kommuner har efter noggrann uiredning redovisat detta och framfört
krav på upprustning av banan och införande av snabbtåg. Trafikutskottet har
med anledning av motioner uttalat sig positivt både 1988 och 1989 och fram- 79

Prot. 1989/90:32 höll vid senaste behandlingen (1988/89:TU16) att "det står klart alt ett
24 november 1989 snabbtåg mellan Slockholm och Sundsvall skulle få mycket stor betydelse
-------------------- . Utskottet utgår från alt banverket vid sin samhällsekonomiska pröv
ning av projektet beaktar de regionalpoliliska effekterna." Utskottet fram
höll även atl investeringskostnaderna var "relativt begränsade" och atl SJ
var berett atl sälla in erforderligt vagnmaterial. Riksdagen utgick alltså från
alt snabbtågsförbindelsen skulle komma till stånd.

I SJ ;s förslag lill investeringsprogram inför 2000-lalet har till stor överraskning endast medtagits snabbtåg från Slockholm till Gävle. För utvecklingen av södra Norrlandskusten och för övergång till en miljövänhg och attraktiv kollektivtrafik skulle det vara en stor motgång om den planerade snabbtågsförbindelsen till Sundsvall inle genomförs.

Vilka åtgärder avser regeringen atl vidta för att den planerade snabbtågsförbindelsen mellan Stockholm och Sundsvall skall komma till stånd?

1989/90:244 av Gunnar Björk (c) till jordbruksministern om det nordiska miljömärket:

Enligt pressmeddelande från Nordiska ministerrådet den 8 november 1989 har Nordiska ministerrådet i sammansättningen konsumentminislrarna beslutat införa en harmoniserad frivillig och positiv miljömärkning av produkter. Vidare framgår av meddelandet atl märkningen kommer att ske med ett gemensamt nordiskt märke.

Märket föreställer en svan, som intill förväxling är lik symbolen för det officiella nordiska samarbetet. Symbolen har tillkommit i samarbete mellan Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet.

Valet av miljömärket har tydligen skett utan samråd med Nordiska rådet.

Med anledning härav skulle jag vilja ställa följande fråga lill statsrådet Mals Hellström, den nordiske samarbelsministern:

Av vilken anledning har det nordiska miljömärket antagits av Nordiska ministerrådet utan någon kontakt med Nordiska rådet?

1989/90:24S av Anne Wibble (fp) till socialministern om åtgärder för atl förhindra sjukförsäkringsbedrägerier:

Det finns uppgifter som tyder på alt ungefär var tionde svensk fuskar med sjukförsäkringen. Uppgifterna har kommit fram genom de kontroller som försäkringskassorna gjorl på olika håll i landet och delta kan inte negligeras.

Tydligen är del t.ex. inle ovanligt atl den försäkrade sjukanmäler sig och samtidigt förvärvsarbetar, på sin vanliga arbetsplats eller på något extrajobb, och därigenom får både lön och sjukersättning.

Della fusk skapar både en berättigad känsla av orättvisa hos ärliga löntagare och stora merkostnader för samhället.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser regeringen vidta för alt stoppa fusket inom sjukförsäkringen?

1989/90:246 av Lena Boström (s) till socialministern om utiandssvenskars Prot. 1989/90:32
rätt till sjukvård i Sverige: 24 november 1989

Under de senaste åren har köerna till behandling eller operation tidvis vållat en irriterad och inflammerad debatt. Människor som gått omkring med svåra smärtor har tyckt, med all rätt, att detta inte är värdigt ett land som Sverige och man har högljutt krävt snabba åtgärder av olika slag för atl korta köerna.

Och förvisso har en del åtgärder vidtagits ule i landet för all minska köerna men de finns fortfarande kvar. Och del finns människor som tycker att varje dag är en plåga och har liten förståelse för beslutsfattare som inte klarar av att eliminera köerna.

Då och då händer också att svenskar bosatta utomlands av skattetekniska skäl återvänder till Sverige vid behov av behandling eller operation. Och inte säUan får dessa människor förtur i kön, ofta med motivationen alt fallet är akut.

Delta uppfattas naturligtvis som djupt orättvist av andra som slår i operationsköer.

Min fråga till socialministern är därför:

i Är det inle en rättvisefråga att avvisa patienter som bor och betalar skatt

i elt annat land och hänvisa dem till den sjukvård som finns i det landet?

