Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1989/90:122

Tisdagen den 15 maj

Kl. 14.30-16.07

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

Svar pä frågor

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 9 maj

2 § Svar på fråga 1989/90:569 om personaldrivna dag- och fritidshem

AnL 1 Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Herr lalman! Ingrid Hemmingsson har frågat mig när elt förslag kominer till riksdagen om en förändring av statsbidragsreglerna som innebär atl personaldrivna dag- och fritidshem kan komma till stånd

Regeringen har i den nyligen avlämnade kompletteringspropositionen (1989/90:150. bil. I. s. 37) uttalat följande;

"Det statliga bidragssystemet lill barnomsorgen bör förändras så att möjligheter öppnas för personal att äga och driva daghem eller fritidshem (personalkooperativ). Detta bör ske för atl underlätta utbyggnaden lill full behovstäckning, erbjuda fler alternativ i barnomsorgen och för att erbjuda personal som i dag slår utanför barnomsorgen ylleriigare en alternativ verksamhetsform. Avsikten är att erbjuda personalkooperaliva daghem och fritidshem samma finansiella villkor som existerande former av daghem och fritidshem. Den särskilda förordningen om statsbidrag till kommunerna för barnomsorg bör således kompletteras så att personalkooperaliva daghem och fritidshem blir stalsbidragsberättigade."

Anf. 2 INGRID HEMMINGSSON (m);

Herr talman! Jag får väl först tacka för svaret, trots att det infe var något svar på min fråga. Jag t.o.m. vände på bladet i del utdelade svaret, eftersom jag tänkte atl det måste finnas någonting annat än bara del som står i kompletteringspropositionen. Det som citeras därifrån säger ju ingenting. Den 9 februari stod statsrådet här i denna kammare och sade att del kommer elt förslag om detta. Men här finns inget förslag alls. I kompletleringspropositionen slår del att situationen bör förändras, alt den särskilda förordningen bör ändras, osv.

1 Riksdagens protokoU 1989/90:122

Prot. 1989/90:122 Men min fråga var ju; När kommer della till stånd? Vad som är viktigt är

15 maj 1990 ju vad som sker i verkligheten och inte vad man eventuellt skriver. År detta

ett löfte, eller har ett löfte den här gången förvandlats till en eventuell mål-

I ' b sättning? Della har ju ofta skelt med de socialdemokratiska löftena.

Jag måste faktiskt slälla frågan en gång lill: När skall statsbidraget till kominunerna ändras? Regeringen kan ju faktiskt själv genomföra denna ändring ulan alt gå lill riksdagen. Jag förmodar atl man emellertid måsle gå lill riksdagen för atl ändra pä inriktningen.

Denna fråga kräver faktiskt ell svar, och delta var ju ingel svar Beror della förhalande på att Bengt Lindqvist inte vill ha några alternativ lill den kommunala barnomsorgen? Med lanke på en hel del uttalanden som har gjorts tidigare förslår jag nästan alt detta måsle vara skälet. Jag tror aff Bengt Lindqvist snart kommer aff vara alldeles ensam i regeringen och för övrigt i hela landet om all lycka alt del endast är politiker som skall bestämma över familjen och alt dessa skall kunna frånta föräldrarna rätleri atl själva välja. Det finns en hel del uttalanden som lyder på all det är ell socialistiskt tänkesätt som ligger bakom.

AnL 3 Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Herr talman! Jag måsle säga alt jag är förvånad över den kommentar som Ingrid Hemmingsson ger på mitt svar Det är ju alldeles uppenbart att om regeringen uttalar sig på detta sätt i kompletteringspropositionen, kommer del ell förslag. Della kan naturligtvis träda i kraft tidigast den 1 januari 1991 i samband med ett nytt budgetår. Kommunerna har således gott om tid att inrätta sig efter delta.

Ariledriirigeri lill dröjsmålet är framför alll regeringskriseri och deo turbulens som följde, vilket gjorde att vi i regeringsarbetet tappade någon månad i tempo. Vi arbetar nu med denna fråga, och min avsikt är all lägga fram förslag som kan träda i krafl den 1 januari 1991.

AriL 4 INGRID HEMMINGSSON (m);

Herr talmari! År det irite litet seril. egeritligeri? Statsrådet sade urspmugli-gen att skälet till denna utvidgning var atl man skulle se om det inte gick all få fram fler barnomsorgsplatser Situalionen är ju faktiskt krisartad i många orter i landet när del gäller tillgången på barnomsorgsplatser. Innebär inte del som nu-sker all frågan segdras alldeles i onödan?

Statsrådet säger alt man har gjort en genomgång, och han sade den 9 februari atl delta var möjligl och alt del skulle komma ell förslag. Meu vi har aldrig tidigare fått höra alt det skulle dröja så länge som lill den 1 jariuari nästa år Det har nämligen alltid förespeglals oss atl della skulle kunna ske ganska snarl. Är det inte så att det faktiskt är nödvändigt atl få detta till stånd redan nu? Man kan misstänka alt del är jusl alternaliveri som statsrådet är rädd för

AriL 5 Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Herr lalman! Jag känner ingen rädsla inför alternativeu. Syftet med det

ytterligare alternativet har vi ju också mycket klart angivit i komplefferings-

2 propositionen. Def handlar naturligtvis om att alternativen skall bidra fill atf

klara utbyggnaden till full behovstäckning och alt fånga upp de personal-     Prot. 1989/90:122
grupper som inte är intresserade av all arbela inom ramen för den befintliga     15 maj 1990
barnomsorgen i dag.                                                             [    I

Jag har däremot ofta sagl atl jag inte från personalen har känt av något P 1 8

direkt våldsamt tryck för atl få inrätta personalkooperaiiv. De borgerliga debattörerna har varit ganska ensamma om atl hävda att ett sådant tryck skulle finnas. Jag har aldrig blivit uppvaktad av någon personalorganisation som har velat få igenom detta. Det är emellertid viktigt all vi, om vi kan finna rimliga former för det, också utnyttjar denna resurs. Kanske kan del ge en del.

Daniel Tarschys och jag var i en tidigare debatl överens om all bidraget från personalkooperaliven lill uppfyllandet av målet om full behovsläckning förmodligen är marginellt men atl kooperativen ändå kan bidra.

Herr talman! De förändringar vi genomför genlemot kommunerna brukar gälla hela budgetår. Retroaktivitet i politiken är vi ju alla lilel försikliga med.

AnL 6 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr lalman! Jag kan verkligen hålla med om att della är en marginell förändring. Med den inställning som Bengl Lindqvist tidigare har visat tycker jag ändå att denna marginella förändring är positiv. Det är väl alldeles självklart alt statsrådet inte har blivit uppvaktad av någon, eftersom verksamheten när del gäller dessa alternativ har varit så inskränkt. Det som har erbjudils föräldrarna har ju varit den kommunala barnomsorgen.

Den socialdemokratiska ideologin har gått ut på att det är politikerna som skall bestämma över vad föräldrarna skall erbjudas, och föräldrarna har inte haft någon som helst möjlighet att själva välja. Vi har många gånger fått höra detta här i kammaren. Bl.a. har Bengt Lindqvist sagt att barnens behov är en gemensam angelägenhet som vi skall klara av all tillfredsställa inom den offentliga sektorn. Och med denna inslällning är socialdemokraterna naturligtvis ganska motsträviga när del gäller alt föra över bestämmanderätten från politiker lill föräldrar Jag tror alt Bengt Lindqvist snart kommer all vara ganska ensam om denna ensidiga uppfallning.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på fråga 1989/90:593 om huvudmannaskapet för äldreomsorgen

AnL 7 Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Herr lalman! Karin Israelsson har frågat mig om regeringeri ämriar lägga fram någon proposition om huvudmannaskapet om äldreomsorgen och i så fall när.

Som framgår av kompletteringspropositionen förbereder regeringen en reform av äldreomsorgen med utgångspunkt i äldredelegationens rapport (ds 1989:27) Ansvaret för äldreomsorgen, och den omfattande remissbehandlingen av rapporten. Vissa delar av de kommande förslageri skall först

1 * Riksdagens proiokoU 1989/90:122

Prot. 1989/90:122 behandlas av lagrådet. En proposition kommer därefter enligt planerna atl
15 maj 1990 föreläggas riksdagen i höst.

Svar på frågor KARIN ISRAELSSON (c);

Herr lalman! Jag ber all få tacka för svaret på min fråga. Det är inte bara kompletleringspropositionen som har gett oss en aning om atl del skall hända någol på äldreomsorgsområdet. Det är något som vi har väntat väldigt länge på. När vi läste propositionsförteckningen vid riksmötets öppnande förutsatte vi att propositionen skulle komma under våren, för så stod det. Vi hade väntal på den tidigare också, men av olika anledningar har den skjutits på framtiden.

Del är myckel olyckligt alt det är på det här viset, för både kommuner och landsting behöver ha besked i dessa frågor så atl de vet hur den framlida planeringen skall se ut. I dag är det faktiska förhållandel att kommunerna avvaktar och låter åldreomsorgen vara som den är, därför att de inte har fått något besked om hur framliden skall te sig. De som förlorar på det här är våra äldre som blir en alll större skara, och som dessutom behöver alltmer vård.

Del tidningsreferat som jag refererade lill i min fråga gör ju att del känns än mer oklart. Sjukvårdsministern uttrycker det så, alt å ena sidan kan hela primärvården gå över till kommunerna, men å andra sidan kan vissa sjukvårdande uppgifter inte alls kan gå över lill kommunerna.

Tidningarna refererar en källa, kanske pä departementet, som påstår alt en blivande proposition tydligen kommer all innehålla förslag om en slor valfrihet för kommunerna. Jag vet all statsrådet inte kan gå in på innehållet i den proposition som är tänkt att läggas fram, men något kanske ändå kan avslöjas för alt underlätta för kommunerna.

Jag vill i alla fall ställa några frågor När har regeringen tänkt alt detta skall träda i krafl? Hur pass lång förberedelsetid skall vi få i riksdagen för den här propositionen? Vi är ju inte speciellt bortskämda med långa förberedelselider utan det brukar vara snabba ryck.

Anf. 9 Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Herr lalman! Jag anar ett starkt engagemang för äldreomsorgsfrågan också från den eenlerparlistiska riksdagsledamoten Karin Israelsson. Det är jag glad för, och jag hoppas att vi skall kunna diskutera äldreomsorgsorgani-salionen mer konkret när propositionen kommer.

Förskjutningen, i förhållande till vad vi ursprungligen har sagt, har helt och hållet orsakats av den regeringskris som gav oss en myckel obekväm och ovälkommen lempoförlust tidigare under våren. Med del väldiga material som äldredelegationens förslag och remissbehandlingen innebär måsle man arbeta både brett och omfattande, och det år ganska komplicerat. Vi hade behövt varje vecka för all kunna lägga fram en proposition under våren.

Nu siktar vi mol att kunna bekantgöra de förslag som vi har och sända
dessa till lagrådet. Därefter skall vi naturligvis avvakta lagrådsremissen och
lägga fram en proposition i anslutning till riksdagens början i höst. Vi kom
mer också att tala med socialutskoltet, så att det kan förbereda beredningen
4 av propositionen under hösten.

Svar på frågor

Målet är naturligtvis inställt på alt vi i höst skall kunna fatta beslut om Prot. 1989/90:122 ändrade organisatoriska förhållanden för äldreomsorgen. Sedan länker vi 15 maj 1990 oss alt är 1991 skall användas till förberedelser och ikraftträdandet sker som

sagl den 1 januari 1992.

