Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1989/90:118

Onsdagen den 9 maj

Kl. 9.00-22.54

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för deu 3 maj.

2§ Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 4 maj

Företogs till avgöraride arbetsmarkriadsutskottets betärikande 1989/90; AU27 samt näringsutskottets betänkanden 1989/90:NU7, NU25 och NU28 (beträffande debatten i dessa ärenden, se prot. 115).

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU27 Mom. 1 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2 (anslaget Lokaliseringsbidrag m.m.)

Först biträddes reservation 1 av Anders G Högmark m.fl. - som ställdes mot reservation 2 av Kersti Johansson och Göran Engström - genom omröstning med uppresning.

Härefter bifölls utskottels hemställan med 204 röster mot 56 för reservation 1 av Anders G Högmark m.fl. 33 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 3 (anslaget Regionala utvecklingsinsatser m.m.)

Ulskoltels hemställan - som slälldes mol reservation 3 av Kersti Johans
son och Göran Engström - bifölls med acklamation.

Moni. 4 (elt nytt anslag för insatser i Bergslagen och norra Sveriges inland) Först biträddes reservation 5 av Elver Jonsson och Charlotte Branting med 40 röster mol 35 för reservation 6 av Kersti Johansson och Göran Engström. 213 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter biträddes reservatiori 4 av Ariders G Högmark m.fl. med 58 röster mot 44 för reservation 5 av Elver Jonssori och Charlotte Branting. 191 ledamöter avstod från alt rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemslällari - som ställdes mot reservatiori 4 av Ariders G Högmark m.fl. - genom omröslriing med uppresuing.

1 Riksdagetis protokoU 1989/90:118

Prot. 1989/90:118 Näringsutskottets betänkande NU7

9 maj 1990 Mo/w. / (ökad etableririgskoritroll m.m.)

Först biträddes reservation 1 av Per Westerberg m.fl. med 127 röster mot 22 för reservation 2 av Rolf L Nilson. 140 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls ulskoltels hemställan med 168 röster mot 123 för reservation 1 av Per Westerberg m.fl. 3 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 2 (auklorisation av städentrepreriörföretag) Hemslällari

Utskottets hemställan - som ställdes mot hemställan i reservation 4 av Rolf L Nilson - bifölls med acklamation.

Motiveririg

Ulskoltels motiveririg - som ställdes mot deri i reservatiori 3 av Per Westerberg m.fl. ariförda moliveririgeri - godkärides med acklamatiori.

Mom. 3 (statlig kontroll av låssmeders vandel)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering - som ställdes mol utskottets hemslällari med godkärinaride av den i reservation 5 av Per Westerberg m.fl. anförda motiveringen - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (harmonisering med EG i fråga om etableringskontroll) Hemställan

Utskottets hemställan - som ställdes mot hemslällari i reservatiori 7 av Rolf L Nilson - bifölls med acklamation.

Motivering

Först biträddes den i reservation 6 av Per Westerberg m.fl. anförda moliveringeri med 87 röster mol 17 för deri i reservatiori 8 av Loui Bernal anförda motiveringen. 182 ledamöter avstod från atl rösta.

Härefter godkändes utskottels motivering - som ställdes mot den i reservation 6 av Per Westerberg m.fl. anförda motiveringen - genom omröstning med uppresning.

Mom. 5 (utvärdering av lagstiftnirigeri om riäririgsförbud) Hemslällari

Ulskoltels hemslällari bifölls med 272 röster mol 19 för hemslällari i reservatiori 10 åVRolf L Nilsori. 3 ledamöter avstod fråri atl rösla.

Motivering

Utskottets motivering godkändes med 175 röster mot 116 för den i reservation 9 av Per Westerberg m.fl. anförda motiveringen. 2 ledamöter avstod fråri all rösla.

Mom. 6 (minskad etableringskontroll)

Ulskoltels hemställan - som ställdes mol dels reservation 11 av Per Wes
terberg m.fl., dels reservation 12 av Roland Larsson och Kjell Ericsson -
2 bifölls med acklamation.

Näringsutskottets betänkande NU25 Prot. 1989/90:118

Mom. 3 (eldistribution på landsbygden) 9 maj 1990

Ufskottets hemställan bifölls med 243 röster mot 50 för reservation 1 av Roland Larsson m.fl.

Mom. 4 (särskilda tariffer för Vaftenfalls industrikunder)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Rolf L Nilson och Loui Bernal - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (omlokalisering av delar av Vattenfalls huvudkontor till Västernorrland)

Utskottets hemställan bifölls med 234 röster mot 55 för reservation 3 av Roland Larsson m.fl. 4 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 12 (visst interriationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 277 röster mot 17 för reservation 4 av Loui Bernal.

Övriga moment Utskottels hemställan bifölls.

Näringsutskottets betänkande NU28

Mom. 10 (ersättriirig för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-lärider)

Utskottets hemsfällari - som ställdes mot reservation 1 av Per Westerberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (AB Göta Kanalbolag)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 2 av Hädar Cars m.fl., dels reservation 3 av Loui Bernal - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (irigenjörsvefenskapsakademien)

Utskottets hemställan bifölls med 274 röster mot 17 för reservation 4 av Loui Bernal. 1 ledamot avstod från att rösta.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

3 § Meddelande om samlad votering

Talmannen meddelade att näringsutskottets betänkande NU35, jordbruksutskottets betänkande JoU9 och lagutskottets betänkande LU31 skulle avgöras i ell sammanhang efter avslutad debatt.

Prot. 1989/90:118 4 § Statliga företag 9 maj 1990

Stadiga företag

Föredrogs näringsutskoltets betänkande 1989/90;NU35 Statliga företag (prop. 1989/90:88 delvis och 1989/90:109).

Anf. 1 PER WESTERBERG (m);

Herr talman! Del stundar onekligen en ny era i Europa i och med den snabba utvecklingen i de östeuropeiska staterna. Del avspeglar sig dess värre inte i näringsutskoltets belänkande 35. I Europa och i världen i övrigt går den fria marknadsekonomin myckel snabbt framåt. Man sveper undari mycket av den gamla planhushållnirigen, och folken revolterar mot fattigdom, förtryck och politiskt elände.

Socialism har blivit näst intill ell fult ord beroende på vad det förknippats méd i måriga olika lärider, riämligen fattigdom, förtryck, ineffektivitet och dåliga statliga förelag.

Della står i ganska skarp kontrast till statsministerns numera berömda konstaterande i en bok som skrevs för några år sedan med titeln Vad är socialdemokrati? författad av Irigvar Carlssori och Anne-Marie Lindgren: Såväl Sovjetunionen som länderna i Ösleuropa har genomfört en soabb iriduslria-lisering. Han konstaterar vidare att de bevisar alt kapitalismen irite har monopol på aft skapa materiellt välstånd.

Skulle alltså Ösleuropa och Sovjetunionen vara bevis på att kapitalismen inte har monopol på att skapa materiellt välstånd? Jag tycker att det konsta-leraridel i dag närmast låter som ell dåligt skämt, om man nu inte ser vad som kommer fram i de betänkanden som näringsutskoltets majoritet numera utformar

Det förefaller som om socialdemokraterna inte har lärt någonfing av utvecklingen. Industriministern talar mer och mer om någon form av socialism och expanderande statliga industrisektorer Del skall nu vara kollektivt nationellt kapital - dvs. det är statliga företag som skall utgöra de nya satsningarna. Men vill bilda ett nytt statligt förvaltningsbolag som skall samla större delen av del statliga företagandet under en hatt. Del låter onekligen som ell nytt Statsföretag, ett eko frän sluderitrevolleri 1968 och den aktiva näringspolitik som Krister Wickman och Sven-Göran Olhede en gång i världen stod som arkitekter för

Detta Statsföretag minner om konstiga namri som Stålverk 80, Tjorven, Invesleringsbanken, Uddcomb och många andra som varit kännetecken för deri "aktiva näringspolitiken". Det var äventyr inom verkstadsindustri och byggmaterielinduslri, och allt skedde på skattebetalarnas bekostnad. Vägen kantades av misslyckanden, fiaskon och slora kapitaltillskott från statskassan och skattebetalarna.

Men nu stundar nya djärva grepp inom den svenska näringspolitiken, grepp som prövats tidigare och misslyckats, i Sverige och utomlands. De har misslyckats snart sagt överallt där de har prövats, dock inte i socialdemokratiska programarbeten och propositioner.

Det behövs inga nya lekstugor i form av nya statliga förvaltningsbolag för socialdemokratiska politiker att tumla runt i med skattebetalarnas surt för-

värvade slantar Vad vi i stället behöver är atl de statliga företagen verkligen drivs på exakt samma villkor och efter exakt samma principer som är fallet med motsvarande privata förelag. Då behöver de inte längre vara statliga. Då kan de lika gärna säljas och ge en bred ägandespridning lill de stora flertalet människor här i landet. Vad vi behöver är inte mer av statligt förelagande, ulan mindre. Vi behöver en bred ägandespridning lill hela svenska folket, inte en som begränsar sig lill några få nationella kollekliva institutioner

Breda börsinfrodukfioner och ägandespridnirig till allmäriheleri är inte något som är unikt för Sverige. Debatten härom hos oss i slutel av 70-talel var kanske tidig, men i dag är den allmängods världen över Den förs av snart sagt alla världens regimer, oavsett politiskt kulör, men i Sverige går del myckel långsamt.

Motiven för privatiseringarria skiftar något, men del finns i stort sett fyra huvudargument. För del första behövs en bred ägandespridning till de stora flertalet svenska skattebetalare. För det andra behöver vi skapa effektivare förelag med kompetenta ägare, som aktivt kan tillföra förelagen både kapilal och kuririande. För det tredje vill man minska statsskulden och på det sättet bidra lill att dra ned räntenivåer och minska inflationstakter För det fjärde vill man, vilket kanske inte är minst viktigt, få klara spelregler för regering och riksdag kontra näringslivet, så att man vet vad som gäller Inte minst behandlingen av propositionen om Pharmacia, Volvo, Provendor och Procordia visar vilket tumult som uppstår när politiker och företagare skall försöka komma överens under politiskt piruetterande.

I Sverige har dess värre transaktioner med eller försäljningar av statliga företag kommit atf från socialdemokraternas sida kännetecknas väl mycket av makt- och ägandekoncentration och i en del fall tyvärr även av minskad insyn. Detta slår i ganska skarp kontrast till vad som sketl utomlauds, där mari verkligeri har satsat på makt- och ägandespridning genom att ge förtur till småsparare och fill anställda i företagen. Agerandet står i speciellt skarp kontrast till socialdemokraternas uttalanden i ägarulredningen, där man talade om alt man stod på de smås sida och om att man ville motverka ägaride-och maktkoncentration. Nu går man i rakt motsatt riktriirig.

Vi har från borgerlig sida i en trepartimotion fastslagit alt vi vill att det skall ske privatiseringar i form av breda försäljningar av statliga förelag till många småsparare och anställda i dessa företag. Vi tror att man kan sälja företag för upp till 5 miljarder kronor per år Det kan ske via börsen, via direktförsäljningar eller med en rad andra metoder, beroende på vilket företag som det gäller

Vi inser mycket väl aft det kan firinas företag som under en övergångstid kan behöva firinas kvar i statlig ägo, av beredskapsskäl, av regionalpolitiska skäl, i samband med omstrukturering av förlustbririgande rörelser eller av andra mycket centrala skäl. Bl.a. kari myridighetsfunktioner vara inblandade i affärsverksamheten.

Den politik som vi föreslår skapar välfärd, ägandespridning och makt-spridning. Den är i takt med vad som sker utomlands, där man skapar välstånd i slället för atl sopa fram gamla metoder som redan prövats och misslyckats i land efter land.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Stadiga förelag

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Statliga företag

I betänkandet behandlas även en nyemission i Procordia som det varit många turer omkring. Frågan om en nyemission i Procordia har föregåtts av att staten har sålt ut delar av Procordia till allmänheten, en lovvärd metod, som användes när man började introducera denna företagsgrupp på börsen. Det fanns nackdelar med metoden. Vi hade inte velat ha en differentierad rösträtt för aktierna i bolaget, men åtgärden var ändå ett steg i rätt riktning.

Det som nu föreslås när Procordia skall gå samman med Proveridor och även bli starkt anknutet till Pharmacia är en för Sverige och statliga företag ny struktur Man skapar en stark svensk företagsgrupp för läkemedel och livsmedel. Vi har ingen anledning att ifrågasätta den affären som sådan. Det finns mycket som talar för att den är strategiskt riktig, både för företagen, för de anställda och för Sverige som nation.

Det finns dock inslag som vi har invänt emot. Vi har nu fått med oss eu majoritet i utskottet på en omförhandling av det aktieägaravtal mellan svenska staten och Volvo som avser hembudsskyldigheten mellan parterna. Det ger oss en möjlighet att genomföra en bred ägandespridning i Procordia efter det att vi har fått en annan majoritet i kammaren.

Vi riktar dock fortfarande viss kritik mot det tecknade avtalet. Denna kritik riktar sig framför allt mot maktkoncentrationen och mot maktdelningen mellan svenska staten och Volvo. Efter det att denna affär är klar kommer ungefär 25 % av aktiekapitalet att finnas ute på marknaden, utspritt på några institutioner men också på tusentals småsparare. Dessa ställs enligt aktieägaravtalet i praktiken utan någon form av inflytande i styrelsen. Det finns t.o.m. skrivningar som förutsätter att i princip enighet skall föreligga, i varje fall i särskilt betydelsefulla frågor, mellan svenska staten och Volvo i samband med att förändringar i bolaget görs.

Vi tycker att detta är beklämmande. När staten har sålt ut till småsparare ställer mari dem helt utan inflytande. Man står på de storas och de starkas sida i stället för tvärtom. Vi anser oss kunria vända på detta, just genom att få till stånd eri bred ägandespridning och därmed slå sönder den förutsatta maktdelningen samt åstadkomma en maktspridning eller åtminstone en betydligt större möjlighet för alla de små aktieägarna och för alla andra aktieägare vid sidan av de två stora att få ett ord med i laget och att påverka utvecklingen.

Ordet privatisering återkommer gång på gång - det är en sådan som vi behöver mer av, men mindre av statligt företagande. Vi behöver privatisering för att kunna bygga ett starkt svenskt näringsliv. Vi behöver ett privat företagande och ett internationellt företagande som tillåter alt fler utländska företag kommer till Sverige och att flera utiänningar får förvärva företag i Sverige, på samma sätt som svenskar skall ha möjlighet att förvärva företag utomlands.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till samtliga av moderaterna undertecknade reservationer vid detta betänkaride.

Anf. 2 HÄDAR CARS (fp):

Herr talman! Vad detta betänkande handlar om är egentligeri det sätt på vilket mari i denna kammare och i våra politiska partier ser på frågan om vad som utgör ett starkt samhälle.

Låt mig allra först understryka att det för folkpartiets vidkommande är viktigt atl man har ett starkt samhälle. Eriligt vår uppfallriing är ett sådant samhälle ett samhälle som först och främst präglas av en god ekonomi. En god ekonomi uppnår man när de som är bäst lämpade atl sköta olika verksamheter också får möjligheter och förutsättningar atl göra det.

Vi är inom folkpartiet helt övertygade om att enskilt förelagande i grundläggande avseenden har bättre förutsättningar att bygga välfungerande företag än vad staten har Därför finrier vi det viktigt att man så långt det är möjligt försöker att flytta över ägariderätl när det gäller företagsamhet från den offentliga till den enskilda sektorn i syfte atl stärka företageri och därigeriom det svenska samhället.

Det är självfallet också viktigt alt de verksamheter som stat och kommun skall bedriva sköts på rätt sätt så att människor får den vård de behöver, att barnen får den tillsyn som de skall ha och att gamla får den omsorg de behöver Men den offentliga sektorn bör koncentreras på dessa angelägna uppgifler med utnyttjande av enskilt förelagande för att också dessa delar av samhällets verksamhet skall bli så välfungeraride och välskötta som möjligt. En stark ekonomi i ett samhälle där människor sköter det som de är mest lämpade att sköta är en av fömtsältriingarria för ett gott samhälle.

Eri aririari förutsätlriing, enligt vårt sätt alt se, är alt människors egen styrka betonas. Det är när många disponerar över delar av samhället, när många är med och äger, som mänriiskoroa upplever sig som siarka. Det är också i grurideri eri förutsättning för just det starka samhället. Det är för oss ett skäl för att den statliga företagssektorri bör säljas och att ägarideskapet skall övergå till måriga eriskilda märiniskor Det är just dessa frågor som det betänkande vi i dag behandlar går ut på. Här ser man eri mycket klar skilje-lirije mellari den socialdemokratiska politiken och vad jag i god mening vill karakterisera som borgerlig politik. Vad vi från deri borgerliga sidari, fråri folkpartiet, öriskar är just att statlig företagsamhet skall övergå i enskild ägo att fördelas så alt många människor får vara med och äga den verksamhet som i dag bedrivs av staten för atl därigenom skapa förutsättningar för ett mer fungerande och ett starkare samhälle.

Del betänkande som vi nu behandlar tar också upp några enskilda ärenden. Ett av dessa är förslaget om tillskapandet av ett förvaltningsbolag. Enligt vårt sätt att se behövs det inte något sådant förvaltningsbolag. Om målet är att statlig företagsamhet skall upphöra att drivas av staten och övertas av de eriskilda, firiris det irigen grund för att först samla ihop allt ägande i eri klump och lägga det uuder en myndighet - för så kommer faktiskt resultatet att bli - där det dessutom skall ingå företrädare för löntagarfonderna och andra organ, vilkas förutsättningar att sköta företagsamhet ingalunda har blivit väldokumenterad. Vi säger därför nej till förslaget om ett förvaltningsbolag. Det är viktigare att man i stället utnyttjar de förutsättningar som redan finns för att efter hand överiåta växande delar av den statliga företagssektorri till eriskilda ägare.

I belärikandet behandlas också den s.k. Procordia-affären. Vi har inte alls någon invändning mot den föräridring som föreslås. Vi tror att det är positivt och riktigt atl olika verksamheter ioom Procordia förs ihop med Volvo. Däremot reagerade vi emot att det förslag som lades på riksdageris bord skulle

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Stadiga företag

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Stadiga förelag

ha försvårat förutsällriirigarria för eri riy regeririg att ändra ägarstrukturen i den del som stateri alltjämt förfogar över. Det farins i detta avtal en hem-budsklausul som skulle ha inneburit all en regering skulle ha varit förhindrad att sälja ut resterande aktieinriehav i Procordia, utau all Volvo hade kunriat begära att få köpa dessa aktier med utnyttjande av hembudsklausul. Eftersom vårt mål är, inte bara all en utförsäljning skall ske, utan att en ulförsälj-nirig skall kunria ske i små poster för att många människor - inte minst de som arbetar i företaget - skall kunna bli delägare, reagerar vi mot denna klausul.

När det visade sig att det fanns en majoritet i utskollet mol avtalet i deu form som var föreslageri, upptäckte också socialdemokraterria att det irite var rimligt atl deri regeririg vi i dag har geriom en avtalskonstruktiori skulle kuriria förhiridra en annan regering atl fullfölja den politik som den vill föra.

Det blev då en betydande majoritet i ulskotlel för att det förslag som inriebär att avtalet mellari staten och Volvo skall skrivas om så att en ny regering får de fömlsältnirigar som vi anser vara väsentliga, dvs. alt kunna sälja resterande statligt aktieinriehav i Procordia lill dem som är ariställda i företaget och till många mindre aktieägare.

Herr talmari! Med del anförda vill jag yrka bifall till de reservationer i delta betänkaridet som folkpartiet slår bakom.

AriL 3 PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Statens främsta uppgift inom näringspolitiken måste vara atl ange riktlinjer och ramar för näringslivets verksamhet. Statligt ägande får inte bli ell självändamål.

I vissa fall och vid särskilda tillfällen kan det vara motiverat med statligt ägande för alt klara viss teknikutveckling, omstrukturera olika branscher eller medverka lill en positiv regional ulveckling.

Slora delar av den affärsverksamhet som nu bedrivs av staten kan faktiskt avyttras.

Genom försäljning av statliga förelag kan man åstadkomma ett spritt ägande som ger människor möjlighet lill ell ökat akliesparande. Enligt centerns uppfattning skall försäljnirigen av statliga förelag ske i sådana former att en ökad aktiespridning främjas. Målsättningen måste vara att skapa ett brett folkligt ägande, vilket i sin lur förutsätter regler som förhindrar att dominerande aktieposter kan samlas i en ägares harid.

Det sveriska näringslivet har under 1980-lalet kännetecknats av en stark ulveckling mol ägar- och maktkoncentration. Tidigare ekonomiskt starka företag, finansiella institutioner och stora aktieägare har kunnat stärka sin ställning. Den främsta orsaken till den ökande koncerilraliorieri är deri ekonomiska politik som socialdemokraterria fört.

Av årets budgetproposiliori framgår alt av sammarilagt 90 börsnoterade företag med vardera minst 500 anställda år 1978 köptes riärmare hälften upp av något anriat företag under de följande tio åren.

Fusiorisgaloppen har således inom privata storföretag, t.ex. inom skogsindustrin, byggnadsindustrin, bank- och finansseklorn, varit snabb. Och nu ser vi nästa sleg: fusioner mellan statliga och stora privata förelag.

Den socialdemokratiska näringspolitiken har i stor utslräcknirig anpassats

efler storföretagens intressen. Tydligast har detta manifesterats när det gällt slöd till industriinvesteringar och formerna för försäljning av statliga företag på förmänliga villkor lill redan ekonomiskt starka grupper och institutioner

Regeringen har tidigare medverkat till försäljning och börsintroduktion av vissa statliga förelag, t.ex. Procordia, PKbanken och UV shipping. Del har funnits ett genomgående mönster i samband med dessa affärer Slora kapitalplacerare har alllid favoriserats och kurserua vid ulförsäljuing av aktierna har varit låga. Regeringeri har därigenom befrämjat och förstärkt den redan starka ägar- och maktkoncentrationen i svenskt näringsliv.

Socialdemokraternas ekonomiska politik gjorde 1980-talet lill koncentrationens årtionde, och detta tycks fortsätta under 1990-talel.

Den senasle storaffären som vi i dag behandlar, affären mellan Procordia och Volvo, är bara ett ytterligare exempel och bevis på socialdemokratiskt intresse atl främja stora förelagsbildningar

Inriktningen av den socialdemokratiska näririgspolitikeri har uuder lårig tid varit att skapa balanseraride maktkonceritrationer. Den ökande privata makt- och ägarkoncentrationen har regeringen försökt balansera med statlig maktkoncerilralion - firiarisiell och institutionell maktkoricerilration. Nästa steg blir nu att gifta samman privat och statligt ägande, med komplicerade ägarförhållanden som följd.

Ägarkonceritralionen och del korsvisa ägandet i näririgslivet har, med all rätt, ofta kritiserats av ledande socialdemokrater Även näringsutskottets högt värderade ordförande Lenriart Petlerssori har som ordföraride i den s.k. ägarulredningen uttryckt oro för den ökande ägarkoncentrationen. Del tycks inte hindra atl han nu välsignar avtalet mellan Volvo och Procordia och därmed medverkar till just ägarkoricentralion.

Nu har vi lärt oss den socialdemokratiska strategin. Det finns ett tydligt mönster I debattartiklar, annonser och affischer har vi kunnat läsa hur illa socialdemokraterna tycker om ekonomisk maktkoncentration. I den socialdemokratiska partistyrelsen sägs en sak, men i regeringen och riksdagen görs något helt annat.

Herr talman! En slor del av den statliga företagssektorn kan, som jag sade inledningsvis, avyttras. Följande principer bör gälla i samband med försäljnirig av statliga företag;

1. Ägarspridriirigeri måsle var slor Deceritraliseririg bör väljas före cerilrali-
sering. Någon diskriminering av småsparare lill förmån för större kapital
placerare skall inte få förekomma.

2. Aktierna bör säljas i små poster för alt gynria småspararna.

3. De anställda bör i första hand få möjlighel all bli delägare i företagen. Därmed får de också elt ökat medinflytande, och ett markerat spritt ägaride uppnås.

4. Av kapitalmarknadens ordinarie aktörer bör sådana som ägs av många, t.ex. aktiefonder och pensionsstiftelser, få köpa aktier, allt för atl motverka ett koncentrerat ägande.

Herr talman! Av erfarenhet vet vi att socialdemokraterna inte ställer upp bakom de principer jag här har redovisat. Däremot har såväl moderaterna

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Statliga företag

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Statliga förelag

som folkpartiet gjort det. Vi har en gemensam trepartimotion om dessa principer.

Den fråga man riu måste ställa är; Varför hoppar moderaterua och folkpartiet av den gemensamma lirije som hittills gällt för de tre partierria och nu hjälper socialdemokraterna att lotsa Volvo—Procordia-avtalet genom riksdagen?

Jag begär inget svar i dag. Jag konstaterar bara atl ert agerande och ställningstagande i dag inte riktigt stämmer överens med den motion om försäljning av statliga företag som vi gemensamt underteckriat.

Enligt centerns mening strider alltså avtalet mellan Procordia och Volvo om bildandet av en koncern på livsmedels- och läkemedelsområdena mot vår principiella näringspolitiska syn. Det strider också mot vår syn på formerna för försäljning av statliga företag.

Det kan visserligen vara en fördel om ett svenskt företag med ett spritt aktieägande är ena parten i eri strukturaffär av den här arten - i synnerhet om alternativet är en försäljning till andra och större koncentrationsiritres-sen. Vi anser dock att övervägande skäl talar emot att riksdagen skall godkänna avtalet mellan Volvo och Procordia i den form som nu är aktuell.

Volvo är ett för svenska förhållanden stort företag och spelar en betydande roll i svenskt näririgsliv. Den rollen minskar inte med den nu aktuella affären.

Socialdemokraternas kärlek till Volvo är ganska unik. För något år sedan medverkade regeringen till att ge Volvo mångmiljardbelopp för att investera i en ny bilfabrik. Nu behandlar vi den senaste, men säkert inte den sista, affären med Volvo. Som kronan på verket har Feldt blivit rådgivare i Volvo. Det är intressant atl se hur "Volvofieringen" på olika områden under årens lopp påverkat politiken, regeringen och socialdemokraterna.

Herr talman! I propositionen framförs ett förslag om ett nytt centralt förvaltningsbolag för den statliga företagssektorn. Förslaget att tillskapa ett nytt och ceritralt förvaltriingsbolag anser vi vara elt steg i fel riktning. Möjligheten att ge ut konvertibla skuldebrev motsvarande högst 15 % av det egna kapitalet uppfyller inte centerns krav på ägarspridning.

Ett gemensamt bolag för stora statliga företag som Celsius Industrier, FFV, LKAB, Neb, Procordia, ASSI, SSAB, SGAB m.fl. kommer aft bli en gigant bland svenska företag. Det är ett tydligt led i strävan att aktivera och utveckla den statliga företagssektorn.

Åven försäkringsinstitutioner och löntagarfonder skall ges möjlighet att engagera sig i förvaltningsbolaget. Enligt min och centerns uppfattning kommer det att innebära ett ökat institutionellt ägande av svenskt näringshv. Motivet är säkert att man deri vägen skall ge löntagarfonderna en förstärkt ställning. Den sammanblandningen av statligt kapital, AP-fonder och löritagar-fonder blir en hybrid i svenskt näringsliv. Av den anledningen avvisar centern förslaget.

Av propositionen framgår alt regeringen har en öriskan att åstadkomma en mer avvägd riskprofil på förvaltningsbolagets placerade kapital.

Det kan således innebära att bolagets ledning finner det mer angeläget och lönande att placera bolagets kapital i växande tjänsteföretag i stället för att investera i konjunkturkärislig råvarubaserad skogsiudustri eller i gruvor Det

kan också betyda att en arigelägeri irivesteririg i t.ex. LKAB eller ASSI får stå tillbaka för eri irivesteririg i ett aririat företag och i en anrian del av landet, som förväntas ge bättre avkastning. Kort sagl: i stället för ett angelägel gruvprojekt eller en angelägen investering i pappersindustrin kan det bli ett nytt storhotell iriom SARA som vinner

Herr talman! Jag yrkar bifall till de reservationer som centern har undertecknat i detta betänkande.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Statliga företag

Anf. 4 PER WESTERBERG (m) replik:

Herr lalman! Per-Ola Eriksson ställde en direkt fråga till moderata samlingspartiet och folkpartiet. Den kan redan i dag besvaras ganska enkelt. När vi fick denna proposition satt vi inte i någon önskeposition, där vi själva fick avgöra hur man skulle kunna genomföra en privatiseririg av Procordia, Ett alterriativ var att acceptera riågon form av lösning, där man kuude behålla och bilda en stark svensk företagsgrupp inom livsmedels- och läkemedelsområdet. Mari riskerade atl den möjligheten försvariri om man inte gick med på avtal i den ena eller aridra formeri. Del andra allernativet var att stjälpa avtalet och frårisäga sig deri möjligheteri för framtideri.

Vi skulle utari uågori som helst tvekari ha velal se en bred privatisering av Procordia i dess helhet. Vi skulle även ha velal se atl affären hade genomförts på ett sådant sätt att man inte fått någori stor dominerande ägare. Av två Orida tirig valde vi deri lösnirig som vi tyckte var den minst onda. Av den orsaken valde vi att till syvende og sidst acceptera avtalet med de omförhandlingskrav vi har ställt och de reservationer vi fortfararide har mot avtalet.

Arif. 5 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:

Herr talmari! Jag begärde inget svar av Per Westerberg, utan jag gjorde bara elt konstaterande. Jag är ändå tacksam för att han svarade på detta. Deri uppgörelse som moderata samlingspartiet nu har medverkai till stämmer irite riktigt övereris med de tidigare stora utfästelser som vi gemensamt har gjort i olika sammanhang. Jag hoppas att moderata samlingspartiet och övrigt parti som har deltagit i den här uppgörelsen kan komma tillbaka till fadershuset vid lämpligt tillfälle.

Anf. 6 PER WESTERBERG (m) replik:

Herr talman! Jag delar den uppfattningen, men de valalternativ som fanns gav inte den möjlighet som vi skulle ha velat ha.

Anf. 7 ROLF L NILSON (vpk):

Herr talman! Jag tror att partiernas principiella irislällningar till statligt företagande är ganska väl kända vid del här laget. Vpk har länge hävdat alt starkt samhälleligt ägande av produktionsmedel, av service, dvs. av företag, är viktigt av flera olika skäl. Det är viktigt av maktskäl, och det är viktigt av demokratiskäl. Svensk industri får inte läggas helt i händerria på svenska eller interriationella kapitalägare. Del gör samhället sårbart. Det gör det svårt, nästiritill omöjligt, att planera för alla. Det innebär svåra hinder för en rättvis fördelning av service och välstånd över landet. Privata företag, även stora

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Stadiga företag

och rika koncerner visar myckel sällan del samhällsansvar eller den uthållighet som krävs för en allsidig utveckling av ett land. De kan lägga ned företag och försätta hela bygder i kris. Det finns gott om såväl svenska som internalionella exempel på della. Alltför ofta har samhället, staten, fått gå in och agera städgumma i sådana sammanhang.

Privata företags bristande trohet och samhällsansvar är ett gott argumeril för ett starkt samhälleligt ägaride. Del finns också en mängd andra goda skäl härför

Del är emellerlid inte sä mycket vunnet om statligt och annat samhälleligt ägande agerar pä samma säll som del privata förelagandel. Givelvis är det viktigt alt samhällsföretag sköts bra och har en rimlig lönsamhet även på kort sikt, men del är ändå andra ting Som är viktigare. Del gäller långsikligheten och uthålligheten saml satsningar på branscher och projekt som är framtidsinriktade. Det gäller vidare regionalpolitiska satsningar och över huvud tagel satsningar som kan ge resultat på lång sikl. Samhällsägda förelag skall kunna vara föregångare inom områden som demokrati och inflytande. De skall också kunna vara föregångare när del gäller att i siria produktiousmeto-der och med sina produkter lä hänsyn till bl.a. miljön.

På dessa uppräknade områden finns del all anledning atl kritisera svensk statlig företagsamhet. Den är alltför lik den privata. Man kan kanske ursäkta den något med att säga all det är likhet under tvång och att det är svårt att bedriva alterriativ slorförelagsamhet. Men del går atl utveckla den bättre än vad som har sketl.

De tre borgerliga partierna - man kan i viss mån förvåria sig över ceriterns uppslutning - förordar en omfattande utförsäljning av statliga företag. De har en gemensam motion med denna innebörd. Synpunkterna har utvecklats av samtliga borgerliga talare i dag. Miljöpartiet tycks inta en liknande position. Man är milt sagt kritiskt till samhälleligt ägande och har i en följd av motioner föreslagit privatisering av statliga företag. Dessa förelag skall bara förbli i statlig ägo om det finns särskilt siarka skäl för detta. Om den splittrade borgerligheteri kan man säga atl den åtminstone är förenad i en fråga, nämligen i önskan all privatisera vårt gemensamma ägande.

Jag skall kortfattat kommentera den lovsång som de borgerliga har stämt upp för del privata ägandet. Del breda ägande, den maktspridning och den akliespridriing som mari så lyriskt lalar om är eri hopplös dröm. Det vet rii om. Alla fakta och all utveckliug lalar emot detta. Utvecklingen förklaras inte på det sätt som ni gör, all skulden ligger hos den socialdemokratiska riäringspolitiken. Socialdemokraterna är inte ulan skuld, men vad som sker ligger i själva systemet. All erfarenhet säger att de aktieposter som ni vill sprida ul till småsparare och anställda gariska sriabbt sugs upp av de stora intressenterna. I ställel för en ökad ägarspridning och en maktultunning för de stora bolagen blir det en koncentration av ägandet. Det talar all erfarenhet för

I föreliggande betänkande finns en hel del nyheter Jag skall kommentera dem i annan ordning än i den ordning som de nu förs fram i belänkandet. Lål mig först säga några ord om förvaltningsbolaget.

Jag välkomnar all det i samband med bildaridet av ett statligt förvaltningsbolag talas om ett aktivt statligt ägande. Förvaltningsbolaget skall förvalta

del statliga ägandet på elt effektivt och rationellt sätt. Bolaget skall vara öppet för.kapitaltillskott frän pensionsförsäkringsiriSlitutiorier och från löntagarfonder Syftet är att statligt ägande och företagande skall kunna utvecklas på bästa möjliga sätt. Om jag har tolkat regeringen rätt är syftet också atl det statliga ägandet skall kunna öka, växa och omfatta nya sektorer Det är något som vi i vpk huvudsakligen är positivt inställda till. Det är viktigt alt samhällets ägande kan bedrivas rationellt och att del inte finns onödiga hinder som försätter del statliga ägandet i underläge gentemot privata ägare. Del här kan bli bra om holdingbolagel lever upp till vad som skrivs i propositionen.

Del är givetvis inte problemfritt alt skapa en så stark statlig ägare som holdingbolagel blir Problemen rör demokrati' och insynsfrågor Del handlar om riksdagens insyn i och inflytande över verksamheten och över föräridririgar i del statliga ägandet. Enligt vår uppfallning är nödvändigt att riksdagen dels får utförlig, fortlöpande information, dels får la slällning lill och besluta om vikliga förändringar i ägandet.

Ulskoltsmajorilelen har en skarpare skrivning än propositioneri i della avseende. Riksdagens iriflylande skall inte bara begrärisas till majoritetsför-äridririgar Det måste klart framgå atl riksdageri kan vara intresserad av försäljning av även ganska små minoriletsposter Dessa kan vara avgörande ur inflytandesynpunkl. De regler som beslöts 1987 skall gälla tills vidare. Regeringen skall därefter återkomma med nya regler som garanterar detta inflytande.

Vi i vpk välkomnar alltså ett starkt och effektivt förvaltat samhällsägande med bevarad makt och bevarat iriflylande för riksdagen,

I den näringspolitiska propositionen föreslås att försvarels fabriksverk skall ombildas lill aktiebolag. Vi delar inte den uppfattningen. Koncernen har utvecklats till all syssla med både militär oeh civil produktion. Det är inte helt lätl alt dra gränser mellan de olika verksamheterna. Man anför i propositionen - och del gör också utskotlsmajoriteten - all bl.a. hänsyri lill utländsk konkurrens ligger bakom de föreslagna organisationsförändririg-arna.

Vpk har krävt dels all krigsindustrin skall ägas av samhället, dels att den svenska vapenexporten skall upphöra helt. Förslaget pm bolagisering oeh argumenten för den strider mot vår välgrundade syn på krigsindustrin liksom vår syn pä krigsmaterielexporten. Det senare har vi fört fram i motioner och i andra sammanhang.

Med anledning av det föreslagna godkännandet ay en nyemission i Procordia vill jag säga att riksdagen för andra gången på tre år diskuterar ägarförändringar i detta företag. År 1987 log riksdagen ställning för en minskning av statens ägaride i Procordia lill ca 85 %, och i dag föreslås alltså att riksdagen skall godkänna en nyemission som minskar iriflytandet till 42,5 % och ger Volvo lika stort iriflylande.

Tanken alt skapa en stark svensk koncern inom sektorerna bioleknik, läkemedel och livsmedel förefaller välmotiverad, Det är inte den vi vänder oss mot när vi yrkar avslag på förslaget om nyemission. Vad vi vänder oss emot är hur denna emission är tänkt att genomföras saml hur deuria koncerri och del slora statliga inflytandet skapas. Enligt vår mening-borde del vara

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Statliga företag

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Stadiga företag

möjligl alt uppnå samma stordriftsfördelar på annat sätt, dvs. utan denna sammansmältriirig riiellan staten och Volvo och utan att minska det statliga iriflytaridel över Procordia på det sätt som sker i dag.

I eri socialdemokratisk motion betonas vikten av att stateri investerar i basindustrierna i Norrland. Per-Ola Eriksson berörde samma sak i sitt anförande. Del är viktigt att sådana investeringar görs, så att de vinster som skapas i de statliga företagen i basindustrierna i Norrland återförs dit. Det är angelägel att inte glömma bort detta i den omstrukturering av det statliga ägandet som nu pågår

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till de reservationer där mitt namn finns med.

AnL 8 LOUI BERNAL (mp):

Herr lalman! I dag behandlas den statliga företagsamheten. Det ger oss miljöpartister lillfälle att visa skillnaden mellan grön och grå ideologi på näringslivets område.

Näringspolitiken är del område i samhällslivet som för oss miljöpartister har den starkaste kopplingen till miljöpolitiken. Det är inom näringslivet som vi hanterar jordens ändliga tillgångar av råvaror, mark, vatten och luft. Det är när vi fattar beslut inom näringspolitiken som vi i handling måste visa hänsyn och solidaritet med naturen, kommande generationer, u-länderna och svaga grupper i Sverige om mänskligheten över huvud taget skall ha någon framtid på planeten.

I detta sammanhang kan vi konstatera atl det finns en klar gräns mellan de gamla grå partierria i Sveriges riksdag och miljöpartiet. Det har lett till att vi har tvingats reservera oss på snart sagt varje punkt när det gäller näririgspolitikeri.

Inför varje förslag i näringspolitiken som vi har anledning att ta ställning till, ställer vi följande frågor;

Kommer förslaget, om det genomförs, att leda till bättre hushållnirg med energi och andra naturtillgångar?

Kommer förslaget, om det genomförs, att leda till minskad storskalighet, minskad alienation, ökad lokal tillverknirig och ökad självtillit?

Kommer förslaget, om det genomförs, att leda till ett minskat transportbehov?

Kommer förslaget, om det genomförs, att leda till ett ökat personligt ansvar för ägare, ledare och medarbetare i företagen?

Kommer förslaget, om det genomförs, att leda lill att de som arbetar i företagen får ett ökat direklinflylande på produktion och arbetsmiljö?

Kommer förslaget, om det genomförs, atl leda till en ökad gräsrotsdemok-rali på del ekonomiska området? Det är ju gräsrötterna som har satt oss miljöpartister här i riksdagen.

I dag behandlar vi elt anlal vikliga frågor inom den statliga företagssfären.

Vilka blir svaren på våra frågor när det gäller Volvo-Procordia-affären?

Vilkel blir svaret när del gäller det nya statliga förvaltnirigsbolaget?

Vilkel blir svaret när det gäller omorganisationen av FFV?

Vi kan konstatera atl del finns elt grått block här i riksdagen. Det består av

socialdemokrater, moderater och folkpartister, som utan den minsta tvekan främjar storskaliga miljöexploalerande och maktkonceritrerade lösningar

Högerkrafterna inom det här grå blocket vill att all makt skall koncentreras till del privata kapitalet.

Socialdemokraterna vinglar mellan atl gynna den privata och den statliga maktkoncentrationen, som ju är än mera odemokratisk när det gäller företagens ledning.

Cerilerri säger sig vilja främja ägarspridriirig och småskalighet, men centern saknar en konkret och genomtänkt politik för hur detta skall genomföras.

Vpk sitter fast i sina gamla dogmer atl statligt ägande - som ju med nödvändighet är storskaligt och lätt blir byråkratiskt, korrumperat och ineffektivt - är det ideal som i varje läge skall främjas. Just i dag är det lågkonjunktur för sådana idéer, sedan de visat sig totalt oanvändbara i Östeuropa. Socialismen har, när det gäller missbruk och exploatering, visat sig var minst lika hänsynslös som kapitalismen.

De demokratiska krafterna har ju i någon mån kunnat utöva kontroll över privatkapilalismens exploatering av naturen. Men när staten själv, som i Sovjet, står för kapitalismen upphör alla koritrollmöjligheter

Världeri ropar efter ett tredje alternativ.

Det har visat sig att såväl privat- som statskapitalismeri saboterar människornas och naturens livsmöjligheter

Socialdemokratin behöver uppenbart förnya sig. Den skulle ha kunnat bli en kraft för en ny politik som tar ansvar för riatur och människor mot de storskaliga systemen - men icke. Socialdemokratin har i stället kapitulerat för storkapilalismen.

Vapenindustrin FFV skall bli aktiebolag. Så mycket som möjligt skall un-dandras offentlighetens ljus, inte för all den hiltillsvararide koritrollen av FFV:s vapensmuggling och myglande chefer har varit effektiv, men nu ökar möjligheterna lill ljusskygga affärer geuom aktiebolagslagens anonymitetsskydd.

Beträffande Volvo—Procordia-affären går socialdemokraterna, i stället för alt försöka få bukt med en produktion, som ur miljösynpunkt måste betraktas som ytterligt tveksam, in för sambruk med det här företaget.

Vapenindustrin och bilindustrin borde inte vara, oeh kommer sannolikt inte heller att vara, framtidsbranscher Vårt ekologiska ansvar bör leda till den slutsatsen. Vi ser tydligt hur krishoten tornar upp sig som åskmoln vid horisonten.

I detta sammanhang hade del varit på plats för en framtidsanalys och motåtgärder 1 slället går socialdemokratio ihop med Pehr G Gyllerihammar för att tillsammans skapa ett storskaligt imperium med livsmedel, läkemedel och droger Och del de bryter ried geriom öl och tobak bygger de upp geuom läkemedel och hälsokost för att på så sätt göra vinster för svenska folket.

I ställel för alt på allvar ta itu med vapenexporten och vapenindustrins oundvikliga kris vill man ombilda FFV till aktiebolag.

Som kronan på verket, för atl använda Per-Ola Erikssons uttryck, blir nu förre finansministern, ledamoten av socialdemokraternas verkställande ut-

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Statliga företag

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Stadiga förelag

skott och styrelseordföranden i SJ, Kjell-Olof Feldt, också betrodd rådgivare ål Volvo.

Del här samarbetet mellan Sveriges största företag och staten är inte bara förkastligt ur miljösynpunkt och med hänsyn till maktkoncentration och storskalighet. Det är även i högsta grad betänkligt ur demokratisk synpunkt. Vi ser här hur den ekonomiska makten och deri politiska makleri smälter sammari lill ett oklart koriglomerat. Meri i själva verket är det fråga om statsmaktens och socialdemokratins kapitulation inför kapital- och industriintressena. Detta sker på område efter område i accelererande takt.

Det gäller EG-harmoniseringen som styrs av iridustriintressena.

Det gäller de fria kapitalrörelserna, som ger en större frihet åt förelag som är allt mindre solidariska med landet och som är på full flykt från Sverige.

Det gäller t.o.m. Öresundsbron,

Det gäller även början till kapitulation för storindustrins intresseri i kärnkraftsfrågan.

Vi har från miljöpartiets sida ställt ett antal frågor om vilka syften staten har med sitt ägande av företag:

Vilken principiell skillnad ser regeringen mellan affärsverk och aktiebolag?

Hur skall regelsystemet mellan dessa företagsformer skilja sig åt?

Kan andra krav ställas på statliga bolag äri på övriga förelag?

Skall statliga företag utgöra ett föredöme i fråga om miljö, affärsmoral, etc?

Skall slateris innehav av företag användas för att främja ekonomisk demokrati?

Har staten ansvar för krisbranscher i en vikande ekonomi?

Dessa frågor har vi ställt i tre motioner under del senaste halvåret. Fortfarande har vi inte fått något vettigt svar fråri socialdemokratin. Vi kommer att så gott vi kan tala om för svenska folket all socialdemokratin anser att de här frågorna är oviktiga.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera all socialdemokratin totalt tycks ha fallit för den kortsiktiga, materiahstiska och natur- och människofientliga politik som kommer att föröda miljö och mäririiskor Deriria lättjaris politik -med vilken man försöker intala människor atl de skall kunna öka sin konsumtion år för år ulan alt la hänsyn lill naturen, kommande generatiorier eller de faltiga folken - leder inte lill välfärd utan till ofärd.

Naturligtvis är moderaternas och folkpartiets politik lika materialistisk och moraliskt klaridervärd. Men jag har uppehållit mig vid socialdemokratin, som ju dels har regeriugsarisvarel, dels påslår sig ha solidaritet och mil-jöarisvar på sitt program.

Vi miljöpartister tror varken på statskapitalism eller storkapitalism. Därför förordar vi småskaliga lösningar, gärna i kooperativ form med stark anknytning till dem som arbetar i företagen och till dem som bor på orten där företagen verkar

På sikt krävs en långtgående strukturförändring av hela vårt näringsliv. Vi har i våra reservationer velat peka på hur man skall kunna ta de första stegen i riktning mot ett ekologiskt sunt och demokratiskt näringsliv i de konkreta fall som är aktuella i betänkandet: FFV, Procordia, ASSI, domänverket och

Celsius. Pä varje punkt har våra förslag avvisats av utskottet, som saknar förmåga att se atl vi lever i en kultur som är på väg mot en katastrof.

Vi miljöpartister kommer atl kämpa till del yttersta för atl väcka inte bara den här kammaren ulan hela svenska folket lill del sanna krismedvelande som krävs. Den ekologiska krisen är nämligen tio gånger farligare än den kostnadskris som del har varit så myckel väsen om under våren och som vi miljöpartister i och för sig inte vill förneka.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill samtliga de reservationer som jag ställl mig bakom i utskottet.

Anf. 9 LENNART PETTERSSON (s);

Herr talman! Först några ord lill den närmasl föregående talaren före mig, Loui Bernal. Han lät i sill anföraride alldeles förfärligt antikapilalislisk och anlimarknadsinriktad. Jag kan bara göra den reflexionen atl de borgerliga partiföreträdarna i dagens debatl måste ha lyssnat med en viss fasa på hans inlägg. De hade kanske hoppals på all kunna involvera honom i de borgerliga leden, men så verkar inte alls bli fallet.

Loui Bernal ställde många frågor En fråga ställde han dock inte, som har en viss betydelse för miljöpartiets framtidsinriklning på dessa områden. Den frågan kan jag ställa: Kommer en ökad privatisering och utförsäljning av de statliga företagen atl innebära större omsorg om miljön eller inte? Kommer det atl vara bra att mera avgörs enbart utifrån de privata aktieägarnas avkastningskrav? Det tror jag inte. Jag tror att det är en viktig framtidsfråga för miljöpartiet när partiet inte längre i ett hårdnande politiskt klimat kan gömma sig bakom diskussionerna kring näririgsforider.

Det var bara en reflexion när det gäller miljöpartiets långsiktiga inställning i dessa frågor Den är inte klar, och del skall bli intressant att se var man hamnar längre fram.

I övrigt, herr talman, yrkar jag bifall till näringsutskottets hemställan i belänkande 35 om statliga företag. Deras sönderfall vill vi betrakta i tre,större delar. För del första; Skall vi ha statliga företag eller inte? För det andra; Är det förvaltningsbolag som vi kommer att besluta om bra eller dåligt för Sverige och när del gäller att hantera de statliga förelagens verksamhet? För det tredje: Vi måste ta ställning kring Volvo-Procordia-affären, Vi har även en fjärde fråga i betänkandet av en viss vikt, nämligen bolagisering av FFV. Frågan har diskuterats länge, och nu har man kommit fram lill ett beslut där även de anställdas organisationer medverkar Del hälsar vi med tillfredsställelse frän utskottsmajoriteten. Det kommer atl underlätta för FFV all bli mera expansivt och skapa mer sysselsättning för sina anställda och konkurrera bättre samt åven bli mer framgångsrikt i den omställning som jag antar måste komma när det gäller den krigsindustriella delen.

Herr talman! Jag riktar mig lill Per Westerberg. Han började med det sedvanliga Östeuropaköret, som har blivit så populärt på senare lid bland moderaterna. Del var planhushållning och dåligt skötta statliga företag som var erfarenheten därifrån. Vi borde sluta att ta efter Östeuropa i det avseendet, menar Per Westerberg. Det har vi aldrig gjort, Per Westerberg. Vi har fört vår socialdemokratiska linje. Vi är en del av den västliga marknadekonomin. Därmed inte sagt atl statliga företag inte behövs. Jag vill uppmana Per Wes-

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Stadiga företag

2 Riksdagens protokoU 1989/90:118

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Statliga förelag

lerberg alt komma tillbaka lill den svenska verkligheten och inte ägna sig åt moderat önsketänkande.

Man kan möjligen säga att vi hade dåliga statliga förelag under de borgerliga åren. Den utveckling som den statliga förelagsverksamheten har genomgått under socialdemokratins tid på 80-talet kan illustreras på många olika sätt. Jag kan ge en sifferredovisning som brukar ha relevans för moderalerna, och det gäller resultatutvecklingen. År 1981, då borgerligheten satt i regeringsställning, låg de statliga affärsdrivande företagen pa minus 3 miljarder kronor i resultat. Nu kan vi konstatera en resultat som visar en vinst på 5 miljarder kronor Därför hävdar jag att den statliga företagsamheten varken måste vara dåligt skött eller ens år det. Den är tvärtom en verksam del i en positiv näringsutveckling i Sverige.

I övrigt kan jag konstatera när del gäller frågan om vi skall ha statliga företag eller inte att det finns argument för all ha dessa. Jag skulle vilja ta upp ett argument som jag tycker blir alltmer viktigt, och det är hur lilla Sverige och svenska ägarintressen agerar i en alltmer internationaliserad värld på näringslivets område, med fria kapitalrörelser med multinationella företag som rör sig mer eller mindre fritt över nationsgränserna. Vi kan alltså konstatera alt den privata slorföretagsamhelen i Sverige blir alltmer trolös i förhållande lill vart eget land. Jag tror alt det är en trygghet för de svenska medborgarna och de svenska löntagarna att vi ändå haren viss andel statliga förelag, som på ett speciellt sätt ställer upp för Sverige, för vårt land. för våra medborgare och anställda, även om de nalurliglvis också deltar i internationaliseringsprocessen. Det är viktigt om man vill bredda perspektiven alt vi har ett statligt ägarkapilal med samma inställning. Därför tror jag att de borgerliga på den punkten inte bär framtiden i sin ränsel när det gäller atl övertyga svenska folkel om alt man skall göra rent hus med de statliga företagens verksamhet. Jag tror tvärtom att människorna i Sverige kommer att uppfatta atl de statliga företagen blir allt viktigare när man på många områden måste harmonisera sig med spelreglerna i utlandet.

Sedan har naturligtvis de statliga företagen en speciell regional betydelse på många orter Den skall vi vårda även fortsättningsvis.

Per-Ola Eriksson diskuterade varför centern sade nej till förvaltningsbolaget. Tydligen var huvudargumentet att man var osäker på om staten i förvaltningsbolaget skulle fortsätta att satsa på LKABs ulveckling. på ASSls ulveckling osv. Jag vill då säga lill Per-Ola Eriksson att om det bara var detta som gjorde att centern sade nej lill förvaltningsbolaget, hade vi naturligtvis myckel väl kunnat diskutera detta. Vi har flera gånger strukit under den belydelse som de statligt ägda företagen fäster vid forlsatl ansvar för de svenska basindustrierna. Så det kan inte rimligen vara ett argument för centern alt säga nej. Den ägar- och förvaltningskonstruklion som man har valt kommer att ylleriigare stärka statens möjligheter att ta fram kapital för de svenska basindustrierna. Det år synd alt centern inte har tänkt igeriom frågan tillräckligt noga.

Sedan ställde Per-Ola Eriksson en annan fråga som är väl värd alt diskutera på ett annal sätt än enbart "klichémässigt". Del är frågan om hur man bäst möter den ökande privata maktkoncentrationen. Man lalar från borgerligt håll, inkl. centern, om ägarspridning. Det uppnår man genom att sälja ut

de statliga företagen. På det sättet minskar den privata maklkoncentralioneri enligt den borgerliga filosofin.

Men är del verkligen så? Jag skulle vilja säga alt man, om man vill ge sig pä den privata maktkoncentrationen, inte skall sälja ut statliga företag-som ändå på många områden utgör en balanserande faktor eftersom de i viss utsträckning representerar en annorlunda ägarfilosofi. I stället skall man föra en diskussion och fråga sig hur vi skall göra med del slora privata institutionella ägandet. Och skall man då inte föra en diskussion om hur vi skall göra för all t.ex. förmå försäkringsbolagen eller de slora inveslmenlförelagen alt sälja ul sitt ägande? Del skulle verkligen vara en effekiiv väg i fråga om alt uppnå ägarspridning och minskad maktkoncentration i del svenska samhället - inkl. reglerna när det gäller de stora industriföretagens möjligheter att äga aktier i andra bolag. Det skulle ha varit ett både positivt och konstruktivt bidrag lill diskussionen om en ökad ägarspridning.

Alt ge sig på den vid sidan av kooperationen i stort sett enda balanserande faktorn när del gäller privat maktkoncentration, nämligen det statliga förelagandel, tycker vi är att ge uttryck för en ganska konstig uppfallning.

Till slut, herr talman, några ord om Volvo-Procordia-affären. Vi lycker alt det är bra all det här samgåendet som är industriellt riktigt - efter ett visst förhandlande - har stöd av en majoritet i riksdagen. Men vi socialdemokrater beklagar all det har blivit en uttunning när det gäller hembudsskyldigheten genom uppgörelsen med folkparliel och moderalerna. Vpk hade här kunnat spela en konstruktiv roll. Men vpk valde att inte göra del. Del visar ännu eri gång att man över huvud tagel inte kan resonera med vpk på särskilt många områden.

Herr talman! Med detta är de tio minuter slut som stod lill mill förfogande. Jag ber alt få yrka bifall ännu en gång lill näringsulskottets hemställan i betänkande nr 35.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Statliga förelag

AnL 10 PER WESTERBERG (m) replik:

Herr talman! Lennart Pettersson började med all säga alt vi envisas med det s.k. Östeuropaköret. Jag förstår att han tycker det. Har man någon form av lappar för ögonen och inte vill se vad som händer eller inhämta erfarenheter från omvärlden, vill man inte heller titta på det som händer i Östeuropa. Där pågår ju jusl nu en av de största omvälvningarna i vår tid - en mycket dramatisk omsvängning på det ekonomiska områdel som helhel och på det politiska områdel saml när del gäller synen på det statliga företagandet. Vill man inte se vad som händer eller inhämta erfarenheter och försöka ulvärda den utvecklingen, förstår jag att det går som del går, atl man lägger fram sådana förslag som man gör. Del är det som har varit ell problem. Vad vi ser i dag när del gäller förslagen om del statliga förelagandel kan betecknas som steg tillbaka. Den aktiva näringspolitiken var socialdemokraternas grepp i slutet av 60-talet och i början av 70-talel. Det var Stålverk 80, Uddcomb, Tjorven och många andra verksamheter som misslyckades mycket påtagligt.

Del är helt riktigt all del statliga företagandet har repat sig på 80-lalel. Del är bara alt räkna på statsräntan på vad skallebelalarna har fåll skjuia till. Då ser man på ett ungefär var förbättringen ligger. Dessutom har man tagit bort del politiska inflytandet och försökt sköta företagen på strikt af-

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Stadiga företag

färsmässiga villkor. Men nu talar man i slället om att försöka få in någon form av samhällsintressen i del nya statliga förvaltningsbolaget.

Del vore intressant om Lennart Pettersson ville redogöra för vad som menas med "sariihällsiritressen". Är del nya socialdemokratiska politiker som skall in?

Privatiseringen av förelag, en fråga som också har tagits upp här, skulle innebära ell hot mol miljön. Men innebär det atl mari har eri annan moral när det gäller statliga företag? Det vore väldigt intressant att få veta vad som gäller. Skall de statliga företagen agera på ell helt annat sätt än de privata? Är det olika lagar och förordningar saml olika riktlinjer för privata resp. statliga förelag? Vi moderater menar atl alla skall behandlas efter en och samma måttstock, för då kan alla jämföras med varandra. Då behövs del i praktiken inga större statliga förelag, och då kan ägandet spridas. På det viset kan också makt- och ägandekoncenlralionen i samhället minskas.

Om sedan Lennart Pettersson kunde vara med pä all ta bort den slraffskatt på vanliga människors aktieägande som i dag finns och även åstadkomma förbällringar efler skattereformen, skulle det verkligen finnas förutsättningar för elt brett, spritt ägande - på samma sätt som man har åstadkommil en enorm breddning av ägandet i företagen utomlands.

En sista fråga: Varför är man i fråga om avtalet mellan svenska staten och Volvo sä angelägen om att ha en så total maktdelning mellan Volvo och svenska staten när del gäller styrelse och stora beslul? Varför vill man inte släppa in de övriga, mindre aktieägarna?

AnL 11 HÄDAR CARS (fp) replik;

Herr talman! Lennart Pettersson är ofta en balanserad person. Men när han lalar fritt ur hjärtat kommer ett antal värderingar fram - det är vad som nyss skedde. Jag finner dessa värderingar väldigt stötande. Lennart Pettersson beskriver privat företagsamhet som alltmer trolös gentemot Sverige. Detta är inte bara en oerhört grov förolämpning mot personer som P G Gyllenhammar och Björn Svedberg eller ägarfamiljer som Wallenberg och Johnson utan också en otroligt slor oförskämdhet gentemot alla som arbetar i svenskt näringsliv, som arbetar i Sverige och med alt sälja svenska varor utomlands eller med att leda svenska dotterbolag utomlands och som försöker se till atl svenskt näringsliv genom internationalisering bevarar en tät-plats ål Sverige på den ekonomiska kartan.

Jag är överraskad över alt finna - och man behöver ju bara skrapa oerhört litet på grundvärderingarna för all finna del - jusl den här inställningen från ledande socialister i Sveriges riksdag.

■ Vilka är då hjältarna? Ja. det måste vara lönlagarfondsdireklörerna som är de svenska patrioterna enligt Lennart Pettersson. Del är de som skall värna om alt del svenska förblir svenskl. Del är genom atl dessa köper upp, äger, kontrollerar och styr näringslivet som vi skall kunna känna att makten behålls inom landet. Men dessa "vi" är inte del svenska folkel - del kan jag garantera - utan det är en lilen grupp med en sned ideologisk inställning till den verklighet som vi lever i. Jag beklagar verkligen de föriöpningar gentemot svenskt näringsliv som Lennart Pettersson nyss gjorde sig skyldig lill.

Anf. 12 PER-OLA ERIKSSON (c) replik;

Herr lalman! Jag vet inte vad som är orsaken lill alt Lennart Pettersson i dag slår över som han gör Vi i centern har aldrig, som Lennart Pettersson sade, hävdat atl vi skall göra rent hus med de statliga förelagen. Läs våra motioner! Läs även irepariimotionen om statliga företag, där vi motionärer lalar om atl det även i framtiden av olika skäl kommer atl finnas behov av statliga förelag. Jag nämnde delta inledningsvis i mitt huvudanförande.

De statliga företagen måste i framtiden få arbeta på exakt samma villkor som kooperativa och privata företag. Men socialdemokraterna i näringsutskottet med Lennart Pettersson i spetsen försöker nu i ökad utsträckning lägga tyngdpunkten på den statliga företagssektorn. De motiv som Lennart Pettersson radade upp här håller icke. Jag kan i stor utsträckning instämma i del som Hädar Cars sade.

I vår motion pekar vi, Lennart Pettersson, på just del faktum att förvaltningsbolagets mål och riktlinjer kan innebära alt utsatta delar av Sverige inte kan komma i åtnjutande av investeringar om man skall eftersträva atl nå vissa mål. Vi har pekat på LKAB.

Så säger Lennart Pettersson alt vi, om det bara var del som det handlade om, hade kunnat resonera om dessa saker Ja, men ni har inte tagit fasta på vår motion, där vi har angivit vad vi anser i detta avseende.

Sedan vill jag ställa en rak fråga lill Lennart Pettersson: Avser Lennart Pettersson, eftersom det finns statliga förelag med dotterbolag utomlands, att medverka till atl förvaltningsbolaget skall se till atl det inte investeras utomlands?

Skall alltså investeringarna i frågan om det statliga förvaltningsbolaget bara ske i Sverige? Skall de dotterbolag som är knutna lill de statliga företagen inte komma i åtnjutande av resurser inom det här statliga förvaltningsbolaget?

Sedan tog Lennart Pettersson upp det institutionella ägandet, och jag hälsar med tillfredsställelse att han gjorde det. Är Lennart Pettersson då beredd all medverka till all begränsa del institutionella ägandet? Vi har lagt fram förslag i riksdagen om fusionskontroll så alt inte slora starka kapitalägare och institutionella ägare skall kunna förslärka sin ställning. Är Lennart Pettersson beredd all gå oss lill mötes på den punkten?

Jag vill ställa ytterligare en fråga till Lennart Pettersson; På vilket säll har löntagarfonderna agerat för all de inte skall få högsta avkastning på kapitalel? Är del inte så att löntagarfonderna, som Lennart Pettersson har medverkat lill atl införa, spelar efter exakt samma regler som andra finansiella institutionella placerare? På vilket sätt har löntagarfonderna skiljl ut sig från mängden?

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990 ,

Statliga företag.

Anf. 13 ROLF L NILSON (vpk) replik;

Herr lalman! Jag kan konstatera att det finns slora likheter mellan Lennart Petterssons problembeskrivning av svenskl näringsliv och samhälleligt företagande och min egen beskrivning. Vi är överens om behovet av en aktiv och, om jag fattade det rätt, expanderande, alltmera aktiv samhällsägd sektor därför atl det privata kapitalet är trolöst och inte känner några gränser. I de marxistiska klassiker som det ännu inte är dags att kasta på sophögen

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Stadiga företag

finns goda problembeskrivningar av hur illa kapitalismen kan fungera och hur dåligt skickad den är alt uppfylla människors grundläggande behov. Jag tror inte all del behövs några hjältar av den typ som Hädar Cars efterlyste, varken företagsledare som P G Gyllenhammar, Wallenbergarna och andra eller löntagarfondsdirektörer Del räcker gott med det folk som välståndet bygger på och som gör sin dagliga gärning i de svenska företagen, dvs. del arbetande svenska folket.

Jag tror på en förnuftig styrning av produktionen. Vi har sett hur dålig byråkratisk styrning av produktionen kan slå fel, men vi har också sett hur illa del går när marknadskrafterna släpps lösa. Jag tycker alltså atl det är synd atl Lennart Pettersson och jag, som är överens om så mycket, inte kan komma överens om hur problemet med eu stark biolekriik och en livsmedelssektor med ett betydande statligt inflytande skall hanleras. Del som nu har skett är en marginell förändring av del tidigare förslaget. Del görs en viss uttunning av möjligheten för en eventuellt uppdykande borgerlig regering att begränsa utförsäljning, men hela grundproblemet finns kvar, dvs. sammanväxandet mellan statligt ägande och privat kapilal i form av Volvo. Volvos intressen får väga för tungt.

Jag är övertygad om alt Procordia som ett led i en långsiktig strategi frän samhällets och regeringens sida skulle kunna bygga upp ett slagkraftigt bioteknikföretag och en slagkraftig livsmedelssektor under svensk och samhällelig kontroll, utan atl man släppte ifrån sig maklen lill Volvo på del sätt som man nu gör och utan alt man öppnade för vidare utförsäljningar.

Anf. 14 LENNART PETTERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag vill först säga atl särskilda omständigheter gör atl jag inte kan gå upp i fler repliker i denna debatt.

Del var hemskt hur Hädar Cars gick på i sin replik. Det lät precis som om han debatterade med Per Gahrton och inte med mig.

Det var intressant atl höra vilkel stort, obegränsat och ovillkorligt förtroende de borgerliga har för den svenska slorföretagsamhelen och de svenska slorförelagsledarna. De borgerliga menar alt man inte alls skulle behöva dis-kulera och ifrågasätta olika saker i den internationella näringslivsutvecklingen. Man skulle inte behöva några balanserande synpunkter Man skulle inte behöva någon viskande slav i triumfvagnen, osv.

Jag är orolig för denna ulveckling från svensk synpunkt. Jag är orolig för den kraftiga investeringsutveckling som har ägt rum. Jag är orolig över diskussionen om att forsknings- och utvecklingsverksamheten samt de centrala funktionerna skall flyttas ut. Jag tycker atl det är rikligt alt staten har vissa medel för atl kunna ta upp en diskussion i dessa frågor och även kan agera på ett förnuftigt sätt via statligt ägande och via statligt kapital.

Vi kan inte gå blåögda genom världen. Det är en fight inlernationelll sett, och det är inte självklart atl Sverige går ur den pä ett bra sätt. Därför skall olika medel användas; övergripande ekonomisk-politiska medel, statligt ägande och annal. Del gör andra länder och del skall vi göra också. Därför har del statliga ägandet på dessa områden en viktig uppgift framöver.

Per-Ola Eriksson förnekar nu atl centern vill göra rent hus med den statliga företagsverksamheten. Det gläder mig alt höra det, men centern ger ofta

uttryck för motsatsen genom att ständigt gä samman med moderaterna och Prot. 1989/90:118

folkparliel i dessa privatiseringssträvanden. Det skall bli inlressatit om vi 9 maj 1990
längre fram kan mötas i en mer förnuftig debatt. Jag vill uppmana centern atl
frigöra sig frän moderaternas och folkpartiets tvångströja på delta område. gajore ag

Anf. 15 HÄDAR CARS (fp) replik;

Herr lalman! Också jag är oroad. Jag är oroad när framträdande socialdemokrater i kammaren uttalar sig på ell sådant sätt alt det innebär grova förolämpningar mot svenskl enskilt näringsliv och beskyller dem som arbetar på alla nivåer inom detta för brist på patriotism.

Nu har Lennart Pettersson gått, men jag måste ändå avsluta min replik lill honom genom att säga. att när han sjunker ned på den debattnivå och lar lill de debattargumenl som Per Gahrton använder får han finna sig i alt bli bemött på del sätt som han blev i min första replik.

AnL 16 PER WESTERBERG (m) replik;

Herr lalman! Eftersom Lennart Pettersson har gått skall jag inskränka min replik. Jag vill bara konstalera att det inte är tvångströjan för centern som behöver tas bort, utan tvångströjan för socialdemokraterna, inte minsl med tanke på Rolf L Nilsons påpekande om den marxistiska klassikerna - framför allt när han pläderar för kapitalels trolöshet.

Förändringarna i Östeuropa och i Västeuropa mot ökat privat ägande och mot minskat statligt ägande visar mycket tydligt vart utvecklingen går i världen. Det sker inte på grund av någon blind tro på privat ägande, ulan därför alt man finner det vara den effektivaste och bästa lösningen.

