Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1989/90:110

Torsdagen den 26 april

Kl. 12.00-21.34

Förhandlingarna leddes till en början av tredje vice talmannen. Anslag tid allmän

kulturverksamhet, m.m.

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 20 april.

2 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades Propositionerna

1989/90:139 till försvarsutskottet 1989/90:150 till finansutskottet 1989/90:155 till justitieutskottet

Skrivelse

1989/90:137 lill näringsutskottel

Förslag

1989/90:14 till trafikulskotlet

3 § Anslag till allmän kulturverksamhet, m.m.

Föredrogs kulturutskollets betänkanden 1989/90;KrU17 Anslag till allmän kulturverksamhet m.m. (prop.

1989/90:100 delvis) samt 1989/90:KrU18 Anslag till ersättningar och bidrag till konstnärer (prop.

1989/90:100 delvis).

Tredje vice talmannen meddelade all kulturutskottets betänkanden KrU17 och KrU18 skulle debatteras gemensamt.

1 Riksdagens prolokoU 1989/90:110

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag till allmän kulturverksamhet, m.m.

AnLl INGRID SUNDBERG (m):

Herr talman! För alt tala med psalmislen Kolmodin; "Du nalkas, ljuva sommar. Dä gräs och gröda gror". Alla kullurutskoitets ledamöter delar förhoppningen alt kulturlivet skall blomstra, ge ökad skörd och gå mol en ny sommar. De meningskiljakligheter som finns och som kommer till uttryck i alla de reservationer som är fogade lill dagens betänkande rör i första hand vem som skall svara för sådd och skötsel, inte önskemålet om en riklig kul-lurskörd - där är vi eniga.

Den enigheten utgör också grunden lill alt kulturutskottet totalt sett föreslår en medelsuppräkning utöver regeringens förslag med 2 774 000 kr, varmed kulturstödet totalt kommer att närma sig en 1 miljard. Ökningen går bl.a. till Centrumbildningar, Handarbetets Vänner Vadslena-akademien och Svenska föreningen Norden. Det finns också skäl att påpeka att utskottet har medverkat lill atl riksdagen har beslutat om elt särskilt investeringsstöd för icke-statliga kulturbyggnader.

För två dagar sedan kom Europarådets expertgrupps rapport om statlig kulturpolitik oss berörda till hända. En hastig genomläsning av den fick åtminstone mig att önska atl vi hade kunnat få en debatt om detta i riksdagen. Rapporten utgör en rolig läsning, väcker intresse och kommer säkert alt bli till både glädje och nytta för svensk kulturpolitik i framtiden.

Rapporten väcker bl.a. vårt medvetande om faran i att alla vi som arbetar med svensk kulturpolitik i kanske alltför ringa grad sätter in kulturpolitiken i ett större internationellt sammanhang, något som kommer att bli alltmer betydelsefullt mot bakgrund av den politiska utvecklingen i hela Europa.

Denna torsdagseflermiddag är del emellertid vår uppgift alt behandla kulturulskotlels fem betänkanden som alla berör den statliga kulturpolitiken. Vår tid är begränsad, och synpunkterna från rapporten kommer väl därför endast att marginellt beröras.

Positivt i årets budgetproposition är kulturministerns återkommande yttrande alt statens uppgift liksom hittills bör vara alt stimulera kulturverksamheten i landet, inte att reglera den. Varje kommun och landsting måste ges möjlighet att välja egna lösningar.

Det finns fog för kulturministerns vackra ord, felet är bara aft de inte har täckning i budgetpropositionen. Bjässen statens kulturråd blir alltmer det statens förlängda styrsystem som genom sina uppgifter och självpåtagna åtaganden syftar lill alt motverka kravet på decentralisering och kommunalt självstyre på kulturens område. Jag kan bara konstatera att ju längre man arbetar med svenskt kulturliv, deslo tydligare blir det hur fel del är alt låta centralt belägna funktionärer sitta och fördela de medel som riksdagen anslår till kulturen.

Moderaternas ofta framförda uppfattning som finns redovisad i reservation nr 24, att statens kulturråd bör avskaffas, blir alltmer övertygande, och vi kommer atl fortsätta alt arbeta för den form av decentralisering som ligger i alt låta sinsemellan oberoende organ fördela anslagen.

Herr talman! Här vill jag beröra den rapport som expertgruppen inom Europarådet har avgett. Förutom de posiliva bedömningar som görs på viktiga områden - och de skall inte underskattas - kommenteras helt naturligt områden där förbättringar skulle kunna åstadkommas. Bl.a. kritiseras del

förhållandet att det svenska kulturlivet, trots stora regionala satsningar, i hög grad är koncentrerat till Stockholm. Del kanske inte är underligt atl så är fallet. Sverige är ett litet land, och konstnärligt verksamma dras till storstaden. Det märkliga är att de satsningar som har gjorts för att förstärka kulturverksamheten ute i landet tycks gä så trögt.

Generellt anses i rapporten att en större del av finansieringen av den regionala kulturpolitiken på längre sikl bör läggas på de regionala och lokala skattebetalarna. Man anser att kulturinstilulionerna bör uppmuntras all göra mera för all nå framgång.

Delta är i linje med vad vi moderater har hävdat sedan länge. I årets budgetproposition tar Bengt Göransson själv upp alternativet alt staten överlåter hela ansvaret för den regionala strukturen på de regionala huvudmännen och möjligheten att kulturstödet lämnas i mer samlad form. Bengt Göransson har emellertid inte funnit det påkallat att nu föreslå några principiella förändringar Eftersom utbildningsministern är här i kammaren hoppas jag atl han vill beröra frågan huruvida synpunkterna i rapporten från Europarådet kommer att påverka uppfattningen på längre sikt.

Vi moderater har i reservation 13 framfört att det är nödvändigt att friheten att forma regionala och lokala lösningar ökar Därför är det nödvändigt med en organisation som uppfyller propositionens krav på att inte reglera kulturverksamheten i landet. Vi framhåller i reservationen atl vi förväntar oss att regeringen lägger fram ett förslag om detta. Det nuvarande systemet innebär ett misstroende mot dem som arbetar med kultur i olika former ute i landet.

Det är också för atl minska kulturrådets roll som vi kräver alt stödet till olika mottagare preciseras i budgetpropositionen. Vi föreslåren minskning av anslaget lill kulturrådets disposition för utvecklingsverksamhet. En sådan dispositionsrätt innebär en styrning, och del är svårt atl undgå alt den blir villkorad.

I delta sammanhang vill jag beröra reservation nr 7 om partsrepreseritalio-nen i kulturrådet, kulturinstitutionernas styrelser och nämnder. En tilltänkt ledamot skall representera något område, men man ser helst alltid till all han eller hon har en politisk färg - gärna s-märkt, men även andra partibeteckningar förekommer för att det hela skall jämnas ut litet grand. De borgerliga ledamöterna i kulturutskottet kräver atl riksdagen ger regeringen till känna att utvecklingen mot en minskad partsrepresentalion bör gå vidare - vi ser att den har påbörjats i kulturrådet.

Också detta är en fråga som tas upp i Europarådets rapport, och där ges synpunkter på tanken atl öka mångfalden i styrelsernas sammansättning. Man t.o.m. föreslår att styrelserna själva skulle kunna utse sina ordförande.

Herr talman! 53 reservationer har fogats till betänkande nr 17, och jag vill yrka bifall till alla som har avgivits av moderata ledamöter. Vissa reservationer berör jag inte alls eller bara i ringa grad, men jag hänvisar i övrigt lill texten i reservationerna till betänkandet.

Väsentligt för den förda kulturpolitiken är atl 1974 års kulturpolitiska mål står fast. Under årens gäng har de prioriterats på olika sätt. vilkel är hell naturligt mot bakgrund av de samhällsförändringar som sker. Det verkar emellertid som om socialdemokraterna vore rädda för att ändra på anlalel

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid altmän kulturverksamhet, m.m.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag till allmän kulturverksamhet, m.rn.

mål. Annars kunde man förvänta sig atl det frän regeringen någon gång skulle komma ell förslag om tillägg. Icke så! De förslag som har kommit har kommit från de borgerliga partierna, och bemötandet med avslag verkar mera vara beroende på uppfattningen atl anlalel åtta skall vårdas än på motvilja mol förslagen i sig.

Moderalerna, folkparliel och centern återkommer med krav på en komplettering av målen. Konstnärlig kvalitet var inte opportunt på 70-talet men är det i dag. Främjande av mångfald är ett annat mål som aktualiseras än mer mol bakgrund av de nya kulturer som i ökad grad får sill säte i vårt land och som också har rätt all bli beaktade vid målsättningen.

I samband med den välståndsutveckling som har ägt rum har de konstnärligt verksamma kommit pä efterkälken. Del vet vi alla. Och del måste vara ett centralt kulturpoliliskt mål alt de ges rimliga arbetsvillkor Åven kravet på ökad decentralisering bör finnas med i målformuleringen. Men vi är som sagt inte villiga atl ta bort några mål, och skall det vara åtta så blir det inga nya.

Inga statliga organ, myndigheter eller institutioner kan ersätta familjen, förskolan eller skolan när det gäller att låta barn och ungdomar bli kulturmedvetna och atl som vuxna ha glädje av och efterfråga kultur

Förr i liden fanns det faktiskt både föräldrar farföräldrar och morföräldrar som hade tid atl läsa sagor, spela, sjunga och slöjda med barn. I dag, med den lidspress som både föräldrar och mor- och farföräldrar upplever, är det ändå familjen som har det yttersta ansvaret, och det bör självfallet kompletteras med den kulturverksamhet som förskolan och skolan bedriver Detta minskar inte institutionernas ansvar

Jag vill särskilt betona, och del gör utskottet också, hur angeläget del är atl barnlealerverksamhelen ökar Det finns några ljuspunkter, t.ex. bibliotekens ökade aktiviteter för barn och museernas aktiviteter för att förstärka barnverksamhelen.

