Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1989/90:25

Tisdagen den 14 november

Kl. 14.30-15.50

1§ Återkomst

Talmannen meddelade att Görel Thurdin (c) denna dag återtagit sin plats i riksdagen, varigenom Lennart Bodens tjänstgöring som ersättare upphört.

Svar på frågor

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 6 november.

3 § Meddelande om en särskild debatt om åtgärder mot våldet

TALMANNEN:

På begäran av den socialdemokratiska riksdagsgruppen har jag efter samråd med de av partigrupperna utsedda ledamöterna i talmanskonferensen beslutat anordna en särskild debatt om åtgärder mot våldet onsdagen den 15 november, alltså i morgon, kl, 09,00,1 debatten deltar Lars-Erik Lövdén (s), Carl Bildt (m), Britta Bjelle (fp), Olof Johansson (c), Margö Ingvardsson (vpk) och Kent Lundgren (mp) samt justitieminister Laila Freivalds,

Debatten inleds av Lars-Erik Lövdén och därefter följer oppositionens representanter och justitieministern i förut nämnd ordning. Varje talare har rätt till tre inlägg. I första omgången har alla talare rätt till 10-minutersin-lägg. I nästa varv får Lars-Erik Lövdén tala 3 minuter och övriga talare 6 minuter. Det tredje anförandet är begränsat till 3 minuter för varje talare.

4§ Svar på fråga 1989/90:191 om förhandsgranskning av videogram

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Ingbritt Irhammar har frågat statsministern om regeringen stödjer kravet på förhandsgranskning av videogram. Frågan har överlämnats till mig.

Jag svarade förra veckan på en fråga av Birger Andersson om regeringens planer på åtgärder mot videovåldet. Jag meddelade då min avsikt alt inom kort föreslå regeringen att inhämta lagrådets yttrande över lagförslag med

1 Riksdagens protokoll 1989/90:25

Prot. 1989/90:25 anledning av de två betänkanden, (SOU 1988:28) Videovåld II och (SOU

14 november 1989 1989:21) Censuriagen, som den s.k. våldsskildringsutredningen (U 1985:10)

lagt fram.
Svarpåfrågor jj j,,; delsamma i dag.

INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! Jag ber atl få tacka utbildningsministern för svaret, även om jag hade önskat atl statsministern hade svarat i stället.

Det är riktigt atl en liknande fråga ställdes förra veckan av Birger Andersson. Den frågan var adresserad till justitieministern, men även då svarade utbildningsministern på frågan.

Bakgrunden till dessa två frågor är alt olika signaler har kommit från olika regeringsrepcesentanter om hur allvarliga videovåldsinslag kan anses vara och om man kan bekämpa detta. Inom centerpartiet har vi ansett det vara av vikt atl få klarlagt om justitieministerns uttalande i pressen att videovåldel inte i någon större utsträckning skapar våld, är den officiella regerings-ståndpunkten eller om statsministerns uttalande skall gälla, nämligen att det behövs ökade insatser för alt stävja videovåldet.

Utbildningsministern svarar för dessa båda ministrar och hänvisar nu till förra veckans frågesvar, där det sades atl det inom regeringskansliet förbereds ett lagförslag som lagrådet skall yttra sig om. Del betyder att vi får vänta och se. I dag blir det inget klarläggande.

I dag saknas i stort sett förebyggande agerande i och med atl straffen är obetydliga. Det blir litet böter för den som brutit mot reglerna - pengar som gladeligen betalas i efterhand av ulhyraren. Förtjänsten har många gånger varit flerdubbelt större dessförinnan. Sällan utdöms fängelsestraff.

När böterna har betalats har skadan redan skett, dvs. många barn har fåll en förljugen verklighetsuppfattning och störningar i form av sömnrubbningar. Jag vill fråga utbildningsministern om han tror alt grova våldsskildringar kan bidra till atl skapa ytterligare våld. Anser utbildningsministern att det går atl förebygga utan att ha möjlighet atl förhandsgranska videofilmer?

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Om Ingbritt Irhammar hade haft tillfälle att lyssna på debatten i förra veckan, eller atl titta i snabbprolokollel, hade hon funnit att jag gjorde en förhandsavisering om att regeringen avser att lägga fram förslag om en straffskärpning.

Jag håller med Ingbritt Irhammar om hennes redovisning av möjligheterna för folk all komma ganska lindrigt undan om de ägnar sig åt distribution av filmer som innehåller olaga våld. Men den möjligheten finns även om man har en förhandsgranskning. Det förekommer även i dag atl folk distribuerar ocensurerad film. Censurförfarandet i sig innebär inte att de som nu bryter mot lagen inte får möjlighet atl göra det. Därför är det viktigt alt skärpa straffen. Men publiceringen av innehållet i förslaget måste anstå till dess att lagrådsremissen har kommit.

INGBRITT IRHAMMAR (c):
2 Herr talman! Jag vill meddela att jag har läst snabbprotokollet. Jag ställde

ingen fråga om slraffskärpningar när del gäller böter och fängelse, utan jag

frågade om utbildningsministern anser alt våldsskildringar kan vara farliga för barn och om det kan behövas förhandsgranskning. Jag fick nu beskedet att del enligt utbildningsministern inte behövs någon förhandsgranskning för att nå effekten att minska våldsskildringarna. Det är där vi har olika ståndpunkter. Jag anser att skadan redan är skedd även om straffen skärps genom att man ökar böterna och gör del lättare att utdöma fängelsestraff, eftersom barnen ändå utsätts för dessa våldsskildringar.

Prot. 1989/90:25 14 november 1989

Svar på frågor

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Jag har inte exakt redovisat innehållet i regeringens förslag till riksdagen. Det måste få vänta till dess alt regeringen överlämnar förslaget.

Jag har ingen anledning att bestrida att barn kan ta skada av att titta på våldsfilmer. Tvärtom finns det all anledning att söka motverka sådant. Det är skälet till att det finns en lagstifining och att vi avser att skärpa lagstiftningen. Det är ett svar på frågan om den principiella synen.

Jag har tagit upp resonemanget om förhandsgranskning för att det exempel som Ingbritt Irhammar själv hade valt handlade om de personer som inte bryr sig om lagen. Det blir samma effekt av att titta på en våldsfilm vare sig man inte har brytt sig om att det är straffbart att distribuera den eller man inte har brytt sig om att det är straffbart att inte låta förhandsgranska den. Det är ingen skillnad i effekt om man tittar på en ocensurerad våldsfilm eller ser en film som är åtalbar.

INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! Jag konstaterar med glädje att Bengt Göransson delar vår oro i centern över att dessa våldsskildringar kan förorsaka skada. Jag gläder mig också över atl det är den linjen som kommer att vara gällande i kommande lagförslag.

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Jag fick i förra veckan Filminstitutets förvaltningsberättelse. När vi träffas här diskuterar vi allfid elände, och då finns det anledning att understryka alt detta år, som alla andra år, är de tio mest besökta filmerna genomgående bra filmer Även om inte alla de filmerna tillhör de konstnärliga pärlorna är de inte filmer som skulle ha drabbats av en sträng förhandsgranskning. Publiken har vetat att välja filmer som håller en god kvalitet. Det tycker jag ändå är värt att notera, också i en debatt om filmens avarter.

INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! Jag tycker också att det är glädjande. Det är sådana tankar som ligger bakom vår uppfattning att en förhandsgranskning skulle vara positiv i många hänseenden. Ett skäl är att man tar en avgift av dem som vill distribuera filmerna. Med den avgiften kan man dessutom så att säga överfinansiera verksamheten. Överskottspengar, som inte går åt till en granskning, kan användas till att satsa på kvalitetsvideofilmer.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:25 14 november 1989

Svar på frågor

5 § Svar pä fråga 1989/90:193 om ökad forskarutbildning

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Birger Hagård har frågat mig vilka åtgärder jag anser mest angelägna för atl råda bot på bristen på forskarulbildade personer, doktorer, på kort och på lång sikt.

Jag vill första påpeka alt det under budgetåret 1987/88 - det senaste, för vilket vi har statistiska uppgifter - examinerades 1052 doktorer, vilket innebar en ökning med 10 % jämfört med året före. Delta var ingen tillfällig uppgång. Examinationen inom forskarutbildningen ökar stadigt.

Regeringen strävar efter att föra en politik som medför alt forsknings- och utvecklingsverksamheten kan växa. Den är nödvändig för att vi skall få den tillväxt i produktionen som i sin tur är en förutsättning för samhällets åtaganden i form av avvecklingen av kärnkraften, förbättringen av de sämsta arbetsmiljöerna och förnyelsen av den offenthga sektorn.

Universitets- och högskoleämbetet - UHÄ - har på regeringens uppdrag utrett vissa frågor rörande forskarutbildningen. I uppdraget har bl.a. ingått att göra en analys av examinationen inom forskarutbildningen i relation till behoven av forskarulbildade på arbetsmarknaden.

UHÄ redovisar att del för dagen knappast råder någon större brist på forskarulbildade annat än inom gymnasieskolan, där det finns ett stort antal vakania tjänster som lektor. Bristen på lektorer avhjälps dock inte i första hand med ökad examination av doktorer. Problemet är här i stället alt forskarulbildade personer, som skulle kunna komma i fråga för lektorstjänster, ofta saknar praktisk-pedagogisk utbildning. Numera ordnas särskild sådan utbildning för blivande lektorer.