AnL 10 KARIN ISRAELSSON (c);

Herr talman! Vi får innerligt hoppas, kanske med vissa citationstecken, att det inte blir någon ny regeringskris, även om det kan finnas risk för en sådan, eftersom utvecklingen inte är mer gynnsam nu än den var vid föregående regeringskris.

Detta är en väldigt viktig fråga, och Bengt Lindqvist känner ju lill cenlerpartiets inslällning. Vi vill i första hand att man skall se lill att verksamheten fungerar Där det i dag fungerar väl i vårt land finns det ingen anledning atl gå in och ändra på huvudmannaskapsfrågan bara för principens skull. Del är viktigare alt man ser till att den nuvarande ordningen förbättras något och alt man gör vad som krävs för alt man under nuvarande former skall kunna förbättra verksamheten. Kommunerna har också en mycket dålig ekonomi, och detta gäller även landstingen. Del är ju ekonomin och utbytet mellan landsting och kommuner som är den stora, svåra och tunga frågan.

Anf. 11 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Jag vill bara göra en markering till. Hela syftet med den här reformen är givetvis att öka tryggheten, öka valfriheten och helst även alt öka den enskildes självbestämmande inför behovet av äldreomsorg. Efler att ha sett den myckel omfattande remissopinionen är vi övertygade om att det finns åtskilligt som gär atl rätta till och som går all organisatoriskt göra bättre när det gäller fördelningen av ansvaret. Detta bör ske pä ett rationellt sätt, vilket den enskilde kommer att ha stor glädje av framöver

AnL 12 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr lalman! Jag ber att få tacka statsrådet för detta tillägg till svaret. Vi ser också med stor spänning fram emot vad delta förslag kommer atl innebära. Vi kommer även att läsa det med slor noggrannhet och ta hänsyn till de remissvar som har lämnats in. Detta är ju, som statsrådet säger, ett mycket omfattande material.

Det viktigaste är att vi snabbt kommer ifrån den beslutsvånda som har hållit denna verksamhet på sparlåga under ett antal år atl vi snabbt får ta igen den förlust som vi har gjort och atl vi kommer i kapp när del gäller del värdbehov som finns ute i landet.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1989/90:599 om alkoholinformationen

Anf. 13 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig om jag är beredd alt medverka till alt skattemedel avseende alkoholinformation enbarl medges lill seriös sådan.

Prot. 1989/90:122 Min svar är ja.

15 maj 1990 Jag vill därutöver göra Sten Andersson i Malmö uppmärksam på alt den

skrift han hänvisar till i sin fråga är en seriebok som i skämtsam och satirisk

Svarpåfrågor behandlar värt förhållande lill alkohol. Den vänder sig till ungdom.

Den är utgiven av Athenagruppen. som är en självständigt arbetande opinionsbildande arbetsgrupp.

Anf. 14 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är positivt att statsrådet vill fortsätta att anslå medel till en korrekt och seriös information. Men han tänker tydligen fortsätta att ge medel också lill den här Athenagrupperi. Jag skall bara nämna några exempel på vad gruppen påstår i sin bok: 9 av 10 svenskar super Hur kau då Sverige fungera kulturellt, socialt och ekonomiskt? Det är obegripligt. Vidare påstår man: Hembränning, del sysslar bara några gamla gubbar med. Danskarna dricker dubbelt så mycket som vi, men så ser de också ul som de gör

Om detta är någon form av skämt från socialstyrelsens sida så är det minst sagt felplacerat. Framför allt lycker jag alt della är direkt oförskämt och diskriminerande mol danskarna. Danskarna har säkert - lill skillnad från socialstyrelsen - humor, men de har redan börjat uppmärksamma denna skrift.

Del är viktigt atl vi informerar ungdomar om alkohol, men del får vara någon måtta på överdrifterna; Det är mycket lättare alt hitta felaktigheter i derina bok än atl hitta någon sida där det finns någon form av korrekt information. Det är bra alt man skall anslå medel till seriös information i en allvarlig fråga. Låt gärna folk skriva vad de vill men anslå inte pengar till vilkel skräp som helst, något som man tydligen har gjort i det här fallet.

Anf. 15 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Jag har faktiskt inte haft tid all läsa hela den här skriften. Del har också litet att göra med mina speciella tekniska svårigheter att la till mig detta. Men jag har i stället inför denna debatt frågat åtskilliga som har läst den. Del är en provokativ skrift som är mycket ovanlig. Där finns en del påståenden, precis som de Sten Andersson i Malmö citerade, påståenden som får människor alt studsa till. Jag tror dock atl man måsle läsa skriften i sin helhel och känna på hela anslaget i den för att kunna bilda sig en uppfattning.

Ett faktum är alt de unga människor som jag har talat med och som har läst skriften tyckt atl den har varit läsvärd i den meningen alt man hela tiden har varit nyfiken och hela tiden velal forlsalla atl läsa och la reda på vad som står. Del är inte alldeles enkelt all få unga människor att med engagemang gå in för alt läsa om alkoholens inverkan. Men här har Athenagruppen försökt atl hitta en okonventionell form.

Den fortsatta debatten får väl avgöra om della var lyckat eller inte. men de signaler som jag hittills har fått när det gäller den här boken har varit myckel positiva.

AnL 16 STEN ANDERSSON i Malmö (m);
6 Herr lalman! Nu är ju allting i och för sig relativt. Det vore intressant atl

få vela hur många ungdomar som statsrådet har talat med.

Visst är det viktigt alt vi ger korrekt information. Men vad kan det finnas     Prot. 1989/90:122
för fördel i atl vara direkt oförskämd och förfalska verkligheten? Ungdo-      15 maj 1990
marna är betjänta av och vill ha information. Men på det här sättet staplar        ]    ]

man oseriösa påståenden ovanpå varandra och skapar i dagens Sverige till pa jragor

på köpet en debatt om diskriminering av folkgrupper

Mau säger att ett broderfolk ser ut som del gör, eftersom det i det landet dricks dubbelt så mycket som i Sverige. Det skall bli skoj att se hur man uppfattar det här i de danska tidningarna. Danskarna har humor men detta överskrider nog gränsen även för deras förmåga alt inse del humoristiska.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på fråga 1989/90:612 om riksskatteverkets normer för existensminimum

Anf. 17 Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Herr lalman! Kaj Nilsson har frågat socialministern:

Är socialministern medveten om den slora spännvidden i talen för existensminimum i landet och vad den betyder för personer som på grund av skillnaden tvingas söka socialbidrag?

Vad kan socialministern göra för atl riksskatleverkets normer för existensminimum bättre skall harmonisera med de högre normerna?

Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Normerna för socialbidrag och riksskatleverkets normalbelopp för existensminimum kan inte på elt enkelt sätt jämföras med varandra.

Socialstyrelsen har i allmänna råd arbetat fram normer för vad som är atl anse som skälig levnad.snivå enligt socialtjänstlagen. Socialstyrelsens normer omfattar alla vanliga levnadskostnader, vilket inte normalbeloppet för existensminimum gör För att man skall kunna jämföra de olika normerna bör därför till normalbeloppet för existensminimum läggas kostnader för resor till och från arbetet saml vissa kostnader för möbler, husgeråd, TV, radio, m.m.

Nar det gäller normerna för barn är normalbeloppet för existensminimum lika för alla barn oavsett ålder och inte som socialbidragsnormen uppdelat på olika åldersgrupper

Normalt skall socialbidrag till uppehälle inte behöva utgå till den som har införsel eller utmätning i lön, eftersom förbehållsbeloppet i normalfallet ungefärligen motsvarar den skäliga levnadsnivå som bistånd enligt 6 8 socialtjänstlagen skall tillförsäkra den enskilde.

Regeringen har emellerlid gett riksskalleverkel i uppdrag att göra en översyn av utsökningsbalken. En av huvudpunkterna i översynen gäller jusl införsel och utmätning i lön. Där torde även frågor om beräkning av förbehållsbelopp komma upp. Uppdraget skall redovisas under hösteu 1990.

AnL 18 KAJ NILSSON (mp);

Herr talman! Jag lackar statsrådet Bengt Lindqvist för svaret på mina båda frågor Som framgår av svaret på den första frågan var den frågan mer

Prot. 1989/90:122 15 maj 1990

Svar på frågor

retorisk. Jag fick elt mycket positivt besked i slutet av frågesvaret, där det sägs atl statsrådet är väl medveten om problemen.

Men om man ser till alla fyra normerna, och då inberäknar jag också Sparbanksföreningens och konsumentverkets normer, år del givet atl man utgår ifrån olika värderingsgrunder och olika kostnadsposter i familjebudgelen. Det kan naturligtvis inte styras från centralt håll. Men lägel tycks vara att normen är olika i olika kommuner.

Visserligen bestämmer varje kommun sin socialbidragsnorm. Ett fåtal kommuner ligger tydligen väl över normen, men de flesia följer socialstyrelsens rekommendationer för att därigenom förekomma besvär från kommuninvånarna.

Huvudproblemet är. vilket jag hoppas atl vi kommer alt få en lösning av, de människor som är utsatta för införsel på lönen. Skattemyndigheterna och kronofogden går där efter riksskatleverkets norm, dvs. den lägsta normen. Det visar sig atl socialarbetarna tvingas ge socialbidrag i ett allt större antal av de fall de har hand om för all de människor som är utsatta för utmätning och införsel skall klara sig.

Det är en myckel stor skillnad mellan dessa båda normer Del rör sig om 825 kr. Jag tycker att dessa normer bör jämkas samman och bli så lika som möjligt. Men jag är ändå tacksam för statsrådets svar. Min tolkning är alt man länker se på detta problem, och det sista stycket i statsrådels svar visar att det är jusl den problematik som jag har lyft fram som är föremål för utredning.

Anf. 19 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr lalman! Det är alldeles riktigt. Låt mig bara tillägga alt det också är min uppfattning att vi behöver få litet mer sammanhang och samstämmighet i de olika regler som finns för att t.ex. beräkna förbehållsbelopp men också för atl fä fram det som över huvud taget skall vara den skäliga levnadsnivån.

Jag ser fram emot riksskatleverkets arbete, som just utgår från normalbelopp för existensminimum. Jag hoppas att vi med det arbetet som bas skall kunna få litet mer systematik på det här området.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1989/90:567 om muntlig förberedelse inför domstolsförhandlingar

Anf. 20 Justitieminister LAILA FREI VALDS:

Herr lalman! Pär Granstedt har frågat mig om regeringen är beredd alt pröva om rätten lill muntliga förberedelser inför domstolsförhandlingar kan behöva stärkas av rätlssäkerhetsskäl.

Frågan hänvisar till ett aktuellt fall som jag naturligtvis inte kan kommentera. Däremot vill jag passa på tillfället all kort redovisa vilka regler som gäller för förberedelser av mål i domstol. Jag går då in både på vanliga tvistemål vid tingsrätterna och på råttegången i arbelslvister.

Vid förberedelsen skall parterna precisera sina ståndpunkter i målet och

tala om, vilken bevisning de vill åberopa. Syftet äran bereda målet så atl det     Prot. 1989/90:122
sedan kan avgöras vid en enda koncentrerad förhandling, huvudförhand-     15 maj 1990
lingen. Under förberedelseskedet skall det i princip inte förekomma någon [    I

argumentation eller bevisupptagning, ulan den skall sparas till huvudför- ar pajrag r handlingen.

