Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1989/90:20

Tisdagen den 7 november

Kl. 14.30-18.40

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen.

Svar på frågor

1 § Återlomst

Tredje vice talmannen meddelade alt Ing-Britt Nygren (m) denna dag återtagit sin plats i riksdagen, varigenom Inger Renés tjänstgöring som ersättare upphört.

2 § Svar på fråga 1989/90:118 om formerna för barnomsorg

Statsminister INGVAR CARLSSON;

Herr talman! Daniel Tarschys har frågat mig om vilket statsråd del är som talar för regeringen i frågan om formerna för barnomsorgen.

Statsrådet Bengt Lindqvist har bl,a, till uppgift att svara för frågorna om barnomsorg. Han har, vid en frågedebatt den 17 oktober, redovisat regeringens inställning i vad gäller formerna för barnomsorg. Men jag kan gärna upprepa regeringens inställning för Daniel Tarschys;

Regering och riksdag har vid två tillfällen tagit ställning emot privat eller viss alternativ barnomsorg. Första gången var när regeringen i propositionen 1983/84:177 om statsbidrag till alternativa barnomsorgsformer preciserade under vilka förutsättningar statsbidrag skulle lämnas till alternativ barnomsorg. Förslaget innebar alt statsbidrag inte lämnas till daghem och fritidshem som drivs i uppenbart vinstsyfte. Riksdagen beslutade i enlighet med propositionen (SoU 1983/84:31, rskr, 387),

Den andra gången var när regeringen i proposition 1986/87:117 om nytt statsbidragssystem för barnomsorgen slog fast den sedan gammalt etablerade principen om att med kommunalt familjedaghem avses en dagbarnvårdare som är anställd av kommunen för att i sitt eget hem vårda andra föräldrars barn under 13 år. Som inskrivna barn medräknas inte dagbarnvårdarens egna barn. Riksdagen beslutade i enlighet med propositionen (SoU 1986/87:35, rskr. 336).

DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsministern för detta svar. Bakgrunden till min fråga är att socialdemokratin har spruckit i två delar när del gäller

1 Riksdagens protokoll 1989/90:20

Prot. 1989/90:20 frågan om statsbidrag till barnomsorgen. Det är inte bara inom regeringen

Svar på frågor

7 november 1989 som man har tvä olika uppfattningar - en som företräds av t.ex. Kjell-Olof Feldt och Bengt K Ä Johansson och en annan som företräds a\' statsininis-leni och Bengt LiiKk|vist - utan detta gäller äsen partiet i stort.

Lyssnar man till socialdeinokiater i Malmö och i Stockholm finner inan att de haren uppfattning, medan socialdemokrater i vissa andra koninumer har en annan,

Uppsalainodelleii sprider sig för niirvaraiidc mycket snabbt, och det är ofta socialdemokrater ute i koninuiiierna som accepterar denna modell.

När det gäller den socialdemokratiska pressen är bilden densamma. De tvä största tidningarna Arbetet och Aftonbladet kritiserar den dogmatiska linje som regeringen företriider. Det var därför som jag ställde frågan om \eni det är som företräder legeringen när det giiller statsbidrag till barnomsorgen, och jag har lui fatt ett klart svar. Iiitivar Carlsson solidariserar sig ined den linje som företräds a\' Bengt Lindcp ist och hänvisar till en del beslut som rikdagen har t\ittat. Jag \ ill dä erinra statsministern om ett annat mycket siktigt riksdagsbeslut. I9S5. dä del beslöts att b;inioinsorgen skall byggas nr till full eflerfraeetackiiiim. uttalades att alla barn \ilkiis föräldiar förvärvsar-betar eller studerar skall ha rätt till plats iiioin den konnnunala barnomsorgen.

Nu är min fråga till statsininisteni: Anser statsministern att dagbarnvårdarna förs ärvsarbetar, eller bör deras barn fönnciias plats inom den koninni-nala barnomsorgen?

Statsnunister INGVAR CARLSSON;

I lerr talman! Som företrädare för borgerligheten är Daniel Tarschys naturligtvis e.xpert pii tielade nieiiiiigar. Det är kanske nägot riskabelt för mig att försiika vara lika god expert som Daniel Tarschys i detta a\seende.

Jag undrar om Daniel Tarschys ända iine har blandat ihop tvä saker. Den ena rör vilken som i dag är regeringens ståndpunkt och den andra vilken som är partiets ståndpunkt. Partiets ståndpunkt har fastställts sid var partikongress, och det ;ir Bengt Lindqsist som är ansvarig för dessa frågor inom regeringen. Det är en helt annan sak att vi för en debatt om yil-talets politik när det giiller den gemensainnia sektorn också pa denna punkt, Hiir vill jag slå vakt om Kjell-Olof Feldts riitt att föra till torgs sin uppfattning och delta i opinionsbildningen. Det förvånar mig litet grand att Daniel Tarschvs som liberal iir så oerhört riidd för en fri och öppen debatt och för att pröva tidigare intagna stimdpunktev.

Till sist vill jag komplettera med att till Daniel Tarschys säga att sär absoluta malsiittning iir att alla barn skall 1991 ha riitt till en plats inom den kommunala eller kooperativa barnomsorgen,

DANIEL TARSCHYS (fp);

Herr talman! Jag iir alls inte rädd för en debatt, siirskilt inte om den - som nu häller på att ske inom socialdemokratin - leder till att den dogmatiska hållning som partiet har intagit steg för steg urgröps och att allt fler förnuftiga och kloka socialdemokrater utmanar den linje som partikongressen i

ovisst nit har valt. Jag välkomnar en sådan debatt, och den kominer jag inte Prot, 1989/90:20
att ha någon anledning att kritisera, 7 november 1989

.S'iY(/' på frågor

Orsaken till att jag sliillde min fråga var ju att regeringen framtriider med två olika uppfattningar. Jag hoppas att resultatet skall bli att regeringen antar den kloka uppfiittning som företriids av allt fler socialdemokrater.

Statsministern sade att han anser att alla barn vilkas föriildrar förviirvsar-betar skall ha riilt till kommunal barnomsorg. Varför skall dådagbarnvårdar-nas barn förmenas denna rätt'.' Det iir en fråga som jag inte har fått svar pä.

Fler och fler socialdemokrater med erfarenhet utifrån taltet och direktkontakter med föriildrarna anser att det går att kraftigt öka utbudet av barnomsorg. Varför kampar regeringen emot deras anstriingningar alt vidga utbudet av barnomsorg?

Statsminister INGVAR CARLSSON:

Herr talman! Dagbarnvavdavnas barn skall sjiilvfallet icke förmenas rätlen
till konnnuiial bainoinsorg. Det iir bara en fråga om pa vilket sätt man liimp-
ligast skall ge dem del av denna. ,t,

Alla undersökningar visar att de allra flesta föriildrar vill ha sina barn inom den kommunala barnomsorgen. Det är därför som vi socialdemokrater liig-ger ner så stor kraft på att den viigen lösa frågan. Dessutom har vi uttalat att vi inom ramen för riksdagsbeslutet iir beredda att pröva alternativ, och vissa sådana alternativ växer också fram.

Vi borde i stället kunna ena oss om att se till att ta fram de resurser som behövs för att lösa barnomsorgsfrågan. Detta iir til syvende og sidst vad det kommer att handla om, Daniel Tarschys,

DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! ,Iag iir helt överens om att de resurser som behövs skall tas fram. Niir vi i folkpartiet har krävt ökade resurser till barnomsorgen har vi sjiilvfallet utgått ifrån att alla de former som föriildrarna önskar skall stödjas. Vi utgår da inte bara ifrån undersökningar. Jag vet att socialdemokraterna hiinvisar till SCB och till studier som har gjorts. Vi folkpartister menar att nnin kan låta föriildrarna själva ha ansvaret att träffa viktiga val, ge dem förtroendet att viilja den barnomsorg som de vill ha. Sedan kan nian gå in och med statsbidrag stödja den kvalitativt goda barnomsorg som växer fram. Jag hoppas att statsministern skall medverka till att bryta den dogmatiska attityd mot de nya alternativen som finns inom socialdemokratin.

Under den debatt som vi hiir har fört har statsministern uttryckt sin åsikt om att dagbarnvårdarnas barn bör ha rätt till kommunal barnomsorg. Jag undrar då varför regeringen iir motståndare till de socialdemokrater ute i kommunerna som anser att statsbidrag bör utgå till Uppsalamodellen,

Statsminister INGVAR CARLSSON;

Herr talman! När jag säger att dagbarnvårdarnas barn skal. ha rätt till kommunal barnomsorg, utgår jag självfiillet ifrån den situationen alt när dagbarnvårdare går över till ett annat yrke eller en annan befattning skall vederbörande då också beredas möjlighet att omedelbart från 1991 kunna få en kommunal plats för sina barn.

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

DANIEL TARSCHYS (fp);

Herr talman! Men så länge man förvärvsarbetar som dagbarnvårdare har man alltså inte den rätten.

Överläggningen var härmed avslutad.

3§ Svar på fråga 1989/90:73 om viss information rörande Bofors vapenexport till Indien

Statsrådet ANITA GRADIN;

Herr talman! Gudrun Schyman har frågat utrikesministern om den svenska regeringen informerade den indiska regeringen om innehållet i RRV;s rapport rörande betalningar i samband med Bofors haubilsförsälj-ning.

Frågan har överlämnats till mig.

Regeringen beslöt den 4 juni 1987 all offentliggöra riksrevisionsverkels rapport om vissa utbetalningar från AB Bofors med undantag för de uppgifter om enskilda valulabetalningar som överlämnats till RRV av riksbanken,

Samma dag informerades den indiska regeringen om den offentliggjorda delen av riksrevisionsverkels rapport,

GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Jag ber att få tacka för det i och för sig myckel knapphändiga svaret.

Jag vill fylla på med mera uppgifter i frågan, I Indien fick man la emot en kopia av RRV-rapporlen, men man fick inte se de sekretessbelagda avsnitten. Vid fyra tillfällen under sommaren 1987 tryckte man på från Indiens sida och ville ha ytterligare information om just det som stod i de sekretessbelagda avsnitten. Från början hade man begärt information om detta, nämligen om del förekom några mellanhänder. Del avsnittet blev sekrelessbelagl, I augusti 1987 vände man sig direkt till regeringen och begärde återigen att få ta del av rapporten. Man förnekades delta. Den svenska regeringen hade tillgång till myckel viktig information som den vägrade all lämna ut. Detta har påverkal hela affärens utveckling i Indien, inte minst sedan de hemligstämplade delarna blev offentliggjorda.

Ännu mera märkligt i den här affären är att inte heller konstitutionsutskottet vid sina förhör fick ta del av de här uppgifterna. Om man granskar KU;s protokoll framkommer att t.ex. Ingvar Carlsson har sagt att del aren moralisk fråga och alt man nog inte skall lämna ut uppgifterna. Vad har egentligen regeringen för moral i den här Indienaffären? Man undrar om del över huvud tagel är möjligt att få denna vapenbyk tvättad offentligt och ordentligt, som utrikesministern har lovat myckel högtidligt och i full offentlighet.

Jag tycker att denna affär visar på något helt annat, nämligen att man skyddar intressen som knappast överensstämmer med de intressen som vi från denna församling borde skydda. Jag skulle vilja veta varför regeringen

inte lämnade ut uppgifterna. Varför håller man folk bakom ryggen på det Prot, 1989/90:20
här sättet? Vems intressen går man egentligen i den här affären? 7 november 1989

Statsrådet ANITA GRADIN;

Herr talman! Jag redovisade tidigare för riksdagen att den RRV-rapporl som kom till regeringen innehöll såväl avsnitt som handlar om utrikessekretess som affärssekretess. Mot den bakgrunden hemligstämplade regeringen delar av utredningen. Riksbankens uppfattning i sekretessfrågan är densamma i dag. Vi har även fortsättningsvis haft anledning all hemligstämpla de delarna.

Herr talman! Regeringen skall leva efter de lagar och förordningar som riksdagen har beslutat om. Det är vad vi gör i del här fallet. Del är då viktigt att också leva upp till de regler som gäller.

Svar på frågor

GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Herr talman! Jag är medveten om att man skall leva upp till de regler och lagar som gäller. Det vore mycket bra om regeringen också gjorde det.

Den affärssekretess som regeringen har beslutat om, är också möjlig för regeringen alt själv upphäva. Det är fullt möjligt att göra det. Min fråga är fortfarande: Varför gör man inte det? Varför går riksbankens intressen i denna fråga före de intressen som dels allmänheten i Sverige har av att ha en möjlighet att fä veta hur sådana här affärer går till, dels befolkningen i Indien har av alt få veta hur affärerna går till och vem man skall ställa till ansvar i de här frågorna? Jag kan inte tänka mig all den svenska riksbanken skall diktera alla dessa människors behov av kunskap och information.

Statsrådet ANITA GRADIN;

Herr talman! Ansvaret finns hos Bofors, Redan 1987 när vi i regeringen fick rapporten uppmanade vi Bofors och sade alt nu är del er sak alt själva tala om hur del slår till med de här affärerna. Ni får se till att tala om vad som finns och se till alt reda ut det för de indiska myndigheterna. Detta handlar om affärskontrakt, och dem har regeringen inte skrivit,

GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Det är lätt att lägga över ansvaret pä Bofors, Om Bofors inte lar ansvaret och inte talar om vad företaget har hållit på med, får regeringen ta det övergripande ansvaret. När man efter att ha beställt en rappport från riksrevisionsverkel och fåll den i sin hand, väljer alt hemligstämpla de delar som man måste ha varit mycket medveten om var de delar som Indien ville ha information om, har man gjort en aktiv handling där man försvårar att sanningen kommer fram. Del är märkligt att man aldrig kan få se någon regeringsledamot ha ett uns av skam när det gäller alla de här vapenaffärerna som dras upp i offentligheten dag efter annan. Jag tycker inte alt det vittnar om någon respekt för lagar och förordningar.

Statsrådet ANITA GRADIN;

Herr talman! Jag tycker alt Gudrun Schyman tar stora ord i sin mun. Sedan jag tillträdde har jag med stor noggrannhet skött det som ankommer på

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

nng. och jag har gjort det inom ramen för de lagar och regler som riksdagen har fastställt.

För övrigt iir konstitutionsutskottet viil medvetet om vad som står i hela rapporten.

GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Det ar möjligt att Anita Gradin tycker att jag tar stora ord i min nuin. Jag tycker fiikliskt all del är befogat. Det år fråga om en stor affiir, och det handlar om stora pengar och om många människors intresse av att få reda på vilka affiirer den svenska regeringen gör med utliindska regeringar. Det handlar om att vi över huvud taget skall få fram sanningen om vapenexporten så att vi kan göra en ordentlig bedömning av om den är tro-viirdig eller inte och om vi skall fortsätta med den eller inte. Det rör sig om stora moraliska frågor. Vi har all riitt att få all information, anser jag- därav de stora orden.

Överliiimnineen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1989/90:79 om användningen i Indien av Boforstill-verkade vapen

Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Gudrun Schyman har frågat utrikesministern om det faktum att Indien beskjuter Pakistan med svenska kanoner är förenligt med Sveriges anseende som freds- och nedrustningsstriivande nation.

Frågan har överliiinnals till mig.

De av riksdagen antagna riktlinjerna för krigsmaterielexporten innehåller en rad kriterier som viigs samman i en totalbedömning varje gång regeringen har att ta ställning till en utförselansökan. På basis av en sådan loialbedömning. och efter hörande av ulrikesniimnden. godkände regeringen år 1986 Bofors samarbetsavtal med Indien rörande fälthaubits 77B. Utförseltillslånd för haiibitsarna har därefter beviljats.

Konstitutionsutskottet har. när det granskade exporten till Indien våren 198S. inte funnit anledning att ifrågasätta regeringens bedömning av Indien som mottagarland för svensk vapenexport.

Haubitsförsäljningen striicker sig över flera år. Jag vill hävda att den bedömning som regeringen gjorde år 1986. bl.a. av utvecklingen i förbindelserna mellan Indien och Pakistan, står sig. Förhållandet mellan länderna har inte försämrats sedan dess utan förbättrats. Det iir min uppfattning att såväl Pakistans som Indiens nuvarande regeringar gör stora anstriingningar för att ytterligare förbättra de bilaterala förbindelserna. På inånga områden har dialogen fördjupats. Så har också under innevarande år skett beträffande den ännu oreglerade frågan om gränsdragningen i de otillgängliga bergsområdena kring Siachen-glaciären. Del är den svenska regeringens fasta förhoppning att denna utveckling skall fortsätta.

GUDRUN SCHYMAN (vpk): Prot. 1989/90:20

Herr talman! Jag förmodar att Anita Gradin iir väl medveten oin att vi 7 november 1989

inte delar synen pa Indien som ett lämpligt land för vapenexport. Det har vi

.■ , c.... '. , , ,,i..i, r ■ " , j . 1 ■ !■! Svar nå fråvor

tranihallit vid nianga tilltallen. Dess värre verkar det också som oni vi tar ' ■ '

riitt, om man ser pä vail som faktiskt hiinder.

Det förvånar mig att Anita Gradin siiger i svaret att den bedömning som tidigare har gjorts står fast. Mot bakgrund av rapporten om de faktiska strider som pågar hade jag förviintat mig att man skulle kunna sansa sig i regeringen och siiga att tiden kanske iir mogen för en oinviirdering av synen på Indien som mottagarland för svenska vapen. Jag tycker att det borde vara en rimlig åtgiird att liinka i de banorna.

Vad finns det för fornuilering om undantag i våra vapenexportrestriktio
ner som siiger att vi skall kunna exportera vapen till ett land som har viipnad
konflikt med sin grunnc'.' Jag skulle väldigt gärna vilja att Anita Gradin cite
rade den passus som medger sådana undantag. Jag förstår att man inte lan- I
ker dra några andra slutsatser av att det pågar viipnade konflikter än att man
siiger att det iir okej. För mig iir det totalt obegripligt. Utrikeshaiidelsminis-
tern anser tydligen att Indien uppfyller kriterierna i riktlinjerna för svensk
vapenexport. Jag skulle vilja fa dessa regler förtydligade för mig. Om jag
liiser dem riitt. skulle det vara omöjligt för Sverige att exportera vapen till
Indien.

Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Jag tycker att jag har liimnat ett utförligt svar till Gudrun Schyman. Vi vet att hennes parti inte delar den uppfattning som majoriteten i riksdagen har niir det giiller vapenexport.

Konstitutionsutskottet har granskat altaren om haubits 77B och funnit det hela förenligt med de riktlinjer som giiller. Mot den bakgrunden fortsiitter utförseltillstånden för dessa haiibitsar att giilla,

GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Herr talman! 1 iitliindsk press kan inan nu liisa entusiastiska uttalanden av indiska soldater och majorer om hur bra och förtriiffliga dessa vapen iir för att skjuta mot pakistanska mål. Skulle detta fiiktuni inte innebära någonting för regeringen vid en ny prövning av om Indien iir bra som mottagarland? Skulle det faktum att det pågår en viipnad kamp inte kunna göra att regeringen oniprc)var denna fråga? I sa fall förstår jag inte varför vi har dessa importrestriktioner över huvud taget.

Har man alltså en gång gått in och sålt vapen, skall man fortsiitta oavsett hur den politiska och faktiska utvecklingen iir i det landet. Da kan vi lika giirna skrota de vapenexpoitrestriktioner som finns. Jag kan inte dra någon annan slutsats. Det vore kanske iirligare. och da kanske vi slapp ifrån alla dessa snuitsaffiirer som jag tycker belastar Sveriges rykte som fredsbevarande nation i viirklen.

Överliiijuiiiimen var hiirnied avslutad.

Prot. 1989/90:20 5 § Svar på frågorna 1989/90:157 och 181 om klassificeringen av vissa

7 november 1989 företag som nationella säkerhetsintressen

Svarpåfrågor Industriminister IVAR NORDBERG:

Herr talman! Gunnar Hökmark har frågat mig om regeringens syn på vad som är avgörande för om svenska företag skall betraktas som nationella säkerhetsintressen.

Per Westerberg har frågat mig om jag avser att tillämpa en definition av nationella säkerhetsinlressen som innebär alt de 10 till 15 största svenska förelagen skall klassas som sådana intressen. Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

En särskild utredare har nyligen lagt fram ett betänkande (SOU 1989:37)
om "Utländska förvärv av svenska förelag". Betänkandet har remissbehand
lats. Vidare har inom industridepartementet promemorian (Ds 1989:57)
Ändrade regler om utländska företagsförvärv utarbetats. Promemorian är
; för närvarande föremål för remissbehandling.

För närvarande gäller enligt företagsförvärvslagen att utländska företagsförvärv skall medges, om det inte strider mot väsentligt allmänt intresse. I departementspromemorian föreslås ett nytt prövningskrilerium, som utgår från den nationella säkerheten. Avgörande är således inte t.ex. företagels storlek.

Deparlemenlsförslaget innebär att vår lagstiftning på området anpassas till vad som är internationellt vedertaget.

Beredningen av betänkandet och promemorian pågår. Remissbehandlingen av promemorian avslutas den 20 december i år.

Min och regeringens syn på dessa frågor kommer att redovisas när förslag om ny företagsförvärvslagstiftning föreläggs riksdagen.

GUNNAR HÖKMARK (m):

Herr talman! Jag skall be att få tacka industriministern för svaret på frågorna.

Jag välkomnar svaret eftersom det visar all den socialdemokratiska gruppen i näringsutskoltet inte har något stöd i regeringen för sina synpunkter på hur man skall reglera ägandet i svenskt näringsliv. Det är bra, då det hade varit ytterligt allvarligt om del hade funnits stöd.

Men del borde finnas anledning för regeringen att ta initiativ till en diskussion om förutsättningarna för hur vi skall kunna behålla livskraftiga svenska företag i Sverige under svensk ägo. Problemet är inte alt vi har för många eller för få bestämmelser när det gäller att klargöra under vilka villkor företag får köpas eller hur de skall kunna behållas i Sverige. Ett avgörande problem är det vikande sparandet i Sverige, som gör del svårare för svenska medborgare att vara köpare och ägare av aktier i svenska företag.

Det mest fundamentala problemet är att svenska företag måste kunna leva i en miljö som är vänlig, bra och fungerande för företagsamheten. Det kan man aldrig åstadkomma med hjälp av regleringar, som den socialdemokratiska gruppen i näringsutskoltet tycks tro. Del viktiga är att skapa en miljö där svenska företag inte flyr från Sverige, Det är bra med investeringar i utlandet

8 när de görs för att komma närmare marknader. Men det är en tragedi för

Sverige, om de sker på grund av att förutsättningarna för forskning och investeringar i Sverige är för dåliga.

Industriministern har här en viktig uppgift gentemot sina egna, och också mot den allmänna debatten, att visa all del stora problemet i Sverige är under vilka villkor svensk företagsamhet lever i dag.

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

PER WESTERBERG (m);

Herr talman! Jag ber alt få tacka industriministern för svaret på min fråga.

Frågan har uppkommit med anledning av all socialdemokraterna i näringsutskoltet enligt rapporter i pressen har uttalat alt de 10 till 15 största svenska företagen inte skulle kunna förvärvas av utlänningar. Vi moderater blev naturligtvis litet chockerade över den uppfattningen, eftersom del vittnar om en ganska protektionistisk och närmast främlingsfienllig inställning till förvärvslagsliftningen. Vi menar att man måste försöka få likartade regler i Sverige och i den övriga västvärlden när del gäller förvärv av svenska företag resp. utländska förelag.

I den Niklassonska utredningen har man velat snabba upp prövningen när det gäller förvärvslagsliftningen och även pröva färre fall och därmed få en mera samordnad lagstiftning med vad som gäller inom bl.a. den europeiska gemenskapen. Industriministerns svar gav dock inte klart besked i den här frågan. Har industriministern för avsikt att följa utredningen eller alt åtminstone närma sig den lagstiftning som finns inom EG och därmed distansera sig från de socialdemokrater i näringsutskoltet som har gett uttryck för en annan uppfattning? Eller sker det en seriös prövning av att även skärpa förvärvslagsliftningen i förhållande till vad som nu gäller?

Industriminister IVAR NORDBERG:

Herr talman! Gunnar Hökmark var nöjd med svaret. Per Westerberg tyckte alt det var oklart på en punkt, nämligen frågan om det skulle bli en internationell harmonisering om förslaget i enlighet med promemorian genomförs. Jag sade direkt i mitt svar att deparlemenlsförslaget innebär att lagstiftningen på området anpassas till vad som är internationellt vedertaget.

PER WESTERBERG (m);

Herr talman! Jag ber därmed att få tolka industriministern som att del pågår ett närmande och en harmonisering till det som gäller inom EG. Därmed tar man indirekt avstånd från de socialdemokrater i näringsutskoltet som givit uttryck för en uppfattning i den rakt motsatta riktningen.

Industriminister IVAR NORDBERG:

Herr talman! Jag tycker att ledamöter i näringsutskottet, oavsett om de är socialdemokrater eller moderater, måste ha räll att framföra del de anser vara rätt och riktigt i en fråga som är föremål för behandling och diskussion.

PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag delar helt uppfattningen att en fri debatt är angelägen. Men samtidigt är del viktigt att få fram vilka signaler vi ger till utlandet. Svenska företag köper många företag utomlands för att kunna behålla mark-

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

nadsandelar och vidga marknaderna. Vi måste diirför redan nu visa att vi är beredda att ue utliindska företag och placerare samma grundförutsiittningar hiir i Sverige.

GUNNAR HÖKMARK (m);

Herrtalinan! Industriministern sade att jag var nöjd med svaret. Detstiim-mer på grund av att jag tolkar del som ett mycket klart avståndstagande från vad de socialdemokratiska ledamöterna i näringsutskottet har sagt.

Nu gav industriministerns andra inliigg mig anledning till tveksamhet. Därför vill jag fråga konkret; Tar industriministern avstånd från vad de socialdemokratiska ledamöterna i näringsutskottet hävdade, niir de sade alt det skall finnas förbehåll som innebiir alt de 15 största företagen i Sverige' inte skall kunna bli föremål för utländska köp? Det iir denna oklarhet som vi måste komma till rätta med.

Jag. Per Westerberg och säkerligen industriministern tycker alt del är trevligt ined en debatt där man tycker olika. Men det iir också trevligt om man ger raka och konkreta besked. Den möjligheten har industriministern nu.

Industriminister IVAR NORDBERG;

Herr talman! Jag har deklarerat i svaret att min och regeringens syn på dessa frågor kommer att redovisas när förslag om en ny företagsförvärvslag-sliftning skall föreliiggas riksdagen. Men jag har samtidigt sagt att den promemoria som är utarbetad inom industridepartementet och som är ute på remiss inte har företagens storlek som ett kriterium utan de nationella säker-heisintressena. De internationella kriterierna kommer att tillämpas iiven i svensk lagstiftning, därest denna promemoria omsiitts till lagstiftningsförslag.

PER WESTERBERG (m);

Herr talman! Skall jag då tolka industriministern på ett sådant sätt att det endast iir förändringar i den riktning som anges i denna promemoria som är aktuella, dvs. inte i motsatt riktning, vilket socialdemokraterna i niiringsut-skoltet har antytt?

Överläeeninaen var härmed avslutad.

6 S Svar på fråga 1989/90:180 om utländska förvärv av svenska företag

Industriminister IVAR NORDBERG;

Herr talman! Gunnar Hökmark har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder så att hinder för utlandska företagsförvärv utöver företagsförvärvslagstiftningen undanröjs.

Jag har nyss svarat på frågor av Gunnar Hökmark och Per Westerberg, där jag har sagt att min och regeringens syn på frågor om utliindska företagsförvärv kommer att redovisas när förslag om ny förelagsförvärvslagstiftning föreläesjs riksdacen.

Utöver frågor som tas upp i den lagstiftningen övervågs inom industride- Prot. 1989/90:20 parteinentet inga siirskilda lagstiftningsåtg;irder eller liknande som har med 7 november 1989 utliindska företasisförviirv att t;öra.

Svar på frågor

GUNNAR HÖKMARK (m);

Herr talman! Jag ber alt få tacka industriministern för svaret även på denna fråga, men med ett större beklagande, eftersom detta svar innebär att regeringen inte avser att vidta några åtgärder när det giiller utlänningsförbehåll i aktiebolagslagstiftningen eller göra några förändringar i banklagstiftningen. Det innebiir också att regeringen kommer alt tillåta en fortsatt process, diir internationaliseringen av vårt lands och andra länders ekonomi kominer att motverka förutsättningarna för företagande och verksamhet i Sverige och i praktiken diinned också missgynna svenska förelag utomlands. Behålls utlånningsförbehållet i aktiebolagslagsliftningen kompliceras nämligen utliindskt ägande av svenska banker. Då kommer förutsättningarna för svenska företag och svenska banker att verka på internationella marknader att i motsvarande mån bli siiniie. Samtidigt kominer vi i Sverige inte att kunna ta del av den verksamhet och den kunskap som förmedlas genom ett internationaliserat företagande över gränserna. Detta svar iir därför i dubbel bemärkelse negativt för svenskt niiringslivs förutsättningar att bedriva aktiv svensk verksamhet i ullandel och med hjiilp av utliindskt kunnande i Sverige,

Industiiminister IVAR NORDBERG;

Herr talman! Jag har svarat på den fråga som Gunnar Hökmark har ställt, nämligen om jag som industriminister har för avsikt att lägga fram några ytterligare förslag i denna sak. Eftersom varken aktiebolagslagsliftningen eller banklagstiftningen ligger inom industridepartementets ansvarsområde, kan jag inte svara på alla frågor, Gunnar Hökinark får i stiillet viinda sig till andra statsråd med dessa frågor.