Men UHÄ redovisar samtidigt alt antalet forskarulbildade på arbetsmarknaden på längre sikt kommer att minska, om examinationen inom forskarutbildningen bibehålls på nuvarande nivå. Detta hänger samman med åldersstrukturen inom gruppen forskarulbildade. Pensionsavgångarna blir många i början av 2000-talet.

Regeringen kommer atl lägga fram en samlad forskningsproposition i februari 1990. UHÄ;s rapport kommer alt behandlas i detta sammanhang.

BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jag ber alt få tacka utbildningsministern för svaret.

Först kanske vi skall definiera vad vi menar med kort och lång sikt. Med kort sikt avser jag i detta fall liden fram till början av nästa århundrade. Från det att en person har blivit student i humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen tar del ungefär 11 år innan han kan promoveras till doktor. Det tar i genomsnitt 9,5 år på den matemalisk-naturvetenskapliga sidan.

Det hjälper oss således inte att vi för närvarande har en ganska bra examinationsfrekvens inom vissa fakulteter. Del gäller särskilt de medicinska fakulteterna. I övrigt ser läget inte så bra ut. Antalet examineringar måste öka om vi skall kunna komma upp till samma antal forskarulbildade. Fram till början av nästa århundrade måste vi öka examinationen på de humanistiska fakulteterna med ungefär 50 % och på de samhällsvetenskapliga med 70 %.

Det här upplever jag som ett problem, och jag tror alt vi - regering och

riksdag - måste vidta åtgärder. Jag vet inte om utbildningsministern delar     Prot. 1989/90:25
min syn här, men jag tror atl t.ex. löneförhållandena spelar in. Det är inte     14 november 1989
särskilt attraktivt atl med en skuld på 200 000 - 300 000 kr. i botten gå ut och          ]    [

ta en leklorsljänsl vid en högskola eller ett gymnasium som har en lön som P f 8

hgger några tusen kronor under den lön som poliserna nu begär som ingångslön.

Ett annat skäl är naturligtvis själva arbetsförhållandena, som inte heller är särskilt gynnsamma. Kanske är del också så atl det har blivit något av ett kunskapsförakt i samhället. Jag kan inte komma ifrån att den nuvarande konflikten - som ingalunda gynnar en längre utbildning - är ett tecken på något som inte är bra i samhället. Vad vill utbildningsministern göra?

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Jag tillhör dem som med mycket gott samvete kan referera till vad jag tidigare har sagt om kunskapens värde och om respekt för kunskapen. Den respekten är naturligtvis viktig i alla sammanhang. Den är så viktig all kunskapen inte får reduceras till alt vara enbart någon form av meritvärde som man sedan snabbt glömmer bort när man använt den för meriteringens skull.

När regeringen diskuterar förstärkning, förbättring och utökning av examinationen av doktorer talar vi om hela fältet, om alla fakulteter. Vi är beredda att i forskningspropositionen redovisa hur vi vill hanlera dessa frågor.

Jag delar Birger Hagårds uppfattning att ett kort perspektiv i detta sammanhang innebär en något längre tidsperiod än ett kort perspektiv annars brukar göra.

BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jag sympatiserar med utbildningsministerns ståndpunkt. Låt oss dock ta upp ett speciellt brislområde, som också utbildningsministern var inne på, nämligen brislen på lektorer. Ungefär 1 000 av de 2 000 tjänsterna saknar behöriga innehavare. Samtidigt vet vi också att 200 högskolelektorat saknar behöriga innehavare. Vi behöver ytterligare 200 högskolelektorer som skall kunna utbilda ingenjörer. Varifrån skall vi få dem?

Utbildningsministern hänvisar till att vi ordnar särskild utbildning för blivande lektorer. Det gör vi. Vet utbildningsministern vad del har blivit för resultat? Vi hoppades all utbildningen skulle vara attraktiv, men vi vet inte hur det har gått. Vet utbildningsministern något om det?

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Nej, jag kan här inte redovisa erfarenheterna av en sådan utbildning. Jag vill bara understryka att det alllid är en kombination av insatser som påverkar resultatet i form av tillgång till flera lektorer. Utbildningen är naturligtvis en faktor, finansieringen av utbildningen en annan och lönen en tredje.

Även om vi för närvarande har en konfliktsituation har man anledning att föreställa sig atl när den så småningom upphör så innebär det - i denna konflikt liksom i konflikter i regel - att de båda parter som har prövat sina stånd-

Prot. 1989/90:25 punkter mot varandra har kommit fram till lösningar som de finner accep-14 november 1989 tablå. I det stycket är jag vid ganska gott mod.

Svar på frågor BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Jag hoppas att problemet löser sig. När det gäller lektorer är det dock så att även om vi får in 25-50 personer om året på sådan här utbildning, dröjer det länge innan vi kan täcka det enorma behov som har vuxit fram.

Jag kommer nu till själva kärnfrågan. Skulle utbildningsministern i dag vilja rekommendera en student eller ung akademiker som är humanist eller samhällsvetare atf ägna sig åt forskning och att skaffa sig en forskarutbildning? I samma andetag måste han väl i så fall säga sig att det inte kommer att löna sig ekonomiskt men att vi alltid har velat premiera ideell verksamhet.

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Om en ung man år 1985 hade frågat mig vad jag tyckte att han skall göra med sina pengar som han hade fått ärva, om han skulle satsa på en utbildning och doktorera eller köpa Fermentaaktier, hade jag sagt att han skulle satsa sina pengar på en utbildning. Den som i dag frågar mig om de skall satsa sina pengar på en utbildning eller på spekulation kommer jag alt ge samma svar. Många av de alternativa yrken som i dag erbjuder mycket goda inkomster har vissa inslag av spekulation. Det finns trots allt anledning att komma ihåg att många av de högst betalda yrkena är sådana alt man inte kan förutsätta att livslönen blir densamma som dagens ingångslön som man får när man är som mest attraktiv på marknaden. Det gäller icke bara tennisspelare.

BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! Som universitetslärare måste jag naturligtvis helt instämma i utbildningsministerns synpunkt; jag skulle också gärna vilja rekommendera en utbildning till alla människor. Jag tror att ett visst självförverkligande betyder mycket.

Det finns emellertid också ett val mellan en kort utbildning, som ändå kan löna sig relativt bra ganska snart, och en lång utbildning, som vi vet ger myckel dålig avkastning, och man måste kanske ha en partner som arbetar heltid för att försörja en under studietiden. Med sådana auspicier vill man inte gärna ägna sig åt en ganska påkostad och inte minst ansträngande utbildning som det många gånger är fråga om.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar ])å fråga 1989/90:145 om anpassningen till EG och den kommunala självstyrelsen

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr talman! Viola Claesson har frågat mig på vilket sätt den kommunala
5 självstyrelsen i Sverige skall kunna tryggas med de nya regler för offentlig

upphandhng som förestår inom EG.

Själva grunden för vår politik är atl svenska företag och enskilda männi-     Prot. 1989/90:25
skor inte skall diskrimineras på EG-marknaden. I dag är del så att de upp-     14 november 1989
handlande myndigheterna inom EG i stor utsträckning kan behandla          [

svenska varor och tjänster enligt det egna landets mer eller mindre diskrimi- P f 8 r

nerande upphandlingsregler och praxis. Detta är naturligtvis otillfredsställande. Det är därför ett starkt svenskt intresse alt vi blir mer delaktiga i den öppning som nu sker inom EG. Man bör enligt min mening se positivt på detta även från kommunalt håll.

Vår inriktning i de förhandlingar som vi räknar med kommer att inledas efter årsskiftet är självfallet alt verka för fortsatt kommunall självbestämmande inom ramen för den ömsesidighet som kommer att krävas. Jag menar all Europarådskonventionen om kommunal självstyrelse här, liksom i övrigt när vi diskuterar kommunernas roll i ett framtida Europa, bör vara en grundläggande plattform.

Jag vill också nämna att det ingår i den parlamentariskt sammansatta kom-munallagskommilténs uppdrag att behandla frågan om inlegralionsarbetets betydelse på det kommunalrältsliga området. Kommittén kommer atl lägga fram ett belänkande under nästa år

VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr talman! Jag ber att få lacka civilministern för svaret. Det innehåller en del bra saker att ta fasta på, men jag vill ändå ställa ytterligare några frågor.

Den konvention som jag har nämnt i min fråga och som nu även civilministern nämner antogs av riksdagen i våras. Syftet med denna konvention är enhgt en skrift från civildepartementet som nyligen har kommit ut all lägga fast grundläggande principer för all trygga den kommunala självstyrelsen som en av de viktigaste grundstenarna i ett demokratiskt styrelseskick. Det är inte små ord, civilministern. Det är enligt min mening mycket kraftfullt uttryckt.

Jag blev litet ängslig när jag, nästan samtidigt som denna skrift utkom, fick en annan, liten giftgrön skrift från UD. Denna tar upp några olika områden, bl.a. området offentlig upphandling vad gäller hur långt arbetet i fråga om integration mellan Sverige och EG har fortskridit. I skriften sägs del nämligen att man redan 1990 skall inleda förhandlingarna mellan EG och EFTA på området offentlig upphandling.

Och, civilministern, vad gäller den demokratiskt grundläggande frågan om kommunernas självbestämmanderätt är del ju inte kommunerna som ser sig diskriminerade. Det är nämligen affärsmässigheten, alltså de olika ländernas stora företags syn på när de skall få komma in och sälja sina varor, som hittills - och del kommer väl alt gälla även i fortsättningen - har verkat övertrumfande.

