Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1989/90:31

Onsdagen den 22 november

Kl. 9.00-17.51

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 14 november.

2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 16 november

Företogs till avgörande socialförsäkringsutskotlels betänkanden 1989/90:SfU2 och SfU3, utbildningsutskottets betänkanden 1989/90:UbUl och UbU2 samt näringsutskottets betänkanden 1989/90;NU3 och NU6 (betr. debatten i dessa ärenden, se prot. 27).

Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU2

Mom. 1 (kvalifikationstid för all bli svensk medborgare)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 1 av Krister Skånberg - bifölls med acklamation.

Mom. 2 (krav på kunskaper i svenska språket)

Utskottets hemställan bifölls med 245 röster mol 58 för reservation 2 av Gullan Lindblad m.fl.

Mom. 3 Utskottets hemställan bifölls.

Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU3

Mom. 1 (ledighet under graviditet)

Utskottets hemställan bifölls med 272 röster mol 39 för reservation 1 av Margö Ingvardsson och Ragnhild Pohanka.

Mom. 2 och 3 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4 (socialbidrag och socialförsäkringstillägg)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Margö Ingvardsson och Ragnhild Pohanka - bifölls med acklamation,

1 Riksdagens protokoll 1989190:31

Prot. 1989/90:31 Utbildningsutskottets betänkande UbUl

22 november 1989 Mom. I (språkundervisningen i grundskolan)

Utskottets hemställan bifölls med 177 röster mol 131 för reservation 1 av Larz Johansson m.fl. 1 ledamot avstod från alt rösta.

Mom. 12 (tjänster som huvudlärare och institutionsföreståndare)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (kurativa insatser för lärare)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 3 av Ylva Johansson - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (150-årsminnel av beslut om allmän folkskola)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 4 av Carl-Johan Wilson och Margitta Edgren - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande UbU2

Mom. 1-5 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6 (eliska regler och etiska nämnder för forskning m.m.)

Uskollels hemställan bifölls med 289 röster mol 21 för reservationen av Claes Roxbergh.

Näringsutskottets betänkande NU3

Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mol 40 för reservationen av Rolf L Nilson och Lars Norberg. 1 ledamot avstod från all rösta.

Näringsutskottets betänkande NU6

Mom. 1 (oljeutvinning i Östersjön)

Utskottets hemställan bifölls med 274 röster mot 38 för reservation 1 av Rolf L Nilson och Lars Norberg.

Mot7i. 2 (kontakter med övriga Öslersjöstaler)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 2 av Rolf L Nilson och Lars Norberg - bifölls med acklamation.

3 § Meddelande om samlad votering

Talmannen meddelade all lagutskottets betänkanden LUS och LU7, skatteutskottets betänkanden SkU12 och SkU13, justitieutskottets betänkande JuUll samt trafikutskottets betänkanden TU4 och TU5 skulle debatteras i

angiven ordning och avgöras i ell sammanhang efler avslutad debatt.

4 § Kontobaserat aktiesystem

Föredrogs lagutskottets betänkande 1989/90:LU5 Kontobaserat aktiesystem (prop. 1988/89:152),

ROLF DAHLBERG (m):

Herr talman! Riksdagen har tidigare fattat beslut om riktlinjerna för ett konlobaseral system för registrering av aktier m.m. Beslutet fattades med stor majoritet.

Nu behandlar vi regeringens proposition som anger hur detta system närmare skall vara utformat, rättsverkningarna av systemet samt införandet av en aktiekonlonämnd.

Redan i dag hanteras olika värdepapper med datans hjälp. Värdepapperscentralen, VPC, sköter en rad uppgifter åt olika aktiebolag inom ramen för förenklad akliehanlering. VPC har därför i dag god erfarenhet av atl sköta sådana uppgifter som genom dagens beslut kommer all åläggas företaget.

Med tanke på atl svenska folkel, glädjande nog, intresserar sig alltmera för sparande i olika värdepapper kommer volymerna som skall hanteras i framliden alt öka kraftigt. När l.ex. försäkringsbolaget Trygg-Hansa ombildas till aktiebolag, beräknar man att ca 700 000 aktieägare skall nyregistre-ras. Ell konlobaseral aktiesystem är nästan nödvändigt för all hanlera sådana mängder värdepapper på ett rationellt sätt. Eftersom jag vet all utskottets vice ordförande närmare kommer alt beskriva systemets funktion, avslår jag från della och berör i stället elt par av reservationerna som är fogade till utskottets belänkande.

Vi moderater är i allt väsentligt positiva till den nu föreslagna reformen. När del gäller uppföljning och utvärdering av lagstiftningen, vad gäller integritet och rättsskydd för aktieägarna, systemets sårbarhet och övriga frågor som eventuellt kan visa sig bU problem vid införandet av det nya systemet, bör regeringen noga följa övergången till elt värdepapperslöst aktiesyslem. Riksdagen bör på lämpligt sätt hållas informerad om denna uppföljning och utvärdering.

Enligt propositionen skall en aktiekonlonämnd införas för alt lösa eventuella tvister. Denna skall knytas till VPC, vilket vi reservanter anser olämpligt, då VPC är part i en eventuell tvist. Nämnden bör vara helt frislående och opartisk. Enligt vår mening bör regeringen återkomma till riksdagen i denna speciella fråga.

I ell särskilt yttrande tar de borgerliga ledamöterna upp frågan om möjligheten till regressanspråk för VPC gentemot de konloförande instituten. Enligt regeringen skall sådana frågor lösas enligt allmänna regler om uppdragsavtal. Detta belyder en viss inskränkning i VPC:s möjligheter atl föra regresstalan i en tvist med ell kontoförande institut. Denna fråga har ej aktualiserats i någon motion, men Sveriges industriförbund och VPC har berört

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kontobaserat aktiesystem

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kontobaserat aktiesystem

problemen i skrivelser lill utskottet. Det kan visa sig behövligt alt återkomma i denna fråga.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna nr 3 och nr 5 och i övrigi lill utskottets hemställan.

BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr talman! Del nu aktuella ärendet går under den någol kryptiska beteckningen kontobaserat aktiesyslem. Del handlar dock mest om VPC, som är en förkortning för Värdepapperscentralen. Del är ett omfattande material, och det är svårgenomträngligt för många på grund av all del är av mycket teknisk natur. Frågan berör dock slora delar av svenska folket, som aktieägare. Nu för tiden finns del många små aktieägare, vilket är en föredömlig och fördelaktig utveckling.

I och med den proposition som vi nu behandlar slår vi inför ett "systemskifte". När det gäller värdepapper, främst aktier, kommer trots namnet de juridiska och ekonomiska rättigheterna i fortsättningen inle längre all grunda sig pä själva aktiebrevet utan pä en dataregislrering i en stordator hos VPC. Lagutskottet har accepterat denna nyordning som bygger på en tidigare accepterad principproposition. Nu handlar det således om en detalj-proposition.

Herr talman! Folkpartiet har dock erinringar på fyra punkter, som vi tycker är viktiga.

Det gäller för del första ansvaret för regislreringsfel, vem som skall ansvara och bära risken och förlusten om ell sådanl uppkommer i stordatorn. Utgångspunkten måste vara självklar. Värdepapperscenlralen skall åläggas ett strängt skadeståndsansvar för sådana fel. Den enskilde aktieägaren, stor eller liten, skall inle behöva drabbas ekonomiskt av dessa eventuella, men med stor sannolikhet kommande registreringsfel. Det tycker vi är en självklarhet. Lagutskottets majoritet har också följt regeringens linje. Men det är majoriteten i utskottet som gör del. Ulskottsmajoritelen utgår från alt Värdepapperscentralen skall slippa skadeståndsansvar om felaktigheten, som del heter, beror på omständighet utanför Värdepapperscenlralens kontroll, om följderna inle skäligen kunnat undvikas eller övervinnas. I samma mån som Värdepapperscenlralen slipper ansvar, får ansvaret och skadan naturligtvis bäras av den enskilde aktieägaren. Svårare än så är inle detta.

Folkpartiet har med stöd av centerpartiet och miljöpartiet velat införa elt bättre skydd för den enskilde, nämligen ell s.k. strikt ansvar för Värdepapperscentralen för i princip alla fel, utom vid absolut objektiv omöjlighet. Lyssnaren - och läsaren - ställer sig då frågan vad det är för skillnad mellan del i propositionen anförda begreppet konlrollansvar och del av minoriteten förfäktade begreppet strikt ansvar. Den skillnaden föranledde en ingående diskussion i lagutskottet. Den är svår att rekapitulera, och det skulle föra alltför långl alt göra det här. Enighet uppkom i varje fall om alt skillnaden var oklar. Skillnaden mellan dessa begrepp är inle enormt stor, men den finns, otvivelaktigt. Strikt ansvar, som minoriteten förfäktar, ger ett bättre skydd för den enskilde aktieägaren som oförskylh drabbas av en felaktig aktieregistrering. Det är också därför minoriteten har avgivit en reservation.

Tyvärr nödgas jag säga atl det är obegripligt alt Rolf Dahlberg, som är

representant för moderaterna, inte släller upp för den enskilde aktieägaren ulan mera följer regeringslinjen. Jag har litet svårt atl förslå all den moderata parlilinjen inle skulle vara all ställa upp generöst för den enskilde aktieägaren. Det trodde jag fakliskl all vi var överens om.

Dessutom kan följande tilläggas, som hänger ihop med regislreringsfel men mera gäller en teknisk fråga, vilken dock inle är ulan intresse. Del handlar om den interna fördelningen av ansvaret inom det akliebaserade konlosyslemel, fördelningen mellan del registrerande organet Värdepapperscenlralen och de konloförande instituten. Vi tycker atl den borde förändras. Värdepapperscenlralens regressrätt borde utökas för alt skärpa kraven på konloförande institut. Därmed skulle automatiskt säkerheten i registreringssystemet förbättras. Tyvärr blev del inle någol lagulskotlsinitiativ här. Del beklagas. Vi har framfört detta i ell särskilt ytirande från folkpartiet, moderaterna och centerpartiet.

Folkpartiet har för det andra erinringar när det gäller hur man skall lösa uppkommande tvister. Del kan ske vid allmänna domstolar. Dessutom föreligger enighet om alt inrätta ett särskilt organ, akliekonlonämnden. Oenighet föreligger dock om den nämndens status. Folkpartiet stödjer centerpartiels krav på all den skall vara en självständig nämnd. I den delen hänvisar jag lill vad Martin Olsson kommer atl säga.

För del tredje handlar det om aktiebokens offentlighet. Del råder total enighet om behovet av allmän insyn. Den bakomliggande tanken är alt möjliggöra kunskap om resp. aktieägares inflytande över del aktuella bolagets verksamhet. Mot denna bakgrund är det oförståeligt all insynsmöjligheten knytes till antalet aktier i stället för till aktiernas röstvärde. Det är ett gammalt liberalt krav alt utgå från röstvärdet i slällel. Därför har vi också reserverat oss. Vår reservation stöds av centerpartiet och miljöpartiet.

Den fjärde punkten, slutligen, gäller en uppföljning av lagen. Del handlar, som jag har sagt, om ett rättsligt systemskifte. Därmed följer ofrånkomligen en osäkerhet i lagens tillämpning. Folkpartiet delar centerpartiets uppfattning att del finns ett självklarl behov av utvärdering. Detta kommer närmare all motiveras av Martin Olsson.

Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall lill reservationerna 1, 3, 4 och 5.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kontobaserat aktiesystem

ROLF DAHLBERG (m) replik;

Herr talman! Bengl Harding Olson uttryckte en viss förvåning över att vi moderater inle hade ställt upp på den cenlermolion som Bengt Harding Olson nu talade för när det gäller ansvaret för Värdepapperscenlralen gentemot aktieägarna. Bengl Harding Olson förespråkar alltså ett strikt ansvar. I såväl propositionen som utskottets belänkande har vi från majoriteten mycket ingående redogjort för vad kontrollansvaret innebär. De enskilda får fullgoda garantier för all hållas skadeslösa vid förluster som uppkommer lill följd av systemet. Vi säger också all Värdepapperscenlralen skall vara garderad mol praktiskt taget alla länkbara händelser som kan göra all systemet sätts ur funktion. Del som gör alt del Bengl Harding Olson nu säger och det som skrivs i den reservation som folkpartiet har undertecknat tillsammans med centerpartiet och miljöpartiet är så märkligt är följande. Del kontroll-

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kontobaserat aktiesystem

syslem som förordas av utskottet och som har blivit spikat nästan i detalj i betänkandet ger aktieägarna en slörre garanti för alt de skall få ersättning än ett system med strikt ansvar, som Bengt Harding Olson förespråkar. Det finns ju undanlag från det strikta ansvaret när del gäller force majeure. Vi har sagt atl VPC måste gardera sig mol t.ex. strömavbrott, sabotage av olika slag och naturkatastrofer som kan inträffa, l.ex, åsknedslag. Det är alltså ett bättre system som majoriteten förespråkar än del som Bengl Harding Olson nu talar för. Men det är ju vanligt atl Bengt Harding Olson talar om del strikta ansvaret, och många gånger brukar vi moderater hålla med Bengt Harding Olson om all del är ett bra sätt när del gäller atl reglera. Men i del här speciella fallet har vi ett system som är överlägset det som Bengl Harding Olson lalar varmt för. Därför har vi moderater ställt oss bakom majoritetens skrivnini; i detta avseende.

BENGT HARDING OLSON (fp) replik;

Herr talman! Jag vill lill en början säga att del inte är på det sättet som Rolf Dahlberg säger all en cenlermolion ligger lill grund för den linje om skadeståndsansvar som folkpartiet nu driver. Jag vill erinra uiskotiels ordförande om alt vi i folkpartiet fakliskl själva har motionerat om della, vilket framgår tydligt av betänkandet, men jag kan inte hänvisa lill sidan. Vi anser all detta är en mycket viktig angelägenhet, och centerpartiet tycker på samma sätt, vilket gläder oss. Vi har även stöd av miljöpartiet.

Del sägs nu här atl den linje som moderaterna, tillsammans med bl.a. socialdemokraterna, driver ger en större garanti än det strikta ansvaret för att den enskilde skall få skadestånd. Det innebär väl alt Rolf Dahlberg går i god för del. Men del finns de som tycker tvärtom och alltså inle som Rolf Dahlberg. Jag har i min hand en myckel intressant analys av en välrenommerad professor, nämligen Jan Hellner. Jag kan göra en kopia och överlämna lill Rolf Dahlberg. Av denna analys framgår all professor Hellner inle har samma åsikt som Rolf Dahlberg. Problemen uppkommer om det blir tvist i domstol och om domstolen kan nöja sig med atl hänvisa sig lill ell uttalande av Rolf Dahlberg i parlamentet eller om den skall utgå från professorns analys. Jag är rädd för alt den enskilde kommer atl dra del kortaste strået och förlora den processen.

Del har också sagts all skillnaden inle är stor men atl den finns, vilket är tillräckligt. Del hade varit mycket enkell för moderaterna, som tillsammans med oss har stött åsikten alt man skall ha en generös inställning vid felaktig myndighetsutövning, all stödja oss och hjälpa den enskilda aktieägaren för atl ge honom eller henne elt generöst skydd även vid felaktig dalaregistrering.

ROLF DAHLBERG (m) replik:

Herr talman! Bengl Harding Olson säger alltså att hans förespråkade modell för reglering är säkrare för den enskilde aktieägaren. Men del som slår i betänkandet innebär ju inte alt det är mina privata ord som en domstol längre fram eventuellt skall hänvisa lill ulan del är ju lill vad utskottet och så småningom riksdagen har fattat beslut om. Det innebär all orden väger tungt, Bengl Harding Olson, dvs. alt den enskilde skall få fullgoda garantier

för att hållas skadeslös vid förluster som uppkommer till följd av systemet. Del ges också exempel på vilka åtgärder som VPC måste vidta för all garantera all den enskilde aktieägaren blir skadeslös vid ett eventuellt fel. I utskottets betänkande slår del också alt del förordade systemet "i praktiken ger den skadelidande en väl så förmånlig ställning som ett rent strikt ansvar, från vilket undantas skador lill följd av vissa extraordinära händelser av den art som brukar benämnas force majeure".

Jag tycker atl Bengl Harding Olson blåser upp den här frågan och vill göra den större än vad den är. Men faktum är ju atl en domstol skall se på hur lagstiftaren har motiverat sitt beslut. Det är alltså inle vad utskottets ordförande eventuellt har sagt som domstolen skall hänvisa lill ulan lill vad utskottet och riksdagen har fatlat beslut om. Då tror jag alt Bengt Harding Olson kan känna sig helt lugn när del gäller eventuella skador som kan drabba aktieägare i framtiden.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kontobaserat aktiesystem

BENGT HARDING OLSON (fp) replik;

Herr talman! Det är självklart att lagutskottets betänkande väger tungt, det är jag själv angelägen om att det skall göra. Men del måste också vara synkroniserat med del verkliga rättsläget. När det i propositionen sägs atl det finns fullgoda ersältningsmöjligheler är det, för atl uttrycka del lindrigt, en sanning med modifikation.

En viktig rättskälla är just vad de rällslärde säger. Och del råder ju inga tvivel på den punkten. Jag kan som en avslutande anmärkning läsa urprofes-sor Jan Hellners analys. Han säger: Kontrollansvarel är, som framhölls inledningsvis, en nyhet i nordisk lagstifining. Del är avsett alt utgöra en uppmjukning av det tidigare gällande strikta ansvaret som gjorde undantag blott för omöjlighet.

Det är precis på detta sätt som jag har formulerat della. Men detta är en svår fråga, Alla nyanserade bedömare kan i varje fall vara eniga om alt del råder en osäkerhet om denna tillämpning. För en liberal är del självklarl atl i sådana situationer ta ställning för den enskilda människan. Osäkerhet i lagstiftningen skall inle innebära att den drabbar den enskilde, tvärtom. I sådana fall skall man göra en bedömning som är lill den enskildes fördel. Det hade varit bra om vi hade fått höra även Rolf Dahlberg säga det här och nu.

MARTIN OLSSON (c);

Herr talman! Sedan regeringen i våras framlagt propositionen om kontobaserat aktiesystem har vi från centern väckt en motion där vi kritiskt granskar förslaget ur bl.a. skadestånds-, säkerhels- och integritelssynpunkl. Vi fann däremot inle anledning alt avstyrka propositionen. Propositionen innebär myckel kortfattat att aktiebreven avskaffas i alla s.k. avstämningsbolag, dvs. för sådana vilka Värdepapperscenlralen för aktieboken. De rättsverkningar som hittills har varit förbundna med aktiebrevet knyts, som tidigare talare har påpekat, enligt propositionen lill registrering på konto hos Värdepapperscentralen.

Vår kritiska granskning av propositionen ledde lill ett flertal synpunkter och yrkanden i vår motion L20. De fem reservationer som har fogats lill ul-skotlsbetänkandel bygger alla mer eller mindre på vår motion och dessutom

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kontobaserat aktiesyslem

i stor utsträckning på folkpartiets motion L21, som i flera avseenden innehåller yrkanden som motsvarar dem i centerns motion.

För att inle onödigtvis förlänga talartiden vill jag när det gäller reservation 1, om strikt ansvar i stället för konlrollansvar, reservation 4 om grunderna för aktiebokens offentlighet, samt del särskilda yttrandet 1, om Värdepapperscenlralens regressrätt, hänvisa lill vad Bengt Harding Olson just har anfört.

Från centerns sida ser vi det som myckel angelägel att de som drabbas av skador eller förluster på grund av Värdepapperscenlralens åtgärder garanteras skälig ersättning. Del är därför vi i vår motion framförde krav på strikt ansvar. Det är den frågan som just har föranlett det replikskifte vi nyss hade här. Och det är därför som vi tillsammans med folkpartiet och miljöpartiet reserverar oss för strikt ansvar. Del är av samma anledning som vi i centern i reservation 2 föreslår all vid bestämmande av skadestånd hänsyn även skall las lill omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Vi vill alltså att del skall vara möjligt all få ersättning för ideell skada, vilket vi tyvärr blev ensamma om alt kräva i utskottet.

Jag vill i delta sammanhang erinra om atl skadeståndsbeslämmelser som medger ett hänsynstagande även lill andra omständigheter än de av rent ekonomisk natur sedan länge har funnits inom arbetsrätten och under senare lid även införts på immalerialrällens område. Också dalalagen innehåller en sådan regel. Del kan dessutom påpekas alt i det förslag till lag om förelagshemligheter, som ännu inle har slutbehandlats av riksdagen, finns en motsvarande bestämmelse. Reglerna i de nämnda olika lagarna har motiverats med all del ofta kan vara svårt för den enskilde atl visa storleken av en för-mögenhelsskada som drabbat honom och alt ersättning bör kunna utgå för den kränkning som den skadelidande utsatts för även då han inte kan bevisa någon ekonomisk skada.

Enligt centerns mening finns samma skäl all införa sådana regler även i
aktiekontolagen, eftersom motsvarande situationer kan uppstå för den en
skilde inom del område som denna lag skall reglera. Väsentligt för oss är
atl skadelidande får rätt lill full ersättning. Justitieministerns motivering i
propositionen för att inte föreslå alt ideell skada skall vara skadeståndsberäl-
ligad är myckel anmärkningsvärd. Efler all ha redovisat all en sådan regel
finns i datalagen anför nämligen justitieministern på s. 85 i propositionen att:
"Man kan ställa frågan om möjligheten lill ersättning för ideell skada bör
finnas också i de nu aktuella situationerna ." Men justitieministern fort
sätter: "Enligt min mening är sådan skada så pass opraktisk vid dessa rent
ekonomiska transaktioner, all det är onödigt alt belasta aktiekontolagen
med regler härom."

Varför en ideell skada skulle vara "så pass opraktisk" har jag inte lyckats få klarhet i under utskottsbehandlingen, och ulskottsmajoritelen undviker atl citera propositionen i denna del. Ulskottsmajoritelen uttrycker sig i stället ganska försiktigt när vårt yrkande avstyrks. Majoriteten hävdar nämligen all utskottet i vart fall för närvarande inte är berett alt förorda att aktiekontolagen kompletteras i enlighet med centerns förslag. Sedan vill ulskoltsma-jorilelen gardera sig för all man nu kanske intar en felaktig hållning. Utskottet anför nämligen alt frågan om sådan ersättningsregel får las upp till ytlerli-

gare överväganden om det uppkommer svårigheter för de skadelidande all bevisa vilka ekonomiska skador som uppkommit.

I motsats lill majoriteten anser vi centerpartister att riksdagen nu - och inte eventuellt i framtiden - skall införa en regel om ersättning för ideell skada i aktiekontolagen. Vi anser all en sådan regel skulle utgöra ell värdefullt komplement när del gäller att garantera fullgoda ersältningsmöjligheler ål dem som drabbas av skada lill följd av fel i samband med registreringen i det nya systemet.

Herr talman! Del är viktigt atl del kontobaserade värdepapperssystemel inle medför försämringar i fråga om integritet och rättsskydd för aktieägarna och andra aktörer på aktiemarknaden, liksom det är viktigt att säkerhet och kontroll är tillfredsställande i det nya systemet. Eftersom del är ell nytt system och en ny lagstiftning bör riksdagen begära atl regeringen gör en fortlöpande uppföljning och utvärdering av systemets konsekvenser i fråga om rättsförhållanden, säkerhet och sårbarhet samt kvalitet i övrigi. Dessa synpunkter framfördes både i centerns och folkpartiets motioner. I näringsuiskoliets ytirande lill lagutskottet återfinns en avvikande mening, vari dessa motionskrav stöds förutom av centern och folkpartiet även av moderaterna och miljöpartiet. Dessa fyra partier står även bakom reservation 3, i vilken vi begär elt riksdagsuttalande om en sådan utvärdering. Enligt vår mening är del i hög grad naturligt, men också nödvändigt, all så omfattande och i så många människors förhållanden ingripande förändringar som övergången till värdepapperslöst aktiesystem blir föremål för fortlöpande uppföljning och noggrann utvärdering.

Enligt propositionen skall hos Värdepapperscenlralen finnas en särskild nämnd, akliekonlonämnden. Den har berörts av tidigare talare. Nämnden skall ha till uppgift att pröva tvister med anledning av beslut som Värdepapperscenlralen eller elt konloförande institut har fattat med stöd av den föreslagna lagen. Nämnden skall ge rekommendationer om hur en tvist skall lösas. Den av parterna som så önskar kan föra saken till domstol för prövning. Syftet med nämnden är att den enskilde skall få ökade möjligheter att - vid sidan av domstolsväsendet - på ell smidigt sätt få en överprövning av Värdepapperscenlralens eller kontoförande instituts beslut. I vår motion från centern begärde vi all akliekonlonämnden skulle bli ell från Värdepapperscentralen verkligt frislående organ för atl kunna fullgöra sina uppgifter som konflikilösare. Enligt propositionen skall nämnden knytas lill Värdepapperscentralen. Vårt krav fick i näringsutskoltet stöd av de fyra partier som slår bakom den reservation jag nyss nämnde. Samma fyra partier vidhåller kravet i reservation nr 5 i belänkandet. I motsats till majoriteten kan vi reservanter inle finna atl regeringsförslagel om atl knyta akliekonlonämnden lill Värdepapperscenlralen "innebär en fullt godtagbar reglering från rättssäkerhetssynpunkt". Vi hävdar ståndpunkten atl nämnden måste vara helt frislående för alt kunna räll fylla sina viktiga uppgifter och kunna omfattas av fullt förtroende från dem som anser sig inte ha fått rätt behandling av Värdepapperscenlralen. För oss är del främmande alt knyta en nämnd som skall pröva tvister till den ena parlen.

Från centerns sida har vi i olika sammanhang verkai för en begränsning av personnummeranvändningen av inlegritetsskäl. Även när det gäller den

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kontobaserat aktiesystem

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kontobaserat aktiesyslem

föreslagna aktiekontolagen hade vi yrkat i vår motion alt personnummer som idenlifieringsnummer inte skulle komma till användning. Tyvärr synes del inle möjligt för Värdepapperscenlralen att klara av redovisningar till skattemyndigheterna utan att ha registrerat personnummer. Med anledning härav har vi i ell särskilt yttrande tillsammans med moderaterna, folkpartiet och miljöpartiet framhållit våra synpunkter och viklen av all del även på skatteområdet skapas en ordning som inte tvingar andra myndigheter och organ all använda personnummer.

Herr talman! Sammanfattningsvis godtar vi från centerns sida förslaget om kontobaserat aktiesyslem, men vi begär all denna nya verksamhel skall följas upp och utvärderas ur säkerhets- och integritetssynpunkt. Vi begär att möjligheterna att få skadestånd för den som drabbas av skador och förluster på grund av den nya verksamheten skall bli slörre. Vi begär att offentliggörandet av aktieinnehav skall vara knutet till röstandel i ell bolag, och vi begär atl akliekonlonämnden, som jag nyss nämnde, som skall lösa tvister skall vara hell frislående.

Med della, herr talman, yrkar jag bifall till samtliga de fem reservationer som har fogals lill belänkandet.

ELISABET FRANZÉN (mp):

Herr talman! Inom miljöpartiet är vi inte glada över del här kontobaserade akliesyslemel för registrering av aktier och andra värdepapper.

- Del är ett monopol och ett obHgalorium med den makt över människor som del innebär.

- Aktieägaren blir bunden lill ell konloförande institut och förlorar därmed friheten att välja var han eller hon vill handla med sina olika värdepapper. Del är en frihet som många små investerare sätter högt.

- Systemet är ännu ett i raden som kan användas och kommer atl användas till atl kontrollera medborgarna och deras angelägenheter.

Systemet har emellertid också en del fördelar.

- Hanteringen av värdepapper blir mer enhetlig och rationell.

- Genom kortare handläggningslider minskas troligen förutsättningarna för penningslös spekulation.

- Aktiespararen behöver inte riskera att bli av med sina besparingar genom l.ex. brand eller stöld i hemmet, eftersom ägandet nu inte är knutet lill innehavet av ett papper utan lill registreringen hos VPC.

- Datasystemet verkar vara tillfredsställande ur säkerhetssynpunkt när det gäller angrepp utifrån.

Jag vill i del här sammanhanget peka på det jag tycker utgör brister i vår beredning av del här ärendet inom lagutskottet. När det gäller de delar som handlar om bolagsräll och skadeståndsansvar så har som vanligt kunnandet och kompetensen funnits hos både vår utmärkta utskoltspersonal och bland utskottets ledamöter, men del centrala i den här frågan är bedömningen av della gigantiska datasystem. I den bedömningen har utskollel inle haft till-

gång lill egna experter, ulan vi har fått lila till systemets egna konstruktörer. Vi har varit hänvisade lill Värdepapperscenlralens egen presentation och egna försäkringar om att systemet är förträffligt. Det är klart otillfredsställande. Del är också ell olustigt förhållande att Värdepapperscenlralen har kommit överens med Trygg-Hansa om atl nyemittera ett myckel stort anlal aktier med hjälp av det nya systemet redan i början av december i år och atl utskottets handläggning har anpassats lill den tidsplanen.

Miljöpartiet har tagit mycket allvarligt på säkerhetsaspekterna. Vi har sådan kompelens inom vår riksdagsgrupp atl vi har kunnat ställa relevanta frågor lill Värdepapperscenlralen. Efler alt ha analyserat frågesvaren och övrig information har vi kommit fram lill atl systemet är välkonslrueral och jämförelsevis säkert för externa angrepp. Vi har också tagit hjälp av experter utanför vär riksdagsgrupp.

Efter all ha vägt för och emot har vi alltså - med stor tvekan - bestämt oss för att inle motsätta oss ett införande av systemet i det här lägel. Elt avgörande skäl är atl vi på det sättet kan ge stöd ål de förslag om uppföljning och kontroll som framförts.

Del här är, som vi tidigare hörde, elt systemskifte. Det är också ell mono-polsyslem som den som vill äga värdepapper måste vara ansluten lill. Det borde vara självklarl alt det skall följas upp och utvärderas när del gäller sådant som den enskildes rällssituation, säkerhet och sårbarhet. Systemet må vara väl konstruerat för intrång utifrån, men erfarenheterna från bankvärlden visar att de flesta dalabroli begås av insiders, ofta av personer i nyckelfunktioner och av personer som varit anställda under lång tid.

Hell nyss avslöjades l.ex. en liga som organiserade stölder från bankkonton genom förfalskade utlagsorder, inkoppling på telefonnätet m.m. Delta skulle kunna göras också inom del syslem som nu kommer atl godkännas. Jag yrkar därför bifall lill reservation 3, om uppföljning och utvärdering av lagstiftningen, och lill reservation 1, eftersom vi anser all ett rent, strikt ansvar för VPC ger elt bättre skydd än kontrollansvar för den skada som kan drabba den enskilde vid fel.

Del har här talats om vilket som är bäst; konlrollansvar eller strikt ansvar, och enligt de jurister som vi har talat med är kontrollansvarel ell nytt institut, som har införts för all användas vid handel, bl.a. vid fel i samband med köp, inle med tanke på systemfrågan. Vi har därför vall ett rent, strikt ansvar.

De konloförande instituten spelar en viktig roll i det kontobaserade aktie-systemet. Det är därför rimligt alt de skall vara ansvariga gentemot Värdepapperscentralen förde fel som de själva gör. Miljöpartiet står därför bakom del särskilda yttrandet nr 1, som handlar om regressansvar. Milt namn har tyvärr fallit bort i betänkandet - av del har jag lärt atl man bör läsa utskotts-protokollen noga.

Jag vill också yrka bifall till reservation 4, Avgörande för allmänintresset när del gäller insyn i aktieinnehav bör vara makten och inflytandet i första hand, inte värdet i kronor och ören.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kontobaserat aktiesystem

LENNART ANDERSSON (s):

Herr talman! År 1980 uppgick den registrerade omsättningen på Stockholms fondbörs lill ca 7 miljarder kronor. Redan år 1986 hade omsättningen

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Konlobaseral aktie-systei7i

stigit till 140 miljarder kronor - en Ijugofaldig ökning. Också den övriga värdepappershandeln har ökat mycket kraftigt. Del slora anlal värdepapper som handeln numera omfattar innebär betydande hanieringsmässiga problem. Hanteringen är orationell och kostsam och medför också säkerhetsrisker i form av stöld och förfalskning, uteblivna leveranser och liknande. Den senaste tiden har vi i annonser i dagspressen kunnat se alt ett av våra största försäkringsbolag skall ombildas till aktiebolag med försäkringstagarna som aktieägare, I nuläget innebär det att del måste utfärdas 700 000 nya aktiebrev lill ca 900 000 nya ägare. Del här skulle innebära en enormt stor påfrestning på del nuvarande pappersbaserade systemet, och rättsförluster lill följd av förseningar i hanteringen skulle knappast ha gått atl undvika.

Mot denna bakgrund bör man se med tillfredsställelse på all del nu föreligger elt färdigt lagförslag om övergång till elt konlobaseral aktiesyslem. Förslaget är resultatet av ett noggrant beredningsarbete och bygger i sina huvuddrag på de riktlinjer som riksdagen godkände i december 1988. Förslaget innebär all systemet med akliebrev avskaffas i alla avstämningsbolag, dvs. sådana aktiebolag som tillämpar s.k. förenklad akliehanlering och där VPC för aktieboken. I praktiken handlar del om de bolag som är noterade vid Stockholms fondbörs och därutöver om ytterligare elt par hundratal bolag.

Som jag nämnde bygger del nya systemet på alt några aktiebrev inte längre kommer atl utfärdas. I stället kommer de rättsverkningar som för närvarande är förenade med själva akliebrevet alt knytas lill registrering av aktieinnehavet på elt särskilt konto hos VPC. Varje gång en förändring av innehavet registreras på kontot får aktieägaren en skriftlig underrättelse. Han kan också när som helst på begäran få ett utdrag som visar vad som finns registrerat på kontot. Dessutom får han alllid i början av varje år elt aktuellt utdrag över vilka innehav som är registrerade på hans konto. De här utdragen kommer på elt tydligt sätt all ange all registreringarna avser värdepappersinnehav och också i övrigt atl utformas så atl de kan användas för att styrka innehavarens rätt. Del är alltså väl sörjt för alt övergången lill det kontobaserade systemet skall kunna ske ulan all de enskilda aktieinnehavarna behöver känna osäkerhet inför vad del nya systemet innebär för deras del.

De som skall vidta de olika registreringsålgärderna är särskilda kontoförande institut som har möjlighet all lägga upp och gå in i aktiekontona. För alt de skall få fungera som elt konloförande institut krävs tillstånd av VPC, och instituten skall stå under bankinspektionens tillsyn. De som kan komma i fråga som konloförande institut är alltså i första hand banker och fondkom-missionärer.

Del nya kontobaserade systemet kommer all fylla högt ställda krav när del gäller funktion och säkerhet. Också de rättsliga frågor som aktualiseras i samband med övergången har på ett tillfredsställande sätt kunnat lösas. Om della råder del en ganska stor enighet, och jag noterar atl inte någol parti i riksdagen längre är emot del lagsliflningsförslag som riksdagen nu skall ta ställning till.

På enstaka punkter har emellertid företrädare för andra partier kritiserat de lösningar som utskottet står bakom. Sålunda har de som står för reservation nr 1 påstått all bestämmelserna om VPC;s skadeståndsansvar inle skulle

ge de skadelidande ett tillräckligt skydd. Del är en uppfattning som vi från majoritetens sida inte kan dela. Som framgår av lagutskottels belänkande (s. 15) innefattar utskottels förslag om s.k. kontrollansvar elt myckel långtgående ansvar för olika skador som kan drabba den enskilde. Ansvaret omfattar samtliga skador som kan hänföras till VPC;s interna förhållanden. Dessutom skall VPC ersätta skador på grund av händelser som ligger utanför dess kontroll, under förutsättning alt VPC skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit skadeverkningarna. Utskollel betonar i betänkandet atl det i detta avseende måste krävas långtgående åtgärder av VPC för atl gardera systemet mot risker av olika slag. Exempel på sådana risker är strömavbrott, naturkatastrofer, obehöriga intrång av utomstående och sabotage. Härtill kommer atl VPC för atl undgå ansvar måste visa all följderna av okonlroller-bara händelser inte kunnat övervinnas. I praktiken ger detta stränga ansvar ett väl så starkt skydd för den enskilde som ett rent strikt ansvar, från vilket undantag görs för skador på grund av force majeure-händelser.

Mol denna bakgrund anser utskottet atl motionärernas önskemål om ell strikt ansvar är helt tillgodosett genom de föreslagna bestämmelserna om konlrollansvar. Del har alltså i praktiken myckel liten betydelse om VPC;s skadeståndsansvar utformas som ett konlrollansvar eller som ett strikt ansvar. Anledningen lill all utskottet har hållit fast vid kontrollansvarel är all vi inle har ansett det rimligt alt VPC undantagslöst skall slå för ansvaret för rena force majeure-fall. Del skulle innebära att man satte VPC i en fullkomlig särklass när det gäller ansvar för jordbävningar och andra naturkatastrofer Inte ens innehavare av atomanläggningar har någol skadeståndsansvar vid denna typ av kalastrofer.

I reservation 2 av Martin Olsson och Stina Eliasson begärs all aktiekontolagen skall kompletteras med en bestämmelse, som innebär all skadeståndet skall beräknas med hänsyn till andra omständigheter än sådana som är av rent ekonomisk betydelse. Det är myckel svårt all få någon klar bild av vilka omständigheter reservanterna syflar på. Del handlar ju här om rent ekonomiska transaktioner i form av köp och försäljning av aktier och liknande, och jag tror inle all del i de fall vi nu diskuterar finns någol egentligt behov av regler som närmast skulle ha till funktion atl ge ersättning för ideell skada.

Lagutskottet har därför avstyrkt ell krav i en cenlermolion på den här punkten, men vi har lämnat dörren på glänt i skrivningen genom all framhålla alt frågan får tas upp lill ytterligare överväganden om del visar sig all del i den praktiska tillämpningen uppkommer svårigheter för de skadelidande all bevisa vilka ekonomiska skador som har uppkommit.

I reservation 4 kritiseras reglerna om aktiebokens offentlighet. Del har sagts alt de reglerna bör vara knutna lill röstetalet och inle lill antalet aktier som innehas. Aktiebokens offentlighet är en sak som regleras i aktiebolagslagen och har egentligen inget direkt samband med frågan om övergången lill ett kontobaserat aktiesyslem. Vi är emellertid väl medvetna om all de nuvarande offenilighelsreglerna kan diskuteras, och frågan har också ingått som en av de uppgifter som värdepappersmarknadskommillén haft i uppdrag all närmare utreda. Kommittén är nu klar med sitt arbete och överlämnar just i dag sitt betänkande lill chefen för finansdepartementet,

I ulredningsbelänkandel föreslås bl,a, all den nuvarande gränsen vid

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kontobaserat aktiesyslem

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kontobaserat aktiesystem

högst 500 aktier skall bytas ut mot en på vissl sätt konstruerad värdegräns. Del här förslaget kommer med all sannolikhet all skickas på remiss och sedan bli föremål för beredning i sedvanlig ordning. Det finns därför inle någon anledning för riksdagen alt nu göra något tillkännagivande i saken.

Herr talman! Till sist vill jag göra några korta kommentarer till reservationerna 3 och 5, I reservation 3 föreslås all riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna alt det i hög grad är naturligt och också nödvändigt alt elt så omfattande lagförslag som del nu aktuella blir föremål för uppföljning och utvärdering. Inom lagutskottet har vi den praxisen all vi med förenade krafter brukar följa upp verkningarna av alla större lagförslag som vi behandlar. Vi är ett av de utskott som gör flest besök ute i landet för att med olika myndigheter diskutera återverkningarna och hur våra lagförslag har tagits emot. Regeringen har sitt system för all följa upp olika lagförslag.

Vi har den uppfattningen i majoriteten att det inle behövs något särskilt tillkännagivande på den här punkten. Vi har som riksdagsledamöter ett stort ansvar, och del ankommer på oss all också bidra till att följa upp sådana här stora lagförslag. Vi skall från lagutskottets sida myckel gärna göra nya studiebesök och kontrollera hur lagen tillämpas så småningom, men den här lilla modenyheten, som börjar komma i allt fler borgerliga motioner, atl del skall göras tillkännagivande till regeringen om uppföljningen av varje lagförslag, är onödig - det sker en automatisk uppföljning av sådana här större lagförslag.

Reservation 5 berör akliekonlonämndens ställning. Reservanterna menar, att om nämnden verkligen skall kunna vara fristående måste den även i administrativt och ekonomiskt hänseende göras oberoende av VPC, Reservanterna har dock inte angett något förslag till hur nämndens verksamhet skall finansieras och inte heller några synpunkter på hur stort kansli som i så fall behövs.

Jag menar atl del viktigaste är ledamöternas självständighet och integritet i sitt arbete - del är det som är avgörande för nämndens anseende och dess oberoende ställning. Det är inle kontorslokalernas placering och finansieringen av administrationen som är det mest betydelsefulla. Jag utgår från att de personer som kommer alt utses till ledamöter i nämnden mycket väl uppfyller de krav som jag här har ställt.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan i dess helhet och avslag på motionerna.

MARTIN OLSSON (c);

Herr talman! Med anledning av Lennart Anderssons synpunkter på vissa reservationer vill jag påpeka några saker Då del gäller Värdepapperscentralens ansvar finns del två reservationer. Den ena gäller strikt ansvar, och den andra, som enbart centern slår bakom, gäller ansvar för ideell skada. Jag skall ta upp den senare.

Gemensamt för båda reservationerna är atl del är viktigt alt de som har kontakterna med VPC har fullgoda säkerheter för atl få ersättning om skador och förluster uppstår. Vi måste, som Elisabel Franzén påpekade, komma ihåg alt VPC är ett monopolföretag. Om vi blir illa behandlade av en bank kan vi byta bank, men om vi blir illa behandlade av VPC har vi inte

någon möjlighet alt byta. Ur den synpunkten är det särskilt viktigt atl skadeståndsreglerna är myckel generösa.

När del gäller kravet på ersättning för ideell skada redovisade jag i milt anförande att det i flera lagar, bl.a. arbetsrältslagen, dalalagen och förslaget till lag om förelagshemligheler, ges möjlighet till sådan ersättning. Det är rimligt, skäligt och nödvändigt alt motsvarande regler införs i aktiekontolagen. Varför skall man, som utskoitsmajoriteten skriver, vänla och se om det möjligen kan behövas i framliden? Varför måste skador uppstå innan man kan föra in skäliga regler i lagen? Vi vill att reglerna förs in innan skadorna har uppstått, eftersom det eventuellt kan uppkomma förluster.

Frågan om utvärdering har blivit en modenyhet i borgerliga motioner, enligt utskottets vice ordförande. Anledningen lill atl vi har med kravet i detta speciella fall är atl det är en helt ny verksamhet. Som Lennart Andersson och flera har påpekat, berör verksamheten många människor, eftersom ak-liehandeln är så omfattande och aktieinnehavet nu är spritt till en stor del av svenska folket.

Det är ur den synpunkten som vi reservanter har framfört att del finns anledning för riksdagen att ge regeringen klart till känna hur vi ser på behovet av uppföljning. Det minskar inle behovet av att utskollel gör studiebesök m.m., men jag ser fram emot att Lennart Andersson föreslår vissa utskotts-initiativ i denna fråga i framtiden om del behöver göras någonting.

Vi reservanter vill atl akliekonlonämnden skall vara frislående. Vi får kritik både för alt vi vill att den skall vara frislående och för all vi inle har angett vilka kostnader den kommer att dra och hur stort dess kansli skall vara. Vi har inle möjlighet alt utreda del inom utskottet, ulan vi vill, som framgår av reservationen, ge regeringen till känna att del skall utformas ett sådanl system, och då är del regeringens sak att pröva vilka kostnader som kan uppkomma på grund av kansliets storlek. Det viktiga är atl akliekonlonämnden fungerar väl. Alt fristående nämnder av del här slaget har stor betydelse visar l.ex. allmänna reklamationsnämnden.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kontobaserat aktiesystem

BENGT HARDING OLSON (fp).