Det som vi hittills inte har fått någon klarhet i, och som jag hoppas alt industriministern återkommer till, är vad det är för särmoral, särbestämmelser och särpolitik som de statliga företagen skall bedriva, vilka uppenbarligen skall vara någon sorts vita riddare för kungariket.

AnL 17 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:

Herr lalmari! Del är en litet ovan situation atl begära replik på ell anförande av en person som inte finns i kammaren. Del känris som alt lala mot en vägg - meri skillriaden kanske inte hade varit så stor om han varit här.

Nu har alltså den främste företrädaren för statligt ansvarstagande åkt till Bryssel för att få möjlighet atl diskutera svenskt näringslivs konkurrensmöjligheter inom EG. När han kommer tillbaka hoppas jag att han läser protokollet. Låt mig då säga att jag gärna ställer upp i förnuftiga debatter om näringspolitik och statlig företagsamhet - vi hade kunna föra en debatt fullt ut här i dag. Jag är beredd att, som Lennart Pettersson sade, ordna en sådan förnuftig debatl i andra sammanhang.

Jag vill ändå till protokollet foga en fråga lill Lennart Pettersson, med anledning av vad han sade om alt privata företag är trolösa mot Sverige; År de statliga företag som har dotterbolag utomfand också (rolösa mot Sverige?

Anf. 18 Industriminister RUNE MOLIN;

Herr talman! Förslaget till ett nytt förvaltningsbolag syftar till atl den vik
tiga industriella resurs som de statliga förelagen utgör skall kunna utvecklas 23

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Stadiga företag

ytterligare, sä all den bidrar lill att tillväxten i svensk industri stimuleras under 1990-talet och till att detta ägande bättre kan medverka till atl näringslivet i vårt land vidareutvecklas. Det gör del också möjligt för staten att på elt bättre och effektivare sätt än hittills, genom de företag som ingår i förvaltningsbolaget, tar en aktiv del i nödvändiga strukturella förändringar i enskilda branscher Det är viktigt atl i sammanhanget påpeka all sådana aktiviteter skall ske med bibehållen affärsmässighet i bedömningarna. Statens ägande kan också på detta sätt bättre fungera som motvikt till en alltför ensidig privat ägarkoncenlralion av vårt lands näringsliv. Del är en ägarkoncent-ralion som för övrigt har förstärkts under 80-talet, vilket ägarulredningen har visat.

Eri framgångsrik och lönsam statlig industri bidrar dessutom till en jämnare inkomst- och förmögenhetsfördelning, genom alt företagens resultat och värdeökning kommer oss alla som ägare till del och därmed kan motverka de tendenser till ökade förmögenhetsklyftor som utvecklingen sedan mitten av 70-talet har fört med sig. Även öm delta naturligtvis är marginellt, eftersom den statliga prissektorn är så pass begränsad, är det ändå en fördelningspolitik som går åt rätt håll.

En viktig motivering för elt förvaltningsbolag är alt staten ges samma möjligheter som privata ägare redan i dag har Förutsättningen för privat och statligt ägande blir därmed mer jämställd. Det är elt ganska naturligt krav att staten skall kunna fungera som ägare lill sina industrier på samma villkor som andra industriägare har

Internationaliseringen utgör också ett skäl till alt effektivisera det statliga ägandet. Utlandsinvesteringarna har, som har påpekats här tidigare, ökat dramatiskt i företag, aktier och fastigheter Däremot har inte avkastningen på dessa invesleringar utomlands förts tillbaka till Sverige i samma utsträckning. Vi har också på senare tid fått höra olika företagsledare hota med alt flytta utomlands med sina verksamheter om de inte får som de vill i t.ex. miljöfrågor

Ett effektivare statligt ägande kan kompensera en del av de negativa effekter som den ofrånkomliga internationaliseringen medför, genom att vi skapar en stark industrigrupp där såväl investeringarna som avkastningen pä dessa kommer del här landet till godo, även om de statliga företagen givetvis har atl verka i den nya internationella miljö som skapats.

I en dynamisk utveckling finns del ett behov av atl tillföra ekonomiska resurser för att långsiktigt utveckla den statliga företagssektorn. Där öppnas nya möjligheter med ett förvaltningsbolag. Regeringen föreslår och utskottet tillstyrker atl förvaltningsbolaget därför skall få ge ut konvertibla förlagslån. Därigenom kommer statens ägande att spädas ut till en viss del, men det är nödvändigt för atl åstadkomma det tillskott av kapital som sedan kan medverka lill att utveckla den statliga förelagsgruppen.

Herr talman! 1 Sverige liksom i övriga industrialiserade och marknadsorienterade lånder finns statligt ägda företag i större eller mindre omfattning. Skälen lill det statliga ägarengagemanget varierar från företag till företag och mellan de olika länderna. Själva det faktum atl statlig företagsamhet bedrivs i många länder med marknadsekonomi visar atl det finns ett behov av ett statligt ägarengagemang. Del visar också atl del hittills inte har funnits

någol brett gehör för tanken att staten av princip inte skall vara företagsägare. I många av Västeuropas länder är den statliga ägarandelen av industrin för övrigt större än den är hos oss. Vi kan konstalera att någon fundamental förändring i de industrialiserade ländernas ekonomier, som skulle ge anledning till en förändrad politik på det här området, inte har ägt rum.

När nu bl.a de borgerliga partierna i Sverige föreslår alt vi skall sälja ut de statliga företagen, kan vi konstatera alt det bara är förankrat i en allmän retorik, som baseras på tanken att privata ägare är effektivare än statliga och atl staten i princip inte skall vara företagsägare. Båda dessa argument motbevisas av verkligheten.

Nu åberopas i debatten utvecklingen inom de östeuropeiska länderna som ett argument. Men det är inte den verkligheten som vi lever i. Det är utvecklingen i del marknadsorienterade och det väl demokratiskt utvecklade Sverige som är vår verklighet och som vi vill diskutera och förändra. All statliga företag i en kommandoekonomi inte är framgångsrika, inte ger tillräcklig växtkraft i ekonomin har vi fått bevisat genom de östeuropeiska planekonomiernas och kommunistiska regimernas kollaps. Men statliga företag i Västeuropa, inte minst i Sverige, är effektiva förelag, med avancerad produktion, med avancerade produkter och med god avkastning på det investerade kapitalet.

Det finns givelvis inget som säger atl företagsledningen och de anställda i företag som har staten som ägare skulle vara mindre motiverade atl göra bra jobb än de som arbetar under privata ägare. Det är inte ägandet i sig själv som avgör detta , utan hur ägandet utövas. Hur skall annars så stora skillnader i vinstnivå och utveckling mellan olika privata förelag kunna förklaras? Del är givet all del spelar en roll vilken kompetens som ägare, företagsledning och de anställda har Men det är inte på något som helst sätt bevisat atl staten under lämpliga ägarfomer skulle vara mindre kompetent som ägare än ägare i del privata näringslivet.

Ändå spelar statliga och privata företag för närvarande inte alls på jämförbara villkor Privata industriägare har hittills haft fördelar jämförl med de statliga företagen, genom atl de har haft en enklare beslutsorganisation och en större handlingsfrihet. Trots delta törs jag säga att staten har lyckats bättre än tidigare privata ägare med atl utveckla de företag som vi i dag diskuterar skall ingå i det framtida förvaltningsbolaget.

Flera av dessa företag var konkursfärdiga när staten för inte så länge sedan tog över. Dålig företagsledning och tvingande yttre omständigheter hade försatt företagen i en situation som inte kunde klaras av de privata aktörerna på marknaden, utan staten fick träda in och överta företag i mycket bekymmersamma situationer. Atl, som de borgerliga partierna föreslår, sälja ul dessa företag nu, när företagen har blivit attraktivare, lycker jag vore alt misshushålla med statens resurser.

Herr talman! Det är med tillfredsställelse som jag kan konstatera alt majoriteten i näringsutskottet har ställt sig bakom regeringens förslag om bildandet av ett förvaltningsbolag för vissa av de statliga företagen. Dock har del tillägget gjorts att regeringen bör återkomma till riksdagen med en precisering av de riktlinjer som regeringen anser bör gälla för förvaltningsbolaget i fråga om dess möjligheter att avyttra aktier utan riksdagens hörande.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Stadiga förelag

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Stadiga företag

Det är regeringens avsikt att i enlighet med utskottets önskan så snart som möjligt återkomma till riksdagen i detta ärende.

Det är också med tillfredsställelse som jag kan konstatera att utskottet med vissa mindre justeringar ställer sig bakom regeringens förslag till avtal mellan Procordia och Volvo samt bolagiseringen av affärsverket FFV. Båda dessa åtgärder syftar lill en fortsatt positiv utveckling för resp. förelag.

Det är min övertygelse alt vi genom de här tre förslagen kommer atl bidra till en fortsalt positiv näringsutveckling i Sverige och en förstärkt ekonomisk tillväxt med en aktivare statlig industriseklor, där man bättre kan ta lill vara de möjligheter som finns på marknaden i Sverige.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar

Anf. 19 PER WESTERBERG (m) replik:

Fru lalman! Industriministern sade att det som skelt i Ösleuropa inte var särskilt relevant i förhållande till vad som sker i Sverige och alt den verklighet som vi lever i är begränsad enbart till Sverige. Det är inte riktigt sant. Verkligheten är faktiskt i allra högsta grad vår omvärld. Det är ju den vi uppehållit oss vid under en stor del av debatten; den ökande konkurrensen, investeringar som försvinner utomlands. Vi lever inte i ett vakuum, utan vi lever i allra högsta grad i samklang med omvärlden. 1 omvärlden säljer man i alll snabbare takt ul de statliga företagen till just de slora breda folkgrupperna i samhället.

Industriministern svarade egentligen inte på några av de frågor som vi har ställt tidigare när del gäller vilka nya regler del är som skall gälla för de statliga förelagen. Del skall tydligen vara någon annan moral för de statliga företagen än för privata, där man tar större hänsyn. Det skall tydligen vara några särregler som innebär atl man är mer nationell och nationalistisk. När del gäller del nya förvaltningsbolaget har man även i belänkandet sagt all man skall ha samhällsintressen i styrelsen och kanske även i ledningen av bolaget. Delta är ju en återgång till den gamla socialdemokratiska aktiva näringspolitik som misslyckades sä grundligt under 70-lalel. Det var ju efter de stora kapitallillskotlen under 80-lalel, då man sade att de statliga företagen skulle skötas på exakt samma villkor som de privata, som man kunde resa sig ordentligt och komma igen. Nu går man i rakt motsatt riktning och tänker på expansion med politiska förtecken. Del är del som är förvirrande och oroande.

Att de statliga företagen skulle vara någol större inlägg i förmögenhetsfördelningen är faktiskt inte värst mycket alt hurra för I så fall skulle man ha en oerhört bra förmögenhetsfördelning i Östeuropa. Den har i så fall lett till att ingen har det bra, utan att alla har del dåligt. Det är väl knappast den förmögenhetsfördelning vi är ute efler Det är väl snarast så atl vi har fått den här situationen genom att socialdemokraterna har missgynnat enskilt ägande, speciellt smäspararnas ägande. I slället har man skaltemässigt gynnat instilulionerna vilket skapat makt- och ägandekoncentration.

Jag förslår inte hur man kan tugga så mycket som man gör från socialdemokratiskt håll om makt- och ägandespridning och själv agera precis

tvärtom när det gäller faktisk handling. Man skapar makt- och ägandekon- Prot. 1989/90:118
centration. Det gör man i avtalet med Volvo om Procordia. Det gjorde man 9 maj 1990
i PKbanken, som är den enda banken som har en verkligt stark maktkon
centration och inga regler för atl stora ägare skall ha begränsad rösträtt på 8 18
stämmorna.

Två avslutande frågor; Det nationella kollektiva kapital som industriministern har talat om, är det det nya förvaltningsbolaget? Hur ser industriministern på Karlskrona-Kockum? Vore det inte dags att detta företag skulle kunna få byta ägargrupp och få mer relevanta ägare för atl kunna hävda sig i konkurrensen?

AnL 20 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:

Fru lalman! Det hår är såvitt jag vet den första näringspolitiska debatl som Rune Molin deltar i, i egenskap av industriminister, för atl försvara delar av en proposition. Hans anförande var därför något av en programförklaring. Så tolkar jag det. Det var en tydlig programförklaring, därom råder ingel ivivel. Men den bär i hög grad spår av 60-talel, när det gäller tron på en statlig företagslillväxt osv. Där fanns också tydliga spår från den skrift som hette Samordnad näringspolitik. Det handlar alltså om atl långsiktigt utveckla den statliga företagssektorn.

Jag tror inte att det är där vi skall lägga den största tyngden i näringspolitiken. Jag inte bara tror, utan del är min bestämda uppfattning, att den största tyngden i näringspolitiken måste läggas vid atl utveckla de mindre och medelstora företagen så atl vi får en livskraft i den sektorn. Vi måste få en undervegetation i näringslivet så att vi blir mindre sårbara i framliden.

Motivet för det statliga förvaltningsbolaget var, enligt Rune Molin, alt de privata företagen många gånger har enklare beslutsvägar än de statliga. Beslutsvägarna skulle bli enklare med del nya statliga förvaltningsbolaget. Jag delar inte den uppfattningen. Jag tror heller inte alt ett förvaltningsbolag gör beslutsfattandet i de statliga förelagen enklare därför att man får en paraplyorganisation.

Som jag sade i min inledningsanförande finns ju risken atl angelägna invesleringar i exempelvis LKAB, SSAB, ASSI eller någol annal statligt förelag kan komma alt ställas mot investeringar i någon annan företagsdel inom förvaltningsbolaget som kunde ge en bättre avkastning, hotellbygge exempelvis.

Vilka riktlinjer anser industriministern atl vi behöver på den här sidan? Jag tror alt det är viktigt att han i dag gör en deklaration på den punkten. Det råder en stor oro hos de anställda i delar av den statliga företagssektorn efter det atl man tagit del av tankarna bakom förslaget om förvaltningsbolaget.

Så några ord om Volvo-Procordia. Jag tycker att det är fel atl överföra en
statlig företagsamhet till ett stort svenskt industriförelag, som redan tidigare
har en mycket stark ställning. Det innebär alt man i ännu större utsträckning
koncentrerar resurser till elt företag som har en dominerande roll i svenskt
näringsliv. Inte nog med att socialdemokraterna allierar sig med ett stort
företag, utan man lycks också driva en gemensam personalpolitik med
Volvo. 27

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Stadiga företag

AnL 21 HÄDAR CARS (fp) replik;

Fru lalman! De tankar Rune Molin och tidigare Lennart Pettersson var inne på var ingalunda nya, i den meningen att de inte skulle ha framförts tidigare. I ett anförande som Rune Molin höll i september förra året vid statens industriverks konferens kom han bl.a. in på detta. Han sade då atl vi kan komma all hamna i en situation där avkaslningsnivåerna sänks i förhållande till vår omvärld. Då blir bilden en annan när del gäller troheten lill Sverige från svenska företag. Kapitalet, sade han, känner knappast några sentimentala skäl atl investera i Sverige. Han sade vidare alt nyinvesteringar läggs utomlands och vårt inhemska näringsliv blir ålderdomligt och lappar ytterligare i konkurrenskraft. Han fortsalle; För mig är det därför viktigt alt kunna skapa ett system som motverkar kapitalets lällflyktighet. Vi måsle söka bygga upp ett nät av nationellt verkande kapitalägare och -placerare. Vi har redan i dag till viss del ett sådant kapilal. Vi har AP-fonderna och löntagarfonderna, men det räcker inte, sade Rune Molin. Och för säkerhets skull, som gammal fackföreningsman. lade han till: Jag vill i delta sammanhang understryka alt det inte i första hand handlar om att ge löntagarna ett ökat inflytande.

Det är väl precis vad det inte handlar om. Del handlar ju just om atl bygga upp ett statligt kapital, elt statligt ägande och en statlig kontroll över svenskt näringsliv. Om del är någonting som i dag skrämmer företag så alt de som ser möjligheter, överväger all lägga mer än de annars skulle göra av sina invesleringar utomlands, är det just den här typen av tankegångar. Genom den politik som Rune Molin går ut med, medverkar han aktivt till all driva svenska förelag och svenska företagsinvesteringar ut ur landet.

Vad är då alternativet? Jo, alternativet är självfallet alt man ulgår från en tilltro till det svenska näringslivet, atl man försöker skapa sådana förhållanden i vårt land att det känns naturligt och rikligt för människor alt vilja salsa, atl vilja tro på en framtid i vårt land.

Det gör man inte genom att bygga upp ett statligt kapital, för alt på så säll genom ökad kontroll hälla människor under statens färla, utan genom alt i stället ge dem som arbetar ökade förutsättningar atl själva äga sina företag, all ha sådana företagsformer där de anställda själva får vara med och äga sitt företag och på så sätt också utöva ett inflytande och känna ell medansvar för sin verksamhet i arbetslivet.

Det är vårt alternativ. Jag är övertygad om all vi på så säll skapar elt bättre samhälle än det socialistiska samhälle som Rune Molin så aktivt har gått inför att etablera.

AnL 22 ROLF L NILSON (vpk) repUk:

Fru talmari! Min reaktion på industriministerns anförande är precis den motsatta mot Hädar Cars. Jag hälsar alltså med tillfredsställelse industriministerns uppgifter om att det är dags alt aktivera del statliga kapitalel, använda det som en motvikt mol den privata koncentrationen, använda del som en motvikt mol internationaliseringens avigsidor och också använda det offensivt för alt utveckla svenskt näringsliv och svenskt företagande. Jag tycker atl det är utomordenlligt bra.

Jag vill då tillägga att skapandet av elt troget, demokratiskt styrt kapital

inte får ersätta åtgärder som reglerar del privata kapitalets utflyttning ur Sverige eller internationellt övertagande av svenska företag. Avigsidorna av det har vi sett alltför mycket av, och jag tycker all det är väl motiverat att införa regleringar och begränsningar både av svenska företags rätt att flytta pengar över gränserna och när del gäller inlernationella eller utländska företags överlagande av svenska förelag. Del finns ju inga sådana konkreta förslag i den näringspolitiska propositionen, och det är någonting som jag efterlyser.

Jag vill också fråga; Finns del någonting mer i tankarna om del nationella kapitalet, att aktivera det samhälleliga ägandet, än förvaltningsbolaget? Det vore olyckligt om regeringen skulle stanna vid detta och talet om ett nationellt aktivt samhällskapital bara skulle avse omstrukturering och effektivisering av del statliga ägande som vi redan har.

Slutligen vill jag instämma i den fråga som Per-Ola Eriksson har ställt vid ett par tillfällen. Det skulle vara bra med ett klargörande från industriministern om hur han ser på det statliga engagemanget i basindustrierna, hur han ser på frågan om produktiva investeringar kontra investeringar i tjänstesektorn och fastighelsplaceringar för att ge avkastning på kapitalel. För min del menar jag alt det fortfarande bör satsas pä basindustrierna. Produktiva investeringar bör prioriteras framför investeringar i den typ av objekt som Per-Ola Eriksson tog upp.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Stadiga företag

AnL 23 Industriminister RUNE MOLIN;

Fru talman! Det staplas frågor på varandra, och jag har begränsad tid för min replik. Jag vill då sammanfatta min inställning till de olika företagsformernas funktion i vårt samhälle.

Till Per Westerberg vill jag säga all jag lycker all vi skall diskutera hur vi vill utveckla verksamheten här i Sverige. Problemen är stora i Östeuropa, och vi skall vara med och försöka påverka ulvecklingen som går åt demokratiskt håll, men just nu skall vi diskutera hur vi skall ha del i Sverige i fortsättningen, och jag tänker koncentrera mig till det.

Vi vill ha en biandekonomi med privata företag, som ju dominerar i Sverige på ett sätt som är unikt, tror jag man kan säga, i västvärlden. Del kommer de atl göra framöver också.

Vi vill ha kooperativa företag, för alt den förelagsformen skall kunna visa sin styrka och för att tillfredsställa dem som vill engagera sig i den.

Vi vill också ha statligt dominerade företag som kan visa sin styrka.

Vi vill ha en gemensam sektor, där framför alll kommuner och landsting skall driva verksamheter som vi vill ha organiserade i de demokratiska formerna på det sättet.

Men dä vill vi ha samma spelregler för de olika företagsformerna. Vi vill ha spelregler som möjliggör för dem atl skaffa det kapital som de behöver för att ulveckas och bli slagkraftiga.

Jag tycker att varje företagsform skall få visa sin styrka. Sedan får framgången på marknaden avgöra vilka företagsformer som är slagkraftiga, och del är väl dessa som skall växa och utvecklas. Visar del sig att den statliga förelagsformen är slagkraftig, är det en tillgång för Sverige, därför alt det betyder att vi kan hävda vår tillväxt på ett bättre sätt.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Statliga förelag

Vi vill ha effektiva statligt dominerade företag som kan medverka lill en ulveckling av näringslivet och till att förstärka tillväxten. De skall drivas affärsmässigt, och de skall drivas på de villkor - där kan jag vända mig till miljöpartiets representant - som den svenska riksdagen ställer upp, såväl när det gäller miljöfrågor som säkerhetsfrågor och andra frågor De skall verka på marknaden inom de regler som vi tillsammans kommer överens om skall gälla för all företagsamhet.

Nu verkar del som om de borgerliga är rädda för konkurrens mellan olika företagsformer Den statliga företagsformen skall inte få finnas, anser de. Statliga företag skall säljas ul och privatiseras! Varför är man så rädd för atl låta del statliga företagandet få arbela på samma villkor som de privata företagen gör? Varför skall inte statliga företag få möjligheter atl visa sin styrka?

Det är alltså ideologiska blockeringar som gör att de borgerliga inte kan acceptera den typen av företag. Men jag lycker alt det år att hämma utvecklingen av värt näringsliv, om vi inte låter de olika förelagsformerna få chansen atl visa sin styrka. Jag tycker att man kan säga atl de statliga företagen under 70-lalel har visat sin styrka.

Så skulle jag vilja vända mig till Per-Ola Eriksson som har tagit upp frågan om de slora förelagen och de fusioner som varit aktuella, bl.a. den mellan Procordia och Volvo.

Vi kommer ju atl leva i en mer internationaliserad värld, inte minst sedan EGs inre marknad kommit alt etableras. Del kommer alt innebära all konkurrensen skärps. Förelag inom olika branscher kommer att gå samman för att bli slagkraftigare och kunna utnyttja marknaden effektivare. Med starka varumärken, med reklam-TV osv. krävs det en betydande volym för att kunna bli konkurrenskraftig pä den slora marknad som kommer att skapas.

Då måsle vi naturligtvis se lill alt vi också i våra förelag får de strukturförändringar som är nödvändiga för att få slagkraft på den framlida marknaden. Elt sådant exempel tycker jag Volvo-Procordia utgör. Man har en livsmedelssektor i Procordia och man har en livsmedelssektor i Provendor som uppenbarligen är för liten för att ha den slagkraft i det framlida Europa som behövs på livsmedelsindustrins område.

Om våra företag skall bli slagkraftiga och medverka lill den tillväxt som vi behöver då måste vi skapa de enheter som gör dem slagkraftiga. Samma sak gäller på läkemedelsområdet. Kabi och Pharmacia är två utomordentligt dugliga företag. Men i en situation då allt större resurser krävs för forskning och utveckling kommer även strukturförändringar att krävas för alt dessa företag skall kunna leva vidare som slagkraftiga företag. Därför var den fusionen ganska naturlig.

Pä samma sätt är del inom bilindustrin. Det är klart att Saabs möjligheter att konkurrera med andra stora bilföretag var begränsade, vilket resultatet också sä småningom visade.

Förutsättningen för atl vi skall kunna behålla sysselsättningen inom bilindustrin är naturligtvis att vi vidtar strukturförändringar som leder till att Saab och företagels anläggningar kan bära de kostnader som utvecklandet av nya bilmodeller m.m. för med sig. På precis samma sätt är det ju med Volvo.

Det skulle vara oförsvarligt om samhället inte, på de områden där vi kan delta, också deltoge i ulvecklingen av det svenska näringslivet.

Både statliga och privata företag sitter i delta avseende i samma situation. Men delta hindrar ju oss inte från alt salsa på småförelagen. I den proposition som regeringen i mars månad förelade riksdagen föreslås en ökad satsning på småföretagen för att stärka deras situation på den framlida marknaden.

Under de närmaste tre åren satsar vi 645 milj. kr i ett småföretagsprogram. Della är en kraftig ökning.

Vi föreslår också tillskott av riskkapital för att på det sättet lösa ett av de svåraste problem som de växande små och medelstora företagen har när det gäller atl skaffa eget kapilal för atl kunna utvecklas och bli mer slagkraftiga.

Vår strävan är alltså inte att välja ut någon enskild företagsgrupp, utan atl salsa på de delar av svenskl näringsliv som har möjligheter alt utvecklas och bära upp vår levnadsstandard också i framtiden.

Här har efterlysts riktlinjer för de statliga företagen. Nu är det inte så atl vi, varken här i riksdagen eller i regeringen, skall sitta och bestämma vad de enskilda förelagen skall göra. De har naturligtvis all utifrån de förutsättningar som föreligger på marknaden försöka skaffa sig en affärsidé all arbeta utifrån och försöka utveckla företaget så mycket som möjligt. Dessa affärsidéer kommer naturligtvis atl diskuteras i styrelsen för del förvaltningsföretag som kommer att bildas. Dessa diskussioner kari rialurligtvis leda fram till strukturförändringar och lill förändringar i sammansättningen av företagssektorn. Det är självklart - del är ju därför som vi har bildal detta förvaltningsbolag. Då kan vi få större möjligheter lill den rörlighet som framliden kommer alt kräva inom förelagssektorn.

Hädar Cars berörde ett anförande som jag höll vid industriverkets konferens i höstas. Jag påpekade då de problem som vi kan förutse på den alltmer internalionaliserade marknad som vi går in på. Genom avvecklandet av valutaregleringar och andra regleringar kommer företagens konkurreriskraft atl avgöra var kapitalel kommer all investeras. Om vi har dålig konkurrenskraft i Sverige, så kommer investeringarna atl söka sig till andra länder vars industris konkurrenskraft är större.

Därför är vår handlingslinje i första hand naturligtvis all bedriva en näringspolitik och skapa ell sådant klimat för näringslivet i del här landet att vi kan klara oss i konkurrensen med andra länder Detta har vi under senare år haft uppenbara problem alt klara - inte minsl på grund av kostnadsutvecklingen. Vi har också kunnat konstatera hur utlandsirivesteririgar ökat dramatiskt.

Det problem som uppstår då utlandsinvesteringarna ökar dramatiskt har varit all Sverige inte har fått avkastningen på del kapital som investerats. Jag har därför sagt att vi bör använda del kapital som vi gemensamt skrapat ihop till ökade satsningar i det produktiva näringslivet för all också i utlandsinvesteringarna få avkastning på del satsade kapitalet.

Då jag i dessa sammanhang har talat om det som jag vill kalla för kollektivt kapital avser jag inte specifikt löniagarfondskapilal eller förvaltningsbolaget. Jag har avsett allt kapital av kollektiv karaktär Jag har nämnt pensionsfonderna, SPP och SAF-LOs pensionsfonder Del finns även försäkringsbo-

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Stadiga företag

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Statliga företag

lags pensionsfonder De pengarna är så alt säga nationellt förankrade, och avkastningen på del kapital i dessa fonder som satsas i utiandet kommer Sverige lill godo.

Det är naturligtvis på samma sätt med de statliga fonderna. Men om det privata kapitalet flyttar utomlands, då kommer avkastningen inte hem. Detta leder till problem, och de problemen har jag påpekat.

Anf. 24 HÄDAR CARS (fp) replik:

Fru talman! När Rune Molin utsågs lill industriminister var det många som trodde att detta val huvudsakligen var motiverat av en önskan hos statsministern all lösa eriergifrågorria. Hur del kommer atl bli med deri sakeri vet vi inte - ovissheten på det området är kanske större nu än någonsin tidigare.

Genom att referera till vad Rune Molin sade i sin egenskap av vice ordförande i Landsorganisationen har jag också velal göra klart att hans grundläggande socialistiska inställning, väl dokumenterad, också kan ha spelat stor roll vid valet av industriminister

Såvitt jag förslår är delta förhållande mycket bekymmersamt. Då går nämligen Sverige, i varje fall med den nuvarande regeringen, på kontrakurs mot ulvecklingen i hela Europa. Det som har sagts från socialdemokratiskt håll i debatten här i dag styrker mig i uppfattningen att det är just åt del hållet som regeringen i dag styr kosan.

Del finns slora brister i det svenska samhället i dag, Rune Moliri. Vi hår en sjukvård som inte fungerar så som människor förväntar sig alt atl den skall fungera med hänsyn till de stora skatter de betalar Vi har brister på skolans område; nedgångna skolor och brist på läromedel. Vi har betydande brister i äldreservicen. Det saknas daghem, och av de handikappade får man höra skrämmande skildringar av hur litet hjälp i sin svåra situation de får av stal och kommun.

Vi i folkparliel lycker atl vi skall koncentrera statens och kommunernas arbete på att avhjälpa brister på de områden där stat och kommun har särskilt ansvar, men till det hör irite att driva företag eller producera läkemedel, vaperi, livsmedel m.m. På den punkten skiljer vi oss markant från Rune Moliri och haris åsikt om vad som är viktigt för staten att ägna sig åt.

Vi vill ha, vi vill ha, sade Rune Mohn som den översåte han är och som den storpamp han också i grunden är Men vi i folkpartiet tycker att del vikliga är all del är i konkurrensen om marknaden som det avgörs vem som skall producera vad. Del skall vara en fri markriad där mäririiskorna själva är delägare i de företag där de är verksamma. Det ger också på lårig sikt det starka samhälle som är målet för eri liberal politik.

Arif. 25 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:

Fru lalmari! Rune Molin anförde atl ett av motiveri för Volvo-Procordia-affären var atl skapa en slagkraftig livsmedelssektor för att vi skall kunna hävda oss på Europamarknaderi. Jag kan delvis förstå dessa argument. Men samtidigt vill jag säga att det är viktigt all vi även ger samma slagkraft och styrka ål den kooperativa livsmedelssektorn i Sverige.

Jag hoppas att Rune Molin och regeringen inte medverkar till atl förverkliga konkurrensulredningens förslag. Det skulle bli en hämsko på den koo-

perativa företagssektorn och de kooperativa företagen. Jag tror att det är viktigt alt vi som balans mol statlig och privat maktkoncentration främjar just de kooperativa företagen och ger dem möjligheter att bättre hävda sig i konkurrensen.

80-talet och den tredje vägens ekonomiska politik har på ett drastiskt sätt bidragil lill alt öka den privata maktkoncentrationen. Nu försöker man från regeringens sida balansera detta med statlig maktkoncentration. Det tredje stegel är institutionell maktkoncentration med AP-fonder och löotagarfon-der Det fjärde steget blir att gifta sammari alla delarna, och det blir en gigantisk makt- och ägarkonceritratiori i samhället.

Vi i centerri tycker därför atl det är fel riär ett förvaltnirigsbolag har tillskapats och dessutom släpper iu löritagarfonder och försäkringsinstitutioner Della blir en sammanblandning av olika roller, och det kommer att förstärka makt- och ägarkoncentrationen i svenskt näririgsliv. Ägaridet bör i stället spridas. Det kan haridla om utförsäljuirig av statliga företag, och det kari haridla om åtgärder för att begrärisa fusiousraseriet i svenskt näringsliv genom en fusionskonlroll. Det går att stimulera det enskilda spararidet, dvs. persoriligl sparande framför det iristitutionella och kollektiva sparandet.

Del är viktigt aft säga atl vi inte behöver fler företrädare för koncentra-lionspolitik. Del är inte fler koncentrationens fångar vi behöver, utan vi behöver mer av decentraliseringens tjänare för aft främja ett spritt ägande och ett bättre inflytande i svenskl näringsliv.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Stadiga företag

Anf. 26 PER WESTERBERG (m) replik:

Fru talman! Industriministern vill uppenbariigen inte göra jämförelser med Östeuropa. Jag noterar att hans statsminister har utnyttjat Östeuropa för att visa att materiellt välstånd kan skapas på annat sätt än med hjälp av kapitalism. Jag tycker att motsatsen nu eftertryckligt har bevisats. Det är tron på atl alll sköts inom Sverige, som industrimiriisten ger intryck av, som är så oroande, dvs. att man inte skall kunna konkurrera på fullt samma villkor Titta på vilka förulsäitningar och vilka handlingslinjer som gäller utomlands. Man måste skapa den typen av nationellt kollektivt företagande som gör atl förelagen inte kan försvinna ur Sverige. De måste tydligen ha speciella regler för all stanna inom Sverige. Att företagarklimatet skall vara så dåligt all det går utför och man därmed måste tvinga företag att stanna kvar!

Jag är av den gruridläggande motsatta uppfattnirigen att man i stället skall göra del bra för samtliga företag. Då behåller vi företagandet och höjer välståndet i landet. Del industriministerri i praktikeri ger uttryck för är alt det nationella kapitalet, bl.a. förvaltningsbolaget, behövs för att inga andra anser det värt eller möjligl att göra tillräckliga investeringar i landet. Därmed blir det iridirekt eri form av statligt subveritionerat kollektivt ägande som är nödvändigt för att kunna klara välfärden. Det är den utförsbacken vi hamnade i i slutet av 60-talet och början av 70-lalel med den aktiva näringspolitiken. Det är samma tankegångar som går igen.

Industriministern är nu också inne på att samhällsintressen får plats i styrelsen för förvallriirigsbolaget, dvs. mer eller miridre stark politisk styrnirig. Del är precis som i börjari av 70-talet med hela det stadiga företagaridet på

3 Riksdagens protokoU 1989190:118

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Statliga företag

låg lörisamhetsriivå, med statliga subveutioner och mycket elände för hela den svenska nationen.

Det är endast genom att arbeta på exakt likadana villkor, med exakt likadana slag av ledningsfunktioner och styrfunktioner som privata företag har, som statliga förelag någorlunda har kunnat hävda sig. Det är därför som vi har ställt frågan varför förelagen skall vara statliga när de skall arbela på samma villkor som de privata. Då är det naturligt att privatisera företagen för att minska statsskulden, öka ägandespridningen och därmed dra ned på den ägande- och maktkoncentration som vi tycker är besvärande. Socialdemokraterna instämmer i detta men gör raka motsalseri genom atl förslärka koncerilraliorieri i stället.

Arif. 27 ROLF L NILSON (vpk) replik:

Fru lalmari! Del är litet beklagligt riär Rune Molin betonar likheten mellan privatkapital och samhälleligt kapital. Det finns betydande skillnader mellan det samhälleliga kapitalet och det privata kapitalet i det avseendet att vi har en någorlunda demokratisk kontroll över del samhälleliga kapitalet. Det innebär att vi kan arivärida kapitalet på elt sätt som vi vill och som vi medvetet beslutar om. Det blir litet defensivt när Rune Molin säger atl del statliga kapitalet och de statliga företagen givetvis skall följa de regler som riksdagen ställer upp för företagens verksamhet. Det är på ett sätt självklart, men det är en begränsning i betydelsen att reglerna skall följas och inte mer

Det intressanta med samhällsinflytande över kapitalet är att vi just kan bestämma på vilkel sätt det skall användas. Frågan är alltså om Rune Molin avser alt statligt och annat samhällsägande skall vara föregångare på områden, driva på utvecklingen. Jag tänker på den typ av områden som miljöpartiet tog upp och efterlyste i sin begäran om policydokument och policyförkla-ring för del statliga företagandet och som även jag tog upp i mill inledningsanförande. Det är områden som ledningsformer, företagsdemokrati, lokall och regionalt iriflytaride över produktionen samt arbetsmiljö och yttre miljö. Det gäller också inriktningen av produktionen, dvs. inriktningen på resursbevarande skonsamhet mot miljön osv.

All bara följa reglerria på dessa områderi är alt onödigt begränsa det statliga företagandels fördelar och firiesseri med alt det är demokratiskt styrt. Kapitalet kari ariväridas som en spjutspets för atl driva på förändringar. Jusl företräde på dessa områden kan vara korikurreusfördelar dels riär det gäller produkter, dels när det gäller att rekrytera personal och hålla kvar personal i verksamheten.

Anf. 28 Industriminister RUNE MOLIN:

Fru lalman! Hädar Cars tyckte att det var konkurrensen på marknaden som skulle avgöra vilka företag som skulle finnas. Jag håller med om det. Men det är inte riktigt så han pläderar i verkligheten. Han vill med hjälp av utförsäljning av de stadiga företagen privatisera, dvs. ta bort en av företagsformerna.

Lål konkurrensen visa vilka företagsformer som är de slagkraftigaste. Det ställer jag upp på. Visar del sig atl de statligt dominerade företagen inte har den slagkraft som krävs i konkurrens med andra företag, kommer de alt för-

sviriria av sig själva. Deri här riksdageri kommer irite alt pumpa in nya pengar i de företagen. Deras överlevnad beror på hur dukliga de som arbetar i de företagen är att driva förelagen. Men om de är duktigare än andra tycker jag att de har en plats i del svenska näririgslivet. Jag tror all de har del. Jag tycker att de har bevisat det. Del är väl därför som borgerligheten är så förskräckligt rädd för den här företagsformen.

Per Westerberg tror inte att jag vill diskutera Östeuropa. Jag skall gärna diskutera Östeuropa, och jag har myckel kritiskt atl säga om den ekonomiska organisation som man har i Östeuropa. I dag diskuterar vi emellertid hur vi skall ha del med de statliga företagen, hur ägandet skall organiseras för att bli så effektivt som möjligt eller, som Per Westerberg vill, om vi skall avskaffa det. Det gäller alltså om vi skall göra det ena eller del andra. Nu diskuterar vi situationen i Sverige, där vi aldrig har haft någon kommandoekonomi utan där vi i alla tider har haft elt marknadsekonomiski system och där statliga, kooperativa och privata företag har verkat. Det har då skett med de restriktioner som den svenska riksdagen har ställt upp. Ofta har statliga företag fått arbeta med flera restriktioner än andra företag. Del är det som vi tycker att vi skall ändra på.

Sedan tog Per Westerberg upp internationaliseringen och menade att jag ser det hela från nationella utgångspunkter Vi måste här i riksdagen försöka att bevaka del svenska näringslivets utveckhng och situation med tanke på det svenska folkets levnadsstandard i den allt snabbare internationalise-ririgeri. Då är del riaturligi att vi ser på hur vi skall kuuria få en god avkastning på det gemensamma kapital som vi har salsal, oavsett om det skett i den ena eller andra formen: genom att bygga upp privata företag med stora tillgångar eller i samhällsregi. Vi måste diskutera hur vi skall kunna få en utvecklirig som möjliggör att vi kan förbättra vår standard och alt inte vårt kapital försvinner till andra länder och skapar sysselsättning där, samtidigt som också avkastningen hamnar utomlands. Svenska löntagare vill ju ha sysselsättning och tryggad levnadsstandard här i Sverige. Det är en diskussion om detta som jag har velat föra. Den tycker jag är viktig. Sedan är det klart att svenska företag måste investera i utlandet. Det har inte ett enda ögonblick ifrågasatts. Jag tycker att vi bör försöka få hit utiändska förelag för att blarida riya förelagsformer med de svenska. Jag skulle gärna vilja hälsa japanska förelag och den företagskultur som Japan har välkommen till Sverige för atl därigenom stimulera utvecklingen här hemma. Men vi måste ha en aktivitet som gör att våra företag också investerar utomlarids och kan tillgodogöra sig deri marknad som finns där Det handlar om hur vi skall kunna få glädje av den avkastning som kapitalet ger både i form av sysselsättning här hemma och också i form av högre standard.

Samhällsintressena i styrelsen: Ja, jag har inte så svårt att acceptera utskottsmajoritetens skrivning. Del är klart att ägarnas intressen skall komma lill ullryck i förvaltningsbolaget. Det är inte ett rörelsedrivande bolag ulan ell bolag som skall förvalta aktierna och tillvarata ägarnas intressen. Ägarna till förvaltningsbolaget är faktiskt hela del svenska folkel. Del skall finnas olika kompetens. Det skall finnas kompelens med bakgrund i företagsverksamhet och samhällserfarenhet. För övrigt inriktar sig även privata förelag i dag alltmer pä att ha en kompetens som inte bara har direkt med företaget

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Statliga förelag

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Statliga företag

alt göra utan med samhället i övrigt, i form av erfarerihet. Jag tror alt Kjell-Olof Feldts engagemang i Volvo har bl.a. den bakgrunden.

Per-Ola Eriksson log upp den kooperativa sektorn. Jag kan hålla med om atl äveri derina måsle ha förutsättningar alt utvecklas. Den skall inte ha sämre förutsättningar än andra. I den mån som den har det skall vi rätta till förhållandet. Deriria sektor behöver i den här intemaliorialiseririgen få den slagkraft som i framtiden blir nödvändig. Jag är öppen för alla diskussioner om hur vi skall kunna genomföra reformer som kan skapa bättre förutsättningar och åstadkomma förutsättningar som i varje fall liknar dem som gäller för annan verksamhet.

Sedan sade Per-Ola Eriksson att vi bör sprida ägandet genom att sälja ut de statliga förelagen, vilkel också skulle få till följd en minskriirig av maktkoncentrationen. I början kan man förstås komma fram till den ståndpunkten, men hur ser verkligheten ut, vad har hänt under 80-talet? Antalet aktieägare har aldrig ökat så mycket som uuder 80-talet - genom allemansfonder och genom olika aktiesparaktiviteter. Samtidigt har maktkoncentrationen ökat och varför? Jo, ju mer man sprider ut ägandet på många, desto större makt får de som har de stora aktieposterna. Det är ju sanningen. Att komma till rätta med det problemet är ingen enkel uppgift. Jag har ingen lösning, men jag lycker att det är en viktig sak att diskutera. Vi vill ju inte ha ett samhälle där avgörande beslut, kanske för hela landsdelar och i varje fall för hela orter, avgörs av ett litet fåtal. Vi vill vid besluten ha ett inflytande från en bredare gruppering. Det tycker jag är värt alt diskutera. Jag tar fasta på att Per-Ola Eriksson och ceritern är intresserade för detta.

Rolf L Nilson tog upp frågan om speciella krav på de stadiga företagen. Man skulle kunna kräva att de bedriver regionalpolitik, miljöpolitik osv. Jag tror inte på den modellen, ulan jag tror alt om de statliga företagen skall kunna tävla med andra associationsformer måste de ha precis samma villkor som de nu har Lägger man på dem krav i del eria eller det andra avseeridet, kommer de alt uppvisa ett sämre resultat oeh då kommer den företagsformen att kritiseras och försviuria. Därför tror jag inte på den modelleo. Däremot tror jag att vi kan lägga ut uppdrag på de olika företagsformerna. De statliga företageri kari få uppdrag av regiorialpolitisk karaktär, men då måste vi se till att vi skickar med de pengar som behövs för att man skall kunna klara av det hela. Annars arbetar företagen inte på lika villkor Och arbete på lika villkor är, tror jag, oerhört viktigt för alt vi skall kunna få en likartad utveckling inom de olika sektorerna. Del är klarl att vi gärna ser - och det skall vi naturligtvis försöka påverka genom ledningstillsättning i företagen -att man driver företagen i enlighet med de mål som riksdagen har salt beträffande t.ex. medbestämmande och inflytande. Här tror jag inte atl vi kan arbeta med regler från vare sig riksdag eller regering, utan jag tror att det är viktigt att se lill att vi får de ledningar och styrelser som har de rikliga intentionerna och som är beredda att förverkliga dem ute i det praktiska livet. Det tror jag är den modell som vi har att arbeta efter

Förste vice talmannen anmälde att Hädar Cars, Per Westerberg och Rolf L Nilson anhållit atl till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker

Anf. 29 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):

Fru talman! Vi socialdemokrater från Norrbotten har i detta betänkande två motioner om statliga företag.

I motionerna har vi krävt att det nya statliga förvaltningsbolaget inte får motverka en vidareutveckling av de befintliga företagen, och vi har också framhållit behovet av fortsatta investeringar i basindustrierna. Här har vi efterlyst ett aktivare ägarengagemang från statens sida.

I ulskottsbelänkandet kan vi notera en lugnande skrivning. Det står bl.a. att bildandet av förvaltningsbolaget inte förändrar statens ansvar för utvecklingen i basindustrierna och att utskottet utgår från att riksdagen även i fortsättningen får god insyn i de aktuella företagens verksamhet. Det här låter naturligtvis bra.

Vad sedan beträffar ägarrollen skriver utskottet atl staten även fortsättningsvis bör spela en aktiv roll som ägare av industriföretag.

I det avseendet har vi under de senaste åren framhållit vikten av att staten blir betydligt aktivare i sin ägarroll. De tunga basindustrierna är ju oftast belägna i de delar av landet där sysselsättningsproblemeri är störst, och de har ett mycket stort ansvar för de regioner de verkar i. Därför måste också statens engagemang i större utsträckning ägnas åt att se till alt den ensidiga produktion som oftas bedrivs i basindustrierna breddas och att råvaruproduktionen förädlas på ett betydligt bättre sätt äri vad som är fallet i dag.

Naturiigtvis kan inte ägaren i detalj styra och utveckla företageus produk-tiori. Men del gäller att knyta till sig duktiga personer på ledningsnivå som inte bara klarar att rationalisera befintliga verksamheter utan också har förmågan atl bygga upp nya verksamheter och utveckla nya produkter och sätta dem i produktion.

När det gäller det sistnämnda området kan man inte precis skryta med att det har sketl någon snabb utveckling i de statliga basiridustrierua. Här behövs krafttag fråri ägareris sida för att vi skall få eri bättre utveckling.

Men tack vare att de statliga basindustrierna bildar stommen i Norrbottens industristruktur har vi nu en fungerande arbetsmarknad också i vårt nordligaste län. Där de privata storföretagen endast marginellt bidragit till sysselsättningen har alltså staten tagit huvudansvaret.

Del är mot den bakgrunden tragiskt att i den här debatten höra centerpartisten och norrbottningen Per-Ola Eriksson med en åsnas envishet predika för en utförsäljning av de statliga förelagen. Att sälja ut grundtryggheten för många industriarbetare i Norrbotten genom en plan för utförsäljning av de statliga företagen, som de borgerliga vill, skulle vara ett sabotage mot sysselsättningen i vårt nordligaste län.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Statliga företag

Anf. 30 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:

Fru talman! Även om jag har talat om näringspolitik och stadiga företag tidigare i dag i ett par omgångar, kan jag gärna ta en debatt med Sten-Ove Sundström om den statliga företagssektorn. Men då begär jag en sak av Sten-Ove Sundström; att han bestämmer sig för vilkel ben häri skall stå på. Han lalar om att staten är ägare av företag i områden där sysselsättningsproblemen är störst. Då måsle man ställa sig frågan: Varför är de störst? Det är kanske jusl därför alt staten äger förelag och att man har misslyckats.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Stadiga förelag

Sedan säger Sten-Ove Sundström att basindustrierna i Norrbotten nu har skapat en fungerande arbetsmarknad. Men nu är vi inte hemma i vårt eget län, Sten-Ove Sundström, och det här får inte bli bara en Norrbottensdebatt. Inte är väl arbetsmarknaden så där väl fungeraride på alla ställen i vårt land där statliga företag dominerar Jag ber Sten-Ove Sundström att vara litet mer försiktig med orden då han befinner sig utanför sitt eget län.

Arif. 31 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s) replik:

Fru lalmari! Det är ju de facto så, att vi tack vare de statliga företageu i Norrbotten har skapat oss en grundtrygghet i en furigerande arbetsmarknad. Och sysselsättnirigeri i läriel har ju aldrig varit så bra som deu är för närvarande. Utan ivivel bildar statens företag fortfarande grundstommen i den industristruktur som vi har i länet. Jag tycker att del är förvånande att Per-Ola Eriksson håller fast vid det gamla engagemanget, som innebär att man så snart som möjligl, när man får chariseri, skall sälja ut deri här gruudtrygg-heleri som ju trots allt finns genom de statliga företagens verksamhet.

Äveri om vi iblarid är kritiska lill det sätt på vilket de utvecklas- och tycker att utvecklirigeri irite går tillräckligt sriabbt - så är ju bakgruuderi att det privata näririgslivet irite har ägnat vårt nordligaste läri det intresse som vi så gärna hade sett. Då har vi bl.a. den grundtrygghet som de statliga företagen innebär, och det är viktigt att vi också ser till att de får alla förutsättningar atl utvecklas.

Anf. 32 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:

Fru talman! Sten-Ove Sundström måtte ha skygglappar för ögonen, när han inte ser vad som händer i de delar av Norrbottens län som har en stor andel statliga företag. Det är inte inom den statliga företagssektorn som vi i dag har förnyelse, det är inte där tillväxten har kommit, det är inte där vi har fått de nya arbetstillfällena. Det nya arbetstillfällena har kommit inom de företag som har bildats på privat basis, varvid också småföretagen har bidragit till att skapa ett mer differentierat näringsliv.

Jag tycker att Sten-Ove Sundström m.fl. socialdemokrater bör komma bort från Stålverk 80-fixeringen och de förlegade tankegångarna och inse att framtiden för Norrbottens näringsliv inte hänger på de statliga företagen. Den är beroende av att vi får en positiv företagsutveckhng på privat basis, där de små företagen spelar en avgörande roll. Det är den vägen vi kommer att vandra. Det kommer Sten-Ove Sundström också att inse med tiden, även om jag inte har alltför stora förhoppningar när det gäller honom.

Anf. 33 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s) replik:

Fru talman! Självfallet eftersträvar vi eft differentierat riäringsliv, där inte minst småföretagen har en ganska stor betydelse. Men vi har trots allt lång väg alt gå dit. Även om del sker en ulveckling mot ett mer differentierat näringsliv, så kommer de statliga företageri uuder ganska lång tid framöver att bilda grundstommen i länets sysselsättning. Det är därför anmärkningsvärt all Per-Ola Eriksson alltså vill sälja ut dessa företag, med den osäkerhet det innebär för utvecklingen. Det ena kan ju inte gärria utesluta det andra.

Låt oss i stället kämpa för an utveckla dessa statliga företag jämsides med Prot. 1989/90:118
alt vi bygger upp elt differentierat näringsliv. 9 maj 1990

Förste vice talmannen anmälde ati Per-Ola Eriksson anhållit atl till proto- "''8" foretag kollet få antecknat att han inte ägde räft till ytterligare replik.

Anf. 34 BENGT HURTIG (vpk):

Fru lalman! Det som pågår i Europa är ju att industri och näringsliv omstruktureras i riktning mot atl man lar till vara samordnings- och stordriftsfördelar Det gäller inte minst sådana industrier som vi i dag diskuterar och som alltså ingår i den statliga företagssektorn. Skulle en privatisering av dem genomdrivas, så är det troligt att de skulle ingå i den här typen av samordning och utvecklande av stordriftsfördelar Ägarna skulle alltså i slutändan efter några uår befinna sig i Bryssel, Rom, London, New York eller Tokyo. Då skulle vi i del här parlamentet irite behöva föra någoo sådan här diskussion om den statliga företagssektorn. Jag undrar vad det skulle vara för sorts utveckling av demokratin och den nationella självbestämmanderätten.

De statliga företagen har, som sagts i debanen, stor belydelse för den norra delen av landet. Verksamheten i dessa företag har stått sig bra i konkurrenseri med de privata företageri. Det är för närvararide hyggliga vinster, man gör affärsmässiga bedömningar, och de anställda har ställt upp på de slora omstruktureringar som de här företagen har genomgått.

Men det finns också stora investeringsbehov för framtiden. Hur skall de investeringarria utvecklas och förstärkas? Det sker iute eribart geriom atl man sitter i slutna direktionsrum och ser var kapitalet ger mest tillväxt. Det sker också i en dialog med omvärlden - med de fackliga organisationerna, med regering, pariament, forskare osv. - där man arialyserar de totala villkoren för företagen. Det vi säger i parlamentet spelar därvid också en roll. Dessutom fattar ju den här församlirigeri beslut om ekonomiska villkor, skatter och miljövillkor som fastställer ramarna för de här företagen.

För LKABs vidkommande innebär företagets omstrukturering de närmaste 5-10 åren atl ungefär 1 000 personer kommer att försvinna från verksamheten. Där behövs alltså investeringar för ökad vidareförädling, ökad prospektering och en prospektering och utveckling av företaget som tar hänsyn till miljön.

Såväl LKAB som SSAB förorsakar avsevärda miljöproblem. Utsläppen av svaveldioxid, kvävedioxider och koldioxid är mycket omfattande. Inte minst gäller det miljöproblem orsakade av utsläpp från koksverksdriften.

Vi har i eri annan motion från vårt parti pekat på möjligheterna att omstrukturera och pröva nya framställningsmetoder som skulle vara mer ekologiskt rikliga. Vi tror att varken privata eller statliga företag på lång sikt kan fortsätta med en produktionsteknik som åstadkommer så pass omfattande miljöstörningar Man måste således skapa mer slutna system och kraftigt reducera koldioxidutsläppen.

Delta kan också vara ett led i satsningarna på att göra Luleå till elt metal
lurgiskt centrum, där man tar till vara energi och möjligheterna till produk
tion av kemikalier. Det behövs alltså stora framtidssatsningar på gruv-, järn-
och stålteknik i den här landsändan, och där har staten elt stort ansvar 39

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Statliga företag

ASSI samverkar med domänverket om vidareförädling av skogsråvara. Som jag ser det har man i detta sammanhang ett särskilt ansvar för vidareförädling av den sågade träråvaran. Statens industriverk har i flera omgångar pekat på möjligheterna för utveckling av denna del av näringslivet, och man kan konstatera att de privata intressena på detta område inte har lyckats särskilt väl och inte har rosat marknaden. De statliga företagen domänverket och ASSI har här ett stort ansvar

Vidareförädling av den sågade träråvaran har stor betydelse inte minst för irilaridel. Denna verksamhet kan ge en energisnål, miljöriktig och sysselsättningsintensiv industri.

Det statliga förvaltningsbolaget får nu, som utskottet skriver i betänkandet, ta på sig huvuddelen av det statliga ansvaret för utvecklingen av basindustrierna. Detta ansvar har stor betydelse i denna del av landet, som ju huvudsakligen utgörs av stödområden. Jag noterar med tacksamhet vad utskottet skriver om behovet av en aktiv statlig näringspolitik.

Jag vill slutligen yrka bifall till samtliga de reservationer som stöds av vpk.

Anf. 35 PER WESTERBERG (m) replik:

Fru talman! Det är, som Bengt Hurtig säger, alldeles korrekt att vissa statliga företag som kan bh föremål för privatisering kan komma att ingå i andra företagsgrupper, t.o.m. sådana med utländska ägare, precis som svenska företagsgrupper köper företag utomlands för att kunna bli effektiva, höja välståndet och försvara den välfärd vi har

Den slutsats jag drar av Bengt Hurtigs och vpk:s agerande är att de menar att vi skall behålla ineffektiva strukturer och att det är skattesubventioner som skall se till att dessa kan förbli rent nationella och rent nationalistiska. Det är, Bengt Hurtig, genom att gå den vägen vi hotar välståndet, inte genom att välja den andra.

AnL 36 BENGT HURTIG (vpk) replik:

Fru talman! När det gäller Norrland kan vi konstatera att de stadiga företagen har lyckats relativt väl med att garantera välståndet. Vi ställer stora krav på dessa företag, och vi är inte nöjda med dem. Men de behövs som ett komplement till den privata oeh internationella verksamheten som eventuellt också kommer att bedrivas i denna landsända.

Anf. 37 LOUI BERNAL (mp):

Fru talman! Rune Molin talade tydligt och envist om storskalighet, och Berigt Hurtig understryker stordriftens fördelar Detta är ett samhälle som vi miljöpartister inte vill ha.

Rune Moliri talade också om ökad tillväxt. Ökad tillväxt är ett erisidigt begrepp. Jag skall ge ett exempel: Lars Norberg, som jag är ersättare för, har brutit beriet. Det räknas som ökad tillväxt.

Deri ensidiga tilltron till ökad tillväxt har länge varit det största hotet mot miljön. Att öka tillväxten och skydda miljön är i många fall oförenligt.

FFVs bolagisering innebär att.vapeniriduslriu skall fuugera efter marknadsekonomins principer Ser socialdemokraterna och de andra partierna inte konflikten mellan den marknadsmässiga, kapitalistiska målsättningen

och del mänskliga ansvar man egentligen borde ta när det gäller vapenpro- Prot. 1989/90:118
duktiori? Har vi inte sett nog av vapensmuggling? 9 maj 1990

Miljöpartiet har en rak hållning i denna fråga. Vi ser helst att mari lägger om lillverkriingen till civil produktion. Som miljöpartist vägrar jag gå med to e nt , m.m. på all någon försöker tjäna pengar på vapenproduktion och krig.

Fru talman! Jag yrkar än en gång bifall till mina reservatiorier

Överläggningen var härmed avslutad. ■ (Beslut fattades under 6§.)

5 § Bioteknik, m.m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1989/90:JoU9 Bioteknik och

lagutskottels betänkaride 1989/90:LU31 Pateriträtlsliga frågor.

Förste vice talmannen meddelade att jordbruksutskotleis betänkaride JoU9 och laguiskoltels betärikaride LU31 skulle debatteras gemeusamt.

AnL 38 KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Biotekniken handlar i högsta grad om respekten för livet. I bioteknikens olika skepnader kan man med hjälp av livets byggstenar bygga nya livsformer

Bioteknikens möjligheter fascirierar mig och säkert de flesia som har fuu-derat över dess möjligheter och risker Mao kan med hjälp av biotekniken skapa för människan livsnödvändiga läkemedel, man kan utföra avancerade transplantationer med hjälp av genterapi och man kan snabbi ställa en diagnos. Delta är några av de slora möjligheter som biotekniken ger

Nya produkter och nya produktionssätt som kan förbättra livsmedelssilua-lionen i världen kan tas fram. Med bioteknikens hjälp kan djuren producera mer och skördarna i jordbruket bli större. Biotekniken kan bli ell värdefullt instrument i miljöarbetet när det gäller atl ta hand om avlopp och avfall. Alt kunna utvinna mineral med hjälp av mikroorganismer och att utveckla biodalorer är några av de förhoppningar som finns i fråga om biotekniken inför framtiden. Allt defta är hoppingivande och faritastiskl. Detta ger möjligheter inför framtiden som naturligtvis skall utvecklas och utnyttjas.

Samtidigt kan bioteknikens möjligheter oroa mig i lika hög grad. Orsaken till detta är kanske inte tekniken i sig, ulan mer samhällets och politikernas bristande förmåga alt ta till sig och i tid försöka lösa problemen.

För mig och för centern är del viktigt alt i lid diskutera konsekvenserna
av en ny teknik, som exempelvis den nya biotekniken, och även att diskutera
problemen kring etik och bioteknik. Det är viktigt aft formulera en strategi
för hur man skall kunna utnyttja biotekniken på elt riktigt sätt. Den som vill
värna om teknikens utveckling kan aldrig bortse från kravet på en öppen 41

värdering av tekniken och dess samhällskonsekvenser Bara om vi erkänner

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

att tekniken kan användas på gott och ont, bara om vi erkänner dess möjligheter och dess ekologiska och miljömässiga risker kan vi främja en uthållig teknisk utveckling på delta område.

Vi i centern har lagt fram två gedigna partimolioner om bioteknik. Jag skulle nästan vilja kalla dem epokgörande. Vi har dessutom fört fram våra ställningstaganden i andra motioner och i andra sammanhang. Huvuddelen av de förslagen beharidlas i det belänkande som vi nu diskuterar

Vi i centerpartiet har försökt analysera bioteknikens konsekvenser, och vi har föreslagit att en samlad lagstiflnirig måsle utarbetas, att eu kompeterit myndighet skall tillsättas och en pariamentarisk ulredning. För atl skapa resurser till en genomgripande diskussion vill vi alt 3 % av anslagen till bioteknisk forskning skall gå lill hanterandet av de etiska aspekterna.

Efter att ha gått en lång väg och gjort många stopp är vi framme vid en riksdagsdebatt om ett betänkande som handlar om bioteknik, del första i riksdagens historia. Den första centermotionen, jämte andra motioner, väcktes redan vid den allmänna motionstiden 1989. Jordbruksulskotlet beslöt atl sända ut motionerna på en remissomgång över sommaren 1989. Det var en omfattande remissomgång, och jag tror atl den var värdefull för dem som fick delta. Den har inspirerat många myndigheter och organisationer lill omfattande svar som har medverkat till atl rusta dessa organ inför framtiden.

Under förra hösten hade vi en debatt i jordbruksutskottet kririg dessa frågor. I januari 1990 väcktes nya motioner, bl.a. den andra stora centermotionen om bioteknik, och fler motioner har väckts senare under året.

Utskottet hade för avsikt att genomföra en utfrågning av typen offeritlig utfrågning, och den genomfördes också, men dock inom lyckta dörrar Av någon anledning ville majoriteten i utskottet inte ha någon offentlig utfrågning. Jag tror alt en offentlig utredning i delta sammanhang hade varit intressant för media och för allmänheteri och all den hade kunnat medverka lill all sprida den kunskap som är nödvändig all sprida i denna vikliga framtidsfråga.

Under våren har ulskotlel avvaktat och väntat pä signaler från regeringen. Vi har gjort det i flera omgångar tills vi så småningom blev något irriterade och beslöt all ändå la ställning. Då kom beskedel om att regeringen hade bestämt sig för atl utforma direktiv och tillsätta en beredning. Därigenom avvärjdes ett mer långtgående tillkännagivande än det som jordbruksutskottet nu föreslår i del föreliggande betänkandet.

Vi är naturligtvis ense om många saker, och del tycker jag är glädjande. I
betänkandet står: "Det anförda innebär atl utskottet i stor utsträckning in
stämmer i de allmänna synpunkter på bioteknikens möjligheter och risker
som framförts i oppositionspartiernas motioner och som också framförts i ett
flertal utredningar och i de nyligen framlagda direktiven till den parlamenta
riska beredriirigen ". Litet längre ner står: "Vad utskottet ovan anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna."

Detta innebär naturligtvis att de synpunkter som finns med i texten och som man är överens om finns med i bagaget inför den beredning som skall ske. Det är nalurliglvis min och centerpartiets förhoppning all en del av det ambitiösa arbele som vi har lagt ner i våra motioner kommer all återspeglas också i del framtida arbetet.

Men detta är bara en del. Resten är jag inte lika glad över Jordbruksutskottets majoritet har nämligen yrkat avslag på många förslag från centerpartiet. Förslaget om en parlamentarisk utredning får vika och i slället skall en parlamentarisk beredning tillsältas, något som vi vet innebär mindre offentlighet än en offentlig utredning, och parlamentarikerna har där mindre möjlighet all göra sig hörda. Utskottet lar heller inte slällning till om det på sikl behövs en samlad lagstiftning. Utskottet avstyrker vårt förslag om att irirätta en myndighet om har kapacitet och möjlighel atl konlrollera det som sker, en bioleknikinspeklion.

Utskottet avstyrker vårt förslag om all förbjuda utsläpp av gentekniskt modifierade organismer Man yrkar avslag på vårt förslag om en satsning på ytterligare debatter och information, någonting som jag tror är kolossall viktigt. Utskottet avstyrker vårt förslag atl man skall förbjuda hopknådade mosaikdjur och förbjuda genterapi på djur för livsmedelsproduktion.

Av reservationen kan man möjligen uttolka att vi reservanter är emot all genterapi på djur Så år inte fallet. När del gäller den andra formen av genterapi på djur vill vi ha ett regelsystem, men när del gäller livsmedelsproduktion anser vi alt det kan förbjudas.

Såsom förtroendevalda i riksdagen har vi ett ansvar alt ange de etiska, sociala och miljömässiga ramarna för biotekniken. Vi kan inte undandra oss delta ansvar Men det gör faktiskt ni som vill avvisa vårt förslag. Ni gör samma misstag som de gjorde som inte i tid ville diskutera miljöproblemen eller kärnkraflen med dess avfallsproblem som kommer atl finnas i hundralusen år. Vi måste i tid se och inse både möjlighelerna och riskerna.

Vi skall inte i dag diskutera bioteknikens tillämpning på människan. Men jag måste ändå säga all lystnaden här är förödande. Karin Söder tillsatte år 1981 en utredning om genetisk integritet. Utredningen var klar tre år senare. Efler sex år har fortfarande inget förslag kommit från regeringen, och nu är del också klart att det inte heller i vår kommer något förslag. Detta är egentligeri en skandal. Jag brukar inte ofta la så siarka ord i min mun, men detta är viktigt. Det är angeläget att vi rustar oss för de möjligheter och risker som bl.a. kartläggningen av den mänskliga arvsmassan för med sig.

Sverige är på många sätt ell laglöst land på bioteknikens område. Regeringens ointresse för dessa frågor manifesteras också här i kammaren i dag genom att det inte finns något statsråd närvarande vid debatten.

Socialdemokraterna vill tyvärr helst diskutera biotekniken i slutna rum. De avvisade, som jag tidigare nämnde, den öppna utfrågningen i jordbruksutskottet. De vill tillsätta en beredning i ställel för en offentlig utredning. De hemlighåller sin inställning till patent, och regeringen lägger inte fram någon proposition om genteknikens utnyttjande på människari.

Jag vill ställa en fråga till Margareta Winberg som är socialdemokraternas företrädare i den här debatten. Vad är er inslällning lill alt med bioteknikeris hjälp föräridra djur växter och mikroorgauismer och atl släppa ul dem i ria-turen? Vem skall göra riskvärderingen, och hur skall den geriomföras? Vem skall ta ansvaret? Centern anser alt det redan nu behövs tydliga gränser för vad man får göra och vad man inte får göra. Även i väntan på en heltäckande lagstiflning måste vi politiker vara beredda att agera. Människan klarar inte

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioleknik, m.m.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

av, i varje fall irite äri, alt göra eri riskvärderirig av ett frisläpparide av gerie-liskl förändrade organismer i naturen. Därför måste vi förbjuda dem nu.

Vi måsle ha klara regler för gentekniska förändringar av djur. Centern avvisar, som jag tidigare sagt, genterapi på djur för livsmedelsproduktion.

Fru lalman! Jag vill med delta yrka bifall lill cenlerreservationerna och i övrigt lill utskottets hemställan.

AnL 39 INGVAR ERIKSSON (m);

Fru lalman! I jordbruksutskollets belänkande angående bioteknik behandlas ett anlal parti- och kommittémolioner om forskning och tillämpning inom bioleknik-genleknik-området. Utskottet har mycket utförligt redovisat sin syn pä bioteknikens möjligheter, men också risker, och har även pekat på behovet av ökad samhällskorilroll på det här området. Vi har särskilt framhållit de etiska problem och de ekologiska risker som är förenade med den nya tekniken.

Vi kan konstatera atl utskollet i långa stycken är enigt om vad som framhålls i betänkandet och vill all riksdagen som sin menirig skall ge regeririgeri delta till käriria. Del finns dock elt antal yrkanderi med mera preciserade förslag om ulredning, lagstiftning, förbud mot genteknisk forskning och även mot dess tillämpning. Dessa yrkanden har avstyrkts av utskottet med hänvisning lill en parlamentarisk beredning, som regeringen nyligen har tillsall med uppgift all bereda frågor om användning av genteknik. Utskottet har också gjort uttalanden om olika frågor som går i samma riktning som måriga motionsyrkanden. Självfallel bör och kommer dessa att uppmärksammas i det fortsatta beredningsarbetet.