Utifrån delta vill jag ställa en konkret fråga; Kan Borås kommun - för all ta ett exempel som kanske intresserar oss båda - köpa en sopbil som har precis de långtgående miljö- och kvalitetskrav uppfyllda som man i kommunen anser vara lämpligast, och har bestämt sig för, utan all detta betraktas som diskriminerande?

Prot. 1989/90:25 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

14 november 1989 Herr talman! Ja, det utgår jag från. Vi har all anledning att hela tiden ställa

[ krav på atl få en god miljö och på att de upphandhngar görs som vi själva vill

P J 8 Y\a. Jag kan inte se att del skulle finnas någon som helst anledning till att

man inte skulle kunna köpa den sopbil som uppfyller de kriterier som ställs

för upphandlingen.

Men, Viola Claesson, jag tror alt det är att se det litet snålt att säga att det inte skulle vara av intresse för kommunmedlemmarna att på upphandlingsområdet få i:ill stånd en situation som gör upphandlingsreglerna rättvisa sett också ur svensk synpunkt. Det har enligt min uppfattning varit till fördel att vi i Sverige har ett syslem som innebär alt man i de olika kommunala församlingarna har antagit upphandlingsreglementen som i princip ansluter sig till det svenska statliga upphandlingssystemet, dvs. att upphandling skall ske på bästa och billigaste sätt för kommunmedlemmarna. Detta bör gälla även inom EG. Vad som nu är fallet är att delta system följs i Sverige men inte på andra håll. Och det kommer naturligtvis ytterst att drabba svenska förelag, svenska medborgare och svenska arbetstagare om vi när det gäller upphandling inte kan konkurrera på någorlunda Hka villkor.

VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr talman! Inser inte statsrådet att den största komphkation som hittills har diskuterats är situationen vid de tillfällen när det bästa sättet inte rimmar med det billigaste? Här kan man nämna ett exempel från Borås och Sjuhäradsbygden, där man har varit beroende av textil. Vad gäller könfektionsom-rådet har ju statliga verk och myndigheter ansett att det har varit bilHgast att göra upphandling av t.ex. uniformer i ett helt annat land, detta trots att uniformernci i fråga om kvalitet och funktion var bäst där man tidigare köpte dem, t.ex. på ett konfektionsföretag i Borås.

Då undrar jag; Är inte den diskriminering som civilministern talar om i sitt frågesvar någonting som sker utifrån affärsmässigheten och utifrån företagens intressen? Och är inte den oro som kommunerna nu visar med tanke på detta befogad?

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr talman! Jag har sysslat så pass mycket med upphandling åt staten att jag direkt kan säga att den beskrivning som Viola Claesson gör, nämligen att man skulle tvingas atl göra en felaktig upphandhng om man väljer efter priser och kvalitet, den är inte alls korrekt. Jag tror inte heller att kommunerna gör så. Vid en upphandling kan man ställa krav på kvahtet och kvantitet. Det är den upphandlande myndigheten eller kommunen som avgör vilka krav man skall ställa. Det finns ingen skillnad i synsätt mellan kommunerna och den svenska staten och, hoppas jag, det synsätt man skall kunna komma fram till inom EG.

VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr talman! En av de största rubrikerna i tidningen Kommun - Aktuellt -

en myckel bra, läsvärd och informaliv tidning - på senare tid lyder: Vakna,

8 det är snart 1992. Artikeln handlade om integrationsarbetet och om det

kommunala självstyret. Av denna debatt all döma verkar del som om jag har större förståelse än statsrådet för den oro kommunerna känner.

Men det finns ändå positiva inslag i statsrådets svar. Låt oss återvända till det, 1 svaret sägs atl kommunallagskommittén som har fått ett uppdrag kommer med sitt betänkande under nästa år. Kommer man att invänta delta betänkande, innan man går in i EFTA och förhandlar med EG om offentlig upphandling?

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr talman! Jag kan inte se att det finns anledning atl så atl säga lägga hela diskussionen om upphandling sedd i ett EFTA-EG-perspektiv, på is tills hela lagstiftningen är klar. Vi får ett förslag, och detta kan man ta hänsyn till i den mån man kommer in på upphandling som är av intresse i del sammanhanget. Men det dröjer ändå ett tag innan vi i Sverige har en lagstifining som utgår från delta nya förslag. Och detta måste ändå vara utgångspunkten.

Men, Viola Claesson, jag kan inte se alt det här finns någon grundläggande motsättning mellan de kommunala intressena och de intressen vi bör ha i Sverige. Kommunerna har engagerat sig ganska starkt i debatten om EG. De hade vid sin kongress i våras en rapport som gick igenom diskussionen. I den rapporten konstateras alt de svenska upphandlingsreglerna - som alltså i princip är desamma för stal, kommun och landsting - i grunden har samma övergripande mål som EG:s, de syftar nämligen till atl skapa och tillvarata konkurrens och till att inga företag skall diskrimineras på grund av hemvist. Dessa regler överensstämmer också till stora delar med GATT:s regler. Enligt min mening bör detta vara utgångspunkten för debatten i stället för att man blir för spekullativ när man diskuterar vad som kan komma ut av del som sker.

VIOLA CLAESSON (vpk);

Herr talman! Då tänker jag la fasta på vad civilministern har sagt. Och om det inte stämmer finns det givelvis möjlighet att återkomma till frågan.

Jag tolkar debatten som så alt den förekommande förändringen enligt civilministern inte medför någon risk och atl kommunerna inte kommer all få det svårare atl hävda kvalitetskrav och andra krav som jag har nämnt i debatten. Det är i så fall bra.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:25 14 november 1989

Svar på frågor

7 § Svar på fråga 1989/90:187 om villkoren för skolbefrielse

Statsrådet GÖRAN PERSSON;

Ylva Johansson har frågat mig om regeringen avser atl vidta några åtgärder med anledning av atl skolstyrelsen i Gislaved befriat 22 elever i grundskolan från undervisning i ämnet religionskunskap under läsåret 1989/90. Föräldrarna till eleverna tillhör den religiösa sekten Plymoulh-bröderna.

Enligt 3 kap. 12 § andra stycket skollagen (1985:1100) skall befrielse alltid medges från undervisning i religionskunskap, om eleven tillhör ett Irossam-

Prot. 1989/90:25 14 november 1989

Svar på frågor

fund, som har regeringens tillstånd att i skolans ställe ombesörja sådan undervisning, och om eleven visar all han deltar i denna. Enligt tredje stycket samma bestämmelse får, om en begäran om befrielse avslås, beslutet överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen.

Regeringen har givit vissa trossamfund tillstånd alt i skolans ställe ombesörja religionsundervisning, Plymoulh-bröderna omfattas inte av dessa tillstånd.

Jag finner inte skäl att föreslå regeringen atl vidta någon särskild åtgärd med anledning av skolstyrelsens i Gislaved beslut, utan jag utgår från att länsskolnämnden i Jönköpings län och skolöverstyrelsen i egenskap av till-, synsmyndighel följer utvecklingen i ärendet.

YLVA JOHANSSON (vpk);

Herr talman! Jag börjar iped all lacka Göran Persson för svaret på min fråga. Bakgrunden till denna fråga är inte i första hand atl jag är ute efter att regeringen genast skall gå till handling, utan jag är snarare ute efter att få föra en diskussion kring läroplanen och hur den följs. Den i detta sammanhang aktuella sekten har inte fått regeringens tillstånd atl bedriva religionsundervisning och inte heller alt bedriva samlevnadsundervisning. Det senare svarade Göran Persson inte på. Jag utgår från tidningsuppgifter, och det är möjligt alt de är felaktiga. Men enligt dessa uppgifter har denna sekt fått befrielse även från samlevnadsundervisningen. Sekten har också krävt all bli befriad från film och teater, arbete med datorer samt simundervisning. Mot bakgrund av sådana krav anser jag atl jag måste ställa följande fråga: Var går gränsen? Vilka s.k. befrielser kan accepteras enligt samhället och läroplanen? Vilka ämnen och vilka trossamfund skall denna befrielse gälla?

Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Vad som gäller finns reglerat i skollagens 12 §. Detta ärende är nu föremål för behandling i skolöverstyrelsen efter ett besvär från en enskild person. Skolöverstyrelsen kommer alt uttala sig om just detta speciella fall, och jag äi' förhindrad att gå in i detta fall. Dessutom finns det ett motsvarande ärende som har behandlats på motsatt sätt av en lokal skolstyrelse i södra Sverige, Samma religiösa grupp har alltså begärt alt få befrielse från religionsundervisningen och samlevnadsundervisningen. Men skolstyrelsen har yrkat på avslag. Även detta ärende har överklagats till skolöverstyrelsen och är just nu föremål för hantering. Skolöverstyrelsen kommer därför inom kort att göra de tolkningar som finns inom de statliga myndigheterna på området utifrån den lagstifining som gäller. Därvid kommer tydliga riktlinjer att ges för hur skolstyrelserna skall hantera dessa frågeställningar. Och jag är mot denna bakgrund just nu inte beredd att vidare gå in på frågeställningen.

YLVA JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Jag får kanske känna mig nöjd om skolministern anser alt skollagen skall följas och att några uttänjningar av den inte skall genomfö-

ras, så att fler grupper eller ämnen kan komma i fråga. Jag får då tolka detta Prot. 1989/90:25
svar som positivt. 14 november 1989

Överläggningen var härmed avslutad. '"P '''or

8§ Svar på fråga 1989/90:195 om avgiftsbelagda skolmåltider

Statsrådet GÖRAN PERSSON;

Herr talman! Mona Sahlin har frågat mig om regeringen tänker vidta några åtgärder med anledning av atl Sigtuna kommun nu diskuterar att ta ut en avgift för skolmåltiderna i gymnasieskolan med 10 kr. per lunch.