Herr talman! Jag vill bemöta Lennart Andersson på ell par punkter. En av dem gäller frågan om Värdepapperscenlralens skadeståndsansvar gentemot en enskild aktieägare. Enligt propositionen och lagutskottets majoritet skall man bygga på del s.k. kontrollansvarel. Vi i minoriteten anser att det skall vara fråga om strikt ansvar. Eftersom jag förstått av debatien och diskussionen här att man lalar om litet olika begrepp när det gäller strikt ansvar, är del angelägel alt påpeka skillnaden mellan strikt ansvar som bygger på den s.k. omöjlighetsläran och strikt ansvar som bygger på force majeure. Jag vill poänglera att reservanterna - det framgår också av reservationen - talar om ett strikt ansvar. Det är i "dagligt" juridiskt tal detsamma som strikt ansvar med undantag bara för omöjlighet. Med den inställningen, Lennart Andersson, är det ovedersägligen på det sättet atl minoritetens ståndpunkt är förmånligare för den enskilde aktieägaren. Vår inställning ger del skydd som propositionen utlovar men varken regeringen eller utskottets majoritet lever upp lill, nämligen alt, som man säger, bereda den drabbade fullgoda ersältningsmöjligheler. Del kan aldrig kontrollansvarel göra.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kontobaserat aktie-system

Man kan lill delta också foga den reflexionen att när vi nu äntligen i lagutskottet har enats, inkl. socialdemokraterna, om att vi skall ha en generös syn på enskilda människor som skadehdande vid felaktig myndighetsutövning, så borde logiken kräva att vi har motsvarande generösa inställning även vid felaktig registerföring av VPC.

Till slut också något om aktiebokens offentiighet, eller närmare om behovet av insyn i de svenska maktförhållandena. Menar Lennart Andersson att socialdemokraterna tycker alt inflytandet i ett aktiebolag mer bygger på ak-lieantalet än på röstvärdet? Jag väntar med nyfikenhet på svaret.

ELISABET FRANZÉN (mp):

Herr talman! Jag tänkte säga några ord om akliekonlonämnden såsom svar på Lennart Anderssons inlägg.

I likhet med Lennart Andersson tror jag att de ledamöter som kommer att arbeta i den här nämnden kommer alt ulföra sill arbete med stor integritet. Samtidigt är det så att dessa ledamöter inle kommer att vara de som väljer de ärenden som skall föras upp i nämnden. De kommer heller inte att sammanställa de material- och sakförhållanden som presenteras, utan det kommer tjänstemän alt göra. Del är mycket viktigt alt den enheten är oavhängig och oberoende, så att den enskilde kan få en opartisk bedömning från början till slut. Det är skälet till att vi har stött en oberoende aktiekonlonämnd.

LENNART ANDERSSON (s):

Herr talman! Bara ett par korta kommentarer. Bengt Harding Olson frågade mig om vår principiella uppfattning när del gäller insynen i aktiebolag. Jag redovisade i mitt anförande att finansministern i dag får ta emot en stor utredning där de här frågorna behandlas. Därför tycker jag fortfarande alt det är överflödigt att vi i dag tar upp en stor debatt i den här frågan. Att vi också vill se över de här reglerna visas av att vår regering har tillsatt en utredning som nu är färdig och kommer med förslag. Sedan får vi fortsätta att diskutera de här frågorna när vi dels har fått läsa hela betänkandet, dels fått se remissvaren osv. Jag har på den punkten inget mer atl tillägga utöver del jag sade i milt anförande.

Likaså vill Bengt Harding Olson i dag myckel gärna ta upp en stor debatt om skadeståndsansvarets utformning i allmänhet, inte bara i den här aktuella frågan, utan han vill gärna gå litet vidare. I det fallet håller regeringen nu på att tillsälta den parlamentariska utredning som vi har begärt för att se över skadeståndsbestämmelserna. 1 den aktuella fråga som ligger på riksdagens bord i dag anser jag och vår partigrupp alt det s.k. kontrollansvarel är tillräckligt. Vi har för dagen inte alls några krav på att gå längre. Bengt Harding Olson vet mycket väl atl när vi gjorde vårt studiebesök på VPC kunde deras egna jurister inte heller peka ut några konkreta fall där kontrollansvarel inle skulle räcka till. Vi anser alt delta myckel väl räcker i det aktuella fallet.

Till Elisabel Franzén vill jag säga att oavsett om akliekonlonämndens kontorslokaler kommer all ligga i VPC:s lokaler eller inle är det nämndens handläggare och tjänstemän som skall ta fram del material som nämnden skall behandla. Det är riktigt atl det ytterst är nämndens ledamöter och

nämndens arbete som är avgörande för självständigheten och integriteten och inle de yttre ramarna för hur nämnden skall arbeta och var den sitter någonstans,

BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr talman! Skillnaden mellan konlrollansvar och strikt ansvar är svår alt exakt ange i varje situation. På den punkten kan jag gärna hålla med Lennart Andersson, Men skillnaden existerar bevisligen. Jag har till stöd åberopat professor Jan Hellner och jag vill gärna göra del igen. Därmed tycker jag att jag också har bevisat all skillnaden föreligger.

Det kan uppkomma situationer då det kan vara mycket hårt emot VPC att kräva all VPC skall betala skadestånd lill en enskild aktieägare, exempelvis från del enormt stora förelag inom försäkringsbranschen som nu skall göras till aktiebolag med, som Lennart Andersson sade, 900000 nya aktieägare, en mängd av småsparare och små försäkringstagare. Del kan alltså vara svårt att lägga ell ansvar på VPC för varje fel som uppkommer.

Men jag tycker atl del skulle vara ännu myckel svårare atl låta den enskilde lille aktieägaren stå för de fel som han absolut inte har varit med om att orsaka. Del tycker jag är en mycket rimlig inställning i ett rättssamhälle, all den enskilde som oförskyllt har drabbats av något skall hållas skadeslös. Del gör mig ännu mindre ont att lägga detta hårda ansvar på VPC. VPC är visserligen inte formellt en myndighet, men i princip gör jag gällande alt VPC är likställt och skall jämställas och behandlas som om det vore en myndighet, detta i kraft av att VPC har en monopolställning. Det är VPC och ingen annan som får föra delta enorma register. Den rättigheten skall balanseras med ett rejält ansvar för VPC:s egen verksamhet..

Slutligen vill jag beträffande insynen i aktiebolagen göra den tolkningen -jag vet inle om del är en övertolkning- atl Lennart Andersson och socialdemokraterna är överens med folkpartiet om atl det reella inflytandet sitler i röstvärdet och inle i röstantalet. Då hade det legal nära till hands alt ställa upp och rösia för vår reservation, inle för att binda sig i detaljer men för att ange en färdriktning - hur vi vill atl den proposition som kommer i framtiden skall se ut. Del hade varit bra för parlamentet och för regeringen, och det hade varit tacknämligt atl få höra del här och nu.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kontobaserat aktiesystem

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 9 §.)

5§ Föredrogs lagutskottets betänkande

1989/90;LU7 Ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag (prop. 1989/90:8),

skatteutskottets betänkanden

1989/90;SkUl2 Dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna (prop. 1989/90:33) samt

Riksdagens protokoll 1989190:31

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Immunitet och privilegier för en EG-delegation

1989/90;SkU13 Dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna beträffande skatter på arv och gåva (prop. 1989/90:39).

Talmannen konstaterade att inga talare var anmälda. (Beslut fattades under 9 §.)

6 § Immunitet och privilegier för en EG-delegation

Föredrogs justilieulskoltels betänkande 1989/90;JuUl 1 Immunitet och privilegier för en EG-delegation (prop.

1989/90:36).

KENT LUNDGREN (mp);

Herr talman! När jag hörde talas om all en extra proposition var på väg till justitieutskottet, tänkte jag; Hoppsan, här är del någonting som har med våldet alt göra och som man antagligen har bråttom atl genomföra. Men döm om min besvikelse när det visade sig handla om immunitet och privilegier för en EG-delegation,

Vi har ju av gammal hävd elt anlal regler gällande för vilka och vad som skall få immunitet enligt diplomatiska premisser. Det har hittills varit erkända stater och också mellanfolkliga organisationer där Sverige är medlem. EG är inte en erkänd stat, och Sverige är inte medlem i EG - om vi nu skulle betrakta EG som en mellanfolklig organisation.

Alt det är så bråtlom med hanteringen av den här propositionen har också förvånat mig litet; den skall gälla med retroaktiv verkan från den 1 november. Men efter några svängar i utskottet och snabbehandling har vi den i alla fall redan i kammaren. Jag måste säga atl det finns länder och atl del finns statsbildningar - visserligen utan eget land - som vi borde ha erkänt för länge sedan. Då är det väldigt svårt, men del är klart att det då inle heller finns några pengar alt tjäna. Del går väldigt fort när det gäller EG och svensk "inkörning" i EG.

I utskottets text åberopas bl.a. alt Norge har givit EG-kommissionen diplomatiska rättigheter. Ja, det är mycket som Norge har gjort och som vi inle har gjort. Norge har gått med i bl.a. NATO. Det har inte vi gjort, och det skall vi väl inte heller göra, förhoppningsvis.

Men när utskottet skriver alt det förehgger särskilda omständigheter när del gäller Sveriges förhållande till EG, så kan jag hålla med. Vi är på väg in med expressfart. Som jag har sagt i andra sammanhang har jag ingenting emot mellanfolkliga organisationer och mellanfolklig gemenskap. Jag vill dock icke se Sverige som Europas Norrland - och jag är rädd alt det kommer alt hända i den här konstellationen.

Vi har i många sammanhang förr i liden anklagals för alt slå med mössan i hand för överheten. Jag har en känsla av att vi gör det nu också, och det är ell led i den här smyginslallalionen, som jag ser det.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen och därmed avslag på propositionen.

BRITTA BJELLE (fp);

Herr talman! EG-kommissionen företräder den Europeiska kol- och stålunionen, den Europeiska ekonomiska gemenskapen och den Europeiska atomenergigemenskapen.

Sverige och EG har alltsedan organisationens tillkomst 1958 - del gällde egentligen då EG;s företrädare - upprätthållit nära och permanenta förbindelser. Redan 1959 upprättade Sverige en delegation i Bryssel. EG har däremot hittills inte haft någon motsvarande delegation i Slockholm. Förbindelsen har endast upprätthållits genom den svenska delegationen i Bryssel. Sverige har nu undertecknat en överenskommelse med EG-kommissionen om upprättande av en delegation i Sverige.

Under årens lopp har Sverige och EG träffat ett flertal överenskommelser på olika områden. Dessutom förekommer elt omfattande samarbele mellan Sverige och EG. Del finns därför från Sveriges sida ett starkt önskemål om atl en delegation skall upprättas här. Då underlättas vårt samarbete med EG på samma sätt som utländska beskickningar underlättar vårt samarbele med deras hemländer.

För atl EG-delegalionen skall kunna fungera på elt godtagbart sätt har utskottet ansett del vara viktigt atl delegationens medlemmar jämte deras familjer, och vissa andra personer, tillerkänns immunitet och privilegier på samma sätt som gäller för utländska beskickningar i Sverige. Därför har utskollel också föreslagit detta, och jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Immunitet och privilegier för en EG-delegation

BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Britta Bjelle tog inte upp det faktum att kommissionen nu får status som juridisk person i Sverige; del är närmast del som min motion handlar om.

EG-kommissionen har nu upprättat en delegation i Stockholm. Jag delar utrikeshandelsminisler Anita Gradins glädje över detta, som den uttrycktes i Grands spegelsal i förrgår vid öppningsmotlagningen.

Sverige vill självfallet bibehålla och fördjupa de goda förbindelserna med EG.

Samtidigt är del självklart atl vi skall "bevara vårt lands oberoende, så alt vi i alla lägen har frihel alt ulveckla värt samhälle politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och i varje annal hänseende efler våra egna värderingar och därmed verka för internationell avspänning och en fredlig ulveckling". Delta är ell citat från proposition 1986/87:95 s. 26.

De tre europeiska gemenskaperna - kol- och stålgemenskapen, den Europeiska ekonomiska gemenskapen och den Europeiska atomenergigemenskapen - blir nu, enligt artikel 2 i överenskommelsen, juridiska personer i Sverige med rätt att sluta avtal, alt förvärva och förfoga över fast och lös egendom såvitt della erfordras för alt de effektivt skall kunna fullgöra sina uppgifter samt atl vara part i rättsligt förfarande, och skall för detta ändamål företrädas av kommissionen.

Detta är, såvitt jag förslår, en stalsrätlslig innovation i Sverige. Utskottet hänvisar till atl man redan gått in för denna modell i Norge.

Orsaken till att jag motionerade i ärendet är alt jag vill ha konsekvenserna

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Immunitet och privilegier för en EG-delegation

klarlagda. Självfallet skall delegationen ha de praktiska möjligheter som ambassader har alt ordna lokaler m.m. för sitt arbete.

Men kommer det faktum all EG nu blir en juridisk person i Sverige alt kunna innebära atl avtal med EG inte längre är överenskommelser med utländska organisationer? Kringgår vi grundlagens bestämmelser på detta sätt?

Jag har försökt få klarhet genom frågor hos juridisk sakkunskap, men inte lyckats med detta. T.o.m. i UD tycks man vara oklar om innebörden.

Del är därför viktigt all riksdagen nu slår fast atl artikel 2 i överenskommelsen enbart har det begränsade syftet alt EG-delegationen praktiskt skall kunna verka i landet. När riksdagen har slagit fast della har jag nått syftet med min motion och har därför inget yrkande.

KENT LUNDGREN (mp):

Herr talman! När det gäller frågan om diplomatisk immunitet skulle jag vilja säga alt EG får öppna hur många kontor som helst i Sverige; det har jag ingenting emot - allt för alt stärka mellanfolkliga organisationers rätt atl fungera. Men alt åsladkomma en stark diplomatisk markering, som diplomatisk immunitet, innebär atl man ger en helt annan status åt ett kontor. Den markeringen skulle också Palestinas folk önska sig, men har inle fått en sådan. I alliansfrihetens namn måste detta också innebära att vi är beredda att när som helst göra sammalunda med ekonomiska mellanfolkliga organisationer från östblocket och andra områden. Jag kan inte se del på annat sätt. Tack!

BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! Jag tänkte bara säga till Kent Lundgren och även till Birgitta Hambraeus alt del ju faktiskt är så att om man skall se till Birgitta Hambraeus uttryck "bevara vårt lands oberoende" så påverkas del ju inle av det faktum att, när nu Europa håller på att växa fram till en stor gemenskap, vi underlättar för Sverige atl åsladkomma avtal och ha förhandlingar med EG. Och eftersom vi har haft en delegation i Bryssel med privilegier och immunitet, är del rimligt all, när EG-delegalionen upprättar en delegation i Stockholm, den behandlas på samma sätt. Syftet är ju ett önskemål från Sverige alt få ett kontor här för all förhandlingar och kontakter skall underlättas. Då är det också rimligt atl det har samma status som beskickningar har.

Vi har alltså och kommer att ha mycket goda kontakter. Och vi är inne i en fantastisk utveckling i Europa, där man inte kan sia om hur det kommer alt se ut i framtiden. Men vi i utskottet tycker att det här har varit en bra lösning under mellantiden, då EG-kommissionen arbetar och Europa växer fram. Vi tycker också att man kan ge EG-delegationen samma status som utländska beskickningar.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Britta Bjelle är jurist och därför vill jag rikta en direkl fråga lill henne: Innebär det faktum atl EG:s tre gemenskaper nu får status som juridisk person i Sverige att vi på någol sätt kommer all kunna kringgå grundlagens bestämmelser angående avtal med främmande organisationer?

Oresundsförbin-delserna

Man överlåter beslutanderätt osv. Det kan man väl inte göra utan en grund- Prot. 1989/90:31 lagsändring? Jag vädjar till Britta Bjelle som jurist atl klargöra vad det inne- 22 november 1989 bär all de tre gemenskaperna blir juridiska personer i Sverige. År det bara ett praktiskt arrangemang eller har del en vidare betydelse?

BRITTA BJELLE (fp);

Herr talman! Jag känner mig smickrad över all det förhållandel alt jag är jurist skulle innebära all jag är grundlagsexperl och skulle kunna tolka lagar som Birgitta Hambraeus har vänt sig lill utrikesdepartementet och annan juridisk expertis för all få klarlagda, Birgitta Hambraeus tror atl en som i och för sig har juridisk examen, men som rent faktiskt har ägnat sig åt ett helt annat yrke, skall kunna utveckla frågan. Jag känner mig än en gång smickrad, men är fakliskl inte kapabel alt så här direkt utveckla del.

Däremot är min uppfattning, och jag trodde atl Birgitta Hambraeus var nöjd med del - så uppfattade jag henne - atl del i varje fall underlättar för EG-kommissionen om man är juridisk enhet i Sverige, så att man kan sluta avtal och skaffa sig acceptabla lokaler. Man måste också kunna skriva under handlingar när det t.ex. gäller att hyra eller köpa ell hus.

Eftersom jag inte är så konspiraloriskl lagd just iden här frågan, utgår jag från atl man kommer alt använda den statusen på ett riktigt sätt i Sverige.

BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Britta Bjelle är också ordförande i riksdagens juslitieutskott och har alltså nu sitt namn på ell förslag lill beslut av riksdagen. Men jag känner mig lugnad av det sista som Britta Bjelle sade. Det är nämligen så all vi inle bara utgår från del ulan vi slår härmed fast att vad vi menar med att dessa tre gemenskaper blir juridiska personer i Sverige enbart är ett praktiskt arrangemang för all delegationen praktiskt skall kunna verka i Sverige. Del har ingen djupare betydelse. Det är ell rent praktiskt arrangemang; del är alltså innebörden av det beslut vi kommer atl fatta snart.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 9 §.)

7 § Föredrogs trafikutskottels betänkande

1989/90;TU4 Vissa beslut fattade av Internationella arbetskonferensen vid dess sjulliofjärde möle (tionde sjöfartssessionen) (prop. 1988/89:122).

Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut fattades under 9 §.)

8 § Öresundsförbindelserna

Föredrogs trafikulskollels belänkande 1989/90;TU5 Öresundsförbindelserna.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

STEN ANDERSSON i Malmö (m);

Herr talman! Jag ber att få inleda med atl yrka bifall till den reservation i det här betänkandet där vi moderater slår som undertecknare.

Människor har alllid försökt atl på olika sätt skapa och erhålla fasta förbindelser. Om det har varit praktiskt möjligt atl bygga broar har man gjort del. I Skåne har vi i snart hundra år haft en debatl där vi har efterlyst en fast förbindelse mellan Sverige och Danmark. Frågan har i första hand koncentrerats kring Malmö och Köpenhamn. Vi tror, ja vi vet, vi skåningar är nämligen inga egoisler, alt en bro mellan Malmö och Köpenhamn är viktig inle bara för Malmö, inte bara för Skåne ulan för hela Sverige.

Vi ser nu en konkurrens som för varje dag blir allt hårdare, en konkurrens som innebär atl de arbetstillfällen som finns i Sverige i framliden kan få svårare alt hävda sig. Därför är det viktigt att vi inle raserar broar utan bygger broar och förbindelser med Europa. Vi menar också alt en bro mellan Malmö och Köpenhamn skulle innebära många andra fördelar, exempelvis en ökad turism. Vi ser här i Stockholm hur man annonserar och propagerar för Globen. Globen må stockholmarna ha, men en Öresundsbro tror jag faktiskt skulle vara snäppet bättre. Jag tror faktiskt atl människor skulle vallfärda till den aktuella regionen, om man kunde visa upp den här bron. Den skulle vara ett unikum i Europa.

När man lalar om bron brukar man alllid säga atl den skulle innebära miljökatastrof och kaos m.m. Men man lalar inte om all det är vår uppfattning atl en bro skulle innebära ökad trafiksäkerhet. Hur många av oss har inle suttit i färjeköer? När vi är på väg att la sista färjan kör vi kanske litet fortare än vad reglerna tillåter för alt få en plats som man har beställt på färjan.

Om vi får en fast förbindelse, nämligen en järnvägs- och bilbro, mellan Malmö och Köpenhamn slipper vi de problemen. Då kan man alltså köra i lugn och ro och veta alt även om man kommer en kvart senare än man tänkt sig så kan man i alla fall köra över. Man slipper sova över i Malmö eller Köpenhamn, vilket man nu kan tvingas till därför alt man med bara någon minut har missal en färjeförbindelse.

Från lokall håll blir vi i Skåne ibland litet förvånade över denna debatt. Här ordnar s-märkta men, herr talman, icke utmärkta ungdomar tribunaler i Slockholm över frågan om huruvida man skall ha en bro mellan Malmö och Köpenhamn. Del är förvånansvärt! Vi skåningar bryr oss inte om Essingeleden och andra problem som finns här uppe. Låt oss sköta våra egna affärer!

Till skillnad från många andra som i dag står i kö med mössan i hand inför riksdag, regering och departement och begär pengar så begär vi inga pengar. Det finns i dag privata finansiärer som är villiga att betala byggandet av en bro. Då tycker jag att staten, och riksdagen framför allt, skulle vara ytterst lacksam över detta. Det enda vi begär är ell klartecken från riksdagen om att del är okej, alt vi kan bygga den bro som vi vill ha.

Herr talman! När man har lyssnat på debatten i riksdagen och sett den i pressen får man ibland en uppfattning att det finns en kompakt majoritet mot en bro. Men så är faktiskt inle fallet, herr talman.

Vi har haft ett antal undersökningar nere i Malmö där man har frågat människorna; Vill ni ha en bro mellan Malmö och Köpenhamn eller ej? Varje gång har en stor majoritet sagt ja lill en bro. Man kan säga alt detta bara är

en lokal opinion. Men vi kunde alla notera atl ett stort opinionsinstitut i april månad frågade svenska folkel om denna bro. Då visade det sig atl en stor och klar majoritet ansåg alt vi skulle ha en fast förbindelse mellan Sverige och Danmark, Av den stora majoriteten röstade de flesia för en kombinerad bil- och järnvägsbro. Det lilla intressanta i det sammanhanget är ju faktiskt, herr talman, all även sympatisörer till de partier som i dag ivrigast motarbetar en bro röstade för en bro. Centerpartiels och t.o.m. miljöpartiets väljare röstade för en fast förbindelse mellan Malmö och Köpenhamn. Del enda parti - del skall jag i ärlighetens namn tillägga - som hade en majoritet av sympatisörerna mot en bro var vpk. Den majoriteten var dock inte särskilt stor.

Vi har också konstaterat atl de flesta fackliga organisationerna i Malmö vill ha en bro. Det finns ett undantag, och det är Sjöfolksförbundet. Man kan misslänka alt Sjöfolksförbundet talar i egen sak. Människorna är nämligen rädda och tror alt deras arbeten skall försvinna om vi får en bro. Men om vi bygger en bro mellan Malmö och Köpenhamn, herr talman, så kan ju de som betalar bron inte säga att färjorna inle skall få gå över sundet. Färjorna får självfallet fortfarande gå. Om färjealternalivet är så överlägset, förslår jag faktiskt inte varför just Sjöfolksförbundei är en så fanatisk motståndare till en bro.

Delta får mig alt tänka på 1800-lalets England och Frankrike. Då började industrialismen. Då ville människor kasta ut maskiner och vävstolar. Man sade att människor skulle förlora jobben. Nu lyckades man inle kasta ul vävstolarna och de andra maskinerna. Vi har sett effekten av all man misslyckades med sin aktion. Jag tycker att vi i Sveriges riksdag inte heller behöver kasta ut vare sig vävstolar eller maskiner, så att säga. Vi måste säga ja till framtiden.

Till sist, herr talman, har det under debatten framförts alternativet med tunnel och färjor. Det kostar skattepengar och innebär garanterat att vi får två stycken objekt som vi varje dag, vecka, månad och år måste skattefinan-siera. Varken en tunnel eller en färjetrafik går ekonomiskt ihop, enligt vår uppfattning. Låt oss nere i Skåne bestämma - om vi kan ordna pengar till ett brobygge, vilket vi kan. Människorna i Skåne och på Själland tycker atl en bro är bra. Lål oss själva få avgöra denna fråga!

Med de orden, herr talman, yrkar jag än en gång bifall lill reservafion 2.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

ULLA TILLÄNDER (c);

Herr talman! Nu slår vi här igen med argumenten som till stor del väl är kända. Det tänker man inte minst på när man lyssnar på Sten Andersson i Malmö.

Några utredningar ytterligare har sett dagens ljus under del gångna året. Också del är någol vi känner igen från tidigare år.

Också i del avseendet är det sig likt sedan tidigare år att inle heller årets utredningar har kunnat förmå regeringen att fatta ett beslut.

Vår evigt tveksamma regering företer verkligen en påfallande likhet med åsnan mellan hötapparna. Men i ett något längre historiskt perspektiv är denna tveksamhet trots allt en framgång för de argument som vi har stått för mot elt brobygge.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

Del är inle bara så att våra argument är som dropparna som urholkar stenen, utan det är t.o.m. så atl vissa av dessa argument med tiden har blivit tyngre.

Det fanns en tid då den socialdemokratiska regeringen var helt och hållet för en bro. 1973 logs också ett beslut om detta här i riksdagen, med röstsiffrorna 215 för och 97 emot. Den dåvarande kommunikationsministern Bengt Norling och Malmös starke man stod vid Lernacken vid Sundet och pekade profetiskt ul var bron skulle gå. Den skulle slå klar tolv år senare, 1985.

Beslutet om bron togs med en betryggande majoritet. Förutom socialdemokraterna var moderaterna och folkpartiet helt med på noterna. Det var ell led i den storstilade och storskaliga Öresundstanken. Vi inom centern reserverade oss. Trots majoriteten blev del ingen bro.

Hotet om arbetslöshet, isolering från Europa och annal elände som Sten Andersson målar upp har inte blivit verklighet. Tvärtom går industrin på högvarv, och arbetslösheten är som bekant lägre än på länge. Dessa problem, som bara skulle bli värre om bron inle byggdes, har tydligen löst sig ändå.

En majoritet i riksdagen 1973 kunde alltså inle, trots att beslut fattades, åstadkomma atl bron byggdes. I dag kan man ifrågasätta om det längre finns en sådan majoritet, så jag förstår att Sten Andersson börjar känna sig isolerad.

Ser man med ett vissl tidsperspektiv på trafikulskollels skrivningar, så kan man också där avläsa hur eftertänksamhelen genom åren sätter sina spår.

Efter beslutet om en fast förbindelse i form av en bro blev utskottet litet försiktigare och uttalade alt man måste göra en utredning om fasta förbindelser över Öresund.

Någon gång senare talade man om eventuella fasta förbindelser.

Tar vi ytterligare ett steg närmare nutiden, så uttalar sig utskottet enbart för förbindelser över Öresund. Man strök heU enkelt ordet "fasta".

Och i årets upplaga av trafikutskottets betänkande understryks nödvändigheten av all man inför ett beslut i frågan noggrant studerar miljökonsekvenserna av de olika alternativen - av bron, av en borrad tunnel och av färjelrafik.

I verkligheten är det hela tiden miljöfrågorna som har fått ökad betydelse och ökad tyngd. Samtidigt har den dumdryga säkerheten minskat. Omständigheterna har helt enkelt tvingat partierna all omvärdera sina gamla käpphästar. Det ekologiska perspektivet har obevekligen tvingat till omprövning. Nya rön vad gäller del akuta hotet för människan, djuren och naturen låter sig inte längre viftas bort.

Jag vill gärna läsa in till protokollet vad utskottet säger, för jag tycker del är vikligl: "Vid de överväganden som regeringen för närvarande gör med anledning av Öresundsdelegationernas rapporter om fasta förbindelser måste en noggrann bedömning göras av för- och nackdelar med olika förbindelser. Del gäller såväl alternativ med enbart färjetrafik som olika slag av fasta förbindelser. Eftersom trafiken svarar för en väsentlig del av de totala luftföroreningarna i Danmark och Sverige är det enligt utskottets mening särskilt viktigt atl undersöka miljöeffekterna. Vatlenströmningen mellan Öresund och Östersjön är också en viktig miljöfråga som måste undersökas

i delta sammanhang. I stort sett samtliga remissinstanser anger att miljöfrågorna måste få en tillfredsställande lösning innan ett slutligt beslut fattas."

Det här visar all miljöskälen har vuxit i styrka. Aldrig tidigare har de haft den tyngden.

Vid en konferens hell nyligen för företrädare för sydvästra Skånes kommuner, som alla var representerade, och där alla partier var representerade, betonades hur viktigt det är atl man har ell järnvägsnät i Skåne som fungerar, både för gods- och för persontrafik, och detta just för del skånska näringslivets behov.

Del måste helt enkelt gå upp för oss här i Sverige all man ule i Europa inför 1990-lalel hårdsatsar i de olika konlinentländerna på snabb och effektiv järnvägstrafik. Bakgrunden lill denna salsning på ell mänskligare och bättre transportmönsler är att man har drabbats mycket hårt av en våldsamt expanderande bil- och landsvägstrafiks alla negativa effekter med miljöförstöring, trängsel och olyckor. Restriktionerna för biltrafiken blir alltmer om-fallande.

Med den okritiska syn på trafikutvecklingen som Sten Andersson och moderaterna har riskerar vårt land alt komma på efterkälken.

En Öresundstunnel är det enda miljömässigt och samhällsekonomiskt acceptabla alternativet som en fast förbindelse. All del är realistiskt även ur strikt förelagsekonomisk synvinkel visar utredningar hos Lunds universitet och Sydvästra Skånes kommunalförbund.

En järnvägstunnel under Öresund kan dessutom samordnas med modern färjelrafik och påskynda tillkomsten av ett miljövänligare transportmönsler. Tunnel och järnväg, färjor och tågfärjor bildar tillsammans ell transportmönsler för framtiden. Det klarar nödvändiga miljökrav och kan bidra lill en reduktion av landsvägstrafiken.

År del inle dags nu för regeringen att en gång för alla avfärda bron som en föråldrad och omöjlig lösning? Möjligheterna att skapa en majoritet i Sveriges riksdag för miljövänliga alternativ är säkert nu ganska goda.

Med della, herr talman, vill jag yrka bifall till den reservation där centerns representanter i utskottet finns med som är fogad lill delta belänkande.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

STEN ANDERSSON i Malmö (m) replik:

Herr talman! Det är säkert korrekt som Ulla Tilländer säger; i dag finns del inga arbetsmarknadsproblem i Malmö. Men vi moderater länker faktiskt litet längre än vad näsan räcker. Det gör tydligen inte centern. Vi ser den hårdnande konkurrens och de slora svårigheter som kommer all uppslå framöver. Där är den avgörande skillnaden mellan moderaterna, som är elt framtidsparti, och centerpartiet, som går framåt baklänges.

Vad sedan gäller isolering, vill jag påslå all när centerpartiet pratar för och om Malmö, kan vi med tanke på hur många röster centerpartiet har i Malmö gärna la en liten debatl om vem del är som är isolerad.

ULLA TILLÄNDER (c) replik:

Herr talman! Här hör vi exempel på alt de sakliga argumenten börjar tryta för Sten Andersson. Moderaterna, här företrädda av Sten Andersson, är tydligen del enda

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

parti vars politik inte alls låter sig vare sig hämmas eller ändras av miljöskäl. Här finns absolut ingen vare sig fruktan eller tadel hos Sten Andersson. Sven Duva var ju beundransvärd där han stod och försvarade bron, men det är inget mönster som gäller försvaret av alla broar. Ibland finns det övertygande argument för en reträtt, och de finns med i utskottels betänkande men inte i den moderata reservationen.

Miljöskälen är en svår fiende för moderaterna att kämpa emot, och därför går Sten Andersson inle heller till attack mol de svåra miljöproblem som vi nu brottas med.

Jag vill återgälda till Sten Andersson - jag tycker faktiskt att det är han som inte tänker längre än näsan räcker.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

STEN ANDERSSON i Malmö (m) replik:

Herr talman! Jag har ingenting emot Sven Duva. Även elt gott hjärta hade han.

Jag har sagt tidigare att ett otal undersökningar i Malmö visar att även en majoritet av centerpartisterna ställer sig bakom tanken på en kombinerad bil- och järnvägsbro.

Jag känner mig inle isolerad, men jag kan få intrycket att Ulla Tilländer är isolerad från sina partisympalisörer.

ULLA TILLÄNDER (c) replik:

Herr talman! Det skulle vara mycket intressant att veta vilken undersökning som Sten Andersson i Malmö åberopar. Jag för min del känner inte alls igen de ställningstaganden han nämner.

Jag beklagar Sten Anderssons beskrivning och den uteblivna miljödiskussionen. För min del vill jag i alla fall inte ha ett sådant samhälle som tydligen Sten Andersson vill ha.

Del gäller inte bara på delta område, utan också andra områden, t.ex. fri sprit och del ökade gatuvåld som följer som en skugga med ökat spritmissbruk. När jag hör Sten Andersson gång på gång åberopa vissa saker om situationen i Malmö, tycker jag faktiskt han företer en mycket stor likhet med företrädare för Skånepartiel.

Tredje vice talmannen anmälde att Sten Andersson i Malmö anhållit att lill protokollet få antecknat all han inte ägde rätt till ytterligare replik.

VIOLA CLAESSON (vpk);

Herr talman! "Anna Lindh säger att Öresundsbron handlar om SAP:s trovärdighet. Jag skulle vilja gå ell steg längre och säga att det är en ödesfråga för hela arbetarrörelsen." Så sade Curt Persson, ordförande i Statsanställdas Förbund på en presskonferens i våras. Han är inte företrädare för ell ja till Öresundsbron, Sten Andersson i Malmö.

Kanske skall vi, som Ulla Tilländer, betrakta det som ett hälsotecken alt regeringen har så svårt alt bestämma sig i brofrågan, att opinionen gör att

den vacklar och kanske ändrar sig. Jag tycker alt del tyder på en hårdnackad inställning och prestige. Om regeringen brydde sig mera om alla de socialdemokrater, de fackförbund, de många som av miljö- och trafikpolitiska skäl inle vill ha en bro, så hade det varit enkell. I riksdagen finns del numera tre partier som vill ge er socialdemokrater råg i ryggen för atl satsa på alternativ som inle ökar biltrafiken.

Centern, miljöpartiet och vpk har en gemensam reservation mol Öresundsbron. Vi representerar miljöhänsyn och en progressiv trafikpolitik, och jag yrkar bifall lill vår gemensamma reservation. Man kan säga atl den motsvarar linje 3. Socialdemokraterna och folkpartiet är som vanligt överens om linje 2, som lämnar öppet för ell ja, medan moderaterna klipper till med en rak höger som i linje 1. Huvudproblemet är - som vanligt - atl regeringen inte vågar säga nej till näringslivels aktionsgrupper.

Carl-Olof Ternryd, ordförande i ScanLinks gamla styrgrupp, skröt 1985 över att han hade "satt en blåslampa i rumpan på politikerna". Det vore intressant att få besked om var det sved värst. Jag vet inte om Birger Rosqvist känner lill det. Vad vi vet är att Ternryd fick sitt viktiga motorvägsuppdrag därför atl han var en bra "dörröppnare" med nycklar in lill departementet.

Den socialdemokratiska partiledningen och regeringen mötte en mycket stark intern miljöopinion före och under kongressen 1987. Tidningen Kommunalarbetaren uttryckte det sommaren 1987 med orden: Öresundsbrofrå-gan skär som en skalpell genom de socialdemokratiska partileden. Jag tycker del var en bra beskrivning, för del var stora våndor regeringen och partistyrelsen hade då. Den socialdemokratiska partistyrelsen hade strax före kongressen dristat la ställning för Öresundsbron. Men kongressbeslutet blev att partiet tvingades genomföra ett rådslag om Öresundsbron.

Rådslaget är nu klart, och vissl är det entydigt, Birger Rosqvist: Majoriteten vill inle ha bron.

Jag måste fråga: Är det någonting som regeringen och den socialdemokratiska partiledningen trots detta anser oklart i rådslagets resultat? Ingen tvivlar på alt det redan hade funnits en proposition om Öresundsbron om det socialdemokratiska rådslagels majoritet i stället sagt ja lill bron.

Del är inte lika lätt alt köra över en stark miljöopinion i dag som det var för några år sedan. Jag tycker Ulla Tilländer tog många bra exempel på delta. Därför väljer regeringen atl försöka trötta ut sina pohliska motståndare.

Trafikutskottet har sedan jag kom in i riksdagen 1985 skrivit många betänkanden om bron. Del har skrivits många motioner, men ingen regeringsproposition. Varje gång har majoriteten pekat på alt det behövs ytterligare utredningar och kontakter. 1 dag heter det i betänkandel att regeringens ställningslagande till olika förslag, synpunkter och utredningar bör avvaktas. Nu igen!

I det senaste TU-belänkandel heter del att regeringen självfallet också måste ta kontakt med den danska regeringen. Men sådana kontakter har ju fungerat kontinuerligt. Jag förslår inle vad man menar. Det finns saker som tyder på att regeringen hoppas på draghjälp från Danmark, men eftersom den svenska regeringen inte har övertygat den danska ännu, vore det intressant all få vela vilka intressen det är som skulle kunna pressa fram ett ja från

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

Danmark. Vet Birger Rosqvist det? Hoppas regeringen och socialdemokraterna kanske på all EG skall ingripa mer verkningsfullt än EG har gjorl hittills?

Herr talman! Förra hösten presenterade de nordiska finansministrarna en handlingsplan. De gör det då och då. ScanLink-konsortiet höjer den till skyarna, eftersom den baseras på konsortiets resonemang om framlida transporter. En representant för ScanLink säger t.o.m.: "De använder samma språkbruk som vi. De föreslår samma lösningar som vi har föreslå-

git."

Bil- och vägbyggnadskoncernerna tror alt biltrafiken kommer atl öka med 50% till år 2000. En sådan trafiktillväxt "är säker som amen i kyrkan", har en av deras företrädare sagt.

Alltså: de nordiska finansministrarna är lika säkra på sin sak nu som Kjell-Olof Feldt var 1984-1985 då han reste till OECD-mötena och propagerade för hela ScanLink-pakelel. Det är säkert som amen i kyrkan alt Kjell-Olof Feldt är bas över hela del svenska kommunikationsdepartementet.

Tongångarna från kommunikationsdepartementet har blivit råare. Jag tycker det rimmar ganska illa med den utveckling som trafikutskottets majoritet har genomgått och som vi hört exempel på här. Så här uttryckte sig statssekreterare Gunnel Farm om en järnvägstunnel under Öresund; "Jag kan tänka mig all ha roligare för pengarna än all kasta dem i sjön. Eller snarare, all borra ner dem i sjöbotten.

Med de orden vill jag sluta della inlägg och varna för alt regeringen tillåter olika företrädare all uttrycka sig på detta sätt, vilket jag ser som en enorm provokation mol den allt medvetnare och starkare svenska miljöopinionen och de delar av socialdemokratin som genom rådslaget har visat all de inte vill ha någon Öresundsbro,

Jag vill än en gång yrka bifall lill vår gemensamma reservation.

ROY OTTOSSON (mp);

Herr talman! Säg nej till en fast vägförbindelse över Öresund! Det har miljöpartiet krävt allt sedan partiets bildande 1981, Del är ett krav som faktiskt börjar få gehör mer och mer. Allt fler inser hur galet del är med en sådan förbindelse. Skälen är många och starka, och de växer sig starkare för varje år.

Ökad vägtrafik leder till ökande utsläpp av kväveoxid, kolväten, koldioxid och partiklar, till alt det bildas ozon i luften som skadar vegetationen, osv. Redan nu är väglrafikökningen myckel besvärande och hotar flera centrala miljömål som riksdagen har beslutat om. Det gäller kväveoxidmålet och koldioxidmålet, och om man skulle sälla upp ett mål för kolväten skulle säkert del också hotas av vägtrafiken.

Miljösituationen i sydvästra Sverige är redan mycket allvarlig. Vi vet atl det är där vi har den mest långtgående markförsurningen, bl.a. i bokskogarna i Skåne, vi har omfattande skogsskador på flera håll, och vi har näringsläckage lill kusthaven. Allt delta är direkl relaterat lill utsläppen från vägtrafiken.

Trängselproblemen är slora i främst Köpenhamn och på Själland, men

även i Malmö, om man skulle bygga en bilförbindelse där, skulle det bli besvärande och skapa samhällsekonomiska förluster

Vi vet också om att ökad vägtrafik ger upphov till ökade lokala miljö- och hälsoproblem i städerna och tätorterna. Det rör sig om allergi, luftvägsinfektioner och också allvarligare sjukdomar, t.ex. cancer. Vi har just fått allergiutredningens uttalande som visar på hur allergier och astma är myckel mera utbredda i de stora städernas stadskärnor och atl della hänger ihop med vägtrafiken.

Vallenutbytet mellan Östersjön och världshaven sker genom Öresund och Bälten, och bygger man en bro kan också del störas. Vi vet om all Östersjön är ett mycket känshgl innanhav, som redan har mycket stora miljöproblem. Del är också så alt om man bygger en bro som på minsta sätt påverkar val-tengenomströmningen, påverkas också näringsbalansen i kusthaven längs västkusten. Det kan leda till miljöförstöring där, algblomning och sådant.

Skulle man dessutom behöva muddra, och det lär man behöva om man skall bygga en bro, rör man upp sediment som i dag är bemängda med ett antal miljögifter, tungmetaller t.ex. De skulle då gå upp i vatlenlösning, vandra in i näringskedjorna och ställa lill ytterligare problem i miljön, utöver allt del andra.

Jag skulle kunna fortsätta länge med den här listan över de problem som sammanhänger med en ökad vägtrafik, i synnerhet om ökningen sker i sydvästra Sverige.

Därför var del glädjande när trafikutskottets ordförande Birger Rosqvist i pressen nyligen uttalade att en Öresundsbro inte längre är aktuell, om jag har förstått det rätt. Synd bara att vi inte kunde få utskottsmajoriteten med på detta. Vi har därför tvingats reservera oss, tillsammans med centern och vpk, för ett blankt nej lill byggande av en bilbro över Öresund.

Alternativen till en Öresundsbro är i princip två. Det ena är att fortsätta och utveckla färjetrafiken. Detta tar också utskottet fasta på när det stöder sig på SJ;s synpunkter för atl avstyrka del moderata kravet på all bygga en bilbro.

Det andra alternativet är en renodlad järnvägstunnel. Den möjligheten bör dock utredas närmare i god parlamentarisk ordning, eftersom hittills gjorda undersökningar och utredningar om Öresundsförbindelserna har behandlat den frågan myckel styvmoderligt och bristfälligt. Där är bilden mer oklar.

Jag vill peka på atl bägge alternativen har myckel slora fördelar, i synnerhet vid en jämförelse med en bilbro över Öresund.

För en fortsatt och utvecklad färjetrafik lalar bl.a;

Atl godset kommer snabbast och lättast lill Mellan- och Sydeuropa med färjor över l.ex. Trelleborg-Sassnilz-linjen. Jag kan notera atl nuvarande frigörelse i Östtyskland bör kunna leda till atl denna linje får ytterligare fördelar.

Atl den planerade nya linjen lill Travemiinde med nya storfärjor för låg ulgör ell myckel fördelaktigt alternativ för gods lill Västeuropa.

Alt sjöfarten är energisnål. Därmed bör utsläppen kunna begränsas mycket mer än vad som sker i dag. Del har också uppmärksammals av såväl

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

redarna som sjöfolket, och nu pågår ett aktivt arbete för alt få ner utsläppen genom alt gå över till miljövänliga drivmedel och införa långtgående rening. Förhoppningsvis skall vi i riksdagen få la ställning lill sådana långtgående miljökrav för sjöfarten näsla år.

För färjelrafik lalar slutiigen att nuvarande Dan-Link med god marginal klarar de godstransporter som skall till Danmark eller som av andra skäl behöver gå genom Danmark.

Del är alltså väldigt svårt att se att man av godslrafikskäl behöver bygga en bro eller ens en tunnel. Men för en järnvägstunnel talar bl.a. att den skulle stärka järnvägarnas ställning vad gäller såväl person- som godstransporter i stora delar av Sverige, även om det säkert är mest på persontransporterna och regionalt som detta kan ge slora effekter.

Naturskyddsföreningen har i sin uiredning av det här redovisat att just en ren järnvägstunnel skulle ge bäst effekt på miljön. Man skulle minska utsläppen som mest på det sättet. Det visar också Öresundsutredningen själv. En järnvägstunnel skulle alltså innebära betydligt bättre förutsättningar för atl klara alltmer långtgående miljökrav, som ju kommer som ett brev på posten, eftersom miljöförstöringen fortsätter.