Jag tior att Gunnar Hökinark är medveten om att företagen frivilligt kan införa ett utliinningsförbehåll i enlighet med aktiebolagslagen. Men ett borttagande av utlänningsförbehållet sker enligt företagsförvärvsiagstiflningen. Eftersom den fiågan iir föremål för behandling i den promemoria som vi tidigare har diskuterat, innebiir det att kriteriet för denna prövning också blir förändrad i enlighet med det alhniinna kriteriet. Det blir alltså det nationella säkerhetsintressel som även i detta sannnanhang kommer att ligga till grund för prövning om borttagande av utlänningsförbehållet,

GUNNAR HÖKMARK (ni):

Herr talman! Industriministern ger ju hiir inte uttryck för sina personliga åsikter utan svarar för regeringens åsikter, Indiisiriniinisterns svar. där han hänför en del av dessa frågor till andra departement, tyder på en viss osäkerhet, som ger mig anledning att fråga om man inom regeringen överväger alt undanröja andra hinder för utliindska förviirv i den svenska lagstiftningen. Det är en fråga som iir relatist rimlig att ställa med anledning av den diskussion som vi har haft.

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

Industriminister IVAR NORDBERG;

Herr talman! Jag svarar på frågor som gäller industridepartementet. Har Gunnar Hökmark intresse av all fråga om verksamheten inom andra departement, får han rikta frågan till de statsråd som är ansvariga för dessa departement.

GUNNAR HÖKMARK (m);

Herr talman! Då måste jag med beklagande konstatera att industriministern i ett ärende som otvivelaktigt rör hans ämbete inte har skaffat sig information frän de andra departementen, så alt han i detta sammanhang kan svara på en fråga som direkt hänger samman med utländska förvärv av svensk företag.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1989/90:171 om förstärkt stöd åt utsatta kvinnor i tredje världen

Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN;

Herr talman! Sonia Karlsson har frågat mig vad jag ämnar göra för alt inom det svenska biståndet förslärka slödel till de utsatta kvinnorna i tredje världen.

Sverige gör redan genom sitt bistånd myckel för all bidra till ett bättre liv för kvinnorna i tredje världen. Men självfallet måste vi i Sverige hela liden sträva efter alt förbättra biståndet också på detta område. Förutom särskilda insatser för kvinnorna krävs en insikt om hur betydelsefulla u-landskvinnor är för u-ländernas produktion och utveckling i dess helhet.

Jag anser all del måste vara grundläggande i allt utvecklingssamarbete att få med kvinnor på alla nivåer i pågående och planerade utvecklingsprogram och i beslutsprocessen i utvecklingsländerna. Delta är vår huvudstrategi. Samtidigt vet jag att del kan vara nödvändigt all komplettera arbetet med specifika kvinnoprojekt. Dessa projekt kan tjäna som spjutspets för att man så småningom skall nå del övergripande målet om att u-landskvinnorna skall få glädje av och kunna delta på lika villkor i utvecklingsarbetet.

Såväl i del bilaterala biståndet som i det multilaterala arbetet strävar vi efter både att integrera kvinnor i utvecklingen och alt göra specialinsatser för kvinnor.

Vid en internationell jämförelse kan man konstalera att svenskt kvinnoin-riktat bistånd - särskilt genom SIDA - har kommit långt på väg. Liksom Sonia Karlsson anser jag dock att mer kan göras.

För att förstärka det kvinnoinriktade biståndet inom de svenska bistånds-myndigheterna - särskilt de mindre bislåndsmyndigheterna vid sidan av SIDA - kommer jag alt låta göra en särskild översyn. Syftet är att analysera del bilaterala biståndet ur kvinnosynpunkt och lägga fram förslag om vad som ytterligare kan göras.

Jag vill med detta starkt framhålla betydelsen av u-landskvinnan i biståndssamarbetet. Denna betydelse bör i än högre grad genomsyra arbetet i alla svenska bislåndsmyndigheler.

SONIA KARLSSON (s);

Herr talman! Jag ber alt få tacka biståndsministern så mycket för svaret. Del var positivt, särskilt med tanke på alt man vid översynen aktivt skall la fram förslag om vad som ytterligare kan göras för att förbättra biståndet från kvinnosynpunkt.

Även om Sverige redan nu gör mycket genom sitt bistånd till kvinnorna i tredje världen, är det självklart alt Sverige alltid måste sträva efter att ytterligare förbättra det, eftersom behoven i dessa länder är så stora. Bistånd till kvinnor i tredje världen blir också ett bistånd till barnen, eftersom kvinnorna barett avgörande ansvar för försörjningen av barn och familj. Det är mycket betydelsefullt, som biståndsministern sade, alt kvinnorna blir delaktiga i pågående och planerade utvecklingsprojekt, eftersom biståndet annars riskerar all inte komma kvinnorna till del i den omfattning som är avsikten. Jag vill därför som avslutning även fråga biståndsministern om det i dag på SIDA och på biständskonloren finns personella resurser i tillräcklig omfattning för att bevaka kvinnoaspekten i Sveriges u-landsbislånd.

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN;

Herr talman! SIDA har sedan en tid en särskild kvinnoenhet med handläggare och en chef. Och på alla 16 bisiåndskonloien finns det någon person som är direkt ansvarig för kvinnofrågor. På 13 av bislåndskonloren finns del en speciell kvinnohandläggare, och vid de andra 3 är det någon som vid sidan av andra uppgifter har hand även om kvinnobislåndel, Sverige är därför relativt väl rustat för detta. Men del handlar ju inte bara om vad dessa speciella handläggare gör, ulan del handlar i hög grad om all integrera insikten om kvinnornas betydelse i allt u-landsbislånd. och i detta sammanhang kan mer göras.

Överläggningen var härmed avslutad.

8§ Svar på fråga 1989/90:164 om remissbehandlingen av regionalpolitiska kommitténs betänkande Fungerande regioner i samspel

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Börje Hörnlund har frågat mig om regeringen är beredd att ta initiativ till all bygdekommilléerna får rättvisa möjligheter alt ta ställning till den regionalpoliliska utredningen i dess helhet och inte bara till majoritetens förslag.

Regionalpolitiken har under de senaste åren engagerat många enskilda människor runt om i landet, inte minst genom den nyss avslutade landsbygdskampanjen. Efter förslag från bl.a. Nationella folkrörelsekom-mitlén utarbetades genom arbetsmarknadsdepartementets försorg en populärversion av den regionalpolitiska kommitténs omfattande betänkande. Tanken var alt detta material skulle kunna användas av studiecirklar, bygdekommittéer och andra som på kort tid ville ta del av den regionalpolitiska kommitténs förslag och framföra sina synpunkter. På så sätt ville vi ästad-

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

konnna en bred folkremiss sid sidan om den officiella remissen till myndigheter och organisationer.

Börje Hörnlund har reagerat mot att populärversionen Inte redovisar reservanternas synpunkter utan bara vilka ledamöter som har leserveiat sig.

Det går givets is att ha synpunkter på hur en populiirversion bör utformas. Syftet var att stimulera diskussionerna ute i landet och få ett brett engagemang från så mänga som möjligt. Jag är övertygad om att detta också kommer att uppnås. För dem som vill fördjupa sig i konnnitténs slutbetänkande i dess helhet finns naturligtvis alla möjligheter till detta.

Enligt min mening har alltså bvgdekominittéerna redan de rättvisa möjligheter att ta del av den regionalpolitiska utredningen i dess helhet som Börje Hörnlund efterlyser.

Då Börje Hörnlund, som framstiillt frågan, aniniilt att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet, medgav tredje vice talmannen att Göran Engström i stiillet fick delta i öserläggningen,

GÖRAN ENGSTRÖM (c);

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på Börje Hörnlunds fråga, I Börje Hörnlunds frånvaro är det möjligt att diskussionen kominer att föras ined litet mindre temperament. Jag tycker iindå att det år viktigt att vi fäster blickarna pa hanteringen. Landsbygdskampanjen "Hela Sverige ska leva" har verkligen engagerat folk. Vid en konferens för en lid sedan i Östersund var det ingen måtta på lovsängen till det breda engagemanget i de ca 1 001) bygdekomniittéer som hanterat frågan, Niir nu detta ärende hanteras politiskt och kommer in i sitt beslutsskede, år det viktigt att alla människor som deltar i diskussionen får ett så brett beslutsunderlag som möjligt. Del menar vi alt man skulle ha fått om de reservationer och sårskilda yttranden som lämnats till utredningen hade skickats med i den folkliga populärutgåvan. Jag tror att dessa kommittéer verkligen hade haft förmåga alt låsa in även centerns 45-5()-sidiga reservation, som hade givit ett båttre underlag. Där tas upp ganska många viktiga politiska frågor, exempelvis frågan om ändrade stödomradesgränser och införande av begreppet mellanstäder. som kommittéerna verkligen hade haft anledning att fundera över.

Jag tycker att frågan har hanterats illa från departementets sida. Jag inäste fråaa misj: Var avsikten att hålla tillbaka information frän kommittén?

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Avsikten med populårversionen var att se till att många fler än de officiella remisssvararna skulle fa chansen att ga igenom det omfattande regionalpolitiska betänkandet. Vi satte i gång väldigt tidigt med att gå igenom betiinkandei och skriva populärversionen för alt man skulle spara så mycket tid som möjligt. Det regionalpolitiska betänkandet kom ut ett par månader senare iin det var tänkt från början. För att ge de bildningsförbund som ser till att bygdekommittéerna får möjlighet att svara en chans att fa ut materialet var det viktigt att vi använde liden så effektivt som möjligt. Det har vi alltså gjort.

De som vill ta del av både hela remissmaterialet och reservationerna får.

om de hör av sig till departementet, hela materialet - naturligtvis också cen- Prot. 1989/90:20 tenis i det hiir fallet mycket omfattande reservation, niistan lika omfattande 7 november 1989

som hela populärversionen ensam. Vi har efter förfråcningar skickat ut re- " [

■11 1-1 1- 1. i ■ • i r ■ • = . Svar på frågor

servationer ull olika studiegrupper och konnnitteer. Det har inte pa något ' ■ "

siitt varit ett försök att strypa debatten, Tviirtoni iir populiirversionen till för

att stinnilera till debatt,

GÖRAN ENGSTRÖM (c):

Herr talman! Jag tar fasta på alt avsikten inte var att strypa debatten, men jag måste foitfaiande konstatera att frågan är illa hanterad. När den här frågan till statsrådet blev bekantgjord tog departementet fram en stencil som skulle skickas ut. 1 den återfinns ungefär fem sex sidor av de 45-46 sidor som Börje Hörnlunds resersation onifiittar. Dessutom år det inte angivet vem som har liimnat resersationer och siirskilda yttranden. Jag tror att man även med populiirutgåsan inaste vara aktiv och söka sig ytterligare information, vilket egentligen inte skulle ha behövts.

När nu departementet inte har kunnat ge ut materialet på ett siitt som hade varit önskviirt, kan jag siiga att alla som iir intresserade naturligtvis kan vånda sig till centerns riksdagskansli. Vi har tagit fram en särskilt tryckt ut-gåsa av reservationen. Diir återfinns våra synpunkter på frågor som begreppet mellanstäder, iindrade stödomradesgränser och insatser speciellt för landsbygden. Även diir står vi till förfogande nar det gäller ett brett folkligt samråd precis som niir det galler skatterna.

Överliiggningen var hiirmeti avslutad,

9 S Svar på fråga 1989/90:139 om bristen på utbildad personal i barnomsorgen

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Jan Andersson har frågat mig vilka åtgårder som planeras i utbildningsdepartementet för att tillgodose behovet as' utbildad personal inom barnomsorgen i framtiden.

Vi bar på senare år ökat dimensioneringen av förskollärarlinjen. Problemet har einelleitid sarit att det i Stockholm iir svårt att besätta utbildningsplatserna. Det år därför knappast bristen på utbildningsplatser som främst orsakar barnomsorgens personalproblem.

Just nu bereds kommande ars budget. Därvid prövas också frågan om omfattningen av barnonisorusutbildningarna. Till detaljerna i den frågan ber jag att få återkoinnia i januari når budgetpropositionen framläggs.

JAN ANDERSSON (s):

Heir talman! Jag tackar utbildningsininistern för svaret. Det har tidigare
under fiågestunden i dag varit debatt om det befarade hindret för att barn-
oinsoigsiiibyggnaden skall vara klar 1991. vilket vi i riksdagen har som mål.
I det fallet diskuterade nian olika privata alternativ. Jag tror att det hindret
år betydligt överdiiset. Jag tror inte heller att otillräckliga statsbidrag och 1;

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

den överhettade bostadsmarknaden är så stora hinder i dagsläget. Däremot är jag ganska övertygad om att brislen på personal är ett stort hinder för utbyggnaden inför 1991 och kanske framför allt för åren därefter. Bl.a. Kommunförbundet och socialstyrelsen har redovisat ganska höga siffror när det gäller brislen på framför allt förskollärare. Situationen är inte densamma när det gäller barnskötare.

Själv kommer jag från Helsingborgs kommun. Helsingborgs kommun har uppvaktat utbildningsdepartementet. Vid den senaste storstadsdelegationen, där representanter för de större kommunerna samlades, framställdes en ganska entydig bild, nämligen att del är alldeles för litet personal som anställs i förhållande till avgångarna. Dessa avgångar beror inte, som i Slockholmsfallet, på stor personalomsättning. Del är inte bara situationen i vår kommun, utan denna situation råder i många andra kommuner. Därför finns del kanske skäl all använda olika lösningar i olika delar av landet. Re-aktiveringspengar är kanske lämpliga i Stockholm med dess höga personalomsättning, men del är definitivt inte en lämplig lösning i kommuner som har en personalomsättning på under 5 % och som inte har möjlighet alt anställa förskollärare - eller i varje fall ser att man inom de närmaste åren inte kommer att kunna göra del. I dag kan man inte tillsälta vikarietjänsterna. Man kanske bara har en sökande per tjänst, och del rekryteras 10-15 nya per år även om behovet ligger på 40-50. Därför är jag - och många med mig-övertygad om all utbildningen av förskollärare måste öka.

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Jag och Jan Andersson kan vara överens om all utbildningsfrågan är mycket central. Samtidigt vill jag i milt svar påpeka att vi på vissa håll har överskott av utbildningsplatser. Detta är alltså inte det problem som för ögonblicket är störst. Jag vill också understryka att det i regeringen förekommer nära kontakter mellan socialdepartementet och utbildningsdepartementet för alt vi skall kunna svara för en hygglig barnomsorg och tillgodose de krav som vi har ställt upp för kommande år. På den punkten kan jag försäkra Jan Andersson att vi inte lämnar någon möda ospard.

JAN ANDERSSON (s);

Herr talman! Jag lackar för den försäkran. Det låter lovande.

Enligt de uppgifter jag har fåll är del i Stockholm man inte kan besätta utbildningsplatserna. På vissa andra håll i landet där det finns brist på förskollärare är del på åtskilliga ställen två sökande per plats. Eftersom det råder brist på förskollärare vore det lämpligt alt öka antalet utbildningsplatser på de orterna.

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Mitt intryck är att det är svårt, i synnerhet när det gäller förskollärare, att flytta på människor efter utbildningen. Jag har därför med ett visst intresse lyssnat på tankar och argument som har framförts från bl,a. Borås, Man pekar där på svårigheten att enbart till Borås rekrytera förskollärare som är utbildade i Göteborg.

De argumenten har jag noterat och lagt för bedömning i utbildningsdepar-

temeniet. utan att jag för den skull i dag är beredd alt redovisa vilka slutsat- Prot. 1989/90:20
ser jag har möjlighet att dra redan i kommande budgetproposition. 7 november 1989

JAN ANDERSSON (s): Svarpåfrågor

Herr talman! Jag tycker det låter lovande i del hiir läget. Jag förslår alt

inga vidare löften kan ges har. Samma synpunkter har också kommit från

lärarhögskolan i Malmö när det gäller nordvästra Skåne.

Överläggningen var härmed avslutad,

10 § Svar på fråga 1989/90:152 om viss upphandling av talboks- och punktskriftsbibiioteket

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Åke Gustavsson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av den upphandling av tal- och punklskriftsböcker som nyligen ägt rum vid talboks- och punktskriftsbiblioleket.

För två veckor sedan svarade arbetsmarknadsministern på en fråga som också rörde bibliotekets upphandling. Hon anförde da att hon utgick från att upphandlingen skett på ett korrekt sätt. Del gör även jag.

Självfallet är del ett problem när politiska synpunkter av delvis motsatt innebörd ställs mot varandra. Men dessa får förutsättas bli beaktade, dä bestämmelserna tillämpas på ett rikligt sätt.

Från Synskadades riksförbunds sida har det framförts starka klagomål mot att synskadade i jämförelse med seende har tillgäng till endast en begränsad del av litteraiurutbudet. Ett effektivt sätt att råda bot mot detta är bl,a, att genomföra en upphandling som innebär låga priser med bibehållen hög kvalitet,

ÅKE GUSTAVSSON (s);

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på min fråga. Jag delar uppfattningen alt det skall vara låga priser till jämn och hög kvalitet. Jag hävdar dock. alt om man i detta fall gör en beräkning av kostnaderna när del gäller en genomsnillsbok i punktskrift, är del upphandlade alternativet dyrare än del anbud som Tal & Punkt AB lämnade in. För alt uttrycka del mer exakt ligger kostnaden totalt på 6 227 000 kr,, medan Tal & Punkt AB:s anbud ligger på 6 168 000 kr. Kvaliteten när det gäller Tal & Punkt AB;s produkter torde däremot ingen ifrågasätta.

Jag hävdar all man allvarligt kan ifrågasätta om inte fallet borde ha underställts regeringen just med hänsyn till de sysselsältningspolitiska konsekvenser beslutet får. Det innebär nämligen alt 18 kvinnor i Kiruna blir arbetslösa och alt fem synskadade kanske för gott ställs utanför arbetsmarknaden. Detta är allvarligt, och jag anser inte alt upphandlingen har gått till på räll sätt och prövats med det allvar som borde ha skett. Detta är bakgrunden till min fråga.

Jag anser inte att man har tagit rimlig hänsyn till sysselsältningspolitiska
och sociala aspekter, tidigare gjorda statliga investeringar och möjligheten 17

2 Riksdagens protokoll 1989/90:20

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

att bereda handikappade sysselsiittning. Sist. men inte minst, har inan genom det beslut inan nu har fattal inte givit de synskadade riitt till inflytande över pritduktionen. Det tvcker jag år allvarligt.

Utbildningsministei BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Vi befinner oss i den litet märkliga situationen att Åke Gustavsson som ledamot as riksdagen sjiilvfiillet har möjlighet att i riksdagen ifrågasiitta hanteringen av upphandlingen nh il. rsid ställa sig kritisk till förfarandet. På motsvarande siitt kan jag som ansvarigt statsråd inte göra en annan viirdering iin att ta ställning till frågan huruvida upphandlingen enligt mitt bedömande skett enligt de regler som gäller.

Vi har ett system där de olika myndigheterna har självständiga styrelser som har att fullgöra sina uppgifter. I det här sammanhanget iir del styrelsen för talboks- och punktskriftsbiblioteket som har att ta ställning till de offerter som ligger. Regeringen har då inte möjlighet att ta över prövningen.

Mot bakgrund av ett antal sådana hiir exempel, där man finner all olika syften och ambitioner ställs mot varandra, kan man naturligtvis ompröva huruvida upphandlingen skall beslutas a\' regeringen eller styrelsen och huruvida man skall ha en övergripande politisk styrning- så långt kan jag tillmötesgå Åke Gustavsson i hans bedömning. Men såsom reglerna och organisationen för närvarande iir vill jag ändå hävda att inan har följt en rimlig ordning.

Niir del sedan giiller sysselsiittningen i Kiruna har Synskadades riksförbund verksamhet på del hår området med avdelningar både i Stockholm och Kiruna. Förbundet har naturligtvis att som företagare ta vederbörlig hånsyn till arbetsplatsers olika förutsiittningar i olika delar av landet.

ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Jag skall först kommentera det sist sagda. Del år i det hiir fallet basen för verksamheten som rycks undan, och då har man inte mycket att bedriva verksamhet med. Det tror jag statsrådet inser lika väl som jag.

En annan sak iir att det år möjligt, eller kanske t.o.m, uppenbart, att del hår är fråga om syften som stiills mot varandra. Här vet uppenbarligen inte den högra handen vad den viinstra gör.

När man av regionalpoliliska skäl har gjort investeringar och satsningar med statligt stöd, har man samtidigt efteråt ryckt undan möjligheterna att driva verksamhet. Det tycker jag år att missbruka den offentliga sektorns medel.

När det gäller upphandlingsförordningen, vilken statsrådet inledningsvis hänvisade till, sågs där explicit att inan har möjlighet att ta sysselsältningspolitiska hänsyn och all man då skall underställa frågan regeringens prövning. Det har inte skett i del hiir fallet.

Utöver detta sägs i förarbetena till lagstiftningen alt verksamhet i de nordligaste länen skall ges företräde. Det har icke heller skett i det här fallet. Detta tycker jag iir anmiirkningsvärt.

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Jag vill mycket kort utöver det jag redan sagt erinra om att det finns ytterligare konfliktpunkter där olika intressen ställs mot varandra.

Såvitt vad jag förslår är bakgrunden till den myckel starka betoning på volymen i upphandlingen som talboks- och punktskriftsbiblioleket har gjort alt del i många sammanhang utsätts för kritik för att del inte ser till att tillräckligt stor andel av litieralurutgivningen kominer som talbok. Man har alltså låtit ambitionen når det gäller volymen vara vägledande vid upphandlingen. Del tycker jag del finns anledning all både påpeka och visa viss respekt för.

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

AKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Jag har som kommentar till del statsrådet senast sade bara en fråga; Om del är så att statsrådet utöver de konflikipunkter jag pekade på anser alt det finns ytterligare punkter som ställs mot varandra, hade del då inte varit rimligt all man underställt regeringen frågan, innan man gjorde ställningstagandet?

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Pä den frågan kan jag myckel enkelt svara följande. Hade det varit så att den konfliktpunkl jag hänvisade till - önskemålet om all få en högre volym - krävt ett särskilt ställningstagande från regeringen hade ett sådant kommit.

Regeringen har efter riksdagsbeslut anvisat medel för verksamheten och därmed angivit de maximala ekonomiska ramar inom vilka inan arbetar och därutöver uttalat att man skall ha som ambition att ge ut så mänga böcker som möjligt för pengarna. Jag tycker inte att del då behövs en särskild prövning av regeringen i en extra omgång,

ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Jag vill bara erinra om all kostnaden för en genomsnittsbok pä punktskrift var lägre i Tal & Punkt AB;s offert än i offerlen från del förelag som man sedan slöt avtal med.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1989/90:169 om avlivningen av djur för vetenskaplig forskning

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Björn Samuelson har frågat mig vilka åtgärder jag avser all vidta med anledning av uppgifter i press och TV om oetisk avlivning av djur i samband med den svenska Antarktisexpeditionen vintern 1988-1989,

De uppgifter Björn Samuelson hänvisar till avser svensk forskning i Antarktis i samband med den mycket framgångsrika svenska expedition som företogs föregående vinter. Expeditionen har genomförts på ett sätt som överensstämmer med Sveriges åtaganden enligt Antarktisfördraget och övriga konventioner i anslutning till denna och olika antagna rekommendationer. Detta gäller givetvis även frågan om utnyttjande av djur i vetenskapligt syfte. Del är självklart att forskarna i sitt arbete följer samma etiska normer som vid forskning i Sverige,

Prot, 1989/90:20 Bakgrunden till alt 34 pingviner avlivades är ett forskningsprojekt, som

7 november 1989 studerar utbredningen av vissa miljögifter i Antarktis, framför allt lungme-

~ tallen kadmium. Djuren har avlivats med samma metod som utnyttjas vid

Svarpåfrågor ,■ ■ • i r c ■ ■• i- . ■• _i ■• j i xi-

' ■ " avlivning av sjuka djur I Sverige, nämligen en stor överdos sömnmedel. Nju-

rarna har därefter tillvaratagits för analys. De forskare som ansvarat för avlivningen har enligt expeditionsledningen nödvändiga kunskaper och erfarenheter av detta slag av arbete. Så snart misstankar om att inte alla djur var döda framförts till expeditionsledningen genomfördes en kontroll. Denna visade inte på något anmärkningsvärt.

Det är expeditionsledningens uppgift att se till att verksamheten bedrivs i enlighet med såväl föreskrifter som vedertagen praxis. Regeringen avser således inte alt vidta några åtgärder med anledning av det inträffade,

BJÖRN SAMUELSON (vpk);

Herr talman! Först vill jag tacka utbildningsministern för svaret på min fråga. Jag skall inte gå in i någon detaljdebatt här, ulan bara göra en anmärkning och siiga alt det flnns olika uppgifter om hur avlivningen har gått till och hur den har lyckats.

Del är viktigt att vi hår i riksdagen återkommer med en seriös debatt om anviindandet av djur inom forskning och utbildning, och vi har sådana diskussioner åtminstone vart tredje år i samband med att regeringen avlämnar sin forskningspoliliska proposition. Bara del att utbildningsministern har gjort förfrågningar om eventuella händelser i samband med Antarktisexpeditionen iir positivt. Det gör nämligen att frågan om etik i samband med djurförsök halls levande.

Jag ville ta upp frågan för att utåt visa alt vi som aktiva utbildningspolitiker, både jag och utbildningsministern, försöker följa och delta aktivt i debatten om etik vid djurförsök når det gäller forskning och utbildning. Jag hade naturligtvis också ställt denna fråga om riksdagen hade varit i gång när beaglehundarna fick sälta livet till.

Jag vill ändå stiilla en fråga till utbildningsministern: Ämnar regeringen på något sätt följa upp debatten om etik i samband med forskning och användandet av djur i den forskningspolitiska propositionen? Ämnar regeringen lägga fram förslag som innebär all djurförsök mer och mer kan frångås?

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Den fråga som Björn Samuelson ställer är naturligtvis mycket central för varje forskningspolitiskt ställningstagande. Skall vi ha försöksdjur? Just det aktuella faltet ar ett ganska bra exempel på den konflikt som kan uppslå av etiska skäl.

En forskningsexpedition till Antarktis söker finna samband mellan miljö-gifter och förhållandena i Antarktis, och för att kunna genomföra den forskningen, som kan lämna väsentliga bidrag till miljöforskningen i arbetet på alt skapa en bättre värld, behöver man göra vissa djurförsök. Da är del inte så enkelt all kategoriskt säga all vi inte tillåter några som helst djurförsök. Det var nödvändigt att forska med hjälp av njurarna från ett antal pingviner. och de forskningsresultat som därvid framkommer kan visa sig vara av avgö-

rande värde för att en framtida miljöpolitik skall kunna formas som på delta område är till gagn för alla.

Den diskussionen får vi tillfälle att föra många gånger, i forskningspropositionen och i andra sammanhang. Jag sätter därför värde på att Björn Samuelson har tagit upp och aktualiserat diskussionen, diirför att den visar - förutom att vi i varje fall måste granska och kontrollera alt det inte görs missgrepp och all gränser inte överträds - att vi i varje läge måste pröva varje fråga, varje angelägenhet för sig och att vi inte kan ha alltför kategoriska regler, där vi uteslutande rör oss med schabloner.

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

BJÖRN SAMUELSON (vpk);

Herr talman! Nej. jag utesluter inte heller att det ibland år nödvändigt alt använda djur och djurkroppar för att forskningen skall gå framåt och kanske t.o.m. för att just del djur som vid ett visst tillfälle måste avlivas skall kunna räddas. Men del iir också vårt ansvar att hälla den hiir debatten mycket levande. Det är mitt ansvar som utbildningspolitiker och Bengt Göranssons ansvar som utbildningsminister att främja en utveckling som går dithän att man i vissa fall. där man tidigare har varit hänvisad till djurförsök, nu söker nya vägar, t.ex. med hjälp av datorer.

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! I del aktuella fiillel har regeringen alltså tagit ställning når den har medgivit att expeditionen får genomföras och klargjort att man måste följa vissa grundläggande regler för verksamheten. Det har riktats kritik mot expeditionen för att den i vissa stycken inte har följt de eliska regler som galler, och där har jag som regeringsledamot inte någon annan möjlighet än att undersöka detta genom att begära en rapport av dem som har haft expeditionsansvaret.

När jag i detta sammanhang resonerar med Björn Samuelson har jag alltså velat understryka att vi inte kommer undan det ställningstagandet, och då måste det politiska beslutet alltid handla om att ge regler som dels är fasta och säkra i varje enskild situation, dels är utformade så att vi efteråt har möjlighet alt kontrollera huruvida de har tillämpats.

BJÖRN SAMUELSON (vpk):

Herr talman! Jag kan förstå vartenda ord som Bengt Göransson säger om villkoren för regeringen i dessa sammanhang, men jag återkommer till min fråga; Ämnar regeringen i samband med den forskningspoliliska propositio--nen i vår lägga fram förslag som innebär att man komma vidare inom försöksteknologin och undvika djurförsök?

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Jag har svårt alt se alt regeringen skulle kunna lägga fram något schablonförslag beträffande djurförsök som skulle vara tillämpligt både i medicinsk forskning på Karolinska institutet och vid Anlarklisexpedi-tioner. Det jag kan försäkra Björn Samuelson är att de eliska frågorna ägnas stor uppmärksamhet i alla sammanhang, självfallet också i forskningspropositionen.

Prot. 1989/90:20 BJÖRN SAMUELSON (vpk);

7 noveinber 1989 Herr talman! Jag noterar naturligtvis all del inte läggs fram några scha-

blonförslag när det handlar om etik. Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1989/90:178 om åtgärder mot videovåld

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Birger Andersson har frågat justitieministern om regeringens uppfattning om nödvändigheten av åtgärder mot videovåld. Frågan har överlämnats till mig.