Reglerna i rättegångsbalken om förberedelse ändrades så sent som den 1 januari 1988. Tidigare var huvudregeln atl förberedelsen genomgående skulle vara muntlig. Lagändringen innebar atl reglerna gjordes mer flexibla så att tingsrätterna fick större möjligheter alt anpassa förberedelsen efter vad olika mål kräver Det kan t.ex. ofta vara lämpligt att först inhämta ett skriftligt svaromål så alt parternas positioner är kända i sina huvuddrag och all därefter kalla parterna till ett muntligt sammanträde. 1 andra fall kan del vara lämpligare att direkt kalla lill ett samriianträde. 1 propositionen framhölls atl så ofta är fallet i mål där svaranden processar utan juridiskt utbildat ombud. Rätten har då möjlighel att direkt genom frågor reda ul eventuella oklarheter

Del framgår också av propositionen att domstolen vid valel mellan skriftlig och muntlig handläggning bör fästa stor vikt vid parternas önskemål. När målet är klarl för avgörande har parterna i tvisliga mål en absolut rätt alt få huvudförhandling om någon av dem så önskar.

Når det gäller arbelslvister infördes redan är 1974 den regeln alt arbetsdomstolen efter omsländighelerna bestämmer i vilken män förberedelsen skall vara muntlig eller skriftlig. Även på detta område kan förberedelsens form därmed anpassas lill vad det enskilda målet kräver. Av propositionen lill lagändringen framgår atl del ibland, t.ex. om det finns anledning att räkna med att svaranden inte kommer att avge något skriftligt svaromål, kan vara lämpligt atl omedelbart sälta ut målet lill muntlig förberedelse. Målet avgörs normall efter huvudförhandling.

Enligt min mening är rättssäkerheten bäst tillgodosedd genom ett regelsystem soi.i gör del möjligt alt anpassa förberedelsens form efter vad målet och parterna i del enskilda fallet kräver Ett Sådant syslem har vi i dag. Mitt svar till Pär Granstedt är att några ytterligare överväganden huruvida rätlen till muntlig förberedelse behöver stärkas av rättssäkerhetsskäl'enligt min uppfattning inte behövs. Jag har därför inte för avsikt att ta initiativ lill några åtgärder från regeringens sida i denna fråga. Det finns i del sammanhanget anledning alt betona alt en part praktiskt taget alltid har möjlighet all få lill stånd muntlig handläggning när målet skall avgöras.

Anf. 21 PÄR GRANSTEDT (c);

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret på min fråga.

Självfallet kan vår diskussion inte gälla del enskilda fall som har föranlett frågan. Däremot tycker jag att det fallet reser en del principiella frågor som är intressanta alt diskutera för framtiden.

Allas likhet inför lagen är någol som är grundläggande för hela vår rätts
ordning och som naturligtvis är det som måste vara utgångspunkten för de
regler som finns vid rättegångsförfaranden av olika slag. Men likheten un
dergrävs av atl olika människor har olika förutsällningar alt kunna lägga
fram sin sak. Det är helt klarl atl en del människor har lätt att uttrycka sig i 9

Prot. 1989/90:122 skrift och presentera sitt ärende i skrift. Andra människor har sämre förut-
15 maj 1990 sättningar för del och större behov av all kunna framställa sin sak muntligt.

' När del gäller det fall som föranledde min fråga, nämligen den AD-pröv-

P J b nifig 5om kom som en följd av strejker på Saab-Scania i Södertälje, har de

instämda arbetarna känt atl del faktum atl det inte blir en muntlig förberedelse innebär en rällsförslust för dem och atl de inte får de möjligheter att presentera sin sak som de skulle vilja ha. Delta fall ger ändå vid handen atl regelsystemet behöver ses över och atl rätten till muntlig förhandling måste stärkas även på förberedelseplanet. Jag beklagar därför den slutsats som dras i del här svaret, nämligen att inga initiativ skall las på delta område.

AnL 22 Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Jag vill understryka att det av min framställning borde klart framgå att den lagstiftning vi har i dag ulgår just från atl en del parler har behov av all kunna lägga fram sin sak vid en muntlig förhandling. Det finns olika förutsällningar för olika parler. Det är jusl del som understryks mycket noggrant i den lagstiflning vi har i dag. Vi måsle undvika alt dra generella slutsatser vad gäller lagstiftningen med utgångspunkt i enstaka fall.

AnL 23 PÄR GRANSTEDT (c);

Herr lalman! Del är säkert sant att man skall vara försiktig med att dra generella slutsatser med utgångspurikt i enstaka fall. Men samtidigt är det de enstaka fallen som ger oss erfareriheter av hur lagsliftriingen fungerar Här har vi elt ganska stort ärende, där en stor grupp människor upplever att de inte har fåll den möjlighel all presentera sin sak inför de rättsliga förhandlingarna som de skulle behöva. Jag lycker all det är en erfarenhet av lagstiftningens tillämpning som man bör ta på allvar och som skulle kunna föranleda åtminstone ell övervägande från justitieministerns och regeringens sida om det kan behövas ytterligare ålgärder för atl säkerställa denna rättighet.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1989/90:595 om permissions- och frigångsreglerna inom kriminalvården

Anf. 24 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Ingbritt Irhammar har med anledning av ett speciellt fall frågat om regeringen ämnar vidta några åtgärder beträffande tillämpningen av permissions- och frigångsreglerna inom krimirialvården, samt om reglerna för utfärdande av pass till intagna i kriminalvårdsanstall.

Jag har tisdagen den 8 maj 1990 besvarat två frågor av Göthe Kriutsou om
lillämpriirigen av permissionsreglerna. Jag nämnde då att jag avsåg att före
slå regeringen atl uppdra åt kriminalvårdsstyrelsen att se över tillämpningen
av dessa regler Regeringen har därefter den 10 maj 1990 beslutat alt ge sty
relsen eft sådanl uppdrag. Jag hänvisar i övrigt till diskussionen i ämnet un
der förra veckans frågestund.
10 I del aktuella fallet krävdes för ell nytt pass ett s.k. passtillstånd. Detta

utfärdas av chefen för kriminalvårdsanstallen. Något sådanl tillstånd begärdes inte av passmyndigheten.

Efterlysning genom Interpol av personer som har avvikit under verkställigheten av ett fängelsestraff sker bara om den återstående strafftiden är minst fyra månader I det aktuella fallet understeg den återstående strafftiden tre månader

Prot. 1989/90:122 15 maj 1990

Svar på frågor

AnL 25 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr talman! Jag vill lacka för svaret.

Jag har tagit del av innehållet från förra veckans frågedebatt. Jag ställde min fråga innan debatten hölls.

Först vill jag allmänt säga atl del säll på vilket permissioner handläggs och rymningar åtgärdas inte stämmer med allmänhetens rättsuppfattning i dessa frågor. Jag ställer mig bakom denna inställning. Nu har man fått höra alt allt delta är farsartat och löjeväckande. Jag kan i och för sig instämma i det om det inte var så att della får allvarliga konsekvenser för den enskilde. Därför är del i själva verket inte särskilt farsartat.

Nu är egentligen inte problemet permissioner och rymningar inom kriminalvården. Det gäller även för dem som är överlämnade till sluten psykiatrisk vård. Jag har redan sett all det har gjorts en snabbutredning i Jansson-fallet. Man har redan kommit fram lill atl här har inget fel gjorts på regional, lokal eller central nivå. Delta skall Gunnar Engström från kriminalvårdsstyrelsen ha uttalat.

Då konstaterar man hastigt att def alltså var rätt av Svea hovrätt all upphäva K G Janssons reseförbud, trots att han hade tid kvar att avtjäna i fängelse och trots atl han hade ytterligare en rättegång väntande där åklagaren yrkar på fyra års fängelse. Jag kan konstalera alt del tydligen var rätt av passmyndigheterna atl ge honom pass, trots atl del knappast kan finnas behov av atl ha ett pass så länge det är ett fängelsestraff kvar att sitta av. Jag kan också konstatera alt polisen inte gjorde något fel när man underlät alt efterlysa K G Jansson via Interpol, eflersom hans återstående strafftid var mindre än fyra månader

Räcker det då med uppdraget för kriminalvårdsstyrelsen all se över permissionsbestämmelser? Är det inte lagar och förordningar som måste ses över?

Anf. 26 Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Jag är något förvånad över frågan. Gunnar Engström, som är kriminalvårdsdireklör, har givetvis inte ullalal sig om myndigheler utanför kriminalvårdsområdet.

AnL 27 INGBRITT IRHAMMAR (c);

Herr lalman! Jag känner till atl man skall ta med en nypa salt del man får veta genom tidningar och TT-utlalanden. Men jag läser alt Guuriar Engström säger alt del var Svea hovrätt som upphävde reseförbudet för K G Jansson och passmyndigheterna som gav honom pass utan all lala med kriminalvårdsstyrelsen. Kriminalvården skall alltså inte ha gjort något fel enligt en snabbutredning av fallet. Gunnar Engström uppger vidare att K G Jans-

1 * * Riksdagens protokoU 1989/90:122

Prot. 1989/90:122 15 maj 1990

Svar på frågor

son inte blev efterlyst. Sammanfatlningsvis kan alltså konstateras atl Jans-sonärendei på lokal, regional och central nivå har behandlats i enlighet med gällande lagstiftning, enligt Engström.

Jag vet alt uttalandel kan vara felciterat och atl man får ta det med en nypa salt. Men om delta år rätt citerat är del allvarligt. Egentligen är min viktigaste fråga om det räcker med atl kriminalvårdsstyrelsen ser över permissionsbestämmelserna, när del kan vara så felaktiga lagar som ligger lill grund.

Överläggningeri var härmed avslutad.

8§ Svar på fråga 1989/90:602 om friköp av historiska arrenden

Anf. 28 Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr lalman! Bengl Silfverstrand har frågat mig när regeringen avser all lägga fram en proposition om friköp av s.k. historisa arrenden.

Jag har för avsikt alt vid regeringssammanträdet nu på torsdag föreslå regeringen atl det skall tillkallas en kommitté med uppgift atl se över arrendelagstiftningen. En av kommitténs huvuduppgifter blir atl utforma förslag till regler som ger arrendalorn vid s.k. historiskt arrende räll alt friköpa arrendestället. En proposition i frågan kan utarbetas först sedan kommitténs kommande förslag har remissbehandlats. Den närmare tidpunkten för en proposition i frågan kan jag av naturliga skäl inte ange nu.

AnL 29 BE-NGT SILFVERSTRAND (s);

Herr lalman! Jag ber att få lacka juslitieministern för svaret på min fråga.

Riksdagens beslut den 30 november i fjol med 176 röster mol 95 alt brukare av s.k. historiska arrenden skall få rätt alt friköpa sina gårdar kan ses som en slutlig uppgörelse med del gamla feodalsamhället.

När frågan om sådan friköpsrätt första gången väcktes 1869, för 121 år sedan, av lanlmannarepresentanlen Ola Jönsson i Kungshult, uttalade greve Arvid Posse oro för inbördeskrig i landet.

När Sveriges riksdag 121 år senare beslöt att ge bönder lagfart på den mark som de i generationer röjt, brukat, bebott och till stora delar redan äger, då hotar grevar friherrar baroner och moderater med Europadomstolen.

Man måsle reagera myckel starkt när företrädare för Sveriges Jordägareförbund offentligt säger att man kommer alt göra alll som står i ens makt för alt förhindra att demokratiska beslul, fattade av Sveriges riksdag, genomförs.

Därför blir regeringens fortsatta handläggning av frågan ett mycket viktigt test av styrkan i vår demokrati. Jag har fullt förtroende för regeringen sätt alt handlägga frågan. Jag har förståelse för att man inte kan komma med elt preciserat beked om när propositionen kan läggas fram.