För en järnvägstunnel talar också att det skulle bli lättare atl resa mellan Köpenhamn och Malmö, vilket bör kunna stimulera till mera utbyte och samarbete över nationsgränsen i Öresund och gynna del nordiska samarbetet, som ju kan vara en motvikt lill EG-integrationen, som vi ser den i dag.

Nu är del på det sättet all EG-integrationen, om vi skall snudda vid den, innebär som den ser ul i dag att vägtrafiken kommer alt gynnas kraftigt. Järnvägstrafiken kommer långt efler. Därför kan det vara intressant all titta närmare just på en järnvägstunnel för atl försöka möta en sådan utveckling, I den mån vi behöver ökad trafik, vilket är tveksamt i och för sig, bör den gå på järnväg, av miljöskäl och energiskäl.

Samtidigt skall vi ha klart för oss atl en järnvägstunnel är dyr atl bygga. Enligt de beräkningar vi har gjorl ligger kostnaden kring 5-6 miljarder. Med hänsyn lill de mycket stora behoven av andra järnvägsinvesteringar i Sverige är det, som också SJ har påpekat - och banverket för den delen - orimligt atl förvänta sig alt man med budgetmedel kan gå in under 90-talet för en järnvägstunnel här. Det skulle då förutsätta en annan finansiering, precis som det var tänkt när del gäller broplanerna.

Allt det här är mycket oklart, och därför är det motiverat atl få en parlamentarisk utredning av järnvägstunnel som alternativ till fortsatt och utvecklad färjelrafik. Det är också därför vi tillsammans med centern och vpk har reserverat oss även för del.

Socialdemokraternas splittring i frågan om Öresundsförbindelserna är vid del här laget vät dokumenterad. Det är inte osannolikt alt en majoritet av landels socialdemokrater skulle säga nej lill en bilbro och ja till all närmare undersöka möjligheten att i stället bygga en järnvägstunnel. Rådslaget lyder ju på del. Del kan inle tolkas på annat sätt, vad jag förstår. Därför borde en betydande del av socialdemokraterna i riksdagen kunna rösta på reservation 1, som säger precis just detta, om de nu verkligen vill företräda sina väljare.

Med del, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservation 1.

BIRGER ROSQVIST (s);

Herr talman! Det borde ha framgått av tidigare talare all det åren 1987 resp. 1989 har redovisats två rapporter om fasta förbindelser mellan Skåne och Själland i Danmark. Rapporterna har berört dels en kombinerad fast väg- och järnvägsförbindelse mellan Malmö och Köpenhamn, dels en förbindelse i form av s.k. borrad tunnel mellan samma städer, dels också en etapp-lösning med en bro där en järnvägsförbindelse skulle komma först och därefter en vägförbindelse. Investeringskostnaderna är 11 miljarder för den kombinerade förbindelsen och 8,3 miljarder för tunnelalternativet i 1988 års priser.

I de inkomna remissvaren finns klara ställningstaganden för eller emot de alternativ som jag nämnt. Del är riktigt all järnvägsförbindelsen har varit med i samtliga variationer för fasta förbindelser som berörts av hittillsvarande utredningar.

Utskollel kan för sin del konstatera atl järnvägsföretaget SJ, som bedriver den form av trafik som ägnats stort, kanske del största, intresset i Öresundsdelegationernas rapporter, självt nu har kommit med en utredning om hur SJ skall kunna etablera attraktiva och koslnadseffektiva godstransporter lill den svenska industrins marknader i Västeuropa. Man konstaterar att ökningen av järnvägsgodset till Västeuropa gör det nödvändigt att etablera en ny stor färjeled för att man skall kunna klara av all godstransport. En förprojektering pågår, och den skall vara klar inom kort. Man avser atl sälla in stora låg- och bilfärjor 1994 mellan Malmö eller Trelleborg och Västtyskland. SJ är inle berett atl betala mer för transport via fast Öresundsförbindelse och genom Danmark än vad transporten med högeffektiva färjor kostar. Den sistnämnda iransportformen anser SJ vara betydligt billigare än kostnaden för att använda lunnel-bro-alternaliven. I konsekvens med detta kan SJ endast slå för en liten del av kostnaden för fast förbindelse.

Vidare framkommer nu atl skall man över huvud tagel ha en fast Öresundsförbindelse bör den följas av möjligheter alt köra vidare på fast förbindelse mellan Rödby på Själland i Danmark och Putlgarden i Västtyskland. Ovanpå detta säger man atl alternativen med fast förbindelse kräver stora investeringar såväl i Danmark som vid infarterna till Tyskland, där kapaciteten på järnvägarna inte är tillräcklig om svenskt gods i avsevärd grad skall kunna gå den väg som blir aktuell om en fast förbindelse över Öresund skall användas och godset transiteras via Danmark. Alt vi har effektiva förbindelser med kontinenten är också mycket vikligl och av avgörande betydelse för konkurrenskraften hos vår industri. Detta gäller för gods och för persontransporter.

Ulskottsmajoritelen, i del här fallet socialdemokraterna och folkpartiet, anser atl i de överväganden som regeringen gör med anledning av del föreliggande rapporterna om fasta förbindelser måste en noggrann bedömning göras av för- och nackdelarna med olika förbindelser. Det gäller såväl enbart färjetrafik som olika slag av fasta förbindelser.

Luftföroreningarna i och från Danmark och i Sverige är inte bra. Miljöeffekterna av trafiken är väsentiiga i sammanhanget. Vatlenströmningen genom Öresund för Östersjöns del är också av betydelse. Hur den påverkas vid byggen i Sundet måste också helt klargöras. Det finns inte många negativa

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

miljöeffekter som vi har råd med. Att inget ställningstagande gjorts kritiseras från olika håll, och det vore väl märkligt annars. Men del är också hell skilda ställningstaganden som önskas och förväntas.

Utskottets förslag innebär all riksdagen skall avvakta regeringens slällningslagande och inte lägga fast någon tidtabell. Del finns ställningstaganden både för och emot de olika alternativen bland alla remissvar. SJ;s utredning, som presenterades så sent som i somras, bör också vara med vid bedömningen, anser utskottet. Det gäller även det som har sagts om spårkapa-citelen på andra sidan gränsen där svenskt gods och persontrafik skall gå fram.

Herr talman! Jag har i stort citerat utskottets betänkande. När jag har citerat utskottet i andra sammanhang har pressen lagl de orden i min mun, att det inle blir några fasta förbindelser, utan att jag har sagt det. Jag säger bara all de slutsatser som har dragils får slå för vederbörande själv. Socialdemokraterna och folkpartiet i utskottet lämnar frågan öppen till regeringen.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

STEN ANDERSSON i Malmö (m) replik:

Herr talman! Man kan i dag förvisso dela ut raka högrar med tanke på vad som händer runt om i vår omvärld. Raka vänstrar lyser med sin frånvaro i dag.

Birger Rosqvist har här fört fram utskottsmajoritetens förslag. Jag vill ändå påstå att han och hans parti är fega, därför atl de inle vågar la ställning. Del är inle så länge sedan som självaste statsministern sade atl frågan om Öresundsbroförbindelserna är färdigutredd. Det finns dokumenterat. Men på grund av atl en del s-märkta barn på en kongress började bråka skulle man göra en ny utredning och en ny remissomgång. Vad fick det för resultat? Först måste jag dock konstalera alt intresset bland remissinstanserna var minst sagt minimalt. Del var bara elt litet antal som deltog i verksamheten. Det svar som man fick kan knappast betecknas som representativt.

Sedan talar Birger Rosqvist om atl kostnaden för Öresundsbron är 11 miljarder. Okej, det skall i och för sig inle ifrågasättas. Men till skillnad från alla andra kommer vi inle hit till riksdagen och begär pengar, ulan vi har bakom oss privata finansiärer som är villiga alt satsa sina slantar på en bro. Och de som bygger bron, som jag har sagt tidigare, kan ju inte få någon entreprenad på eller ensamrätt till trafiken över Öresund, ulan färjorna, om de nu är så bra och konkurrenskraftiga som påstås, kan köra parallellt. Jag förstår faktiskt inte vad ni är rädda för. Är färjealternalivet så bra som ni säger, då har ni ju ingenting alt frukta. När jag följer debatien kan jag tänka mig att ni på något sätt försöker slå ur underläge.

Låt mig när det gäller enigheten säga alt del nere i Skåne finns- jag har sagt det många gånger och kan säga det en gång till - en stark majoritet för en bro mellan Malmö och Köpenhamn. I de yttersta av dessa dagar har detta manifesterats i ett gemensamt uttalande från moderaterna och socialdemokraterna i Malmö. Det borde ni respektera.

VIOLA CLAESSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag saknade en kommentar från Birger Rosqvist om hur han som socialdemokrat ser på det rådslag som blev ett resultat av de olika upp-

fattningarna, om man skall uttrycka sig milt, på partikongressen 1987. Jag nämnde tidigare hur olika tidningar inom rörelsen hade beskrivit det hela. Där sade man att brofrågan skär som en skalpell genom de socialdemokratiska partileden. Alla vet att det har varit på del sättet. När då kompromissen blev atl man enades om alt genomföra ett rådslag, så skulle man väl kunna begära att Birger Rosqvist här kommenterade resultatet av rådslaget. Del finns ju ingenting som hindrar atl regeringen lar ställning mot det mest miljöförstörande alternativet i fråga om hur förbindelserna över Öresund skall se ul. Jag vill alltså vela: Hur ser Birger Rosqvist på rådslaget och det resultat av delta rådslag som vi känner till finns? Vilka möjligheler kan man hoppas på finns för alt regeringen skulle bry sig om detta? Att så skulle ske var ju egentligen kongressens mening.

De som såg till alt kongressen tog beslutet om ett rådslag och att man alltså inte drev igenom ett ja till Öresundsbron var verkligen mer än, som någon uttryckte det här, "s-märkta barn på en kongress". En av dem som då agerade och som jag verkligen saknar här i kammaren och i kammardebatlen numera var Hans Pettersson från Helsingborg, som klart och tydhgt genom åren visade vad han hade för uppfattning i brofrågan. Han är en mycket kunnig och också från andra håll respekterad person. Han har sagt atl gränsen för hans lojalitet går just vid brofrågan.

Även om det är så, Birger Rosqvist, alt man behöver utreda vissa saker -man har helt riktigt pekat på sådanl som handlar om färjetrafiken, om SJ:s propåer m.m. - finns det ingenting som hindrar att man tar ställning mot bron därför alt den ar så miljöförstörande.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

ROY OTTOSSON (mp) replik:

Herr talman! Det är svårt alt tolka utskoltsmajoriteiens skrivning på någol annat sätt än som ett nej lill en bro, fast man inte vill skriva det rent ut. Del hade varit bra om man hade fått ett klart nej nu. Då hade man kunnat sluta upp med de ständiga stridigheterna i brofrågan, och man hade fått klart besked i Skåne och Danmark, så atl man kan satsa på del som man bör satsa på. Så länge det är oklart och det här beslutet hänger i luften, så länge man vill hålla alla dörrar öppna, vågar man inte heller satsa. Det i sig verkar hämmande för l.ex. samarbetet mellan Sverige och Danmark där nere. Del är litet svårt alt förstå varför man inte kan säga nej. Jag kan inle tolka det på annat sätt än atl man vill ge tid och rum för reträtt för de socialdemokrater som satt sin heder i pant för en Öresundsbro. Det finns tyvärr sådana också -jag skall inte nämna några namn.

Jag vill också peka på atl denna fråga är elt av de verkliga testen av socialdemokraternas nya miljöpolitik, av socialdemokraternas trovärdighet i miljöpolitiken. Det första testet var ScanLink, motorvägen söder om Uddevalla. Där klampade ni igenom. Detta är det andra testet. Jag hoppas alt ni klarar det, om inte annal så för miljöns skull.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

BIRGER ROSQVIST (s) replik:

Herr talman! Jag tycker del är intressant atl höra vilka slutsatser de ohka förespråkarna drar av mitt inlägg. Sten Andersson i Malmö tolkar mig så alt

3 Riksdagens protokoll 1989/90:31

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

jag säger nej till en bro. Viola Claesson och Roy Ottosson lycks tolka mig på det sättet att jag säger precis tvärtom. Åndå har ni - det utgår jag ifrån -lyssnat på precis samma anförande. Jag måste ha uttryckt mig väldigt diplomatiskt och skickligt här, om jag får sälta betyg själv, men det är kanske inle så.

Vad är ni rädda för? frågar Sten Andersson. Ja, Sten Andersson, vi vill ha ett väl genomtänkt förslag, där alla fakta har vägts mot varandra. Jag hoppas att även detta beslut skall få fattas på föreliggande fakta. Det tycker jag att Sten Andersson och även övriga talare kunde instämma i. Vi säger atl vi vill ha genomtänkta förslag. Vi avvaktar regeringens ställningstagande. Vi sätter inte någon tidspress på regeringen - vi har inte slagit fast något datum i utskoltsbetänkandet.

VIOLA CLAESSON (vpk) replik:

Herr talman! Jo, visst är Birger Rosqvist diplomatisk. Det tror jag inte atl det råder någon tvekan om. Men vore det kanske inte bra för debatten atl släppa litet av diplomalin och släppa fram litet av egna uppfattningar eller insikter i det som sker bakom kulisserna? Det är ju det vi skulle vara betjänta av att få vela.

Jag vill inte anklaga Birger Rosqvist för att vara en av hökarna för en Öresundsbro. Att påstå del vore inte sant - det tror jag alla känner till vid det här laget. Å andra sidan hade pressen tydligen inte rätt, när den tolkade Birger Rosqvisls egen uppfattning som atl han inte tror alt det bhr någon bro. Det hänger aUtså i luften. En hängbro kanske del skulle kunna bli då.

Birgitta Dahl är mamma lill en passus i del socialdemokratiska miljöprogrammet, som jag tror atl ni också antog på kongressen 1987. Där heter det bl.a.: Slora och resurskrävande vägsystem bör inte byggas där de kan leda till ökad biltrafik på bekostnad av annan trafik. Den passusen i sin lur, Birger Rosqvist, hade fölls i ett samarbele här i riksdagen. Vpk och socialdemokraterna ställde sig bakom denna uppfattning apropå bl.a. den stora diskussionen om ScanLink, en diskussion som Roy Ottosson anser innefattar även Öresundsbron. Då gällde det motorvägen i Bohuslän. Här handlar det ju om olika uppfattningar inom regeringen. Därför borde den socialdemokratiska regeringen vara betjänt av att det nu finns ett internt rådslag, där man visat vad man tycker. Därför frågar jag Birger Rosqvist igen: Kan vi hoppas på att regeringen och den socialdemokrafiska partistyrelsen lar hänsyn till rådslagets resultat och säger nej till bron?

STEN ANDERSSON i Malmö (m) rephk:

Herr talman! Birger Rosqvist talar här om genomtänkta förslag. Med tanke på hur länge ni tänkt har ni antingen små händer eller svårt att fatta. Er egen statsminister har sagt alt frågan är färdigutredd. Men det har ni inte faltal utan måste tänka ytterligare ell varv.

Vi moderater säger inle ja till en fast förbindelse av egenintresse. Vi gör det därför all vi ser framtiden - 1990-talels och 2000-talets Europa. Skall vi kunna trygga den ekonomiska och sociala välfärden för de många människorna i vårt land, får vi inte sabotera dessa möjligheter. Det är vad ni i dag är i färd med att göra.

Jag och många klokare än jag har sagt atl en bro är den bästa förbindelsen. Ni har själva vid många tillfällen sagt att vi skall ha en fast förbindelse mellan Malmö och Köpenhamn, mellan Sverige och kontinenten. Vi tycker att ni med hänsyn till de s-märkta barnen och till egenintresset i ohka delar av det socialdemokratiska partiet någon gång borde komma till skott i denna fråga.

Så än en gång della med pengarna - detta skall faktiskt in i riksdagens protokoll . Vi står inte här med mössan i hand för alt få pengar från regering och riksdag. Det finns privata finansiärer, som är villiga att ställa upp med riskvilligt kapital. Låt då dessa få den chansen. Även en förkrossande majoritet av Birger Rosqvisls partivänner i Malmö har sagt atl de vill ha en kombinerad järnvägs- och bilbro. Men det struntar tydligen Birger Rosqvist i.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

ROY OTTOSSON (mp) replik:

Herr talman! Jag vet inte om Birger Rosqvist lyssnade riktigt till vad jag sade. Jag tolkade Birger Rosqvist som en klar bromotståndare - inte motsatsen. Men det sägs tyvärr inte klart ul i utskoltsbetänkandet. Det skapar en osäkerhet som är beklaglig.

Varför skall vi i riksdagen inte kunna ta ställning? Vi är valda av svenska folket för att ta ställning och fatta beslut. Varför skall vi då till varje pris invänta förslag från regeringen? Regeringen är det verkställande organet, som skall göra det vi bestämt. Åtminstone har jag uppfattat vårt politiska system i Sverige så. Del vore bra för riksdagens ställning om vi kunde fatta ett beslut och säga nej lill bron. Del kan vi göra genom att se till atl reservation 1 får majoritet. Det är det enklaste sättet.

Det är också strategiskt viktigt att vi ger en klar signal och verkligen säger nej lill en bio, just med hänsyn till det integrationsarbete som nu pågår inom EG. I det sammanhanget vill man gärna åstadkomma förbättrade vägförbin-delser runt om Europa, inkl. denna bro. Det finns säkerligen EG-pengar bakom detta. Får vi till mitten av 1990-talet den ökade vägtrafik som man inom EG nu räknar med, kommer också miljöförstöringen att accelerera. Stora skogsområden i södra och sydvästra Sverige kommer att förstöras på grund av markförsurningen. Problemen i kustområdena kommer alt förvärras ännu mer. Vad vi än gör hjälper del i så fall inle.

Det är alltså viktigt all vi här ger klara signaler och talar om atl det gäller atl ställa om trafiksystemet så att del bhr betydligt mer miljövänligt. Det måste i första hand vara riksdagen som ger de signalerna och inle regeringen.

Jag tycker, Birger Rosqvist, att det borde vara enkell alt säga nej till en framlida ökad miljöförstöring och säga ja till en förändring av trafiksystemet i miljövänhg riktning. Det är vad det ytterst handlar om.

BIRGER ROSQVIST (s) replik:

Herr talman! Jag noterar atl Viola Claesson var litet sur för att jag inte besvarade hennes frågor. Del är väl ändå så, alt vi i riksdagens talarstol inte brukar redovisa vad vi talar internt om inom ett parti. Sådant behåller vi för oss själva. Jag tänker inte lägga mig i om vänsterpartiet kommunisterna skall la bort hälften av sitt namn. Det är helt och hållet er sak. Det får ni diskutera själva och sedan komma med resultatet till kammaren när det är klart.

Sten Andersson i Malmö säger att vi är fega och inte tar ställning. Han

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

säger atl hans vänner - eller kanske ovänner - i Malmö har uttalat sig klart i en viss riktning. Delta är ju en viktig fråga för hela vårt land, nämligen atl vi har bra förbindelser med våra handelspartners - med de nordiska länderna, däribland Danmark, och även med de länder på kontinenten som vi bedriver handel med. Del är vad vi alla eftersträvar. Det är del helt överskuggande målet för oss i trafikutskottet. Även i denna fråga eftersträvar vi alt våra förbindelser med Danmark och kontinenten i övrigt skall flyta på ett smidigt, säkert, snabbi och ekonomiskt konkurrenskraftigt sätt även i fortsättningen.

Tredje vice talmannen anmälde alt Viola Claesson anhållit all till protokollet få antecknat att hon inte ägde räll till ytterligare replik.

ANDERS CASTBERGER (fp):

Herr talman! Frågan om Öresundsförbindelserna är ett tydligt exempel på hur beslutsvånda och sjabbel decennium efter decennium förhindrar klara besked. Det är också ett tydligt exempel på olika poUtiska filosofier.

Å ena sidan är det filosofin om alt när flera motstridiga krav skall uppfyllas väljs den lättaste vägen - opportunismen firar triumfer, Å andra sidan är det filosofin om att vi politiker har ett krav på oss att faktiskt arbeta för en tro på framtiden och en tro på möjligheten att lösa problem och att gå i spetsen när del gäller att föra ulvecklingen framåt. Det är en svårare väg men en ansvarsfull väg.

Försurningen i Skåne är mycket allvarlig lill följd av inhemska och gränsöverskridande luftföroreningar, orsakade av industri, trafik m.m. Östersjön är ett hotat hav. Provkartan på missförhållanden är stor. Detta är svårigheterna, och de får varken underskattas eller förnekas.

En fast förbindelse över Öresund skulle å andra sidan få stor regional betydelse genom atl den skulle fläta samman storstadsregionerna Malmö och Köpenhamn. Det skulle skapa nya marknader, och gods- och persontransporter skulle bli snabbare och mer tillförlitiiga. Detta vore till fördel för människorna. Kommunikationer, forskning och kultur kunde stärkas. Det skulle alltså bli ett bättre samhälle för människorna atl leva i. Delta är möjligheterna, de kan bli genererande och positiva.

Frågan är då: Skall vi säga nej till fördelarna därför atl det finns nackdelar? Det är ulvecklingsnihilisternas linje, företrädd främst av Viola Claesson och miljöpartiet. Eller skall vi ta oss an arbetet att komma till rätta med nackdelarna i syfte att uppnå fördelarna? Skall vi ge oss på konststycket atl ta oss runt sköldpaddan, något som folkpartiet anser?

En fast förbindelse bör också av trafikmässiga och ekonomiska skäl utformas som en kombinerad väg- och järnvägsbro över Öresund. Den kommer sannolikt att leda till en viss trafikökning. Men de totala utsläppen kommer självfallet inte alt öka, detta genom en kombination av teknisk utveckling, ökade krav på rening av fordonsutsläppen och ett handlingsprogram för att minska de totala utsläppen från alla föroreningskällor.

Nu är Öresundsdelegationens analys av konsekvenserna för vattengenomströmningen enligt folkpartiets mening inte tillräcklig för att ett konkret ställningstagande för tillfället skall vara möjligt.

Ytterligare en viktig fråga är naturligtvis om del påbörjade brobygget över

Stora Bäll kommer att påverka salthallen i Östersjön. Elt beslut om en fast förbindelse över Öresund, dvs. elt framtida ja till detta, måste enligt folkpartiets uppfattning förenas med stränga miljövillkor.

Men det finns också i della sammanhang två viktiga omständigheter atl notera. Den ena är den roll som ell enda partis hemmagjorda opinionsundersökning tillåts spela för en fråga av nationell betydelse. När den socialdemokratiska ungdomsordföranden tolkar sill partis gallupundersökning som elt nej till broförbindelse, är det ändå från svensk synpunkt en ganska ointressant invändning.

Hela landets framåtskridande är alltså beroende av en tävlan mellan den socialdemokratiska ungdomsordföranden och Viola Claesson, samt miljöpartiet om vem som kan säga mest nej. Del är otillständigt.

Den andra omständigheten är den utredning om storstäderna som nyligen visat att Göteborgsregionen resp. Malmöregionen hamnat i bakvatten och knappt längre kan anses vara storstäder, ulan mer regionala centra. År det då rätt politik atl strypa tillväxten i del övriga landet och låta det vara därmed, och tro att det skulle gynna Skåne? Eller skulle del vara ell bättre bidrag till arbetet med att få Malmöregionen atl återta sin plats som ett expansivt centrum att inrätta en fast förbindelse mellan den skandinaviska landtungan och övriga Europa? Det är också en skiljepunkl som borde kunna klaras ul.

Herr talman! Vad många människor anser illustreras väl ändå bäst av ett brev som förra veckan kom in till trafikutskottet. Där står under rubriken "Protest mol nej till fast Öresundsförbindelse" bl.a. följande:

"Färjor har nu varit i trafik mellan Malmö och Köpenhamn sedan 1895. Detta "prov" har visat sig falla dåligt ut och därför har en önskan om fast förbindelse kommit i fråga. En bro/tunnel är nödvändig mellan Malmö/Lund och Köpenhamn, två av Nordens slörre befolkningskoncentralioner. Del vet vi som bor och arbetar i denna region, och det svenska/skånska näringslivet måste ha en fast förbindelse till den med Danmark snart sammanbundna europeiska kontinenten, och vår industri kan utvecklas."

Delta är den regionalpolitiska betydelse som många männniskor tillmäter den här frågan. Del visar att frågan har många dimensioner. I avvaktan på den ytterligare belysning av vissa miljöfrågor som folkpartiet förordar, yrkar jag bifall till hemställan i trafikutskottets betänkande.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

ROY OTTOSSON (mp) replik;

Herr talman! Jag vet inte om Anders Castberger har lyssnat eller ej på den tidigare debatien. Om han lyssnade måste han i så fall ha lyssnat dåligt, eftersom han anklagat miljöpartiet för alt vara negativt till förbättrade mänskliga förbindelser över Öresund. Jag stod faktiskt här i talarstolen och pläderade för det.

Likaså anklagar Anders Castberger miljöpartiet för atl delta i något slags tävling i att säga mest nej. Jag talade länge, kanske lilet för länge, om både färjeförbindelser som kan förbättras och möjligheten alt bygga en järnvägstunnel. Del vore bättre för debatien om man lyssnade till vad de andra säger

Jag konstaterar all folkpartiet som vanligt velar när del gäller trafik- och miljöfrågorna. Del var precis samma fenomen när del gällde E6. Man gick

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

på del ena slällel ut och sade att man var för motorvägsbygget, och på andra håll i landet gick man ul och sade precis tvärtom, dvs. att man var emot motorvägsbygget. Sedan väver man in detta i lilet utvecklingsoptimisliskt ludd som inte betyder någonting.

Det finns naturligtvis en opinion mol bron som gör sig gällande även inom folkpartiet. Jag betvivlar alt Anders Castberger tillhör den fraktionen. Det finns säkert andra folkpartister här i riksdagen som borde kunna stödja reservation 1. Jag vill uppmana dem att nu göra detta för atl verkligen markera all man vill förbättra sin trovärdighet när det gäller miljöfrågor och att man vill förhindra den miljökatastrof som oundvikligen kommer, om man bygger en bilbro över Öresund.

ULLA TILLÄNDER (c) replik:

Herr talman! Många folkpartister både ute i landet och här i riksdagen är emot en bro, Anders Castberger. Enigheten är inle heller i folkpartiet så total.

I sitt inlägg var Anders Castberger inne på frågan om storstadsregionerna och överhettningen. Delta är faktiskt ett relativt begrepp. Det är riktigt att Stockholm är mer överhetlat än Malmö, och det trots att man inte har en bro där.

Men Malmö är mer överhettat än östra Skåne och Blekinge. Hettan i Malmöregionen är slörre än i de områdena. Del finns med en bro risk för en ytterligare kantring i Skåne.

Nu är man så medvelen om miljön att man inte långsiktigt offrar den för en kortsiktig konjunklurvinst. Det tycker jag också alt Anders Castberger skall vara medveten om.

ANDERS CASTBERGER (fp) replik;

Herr talman! Jag har visst lyssnat till debatten här i kammaren. Det har säkert Roy Ottosson inte kunnat undgå alt uppmärksamma, eftersom jag har suttit i bänken mest hela liden.

Del utvecklingsnegativa ludd som kommer till uttryck i miljöpartiets ställningstagande för ett nej till en broförbindelse, innan vi har fått alla fakta på bordet, leder otvivelaktigt till en sämre situation än om man tar till vara de möjligheter som öppnar sig så länge vi har alla alternativ i behåll. En fast förbindelse, om den är möjlig atl inrätta, skulle ulan tvivel leda till slörre möjligheler till person- och godsbefordran samt en snabbare och tillförlitligare befordran, Det vet de allra flesta människor som någon gång har försökt ta sig över Öresund. Detta är till fördel för människorna, och de positiva delarna skall vi också ta fram och redovisa.

Jag har i mitt anförande tagit upp både de svårigheter som finns i den här frågan och de möjligheter som finns. Alt säga nej innan vi har alla fakta på bordet och alt ha vad jag vill kalla den myckel nej-sägar-betonade inställning som miljöpartiet här har, är att säga nej också till möjligheterna. Det vill inte vi i folkpartiet medverka lill. Vi vill öppna nya möjligheter.

ROY OTTOSSON (mp) replik:

Herr talman! Det faktum all man sitter i bänken är inte en garanti för alt man lyssnar och förstår.

När det gäller talet om utveckling är del faktiskt fråga om vilken utveckling man vill ha. Jag har pläderat för en ulveckling i miljövänlig riktning, där vi satsar på miljövänlig trafik och ser till alt rena sjöfarten osv. Det är en positiv ulveckling som jag pläderar för. För Anders Castberger och kanske även för folkpartiet är det ingen utveckling alls, vilket möjligen är betecknande för deras miljöpolitik.

Alla fakta finns inte på bordet, säger Anders Castberger. Nej, alla fakta kommer aldrig att finnas på bordel. Det är så med fakta och kunskaper, det kommer hela liden nya. Ju mer vi forskar och undersöker, desto fler fakta hittar vi. Det går alltid atl skylla på det, om man inte vågar ta ställning. Ställningstaganden medför alltid en viss osäkerhet. Man får hela tiden vara beredd all ompröva sina ställningstaganden när det kommer helt nya fakta som gör atl verkligheten ser annorlunda ut än tidigare. Detta vet dock varje beslutsfattare, dock kanske inte Anders Castberger

Att säga att man vill ha alla fakta på bordet är egentligen ett sätt att säga alt man inle vill ta ställning nu, eftersom man inte vet hur man skall göra. Vi vet vad vi vill. Vi säger nej lill bron över Öresund en gång för alla, så att vi kan börja undersöka mera konstruktiva och miljövänliga lösningar.

ULLA TILLÄNDER (c) replik;

Herr talman! Vi reservanter från centerpartiet vill också ha goda förbindelser över Öresund. Del är inte det frågan gäller. Reservationen har vi tillsammans med vpk och miljöpartiet.

Vi säger ja till en tunnel och till bättre färjor. En borrad tunnel ställer slörre krav på tekniken än vad en bro gör.

Det finns faktiskt tillräckligt med fakta när det gäller frågan om att säga nej till en bro. Den frågan behöver inte utredas ytterligare. Efter att ha lyssnat till Anders Castbergers inlägg måste jag säga att jag tycker att det är klädsamt med den något tveksammare attityd som han intar här i dag. Den är betydligt tveksammare än den attityd som brukar förespråkas av folkpartiet i Öresundsbrodebatten. Enligt min mening är det ett steg framåt för folkpartiet.

ANDERS CASTBERGER (fp) replik:

Herr talman! Nog märks det av Roy Ottossons inlägg all han kanske inte alllid förslår även om han sitler i bänken och förhoppningsvis lyssnar.

Del är riktigt alt del alltid kan komma nya fakta på bordet. Vi har faktiskt preciserat vilka omständigheter som vi vill avvakta, innan vi för vår del är beredda atl la ställning. Det handlar bl.a. om de strömningsförhållanden som kan påverkas om man bygger en bro. Detta redovisade jag också klart i mitt inledningsanförande.

Vår utgångspunkt - vilken heller inte kan ha undgått Roy Ottosson, del är väl därför han verkar så upprörd - är alt om det är möjligt skall man ta chansen all bygga en fast förbindelse mellan den skandinaviska landlungan och det övriga Europa. Den möjligheten bör vara särskilt intressant mol bakgrund av den utveckling som i dag pågår i Europa i övrigt. Av vad Roy Ottosson hittills har sagt verkar det som om han drar den motsatta slutsal-sen.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

Prot. 1989/90:31 Roy Ottosson avslutar med alt säga atl miljöpartiet vet vad det vill, nämli-

22 november 1989 gen atl säga nej lill bron. Del är möjligt atl Roy Ottosson vet detta. Vi är

Oresundsförbin-delserna

dock av motsatt uppfattning. Vi vill avvakta tills vi får fakta på bordet, och

då är vi beredda alt ta ställning.

Tredje vice talmannen anmälde att Roy Ottosson anhållit alt till protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

WIGGO KOMSTEDT (m);

Herr talman! Varje år debatterar vi här i kammaren Öresundsförbindelserna. Man hade trott att vi någon gång skulle kunna komma lill ett beslut, så atl vi skulle kunna avföra frågan från dagordningen.

Låt mig erinra något om den historiska bakgrunden. Under perioden 1971-1973 diskuterades Öresundsförbindelserna intensivt här i kammaren och även ute i landet. Då togs i riksdagen ett beslut med stor majoritet om atl vi skulle ha elt paket, dvs. en bro över Öresund mellan Malmö och Köpenhamn, en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör och en storflygplats på Saltholm.

Nu kan vi avföra Saltholm, eftersom det har blivit en annan utveckling på flygsidan. Det är visserligen en positiv utveckling, men den har fått en annan lokalisering. Helsingborg-Helsingör-leden kan vi också avföra, eftersom våra danska vänner absolut inle vill ha en sådan förbindelse. Det enda som återstår är en förbindelse mellan Malmö och Köpenhamn. Det talades då om en bilbro. Eftersom paketet inle är möjligt all genomföra tycker vi, såsom vi har sagt under ett anlal år, alt man skall bygga en kombinerad bil- och lågbro mellan Malmö och Köpenhamn.

Utav den majoritet i kammaren bestående av socialdemokrater, modera-ler och folkpartister som fattade beslutet, har bara moderaterna blivit kvar när snålblåsten har salt in från vissa håll. Socialdemokraterna är i denna fråga, liksom i många andra frågor, internt splittrade. Av det skälet fattar man inga beslut. Man låter således det hela förhalas. Hur det går för Sverige som nation är tydligen mindre intressant än hur man kan bena ut sina interna problem inom del socialdemokratiska partiet. Numera lunkar folkpartiet, som vi vet, med socialdemokraterna, även i den här frågan.

Vi måste få ett avgörande till stånd. Det går inte längre att åberopa utredningar Det finns ingen fråga i detta land som har utretts så myckel som just frågan om de fasta förbindelserna över Öresund. Vi måste våga säga ja eller nej. Blir det ell nej så är del okej. Vi som då hamnar i minoritet får naturhgtvis acceptera detta i demokratisk anda. Däremot kan man inte acceptera alt del finns partier som säger jaså hela liden, dvs. varken ja eller nej.

Antingen skall del bli fasta förbindelser eller också måste vi satsa på en utbyggnad av färjelrafiken, som inte hänger med i dag. Med de planer som finns är det inte heller så lätt för dem som skall satsa på utbyggnaden atl vela hur det skall bli när Sveriges riksdag har så svårt atl fatta beslut. För att man skall kunna främja näringslivets fortsatta expansion och en större handel med det övriga Europa måste del hell enkell ges bättre möjligheter all transportera ul godset.

Frågan om förbindelser över Öresund är inte enbarl en angelägenhet för

sydvästra Skåne och Malmö, om nu någon till äventyrs trodde det. Det är inle bara en skånsk angelägenhet, och del är inte heller bara en svensk angelägenhet. Från milt arbete i Nordiska rådet vet jag att det i allra högsta grad är en nordisk angelägenhet, och att norrmännen och finnarna är mycket angelägna om alt den här fasta förbindelsen kommer lill stånd. Det rör nämligen även deras väg ul på kontinenten. Skall man någon gång kunna säga atl det nordiska samarbelel skall leda någonslans, borde del faktiskt vara på kommunikationsområdet. Denna del av kommunikationerna är utomordentligt viktig.

När man lyssnar lill företrädarna för reservation nr 1 står det klart att deras resonemang i allmänhet inte handlar om framtiden. De har framliden bakom sig. De säger nej till Europa, nej till tryggad energiförsörjning och nej lill fasta förbindelser. Skall vi inte vara med ute i Europa, behöver vi naturligtvis ingen förbindelse heller. Det är ju onödigt.

Jag undrar vad nästa steg skall bli. Nu river man Berlinmuren, och den blir till salu. Vi kanske kan bygga upp den kring Skåne i stället. Det tycks vara så atl vi inle skall ul, vi skall avskärma oss från del övriga Europa.

Ulla Tilländer sade i sitt inlägg bl.a. atl man nere i Skåne hade haft en sittning om järnvägsförbindelserna, där alla partier var representerade. Del är riktigt. Jag vill dock korrigera henne på en punkt. Hon sade all det var en stor uppslutning kring atl man skulle salsa på järnvägen. Jag för min del sade alt det är rimligt att SJ håller tillbaka sitt nedläggningsbeslut under en period, ett halvår eller ett år, eftersom kommunerna menar att de har fått så kort tid på sig. Under den liden får kommunerna undersöka vilka förelag som är beredda alt köra sitt gods på järnväg. Efter den utvärderingen skall vi ta ställning definitivt. Detta mitt uttalande används nu i helsidesannonser av dem som står bakom järnvägens bevarande. Del är ett riktigt konstaterande, till skillnad från del Ulla Tilländer har uttryckt. Vi får se hur det blir med della. Jag kommer aldrig all kunna tvinga svenskl näringsliv eller andra att använda ell transportmedel som man anser sig inle kunna använda. Här får fakliskl en viss frihet råda. Det handlar om den svenska framtiden.

Jag ber atl få yrka bifall lill reservation 2.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

ULLA TILLÄNDER (c) rephk;

Herr talman! Det är riktigt, som Wiggo Komstedt säger, att del bara är moderaterna som är kvar. Men del är väl knappast någol alt skryta med.

Jag kan hålla med om att det skulle vara bra om vi fick étt beslut i frågan. Vi har tillräckligt underlag för att fatta beslut om att säga nej till en bro. Då skulle man helhjärtat kunna börja satsa både på miljövänhgare färjor och ett miljövänligt fast alternativ, en borrad järnvägstunnel under Öresund. Del skulle vi göra bl.a. för näringslivets skull. Det skulle också självfallet gynna det nordiska samarbelel. Jag vill uppmana Wiggo Komstedt alt verkligen läsa på. Också vi vill ha bättre förbindelser. Det är inte bara en bro som kan utgöra elt alternativ. Det är ell omodernt alternativ i vår tid.

Wiggo Komstedt var kanske med när del var sjöfarlsriksdag i Malmö. Då presenterades planer på nya, miljövänligare färjor för Öresundstrafiken med bl.a. reduktion av kvävedioxidulsläppen med 90 %, vilket också omfattade reduktion av sloflutsläpp. Det har talats om löjliga argument, teknik-

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

fientlighet osv. - jag tror också att Wiggo Komstedt var inne på det. Men ni moderater blundar för denna nya teknik, som också SJ-chefen med hela sin tyngd ställer sig bakom.

Ell exempel som togs upp på sjöfartsriksdagen avslöjade resursbehov för olika transportmedel. Man kan länka sig all 22 000 ton gods skall transporteras från Göteborg till Örnsköldsvik. Vid sjötransport behövs ell enda fartyg, som förbrukar 120 ton bränsle. Vid landtransport behövs 630 lastbilar, som förbrukar 450 ton bränsle. Slitage och underhåll av landsvägar tillkommer. Vattenvägen är outslitlig. Man väntar sig inte att Wiggo Komstedt skall påverkas av sådana argument. Men miljön påverkas.

ROY OTTOSSON (mp) replik:

Herr talman! Wiggo Komstedts argumentering är htet enkelspårig, hksom moderaternas argumentering i allmänhet. Wiggo Komstedt tolkar reservation 1 som alt vi inle vill ha några kommunikationer alls till Europa, trots atl det i reservationen pläderas för en utvecklad färjelrafik, en järnvägstunnel osv. Man måste fråga sig: År färjor inga kommunikationer för moderaterna, inte ens när färjor är snabbare än vägförbindelser eller när de innebär att man slipper omvägen genom Danmark? Man måste också fråga sig om miljöproblemen inle betyder någonting för moderaterna, t.ex. det faktum atl skogsmarken i södra Sverige faktiskt håller på att fördärvas av luftföroreningarna. Varför ställer inte moderaterna upp sohdariskt med oss andra och försöker stoppa den utvecklingen och få en bättre, miljövänligare utveckling och ett mer miljöanpassat trafiksystem?

WIGGO KOMSTEDT (m) replik:

Herr talman! Jag är faktiskt stolt, Ulla Tilländer, över att vi moderater står för den uppfattning vi har och inte är som andra vindflöjlar i denna kammare. Det är bra atl del finns någol parti som står fast vid sina ståndpunkter.

Ulla Tilländer lalar om atl centern också är för fasta förbindelser I reservation 1, från centern, vpk och miljöpartiet, längs ner på s. 7 slår följande; "Alternativet med en borrad järnvägstunnel måste studeras mer ingående än vad som hittills skett." - Ni vill också ha fler utredningar. Det är väl inget klart ställningstagande i detta.

Jag var inte med på sjöfartsriksdagen i Malmö, så jag vet inte vad som avhandlades där. Men om man transporterar gods på annat sätt ner till Malmö, kan väl inte den stora miljöboven vara att man transporterar godset på en bro mellan Malmö och Köpenhamn. Gods kan inte alltid gå sjövägen genom vårt land. Vi har inte sådant utbyggt system. Det intrycket kan man lätt få när man lyssnar på exempelvis Roy Ottosson.

Ulla Tilländer log upp ett exempel med en transport från Göteborg till Örnsköldsvik. Jag vet inle om det snabbaste sättet för näringslivet att transportera gods från Göteborg till Örnsköldsvik är att transportera det med bål. Den mängden av gods tycker jag skall gå på järnväg. Jag har ingen annan uppfattning. Men alla transporter går inte mellan Göteborg och Örnsköldsvik eller mellan andra stora orter. Det talas om en levande landsbygd, som riksdagen satsar pengar på. Låt landsbygdens förelag få en chans att

överleva! Då måste många transporter gå via landsväg, vare sig vi säger det ena eller det andra.

Betyder inte miljöproblemen någonting för er? frågade Roy Ottosson. Jo, självfallet gör de-det. Men vi är inle så enkelriktade atl vi tror alt det bara är vi som kan stoppa dem i Skåne. Vi har internationella miljöproblem. Det som faller ner över Skåne från Polen och andra östländer och försurar skogarna kan vi faktiskt inte göra allting åt, Roy Ottosson.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

ULLA TILLÄNDER (c) rephk:

Herr talman! Vi begär en parlamentarisk utredning i vår reservation, men del är i förvissning om att frågan skulle falla framåt om den hamnade i en parlamentarisk uiredning och inle i expertutredningar. Den skulle troligen falla framåt, på samma sätt som den har gjort i denna parlamentariska församling.

Det förvånar mig, med tanke på var Wiggo Komstedt kommer ifrån, att han inte känner någon oro över vilka regionala effekter för t.ex. östra delen av Skåne en fast förbindelse skulle kunna ge upphov till.

ROY OTTOSSON (mp) replik:

Herr talman! De miljöproblem som vägtrafiken, biltrafiken, ställer lill med i form av markförsurning, skogsdöd, övergödning av kusthaven, försurning av sjöar osv. är problem som man skall lösa i andra länder men inte här, om jag har tolkat Wiggo Komstedt rätt. Jag måste fråga: Skall vi inte ta vårt ansvar? Är det inte frågan om att också ge riktiga signaler? Som jag har sagt förut i debatten ser vi framför oss en utveckling med kraftigt ökad vägtrafik runt om i Europa, om man inte gör någonting åt det snart. Ell sätt att göra något åt det är alt man satsar på andra alternativ som är miljövänligare och ger sådana signaler. Del är precis vad vi från miljöpartiet kräver. Jag har litet svårt atl förslå varför moderaterna inte kan ställa sig bakom sådana saker. Om de nu verkligen vill ta ansvar, som de säger i andra sammanhang, måste de också kunna ta ansvar för miljön.

Jag har svårt alt förslå hur del skall gå för glesbygden i Småland när skogen dör. Det vore intressant alt få svar på det.

WIGGO KOMSTEDT (m) replik;

Herr talman! Vi moderater hycklar inte om var vi står och vad vi gör, Roy Ottosson. Vi förstår att man inte kan förbjuda bilismen i Sverige. Enligt den undersökning som tidningen Expressen gjorde anser sig även miljöpartisterna i riksdagen behöva bilen. Någon anser sig t.o.m. behöva bilen så myckel alt vederbörande måste ställa tolv bilar på tomten.

Vi moderater inser atl problemet är att vi inle kan säga nej till allt. Men vi är beredda alt bidra till alt alla förbättringar som kan göras görs för alt bilismen skall bli bättre och bl.a. ge mindre utsläpp, vilket vi aldrig har röstat mot. Vi släller oss bakom sådant, men vi tror inte atl man kan så att säga helt klippa av bilismen. Vi skall därför göra förbättringar i stället för att säga nej.