Del är viktigt all alla kulturyttringar får utvecklingsmöjligheter när det gäller barn och ungdomar Vi moderater anser all riksdageri skall ge regeririgen delta lill känna.

Mänga äldre står i dag främmande för nya, udda, ovana eller annorlunda kulturföreleelser vilkel naturligtvis innebär alt dessa får svårare all hävda sig och att få stöd. Det är de och inte i första hand del politiska eller fackliga etablissemanget som behöver samhällets slöd. Del är nya idéer och nya projekt som lägger grunden för framtidens kullurliv. Det fackliga och politiska samhället i Sverige har inga svårigheter alt få kulturslöd. Del kan t.o.m. få slöd utan atl göra någonting alls. Del båsta exemplet är Arbetets museum, som årligen har fått sina 5 milj. kr och nu föreslås få 8 milj. kr., kanske för alt man hoppas all man äntligen skall kunna åstadkomma någonting. Men där räcker det ju med namnet Arbetets museum.

I reservation 45 har vi yrkat avslag pä anslaget Kultur i arbetslivet. Varför skall en förhållandevis stark grupp ha elt specialanslag, när målet är atl främja mångfald och frihet? Det finns så många andra eftersatta grupper i vårt kultursamhälle.

När del gäller slödel lill folkparkerna och Folkels husorgariisatiorien har vi mol samma bakgrund föreslagit en begränsning av uppräkningen av stödet.

Betydligt svårare är det för enskilda organisationer atl få slöd lill sin verksamhet.

Under årens lopp har två organisationer verkat i konstfrämjande syfte. Det är Konstfrämjandet samt alla de hundratals konstföreningar runt om i landet som tillhör SKR (riksförbundet). Varje år har moderaterna verkat för att den av organisationerna som bedriver del verkligt banbrytande arbetet för att väcka konstintresset hos hela svenska folket skall få medel för atl ytterligare utvidga sin verksamhet. Men kullurmiriistern ökar hela tiden på Konstfrämjandets anslag. I reservation 42 har vi föreslagit en omfördelning på 0,5 milj. kr.

Jag finner del olycksbådande atl den debatt som förs inom kulturrådet om utbyggnad av konstutbildningen inte lycks beakta del enastående utbildningsarbete som bedrivs i våra konstföreningars regi. En annan enskild verksamhet som också är i behov av tillräckliga medel för atl upprätthålla sitt konstnärliga arbete är Droltningholmsleatern, vars anslag vi vill öka med 0,5 milj. kr

Herr talman! Svenska folkets spellust ökar Vi har bl.a. ett kullurlolteri. Vi moderater vill förstärka kulturdelen i lotteriet genom all se till atl överskottet får ligga lill grund för ett nytt bildkonslmuseum i Stockholm och för en musikteater i Göteborg. En socialdemokratisk minoritet i utskottet har inte velal ge regeringen till känna behovet av ett nytt initiativ i musiklealer-frågan och har därför avgivit reservation 21 mol majoritetens krav på ett re-geringsinilialiv. Detta krav stöds indirekt i hög grad av Europarådets rapport, som beklagar koncentrationen lill Stockholm, särskilt när det gäller den högklassiga kulturen.

I reservation nr 14 har vi moderater, tillsammans med folkpartiet, lagt fram våra synpunkter på sponsring av kulturaktiviteter Som väl är, är del inte längre fråga om densammas vara eller icke vara, utom för vpk. Del innebär naturligtvis att vi har kommit en bit pä väg. Sponsring är som vi vet ett mycket effektivt medel atl öka del inlernationella kulturutbytet, vilkel är mer önskvärt nu än någonsin, och della anser vi i moderalerna vara ett myckel viktigt mål för den framtida kulturpolitiken. Därför har vi också velal öka anslaget lill Svenska institutet för det inlernationella kulturutbytet.

I reservation 18 lar vi moderater upp frågan om kulturinstitutionernas marknadsföring. Vi framför den uppfattningen all dessa själva bör få disponera del statliga slöd som är avsett för ändamålet. Det borde vara självklart att så är fallet. Och här får vi verkligen stöd av experterna i Europarådet. De undrar om inte kulturinstitutionerna kunde göra mer för all lyckas med att skapa balans mellan uppgifterna att utveckla yrkeskunnande, utveckla konsten och svara mot publikens behov. Slutomdömel där är rakt på sak; Del bör hur som helst stå klart att del inte har fungerat atl lila lill alt andra skaffar fram en publik. Detta tycker även vi moderater

I socialdemokratisk kulturpolitik finns det och har funnits en tendens att på något säll heligförklara densamma, låta den vara sig själv nog utan att ha kontakt med mer triviala ting som marknadsföring, publikverksamhet och en kommersiell verklighet. Till den kommersiella verkligheten vill jag då räkna frågan om alternativa finansieringsformer Åren går och del enda jag kan komma fram till är atl socialdemokraterna inte gör någonting.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lid allmän kulturverksamhet, m.m.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lill allmän kulturverksamhet.

Man är kanske rädd, inte i första hand för att kulluren skall bli lidande, ulan för att ge ifrån sig maklen, det finns kanske en rädsla för mångfald och frihet. Var skulle den medicinska forskningen stå i dag ulan Cancerfonden och Hjärl-Lungfonden, vilka finansierats av svenska medborgare? Vill regeringen inte inse atl det finns pengar hos svenska folket i dess helhet? Vi moderater vill inte åstadkomma en de stora donationernas fond eller stödfond. De slora donationerna kommer förhoppningsvis ändå.

Vi får verkligen hoppas atl de två stora kulturprojekt som jag har talat om, det nya museet och musikteatern i Göteborg, på olika sätt kommer att visa att det finns personer och företag som vill göra insatser till kulturens fromma. Men, herr talman, jag talar om alla de hundratusental som vid födelsedagar och i testamenten eller av givmildhet skulle vilja stödja en fond som har till uppdrag att mångfaldiga kulturlivet, atl kunna rycka in när inga vanliga statliga medel finns att få. Vi anser att regeringen bör återuppta det utredningsarbete som riksdagen hemställt om och som avvecklats med argument som vi inte finner acceptabla.

Herr lalman! Låt mig säga några ord om de moderata reservationerna i belänkande nr 18. Bägge rör frågan om kulturskaparnas ekonomiska situation. Vi uttrycker vår uppfattning alt en kulturpoliliskt motiverad förstärkning av stödet till bildkonstnärerna bör prövas i budgelsammanhang och inte knytas till vidareförsäljning av konst. De upphovsrättsliga frågorna är ju föremål för utredning.

När del gäller frågan om ersättning till tonsättare och fonogramartisler för utlåning av deras verk på bibliotek - det är ju en verksamhet som ökar -så anser vi att man skall behandla dem på samma sålt som man behandlar författare, som ju har sina förhandlingar när det gäller biblioteksersätl-ningen.

Till sist finns det en fråga som berör hela kulturlivet men som inte väcker någon större allmän uppmärksamhet. Jag syftar då pä den stora kader av kulturarbetare som går under benämningen lönebidragsanställda. Dessa utför ett arbete utan vilket arkiv, museer och institutioner skulle rasa samman. Det är i dag, med den arbelskraftssituation som vi har, svårt alt ersätta denna personal vid avgång. Utskoltsledamöter från moderaterna, folkpartiet, centern och miljöpartiet har begärt att regeringen särskilt uppmärksammar problemen för kultursektorn i delta avseende, och vi vill alt riksdagen ger regeringen delta till känna. Reservationen kommer säkert att falla, men jag vill ändå starkt betona atl regeringen måste uppmärksamma delta problem. Även utskottsmajorileten uttrycker här sin oro över situationen.

Herr talman! Jag yrkar alltså bifall till de reservationer i belänkandena 17 och 18 där mitt namn står antecknat.

Anf. 2 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Nytt för i år är att vi har en så gott som helt samlad kulturdebatt med fem betänkanden, som kammaren skall klara av att behandla denna eftermiddag. Del är säkert ganska bekvämt för kammarens ledamöter men frågan är om det ger rättvisa åt alla de olika anslag på kultursektorn som berörs. Jag tror atl det är många i och för sig viktiga frågor som behandlas i dessa betänkanden som vi inte kommer att hinna med på grund av detta

något pressade tidsschema. Dessa betänkanden aktualiserar ett antal principfrågor, men naturligtvis också åtskilliga anslags- och priorileringsfrågor

Låt mig börja med principfrågorna. Vi har länge diskuterat de kullurpolitiska målen. Jag noterar, precis som Ingrid Sundberg, att dessa frågor också aktualiseras i Europarådets undersökning. De målen från 1974 ligger naturligtvis fast. Men vi i folkpartiet har länge förordat atl man skall komplettera dem med ett mål som gäller konstnärlig kvalitet och ell mål som syftar lill all man tar ansvar för att skapa rimliga arbetsvillkor för landets fritt arbetande konstnärer.

Jag tycker atl det är naturligt alt vi nu får de här frågorna prövade. När en expertgrupp från Europarådet kan granska den svenska kulturpolitiken med utgångspunkt från våra mål borde det inte vara omöjligt atl vi gör en motsvarande granskning också på svensk mark.

I övrigt noterar jag alt expertgruppen ger ganska myckel beröm åt svensk kulturpolitik. Jag tycker att det är bra att sanningen kommer fram - äveri om deri är behaglig för både nuvarande och förutvarande kulturministrar.

En andra principfråga är detta med sponsring. Där har perspektiven förskjutits mycket kraftigt. Socialdemokraterna var under lång tid helt negativa till sponsring. Nu har de på senare år insett atl detta är en värdefull möjlighet atl täcka den typ av kostnader som gäller turnéer, gästspel och annal. Det har blivit så att man både hos kulturrådet och på utbildningsdepartementet ofta säger till uppvaktande kulturinslilutioner; Ni får också fråga om ni kan få anslag från näringslivet eller olika stiftelser.