I den paragraf i skollagen som Mona Sahlin hänvisar till (5 kap. 14 §) behandlas inte frågan om skolmåltider, ulan del talas där om kostnadsansvaret för böcker, skrivmateriel och andra hjälpmedel som behövs i utbildningen.

Regeringen behandlade emellertid frågan om avgifter för skolmåltider i samband med propositionen om ny skollag (prop. 1985/86:10 del A, s. 33) och fann då inget skäl atl införa en skyldighet för kommunerna att tillhandahålla fria skolluncher.

Jag är för egen del övertygad om atl ingen kommun har så dålig ekonomi alt den på allvar skulle behöva diskutera en borllagning av det som ändock var en betydelsefull social och pedagogisk reform när den infördes efter kriget.

Även om jag anser atl del i dagslägel inte finns behov av alt lagfästa rätten till fria skolmåltider, vill jag inte utesluta att det arbete med en renodhng av statens och kommunernas ansvar och åligganden som för närvarande pågår kan behöva omfatta frågan om atl garantera fortsalla fria skolmåltider.

MONA SAHLIN (s):

Herr talman! Jag ber atl få tacka statsrådet för svaret. Bakgrunden till min fråga är en betydande oro som har kommit mig och många andra till del från väldigt många elever och föräldrar i Sigtuna kommun.

Intentionerna när del gäller undervisningen på gymnasiet har alltid varit, och kommer förhoppningsvis alltid all förbli, alt ingen av ekonomiska skäl skall tvingas överväga om han eller hon har råd med en gymnasieutbildning. En ensam förälder som jag har kontakt med och som har två barn i gymnasiet tvingas i dag ställa sig den frågan, om dessa förhållandevis höga avgifter införs: Som hon påpekat för mig är ju en bra skolmåltid ett viktigt hjälpmedel i skolan. Utan ett bra och rikligt näringstillskott kan ju eleverna inte tillgodogöra sig undervisningen på ett så bra sätt som möjligt. Därmed är kanske, med en vid tolkning, skolmaten ett hjälpmedel som behövs i utbildningen.

Jag noterar atl statsrådet i svaret inte själv anser ätt man skall behöva diskutera en borllagning av den viktiga sociala insatsen som fri skolmat utgör. Jag noterar också atl en reglering för alt garantera fortsatta fria skolmåltider inte utesluts.

Jag skulle vilja ställa en kompletterande fråga om vilken lidsperiod detta kan handla om ifall fler kommuner börjar införa denna typ av avgifter.

Prot. 1989/90:25 14 novernber 1989

Svar på frågor

Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Jag vet ännu inte om man de facto har fatlat beslut i den kommun som frågan åsyftar. Möjligen har frågan behandlats i skolstyrelsen vid en budgetomgång och skall sedan behandlas slutligt i kommunfullmäktige under den närmaste tiden.

Liknande propåer har förekommit i några andra kommuner där de regelmässigt har avvisats så småningom av kommunstyrelsen och fullmäktige. Del har så att säga ingått i del kommunala spelet. Vi får se var detta hamnar.

Jag är föri'ånad över alt kommuner som i övrigt anses ha god skattekraft, god tillväxt och god ekonomi finner just detta område vara ett område där de kan göra besparingar. Det är också märkligt att kommunerna anser att denna utgift har lägst prioritet i en kommun jämfört med alla andra sektorer som skall gä fria vid denna typ av bedömning. Jag utgår från att kommunerna gör den bedömningen som både jag och Mona Sahlin har gjort, nämligen alt de anser att detta är en grundläggande social och pedagogisk nyttighet som man skall slå vakt om.

' Del arbete i departementet som jag åberopade bedrivs just nu och syftar till alt det skall bli möjligt alt göra en gränsdragning mellan vilka uppgifter som åvilar staten och vilka som åvilar kommunerna. Under de närmaste 18 månaderna kommer den genomgången att bli klar. Skulle detta visa sig vara en utveckling som fortgår, kommer regeringen i detta sammanhang att ta upp frågeställningen.

MONA SAHLIN (s):

Herr talman! Jag delar den förvåning som statsrådet här ger uttryck för. Beslutet är inte fattat ulan skall i så fall fattas i november. Jag hoppas att detta svar kan bli en tydlig signal till Sigtuna kommun och därmed ett stöd för alla elever och föräldrar som nu försöker påverka kommunpolitikerna i Sigtuna att ändra sill förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1989/90:189 om arbetstillstånd för invandrare

Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Per Stenmarck har, mot bakgrund av bristen på arbetskraft inom industrin i Sverige, frågat vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta för att processen med arbetsfillslånd skall kunna ske på ett smidigare sätt.

Utgångspunkten för Slenmarcks fråga är industrins behov av arbetskraft.

Jag vill först säga att det redan i dag inom Sverige finns en arbetskraftsreserv bland de nära 6 000 personer som fortfarande vistas på invandrarverkets flyktingförläggningar, trots alt de har beviljats permanent uppehållstillstånd och därmed fått rätt att arbeta. Till denna arbetskraftsreserv skall man också lägga den grupp av invandrare som varit bosatta i Sverige i flera år och som är anmälda vid landels arbetsförmedlingar. Varken denna eller den tidigare nämnda gruppen behöver vänta på något arbetstillstånd för att börja arbeta.

Jag vill också peka på de möjligheter den gemensamma nordiska arbets- Prot. 1989/90:25 '
marknaden ger. Medborgare i andra nordiska länder är undantagna från kra- 14 november 1989
vet på arbetstillstånd. Inte heller de behöver vänta på något arbetstillstånd

för att kunna arbeta i Sverige. Upplysningsvis kan jag nämna att arbets- pa frågor

kraftsinvandringen från Norden har ökat med 68 % under de tre första kvartalen jämfört med samma period förra året.

" Vad slutligen gäller en eventuell rekrytering av arbetskraft från andra europeiska länder än de nordiska, vill jag påminna om atl en enig riksdag genom 1989 års utlänningslag återigen ställde sig bakom den mer än 20 år gamla principen om reglerad invandring. En av riktlinjerna för arbetskraftsinvandringen har varit att arbetstillfällen i första hand skall erbjudas här i riket bosatta arbetssökande och medborgare i de andra nordiska länderna.

Mot den bakgrund som jag nu har tecknat kan jag inte se skäl alt ändra nuvarande ordning.

Jag vill peka på alt regeringen den 2 november i år presenterade ett ål-gärdspaket för att bl.a. underlätta inträdet på arbetsmarknaden för flyktingar. I detta paket ingår bl.a. att arbetsmarknadsverket (AMV) skall ges ökade resurser för arbetsmarknadsåtgärder på orter som tar emot fler flyktingar samt att initiativ tas till diskussioner med arbetsmarknadens parter, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och invandrarverket i syfte alt underlätta för flyktingar atl komma ut i arbetslivet. Dessa diskussioner har hållits.

PER STENMARCK (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Del måste, som jag ser det, självfallet vara en målsättning all de människor som kommer till Sverige och vill leva och bo här en lid också skall kunna få arbete och bostad så snart det över huvud tagel är möjligt.Det är positivt för alla parter om denna process kan gå så snabbt och smidigt som möjligt.

Ett led i en snabbare handläggning är att tillåta dem som redan har eller kan få ett arbete, och för vilka bostadsförhållandena troligen också har gått att ordna, att arbeta och låta dem fortsätta att göra del. Därmed skulle våra samlade resurser kunna sättas in för att hjälpa de människor som av olika anledningar är svårare att placera.

Sverige har under rådande högkonjunktur brist på arbetskraft. Många förelag har en frånvaro som i åtskilliga fall uppgår till 25 %, Odiskutabelt skapar detta problem, och de löses knappast med sådana åtgärder som statsrådet har nämnt i sitt svar,

I detta läge har ett antal arbetsgivare, ulan all fråga någon, anställt människor från andra länder. Man har samtidigt också sett till alt samtliga utrustats med skattsedel och sett till alt de anställda betalat sin tribut till stat och kommun. Skattemyndigheterna har inte haft någonting att invända. Varje krona är givetvis välkommen.

Det är främst människor från Östeuropa som tagit chansen att på kort tid tjäna ihop ett belopp motsvarande några årslöner i sill hemlands valuta, dvs. människor som oftast är tämligen lättplacerade på den svenska arbetsmarknaden. Detta är till fördel för företagel och för svensk industri och inte minst till fördel för de människor som fått ett arbete och för deras familjer.

Ett sätt att lösa det här problemet vore alt utge ett mer tidsbegränsat ar- 13

Prot. 1989/90:25 14 november 1989

Svar på frågor

belslillslånd. Jag vill avslutningsvis fråga; Kan statsrådet tänka sig atl medverka till ett sådant för atl nå en lösning på den nuvarande situationen?

Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW;

Herr talman! Jag sade i mitt inledande svar alt vi alldeles nyligen, så sent som den 31 maj i år, i samband med en stor diskussion om en ny utlänningslagstiftning återigen befäste principen att arbetstillstånd skall vara förknippat med ett uppehållstillstånd förutom i de fall man kan göra temporära lösningar för eventuellt säsongsarbete och liknande.