Slutligen vill jag säga följande lill Ulla Tilländer. Jag värnar om Österlen. Men det är klart atl ni som kommer från den andra regionen i väster, som

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

del flyter grädde på, inle behöver bry er om Österlen. Men Österlens överlevnad är faktiskt beroende av om det blir en expansion i andra delar av Skåne och i övriga landet. Då får även vi del av det. Därför är bron nyttig även för Österlen. Vi ser gärna att del kommer människor till vårt land och till Österlen som vi i Österlen kan tjäna vårt uppehälle på. Vi på Österlen har nämligen inte blivit lika gynnade som ni i Malmöregionen av industriutvecklingen. Vi får inle några nya bilfabriker m.m. som ni gärna tar emot, ulan vi måste klara oss på annat sätt. Därför anser vi att det är bra. Vi är inte avundsjuka. Vi använder oss av uttrycket: regnar del på prästen, så stänker det på klockaren.

Tredje vice talmannen anmälde att Ulla Tilländer och Roy Ottosson anhållit alt lill protokollet få antecknat atl de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

PER STENMARCK (m):

Herr talman! Återigen har trafikutskottet behandlat ett antal motioner med krav på en fast förbindelse över Öresund, och återigen har en politisk majoritet, med socialdemokraterna i spetsen, funnit nya svepskäl för att skjuta frågan på framtiden.

Om vi skall vara riktigt uppriktiga finns det bara en anledning till den eviga segdragningen, nämligen all socialdemokraterna saknar initiativ, förmåga och handlingskraft alt genomföra de förändringar som är nödvändiga och som de själva i de flesta fall anser är nödvändiga. Då tillsätter de en utredning. Och när utredningen är klar så tillsätter de en ny utredning. Och när denna är klar så ger de den tilläggsdirektiv. Och när utredningen har utrett även i enlighet med dessa tilläggsdirektiv - och alla andra partier för länge sedan är klara med sina ställningstaganden - skall socialdemokraterna skicka ut den på en intern opinionsundersökning.

I fjol befann vi oss i den situationen atl socialdemokraterna hänvisade till detta s.k. rådslag. Ett år senare hänvisar de till atl de inte hunnit analysera resultaten av rådslaget. Tala om segdragning.

Del finns bara en anledning lill alt ni inte kan förelägga riksdagen något beslulsförslag, och del är all socialdemokraterna är så enormt splittrade internt.

Viola Claesson sade för en stund sedan i talarstolen atl Öresundsbrofrå-gan skär som en skalpell tvärs igenom del socialdemokratiska partiet. Jag brukar inte hålla med henne om speciellt mycket, men i denna fråga kan jag nog vara överens med henne åtminstone på denna punkt, dock med det lilla tillägget all Öresundsbrofrågan därvidlag ingalunda är särskilt unik. I alla frågor tycks det för tillfället vara på det sättet alt det rör sig om en långt gången intern splittring. Och det ger ju inte någon anledning till tvivel när Aftonbladet numera graderar socialdemokrater efter linje 1, linje 2 och linje 3. Därför har också socialdemokraterna i riksdagens trafikutskott återigen beslutat alt frågan ånyo skall skjutas på en oviss framtid. Man ser det uppenbarligen som en politisk uppgift av gigantiska mått att bibehålla den vallgrav som skiljer Sverige från del snabbi framväxande nya Europa.

Herr talman! Ett anlal talare här har försökt tolka Birger Rosqvist och vad

han egentligen anser i den här frågan. Det är möjligt atl det är på del sättet som han själv lät påskina från talarstolen, nämligen alt han uttrycker sig mycket diplomatiskt. Men all Birger Rosqvist själv, som ordförande i riksdagens trafikutskott och i Svenska hamnförbundet, är en inbiten motståndare lill en fast förbindelse över Öresund är, såvitt jag kan bedöma, ställt utom allt tvivel. Det är däremot någol svårare att tolka vad socialdemokraterna som parti egentligen tycker i denna fråga.

1 en tidningsintervju där Birger Rosqvist försöker förklara socialdemokraternas oförmåga att falla beslut ger han åtminstone ett klart besked, och del är all del nu inle krävs några ytterligare utredningar i ärendet. Och delta är nalurliglvis helt riktigt. Frågan är sedan lång lid tillbaka färdigutredd, Alla nödvändiga beslutsunderlag finns. Det är därför bara en sak som krävs, nämligen att man sätter spaden i marken. Det är därför som jag tycker alt det är en smula underligt när Birger Rosqvist i praktiken, från riksdagens talarstol i dag, kräver ytterligare utredningar i den fråga som utretts under ell sekel.

Med stor sannolikhet finns det bara ett sätt atl inom en anständig lid få en bro mellan Malmö och Köpenhamn, och del är atl friställa alla politiker från projektet. Fatta en gång för alla ett beslut som säger atl det är okej för den som så önskar att genomföra bygget. Att intresse för ett sådant genomförande finns är ställt utom allt tvivel.

Statssekreteraren i kommunikationsdepartementet, tillika ordförande i den senaste Öresundsdelegationen, Gunnel Farm, har i en tidningsinlervju föreslagit all en kombinerad bil- och järnvägsbro skall byggas och att denna skall finansieras genom att bilismen slår för samtliga kostnader, ett förslag som jag tycker låter utomordentligt tilltalande. Låt mig få ställa en fråga till Birger Rosqvist: Hur släller sig Birger Rosqvist - och den socialdemokratiska ulskoltsgruppen - till en sådan lösning?

Herr talman! Regionalt skulle en bro mellan Malmö och Köpenhamn få många positiva effekter. Skåne är förvisso inle längre elt överhetlat område utan en region med en långsiktigt ogynnsam ulveckling. I dag har också Skåne en inkomst per invånare som understiger riksgenomsnittet. En bro över Öresund skulle kunna fungera som en magnet vid nya förelagselable-ringar. Inte minst som en motvikt till Stockholmsregionen vore della utomordentligt positivt.

Två av de främsta skälen till atl Skåne halkar efter är atl det råder brist på infrastrukturella initiativ och atl vetenskaplig forskning inte har fått komplement i ett kunskapsintensivl näringsliv. Della har lett lill en brist på dynamik, som främst märks i en dålig tillväxt av sysselsättningen.

Del finns emellertid goda möjligheter atl bryta den negativa utvecklingen. Men det förutsätter aktiva insatser, från näringsliv, stal och kommuner. Sådana insatser gäller framför allt satsningar i ny och utbyggd infrastruktur. Det finns i det sammanhanget ingen enskild insats som har samma betydelse som byggandet av en fast förbindelse över Öresund.

Alla erfarenheter från andra håll visar alt den lokala betydelsen hell dominerar över den långväga trafiken. Denna söker sig tvärtom bort ifrån tätbebyggda områden. Den långväga trafiken kommer, såvitt jag kan bedöma, även i fortsättningen i huvudsak atl gå via Helsingborg-Helsingör eller från Trelleborg eller Ystad direkl till kontinenten.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

Sverige behöver en fast förbindelselänk lill kontinenten. I en tid när murar rivs för alt folk skall kunna mötas borde broar byggas i samma syfte. Med välkänt föredöme från andra länder kommer säkert också socialistiska politiker från Sverige att så småningom komma lågande med svansen mellan benen. Förr eller senare kommer de alt tvingas alt ta sitt förnuft till fånga och inse atl Sverige i längden inte kan leva som en isolerad ö. Risken är uppenbar alt vårt land annars förvandlas till en andra rangens industrination.

Herr talman! Jag ber med det anförda att få yrka bifall till den moderata reservationen 2 som är fogad till betänkandel.

ULLA TILLÄNDER (c) rephk:

Herr talman! Per Stenmarck hävdade att del finns ekonomiska förutsättningar för att bygga en bro. Men de privata intressena, och detta har sagts tidigare i debatten, är faktiskt inte sämre än att de vill ha statliga garantier för denna salsning. När allt kommer omkring är man inle så säker på alt det hela kommer att bära sig ekonomiskt.

Jag vet inte hur många gånger jag skall säga detta i dag, men jag vill understryka alt också vi vill ha goda förbindelser. Del skulle vara fantastiskt om man skulle kunna satsa på bra färjor, vilket sker, och även en borrad järnvägstunnel under sundet. Det skulle vara en stor teknisk innovation.

Men det är avslöjande för partiet atl man avfärdar de långsiktiga miljöproblemen som drabbar alla i en region, inte minst dem som redan bor dåligl i nedslitna bostadsområden - för att just hettan i den ekonomiska brasan skall stiga ännu några grader. Det bekymrar tydligen inte moderaterna att man drar ned hundratusentals bilar till, runt och genom Malmö.

\ PER STENMARCK (m) replik:

Herr talman! Det har varit givande att under dagen sitta och lyssna på Ulla Tilländers olika inlägg i debatien.

Ulla Tilländer upprepar, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att också centern vill ha goda förbindelser till kontinenten. Men visa det då i konkret handling! Sitt inte bara med armarna i kors och vänla på alt någon annan skall göra någol! Del är bara all konstalera att del som ni nämner i er reservation om en möjlig tåglunnel icke är genomförbart. Vem skall stå för kostnaderna för tunneln? Vem skall ansvara för den i fortsättningen? Det är bara atl konstatera alt SJ självt inte är villigt att göra det. Det är därför som vi försöker anvisa en lösning som innebär alt det finns en given finansiär, dvs. den som kör bilen över bron. Tack vare detta kan hela projektet finansieras, även när del gäller tåget.

Nu säger Ulla Tilländer all hundratusentals bilar dras ned lill regionen. Vad är del för struntprat? Öresundsdelegationen talar om en dygnstrafik på 8 000 bilar. I jämförelse med andra vägslräckor i vårt land är det bara atl notera atl trafiken på de allra flesta ställen är myckel större och tyngre. Men ni centerpartister är mer intresserade av symbolåtgärder i den här frågan än alt verkligen vidta åtgärder.

Jag antecknade vad Ulla Tilländer sade för en stund sedan i debatten. Hon hävdade att Malmö är mindre överhettat än Stockholm, fast å andra sidan är Malmö mer överhettat än Österlen. Förutom alt detta är elt intressant sätt

Öresundsförbindelserna

att argumentera, ulgör delta ell problem som vi försöker komma till rätta Prot. 1989/90:31 med genom våra olika förslag när det exempelvis gäller en fast förbindelse 22 november 1989 över Öresund. Det är för alt lösa dessa problem som det faktiskt krävs den typ av satsningar som vi har försökt all föra fram år efter år här i kammaren.

ULLA TILLÄNDER (c) rephk:

Herr talman! Per Stenmarck, ni moderater har inle heller kunnat visa på något trovärdigt alternativ. Det finns faktiskt ingen bro ännu.

PER STENMARCK (m) replik:

Herr talman! Att del inte finns någon bro ännu beror nog inte så mycket på alt vi moderater inte har lyckats visa på något trovärdigt alternativ. Del finns ett alternativ. Del är bara alt konstatera att del är folket i denna kammare som inte är berett alt fatta beslut. Så länge vi i riksdageil inle är beredda all fatta beslut, fattar man inle heller något beslut på andra sidan sundet i den här frågan.

Det ena projektet efter det andra som har diskuterats årtionde efter årtionde genomförs nu runt omkring i Europa, t.ex. en fast förbindelse under Engelska kanalen som binder samman England och Frankrike. Delta område bedöms vara ett av de mest dynamiska områdena i hela Västeuropa. Vi får en förbindelselänk mellan västra och östra Danmark. Del bedöms i dag vara en ur miljösynpunkt positiv åtgärd. Rent ekonomiskt kommer del att vara en lysande affär. Jag vågar påstå att vi skulle nå precis samma effekt med en fast förbindelse över Öresund.

Jag kommer tillbaka till miljöaspekterna ytterligare en gång. Jag nämnde tidigare siffran 8 000 fordon per dygn. Bara på motorvägen mellan Malmö och Lund tror jag alt del är 50 000 fordon per dygn, dvs. ungefär sex gånger så många. När kommer centerpartiet att föreslå atl den vägsträckan skall stängas innan del bestäms atl en fast förbindelse skall byggas över Öresund?

Del är inte enbart symbolåtgärder som skall vidtas när miljöproblem skall lösas. Man skall vara konkret i sina ställningstaganden.

ANITA STENBERG (mp):

Herr talman! Var sitter egentligen regeringens representanter i dag? Jag tycker atl de borde ha varit här och lyssnat - åtminstone någon av dem.

Herr talman! Jag skall vara kort och klar, kristallklar, i denna fråga. Miljöpartiet de gröna i Fyrsladskretsen och i Malmöhus län har gång på gång vid sina gemensamma medlemsmöten slagit fast följande; Vi vill inte ha någon fast förbindelse vare sig över eller under Öresund. Vi vill ha goda färjeförbindelser i slällel utefter hela Öresund. Detta är av miljöskäl, irafikskäl, från säkerhets- och sårbarhetssynpunkt, av ekonomiska skäl och av trivselskäl.

Vi är faktiskt närmast berörda - vi bor i Skåne.

I dag lär det gå en färja över Öresund i genomsnitt var sjätte minut. Det är väl egentligen inte så dåligt? Bestämmer man sig för att satsa på färjor, skulle det kanske kunna bli ännu bättre. Om vi mot all förmodan blir påtvingade en fast förbindelse, är det enda tänkbara alternativet en ren järnvägstunnel. Men vi vill över huvud taget inte ha någon fast förbindelse över

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbin -delserna

Öresund, vare sig över eller under. År detta helt klart för Sveriges riksdag nu?

BERTIL PERSSON (m);

Herr talman! Om det vore en bra lösning att åka bål till flygplatsen - i della fall Kastrup - skulle vi göra stockholmarna en stor tjänst genom att flytta Arlanda lill Åland. Då skulle man även här uppe få de Irevliga färjeturerna till flygplatsen som är så uppskattade nere i Skåne.

Om billåg i en tunnel var den bästa trafiklösningen för en transport på 17 kilometer, skulle vi gräva upp motorvägen mellan Malmö och Lund, gräva en tunnel och transportera bilarna på tåg.

Om en lokal Irafiklösning skall stoppas av riksdagen borde man i första hand välja Essingeleden, där det går mycket bilar, inte bara Öresundsbron, där del jämfört med Essingeleden kommer atl gå förhållandevis få bilar, ungefär lika många som mellan Malmö och Trelleborg.

Om man vill offra 8 miljarder, som kunde ha använts bättre på andra trafikprojekt, skall man bygga en bil-tåg-tunnel i stället för en självfinansierande bro.

Om man vill ha kvar luftföroreningarna i Sydsverige, skall man också behålla färjorna. Detta visas av utredningarna. Alla kan hävda att deras trafiksystem framöver skall bli bättre än de andras, men delta är vad utredningarna visar.

Om man tror att god turtäthet, regularitet och just-in-time-leveranser är elt hinder för svenskt näringsliv, skall man behålla färjorna. Om man tror alt ishinder ger en stimulerande spänning i tillvaron för dem som skall bedriva transporterna och för invånarna, skall man likaledes ha kvar färjorna.

Om man tror att det är ett fördärv all beblanda sig med danskar och tyskar, skall man säga nej till en bro. Tänk om man inte hade byggt en bro över Falsierbokanalen! Då skulle skanörborna ha haft sina stränder, sina golfbanor, sin skogsnatur och sina lyxvillor i fred. En färja hade hållit turisterna borta.

Om man tycker att del vore elt elände om det till Sverige kom en massa danskar och tyskar, som tror att de skall få överfylla våra restauranger och varuhus och rulla runt på stan - då skall man säga nej till bron.

Om man gillar spänningen fredags- och lördagskvällar i båt- och flygbåls-terminalerna - Blir det slagsmål? Blir jag nedspydd? Hur många skall kastas ut på galan? - då skall man säga nej till bron.

Om man gillar att promenera och jogga - då är bron inget atl ha. Man kommer inle atl kunna promenera och jogga på bron.

Bron är inle bra för de ombordanslällda. Dels riskerar en hel del av dem all förlora jobbet, dels mister de, om de blir ilandanställda, sjömansskatten och får börja skatta från noll på extrainkomsterna. Del hedrar alltså Sjöfolksförbundet alt det slår vakt om färjetrafiken.

Ogillar man lullare skall man säga nej. Om vi får en ökad trafik, får vi ju fler lullare.

Gillar man att sitta i långa telefonköer lill flygbåtarnas biljetlbeställningar, skall man behålla färjorna. Det ger televerket inkomster och minskar därmed kraven på skattebetalarna.

Om man vill atl Sverige bara skall ha ett enda ekonomiskt kraftcentrum -det i Stockholm - skall man säga nej till bron. Den kan ge oss ett kraftcentrum till, och del finns risk för en ökad tillväxt om vi får en bro.

En bro hindrar intressanta färjeprojekl, Malmö kommun har satsat på rederier som gått omkull, privata redare har satsat, många har gått i konkurs, nya bålar har salts in och försvunnit. Några fartyg går fortfarande, - Vad kan inte komma i framtiden? Jättelika fartyg, kanske, som lill Finland, fartyg som är så stora alt man kan lasta in 15 gamla stora båtar bara på bildäcket. Kanske blir sundet fullt av bålar som är slora som Globen och har fler rum än Stockholms slott.

Varför skall man egentligen göra som majoriteten av väljarna i alla partier utom vpk vill? En bro skulle vara en olycka för några minoriteter - ni vet vilka jag länker på. De skulle få åka lill Helsingborg och la bålen över när de skall lill Köpenhamn.

Om man vill förhindra allt detta, skall man säga nej till bron. Annars skall man säga ja till bron.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

ANITA STENBERG (mp) replik;

Herr talman! Varför kan del gå färjor till Åland och Finland genom isen, men inle lill Danmark? Det har jag aldrig kunnat begripa. Varför skulle isen vara ett större hinder när det gäller atl la sig lill Danmark än lill Åland och Finland? Del är klart alt den frågan går all lösa, om man satsar på färjorna.

ULLA TILLÄNDER (c) replik;

Herr talman! Jag tror all det nu är andra året i följd som moderaterna måste reservera sig lill förmån för en bro. Del fanns en lid - men det var innan Bertil Persson blev riksdagsledamot - som moderaterna inte behövde reservera sig, vilket man ju gör när man är i minoritet. De ingick då i en betryggande majoritet, som vi har visat tidigare här i dag.

I dagens debatt har moderaterna satsat på kvantitet när del gäller antalet deltagare, men kvaliteten på argumenten har inle höjts i motsvarande grad, snarare tvärtom.

BERTIL PERSSON (m) rephk;

Herr talman! När del gäller det som Anita Stenberg sade vill jag bara påslå att hon talar mol bättre vetande. Också hon bor i Malmö. Den senaste vintern har vi inte haft is i Öresund, och då har det inte varit några bekymmer, men året dessförinnan var trafiken lamslagen under stora delar av vintern. Det är en faktor som vi har atl la hänsyn lill.

Ulla Tilländer försöker här lala något slags maktspråk i tron alt hon nu har en majoritet mot bron. Det var det enda argument som hon framförde. Jag skulle vilja säga att jag tror alt vi alla här i kammaren vet atl del en gång i framliden kommer atl finnas en bro mellan Malmö och Köpenhamn. Frågan är bara när den skall komma.

ANITA STENBERG (mp) replik;

Herr talman! Bertil Persson talar om is eller inle is i Öresund, men del var inte det som frågan gällde. Frågan var om vi har färjor som kan gå genom

4 Riksdagens protokoll 1989/90:31

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

isen eller inle. Naturligtvis kan vi ha sådana i Öresund lika väl som man har sådana på linjerna lill Åland och Danmark. Vad Bertil Persson hänvisar till är inget argument.

BERTIL PERSSON (m) replik:

Herr talman! Det är möjligt att vi med jätlefärjor stora som Globen och med fler rum än Stockholms slott kan klara delta, men de båtar som vi hittills har haft i sundet har inte klarat del.

Jag vill fråga Anita Stenberg om hon, som ni så ofta kräver, med 100 % säkerhet kan säga all vi aldrig kan få några ishinder i sundet? Det är vanlig argumentationsteknik.

Tredje vice talmannen anmälde all Anita Stenberg anhållit atl till protokollet få antecknat atl hon inle ägde rätt lill ytterligare replik.

KJELL DAHLSTRÖM (mp):

Herr talman! Den här debatten visar alt vi har ell parti som är ärligt och uppträder mycket renhårigt, och det är moderata samlingspartiet, i likhet med de partier som står bakom reservation 1, som jag vill uppehålla mig mer vid. Men moderata samhngspartiel framstår som mycket ärligt. Moderaterna deltar med liv och lust i den här debatien och står för sin megalomani, för sina piranesiska brokonstruktioner och för en bilismens elefantiasis. De är nu ganska ensamma om att här i debatten förfäkta delta som skall fortsätta atl gastkrama och förstöra Öresundsområdel, som är ett av de miljöskyddsområden som vi för närvarande diskuterar så mycket och livligt i miljödebatten.

Men denna ärlighet har en motpol här i riksdagen i dag, och den svarar socialdemokraterna för. Var är socialdemokraterna? Hit har man skickat en enda talare, nämligen ordföranden i trafikutskottet Birger Rosqvist. Birger Rosqvist! Del socialdemokratiska rådslaget är faktiskt inte en intern angelägenhet för socialdemokraterna. Del har kraftfullt basunerats ut i media vad ni har haft för er i diskussionen om förbindelserna över Öresund. Rådslaget har tydligt kommit fram lill den uppfattning som redovisas i reservation 1 och som omfattas av centern, miljöpartiet och vpk i det här ärendet. Jag tycker atl det är bedrövligt atl socialdemokraterna inle förmår stå för den inställning som man uppenbarligen har ute i partileden.

Så vill jag gå över till frågan om en tunnel, som har diskuterats här och som hela tiden i tidigare utredningar har sopals under mattan och buntats ihop med alla dessa bilbrokonstruktioner. En tunnel skulle kunna vara en smal möjlighet, med iakttagande av miljökonsekvenserna, till andra förbindelser jämte färjeförbindelser.

En utredning om en tunnel stöds av miljöpartiet de gröna, centerpartiet och vpk, men inte bara av dessa partier. Sjöfolksförbundet kan också länka sig en uiredning om en tunnel. Därmed skulle de landburna transporterna på järnväg kunna fortsätta i en tunnel under sundet, medan den rena färje-och båttrafiken självfallet skall utvecklas, vilket visas på många fina sätt.

Miljödelegation västra Skåne talar om atl en tunnel skulle kunna vara miljömässigt acceptabel. Fältbiologerna i landet och Svenska naturskyddsför-

eningen gör del också, liksom inflytelserika politiker och andra debattörer i sydvästra Skånes kommunförbunds område.

Jag har själv ingått i en miljösakkunniggrupp - som har tillkommit helt informellt - som kallas tunnelgruppen och som har gett ut en liten bok om möjligheterna att utveckla en tunnel. I gruppen ingår både socialdemokrater och moderater, som med liv och lust deltar i diskussionerna om huruvida en tunnel skulle vara möjlig ur miljösynpunkt.

Rapporten från tunnelgruppen visar att det finns företagsekonomiska möjligheter att satsa på en ren järnvägstunnel bara för låg men inle för biltåg. Del skall alltså inte vara en sådan bilskyttel som nu håller på atl byggas mellan England och Frankrike. Jag har tittat på bygget vid Engelska kanalen, och det är det mest vidriga storhelsprojekt som länkas kan. Man berömmer sig av att det är Europas, kanske världens, största byggprojekt genom tiderna just nu. Kostnaderna har farit i höjden från 50 miljarder svenska kronor lill 70 miljarder, och man vet inte hur man skall kunna avsluta bygget. En anledning till att kostnaderna för tunneln drar i väg så fruktansvärt är att där skall gå biltåg. Hela konceptet för kanaltunneln bygger på skytleltåg för bilar.

Gränsen för vad som är miljömässigt acceptabelt går troligen mitt i tunneln, beroende på om man har biltåg eller inte.

Det är detta som vi i reservation 1 vill skall utredas, ulan skygglappar och ulan utvikningar till konstruktioner med bilbroar, som kommunikationsdepartementet och Öresundsdelegationen genom åren har ägnat sig åt.

En järnvägstunnel behövs, även om vi lyckas minska del totala trafik- och transportarbetet i södra Skandinavien. En marginell minskning av biltrafiken genom olika åtgärder kanske också kan innebära en dramatisk ökning av transportarbetet på järnväg, och då behövs en järnvägstunnel.

Jag vill slå fast att den utredning om en tunnel som jag förfäktar inte är ell ja rakt av lill en tunnel. Huvudsaken är atl undersöka miljö- och energiförhållanden, om det är förbränningsdrivna bilar och färjor som vi skall satsa på eller om det är ell sammanhållet, miljövänligt järnvägssystem. Elt sådant miljövänligt järnvägssystem innebär självklart också atl det parallellt finns färjor för bilar mellan olika hamnar i södra Skandinavien.

Socialdemokraterna här i riksdagen måste rimligen känna sill parlamentariska ansvar och ta ställning för detta. De vet myckel väl vad socialdemokrater ute i landet tycker - del är absolut inte okänt på något sätt. Om vi skall ulveckla färjor för bilar och låg måste vi la ställning för det och komma i gång med en miljöteknisk utveckling av färjorna. Eller skall vi salsa på en ulveckling av färjor för bilar och en tunnel för låg? Det är det andra alternativet.

Vi måste här ifrån riksdagen ge en klar anvisning till regeringen. Vi skall inle, som Birger Rosqvist säger, invänta regeringens synpunkter. Beslår socialdemokraterna av en regering och elt parti numera? Jag förstår inle riktigt hur det hänger ihop. Jag vill alltså vädja till de socialdemokratiska ledamöterna här i parlamentet att ta sitt ansvar för de ställningstaganden som uppenbarligen görs inom deras led och deras parti.

Jag vill sluta med alt yrka på ett kraftfullt stöd till den gemensamma trepartireservationen 1.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

LARS DE GEER (fp);

Herr talman! Under några år omedelbart efter andra världskriget arbetade jag i San Franciscoområdel i USA. Bron ål norr över Golden Gate hade då varit färdig i tio år, men bron ål San Franciscobukten, som i dag kallas Bay Bridge, var just färdig. Ulvecklingen i området när färjetrafiken försvann blev nästan explosiv: industri, affärsliv och turism expanderade som aldrig förr, och befolkningen i vad som i dag kallas "the Bay Area" dubbla-des under elt drygt årtionde. Alla studier av denna utveckhng pekar mot samma slutsats: broarnas tillkomst var av avgörande betydelse för vad som hände i San Francisco under decennierna närmast efler andra världskriget.

Broars betydelse för elt områdes utveckling kan studeras på många håll. Japan lägger i dag ner astronomiska belopp på broar och - i elt fall - tunnlar mellan sina öar. Man anser atl satsningarna är nödvändiga för att landets fortsatta utveckling inle skall bromsas genom en otillräcklig infrastruktur på transportområdet.

Runt om i världen finns i dag många andra exempel på vad broar betytt för en regions ulveckling. Bron över Bosporen i Istanbul har blivit en sådan succé att en andra bro diskuteras för alt avlasta den nu byggda, som hotar atl bli överbelagd. Ulvecklingen i övre halvan av staten Michigan i USA har helt förändrats genom alt förbindelse skapals med den södra slatshalvan med en jältebro över Mackinawsundet mellan sjöarna Huron och Michigan.

På nära håll kan vi studera Danmarks intensiva ansträngningar atl förbinda alla sina öar och Jylland med broar. Även i Norge läggs - överallt -enorma summor ned på broar som förbinder kommuner och landsdelar med varandra.

Det finns, kort sagt, överväldigande bevis från andra delar av världen på vad broar belyder för ett områdes ulveckling.

Mol den bakgrunden är det sorgligt, övermåttan sorgligt, att Sverige och Danmark lyckats förhala en bro över Öresund i decennier. Redan 1936 erbjöd sig ett svenskl och elt danskt byggföretag att - utan någon som helst kostnad för det offentliga - bygga en bro över Öresund och finansiera denna genom avgifter på trafiken. Konkreta förslag till en sådan bro har sedan varit aktuella 1952, 1974 och 1982, men ingenting har hänl!

En bro med järnvägstrafik och - innan bron hinner bli färdig - trafik av kalalysalorrenade personbilar utgör ingen miljöfara. Bropelarnas inverkan på vattenströmningen blir mycket liten.

Hur länge har Sverige, Danmark och hela Norden råd att avstå från den utomordentliga förbättring av fyra länders infrastruktur som en bro över Öresund skulle innebära? Vi avslår då från all ge södra Sveriges näringsliv en verkligt livgivande injektion, som skulle kunna bryta den långa period av relativt slilleslånd som rått där ända sedan varvskrisen för tio år sedan.

Herr talman! I elt särskilt ytirande har folkpartiet understrukit viklen av att en bro kommer till stånd. Frågan har utretts tillräckligt - del är dags alt handla! Därför yrkar jag bifall till reservation nr 2.

PER STENMARCK (m):

Herr talman! Lål mig få inleda med all säga alt det var uppfriskande att lyssna lill Lars De Geer i debatien. Välkommen som röstande på reservation

nr 2. Jag hoppas alt det är fler från folkpartiets sida som skall kunna ansluta sig till den.

Låt mig sedan, herr talman, återgälda Kjell Dahlströms vänlighet, även om det kanske var litet atl bjuda med armbågen. Jag vet atl miljöpartiet har gjort ett klart ställningstagande i den här frågan. Jag respekterar att det finns partier som har klara ställningstaganden, även om jag kanske inte delar deras uppfattning. Det var också intressant att lyssna på Kjell Dahlströms utläggningar rörande en tågtunnel, vilken jag emellertid tror att det inte är realistiskt alt genomföra i Öresund.

Det jag har mycket svårt att respektera är atl del parti som säger sig regera Sverige inle över huvud taget kan komma fram till ett ställningstagande i den här frågan. Alllid när vi tidigare har diskuterat denna fråga har del funnits en lokal socialdemokratisk förkämpe som har gått upp i talarstolen och med emfas slagits för fasta förbindelser över Öresund. Jag tycker att det är beklämmande att någon sådan inte finns närvarande i dag.

Herr talman! Jag ställde några frågor till Birger Rosqvist, som emellertid föredrar all sitta ned och inte delta i debatten. Jag lyssnade till Birger Rosqvist litet tidigare i dag, när han sade att det är olika ställningstaganden som önskas i motionerna. Det är naturligtvis hell riktigt. Motionerna går åt Htet olika håll. Men för socialdemokraterna är detta ett utomordentligt marginellt problem, för ni är inte kapabla atl göra något ställningstagande över huvud taget. Andra i den här debatien har pekat på precis samma sak.

Jag vill understryka det som har sagts tidigare, nämligen att det icke går att vänta längre. Ni måste bestämma er, antingen ett ja eller ett nej. Var jag står och var mitt parti står är alldeles uppenbart. Del jag hoppas att Birger Rosqvist skall komma fram till är precis samma ställningslagande.

Jag ställde två frågor tidigare. Eftersom inte Birger Rosqvist svarade på dem då, skall jag be att få upprepa dem. Jag hänvisade till ett tidningsuttalande av statssekreteraren i kommunikationsdepartementet, som för ett tag sedan förklarade atl det fanns, som hon tyckte, ett utomordentligt sätt att finansiera den fasta förbindelsen. Det var alt låta bilarna stå för kostnaden. Jag tror atl vi är många som skulle kunna ställa upp på en sådan lösning, men min klara fråga, som jag riktade till Birger Rosqvist var: Hur ställer sig Birger Rosqvist och den socialdemokratiska utskottsgruppen till en sådan lösning? Den andra frågan var: Tycker verkligen Birger Rosqvist att man skall tillsätta nya utredningar i denna fråga? Det lät åtminstone så på de inlägg som socialdemokraternas talesman har gjort tidigare i debatten.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Öresundsförbindelserna

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 9 §.)

9§ Beslut

Företogs lill avgörande lagutskottets betänkanden 1989/90:LU5 och LU7, skatteutskottets betänkanden 1989/90:SkU12 och SkU13, justitieutskottets betänkande 1989/90:JuUll samt trafikutskottets betänkanden 1989/90;TU4 och TU5.

Prot. 1989/90:31 Lagutskottets betänkande LUS

22 november 1989 Mom. 5 (konlrollansvar)

Utskottets hemställan bifölls med 215 röster mot 88 för reservation 1 av Ulla Orring m.fl.

Mom. 6 (skadeståndsberäkning)

Utskottets hemställan bifölls med 269 röster mot 34 för reservation 2 av Martin Olsson och Stina Eliasson.

Mom. 7 (uppföljning och utvärdering av lagstiftningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Rolf Dahlberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (aktiebokens offentlighet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Ulla Orring m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (aktiekontonämnden)

Utskottels hemställan bifölls med 160 röster mol 143 för reservation 5 av Rolf Dahlberg m.fl.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Lagutskottets betänkande LU7

Utskottets hemställan bifölls.

Skatteutskottets betänkande SkU12

Utskottets hemställan bifölls.

Skatteutskottets betänkande SkU13

Utskottets hemställan bifölls.

Justitieutskottets betänkande JuUll

Utskottets hemställan bifölls med 272 röster mol 22 för reservationen av Kent Lundgren. 9 ledamöter avstod från att rösta.

Ti-afikutskottets betänkande TU4

Utskottets hemställan bifölls.

Trafikutskottets betänkande TUS

Först biträddes reservation 1 av Elving Andersson m.fl. med 79 röster mot 62 för reservation 2 av Rolf Clarkson m.fl. 162 ledamöter avstod från atl rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 168 röster mot 73 för reservation 1 av Elving Andersson m.fl. 62 ledamöter avstod från atl rösta.

10 § Beslut om samlad votering

Beträffande de på föredragningslistan närmast upptagna ärendena, finansutskottets betänkande FiU6 samt justitieutskottets betänkanden JuU4, JuU8 och JuU9, beslöt kammaren på förslag av tredje vice talmannen medge all de fick företas till avgörande i ett sammanhang sedan debatten i samtliga dessa ärenden avslutals.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Åndring i lagen om en folk- och bostadsräkning år 1990

Andre vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar

11 § Ändring i lagen om en folk- och bostadsräkning år 1990

Föredrogs finansutskottets betänkande 1989/90:FiU6 Åndring i lagen (1989:329) om en folk- och bostadsräkning år

1990 (prop. 1989/90:1).

CARL FRICK (mp);

Herr talman! Frågan om folk- och bostadsräkningen har legal på riksdagens bord vid elt flertal tillfällen. Miljöpartiet de gröna har sagt nej till denna folk- och bostadsräkning av del skälet alt man inte har velat klara av inlegri-telsfrågorna i samband med folk- och bostadsräkningen. Vi har kommit med ell förslag, som skulle kunna innebära en total avidentifiering av de människor som har svaral på de frågor som samhället har velat ställa lill dem. Delta förslag har avslagits.

I del här belänkandet sägs alt man vill all alla data som insamlats skall arkiveras i riksarkivet. Del belyder uppenbarligen att de här uppgifterna skall ställas till forskningens förfogande på olika sätt; någol som de människor som medverkat lill atl dessa dala kunnat samlas in inle på något sätt kan kontrollera. Detta tycker vi i miljöpartiet är en utomordentiigt olycklig utveckling. Vi tycker faktiskt alt dala skall användas för de ändamål som de en gång har insamlats för och inle till en massa annat som vi inte har någon som helst kontroll över

Vi känner en djup oro inför den ökning av kontrollsamhället som vi upplever i och med den omfattande datoriseringen. Del finns all anledning att på olika sätt försöka få hejd på detta och se vart vi är på väg. Av den anledningen har vi från miljöpartiet krävt all uppgifterna, när de väl är insamlade och använda för del syfte för vilket de är insamlade, skall förstöras - senast tre år efter det atl själva insamlandet är slutfört. Det tycker vi är en rimlig linje. Tyvärr är vi i klar minoritet i den här vikliga frågan. Delta är bara att beklaga. Därmed vill jag yrka bifall lill reservationen.

PER OLOF HÅKANSSON (s);

Herr talman! Man kan se det beslut som riksdagen så småningom kommer alt fatta i det här ärendet som ett delsteg fram till folk- och bostadsräkningen 1990. Vårens beslut måste kompletteras med ett preciserat regelsystem för

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Vissa trafikfrågor

hur arkiveringen i riksarkivet skall göras och för hur informationen lill upp-giflslämnarna skall gå till.

Det har väckts motioner som har följts upp med en reservation från miljöpartiet. Jag måste bara kort få säga att Carl Frick, när han talar om syftet, verkar ha missförstått det hela. Del är inle miljöpartiet som skall definiera syftet. Om man vill se vilket syftet är med folk- och bostadsräkningen, skall man gå tillbaka i handlingarna och läsa vad det handlar om. Då upptäcker man atl del är lilet annorlunda.

Del som forskarna kallar möjligheten till longitudinella undersökningar, över huvud taget forskningsverksamhet i en något vidare betydelse, skulle inte fungera med den lösning som miljöpartiet här förespråkar. Syftet med verksamheten och verksamhetens innehåll är litet annorlunda än vad miljöpartiet förespråkar.

Nu har finansutskottet tittat på det här och majoriteten tillstyrker propositionen. Jag ber att få yrka bifall till finansutskottets hemställan.

INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Folkpartiet har redan tagit ställning till förslaget om en folk-och bostadsräkning år 1990. Vi anser atl del räcker med atl man genomför folkräkningar vart tionde år, och den uppfattningen har vi fortfarande. Därför har vi inte tagit ställning lill de förslag till kompletteringar som nu behandlas; del gäller alltså kompletteringar till lagen om folk- och bostadsräkning år 1990.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 15 §.)

12 § Vissa trafikfrågor

Föredrogs justitieutskottets belänkande 1989/90 :JuU4 Vissa trafikfrågor.

BRITTA BJELLE (fp);

Herr talman! Under 1988 omkom 813 personer i vägtrafiken. Ca 6 000 personer skadades svårt medan ca 17000 personer skadades lindrigt. Detta är en ökning från förra året.

En bidragande orsak lill olyckor är nalurliglvis dåligt vägunderhåll, trafikfällor som inle byggs bort, människor som kör alkoholpåverkade och mycket annat. I det här betänkandet behandlar vi emellertid enbart de motioner som rör polisens möjligheler all påverka utvecklingen.

Trafiksäkerhelsrådel, som förutom trafiksäkerhelsverket består av många olika myndigheter, har i juni 1988 antagit ett trafiksäkerhetsprogram för perioden 1989-1992. I detta program har man utpekat åtta prioriterade områden. Ell av dessa områden avser hastighetsanpassning. Trafiksäkerhelsverket har särskiU framhållit att en bättre respekt för hastighetsgränserna kan motverka den ökning av antalet trafikskadade som förväntas på grund av en

ökande biltrafik. Trafikökningen väntas bli 3-4% per år. Statens väg- och trafikinstitut har gjort beräkningar som visar, alt 200 människoliv årligen skulle kunna sparas om ingen överskred hastighetsgränserna. I dag beräknas atl hälften av all trafik går med hastigheter över del normala.

Statens väg- och trafikinstitut har också visat all medelhastigheten ökat kontinuerligt både under 1970- och 1980-lalel så när som på ell enda år, 1986. I och för sig har del vidtagits en del åtgärder för att komma till rätta med denna ökning. Men uppenbarligen utan resultat. Vid polisens regionala trafikavdelningar tjänstgör 1200 polismän med trafikövervakning. Vid ordningsavdelningarna finns ytterligare 8000 polismän, som i viss utsträckning sysslar med Irafikövervakning. 1988 bedrevs hastighetsövervakning vid polisens trafikavdelningar under 33 % av den totala resurstiden. En tredjedel av polisens resurslid användes alltså då till Irafikövervakning. Huvuddelen av personlimmarna avsåg haslighetsövervakning med radarhastighelsmätare, alltså dold övervakning.

Eftersom redan vidtagna åtgärder inle lett till en dämpning av trafiken borde en del andra åtgärder prövas, t.ex. öppen trafikövervakning. Trafikpolisen borde i slörre utsträckning inrikta sin verksamhet på synlighet utefter vägarna. Det fungerar hell enkell så, alt ingen kör medvetet forl när del finns synlig polis i närheten. Förmodligen har fler synliga poliser omedelbar och snabb effekt på trafiken, och del är precis den inriktningen vi i folkpartiet har på vår reservation nr 2. Därför vill jag yrka bifall lill reservation nr 2.

Herr talman! Rikspolisstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett förutsättningarna för atl införa automatiserad haslighetsövervakning. I december 1987 redovisades uppdraget, Rikspohsslyrelsen kom fram till alt automatiserad haslighetsövervakning inte bör införas. Utredningen har trots det remissbehandlats. Många remissinstanser tyckte i och för sig alt en försöksverksamhet kunde genomföras för atl man skulle få se om antalet hastighets-överträdelser kunde nedbringas. Emellertid tog de flesia remissinstanser avstånd från elt strikt ägaransvar när det gäller hastighelsöverträdelser.

Automatisk haslighetskontroll går ut på att en obemannad anläggning mäter en fortkörning och genom fotografering registrerar bilens registreringsnummer och förhoppningsvis en förare. Del belyder att det inte är föraren som binds vid brottet ulan bilen, om man får uttrycka del så. Ägaren blir bötfälld och skall senare kunna hävda atl del inle var han som körde. Därefter vidtar då en uiredning för all fastställa vem föraren var. Hela proceduren blir byråkratisk och såvitt jag förstår mycket rällsosäker.

Vi i folkpartiet menar att innan man startar en försöksverksamhet på det här området, borde rätlssäkerhetsfrågorna ha klarlagts så all vi vet om vi faktiskt vill ha ell sådant här syslem. Att starta med en försöksverksamhet utan atl ha tagit ställning till rättssäkerhelsfrågan är all antingen inle berätta hela sanningen om försöket eller att kanske förbruka pengar lill ingen nytta. I reservation 3 föreslår vi därför ytterligare överväganden ur rättssäkerhetssynpunkt innan försöken genomförs. Jag yrkar bifall lill reservation 3.

Herr talman! Inom det nordiska samarbetet finns ett expertorgan som heter Nordiska trafiksäkerhelsrådel, vilket bl,a, arbetar för all åsladkomma en likartad irafiklagstiftning i Norden, Meningen är alt Nordiska trafiksäkerhelsrådel skall utarbeta förslag lill de nordiska regeringarna om åtgärder för

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Vissa trafikfrågor

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Vissa trafikfrågor

ökad gemensam trafiksäkerhet. Nordiska trafiksäkerhelsrådel har emellertid inte tagit några initiativ för att få till stånd en harmonisering av sanktionerna mot hastighelsöverträdelser och liknande.

De nordiska länderna uppvisar stora likheter när det gäller trafik. Vi har ett ständigt utbyte på våra vägar av nordiska fordon. Många norska bilar färdas t.o.m. på den svenska sidan när avsikten är att förflytta sig norrut i Norge. Med tanke på hur trafiken flyter mellan dessa länder vore det naturligt att just sanktionerna mot hastighetsöverträdelser harmoniserades.

Nordiska rådet är till för atl just driva på en harmonisering på många olika områden. Vi i folkpartiet tycker därför atl det vore naturligt att Sverige medverkade till alt la initiativ för att åstadkomma en snabbare och klarare harmonisering när det gäller sanklionssystemet för hastighelsöverträdelser och liknande. Därmed yrkar jag bifall också till reservation 4.

INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! De årliga kostnaderna för personskadeolycksfallen i vårt land ligger runt 15 miljarder kronor. Till denna skrämmande uppgift skall läggas elt myckel stort lidande, som svårligen kan bedömas i siffror.

Trots kampanjer att dämpa farten, ökade möjligheter att beslagta körkort vid hastighelsöverträdelser och en utökning av hastighetsövervakningen på våra vägar visar trafikanterna en ofattbart stor nonchalans mot gällande bestämmelser. Undersökningar visar atl ungefär hälften av all trafik går med hastigheler över de tillåtna. Hastighetsöverskridandena är störst på 70-vä-gar, där över 80 % av trafikanterna inom vissa kategorier - motorcyklar och personbilar - överskrider hastighetsbestämmelserna.

Vi vet all för höga hastigheler leder till både ett ökat antal olyckor och en försämring av miljön. Del är anledningen till samhällets ansträngningar atl få trafikanterna all visa respekt för de hastighetsbestämmelser som gäller.