Folkpartiels uppfattning är atl ett sådant stöd egentligen inte skall utgå till basresurser. Stat, landsting och kommuner måste ta elt huvudansvar och det kan aldrig bli tal om annal än att man söker kompletterande insatser för t.ex. turnéer och gästspel inom landet och utomlands. Det skall naturligtvis aldrig vara fråga om några villkor från sponsorernas sida. Men jag vill samtidigt peka på, vilket jag gjorde redan i fjol, atl den .allt knappare anslagstilldelningen från stat och kommun innebär atl vi är i färd med att påverka repertoaren på våra teatrar och på Operan.

En känd svensk politiker kommenterade i fjol Operans akuta läge med atl säga; Man får väl dansa Svansjön med något färre svanar. Del torde nog inte vara möjligt. Men jag gläder mig däremot ät att när Operan i höst bjuder riksdagen pä den sedvanliga höglidsföreslällningen blir del just Svansjön -med fulll antal svanar, hoppas jag.

En tredje principfråga gäller de statliga kulturinstitutionernas beroende av lönebidragstjänster. Dessa tjänster har varit och är fortfarande en mycket slor tillgång för de statliga och de av landsting och kommuner drivna kulturinstilulionerna. Nu skall hela detta lönebidragssyslem ses över Frågan handhas egentligen av arbetsmarknadsutskoUet, men vi vill gärna peka på all denna fråga är helt avgörande för kultursektorn. Vi hoppas atl de motioner som syftar lill att man på den här punkten skall la särskild hänsyn lill kultursektorn kan bifallas av riksdagen efter förslag från arbetsmarknadsutskottet.

En fjärde principfråga gäller anslagsslrukluren. Enligt vår uppfallning behövs statens kulturråd för en rad uppgifler, t.ex. för att fördela anslagen till fria grupper och liknande. Det är ju ändå någon statlig myndighet som måste

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid allmän kulturverksamhet, m.m.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lill allmän kulturverksamhet, m.m.

fatta dessa beslut. Däremot är vi tveksamma till att flytta över beslutsbefogenheter från riksdagen lill kulturrådet. Vårt huvudskäl till detta är att riksdagen när den tar ställning till frågan har möjlighet att pröva de olika anslagen ganska noggrant, och del finns en molionsrätt.

Den allmänna uppfattningen bland chefer och dem som arbetar på kulturinstitutioner är att del är myckel lättare att komma till tals med riksdagsmännen än med tjänstemän inom den statliga byråkratin. Det är ganska naturligt. Vi är vana vid atl la emot uppvaktningar och synpunkter från alla möjliga håll. Det kan lyckas vara många små anslag på kultursektorn, men det är ändå viktigt att man gör rättvisa ål varje enskild institution. Vi tror alt man där litar mer på departement och riksdag än på tjänstemän inom deri statliga byräkratiri.

Eri femte principfråga gäller om Sverige skall få ha en huvudstad. I diskussionen om regionalisering och decentraliseringslår det ibland över så att man spelar ul del förhållandel atl också Sverige råkar ha en huvudstad mot de regionala behoven. Jag lycker alt det är oerhört angelägel att vi fortsätter uppbyggnaden av stödet till de regionala institutionerna. Men det är också självklart atl Sverige, bl.a. i relation lill Europa och omvärlden i övrigt, iriser all de slora konstnärliga institutionerna rimligen bör ligga i Sveriges huvudstad, precis som de på motsvarande sätt gör i Paris och London.

Vi skall vara stolla över alt vi har en huvudstad som också i kulturellt hänseende är någol av en världsstad. Del beiyder inte all vi skall avlasta oss ansvaret för den regionala kulturen, men man behöver inte spela ul del ena mol det andra.

Sedan, herr lalman, till frågan om anslagsförstärkningar Det alerta kulturutskottet har kunnat ena sig kring en rad förstärkningar som i slatsfinansiella sammanhang kan tyckas inte vara så slora, men som för de berörda institutionerna betyder mycket. Jag tänker på atl centrumbildningarna får ett påslag med ytterligare 700000 kr Det är viktigt för bl.a. Teatercentrum och för de centrumbildningar som är något av kärnan när del gäller de fria grupperna.

Immigrantinslitulel i Borås får 100000 kr i förstärknirig. Handarbetets Vänner dessa förträffliga damer som bl.a. har svarat för deri utsökta vävnaden här i plenisalen, får också en förstärkning med 100000 kr Del är ganska mycket pengar för denna lilla institution.

Vadsteria-akademien får 275000 kr för sin angelägna verksamhet med föreställningar och utbildning. Konstnärsnämnden får 500000 kr. för internationellt utbyte och dessutom 100000 kr för alt kunna fullfölja den statistiska undersökningen om konstnärernas arbetsvillkor Svenska föreningen Norden får 1,6 milj. kr. i förstärkning. Jag är glad över atl socialdemokraterna i utskottet har velat vara med om dessa förstärkningar Del är bra när ett enigt utskott kan föreslå sådant.

Vi har också några reservationer De är inte så många. Vi har varit ganska framgångsrika i arbetet i kulturulskollet. Folkpartiet har tillsammans med moderaterna en reservation som gäller Drottningholmsleatern. Vi i folkpartiet har också velal förslärka stödet till jazz- och folkmusiker, en grupp som ofta blir bortglömd när vi lalar om behovet av stöd till de fritt arbetande konstnärerna.

Jag yrkar bifall till alla de reservationer som folkpartiet svarar för i de två Prot. 1989/90:110
betänkanden som nu är uppe lill debatt. 26 april 1990

Jag vill ställa några frågor till kulturministern. Den första frågan gäller en
ny musikteater i Göteborg. Har kulturministern något nytt att rapportera på °

m.m.

den punkten? Vi har varit ängsliga för atf den extra investeringsskatt som nu ' '' " '

skall drabba Göteborgsområdet, om än under en begränsad period, också skulle innebära alt det blir en ytterligare försening av detta bygge. Jag hoppas alt så inte skall bli fallet, men del vore intressant att få höra om kulturministern kan bekräfta del.

Den andra frågan gäller en nypremiär på Drottnirigholmsteatern på Gustaf Adolf och Ebba Brahe den 31 maj och en premiär på Enleveringen ur Seraljen den 21 juni. Har kulturministern möjligheten atf komma på någon av dessa två premiärer?

Jag sade i fjol all kullurpolitiska anföranden lätt blir litet trista på det sättet atl del mest rör sig om siffror osv. Jag skall därför sluta med en dikt ur "För levande och döda".

På jakt efter en brevlåda bar jag brevet genom stan. I storskogen av sten och betong fladdrade denna vilsna fjäril.

Frimärkets flygande matta adressens raglande bokstäver plus min förseglade sanning just nu svävande över havet.

Atlantens krypande silver Molnbankarna. Fiskebåten som en utspollad olivkärna. Och kölvattnets bleka ärr.

Här nere går arbetet sakta. Jag sneglar ofta på klockan. Trädskuggorna är svarta siffror i den giriga lystnaden.

Sanningen finns på marken men ingen vågar ta den. Sanningen ligger på gatan. Ingen gör den lill sin.

AnL 3 JAN HYTTRING (c):

Herr lalman! Jan-Erik Wikström berömde sig för folkpartisternas räkning av atl de inte har så många reservationer i dessa två betänkanden, då de har varit framgångsrika i ulskollsarbetet och har fått gehör för sina förslag. Jag tycker nog atl även vi i centern kan berömma oss av detta.

Men det är klarl att centern svarar för många reservationer i dessa betänkanden. Det finns en bestämd orsak till detta. Det är nämligen centern som har framfört de flesta nya idéerna och tankarna motionsvägen detta år Bl.a. gäller detr nya principer. För dem har vi inte fått gehör Alla vet atl del lar

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag till allmän kulturverksamhet.

ibland lång tid att förändra inriktningar. Det har inte kunnat göras på några utskottssammanträden under ett är Del kommer sannolikt all i vissa fall ta många år Men vi från centern kommer naturligtvis inte att förtröttas. Vi kommer atl arbeta vidare för viktiga förändringar.

Herr lalman! Låt mig börja med en viktig förändring. Det gäller det krav som vi från centerns sida har framfört under några år om atl det skall läggas fram en kulturpolitisk proposition. Som del är nu kommer vi i denna debatl och i alla kulturdebatterna i kammaren att lala dels om principfrågor, dels om anslagsfrågor Anslagsfrågorna överväger Del är inte alldeles nödvändigt alt man i en kulturdebatt hela tiden lalar om kronor och ören. Det vikliga är alt riksdagen vid några tillfällen mera skall kunna få ta ställning till principfrågor, olika inriktningar av kulturpolitiken. Detta skulle man kunna göra för en period som i vårt fall är tre år och som skulle kunna ge stabilitet och större säkerhet för de många människor som är berörda av riksdagens beslut. Vissa av anslagfrågorna är av den lyp där mottagande organisationer har krävt slora uppräkningar av oss förtroendemän, vilkel har resulterat i motioner Organisationerna är naturligvis beredda alt ta emot denna resursförstärkning och använda den.

Pä institutionssidan finns del lilel andra problem. Jag tänkte beröra en del av dem. Nu finns det fem betänkanden på della område, och vi skulle inledningsvis debattera två av dem. Men som exempel vill jag hänvisa till kulturutskottets belänkande 21 som skall debatteras senare. Centern har i det ärendet nått framgång i sitt arbete alt något förslärka de statliga insatserna för kommande budgetår i deu treårsplan som regeringen har presenterat. Centern har alltså fått majoritet för att tidigarelägga en del satsningar.

