Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1989/90:30

Tisdagen den 21 november

Kl. 14.30-17.20

Förhandlingarna leddes till en början av andre vice talmannen.

Svar på frågor

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 13 november.

2 § Svar på fråga 1989/90:140 om en ny ekonomisk världsordning

Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Eva Goés har frågat utrikesministern om när en ny ekonomisk världsordning kan tillämpas. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Förslag om en ny ekonomisk världsordning diskuterades livligt på 70-talel. Debatten har sedermera utmynnat i en mer pragmatisk syn på internationellt ekonomiskt samarbete och förutsättningarna för en långsiktigt hållbar ulveckling i u-länderna. I dag råder en växande enighet - också i u-länderna -om behovet av att föra en ekonomisk politik och vidta strukturåtgärder, som genom atl stimulera till effektivare resursanvändning främjar tillväxt och välfärd. Såväl Världsbanken som Valutafonden har inrättat särskilt förmånliga låneordningar för atl stödja denna slrukturomvandUng.

Sverige har gett sitt stöd lill de anpassningsprogram som åtskilliga u-länder genomför i samverkan med dessa institutioner. Vi har dessutom lämnat bidrag till specialinsatser i de fattigaste u-länderna, främst i Afrika. Vi påstår inte att den anpassningsfilosofi som Valutafonden och Världsbanken slår för är invändningsfri; den måste successivt förbättras på vissa punkter och så sker också, bl.a. i form av åtgärder för atl skydda särskilt utsatta grupper. Jag konstaterar samtidigt alt kritikerna haft svårt atl precisera hur en alternativ modell skulle se ut.

Under senare år har också en viktig förändring inträffat genom Världsbankens ambitiösa salsning på miljöfrågorna. Den innebär alt banken systematiskt söker integrera miljöhänsyn i enskilda låneprogram och projekt. Samtidigt arbetar banken aktivt med alt utveckla dialogen jned olika fristående miljöorganisationer.

1 Riksdagens protokoll 1989/90:30

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar på frågor

EVA GOÉS (mp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret.

Mycket vatten har hunnit rinna under broarna sedan handlingsprogrammet om upprättande av en ny ekonomisk världsordning logs år 1974, dvs. för 15 år sedan. Man tyckte då alt balansen mellan rika och falliga var så ojämn. Man räknade ut all ungefär 70 % av världens befolkning tillgodogjorde sig 30 % av världens inkomster. I dag har balansen ytterligare försämrats och utvecklingen har gått ål fel håll.

Världsbanken och Valutafonden har antagit ell strukturanpassningsprogram, SAP. "SAP" står alltså i del här fallet inte för socialdemokratiska arbetarepartiet. Strukluranpassningsprogrammel passar inle för u-ländernas situation. Det är i-världens lillväxlfilosofi man försöker införa. Edward Goldsmith beskrev det på följande sätt i The Ecologist; Under de senaste 40 åren har vi lyckats förstöra miljön mer än vad hela mänskligheten före oss har lyckats med. Världsbanken är och fortsätter att vara en av huvudfinansiärerna i denna globala orgie av miljöförslörelse,

Goldsmith syftar pä de mammulprojekl som har startats på olika håll i världen, I Brasilien skövlar man skogar lika slora som halva Sveriges yta, i Indien bygger man dammar och kraftverk så atl en miljon människor måste flytta på sig och i Indonesien har man folkflyllningsprogram där man flyttar människor 100 mil ifrån huvudön t,ex, lill Väst Papua, Dessa program hjälper inle, utan de stjälper ländernas självtillit och självförsörjningsförmåga.

Del finns en liga som har gjorl undersökningar och försöker ställa Världsbanken och Valutafonden mol väggen. Den har haft en tribunal. En författare, Eduardo Galeano, sade; Ju mer u-länderna betalar, desto mer blir de skyldiga. Ju mer de lånar, desto mindre får de över. Ju mer de arbetar, desto mindre tjänar de. IMF och Världsbanken är världens finansiella poliser som säljer sin narkotika utan alt använda den själva. Jag undrar hur finansministern ser på problemen.

Finansminister KJELL-OLOF FELDT;

Herr talman! Det är inte så lätt all på en minut la upp hela den härva av problem som Eva Goés har deklamerat.

Del är riktigt atl klyftorna har ökat, men det är också riktigt atl drömmen om en ny ekonomisk världsordning kollapsade av sig själv. Den hade en tyngd och bars inte upp av sin konstruktion. Jag trodde själv på den en gång i tiden. Erfarenheterna och naturligtvis även brislen på möjligheterna atl rent praktiskt förverkliga tanken har gjorl all vi har sökt andra vägar.

Däremot är vi ense om alt de rika länderna satsar alldeles för litet på stöd lill de falliga länderna. Stödet har minskal. Man är alldeles för snål med atl släppa till sina marknader för handel och ulveckling. Vi är dock inte överens om atl lösningen på de fattiga ländernas problem skulle vara att avstå från ekonomisk tillväxt. All erfarenhet visar all de länder som har haft en sund inriktning av den ekonomiska politiken och som har haft en social ambition och inte varit korrumperade och styrda av en gammal överklass eller en diktator har lyckats skapa en bättre situation och kommit till en högre utvecklingsnivå, just därför atl de har haft tillväxt.

Jag förslår inle vad hänvisningen till regnskogarna i Brasilien har med

Världsbanken atl göra. För ett år sedan vägrade Världsbanken lån lill den typ av skogsexploaleringsprojekt. Jag förslår inle heller vad Valutafonden har med folkförflyltningarna i Indonesien atl göra. Såvitt jag vet rör det sig om ell hell nationellt beslut utan stöd av de internationella institutionerna. De är inte så groteska som Eva Goés försöker göra dem.

EVA GOÉS (mp);

Herr talman! Som jag kan förstå tror finansministern att man skall kunna exportera sig ur krisen. Man har dock sett all det inte går atl överföra strukluranpassningsprogrammel. Tidigare var länderna i Afrika nästan självförsörjande. De var t.o.m. nelloexporlörer av livsmedel. I dag måste de importera en tredjedel av sitt livsmedelsbehov. Man har således blivit tvungen atl anpassa sig till en monokullur där man l.ex. odlar cash crops, exporterar dem, får en överproduktion och sedan sänker priserna.

Della stämmer inte med vad finansministern säger. Det går inte såsom i-världen tror all exportera sig ur krisen och på del sättet rasera urgamla ekologiska syslem. Värt västerländska länkande när det gäller lillväxlfilosofi går inte att anpassa till dessa länder.

Jag undrar om del är EG;s inre marknad som skall sälla fart på deras ekonomi. År del del, som är vår nya väg? I Nordbankens senaste kvartalsrap-porl slår det alt elt starkt Europa är positivt för amerikansk ekonomi. Det är dock inte della vi i miljöpartiet vill. Vi vill inte ha starka murar kring EG. Vi vill kunna arbeta med u-länderna och inle med EG.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar på frågor

3 § Svar på fråga 1989/90:150 om följderna av en anpassning till EG

Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Per Gahrton har ställt en fråga som rör vårt samarbele med EG. Med en summarisk beskrivning av ulvecklingen av inflation, utlandsskuld m.m. i Danmark sedan 1972.vill Per Gahrton antyda alt denna i vissa avseenden ogynnsamma utveckling helt skulle kunna förklaras av Danmarks anslutning till EG. Så är naturligtvis inte fallet, utan verkligheten är mer komplicerad än så.

Även Per Gahrton vet nog att relationerna till EG endast utgör en, om än viktig, aspekt av den ekonomiska politik ell land för. En uppgörelse med EG ger möjlighet till samhällsekonomiska vinster då handelshinder slopas och man underlättar för produktionsfaktorer, kapital och arbetskraft att röra sig fritt över gränserna. Detta medför ökad konkurrens och skapar förutsättningar för ell bättre utnyttjande av landels ekonomiska resurser. Inle ens miljöpartiet bör väl ha någol emot atl man minskar resursålgången per producerad enhet. Å andra sidan är fri handel ingen garanti för ökad välfärd. Regeringen måste i övrigt föra en ekonomisk politik som är gynnsam för landet, genom atl exempelvis bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik för att hålla arbetslösheten nere.

Lål mig tillägga atl jag inle förslår vart Per Gahrton syflar med sin agita-

Prot. 1989/90:30 tion mol den ekonomiska integrationen i Europa. Vill han sluta Sverige för

21 november 1989 omvärlden? Det är kanske värl alt upplysa Gahrton, som uppenbarligen

I ] gärna gör internationella jämförelser, om atl industriländer som försökt av-

var p fr gor skärma sig från omvärlden med höga tullmurar, som t.ex. Australien och

Nya Zeeland, tillhör dem som haft den sämsta ekonomiska ulvecklingen

bland industriländerna under de senaste trettio åren. Vi skall då inte tala

om den ekonomiska krisen i det Östeuropa, som nu i 40 år ställt sig utanför

internationellt ekonomiskt samarbete.

PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Jag inser alt finansministern inte förstår vart miljöpartiet syflar eftersom han inle tycks förstå vad den ekonomiska integrationen i Västeuropa handlar om. De obekväma fakta vi länge har talat om bekräftas på punkt efler punkt av oberoende källor

Ta en sådan sak som miljöeffekterna, EG:s stora plan om den inre marknaden kan bli en katastrof för miljön, rapporterade den danska tidningen Politiken den 16 november. Källan var inte miljöpartiet eller någol annat grönt parti, utan EG:s egen tjänslemannakommission med ansvar för miljöproblemen.

Jag har i min fråga tagit upp krassa fakta om den danska ekonomiska utvecklingen som har tagits fram av den danska tidningen Politiken. Dessa fakta visar all arbetslösheten har tiodubblats sedan Danmark blev medlem i EG och att räntebetalningarna har fyrtiodubblats och utlandsskulden fyrdubblats.

Om nu inle EG spelar någon roll i delta sammanhang, vad beror det i så fall på? Kan del inle vara så, att den enda faktor som skiljer de övriga nordiska länderna från Danmark, nämligen det danska EG-medlemskapet, har en betydelse i detta sammanhang? Del är i varje fall vad danska ekonomer själva anser. Jag skulle kunna citera elt ganska stort antal av dessa ekonomer.

Jag nöjer mig emellertid med att återge vad Dagens Industri skrev häromveckan. Denna tidning ser betydligt allvarligare på det som håller på att ske än vad finansministern tydligen gör. Man säger i tidningen att det nu är tal om centralstyrda finanser i EG. Enligt elt färskt EG-beslut skall medlemsländernas ekonomiska politik i fortsättningen granskas med lupp av de tolv finansministrarna gemensamt. Har finansministern verkligen inget konkret besked all ge om hur Sverige i beroende av EG skall undvika alt "danmarki-seras" ekonomiskt? Vad blir kvar, Kjell-Olof Feldt, för en svensk finansminister att bestämma om efter del att vi har underkastat oss EG på det sätt som regeringen vill?

Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Nu försöker Per Gahrton få det att låta som om han i åratal
har efterlyst detta konkreta besked om vad vi gör för atl i en ekonomiskt
integrerad värld t.ex. upprätthålla sysselsättningen, skapa någol som kan
kallas social rättvisa och driva miljöpolitik. Men det är just vad vi håller på
med.
4 Jag har aldrig förstått Per Gahrtons beskrivning av alt det skulle vara en

så grotesk skillnad mellan den situation vi har i dag och den som uppstår om     Prot. 1989/90:30
en ytterligare rasering av handelshinder osv. inträffar. Sverige har i hundra     21 november 1989
år levt i en värld som vi har använt för vår utrikeshandel. Vårt välstånd har      [    [

byggts upp via utrikeshandeln - delta hus t.ex. är en symbol för delta. Utri- P f 8

keshandeln har skett genorh vår integration med andra länder. Storheten i Sveriges fall är att vi, som en av världens mest ulrikeshandelsberoende länder, ändå har skapat oss en egen identitet, en egen välfärdspolitik, en egen sysselsättningspolitik och - vill jag också påslå - en egen miljöpolitik. Detta tänker vi fortsätta med.

Den dramatiska utvecklingen ser vi i de länder som har isolerat sig från omvärlden. Den typ av isolationisler som Per Gahrton ibland påstår sig företräda är de som i dag ropar efter att få vara med. Lyssna lill vad som sägs i Östberlin, i Budapest, i Bulgarien, i Jugoslavien, i Sovjetunionen. Där säger man: Får vi vara med i den västeuropeiska integrationen? De säger all de nu inser vad de har förlorat genom att isolera sig i stelhet, byråkrati, korruption, fattigdom, nöd och en ekologisk kris som överstiger allt som kan åberopas från något västeuropeiskt land.

PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Ja, jag lyssnar på vad de säger i Budapest. Jag var där i går. Vad de vill är bl.a. att få komma med i EFTA. Däremot varken kan eller vill de komma med i EG. EFTA vill de som sagt emellertid gärna komma med i. Men vad svarar den svenska regeringen då? Den svenska regeringen säger: Vänla, vänta. Vi skall först fixa våra relationer med EG. Delta är del besked regeringen har givit. Regeringen har givit ungrarna och polackerna kalla handen när dessa har velat närma sig EFTA.

Finansministern tycks tro att miljöpartiet är motståndare till utrikeshandel. Då förstår jag att han inte begriper vad vi håller på med. Vi är däremot motståndare till att man måste ändra de svenska grundlagarna och på det sättet beröva finansministern all makt. Nu säger finansministern här att regeringen tänker fortsätta att driva sin egen arbetsmarknadspolitik. Men det är precis del som ni inte kommer att kunna göra. I Dagens Industri står att när alla gränser avskaffas skall alla strömmar av kapital och människor komma atl gå till de fördelaktigaste länderna och utarma övriga länder. Denna beskrivning ges av Dagens Industri. Hur skall regeringen kunna föra en egen arbetsmarknadspolitik när ni är bundna av EG?

Överläggningen var härmed avslutad.

4§ Svar på fråga 1989/90:162 om skyldigheten att betala avgift till arbetsmiljöfond

Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Elisabeth Persson har frågat mig om jag har för avsikt att föreslå en ändring av ideella organisationers skyldighet att betala arbetsmiljöavgift.

Arbelsmiljöavgiften är en arbetsgivaravgift som utgår med 1,5 % av av-

Prot. 1989/90:30 giftsunderlagel för ersättningar som utges under perioden september 1989-

21 november 1989 december 1990. Avgifisskyldighelen omfattar alla som betalar arbelsgivar-

[ avgifter. Influtna medel förs till en fond kallad arbelslivsfonden. Fondens

var pa frågor tillgångar skall användas för bidrag till rehabilileringsålgärder m.m. Bidrag

kommer all kunna sökas av samtliga arbetsgivare.

Beslut om arbelsmiljöavgiften fattades av riksdagen i juni i år. Jag är inle beredd all föreslå någon ändring i kretsen av avgiftsskyldiga,

ELISABETH PERSSON (vpk);

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret, men jag beklagar slutklämmen.

Jag skulle vilja ge en beskrivning av vad denna avgift kan innebära för en liten ideell organisation, kanske en handikapporganisation eller liknande. Dessa organisationer baserar sin verksamhel huvudsakligen på bidrag, kommunala eller andra. De kan inte räkna med att få bidragen uppskrivna för all så atl säga få ersättning för denna arbetsgivaravgift, eller rättare sagt denna nya avgift. Resultatet blir alUså atl dessa organisationer måste göra inskränkningar i någol annat sammanhang för atl få råd all betala. Samtidigt är det väl knappast så alt det är de ideella organisationerna som producerar en sådan arbetsmiljö som gör all del är risk att arbetsskador uppstår, Inle heller räknar dessa organisationer med att kunna få bidrag ur arbetslivsfonden.

Jag skulle vilja påstå att arbelsmiljöavgiften för de ideella organisationerna slår ungefär på samma sätt som Ivångssparandel gjorde i fråga om rikligt gamla, faltiga pensionärer. De förslår inle varför de skall betala denna avgift, de ser del som en extra pålaga, som de inte på någol sätt kommer all kunna få tillbaka i form av något stöd. Jag tror atl finansministern skulle vinna en förfärlig massa sympati bland dessa organisationer om man i fråga om dessa avgifter gjorde reträtt på samma sätt som i fråga om Ivångssparandel. Jag tror också atl del är så försvinnande små summor, som dessa ideella organisationer tillsammans drar ihop till arbetsmiljöfonden atl del knappast spelar någon roll.

Finansminister KJELL-OLOF FELDT;

Herr talman! Del är htet pikant alt höra en kommunist - om jag får kalla Elisabeth Persson för kommunist - stå och argumentera mol arbetsgivaravgiften, något som vänsterpartiet kommunisterna har omhuldat i alla tider och sagt borde höjas så myckel som möjligt.

Elisabeth Persson säger all de ideella organisationerna inte förstår varför de skall betala denna avgift. Men t.ex. handikapporganisationerna borde väl förslå del bättre än andra. Dessa organisationer har antagligen i sina led många människor som har skadats i arbetslivet, människor som är handikappade därför alt arbetsmiljön har varit dålig. Dessa borde alltså begripa del bättre än andra.

Låt mig på en punkt göra en korrigering av Elisabeth Perssons verklighets
uppfattning. Det är alltså möjligt att kompensera verksamheter som är bero
ende av statsbidrag, däribland handikapporganisationerna, i de fall där bi-
6 dragen huvudsakligen beslår av lönemedel.

ELISABETH PERSSON (vpk):

Herr talman! Finansministern får kalla mig precis vad som helst. Det gör ingenting.

Jag vill påpeka atl del naturligtvis är arbelsmiljöavgifterna jag talar om, inle arbetsgivaravgifterna. Jag trodde della framgick av frågan.

När förslaget om arbetsmiljöavgifterna kom föreslog vänsterpartiet kommunisterna att kommuner och ideella organisationer skulle undantas från delta. Nu riktar jag in mig på frågan om de ideella organisationerna eftersom denna avgift för dem slår mycket snett. Det är fullständigt självklart att man inom dessa organisationer vet om atl andra miljöer förorsakar arbetsmiljöskador. Men jag tror inle all de håller med om att de själva skulle bidra lill en så dålig arbetsmiljö att arbetsskador uppslår. Deras problem är alltså att de måste betala denna avgift för att bidra till, atl man på annal håll skall åtgärda de problem, som dåliga arbetsmiljöer har förorsakat.

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1989/90:186 om tullverkets verksamhet i Arjeplog

Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Bengl Hurtig har frågat civilministern om han vill medverka till atl tullverkets verksamhet i Arjeplog förstärks i stället för försvagas. Arbetet inom regeringen är så fördelat atl det är jag som skall svara på frågan.

Som Bengl Hurtig känner till pågår för närvarande en organisationsöversyn hos tullverket som syftar lill all anpassa verksamheten lill de förändrade förutsättningar för denna som kan förutses under 1990-talel. Del handlar då främst om datoriseringen av tullprocedurerna, det fortsatta europeiska iniegrationsarbetel och utvecklingen inom narkotikabekämpningens område, Generaltullslyrelsen har i uppdrag all avge en rapport om översynsarbelet till regeringen under maj 1990. Innan det ens finns något förslag om eventuella ändringar i tullorganisationen tycker jag alt del är för tidigt att uttala mig om hur tullverksamhelen i just Arjeplog kan komma all förändras.

BENGT HURTIG (vpk);

Herr talman! Jag får tacka för svaret.

Vi erkänner ju alla marknadsekonomins fördelar. Ell inslag i marknadsekonomin är all kapitalel söker sig dit där del ges mest avkastning. Del lär kallas för optimal resursallokering. Detta sökande är enligt min mening inte alllid förenat med den största nyttan.

Narkotikahandeln tillhör de branscher där avkastningen på kapitalel i genomsnitt är myckel hög. I USA antas omsättningen av narkotikahandeln ha gått förbi omsättningen i handeln med oljeprodukter. I många länder är denna handel fortfarande kriminell. I den internationella debatten hävdar emellertid en del ekonomer och politiker alt narkotikahandeln bör släppas fri. Elt skäl till della skulle vara alt samhällets kostnader för bevakning av knarkhandel, rättsväsende och fängelse skulle kunna minska. Jag förutsätter

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar på frågor

atl del inle är sådana tankar man umgås med när man nu överväger att dra in tullbevakningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1989/90:202 om åtgärder mot inflationen

Finansminister KJELL-OLOF FELDT;

Herr talman! Lennart Brunander har frågat mig om jag är beredd att ta krafttag mot inflationen, bl.a. genom att stimulera priskonkurrens inom handeln.

Regeringen vill attackera inflationen på bredast möjliga front. Vår strävan mot ökad konkurrens och bättre fungerande marknader samt den strama finanspolitiken har medfört att vinstmarginalerna inom den skyddade sektorn krympt de senaste åren.

Regeringen kommer till våren alt lägga fram en proposition om en ny livsmedelspolitik, vars syfte bl,a, är atl minska regleringarna, stimulera konkurrensen och dämpa inflationen.

Regeringen har vidare tillsatt en utredning med uppgift att lämna förslag lill en förstärkt konkurrenspolitik, livsmedelssektorn är här särskilt föremål för analys.