Jag vill årerigen påpeka all vi inom Sveriges gränser redan har en stor arbetskraftsreserv. Jag tycker uppriktigt sagt inte att det då finns någon anledning atl gå över ån efter vatten.

PER STENMARCK (m):

Herr talman! Den arbetskraftsreserven har inte medverkat till alt vi fått ner de höga frånvarotal som i dag är ett stort problem i svensk industri.

Trots del statsrådet sade i sitt ursprungliga svar är svårigheten att komma in på arbetsmarknaden ett av de absolut största problemen inom flykling-och invandrarpolitiken. I det här sammanhanget är det också värt atl understryka vad som står i regeringsförklaringen från den 3 oktober i år: "Regeringen kommer att föreslå åtgärder som leder till atl invandrare snabbare kan komma ut i arbetslivet."

Ett led i detta arbete borde vara, som jag ser det, alt inte sätta krokben för de lösningar som redan finns. Med snabbare beslut om arbetstillstånd kan svenska förelag få nödvändig arbetskraft samtidigt som flyktingar och invandrare fortare kan få arbete. Min fråga blir därför: På vilket sätt är regeringen beredd atl medverka till detta?

Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Om vi nu är överens om atl del behövs särskilda åtgärder och alt del finns speciella svårigheter för de flyktingar med färdiga arbets-och uppehållstillstånd som redan finns här i landet i dag, anser jag atl den rimligaste vägen är all på olika sätt försöka bereda dem tillfälle till arbete och få ut dem på arbetsmarknaden. Del är knappast någon lösning att vi går bakvägen och rekryterar människor via en arbetskraftsinvandring från Europa. Det är ingen lösning för dem som i dag behöver särskilda åtgärder för alt komma ut på arbetsmarknaden.

Det åtgärdspaket som regeringen beslutade om, och som jag också har refererat till, innehöll speciella åtgärder för att hjälpa dessa människor att komma i arbete. Jag hade så sent som i fredags en bred överläggning med arbetsmarknadens parter inkl. representanter för arbetsgivarna och småföretagarnas organisationer. De visade glädjande nog ett stort intresse för atl medverka till detta.

PER STEiNMARCK (m):

Herr talman! Detta hindrar inte att jag återigen ställer min ursprunghga fråga: Vad gör regeringen egentiigen för att komma till rätta med den bris-

tände smidighet som vi i dag märker och som innebär att många av alla de Prot. 1989/90:25 människor som kommer hit har mycket svårt all få ett fungerande arbete? 14 november 1989

Detta är en brinnande fråga inte bara för stunden utan också för framti- [ [

den. Vi står sannolikt inför en framtid där allt fler människor kommer till P f 8 ''

Sverige. Det gäller inte minst människor från Östeuropa till följd av de öppnade arbetsmarknader som vi förhoppningsvis kommer all se där. Del är i del lägel som del kommer atl krävas smidigare lösningar.

Jag upprepar än en gång min fråga: Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för atl denna process, som förmodligen kommer alt få stor betydelse för hela 1990-talet, skall fungera betydligt smidigare än vad den gör i dag?

Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Jag har nyligen redovisat de initiativ som regeringen har tagit, och jag är beredd all ta ytterligare initiativ. Men dessa initiativ kommer hela liden alt inriktas på den invandring som vi har inom ramen för den utlänningslagstiftning som vi bestämde oss för i våras,

PER STENMARCK (m):

Herr talman! Jag ber alt få lacka för del kompletterande svaret. Jag tycker inte att del är hundraprocentigt bra, men jag anser ändå all del är ett steg i rätt riktning.

Det positiva i de fall som jag tidigare har redovisat är att det kommit människor till Sverige som inte behövt vänta i långa tider på atl få ett fungerande arbete. Detta har fungerat trots, eller kanske på grund av, all diverse myndigheter inte har lagt sig i den här processen. Det tycker jag atl man skall se ganska positivt på.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1989/90:190 om asylsökandes behandling

Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Kjell-Arne Welin har, med anledning av atl invandarverket anordnat en lällförläggning för asylsökande, frågat mig om del i fortsättningen är "meningen att asylsökandes situation skall göras så svår som möjligt för alt Sverige därigenom skall slippa nytillkomna flyktingar".

Frågan skulle kunna besvaras på flera sätt. Jag väljer atl göra del med sakliga argument.

Del är statens invandrarverk som på den statliga sidan har ansvaret för mottagande av asylsökande och flyktingar. Verkels mottagningsapparat är i dag myckel ansträngd.

Antalet asylsökande var under tredje kvartalet 1989 över 8 000 personer En ökning med nära 60 % jämfört med motsvarande tid föregående år. Bara i september kom mer än 3 300 asylsökande, de flesta till Sydsverige. Det är nära dubbelt så många som beräknat.

För närvarande finns nära 6000 personer på invandrarverkels utrednings
slussar mot beräknat 1 500. Dessutom finns drygt 1000 personer som väntar 15

Prot. 1989/90:25 i någon kommun på att få komma fill utredningssluss. Totalt innebär detta

14 november 1989 ca 7000 aktuella asylsökande. Invandrarverket har i detta läge tvingats bot-
] I tenskrapa tillgången på förläggningar och som bekant fått tillgripa olika ty-

V r paf g pgj. nödlösningar; bostadsplatlformar, inhyrda fartyg och t.o.m, tält. In-

vandrarverket gör mycket stora och beundransvärda ansträngningar för att skapa så bra förutsättningar för de asylsökande som nuläget tillåter.

Tillströmningen av nya asylsökande till invandrarverkets förläggningar är alltså det ena huvudproblemet. Det andra är att utflyttningen från dessa förläggningar till kommunerna inte går i motsvarande takt. I dag väntar ungefär 6000 personer med klara uppehålls- och arbetstillstånd på att få flytta till en kommun, där många av dem snabbt skulle kunna få ett jobb och en egen försörjning - behovet av arbetskraft är ju stort på många håll i landet. Lång och onödig förläggningsvistelse är påfrestande för flyktingarna och åsamkar samhällel;Slora merkostnader. Invandrarverkets förläggningskoslnader ser ut alt under budgetåret 1989/90 bli 600-700 milj.kr högre än beräknat, om inte mottagandet i kommunerna kan ökas. De särskilda insatser som regeringen beslutade om för snart två veckor sedan bör dock underlätta för kommunerna all nu fortsätta ta sin del av ansvaret för en generös flyktingpolitik. Herr talman! Jag har med denna redogörelse skildrat den verklighet som lett till den drastiska åtgärden all anordna tältförläggning. Jag hoppas att Kjell-Arne Welin därmed fått klart för sig att bakgrunden är en annan än den han insinuerar.

KJELL-ARNE WELIN (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Maj-Lis Lööw för svaret.

Det går inte att bortse från det faktum att det fanns, och finns, möjhgheter att hysa in flyktingar i hus med fyra väggar och tak i stället för tält där det, som i det aktuella fallet, t.o.m. regnar in.

Från svensk sida hävdar man i väldigt många sammanhang- del är bra att man gör del, och man gör det dessutom på ett mycket fint sätt - humanitet och medmänsklighet. I väldigt många fall handlar det ju om människor som har levt under utomordentiigt svåra förhållanden och som sedan kommer hit i oktober-november och får bo i tält där det regnar in och där det inte på något sätt finns möjligheter atl klara värmen. Då tycker jag atl Sverige har skött sina åtagande på ett utomordentligt dåligt sätt.

Det är inte fråga om alt anklaga invandrarverket för att man inte gör sitt arbete eller för att man inte gör sitt arbete på ett bra sätt. Jag tror säkert att man gör så gott man kan. Men det är ändå så, och detta vet också statsrådet i dag, alt Röda korset när det gäller de flyktingar i Eslöv som under en natt fick vistals i tält, var på plats och kunde ordna med förläggning i bostäder. 1 Helsingborg finns det också t,ex, ett sjukhus, S:ta Maria sjukhus, av vilket bara en mycket liten del används. I övrigt slår sjukhuset alldeles tomt. Detta sjukhus skulle således mycket snabbi kunnat las i anspråk som en nödlösning för flyktingar.

Jag tycke)- alltså alt man lyckats utomordentligt dåligt när det gäller att

söka upp förläggningar. Även om dessa inte är bra borde de i varje fall vara

bättre än den tältförläggning som man här hänvisar flyktingar till. Man kan

16 jämföra med förhållandena i tredje världen och flyktingströmmarna över

gränserna där på grund av rådande förhållanden - till exempel på Afrikas Prot. 1989/90:25

Horn. Man hyser där in folk i tältförläggningar. Men då handlar del ju om 14 november 1989
en helt annan typ av länder än det land som vi lever i. Det är anstötligt all vi ]

hyser in flyktingar i tält. P 1 8

Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Vi kan vara överens om att det naturligtvis inte var en lycklig lösning i det här fallet. Jag har försökt att redovisa den utomordentligt ansträngda situation som bidrog till alt man vidtog den här åtgärden. Det var ju för att i någon mån stå beredd inför en eventuell ström av flyktingar .under Allhelgonahelgen; man var inte riktigt säker på om det skulle bli en ström av flyktingar eller inte.

Det var dock inte första gången som man stod inför hotel att få lov att åstadkomma tältförläggningar Jag har hela tiden sagt att vi naturligtvis välkomnar förslag till andra lösningar från alla håll. Så fort invandrarverket fick in förslag vidtogs också åtgärder Det tycker jag är bra. En av de positiva sakerna med den här olyckliga lösningen är ändå att så många människor hörde av sig och att så många hjälpte till när det gällde att hitta alternativ.