1989/90:247 av Berndt Ekholm (s) till utrikesministern om FN:s verksamhet för israeUska palestinier:

Vid ett besök på Västbanken och i Gaza i november kunde en grupp riksdagsmän konstatera att situationen för palestinierna är svår på de ockuperade områdena. Det palestinska upproret, intifadan, har lett till hårda repressalier från de israeliska militärmyndigheternas sida. Sjukhusen är överfulla av skottskadade palestinier. Universiteten är stängda och ungdomsskolorna stängs och öppnas om vartannat. UNRWA:s, dvs. FN:s, skolor har på Västbanken under innevarande år drivit verksamhel i två och en halv månad i stället för nio.

De israeliska militärmyndigheterna har i ökad utsträckning börjat göra intrång på FN-mark. Trots att FN åtnjuter immunitet förekommer det atl israeliska soldater tränger sig in på FN-kontor för all beslagta handlingar och arrestera palestinier. Nya krav på tillstånd har införts för byggen i FN-regi. På oUka sätt har militärmyndigheterna ökat trycket på UNRWA och försöker begränsa FT4:s flyktingorganisation dess arbetsmöjligheter. Israelerna vill styra UNRWA ;s verksamhet.

Jag vill ställa följande fråga till ulrikesminislern:

Kan Sverige ge ett ökat stöd till UNRWA inbegripet bidrag till en utbyggnad av akutsjukvården, påtryckningar på Israel för atl hålla skolorna öppna samt åtgärder i syfte att motverka israeliska försök atl begränsa FN:s arbetsmöjligheter i de ockuperade områdena?

1989/90:248 av Berndt Ekholm (s) till statsrådet Anita Gradin om handeln

mellan Sverige och de av Israel ockuperade områdena: 81

Prot. 1989/90:32 Vid ett flertal besök på Västbanken och i Gaza, senast tillsammans med

24 november 1989 riksdagskollegor i november, har jag kunnat konstatera atl levnadsvillkoren för palestinierna är svåra. Det pågående palestinska upproret, intifadan, har självfallet gjorl situationen ännu värre. Utöver rent fysiska umbäranden är samhällsstrukturen mycket svag. Skolor, kuhur, handel och sysselsättning är svårt drabbade.

Handeln rör sig mest om jordbruksprodukter och enkelt hantverk. Utbytet med Israel är litet. På olika sätt försöker israeliska myndigheter att begränsa palestiniernas möjligheter alt sälja varor i Israel. Ockupationsmyndigheterna försvårar på olika sätt också varuproduktionen på Västbanken och i Gaza. Exportmöjligheterna är starkt kringskurna. Produktion lämpad för export är bl.a. cilrusprodukter, jordgubbar och olivolja. En ökad export bl.a. till Europa skulle kunna bidra till att lindra nöden i de av Israel ockuperade områdena. Min fråga till ulrikeshandelsminislern är:

Vad kan regeringen göra för atl bidra till en utvecklad handel mellan Sverige och de av Israel ockuperade områdena?

1989/90:249 av Bengt Harding Olson (fp) till utbildningsministern om högskolan i Kristianstad:

De lokala högskolorna har en stor betydelse för den regionala ulvecklingen. Detta förutsätter dock bl.a. alt dessa högskolors verksamhel inte motverkas av centralbyråkrati.

Risk föreligger nu alt så blir fallet för högskolan i Kristianstad beträffande dess polymerlekniska utbildning. UHÄ kräver nu mol högskolans vilja att utbildningen ska flytta från Kristianstad lill Hässleholm. Resultatet kan up-penbarhgen bh nedläggning av hela utbildningen.

Mot denna bakgrund vill jag fråga;

År utbilningsminislern beredd att låta högskolan själv bestämma lämplig utbildningsort?

1989/90:250 av Bengt Harding Olson (fp) till finansministern om skatteindrivning och Ivångssparande;

De flesta löntagare har ålagts att tvångsspara vissa belopp varje månad under inkomståret 1990.

Det under året tvångssparade beloppet kan dock skallemyndigheterna au-tomafiskl ta i anspråk för all läcka uppkommande restskatt. Ytterst har kronofogdemyndigheten därefter rätt alt tvångsindriva den därvid uppkomna brislen i ivångssparandel.