Den s.k. väldsskildringsulredningen (U 1985:10) avslutade i mars 1989 sill arbete. Utredningen har lagt fram två betänkanden som innehåller förslag till åtgärder mot våldsskildringar i videogram, dels Videovåld II (SOU 1988:28), dels Censurlagen (SOU 1989:21). Förslagen innebär bl.a. en skärpning av straffen för olaga våldsskildringar och ökad tillsyn och kontroll av videomarknaden. Förslagen har remissbehandlats. och ställningstaganden till vilka åtgärder som skall vidtas för att lösa de allvarliga problemen rörande våldsskildringar bereds för närvarande inom regeringskansliet. Jag avser alt inom kort föreslå regeringen alt inhämta lagrådels yttrande över lagförslag på delta område.

BIRGER ANDERSSON (c);

Herr talman! Jag ber all få tacka utbildningsministern för svaret.

En av anledningarna till min fråga om videovåldel är alt del tycks råda myckel delade meningar inom regeringen. Statsministern har nämnt videovåldet som en av bakgrundsfaktorerna till den allmänna brottsligheten, och redan för ett par år sedan meddelade han att hans inställning mer och mer hade blivit den alt man måste försöka hitta en utväg för att införa förhandsgranskning, sä att man effektivt kan få bort de värsta videofilmerna.

1 en intervju i förra veckan sade emellertid justitieminister Laila Freivalds; Videovåldet bidrar inte heller i någon större utsträckning till att skapa våld.

Både i Sverige och utomlands bedrivs omfattande studier om mediernas inverkan på människan och hennes beleende. Forskarna är överens om att den information som förmedlas genom rörliga bilder har stor. ofta myckel stor. genomslagskraft. De flesta massmedieforskare är också överens om all del blir negativa effekter för i synnerhet barn och ungdomar när de ser våldsprogram. Barn och ungdomar blir aggressiva, skrämda och ängsliga och fär sämre koncentrationsförmåga. Särskilt barn och ungdomar som är känslomässigt inslabila tycks i högre grad än andra söka sig till våldsprogram, och dessa program förstärker i sin lur dessa barns och ungdomars inslabila beteende. Det uppstår s.k. cirkeleffekler.

Jag vill därför fråga utbildningsministern: Varför är regeringens handläggning så långsam? Varför förhalar regeringen en så viktig fråga?

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Regeringen förhalar inte alls denna fråga. Regeringen har diiremot - vilket jag tycker alt Birger Andersson borde uppskatta i en fråga som i hög grad berör yttrandefriheten - valt att göra en mycket noggrann utredning och en mycket noggrann prövning för att inte utsätta ett förslag för det som hiinde första gången en videolagstiftning redovisades för riksdagen, nämligen att en betydande och lillråckligl stor minoritet kunde bordlägga ett lagförslag ett helt år. därför att det i det ögonblicket inte bedömdes tillräckligt berett, tillräckligt genomlyst. Regeringen har alltså sett till att vi fått en omfattande utredning. Denna har varit ute på remiss. Ett stort antal organisationer och engagerade personer har yttrat sig och givit sina synpunkter.

Jag har ansett det vara nödvändigt att liisa igenom och ta intryck av de inånga synpunkter som har framförts och har inte betraktat organisationsremisser, företagsieinisser eller enskildas synpunkter som någonting som man bara går förbi för att lägga fram ett förslag som man på förhand under alla förhållanden har tänkt lägga fram.

Regeringen har alltså tagit intryck av det som år sagt. Jag har aviserat att vi inom kort konnner att gå till lagrådet för att lagligt pröva ett förslag till framtida åtgärder mot videovåld. Delta är både att ta pä allvar problemets omfattning och vikt och att respektera den lagstiftande församlingens rätt till insyn och kontroll i en demokratisk beslutsprocess.

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

BIRGER ANDERSSON (c);

Herr talman! Jag vill erinra utbildningsministern om alt våldsskildringsutredningens betänkande Videovåld 2 kom i maj 1988, Förra gången vi diskuterade videovåldet i riksdagen var i maj 1988. Man kan läsa i KU:s betänkande att efter remissbehandling kommer regeringen att kunna ta ställning till frågan om åtgärder mot videovåld under hösten 1988, Det meddelades alltså redan i propositionen 1987/88 nr 100, bil, 10, s. 42,

Vidare säger utskottet;

Utskottet vill dock understryka det angelägna i att våldsskildringsutredningens betänkande sker skyndsamt, sä att riksdagen så snart som möjligt får ta ställning i frågan.

Det sade alltså riksdagen i maj 1988, Och nu säger utbildningsministern här att det kommer en proposition - såvitt jag kan förstå någon gång under våren 1990, Jag har lagt märke till att del i propositionsförteckningen för närvarande inte finns en enda proposition från utbildningsdepartementet. Men jag för min del tycker att denna fråga har förhalats. Det ar en mycket viktig fråga, så jag hoppas alt utbildningsministern verkligen ser till att del kominer en proposition som föreläggs riksdagen.

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Propositionsförteckningen för hösten upptar ingen proposition från utbildningsdeparleinentel. Det finns emellertid propositioner från utbildningsdepartementets onnåde. vilket Birger Andersson torde vela. Del finns dessutom, vilket jag just har redovisat, en avsikt att till lagrådet redovisa ett förslag om hantering av videovåld.

Sedan vill jag påpeka alt den särskilda utredningen, våldsskildringsulred-

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

ningen, också har lämnat förslag om film- och biografcensur. Att genomföra en stor lagstiftning för videogram utan all man samtidigt tar hänsyn till samma filmers hantering i filmformat är faktiskt inte lämpligt,

BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag vill erinra utbildningsministern om - det känner utbildningsministern säkert till - all man i andra länder, våra grannländer, hunnit väldigt mycket längre när det gäller att komma till rätta med våldsskildringar i videofilmer, I Finland har man en lag om obligatorisk förhandsgranskning av videogram. 1 Norge har man registrering. Och om vi går vidare, kan vi konstatera all inan i Storbritannien sedan flera är tillbaka har en obligatorisk förhandsgranskning. Likaså krävs det i Tyskland förhandsgranskning av alla filmer och videogram som tillhandahålls dem som inte fyllt 18 år.

Jag vill fråga utbildningsministern: Finns det förhoppning om att det kommer kraftigt skärpta förändringar när det gäller möjligheten att stoppa våldsskildringar i videofilm?

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Jag har redovisat att regeringen kommer att fa förslag om en skärpt lagstiftning i fråga om våldsskildringar i videogram. Innehållet i ett sådant förslag kan jag självfallet inte redovisa, innan regeringen har kunnat la ställning till det.

Därutöver vill jag bara siiga all en jämförelse med andra länder inte är helt ointressant. Det är inte alldeles givet att finska barn och ungdomar och finska 40-åringar ser våldsfilmer av mildare art än svenska barn, ungdomar och 40-åringar ser. Det vet vi faktiskt ingenting om. Vi kan konstatera att man varje söndag i våra kvällstidningar har omfattande erbjudanden om postorderhandel frän utlandet, där man kan direkt skaffa sig videofilmer av olika slag. De omfattas, såvitt jag kan förslå, inte av den generella förhandsgranskning som man tillämpar exempelvis i Finland, Det är bl,a, den typen av svårigheter som har inneburit all regeringen har valt att lägga tyngdpunkten vid de förstärkta påföljderna för missbruk,

BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret. Samtidigt vill jag erinra om att många av de remissinstanser som har lämnat in synpunkter verkligen kräver ganska hårda tag när del gäller att komma till rätta med våldsskildringar i videofilmer. Jag hoppas därför all utbildningsministern verkligen lyssnar på remissinstanserna.

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON:

Herr talman! Låt mig bara försäkra Birger Andersson att det för mig intressanta är alt medverka till all vi kan lägga fram förslag om stränga påföljder mot dem som distribuerar våldsvideogram. Ett mycket stort antal av dem som har lämnat remissynpunkter har uteslutande krävt alt man skall ha en lagstifining, som stadgar granskning av filmer som man kan komma ät att granska. Jag har varit angelägen om att kunna lägga fram ett förslag, där

man klämmer ål dem som distribuerar våldsfilmer Oavsett om man på förhand hade kunnat komma över dem för granskning,

BIRGER ANDERSSON (c);

Herr talman! Jag vill erinra om all många av remissinstanserna har som önskemål och krav en obligatorisk förhandsgranskning. Men om jag förstår utbildningsministern rätt, är han inte i dag inne på den lösningen.

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Jag är ledsen över att jag förlänger denna debatt. Jag påpekade i mitt förra anförande all det finns ett stort antal videogram som man inte med en vanlig schablonartad förhandsgranskningsparagraf kan få tag i. Den som åker till Köpenhamn eller Hamburg och inhandlar ett våldsvideogram kan inte med en vanlig enkel förhandsgranskningsparagraf som handlar om uthyrning i butik åläggas att lämna in den filmen för granskning. Det är en myckel omfattande underjordisk eller i varje fall buskvegelaliv verksamhet som bedrivs på detta område. Jag är angelägen om att kunna införa straffsatser för all komma ät detta när man upptäcker dess effekter, oavsett om vederbörande har skaffat filmen på egen hand eller om han har hyrt den i en butik.

BIRGER ANDERSSON (c);

Herr talman! Jag avvaktar med spänning utbildningsministerns proposition.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90;20 7 november 1989

Svar på frågor

13 § Svar på fråga 1989/90:179 om bedömningen av utländska examina

Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Lars Leijonborg har frågat mig vad jag avser all göra för alt lösa problemet med de långa väntetiderna vid ekvivalering av utländska examina.

Regeringen beslutade i förra veckan att tilldela UHÄ 500000 kr, för alt försöka avhjälpa detta problem. Beloppet skall användas till personalför-stärkningar. i syfte alt på kortaste möjliga lid arbeta undan de ärendebalanser som uppstått när det gäller bedömningen och värderingen av utländska utbildningar.

Skulle delta inte hjälpa är jag beredd att överväga vilka ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas,

LARS LEUONBORG (fp);

Herr talman! Tack för svaret, tack för pengarna och tack för löftet i den sista meningen!

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

14 § Svar på fråga 1989/90:141 om historieämnets ställning i gymnasieskolan

Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Elisabeth Fleetwood har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att vidmakthålla eller öka elevernas grundläggande kunskaper om vår egen och omvärldens historia. Hon har ställt sin fråga med anledning av ett förslag från skolöverstyrelsen (SÖ) till nya timplaner för de teoretiska linjerna i gymnasieskolan.

För tre veckor sedan svarade jag här i kammaren på en fråga av samma innebörd. Jag redovisade då alt SÖ;s förslag tillsaininans med flera andra förslag för andra delar av gymnasieskolan nu är ute på en mycket bred remiss fram till mitten av januari. Jag vill därför lika litet nu som då föregripa den processen.

När det gäller beredningen av de olika förslagen efter remissen sade jag också för tre veckor sedan att vi kommer att gå mycket noga in i fiågan om balansen mellan humanisliskt-sanihällsvetenskapliga och tekniskl-nalurve-tenskapliga ämnen innan vi går till riksdagen med förslag om en ny gymnasieskola.

ELISABETH FLEETWOOD (m);

Herr talman! Jag ber all få tacka skolministern för svaret. Del är inte bara jag och inte bara vi i riksdagen i övrigt som är intresserade av historieämnet som bakgrund för uppfattningen om vär samhällsutveckling som har blivit oroade: Det är en mycket stor grupp eller - låt mig säga så - en ännu större kategori av människor som är förfärad över del här förslaget, Urban Dahl-löf. professor i pedagogik i Uppsala, har gjort en utredning om hur historieämnet har fått minskal utrymme alltsedan 1962. da grundskolan infördes. Det visar sig att ämnet har fått sitt timantal minskat med mer än 50 %. Samtidigt har historieämnet under denna tid vuxit snabbt i omfång och i växande grad kommit att förutsätta kunskaper frän hela världen.

Jag är glad över ett par saker i svaret. Jag tänker dels pä att skolministern var beredd att svara en gäng till - tack för det! -. dels på del avslutande beskedet att regeringen noga skall pröva balansen mellan humanistiskt-sam-hällsvetenskapliga och tekniskl-nalurvetenskapliga ämnen innan den går till riksdagen med förslag. Jag vill tyda detta positivt, på del sättet att ni är beredda all frångå SÖ;s förslag, om del visar sig all remissinstanserna tycker all det är nödvändigt.

Min första fråga till skolministern är; Är man beredd att jämka pä förslaget, om remissinstanserna så önskar?

Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Jag har förut deklarerat och skall gärna göra del en gång till. att del ar ett myckel omfattande material frän skolöverstyrelsen som är ute pä remiss och att det är av det slaget att det däri kommer att ske betydande jämkningar. Det är ett förslag som rör hela gymnasieskolans organisation. En sådan diskussion som den vi nu har omkring historieämnets ställning förs också beträffande biologiämnels och idrottsämnets ställning. Alt vi har fått

den situationen beror på ett grepp som skolöverstyrelsen har tagit och som syftar till att skapa ett större utrynmie för eleverna till fritt val. Eftersom man inte kan öka antalet veckoarbetsliinmar i skolan utan har en fast timrain, har man tillskapat ett utrymme om sex veckolimmar för fritt elevval.

Detta har fått dem som företräder ämnena att reagera. Jag har nogsamt tagit del av del som framhållits av dem som företräder historieämnet i den har debatten, och jag har naturligtvis också tagit intryck av den hetta och del engagemang som finns i de debattinläggen. Vad som slutligt kommer ut av delta återstår alt se när vi samlar oss till en proposition någon gång nästa höst.

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

ELISABETH FLEETWOOD (m);

Herr talman! Jag har några frågor till,

SÖ-chefen Erland Ringborg säger i en artikel att man har fått sex månader på sig för att arbeta fram detta förslag. Jag blev myckel förvånad när jag läste detta. Är det verkligen riktigt att man fått sex månader på sig för att lägga fram en ny gymnasieplan? Och i så fall; Varför var inan tvungen all skynda på på det sättet? Kan man verkligen på så kort lid konstruera en gymnasieplan som har en så vid omfattning?

Statsrådet GÖRAN PERSSON;

Herr talman! Den gymnasieskola som vi har för avsikt att nästa år lägga fram en principiellt hållen proposition om har utretts sedan 1976, Del har varit olika typer av utredningar, beredningar och försöksverksamhet. Allt detta har nu sainmanfatlats i ett omfångsrikt dokumentärt material. Det är sammanställningen av materialet från denna långa tid av försöks- och utredningsarbete som Erland Ringborg beskriver.

Jag tror alt del är nödvändigt, om vi skall komina fram till ett förslagom gymnasieskolan, att vi någon gång vågar sälla en gräns för utredningar och diskussioner och gå in i en fas där vi skriver proposition. Möjligen kan vi alltid diskutera hur lång den fasen skall vara och hur lång lid man behöver för att skriva samman ett förslag. Jag upplever dock inte att del är därvidlag som det har brustit. Vi har, som sagt, utrett denna fråga i snart 15 årstid.

ELISABETH FLEETWOOD (m);

Herr talman! Jag beklagar att tiden går så fort. Jag skulle önska att jag hade mycket längre debattid. herr skolminister.

Låt mig avsluta med all fråga; Anser Göran Persson alt kunskap om vår historia är en viktig förutsättning för all vi alla skall förstå vår egen lid och de krav som den ställer på medborgarna?

Statsrådet GÖRAN PERSSON;

Herr talman! Svaret på den frågan är ja, liksom jag svarar ja på en fråga om jag anser alt vi skall ha mer utrymme exempelvis för miljöstudier och för kunskap om datorer och deras användning i olika ämnen i den framlida gymnasieskolan. Också på det år svaret ja. Det aren långrad av olika intressen som gör anspråk på att få mer tid i skolans arbete. Det är en klassisk avvägning, som är mycket svår all göra.

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

1 detta sammanhang har historieämnet särskilt lyfts fram. Som jag tidigare har sagt. Elisabeth Fleetwood, har jag tagit intryck av argumenten i den diskussionen, och i den utsträckning som vi har möjlighet all förknippa delta med de andra förslag som flnns i delta mycket omfattande material skall vi naturligtvis slå vakt om historieämnets ställning i gymnasieskolan.

ELISABETH FLEETWOOD (m);

Herr talman! Jag hävdar all historia är ett grundläggande ämne även när det gäller studier av miljö, biologi osv. En hel del av dessa ämnen - det vet både Göran Persson och alla vi andra - är ju grundade på vad som har hänt i en forntid, hos oss och över hela världen.

Man säger alt man skall få en naturlig fortsättning av historieämnet i ett ämnesblock, men därvidlag har vi fält en ram och inget innehåll. Är det verkligen vettigt att bestämma ramen innan man vet med vilket innehåll den skall fyllas?

Statsrådet GÖRAN PERSSON;

Herr talman! Kort; Jag tycker alt den beskrivning som Elisabeth Fleetwood gav av historieämnets betydelse för andra ämnen är bra och korrekt. Del är så man bör kunna arbeta ämnesövergripande, och det är en stråvan i del förslag som nu föreligger all man skall ha den typen av ämnesintegreral arbetssätt.

Jag är om inte lugn, sa åtminstone behärskat optimistisk vad gäller förutsättningarna att hävda historieämnets ställning när vi slutligt gär att fastställa de timplaner som skall gälla för gymnasieskolan i framtiden,

ELISABETH FLEETWOOD (m);

Herr talman! Låt mig ställa en annan fråga. Såvitt jag fattat av uppgifter från fackmän på området betyder delta alt man måste ha nya läroböcker. Man klarar sig inte med de läroböcker som nu finns. Det är också oerhört dyrt att framställa sådana nya låroböcker. Har regeringen planerat hur det här skall gå till? Har man lagt ut några uppdrag, och har man några beräkningar av vad detta kominer att kosta?

Statsrådet GÖRAN PERSSON;

Herr talman! Vi år ännu inte i den fasen av arbetet. Vi har faktiskt ännu inte gått till riksdagen med en principiell proposition, där ramarna för det som Elisabeth Fleetsvood just nu beskriver läggs fast. Vi måste nog ta dessa saker i rätt ordning.

ELISABETH FLEETWOOD (m);

Herr talman! Fär jag då eventuellt avslutningsvis - vi får se - säga alt vad jag är rädd för är att det är som vanligt, all de starka i samhället, de starka när del gäller hisioriekunskaper, kommer att klara även den här situationen. De hittar vägar ut ur dert. Men de svaga, de som är svagt motiverade för studier över huvud laget men som lika väl behöver denna bakgrundskunskap i sina liv, får den inie. Del gör mig bekymrad att man gång på gång - och

jag skulle vilja säga framför allt i skolministerns parti socialdemokraterna-glömmer de svaga.

Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Den sista repliken måste jag nog ge ett svar på eftersom den är så oerhört provokativ.

Vi talar nu om historieämnets ställning i en eventuell framlida gymnasieskola, och iimnels avvägning mot andra ämnen i timplanen. Hela denna framtida gymnasieskola kommer, fru Fleetsvood. att utformas utifrån utgångspunkten att alla elever har rätt all vara med. Utformningen konnner att ske utifrån en klassiskt socialdemokratisk skolsyn. Jag är ganska säker på att de konflikter som vi kommer att få bemöta vad gäller denna gymnasieskola kommer alt vara konflikter mellan oss och fru Fleelwoods parti.

I dessa konflikter kommer det sannolikt inte att vara ni moderater som svarar för de svagaste elevernas intressen. Historien har lärt oss att så inte är fallet. Eftersom vi nu diskuterar historieämnets ställning kan del vara lämpligt att sluta med delta rörande historien även inom politiken.

ELISABETH FLEETWOOD (m);

Herr talman! Jag hade inte trott att mitt förra inlägg skulle bli mitt sista, ined tanke på vad jag sade.

Men, Göran Persson, vid analyser av vårt skolväsende i dag har vi faktiskt upptäckt att de som råkar värst ut när någonting är galet är de svaga eleverna. Jag har själv innan jag kom till riksdagen undervisat i 20 år. och jag har egna erfarenheter att grunda detta på. Jag tror ändå att socialdemokraternas intention kanske är god. Men jag tror inte all resultatet i detta fall blir vad ni hoppas, ulan snarare vad jag fruktar.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

15 § Svar på fråga 1989/90:138 om de miljömässiga följderna av en kärnkraftsavveckling

Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Gunnar Hökinark har frågat mig om jag är beredd att inför riksdagen redovisa de miljömässiga konsekvenserna av en kärnkraftsavveckling.

Mitt svar är ja!

GUNNAR HÖKMARK (m);

Herr talman! Jag skall be alt få lacka Birgitta Dahl för del föredömligt korta svaret.

Svaret är av två olika skäl intressant. För det första kommer kärnkraftsavvecklingen att leda till en ökad användning av fossila bränslen för elproduktion. För det andra kommer avvecklingen att leda till en ökad användning av fossila bränslen i stället för användning av elkraft i en mängd olika situationer. Avvecklingen kommer dessutom att leda till en bristande tillgång på

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

el att användas i vår hemmiljö, vår arbetsmiljö och vår naturmiljö i del stora. Bristen på el kommer all leda till att förutsättningarna för ventilation, förutsättningarna för att skapa en bättre arbetsmiljö och rena olika typer av utsläpp försämras i jämförelse med vad som skulle vara möjligt med en god tillgång på elkraft.

Men den bristande tillgången på el. som kommer att bli en följd av kärnkraftsawecklingen, kommer också att ställa till bekymmer när det gäller övergången till iniljövänliga transporter. Regeringen hade i gär en överläggning med företrädare för industrin om elbilen. Men förutsättningarna för elbilen håller nu gradvis på att avvecklas i takt med att man avvecklar en betydande del av vår elektriciletsförsörjning.

Mot denna bakgrund skulle jag vilja fråga Birgitta Dahl hur redovisningen av de miljömässiga konsekvenserna av kärnkraftsawecklingen kommer alt ske. Jag ställer frågan mot bakgrund av att det i energiministerns direktiv till statens energiverk myckel tydligt framgår, att när man där skall utreda förhållanden runt olika scenarier för en miljöanpassad svensk energiförsörjning får man inte lov alt utreda möjligheterna för ett alternativ med bibehållen kärnkraft. Detta innebär, de facto. att man avser all försöka styra energiverkels ulredningsapparat och undanhålla svenska folkel de miljömässiga konsekvenserna av kärnkraftsavvecklingen.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1989/90:165 om en av statens kärnkraftinspektion anordnad konferens om kärnkraftssäkerhet

Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Lars Norberg har frågat mig om jag avser granska om SKI;s konferens är i överensstämmelse med verkets instruktion, och vidare om konferensen är ett inslag i opinionsbildningen för att förmå regering och riksdag att frångå besluten om kärnkraftsavveckling.

Låt mig först citera några av de uppgifter som har lagts på kärnkraflin-spektionen och som återfinns i dess instruktion;

Inspektionen skall särskilt

- följa utvecklingen pä kärnenergiområdel. i synnerhet beträffande säkerhetsfrågor,

- utreda frågor om och ta initiativ till åtgärder för alt höja säkerheten hos kärntekniska anläggningar.

- aktivt bidra till alt ge allmänheten insyn i och information om det arbete på kärnsäkerhetsoinrådet som bedrivs i landet.

Av den information jag har fått om konferensens syfte och inriktning tycker jag att den ligger i linje med dessa åligganden.

Självfallet blir sammansättningen av föredragshållare vid en konferens av detta slag betingat av vederbörandes professionella kompelens, i detta fall huvudsakligen kunskap och erfarenhet inom reaktorsäkerhetsområdet.

De vårderingar beträffande konferensen och dess deltagare som Lars Norberg i övrigt väver in i sin fråga får stå för honom själv.

LARS NORBERG (mp);

Herr talman! Jag tackar för svaret, som dock förefaller mig vara antingen ytterst formellt eller möjligen aningslöst. Ibland gäller del ju att försöka se vad som sker i det som synes ske.

Naturligtvis kan man av formella skål helt godkänna den föredragningslista som SKI har satt upp för sin konferens, men å andra sidan är det väl här fråga om vad som blir följden. Såvitt jag ser har man inte sökt finna någon professionell kompetens som år skeptisk i fråga om reaktorsäkerhelen. Del flnns dock sådan kompetens. Den är naturligtvis sällsynt, eftersom de som har skaffat sig professionell kompetens lever på att arbeta med kärnkraft och det därför år ytterst få som är villiga att såga av den gren de själva sitter pä.

En mycket intensiv kårnkraftsdebatt pågår nu i det svenska samhället. Näringslivet lår ha utbildat ca I 000 informatörer som på alla sätt försöker förklara för svenska folket hur viktigt det är alt vi bibehåller kärnkraften.

SKl;s instruktion är att vara skeptisk, alt söka finna de svaga punkterna i kärnkraflsverksamheten. Därför tycker jag, herr talman, att denna konferens dåligt antyder en sådan vilja.

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Jag är inte aningslös, men däremot ytterligt noga med all iaktta de formella regler som garanterar säkerhelsinyndigheternas integritet gentemot påtryckningar utifrån.

Vidare vill jag såga att kärnkraflinspektionen under senare år särskilt har utvecklat en syn på säkerhetsarbetet som berör samspelet mellan människa och maskin och som utgår från del faktum vi alla känner till; att det ickefinns någon saker teknologi, inte heller på detta område.

Mitt förtroende för kärnkraftinspektionen är helt och odelat,

LARS NORBERG (mp):

Herr talman! Mitt förtroende för kärnkraflinspektionen är begränsat. Det är ofrånkomligt att man påverkas av den miljö nian ständigt lever i. "Säg mig med vem du umgås, så skall jag såga dig vem du är," Även med bästa vilja i världen tror jag alt detta är en sanning som år svår att komma ifrån.

Det är enligt min mening betänkligt att SKI t.ex. tillsammans med kärnkraftsbolaget SKB utarbetar gemensamma projekt. Det finns något som brukar kallas för "kärnfamiljen". Det finns en viss risk alt SKI inlemmas i denna s.k, kärnfamilj.

Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Herrtalinan! Jag vill till riksdagens protokoll få noterat att jag på inteisätt kan dela den uppfattning som Lars Norberg uttalar - och att jag tycker det är anmärkningsvärt att en ledamot av Sveriges riksdag ifrågasätter kärnkraftinspektionens integritet och hederlighet.

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

LARS NORBERG (mp):

Herr talman! Jag har icke ifrågasatt kärnkraftinspeklionens integritet och hederlighet, men jag har påpekat alt åsiktsbildning är en ganska intrikat process, i vilken man alltså påverkas av den miljö inan lever i.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1989/90:166 om bättre information om kärnkraftens negativa effekter

Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Lars Norberg har frågat mig om jag och mitt departement kan bidra till att sådan information som påvisar kärnkraftens negativa effekter i större utsträckning konnner till allmänhetens kännedom.

Som underlag för frågan tar Lars Norberg upp nyhetsbehandlingen av haveriet i det spanska kärnkraftverket Vandellos-1 den 19 oktober i år.

Jag är själv förvånad över att informationen kring olyckan hittills varit både sparsam och till viss del motsägelsefull, men jag har svårt all följa del resonemang Lars Norberg för när del gäller kopplingen till den svenska kärnkraftsdebatlen.

Vi har en fri press och yttrandefrihet i vårt land, som utgår från grundläggande demokratiska principer. Vi har massmedia som tar denna rättighet till vara och som utifrån egna prioriteringar aktivt följer och rapporterar vad som sker bl,a, inom kärnkraftsområdel.

Vill Lars Norberg ändra pä detta?

För mig ar del viktiga att kärnkraften med alla dess aspekter blir sakligt belvsi.

LARS NORBERG (mp):

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Nej, jag vill inte ändra på delta. Vi har en fri press, som vi naturligtvis är tacksamma och glada för, och den bör utnyttjas. Men del finns också starka påtryckargrupper som påverkar nyhelsflödet i viss riktning. Jag sade i debatten om den förra frågan att näringslivet har utbildat ett myckel stort antal s,k. informatörer - det gäller i synnerhet den elförädlande industrin - som på alla sätt försöker "informera" svenska folket om vilka olyckor som skulle kunna ske ifall vi avvecklade i första hand tva kärnkraftverk - för att inte tala om vad som skulle hända om vi avvecklade samtliga. Mot detta står inte motsvarande professionella krafter, eftersom de som är skeptiska mot kärnkraften inte har samma ekonomiska resurser. De har en ganska svag organisation - Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen, som arbetar på ideell grund och som på intet sätt kan matcha de krafter som vill ge positiv information om kärnkraften. Jag skulle ha varit glad om statsrådet åtminstone kunnat medge alt detta är ett bekymmer. Det antyds i den sista meningen i svaret; "För mig är det viktiga att kärnkraften med alla dess aspekter blir sakligt belyst," Jag uppfattar det som ett stort bekymmer att informationen blir sned beroende pä de intressen som ligger bakom de olika åsikterna.

Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Nyss hade jag anledning all framhålla kärnkraflsinspektio-nens rätt till integritet när det gäller politiska påtryckningar. Nu har jag anledning all slå vakt om pressens rätt alt stå fri gentemot sådana påtryckningar. Jag känner mig inte svag i arbetet när del gäller att belysa kärnkraftens risker.

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

LARS NORBERG (mp);

Herr talman! Jag beklagar alt energiministern inte kan seden obalans som uppenbarligen råder i del svenska samhället i dessa avseenden och som förhindrar del som ministern själv säger sig vilja åstadkomma, nämligen alt kärnkraften med alla dess aspekter blir sakligt belyst. Tyvärr anser jag att massmedias behandling av kärnkraften, särskilt under de senaste månaderna pekar på motsatsen: Kärnkraften med alla dess aspekter blir icke sakligt belyst.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1989/90:174 om importen av fordon utan modern avgasrening

Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Jan Sandberg har frågat mig om jag anser all naturvårdsverkets förslag till begränsningar av import av äldre fordon bör genomföras.

Enligt svenska regler måste nya personbilar fr.o.m. 1989 års modell uppfylla stränga avgaskrav. 1 praktiken innebär detta att bilarna måste vara utrustade med katalysator. Del är dock möjligt alt för eget bruk importera äldre bilar utan katalysator.

Del är bakgrunden till all naturvårdsverket i en skrivelse till regeringen föreslår begränsningar av importen av äldre bilar utan katalysator. Skrivelsen inkom till miljö- och energidepartementet den 16 oktober i år.