Men jag hoppas ändå och vädjar lill justitieministern atl något precisera hur denna ulredning skall bedrivas. År del möjligl - vilket jag hoppas - all bryta loss friköpsfrågan, eflersom del uppenbarligen också är andra arrendefrågor med i bilden, och behandla den med förtur? Går det ändå all säga

någol om lidsperspektivet? Kommer det en proposition 1990, eller i varje Prot. 1989/90:122
fall i god lid före 1991 års val? 15 maj 1990

Anf. 30 Justitieminister LAILA FREI VALDS; Svarpåfrågor

Herr talman! Skälet till alt det inte läggs fram någon proposition nu är naturligtvis att del handlar om komplicerade lagstiftningsfrågor. Då finns det inget godtagbart underlag för en proposition.

Som Bengt Silfverstrand vet avstyrkte den tidigare friköpsutredningen att del skulle införas lagstiflning om friköp. Därför lade denna ulredning inte fram något lagförslag. Det är besvärligt all skapa regler utifrån lagar som en gäng var enkla och tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Det är därför som uppgiften har lagts på en kommitté med parlamentariskt inslag.

Jag bedömer del som fullt möjligt atl låta frågan om friköp vara en fråga som behandlas med förtur av denna kommitté. Ell förslag torde därför föreligga under nästa år.

Anf. 31 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr lalman! Jag lackar för den preciseringen. Det är oerhört angelägel att kunna lämna besked till de människor som har levt under dessa, från demokratiska synpunkter, icke acceptabla förhållanden under en mycket lång lid. Del är bra all de får veta att det inte kommer all la alltför lång tid att genomföra det som Sveriges riksdag beslutade i november 1989.

Som ell exempel på vilka insatser som dessa arrendebönder har gjort vill jag nämna en undersökning utförd av arrendeföreningen vid Trolle-Ljungby. Den visar alt de invesleringar som arrendebönderna har gjort svarar mol upp lill 90 % av gårdens taxeringsvärde. Det är alltså fråga om oerhört slora insatser. Därför är det väsentligt att det nu fattas elt beslut.

Förutom att friköpsfrågan skall kunna brytas loss hoppas jag verkligen all del skall komma ett klart besked före 1991 års val. Del här är också en tro-värdighetsfräga. Man måste kunna lita på all den socialdemokratiska regeringen kan gå i land med denna uppgift.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1989/90:605 om placeringen inom kriminalvården av interner med besöksförbud

AnL 32 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Kent Lundgren har frågat mig om jag är beredd att medverka lill all öka säkerheten för kvinnor och barn, som har utsatts för våldsbrott eller hot om våld, i de fall då gärningsmannen är intagen i kriminalvårdsanstalt.

Frågan om information till den som utsatts för våldsbrott eller hot om våld behandlas i Allmänna Råd från Kriminalvårdsstyrelsen (ARK 1988:5). Där sägs bl.a. att behovet av information skall undersökas sä snart den dömde påbörjar straffverkställigheten. Informationen skall omfatta anstaltsplace-

Prot. 1989/90:122 ring. förflyttning till öppen anstalt, vistelser utanför anstalten, tidpunkt för
15 maj 1990 frigivning samt rymning och uteblivande efter permission.

Från kriminalvårdsstyrelsen har dessutom inhämtats följande. Om hotel

val pa jiagoi kvinnan bedöms vara allvarligt kan en dömd, som annars skulle ha pla-

cerats i en lokalanstall, få verkställa straffet i en sluten riksanslalt på avstånd från brottsoffrets hemort. En sådan placering kan även tillgripas för atl förhindra alt den intagne utövar telefonterror

Jag anser atl de rutiner som kriminalvårdsstyrelsen tillämpar tillgodoser syftet med de åtgärder inom kriminalvården som Kent Lundgren önskar vidtagna.

Anf. 33 KENT LUNDGREN (mp);

Herr talman! Jag lackar statsrådet för svaret. Jag hade naturligtvis inte ställt min fråga om det inte hade funnits aktuella fall på delta område. Men jag skulle vilja slälla ytterligare en fråga. Innebär delta - om jag tolkar statsrådet rätt - an offret kan överklaga placeringen om den enligt offrets uppfattning är alltför näraliggande? Eller om det saknas möjligheter att placera internen tillräckligt långt bort - statsrådet har ju tidigare ställl sig positiv till diverse larmutrustning och sådant - kan anstaltsplaceringen i så fall överkla-

AnL34 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Del är inte fråga om något formellt överklagande. Jag är övertygad om att kriminalvårdsstyrelsen har möjlighet att tillgodose de önskemål som personer som känner sig hotade framför till kriminalvårdsverket.

AnL ,35 KENT LUNDGREN (mp);

Herr talman! Alla offer som har relationer till en person med besöksförbud känner sig hotade, och det är av den anledningen som frågan är aktuell. Jag måste ytterligare en gång fråga om jag uppfattade justitieministern rätt. Har kriminalvårdsstyrelsen som rutin eller viljeinriktning att placera en person med besöksförbud tillräckligt långt ifrån offrets hemkommun?

Anf. 36 Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Kriminalvårdsstyrelsen skall givelvis följa de utfärdade anvisningarna. Dessa anvisningar har den innebörd som jag tidigare redogjorde för. Kriminalvårdsstyrelsen fäster stor vikt vid att offren skall känna trygghet och alt deras intressen skall bli tillgodosedda.

AnL 37 KENT LUNDGREN (mp);

Herr talman! Det var ell glädjande budskap för offren. Tack för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 S Svar på fråga 1989/90:614 om målsäganderätten i brottmål Prot. 1989/90:122

15 maj 1990

Anf. 38 Justitieminister LAILA FREIVALDS; [—[---------

Herr talman! Ragnhild Pohanka har. med anledning av del pågående lag- var pa jragor stiftningsärendet om vissa begränsningar i målsäganderällen, frågat mig när och varför tanken pä en sådan lagstiftning väcktes.

En viktig uppgift för justitiedepartementet är atl bevaka eventuella reformbehov i fråga om den lagstiftning som hör till departementets ansvarsområde. När det gäller det lagförslag som frågan syftar på framstod del för en lid sedan som klart alt gällande regler inte medger någon tillfredsställande lösning på den konflikt mellan olika intressen som kan uppkomma i vissa fall. Del var då naturligt alt man inom departementet undersökte om det finns några alternativa lösningar på problemen. Med hånsyn till frågans angelägenhetsgrad var del nödvändigt alt arbetet gavs högsta prioritet. Det har resulterat i elt lagförslag. Lagrådet har för ett par timmar sedan avgivit ett yttrande, som nu studeras i justitiedepartementet.

Anf. 39 RAGNHILD POHANKA (mp);

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret som var ganska kortfattat. Men det här är tydligen någol som skall gå snabbt.

Carl Elwing i Sydsvenskan lalar faktiskt om elt "narrspel". Jag är benägen alt hålla med honom. Förkortad remisslid och t.o.m. muntliga remissvar har förekommit. Det är ganska allvarligt, eftersom denna lag är så pass viktig och eftersom den inskräriker målsäganderällen.

Man får inte ta upp enskilda fall här i riksdagen, men jag har intryck av att detta är en lag som stiftas för ett enskilt fall. Lagen kommer dock atl stå kvar för all framtid och detta sätter vissa rällssäkerhetsaspekler ur spel. Vilka kommer att drabbas nästa gång? I dag är del kurder och palestinier Detta är en händelse som ser ut som en lanke.

I sill remissvar skrev Sveriges Advokatsamfund: "Uppgivna eller påstådda nödsituationer för staten eller samhället får alltför ofta rättfärdiga undantag från vedertagna rättsprinciper Ett genombrytande av sådana principer får snabbt en uppluckring till följd, som gör att grundsatserna alll lältare åsidosätts. Detta förslag synes vara ytterligare elt steg i den riktningen."

Det retroaktiva inslaget i förslaget kan absolut inte accepteras, eftersom man normalt inte använder retroaktiv lagstiftning i Sverige.

Sten Heckscher har sagt att man har tänkt på detta länge. Varför skyndar man på en sådan här lag just nu? Man försöker göra det rättsligt relevant inom det rättsliga systemet atl arbela på detta sätt. Det blir en gummiparagraf. Man talar om rikets säkerhet eller om särskilt viktigt allmänt intresse. För de flesta som har studerat detta - det gäller både advokater och lekmän -verkar det som om det är i regeringens eller snarare i de höga polischefernas intresse att man stiftar denna lag. Sådan här handlingskraft och snabbhet är vi inte vana vid att möta i lagstiftningsärenden.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:122 11 § Svar på fråga 1989/90:571 om ett frikommunförsök för lands-
15 maj 1990 tinget i Dalarna

Svar på frågor 4 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr lalman! Göran Engström har frågat mig om jag anser att ett frikommunförsök för atl möjliggöra en ny organisation för sjukvården i Dalarna är angelägel.

Staten bör pä olika sätt stimulera och underlätta initiativ för att pröva nya vägar i den kommunala verksamheten. Försöksverksamheten med frikommuner är en viktig del i dessa strävanden. Försöket bygger på grundtarikeri att initiativ lill förändringar i det statliga regelsystemet skall tas på lokal nivå.

Del förslag till organisatoriska förändringar som nu diskuteras i Kopparbergs läns landsting är enligt min mening myckel intressant och angeläget.

Om gällande lagstiftning skulle lägga hinder i vägen för elt genomförande av den föreslagna organisationen är regeringen beredd att överväga förändringar. Della kan i så fall ske antingen inom rameri för ett frikommunförsök eller på annal sätt och får prövas i samband med en framställning från landstinget i Kopparbergs län.

AnL 41 GÖRAN ENGSTRÖM (c);

Herr talman! Jag ber all fä tacka civilministern för svaret. Jag tycker att det är ett myckel positivt besked som jag får som svar på denna fråga.

Landstinget i Dalarna försöker nu angripa sjukvårdens ekonomiska problem och effektivitetsproblem med en för vårt land unik omorganisation, den s.k. Dalamodellen. Del är tänkt att primärvården skall få budgetmedel och ett helt odelat befolkningsansvar Sjukhusen och klinikerna på sjukhusen får i stort sett finansiera sin verksamhet genom de avtal med primärvården som kan slutas. Avsikten med det här systemet är att försöka få in ett köp-sälj-förhållande och ell visst moment av konkurrens mellan de olika klinikerna - inte bara kliniker i ulan också utom landstingsområdet, om de kommer i fråga.

Den politiska ledningen för organisationen måste förändras, och det helst under mandatperioden. Nuvarande styrelse bör upplösas för alt man inte Skall lappa tempo, vilket vi bedömer vore olyckligt. Del är tänkt att det här försöket och nyorganisationen skall träda in den 1 januari nästa år

Ett frikommunförsök skulle åtminstone underlätta i tre avseenden. Det gäller sjukhusgruppens styrelse, dvs. en gemensam styrelse för alla sjukhus inom landstingsområdet. Del kan vara en stiftelse, ett bolag eller en landstingskommunal nämnd. Det gäller också en diskussion om differentiering av vårdavgifterna. På den vägen skulle man kanske kuuria styra palieritström-marria. Del är eri möjlighet atl effektivisera via ekoriomiska medel. Meri det gäller också samarbete mellan primärkommuner, landsting öch företagshälsovård. I framtiden kanske också olika driftsformer för vårdcentraler och kliniker kan beröras.

Regelverk måste, som vi ser det, underlälla och stimulera till nya modeller och ny organisation. Jag får dock tolka civilmiriisterris svar så, att genom frikommunförsök eller på annat sätt skall della bli möjligl. 16

Avslulningsvis undrar jag hur lång lid en eventuell beredning kan ta i ett Prot. 1989/90:122
dylikt ärende. 15 maj 1990

AnL 42 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON; Svarpåfrågor

Herr talman! Eftersom vi inte har någon framställning och inte vet exakt vari problemen ligger än kan jag inte svara på den frågan.