Mot denna bakgrund vill jag fråga:

Är finansministern beredd atl ändra lagen för alt undvika denna sammanblandning mellan skatteindrivning och ivångssparande?

1989/90:2S1 av Sigge Godin (fp) till arbetsmarknadsministern om regional-
82 politiskt stöd till Örnsköldsviks tjänslecenlrum:

Örnsköldsvik är en framstående induslrikommun men i gengäld saknar Prot. 1989/90:32 kommunen arbetstillfällen inom tjänstesektorn och framför allt sysselsätt- 24 november 1989 ning för kvinnor.

Regionalpolitiska utredningen föreslår särskilda satsningar på Örnsköldsvik av särskilt denna anledning. Statens industriverk har i samverkan med Örnsköldsviks kommun och länsarbetsnämnden i Västernorrland inventerat behovet av tjänsteproduktion i Örnsköldsvik. Inventeringen visar ett mycket positivt resultat och förhoppningarna all tjänsteförelag skall etablera verksamhel i Örnsköldsvik är mycket stora.

Kommunen har därför beslutat ansöka om regionalpolitiskt stöd för att skapa ett tjänslecenlrum för dessa företag. Del finns en allmän politisk övertygelse om att det är väsentiigl att skapa kreativa miljöer för inte minst nyetableringar av tjänsteföretag.

Med anledning av ett antal turer i handläggningen av denna ansökan, vill jag ställa följande fråga:

Kan arbetsmarknadsministern redogöra för hur regeringen handlägger delta ärende?

1989/90:2S2 av Sigge Godin (fp) till arbetsmarknadsministern om sysselsättningen i Härnösand:

Härnösand är en av landets minsta och mest utsatta residenssläder. Kommunen har en myeket liten industriell sysselsättning och har alt förlita sig på den statliga verksamhel som finns. På grund av rationaUseringar och andra förändringar i kommunen har Härnösand enbart under 80-lalet förlorat ca 500 arbetstillfällen. Härnösand är också den enda residensstaden i landet som inle erhållit någon statlig lokalisering. Därtill kommer den ovisshet som präglar KA 5 och dess verksamhel.

Som elt dråpslag för anställda och kommunen kom då beskedet alt kommunens största industri Hagraf läggs ner på grund av miljöskäl. Företagsledningen är inle beredd att satsa de medel som behövs för atl fabriken skall kunna drivas vidare. Därmed förlorar ca 250 anställda sina arbeten.

Jag vill med hänvisning till ovanstående ställa följande fråga:

Vilka åtgärder är regeringen beredd atl vidta för att ny såväl civil som statlig verksamhet skall kunna lokaliseras till Härnösand?

1989/90:2S3 av Margitta Edgren (fp) till civilministern om chefskapet för statistiska centralbyrån:

Med anledning av alt SBC:s chef av regeringen har beviljats tjänstledighet för arbete som gästprofessor vid Harvarduniversitel i USA, anser jag all flera frågor är befogade. T.ex., är del rimligt att chefskapet för en så stor verksamhel som SCB :s kan förenas med månadslånga vistelser i USA, är det möjligt all förena två så krävande arbeten över huvud laget?

Med anledning av detta vill jag veta vilka åtgärder civilministern har vidtagit för att chefskapet för SCB inte skall förfuskas.

Prot. 1989/90:32 den 24 november

24 november 1989

1989/90:254 av Kent Carlsson (s) till socialministern om subventionen av re-ceptbelagda läkemedel:

Kostnaden för atl subventionera receptbelagda läkemedel ökar kraftigt. Preliminära beräkningar för 1989 tyder på att sjukförsäkringen kommer alt-belastas med ytterligare nästan 1 miljard kronor jämfört med 1988.

Sjukförsäkringens kostnader för receptbelagda läkemedel har stigit brant under senare år. Enligt Apoteksbolagets årsredovisningar har kostnaden utvecklats enligt följande;

År 1986 1987 1988 1989 (prel.ber.)

Mkr 3 631,6 4 099,1 4 679,1 5 600,0

En mindre del av kostnadsökningen kan förklaras av den aUmänna kostnadsutvecklingen och av atl en del nya dyrare läkemedel har introducerats. Apoteksbolaget redovisar dessutom i sin årsredovisning atl volymen försålda receptbelagda läkemedel utvecklats relativl blygsamt.