Till detta skall nämnas all regeringen avser att genomföra en långtgående skaltereform som leder lill ökad effektivitet, mindre lönestegringar och stimulerat arbetskraftsutbud. Därigenom skapas förutsättningar för en lägre inflationslakt.

LENNART BRUNANDER (c);

Herr talman! Bakgrunden till min fråga är det anförande som finansministern höll i Bollnäs för någon vecka sedan. Finansministern diskuterade och jämförde den som han uttryckte sig hemska inflationskurvan med övriga industriländer. Denna kurva skulle man då klara av genom alt avreglera jordbruket och på så sätt få ned inflationen. Finansministern vill alltså sätta bönderna vid skampålen när haii egentligen själv borde ha stått där.

Bakgrunden till finansministerns påstående var den Sohlmanska gruppens beräkningar på kostnadsslegringar på jordbruksprisreglerade livsmedelsprodukter mellan 1980 och 1988. Index var då 115 när övriga livsmedel hade index 80. Del som döljer sig bakom dessa siffror är någol helt annat. Det är inte i första hand de livsmedel, som är prisreglerade, som står för dessa kostnadsslegringar. Ser man på det pris som bonden får är index 66. Reellt sett innebär del alt bonden har fått en sänkning med 6 % i förhållande till kostnaderna under denna tid. Går man ett steg vidare och ser på de varor, som är utanför det prisreglerade området finner man alt index är 93. Där finns det en kostnadsökning på 9 %. Ser man vidare på förädlings-, grossist-och delaljhandelsleden har vi index på 115, vilket innebär en kosinadssteg-ring på 22 %. Det är inom dessa områden som vi har haft de slora kostnadsstegringarna under denna lid och som inle heller har förändrats därefter.

Delta visste man redan 1983 i den uiredning som gjordes om en ny livsme-

delspolitik och som låg lill grund för de livsmedelspoliliska besluten 1985.     Prot. 1989/90:30
Då lovade regeringen att se över detta område. Men det har av olika skäl     21 november 1989
inte blivit av.                                                                ~

Livsmedelssubventionerna har också spelat en viss roll i det här samman- P f 8

hanget. Priserna har höjts, men inte särskilt mycket. Även när det gäller grönsaker har del skett en sådan utveckling, och del området är inte prisreg-lerat.

Eftersom finansministern tar upp frågan om skatterna i sitt svar skulle jag vilja fråga om inle man kunde sänka skatten på maten. Det är ett bra sätt atl minska på livsmedelskostnaderna.

Finansminister KJELL-OLOF FELDT;

Herr talman! ... och öka kostnaden för kläder och andra förnödenheter. Det är så centerpartiet vill ha det.

Jag tror inle all Lennart Brunander var i Bollnäs och lyssnade på mig. Jag hängde inte ut någon vid en påle. Om vi tar bort livsmedelsposten ur vårt konsumentprisindex, finner vi att vi inte har haft en snabbare prisstegring i Sverige än i övriga industriländer Detta visar alt vi på detta område har elt problem, och problemen finns förvisso inom hela sektorn.

Jag måste få ställa en fråga tillbaka till Lennart Brunander. Försvarar ni i centerpartiet ell system som har gett bönderna sämre betalt, minskal deras inkomster och kraftigt ökat priserna för konsumenten? Om detta är en beskrivning av resultatet av den nuvarande jordbruksregleringen, livsmedelspolitiken, konkurrensförhållandena osv. tycker jag atl behovet av en reform är myckel stort. Vi borde då kunna enas om atl denna reform brådskar så att även landets bönder skall kunna få en chans atl vara med i den välfärdsutveckling som vi hoppas att 90-talel skall ge.

LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Det är riktigt som finansministern säger att det brådskar med en reform på jordbrukets område. Vi behöver fakliskl en jordbrukspolitik. Det har vi saknat under de senaste åren. Men när finansministern säger alt det är avregleringar som skall lösa inflationsproblemen, är det ju så all säga, att sälla ul bonden som finns inom detta reglerade område vid pålen. Men det är inte den delen av malkoslnaderna som har ökat mest, utan del är den del som följer därefter.

Vi har haft en ganska bra skörd av grönsaker i år. Men bekymret för odlarna är att betalningen till dem har gått ner. Trots detta har priset i butiken ökat med 13 %. Att bara ta bort prisregleringarna löser alltså inte problemet. Vi behöver ett system, där bonden får bättre betalt så all han kan leva, men där samtidigt matpriserna inle stiger för kraftigt så atl konsumenterna får betala orimliga priser. Men detta löser man inle bara genom avreglering enligt den modell som inte vare sig Sohlman eller finansministern nu vill ha.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar på frågor

7 § Svar på fråga 1989/90:222 om åtgärder för att hindra fortsatta räntehöjningar

Finansminister KJELL-OLOF FELDT;

Herr talman! Karl Hagström har frågat vilka åtgärder som kan behövas för atl undvika en fortsatt ökning av räntorna i Sverige.

Lål mig först slå fast att penningpolitiken sköts av riksbanken och finanspolitiken av regeringen. Kortsiktiga ränteflukluationer är därför en fråga för riksbanken. Överhettningen i den svenska ekonomin har lett till en rad besvärligheter, däribland en inflationslakt som avviker från många konkurrentländers. Inflation leder i sin tur till en rad problem inom landet och mellan Sverige och omvärlden. Utan administrativa regleringar återspeglar marknadsräntorna de inflationsproblem som vi ställs inför.

Del säkraste sättet att få ned räntenivån är att bekämpa inflationen på elt trovärdigt sätt. De lönekoslnadsökningar som redan har inträffat är ett allvarligt hol i den kampen, I en sådan situation får finanspolitiken en större betydelse än annars. En stram budget är då ell självklart inslag, 1 budgetarbetet ställs vi inför många svåra överväganden som kräver alt regeringen tar sill ansvar. Några dyrbara reformer kan det inle bli tal om. För all en sådan politik skall vara möjlig är det viktigt atl man också i den här församlingen känner ett ansvar för landet och accepterar kortsiktigt impopulära förslag.

Vid sidan av stabiliseringspolitiken torde olika slruklurpolitiska åtgärder mera långsiktigt påverka ränteläget i positiv riktning. Skaltereformen gynnar arbete och tillväxt. Anpassningen till EG, avregleringen av finansmarknaderna, den förestående avregleringen av jordbruket och en pågående översyn av konkurrensförhållandena är andra exempel på åtgärder som är ägnade all långsiktigt förbättra den svenska ekonomins funktionssätt. Därigenom skapas också förutsättningar för alt få bukt med dagens räntenivåer.

KARL HAGSTRÖM (s);

Herr talman! Jag får tacka finansministern för svaret. Oron är emellertid stor hos villa- och bosladsrättsägare för hur bankerna kommer att reagera på inflalionsprognoser med anledning av den kommande skaltereformen. Del i sig innebär väl alt man slänger ved på inflationsbrasan? Om man jämför Sverige med omvärlden, finner man all Sverige ligger högst i fråga om räntor på bostadslån med sina 12-13 %. I Tyskland, Frankrike och Holland är räntan på bostadslån 7,6-9 %.

Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Jag tycker atl del som Karl Hagström nu säger bekräftar det som jag sade om grundproblemen. Del är riktigt att räntorna i Tyskland och Holland är ungefär 5 procentenheter lägre än i Sverige, men det är också inflationen. Det innebär alltså alt realräntan i Sverige inte är så mycket högre än den är i dessa länder.

Jag kan emellertid hålla med om en sak som Karl Hagström nämnde, nämligen all i den mån man nu tolkade prognosen för konsumentprisindex 1990 som elt uttryck för alt inflationen i Sverige tilltar är det fel. Prognosen för 1990 är 8 %, men 2,5 procentenheter av delta är en direkl följd av alt man

räknar med atl riksdagen inom kort skall falla beslut om elt antal skalteför-, ändringar, som innebär att höjda indirekta skatter mer än väl motsvaras av sänkta direkta skatter. Om man räknar bort effekterna av skalleomläggningen kommer inflationen 1990, enligt de prognoser vi nu har, att vara ungefär 1 procentenhet lägre än i år. Om marknaden hade tolkat den signalen på ett riktigt sätt hade man inte behövt höja räntorna. Men uppenbarligen finns del trots delta en oro för den långsiktiga utvecklingen, som har lett till atl obligationsräntorna har stigit, och sedan har andra institut följt efler och höjt räntorna. Del var denna oro som återspeglade sig i ränteutveckhngen. Jag måste göra bedömningen alt den enda utväg som vi på sikt har för att få ned den höga räntenivån faktiskt är atl göra Sveriges möjligheter all bemästra inflationsproblemen ordentligt trovärdiga.

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1989/90:146 om åtgärder mot vissa telefontjänster

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr talman! Gudrun Schyman har frågat mig om jag avser alt vidta några åtgärder för all förhindra oseriös lelefonrådgivning inom social- och sjukvårdsområdena med anledning av televerkets nya s.k. 071-tjänsler.

De personer som kommer att driva nämnda rådgivningsverksamhet är läkare och hör därmed lill hälso- och sjukvårdspersonalen. De är i sin verksamhel underställda socialstyrelsens tillsyn. Jag har inhämtat atl socialstyrelsen redan har varit i kontakt med de ansvariga läkarna och atl styrelsens avsikt är alt noga följa hur verksamheten bedrivs och utformas. Socialstyrelsen har som tillsynsmyndighet olika möjligheter all ingripa om detta skulle visa sig vara motiverat.

Rådgivningen på social- och sjukvårdsområdena skall enligt vad jag har inhämtat bedrivas på försök till utgången av februari månad nästa år. Jag utgår från att socialstyrelsen vid den tidpunkten tar del av erfarenheterna av rådgivningsverksamheten.

Mot denna bakgrund är mitt svar lill Gudrun Schyman att det inle finns skäl för mig alt vidta några åtgärder med anledning av den verksamhet som frågan avser

GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Herr talman! Jag skall be atl få lacka så myckel för svaret som jag tolkar som positivt, eftersom del inle bara är vi från vpk som har reagerat mol att denna verksamhel har satts i gång. Jag hade en diskussion med kommunikationsministern om denna verksamhel, och jag frågade honom om han ansåg att det var televerkets uppgift att ägna sig ål delta. Då yppade han i förtroende alt han för sin personliga del inte skulle anlita denna typ av sjukvårdsverksamhet, eftersom han ansåg att den inle var seriös. Han ansåg atl man inte kunde få besked om sjukdomar genom en telefonlur. Delta skulle dessutom kosta 25 kr. per minut.

Jag tror atl del är många som reagerar på detta sätt och som dessutom

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svarpåfrågor

anser atl denna verksamhel är mycket osmakhg i ett läge, när det finns stora svårigheter inom sjukvården och när människor har svårt att få den service, som de behöver. Och just i detta läge dyker denna verksamhet upp, som åtminstone jag skulle vilja kalla oseriös, och som människor som kanske känner sig pressade dessutom får betala mycket pengar för.

Jag är glad över atl socialstyrelsen har fått i uppdrag atl granska denna verksamhet. Och jag förmodar alt del resultat som socialstyrelsen kommer fram till visar att denna sjukvårdsverksamhet inte är seriös. Jag skulle nalurliglvis vilja ha socialministerns syn på denna verksamhel, om socialministern i ett läge när han känner sig dålig eller nedstämd skulle vilja ringa till en läkare eller en kurator för att få en konsultation för 25 kr. resp. 20 kr. per minut.

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr talman! Jag vet inte om det är av så stort allmänt inlresse hur jag personligen skulle göra i en sådan situation, men jag kan säga att jag inte i första hand skulle vända mig till denna service. Vi vet ju att det finns sjukvårdsupplysning, vårdcentraler och mottagningar inom öppenvården, som man kan vända sig lill om man har problem av detta slag. För egen del skulle jag inle utnyttja denna, även enligt min mening, dyra service som erbjuds. Men del är frivilligt atl vända sig till denna service, och vi får se hur den utvecklas. Som jag sade i svaret är detta en försöksverksamhet som kommer alt följas av socialstyrelsen. Vi får därför avvakta detta tills vidare.

GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Då skulle jag vilja ställa följande fråga lill socialministern: Vilka resultat skulle socialministern anse vara så pass positiva att del finns anledning atl låta denna verksamhet fortsätta?

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr talman! Del anser jag att jag inle har anledning alt la ställning till. Detta är ju ell privat initiativ - några läkare har startat denna verksamhel. Jag vill inte ge några rekommendationer om hur denna verksamhet skall se ut för alt få fortsätta. Jag vill för min del avvakta hur försöksperioden utfaller. Då får man göra en bedömning av om del finns anledning för regeringen att vidta några åtgärder.

GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Anledningen till atl jag ställde denna fråga är atl jag är mycket oroad över att man vid denna utvärdering kommer att se, att ett mycket stort intresse har visats för denna verksamhel genom all många människor har ringt och ansett sig ha behov av den på grund av att sjukvårdsupplysningen eller den vårdcentral, som dessa människor borde ha vänt sig till inle har haft möjlighet att ta emot dem. Detta i sin tur beror ju på, som vi vet, atl det salsas för litet pengar på denna del av samhället. Därför kan detta privata initiativ framstå som en räddare i nöden. Jag hoppas att den bedömning som socialstyrelsen kommer atl göra, och som socialministern förmodligen kommer atl la del av, inte kommer att grunda sig enbart på rent kvantita-

liva bedömningar utan all man även gör en seriös kvalitativ bedömning av utfallet av den undersökning som kommer alt göras av verksamheten. Jag hoppas all socialstyrelsen kommer atl dela socialministerns uppfattning att detta inle är elt riktigt sätt alt arbeta på när man bedriver sjukvård. Det är inle heller detta som vi patienter vill ha.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svarpåfrågor

9 § Svar på fråga 1989/90:154 om ökade vårdresurser för unga kvinnor som lider av anorexia eller bulimia

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr talman! Margitta Edgren har frågat mig om vilka åtgärder jag är beredd atl vidta med anledning av atl vårdresurserna för unga kvinnor med anorexia eller bulimia är helt otillräckliga.

Del är sjukvårdshuvudmännen som enligt hälso- och sjukvårdslagen har del grundläggande ansvaret för alt planera vården så att olika patientgruppers vårdbehov kan tillgodoses. Anorektiker och bulimiker kan få sina vårdbehov tillgodosedda på många håll inom vården. De problem som finns för patientgruppen sammanhänger sannolikt inte med någon allmän brist på resurser inom det aktuella vårdområdet som helhet. Förändringen mot en mer decentraliserad organisation inom den psykiatriska vården kan emellertid ha inneburit vissa risker för alt vården av olika avgränsade grupper av patienter inte får tillräcklig uppmärksamhet lokall. Anorexia och bulimia har nämnts som exempel på sjukdomar där sådana risker kan finnas.

Regeringen beslutade i maj 1989 atl tillkalla en särskild utredare med uppgift alt föreslå olika åtgärder för att uppnå en förbättrad och effektivare vård för psykiskt störda. Ett område som utredaren skall behandla gäller behovet av specialiserade verksamheter. Enligt vad jag erfarit kommer utredaren atl överväga frågor om organisationen av anorexi- och bulimivården i detta sammanhang. Jag kan vidare informera om atl socialstyrelsen avser att utarbeta en enkät till sjukvårdshuvudmännen om patienter som vårdas för anorexia och bulimia inom den barnspykialriska vården.

I avvaktan på utredningsresultatet övervägs inle för närvarande några särskilda åtgärder från regeringens sida i fråga om vårdresurser för anorexi- och bulimivården.

MARGITTA EDGREN (fp):

Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret. Jag vill starkt betona att jag inte är ute efter att bara kritisera, utan jag vill att dessa bortglömda tonårssjukdomar verkhgen kommer upp på dagordningen. De patientgrupper som socialministern lalar om är lill 90 % tonårstjejer mellan 14 och 17 år. Del finns I I-åringar och 40-åringar som insjuknat i dessa sjukdomar. Jag tar upp frågan därför alt jag har vänner som har barn med dessa sjukdomar. Jag stöter på mammor och pappor som hemma har ell apatiskt svältande barn som inle ens orkar gå själv ur sängen. De upplever sig hell utlämnade och ensamma, övergivna av sjukvårdssystemet. När de oupphörligen trycker

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar på frågor

på sjukvårdspersonalen får de svaret alt det inle finns några platser. I Stockholms läns landsting är väntetiden ett år. Efter det alt jag ställt frågan har jag fått flera brev, bl.a. från en 38-årig kvinna som lidit i 25 år.

Jag tycker alt svaret är en aning okänsligt, utan insikt om att 500 flickor per årskull insjuknar i anorexia och 500 i bulimia. Docent Sten Theander i Lund har gjorl en 30-årsuppföljning- han är den i Sverige som mest sysslar med dessa sjukdomar. Det visar sig att i de svåra fallen är det 18 % som efter 30 år dör. Antingen dör de av anorexia eller bulimia eller har de tagit livet av sig.

Jag har tagit upp frågan därför atl jag tycker att dessa sjukdomar inle får glömmas bort när vi gör prioriteringar och diskuterar hur pengarna skall användas inom sjukvården. Jag tror inte atl del är hell meningslöst att vi tar upp frågor i riksdagen. Vi skall inle underskatta all de frågor som las upp här ändå anses så vikliga i sjukvårdssystemet att de sedan verkligen prioriteras.

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Jag tvivlar inte alls på att problemen med självsvält och hets-ätning kan få allvarliga konsekvenser. Jag delar Margitta Edgrens uppfattning alt problemet förtjänar en ökad uppmärksamhet. Men vi brukar inle vare sig från riksdag eller från regering uttala oss om vilka olika prioriteringar som sjukvårdshuvudmännen skall göra. De skall göras utifrån de förutsättningar som gäller inom varje sjukvårdsområde. Är resurserna på detta område otillräckliga, exempelvis inom Stockholms läns landsting, är det landstinget som skall se över sina resurser och göra en förnyad bedömning.

Jag tycker inte atl svaret är utslätat. Det framgår av det, att socialstyrelsen kommer att ägna frågan en ökad uppmärksamhet. Det är tillsynsmyndigheten som gör det. Dessutom kommer frågan atl behandlas inom en uiredning som har påbörjats.

MARGITTA EDGREN (fp);

Herr talman! Tack för det. Dessa ungdomar förlorar faktiskt 6-12 år av den allra viktigaste liden i sitt liv då de skall utbilda sig, skaffa sig en partner, ulveckla identitet och personlighet. Men vi har alldeles för litet brytt oss om dem.

Jag tog sjukvårdsresurserna i Stockholms läns landsting som exempel därför atl jag nyss såg en uiredning angående Stockholm. Men resurserna är knappa över hela landet. Del finns bara en klinik i landet som är hell specialiserad på detta. Men vi borde kunna diskutera delta som regionspecialitet. Vi skulle kunna diskutera kliniker där man lar emot ungdomar oavsett ålder, och vi skulle kunna diskutera hur man kan föra ul kunskap om dessa sjukdomar i skolan för att tidigt ta tag i de ungdomar som ser ul atl svälla sig.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1989/90:192 om examinationen av språkprov för vissa flyktingar

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr talman! Margitta Edgren har frågat utbildningsministern om vilka åtgärder han är beredd alt vidta för alt ge examinalionsuppdrag även lill Lund när del gäller att genomföra språkprov för flyktingar med utländsk medicinsk utbildning. Arbetet inom regeringen är så fördelat alt del är jag som skall svara på frågan.

Socialstyrelsen disponerar medel för atl anordna kurser m.m. för hälso-och sjukvårdspersonal med utländsk utbildning. För att den som genomgått utbildning utomlands skall kunna få kompelensbevis för elt yrke inom hälso-och sjukvården krävs enligt gällande bestämmelser att han har för yrket behövliga språkkunskaper. Socialstyrelsen har uppdragit ål föreningen Kursverksamheten i Uppsala all bl.a. anordna obligatoriska språkprov för olika vårdyrkesgrupper.

Man måste ställa höga krav på invandrarnas språkkunskaper när det gäller yrken som läkare, sjuksköterska, sjukgymnast m.fl., eftersom del är vikligl att patienterna obehindrat kan kommunicera med hälso- och sjukvårdspersonalen. Enligt socialstyrelsen har de språkprov som föreningen Kursverksamheten i Uppsala anordnar en nivå och en yrkesinriktad profil som del inte finns någon motsvarighet till på annat håll. Jag avser därför inte all vidta några åtgärder, som innebär en omprövning av nuvarande ordning.

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar på frågor

MARGITTA EDGREN (fp):

Herr talman! Tack för svaret, socialministern. Det är synd att man inte kan tänka sig all pröva om. Man har ju nu utöver Uppsala Kursverksamhet även gett Kursverksamheten i Lund uppdraget alt se lill all invandrare och flyktingar som har medicinsk akademisk utbildning skall få en svensk legitimation. Del uppdraget har man alltså fåll, men man har inle fått uppdraget fullt ut - man får inle testa atl svenskkunskaperna räcker lill utan dessa skall testas i Uppsala. Sedan får testaren åka ner lill Lund. Del innebär krångel och byråkrati. Del innebär också all de som går igenom utbildningen, som fortfarande har svag självkänsla och som är oroliga för hur del skall gå blir ännu mera oroliga. Det är sådana unga män och kvinnor som just nu går utbildningen som har hört av sig och frågat: Varför skall vi testas av andra än av dem som vi har byggt upp ett förtroende för, som vi känner och som känner oss?