Det är en sak att man kan vara kritisk mot tältförläggningen som sådan. Sedan är det en annan sak - och det blev jag litet upprörd över - att komma med sådana insinuationer som Kjell-Arne Welins fråga ger uttryck för, nämligen att del på något vis skulle vara en medveten åtgärd alt göra mottagandet så ovälkomnande att det inte skulle komma hit fler människor. Jag tycker inte riktigt att det är i stil med del debattiäge som vi har haft här när det gäller flyktingpolitiken - även om vi många gånger har varit oeniga.

Dessutom finns det andra sätt att bidra i detta sammanhang, liämligen att var och en av oss uppmanar våra kommunalpolitiker alt försöka ta emot de 6 000 flyktingar som finns här med färdiga uppehållstillstånd, så alt vi får plats för nytillkomna på förläggningarna.

KJELL-ARNE WELIN (fp):

Herr talman! Statsrådet tyckte att jag kom med insinuationer. Det kan man naturhgtvis med viss rätt hävda - för del är kanske vad jag har gjort. Men jag har följt invandrar- och flyktingpolitiken här i landet under ganska många år, och jag tycker att det finns visst fog atl komma med insinuationer. Men det är inte det som frågan i dag gäller, utan vad frågan gäller är huruvida vi i framliden skall ta emot flyktingar här i Sverige på ett värdigare sätt och inte bara hysa in dem i tält, och detta t.o.m. under vinterhalvåret.

En av de flyktingar, för att ta ett exempel, som fick ligga i lähel i Eslöv den aktuella natten har en syster som bor i Sverige, inte speciellt långt från Eslöv. Hon erbjöd sin bror att bo i hennes bostad. Men inte ens det fick han göra. Man hade alltså möjlighet att placera ut en del av flyktingarna redan före natten i tältet. Men invandrarverket och de ansvariga på platsen godkände inte att flyktingarna sov på annat ställe än i tältet. Man kunde således faktiskt anvisa andra möjligheter. Men man avstod från det.

Överläggningen var härmed avslutad.

2 Riksdagens protokoll 1989/90:25

Prot. 1989/90:25 11 § Svar på fråga 1989/90:197 om s.k. kommunarrest för vissa 14 november 1989 kurder

Svarpåfrågor Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Ragnhild Pohanka har läst i tidningen att regeringen skulle ha förklarat alt några PKK-anhängare som utvisats med stöd av terrorisllag-stiftningen skulle slippa utvisningen och den begränsning av rörelsefriheten som gäller för dem bara de gör avbön. Hon har frågat justitieministern om detta är sant. Arbetet i regeringen är så fördelat all del ankommer på mig alt svara på frågan.

Svaret på Ragnhild Pohankas fråga är nej.

Herr talman! Jag har vid ett flertal tillfällen under min korta lid som in-vandrarminister haft atl svara på frågor och interpellationer som rör dessa utvisningar. Intresset för saken är uppenbarligen mycket stort. Jag vill därför passa på att meddela alt ett regeringsbeslut om utvisning av en av dessa PKK-anhängare åter blivit föremål för rättslig prövning - denna gång av ett internationellt organ. Europakommissionen för de mänskliga rättigheterna.

Klagomål hade anförts enligt ett flertal artiklar i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Bl.a, gjordes gällande att frågan om utvisning enligt terrorislbeslämmelserna och den s,k, kommunarreslen borde ha prövats av domstol samt atl den s,k, kommunarreslen i sig var ett otillbörligt ingrepp i klaigandens mänskliga rättigheter.

Kommissionen har nu avvisat klagomålen såsom uppenbart ogrundade, emedan de i vissa delar faller utanför konventionens tillämpningsområde.

RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Jag får lacka för svaret.

Jag har mycket riktigt läst det här i tidningen. Jag har ingen anledning alt betvivla vad invandrarministern säger. Men ord står då mot ord, och jag kan inte bedöma vad som är rikligt här

Kommunarreslen jämställs inte med frihetsberövande enligt högsta domstolen. Men samtidigt sägs del att efter en lång tid skall kommunarreslen kunna jämställas med frihetsberövande. När har det gått tillräckligt lång tid?

De här människorna som inte kan förflytta sig utanför sin kommun - några av dem har nu länsarrest - mår mycket dåligt. De arbetar inte, och de måste anmäla sig hos polisen flera gånger i veckan. De har heller inte fått någon rättegång. Dessa människor vet alltså egentligen inte vad de är anklagade för. Vad de vet är atl de anses tillhöra en organisation som i deras hemland är en frihetsorganisalion som här kopplas ihop med någon delorganisation. En rättegång kan ju gå till som exempelvis terroristrällegångar i Västtyskland, Men del är i och för sig ingenting som vi skulle behöva ta efter.

Hur som helst kräver dessa människor alt del blir en rättegång och att de får vela varför de är så starkt frihetsberövade. När kan det alltså ha gått tillräckligt lång tid för alt man skall kunna tala om frihetsberövande?

Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Jag har nu svarat på Ragnhild Pohankas konkreta fråga om
18 detta med avbön. Jag vill erinra om det jag sade, nämligen atl jag vid ett

flertal tillfällen mycket utförligt har utvecklat hela frågan om utvisningen av PKK-arna och de speciella åtgärder som vi blev tvungna all vidta när utvisningen av humanitära skäl inte var möjlig all verkställa.

Jag hoppas atl jag inte är alltför oartig om jag hänvisar till en så färsk riksdagsfråga som den av Berith Eriksson i detta ämne som jag gav ett utförligt svar på förra tisdagen. Dessutom vill jag erinra om all ett belänkande ganska snart väntas från en parlamentarisk utredning, som har tillsalts för atl se över hela lagstiftningen när del gäller terrorislbeslämmelserna i utlänningslagen.

RAGNHILD POHANKA (mp);

Herr talman! Jag är medveten om atl vi har gått omlolt med frågandet. Men min fråga var redan skriven, även om den inte var inlämnad, när den andra frågan ställdes. Jag har fullföljt debatten därför alt min fråga var litet annoriunda ställd.

Det har kommit svar från den internationella domstolen att kommunarrest inte kan jämföras med frihetsberövande, men jag vill fortfarande gärna ha ett svar. Jag får då ställa en ny fråga om hur lång tid som skall ha gått för att det skall betraktas som ett frihetsberövande.

Jag får tacka för svaret.

Prot. 1989/90:25 14 november 1989

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1989/90:194 om de privata skrivbyråerna och konkurrensen inom den privata tjänstesektorn

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Anne Wibble har med anledning av en dom i högsta domsto
len frågat mig vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att arbetsförmed
lingslagen inte skall lägga hinder i vägen för konkurrens inom den privata
tjänstesektorn. ■

Jag har tidigare här i riksdagen redovisat att del inom arbetsmarknadsdepartementet pågår en översyn av arbetsförmedlingslagen (1935:113). Detta översynsarbele har resulterat i en promemoria (DsA 1989:30), som under sommaren och hösten varit ute på remiss. Promemorians förslag innebär i korthet alt seriösa uthyrningsförelag ges en möjlighet att helt legalt kunna bedriva sin verksamhet.

Inom departementet pågår för närvarande en sammanställning och utvärdering av remissyttrandena. Jag räknar med att en kommande proposition skall innebära en uppmjukning av det nuvarande förbudet mot uthyrning.

ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret.

Denna fråga har, som arbetsmarknadsministern nämnde, varit uppe till debatt många gånger tidigare. Skälet till att jag ställde den nu var mycket riktigt domslutet i högsta domstolen, som tolkade lagen på så sätt atl en privat skrivbyrå dömdes för olaglig arbetsförmedling. Delta betyder i praktiken

Prot. 1989/90:25 att alla företag som sysslar med den här typen av kontorsservice bryter mot

14 november 1989 lagen.

I [ Vad en alert minister då borde göra är naturligtvis att omedelbart ta initia-

var pa frågor , jl ändra lagen så att verksamheten blir laglig. En minister som månar

om tjänsteföretagens möjlighet att utvecklas och växa skulle ha gjort det för länge sedan, men så gör inte Ingela Thalén, Hon hänvisar i sitt svar till en departementspromemoria som innehåller ett lagförslag och som har varit ute på remiss. Det pågår nu en beredning av promemorian.

Många av de remissvar som har inkommit är starkt negativa, AMS är enligt promemorian tänkt atl bh kontrollmyndighet för denna verksamhet och atl vara den s;om avgör vilka företag som skall få bedriva uthyrning av arbetskraft, uppenbarligen med tidsbegränsade tillstånd, AMS vill inte ha en sådan roll, vilket jag har full förståelse för - AMS har betydligt viktigare uppgifter atl sköta.

Får jag fråga arbetsmarknadsministern om hon tar AMS remissvar till utgångspunkt för den tankeverksamhet som förhoppningsvis pågår på departementet när en kommande proposition skall avlämnas. Får jag också fråga när en sådan proposition kan komma.