Den största delen av kostnadsökningen saknar en rimlig förklaring om man släller den i relation lill den internationella utvecklingen på läkemedelsområdet. Jag vill därför ställa följande fråga till socialministern:

Vad tänker regeringen göra för atl hejda de snabbt stigande kostnaderna för atl subventionera enskildas kostnader för receptbelagda läkemedel?

1989/90:255 av Margareta Winberg (s) till utrikesministern om FN-konventionen om barns rättigheter:

FN;s generalförsamling fattade i måndags, den 20 november, beslut om en konvention om barnens rättigheter i världen. Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till utrikesministern;

Hur och i vilken takt ämnar regeringen arbeta för att Sverige skall ratificera denna konvention?

1989/90:256 av Karl-Göran Biörsmark (fp) lill utrikesministern om hävande av sanktionerna mot Namibia:

Tisdagen den 14 november 1989 fastställdes valresultatet i Namibia. Den 21 november samlades landets 72 folkvalda i Tintenpalatset i Windhoek för att utforma landets konstitution.

År av frihetskamp är till ända och Afrikas sista koloni har fått sin självständighet.

Motiven för rådande sanktioner mot Sydvästafrika/Namibia är inle längre aktuella. Ett nytt skede har börjat i landets ulveckling där fria handelsförbindelser med omvärlden får stor betydelse för Namibias ekonomi.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Vilka åtgärder har statsrådet vidtagit eller förberett för all häva sanklio-
84 nerna mot Namibia?

1989/90:257 av Karin Starrin (c) till statsrådet Margot Wallström om inför- Prot. 1989/90:32
ande av ett miljömärkningssystem: 24 november 1989

Regeringen föreslår i proposition 1989/90:25, bil. 11, att ett mUjömärk-ningssystem skall införas. Centern har länge efterfrågat ett sådant system och välkomnar att förslaget äntiigen kommer.

I propositionen presenteras elt avtal mellan staten och SIS om hur miljömärkningen skall genomföras. Avtalet slöts innan propositionen lades på riksdagens bord.

Den 16 november utsågs Inga-Britt Törneli till ordförande i miljömär-kningsslyrelsen.

Både avtalstecknandet och utnämnandet av Törnell har skett innan riksdagen haft möjlighet att besluta i frågan.

Regeringens svaga parlamentariska ställning gör att det inte kan ses som självklart atl propositionen vinner riksdagens gillande i sin helhet.

Med anledning av ovanstående frågar jag statsrådet:

Vad är skälet till atl regeringen går förbi den demokratiska ordningen och inte avvaktar riksdagens beslut i frågan?

1989/90:258 av Sören Norrby (fp) till kommunikationsministern om fritids-båtsregistret:

En av de få direkta åtgärderna som statsmakterna vidtagit avseende det mycket omfattande och från rekreationssynpunkt betydelsefulla båtlivet är frilidsbåtsregistret. Statens anslag till sjöfartsverket för detta utgör för de två senaste budgetåren 32 milj. kr. Till detta kommer båtägarnas kostnader för registreringsskyltar, uppskattningsvis över 10 milj. kr

Någon redovisning finns ännu inte av om registret medfört den nytta som motiverade införandet. Däremot har registret visat sig underlätta organiserade bålstölder

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet:

När kan nyttan av frilidsbåtsregistret väntas bh större än kostnaden?

1989/90:259 av Sören Norrby (fp) till kommunikationsministern om färjetrafiken mellan Sverige och Finland:

Färjetrafiken mellan Sverige och Finland har mycket stor betydelse för utrikeshandel och turism. Transportsystemets utveckUng har väsentligen styrts av rederierna. Härvid har effekten på bl.a. miljö och generering av vägtrafik inte vägt särskilt tungt. Behovet av en övergripande analys av hela transportsystemet är stort. Efter framställning av Österåkers kommun aktualiserades en sådan översyn redan i januari 1986 av länsstyrelsen i Stockholms län i ett yttrande till kommunikationsdepartementet.

Mol bakgrund härav blir min fråga:

Är kommunikationsministern beredd att ta initiativ tiU en övergripande analys av färjelrafiken mellan Sverige och Finland?