Jag tror inle all patienterna behöver bli lidande, även om man i Lund fick möjligheter alt testa språkkunskaperna. Där har man byggt upp en kompetens för sitt nya uppdrag, och man har sedan 60-talel ell uppdrag alt genomföra s.k. riksleslel när det gäller alla andra akademiker som skall få läsa vid universiteten i Sverige. Jag tycker atl det är synd atl inte socialministern vill bidra lill alt avkrångla det hela.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:30 11 § Svar på fråga 1989/90:200 om ändrade villkor för frivillig

21 november 1989 sjukförsäkring

Svarpåfrågor Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Elisabeth Persson har frågat mig om jag länker ta några initiativ för all ändra villkoren i den frivilliga sjukförsäkringen.

Den som är inskriven hos en allmän försäkringskassa, men inte är försäkrad för en sjukpenning som uppgår till minst del garantibelopp som gäller inom föräldraförsäkringen, dvs. 60 kr. per dag, kan teckna en frivillig sjukförsäkring. Försäkringsvillkoren ändrades i samband med att möjligheten till atl nyanslula personer lill den s.k. hemmamakeförsäkringen togs bort den 1 januari 1986. Då gjordes bl.a. en uppmjukning av den regel som sade atl endast en person som hade god hälsa fick teckna en frivillig försäkring. Uppmjukningen innebar att även den som inte kunde anses ha god hälsa fick möjlighet till ett försäkringsskydd vid sjukskrivning på grund av annan sjukdom eller skada. Bestämmelsen om atl man inte kunde försäkra sig för en sjukdom som inträffat innan försäkringen blev gällande bibehölls dock.

Vid bedömningen av om ett anmält sjukdomsfall har samband med en sjukdom som inträffat innan försäkringen trätt i kraft gäller en tvåårsregel. Har den försäkrade varit arbetsför under en Ivåårsperiod sedan föregående sjukdomsfall har han rätt till sjukpenning från den frivilliga försäkringen, utom i sådana fall då sambandet mellan de båda sjukdomsperioderna är uppenbart.

Försäkringsvillkoren inom den frivilliga sjukförsäkringen är utarbetade efler försäkringsmalematiska principer. Det är därför inle aktuellt atl ändra villkoren i den riktning Elisabeth Persson önskar.

ELISABETH PERSSON (vpk);

Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret. Men jag tycker att socialministern har missat "knäckfrågan". Den är nämligen: Varför tecknar folk en frivillig sjukförsäkring? Jo, det måste vara därför alt de inte har vanlig sjukförsäkring men vill ha möjlighet lill ekonomisk ersättning om de blir sjuka och då kanske behöver ekonomisk förstärkning.

Jag har i min fråga exemplifierat hur en frivillig sjukförsäkring kan se ut för en människa som har psoriasis. Jag tycker atl det är en ganska bra illustration. Bestämmelsen att man måste ha varit arbetsför under en tvåårsperiod för atl kunna få ersättning är ju fullkomligt orimlig för en som har psoriasis.

Psoriasis är ju en sjukdom med tillfälliga skov. Man kan vara bra en lång tid för atl sedan plötsligt bli så dålig att man exempelvis inte kan utföra normala hemsysslor eller sköta barn. Därför är man i behov av en försäkring. Jag tycker verkligen att sådana intressen är synnerligen legitima och borde kunna tas lill vara.

Till största delen betalas den frivilliga sjukförsäkringen av försäkringsta
garna själva, för det handlar ju inte om ett understöd ulan man tecknar en
försäkring. Man betalar således en premie och förväntar sig att försäkrings
pengar skall utfalla i framtiden. Jag tycker att det vore bra om socialminis-
16 tern kunde tänka sig atl frångå de försäkringsmalematiska principerna och i

stället ta med litet mera normala vardagsbehov i fråga om bedömningsgrunden för den frivilliga sjukförsäkringen.

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Jag är nog inte beredd att gå längre än man gjorde i och med uppmjukningen av regelsystemet 1986 i samband med att den s.k. hemmamakeförsäkringen ändrades.

När det gäller just psoriatiker vill jag upplysa om att regelsystemet tydligen tillämpas så, att rätten atl teckna en frivillig sjukpenningförsäkring inte förändras om sjukdomen varit latent i så måtto alt den inte har gjorl honom eller henne arbelsoförmögen under den senaste tvåårsperioden. Om sjukdomen inle har inneburit så allvarliga men atl vederbörande blivit arbelsoförmögen har även psoriatiker möjlighet alt teckna en frivilhg försäkring. Så, tillämpas tydligen det nuvarande regelsystemet. Men att regeringen skulle la initiativ till en ändring av regelsystemet vill jag inle ställa i utsikt,

ELISABETH PERSSON (vpk):

Herr talman! Både jag och de människor som drabbas av psoriasis tycker att villkoren är alldeles för hårda. Jag tänker då på tvåårsregeln. Skoven för sjukdomen psoriasis är i allmänhet inte så långa. Men å andra sidan inträffar återfall tidigare. Kanske vore det nu dags för en utvärdering för alt man skall kunna komma fram lill dels hur många det är som tecknar en sådan här försäkring, dels hur många det är som drabbas i detta sammanhang. Det tror jag vore vettigt. Jag inser all det finns vissa problem och att det behövs en viss karensfid - del är hell klart. Men jag tror alt reglerna får väldigt olyckhga konsekvenser i dag, och det är redan ganska utsatta grupper som drabbas.

Överiäggningen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar på frågor

12 § Svar på fråga 1989/90:201 om åtgärder för att förhindra viss användning av privata patientregister

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr talman! Margö Ingvardsson har ställt följande fråga till mig; Kommer regeringen att agera så, att patientregister inte kan missbrukas på det sätt som City Akuten i Stockholm gjort?

Enligt uppgift finns hos City Akuten ett databaserat patientregister. Datainspektionen, som enligt dalalagen har tillsyn över sådana register och deras användning, har begärt in yttrande från City Akuten med anledning av de brev som nyligen har skickats ut därifrån till patienter.

Innan datainspektionens utredning och ställningstagande i ärendet föreligger är jag inte beredd att uttala mig om huruvida regeringen bör ta något initiativ med sikte på sådana förhållanden som Margö Ingvardsson har åberopat.

2 Riksdagens protokoll 1989/90:30

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar på frågor

MARGO INGVARDSSON (vpk);

Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret.

Bakgrunden lill min fråga är alt City Akuten har skickat ett brev lill sina patienter som är både osmakligt och osakligt. Man har använt patientregistret, och man börjar brevet med att hänvisa till en undersökning där City Akuten har fäll myckel beröm av stockholmarna och där landstingets vårdmottagningar fått dåliga omdömen. På City Akuten menar man att den här undersökningen skulle ha retat makthavarna i landstinget så, att dessa har beslutat om atl la bort möjligheterna lill besök hos City Akuten. Det är alltså hell osaklig information. Man försöker också påverka patienterna atl agera politiskt.

Jag måste med en gång erkänna att jag har levt i tron alt patientregister, ungefär som patientjournaler, på någol sätt skulle vara skyddat från otillbörlig användning. Men så är tydligen inle fallet.

Socialministern hänvisade i sitt svar lill all datainspektionen skall göra en översyn. Men min fråga gäller inle bara dalabaserade patientregister utan också patientregister över huvud taget - del kan ju röra sig om mindre patientregister som inle ligger på data. Finns del alltså inle något skydd i lagen som innebär all patientregister inle får användas hur som helst?

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr talman! Den sista frågan vill jag inle på rak arm svara på - alltså om huruvida del finns något skydd i lagen för patientregister i allmänhet, alltså även små register som, föreställer jag mig, privatiäkare kan föra över sina patienter. Men del var inte del som fråga ursprungligen gällde, utan frågan gällde City Akulens begagnande av sill register. Den frågan faller uppenbarligen under datainspektionen. Det kommer alltså atl ske en utredning i och med all dalainspektionen har begärt ett ytirande.

Till frågan hur del förhåller sig med andra register och användningen av dessa får jag återkomma i ett annat sammanhang. Del är i och för sig också en intressant fråga.

Vad det är för lagstiftning som omfattar dessa register vill jag, som sagt, inte på rak arm svara på.

MARGO INGVARDSSON (vpk);

Herr talman! Jag är myckel nöjd med att dalainspektionen skall granska del sätt på vilket just City Akuten använder sitt register. City Akutens agerande och dess sätt all använda patientregister väcker vissa farhågor för framtiden. Jag har litat på att läkarna haft egna eliska regler som de handlat efler. Men om del här skulle peka på nya användningsområden vad gäller patientregister - dvs. att man får använda dessa för politisk påverkan eller kanske för all sälja till någon firma som marknadsför sjukvårdsvaror och att man då kan hitta kunder direkt i patientregister - anser jag nog att det finns ett behov av all skydda patientregislren för sådan hantering. Jag är dock nöjd om socialministern lovar alt se över della område och att, om det visar sig finnas sådana brister som jag har pekat på, återkomma lill ärendet.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1989/90:206 om rabattering av visst läkemedel Prot. 1989/90:30

21 november 1989
Socialminister SVEN HULTERSTRÖM: ] ]

Herr talman! Barbro Westerholm har frågat mig om regeringen avser att var pa frågor acceptera raballering av läkemedlet "Regaine", som nyligen registrerats mol androgenl håravfall, samtidigt som man ifrågasätter kostnadsfriheten för medel mot sockersjuka.

Grundregeln för att ett läkemedel skall kunna inköpas till nedsatt pris, dvs. omfattas av den s.k. läkemedelsrabatleringen, är all läkemedlet förskri-vils av läkare eller landläkare på grund av sjukdom. Från rabalteringen får regeringen göra undantag för elt visst läkemedel eller en viss grupp av läkemedel. Sådanl undantag har gjorts i fråga om vissa hoslhämmande och slemlösande läkemedel. Frågan om huruvida del finns skäl atl undanta även "Regaine" från denna rabattering bereds för närvarande inom socialdepartementet. Med hänsyn till vad som därvid framkommit vill jag meddela atl jag är beredd alt föreslå att "Regaine" undantas från läkemedelsrabatleringen fr.o,m. år 1990.

BARBRO WESTERHOLM (fp);

Herr talman! Jag får tacka socialministern för svaret.

Del här kan lyckas vara en litet udda fråga. Men del kan ligga myckel pengar i detta. Det handlar ju om elt vanligt tillstånd. 12 % av våra 25-åriga män har nämligen bekymmer med håravfall. För 40 % av män i 30-40 års ålder, för 50 % av män kring 50 och för 60-70 % av äldre kan detta vara ett bekymmer. Totalt har vi i dessa åldersgrupper kanske 2,8 miljoner män.

Del handlar således om ett preparat med en behandlingskostnad per månad om 244 kr. Behandlingstiden är från 24 veckor och upp till två år - i vissa tall kanske längre. Det handlar om en årskostnad av 2 900 kr. - för staten kanske 2 600 kr.

Under de nio första månaderna i år - preparatet registrerades i våras - har 6 457 recipen skrivits ul lill män och 463 till kvinnor. Statens kostnad hillills har legal på 4-4,9 miljoner. Kostnaden kan alltså bli avsevärt högre.

Med tanke på hälso- och sjukvårdens ekonomiska läge, med vårdköer, ifrågasättande av kostnadsfriheten för insulin, osv., tyckte jag att Regaine skulle undantas från läkemedelsrabatleringen. Del tycker socialministern också, och då är vi överens.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1989/90:221 om försäkringskassornas redovisningssystem

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Marianne Jönsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser alt vidta för atl åsladkomma ett rättvisande redovisningssystem för försäkringskassorna.

Frågan föranleds av atl revisorerna i sina revisionsberättelser för försäk- 19

Prot. 1989/90:30 ringskassorna konstaterat atl möjlighet inte finns att, i tillräcklig omfattning,

21 november 1989 verifiera redovisningen avseende det centrala sjukförsäkringssystemet eller
I I alt stämma av genom sjukförsäkringsregistret genererade utbetalningar mot

var pa frågor försäkringskassans redovisning.

Med anledning av revisorernas påpekande pågår ett arbete där riksförsäkringsverket och riksrevisionsverket går igenom problemet och prövar möjligheterna atl finna en lösning på detta.

Socialdepartementet hålls fortlöpande informerat om det pågående arbetet. Om åtgärder från regeringens sida kan komma att erfordras för att finna en lösning på problemet är ännu för tidigt all avgöra.

MARIANNE JÖNSSON (c):

Herr talman! Tack för svaret!

Jag hade väntat mig atl socialministern skulle ha preciserat litet mera hur länge arbetet har pågått och hur långl det har kommit. Vi har inom försäkringskassan bara hört talas om att riksrevisionsverket och riksförsäkringsverket har haft en dialog. Som ledamot och vice ordförande i en kassa måste jag tala om atl vi betraktar detta som mycket allvarligt. När vi har en utbetalning på 5,4 miljarder och vi inte får revisorernas godkännande i den delen känns del myckel svårt alt vara styrelseledamot.

Revisorerna säger atl de inle kan verifiera redovisningen eller avstämma utbetalningarna mot kassans redovisning. Det är inte vårt fel, utan bristerna ligger i den stora centraldatorn i Sundsvall, för vilken riksförsäkringsverket är syslemansvarigt. Denna slora dator kan bara redovisa totalsummorna och kan inte splittra upp dem i delposter på olika kontor.

Vi tycker i styrelsen all delta är orimligt. Vi är ju ansvariga för verksamheten men kan inte på någol sätt påverka utformningen av redovisningssystemet så att revisorerna kan skriva att de har granskat förvaltningen och funnit den vara i sin ordning.

Det är inle första året som delta händer, utan det var likadant i fjol, och därför är vi nu mycket otåliga. Det framkommer i socialministerns svar att del är lika för alla kassor, och det förstår vi; alla går ju över stordatorn i Sundsvall.

Vi har då från styrelsen skrivit lill både socialdepartementet, riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket och vårt förbund, Försäkringskasseförbundel, och påtalat situationen. Vi kan inle vänta längre, och jag skulle vilja att socialministern talade om när det kommer ett nytt system, helst ett lokalt system.

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Jag kan i och för sig ha en viss förståelse för otåligheten,
eftersom denna fråga tydligen går flera år tillbaka i tiden. Vad jag nu kan
konstatera är att läget nu är det alt de båda myndigheterna tillsammans be
driver ett aktivt arbete för atl finna en lösning på problemet. Näsla avsläm-
ningstillfälle lär vara redan i denna vecka, och då kommer det troligen fram
ytterligare information om huruvida man kan komma överens om den fort
satta hanteringen.
20 Del finns därför inte på nuvarande stadium anledning för regeringen alt ta

något initiativ, utan vi får hoppas alt dessa myndigheter inom en inte alltför Prot. 1989/90:30

avlägsen framtid knäcker problemet på elt för båda parter tillfredsställande 21 november 1989
sätt. Om de inte klarar det får vi naturligtvis återkomma lill frågan om det ] [

behövs något initiativ från regeringens sida. P f 8

MARIANNE JÖNSSON (c):

Herr talman! Jag hade i detta inlägg tänkt fråga efter lidsplanen. När man har väntal så otåligt i flera år låter en vecka inte särskilt avskräckande, och därför kan jag lugna mig och försäkra mig om socialministerns stöd i denna fråga. De här båda verken behöver en påkörare. Vi kan inle som uppdragsgivare - jag är själv utsedd av regeringen - nöja oss med nuvarande tingens ordning.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1989/90:226 om Citygruppens fortsatta verksamhet

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Gudrun Schyman har frågat mig om regeringen är beredd att vidta några åtgärder för att säkra Citygruppens fortsatta verksamhet.

Citygruppen bedriver uppsökande och förebyggande arbete bland barn och ungdomar i Stockholms city. Sådant arbete är en kommunal angelägenhet.

Enligt uppgifter från socialroteln i Stockholm skall Citygruppen inte läggas ned. Gruppens arbete kommer alltså att fortsätta,

GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Jag skall be att få tacka för svaret.

Jag är mycket väl medveten om att delta är ett arbete som betraktas som en kommunal angelägenhet, men man kanske skall ta upp en diskussion om det verkligen skall vara det, med tanke på att Citygruppens verksamhet vänder sig till många ungdomar som bor långt utanför Stockholms kommuns område, framför allt långt utanför det distrikt som de nu tillhör och vars budget belastas. Det här är en diskussion som har förekommit under flera år, och inte minst personalen har ställt krav på att det skall tas ett övergripande ansvar för denna verksamhet.

Det som är problematiskt är att vi kan stå här i kammaren och ha stora debatter om det ökade våldet på gator och torg och om ungdomarnas situation, där alla kommer med mycket kloka och seriösa förslag, medan verkligheten ute på socialbyråerna och distrikten är sådan att del inte finns några pengar till verksamheten. Eftersom denna verksamhet inte är lagstadgad enligt de sociala lagarna är det den som man måste skära i.

Det är beklämmande att det var först efter det att nyheten kommit ut och
det började skrivas i tidningarna som halva löften gavs. Det är inte mer än
sä länge - det finns inga garantier för att verksamheten får vara kvar. Jag har
talat med personalen på Citygruppen så sent som på eftermiddagen nu i dag, 21

Prot. 1989/90:30 och de visste fortfarande inte om verksamheten skulle få vara kvar i obanlal 21 november 1989 skick. Det visar litet hur man ser på problemen.

Det är lätt alt komma med slora, vackra ord och säga atl det är viktiga

var pa frågor frågor, men när del kommer lill den ekonomiska politiken, som har utplund-

rat kommuner och landsting på pengar under så många år atl de tvingas skära i sådana verksamheter, måste man diskutera om del bör las ett övergripande ansvar för dessa frågor som kanske inle skall ligga kvar på kommunen.

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Den frågan kan naturligtvis diskuteras. Jag har en viss förståelse för atl Stockholms kommun anser all det inle är självklarl att de ensamma skall slå för finansieringen av en verksamhel som berör slörre delen av Stockholms län men även människor som kommer från helt andra håll i landet och uppehåller sig i Stockholms city. Del finns rätt myckel förnuft i arbetsfördelningen på delta område, som innebär atl ansvaret för atl lösa problemen ligger så nära verkligheten som möjligt. Del sambandet bör inle brytas.

Detta är en fråga som i någon mån berör samtliga storstadsområden, och det kan finnas skäl atl diskutera hur finansieringen av sådan här verksamhel skall ske. När jag får ett besked från Stockholms stadshus att verksamheten inle kommer att läggas ned utan korUmer all fortsätta, utgår jag från att det är ell riktigt besked och alt det är det som gäller.

GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Jag hoppas atl det är så, men det är beklagligt alt det beskedet inle har gått fram till personalen. Jag vet inle vad kommunikalionsstör-ningarna beror på, men personalen är alltså inle säker på alt det förhåller sig på detta sätt.

Jag noterar med viss tillfredsställelse att denna diskussion inte är främmande för socialministern. Del är alldeles rikligt alt problemen berör storstadsregionerna och inte bara Slockholm, även om Stockholm är mest utsatt. Det är också riktigt atl del inle bara gäller ungdomar från randkommunerna lill Stockholm ulan också ungdomar från hela landet, framför allt sommartid.

Det finns anledning atl la upp frågan om var del övergripande ansvaret skall ligga. Jag tycker, precis som socialministern, all det är förnuftigt att decentralisera beslutsfattandet för atl lösa problemen, men del måste också föras en förnuftig finanspolitik på centralt håll, så all del finns några medel atl spela med över huvud laget. Jag tror atl del saknas i delta fall. Vi får återkomma lill den diskussionen.

Jag noterar med tillfredsställelse all socialministern är intresserad av atl diskutera någon annan form av huvudmannaskap för just den här lypen av verksamheter.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1989/90:188 om begränsning av bygglovsplikten Prot. 1989/90:30

21 november 1989

Bostadsminister ULF LÖNNQVIST: ] ]

Herr talman! Agne Hansson har frågat mig vilka initiativ regeringen avser P f 8

all ta för alt intentionerna i plan- och bygglagen om ett förenklat och mindre delaljregleral bygglovsförfarande skall vinna tillämpning.

Del framgår av motiven till frågan alt det främst är två förenklingar i PBL som Agne Hansson tänker på. Den ena är kommunernas möjlighete alt undanta vissa åtgärder från krav på bygglov. Den andra är byggnadsnämndernas möjlighet all använda elt enklare förfarande i bygglovsärenden.

När det gäller undantag från kravet på bygglov är det riktigt atl den möjligheten använts endast i begränsad omfattning. Olika skäl anförs för della. Ett är att många kommuner på grund av del ökade bostadsbyggandet inte haft resurser att också ta fram detaljplaner och områdesbestämmelser, där kravet på bygglov minskas. Ell annal är atl en del kommuner beslutat att tills vidare salsa på en generellt förbättrad service och ett enkelt bygglovsförfarande i stället för att minska kravet på bygglov inom vissa områden. Ett tredje är alt kommunerna nu arbetar med atl la fram de översiktsplaner som PBL kräver, och som skall redovisas före den 1 juli 1990, och all det framför allt är i arbetet med dessa planer som del kommer att visa sig inom vilka områden lättnader i bygglovskravel kan genomföras.