Biotekniken har under senare år tillmätts eri alll större betydelse inom olika samhällssektorer De största möjlighelerna lill tillämpning av den nya tekniken förväntas inom växt- och djurförädling, med stora konsekvenser för foderproduklion, livsmedelsproduktion och annan fylokemisk produktion. Växter och djur kan utnyttjas för framställning av humanmedicinska och veterinärmedicinska produkter Tillämpningar av speciellt intresse för miljövården är biolekniskl utvecklade bekämpningsmedel, bioteknisk sanerings- och reningsteknik samt råvaruutvinning. Det är alltså fråga om stora områden.

En del av bioteknikeri som har debatterats livligt uuder seriare år är gentekniken, och debatten har främst speglat en oro för vad gentekniken kan användas till när det gäller djur och växter samt vilka konsekvenserna av den användningen av tekniken kan bli både för miljön och för produktionen. De etiska problemställningarna liksom de ekologiska riskerna av olika tillämpningar har kommit alltmer i fokus.

Den användning som går ut på alt t.ex. husdjuren skall öka sin produktion eller växa fortare har naturligtvis ifrågasatts från bl.a. etiska utgångspunkter Också inom växtförädlingen pågår ett arbete för all ta fram nya sorter som är resistenta mol vissa sjukdomar eller skadegörare eller t.o.m. vissa bekämpningsmedel. Det är viktigt atl vi får fram sorter som är resistenta mot sjukdomar och skadegörare. Del är hell nödvändigt i en värld där befolkningen ständigt ökar Men del finns en risk för andra negativa konsekvenser med ökad användning av bekämpningsmedel som tas fram och får speciella

egenskaper, någol som också har påtalats. På många håll har man också velat fästa uppmärksamheten på atl geutekniken kan leda lill genetisk utarmning av djur- och växtarter

De potentiella ekologiska riskerna i samband med planerad spridning av gentekniskt modifierade organismer i naturen har varit föremål för en omfattande debatt både i Sverige och internationellt. Den biotekniska forskningen under de senasle decennierna har genomgått en utveckling som resulterat i en helt annan förståelse av livsprocesserna än vad som tidigare var möjligl. Gentekniken har givit forskningen en ny dimension. Det har bl.a. blivit möjligl alt studera celler och biologiska processer med en helt annan precision än tidigare. Med genteknik kan växter och djur ges egenskaper som med traditionell förädling inte kan uppnås. Stora förvänlriirigar knyts lill gentekniken när del gäller atl diagnostisera sjukdomar och finna botemedel mot sådana.

Vi moderater är övertygade om all utvecklingen måsle gå vidare, och vi menar atl biotekniken kan bidra lill att den kan la snabbare steg framåt inom de medicinska och veterinärmedicinska områdena. På samma sätt blir en ny och positiv utveckling möjlig inom växtförädlingen.

Biotekniska processer har slor belydelse och en stor utvecklingspotential också iriorii deri farmaceutiska industrin och inom livsmedelsindustrin liksom på miljöområdet. På det rättsmedicinska området är genlekriiken elt värdefullt hjälpmedel i analysarbetet. Med bioteknikens hjälp kan olika fy-tokemiska produkter utvecklas inom de areella näririgarna, något som kan komma all uppmärksammas alltmer också från näringspolitiska, energipolitiska och jordbrukspoliliska utgångspunkter Vi har förståelse för den oro som föreligger beträffande framför alll de ekologiska riskerna och de eliska problem som är förenade med denna nya teknik.

Möjligheterna an med alll större precision modifiera växter, djur och mik-rorganismer så all de erhåller nya och förändrade egenskaper måsle hanteras med allra största ansvar och varsamhet. En ovarsam haritering av den kunskap som kan vinnas inom gentekniken kan ge upphov till negativa effekter pä flera områden. Också frågorna om ansvarsfördelningen mellan staten, forskningen och den industriella tillämpningen måsle ägnas slor uppmärksamhet. Då forskningen ständigt tillförs nya kunskaper och tillämpningar kommer del också ständigt atl ställas nya frågor och nya problem kommer all aktualiseras.

Vi måste alltså ha en beredskap för atl möta de nya frågeställningar och problem som kan uppstå. De eliska frågorna kräver en omfattande diskussion både inom och utom forskarsamhället.

Åven forskningstekniken och forskningsetiken och utvecklingen av den eliska granskningen av forskningeri är vikliga områderi. Forskningen måste följa samma etiska och rättsliga regler som gäller för samhällelig verksamhet i övrigt. Nya kunskaper om grundläggande livsprocesser skärper givetvis kraven på elt ytterligare ökat ansvar för forskningen.

Utskottet har i sin betänkande inte närmare gått in på de eliska frågeställningarna i delta hänseende, i den meningen att en viss närmare angiven forskning och tillämpning kan definieras som acceptabel eller oacceptabel från eliska utgångspunkter Vi hänvisar i stället till en rapport, DS 1990:9, i

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

vilken görs en översiktlig redovisning av vilka riktlinjer som bör gälla för den etiska bedömningen av viss genteknisk forskning och genteknisk till-lämpning på djur Dessa överväganden anses ligga väl till oeh vara väl ägnade att utgöra en grund för den fortsatta beredningen av kontrollfrågorna.

Fru lalman! Man måsle ägna särskild uppmärksamhet ål den ekologiska riskvärderingen. Detta gäller bl.a. användningen av gentekniskt förändrade växter och mikroorganismer. Riskvärderingen när det gäller biologiska bekämpningsmedel är också en viktig faktor Bedömningen från ekologisk synpunkl av de potentiella riskerna - varmed avses även riskerria för genetisk utarmning- kräver ökade kunskaper

Vi anser det vara viktigt atl den fortsatta utvecklingen på detta område kan följas och redovisas med största möjliga öppenhet. För forskningens del innebär detta bl.a. all medborgarna koriliriuerligt bör iriformeras om forsk-riirigsresullal och forskningsprocesser Den informationsverksamhet som bl.a. hybrid-DNA-delegationen och skogs- och jordbrukels forskningsråd, SJFR, bedriver utgör härvidlag en viktig funktion. Del är angeläget med en samhällsdebatt i dessa frågor och den måste vara så öppen som möjligt.

Utskottet har i stor utsträckning instämt i de allmäriria synpunkter på bioteknikens möjligheter och risker som framförts i de motioner som avgivits och som behandlas i belänkandet. Detsamma gäller de direktiv angående vissa frågor om genteknik som har utfärdals för den nya parlamentariska beredningen. Della gäller ocksä synpunkter i yrkanden om allmäriria riktlinjer för politiken på bioteknikområdet vad gäller bioteknikens risker och möjligheter Här har - som tidigare framhållits - också utskottet enats om atl riksdagen skall göra elt tillkännagivande till regeringen.

Vidare framläggs i motionsyrkanden synpunkter liknande dem som jag just berörde i anledning av ulredning, lagstiftning och miljökonsekvensbedömningar

I allmänhet råder det i samhället i stor utsträckning en enighet om alt den kontroll av utvecklingen som sker på biolekniksområdet är nödvändig. Del finns ett behov av ökad samhällskontroll, framför allt när det gäller den praktiska tillämpningen på djur och växter för olika ändamål samt i fråga om spridning av transgena mikroorganismer i naturen.

Vad beträffar forskning anser vi moderater att det vetenskapliga sökandel efter nya kunskaper i största möjliga utsträckning bör stå fritt från statlig styrning och kontroll, men ansvaret måste till stor del bäras av forskarna. I den mån det finns ett behov av ökad kontroll av forskningen bör denna kontroll i första hand inriktas på den etiska granskningen. Vi har utgått ifrån atl del förslag om etisk granskning av forskningen som lades fram i forskningspropositionen och i rapporten "Genteknik - växter och djur" kommer att ligga till grund för den forlsalla beredningen av denna fråga. Kontrollfrågorna och med den övriga biotekniken sammanhängande frågor har i många fall redan blivit föremål för överväganden resp. konkreta beslul genom olika initiativ, dels från regeringens sida, dels från de myndigheler som har dessa uppgifler inom sina ansvarsområden.

Jag vill peka på den rapport som jordbruksdepartementet nyligen lade fram, en rapport med titeln "Genteknik - växter och djur". Denna rapport iririehåller bl.a. en beskrivning av forskning och tillämpning både nationellt

och internationellt inom olika områden, t.ex. genteknik på djur, växter och mikroorganismer

Jag sade nyss att kunskapsuppbyggnad är nödvändig för alt kunna avgöra huruvida särskilda styrmedel behövs för den gentekniska forskningens inriktnirig och genteknikens praktiska tillämpning pä djur och växter

Genteknik bör icke fä användas på ett sådanl säll alt den gentekniska mångfalden i växt- och djurlivet utarmas och så alt det ekologiska systemet rubbas. Att genom genteknik t.ex. ändra våra husdjur i syfte att höja produktionen på ell sådanl sätt alt de etiska värderingarria kommer i gungning kan givetvis icke accepteras. Att däremot använda genteknik i syfte atl få fram medel som kan förebygga och bota sjukdomar både hos människor och djur bör inte hindras, utan det bör stimuleras.

Forskningens utveckling och de nya röricri på det biotekriiska områdel måste utgå ifrån en bestämd målsättning och ett ansvar för att del som är bra las lill vara och för all del som är dåligt och riskfyllt stoppas.

När del gäller genteknikområdet har utvecklingen nu nått del stadium då organismer utvecklas för användning i jordbruket och för annan användning i den yttre miljön. Specifika egenskaper kan genom genteknik introduceras i organismerna och hindret mot utbyte av gentekniskt material riskerar i vissa fall atl kunna kringgås.

Frågor om hur dessa nya organismer kan påverka del ekologiska systemet är nödvändiga och måsle kunna besvaras. Dagens erfarenheter beträffande eventuella bieffekter av genteknisk modifierade organismer eller utsläpp i miljön är begränsade.

Vi moderater har i en reservation framfört ell krav pä atl man borde införa miljökonsekvensbedömningar när del gäller denna teknik. Vi har samma förslag när del gäller andra områden, och vi anser atl det är viktigt med miljökonsekvensbedömningar som skulle kunna vara lill stor hjälp. Del är bättre atl konsekvenserna och riskerna klarläggs innan man sätter i gång och ger sig in pä ett område, för sedan kan det vara väldigt svårt att stoppa en negativ ulveckling. Detta gäller i mycket hög grad inom olika områden som har med miljö alt göra. Miljökonsekvensbedömningar är viktiga också beträffande miljökonsekvenserna när det gäller gentekniken och de nya rön som kommer fram.

Vi moderater är alltså posiliva lill forskning och kunskapsutveckling. Vi tror att om denna teknik används räll med stort ansvar för framtiden kan den innebära en god hjälp för en bälire ulveckling och ge posiliva resultat för den framtida människan och för del framlida samhället.

Del var mot den bakgrunden som den utfrågning som vi hade i utskottet var sluten. Vi ville inte hindra insyn och debatl, utan orsaken var all utskottet ville bredda sin kunskap, och då var vi övertygade om alt det var lältare med en sluten utfrågning, eflersom frågorna då blev mer naturliga och inte så inriktade på atl passa medierna. Vi var övertygade om atl vår ståndpunkt i detta läge var riktig. Del blev en bra utfrågning denna dag, då vi hade gen-teknikfrågorna på programmet. Detta utesluter givetvis inte alt vi anordnar en öppen utfrågning framöver Vi är givetvis angelägna om att det skall vara öppenhet kring dessa vikliga framlida frågor

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

Prot. 1989/90:118 Fru talman! Jag vill yrka bifall lill den moderata reservationen som är fo-

9 maj 1990 gad lill betänkandet och i övrigt till utskottets hemställan.

Bioteknik, m.m. 4q ANDERS CASTBERGER (fp);

Fru talman! Bioteknikens tillämpningar inom medicin, jordbruk, industri och miljövård skapar många nya möjligheter Vi kan få nya mediciner och bättre sjukvård. Vi kan snabbi förädla nya näririgsrika grödor och utveckla resurssnåla och miljövänliga industriprocesser

Samtidigt reses en rad nya problem: personlig integritet och allas lika rätt kan hotas. Standardisering av jordbruksgrödor och utsläpp av genetiskt förändrade organismer kan hota naturens mårigfald. Biotekriisk iridustri kan vålla nya miljöproblem. Tyvärr vill inte den socialdemokratiska regeringen ta del rikligt på allvar, tycker jag. Bioleknisk industri kan slå ut delar av u-ländernas produktion av kryddor och livsmedel för export.

Vid tillämpningen av de biolekniska kunskaperna avgör vi människor om användningen blir god eller ond. Jag anser alt det vore fel att stoppa den biotekniska ulvecklingen. Vi i folkpartiet anser atl riskerna måste gå att hantera geriom etiska riormer, utbildriing, information och rättslig reglering. Vi tror också att del i en öppen debatt går alt arbela fram en moraliskt försvarbar hållriirig till de frågor som i grunderi rör hur vi skall förhålla oss till det biologiska arvet.

Jag vill erinra om att utskottet instämmer i flera av de förslag om bioteknikens möjligheter och risker som bl.a. folkpartiet fört fram. Dessa förtydligande rader hoppade utskottets ordföraude över av riågon anledning när han citerade ur betänkandet. Della ligger också till grund för atl ell enhälligt utskott förordar alt möjligheterna och riskerna skall ges regeringen lill känna.

Vid förädling av husdjur och växter sätter människan den naturliga selektionen ur spel för vissa egenskaper och gynnar i stället andra varianter Dessa varianter kan vara till stora nytta för människan, men skulle kanske inte klara sig i naturen. Exempel är onaturligt hög mjölkproduktion eller god frösättning.

De egenskaper gener ger upphov till är inte absoluta ulan påverkas av omgivningen. En egenskap, som upplevs som en defekt i en miljö, kanske inte alls märks i en annan. I en tredje miljö kan egenskapen vara till fördel. Därför är del viktigt atl komma ihåg all geners framgång är avhängig miljön.

Tillämpningar av den moderna biotekniken går att finna inom en rad områden. Några exempel har tidigare givits i debatten här i dag. Inom medicinen finns möjligheter till diagnostik av eri mängd både smittsamma och ärftliga sjukdomar Möjligheferria ökar också alt skräddarsy läkemedel, som lik-riar kroppens egna substanser och att ta fram vacciner mot t.ex. gulsot och malaria. I förlängningen ser man hur terapi genom överföring av gener till skadade celler och organ blir möjlig.

Kunskapen om allt defta och den kunskap vi ännu inte har hunnit skaffa oss kan användas till både goda och onda syften, och nyttan av vissa tillämp-riirigar kari diskuteras.

Fru talmari! Här figurerar en skrämselpropaganda som är ovärdig. Den

saknar ocksä verklighetsförankring. 1 förhandsreklamen till denna riksdags-

48 debatt figurerade i går i TV ell inslag om all vi skall diskutera och fatta beslul

om vi skall tillåta att råttor får bli stora som hus. Denna skrämsel bildar grunden för utvecklingsnihilistiska och orealistiska förslag. Jag reagerar starkt mot dessa oseriösa skrämseltaktiska knep. Vi i folkpartiet anser att det är fel att införa ett moralorium, dvs. alt stoppa den biolekniska utvecklingen, stoppa den biotekniska forskningen. I bioteknikens ulveckling ser vi bäde nya möjligheter och nya risker Kunskap kan användas till både goda och onda syften. Genom alt aktivt välja, styr människorna som tillämpar kunskapen om användningen blir god eller ond. Det är vi människor som har ett ansvar Försök all avlyfta detta ansvar är omoraliska.

Rätt grepp i detta läge är inte att åberopa förlupna tidnings- och massmediabilder med jätteråttor och att exploatera människors rädsla och sedan kräva förbud och stopp. Folkpartiet anser atl för alt rätt använda - och kontrollera - biotekniken måste samhället skapa en sammanhållen bild av bioteknikens möjligheter och risker. Därför förordar folkpartiet tvärtemot för-budsivrarna en fortsatt kunskapsuppbyggnad i form av forskning och utvecklingsarbete. Kunskapen måste föras ut genom en omfattande seriös informationsinsats och en bred debatt.

Fru lalman! Regeringen kan i dag meddela föreskrifter som reglerar genteknik på växter och djur eller användandet av gentekniskt förändrade organismer vid växtodling. Vi anser ifrån folkpartiets sida att en tydligare lagstiftning måste till. Utrymmet för godtycke måsle minskas. För utsläpp av gentekniskt förändrade organismer bör del finnas ett lillståndsförfarande. Utsläpp bör inte tillåtas ulan noggrann prövning innefattande kontrollerade fältförsök och ekologisk riskbedömning. Tillverkaren måste ta ansvar för skadeverkningar Varför Margareta Winberg, skall vi inte ha en lagstiftning om utsläpp av gentekniskt modifierade organismer? Jag yrkar bifall till reservation nr 4.

Socialdemokraternas intresse av att värdera miljöaspekterna av biotekniken är inte stort. Jag nämnde det inledningsvis. Folkpartiet har föreslagit att naturvårdsverket skall tilldelas 2,5 milj. kr. extra för en utvärdering av bioteknikens miljöeffekter Inte heller det tycker regeringen verkar vara särskilt angelägel. Jag yrkar bifall till reservation nr 7 till stöd för det förslaget.

När nu regeringen efter slor beslutsvånda och en läng och segdragen process äntligen kommit fram till atl en parlamentarisk beredning skall göra en samlad översyn, tillgodoses huvuddelen i folkpartiels länge framförda krav. Det är då viktigt, mot bakgrund av den snabba utveckling som nu sker atl den parlamentariska beredningen får möjligheter atl arbela snabbi och försöka hämta in de förseningar som regeringens missade hanteringar har givit upphov till.

Fru talman! Biotekniken och dess utveckling aktualiserar många och grannlaga frågor av stor betydelse för alla människor Många olika myndigheter, forskarvärlden och industrin har liksom vi alla individer ett ansvar för atl kunskapen tillämpas på ett riktigt sätt.

Det finns risker Det finns möjligheter Vi skall inte avstå från möjlighelerna, och därmed bilda grogrund för misstänksamhet om att människan är oförmögen att hantera riskerna. Vi motsätter oss ett moralorium, som skulle avhända oss möjligheterna och förhindra forskning och ulveckling i vårt

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990' .

Bioteknik, m.m.

4 Riksdagens protokoll 1989/90:118

Prot. 1989/90:118 land, men på intet sätt skydda oss frän de risker som forskningen kan ge upp-
9 maj 1990 hov till i andra länder

Bioleknik, m.m.

AnL 41 ANNIKA ÅHNBERG (vpk); Fru lalman!

"Skumögt i mörkret vi treva atl dräpa sig själv, är atl leva häll den du hatar kär var den du icke är gör det du icke kan varder du man"

Jag tror inte att Gustaf Fröding visste något om genteknik. Han skrev visserligen den här dikten långt efler det all Robert Brown hade upptäckt cellkärnan år 1831 - men långt innan Watson och Crick år 1953 kunde beskriva DNA-molekylen. Nej. Fröding kände inte lill gentekniken, men han visste myckel om människans outsläckliga sökande efter tillvarons yttersta ramar, och om hennes ständiga drift all spränga dessa ramar och söka vidare efler nya gränser.

Människan, sökaren efler livets mening och mål, och människan, vetenskapsmannen och upptäckaren, är en och samma. Det är vårt öde att vara klåfingriga. Del är det som har givit oss som art den enorma framgång som gör alt vi nu överbefolkar jorden. Del är det som fört oss och jorden lill förödelsens gränsland. Men vi kan inte frånhända oss denna förmåga.

Genom tiderna har människan upptäckt och uppfunnit, och för var gång har ulvecklingen tagit språng. Ångmaskinen, elektriciteten, atomkraften och informationsteknologin är några milstolpar Nu står vi mill i det som har kallats den tredje vetenskapliga revolutionen, den biologiska, som berör så många olika områden; medicin, växtförädling, husdjursavel och industriprocesser, korl sagl livets alla områden. Kanske står vi också på tröskeln till en ny epok, den som den finländske filosofen von Wright kallar biologismen. Och del finns ingen återvändo. Vi kan inte låtsas som vi aldrig har kommit på del här med bioteknik; vi kan inte stänga dörren om den och sluta använda den.

När vi en gång har ätit av äpplet på kunskapens träd är det inte så lätl atl spotta ut tuggan och sälta tillbaka biten på äpplet. Gentekniken och den avancerade biotekniken i övrigt rymmer så mycket av löften men också av hot.

Den här gången kan vi dock hanlera situationen på ett nytt säll. "Människan vävde inte livels väv, hon är blott en tråd i den". Del är några ord som brukar tillskrivas den amerikanske indianhövdingen Chief Seattle. 1 dag vet vi definitivt vad vi tidigare inte visste eller inte ville veta: atl allt vi gör påverkar och är en del i jordens väldiga ekosystem. Vi vet också att andra levande organismer, djur och växter, finns för sin egen skull pä grund av livets egen obändiga krafl och inte för vår skull. Den insikten, plågsamt medvetande-gjord genom vårt århundrades alll snabbare växande riiiljöproblem, måste få konsekvenser för vårt handlande. Vi måste på ett nytt sätt ta ansvar för vad vi gör och för konsekvenserna av del vi gör

Vi kan inte förutsäga vilka konsekvenser den avancerade biotekniken kommer atl få, och del är skrämmande. Med gentekniken går vi farliga genvägar. Det som har tagit evolutionen årmiljoner att utveckla kan vi förändra i ell enda svep ulan att riktigt veta vad vi gör Därför måste vi vara oerhört försiktiga. Det faktum atl vi inte kan förutse och förebygga alll får ju iute leda till att vi inte gör någonting. Vi måste så gott vi förmår sätta gränser och ramar för den biotekniska ulvecklingen. Forskningens frihet får inte finnas på den mänskliga frihetens bekostnad. Vetenskapen får inte springa ifrån sitt yttersta syfte; alt vara vetenskap i mänsklighetens tjänst.

Mol den bakgrunden är det en katastrof att regeringen även på detta område har visat total handlingsförlamning. Strategin vad gäller den avancerade biotekniken tycks vara alt blunda och låtsas som om den inte finns samt då och då tillsätta en liten utredning. Hur många utredningar som haridlar om bioteknik och genteknik, har egentligen regeringen i sina byrålådor vid det här laget? Verkligheten står inte still och väntar

År 1973 flyttades främmande DNA för första gången till en värdorganism. 1976 bildades det första förelaget i syfte atl använda DN A-teknik. 1 dag finns det en världsomspännande bioleknisk industri. Världssamhället i övrigt är ohjälpligt pä efterkälken. Lagar och regelverk är inte anpassade till den biolekniska utvecklirigeri.

Det borde vara uppenbart för även den mest inbitne marknadsfantast atf den s.k. fria marknaden inte på villkors vis får tillåtas råda över den här utvecklingen. Här behövs samhällsingripanden och politiskt agerande. Därmed inte sagt att det finns politiska svar på alla frågor som den här utvecklingen reser. Men det är vår uppgift att stifta lagar, att sätta ramar och att ta ansvar inte bara fram till nästa val ulan också för kommande generationer Tyvärr har regeringeri hittills nogsamt undvikit detta ansvar Nu tillsätter man på nytt en beredning, därtill tvingad av en växande och otålig opposition i och utanför riksdagen.

En av de mycket svåra frågor som gentekniken väcker är den om etik och moral. De aspekterna är inte specifika för gentekniken, men här ställs de på sin spels och blir omöjliga all undvika. I skenet av gentekniken kan vi se alt mycket av del som hänt inom s.k. traditionell husdjursavel och växtförädling, långt tidigare borde ha väckt en etisk debatl.

Vi har inga enkla svar på de etiska frågorna. Inget svar är en gång för alla givet. Men det måste föras en levande debatt i vilken alla deltar Forskarna skall inte ensamma få föra den diskussionen. De har elt oerhört försprång genom att de för det mesta har decennier av utbildning och forskning bakom sig. Vi andra, som är lekmän, känner alt vi befinner oss i underläge. Vi har inte svaren på de vetenskapliga frågorna, men det är inte illa alt till alt börja med kunna ställa de rätta frågorna, frågor om var gränserna skall sättas. Den debatten måste vi hålla levande.

Karl Erik Olsson sade tidigare att socialdemokraterna med stöd av andra partier inte ens ville ha en öppen utfrågning i jordbruksutskottet, när vi skulle diskutera dessa frågor Det lycker jag är skandalöst i en tid då vi mer än någonsin behöver få en allmän och omfattande debatt i dessa frågor Socialdemokraterna väljer atl i ställel föra diskussionen i skymundan, i så slutna rum som möjligt.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

Prot. 1989/90:118 Vad har regeringen gjort under 1980-lalel för atl få till stånden seriös dis-

9 ma j 1990 kussion om genteknik och avancerad bioteknik i övrigt? Man kan konstatera

Bioleknik, tn.m.

att hybrid-DNA-delegationen sorgligt har misslyckats. En av uppgifterna var alt sprida diskussion och information. Del har man faktiskt inte lyckats med, och del har inte heller regeringen gjort. I stället.har man lämnat fältet öppet för mer eller mindre sensationslystna skriverier, och sådana är ingen betjänt av.

Fru lalman! Jag yrkar bifall till reservation 10, som handlar om hur viktigt det är atl se till att på allt sätt stimulera den allmänna debatten. Jag yrkar vidare bifall lill reservation 8, som innehåller ett krav från vpk att del skall tillsättas forskningsetiska nämnder med inslag av lekmän. Del är ett sätt alt se till att diskussioneri blir vidare. Dessutom yrkar jag bifall lill reservation 12, som handlar om förbud mot mosaikdjur Vid tillämpning av genteknik på djur är de etiska aspekterna oerhört viktiga. Vi har inte rätt alt arivärida levande djur och växter i de syften som de ibland används för

Den andra frågan, som reses i samband med användande av genteknik, är för vem denna ulveckling sker Jag sade all vetenskaperi skulle vara eu vetenskap i mänsklighetens tjänst, men man måste också fråga sig i vilken del av mänsklighetens tjänst.

Den helaste utvecklingen är den som pågår i multinationella bolags stängda laboratorier utan insyn från allmänheten. En ny makt växer fram, ell mångskiklat iransnationellt konglomerat som vill använda generna för att göra vinster. Men vilka är mänsklighetens ödesfrågor? Tredje världens bönder behöver utveckla grödor som är resistenta mot skadedjur, som lål torka osv. Biotekniken svarar inte päsådana frågor ■ Det lyfts ofta fram som elt exempel på löften med bioteknikeri atl deri skall kunna ge oss grödor som är resistenta mot skadedjur och andra angrepp. Men i praktiken är del inte sådana grödor som vi har fått, ulan del är grödor som är resistenta mol bekämpningsmedel därför atl del är sådana som det är lönsamt att utveckla. Det är inget svar på mänsklighetens stora frågor

Tredje världens bönder behöver avsättnirig för sina traditionella jordbruksprodukter för alt kunna bygga upp sina länder Biotekniken ger industriländerna möjlighel all syntetiskt framställa det som tidigare har framställts i tredje världen. På så vis drabbas kanske vaniljodlingen på Madagaskar Del är 70 000 bönders viktigaste exportgröda. Nu kan man i stället framställa denna produkt på syntetisk väg. Vi kommer alltså inte alt behöva denna produkt från tredje världens länder År det en vetenskap i mänsklighetens tjänst? Nej, det är det inte.

Att föra diskussionen och att med hjälp av inlematioriella orgari försöka styra den biotekriiska utvecklirigeri så att den verkligen blir en ulveckling i mänsklighetens tjänst är oerhört viktigt. Vi i vårt larid har elt stort arisvar för detta. Tredje världens länder behöver stöd från industrialiserade länder i denna process för att kunna stå emot de oerhört mäktiga krafter som vill ha en annan utveckling. Jag vill gärna fråga socialdemokratin: Skall de få detta stöd från Sverige? Vi har inte sett mycket av det hittills.

En tredje viktig fråga gäller den genetiska variationen. Vi vet alt de eko-
52 system som är livskrafligast är de som innehåller en stor mångfald. Vi vet

Bioteknik, m.m.

också att de växter som ger oss spannmål och som är vår föda tas fram genom Prot. 1989/90:118 ensidig odling. Vi vet atl den biolekniska växtförädlingen ofta leder till atl 9 maj 1990 man mycket ensidigt avlar på en mycket smal genetisk bas. Detta innebär en oerhört stor risk inför framtiden. Jag yrkar bifall till reservation 9, som handlar om vikten av atl man bevarar en världsomspännande genbank.

Den sista och inte minsl viktiga frågan som gentekniken reser gäller vem som äger den. En skrämmande ulveckling pågår inom internalionella organ - inom OECD, GATT, m.fl. Det pågår försök att tvinga in de biologiska processerna i regelverk som är uppbyggda för tekniska uppfinningar. Risken finns atl tredje världens genetiska mångfald övergår i privat ägande. Denna utveckling kan och får vi inte acceplera. Varför är man från Sverige så tyst i denna debatt?

Till den beredning som nu har tillsatts har ingel uppdrag getts om att den skall arbeta med de frågor som rör lagstiftningen. Del finns ingen vilja från regeringens sida alt verkligen se över det svenska lagregelverkel. En sådan utredning har begärts av oppositionen, bl.a. av vpk. Varför vill regeringen inte atl denna ulredning, eller beredning, skall se över lagstiftningen? Är det den pågående EG-anpassning som lägger hinder i vägen? År regeringen rädd för all svenska lagar skall hindra? EG kommer inom korl alt få ett regelverk för användning och utplantering av genetiskt manipulerade organismer EG-rådet har inte tagit hänsyn lill EG-parlamentets krav på atl dessa regler skall skärpas, och de regler som det läggs fram direktiv om är mycket milda. De lämnar stor frihet för användareri av gerietiskl manipulerade organismer.

Även när det gäller patent väntas direktiv före årsskiftet. År det därför som regeririgen så nogsamt undviker att ge den svenska beredningen i uppgift alt se över en heltäckande lagstiftning? Och är det därför som regeringen så nogsamt framhåller för denna beredning alt det är viktigt att den följer de allmänna direktiv som handlar om att Sverige i mesta möjliga mån skall anpassa sig och harmonisera sig med EG-utvecklingen?

Vi från vpk anser atl det är oerhört viktigt all vi i Sverige inte passivt väntar pä och anpassar oss lill den internationella ulvecklingen. Jusl i detta läge är det mer viktigt än någonsin atl vi tar initiativ och att vi försöker hitta framgångsvägar som innebär atl vi tar hänsyn lill tredje världens länder, ekologin och etiken. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Regeringen uttalar också i sina direktiv alt den här beredningen inte skall utgöra någol hinder för regeringen alt vidta åtgärder Jag är verkligen glad för atl regeringen vill ha denna handlingsfrihet. Jag skulle vara ännu gladare Om regeringen även ville använda den. En åtgärd som regeringen borde vidta omedelbart är att förbjuda spridningen av gentekniskt modifierade organismer innan vi har kommit fram lill vilken lagstiftning och vilka regler som vi skall ha och innan vi har funderat över vilken säkerhet som behövs, vilka skadeståndsansvar som skall gälla, m.m. Jag yrkar bifall till reservation 3.

När gentekniken var ännu nyare än deri riu är diskuterade mari mycket
om säkerheten kring den forskning som pågick i laboratorier Man diskute
rade om någon av den manipulerade organismerna skulle kunna rymma. Det
rörde sig ändå om organismer som inte alls var anpassade för att leva i nalu- 53

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioleknik, m.m.

ren. Och man ställde höga krav på vilken säkerhet som skulle finnas vid risklaboratorier Men nu, när gentekniken handlar om växter som är tänkta alt överleva i naturen, är det plötsligt inte viktigt alls vilken säkerhet man har och vilka lagar och regler som skall gälla. Då är man beredd all acceplera att genetiskt modifierade organismer, efler en prövning, som man inte vet vilken grund man skall ha för, tillåts bli utsläppta i naturen. Jag vill ställa en fråga lill de andra partierna, och särskilt till socialdemokraterna, som har regeringsansvaret. Hur kan ni la på er ansvaret för elt sådant beslut innan vi har klarat ut vad som skall gälla i framtiden? Hur kan ni ta ett sådanl oerhört tungt ansvar på era axlar? Jag skulle vilja be er atl ompröva detta beslut. Låt oss inte göra om de misslag som vi tidigare har gjort med t.ex. kärnkraften. Vi står ju här inför en vetenskap som tillämpad i prakfiken kan ge lika, om inte ännu mer, katastrofala effekter om det sker olyckor Täuk än en gång över detta beslut och rösla i stället på reservationen om alt man skall förbjuda spridandet av genetisk modifierade organismer i naturen.

Därmed, herr talman, yrkar jag bifall lill de reservationer som vpk står bakom och i övrigt lill hemställan i utskottets betänkande.

Under della anförande överlog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

AnL 42 ANDRE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela atl anslag nu har satts upp all della sammanträde skall fortsätta efter kl. 19.00.

AnL 43 ROY OTTOSSON (mp);

Herr lalman! Man kan fråga sig varför def behövs en debatt om bioteknik. Bioleknik har ju alltid funnits. Vi har alltid tekniskt utnytljat biologin för vår överlevnad. Skälet är hell enkelt all man har utvecklat en helt ny teknik som går ul på all man plockar sönder livels innersta beståndsdelar, generna, i små bilar och all man har lärt sig flytta över dem, i stort sett obegränsat, mellan vilka levande organismer som helst. Därmed kan man i princip obegränsat skapa ett konstgjort liv. Detta har, av de forskare som kom på detta i början av 70-lalel, jämförts med atomklyvningslekniken, sönderplockandet av atomkärnan i dess beståndsdelar. 1 analogi med de förhoppningar som man från början hade i fråga om kärntekniken och de risker som den visade sig medföra har forskarna initierat en debatt. Det är nu snart 20 år sedan.

Med ariledriirig av det som har sagts här i dag kari jag konstatera att denna debatt ännu inte rikligt har nått ul i samhållet. Det finns myckel kvar att göra. Del behövs en bredare debatt om biotekniken, det är alldeles klart.

Varför innebär den nya gentekniken så slora risker? Jo, skälet är hell enkelt atf vi inte vet vad vi gör, utan vi hoppas atl del skall gå bra. Det innebär också all problemen, när de irifinricr sig, kommer all irifinna sig på ell oväntat sätt. Det kommer först i efterhand alt visa sig vad del egentligen består av.

När forskarna beträffande bakterier frivilligt införde ell eget moralorium för forskningen i början av 70-talet gjordes del för atl forskarna skulle få i gång debatten. Denna debatt ledde lill att myckel restriktiva bestämmelser

antogs för hur man skulle forska och utveckla denna teknik. Av den anledningen har det ännu inte skett några katastrofer när del gäller denna teknik. Men på senare tid har man insett att riskerna med dessa bakterier tydligen inte var fullt så stora som man hade tänkt från början. Då har man börjat släppa på restriktionerna. Nu gäller normala högriskregler, ungefär som när man laborerar med pest och kolera. Tidigare fanns det ytteriigare en klass för gentekniken. Detta har tydligen skapat någol slags eufori i samhället om att problemen skulle vara lösta. Man hör ofta från entusiastiska biotekniker och från en del politiker alt del egentligen inte föreligger några problem, eflersom dessa biolekniskl förändrade varelser inte kommer atl klara sig i naturen och att naturen redan har exprimenterat genom evolutionens gång med alll som det går att exprimentera med och alt alla risker därmed så alt säga skulle vara täckta. Detta resonemang är naturiigtvis oerhört naivt, och det finns inget sakligt underlag för dessa påståenden. Detta kan man numera även läsa sig till i svenska publikationer inom naturvårdsverkets ram. Jag kan rekommendera denna läsning lill dem som inte tror atl det föreligger några problem.

Jag skulle alltså vilja säga att det finns ekologiska risker Man vet infe vad man får för organismer när man planterar Del finns eliska risker Vi år själva levande varelser. Människan experimenterar man redan med. Det finns inom forskarsamhället en klar majoritet för atl man skall göra det. Det har uttalats bl.a. nyligen i ett större symposium i Solna ulanför Stockholm alt människan är myckel intressant all genmariipulera. Här ser man inga gränser Det pågår kraftiga påtryckningar inom EG alt luckra upp lagstiftning på ett sådanl sätt alt man kan genmanipulera människor Så det finns etiska problem.

Del tredje komplexet är maktproblematiken. De som bedriver den biotekniska utvecklingen är framför allt de transnationella företagen. Som det redan har påpekats här gör man det för alt tjäna pengar Men man är inte intresserad av alt lösa miljöproblemen eller alt få elt mänskligare samhälle utan av att deras produkter går att sälja så mycket som möjligt. Dessa förelag är alltså samma företag som utvecklar bekämpningsmedel och andra ämnen som vi i miljöpartiet vill avveckla. Följaktligen kan vi i dag se flera genmanipulerade grödor som har gjorts mer beroende av bekämpningsmedel än andra som vi redan har.

Vi från miljöpartiets sida vill stimulera en debatl. Vi stöder därför reservation 10 till betänkandet, trots atl vi inte står med på den reservationen - det var ett förbiseende från min sida i utskottet. Denna reservation yrkar jag alltså bifall till. Jag vill samtidigt varna för en alltför trångsynt debatt. Man skall ha klart för sig alt det alltid finns alternativ i form av arinan teknik. Ta t.ex. detta med jordbruk. Vi har någonting som kallas ekologiskt lantbruk, där man kan utveckla växtfödor och ekologiska metoder i ställel för alt gå på den biotekniska linjen. Man kan konstatera att det på lantbruksuniversitetet råder en direkt konkurrens om pengar inom de olika linjerna på vad man skall satsa på och vad man inte skall salsa på. De som bestämmer vill salsa på biotekniken och de som studerar på ekologiskt lantbruk. Del kanske visar litet vad man borde satsa på, nämligen ekologiskt lantbruk.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioleknik, m.m.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990 ,

Biolek/tik, m.m.

Jag vill alltså varna för del trosvissa öriskelänkaride som vi ofta möter och som jag redari har varit iririe på lilel grand.

Den nya biotekniska debatten under 80-lalel och början av 90-lalel har tvingats fram av några av oppositionspartierna. Första gången blev det en politisk fråga i 1988 års valrörelse. Om jag minns rätt berodde det mycket på all vi från miljöparliet sade alt vi ville ha ett moralorium på genteknisk forskning och utveckling tills vi har fått en lagstiflning på området som är något så när heltäckande. Detta upprörde många, trots att detta var precis vad forskarna själva gjorde på 70-talel när det gäller den mikrobiologiska delen. Vi har i dag i debatten hört att del finns de som inte inser vitsen med ett tillfälligt förbud mol viss lyp av högriskforskning och ulveckling under den tid man tar fram vettiga regler på området.

Som det nu är ligger myndigheterna på efterkälken. De stora transnationella företagen som har investerat i denna teknik bestämmer takten och vad man skall diskutera. Det vill vi ändra pä, och det kan man göra genom elt moralorium.

Miljöpartiet kom in i riksdagen 1988. Under den första allmänna motionstiden efter delta kom motioner från miljöpartiet, centern och folkparliel om biotekniken. Del är dessa motioner som har initierat det som vi diskuterar i dag. Motionerna skickades ut på remissomgång från jordbruksutskottet. Det var bra. Då tvingades en rad myndigheter, som faktiskt inte alls har velal tänka på dessa frågor tidigare - det gäller tyvärr också naturvårdsverket -att tänka, bilda sig en uppfattning och skaffa sig kompetens. Vi har fått i gång en process som är nödvändig.

Det har dragit ul på liden med det här Under tiden kan man konstatera atl en del av huvudkraven i motionerna från januari 1989 delvis har börjat tillgodoses. Del är intressant att notera. Del betyder all regeringen faktiskt insett all vi - oppositionen i det här fallet - har rätt på många punkler. Vi kan konstatera i dag alt det nu finns krav på tillstånd för all få odla gentekniskt förändrade växter i naturen. Det infördes i februari. Det är synd att det kom så sent, del borde ha kommit åtminstone för ett år sedan, eflersom gentekniskt förändrade växter har odlats i Sverige en säsong, nämligen förra sommaren, och kommer att odlas igen. Problemet är bara att om man skall begära en bedömning av riskerna blir det en gissning. Kunskaperna är begränsade.

Del har gjorts en utredning av en utredare inom jordbruksdepartementet, där man har tittat på just dessa problem. Utredaren har mycket riktigt kommit fram till atl man måste begränsa både forskning och ulveckling och försöka få kontroll för alt nå sådant som är vettigt ur samhällssynpunkt. Tyvärr utmynnar denna utredning i alltför svaga förslag - inga förbud alls för någonting, bara användningsplikt eller möjligen tillståndsplikt i vissa fall. 1 praktiken kommer även fortsättningsvis de transnationella företagen atl bestämma här

Regeringen har beslutat att det skall tillsättas en parlamentarisk beredning, vilket kan verka snarlikt en parlamentarisk utredning, som bl.a. vi har krävt. Men en beredning är hårdare knuten till regeringen och har inte alls samma öppna karraktär som en ulredning skulle ha. Tyvärr är även det för svagt, om än i räll riktning. Min bedömning är all det går för trögt och lång-

samt. Del är nästan ett obegripligt saktmod hos regeringen ibland. Regeringens bioteknikpolitik är ofullständig och osammanhängande. Den är otillräcklig och slapphänl. Vi kan konstatera atl det är oppositionen, eller rättare sagt några av oppositionspartierna, som driver på hela tiden. Tur är väl atl del firins en opposition i landet.

Problemet är också att ju längre tiden går, desto mer avhänder sig ju regeringen möjligheterna att verkligen reglera verksamheten på ell bra säll. Därmed skapar man också en rad problem som egentligen är onödiga.

När det gäller de olika reservationer som är fogade till betänkandet vill jag först yrka bifall till reservation 1, där vi tillsammans med några andra partier kräver en parlamentarisk utredning och en samlad lagstiftning på området. Remissinstanserna, vars remissvar finns bifogade lill betänkandet, visar myckel klart att en sådan behövs. Sedan kan man diskutera vilken form den skall ha och vad den skall kallas. I del ingår också att man gör gränsdragningar, man fördelar ansvaret på elt tydligt sätt. Man tar ett samlat grepp över situalionen.

Reservation 2 handlar om bioleknikinspeklion. Man vill tillsätta en myndighet som tar det övergripande ansvaret. Del har visat sig atl den nuvarande hybrid-DNA-delegationen är alltför begränsad. Den snarare stimulerar bioteknik i ställel för att försöka få kontroll ur en mer bred samhällsynpunkl. En bioteknikinspektion skulle vara väsentlig för alt öka kompetenseri hos myndigheterria.

Reservation 3, som jag också stöder, går in på en mer speciell fråga, och det gäller utsläpp av gentekniskt modifierade organismer Detta bör förbjudas i lag redan nu. Här är riskerna så stora och kunskaperna så små, att det är svårt alt begripa varför man skall ta lill della. Det finns många andra sätt all klara livsmedelsförsörjning än just detta.

Jag vill i delta sammanhang påpeka att det har visat sig att gener som man har stoppat in i t.ex. växter som sedan har odlats på ett öppet fält kan överföras lill vilda organismer, alltså växter och djur På det sättet får man en helt okontrollerad utveckling. Det är en skillnad jämfört med att sprida en miljöfarlig kemikalie ut i riaturen. Den bryts trots allt antingen ner eller hamnar så småningom i bollensediment i havet förr eller senare.

De levande genmanipulerade organismer som man släpper ut har snarare en tendens alt föröka sig, sprida sig. Det är ju så atl säga livets innersta egenskap. Ur miljösynpunkt bör man således i delta avseende vara mycket betänksam.

I reservation 5 kräver vi reservanter miljökonsekvensbedömningar av gentekniken. Sådana borde alltid göras i samband med miljöfarlig verksamhet, inte mirist närdet gäller verksamhet av den här typen. Man skall ha klart för sig atl det är väldigt svårt att göra en fullständig bedömning här, varför det blir bara en gissning.

I reservation 7, som jag också yrkar bifall lill, kräver vi reservanter särskilda medel till miljövärdering av bioteknik. Naturvårdsverket är svältföft i detta sammanhang. Det behövs en bredare kompetens där Därför begär vi att 2,5 miljoner anvisas för ändamålet - småpengar för den här församlingen, men elt sådant anslag skulle kunna få mycket stor betydelse.

Jag yrkar också bifall till reservation 9, som handlar om genbanker Del

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990.

Bioteknik, m.m. •

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

gäller alt skydda de gener som finns. Det här är snarare en preventiv åtgärd, ell sätt atl försöka rädda vad som räddas kan. Tyvärr gör ulvecklingen i världen detta erforderligt - även i della avseende.

Jag vill särskilt framhålla värdet av naturliga genbanker, dvs, skydd av hela naturområden, inte minst de tropiska regnskogarna.

Sedan yrkar jag bifall till reservatiori 10, som jag tidigare riämnt. Reservationen handlar om debatl och information om biotekniken.

Vidare yrkar jag bifall till reservation 11, där jag föreslår elt moralorium -dvs. ett tillfälligt förbud när det gäller genmanipulation av högre organismer under den lid som man arbetar på atl få fram en heltäckande lagstiftning på området.

Jag yrkar också bifall till reservation 12 om förbud mot mosaikdjur m.m. samt till reservation 13 om förbud mol genteknisk manipulation med pato-genl material, dvs. gener som alstrar allvarliga sjukdomar Jag kan konstatera all man vid remissbehandlingen inte riktigt har förstått riskerna här Om man använder sig av just gener som kodar för allvarliga sjukdomar och sprider dessa gener i olika sammanhang, öppnar man också nya spridnirigsvägar för sjukdomar Nya sjukdomar kau t.o.m. skapas. Det här innebär också allvarliga arbelsmiljörisker

Sedan yrkar jag bifall lill reservation 14 om ett internationellt regelverk för bioteknik. Tyvärr finns miljöpartiet inte representerat bland reservanterna här - detta pä grund av elt förbiseende från min sida i utskottet. Det här är nalurliglvis en internationell, gränslös, fråga. Det är därför viktigt all vi får med oss hela världssamfundet.

Anf. 44 MARGARETA WINBERG (s):

Herr lalman! Strävan efter kunskap har varit, och är, en mäktig drivkraft hos människan. Men strävan efter moralisk medvetenhet och ett fördjupat konsekvenslänkande är inte lika självklar Den låter sig ofta dövas.

Teknik, humanism, naturvetenskap och moral utvecklas inte alllid i samma takt.

Tekniken och naturvetenskapen kännetecknas av specialisering, vilken hittills alltför litet har balanserats av en överblick och en helhetssyn. Därför har den vetenskapliga ulvecklingen tenderat att bU alltmer dubbeltydig. Mot de positiva möjligheter som den öppnar står alll oftare destruktiva följder av dess tillämpning.

Därför är det både viktigt och uppmuntrande att allt fler människor nu insisterar på ansvar, insyn och öppenhet inför den alll snabbare tekniska och vetenskapliga ulvecklingen. Dagens debatt är i det avseendet ett hälsotecken!

Vår självtagna rätt atl manipulera naturen har ju först sent blivit föremål för kritik och mötts med distans. Men med den moderna genteknikens framväxt har denna fråga fått en alltmer brännande karaktär. Man rör ju här vid det innersta när det gäller livels förutsättningar Därför kommer vi som lagstiftare inte ifrån ett klarl ställningstagande till de principer som vi anser skall styra tillämpningen av kunskapen.

Vår tids tekniska och vetenskapliga ulveckling är inte en ödesbestämd process som vi måste anpassa oss till. En kunskap som vi en gång har vunnit

kan visserligeri irite suddas ut - och så bör heller inte ske, för den kan i sin lur bidra till att vårt perspektiv på tillvaron fördjupas och vidgas. Men vi som lagstiftare har för den skull både skyldighet och makt all välja bort destruktiva tillämpningar Jag skall ge några exempel.

Tekniken och vetenskapen gav upphov lill kärnenergin och kärnvapnen. Men vi som nation har bestämt oss för en framtid ulan dessa. Tekniken har också t.ex. givit oss bilar som åtminstone kan gå i upp till 250 kilometer i timmen. Men för atl skydda liv. hälsa och miljö faller del oss som nation och oss som lagstiftare inte in atl tillåla detta. I stället skärper vi kraven ytterligare inför sommareris ökaride bilism. Åven biotekniken måste behandlas utifrån elt sådant aktivt ställningstagande!

Det råder fullständig enighet i utskottet om detta belraklelsesätt! Del råder också enighet om all riskfyllda, icke genomtänkta eller destruktiva lill-lämpningar skall förhindras.

Sökandel efter kunskap låter sig inte kriminaliseras eller drivas under jorden, och del bör heller inte utsättas för någol sådanl. Men del är lagstiftarnas sak all avgöra vilka tillämpningar som med utgångspunkt i våra humanistiska värderingar är försvarbara eller inte.

Alla skäl talar för en mycket stor restriktivitet, och det genomsyrar hela det här betänkandet. Ingen förmår i dag överblicka följderna av om man i slor skala skulle bryta sig in i den naturliga utvecklings- och urvalsprocesserna.

Roy Ottosson sade alt människor, politiker och andra, i viss utsträckning viftar bort delta med farorna. Men då vill jag säga atl majoriteten i och med del här betänkandet absolut inte viftar bort delta med riskerria. Vi socialdemokrater iriser att man är ute och tafsar på sådanl som är att beteckna som mycket känslig mark. Vi söker oss fram, precis som övriga partier gör

Herr talman! Del hade varit utomordenlligt väsentligt om denna enighet i sak också hade kunnat manifesteras så all säga i yttre måtto - dvs. i delta betänkande. Tyvärr vill en del partier jag vet inte riktigt varför utnyttja den här frågan för, skulle jag vilja säga, utspel i sitt eget partis intresse.

Det har tidigare talats om de skräckscenarier som målats upp. Jag vill då gärna nämna centerns Lennart Daléus, som i en presskommuniké i går ville framställa den här debatten så, att utskottet brutalt skulle ha avvisat all kritik och alla krav vad gäller bioteknikens framtida tillämpning, Karl-Erik Olsson instämde i ett inlägg i den sången, även om han inte uttalade sig lika kraftfullt. Falskare kan man, menar jag, inte framställa saken!

I själva verket är alla överens om att ett ordentligt grepp måste tas när det gäller hela det moraliska och rättsliga komplex som vi nu diskuterar och som är så aktuellt. För atl kunna göra detta måste frågan bli föremål för en samlad bedömning så snart della är möjligt. Den möjligheten har vi inte i dag.

Den enda verkliga skillnaden mellan utskotlsmajoriteten och reservanterna är delvis av formell och administrativ art. Majoriteten vill atl frågan i dess helhet skall beredas i en parlamentarisk beredning. De partier som slår bakom reservation 1 vill ha en parlamentarisk utredning. Delta är vad man kallar en tvist om påvens skägg. Det saknas alla motiv för de brösttoner som reservanterna använder i jusl den delen av betänkandet.

Praktiskt sett är en beredning i delta speciella läge atl föredra. Del är en

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, tn.m.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990.

Bioteknik, tn.m.

smidigare form, och den har förutsättningar alt jobba snabbare och effektivare och att snabbare leda lill beslut och lagstiftning.

Talet om att en beredning skulle handla om något hemlighetsmakeri är hell gripet ur luften. De politiska företrädarna från samtliga partier som skall arbela i beredningen har samma tillgång till experter och har samma möjligheter atl lufta sina åsikter som de skulle ha i en vanlig parlamentarisk utredning. Enligt direktiven utser dessutom beredningen själv sin ordförande. Här kan man alltså politiskt på ett annat sätt än som kanske är vanligt ta upp och styra de frågor som man vill ta ställning till.

En utredning är omständligare och mera tungrodd. Det är inte bra, med tanke på den snabba utveckling som kräver ställningstaganden. Reservanternas förslag skulle leda till dröjsmål i elt läge, där forskningen snabbt tränger in i alll fler känsliga områden och där nuvarande lagstiftning inte är till fyllest. Del är också en illusion alt tro att en utredning mer eller mindre en gång för alla skulle lösa problemen. Vi måste fortlöpande vara beredda att göra nya och kompletterande ställningstaganden, men vi måste med det snaraste få ett första helhetsgrepp om denna fråga.

Herr lalman! Karl Erik Olsson uttryckte saken så atl vi lever i elt laglöst land, och det vill jag på del bestämdaste protestera mot. Alla är medvetria om frågaris kärislighel och om all del behövs kompletterande regler, lagar och olika typer av kontroller men alt vi skulle vara helt utan någon som helst lagstiflning är fel. För atl detta inte skall slå oemotsagt skall jag be atl få tala om vilka lagar som i viss mån kontrollerar detta område.

Vi har djurskyddslagen från 1988. Den bemyndigar regering eller lant-bruksstyrelse att meddela föreskrifter om förbud eller villkor, dels om användning av genteknik på djur, dels om tillförsel av hormoner eller andra ämnen lill djur för annal än att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom. Dessutom kan man förbjuda eller slälla villkor på avel som kan medföra lidande eller påverka djurens naturliga beteende.

Vi har en lag om foder.

Vi har en lag om kontroll av husdjur, enligt vilken del t.ex. krävs tillstånd för all göra embryoöverföring i fältverksamhet. Det har hittills givits fyra sådana tillstånd.

Vi har en växlskyddslag, som ger regeringen eller myndighet som regeringen utser möjlighel att förbjuda eller ställa villkor för genteknik på växter, gentekniskt modifierade växter och gentekniskt modifierade organismer vid växtodling. Som vi har hört här tidigare i dag, beslutade regeringen i februari i år alt det behövs tillstånd för atl odla gentekniskt förändrade växter

Vi lever alltså inte hell laglöst, även om jag är den första atl erkänna atl lagstiftningen behöver kompletteras.

Hur är då läget i dag? Ja, vi har fått några domedagspredikningar om hur eländigt del är Def behöver också göras en del förändringar.

Genetikkommitléns förslag bereds nu i socialdepartementet efter en mycket omfattande remissrunda. Kritiken mot att utredningen har dragit alldeles för långt ul på tiden är dock berättigad.

En utredning, som flera talare har berört, har gjorts inom jordbruksdepar-

temeniet och handlar om forskning om och användning av genteknik på djur och växter

Nordiska ministerrådet fastställde våren 1988 ett bioteknologiskt samarbetsprogram.

Statens naturvårdsverk har låtit forskare ularbeta förslag lill forskningsprogram om ekologiska risker med spridning av transgena organismer

Stockholms inlernationella miljöinstitut har för inte så länge sedan beslutat all frågor om miljökonsekvenser av bioleknik i jordbruket skall ingå i deras program.

I utbildningsutskotlet håller man nu på alt förbereda debatten i kammaren om den forskningspolitiska propositionen, där elt syslem för etisk granskning föreslås. Där finns också någonting som heter Projekl miljövärdering.

Som tidigare har sagts, har justitieministern den 29 mars i år låtit lillsätla en parlamentarisk beredning, och dess uppgifter beskrivs på s. 16 i betänkandet.

Det är i grova drag läget i dag.

Herr lalman! Jag skulle kunna kommentera övriga reservationer, men jag avstår just nu. Jag tycker att det välskrivna och i frågan ödmjuka betänkan-del ger svar på de frågor som reses. Därför yrkar jag härmed bifall lill hemställan i jordbruksutskottets betänkande nr 9 och avslag på samtliga reservationer.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

AnL 45 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik:

Herr talman! Margareta Winberg blir upprörd över atl de andra partierna anklagar regeringen och socialdemokratin för all vara passiva, och hon påstår att vi gör del bara i egna partipolitiska syften. Men del är ett faktum atl ni inte har gjort någonting-det är uppenbart för var och en som vill se efler

År 1981 tillsattes för första gången en utredning som skulle arbeta med dessa frågor och den var klar några år senare. Nu har det snart gått tio år sedan dess, och del har inte hänt någonting.

I direktiven till den nya beredningen talas om den proposition om genteknik på människa som skall läggas fram för riksdagen under denna vår Del kommer inte någon sådan proposition. Den skulle ha kommit förra våren men kom inie då heller

Ni har varit passiva. Vad har ni gjort under hela 80-lalet när det gäller genteknik och avancerad bioteknik?

Sedan säger socialdemokratin att det nu är sä bråttom att den beredning som man nu tillsätter inte har tid atl ägna sig åt atl se över lagstiftningsfrågor - detta efter att det inte har hänt någonting under hela 80-talel. Det är elt mycket märkligt resonemang.

Margareta Winberg säger vidare att det som skiljer oppositionen och socialdemokratin ät är formaliteter Är det en formalitet om det skall vara möjligt att fä sätta ut genetiskt manipulerade organismer i naturen eller inte? Det är sannerligen ingen formalitet, Margareta Winberg. Det är nonchalant alt påstå atl det är det.

Margareta Winberg ger en redovisning och säger att del finns många lagar som är tillämpliga på detta område. Ja, det finns många lagar, men problemet är att de inte är sammarihängande, utan att del är ett lapptäcke av olika

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

regler, varav de flesta inte är tillkomna i just delta syfte. Det behövs en samlad, heltäckande lagstiftning, men inte nödvändigtvis en enda lag. Hela området måste ses över

Lanlbruksslyrelsen säger i sitt remissyttrande: "Lanlbruksslyrelsen har för närvarande inget bemyndigande alt pröva om t.ex. gentekniskt förändrade djur får användas inom animalieproduklionen." Del finns alltså ingen lagstiflning som lalar om hur myndigheten skall förhålla sig. Det är på samma sått med beslutet att lantbruksstyrelsen skall ge tillstånd när del gäller växter Lanlbruksslyrelsen skall pröva, men det finns ingen grund för denna prövning. Vad skall man luta sig på när man gör denna prövning? Det är fullkomligt otillständigt att hantera dessa frågor på det sätt som socialdemokratin har gjort.

AnL 46 KARL ERIK OLSSON (c) replik;

Herr talman! Margareta Winberg säger alt det inte är någon skillnad mellan en parlamentarisk beredning och en utredning. En ulredning arbetar enligt kommittékungörelsen och är en offentlig myndighet. En parlamentarisk beredning kan möjligen vara något sådant som både Margareta Winberg och jag dellog i, nämligen den livsmedelspolitiska arbetsgruppen. Margareta Winberg borde kanske studera vad ordföranden i den gruppen sade inför konsiilulionsutskotlet för en lid sedan, att parlamentarikerna egentligen inte var någonting. De fanns bara vid sidan om, medan regeringen hade hela ansvaret. Del är inte den modellen vi skall ha när vi skall titta på en sådan här väsentlig fråga.

Annika Åhnberg har rätt när hon säger atl det visserligen finns lagstiftning som innebär alt myndigheter eller regeringen kan kräva förbud, tillstånd eller villkor Men var finns gränserna, var finns kompetensen för alt göra detta?

Jag måste säga att Margareta Winberg tog ett par mycket bra exempel när hon jämförde med kärnkraften och bilismen. De exemplen är utomordentligt bra just ur den synpunkten alt vi är på väg ät precis samma håll som med kärnkraften, att först göra alltihop och sedan komma underfund med atl det var fel. Eller som med bilismen, inrätta hela samhället efter denna och sedan komma underfund med att det skulle ha varit på elt annat vis. Varför måste vi gång på gång göra samma misstag? Varför vara så senfärdiga, varför inte försöka göra någonting medan det är lid?

Sedan blir man ledsen pä oss i oppositionen för atl vi kräver ålgärder Men vad hade hänt, Margareta Winberg och de regeringsledamöter som borde ha ansvar för detta men som inte är här, om inte oppositionen hade krävt något? Vad hade hänt om inte vi hade kommit med denna uppmuntran som Margareta Winberg själv i sitt inledningsanförande sade var så viktig? Jag tror atl den uppmuntran är nödvändig i den här debatten, om vi skall komma någon vart.

AnL 47 ANDERS CASTBERGER (fp) replik:

Herr lalman! Margareta Winberg nämner mängder av lagar och bestämmelser som skall ge intryck av handlingskraft från regeringens sida. Men hon

glömmer i uppräkningen något så viktigt som kommer alldeles strax i debatten, nämligen frågan om patentlagen och dess bestämmelser på det här området.

På punkt efler punkt väljer Margareta Winberg att gå runt de svåra problemen. Visst finns del en enighet om en del problem, men socialdemokra-tena har sina rötter kvar i passivitet, administration, byråkrati saml sin egen duktighet och förträfflighet. På något sätt låtsas man i gammal ordning inte om de förslag som oppositionspartierna lägger fram, låtsas inte om atl man egentligen själv också borde ställa upp på dem.

Behövs det inte, Margareta Winberg, en tydligare lagstiftning när det gäller utsläpp av gentekniskt förändrade organismer eller skall utrymme också i fortsättningen finnas för det godtycke som finns i dag? Borde det inte finnas ett tillståndsförfarande och borde vi inte ha en mer noggrann prövning, kanske med kontrollerade fältförsök och ekologisk riskbedömning?

Margareta Winberg väljer genom att debattera på det sätt hon gör att i själva verket ställa socialdemokraterna i en liten box för sig, helt isolerade från den utveckling och de initiativ som faktiskt erfordras från politikernas sida.

Jag vill också avslutningsvis, herr talman, instämma i den skarpa och siarka reaktionen mot den oseriösa skrämseltaktik som florerar på det här området. Många människor har under en lång period närmasl angripits av artiklar, debattinlägg, brev och allehanda andra saker som handlat om, som jag också framfört tidigare, jälteråitor slora som hus och liknande. Delta las ibland till intäkt för oseriösa förslag. Med kraft vill jag ta avstånd från sådan skrämseltaktik.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioleknik, m.m.

AnL 48 ROY OTTOSSON (mp) replik:

Herr talman! Det är riktigt alt det lätt blir skrämselpropaganda på det ena eller andra hållet når inte kunskapen finns. Del är riktigt som Anders Castberger sade att råttor inte kan bli stora som hus. Då skulle de inte vara råttor längre, de skulle likna elefanter. Del har med biologin alt göra, sä att säga, deras kroppar skulle falla ihop. Kunskap är alllid bra att ha.

Men den här teknikutvecklingen går rasande fort. Del är uppenbart atl samhället inte är i takt. Samhället har inte utvecklat normer och lagstiflning i takt med denna teknikutveckling. Tvärtom blåser man upp den genom atl pumpa in pengar i just sådan här verksamhet och hålla igen pä andra områden, som åtminstone vi många gånger anser vara mera angelägna. Jag tog exemplet med ekologiskt lantbruk och bioleknik på lantbruksuniversitetet förut. Det vi menar är att det helt enkelt måsle skapas en debatl om atl vi människor kan vara i takt med tekniken, så att vi inte blir rädda eller skrämda och reagerar pä ett irrationellt sätt. Det skapar ännu större problem. Det är irrationellt genom att vi antingen blir euforiska och tror atl del inte finns några problem, atl det är en osynlig hand som sköter allting, eller att vi tror att allting är farligt.

Man kan tycka att en del av de reservationer som fogats till jordbruksutskottets betänkande rör rätt begränsade frågor Man kan fråga sig varför det ständigt skall vara nödvändigt alt reservera sig så mycket. Som aktiv i oppositionen förvånas man ofta över nödvändigheten av att reservera sig så

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

mycket. Många av de krav som vi har ställt i samband med gen- och biotekniken är faktiskt inte så märkvärdiga. Varför skall vi tillåta utsläpp av gentekniskt modifierade organismer i naturen? Det är inte nödvändigt. Man kan säga nej till det. Man kan förbjuda mosaikdjur Varför skall vi behöva reservera oss så mycket? Men så länge vi inte är överens, blir vi tvungna atl göra det. Då får majoriteten leva med det.

Slutligen vill jag säga att det är bra alt Margareta Winberg och antagligen många med henne inom socialdemokratin inser att det är dags för en bredare debatl, atl det är dags atl börja handla på delta område. Men jag vill också påminna om att ni uppenbarligen har ett stort motstånd inom det egna partiet och inom administrationen, för detta har segdragits så länge. Det segdras fortfarande. Det är fortfarande oppositionen som får tvinga fram varje steg. Det vore bra om vi kunde bli mer överens om att marschera raskt i fortsättningen.

Anf. 49 INGVAR ERIKSSON (m) replik;

Herr lalman! Margareta Winberg tog upp många av de frågor som berörs i jordbruksutskottets belänkande. Hon sade att man i grunden är enig om mycket. Jag delar den uppfattningen. Hon sade också att det är ett välskrivet och ödmjukt betänkande. Jag vill också gärna understryka detta.

Anledningen lill alt vi i moderata samlingspartiet inte har reserverat oss på fler punkter än som här är fallet är alt vi är medvetna om den debatt som fördes i utskottet, där alla partier kom mycket nära varandra i de grundläggande frågorna. Behandlingen resulterade således i en skrivning som på de flesta punkterna går i motionärernas riktning. Det är alldeles uppenbart.

På en punkt, reservation 5, om miljökonsekvensbedömningar av genteknik, vill jag emellertid fråga Margareta Winberg vilken uppfattning socialdemokraterna har när det gäller delta. Vi har tidigare även pä detta område framfört det här önskemålet och har glädjande nog också fått flera sådana punkter tillstyrkta. Jag tycker att utskottet i större utsträckning direkt skulle ha kunnat visa sig positivt till detta krav. Miljön kan onekligen komma i fokus på grund av gentekniken. Om man från början är enig om att klarlägga konsekvenserna blir de lättare att följa upp, så att inte åtgärder vidtas som leder till negativa konsekvenser

Det skulle vara intressant att få veta vilken uppfattning Margareta Winberg har på den punkten.

Anf. 50 MARGARETA WINBERG (s) replik;

Herr talman! Först vill jag vända mig lill Annika Åhnberg som upprört frågade vad regeringen egentligen har gjort. Det var ju del jag läste upp i mitt första inlägg. Det var de punkterna, de lagarna och läget i dag som jag beskrev. Att då säga alt ingenting har gjorts tycker jag är en lätl överdrift. Men samtidigt sade jag också att det finns åtskilligt mer att göra.

Annika Åhnberg sade också alt kommittén fått snäva direktiv och inte skulle få ägna sig ål lagstiftning osv. Jag delar inte den uppfaltningen. När ordföranden, som jag sade i mitt första inlägg, tas ur parlamenlarikergrup-pen finns det slora möjligheter för beredningsgruppen alt komma med de förslag man anser att man bör göra. Visserligen står det i direktiven; "Över-

synen bör omfatta följande huvudområden", och sedan är de uppräknade i fyra stycken. I de fyra olika områdena läser åtminstorie jag in atf lagstiftning kan inrymmas om man anser atl det behövs.

Karl Erik Olsson hänger sig fast vid skillnaden mellan beredningsgrupp och utredning. Han lar också upp frågan om laggruppens arbete. Jag kan inte bemöta det som dess ordförande Michael Sohlman har sagt i KU, för del har jag inte läst. Däremot blir ju det en beredningsgrupp av en helt annan lyp och med en helt annan status, eftersom del slår i direktiven all gruppen skall omfattas av kommitléförordningen. Därvidlag har Karl Erik Olsson fel.

Sedan kommenterar Karl Erik Olsson också mina exempel med kärnkraft osv. Del är ju uppenbarligen så att detta är något som vetenskapen och tekniken har fält fram. Men del är ocksä så atl vi har förhållit oss på ett aktivt och som jag lycker ansvarsfullt sätt lill detta. Del är del vi skall göra även i den här frågan.

Anders Castberger säger atl jag menar alt min uppräkning av della skulle ge intryck av handlingskraft. Del har jag aldrig påstått. Jag talade bara om vad som år gjort, samtidigt som jag talade om att mer behöver göras. Jag uttryckte mig inte som om vi därmed skulle ha varit väldigt handlingskraftiga. Man kan nog ha synpunkter på om inte detta kunde ha gått snabbare.

Du säger också aft vi inte låtsas om att oppositionspartierna finns. Visst gör vi det. Jag uppskattar mycket atl vi nu har en debatl om detta. Nu vänder jag mig äveri till Roy Otlossori. Del är bra med debatt, och del är bra atl oppositionen har skrivit motionen och i vissa fall reserverat sig, men jag anser atl en del av reservationerna är fullständigt onödiga och slår in öppna dörrar

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioleknik, m.m.