Prot. 1989/90:32 1989/90:260 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) till socialministern om omhän-

24 november 1989 derlagandel av dödfödda foster:

I motion 1985/86:K614 av mig och Per Arne Aglert påpekades alt dödfödda som avlidit före tjugoåltonde havandeskapsveckan omhändertas som riskavfall och bränns med sjukhusets sopor. Utskottet uttalade alt åtgärder bör vidtas för att få en ändring till stånd så alt dödfödda blir omhändertagna på ett värdigt och respektfullt sätt. Riksdagen begärde med anledning av motionen en översyn av rutinerna för omhändertagande av dödfött foster.

Det har snart gått tre år sedan beslutet fattades. Det finns landsting som frivilUgl infört rutiner som överensstämmer med riksdagens intentioner. I de flesta landsting har ingen ändring skett. Under hösten har elt fall relaterats i pressen där ett dödfött barn "försvunnit" och föräldrarna, som inte kunnat få besked om vad som hänt med barnet, har begärt en uiredning hos ansvarsnämnden. Själv,har jag fått upprepade telefonsamtal från sjukhusanslällda som varit bekymrade över följderna av alt både aborlerade foster och för tidigt födda redan försvunnit som riskavfall när föräldrarna återkommer med sina frågor och sin sorg.

Vilka åtgärder har regeringen för avsikt atl vidta för alt en ändring snabbt skall komma till stånd, så att dödfödda foster blir slutligt omhändertagna på ett värdigt och respektfullt sätt?

1989/90:261 av Marianne Andersson (c) till bosladsministern om utformningen av gruppbostäder för utvecklingsstörda, m.fl.:

Utvecklingen mot ett ökat byggande av gruppbostäder för utvecklingsstörda, flerhandikappade och senildementa är positiv och nödvändig för att man skall kuiina göra boendet mer familjelikl. Det är då viktigt all dessa bosläder får en sådan utformning atl de passar den enskildes boende vad gäller både utrustning, yta och gemensamma utrymmen. Nu styrs byggandet av de statsbidragsregler som finns och som också är något olika beroende på vilken kategori del gäller.

Delta leder ibland till en prioritering mellan satsning på t.ex. köksutrustning i del enskilda boendel och utformningen av de gemensamma utrymmena som inle är liU fördel för den enskilde.

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för atl ge större utrymme för lokala avvägningar rned hänsyn till de enskilda individernas behov i ett gruppboende?

18 § Kammaren åtskildes kl. 13.52. In fidem

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren

Prot. 1989/90:32

Innehållsförteckning 24 november i989

Fredagen den 24 november

1 § Återkomst..................................................... 1

2 § Justering av protokoll...................................... 1

3 § Svar på interpellation 1989/90:20 om intensifierad narkotikabe-

kämpning........................................................... 1

Socialminister Sven Hulterström Ingbritt Irhammar (c) Barbro Westerholm (fp) Sten Svensson (m) Jerry Martinger (m)

4 § Svar på interpeUalion 1989/90:23 om ändrade regler för försälj-

ning av alkoholdrycker......................................... 17

Socialminister Sven Hulterström Sten Andersson i Malmö (m)

5 § Svar på interpellation 1989/90:29 om prioriteringarna inom vår-

den.................................................................. 20

Socialminister Sven Hulterström Margö Ingvardsson (vpk) Sten Svensson (m)

6 § Svar på interpellation 1989/90:43 om den offentliga sektorn och

anpassningen till EG............................................... 27

Statsrådet Anita Gradin Gudrun Schyman (vpk) Carl Frick (mp) Birgitta Hambraeus (c) Ragnhild Pohanka (mp) Per Gahrton (mp)

7 § Svar på interpellation 1989/90:53 om anpassningen till EG och

neutralitetspolitiken............................................. 42

Statsrådet Anita Gradin Gudrun Schyman (vpk) Per Gahrton (mp)

8 § Svar på interpellation 1989/90:58 och fråga 1989/90:198 om an-

passningen lill EG................................................ 46

Statsrådet Anita Gradin Carl Frick (mp) Pär Granstedt (c)

9 § Svar på interpellation 1989/90:60 om handelsförbindelserna med

Östeuropa......................................................... 53

Statsrådet Anita Gradin

Gudrun Schyman (vpk)

Krister Skånberg (mp)

Pär Granstedt (c) 87

Prot. 1989/90:32 10 § Meddelande om svar på interpellationerna 1989/90:33, 36 och