När det gäller det enklare förfarandet i bygglovsärenden vill jag erinra om all vi fram till år 1991 befinner oss i ett övergångsskede då den gamla byggnormen fortfarande får tillämpas som alternativ lill plan- och bostadsverkels nybyggnadsregler, som ansluter till PBL. För närvarande genomförs en myckel omfattande utbildning av landets byggnadsinspektörer i de nya reglerna och den nya andan. Det är min förhoppning alt resultatet av utbildningen skall visa sig under nästa år.

Plan- och bosladsverket har lill uppgift atl följa ulvecklingen och förmedla kunskaper och erfarenheter samt vid behov la initiativ till förändringar beträffande bl.a. PBL och dess tillämpning. Ett resultat av detta är de förslag som redovisats i den proposition (prop. 1989/90:37) med förslag lill förenklingar i PBL som regeringen lämnade lill riksdagen i oktober.

Uppföljningen av PBL fortsätter nu. Bl.a. studeras hur möjligheterna till bygglovsbefrielse utnyttjats. En särskild utvärdering av nybyggnadsreglerna är planerad att börja i april. Näsla rapport kommer atl lämnas under hösten 1990.

Jag är lika angelägen som Agne Hansson om all PBL;s förenklingar skall slå igenom. Jag kommer därför atl följa ulvecklingen noga och när resultat föreligger från den av mig nu redovisade uppföljningen av PBL-lagstiftningen vidta de åtgärder som kan visa sig erforderliga för atl lagen skall få den tillämpning som riksdagen avsåg.

AGNE HANSSON (c);

Herr talman! Jag tackar bostadsminislern för svaret. Det var ett långt och analyserande svar.

Den nya PBL-lagstiftningen ger klara direktiv om all byggnadsnämnderna
skall underlätta och förenkla för den enskilde. Det framgår inle minst av 23

Prot. 1989/90:30 11 kap. 1 § andra stycket. Det verkar i praktiken på sina håll som om detta

21 november 1989 har haft myckel dålig genomslagskraft. Exempel på exempel kan jag rada

[ [ upp där byggnadsnämnder, stadsarkitekter och byggnadsinspektörer lever

rp frag r kvar i ett delaljreglerande och ett begränsande av den enskildes möjhgheter

att i den nya lagstiftningens anda få bestämma mer över hur hon eller han

vill utforma sitt boende och byggande.

Det finns naturligtvis olika skäl som man från byggnadsnämnderna kan anföra mot att följa förenklingen. Det har tagits upp i svaret. Detta kan vålla problem för många genom att de tvingas överklaga, byggtiderna blir längre och del fördyrar bygget.

Nu håller man på med tillämpningsföreskrifter. De skall ta form inom boverket. Det är viktigt att andan av förenkling och underlättande kommer till uttryck. Det är viktigt att man har klart för sig att man kan göra undantag när det gäller bygglov. Jag tycker att bostadsministern klart har gett uttryck för del jag bl.a. syflar lill med min fråga, atl vi skall vara med och förenkla. Bosladsministern har tagit upp detta i proposition 37, vilken han också nämnde. Där har han undantagit vissa saker. Jag vill fråga bostadsministern, fast det kanske är självklarl efter det förtydligande jag fick: Kommer övervägandena från departementet även i fortsättningen att ske i en anda av att undanta och förenkla?

Bostadsminister ULF LÖNNQVIST: Herr talman! Svaret är ja.

AGNE HANSSON (c):

Herr talman! Jag tackar för det förtydligandet. Jag tror att det är mycket viktigt all man ute i kommunerna nu uppfattar bostadsministerns vilja att förenkla, så att förenklingarna kommer till stånd. Tydligen krävs mer information, eftersom man, som jag ser del, inte har kommit längre. År i så fall bostadsminislern beredd att fundera i de termerna?

Bosladsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Som jag sade i svaret skall den arbetsgrupp för PBL-intro-duklion som finns leda en landsomfattande utbildning i PBL av främst byggnadsinspektörerna. Där tror jag all precis den anda som både Agne Hansson och jag är överens om all PBL-lagstiftningen har kommer att framgå ganska tydligt. Det är de människor som arbetar praktiskt med frågorna ute i våra kommuner som vi naturligtvis har anledning all ge utbildning och information. Det jag nämnde var ett exempel på detta.

AGNE HANSSON (c):

Herr talman! Jag tycker alt det är myckel bra alt dessa problem uppmärk
sammas i den utbildning som skall ske. Därmed borde man äntligen få de
här människorna att förstå att de måste börja länka i samma banor som vi
har gjorl i denna lagstiftande församling, när vi har velat få till stånd större
möjligheter för den enskilde att vara med och påverka sitt boende och sitt
byggande. Jag tolkar också svaret som alt bosladsministern även i fortsätt-
24 ningen är beredd att följa boverkets arbete och ge klara och entydiga direktiv

i den riktning som vi båda eftersträvar, nämligen att förenkla, underlätta och ge bättre möjligheter för den enskilde. Jag lackar för del.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar på frågor

17 § Svar på fråga 1989/90:199 om saneringen av "sjuka hus"

Bosladsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Annika Åhnberg har frågat mig om regeringens beslut om dispens från lånebestämmelserna för att sanera bostadsområdet Dalen är att betrakta som ett prejudikat och när regeringen avser att besluta angående stiftelsen Telgebostäders ansökan.

De saneringsprojekl som fåll särskilt ekonomiskt stöd har genomförts dels för att skapa bättre inomhusmiljö för de boende, dels för att öka kunskaperna om vilka saneringsåtgärder som bör väljas för att resultatet skall bli så bra som möjligt. Projekten är således också atl se som kunskapsinhämlning. Varje projekt har bedömts utifrån delta. Stödet till saneringen av bostadsområdet Dalen är ett sådant projekt.Beslutet är därför inte prejudicerande.

Regeringen har fattat beslut om stöd till stiftelsen Teigebostäder för sanering av ett bostadsområde i Järna.

ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Herr talman! Jag ber alt få tacka för svaret på min fråga. Herr ministern säger inte vilket beslut regeringen fattade när det gäller Teigebostäder. Jag utgår från att det var ett positivt beslut.

Allergier är ett stort problem i vårt samhälle. Vart tredje barn och var fjärde vuxen har drabbats av allergier eller överkänslighet. Det är två miljoner människor vi talar om. Besvären utgörs av eksem, astma, hösnuva m.fl. Det är barnen som drabbas hårdast, dels därför att deras immunförsvar inle är färdigbildat, dels för att de i myckel hög grad vistas i dåHga miljöer. Daghem är ofta nybyggda. De är byggda på det moderna sättet. De är myckel täta och dåligl ventilerade. Skolor är, som vi vet numera, eftersatta när del gäller underhåll, städning och sådana saker.

Orsakerna till allergier är förstås många. Vi hanterar 55000 kemiska produkter i vårt samhälle. En hel del av de produkterna är byggnadsmaterial. Vi vet i dag att byggnadsmaterial, och även andra förhållanden som gäller byggnation, nämligen fukt, mögel och dålig ventilation, spelar stor roll. Men det viktiga är alt resultatet av allt delta faktiskt är att inomhusmiljön ofta är farligare för hälsan än utomhusmiljön. Luften är sämre. Mer än 1000 människor i vårt land dör varje år på grund av astma.

Medan vi har kommit i gång bra med miljöförbättrande åtgärder på de områden som vi har vant oss vid att betrakta som miljöfarliga, är del fortfarande som om samhället i mycket hög grad stod handfallet inför de dåliga inomhusmiljöerna. 1979 blev Dalen, det område som numera kallas för Skandalen, inflyttningsfärdigl. Nu, först tio år senare, har man kommit i gång med en sanering.

Ministern säger atl ombyggnaden med förmånliga räntevillkor inte är atl

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar på frågor

betrakta som någol prejudikat för de många områden i vårt land där det finns liknande problem och där ändringar behöver göras. Men efter vilka regler beslutar då regeringen när det gäller den här typen av stöd? Vad skall alla de hundratusentals människor som bor i de här dåliga miljöerna förvänta sig i framtiden?

Bosladsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Jag tar den första av Annika Åhnbergs frågor. Det har fattals elt positivt beslut för stiftelsen Teigebostäder och för dem som bor i del ifrågavarande området i Järna.

Sedan måste varje objekt bedömas för sig. Eftersom de flesta av dessa bostadsområden tyvärr är myckel nya, gäller del atl göra elt undantag från den 30-årsregel som annars tillämpas. Ell undanlag ger alltså möjlighet alt gå in med ombyggnadsåtgärder och ombyggnadslån, men man kan aldrig säga att exakt samma formaliteter som gäller för ell område också skall gälla för elt annat. Varje bostadsområde är någonting för sig och måste bedömas på den grundvalen. Dessa bedömningar skall alltså göras av länsbostadsnämnderna. Regeringen kan alltså bevilja ett undantag från 30-årsregeln.

För saneringen av bostadsområdet Dalen har del också lämnats tilläggslån, vilka begränsats lill högst 50 000 kr. per lägenhet. I del fallet gäller samma villkor också för Telgebostäders område i Järna. Jag vill alltså betona alt det är länsbostadsnämnden som har all fatta de formella besluten i sammanhanget och därmed också slutgiltigt bestämma storleken på tilläggslånen, som dock uppgår lill högst 50 000 kr.

ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Herr talman! Jag delar bostadsministerns uppfattning att man naturligtvis inte kan fatta de här viktiga besluten på basis av några generella regler utan all det måste bli en enskild prövning i de olika ärendena. Men utgångspunkten måste ändock vara atl hyresgästerna i dessa områden inle skall drabbas av kostnaderna för saneringen. Jag vill därför fråga om vi är överens om den utgångspunkten. 1 så fall måste jag ställa följdfrågan: Vad skall göras förutom alt man beviljar undanlag från 30-årsregeln? Elt undanlag löser ju på intet sätt hela finansieringsfrågan. Även om man får lån med förmånliga räntevillkor, blir del en myckel tung kostnadsbörda. Vad avser regeringen atl göra för all hyresgästerna inte skall drabbas av kostnaderna?

Bosladsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Jag har vid flera tillfällen sagt all del viktigaste och själva utgångspunkten måste vara alt lägga ett ansvar för produkten på dem som har producerat den, på byggindustrin i dess olika delar. Jag har gett den särskilda arbetsgruppen för sjuka hus uppdraget all med förtur la fram ansvarsbestämmelser för detta område. Jag väntar gruppens förslag före årsskiftet.

Vidare arbetar vi med att la fram särskilda regler för innehållsdeklaralion när del gäller byggmaterial och för de olika egenskaper som ett byggmaterial skall ha. Del pågår vid statens provningsanstalt ell arbete med all la fram metoder för alt mäta emissioner när del gäller byggmaterial. Del är också nödvändigt all få fram regler och bestämmelser för alt man skall kunna inne-

hållsdeklarera byggmaterial och därmed skapa den kunskap som behövs, om de problem som Annika Åhnberg har tagit upp skall kunna klaras.

ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Herr talman! Jag delar bostadsministerns uppfattning att ansvaret givelvis vilar på dem som har tillhandahållit materialet och dem som har fört ul produkterna på marknaden. Det är glädjande atl höra att statsrådet förväntar sig besked från arbetsgruppen före årsskiftet. Det är ju egentligen ganska bedrövligt alt del har tagit så här lång lid. Vi har ju ganska länge vetat alt del som kallas sjuka hus ger upphov till stora problem. Innehållsdeklaration är också mycket bra, men jag undrar om ansvaret kommer atl kunna utkrävas retroaktivt i de områden där det redan finns problem, eller kommer reglerna atl gälla enbart i framtiden?

Bosladsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Vi har ju alltid besvär när det gäller alt stifta retroaktiva lagar. Det viktiga är alt klara ut vad som skall gälla framöver och all ansvaret kommer atl läggas på producenten. När det gäller de brister som redan har uppstått får vi undersöka om del finns några framkomstvägar, så atl vi kan rätta till del hela. I dag kommer alltså producenten helt undan sitt kostnadsansvar för saneringen. Det naturliga vore i Telgebostäders fall att producenten, dvs. den som har ansvaret för produkten, fick ta kostnaderna för att lösa problemen, så all varken skattebetalarna eller de boende drabbas. Det är dithän som jag hoppas att vi skall kunna komma med hjälp av de nya ansvarsbestämmelser som jag, som ell av mina allra första initiativ som bostadsminister, gav arbetsgruppen i uppdrag alt ta fram.

ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Herr talman! Om detta är vi helt överens och ju fortare del kommer lill stånd, desto bättre är det, eftersom problemen tenderar all växa hela liden. Min fråga beträffande de hyresgäster som redan har drabbats kvarstår. Vad avser regeringen all göra ytterligare för all de hyresgäster som bor i områden som redan är i behov av sanering inle skall drabbas ekonomiskt av de oerhört stora kostnader som det rör sig om?

Bosladsminister ULF LÖNNQVIST;

Herr talman! Det är just därför som vi när del gäller de sjuka husen har lämnat tilläggslån, preciserade till elt visst högsta belopp per lägenhet, utöver del förmånliga ombyggnadsslöd som vi redan lämnat. Detta är alltså ett uttryck för vår vilja all hjälpa lill, så all det blir en bra sanering i områdena. Om det därtill kommer en del på hyresgästen, kan jag här varken dementera eller bekräfta. Vår vilja atl hjälpa lill lar sig uttryck i dessa lilläggslån, som lämnas vid sidan av de sedvanliga ombyggnadslånen.

ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Herr talman! Jag är glad all bostadsminislern har en god vilja atl hjälpa lill, så att hyresgästerna inle drabbas, men tyvärr tror jag alt tilläggslånen

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar på frågor

Prot. 1989/90:30 inte räcker. Jag anser att regeringen behöver göra ytterligare ansträngningar

21 november 1989 för att hålla hyresgästerna skadeslösa.

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1989/90:218 om ersättningsanspråk enligt plan-och bygglagen

Bosladsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Sonia Karlsson har frågat mig när regeringen avser att förelägga riksdagen en proposition om när ersättningsanspråk enligt plan- och bygglagen skall aktualiseras.

Plan- och bostadsverket och lantmäteriverket har i den promemoria som Sonia Karlsson nämnt i motiven lill sin fråga föreslagit atl kommunen efter mönster från naturvårdslagen (1964:822) och kulturminneslagen (1988:950) skall kunna förelägga den som kan komma att drabbas av skada på grund av ett beslut om detaljplan att inom viss tid ange sina ersättningskrav och atl det i princip inte skall vara möjligt att få högre ersättning än den då yrkade.

Verkens förslag i della avseende fick elt blandat mottagande under remissbehandlingen, bl.a. riktades kritik mot förslaget från rättssäkerhetssynpunkter.

För egen del anser jag alt detta förslag - och även andra av verkens förslag - kräver ytterligare överväganden, innan det är möjligt atl säga om något förslag till lagändring kan komma all föreläggas riksdagen. Jag vill också framhålla all det även utan lagstiftningsåtgärder givetvis är möjligt för kommunen alt genom förhandlingar och avtal i förväg klara ut ersättningsfrågan med en viss fastighetsägare.

SONIA KARLSSON (s);

Herr talman! Jag ber att få tacka bostadsministern för svaret.

Ett syfte med plan- och bygglagen var ju atl öka kommunernas möjlighet
att skydda kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i privat ägo och samtidigt
garantera alt inga enskilda skulle drabbas ekonomiskt av kommunens beva-
randeambilioner. Kommunerna har ju därför fåll räll all i detaljplan eller
områdesbestämmelser införa skyddsbestämmelser. Den fastighetsägare som
anser alt dessa bestämmelser påverkar fastigheten negativt har rätt att väcka
talan om ersättning inom två år från det att detaljplanen har vunnit laga
kraft. Enligt plan- och bygglagens anda skall man ju i delaljplanläggning visa
alla konsekvenser före beslutet, så att både politiker och allmänhet vet vad
man tar ställning till. Eftersom talan om ersättning på grund av skyddsbe
stämmelser kan väckas upp till två år efter del att planen har vunnit laga
kraft, kan ju inle kostnaden beräknas innan detaljplanen har blivit fastställd.
Det har fört med sig atl kommunerna inle vågar använda skyddsbestämmel
serna, bl.a. för alt det inte skall uppkomma rättsfall och för att det är osäkert
ekonomiskt. När man inte använder skyddsbestämmelserna utvecklas alltså
inte heller någon praxis.
28 I bostadsministerns svar sägs att det vid remissbehandlingen förekom kri-

tik mot förslaget från rättssäkerhetssynpunkter. Min kommentar lill del är all den goda avsikten atl hålla privatpersoner skadeslösa inte förändras därför all man får väcka talan före detaljplanens fastslällelse i stället för efter. De är i stället önskvärt och hell i PBL;s anda atl vid planarbelet få frågan prövad och genom diskussioner, förhandlingar och, som så ofta, kompromisser få fram ett förslag, som är till gagn både för den enskilde och för det allmänna, samt inle minst att göra det möjligt att för framtiden bevara kulturhistoriskt intressanta byggnader och miljöer. Jag har därför en följdfråga till bostadsministern: Avser regeringen atl under våren 1990 lägga fram en proposition i denna sak?

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar på frågor

Bosladsminister ULF LÖNNQVIST;

Herr talman! Nej, vi avser alt återkomma med resterande delar när det gäller PBL våren 1991. Då är det ytterligare arbete som den särskilda arbetsgruppen nu genomför i strävan alt utvärdera tillämpningen av PBL färdigt. Gruppen lämnar då sina förslag, och avsikten är alt vi sedan skall återkomma till riksdagen efler sedvanlig remissbehandling av förslagen. Det vi lämnade till riksdagen i oktober i år är de smärre förändringar som det inte rådde några speciellt delade meningar om vid remissbehandlingen av den första promemoria som denna arbetsgrupp lämnade. De delar av den där det vid remissbehandhngen framkom motstridiga synpunkter har vi velat penetrera ytterligare, och de kommer därför tillbaka i den andra proposition som skall lämnas till riksdagen, år 1991.

SONIA KARLSSON (s):

Herr talman! Jag förstår, bostadsministern, att det kan finnas flera krångliga saker - del vet vi sedan PBL antogs - men jag menar att just den del som handlar om skyddsbestämmelser inte hör dit. Det är ingen besvärlig lagteknisk förändring. Jag tycker därför atl man skulle kunna återkomma till riksdagen före 1991. För min del får jag därför återkomma i den här frågan vid den allmänna motionstiden. Tack!

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1989/90:203 om utdömandet av straff för kvinnomisshandel

Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Margareta Gärd har i sin fråga, med anledning av en nyligen meddelad lingsrällsdom, anfört alt rättsreglerna inle synes vara tillfyllest för att förhindra all kvinnodiskriminerande kulturmönster tas till intäkt för förmildrande domar vid övergrepp mol kvinnor. Hon har frågat mig om regeringen avser att vidta några åtgärder med anledning av delta.

Enligt uppgift har den aktuella domen överklagats.

Rent allmänt vill jag bara hänvisa lill all jag tidigare i år i interpellationssvar berört de allmänna regler i brottsbalken som gäller beträffande straffmälning och påföljdsval. Några ytterligare kommentarer skall jag inte göra, eftersom frågan berör en pågående rättegång.

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar på frågor

MARGARETA GÄRD (m);

Herr talman! Tack, justitieministern, för svaret på min fråga.

Jag är medvelen om att justitieministern inle kan kommentera ett enskilt fall, som del dessutom pågår en rättegång om. Men jag tycker ändå alt det är viktigt atl slå fast principerna för skydd för misshandlade kvinnor.

För våld mot kvinnor finns inga förmildrande omständigheter. Det hoppas jag all justitieministern håller med om. På alla kvinnors vägnar beklagar jag atl del vid hol och misshandel av kvinnor finns lagmässigt utrymme för hänsynslagande till kulturell och etnisk bakgrund. I ell fall gällde misshandeln en värnlös gravid kvinna. Del känns specialll oroande, då jag vet alt del finns kulturer där kvinnan är mannens egendom. Jag hoppas alt den gamla tesen fortfarande gäller, atl inför lagen är vi alla lika. På jämställdhetsområdet har vi i Sverige kommit långl i förhållande till många andra länder, och det är en position som vi skall slå vakt om.

Det är tyvärr många kvinnor som hotas och misshandlas i vårt land. Hur många del är är del svårt all ha en exakt uppfattning om, eftersom övergreppen ofta sker inom hemmets väggar och mörkertalen därför är slora. Många kvinnor vågar inle anmäla misshandel, och del är inle heller ovanligt all polisanmälningar las tillbaka, dels av hänsyn lill barnen och omgivningen, dels av rädsla för repressalier från mannen.

Jag vill ställa frågan lill justitieministern om hon är beredd alt noga följa hur lagarna tolkas och används på delta för kvinnor så viktiga område och om justitieministern är beredd all ändra lagstiftningen, om det visar sig att lagen inte ger kvinnorna ett fullgott skydd.

Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! I justitiedepartementet följer vi kontinuerligt rättsutvecklingen på olika områden. Det gäller nalurliglvis även elt så vikligl och för närvarande uppmärksammat område som kvinnomisshandeln. Om vår lagstiftning i något avseende skulle visa sig icke vara lill fyllest, kommer regeringen givelvis alt vidta de åtgärder som behövs för atl ändra lagstiftningen.