AnL 43 GÖRAN ENGSTRÖM (c);

Herr talman! Jag vill då bara påpeka, som jag sade, att den nya organisationen är avsedd atl träda i kraft den 1 januari 1991. Jag förmodar och förutsätter att elt halvår är myckel god tid för regeringen alt bereda ett ärende med del innehåll jag har försökt atl skissera.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1989/90:589 om försöken med automatisk trafikövervakning

AnL 44 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON: Herr lalman! Birgit Henriksson har frågat mig om jag är beredd all stoppa försöken med automatisk trafikövervakning. Mitt svar är nej.

AnL 45 BIRGIT HENRIKSSON (m);

Herr talman! Det var ett kort svar, men jag hoppas all det inte är del slutgiltiga förslaget.

Jag är medveten om att den automatiska trafikövervakningen har pågått under en kort lid. Det har dock redan hänt så pass myckel som har gjort övervakningen tvivelaktig att jag anser alt man bör försöka med andra lösningar Del var dessutom tal om alt övervakningen skulle spara lid för polisen. Del har i stället visat sig all man får ganska långa utredningar I många fall kan man inte heller fastställa atl den som kameran visar verkligen är den som äger bilen.

Den slora orättvisan anser jag vara atl om någon kör en leasingbil eller en bolagsbil och bara nekar kan han inte bli dömd till böter medan den vanliga bilisten som kör sin bil och som ärligt säger atl han körde på den vägen blir bölfälld. Del är en olikhet inför lagen, och jag har mycket svårt alt förstå atl den skall få fortleva. Det har ju visat sig vid några uppmärksammade fall atl denna risk föreligger.

Jag lycker också all detta uppmanar till alt man om man har bråttom sätter på sig solglasögon, fäller ner solskivan osv, och då har man en chans alt komma undan. Det bör inte vara så lätt. Polisen fär också, som sagt, göra långa utredningar som ofta resulterar i intet. Polisens krafter borde kunna användas på ett bättre sätt.

Överläggningen var härmed avslutad 17

2 Riksdagetis prolokoU 1989/90:122

Prot. 1989/90:122 13 § Svar på fråga 1989/90:541 om djurhållningen pä pälsdjursfar-

15 maj 1990 mar

Svarpåfrågor 4 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Martin Olsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att föreskrifterna om djurhållning på pälsdjursfarmar skall motsvara djurskyddslagens behov.

Med anledriirig av vissa konstaterade missförhällariden vid pälsdjursuppfödningar i Kopparbergs län uppmanade lanlbruksslyrelsen i oktober 1988 samtliga länsstyrelser att intensifiera djurskyddstillsynen vid landels pälsdjursfarmar Av de rapporter som kom in till lantbruksstyrelserna efter det atl länsstyrelserna inspekterat pälsdjursfarmarna drog styrelsen i januari 1989 den slutsatsen atl djurskötseln och djurskyddet inom pälsdjursuppfödningen är acceptabel. Styrelsen anför vidare i yttrandet atl del dock som för all djurhållning även finns exempel på skrämmande avvikelser

I djurskyddslagen föreskrivs alt djur som föds upp eller hålls för produktion av bl.a. skinn eller pälsar skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt all del främjar deras hälsa och ger dem möjlighel att bete sig naturligt. I regeringens proposition om djurskyddslagen anges bl.a. atl delta krav bör föranleda en översyn av nuvarande riktlinjer för djurhållningen, bl.a. i vad gäller förvaringsutrymmenas storlek.

Riksdagen konstaterade vid behandlingen av regeringens förslag till ny djurskyddslag alt den däri införda tillståndsplikten för yrkesmässig uppfödning av pälsdjur i kombination med de skärpta reglerna för djurhållningen torde medföra godtagbara förutsättningar för ett tillfredsställande djurskydd samtidigt som näringens fortbestånd inte äventyras.

Lantbruksstyrelsen beslutade därefter i maj 1989 om nya föreskrifter för bl.a. pälsdjurshållning, vilka exempelvis innebär alt rävburar skall vara försedda med en hylla som räven kan ligga på. JO riktar i sitt beslut som Martin Olsson hänvisar lill allvarlig kritik mot lantbruksslyrelsens föreskrifter om hållande av räv. JOs skrivelse och synpunkter bör snabbi följas upp. Det är därför angeläget att aktuella föreskrifter ånyo gås igenom så alt de uppfyller de i lagen uppställda kraven på hållande av djur

Inom Sveriges Velerinärförbund har tillsatts en utredning som skall utreda möjligheterna atl anpassa pälsdjurshållningen så alt den kan bedrivas i överensstämmelse med intentionerna i djurskyddslagen. Lanlbruksslyrelsen har angivit alt den noga kommer att följa Velerinärförbundels utredning. När utredningen är avslutad kommer lantbruksstyrelsen att vidta de skärpningar av föreskrifterna som behövs. Om dessa åtgärder inte visar sig tillräckliga får regeringen återkomma till riksdagen. Det är angeläget atl missförhållandena rättas till.

AnL 47 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Jag vill tacka jordbruksminisiern för det posiliva svaret på min fråga.

När vi här i riksdagen stiftar lagar utgår vi från att de myndigheter som

har alt utfärda närmare föreskrifter om hur lagen skall tolkas och tillämpas

18 fastställer dessa föreskrifter i full överensstämmelse med lagtext och förarbe-

ten. Därför blev jag som riksdagsledamot mycket överraskad när JO funnit     Prot. 1989/90:122
att det är svårt att hävda att lantbruksstyrelsens föreskrifter om burstorlek     15 maj 1990
m.m. för rävar på pälsdjursfarmar står i överensstämmelse med djurskydds-    ]    [

lagens krav på atl djuren skall kunna bete sig naturligt, som anges i lagens var p i jragor 4 8.

Oberoende av vilken lag del gäller finns det anledning atl i riksdagen ta upp frågan när en så viktig och noggrann instans i vårt samhälle som JO fastslår att föreskrifter inte stämmer öxerens med lagstiftningen. För alla oss som sett djurskyddslagen som elt viktigt framsteg i strävan att djuren skall få leva under mer acceptabla förhållanden är del även av djurskyddsskäl viktigt att få till stånd en rättelse, så att både lagens klara ordval och dess intentioner verkligen återspeglas i tillåmpningsföreskrifterna. Djurskyddslagen får inte enbarl bli vackra ord. utan den skall tillämpas, och det måste gälla även beträffande pälsdjursfamiarna.

Det fanns alltså två starka skäl för mig att fä veta vilka åtgärder det för djurskyddslagstiftningen ansvariga statsrådet avser att vidta med anledning av JOs konstaterande om bristande överensstämmelse mellan lagen och föreskrifterna. Jag kan konstatera av svaret att jag har anledning att vara myckel tillfredsställd.

Statsrådet säger i sitt svar; "Det är därför angelägel att aktuella föreskrifter ånyo gås igenom så att de uppfyller de i lagen uppställda kraven pä hållande av djur." Jag är glad över att statsrådet använder detta uttryckssätt, liksom också över statsrådets avslulningsord alt det "är angeläget att missförhållandena rättas till". Jag vill än en gång säga ett tack för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1989/90:579 om unga flickors situation på lands-och glesbygden

AnL 48 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM;

Herr lalman! Ewa Hedkvist Petersen harfrågat mig om jag, mot bakgrund av att många kvinnor och flickor flyttar ifrån landsbygden, är beredd atl vidta åtgärder så alt de unga flickornas situation på lands- och glesbygden uppmärksammas i samhällsplaneringen.

Den fråga Ewa Hedkvist Petersen ställer har aktualiserats vid ett flertal tillfällen under senare år. Det är inte bara i Pajala som "kvinnounderskoltet" har blivit ett problem. Allt fler myndigheter och orgariisaliorier på länsplariel har pekat på de negativa effekter på den regionala utvecklingen som en alltför stor neltoutflyttning bland unga kvinnor får.

Regeringen har också i den proposition. Regionalpolitik för 90-talet, som nyligen förelagts riksdagen, särskilt behandlat kvinnornas situation. I propositionen har bl.a. föreslagits att anslaget för regionala utvecklingsinsatser skall kunna användas för kulturinsatser riktade till kvinnor i glesbygd samt alt utvecklingsfonderna skall tillföras särskilda resurser för stöd och insatser riktade till kvinnor som startar företag.

Barn- och ungdomsdelegationen fördelar medel ur allmänna arvsfonden 19

Prot. 1989/90:122 till fostran av ungdom. Stöd utgår till nyskapande eller utvecklande projekt
15 maj 1990 samt ungdomslokaler. Jag har nu beslutat om en glesbygdssatsning inom ra-

I men för de medel delegationen skall fördela del närmaste året. 2 milj. kr

P J b kommer därvid atl anslås främst till projekt inriktade på flickors situation i

glesbygd. Flickors egna aktiviteter behov och idéer ulgör en utgångspunkt för sådana projekt. Satsningen sker i samarbete med glesbygdsdelegationen. Regeririgeri har vidare urider de seuaste två åreri beviljat medel till eri märigd utvecklingsprojekt för atl öka kvinnors och flickors möjligheter till sysselsättning och förbättrade livsmöjligheter i stort på landsbygden. De särskilda utbildningsinsatser som på regeringens initiativ genomförs i delar av Bergslagen och norra Sveriges inland är ytterligare exempel på ålgärder riktade till flickor i glesbygdsområden.

Jag kan i det här sammanhanget nämna att glesbygdsdelegalionen i dagarna har antagit ett handlingsprogram för kvinnor på landsbygd. Programmet innefattar tolv ålgärdsområden, bl.a. rörande de unga kvinnornas situation. Jag förutsätter slutligen också atl den samordnade länsförvaltning som nu skall sjösättas ger goda förutsättningar för ett aktivt arbete med dessa frågor i den regionala samhällsplaneringen.

AnL 49 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):

Herr talman! Jag vill först tacka Margot Wallström för svaret. Jag ser naturligtvis med stor glädje på atl hon har beslutat att göra en glesbygdssatsning inom ramen för de medel som fördelas av barn- och ungdomsdelegationen och aft dessa medel främst skall komma flickorna fill del. 2 milj. kr under det närmaste året skall komma väl lill pass i det arbele som bedrivs ute i landet för atl skapa fina livsmiljöer också för flickorna i glesbygden.

Jag tog upp denna fråga därför atl jag har blivit varse alt vi måste uppmärksamma de unga flickornas situation i hela landet. Margot Wallström talar om kvinnounderskoilel. Man kunde lika gärna vända på steken och säga "mansöverskottet". Av tradition har man i många kommuner skapat miljöer där män trivs mycket bra och där de stannar kvar, vilket dock samlidigl medverkar till skapande av en obalans i dessa kommuner. Vi måste göra någol för alt rätta till obalanserna.

Jag har alltså fokuserat mig på de unga flickorna. Vi vet alt de inte är speciellt högljudda, men vi vet också atl de är kreativa och beredda att ta ansvar Jag tycker därför att vi måste lyssna på dem, speciellt på dem som är i de lägre tonåren. Om vi gör det trivs de där de bor och är kanske beredda att återvärida, när de eri gång flyttar för all skaffa sig en utbildning eller kommer lill storstaden för alt arbela. Det gäller för dem atl få elt arbete när de kommer tillbaka, men de skall också ha möjlighet lill fritids- och kulturverksamhet. De vill ha tillgång till detta för alt trivas i en bygd.