24 november 1989 42............................................................ 61

Statsrådet Anita Gradin

11 § Svar på interpellation 1989/90:47 om omlokalisering av statiiga

arbetsplatser i Stockholmsregionen................................................. 61

Civilminister Bengt K Å Johansson Pär Granstedt (c) Ylva Annersledl (fp)

12 § Svar på interpellation 1989/90:44 om ett idrottsgymnasium med

marin inriktning i Vaxholm.............................................................. 68

Statsrådet Göran Persson Pär Granstedt (c)

13 § Hänvisning av ärende till utskott.............................................. 71

14 § Meddelande om ändring i kammarens sammanträdesplan, m.m, 71

Talmannen

15 § Bordläggning 71

16 § Meddelande om interpellationer

1989/90:80 av Viola Claesson (vpk) om järnvägstrafiken i Ble
kinge..................................................................................... 72

1989/90:81 av Anders Svärd (c) om åtgärder mot missbruk av

offentliga uppgifter...................................................................... 74

1989/90:82 av Berndt Ekholm (s) om utvecklade svenska kon
takter med Baltikum.................................................................. 7$

1989:90:83 av Marianne Jönsson (c) om den planerade datare
gistreringen av folkbokföringsuppgifter......................................... 76

17 § Meddelande om frågor

1989/90:237 av Sigrid Bolkéus (s) om de kinesiska studenterna

i Sverige.................................................................................... 77

1989/90:238 av Jan Strömdahl (vpk) om det nordiska kultur
samarbetet............................................................................. 77

1989/90:239 av Birgit Henriksson (m) om kontroll av körkorts
utbildningen för innehavare av utländska körkort............................ 78

1989/90:240 av Ingbritt Irhammar (c) om omhändertagande av

våldsbrottslingar.......................................................................... 78

1989/90:241 av Kent Carlsson (s) om upprättande av diploma
tiska förbindelser med regeringen i Phnom Penh.............................. 78

1989/90:242 av Kent Carlsson (s) om bristen på studentbostä
der........................................................................................ 79

1989/90:243 av Martin Olsson (c) om den planerade snabbtågs
förbindelsen mellan Stockholm och Sundsvall................................. 79

1989/90:244 av Gunnar Björk (c) om del nordiska miljömärket 80

1989/90:245 av Anne Wibble (fp) om åtgärder för att förhindra

sjukförsäkringsbedrägerier............................................................. 80

1989/90:246 av Lena Boström (s) om utlandssvenskars rätt till

sjukvård i Sverige........................................................................ 81

1989/90:247 av Berndt Ekholm (s) om FN;s verksamhet för is
raeliska palestinier.................................................................... 81

1989/90:248 av Berndt Ekholm (s) om handeln mellan Sverige Prot. 1989/90:32

och de av Israel ockuperade områdena............ 81 24 november 1989

1989/90:249 av Bengt Harding Olson (fp) om högskolan i

Kristianstad................................................ 82

1989/90:250 av Bengl Harding Olson (fp) om skatteindrivning

och tvångssparande..................................... 82

1989/90:251 av Sigge Godin (fp) om regionalpolitiskt stöd lill

Örnsköldsviks tjänslecenlrum.......................... 82

1989/90:252 av Sigge Godin (fp) om sysselsättningen i Härnö
sand...................................................... 83

1989/90:253 av Margitta Edgren (fp) om chefskapet för statis
tiska centralbyrån..................................... 83

1989/90:254 av Kent Carlsson (s) om subventionen av receptbe
lagda läkemedel........................................ 84

1989/90:255 av Margareta Winberg (s) om FN-konventionen

om barns rättigheter.................................... 84

1989/90:256 av Karl-Göran Biörsmark (fp) om hävande av

sanktionerna mot Namibia.............................. 84

1989/90:257 av Karin Starrin (c) om införande av ett

miljömärkningssystem................................... 85

1989/90:258 av Sören Norrby (fp) om frilidsbåtsregistret 85

1989/90:259 av Sören Norrby (fp) om färjetrafiken mellan

Sverige och Finland...................................... 85

1989/90:260 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) om omhänder
tagandel av dödfödda foster....................... 86

1989/90:261 av Marianne Andersson (c) om utformningen av

gruppbostäder för utvecklingsstörda, m.fl......... 86