MARGARETA GÄRD (m):

Herr talman! Del känns betryggande, juslilieminislern, atl höra alt ulvecklingen följs. Jag vill än en gång säga alt det är oerhört viktigt all vi följer händelseutvecklingen noga. Det gäller ofta kvinnor som har en väldigt svag position i samhället. Därför måste vi speciellt såsom lagstiftare ha ögonen på vad som händer, dels för kvinnornas skull, dels för barnens skull.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1989/90:217 om kriminalvårdsanstalten i Hudiksvall

Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Sigrid Bolkéus har frågat mig om och när den sedan länge planerade nya kriminalvårdsanstalten i Hudiksvall blir verklighet.

I enlighet med riksdagens beslut med anledning av 1988 års budgelpropo-     Prot. 1989/90:30
sition skall en ny lokalanslall uppföras i Göteborg och de nuvarande lokalan-     21 november 1989
stalterna i Halmstad och Vänersborg bytas ul. De nya lokalanslallerna i Gö-        ]    [

teborg och Halmstad kommer att tas i bruk under budgetåret 1990/91. Bygg- P f "8

starten för anstalten i Vänersborg beräknas ske under samma budgeiår När dessa byggen är färdiga har den långsiktiga plan för anstallsbyggandel som beslutats av riksdagen genom 1974 års kriminalvårdsreform och principplanen från år 1980 i del närmaste fullföljts.

Del råder för närvarande stor osäkerhet om del framlida behovet av an-slallsplalser, bl.a. lill följd av beläggnings- och klientelutvecklingen. Kriminalvårdsstyrelsen säger i anslagsframställningen för budgetåret 1990/91 att det bl,a, mol den bakgrunden är rimligt alt den av riksdagen antagna planen för anstallsbyggande nu blir föremål för omprövning. Men styrelsen framhåller samtidigt alt man i det sammanhanget måste ta ställning lill vad som skall göras med de anstalter som befinner sig i sådanl skick all deras återstående brukningslid är mycket begränsad. Här nämner styrelsen bl,a, lokalan-stallen i Hudiksvall.

Det ligger i sakens natur att en plan av det slag det här är fråga om bör revideras om förutsättningarna för den ändras. Del framhölls också av justitieutskottet vid ställningstagandet till principplanen år 1980, Regeringen kommer att i 1990 års budgetproposition redovisa sin bedömning av vad som bör göras,

SIGRID BOLKÉUS (s);

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret, som var långl ifrån positivt.

I massmedia förekommer sällan inslag eller reportage om hur situationen är för personal och intagna på våra gamla cellfängelser, som byggdes under mitten av 1800-lalet. Däribland är Hudiksvallsanstalten; den är från 1869. Där är cellerna - eller bostadsrummen, som de kallas - små. Man har två duschar på 25 man. Där finns en liten verkstadsavdelning. Ett mindre förrådsutrymme används lill skollokal. I molionsrummel får tre personer plats samtidigt. Sjukrum saknas. En korridor används som matsal. Listan kan göras längre.

Herr talman! Hur skulle personalen kunna förverkliga sina mål om vård i stället för förvaring i dessa otidsenliga lokaler, där förstagångare måste blandas med tungt belastade och ca 60 % av de intagna betecknas som narkotikaberoende? Nalurliglvis är personalen glad att få ingå i elt projekt för atl försöka få anstalten så drogfri som möjligt, men t.o.m. atl ordna behandlingsas-sislenten och projektledaren ell arbetsrum är ell problem.

De människor som säger att det inte skall vara bekvämt att sitta i fängelse länker inte på all fängelserna också är en arbetsplats där personalen har rätt till drägliga arbetsförhållanden och möjligheter all ulveckla sitt vårdarbete.

En ny sluten anstalt har länge planerats för Hudiksvall, och tomt finns. Jag måste fråga justitieministern: År del nu osäkrare än någonsin om del kan byggas någon ny anstalt i Hudiksvall?

Prot. 1989/90:30 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

21 november 1989 Herr talman! Det är helt riktigt som Sigrid Bolkéus säger, nämligen att vi

I har ett antal anstalter som är från 1800-talet och som är i mycket dåligt skick.

var pa frågor j planer för nybyggnation av anstalten i Hudiksvall. Men mot bak-

grund av den osäkerhet vi för närvarande känner när del gäller behovet av utbyggnad av anstalter och med hänsyn till att överväganden av detta slag bör ske i budgetpropositionen hoppas jag att Sigrid Bolkéus har förståelse för att jag ändå inte här kan redovisa regeringens planer för ett enskilt byggnadsprojekt.

SIGRID BOLKÉUS (s);

Herr talman! Det är ju en tidsfråga hur länge personalen orkar hålla hoppet och arbetsglädjen uppe. Man kan ju säga att personalen på våra gamla fängelser är en tålmodig grupp som inte högljutt ställer krav, trots att de har både lunga lyft, inle minst i köket, och dålig ventilation samt saknar hissar och har arbetsamma trappor att frakta varor i. Yrkesinspektionen har ju också påpekat de många bristerna på Hudiksvallsfängelset. Det är ju inte lätt all göra förändringar i en byggnad som är 120 år gammal. Det satsas inte heller några vidare resurser på en gammal anstalt som enligt nuvarande planer, åtminstone den hittills gällande, skall ersättas med en ny.

På alla arbetsplatser poängteras ju att personalen är verksamhetens största resurs. Det tycker jag är något som också i allra högsta grad borde gälla inom kriminalvården. Men jag får väl nöja mig med det svar jag fått i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på frågorna 1989/90:208, 213, 225 och 228 om rörelsehindrade ungdomars rätt till gymnasiestudier

Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Rosa Östh, Barbro Sandberg, Elisabeth Fleetwood och Rolf L Nilson har ställt frågor till mig om rörelsehindrade ungdomars gymnasieutbildning. Frågorna avser såväl kostnader för utbildning, boende och omvårdnad som information om när regeringen avser atl lägga fram ett förslag i ämnet.

1 juni månad lämnade 1989 års handikapputredning ett delbetänkande med förslag om gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar och om social omvårdnad och habililering i anslutning lill utbildningen.

Handikapputredningens delbetänkande har under sommaren och en bit in på hösten i år varit ute på remiss. För närvarande bereds frågan inom regeringskansliet med sikte på proposition till riksdagen våren 1990.

ROSA ÖSTH (c):

Herr talman! Tack för svaret, även om det inte var särskilt klarläggande.

Det är ju alldeles nödvändigt att regeringen lämnar en lägesbeskrivning

32 för denna verksamhet, först och främst naturligtvis för den grupp ungdomar

som detta gäller. Men del är också av inlresse för riksdagen atl se i vilken     Prot. 1989/90:30
mån regeringen hörsammar riksdagens upprepade beslut och uttalanden. I     21 november 1989
fråga om den här verksamheten gäller att den för närvarande lever under ell     [    ]

avlalslöst tillstånd, vilket ju i sig måste betraktas som otillständigt. P J 8

De parter som skulle överlägga om kostnadsfördelningen kunde ju inle komma överens, men trots det beslutade regeringen att frångå sitt kostnadsansvar från den 1 januari 1987. Redan det var elt risktagande varigenom dessa ungdomar verkligen utsattes för en många gånger skönsmässig bedömning. Det ledde till alt riksdagen på förslag av socialutskottet redan våren 1987 uttalade alt regeringen och staten ändå måste ha ett ansvar för atl dessa ungdomar kunde beredas en fungerande gymnasieutbildning.

Sedan dess har såväl socialstyrelsen som Kommunförbundet och Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar uttalat all rådande förhållanden inte är bra. Man har påtalat att staten bör återta sitt kostnadsansvar. Efter delta beslöt riksdagen den 27 april 1987 atl staten bör ha ansvaret för de svårt rörelsehindrade ungdomarnas gymnasieutbildning. Bakom det uttalandet står alla partier utom socialdemokraterna. Den 17 maj, slutligen, rik-lade riksdagen, på förslag av elt enigt konstitutionsutskott, kritik mol regeringen för dess handläggning av frågan.

En enig handikapputredning har sedan föreslagit en lagstadgad rätt till gymnasieutbildning för dessa ungdomar samt att staten skall återta sitt kostnadsansvar fr.o.m. den 1 januari 1990.

Jag vill därför naturligtvis fråga: Vad kommer propositionen att innehålla - mot bakgrund av vad som har skett?

BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Jag vill också lacka för svaret, men beklagar atl frågan över huvud taget har behövt ställas. Jag trodde i min enfald atl det här ärendet redan hade lösts.

En enig riksdag har vid ell flertal tillfällen slagit fast atl staten skall ha kostnadsansvaret för gravt rörelsehindrade elevers gymnasieutbildning. Dessutom sade KU i sitt betänkande i våras att "det krav riksdagen ställt i fråga om ansvar för berörda ungdomars gymnasiestudier inte uppfyllts på elt tillfredsställande sätt. Del borde således ha vidtagits mer kraftfulla åtgärder från ansvarigt håll för atl bringa frågan till en skyndsam lösning."

För ett år sedan påpekades i denna kammare atl Bengt Lindqvistslilläggs-direktiv lill handikapputredningen skulle komma atl fördröja ärendet minst ett år. Den profetian går ju nu i uppfyllelse. Men vad värre är, Bengt Lindqvist är på väg att försena genomförandet ytterligare ett eller kanske t.o.m. flera år genom atl han inte har vidtagit några åtgärder, trots att handikapputredningen lade fram sill delbetänkande redan i somras. Bakom det betänkandet står ju samtliga politiker i utredningen plus handikapporganisationernas representanten Åndå skickar Bengt Lindqvist utredningen på remiss!

I förra årets debatt ansåg Bengt Lindqvist alt det verkHgt stora hindret var ,
att gymnasieutbildningen för gravt rörelsehindrade ungdomar endast fanns
i Stockholm och Göteborg. Även den frågan finns med i sommarens delbe
tänkande, och dessutom föreslås alt en lagstadgad räll för de här berörda
ungdomarna till gymnasieutbildning skall införas. 33

3 Riksdagens protokoll 1989/90:30

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar på frågor

Vad väntar Bengl Lindqvist på? Är del möjligen på det sättet all Bengl Lindqvist inte får gehör för sina synpunkter inom regeringen, eller bryr sig regeringen inle om vad riksdagen beslutar?

ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Jag ber atl få tacka Bengl Lindqvist för svaret. Jag tror det var Rosa Östh som sade all svaret inle var särskilt klarläggande. Jag skulle vilja säga alt del snarare var torftigt och anmärkningsvärt i den situation som råder.

Den 21 mars 1989 anfördes i en reservation av alla partier utom socialdemokraterna;

En betydligt mindre andel av de svårt rörelsehindrade ungdomarna än av andra ungdomar genomgår gymnasieutbildning. Ett av skälen till delta är att små kommuner tycker alt del är betungande atl betala för de boende- och vårdkostnader som uppkommer, ca 500 000 kr. per elev och år, vid Skärholmens gymnasium. Staten bör ha ansvaret för de svårt rörelsehindrade ungdomarnas gymnasiestudier. Vad utskottet nu har anfört bör ges regeringen lill känna.

Riksdagen biföll reservationen.

Jag ber om ursäkt för atl jag läser snabbi, herr talman, men del är av lätt förklarliga skäl i denna talarstol.

Den 2 maj 1989 sade ell enigt konstitutionsutskott: Av de ovan redovisade förhållandena framgår enligt utskottets mening att de krav riksdagen ställt i fråga om ansvar för berörda ungdomars gymnasiestudier inle uppfyllts på ell tillfredsställande sätt. Del borde således ha vidtagits mer kraftfulla åtgärder från ansvarigt håll för all bringa frågan till en skyndsam lösning.

Så har vi en enhällig handikapputredning, vilket flera har sagt tidigare. De här ungdomarna sitter hemma och väntar. Åren går. Vi förväntade oss en proposition denna höst. Varför fick vi ingen sådan? Kunde man inle ha skyndat på ärendet?

Starldatum skulle enligt handikapputredningen ha varit den 1 januari 1990. Är det möjligt? Nalurliglvis inle i dag. Jag förslår inte alt Bengl Lindqvist inle har försökt atl skynda på detta ärende! Det gäller ungefär 75 ungdomar över hela landet - de svårast drabbade ungdomar vi över huvud laget kan länka oss i vårt utbildningssystem.

ROLF L NILSON (vpk):

Herr talman! Också jag vill tacka för svaret och instämmer i de föregående frågeslällarnas kritik av svaret. Jag tycker atl del är elt tunt och luddigt svar, och jag är ganska besviken pä det.

Jag skall försöka undvika all upprepa alltför mycket av vad som har sagts tidigare. Jag vill dock påpeka en sak; Del hade funnits möjligheler all lösa den här frågan under fjolåret, om riksdagen bifallit en vpk-molion som föreslog just den lösning som riksdagen har uttalat sig för men inle velat skjuta lill pengar för alt finansiera. Den motionen stämmer också överens med del förslag som politikerna och representanterna för handikapporganisationerna var överens om i handikapputredningen.

Del som irriterar mig i egenskap av ledamot i handikapputredningen är

att vi har jobbat snabbt för alt få fram en lösning men sedan inle ser motsvarande ansträngningar - åtminstone inte positiva - från departementels och ministerns sida.

Del är självklarl atl vi är oroliga för att Bengt Lindqvist försöker få fram andra lösningar, framför allt på finansieringen, än de som har föreslagits av handikapputredningen.

Den oron delas av handikapporganisationerna. Den oron delas också av de berörda ungdomarna.

Jag tycker all vi har rätt all få elt svar i dag på vår fråga: Kommer den proposition som kommer, men kommer för sent, att innehålla förslag till finansiering av den typ som handikapputredningen föreslog, som handikapporganisationerna vill ha och som gagnar de rörelsehindrade barnen och ungdomarna?

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar på frågor

Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Jag vill först be om ursäkt för min röst, som är väldigt pressad i dag.

Jag ser nu framför mig fyra talesmän för riksdagen som på ett pärlband upprepa ungefär samma argument som vi har blivit vana vid all höra under lång tid.

Handikapputredningen lade fram ett förslag i somras. Det förslaget överlämnades lill oss. Det är registrerat den 19 juli, även om det på papperet är daterat juni månad. Därefter har förslaget remitterats. Det är viktigt alt remittera förslag av del här slaget.

Det är inte på del sättet alt handikapputredningen har föreslagit all den ordning som gällde förut skulle alertas, utan man lägger fram förslag - vilket jag är glad för - som går betydligt längre, dels med den lagfästa rätten, dels med en utvidgning av antalet skolor, vilket jag också har talat för.

Förslaget är så omfattande att jag på en punkt är förvånad över handikapputredningens eget tänkesätt, nämligen hur man kunde föreställa sig att vi skulle klara detta så atl del gick i kraft fram lill den 1 januari 1990.

Vi skyndar på. Del är möjligt att vi måste gå till lagrådet med den rällig-helsfråga som är inbyggd - den var nämligen inte riktigt så enkel som handikapputredningen föreställt sig. Jag kan emellertid försäkra herrskapet att några fördröjningar av denna ganska trista fråga skall del inle bli.

Herr talman! Sedan vill jag gärna ställa en molfrågatill Rolf L Nilson. Jag blev litet förvånad över påståendet om politiska manipulationer i kulisserna. Vad är det för någonting? Avses möjligen elt samtal som jag beställt men ännu inte har haft med ledamöter i socialutskottet om en kommande proposition som riksdagen har beställt? År det detta som kallas för politiska manipulationer i kulissen, så tycker jag all Rolf L Nilson avslöjar en ganska betänklig inställning till samarbetet mellan regering och riksdag.

ROSA ÖSTH (c);

Herr talman! Ja, de här argumenten behöver upprepas, det är alldeles tyd-

ligt.

Bengt Lindqvist säger att det måste ta tid att få fram propositionen. Jag är

Prot. 1989/90:30 litet förvånad över atl det skall behöva ta sådan lid att formulera en proposi-21 november 1989 tion, eftersom beställningen är så pass tydlig som den är.

Om det nu är så alt vissa delar måste prövas av lagrådet, borde del ha varit
var pa frågor möjligt alt bryta ul den del som gäller i dag och se till att de ungdomar som

i dag bereds undervisning vid Skärholmens och Angereds gymnasier fick bli föremål för ett statligt kostnadsansvar. Jag vill fråga Bengt Lindqvist varför del inle var möjligt att göra på det sättet. Eller kan han länka sig att göra en omprövning i den frågan?

BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Bengl Lindqvist säger att vi upprepar samma argument som tidigare. Ja, del är självklart, som Rosa Östh påpekade - detta är ju en fråga som kommer tillbaka år efter år. Det lär ta minst fyra fem år innan frågan är utredd.

Bengl Lindqvist säger vidare atl utredningen lade fram sitt betänkande i mitten av juli och att förslaget sedan har gått ut på remiss. Men det står ju också i utredningen alt man förutsätter att man kan börja med Skärholmen och Angered, medan Umeå kan vänta eftersom där inte finns någon utbildning i dag.

Jag undrar hur man tänker sig alt lösa detta. Jag vet att Bengt Lindqvist har varit inne på atl kommunerna tjänar pengar. År Bengt Lindqvist fortfarande inne på den linjen, att kommunerna skall betala en viss summa för denna omsorg? Då kan man ju fråga sig varifrån kommunerna skall ta de pengarna egentligen. Det är ju familjerna som står för kostnaderna i dag,

ELISABETH FLEETWOOD (m):

Herr talman! Jag hoppas att jag inle uppfattade rätt, när jag tyckte att Bengl Lindqvist verkade irriterad över alt vi är fyra som ställt frågor. Att vi är fyra beror naturligtvis på frågans vikt och på att vi alla är upprörda över den handläggning som har skett. Då blir det flera som vill debattera.

Risken är ju nu den, att många av de här ungdomarna inte kan vänta på att få chansen till denna utbildning. Den utbildning som de prioriterar kan de ofta inte få i sin hemkommun, och del belyder atl de måste välja en utbildning som kanske bara är den näst bästa, eller kanske den näst näst bästa, i stället för den som skulle ge dem den bästa tillvaron i framliden och den största glädjen av alt kunna delta i samhällets alla aktiviteter, inte minst då i yrkeslivet.

Bengl Lindqvist sade att man skyndar på så mycket man kan. Låt mig säga alt en skyndsam handläggning är det sista man kan påstå att det här ärendet har drabbats av.

ROLF L NILSON (vpk):

Herr talman! Jag är ledsen att jag inte uppfattade Bengt Lindqvists svar
på den avgörande frågan, nämligen om propositionen kommer att följa han
dikapputredningens förslag till finansiering av verksamheten. Delta har ju
varit den stora haken, och del är i princip delta som både konstitutionsut
skottet och riksdagen genom socialutskottet har uttalat sig om.
36 Om man accepterar finansieringssältel, finns det egentligen ingen anled-

ning alt inte införa det- även om andra delar av handikapputredningens för- Prot. 1989/90:30
slag tar tid och behöver belysas närmare. 21 november 1989

Jag har kanske inte använt riksdagssvenska när jag har uttalat mig om ma- ] [

nipulation och politiskt spel i kulisserna. Det är givelvis Bengt Lindqvist P 1 8

obetaget att prata med vem han vill om vad han vill, men det jag har sagt speglar mera direkt reaktionerna från handikapporganisationerna och mina egna reaktioner, nämligen min medvetenhet om atl vi är oeniga om hur finansieringen skall se ut. Det är detta som är haken!

Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Ytterligare några saker bara.

Riksdagen skall få den proposition som riksdagen vill ha - det är i varje fall min ambition. Men jag kommer nog - Rolf L Nilson må ursäkta mig -att vilja ha ell och annat samtal med folk i socialutskottet, just därför atl det mera är riksdagens än min proposition, eftersom det var en så klar beställning.

Tydligheten i riksdagens beställning tillåter jag mig alt sätta ett frågetecken för, Rosa Östh. År det någonting som är luddigt och inrymmer alla möjliga lösningar så är det faktiskt det uttalande som riksdagen har gjorl. Del är en av svårigheterna här. Hade riksdagen velat påskynda denna fråga, är del alldeles rätt som Rolf L Nilson säger: då kunde ni ha beslutat i enlighet med den vpk-motion som fanns och återfört pengarna till det system som vi ändrade på. Det hade varit att visa hjältemod. Det som ni nu säger förbleknar litet grand mol bakgrund av er handlingsförlamning i del läget, om nu brådskan var det mest centrala.

Till sist, herr talman: Det är ingen katastrof för de svårt rörelsehindrade elever som har inträtt i den nya lösningen. Elevtillslrömningen har förra året och detta år fortfarande varit god. Elevtillströmningen är lika god som tidigare, och antalet elever växer Det finns alltså ingen anledning atl säga atl det syslem som vi infört har lett till att elever måste stanna hemma. Däremot behövs det fler gymnasier, eftersom totalt sett fler i den här gruppen behöver få möjlighet till gymnasieutbildning, men det är en helt annan fråga.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

ROSA ÖSTH (c):

Herr talman! Jag tycker inte att Bengt Lindqvist här skall tala om handlingsförlamning. Om någon har varit handlingsförlamad i delta sammanhang är det faktiskt regeringen. Anledningen till att det pärlband som irriterar Bengt Lindqvist uppträder är att riksdagen inte kan ta ansvar för den föreliggande situationen, medan regeringen har en större toleransförmåga i del sammanhanget.