AnL 51 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik;

Herr talman! Jag kan väl hälla med om alt det var en lätt överdrift av mig att påslå atl regeringen inte har gjort någonting. Men det är en mycket stor överdrift, lycker jag, av Margareta Winberg att vara nöjd med situationen och atl tycka alt socialdemokratin under 1980-talet har gjort tillräckligt. Å ena sidan uttrycker Margareta Winberg i sin inledning slor oro över ulvecklingen. Hon talar mycket om behovet av lagstiftning och behovet av att från samhällets sida kunna kontrollera och i viss mån styra den biolekniska ulvecklingen. Å andra sidan är samma Margareta Winberg fullkomligt nöjd med läget precis som det är och tycker altman från regeringens sida har skött del hela väldigt bra.

Del är ju mycket märkligt. Vi skulle inte befinna oss i den situalionen all vi har ett akut behov av omfattande ålgärder på del här områdel om det inte var så att regeringen hade låtit bli all ta tillräckligt ansvar i tid. Vi hade kunnat ha en hell annan ulveckling. I ell av våra grannländer, Danmark, har man redan en lagstiflning på det här områdel. Men vi slår utan.

Jag kan infe förslå annat än alt Margareta Winberg nog egentligen är benägeri alt hålla med delar av oppositioricri som uuder flera år har ställl myckel slora krav på del här området. Men socialdemokrat som hon är gitter hon nalurliglvis inte erkänna atl det kan vara på del sättet. Vi lackar ändå för och tar emot den här underförstådda samsynen.

5 Riksdagens protokoU 1989/90:118

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, tn.m.

AnL 52 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Herr talman! Margareta Winberg återvänder till exemplen. Jag tycker i och för sig att den debatten är ganska intressant: kärnkraften, miljöfrågorna, bilismen. Hon säger att vi har agerat ansvarsfullt. Det finns naturligtvis olika grader av ansvarsfullhet. Om man nu tycker att det är fel att ha kärnkraft, vet jag inte om det var särskilt ansvarsfullt att först se till atl bygga ut den rejält för att därefter så småningom avskaffa den - om det nu ens blir av. Samma sak gäller de slora miljöfrågor som vi har anledning alt diskutera i många andra sariimanhang. Vi löper uppenbarligen en myckel stor risk att först vara tvungna att göra de stora misstagen också på biotekriikens område och därefter ta slällning emot dem. Det är inte bara det atl vi gör fel som kan skapa ekologiska problem. Det är också det problemet att om vi gör de stora misslagen kan vi stoppa en ulveckling som har så många posiliva sidor och som vi då kanske inte kan driva vidare som vi hade tänkt.

I mill anförande frågade jag Margareta Winberg om hon kunde redogöra för siri uppfallriing om de här sakerna, som vi borde kunna la ställning till riu, t.ex. utsläpp av manipulerade organismer i naturen, genterapi på djur för livsmedelsproduktionen. Det är ingen konst all la ställning till del om man vill. Varför skall vi löpa risken ylleriigare ett anlal år? Vi vet att forsknirig och utvecklirig går framåt. Varför skall vi löpa risken aft def händer olyckor, när vi genom elt beslut i riksdagen nu skulle kunna ta ell ansvar och se lill atl det inte sker?

Vi skall väl inte diskutera frågan om laggruppen alltför mycket. Det är ju bra om jag hade fel och atl man sorterar under kommitléförordningen. Då kunde del ju ha varit en offentlig ulredning. lycker jag. Jag kan medge all del är en detalj i sammanhanget.

Jag avslutar delta med atl säga atl jag vill understryka all jag i mill inledningsanförande uttryckte en glädje över all vi är eniga på många punkler Samlidigl vill jag emellertid säga atl jag inte skäms ett dugg över de krav som jag och milt parti har framställt på det här områdel. Jag är tvärtom stolt över alt kunna företräda ett parti som framsläller kraven tidigt på delta område, precis som vi har gjort när det gäller andra miljöfrågor och kärnkraflen.

Anf. 53 ANDERS CASTBERGER (fp) replik;

Herr lalman! Man förundrar sig över alt det är en sådan passivitet från socialdemokraternas sida. Margareta Winberg. Varför lar inte regeringen initiativet? Det är ju så att oppositionspartier olika och flera stycken, under flera år har motionerat, medan regeringen har förhållit sig tyst. Det har t.ex. under flera år föreslagils en parlamentarisk utredning, och mitt under utskottsbehandlingen - som dessutom var osedvanligt utdragen i tiden - dimper det ned ell pressmeddelande om alt regeringen segat sig fram lill en parlamentarisk beredning. Vi hade t.o.m bordlagt frågan flera gånger Varför tar inte regeringen initiativet, Margareta Winberg? Margareta Winberg säger då all del finns åtskilligt mer all göra. Det är så sant. Men varför gör inte regeringen del då?

Varför säger regeringen nej lill de förslag som läggs. t.ex. om lagstiflning angående utsläpp av de gentekriiskt modifierade organismerna? Del har Margareta Winberg ännu inte svarat på. Varför säger regeringen nej lill alt

utvärdera bioteknikens miljöeffekter? Det har Margareta Winberg forffa- Prot. 1989/90:118
rande inte svarat på, trots att hori haft chansen fre gånger i rad. 9 maj 1990

Arif. 54 ROY OTTOSSON (mp) replik:

Herr falmari! Jag får ta fasta på Margareta Winbergs attityd här, att det fakfiskt irite har varit bra, all regeririgeri irite har skött defta tillräckligt bra, att mari har varit senfärdig, all hori irite är riöjd med situafiorien vare sig när del gäller lagstiftning eller i övrigt och att det nu är dags att sätta i gång och handla. Det är också intressant att höra atl beredningen även kan gå in på lagstiftningen.

Om våra reservationer är alt slå in öppria dörrar, återstår väl att se. Jag är irite övertygad. När jag tittar på def som gjorts fråri regeririgens sida det senaste året, firirier jag väldigt måriga oklarheter, exempelvis vilka gruuder som skall tillämpas när mari ger tillstårid till utsläpp av gentekniskt manipulerade organismer i naturen. Det är väldigt svävande saker, och jag har en känsla av att vi får återkomma till den debatteri.

Tyvärr måste jag konstatera att def irite har gjorts som borde ha gjorts under def senaste året. Men jag vill gärria ge Margareta Wiriberg en charis äridå, för det har trots allt skett en atfitydförändring hos socialdemokratema, och det bör man applådera.

AriL 55 MARGARETA WINBERG (s) replik:

Herr talman! Först måste jag säga att jag blir förvånad över Annika Åhnbergs sätt att prata. Hon lägger ord i min mun som jag aldrig har sagt. Jag har aldrig sagt att jag är nöjd med utvecklingen. Jag har aldrig sagt att jag är fullkomligt nöjd. Jag har aldrig sagt att regeringen skött det hela väldigt bra.

Tvärtom tycker jag att jag har varit ganska självkritisk, mot vårt parti och för övrigt mot riksdagen i dess helhet, för vi får nog ta på oss litet ansvar var och en i deri här frågari, om vi nu har uppfattningen att def borde ha gått fortare och att vi ligger på efterkälken.

Annika Åhnberg sade också atl oppositionen under flera år har ställt krav. Hur länge, Annika Åhnberg, har vpk diskuterat den här frågan i riksdagen och ställt krav? Tyvärr har Annika Åhriberg ingeri taletid kvar och kan inte svara, men jag skall svara i stället: Jag tror att det möjligen är ett år Man skall irite tala om hela 80-talel som ett förlorat årtionde, när man inte själv har bidragit till aff hålla debatten levande!

Karl Erik Olsson ber mig redogöra för min uppfattnirig om utsläpp av manipulerade växter och djur i naturen, osv. Jag svarar som så att jag inte kan vara lika trosviss som Karl Erik Olsson och andra är här i dag. Därför kan jag inte säga atf jag tycker si och jag tycker så. För mig och mitt parti liksom för de flesta här i kammaren, tror jag, är detta ett svårt och känsligt område. Det behövs då en samlad bedömriirig, irinan vi kan säga vad som är sant och vad som är falskt.

Varför tar inte regeringen initiativ? säger Anders Castberger, och han talar hela tiden om att det inte har skett någontirig under 80-talet. Jag har ju förklarat att det har det gjort, och nu har regeringen tagit initiativ i form av atf tillsätta en beredning. Jag tycker inte att Anders Castberger skall stå här och hela tiden hävda att del inte görs någoritirig oeh att inget inifiativ tas.

Bioteknik, m.m.

Prot. 1989/90:1 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

Varför säger vi nej till en utvärdering? Den som läser belänkandet ser alt många olika instanser nu håller på med utvärdering, men del är också en sak som beredningen skall syssla med.

Låt mig till slut säga atl man på den inlernationella konferensen i Solna var överens om att man visste för litet, och man uppmanade de olika länderna atl gå försiktigt fram. Vi lever på jorden en korl stund, och det är vår plikt att överlämna jorden i eft skick som gör att den är beboelig också för våra barn och barnbarn. Därför bör den fortsatta debatten om bioteknik präglas mindre av konfrontation och mer av ödmjukhet och ansvar

Andre vice talmannen anmälde att Annika Åhnberg anhållit atl till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

AnL 56 BENGT HARDING OLSON (fp);

Herr lalman! Biotekniken är ju ett synnerligen omfattande ämnesområde. Frågorna och frågetecknen är många, men många svar saknas tyvärr Åsikternas motstridighet är legio.

Debatten om biotekniken har blivit alltmer intensiv, och det är något alt verkligen vara lacksam för Det är ett sundhetstecken atl den tystnad som för egentligen bara några år sedan var symptomatisk för den här debatten nu har brutits, och den livfulla debatten märks också i riksdagen. Jag tänker inte avverka en total bioteknisk debatl här, ulan jag skall begränsa mig lill den del som gäller de immaterialrättsliga frågorna, som det heter, som behandlas i lagutskottets betänkande 31 och handlar om palenlrällsliga frågor

Biotekniken drivs vidare genom kontinuerliga bioleknologiska uppfinningar, det ärett faktum. Immalerialrälten, som kanske ärett något konstigt ord för vanliga människor, omfattar främst patenträtt och växtförädlarrätl. Den ulgör på gott och på ont någol av en grundbult, alltså en punkt som allting snurrar kring, för forskning, och utveckling pä det bioleknologiska området, särskilt då inom gentekniken.

Det finns elt uttalat behov av skydd för dessa uppfinningar, som för alla andra uppfinningar givetvis. En lagligt skyddad förädlarrätl är klart motiverad, i någon lämplig form. En sådan skyddsform måste balansera alla motstående intressen. Främst handlar del å ena sidan om förädlarens, uppfinnarens, rättsskydd och å andra sidan samhällets etikkrav.

Dagens rättsläge år oklart. Lagstiftningens begreppsbildning är inte anpassad till biotekniken - av naturliga skäl. eftersom biotekniken har utvecklats ined närmast blixtens hastighet på de senare åren. Här visar lagstiftningen särskilda problem som är olösta. Del gäller de s.k. självproducerande organismerna. Del handlar om de etiska kollisioner som vi mer och mer nu diskuterar.

Därför är det självklart atl del finns elt starkt behov av modernisering av den immateriella lagstiftningen. Del är omvittnat av alla experter pä området, vill jag påslå, och del påpekades faktiskt, vilkel jag litet stolt kan säga. redan 1983 av lagulskottel.

All del måste finnas en internatioriell harmonisering, alltså överensstämmelse mellan reglerna i olika länder, är närmasl en självklarhet. Men del är också nödvändigt. Det går alltså inte heller i detta avseende att betrakta Sve-

rige som en isolerad ö. Vi kan inte åstadkomma nationella särlösningar på
det immaterialrättsliga områdel. Det vore en synnerligen äventyrlig och in
effektiv väg atl gå. '

Herr talman! Regeringen har nyligen, närmare bestämt den 29 mars i år, äntligen fattat elt viktigt beslul när det gäller biotekniken. Del har annars närmast varit fråga om en långbänk vars begrepp man känner igen från andra sammanhang. Det är en långbänk där besluten har diskuterats och möjligen också strategin har debatterats, men i så fall i slutna rum. Men nu har regeringen beslutat - milt urider äveri lagutskottets handläggning av ärendet - alt tillsätta ett beredningsorgan med parlamentarisk sammansättning som skall greppa över hela det bioteknologiska problemområdet.

Del här organet är någol av en nyskapelse - hybrid skulle några kalla det. Såvitt jag vet har del aldrig tidigare existerat ett organ med samma uppbyggnad och samma funktion. Del här organet skall nämligen ha dubbla funktioner, "del skall ha både en utredande funktion och en rådgivande funktion."

Jag tycker atl konstruktionen, även om den är ny, faktiskt är godtagbar. Om vi lycker alt del är positivt med Utveckling på del bioleknologiska områdel, så kan vi väl också tycka all del kan vara bra riied utvecklirig även när det gäller utredningsformer i parlamentariska sammanhang.

Det här beredningsorganels organisation och utformning är alltså godtagbara - under ell par förutsättningar! Den ena förutsättningen är atl del har en självständig slällning. Vi har här hört att del skall få en självständig status. Detta stämmer också med uppgifler till lagutskottet av höga representanter från justiliedepartemenlet. Jag hoppas att den förutsättningen är självklar och alt man inte länker svika den.

Den andra förutsättningen är atl organet kommer all arbela Under öppenhet. Det skulle, enligt Margareta Winberg, varaen självklarhet. Jag hoppas att det är så för alla. Jag hoppas att det inte bara stannar vid ord utan alt detta blir verklighet.

Här behövs en öppenhet, inte bara inåt i detta organ, inte bara mellan de politiska partierna ulan också utåt i förhållande till allmänheten. Del här är nämligen en fråga som berör allmänheten; Man skall lala det språk som allmänheten begriper och inte bara ägna sig åt fikonspråk.

Nu är direktiven för detta organ utfärdade. De täcker de flesta biotekniska frågorna. Direktiven är grupperade på fyra huvudområden, varav elt - söm det är min uppgift atl analysera här - är immalerialräliens område:

Direktiven i just denna immaterialrättsliga del säger all beredningsorganet skall utreda "övergripande immaterialrättsliga frågor". Delta är som alla förstår och inser, inte någon klargörande formuleririg. Meri deri borde, om mari skall lolka deri efler orderi åtminstone omfatta en översyn av lämplig skyddsform; skall vi ha patenlformen, växtförädlarskyddel eller någon tredje form av skydd? Det är också det som efterlyses i folkpartiets motion, nämligen den fria bedömningen av lämplig skyddsforrit. Detta efterlyses också av många experter även i EFTAs expertgrupp vid resonemangen med EG-kommissionen.

I övrigt nödgas jag konstatera all denna formulering är oklar

Något vi i folkparliel efterlyser, vilket vi har sagt i vår reservation; är en precisering av direktiven. Vi anser alt detta är hell nödvändigt.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990,

Bioteknik, m.m.

En sak som jag har försökt beskriva är aft del rättsliga skyddet - vilken skyddsform man riu äu väljer - för bioteknologiska uppfiuriirigar är av syri-nerligen stor betydelse. En immaterialrättslig utredning kan inte skumma på ytan och bara tycka fill. Det måste göras ett mycket mera ingåeride arbete.

Jag har redari sagt att lagstiftriirigen måste moderniseras på många vikfiga punkter Den allra viktigaste punkten är kanske frågan om mikroorganismerna. Det händer ju saker och ting varje dag inom forskarvärlden. Vi kan följa denna utveckling genom att läsa tidningarna. Här gäller det nu atf se till att lagstiftriirigen också häriger med i denria utvecklirig.

Dessutom måste lagstiftningen innehålla vad vi kallar för en elikspärr Denna skall finnas i särskild lagstiftning. Denna etikspärr är lill för alt hindra utnyttjandet av oetiska bioteknologiska uppfinningar Detta har vi särskilt anfört både i reservationen och i motionen.

En sådan här utredning som jag nu skissar skulle dessutom, förutom att lösa dessa frågor, bli ett värdefullt underlag vid de iriternafioriella korilakler och förharidlirigar som sker i en lång rad internalionella organ och som är akut irilressarita vid diskussionerria om det EES-avtal som vi vill ha och som förhoppriirigsvis kommer att vara eri realitet i börjari av 1991. Def var något om den utredande funktionen.

Jag vill också säga något om beredningsorganets rådgivande uppgift; det var ju den andra uppgiften.

Folkpartiet har länge önskat atf man skall ularbeta en parlamcritariskt grundad policy på det biotekriiska området, särskilt inom immalerialrälten. Del beiyder på vanlig svenska att def infe kari vara rimligt alt sveriska tjäris-temäri från exempelvis justitiedepartementet sitter på olika håll i Europa eller på andra håll i världen och förhandlar och diskuterar kring dessa viktiga frågor i internationella organ och i realiteten binder Sverige för viktiga ståndpunkter som inte är parlamentariskt grundade. Del kan del bara bli på ett enda ställe, nämligen här i det svenska parlamentet. Detta är fel teknik att arbela. Det är inte rätt mot tjänstemännen, och del är ett hån mot svenska folket som har valt sina representanter för alt vi här skall fatta beslut om vilka riktlinjer vi skall följa i alla frågor, särskilt i dem som är av stor och avgörande betydelse för framtiden. Bioteknologin fillhör dessa frågor

Det är att hoppas ändå att det här aktuella beredningsorganet skall kunna fylla den här rådgivande funktionen. Det är en grannlaga uppgift, det är en svår uppgift, men icke desto mindre är den vikfig och riödvändig. Dessutom - som jag har antytt - är den rådgivaride furikfionen just uu akut. Def pågår faktiskt i en lång rad organ där Sverige har stol och representation, kontakter mellan olika länder Jag kan räkna upp några som kan vara de viktigaste. Vi har WIPO - som haridhar iriternalioriella patentfrågor - och vi har UPOV -som handhar internationella växtskyddsfrågor. Vi har GATT -som generellt handhar handelsfrågor - och OECD osv. Som jag har antytt är det särskilt akut i EG-sammanhanget, där def nu haridlar om aft mellan EG och EFTA försöka skapa ett EES-avtal som mycket väl kan innehålla något om detta. Del vore ju skandal om elt sådanl avtal skulle komma till och skulle innehålla något om bioteknik och särskilt patent utan alt riksdagen har sagt sitt i den frågan.

Nåväl, låt oss hoppas ändå att beredningsorgariet besirinar sitt ansvar både

när del gäller den utredande funktionen och när del gäller den rådgivande funktionen. Icke deslo mindre tror jag alt del är synnerligen angeläget att parlamentet noggrant kontinuerligt följer hur denna funktion handhas. Del borde rimligeri vara en kontinuerlig skyldighet för det organet atl rapportera till riksdagen vad som händer så atl man kan falla beslut medan det fortfarande finns handlingsfrihet och inte så alt vi endast kommer efteråt och konfirmerar någol som redan är bestämt. Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till reservation 1.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

AnL 57 KARIN STARRIN (c);

Herr lalman! Min uppgift är också alt kommentera lagutskottets betänkande 31.

Tillfällighet eller inte? Det är den fråga som vi nu ställer oss efter att vi har väntat på en behandling av detta stora område, dvs. frågorna kring biotekniken. I dag har vi atl behandla alla motioner som har legat och väntat. Det är samtidigt som regeringsrätten skall avgöra ett patentärende som har överklagats. Del är den första patenlansökan på en organism som har prövats hela vägen. Ärendet har överklagats, och del kommer all bli mycket avgörande vilkel svar som regeringsrätten kommer alt ge denna vecka. År det här tillfälligheter eller inte?

Patent är den mest långtgående typen av rättighet. Det ger uppfiuriaren ensamrätt atl under en bestämd lid yrkesmässigt utnyttja en uppfinning. Varför är del så angeläget med elt patent? Jo, naturligtvis vill man ha ett bevis på att man har uppnått en kunskap, ett mål. Just patentet är den skyddsform som är def absolut högsta. Naturligtvis har det också med ekonomiska intressen att göra. Bl.a. vill man gardera sig för atl få tillbaka de riskpengar som man har varit beredd att satsa. Man vill nalurliglvis se olika vinstmöjligheter i den kommande ulvecklingen. Många hävdar att större delen av forskningen och kunskapsinhämtandel hell och hållet är beroende av om man kan nå fram till ett patent eller inte. Om inte palentmöjligheleri fuu-nits hade inte strävan att skaffa ytterligare kunskap varit lika intressant. Jag delar inte den uppfattningen. Jag påstår all vi i grundforskningen har en angelägen och viktig del, som naturligtvis inte alls är lika avhängig möjligheten lill atl få patent.

Vad är det som gäller för atl man skall få ett patent beviljat? Del skall vara en uppfinning som är helt ny. Den skall ha nya egenskaper som man irite har känt till tidigare. Della är en enormt summarisk beskrivning på vad patentkravet är för något. Men den berättigar frågan som vi skall behandla i dag. Skall man kunna ta patent på liv? År liv något nytt? Vem har rätt att säga att jag har skapat ell liv och alt del är min tillgång?

Utvecklingen inom bioteknikområdel går myckel snabbt. Det som riu alltmer framstår som det stora frågetecknet med utgångspunkt i den patentlag vi för närvarande har, 1967 års patentlag, är inte de allmäriria palentering-arna utan just hur vi hanterar den nya biotekniken, dvs. de gentekniska ma-nipulaliorierna och förändringarna som kan göras på människor djur, växter och mikroorganismer

Flera statsråd har i olika svar och artiklar hävdat atl 1967 års patentlag är

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

tillräcklig så här långt. Den läcker in frågeställningarna när den säger ifrån rätlen att palentera växter och djur

Anser Inger Hestvik alt 1967 års lag är tillräcklig?

Stridens kärna handlar om en tolkning av en bisals lill lageri: "patent må dock meddelas på mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande." Tolkningen av denna bisats har ändrats i Sverige.

År 1973 förklarade patentverket i ett svar till internationella patentorganisalionen, WIPO, atl mikroorganismer betraktas som levande materia, dvs. del som inryms under begreppet växter och djur Palentverket har under 70-talet avslagit patentansöknirigar med motiveringen: "Levande organismer söm produkt från mikrobiologiskt förfarande kan ej patentskyddas."

Men vad har hänt under 80-talel? Jo, man har ändrat uppfallning och tolkning av bisatsen i patentlagen. Jag undrar naturligtvis varför Som svar på frågan hävdas att del går att hänvisa till Budapeslkonventionen, som öppnar möjligheterna att tala om vad som är reproducerbart av mikroorganismer Men oavsett hur reproducerbar en mikroorganism än är kvarstår grundfrågan om den är en levande materia eller inte. Hör den enligt lagens menirig lill grupperna växisorter och djurraser eller är den alster av mikrobiologiskt förfarande?

Detta är en oerhört stor etisk fråga. Den får inte hänvisas till alt smygvägen bedömas av experter för alt på så sätt harmonisera tolkningen av patentlagen så att den skall passa in i de nya frågeställningar som vi ständigt ställs inför. Vi vet alt EG-kommissionens förslag innehåller ganska långt gångna tolkningar om vad som skall kunna patenteras eller inte. Vi vet också alt vi inför GATT-förhandlingarna med USA har svårt atf hävda vår uppfattning.

Men låt oss i Sverige klara ut vad vi vill. Hur vill vi hantera patent på liv? Låt oss ta bort den oro som finns hos många människor Lål oss för alt undanröja alla tolkningsproblem omformulera 1967 ärs lag så att ingen oklarhet uppstår

I reservation 2 tar centern och vpk upp dessa frågeställningar, dvs. att det behövs en förändring av lagstiftningen. Vi anser atl det måste tillsättas en bred utredning, som ingående tar upp alla de frågeställningar som jag har räknat upp. Vi anser atl även Sverige måsle agera internationellt för alt det skall bli ett förbud mot patent på växter djur och mikroorganismer Jag yrkar därför bifall till reservation 2.

Vi har haft en sluten utfrågning. Jag sade sluten, fast vi har hört tillräckligt många kommentarer vid behandlingen i både jordbruksutskottet och lagulskottel. Jag kan inte se logiken i alt hävda alt vi måste starta en så bred debatl och bred information som möjligl i de här frågorna samtidigt som vi stänger in oss i slutna rum och debatterar på det sättet. Vid utfrågningen berättade olika sakkunniga klart och tydligt att det inte görs någon riskvärdering i samband med alt man prövar patentansöknirigar Pateritverket har ej ansvaret alt bedöma vilka effekter ett patent får vid tillämpningen. Varken forskare eller de som ansöker om patent behöver lämna garantier på att användandet av den nya sorlen eller produkten inte medför några risker

Bästa kolleger! Varför tar inte riksdagen ett initiativ och klart uttalar atf vi måste sätta upp de här gränserna, all vi samtidigt som del beviljas patent

också måsle veta och förstå att de eventuella risker som det här kan föra med sig har blivit undersökta?

Vi i centern har i olika motioner klart lagt fram dessa synpunkter De finns också med i vår reservation 4, Vi tycker all del måste finnas ett ansvar både vid forskningen och vid tillämpningen. En riskvärdering måste vara utgångspunkten för forskningens ansvarslagande. Ell system med skärpt produktansvar och obligatorisk försäkring måsle prövas. Detta borde medföra att risken minskar för atl produkter kommer ut på marknaden, innan man helt behärskar deras totala effekter Jag yrkar alltså bifall till reservation 4 i det här betänkandet.

Herr talman! Jag vill sluta med alt citera Karin Boye. Hon skriver:

Se du skall vela, att allt levande

djupt inne är av samma slag.

Som träd och örter kan det växa trevande -

dras uppåt av sin egen lag.

Låt oss visa respekt för livet och låt oss i det här läget vara beredda aft sätta gränser

Anf. 58 ELISABETH PERSSON (vpk):

Herr talman! Jag kommer i mill anförande att uteslutande behandla frågan om patent på liv och inte gå in på genteknik eller bioleknik i allmänhet, Annika Åhnberg har ju tidigare på ett förtjänstfullt sätt redogjort för vpk:s ställningstagande när del gäller detta.

Först vill jag betona att vi i vpk inte är motståndare till patenträtten i sig. Självfallel har vi ingen avsikt att försöka få bort rätten att söka patent på exempelvis uppfinningar i traditionell bemärkelse. Däremot anser vi att den är klart olämplig när del gäller biotekniska uppfinningar

Den nuvarande patentlagen är från 1967. När den aritogs var det irigeri som kunde drömma om varken här i Sverige eller någori aririaristans i världen, alt den gentekniska forskningen tjugo år senare skulle ställa oss inför frågan om det skulle gå att använda patenträtten på levande materia. Patentlagen är hell enkelt inte konstruerad för levande materia.

När biotekniken tagit fart och exempelvis behovet av att skydda dyrbart framtagna tekniker eller produkter gjort sig märkbart fanns bara den gamla, för andra ändamål avsedda, patenträtten atl tillgå. Lagstiftning och internationella överenskommelser har hela tideri legat steget efter deri biotekniska utvecklirigen.

Att försöka anpassa och tillämpa patentlagstiflningen på bioteknik- eller genleknikområdel är ungefär lika malplacerat som om man skulle försöka anvärida vägtrafikbeslämmelser iriom flyglrafikeri. Man får inte stirra sig blind på eventuella likheter mellan verksamheter, ulan man måste titta på de faktiska förhållandena.

Vpk menar alltså alt patent på levande material är orimligt. Patentlagstiflningen är ett gammalt regelverk, som är skapat för helt andra omständigheter och förhållanden än vad som nu är aktuella inom genleknikområdel.

Frånsett vissa tekniska svårigheter med alt försöka tillämpa patentlagstiftningen på genleknikområdel är det framför allt andra orsaker till atl vpk fin-

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioleknik, m.m.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

ner det olämpligt att patentera liv eller alt över huvud taget använda patent när det gäller gentekniska uppfinriirigar

För del första beiyder i dessa sammanhang "levande materia" allt från enstaka gener till fertila, i högsta grad levande organismer som kan producera avkomma. Orimliga moraliska, rättsliga och praktiska problem skulle uppstå om vem som har rätt till avkomman.

För det andra kan patentlagstiffning ge multinationella och kapitalstarka företag total kontroll och makt över viktiga delar av genteknikens resultat. Vpk anser aft det är av största vikt att genteknikens resultat och möjligheter är tillgängliga för hela mänskligheten. Man måste också stoppa alla möjligheter till "kryphål" i lagstiftningen som t.ex. medger att företag kan ta patent på redan existerande organismer med små förändringar Tyvärr finns det redan i dag exempel på hur företag har försökt att skaffa sig ensamrätt och patent, dvs. ägande till växter där några egenskaper eller någori egenskap har förändrats.

Det finns också exempel på att man hindrar eller "glömmer bort" forsknings- och utvecklingsresultat, när dessa inte passar företagets syften. Det här är lätt att göra med stöd av bl.a. pateritmöjligheterria.

Vi meriar också att bioteknikeri inte får bli en teknik som ytterligare ökar klyftan mellan i- och u-länder

Med patenträtt när det gäller växter t.ex. är riskerna att uppfinnarna skall kunna kräva royalties på sina grödor överhängande. Den genetiska mångfalden kan också äventyras och sätta jordbrukels intressen på spel. Människors möjlighet att anvärida siri egeri skörd för utsäde kau komma atl begränsas eller rent av försvinna. Det är inte svårt att föreställa sig vad detta har för betydelse för u-länderna.

Med vetskap om vad det har betytt för barnadödUgheten i många u-länder när multinationella företag prackar på kvinnor modersmjölksersättning och intalar dem att deri är bättre äri bröstmjölk, behöver mari inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att fasa för eri framtid där patenträtt när det gäller våra viktigaste grödor ligger i häriderria på några få multijätfar

För def tredje är vi nu framme vid frågan om mänskligt liv kan patenteras. För 30 år sedan skulle frågan ha verkat befängd, men nu går det inte lärigre atf klart urskilja vad som är mäuskligt liv, och svårare blir det i framtiden. Nu i dagarna publiceras t.ex. rapporter om att man för första gårigen har lyckats odla mänskliga nervceller in vitro, dvs. utanför kroppen. Märiskliga organ kan hållas vid liv aUt längre tid i näringslösningar, etc. Man kan mycket lätt hamna fel när man försöker klara ut vad som är liv resp. en "produkt".

Vpk har föreslagit aft man i stället för pafentmöjligheter när det gäller levande material utvecklar växtförädlarräflen på ett sådant sätt att den kan användas på gentekniskt manipulerade växter En motsvarande lag kan också skapas för övrigt levande material.

Skillnaden - och detta är viktigt - mellan patent- och växtförädlarrätl är att den senare ger ett skydd för processen att ta fram exempelvis ett utsäde, medan patentet även gäller den industriellt färdiga produkten, baserad på eri viss växtsort eller grupp av husdjur

Genom den här förändringeri när det gäller aft utveckla växtförädlarrätten kan man också få en lämplig avvägning mellan å ena sidan intressen som står

bakom en process för framtagning av gentekriiska produkter och å audra sidan de krav som jag tidigare nämnt.

Generellt vill jag säga aft till def viktigaste med bioteknikutvecklingen hör att dess förtjänster skall komma hela mänskligheten till godo - inte eribart vissa företag eller länder Därför är det viktigt atf all lagstiftning på detta område främjar öppenhet och ett fritt flöde av information och kunskap.

Pafentlagstiffriirigen är ju interriafioriell till siri karaktär Det finns absolut irigeri anledriirig till att Sverige skulle gå i spetseu här i Europa för en rätt att patéritera liv.

Om vi däremot agerar interriatioriellt för eri föräridririg av växtförädlarrätten och utarbetar en motsvarande lagstiftning för anriat liv än växter, kommer vi på def sättet aft gå i spetsen för en värdig utveckling av såväl bioteknik i allmänhet som geritekriik i syririerhet.

Avslutriirigsvis vill jag också framhålla ett riog så viktigt argument mot patent på liv, nämligen den mycket siarka opinion mot detta som finns bland mänriiskor i allmärihet i samhället. Blotta tarikeri att liv skulle kunna palen-teras, att man skall kunria äga och ha ensamrätt till ett liv, ärnågot så djupt oetiskt att det lätt kan slå över i ett avståndstagande fill genteknik över huvud taget.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till reservation 2 om biofekoolo-giska uppfiririirigar

I detta betärikaride fas också upp en motion som går ut på aff förlänga patenttiden för all främst läkemedelsindustrin skall få behålla ensamrätten till sina produkter ytterligare några år Läkemedelsindustrins konkurrenskraft måsle stärkas, menar motionären.

Della, herr lalman, påstås efter ett årtionde då just läkemedelsindustrin uppvisat större vinster än riågonsiri. Vpk ariser att det är aridra bedömriingar som skall ligga bakom frågan om patentfidens längd än just läkemedelsindu-slriris behov av vinstmaximeririg.

Jag yrkar bifall också till reservatiori 5, och i övrigt till utskottets hemställan.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

AriL 59 ELISABET FRANZÉN (mp);

Herr talmari! Viktigast i lagutskottets betärikande om patenlrätlsliga frågor är frågan om patent på biotekriiska uppfiuningar - eller, som man ofta säger, patent på liv.

Den här frågari är i gruuden etisk. Mot den etiska aspekteu väger riäririgslivets intresse av att tjäna pengar på den biologiska tekniken lätt som en fjäder

Skall någon kunna äga liv och livets byggstenar - med ensamrätt? För oss i miljöpartiet är svaret på den frågari ett obelirigat riej. Frågan om patent på liv har väckts i riksdageri i en rad motioner från centerri, vpk, miljöpartiet -och glädjaride också från en socialdemokrat. Tyvärr saknar jag honom här i kammaren i dag. Molionskraven har skilt sig en aning i sin tekniska utformning, men motionerna har alla krävt förbud mot patent på liv; i alla dess former

I samband med riksdagsbehandlirigeri har vi i miljöpartiet tittat riärmare

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

på pateritlagen och dess förarbeten. Det har då visat sig alt den svenska patentlagen redan i sin nuvarande utformning faktiskt inte tillåter patent på liv.

När patentlagen infördes, var det klart att produktpalenl inte kunde ges på levande organismer Undantag gjordes för mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande. Med den tidens bioleknik var mikrobiologiskt förfarande en process där mikroorganismens ämnesomsättning utnyttjades för produktion av kemiska ämnen och ämnesblandningar, t.ex. penicillin, öl och jäst.

Efter hand som den nya biotekniken utvecklades kom kraven från näringslivet på alt få palentera biolekniska uppfinningar även när de bestod av levande materia. Det ledde i början av 80-lalet till en omtolkning hos Patenl-och registreringsverket av begreppet alster av mikrobiologiskt förfarande till atl gälla de förändrade organismerna i sig. Denna praxis - om det nu verkligen skall kallas praxis - står i direkt strid med patentlagens syfte, eftersom den säger all patent inte får las på växter och djur Då patentlagen kom till, delades allt biologiskt liv in i grupperna växter och djur.

Indelningen av biologiskt liv ändrades dock i början på 80-talet. Det delas numera in i grupperna växter, djur, svampar samt encelliga organismer med cellkärna och ulan cellkärna. Delta för med sig alt patentlagens första paragraf lämpligen bör formuleras om och anpassas till den nya biologins terminologi, så atl det slår klart för alla och envar alt produktpalenl inte kan få meddelas på levande organismer av något slag.

"Patent på liv" har blivit ell begrepp, och all debatl har kommit all handla om jusl palenlmöjlighelen. Men del finns andra immaterialrättsliga skyddsformer för uppfinningar än jusl patent. Ett exempel är växtförädlarrältsla-gen, som medger ensamrätt för all framställa och sälja utsäde från en viss växlsorl. Del kan myckel väl vara fråga om biolekniskl förändrade växter

Internationellt funderar man nu på andra skyddsformer, som kan ge ensamrätt till biolekniska uppfinnirigar och till deri ekoriomiska virisferi av dem, än just patenträtten. En av idéerna - och ett av mönstren för dessa funderingar - är jusl växlförädlarrällslagen.

Del är därför viktigt all samlat och övergripande la itu med frågan om skydd för biolekniska uppfinningar Annars kan vi myckel väl stå där inom en nära framlid och upptäcka att vi visserligen har förbud mot patent på biolekniska uppfinnirigar, som vi kämpat för, men ulan alt opinionen riktigt märkt det har del byggts upp andra former för skydd av ensamrätten, som kanske inte ens medger offentlig insyn eftersom de inte omfattas av patentlagens krav på offentliggörande.

Det behövs därför en bred parlamentarisk översyn av immalerialräfteri. Utgårigspunkfen bör vara att levande organismer och manipulation av arvsmassan - i vilken form del än må vara - inte skall kunna få immaterialrätlsligt skydd.

Denna översyn kan göras av en särskild kommitté, men också med fördel av den utredning som vi tillsammans med centern och vpk föreslår och som skall se över hela bioteknikområdel. Den utredningen bör då ges direktiv aft ta upp frågan om inskränkning av det immaterialrättsliga skyddet.

Det är naturligtvis också av största vikt atl inte glömma det inlernationella perspektivet. I flera länder tillåls i dag patent på levande organismer Den

omständigheten atl patent som beviljas av ett land genom inlematioriella konventioner automatiskt kan bli gällande i andra länder är en komplikation i det här sammanhanget. Del patenträltsliga samarbetet mellan länder ställer därför särskilda krav på konsekvens och fasthet från Sveriges sida när del gäller att bibehålla förbudet mot patent på liv. Del är också myckel viktigt all Sverige agerar med krafl för all få lill slårid ell förbud mot ensamrätt till levande materia även i andra länder

Jag yrkar med della bifall lill miljöpartiets reservation nr 3. Om denna inte vinner kammareris bifall, kommer vi vid voteringen att i andra hand stödja reservation nr 2 av centerri och vpk.

Herr talman! Så till nästa ämne. Både bioleknisk forskning och tillämpning för med sig slora risker Flera anföranden tidigare i dag har handlat om delta. Dessa skaderisker gör att mari måste överväga ett syslem med pro-duktskadeansvar och obligatorisk ansvarsförsäkring, vilket skulle kunna ske inom ramen för den parlamentariska utredning som vi har föreslagit. Jag yrkar bifall lill reservation nr 4.

Till sist vill jag yrka bifall'även lill reservation nr 5. Liksom utskottet i övrigt ariser vi alt del finns skäl all undersöka om patenttidens lärigd i dageris lagstiffriirig är deri lämpligaste. Vi vill dock liksom vpk framhålla vikleri av all den översynen tar hänsyri till alla de olika iritresseri som finns representerade inom läkemedelsområdet och inte bara till läkemedelsindustrins behov.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

AnL 60 INGER HESTVIK (s):

Herr talman! Patent på liv- det är en massmedierubrik som mött oss av och lill under de senaste åreri. Vi ryggar tillbaka lilel, blir skrämda, och redan här har debatten om genteknik, bioleknik och del immaterialrättsliga skyddet fåll en kantring.

Man ställer sig frågan; När uppstod egenlligen rädslan för genteknikeri? Sanningen är ju den, alt vi inom t.ex. växtförädlingen har sysslat med korsningar med mutagenes genom röritgenstrålriirig och aridra grova metoder för genetisk påverkan ända sedan 1800-talel. Tusentals gener har på det sättet flyttats och modifierats på ett fullständigt okontrollerbart sätt.

Med den moderna gentekniken kom möjligheten atl flytta eller ändra en enda gen, och irigreppen kan nu ske tiU nivån enskilda baspar i den aktuella genens DNA. Del innebär atf man vet exakt vad man gör Tidigare chanstagningar har ersatts av precision. Andra debattörer här i kammaren har emellertid haft den motsatta åsikten i denna fråga.

Della är posiliva fakta som aldrig förs fram i dagens debatt men som måste ställas mol den ödesdebait som verkar vara mer intresseväckande.

Naturligtvis kan tekniken missbrukas. Men om dessa problem skall lösas genom lagstiftning eller genom att bygga upp tillslåndsverksamheten på elt effektivare och för gemene man tydligare sätt, det blir en uppgift för den nya beredningsgruppen att ta ställnirig filL

Paferiflagarna skrevs före genteknikens dagar och skulle förmodligen behöva omtolkas till en ny verklighet. Defta kan bli svar på Karin Starrins och Bengt Harding Olsons frågor om patejitiagens relevans i dagens läge.

Patent får i dag inte ges på växisorter eller djurraser och inte heller på biologiska förfaranden för framställning av växter eller djur. På mikrobiolo-

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioleknik, m.m.

giska förfaranden och alster av sådant förfarande får man ge patent. Med dageris teknik är del möjligl att genom mikrobiologiskt förfarande förändra genuppsätlningen hos växter och djur, och "alstret" och förfarandet skulle alltså vara patenterbart om patentlagen följs strikt. Vi har alltså i dag patent på liv. Della är emellerlid en fråga om praxis.

Kan vi då inte här säga stopp och förbjuda patent på allt levande? I flera motioner ställs del kravet.

Så enkelt kan man nog infe se på frågan. Vi kan ju inte förbjuda forskning, och så länge forskning pågår sker nya framsteg på bioteknikområdet. Om vi säger riej till paterit kommer forskningeri aft ske bakom lyckta dörrar Vår insyn kommer aff vara minimal, om inte obefintlig. Den informatiori som ett paterit skulle ha iurieburit stryps i så fall för deu övriga forskningen och för allmänheteri. Eri aririari riackdel är att stora multiriationella företag utan kostnad kan exploatera uppfinningar gjorda t.ex. av universitetsforskare eller små företag.

För atl erhålla ett patent fordras en seriös prövning. Patent meddelas t.ex. irite på eri uppfinnirig som skulle strida mot goda seder eller allmän ordning. Atf ha fått ett patent betyder inte att patentinriehavareri får börja sin produktion automatiskt, något som många tror Om jag t.ex. har uppfunnit ett läkemedel får jag inte börja sälja det om inte socialstyrelsen dessutom har givit sitt tillstånd, Def finns fler exempel.

Patent eller ett nytt privaträttsligt skydd för bioteknologiska uppfinningar är en stor och invecklad fråga, och internationella hänsynstaganden är i detta sammanhang nödvändiga. De motioner som behandlar patent har avstyrkts av utskottsmajorileten, eftersom den parlamentariska beredningsgruppen för frågor rörande genteknik i sitt arbete kommer att behandla detta ämne.

I reservafion nr 1 ställer folkpartiet ändå krav på "aft en översyn av de olika spörsmål som gentekniken ger upphov till nu kommer till stånd". Detta krav förefaller mig eri ariirig överambitiöst. Den parlamentariska beredningen skall behandla fyra huvudområden, nämligen ekologiska aspekter, etiska aspekter, anmälningsplikt och prövning saml övergripande immaterialrättsliga frågor I reservationen framhålls att regeringen vid utformningen av direktiven inte beaktat behovet av en tidsenlig skyddsform för bioteknologiska uppfinningar Ulskottsmajoriteten anser aft just detta innefattas i direktivens punkt 4.

Bengt Harding Olson riktar kritik mot att tjänstemän utan politisk förankring ute i väriden förbereder ställriingsfaganden i dessa frågor Men faktum är att varken politiska beslut eller myndighetsbeslul har fattats på detta område . Och vi får j u nu en beredning som kan fungera som ett bollplank i förhållande till de personer som förbereder våra interriatioriella ställningstaganden. Detta är bra.

Vi får ju dessutom här i kammaren kontinuerligt information om läget i EFTA- och EG-förhandlingarna,

Folkpartiet kräver också i sin reservation att regler för vad som är biologiskt och moraliskt godtagbart införs. Men det är ju just vad som innefattas i punkt 1 om ekologi och i punkt 2, som gäller etiska spörsmål. Den här reservationen är enligt min mening ett skott över målet och får bara betraktas som ett försök till profilering från folkpartiets sida.

I reservatiori 2 av centerpartiet och vpk ställs krav på en parlamentarisk utredning som skall behandla hela bioteknikområdet. Det är en oerhört omfattande uppgift. Som utskottsmajoriteten ser det är den mest angelägna uppgiften att ta itu med jusl gentekniken. Det är främst gentekniken som är motorn i biotekniken. Det är gentekniken som diskuteras ur moralisk och etisk synvinkel, både här hemma i Sverige och internationellt. Det är kring gentekniken det ställs frågor, och det är den som väcker oro och ängslan hos mäririiskor

Beredriirigen, för vilken regeringen har skrivit direktiven, kommer att arbeta snabbt. Del är en nödvändighet på ett område som utvecklas i en sådan oerhört snabb takt. Den uppgift som beredningen fått att lösa är betungande nog och kommer aft kräva ett intensivt arbete. Att lägga ytterligare uppgifter på beredningen är helt enkelt inte realistiskt. Det är emellertid självklart att de slutsatser som beredningen kommer fram lill kan komma atf få betydelse också för bedömningen av vilka åtgärder som kan behövas på andra fält inom bioteknikområdel.

I reservationen tas också upp frågan om aft förbud för patent på växter, djur och mikroorganismer bör behandlas av den begärda bioteknikutredningen. Eftersom den fjärde punkten i beredningsdirektiven tar upp just övergripande immaterialrättsliga frågor, anser utskottsmajoriteten att frågan firiris på dagordriirigeri för det fortsatta arbetet.

Miljöparfiet tar i reservatiori rir 3 upp i stort sett samma spörsmål som tas upp i reservatiori rir 2. Därutöver säger mau att särskild hänsyn måste tas ti|l tredje världens behov och intressen.

Riksdagen har vid upprepade tillfällen framhållit vikten av att den svenska lagstiftningen och rältstillämpnirigen rörande immaterialrätfsligt skydd av bioteknologiska uppfinningar måste utvecklas under hänsynstagande till vad som gäller i andra länder i hela vår omvärld. Det vore högst olyckligt om vi fjärmade oss från det iriternationella regelsystemet. Jag har därmed inte sagt alt vi i de fora där dessa frågor diskuteras skall förhålla oss passiva. Tvärtom är det viktigt att vi där söker skapa iriternationell uppslutning kring våra synsätt. Man kan räkna med att den parlameritariska berednirigeri får en viktig uppgift när del gäller alt ge vägledning för det svenska agerandet i detta sammanhang.

Med anledning av reservation nr 4 från centern och miljöparfiet vill jag framhålla all skillnaden mellan utskottets förslag och reservanternas är av begränsad omfattning. Enligt reservationen bör den parlamentariska beredningen ges särskilda direktiv att ta upp frågan om elt skärpt produktskadean-svar och obligatorisk ansvarsförsäkring. Utskottet, som noterar att beredningen skall överväga frågor om riskvärdering, förutsätter därför att också frågor om skadeståndsansvar och ansvarsförsäkring kommer atf tas upp. Någon vidare åtgärd anser vi knappast vara riödvändig.

Låt mig dessutom påmiuria om det förslag till produktskadelag som har lagts fram i eu departemeritspromemoria och som för riärvarande remissbehandlas. Enligt def förslaget skall det infe göras någon inskränkriing i ansvaret för produkter på bioteknikområdel. Def finns alltså redan ett förslag till ell särskilt arisvar för skador som orsakas av bristande säkerhet i bl.a. sådana produkter som vi talar om här

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

Det står helt klart atl den pariamenlariska beredriirigen måste ta hänsyn till resultatet av detta lagstiftningsarbete och för sin del bedöma behovet av särskilda regler för biotekniken. Del ligger ju i beredningens uppdrag. Vi måste också utgå ifrån att beredningen tar hänsyn lill utskottets uttalande i den här frågan, äveri om det irite har formen av ett tillkännagivaride.

Elisabeth Persson och Elisabet Fraozén säger i reservatiori nr 5 att patenf-tideris lärigd bör ha eri utformuing som tillgodoser de olika intressen som gör sig gällande på läkemedelsområdet. De framhåller också alt del alls inte är självklart atf pateriltideri skall aripassas till just läkemedelsiridusfriris behov.

Jäg utgår ifrån att de båda reservanterna inte ifrågasätter den möjlighet att få patent på läkemedel som följer av den lagstiftning vi nu har Den av-vägriirig som reservariterria efterlyser får ju sägas ha gjorts den gången riksdagen bestämde sig för att föra in den här möjligheten i vår patentlag. Då gjordes inte heller någori skillriad i pateritlideris lärigd för läkemedelspalerit och för aridra paterit. Det är ju detta del haridlar om i dag.

När utskottet säger atf paterittideris lärigd bör tillgodose läkemedelsindu-sfriris behov handlar det främst om atf den reella skyddstiden infe skall vara kortare för läkemedelspatent än för aridra paterit. På den här punkten har framhållits - och det förutsätter jag atl vi är överens om - att den verkliga patenttiden, dvs. den lid under vilken läkemedlet får markriadsföras, ofta är betydligt kortare äri 20 år För min del kari jag därför inte se en förlängning av patenffiden för läkemedel som riågot särskilt gyririande av läkemedelsindustrin. Däremot är det rimligt alt tillgodose industrins behov av en rimlig reell skyddstyp.

När det gäller frågan om anpassning till kommande regler inom EG eller fortsatt arbete inom den europeiska patentorganisationen, EPO, menar jag att Sverige - precis som riksdagen tidigare uttalat vid upprepade tillfällen -måste sträva efter att bevara den interriatioriella rättslikheteri.

Atl siarka skäl talar för eri aripassriing till EGs regler - om det nu blir den väg som väljs - framstår därför som uppeubart. Lika självklart är det atl vi från svensk sida också måsle vara beredda all samarbeta med EG-staterna inom EPO för aff få eri gemensam lösning till stånd. Att som reservanterna föreslår avvakta utvecklingen i andra länder kan däremot medföra atl den svenska läkemedelsindustrin kommer på efterkälken i förhållande lill sina europeiska konkurrenter Detta bör inte ligga i någons intresse i den här kammaren.

Herr lalman! Det är ett oerhört komplicerat område som behandlas i lagutskottets betänkande nr 31 om patenlrätlsliga frågor Den parlamentariska beredning som skall arbela med frågorna har ett ansvarsfullt arbete framför sig. Förutom de rent immaterialrättsliga frågorna kommer de etiska och moraliska frågorna atf kräva stort utrymme. Mycken kunskap, omsorg, hänsynstagande och respekt för livet måste genomsyra beredningens arbete.

Med detta, herr falman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan och avslag på samtliga reservationer

Under detta anförande övertog tredje vice talmanneri ledningen av kammarens förharidlirigar

Anf. 61 BENGT HARDING OLSON (fp) replik:

Herr talman! Folkpartiet har i en särskild reservation begärt tilläggsdirektiv lill beredningsorganet. Vi föreslår alt man skall göra en ingående immaterialrättslig utredning. Nu säger Inger Hestvik atl det inte behövs några sådana tilläggsdirektiv, eftersom detta redan omfattas av de direktiv som finns. Del var vänligt sagt. Kan jag också få Inger Heslviks ord i protokollet på att vi får de här frågorna beaktade i beredningsorganet?

Någol som vi särskilt har framfört och pekat på är att del behövs en etisk spärr, en spärr som hindrar utnyttjandet av oetiska bioteknologiska uppfinningar Ställer socialdemokraterna upp på en sådan spärr?

Margareta Winberg har här i kammaren talat så vackert om hur viktig etiken är, och senast fick vi höra Inger Hestvik själv säga aft etiken är viktig. Är detta bara ord, eller kan vi komma till handling? Vill socialdemokraterna ha en sådan spärr eller vill de inte? Kan vi få ett klart besked på den punk-' len? Politik är ju som bekant all vilja.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

AnL 62 KARIN STARRIN (c) rephk:

Herr lalman! Jag tycker att Inger Hestvik här gjorde en mycket märklig
koppling. Först i slutet av anförandel erkänner hon alt det är en mycket
komplicerad fråga som vi nu har att behandla i kammaren. Alldeles i början
av anförandet näst intill hånade Inger Hestvik debatten och sade att den
kantrat totalt ute i samhället och fått alldeles för uppförstorade proportio
ner Detta stämmer inte, Inger Hestvik. Kan vi inte vara överens om aft vi
har en svår fråga aft behandla och att det är mycket viktigt att vi behandlar
deri så allvarligl och seriöst som möjligt? . ,.

Inger Hestvik talade om kantringen. Vi har redan i dag en hel del systern och metoder som förändrar våra liv. Inger Hestvik sade aft detta sker på ett fullstiindigi okontrollerbarl sätt. Hon drog sedan parallellen med biotekniken och sade all om vi nu kan behärska biotekniken kommer vi att kunna hantera den tekriikeri på elt fullstäridigt koritrollerbart sätt. Detta kan jag definili\l inte hålla med om. Kan Inger Hestvik i dag med glad miri säga att vi kan tillåla den här nya tekniken och alt vi hela liden kan garantera att vi kan behärska den? Jag vill påslå alt del är ett långt steg att försöka uridvika atl tekniken missbrukas. Visst kan del inträffa mänga olyckliga snedsteg innan vi fullständigt kan kontrollera detta.

Patentlagen tillåter i dag patent på liv. Det konstaterar Inger Hestvik. Det vi nu enligt min mening måste klara ul är inte hur vi tolkar patentlagen och om man enligt denna kan säga ja eller nej lill patent på mikroorganismer Del som viktigt för oss politiker i dag är att ta ställning till om vi skall tillåta patent på liv.

Vi i centern har klarl deklarerat atl vi inte tycker att liv är patenterbart och atl vi menar all delta klart skall uttryckas även i lagtexten. Men jag är i det avseendet fortfarande litet osäker om var socialdemokraterna står

Alt påstå atl patenträtten hela tiden driver pä forskningen är fel. Också påståendet om att patenlrätteri är avgöraride för om forskriirigeri blir offentlig eller irite är felaktigt. Hela deri grundforskning som nu utförs är i allra högsta grad offentlig. Den sker definitivt inte bakom lyckta dörrar I stället

6 Riksdagetis prolokoU 1989/90:118

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, tn.m.

vill jag hävda atl det är precis tvärtom. Innan ett patent beviljas hemlighålls de olika stegen i arbetet i allra högsta grad.

AnL 63 ELISABETH PERSSON (vpk) replik;

Herr lalman! Jag håller med om atl del är slor skillnad. Inger Hestvik, mellan vad man kan åstadkomma med å ena sidan traditionell korsning och växtförädling, å andra sidan genteknik, men skillnaden är något annan än den som Inger Hestvik hävdar Med genteknik går det exempelvis lätt att sätta sig över naturliga barriärer Det kan man inte göra med den traditionella växtförädlingen.

Del är också sant att myckel av det gamla kan ifrågasättas. Atl påslå att man även inom gentekniken vet precis vad man gör är möjligen också sant, men vad man definitivt inte känrier lill är alla konsekvenser av del som man åstadkommer med gentekniska metoder

Jag vet inte om Inger Hestvik verkligen menar alt om mari inte har patenträtt för liv, kommer forskningeri hädariefter att bedrivas bakom lyckta dörrar Om mari vore snäll kunde man kanske påstå att Inger Hestvik något övervärderar patenträttens betydelse för den fria forskningen. Jag skulle vilja ha elt klargörande på den punkten. Jag tror egentligen inte alt socialdemokraterna ser patenträtten som en garanti för en fri och obunden forskriing.

AnL 64 ELISABET FRANZÉN (mp) replik;

Herr talman! Först vill jag kommentera Inger Heslviks anmärkningar beträffande reservationen om läkemedelsindustrins behov och beträffande pa-lenltidens längd. Om palenllidens längd i nuvarande lagstiftning är anpassad till de nuvarande intressenlerrias - irite bara lill läkemedelsindustrins - önskemål, är del skäl i all utgå från att det även i framtiden kommer all vara sä.

Jag är glad för all Inger Hestvik delar vår uppfattning att man måsle ta särskilda hänsyn till tredje världens intressen. Vi är dock förvånade över atl slutsatsen av denna uppfallning blir atl vi skall anpassa oss till de internationella patentreglerna. Dessa gynnar ju i allra högsta grad industriländerna, alltför ofta på tredje världens bekostnad.

Inger Hestvik sade vidare när hon tolkade patentlagen atl i och med alt denna medger patent på mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande skulle i dag, när detta alster kan vara eri levande organism, denna organism vara patenterbar Man får då göra en "data-loop" och återigen ställa frågan om det handlar om en växt eller ett djur Om svaret är ja, får man inte ta patent på detta alster Så får ske bara om det inte är fråga om en växt eller ett djur enligt den gamla biologiska indelningeri. Deri nya indel-nirigeri är ju annorlunda. Del krävs faktiskt atl man på riytt tar elt grepp på deri upphovsrältsliga lagstiftriirigen och gör en utredning på området.

Jag delar inte Elisabeth Perssons uppfattning att patenträtten inte har riågon som helst belydelse för om forskningen sker bakom lyckta dörrar eller inte. Ett villkor inom patenträtten är faktiskt att patenten måste offentliggöras. Men kan då näringslivet och industrin, som vill ha patent på uppfinningarna, medan vi diskuterar patent eller inte patent, hitta på nya former för upphovsrätfsligf skydd, som de får lika stor ensamrätt på och tjänar lika

mycket pengar på, ulan att behöva offentliggöra de resultat som de får im- Prot. 1989/90:118
materialrällsligl skydd för? 9 maj 1990

Anf. 65 TREDJE VICE TALMANNEN; Repliken gäller Inger Heslviks anförande.

Bioleknik, m.m.

AnL 66 INGER HESTVIK (s) replik:

Herr lalman! Jag vänder mig först lill Elisabet Franzén.

Vad gäller mikroorganismer; Det finns ingen definition i den svenska lagen av vad en mikroorganism är, irite heller i deri europeiska patentkoriven-lionen. 1 Budapestöverenskommelsen har man försökt atl komma fram till en lösning. Man har beslutat om depositionsskyldighel under 30 år och förutsatt atl det under den liden skall las ul material för kontroll av om mikroorganismen är livsduglig. Del gäller en mycket svår gränsdragning mellan dels växter och djur. dels kemiska ämnen.

Man får på detta sätt en praktiskt gräns, som man måsle utnyttja. Det är dock mycket svårl atl lagstifta om denna gränsdragning, och vi är då också iririe på frågan vad liv egenlligen är

Följer man strikt den definition som görs i patentlagen och av forskare, kommer man fram till att liv egentligen bara är ell syslem för överföring av information som sker automatiskt. Uppfinningen innebär att man med en teknisk metod ändrar informationen, inte själva det bultande livet. Det finns kvar - man har bara ändrat en del av informationen.

Låt mig som exempel ta det genmanipulerade får som ger medicin i form av mjölk, vilkel gör det möjligt för blödarsjuka ätt få en blodfaklor som leder lill alt de kan fungera som friska människor Faret lever ju och mår brå. I ett sådant fall måste man kunna diskutera vad som är rätt resp. fel och vad som är moraliskt försvarbart. Kan vi försvara denna genmanipulation med atl den leder lill medicinska framsteg och med alt människor lack vare den mår bra? Jag inser alt della är elt gränsfall. Vi får närma oss dessa frågor med stor ödmjukhet.

Elisabel Franzén log upp frågan om u-länderna. Biotekniken kommer liksom all annan teknik att öka industriländernas försprång. Men samtidigt får vi inse all biotekniken är småskalig, enkel och lätl att lära sig. Vi har exempel på u-länder t.ex. Cuba och Indien, som snabbt har kunnat bygga upp en konkurrenskraftig forskning och industriell verksamhet. Jämfört med annan teknik är gentekniken inte särskilt kapitalkrävande, och den kan mer än annan teknik anpassas till u-ländernas behov.

Jag tror inte att del är någon särskild bra idé alt luckra upp patentlagstiflningen för all skydda u-länderna. Snarare tror jag all del skulle göra det lättare för de multinationella jättarna att exploatera uppfinningar på della område.

Bengl Harding Olson ville all tilläggsdirektiv skall utfärdas. Jag tycker dock alt de fyra punkterna i beredningens direktiv behandlar just de frågor som Bengt Harding Olson vill la upp. Man fär väl dessutom, precis som när det gäller alla andra utredningar, förutsätta att de pariamentariker som ingår i beredningen har förmågan att iriitiera och lösa frågor som ligger inom utredningens ram. Del finns alltså slora möjligheter till politiska initiativ.

Också frågan om elikspärr är väl elt spörsmål för beredningen.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

AnL 67 ELISABET FRANZÉN (mp) replik;

Herr lalman! När del gäller tredje världens problem håller jag med om atl biotekniken i vissa fall kan vara lill fördel för u-länderna. Vi får inte blanda ihop delta med patenträtten. All patent enligt de inlernationella patenträtts-liga konventionerna skulle gynna tredje väriden är inte klarl. Vi har i vår reservation föreslagit att det skall tas ett samlat grepp om hela immaterialrät-len pä detta område med särskild hänsyn lill tredje världen. Jag har alltså inte talat om biotekniken som sådan.

Vad del sedan gäller definitionen av mikroorganismer i patentlagen är det alldeles riktigt som Inger Hestvik sade att det inte finns någon speciell definition, eftersom man på den liden ansåg atl del inte behövdes någon. Då användes olika typer av jäsningsförfarande vid processer där mikroorganismer ingick och därigenom fick man fram olika produkter Det var den enda metod som man kände lill. För övrigt var patent på växter och djur förbjudna. Man kunde inte ens tänka sig atl alstret skulle kunria vara en växt eller ett djur I så fall hade delta på ett eller annat sätt förbjudits. Därför behöver vi i dag förnya och modernisera lagen så att den faktiskt ger uttryck för detta.

AnL 68 BENGT HARDING OLSON (fp) replik:

Herr lalman! Här svingar man sig ul i djärva tolkningar av patentlagen -särskilt Inger Hestvik - som kvalificerade jurister i hög grad går bet på. Själv vågar jag inte ens ha en uppfattning. Men här har sagts atl vår gällande lag innehåller möjligheter lill patent på liv. Del är något som man tvistar om, men del var intressant alt få detta klarlagt.

I övrigt överlåter Inger Hestvik detta ål rättspraxis. Hur ser då Inger Hestvik pä atl denna praxis lill stor del skapas i Munchen, på del europeiska pa-tenlorganet? I så fall kör denna praxis över vår gällande patentlag.

Konsekvensen är uppenbar, och jag har redan framfört den; se lill att modernisera patentlagen och gör det mer eller mindre omedelbart!

Jag tog upp frågan om en etikspärr, men den fick jag inte något svar på, eftersom det tydligen blev så litet tid över till den frågan. Jag upprepar dock min fråga; Blir del någon etikspärr mot utnyttjande av oetiska, bioteknologiska uppfinningar? Inger Hestvik antydde alt den frågan skall överlämnas till beredningsorganet. Har inte Inger Hestvik, regeringen och socialdemokratin någon egen uppfattning? Det är den jag efterlyser. När ni nu talar så vackert om etik borde ni kunna svara ja eller nej på den frågan.

Slutligen skulle skälet till alt folkpartiet har en egen reservation i detta avseeride bara vara alt vi vill ha en egen profilering. Ja. vi vill ha en profil när det gäller dessa frågor. Om socialdemokraterna ställer sig bakom vårt förslag, skulle t.o.m. regeringen få en profil när det gäller bioteknologins område. En sådan saknas, men efterlyses av många. Välkommen atl skaffa en sådan profil.

Anf.69 KARIN STARRIN (c) replik:

Herr lalman! Också jag lycker att det är dags att vi får veta var socialdemokraterna står i patentfrågan. Tycker man all det skall bli tillåtet alt ta patent på liv, att patent på mikroorganismer skall beviljas? Vare sig man tolkar

lagen eller inte är det på sin plats all socialdemokraterna klargör var de står jusl i den här frågan.

Om socialdemokraterna inte anser anlagen är tillräckligt fullständig, är ni då beredda alt ändra den? Detta har vi i centern nu arbetat för under en läng rad av år Vi tycker atl all den osäkerhet som råder verkligen kräver all vi går försiktigare fram. Vi är definitivt inte emot allt vad patent heter eller den ulveckling som sker inom bioteknikområdel. Vi ser klara möjligheter till förbättringar med genteknik inom många olika områden, t.ex. inom läkemedelsindustrin. Och där kommer vi in på tillämpningen av de rön som man har kommit fram lill. Försök inte att krypa undan nu, Inger Hestvik, utan ge oss elt klän besked!

Jag anser att det vore på sin plats att riksdagen uttalar var vi står och att,; den här beredningen som majoriteten förordar verkligen får veta utifrån vilka förutsättningar man skall sätta i gång atl jobba.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

Anf. 70 ELISABETH PERSSON (vpk) replik;

Herr talman! Inger Hestvik, vi motsätter oss inte all skydd för dyrbart
framtagna forskningsprodukter kommer lill stånd. Men vi menar att jusl att
införa patenträtt för levande materia infe är rätt väg att gå. Som jag sade i
mitt anförande föreslår vi i slället att växtförädlarrätten utvecklas så atl den
passar dagens behov. Det är en enorm skillnad mellan patenträtt och växt
förädlarrätl. och jag tycker alt Inger Hestvik går förbi denna skillnad. Pa
tenträtten ger skydd för den industriellt färdiga produkten medan växtföräd
larrätten ger skydd för själva processen. Det kommer med all sannolikhet
all få enorma konsekvenser om man väljer atl gå patenlvägen när det t.ex.
gäller grödor och husdjur Tanken alt man skall äga själva grödan och kunna
bestämma om den skall användas för utsäde osv. är möjlig endast om paten
ten behålls. ...

Inger Hestvik antydde alt det inte var fråga om att ta patent på liv. Jag vill påminna om atl i USA är del sedan 1980 möjligt all la patent pä levande materia. Högsta domstolen i USA har slagit fast alt allt under solen som tillverkas av människan kan skyddas av patent. Del är nu fem är sedan det forsla patentet på en växt togs, och det är två år sedan det första patentet på ett djur kom - del var den här musen. I USA är del således nu möjligt alt ta patent på de flesia former av skapat liv - människan är fortfarande undantagen.

Vi menar att om man inte hittar bättre väg än patenträtten finns det risk för atl vi i Sverige och i övriga Europa om några år befinner oss i samma situation, nämligen att det blir möjligt alt la patent på ganska högt utvecklade former av liv. Det motsätter vi oss. Man kan inte bortse från riskerna, och därför har vi framlagt de här förslagen.

AnL 71 INGER HESTVIK (s) replik:

Herr lalman! Bengl Harding Olson tyckle all jag tog ut svängarna ordentligt. Jag tror atl Elisabeth Persson tog ut dem ännu vidare nu när hon talade om alt allting under solen som kunde tillverkas kunde patenteras, om jag uppfattade henne rätt. Det finns i alla fall vissa regler om nyhet, uppfinuings-höjd och om all produkten skall kunna tillverkas industriellt osv.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

Elisabeth Persson ansåg att vi går förbi problemen genom att inte säga någonting om växtförädlarrätl kontra patenträtt. Jag lycker alt den här debatten egentligen visar alt alla partier hyser stor respekt för lagstiftningen. Vi vill ha en lagstiftning som fungerar praktiskt och som är bra för uppfinnarna. Framför allt har den etiska moraliska sidan av della också kommit med i den patenträttsliga debatten. Vi har den inriktningen all vi vill lösa denna fråga på elt väldigt bra sätt.

Etikspärren finns med i beredningens arbetsuppgifter Jag vet inte hur Bengl Harding Olsons etikspärr ser ul, men den frågan får vi ta upp en annan gäng, för nu är väl replikerna slut.

Karin Starrin ville ha ell klarl besked. Lagen är oklar, och vi vill ändra på del förhållandet. Detta är en uppgift för beredningen, och det är ett arbete som pågår inte bara i Sverige, ulan även förslaget lill EG-direktiv går ut på atl skapa klarhet genom enhetliga regler

1 sin förra replik tog Karin Starrin upp frågan om ansvaret för människor Jag tycker alt vi som politiker måste ha ett ansvar för den information som vi lämnar ut till människor, i synnerhet när del gäller så här allvarliga frågor Vi får inte handskas vårdslöst med detta. Debatten skall föras seriöst och vi skall kunna ta upp de saker som är väldigt dåliga, men också de som är väldigt bra. Men vi får inte hafsa i väg dessa frågor och profilera dem på elt sätt som just för tillfället gagnar oss själva.