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN;

Herr talman! Får jag först säga att det är helt klart att den nuvarande lagen kriminaliserar uthyrningsverksamhet. Det är det som är utgångspunkten för den uppmjukning av lagen som jag nu är ute efter att ta fram, så att det blir möjligt för fbretag att hyra ut korttidsarbetskraft. Jag vill samtidigt göra klart att jag inte är ute efter att i någon avgörande mening privatisera arbetsförmedling. Jag anser nämligen att den offentliga arbetsförmedlingen har en mycket stor betydelse för sysselsättningen och för arbetskraftens rörlighet, och den betyder mycket för att den aktiva arbetsmarknaden också i fortsättningen skall vara aktiv. När möjligheter till uthyrning öppnas är det viktigt att uthyrningen kopplas till garantier för seriös verksamhet. Vi har hittills en del erfarenheter som inte är så goda, men vi skall inte ta dem som utgångspunkt, utan de erfarenheter som har visat sig vara bra, när vi nu skriver en ny arbetsförniedlingslag.

Jag kan inte just nu säga exakt när en proposition om en ny arbelsförmed-lingslag kommer, men tanken är att den skall las fram skyndsamt.

På frågan om jag kommer att ta AMS principiella inställning som utgångspunkt kan jag inte entydigt svara att jag kommer atl göra det, eftersom AMS fortfarande är en myndighet.

ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Jag får tacka för de kompletterande synpunkterna. Arbetsmarknadsministern säger att en proposition skall läggas fram skyndsamt, men frågan har varit uppe flera gånger, och arbetsmarknadsutskottet har vid många tillfällen begärt en översyn av lagen och ett nytt förslag. Jag hoppas att "skyndsamt" faktiskt betyder skyndsamt och inte någonting annat.

Innehållet i övrigt i arbetsmarknadsministerns svar var en aning beklämmande. Hon vill inte privatisera. Jag vet att socialdemokraterna inte vill göra 20

det, och jag tolkar detta som ytterligare ett exempel på den socialdemokra- Prot. 1989/90:25
tiska regeringens förkärlek för olika typer av offentliga monopol. 14 november 1989

Hon vill ha garantier för att del handlar om seriös verksamhet, och de ga- ] [

rantierna tror hon sig kunna skapa genom en ganska byråkratisk och om- varp frågor ständlig prövningsprocedur, där olika myndigheter, kanske AMS, skall avgöra vilket företag som är seriöst, som skall få tillstånd och under hur lång tid. Jag skulle gärna vilja veta om arbetsmarknadsministern har något enda exempel på att en sådan prövning av administrativt slag skapar garantier för att verksamheten blir seriös.

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Får jag först återkomma till detta med den offentliga arbetsförmedlingslagen. Det är inte ointressant - det vet också Anne Wibble - att Sverige har skrivit under en ILO-konvention och att flera regeringar än den nuvarande har prövat huruvida man kan göra förändringar i arbetsförmedlingslagen och ändå följa ILO-konventionen. Jag har för mig att också en borgerlig regering har prövat och sedan dragit tillbaka ett sådant förslag.

Vi tror att vi, med det förslag som vi nu har tagit fram i promemorian och med de justeringar som blir nödvändiga att göra efter remissinstansernas synpunkter, kan skapa ett mellanting mellan en offenthg arbetsförmedling, som jag tror är mycket bra, en renodlad entreprenadverksamhet, som inte faller under denna lag, och en form av uthyrning av korttidsarbetskrafl. Det är en praktisk, modern och anpassad verksamhet för dagens moderna industrisamhälle.

ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Frågan om ILO-konventionen har myckel riktigt ofta varit involverad i denna debatt. Jag har förstått atl det ändå görs nya tolkningar av den - det gjordes bl.a. i samband med en diskussion med Japan.

Arbetsmarknadsministern sade följdriktigt ingenting om hur en byråkratisk prövning skulle kunna skapa garantier för att det handlar om seriös verksamhet. Jag tolkar det så all hon ändå är öppen för att det finns problem med att på byråkratisk, administrativ väg avgöra vilka företag som är seriösa.

I övrigt hoppas jag att hennes svar skall tolkas så alt hon är öppen för ganska kraftiga omarbetningar av del lagförslag som låg till grund för departementspromemorian, eftersom detta mötte en i många stycken mycket nedgörande kritik.

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Min utgångspunkt när del gäller arbetsförmedlingsverksamheten är att den skall vara offentlig, atl den skall ge skydd för den enskilde arbetssökanden och atl den skall vara gratis, dvs. att man inte skall behöva betala för att söka ett arbete.

Det är riktigt att ILO-konventionen är skriven i en tid som inte stämmer överens med vårt moderna samhälle, och därför behöver vi en mellanform mellan den offentliga arbetsförmedlingen, som förmedlar arbete och arbets-

Prot. 1989/90:25 14 november 1989

Svar på frågor

kraft, och encreprenadverksamhelen. Del är del som vi skisserar i departementspromemorian.

Del är nog litet väl enkelt att säga atl byråkratin skapar hinder. Den kan skapa hinder om den är onödig och krånglig. Jag utgår inte från all den arbetsförmedlingslag som kommer skall innebära en onödig och krånglig byråkrati, utan jag utgår från atl den skall innebära en bra, effektiv och snabb byråkrati, som är ett stöd både för företagen och för de enskilda arbetssökandena, som är de skyddslösa i sammanhanget,

ANNE WIBBLE (fp);

Herr talman! Jag kan förstå om arbetsmarknadsministern inte medvetet vill skapa del hon själv bedömer som onödig och krånglig byråkrati. Det vore anmärkningsvärt annars. Frågan är bara vilken grund hon har för den bedömning hon gör, att den byråkrati hon skapar inte är onödig och krånglig. Eftersom hon i någon mån tänker ta fasta på remissvaren, och arbetsmarknadsstyrelsens remissvar får anses vara myckel informativt - de har just påtalat riskerna med en onödig och krånglig byråkrati - tillåter jag mig den lilla förhoppringen atl lagförslaget faktiskt inte blir del som ministern ursprungligen siint ut på remiss.

För alt återkomma till min ursprungliga fråga, herr talman, så gällde den vad regeringen tänker göra för atl arbetsförmedlingslagen inte skall lägga hinder i vägen för konkurrens inom den privata sektorn. Hittills har jag faktiskt inte kunnat se annat än all svaret betyder all man tänker, men man gör ingenting.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Svar på fråga 1989/90:196 om utländska förvärv av andelar i svenska storföretag

Industriminister IVAR NORDBERG:

Herr talman! Bengt Hurtig har frågat mig om jag anser atl del är ett nationellt sakerhetsinlresse alt Volvokoncernen förblir i svensk ägo.

Jag antar att Bengt Hurtig ställer frågan mot bakgrund av den promemoria om ändrade regler om utländska företagsförvärv som nyligen har presenterats av industridepartementet.

Jag besvarade förra veckan frågor som också berörde innehållet i denna promemoria. Jag sade då att remissbehandlingen av promemorian avslutas den 20 december i år. Min och regeringens syn på dessa frågor kommer att redovisas när förslag om ny företagsförvärvslagstiftning föreläggs riksdagen.

Jag vill emellertid tillägga att varken enligt nuvarande lagregler på området eller enligt promemoriaförslaget pekas specifika företag ut som fredade från utländskt ägande, utan prövning skall ske först när ett visst prövnings-pliktigt förvärv aktualiserats.

BENGT HURTIG (vpk):

Herr talman! Jag lackar för svaret. Jag hade kanske redan i dag hoppats på en markering när del gäller just Volvo. Men den tycks utebli.

Det är vanligt atl stora företag köper upp mindre förelag för att öka sin marknadsandel och kanske lägga ner en konkurrent. De stora transportme-delsindustrierna, särskilt bilindustrin, finns oftast också i stora länder där de har haft en stor hemmamarknad, som i t.ex. USA och Japan, men också i Frankrike och Västtyskland. Små länder tenderar därför all förlora sin Iran-sporlmedelsinduslri, därför alt dessa industrier har haft en liten hemmamarknad.

Om spelreglerna i små länder underordnas de internationella spelreglerna, som bestäms av stora länder, finns del risk atl de små länderna får svårare atl behålla sina industrier. Är inte begränsningen till ett nationellt sakerhetsinlresse ett otillräckligt styrmedel?

Prot. 1989/90:25 14 november 1989

Svar pä frågor

Industriminister IVAR NORDBERG:

Herr talman! Jag vill erinra Bengt Hurtig om att just det företag som han tar som exempel i sin fråga är ett företag som bedriver väldigt mycket av sin verksamhet internationellt. Det har förvärvat stora delar av exempelvis laslbilsverksamhelen och därmed visat atl företaget mycket väl klarar den internationella konkurrensen. Det är följaktligen ett omvänt förhållande som har varit rådande just för Volvo i del avseendet. Volvo har alltså självt i hög grad förvärvat verksamheter utomlands. Därför menar jag, all om vi från svensk sida inte skulle försöka att anpassa vår lagstiftning efter internationella spelregler, är del inte helt uteslutet all våra svenska företags möjligheter att verka internationellt skulle kunna bli sämre.

BENGT HURTIG (vpk):

Herr talman! Det är inte bara målsättningen att vi skall verka internationellt som styr industripolitiken. De stora transportföretagen satsar i dag också stora resurser på att styra transportpolitiken mot en massbihsm som kanske också kommer att automatiseras och regleras elektroniskt i varje bil. Man har också avsevärda resurser till förfogande för att genomföra den här typen av politik inom personbilsindustrin. Vilka konsekvenser en sådan massbilism kommer alt få är svårt atl överblicka. Jag hoppas atl industriministern håller med mig om alt transporlmedelsinduslrin borde styras mot en produktion som minskar miljö- och trafikproblemen och all svenska transportmedelsföretag borde gå i spetsen för en sådan utveckling. Det är också ur den synpunkten ett nationellt intresse all vi har ett inflytande över Volvo,

Industriminister IVAR NORDBERG:

Herr talman! Självfallet är jag beredd alt dela Bengt Hurtigs uppfattning om alt vi skall försöka all göra allt för all svensk, men också internationell bilindustri skall vidta åtgärder, så att vi får en betydligt mer miljövänlig trafiksituation än den som vi har i dagsläget. Det handlar om att försöka göra renare motorer än de man har i dag både på personbils- och på lastvagnssidan. Självfallet skall vi också försöka få över fler transporter av gods osv. på järnväg. Men det är en helt annan fråga, Bengt Hurtig, än den som är ställd till mig i dag.