Det är viktigt att tänka på hur dessa satsningar genomförs. Som bekant har staten elt brutet räkenskapsår från den första juli till den sista juni. Men mottagarna, huvudmännen, som kan vara lokala eller regionala, har budgetår som sträcker sig från den första januari lill den sista december

Detta innebär atl när vi nu diskuterar satsningar för den första delen av det statliga budgetåret, har mottagarna passerat halva deras budgetår med fastställd budget, dvs. de som skall stä för vissa insatser själva. Del innebär givetvis problem. Del är inte så lätt atl ändra i en budget med den ekonomiska situation - som väl alla åtminstone i riksdagen borde känna till - som nu råder för kommuner och landsting. Vi kommer att senare under våren ha diskussioner om det i samband med skattefrågorna. Därför finns del inte särskilt mycket extrapengar all ta till när del skall göras förstärkningar som kräver egeninsatser Anslagen för oförutsedda utgifter har genom åren faktiskt minskat. För de flesta finns det frågor som pockar på sin lösning och som tar en stor del av budgeten ganska tidigt på året.

Del gläder därför oss från centern att vi har fått gehör för förslaget att vissa av dessa förstärkningar skall införas från den 1 januari och skall bli bekantgjorda genom riksdagsbeslut under våren 1990 samt träda i krafl den 1 januari 1991. Det finns alltså möjligheter för huvudmännen alt beakta dessa satsningar i de budgetar som skall fastställas under hösten i kommuner och landsting. Vi tycker faktiskt atl vi har nått en slor framgång i och med alt denna ordning har kunnat införas.

Såvitt jag förslår är de egeninsatser som krävs föremål för diskussioner

Jag talar nu om statliga grundbelopp. De täcker ingalunda de kostnader som är förenade med att ta emot dem. Där råder en högegeninsats. Detär inte så länge sedan som det hölls en konferens där kulturansvariga från landstingen deltog. Jag vet atl där också fanns deltagare från kulturrådet, och även utbildningsminister Göransson deltog i konferenseri - han finns här i salen och är antecknad på talarlistan.

Den hörsägen jag har från denna konferens säger all del var ganska luffa tag, så till vida att bl.a. utbildningsministern hävdade att det nu inte var fråga om några nya pengar utan om nya satsningar från huvudmännen. Det var en alldeles självklar koppling. Kulturutskottet var vid den tidpunkten inte färdigt med betänkandet. Men jag hoppas nu alt de som har att fördela dessa grundbelopp verkligen läser kulturutskottets betänkande. Det finns ett mycket viktigt tillägg där att enligt utskottets mening bör även tidigare gjorda satsningar beaktas.

De lokala och regionala huvudmännen har tagit ett stort ekonomiskt ansvar i många fall och har gått före i de statliga satsningarna. Enligt utskottels mening skall dessa satsningar kunna tillgodoräknas. Denna inställning tycker vi är riktig från utskottets sida. .Men den stämmer icke med den uppfattning som uppenbarligen deltagarna, vilka är kulturansvariga i landstingen, fick sig till del vid denna konferens. Jag vill därför fråga statsrådet Göransson om det, efter detta utskottsbetänkande, ändå inte är dags alt ge dessa huvudmän ett någol annorlunda besked från statsmakterna.

Herr talman! Jag inledde med att säga att det var nya idéer och nya principer som har avspeglats i centermotionerna på kulturområdet.

En fråga är naturligtvis nationalscenbegreppel. När Jan-Erik Wikström höll sitt anförande talade han om satsningarna i Stockholmsområdet. Delta avspeglas i rapporten - som jag inte helt har kunnat ta del av - från den Europarådskommission som har studerat svensk kulturpolitik. Där tar man upp atl mycket av kulturutbud och kulturinlresse cirkulerar kring kulturen i Stockholm. Sä blir del naturligtvis genom atl nationalscenerna faktiskt är belägna i Stockholm.

Frän centerns sida lycker vi alt det är dags att utveckla nationalscenbegreppel. Det finns faktiskt plats för fler nationalscener i vårt avlånga land. Vi har t.ex. såväl Göteborg som Umeå, där vissa konstarter mycket väl skulle kunna utvecklas och utövas på en nationalscen. Jag skall inte sticka under stol med att det naturligtvis finns en regionalpolitisk tanke bakom delta. Bra kultur kan även utövas på andra platser i vårt land än i kungl. huvudstaden, om staten tar sill ansvar Det är vad som ligger bakom dessa tankegångar Vi i centern har ansett oss tvingade atl avge en reservatiori i ärendet, eftersom inget annat parti som är representerat i kulturutskottet verkade kunna vara med om alt diskutera ett utvidgat nationalscensbegrepp. Det är dock min fasta övertygelse att man kommer atl della i sådana diskussioner framöver. Det är kanske som det brukar vara med centerpartistisk politik; Vi har varit ute tidigt innan dessa tankegångar hunnit planteras på andra hiill.

Man talar både för och emot sponsring. Det beror på vilken partirepresentant man träffar. Från centerns sida vänder vi oss inte emot sponsring. Vi anser atl sponsring kan vara berättigad i många fall. Sponsring bidrar till ett

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lid allrnän kulturverksamhet, m.m.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid allmän kulturverksamhet, m.m.

ökat kullurulbud och ger möjligheter lill kultursalsuirigar som annars vid det aktuella tillfället inte skulle vara möjliga.

Det finns naturligtvis även risker med sponsring. Dessa risker behandlas också i ulskotlets betänkaride. I Göteborg har man haft en slor sponsrings-verksamhet på konsertsidan som nu har upphört. Då har man tvingats atl gå in med statliga medel för alt reda upp situalionen. En sådan situation vill man irite ha som följd av sponsringsverksamhel.

Om man nu har sponsring, anser vi från centerns sida att man skall ha regler för deriria. Sådana regler saknas i dag. Det mest utmärkande exemplet är nalurliglvis sponsringen av Operan. Man har kunnat köpa in sig genom elt konsultföretag som sköter försäljningen. Det hävdades i början atl avtalet med konsultföretaget var hemligt. Antagligen är icke della avtal så hemligt, men del är få som känner lill dess innehåll.

Operan får nalurliglvis inkomster från sponsringsverksamhelen. Andra, som slår utanför Operau, får en väl tilllagen del av inkomsten från dessa sponsringsavial. Man köper upp ell anlal platser på Operan och därmed blir dessa platser låsta, trots att subventionsdelen är myckel hög. Genom alt staten subventionerar Operans verksamhet kan man alltså köpa upp platser lill kraftigt reducerade priser Detta är naturligtvis icke tillfredsställande.

Genom avtal med ett företag som förmedlar sponsringsinsatser kan man t.o.m. betala provision lill detta företag även på sponsringsinkomster Delta är elt myckel märkligt förhållande. Från centern kräver vi atl sponsringsverksamhel med sådana regler icke skall få förekomma.

När del gäller inslitulioner som helt har atl lita till statliga anslag och man tecknar avtal om viss ytterst begrärisad sporisringsverksamhel, skall detta inte ske genom sekretesskyddade avtal, ulan genom avtal med full offentlig insyn.

Vi har en återkommande diskussion om Operans finansiering. Diskussionen förra året resulterade i att centern anslöt sig till ulskoitsmajoriien och därigenom bidrog lill atl öka anslagen lill Operan och Dramalen. Nu kommer detta anspråk tillbaka. Man vill ha ökade anslag till Operan utöver prisuppräkning. Då har vi från centern motionsvägen presenterat en helt annan idé.

Operan drivs som ett aktiebolag. Staten äger alla aktier. I aktiebolag kan man företa en nyemission. De som vill vara med och slölla kulturverksamheten vid Operan har här en enastående chans. De behöver icke vänta på fonder eller annat. Det behövs inga sponsringsavtal. Man kan hell enkelt gå in och köpa de aktier som ges ul vid en nyemission - detta gäller både företag och privatpersoner som vill vara med och stötta verksamheten. Redan nu kan sägas atl det torde inte ligga någol spekulationssyfte bakom förvärvet av dessa aktier Utdelningen kommer alt bli synnerligen mager Man får inte så myckel pengar tillbaka i handen. Däremot bidrar man till att utveckla en kulturverksamhet, vilket är myckel bra.

Denna möjlighel finns, och vi anser atl Operan borde pröva deri. Det kari näppeligen resas invändningar av typ att staten skulle förlora sitt inflytande. Dit är steget myckel långt. En begränsad nyemission skulle man säkert tåla och fortfarande, genom Operans styrelse där man har stort inflytande, kunna avgöra innehållel i verksamheten. Det torde inte möta några hinder

I en annan reservation tar centern upp de nationella kulturiristilutioriernas riksomfatlaride aktiviletsansvar Detta är också en idé som inte har vunnit särskilt stort intresse hos utskottsmajoritelen. Jag tror dock alt del blir synnerligen angeläget alt föra denna diskussion framöver, icke minsl mot bakgrund av den granskning av svenska kultursatsningar som har utförts av den kommission som Europarådet har tillsatt. Denna kommission tar upp frågor som dessa; Vilket ansvar har riksinstilutionerna för alt hjälpa till all sprida kultur i landet? Eller är ansvaret sådanl att del är bälire alt ha goda kontakter med resebranschen för all fler skall kunna resa till framför alll Stockholm för alt där la del av kulturaktiviteter? Från centern anser vi det vara självklart att riksinstilutionerna skall ha ett ansvar atl i samverkan med regionala institutioner och huvudmän föra ut kulturen över hela landet. Del är faktiskt den grundläggande uppgiften.

Herr talman! Jag återgår till kulturpropositioneri. En sammanfattning av del som jag nu har framfört är atl man vid skilda tillfällen skulle kunna diskutera vilka nya satsningar man skall göra när det gäller svensk kultur och vilken utvecklingsväg man skall välja. Därav följer sedan naturligtvis vissa anslagsfrågor

Det behöver således inte vara så - jag upprepar det - alt kultursatsningarna avgörs i budgetpropositionen. Vi skulle kunna få en meningsfull diskussion här i riksdagen om vägvalet och om de olika satsningarna i svensk kulturpolitik om vi diskuterade mera principer och kanske mindre anslagsfrågor vid dessa tillfällen.