Man kan inte alls, Bengt Lindqvist, hänvisa till atl tillströmningen är till
fredsställande. Det mesta tyder på att tillströmningen sker från intilliggande
områden, inte som avsett är från hela landet. Men jag hälsar ändå med till
fredsställelse beskedet i svaret att propositionen i stort sett kommer alt inne
hålla det väsentliga, nämligen att staten skall överta kostnadsansvaret. 37

Prot. 1989/90:30 BARBRO SANDBERG (fp):

21 november 1989 Herr talman! Bengl Lindqvist talade om en lagrådsremiss. Jag vill peka

I [ på atl folkpartiet i motioner i många år har anfört atl omsorgslagen borde

P J' ° utvidgas. Jag tycker att det förhållandet atl vissa ungdomar på grund av atl

de är handikappade inte kan få den skolutbildning som de behöver är ett

typexempel på alt vi har rätt när vi ställer detta krav.

Nu säger Bengl Lindqvist att det inle är någon katastrof för dessa ungdomar. Jo, det är en katastrof både för ungdomarna och för deras familjer att behöva utsättas för en sådan förnedrande behandling som vi vet att de blivit drabbade av. Bengt Lindqvist har t.o.m. själv uppmanat någon att söka socialbidrag för atl få gå i skola. Det systemet har vi fakliskl inte här i Sverige. Beträffande elevtillströmningen är det kanske så, som Rosa Östh sade, alt anledningen till atl den inle har minskat är alt man lar in elever från Stockholm. Det framgår dock, Bengt Lindqvist, faktiskt av utredningen alt elev-tillströmningen från landet i övrigi har minskat.

ELISABETH FLEETWOOD (m);

Herr talman! Vi hade hoppals alt den här utbildningen skulle kunna starta den 1 januari 1990. All så inte sker är fullt klart i dag. Jag skulle vilja ställa frågan: Har Bengt Lindqvist i dag någon uppfattning om vid vilket datum den kan starta, den 1 juli 1990 eller den 1 januari 1991? Kan de som väntar på denna utbildning få en fingervisning om hur länge de skall få vänla?

Bengl Lindqvist menade vidare att det här inte är någon katastrof. Vad skall då anses vara en katastrof för en svårt drabbad enskild människa? Jag har inte möjlighet att här gå igenom allt det material som vi studerade i konsiilulionsulskotlei i våras. Naturligtvis är det en katastrof för de enskilda som drabbas. De otillfredsställande förhållanden som tidigare rått råder såvitt jag förstår än i dag. Inga åtgärder har vidtagits. Jag tror inle heller att man skulle ha klarat uppgiften att förbättra förhållandena.

ROLF L NILSON (vpk):

Herr talman! När del gäller begreppet katastrof får man skilja mellan samhälleliga och individuella katastrofer. Det är möjligt atl del inte är en samhällelig katastrof atl elever får vänla ytterligare ett år, men det kan kanske vara en katastrof för enskilda elever, och det är tillräckligt illa.

Del allvarliga med fördröjningen är alt den frestar på förtroendet för riksdagen och i förlängningen också på förtroendet för regeringen. Jag tycker att handikappolitiker och företrädare för handikapprörelsen borde ha rätt att använda sina begränsade resurser och sin energi ål annat än sådana här ganska små frågor, som borde vara lätta all lösa.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1989/90:223 om informationskampanjen rörande alternativ barnomsorg

Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! I ett interpellationssvar till Ulla Tilländer den 9 november i år angav jag atl jag med socialstyrelsen skulle la upp frågan om en informationskampanj om de nuvarande möjligheterna atl driva alternativ barnomsorg.

Birgit Friggebo har mot den bakgrunden frågat mig om jag kommer alt avråda från att informationskampanjen också omfattar den allmänna förskolan i Lund och Uppsala.

Mitt svar är nej.

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar på frågor

BIRGIT FRIGGEBO (fp);

Herr talman! Jag ber alt få tacka Bengl Lindqvist för svaret på min fråga. I den interpellationsdebatt som vi hade för ell anlal dagar sedan kunde man notera en viss tveksamhet från Bengt Lindqvist beträffande försöken med allmän förskola. Jag har velat försäkra mig om atl Bengt Lindqvist nu inte skulle sälta käppar i hjulet för socialstyrelsens informationskampanj, och det är utmärkt att jag har fåll elt nekande svar på den punkten. Det gör del möjligt för socialstyrelsen alt gå ul och sprida kunskap om delta projekt. Jag skulle som en komplettering vilja fråga om Bengt Lindqvist kommer att rekommendera socialstyrelsen atl beskriva den här allmänna förskolan.

Arken i Lund är ell helkommunall projekt. Det är en förskola med låga avgifter för föräldrar, vilket ger möjligheter för föräldrarna, även för föräldrar med låga inkomster, atl gå ned lill sex limmars arbetsdag. Del blir också lägre kostnader för kommunen, vilket innebär all man kan använda en väl utbildad personal och kan få en bra pedagogik. Man har också lägre personaltäthet på de här förskolorna, och det är personalen och även föräldrarna nöjda med. Man har också tänkt sig en vetenskaplig utvärdering.

Allt detta är socialdemokraterna i Lund emot. De vill lägga ned den här förskolan. Mol bakgrund av alt Bengl Lindqvist nu inle vill avråda från en informationskampanj om delta projekt vill jag också ställa en andra fråga: Delar Bengt Lindqvist därmed inte socialdemokraternas i Lund uppfattning att denna förskola skall läggas ned?

Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Herr talman! Del var bra att Birgit Friggebo tog upp påståendet om all socialdemokraterna vill lägga ned den allmänna förskolan i Lund. Direkt efter valet träffades en uppgörelse mellan socialdemokraterna, miljöpartiet och vpk om en nedläggning av denna småbarnsförskola, eller allmänna förskola, som den numera kallas. Trots detta inrättade den borgerliga regimen i sista minuten, innan man överlämnade makten, ytterligare två allmänna förskolor, och detta minskade naturligtvis handlingsutrymmet för den nya majoriteten.

Del finns nu ell beslut från juni i år som innebär att någon nedläggning inte skall ske. Däremot har man ändrat taxorna så alt de är mer i överensstämmelse med vad som gäller för övrig barnomsorg i Lund. Dessutom har

Prot. 1989/90:30 man erbjudit förskolan vissa förslärkningsålgärder. Det är riktigt atl man har 21 november 1989 avböjt delta och vill fortsätta atl arbeta i nuvarande former.

I ] Jag kommer för min del inte atl lägga mig i vilket innehåll socialstyrelsens

P J 8 informationskampanj får, men jag vill göra Birgit Friggebo uppmärksam på

atl frågan gällde alternativ barnomsorg. Som Birgit Friggebo själv säger är denna förskola mera en variant av den kommunala barnomsorgen, och det är väl en fråga som socialstyrelsen får ta ställning lill. Vi har många alternativ inom den kommunala barnomsorgen, och della är elt. Om den finns del olika meningar, i huvudsak av pedagogisk art, vilka jag inte här tänker gå in på,

BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Jag länker inte pressa Bengt Lindqvist på ett besked om hur han kommer att samtala med socialstyrelsen. Hur regeringen umgås med sina myndigheter är också en konstitutionell fråga. Men statsrådet skall inte försöka alt komma runt detta genom atl säga alt det inte handlar om att stoppa detta försök och lägga ner verksamheten.

Man höjer nu avgiften från 225 kr. i månaden lill över 1 000 kr. Detta gör det omöjligt för människor med låga inkomster att gå ner till sex timmars arbetsdag. Avgiften för förskolan ökar med hundratals kronor, och därmed är projektet förstört. Dessutom måste man ha mer personal på daghemmet, trots att personalen inte vill ha det. Den pedagogik som man har arbetat fram förstörs då. Man vill dessutom inle ha s.k. åldersindelade grupper, eftersom också della belyder alt pedagogiken förstörs, och atl det därmed inte är en allmän förskola.

Jag vill återigen fråga Bengt Lindqvist om han inte delar uppfattningen att det är värdefullt alt man också inom kommunen har olika alternativ och alt det är föräldrarna och personalen som skall bedöma om verksamheten är bra eller dålig.

Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Den romantisering kring den här lösningen som Birgit Friggebo nu, och ännu mer i inlerpellationsdebatten, ägnar sig ål kan jag inte instämma i. Jag vet att del finns myckel allvarliga invändningar dels av fördelningspolitisk natur, eftersom denna avgift är särklassigt lägre än den vid andra daghem som drivs under motsvarande omständigheter, dels av pedagogisk natur.

Den pedagogiska diskussionen får naturligtvis föras mellan förskollärarna, kommunen och föräldrarna i Lund, Jag kan bara konstatera, att om Lunds kommun vill ha den här typen av verksamhet, utgör statsbidraget inget hinder. Detta har vi allesammans kunnat konstalera, eftersom verksamheten bedrivs som kommunal barnomsorg,

BIRGIT FRIGGEBO (fp);

Herr talman! Spelar det inte någon roll för Bengt Lindqvist om föräld
rarna vill ha den här verksamheten och om de är mycket nöjda med den?
Nu säger Bengt Lindqvist att del är en allvarlig invändning från fördel-
40 ningspolitisk synpunkt atl man har kunnat möjliggöra en låg avgift, 225 kr. i

månaden, och att detta samtidigt innebär atl det blir biUigare för kommu-     Prot. 1989/90:30
nen. Det vore en sak om kommunen subventionerade den här verksamheten     21 november 1989
mer än annan barnomsorg, men det är inte fråga om delta.               ]

Det är själva uppläggningen av verksamheten med lägre personaltäthet, P f 8

väl utvecklad pedagogik och åldersindelade grupper som ger möjlighet till dessa låga avgifter och som också ger möjlighet för låginkomsttagare att gå ner till sex limmars arbetsdag och ha råd med delta. Kan Bengt Lindqvist förklara för mig vad det är för nackdel med ett sådant syslem från fördelningspolitisk synpunkt?

Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Jag vill avslutningsvis säga att Birgit Friggebo återigen förfaller till en romantisering av detta. Del är en lösning som någol har karaktär av happy hour, dvs. de som har ekonomisk möjlighet atl ställa upp på dessa öppettider premieras.

De som vill ha sina barn i denna speciella form av verksamhet har hittills premierals genom den mycket låga, vilket jag håller med om, avgift som har ultagits. Del är väl närmast ansvaret för helheten som gör att den nuvarande kommunledningen inte anser atl detta undantag från vad som gäller för alla andra föräldrar är politiskt motiverat.

BIRGIT FRIGGEBO (fp);

Herr talman! Jag förslår inte vad det är för romantiskt i att man beskriver en verksamhel som finns i verkligheten. Det här är ju inte någonting som jag slår och hittar på. Här finns barn, föräldrar och förskollärare och människor från hela Sverige som sökt sig dit för atl kunna arbeta i denna verksamhet.

Jag hade hoppats alt Bengl Lindqvist skulle avstå från att använda det här rundsnacket om happy hour. Detta är till fördel för låginkomsttagare, som därmed har möjlighet alt gå ner till sex timmars arbetsdag. Del förvånar mig oerhört atl man kan få höra en socialdemokratisk minister stå och döma ul ett sådant system.

Nej, del skall kosta mer, det skall vara mer personalresurser, dyrare verksamhet. Delta leder fram lill att vi får färre barnomsorgsplatser i landet. Jag beklagar myckel den fortsättning som debatten här i dag om detta utmärkta alternativ inom den kommunala barnomsorgen har fått.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1989/90:205 om lärarstrejken och elevernas rätt till undervisning

Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Hugo Hegeland har med anledning av den pågående lärarstrejken frågat utbildningsministern vilka åtgärder han avser att vidta för att de elever som drabbas av strejken skall få sin lagenliga rätt till undervisning.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan. 41

Prot. 1989/90:30 När de offenlligl anställda tjänstemännen för snart 25 år sedan tillerkän-

21 november 1989 des konfliklrätt uppmärksammades under förarbetena också all en arbelsin-

] I slällelse bland dem kunde leda till att medborgarna gick miste om samhälls-

var pa fragot prestationer som de kunde ha en lagstadgad rätt lill. Man ansåg dock inle alt

detta borde leda lill någon särskild begränsning i fråga om slridsåtgärderna.

Bl.a. skulle strejk och lockout få förekomma. Så är också fallet enligt den

nu gällande lagen om offentlig anställning.

Någon ovillkorlig rätt för elever alt få undervisning under konflikt finns således inle.

Givetvis skall skolmyndigheterna likväl försöka hälla eleverna skadeslösa så långl det går. De måste emellertid enligt gällande regler i avtal och förordning i egenskap av arbetsgivare beakta den arbetsrättsliga principen om neutralitet för anställda som inte direkl berörs av konflikten. Möjligheterna att upprätthålla verksamheten fullt ul är därför i praktiken begränsade.

Enligt min bedömning, bl.a. mol bakgrund av erfarenheterna från tidigare konflikter på skolområdet, är del först om konflikten blir långvarig och l.ex. pågår över elt lerminsslul, som problemen för eleverna blir riktigt allvarliga. Möjligheterna atl söka lill annan utbildning kan l.ex. påverkas.

Jag utgår från atl konflikten inle skall vara så länge. Om så trots allt skulle bli fallet, har regeringen beredskap atl exempelvis ändra intagningen lill olika utbildningar.

HUGO HEGELAND (m);

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Anledningen lill min fråga är den makabra situation som vi faktiskt har. Jag undrar hur långt man egentligen tänkte för 25 år sedan när man gick med på all man även inom den offentliga sektorn skulle kunna ha strejk och lockout. Villkoren är där så annorlunda. Arbetsgivaren tjänar l.ex. på en strejk, och staten kommer nu atl tjäna 300 milj. kr. i månaden på att lärarna går i strejk. Della kan inle vara något incitament för staten atl snabbi lösa frågan.

Samhället förlorar på del hela, och givetvis förlorar eleverna också. Jag trodde all eleverna hade lagenlig rätt lill utbildning, men del har de alltså inte. Del är så ordnat atl rätlen för dem som redan har utbildning tar över så atl de som inle har utbildning drabbas och utbildningen fördröjs.

Vi har försall oss i en delikat situation. Möjligheten all upprätthålla verksamheten är, som statsrådet säger, i praktiken begränsad.

Statsrådet säger alt problemen för eleverna blir rikligt allvarliga om konflikten skulle bli långvarig, l.ex. pågå över ell terminsslul. Blir de då inte så allvarliga atl man kan säga all del är fråga om en samhällsfarlig konflikt? Regeringen har då verkligen en möjlighet att ingripa och avbryta strejken. Hur skall man kunna lösa det hela om problemen blir allvarliga? Man kan visserligen ändra på intagningen, men det är fråga om den utbildning som eleverna går miste om. Där har man myckel små möjligheter, eftersom det inle kan råda någon skolplikt när del inle finns någon undervisning. Skolplikt förutsätter alt det bedrivs undervisning i skolorna. Man kan ju inle tvinga eleverna lill skolan. Del är inle mycket man kan göra, och liden går.

Nu är visserligen statsrådet optimist. Men om konflikten blir långvarig, 42

kan man då inte tala om samhällsfarliga konsekvenser? I så fall bör regeringen ingripa.

Statsrådet GÖRAN PERSSON;

Herr talman! Frågan om i vilken utsträckning en konflikt på del här området är samhällsfarlig avgörs i särskild ordning, och del vill jag inle gå närmare in på i dag. Det tillhör inte mitt kompetensområde. Det jag har beskrivit är de möjligheter vi inom utbildningsdepartementet har all för tredje man, i det här fallet eleverna, lindra effekterna av en konflikt.

Det är naturligtvis eleverna, såsom Hugo Hegeland säger, som drabbas hårdast i det här sammanhanget. Även om man skulle beskriva detta som en besparing för staten på si eller så många hundra miljoner kronor per månad, ser naturligtvis statens företrädare, i del här fallet utbildningsdepartementet, mycket allvarligt på sakfrågan, och vi önskar all strejken skall få ett snabbt slut. Om konflikten kommer atl sträcka sig långl fram i tiden har vi möjligheter atl lindra de besvär som kan komma att drabba eleverna, framför allt de elever som skall söka till utbildningar med början efter årsskiftet och som därför är beroende av atl få de betyg som behövs för ansökningarna. Delta är vårt kompetensområde.

HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Statsrådet säger atl han har möjhghet att lindra verkningarna av konflikten. Det brukar sägas om läkare att de har möjlighet att hndra patienternas plågor men sällan att undanröja orsaken till plågorna. Detta är ju inte särskilt myckel att komma med.

Del intressanta är atl FN i går antog en konvention om skydd för barns mänskliga rättigheter. Syftet är all betona barnens rättigheter, bl.a. till utbildning. Men är det då, herr statsråd, inte rena hyckleriet att Sverige skriver under den här konventionen? Denna rättighet gäller ju inte om man inte kan komma fram lill en avtalsuppgörelse. Borde inte konsekvensen bh att staten som arbetsgivare anstränger sig för att lägga fram rimliga förslag, så atl man kan nå en uppgörelse och del blir någon mening med att vi skriver under internationella konventioner som garanterar barnens rätt?

Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Jag utgår från atl de som för statens räkning har att hantera avtalsrörelsen med den budgivning som där sker enligt gällande regler anstränger sig för att konflikten skall lösas så snabbi som möjligt.

Jag har fått en fråga från Hugo Hegeland om hur eleverna kan skyddas, så atl de får sin lagenliga rätt till undervisning. Mitt kompetensområde rör vad som händer i skolorna. När det gäller den arbelsrättsliga lagstiftningen på området får Hugo Hegeland föra en debatl med ansvarig fackminister.

HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för tipset och vill då bara konstatera atl statsrådet erkänt atl möjligheterna att upprätthålla undervisningen fullt ut i praktiken är begränsade. Det är tydligen inte mycket som utbildningsdepartementet och än mindre statsrådet kan göra. Tiden får alltså gå, och det kom-

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar på frågor

Prot. 1989/90:30 mer att uppslå en verkligt allvarlig situation. Då kommer säkerligen ele-

21 november 1989 verna att framhålla strejkens samhällsfarliga konsekvenser, och då får väl

andra myndigheter tänka om. Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Svar på fråga 1989/90:214 om skatteöverenskommelsens betydelse för studerande med studiestöd

Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Hans Dau har frågat utbildningsministern om han anser att det förslag som ligger i propositionen om kompensation för vissa skatteeffekter till studerande med studiemedel är tillräcklig kompensation för de kostnadsökningar som skatteöverenskommelsen åsamkar de studerande eller om han avser att framlägga kompletterande förslag för alt komma upp till den nivå som är nödvändig för atl studiestödet skall behålla sitt reella värde. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Genom att sludiemedelsbeloppel beräknas som en viss andel av basbeloppet får de studerande automatiskt kompensation för ökade levnadsomkostnader. Såväl studiemedlens bidrags- som lånedel påverkas av förändringar av basbeloppet. Kopplingen till basbeloppet medför alt prisförändringar som inträffar under år 1990, enligt gällande regler, får effekt på studiemedlen först under år 1991. Det förslag till förtida uppräkning av basbeloppet vid beräkning av studiemedel som regeringen har förelagt riksdagen innebär emellertid atl de studerande får kompensation för vissa höjningar av indirekta skatter redan från början av år 1990. De studerande kommer därigenom att få full kompensation för effekterna av skatteuppgörelsen.

HANS DAU (m);

Herr talman! Jag tackar Göran Persson för svaret.

Först måste jag ställa en kompletterande fråga. I svaret talar Göran Persson om en förtida uppräkning av basbeloppet. I den proposition som föranlett denna fråga sägs det helt klart att det egentligen inte skall bh någon kompensation för de extra kostnader som skatteuppgörelsen förorsakar. Det skall inte ges någon automatisk kompensation för extraordinära prishöjningar, skriver statsrådet själv i propositionen. Tydhgen har man ändrat uppfattning sedan man skrev propositionen, om jag skall tro svaret.

Göran Persson säger i svaret att de studerande därigenom kommer att få full kompensation. Det innebär att man räknar upp basbeloppet med 2 %. Om man beaktar de remissvar som har lämnats från olika instanser - som borde vara trovärdiga - till den här skalleutredningen kan man t.ex. läsa att konsumentverket säger att enbart en breddad moms kommer att innebära att prisnivån och KPI höjs med 5,6 %, Dessutom tror man atl boendekostnaden kommer att öka med ungefär 10 %,

Den nämnda höjningen av basbeloppet med drygt 5,6% skulle således
44 vara otillräcklig och leda till att värdet av studielånet urholkas. Vi vet att

det här gäller under två år. Ni föreslår dock en höjning med 2% på ett år, Prot. 1989/90:30

Handelsbanken säger i dag i massmedia alt man räknar med minst 3 % bara 21 november 1989

för momshöjningen under nästa år. Dessutom kommer boendekostnaderna

tjii Svarpåfrågor

Kan skolministern verkligen påstå att full kompensation för effekten av skatteuppgörelsen har givits i och med den här propositionen?

Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Det är naturligtvis en myckel komplicerad bedömning, Hans Dau. Vi är dock inle säkrare i bedömningen än alt vi också har gett SPK i uppdrag all göra en mycket noggrann genomgång av de effekter skatteuppgörelsen har på prisutvecklingen för dessa grupper. Skulle del vid genomgången visa sig alt SPK kommer fram till att vi har bedömt prisutvecklingen för lågt, är det vår ambition att se till alt vi kompenserar fullt ut enligt SPK:s bedömning.

Många gör uppskattningar av vad det här betyder i ohka avseenden och uppgifterna korsar varandra något. Jag tror att det är ganska klokt all vi avvaktar och ser vad SPK slutgiltigt gör för bedömning av kostnadsutvecklingen.

HANS DAU (m);

Herr talman! Del är riktigt som skolministern säger att uppgifterna korsar varandra. Jag kan referera till vad CSN, som har hand om dessa frågor och studerar dem väldigt noga, säger. Nämnden säger nämligen att del är en dramatisk höjning av boendekostnaden. Prishöjningen på basvaror och boende slår mycket hårt mol de studerande. Räkna med en väsentiig värdeminskning av studiestödet.

Även TCO:s studerandegrupp, sludentförbundet, SACO/SR och sjuksköterskornas elevförbund har sagt alt del kommer att få dessa följder. I sin slutkommentar pekar konsumentverket på försämrad ekonomi under studietiden, att kvinnorna drabbas och att det blir ökade sociala och könsmässiga snedrekryteringar.

Tar skolministern inget intryck av CSN:s, konsumentverkets och de andra organens hårda, negativa omdömen? I stället för att vänta på vad de här utredningarna skall ge, har man lagt fram en proposition som är uppenbart otillräcklig. För atl dessa grupper inte skall drabbas, hade det inte varit bättre att man redan nu hade tagit intryck av remissvaren och uttalandena från de olika verken?

Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Alla är klara över atl uppgörelsen om den nya skattereformen har förhandlats fram under hösten. Del har skett med stor kraft och i imponerande takt. En lång rad konsekvenser gör sig nalurliglvis successivt gällande efter en sådan genomgripande förändring av vårt ekonomiska liv. Vi har alla ambitionen alt se till all grupper som exempelvis de studerande och pensionärerna får sin rättmätiga kompensation i sammanhanget.

För min del har jag ansvar för studiemedelssystemet. Jag tar självfallet in
tryck av en lång rad remissinstanser. Den lösning vi har valt är atl vara öppna 45

Prot. 1989/90:30        för kompensationsnivån och all för vår del uppskatta den till 2 %. Samtidigt
21 november 1989     ger vi SPK i uppdrag att se över om det är en korrekt bedömning. Om så inle
I                        skulle vara fallet får vi återkomma och se till alt del justeras på ett riktigt

'P 1' 8 jäti. Jag tror all del är den enda rimliga och möjliga vägen. Del är naturligt-

vis alltid tacksamt att läsa ur remissyttrandena och utifrån dem försöka konstruera motsättningar som fakliskl inte existerar i verkligheten.

HANS DAU (m);

Herr talman! Det sägs alt denna överenskommelse har kommit fram ganska snabbi, men propositionen är ju skriven med anledning av uppgörelsen, och den är lagd vid regeringssammanträdet den 9 november. Det har alltså funnits tid atl bedöma delta.

Det är tacksamt alt läsa remissvaren. Jag har inte så mycket lid här i frågestunden, men jag skulle annars kunna läsa allt som l.ex. CSN - där jag själv har varit med i styrelsen och deltagit t utformandet av remissvaret - skriver om hur allvarhgt man ser på detta och vilka effekter man bedömer att detta kommer att få på olika områden. Räntorna, som inte berörs direkl i allra första hand, kommer ju att bli mycket besvärande för de studerande. Det har man helt klart konstaterat. CSN påpekar att bestämmelserna om återbetalningstiden kommer att medföra atl vissa med inte alltför höga inkomster vid pensionsåldern kommer alt få fortsätta att betala tillbaka sina studieskulder i ytterligare 17 år.

Det finns således mycket atl studera närmare. Jag hoppas alt skolministern är intresserad av all återkomma i frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1989/90:185 om skåp för förvaring av utkvitterade vapen inom hemvärnet

Försvarsminister ROINE CARLSSON;

Herr talman! Karl-Erik Persson har frågat mig om jag avser atl verka för atl hemvärnet tillhandahåller vapenskåp i samband med utkvitterande av vapen.

Utbyte av mausergevär mot Ak 4 har skett under den senaste 10-15-årspe-rioden, och della kommer alt fortsätta de närmaste fem åren. Innan en person antas i hemvärnet sker en noggrann personalkontroll och personbedömning. Det fordras också att hemvärnsmannen har fått grundutbildning så att han kan hantera vapnet, eller att han har genomgått en omskolningsutbildning innan vapnet lämnas ul till honom.

I samband med utbildningen och vid överlämningen av vapnet till den en
skilde sker en genomgång av gällande förvaringsbeslämmelser. Bestämmel
serna är likartade för alla hemvärnets eldhandvapen, dvs. den vitala delen
och ammunitionen skall förvaras väl åtskilt från själva vapnet. Syftet med
dessa bestämmelser är att en obehörig inle skall kunna få tag i ett komplett
vapen. Tyvärr har det undantagsvis förekommit att förvaringsbestämmel-
46 serna inle följts ordentligt, och enstaka vapen har kommit i orätta händer.

Nuvarande bestämmelser för vapenlilldelning och vapenförvaring är en- Prot. 1989/90:30
ligt min mening tillräckliga även när hemvärnet nu går över till Ak 4. 21 november 1989

KARL-ERIK PERSSON (vpk); Svarpåfrågor

Herr talman! Jag får tacka försvarsministern för svaret.

Kriminologen Leif G W Persson sitter med i en utredning, och han har i samband med detta arbete sagt alt han vill alt en skärpning av bestämmelserna för vapeninnehav skall ske. Del skall gälla en skärpning för reglerna vid förvaring av vapnen.

Men i fråga om hemvärnels tillhandahållande av vapen finns inga bestämmelser om vare sig vapenskåp eller vapensläll. Detta är märkligt eftersom det inte är några dåliga vapen man delar ut till hemvärnet, ulan det är fråga om automatvapen. Även om man inom hemvärnet får den utbildning om vapen och om hur dessa skall förvaras som försvarsministern redogjorde för är det inte på något vis här fråga om samma restriktivitet som när det gäller jaktvapen. Jag anser det vara litet konstigt atl inte samma regler skulle gälla i fråga om jaktvapen som i fråga om vapen från hemvärnet.

Jag vill fråga försvarsministern vad det är för skillnad på ell jaktvapen och ell vapen från armén. Farligheten måste ju vara densamma. Om man ser på den marknad för vapen som finns kan man konstatera atl det är arméns vapen som har förekommit vid väpnade rån, och inte jaktvapen. Förhållandel borde alltså utifrån detta vara precis tvärtom, nämligen att man kunde vara mindre restriktiv med jaktvapen och mer återhållsam vad gäller att dela ut arméns vapen och tillåta att dessa förvaras i hemmen.

År det del faktum atl del i fråga om jaktvapen är den enskilde som får betala medan det i slällel är armén som står för kostnaderna vad gäller hemvärnet som gör atl man är så njugg när del gäller förvaring av vapen? Eller är del något annal?

Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Jag skall lämna några sakuppgifter. Del finns ca 700 000 licensvapen samt drygt 100 000 hemvärnsvapen i de svenska hemmen. Dessutom har officerare och poliser tillsammans ca 50 000 vapen. Antalet stulna vapen uppgick under åren 1972-1986 lill totalt ca 9 000. Försvarets andel var 80-90 per år. Huvuddelen av försvarels vapenförlusler sker genom inbrott i vapenförråd. Hemvärnets andel av de stulna vapnen är endast några få procent.

Riksdagen har helt nyligen konstaterat all denna andel av vapenförlusterna är ringa. Riksdagen fann inte heller någol behov av att ändra nuvarande bestämmelser. Milt råd lill Karl-Erik Persson är all han skall studera riksdagens beslut i denna fråga. På det sättet får han del mest utförliga svaret.

KARL-ERIK PERSSON (vpk):

Herr talman! Min oro när del gäller arméns vapen delas av en del av dem
som är med i hemvärnet. Detta kommer sig av risken för inbrott i hemmet i
och med all man går över från den gamla mausern till den mer attraktiva
Ak4. Uppgifter rörande vapeninnehav är ju inte hemliga, ulan de finns lätt- 47

Prot. 1989/90:30 tillgängliga. Jag menar all det skulle vara självklart atl man får tillgång till

21 november 1989 ett vapenskåp i och med atl man går över lill ett vapen som Ak4. Det finns

] ] alltså personer inom hemvärnet som delar min oro i denna fråga, och de an-

P fr 8or gj, gjj kostnaderna för anskaffande av vapenskåp skulle ligga på försvaret.

I och med att man gör en insats för det svenska försvaret i händelse av krig

eller i annat syfte borde försvaret stå för kostnaden.

Personligen anser jag det vara konstigt atl man har hell andra restriktioner kring jaktvapen. Den situation vi har, att skillnaden mellan de olika vapenslagen är så stor, är märklig.

Försvarsminister ROINE CARLSSON;

Herr talman! Det är nog en ringa del av personalen inom hemvärnet som hyser denna uppfattning. Den ståndpunkt jag tidigare har pläderat för omfattas av en mycket stor majoritet av riksdagen.

KARL-ERIK PERSSON (vpk):

Herr talman! Det som sker i riksdagen skiljer sig kanske ibland från den verklighet som finns. Verkligheten är den att det finns en oro bland dem som handhar vapen för att de skall få sina hem genomsökta och att de skall mista vapnen. Del är en situation som man enligt min mening skall ta fasta på. Jag släller också frågan varför det finns en skillnad i lagens inställning mellan dem som har jaktvapen och dem som är utrustade med hemvärnets vapen.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1989/90:212 om rikspolisstyrelsens cirkuläranvisningar

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr talman! Margö Ingvardsson har frågat mig om rikspolisstyrelsens cirkulärmeddelande rörande handläggningen av vissa ärenden enligt den nya utlänningslagen och den nya utlänningsförordningen innebär att det av riksdagen fattade beslutet om rätt till offentiigt biträde i utlänningsärenden inte gäller fullt ut.

All en asylsökande i ell awisnings- eller utvisningsärende i princip har rätt till offentligt biträde redan under polisutredningen framgår, som Margö Ingvardsson påpekar i sin fråga, av propositionen till nya utlänningslagen. Enligt vad som sägs i propositionen måste naturligtvis viss utredning göras innan det kan avgöras om offentligt biträde skall förordnas.

Rikspolisstyrelsen har i samråd med invandrarverket utfärdat ett cirkulär-
meddelande i fråga om handläggningen av vissa ärenden enligt den nya ut
länningslagstiftningen. Cirkuläret är ett allmänt råd till de lokala pohsmyn-
digheterna hur den praktiska hanteringen av utlänningsärendena kan lösas.
Del som sägas i cirkuläret skall givetvis inte innebära alt de beslut som riks
dag och regering fattat om handläggningen m.m. av utlänningsärenden från
gås på någol sätt.
48 Jag håller med om atl vad som sägs i cirkuläret om hur en framställning

från en asylsökande om alt få offentligt biträde skall hanteras har fått en Prot. 1989/90:30

mindre lyckad formulering. Naturligtvis skall varje framställning om biträde 21 november 1989

lämnas över till den beslutande myndigheten som i del här fallet är invand- [ ]

rarverket. Inom rikspolisstyrelsen pågår del en översyn av det aktuella cir- var pa frågor
kulärel. Enligt vad jag har erfarit kommer därvid rätlen till offenlligl biträde
redan under polisutredningen att klargöras.

MARGÖ INGVARDSSON (vpk);

Herr talman! Jag tackar civilministern för svaret på min fråga.

Jag tycker att del är bra att civilministern håller med mig i uppfattningen om att rikspolisstyrelsens cirkulär faktiskt är elt avsteg från riksdagens beslut, även om civilministern förklarligt nog använder andra ord när han uttrycker detta.

Jag är nöjd med svaret på frågan eftersom det ger ell klart besked om atl del är propositionens text som gäller, nämligen atl en asylsökande i princip har rätt till ett offentligt biträde redan under polisutredningen. Jag är också nöjd med att min fråga har resulterat i all rikspolisstyrelsen nu får gå ut med en rättelse till polismyndigheten. Del är sällan man uppnår ett så konkret resultat av en fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på fråga 1989/90:215 om flykting- och invandrarpolitiken

Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Tom Heyman har mot bakgrund av dels ett enskilt ärende som gällde s.k. uppskjuten invandringsprövning, dels den slora "oplanerade" invandringen frågat mig om regeringen har för avsikt att föreslå ändrade regler för invandrare och flyktingar som bättre överensstämmer med dagens problem i dessa avseenden.

Frågan är något oklar.

Jag kan givetvis inte uttala mig om omständigheterna i det enskilda fallet.

Allmänt kan jag dock säga alt riktlinjerna för ordningen med uppskjuten invandringsprövning i fall då uppehållstillstånd söks på anknytning lill en här bosalt person har antagils av riksdagen och har gällt sedan länge.

Ordningen innebär i korthet att invandrarverket ges möjlighet all pröva om det åberopande förhållandet är seriöst. Om inte sådan möjlighet gavs, skulle det bli nödvändigt alt inta en synnerligen restriktiv hållning lill invandring på denna grund. Ordningen är alltså lill förmån även för sökandena.

I samband med ändringar i utlänningslagen 1984 behandlades även frågan
om den uppskjutna invandringsprövningen. Flertalet remissinstanser ansåg
det nödvändigt att behålla gällande ordning. Även en sänkning av den gäl
lande prövotiden om högst två år diskuterades. Om ell förhållande upphör
tidigare vägs i stället omständigheter av humanitär karaktär in i bedöm
ningen av om utlänningen skall få stanna. Inte heller innebar ikraftträdandet
av den nya utlänningslagen (1989:529) någon ändring av reglerna om upp
skjuten invandringsprövning. 49

4 Riksdagens protokoll 1989/90:30

Prot. 1989/90:30 21 november 1989

Svar pä frågor

Jag ser i dagsläget inle någon anledning lill ändring av den nu gällande ordningen,

TOM HEYMAN (m):

Herr talman! Jag ber all få tacka statsrådet för svaret på min fråga. Del har varit en intensiv debatl i invandrarfrågor, senast i måndags. Då hade statsrådet här en lång interpellationsdebatt om invandrarfrågor. Del förs även i pressen en intensiv debatt i olika sammanhang.

Vi har en sponlaninvandring av s.k, dokumentlösa flyktingar som myndigheterna inle längre klarar av. Kommuner dignar under kostnadsbördorna, och det finns problem med bosläder och tältläger. Samtidigt lägger invandrarverket ner ell intensivt arbete, i del här fallet med den 23-åriga Boonpha Sao Srisuk.

Jag ifrågasäller om del sker en riklig prioritering på invandrarverket. Om detta ärende är skött enligt alla konstens regler, kan jag inle finna annal än alt reglerna i det här fallet slår på ett inhumant och bedrövligt sätt. Jag hade därför hoppats få svaret alt det är dags att se över reglerna, och därför är jag ledsen all jag i stället har fåll svaret att statsrådet är nöjd med reglerna som de är.

Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Jag vill bara återigen upprepa - jag vet inte hur många gånger jag i talarstolen har sagt della - all jag givetvis inle kan kommentera del enskilda fallet. Denna fråga har inte heller något med flyktingfrågan att göra. Delta är en ren invandrarfråga, ett s.k. anknylningsfall.

Det finns en lagstifining som har prövats vid ett flertal tillfällen av riksdagen. Senast den 31 maj i år hade vi här i kammaren en stor debatt om en ny utlänningslag. Ingen såg heller då anledning all ändra reglerna för anknytningsinvandring l.ex. på grund av giftermål. Det måste ändå finnas regler som omgärdar en sådan invandring. De regler som finns är ju till för att vi inte skall behöva vara ännu mera restriktiva och är alltså till fördel även för den sökande.

TOM HEYMAN (m):

Herr talman! Jag inser att detta ulgör svåra avvägningsproblem. Men jag måste ändå beklaga atl dessa tolkningar görs. Tack för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Svar på fråga 1989/90:224 om brytning av vanadin i Sumåssjön

Industriminister IVAR NORDBERG:

Herr talman! Iris Mårtensson har frågat mig om jag är villig att medverka lill att en brytning av vanadin i Sumåssjön snarast kommer till stånd.

Nämnden för statens gruvegendom (NSG), som bl.a. har i uppgift atl förvalla statens mineralfyndigheter, innehar gruvrätten lill vanadinfyndighelen i Sumåssjön. Till NSG:s verksamhel hör alt la initiativ till åtgärder för atl

förbättra det ekonomiska utbytet av statens gruvegendom. När det gäller     Prot. 1989/90:30
NSG:s projekt i Sumåssjön, har nämnden slutfört förstudier om processtek-     21 november 1989
niska förutsättningar för en eventuell exploatering av fyndigheten. Dessa        [    [

återges i ett prospekt om projektet Sumåssjön, som nämnden nyligen har P f 8

presenterat. Den senaste tidens uppgång av vanadinpriserna på den internationella marknaden har väckt intresset för vanadinråvara. Mot denna bakgrund informerar nu NSG potentiella svenska och utländska intressenter om fyndigheten. Det är dock i dag för tidigt alt uttala sig om resultatet av detta initiativ.

Det ankommer på NSG att föra projektet Sumåssjön vidare i syfte all, om möjligt, få till stånd en gruvbrytning.

IRIS MÅRTENSSON (s);

Herr talman! Jag vill först tacka industriministern för svaret på min fråga om vanadin.

Del här är elt ärende som jag ägnat mig åt i flera år. Jag tror att jag höll på att slita ut Ivar Nordbergs företrädare just med synpunkter på och frågor om att få bryta vanadin i Sumåssjön. Men skam den som ger sig.

Vi har tillgång till vanadin i Sverige, men inget bryts i vårt land. Sydafrika är ett av de dominerande producenlländerna. Riksdagen har vid ell antal tillfället uttalat atl Sverige bör minska beroendet av importen från Sydafrika. Därför kan jag inle förslå varför vi inte skulle kunna komma i gång med en brytning i Sumåssjön. I dag är, precis som industriministern säger, vanadinprisel högre än vad det har varit på länge. Så lönsamheten måste vara tillfredsställande.

Jag vill också påminna om alt näringsutskoltet vid ett flertal tillfällen har uttalat, när vanadinfyndighelen i Sumåssjön har varit uppe till diskussion, att en inhemsk utvinning av vanadin framstår som eftersträvansvärd ur såväl försörjnings- som sysselsättningssynpunkt.

Jag har nu slora förhoppningar om att vi snart kanske kan börja bryta vanadin i Sumåssjön. Om brytningen kom i gång, industriministern, skulle del bli ett lyft för Hälsingland. .

Överläggningen var härmed avslutad.

29 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades Motionerna 1989/90:N16-N20 till näringsutskoltet

Prot. 1989/90:30 30 § Meddelande om ändringar i kammarens sammanträdesplan

21 november 1989

-------------- TREDJE VICE TALMANNEN:

Sammanträdet fredagen den 8 december

Arbetsplenum denna dag kommer atl fortgå till dess alla ärenden på föredragslistan är behandlade. Voteringar kan förekomma till kl. 16.00.

Sammanträdet måndagen den II december

Ett stort antal interpellationer väntas bli besvarade denna dag. Sammanträdel tar sin början kl. 09.00.

Sammanträdet tisdagen den 12 december

Denna dag, som tidigare var en reservdag, kommer arbetsplenum att anordnas med början kl. 10.00. Inga voteringar företas före kl. 12.00. Ärendebehandlingen avbryts för frågestund kl. 14.30.

31 § Meddelande om interpellationer

Meddelades att följande interpellationer framställts den 20 november

1989/90:75 av Elver Jonsson (fp) lill socialministern om alkoholpolitiken:

Alkolholpoliliken är det dominerande sociala och medicinska problemet i vårt land. Del finns elt klart samband mellan bruket av alkohol och missbruket. Det finns därför starka skäl att pressa tillbaka tolalkonsumlionen av alkohol.

FN:s Världshälsoorganisation (WHO) har antagit målsättningen "Hälsa för alla år 2000". Sverige har anslutit sig till denna målsättning. WHO:s hälsostrategi innehåller ett delmål om minskad alkoholkonsumtion med 25 %. Vid Nordiska rådels 37:e session 1989 beslöt rådet alt rekommendera Nordiska ministerrådet atl utarbeta elt tidsbestämt aktionsprogram för att uppfylla WHO:s mål om en 25-procentig minskning av alkoholkonsumtionen till år 2000.

Vår alkoholpolitik måste aktiveras, olika instrument för att minska totalkonsumtionen måste användas med ökad intensitet. För att nå WHO:s mål om en 25-procentig minskning måste insatserna komma till uttryck i ett stort antal initiativ. Nordiska rådets beslut om ett aktionsprogram måste ges möjligheter alt nå resultat.