Nu handlar den stora deballfrågan om patent på liv. Vi rör dock hela tiden ihop två saker när del gäller patent. Man kan visserligen bevilja patent, men sedan är det fråga om tillämpningen. Det gäller huruvida man får tillämpa patentet eller inte. Del är nästa spärr Jag tror alt jag härmed har svarat på frågorna.

Tredje vice talmannen anmälde att Elisabeth Persson, Bengt Harding Olson och Karin Starrin anhållit att lill protokollet få antecknat alt de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

AnL 72 ANDERS NORDIN (mp):

Herr talman! Låt mig först notera vad utskollet anför: "Utskottet kan konstatera att biotekniken under senare år har tillmätts en alll större betydelse inom olika samhällssektorer De största lillämpningsmöjlighelerna av den nya tekniken förväntas inom växt- och djurförädling, med slora konsekvenser för foderproduklion, livsmedelsproduktion och annan fytokemisk

produktion.--- Med genteknik kan växter och djur ges egenskaper som

med traditionell förädling ej kan uppnås. Enligt utskottets mening kan

biotekniken bidra till att föra utvecklingen framåt inom det medicinska och
veterinärmedicinska området, liksom inom växtförädling och husdjursföräd
ling. Biotekniska processer har också, som nyss nämnts, en slor betydelse
och en slor utvecklingspotential inom den farmaceutiska industrin och
livsmedelsindustrin- ."

Synsättet är skrämmande. Det är denna storvulna tro på arten människa som en avskild del av övrigt jordeliv som har lett lill den tillväxtförslöring av miljön som vi drabbas av stundligen, dagligen och även kommer atl drabbas

av i framliden. Vad kommer dessa tankar ifrån? Låt oss studera detta litet Prot. 1989/90:118
historiskt. 9 maj 1990

Bioleknik, m.m.

I 1 § i den franska deklarationen om de mänskliga rättigheterna från revolutionsåret 1789 sägs t.ex. att människorna föds och förblir fria och till rättigheter likställda. Denna människocenlrerade etik råder fortfarande och anammas starkt av de tre största politiska partierna. Den tar numera en extrem hänsyn till människans egna intressen. Människan är ett mål i sig, medan allt annat i sinnevärlden är medel som får brukas. Denna, den egna artens etik, skapar en klyfta mellan människan och den miljö som omger henne.

Lantbruksstyrelsens yttrande omfattade sammanlagt åtta punkter Det behandlade de former av genteknik som diskuteras inom husdjursområdel. En av dessa punkler var produklionshöjande effekter Gener för produktion av tillväxlhormoner kan tillföras djuret, dvs. i stället för atl spruta in tillväxthormoner låter man djuret självt producera samma hormoner Det är en listig lösning, tror man - inte sett ifrån djurets synpunkl, men från människans. En annan punkt var förändring av produktionssammansällning. Gener kan bytas så atl t.ex. mjölkens sammansättning förändras. En tredje punkt var att idisslarnas mikroorganismer kan förändras genom genteknik för att öka effektiviteten i näringsupptaget.

De maktgrupperingar som kontrollerar samhället och de mäktgruppe-ringar som kontrollerar politiken, forskningen, näringslivet, utbildningen och mediaflödet har utsöndrat och inplanterat sina ideologiska gener i hela samhällskroppen.

Socialdemokratin, moderatismen och liberalismen har utvecklats ur det industrialiserade samhällets tidiga framväxt. I takt med atl de stora klassmotsättningarna minskar uppträder nu de tre största partierna i en enad front där de uppläckt sin filosofiska värdegemenskap. De socialliberala maktgrupperingarna ulgör de facto samhällets verkligt konservativa och förstockade etablissemang.

Herr talman! Dessa partier har inte ändrat något i sin grundläggande ideologiska drivkraft för sin egen existens. Sysselsättningen, näringslivets vinstnivå och BNP-tillväxten har hittills alltid vunnit slaget om och mol miljön. Deras gentekniska tillväxltro kommer att visa sig vara lika ödesdiger som deras ekonomiska tillväxltro har varit och är för vårt klots alla livsformer och miljöer

Man inbillar sig också alt nuvarande lagar är tillräckliga, och man vill uppenbarligen inte föra samman genteknikproblemaliken i en enhetlig och gemensam lag. Man tycker atl del är godtagbart med de brister som finns. 1 djurskyddslagen, SFS 1988:534, finns grundläggande bestämmelser om djurens vård och behandling. De innebär bl.a. att djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar skall hållas och skötas i en god närmiljö och på ell sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

Redan med nuvarande avelstekuik har allt fler riölkreatur passerat sin na
turliga biologiska gräns. Nötkreaturet som idisslare hade funnit sin ekolo
giska nisch och utvecklats just i form av idisslare för all kunna omvandla nä-
ringsfatliga växter och växtdelar till högvärdigl protein och andra högkvali- 87

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

taliva, för människan upplagbara, mineraler och näringsämnen. Nu ges nötkreaturen minimala mängder slråfoder ner lill en gräns för alt undvika atl de får människans motsvarighet lill magsår Övrigt foder är högkvalitalivt fo,der som i huvudsak är lämpligt för människor för direktkonsumtion eller också är fodret taget fråri marker som är lämpade för grödor för humankon-sumliori.

Våra kor avkastar riu så myckel mjölk alt juvren har blivit så stora att korna har svårt aff ligga och gå. Den övervägande delen av landets mjölkkor slås ut, dvs. de måste slaktas innari de ens uppnått vuxen ålder på grund produktionsskador - t.ex. ben- och klövlidande, juverskador, för låg avkastning m.m.

' 1 När inte denna lag fungerar, hur blir del då när man låter avelsteknikernas galenskaper accelerera? Vad händer när och om man t.ex. ändrar idisslarnas mikroorganismer? Går någol snett får vi mikroorgariismer spridda över laridets alla åkermarker, eflersom det är vanligt all korna då och då spottar ul en idisslad boll.

Av särskilt intresse är 12 § punkt 3 i djurskyddslagen där del sägs att avel med sådan inriktning som kan medföra lidande för djureu eller påverka djurens naturliga beteende kan regeringen eller lanlbruksslyrelsen meddela förbud eller villkor för Det är i princip på det sättet som all avel bedrivs. Aveln har hela tiden som ledstjärna att öka de enskilda djurens avkastningsförmåga.

Herr talman! Regeringen, lanlbruksslyrelsen och de tre stora partierna står för tomt prat i tryck. Jag skall villigt erkänna att del finns vettiga människor med förståndet i behåll även i dessa partier, men jag lalar nu om partierna i form av ideologiska organisationsformer Deras filosofi slår för elt uttryck där människan äntligen tycks kunna besegra naturen, där möjligheter firiris att gå in i livels innersiamysterier, dessutom utan att veta vad man gör och utan större kunskap. Man får möjlighel all äntligen uppträda som Gud. Ett patent på någon eller varje form av liv kommer dessa organisationers anhängare att ta som del formella beviset för ett sådanl faktum.

Det allvarligaste med det som har sagts i denna debatl - som jag egenlligen inte får kommentera - är all skillnaden mellan den i Iran numera avlidne ayalollans och maktelablissemangets filosofi inte är slor Den är minimal. Om jag iiite tar fel har de nu år 1338, medan vi har 1990. Del är i stort sett skillnaden. Likheten är emellertid slående. Man vill pådyvla samhället sin ståndpunkt utan demokratisk debatt hos svenska folkel. Man vill inte ha något moralorium, dvs. man vill inte länka lill och man vill inte tänka efler Det är fråga om fullt tryck på gaspedalen, helt utan ansvar De som inte vill invända mol vad jag här har sagl håller antagligen med mig.

AnL 73 ANDERS CASTBERGER (fp);

Herr lalman! Den socialliberala värdegrupperingen är samhällets konservator, anser Anders Nordin. Sådant trams! Med samma inlevelse som Anders Nordin visade häromkvällen när han tog plats i talarstolen med ölburk och andra osmakligheler, med samma schvung fäklar han vill i dag om extrem, människocenlrerad syn. En flod av oseriösa hästhandlarargument väller fram ur hans mun.

Tidigare i denna debatt sade t.o.m. miljöpartiets dåvarande företrädare att forskarna inledningsvis själva hade stoppat upp i sin forskning och infört en hel rad restriktioner på detta område. År det ett skäl att hindra forskningen och misstro den enskilda människans moral och ansvar? Är miljöpartiets skall och förslag om förbud och moratorium i själva verket inte ett bevis för att mari ligger tio år efter utvecklirigen? Är det inte i själva verket ett bevis på alt människorna, t.o.m. de så hemska och för miljöpartiet så hemlighetsfulla forskarna, faktiskt far ett ansvar?

I avvägningen, herr talman, mellan risker och möjligheter lar miljöpartiet greppet att avlyfta människan hennes ansvar - det sämsta av alla handlingsal-ternaliv. Så typiskt för miljöpartiet! Men det beror väl på att man, precis såsom Anders Nordin här, så helt förnekar förvaltarskapstanken. Det finris ell djup mellan oss i folkpartiet och miljöpartiet: sökandet efter kunskap. Det kan förvisso förbjudas och kriminaliseras, och människor har som bekant skickals lill Gulag för sådanl. Vi i folkpartiet tar kraftigt avstånd från det. Vad gör miljöpartiet? Jo, ni säger ja till moratorium och förbud.

AnL 74 ANDERS NORDIN (mp):

Herr lalman! Eflersom Anders Castberger tog upp frågan om ölburkarna, vill jag säga att min demonstration var ett konkret och tydligt bevis på vad Anders Castbergers och andra stora partiers politik leder fill. Man ställer undan ölburkarna i stället för atl samla in dem.

Forskarna stoppade upp 1970, men det ville inte Anders Castberger och hans kamrater göra. Ni vill i stället trycka på gaspedalen.

Det har tidigare i debatten talats om massbilismens vådor Om mari lårigt tidigare hade kärit lill dessa, skulle bilismeu saririolikt aldrig ha fått breda ut sig så som deu gjort. Anders Castberger tycks acceptera atf ca 800 personer dödas i trafiken varje år Det. är tydligen hans filosofi och vad han står för Hans parti representerar en viss ideologi och ändrar sig inte. Denna ideologi går in på alla delar av samhällets områden.

AnL 75 ANDERS CASTBERGER (fp);

Herr talman! När sakargumenlen tryter för miljöpartiet, börjar man trycka på gaspedalen och inleda en lång harangisk debatt om trafikpolitik.

Vi har tidigare i dag, herr talman, kraftigt kritiserat den socialdemokra
tiska regeringen för all den motsätter sig lagstiftning om utsläpp av gentek
niskt modifierade organismer Skäms, Anders Nordin, för att ditt parti fak
tiskt har anslutit sig lill en folkparlireservation, som bygger på en partimo
lion om miljövärderirig av bioleknik. Del verkar som om Anders Nordin tar
avstånd från allt utom miljöpartiet. Jag själv tar avstånd från det mesta som
finns inom miljöpartiet. i

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Bioteknik, m.m.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 6§.)

Prot. 1989/90:118 6§ Beslut 9 maj 1990

Företogs lill avgörande näringsutskotlels belänkande 1989/90;NU35, jordbruksutskottets betänkande 1989/90:JoU9 och lagutskottets betänkande 1989/90:LU31.

Näringsutskottets betänkande NU35

Mom. 1 (statligt företagande)

Först biträddes reservation 1 av Hädar Cars m.fl. - som ställdes mot reservation 2 av Loui Bernal - genom omröstning med uppresning.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 149 röster mot 128 för reservation 1 av Hädar Cars m.fl. 18 ledamöter avstod från atl rösla.

Mom. 2 (principer vid försäljning av statliga företag) Hemställan

Utskottets hemställan - som ställdes mot hemställan i reservation 4 av Loui Bernal - bifölls med acklamation.

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mol den i reservation 3 av Hädar Cars m.fl. anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 3 (ombildning av affärsverket FFV lill aktiebolag)

Först biträddes reservation 5 av Rolf L Nilsori med 21 röster mot 18 för reservatiori 6 av Loui Berual. 255 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls ulskoltels hemställan med 261 röster mot 16 för reservation 5 av Rolf L Nilson, 18 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 6 (bildande av förvaltningsbolag)

Först biträddes reservation 9 av Hädar Cars m.fl. med 132 röster mot 18 för reservation 10 av Loui Bernal. 146 ledamöter avstod från all rösla.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 150 röster mot 130 för reservation 9 av Hädar Cars m.fl. 18 ledamöter avstod från att rösla.

Mom. 7 (värdepappersskatl)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 11 av Hädar Cars m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (SIB-Invest AB)

Ulskotlets hemställan - som ställdes mot dels reservation 12 av Hädar Cars m.fl.. dels reservation 13 av Loui Bernal - bifölls med acklamafion.

Mom. 9 (kapitaltillskott i FFV AB)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motiveririg - som ställdes mot utskottefs hemsfällan med godkännaride av deri i reservafion 14 av Hädar Cars m.fl. anförda motiveringen - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (nyemission i Procordia AB) Prot. 1989/90:118

Hemställan 9majl990

Utskottets hemställan - som slälldes mot hemställan i reservationerna 17 av Per-Ola Eriksson och Roland Larsson, 18 av Rolf L Nilson samt 19 av Loui Bernal - bifölls med acklamation.

Motivering Utskottets motivering godkändes.

Mom. 12 (statens resterande innehav av aktier i Procordia AB)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 23 av Hädar Cars m.fl., dels reservation 24 av Per-Ola Eriksson och Roland Larsson, dels reservation 25 av Loui Bernal - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (statlig nämnd för samråd vid företagsfusioner)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 26 av Per-Ola Eriksson och Roland Larsson - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (Tobaksbolagels utlandsverksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 27 av Loui Bernal -bifölls med acklamation.

Mom. 15 (Karlskronavarvel AB och Kockums Marine AB)

Utskottets hemställan - som slälldes mot dels reservation 28 av Hädar Cars m.fl., dels reservation 29 av Loui Bernal - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (ASSLs produklinriklning)

Utskottets hemställan - som slälldes mot reservation 30 av Loui Bernal -bifölls med acklamation.

Mom. 17 (riktlinjer för domänverket)

Ulskotlets hemställan - som ställdes mot reservation 31 av Loui Bernal -bifölls med acklamation.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Jordbruksutskottets betänkande JoU9

Mom. 2 (en parlamentarisk utredning och samlad lagstiftning om biotekniken m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 227 röster mot 69 för reservation 1 av Karl Erik Olsson m.fl. 1 ledamot avstod från atl rösta.

Mom. 3 (inrättande av en bioteknikinspektion)

Ulskoltels hemställan- som ställdes mot reservaliori 2 av Karl Erik Olsson m.fl. - bifölls med acklamation.

ProL' 1989/90:118 Mom. 4 (lagstiftning om utsläpp av gentekniskt modifierade organismer)
9 maj 1990 Först biträddes reservation 3 av Kari Erik Olsson m.fl. med 68 röster mot

39 för reservation 4 av Lars Ernestam och Anders Castberger 190 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 191 röster mot 67 för reservafion 3 av Karl Erik Olsson m.fl. 38 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 5 (miljökonsekvensbedömningar av genteknik)

Utskottels hemställan bifölls med 221 röster mot 77 för reservation 5 av Sven Eric Lorentzon m.fl.

Mom. 7 (en särskild enhet för biolekniskl arbete vid statens naturvårdsverk) Ulskotlets hemställan - som slälldes mot reservation 6 av Anriika Åhriberg - bifölls med acklamatiori.

Mom. 8 (särskilda medel lill miljövärderirig av biotekriik)

Utskottets hemslällari - som slälldes mot reservation 7 av Lars Ernestam m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 9 (irirättaride av forskriirigsetiska riämrider)

Utskottets hemslällari - som ställdes mot reservatiori 8 av Annika Åhriberg- bifölls med acklamation.

Mom. 10 (genbanker)

Ulskoltels hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Annika Åhnberg och Roy Ottosson - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (debatt och information om biotekniken)

Utskottets hemställan - som slälldes mot reservation 10 av Karl Erik Olsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (ett moratorium för viss genteknisk forskning och utveckling)

Ulskoltels hemställan - som ställdes mol reservation 11 av Roy Ottosson -bifölls med acklamation.

Mom. 14 (förbud mol mosaikdjur m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Karl Erik Olssori m.fl. - bifölls med acklamatiori.

Mom. 15 (förbud mot genteknisk manipulation med patogent material)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 13 av Roy Ottosson -bifölls med acklamation.

Mom. 16 (ell internationellt regelverk för bioteknik)

Utskottets hemställan bifölls med 230 röster mot 68 för reservation 14 av Karl Erik Olsson m.fl.

92 Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Lagutskottets betänkande LU31

Mom. I (bioteknologiska uppfinningar)

Först biträddes reservation 1 av Ulla Orring och Bengt Harding Olson med 39 röster mot 19 för reservation 3 av Elisabet Franzén. 239 ledamöter avstod från alt rösta.

Härefter biträddes reservation 2 av Martin Olsson m.fl. med 63 röster mot 41 för reservation 1 av Ulla Orring och Bengt Harding Olson. 193 ledamöter avstod från alt rösta.

Slutligen bifölls ulskotlets hemställan med 192 röster mot 65 för reservation 2 av Martin Olsson m.fl. 41 ledamöter avstod från att rösta.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och arvsrätlsliga frågor

Mom. 2 (ansvarsförsäkring vid bioleknisk verksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 4 av Marfin Olsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (patenttiden)

Ulskoltels hemställan med godkännande av utskottets motivering - som ställdes mol utskottets hemställan med godkänriaride av deri i reservatiori 5 av Elisabeth Perssori och Elisabet Frarizén ariförda moliveririgeri - bifölls med acklamation.

7S Föredrogs lagutskottets betänkaride

1989/90: LU40 Äridririg i 1980 års fördrag om iriterrialioriell järrivägstrafik (COTIF) (prop. 1989/90:120).

Utskottets hemställan bifölls.

8 § Äktenskaps- och arvsrättsliga frågor

Föredrogs lagutskottets betänkande 1989/90:LU23 Äktenskaps- och arvsrätlsliga frågor

AnL 76 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m);

Herr lalman! De principiella huvudslrömningarna i svensk politik följs även i lagutskottet i äktenskaps- och arvsrätlsliga frågor. Vi moderater öppnar för alternativ och nya lösningar, som ger de enskilda mäririiskorna större möjligheter all påverka sina liv, medan socialdemokraterna vill hiridra, stoppa och förbjuda.

För var gårig äkteriskapsbalken diskuteras föreligger allt fler.ändringsförslag, och alll fler partier står bakom förslagen. Men den socialistiska majoriteten fortsätter envist all lagstifta som om jämställdhet råder - trots atl alla vet alt så inte är fallet. På del sättet gynnar man uuder jämställdhéteris läckmaritel mariliga privilegier samlidigl som mari omöjliggör för framsynta makar atl anpassa sina personliga förhållariden lill en jämställd situation.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Åkienskaps- och arvsrätlsliga frågor

Denna gammelmanskonservalism vidhåller man, trots att senare tids forskning visar hur detta vaktslående kring något som icke existerar i praktikeri drabbar kvinnor

Exempel på denna forskning finns t.ex. hos kvinnoforskningen vid stats-kunskapsinstitutionen i Stockholm. Några av de mest färska publikationerna kring dessa frågor är Kvirinorsräft, utgiven av Tideu och Folksam. Socialdemokraternas ställningslagande visar tydligt att de inte tagit del av denna forsknirig - för mari skall väl inte tro all de med berått mod går emot kvinnors intressen?

Vi reserverar oss för att makar sinsemellan skall kunna träffa bindande avtal angående fördelningen av privata pensionsförsäkringar Sist vi diskuterade delta ifrågasatte Lennart Andersson om jag hade min egen grupp med mig. Glädjande nog är både moderat-, folkparti-, center- och miljöparti-grupperna med på detta. Varför? Jo, det är naturligt för moderna mäririiskor atl makar skall kuuria spara tillsammans i en pensionsförsäkririg, precis som de gemerisamt kan spara och köpa hus, bohag, stereo, konst, osv. Här intar socialdemokraterna en irikorisekveril hållriirig, när de menar aff hus, bohag och vissa kontanta medel men inte andra skall kunna ägas gemensamt. Socialdemokraternas ställningstagande är som så. ofta, negativt ur total samhällsekonomisk synpunkt, eftersom def hämmar sparandet och gynnar konsumtion.

Denna brist på förståelse för den enskildes resonemang och dess påverkan på samhällsekoriomiri leder socialdemokraterria till atf förhindra för makar aft pensiorisspara tillsammaris. För oss moderater är familjen eri enhet och skall så betraktas. Det syrisäftel stärker familjeri - någol som socialdemokratema länge motsatt sig. Detta kan bl.a. lätt verifieras med rader av Myrdalska citat, men jag skall bespara socialdemokraterna dem.

De socialistiska partiernas säll att se människan i hennes yrkesroll och vägra se familjerollen drabbar kvinriorna. Geriomsriittskvinrian arbetar varje vecka ytterligare en vecka i familjerollen. Äridå går socialdemokraterna så lårigl att de vägrar de människor som så vill attsjälva la pensionsansvar för varandra. Del är en oacceptabel hållning för alla partier i denna kammare utom för storebrorspartierna socialdemokraterna och vpk.

Åven experter på området, dvs. försäkringsbolagen, delar vår ståndpunkt och vill få vårt moderata förslag till stånd. Om socialdemokraterna hade rätt i sitt påstående att endast få människor kan tänkas ha intresse av detta, skulle knappast försäkringsbolagen anse att detta var en angelägen reform. Visst skulle det la en stund innan informationen spred sig, men det skulle sannolikt gå relativt fort, mol bakgrund av den hjälp man skulle få via försäkringsbolag, bariker, Fredrika Bremer-förbuudet, husmodersförbuud, familjerådgivare, advokater och andra.

Del är enkelt att låta människor i förväg träffa avtal i form av äktenskapsförord. Elt felaktigt sådanl kan klandras, precis som andra äktenskapsförord. Det finns ingen anledning all tvinga människor lill bodelning med de oklara skatteeffekter och även sociala effekter det kan ha. Argumentet är verkligen de obolfärdigas förhinder

Argumentet all förfarandet kräver kunskap och aktivitet är om möjligt ännu mer misslyckal. Man kan ju jämföra med den skatlelagsliflriirig som

socialdemokraterna genomför och som medborgarna förväntas känna lill. Exemplen på obegriplighet är legio - inte ens skatteexperlerna begriper många gånger vad som menas. Men medborgarna skall göra det. Däremot tilltros de inte alt falla all de kan skriva ett enkelt avtal. Tala om argument-torka!

Nej, det handlar bara om en sak; bristande politisk vilja från socialdemokraterna och elt nej till åtgärder som stärker familjens ställning.

När det gäller synen på hur privata pensionsförsäkringar skall hanteras vid bodelning kan i dag konstateras all folkpartiet, som tidigare stått på den socialdemokratiska sidan, nu, glädjande nog, klivit över till det moderata ändringsförslaget.

Den nya äktenskapsbalken föregicks av ell stort utredningsarbete, men vissa föreställningar som låg till grund för resonemangen börjar bland expertisen på områdel anses vara ur liden.

Ell exempel är Uppsala juridiska fakulletsnämnd, som nu menar att pre-sumtionen enskild egendom för privata pensionsförsäkringar har blivit fel och som därför vill öppna för tillrättaläggande. Tyvärr ligger socialdemokraterna här, som på så många andra områden, flera steg efler och slår vakt om de manliga privilegierna. I längden lär detta inte lyckas, men del drabbar dem som jusl nu är beroende av äklenskapsbalkens regler

I tidigare debatter i denna fråga har socialdemokraterna hävdat atl man följer ulvecklingen noga. Då borde man ha noterat all advokaterna vid den senaste deparlementsutfrågningen riktade kraftig kritik mol vaklslåendel om de privata pensionsförsäkririgarria för iribelalarna. Skälighetsbedömningen inskränks av motivuffalandena, som i sin fur ytterligare inskräriker rätlen atl tillämpa den lilla möjlighet som nu har öppnats atl se lill båda parters intressen i dessa frågor. Det är ingen bruklig metod. En undanlagsregel som endast får användas restriktivt skapar lillämpningssvårigheter för domstolen med därmed följande risker för rättssäkerheten.

Vi moderater vill, liksom Uppsala juridiska fakulletsnämnd. Yrkeskvinnors riksförbund. Husmodersförbundet Hem och samhälle. Svenska sparbanksföreningen och Fredrika Bremer-förbundet m.fl. alt det skall finnas möjlighet för domstolen atl skipa rättvisa. Vid den senaste debatten hävdade Lennart Andersson atl advokater, socialsekreterare och familjerådgivare konsulterats i frågan. Advokaternas kritik vittnar om atl de vill alt del skall finnas möjlighel att skipa rättvisa. Om socialdemokraterna inte kan belägga atl socialsekreterare och familjerådgivare är för orättvisa i det enskilda fallet är del väl dags att ta hänsyn till del starka opinionstryck som ges uttryck för bland sakkunniga.

Vad gäller reservation 3 och hänsynslagande lill de totala pensionsrättigheterna, må man nu hoppas atl pensionsutredningen inte kommer med någol förslag till kohandel mellan intjänandelid och indelning eller vårdar Denna debatt kan inte tillålas leda in i pensionsfrågorna, men här finns en stor oro, eftersom man i socialdemokraternas 90-lalsprogram meddelat att man vill öka inljänandetiden tio år, vilket skulle innebära tvångsvis höjd pensionsålder för mänga. I ett inflexibelt pensionssystem som det nuvarande skulle det kunna drabba många kvinnor Vi vill all hänsyn skall kunna tas lill den totala pensionssitualionen vid skilsmässa.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och arvsrätlsliga frågor

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och arvsrättsliga frågor

I testamente och gåvobrev kan förordrias atl viss kvarlåtenskap skall vara eriskild egendom för moltagareri. Del är irikonsekvenl och omotiverat atf infe ha samma villkor för försäkringar. Har man infe det kan marknaden för penningplaceringar snedvridas och sparande missgynnas. 7 kap, 2§ äktenskapsbalken bör ändras så aft förmånsfagarförordnande kan komplettera äktenskapsförord och göra uffallaude belopp till enskild egendom.

Expertisen på området, de som har alt handlägga dessa frågor, dvs. försäkringsbolagen, menar alt nuvarande förhållanden är helt felaktiga.

Socialdemokraternas linje är och också förblir förbud även i delta fall. Lös frågan genom äkteriskapsförord i äkteriskapet hos moltagareri, säger socialdemokraterna - väl medvetna om att del är myckel svårare att få lill stånd ett äktenskapsförord i ett bestående äkteriskap, i all syririerhet när del, som här, handlar om all ena parten skall avskriva sig ell kapital. Saken blir sannolikt inte aktuell förräri äkteriskapet bestått eri tid, riär föräldrarria upptäckt all barnet gift sig med en ansvarslös person. Man skall då inte kunna skydda barnet från aft föriora hälften av försäkringen på annat sätt äri att driva barnet till skilsmässa, menar uppenbarligen socialdemokraterna. Att återköpa en icke fullbordad försäkring är vanligen en mycket dålig affär Konsekvenserna av socialdemokraternas linje är att människor skall tvingas föra över belopp, Slora och små, lill människor med vilka de kanske inte har någol gemensamt. Det är eri lagstiftriing fullt värdig elt ofritt samhälle, men som inte har något all göra i ett fritt samhälle.

Del socialdemokratiska slällriingstagandet har varken moralisk eller juridisk hall. Del har moralisk brist, därför atl lagstiftriirigen hindrar människor att bestämma över sin egendom. De juridiska bristerna belyses mycket klart i den rätfsvelenskapliga litteraturen. Del finns anledning alt återge en del av den kritik som framförs i supplement till ärvdabalken 1988, s. 224, av Gösta Walin.

Här framkommer alt om enskild egendom inte är möjlig geriom förmåris-tagarförordnande, så strider della mot kommentarerna till ärvdabalkens regler om arvsförskotl där förmånsfagarförordnande räknassåsom sådan be-nifik rättshandling - gåva - som faller under 6 kap. ärvdabalken. Detta bekräftas även i ell flertal förarbeten och yttranden till lagstiftningen och offentliga utredningar på äktenskapsrätlens område.

"Någol sakligt skäl att göra skillnad mellan förmånstagarförordnaride, på ena, samt andra benifika rättshandlingar och testamente, på andra sidan, torde inte kunna påvisas. Förmånstagarförordnande ger reda pengar, men variliga gåvor och leslamerite avser också ofta korilanta medel t.ex. bankfill-godohavanden och kan utan tvekan även då förenas med villkor om aft egendomen skall vara enskild i mottagarens harid." Mari hänvisar också här till en HD-dom, som visar att secundosuccession är bindande.

Det ställningstagande som socialdemokraterna här gör har således varken juridisk kvalitet eller konsekvens.

Kritikerna hävdar att gåva mellari makar och förmånsfagarförordnande bör behandlas på samma sätt i della avseende och menar alt vid alla benifika transaktiorier skall givarens villkor respekteras, om de inte strider mot lag eller goda seder Man påpekar atl det i proposition 1986/87:1, s.128,.uttalas atl bestämmelserna i 7 kap. 2 § äktenskapsbalken om enskild egendom inte

innebär någon saklig ändring. Tolkningen torde därför rimligen vara obunden av den deklaration som i propositionen getts i fråga om förmånslagarför-ordnanden, hävdas det.

Inte nog med att ulskoitsmajoriien missunnar människor alt skydda sitt försäkringskapital, man missunnar också familjer med få släktingar atl få behålla arvet inom familjen. I slället för alt låta kusiner få arvsrätt vill utskottsmajoritelen att politikerna skall lägga beslag på arvet. Denna storsinla inställning gör det möjligt alt flytta betydande belopp från enskilda lill politiska och andra organisationer - gärna då organisationer som slår den egna politiska rörelsen nära. Detta sker via Allmänna arvsfonden. Den avlidnes sparkapital kan så användas för ändamål som varit den avlidne helt främmande.

Överensstämmelsen mellan det allmänna rättsmedvelandel och den lag som här slår vakt om socialistintressena måste vara mycket låg. Så länge släktingar finns i livet bör dessa komma före. Familjerna är numera ofta mindre än förr och släktingar på kusins avstånd kan ha syskons betydelse. Hela familjer kan gå bort vid olyckor med bil, färja, flyg osv.

Socialdemokraterna kommer åter med sitt klassiska argument, att om få drabbas gör det ingel. Utifrån den utgångspunkten ifrågasätter man behovet. För mig är tänkandet slötande och vittnar om ell anmärkningsvärt nonchalerande av människan. Socialdemokratema tycks alltid ha lältare atl se arbetarrörelsens penningbehov än att se familjernas och den enskildes rätt.

Även till vårt krav att öppna en möjlighet till förtida arvsskifte intar socialdemokraterna en negaliv attityd. En markering av alt man inte saknar förståelse för problemen finns trots alll. Även här hänvisar majoriten lill en frivillig överenskommelse som kan vara så gott som omöjlig att åstadkomma. Ett typfall är naturligtvis när arvingarna vet att den efterlevande skall ingå nytt äktenskap, vilkel eventuellt kan resultera i en avsevärt större kvarlåtenskap än den ursprungliga. Det socialdemokratiska argumentet är orealistiskt för just de fall som här avses.

Argumentationen för reservationen angående kartläggning av äktenskapets ekonomiska konsekvenser överlämnar jag lill Martin Olsson, som ligger bakom motionen, men yrkar här bifall till den. De motioner jag nu har argumenterat för är alla moderata och hänför sig till reservationerna 1,2,3,4,6 och 7, till vilka jag nu yrkar bifall.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och arvsrättsliga frågor

Anf.11 MARTIN OLSSON (c);

Herr lalman! Familjen är grunden för vårt samhälle och för de allra flesia människor Trots atl det moderna samhället skall tillförsäkra alla en materiell trygghet har familjen en avgörande betydelse för den enskildes trygghet, trivsel och gemenskap, såväl under uppväxtåren som när man är vuxen. Säkert kommer familjens stora betydelse att kvarstå även i framtiden.

Med hänsyn till familjens avgörande betydelse såväl för den enskilde som för samhället bör det vara självklart att samhället genom lagstiftning och på andra sätt verkar för stöd lill familjerna.

Vad giiller familjetyper skall det självfallet vara fritt för varje par att välja samlevnadsform. I en motion av Karin Israelsson och mig. vilken behandlas i det nu aktuella utskottsbelänkandet. tar vi upp frågan om vikten av att de

7 Riksdagens pt-.iiokoll 1989 90:118

Prot. 1989/90:118 ekonomiska konsekvenserna av äktenskapet är sådana att det stora flertalet
9 maj 1990 skall finna att iiktenskapet är en lämplig och naturlig samlevnadsform för

~. dem.

/.- oc 1 Eftersom många regler för beskattning, bidrag, samhällsstöd och avgifter

arvsrätlsliga frågor ,., ,.. -r ■ r. l j u •■ • • »• ii • i

° ■' ' ar ohka for gifta och ogifta samboende begär vi i motionen, liksom vi har

gjort några gånger tidigare, atl en karlläggning skall göras av de ekonomiska konsekvenserna för äktenskapet jämfört med andra samlevnadsformer Del skall vara en kartläggning som kan utgöra underlag för förslag till undanröjande av regler som missgynnar äktenskapet.

Det får enligt oss motionärer inte vara så atl skatte- och bidragsregler leder till alt människor anser det oekonomiskt atl gifta sig eller t.o.m. mer lönande att skilja sig. Del är enligt vår uppfattning både ett samhällsintresse och en rättighet för berörda personer atl äktenskapet inte missgynnas.

Vär motion tillstyrks förutom av centem även av moderaterna och folkpartiet i reservation nr 8.

Genom den begärda kartläggningen skulle klarhet vinnas om i vilka avseenden reglerna är olika för olika samlevnadsformer Vidare skulle underlag erhållas för bedömning av vilka lagändringar som erfordras för att äktenskapet i fortsättningen inte skall anses vara ekonomiskt diskriminerat.

En sådan karlläggning skulle inte innebära någon omfattande utredning, ulan närmasl vara sammanställningar över alla de bestämmelser som reglerar ekonomiska förhållanden för olika samboendeformer och även utgöra en jämförelse med dem som åtminstone formellt är ensamstående. I karlläggningen bör lämpligen även ingå all redovisa de olika skäl som har redovisats som motiv för att i de olika lagarna och reglerna göra skillnader mellan olika samboendeformer.

Med della, herr lalman. yrkar jag bifall till reservation 8.

I detta betänkande står centern bakom även tre andra reservationer, som Chariolte Cederschiöld just har behandlat här i debatten.

Det gäller reservation 1 med krav på lagändring så att makar i förväg kari avtala om hur pensionsförsäkringar skall fördelas vid eventuell framlida bodelning. Det giiller också reservation 4 med krav på att det skall bli möjligl att åstadkomma förordnande om enskild egendom inte endast i samband med gåva. testamente och äktenskapsförord, ulan även genom förmånslaga-reförordnande i försäkringar Den tredje reservationen är reservation 7, i vilken vi begär alt förslag bör utarbetas som ger efterlevande make, som enligt de nya arvsreglerna ärver hela boet, möjlighet atl under sin livstid genom arvsskifte eller därmed jämförlig handling överföra den först avlidnes egendom till dennes efterarvingar alltså lill hans barn, eller om sådana saknas, till hans föråldrar, syskon eller syskonbarn.

Gemensamt för kraven i dessa tre reservationer är att man bör göra begränsade ändringar i de nya arvsreglerna. Elt tillgodoseende av dessa tre krav skulle ge enskilda människor en större frihet atl fördela egendom och arv inom sin familj. Del är en frihet som vi bör ge familjerna.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall åven till dessa tre reservationer, alltså nr 1, 4 och 7.

Anf. 78 ELISABETH PERSSON (vpk);

Herr talman! Jag kommer atl uppehålla mig vid reservation 9. Bakom den reservationen ligger elt flertal motioner: en flerpartimotion, motioner från vpk och från folkpartiet saml en s-motion.

Är 1987 genomfördes en lagstiftning som i flera avseenden förbättrade de homosexuellas situation. Under 80-lalet har ocksä en positiv attitydförändring sketl gt-'ntemol homosexuella och deras livsmönster. I dag accepteras i stigande grad att homosexuella lever elt liv i överensstämmelse med eget val och att förhållandel mellan två personer av samma köri, i samma utsträckning som förhållandel mellan två personer av olika kön, kan bygga på kärlek, ömsesidigt ansvar och solidaritet.

Men än lever en rad fördomar om homosexualitet och homosexuella kvar Som alla fördomar bottnar säkert även dessa i okunskap, rädsla och egen otrygghet.

Därför är det alldeles särskilt trist att det fortfarande här i riksdagen finns ett sådant niotstånd mol lagstiftning om registrerat partnerskap för homosexuella.

Elt äktenskap mellan heterosexuella har en rad sociala, ekonomiska och juridiska konsekvenser för parterna. I flera avseenden jämställs också sambor med äkta makar och lagstiftningen tar hänsyn till att många människor väljer ett samboförhållande i ställel för all ingå äktenskap.

De rältigheter och skyldigheter som äktenskaps- och sambolagsliflningen innebär gäller dock inte homosexuella par Trots alt en majoritet av de homosexuella och deras organisationer sedan länge krävt en möjlighet till samhällelig bekräftelse av homosexuella pars samlevnad, s.k. registrerat partnerskap, har delta förvägrats dem.

Motiven för della är dåliga. I slället för atl säga rätt ul att samlevnad skall bara heterosexuella eller "vanliga" människor få ägna sig ål, eller att det är syndigt med homosexualitet eller vad del nu är för känslor eller åsikter man har mol sexualitet mellan människor av samma kön, antas en förment beskyddande inställning som går ut på alt det skulle vara för de homosexuellas egen skull som ett registrerat partnerskap inte bör införas.

Så här ungefär kan det låta: "Ni skall inte behöva känna er utpekade. Ni blir utpekade om ni skulle ingå ett registrerat partnerskap. Vi skall skydda er mol delta och tillåter därför inte registrering."

Tydligare än sä kan man inte inta en palriarkal förmyndarinställning.

Om del inte går atl hitta andra argument finns del alllid administrativa eller byråkratiska skäl att ta till för att motsätta sig en likabehandling.

Ta som exempel resonemanget kring efterlevandeskyddet. Det är bara tänkt för parter som skulle ha kunnat ingå äktenskap, men eflersom homosexuella inte kan ingå äktenskap kan efterlevandeskyddet inte gälla dem. Beklagar har riksdagsmajoritelen sagt. Och i nästa stund motsätter man sig alltså registrerat partnerskap som skulle undanröja hindret för att efterlevandeskyddet också skulle gälla homosexuella.

Det här är faktiskt ett paradexempel på de homosexuellas Moment 22!

Det finns enligt vpk inte några som helst bärande skäl för all inte tillgodose de homosexuellas krav på möjlighel alt registrera ett partnerskap och

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och arvsrättsliga frågor

Prot. 1989/90:118 diirigenom också ge dem rättigheter och skyldigheter som tillkommer hete-
9 maj 1990 roscxuella i ett iiktenskap.

T 1 andra sammanhang, t.ex, när del gäller jämställdhelsfrågor mellan kö-

Akleitskaps-och , i , ■ . ■ ,. ji 11 .c........... j ■■ j- i."j -.. •

' nen. har det visat sig atl en radikal lagstiftningar nödvändig både ur raltvise-

arvsrältsliga frågor , . , ,.. ,, . i i ■ j l j- i ■■ • r

b ■' b synpunkt och tor atl motverka tordomar och diskriminering. Dessutom

handlar det här om en uttalad önskan av de homosexuella och ett krav från

deras organisationer. Del de begär är att - på samma sått som två personer

av olika kön - frivilligt kunna välja mellan elt formaliserat och elt icke-for-

maliserat samliv.

Varför skulle den svenska riksdagen förhindra att en stor grupp människor ges möjlighet att formalisera sitt samliv?

Danmark har infört en lag om registrerat partnerskap för homosexuella. Vpk anser alt även Sverige skall ge de homosexuella rätt att ingå ett registrerat partnerskap, och jag yrkar därför bifall till reservation 9. 1 övrigt yrkar jag bifall till utskottets betänkande.

AnL 79 ELISABET FRANZÉN (mp);

Herr talman! Det här betänkandet behandlar förslag, som lagts fram under den allmänna motionstiden, lill ändringar i äktenskaps- och ärvdabal-karna. Det är mitt andra årsvarv hiir i riksdagen och jag känner redan igen de flesta förslagen. De blev avslagna förra gången och det finns skäl atl anta atl samma sak händer den här gången - men säker skall man inte vara. Ibland händer det oväntade saker i voteringarna. Därför hoppas jag på framgång när jag först yrkar bifall till reservationerna 1 och 2.

I en motion av bl.a. Charlotte Cederschiöld begärs ett förslag lill lagändring från regeringen så alt makar får möjlighel atl i förväg avtala om hur pensionsförsäkringar skall fördelas vid en eventuell framlida bodelning.

Det brukar vara mannen som tecknar pensionsförsäkringen i sitt namn, eftersom det oftast är han som har den högre inkomsten och familjen därför kan fä tillgodogöra sig det högre skatteavdrag som del för med sig. Del är oftast hustrun som bidrar till familjens försörjning genom atl ta på sig en större del av det oavlönade hemarbetet. Makarna planerar att tillsammans få nytta av försäkringen i en gemensam framtid. 1 de fall äktenskapet spricker och makarna går skilda vägar riskerar hustrun alt gå miste om den trygghet hon varit med om alt arbeta för. Därför finns det skäl för alt makar skall ha rätt att i förväg avtala om att de skall dela på sådana här försäkringar- innan osämjan kommer.

Hösten 1989 infördes dock en jämkningsregel i äktenskapsbalken. som innebär att pensionsförsäkringar i vissa fall skall kunna ingå i bodelningen.

Denna regel är en undantagsregel, vilkel innebär att den skall tillämpas restriktivt. I betänkande LUU blev motivuttalaridet så utformat anden som skall tillämpa bestämmelsen först skall vara restriktiv i sin bedömning av om undantagsregeln skall användas eller inte och sedan använda jämkningsregeln restriktivt. Del kan jämföras med att använda både hångslen och livrem - till den ekonomiskt starkare partens fördel.

Herr talman! Reglerna om hemskillnad upphävdes 1974. En av rättsverk
ningarna från den gamla hemskillnaden gäller fortfarande när det gäller ma-
100 kars egendom. Fram till 1974 blev den egendom som makarna skaffade sig

efler hemskillnadsdomen vardera makens enskilda egendom. Denna skulle således inte ingå i bodelningen, oavsett om del senare dömdes lill äktenskapsskillnad eller ej. Enligt de regler som gäller fro.m. 1988 blir den egendom som en make skaffar sig efter det att man begärt hemskillnad, makens enskilda egendom bara under förutsättning all det verkligen fullföljs lill dom om äktenskapsskillnad. Om makarna bestämmer sig för atl ändå fortsätta sitt liv som gifta blir alltså deras resp. egendom giftorållsgods igen.

För de makar som under tiden 1974 till 1987 sökte äktenskapsskillnad, men sedan inte fullföljde till dom ulan flyttade ihop igen, gäller däremot de gamla reglerna. Det har visat sig atl många makar inte är medvetna om delta förhållande. Del leder ofta till orättvisa, särskilt för hustrun, när äktenskapet upplöses genom äktenskapsskillnad eller genom ena makens död.

Miljöpartiet vill att denna övergångsregel inte längre skall gälla. Det är en uppfattning som stämmer överens med de familjesakkunnigas förslag. Det finns å andra sidan fall då makarna varit medvetna om lagreglerna och ordnat sina ekonomiska förhållanden därefter. De fallen bör vara dokumenterade på något sätt så alt de i en lagstiftning kan undantas från upphävandet av övergångsregeln. Det bör alltså teknisk gå atl lösa. Vi lycker att det är viktigt att komma till rätta med del missförhållandet. Jag yrkar därmed bifall lill reservation 5.

Sist och mest skall jag prata om en reservation som vi inte gemensamt stöder. Del är reservation 9 av vpk.

Miljöpartiet anser att varje människa har rätt att vara den man är och älska vem man vill, vare sig man väljer ett homosexuellt, heterosexuellt eller bisexuellt samlevnadssätl och sä länge man inte skadar någon. Miljöpartiet vill förbättra de homosexuellas situation och vill därför bl.a. atl homosexuella skall få rätt att reglera sin samlevnad juridiskt, t.ex. genom civiläktenskap, som del slår i vårt program, för människor av samma kön. Det registrerade partnerskap som föreslås i motionerna kan nalurliglvis beskrivas som ett slags civiläktenskap; elt särskilt slags äktenskap för en särskild sorts människor. Det tror jag vore olyckligt, eflersom del skulle befästa och bevara uppfattningen att del är udda och konstigt atl människor av samma kön älskar varandra så mycket att de vill leva sitt liv tillsammans, så udda och konstigt att det måsle finnas en särskild form av lag för dem.

Därför har jag inte velat gä med på motionärernas förslag ulan yrkar avslag på vpk;s reservation och bifall till ulskotlets hemställan, samtidigt som jag vill hänvisa till milt särskilda yttrande i saken. Alla i miljöpartiets riksdagsgrupp delar inte min uppfattning - det framgår av motionerna - och vi kommer att ha fri röstning i den här frågan.

För dem som verkligen vill åstadkomma en jämställd situation vore den enklaste lösningen atl homosexuella par hell enkelt får gifta sig och får sitt samboende reglerat genom samma äktenskapslagstiftning som gäller när man och kvinna gifter sig med varandra.

Kanske är den allmänna opinionen, dvs. våra väljare, inte redo för något av dessa förslag ännu, men mycket tyder på alt alll fler håller på alt få en avdramaliserad syn på de homosexuella. Lagen om homosexuella sambor som infördes 1987 och som gäller parallellt med sambolagen för heterosexuella har jämnat vägen. Jag uppfattar del som atl stämningarna har

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och arvsrätlsliga frågor

101

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och arvsrättsliga frågor

102

svängt väldigt snabbi de senaste åren, och jag hoppas och tror an inom några få år skall både homosexuella och heterosexuella par kunna ingå äktenskap enligt samma lag, och det är värt alt vänta ett par år på.

Jag vill också använda tillfället lill all vädja lill regeringen all så snarl som möjligl göra den utvärdering av lagen om homosexuella sambor som lagulskottel föreslår för all ta reda på hur den har fungerat i praktiken, och samtidigt kartlägga vilka andra frågor som kan vara problem för par av samma kön. Den utvärderingen skulle kunna ge saklig information som blir till nytta och vägledning vid senare lagstiflning.

AnL 80 LENNART ANDERSSON (s):

Herr talman! I laguiskoltels belänkande nr 23 behandlas tolv motiorier om olika äkleriskaps- och arvsrätlsliga frågor I äreridel finns nio reservationer, och jag skall främst motivera utskottets ställningstagande i de olika delfrågorna.

I motionen L403 av Charlotte Cederschiöld behandlas olika pensiorisfrå-gor i anslutning till äklenskapsbalkens regler om bodelning. Först skall framhållas atl äklenskapsbalkens regler om bodelning är en lagstiftning som skall användas först när makarna bestämt sig för alt äktenskapet skall upplösas. Då är gällande lagregler ell instrument för hur egendom skall fördelas mellan makarna. Lagstiftningen är följaktligen uppbyggd på ett sådant säll att deri skall arivändas i en konkret situation och är därmed också ett uttryck för den uppfattningen all ell ingående av äktenskap inte omedelbart skall följas av en planering för en eventuell framlida bodelning.

Vi bör också komma ihåg att ett äktenskap ingås mellan två självständiga och suveräna människor som i många fall redan till betydande del planerat sin ekonomi. De flesta är redan inne i del obligatoriska pensionssystemet, och en del har också tecknat privat pensionsförsäkring. Självfallet ankommer det sedan på makarna själva all komma överens om hur familjens gemensamma utgifter skall fördelas.

Trots att de grundläggande reglerna i äktenskapsbalken är allmänt accepterade, yrkar reservanterna i reservation 1 på en förändring så lill vida att det skall vara möjligt för två makar alt avtala om hur en privat pensionsförsäkring skall fördelas vid en eventuell bodelning och atl denna möjlighel skall vara lagfäst.

Från utskottsmajoriletens sida hävdar vi för det första atl del här behovet i dag inte är särskilt stort eller framträdande, för det andra alt en sådan lösning som reservariterria föreslår kräver en mycket stor aktivitet från bägge makarna och dessutom att makarna måsle vara överens om ell sådanl här avtal. Och jag vidhåller fortfarande atl båda makarna måste ha goda kunskaper om lagens innehåll. ,

Försäkringar som har tecknats före elt privat avtal kan av försäkringstekniska skäl inte alllid inrymmas i ett avtal, och därigenom blir behovet av ett privat avtal ännu mindre. Jag vill också på nytt framhålla alt del skulle strida mot principerna bakom svensk äktenskapslagstiflning, såväl den nuvarande som den tidigare, atl tillåla atl avtal ingås långt i förväg om hur viss egendom faktiskt skall fördelas vid bodelning.

Utskottets majoritet anser att det för närvarande inte finns tillräckliga be-

hov av förändringar på denna punkt. Vi anser atl motionens argument inte är tillräckliga för att vidta sä långtgående förändringar i äktenskapsbalken som reservanterna föreslår. Jag ber atl få yrka avslag på reservation 1.

Reservation 2 gäller tillämpningen av 10 kap. 3 § tredje stycket i äktenskapsbalken. Riksdagen beslutade under hösten 1989 att i äklenskapsbalkens 10 kap. 3 § införa en möjlighel till jämkning i förhållande lill huvudregeln när det gäller handläggning av privat pensionsförsäkring i en bodelning. Huvudregeln är att en privat försäkring skall hållas utanför bodelningen. Efter del atl äklenskapsbalkens olika avsnitt utvärderades under ell par år föreslog regeringen i en proposition alt jämkningsregeln skulle införas.

Jämkningsregeln är till för alt användas när det är uppenbart att huvudregelns bestämmelser skulle innebära en orättvis fördelning mellan makarna. Jämkningsregeln är en undantagsregel och bör således tillämpas restriktivt. Reservanterna vill ha en mera generös tillämpning av jämkningsregeln.

Frän majoritetens sida anser vi för det första atl huvudregeln i äktenskapsbalken alltjämt bör gälla, för det andra att jämkningsregeln i 10 kap. 3 § inte är den enda möjlighet som står till buds när det gäller alt förhindra oskäliga verkningar av bestämmelserna. Andra instrument som finns är jämkning av bodelningen i dess helhet, alt makarna kan upprätta äktenskapsförord saml att bestämmelserna om engångsunderhåll också kan utnyttjas. Vi vill dessutom påminna om att det har genomförts ändringar av den s.k. vederlagsregeln.

Tillsammans ger dessa regler goda förutsättningar för att komma fram till en rättvis fördelning makarna emellan. Någon ändrad tillämpning av den speciella jämkningsregeln i 10 kap. 3 § behövs alltså inte. Jag ber alt få yrka avslag på reservation 2.

1 reservation 3 behandlas frågor om beaktande av det totala pensionsskyddet vid bodelning. Reservanterna anser att vid bodelning bör till viss del även vägas in makarnas kollektiva pensionsrättigheter. Från utskottets majoritet vill vi anföra att den sedan några år tillbaka arbetande pensionsberedningen kommer atl lämna sitt slutbetänkande under året och att vi nu inte vill föregripa dess förslag och kommande remissomgång. Vi vill också framhålla att rätten till egen pension i form av allmän pension eller avtalspension är en sådan rättighet som i regel inte kan överlåtas och bör undantas från bodelning.

Det är också på sin plats att särskilt nämna alt den speciella jämkningsregeln i 10 kap. 3 § ger en viss möjlighet att beakta makarnas totala pensionsskydd.

Med den här motiveringen ber jag atl få yrka avslag på reservation 3.

I reservation 4 tas upp frågorna om förmånstagarförordnande om enskild egendom. Reservanterna yrkar på en sådan ändring i äktenskapsbalken att det blir möjligt att åstadkomma enskild egendom genom förmånstagarförordnande i en försäkring. Elt sådant förmånstagarförordnande skulle alltså jämställas med förordnanden i samband med gåva eller testamente.

Utskottets majoritet vill sårskill betona att frågan har utretts myckel grundligt av familjelagssakkunniga, som i enighet har avstyrkt förslaget. Av lidsskäl skall jag här inte gå in längre pä familjelagssakkunnigas molive-

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och arvsrätlsliga frågor

103

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och arvsrältsliga frågor

104

ringar Utskottet anser för sin del atl det inte finns några nya skäl som i dag talar för en ändrad uppfattning.

Jag yrkar alltså avslag på reservation 4.

I reservation 5, som till grund har motion L419 av Kent Lundgren, kritiseras förhållandel att egendom som makar förvärvat efter en hemskillnadsdom utgör enskild egendom. Motionären anser att bestämmelserna härom inte längre bör gälla i sådana fall då makarna återupptagit samlevnaden efler en dom på hemskillnad.

Den frågan har för ett par år sedan prövats mycket noga i en särskild proposition till riksdagen. Departementschefen stannade då för uppfattningen atl övervägande skäl talade för bibehållande av dessa bestämmelser, med hänvisning till alt en sä stor grupp av människor har anpassat sin ekonomi lill gällande lagstiflning. 1 den bedömningen instämmer också utskottets majoritet.

Med denna motivering yrkar jag avslag på reservation 5.

Reservation 6 galler arvsrätt för kusiner Den arvsrätt som avskaffades 1928 vill motionärer och reservanter nu återinföra. Det är i viss mån ett sensationellt förslag, eftersont detta krav inte tidigare framförts i riksdagen. I ställel har lagulskottel och riksdagen tidigare haft att ta slällning lill motioner där man föreslagit en ytterligare begränsning av arvsrätten - inte en utökning av personkretsen.

Jag vill anföra alt vi inte kan finna all del i dag finns någol särskilt påtagligt behov av att återinföra en arvsrätt för kusiner Vill någon människa särskilt uppmärksamma sina kusiner så finns möjligheter därtill genom testamente. Vi vill också från utskottels sida framhålla att Arvsfonden kan avstå mottaget arv till förmån för exempelvis en kusin.

Med dessa motiveringar ber jag atl få yrka avslag på reservation 6.

Reservation 7 gäller förlida arvskifte. Reservanterna önskar en ändring i gällande regler så atl den efterlevande maken får möjlighel att under sin livstid genom arvskifte eller därmed jämförlig handling överfora den först avlidnes egendom till dennes efterarvingar

Reglerna om makes arvsrätt har fåll en annan utformning i äktenskapsbalken än vad familjelagssakkunniga föreslog i sitt betänkande 1981. Familjelagssakkunniga föreslog att efterlevande make skulle få sitta i oskiftal bo med rätt att disponera över hela kvarlåtenskapen. I den av riksdagen antagna äktenskapsbalken är lagregeln utformad sä atl den efterlevande maken givils en direkt rätt till arv före såväl de gemensamma bröstarvingarna som den avlidnes arvingar i andra och tredje arvsklassen.

Kort sagt är reservanternas förslag väl förenligt med familjelagssakkunnigas ursprungliga förslag, men inte med gällande äktenskapsbalk. För atl lösa de frågor som reservanterna aktualiserar hänvisar utskottet till möjligheten att träffa frivilliga överenskommelser

Jag ber med dessa motiveringar atl få yrka avslag på reservation 7.

Fru talman! Så några ord om de två sista reservationerna.

Reservation 8 gäller karlläggning av äktenskapets ekonomiska konsekvenser Samma yrkande har behandlats vid flera tidigare tillfällen. Lagutskottet har vid dessa tillfällen, liksom nu, ansett del vara överflödigt atl binda stora personella och ekonomiska resurser till alt göra en kartläggning.

för all därefter bedöma vilka konkreta förändringar det är motiverat atl vidta. Det hela är en onödig omväg. Konstaterar vi här i riksdagen atl någon lagregel eller någon annan omständighet missgynnar äktenskapet som samlevnadsform, är vi beredda all mera direkt överväga denna fråga.

Med den motiveringen yrkar jag avslag pä reservation 8.

Reservation 9 gäller frågan om registrerat partnerskap för homosexuella i likhet med vad som gäller i den danska lagstiftningen. Det är rikligt att Folketingel i Danmark nyligen har fattat beslut om atl införa en lag om registrerat partnerskap för homosexuella.

Lagen om homosexuella sambor gäller från den 1 januari 1988. Deuna lag har utan Ivivel betytt mycket för atl undanröja negativa attityder hos allmänheten när det gäller homosexuella parförhållanden. Lagutskottet anser för sin del atl tiden nu är mogen för en utvärdering av lagen och vad den har betytt. Utvärderingen bör också innefatta en kartläggning av andra frågor som de homosexuella upplever som problem.

Vidare anser lagutskottet att det är nödvändigt med fortsatt hög aktivitet inom Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet för atl om möjligt bibehålla en nordisk rättslikhet pä områdel - inte i så måtto atl länderna skall mötas på en nivå som år den minsta gemensamma nämnaren, ulan fastmer så att de länder som hittills inte visat prov på någon aktivitet inom detta lagstiftningsområde snarast skall närma sig de länder som kommit längre i sitt lagstiftningsarbete.

Denna skrivning innebär en generös och positiv inställning från lagutskottets sida, även om vi inte nu är beredda atl förorda en lagstiflning oin registrerat partnerskap. Registrerat partnerskap är en del av helhetsbilden. Vi vill gärna ha en mera fullständig helhetsbild innan vi tar slällning till eventuella lagändringar. Det är vår mening alt den begärda utvärderingeri skall ge en sådan helhetsbild.

Fru talman! Jag yrkar avslag på reservation 9 och bifall till utskottets hemställan i alla delar.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och arvsrättsliga frågor

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 81 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik;

Fru lalman! Lennart Andersson beskrev verkligheten som så idyllisk som den borde vara, nämligen med två självständiga parter som ingår äktenskap och som båda har sin trygghet i pensionerna. Så ser del kanske ul när man startar ett äktenskap. Men socialdemokraterna tycks tyvärr ha glömt bort barnen fullständigt.

Yvonne Hirdman, som har utkommit med en bok som heter Aft lägga livet till rätta, där hon just beskriver hur den sociala ingenjörskonsten har förstört livet för familjerna här i landet, framförde helt nyligen teorin alt det möjligen kan bero på att man inte översatte de delar som handlade om barn och familj, när de politiska programmen från Tyskland började påverka socialdemokratin i Sverige. Jag vill inte påstå att del ligger lill så, men det är ju en intressant teori.

Verklieheten är att 85 % av männen arbetar heltid, medan bara 49 % av

105

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och arvsrätlsliga frågor

kvinnorna arbetar heltid. Det beror just på barnen. Ser man pä statistiken, så finner man att kvinnor lar tio gånger så mycket praktiskt ansvar för barnen som män. Ledighet för vård av barn utnyttjas till 4 % av kvinnor, men till 0,4 % av män. Alt icke ta hänsyn till barnen är en av socialdemokraternas akilleshälar

Ser vi på pensionerna, finner vi stora skillnader där också. Männen har 3,90 poäng och kvinnorna 2,62 poäng. Kvinnorna har bara drygt 50 000 kr i genomsnitt, männen långt däröver Detta är skälet. Vi behöver alltså ett hänsynstagande till familjesituationen, eftersom den inte är densamma hela resan igenom.

Lennart Andersson säger sedan atl det inte finns behov av alt träffa avtal om privata pensionsförsäkringar. Vem är del som inte har behov? Jo, det är nalurliglvis den starkare parlen. Den svagare har del däremot. Jag undrar hur det känns att som socialdemokratisk kvinna sitta i lagutskottet. De socialdemokratiska kvinnorna skriver nämligen i remissvaret om äktenskapsbalken; Varje förändring som ökar den svagares möjlighet att hävda sina ekonomiska intressen är positiv. Jag delar kanske inte den synpunkten i hela dess förlängning, men det hindrar inte alt det här är fråga om ell direkt motsatt ställningstagande frän socialdemokraternas sida.

Jaghar tvä frågor till Lennart Andersson. Den ena gäller förmånstagarförordnande, och den andra gäller kusiners arvsrätt. Om en persori får ett belopp med enskild egendom i arv och flyttar in de pengarna i en pensionsförsäkring, pensionsförsäkringen kommer i arvets ställe; Är det då atl betrakta som enskild egendom eller inte?

Sedan vill jag fråga varför kusiner skall behandlas olika. Det är ju så att om föräldrarna till den ena kusinen har dött, så får i praktiken den ena kusinen ärva men inte den andra.

106

Anf. 82 MARTIN OLSSON (c) replik:

Fru talman! Jag skall säga några ord med anledning av Lennart Anderssons kritik av reservation 8 om en kartläggning av äktenskapets ekonomiska rättsverkningar jämfört med andra samlevnadsformer. Lennart Andersson säger att man inte skall binda stora personella och ekonomiska resurser för en sådan kartläggning. Jag vill starkt ifrågasätta alt det skulle behövas slora personella och ekonomiska resurser för alt göra en sådan karlläggning. Del går nog betydligt enklare. En sådan karlläggning skulle ju ge klarhet om de regler som behandlar olika samlevnadsformer olika.

Det finns många exempel på atl människor upplever regler som diskriminerande eller mindre väl genomtänka. I vår motion hänvisade vi lill ett fall som har redovisats i nummer ett av Vår Bostad från 1988. Kvinrian i en familj med två små barn säger där; "Ibland har vi funderat på alt skilja oss. Då skulle jag få bostadsbidrag, bidragsförskott och lägre barnomsorgsavgift. Def måste vara något fel på samhället när inte familjesammanhållning premieras."

När jag förra veckan skrev det anförande jag just har hållit i denna debatt, råkade jag se Expressens insändarsida från den 2 maj. Under rubriken Skatt på kärleken skriver där "Gift pensionär och vän av rättvisa" följande; När en änka träffar en ny partner vill hon i regel inte gifta sig med honom. Han

visar då hur mycket lägre pension de får Signaluren frågar då: Är delta någon form av äklenskapsskatt eller diskriminering av folkgrupp?

Jag vill nämna dessa exempel på hur människor upplever lagar och regler Jag tycker alt del bör vara en av anledningarna lill atl vi som politiker låter kartlägga dessa förhållanden och se i vad mån vi kan rätta lill dem.

AnL 83 ELISABETH PERSSON (vpk) replik;

Fru lalman! Skrivningen i betänkandet om registrerat partnerskap är generös och positiv, säger Lennart Andersson. Jag måste säga att jag lycker att det är tvärtom. Skrivningen i betänkandet tar mycket bestämt avstånd från att införa registrerat partnerskap för homosexuella i Sverige inom rimlig tid. Jag beklagar delta.

Kanske är det så att Lennart Andersson personligen har en positiv attityd till detta, men lagutskottet har det tyvärr verkligen inte. I stället andas betänkandet, precis som jag sade i mitt anförande, en hel del av fördomar när det gäller homosexuella och inställnirigeri till ett registrerat partnerskap.

Jag hoppas att jag har tolkat det hela rätt och atl Lennart Andersson alltså är betydligt positivare än lagutskottets majoritet och att Lennart Andersson kanske kan påverka sina partikamrater. I så fall kanske vi kan komma igen när det gäller den här frågan, och förhoppningsvis kan den få ett bättre be-niötande nästa år

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Åkienskaps- och arvsrätlsliga frågor

AnL 84 LENNART ANDERSSON (s) replik:

Fru talman! Jag hinner inte bemöta alla inlägg på den tid som står till milt förfogande. Jag skall endast la upp ett par saker

Charlotte Cederschiöld säger i sitt inledningsanförande att vi slår vakt om manliga privilegier när vi lalar om äktenskapsbalken. Det påslåendet är helt felaktigt. Jag hävdar pä mycket goda grunder atl den nya äktenskapsbalken har medfört en väsentligt förstärkt ställning för den svagare parlen i ett äktenskap.

När vi sedan i dag diskuterar en delfråga, dvs. bodelningsreglerna, vill Charlotte Cederschiöld att det skall finnas möjligheter lill ett lagfäst, bindande avtal mellan makarna och att detta skall kunna ingås långt i förväg. Om vi, Charlotte Cederschiöld, i dag i ett äktenskap träffar ett avtal om hur en frivillig pensionsförsäkring skall fördelas och det kanske sedan dröjer tio är innan det blir aktuellt med en bodelning - hur upplever då de olika parterna delta bindande avtal? Löneutvecklingen under de gångna tio åren har kanske varit helt olika för de två parterna, och situationen när man beslutar sig för att upplösa äktenskapet är kanske en hell annan än den som var aktuell när man tecknade avtalet.

Chariolte Cederschiöld ulgår alltid ifrån alt del är mannen som har pensionsförsäkringen och all kvinnan skulle vara den svagare parten och förloraren. Det är i dag mycket lätt alt inhämta uppgifter frän alla försäkringsbolag som visar alt en mycket stor grupp förvärvsarbetande kvinnor under de senaste åren har tecknat egna privata pensionsförsäkringar Om de kvinnorna går in i äktenskap eller i samboförhållanden och träffar sådana här avtal, då skall de dela med sig av sina pensionsförsäkringar om det skulle bli aktuellt med en bodelning längre fram i liden.

107

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och arvsrätlsliga frågor

Jag är inte alls så säker pä att den konstruktion som Charlotte Cederschiöld talar sig varm för är så särskilt lyckad. Jag menar atl man behöver lägga ned myckel mer tankeverksamhet på atl hitta den modell som kan innebära en förbättring för parterna.

När del gäller Charlotte Cederschiölds inlägg om arvsrätt för kusiner måste jag säga att hon pä den punkten är i otakt med tiden och med den allmänna opinionen.

AnL 85 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:

Fru talman! Jag skulle när det gäller Lennart Anderssons sätt att se pä denna lagstiftning vilja använda den beteckning som används i Kvinnors rätt, nämligen atl den är könsblind. Äktenskapslagstiftningen är inte könsneutral, den är könsblind. Det handlar nämligen om alt socialdemokraterna inte vill erkänna verkligheten, och det kommer de aldrig att klara av i längden.

Jag vill här nämna vad en av era egna, nämligen Alf Ahlberg, sade; "Vi måste vänja oss vid att inte ljuga verkligheten till rätta för oss. Verkligheten bryr sig inte om våra vrångbilder Den som inte lar hänsyn till verkligheten straffas i längden av att verkligheten inte tar hänsyn till honom." Det är vad som kommer alt hända för socialdemokraterna i denna fråga.

Det är bättre att ha ett avtal än all inte ha något alls, eftersom det i allmänhet är mannen som, när det inte finns något avtal, tar hela pensionsförsäkringen. Lennart Andersson har alldeles rätt i atl kvinnor jusl nu är i majoritet bland dem som tar nya försäkringar Han sade i och för sig inte att de var i majoritet utan atl de var många; men de är faktiskt i majoritet.

Som vanligt i detta hus, precis som har sketl vid tidigare tillfällen, glömmer man att vad som är kvintessensen i en pensionsförsäkring inte är alt man skriver under att man tecknar den, ulan det är tiden och pretnien som är avgörande; Hur länge och hur myckel har man betalt in?

Soni jag nämnde i mitt anförande kan man vara ganska säker på atl en majoritet i denna kammare om några år kommer alt vara villig att ändra dessa bestämmelser Om några år kan man nämligen tjäna på kvinnornas försäkringar. Men som läget är i dag har kvinnorna allt alt förlora, eftersom del är männens premier männens tid som nu utgör kapitalet i pensionsförsäkringarna. Men det kommer säkert nya tider

När det gäller socialdemokraternas syn på den här frågan vill jag säga följande. Förs! omyndigförklarar ni i socialutskottet och socialförsäkringsutskollel föräldrarna, sedan omyndigförklarar ni i lagutskottet makarna. Ni har över huvud taget i hela politiken en tendens att omyndigförklara människorna. Del verkar som om ni tycker att det bara är politikerna som skall vara myndigförklarade. I väljarnas ögon tror jag faktiskt alt del är precis tvärtom. Låt människorna påverka sin situation själva!