Herr talman! Jag skall avslutningsvis beröra de frågor som har alt göra med utvärderingen av de kullurpolitiska målen. Vi har en gemensam reservation, där vi säger att 1974 års kullurpolitiska mål törhända behöver utökas med några punkler mol bakgrund av utvecklingen i samhället och de satsningar som har gjorts. Centern har samma uppfattning som moderata samlingspartiet och folkpartiet.

Vi har även en reservation som handlar om utvärderingen av 1974 års kulturpolitiska beslut. Det hävdas ofta atl man har uppnått dem. I de målen ligger faktiskt en god regional spridning av kultursatsningar Då är frågan Om man verkligen har uppnått dessa mål. Från eenterns sida käriner vi oss inte övertygade. Det behövs säkert utökade insatser, och del behövs säkert också hell andra insatser för klara av all uppfylla målen. Vi anser därför att det är myckel angeläget all man gör denna utvärdering.

Herr lalman! Härmed vill jag yrka bifall till samtliga reservationer i kulturutskollets betänkanden nr 17 och 18 som centerns ledamöter i utskollet står bakom.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lid allmän kulturverksamhet, m.m.

AnL 4 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk);

Herr talman! 1 de betänkanden som vi nu behandlar återfinns en rad vpk-reservationer som tillsammans återspeglar vpk;s kuftursyn och de målsättningar med kulturpolitiken som vpk har Jag yrkar bifall till dessa reservationer

Vårt parti verkar för alt utveckla och stödja kulturyttringar som vänder sig mot förtryck och degradering av människan och i ställel ggfiom sill motstånd bidrar till en fri och allsidig utveckling.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tdl admän kulturverksgirdiet, m.m.

Vårt parti verkar för atl därvid särskilt stödja den kulturella kampen från de utsatta grupperna med särskilda erfarenheter och behov, vilket förutsätter klassamhällets nedbrytande.

. Vi verkar för atl främja såväl bevarandet och utvecklingen av värt mänskliga och nationella kulturarv som de nya kulturella strömningar som vid varje tid bryter fram som uttryck för nya generationers erfarenheter och kamp.

Vi verkar för atl skapa bättre villkor såväl för utövande konstnärer på alla kulturområden som för amatörer och grupper för den mångsidiga kulturverksamhet som bedrivs av folkbildningsorganisationer och andra folkrörelser och på arbetsplatser och i bostadsområden.

Vi verkar för alla människors delaktighet och medskapande i kulturen, från barn- och ungdomsåren och framåt under skoltiden, i arbetslivet och under pensionsåren.

Vi verkar genom vår allmänna ideologiska och politiska kamp för atl bekämpa de beroendeförhållanden och förtrycksformer som i klassamhället drabbar konst och kultur och skapar utrymme och möjligheter för ett fritt konstnärligt och kulturellt skapande.

En sådan kulturpolitisk målinriktning innebär bl.a. atl kulturverksamheten i folkbildningen får en allt viktigare samhällsroll för utvecklingen av den svenska demokratin. Folkbildningens kulturverksamhet liksom amatörverk-samhelen har en viktig samhällsfunktion som motvikt till fascistoid och fördummande masskultur, som grund för klassmässig lokal och nationell identitet och som självförlroendefrämjande fritidsverksamhet.

Vpk anser att en förutsättning för att människorna och framför alll ungdomarna skall kunna skaffa sig en identitet, som är sammansatt av både nationell identitet och klassidentitet, är atl de tar del av sitt kulturarv. Men kulturarvet är inte en relik i form av en färggrann nationaldräkt avsedd att plockas fram och dammas av vid högtidliga tillfällen. Kulturarvet är inte heller ett fornminne som appellerar till en förgången och för alltid död tid, utan en kontinuerlig kulturhistorisk utvecklingskedja med klara och uppenbara samband med dagens kultur

Kulturarvet består av samlade erfarenheter och vunna konstnärliga erövringar Det består av verk och arbetsmetoder skapade under specifika historiska betingelser I varje ögonblick och med varje generation läggs ny kunskap grundad pä upplevelser av nya förhållanden till kulturarvet, och gamla etablerade sanningar ifrågasätts. På så sätt berikas, tolkas, förändras och utvecklas vårt kulturarv.

Med denna utgångspunkt och i förvissningen om att kulturen aldrig är ideologilös, utan en avgörande faktor för den levande idédebatten och för den ideologiska kampen, anser vpk atl kampen för en progressiv kultur, det svenska arbetande folkets kultur, är en av de primära uppgifterna för arbetarrörelsen och arbetarpartierna.

Mot denna bakgrund anser vpk att del är viktigt att föra årets kullurpolitiska debatt i relation till det kullurpolitiska och idémässiga klimat som råder i landet i dag. I det avseendet, herr talman, är jag rädd att jag kommer att avvika från den allmänna förnöjsamma lon som kulturdebatten hitintills har haft.

Från vpk har vi med stor besvikelse konstaterat alt avståndet ökar mer och

mer mellan kulturpolitiska programmatiska förklaringar och målsättningar å ena sidan och den genomförda politiska praxisen å andra sidan.

Man kan konstatera hur arbetarrörelsens traditionella, idémässiga, värderingsmässiga högborgar och ideal raseras en efter en lill förmån för elt kortsiktigt ekonomistiskt s.k. pragmatiskt länkande, som inte är annat än en ideologisk kapitulation gentemot de verkliga makthavarna på det ekonomiska planet. Därför finner vi oss i och accepterar nästan utan protester pryl-konsumismens antiintellektuella och kullurfientliga dominans. Därför gör vi ingenting när vi håller på alt översvämmas av en kommersiell massproducerad kultur som saknar varje form av nationella särdrag och som är främmande, utslätad och förgrovad.

Denna kultur förmedlar värderingar och livsformer som inte överensstämmer med det svenska folkets verklighet. Den passiviserar, och för en hel generation ungdomar skapar den ett förhållande lill deras idoler som bygger på ouppnåeligheten och den egna otillräckligheten i slället för på samhörighet. I samma omfattning som denna kultur tillåls dominera hotas yttrandefriheten.

Vi lever därför i elt samhälle där den icke ifrågasättande lojaliteten är den främsta meriten för karriären - ibland också när det gäller de politiska partierna.

Vi har därför en omfattande och vittförgrenad byråkrati, vars primära strävan är att bevaka sina positioner vid köttgrytorna.

Vi finner oss därför i en utveckling där yttrandefriheten - i bemärkelsen förutsättningar för atl den friheten skall komma till uttryck - blir ett privilegium för en alltmer krympande skara av professionella tyckare, idédebattörer, kulturskribenter och experter, som ofta i en omfattande kullursnobbism i första hand strävar efter att ständigt söka bekräftelse på sin egen förträfflighet. Och allt detta ligger fjärran - ja, myckel fjärran - från metallarbetare Johanssons vardagliga liv, problem, förhoppningar och drömmar. Det är just den metallarbetaren som arbetarpartiet säger sig representera.

Visst är detta ett nederlag för arbetarrörelsen. Visst är den här utvecklingen ett ideologiskt, värderingsmässigt, kulturellt nederlag. Det behöver sägas, det behöver diskuteras, för att vi inte skall fastna ytterligare i självbelåtenhetens och självtillräcklighetens intellektuella stagnation. Det behöver diskuteras för atl vi skall kunna finna lösningar och alternativ - och sådana finns, inte minst i socialdemokratins 90-talsprogram. Se bara till att det förverkligas!

Lål arbelarrörelsens ideal och värderingar vara vägledande för vårt handlande och inte en kortsiktig ekonomisk politik, vars villkor andra bestämmer! Då kan vi. såsom socialdemokratin beskriver i sitt 90-talsprogram, angripa 90-talels allt överskuggande problem, som är andlig fattigdom, brist på tillit, på bildning och på just god kultur mitt i den materiella välfärden.

Herr talman! Det finns mycket att säga. Del här anförandet är inte partipolitiskt i största allmänhet. För min del vill jag ge ullryck för den besvikelse jag känner, som en del av arbetarrörelsen, över det nederlag som arbetarrörelsens värderingar och ideal vidkänns i dag. Jag anser att det är nödvändigt atl det sägs.

Med delta yrkar jag än en gång bifall till samtliga vpk-reservationer.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lid allmän kulturverksamhet, m.m.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid allmän kulturverksamhet, m.m.

AriL 5 KAJ NILSSON (mp);

Herr talman! Jag skall inte i första hand tala om kronor och ören, som Jan Hyttring menade att den här debatten mest rör sig om - fastän pengar är den statliga kulturpolitikens viktigaste styrmedel. I ställel skall jag ta upp den övergripande kullursynen i vårt land, och särskilt miljöpartiet de grönas syn på den, när vi nu får tillfälle till en övergripande kulturdiskussion.

När man försöker få en allmän och övergripande överblick över svensk kulturpolitik får man vända sig lill del grundläggande dokumentet, nämligen beslutet år 1974 om de åtta kullurpolitiska målen.

Vid tiden för dessas tillkomst ville man göra kulturupplevelser tillgängliga för alla och göra det möjligt för alla atl få utlopp för sin inneboende skapande förmåga. Kulturen fick en bred definition. Den skulle vara tillgänglig för alla, Den skulle främja jämlikhet och ökade kontakter mellan människor. Aktivt deltagande i kulturlivet värderades också. Det rådde stor enighet om dessa åtta mål.

Del är väl mer tveksamt om målen har någon direkt inverkan på den förda kulturpolitiken i praktiken. Är de flesta av målen riktningsgivande för kulturpolitiker och kulturbyråkraler i dag? Inte vad gäller etermedia i varje fall. Dock ger målen en enhetlig grund alt stå pä. Miljöpartiet står också bakom dessa mål.