Systembolagets försäljningsstatistik har under senare tid tydligt pekat på
att konsumtionen ökat. Under slutet av 1970-talel fram lill år 1984 minskade
alkoholkonsumtionen märkbart. Detta måste ses som ett resultat av riksda
gens alkoholpoliliska beslut år 1977. Tyvärr har en viss avmattning för intres
set atl driva alkoholfrågor noterats under senare tid.Ungdomarnas attityder
52 gentemot alkohol förefaller dessutom bli alltmer positiva och andelen ung-

domar som någon gång druckit alkohol ökar. Enligt färska forskningsrappor- Prot. 1989/90:30 ter finns det ett uppenbart samband mellan alkoholförsäljning på krogar och 21 november 1989 gatuvåld. Det kan konstateras atl del finns ett klart samband mellan graden av aktiv alkoholpolitik och totalkonsumtionens utveckling.

Utöver den konsumtion som återspeglas i systembolagets försäljning tillkommer liembränd sprit, hemlillverkal vin och skattefri försäljning. Det finns därför inget säkert mått på hur mycket alkohol som dricks i landet. Den skattefria försäljningen har fått en allt slörre betydelse. Del beräknas alt den skattefria försäljningen uppgår lill ca 10 % av konsumtionen.

En lägre alkoholkonsumtion leder till färre alkoholskadade. Omvänt innebär en höjd konsumtion en acceleration av missbruk och skador. Dessutom har internationell forskning slagit fast att om den totala alkoholkonsumtionen fördubblas leder detta lill all antalet storkonsumenter fyrdubblas.

Jag vill med anledning därav fråga socialministern:

1. Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att nå WHO:s målsättning om en minskad totalkonsumtion av alkohol med 25 % i landet till år 2000?

2. Vilket stöd avser regeringen alt ge Nordiska rådets beslut om aktionsprogrammet om minskad alkoholkonsumtion?

3. Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för atl uppmuntra och ulveckla drogfria miljöer och att ungdomarnas alkoholdebut senareläggs?

1989/90:76 av Elver Jonsson (fp) till jordbruksministern om reglerna om depositionsavgifter vid internordiska konstutställningar:

I samband med att den nordiska kulturhandlingsplanen antogs av Nordiska rådet 1988 redovisades det att konstnärer inte skall behöva betala depositionsavgift när de inom Norden för sitt alster över gränsen för utställning i grannländerna.

I TV-programmet Anslagstavlan i anslutning lill Nordiska rådets session i Stockholm i vintras hade Nordiska ministerrådet följande passus, under rubriken Mindre krångel mellan de nordiska länderna:

"Om du är t.ex. konstnär och vill ställa ut i Norden så behöver du inle längre deponera pengar i tullen. Det är ett hinder mindre."

Trots detta fick en utställning av nordisk konst i Årjäng den 2-27 september stora problem. De norska utställarna ålades att deponera 18 000 kr. om de skulle delta i utställningen. Detta stämmer inte med de beslut som fatlats i Nordiska ministerrådet.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till den nordiska samordningsministern Mats Hellström:

1. Vilka regler beträffande depositioner i tullen gäller för nordiska konstnärer som vill delta i utställningar i Sverige?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för atl intentionerna i den nordiska kulturhandhngsplanen, gällande nordiska konstnärer, om borttagande av deponeringsavgifter skall kunna fullföljas?

Prot. 1989/90:30 den 21 november 21 november 1989

1989/90:77 av Karin Israelsson (c) lill socialministern om doping;

"Dopade blev råa mördare!" Denna tidningsrubrik har vi mött den senaste tiden. Bakgrunden är att rättsläkare vid statens rättsläkarstalion i Solna kunnat konstatera atl bakom minst fem av de grövsta knivmorden i Sverige ligger dopade idrottsmän. Dessa bestialiska mord har således sin grund i ett omfattande missbruk av anabola steroider.

Dopingproblemet har inte enbart idrottsliga aspekter. Det som händer för en idrottsman som har tagit otillåtna medel är inle bara ulestängning från vissa matcher eller liknande. Problemet har blivit mycket slörre än så. Nu gäller frågan även dopingens eventuella samband med våldsbrott. Det är klarlagt att missbruket leder till psykiska störningar och ökad aggressivitet. I och med delta utgör bruket även en fara för omgivningen.

Andra vikliga frågor som måste få en snar lösning rör möjligheten att begränsa tillgången på anabola steroider. Det finns en stor marknad för detta även utanför elitidrotten. Beräkningar som gjorts om smugglingen visar att beslagen under de två senaste åren är ungefär lika slora som den legala utskrivningen i Sverige under samma period. Tullen säger sig inte ha resurser att klara situationen. Man räknar med att beslagen bara utgör 1 % av allt som smugglas in i landet. Skärpningar i lagen om straff för varusmuggling kan vara en åtgärd som kan behövas.

En del av problemet belyses i den promemoria "Åtgärder mot doping" som för närvarande är ute på remiss. I denna föreslås bl.a. förbud mot förvärv, innehav och överlåtelse av vissa dopingpreparal. Det är dock något beklämmande atl mötas av sammanfattningen: "en okontrollerad konsumtion av vissa av dessa preparat kan innebära en allvarlig hälspfara". Dopingen som företeelse måste fördömas hårdare än så.

Längre fram motiveras varför man vall atl inte straffbelägga själva del icke-medicinska bruket med följande: "mot en kriminalisering av själva bruket lalar också atl medlen inte är beroendeframkallande och att brukaren själv är den som riskerar atl skadas". Det är uppenbart att det inte bara är brukaren som skadas. Våldsbrotten som följer av användningen av medlen talar för det. Det är därför befogat all, såsom är fallet med narkotikan, även kriminalisera det icke-medicinska bruket.

Nu måste vi sätta in bruket av anabola steroider i sitt sammanhang: tillsammans med annat bruk av narkotika. Även om anabola steroider inte är vanebildande eller beroendeframkallande måste man se mycket allvarligt på bruket och framför allt dess konsekvenser. Bekämpningsinsatserna måste därför sättas in på bred front. Utvecklingen av nya preparat går otroligt snabbt. Man kan vid dopinglaboratorierna konstatera atl antalet olika anabola steroider hela tiden ökar efter hand som metoder utvecklas för att kunna påvisa medlen vid test.

Lagstiftarens mål måste vara atl ligga före och kunna ingripa på ell tidigt stadium. Därför krävs omedelbart en undersökning om sambandet mellan bruk av anabola steroider och våldshandlingar.

Med hänvisning lill ovanslående vill jag ställa följande fråga till socialministern:

Vilka åtgärder avser socialministern vidta för all möla dopingproblemati- Prot. 1989/90:30
ken? 21 november 1989

1989/90:78 av Maria Leissner (fp) till statsrådet Maj-Lis Lööw om de kinesiska studenterna i Sverige:

Efler massakern på Den himmelska fridens torg blev situationen för de kinesiska studenter som studerade i utlandet mycket svår. Många kinesiska forskare och studenter har under sin vistelse utomlands deltagit i protestaktioner mol regeringen i Kina. Så länge de nuvarande makthavarna sitter kvar, och den politiska repressionen fortsätter, är det förenat med stora faror för dessa alt återvända. Samtidigt är det många av de drygt 400 kinesiska studenterna i Sverige som inte vill bryta med hemlandet på det sätt som en asylansökan skulle innebära - inte minst för att skydda de familjemedlemmar som är kvar i Kina mol repressalier.

Mot den bakgrunden har regeringen beslutat att göra det möjligt för de kinesiska studenterna i Sverige atl stanna kvar under en tid framöver genom ett erbjudande att tillåta förlängning av deras visum och genom atl avsätta särskilda medel via Svenska inslilulel för fortsatta studier eller forskning. Invandrarministern utlovade dessutom att även de som inte fortsatte med biståndsfinansierade studier skulle ges möjlighet atl under motsvarande lid stanna i Sverige utan att behöva söka asyl.

Tyvärr har de utiovade åtgärderna inte kommit att omsättas i praktiken.

De flesta studenterna har ännu inle fåll någol besked om en eventuell förlängning av deras visum, trots vad regeringen utlovat. Oron bland de kinesiska studenterna har därför tilltagit under hösten i takt med att deras visum gått ut. En grupp om ett sextiotal studenter i Göteborg har blivit så desperata all de vänt sig lill polisen för all begära uppehållstillstånd, vilket leder till atl de betraktas som asylsökande - just del som man velat undvika, inte minst av rädsla för atl kvarvarande familj i Kina skall straffas. Enligt uppgift skall dessutom en student ha fått avslag av invandrarverket, och därmed hotas av utvisning.

Beträffande del utlovade studiestödet via Svenska institutet har vissa studenter fått elt regelrätt avslag på sin ansökan, medan andra fåll medel enbart för ett halvår. Inte heller detta synes ligga i linje med vad regeringen via biståndsministern lovat de kinesiska studenterna.

De hundratals studenter som i somras åsåg massakern på sina kamrater i Peking, och bevittnade mordel på demokratirörelsen, har stor anledning att känna fruktan: fruktan för sitt lands framtida öde, fruktan för sina familjer och vänner i Kina, och fruklan för sin egen framtid.

Därför är det särskilt beklagligt att regeringens åtgärder, som syftat till att bistå dem i denna svåra situation, inte har kunnat genomföras. Det rimmar illa med de protester Sverige har gjort mot massakern på Den himmelska fridens torg och de solidaritetsuttalanden som gjorts till stöd för demokrati-seringsslrävandena i Kina.

Mol den bakgrunden vill jag fråga invandrarministern:

1. Är regeringen beredd atl uppfylla löftena till de kinesiska studenterna om

att förlänga deras visum? 55

Prot. 1989/90:30 2. Vilka åtgärder kommer i så fall alt vidtas för att försäkra sig om att så blir

21 november 1989 fallet?

3. Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta för alt studenterna i realiteten skall få de medel lill fortsatta studier som anslagils till dem via Svenska institutet?

1989/90:79 av Stina Eliasson (c) till miljö- och energiministern om Ammerån:

Brislen på en gemensam miljö- och energipolitisk strategi hotar nu såväl långsiktiga miljö- som energimål. Detta är djupt allvarligt. Det kan leda fram lill kortsiktiga och felaktiga beslut i enskilda ärenden.

Ammerån är del sista orörda vattendraget av mellanslorlek och har i alla miljösammanhang bedömts som mycket skyddsvärd. Ammerån är unik med sitt höga ph-värde. När andra vattendrag slås ut av försurning kan hotade djur och växter "övervintra" i Ammerån. Jämtlands sjöar och vattendrag har, liksom så många andra vatten, drabbats av våra och andra länders miljö-försyndelser.

Efter år av debatl skall nu Ammeråns öde avgöras. Regeringen har bollen! Den fråga som Ragunda kommun och många andra ställer sig är om regeringen skall lyssna till enskilda vatlenkraftsintressenter eller på en samlad och enig miljöopinion? Kommer miljö- och energiministern alt föreslå regeringen all spara Ammeråns forsar och fall för framtiden? Kan den regering som är beredd att införa energimoms och därmed lägga krokben för inhemska biobränslen hävda att Ammeråns vatten måste offras för att tillgodose vår energiförsörjning?

Med hänvisning till ovanslående vill jag ställa följande frågor:

1. Vilken betydelse anser miljö- och energiminister Birgitta Dahl att miljöhänsynen skall ha för beslutet om Ammeråns framtid?

2. Är Birgitta Dahl beredd alt skydda Ammerån genom att införliva Ammerån med de älvar som skall förbli orörda i lagen om hushållning med naturresurser 3 kap. 6 §?

32 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 20 november

1989/90:230 av Ulla Orring (fp) till justitieministern om åtgärder mot visst slag av ungdomsbrottslighet:

Rån och stöld i våra butiker är en företeelse som förorsakar stor skada
för butiksägarna och upprör allmänheten. Det senaste uppseendeväckande
fallet inträffade den 16 november i Stockholm, då ett fyrtiotal ungdomar in
vaderade en sport- och fritidsbutik i syfte atl tillägna sig kläder utan att göra
56 rätt för sig.

Reaktionen från samhällets sida står alltför sällan i proportion till skadan. Prot. 1989/90:30 I detta fall släpptes ungdomarna, enligt uppgift, efter det att deras namn an- 21 november 1989 tecknats. Det regelsystem och de tvångsmedel som samhället ställer upp med synes inte fungera. Glappet mellan socialtjänsten och polisen framträder alltför ofta i öppen dager.

Vilka åtgärder ämnar justitieministern vidta för att polisens och sociala myndigheters agerande i sådana fall av ungdomsbrottslighet på ett tydligt sätt skall visa att samhället inte accepterar brott?

den 21 november

1989/90:231 av Ulla Tilländer (c) till justitieministern om försäkringstagarens ställning vid tvister mellan försäkringsbolag:

Kraven på den enskilde att teckna försäkringar för hus, lösöre, bilar m,m, i syfte att skydda sig själv, sin egendom och andra är ofta ovillkorliga. Detta borde innebära att, när en enskild oförskyllt drabbas av skada, ersättning utbetalas av det försäkringsbolag som anlitas oavsett hur skadan uppkommit. Det är emellertid inte alltid så är fallet, vilket bl.a. framkommit i tidningsartiklar. Ett exempel är en familj vars hus skadades vid schaktningsar-beten som utfördes av en anlitad grävmaskinist. Husägarens resp. grävma-skinistens försäkringsbolag har inte kunnat enas om vem som är ersättningsskyldig. Den som drabbas medan bolagen processar är självfallet den enskilde. Detta förhållande är enligt min mening helt oacceptabelt.

Med hänvisning till vad som anförts vill jag fråga statsrådet och chefen för justitiedepartementet:

Vilka initiativ är regeringen beredd alt ta så att enskilda inte lider ekonomisk skada vid tvister mellan försäkringsbolag?

1989/90:232 av Marianne Samuelsson (mp) till utbildningsministern om del nordiska kulturarbetet:

Sedan länge har det nordiska kulturarbetet haft hög prioritet i det nordiska samarbetet.

En arbetsgrupp tillsatt av Nordiska ämbetsmannakommittén föreslår nu nedläggningar av vissa institutioner, bl.a. Nordplan. Ministerrådet har vid sitt möte den 27 november att ta ställning till förslaget.

Jag vill därför fråga kulturministern på vilka grunder det beslutas om stängning av institutionerna.

1989/90:233 av Gudrun Schyman (vpk) till försvarsministern om en debatt rörande JAS-projektets framtid:

Försvarels materielverk har i dagarna överlämnat en rapport till regeringen om JAS-projektet.

Med anledning av rapporten vill jag ställa följande fråga till försvarsminis
tern: 57

Prot. 1989/90:30 Tänker försvarsministern medverka till att vi som en följd av denna rap-

21 november 1989 port får en debatt om JAS-projeklets framtid?

33 § Kammaren åtskildes kl. 17.20. In fidem

BENGT TÖRNELL

/Gunborg Apelgren

Prot. 1989/90:30

Innehållsförteckning 21 november i989

Tisdagen den 21 november

1 § Justering av protokoll..................................... 1

2§ Svar på fråga 1989/90:140 om en ny ekonomisk världsordning. . 1

Finansminister Kjell-Olof Feldt

Eva Goés (mp) 3§ Svar på fråga 1989/90:150 om följderna av en anpassning till EG 3

Finansminister Kjell-Olof Feldt

Per Gahrton (mp) 4§ Svar på fråga 1989/90:162 om skyldigheten att betala avgift till

arbetsmiljöfond.................................................. 5

Finansminister Kjell-Olof Feldt

Elisabeth Persson (vpk) 5§ Svar på fråga 1989/90:186 om tullverkels verksamhet i Arjeplog 7

Finansminister Kjell-Olof Feldt

Bengl Hurtig (vpk)
6§ Svar på fråga 1989/90:202 om åtgärder mot inflationen 8

Finansminister Kjell-Olof Feldt

Lennart Brunander (c)

7 § Svar på fråga 1989/90:222 om åtgärder för att hindra fortsatta

räntehöjningar................................................... 10

Finansminister Kjell-Olof Feldt Karl Hagström (s)

8 § Svar på fråga 1989/90:146 om åtgärder mot vissa telefontjänster 11

Socialminister Sven Huherström Gudrun Schyman (vpk)

9 § Svar på fråga 1989/90:154 om ökade vårdresurser för unga kvin-

nor som lider av anorexia eller buhmia..................... 13

Socialminister Sven Hulterström Margitta Edgren (fp)

10 § Svar på fråga 1989/90:192 om examinationen av språkprov för

vissa flyktingar................................................... 15

Socialminister Sven Hulterström Margitta Edgren (fp)

11 § Svar på fråga 1989/90:200 om ändrade villkor för frivillig sjukför-

säkring ............................................................ 16

Socialminister Sven Hulterström Elisabeth Persson (vpk)

12 § Svar på fråga 1989/90:201 om åtgärder för att förhindra viss an-

vändning av privata patientregister........................ 17

Socialminister Sven Hulterström Margö Ingvardsson (vpk)

13 § Svar på fråga 1989/90:206 om rabattering av visst läkemedel... 19

Socialminister Sven Hulterström

Barbro Westerholm (fp) 59

Prot. 1989/90:30 14 § Svar på fråga 1989/90:221 om försäkringskassornas redovisnings-

21 november 1989 system...................................................... 19

Socialminister Sven Hulterström

Marianne Jönsson (c)

15 § Svar på fråga 1989/90:226 om Citygruppens fortsatta verksamhel 21

Socialminister Sven Hulterström Gudrun Schyman (vpk)

16 § Svar på fråga 1989/90:188 om begränsning av bygglovsplikten. . 23

Bostadsminister Ulf Lönnqvist Agne Hansson (c)

17 § Svar på fråga 1989/90:199 om saneringen av "sjuka hus" 25

Bosladsminister Ulf Lönnqvist Annika Åhnberg (vpk)

18 § Svar på fråga 1989/90:218 om ersättningsanspråk enligt plan- och

bygglagen.................................................................................. 28

Bostadsminister Ulf Lönnqvist Sonia Karlsson (s)

19 § Svar på fråga 1989/90:203 om utdömandet av straff för kvinno-

misshandel ................................................................................ 29

Justitieminister Laila Freivalds Margareta Gärd (m)

20 § Svar på fråga 1989/90:217 om kriminalvårdsanstalten i Hudiks-

vall .......................................................................................... 30

Justitieminister Laila Freivalds Sigrid Bolkéus (s)

21 § Svar på ftågorna 1989/90:208, 213, 225 och 228 om rörelsehind-

rade ungdomars rätt till gymnasiestudier.......................................... 32

Statsrådet Bengt Lindqvist Rosa Östh (c) Barbro Sandberg (fp) Elisabeth Fleetwood (m) Rolf L Nilson (vpk)

22 § Svar på fråga 1989/90:223 om informationskampanjen rörande

alternativ barnomsorg................................................................... 39

Statsrådet Bengt Lindqvist Birgit Friggebo (fp)

23 § Svar på fråga 1989/90:205 om lärarstrejken och elevernas rätt till

undervisning............................................................................... 41

Statsrådet Göran Persson Hugo Hegeland (m)

24 § Svar på fråga 1989/90:214 om skatteöverenskommelsens bety-

delse för studerande med studiestöd............................................... 44

Statsrådet Göran Persson Hans Dau (m)

25 § Svar på fråga 1989/90:185 om skåp för förvaring av utkvitterade

vapen inom hemvärnet................................................................. 46

Försvarsminister Roine Carlsson
60 Karl-Erik Persson (vpk)

26 § Svar på fråga 1989/90:212 om rikspolisstyrelsens cirkuläranvis- Prot. 1989/90:30

ningar............................................................... 48 21 november 1989

Civilminister Bengt K Å Johansson Margö Ingvardsson (vpk)

27 § Svar på fråga 1989/90:215 om flykting- och invandrarpolitiken . 49

Statsrådet Maj-Lis Lööw Tom Heyman (m)

28 § Svar på fråga 1989/90:224 om brytning av vanadin i Sumåssjön 50

Industriminister Ivar Nordberg Iris Mårtensson (s)

29 § Hänvisning av ärenden till utskott..................... 51

30 § Meddelande om ändringar i kammarens sammanträdesplan ... 52

Tredje vice talmannen

31 § Meddelande om interpellationer

1989/90:75 av Elver Jonsson (fp) om alkoholpohtiken 52

1989/90:76 av Elver Jonsson (fp) om reglerna om depositions-
avgifter vid internordiska konstutställningar.......... 53

1989/90:77 av Karin Israelsson (c) om doping.......... 54

1989/90:78 av Maria Leissner (fp) om de kinesiska studenterna

i Sverige........................................................... 55

1989/90:79 av Stina Eliasson (c) om Ammerån......... 56

32 § Meddelande om frågor

1989/90:230 av Ulla Orring (fp) om åtgärder mot visst slag av

ungdomsbrottslighet............................................ 56

1989/90:231 av Ulla Tilländer (c) om försäkringstagarens ställ
ning vid tvister mellan försäkringsbolag................ 57

1989/90:232 av Marianne Samuelsson (mp) om del nordiska

kulturarbetet..................................................... 57

1989/90:233 av Gudrun Schyman (vpk) om en debatt rörande

JAS-projektets framtid......................................... 57