108

Anf. 86 LENNART ANDERSSON (s) replik;

Fru talman! Jag skall i detta korta inlägg säga något om allt arbete som genomfördes innan riksdagen beslutade om en ny äktenskapsbalk. Det gjordes en mycket omfattande och ambitiös utredning, och politikerna i den utredningen var till stor del eniga om bestämmelsernas utformning i en ny äk-

tenskapsbalk. Utredningen var ute på en mycket omfattande remissomgång, och jag hävdar med bestämdhet att den nya äktenskapsbalken har en myckel djup förankring hos människor och hos olika myndigheler som kan dessa frågor.

När vi i riksdagen beslutade om att anta förslaget till ny äktenskapsbalk, var det också elt mycket litet antal reservationer 1 allt väsentligt var riksdagen enig om den nya äktenskapsbalken. Vi har därefter visat en så stor ambition alt vi redan efler ett par år var beredda alt på nytt ta upp äktenskapsbalken och pröva två punkter som varit föremål för debatt. Vi genomförde en stor utfrågning både i departementet och i lagulskottel och vi rättade till lagen på ett par punkter, och de är också mycket väl förankrade hos den allmänna opinionen.

Då vi nu har en modern lagstiftning efler allt delta arbete, anser Charlotte Cederschiöld att hon kan mer än alla andra. Hon har i dag bara kritiserat och säger att vi som antagit denna äktenskapsbalk har omyndigförklarat makarna och att detta är en omodern lagstiftning. Det är inte sant, Charlotte Cederschiöld.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och arvsrättsliga frågor

Förste vice talmannen anmälde atl Chariolte Cederschiöld anhållit atl till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

AnL 87 KENT CARLSSON (s);

Fru talman! Att vara homosexuell, alt ha förmågan att attraheras av och kunna älska en människa av sill eget kön, innebär att man utgör en av Sveriges s.k. minoriteter Ingen vet riktigt hur många i Sverige som kan betraktas som homosexuella. Vissa undersökningar har visat att så många som 10 % av en befolkning skulle kunna betraktas som homosexuella.

Det är inte lätt att leva som homosexuell. Det svåraste är nog att för sig själv erkänna att man attraheras av personer av sitt eget kön - alt våga er-kiinna sin homosexualitet och att vaga leva med den.

Detta erkännande inför sig själv blir inte lättare att göra med den inställning som ibland finns i omgivningen. Familjen, släkt och arbetskamrater-vad blir deras reaktion om man berättar att man är homosexuell? Skall man våga leva helt öppet och inför hela sin omgivning stå för sin sexuella läggning?

Siidana friigor och funderingar ställs alla de killar och tjejer inför som upptäcker att de har en homosexuell läggning. Många vågar inte ens för sig själv erkänna den, im mindre leva öppet som bög eller lesbian.

(iliidjande nog har situationen för homosexuella i Sverige förbättrats under de senaste decennierna. Den allmänna inställningen till homosexuella har blivit mer tolerant och generös. Allt fler homosexuella vågar erkänna sin homosexualitet och vågar berätta för sin omgivning.

Den svenska riksdagen har under årens lopp bidragil lill att avdramalisera homosexualitet, och på en del av de områden där riksdagen råder underlättat för en mer jämlik ställnirig för homosexuella i Sverige.

År 1973 uttalade riksdagen att en samlevnad mellan två parter av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform.

En stor utredning "Homosexuella och samhället" blev färdig i mitten av

109

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och arvsrättsliga frågor

80-talel och berörde en rad problem som homosexuella upplever Ett resultat av denna ulredning är riksdagens beslut för elt par år sedan atl införa en speciell lagstiftning som reglerar samboende för homosexuella.

Riksdagens beslut har både ur opinionsmässig och praktisk synvinkel underlättat för homosexuella. Fortfarande återstår dock mycket innan vi kan säga att riksdagens uttalande från 1973 blivit daglig praktisk verklighet. På en rad områden diskrimineras fortfarande homosexuella och homosexuell samlevnad. Det gäller efterlevandeskydd, rätt alt vara förmånstagare inom vissa försäkringar, bidrag vid studier och värnplikt samt lagliga rättigheter och skyldigheter under liden man lever samman. Arbetet med att jämställa homo- och heterosexuell samlevnad måste därför fortsätta.

De homosexuella och deras egna organisationer måsle tillsammans med andra fortsätta opinionsbildningsarbetet för få bort fördomar om homosexualitet, öka kunskapen om homosexuella och genom detta förändra allmänhetens inställning.

Riksdagen och andra parlamentariska församlingar i vårt land måste också bidra. Kommuner och landsting kan genom information i skolorna, bland anställda och i sin information till kommuninnevånarna bidra lill ökad kunskap om homosexuella.

Riksdagen kan som landels lagstiftande församling undanröja sådan lagstiftning och andra villkor som är diskriminerande för homosexuella. Riksdagen kan införa lagar som ger homosexuella vidgade möjligheter att leva och verka på samma villkor som heterosexuella.

Ett av de viktigaste kraven som homosexuella själva fört fram är möjligheten alt fä registrera sitt parförhållande och därigenom komma i åtnjutande av alla de rättigheter och skyldigheter som gäller för gifta heterosexuella par med undantag för adoptioner Kravet ställs utifrån principiella utgångspunkter-möjlighet att registrera sitt homosexuella partnerskap gör att man ytterligare lar ett steg framåt för alt jämställa hetero- och homosexuell samlevnad ur lagstiftningssynpunkt.

Men kravet framförs också utifrån praktiska skäl. Precis som vid ett vanligt giftermål löser man genom registrering av partnerskap en rad juridiska problem på ett smidigt och enkelt sätt. I dag måste homosexuella sambor skriva en rad avtal för att sinsemellan lösa frågor om egendom, vad som skall hända vid dödsfall, försäkringsfrågor etc. Med en möjlighet att registrera sitt partnerskap skulle dessa avtal bli onödiga.

Med registrering av homosexuella partnerskap skulle homosexuella också kunna omfattas av sådana förmåner i lagstiftningen som man inte kan nå avtalsvägen. Det gäller viss skatlelagsliftning, förmånstagande vid vissa livförsäkringar möjligheten att söka en del bidrag etc.

En lag om registrerat partnerskap har en avgörande fördel framför lagen om homosexuella sambor En partnerskapslag reglerar en rad frågor som har betydelse under tiden man lever samman. Sambolagen reglerar i princip enbarl vad som skall hända om förhållandet upphör

Ett riksdagsbeslut som ger homosexuella möjlighet atl registrera sitt partnerskap skulle inte bara innebära att homosexuella i lagens ögon blir mer jämställda. Ett sådant riksdagsbeslut skulle med stor sannolikhet också vara

110

ell positivt bidrag i arbetet med atl öka allmänhetens kunskap om homosexuella och bidra till minskade fördomar om homosexualitet.

Vårt södra grannland Danmark införde i juli 1989 en lag om registrerat partnerskap för homosexuella. Alla rapporter visar på atl lagstiftningen mottagits mycket positivt av den danska allmänheten. Men framför alll har den stärkt de homosexuella. Känslan av atl samhället ser positivt pä homosexuellas parförhållanden har hjälpt många homosexuella som tidigare inte vågat leva öppet att nu göra detta.

Under sista kvartalet 1989 registrerade 648 personer eller 324 par, sin homosexuella samlevnad i Danmark. Man räknar i Danmark med att 10% av alla de registreringar som sker i rådhus kommer all utgöras av homosexuella partnerskap.

Fru talman! Till årets riksdag har fyra motioner väckts i denna fråga. Det är ledamöter ur folkpartiet, vpk, miljöpartiet och jag själv från socialdemokraterna som undertecknat dessa. Jag är lilel förvånad över alt endasl vpk har reserverat sig till förmån för motionerna, jag hade hoppats aft även folkpartiet och miljöpartiet skulle ställa sig bakom en sådan reservation.

Utskottets majoritet, som bl.a. består av mina partikamrater, föreslår avslag på motionerna. Jag skulle vilja kommentera de skäl som utskottet motiverar sitt avslagsyrkande med.

Utskottet säger; Ingel nytt har framkommit sedan utskottet behandlade frågan senast. Det är fel. Danmark har infört en lagstiflning om registrerat partnerskap. Socialstyrelsens generaldirektör har uttalat att en sådan lagstiftning bör införas, eftersom del enligt honom skulle kunna vara ell ytterligare stöd i arbetet för att minska spridningen av HIV/aids. RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, har jämkat sitt krav på giftermål till krav på registrerat partnerskap.

I Norge framläggs under de närmaste dagarna elt lagförslag om registrerat partnerskap som med största sannolikhet stöds av socialistisk venstre, socialdemokraterna och delar av fremskritlspartiet. Det innebär att förslaget troligen antas av Stortinget före sommaren och att Norge därmed blir det andra land i Norden som ger homosexuella rätt atl registrera sina partnerskap.

Utskottet säger: Vi måste utvärdera sambolagen för homosexuella innan vi går vidare. Jag vill fråga: Vad är det som skall utvärderas? Sambolagsliflningen, både för homo- och heterosexuella, reglerar vad som skall ske när ett förhållande upphör Lagstiftningen om registrerat partnerskap skulle precis som vanligt giftermål ge möjlighet till laglig registrering under den lid då man lever samman och dessutom reglera vad som skall ske ifall förhållandel avslutas.

Är ulskoltels tanke att sambolagen skall ersättas av en parlnerskapslag-sliftning? Skall inte homosexuella ha samma valmöjlighet som heterosexuella; att antingen kunna välja alt leva tillsammans som sammanboeride eller alt leva i ett mer reglerat förhållande?

Att utskottet dessutom kopplar denna, som jag lycker onödiga utvärdering lill en allmän kartläggning av andra problem som homosexuella upplever innebär i praktiken alt frågan begravs för många år framöver.

Avslulningsvis klämmer utskoltsmajoriteten i med atl uppmana regeringen att ta initiativ till överläggningar med övriga nordiska länder om möj-

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och arvsrätlsliga frågor

111

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och arvsrättsliga frågor

ligheterna till en lagstiftning på området i nordiskt samförstånd. Antingen har majoriteten medvetet velat skjuia förslaget om registrerat partnerskap i sank eller så har man litet omedvetet trott alt man för frågan framåt i Norden genom detta initiativ. Jag hoppas atl det är del senare som är fallet.

Jag måste fråga dem som ingår i utskottsmajoriteten om de verkligen har länkl igenom detta förslag. Ni vet precis som jag att Danmark ä ena sidan har kommit mycket långt och redan har en lag som ger homosexuella rätt atl registrera sitt partnerskap. Finland å andra sidan är i frågor som rör homosexualitet ytterst konservativt. Lagstiftning om homosexualitet som i Sverige avskaffades för flera decennier sedan är fortfarande i kraft i Finland.

Tror utskottet att Danmark skulle överge sin lagstiftning? Eller tror utskottet att det år realistiskt att Finland skulle gå in för samma lagstiftning som Danmark har? Och man kan med fog fråga sig vad det är den svenska regeringen i sådana fall skall förespråka i dessa överläggningar. Utskottet tar ju inte slällning i sakfrågan - ja eller nej till registrerat partnerskap. Skall regeringen föreslå de nordiska regeringarna att införa en lag om registrerat partnerskap? I så fall borde väl utskottet skriva delta. Skall regeringen föreslå de andra enbart en sambolagstiftning? Jag vore lacksam om Lennart Andersson eller någon annan i utskoltsmajoriteten kunde ge oss vägledning i dessa avseenden. Hur ställer sig egenlligen majoriteten till principen om alt också homosexuella skall kunna få lagreglera sina parförhållanden?

Ledsamt nog tar lagutskottels majoritet inte riktigt ställning lill förslaget om registrerat partnerskap för homosexuella. Del hade faktiskt varit bälire med ett bestämt nej, om man nu tycker det, i stället för denna kurragömma-lek bakom utvärderingar och nordiska förhandlingar Då hade vi som är för förslaget om registrerat partnerskap haft en rimlig chans att debattera de principer som bör ligga lill grund för vär svenska sambolagstiftning.

Fru talman! Jag har noterat att debattörerna i alla de tidigare inläggen har varit mycket noggranna med att diskutera de olika förhållanden som gäller för heterosexuell samlevnad. Charlotte Cederschiöld talade om jämslälldhe-teri. men såvitt jag kunde förstå avsåg hennes inlägg enbart jämställdheten mellan man och kvinna. Charlotte Cederschiöld! Hur är det med de homosexuellas pensionsregler, och vad händer vid dödsfall osv. under den tid när man lever samman? Bör inte de homosexuella få samma möjligheter som heterosexuella att få de förhållandena reglerade?

Jag vill också påminna Charlotte Cederschiöld om att det uttalande som riksdagen gjorde 1973 föranleddes av ett moderat initiativ här i riksdagen.

Även Martin Olsson talade om olika samlevnadsformer, men så\in j.ig kunde förstå avsågs då bara heterosexuell samlevnad. Hur ställer sig Martin Olsson egentligen till homosexuella samlevandes möjlighel att fä den ncuti;i-litet som de heterosexuella kan åtnjuta?

Jag tycker att Elisabeth Persson gjorde ett mycket bra inlägg om registrerat partnerskap.

Anförandet frän Elisabet Franzén, miljöpartiet, måste jag faktiskt kommentera extra myckel. Del är som om miljöpartiet i denna fråga vill men inte kan. Här har man möjlighet att stödja en lagstiftning som de homosexuellas egna organisationer faktiskt begär, men miljöpartiets representant

112

här säger aft det är vi som skall bestämma vad som skall gälla för de homosexuella.

I det särskilda yttrande som miljöparliet har avgivit framhålls att man inte är beredd alt stödja en särlagstiflning, som skulle peka ut de homosexuella. Man ställer sig dock bakom den speciella lagstiftningen om homosexuella sambor Man erkänner alt del finns en rad problem för vilka del skulle behövas en lagreglering, vad gäller arv, skatter osv. Nu har Elisabet Franzén chansen alt helt enkelt gå med på registrerat partnerskap. Genom elt sådant löser man alla de problemen.

Elisabet Franzén argumenterar för atl man skulle ta in dessa frågor i den nu gällande äktenskapslagsliflningen. Jag tror all även Elisabet Franzén inser all del innebär atl frågan aldrig kommer atl lösas här i riksdagen.

Avslutningsvis bara några ord lill Lennart Andersson. Ulskotlsmajoritetens iriställning, som företräds av Lennart Andersson, är den atl frågan måste utvärderas. Del är en fördröjande inställning. Om man i stället bestämde sig i principfrågan skulle man gagna sakfrågan. En utvärdering skulle komma atl gälla något som i slor utsträckning gäller vilken människosyn man har, något som man klarl kan ta slällning till med elt ja eller med elt nej. Jag skulle uppskatta om Lennart Andersson ville göra del.

Lennart Andersson säger all man genom de förhandlingar som den svenska regeringen skulle genomföra skulle fä länderna all närma sig varandra. Jag har tidigare ställt frågorna, och de gäller fortfarande: Vilka direktiv skall regeringen dä ha? Vad skall regeringen egentligen arbeta för? År del för en sambolagstiftnirig över hela Norderi eller är det för ett registrerat partnerskap? Sverige riskerar nu alt hamna pä efterkälken och atl komma efler bäde Danmark, som redan har infört registrerat partnerskap, och Norge, som med slor sannolikhet redan före sommaren kommer all införa ell sådanl.

Fru lalman! Jag yrkar med delta bifall till vpk-reservationen nr 9, vilket innebär ett ja till de homosexuellas krav alt få möjlighet att registrera sina partnerskap.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och arvsrätlsliga frågor

Anf. 88 ELISABETH PERSSON (vpk);

Fru talman! Jag tycker all Kent Carlsson här har gjort viktiga klargöranden bl.a. beträffande skillnaden mellan registrerat partnerskap och sambo-lagstiftningens syfte och verkningar Jag tycker också atl det var mycket bra atl Kent Carlsson visade hur orealistiskt del är alt tänka sig en samordning av lagstiftningen i de nordiska länderna. Jag vill med denna replik bara understryka atl jag arisluter mig till Kent Carlssons analys av denna fråga.

AnL 89 ELISABET FRANZÉN (mp);

Fru talman! Kent Carlsson frågade om utskottsmajorileten noga häröver-tänkt sin ställningslagande. Jag har för min del övervägt detta noga, och jag har funderat mycket på frågan sedan den var uppe till behandling förra året. Jag har, som jag sade i mitt anförande, mycket svårt atl acceplera att man skulle ha parallellagstiftningar för heterosexuella och homosexuella. Kent Carlsson sade alt vi accepterar lagen om homosexuella sambor Den fanns

8 Riksdagens protokoU 1989/90:118

113

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och arvsrältsliga frågor

innan vi kom in i riksdagen. Den är nog bra som en murbräcka, men jag lycker inte att man skall bygga vidare på denna särlagstiflning.

Mitt förslag är alltså alt man skall försöka få i gång en debatl. Vore det inte möjligt för homosexuella att reglera sin samlevnad genom äktenskapsbalken, sorn andra älskande par kan göra? År det någon principiell skillnad som gör att Kent Carlsson faktiskt vill ha en särlagstiflning mellan heterosexuella och homosexuella, eller är det enbarl fråga om lidsaspekten, alt det skulle ta längre tid atl ändra äktensskapsbalken? Gäller del bara tiden, är jag tydligen mera optimistisk i denna fråga än vad Kent Carlsson är.

AnL 90 KENT CARLSSON (s):

Fru talman! Till Elisabel Franzén; Jag har ingenting emot atl man ändrar i äktenskapslagstiftningen, om det ger möjlighet för både heterosexuella och homosexuella par all använda sig av lagstiftningen. Men jag har insett av de diskussioner som har förts i denna församling under många är att det är något som definitivt skulle begrava frågan för lång tid, kanske för alllid.

Då vill jag återigen fråga Elisabet Franzén: Varför kan inte miljöpartiet vara praktiskt när det gäller denna fråga och i stället gå med på denna form av särlagstiflning som accepteras av de homosexuellas egna organisationer? Detta är ett krav från deras sida, eflersom man anser alt det är bråttom. 1 dag drabbas många homosexuella av HlV-infektioner och aids, vilkel kan leda till stora tragedier om den ena parlen dör Del är elt skäl till alt man lycker alt del är bråttom med alt fa den lagreglering som ett registrerat partnerskap skulle innebära.

Att som miljöpartiet gör gå in på den vanliga äktenskapslagstiftningen gör definitivt all frågan skjuts mycket långt framåt i tiden, och del är sorgligt.

Anf. 91 ELISABET FRANZÉN (mp);

Fru talman! Jag vill gärna svara Kent Carlsson. Som jag tidigare sagl tror jag inte alt frågan skjuts så väldigt myckel längre på framtiden. Jag är medveten om att de homosexuellas organisationer har föreslagit ett registrerat partnerskap. Jag har också talat med representanter för dem och då fått uppfattningen att de inte alls är ointresserade av alt homosexuellas förhållanden kan regleras enligt äktenskapsbalken, om del är möjligl atl nå dithän. Det är fråga om en bedömning av tidsaspekterna.

Jag anser att det är mest praktiskt atl inte införa en speciallagstiftning, för då fördröjs det fulla likaberättigandet ännu mera. Det är min uppfallning, men det är en bedömningsfråga. Ledamöterna i den miljöpartisliska riksdagsgruppen har olika uppfattning och de kommer alt rösta fritt. Jag talar inte för hela riksdagsgruppen och hela miljöpartiet när det gäller denna frå sia.

114

AnL 92 KENT CARLSSON (s):

Fru talman! Jag trodde alt miljöparliet skulle ställa sig bakom kravet på registrerat partnerskap. Därför är det sorgligt atl miljöpartiet, som tillsammans med övriga partier stär bakom lagutskottets majoritet, på det här sättet är med och förhalar detta krav som de homosexuellas egna organisationer har rest under en följd av år

Genom atl man hänvisar till den vanliga lagstiftningen innebär detta, Elisabet Franzén, alt frågan begravs i denna församling. Vi vet vilkel motstånd del finns hos många alt över huvud tagel resonera i termer av äktenskap för homosexuella. Del hade varit bra om även Elisabet Franzén, som tillhör den del av miljöpartiet som motsätter sig registrerat partnerskap, hade insett detta.

Del finns en rad praktiska problem med att införa den vanliga äktenskapslagstiftningen, t.ex. specialfallet med de tvä syskonen som bor samman på en lantgård. Deras förhållande skall inte lagregleras, men del skulle kunna få sådana följder om man införde della i den vanliga lagstiftningen. Del är därför som del t.o.m. kan vara bra atf ha en speciallagstiftning som ger homosexuella den här rätlen.

Det var synd att jag inte fick något svar från de övriga som ingår i utskottsmajoriteten. Del vore bra om vi fick en lagstiftning som liknade den danska och den kommande norska. På det sättet skulle vår lagstiftning stå i samklang med lagstiftningen i en majoritet av de nordiska länderna.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och arvsrättsliga frågor

Anf. 93 ELISABET FRANZÉN (mp);

Fru talman! 1 det här fallet fördröjer varken jag eller miljöpartiet denna lagstiftning på något sätt. Men jag tycker att Kent Carlsson borde vara politisk realist.

Även om miljöpartiet ställer sig mangrant bakom denna reservation, skulle det i dag inte bli någon majoritet i denna kammare för detta förslag. Men mill ställningstagande kan förhoppningsvis fä i gång debatten och påskynda att de homosexuella skall bli fullt likaberättigade med andra och slippa denna särbehandling som jag personligen anser vara osmaklig.

AnL 94 KENT CARLSSON (s);

Fru talman! Mycket kort till Elisabel Franzén; Jag har i mill anförande riklat mig inte bara till miljöpartiet utan även lill moderalerna, centerpartiet och till folkpartiet, som har representanter bland motionärerna men som inte har följt upp frågan i utskottet. Jag har också riktal mig lill mina egna partikamrater, som jag tycker borde ändra uppfattning i denna fråga.

Överläggriingeri var härmed avslutad.

Beslut

Motn. I (avtal om pensionsförsäkringar)

Utskottets hemställan bifölls med 147 röster mot 141 för reservation 1 av Rolf Dahlberg m.fl.

Mom. 2 (tillämpningen av 10 kap. 3§ tredje stycket äktenskapsbalken)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 2 av Rolf Dahlberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (beaktande av det totala pensionsskyddet vid bodelning)

Ulskotlets hemställan - som slälldes mol reservation 3 av Rolf Dahlberg m.fl. - bifölls med acklamation.

115

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Äktenskaps- och ■ arvsrätlsliga frågor

Mom. 4 (förmånstagarförordnande om enskild egeridom)

Utskottets hemställan bifölls med 166 röster mot 125 för reservation 4 av Rolf Dahlberg m.fl.

Mom. 5 (verkan av dom på hemskillnad)

Ulskoltels hemställan - som slälldes mol reservation 5 av Elisabel Franzén - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (arvsrätt för kusiner)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservation 6 av Rolf Dahlberg och Charlotte Cederschiöld - bifölls med acklamation.

Mom. 7 och 8

Ulskotlets hemställan bifölls.

Mom. 9 (förtida arvskifte)

Ulskoltels hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Rolf Dahlberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (karlläggning av äktenskapets ekonomiska konsekvenser)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Rolf Dahlberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. II (registrerat partnerskap för homosexuella)

Utskottets hemställan bifölls med 247 röster mot 35 för reservation 9 av Elisabeth Persson. 6 ledamöter avstod från alt rösla.

9 § Beslut om uppskjuten votering av kvällsärenden

På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren all de ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle företas till avgörande i ett sammanhang i början av arbetsplenum onsdagen den 16 maj.

10 § Ajournering för middagsuppehåll

Kammaren beslöt kl. 17.57 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.

11 § Återupptagna förhandlingar

116

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00 under ledning av förste vice talmannen.

12 § Fotografifrågor

Föredrogs lagutskottets betänkande 1989/90:LU24 Fotografifrågor

AnL 95 LOLA BJÖRKQUIST (fp):

Fru talman! Vi är inte många här i kammaren, men del här äreridel har varit föremål för diskussiou deslo fler gåriger i kammareri, och folkpartiet har då talat till förmåri för fotograferrias rättigheter som delta belärikande handlar om. Vi har föreslagit all inriktningen bör vara all fotografireglerna skall integreras i upphovsrällslagen. Della gör vi även i år i en motion som vi följer upp i en reservation till betänkandet.

Lagutskottets majoritet förtydligar sig denna gång och uttalar all det finns skäl för atl tillämpningsområdet för upphovsrällslagen vidgas till all omfatta även fotografier. Det är positivt. Glädjande är också all den utredning som sedan 1976 arbetat med upphovsrältsliga frågor äntligen är klar med sitt slänningstagande. Ledamöterna i denna ulredning är dessutom eniga om att förorda atl rätten lill fotografisk bild skall integreras i upphovsrällslagen. Sedan decennier har ju della varit elt myckel starkt ullalat önskemål från de svenska yrkesfotograferna liksom från deras nordiska kolleger

När nu bilden har intagit en allt större plats i vår tillvaro är det inte mer än räll alt fotograferna får sina rättigheter stärkta. Som det är nu upplever de i stället atl deras ställning har försvagats eflersom lagstiftnirigeri har utgått ifråri premisser som irite längre gäller Tidigare utgångspunkt var ju porträttbilder Endasl 1-2 % av fotografierna utgörs i dag av porträttbilder Beställarna av andra bilder är oftast siarka förelag med egna jurister lill förfogande. Fotograferna lycker sig inte möta samma respekt som andra gör för verk som regleras i upphovsrällslagen.

Utanför Norden har t.ex. Västtyskland, England och Frankrike i mer än 20 år integrerat fotografirätlen i sina respektive upphovsrältslagar Så är också fallet i Island, medan de övriga nordiska länderna mer eller mindre överväger integration. Det svenska ställningstagandet blir därför viktigt vid gemensamma nordiska diskussioner.

En integrering skulle innebära all fotografiska bilder jämställs med andra konstverk. Fotograferna är nu den enda yrkeskår som arbetar med skapande konstnärlig verksamhet vilkas alster behandlas i en särskild lag. I framtiden blir det dessutom svårare atl skilja mellan fotografi och annan bildframställning. Delta visar ytterligare atl behovet av enhetlig lagstiflning är stort,

I upphovsrällsulredningens förslag ges alla fotografier samma skydd och samma skyddslid, dvs. 50 år efler upphovsmannens död. 1 reservationen lill della belänkande har vi motiverat vårt ställningstagande för integrering av fotografirätten i upphovsrällslagen. Men vi vill särskilt framhålla atl regeringen snarast möjligt skall förelägga riksdagen en proposition i ärendet, alltså så fort remissvaren har kommit iri.

Nästa gång vi debatterar denna fråga i kammaren hoppas jag atl del gäller den slutliga utformningen av en integrering. Fotograferna har väntat på detta lärige riog redan, och de behöver alltså en bättre lösning.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Folografifrågor

117

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Fotografifrågor

Därför fru lalman, yrkar jag avslutningsvis bifall till vår reservation i detta belänkande.

Anf. 96 ELISABETH PERSSON (vpk);

Fru lalman! Yrkesfotograferna har sedan gammalt krävt att fotografier rättsligt skall behandlas likvärdigt med andra bildverk.

Det finns flera skäl lill alt fotografiska bildverk skall behandlas på samma sätt som andra bildverk. Det handlar om principer men ell annal viktigt argument är också alt det i dag faktiskt är svårt atl skilja de olika bildverken frän varandra.

Dessutom har yrkesfotograferna under den långa lid som rättsskyddet för fotografiska bilder har funnits i särskild lag vid sidan av upphovsrättslagen, just på grund av denna särbehandling, haft svårt alt upprätthålla respekten för fotografens ekonomiska och ideella rätt lill bilden.

Del gäller också vissa för fotografilagen säregna bestämmelser, i synnerhet presumlionen i § 14 som ger beställaren rätt till beställda bilder såvida man inte har avtalat någol annat. Med stöd av den här presumlionen har uppragsgivare genom åren skaffat sig en belydligl större nyttjanderätt lill bilder från fotografiska uppdrag än lagstiftaren någonsin avsett.

Litterärt och konstnärligt skapande utgår alltid från en individ, som för atl leva på sin verksamhet i regel har alt träffa uppgörelse med mäktiga intressenter. Den upphovsrältsliga lagstiftningen måste därför fungera som ett skydd för litterärt och konstnärligt skapande.

Den från upphovsrällslagen skilda fotografilagen har inte fungerat som ett sådant skydd. Med en integrering av fotografirätten i upphovsrättslagen når vi formell jämlikhet mellan den enskilde fotograferi och haris eller hennes mäktiga motparter I många lärider, som är jämförbara med Sverige, däribland Island; Storbritannien och USA, har man redan uppnått den här jämlikheten.

Fru talman! Del är bra alt upphovsrättsutredningen i sill slutbetänkande -efter vad som sagts - troligen kommer atl föreslå atl fotografirätlen integreras i upphovsrättslagen. Vpk anser dock all del inte finns någon anledning att invänta utredningens betänkande eller atl långhala den här frågan längre. Riksdagen bör i ställel ge regeringen i uppdrag att lämna en proposition i frågan snarast möjligl.

Jag yrkar alltså bifall till reservationen.

118

AnL 97 GUNILLA ANDERSSON (s);

Fru talman! När vi i dag åter debatterar fotografernas rätt till eft förstärkt skydd för sina alster kan vi med glädje konstalera att frågan nu är nära en lösning. Hela utskottet har uttalat uppfattningen att mycket talar för atl upphovsrättslagen vidgas till alt omfatta även fotografier

När utskottet behandlade frågan förutsågs alt upphovsrältsutredningen i sitt väntade betänkande skulle föreslå denna lösning. I dag vet vi också att så är fallet.

Betänkandet skall nu på remiss, och sedan kan vi förvänta oss en proposition i frågan.

Reservanternas krav på elt tillkännagivande till regeringen är i denna situation helt överflödig. Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan och avslag på reservationen.

Anf. 98 LOLA BJÖRKQUIST (fp);

Fru lalman! Gunilla Andersson säger atl del var onödigt för oss att reservera oss. Men vi vill göra denna markering.

Vi förväntar oss nu att regeringen inte långdrar denna fråga. Fotograferna har väntat alldeles för många år redan. Därför anser vi att del är viktigt att riksdageri gör ett tillkännagivande om atl del brådskar med alt fotografirätlen omfattas av upphovsrättslagen.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 16 maj.)

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Vissa skadestånds-frågor

13 § Vissa skadeståndsfrågor

Föredrogs lagutskottets betänkande 1989/90;LU25 Vissa skadeslåndsfrågor

Anf. 99 EWY MÖLLER (m);

Fru talman! Lagutskottets betänkande 25, som nu skall behandlas, handlar om vissa skadeståndsfrågor. I betänkandet finns 3 reservationer

Reservation 1 handlar om vårdnadshavares skadeslåndsskyldighet. Den reservationen har moderalerna gemensamt med folkpartiet, centern och miljöpartiet. Reservation 2 har vi moderater gemensamt med folkpartiet och centern. Den reservationen handlar om frihet från skadeståndsansvar gentemot skadelidande brottsling. Båda dessa reservationer kommer Bengt Harding Olson och Martin Olsson atl redogöra för senare efter mig, varför jag för alt inte förlänga debatten nöjer mig med atl yrka bifall till reservation 1 och 2.

Men jag skall något kort uppehålla mig vid reservation 3, som vi också har gemensamt med folkpartiet och centern. Det gäller ideellt skadestånd vid inbrott m.m.

Moderaterna har under flera år påpekat vikten av höjd ersättning vid ideell skada, men också om möjligheten till kompensation för integritetskränkning och psykiska skador som uppstår vid olika brott. Detta var också 1986 ett enigt lagutskotts mening, dvs. alt man bör se över reglerna för ideellt skadestånd.

Efter en begäran från riksdagen samma år alltså 1986, tillsatte regeringen en utredning. Men detta skedde först i december 1988, dvs. två år efter riksdagens begäran - en som vi ser del onödigt lång tid. Men inte förrän i januari 1990 sammanträdde utredningen för första gången. Det är dessa onödiga dröjsmål som vi påtalar i reservationen, nämligen atl det tagit nära fyra år innan dessa viktiga frågor blivit föremål för behandling. Det påtalas i reser-

119

ProL 1989/90:118 9 maj 1990

Vissa skadeståndsfrågor

vationen alt det nu är angeläget atl utredningen bedriver sitt arbete skyndsamt så alt förslag kan föreläggas riksdagen snarast möjligl.

I direktiven till utredningen framhålls det att när det gäller ersättningsnivån bör också särskild uppmärksamhet ägnas ersättningen för kränknirig och neslig haridlirig saml den chock och bestörtning som kan upplevas av t.ex. den som finner sin bostad skövlad och förstörd efter inbrott. Dessa direktiv stämmer väl överens med den moderata motionen.

Del blir därför en viktig del i utredningsarbetet att man ser över lagtexten inte bara när det gäller ersätlning där inte någon direkt personskada uppstår ulan även ulgår vid integritelskrärikaride haridlingar och lidande och obehag som kan uppkomma vid hemfridsbrolt. Del föreligger i dag ingen bestämd praxis huruvida rätt till ersättning föreligger vid psykisk skada.

Men delta är frågor som utredningen skall ta slällning till, och därför skall de inte föregripas i den här debatten i kväll.

Fru talmari! Jag vill framhålla, eftersom jag själv är ledamot i derina viktiga utredning, att när utredningen väl kommit i gång kommer man att jobba mycket effektivt och intensivt och noga beakta de givna direktiven. Så förhoppningen är all vi skall komma fram lill ell bra och enigt förslag på deri tid utredningen fått på sig att arbela.

Fru talman! Utan atl föregripa utredningens arbete i sak, men med lanke på vad jag här anfört angående dröjsmålet med en ulredning som skall behandla så viktiga frågor som vi vet dagligen drabbar enskilda människor, ser jag reservanternas påpekande om en skyndsam behandling motiverad. Jag yrkar därför med del anförda bifall lill reservation 3.

120

AnL 100 BENGT HARDING OLSON (fp);

Fru lalman! Lagutskotlets belänkande 25 handlar om flera skadeslåndsrällsliga frågor Jag skall bara behandla en av dem. Ewy Möller har behandlat de två övriga, och jag hänvisar till henne i den delen.

Den punkt som jag skall ta upp gäller en synnerligen speciell skadestånds-rättslig fråga, nämligen frågan om tjuven har rätt till skadestånd om han skadar sig vid utövning av sin kriminella verksamhet. Utgångspunkten för det här resonemanget är att denna fråga ulgör en följetong. Om jag inte missminner mig skrivs nu det fjärde kapitlet. Utan atl vara överoptimislisk tycker jag mig se atl frågan successivt har förts framåt. Fler och fler har anslutit sig lill denna uppfattning i utskollet, och reservationen har börjat få ökad tyngd. Eri vacker dag kariske det t.o.m. blir majoritet för vår ståndpunkt.

Def föreligger en enighet inom lagulskottel att en ljuv som skadar sig vid sin broltsutövning, exempelvis halkar på den osandade gången och bryter benet, skall inte vara berättigad till skadestånd. Däremot har oenighet uppkommit och föreligger inom utskottet när det gäller hur man skall uppnå del här rättsläget. Majoriteten, ledd av socialdemokraterna, menar att det finns redan en allmän rättsgrundsats som säger att det skall vara frihet från skadestånd i dessa situationer Mirioritelen hävdar alt den åberopade rättsgrundsatsen är oklar, inte bara för vanligt folk och riksdagsledamöter utan även för akademiskt högt utbildade rättsliga experter Minoriteten menar att man borde införa en ny lagregel i skadeståndslagen som skulle förtydliga detta rättsläge. Del vore rimligt.

Men utöver den oklarhet som föreligger och som möjligen skulle vara löst av den allmänna rättsgrundsatsen, finns det en helt och fullständigt olöst oklarhet. Det är första gången som vi rikligt belyser det i kammaren. Det handlar om ett icke opraktiskt fall.

En inbrottstjuv bryter sig in i en villa. Ingen är hemma utom hunden. Det är en schäfer Hunden gillar inte tjuven och biter tjuven rejält i benet. Tjuven får allvarliga skador Då blir frågan om villaägaren, hundägareri, skall betala skadestånd till tjuven. Där är rättsläget följande: Utgångspunkten generellt är atl en hundägare har ett synnerligen strängt ansvar och ansvarar egenlligen för allt vad hunden lar sig till, inkl. skadar en annan människa. För det specialfallet saknas del uttryckliga regler i lagen. Det som kommer atl bli utskottsmajoriletens dilemma är all här finns heller ingen annan rättsgrundsals som man kan hänvisa lill. Del är minoritetens uppfallning atl här finns ett klarl behov av en tydlig rättsregel som preciserar rättsläget så att vanliga människor begriper del. Denna precisering skall gälla samtliga fall och således inte bara de fall där fastighetsägaren har vanligt vållandeansvar Del beiyder att den skall gälla även i den situation där fastighetsägaren/ hundägaren har ett vad man kallar strikt ansvar Vi vill ha ett förtydligande i samtliga dessa fall. Del gäller att utesluta ljuvens möjligheter lill skadestånd, skadestånd som hederliga medborgare kari få betala. Samtidigt som denna förtydligande lagstiflning kommer lill stånd uppnår man den icke oföraktliga fördelen alt det blir överensstämmelse mellan allmänt rättsmedvetande och del gällande rättsliga regelsystemet. Del är ett mål som alla jurister och rättspolitiker bör sträva efler Del gäller alt fä harmoni i rättssystemet så atl folk förstår de regler som finris och accepterar rättsläget.

Fru lalman! Med denna argumentering yrkar jag bifall till reservaliori 2 och hoppas rialurligtvis atl även socialdemokraterna biträder den.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Vissa skadestånds-frågor

Anf. 101 MARTIN OLSSON (c);

Fru lalman! Under årets allmäriria motiorislid väckte ceriterpartiet eri omfattande motion om olika åtgärder mot våld och för brottsbekämpning. Denna motion var ett led i centerns kampanj "Respekt för livet", som bl.a. syftar till en ökad medvetenhet om all en effektiv vålds- och brottsbekämpning kräver ett brett engagemang från allmänheten och en genomgripande altitydpåverkan.

Denna partimolion utmynnar i inte mindre än 70 olika yrkanden, varav tvä behandlas i del nu aktuella betänkandet frän lagutskottet. Det gäller dels kravet på utvidgning av föräldrars skadeståndsansvar, dels vikten av all ideellt skadestårid kari ges till brollsoffreri.

Båda dessa krav avvisas av laguiskoltels socialistiska majoritet. Däremot har övriga fyra partier reserverat sig för bifall. Reservatiori 3 om ideellt skadestånd till brottsoffer har Ewy Möller nyss talat för här i debatten, varför jag skall begränsa mig lill att kommentera reservation 1 om föräldrars skadeståndsansvar

Det är viktigt all vi ser över olika lagar och bestämmelser i syfte atl försöka begränsa brottslighet och meningslös förstörelse. Vi behöver få - eller återfå - värderingar innebäraride respekt för äridras både liv och egendom. Hemmen och skolan har härvid en avgörande betydelse för all ge vara barn

121

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Vissa skadeståndsfrågor

och ungdomar värderingar innebärande avståndstagande från våld, brottslighet och förstörelse.

Elt problem som upplevs av såväl skola som polis och sociala myndigheter är att vissa föräldrar inte tar tillräckligt ansvar för eller visar erforderligt intresse för sina barn och vad de ägnar sig åt. Problem, som först visar sig i form av skolk eller annan misskötsel av skolgången, leder tyvärr för många av dessa ungdomar till missbruk, skadegörelse och bron av olika slag. Tyvärr har del blivit alll vanligare alt minderåriga gör sig skyldiga lill skadegörelse och andra brott som drabbar både enskilda och det allmänna. Särskilt gäller del ungdomar med mindre bra förhållande lill eller kontakt med sina föräldrar

Som politiker måsle vi fråga oss vad som kan göras för att begränsa ungdomsbrottsligheten och förbättra föräldraansvaret. Hur skall vi få inte bara majoriteten av föräldrarna utan alla föräldrar att ta ansvar för var deras barn uppehåller sig och vad de sysslar med?

Vi kommer då till frågan om föräldrarnas ansvar för de skador som deras barn förorsakar Del saknas uttryckliga regler om föräldrars skadeståndsansvar Visserligen anses föräldrar och andra som har en tillsynsskyldighet gentemot underåriga kunna bli ansvariga för skador som barnet vållar, oavsett om barnet självt är skadeståndsskyldigl. Men för många föräldrar torde det vara okänt atl de har en sådan skadeståndsskyldighet.

Vi motionärer och reservanter anser det angelägel alt genom en uttrycklig lagregel inskärpa hos föräldrar och andra vårdnadshavare all de har ett särskilt ansvar för barnens handlande. En sådan regel skulle få den posiliva effekten att föräldrar i ökande utsträckning aktivt verkade för atl försöka förhindra atl deras barn begick brottsliga gärningar

Förslag om en sådari regel har framlagts av eri arbetsgrupp tillsatt av Brottsförebyggande rådet. Den föreslagna regeln innebär att föräldrar och andra som har vårdnaden av underårig skall ansvara för skador som den un-derårige vållar Ansvaret föreslås begränsat lill ett femtedels basbelopp, alltså för närvarande knappt 6 000 kr Delta belopp skall inte kunna täckas av ansvarsförsäkringar, eftersom man enligt arbetsgruppen då inte skulle uppnå den eftersträvade preventiva effekten. 1 reservation 1 av centern, moderaterna, folkpartiet och miljöparliet vill vi i anledning av centerns partimolion samt en folkpartimotion, genom ett tillkännagivande till regeringen uttala det angelägna i atl arbetsgruppens förslag snarast framläggs för riksdagen.

Fru lalmari! Jag yrkar bifall till reservaliori 1 liksom till reservation 2 om att det skall klargöras att brottsling inte skall kunna få skadestånd vid exempelvis inbrott, någol som Bengt Harding Olson nyss berörde. Jag yrkar vidare bifall lill reservaliori 3 om möjlighel till ideellt skadestånd vid inbrott m.m., en fråga som Ewy Möller talade kring.

122

Anf. 102 ELISABET FRANZÉN (mp);

Fru lalman! Miljöparliet slår bakom två av reservationerna i detta belänkande. Den ena är reservaliori 1 om vårdriadshavareris skadeslåndsskyldighet. Martin Olsson har talat om den sakliga bakgrunden lill reservationen, varför jag inte skall upprepa den.

Alla goda sätt att få barn och föräldrar saml andra vårdnadshavare atl la ansvar för varandra bör las till vara och uppmuntras. Ett sådanl sätt är all klarlägga föräldrarnas skadeståndsansvar för barnens handlande.

Däremot är jag litet fundersam över de förslag som BRÅs arbetsgrupp har lagt fram. Det är tekniskt genomtänkt, men det tar inte hänsyn till de familjer där föräldrarna faktiskt inte har någon hand med sina barn. Det firiris alltså familjer med sådana problem. Barnen gör del ena allvarliga ofoget efter det andra. Ekonomin i en sådan familj kan stjälpas kapitalt, om man varje gång barnet gör något skall betala elt skadestånd på ett par lusen kronor. Jag vill därför framhålla att man i de förslag som vi vårilar på måsle ta härisyn sådana fall. Del finns många, särskilt ensamslående mödrar som ändå år förtvivlade över sin situation.

Jag skall inte upprepa vad Ewy Möller sade om reservation 3. Strävan är att förbättra situationen för brottsoffren. De som råkar ut för stölder och andra brott blir ofta chockade eller upplever sorg och rädsla. Mest av alll talar de om den kränkning de fått utstå.

Ett ideellt skadestånd kan utgöra elt plåster på såren och få dem alt känna sig mindre förfördelade. Därför är det viktigt all vi fattar beslut om elt sådant så fort som möjligl. Del finns alltså skäl att påminna om delta ärende och be både utredningen och regeringen atl påskynda sitt arbele. Därefter kan ell väl genomtänkt förslag läggas på riksdagens bord.

Jag yrkar således bifall lill reservationerna 1 och 3.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Vissa skadeståndsfrågor

AnL 103 LENNART ANDERSSON (s);

Fru talman! I del betänkande som vi nu debatterar behandlas fem motioner som rör skadeslåndsrättsliga frågor Motionerna berör bl.a. frågor om idellt skadestånd vid inbrott m.m.. utökat skadeståndsansvar för föräldrar när det gäller deras barns handlingar samt ideella skadestånd till våldläklsof-fer m.fl.

Slutligen begärs del i en moderat- och folkparlimolion, vilken för övrigt är en gammal bekant, uttryckliga regler om frihet från skadeståndsansvar gentemot skadelidande brottsling.

När det gäller motionen om ideellt skadestånd vid inbrott m.m. har regeringen på beställning av riksdagen tillsalt en ulredning om översyn av vissa frågor rörande ersätlning för ideell skada. De frågor som tas upp i motionen omfattas av direktiven för utredningen, och motionärernas önskemål är därför helt tillgodosett. Utskollet har också avstyrkt bifall lill motionen.

När det gäller motionen om föräldrars ansvar för sina barns handlande har en utredning gjorts inom brottsförebyggande rådet. Utredningen har undersökt om värdnadshavarnas ansvar bör utökas genom en utvidgnirig av del skadeståridsrättsliga arisvarel eller pä arinat sätt. Utredningeri överlämriade sina förslag till BRÅ i februari 1990.

Utredningen anser alt föräldrarna kan utnyttjas mer i strävandena alt komma lill rätta med barns och ungdomars brottslighet och redovisar därför olika förslag som skall stärka föräldraansvaret:

Föräldrar skall lill en viss del ha ell skadeståndsansvar för avsiktlig skadegörelse som deras barn över 12 år kan göra sig skyldiga till.

Ansvaret skall begränsas lill högst en femtedel av ell basbelopp och bör

123

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Vissa skadestånds-frågor

124

gälla vid sidan av den underåriges eget skadeståndsansvar Regeln innebär att en förälder för en skada som barnet vållat kan få betala upp till 5 940 kr

Därutöver föreslår utredningen ytterligare en rad åtgärder för alt förbättra föräldrarnas möjligheter alt ta större ansvar för sina barn. Utrednirig-ens förslag övervägs för närvararide iriom BRÅ. I avvakfao härpå ariser jag att någon ytterligare riksdagens åtgärd nu inte är påkallad, varför jag yrkar avslag på reservatiori 1.

Slutligen vill jag säga något om moderat- och folkparlimoiionen, som har varit föremål för riksdagens bedömriirig vid ett flertal tillfällen. Motionen går i korthet ut på all det i skadeståndslagen bör införas en regel av den innebör-,den atl frihet från skadeståndsansvar skall föreligga i förhållande till den brottsling som skadas i samband med sitt utövande av en brottslig handling, som på icke ringa säll kränkt någon annan person eller dennes rätt.

Skadeståndslagen innebär att var och en som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada skall ersätta skadan. Skadeståndet kan jämkas under vissa förutsättningar Enligt 6 kap. 1 § skadeståndslagen gäller att skadestånd med anledning av personskada kan jämkas om deri skadelidande själv uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har medverkat fill skadan. Skadestårid med anledning av sakskada eller ren förmögenhetsskada kan jämkas om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan. För samtliga skadetyper gäller all jämkning skall ske efter vad som är skäligt med härisyn lill graden av vållande på ömse sidor och omständigheterna i övrigt. Reglerna om jämkning på grund av medvållande kan vara tillämpliga även i situationer av strikt skadeståndsansvar.

Skadeståndslagen innehåller inga särskilda bestämmelser om skadestånd till den som har skadats vid utövandet av brottslig eller annan otillåten hand-lirig. I sådana fall blir variliga skadeslåndsrättsliga principer tillämpliga.

Del finns ell rättsfall från högsta domstolen från 1973 som innebär att t.o.m. en obehörig besökare kan - om risken för skada är stor - få skadestånd om han skadas. Fallet avsåg en person som gett sig in på en mörk byggnadsplats för alt kasta vatten och fallit ned i ett öppet hisschakt och skadats. De anordningar som avskiljde byggnadsplatsen från gatan var otillräckliga, och hissschaktel hade lämnats öppet vid arbetets slut. Den skadade fick skadestånd från byggnadsentreprenören. Trots att han obehörigen hade gett sig iri på byggnadsplatsen ansåg man atf hans handlande infe hade "innefattat sådan kränknirig av bolaget eller dess rätt som skulle ha kunnat fria bolaget från vårdslösheten". Att den skadade begett sig in på den mörka bygg-nadsplalsen var emellertid all anse som medvållande lill skadan. Entreprenören fick därför svara för två tredjedelar av skadan.

Det här rättsfallet har kommenterats av justitierådet Bertil Bengtsson, som bl.a. har anfört:

"Vad en sådan kränkriing skulle gå ut på som befriar från culpaansvar är oklart. Den skadades haridlande fär i 1973 års fall antas ha utgjort (lindrigt) olaga intrång enligt 4 kap. 6 § andra stycket brottsbalken och då bör väl i varje fall vissa lindriga hemfridsbrolt likställas härmed - säkert också tagande av olovlig väg (12 kap. 4§ brottsbalken). I dessa fall skulle en inkräktare alltså kunna kräva skadestånd. Däremot är det tänkbart att otillåtet inträngande i en byggnad som inte slår öppen för allmänheten innebär en

kränkning av avsett slag, vare sig del gäller bostadshus eller annan lokal; här skulle den skadelidande få reda sig utan ersättning. Delsamma måste antas gälla skador i samband med stöldförsök och liknande även om skadan inte inträffar inomhus; en inbrottstjuv som halkar på trappan lill en villa där häri tänkt ta sig in lär knappast ha räll till skadestånd även om motsatsen ibland påståtts. Förutsättning för all talan skulle ogillas på angiven grund torde emellertid vara att hans brottsliga avsikt klarl framgår av omständigheterna."

Även professor Jan Hellner har i fråga om tjuvar och andra kvalificerat obehöriga besökare anfört att någol ansvar inte finns i förhållande lill dem. Inbrottstjuven får inte skadestånd om han snävar i ell hål i en matta i lägenheten där han har brutit sig in och bryter benet. Hellner tillägger dock atl man inte får sätta farliga fällor för tjuvar

Motionärerna har - om den förändring av skadeståndslagen som de vill ha - sagt all rättsläget genom införandel av en sådari lagregel skulle bli klarare. Jag är irite så säker på del. Gällande rätt innebär ju redan i dag alt en person som skadas när han är i färd med alt begå brott inte har rätt till skadestånd i de situationer som motionärerna i motionen tar sikte på. Detta får anses klarlagt i doktrinen som jag inte här närmare skall gå in på utan jag hänvisar till vad jag nyss har refererat från professorerna Bengtssons och Hellners skrifter Ett bifall till motionen skulle vara att slå in öppna dörrar, och det lycker jag att vi inte skall ägria oss åt här i riksdagen. Man kan även uttrycka saken på ell sådanl sätt alt motionen bygger på en uppfattning av innehållet i gällande rätt som inte kan anses hell riktig.

All man mol den här relaterade bakgrunden år efter år envetet motionerar i denna fråga måsle ha sin förklaring i atl molionsuppslagen tryter hos motioriärerna.

Jag vill dock tillägga aff def, om def skulle visa sig att rätlsulvecklingeri går i oöriskad riktning, kan finnas skäl alt ta upp frågan. Men en sådan utveckling har inte visats av motionärerna, och därför vill jag även i år yrka avslag på reservationen och bifall till hemställan i utskottets betänkande.

Fru talman! Härmed vill jag yrka bifall lill hemställan i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Vissa skadestånds-frågor

AnL 104 MARTIN OLSSON (c) replik;

Fru lalman! Det är faktiskt inte första gången som vi här i kammaren och i lagutskottet behandlar vårdnadshavares skadeslåndsskyldighet. För några år sedan väcktes det en socialdemokratisk motion med krav som ungefär motsvarar de krav som centern och folkparliel har ställt. Tyvärr blev det avslag på den motion som väcktes för några år sedan.

Jag tycker atl det är viktigt alt riksdagen nu upphäver sin tidigare negativa iriställning till ett ökat föräldraansvar Vad vi yrkar på i vår reservation är inte att riksdagen skall föregripa BRÅs och regeringens ställningstagande i fråga om den rapport som har lämnats. Vi vill alt riksdagen skall uttala en princip om atl man understryker det angelägna i atl ett förslag till en lagstiflning som ökar föräldrars och andra vårdnadshavares ansvar föreläggs riksdagen. Del bör vi göra även mol bakgrund av den numera alltmer utbredda uppfaltningen att del är väsentligt alt få elt ökat föräldraansvar Vi tror atl

125

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Vissa skadeståndsfrågor

en lagstiflning är ett medel att nå en begränsning av ungdomars brottslighet och skadegörelse.

Arif. 105 BENGT HARDING OLSON (fp) replik;

Fru talmari! Det är möjligt alt uppslagen tryter Jag har väl aldrig varit rikligt riöjd med antalet motioner som jag har producerat. Del blev inte mer än mellan 30 och 40 senast, och den nu aktuella ingår i den mängden.

Skälet till att jag har tagit upp frågan är inte atl det rör sig om en kvantitativ sak utan alt del är en mer kvalitativt viktig fråga för allmänheten. Allmänheten är osäker på denna punkt. Jag lycker faktiskt atl även Lennart Andersson skulle tillåta sig alt vara osäker i detta sammanhang. Dessa rätts-lärda som åberopas av Lennart Andersson uttrycker sig inte heller med någon exakthet. De använder uttryck som atl "del får antas", "bör väl", "det är tänkbart atf", "del lär knappast", osv. Man hade kanske hoppals-i varje fall hade väl Lennart Andersson önskat - en större pregrians i uttryckssätlet. Det hade byggt uuder den här uppfattningen. Så jag menar att man är i gott sällskap om man tillåter sig att vara osäker på denna punkt.

Det finns heller inte riågra rättsfall att åberopa från högsta domstolen. Redan del visar alt man borde så atl säga klarlägga rättsläget genom en rättsregel, en uttrycklig sådan. Def är angeläget - åtminstone jag tillämpar det i riksdagsdebattema - alt man inte säger samma sak varje gång. Nu är def fjärde gåugeri jag lalar Man har alltså fört in det riya momentet. Det påpekade jag tidigare, men nu preciserar jag del; Det finns ingen rättsgrundsats i den här situationen. Villaägaren-hundägaren har ett strikt ansvar, mycket starkare ansvar än vad den som bryter sig in har De står på olika nivåer när del gäller att bedöma skadeståndsskyldighelen. Det finns t.o.m. fall som inte handlar om schäferhundar - jag log ell exempel bara för att det skulle vara tydligt. Det finns fall som handlar om apor som också är en form av hemdjur Apor bet faktiskt en inkräktare i ett växthus, vilket skadade stövlarna på banditen. Del kostade 385 kr som apägaren fick slå för Principiellt var det alltså felaktigt. Ge mig elt besked på denna punkt, Lennart Andersson. Kan jag få reda på om det åtminstone inte finns ell skäl att förtydliga lagen just för dessa fall av strikt ansvar? Det är inte så många som äger apor, det vet jag, men det är en mängd människor som äger hundar, även om inte alla är schäferhundar

126

Anf. 106 LENNART ANDERSSON (s) replik:

Fru talman! Martin Olsson uppehöll sig i sitt anförande hela tiden vid reservafionen i detta betänkande som gäller vårdnadshavarens skadeslåndsskyldighet. Han påpekade myckel rikligt det angelägna i att föräldrarna tar ett större ansvar för sina barns handlande. Vi delar den uppfatfriirigen från vår partigrupps sida. Då kan man fråga sig vad vi har gjort. Jo, de ledamöter som representerar oss i BRÅs styrelse tog redan i börjari av 1987 iriitiativ som ledde fram till att BRÅ tillsatte deo utredning som vi nu diskuterar Utreduingen har kommit med konkreta förslag, som nu övervägs av BRÅs styrelse. När ulredriirigeri är färdig i början av 1990, kommer centern med en motion i riksdagen och talar om hur angelägna dessa frågor är Det kan vara elt värde i sig, men jag hade satt elt större pris på den motiorien om den

hade kommit elt par år tidigare, i samband med alt utredningen inom BRÅ tillsattes. Då hade centern varit mera förutseende än atl komma med en motion nu 1990. Men i sak, Martin Olsson, är vi räll så eniga och skall tillsammans arbela för alt få fram så bra regler som det över huvud taget är möjligl.

Efler Bengl Harding Olsons senaste replik måste jag säga att jag faktiskt trodde atl han i år hade ett nytt konkret exempel i år att visa på där den här lagen gällde. Nu fick vi höra att del var samma gamla fall med apor i växthuset, som var en fälla för inbrottstjuven, ett fall som vi har hört mänga gånger tidigare i denna kammare. Men, Bengl Harding Olson, hur angelägen är en sådan reform som ni föreslår? Hur utnyttjar vi riksdagens tid och kapacitet? Hur många sådana här konkreta fall har förekommit under de senaste fem eller tio åren? Mig veterligt är del elt myckel begränsat antal fall, om det ens är någol där det har varit fråga om en villaägare som har fått betala skadestånd till en inbrottsljuv. Del finns faktiskt angelägnare frågor att använda riksdagens tid till.

Visst kan Bengt Harding Olson och jag ha en lång och intellektuell och akademisk diskussion här i riksdagen om lagens utformning, men den kanske vi skall la ute på en universilelsfakultet i stället. Jag tror att vi kan använda riksdagens lid till mer angelägna uppgifter

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Vissa skadeståndsfrågor

Anf, 107 MARTIN OLSSON (c) replik;

Fru talman! Del är glädjande atl vi är ense om detta med ökat föräldraansvar Jag har inte tagit reda pä vilka ledamöter i BRÅs styrelse som har föreslagit vad. Jag vet att centern hela tiden har varit representerad i BRÅs styrelse men har inte hört vad vår ledamot har föreslagit i det ena eller det andra fallet.

Som jag erinrade om fanns det här förslaget faktiskt i en socialdemokratisk motion, som avslogs av er själva för några år sedan. Jag brukar inte referera hur vi diskuterar i utskottet, men jag kan väl erinra om alt jag var den ende som uttalade sig litet positivt om den motion, jag föreslog ingen åtgärd, eflersom jag inte fick något slöd. Atl vi nu har det här kravet i en slor vålds-motion, om vi nu kan kalla den så, hoppas jag all Lennart Andersson inte har någonting emot. Den motionen skrevs första dagarna i januari. Det är mig okänt ifall BRÅs rapport förelåg då. I varje fall är inte motionen någon efterapning av BRÅs rapport, utan det var vid bedömningen av vilka åtgärder som skulle behöva vidtas i broltsbekämpande syfte som vi tog med det här kravet.

Var vi skiljer oss ål gäller frågan om man, som vi reservanter föreslår, skall ha ett klart riksdagsuttalande mot bakgrund särskilt av all riksdagen tidigare har uttalat sig mot motsvarande förändring och mot bakgrund av nuvarande ulveckling. Vi tycker atl det är riktigt att riksdagen gör principiella uttalanden som vägledning för i vilken riktning lagstiftningen skall reformeras.

Anf. 108 BENGT HARDING OLSON (fp) replik;

Fru talman! Det är riktigt alt jag har tagit upp fallet med aporna i växthuset tidigare. Jag kan hålla med om atl det kan vara trist att jag måste ta upp det igen. men skälet är att jag inte fått något svar Det år dessutom uppenbarligen så att Lennart Andersson har missuppfattat situationen. I det här

127

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Vissa skadestånds-frågor

fallet var del inte någon fälla. Tvärtom hade växlhusägaren salt upp en varningsskylt på växthuset om all aporna efter kl. 18.00 är lösa och bits. Trots del bröt sig vederbörande in och blev bilen och trots del fick växlhusägaren betala. Nu har Lennart Andersson chansen igen alt svara på frågan: Vilka rättsgrundsatser finns det i de fall då del gäller strikt ansvar och inte vållandeansvar?

Jag kan inte förslå att man skall behöva negligera denna fråga. Om den nu är så liten, varför är Lennart Andersson och regeringen så rädda för att införa denna lilla lagändring? Vad är det för farligt med det? Vilka ölägenheter kan det bli om mari för iri en paragraf om detta? Det är väl inte prestige?

Jag skall upprepa en sak som jag sagt tidigare men som jag tycker förtjänar alt upprepas.

Hovrättsrådet och tillika ledamoten i lagutskottet Allan Ekström har kunnat ändra sig på den här punkten. Han var inte så prestigebunden, utan han kunde säga; Del är nog bättre atl göra en lagändring. Andra har samma chans att uttala sig för en ändring.

Vad vi behöver är alltså att andra hjälper lill med alt avliva den missuppfattning som här råder så alt klarhet kan skapas.

Jag tycker inte all Lennart Andersson skall underskatta anlalel fall där man har råkat illa ul. Jag ulgår från all Lennart Andersson möter minst lika många människor som jag och att han minsl lika många gånger som jag stöter på människor som tar upp sådana här fall. Människor retar sig på all lagen kan vara så irifernaliskl dum. Meu då skall mari kunria säga atl deri inte längre är det. Man skall kunna säga; Lagen har varit oklar Men vi har medverkat till en ändring.

Därmed skulle vi slippa smilloeffeklen - nämligen detta med att folk i allmänhet lycker all lagen är idiotisk på någon punkt och därför menar eftersom det ligger nära lill att tro del, alt lagen är idiotisk på flera punkter

Jag har tidigare sagt, och jag upprepar det, all det är ell viktigt.rältspoli-tiskl mål alt del råder harmoni i lagstiftningen mellan den allmänna rätlsupp-fallningen och det regelsystem som finns. Det gäller även för Lennart Andersson och rimligen också för regeringen!

128

AnL 109 ELISABETH PERSSON (vpk);

Fru talman! Kvinnomisshandel och våldtäkt är två av de former i vilka del sexualiserade våldet uppträder i vårt samhälle.

Alt kvinnomisshandel är elt samhällsproblem - alltså inte enbart elt individuellt problem - har erkänts först under de senasle 10-15 åren. Under deriria lid har lagstiftnirigeri äridrals lill förmån för offren. Men fortfarande präglas måriga attityder och lagar av eri palriarkalisk kviririosyri. Atl märi misshandlar kvinnor eller atl kvinnor våldtas förekommer fortfarande ofta. Varje år dör väldigt många kvinnor lill följd av långvarig misshandel.

Men många kvinnor är, av olika skäl, obenägna att anmäla att de har blivit misshandlade. Hälften av alla anmälriirigar försviririer dessutom på vägeu i väriiari på åtal och dom.

En viktig orsak härtill är atl man fortfarande, uttalat eller förstucket, lägger skulden till misshandeln på kvinnan: Genom alt bete sig på ell visst sätt.

på fel sätt, har kvinnan utlöst mannens berättigade vrede och våldshandlingar. Detta vet kvinnorna, medvetet eller omedvetet.

En andra orsak är alt en anmälan från utsatta kvinnor ofta blir ifrågasatt. "Det var väl inte så farligt" skulle kunna stå som rubrik när det gäller det bemötande som många kvinnor får hos polisen eller andra myndigheler Att väga komma igen med en anmälan och kräva alt bli trodd på sill ord om man tidigare har beskyllts för överdrifter kan vara en omöjlighet för en kvinna med knäckt självförtroende.

En tredje orsak som bidrar till atl dölja omfånget av kvinnomisshandeln är obenägenheten atl tro alt verkligheten faktiskt ser ut som den gör, atl del "verkligen är så illa". Många kvinnor som uppsöker sjukvården för alt få sina skador behandlade möter inte det inkännande som skulle kunna bryta deras skyddsbarriärer Kvinnorna uppger många gånger andra orsaker än de verkliga, dvs. misshandel, till sina skador och blir i dessa fall "trodda".

Sä länge man vägrar atl se våldet mot kviririor som en del av en manlig maktstruktur och därmed som del yttersta uttrycket för ell kvinnoförakt bidrar man lill atl detta uppfattas som ett individuellt problem. Dessutom stämplar mau det kvirinliga könet som medansvarigt.

Genom all i lagar och i rättsskipriing samt i attityder och i politiska ställningstaganden ta avstånd från våld mot kvinnor lar man också ställning mot del palriarkaliska samhället och mot kvinnoförtrycket.

Därför är det mycket viktigt att ett enhälligt lagutskott slår bakom skriv-riirigarria i betänkandet, vilka har föranletts av en motion från oss i vpk där vi begär ett större skadestånd till våldtagna eller misshandlade kvinnor

Lagen om besöksförbud var elt betydelsefullt steg i rätt riktning mot ett jämlikt och bättre samhälle, både som eft erkännande av de misshandlade och förföljda kvinnornas svåra situation och som ett samhälleligt fördömande av de våldförande männen. Trots delta är del många kvinnor som tvingas leva under ständigt hot och i skräck, därför alt de inte kan värja sig och sina barn mol en våldsverkare.

Fru lalman! En kvinna som har misshandlats eller som har blivit våldtagen har inte enbarl blivit utsatt för fysiskt våld. Många gånger är de psykiska skador som kvinnan drabbas av i samband med en misshandel eller en våldtäkt så djupgående atf de, obearbetade eller obehandlade, kan bli kvar under resten av livet.

Samhällets ansvar är inte slut i och med atl en gärningsman blir dömd. Offren måste få hjälp, men inte bara med de fysiska skadorna.

Hur denna hjälp skall se ut varierar naturligtvis frän fall lill fall, och den måste utformas i samråd med de enskilda kvinnorna.

Först och främst gäller dock att kvinnorna aktivt erbjuds hjälp och att man presenterar olika förslag till hjälpinsatser för dem. Alla har inte möjlighel atl själva ställa krav.

Mycket av den hjälp som en utsatt kvinna behöver kostar pengar på det ena eller del andra sättet. Det kari röra sig om alt del behövs psykoterapi eller långvarig sjukskrivning eller om all man måste bryta upp från den gamla miljön, byta arbele och bostad osv.

Del skadestånd som i dag tilldöms en misshandlad eller våldtagen kvinna är dels ett ullryck för hur samhället värderar hennes lidande, dels ofta den

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Vissa skadeståitds-frågor

129

9 Riksdagetis prolokoU 1989/90:118

Prot. 1989/90:118 ram inom vilken hon har möjlighet att förändra sitt liv. Skadeståndet har
9 maj 1990 alltså två funktioner: att vara en symbolisk ersättning och en ekonomisk

hjälp.
Z* \ ''' 1 vår motion 1989/90;L619 kräver vi i vpk att ett högre skadestånd skall

ga jragor utdömas till kvinnor som har utsatts för våldtäkt eller misshandel. Del

skadestånd som i dag utdöms är inte på långa vägar lillräckligl för alt ge kvinnan möjlighet alt åstadkomma en förändring av sin livssituation. Naturligtvis inser vi atl elt höjt skadestånd i sig inte innebär atl våldtäkter eller kvinnomisshandel upphör Så väl är del självfallet inte. Men genom elt kraftigt höjt skadestånd ger rättssamhället ett myckel viktigt budskap såväl till den misshandlade eller våldtagna kvinnan som lill den dömde mannen och till människor i allmänhet, nämligen alt samhället står på de utsatta kvinnornas sida och alt det sexualiserade våldet fördöms och är absolut oacceptabelt.

Lagen och rättsapparaten klarar inte av all ta hand om problemet med män som slår eller våldför sig på kvinnor dvs. det av män utförda sexualiserade våldet.

Några sifferexempel; Av 8 000 anmälda kvinnomisshandelsfall leder ungefär en fjärdedel, dvs, 2 000, till fällande dom. Men de flesta av de dömda männen är ute igen efler några månader Mörkertalet för kvinnomisshandel beräknas vara minst tre gånger så stort som antalet gjorda aomälriirigar

Vad beträffar anmälda våldtäklsfall är det endasl cirka en tredjedel som klaras upp.