Med vårt inträde i riksdagen har en del nya faktorer trängt på som vi vill formulera i nya kullurpolitiska målsättningar, men nu inom en ekologisk eller ekosofisk ram. Jag skall återkomma lill dessa senare i mill anförande.

Kulturutskottets ordförande menar ju all vi sällan sätter in svensk kulturpolitik i ett större sammanhang - ett europeiskt sammanhang. Det vill jag här gäma reparera något med en avvikelse.

En annan ny kulturpolitisk faktor som tränger sig på alltmer är nämligen synen på kulturen och kulturpolitiken i elt snävt europeiskt perspektiv. Jag tänker i första hand på EG:s ministerråds och EG-kommissionens samfällda försök att skapa ett s.k. europeiskt kulturellt område, med förslag lill åtgärder för atl åstadkomma fri rörlighet för s.k. kulturella varor och tjänster, stgd till kulturarbetare saml stöd till skapande av nya arbetstillfällen inom kultursektorn. Som synes är det frågor som har en viss parallellitel med de svenska kulturfrågorna och den diskussion vi för här. Vidare förordas visst samarbete med Europarådet för att informera om det kulturella Europa. Man har format ett ramprogram för perioden 1988-1992 som läcker fem områden.

För oss i miljöpartiet är EG-kommissionens syn på kulturen främmande i vissa avseenden. Kommissionen har sedan år 1983, på uppdrag av parlamentet, studerat de problem som satellit- och kabel-TV skapar för den europeiska audiovisuella industrin. Redan 1985 satte man i gång en aktionsplan som gett upphov till tre större initiativ;

Det första är förslaget till direktiv om "Television without fronliers", alltså om en gränsöverskridande lelevison. Del andra är MEDIA-programmel, som stöder både produktion och distribution av audiovisuella verk. Det tredje är del Europeiska film- och TV-årel i nära samarbete med Europarådet.

Det är bekymmersamt atl EG har en sådan hell industriellt inriktad kul-

turpolitik. Danmark har redan intagit ståndpunkten alt kulturpolitiken skall hållas utanför EG-samarbetet. Bakom tanken att knyta konst och kultur till industriproduktion tycks ligga uppfattningen att målare, skådespelare, sångare, skulptörer, dansare, videofilmmakare, designare, fotografer, romanförfattare etc. på något sätt skall tjänstgöra vid del löpande bandel vid samma skift som övrig produktion av varor och tjänster och svettas där för atl ge sill bidrag lill minskningen av handelsunderskottel.

Varje konstverk är mer eller mindre unikt, och dess speciella gestalt eller komposition tilltalar eller stöter borl publiken på elt mycket mera komplext sätt än vad vanliga varor och tjänster gör

Ur EG;s perspektiv kan tydligen nationella stödordningar på kulturområdet tolkas som diskriminerande och konkurrensbegränsande, t.ex. biblioteksersättningen som stöd åt författarna. Risken tycks också öka för alt kulturpolitiker och kulturbyråkraler frestas atl plädera för konst och kultur på grundval av dess förväntade utomestetiska eller utomeliska effekter - t.ex. att stimulera ekonomin, att minska brottsligheten, att dra till sig turister eller förbättra nedgångna miljöer i stadscentra etc.

Miljöparliet de gröna vill all den kullurpolitiska orienteringen skall gälla hela Europa, inte minst det Östeuropa som på flera ställen har kämpande humanister och konstnärliga utövare i ledande slällning i landet, t.ex. dissi-denten som blev president i Tjeckoslovakien. Dessa företräder en obändig kulturtradition med kontrapunktiska inslag av kritik av den tidigare rådande regimen och politiska praktiken.

Vi bör alltså la i betraktande del större perspektivet på kullurpolilken och vad det kan komma att innebära för vår kulturpolitik. Mol bakgrund av inställningen inom EG-området kan de åtta kullurpolitiska målen komma i en ny dager - bli ett skydd när det gäller alt bevara vår nationella särart.

I ett av de betänkanden som vi nu diskuterar tas de kulturpolitiska målen upp till behandling igen för förnyelse och utökning samt kompletteringar

Vi i miljöpartiet har själva ett förslag om atl rimliga arbetsvillkor för landels fritt arbetande konstnärer skall fastställas som ett nytt mål. Det ingår i en av reservationerna. Men jag har också ställl mig bakom en reservation med krav att man skall pröva mål i fråga om konstnärlig kvalitet och främjande av mångfald i kulturyttringarna; vidare gäller det en eventuell omformulering av det s.k. decentraliseringsmålet.

Miljöpartiet de gröna har, i avvaktan pä att samhället blir mer ekologiskt inrättat med speciell hänsyn till och varsamhet med naturen, salsal ca 100 milj. kr mer än regeringen pä kulluren varje budgetår därför atl del hela liden föreligger omättade behov och därför att utvecklingen av kulturen i sig rymmer värden och uttrycksformer som förhoppningsvis gör människor mer humana, toleranta och lyhörda inför varandra och inför övrig skapelse.

Den estetiska upplevelsen kan kanske tjäna den individuella känslan av befrielse, en befrielse från beroendet av nyttovärden. Den fria otyglade kulturen slår emot del kommersiella köplvångel, som nu driver vårt samhälle bort mot ekologisk kollaps.

Miljöpartiet vill förverkliga en ny världsbild och livsstil. Duger de åtta kulturpolitiska målen att uppfylla detta syfte? Det skulle kräva en ändring av samtliga målformuleringar därför alt de befintliga målen skulle bli mer slag-

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

A tis lag tid allmän kulturverksamhet, m.m.

2 Riksdagens prolokoU 1989/90:110

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid allmän kulturverksamhet, m.m.

kraftiga om de positiva värden som stär där tilläts omfatta hela samhällslivet och inte bara "kulturområdet" i snäv bemärkelse. Talet åtta är inte magiskt -vi kan tänka oss en utökning. Jag skall kortfattat skissera en tänkbar uppsättning nya sådana mål.

För det första bör kulturpolitiken medverka liHalt skydda och utveckla yttrandefriheten för alla och skapa reella förutsättningar för alt denna frihet skall kunna utnyttjas.

Kommentar; Införande av reklam i TV och radio är inte förenligt med en sådan målsättning. Reklamen gynnar bara de kommersiella krafterna och fördyrar produktion och konsumtion för den enskilde.

För del andra bör kulturpolitiken ge människor möjlighet till egen skapande aktivitet och främja kontakt mellan människor

Kommentar; Fritt skapande är fortfarande något endast för de få enligt sektor- och specialsamhällels normer.

För del tredje bör kulturpolitiken motverka kommersialismens och konsu-mismens negativa verkningar

Del vill jag kommentera så här. Konsumismen innebär alt man tror att problem löses genom alt människor utför köphandlingar en handling som ger människan värde och prestige. Eflersom vi är utsatta för ett ständigt köplryck från den befintliga konsumtions- och produklionskulturen till vardags, behöver vi kunna avlasta trycket på olika sätt. Eflersom synen pä pengar och tid binder mest, behövs en friare användning av vår lid och en annan syn pä pengar Köptrycket från reklamen måste minskas. Om vi kan åstadkomma verklig köpfrid, dvs. skydd mot påträngande säljbudskap, skulle del underlätta möjligheterna till elt medvetet handlande och över huvud ge utrymme ål elt mera aktivt förhållande till tillvaron bort från den materiella tillväxtkullurens mentala tvångströja.

I övrigt bör arbetstiden för lönearbete kunna sänkas lill 30 timmar i veckan genom lagstadgad rätt, vilket skulle öka möjligheten till skapande aktiviteter och till alt få lid atl njuta dessa och konlemplera över kullurens gåvor

För det fjärde bör kulturpolitiken främja decentralisering av verksamheter och beslutsfunktioner inom hela samhället.

Som kommentar till det vill jag säga alt maktspridning bör inte ske bara via kommundelsnämnder kooperativ etc, utan insatser på annat sätt måste ske för att öka själviilliten hos individerna.

För det femte bör kulturpolitiken ta hänsyn till eftersatta grupper Del ingår i miljöpartiets solidarilelsmål.

Den bör inkludera sådana grupper utom Sverige också, t.ex. genom solidarisk handel och minskal prestationslempo här hemma. Del har visat sig vara orealistiskt att göra människor som utsätts för monotona och tröttande arbeten dag ut och dag in intresserade för subtila konstnärliga uttryck. Det har stannat vid en from förhoppning hos 1974 års kulturpolitiker

För del sjäiie bör kulturpolitiken möjliggöra kulturell förnyelse genom stimulans via ett globall och framtidsinriktat perspektiv inom en ekosofisk och grön ram.

Som punkten står där i dag, innebärande en strävan efter yttre kulturell

förnyelse i allmänhet ulan angivande av riktning eller värderingar av del som lämnas, kan vi kanske vara ulan en sådan skrivning.

För del sjunde skall kulturmålen garantera att delar av äldre tiders kultur och viktiga delar av den nuvarande kulturen bevaras och fär en levande plats.

Det är viktigt atl främja behovet av "rötter", som ger en historisk och rumslig förankring och kontinuitet för den enskilda människan. Här ingår bl.a. elt intensivt "grävande där du står" för lokal identitet, lokal kulturhistoria, lokala ekosystem, men också traditionell kultur- och naturvård inkl. fritt tillträde lill alla behövliga kulturinstitutioner i sammanhanget.

För del åttonde skall de kullurpolitiska målen främja utbyte av idéer och erfarenheter över språk- och nationsgränser på alla områden.

Detta uppnås ju ingalunda genom handelsförbindelser, utan här krävs förnyad kraftfull satsning på faktakunskaper för global solidaritet, uppbyggande av nätverk etc.