Naturvårdsverkets förslag innebär, om det genomförs, även begränsningar av importen av s.k. veteranbilar och andra bilar som främst används för hobbybruk. Jag är medveten om den oro som naturvårdsverkets förslag väckt hos dem som sysslar med sådana bilar på sin frilid.

Miljö- och energidepartementet kommer därför inom kort alt kalla till ett möte med berörda organisationer och myndigheter för att diskutera naturvårdsverkets förslag. Då kommer bl.a. förslagets konsekvenser för importen av motorhisloriskl intressanta fordon all las upp.

Jag vill avvakta resultatet av detta möte innan jag ger närmare besked om hur jag ser på naturvårdsverkets förslag.

JAN SANDBERG (m);

Herr talman! Jag börjar med alt lacka för svaret på frågan. Jag hade dock hoppals på ett klarläggande av statsrådet i denna fråga och på ett avståndstagande från del förslag som presenterats.

Det förekommer en ständig ström av förslag som de facto är riktade direkt

3 Riksdagens protokoll 1989190:20

Prot. l989/9():2() 7 november 1989

Svar på frågor

mot de motorintresserade i Sverige. De för de motorintresserade enda positiva förslag som förts fram i Sverige kom för cirka tio år sedan, då Ulf Adel-sohn var koinnuinikationsminister. Han avskaffade bl.a. diverse byråkratiska påfund. Ett exempel hiirpa är det dåvarande kravet på krockprov för amatörbyggda fordon.

Nu föreslår naturvårdsverket ett totalförbud mot import av äldre bilar, som inte uppfyller de senaste kraven på avgasrening. Detta skulle slå undan benen för alla dem som intresserar sig för äldre fordon, framför allt för veteranbilar. Jag tycker också att det iir ganska symtomatiskt att når en statlig myndighet inte klarar av att uppfylla sina skyldigheter-jag tänker på Svensk Bilprovnings avgastester - diskuterar man inte hos andra myndigheter all förbiittra servicen ulan snarare att försiiinra den och därmed slå undan benen för en stor grupp människor.

De nu aktuella fordonen - äldre bilar och främst veteranbilar - körs myckel korta striickor varje år: i norinalfallet kan det röra sig om något hundratal mil.

Jag hade som sagt hoppats att statsrådet hår skulle ha gett ett klarläggande besked, vilket hade varit av mycket stor betydelse, 1 dag finns det ca 50000 medlemmar i veteranbilsorganisationer och ytterligare ca 50000 personer som sysslar med veleranbilar utan att vara organiserade. Jag tycker att del år positivt att man skall kalla till detta möte med de olika organisationerna. Men tydligen anser statsrådet att naturvårdsverkets förslag kan vara en länkbar åtgärd.

Jag skulle vilja ha ytterligare kommentarer från statsrådet när del gäller liknande åtgiirder med hänvisning till miljön som kan få dessa effekter för stora grupper motorintresserade i Sverige,

Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! Jag noterar med visst nöje alt vad Jan Sandberg uppmanar mig till är det inan brukar kalla för ministerstyre och att Jan Sandberg inte skulle anmiila mig för konstitutionsutskottet om jag utövade ministerstyre i det här fallet, .

Allvarligt talat vill jag säga att jag är mycket väl medveten om att det inte är veleranbilarna som är något miljöproblem och att dessa utgör en myckel liten andel av de totalt 10 000 å 15 000 bilar som varje år importeras av privatpersoner och som alltså fiiller under denna kategori.

Jag känner en viss förtröstan för att vi skall kunna finna en klok och förståndig lösning på detta problem, men jag tycker alt Jan Sandberg skall acceptera att vi först lyssnar på de berörda och prövar ärendet på det sätt som grundlagen föreskriver.

JAN SANDBERG (m);

Herr talman! Tack för det klarläggandet.

Det innebär ju inte att statsrådet utövar ministerstyre om hon lägger ål sidan ett förslag som hon inte anser vara godtagbart.

Jag skulle vilja framföra ett önskemål till statsrådet. När man diskuterar den här typen av negativa åtgårder med hänvisning till miljöarbetet, riskerar man all undergriiva människornas miljöengagemang. Det tror jag kan vara

på både kort och lång sikt skadligt för det miljöarbete som vi är överens om Prot. 1989/90:20

skall bedrivas. 7 november 1989

Efter alt ha delaljsluderat detta förslag tycker jag personligen att man kan [

förpassa den här idén till papperskorgen eller ännu hellre låta förslaget gå Ils

till pappersätervinning. Där tror jag all det skulle göra den största nyttan för miljön.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1989/90:176 om åtgärder för att förhindra byggande av viss brittisk upparbetningsanläggning för kärnavfall

Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Lennart Boden har ställt en fråga till mig om vilka åtgärder jag tänker vidta för svensk del och vilka initiativ jag är beredd all la på det nordiska planet för alt försöka förhindra byggandet av en upparbetningsanläggning för kärnavfall i Dounreay i Skottland,

Som Lennart Boden säkert känner till har denna fråga till och från varit aktuell ända sedan 1985 då planerna på anläggningen för första gången presenterades.

Med anledning av dessa planer gjorde de nordiska miljöministrarna 1987 ett gemensamt uttalande där vi uppmärksammade Storbritannien på den stora oro vi kände inför planerna på en upparbetningsanläggning i Dounreay,

När nu frågan på nytt aktualiseras är del naturligt att frågan åter las upp inom de nordiska ländernas krets. Frågan kommer att diskuteras vid miljöministrarnas möte i Mariehamn på Åland den 10 november.

Man kan räkna med att dessa diskussioner leder fram till ett nytt uttalande,

LENNART BODEN (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka miljö- och energiministern för svaret.

Frågan är, som Birgitta Dahl mycket riktigt sade. inte ny. Det som nu har hänt är all ministern för Skottland har medgett fortsalt planering.

Del känns inte speciellt tryggt alt veta att ett världscentrum för upparbet-ning av kärnkraftsavfall kommer all hamna i norra Skottland, nära Sverige och nära de havsområden som gränsar till Sverige. Den brittiska anläggningen i i Sellafield har ju bevisligen läckt radioaktivt material, och del finns tyvärr all anledning alt frukta att också den planerade anläggningen i Dounreay kominer all göra del.

Oavsett läckage finns del emellertid också betydande risker förenade med
den hantering av avfall som kommer att ske i området. Den norska miljömi
nistern har reagerat och protesterat mot den senaste utvecklingen, både ge
nom brev till ministern för Skottland och via kontakter med den brittiska
miljöministern, Norge kan ju med fog anses vara mer hotat av anläggningen
än Sverige, men det är naturligt all även vi och den svenska regeringen rea
gerar i dag. 35

Prot. 1989/90:20 Jag gliider mig över att miljö- och energiministern avser att diskutera del

Svar på frågor

7 november 1989 hiir med sina nordiska kolleger, men jag efterlyser en omedelbar reaktion från Birgitta Dahl. Jag skulle också gärna vilja höra litet mer om vilken linje som Birgitta Dahl avser att driva vid mötet med de nordiska kollegerna i Mariehamn.

Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Vi har under de senaste åren vid ett antal tillfällen, både som enskilt land och i samverkan med andra länder - inte bara de nordiska länderna ulan också inom Pariskommissionen och Nordsjökoinmissionen -framfört kritik mot de hiir planerna.

Det år riktigt att Norge. Island och Färöarna känner sig mest berörda, eftersom deras fiskevatten befinner sig inom det hotade området. Därför känner de detta hot sårskilt starkt. Men vi har själva drivit dessa frågor mycket aktivt.

Del finns många ting som ger anledning till oro. inte bara de direkta risker som iir förenade med anläggningen som sådan utan också alt den ingår i ett program för "fast breeders" - en utveckling som vi lar avstånd från.

Vi kommer att ta upp den här frågan vid miljöministrarnas möte på måndag. Jag har av artighetsskäl uttryckt mig på del sätt som jag har gjort, särskilt so7n jag sjiilv kommer att sitta som ordförande. Jag kan emellertid försäkra att jag kommer att göra allt för att det skall bli ett gemensamt uttalande.

i december kommer jag sedan själv att besöka London, bl.a. för samtal med mina kolleger, och jag kommer naturligtvis att utnyttja tillfället för alt ta upp den hiir frågan, liksom jag har gjort vid tidigare besök.

LENNART BODEN (c);

Herr talman! Jag känner mig tills vidare irvggare.

Jag vill också kommentera alt Norge har aviserat att man har för avsikt all ta upp frågan vid en Nordsjökonferens. Jag hoppas att del mot bakgrund av de diskussioner som kominer att föras i Mariehamn då finns möjlighet iiven för Sverige att ansluta sig till detta.

Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! På den sista punkten kan jag säga all frågan - som ju inte är ny - redan är anhängiggjord i förberedelsearbetet för niisla Nordsjökonferens, diir Sverige deltar aktivt.

Överliiggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1989/90:102 om beredskapen för sanering vid en eventuell kärnkraftsolycka

Försvarsminister ROINE CARLSSON;

Herr talman! Ragnhild Pohanka har frågat arbetsmarknadsministern om
■5 regeringen är beredd att kommendera ut svenskar mellan 18 och 65 år för alt

sanera vid en eventuell kårnkraftsolvcka.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Ragnhild Pohankas fråga gäller tjänsteplikt vid sanering efter en kärnenergiolycka. Med sanering avser jagen återställande verksamhet. Ragnhild Pohanka kanske dock innefattar iiven riiddningstjånsl i sanering. Jag skall därför belysa båda frågeställningarna.

Jag börjar med räddningstjänslsituationen. Vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning i sådan omfattning att särskilda åtgårder krävs för att skydda allmänheten eller vid överhängande fara för ett sådant utsläpp skall länsstyrelsen enligt riiddningstjiinstlagen (1986:1120) svara för räddningstjänsten. Vid varje räddningsinsats skall del enligt lagen finnas en räddningsledare. Länsstyrelsen utser räddningsledaren vid räddningstjänst med anledning av ulsliipp av radioaktiva iimnen.

Enligt räddningstjänstlagen, som riksdagen beslutade om i december 1986. får räddningsledaren når del behövs anmoda var och en som är mellan 18 och 65 år att medverka i räddningstjänst, i den mån hans kunskaper, hälsa och kroppskrafter tillåter det. Vid riiddningstjiinsl med anledning av ulsliipp av radioaktiva ämnen kan alltså enligt giillande lagstiftning tjänsteplikt tillgripas.

För sanering i betydelsen ålerstiillande saknas förfaltningsstöd för att i fred ta ut människor med tjänsteplikt.

Jag kan också nämna att utredningen (Fö I9(S7:()I) om kårnkraflsbered-skapen i går överlämnade sitt betänkande (SOU 1989:86) Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor till mig.

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

RAGNHILD POHANKA (mp);

Herr talman! Tack för svaret! Det var mycket jag fick till svar. och jag är tacksam för del.

Genom alt vara kärnkraftverk blir äldre och iildre. och når man ser hur hotet om att avvecklingen inte skall börja så som det är beräknat - vilket jag inte vill kalla för en förtida avveckling, eftersom allt skall vara klart till är 2010-finns del risk att en olycka kan hiinda här i Sverige. Då är det ju viktigt att man har klart för sig vilka som skall la hand om detta, förutom själva utsläppen. Med tanke på den handfallenhet och den fullständiga desinformation fram och tillbaka som olika.representanter för myndigheterna utgjorde prov pä vid Tjernobylolyckan, diir man inte hade någon beredskap, är det mycket viktigt all det finns en annan beredskap i dag.

Detta giiller naturligtvis inte bara en kärnkraflsolycka i Sverige, Vi har ju kärnkraftverk pä niira håll, både i Baltikum och i Finland där del kan hända saker, och det är så nära när det gäller kärnkraftverk att man verkligen kan behöva en sanering och en räddningstjänst.

Sedan undrar jag vilka det är som skall utföra saneringen. Vi kan tydligen inte la ut människor med tjänsteplikt under fred. År del militären, är det brandsoldater, är del hemvärnet - vilka är del som skall utföra den tjänsten?

Försvarsminister ROINE CARLSSON; Herr talman! Del är räddningstjänsten.

Prot, 1989/90:20 RAGNHILD POHANKA (mp):

7 november 1989 Herr talman! Och det är lånsstyrelsen som utser den. Finns det sådana

räddningsledare utsedda redan i dag?

Svar på frågor

Försvarsminister ROINE CARLSSON; Herr talman! Ja,

Överläggningen var härmed avslutad,

21 § Svar på fråga 1989/90:177 om bristen på studentbostäder

Bosladsminister ULF LÖNNQVIST;

Herr talman! Birger Andersson har frågat mig vilka initiativ som regeringen tagit för all förbättra bostadssituationen pä kårorlerna och vilka initiativ regeringen avser all vidta.

Del råder för närvarande en allmän bostadsbrist i stora delar av landet -kårorterna inräknade.

Stora ansträngningar har därför gjorts och görs för att öka antalet bostäder på bristorterna. Frän statsmakternas sida har del främst varit fråga om åtgärder för att prioritera nyproduktionen av bostäder. Därför har begränsningar införts när del gäller byggande för näringsliv och samhälle samt ombyggnader av bostäder. Överenskommelse har också iräffals med byggentreprenörerna och de stora byggherrarna om riktlinjer för att underlätta nyproduktionen av bosläder.

Antalet igångsatta lägenheter har ökat kraftigt de senaste åren. Under 1989 beräknas igångsättningen av nya lägenheter bli mellan 55 000 och 60 000 totalt i hela landet, vilket är de högsta talen sedan mitten av 1970-talel.

Eftersom studerande ofta efterfrågar små lägenheter är också del av riksdagen fattade beslutet om förbud mot alt pä brislorter lämna bostadslån och räntebidrag till ombyggnadsprojekt som innefattar sammanslagning av smålägenheter av betydelse för de studerande liksom den nyligen avlämnade propositionen med förslag till skärpta regler mot kontorisering av bostäder och åtgärder mot s.k. övernatlningslägenheler.

För att stimulera tillkomsten av bl.a, bosläder för studerande har riksdagen pä förslag av regeringen beslutat införa ett särskilt ungdomsbosladsstöd till bosläder som hyrs ut till ungdomar under 25 år. Vidare har ett särskilt ungdomsbosladsbidrag införts för ungdomar under 28 år.

För alt underlätta byggandet av studentbostäder lämnas numera student-bostadsföretag samma förmånliga statliga lån som de allmännyttiga bostadsföretagen.

Enligt min mening är det av stor vikt alt de studerande kan få tillgång till bostad i anslutning till studieorten. Det är därför nödvändigt all de kommuner som har högskoleutbildning aktivt medverkar till alt la fram sluderande-bosliider.

Den av regeringen tillsalla ungdomsboendedelegalionen genomför nu
38 överläggningar med berörda kommuner i delta syfte.

BIRGER ANDERSSON (c);

Herr talman! Jag ber alt få lacka bostadsministern för svaret,

I höstas kunde man liisa i tidningarna om den svåra bostadsbristen på hög-skole- och universitetsorterna. Det kriivdes mycket fantasi och offervilja av många studenter för att få tag i en bostad. Många tvingades bo i campingstugor, husvagnar, sonmiarslugor, pä hotell, i gymnastiksalar, sammanträngda hos kamrater eller i bostiider långt utanför studieorten med läng restid till studielokalerna. Det är inte liitt att bedriva effektiva studier under så primitiva och besvärliga bostadsförhållanden.

En hel del studenter tvingades också tacka nej till erhållen utbildningsplats för att de ej kunde ordna bostadsfrågan. Ännu fler avstod från att söka en viss utbildning för att de visste om att det skulle finnas mycket små möjligheter att få tag i någon bostad.

Detta år mycket allvarligt. Det år en utslagning av geografiska skäl. Studenter som bor långt från högskole- och universitetsorterna får sämre möjligheter att påbölja sina postgymnasiala studier. En sammanställning som gjorts av Sveriges förenade studentkårer visar att väntetider för en studentbostad kan vara upp till 16 månader. I medeltal är väntetiden 6-7 månader.

En annan grupp som bostadsbristen slår hårt mot iir gåstsludenlerna. Del är en allinån stråvan, både från svenskt och från västeuropeiskt håll. att öka studerandeulbytel. I Norden har vi Nordplus. som är ett program för slude-randeulbyle mellan de nordiska länderna. Antalet utbytesplatser kommer all öka kraftigt. Redan i dag är bostadsfrågan bekymmersam på vissa håll. Om Sverige och övriga Eftastater kominer med i Erasmusprogrammet. kommer antalet gastsluderande snabbi att öka. såvida inte bostadsbristen kommer alt avskräcka många utländska studenter från alt söka sig hit. Sverige kan få dåligt rykte som utbildningsland.

Hur ser bostadsministerns planer för att lösa bostadsfrågan för ett ökat antal cäststudenter ut?

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

Bostadsminister ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Den enda väg som det går att komma fram på, för all ta fram flera bostäder för studerande, oavsett om de är gäststudenter utifrån eller om det år studerande från olika delar av vårt land, är alt man ute i kommunerna måste ta fram bostäder lämpade för de studerande. Del är därför jag säger i mitt svar att detta enligt min mening är en viktig uppgift för kommunerna. Det är ett ansvar för de berörda kommunerna att medverka till att ta fram studerandebostäder. Skall man kunna få tillgång till utbildningsplatser i en kommun, och del är man som regel oerhört angelägen om all få, är del också en skyldighet att medverka till att försöka lösa bostadsfrågan.

Vi har på olika sått försökt underlätta detta för kommunerna. Jag redovisade det i mitt svar. Hittills i höst har också den speciella ungdomsboendedelegalionen besökt sex högskolekommuner; Kalmar. Linköping. Karlstad, Borås. Uppsala och Umeå. Delegationen fortsätter sin kontaktverksamhet. Kommunerna skiljer sig naturligtvis, precis som Birger Andersson sade. mycket från varandra som högskoleorter, inte minst beträffande antalet studerande. De skillnaderna avspeglas också i den lokala bostadsmarknaden. Det har emellertid visat sig att kommunerna är väl medvetna om sill ansvar

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

för studenternas bostadsförsörjning. Man är överallt i färd med att aktivt söka lösningar på de problem som finns och är därvid också beredd att samarbeta med studentkårerna. Som Birger Andersson också sade varierar den lid som del tar för en studerande all få en bostad ganska avsevärt mellan olika högskoleorter, alltifrån ungefär 3 månader i Örebro och Stockholm till 16 månader i Umeå. Det är alldeles självklart alt här finns ett ansvar för konnnunerna. Man måste söka finna olika lösningar för att råda bot på de här problemen.

BIRGER ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag skulle vilja kommentera en sak i bostadsministerns svar. Bostadsminislern skriver sä här i sitt svar; "Vidare har ett särskilt ungdomsbostadsbidrag införts för ungdomar under 28 år."

Nu har del visat sig alt väldigt många av de studerande är över 28 år. En statistik som förmodligen både bosladsministern och jag har tillgång till visar att 42.4 % av de studerande är 28 år och däröver. Jag tycker inte att det är ett tillräckligt starkt skäl att säga att man verkligen har stöttat de studerande. Jag vill bara nämna detta i sammanhanget.

Jag ser också alt bosladsministern och jag har tillgång till samma statistik från Sveriges Förenade Studentkårer över den langa kö som finns på många orter. Det är både bostadsministerns och min förhoppning att kön skall minska.

Jag tycker fortfarande att bosladsministern inte gav något konkret svar på frågan hur man skall lösa problemen för ett ökat antal gäststudenter.

Bostadsminister ULF LÖNNQVIST;

Herr talman! Jag anser inte alt man kan finna olika vägar alt lösa boendefrågan. Man måste ute i berörda kommuner eller i de studentbostadsförelag som fortfarande finns på olika platser söka ta fram bostäder. Man måste hjälpas åt att göra detta inom befintligt bestånd och genom nybyggande. Vi kan från regeringens sida bara hjälpa till alt underlätta detta. Det är en kommunal angeliigenhet all söka lösa den här frågan. Del är en angelägenhet också för sludentbostadsförelagen. och därmed för de olika studentorganisationerna, all medverka till detta.

1 och med att vi har infört likartade förmånliga regler för tillkomsten av studentbostäder som för tillkomsten av allmännyttans bostäder har regeringen sökt hjälpa till. Vi har genom ungdomsbostadsdelegationen fortlöpande kontakt med dessa kommuner för alt söka medverka till och stimulera till att de tar fram fler bostäder lämpade för såväl gäststudenter som svenska studerande.

BIRGER ANDERSSON (c);

Herr talman! Jag skulle vilja ha litet mer konkreta besked från bostadsministern om vilka insatser ungdomsbostadsdelegationen har gjort och gör. Man åker tydligen runt och har vissa kontakter, men vad blir del för resultat?

Bosladsminister ULF LÖNNQVIST;

Herr talman! Resultatet kan naturligtvis bara avläsas när man ser hur de olika kommunerna förmår medverka till all ta fram lämpliga bostäder. Dele-

gationen har en opinionsväckande uppgift och en uppgift att söka redovisa de olika möjligheter som regering och riksdag har öppnat för kommunerna att ta fram bosläder lämpade för de studerande. Några tvångsmedel gentemot kommunerna har självfallet inte delegationen, lika litet som regering och riksdag har del. Vi mäsle alltså få en lösning på dessa frågor ute på de olika högskoleorterna. Det är där man måste söka finna de former som passar på respektive plats.

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

BIRGER ANDERSSON (c);

Herr talman! Jag delar bostadsministerns uppfattning all del är kommunerna som har ett stort ansvar när del gäller all lösa boendefrågorna för både kommuninvånarna och dem som studerar i universitets- och högskoleorterna.

Jag hoppas all bosladsministern och jag är överens om att detta är en myckel viktig fråga från studiesocial synpunkt. Man måste vara uppmärksam på om många studerande får avstå från sina utbildningsplatser på grund av att de inte kan få lag i bosläder på studieorten. I så fall diskrimineras en hel del studerande genom alt de till följd av att de inte kan få bostad således inte kan utnyttja sin utbildningsplats utan i stället får välja någon annan lösning. Vi måste vara uppmärksamma på delta så att inte geografiska skäl och andra sociala villkor får överväga. Regeringen, riksdagen och kommunerna måste hjälpas åt för att lösa detta problem för de studerande.

Jag är glad över att bostadsministern uppmärksammat detta och jag tackar för svaret,

Bosladsminister ULF LÖNNQVIST;

Herr talman! Jag vill bara understryka att jag instämmer i Börje Anderssons beskrivning av denna situation och också i den slutsats han drar, all det är genom åtgärder ute i kommunerna som vi måste finna en lösning. Naturligtvis skall regering och riksdag bidra till alt underlätta detta arbete genom all sätta in de åtgärder som är möjliga,

BIRGER ANDERSSON (c);

Herr talman! Än en gång. lack försvaret,

Överläegningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1989/90:144 om ändrade arbetsvillkor för yrkesbilförare

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Viola Claesson har frågat mig om regeringen kommer att överlåta till riksdagen all besluta om ett förslag som tillgodoser fackets och bilarbetstidsutredningens synpunkter när det gäller ändrade arbetsvillkor för yrkesbilförare.

Ett förslag om ändrade regler om köriid. arbetstid och vilotid i vägtrafik inom Sverige bereds för närvarande i kommunikationsdepartementet, Un-

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

der beredningen kommer naturligtvis remissinstansernas synpunkter all övervägas på vanligt sätt. En proposition beräknas kunna föreläggas riksdagen under våren 1990, Riksdagen får därmed ta ställning till frågan.

Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar,

VIOLA CLAESSON (vpk);

Herr talman! Jag ber all få lacka Georg Andersson för svaret. Trots all del var kort innehöll del ändå en positiv punkt, nämligen all Georg Andersson nu slår fast alt regeringen i vilket fall som helst kommer alt framlägga del förslag som komma skall inför riksdagen, I den kortfattade, till formatet väldigt anspråkslösa lilla broschyr som handlar om iniegrationsarbetel mellan Sverige och EG finns del en mängd vikliga nyheter som utgör underlag för en EG-debatl som borde se mycket annorlunda ut än vad den gör i dag.

Under frågan om landlransporter och arbetslidsregler för chaufförer står all läsa alt riksdagen eventuellt skall få ta ställning. Nu har vi fåll klart besked på den punkten. Riksdagen får la ställning.

Men del finns en annan sak. Den handlar om alt regeringen inte alls är okunnig om var facket står när del gäller denna fråga. Svenska transportar-belareförbundel har fåll kämpa under ganska mänga år för alt reglerna skall vara just arbetslidsregler i stället för körarbetslidsregler, dvs, sådana regler som i dag tillämpas när del gäller utrikes transporter.

Varken EG-ländernas regler eller de AETR-regler som används för svenska chaufförer är annat än körarbetslidsregler. Del är en myckel viktig fråga från Irafiksäkerhelssynpunkl, men också från social synpunkt, eftersom chaufförerna naturligtvis inte kan arbeta, dvs, lasta, lossa och köra. hur inånga limmar som helst om dygnet. Jag vill gärna ha en kommentar till frågan om åt vilket håll förslaget som är på väg lutar när det gäller arbetslidsregler. Handlar del om körarbelslid eller handlar del om arbetslidsregler sä som del svenska facket skulle vilja ha dem när del blir aktuellt med en EG-anpassning?

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Jag vill bara säga alt arbetstidsfrägorna nyligen har utretts av en arbetsgrupp inom kommunikalionsdeparlemenlet. Förslaget om köriid, arbetstid och vilotid inom vägtrafiken har nu remissbehandlats, I promemorian föreslås i princip köriid som huvudberäkningsnorm kompletterad med regler om begränsning av arbetstiden i vissa fall. Vidare finns också regler om vilotid och kontroll m,m.

Det är viktigt all notera all förslaget i huvudsak har tillstyrkts av Landsorganisationen, Handels. Kommunal. Statsanställdas förbund och Transport. Andra remissinstanser har naturligtvis också framfört synpunkter. Under den beredning som nu sker inom kommunikationsdepartementet får såväl remissynpunkterna som andra faktorer noga övervägas. I övrigt är jag inte beredd alt föregripa kommande förslag.

VIOLA CLAESSON (vpk);

Herr talman! Om kommunikationsministern talar om den utredning som Valter Nilsson har gjort på uppdrag av regeringen och som handlar om dessa frågor, stämmer det inte, Georg Andersson, att LO och Transportarbetare-förbundet skulle vara nöjda.

För några timmar sedan talade jag med representanter därifrån och de sade myckel klart att de inte kan acceptera arbetstider på upp emot 13-15 limmar, någonting som man kan misstänka kan bli aktuellt om EG-pass-ningen på del här området fortsätter såsom hittills har skett.

Jag skall förklara varför del iir så viktigt att det inte blir på det här sättet, Transporlarbetareförbundet hänvisar bl,a, till en vetenskaplig utredning, som har gjorts vid ett universitet i Holland och som visar hur enormt dåliga effekterna blir om man ser enbart till körarbetsliderna och låter chaufförerna arbeta ett stort antal limmar. Detta påverkar benägenheten att somna in bakom ratten och chaufförernas förmåga att över huvud laget sova när de är lediga, påverkar trafiksäkerheten.

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1989/90:147 om åtgärder mot vissa telefontjänster

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Gudrun Schyman har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för all stoppa televerkets 071-tjänster,

Televerket inledde i oktober provverksamhet med s.k. 071-ljänsler. Verksamheten innebär all televerket erbjuder informalionslämnare möjlighet att mot specialtaxor sälja information via telenätet.

Individuella avtal upprättas mellan televerket och informalionslämnaren. 1 avtalet regleras bl.a. vilken tjänst informalionslämnaren säljer och vilken taxa televerket skall debitera kunden för informalionslämnarens räkning. Televerkets åtaganden är således att tillhandahålla informationsöverföring samt alt förmedla betalningen mellan köpare och säljare.

Televerket tillhandahåller den tekniska möjligheten till informationsöverföring. Ansvaret för hur tjänsten utnyttjas åvilar däremot informalionslämnaren. Liksom poslen distribuerar offentlig information som producerats av annan, t,ex, flygblad och tidningar, distribuerar televerket här offentlig information i telenätet som produceras av annan.

Det kan inte anses lämpligt all ålägga televerket en skyldighet all kontrollera vilken kommunikation som pågår i telenätet.

Jag noterar all televerket nyligen stoppat en informationslämnares distribution av 071-tjänsler då företaget anses ha brutit mot avtalsvillkoren.

GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Jag tycker förslås alt kommunikationsministern gör det litet väl enkelt för sig. Del låter ju väldigt harmlöst att man skall tillhandahålla informationsöverföring och förmedla betal-

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

ning och att det gäller offentlig information via telenätet. Georg Andersson jämförde med flygblad och tidningar.

Nu är det inte så enkelt, tycker jag, eftersom en del av dessa tjänster inte kan rubriceras som offentlig information. Jag tänker närmast då på "doktorn i luren", som innebär att man via telefonnätet för 25 kr, per timme skall få tillgång till läkare som ger besked om hur man skall göra om man har ont i kroppen. Man kan också ringa upp en kurator om man har ont i själen och tala med henne eller honom om sådana saker. Den här typen av förmedling kan inte kallas offentlig information, utan del är någon form av sjukvård, även om den enligt min mening är på ett myckel oseriöst plan. Jag menar alt detta inte är en typ av verksamhet där televerket skall medverka eller tillhandahålla tjänster. Jag kan inte länka mig att detta hör till televerkets uppgifter.