Erfarenheten visar att fler synliga poliser på vägarna bidrar lill alt trafikanterna bättre håller hasligheterna. Alt påtala att polisen skall prioritera irafikövervakningen inom sitt arbetsområde strider mol riksdagens tidigare uttalanden om att det är narkotikabrott och våldsbrott som skall prioriteras. Däremot blir det en självklar följd av en allmän resursförstärkning till polisen all även trafikpolisen får ökade resurser. Det är skälen till att vi i centern vill atl polisen skall få utökade resurser, och skälen till alt vi anser alt det bör salsas mera på personalfrämjande åtgärder, så att de poliser vi har i dag stannar kvar inom sill arbete.

Förutom alt fler poliser, och fler synliga sådana ute på våra vägar, bidrar till att allmänheten bättre respekterar hastighetsbestämmelserna, har även valet av påföljd vissa effekter. Sedan möjhgheterna till körkortsindragning införts är trafikanterna mer uppmärksamma inför att köra så mycket för forl alt de riskerar att bli av med körkortet. Många kör ändå medvetet för fort, och då ligger man vanligtvis 10-20 km över tillåtna hastigheler; då vet man all man bara får böter. Däremot aktar man sig för att överskrida med mer än 30 km, eftersom man då riskerar körkortet.

Just all förare medvetet kör 10-20 över hastighetsbegränsningen hör ihop med de låga bötesstraffen, och naturligtvis spekulerar de i atl upptäcktsrisken är väldigt liten.

Vissa trafikfrågor

Detta är bakgrunden till att vi i centern anser atl bötesbeloppen bör höjas Prot. 1989/90:31 och ställas i överensstämmelse med de regler som gäller i övriga Norden, där 22 november 1989 man har högre bötesbelopp. Det är också skälet till att vi ställt oss bakom kraven i reservation 4, vilken jag härmed yrkar bifall till.

KENT LUNDGREN (mp):

Herr talman! Jag har inle så värst mycket atl yrka. Däremot har jag väldigl myckel atl säga, när vi nu lalar trafik.

Mitt yrkande är bifall till reservation 1 under mom. 1.

Så snart man talar om polisen och polisens resurser, framför allt när det gäller resurser lill trafikpolisen, får man i regel höra som svar: Det är länspolischefens sak alt prioritera sina tillgängliga resurser. Men visa mig den länspolischef som inle har sitt största öra vänt mot maktens korridorer och lyssnar av vad det är för någonting han skall priorilera! Får man alltför många prioriteringar atl la hänsyn till - i dagens läge finns det prioriterings-uttalanden när det gäller våldet, när det gäller narkolikabekämpningen och när del gäller trafiken - kommer man naturligtvis i en ganska schizofren konflikt.

Vad reservation 1 därför siktar in sig på är atl polisen måste få mer resurser för atl klara upp de här prioriteringarna.

Vad som sedan kan sägas om trafiken och Irafikövervakningen i största allmänhet är all just trafiken och hastighetsöverträdelserna är ett mycket typiskt exempel på hur normlösa vi själva har blivit. I våldsdebatten i onsdags uppehöll jag mig ganska länge vid vilka normer vi sätter för varandra och för våra unga.

Jag anförde i den debatten alt jag anser atl vi alla sitter på de anklagades bänk. Jag skulle vilja se vilka som inte medvetet har trampat för hårt på gasen någon gång - omedvetet kan man naturhglvis göra del ibland. Som Ingbritt Irhammar sade finns det många förare som ligger 10-20 km över hastighetsgränsen - en del har t.o.m. gjort sig lill experter på atl ligga 29 km över gränsen. Del kan man med lugnt samvete göra, i den fasta förvissningen att risken för upptäckt är försvinnande liten. Även om vi höjer straffen och drar in körkorlen, så är del därför inte effektivt nog, så länge vi inte samtidigt sätter in resurser som gör risken för upptäckt mycket större.

Det finns nalurliglvis många ohka sätt att få fram resurser. Elt sätt är atl öka polisens egna resurser, elt annal sätt är atl låta andra, kompetenta, myndigheter la över delar av jobbet. Del samarbete som nu övervägs mellan polisen och Svensk bilprovning när det gäller fordonskontroll tycker jag är ett steg, värt all välsigna, i den riktningen.

Ett annal sätt är naturligtvis alt i slörre utsträckning låta de lokala förutsättningarna, de lokala premisserna, slå igenom utan att behöva lyssna alltför ivrigt uppåt. Det finns polisdistrikt som har litet mindre narkotikaproblem men som kanske ändå prioriterar på den sidan, därför att det sägs till uppifrån. Jag tycker alt vi bör börja fundera på kommunalisering även av polisen, inte bara av lärarna, så all den får slörre frihel att sätta in sina egna resurser där de bäst behövs, anpassat efter den trakt, den region och det samhälle man verkar i just där.

En annan positiv sak är all polisen sänkt toleransgränsen för hastighets-

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Vissa trafikfrågor

överträdelser. Vi i miljöpartiet är väldigt medvetna om atl så fort man sänker toleransgränsen krävs också mer resurser, eftersom varje poliskonlroll då suger upp mer fordon. Risken är då alt sådana som kör 29 km i timmen och mer för fort slipper förbi, eftersom det redan står fordon i kö vid kontrollen. Del krävs alltså fler kontroller när man sänker toleransgränserna. Men det är ändå ell steg i rätt riktning alt markera att vi inte ser på dessa med blida ögon, ulan tvärtom vill beivra dem på bästa möjliga sätt. Det har också gjorts uttalanden om atl man i framtiden vill sänka ännu mera.

Man vill börja prova automatisk hastighelsövervakning. Man har då, som Britta Bjelle påpekade, en del funderingar kring rättssäkerhetsaspekten. Jag anser atl man vid bedömning av brott man har registrerat via automatisk haslighetsövervakning under en försöksperiod måste handla därefter, kort sagt, man måste vara väldigl säker på alt det blir rätt när man använder ett sådanl instrument. Men detta ingår i utvärderingen, atl se vad det blir för effekter.

Till sist vill jag säga atl vi i miljöpartiet ser oerhört allvarligt på de följdverkningar trafiken har.

Den skapar många trafikolyckor, enorma samhällskostnader och enormt mänskligt lidande. Vi mister anhöriga och människor blir skadade för livet.

Vi kan mäta trafikens följdverkningar på trafiksäkerhetsområdet och trafikolyckorna ganska väl om vi anstränger oss. Däremot är det mycket svårare alt mäta effekten av den miljöförstöring trafiken innebär. Och ännu svårare är del alt mäta den förstöring och de skador som uppstår på grund av överhaslighel i förhållande lill lagstadgad fart.

Vi har väl därför av och till övervägt sådana saker som förverkande av fordon. Men då finns ägandeaspekter som är svåra. Del är svårt att lägga beslag på en buss eller en ullandsregistrerad långtradare, en spårvagn eller ett tåg när hastighetsgränserna inte hållits. Av den anledningen vill vi avvakta de försök som görs med automatisk haslighetskontroll och med sänkta toleransgränser och resultatet av bilprovningsverksamheten. Vi hoppas dessutom atl man i budgetarbetet ser lill alt resurserna kan ökas och mer krafter avsällas till trafikpolitisk verksamhel.

BJÖRN ERICSON (s);

Herr talman! Låt mig först säga atl det råder stor enighet inom utskottet om det belänkande vi nu behandlar. De flesia motioner som behandlas i betänkandet rör problemen med alt komma till rälla med den bristande regelefterlevnaden på trafikens område, framför allt när del gäller den bristande hastighetsanpassningen,

Herr talman! Eftersom både bakgrund och utskottets överväganden finns så väl beskrivna i betänkandel nöjer jag med att endast kommentera de reservationer som finns i anslutning till belänkandet.

Reservationen nr 1 berör polisens trafikövervakning. Utskottet ansluter sig till den uppfattning som framförs i motionerna, atl del för atl minska trafikolyckorna och för alt värna om miljön är angelägel atl komma lill rätta med hastighelsöverlrädelserna. Det var bl.a, därför som regeringen inför del innevarande budgetåret uttalade all inom verksamhetsramen för polisens trafikövervakning skall kontrollen av fordonshastigheten ges en framskjuten plats och för planeringen bör som riktmärke gälla atl minst hälften av resur-

serna används för haslighetsövervakning. Del innebär en ökning av den ge- Prot. 1989/90:31
nomsnililiga resursanvändningen för detta, som i dag ligger på ca 33 %. 22 november 1989

Till detta kan också läggas all rikspolisstyrelsen begärt all regeringen ger ] ]

den i uppdrag alt utreda trafikpolisens organisation. Den frågan övervägs nu ' •' ' '

inom regeringskanshet, varför del arbetet inte bör föregripas av riksdagen.

Den här kommentaren får också utgöra svar på reservation 2 - om ökad synlighet från polisens sida - även om det skulle ha varit intressant atl kommentera huruvida trafikpolisen är synlig eller inle.

1 reservation 3 las frågan om automatisk hastighelsövervakning upp. Det var mol bakgrund av del stora antalet hastighelsöverträdelser med motorfordon som regeringen gav rikspolisstyrelsen i uppdrag att utreda förutsättningarna för alt införa automatiserade hastighetsövervakningar. 1 december 1987 redovisades uppdraget, och man kom fram till att detta inte borde införas. I stället förespråkades andra åtgärder.

Trots detta så påbörjas i januari 1990 den försöksverksamhet som riksdagen vid förra riksmötet anslog 5 milj. kr. till.

Del finns, som civilministern anfört, mycket som talar för all automatisk hastighetsövervakning kan utgöra ell intressant komplement till de metoder som används i dag.

Utskottet menar också i likhet med civilministern all ell slällningslagande för en sådan metod kräver ytterligare överväganden bl.a. ur rättssäkerhetssynpunkt. Därför menar utskottet atl den planerade försöksverksamheten bör avvaktas innan ett slutligt ställningstagande kan tas av riksdagen. Här vill också utskottet erinra om sin inställning till frågan om strikt ägaransvar och utgår ifrån atl försöken bedrivs ulan ett sådant system.

I reservation 4 tas frågan om hastighelsöverträdelser i Norden upp. Utskottet har förståelse för de synpunkter som framförts i ärendet om en harmonisering av sanktioner mol hastighetsöverträdelser inom Norden. Del arbete som för närvarande pågår i Sverige med en höjning av bötesbeloppen vid bl.a. hastighetsöverträdelser verkar också i den riktningen.

Utskottet utgår ifrån alt det arbete som satts i gång och som överensstämmer med motionens syfte fortgår utan något särskilt uttalande från riksdagens sida.

Herr talman! Jag vill med del jag nu anfört slutligen yrka avslag pä samtliga reservationer och bifall till utskottets hemställan.

INGBRITT IRHAMMAR (c) replik:

Herr talman! Först vill jag instämma i Björn Ericsons uttalande atl del fakliskl råder ganska stor enighet i utskottet när det gäller della belänkande.

Samtidigt vill jag uttrycka min förvåning över allmänhetens syn på brott mol hastighetsbeslämmelserna. Talar man med vanligt folk tycker de atl polisen inte skall ägna sig åt atl sätta fast människor som kör litet för forl. Man anser atl polisen i stället borde ägna sig ål annan brottslighet, l.ex. att utreda inbrott i lägenheter.

Del verkar som om allmänheten inte rikligt har klart för sig hur många liv
som går lill spillo i onödan och hur mycket lidande som många människor
utsätts för just för alt vi inle håller hastighetsbegränsningarna i trafiken. Jag
har funderat på, efter del atl vi behandlat de här frågorna i utskottet, om det 61

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Vissa trafikfrågor

ändå inte skulle behövas en intensifierad information till allmänheten om hur mycket hastighetsöverträdelserna kostar oss alla, i pengar men också i lidande och naturligtvis i form av miljöförstörelse.

Jag begärde replik också mot bakgrund av att utskottet har stor förståelse för att vi borde kunna harmonisera våra påföljdssyslem med övriga Norden. Del är bara ett halvt steg i den riktningen när man säger atl man ju höjer böterna litet grand. Del är inte detsamma som en harmonisering, och det är därför som vi har känt oss tvingade att reservera oss på den punkten.

BRITTA BJELLE (fp) replik:

Herr talman! Det är i och för sig riktigt att del har förelagils en del åtgärder och gjorts en del uttalanden för atl man skall ha mera kontroll av hasligheterna. Som jag sade i milt inledningsanförande menar en del av dem som håller på med de här frågorna att om man kan få människor att hålla de hastighetsgränser som gäller i Sverige, skulle 200 människoliv sparas. Bara det borde vara skäl till att alla människor inte körde fortare än de har tillåtelse att göra.

Men del har visat sig att hastighelskontroller inte har någon effekt. Hälften av alla som kör bil i dag kör för fort i alla fall, därför alt de tror att de inte skall bli upptäckta.

Under 70-talel var den genomsnittliga hastighetsökningen varje år omkring 0,3 kilometer per timme. Under 80-talet har ökningen varit 0,6 kilometer per timme. Om vi omsätter det lill hur det ser ul i verkligheten, är det inte nog med atl vi faktiskt ökar antalet kilometer som vi kör för fort varje år, utan vi får också fler bilar, mer trafik och mera komplicerade trafikmiljöer.

Då bhr följden atl allt fler människor skadas i trafiken, och vi måste hitta något sätt all påverka människor till atl hålla de hastighetsbegränsningar som alla är överens om är av godo när det gäller att hålla nere trafikolyckorna.

Vi har prövat radarkontroller och annat. Om jag uppfattade Björn Ericson räll, förstod han inte vad jag menade med synliga poliser. Radarkontroller innebär all man har dolda poliser. De gömmer sig bakom några buskar och hoppas att det skall passera bilister som det går atl haffa vid en stoppstation längre fram, där man sedan ger böter till några få. Min och folkpartiets uppfattning är all om trafikanterna ser poliser som patrullerar längs vägarna, dämpas irafikrylmen.

Det går åt ganska många poliser vid varje radarkontroll, kanske sex stycken vid en enda kontroll. Tänk om de sex poliserna i stället i var sin bil patrullerade längs vägarna, så alt de syntes och därmed dämpade trafikin-tensileten!

Automatiska hastighetskontroller är en rältssäkerhelsfråga. Vad som händer vid de försök man länker ulföra är att man fotograferar bilen och förhoppningsvis föraren, men man vet inte om det bhr något bra kort på föraren, om han över huvud taget syns på bilden. Sedan skickar man en böles-lapp till bilens ägare, vilket i princip kommer att bli ett strikt ansvar.

KENT LUNDGREN (mp) replik:

Herr talman! Det är gott och väl atl vi är eniga - jag håller med Björn Ericson om att vi alla vill åtgärda hastighetsöverträdelserna i trafiken. De är

för många, de ställer till för myckel, och de skador de förorsakar är för slora för att samhället skall acceptera vad som sker.

Men går man upp till, som Björn Ericson säger, en femtioprocentig satsning - i stället för en trettioprocentig, tror jag alt han sade - vill jag peka på atl det finns många andra områden där statsmakterna också har utlovat prioriteringar. I våldsdebatten var vi alla överens om - och del har stått i varenda tidning - att vi skall ha kvarterspoliser också. Där går det åt ytterligare resurser för polisen.

Jag är inte den som i första läget skriker efler fler poliser, det skall gudarna veta, men skall vi göra någonting åt del här, måste det tillskjutas resurser. Det räcker alltså inte med alt omfördela. Del räcker inle heller med att omorganisera. Del hjälper litet grand att automatisera, men även fotfolk behövs för atl klara av den här situationen.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Vissa trafikfrågor

BJÖRN ERICSON (s) rephk:

Herr talman! Egentligen skulle jag bara kunna hålla med om inställningen till del problem som vi vill angripa, nämligen all vi behöver förslärka och öka kapaciteten i övervakningen och.kontrollen av hasligheterna. Det är vi rätt eniga om.

Den kapaciteten har naturligtvis ett samband med den totala resursen, hur många poliser vi har alt tillgå. Men samtidigt, och det nämnde jag också i mitt huvudanförande, har del avgörande betydelse hur stor andel av den resurs vi ändå har som vi kan avdela för Irafikövervakning. Utskottet har då ställt kravet att minst hälften av resurserna skall användas just för detta.

Det får då utgöra svar till både Ingbritt Irhammar och Britta Bjelle.

När del gäller automatisk haslighetskontroll slår vi väldigl noga vakt om just den rättssäkerhet som måste finnas i systemet. I betänkandet har vi uttryckt del så atl vi utgår ifrån alt det i den försöksverksamhet som nu kommer att starta inle införs elt direkt ägaransvar.

BRITTA BJELLE (fp) replik;

Herr talman! Till Björn Ericson vill jag säga något om vad som skiljer oss åt. Del är i och för sig lovvärt när socialdemokraterna säger att hälften av polisens resurser skall gå lill hastighetsövervakning. Det är bra, men vad jag menar är alt man får ul totalt sett mycket mer om man samtidigt uttalar sig för fler synliga poliser. Det är viktigt att visa en viljeinriktning, nämligen att del skall finnas poliser som patrullerar efter vägarna, så att trafikanterna ser att de finns där. Del gör att trafikintensiteten dämpas.

När del gäller automatisk haslighetskontroll är det också lovvärt att ni tycker atl del skall vara rättssäkerhet i systemet. Men varför inte utreda förhållandena först? När man nu startar en försöksverksamhet, är jag redan i dag nästan absolut säker på atl avsikten är all införa den överlag. Jag tycker att man först skall pröva rältssäkerhelsfrågorna, för det blir ändå så att efler del att en bil har passerat en automatisk kontroll, går det ett bölesföreläg-gande direkl lill ägaren. I många fall kommer det alt betyda all ägaren betalar böterna trots alt ägaren inte är förare. Det är tveksamt om man skall ulveckla elt system där den som inte gjort sig skyldig till ett brott betalar för ett brott.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Vissa trafikfrågor

Detta är egentligen inte utrett. Ingenstans finns det utförligt beskrivet om del är en bra ulveckling, om det är den utvecklingen vi vill ha eller om vi inte vill ha den. Kanske satsar man pengar i någonting som vi inle vill ha.

Avslutningsvis vill jag säga, eftersom jag inle hann förra gången, någonting om nordiskt samarbele. Del är samma sak där. Pohtik handlar om att tala om vilken inriktning man vill ha, hur framtiden skall se ut, vilken lagstiftning man vill förändra, osv. Här gäller det alt lala om att inriktningen är atl vi anser alt Nordiska rådet skall arbeta för att få till stånd enhetliga bestämmelser när det gäller hastighetsöverträdelser. Atl i utskottet skriva att det är bra all RÅ arbetar för att man skall höja böterna och att förhållandena så småningom skall bli lika är inle samma sak som alt faktiskt uttala: Vi avser att arbeta för att få till stånd enhetliga regler. Och del är del vi vill med vår reservation.

KENT LUNDGREN (mp) replik:

Herr talman! Jag fick inget svar på frågan hur socialdemokraterna egentligen ser på resursökningen. Jag kan göra uppräkningen igen. Vi har alltså med olika uttalanden i ohka sammanhang prioriterat, senast gällde del kvarterspolisen. Vi har prioriterat knarkbekämpningen, och nu prioriterar vi trafikövervakningen. Del finns fler angelägna områden. Vi prioriterar våldsbekämpningen. Denna ekvation går inte riktigt ihop för mig. Därför skulle jag vilja få ell uttalande om en resursförstärkning hos polisen just för atl kunna öka insalsalserna på det här området från 30 % till 50 % utan alt de andra inriktningarna blir lidande. Det måste de i annal fall bli.

GÖRAN ERICSSON (m);

Herr talman! Del utskottsbetänkande vi nu behandlar innehåller en del motioner från allmänna motionstiden. Vi har från moderat sida inte någon reservation, eftersom flertalet av motionerna delvis behandlar frågor som är interna metodfrågor för polisväsendet.

Men, herr talman, del finns en intressant fråga som tas upp i betänkandel. Britta Bjelle har här berört den ganska ingående - det är frågan om automatisk haslighetsövervakning. En försöksverksamhet skall nu starta. Vi har i betänkandet konstaterat all för att elt syslem med automatisk haslighetsövervakning skall kunna införas krävs ett strikt ägaransvar. Under riksmötet 1986/87 awisade utskottet och riksdagen ett förslag om strikt ägaransvar vid trafikbrott. Utskollel anförde då all en sådan ordning skulle strida mot grundläggande straffrättsliga principer, närmast grundsatsen alt straff skall drabba enbarl den som kunnat rätta sig efter lagen. - Detta är ungefär en sammanfattning av vad Britta Bjelle sade här i en replik.

Från moderat sida menar vi att straffrättsliga grundsatser står sig över relativt lång tid. Därmed skulle en försöksverksamhet med automatisk hastighetsövervakning redan av juridiska skäl vara obehövlig.

Vi har, herr talman, avstått från reservation i frågan, och vi avvaktar försöksverksamheten och de diskussioner som kommer alt föras. En sak torde dock vara alldeles solklar: de juridiska komplikationerna är oändligt mycket slörre än de tekniska. Det torde också vara på det sättet all riksdagen i forl-

sättningen får anslå lilet mer pengar till polisen och rättsväsendet för att man Prot. 1989/90:31
skall kunna genomföra hastighetskontroller med levande poliser. 22 november 1989

Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan.

Vissa påföljdsfrågor

BJÖRN ERICSON (s):

Herr talman! Till Göran Ericsson vill jag bara säga alt del som Göran Ericsson påpekar är precis det som som utskoitsmajoriteten har ullalat, nämligen att rättssäkerhetsaspekterna måste väga oerhört tungt i detta jobb. Därför har vi uttalat att strikt ägaransvar icke skall vara med i den försöksverksamhet som skall bedrivas. Del är utskottets mening när det gäller just denna försöksverksamhet.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 15 §.)

13 § Vissa påföljdsfrågor

Föredrogs justitieutskottets belänkande 1989/90:JuU8 Vissa påföljdsfrågor.

JERRY MARTINGER (m):

Herr talman! Brottsligheten har ökat kraftigt under 1980-lalet, Brotten mot liv och hälsa har ökat med över 50%. När det gäller lillgreppsbrotlen har ökningen varit mer än 25%. Antalet misshandelsbrott har ökat från 24000 i början av 1980-lalet till 37000 år 1988. Antalet rån har ökat från 3200 till 4200 under samma tid. Våldtäkterna har ökat från knappt 800 anmälda sådana 1980 till drygt 1200 år 1988.

Den verkliga broltsnivån är emellertid betydligt högre än vad statistiken utvisar, beroende på atl många brott inte anmäls. Intervjuundersökningar har visat atl årligen var femte person drabbas av egendomsbrott och atl var ljugonde person utsätts för våld eller hol om våld.

En liten grupp kriminellt belastade personer svarar för en oproportionerligt stor andel av begångna brott. Omkring 3 % av alla misstänkta, dvs. 2 500 personer, slår för nära 40 % av det totala antalet uppklarade brott.

När det gäller exempelvis bostadsinbrott, bilstölder och stölder från eller ur motorfordon visar olika kriminologiska undersökningar all cirka tre fjärdedelar av samtliga brott begås av ca 8000 personer. En promille av totalbefolkningen svarar alltså för 75 % av brotlsvolymen.

I skriften Om offentlig och privat kriminalpolitik, som utgivits av Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har författaren, Leif G W Persson, gjort elt försök alt teckna en bild av den typiske vaneförbrylaren.

Denne, som Persson valt atl kalla Patrik, är 25 år och är i polisregislret
noterad för drygt 200 brott, varav 60 bostadsinbrott. Eftersom så få brott
klaras upp är Patriks verkliga brottslighet dock betydligt högre. Troligen har
han begått 400 eller 500 bostadsinbrott. Sammantaget kan man anta att Pat
rik har begått omkring 10000 brott. Kostnaden för denna brottslighet upp- 65

5 Riksdagens protokoll 1989/90:31

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Vissa påföljdsfrågor

skallar Persson lill ca 5 milj. kr. Men därtill skall läggas ca 11 milj. kr., som avser kostnader för fosterhem, barn- och ungdomshem, behandlingshem, fängelser, sjukhus, öppenvård, övrig socialvård, polis, åklagare, domstolar samt andra myndigheter.

Man måste tyvärr utgå ifrån alt flertalet högaktiva brottslingar följer en bana som liknar Patriks. Det har framgått av flera kriminologiska undersökningar alt det sannolikt är många som under sin brottsliga bana blir sprulnar-komaner och dör tämligen unga. Under sin brollsaktiva lid kommer de alt leva ett liv i misär. De kommer atl belasta samhället med slora kostnader och de kommer alt åsamka ett stort anlal brottsoffer lidande.

Herr talman! Det jag nu sagt lalar för atl del behövs en skarpare reaktion från det allmännas sida mot vanebrottslingarna. Det måste på elt klarare sätt än nu slås fast att det är en försvårande omständighet att ha återfallit i brott. Den som har dömts för brott flera gånger och ändå fortsäller alt begå brott bör regelmässigt ges strängare straff.

Förra året gjordes visserligen en lagändring enligt vilken återfall fick en viss slraffskärpande betydelse. Lagändringen innebar dock inte någon mera allmän straffskärpning vid återfall, varför den är tämligen ineffektiv. Straff-skärpningen skall nämligen bara kunna ske om den tidigare och den nya brottsligheten är likartade eller om brottsligheten i båda fallen varit särskilt allvarlig och haft ett slraffvärde på omkring ett års fängelse.

Enligt moderata samlingspartiels mening är del väsentligt att man kan ta hänsyn lill återfall i brott även om dessa omständigheter inte föreligger Återfallet i sig måste få en slraffskärpande betydelse.

Del bör också vara möjligt alt förverka villkorligt medgiven frihet i slörre utsträckning än vad som nu är fallet. Vidare bör man utvidga möjligheterna atl skärpa straffet när villkorligt medgiven frihet förverkas.

Enligt moderat mening är det väsentligt alt varje brott i princip leder till en särskild reaktion från samhällets sida. Del bör därför inle vara möjligt atl ulan vidare låta en dom på skyddslillsyn omfatta även brott som begås efter domen. I dag sker ju della i stor utsträckning i våra domstolar, när man efter en rättegång förklarar att "de nu begångna brotten skall omfattas av tidigare ådömd skyddstillsyn". I stället bör i sådana fall en tidigare dom på skyddstillsyn normalt undanröjas och elt gemensamt fängelsestraff dömas ut. Den som dömts till skyddstillsyn och missköter denna genom att begå nya brott bör alltså normalt dömas till fängelse. Del är inte särskilt märkligt att den som i dag får den ena skyddstillsynen efter den andra förlorar all respekt för de lagar som finns i samhället. Vederbörande får ju då gång på gång en bekräftelse på atl samhället inle har något intresse av att reagera på brott. Resultatet blir all personen i fråga fortsätter alt begå brott, eftersom han därigenom inte tar någon större risk.

Personer som för första gången begått brott som kan föranleda fängelsestraff ådöms ofta villkorlig dom. En sådan dom uppfattas emellertid ofta av både allmänheten och den dömde som ett frikännande. Villkorlig dom bör därför bytas ut mol dom på villkorligt fängelse, vilket skulle innebära atl ett fängelsestraff utdöms men att anstånd med straffets verkställighet medges. Om den dömde begår ett nytt brott under en viss prövolid skall fängelsestraf-

fet avtjänas. En sådan förändring skulle på ell tydligare sätt markera atl do- Prot. 1989/90:31
men är förenad med villkoret alt den dömde skall sköta sig. 22 november 1989

Del ligger i sakens natur att den som har ett hol hängande över sig är bena- \ [ gen alt leva på elt sådanl sätt att hotet inle verkställs. Villkorligt fängelse i f" Pföllds-ställel för villkorlig dom skulle alltså leda till minskad benägenhet alt begå "° '' brott.

När del gäller frågorna om slraffskärpning vid återfall, skyddstillsyn vid återfall och villkorligt fängelse i stället för villkorlig dom yrkar jag bifall till reservationerna 1, 2 och 4.

Herr talman! I justitieutskottets betänkande 1989/90:JuU8 har också påföljden förelagsbol behandlats. Jag skall uppehålla mig något längre vid den påföljden, eftersom den innebär att en hell ny princip införts i det svenska rättssystemet.

Reglerna om förelagsbol började gälla den första juli 1986. Enligt vårt svenska påföljdssystem hade en straffpåföljd dittills bara kunnat träffa en fysisk person, dvs. en människa. Juridiska personer, t.ex. aktiebolag eller ekonomiska föreningar som brutit mot lagen, har alltid bestraffats genom att verkställande direktören eller någon annan person i ansvarig ställning ålalats.

Vissa regler om sanktionsavgifter och förverkande har visserligen varit tilllämpliga på juridiska personer, men någon form av straff har inte kunnat utdömas mot dessa.

Genom införandel av lagen om företagsbot ändrade den socialistiska riks-dagsmajoritelen delta i ett enda slag. Påföljden företagsbot är nämligen konstruerad som s.k. särskild rättsverkan och skall kunna riktas mol alla näringsidkare "för brott som har begåtts i utövningen av näringsverksamhet".

Näringsidkaren kan vara såväl fysisk som juridisk person. Alla som idkar näring åläggs genom den nya lagen ett generellt ansvar för brott som begås i verksamheten. Och del behöver uppenbarligen inte vara fråga om brott av näringsidkaren själv.

En näringsidkare, t.ex. en affärsinnehavare, lorde med stöd av lagen också kunna bestraffas för alt exempelvis ett butiksbiträde under arbetstid misshandlat en annan person eller för att en anställd chaufför gjort sig skyldig till trafikbrott i samband med alt han fraktat varor - gärningarna har ju i sådana fall begåtts i utövningen av näringsverksamhet. De enda brott som undantas är de som riktar sig mol näringsidkaren själv, l.ex. om en anställd stjäl varor från denne.

Herr talman! Beslutet atl införa företagsbot har vänt upp och ned på flera av de grundläggande principerna i vår svenska rättsordning.

För det första har alltså den urgamla principen atl endast fysiska personer skall kunna ådömas straff undanröjts, vilket i praktiken innebär atl kollekliv bestraffning införts i svensk lag. Företagsböler, som skall kunna utgå med mellan 10 000 och 3 milj. kr., kommer ju inle i första hand alt drabba den person som begått den gärning som skall bestraffas, ulan de drabbar hela företaget med dess ägare och anställda. Genom att elt företag tvingas betala dryga böter riskerar del ju all få ekonomiska problem, vilket i sin tur kan påverka lönsamhet och sysselsättning.

År del fråga om elt aktiebolag drabbas många hell oskyldiga och ovetande 67

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Vissa påföljdsfrågor

aktieägare, I mindre familjeförelag, Lex. hantverk eller jordbruk, kan företagsledarens familj råka i ekonomiska svårigheter när företaget döms alt betala böter; många småföretagare ansvarar ju med hela sin privata förmögenhet i rörelsen.

För del andra innebär riksdagsbeslutet 1986 alt vi nu fått en ramlag, vars tillämpning inte kan förutses av den enskilde medborgaren. Den nya lagen leder till osäkerhet om vad som är gällande rätt, och de enskilda näringsidkarna kan inle längre förutse följderna av sina eller sina anställdas handlingar.

Lagen leder till stor rättsosäkerhet genom atl den ger myndigheterna skrämmande möjhgheter till skönsmässiga bedömningar Att socialdemokraterna har detta klart för sig framgår av det betänkande från justitieutskoltet som avgavs i ärendet inför 1986 års beslut. Där stod nämligen att förarbetena till lagen bara ger en "tämligen klar vägledning för regelns tillämpning".

Socialdemokraterna och kommunisterna drev igenom den nya lagen trots varningar från lagrådet, som beslår av flera av vårt lands skickligaste jurister. Lagrådels kritik mol lagen var hårdare än någonsin tidigare.

För det tredje innebär den nya lagen atl samhället vältrar över en av sina viktigaste uppgifter, att förebygga brott, på de enskilda medborgarna. Som framgått av vad jag tidigare sagt, kan i princip den näringsidkare straffas som inte har sådan kontroll över sina anställda, atl han kan förmå dessa att avhålla sig från att begå brott under arbetstid.

Visst har den enskilde medborgaren ett ansvar, men samhället måste i en demokrati ändå anses ha ett övergripande sådant när det gäller rättssäkerhet och rättstrygghet, som inte borde kunna lagstiftas bort genom en enkel knapptryckningsmanöver i riksdagen.

Lagen om förelagsbot är främmande for vårt svenska rättssystem och bör avskaffas.

På grund av ett missförstånd framgår det inte av det nu aktuella betänkandet att de moderata ledamöterna i justitieutskottet stöder folkpartiets motion om avskaffande av lagen om förelagsbol. Vi moderater agerade emellertid myckel kraftigt mot atl lagen om förelagsbot skulle införas, och vi vill därför nu yrka bifall även till reservation nr 6.

LARS SUNDIN (fp):

Herr talman! Jag ber alt få instämma i Jerry Martingers inledande ord och hänvisar lill hans redogörelse för statistiken över brottsligheten. Jag behöver då inte upprepa delta.

Utskottets folkpartister står bakom tre av reservationerna till detta belänkande, nämligen reservationerna 1, 5 och 6, som jag yrkar bifall lill.

I de två första av dessa reservationer föreslås en uppstramning av gällande bestämmelser. I den tredje av reservationerna föreslår vi ett upphävande av gällande lagstiftning.

I reservation 1 fortsäller vi alt hävda vad vi sade våren 1988, nämligen att del riksdagsbeslut om straffmälning och påföljdsval som då fattades begränsade möjligheterna till straffskärpning vid återfall. Del är enligt vår mening inle bra. Del skall vara en försvårande omständighet att ha återfallit till

brott, och hänsyn skall tas till återfall även om det är stadgat lindrigare straff Prot. 1989/90:31
än elt år. 22 november 1989

I reservation 5 föreslår vi en ordning med villkorlig fängelsedom vid kon- ] [
iraktsvård. Vi föreslår delta av tre skäl. f ■*" PfI''

För det första; Det skall vara ett enkelt och klart budskap till den dömde. J''''8or

För del andra; Detta enkla och klara budskap skulle kunna vara ett stöd för den dömde, så alt han genomför det vårdprogram han sagt sig vara viUig att genomgå.

För del tredje; Om kontraktet bryts anser vi alt del skulle räcka med ett beslut av frivården för all förvandla vården lill fängelse. Man skulle inte behöva gå tillbaka till åklagare och domstol, lid skulle vinnas, och det skulle bli en snabb reaktion mot den som bryter det kontrakt som han -det är oftast fråga om en han - har ingått.

I den tredje reservationen vill vi igen upphäva bestämmelserna om förelagsbol. Jerry Martinger har vältaligt utvecklat företagsbotens nackdelar Det är bra alt moderaterna nu har anslutit sig till vår reservation. Del har de alllid gjort, så det var förvånande atl de alltså inle var med den här gången. Jag säger igen, för vi har varit emot företagsboten sedan den infördes 1986. Lagrådet var också, precis som Jerry Martinger sade, kraftigt emot företagsboten. Den strider mol rättssäkerheten. Detta räcker för alt den skall upphävas.

Herr talman! Således yrkar jag bifall till reservationerna 1, 5 och 6.

KJELL ERICSSON (c):

Herr talman! Vi behandlar i detta betänkande ett anlal motioner som handlar om olika påföljder. Det rör sig bl.a. om straffskärpning vid återfall, villkorligt fängelsestraff vid kontraklsvård, m.m. Vi har i dag en ganska intensiv debatt om den tilltagande brottsligheten. Jerry Martinger har här väl beskrivit ulvecklingen, så jag skall inte upprepa den. Debatten handlar om vad man skall göra för att komma till rätta med problemen. En viktig del för att komma lill rätta med kriminaliteten är en relevant påföljd när någon har begått brott. Det måste vara en snabb reaktion från samhällets sida som visar var gränserna går - detta för atl avskräcka den dömde från atl begå nya brott men också som en allmänpreventiv åtgärd. Det får aldrig bli en utbredd uppfattning alt brott riskfritt kan begås eller alt samhället rent av tolerar brott.

En fråga som inte behandlas i delta belänkande men som regeringen aviserat skall komma är att nuvarande regler för halvtidsfrigivning, dvs. att den dömde blir villkorligt frigiven efter halva strafftiden, skall ändras till frigivning efter två tredjedelar av strafftiden. Della tycker jag är bra, men man får då inte samtidigt gå in och sänka strafftiden så alt del fortfarande blir samma lindriga straff. Det får inte vara antalet fängelseplatser som avgör straffels längd, ulan det måste vara brottets svårighetsgrad som avgör hur långt straffet blir. Tanken atl man skulle sänka straffen för egendomsbrott kan vi aldrig gå med på. Denna fråga får vi dock återkomma till när regeringen har lagt fram sin proposition.

Centern slår bakom tre reservationer i delta betänkande. I reservation 1
tas slraffskärpning vid återfall upp. I propositionen om straffmälning och på
följdsval anges all en slraffskärpning bör komma lill stånd endast i de fall 69

Prot. 1989/90:31 där ålerfallssituationen framstår som särskilt anmärkningsvärd. Med allvar-

22 november 1989 lig brottslighet menas all såväl gamla som nya brott får en påföljd av minst
~~ [ ] ett års fängelse.

issa paf o f s- Vi menar att dessa regler innebär alltför begränsade möjligheter till straff-

fragor skärpning vid återfall. Del är sällan så långa fängelsestraff som ett år döms

ut. Vi anser också all det skall kunna ske en straffskärpning även om straffvärdet understiger ell år.

När del sedan gäller möjligheten all förverka villkorligt medgiven frihel anser vi atl även den möjligheten är alltför begränsad. Del är dessutom nästan omöjligt att få en straffskärpning till stånd i samband med att villkorligt medgiven frihel förverkas. Även i de här fallen anser vi del vara motiverat med en skärpning. Villkorlig frigivning är en form av förtroende som den dömde har fått. Missbrukas delta förtroende måste del bli en reaktion från samhällets sida.

Med anledning härav yrkar jag bifall lill reservation nr 1.

1 reservation nr 5 las frågan om villkorligt fängelsestraff vid kontraklsvård upp. Vi anser alt det är dags atl pröva systemet med all en del av frivårdspå-följderna förenas med villkorligt fängelsestraffi På det viset klargör man för den dömde all påföljden utgör ett förtroende. Följer inle vederbörande vårdprogrammet finns det ett latent slraffhot som en påminnelse. Samtidigt är detta ett stöd för den dömde att genomföra vårdprogrammet. Det är inte heller rimligt alt det skall behöva ske en ny lagföring om den dömde misskö-ler sig. Del blir då alltför lång lid som förflyter mellan den konstaterade misskölsamhelen och atl konlraklsvården ersätts med fängelse. Detta är fel med tanke både på tidsaspekten och på de resurser som går åt för nytt rättsligt förfarande. Vi tror därför atl det vore riktigt all försöka med villkorligt fängelsestraff i samband med kontraklsvård.

Med anledning härav yrkar jag bifall lill reservation nr 5,

När del slutligen gäller reservation 6 instämmer jag i allt vad Jerry Martinger och Lars Sundin har sagt om förelagsbol. Företagsboten är ju en särskild rättsverkan av brott som innebär en ekonomisk sanktion av ett företag, där företagel kan åläggas en bot på mellan 10 000 kr. och 3 milj. kr. om brottet begåtts i utövningen av förelagels näringsverksamhet. Företagsboten är rent bestraffande.

Ur rättssäkerhetssynpunkt är vi kritiska till den här hoten. Lagtexten är oklar och har i slällel karaktären av en ramlag. Det gör alt olika bedömningar kan bli godtyckliga. Det gäller både vad avser på vilket område lagen skall tillämpas och den bedömning som domstolen får göra i varje enskilt fall.

När förslaget lagrådsgranskades riktades en myckel hård kritik mol lagförslaget från lagrådels sida. Del ansågs att den teknik som angavs i lagen inte är godtagbar på straffrättens område. Vi anser att lagstiftningen om förelagsbol inte uppfyller kraven på nödiga rällssäkerhelskrav och menar därför att lagen snarast bör avskaffas.

Med anledning därav yrkar jag bifall lill reservation 6.

INGRID BURMAN (vpk):
70 Herr talman! Jag tänker inte kommentera belänkandet i dess helhet utan

endast beröra de delar där vpk reserverat sig. Det handlar om påföljden kon-

traktsvård. Kontraklsvård används i dag främst när det gäller personer med narkotika- eller alkoholproblem och endast i ringa omfattning i rena undanlagsfall då det är fråga om gärningsmän som ställs till ansvar för sexual- eller grova misshandelsbrott.

Enligt vår mening är det dags atl utvidga tillämpningsområdet för kontraklsvård så, atl domstolarna ges en reell möjlighet att utdöma kontraktsvård vid dessa brott. Sexual- och misshandelsbroll begås i stor utsträckning av personer som är i behov av vård. Detta visas inle minst av del faktum att gärningsmännen ofta begår samma typ av brott som de dömts för efter avslutad strafftid.

En kartläggning av gärningsmännens bakgrund har också visat alt förövarna själva nästan alltid har varit utsatta för sexuella brott eller misshandel som barn eller alt de själva bevittnat misshandel i hemmet under sin barndom. De har med andra ord upplevelser som de ej har fått bearbeta eller fått behandlade och som det finns all anledning att tro aktivt har bidragit lill kriminalitet.

Varken samhället eller gärningsmännens offer är betjänta av att vi låser in dessa män - det är oftast män det är fråga om - för alt sedan efter längre eller kortare tid släppa ut dem, så alt de begår nya brott mol samma eller nya offer. Vi anser därför alt del bästa skyddet för gamla och eventuellt nya offer är all gärningsmännen erbjuds adekvat vård som bygger på atl männen skall komma lill insikt om sina handlingar och som också ger möjlighet atl bearbeta tidigare erfarenheter så atl de kan ändra sitt beleende. Justitieutskottet har i sitt betänkande i och för sig ställt sig positivt lill behandling av män som förgripit sig på kvinnor och barn men menar atl behandlingen måste vara frivillig. Utifrån bl.a. detta avvisar utskottet förslaget om kontraklsvård för dessa brott.

Vi menar alt frivillighelen är en förutsättning för att denna form av påföljd skall ge ett bra resultat. Eftersom de flesta gärningsmän ej tillstår eller inser alt de är i behov av vård, måste det vara tillåtet för samhället all sälta press på och försöka få männen motiverade för kontraktsvård. Vi anser att om domstolarna ges möjlighet all döma till kontraklsvård i stället för ett direkt fängelsestraff skulle det vara just den "morot" som en del gärningsmän behöver för all tacka ja lill vård och ett aktivt bearbetande av sill eget beteende och sina problem.

Samtidigt som vi anser atl konlraklsvården skall utvidgas till att omfatta sexualbrott och grova misshandelsbroll menar vi också att konlraklsvården måste kopplas lill påföljden villkorligt fängelse. Ingen gärningsman skall kunna efterfråga kontraklsvård och sedan avbryta behandlingen med förhoppning om alt slippa vidare inlresse eller repressalier från samhället. Genom atl konlraklsvården förenas med ett villkorligt fängelsestraff framförs ett klart och tydligt budskap om alt den ådömda påföljden är ell förtroende som visas den dömde, och förhoppningsvis utgör också slraffholet en press så all den dömde verkligen genomför vårdprogrammet.

Vi anser all såväl samhället som gärningsmännen är betjänta av en ordning där vi erbjuder kontraktsvård för denna typ av brott i stället för ett direkl fängelsestraff. Vi anser också alt de gärningsmän som ej är motiverade för vård och avböjer att della i elt vårdprogram skall dömas till fängelse en-

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Vissa påföljdsfrågor

Prot. 1989/90:31 hgt nu gällande rätt. Likväl skall kontraktsvård för dem som avbryter eller

22 november 1989 missköter sin behandling snabbt kunna omvandlas lill ovillkorligt fängelse,

[ \ Kontraktsvården skall därför förenas med villkorligt fängelse.

Vissa påföljds- talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 5 i betänkandet.
frågor

BIRTHE SÖRESTEDT (s);

Herr talman! Sverige betraktas som ett kriminalpolitiskt föregångsland. Under stor politisk enighet har vi lyckats utforma ett straffsystem där fasthet och konsekvens har kunnat förenas med humanitet, omtanke och medkänsla. Della är inte någol vi skall överge. Vi vet atl fängelsestraffet allmänt sett har negativa konsekvenser för den som utsätts för del, och därför har kontraklsvård införts som ett alternativ lill fängelse. Vi vill slå vakt och värna om de humanitära värden som präglat de senaste decenniernas kriminalpolitik.