Ur grön synvinkel bör emellertid de befintliga målen kompletteras med två mål som kan främja en framtida grön kultur som dels visar på alternativ till en livsstil som inte går ut på ständigt ökad materiell förbrukning, dels utvecklar en tillit till den egna och gemensamma förmågan atl hanlera sill liv med minskal beroende av myndigheter och marknad.

En utgångspunkt för detta växande är insikten om och inlevelsen i naturens villkor.

Tilläggsmålen skulle kunna formuleras så här

Kulturpolitiken bör för del nionde främja ett personligt ansvarstagande för naturens helhet i riktning mot ett ekologiskt medvetande.

För del tionde bör kulturpolitiken ge ökat utrymme för självtillii, kontroll över den egna tiden och utvecklande av personlig mångkunskap.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid allmän kulturverksamhet, m.m.

I kulturutskotlels betänkande 17, som vi skall ta ställning lill i dag, har jag nöjt mig med alt stödja åsikten atl målet om främjandet av rimliga arbetsvillkor för landels fritt arbetande konstnärer prövas, men i övrigt ställer jag mig positiv till en ytterligare prövning av andra mål, som jag nämnt tidigare. Vi har reserverat oss tillsammans med de borgerliga partierna i denna fråga.

Herr lalman! De båda skissförslagen till nya mäl som jag tidigare redovisat skulle jag kunna utveckla mer i detalj men lill del räcker tyvärr inte min tid, ulan jag övergår nu lill alt diskutera en annan viktig kulturfråga i belänkandet, nämligen sponsring och kulturfonder

Företagens nyvakna intresse för sponsring av utvalda delar av verksamheten vid de offentliga kulturinstitutiorierna bottnar i en vilja all skapa en ny form för PR-verksamhet, en vilja att vinna prestige. Genom sponsringen försöker man utnyttja de offentliga institutionernas anseende för att gynna sina egna särintressen.

Vi i miljöparliet de gröna säger definitivt nej till alla former av sponsring av verksamheten vid våra offentliga institutioner Vi stödjer reservation 16 som säger nej till sponsring.

Däremot kan vi tänka oss att inrätta en kulturfond dit företag och enskilda utan krav på motprestationer kan donera pengar Föreliggande förslag till kulturfonder uppfyller emellertid inte dessa krav.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lid allmän kulturverksamhet, m.m.

Jag vill yrka bifall lill alla reservationer som miljöparliet avgivit, ensamt eller tillsammans med andra partier, nämligen nr 1,11,20,29,34,43,53, och dessutom till reservation nr 16. Vi är också beredda all stödja reservation 9 av centerpartiet. Den handlar om kulturen som regional ulvecklingsfaktor Vi stödjer också reservation 47 som berör medel lill Svenska institutet, en moderat reservation.

Jag skall irite heller glömma att yrka bifall lill en allpartimotion om behovet av elt kurdiskt kulturcentrum i Sverige, nämligen motion Kr261.

När det gäller författarnas biblioteksersältning har vi i miljöpartiet de gröna kämpat för att denna skall behålla sitt realvärde och därför tidigare föreslagit bidrag som är ca 10 milj. kr högre än vad regeringen föreslår Förra gången kom vårt förslag till höjning efter del att avtal slutits mellan parterna. Jag fick då försvara vårt erbjudande som ett uttryck för vår vilja atl visa atl det behövs mer än som kommit fram i avtalet. I år försiggår förhandlingarna samlidigl som belänkande KrU18 läggs fram. Vårt nygamla förslag kvarstår Detta förutsätter all regeringen så snart förhandlingarna om höjning av ersättningarna har avslutals - vilket borde ha sketl vid det här laget - tar slällning lill huruvida bidragsbaserna kan höjas på ett sådant sätt att def tillgodoser våra öriskemål, dvs. all realvärdet bevaras.

Herr lalman! Del är otillfredsställande atl avtalsförhandlirigarria om för-fatlarrias ersättningsvillkor vid två tillfällen omöjliggjort för oss alt anpassa våra krav lill den normala behandlirvgen av dessa frågor i utskottet. Vi beklagar det.

Vi anser även atl del är viktigt att bildkonstnärerna ges ell någorlunda bra slöd, sä alt de kan förverkliga sina idéer och intentioner Detta framför vi tillsammans med vpk i reservation 1 i kulturutskollets betänkande 18.

I reservation 2 i samma betänkande uppmärksammar vi, tillsammans med tre andra partier, jazz- och folkmusikernas prekära situation. Vi anser att deras situation skall förbättras. För dessa finns mycket få fasta tjänsler, och deras inkomstförhållanden även i övrigt är osäkra.

När det gäller vidareförsäljning av konst vill jag gärna notera att jag sympatiserar med uppmaningen i reservation 5 från vpk. Vpk vill med denna reservation påskynda frågans lösning i avvaktan på upphovsrätlsulredning-ens förslag, så alt man snart kan så all säga komma lill skott i denna viktiga fråga.

Med hänvisning till det sagda yrkar jag bifall även till de reservationer i betänkande 18 där miljöpartiet finns med, nämligen reservationerna 1, 2 och 7.

AnL 6 ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Jag skall börja med att göra ett konstaterande, nämligen atf jag ur en synpunkt frapperas av hur diskussionen hittills har förts. Här diskuterar vi den slora kullurpolitiska debatl som pågår men ingen av talarna har hittills med ett ord berört folkröfelserrias oerhört stora betydelse för den kulturella utvecklingen såsom den tar sig uttryck inom bonderörelsen, frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen, för atl inte lala om hur den tar sig uttryck inom andra nya rörelser Dessa folkrörelser ulgör i slor utsträckning grunden

för de olika kulturella engagemangen och aktiviteterna. Jag ville inledningsvis göra detta konstaterande.

Därefter skall jag övergå lill alt säga att vi alla vet all den politiska debatten under våren lill slor del har handlat om den besvärliga ekonomiska situationen. Regeringen har vidtagit en rad åtgärder med anledning av denna situation, bl.a. åtstramningspakel. Trots denna ekonomiska situation slog Sveriges statsminister i regeringsförklaringen den 7 mars fast atl treårsprogrammel för kulturen skall fullföljas. Detta, menar jag, är ett uttryck för socialdemokratins vilja atl även i besvärliga ekonomiska situationer hävda de kulturella värdena i vårt demokratiska samhälle.

Jag vill även slå fast några vikliga utgångspurikter för en socialdemokratisk kulturpolitik.

En första viktig punkt är naturligtvis atl kullurens värden måste göras tillgängliga för hela folket. Det ligger naturligtvis en ulmaning i atl det, trots satsningar som har gjorts, finns så oändligt myckel mera att göra. Samhället har elt stort ansvar för dessa genom stal, kommuner och landsting. Ett viktigt medel för atl nå målet är den systematiska uppbyggnaden av länsinstitutionerna runt om i landet. Men ett annat viktigt medel, och t.o.m. en förutsättning, för att nå målet är siarka och livaktiga folkrörelser som står nära människornas vardag. Också dessa använder sig av kulturella aktiviteter som ett instrument.

Kulturpolitiken bygger också på goda arbets- och inkomstmöjligheler för konstnärer Det är viktigt all inse alt grunden för de konstnärliga yrkesutövarnas verksamhet är t.ex. upphovsrätten. Speciellt väsentligt blir detta när starka ekonomiska intressen strävar efter all minska dess belydelse på en massmarknad. I delta sammanhang firins det ibland en mångfald, och det kan diskuteras hur önskvärd den är

En annan viktig kulturell yttring som förtjäriar samhällets stöd och uppmärksamhet är folkrörelser, sång- och musikgrupper ungdomsorganisationer och andra sammanslutningar De bildar ett kulturellt nätverk där många människor engagerar sig. Del innebär inte atl detta människor delar dessa organisationers eller gruppers uppfattningar Men en kulturell styrka i denna posiliva mening är jusl mångfalden.

Jag har hittat ell citat av Olof Palme från 1969. Han talade då om hur viktigt def var att låta även meningsmofsfåndare inom kulturpolitikens område få möjlighet all arbeta. Han sade följande;

"Makthavare på del kullurpolitiska fältet, de som besuttit de ekonomiska resurserna har också i alla skeden stått inför frestelsen att stödja del behagliga och skjuta undan det obehagliga, alt värna det samhällsbevarande och undertrycka det samhällskritiska eller rent av det samhällsomstörtande. I historiens ljus ler sig sådana ingrepp alllid eller nästan alllid felaktiga därför att de kvävt den konstnärliga vitalitetan långt utanför ramen för del enskilda

ingreppet.-- Det kan med viss tillspetsning sägas atl kännetecknet på en

demokrati är atl man kan ge slöd även till sådant som man tycker mycket illa om."

Detta lycker jag på ell utmärkt sätt sammanfattar utgångspunkten för en socialdemokratisk kulturpolitik i detta avseende.

Jag tycker också atl vi som politiker har elt speciellt ansvar för att stimu-

Prot. 1989/90:110 26 april 1990 ■

Anslag tid allmän kulturverksamhet, m.m.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid allmän kulturverksamhet, m.m.

lera insatser inom barn- och ungdomskulturen. Unga människors första möte med kulturella aktiviteter har naturligtvis stor betydelse för deras fortsatta utveckling som fria och kritiskt länkande medborgare, utöver det självklara all kulturella arrangemang och kulturellt engagemang hos barnen har ell värde i sig. Jag skall vara litet mer konkret när del gäller dessa principiella utgångspunkter

Anslagen till kulturverksamheten i folkrörelser och amatörorganisationer och till musikföreningar ökar med 4 miljoner. Kulturrådets fria medel ökar med 6 miljoner vilket Ingrid Sundberg inte tycker om.

Del sker kraftiga ökningar av stödet till länsinstilutionerna, samtidigt som ett omfattande arbete lagts ned i samband med utredningen Kultur i hela landet, som kommer att följas av ytterligare satsningar.