Dessutom har väl inte televerket åtagit sig dessa uppgifter enbart för alt tillhandahålla denna information, utan även för all tjäna pengar, såvitt jag förslår. Detta gör att det här spektaklet får en air av kommersialism. Jag kan tänka mig att del finns viss information, förhandsinspelade band om vädret, trafikslockningar och annat, där det är rimligt att man använder sig av televerkets tjänster. Men att som i det här fallet kunna gå till doktorn, kuratorn, ringa vid depression eller anlita någon av alla de andra smaklösa tjänster som utannonserats anser jag vara mycket smaklöst. Jag tvivlar på all det verkligen är televerkets uppgift att tillhandahålla den här typen av tjänster. Jag skulle vilja ha ett svar på frågan om det inte finns grader av den här verksamheten där man borde inta en mer restriktiv hållning.

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Gudrun Schyman ger en något egendomlig definition av offentlig information. Jag vet inte riktigt var hon vill dra gränsen. Den information som lämnas är den som informalionslämnaren vill lämna inom ramen för det avtal han har tecknat med televerket. Denna information är tillgänglig för alla som har tillgång till det telenät som erfordras för den här typen av tjänster, nämligen AXE-systemet.

Den information som i dag distribueras genom de s.k. 071-tjänsterna är vägverkels väginformation och en manuell medicinsk rådgivning som har införts i Stockholmsområdet, 1 en framtid kan man räkna med att del finns möjligheter all distribuera väderinformalion. börsresultat, information från kommuner och landsting, m.m. genom denna typ av 071-tjänster.

Dessa tjänster kan utnyttjas till att sprida viktig och nyttig information. Informalionslämnaren bestämmer vad som skall ingå i informationen, och kunden bestämmer om han vill utnyttja denna typ av information. Genom annonser och på annat sätt meddelar informalionslämnaren vad han har all erbjuda och vilken taxa han debiterar för den här typen av tjänster. Det skall naturligtvis kunden känna till i förväg. Sedan är det som sagt kunden som bestämmer om han vill utnyttja tjänsten.

GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Herr talman! Anser inte kommunikationsministern att det är en viss skillnad på all t.ex, få uppgifter om väderleken och trafiksituationen när man

skall ut och resa en viss sträcka och alt ringa till en läkare och få en konsultation å 25 kr, i timmen utan all ha någon möjlighet till ett möte mellan patient och läkare? Man utnyttjar del faktum att människor är deprimerade och känner sig desperata och alt de inte kan få någon tid inom t,ex, den krisbransch som sjukvården utgör. Om en sådan information skall ha någon som helst verkan fordras ett möte människor emellan. Televerket ställer upp och förmedlar denna typ av verksamhet. Tycker inte kommunikationsministern att det finns betänkligheter i detta?

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Får jag ge en personlig deklaration: För egen del skulle jag inte komina på tanken att utnyttja en sådan här tjänst för att klara en personlig depression i stället för ett möte med en kurator. Jag vill ha ett möte med en människa på ett helt annat sätt än via en telefonapparat för en viss taxa per minut. Detta är min personliga uppfattning. Jag avser således inte att som kund utnyttja den typen av tjänster.

Del skulle dock vara litet märkligt om vi som myndigheter- regering och riksdag - skulle avgöra vilken typ av information som får utbytas via del telenät som står till förfogande. Det vikliga i del här sammanhanget är all se till all telenätet inte överbelastas så all del innebär nackdelar för den vanlige teleabonnenten. Jag har uppfattat att det inte finns sådana risker.

GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Herr talman! Det är möjligt alt jag skall diskutera med socialministern om kvaliteten inom sjukvården i stället. Jag har även ställt en fråga till honom om detta.

Vi är dock överens om alt delta inte är något bra sått. Jag skulle inte heller vilja utnyttja dessa tjänster. Jag tror dock alt vi också kan vara överens om att i och med att man introducerar dessa tjänster kommer människor alt utnyttja dem, inte minst med tanke på alt det är ganska illa ställt med möjligheten all komma till läkare och kurator i ett läge när man känner all man behöver det.

När televerket ställer upp med denna typ av tjänster uppmuntrar man också sådan oseriös verksamhet. Vi är överens om alt del är en oseriös verksamhet av dålig kvalitet och att det inte är något att rekommendera. Jag tycker då inte heller att det är moraliskt försvarbart att televerket befattar sig med detta. Man skall avstå ifrån det och säga att denna typ av verksamhet inte lämpar sig för telefonkontakter, utan det krävs möten människor emellan.

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Jag hade inte tänkt begära någon ytterligare replik, men när Gudrun Schyman läser in tolkningar i mitt tidigare svar måste jag få deklarera att jag som kommunikationsminister varken värdesätter eller bedömer denna typ av information i de enskilda fallen. På en direkt fråga om huruvida jag själv skulle kunna tanka mig alt utnyttja en viss typ av tjänster har jag avgivit en deklaration. I delta avseende är dock telenätet fritt för avtal mel-

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

lan den som har information att lämna och den kund som vill efterfråga just den typen av information mot den taxa som är uppsatt.

GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Jag tolkar del som en förment objektivitet att man som kommunikationsminister sätter sig över livskvalitet på det här sättet. Det finns ändå ett ansvar för televerket som statligt förelag all hålla sig till den uppgift verket skall ulföra. nämligen att förmedla telefonsamtal. Man kan tala om offentlig information. Jag kan inte tänka mig att åtagandena skall gälla att förmedla dålig och undermålig sjukvård till hjälpbehövande människor. Den åsikten delar vi emellertid tydligen inte. åtminstone inte på det officiella planet. Vi gör tydligen det i mera privata sammanhang, och del får jag väl glädja mig ät så länge.

Överläggningen var härmed avslutad.

24 S Svar på fråga 1989/90:163 om reglerna för användning av dubbdäck

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Mats Lindberg har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder som gör att reglerna för användning av dubbdäck blir mer anpassade till de verkliga förhållandena.

Bakgrunden till frågan är alt jag i ett uttalande till A-pressen sagt att del är praktiskt omöjligt all nu ändra gällande lagstiftning.

Jag konstaterar all det vid tidpunkten för mitt uttalande återstod ett par veckor till den 1 november som är det datum från vilket det är tillåtet med dubbdäck. Det fanns då inga tekniska möjligheter att ändra dubbdäcksreg-lerna på den korta lid som återstod.

Vidare vill jag i sammanhanget erinra om att regeringen i augusti 1988 gav trafiksäkerhelsverket och vägverket ett uppdrag angående dubbdäck. Uppdraget innefattar bl.a. studier av möjligheten att begränsa slitaget på vägnätet och irafiksäkerhelskonsekvenser.

I avvaktan på att uppdraget sluirapporteras är jag inte beredd alt vidta någon speciell åtgärd. Jag hoppas dock all pågående översyn ger oss underlag för alt förbättra regelsystemet på detta område.

Talmannen konstaterade att frågeställaren inte var närvarande i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.

25 § Svar på frågorna 1989/90:167 och 172 om flygledningsverksamheten

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON; Herr talman! Sten Andersson i Malmö och Per Stenmarck har frågat mig vilka åtgärder jag avser all vidtaga med anledning av luftfartsverkels beslut

alt pä lång sikt minska antalet ledningscentraler för flygtrafikledningen från Prot. 1989/90:20
tre till två. ined placering i Sundsvall och Arlanda. Jag besvarar frågorna i 7 november 1989
ett sammanhang. ] ]

Luftfartsverket har del övergripande ansvaret för att flygtrafikledningen i P J 8

Sverige bedrivs på ett så rationellt och för flygsäkerheten tillfredsställande sätt som möjligt. Frågan om ledningscentralernas placering ligger inom ramen för detta ansvar. Jag har därför inte anledning alt vidta någon åtgärd med anledning av beslutet.

Luftfartsverket har gjort den bedömningen att en minskning av antalet ledningscentraler från tre till två innebär en stor besparing. Vid den avvägning mellan ekonomiska skäl, flygsäkerhet och regionalpoliliska skäl som verket gjort har man kommit fram till att en omstrukturering bör ske innebärande att Arlandacentralen byggs om och att centralen i Sturup avvecklas i början av 2000-lalet. Detta berör dock endast personal vid ledningscentralen. Flygledarutbildningen och den lokala flygledningen vid Sturup berörs inte av beslutet.

Enligt vad jag inhämtat har luftfartsverket dessutom ställt garanti för att ingen tillhörande dagens flygledningspersonal i Sturup skall behöva flytta mot sin vilja.

STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! När man studerar denna verksamhet kan man spontant få intrycket att det åren form av samlad, central attack mot Skåne-Barsebäck, brobyggnadsplanerna och nu flygledningsverksamheten pä Sturup. Del här är också ett exempel på att MBL inte har fungerat. Fackliga organisationer på Sturup fick vela att man skulle uppskjuta ett besked, eftersom man skulle avvakta en ytterligare utredning. Den utredning som inan hade baserat sitt tidigare beslut på var bristfällig. Niir luftfartsverkets representanter anlände till Stockholm sade styrelsen att vi struntar i förhandlingen, vi kör loppet ut och vi skall alltså lägga ner verksamheten pa Sturup.

Människor anställda inom denna verksamhet på Sturup kommer alt söka andra arbeten och sluta, med risk för att flygtrafiktätheten kommer att minska. Del kommer inte att finnas folk för att upprätthålla den kapacitet som finns i dag.

Herr talman! Den sista meningen i statsrådets svar är faktiskt obetalbar. Här skall man spara pengar och rationalisera. Då skriver statsrådet att han har fått garantier för att ingen av dagens flygledningspersonal i Sturup skall behöva flytta mot sin vilja. Vad skall de syssla med den dagen verksamheten inte längre fungerar?

PER STENMARCK (m);

Herr talman! Jag ber alt få lacka kommunikationsministern försvaret.

Redan på kort sikt kan konsekvenserna av en avveckling av flygledningen på Sturup bli allvarliga. Trots att luftfartsverkets beslut inte är avsett att träda i kraft förrän omkring sekelskiftet, år risken uppenbar att många flygledare i förtid kommer att lämna sina arbeten. Det rör sig om en högt utbildad och väl kvalificerad arbetsgrupp, som sannolikt dels inte har några

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

svårigheter alt få nya arbeten, dels är mycket svår att ersätta med annan kvalificerad personal.

Frågan har, som jag ser del, två synvinklar: Den ena - och det är det viktigaste - gäller flygsäkerheten. I framtiden blir möjligtvis behovet av flygledare mindre än vad del är i dag. Men problemet är alt avvecklingen i praktiken kan komma all ske mycket tidigare på grund av en snabb avgång från arbetet. Med den trängsel i luftrummet, som troligen kommer att bli ett av 90-lalels stora problem inom svensk och internationell luftfart, kan följderna av detta bli allvarliga. Vilken beredskap har regeringen för alt detta inte skall ske?

Den andra synvinkeln gäller Skåneperspektivel. I många år har stora satsningar gjorts för att utveckla inte minst det reguljära utrikesflygel från Sturup, Med stor sannolikhet kan Sturup inom några år ha avgångar till fem sex av de större städerna i Europa, Detta skulle få stor betydelse inte minst för näringslivet i regionen. Men, och detta är viktigt i sammanhanget, man kan inte utveckla genom att avveckla. Luftfartsverket ger helt enkelt fel signaler inför de satsningar som är nödvändiga inför framtiden. Låt mig få avsluta med en fråga. Vilka åtgärder är kommunikationsministern beredd all vidta för att utvecklingen av flyget i södra Sverige skall kunna gå i en positiv rikt-

Koinmunikalionsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Jag tycker alt det är en del överdrifter i den här diskussionen. Man talar om en samlad attack mot Skåne. Det är naturligtvis inte fråga om något sådant.

Luftfartsverket har ansvar för att säkerheten i luftrummet upprätthålls. Nu eftersträvar man att förnya anläggningen på Arlanda eller i Stockholmsområdet, vilket måste ske. Del har då bestämts att man skall börja med anläggningen i Stockholm för alt sedan gå vidare till övrig? anläggningar. I sammanhanget har konstaterats alt del går att nedbringa kostnaderna och trots det bibehålla säkerheten genom alt minska antalet centraler från tre till två. Det handlar om betydande belopp. Jag utgår från alt frågeställarna också är intresserade av alt hålla kostnaderna nere även på detta område. Vi behöver ju insatser på många andra områden.

Denna förändring har aviserats i myckel god lid för all ge personalen på Sturup en god framförhållning. Om vi vill se något positivt i denna handläggning, är det väl bra när man i god tid meddelar hur man planerar. Den personal som nu är sysselsatt på Sturup har mot denna bakgrund egentligen ingenting alt frukta. Sysselsättningen kommer att bestå in på 2000-lalel. För del fåtal personer som i det läget kan komma i fråga för en flyttning garanterar man andra arbeten inom luftfartsverket och flygledningsområdel.

STEN ANDERSSON i Malmö,(m):

Herr talman! Jag läser innantill i den sista meningen att ingen skall behöva flytta mot sin vilja. Det innebär alt man inte skall behöva flytta från Sturup med omnejd om man bor där.

Statsrådet säger att detta är ingen attack mot Skåne, Det kan han säga som

är skriven norrom Hallandsåsen, Men vi som är skrivna söder om densamma Prot, 1989/90:20
har kanske inte samma uppfattning, 7 november 1989

När del gäller personalen var det ett MBL-möte för inte så länge sedan ] ]

där man sade alt det nu skulle göras en ny utredning. Den utredningen skulle 118

vara klar den 1 juli 1990. Innan dess skulle ingenting göras. De förhandlare som tydligen inte hade något mandal blev desavouerade av verkets styrelse, och del iir inget hedrande för den statliga MBL-verksainheten,

Vad skall de flygledare som i dag flnns på Sturup och blir övertaliga, dvs, inte har något arbete alt sköta, syssla med efter denna omändring?

PER STENMARCK (m):

Herr talman! Jag tror i och för sig inte att kommunikationsministern har något siirskilt emot Skåne, När man studerar kommunikationsministerns agerande i olika frågor under sommaren, kan man utan tvivel få intrycket alt det rör sig om något slags samlad attack.

Låt mig mot bakgrund av de tre sista raderna i kommunikationsministerns svar få ett förtydligande. Innebär delta en livstidsgaranti för flygledararbetet på Sturup - del är ju faktiskt vad som slär här? Hur skall garantin tolkas? Om inan skall se på detta i ett litet större sammanhang, är det sa att den ena handen uppenbarligen inte vet vad den andra gör i den här frågan. Med den ena handen medverkar regeringen medvetet i den liberaliseringsprocess som har ökat den reguljära flygverksamheten, och med den andra handen fattar man beslut som hämmar denna utveckling.

Kommunikationsministern svarade inte på min tidigare fråga. På vilket sätt anser kommunikationsministern alt del beslut som nu har fallats i luftfartsverkets styrelse gynnar luftfartens utveckling i södra Sverige?

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON: Herr talman! Låt mig slå fast all den organisatoriska förändring som luftfartsverket planerar att genomföra i början av 2000-talet på intet sätt innebär någon nackdel eller något hot mot flygverksamheten. Ändringen ingår i ett led att förnya och förbättra den utrustning och områdesverksamhet som behövs för den övergripande flygledningsverksamheten.

Trafiken i luftrummet ökar och man kommer all upprätthålla en hög flygsäkerhet, och det påverkar inte i något avseende negativt flygverksamheten i Skåne eller andra delar av landet. Det är alldeles klart, och det har inte ifrågasatts av någon sakkunnig på det här området,

STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag tror inte att det finns någon flygledare som skulle vilja äventyra flygsäkerheten. Det kan vi säkert vara helt överens om.

Om del nu skall ske en förändring som kommer att få effekt först en bil in på 2000-lalel, varför kunde man då inte vänta på den utredning som skall vara klar den 1 juli 1990. som man lovade de fackliga representanterna på Sturup? Varför hade man då så bråttom alt mitt under denna period säga all man struntar i förhandlingen och all loppet körs såsom del har sagts tidigare ulan alt fråga de anställda?

Om del skall ske rationaliseringar inom delta område, måste de stora 49

4 Riksdagens protokoll 1989/90:20

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

pengarna ligga i att inan kan spara in på personalen. Vilket mandat har då statsrådet att kunna garantera att varenda flygledare skall kunna få bo kvar i sin villa och ha ett arbete på Sturup?

PER STENMARCK (m);

Herr talman! Jag tror alt många på Sturup i dag år tacksamma för den livstidsgaranti som uppenbarligen luftfartsverket och kommunikationsministern har utställt.

Jag går tillbaka till själva beslutet. Det år riktigt som kommunikationsministern säger att beslutet iir avsett att tråda i kraft i början av 2(J00-lalel. Jag tror inte heller att man där kommer att få problem, eftersom den tekniska utvecklingen även på detta område kommer att gå myckel snabbi framåt. Men vi riskerar ju faktiskt att få problemen på kort sikt, dvs, i ett läge när denna väl kvalificerade personal i stor omfattning kanske kommer att sluta, påbörja omskolning eller något liknande. Del år då vi kan få uppenbara problem. Del är detta problem vi borde vara beredda att tackla i dag.

Som jag ser det finns det ekonomiskt och operationellt inte några sakliga skäl till att lägga ned flygledningen på Sturup. Det är därför beklagligt all det faktiskt inte iir sakliga ställningstaganden utan regionalpolitiska orsaker som helt uppenbart har varit avgörande för det beslut som luftfartsverkets styrelse nu har fattat. Jag menar att sådana hänsyn inte får las när risken för allvarliga konsekvenser faktiskt är stor.

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herrtalinan! Det sakliga skalet till detta beslut år att man vill göra en betydande besparing i verksamheten genom att minska antalet centraler från tre till två,

Per Stenmarck oroas över att personal kan komma att lännia verksamheten nu eftersom det kommer att ske en omorganisation i början av 2000-lalet, Jag kan inte förstå att det, mot bakgrund av den mycket långa övergångsperiod som det handlar om i detta sammanhang och de garantier som luftfartsverket har stiillt, flnns någon anledning för någon anställd på Sturup att i dag oroa sig för sin sysselsättning.

STEN ANDERSSON i Malmö (ni);

Herr talman! Vi hade inte varit bekymrade om någon konkret hade kunnat peka på att detta innebär att pengar sparas, att luftsäkerhelen blir bättre, osv. Men, eftersom detta skall ske så långt fiam i tiden, varför kan man då inte vänta på resultatet av den utredning som de anställda på flygplatsen på Sturup har blivit lovade? Det är mycket förvånande.

Jag tackar emellertid för att jag i kväll kan ringa till flygplatsen på Sturup och tala om för de anställda dar att de kan sitta kvar på Sturup hur länge som helst, eftersom statsrådet Andersson i dagens frågestund i riksdagen har garanterat detta,

PER STENMARCK (m);

Herr talman! Det råder, åtminstone tidvis, brist på flygledare redan nu. Ändå har flygledningen i normalsituationer klarals av. Men om ännu fler anställda slutar blir problemen uppenbara.

Svar på frågor

1 dag finns det ca 150 flygledare på Sturup, och redan nu har 20 av dessa Prot. 1989/90:20 begärt tjänstledighet för studier. Jag kan bara konstatera att koinmunika- 7 november 1989 tionsminislerns svar gör det nödvändigt för mig att återkomma till denna fråga motionsvägen under vårriksdagen.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1989/90:175 om väghållningskostnadernas betydelse för landsbygdsbefolkningen

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Lennart Boden har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd alt vidta för all garantera att väghållningsfrågorna inte menligt inverkar på människors möjlighet att bo och verka på landsbygden.

Staten och kommunerna är väghållare för de allmänna vägarna. För övriga vägar sköts väghållningen av t.ex, enskilda vägföreningar. Eftersom samhället genomgår en ständig utveckling och förändring ändras många vägars betydelse. Därför ingår del i vägverkets arbete att kontinuerligt se över väghållningsansvarel. Nyligen har en översyn gjorts i Västernorrlands län. Vägverket kominer efter hand alt falla beslut om eventuella förändringar. Den som är berörd av ett eventuellt beslut om ändrat väghällningsansvar har möjlighet att överklaga beslutet till regeringen.

Översynen av väghållningsansvarel görs för alt man skall få ett effektivare och mera rationellt skött vägnät samt för att fördela ansvaret på ett rättvist och likartat sätt i samtliga län.

LENNART BODEN (c);

Herr talman! Jag ber all få tacka kommunikationsministern för svaret. Dess värre tycker jag all svaret är till intet förpliktande. De i min fråga relaterade planerna är visserligen ännu på utredningssladiet men har av berörd lokalbefolkning uppfattats som ännu ett försök all försvära möjligheterna att bo och verka på landsbygden. Enskild väghållning som skulle kunna komma i fråga i detta sammanhang är också relaterad till bidrag i olika former. Men vi vet av erfarenhet alt ingenting är lättare än att skära ned eller förändra reglerna för statsbidrag. Och sedermera kan ju även kommunala besparingar komma i fråga. Jag tycker all detta handlar om huruvida statsrådet är beredd alt klä de fagra ord i handling som representanter för regeringen har uttalat i samband med landsbygdskampanjen.

Från centerns sida föreslogs i samband med den allmänna motionstiden 500 milj, kr. till förstärkning och beläggning av länsvägar. Centern harockså, på goda grunder, motsatt sig de förändringar av statsbidragen till enskilda vägar som gjordes för ett antal år sedan. Det råder inget tvivel om att goda vägar är en nödvändighet i de områden där bilen trots allt är del dominerande transportmedlet. Del skulle inte skada om kommunikationsministern gav besked som gör all det som omväxling finns anledning att tro pä något av de ord som har gällt landsbygdskampanjen och allt som nu skall göras för

Prot, 1989/90:20 landsbygden. Jag tror alt många, på goda grunder, fram till dess kommer att

7 november 1989 tvivla.

Det enda egentliga beskedet i kommunikationsministerns svar är att de
I ' 8 j,Q, drabbas kan överklaga. Jag tror alt folk vill ha mer pengar och klara

besked.

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Jag vill först säga alt vägverket inte har fatlat något beslut. Mot denna bakgrund vill jag ställa en fråga till Lennart Boden. Anser Lennart Boden alt jag skall gå ut och förbjuda vägverket att göra den översyn av väghållningsansvaret som vägverket enligt sin förordning skall göra kontinuerligt i samtliga län för att få en likartad bedömning i hela landet av skilda vägar och väghållningsansvaret för dessa? Skulle jagstoppa denna verksamhet nu och säga att några förändringar i detta avseende inte under några förhållanden får ske, oavsett hur folk flyttar och bor i del här landet?

LENNART BODEN (c);

Herr talman! Jag har aldrig i något sammanhang motsatt mig alt en översyn eller utredning av väghållningsansvarel skulle ske. Men problemet är ju att det i samband med dessa utredningar inte i något sammanhang från regeringen har aviserats om medelsförstärkningar när det gäller de små och medelstora vågarna och länsvågarna som behövs om regeringen menar allvar med att infrastrukturen på landsbygden skall förbättras och förstärkas och utgöra grundstommen för en levande landsbygd. Det är detta som frågan gäller. Det är inte fråga om all kommunikationsministern skulle förbjuda eller förhindra alt vägverket gör en översyn. Jag kan bara konstatera all signalerna som har kommit i samband ined den översyn som har gjorts i Västernorrland har uppfattats mycket negativt. Det ärdärför jag efterlyser ett positivt besked från kommunikationsministern.

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Herr talman! Jag avser inte att i dag föregripa någonting i den budgetbehandling som pågår. I stiillet får riksdagen anledning att återkomma till detta i januari månad.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Meddelande om svar på interpellation 1989/90:32

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Jag vill meddela all interpellation 32 av Hans Dau om egen-avgifter för riksfärdtjänst ej kan besvaras inom den föreskrivna liden på grund av interpellantens förhinder att la emot svaret. Jag har kommit överens med Hans Dau om att besvara denna interpellation den I december.

28 § Svar på fråga 1989/90:75 om åtgärder för att skapa sysselsättning åt asylsökande

Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW;

Herr talman! Sigge Godin har, mot bakgrund av förslagen i en idépromemoria om meningsfull verksamhet för asylsökande, frågat om "regeringen godkänner arbetsgruppens förslag om att inga åtgärder vidtas för att skapa sysselsättning för asylsökande".

När del gäller asylsökandes rätt och möjlighet att arbeta under den tid som myndigheterna behöver för handläggning av deras tillståndsärende, besvarade jag en fråga om detta så sent som förra månaden här i kammaren.

Del finns i dag nära 6 000 personer i statens invandrarverks förläggningar som väntar på att få bosätta sig i en kommun. De har sina tillstånd klara och kanske 2 000 av dem skulle så gott som omedelbart, eller i varje fall så snart de skaffat sig tillräckliga kunskaper i svenska, kunna börja arbeta.

Jag vill nu liksom i mitt tidigare frågesvar säga att del vikliga är att förkorta handläggningsliderna sä att långa väntelider inte uppslår. Vi har goda förhoppningar om all så kommer att ske. Frågan om arbete blir då än mindre aktuell. Regeringen har alltså inga planer på att ompröva den nuvarande ordningen som alltså inte tillåter asylsökande att arbeta.

Den arbetsgrupp som lade fram den nämnda promemorian ansåg att man absolut bör prioritera insatserna för alt finna arbete ål dem som fått uppehålls- och arbetstillstånd. Arbetsgruppen inventerade tänkbara aktiviteter för meningsfull verksamhet under väntetiden och fann därvid att statens invandrarverk redan organiserar sådan verksamhet.

Jag delar arbetsgruppens uppfattning och förutsätter också alt statens invandrarverk sprider och arbetar vidare med de idéer till meningsfull verksamhet under väntetiden som arbetsgruppen har tagit fram.

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

SIGGE GODIN (fp);

Herr talman! Jag får läcka invandrarministern för svaret. Jag är väl medveten om att det är stora problem med flyklingverksamheten just nu. Många människor väntar pä alt få flytta ut till kommunerna. Men det kan vi lämna därhän, för det är ju ändå en annan grupp som får rätten alt stanna.

Efter alt ha tagit del av arbetsgruppens rapport måste jag beklaga och konstalera att det handlar om en pappersprodukt. Dessa människor har inte insett del väsentligaste för människan, nämligen alt få ett arbete under väntetiden. Att vägra en människa ett arbete - del gäller också asylsökande -skapar en psykisk press. Del innebär också en passivisering som senare är väldigt svår att bryta.

Vi har här i Sverige prövat extraarbete för ungdomar. Många av dessa arbeten utförs inte i dag. Del finns därför angelägna arbetsuppgifter som asylsökande skulle kunna få, visserligen tillfälliga arbeten men viktiga sådana. Det är viktigt också alt en asylsökande får ta eget ansvar för sig och sin situation. Det skapar tillfredsställelse att få göra en insats. Del är inte minst viktigt i dag att flyktingarna får visa svenskarna att de vill och kan arbeta och är beredda att försörja sig,

1 en artikel i Kommun-Aktuellt för en lid sedan talade man om arbetslin-

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

jen och inte kontantlinjen. Departementsrådet Levi Svenningsson menade all man skulle ändra systemet. Svaret andas ingenting av detta. Jag undrar; Har departementet en uppfattning och invandrarministern en annan, eller hur kommer det sig att man har uttalat sig positivt om att asylsökande skulle få arbete under väntetiden?

Statsrådet MAJ-LIS LOOW:

Herr talman! Jag tror tyvärr att Sigge Godin blandar ihop begreppen ä del våldsammaste. När vi talar om arbetslinjen handlar del faktiskt om att vi i dag diskuterar en helt ny ersättning till kommunerna för de flyktingar som de lar emot, som mer skulle stimulera till och göra del möjligt för kommuner att göra insatser med sikte på alt så snart möjligt se till all flyktingar får arbete. Men det handlar fortfarande om dem som har fått ett uppehållstillstånd. Jag talar alltså om de 6 000 som i dag har fått tillstånd.

Jag vill göra Sigge Godin uppmärksam pä att vi faktiskt för inte alltför många månader sedan under ganska uppmärksammade former antog en ny utlänningslag här i riksdagen, 1 den utlänningslagen ingår all arbetstillstånd är förknippat med alt man också får ett permanent uppehållstillstånd. Såvitt jag kan påminna mig var det då ingen diskussion här i riksdagen om att man skulle göra en sådan ändring som uppenbart Sigge Godin är ute efter.

Vi kan ändå förena oss i en uppfattning, nämligen alt det är utomordentligt olyckligt att människor får vänta länge ulan en chans att arbeta. Vi gör två saker åt det nu; Vi drar ner väntetiderna i beslutsprocessen när del gäller asylärenden, Sedan skall vi se till alt de som har fått ett svar också snart kommer ut till kommunen och får arbete,

SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Jag skall be att få återge vad som stod i Kommun-Aktuellt:

"Arbetslinjen och inte kontantlinjen.

Departementsrådet Levi Svenningsson menar alt del nya systemet ska vända upp och ner på den modell som leder till passivitet i dag. Förebilden för del nya bidraget kommer all vara ungdomslagen, som garanterar ungdomar rätt till arbete 4 limmar om dagen."

Då tolkar man delta så att det ändå är tillfälliga arbeten. Det handlar alltså inte om de människor som har fåll uppehålls- och arbetstillstånd. Om det gör det, måste jag hävda alt vi inte kan vara överens. Folkpartiet har ju gång på gång i denna kammare sagt: Låt asylsökande arbeta under väntetiden.

Väntetiderna är inte så korta. Vi hade ju alla förhoppningen om kortare väntetider. Men vi har inte lyckats med del. Vad vill invandrarministern göra i stället? Vi kan inte bara låta människor vänta!

Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Får jag understryka att det uttalande i Kommun-Aktuellt som Sigge Godin refererade till inte kan handla om några andra än dem som redan har fåll ett uppehållstillstånd.

Del är alldeles uppenbart att Sigge Godin är ute efter nya principer för uppehållstillstånd, som också är kopplat till arbetstillstånd. Det tror jag inte vi kan reda ut under en frågestund. Men om vi inte kan bli överens om annat.

Svar på frågor

kan vi vara överens så långt att de åtgärder som vidtogs i våras och som del Prot, 1989/90:20 var tämligen stor enighet om hiir i riksdagen - förstärkning av invandrarver- 7 november 1989 kets resurser och förändring av lagen - syftade till alt få ner väntetiderna. Jag kan i dag se, iiven om vi inte har nått ända fram. en dramatisk förändring när det gäller väntetiderna.