Det är synneriigen tillfredsställande att ett enigt utskott har ställt sig bakom vår motion där vi i vpk begär ett högre skadestånd lill misshandlade eller våldtagna kvinnor.

Utskottet har, i och med lillslyrkaridet av motioneri, tydligt markerat all vårt samhälle och vår kultur besläml lar avstånd från den råaste form av kvinnoförtryck som existerar: det sexualiserade våldet.

I all anspråkslöshet är detta ett av de viktigaste besluten i denna kammare när del gäller jämlikhet.

Jag yrkar alltså bifall till utskottets hemställan i betänkandet.

Med delta anförande - under vilkel tredje vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar- var överläggningen avslutad. (Beslut skulle fattas den 16 maj.)

14 § Vissa fastighetsrättsliga frågor

Föredrogs lagutskottets betänkande 1989/90;LU26 Vissa faslighelsrätlsliga ftågor

AnL 110 CARL G NILSSON (m);

Herr talman! Laguiskoltels ordförande Rolf Dahlberg har bett mig alt yrka bifall lill reservationerna 2 och 3 till detta belänkande, och jag ber härmed alt få göra delta. Jag gör det gärna, framför allt beträffande reservation 130

2, dä den är elt resultat av en motion som jag och Ingvar Eriksson har väckt angående arrendelagstiftningen.

Arrende som brukningsform är en mycket vanlig och myckel viktig form av jordbruksdrift. Den är viktig för dem som önskar nyetablera sig och som inte har tillräckligt med kapital för all köpa en egen gård från början. Den är också viktig för dem som vill utöka sill redan befintliga jordbruk, som vill strukturera om och som vill rationalisera. Därför är det nödvändigt med en väl fungerande arrendemarknad, med ell utbud av arrenden, som är avsedda alt bli en fast och långsiktig avtalsform.

Nu har det emellertid genom tiderna gjorts ganska många ändringar i arrendelagstiftningen, och alla de ändringarna har sketl ål del ena hållet, dvs. mol förbättringar för arrendalorns situation och motsvarande försämringar för jordägarens situation. Det har gällt arrendalorns besittningsskydd, som hela tiden har förstärkts och som numera också kau riedärvas lill arrendalorns efterkommande. Det har gällt arrendalorns förköpsrält, dvs. rätlen all gä in och kräva förköp i den mån fasligheten kommer ut på marknaden.

Det har allra senast gällt beslutet om friköpsrätt för s.k. historiska arrenden som fattades här i kammaren för mindre än ett år sedan. Jag hade i den debatten plikten att säga all den lagstiftningen var ell skamgrepp mol Sveriges jordägare och elt sabotage mot Sveriges jordarrendalorer, därför att de ville själva inte ha denna lagstiftning.

Detta har inneburit all del har uppstått stor tveksamhet från många jordägares sida lill alt över huvud tagel arrendera ul sina gårdar Det har på många håll vänts till en klar ovilja atl arrendera ut i de former som arrenden skall vara, dvs. långsikliga, fasta och stabila arrendekontrakt. I stället har arrendeformerna tagit sig andra vägar. Man arrenderar ut pä myckel korl lid. Man arrenderar ut jord för sig och hyr ul bostad för sig. Man gör alltså allt för all kringgå de arrendeformer som innebär della myckel siarka skydd för arrendalorerna.

Delta har varit och är till skada för båda parters intressen i den samverkan som ett arrendeförhållande ulgör Elt långt, stabilt arrendeförhållande är nämligen lill nytta för båda parter Jordägaren vet alt han har en arrendator som känner alt han sitter trygg. En sådan arrendator har också vilja och möjlighet atl satsa på, investera i och kosta på sitt arrendeställe.

När vi nu under de kommande veckorna skall avreglera jordbruket över huvud taget, finns det ännu större skäl alt också titta på arrendelagstiftningen. Från moderat håll säger vi ofta att del är minsl lika viktigt all de lagar, förordningar och regleringar som omger jordbrukei, som jordförvärvslagstiftning och skatlelagstiflning, blir till samma fördel för jordbruksnäringen som själva jordbrukspolitiken i stort är Det är en självklarhet att det skall råda avtalsfrihet också på detta område.

Ett arrendeavtal varom båda parter är överens skall vara gällande. Sä är det alltså inte i dag, dä arrendelagstiftningen i många fall tar över det som parlerna har varit och är överens om.

Dårför herr talman, ber att jag alt få yrka bifall speciellt till reservation nr 2 men också till reservation nr 3.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Vissa fastighets-rättsliga frågor

131

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Vissa faslighelsrätlsliga frågor

132

AnL 111 ULLA ORRING (fp);

Herr lalman! Vi behandlar nu lagutskottets belänkande 1989/90;LU26, och jag kommer i mitt anförande all ta upp ett bifallsyrkande lill reservationerna I och 2.

Flerägande av skogsmark bl.a genom dödsbon och samägande leder inte sällan till problem vid fastigheternas förvaltning. Det kan exempelvis vara svårl för delägarna all fä lill stånd snabba beslul. som behövs för rationell skötsel. Om delägarna inbördes är oense kan förvallningsbeslul helt enkelt inte fallas.

Men oenighet mellan delägarna i ett dödsbo eller en samägarkrels orsakar inte enbart ägarna problem utan åsamkar även myndigheterna slora problem - del år ju de som skall utöva tillsyn över hur fastigheten sköts. Del går t.ex. inte all på ett rationellt sätt ingå överenskommelse med delägarna. I ställel måste myndigheterna tillgripa den omständliga metoden med föreläggande, som måste riklas lill var och en.

Del är inte heller ovanligt att en hel bygds överlevnad hänger på aft eft dödsbo medger försäljning av sin fasfighet på elt sådant sätt att del skapar en förvärvskälla för elt annat hushall som annars inte skulle kunna få elt stabilt försörjningsutrymme just i den bygden.

Därför måsle möjligheter, dvs. glesbygdens resurser, kunna tas lill vara av människor som vill bruka jord och skog och som vill verka för alt bygden utvecklas - ett förhållande som på allt sätt måste underlättas. Varje enskild fastighet är viktig, särskilt i glesbygden, för service och socialt liv. Samban-del mellan ägande, brukande och boende kan inte nog poängteras, anser vi i folkparliel.

När därför riksdagen 1988 beslöt om nya regler för dödsboägda och samägda jordbruksfastigheter, för atl komma lill rätta med några av de praktiskt ölägenheter som jag här har nämnt, var det elt sleg i rätt riktning. Genom ändring av ärvdabalken infördes en skyldighet för dödsbon alt avveckla jordbruksfastigheten inom fyra år. En lagändring infördes också om förvaltning av vissa samägda fastigheter.

Folkpartiet var och är fortfarande inte hell nöjt med riksdagens beslut, utan vi ville gå längre. Vi ville göra mer. För det saknades insikt hos socialdemokrater och även hos moderater Det gäller särskilt på två punkter: dels anser vi atl elt dödsbo under avvecklingsliden skall företrädas av en ställföreträdare, dels att lagen om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter bör göras tillämplig redan då två personer, som inte är gifta med varandra eller sambor, gemensamt äger en jordbruksfastighet.

Skälen till detta är flera. Eflersoin vi är väl underrättade om atl flerägande av t.ex. skogsmark är problematiskt, skulle möjligheten alt utse en företrädare underlälla förvaltningen. Enligt den statliga dödsboulredningen ägdes i slutel av 70-lalet 10 % av alla jordbruksfastigheter helt eller delvis av dödsbon. Vi anser fortfarande alt avvecklingen skulle underlättas om ett dödsbo redan under avvecklingstiden utsåg en ställföreträdare. Dödsboägandel är vanligast förekommande i det typiska skogslänet, och ett sådant skogslän representerar jag här i dag. I t.ex. Kopparbergs län innehas var femte jordbruksfastighet helt eller delvis av dödsbon.

Även då del gäller den andra frågan, om ställföreträdare i de fall en fastig-

het ägs av två personer som inte är gifta med varandra eller sambor, anser vi att en person bör utses att vara ställföreträdare. I den statliga utredning som jag tidigare har nämnt, Dödsboägande och samägande från 1987, har den här frågan noga undersökts. Av utredningen framgår del alt av totalt 322 300 fastigheter innehas 78,1 % av en enda ägare, men ca 47 000 fastigheter, dvs. omkring 15 %, av två ägare. Sammanfattningsvis kommer man fram till all antalet fastigheter som ägs med samäganderätt av två personer i realiteten ändå är fler än de som framgår av del framtagna materialet. Det är svårl atl ange hur stort det okända antalet kan vara. I utredningen konstateras att det övervägande antalet samäganderäller är de tvåägda fastigheterna och att ägandet av dessa domineras av makar eller samboendepar

Folkparliel anser dock atl det är väsentligt, för atl underlätta ell rationellt brukande, för en bygds överlevnad och för kontakter med myndigheter, atl en person är ställföreträdare för fastigheten i de fall ägarna inte är gifta eller sambor. Detta är särskilt viktigt i de norrländska glesbygderna, där t.ex. syskon övertagit en fastighet. Den ene av syskonen kan vara bosalt långt i från brukningsenhelen. Därigenom försvåras den rationella hanteringen. Oaktat - som utskottet säger - att vår folkparlimolion skulle ha en begränsad räckvidd, kan den vara nog sä verkningsfull i de enskilda fallen och i de enskilda byarna, enligt vårt förmenande.

Svårigheten alt förvalta en fastighet ökar med fler delägare. Det finns mänga avskräckande exempel pä fasligheter som har drabbats av ineffektiv förvaltning och som ägs av tvä personer som inte är gifta. Folkpartiet anser atl lagen bör ändras i den riktning jag här har framfört. Jag yrkar därför bifall till reservation 1 lill lagutskottets betänkande.

Herr talman! I samma betänkande behandlas en moderatmolion med yrkande om att arrendelagstiftningen bör ses över för atl åstadkomma en bättre balans mellan jordägare och arrendatorer Föregående talare har yrkat bifall till reservationen avseende denna motion.

Hösten 1989 behandlades arrendelagstiftningen och friköpsrätlen av historiska arrenden ingående i riksdagen. Även då förelåg en nära nog likadan motion om översyn av arrendelagstiftningen. Den var också föremål för en ingående remissbehandling. Redan då krävde vi i folkpartiet i vår reservation till belänkandet en översyn av lagstiftningen. Tyvärr fick vi ingen med oss på den reservationen - inte ens den moderata riksdagsgruppen.

Onekligen har arrendeinstilutionen stor betydelse för del svenska jordbruket. Faslän det har skelt stora förändringar på senare år inom jordbrukels område, kommer, som det tidigare sagts från talarstolen, jordbruket att slå inför mycket slora förändringar de kommande åren. Arrendeinstitutet kommer definitivt atl behövas, men med fastare och mer långsiktigt klara regler

Eftersom 43 % av den svenska åkerjorden är arrenderad och över hälften av alla jordbruksförelag är beroende av arrenden i någon form, måste helt enkelt ell förtroendefullt samarbete etableras mellan arrendatorer och jordägare. Många jordägare är för resten själva arrendatorer

Enligt folkpartiets åsikt är det viktigt att arrendelagstiftningen reellt står i samklang med den jordbrukspolitiska målsättningen. Därför behövs klara spelregler Vi vet att gällande arrenderegler ibland har en mindre lämplig

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Vissa fastighets-rättsliga frågor

133

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Vissa fastighets-rättsliga frågor

utformning. Reglerna om arrendatorers vårdnadsskyldighel behöver t.ex. preciseras och detsamma gäller huruvida nuvarande regler för besittningsskydd har tillfredsställande utformning, och det gäller även arrendeavtalets längd.

Hänsyn måste enligt vårt förmenande alltid las lill målsättningen att det skall råda balans mellan parlerna på arrendemarknaden. Elt arrende förutsätter båda parters samtycke och intressegemenskap för atl även det jordbrukspoliliska effeklivitelsmålet skall tillgodoses.

Vid riksdagsbehandlingen hösten 1989 enades riksdagen om ett tillkännagivande angående en ulredning om skydd för investeringar i arrendestället, vilket i och för sig är bra. Men då lycker jag att socialdemokraterna borde ta steget fullt ut och även tillstyrka en översyn av hela arrendelagstiftningen. Vad finns det för skäl att tveka? Osäkerhet råder nu om arrenden och om framtiden för arrendeinstitutet.

Vid den tidigare nämnda remissbehandlingen kring friköp av historiska arrenden anslöt sig flera remissinstanser lill kravet om översyri av arreride-lagstiftningen, bl.a. domänverket, stiflsnämnderna i Linköping, Uppsala och Växjö, Sveriges jordägareförbund m.fl. Lyssna pä dem, Owe Andréas-son!

Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2 och i övrigt till del som slår i betänkandets hemställan.

134

AnL 112 OWE ANDRÉASSON (s);

Herr talman! I lagutskottets betänkande 1989/90:26 har ulskotlel behandlat fyra motioner Dessa anknyter till vissa faslighelsrätlsliga frågor Den första motionen berör frågor om ställföreträdare för dödsbon och samägda jordbruksfastigheter. Motioner av liknande slag har behandlats av utskottet och riksdagen vid några tidigare tillfällen. 1 en annan motion begärs en översyn av arrendelagstiftningen. Även i denna fråga har en motion tidigare varit föremål för riksdagens prövning, så sent som för några månader sedan. Vilande lagfart samt utlännings rätt atl få köpa fast egendom i Sverige ingår också i delta betänkande.

Motioner som berör dödsbo- och samägda jordbruksfastigheter har, som tidigare nämnts, varit föremål för riksdagens siållningstagande. Förslaget i den nu aktuella motionen liksom i tidigare motioner innebär atl dödsbon som innehar jordbruksfastigheter under avvecklingstiden skall vara skyldiga atl ha en ställföreträdare, vidare att lagen om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter ändras så alt den blir tillämplig även när en jordbruksfastighet iririehas med samägande av två personer som varken är gifta med varandra eller sambor

Första gången motionen presenterades var i samband med elt regerings-förslag som syftade till atl minska de olägenheter som uppkommer när jordbruksfastigheter innehas av dödsbon eller av flera persorier med samägande-rätt. Våren 1989 återkom samma motionsyrkande till riksdagen. Nu skall vi här i kammaren på nytt ta ställning i samma fråga.

Riksdagen har med slor majoritet vid två tidigare tillfällen avslagil motionsyrkandena. Då det inte framkommit någol nytt efter hösten 1988, när utskottets majoritet ställde sig bakom lagstiftningen om förvaltning av döds-

boägda och samägda jordbruksfastigheter finns det ingen anledning atl Prot. 1989/90:118

frångå riksdagens fidigare ställningstagande. Som upplysning kan nämnas 9 maj 1990

all lagstiftningen på delta område är ny och har varit tillämplig sedan den 1

Vissa faslishets-
juli 1989, Det är rimligt alt man får erfarenhet av lagstiftningen, innan even- / *

tuella ändringar i lagtexten genomförs. 8 18

I motionen om alt ändra i lagen om vilande lagfart framhålles all del i dag förekommer fall där lagfartsansökan varit vilande mycket länge, i bland i flera decennier. Från ulskoltels sida menar man alt de nuvarande bestämmelserna för vilande lagfart inte inneburit några påtagliga problem.

Atl, som motionären påstår, en lagfartsansökari i enstaka fall varit vilande en längre lid, kan ha sina orsaker i andra förhållanden än just brister i lagstiftningen. Utskollet är därför i nuläget inte berett atl skärpa reglerna när del gäller vilande lagfart.

Den tredje motionen som tas upp i detta belänkande gäller arrendelag-sliflningen. Från motionärernas sida menar man atl ändringar i arrendelagstiftningen som har beslutats under de senare åren medfört alt balansen mellan jordägare och arrendatorer allvarligl har rubbals. Med anledning av delta påstående begär man att en utredning tillsätts med uppgift att föreslå förändringar i lagsliftriingen.

En motion i samma syfte behandlade riksdagen den 30 november 1989. Utskottet ansåg vid detta tillfälle atl den lagstiftning vi har på arrendeområdet fyller högt ställda krav på båda parter Någon ny utredning eller översyn var därför enligt ulskotlel för dagen inte påkallad. Del som utskottet anförde för snart ett halvår sedan äger alltjämt giltighet, anser utskottets majoritet.

Den sista motionen i della betänkande gäller utlännings rätt atl köpa fast egendom i Sverige. I motionen yrkas atl förvärvstillslånd vid förvärv av fast egendom utanför militära skyddsområden skall slopas för medborgare i de nordiska länderna och i länder som ingår i EG.

När det gäller utländska medborgares köp av frilidsfasligheter i vårt land har man i tidigare motioner under ett antal år yrkat atl reglerna skall skärpas för dessa faslighelsförvärv. I den nu aktuella motionen går man i motsatt riktning och yrkar på ett slopande av förvärvslillslåndel.

På förslag från lagutskottet har riksdagen avslagil dessa tidigare motioner Även den i dag aktuella motionen bör avslås, enligt majoritetens förslag.

I detta sammanhang bör påpekas atl Nordiska rådet rekommenderat nordiska ministerrådet all utreda möjligheterna för nordiska medborgare aft förvärva fast egendom för bostadsändamål i hela Norden. Sverige arbetar dessutom akfivt inom EFTA med förhandlingar som har till syfte att få ett närmare samarbete med EG. Om resultatet blir ett europeiskt ekonomiskt samarbete där EFTA är med, kan det infe uteslutas att reglerna om utländska medborgares räft aft förvärva fast egendom i Sverige kan bli förändrade.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottels hemställan och avslag på samtliga reservationer

Anf. 113 ULLA ORRING (fp):

Herr lalman! Ove Andréassori har givit eri beskrivnirig av motionerna och 135

tidpunkten för deras avlämnande. Allt det är korrekt, men jag sade redan i

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Vissa fastighets-rättsliga frågor

milt första anförande att folkpartiet inte är nöjt med behandlingen av motionerna om dödsboägande och samägande.

Beslutet om att dödsbon skulle avvecklas inom fyra år har väl i och för sig gjort livet litet lättare för de människor som blir kvar i skogsbygderna. Men de som flyttar tar inte konsekvenserna av sin utflyttning, och priset blir högt både för dem som stanriar kvar och för riatiorieri. Därför skulle mycket vara vunnet, om man kunde förenkla proceduren genom att utse en ställföreträdare.

Jag tror atl Ove Andréasson inte har upplevt problematiken i skogsbyg-derria. Den är säkert ganska okänd för horiom och kanske också för många andra socialdemokrater, men här handlar del om ell stort problem.

Med tanke på jordbrukels framlid finus det alla skäl, tycker jag, att se över arrendelagstiftriingeri, så alt det blir balans mellan jordägare och arrendatorer Utskottet säger i betänkandet atl frågan nyligen har behandlats, men den kommer atl vara lika aktuell för vår del ända tills del kommer till stånd en utredning. Jag tycker atl försvaret från majoritetens sida var svagt på den här punkten.

Anf. 114 CARL G NILSSON (m);

Herr lalman! När del gäller reservation 3 gjorde jag inte mera än atl yrka bifall lill den. Här är det helt enkelt på def sättet all av samma skäl som många svenskar vill kunna köpa sig en fast egendom, framför allt i Europa, tycker jag att vi också måsle låta medborgarna därifrån etablera sig i vårt land och få möjlighet atl köpa sitt eget ställe här

Vad beträffar arrendelagstiftningen har den myckel väsentliga skillnaderi uppstått sedari vi diskuterade frågau i riovember all nu föreligger en proposition om den framtida jordbrukspolitiken, där def föreslås lårigtgåeride förenklingar och avregleringar på det jordbrukspolitiska området. Del är väl ell myckel starkt skäl atl gå vidare även med de kringliggande lagstiftningarna som berör jordbrukets intressen.

136

AnL 115 OWE ANDREASSON (s);

Herr talman! Ulla Orring säger all människorna uppe i Norrland inte tar sitt ansvar Det kan jag inte vare sig bekräfta eller dementera. Jag förstår atl detta är en viktig fråga för folkpartiet. Det är tredje gången vi diskuterar frågan i riksdagen, och såvitt jag vet har vi inte haft några problem eller några uppvaktuirigar vare sig per brev eller telefori av de människor som är berörda av lagstiftningen. Ulla Orring kanske kan ge oss exempel på vilka del är fråga om, och vi kan då prata med dem om det nu är så atl de har problem. Vi får väl om del skulle gå så långt ändra lagstiftningen, men jag betvivlar att del blir aktuellt i detta fall.

När det gäller arrendefrågorna kan man väl säga alt klimatet mellan jordägare och arrendatorer i dag är relativt bra. Här finns naturligtvis undantag, och man kan säga att dessa undanlag är skräckexempel.

Jag kan förstå atl Carl G Nilsson, som är lantbrukare och jordägare och en duktig sådan, i delta fall tar parti för jordägarna. Även hans medmolionär är ju jordägare, och jag har alltså förståelse för att de agerar på del sättet.

Vi som inte är vare sig jordägare eller arrendatorer och kan tala med båda

parler, har nog upplevt det som atl arrendelagstiftningen är till fördel för Prot. 1989/90:118

jordägarna och inte för arrendalorerna. Därför vill vi gå vidare på den vä- 9 maj 1990
gen, såsom vi gjorde i slutet av förra året när vi häri riksdagen fattade beslut
om en friköpsrätt för historiska arrenden. Vi fick ju vid del tillfället när del / °

gäller invesleringsfrågan en majoritet för förslaget. Man arbetar därför nu 8 18

med denna fråga i departementet.

AnL 116 ULLA ORRING (fp);

Herr talman! Delta är ett problem, Owe Andréasson. Det är fråga om alt människor flyttar och inte tar sill ansvar för den enskilda bygden - del är där problemet finns. Det finns ell otal fastigheter med samägande och dödsboägande. Om man för dessa fasligheter fick utse en förvaltare, en företrädare som kunde ta ansvar för att effektivt sköta dem och även sköta förhandlingar med myndigheter, då skulle del underlätta förvaltningen för fastigheterna och vara lill stort gagri för bygderi. Jag rekommeoderar Owe Aridréasson en studieresa upp till. dessa bygder så att han kan se hur det ser ul på många ställen.

Jag nämnde i milt anförande atl var femte jordbruksfastighet i Kopparbergs län helt eller delvis innehas av dödsbon. Det är inte svårt atl förstå all problemen blir slora om man skall ha atl göra med flera ställföreträdare. Vi har nu fält en lagstiftning som medger att dödsbon kan avvecklas inom fyra år, men även under den liden kan det ju uppstå problem.

Jag tror alt Owe Andréasson inte riktigt kan förslå den här problemaliken och alt del är därför han är så oförstående. För min del är det ganska klart vad som är problemet.

AnL 117 CARL G NILSSON (m):

Herr talman! Jag håller med Owe Andréasson om all förhållandel mellan arrendatorer och jordägare i de allra flesia fall är mycket bra. De fall som vi har hört talas om då det har gnisslat är undanlag.

Del är emellerlid inte dessa personer jag talar om, utan jag talar om de personer som skulle vilja bli arrendatorer men inte kan bli det därför alt del inte finns ett utbud av arrendeställen. Det finns, Owe Andréasson, ett stort antal jordägare som tvekar eller, som jag sade tidigare, hyser en direkt ovilja mot atl arrendera ul sina gårdar på långa, fasta arrendekontrakt. De arrenderar i stället ul dem på korta perioder och konstiga villkor

Vad vi vill ha, och vad som är till nytta för båda parter, är långa, fasla kontrakt. Och sådana är del onl om på grund av alt vi haren arrendelagstiftning, som leder lill att många jordägare tvekar eller inte vill arrendera ul sina gårdar Del år dessa arrendatorer jag lalar för, de som skulle vilja vara arrendatorer på dessa gårdar på sådana kontrakt.

AnL 118 OWE ANDRÉASSON (s):

Herr lalman! Ulla Orring säger alt Owe Andréasson inte förstår dessa problem. Jag kan då bara säga atl jag i så fall delar detta problem med de andra som ingår i majoriteten. Jag är alltså inte ensam om det.

Om det riu är så många som har del så besvärligt där uppe, skulle jag vilja
rekommendera Ulla Orring atl hon säger lill dem alt la kontakt med lagul- 137

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Sakrätlsliga frågor

skottets representanter och prata med oss. Då får vi väl se hur många vi får la kontakt med. Problemet är kanske inte så stort som Ulla Orririg vill göra gällande.

Jag kari hålla med om atl del kari ha siria problem alt arrendera ut sin jord när det gäller lagstiftningen. Någol som enligt min mening i framtiden kommer att bli ell mycket stort problem för def svenska jordbruket är jordför-värvslagstiflningen, som Carl G Nilsson också i sitt ariförande nämnde. Där borde Carl G Nilssori och jag hjälpas åt att se till att deri lagstiftriing vi har ändras.

Man har när det gäller jordförvärvslagen nu uästari tagit bort prispröv-riirigeri. Tidigare var det ju avkastuingsvärdet som gällde, nu är det i stället marknadsvärdet. Man kan i dag se att det finris jordbruk som säljs lill höga priser Taxeringsvärdet kan ligga på strax över 200 000 kr. Man kari ha räknat ut marknadsvärdet lill 800 000 kr, och man säljer sedari gården för 2,5 milj. kr Del firins i närheten av storstadsområdena flera exempel på delta. Jag skulle vilja se hur slor arrende avgiften i dessa fall skulle bli och vilka som skulle kunna ta ett sådanl arrendeställe. Inte ens de yngre jordbrukare jag känner lill som gärna vill arrendera eri gård har möjlighel till detta. Arreri-deavgifterna gör att de backar

Anf. 119 ULLA ORRING (fp):

Herr talman! Del är inte alltid så all majoriteteri har rätt, Owe Aridréasson. Majoriteten kan vara illa underrättad och fatta beslut på felaktiga premisser Det finns ingen majoritet uppe i de norrländska skogsbygderna, utan där finns endast minoriteter I en sådan här fråga skall man enligt min uppfattning även tillgodose minoritetens behov och krav.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas deu 16 maj.)

15 § Sakrättsliga frågor

Föredrogs lagufskoltels belärikande 1989/90:LU27 Sakrätlsliga ftågor

138

Anf. 120 ALLAN EKSTRÖM (m);

Herr lalman! Lagutskottets betänkaride haridlar om olika juridiska pririciper inom den centrala civilrättens område.

Om man köper eri sak eller - mera formellt uttryckt - om man ingår ett köpeavtal, förvärvar man då full äganderätt lill saken i och med avtalet (av-lalsprincipen), eller krävs del härutöver atl man får saken i sin besillnirig (iradiliorispririciperi)? Frågari är av belydelse, inte för relationen säljaren och köparen emellan utan för köparens förhållaride lill utomstående, till tredje man. När stiftas med andra ord sakralt enligt svensk rätt?

Svaret är alt vi i Sverige sedan förra hälften av 1800-falet omfattar fradi-tionsprincipen. Förvärv av äganderätt skall markeras på riågot för eri utom-

stående uppfatlbart yttre sätt. Förvärvet skall erhålla publicitet, och så sker geuom all köpeobjeklel överlämnas lill köparen, då så är möjligl. Den anses som ägare som har besittningen till saken; delta är den sveriska slåridpunk-len.

Just denna grundsals - erkänriaridel av besitlnirigeris betydelse - ligger för övrigt, i enlighet med vad som påpekas i betänkandet, lill grund för bl.a. hela utsökningsrälten. Det kan vara förtjänt av att påpekas.

Som jag framhöll då ämriet var föremål för kammareos uppmärksamhet i november 1987 har det skrivits eff mycket stort antal lärda böcker och artiklar om stiftandet av sakrätt, senast i Svensk Juristtidning 1988 s. 224. Vår tids kanske mest framstående jurist, professorn och justitierådet Hjalmar Karlgren, har i avhandlingen Säkerhetsöverlålelse betecknat den svenska ordningen som en vis sådan, med hänvisning till atf det hos oss förekommer samma regler för omsäftningsköp, säkerhefsköp och panfsäffning, något som för övrigt - utöver löseöreköpslagens tillämpningsområde - följer av 10 och 22 SS skuldebrevslagen. Del är då stiftandet av panträtt och fullbordandet av köp så all säga kommer i otakt med varandra som de värsta juridiska bekymren uppstår Karlgren är en varm anhängare av traditionsprincipen.

Härutöver nöjer jag mig med påpekandet alt lagberedningen i sitt för omkring 15 är sedan framlagda betärikande Utsöknirigsrätt XIII föreslog befäs-taridet av traditionsprincipen i en särskild lagregel, så lydande:

"Överlåtelse av lösöre blir gällande mot överlålarens borgenärer, när egendomen har kommit i förvärvarens besittriirig.

Har förvärvaren fått i besittning konossemenl eller sådan handling all överlåtaren icke utan dess företeende kan förfoga över egeridomeri, är det tillfyllest.

När egeridomeri eljest iririehas av tredje mari, är tillfyllest att överlålaren eller förvärvaren har underrättat tredje mannen."

Denna deklaration lill förmån för iraditionspriricipen vann allmän anslutning vid remissbehandlingeri. Det förtjäriar all särskilt framhållas all rättsläget sålunda befunnits tillfredsställande för bara drygt 15 år sedan.

Del finns emellerlid personer som förespråkar att vi nu skall överge troheten mol vår fast rotade rätlssedvänja lill förmån för avlalsprincipen. Man hänvisar lill del faktum atl den som i strid med den förnuftiga ömsesidighets-principen betalar i förskoll löper risk alt inte få saken utlämnad lill sig och därtill all nya finansieringsformer inte går atl förena med iradiiionsprinci-pen. På grund därav skulle vi sålunda byta syslem. Motionen L902 är ett ullryck härför

Utskollet är glädjande nog enigt i sitt avvisande av en sådari tarike, en enighet som kan vänfas bli upprepad i det betänkande rörande ny köplag och ny konsumentköplag som snart kommer att ligga på riksdagens bord. Tradiiiorisprinciperi ligger fast som fundamerit inom civilrätten; den utgör del av vår egen rättsordning. Detta hindrar självfallel inte all man är redo alt, på sätt som redan skell, göra undantag från principen i de speciella fall då så är befogat med hänsyn till utvecklingen. Ingen princip är ju enligt livets regel ulan undantag. 1 många fall möts därför förespråkarria för priricipielll oföreriliga ståridpurikler riågorislans på planens mittfält, för atl låna en bild fråri idrottsvärlderi.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Sakrättsliga frågor

139

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Sakrättsliga frågor

140

En sådan situation kan hänföras till lösöreköplagen. Del är på denna enda punkt som utskottet ej är enigt. I den borgerliga reservationen nr 1 begär vi uttryckligen, all man prövar vilka möjligheter som slår till buds i fråga om att modernisera lösöreköplagen. Här är del förskottssituationen, särskilt för konsumentköpens del, som är i blickpunkten. Min lärde kollega Berigt Harding Olson kommer atl beröra saken ytterligare. Jag ber, herr lalman, all få yrka bifall till reservationen.

Samband med den nu avhandlade situalionen har frågan om godtrosför-värv. Även här slåss två principer om herraväldet, vindikationsprincipen och exslinktionsprincipen. Situationen är då den atl en person. C, förvärvat en sak av någon som inte hade räft aft förfoga över saken, B. Den rätte ägaren, A, vill ha saken tillbaka av C. Får han del? är frågan. Att märka är att B kan inneha saken med eller mol A;s vilja. Man måsle alltså till en början skilja mellan två sinsemellan olika typfall, vilket ej alltid sker

I svensk rätt vinner C över A; om C varit i god tro då han fick besittningen lill saken av B. I några motioner uttalas nu kritik över den svenska ståndpunkten med hänvisning bl.a. lill förhållandena utomlands. Gång på gång möter jag, herr talman, den uppfattningen all vi i Sverige är unika och extrema i vårt skydd av godlrosförvärvaren C. Uppfaltningen är oriktig men seglivad.

Åtskilliga rättsordningar, ja merparten, erkänner godlrosförvärv av stulen egendom som förvärvals inom den reguljära handeln. Andra länder går längre. Holland, det land som så sent som år 1981 lagreglerade rättsområdet, har regler som motsvarar våra egna, och Italien uppvisar en rättsordning som är den mest exslinklionsvänliga av alla. Hänvisningen till Holland är viktig. Den holländska lagen ulgör nämligen den senaste nykodifiering av civilrätten som ägt rum inom Västeuropa och EG, och Holland intar en central ställning inom civilrättens område i Europa. I doktrinen har för övrigt sagts alt den svenska ordningen stått förebild för den holländska lageo.

I höstas besökte lagutskottet det iriterrialioriella institutet för privaträttens harmonisering, UNIDROIT, i Rom. Ell ämne som ägnades uppmärksamhet var godlrosförvärv av kulturföremål, bl.a. tavlor som stjäls från museer Det övervägs en konvention i frågan, som bygger på ståndpunkten alt kulturföremålens rätte ägare skall ha rätt att få föremålen åter men - och här är del centrala - villkoret härför är atl godlrosförvärvaren skall ha rätt lill ersättning. En sådan lösning skulle enligt vad vi fick vela hos UNIDROIT ha karaktären av en kompromiss mellan olika system. Denna kompromiss är helt i överensstämmelse med vår svenska rättsordning; det förtjänar förvisso att understrykas.

Den som vill vela mera om läget utomlands kan hämta kunskap ur del lättlästa betänkandet SOU 1984:16 Förvärv i god tro och ur professor Erik Anners bok Från lagtolkning till lagstiftning; Högsta domstolen och godlros-förvärven, 1989.

Herr lalman! Det återstår alt avliva en annan seglivad vanföreställning, nämligen alt om C bara påslår sig ha varit i god tro, så får han behålla saken. Våra domstolar skulle med andra ord gå alt föra bakom ljuset hur enkelt som helst. Självfallet är defta inte sant. "Jag var i god tro" är verkligen inte något "simsalabim" som automatiskt gynnar C. Del känns närmast kränkande för

en domare atl la del av sådana påståenderi. Även här kan den intresserade hämta kunskap ur belänkandet.

Det vällovliga syftet att begränsa stöldgods- och hälerimarknaden är- förutom att öka respekten för äganderätten - att göra reglerna mot häleribroll effektivare genom atl avskaffa kravet på alt förbrottet skall behöva bevisas i det enskilda fallet. Här kan hänvisas till motionen 1989/90:Ju624 från Nic Grönvall och mig.

Herr talman! Svensk rätt är även här förnuftig och efterföljansvärd. Jag yrkar bifall fill utskottets hemsfällan under mom. 2.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Sakrätlsliga frågor

Anf. 121 BENGT HARDING OLSON (fp):

Herr talman! I det här betänkandet behandlas sakräffsiiga frågor Det är viktiga frågor för alla människor Olyckligtvis är det fråga om i varje fall näst intill ofattbara begrepp för vanliga medborgare. Sakrältens innebörd behöver uppenbarligen förklaras för allmänheten, och det har ju nu min synnerligen lärde kollega Allan Ekström gjort på ett ingående sätt. Jag kan i den delen hänvisa fill hans inlägg. Ändå skall jag bara kortfattat göra följande beskrivriing.

Del handlar om köparens skydd i vissa kritiska situationer Typexemplet är konkursen. En köpare har inhandlat en vara av eri säljare. Betalningen har skett i förskott. Före leveransen av varan går säljaren i konkurs. Då blir köparen i princip, uttryckt på vanlig svenska, blåst på både förskotfsbetal-riirigeri och varari. Häri förlorar alltså alltihop. Def gäller åtmiristooe såvida man infe tycker att det är av värde att han får en fordran i säljarens konkurs. Men erfarenheten är ju den att de fordringar som det här handlar om är i princip värdelösa. Situationen är alltså kortfattat den att den stackars köparen har förlorat alltihop. Def här kan kriappast vara eri tillfredsställaride situation.

Det nuvarande rättsläget ger ändå faktiskt köparen vissa möjligheter alt skydda sig. Jag tänker på den s.k. lösöreköpslagen, som är från 1845 - alltså inte från 1945. Om köparen följer den lagen måsle han vidta syririerligeri omfattaride ålgärder Då, meri eridast då, kari köpareri undvika deu förlust som jag riu beskrev.

Det här läget är rialurligtvis inte tillfredsställande. Det har också uppmärksammats av lagsliftarna. Del har därför gjorts en delreform, en ny lag, som handlar om förskott vid båtbyggnad. Om eri båtköpare har betalat förskott kan han på enklare sätt få skydd för detta förskott. Men det gäller bara för båtköpare, inte för några andra.

Av det här bör uppenbart framgå att del finns elt starkt reformbehov på det här rättsområdet. Det är ju också folkpartiets uppfattning och vi framför flera skäl, för de gällande rättsreglerna är uråldriga, snart 150 år De tillämpas nästan aldrig, eflersom det är så komplicerat. Den genomförda delreform som jag talade om är bra för båtköpare, meri otillräcklig för alla aridra. Eri sådan här reform borde naturligtvis utsträckas till all gälla köpare även i motsvarande situationer

Med denna lagstiftning har det uppkommit en allvarlig diskrepans mellan det allmänna rättsmedvetandet och gällande rätt, och det motiverar atl man

141

Prot. 1989/90:118 skapar nya regler Ett rimligt konsumentskydd förutsätter hell andra regler
9 maj 1990 än de som vi har nu.

[ Det här är inte en konsumentpolitisk debatt, men vi skall få en sådan vid

b J 8 senare tillfälle, och jag skall nu bara notera att frågan också har en konsu-

mentpolitisk dimension.

Den logiska slutsatsen av min argumentering är naturligtvis att lösöreköplagen bör bli föremål för översyn, en översyn som skall göras utan att man rubbar gällande huvudregel, som Allan Ekström har talat sig så varm för

Def handlar här alltså inte om ett sakrättsligt systemskifte, men inriktningen bör vara att tillgodose behovet av moderna regler, att skapa bättre skydd för köpare, särskilt i förskottssituationerna, och att se till att det blir en bredare information om den här lagens existens.

Lagutskottets inställning i den här frågan är intressant. Utskottet är faktiskt positivt till en översyn av lagen. Det råder enighet om behovet av översyn. År 1987 uttalade utskottet att det inte uteslöt att rättsläget kunde förbättras. Man framhöll att köparskyddet kunde utsträckas och aff en översyn av lösöreköplagen var en väg.

År 1989 vidhöll man den uppfattningen, men ändå blev det infe något tillkännagivande om en översyn. Majoriteten i utskottet ansåg nämligen aft man inte hade tillräckligt underlag för att besluta om en sådan här översyn. Man ville avvakta den proposition angående konsumentköplagen som var på gång. Det var ett fåfängt hopp från majoritetens sida, eftersom det av den propositionen framgår att justitieministern avvisar en sådan översyn som lagufskoltet faktiskt enigt hade ansett vara angelägen.

Låt mig bara avslutningsvis säga atf justitieministerns negativa inställning, som för övrigt bygger på en total missuppfattnirig av situationen, infe borde ha accepterats av lagutskottets majoritet. Utskottets minoritet har fullföljt den tanke som utskottet faktiskt har varit överens om sedan 1987, nämligen atf en översyri behövs.

Mol deriria bakgruud hade det varit logiskt om majoriteteri hade ställt sig bakom en översyn nu. Jag yrkar därför bifall till reservation nr 1 och hoppas all flera stöder den i kammarens votering.

Arif. 122 MARTIN OLSSON (c):

Herr lalmari! Det må vara tillåtet också för en enkel lekman att ta till orda efter det att två högt lärda och högt värderade kolleger i lagutskottet nu har talat.

Som jag har haft anledning att nämna tidigare i kväll väckte vi från cen
terns sida i januari i år en omfattande motion med förslag till en rad åtgärder
i syfte att motverka brottslighet och underlätta brottsbekämpning. I def nu
aktuella betänkaridet fråri lagutskottet behandlas elt av motioneris yrkan
deri, riämligeri att reglerna för godlrosförvärv behöver ses över i syfte att be
gränsa möjlighelerna att sälja stulen egendom. I motionen framhåller vi i
denria del aft missbrukare, oftast knarkare, behöver pengar- många gånger
stora belopp - för att finansiera sitt missbruk. Pengarna för detta kommer
ofta från stölder och inbrott. Köpare av stöldgods är det infe svårt för miss-
brukarua atf få tag i.
142 Detta aktualiserar frågan om reglema för köp av stöldgods är lämpligt ut-

formade och om de tillämpas på det sätt som avsetts. Frågan är - om vi ser det praktiskt - om den som köper stöldgods skall få behålla detta eller om han, om det framkommer att def gäller stöldgods, får lov att lämna tillbaka egendomen till den rätte ägaren.

Vi har i motionen tagit upp denna fråga sett från brottsförebyggande synpunkt, dvs. om nuvarande regler och deras tillämpningar är erforderliga instrument i broltsbekämpande syfte.

Äveri i en motion av Ove Karlsson och fyra andra socialdemokrater tas defta spörsmål upp och dessa motionärer kommer till slutsatsen att de svenska reglerna om godtrosförvärv liksom hälerilagstiftningen behöver ses över

År 1986 infördes lagen om godtrosförvärv av lösöre. I huvudsak innebar deri riya lagen en kodifiering av de rättsregler på området som utbildats i rättspraxis. Lagen innebar dock en viss skärpning och precisering av de krav som ställs för att den som köper lösöre skall anses vara i god tro. Avsikten var att bl.a. motverka handeln med stöldgods. Men faktum är att lagen iririebär atf eri köpare av stöldgods har rätt att behålla detta om han inte borde ha insett att säljaren saknade rätt att förfoga över egeridomeri.

Ceritern och miljöparfiet har till betänkandet fogat reservation nr 2 i anledriirig av de två riämnda motionerna, alltså centerns partimotion och den socialdemokratiska motionen. Vi framhåller i reservationen att lagstiftningen om godtrosförvärv med nödvändighet måste innefatta en avvägning mellan å ena sidan samhällets intresse av aft motverka kriminella beteenden och å andra sidan bestulna personers rätt att få behålla den egendom som de har förvärvat i god tro.

Ensamuiredaren Allan Ekström har i den utredning som ligger till grund för lagstiftningen mycket sakkunnigt redogjort för detta. Med all respekt för hans synpunkter och hans påpekande aff det var kränkande för en domare atf höra vissa omdömen kan vi inte blunda för att det av många upplevs som lätt atl sälja stöldgods.

Tillsammans med några kolleger hade jag tillfälle att besöka en av våra större kommuner som utgör ett medelstort polisdistrikt. Vi träffade polismästaren och han berättade att det under ett år i detta distrikt begåtts 2 000 inbrott i bilar Man hade stulit bilradioapparafer och bilstereobandspelare, inte för att själv använda dem utan för att sälja dem. Det hade inte varit något problem alt sälja dessa apparater Kommentaren från dem som är ute och arbetar på fältet är atf vi måste göra någonting åt reglerna.

Enligt vår mening är def inte självklart att deri avvägriing som gjordes vid lagstiftriirigeri 1986 är gjord en gång för alla. Vi anser att det nu mot bakgrunden av brotisutvecklingen är viktigt att undersöka hur tillämpningen av 1986 års lag utfallit i praktiken under de år lagen har varit i kraft. Om det visar sig motiverat bör förslag om komplettering av lagstiftningen utarbetas.

Vi betonar att vid en sådan undersökning bör särskild hänsyn fas till framväxten av den narkotikarelaierade stöldbrottslighelen. Därvid bör även samspelet med den straffrättsliga hälerilagsliftnirigeri beaktas samt en uppföljning ske av litvecklingeri på området i andra länder

Herr lalmari! För alt bekämpa och begränsa brottsligheten måste vi från tid till annan se över om vår lagstiftning och dess tillämpning är mest verk-

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Sakrätlsliga frågor

143

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Sakrätlsliga frågor

144

ningsfull. Det är mot den bakgrunden jag yrkar bifall till reservation nr 2 med krav på en begränsad översyn av reglerna om godtrosförvärv.

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar

Arif. 123 ELISABET FRANZÉN (mp);

Herr falmari! Tillfället gör tjuven, brukar man säga. Med dagens miss-bmksrelaterade brottslighet, som det heter, gäller det också att det finns möjlighet att sälja stöldgodset för att det skall vara någon idé för tjuven att stjäla. Risken med atl köpa stöldgods tycks inte vara så stor

Jag har hört talas om personer som köpt bl.a. kameror och klockor på gatan eller under andra underliga omständigheter där det stått klart att det rört sig om stöldgods. Dessa köpare bryr sig inte om varifrån sakerna kommer. De bestämmer sig helt enkelt för att det är den rätte ägaren som säljer och tycker att de har gjort en bra affär

Jag kan inte säga om def är reglerna för godtrosförvärv som är otillräckliga eller om bristerna hgger någon annanstans, vid tillämpningen eller i andra lagregler Men jag delar centerns uppfattning att det behövs en översyn av dessa regler för atf se var felet ligger Vi behöver ha tillbaka respekfeu och iriplarifera en viss rädsla hos köparria så aff möjligheferria aff avsätta stöldgods begränsas.

Efter Martin Olssons och övriga talares ingående beskrivningar nöjer jag mig med att yrka bifall till reservafion nr 2.

AnL 124 LENNART ANDERSSON (s):

Herr falman! Det är ingen ny fråga som riksdagen i dag debatterar Redan hösten 1987 behandlade riksdagen en motion om översyn av de .sakrättsliga reglerna om köparens skydd mot säljarens borgenärer Utskottet framhöll vid della tillfälle den betydelse som kravet på besittning har på olika rättsområden och menade att det måste krävas tungt vägande skäl för att en ändrad ordning skulle kunna övervägas. Att det i vissa fall kan uppkomma problem för konsumenter och näringsidkare lill följd av kravet på besittningsöverfö-ring kan inte anses utgöra sådana skäl.

Det kan erinras om atl på ett område där behovet av atf skydda köpare vid förskottsbetalning varit särskilt stort, riämligeri vid besfällnirig av fritidsbåtar, har man genom 1975 års lag om registreririg av båtbyggriadsförskoff givit båtbesfällare eri möjlighet atf få särskild förmårisräft i båtbygget vid varvets korikurs. Likuaride lagstiftningsåtgärder till skydd för köpareri kunde enligt utskottets mening tänkas för andra branscher En lösnirig kunde också vara aft ersätta lösöresköplagen med en mera tidsenlig och för köparen ariväridbar regleririg. Utskottet framhöll dock i sitt betänkande 1987 aft man saknade underlag för en bedömning av vilka lagstiftningsåtgärder som kunde vara påkallade.

I samband med behandlingen av proposifionen om konfobaserat aktiesys-tem prövade lagutskottet hösten 1989 med anledning av en motion ytterligare en gång frågan om en översyri av def sakrätlsliga regelsystemet, bl.a. mol bakgrund av atl kravet på besittningsöverföring vid köp av lös egendom

utgjorde ell hinder för det svenska näringslivet med tanke på den fortgående internationaliseringen. Riksdagen konstaterade vid detta tillfälle all vad utskottet anfört i samma fråga hösten 1987 alltjämt hade giltighet och att en översyn av det sakrättsliga regelsystemet alltså inte var påkallad.

I de propositioner om ny köplag och ny konsumentköplag som inom kort skall behandlas i riksdagen knyts liksom enligt gällande rätt viktiga rättsverkningar till det förhållandet om en köpt vara kommit i köparens besittning eller inte. Traditionsprincipen är eriligt departementschefens uttalande i en av propositionerna fast förankrad i det svenska rättssystemet och har goda skäl för sig. En sakrättslig särreglering för konsumenfförhållariden skulle även innebära en principiell nyhet i svensk rätt. Utvecklingen på området kommer emellertid att noga följas, och vid behov kommer saken att tas upp på nytt i lämpligt sammanhang, framhåller departementschefen i samma proposition.

Här kan nämnas att sakrätlsliga problem även har behandlats i samband med kommissiorislagskommitténs slutbelärikande Kommissiori och dylikt. Detta belänkande har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom jusfifiedeparfemeritet. Vidare kan sakrätlsliga spörsmål också komma atl aktualiseras i samband med deu översyn av frågor som rör leasing av fast och lös egendom som 1988 års leasingutrednirig har i uppdrag att geriomföra. Denna utredning beräknas avge ett delbetänkande under år 1990. Jag anser alt riian inte bör föregripa de ställningstaganden som framför allt förslaget om ny konsumentköplag men också pågående arbete i aridra lagstiflnirigs-sammanhang kan föranleda från riksdagens sida. Del kan också vara lämpligt atl avvakta den genomgång av de sakrätlsliga spörsmålen som kommer alt presenteras i leasingulredningens delbetänkande.

När det gäller konsumenterria kan del emellerfid framhållas atf det med hänsyn fill atl de flesta konsumenter saknar kännedom om kravet på besitf-ningsöverföring är viktigt att konsumenterna får information om de risker som de löper när den betalda varan har lämnats kvar hos säljareri. Korisu-menterna bör också upplysas om vilka ålgärder de bör vidta för alt förhindra rättsförluster Jag utgår, precis som utskottets majoritet, ifrån att informationsinsatser på della område kommer till stånd om riksdagen beslutar atl anta regeringens förslag om ny konsumentköplag.

När del lill sist gäller motionerna om godlrosförvärv kan del till en början erinras om all riksdagen så sent som 1986 beslutade om en ny lagstiftriing om godtrosförvärv av lösöre. Deriria lag irinefaftar i huvudsak en kodifiering av de rättsregler på området som utbildats i rättspraxis. Lagen innebär emellertid också eri skärpriing oeh precisering av de krav som ställs på en förvärvare av lösöre för atl deririe skall arises vara i god tro.

Jag anser atl del nu inte finns anledning fill omprövning av de principer och ställningstaganden som ligger bakom den relativt nya lag som vi har i dag. Det kan också anmärkas att de svenska reglerna har motsvarighet i flera utländska rättsordningar Detta säger jag med anledning av att det lycks föresväva någon av motionärernaatt så inte skulle vara fallet.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan i betänkandet och avslag på reservationerna.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Sakrätlsliga frågor

10 Riksdagens proiokoU 1989190:118

145

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Översyn av lagen om ekonomiska föreningar

Anf, 125 MARTIN OLSSON (c);

Herr lalman! Vi som har mofionerat och reserverat oss då det gäller översynen av lagreglerna om godtrosförvärv har inte därmed fastslagit att reglerria måste äridras. Vi har tagit upp detta utifråri eft brottsförebyggande och broftsbekämparide perspektiv. Det förvånar mig att majoriteten i ufskotlet är så låst vid de principer som fastställdes 1986 att man inte vågar be regeringen alt del skall göras en översyn av vilken betydelse reglerna har haft och har för brottsutvecklingen. Jag nämnde fidigare - vilket Elisabet Franzén också gjorde - möjligheterna att sälja stöldgods. Det är allmänt känt att det är myckel lätl att sälja stöldgods och atf ytterst få åker fast. Jag beklagar att majoriteten inte vill lämna detta bidrag till att finna medel för att komma åt den lyp av brottslighet som vi här har talat om.

Anf. 126 LENNART ANDERSSON (s):

Herr falman! Jag vill komma med en mycket kort replik. Jag vill bara säga till Martin Olsson att det inte är något fel pä modet hos ledamöterna i lagutskottet. Det är bara det att vi för närvarande anser att det inte är motiverat atf begära en översyn. Så långt som vi har varit med i debatten och kan tänka har vi svårl atf i dag se något riktigt alternativ till den nuvarande lagstiftningen. Skulle situationen att vi anser att det finns andra lösningar bli aktuell i framfiden skall vi inte tveka, utan då skall vi vara med om att be om en översyn.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fatfas den 16 maj.)

16 § Översyn av lagen om ekonomiska föreningar

Föredrogs lagutskottets betänkande 1989/90:LU28 Översyn av lagen om ekonomiska föreningar

146

Anf. 127 LOLA BJÖRKQUIST (fp):

Herr lalman! Översyn av lagen om ekonomiska föreningar låter bra knas-lertorrl. Ändå rör det sig om mycket väsentliga frågor, och det handlar om människors lust och möjlighet att göra något positivt för sig själva, som också är till nytta för hela samhället.

Folkparliel har ingen egen motion i detta betänkande. Vi står dock bakom reservation 1 och stöder den del av centermotionen som föreslår att regeringen snarast skall komma med ett lagförslag som medger atf minimiantalet för bildandel av en ekonomisk förening sänks till tre medlemmar

Nog är def väl bättre att tre fysiska personer tillsammans gör en sådan ansträngning som def innebär att bilda ett kooperativ än alt de tvingas avslå? Nej, minst fem medlemmar skall det vara, har socialdemokraterna envisats med aft säga genom åren. Ändå har ett visst hopp funnits under de år som lagutskottets majoritet har hänvisat till pågående utredningar. Förståelsen i samhället i övrigt har ökat till förmån för mer flexibla lösningar

Förändringens vindar har t.ex. märkts genom att fackföreningarna har börjat acceptera kooperativa lösningar på allt fler områden. Det är inte längre lika tabubelagt alt länka sig sådana former för samhällsservice, äveri om kommurier och myndigheler inte precis har visat något större engagemang eller uppmuntrat människor alt ta egna initiativ.

Kvinnor, speciellt de som bor på landsbygden, ser ekonomiska föreningar som en möjlighet atl lösa gemensamma problem. I kampanjen "Hela Sverige skall leva" har just denna företagsform varit särskilt intressant att uppmuntra och stödja,

Småskalighefen tilltalar också alll fler Man vill mer direkt kunna påverka sin egen situation. Datoriseringen har gjort att man kan arbeta ifrån hemmet. Del har också öppnat nya möjligheter

Det är oerhört viktigt atl vi lar vara på all den energi som människor är villiga atl lägga ned för atl tillsammans med andra ordna verksamheter som är praktiska. Det är då obegripligt ätt en utskoffsmajoritet har så svårt att tänka i nya banor Nu ser det ut som om ännu ett år skall gå förlorat medan ni avvaktar. De signaler som sänds vidare från riksdagen är, om förslaget i betänkandet går igenom, atl det är bra som del är

Della sker trots att folkrörelseutredningen redan 1987 i sitt förslag inte fann några sakliga skäl för nuvarande krav på att det måste vara minst fem medlemmar för aft en ekonomisk förening skall kunna bildas.

Tidigare har utskottsmajoriteten avvaktat utredningar, dels folkrörelseut-redningen, dels den utredning som berör bostadsrättslagen. Nu avstår man från ett tillkännagivande för alt invänta vad regeringen kan tärikas bestämma sig för

I skrivningen i betänkandet sägs att det kooperativa inslaget i viss mån skulle gå förlorat om det bara var tre medlemmar Ja, men som det ser ut nu så går ju en mängd kooperativa inslag definitivt förlorade geriom att man inte tar lill vara det personliga engagemang som människor är villiga att satsa om del räckte med tre medlemmar Varför är ni infe beredda att tillvarata dessa mänskliga resurser? Det måste vara ett av tecknen på att socialister har en förmåga att stelna i tidigare fastslagna former Det tycker vi är synd.

Herr lalman! Jag ber alt få yrka bifall till reservation nr 1.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Översyn av lagen om ekonomiska föreningar

AnL 128 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! I det här betänkandet behandlas endast en motion, och den är väckt av Görel Thurdin och Per-Ola Eriksson. Även om betänkandet är rubricerat "Översyn av lagen om ekonomiska föreningar" så syftar motionen irite till någon allmän översyn. Det är i två frågor som man vill ha en översyn. Den ena gäller antalet medlemmar som krävs vid bildandet av en ekonomisk förening. Motionärerna vill ha en sänkning från fem till tre medlemmar Den andra handlar om alt motionärerna anser att medlemmarnas arbetsrättsliga ställning i viss mån är osäker och otydlig. Motionärerna vill ha ett klarläg-garide i deriria fråga.

Kooperliva föreningar fyller ju viktiga uppgifter i vårt samhälle i sådana sammanhang då aktiebolag inte är den lämpligaste formen att bedriva verksamheten i. Kooperativa föreningar ger utrymme för personligt ägande och medlemsengagemang. Inom ramen för detta kan mänriiskor samverka och

147

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Översyn av lagen om ekonomiska föreningar

driva olika verksamheter Man motverkar maktkoncentration och enkelrikt-riirig geriom atl bedriva verksamhet i ekonomiska föreningar och nybilda sådana. Ekonomiska föreningar ger utrymme för förnyelse och kreativitet i samverkan mellan människor Det kan vara många eller ett ytterst litet fåtal.

Kooperativ verksamhet bedrivs ju i föreningar med allt ifrån landsomfattande verksamhet som exempelvis KF och LRF lill små föreningar med ett fåtal medlemmar och med geografiskt mycket begränsad verksamhet.

Under senare lid kan vi se exempel på hur man i kooperativ form bedriver verksamhet som tidigare endast samhället har bedrivit; det gäller t.ex. alternativ barnomsorg. Det senaste dagarna har vi på TV kunriat se att man prövar atl bedriva äveri arinan verksamhet inom vårdsektorn i kooperativ form.

Inom ramen för målet att skapa en så levande landsbygd som möjligt - vi har ju haft en kampanj som heter "Hela Sverige skall leva" - nämris ofta den kooperativa verksamheten som en lämplig form för atf bidra fill verksamhet på landsbygderi. Särskilt när det gäller de nya verksamheterna i kooperativ form har det ju i upprepade motioner i riksdagen påvisats ett behov av att särika medlemsantalet från fem till tre. Jag har sett efter och funnit aft Gunilla André m.fl. centerpartister redan 1986 motionerade om en sådan lagändring. De hänvisade bl.a. till att kvinnor särskilt på landsbygden hade svårt aft starta verksamhet, eftersom det var besvärligt atl få ihop fem stycken medlemmar till en ekonomisk förening.

1988 motionerade Sverre Palm m.fl. socialdemokrater om motsvarande lagändring. Men inte heller då ställde den socialistiska majoriteten i lagutskottet upp bakom detta motionskrav.

När vi nu behandlar Görel Thurdins och Per-Ola Erikssons motion med samma krav, hänvisar också dessa motionärer till bl.a, utvecklingen på landsbygden och behovet av att sänka kravet på lägsta antal medlemmar, Åven nu avvisas detta krav av den socialistiska majoriteten i utskottet. Det är värt atl notera alt sedan vi senast behandlade denna fråga har det inträffat atl folkrörelseulredningens betänkande "Ju mer vi är tillsammans", som avlämnades 1987 och som innehöll förslag om att sänka minsta antal medlemmar till tre, har remissbehandlats. Vi kan av denna remissbehandling se alt del förefaller finnas ett brett stöd för sänkning av minsta antal medlemmar

Av 125 remissinstanser har ett 20-tal direkt uttalat sig för en sänkning av minsta antal medlemmar, medan tre har motsatt sig denria särikriing. Cirka 100 remissinstanser har lämnat denna fråga utan kommeritarer, vilket i vart fall inte innebär att de är starka motståndare till en sänkning. Förmodligen accepterar de en sänkning. Det är ju oftast så när man skriver remissyttranden att man irite skriver så mycket om det som man accepterar Det är det som man motsätter sig som man framför synpunkter på.

Mot bakgrund av riksdagsmajoritetens hittillsvarande negativa inställriirig till eri minskriirig av lägsta antalet medlemmar i ekonomiska föreningar borde det nu vara på tideu att riksdageri fattar ett riytt beslut och alltså ullalar sig positivt till frågau om en sänkning till tre medlemmar Detta vägrar alltså majoriteten att göra. Vi som är reservanter, alltså fråri fyra olika partier, beklagar detta. Del firiris fog för atf framlägga förslag till riksdagen om en minskning från fem till tre medlemmar Denna uppfattning synes ha brett

148

stöd. Detta krav har kommit från människor som har erfarenhet av kooperativ verksamhet av olika karaktär

Herr lalman! Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 1.

Reservafion nr 2 behandlar den arbetsrättsliga aspekten som beharidlas i motionen. Vi i centern har funnit att det eftersom det, vilket framgår av motionen, råder oklarheter om medlemmarnas arbetsrältsliga slällning, är lämpligt med ett tillkännagivande. Vi har särskild anledning att göra detta. Bland de remissinstanser som yttrat sig över utredningen har en, nämligen Kooperativa irislitutet som får auses ha särskild sakkuuskap på området, hävdat att det firiris anledning att sätta i gång ett utredningsarbete för att komma till rätta med de problem som motionärerna framhållit.

Herr talman! Jag vill inte förlänga debatten ytterligare utan avslutar med att yrka bifall till reservation 2.

AnL 129 ELISABET FRANZÉN (mp):

Herr talman! Inte heller jag skall förlänga debatten särskilt mycket. Jag åker som förut snålskjuts på fidigare talares beskrivningar av sakfrågan. Jag skall bara säga några ord om den reservatiori som vi stöder

Till de ekonomiska föreningarna hör de kooperativa samarbetsformer som ofta används när människor driver småskalig hantverksverksamhet. Den är många gånger enda möjligheten att kunna bo kvar och försörja sig i glesbygd.

I de fallen kan kravet på minst fem medlemmar i ekonomisk förening bli den faktor som gör aff verksamheten över huvud taget aldrig kommer i gång. Det kan vara svårt att starta en mer formaliserad företagsform. Det skulle vara värdefullt om tre persouer kuride få bilda eri ekonomisk förening. Därför yrkar jag bifall till reservation 1.

Arif. 130 ANITA JÖNSSON (s):

Herr falmari! I betänkandet LU28 behandlas en motion, i vilken motionärerna begär en översyn av vissa delar av lagen om ekonomiska föreningar Till betänkandet har fogats två reservationer

Gällande bestämmelser om ekonomiska föreningar i allmänhet firins i lagen om ekonomiska föreningar som den 1 januari 1988 ersatte 1951 års lag. 1987 års lag iririebär framför allt eri modernisering och förenkling av tidigare regler.

I motion L213 av Görel Thurdin och Per-Ola Eriksson framhålls att den kooperativa verksamhetsformen, som lagen om ekonomiska föreningar alltså reglerar, underlättat startande av nya verksamheter på såväl landsbygderi som i tätorter

Enligt motionärerna är lagen dock otydlig i vissa avseenden, vilket kan medföra att medlemmar hamnar i oönskade situationer Motionärerna betonar att det firiris tillfälleri då oklarheter råder om huruvida en medlem är arbetsgivare eller arbetstagare. Fackförbunden tolkar därför lagen olika, och medlemmar i samma förenirig behandlas olika. Detta kan få till följd aft en medlem som blir arbetslös infe får ersättning från försäkringskassan, och enligt motionärerria är detta inte godtagbart ur arbetsrättslig synpunkt.

Folkrörelseutredningen har i sitt betänkande "Ju mer vi är tillsammans"

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Översyn av lagen om ekonomiska föreningar

149

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Översyn av lagen om ekonomiska föreningar

150

diskuterat några arbetsrättsliga problem som berör just föreningsdriven verksamhet. Om en förening anställer personer, som inte är medlemmar i föreningen, finner utredningen att def knappast kan uppstå några arbetsrättsliga problem. 1 små förenirigar förefaller det däremot som om det upplevs som ett problem att ha rolleu både som föreriingsmedlem och som anställd. Utrednirigeri korisfaterar dock atf problemet kao lösas helt formellt.

För att reriodla arbetsgivarrollen torde det enligt utredningen vara nödvändigt att föreningen utser någon att företräda föreningen. Det kan vara, om det är en större föreriirig, VD-n eller ordföranden eller någon annan som styrelsen utser Dessa får då företräda föreuingen och förhandla med arbetstagaren, teckna kollektivavtal eller på annal sätt företräda föreningen. Utrednirigeri lägger därför irite fram några förslag när del gäller arbetsrältsliga frågor, då de redari i dag kari lösas rerit formellt. Betänkandet har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom civildepartementet.

I motionen begär motionärerna vidare alt minimiantalet för att få bilda en ekonomisk förening skall sänkas från fem till tre medlemmar Samma yrkande har behandlats tidigare här i kammaren.

I lagen om ekoriomiska föreriingar 2 kap. § 1 står det att en ekonomisk förenirig skall ha minst fem medlemmar Antalet medlemmar får dock vara tre eller fyra om minsl tre medlemmar är ekonomiska föreningar eller andra föreningar som är att anse som juridiska personer

Motivet enligt motionärerna för en ändring skulle vara atf del är svårt att skapa underlag för en ekonomisk förening i glesbygd med nuvarande minimikrav. Del är dock synnerligen långsökt och har aldrig kunnat styrkas.

Det föreligger i stället mycket starka skäl för atf slå vakt om den bredd och mångfald som käririetecknar kooperativ verksamhet och som självfallet förutsätter ett rimligt antal medlemmar Denna grundtanke i den kooperativa ideologin urholkas givetvis om kraven på medlemsarital säriks fråri fem till tre. Eri särikriirig av minimiantalet skulle enligt utskottets majoritet innebära att det kooperativa inslaget gick förlorat. Det finns också skäl att understryka den slutsats som den nyligen genomförda översynen av bostadsräftsla-gen kom fram till, nämUgen svårigheten atf kunna skapa fungerande och livskraftiga styrelser med enbart tre eller fyra medlemmar

Motionärerna begär med anledning av det anförda aft det skall göras en översyn av lagen om ekonomiska föreningar i dessa nu nämnda två delar

Utskottets majoritet anser dock inte att man skall föregripa de pågåeride utredriirigar som regeringen har tillsatt och där dessa frågor ingår som en en del i utredningen.

Regeringen har tillsatt ytterligare en ulredning sedan utskottet behandlade betänkandet. Huvuduppgiften i denna utredning är alt analysera den kooperativa företagsformens möjligheter att utvecklas på olika områden och studera hinder och problem som försvårar kooperativ verksamhet. Frågor som gäller lagstiftning behandlas i en särskild expertgrupp utanför utredningen.

Herr talman! Utskottets majoritet finner alltså alt del för närvarande inte finns anledning att begära någon ytterligare översyn av lagen om ekonomiska föreningar, och jag yrkar med det anförda bifall till utskottets hemställan och avslag på reservafionerna.

AnL 131 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Stundtals då man lyssnar på Ariita Jönsson framstår hori som myckel starkare motståodare lill särikt medlemsarital äri jag faktiskt trodde att utskottsmajoriteten är när man läser betänkandet. Anita Jönsson lalar om att det kooperativa inslaget kan gå förlorat om medlemsantalet sänks och de kooperativa principerna urholkas osv.

Del är förvånande atl Anita Jönsson är så kvar i det tidigare tänkandet i den här frågan. De som vid olika tillfällen har fört fram dessa krav är säkert människor som har mött problem med just medlemsantalet fem. Jag är säker på atl de första motionärerna som jag nämnde, Gunilla André m.fl., har mött problemet. Två år senare, 1988, hade vi några socialdemokratiska motionärer som säkert hade mött problemet. Delsamma är det med Görel Thurdin och Per-Ola Eriksson.

De som verkligeri borde ha kunnat sälla sig in i problemet, nämligen företrädare för folkrörelseutredriirigeri, har ju även föreslagit sänkningen. Som jag betonade i milt anförande fick del förslaget ell positivt mottagande bland remissinstanserna.

Jag hoppas verkligen atl socialdemokratin inte är så i hög grad motståndare till sänkningen av medlemsantalet som det låter när jag lyssnar på Anita Jönsson. Jag har tolkat majoriteten så att man närmast är motståndare mot aft göra något fillkännagivande. Som vanligt heter det atf man inte skall föregripa något regeringens ställningstagande genom uttalanden från riksdagens sida. Om regeringen intar samma linje som vi motionärer och reservanter, hoppas jag atl även Anita Jönsson skall acceptera att vi får ekonomiska föreningar med fre medlemmar

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Översyn av lagen om ekonomiska föreningar

Arif. 132 LOLA BJÖRKQUIST (fp);

Herr talmari! Jag frågade om det var viktigare att hålla fast vid eri gammal princip, Anita Jönsson, och avstå från del engagemang som människor är beredda alt satsa när de menar aff tre medlemmar skulle de kunna klara att få ihop för aft kunna bilda en ekonomisk förening. Är del då bättre atl slå fast vid en princip som det dessutom tydligen inte finns någon saklig grund för alt hålla fast vid? Det var ju del som folkrörelseutredningen kom fram till.