Den lagstiftning om straffmätning och påföljdsval som nu diskuteras trädde i kraft så sent som i januari i år. Reglerna blev mera utförliga och anpassades lill den praxis som domstolarna tillämpat på området. De nya reglerna har fått stor betydelse genom atl de klart slår fast vilka principer som skall vara vägledande. Detta innebär också viktiga förändringar när det gäller återfallsbrottslighel, och därigenom har samhället markerat ett avståndstagande från denna typ av brottslighet.

Domstolen har möjlighet atl beakta återfall i tre hänseenden. Till att börja med kan det göras genom påföljdsvalel. Därefter sker det genom att villkorligt medgiven frihet förverkas och slutligen genom atl ett strängare straff utmäts.

Utskottet har tidigare framhållit att vid upprepad allvarlig brottslighet, såsom grov misshandel och grov stöld, kan domstolen också genom straffmäl-ningen markera att samhället ser allvarligt på brottsligheten,

I reservation 1 krävs större möjhgheter till straffskärpning och möjligheter att förverka villkorligt medgiven frihel i större utsträckning. Liknande krav prövades då den nuvarande lagstiftningen antogs, och utskottet fann inle anledning atl då göra ytterligare skärpningar. Utskottet finner inte anledning att nu ändra sin tidigare uppfattning. Lagstiftningen har, som tidigare sagts, ännu inte varit i bruk ell helt år.

I reservation 2 krävs en princip om all nya brott skall leda till en särskild reaktion och atl dessa brott inte utan vidare skall omfattas av tidigare skyddstillsyn. Delta sker inte utan vidare, som reservanterna hävdar.

Domstolen kan välja att låta den tidigare ådömda påföljden avse också
del nya brottet eller döma till särskild påföljd för det nya brottet. Den kan
också undanröja den tidigare påföljden och döma till gemensam påföljd av
annan art. Utskottet menar att frågan om påföljd i de situationer då en
skyddstillsynsdömd återfaller bör avgöras efler prövning i enlighet med
nämnda riktlinjer. Kontraklsvård - en särskild form av skyddstillsyn - är ett
alternativ lill fängelse som främst skall användas då brottsligheten har sin
grund i alkohol- och narkotikamissbruk. Domstolarna fastställer behand
lingsplan, och i domslutet skall också anges hur långl fängelsestraff som
skulle ha ådömts om fängelse hade valts som påföljd. Om den dömde inte
72 fullföljer den uppgjorda planen kan skyddslillsynen genom domstolens be-

slut ersättas med fängelse. Då påföljden infördes uteslöts inle atl den kunde     Prot. 1989/90:31
tillämpas på andra grupper som hade behov av någon form av behandling.     22 november 1989
Del visar sig all under år 1988 har kontraktsvård utdömts vid misshandel,             [
grov misshandel och sexualbrott i 38 av 357 domar.                  P f 1   '

Goda erfarenheter har gjorts av vård av dem som dömts till fängelse för ■' * misshandel och sexualbrott. Utskottet har också tidigare pekat på vikten av en utbyggnad av en sådan behandling. När del gäller att använda kontraklsvård för ytterligare grupper menar utskottet att det krävs en utvärdering och en längre tids erfarenhet innan man kan utvidga kontraktsvården.

Utskottet har behandlat frågan om villkorligt fängelse vid flera tillfällen. Det har skett dels i samband med inrättandet av kontraktsvård, dels vid behandling av ärenden om straffmätning och påföljdsval.

Utskottet har vid dessa tillfällen avvisat tanken på att utbyta villkorlig dom mot villkorligt fängelse och i samband härmed bl,a, pekat på olägenheter som kan uppslå vid införandet av ytterligare en påföljd utan att andra påföljder avlägsnas. Utskottet vidhåller sin uppfattning i frågan.

Det klara och lydliga budskapet om alt kontraktsvård är elt alternativ till fängelse framgår av alt ett motsvarande fängelsestraff är utsatt i domen och uppfyller det straffhot som reservanterna menar utgör ett stöd för den dömde. Den pedagogiska effekten har härigenom uppnåtts. Av det skälet är det inte nödvändigt alt kombinera konlraklsvården med villkorligt fängelse. Det framgår också av propositionen att vid misskötsamhet skall det ges möjlighet lill omprövning och alt det då kan utdömas fängelse.

När lagstiftningen om företagsbot infördes kritiserades den. Det hävdades all den brast i klarhet och atl lagstiftningstekniken stred mot den hillills till-lämpade. Utskottet fann då alt förslaget var väl berett och att tekniken inle avvek från de normer som var brukliga i ärenden av central straffrältslig art. Senare behandhng av ärendet har inle heller föranlett några erinringar. Utskottet finner inte heller nu anledning alt ändra sill tidigare slällningslagande.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag påpeka att de nu diskuterade lagreglerna har varit i bruk under kort tid. Det har inte framkommit någol som tyder på atl del krävs förändringar i enlighet med de molionskrav som har framförts. Jag yrkar därför bifall lill hemställan i juslitieulskotlets betänkande och avslag på samtliga reservationer,

LARS SUNDIN (fp) replik:

Herr talman! Birthe Sörestedt sade att det finns möjhghet lill straffskärpning vid särskilt anmärkningsvärda återfall. Det sägs också i texten att del i allmänhet saknas anledning att beakta återfall vid straffmälning. "Särskilt anmärkningsvärt återfall" är ni villiga att ställa upp på. Är det verkligen Birthe Sörestedts mening all det inte bör vara en försvårande omständighet att ha återfallit till brott då straffet för brottet understiger elt års fängelse? Om man får fängelse upp lill ett år har man, enligt min mening, gjorl sig skyldig lill ett allvarligt brott.

Birthe Sörestedt hävdar alt också socialdemokraterna uppnår den peda
gogiska effekten när det gäller konlraklsvården. Vi säger hell enkelt; Om du
inle sköter ditt kontrakt, blir del fängelse i slällel. Del är ett enkelt, klart 73

Prot. 1989/90:31 budskap. Vilket är Birthe Sörestedts lika enkla och pedagogiska budskap till

22 november 1989 en person som är dömd lill kontraklsvård?

I [ Herr talman! Jag måste konstatera alt socialdemokraterna, som Birthe

'fP ■' ■*" Sörestedt sade här, anser sig ha en högre kompetens än lagrådet. Lagrådet

' ' fördömde företagsboten och sade alt den var vidrig ur rättssäkerhetssyn-

punkt. Det är den inte alls, säger socialdemokraterna, och för den delen också kommunisterna.

KJELL ERICSSON (c) replik;

Herr talman! Birthe Sörestedt sade atl del fanns fasthet och konsekvens vid utmätningen av straff. Jag vill nog säga alt det har varit både si och så med den saken. Vi har många exempel på atl personer med stor brottslig belastning snabbt har blivit utsläppta ur fängelse och kommit ut och gjort nya brott.

Del är klart atl en rehabilitering av kriminella måste ske. Det släller vi alla upp på. Men vi får inte heller släta över när någon har begått brott, utan vi måste reagera och tala om när lagens rågångar har passerats. Vi kan inte acceptera delta. Därför behövs den skärpning av lagen som vi reservanter har föreslagit.

JERRY MARTINGER (m) replik:

Herr talman! Birthe Sörestedt säger all en tidigare dom på skyddslillsyn inle utan vidare får omfatta nya brott som begåtts efter domen. Jodå, Birthe Sörestedt, så är del i dag. Jag har inte statistiken med mig, men del är myckel vanligt i våra domstolar all en person får den ena domen efter den andra på skyddstillsyn. Jag känner till fall där en person har fått 15-16 domar på skyddstillsyn i rad. Så kan det väl ändå inte få hålla på. Del är därför vi moderater tycker atl man skall få fängelse när man missköter sig under skyddstillsyn.

BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik;

Herr talman! Jag vill börja med att säga lill Lars Sundin att det visst skall ske en straffskärpning vid återfall. Del gör del också, även om det inte sker vid straffmälningen. Del kan ske genom påföljdsvalel och genom alt villkorlig frigivning förverkas. Vi har också sagt alt man vid strängare, grövre brottslighet också kan ta lill straffmälning.

Eftersom kontraktsvård är en form av skyddslillsyn, finns hotet om del straff som har utdömts, exempelvis fängelsestraff, kvar och kan tas upp vid misskötsamhet. Fängelsestraffet står i domen. Domstolen kan då bedöma om hela fängelsestraffet eller en del av del skall utdömas. En behandlingsplan för kontraklsvård innefattar många gånger längre tid än ett eventuellt fängelsestraff.

Del är inle meningen alt släta över Kjell Ericsson. Vi vill också markera alt vi ser allvarligt på brottslighet. Men del måste lill en anpassning, en rehabilitering av dem som döms lill fängelse, precis som vi var inne på. Här finns alllid motstående intressen som får avvägas. I diskussionen om påföljdsvalet får man bedöma vad som är rimligt. När lagen stiftades intog vi den stånd-74

punkten. Eftersom lagen endast har varit i bruk en kort lid har vi inte nu funnit någon anledning att skärpa den.

Man kan utfärda flera skyddstillsynsdomar på varandra, Jerry Martinger. Men domstolarna har möjlighet att döma till annan påföljd, enligt de riktlinjer som finns. Jerry Martinger vill, såvitt jag förstår, i stället ha det så att man ulan vidare skall döma till fängelse när skyddstillsynsdömda begår nya brott.

LARS SUNDIN (fp) replik:

Herr talman! Jag måste konstatera att Birthe Sörestedt håller fast vid uppfattningen alt det i allmänhet saknas anledning till slraffskärpning vid återfall.

När del gäller villkorligt fängelse vid kontraklsvård är min fråga fortfarande: Vilket är ert budskap, som är lika enkelt som vårt? Vi säger: Om du inte sköter ditt kontrakt, blir del fängelse i stället. Vårt budskap är klart och enkell. Birthe Sörestedt hävdade atl socialdemokraterna hade ett hka pedagogiskt, enkelt recept. Kan vi få höra det?

KJELL ERICSSON (c) replik:

Herr talman! Jag håller med Birthe Sörestedt om att det är viktigt med en anpassning av fängelsedömda. Men det är också viktigt att se till att de övriga samhällsmedborgarna kan gå trygga. Man måste ha respekt för andras liv och egendom. Del är mycket väsentligt att se till detta. Många gånger har man slätat över. Påföljderna har varit lindriga, och de dömda har kommit ut och begått nya brott utan någon snabb reaktion från samhällets sida. Det måste bli en ändring på det. Därför trycker vi på alt en skärpning måste ske. Nuvarande lagstiftning är alltför tandlös.

JERRY MARTINGER (m) replik:

Herr talman! Det är riktigt, Birthe Sörestedt, atl domstolen har möjlighet all döma lill annan påföljd vid återfall efter skyddstillsynsdom. Den möjligheten utnyttjas dock i praktiken myckel sällan. Därför är del väsentligt att vi får en lagändring i skärpande riktning på denna punkt.

BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:

Herr talman! För atl vi skall komma lill rätta med brottsligheten och ge trygghet åt människorna i samhället måste vi angripa brottsligheten från olika håll och på olika sätt. Vi måste ha straff som upplevs som rimliga. Vi måste också angripa brottsligheten på annat sätt, med anpassning och rehabilitering av dem som begår brott, vilket jag har varit inne på. Del tror jag att vi alla är överens om. Det gäller här en avvägning av motstående intressen.

Lars Sundin talade om straffskärpning. Vi har pekat på möjligheterna till slraffskärpning genom påföljdsval, förverkande av villkorlig frigivning och, i mycket allvarliga fall, straffmälningen.

På grund av alt fängelsestraffets längd är utsatt i en dom om kontraktsvård är del precis som en dom med villkorligt fängelse. Men den dömde kan aldrig vela vilket fängelsestraff domstolen, om han missköter sig, dömer ul vid en prövning. På delta sätt anser jag att den pedagogiska effekten är uppnådd.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Vissa påföljdsfrågor

Prot. 1989/90:31 GÖTHE KNUTSON (m);

22 november 1989 Herr talman! När jag hör socialdemokraternas och regeringens företrä-

dåre här i debatten, Birthe Sörestedt, beskriva situationen när det gäller
issa pafo j s- brottsligheten samt lag och ordning i vårt samhälle, undrar jag om detta är

j' ° ' en beskrivning från Sverige 1989, Vi lever i ett samhälle där våldet ökar, där

brottsligheten ökar och där det omkring oss - på gator och torg, i tunnelbanestationer och på varuhus - finns bl.a. en mängd tjuvar.

En bild av Sverige i november 1989 kan vi uppleva på ett stort och känt varuhus här i Slockholm, där man i högtalarna ropar ut följande: Vi varnar våra kunder för atl del nu finns tjuvar här i varuhuset. Håll i era handväskor och plånböcker. Se upp, det kan finnas en tjuv alldeles intill er. Vi varnar våra kunder.

På tunnelbanestationen T-centralen blev en kvinnlig riksdagsledamot i måndags rånad på plånboken i sin handväska. Hon vann dragkampen med tjuven. Överallt har vi brottsligheten omkring oss.

Birthe Sörestedt beskriver en situation, där det är fråga om detaljer som kanske behöver finputsas. Dess värre är det hela brottsligheten som sådan som måste angripas. Birthe Sörestedt sade alt vi måste angripa brottsligheten på olika sätt. Det är riktigt. Men i socialdemokratins Sverige har denna regim misslyckats på alla de olika områden där brottsligheten angrips, eljest skulle ju brottsstatistiken inte visa på en ständig ökning. T.o.m. brottsstatistiken visar på en ökning, även om man försöker ge ut siffror som jävar detta påslående och som skulle innebära att ulvecklingen har vänt och att det har skett en förbättring.

Jag vill, herr talman, erinra om ett tillfälle då ännu en ung människa blev offer för våldet. Efter del hemska mordet på öppen gata på Söder nyligen blev statsminister Ingvar Carlsson intervjuad i TV. Han förkunnade då att regeringen skulle vidta åtgärder mot det ökade våldet och den ökade brottsligheten i vårt land. Statsministern uttalade sig insiktsfullt och förnuftigt. Det lät så i alla fall. TV-reportern sade, närmast som en replik: Nu låter du, statsminister Ingvar Carlsson, som en moderat politiker. Det var naturligtvis förskräckligt för en socialdemokratisk regerings främste företrädare att få höra. Men i slällel för att förneka detta sade statsministern alt det är socialdemokraterna som står för lag och ordning.

Jag skulle tro, herr talman, all större delen av TV-publiken hemma i var
dagsrummen log när den hörde detta. Det stämmer nämligen inte med verk
ligheten all socialdemokratin står för lag och ordning, Bl.a. vi i moderata
samlingspartiet blev beskyllda för alt vi vill ha en polisstat i detta land när vi
gick emot den socialdemokratiska regeringens åtgärd i början av den rege
ringsperiod som följde efler valet 1982. Vad gjorde man då från socialdemo
kratiskt håll och från regeringen? Jo, man motarbetade åtgärderna för lag
och ordning. Man reducerade drastiskt intagningen till polishögskolorna.
Rekryteringen minskade alltså. Sedan har man också från socialdemokra
tiskt håll envetet drivit en kriminalvårdspolilik, som innebär att de som är
fängelsedömda normall friges efter halva strafftiden. Vi moderater har själv
fallet gått emot detta. Om en person är dömd till elt straff skall det straffet
självfallet vara relevant. Del skall vara en påföljd i paritet med brottets art.
76 Då skall det rimligen inte bli en rabattering med 50 %, inte någon rabattering

alls, anser vi, såvida det inte finns alldeles speciella skäl. Vi säger i vår mo-     Prot. 1989/90:31
tion, som ligger till grund för bl.a. detta belänkande, all om villkorlig frigiv-     22 november 1989
ning skall förekomma skall den vara en belöning för ett gott uppförande och        ]        [
under alla förhållanden inte kunna ske förrän större delen av straffet har av-        .
tjänats. Vad som nu tillämpas är generella sänkningar.         f'''8or

Nu har för all del justitieministern - inom parentes sagt är hon ständigt frånvarande - utlovat en ändring av detta, men samtidigt skall straffsatserna uppenbarligen sänkas. Det är nämligen överfullt i fängelserna har vi fått höra.

BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:

Herr talman! Jag vet inte om den bild som Göthe Knutson tillsammans med massmedia och andra målar upp är riklig. Brottsligheten ökar, och våldet ökar, vilket oroar oss alla. Men experter på detta område manar också till sans, dvs. alt man skall ha elt underlag innan man vidtar drastiska åtgärder.

Göthe Knutson, det är klart atl påföljder och straff skall utdömas när brott begås. Och dessa straff och påföljder skall utvecklas. Men jag anser att det krävs en hel del andra insatser om vi skall komma lill rätta med brottsligheten. Del krävs insatser för barn och ungdomar, och det krävs attitydförändringar, inte minst när det gäller våldet. Eftersom det mesta våldet sker inom hemmets fyra väggar krävs del ändrade attityder när det gäller förhållandet mellan män och kvinnor.

Moderaterna vill ha skärpningar på alla områden. Det är inte så enkelt, Göthe Knutson, att man bara kan falla beslut om strängare straff, färre permissioner, m.m. utan att man gör andra insatser,

Göthe Knutson säger att socialdemokraterna har misslyckats. Men vi kan se hur det är på andra ställen i världen, i t,ex, USA, Västtyskland och Storbritannien, Där är straffen mycket strängare än i Sverige, Men där är brottsligheten inte mindre, Atl brottsligheten ökar är en tendens i hela världen. Vi får därför skaffa oss ytterligare kunskaper om detta för all på olika sätt se till att en rad olika insatser görs. Vi vill ju alla atl brottsligheten skall vara mindre, och vi kan var och en hjälpa lill.

GÖTHE KNUTSON (m) replik:

Herr talman! Vilka insatser är del som Birthe Sörestedt och regeringen vill göra? Socialdemokratiska justitieministrar och t.o.m. en statsminister har ju de facto år efler år utlovat åtgärder och skärpningar. I söndagens Svenska Dagbladet - jag tror att det var i den - kunde man läsa en insändare. Denna insändare var skriven av en person ur den s.k. allmänheten. Skribenten uttryckte sin förvåning över att ingenting händer. Skribenten hade nämligen läst och hört justitieministern från den socialdemokratiska regeringen hösten 1982 lala om att ett åtgärdspaket skulle sättas in mol brottsligheten. Sedan kom näsla justitieminister och förklarade samma sak, dvs. atl åtgärder skulle vidtas. Så kommer ytterligare en justitieminister och säger i stort sett samma sak. Men det blir ju inte bättre.

Birthe Sörestedt, det har ingen betydelse för Sverige om brottsligheten
ökar eller minskar i utlandet. Blanda inte in andra länder när vi talar om
brottsligheten i Sverige, för det är den som berör svenska folket. Del är bl.a. 77

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kriminalvårdsfrågor

den brottsligheten som vi får betala för i våra försäkringspremier. Har socialdemokratiska ledamöter av justitieutskottet, eller andra i denna kammare, möjligen märkt all hemförsäkringarnas premier ökar våldsamt? Det är ett av de pris som vi får betala alla och envar för stöldernas våldsamma ökning. Bilstölderna har lett till en oerhörd höjning av försäkringspremierna.

Birthe Sörestedt talar om åtgärder av annat slag, t.ex. insatser för barn och ungdom. Här kan man tala om familjepolilik! Det har vi moderater gjort i alla år. Men familjen har ställts åt sidan i den socialistiska flumpolitik som har tillämpats. Det har resulterat i atl bl.a. normer har försvunnit. Del började med en doktor Gustav Jonsson i barnbyn Skå. Det var fel atl uppfostra barn. "Nej, uppfostra dem inte." Men när barnen inte får vela vad som är räll eller fel, hur skall de då klara sig i livet? Det är en del av det som behöver åtgärdas, och det kräver sin tid.

Men nu, Birthe Sörestedt, är del nödvändigt att ta till de åtgärder som skyddar människorna, allmänheten, från bl.a. stölder och våld. Våldet är värre än någonsin, och särskilt på det vi kallar för öppen gata. Menar verkligen Birthe Sörestedt atl tidningar som t.ex. Aftonbladet och televisionens kanal 1 och 2 ger en falsk bild av verkligheten?

Under della anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

INGRID BURMAN (vpk):

Fru talman! Eftersom jag i mitt tidigare inlägg inte kommenterade betänkandel i dess helhet och inte heller reservationerna till förmån för en skärpt strafflagstiftning, vill jag säga att enligt vpk:s uppfattning måste grunden för kriminalvården och kriminalpolitiken vara att vi samtidigt som vi utmäter straff och andra påföljder också gör rehabiliterande insatser. Jag tycker att debatten sådan den har varit i dag helt har glömt bort den infallsvinkeln.

Någon sade här atl vi inte skulle hänvisa till andra rättsordningar och hur man tillämpar straff i andra länder. Men faktum är att de rättsordningar som ensidigt har inriktats på straff och förvaring av brottslingar och kriminella inle har lyckats nedbringa brottsligheten. Del här är inte flum, utan detta är verklighet. Låt oss inte gå en sådan ulveckling lill mötes i Sverige.

Jag har inget ytterligare yrkande, ulan del framförde jag i mitt tidigare anförande.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 15 §.)

14 § Kriminalvårdsfrågor.

Föredrogs justilieutskollels betänkande 1989/90:JuU9 Kriminalvårdsfrågor.

GÖTHE KNUTSON (m);

Fru talman! Jag skall nu tala beträffande justitieutskottets betänkande nr 9. Det handlar om kriminalvårdsfrågor. Det kan alllid vara bra atl säga delta inledningsvis som en orientering för dem som lyssnar.

Jag vill också yrka bifall lill reservationerna 1,2,4,5 och 6 som är fogade lill detta betänkande.

Detta lät naturligtvis formellt, och del skall det också vara.

Fru talman! På ett sjukhus i Stockholm låg, och ligger kanske fortfarande, under hösten elt par polismän svårt sårade. Den ene polismannen hade livshotande skador. Den andre var också myckel allvarligt skadad. De var offer för en mycket farlig brottsling, loan Ursut helte förövaren av den hänsynslösa nedskjutningen av de båda polismännen.

loan Ursut blev känd i Sverige för ett drygt år sedan som en mycket farlig brottsling. Han hade rymt från en sluten riksanslalt. Från en sådan skall man inle kunna rymma. Men han hade lika väl gjort det.

När den öppning under ell fönster som loan Ursut påslås ha rymt igenom visades på fängelset, så trodde man inte sina ögon och knappast heller sina öron. Men på någol sätt kom han ut. Del lyder på att säkerheten i vår kriminalvård, dvs, den säkerhet som skall la hänsyn till omgivningen, inle har fungerat i tillräcklig omfattning. Ingen skall kunna rymma, åtminstone inle från en sluten riksanslalt.

De polismän som upptäckte loan Ursut i Stockholm när han var på rymmen - han hade varit ule en lång lid - gjorde sitt arbete. För det höll de på all få sota med livet. Polismännen, och även den kvinnliga personalen inom våra poliskårer, arbetar nästan ständigt med livet som insats. Då är det ganska grymt, om man betänker all det i våra fängelser finns många fångar som betecknas som farliga för omgivningen och som inle hålls i bättre förvar än alt de kan promenera ul då och då.

Under hösten har dessa frågor blivit uppmärksammade här i riksdagen, för all inle lala om all den uppmärksamhet som massmedia, givelvis med all rätt, har ägnat dem.

År 1985 var det enligt statistiken 18 brottslingar som rymde från slutna anstalter i vårt land. Del handlar då om grova brottslingar när de har hamnat på slutna antalter. Samma år försäkrade den då sittande juslilieminislern för bl.a, mig alt krafttag nu skulle tas för att komma till rälla med alla dessa rymningar. Del skulle bli stopp för dem. Året därpå, 1986, rymde 21 brottslingar dömda för grova brott. År 1987 rymde 27 och år 1988 drygt 30. Den 8 oktober i år hade mer än 30 fångar, grova brottslingar, rymt från slutna avdelningar enligt en byråchef i kriminalvårdsstyrelsen vid namn Per Colliander. Samtidigt var 227 interner på fri fot. En del av dem hade som del heter avvikit vid permissioner. Del är nu polisens skyldighet alt ta fatt dessa brottslingar Jag upprepar alt en del av dem är farliga. I s.k. stressitualioner kan de ta lill skjulvapen och annal.

Det är inte rimligt alt kriminalvården har haft en sådan styrning atl man medvetet har gjorl del möjligt för interner atl rymma. Det är ett uttalande som även den senaste i raden av chefer för kriminalvårdsstyrelsen har gjort inför offentligheten. Del har även diskuterats här i denna kammare.

Vi moderater har i en ganska omfattande partimolion från allmänna mo-

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kriminalvårdsfrågor

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kriminalvårdsfrågor

lionstiden i januari lagl fram vårt alternativa program för en bättre tingens ordning, däribland också en kriminalvård som till alla delar är värd namnet. Det skall också vara fråga om vård, inte bara om inlåsning av människor.

Vi understryker i denna partimotion rättssamhällets betydelse. Vi vill naturligtvis alla leva i ett rättssamhälle. Det säger även företrädare för yttersta vänsterns partier. Vi finner emellertid att rättstryggheten är hotad, bl.a. genom att man på grund av minskad rekrytering drar ned på poliskårens omfattning. Det här är socialdemokraternas ansvar. Det är de som har drivit denna pohtik, myckel i flummandets tecken, även åren efter hösten 1982.

Vi konstaterar att brottsligheten kan motverkas inom familjerna, men att del då måste finnas en möjlighet för familjen atl bl.a. i skolan få stöd för det som vi kallar normer- regler för vad som är rätt och för vad som är fel. Men den politik som har förts på skolans område har utgått från någon form av inre revolution på 50-talel. Den har sopat undan myckel av det som är normgrundande, däribland kristendomsundervisningen. Det behövs fler poliser. Vi vill stärka domstolarna. Brott skall följas av reaktion. Vi vill, som har påpekats av Jerry Martinger i den förra debatien, ersätta villkorlig dom med fängelse. Vi vill ha en stramare skyddstillsyn, ta itu med vanebrottshngarna, avskaffa halvtidsfrigivningen - jag talade om det alldeles nyss i samband med behandlingen av det föregående betänkandet - och åstadkomma en fungerande kriminalvård.

Vi lalar också om behovet av en bättre ordning när det gäller de psykiskt störda lagöverträdarna. Vi finner alt ungdomsbrotlsHgheten är av sådan omfattning alt den måste betecknas som oroande och bör följas upp med ytterligare insatser. Vi har presenterat ett omfattande åtgärdsprogram.

Vi står tillsammans med andra borgerliga företrädare i justitieutskottet bakom bl.a. reservationen 1 om en utvärdering av kriminalvårdsreformen. Jag föreställer mig att företrädare för de andra borgerliga partierna här kommer all tala om detta, liksom om särbehandling av vissa långtidsdömda. Vi står bakom reservationen om stramare permissionsbeslämmelser och även bakom reservation nr 5 om bevakning i anstalt.

Vi moderater står också bakom reservation 6 om yrkesutbildning i anstalt m,m. Vi anser atl del skall ges möjlighet för yrkesutbildning under fängelse-liden.

Med detta, fru talman, vill jag än en gång yrka bifall till reservationerna 1, 2, 4, 5 och 6,

LARS SUNDIN (fp):

Fru talman! Det finns ett drag av uppgivenhet i den svenska kriminalvårdsdebatten. Denna uppgivenhet grundar sig på svårigheterna att finna verksamma medel för att minska kriminaliteten samtidigt som man vidmakthåller ambitionen att föra en human kriminalpolitik med syfte att rehabilitera dem som döms för brott.

Dess värre är de synbara effekterna av den förda kriminalpolitiken oftast mer negativa än positiva. Antalet anmälda brott ökar år efter år, och sett i ett längre perspektiv lycks brotlsulvecklingen vara opåverkbar av de brotts-bekämpande åtgärder som samhället vidtar. Återfallsprocenlen bland dem

som varit föremål för kriminalvård har knappast minskal sedan debatten om kriminalvårdens humanisering startade på 1960-lalet.

Denna ulveckling är nalurliglvis oacceptabel. Medborgarnas respekt för lagarna bygger på atl staten har vilja och förmåga att reagera på brott och all straffa dem som begår dem. Om medborgarna inte längre tilltror staten denna förmåga, utgör det i längden ell hot mot demokratin.

Fru talman! Vi är överens om atl vi i Sverige skall ha en human kriminalvård. Men humanitet är inte detsamma som kravlöshet. Staten kan med skilda medel hjälpa enskilda individer som på olika sätt har hamnat utanför samhället. Men i sista hand måste var och en ta ansvar för sina egna gärningar och de konsekvenser som kan följa av dem, I ell antal avseenden behöver därför kriminalvårdspolitiken skärpas. Det är därför som vi i folkpartiet står bakom reservationerna 2, 4 och 5, i vilka vi yrkar atl alla som dömts lill fängelse i lägst två år skall särbehandlas, all permissionsbeslämmelserna skall stramas upp och atl bevakningen i anstalterna skall förbättras.

Vi kräver i reservation 7 också en förstärkning och upprustning av psykiatrin inom kriminalvården, både organisatoriskt och resursmässigt. Också Göthe Knutson talade kraftfullt om detta, men jag noterade atl moderaterna inte står bakom denna reservation, där vi kräver mer medel lill psykiatrin.

Fru talman! Hur kriminalvården i vårt land skall bedrivas utformades i slutet av 60-talet och i början av 70-lalel och beslöts av riksdagen 1973 och 1974, Den bärande tanken var då alt anslaltsvården skulle förbereda den intagne för ett liv utanför anstalten, utan atl kravet på samhällsskydd skulle eftersättas. Den principen gäller fortfarande för folkpartiet.

Men myckel har förändrats sedan 1973 och 1974, Brottsligheten har blivit mer omfattande, och narkotikan försvårar genomförandel av en del av ambitionerna i reformen. Enligt vår uppfattning är det därför dags för en genomgripande utvärdering av kriminalvårdsreformen. I en sådan, som bör ske inom ramen för en parlamentarisk utredning, bör övervägas om de hittillsvarande målen för kriminalvården fortfarande i alla avseenden skall gälla och om de medel som står till förfogande i så fall är de riktiga.

Bl.a, anser vi att man bör överväga om närhetsprincipen, dvs. atl intagna skall placeras på anstalt nära hemorten, skall ha samma styrande effekt vid placeringen som i dag. Vidare bör man överväga atl i slörre utsträckning differentiera klientelet med hänsyn framför allt till missbrukssiluationen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2, 4, 5 och 7.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kriminalvårdsfrågor

ANDERS SVÄRD (c);

Fru talman! Jag vill börja med alt instämma i Lars Sundins argument för en parlamentariskt sammansatt utredning, som skulle se över kriminalvårdsreformen. Jag vill bara peka på ett skäl utöver det som Lars Sundin nämnde, nämligen narkotikans utbredning i vårt land och de negativa effekter som följer härav, inle minst för möjligheterna atl verkhgen uppnå resultat i de ansträngningar som görs inom kriminalvården för att rehabilitera intagna och ge förutsättningar för elt normalt hv i frihel.

Det är viktigt, som både Göthe Knutson och Lars Sundin har sagt, att allmänheten kan känna trygghet och inle behöver vara rädd för att långtidsdömda utan noggrann kontroll beviljas permission. Det är alltför vanligt

6 Riksdagens protokoll 1989/90:31

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kriminalvårdsfrågor

med återfall i brottsligt beteende vid sådana tillfällen. Möjligheterna till obevakade permissioner bör begränsas. Särskilt när det gäller våldsverkare bör stor restriktivitet tillämpas. Permissionsreglerna bör alltså stramas upp ytterligare. I valet mellan allmänhetens skyddsinlresse och intagnas behov av permission slår centerpartiet på allmänhetens sida. Särbehandling av vissa långtidsdömda är tyvärr en nödvändighet.

Bevakningen i anstalt behöver ytterligare förbättras, så atl antalet rymningar kan minskas. Förra året rymde 200 intagna från slutna anstalter, och detta är givetvis inte tillfredsställande. Kriminalvårdsstyrelsens egen genomgång av bevaknings- och säkerhetsfrågorna har uppdagat en rad brister, och arbete pågår för alt råda bot på dessa brister. Det hindrar inte att också regeringen bör initiera åtgärder och sätta in särskilda resurser för atl uppnå en bevakningsnivå som leder till att antalet rymningar minskar. Bevakningen på anstalterna skall också medverka till all intagna skyddas mot våld och förtryck från andra intagna. Detta är inle minst viktigt ur den enskildes reha-bilileringssynpunkt.

När del gäller platser för missbruksvård råder det för närvarande en akut brist. 34 §-placeringar av intagna med missbruksproblem i familjehem och behandlingshem är ett viktigt inslag i rehabiliteringen av dessa intagna. Om detta råder stor enighet i utskottet. Förvisso pågår ett arbete för att öka dessa behandhngsplatsers anlal, men regeringen bör därutöver sälta in extra åtgärder för att råda bot på den akuta situationen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2, 4, 5 och 8.

INGRID BURMAN (vpk):

Fru talman! En av grundstenarna i vår kriminalpolitik borde vara atl rehabilitera och återanpassa de intagna som finns på olika anstalter och de dömda som är föremål för fri vård till ett meningsfullt liv i samhället, till ett liv ulan inslag av missbruk och kriminalitet. För detta krävs resurser av olika slag inom kriminalvården.

Vi vet att en allt större del av de intagna på anstalterna är missbrukare och människor med psykiska problem. Om kriminalvården skall lyckas rehabilitera dessa krävs psykiatriska vårdresurser. I dag är dessa resurser otillräckliga och måste utökas.

All extra resurser måste tillföras för att de intagna skall kunna behandlas, konstaterar också kriminalvårdsstyrelsen i sin anslagsframställning för budgetåret 1990/91 och äskar där medel för ökad psykolog- och konsulthjälp.

Vi är väl medvetna om all en reform av den psykiatriska tvångsvården och behandlingen av psykiskt störda lagöverträdare är under utarbetande i regeringskansliet, men oberoende av vad den översynen leder till måste resurser tillföras kriminalvården med hänsyn lill dagens behov. Justitieutskottet lar nämligen del pågående reformarbetet lill inläkt för alt förneka och bortse från dagens behov av ökade psykiatriska resurser. Jag citerar från betänkandet: "Om den kommande lagstiftningen resulterar i atl allt fler psykiskt störda lagöverträdare blir föremål för kriminalvårdsinsatser, krävs också ökade resurser."

Vår utgångspunkt är att situationen i dag kräver en upprustning och förstärkning av psykiatrin inom kriminalvården. Elt eventuellt ökat antal psy-

kiskl störda inom kriminalvården måste givelvis efter en reform dessutom mötas med ytterligare resurser, men detta får inte påverka vårt ställningstagande i dag, så atl vi underkänner eller bortser från det faktum att kriminalvården inte har tillräckliga resurser. I stället understryker del bara behovet av en upprustning och en förstärkning av psykiatrin inom kriminalvården. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 7 till betänkandet.

KENT LUNDGREN (mp):

Fru talman! Först skall jag vända mig till Göthe Knutson. Jag lade märke till atl han sade atl han hade en hel del reservationer ihop med sina borgerliga kolleger. Jag tror inte atl hans partichef skulle uppskatta all jag tillhörde det gänget, så det kanske bör rättas till.

Jag vill börja med kriminalvårdsreformen, och jag yrkar bifall reservation 1. Kriminalvårdsreformen är gammal, och samhället är i dag annorlunda än det var då den kom till. Jag håller med Lars Sundin om alt närhetsprincipen kan diskuteras. Det finns andra beteenden i samhället, med större droginblandning, och det krävs separationer. På den psykologiska sidan finns det mycket atl göra.

Om man motsätter sig en utvärdering av en reform som börjar bli 20 år gammal blir jag lilet bekymrad. De mål som sattes upp när reformen kom till uppfylls inte i dag - om de någonsin har uppfyllts - och då är det dags att se över och ompröva på bred front, att ta ett helhetsgrepp. Jag har tidigare uppmanat justitieministern atl göra detta.

Reservation 3, som jag yrkar bifall till, handlar om avkortning av anstaltstiden. Det handlar inte om det förhathga rabattsyslemet, som innebär att en inlagen kommer ul efter två tredjedelar av tiden eller efter halva tiden, utan det handlar om de interner som har en extra svår situation. Jag tänker på sådana som talar ell främmande språk, som skall utvisas efteråt, osv. Delta togs ursprungligen upp i en socialdemokratisk motion, av bl.a. Hans Göran Franck, en motion som jag har känt varmt för atl stödja.

När det gäller yrkesutbildning i anstalt yrkar jag bifall lill reservation 6. Under min pryo på olika anstalter i somras kunde jag konstatera all det innanför murarna finns oändligt många som det har gått på tok för i början av livet, som inte har fått vare sig ordentlig skolutbildning eller yrkesutbildning. Det är därför som jag inte tror på straffskärpningar i alla lägen. Del handlar om alt skapa elt socialt beleende, en social och yrkesmässig rehabilitering, för många av dessa individer - självfallet inte för alla - så all de sedan har en sportslig chans atl klara sig ute i samhället. Det gäller också att skapa en förmåga alt umgås med människor, inte minst det motsatta könet, som dessa personer är mycket hämmade inför.

Reservation 7 handlar om psykiatrin inom kriminalvården. Jag vill påpeka att det i dagens samhälle, konkurrenssamhället, förekommer en social utslagning och ett ökat missbruk. En annan mycket viktig sak, som jag log upp när justitieutskottet besökte departementet, är trenden atl slå igen de s.k. institutionerna inom menlalvården och flytta ul folk i gruppboende. Man har inte lyckats särskilt bra med alt förbereda della gruppboende, och jag log upp frågan med statsrådet och statssekreteraren: Vad gör man med de människor som i gruppboendet slarvar med sina mediciner och därmed får absti-

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kriminalvårdsfrågor

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kriminalvårdsfrågor

nensbesvär, hamnar i kriminalsvängen och kommer in på anstalterna? Jag fick svaret: Del tår landstinget ta hand om. Men landstingen har ju lagt ned sina sjukhus. De har ingenstans all göra av dessa människor.

Psykiatrin inom kriminalvården är redan i dag eftersatt. Den behöver förstärkas ganska kraftigt för alt möla den ström av kommande patienter från den ursprungliga menlalvården som jag ser framför mig. Man lovade då att se på detta. Jag hoppas för dessa människors skull att man verkligen gör det och atl man gör det kraftfullt. Här behövs snabba och raska ingrepp. Det tar sin tid all ställa i ordning en sådan verksamhel.

GÖTHE KNUTSON (m) replik:

Fru talman! Jag vill beklaga att jag inte räll specificerade Kent Lundgrens politiska hemvist. Jag kan dock försäkra Kent Lundgren atl när han reserverar sig tillsammans med oss moderater är han i mycket gott sällskap.

BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Fru talman! Kriminalvården har under senare år präglats av förnyelse och utveckling. Flera olika försöksprojekt har startats för alt finna nya behand-hngsmeloder och för att förhindra återfall i ny brottslighet. Lokala åtgärdsprogram mot narkotika har redan utarbetats vid vissa anstalter och flera sådana program är i gång.

Samtliga kriminalvårdsanstalter skall utarbeta handlingsplaner för verksamhetens innehåll. Varje anstalt utformar mål och metoder efter dess speciella behov, personal, byggnader och andra möjligheter. Man möter en entusiasm bland personalen för atl på olika sätt ta lill vara de samlade resurser som finns inom kriminalvården.

Jag vill peka på atl det pågår ett översynsarbete inom regeringskansliet i samarbete med kriminalvårdsstyrelsen. Där görs bl.a. analyser av de olika försöksverksamheter som bedrivs, och dessutom har seminarier hållits inom flera olika områden.

Principen om en human och meningsfull kriminalvård ligger fast. Detta innebär emellertid inte atl dagens problem underskattas, utan genom det pågående översynsarbetet finns möjligheter atl förbättra verkställigheten på olika sätt, så atl kriminalvården med sina grundläggande principer skall svara mot dagens krav.

Möjligheten till särbehandling av långtidsdömda enligt 7 § tredje stycket i kriminalvårdslagen i fråga om placering i och vistelse utanför anstalt är främst tillkommen i syfte atl motverka narkotikabrottsligheten och förekomsten av narkotika på anstalter. Här har kravet om särbehandling satts till fängelse i lägst två år. Lagstiftningen ger också möjlighet lill särbehand-Ung av dem som har begått särskilt allvarliga brott. Då är kravet lägst fyra års fängelse.

Reservanterna anser denna möjUghet tiU särbehandhng vara otillräcklig. Men behovet av en skärpning av reglerna måste vägas mol intresset för de principer som präglar svensk kriminalvård. I detta ligger naturligtvis motstående intressen av samhällsskydd och differentiering, att motverka de skadliga följderna av fängelse samt alt främja samhällsanpassningen. Vid en

avvägning av dessa motstående intressen anser utskottet såsom tidigare atl gränsen är väl avvägd.

Utskottet anser också att om del under pågående beredningsarbete i justitiedepartementet, med anledning av fängelseslraffkommilténs förslag, framkommer skäl till omprövning av dessa regler, bör delta givelvis övervägas.

Del finns inga meningsskiljaktigheter när del gäller uppfattningen alt utländska medborgare, lill följd av utvisning och särbehandling, kan drabbas hårdare av en anslallsvislelse. Del problem som uppstår beträffande de utländska intagna bör liksom tidigare beaktas inom kriminalvården. Frågan om tidpunkt för villkorlig frigivning för dessa medborgare kommer att tas upp vid den tidigare nämnda beredningen inom justitiedepartementet. Därför finns del ingen anledning för riksdagen alt nu ta ställning i frågan,

Elt nytt syslem för permissioner har trätt i kraft den 1 juni i år. Syftet har varit att skapa enhetliga regler för alt uppnå fasthet och konsekvens i systemet. Det sker en individuell prövning för atl den dömde skall erhålla permission, och man titlar på varje enskilt fall just med hänsyn till risken för misskötsamhet, befattning med droger, brottslighetens karaktär m.m. De som är dömda och särbehandlade enligt 7 § tredje stycket beviljas endast i undantagsfall permissioner som inte är bevakade. Detta ligger helt i linje med de önskemål som motionärerna framför.

Del är en viktig uppgift för kriminalvården atl förhindra rymningar. Om detta råder det inga delade meningar. Därför har också slora insatser gjorts för alt göra anstalterna säkrare, dels genom teknisk utveckling, dels genom att bättre tillvarata personalens kunskaper. Ytterligare förslag till bättre bevakning har presenterats av kriminalvårdsstyrelsen och är under övervägande i regeringskansliet.

Ell av kriminalvårdens syften är att underlätta den intagnes återanpassning. Därför är det vikligl atl slå fast att de intagna skall ha tillgång lill samma urval av undervisning som andra i samhället. Del är också redovisat här i utskoltsbetänkandet alt del finns möjlighet till social träning, teoretiska studier och en varierande grad av yrkesutbildning. Utskottet har uppfattningen att det är angeläget att de intagnas behov av utbildning tillgodoses och förutsätter att della sker utan några särskilda uttalanden.

Fru talman! Som tidigare har påpekats har kriminalvårdens klienter rätt till samma vård och omsorg som andra i samhället och därmed räll till den psykiatriska vård som de behöver. Kriminalvårdsstyrelsen har i sin anslagsframställning pekat på dels att det behövs klara riktiinjer, dels atl resurser måste tillskapas för atl tillgodose vårdbehovet. Detta innebär atl frågan har aktualiserats i det kommande budgetarbetet.

Utskottsmajoriteten framhåller, alt om ny lagstiftning innebär fler psykiskt störda lagöverträdare, krävs också ökade resurser. Nu menar reservanterna all regeringen skall la upp frågan i kommande budgetarbete, vilket utskotlsmajoriteten redan konstaterat. Därför behövs del inte något initiativ i ärendet nu.

Del är angeläget atl del finns möjligheter att använda § 34-inslitulel som ett led i rehabiliteringen, och då är del angelägel alt det finns platser för dem som är motiverade alt påbörja någon form av behandling.