SIGGE GODIN (fp);

Herr talman! Jag önskar alt del var så som invandrarministern säger, all del har skett en dramatisk förändring niir del gäller väntetiderna. Men del är inte så, utan vi får ta emot allt fler flyktingar, och det skall vi också göra. Del hoppas jag all vi kan vara överens om.

Den hår frågedebalten har ändå handlat om de asylsökande som har fåll ett svar. De skall över huvud taget inte hoppas att regeringen tycker att de skall göra en insats under väntetiden.

Lät mig då förklara att de principer som folkpartiet arbetar efter går ut på att de skall kunna få ett tillfälligt arbete. Innan jag kom till Sveriges riksdag hade jag anledning all arbeta med miinniskor som behövde ett arbete. Jag vet hur passivitet förändrar människor och gör del i stort sett omöjligt för dem all komma tillbaka till ett rimligt liv om de bara dag ut och dag in skall gå utan att behövas i samhället. Vi kan väl vara överens om att försöka hitta lösningar. Del skulle vara positivt. Jag tackar än en gång försvaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

29 § Svar på fråga 1989/90:77 om kommunarrest

Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW;

Herr talman! Under påslåendet att den s.k. kommunarreslen för tre kurder skulle ha omvandlats till s.k. länsarresl har Berith Eriksson frågat mig "om regeringen tänker la något initiativ för att rycka upp denna av rättsröta lärda skampåle".

Berith Eriksson syftade på de nio personer som regeringen i december 1984 beslöt att utvisa med stöd av terrorislbeslämmelserna i 1980 ärs utlänningslag. Besluten grundades på att personerna tillhör eller verkar för PKK Och alt PKK är en sådan organisation som avses i terroristbestämmelserna. Utvisningarna har inte verkställts, eftersom en utvisning till hemlandet skulle kunna få till följd all de berörda utsattes för allvarlig politisk förföljelse. Av detta skäl har särskilda föreskrifter angivits för dessa personers vistelse i Sverige. Föreskrifterna har bl.a. gällt vistelseort och anmälningsplikt.

När regeringen har fattat sådana beslut om utvisning och dessa tre beslut inte har kunnat verkställas, är regeringen skyldig att ompröva besluten om det finns skäl för detta. Av denna anledning prövade regeringen senast i augusti 1989 några av dessa ärenden. I två fall upphävdes ulvisningsbeslutet helt, eftersom personerna inte längre kunde befaras medverka i terrorist-verksamhet. Beträffande ytterligare två personer infördes väsentliga lättnader i föreskrifterna om vistelseort och anmälningsplikt.

Regeringen tillsatte hösten 1988 en utredning med uppdrag att se över reg-

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

lerna om avvisning och utvisning av utlänningar som kan befaras medverka i terrorislhandlingar här i landet. Denna utredning beräknas lämna sitt slutbetänkande vid årsskiftet 1989-1990. Syftet med utredningen är bl.a. dels att stärka rättssäkerheten för den enskilde, dels all göra skyddet mot terrorism så effektivt som möjligt.

Mitt svar till Berith Eriksson blir därför all regeringen också fortsättningsvis med tillämpning av gällande rätt kommer all noggrant följa utvecklingen i de enskilda ärendena. Lagstiftningsåtgärder kommer regeringen att ta ställning till först sedan utredningen avlämnat sitt slutbetänkande.

BERITH ERIKSSON (vpk):

Herr talman! Jag tackar invandrarministern försvaret.

Det är fem år sedan nio kurder sattes i s.k. kommunarrest. Ulvisningsbeslutet och restriktionerna gäller fortfarande för sju av dessa kurder. För två personer har utvisningsbeslutet undanröjts, och därmed faller också restriktionerna. Man anser inte längre att de två personerna är presumtiva terrorister. Men för de andra kvarstår ulvisningsbeslutet och därmed också kommunarrest och i två fall länsarrest.

När del gäller frågan vilka som anses som presumtiva terrorister har regeringen domstolens roll. Men regeringen granskar inte bevisen på del sätt som en domstol skulle göra. Den korsförhör inga vittnen. Försvarsadvokaterna har bara rätt alt inge en skrivelse, och regeringen samlar in dokument, dvs. säpos dokument. Säpo fungerar både som förundersökningsledare och som åklagare.

Enligt vad jag förslår är alla delar av polisutredningen och säpoulred-ningen offentliga. Det finns samrhanfallal i ett dokument daterat den 13 november 1984 med dnr 1509.

En av utredarna bakom dessa dokument var den numera riksbekante Walter Kegö. Jag vill fråga invandrarministern: Finns del fortfarande hemliga dokument i ärendet, och hur länge skall i så fall dessa dokument vara hemliga?

Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW;

Herr talman! Det är inte första gången den här frågan debatteras under frågestunder och i samband med interpellationssvar. Del har påståtts att de utvisade PKK-arna inte skulle ha fått veta vad som lagts dem till last, eftersom det inte skett en rättegång i vanlig bemärkelse.

Jag vill påminna om alt man under ärendenas handläggning hösten 1988 dels förde en förhandling i Stockholms tingsrätt, varvid de delgavs rikspolisstyrelsens material, dels all de under ärendenas handläggning vid ett flertal tillfällen delgetts material som tillförts ärendena. Det är många dokument som deras ombud har fåll la del av. Visserligen har något material innehållils på grund av all detta materials röjande skulle ha satt livet i fara för dem som ställt informationen till förfogande. Detta är egentligen svårigheten när man har alt göra med en organisation som har våldet som arbetsmetod.

BERITH ERIKSSON (vpk);

Herr talman! Åtta kurder är anklagade för delaktighet i mord. Det faktum att livet står på spel för källor till känsliga uppgifter skulle alltså vara motive-

ring till att dessa kurder inte kan få en rättegång. Det tycker jag är att låta Prot, 1989/90:20
säpo dirigera rättssäkerheten, 7 november 1989

Om anklagelserna mot kurderna är riktiga tar saken inte skada av offent- [ [

lighetens ljus. Men om exempelvis turkiska säkerhetspolisen är en av dessa P I 8

källor är det naturligtvis mycket besvärande. Avser invandrarministern att i domstol låta kontrollera om säpos fantastiska hotbilder av dessa kurder som presumtiva terrorister har reell substans?

Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Jag vet inte om vi här i en frågestund kan komma så speciellt mycket längre i frågan. Jag har redovisat vad jag avser göra när jag får betänkandet på mitt bord från den utredning som vi har tillsatt med det uttalade syftet att se över den här lagstiftningen.

Jag vill ändå i det här sammanhanget påpeka för Berith Eriksson, som säger sig vara mån om kurdernas sak, att jag tycker hon är litet slarvig i sitt språkbruk när hon talar om kurder som ett generellt begrepp. Det är viktigt i fortsättningen all i den här debatten skilja mellan kurder i allmänhet och PKK;s medlemmar.

BERITH ERIKSSON (vpk):

Herr talman! Del tycker jag också. Men samtidigt drabbas alla kurder oavsett om vi här försöker göra den distinktionen. Definitionen av begreppet terrorist är ju litet suddig. Men det som är intressant är vad som inte finns med. Exempelvis rubricerades inte Ebbeligan med alla dess vapen, k-pistar, handgranater etc, som terrorister.

Många svenskar tror att de här PKK-kurderna har stämplats som terrorister, eftersom man har kunnat bevisa att de har en anknytning till vapen, mord eller annan terrorislhandling, men så är inte fallet. Jag vill vädja till dessa människor alt själva skaffa de här dokumenten och läsa och värdera vad som står i dem.

Överläggningen var härmed avslutad.

30 § Svar på fråga 1989/90:159 om möjligheten för sovjetiska medborgare att besöka släktingar i Sverige

Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Göran Åstrand har frågat mig om det är riktigt att statens invandrarverk inte längre ger visering för sovjetiska medborgare som vill besöka släktingar och vänner i Sverige.

För sovjetiska medborgare liksom för andra utlänningar gäller att visering
kan ges såväl för rena turistbesök som för besök hos släktingar och vänner
För att visering skall beviljas krävs enligt praxis att utlänningen kan försörja
sig här och att han inte kan antas komma att begå brott eller bryta mot utlän
ningslagens bestämmelser. Visering medges enligt praxis inte, om en utlän
ning redan när visumansökan görs kan antas egentligen ha för avsikt att bo
sätta sig här. 57

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

Viseringsansökningar prövas självstiindigt av statens invandrarverk. Visering får också i vissa fall beviljas av beskickningar och konsulat. En utlandsmyndighet har däremot inte rätt att avslå en viseringsansökan. 1 tveksamma fall överlämnas alltså ansökningarna till invandrarverket för prövning.

Till följd av att fler sovjetiska medborgare numera fått möjlighet att resa ut har antalet viseringsansökningar ökat myckel kraftigt i år. De flesta ansökningarna - det torde röra sig om ca 90 % - har beviljats direkt av ullands-inyndighelerna. Av de ärenden som överlämnats till invandrarverket för prövning, därför att utlandsmyndigheten varit tveksam, har verket under första halvåret i år beviljat 65 % och under tredje kvartalet 85 %. Totalt är del således endast några få procent av alla viseringsansökningar från sovjetiska medborgare som avslagits. Någon förändring av praxis har inte skett. Göran Åstrands påstående att invandrarverket inte längre ger besöksvise-ring för sovjetiska medborgare är alltså inte riktigt.

GÖRAN ÅSTRAND (m):

Herr talman! Jag lackar invandrarministern för det svaret. Del låter bra men jag måste tyvärr fördjupa mig litet i frågan.

Först och främst anser jag att om inan avslår 35 % av ansökningarna är det inte fråga om några få procent. Del här handlar myckel om vilka signaler som vi i Västeuropa ger till dem i.Sovjet och de baltiska staterna som vill besöka Sverige.

Jag vill komma med tre påståenden. För del första sägs del alt invandrarverket fr.o.m, hösten 1988 har infört en helt ny blankett för dem som ansöker om besöksvisering från Sovjet, Den blankellen är mycket omfattande och skall fyllas i mycket noggrant av de svenskar som väntar pä besök. Sedan skall blanketten skickas tillbaka till konsulatet i Sovjet där prövningen skall göras. Det är en helt ny administrativ ordning som många har uppfattat som en helt ny praxis som fördröjt och försvårat en besöksvisering.

För det andra sägs det att nian fr,o,in, hösten 1989 personligen måste komma till konsulatet för att ha någon möjlighet att få en besöksvisering. Detta är alldeles uppenbart en nyhet jämfört med det tidigare förfarandet. Del sägs också att detta har försämrat och försvårat möjligheterna till besöksvisering. Man säger slutligen - det är väl fråga om orsak och verkan här-att som en följd av dessa bägge administrativa frågor har handläggningstiden förlängts alldeles oerhört.

Delta har saminantaget upplevts som om svenska myndigheter sätter stopp för besöksvisering frän Sovjet,

Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Får jag göra ett förtydligande. Del är inte 35 % av alla ansökningar som har avslagits, utan det är 35 % av de 10 % som har överlämnats till invandrarverket. Jag sade i milt svar att 90 % har beviljats direkt av utlandsmyndigheterna. Det är en klar majoritet - under det tredje kvartalet i år upp till 85 % - av de tveksainma fallen som har överlämnats till invandrarverket som har beviljats. Saniniantaget har bara några få eller någon procent av ansökningarna avslagits.

Det år riktigt att antalet viseringsansökningar har ökat dramatiskt bara

sedan förra året. Under 1988 ingavs totalt 6 000 ansökningar till ambassaden Prot, 1989/90:20
i Moskva och 2 50(1 till konsulatet i Leningrad, Från den 1 januari till den 19 7 november 1989
oktober i år har i Moskva tagits emot 10 494 ansökningar, och för Leningrad

beräknas antalet under hela 1989 uppgå till minst 15 001). Det år självklart Jvar pa frågor att detta betyder att det kommer att ta litet längre tid att behandla ansökningarna.

Tidigare, när del inte var så lått för sovjetiska medborgare att få utresetillstånd, kunde det gå mycket snabbt, vilket har betytt att många har trott att det varit en ren formsak att få visering. Så år det naturligtvis inte. utan ansökningarna skall självfallet prövas, om det skall vara någon mening med dem.

GÖRAN ÅSTRAND (m);

Herr talman! Jag tackar invandrarininistern iiven för den kommentaren. Det år helt uppenbart att det inte har satts stopp för dessa besök, och det iir bra - det var del jag ville få reda på med min fråga. Det är också uppenbart att rått många fastnar i den administrativa rutinen.

10 000 resp, 15 000 ansökningar innebår att det är 25 000, kanske 26 000-27 000, människor från Sovjet som i dag vill besöka Sverige, och då är den signal vi sänder oerhört viktig: År det en positiv signal, nämligen att vi un-derliillar besöksviseringen. eller är det en negaliv signal, nämligen all vi försvårar och försenar besöksviseringen?

Jag har uppfattat alt de nya åtgärderna, dvs. den nya blanketten och det personliga besöket, tillsainnians ined den ökade volymen ansökningar har lett till en situation som många trots allt kan uppleva som ett stopp. Jag tackar ändå för det svar jag har fått,

Överlägöninuen var härmed avslutad.

31 § Svar på fråga 1989/90:13 om handläggningen av ansökningar om personnummer

Statsrådet ODD ENGSTRÖM;

Herr talman! Ingrid Ronne-Björkqvist har frågat finansministern vilka åtgärder regeringen har för avsikt alt vidta för att ansökningar om personnuin-nier skall handläggas snabbare. Bakgrunden till frågan iir uppgifter i en tidningsartikel 0111 att det tar cirka tio veckor att få ett personnummer.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det ankommer på mig att svara på frågan.

Under sommaren förlängdes tiden för handliiggning av personnumnier-ärenden i vissa fall av adoption och invandring till cirka tio veckor. Tiden avser handläggningen hos lokala skattemyndigheten i Stockholm och riksskatteverket. Den osedvanligt långa handlåggningstiden berodde friinisi på en kraftigt ökad årendetiliströniiiing som i sin tur föranleddes av nya rutiner hos statens invandrarverk.

Efter olika insatser, bl,a, en andrad arbetsfördelning inom lokala skatte
myndigheten, har laget lorbiittrats, Handlåggningstiden iir nu mellan fem 59

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

och sex veckor. Inom kort kommer den all vara nere i mera normala fyra veckor, varav två vid lokala skattemyndigheten och två vid riksskatteverket. Båda myndigheterna räknar med att tiden kommer att förkortas ytterligare. Jag ser mot den här bakgrunden inte skäl att ta initiativ till några åtgärder för alt påskynda handläggningen,

INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp);

Herr talman! Jag vill tacka för detta svar. Del är positivt att handläggningsliderna här i Stockholm uppenbarligen har förkorlats.

Del är drygt en månad sedan jag ställde frågan, och då var förhållandena sådana att del tog fyra veckor att undersöka om ett barn hade något nummer och att ge del ett personnummer - ett enkelt rutinärende. Sedan log det sex veckor hos den lokala skattemyndigheten att lägga upp en personakt och skriva ut ett personbevis - ingen maslodonlutredning, utan ett enkelt rulin-iirende.

Det kan vara nog så krisartat när man får en ny familjemedlem, som man har väntat länge på, och som har infektioner och sömnrubbningar, när man dessutom får ekonomiska bekymmer på grund av att föräldrapenning och barnbidrag inte betalas ut och när man rekommenderas att skriva testamente därför att barnet inte har arvsrätt under tre månader, som det var fråga om i somras.

Jag är mycket intresserad av att fä vela hur det ligger till i landet i övrigt. När jag frågade Adoptionscentrum om det verkligen var dessa tider som gällde, då jag tyckte all del var märkligt att sådana här enkla ärenden skulle behöva ta sä läng lid, sade man all man hade fått in rapporter från hela landet om så langa väntetider och all de verkade öka.

Statsriidet ODD ENGSTRÖM:

Herr talman! Jo. jag har den största förståelse för de ölägenheter som detta dröjsmål har inneburit för föräldrar med adoptivbarn. Vad som inträffade var att nian fick en plötslig ökning i ärendetillslrömningen till följd av nya handliiggningsrutiner i invandrarverket. Det innebar särskilt stora påfrestningar i de delar av landet där många invandrare väljer alt stanna och där adoptionsärendena också kom att drabbas. Det är riktigt att i stort sett hela landet drabbades, men problemet var särskilt besvärligt i de områden där trycket var störst.

När jag nu har tillfälle till det. kan jag också meddela att den lokala skattemyndigheten, i första hand i Stockholm, avser att prioritera ärendena om tilldelning av personnummer under 1990, och målet är att handlåggningstiden inkl. riksskatteverkets hantering skall kunna minskas till två veckor. Om folkbokföringen sedan får en bra organisation kan man utgå från att handlåggningstiden fr,o,m. den 1 juli 1991 skall kunna förkortas ända ner till en vecka.

INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp); Prot. 1989/90:20

Herr talman! Det låter positivt för Stockholms del. Jag är fortfarande 7 november 1989

Svar på frågor

ganska intresserad av alt få veta hur det ser ut i landet i övrigt, och jagtiinker

följa upp det och kontrollera hur det ligger till.

Överläggningen var hiirmed avslutad.

32 § Svar på fråga 1989/90:142 om vissa statliga byggnadsprojekt i Örebro

Statsrådet ODD ENGSTRÖM;

Herr talman! Lars Ernestam har frågat mig om planeringslaget för följande statliga byggnadsprojekt i Örebro samt frågat vilka åtgärder jagtiinker vidta för att forcera projektering och igångsättning av byggnation. Det gäller

- byggnad för statistiska centralbyrån

- tillbyggnad av högskolan

- förvaltningsbyggnad för liinsstyrelsen

- tillbyggnad av polishuset

1 1987 ars budgetproposition redovisades ett förslag till överföring av tjänster vid statistiska centralbyrån från Stockholm till Örebro. Som förutsättning angavs alt en samlad lokalförsörjning borde eftersträvas. Byggnadsstyrelsen har under året redovisat ett förslag för en om- och tillbyggnad av SCB;s nuvarande lokaler i kvarteret Tullen i Örebro. Kostnaden har beräknats till 222 milj. kr. Regeringen avser att pröva projektet i dess helhet inom en snar framtid.

När det gäller tillbyggnaden för högskolan i Örebro pågår beredning av ärendet inom regeringskansliet.

Jag har även inhämtat information från byggnadsstyrelsen rörande planeringsläget för de bada andra projekten. Polisen och länsstyrelsen har väckt frågan om ändrad inriktning av lokalförsörjningen. Byggnadsstyrelsen har utarbetat ett förslag till lokallösning, vilket för närvarande bereds med polisen och länsstyrelsen. Något ställningstagande har ännu inte gjorts, och något underlag har följaktligen inte redovisats för regeringen.

LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! När jag lackar statsrådet för svaret vill jag ge litet infonna-tioii om Örebro län - som i och för sig kanske är känt för statsrådet.

Vi brukar säga att Örebro län är Sveriges hjärtpunkt. Tar inan befolk-ningsinedeltalel i väster, öster, norr och söder hamnar man i Örebro län. Tittar man pä en karta ser man att länet år mycket väl lokaliserat. Men del är inte så bra.

Om statsrådet, som år en med siffror mycket förfaren person, läserbefolk-ningsstatistik. skall han finna att Örebro län hör till de län som har den mest negativa befolkningsutvecklingen de senaste åren. Till det kommer att vi nu haren rad akuta hot. bl.a. i Karlskoga, där försvarsindustrin och annan industri skall dras ner. och i Lindesberg. Nu föreslås också att regementet i Öre-

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

bro skall försvinna, men jag hoppas att riksdagsbehandlingen skall ge som resultat att det får vara kvar.

Jag vill ta upp en del av det svar som jag har fått av statsrådet. Det år fyra objekt som år mycket viktiga för länet och för kommunen.

Når det gäller det sist refererade, förvaltningsbyggnad för länsstyrelsen och tillbyggnad av polishuset, så har man en ny idé. Man skall byta hus och på det sättet få en tillbyggnad.

Jag vill fråga: Denna idé. som i och för sig kan ge besparingar och sära rationell, kominer den att innebära förseningar av detta projekt?

Den andra fråga som jag vill ställa gäller högskolan. Man diskuterar alt nian i stiillet skulle kunna hyra. År det ett alternativ, som skulle kunna tidi-garelägga den utbyggnailen?

En tredje fråga gäller statistiska centralbyrån. Kommer nu - del slår inte riktigt klart i svaret - iinlligen det byggnadstillstånd för detta bygge som vi har väntat på i decennier i Örebro län?

Slaisiådet ODD ENGSTRÖM;

Herr talman! Av svaret framgår ju indirekt att de byggnadsärenden som berörs i frågan för niirvarande bereds enligt gängse regler och med normala tidsplaner. Det framgår också av svaret att regeringen inte har för avsikt att påskynda de enskilda ärendenas handliiggning. Vidare framgår det av svaret att de olika iirendena ligger olika långt framme i planeringsprocessen. Sålunda ligger lokalen för SCB framme för ett beslut inom den allra närmaste framtiden, medan andra ärenden befinner sig längre tillbaka i planeringsskedet. För mig är det ganska naturligt att i delta sammanhang avstå från att ge klarliiggande besked eller, om nian så vill. löften om når och i vilken form de enskilda iirendena kommer att avgöras. Det blir i mångt och myckel beroende på hur planeringarna i de enskilda styckena kan drivas i fortsiittningen. Jag vill inte föregripa myndigheternas och planeringsprocessens olika moment i övrigt i det sammanhanget.

Låt mig också nämna att problemet inte enbart beslår i att man behöver tillföra ytterligare lokaler till Örebro län. Problemet består också i att vi för närvarande lever med en starkt överhettad byggarbetsmarknad. Det gäller inte minst Örebro lan, dur nian för närvarande har en byggarbetslöshet som ligger så lågt som vid 1.8 % av den totala arbetsstyrkan, dvs. att för närvarande förfogar Örebro liin över 67 byggnadsarbetare, som för ögonblicket skulle kunna siittas in i byggarbete. Det är också något som regeringen måste beakta niir man svarar på frågor om enskilda byggnadsärenden.

LARS ERNESTAM (fp);

Herr talman! Jag vet att vi har en högkonjunktur just nu. Men det är väl ändå så, statsrådet, att överhettningen i Örebro län är ingenting jämförd med den överhettning som finns i andra delar av landet. Därför borde Örebro kunna få det här tillståndet.

Nu vill jag ta den hår minuten för att tala litet grand ytterligare om just SCB, Når de kom till Örebro, var man där som i alla andra kommuner särskilt tacksam. Man ville vara nära centralen. Därför rev man några K-skyd-dade skofabriker bara för att man skulle fa komina precis dit man ville. Man

fick bygga hiilflen. Men sedan har under decennier denna tomt stått avriven. Nu år allt klart. Det år bara del lilla beslutet som fattas som statsrådet skall ta. Det beslutet bör komma. Skulle det inte gå att få besked om del i dag?

Statsrådet ODD ENGSTRÖM;

Herr talman! Jag kan ge det klara och entydiga beskedel alt besked kommer inom mycket kort tid. Men jag avser inte att föregripa regeringens slutgiltiga ställningstagande genom att svara på frågan hår och nu.

Vad sedan gäller den allmänna strukturella utvecklingen av sysselsättningen i Örebro län vill jag påpeka alt den dagen då SCB;s lokalfrågor får en tillfredsstiillande lösning frigörs myckel stora lokalytor i Örebro liin. Man skall alltså inte förbise de möjligheter som finns att genom all utnyttja de friställda ytorna skapa ytterligare sysselsättning i Örebro, Men det är en annan fråga och en annan frågedebatt,

LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Del år riktigt alt det är en annan frågedeball. Det finns naturligtvis da också möjlighet för Örebro att ta emot annan statlig verksamhet, men det far vi diskutera vid det tillfiillel. Jagskall inte siiga mer om SCB,

Jag ställde ett par frågor. Om nian finner det lämpligt att intressenter på orten bygger och staten hyr, iir det en framkomlig våg, om nian vill komma fiam snabbare?

Den andra frågan giillde den här oniprojekteringen som man nu gör när det gäller polishuset och länsstyrelsens lokaler. Kommer den att innebära en försening i handläggningen, så att inan kominer ännu längre ned i kön genom att man har andråt sig när det giiller utformningen?

Statsrådet ODD ENGSTRÖM:

Herr talman! Med mitt siitt att svara vill jag naturligtvis alltid hålla öppet för varje form av rationell lösning på olika sorters byggnadsproblein. Det innebär dock icke att jag spontant ställer mig bakom de tankar som togs upp hår som en framkomlig våg. Men. naturligtvis, det som år rationellt och vettigt skal! alltid prövas på sina egna meriter når den dagen kommer.

LARS ERNESTAM (fp);

Herr talman! Jag skall inte fortsatta den hår debatten längre, men det år faktiskt så att ett annat statsråd har lovat detta. I och för sig är inte statsrådet Engström bunden av del. men i Örebro län hade nian hoppals att på del sattet få den har byggnaden vid högskolan.

I övrigt väntar vi nu på detta besked när det gäller SCB. Jag hoppas verkligen, även om jag inte får ett klan besked i dag. att det beslutet skall komma snart. Jag tycker ändå att det underförstått i svaret finns vissa positiva möjligheter att nian äntligen skall få sätta spaden i jorden.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot.-1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

33 § Svar på fråga 1989/90:149 om möjligheten för riksdagen att överlämna beslutsbefogenheter till mellanfolklig organisation i samband med anpassning till EG

Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Per Gahrton har frågat mig om arbete pågår med alt andra regeringsformen i syfte att möjliggöra överlåtande av svensk beslutanderätt till överstatliga organ inom eller med deltagande av EG.

Svaret är nej.

Syftet med de oförbindande diskussioner som har förts mellan EFTA-lån-derna och EG om ett närmare och fastare strukturerat samarbete har varit att parterna skall fa en uppfattning om vad en kommande förhandling skulle kunna omfatta. Ingendera sidan har gjort några åtaganden. Däremot har deltagarna markerat vilka konstitutionella och andra hinder som kan finnas på olika områden.

Det är ännu för tidigt att uttala sig om ifall kommande förhandlingar med EG skulle kunna leda fram till något behov av riksdagsbeslut om grundlagsändringar. Regeringens striivan är att förslag om grundlagsändringar skall ha bred politisk förankring. Det giiller även i detta ärende.

Då Per Gahrton. som framställt frågan, anmält att han var förhindrad att närvara vid saiiinianlrädet, medgav talmannen all Krister Skånberg i stället fick delta i överliiggningen,

KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Jag får på Per Gahrtons viignar tacka justitieministern för svaret.

1 morse slog jag upp DN och då ser jag att statsrådet Anita Gradin har blivit citerad under rubriken Priset för närmande till EG: Grundlagen måste ändras.

Enligt tidningen har Anita Gradin sagt: "Vi har en beredskap för all det krävs grundlagsförändringar".

DN tar upp två områden där det kunde vara aktuellt med sådana grundlagsförändringar. Det kan handla om att skriva in paragrafer om att svenska domstolar i vissa fall skall underkasta sig utslag i en icke svensk domstol, exempelvis en gemensam EG-EFTA-domstol, eller EG-domstolen i Luxemburg. Del kan enligt DN också handla om att regering och riksdag i Sverige i vissa fall lämnar över beslutsrätten till ett beslutsorgan i utlandet, exempelvis ett gemensamt råd för EG och EFTA,

Jag vill fråga jusiliteministern; Har vi en beredskap för sådana grundlagsförändringar som regeringskollegan talar om här? Beredskap för vad i sa fall? På vad sätt har vi en beredskap? Och vilka är vi? Hur ser lidsplanen ut?

Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Av mitt svar framgår i vilka former och med vilken inriktning diskussionerna förs mellan EFTA och EG, Per Gahrton sitter dessutom med i riksdagens EFTA-delegation och är därför särskilt väl informerad om vad som pågår.

Svar på frågor

När det gäller frågan om beredskap att handlägga konstitutionella frågor Prot, 1989/90:20 är det givetvis sä att vi har både resursmässig och mental beredskap för alt 7 november 1989 vidta de åtgiirder som kan behövas för grundlagsändringar lika väl som för annat lagstiftningsarbete,

KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Jag lackar åter för svaret. Vi kan konstatera alt båda ministrarna talar om att del finns en beredskap. Därför föreställer jag mig ändå all frågan kan bli aktuell. Del tror man också på Dagens Nyheter, Man hävdar att det hår finns nyckelfrågor, och en av dem är naturligtvis i vad mån EG kominer att acceptera att EFTA-länderna behåller sin nationella suveränitet i alla avseenden. De flesta bedömare tror inte det, säger DN. Det är väl känt att EG anser att EFTA-länderna måste ge ifrån sig suveränitet i proportion till de fördelar de får genom alt bli delaktiga i den inre marknaden.

Tidigare har statsrådet Gradin här i kammaren talat om alt det här är tekniska frågor. Jag vill fråga justitieministern om hon delar uppfattningen alt dessa grundlagsändringar ar av tekniskt slag. Annars år frågan; Vilket pris är den svenska regeringen beredd att betala och när skall riksdagen få information?

Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! I mitt svar på Per Gahrtons fråga har jag besvarat just den fråga som Per Gahrton har stiillt till mig,

KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! Frågan om justitieministern anser alt det här gäller tekniska spörsmål kvarstår tydligen obesvarad, liksom också frågan om vilket prisden svenska regeringen är beredd att betala. Med ledning av de svar som jag allt-eflersoin har fått uppfattar jag det dock så att man förbereder sig för grundlagsändring och alt det krävs en beredskap för delta.

Överläggningen var härmed avslutad.

34 § Svar på frågorna 1989/90:153, 168 och 173 om gatuvåldet m.m.

Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Stina Eliasson, Hugo Bergdahl och Göran Ericsson harställt frågor om kampen mot våldet i samhållet.