Enligt den normala arbetsfördelningen ärdet mest kommunerna som skall jobba med fritids- och kultursatsningar, men när jag läser svaret ser jag att det som Margot Wallström skriver tangerar ansvar Jag undrar om det är möjligt atl de pengar som nu skall komma från glesbygdsdelegaliorien kan användas tillsammans med kommunernas saisriingar

Anf. 50 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM: Prot. 1989/90:122

Herr lalman! Det är ju många faktorer som påverkar flickornas och de 15 maj 1990
unga kvinnornas vilja alt stanna kvar ute i glesbygden. Del handlar om ul- ] ]

bildning, och man skall också länka på kultur och frilid. Del handlar vidare var pa jragor om kommunikationer, om arbetstider och om barnomsorg. Egentligen måste våra åtgärder riklas ål en mängd olika häll, och irite minst är strukturen på en ny gymnasieskola viktig när det gäller möjligheterna all behålla unga flickor i glesbygden.

Min del i del hela, som gäller användningen av arvsfondens pengar, är i mycket inriktad på kultur- och fritidssatsningar Vi vet att del avgörande för alt en flicka skall stanna kvar på en ort faktiskt kan vara om det finns en vävstuga på orten. Det är viktigt att samhället uppmärksammar att flickor har bl.a. sådana behov.

Glesbygdsdelegationens handlingsprogram för kvinnor innefattar bl.a. strategier för uppbyggnad av regionala ulvecklingscenlra, försöksprojekt för kvinnor på landsbygden och för kvinnorna och omsorgen på landsbygden. Det finns en speciell tidskrift för della arbete. I arbetet ingår också strategier för informations- och datateknik och ungdom, något som dock inte har specificerats närmare.

Det handlar om alt påverka alla inblandade parter atl ta sin del av ansvaret, bl.a. atl göra kommunerna medvetna om dessa frågor och se till atl de uppmärksammar dem i forlsätlningen. I näringslivsproposilionen föreslås också att utvecklingsfondens målgrupp skall vidgas så, atl fonden även främjar småföretagande som avser kvinnors traditionella verksamheter, som service, tjänster osv. Vi måste dock definitivt vända oss lill kommunerna för atl få dem alt ta sin del av ansvaret.

AnL 51 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):

Herr lalman! Vad Margot Wallström nu skisserar är deu nya regionalpolitik som börjar la form genom olika propositioner från regeringen och som vi inte minsl frän kvinnohåll har kämpat för under många år Regionalpolitiken handlade tidigare om atl skapa jobb för manliga familjeförsörjare, men nu galler det atl skapa en sådan livsmiljö att både män och kvinnor och både unga och gamla skall trivas. Del är något som människor kräver på de ställen där de bor. Det är roligt alt höra att del är delta som nu genomsyrar regeringens regionalpolitik.

Margot Wallström nämnde den samordnade länsförvaltningen. Jag har erfarenhet av den från Norrbotten, och jag vet all den inrymmer sådana möjligheter som statsrådet framhöll. Samtidigt vet jag att det krävs opiniorisbild-ning, att vi hela tiden håller ångan uppe och driver dessa frågor. Det är därför viktigt att vi utvärderar regioualpolitiken med kvinnoögon. Jag undrar om Margot Wallström kan länka sig att göra det framöver

Anf. 52 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM:

Herr lalman! Ja, del kan jag. Jag kan direkt säga atl det vore intressant alt göra det från jämställdhetssynpunkt. Över huvud taget gäller det att vi skall ha jämställdheten som måttstock. Därför är della intressant.

Prot. 1989/90:122 AnL 53 EWA HEDKVIST PETERSEN (s);

15 maj 1990 Herr lalman! Jag vill naturligtvis lacka även för della svar från Margot

] ] Wallström och för att hon är beredd att satsa pengar från barn- och ungdoms-

P ' b delegationens medel.

Överläggningen var härmed avslutad.

15 § Svar på fråga 1989/90:603 om tillämpningen av avvisningsreglerna

AnL 54 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Alexander Chrisopoulos har frågat vilka åtgärder jag avser vidla för alt invandrarverket skall tillämpa bestämmelsen i utlänningsförordningen (7 kap. 1 8) om undantag från principen om första asylland.

Alexander Chrisopoulos har ställt frågan utifrån en uppgift om atl invandrarverket för en tid sedan bestämt atl fortsättningsvis inte göra undantag från principen om första asylland bl.a. i de fall där vuxna gifta par söker asyl i Sverige och den ena parlen har föräldrar bosalla här Invandrarverket antas anse all det vid tillämpningen av bestämmelsen om undantag från principen om första asylland måste göras avvägningar om vad som kan anses rimligt i del enskilda fallet. Vidare upplyser Alexander Chrisopoulos mig i sin fråga alt invandrarverket verkar för en förändring av nämnda bestämmelse i enlighet med detta nya betraktelsesätt.

Som svar på frågan om vilka åtgärder jag avser vidta för att invandrarverket skall tillämpa gällande bestämmelser vill jag upplysa om atl regeringen endast har möjlighet att pröva frågan om invandrarverket tillämpat bestämmelsen på rikligt sätt, om ett sådant avvisningsärende överklagas. Ett eventuellt felaktigt beslut i ett enskilt ärende skall då ändras av regeringen.

Eftersom regeringen inte haft möjlighel atl ta ställning fill frågan genom ett överklagande, och då det till arbetsmarknadsdepartementet inte heller kommit någon begäran från invandrarverket om ändring av bestämmelsen som reglerar undantag från principen om första asylland, finner jag för närvarande inte anledning att vidta några åtgärder.

AnL 55 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk): Herr talman! Jag tackar invandrarministern för svaret. Tillämpningen av utlänningslagen har länge varit elt problem. Riksdagen fattar beslul om hur lagen skall utformas, och regeringeri utfärdar förorduirigar till verkställande organ och myndigheter, t.ex. lill invandrarverket, om hur utlänningslagen skall tillämpas. Men i många fall strider praxis direkt mot fattade beslut och förordningar, om inte bokstavligt så åtminstone mot andan i dessa beslut och förordningar. Enligt 7 kap. 1 8 i den förordning som regeringen har utfärdat skall avvisning till första asylland inte ske bl.a. om utlänningen har förälder bosall i landet och han inte har lika stark familjeanknytning lill första asylland.

Den 6 februari hade tjänstemän på invandrarverkets tillståndsbyrå sam-
22 manträde. Vid den diskussionen kom de fram till att denna förordning inte

längre skall tillämpas, utan alt det i stället skall ske en rimlighetsavvägning,     Prot. 1989/90:122
Dessutom beslutade dessa tjänstemän atl de skulle verka för atl den praxis     15 maj 1990
som de tillämpar skall återspeglas i lagstiftningen,                                [

Nu säger invandrarministern atl regeringen inte kan ta slällning till detta P J 8

förrän ett överklagandeärende har kommit till regeringen. Då kan regeringen pröva i vilken utsträckning invandrarverket tillämpar lagen. Men det behövs inte något överklagandeärende. Tillståndsbyrån har offentliga sammanträden. Där fattas beslul som går ul på atl den förordning som regeringen har fatlat beslut om inte skall tillämpas. Vad avser invandrarministern att göra åt detta? Vad skall man ha dessa förordningar till? Invaridrarverket är ju en verkställande myndighet. Skall invandrarverket tillämpa dessa förordningar eller skall invandrarverket föra en egen politik?

Anf. 56 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW;

Herr talman! Om invandrarverket fillämpar det som Alexander Chrisopoulos vänder sig emot kommer det naturligtvis att överklagas. Del är då regeringen kan pröva frågan, även mot bakgrund av den eventuella rimlighetsprövning som har gjorts. Regeringen kan även pröva frågan om den får en formell framslällan från invandrarverket om en författningsförändring.

Jag kommer att hantera ärendet i enlighet med detta. Och just nu finner jag inte anledning att förutskicka några andra initiativ.

AnL 57 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk);

Herr talman! I den utlänningsförordning som regeringen har utfärdat talas det ingenslans om all invandrarverket skall göra någon rimlighelsbedöm-ning. utan det står atl avvisning inte skall ske till första asylland om utlänningen har förälder bosatt i landet och han inte har lika stark familjeanknyt-ning till något annal land. Den principiella frågan i sammanhanget är alltså om vi skall ha en verkställande myndighet såsom invandrarverket, som inte bara ifrågasätter regeringens förordning ulan även lar på sig ansvaret för alt utveckla en egen praxis, vilken innebär att invandrarverket medvetet bryter mol denna förordning. Skall invandrarministern och den övriga regeringeri acceptera detta? Om regeringen anser atl del är rimligt ur flyktingpolilisk synpunkl får regeringen ändra förordningen. Men så länge denna förordning finns skall den följas.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1989/90:613 om reglerna för asylrätt för vissa barnfamiljer

Anf. 58 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW;

Herr lalman! Ragnhild Pohanka har frågat mig vad som kan föranleda utvisning av barnfamiljer med minsl elt års vistelse i Sverige. Bakgrunden till frågan är alt det sades i anslutning till beslutet den 13 december 1989 om en skärpt asylpraxis all denna inte var avsedd atl påverka barnfamiljspraxisen.

I maj 1989 beslöt regeringen alt tillämpa en ändrad praxis i utvisuingsären- 23

Prot. 1989/90:122 den som rörde barnfamiljer som vistats i Sverige mer än ett år Sådana famil-
15 maj 1990 jer skulle få stanna här om del inte fanns avgörande skäl som talade emot

I det. Ändringen var delvis motiverad av att utvisningar efter länga väntetider

var p jrag r kunde vara särskilt påfrestande för barn som hunnit rota sig i def svenska

samhället. Regeln gavs en schablonarlad utformning. Någon närmare undersökning av barnens förhållanden skulle iute behöva göras. Den ersatte en tidigare gällande praxis där särskild hänsyn togs till barnens skolgång - den s.k. treterminsregeln.

Ändringen motiverades också av att den nya utlänningslagen skulle träda i krafl den 1 juli samma år och atl målsättningen var att ett slutligt beslut skulle kunna fattas inom sex månader. Detta var en målsättning som skulle uppnås successivt, men redan då ansågs del rimligt atl sätta upp en bortre gräns om tolv månader för barnfamiljer En handläggningstid om tolv månader förmodades bli aktuell endasl i undantagsfall.

De omständigheter som kan tala emot tillämpningen av denna praxis hänför sig till bl.a. brottslighet och säkerhetsskäl. Även andra förhållanden kan leda till ell avslag om det vid en samlad bedömning inte framstår som rimligt att familjen får stanna här Exempel på sådana förhållanden är att sökandena själva i hög grad bidragit till tidsutdräkten eller att barnet är så litet alt del rimligtvis inte kan ha fått någon anknytning till det svenska samhället.

Utgångspunkten för ställningstagandet den 13 december 1989 all låta deu nu beskrivna ellårsregeln slå kvar trots en skärpt asylpraxis, var en förväntan att inströmningen av asylsökande under våren skulle återgå till mer normala tal. Trots en markant nedgång är emellerlid inströmningen i dag mer än dubbelt så stor som vid motsvarande tid förra året. I dag är det inte möjligt atl upprätthålla målet om sex månaders handläggningstid.

Handläggningstiden - även i fråga om barnfamiljer- kommer i många fall all närma sig elt år I den situationen är det inte rimligt att ha en schablonarlad tidsgräns på ett år som enda grund för uppehållstillstånd. En sådan schablon skapar stora orättvisor.

Det kan därför bli nödvändigt alt ta upp frågan om en modifierad bedömning av när ett barns anknytning till Sverige skall anses ha bUvit så stark att della skall utgöra enda skäl för alt låta familjen stanna trots alt grund för asyl saknas.