Kriminalvården abonnerar på vissa platser för alt ha garanti lill dessa och

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kriminalvårdsfrågor

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kriminalvårdsfrågor

har dessutom byggt upp ell kontaktnät för att tillgodose ytterligare behov av platser. Dock finns brist på vissa speciella behandlingsplatser, och socialstyrelsen har redovisat hur en utbyggnad kommer all ske under de närmaste åren. Utskottet framhåller det angelägna i att samarbete mellan kriminalvårdsstyrelsen och socialstyrelsen fortsätter för atl säkerställa särskilda platser till kriminalvårdens klienter.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag åter framhålla att det pågår en utveckling och förnyelse inom kriminalvården, där också personalens resurser kommer att tas till vara på ett bättre sätt än hittills.

Med del anförda vill jag yrka bifall lill justilieutskollels hemställan och avslag på samtliga reservationer.

LARS SUNDIN (fp);

Fru talmän! Birthe Sörestedt delar inle vår uppfattning att det behövs en utvärdering av kriminalvårdsreformen. Det är kanske naturligt för en socialdemokratisk taleskvinna för regeringen att tycka att det räcker med den översyn som bedrivs inom regeringskansliet. Och lika naturligt är det atl vi inom oppositionen tycker att en sådan översyn är otillräcklig.

Men Birthe Sörestedt, som har insyn i den här översynen, kan kanske berätta för oss andra. Är det fortfarande så att målen i 1974 års kriminalvårdsreform bedöms som realistiska? Räcker medlen för att förverkliga de fina tankarna bakom den reformen? Hur ser man på närhetsprincipen? År man beredd alt diskutera l.ex. differentiering av de intagna? Det vore roligt för oss andra, som inle har samma insyn i den översyn som bedrivs inom regeringskansliet, atl få reda på delta.

När del gäller den psykiatriska vården finns det inle lillräckUga resurser inom kriminalvården i dag för alt la hand om dem som har psykiska problem. Redan i dag behövs del alltså mer resurser. Om sedan den kommande reformen innebär all allt fler skall få psykiatrisk vård så behövs det ökade resurser, säger socialdemokraterna. Ja, del anser vi också. Men poängen är alltså alt vi hävdar all kriminalvårdens psykiatri redan i dag arbetar med otillräckliga medel.

GÖTHE KNUTSON (m);

Fru talman! Den socialdemokratiska kriminalpolitiken tycks ha tagit över Taxis gamla lelefonsvarare: Var god vänta! Vad vi borgerliga - och förvisso också miljöpartisterna - än föreslår, får vi veta, framfört på ett myckel sympatiskt sätt av Birthe Sörestedt, att det inte finns skäl att nu göra det och det. När del gäller t.ex. våra förslag beträffande särbehandling av vissa långtidsdömda kan det ju bli så, atl man i justitiedepartementet kommer underfund med att del kan behövas åtgärder i den riktningen, men till dess: Var god vänta!

Nu har vi emellertid funnit - vi är ganska många, och vi har ganska mycket underlag för vår uppfattning - alt det behövs åtgärder nu i den här riktningen och alt det därför inle finns någon anledning atl vänla. Vi konstaterar i reservation 2: "Som motionärerna påpekar, och vilket utskottet vill framhålla, har en person som har dömts till ett så långt fängelsestraff som två år normalt sett gjort sig skyldig till mycket svår brottslighet, inte sällan allvariiga vålds-

brott. Här måste enligt utskottets uppfattning allmänhetens skyddsintresse sättas i första rummet."

Jag instämmer i Lars Sundins fråga till Birthe Sörestedt.

När det gäller bevakningen i anstalterna föreligger en reservation, bakom vilken står företrädare för samtliga borgerliga partier. Vi konstaterar: "Ansträngningar har under senare lid gjorts för att höja säkerheten vid kriminalvårdsanstalterna." Samtidigt noterar vi emellertid att rymningarna fortsätter trots dessa ansträngningar, som ju så ofta framhålls - bl.a. åtgärdspaket -och som Birthe Sörestedt återigen hänvisar lill.

Förra budgetåret rymde över 200 intagna från de slutna anstalterna. Då måste del väl vara rimligt att vidta ytterligare åtgärder med den skyndsamhel som krävs, bl.a. för alt inte polismän skall behöva utsättas för faror för livet när de ständigt skall jaga förrymda fångar i elt alltför slappt system inom kriminalvården.

Fru talman! Jag vill erinra om all det samtidigt råder en oerhört stor brist på resurser inom polisen.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kriminalvårdsfrågor

ANDERS SVÄRD (c);

Fru talman! Som skäl för atl man inte skall skärpa reglerna om särbehandling av långtidsdömda anför Birthe Sörestedt alt vi har en kriminalvård där humaniteten ulgör en viktig grund. Jag vill bara säga all man också kan lala om humanitet när det gäller allmänhetens skyddsinlresse, och vi hävdar atl allmänhetens skyddsintresse här måste gå före.

När del gäller ytterligare platser för missbrukarvård hänvisar Birthe Sörestedt till vad som sker inom socialstyrelsen. Vi menar emellertid från centerpartiets sida alt den akuta brislen är så stor alt del inle räcker med en långsiktig uppbyggnad av resurser. Del måste göras någonting i del akuta skedet.

KENT LUNDGREN (mp):

Fru talman! Ibland är det bra atl sitta nära, för då kan man se folk i ansiktet även under replikerna.

När det gäller den kategori interner för vilka jag önskar få ett tidigare frisläppande på grund av all de skall utvisas - eller av annan anledning - blir jag ibland ledsen över atl se hur lång tid allting tar. Man har gjort så här i Danmark. Det borde gå alt lära sig detta ganska snart. Del borde gå all bereda ett förslag ganska fort, och vi borde i så fall kunna förvänta en proposition illa kvickt.

Vad jag vill med en översyn av kriminalvårdsreformen är atl få till stånd en utvärdering av hur måluppfyllelsen är i förhållande lill de ursprungliga tankarna. För att nå målen måste man ha rätt personal, rätt utbildad personal, tillräckligt med personal, tillräckligt med sådana specialister som krävs för olika uppgifter - och därvidlag har behoven svängt ganska mycket under de senaste 15-20 åren. Och del måste vara rätt villkor för personalen. Man har rekryleringssvårigheler - det är jag mycket medveten om. Så är del inom hela rättsapparaten, även inom vissa domstolar, men inte minst inom kriminalvården. Det gäller anlal platser, beläggning, platsernas skick etc.

Rehabilitering kostar ju, men den är lönsam. Det krävs emellertid personella resurser, material- och lokalresurser, kort sagt pengar. Utvärderingen

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kriminalvårdsfrågor

kan myckel väl visa atl del är pengar som fattas. Del bör i så fall vara en vink lill Kjell-Olof Feldt om alt släppa till mer för att vi skall nå målen - för vi lalar om människor och investering i människor. Det handlar också om att ha rätt personal för de psykvårds-, utbildnings- och socialträningsbehov som finns.

Dessutom skulle jag vilja alt man fick ta ett ordentligt grepp i fråga om kursändringen från 60-lalets psykflum - ursäkta att jag använder uttrycket -till dagens krav på ansvarstagande för det egna livets utveckling när den psykiska rehabiliteringen väl är klar. Den kursändringen är inle totalt genomförd inom kriminalvården, om den över huvud tagel är speciellt mycket genomförd alls. Skall man ha en måluppfyllnad värd namnet, måste man anpassa sig till de behov som finns i dag. Målet all ha en human kriminalvård har jag aldrig ifrågasatt och kommer jag aldrig att ifrågasätta. Men det är måluppfyllnaden jag vill alt vi ser över, diskuterar och åtgärdar.

BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Fru talman! När det gäller översynen av kriminalvården vill jag peka på alt det ju i del här arbetet i kriminalvårdsstyrelsen och i regeringskansliet sker en analys av verksamheterna. Även om målen står fast, har man ju möjlighet att på olika sätt pröva medlen. Jag tycker alt det finns skäl att awakta det här arbetet. Det har sagts att man först skall gå igenom anstalterna och sedan frivården, så att hela kriminalvården kommer alt bli belyst. Därefter kan man ta ställning till om det behövs ytterligare översyn.

När det gäller differentiering och närhetsprincipen har vi från flera håll i denna kammare uttalat att vi vill ha en bättre differentiering av de intagna. Vid utskottets resa lill Malmö för någon vecka sedan visade det sig också att del finns tankar på atl göra en differentiering mellan anstalterna på elt bättre sätt än vad som förekommer i dag.

När det gäller den psykiatriska vården skall givelvis de som finns inom kriminalvården få tillgång lill den vård de behöver, oavsett vem som står för den. Det är behovet som skall styra. Den s.k. normaliseringsprincipen, att man skall få vård ule i samhället, har inte fungerat fullt ut. Därför har man inom kriminalvården begärt atl få klara riktlinjer och även resurser så att man kan tillgodose behoven.

När det gäller de långtidsdömda pågår elt beredningsarbete med anledning av fängelseslraffkommilténs förslag och i detta kan denna del också innefattas. Vi har tidigare från utskottets sida tyckt atl det var en rimlig avvägning man gjorde, men vi sade också atl del på längre sikt vore bra med en enhetlig lagstiftning för de långtidsdömda. Det finns då en möjlighet atl ta upp del i del här beredningsarbetet.

När det gäller bevakningen av våra anstalter har man i en arbetsgrupp gjorl en stor utredning om hur de olika anstalterna fungerar. Man har också indelat anstalterna i olika klasser efler hur säkra de är för att man skall kunna differentiera och placera de speciellt farliga i de anstalter som har den största säkerheten. Del är faktiskt så alt inte alla intagna behöver placeras på anstalter med särskild teknisk utrustning och med särskild säkerhet. Vi har också en stor skillnad på anstalterna, både de slutna och de öppna, i säkerhetsgrad.

Jag förstod att Göthe Knutson skulle ta upp det här med rymningarna, så

också jag har skaffat uppgifter om antalet rymningar. När del gäller antalet rymningar har jag uppgifter från oktober i år, och då rör del sig om 228 stycken. Av dem är det 36 som har rymt direkl från anstalt, det kan vara anstalter av olika säkerhetsgrad, medan de flesta är sådana som inte har kommit tillbaka från regelbundna permissioner, övriga permissioner, § 14-vistelser eller § 34-vistelser. Det är ju då lätt alt säga atl vi inte skall bevilja några permissioner, för då får vi inga rymningar. Men det visar sig all flera av dem som inte återkommer efter permissioner utan tar ul några dagars extra ledighet kan komma tillbaka och då är de inte rymlingar längre. Man kan dock ändå få en påbackning på sill straff.

Jag vill lill Göthe Knutson säga att rymningarna är färre nu än tidigare. De är åtminstone färre än när Göthe Knutsons partivänner var i regeringsställning, men jag vill inte ta sådana ord som flummighel eller misslyckande i min mun bara för att Göthe Knutsons partikamrater hade fler rymningar.

Anders Svärd! Det är viktigt atl de som är motiverade all la tag i sitt missbruk har möjlighet lill § 34-platser. Eftersom jag ser i er reservation atl del är akut brist på platser, har jag förhört mig på kriminalvårdsstyrelsen. Där säger man att delta inte är fallet generellt sett. Del finns inget akut behov. Men det finns ett behov av speciella platser. Del gäller främst dem som är HIV-smitlade. Här har man inte lyckats få fram speciellt bra behandlingsalternativ. Man fortsäller på kriminalvårdsstyrelsen med hjälp av socialstyrelsen och, har man sagt mig, Stockholms läns landsting atl just i dessa speciella fall försöka hitta lämpliga platser för denna grupp av missbrukare.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kriminalvårdsfrågor

KENT LUNDGREN (mp):

Fru talman! Ja, Birthe Sörestedt, jag är medveten om att det pågår en mängd utredningar. Jag hade varit dum om jag inle tagit reda på det i förväg. Men i en fråga till Laila Freivalds för inte så länge sedan efterlyste jag just totalgreppel. Jag efterlyste snabbheten och överblicken för att just få se den totala bilden redovisad på ell bräde. Man ser inle skogen för bara trän ibland.

Jag förnekar inle nyttan av någon av de mindre utredningar som pågår, inte alls. Alla utredningar som vill någonting i positiv riktning är välkomna. Men då och då, det har jag lärt mig inom min industriverksamhet, behöver man göra en totalöversyn, få ett totalgrepp om måluppfyllelsen. Det får man inle när man arbetar på den nivå som vi talar om här Det är del jag efterlyser; en snabb parlamentarisk uiredning. Tyvärr fick jag inget gehör för detta eftersom justitieministern den veckan ansåg alt allt var bra i rättsstaten Sverige; veckan efteråt for hon omkring i spalterna och hade lilet svårt atl försvara sig.

GÖTHE KNUTSON (m);

Fru talman! Man skulle här kunna få intrycket att vi har partivänner som står och bevakar internerna. Del är inte så. Det är yrkesfolk som sköter del. Men del har stor betydelse vilken inriktning en regering har på sin kriminalvårdspolilik.

Nu är del tyvärr så atl det är väldigt svårt alt vända en utveckling på några få år. Del konstaterade alla borgerliga statsråd under de sex åren. Del är

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kriminalvårdsfrågor

ungefär lika svårt som atl vända eller komma in i en ny kursriktning med en stor oljetanker, beskrev man situationen och problemen. De fångvårdsan-slalter som byggdes med den inriktning som kom atl sladsfästas i slutet av 1960-talet, efter den stora sludenlrevollens år, och in på 1970-talet, kom lagom i sjön med alla sina bristfälligheler och alla sina rymningsmöjligheter då de borgerliga regeringarna fick råda. Då är det inte atl undra på atl det t.ex. finns en uppgift på 270 rymningar, att jämföras med, om jag minns rätt, 228 i dag. Den statistiken tycker jag inte säger någonting annat än att socialdemokratin har misslyckats, eftersom det gång på gång på gång har utlovats åtgärdspaket. Det är väl ganska få procent man har dragit ned, om nu den här statistiken stämmer. Fortfarande är del så all de riktigt farliga internerna är på rymmen i alltför stor omfattning. Egentligen skulle inte någon ha möjlighet atl komma ut, eftersom det kan bli så fruktansvärda konsekvenser, bl.a. när de lar lill skjutvapen.

Får jag, fru talman, ge ett exempel på hur man för de anstalter som tillkommit efler den här humanilelsflumkriminalvårdspoUtikens har utformat ritningar och säkerhelsanvisningar. Senast i förra veckan var vi i justitieutskottet och tittade på en av dem - en ganska ny anstalt, tre år gammal. Nu har man fåll lov atl vidta en säkerhetsåtgärd som över huvud taget inte funnits tidigare, nämligen larmade fönster. Man hade visserligen satt in någon form av pansarglas från början. Men del var bara att sätta en kastrull på spisen - någol som ju alla interner har tillgång till på den anstalten där man har s.k, gruppboende; också en del av flumpedagogiken - och sälla den mot fönstret, så gick fönstret sönder. Sedan var del bara alt promenera ut. Det staket som finns runt en sådan här fin ny anstalt, tillkommen efter socialdemokratisk kriminalvårdspolitik, har inte lill uppgift att hindra rymningar. Del är 3-3,5 m högt, till synes försett med taggträd överst. Men den där taggtråden är behändigt nog plastöverdragen och kan absolut inte vålla den minsta skada på någon som tar sig över. Och atl la sig över staket nr 1 tar några sekunder, och sedan är del 2,5 m lill nästa staket. En vältränad intern klarar del där på 17 sekunder.

Följaktligen har det hänt alt en hel avdelning, bestående av fem intagna, har tyckt att man skulle gå på stan och fira, och en natt gjorde man det. En av dem tyckte alt det blev litet för hemskt i den verklighet han upplevde tillsammans med kompisarna, så han klev tillbaka. Det var också lätt - del är precis lika lätt atl ta sig in på en anstalt över det där staketet som att ta sig ut!

Del är vad jag menar med en flummig kriminalvårdspoUtik.

Jag hoppas, fru talman, all del skall bli bättre, när nu tre eller fyra socialdemokratiska justitieministrar har utlovat sådana förträffliga åtgärdspakel!

BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Fru talman! Det kan ju vara bra all invänta den utredning där det görs en övergripande översyn av hela kriminalvårdspoliiiken. Då kan vi få elt underlag för alt sedan kunna ta ställning lill om del behövs ytterligare åtgärder.

Göthe Knutson är sparsam med nyanser, han! På den beskrivning han gör av den anstalt han var och besökte i Malmö kan man få intrycket atl det är farliga, våldsamma intagna man har på en sluten lokalanslall. Så är inte fal-

let. Den anstalt Göthe Knutson besökte hör inte till dem som har den största säkerheten - och skall inte ha det heller, för vi kan inte ha alla anstalter byggda som Kumla eller Norrköping.

GÖTHE KNUTSON (m):

Fru talman! Det här skall bli mitt sista inlägg i anslutning till det här betänkandet - såvida inle Birthe Sörestedt kommer med fler provocerande frågor och påståenden.

Lål mig bara ställa en fråga, så får Birthe Sörestedt möjlighet att tala ännu en gång - den möjligheten finns förvisso för hela kammaren i nuläget: Vad är del för mening med att sätta upp dubbla stängsel med taggtråd - eller åtminstone någonting som ser ut som taggträd - utanför en anstalt, och dessutom pansarglas, som nu är säkrade med larmanordningar, om det inte skall vara meningen att förhindra rymningar, eller det som i verkligheten har blivit behändiga promenader ut från anstalten?

Vissl är den anstalt som jag nu talade om, en av dem som jag har haft tillfälle atl besöka, Fosie, en sluten anstalt, och visst är den en lokalanstalt, men varför skall den ha beteckningen "sluten", om det är meningen atl internerna skall få lov atl gå ut och in? Då är del ju bättre all bara sätta upp svängdörrar på anstalten i fråga!

BIRTHE SÖRESTEDT (s):

Fru talman! Jag måste la lillfällel i akt alt ytterligare en gång säga till Göthe Knutson att vi är helt överens om att anstalterna skaU göras säkrare. Men vad jag säger är också att vi måste ha olika grad av säkerhet på anstalterna. Vi kan inte ha Kumlabunkrar där vi sätter in vem som helst, för då skulle humaniteten, omtanken, återanpassningen och hela den delen av kriminalvården komma ur spel.

Det är viktigt med nyanser i kriminalvården, Göthe Knutson!

GÖTHE KNUTSON (m):

Fru talman! Jag är ledsen över atl behöva konstatera alt jag inte fick svar på min fråga.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 15 §.)

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Kriminalvårdsfrågor

15 § Beslut

Företogs till avgörande finansutskottets betänkande 1989/90:FiU6 samt justitieutskottets betänkanden 1989/90:JuU4, JuU8 och JuU9.

Finansutskottets betänkande FiU6

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservationen av Carl Frick - bifölls med acklamation.

Prot. 1989/90:31 Justitieutskottets betänkande JuU4

22 november 1989 Mom. 1 (polisens trafikövervakning)

Utskottets hemställan bifölls med 276 röster mot 19 för reservation 1 av Kent Lundgren. 3 ledamöter avstod från atl rösta.

Mom. 2 (trafikpolisens synlighet)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 2 av Britta Bjelle och Kjell-Arne Welin - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (automatisk hastighetsövervakning m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 261 röster mot 37 för reservation 3 av Britta Bjelle och Kjell-Arne Welin.

Mom. 6 (hastighelsöverträdelser i Norden)

Utskottets hemställan bifölls med 232 röster mot 66 för reservation 4 av Britta Bjelle m.fl.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Justitieutskottets betänkande JuU8

Mom. 1 (straffskärpning vid återfall)

Utskottets hemställan bifölls med 173 röster mot 125 för reservation 1 av Britta Bjelle m.fl.

Mom. 2 (skyddstillsyn vid återfall)

Utskottets hemställan bifölls med 234 röster mot 60 för reservation 2 av Jerry Martinger m.fl.

Mom. 3 (kontraktsvård vid sexualbrott m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Berith Eriksson - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (villkorligt fängelse i stället för villkorUg dom)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Jerry Martinger m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (villkorligt fängelse vid kontraktsvård)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Britta Bjelle m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (förelagsbot)

Utskottets hemställan bifölls med 178 röster mot 120 för reservation 6 av Britta Bjelle m.fl. 1 ledamot avstod från atl rösta.

Justitieutskottets betänkande JuU9

Mom. 1 (utvärdering av kriminalvårdsreformen)
\ Utskottets hemställan bifölls med 154 röster mot 144 för reservation 1 av

92 Britta BjeUe m.fl.

Mom. 2 (särbehandling av vissa långtidsdömda) Prot. 1989/90:31

Utskottets hemställan bifölls med 172 röster mot 126 för reservation 2 av 22 november 1989 Britta Bjelle m.fl.

Miljölagstiftningen m.m.

Mom. 3 (avkortning av anslaltstiden)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Kent Lundgren - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (stramare permissionsbestämmelser)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Britta Bjelle m,fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (bevakning i anstalt)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Britta Bjelle m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (yrkesutbildning i anstalt m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Jerry Martinger m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (psykiatrin inom kriminalvården)

Utskottets hemställan bifölls med 226 röster mot 72 för reservation 7 av Britta Bjelle m.fl.

Mom. 10 (platser för missbruksvård)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Kjell Ericsson och Gunilla André - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

16 § Miljölagstiftningen m.m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1989/90;JoU5 Miljölagstiftningen m.m.

INGVAR ERIKSSON (m):

Fru talman! I jordbruksutskottets belänkande 1989/90;JoU5 behandlas elt stort antal motionsyrkanden. Motionerna är väckta under aUmänna motionstiden i januari, och flertalet gäller miljölagstiftningen. Nu har emellertid en parlamentarisk kommitté tillsatts för att se över miljöskyddslagsliftningen, och detta gör atl utskottet i detta sammanhang avstått från atl gå in på en närmare och ingående prövning av många av dessa motionsyrkanden. Utskottet har enat sig om att i stället överlämna motionerna till kommittén.

Ändamålet med utredningen skall vara att utforma förslag till lagstiftning som bidrar lill atl miljöhänsynen genomsyrar hela samhäUssektorn. Man

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Miljölagstiftningen m.tn.

skall utreda och kartlägga gällande lagar och där det går alt föreslå samordnad lagstiftning.

Det rör sig om skärpta tillåtlighetsregler, regler för prövning vid ändrade miljöförhållanden, normregler för ulsläppsgränser m.m. Miljöskyddets organisation kommer att tas upp, liksom vikten av att sanktionssystemet enligt brottsbalken och olika miljöskyddslagar kan harmoniseras och effektiviseras.

Utformningen av lämplig lagteknisk lösning för att komma till rätta med trafikens miljöproblem blir också en viktig fråga för kommittén. Karlläggning av de internationella avtal och åtaganden som finns på miljöområdet och hur den svenska lagstiftningen förhåller sig till dessa blir en annan av kommitténs viktiga uppgifter.

Utskollel har alltså avstått från att nu behandla de motionsyrkanden som berörs av det kommande kommittéarbetet, och utskottet föreslår att motionerna överlämnas till kommittén och att detta ges regeringen till känna.

Fru talman! Miljöpolitiken bedrivs i dag i huvudsak med hjälp av regleringar. I lagar, förordningar och beslut i enskilda ärenden anger staten vad som anses acceptabelt från miljösynpunkt. I miljöskyddslagen anges i detta syfte krav på förprövning av miljöpåverkande industriell verksamhet. Vid denna förprövning ges koncession, dvs. ell gränsvärde bestäms för tillåtna utsläpp.

Tillstånd lämnas av koncessionsnämnden för miljöskydd eller i vissa fall av länsstyrelsen. Dessa tillstånd reglerar bl.a. hur stor miljöpåverkan får vara för att verksamheten skall få bedrivas, krav på att verksamheten lokaliseras på bästa plats, atl utsläppen skall minskas efter vad som är miljömässigt motiverat, tekniskt möjligt och också ekonomiskt genomförbart. Det är ganska självklara saker.

Vid lillståndsgivningen skall även viss hänsyn tas till vilken konkurrens företagen utsätts för och vilka miljökrav som ställs i andra länder Tillstånds-givningen är tidsbegränsad men kan omprövas före utsatt tidpunkt, om de tekniska förutsättningarna under tiden har förändrats.

Den som överskrider föreskrifterna i koncessionen kan också drabbas av miljöskyddsavgifl, en typ av sanktionsavgift, om överträdelsen medfört ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöfarliga verksamheten. Vid grova miljöbrott kan också böter eller fängelse dömas ut.

Sanklionsavgift har utdömts i faktiskt endast ett fåtal fall. Men vi kan ändå konstatera att de krav som den svenska miljöskyddslagen ställer på företagen har lett till betydligt minskade utsläpp av föroreningar, vilket är mycket positivt. Likväl är det hittillsvarande koncessionssystemet otillräckligt i flera hänseenden. Främst gäller det bristen på ordentUga sanktioner vid överträdelser och den otillräckliga stimulansen atl uppnå bättre miljöskydd än vad koncessionsvillkoren angivit.

Det har dessutom visat sig svårt alt kontrollera efterlevnaden av det system vi nu har. För att främja efterlevnaden av miljöskyddslagen menar vi att sanklionsavgifter bör utgå vid alla överträdelser av koncessionsvillkoren, oavsett om överträdelsen medfört ekonomiska fördelar för förelaget eller ej, Avgiften skall sättas så högt att den får kraftig effekt. Grova brott skall som hittiUs leda till böter eller fängelse. Vi har i vår partimolion tagit upp miljö-

konsekvensbedömningarna. Det är en del av den nya lagstiftningen som vi anser mycket viktig. Miljöskyddslagen kräver noggranna miljökonsekvensbedömningar när del gäller miljöfarlig verksamhel, och skall givetvis också göra detta. Verksamheten skall bedömas av länsstyrelse eller koncessionsnämnd för miljöskydd. Vi och andra borgerliga partier har flera gånger i motioner tagit upp frågan hur obligatoriska miljökonsekvensanalyser skall kunna införas i den svenska planeringsprocessen. I regeringens förslag häromåret då man godkände trädesbrukel 1987 underströks att det var bråttom med att det ställs krav på sådana analyser. Man kan konstatera att trädesbrukel ur miljösynpunkt är negativt. Men det hade man inte beaktat när systemet infördes. Miljökonsekvensbedömningar kan också vara värdefulla t.ex. inom bioteknikens område. Det kan bli alltmer aktuellt framöver.

Miljökonsekvensbedömningar kan vara ett värdefullt komplement lill det beslutsunderlag som i dag presenteras. Omfattningen bör givetvis stå i rimligt förhållande lill vad beslutet avser. Vi anser vidare alt bedömningar bör kunna diskuteras offentiigt. Det är sannolikt att en del av nu använda kemikalier med tanke på miljöpåverkan vid utläckage till luft och vatten skulle ha förbjudits vid en sådan prövning. Miljökonsekvensbedömningar borde kunna minska riskerna för att miljöfarliga ämnen får en användning som leder till miljöskador. Vi tror också att alternativa lösningar för att nå fram till ell givet mål kan ge uppslag lill hur miljön skall kunna skyddas. Det bör därför normalt ingå i en miljökonsekvensanalys.

I moderata motioner tas miljömärkningen upp. Utskottet har här konstaterat all förslag om miljömärkning nu har framlagils i proposition 25 i lill-läggsbudget I till statsbudgeten. Utskottet anser att motionernas syfte därmed har lillgodoselts och atl någon vidare åtgärd därför inle är påkallad med anledning av våra yrkanden.

Fru talman! Vi får finna oss i detta. Jag vill dock här betona vår syn på märkningens utformning. Den bör vara frivillig och finansieras genom avgifter. Bedömning av en produkt bör göras utifrån ett helhetsperspekfiv. Vid miljömärkning bör hänsyn tas till förhållandena i hela produklcykeln; tillverkningsprocessen, användningen och avfallshanteringen. Produkterna som får miljömärkning bör alltså ha producerats med miljövänlig teknik, vara skonsamma mot miljön under sin livscykel. När de kasseras skall de kunna återvinnas eller tas om hand utan miljöstörningar. Märkningen bör tidsbegränsas, eftersom den tekniska utvecklingen går snabbt och bättre miljöegenskaper fås fram.

Fru talman! Vi räknar med atl dessa synpunkter skall beaktas i den kommande behandlingen av dessa frågor. Det är viktigt att utvecklingen på området inom EG bevakas, inte minst med tanke på det intensiva arbete som pågår inom Europasamarbetel.

Vi har vidare i vår motion tagit upp ekonomiska styrmedel. Vi anser atl ekonomiska styrmedel bör baseras på följande principer. Ekonomiska styrmedel skall vara ett komplement till existerande lagstiftning och syfta till att reducera utsläppen ytterligare. Ekonomiska styrmedel kan innefatta såväl en ökning av kostnaderna för miljöfarlig verksamhet som en minskning av kostnaderna för miljövänlig verksamhet. Delta kan ske genom skatter och avgifter, genom bidrag, skatterabatter och subventioner. Vi har i andra sam-

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Miljölagstiftningen m.m.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Miljölagstiftni/igen m.m.

manhang varit de främsta förespråkarna för miljöstimulanser. Vi tror att moroten i detta sammanhang är väldigt viktig. Omfattningen och utformningen av miljöavgifter måste utgå från naturens krav. Syftet med avgifterna får inte vara att introducera en ny skatlekälla. Återställandet av förstörd natur måste prioriteras när influtna avgiftsmedel används. Vi vill alltså att man skall använda dessa avgifter för insatser på miljöområden som berörs.

Det är också viktigt att revidera andra skatteregler. En del av nuvarande skatteregler motverkar uppenbart en övergång till mindre miljöförstörande verksamhet. Det gäller exempelvis skatten på kol i förhållande till skatten på naturgas. Nya förslag till beskattning av energi måste också samordnas med förslag om miljöavgifter, bl.a. när det gäller svavelemissioner.

Det är ytterligare en viktig sak som vi har poängterat: elt system med miljöavgifter får inle undergräva de svenska företagens internationella konkurrenskraft. Resultatet kan nämligen bli att svensk förhållandevis miljövänlig produktion ersätts med produktion i utlandet med myckel sämre teknik. Vi har exempel på det i våra konkurrenter på andra sidan Östersjön. Det vore olyckligt om de svenska företagen åläggs så hårda miljökrav att de lägger ner verksamheten och flyttar ut lill andra länder som inle har hka höga krav.

Vi vill också understryka att avgifterna bör utformas så att konkurrenskraften inte undergrävs, men det skall inte behöva betyda alt avgiften blir obetydlig. Vi förutsätter givetvis att utvecklingen av mera miljövänliga processer kan gynnas genom de åtgärder som det framöver kommer att beslutas om och att mängden av sådana utsläpp som medför stora kostnader samtidigt skall kunna minskas.

Fru talman! Vi har en reservation som är fogad tiU della betänkande. Där lar vi upp internationella avtal. I anledning av den moderata partimotionen har utskottet sagt att utskottet delar vår uppfattning, men man anser det inte påkallat med ett särskilt uttalande som vi har begärt. Vi framhåller i motionen Jo796 att man under del senaste året har kunnat konstalera en ökning av DDT-halten i Östersjön. Ökningen kan ha samband med en massiv bekämpning av skadeinsekter i skog som utfördes i Östtyskland under 1983, fakliskl i strid med de åtaganden som staten har gjorl i enlighet med Helsingforskonventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö. Utskottet borde ha biträtt vårt yrkande om att Sverige initierar förhandlingar om bindande garantier för alt denna typ av brott mot ingångna avtal inte upprepas. Vi anser atl riksdagen med anledning av vårt yrkande 8 i motionen borde som sin mening ge regeringen delta till känna.

Fru talman! Jag yrkar bifall till den moderata reservationen 1, som också stöds av folkpartiet och miljöpartiet, och i övrigt bifall till utskottets hemställan.

SÖREN NORRBY (fp):

Fru talman! Miljöförstöringen utgör nu det allvarligaste hotet mot mänsk-Ughelens framtid. Därför är kampen mot miljöförstöringen den viktigaste uppgiften för oss politiker och för alla människor. Alla framsteg blir ointressanta om de vinns i eller lill priset av en miljö där normalt mänskUgt liv inte längre är möjligt. Miljökraven måste därför bli överordnade i alla sammanhang.

Vi har delvis köpt vår materiella standard på "kredit". Skulden är den miljöförstöring som ofta blivit följden av råvaruutvinning, transporter, produktion, konsumtion och avfallsbehandling. Den skulden växer med ränta på ränta.

Därmed vill jag inte ha sagt atl det finns olösliga konflikter mellan miljöhänsyn och ekonomisk tillväxt. Jag vill i stället peka på marknadsekonomin som del bästa systemet för anpassning lill miljöns krav.

Det är mot denna bakgrund vi skall diskutera de styrmedel som vi kan förfoga över i miljöpolitiken. Styrmedlen spänner över hela skalan från förbud via ekonomiska styrmedel lill planering, administration, internationellt samarbele, forskning, teknisk ulveckling och utbildning lill information, som är ett mjukt men mycket effektivt styrmedel.

Låt oss i stället använda benämningen styrinstrument och konstatera atl de måste vara samstämda för att resultatet skall bli harmoniskt. Partituret är den miljöpolitik som vi bedriver. Varje instruments strängar måste också stämmas. Det gäller t.ex. de många strängar som ingår i det instrument som den svenska miljölagstiftningen utgör.

Jordbruksutskottets belänkande nr 5 handlar om den lagstiftningen. I betänkandet behandlas bl.a. motionerna 1988/89:Jo711 och 1988/89:Jo801 -folkpartiels partimotioner om miljölagstiftning, miljövårdens organisation och vår ekologiska grundsyn.

Det påpekas bl.a. atl de svenska miljölagarna är för splittrade och svaga och alt bristerna är uppenbara i en rad avseenden. Lagarna är sinsemellan illa samordnade. Vissa frågor hamnar mellan olika miljölagar. Lagarna sätter ingen bortre gräns för hur långl en förorening får gå. De bygger i alltför liten utsträckning på användandet av ekonomiska styrmedel. De ger både den enskilde och de ideella organisationerna en alltför svag ställning. De innehåller med någol undantag inga krav på obligatoriska miljökonsekvensanalyser. De innehåller för svaga straffbestämmelser och är dessutom förenade med en lillsynsorganisalion, som under lång tid har fått arbeta med otillräckliga resurser. Dessa brister har vi från vårt håll påtalat under många år.

Enligt vår mening skall en parlamentarisk uiredning ha del uppdrag som tidigare har redovisats av Ingvar Eriksson. Det förslaget blev del tummen ner för när riksdagen förra året behandlade regeringens miljöproposition. Sedan dess har regeringen kommit på bättre tankar, och nu tillsätts den utredningen.

Vi tycker atl några uppgifter är särskilt vikliga för den här utredningen om översynen av miljölagstiftningen. Det gäller för det första atl fylla igen luckorna och bringa de olika lagarna i harmoni med varandra. Del bör ske så att de från miljövårdssynpunkl fördelaktigaste kravreglerna tillämpas överallt. Även miljövårdens administration måste på motsvarande sätt samordnas bättre.

För det andra måste miljölagstiftningen i mycket högre grad än som nu är fallet la hänsyn till vad naturen rent faktiskt lål. I dag bygger miljöskyddslagsliftningen på en avvägning mellan olika intressen, och inte på atl miljökraven skall vara överordnade. Man skall la hänsyn lill vad som är miljömässigt motiverat samt tekniskt och ekonomiskt möjligt. Detta innebär atl man av-

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Miljölagstiftningen m.m.

7 Riksdagens protokoll 1989/90:31

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Miljölagstiftningen m.m.

slår från alt så hårt som möjligt driva ulvecklingen i miljövänlig riktning. Delta syslem har självfallet varit bra. Del var bra när miljöskyddslagsliftningen infördes 1969, och del har förbättrats stegvis. Fortfarande har vi dock ingen anpassning lill vad naturen långsiktigt tål.

Nu börjar äntligen folkpartiet få gehör för sina krav. Regeringen har tydligen insett atl riksdagen lar initiativet i miljöpolitiken om regeringen kommer alltför mycket på efterkälken. Här spelar riksdagen en viktig roll genom alt jaga regeringen med blåslampa.

Bakgrundsbeskrivningen i direktiven till utredningen om översynen av miljöskyddslagen och skälen för denna är framåtsyftande och breda. Direktiven erbjuder intressant och stimulerande läsning. Regeringen har tydligt tagit intryck av de folkparlimotioner som vi nu behandlar, och även av våra tidigare initiativ. Vi tycker därför att del är helt i sin ordning atl man, som utskottet föreslår, överlämnar motionerna till den uiredning som nu har haft sitt första sammanträde.

Folkpartiets motioner kommer att bli lill stor nytta i utredningsarbetet, t.ex. i vad gäller inriktningen på vad naturen tål och miljökvalitetsnormer. Flera av de övriga överlämnade motionerna kommer säkert också atl bli av värde för utredningsarbetet, men del förutsätter jag att andra talare här argumenterar för.

Ett av våra motionsyrkanden i motion 711 "blev över". Samma yrkande finns i en motion från centerpartiet. Det handlar om möjligheterna till rättshjälp i miljömål. De förbättringar som har genomförts sedan motionen väcktes räcker inle när det gäller sakkunnigutredningar om tekniska och medicinska frågor i skadeslåndslvisler. Här riskerar den enskilde fortfarande atl hamna i underläge gentemot en ekonomiskt starkare motpart. Jag yrkar bifall tiU reservation nr 6.

För oss i folkpartiet som i årtionden strävat efter atl ligga långl framme i miljöpolitiken är del stimulerande atl se hur andra partier, ibland litet yrvaket, efter hand har börjat förstå alt miljöhoten måste tas på allvar.

Fru talman! Låt mig bara nämna två exempel på tidiga förslag om styrmedel i miljöpolitiken. Det första förslaget är hämtat från en motion av mig i andra kammaren, och den är daterad den 26 januari 1968. I denna motion sades bl.a. följande:

"Ett sätt alt angripa miljöförstöringen som ännu inte använts är atl utnyttja skattesystemet som miljöpolitiskt instrument. Motståndet mol förslag

i den riktningen har hittills varit stort i finansdepartementet. Enligt vår

uppfattning är miljöproblemen nu så allvarliga all liden är mogen alt an
vända skattesystemet i kampen mot de allvarligaste föroreningarna atl

styra produktionen och konsumtionen så alt skadorna på miljön blir avsevärt
mindre än eljest. Förutom den direkta miljöbevarande effekten skulle även
ekonomiska resurser frigöras för finansiering av olika reningsåtgärder. Idén
med en miljöbeskattning är atl den skall leda lill en sådan prissättning atl
konsumtionen av de svårast miljöförstörande produkterna skall minska i av
sevärd utsträckning ." 1 texten anges vidare beskattning av svavel i eld
ningsolja, beskattning av blyhaltig bensin i förhåUande till blyfattig bensin
och beskattning av bilar med dåliga anordningar för avgasrening. 1 vanlig
ordning föreslås atl en uiredning skall tillsättas.

Del andra förslaget gäller en reservation från 1974 i betänkandel "Styrmedel i svavelpolitiken". 15 år senare har detta förslag genomförts.

Fru talman! Det finns anledning för mig atl yrka bifall lill reservationerna 1, 2 och 4 som folkpartiet står bakom. De bygger på bra initiativ från andra partier och ansluter också väl lill vår miljöpolitik. De handlar bl.a. om det som Ingvar Eriksson log upp, brott mol internationella avtal i Östtyskland. Del sägs om Lenin att han sade alt avtal är, som skorpan på en paj, till för att brytas. Jag vet inte om hans ord gäller längre i Östtyskland. Men låt oss inte ta risken, utan låt oss bifalla denna reservation. Reservationerna handlar också om en internationell miljöfond och åtgärder för bevarande av regnskogar.

Slutligen noterar vi med tillfredsställelse alt Britta Bjelle får stöd för sin motion om miljöexpertis i den gränsälvskommission som finns avseende gränsälvarna mellan Sverige och Finland.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Miljölagstiftningen m.m.

LENNART BRUNANDER (c):

Fru talman! Även föregående talare här i dag har påpekat atl miljövården är nödvändig för all vi skall kunna ha ett bra liv här på jorden. Vi måste vara försiktiga med utnyttjandet av vår jord, eftersom det är den enda vi har. När vi har förstört den återstår inte så mycket mer. Dessa problem löser vi inle genom del som slår i dagens betänkande, långt därifrån. Men vi gör ett par tillkännagivanden.

Elt tillkännagivande gäller del som man har talat om så myckel här, en uiredning om miljöskyddslagsliftningen. Resultatet av en sådan utredning är viktigt i della sammanhang, eftersom del styr de begränsningar som är nödvändiga för verksamhet som kan skada miljön. Vi måste utnyttja resurser på elt sådanl sätt att jorden kan fungera i oändlighet. Vi har ofta sagt att vi skall ha en verksamhel som naturen kan tåla. Del ullrycket kan kanske vara litet felaktigt. Egentligen skall vi ju inte spänna bågen så högt atl vi går så långl som naturen lål, vi måste ha en verksamhel så att naturen kan fungera. Då krävs förändringar i miljöskyddslagsliftningen men också av vårt sätt all bete oss i många sammanhang.

Många motionsyrkanden besvaras med hänvisning lill utredningen av miljöskyddslagsliftningen. Jag skall nämna några stycken. Vi har från centerpartiels sida yrkanden om en nordisk miljölagstiftning. Utredningen kommer väl inte direkt att lägga fram något sådant förslag. Men följden av en svensk miljöskyddslagstiftning måste ju bli all den svenska regeringen bedriver elt enträget arbete för att få en nordisk miljöskyddslagsliflning som fyller ungefär samma mått och krav. Myckel av del vi gör påverkar ju de andra nordiska länderna. Därför är del vikligl vad som sker i de andra länderna. Del är viktigt atl vi har en bra dialog inom de nordiska samarbelsorganisatio-nerna, i Nordiska rådet och andra sammanhang. Därför är del nödvändigt all man tänker på delta.

Enligt den nuvarande lagstiftningen har organisationer som arbetar inom miljöområdet ingen möjlighet atl överklaga de beslut som fallas i ett ärende. Vi har länge pläderat för atl de skulle få den möjligheten. Hos dessa organisationer finns ofta god kunskap och expertis på miljöområdet. Organisationerna bevakar vad som händer. Jag hoppas all man också lar med dessa syn-

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Miljölagstiftningen m.m.

100

punkter i utredningen och ger organisationerna en möjUghet att vara med i arbetet och forma framtiden.

En annan fråga som vi har tagit upp är atl vi borde ha en miljöombudsman. Lika väl som vi har en rad andra ombudsmän, som skall bevaka vissa speciellt viktiga områden, borde det vara rimligt alt vi hade en miljöombudsman, eftersom miljön är det viktigaste området. Det är precis som Sören Norrby säger, om vi inte kan klara av att sköta vår verksamhet på jorden så att naturen kan fungera, spelar inte andra saker någon särskilt stor roll. De ekonomiska landvinningar vi gör kommer alt vara ganska meningslösa. Jag återkommer till det senare.

Vi har också ett yrkande om atl det skall finnas en miljöansvarig på varje företag. Om företagen skall fungera väl i detta sammanhang måste det finnas en speciell person som har ansvaret och en större kunskap än övriga. I och för sig har VD-n för ett företag naturligtvis ansvaret. Men hka väl som man har en ekonomichef, personalchef osv. borde man ha en ansvarig för miljön. Det gäller både den interna miljön och företagets påverkan på omgivningen. Det bör också gälla hur de produkter man gör påverkar miljön när de väl används och så småningom återanvänds eller blir avfall.

Vi har en koncessionsnämnd som skall fatta beslut om olika verksamheters tillåtlighet i samhället. Vi har i en motion framfört synpunkter på koncessionsnämndens sammansättning. Jag förutsätter atl man i utredningen också kommer att la upp det och lägga fram förslag till förändringar.

Ingvar Eriksson pratade mycket om miljökonsekvensanalyser. Det är viktigt att det finns krav på sådana. Det är en fråga vi har diskuterat många gånger i denna kammare utan att komma särskilt långt på väg. Vissa landvinningar har vi gjort. Det krävs i vissa sammanhang alt miljökonsekvensanalys skall göras. Sådana borde dock ske i betydUgt större utsträckning, inte minst på trafikens område. Vi har ju tidigare haft diskussioner om det.