Arbetet inom regeringen är fördelat så att det är jag som skall svara på frågorna. Jag besvarar dem i ett sammanhang.

All människor känner trygghet till liv och lem är av grundläggande betydelse för ett gott samhälle. Det är därför naturligt och mänskligt att vi blir upprörda och känner avsky och vrede när vi får höra om den typ av brutala övergrepp som beskrivits i medierna den senaste tiden. Det ar en tragedi varje gång en enskild drabbas av våldet.

Ibland ger massmedierna, och för all del även enskilda riksdagsledamöter, 65

.S Riksdagens protokoll 1989190:20

Prot, 1989/90:20 intryck av att samhället skulle vara passivt mot bl,a, våld och ungdomskrinii-

7 november 1989 nalitet. Och att regeringen nu yrvaket frågar sig vad den skall göra.

Detta år fullständigt felaktigt, vilket för övrigt ledamöter av riksdagen

Svarpåfrågor . , -i j 7

' -' * torde vara val medvetna om.

Det flnns dock inte några snabba och enkla lösningar på hur vi skall komma till riitta med våldet i samhället. Vad som krävs är ett långsiktigt, tålmodigt och systematiskt arbete. Vilka alliniinna målsättningar och riktlinjer som bör vara vågledande i del arbetet redovisade regeringen i en särskild regeringsskrivelse år 1986 (skr, 1986/87:21).

Både före och efter 1986 har det också varit sjiilvklarl att arbetet med våldsbrotlsligheten är ett av de viktigaste inslagen i kriminalpolitiken. Alt detta också omsiitts i praktiska åtgärder framgår bl.a, av de redovisningar som årligen lämnas i budgetpropositionen.

Som exempel på åtgärder som har vidtagits de senaste åren kan jag nämna följande:

-Lagändringar 1987 med vidgade möjligheter för polisen att företa kropps-visitation för att söka efter knivar och andra farliga föremal,

-Lagändringar 1988 som innebär ökade möjligheter att häkta misstänkta vid risk för återfall i brott som riktar sig mot annans liv eller hälsa.

-Lagändring 1988 om gränsen mellan misshandel och grov misshandel som medför att fler giirningar faller under begreppet grov misshandel.

-Förbud 1988 mot innehav av gatustridsvapen på allinån plats och förbud mot innehav av knivar vid offentliga tillställningar och allmänna sammankomster,

-Lagändringar 1988 som ger ökade möjligheter till ett snabbt och effektivt ingripande mot unga lagöverträdare.

Det här ar bara några exempel på vad som gjorts. Listan skulle kunna göras mycket längre.

Åtgärder som riktar sig mot våldet finns självfallet också nu med i regeringens planer. Låt mig här nämna några exempel. Regeringen planerar alt inom kort presentera förslag till nya regler för psykiskt störda lagöverträdare enligt vilka skyddsaspekterna kommer att betonas väsentligt starkare än i nu gällande regler. Vi arbetar också med förslag till skärpningar av videovålds-lagstiftningen, skärpt vapenlagstiftning samt ett utökat knivförbud. Under våren 1989 tillsattes inom regeringskansliet en arbetsgrupp med företrädare för civil-, justitie- och socialdepartementen för att studera problemen med unga lagöverträdare. Vidare har det nyligen beslutats alt tillsättas en utredning om ungdomars villkor på 199(l-talel.

För regeringen år del också självklart att vi måste la till vara del breda
folkliga engagemanget moi våldet. För egen del ser jag detta engagemang
som en stor tillgång i den kamp som vi måste föra mot våldsbrottsligheten.
Tyngdpunkten i kampen mot våldet kommer alltid att vara enskilda männi
skors insatser. Vad statsinakterna och myndigheterna kan göra är främst alt
skapa förutsättningar för och aktivt stödja det arbetet. I dessa strävanden är
det nödvändigt att bygga på samverkan mellan organisationer, allmänna or
gan och föräldrar, lärare, arbetskamrater, grannar och andra enskilda,
66 1 det här sammanhanget kan jag nämna att ekonomiskt stöd har satsats på

olika aktiviteter för ungdomar. Som exempel på detta kan nämnas en kultur- Prot, 1989/90:20
budkavle med lokala teater- och kulturprojekt, verksamhet i Tensta och Rin- 7 november 1989
keby bland nyinflyttade invandrarungdomar, Graffltliskolan i Stockholm ]

och Non Fighting Generation som fått stöd för sin jourverksamhet. Även P J 8

denna lista kan göras mycket lång.

För att fånga upp ytterligare idéer och synpunkter har statsministern till denna vecka bjudit in personer med erfarenheter från det praktiska arbetet mot vald. Även jag konnner att delta i delta möte. Jag kan försäkra att regeringen, utöver de åtgiirder vi redan nu arbetar ined. år beredd all la till sig alla nya goda uppslag som kan komma fram både vid detta möte och i debatten i övrigt,

STINA ELIASSON (c);

Herr talman! Tack för svaret på frågan. Del iir väl inte så att justitieininis-tern känner sig irriterad över att vi ställer våra frågor? Av svaret kan jag nästan få den känslan. Det påpekas där att också riksdagsledamöter ibland ger intryck av att regeringen yrvaket frågar sig vad den skall göra. Det ärinle så. Det är inte konstigt att vi ställer våra frågor.

Människor år förtvivlade över vad som hiinder, och del är också jag. Det hår ar en fråga som iir så viktig att t.o.m, ledaren för den socialdemokratiska riksdagsgruppen bett att inan skall få en särskild dag för att debattera detta.

Del har lämnats en utmiirkt redovisning av de förslag som framlagts och de åtgårder som har vidtagits. Låt mig ändå påminna om att vi från centern har framfört en hel mängd förslag som regeringen i varje fall hittills inte har brytt sig om. Hår är en del av våra förslag;

Regeringen bör snarast ta initiativ till en omfattande folkkanipanj emot våldet, en kampanj tillsammans med alla politiska partier, ideella organisationer och myndigheter, alltså en bred. folkligt förankrad kampanj mot våldet.

Vi kriiver också en konfrontation på offrets villkor, även med gotlgörelse.

Vi kriiver alt del införs knivförbud pä allmän plats. Det visar sig att knivar ofta förekommer och används i gatuvåldet. I de nordiska grannländerna finns redan sådant förbud. T,o,m, från Köpmannaförbundet har nu samma krav rests.

Inför jourdomslolar för snabbare domslut! Särskilt gäller del beträffande unga lagöverträdare.

Vi har liinge drivit tanken på samhiillstjiinst. Vi år glada för den proposition om detta som skall komma och stöder den.

Polisutbildningen måste utvidgas. Det behövs tydliga signaler om att alkohol- och naikotikabruk inte kan accepteras,

HUGO BERGDAHL (fp):

Herr talman! Jag vill först tacka justitieministern för svaret. Också jag noterar av svaret alt justitieministern tycks vara irriterad över all vi som riksdagsledamöter ställer frågor på det här området. Det skulle vara olyckligt om det verkligen skulle vara på det viset.

Oavsett 0111 våldet ökar eller bara blivit synligare är det politikers skyldig
het att ta niiinniskors oro på fullaste allvar. Jag vill göra det viktiga konstate- 67

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

randel. Inte minst från regeringens sida måste man ta denna oro på fullaste allvar. Jag känner mig inte till hundra procent övertygad om alt de människor ute på fältet som känner oro över utvecklingen tycker att regeringen under de gångna åren har varit handfast när det galler att angripa problemet. Jag tror alt det hos inånga medborgare finns en tveksamhet i fråga om regeringens lindriga sätt att agera i vissa frågor, i vissa fall.

Enligt min mening borde man i mindre utsträckning hålla fagra tal, och mer redovisa konkreta åtgärder för att råda bot på de problem som utan tvivel finns i vårt samhälle när det gäller utvecklingen i fråga om brottsligheten.

Jag håller i alla fall på ett område med justitieministern, nämligen att det inte finns några enkla lösningar på dessa problem. De som tvärsäkert konstaterar att det finns recept för hur gatuvåldet skall bekämpas och att dessa recept är de enda riktiga har enligt min uppfattning i de flesta fall inte rätt,

1 fråga om ungdomsbrottsligheten vill jag göra det konstaterandet all den viktigaste åtgärden i kampen mot ungdoniskriniinalitet är den som föräldrarna ensamma kan stå för. Jag noterade att justilieniinistern inte berörde denna fråga, och jag skall därför be att fä återkomma till detta i mitt nästa inlägg.

GÖRAN ERICSSON (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga. Jag har alltsedan 1982 med jämna mellan ruin ställt frågan om utvecklingen av denna typ av brottslighet till olika justitieministrar.

Jag har också konstaterat att regeringen 1982 när den tillträdde satte i gång att nedrusta rättsstatens första frontlinje, nämligen polisen. Jag sade vid ett tillfälle, herr talman, att del är ett oerhört ansvar som socialdemokraterna tar på sig när de för en politik som faktiskt leder till att den viktigaste frontlinjen för upprätthållandet av ordningen på gator och torg nedrustas. Nu står vi där.

Tre år i rad har justitieutskoltet haft att behandla en moderat motion med en begäran om en långsiktig polispolitik. Jag har nu i ett pressmeddelande sett att civilministern avser att framlägga en proposition i iimnet. Detta vittnar om ryckighet, dålig förutsägbarhet, och om ringa förståelse för de svåra och långsiktiga frågor som det hår är fråga om.

Herr talman! Jag konstaterar alt alldeles oaktat att regeringen nu anställer fler poliser så försvinner 1 000 årstjänster inom polisen genom arbetstidsförkortningar. Det kominer alt försvinna ytterligare 400 polistjänster innan det så alt säga vänder. Var står vi då?

Jag är tacksam för den lista över åtgärder som jag har fått av statsrådet. Jag tror att dessa åtgärder är bra. Sjösiill dem, gör någonting av dem! Men det år inte endast långsiktighet som behövs i detta läge; del är också omedelbarhet. Gör någonting nu!

Jag skulle gärna se all statsrådet parallellt med att man kallar in ungdomsorganisationer och andra för överläggningar också inbjuder de politiska partierna i denna riksdag att tillsammans med regeringen förutsättningslöst diskutera vad som skall göras på kort sikt.

Justitieminister LAILA FREIVALDS; Prot. 1989/90:20

Svar på frågor

Herr talman! Jag beklagar att jag inte lyckades dölja min irritation. Jag år 7 noveinber 1989 dock inte irriterad över de frågor jag har fått i detta angelägna ämne. men något irriterad över att det här antyds alt det finns enkla lösningar som regeringen inte vill sälta in.

Till Stina Eliasson vill jag säga att flera av de krav som centern har framfört under åren också har tillmötesgåtts. Flera av de punkter Stina Eliasson räknar upp är redan föremål för åtgiirder.

Hugo Bergdahl; Ja. jag håller fullkomligt med om att nian måste ta niiinniskors oro på allvar. Det ar också detta som är anledningen till att regeringen avsätter så mycket energi och resurser just till kampen mot våldet.

Göran Ericsson tar upp frågan om poliserna. Jag vill diir erinra om att skii-let till alt den socialdemokratiska regeringen var tvungen att dra ned på väsentliga delar av den offentliga sektorn 1982 värdet gigantiska budgetunderskott vi tog över. Numera har vi fått balans i ekonomin och kan återigen satsa på vitala delar av samhällets service.

STINA ELIASSON (c);

Herr talman! Om min fråga verkar irriterande på justitieministern vill jag påpeka att jag faktiskt för fram vad folk har talat om. den oro och ängslan som folk känner.

Jag skulle också vilja gå in på ett annat område, ett område som hör ihop med gatuvåldet och våldet över huvud taget, nämligen frågan om brottsoffren. Brottsoffren får ofta inte den uppbackiiing och del stöd de behöver. På flera håll har polisen tagit mycket fliia initiativ till att bilda brottsofferföreningar. Dessa behöver statligt stöd. År justitieministern beredd att se över dessa frågor, eller helt enkelt här säga att det är klart att dessa föreningar skall ha stöd eftersom de betyder så mycket?

Justitieministern efterfrågar nya och goda uppslag som kan komma fram av dagens debatt och av debatten i övrigt. Jag skall här be alt få tipsa justitieministern; Studera gärna det initiativ som Karin Söder tog när hon varsocial-minister, vilket resulterade i arbetsgruppen SAMO. I denna ingick samtliga statssekreterare, och man kom överens om att arbeta mot bruket av alkohol. Det var ett lyckat initiativ.

HUGO BERGDAHL (fp);

Herr talman! Jag vill än en gäng påpeka att enligt min uppfattning är den viktigaste åtgärden i kampen mot ungdoniskriminalitelen den som föräldrarna kan slå för. Jag upprepar; Det år föräldrarna som genom uppfostran och normbildning i hemmet skall kan lära barnen vilka värderingar som gäller i samhället. En sådan viktig regel är t.ex. att våld inte är ett acceptabelt medel för att lösa konflikter. Delta måste man tala om för våra unga medborgare. Det är viktigt all förklara för föräldrarna alt del är en politisk uppfattning, det är justitieministerns uppfattning, att inte bara samhället och framför allt skolan skall slå för denna information, utan all det yttersta ansvaret åvilar våra föräldrar.

En annan viktig uppgift när del gäller att minska brottsligheten är enligt

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

min mening att sätta in kraftfulla insatser mot alkohol- och narkotikamissbruk. Genom att bekämpa missbruket bekämpar vi också brottsligheten.

GÖRAN ERICSSON (m):

Herr talman! Del var en myckel intressant upplysning jag fick, nämligen att del var budgetunderskottet som låg till grund för den så att säga planerade neddragningen av antalet poliser. Ingen annan justitieminister har sagt det. men det är trevligt att höra.

Moderata samlingspartiet har i sina ekonomisk-politiska motioner föreslagit många besparingar. Men dessa har aldrig lett oss fram till den linjen all vi måste börja dra ner på folks säkerhet, 1 denna fråga tror jag faktiskt att socialdeinokralerna får länka om, eftersom det år de allra svagaste som inte har råd att ta taxi utan måste åka tunnelbana, måste passera offentliga miljöer.

År 1986 sade man från BRÅ att vart fjärde galuvåldsbroll i Sverige begås på en en kvadratkilometer stor yta i Stockholms City, Herr talman! Den ytan är övervakningsbar om man har poliser. Har man inte poliser kan den inte övervakas, och då säger man således: Vart fjärde galuvåldsbroll får begås, eftersom vi måste se till budgetunderskottet.

Juslilieniinister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Till Hugo Bergdahl vill jag bara säga att jag inte har några inviindningar mot det Hugo Bergdahl säger. Jag kan i allt väsentligt hålla med om de påpekanden och ställningstaganden han gör.

Vad gäller det som Göran Ericsson säger vill jag påpeka att vi inte längre har något budgetunderskott. Det är den socialdemokratiska politiken som har sett till alt vi inte har något sådant. Vi har möjlighet att salsa på olika former av både skydd och värn av medborgarna, exempelvis tillsyn av gator och torg. Det är den politik vi kommer att fullfölja,

1 övrigt vill jag till samtliga frågeställare säga att jag ser fram emot den debatt som vi skall ha i nästa vecka; en debatt för alla politiker om våld och vad man kan göra mot det. Jag ser fram emot alla de konkreta, bra förslag som vi kommer all få från de tre borgerliga partierna,

STINA ELIASSON (c);

Herr talman! Innebär det justitieministern sade om budgeten att broltsof-ferjouren och broilsofferföreningarna kan se fram emot all få statsbidrag till sin viktiga verksamhet?

Jag vill också understryka hur viktigt del är med vuxenansvaret och hur viktig skolans roll är. Vuxenansvaret måste stärkas och uppmuntras. Vuxna måste bry sig om. Barn behöver vuxna som sätter griinser.

När del gäller den långsikliga politiken måste del bl,a, understrykas att vi behöver en helt annan familjepolitik och all den sociala miljön i bostadsområdena blir sådan att man där kan känna trygghet.

Jag skulle till justitieministern vilja överlämna ett litet dokument från polisen i Halmstad, som haft en mycket fin sanirådsgrupp. Samverkan mot brott; "Vuxna bryr sig om. Barn behöver vuxna som sätter griinser. Vad gör dina barn i kväll?"

HUGO BERGDAHL (fp);

Herr talman! Jag finner i alla fall något gott korn i vad justitieministern säger när hon håller med mig om alt del år viktigt att betona föråldrarnas roll när det gäller all informera och tala ined sina barn.

Jag hoppas att justitieministern också håller med mig niir jag säger att även om det inte bara är polisens resurser som behöver ökas, så har vi en stor polisbrist i vart samhälle. Förra året föreslog vi att ytteriigare 200 aspiranler skulle las in på polisskolan för utbildning. Regeringen sade nej till delta förslag. Kan justitieministern när hon nu konstaterar alt budgetunderskottet är bortarbetat ge ett klart och entydigt besked om att man kraftigt kommer att öka intagningen av aspiranler till polisskolan och inte, som man gjorde förra året, kommer att säga nej med hänvisning till del samhällsekonomiska läget?

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

GÖRAN ERICSSON (m);

Herr talman! Det fantastiska är att en socialdemokratisk regering ställer folks säkerhet mot budgetunderskottet. Det är väl den kanske värdefullaste upplysningen i den hår debatten. Detta leder till att en underbemannad kriminaljour i Stockholm önskar alt jag skall infinna mig om en halvtimme för all man över huvud tagel skall kunna följa rättegångsbalkens regler om förhör av intagna.

Så nog finns det anledning att göraAagonting tämligen omgående.

Överläggningen var härmed avslutad.

35 § Svar på fråga 1989/90:156 om tillhandahållandet av personliga tillhörigheter vid frigivning från fängelse

Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Wiggo Komsledt påstår i sin fråga alt en person, när han friges från ett fängelsestraff, skulle få tillbaka egendom som använts vid det brott som han dömts för. Det exempel Wiggo Komstedt ger är att någon som dömts för grov misshandel får tillbaka den kniv som använts vid brottet. Wiggo Komstedt frågar om jag anser att lagstiftningen är tillfredsställande eller om jag avser all vidta några åtgärder.

Föremål som har använts vid ett brott, t,ex, en kniv eller en kofot, skall som huvudregel förverkas och inte lämnas tillbaka till brottslingen, I en sådan situation som den VViggo Komsledt nämner skulle del förvåna mig mycket om domstolen inte förverkade brottsverktyget.

Även när ett visst föremål påträffas hos någon ulan alt del har använts vid brott ger lagen möjligheter till förverkande. Del räcker med att del flnns en risk för brottslig användning. Denna reglering tar sikte dels på typiska brottsverktyg, dels på just knivar och andra sådana farliga föremål.

Knivar eller liknande föremål kan för övrigt förverkas också enligt lagen (1988:254) om förbud mot att i vissa fall inneha knivar och andra farliga föremål. Förutsättningen är alt någon vid en allmän sammankomst elleroffenllig tillställning har innehaft t.ex, en kniv i strid mot lagens förbud.

Svaret på frågan är att den nuvarande lagstiftningen på området enligt min

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

mening iir tillräcklig för den typ av situationer som frågan avser och att det inte krävs några ytterligare möjligheter att förverka föremål av detta slag.

När det gäller innehav av knivar och andra föremål som kan användas som vapen finns det dock anledning alt överväga om inte reglerna bör skärpas vtterligare. Jag vill hiinvisa till vapenutredningens förslag om en utvidgning av knivförbudet, som nu remissbehandlas. Indirekt innebåren sådan utvidgning av det s.k. knivförbudet ökade möjligheter att förverka fiirliga föremål.

WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag tackar justilieniinistern för svaret.

Varje dag ser vi hur våldet i saiiihällei ökar. Våldet utövas av allt yngre personer och med allt grövre redskap. Ingen har naturligtvis någon annan mening iin att allt borde göras för att hejda denna utveckling. Nu har t.o.m. regeringen vaknat till liv, och inan skall ha ett kaffesamkväm i nästa vecka. Jag hoppas att det blir en viilsignad tillstiillning. Men jag saknar konkreta åtgärder, och det har jag saknat hos socialdemokratiska juslitieniinislrar sedan 1971, då jag kom till riksdagen.

Svaret på min fråga iir att justitieministern är till freds ined nuvarande lagstiftning. Då frågar jag: Har alla anstalts- och fängelsechefer fel när de påslår att de iir tvungna att liimna tillbaka slaktarknivar, kofölter, dyrkar och andra redskap som anviints vid olika brott? Dessa redskap räknas nämligen som personliga lillhörigheter. Eller gör dessa anstaltschefer fel, något som jag betvivlar? I så fall borde justitieministern snarast tala med dem och se till att de följer den lagstiftning som enligt justitieministern gäller och inte skickar ut nyutskrivna med full stridsutrustning. Man slår ut en beslagtagen halvflaska briinnvin men liimnar uppenbarligen tillbaka slaktarknivar.

Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Jag iir övertygad om alt personalen på landets fängelser följer giillande lagstiftning. Jag har svarat på exakt de frågor som Wiggo Komstedt stiillt, niimligen om en person som grips och döms till fiingelse för grov misshandel får tillbaka den slaktarkniv han använt vid misshandeln. Han ställer samma fråga om inbrottstjuvar; Får de tillbaka kofölter och dyrkar som de vid gripandet hade på sig? Mitt svar på dessa frågor var alt del får de /inte.

WIGGO KOMSTEDT (m);

Herr talman! Det finns anstaltschefer som alldeles bestämt hävdar att de har skyldighet att lämna tillbaka de slaktarknivar, kofölter och annat som omhändertagits vid gripandet och som domstolen uppenbarligen inte tagit i beslag. Då kan det kanske sägas att det år domstolarna som gjort fel, men jag tycker att justitieministern i debatten om brottsutvecklingen, där hon varje vecka tvingas svara på frågor, borde kunna vara generös och såga; Är det så att denna lagstiftning möjligen är så flummig att sådant här förekommer, skall jag se till att del riiltas till. Del hade varit en konkret åtgärd, som säkerligen hade hyllats av hela svenska folket. Därför tycker jag alt del är konstigt

all jag inte kan få ett konkret svar. Jag är inte van alt få sådana av socialde- Prot. 1989/90:20
mokraiiska justitieministrar. 7 november 1989

Överläggningen var härmed avslutad. P J 8

36 § Svar på fråga 1989/90:151 om produktsäkerhetsnormer vid anpassning till EG

Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM;

Herr talman! Per Gahrton har frågat mig för det första om det vore negativt för produktsäkerheten om Sverige tvingas underordna sig gällande EG-regler i en rad avseenden och för del andra om jag anser att Sverige skall bibehålla sina produkisäkerhelsnormer och sin rätt att fastställa sådana.

Jag vill erinra om att utrikesutskottet i samband med riksdagens behandling av frågan om Sverige och den västeuropeiska integrationen uttalade att liberaliseringen av handeln inte får ske till priset av all väsentliga svenska produktsäkerhetskrav uppges (1988/89:UU19). Utskottet menade att detta är en självklar förutsättning för Sveriges kommande förhandlingar med EG.

Regeringen har i linje med detta som ett viktigt förbehåll i de diskussioner som nu pågår fört fram all de säkerhetskrav och nivåer som har uppnåtts på olika områden inte skall behöva sänkas.

Vi har ett bra konsumentskydd i Sverige, och del skall vi värna, men del är inte alltid så all vi har de bästa reglerna. 1 vissa fall råder en strängare ordning inom EG. Det kan också handla om all vi har samma mål som EG men all vi arbetar med olika medel.

Del går ännu inte att dra några generella slutsatser om hur en harmonisering av reglerna kommer all påverka den svenska produktsäkerheten. Givetvis kan den föranleda lagändringar. Det är riksdagens sak all la ställning till sådana.

Det är inte bara de gällande EG-direktiven som är intressanta i detta sammanhang utan också de planerade. Vi eftersträvar tidig information och erfarenhetsutbyte om nya EG-regler. Pä konsumentområdel har kontakter etablerats med EG-kommissionen och olika EFTA-expertgrupper. Vi kan också från svensk sida påverka produklsäkerhetsregler, eftersom vi som fullvärdiga medlemmar redan deltar i de europeiska slandardiseringsorganisa-lionernas arbete.

Då Per Gahrton, som framställt frågan, anmält all han var förhindrad alt närvara vid sammanträdel, medgav talmannen att Krister Skånberg i stället fick delta i överläggningen.

KRISTER SKÅNBERG (mp);

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret, på Per Gahrtons vägnar
Det kan ju förefalla tryggt alt höra all regeringen har fört fram det förbe
hållet, att de säkerhetskrav och nivåer som har uppnåtts på olika områden
inte skall behöva sänkas. Del kan också kännas tryggt att veta att vi från
svensk sida kan påverka produktsäkerhetsregler eftersom vi som fullvärdiga 73

6 Riksdagens protokoll 1989/90:20

Prot. 1989/90:20 niedlemniar redaii deltar i de europeiska standardiseringsorganisalionernas

7 november 1989 arbete. Vi kan så att såga bli ett testfiill på vad som kan hiinda.

Men jag skulle åndå vilja återkoniina till frågan. Hår har vi ett brev från

' ■' '* generaldirektören i statens energiverk Hans Rode till departementsrådet

Sven Sjögren, diir Rode bl.a. tar upp avvikelser mellan svensk och internationell standard. Han talar om sådana saker som tilläggskrav, utfärdade av planverket, för att förhindra barnolycksfall och avseende frys- och kylskåp, elviirmepaneler. elspisar, iviitt- och diskmaskiner. Han nämner lucka till centrifug. som inte skall kunna öppnas medan truinman roterar. Han tar upp spis för inbyggnad-det handlar då om yttemperaturer. Han tar upp särskilda krav på stickpropp till bruksföremål med iniirkströni över 10 ampere. Han niininer krav pa begriinsad teniperaliirstegring på berörbara ytor. och han tar upp en fråga om mikrovågsugnar. Vidare säger han i sitt brev; "Enligt del kommande förslaget till EFTA-överenskoniinelse skulle en konimitté med representanter för de olika EFTA-länderna genom majoritetsbeslut la ställning till om en avvikelse skall tillåtas."

Det skulle betyda att ett svenskt siikerhetskrav skulle kunna bli nedrustat.

"Den principiella frågan iir därför", siiger Rode. "om vi kan acceptera ett överstatligt organ av detta slag."

Han anser att frågan iir besviirlig. eftersom de avvikelser han nämner år sådana att han för dagen inte tycker att vi kan sliippa på siikerhetskraven.

Jag vill fråga; Gäller de förbehåll som statsrådet nämnde även hår?

Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM;

Herr talman! Jag tror jag skall ta mig litet tid alt besvara den där frågan. Jag tror det är viktigt att reda ut att de exempel som nämns i skrivelsen handlar om Europastandarder. Det handlar alltså inte om några speciella EG-regler utan om standarder framtagna inom standardiseringsorganet CEN. där Sverige är fullvärdig medlem. De produkter som nämns här år sådana som är sämre än vad vi har i Norden.

För flera länder i Europa är den standardisering som uppnåtts där ett väldigt steg framåt - det skall nian också komma ihåg.

I det nationella arbete som har föregått det europeiska arbetet har konsu-inentföreträdare deltagit, och inför oniröstningen har koiisunientverkets representant reserverat sig. Men för det tycker t.ex. inte konsumentverket att man skall anse slaget förlorat, utan intresset för säkerhet i Europa är mycket stort.

För alt visa vad det rör sig om kan jag näiiina alt för centrifuger till tvättmaskiner säger Europastandard att de skall stanna senast 5 sekunder sedan luckan har öppnats, medan vi i Sverige anser att det måste stanna snabbare. Niir det gäller yttemperatur på spisar säger Europastandard 240 grader; motsvarande regel hos oss är 200 grader. Del gäller också element, t.ex. i väntrum; Europastandard säger 90 grader och våra regler säger 60 grader.

Men alllid när vi diskuterar produktsäkerhet glömmer miljöpartiet och

Per Gahrton - som jag ju har pratat med om det här flera gånger - all del

också flnns områden där EG har eller får strängare produklsäkerhetsregler

än vi. Jag kan nämna arbelarskyddsområdet, flytvästar osv, - där vi faktiskt

74 också kan vinna på detta.

KRISTER SKÅNBERG (mp); Prot, 1989/90:20

Herr talman, fru statsråd! Det är självfallet förträffligt all vi kan fä höjda 7 november 1989
säkerhetsnormer här i Sverige genom all vi följer andra länders krav och på ~ [

sä sätt tidigare kommer fram till strängare normer än vi kanske skulle ha / 7 S gjort annars. Men del hindrar inte alt det tydligen också finns en del områden där vi har högre krav. Jag förmodar alt det finns en anledning till att generaldirektör Rode skriver det här brevet till departementsrådet Sven Sjögren, Han är ju faktiskt bekymrad!

Detta tas också upp i tidningen Ny teknik. Enligt tidningen säger Rode;

Skulle man i en sådan prövning få en majoritet mot sig riskerar vi alt få centrifuger där trumman inte slutar rotera när luckan öppnas.

Tidningen frågar; "Vad skall Sverige göra då?"

"Ja, vi måste välja väg", säger Rode. "Antingen säger vi all vi inte ger avkall på vår säkerhetsnivå eller också all vi ger avkall därför alt handelshindren ar så viktiga,"

"Och accepterar fler olyckor?" frågar tidningen,

"Ja, det kan bli resultatet. Jag rekommenderar inte att vi sänker säkerhetsnivån,"

Herr talman! Jag är fortfarande litet oklar över var statsrådet och regeringen står i den här frågan. Jag tycker inte jag får svar.

Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM;

Herr talman! Del är självklart att vi skall fortsätta all hävda våra höga krav pä produktsäkerhet, genom alla de kanaler och saniarbelsorgan som vi finns med i och i alla de samtal som förs.