Anf. 59 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det var långt och innehållsrikt.

Svaret bekräftar det som jag misstänkte. Jag har nämligen sett många exempel på barnfamiljer som enligt beslutet från i maj förra året borde ha fått stanna i Sverige. Del kan naturligtvis i någol fall ha varit fråga om misstanke om brottslighet, men antalet verkar vara för stort. Svaret gör mig snarast nedstämd. Det ändras och fixas nämligen med lagar och förordningar efter behov.

Praxis och undanfagsklausuler förändras hela tiden. Nu gäller inte heller

beslutet som underlättar förhållandena för barnfamiljer Jag kan inte inse

varför inte småbarn, även om de inte har fått så stark ankriytning till det

svenska samhället, får stanna här Det är väldigt cyniskt att skicka tillbaka

24 dem till elt land där de går emot ett osäkert öde. Jag kan inte förstå sådana

skäl, och jag har faktiskt inte känt till dem förut. Jag är lilel bekymrad när Prot. 1989/90:122
jag ser att jag har fått mina misstankar bekräftade. 15 maj 1990

Anf. 60 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW; Svarpåfrågor

Herr talman! Jag vet inte vad Ragnhild Pohanka grundar sin uppfattning på atl för många barnfamiljer har undantagils från ettårspraxisen och att den absolut övervägande majoriteten av barnfamiljer inte har fått besked om atl de får stanna. Jag har tidigare, i maj förra året, myckel noggrant redogjort för att gränsfall kan uppstå med denna praxis, men del finns också saker som gör att det inte framstår som rimligt att en familj får stanna i Sverige. Jag har noggrant redogjort för sådana skäl i mitt svar, bl.a. atl man själv har bidragil till tidsutdräkten. Jag kan också påpeka alt det dessutom finns de som blir barnfamiljer medan de är här, om barnet föds under det första året. Detta är sådana fall där det knappast kan sägas att barnet har fåft en sådan anknytning lill del svenska samhället alt humanitära skäl har uppstått på grund av barnets koppling till Sverige.

AnL 61 RAGNHILD POHANKA (mp);

Herr lalman! Även barn, om vi nu undantar riktigt små barn, kan ha egna asylbehov. Del bör man titta speciellt på och inte enbart på föräldrarnas eventuella problem. Jag tycker atl det är viktigt alt man behandlar barn som egna individer. Där har jag sett en förbättring från förra året. Man tar numera hänsyn till barnen. Det noterar jag med stor glädje.

AnL 62 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW;

Herr talman! Får jag bara understryka att vi faktiskt i den nya utlännings-lageri också skrivit in för första gången att barn kan ha egna asylskäl. Men här talar vi snarast om att de skall fä stanna enligt ettårspraxisen utau att man egentligen har prövat asylskälen. Vi grundar den utvidgade praxisen i det avseendet - tidigare har gällt den treterminsregel som är kopplad lill barnens skolgång - på alt det med rätta har framförts att även förskolebarn kan ha rotat sig lika väl som barn som har gått tre terminer i skolari. Detta lar vi alltså nu hänsyn till.

Anf. 63 RAGNHILD POHANKA (mp);

Herr talman! Här gäller del barnfamiljer. Men det finns också ensamma barn. eller barn som bor ihop med syskon. Är del samma regler som gäller för dem? Tar man hänsyn till om de har vistats i Sverige mer än ett år innan det första utvisningsbeslutel kom? Del är minst lika ömmande fall.

AnL 64 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW;

Herr talman! Frågan om ensamma barn är utomordentligt komplicerad. Jag tror mig inte ha möjlighet alt i enminutsrepliker utreda den.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1989/90:122 17 § Svar på fråga 1989/90:591 om arbetsförmedlingarnas verksam-

15 maj 1990 het

Svarpåfrågor Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN;

Herr talman! Kjell-Arne Welin harfrågat mig om regeringen har för avsikt att medverka lill att arbetsförmedlingens Slink In-verksamhet permanentas eller avvecklas.

Låt mig börja med alt säga att den förnyelse och utveckling av förmed-liugsservicen som skett under 1980-talet har varit mycket positiv. En del av denna förnyelse har yttrat sig i s.k. öppna förmedlingar typ Slink In och Jobb-Expo. Jag anser i likhet med Kjell-Arne Welin att denna verksamhet fyller ett behov och är värdefull som ett komplement till den ordinarie förmedlingsverksamheten. Vad gäller Slink In-verksamheten i Helsingborg så är den särskilt värdefull för alt bistå arbetssökande mellan Danmark och Sverige. Regeringen har också gett uttryck för sin syn på denna verksamhet genom del bidrag som tidigare givits till just Slink In-verksamheten.

Del år angeläget alt nya former och metoder för förmedlingsverksamhet kontinuerligt utvecklas. Målet måsle dock vara alt de modeller och metoder som prövats och fungerar väl inlemmas i den ordinarie verksamheten inom arbetsmarknadsverket. Det är således verkels ansvar all la ställning till Slink Ins fortsatta verksamhet inom ramen för de drygt 2 miljarder kronor som är avsatta för förvaltningskostnader inom arbetsmarknadsverket.

Samtidigt vill jag framhålla att regeringen arbetar för att minska detaljregleringen och öka målstyrningen av olika myndigheler Alt gå in och i detalj reglera hur förmedlingsverksamheten i ett län eller en kommun organiseras strider helt mot denna inriktning.

Anf. 66 KJELL-ARNE WELIN (fp);

Herr talman! Jag fär tacka för svaret, som jag i alla avseenden naturligtvis känner en myckel slor tillfredsställelse över Allt som sägs i svaret kan jag ställa mig bakom och dela uppfaltningen om.

Vad som är olyckligt med den här typen av försöksverksamhet, som ju bedrivs även på andra ställen än i Helsingborg, är alt den bedrivs under ganska ytliga former och hela liden löper risken alt dras in. Jag ställde en liknande fråga till Ingela Thalén när hon var arbetsmarknadsminister. Då var situationen ungefär likadan, men Slink In-verksamheten fick då fortsätta. Nu ifrågasätts den igen.

När man har haft en försöksverksamhet - del säger också arbetsmarknadsministern i sitt svar - som fungerat på ett mycket bra sätt, bör man permanenta verksamheten och se till att den kan bedrivas under trygga former, för personalens skull men framför allt för verksamhetens skull. Runt om i Sverige uttalar man nu ett synneriigen stort stöd för Slink In-verksamheten i Helsingborg. De som är nya inom den statliga verksamheten och studerar statistiken över vad som har gjorts kan klart se att Slink In-verksamheten i Helsingborg har en alldeles utomordentlig god statistik vad gäller antalet placeringar Jag lycker atl man bör permanenta verksamheten. Jag förstår alt det inte är regeringens sak att göra det, men jag lycker att det svar som 26

arbetsmarknadsministerri har lämnat är en klar markering av alt verksamhe- Prot. 1989/90:122
len bör permanentas. 15 maj 1990

Överläggningen var härmed avslutad. P I 8

18 § Svar på fråga 1989/90:601 om arbetsförmedlingarnas verksamhet

Anf. 67 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN:

Herr talman! Sorija Rembo anför atl arbetsförmedlingen i dag ger företagen en mycket kvalificerad service som påmiririer om deri som rekryteririgs-konsulter erbjuder Sonja Rembo har frågat mig om regeringeri ämnar vidta riågori åtgärd med hänsyn till alt arbetsförmedlingeri härigeriom med skatte-firiarisierade medel avlastar förefageri avsevärda admiriistrativa och andra kostnader

Arbetsförmedlingens uppgift har alllid varit och är atl anvisa lämpliga sökaride lill de lediga arbeleria. Härvid har förmedlirigeri alltid gjort ett urval. Det är väseritligl att bedöma deri arbetssökandes kvalifikationer i förhållaride till de krav som ställs på del lediga arbetel och anvisa personer som har förutsättriirigar att klara av arbetel.

Deri förnyelse och utveckling av förmedlingens service som skett under 1980-talet har varit mycket positiv. En naturlig utgångspunkt har varit att förbättra servicen till svaga grupper på arbetsmarknaderi. Samtidigt har kori-takten med arbelsgivarria och serviceri lill dem förbättrats.

Bättre konlakler mellan arbetsgivare och arbetsförmedling leder lill en rad fördelar Förmedlingen kan bättre överblicka rekryteringsbehoven hos enskilda arbetsgivare. Förmedlingen kan också få en realistisk bild av den yrkeskompetens som efterfrågas. Kontinuerliga och förtroendefulla kontakter kan ännu leda till bättre möjligheter att placera t.ex. handikappade. Ulan goda konlakler med arbetsgivarna skulle arbetsförmedlingen ha större svårigheter all effektivt hjälpa de svaga grupperna på arbelsmarknaden.

Givelvis är del nödvändigt att gränsen mellan förmedlingens och företagens ansvar är tydlig och klar Förmedlingen skall inte gå in och ta över arbetsuppgifter som åvilar företagen. Det slutliga urvalet och anställningsbeslutet åvilar företagen.

Jag har dock irite uppfatfriirigen att detta i dagsläget är något stort problem, även om Iveksamheier kari ha fuunils i enskilda fall. Jag utgår från att arbetsmarknadsstyrelseri följer upp verksamheten och tillser att förmedlingens resurser infe används på ett felaktigt sätt.

AnL 68 SONJA REMBO (m);

Herr talman! Jag lackar statsrådet för svaret. Anledningeri till miri fråga är eri riotis i arbetsmarkriadsslyrelseris senaste verksamhetsberättelse. Där återfiriris eff exempel på att en arbetsförmedling i Stockholmstrakten har sökt upp ett högteknologiskt företag och tillhandahållit en myckel avancerad service i samband med rekrytering av sju kvalificerade tjänstemäri.

Förelaget besparades kostriaderria för den rekryteririgskamparij som mari 27

Prot. 1989/90:122 annars hade behövt genomföra. I stället fick förelaget tjänsterna helt gratis
15 maj 1990 från arbetsförmedlingen.

' Den fasta kontaktperson som företagel nu har vid arbetsförmedlingen

var pa Jrago sparar enligt notisen in halva personalchefens jobb.

Del förhållandel all AMS återger detta i sin årsberättelse lyder på alt det här är en verksamhet som man vill bygga ul och som man tycker är väldigt bra. Det är atl notera atl del inte gäller några svaga grupper ulan del handlar om högkvalificerade tekniker, försäljare och ekonomer

Jag tror alt det som arbetsmarknadsministern säger i slutet av svaret är väldigt viktigt, nämligen alt arbetsförmedlingen inte skall gå in och ta över arbetsuppgifter som åvilar företagen. Men del har uppenbarligen skett i del här fallet. Jag tolkar AMS egen annonsering om detta så, att det här är någonfing som man avser aff fortsätta med. Med tanke på alt syftet nu är att ge AMS större frihet när det gäller målstyrning - vilket vi ju är eniga om -tror jag alt det är mycket viktigt alt det slås fast var gränsen går för vad AMS får lov alt syssla med.

Jag skulle vilja ha ett klart uttalande från Mona Sahlin om att sådana uppgifter som del talas om i det här exemplet faller utanför ramen för vad ett skattefinansieral monopol får syssla med.

Anf. 69 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN;

Herr lalman! Här är del, som Sonja Rembo mycket riktigt påpekar, väldigt myckel en fråga om gränsdragning mellan arbetsförmedlingen och företagens normala personaladministration. Jag är medveten om alt den gränsen många gånger är väldigt oklar Men del kommer ju en proposition i höst med förslag till förändringar av arbetsförmedlingslagen. Förhoppningsvis - för den ambitionen har jag - kan vi dä både bättre och på ett tydligare sätt klargöra hur det förhåller sig med de här gränsdragningsfrågorna.