Alla de krav jag nu har talat om har överförts till den utredning som skall göras. Vi har också ett annat yrkande från centerpartiet om en översyn av naturvårdsverkels verksamhet. Jag vet inte om det direkt kommer alt behandlas av utredningen om ny miljöskyddslagstiftning. Men vi får väl också én uiredning om naturvårdslagen. I det sammanhanget kommer denna fråga all vara myckel aktuell. Vi har i centerpartiet uppfattningen att naturvårdsverket inle arbetar så effektivt som vi vill atl man skall arbeta för att skydda miljön, naturen. Här finns nog en hel del atl göra. Vi har sett propåer och funderingar om hur della skulle kunna gå till och atl del har varit svårt atl få fram delta i massmedia. Vi förutsätter alt denna fråga kommer atl behandlas av regeringen på elt lämpligt sätt. Nu är den i alla fall överförd tiU utredningen. Om den inte kommer alt hanteras av utredningen om miljöskyddslagen hoppas jag atl den kan flyttas över till den utredning som kommer att handha naturvårdsverkets organisation.

Centerpartiet har också avgivit elt särskilt yttrande, som lar upp en central fråga i della sammanhang, nämligen miljön som elt centralt mål i den ekonomiska politiken. När centerpartiet och socialdemokraterna gjorde upp om den ekonomiska politiken i våras fick vi gehör för den tanken. Det är fullständigt naturligt. I betänkandet refereras ganska mycket till just den överenskommelsen. Det refereras också lill statsministerns regeringsförklaring

från i höstas. Jag menar dock atl statsministern där drog tillbaka regeringens positioner i detta sammanhang. Han talade visserligen väldigt mycket om miljöfrågor och hur vikliga de är, men han sade också alt ekonomin måste vara överordnad alla andra frågor, även miljöfrågorna. Då är delta inle samma sak som atl miljön skall vara elt centralt mål i den ekonomiska politiken. Man måste nämligen bedöma miljöfrågorna och en åtgärds betydelse för miljön samtidigt som man bedömer de ekonomiska konsekvenserna för all få en riktig bedömning.

Jag kan inte heller påstå all man har haft dessa frågor för ögonen vid skatieöverläggningarna. Visserligen har vi väl ännu inte sett slutet på dessa överläggningar Men när det gäller beskattningen på miljöområdet borde inriktningen ha varit en annan. Framför allt länker jag på alt moms skall läggas på all energi, även på biobränslen. På detta sätt följer man inte upp miljömålet ordentligt. Vi från centerpartiet kommer på många olika sätt att påpeka för regeringen all den faktiskt har sagt alt miljön skall vara ett centralt mål i den ekonomiska politiken.

Utskotlsmajoriteten har i della belänkande föreslagit ett tillkännagivande till regeringen om gränsälvskommissionens sammansättning. Per-Ola Eriksson, centerpartist från Norrbotten, har väckt motioner om hur dessa avtal skall se ul. Han yrkade väl inte direkl på en förändring av sammansättningen av gränsälvskommissionen, men vi från centerpartiet anser ändå atl delta är ell sätt all tillgodose de krav som Per-Ola Eriksson ställde, och vi har därför ställt oss bakom denna motion. Och en majoritet i utskottet har gjort det möjligt att flytta fram miljöpositionerna i detta sammanhang.

Även en rad andra frågor behandlas i betänkandet, och vi har från centern fogat ell anlal reservationer om delta till belänkandet. Jag skall endast kortfattat ta upp dessa reservationer, inle för atl jag anser att de är mindre viktiga ulan för att spara tid, så att vi hinner bli färdiga med denna ärendebehand-Ungtillkl. 18.

Centerpartiet har tillsammans med folkpartiet, vpk och miljöpartiet fogat reservation 2 om en internationell miljöfond till betänkandet. Det är egentUgen en så viktig fråga alt jag skulle behöva tala länge om den. En internationell miljöfond skulle nämligen ge möjlighet för oss att skapa ekonomiska förutsättningar för all göra något på del internationella området som i dag inle är möjligt. Vi återkommer säkert till denna fråga fler gånger. Del gäller ju alt fylla denna fond med pengar också. Det krävs ett ganska handfast internationellt arbete för atl nå delta mål.

Vi har tillsammans med vpk fogat reservation 3, om ett icke-spridningsav-lal när det gäller miljöfarliga utsläpp, lill belänkandet. Del är också en fråga som kräver ett stort internationellt arbete. Del är nalurliglvis någonting som är svårt att kontrollera, men man kan i princip ha denna målsättning med ett icke-spridningsavlal på miljöområdet precis som på det mililära. Denna fråga är nämligen minst lika viktig.

Regnskogarna har en avgörande betydelse för vår möjlighet atl hanlera balansen när del gäller koldioxid i atmosfären som vi är tvungna alt hanlera på någol sätt. Då är del inte bara fråga om hur mycket koldioxid som släpps ut ulan också hur mycket koldioxid som förbrukas på jorden. Del är därför viktigt att det finns en växtlighet som kan la hand om detta, och då är

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Miljölagstiftningen m.m.

101

8 Riksdagens protokoll 1989/90:31

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Miljölagstiftningen m.m.

102

regnskogarna mycket viktiga. Vi kan från svensk sida nalurliglvis inle bara ställa krav på de länder som har regnskogar. Vi måste också hjälpa till och ta en aktiv del i della arbete på något sätt. Vi reservanter hoppas att vi skall kunna konkretisera detta så småningom. Det går nalurUgtvis inte att i längden bara ålägga dessa länder restriktioner. De har naturligtvis vissa rättigheter och måste också göra vissa saker. Men det är viktigt alt få till stånd internationella avtal för att se till atl regnskogarna inle raseras ulan bevaras. Detta tas upp i reservation 4.

I reservation 6 tar vi tillsammans med folkpartiet, vpk och miljöpartiet upp rättshjälp i miljömål. Utskottsmajoriteten skriver att viss förbättring har skett på detta område, vilket är sant. Men denna förbättring är enligt vår uppfattning inte tillräcklig. Om man som privatperson skall ha möjlighet alt driva miljömål måste man kunna få rättshjälp. Som Sören Norrby sade här tidigare har den enskilde, med tanke på de ekonomiska intressen som dessa mål skall drivas mot, inte så slora möjligheter. Därför måste samhället hjälpa till. Vi upprepar därför de krav som vi under några år har ställt på denna punkt.

Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna 2, 3, 4 och 6 och i övrigt till hemställan i utskottets betänkande.

ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Fru talman! I många hänseenden är miljön sämre nu än när vår nuvarande lagstiftning tillkom. Precis så enkelt kan problemet beskrivas. Så skrev Staffan Weslerlund, docent i miljörätt, i inledningen lill sin bok Rätt och miljö. Han skrev också följande: 1 själva verket är den svenska miljölagstiftningen en enda röra.

Del är en träffande beskrivning av läget. Lagstiftningen på miljöområdet är komplex, delvis överlappande och delvis motstridig. Straffsanktionerna är svaga. Del är inte länge sedan en direktör i Göteborg dömdes till fängelsestraff för miljöbrott. Men han är en av ett försvinnande lilet fåtal.

Det var därför inte en dag för tidigt, snarare ganska många dagar för sent, som regeringen i maj i år beslöt atl tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift alt se över miljölagstiftningen och senast i februari 1991 lägga fram elt principiellt förslag till en ny miljöskyddslagstiftning. Det är vår förhoppning atl man i del samlade förslaget kommer atl utgå ifrån vad som är acceptabelt från ekologiska utgångspunkter och atl det kommer all innehålla förslag om miljökonsekvensanalyser, livscykelspecifikalioner och mycket annal som har diskuterats och som bl.a. las upp i många av de motioner som väcktes under den allmänna motionstiden och som behandlas i detta betänkande.

Mot bakgrund av verkligheten när del gäller lagstiftningen, som Staffan Weslerlund så bra karakteriserat, är del inte märkligt alt så många motioner väcktes och att många av dem handlar just om behovet av en övergripande översyn av miljölagstiftningen. Det är därför som vi i jordbruksutskottet anser alt dessa motioner lämpligen bör behandlas av den nyligen tillsatta kommittén. Därigenom kommer riksdagen atl få tillfälle all behandla miljölagstiftningen på ett samlat och gediget sätt i elt sammanhang. Vi hoppas också att detta skall innebära alt diskussionen kring miljöproblemen mer kommer atl handla om behovet av att samhället styr genom sin lagstiftning. Under en

period har vi i Sverige haft en överoplimislisk tro på att marknadsekonomiska mekanismer kan lösa miljöproblemen åt oss. Vissl är det viktigt med miljöavgifter, och visst utgör de en viktig del i del åtgärdspakel som behövs för atl lösa miljöproblemen, men minst lika viktig är den styrning som vi i denna församling åstadkommer genom lagstiftning och genom att se till alt myndigheter sedan har resurser all utöva kontroll enligt denna lagstiftning.

Utöver dessa motioner som hänskjuts till kommittén las även några andra motioner från den allmänna motionstiden upp i betänkandet. Jag vill yrka bifall till elt flertal av de reservationer som är fogade till betänkandet.

Reservation 2, som jag yrkar bifall lill, handlar om behovet av en internationell miljöfond. Denna fond skulle enligt förslaget administreras av FN:s miljöorganisationer UNEP och ECE och finansieras genom all industriländerna varje år avsätter ett belopp i förhållande till sin bruttonationalprodukt, och fonden skall byggas upp successivt tills länderna betalar 0,5 % av BNP. Utskotlsmajoriteten avstyrker motionen med en viss, som jag tycker, slentrianmässig trötthet: Det är inget nytt förslag. Riksdagen har redan uttalat sig för någol liknande våren 1988, och det är nu ell slående inslag i de internationella förhandlingarna.

Med tanke på den relativt slora uppmärksamhet som internationella förhandlingar på miljöområdet brukar få i massmedia, måste jag säga att just delta trägna arbete från svensk sida passerar obemärkt. Det kan inte hjälpas alt jag känner en viss misstanke om all del svenska arbetet för en miljöfond nog inte är så helhjärtat som riksdagen önskat och absolut inle som föreslås i motionen. Om det är så att regeringspartiet i sak inte delar uppfattningen att fonden är viktig, tycker jag att man bör säga det och förklara varför. Tycker man att förslaget är bra finns del väl anledning att vi tillsammans över partigränserna - detta kan knappast vara ett partiskiljande förslag - funderar över orsakerna och om det finns något som denna församling kan göra för att skynda på arbetet.

Jag yrkar också bifall till reservation 4 som handlar om regnskogarna. Numera är insikten stor om den oerhörda betydelse som regnskogarna har, dvs. deras betydelse för klimatet och för vattenbalansen. Där regnskog huggs ner och ingen ålerbeskogning sker ser vi både översvämningar, ultorkning och t.o.m. ökenutbredning som effekter.

Koldioxidutsläppen i världen ökar också om man avverkar skog och inte återplanterar. Men regnskogarna är också i sig eko-syslem med ofattbar artrikedom. Del är en rikedom som går förlorad när skogen avverkas. När regnskogen en gäng är avverkad är den oålerkalleligen förlorad. Det går naturligtvis atl ålerbeskoga med monokulturer, men man får aldrig tillbaka regnskogen. Stora arealer av världens regnskogar är redan borta. Det är sent på jorden. Åndå tror jag inle atl vi kan ha som mål atl bevara all regnskog orörd. Framför allt måste vi i de rika länderna, som faktiskt har huvudansvaret för miljöförstöringen, ta ansvar för regnskogen, men inte genom pekpinnar riktade mol utvecklingsländerna ulan genom alt lätta skuldbördan för dem och genom att stödja en utveckling av ett till regnskogen anpassat skogsbruk. Del är delta som motion Jo797 syflar till. Del handlar om ett uthålligt skogsbruk i regnskogarna, och naturligtvis om att stora arealer avsätts som nationalparker och lämnas orörda.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Miljölagstiftningen m.m.

103

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Miljölagstiftningen m.m.

104

Reservation 5, som jag också yrkar bifall till, handlar om transporter av miljöfarligt gods m.m. Nyligen slöts ett avtal i Basel som reglerar transporter av miljöfarligt avfall. Det var elt steg i räll riktning. Men avtalet har inte som mål atl avskaffa transporterna, utan reglerar bara hur de skall gå till. Det ger varje nation rätt all vägra införsel, och det ger också varje land rätt att vägra passage. Det innebär en anmälningsplikt lill ett internationellt avtalssekreta-rial, och det innebär ell någol vagt och opreciseral stöd från industriländerna till utvecklingsländerna när det gäller all la fram syslem för hantering av miljöfarligt avfall.

Sverige tillhörde de länder som inte riktigt var nöjda med avtalet. De finns därför all anledning atl arbeta vidare och få lill stånd myckel mera effektiva gränser för hanteringen av miljöfarliga transporter.

Reservation 7, som jag också yrkar bifall lill, handlar om joniserande strålning. Motionen Jo860 går ut på atl joniserande strålning skall hänföras till miljöskyddsfrågor och hanteras i ell sammanhang. Därför tyckte vi alt när utskottet behandlade de aktuella frågorna även detta förslag skulle skickas vidare lill den kommitté som nu har att arbeta fram elt nytt förslag lill miljöskyddslagstiftning. Vi tyckte atl del var fel att utskottet redan på förhand undantog just denna fråga. Det var atl gå händelsena i förväg och utgå från att även denna utredning kommer alt komma fram lill alt joniserande strålning inle hör hemma i denna lagstiftning.

Del märkliga är atl fram till 1969 behandlades joniserande strålning som vilken annan föroreningslyp som helst. Det var först då som detta ändrades, och genom alt del ändrades så togs alla frågor som rör radioaktivitet bort från allmänhetens insyn. Den lagstiftning som gäller dessa frågor gjordes myckel svagare än den övriga miljöskyddslagsliftningen. Detta menar vi är en mycket viktig fråga, och jag yrkar som sagt bifall lill reservation 7.

Vpk har också undertecknat ett särskilt ytirande i betänkandet. Del handlar om Sellafield, en engelsk upparbetningsanläggning för kärnkraflsavfall. I upparbelningsanläggningar skiljer man ul plutonium och uran ur det utbrända bränslet. Sådana anläggningar är oerhört miljöfarliga. Irländska sjön är därför starkt radioaktivt förorenad. Som framgår av den motion som är underlag för delta särskilda yttrande har man även uppmätt förhöjda grader av radioaktivitet utmed den svenska kusten. Runt om upparbelningsanläggningar finns det onormalt slora förekomster av leukemi och Downs syndrom. Det finns alltså stor anledning för Sverige att i internationella sammanhang kraftfullt verka för att Sellafield och andra Uknande anläggningar stängs.

Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till reservationerna 2, 3, 4, 5, 6 och 7 och i övrigt till utskottets hemställan.

ÅSA DOMEU (mp):

Fru talman! Svenska politiker har arbetat med miljölagstiftningsfrågor ända sedan 1870-lalet, eller kanske t.o.m. ännu längre - det beror på hur man vill se på frågorna. Ändå har vi en miljölagstiftning som uppenbarligen inte fungerar. Men della hänger kanske ihop med atl vi har arbetat med miljölagstiftningen så länge. Det har lett lill att lagar har lagrats ovanpå varandra allteftersom och små ändringar har införts i annan lagstifining.

De olika lagar som gäller på miljöområdet - jag tror det är ungefär 260 författningar - har tillkommit med hell olika syften och vid helt olika tidpunkter då olika värderingar har rått i samhället. Del finns t.ex. lagar som skogsvårdslagen och vattenlagen som inte är lill för all skydda miljön utan för atl värna om exploateringsinlressena. Sedan finns del lagar som l.ex. naturvårdslagen som även om den är svag trots allt är till för all skydda ekologiska intressen.

Nu finns del också en lagstiftning där del inle finns någon laglig rätt till en miljö av en viss kvalitet. Men det skall vi ändra på nu. Alla partier lovade inför del senaste valet atl miljölagstiftningen skall utgå från vad naturen tål. Det innebär all en gräns måste sättas för miljöpåverkan. Svensk miljölagstiftning fungerar i dag så att man ser över varje enskild industri som sedan får tillstånd all släppa ul en viss mängd föroreningar. Men man ser inte på del totala lägel i miljön. Det skall vi förhoppningsvis göra något åt nu.

Del talas ganska mycket om en höjd ambitionsnivå i miljölagstiftningen. Det har alla de föregående talarna nämnt. Jag tycker att del är dags alt börja fundera på vad detta kommer all innebära konkret för lagstiftningen. 1 dag går del inte enligt miljöskyddslagen all ställa högre krav på miljöhänsyn än vad ett medelstort företag i en viss bransch klarar. Del är något vi måste ändra på om vi skall leva upp lill våra löften som politiker.

Del belänkande som vi behandlar i dag är myckel tunt. Detta beror på alt många motioner, bl.a. vår partimotion, på det här området har hänvisats lill den utredning som skall arbeta fram en ny miljölagstiftning. Del är verkligen på tiden all vi försöker ta elt samlat grepp när vi nu i över hundra år inte har lyckats åsladkomma någol som fungerar.

Det kommer alt bli mycket tufft alt åstadkomma förändringar Att förstöra miljön har blivit en del av hela vår livsstil och en del av vår kultur. Vi ser ju hela liden vilka prioriteringar som görs i dagens lagstifining. Vi vet att slorsladsmiljöerna är hälsofarliga på grund av trafiken. Ändå begränsar vi inle trafiken.

Jag tror atl del är viktigt all vi i den utredning där jag sitter med plockar upp de värderingar som finns i olika lagar och lar ställning till vilka intressen som skall sättas främst. Vi måste göra detta tydligt. Vi får inte smyga med det och kompromissa bort de intressekonflikter som faktiskt döljer sig i dessa sammanhang.

Många tidigare talare har tagit upp de problem som finns i dagens lagstiftning, och det skall också jag i viss mån göra. De målsättningar som finns i olika lagar är ytterligt flummiga, och de är dessutom kombinerade med oklara och splittrade lillåtlighetsregler. Delta gör all mycket lämnas över till beslutsfattarnas godtycke på olika områden. Detta kan man lala mycket länge om och la upp många exempel på, men jag skall bara nämna elt, som gäller hälsoskyddslagen.

Hälsoskyddslagen skall motverka atl människor drabbas av dålig hälsa och sporra kommunerna all angripa sanitära olägenheter. Naturligtvis kan hälsan påverkas av en dålig yttre miljö, men denna lag säger ingenting om hur stark kopplingen mellan den dåliga yttre miljön och den dåliga hälsan måste vara. Lagstiftningen säger heller ingenting om vem som har bevisbördan.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Miljölagstiftningen m.m.

105

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Miljölagstiftningen m.m.

106

Man kan då förstå atl mycket av detta helt enkelt inle fungerar och bara är lomma ord.

Dagens lagstiftning är också mycket illa samordnad, och det finns mängder av luckor i den. Elt exempel på en sådan lucka gäller joniserande strålning, som Annika Åhnberg tidigare log upp. Det finns i belänkandet en reservation, nr 7, som handlar om just del. Vad vi och vpk vill med denna reservation är att miljöskyddslagens regler skall gälla för joniserande strålning fram till dess att vi har kunnat samordna hela miljölagstiftningen, så att vi får enhetliga lillåtlighetsregler.

Jag kan inte begripa varför ulskollsmajorileten inte vill uttala att utredningen på området bör få se över lagstiftningen i detta avseende eller varför ulskottsmajoritelen inte nu kan uttala all joniserande strålning inte skall vara reglerad av mildare lagstiftning än vad som gäller för övrig miljöfarlig verksamhel. Det är mycket märkligt. Man hade myckel väl kunnat göra på samma sätt som när del gäller vattenlagen och miljöskyddslagen. Del har för dem som ell provisorium föreskrivits att de skaU gälla parallellt. Anledningen härtill är del krångliga läge som uppstått på grund av att tillåtlighetsreglerna är olika. Lagstiftningen om joniserande strålning hade kunnat fungera tillsammans med miljöskyddslagen.

Jag skall la upp ännu elt exempel på dålig samordning av lagstiftningen och på luckor som finns i den. Naturvårdslagen skall skydda ekologiska intressen. Det gör inle miljöskyddslagen i samma grad. Men de krav på försiktighetsmått som finns i naturvårdslagen, l.ex. i 20 §, behöver inte följas om del för verksamheten har utfärdats ett tillstånd enhgt miljöskyddslagen.

Som ni hör är del mycket här som inte fungerar, och man kan också ule i miljön och ule i naturen se alt vår miljölagstiftning, trots alt den beslår av många ord och författningar, inte hänger ihop.

Vi har också problem på genomförande- och tillsynssidan. När miljöskyddslagen antogs 1969 var tanken den alt man ungefär vart tionde år skulle ompröva verksamheter. Nu har naturvårdsverket inle alls haft möjlighet atl hos koncessionsnämnden så ofta kräva omprövning. Man har hell enkelt inle haft resurser, och lagstiftningen har inte fungerat som man har tänkt sig.

Också räll många riksdagsbeslut om allmänna målsättningar hänger nu ganska löst. När riksdagen beslutar om att en viss typ av utsläpp skall minskas lill en viss nivå finns ingen direkl koppling lill koncessionsnämndens verksamhel. Man försöker där snegla litet grand på riksdagens målsättningar, men dessa finns inte alls med i lagstiftningen, och det är ett problem.

När det gäller tillsynsfrågorna kan jag också nämna att jag inte tror att del någonsin kommer alt räcka med enbart tillsynsmyndigheter, hur mycket vi än förbättrar lagstiftningen. Jag menar att miljöorganisationerna och enskilda miljöengagerade är hell nödvändiga för atl delta skall kunna fungera. Därför är del dels så alt enskilda behöver bättre direkt rättsliga möjligheter, dels så atl vi behöver ell vidare sakägarbegrepp. Dessutom måste enskilda också ha räll lill rättshjälp, och det är också just del som en av reservationerna i betänkandel handlar om. Också enskilda människor måste ges chansen all få fungera som miljöpoliser.

Flera av talarna har pratat om miljökonsekvensbeskrivningar, och det hänger också ihop med det folkliga deltagandet och med miljöorganisatio-

nernas möjligheler alt arbeta. Miljökonsekvensbeskrivningar är helt enkelt ett krav på beslutsunderlag för människor som vill kunna delta i debatten. De skall helt enkell kunna få sådana kunskaper och upplysningar att de kan tycka till ordentligt.

I det sammanhanget tryckte Ingvar Eriksson på något som jag tycker är viktigt. Han sade alt det i en ordentlig miljökonsekvensbeskrivning är nödvändigt att man tar fram alternativa lösningar för att nå det åsyftade resultatet. Delta är grundläggande för att en miljökonsekvensbeskrivning skall kunna fungera. En miljökonsekvensbeskrivning är en process med goda möjligheter till folkligt deltagande, och i den måste det finnas olika alternativ atl välja bland.

Lål oss la ett exempel. Anta att man i någol sammanhang av Irafiksäker-hetsskäl anser sig behöva bygga en ny väg. Med ordentliga krav på miljökonsekvensbeskrivningar kan man om man går till domstol i stället få alternativet med sänkta hastighetsgränser utrett, om det inte skett redan tidigare.

Nu hoppas jag all den uiredning som jag är med i skall kunna göra ett bra jobb, trots att vi har fått så ont om tid. Jag hoppas att resultatet skall kunna bli ell förslag om en samlad miljöbalk. Man skullealltså samla all miljölagstiftning på ett ställe. I miljöbalken skulle kunna ingå en mer övergripande lag med enhetliga lillåtlighetsregler, som skall gälla på hela miljöområdet. Vi bör också uppfylla alla partiers vallöften om atl miljölagstiftningen skall grundas på vad naturen tål, alltså på införande av kvaUtetsnormer,

Vi behöver större möjligheter till folkligt dellagande, och det innebär ett vidgat sakägarbegrepp, kombinerat med krav på bättre beslutsunderlag. Vi måste också beakta ekonomiska styrmedel, som nu äntligen blir införda.

Här kan anknytas till vad Ingvar Eriksson sade om industrins internationella konkurrenskraft. Vi måste i GATT-förhandlingarna la upp det förhållandet att handelspolitiken i världen börjar bli elt allt större hinder för en offensiv miljöpolitik.

Jag läste nyligen en rapport från USA-senatens miljöulskotlskansli, där man tog upp problemet med ekonomiska styrmedel. Det framhölls atl vi inle kan gå alltför hårt fram, för då förstör vi industrins konkurrenskraft. Detta visar atl vi som är miljöengagerade, i alla länder med kraft måste driva att våra regeringar tar upp miljöhänsyn och världens miljöproblem i handelsförhandlingarna inom GATT.

Eftersom jag redan talat alldeles för länge, skall jag inte ta upp alla de reservationer som andra talare har berört. Jag avslutar med alt yrka bifaU till alla motioner som är undertecknade av miljöpartister.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Miljölagstiftningen m.m.

GRETHE LUNDBLAD (s):

Fru talman! Jag kommer inte, som många andra talare, all ta upp miljöproblemen i hela deras vidd, då jordbruksutskottet i detta betänkande har varit så positivt till många överväganden atl det är onödigt att här gå in i en detaljdiskussion. Jag skall däremot lala litet om det internationella miljöarbetet, som reservationerna till övervägande del gäller.

Miljöfrågorna får allt högre prioritet i politiken i land efter land i Europa. I Beneluxländerna arbetar man intensivt med luft- och vattenföroreningarna, och nyligen höll premiärminister Thalcher ett långt och viktigt tal, som

107

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Miljölagstiftningen m.m.

108

enbart berörde Englands miljöproblem. Vid den nyss avslutade ESK-konfe-rensen om miljövård i Sofia kunde 34 länder i Europa och Nordamerika enas om långtgående rekommendationer om avtal mol miljöstörningar av olika slag.

Denna ulveckling hade inte skett ulan ell aktivt pålryckningsarbete från bl.a. Sveriges sida, och det är framför allt svensk lagstiftning och svenska normer som ofta nämns som mönster för andra länder, som nyss har börjat la itu med sina miljöproblem.

Naturligtvis måste delta arbete fortsätta. När det gäller en internationell miljöfond, som i många år var omöjlig all få till stånd på grund av andra staters bristande intresse, arbetar man nu inom utrikesförvaltningens miljöavdelning direkl med att konstruera text och innehåll i ett avtal om en sådan fond. Några nya riksdagsutlalanden är alltså inte nödvändiga för att påskynda det arbetet.

Genom den nya öppenheten i Östeuropas politiska liv torde del i framtiden finnas bättre förutsättningar att uppmärksamma och i tid protestera mot utsläpp som överskrider gällande avtal. Den attityd av såväl ärlighet om sina interna problem som beredvillighet alt söka kraftigt begränsa miljöskador som kom fram vid den nordiska havsmiljökonferensen i Köpenhamn från både Sovjetunionens och andra öststaters sida, visar all det kan bU lättare i framliden atl avtal bryts.

Eftersom riksdagen så sent som för ell år sedan avslog förslag om ett icke-spridningsavlal på miljöområdet, synes det mig onödigt alt här upprepa argumenteringen. Jag skall endast hänvisa till svenska aktiviteter i internationellt arbete.

Jag tror atl hela jordbruksutskottet efter sin Brasilienresa är överens om att det är viktigt atl minska skövlingen av regnskogarna, men med hänsyn lill atl regnskogarna i Amazonasområdet är av nästan samma omfattning som Centraleuropa kan det bli nödvändigt att använda en mindre del av regnskogarna för atl skapa utrymme för småjordbruk för lokalbefolkningen. Eftersom bistånd lill miljöåtgärder nu är en given del av svenskt bistånd finns det goda möjligheler alt i u-länder ge bistånd lill skonsam skötsel av skogsområdena.

Beträffande reservationen om förbud mot export av avfall får vi väl avvakta del regeringsförslag som är aviserat lill innevarande riksmöte om avfallsfrågor innan vi tar ställning.

Eftersom den senaste ändringen i rättshjälpslagen innebär atl man även i faslighetstvister kan få hjälp i ärenden som rör miljöskador, även om det gäller höga kostnader, synes det mig inle för närvarande finnas anledning all aktualisera vissa av miljöskadeutredningens förslag. Sanktionsfrågor kommer också upp i den nya utredningen om miljölagarna.

Riksdagen har för cirka två år sedan antagit en ny strålskyddslag, som omfattar alla former av slrålskador, även av joniserande strålning, och statens strålskyddsinslilul gjordes till ansvarig myndighet på området. Det finns därför inle nu anledning all ändra ansvarighelsfördelningen mellan olika myndigheter vad gäller joniserande strålning.

Med della, fru talman, har jag lämnat svar på de lill betänkandet fogade reservationerna, som jag avstyrker. Del är glädjande all utskottet enhälligt

har kunnat föreslå riksdagen alt hemställa lill regeringen all överlämna ett stort antal motioner- med 72 yrkanden - om miljölagstiftningen till den nya utredningen om en samlad översyn av miljölagstiftningen och skärpning av normer för tillståndsprövning. Eftersom del är en parlamentariskt sammansatt utredning och flera av utskottels ledamöter, som här har kommit till tals, är med där, tycker jag att de i utredningen kan la upp många av de frågor som de har tagit upp här och bringa dem lill närmare belysning.

Vi har i utskollel också kunnat enas om atl den finsk-svenska gränsälvskommissionen bör få tillgång till miljökunnig expertis vid sina överväganden . Del är också glädjande att det nu sker ett ökat finsk-svenskt samarbete kring Bottenvikens havsmiljö, som har kommit till stånd efler miljöministrarnas möte i Haparanda sommaren 1989.

Jag yrkar därför, fru talman, bifall till utskottets förslag på alla punkter

Må jag till slut få lov att uttala den förhoppningen alt det stora intresset för miljöfrågor både här hemma i Sverige och ute i Europa i övrigi skall leda till snara och klara förbättringar för miljön, såväl till lands och till havs som i atmosfären. Det tror jag är en förhoppning som delas av alla över partigränser och landgränser

Med delta, fru talman, har jag på kort tid försökt ge uttryck för socialdemokraternas uppfattning i fråga om miljölagstiftningen.

ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Fru talman! Eftersom vi har ont om tid skall jag begränsa mig till en enda fråga; Vad är enligt Grethe Lundblad del egentiiga skälet till all joniserande strålning och radioaktiva ämnen skall behandlas särskilt, enligt en mildare lagstifining än annan miljöfarlig verksamhel? Är de mindre farliga?

ÅSA DOMEU (mp):

Fru talman! Jag skulle vilja tipsa Grethe Lundblad om elt par saker. Grethe Lundblad lar upp det internationella förhandlingsarbetet om en internationell miljöfond och behovet av att bevara regnskogarna, men det finns möjligheler för Sverige att gå före. Vi föreslog i budgelbehandlingen i våras all Sverige skulle salsa 1 miljard på internationell miljöhjälp och 1 miljard på att bevara regnskogen. Den möjligheten finns för att trycka på andra länder.

Sedan vill jag ställa samma fråga som Annika Åhnberg: Vad är den sakliga grunden för atl lillåtlighetsreglerna skall vara annorlunda när det gäller joniserande strålning samt alt lagstiftningen i största allmänhet skall vara mildare, när vi nu jobbar med en utredning som skall försöka samordna lillåtlighetsreglerna på del området? Grethe Lundblads svar handlade om ansvarsfördelningen mellan myndigheter, men jag frågar om lagstiftningens skärpa.

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Miljölagstiftningen m.m.

LENNART BRUNANDER (c):

Fru talman! Grethe Lundblad tycker att den förändring när det gäller rättshjälpen i miljömål som gjordes för en lid sedan skulle räcka. Vi tycker inte del, utan vi tycker att det är väsentligt atl rättshjälpen vidgas till ett slörre område i fråga om miljömål. Del skulle skapa hell andra förutsättningar all driva just miljöfrågorna lill elt slutligt avgörande.

109

Prot. 1989/90:31 22 november 1989

Miljölagstiftningen m.m.

110

Grethe Lundblad var inne på att Brasilien skulle kunna få hjälp av Sverige eftersom vi har miljömål i utlandsbiståndet. Men Brasilien kan inte få sådan hjälp då del inte är något programland för Sverige. Miljöhänsyn skulle däremot kunna läggas in i annal bistånd eller annan verksamhet.

Jag hoppas också att det stora intresset för miljön som finns ute i världen skall kanaliseras i regeringskansliet och så småningom resultera i bra förslag.

INGVAR ERIKSSON (m):

Fru talman! Grethe Lundblad sade atl det i framtiden skall bU lättare att komma fram till ett samarbete som gör alt det inte begås några brott mot internationella avtal. Jag hoppas del. Vi är givetvis angelägna om att man skall lyckas, men det förutsätter all våra förhandlare verkligen sätter allvar bakom sina krav, så att det skapas garantier för atl sådana brott inte upprepas.

GRETHE LUNDBLAD (s):

Fru talman! Jag hade egentiigen tänkt bemöta mer av det som mina meddebattörer framförde, men tiden räcker inte till. När del gäller den joniserande strålningen har nyligen en ny lagstiftning på det området antagits som har godkänts av riksdagen, och den måste få verka ell par år innan den ändras.

Den nuvarande miljölagstiftningen klandras väldigt ofta. Man säger att den är en enda röra. Det är nu den tredje revisionen som skall ske av miljöskyddslagen. Det är klart att när man ständigt reviderar lagar blir det lätt så all de ändras på ett sätt som i de stora sammanhangen kan te sig olyckliga. Därför tycker jag att man skall ta det lugnt med atl ändra strålskyddslagen. Jag tycker inte att man kan påvisa att det har inträffat några slörre skador med anledning av överföringen till strålskyddslagen.

Som jag sade tidigare, Lennart Brunander, är numera miljöhjälp och miljöbistånd en viktig del av biståndet. Det kommer naturligtvis också att gå ut till en del av våra biståndsländer som ligger i regnskogsområdet. Men Brasilien är ingen mottagare av svenskl bistånd. Jag hoppas atl Brasilien självt kan ta itu med sina problem i regnskogsområdet. Alla de internationella förhandlingar som skall ske, och den nya stora miljökonferens som Birgitta Dahl nämnt skall äga rum 1992, som bl.a. Sverige har varit med om att före-slå.och som troligen kommer att äga rum i Brasilien, kommer naturligtvis att bli en oerhörd påtryckning på Brasilien att försöka lösa sina problem.

Fru talman! Får jag lill slut säga att många av de frågor som de olika ledamöterna har tagit upp här har de arbetat med i sina utredningar, och kommer de som ledamöter av utredningarna att kunna ta itu med. Del finns många socialdemokratiska motioner som jag inte har velat nämna här, som också har tagit upp angelägna problem. När vi vet atl Sverige är aktivt överallt i del internationeUa arbetet, i den nya globala miljökonferensen, i Baselkon-venlionen om miljöfarligt avfall, när det gäller trafik- och miljöministerkonferensen, som skall äga rum denna månad, i konferensen i Sofia, där man nådde myckel långt, samt i Nordiska rådets havsmiljöföroreningskonferens, tycker jag faktiskt atl del inte finns större anledning atl slå här och klandra regeringen för det arbete den utför. Kommer man ut i världen upptäcker

man faktiskt att Sverige är något av ett föregångsland på miljövårdens om- Prot. 1989/90:31

rade. Vi skall naturligtvis se till att Sverige även framgent kommer alt vara 22 november 1989

det, men vi kan inle ständigt ändra all lagsfiftning i Sverige. Vi måste också ~_ \ \

låta lagarna verka ett par år innan vi begär ändring av dem. I 8 f 8

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall fill utskottets förslag. m.m.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

Mom. 4 (garantier mol brott mol internationella avtal)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Sven Eric Lorentzon m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (internationell miljöfond)

Utskottets hemställan bifölls med 193 röster mot 105 för reservation 2 av Karl Erik Olsson m.fl,

Ylva Johansson (vpk) anmälde att hon avsett all rösta nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 6 (icke-spridningsavlal)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Karl Erik Olsson m,fl, - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (regnskogarna)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 4 av Karl Erik Olsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (transporter av miljöfarligt gods m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 5 av Annika Åhnberg och Åsa Domeij - bifölls med acklamation.

Mom. II (rättshjälp i miljömål)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Karl Erik Olsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (joniserande strålning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Annika Åhnberg och Åsa Domeij - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

111

Prot. 1989/90:31 17 § Bordläggning

22 november 1989

Anmäldes och bordlades

Motion

med anledning av redog. 1989/90:1 Justitieombudsmännens ämbetsberältelse

1989/90:K5 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)

112

18 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 21 november

1989/90:234 av Wiggo Komstedt (m) lill civilministern om nedmonteringen av offentliga telefonkiosker;

Riksdagen har bestämt all stathga verk som l.ex. televerket skall vara affärsdrivande. Det finns därför ingen anledning alt rikta kritik mot dessa statliga verk när de gör nedläggningar eller indragningar på grund av dålig lönsamhet. Klart är emellertid alt det är människorna i våra glesbefolkade bygder som kommer "i kläm" vid dessa indragningar.

I vissa mindre tätorter monterar nu televerket ner den enda offentliga telefonkiosken med åberopande av för dålig lönsamhet. Samtidigt lägger staten ner slora summor i kampanjen Landsbygden ska leva!

Jag vill därför fråga statsrådet om han är beredd atl med regionalpoliliska medel ersätta televerket så att dessa mindre tätorter återfår sin teleservice.

1989/90:235 av Gunnar Björk (c) till utbildningsministern om det nordiska kultursamarbetet:

I ett pressmeddelande från Nordiska ministerrådet kan vi läsa atl en arbetsgrupp, tillsatt av Nordiska ämbetsmannakommittén för kulturellt samarbete, presenterat en rapport som syftar lill att skapa slörre flexibilitet för den nordiska kulturbudgeten.

Arbetsgruppens förslag innebär att totalt 30 miljoner DKK friställs genom atl ell antal nordiska institutioner nedläggs, däribland Nordiska institutet för samhällsplanering (Nordplan) och Nordiska institutet för sjörätt.

Av pressmeddelandet framgår all huvudskälet för en nedläggning är att frigöra medel för all kunna realisera målen i den nordiska kulturhandhngsplanen. Däremot sägs inget om vilka effekter en eventuell nedläggning av dessa institutioner kan få för del nordiska samarbetet.

Mol denna bakgrund skulle jag vilja ställa följande fråga till Bengt Göransson;

Stödjer den svenska regeringen en nedläggning av dessa institutioner, och finns det andra argument än ekonomiska för en nedläggning?

den 22 november Prot. 1989/90:31

22 november 1989 1989/90:236 av Olle Östrand (s) till kommunikationsministern om fortsatt persontrafik på järnvägssträckan Gävle-Avesla/Krylbo-Örebro:

Transpörtrådét har redovisat förslag lill upphandling av persontrafik på slomjärnvägsnätet för irafikeringsåret 1990-91.

För sträckan Gävle-Örebro har transpörtrådét redovisat behov av upphandling på såväl sträckan Gävle-Borlänge-Örebro som Gävle-Avesta/Krylbo-Örebro. Upphandlingen för den senare sträckningen, som kostnadsberäknats lill 23 milj. kr, ryms inle inom den ram transpörtrådét har till sitt förfogande.

Länsstyrelserna i Gävleborg, Kopparberg och Västmanland har i skrivelse till regeringen understrukit vikten av alt trafiken upphandlas på båda de aktuella sträckorna.

Mol denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till kommunikationsministern:

Är regeringen beredd att anslå ytterligare 23 milj. kr. för att trygga fortsatt persontrafik på sträckan Gävle-Avesla/Krylbo-Örebro?

19§ Kammaren åtskildes kl. 17.51. In fidem

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren

113

Prot. 1989/90:31

22 november 1989 Innehållsförteckning

Onsdagen den 22 november

1 § Justering av protokoll............................................................................... 1

2§ Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats

den 16 november............................................................................................ 1

Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU2................................................ 1

Socialförsäkringsulskottets betänkande SfU3................................................ 1

Utbildningsutskottets betänkande UbUl......................................................... 2

Utbildningsutskottets betänkande UbU2........................................................ 2

Näringsutskottets betänkande NU3............................................................... 2

Näringsutskottets betänkande NU6............................................................... 2

3 § Meddelande om samlad votering............................................................... 2

4 § Kontobaserat aktiesystem......................................................................... 3

Lagutskottets betänkande LU5

Debaft

Rolf Dahlberg (m)

Bengt Harding Olson (fp)

Martin Olsson (c)

Elisabet Franzén (mp)

Lennart Andersson (s)

Beslut fattades under 9§

5 § Åndring i lagen om handelsbolag och enkla bolag.... 17

Lagutskottets betänkande LU7

Dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna.................................. 17

Skatteutskottets betänkande SkU12

Dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna beträf
fande skatter på arv och gåva...................................................................... 18

Skatteutskottets betänkande SkU13 Beslut fattades under 9§

6 § Immunitet och privilegier för en EG-delegation......... 18

Justitieutskottets betänkande JuUll Debatt

Kent Lundgren (mp) Britta Bjelle (fp) Birgitta Hambraeus (c) Beslut fattades under 9 § 7§ Vissa beslut fattade av Internationella arbetskonferensen vid

dess sjuttiofjärde möte................................................................................... 21

Trafikutskottets betänkande TU4 Beslut fattades under 9 §

114

8 § Öresundsförbindelserna............................................ 21 Prot. 1989/90:31

Trafikutskottets betänkande TU5 22 november 1989

Debatt

Sten Andersson i Malmö (m)

Ulla Tilländer (c)

Viola Claesson (vpk)

Roy Ottosson (mp)

Birger Rosqvist (s)

Anders Castberger (fp)

Wiggo Komstedt (m)

Per Stenmarck (m)

Anita Stenberg (mp)

Bertil Persson (m)

Kjell Dahlström (mp)

Lars De Geer (fp)

Beslut fattades under 9§

9 § Beslut........................................................................ 53

Lagutskottets betänkande LU5....................................... 54

Lagutskottets belänkande LU7........................................ 54

Skatleulskollets betänkande SkU12................................. 54

Skatteutskottets betänkande SkU13............................... 54

Justitieutskottets belänkande JuUll................................. 54

Trafikutskottels betänkande TU4..................................... 54

Trafikutskottets betänkande TU5.................................... 54

10 § Beslut om samlad votering........................................ 55

11 § Ändring i lagen om en folk- och bostadsräkning år 1990 55

Finansutskottets belänkande FiU6

Debatt

Carl Frick (mp)

Per Olof Håkansson (s)

Ingela Mårtensson (fp)

Beslut fattades under 15 §

12.................................................................................... § Vissa trafikfrågor 56

Justitieutskottets betänkande JuU4

Debatt

Britta Bjelle (fp)

Ingbritt Irhammar (c)

Kent Lundgren (mp)

Björn Ericson (s)

Göran Ericsson (m)

Beslut fattades under 15 §

13.................................................................................... § Vissa påföljdsfrågor 65

Justitieutskottets betänkande JuU8

Debatt

Jerry Martinger (m)

Lars Sundin (fp)

Kjell Ericsson (c)

115

Prot. 1989/90:31 Ingrid Burman (vpk)

22 november 1989 Birthe Sörestedt (s)

Göthe Knutson (m)

Beslut fattades under 15 §

14 § Kriminalvårdsfrågor................................................... 78

Justitieutskottets belänkande JuU9

Debatt

Göthe Knutson (m)

Lars Sundin (fp)

Anders Svärd (c)

Ingrid Burman (vpk)

Kent Lundgren (mp)

Birthe Sörestedt (s)

Beslut fattades under 15 §

15 § Beslut........................................................................ 91

Finansutskottets betänkande FiU6................................................................. 91

Justitieutskottets betänkande JuU4............................................................... 92

Justitieutskottets betänkande JuU8............................................................... 92

Justitieutskottets betänkande JuU9............................................................... 92

16 § Miljölagstiftningen m.m.............................................. 93

Jordbruksutskottets betänkande JoU5 Debaft

Ingvar Eriksson (m)
Sören Norrby (fp)
Lennart Brunander (c)
Annika Åhnberg (vpk)
Åsa Domeij (mp)
Grethe Lundblad (s)
Beslut.............................................................................................................. 111

17 § Bordläggning 112

18 § Meddelande om frågor

1989/90:234 av Wiggo Komstedt (m) om nedmonteringen av

offentiiga telefonkiosker................................................................................. 112

1989/90:235 av Gunnar Björk (c) om det nordiska kultursam
arbetet........................................................................................................ 112

1989/90:236 av Olle Östrand (s) om fortsatt persontrafik på

järnvägssträckan Gävle-Avesta/Krylbo-Örebro............................................... 113

116 gotab 99393, Stockholm 1990