Vi här i riksdagen har möjlighet atl lala om för regeringen vad vi tycker är viktigt för att regeringen skall kuuna få en uppfattning om vilkeu väg den skall välja. Nu avstår en majoritet i utskottet från all säga något annat än vad man har sagt tidigare. Del har då varit atl del skall vara minimum fem medlemmar

Men precis som Martin Olsson så uppfattar jag inte skrivningarna rikligt så, alt del skulle vara ett definitivt stopp för socialdemokraterna alt kuuna tänka sig endast tre medlemmar i en ekoriomisk förening. Del kunde kariske vara bra alt få ett litet riärmare klargöraride hur det egeritligeri ligger till.

AnL 133 ANITA JÖNSSON (.s):

Herr talmari! Martiri Olssori arivärider sig av statistik när han talar om vad det slår i folkrörelsebetänkandet. Jag är litet förvånad över atf Martin Olsson använder sig av remissvaren på så sätt som argument för alt sänka anlalel

151

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Skadeståndsansvaret vid atom- och oljeskador

medlemmar, Martin Olsson glömmer att lala om att en av de större organisationerna, nämligen LRF, har avstyrkt sänkningen.

Vidare har vi delta med all utse ylleriigare en ulredning. Men vi ser atl det i dag finns tre utredningar som med olika utgångspunkter ser över den ekonomiska föreningens problem och möjligheter Det motiverar inte alt förorda ytterligare en utredning. Jag lyfte fram i milt inlägg de problem som vi ser i all sänka anlalel medlemmar från fem lill tre. Del är möjligl alt dessa utredningar på något annal sätt kan finna lösningar på de problem som kan finnas i glesbygden. Det finns kanske andra möjligheter atl lösa de problemen än alt förorda en minskning av anlalel medlemmar för att få bilda en ekonomisk förening.

152

AnL 134 MARTIN OLSSON (c);

Herr talman! Jag har svårl alt förslå alt del finns anledning all kritisera milt sätt alt redovisa remissinstariser Vi har alla läst propositioner, och i dem brukar det slå så här: Utredningen föreslog det och det. Därefter ålerfiriris rubriken Remissinstanserna. I delta fall skulle statsrådet skriva på ungefär följande sätt: Huvuddelen av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan har tillstyrkt ulredriirigeris förslag om att sänka medlemsantalet från fem till tre. Endasl ell fätal har motsatt sig det, bland dem LRF. Ungefär så brukar del alltså slå i propositionerna. Jag kan därför inte förstå aff det är fel av mig alt redovisa saken pä del sätt som jag har gjort.

I reservation 1 om medlemsantalet är del inte fråga om all begära en ny ulredning. Vi säger all vi har funnit att del finns stöd och fog för folkrörelseutredningens ståndpunkt och att regeringen därför omgående bör förelägga riksdagen erforderligt förslag till ändringar i lagen om ekonomiska föreningar vad gäller medlemsantal.

Vad däremot gäller de arbetsrältsliga frågorna, där centern är ensam reservant, har vi liksom vikliga remissinstanser funriit all frågorria om medlemmarnas roller som arbetsgivare eller arbetstagare är av den karaktären alt ett utredningsarbete bör sällas i gång för alt lösa den problemställningen.

Anf. 135 LOLA BJÖRKQUIST (fp);

Herr lalman! Jag fick ingel svar från Anita Jönsson om ni socialdemokrater verkligen har råd atl avslå från det engagemang som kan bli följden, om det ges möjlighet att bilda ekonomiska föreningar med tre medlemmar

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 16 maj.)

17 § Skadeståndsansvaret vid atom- och oljeskador

Föredrogs lagutskottets betänkande 1989/90:LU29 Skadeståndsansvaret vid atom- och oljeskador.

AnL 136 MARTIN OLSSON (c);

Herr lalman! Kärnkraflsinduslrin ulgör i fråga om ansvaret för de skador som dess verksamhet kan förorsaka ell undanlag från vad som gäller för all annan verksamhet. Kärnkraflsinduslrin svarar nämligen endast för en ringa bråkdel av kostnaderna för de skador den eventuellt kan orsaka. Ägarna till kärnkraftsverken svarar endasl för högst 800 milj. kr vid en olycka. Hur ringa andel det är av de kostnader som kan uppstå inser vi lätl om vi för ett ögonblick försöker bedöma vad Tjernobylkatastrofen kostade - om den nu kan mätas i pengar Tidigare uppgavs kostnaden till minsl 80 miljarder kronor, dvs. 1 % av ell kärnkraflsverks ansvar Men för några dagar sedan nåddes vi av meddelandet atl Sovjetunionen salsal - eller avser all satsa - ytterligare motsvarande 160 miljarder svenska kronor för atl vidta riödväridiga ålgärder riied anledning av del som hände en reaktor i Tjernobyl.

Kärnkraftsindustrins ansvar regleras geriom irilerriationella konventioner som de flesta västeuropeiska länder anslutit sig till. Jag skall inte riärmare gå in pä dessa regler ulan vill hänvisa lill utskoltsbetänkandel. Begränsningeri har lillkoriimit med hänsyn lill vad som ansetts möjligl atl teckna försäkringar för. Konvenlionsländerna tar gemensamt visst ansvar därutöver För Sverige gäller atl tillsammans med vad svenska staten svarar för uppgår högsta ersättning till 3 miljarder svenska kronor Att även delta belopp ulgör endast en ringa del av vad en reaklorolycka kan förorsaka är självklart.

Dessa brister i ansvarsreglerna innebär dels att skadelidande inte är garari-terade atl få ersättning, dels atl ägarna lill kärnkraflsverken inte slår för de kostnader som deras verksamhet borde stå för

Det är en viktig princip att all verksamhet skall bära sina kostnader, inte bara för den direkta produktionen ulan även för de risker som verksamheten kan innebära. Del gäller t.ex. för industrier och transporter Förelagen inom denna branscher måste genom försäkringar eller på annat sätt kunna svara för de kostnader som olyckor eller skador på grund av deras produktionsprocesser kan förorsaka. Deras produktiouskostriader och därmed priset på deras produkter belastas med försäkririgsavgifter och annal för atl företaget skall kunna svara mol de ersättningsanspråk som kan komma all ställas.

Kärnkraftsverken är alltså ell anmärkningsvärt undanlag från denna regel. Härigenom skjuter kärnkraftsindustrin över kostnaderna för eventuella olyckor och därav följande skadestånd på samhället eller på de enskilda personer som drabbas. Systemet innebär att kärnkraftsindustrin inte belastas med de kostnader som den borde belastas med, utan subventioneras av samhället.

Centern har vid flera tillfällen motionerat om del anmärkningsvärda undanlag som gäller för kärnkraflsinduslrin i delta fall. Vi har hävdat och hävdar i årets motioner alt kärnkraflsinduslrin - liksom alla andra verksamheter - genom försäkringar eller pä annal sätt skall la ansvar för atl kunna er-sälta alla som kan drabbas av skador av verksamheten. Kärnkraflinduslrin skall, som jag nämnde, slå för sina kostnader och inte subveutiorieras av samhället. Om det inte är möjligl alt försäkra eller på annat sätt slälla garantier för skadeståndskraven efter en eventuell olycka, är det ytterligare en anledning till atl kärnkraften är något omöjligt och främmande för mänsklig verksamhet och därför måste förbjudas.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Skadeståndsansvaret vid atom- och oljeskador

153

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Skadeståndsansvaret vid atom- och oljeskador

Vi reservanter anser atl regeringen utan dröjsmål bör pröva förutsällningarna för atl genom - föra elt fullt ansvar för kärnkraftsindustrin eller i vart fall införa radikala höjningar av ansvarsbeloppet för atomolyckor Om det bedöms erforderligt bör Sverige verka för tillägg till gällande inlernationella konventiorier i syfte alt uppriå elt utökat ägaransvar för atomolyckor och för att garantera skadelidande full ersättning.

Sverige skall vara ett föregångsland när det gäller miljöansvar Vi är redan ett föregångsland med avseende på vart beslut atl avveckla kärnkraften. Vi bör även bli elt föregångsland vad gäller alt ålägga kärnkraftsindustrin ansvaret för eventuella skadeståndskrav.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall lill reservation 1.

154

Anf. 137 ROLF L NILSON (vpk):

Herr lalman! Jag har tillsammans med Lars Norberg i miljöpartiet motionerat i frågan om skadeståndsansvaret vid kärnkraflsolyckor I denna fråga har jag i allt väsentligt samma uppfattning som den Marin Olsson nyss redovisade.

Jag och Lars Norberg har motionerat i denna fråga i egenskap av energipolitiker Det är en fråga som diskuteras mycket bland energidebaltörer och kärnkraflsmolståndare. Många ger en bild av kärnkraften såsom en relativt säker energikälla och som en billig energiform. Det kan de göra mot bakgrund av att kärnkraflsinduslrin inte behöver betala de kostnader som uppstår vid en kärnkraftsolycka.

Gällande bestämmelser om skadeståndsansvaret ger en felaktig kostnadsbild. De ger också vid närmare betraktande intrycket av att den här typen av energiproduktion inte är en säker produktion. Ingen är ju beredd eller har råd alt försäkra sig mol de skador som kan uppkomma vid kärnkraftsolyckor. De skadeståndsansvar som kan utkrävas av reaktorinnehavare för att därefter överlåtas på staten står inte i proportion till de skador och de ekonomiska konsekvenser som svåra kärnkraftsolyckor kan medföra. Det tydligaste exemplet på detta är Tjernobylkatastrofen i Sovjetunionen.

Lars Norberg och jag anser precis som andra motionärer i år och precis som energidebaltörer och förespråkare för kärnkraftsavveckling tidigare år, atl kärnkraftsindustrin skall bära sina kostnader, även försäkringskostnader, och att den skall ha fulll skadeståndsansvar Om detta inte går atl åstadkomma får staten givelvis tråda in för alt täcka de övriga kostnaderna, så alt den som riskerar alt drabbas av kärnkraflsolyckor kan känna sig säker Om delta är omöjligt att uppnå är den rimliga slutsatsen all kärnkraften är så fariig alt den inte går all försäkra vare sig av försäkringsbolag eller av regeringar och stater, och då är den för farlig att arivända för energiproduktion.

Herr lalman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservation 1 som är fogad till detta betänkande.

AnL 138 ELISABET FRANZÉN (mp):

Herr talman! I Sverige producerar vi mer kärnkraftsel per invånare än något annat land i världen. Hur kan vi göra det? Kärnkraftsanhängarna brukar motivera det med alt kärnkraften är miljövänlig, säker - åtminstone de svenska kärnkraftverken - och billig.

Hur miljövänlig den är ser vi bl.a. av förödelsen i områden där uran bryts Och av skadorna efter Tjernobylolyckan, även i vårt land som ju ligger myckel långt från olyckshärden. Vi kan se skadorna i liten skala, men ändå skrämmande, i Sverige, bl.a. i form av skogsskadorna på läsidan av våra svenska kärnkraftverk och i form av skadorna på livet i havet där kylvallnet släpps ut.

Hur säker kärnkraften är kan lätl illustreras av de fasansfulla bilder som vi har fått från områdena runt Tjernobyl och av beskrivningar av områden där radioaktivt avfall har kommit ul i naturen på olika sätt. Sådana områden har beskrivits i bl.a. Sovjet och USA.

Säkerheten kan också visas med hjälp av det faktum att försäkringsbolagen inte vill teckna försäkringar för hela den skada som kan uppkomma vid ett haveri. Försäkringsbolagen sträcker sig inte längre än lill knappt 1 miljard. I ställel ställer den svenska staten och andra stater, som ingår konventioner, upp garantier för skadestånd. Och ändå är det långt ifrån tillräckligt vid ett ordentligt haveri. I detta sammanhang kan jag påminna om atl Sveriges bruttonationalprodukt är mindre än försäkringsbolagens samlade omsättning. Sverige borde därför ha mindre möjligheter att ställa upp sådana garantier än försäkringsbolagen. Men i Sverige får skallebelalarna betala.

Tärik om kärnkraflsbolagen skulle få bära sina egna kostnader för skador och för försäkringar, dvs. aft kärnkraftsbolagen faktiskt skulle få betala den fulla premien som försäkringsbolagen skulle behöva ta ut för att teckna fulla försäkringar och att den premien skulle läggas på elpriset. Då skulle kärnkraften börja närma sig sin verkliga kostnad. Tänk om kärnkraflbolagen skulle få bygga upp fonder som skulle läcka eventuella skador Pengarna i dessa fonder skulle nalurliglvis las ut via elpriset. Tänk om kärnkraftsbolagen skulle la del fulla ansvaret för kostnaderna för avfallet från kärnkraftverken och atl dessa kostnader skulle läggas på elpriset.

Om detta vore fallet skulle kärnkraflbolagen få bära sina kostnader, och kärnkraflsbolagen skulle få ta ul den verkliga kostnaden för kärnenergin. Det borde den svenska riksdagen fatta beslut om. I sä fall skulle del visa sig att de alternativa energikällorna, de förnybara energikällorna, vore oändligt mycket billigare och mer konkurrenskraftiga.

Jag yrkar bifall till de reservationer där miljöpartiet finns med.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Skadeståndsansvaret vid atom- och oljeskador

Anf. 139 LENNART ANDERSSON (s):

Herr talman! Frågan om skadeståndsansvaret vid kärnkraftsolyckor har debatterats vid upprepade tillfällen här i kammaren, senast i fjol då vi behandlade motioner med samma inrikining som de motionsyrkanden som i dag föreläggs kammaren.

I sina tidigare betänkanden har lagutskottet uttalat alt man delar motionärernas uppfattning att ansvaret i första hand bör bäras av kärnkraflsinduslrin. Däremot har utskottet avstyrkt yrkanden om obegränsat, radikalt förändrat eller utökat ansvar. Av lättförklarliga skäl är den viktigaste uppgiften i dessa sammanhang alt finna överenskommelser på del inlernationella planet. De internationella grunddokumenten är Pariskonventionen från 1960 och en tilläggskonvention från 1963. De här dokumenten har sedan utökats med olika tillläggsprotokoll. Pariskonventioneri har ratificerats av 14 euro-

155

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Skadeståndsansvaret vid atom- och oljeskador

156

peiska länder däribland Sverige, och innebär att innehavare av atomanläggningar har ansvaret för skador som uppstår, oberoende av om anläggningsinnehavaren varit vållande till skadan eller inte. I juridisk mening har alltså innehavarna i konventiorisstaterna redan i dag elt strikt arisvar av det slag som begärs i motion 616 av Lars Norberg och Rolf L Nilson.

Enligt Pariskonventioneri är vidare ansvaret begränsat till visst belopp och skall vara täckt med försäkring eller annan ekonomisk garanti. Utan alt här gå in på de beräkningsformer som man har internationellt för atl räkna fram de olika beloppen, kan jag konstatera att def i Sverige för mindre än ett och ett halvt år sedan skedde en uppräknirig av ansvarsbeloppen. Det betyder för Sveriges del alt innehavaren av en anläggning är ansvarig för ett belopp motsvarande ca 800 milj. kr för varje olycka. Det beiyder i sin lur atl innehavaren är skyldig atl teckna en försäkring till ell värde av 1 miljard kronor Det är det m.aximala belopp som den internationella försäkringsmarknaden i dag klarar av. Där har vi en begrärisning och en förklaring lill alt det är jusl detta belopp som finns angivet. Till detta kommer sedan det ansvar som den svenska staten har iklätt sig och som sträcker sig upp till 3 miljarder kronor för varje olycka.

Jag kan konstalera alt anvarsbeloppen, vid en internationell jämförelse, ligger högre i Sverige än i de flesta andra länder som är anslutna till Pariskon-ventionen och som har motsvarande försäkringskrav iribyggda i syslemel. Med det vill jag inte ha sagt atl vi skall slå oss till ro och låta del vara bra med det beslut om höjning av ansvarsbeloppen som vi fattade häromåret. Ulskottsmajoriteten förutsätter atf regeringen noga följer ulvecklingen på området och efter hand som förhållandena på försäkringsområdet medger del återkommer med förslag lill höjning av beloppen. Utskottet förutsätter också all regeringen tar upp frågan om en höjning av beloppsgränsen för svenska statens särskilda ansvar

Om vi i Sverige ensidigt beslutar om högre skadeståndsbelopp för anläggningsinnehavarna än vad som går atl läcka med försäkring, skulle Sverige vara tvunget atl fränträda bl.a. Pariskonvenlionen. Jag tror inte all del skulle vara någon större vinning med en sådan åtgärd. I stället är jag övertygad om aft vi kan uppnå de stora framgångarna enbart genom att vara med i det internationella arbetet och där försöka bygga ut ersättningssystemet vid atomskador. Som vi redogör för i betänkandet är det för närvarande en hel del positiva saker pä gång på del inlematioriella plariet. Bl.a. pågår för riärvarande en översyn av såväl Pariskonveritionen som av 1963 års lilläggskori-vention. Det pågår också en översyn av en annan konvention, Wienkonven-lioneri, om civilrättsligt arisvar för atomskador 1 det sammarihariget övervägs det inom det irilerriationella atomenergiorganet, lAEA, ett på folkrätten grundat skadeståndsansvar för stater som har kärnkraftsanläggningar Jag kan också nämna att Sverige tillsammans med 18 andra stater nyligen undertecknat ett protokoll som länkar samman Paris- och Wienkonventionerna. Avsikten är att utvidga tillämpningsområdet för de båda konventionerna på så sätt. alt skadelidande i flera länder än för närvarande skall kunna få ersättning för atomskador

Beträffande centerns mofion om ansvaret för oljeskador vill jag bara konstatera att jag och utskottsmajoriteten är helt ense med Martin Olsson i sak-

frågan. Men till skillnad från Martin Olsson kan vi inte se att det skulle föra Prot. 1989/90:118

saken framåt alt i formell ordning ge regeringen till känna vad utskottet har 9 maj 1990
anfört. 1 det här fallet kan man utgå från atl regeringen får del av utskottets
redovisning utan all del behövs något särskilt tillkännagivande i saken. a jor a nngi-

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till ulskotlets förslag och avslag på l 8 r
reservationerna.

Anf. 140 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Först vill jag kommeritera Lennart Anderssons synpunkter på atomansvaret, som är 800 miljoner Beloppet höjdes från 500 miljoner för ett par är sedan. Det var huvudsakligen en uppräkning med hänsyn till den penningvärdeförsämring som hade uppstått under liden.

Sedan vill jag beröra påståendet all Sverige har ett högre ansvarsbelopp än andra länder. Det är en sanning med modifikation. De uppgifter som vi hade redan i fjol visar atl var anläggningsansvaret i Västtyskland 1,8 miljarder, alltså 1 miljard mer än i Sverige, och i Nederländei-na ca 1,3 miljarder-ullryckl i svenska kronor Del visar all del finns exempel på länder som har lyckats försäkra garantier på högre belopp än de 800 miljoner som Sverige har Som vi anger i reservationen bör detta vara vägledande för arbetet.

Därefter, herr lalman. vill jag säga några ord om reservation 2. Den tid som jag hade anmält tidigare räckte inte till all kommentera den. Vi behandlar där en kommittémolion från centerns miljö- och jordbrukskommitté med krav på ålgärdsprogram för miljön i Östersjöområdet. 1 lagutskotlets betänkande behandlar vi ett av yrkandena, nämligen skärpningen av villkoren för den internationella sjöförsäkringen. Där är vi hell ense i utskottet om skrivningen. Det är en ovanligt positiv skrivning. Man finner uttryck som alt utskottet kan "till fullo dela motionärernas uppfattning atl del är angeläget atl

ersätlning kan utgå- ". Man hänvisar även till del utredningsarbete som

har skett. När vi centerledamöler i utskottet såg den här mycket välvilliga skrivningen, tyckle vi att del var synd att den inte skulle ges regeringen till känna ulan leda till elt avslag. Det är alltså samma positiva text i reservationen, men vi har kommit lill slutsatsen att om man uttrycker sig på del sättet -vi är glada över det ultryckssättel - är det logiskt alt del utmynnar i ett tillkännagivande.

Jag passar pä att yrka bifall lill reservation 2.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 16 maj.)

18 § Vissa försäkringsfrågor

Föredrogs lagutskottets betänkande 1989/90;LU-30 Vissa försäkringsftägor

AnL 141 ELISABETH PERSSON (vpk);

Herr talman! Det hår betänkandet tar upp vissa försäkringsfrågor Här är 157

vi faktiskt jämfört med del förra ärendet åtminstone när det gäller pengar

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Vissa försäkringsfrågor

158

kastade från det väldigt slora lill del väldigt lilla. Jag skall lala om den reservation som finns fogad lill betänkandet och som tar upp patientförsäkringen.

Sedan mitten av 70-talel finns en ansvarsförsäkring för sjukvården, kallad patientförsäkring. Ersättning på grund av försäkringen skall kunna erhållas vid skador som inträffar i samband med undersökning eller behandling vid sjuk- och hälsovården. Det här kallas i vardagligt tal för behandlingsskador Ell konsortium bestående av Folksam, Länsförsäkringsbolagen, Skandia och Hansa ansvarar för försäkringen, och med detta konsortium har staten och samtliga kommuner och landstingskommuner avtal.

Nuvarande försäkringsbeslämmelser innehåller en rad reservationer. Några av dem ger utrymme för tolkningar som av många patienter uppfattas som onödigt hårda och orättvisa. Exempelvis avslås alla ersättningsyrkanden från människor som genomgått operationer i hjärl-lungmaskin, där stora mängder blod och blodplasma används och då patienten av det fått kronisk hepalil.

I 3 § patientförsäkringen slår; Med behandlingsskada avses dock ej sjukdom, skada eller annan komplikation som är en följd av ett från medicinsk synpunkl nödvändigt risklagande för diagnoslisering eller behandling av sådan sjukdom eller skada som obehandlad är livshotande eller innebär risk för svår invaliditet eller svårt lidande.

Den här paragrafen, herr talman, används för alt motivera atl patienter som exempelvis vid en operation behövt blodtransfusion och därigenom smittats med non A non B-hepalit, dvs. gulsol, inte erhåller ersättning för behandlingsskada, eftersom sjukdomen utan operation skulle ha inneburit risk för invaliditet eller svårt lidande. Så inte nog med att de på grund av behandlingen drabbats av en obotlig sjukdom, någon ersättning får de inte heller

Nu är problemen bara det alt man inte kan förutsätta atl patienter som lider av en hjärtsjukdom och som rekommenderas operation fär klart för sig eller ens blir informerade om atl ingreppet - förutom den risk som själva ingreppet innebär - innebär risk för obotlig smitta på grund av nödvändig blodtransfusion. Dessutom är del ju inte heller så all alla som får blodtrans-fusioner smittas, och allas hepalil blir inte kronisk.

Enligt uppgift från palienlskadenämnden är del ungefär en femtedel av patienterna som genomgått operation med hjärt-lungmaskin som får hepa-tit. Av dessa är def i sin fur 15-20% vars hepalil blir krouisk. Exakt hur måriga persorier det rör sig om har irite gått all få fram, men eflersom del rör sig om ganska exklusiva operationer och del bara är en ljugofemtedel av dem som genomgått operation av det här slaget som får kronisk hepalil, torde del inte röra sig om så väldigt många - som väl är

Jämförelse kan göras med dem som smittats av HlV-vims genom blodlransfusiouer Även här rör del sig om människor som drabbats av en obotlig sjukdom till följd av en hell annan behandling. För dessa människor har särskilda utfästelser gjort, och de har fått ersättriirig - om äri låg - för behandlingsskada. Men när det gäller hepalil non A non B görs en helt annan bedömning.

För alt ytterligare belysa patientskadenämndens snäva tolkningspraxis vill jag citera ur avslagsyttrandel från nämnden;

"Nämnden gör följande bedömning. Några möjligheter atl konstatera om     Prot. 1989/90:118
blod eller blodplasma innehåller non A non B-hepatitsmilla finns inte. Vär-     9 maj 1990
mebehandling påverkar inte aktuellt virus. Vid den nödvändiga och omfat
tande hjärloperationen med behandling i hjärl-lungmaskin finns alllid en         -'        * '
viss risk för sådan smitta. Då risken således inte kan elimineras föreligger     •'   *
inte någon ersättningsbar behandlingsskada."

Vpk anser alt det föreligger starka skäl för atl undantagsbestämmelserna från vad som skall anses vara ersättningsbar behandlingsskada ändras. Människor vars behandling krävt blodtransfusion eller användning av hjärt-lungmaskin skall, om de drabbas av en obotlig sjukdom till följd av denna behandling, kunna få ersättning av patientförsäkringen, anser vi.

Om inte reglerna för ersättning kan ändras i försäkringen borde samma undantag göras som för HIV-smiltade.

Det torde inte bli stora utgifter för det försäkringskonsortium som står bakom försäkringen. Dels rör del sig, som jag tidigare påpekat, inte om så många människor, dels lär det finnas goda skäl för alt tro att det inte dröjer så länge innan det är möjligt att identifiera och oskadliggöra det virus som orsakat hepalil non A non B.

Slutligen finns det ytterligare ett argument som talar för alt reglerna i patientförsäkringen bör ändras eller undantag göras så alt människor som drabbas av obotlig gulsot till följd av en behandling får ersättning. Del dröjer i allmärihet lång lid irinan del verkligen visar sig alt en patient fått gulsot. Däremot uppvisar patienterna en rad diffusa symptom, som trötthet, myckel snarl. Reglerna i patientföi-säkringen säger att en skada skall anmälas senast iriorii tre år från det atl skadan först visade sig. Det torde i de flesia fall vara omöjligt för de gulsotspatienter som det här rör sig om atl göra detta.

En särbehandling av människor som drabbats av hepalil non A non B bör enligt vpk alltså göras så atl ersättning för behandlingsskada utbetalas.

Jag vill härmed, herr talman, yrka bifalltill reservationen till betänkandet LU30.

Anf. 142 GUNILLA ANDERSSON (s);

Herr talman! Jag länker i mitt anförande kommentera motion 1989/90;L608. där man säger att man vill ha till stånd en ändring av villkoren i patientförsäkringen vid behandlingsskada.

Ersättningsyrkanden frän patienter, som har gått igenom operationer i s.k. hjärt-lungmaskiner, varvid stora mängder blod och blodplasma innehållande hepalil non A non B använts, och som till följd därav fått gulsot. avslås av palienlskadenämnden. Motionärerna vill ha en ändring i villkoren, så alt ersättning utgår även i dessa fall.

Skadeståndsansvar föreligger om skada har vållats genom fel eller försummelse. Skador som har uppstått till följd av ett från medicinsk synpunkt nödvändigt risktagande för diagnoslisering eller behandling av livshotande sjukdomstillstånd undantas.

Motionärerna jämför med det förhållandet att det till patienter som har
smittats med HIV-virus genom blodöverföringar kan utgå ersättning. Man
kan inte testa om blod innehåller hepalil non A non B, vilket man kan med
HIV-smitta. Utan operation har patienten inte någon chans att tillfriskna. 159

Prot. 1989/90:118 Patientförsäkringen är en enskild försäkring som tecknas mellan försäk-

9 maj 1990 ringsgivarna å ena sidan och bl.a. staten och andra sjukvårdshuvudmän å

andra sidan.
'" •' ° Utformningen kan därför inte styras av statsmakterna om man inte genom

•'' lagstiftning inför räll till ersättriirig vid sådaria skador Del steget är utskot-

tets majoritet inte beredd alt förorda. Försäkririgen är en ansvarsförsäkring, och man kan inte försäkra sig mot eri kärid risk.

Patieritförsäkringen granskades 1989 av försäkringsinspektionen. Denna konstaterar i en promemoria atl gränsdragningen mellan ersättningsbar och irite ersättriingsbar skada innebär svåra medicinska avväganden. Enligt för-säkringsinspeklionen har slora möda lagts ned pä den nuvarande utformningen av villkoren, som har ändrats i takt med aft nya erfarenheter gjorts. Utskottet för sin del saknar tillräckligt underlag för att kunna bedöma frågan men förutsätter alt den samrådsgrupp som finns för bl.a. ändringar av försäkringsvillkoren noga överväger om den gjorda avgränsningen i de fall som motioniirerna lar upp kan anses vara riktig. Försäkringsinspektionen ariser också all patienternas inflytande i palienlskadenämnden skall förslärkas.

Herr talman! Jag yrkar bifall till lagutskottets hemställan i betänkande 1989/90:LU30 och avslag på reservationen.

Anf. 143 ELISABETH PERSSON (vpk):

Herr talman! Numera kan man genom värmebehandling eliminera riskerna riär del gäller HIV-virus i blod och blodplasma. Meu del kunde man inte för några år sedan. Då kunde människor bli smittade.

Som jag sade i mill tidigare anförande är del vår förhoppning, och del hoppas man också inom den medicinska vetenskapen, att det inte skall dröja alltför många år tills det blir möjligt all isolera det non A non B-virus som ger upphov till obotlig gulsot. Anförda argument för all inte ge ersättning lill de patienter som jag talade om lycker jag är ett dåligt argument.

Dessutom har vi inte krävt en direkt lagändring. Men staten, regeringen, kan naturligtvis - eflersom staten tillsammans med kommuner och landstingskommuner tecknar försäkringar, agera för atl undantag skall göras för de patienter som har blivit smittade pä del här sättet. Del är också precis vad vi har gett uttryck för i vår motion men som utskottels majoritet har motsatt sig.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslul skulle fattas den 16 maj.)

19 S Föredrogs

konstitutionsutskottets belänkande

1989/90;KU38 Allmänna val (prop. 1989/90:125 delvis) och

finansutskottets betänkande

l989/90:FiU35 Tilläggsbudet II inom civildepartementets område (prop.
160 1989/90:125 delvis).

Andre vice talmannen konstaterade alt inga talare var anmälda. (Beslul skulle fattas den 16 maj.)

20 § Riksbankens förvaltning år 1989

Föredrogs finansutskottets betänkande 1989/90:FiU27 Riksbankens förvaltning är 1989 (redog. 1989/90:15 och

1989/90:19).

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Riksbankens förvaltning år 1989

Anf. 144 LARSTOBISSON (m);

Herr talman! Som bekant ser regeringen med sin ekonomiska politik ut att lyckas med konststycket alt förena den svagaste tillväxten i något industriland med den snabbaste inflationen. Samlidigl växer underskottet i bytesbalansen med 20 miljarder kronor om året. 1991 väntas del motsvara 5 % av bruttonationalprodukten.

Hög inflationstakt och problem med bytesbalansen har länge kännetecknat Sveriges ekonomi. Regeringen har föreslagit många motmedel. Men de har i stort sett visat sig verkningslösa. Jag vill nu påstå att den viktigaste enskilda åtgärden för att nå framgång i kampen mot inflationen och för en fast växelkurs är atl med olika institutionella medel stärka riksbankens oberoende.

När det gäller ekonomisk politik är del ofta svårl att på någol slags vetenskaplig eller erfarenhelsmässig grund bevisa riktigheten av ett visst ställningstagande eller förslag. Men min rekommendation atl stärka riksbankens oberoende grundas pä såväl god teori som internationell erfarenhet. I den moderata kommittémotion som är upphovet till denna debatt finns del ett mycket belysande diagram som jag, om det inte hade varit så besvärligt, gäma hade visat som en ljusbild - till uppbyggelse för de få ledamöter som just nu är närvarande här i kammaren.

Men eftersom vi i huvudsak talar för protokollet nöjer jag mig med atl hänvisa till motionen, där nämnda diagram visar sambandet mellan inflationstakten i elt land och graden av oberoende för centralbanken. Detta samband är praktiskt taget fullständigt. I ena änden grupperar sig länder med god ekonomisk utveckling och stor självständighet för riksbanken -t.ex. Tyskland, Schweiz. USA och Japan. I andra änden finns exempelvis Storbritannien, där Bank of England helt slår under finansdepartementels kontroll och där det också har visat sig vara ovanligt svårt alt få bukt med inflationsproblemen.

I många länder, bl.a. i Storbritannien och dess avläggare - om jag får använda det uttrycket - på andra sidan jordklotet, Australien och Nya Zeeland, diskuterar man nu om man skall ge resp. centralbank ökad självständighet. Den motivering som anförs är att della är del säkraste sättet alt värna valutans yttre och inre värde. Man talar om nödvändigheten av all isolera penningpolitiken mol inflytandet från politiker, som i trängda situationer gärna trycker mera sedlar

I sitt utlåtande över den moderata motionen hänvisar finansutskottet till

161

11 Riksdagens proiokoU 1989/90:118

Prot. 1989/90:118 slatsskuldspoliliska kommittén, vars förslag nyligen har omsatts i vissa för-
9 maj 1990 ändringar beträffande Sveriges riksbank. Jag var själv ledamot av den kom-

mittén och drev där krav som syftade just till ett förstärkt oberoende. Som

Riksbankens för- ». i. . j •• i .. « j i •», • h -i

■' ell resultat av den uppgörelse som träffades 1 kommittén, I vilken även ingick

va ning ar riksgäldskonlorets överföring frän riksdagen till finansdepartementet, logs

några sleg i räll riktning. Bl.a. flyttades rätten atl utse fullmäktiges ordförande från regeringen till fullmäktige, och riksbankschefens mandatperiod utsträcktes lill fem år och frikopplades från riksdagens valperiod. Men enligt min mening räcker detta inte på långt när I årets motion har vi framfört elt antal krav i syfte all stärka riksbankens självständighet och föra Sverige lill den del av del förut nämrida diagrammet där ekonomisk balans och tillväxt råder

Ett av våra krav har i praktiken blivit tillgodosett sedan motionen väcktes. Atl uppgiften att utse ordförande i riksbanksfullmäktige flyttades från regeringen lill de av riksdagen valda ledamöterna i fullmäktige kunde uppfattas som kritik mol alt socialdemokraterna, trots atl del uttryckligen är förbjudet för statsråd atl sitta i riksbanksfullmäktige, hade utsett finansministerns närmaste man, statssekreterare Åsbrink, till fullmäktiges ordförande. Del får anses slå i strid med den underhandsuppgörelse som har träffats i statsskuldspolitiska kommittén att den socialdemokratiska riksdagsgruppen, när valrätten övergick lill riksdagen, ändå gav Erik Åsbrink förnyat förtroende. Detta har lett till en egendomlig sammanblandning av roller, där fullmäktiges ordförande har suttit och undertecknat kritiska remissyttranden över förslag som han ändå sedan som statssekreterare i oförändrat skick har vidarebefordrat till riksdagen.

Problemet löstes när Erik Åsbrink för någon tid sedan blev statsråd. Till hans efterlriidare utsågs, i enlighet med våra principiella önskemål, en person som varken var depariemenlstjänsteman eller riksdagsledamot.

Denna ordning anser vi bör utsträckas lill atl gälla samtliga ledamöter av fullmäktige. Vi föreslår vidare atl den treåriga mandatperioden bör utsträckas lill sju är. varvid en plats skall förnyas varje ar. Dessutom önskar vi en precisering av den ändamålsparagraf som styr riksbankens verksamhet till all iririehålla ett uttryckligt uppdrag atl värna om kronans yttre och inre värde. För alt säkerställa sambandet med riksdagen bör det slutligen finnas en formell föreskrift för riksbankschefen alt vid vissa tillfällen under året framträda inför finansutskottet.

Herr talman! Firiansutskottel tog preliminär slällning lill motionen vid elt sammanträde den 17 april. Det blev avslag över hela linjen. Påföljande vecka skulle betänkandet slutjusteras. Samlidigl som jag hämtade majoritetens lextförslag i mitt postfack, fann jag där ett konvolut från talmannen. Han ville all jag i egenskap av moderat gruppledare skulle lägga synpunkter på ell från statsrådet Erik Åsbrink inkommet utkast till kommittédirektiv, som hade det uttalade syftet att stärka riksbankens oberoende ställning.

Orsaken till detta nägol ovanliga samrådsförfarande uppgavs vara att riksbanken är ett riksdagens organ och atl därför riksdagens ledning borde vara inkopplad vid tillsättandet av en utredning av detta slag. Jag hade inga svårigheter att komma fram lill eri positiv iriställriirig. Utkastet till direktiv var i 162

stort sett kalkerat eller, om man så vill, plagierat på den moderata motionen. Lågt mig föredra några brottstycken ur utredningens tänkta direktiv;

"Empiriska studier visar ett möjligt samband mellan centralbankens grad

av oberoende och inflationsutvecklingen i ett land . Också teoretiska

skål kan anföras för att en centralbank med en hög grad av självständighet kan föra en framgångsrik kamp mot inflationen. I mänga länder där man valt en institutionell konstruktion av del här slaget har man också haft en god balans eller överskott i handeln med omvärlden."

Och vidare;

"En av utredarens uppgifter bör vara alt överväga möjligheterna att ange
lagfästa ekonomisk-politiska mål för riksbankens verksamhet . Utreda
ren bör även beskriva formerna för informationsutbyte och samråd mellan
riksbanken, riksdagen och regeringen. Utredaren bör vara fri alt föreslå
ändringar vad gäller formerna för val av riksbanksfullmäktige och ordfö
rande samt fullmäktiges sammansättning och mandatperiodens längd."

Det \ar alltså exakt de krav som vi hade ställl i vår motion.

Vid utskottets slutjusleringssammanträde påföljande dag rådde viss förvirring. Men majoriteten hade besläml sig för att fullfölja sitt preliminära ställningstasjande, dvs. det avslag pä den moderata motionen som vi nu finner i betänkande 27. När jag kom tillbaka till mill arbetsrum fann jag ell meddelandi; frän riksdagsdireklören alt frågan om yttrande över utredningsdirektiven angående ålgärder för alt förstärka riksbankens oberoende inte längre \ar aktuell.

Jag måste nu fråga finansutskottets socialdemokratiske talesman; Varför? Varför har regeringen dragit tillbaka redan färdigskrivna direktiv, som lämnats till riksdagen för samråd? Varför är det inte längre aktuellt all la fram förslag för alt stärka riksbankens oberoende - något som del ansvariga statsrådet anser vara så angeläget alt den tilltänkte utredningsmannen skulle vara klar senast vid utgången av oktober i år?

Är skälet så enkelt som att finansulskoltels socialdemokrater inte tålde den prestigeförlust det skulle innebära att pä en veckas tid mellan det preliminära ställningstagandet och slutjusteringen genomföra en 180-gradig \ andning och tillstyrka en moderat motion? Del borde ju egenlligen inte \ ara så svårl, för sådana omprövningar har skelt många gånger tidigare, t.ex. beträffande valutaregleringen och nu senast prisstoppet. Men å andra sidan kanske inte Roland Sundgren och hans kamrater klarar hur många sådana omvändelser som helst.

Eller är förklaringen hänsyn till LO, som lycks ha utsett riksbanken lill sitt mest aktuella hatobjekt? Samma dag som utskoltsbetänkandel sluljustera-des fanns en debaltartikel i Dagens Nyheter av LO-ekonomerna Dan Andersson och Per-Olof Edin, där dessa herrar pläderade för en politik med successiv depreciering av kronan och snabb inflation. Lät mig ge några belysande citat;

"Vi har nu en politik av guds nåde, ovanför medborgarnas kontroll sitter riksbanken och styr och korrigerar de misslag som begås på jorden. Men vilka värderingar och vilket ansvar och vilken människosyn finns här?

Vi menar all de tankar som förs fram i de mest skiftande sammanhang på en självständig riksbank strider mot grundlagens intentioner I grundlagens

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Riksbankens förvaltning år 1989

163

Prot. 1989/90:118 första paragraf står atl all offentlig makt utgår från folket. Därför är redan
9 maj 1990 de steg som tagits för all avskärma riksbanken från riksdagen tveksamma."

Får jag fråga Roland Sundgren; Är förbindelserna mellan del socialdemo-
■' kratiska partiet och LO nu så störda genom allehanda krispakei att rege-

ringen inte vågar genomföra en ålgärd. trots att den vet att den är riktig och

all det går att få en rejäl majoritet för den här i kammaren?

Oavsett orsaken till atl direktiven dragits tillbaka, innebär del inträffade att dyrbar tid går förlorad. De åtgårder som den moderata motionen och Erik Åsbrinks direktivutkasl var inne på förutsätter grundlagsändring, och det var därför som tidsramen för utredningsuppdraget måsle bli så snäv som till oktober i höst.

Den sannsaga om de försvunna utredningsdirektiven som jag här berättat är onekligen anmärkningsvärd. Men den kommer sannolikt atl begravas i riksdagens protokoll, för alt kanske någon gång upptäckas av en statsvetenskaplig forskare. Själv vet jag inte rikligt om jag skall skratta eller gråta. Regeringspartiels svårigheter att förena stridiga viljor kring en riklig politik kan le sig skrattretande för en oppositionsförelrädare. Men jag beklagar verkligen att utredningen inte blev tillsatl - inte bara för alt det skulle ha inneburit ett bifall till min motion utan också för atl det skulle vara myckel värdefulll för Sveriges nu så utsatta ekonomi.

Det inträffade är ytterligare elt exempel på regeringens svårigheter atl gå från ord lill handling i sin omläggning av den ekonomiska politiken. Annars har ju faktiskt de finansiella marknaderria utgjort något av ett undantag, en inte så politiskt uppmärksammad nisch, där avregleringen kunnat drivas ganska långt, som inom kredit- och valutapolitiken. Men bakslag har onekligen förekommit. Jag länker på den av LO genomdrivna valpskatlen, som efter kort tid visade sig så förödande att den nu avvecklas. Regeringens reträtt beträffande riksbankens ställning kan på sikl fä ännu större negativa effekter

Herr talman! Övriga borgerliga partier har i utskottet slutit upp bakom den moderaia ståndpunkten - folkpartiet i en gemensam reservation och centerpartiet i ell särskilt yttrande. Jag vill nu i all vänlighet ge Roland Sundgren en liten varning. Ta inte i för kraftigt i försvaret för utskottels avslagsyrkande pä den moderata motionen! Direktiven till en statlig utredning med samma inriktning finns i finansdepartementet, och de kanske blir aktuella på nytt. när penningvärdet försämrats ytterligare och underskottet i bytesbalansen fortsatt att växa med sina 20 miljarder per är.

Med det anförda yrkar jag bifall till reservationen.

Anf. 145 ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Först vill jag bara nämna några saker eftersom vi behandlar
ett betänkande där finansutskottet tillstyrker atl riksbanksfullmäktige bevil
jas ansvarsfrihet för sin förvaltning under 1989 och också biträder fullmäkti
ges förslag till disposition av riksbankens resultat och lill kompensation för
det inkomstbortfall som staten lidit i samband med att huvudmannaskapet
ändrades föi' mynltillverkningen. Ulskotlel föreslår således alt riksdagen
fastställer riksbankens balansräkning och resultaträkning.
164 Med anledning av redogörelsen för riksbanken har vi också tagit upp fyra

motioner som har avlämnats under den allmänna motionstiden. Det lycks vara så atl många anser atl riksdagen fortfarande har ett inflytande över riksbanken. Men vi har, vilkel Lars Tobisson har varit inne på. hell nyligen stiftat en ny riksbankslag. Sådana frågor som bl.a. behandlas i de första motionerna, om avskaffandet av lioöringen som växelmynt, är alltså frågor som riksbanken ensam nu har att ansvara för Där kan man säga atl motionären Alf Wennerfors har blivit bönhörd. Den tredje maj, för mindre än en vecka sedan, beslutade riksbanksfullmäktige att tioöringen skall slopas och ersättas med en ny femtioöring som lägsta myntvalör. Indragningen av lioöringen kommer att ske tidigast den 1 juli 1992.

Delta gäller också den andra motionen av två socialdemokrater om att ett eventuellt nytt liokronorsmynt skall ges ut i en helt nickelfri legering. Riksbanksfullmäktige har även här fattat beslut om alt det nya liokronorsmynt som kommer inom de närmaste tre åren skall ulföras i en hell nickelfri legering.

Moderaten Ivar Virgin har lämnat en motion som också gäller riksbankens ansvarsområde, nämligen hur valutareserven skall vara uppbyggd. Riksdagen skall inte genom uttalande begränsa riksbanksfullmäktiges handlingsfrihet i detta avseende, varför den här motionen naturligtvis avstyrks och förhoppningsvis inte kommer tillbaka nu när del är riksbanken som har ansvaret för valutapolitiken. Det är grundlagsfäst. Det ser alltså, Lars Tobisson, ul som om del har gått myckel fort med riksbankens oberoende slällning. Det som Lars Tobisson tar upp är rikligt, eflersom han behandlar den reservation som finns fogad till belänkandet. I den vill reservanterna gå ett steg längre. Nu åberopar utskottsmajoritelen alt riksdagen sä sent som hösten 1988 har antagit nya lagar som reglerar riksbankens verksamhet. Det var lagar som föregicks av elt omfattande utredningsarbete av den slatsskuldspoliliska kommitté som Lars Tobisson nämnde här. I motionen och reservationen har ytterligare frågor för atl öka självständigheten tagils upp.

Det är riktigt, som Lars Tobisson påslår, atl det har pågått en hel del diskussioner i finansdepartementet om att eventuellt tillsätta en ny ulredning, inte minst med anledning av den internationella diskussion som förekomm-mer om centralbankernas ställning och verksamhet. Men för dagen har det projektet avförts från finansdepartementets dagordning. Man anser där att det, eflersom de här frågorna nyligen har varit föremål för överväganden och vi från 1989 har fåll en helt ny riksbarikslag, inte finns någon anledning atl vidta ytterligare åtgärder I vissa av de frågor som tas upp, som samrådsförfaranden mellan riksbanken riksdagen, kan man gå motionärerna tillmötes utan att samrådsförfarandet formaliseras.

Lars Tobisson ställde några frågor till mig. Han undrade av vilken anledning vissa direktiv till ett kommitléuppdrag som var ute till diskussion drogs tillbaka . Det finns kanske anledning, som vi utskottsmajoriteten säger, alt vänta någol med ytterligare ålgärder, eflersom beslut nyligen har fattats om en ny riksbankslag. Men det innebär också ett problem att hell fjärma riksbanken från rikdagens kontroll. Det kan också ha vissa demokratiska aspekter

Lars Tobisson citerade ut en debattartikel. Jag har lagt märke till alt Lars Tobisson i sin motion anser att uppdrag som riksdagsledamot inte bör vara

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Riksbankens förvaltning år 1989

165

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Riksbankens förvaltning år 1989

förenligt med ledamolskap i riksbanksfullmäktige. Del antyds av Lars Tobisson atl politiker kan göra det lilel för lätt för sig. nämligen all resonemangen handlar om alt riksbanken enbart trycker upp sedlar

Som jag uppfattar del kan det finnas en del tankegångar bakom den här motionen och reservationen om atl demokratin upplevs som för mjuk dä de riktiga ekonomiska besluten skall fallas. Dem skall vi överlåta på ekonomisk expertis som. vilkel slår någonslans i motionen, har den teoretiska och praktiska erfarenheten av ekonomiska frågor Det finns alltså vissa demokratiska aspekter på en sådan här fråga. Även om detta är frågor som vi med tanke på den internationella integrationen har anledning atl uppmärksamt följa, finns det anledning alt ta del litet lugnare.

Jag går väl Lars Tobisson nägol lill mötes om jag på det här litet mjuka sättet yrkar avslag på reservationen om ell ytterligare oberoende för riksbanken och bifall till finansulskoltels hemställan i betänkande nr 27.

Anf. 146 LARSTOBISSON (m):

Herr talman! Jag konstaterar atl Roland Sundgren faktiskt tog varning och gick ut mycket löst, får vi väl säga, i försvaret för utskottets ställningslagande. Det iir inte sä konstigt, för en kritik som skulle anföras mol vår motion och mot reservationen skulle också lill 100 % träffa de tilltänkta utredningsdirektiven, som inte bara var något löst utkast som flöt omkring i finansdepartementet ulan som av det ansvariga statsrådet hade delgivits riksdagens talman för samråd. Det gör man inte med det allra första utkastet på områdel.

Jag skulle bara vilja säga lill Roland Sundgren att del självklart inte är fråga om att frikoppla riksbanken frän riksdagens kontroll. Tvärtom. Det är såväl min uppfattning som den uppfattning som kom lill uttryck i utredningsdirektiven, all riksbanken fortfarande skall vara elt riksdagens verk som riksdagen har ett ansvar för. Men den kontroll som riksdagen skall utöva, skall vi utöva på del vis som vi normall verkar pä, nämligen genom att diskutera riktlinjerna för penningpolitiken saml ange vissa normer och mål som bör följas. Sedan gäller det, menar jag, att överlämna ål en självständig ledning för riksbanken atl utifrån dessa demokratiskt fastställda kriterier föra en politik som värnar valulans yttre och inre värde. Det är som sagt den modell som man alltmer får klart för sig skall eftersträvas om man vill nå resultat på det här områdel.

Jag nöjer mig också med atl konstatera all Roland Sundgren med stort eftertryck sade att del för dagen inte är aktuellt med förändringar av del här slaget. Jag noterar delta. Jag skulle bara vilja tillägga all delta är en sak som faktiskt brådskar.

Det sker förändringar mycket snabbi runt omkring oss, och förändringar händer mycket snabbi med Sveriges ekonomi. Försämringen går raskt, och det vore önskvärt atl vi inte fick elt dröjsmål på tre år vilket faktiskt blir fallet om vi försitter tillfället att åstadkomma grundlagsändringar redan lill hösten.

166

Anf. 147 ROLAND SUNDGREN (s);

Herr lalman! Lars Tobisson log upp frågan om att riksdagen sätter upp normer och mål för riksbanken. Det står också i reservationen alt riksdagen

kan sätta upp som elt sådant mål alt riksbanken skall ha till uppgift att värna om kronans yttre och inre värde. Det är i och för sig elt viktigt och bra mål, men det finns sä inånga andra viktiga mål för den ekonomiska politiken.

Om man alltför myckel preciserar sådana här mål för riksbanken, kan del leda lill alt andra mål eftersatts, exempelvis den fulla sysselsättningen, så att arbetslösheten blir en variabel som den övriga ekonomiska politiken och finanspolitiken kan ha svårt att parera.

Även om den här frågan är väckt med lanke på den snabba internationalisering som sker i ekonomin, tror jag alt man ändå inte får bli farlblind ulan all del är viktigt alt se att det kan finnas vissa problem. Jag tror alt del är viktigt atl observera alt det kan finrias falluckor

När vi nyligen har fatlat beslul om en ny riksbankslag, tror jag all vi kan fundera litet till innan vi går elt sleg längre.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Riksbankens förvaltning år 1989

Anf.148 LARS TOBISSON (m):

Herr lalman! Låt mig bara få påpeka alt när jag talar om normer och riktlinjer som skall anges av riksdagen, länker jag inte på det som jag menar skall skrivas in i grundlagen, för del behöver vi inte upprepa. Det står där och behöver inte behandlas från ena året till det andra.

Jag tänker mig självfallet atl vi liksom hittills i våra betänkanden om den allmänna ekonomiska politiken klarar ul vad som gäller på det penningpoliliska området, vad som just nu är aktuellt, om del är atl vi behöver försöka balansera upp ett underskott i bytesbalansen, så all vi prioriterar det yttre värdet, eller om del är något annat som skall tas fram.

Detta är sådant som vi kan diskutera. Vi kan, genom de besök som jag menar atl riksbankschefen skall avlägga i finansutskottet på vissa lider inför de här ställningstagandena, säkerställa alt riksdagen verkligen har hand om ledningen i de principiella frågorna.

Roland Sundgren vågar inte riktigt, åtminstone inte i dag, lämna uppdraget till riksbanken atl försvara valulans yttre och inre värde, därför atl det finns sä många andra ekonomisk-politiska mål som är betydelsefulla, och Roland Sundgren nämner sysselsättningen. Men det är faktiskt på det sättet atl riksbanken inte har sysselsättningen som sin uppgift. Dess uppgift är att sköta vår penningpolitik, kredit- och valutapolitiken.

Den avvägning som skall göras med all annan ekonomisk politik, bl.a. syftande lill att hålla uppe sysselsättningen, vilar någon annanstans. Den vilar ytterst här i riksdagen, och del är sedan riksdagens uppdrag lill regeringen alt svara för finanspolitik, arbetsmarknadspolitik och sådana saker Denna uppdelning i skilda avdelningar för finanspolitiken och periningpolifiken har vi all anledning att lära oss, för det är just själva finessen med vad jag har pläderat för, elt stärkt oberoende för riksbanken.

Anf. 149 ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Lars Tobisson har ju tillhört statsskuldspolifiska kommittén, och vad jag förstår av de diskussioner som förts där och som också fördes när vi antog den nya riksbankslagen har jusl detta med att man preciserar riksbankens ändamål varit en svår avvägningsfråga, just med tanke på att målen för den ekonomiska polifiken och de medel som man anvärider i den

167

Prot. 1989/90:118 ekonomiska politiken, av vilka penningpolitiken är elt, skiftar över tiden.
9 maj 1990 Detta är därför en fråga som man ordentligt måsle fundera över

Jag räknar med att vi kommer atl få anledning atl fortsätta fundera ett tag
Ansåg I tnves e- till. Vi har nu ändå en ny riksbankslag som innebär ett steg pä den väg som

ringar, m.m. Lars Tobisson vill gå.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fallas den 16 maj.)

21 § Anslag till investeringar, m.m.

Föredrogs finansutskottets betänkande 1989/90:FiU34 Tilläggsbudget II inom finansdepartementets område (prop.

1989/90:125 delvis).

AnL 150 RUNE RYDÉN (m):

Herr lalman! Finansutskottets belänkande 34 gäller tilläggsbudget II inom finansdepartementets område. Jag skall försöka alt helt kort beröra två områden där.

Byggnadsstyrelsen har begärt ytterligare 230 milj. kr., efler att tidigare ha fåll 1 100 miljoner - inte 1,1 miljon som det råkade slå i del ursprungliga budgetförslaget. Nu kommer man alltså igeu och begär ytterligare 230 miljoner Problemet är atl man har förbrukat bara 376 miljoner under första halvåret. De 724 milj. kr som är kvar lycker vi moderater att man böra kunna klara sig på under andra halvåret, åven om byggnadskostnaderna har ökat en del.

Dessutom skall byggnadsstyrelsen i framliden finansiera sina investeringar med upplåning och inte via budgetmedel. Därför anser vi moderater all del inte behövs något tilläggsanslag ulan atl man kan använda de 724 miljonerna under resten av budgetåret.

Det andra områdel år kompensation för arbetsmiljöavgifl med 280 milj.kr. Vi moderater har konsekvent arbetat emot införandel av arbelsmiljöavgiften. Därför anser vi hell naturligt atl någol tilläggsanslag inte heller riu behövs. Med detta yrkar jag bifall till reservatiorierna 1 och 2.

AnL 151 IVAR FRANZÉN (c);

Herr talman! Arbetsmiljöavgiften, som riksdagen beslutade om våren .1989, har en dubbel uppgift. I del korta perspektivet är uppgiften all åstadkomma en åtstramning som medverkar lill att dämpa överhettningen i Sveriges ekonomi. 1 det något längre perspektivet, och då avser jag från och med andra halvåret 1990, är uppgiften alt skapa möjligheter för människor som i dag är förtidspensionerade eller långtidssjukskrivna att återgå till ett meningsfyllt arbele och därmed öka utbudet av arbetskraft.

Att. som utskoltsmajoriteten föreslår, utge kompensation för arbetsmil
jöavgiften omöjliggör självfallel avgiftens första uppgift, alt bidra till all
168 • .

dämpa överhettningen i ekonomin. Det är anledningen till all vi i centern går emot denna kompensation.

Därmed yrkar jag bifall lill reservation 3 i nu aktuellt betänkande.

Anf. 152 MARIANNE CARLSTRÖM (s);

Herr lalman! Jag vill börja med atl yrka avslag på de tre reservationerna och bifall till ulskotlets hemställan.

Belänkandet beslår av två delar som gäller dels invesleringar, dels arbelsmiljöavgiften. För investeringar begärs ell tilläggsanslag på 230 miljooer sorii behövs dels med tanke på kostnadsutvecklingen på byggmarknaden, dels för vissa nyförvärv såsom Sagerska huset.

I motion Fi49. som Lars Tobisson har skrivit, är det väl ell missförstånd, för där sägs alt invesleringsavgifien skulle vara orsak lill de ökade byggkostnaderna. Invesleringsavgifien har funnits i bara ell år - den var 10 % under knappt ett år och har nu stigit lill 30%. Del är ju en väldigt kort tid, och inverkan har varit ganska marginell på de totala byggkostnaderria. Avsikteri med investeringsskatlen har faktiskt varit atl styra över byggande från kontor till bosläder Som del slår i betänkandet betalar ju inte heller staten någon invesleringsskatl.

Beslutet om inköp och ombyggnad av Sagerska huset ställde sig alla parfier bakom i överläggningar med regeringen.

1 reservafion 1 lar moderalerna också upp del faktum atl byggnadsstyrelsen endast har använt en tredjedel av sitt anslag. Utskottets majoritet har förståelse för detta, och vi avstyrker därför motionen. Det är ju inte så konstigt alt utgifterna ibland är lilel ojämnt fördelade över året och ibland även mellan åren. Detta är faktiskt en av anledningarna till atl vi successivt inför treårsbudgetar Jag yrkar avslag på den reservationen.

Vi hade för ett år sedan en diskussion om arbetsmiljöavgifterna i samband med all de infördes. Del finns därför ingen anledning att ta upp den frågan igeri.

1 årets budgetproposition nämns atl statligt finansierad verksamhet skall kompenseras. Det har vi alltså, Ivar Franzén, redan ställt oss bakom. I budgetpropositionen annonserades också vad som skulle stå i lilläggspropositio-nen.

Del gäller jusl nu siatsbidragsfinansierad verksamhet. Del handlar om löner till grundskolor Grundskolor har ju inte på något sätt någon möjlighel alt ta ut ökade avgifter eller atl öka klasstorleken för all kompensera sig för de ökade utgifterna. Jag yrkar avslag även på reservationerna 2 och 3.

Prot. 1989/90:118 9 maj 1990

Anslag lid invesleringar, m.m.

AnL 153 RUNE RYDÉN (m);

Herr talman! Jag vill bara till Marianrie Carlslröm säga alt invesleringsavgifien för byggen självfallel påverkar byggnadskoslnaderna i regionen.

Dessutom vill jag peka på alt jag tycker atl byggnadsstyrelsen skulle kunna klara sig på de 724 milj, kr som den har kvar för det aridra halvåret. Man hade under det första halvåret förbrukat pengar för endasl ungefär elt kvartal,

Marianne Carlstrtim säger också atl investeringsavgiften inte har påverkat byggnadskoslnaderna särskilt mycket i Stockholmsregionen. Däremot lycks

169

Prot. 1989/90:118 den ha verkat myckel snabbt i Göteborgsregionen. Avgifterna var nämligen
9 maj 1990 där införda mellan kl. 9.05 och 11.00 en torsdag, och sedan var regeringen

nöjd med den insatsen.
Anslag till investe
ringar, m.tn. j, jg MARIANNE CARLSTRÖM (s);

Herr talman! Jag sade inte atl invesleringsavgifien inte hade någon belydelse ulan all den hade en marginell belydelse.

Invesleringsavgifien i Göteborgsområdet infördes i februari, och den gäller fortfarande.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslul skulle fattas den 16 maj.)

22 § Beslut om fortsatt ärendebehandling onsdagen den 16 maj

Kammarens beslöt atl ärendebehandlingen skulle fortsättas vid arbetsplenum onsdagen den 16 maj.

23 § Anmälan om frågor

Anmäldes alt följande frågor framställts

den 8 maj

1989/90:595 av Ingbrilt Irhammar (c) till justitieministern om permissions-och frigångsreglerna inom kriminalvården;

Rikskriminalen har hittills inga spår efler bankir K G Jansson som rymde från Svarlsjöanslalten utanför Stockholm vid en permission den 1 maj. Jansson är dömd för grov förskingring till fängelse. Delta ekonomiska brottmål anses vara del mest omfattande hillills i svensk kriminalhistoria. För närvarande vet ingen var K G Jansson befinner sig. Myndigheterna misstänker att han lämnat landet. Trots denna misstanke har ingen efterlysning via Interpol skett.

Under fängelsetiden har Jansson fått nytt pass som han tillåtits förfoga över, vilkel troligen har underlättat rymningen. Frikostiga permissions- och frigångsregler i kombination med bristande kontroller för de brottslingar som begått myckel allvarliga brott gör det tämligen enkelt alt avvika. Det finns flera exempel på liknande händelser

Mot bakgrund av ovanstående vill jag slälla följande fråga till justitieministern:

Ämnar regeringen vidta några åtgärder med anledning av händelser av denna typ och i så fall vilka?

170

den 9 maj Prot. 1989/90:118

9 maj 1990 1989/90:596 av Håkan Hansson (c) lill statsrådet Erik Åsbrink om kapilal-täckningsreglerna och kredilförsäkringsbolagen;

I samband med atl riksdagen förra hösten antog nya kapitalläckningsreg-ler för banker och andra kreditinstitut i enlighet med den s.k. Baselkommil-téris förslag, beslutades pä förslag av regeririgeri tillfälliga övergärigsregler för krav på kapitaltäckning vid fordringar på försäkringsföretag till utgången av 1990.

Skälen för dessa övergångsbestämmelser var atl närmare klarlägga vad EGs slutliga ställningstagande blir vad gäller atl undanröja de konkurrensnackdelar för kreditförsäkringsbolag i förhållande till kreditinstitut som införandel av Baselkommilténs kapitalläckningsregler kommer att innebära. Näringsutskottet uttalade enhälligt, i samband med sitt beslul om förlängning av nuvarande övergångsbestämmelser, alt ansträngningar bör göras för all en mera tillfredsställande lösning skall komma till stånd som undanröjer snedvridande effekter på konkurrenssituationen.

Mot bakgrund av atl gällande beslul endast gäller innevarande år frågar jag-

I avvaktan på EGs slutliga utvärdering- kommer regeringen att i god tid före innevarande års utgång atl förelägga riksdagen förslag som tills vidare undanröjer den missgynnade ställning ur kapitalläckningssynpunkl som införandet av de nya kapitaltäckningsreglerna skulle innebära för kredilförsäkringsbolagen?

24S Kammaren åtskildes kl. 22.54. Iri fidem

TOM T;SON THYBLAD

/Gunborg Apelgren

111

Prot. 1989/90:118

9 maj 1990 Innehållsförteckning

Onsdagen den 9 maj

1 § Justering av protokoll................................................................................ 1

2 § Beslut rörande utskoltsbetänkanderi som slutdebatterats den 4

riiaj.................................................................................................................. 1

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU27................................................ 1

Näringsutskoltets betänkande NU7................................................................ 2

Näringsutskoltets betänkande NU25.............................................................. ...... 3

Näringsutskotlels belänkande NU28............................................................... 3

3 § Meddelande om samlad votering............................................................... 3

4 § Statliga förelag ..................................................................................... 4

Näringsutskoltets belänkande NU35

Debaft

Per Westerberg (m)

Hädar Cars (fp)

Per-Ola Eriksson (c)

Rolf L Nilson (vpk)

Loui Bernal (mp)

Lennart Pettersson (s)

Industriminister Rune Molin

Sten-Ove Sundström (s)

Bengt Hurtig (vpk)

Beslul fattades under 6 §

5 § Bioteknik, m.m........................................................... 41

Jordbruksutskollets betänkaride JoU9

Laguiskoltels belänkande LU31

Deban

Karl Erik Olsson (c)

Ingvar Eriksson (m)

Anders Castberger (fp)

Annika Åhnberg (vpk)

Andre vice talmannen (om sammanträdels fortsättning under

kvällen) Roy Ottosson (mp) Margareta Winberg (s) Bengt Harding Olson (fp) Karin Starrin (c) Elisabeth Persson (vpk) Elisabel Franzén (mp) Inger Hestvik (s)

Tredje vice talmanneri (om debaltreglerna)
Anders Nordin (mp)
Beslut fållades under 6 §
172 6 § Beslul........................................................................ 90

Näringsutskoltets belänkande NU35................................ 90 Prot. 1989/90:118

Jordbruksutskottets betänkaride JoU9............................. 91 9 maj 1990

Lagulskonets belärikande LU31....................................... 93

7 8 Ändring i 1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik (CO-

TIF) .................................................................................. 93

Lagutskottels belänkande LU40

Beslut............................................................................... 93

8 § Äktenskaps- och arvsrätlsliga frågor......................... 93

Lagutskottets belänkande LU23

Debatt

Charlotte Cederschiöld (m)

Martin Olsson (c)

Elisabeth Perssori (vpk)

Elisabet Frarizéri (mp)

Lennart Andersson (s)

Kent Carlsson (s)

Beslut ............................................................................ 115

9i} Beslut om uppskjuten votering av kvällsärenden....... 116

108 Ajournering för middagsuppehåll............................... 116

118 Återupptagna förhandlingar....................................... 116

128 Fotografifrågor........................................................... 117

Laguiskoltels belänkande LU24

Debatt

Lola Björkquist (fp)

Elisabeth Persson (vpk)

Gunilla Andersson (s)

Beslul skulle fattas den 16 maj

13.................................................................................... 8 Vissa skadeståndsfrågor 119

Lagutskottets betänkande LU25

Debatl

Ewy Möller (m)

Bengl Harding Olson (fp)

Martin Olsson (c)

Elisabet Franzén (mp)

Lennart Andersson (s)

Elisabeth Persson (vpk)

Beslut skulle fallas den 16 muj

14.................................................................................... § Vissa fastighetsrättsliga frågor 130

Laguiskoltels betänkande LU26

Debatt

Carl G Nilsson (m)

Ulla Orring (fp)

Owe Andréasson (s)

Beslut skulle fattas den 16 maj

15.................................................................................... 8 Sakriittsliga frågor 138

Lagutskottets belänkande LU27

Debatl

Allan Ekström (m) 173

Prot. 1989/90:118 Bengt Harding Olson (fp)

9 maj 1990 Martin Olsson (c)

Elisabet Franzén (mp)

Lennart Andersson (s)

Beslul skulle fattas den 16 maj

16 § Översyn av lagen om ekonomiska föreningar........... 146

Lagutskottets belänkande LU28

Deban

Lola Björkquist (fp)

Martin Olsson (c)

Elisabel Franzén (mp)

Anita Jönsson (s)

Beslul skulle fattas den 16 maj

17 8 Skadeståndsansvaret vid atom- och oljeskador....... 152

Laguiskoltels belärikande LU29

Deban

Martin Olsson (c)

Rolf L Nilson (vpk)

Elisabet Franzén (mp)

Lennart Andersson (s)

Beslut skulle fanas den 16 maj

18 8 Vissa försäkringsfrågor............................................. 157

Lagutskottets betänkande LU30

Debatt

Elisabeth Persson (vpk)

Gunilla Andersson (s)

Beslut skulle fattas den 16 maj

19 8 Allmänna val.............................................................. 160

Konstilulionsulskollets betänkande KU38

Tilläggsbudget II inom civildepartementets område....................................... 160

Finansutskottets betänkande FiU35 Beslui skulle fattas den 16 maj

20 8 Riksbankens förvaltning år 1989............................... 161

Finansutskottets betänkande FiU27

Deban

Lars Tobisson (m)

Roland Sundgren (s)

Beslul skulle fattas den 16 maj

21 8 Anslag lill investeringar, m.m..................................... 168

Finansulskoltels betänkande FiU34

Debatt

Rune Rydén (m)

Ivar Franzén (c)

Marianne Carlström (s)

Beslut skulle fattas den 16 maj

22 8 Beslut om forlsatl ärendebehandling onsdagen den 16 nuij .... 170

174

23 8 Anmälan om frågor Prot. 1989/90:118

1989/90:595 av Ingbritt Irhammar (c) om permissions- och fri- 9 maj 1990

gångsreglerna inom kriminalvården................................. 170

1989/90:596 av Håkan Hansson (c) om kapitaltäckningsreg
lerna och kreditförsäkringsbolagen.............................. 171

175

gotab 96824, Stockholm 1990