Samtidigt anser jag det självklart att det handlar om all ge och la, 1 alla förhandlingar handlar det om att ge och ta. Vi skall dessutom göra allt vad vi kan för att faktiskt påverka och se till att vi höjer produktsäkerheten i övriga europeiska länder. Vad vi har märkt hittills är att det finns ett mycket stort intresse för det.

Ingen kan emellertid säga att det inte finns några regler som vi inte någonsin skall ändra på. om vi menar allvar med att harmonisera oss och försöka samarbeta med andra länder.

Jag vill återigen påpeka alt vi dessutom kan ha stora fördelar att vinna på en sådan harmonisering,

KRISTER SKÅNBERG (mp);

Herr talman! Frågan var, om del förbehåll som regeringen hargjort, all de säkerhetskrav och nivåer som har uppnåtts på olika nivåer inte skall behöva sänkas, gäller eller inte. Jag uppfattar statsrådets svar som; "Ja, del beror på". År del rätt uppfattat?

Del förefaller pä statsrådets svar som om del kan bli aktuellt att sänka säkerhetskrav och nivåer som har uppnåtts, trots detta förbehåll.

Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM:

Herr talman! Jag vill bara upprepa alt vi självfallet skall sä långt som del
över huvud laget är möjligt hävda våra höga krav på produktsäkerhet. Ännu
så länge har vi lyckats nå stora framgångar. På konsumentområdel betraktar 75

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Svar på frågor

vi inte EG-harinoniseringen som något stort problem. Del har vi också rapporterat vid ett flertal tillfällen.

Fortfarande iir del hiir hotbilder, som miljöpartiet gång på gång målar upp. Jag vill för riittvisans skull tala. om alt det också finns bilder av vinster som iiven vi kan göra.

KRISTER SKÅNBERG (mp);

Herr talman! Jag har uppfattat de vinsterna, och jag är glad för alt vi kan göra dem.

Jag vill påpeka att det är generaldirektören Hans Rode som har skrivit det hiir brevet till miljö- och energidepartementet, inte vi. Del är inte vi som niålar upp någon hotbild, utan det är han som uttrycker oro i sitt brev. 1 intervjun säger han alt vi kan tvingas välja mellan alt tubba på säkerheten och att tubba på s.k, handelshinder. Jag tycker inte det är något roligt val.

Statsrådet .MARGOT WALLSTRÖ.M;

Herr talman! Det år frågor som i så fall kommer alt bli viktiga i en eventuell förhandling. Då får vi handskas med dem så som man gör i förhandlingar,

KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! En sista fråga: Kommer riksdagen att fa någon möjlighet alt på något sätt delta i bedömningarna av vad som är tillräckligt farligt eller inte, eller är delta en bedömning som regeringen till slut själv kommer att göra?

Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM:

Herr talman! Anita Gradin och även stalsniinistern har flera gånger redovisat här i kammaren att arbetet regelbundet rapporteras till riksdagen. Så kommer vi att göra även i fortsättningen med EG-arbetet,

KRISTER SKÅNBERG (mp);

Herr talman! Jag hoppas alt det då sker innan Sverige har låst sig, så att vi folkvalda får en chans att vara med och bedöma vilket pris vi skall betala.

Överläggningen var härmed avslutad.

37 äj Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades Redogörelse 1989/90:1 till konstitutionsutskottet

Motionerna

1989/90;Ju9 och JulO till justitieutskottet

1989/90;T7-TI6 till trafikutskottet

38 S Förnyad bordläggning Prot, 1989/90:20

7 november 1989 Föredrogs men bordlades åter Finansutskottets betänkanden 1989/90; FiU l-FiU5 Justitieutskottets betänkanden 1989/90:JuU3, JuU6 och JuU7 Socialförsäkringsutskotlels betänkande 1989/90;SfU4 Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1989/9();AU7

39 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades Proposition 1989/90:44 Statlig medverkan vid finansiering av export m,ni.

Motionerna

med anledning av prop, 1989/90:10 om godkiinnande av tilläggsprotokoll till

Sveriges frihandelsavtal med den Europeiska ekonomiska gemenskapen

med anledning av prop, 1989/90:19 om förslag till ändringar i arbetsniiljöla-

40 § Meddelande om interpellationer

Meddelades att följande interpellationer framställts

den 6 november

1989/90:46 av Hans Göran Franck (s) till statsministern om kriminalpolitiken:

Det pågår i Sverige liksom i många andra länder en intensiv kriminalpolitisk debatt och opinionsbildning. Det finns de som menar att en effektiv brottsbekämpning är en lika viktig fråga som att reformera skattesystemet. Jag uppfattar detta som ett uttryck för hur högt man prioriterar aktiva insatser för all beivra och förebygga brott.

Dessa frågor hänger emellertid nära samman. En reformering av skattesystemet är av central betydelse för en effektivare brollsbekänipning,

Sverige satsar i förhållande till åtskilliga andra länder, t.ex. USA, Storbri
tannien, Kanada, Australien och Holland, förhållandevis små resurser på
det brottsförebyggande arbetet. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har gång
på gång påtalat detta bl,a, i årets anslagsframställning, 77

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

1 regeringsförklaringen, som statsministern nyligen presenterade, angavs att kampen mot vålds- och narkotikabrott skall prioriteras i brottsbekämpningen. Däremot sägs ingenting om den ekonomiska och organiserade brottsligheten, som också sedan avsevärd lid tillbaka uttryckligen varit ett prioriterat område inom polisen och rättsväsendet i övrigt.

Det har kunnat konstateras alt kampen mot ekobrottsligheten sackat efter i förhållande till annan prioriterad brottsbekämpning, I budgetpropositionen 1988/89 anges alt polisväsendets planeringssystem visar att myndigheterna de tre senaste åren väsentligt har ökat sina resurser på bekämpning av narkotikabrott och våldsbrottslighet under det att insatserna för att bekämpa ekonomisk brottslighet i huvudsak varit oförändrade. Den försikliga satsningen pä ekobrott måste betraktas som mycket otillfredsställande. Polisen använder en myckel liten del - omkring 1 % - av de polisiära resurserna till bekämpande av ekobrottslighet, samtidigt som den sannolikt har ökat avsevärt under de senaste åren.

Inom polisen och åklagarväsendet är resurserna helt otillräckliga för att effektivt bekämpa den organiserade och ekonomiska brottsligheten. Utredningar försenas, kan inte fullföljas eller ens påbörjas. Misstänkta brott preskriberas i avsevärd omfattning. Många polis- och åklagarijänsler är obesatta. Den längre ekobrottsulbildningen för åklagare lades ned förra året. Det brister i kompetens och utbildning.

Åtgärder bör vidtas för all ekodomstolarna används i större utsträckning. Det sker nu i myckel fä fall.

Enligt rättsstatistiken ligger misshandelsnivån på en historiskt sett låg nivå även om misshandel har ökat väsentligt sedan mitten av 1960-lalel. Utvecklingen sedan 1978 har emellertid varit tämligen stabil enligt SCB;s offerundersökningar.

De grova våldsbrotten, mord och dråp, misshandel med dödlig utgång samt övriga fall av grov misshandel, är trots de mycket allvarliga och tragiska fall, som rapporterats under senare lid, relativt ovanliga. Tillsammans motsvarar de grova våldsbrotten 0,3 % av samtliga polisanmälda brott.

Viljan att anmäla misshandel kan antas ha ökat. Framför allt gäller detta våld inom familjen, där både barn- och kvinnomisshandel blivit mer uppmärksammat. Grov misshandel av män utomhus och där gärningsmannen är bekant har också ökat.

Vad gäller utvecklingen av gatuvåldet förefaller detta nu stiga, särskilt i Stockholm, Ökningen hänför sig framför allt på män under veckosluten och kan tolkas som reell. Detta våld har som eljest antagligen mest alt göra med alkohol (ej narkotika) och nöjeslivet.

Antalet anmälningar är emellertid förhållandevis litet, varför förändringar i anmälningsfrekvensen kan leda till en stor procentuell ökning. Våld som tidigare klassades som misshandel bedöms nu som grov misshandel efter den slraffskärpning som gjordes för en lid sedan.

Det är klarlagt alt misshandelsbroll i hög grad sammanhänger med alkoholförtäring', 70-80 % av gärningsmännen och 40-50 % av offren är alkohol-påverkade. Siffrorna i statistiken återspeglar i första hand polisinsatserna och inte brollsulvecklingen.

Regeringen bör genom bl,a, BRÅ ha en kontinuerlig bevakning av ett re-

presentativt antal polisanmiilningaroch domar om våld, så att man inte överraskas av vissa massmedias och politikers svepande generaliseringar från enskilda djupt upprörande våldsfiill till utvecklingen i allmiinhet.

Trots dramatiska skildringar i massmedia har -narkotikabrottsligheten emellertid minskat avsevärt sedan 1982. Delta giiller såväl registrerade som lagförda brott. Beträffande för narkotikabrott lagförda ungdomar i åldern 15-24 år iir minskningen avseviird sedan 1975. Det lunga narkotikabruket ligger enligt CAN;s årsrapport troligen på en något högre nivå ån vad det gjorde enligt kartläggningen 1979 (s, 34). Cannabis var och år del vanligaste narkotiska niissbrukannedlet i Sverige (ca 60% av fallen). Injektionsmiss-brukel domineras helt av amfetamin (30%), Opiatinissbruket iir sällsynt (5 %), Ännu mer begriinsat år missbruk av kokain (I %). Det är dock opiater och kokain som nu synes utgöra den internationella narkotikahandelns huvudintressen.

Redan nu visar kriminalstatistiken att den största delen av polisens och rättsväsendets resurser avser narkotikahanteringen på gatuplanet.

Dagens narkotikaproblem finns huvudsakligen enligt tillgängliga dala bland äldre alkoholiserade och kriminellt belastade män i storstäderna. Narkotikan var ett utpräglat ungdomsproblem för 20 år sedan, men är del i mindre utsträckning i dag. Enligt SCB kan nu antas att bland ungdom 0.5 % per årskull faktiskt riskerar att hamna i missbruk och misär. Det är viktigt att korrekta informationsinsatser görs och förstärkta åtgärder vidtas med hänsyn till det faktiska liiget.

Hur det än förhäller sig med brottslighetsutvecklingen leder vålds- och narkotikabrottsligheten ständigt till förödande och djupt tragiska konsekvenser för den enskilde vilket med konsekvens och fasthet måste beivras.

Brottslighet med en rasistisk bakgrund förekommer av allt att döma i större utsträckning ån vad som år kiint. Benägenheten att utreda och åtala brott av detta slag är sannolikt förhållandevis låg, vilket påtalats av diskrimineringsutredningen (f. generaldirektör Kjell Öberg), Rasdiskriminering på arbetsmarknaden är inte ens kriminaliserat.

Det är av stor betydelse att tilltron till samhällets brottsbeivrande och brottsförebyggande verksamhet stärks. Om inte så sker kan det finnas risk för att enskilda söker ta brottsbekämpandet i egna händer. Erfarenheter av s.k, medborgargarden i andra länder är skrämmande.

Det är ofta sociala missförhållanden som har en brotlsutlösande effekt. Men den moderna brottsligheten har en annan bakgrund. Den finns främst i sainhållels övre skikt. Den drar sig inte för att ta sig in i maktens högsta boningar inom den privata och samhiilleliga sfären. En hel del av de s,k, rätlsaffärer som förekoniniit under senare lid belyser detta.

En brist i diskussion är att endast en fråga i taget diskuteras. En populistisk och sensationalistisk behandling av brollsproblenien kan föra med sig överdriven fruktan för brott, vilket i sin tur kan leda till kii.nnbaraskadeverkningar. Situationen iir tillräckligt allvarlig både för den enskilde och för samhället, utan övertoner och överdrifter.

Populistiska opinionsböljor kan också bli ett reellt hot mot strävandena att bedriva en kriminalpolitik baserad på kunskap och praktiskt erfarenheter, humana och sociala vårderingar.

Prot, 1989/90:20 7 november 1989

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Okunnighet och fördomar, arbetslöshet och utslagning, alkoholism och narkomani, fruklan och isolering, makt- och profilhunger utgör några av de yttersta orsakerna till broltslighetsutvecklingen.

Jag ber all pä grund av frågornas vikt och därför att de spänner över flera departements ansvarsområden få ställa följande frågor till statsministern:

1, Hur bedömer statsministern brotlsulvecklingen främst i fråga om ekonomisk och organiserad brottslighet, våldsbrott och narkotikabrott? Skall dessa tre brotlsområden alltjämt vara prioriterade i brottsbekämpningen och pä vilket sätt skall detta genomföras?

2, Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta för alt skärpa och intensiflera den eftersatta kampen mot ekobrottslighet?

3, Anser statsministern att brott med en rasistisk innebörd skall ha en mer framträdande plats i brottsbekämpningen?

4, Varför satsar Sverige betydligt mindre på brottsförebyggande arbete än åtskilliga andra länder och hur vill statsministern ändra pä detta?

5, Hur vill statsministern motverka att s,k, medborgargarden uppstår?

6, Anser stalsininistern all kriminalpolitiken skall vara human och rehabiliterande både för brottsoffer och brottslingar samt på vilket sätt vill regeringen förslärka och förbättra insatserna?

1989/90:47 av Pär Granstedt (c) till bosladsministern om omlokalisering av statliga arbetsplatser i Stockholmsregionen:

Den ojämna fördelningen av arbetsplatser är ett av de absolut största problemen.i Stockholmsregionen. 1 Stockholms innerstad och de närmast belägna norra förorterna är antalet arbetsplatser 2-3 gånger större än antalet boende förvärvsarbetande, 1 inånga kommuner, främst i länets södra delar, är däremot självförsörjningsgraden när del gäller arbetsplatser mycket låg. De franitidsbedöniningar som görs lyder pä atl obalansen kommer alt förvärras ytterligare. Nu pågående utbyggnadsprojekt pekar i samma riktning.

Detta innebär att en stor del av regionens innevånare tvingas till dagliga långa och tröttande resor med negativa konsekvenser för familjeliv och frilid. Det omfattande arbelsresandet ställer också stora krav på trafikapparaten, som trots stora ekonomiska satsningar inte förmår klara behoven på ett rimligt sätt under rusningstid.

Brister i kollektivtrafikens kapacitet och komfort gör alt privatbilismen lar över en allt större del av trafiken. Avgaserna från bilar och dieselbussar är länets mest akuta miljöproblem. Krav på nya trafikleder blir ett hot mot värdefulla grönområden.

Det är således i högsta grad angelägel atl få till stånd en bättre fördelning

■ av regionens arbetsplatser. Staten är regionens största arbetsgivare och de

statliga arbetsplatserna är i hög grad koncentrerade till de centrala och norra

delarna. Staten borde därför känna ett särskilt stort ansvar på detta område.

En aktuell fråga är lokaliseringen av försvarets forskningsanstalt, FOA, FOA har nu lokaler i centrala Stockholm och i Ursvik i Sundbybergs kommun. Det är nu aktuellt all finna en samlad lösning av anstaltens lokalfråga och man diskuterar därvid Almvik i Södertälje - förutsatt alt Ing 1 lämnar eiablissementet. Alternativet är alt samla verksamheten i Sundbyberg, en

av landets mest arbelsplalsläla kommuner, som i stället önskar använda det Prot. 1989/90:20
aktuella området för ett mycket angeläget bostadsbyggande. 7 november 1989

Med hänvisning till vad som anförts vill jag ställa följande fråga till bo-stadsministern;

1. Är statsrådet beredd all medverka till atl omlokalisering av statliga arbetsplatser i Stockholmsregionen sker på ett sådant sätt att balansen mellan bostäder och arbetsplatser i länet förbättras?

2. Kommer i så fall detta synsätt också all prägla lokaliseringen av FOA?

den 7 november

1989/90:48 av Gertrud Sigurdsen (s) till socialministern om åtgärder mot spridning av sjukdomen aids;

Den 27 april 1989 beslutade riksdagen med stor majoritet att under vissa villkor tillåta försöksverksamhet med utbyte av sprutor och kanyler till narkotikamissbrukare på högst tre platser i landet. Enligt riksdagens beslut skulle Slorslockholmsområdet inte innefattas i dessa tre områden. Vidare anförde riksdagen atl en samverkan krävs mellan de olika berörda verksamheterna, t,ex, narkomanvården, socialtjänsten, olika delar av sjukvården och kriminalvården. Riksdagen framhöll t,o,m, att "Socialtjänstensmedverkan är, enligt utskottels mening, en absolut förutsättning för försöksverksamheten ulan vilken försöksverksamheten inte bör få komma till stånd". Likaså uttalade riksdagen all en fortsatt försöksverksamhet skulle granskas vetenskapligt för all säkerställa en riktig utvärdering. Socialstyrelsen hade före riksdagsbeslutet i skrivelse till regeringen framhållit alt den pågående försöksverksamheten inte är förenlig med vetenskap och beprövad erfarenhet,

1 skrivelse den 27 september i år skriver Läkare mot Aids till bl.a, Aids-delegationen och socialministern och kräver atl "infektionsklinikerna i Sverige omgående bör införa sprulutbytesprogram i enlighet med den modell som används i Lund". Man framhåller vidare att det finns underlag för en ändring av de politiska beslut som fattats i riksdagen. I skrivelsen hänvisas till talrika studier världen över som visar atl spridningen av HIV-smitta stannat upp inom narkomangruppen genom att man officiellt fått tillgång till rena verktyg. Vid del europeiska WHO-seminarium om aids och narkotikamissbruk, som anordnades i Stockholm i slutet av september, framkom inget som tyder på atl vi har de vetenskapliga underlag som Läkare mot Aids påstår finns.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga socialministern;

1. Kan socialministern redovisa några vetenskapliga studier som kan bevisa all smittspridningen av HIV stannat upp inom narkomangruppen genom all missbrukarna fått tillgång till rena sprutor och kanyler?

2. Anser socialministern, i enlighet med Läkare mot Aids, all riksdagens beslut av den 27 april i år bör ändras?

3. Kan socialministern redovisa vilka åtgärder som vidtagits med anledning av riksdagens beslut i våras?

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

1989/90:49 av Pär Granstedt (c) till miljö- och energiministern om det kommunala inflytandet över skogsavverkningar inom den egna kommunen:

Det finns en klar strävan från statsmakternas sida att stärka kommunernas roll i miljövårdsarbetet. Kommunernas nya uppgifter i fråga om det lokala tillsynsarbetet är ett exempel på detta. Ett annat är deras möjligheter att la initiativ till naturvårdsområden.

Inte minst i Stockholms län är det viktigt att alla strävanden att bevara de omistliga grönområdena i storstadens närhet får starkt stöd. Enligt nuvarande regler är kommunernas möjligheter all ha inflytande över skogsavverkningar inom sill område mycket begränsade. Samråd skall ske med skogsvårdsslyrelsen i länet, och anmälan görs till länsstyrelsen. Kravet på samråd med kommunen är uppenbarligen svagt.

Frågan har bl,a, fåll aktualitet i Botkyrka kommun, där lantbruksuniversitetet genomfört en avverkning av värdefull naturskog. som annars kunde ha varit aktuell att skydda. Kommunen har inte fält reell möjlighet att pröva områdets skyddsvärde eller vidta åtgärder för alt bevara det.

Händelsen aktualiserar ett behov atl stärka kommunernas möjligheter att öva inflytande över planerade avverkningsförelag. 1 synnerhet bör statliga skogsägare visa särskild samarbetsvilja gentemot kommunerna i frågor av betydelse för miljön.

Med hänvisning till vad som anförs hemställer jag om all få ställa följande frågor till miljö- och energiministern:

1. Är statsrådet beredd att ta initiativ för all i synnerhet i storstadsområdena
öka kommunernas inflytande i samband med planerade skogsavverk
ningar?

2. Är statsrådet beredd all medverka till atl statliga skogsägare får instruk
tion att i högre grad samarbeta med kommunerna i frågor av betydelse för
miljön?

41 § Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts den 6 november

1989/90:183 av Hans Göran Franck (s) till statsrådet Maj-Lis Lööw om prövningen av asylärenden:

Regeringen har beslutat om skärpningar i asylprövningen ulan atl någon lagändring föreslås. S.k. dokunientlöshet kommer att minska möjligheterna till asyl. Avvisning med omedelbar verkställighet kan här även komma i fråga. Omedelbar avvisning av asylsökande från vissa länder där risk för förföljelse inte anses föreligga kan ske.

Del framgår inte om dessa skärpningar skall gälla oavsett om den asylsökande kunnat erhålla dokument eller inte. Någon allsidig undersökning om vad dokumentlösheten beror på har inte föregått beslutet. Upprepade krav

därom har framställts av Röda korset och andra humanitära organisationer. Statens invandrarverk har avböjt Advokatsamfundets erbjudan all ordna jourverksainhet vid gränserna. Stort behov därav har funnits av rättssäkerhetsskäl. Detta behov torde bli än större efter det nya regeringsbeslutet. Jag får ställa följande fråga till invandrarministern;

Finns det risk för att dokunienllös asylsökande, som inte kunnat erhålla erforderliga dokument, inte får sitt asylärende prövat här. samt vilka närmare anvisningar och rällssäkerhelsärgärder fordras för atl upprätthålla en human och generös asylprövning?

den 7 november

1989/90:184 av Ylva Johansson (vpk) till kommunikationsministern om postverkels avgifter för eftersändning av post:

Postverket har nyligen föreslagit atl en kraftig avgift skall införas för dem som anmäler definitiv adressändring. Dessutom föreslås alt avgifterna för tillfällig adressändring samt förlängd eftersändning av post vid definitiv adressändring ökas med 900 %. Anledningen uppges vara all folk ändrar adress allt oftare.

Den bostadsbrist som nu råder i nästan alla landets kommuner och som i Stockholm är skrämmande stor innebär all mänga ungdomar lever ett kringflyttande liv med alla sina tillhörigheter nedpackade i plastkassar och lådor. De bostadslösa skall alltså, förutom atl de tvingas flytta var och varannan månad, även tvingas betala minst 225 kr. till poslen varje gång.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga kommunikationsministern:

Anser kommunikationsministern all postverkets förslag bör förverkligas?

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

42§ Kammaren åtskildes kl. 18.40. In fidem

BENGTTÖRNELL

/Gunborg Apelgren

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Innehållsförteckning

Tisdagen den 7 november

I S Återkomst ................................................................ ....... 1

2§ Svar på fråga 1989/90:118 om formerna för barnomsorg 1

Statsminister Ingvar Carlsson Daniel Tarschys (fp)

3 § Svar på fråga 1989/90:73 om viss information rörande Bofors va-

penexport till Indien......................................................... 4

Statsrådet Anita Gradin Gudrun Schyman (vpk)

4 § Svar på fråga 1989/90:79 om användningen i Indien av Boforstill-

verkade vapen................................................................. ...... 6

Statsrådet Anita Gradin Gudrun Schyman (vpk)

5 § Svar på frågorna 1989/90:157 och 181 om klassificeringen av vissa

företag som nationella säkerhetsinlressen...................... ...... 8

Industriminister Ivar Nordberg

Gunnar Hökmark (m)

Per Westerberg (in)
6§ Svar på fråga 1989/90; 180 om utländska förvärv av svenska före
tag ................................................................................... 10

Industriminister Ivar Nordberg

Gunnar Hökmark (in) 7§ Svar på fråga 1989/90:171 om förstärkt stöd åt utsatta kvinnor i

tredje världen................................................................... 12

Statsrådet Lena Hjelm-Wallén

Sonia Karlsson (s)

8 § Svar på fråga 1989/90; 164 om remissbehandlingen av regionalpo-

liliska koininilténs betänkande Fungerande regioner i samspel 13 Arbetsmarknadsminister Ingela Thalén Göran Engström (c)

9 § Svar på fråga 1989/90:139 om brislen på utbildad personal i barn-

omsorgen.......................................................................... 15

Utbildningsminister Bengt Göransson Jan Andersson (s) 10 § Svar på fråga 1989/90:152 om viss upphandling av talboks- och

punktskriftsbiblioleket....................................................... 17

Utbildningsminister Bengt Göransson Åke Gustavsson (s)

II S Svar på fråga 1989/90:169 om avlivningen av djur för vetenskap-

lig forskning....................................................................... 19

Utbildningsminister Bengt Göransson Björn Samuelson (vpk)

12 § Svar på fråga 1989/90:178 om åtgårder mot videovåld 22

Utbildningsminister Bengt Göransson

Birger Andersson (c) 13*} Svar på fråga 1989/90:179 om bedömningen av utländska

examina........................................................................... 25

Utbildningsminister Bengt Göransson

Lars Leijonborg (fp)

14 § Svar på fråga 1989/90:141 om historieämnets ställning i gymna-

sieskolan ........................................................................ 26

Statsrådet Göran Persson Elisabeth Fleetsvood (ni)

15 § Svar på fråga 1989/90:138 om de miljömässiga följderna av en

kärnkraflsaweckling......................................................... 29

Miljö- och energiminister Birgitta Dahl Gunnar Hökmark (m)

16 § Svar på fråga 1989/90:165 om en av statens kärnkraftinspeklion

anordnad konferens om kärnkraftssäkerhet.................... 30

Miljö- och energiminister Birgitta Dahl Lars Norberg (mp)

17 S Svar på fråga 1989/90:166 om bättre information om kärnkraf-

tens negativa effekter..................................................... 32

Miljö- och energiminister Birgitta Dahl Lars Norberg (mp)

18 S Svar på fråga 1989/90:174 om importen av fordon utan modern

avgasrening..................................................................... 33

Miljö- och energiminister Birgitta Dahl Jan Sandberg (m)

19 § Svar på fråga 1989/90:176 om åtgärder för att förhindra byg-

gande av viss brittisk upparbetningsanläggning för kärnavfall 35

Miljö- och energiminister Birgitta Dahl Lennart Boden (c)

20 S Svar på fråga 1989/90:102 om beredskapen för sanering vid en

eventuell kärnkraflsolycka................................................ 37

Försvarsminister Roine Carlsson Ragnhild Pohanka (mp)

21..................................................................................... S Svar på fråga 1989/90:177 om bristen på studentbostäder 38

Bostadsminister Ulf Lönnqvist Birger Andersson (c)

22 Sj Svar på fråga 1989/90:144 om ändrade arbetsvillkor för yrkesbil-

förare .............................................................................. 42

Kommunikationsminister Georg Andersson

Viola Claesson (vpk) 23;} Svar på fråga 1989/90:147 om åtgärder mot vissa telefontjänster 43

Koininunikationsminisler Georg Andersson

Gudrun Schyman (vpk)
24 § Svar på fråga 1989/90; 163 om reglerna för användning av dubb
däck ................................................................................. 46

Koniniunikationsininister Georg Andersson

Prot. 1989/90:20 7 november 1989

Prot. 1989/90:20 25 § Svar på frågorna 1989/90; 167 och 172 om flygledningsverksam-

7 november 1989 heten....................................................................... 47

Kommunikationsminister Georg Andersson

Sten Andersson i Malmö (in)

Per Stenmarck (ni)

26 S Svar på fråga 1989/90:175 om våghållningskostnadernas bety-

delse för landsbygdsbefolkningen................................................................... 51

Komnninikationsminister Georg Andersson Lennart Boden (c)

27 S Meddelande om svar på interpellation 1989/90:32... 52

Kommunikationsininister Georg Andersson

28 § Svar på fråga 1989/90:75 om åtgärder för alt skapa sysselsättning

åt asylsökande................................................................................................ 53

Statsrådet Maj-Lis Lööw Sigge Godin (fp)

29 § Svar på fråga 1989/90:77 om kommunarrest............ 55

Statsrådet Maj-Lis Löösv Berith Eriksson (vpk)

30 S Svar på fråga 1989/90:159 om möjligheten för sovjetiska medbor-

gare alt besöka släktingar i Sverige................................................................ 57

Statsrådet Maj-Lis Löösv Göran Åstrand (m)

31 S Svar på fråga 1989/90:13 om handläggningen av ansökningar om

personnuininer................................................................................................ 59

Statsrådet Odd Engström Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

32 S Svar på fråga 1989/90:142 om vissa statliga byggnadsprojekt i

Örebro............................................................................................................. 61

Statsrådet Odd Engström Lars Ernestam (fp)

33 § Svar på fråga 1989/90:149 om möjligheten för riksdagen alt över-

lämna beslutsbefogenheter till mellanfolklig organisation i

samband med anpassning till EG..................................................................... 64

Justitieminister Laila Freivalds Krister Skånberg (mp) .34§ Svar på frågorna 1989/90:153, 168 och 173 om gatuvåldet m.m, 65 Justitieminister Laila Freivalds Stina Eliasson (c) Hugo Bergdahl (fp) Göran Ericsson (m)

35 § Svar på fråga 1989/90:156 om tillhandahållandet av personliga

tillhörigheter vid frigivning från fängelse ........................................................ 71

Justitieminister Laila Freivalds Wiggo Komsledt (in)

36 § Svar på fråga 1989/90:151 om produktsäkerhetsnormer vid an-

passning till EG................................................................................................. 73

Statsrådet Margot Wallström
86 Krister Skånberg (mp)

37 § Hänvisning av ärenden till utskott............................. 76 Prot, 1989/90:20

38 S Förnyad bordliiggning................................................ 77 7 november 1989

39 § Bordläggning............................................................. 77

40 i) Meddelande om interpellationer

1989/90:46 av Hans Göran Franck (s) om kriminalpolitiken , , 77 1989/90:47 av Pär Granstedt (c) om omlokalisering av statliga

arbetsplatser i Stockholmsregionen................................. 80

1989/90:48 av Gertrud Sigurdsen (s) om åtgärder mot spridning

av sjukdomen aids........................................................... 81

1989/90:49 av Pär Granstedt (c) om det kommunala inflytandet

över skogsavverkningar inom den egna kommunen........ 82

41 S Meddelande om frågor

1989/90:183 av Hans Göran Franck (s) om prövningen av asyl-

iirenden............................................................................ 82

1989/90:184 av Ylva Johansson (vpk) om postverkets avgifter

för eftersändning av post................................................. 83

gotab 99266. Stockholm 1989