Prot. 1989/90:25 BENGT HURTIG (vpk);

14 november 1989 Herr talman! Jag tycker atl frågorna hänger ihop. Man måste kunna på-

verka på alla nivåer.

Del är inte mer än 15 år sedan man inom den svenska arbetarrörelsen diskuterade hur anställda och samhället skulle kunna stärka sitt inflytande, inte minst i de stora företagen. I dag diskuterar vi i stället i vilken utsträckning utländska kapilalintressen skall kunna ha ägarinflytande i landets företag. Jag hoppas all företrädare för samhällsintressen, löntagarorganisationer och kooperativa krafter, som finns med i Volvos ägarbild, mycket noga följer den internationella utvecklingen och tänker både en och två gånger på de bud som eventuellt kommer atl läggas på de aktierna. På grund av det nät av fabriker och underleverantörer som mödosamt byggts upp i Sverige, måste vi säga att Volvokoncernen egentligen bedriver en verksamhet av utpräglat samhällelig karaktär i vårt land. Man har också 75 % av sina anställda i Sverige. Vore del egentiigen inte logiskt att samhällsintresset via demokratiskt styrda organ hade ett större inflytande i företagel?

Industriminister IVAR NORDBERG:

Herr talman! Vi gär tillbaka till den fråga som Bengt Hurtig har ställt. Det svar som jag har givit är att jag icke kan, vare sig med nuvarande lagstifining eller med det förslag till ny lagstiftning som har skisserats i en promemoria, undanta eller ge någon form av förhandsbesked i ett förvärvsärende, utan det kommer alt prövas utifrån de kriterier som den lagstiftning vi har ger vid handen.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades Propositionerna

1989/90:14 och 47 till skatteutskottet 1989/90:49 till bostadsutskottet 1989/90:50 till skatteutskottet 1989/90:52 till socialförsäkringsutskoltet

15 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter Socialutskottets betänkanden 1989/90:SoU2, SoU3, SoU5-SoU7 och SoU9

16 § Bordläggning Prot. 1989/90:5

14 november 1989 Anmäldes och bordlades Proposition 1989/90:46 Ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel

Skrivelse

1989/90:53 Bedömning av den ekonomiska utvecklingen 1989,1990 och 1991

Motionerna

med anledning av prop. 1989/90:21 om en ny prisregleringslag

1989/90:Fi 7 av Gunnar Björk m.fl. (c)

1989/90:Fi 8 av Lars Tobisson m.fl. (m)

1989/90:Fi 9 av Cari Frick (mp)

1989/90:Fi 10 av Bengt Rosén (fp)

1989/90:Fi 11 av Anne Wibble m.fl. (fp)

1989/90:Fi 12 av Lars Werner m.fl. (vpk)

med anledning av prop. 1989/90:26 om beslutanderätten i fråga om luftfartstaxorna 1989/90:T17 av Roy Ottosson m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1989/90:27 om AP-fondens placeringsbestämmelser 1989/90:N1 av Lars Norberg m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1989/90:30 om vissa äktenskapsrättsliga frågor 1989/90:L1 av förste vice talman Ingegerd Troedsson och Ann-Cathrine

Haglund (båda m) 1989/90:L2 av Charlotte Cederschiöld m.fl, (m) 1989/90:L3 av Birger Andersson och Rosa Östh (båda c) 1989/90:L4 av Elisabeth Persson (vpk)

med anledning av prop. 1989/90:36 om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, m.m. (EG-delegation) 1989/90:Juli av Birgitta Hambraeus (c) 1989/90;Jul2 av Kent Lundgren och Per Gahrton (båda mp)

med anledning av skrivelse 1989/90:29 med redogörelse för verksamheten

inom Europarådets ministerkommitté under år 1988 1989/90:U6 av Hans Göran Franck m.fl. (s,m,fp,c,vpk,mp)

Prot. 1989/90:25 17 § Medldelande om frågor

14 november 1989

~ Meddelades att följande frågor framställts

den 13 november

1989/90:203 av Margareta Gärd (m) till justitieministern om utövandet av straff för kvinnomisshandel:

En ung gravid kvinna misshandlades och hotades av sin sambo. Misshandeln och hotet ledde till åtal. Mannen fälldes för misshandel, olaga hot och olaga tvång. Tingsrätten medgav i domskälen att brottet var av sådan art att det borde ha lett till fängelse men ansåg att brotten kan ha sin orsak i kulturella olikheter och gav mannen villkorlig dom samt 50 dagsböter

Jag vill till statsrådet ställa följande fråga:

Anser si:atsrådet att rättsreglerna är till fyllest för att förhindra att kvinno-diskrimincTande kulturmönster tas till intäkt för förmildrande domar vid övergrepp mot kvinnor?

den 14 november

1989/90:204 av Margitta Edgren (fp) till statsrådet Maj-Lis Lööw om visum-tvånget för östtyska medborgare:

Med anledning av att Berlinmuren raserats, bildligt talat, har flera människor från Östtyskland sökt sig till södra Sverige för att besöka släktingar eller bara för att få känna att de nu kan resa utanför sitt land utan hinder. Helt enligt våra: regler avvisades de, eftersom de inte hade något visum. Samma sak sker vid gränsen till Danmark. Danskarna har samma visumtvång som vi, men löste problemet genom att bevilja ett 24-timmars visum vid gränsen. Jag menar att vi borde kunna vara lika obyråkratiska som danskarna.

Min fråga är:

Ämnar iministern ta ett initiativ som kan ge östtyskar möjlighet att resa in i Sverige under t.ex. 24 timmar?

1989/90:2CiS av Hugo Hegeland (m) till utbildningsministern om lärarstrej-ken och elevernas rätt till undervisning:

Enligt skollagen skall grundskolans elever infinna sig och utbilda sig i skolan under nio år och samhället skall se till att eleverna delges kunskaper och undervisning.

Med anledning av pågående lärarstrejk vill jag därför fråga:

Vilka åtgärder avser utbildningsministern att vidta för att av strejken drabbade elever skall erhålla sin lagenliga rätt till undervisning?

18§ Kammaren åtskildes kl. 15.50. Prot. 1989/90:25

14 november 1989 In fidem

GUNNAR GRENFORS

/Gunborg Apelgren

Prot. 1989/90:25 Innehållsförteckning

14 november 1989 °

Tisdagen den 14 november

1 § Återkomst 1

2 § Justerin]' av protokoll............................................................... 1

3 § Meddelande om en särskild debatt om åtgärder mot våldet.............. 1

Talmannen
4§ Svar på fråga 1989/90:191 om förhandsgranskning av videogram 1

Utbildningsminister Bengt Göransson

Ingbritt Irhammar (c)
5 § Svar på fråga 1989/90:193 om ökad forskarutbildning................... 4

Utbildningsminister Bengt Göransson

Birger Hagård (m)
6§ Svar på fråga 1989/90:145 om anpassningen till EG och den kom
munala självstyrelsen................................................................... 6

Civilminister Bengt K Å Johansson

Viola Claesson (vpk)
7 § Svar på Ifråga 1989/90:187 om villkoren för skolbefrielse............... 9

Statsrådet Göran Persson

Ylva Johansson (vpk)
8§ Svar på fråga 1989/90:195 om avgiftsbelagda skolmåltider.............. 11

Statsrådet Göran Persson

Mona Sahlin (s)
9§ Svar på fråga 1989/90:189 om arbetstillstånd för invandrare_______ 12

Statsrådet Maj-Lis Lööw

Per Stenmarck (m)

10 § Svar på fråga 1989/90:190 om asylsökandes behandling 15

Statsrådet Maj-Lis Lööw Kjell-Arne Welin (fp)

11 § Svar på fråga 1989/90:197 om s.k.kommunarrest för vissa kurder 18

Statsrådet Maj-Lis Lööw Ragnhild Pohanka (mp)

12 § Svar på fråga 1989/90:194 om de privata skrivbyråerna och kon-

kurrensen inom den privata tjänstesektorn....................................... 19

Arbetsmarknadsminister Ingela Thalén Anne Wibble (fp)

13 § Svar på fråga 1989/90:196 om utländska förvärv av andelar i

svenska storföretag..................................................................... ... 22

Industriminister Ivar Nordberg Bengt Hurtig (vpk)

14 § Hänvisning av ärenden till utskott............................................. ... 24

15 § Förnyad bordläggning.............................................................. 24

16 § Bordläggning .................................................................... 24

17 § Meddelande om frågor Prot. 1989/90:25

1989/90:203 av Margareeta Gärd (m) om utövandet av straff för 14 november 1989

kvinnomisshandel............................................... 26 ~

1989/90:204 av Magitta Edgren (fp) om visumtvånget för öst
tyska medborgare........................................... 26

1989/90:205 av Hugo Hegeland (m) om lärarstrejken och

elevernas rätt till undervisning.............................. 26