AnL 70 SONJA REMBO (m);

Herr talman! Vi väntar med intresse på den nya lagen. Den här saken har ju debatterats i andra sammanhang, och vi har vissa önskemål om hur del skall se ut.

Men sedan har den här frågan ell vidare tillämpningsområde. Jag länker då på EGs regler om företagsstöd. Arbetsmarknadsdepartementet säger följande i den skrift som jag här har med mig:

"Om arbetsförmedlingeri gär iri och lar över slora delar av företageris per-sonalrekrytering riskerar man att sriedvrida rollfördelningen mellan privat och offentlig verksamhet. Vissa företag tenderar att anpassa sig fill de nya spelreglerna och drar ner på sina egna rekryteringsakliviieler i förvissningen om atl samhället övertar en stor del av dessa kostnader 1 realiteten blir det således fråga om ell rent företagsstöd."

Ett sådant stöd strider mot EGs korikurrensregler.

Jag ser med iritresse fram emot förslaget om eri ny arbetsförmedlingslag och hoppas alt arbetsmarknadsministern skall hitta en formel för hur det här problemet kan lösas. Tills vidare hoppas jag atl arbetsmarknadsministern skall säga atl jusl del här exemplet visar hur AMS inte fär agera.

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1989/90:615 om åtgärder för att befrämja arbets- Prot. 1989/90:122
kraftsrekrytering bland pensionärer 15 maj 1990

Anf. 71 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN; Svarpåfrågor

Herr talman! Ragnhild Pohanka har fråga mig om det är riktigt atl invandrarverket inte kan anställa ålderspensionärer, därför att verket är bundet av statliga avtal, och om detta i så fall är befrämjande för all rekrytera arbetskrafl bland pensionärerna.

I regeringsförklaringen den 7 mars 1990 uttalade statsministern atl en rad åtgärder skall vidtas under mandatperioden för atl öka utbudet av arbetskraft. Bl.a skall alla få rätt att arbeta till 67 års ålder.

Möjlighelerna för äldre atl fortsätta arbeta fram lill 67 års ålder har behandlats av pensionsberedningen i ett delbetänkande (SOU 1989:101) om Förtidspension och rörlig pensionsålder. Remissyttrandena över betänkandet kommer in till socialdepartementet nu i maj månad. Beredningens förslag kommer sedan atl beredas inom regeringskansliet.

Jag har tagit upp frågan i årets kompletleringsproposition och understrukit värdet av att man tar vara på den kunnighet och kompetens som de äldre har. Men jag har samtidigt fått lov atl konstatera att frågan om vid vilken ålder man är skyldig att avgå från sin anställning är reglerad i kollektivavtal över praktiskt tagel hela arbetsmarknaden.

Därför kommer jag inom korl att kalla till överläggningar med arbetsmarknadens parter om jusl den här frågan. Del är min förhoppning all detta skall kunna lösas avtalsvägen genom alt parlerna i avtal öppnar möjligheten för äldre att fortsätta att arbela till 67 års ålder

AnL 72 RAGNHILD POHANKA (mp);

Herr talman! Jag lackar för svaret. Jag är ganska glad över detta. Vi vill gärna ha rörlig pensionsålder Man skall kunna sluta arbeta tidigare, om man känner alt man inte längre orkar fortsätta. Att allt inte är färdigt ännu har jag förståelse för Det här är ju så nytt.

Jag är alltså tacksam för svaret och hoppas att del skall bli en lösning som är till allas bäsla.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades Motionerna

1989/90;Jo99 lill jordbruksutskottet 1989/90;Fi64-Fi74 lill finansutskottet 1989/90;Skl27-Skl31 till skatteutskottet 1989/90;Sr74 och Sf75 till socialförsäkringsutskotlet

Prot. 1989/90:122 21 § Förnyad bordläggning

15 maj 1990

Föredrogs men bordlades åter Konstilutionsutskottets betänkaride 1989/90:KU30

22 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades Mofion med ariledning av prop. 1989/90:149 Statlig garanti för genomförandel av

1990 års Ryttar-VM i Sverige 1989/90:Kr28 av Kaj Nilsson m.fl. (mp)

Konstitulionsulskotlets belänkande 1989/90;KU35 Vissa kyrkliga frågor

Socialutskottets betänkanden 1989/90;SoU18 Gallring enligt socialtjänstlagen

1989/90:SoU20 Gymnasieutbildning för svårl rörelsehindrade ungdomar 1989/90;SoU21 Ny myndighet för kontrolleri och tillsyrien på läkemedelsområdet m.rn. 1989/90:SoU22 Tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1989/90 1989/90:SoU23 Tobak

Kulturutskollets betänkanden

1989/90:KrU24 Anslag till film m.m., lidskrifter oeh htteratur

1989/90;KrU25 Radio och television

1989/90:KrU26 Metallsökare

1989/90;KrU27 Tilläggsbudget II inom utbildniugsdepartemeritets område

1989/90;KrU28 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden

23 § Anmälan om frågor

Anmäldes aft följande frågor framställts

den 15 maj

1989/90:622 av Aimika Åhnberg (vpk) till kommunikationsministern om konsekvenserna av broraset i Södertälje;

Den 13 maj rasade halva molorvägsbron i Södertälje. Lyckligtvis kom ingen människa lill skada. Den hängande, trasiga brohalvan utgör dock fortfarande en stor risk.

En sådan olycka får bara inte hända! Säkerhetskontrollen måste ha brustit
och måste i framtiden förbättras så atl en sådan olycka ej kan upprepas. Sä-
30 kerhelen vid andra broar i Södertälje och i övriga landet bör ses över

Trafiksituationen skall nu klaras medan bron är ur funktion. Enligt min Prot. 1989/90:122 mening bör godstransporter i största möjliga mån föras över till järnväg så 15 maj 1990 snabbi som möjligl.

Jag vill därför fråga kommunikationsministern;

Avser regeringen all vidla ålgärder för alt föra över godstransporter till järnvägen så snabbt som möjligt?

1989/90:623 av Ylva Annerstedl (fp) till kommunikationsministern om broraset i Södertälje:

Den inträffade katastrofen med motorvägsbron i Södertälje har med all önskvärd tydlighet illustrerat sårbarheten i ett modernt samhälle. Trafiken på två motorvägar skärs av, miljön i Södertälje stad blir fullständigt förödd under lång lid framöver och den viktigaste utrymningsvägen söderut för huvudstaden blockeras fullständigt.

Det är därför ur många aspekter angelägel att bron snarast blir reparerad. Detta kräver naturligtvis extra insatser.

Mot denna bakgrund vill jag fråga kommunikationsministern:

Vilka resurser avser kommunikationsministern avsätta för atl säkerställa molorvägsförbindelsen över kanalen i Södertälje både på kort och på lång sikl?

1989/90:624 av Sven-Olof Petersson (c) till miljöministern om krav på dubbelbottnade tankfartyg:

Måndagen den 14 maj inträffade på nytt en tankerolycka med oljeutsläpp som följd. Denna gång skedde olyckan utanför Blekingekusten, Tankfartyget Volgoneft var lastat med spillolja, som läcker ul och hotar livet i havet och på land. Centern har i riksdagen föreslagit all fraktfartyg för olja och kemikalier skall utrustas med dubbla bottnar

Jag vill mot denna bakgrund fråga miljömiriistern:

År regeringen beredd att slälla krav på att olje- och kemikaliefartyg utrustas med dubbla bottnar och att driva detta krav internationellt?

24 8 Kammaren åtskildes kl. 16.07. In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Gunborg Apelgren

Prot. 1989/90:122

15 maj 1990 Innehållsförteckning

Tisdagen den 15 maj

1 8 Justering av protokoll................................................................................ 1

2 8 Svar på fråga 1989/90:569 om personaldrivna dag-och fritidshem 1

Statsrådet Bengt Lindqvist Ingrid Hemmingsson (m)

3 8 Svar på fråga 1989/90:593 om huvudmannaskapet för äldreomsor-

gen................................................................................................................. 3

Statsrådet Bengt Lindqvist Karin Israelsson (c)

48 Svar på fråga 1989/90:599 om alkoholinformalionen............................... ....... 5

Statsrådet Bengl Lindqvist Sten Andersson i Malmö (m)

5 8 Svar på fråga 1989/90:612 om riksskatleverkets riormer för exis-

tensminimum ................................................................................................. 7

Statsrådet Bengl Lindqvist Kaj Nilsson (mp)

6 § Svar på fråga 1989/90:567 om muntlig förberedelse inför dom-

stolsförhandlingar.......................................................................................... 8

Justitieminister Laila Freivalds Pär Granstedt (c)

7 8 Svar pä fråga 1989/90:595 om permissions- och frigångsreglerna

inom kriminalvården....................................................................................... 10

Justitieminister Laila Freivalds Ingbritt Irhammar (c)

8 8 Svar på fråga 1989/90:602 om friköp av historiska arrenden .... 12

Justitieminister Laila Freivalds Bengt Silfverstrand (s)

9 8 Svar på fråga 1989/90:605 om placeringen inom kriminalvården av

interner med besöksförbud............................................................................ 13

Justitieminister Laila Freivalds Kent Lundgren (mp)

10 8 Svar på fråga 1989/90:614 om målsäganderällen i brottmål .... 15

Justitieminister Laila Freivalds Ragnhild Pohanka (mp)

118 Svar på fråga 1989/90:571 om ett frikommunförsök för lands
tinget i Dalarna...................................................................................... 16

Civilminister Bengt K Å Johansson Göran Engström (c)

12 8 Svar på fråga 1989/90:589 om försöken med automatisk trafik-
övervakning ................................................... . . ................................... 17

Civilminister Bengl K Å Johansson Birgit Henriksson (m)

13 8 Svar på fråga 1989/90:541 om djurhållningen på pälsdjursfarmar 18 Prot. 1989/90:122

Jordbruksminister Mats Hellström 15 maj 1990

Martin Olsson (c)

14 8 Svar på fråga 1989/90:579 om unga flickors situation på lands-

och glesbygden................................................................ 19

Statsrådet Margot Wallström Ewa Hedkvist Petersen (s)

15 8 Svar på fråga 1989/90:603 om tillämpningen av avvisningreglerna 22

Statsrådet Maj-Lis Lööw Alexander Chrisopoulos (vpk)

16 8 Svar på fråga 1989/90:613 om reglerna för asylrätt för vissa barn-

familjer ............................................................................ 23

Statsrådet Maj-Lis Lööw Ragnhild Pohanka (mp)

17 8 Svar på fråga 1989/90:591 om arbetsförmedlingarnas verksamhet 26

Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin Kjell-Arne Welin (fp)

18 8 Svar på fråga 1989/90:601 om arbetsförmedlingarnas verksamhet 27

Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin Sonja Rembo (m)

19 8 Svar på fråga 1989/90:615 om åtgärder för all befrämja arbels-

kraftsrekrytering bland pensionärer................................ 29

Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin Ragnhild Pohanka (mp)

20 § Hänvisning av ärenden lill utskott............................. 29

21 8 Förnyad bordläggning................................................ 30

22 8 Bordläggning............................................................. 30

23 8 Anmälan om frågor

1989/90:622 av Annika Åhnberg (vpk) om konsekvenserna av

broraset i Södertälje........................................................ 30

1989/90:623 av Ylva Annerstedl (fp) om broraset i Södertälje 31

1989/90:624 av Sven-Olof Petersson (c) om krav på dubbel
bottnade tankfartyg..................................................... 31