Barn- och ungdomskulluren kommer genom de beslut som riksdagen nu står i begrepp atl fatta, att kunna vidga sin verksamhet.

Nästa år kommer riksdagen alt få ställning till utredningen om konstnärernas arbets- och inkomstmöjligheter även om riksdagen redan i år får ta ställning lill vissa förbättringar

Den Europastudie som en särskild expertgrupp har gjort har nämnts tidigare i diskussionen. Jag antar alt kulturministern kommer alt la upp Europafrågor senare i debatten. Jag nöjer mig med alt här konstatera att Sverige i denna studie får ett myckel gott betyg, som jag faktiskt lycker alt vi alla, inte bara nuvarande och tidigare kulturministrar, i Sveriges riksdag och runt om i vårt land kan vara myckel stolla över. Allt delta är naturligtvis positivt och bra, men vi kan inte slå oss till ro med redan vunna framgångar Framför oss har vi slora ulmaningar inte minst inom de områden som tidigare här har berörts. Vi måsle arbeta för att på ett än mer effektivt sätt - och när jag talar om effektivitet talar jag om både omfattningen och kvaliteten - nå de många människorna runt om i landet. Det är skälet lill att vi har ägnat så mycket kraft åt atl bygga upp strukturen för länsinstilutionerna. Del är ett arbete som inte är avslutat och som jag tror uppriktigt sagt aldrig kommer att bli avslutat av den enkla anledningen att vi ständigt möter nya krav.

När del gäller de breda folklagren har vi ytterligare ett instrument, och det är folkrörelserna. I denna Europastudie påpekas också det för Sverige unika förhållandet att Sverige har elt samhälle med många folkliga organisationer Det är faktiskt dessa som har lagt grunden för och byggt upp och utvecklat den svenska demokratin. Della skapar självfallet unika förutsättningar för Sverige att stimulera och stödja folkels egna organisationer i deras arbete atl vinna de många människorna för ett kulturellt engagemang.

Visst kan man säga alt den uttalade tilltron lill folkrörelserna som ett viktigt kulturpoliliskt instrument i hög grad är känslomässig. Det är sant. Men sant är också all folkrörelserna många gånger är del mest effektiva instrument som slår till buds när del gäller att nå de breda folklagren. Här ligger självfallet ingen motsättning mellan del som brukar kallas amatörism och professionalism. Tvärtom finns en enorm drivkraft här som kan frigöras för en ulveckling och förnyelse av en sådan samverkan. Vi har inte råd att avstå från den.

Jag kan säga atl en viktig del av kullurpolilken därmed är att stärka social gemenskap. Därför har också, vilket vi kan konstatera i riksdagen, kullu-

rella aktiviteter blivit ett allt viktigare instrument i det regionala utvecklingsarbetet. Skälet till detta är bl.a. alt kulturella aktiviteter är ett vapen för de många människor som slåss för sin bygds utveckling.

När jag lyssnar på debatten i dag tycker jag att ganska mycket som del jag tycker är väldigt viktigt lämnats åt sidan. I stället diskuterar man kulturella institutioners möjlighet till överlevnad och utveckling och olika ekonomiska stödåtgärder. Jag kan i långa stycken instämma i vad Jan Hyttring - trots all han har reserverat sig - sade om sponsring. Del finns - del framgår också av majoriletsskrivningen - uppenbara risker med sponsring. Jag tycker att det är mer intressant att se på hur kulturlivet självt uppfattar sponsringen. Det avtal som slöts mellan Projekthusel och Operan var inget lysande exempel, såsom Jan Hyttring påpekade.

Jaghar framför mig elt säljbrev från Egon Håkansson AB. Del är tydligen så att en människa kan vara ett aktiebolag. Han har tidigare varit anställd av Projekthusel och har nu skrivit ell säljbrev, där han riktar sig bl.a. till kulluruinstitutionerna; "Vart har kulturen tagit vägen? Den finns förvisso kvar i mitt tänkande. Ett par speciella projekt är på gång, men Rom byggdes inte på en dag. Säkert stärker dock kulturen sin slällning under 90-talet, trots avsaknaden av motsvarigheten till sportens nationella organisationer" Så kommer hans slutsals; "Detta är kulturens inbyggda problem som tyvärr har en hämmande effekt ur kommersiell synpunkl."

Jag tolkar detta som att del inom kulturinstitutionerna finns en surid skepsis mot de erbjudanden som jag antar att Projekthusel och Egon Håkansson tydligen framöver skall stå för när det gäller risken att på olika sätt binda upp verksamheten.

Många har i diskussionen tagit upp de kullurpolitiska målen. Jag har tidigare sagl, och säger det gärna igen, alt ju längre bort man kommer från 1974, desto mer aktuellt blir del att fundera på hur vi skall utveckla dessa mål. Jag måsle säga alt jag är litet förvånad över Kaj Nilsson. Han har alltså skrivit på en reservation om de kullurpolitiska målen tillsammans med de borgerliga partierna. Man säger så här om prövningen av de kulturpolitiska målen: "I första hand bör prövningen ske med utgångspunkt i de förslag och synpunkter som redovisas i motionerna av förelrädare för moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet." Detta är utgångspunkten.

Kaj Nilsson har alltså här helt ställt sig bakom de borgerliga partiernas utgångspunkter när det gäller de kullurpolitiska målen. Del var kanske inte riktigt meningen. Det skulle vara oerhört intressant att höra hur Kaj Nilsson vill utveckla detta om kampen mot konsumismen. Jag skulle också vilja ha en replik från Ingrid Sundberg och höra vad hon lycker om detta, för alt inte tala om diskussionen om reklam i TV som ju de borgerliga partierna är positiva till. Kaj Nilsson sade med kraft i stämma att reklam i TV är helt oacceptabel. Men Kaj Nilsson har sagt alt utgångspunkten är de tre borgerliga partiernas motioner. Detta är inte särskilt konsekvent.

Kulturrådet har diskuterats. Ingrid Sundberg har sagt tidigare i debatten att vi måste ha bort alla socialdemokratiska mellanhänder I dag talar hon om bl.a. det s-märkta kulturrådet. Hon säger att man förlänger det statliga styrsystemet. Del tycker hon tydligen är av ondo.

Det är klart att jag blir litet fundersam över vad det är fråga om när man

Tröt. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tdl allmän kulturverksamhet.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag till allmän kulturverksamhet.

med en sådan kraft talar om kulturrådet. Jag begärde därför att fä en lista över vilka som sitter i kulturrådets styrelse. Där sitter exempelvis den socialistiske rabulisten professorn rector magnificus Stig Slrömholm från Uppsala. Han brukar förekomma med kulturkonservativa debattinlägg i Svenska Dagbladels spalter Där sitter det cenlerpartiska landstingsrådet Kent Johansson från Skara. Jag vet inte om han kan räknas som någon socialdemokratisk mellanhand. Sedan kan jag erkänna atl jag finner någon som enligt Ingrid Sundbergs uppfattning har Kainsmärkel stämplat i pannan. Chefredaktören Lars Enqvisl lär väl inte undgå domen. Han lär dessutom bli s-mårkl kommunalråd - del har hörts rykten från de sydliga nejder som utgör Ingrid Sundbergs valkrets. Men själva poängen med kulturrådet är att där sitter folk som är företrädare framför alll för de konstnärligt verksamma människorna själva. Jag länker på skådespelaren Tomas Bolme, författaren Heidi von Bom som inte är alldeles okänd, skulptören Pye Engström och författaren Bengt Emil Johnson. Flera namn vittnar om all man hämtar folk från de konstnärligt verkandes krets, och det tycker jag är bra. Den självklara utgångspunkten är all det behövs, vilkel utskottet accepterar, en samordning med hjälp av en statlig myndighet. Åven om man kan ha olika synpunkter på omfattningen, behövs en samordning av principiella skäl. Utan att ta slällning lill varje enskilt namn lycker jag också atl sammansättriirigeri är ganska hygglig.

Nästa fråga som har varit uppe lill diskussion har gällt lönebidragsanställ-ningarna. Här vill jag bara gör en deklaration: Ja, del är oroande. Dessutom vill jag säga all jag dock hyser tilltro lill del arbete som nu pågår för att komma underfuud med hur man framdeles skall hanlera frågan.

Jan Hyttring hade ett långt inlägg om nationalscensbegreppet. Jag kan på ett sätt, mer känslomässigt, hysa förståelse för Jan Hyttrings resonemang. Delta har väl också lett till en hel del diskussion, men jag tycker att ulskottsmajoriletens skrivning trots alll är mycket bra. Del kan vara värt att läsa in i protokollet vad utskollet skriver; "Om man vidgar begreppet till att avse även andra scener än de helslatliga institutionerna Dramaten och Operan skulle det sannoligt snabbt spridas uppfattningen atl verksamheten på exempelvis andra länsleatrar inte är lika betydelsefull som verksamheten pä de nya nationalscenerna. En sådan utveckling kan inte godtas." Delta innebär å andra sidan irite, Jari Hyttririg, all man är negaliv till satsningar på utbyggnad av länsleatrar eller negaliv lill specialsatsningar på exempelvis Norrlandsoperan - satsningar som ju har skelt - och på Göteborgssymfonikerna. Tvärtom har riksdagen tagit initiativ till ytterligare salsnirigar Egeritligen uppfattar jag del som atl det mer är en formfråga än en fråga om realt innehåll.

När del gäller Göteborg och musikteatern noterade jag alt Jan-Erik Wikström inte diskuterade den socialdemokratiska reservationen utan vände sig till kulturministern och frågade hur del skall bli framöver

Slutligen vill jag säga atl jag tror att flera här i kammaren skulle vara intresserade av all komma lill Drotlningholmstealern.

AnL 7 INGRID SUNDBERG (m) replik:

Herr talman! Jag har inte den uppfattningen all Åke Gustavsson är snäv i sin uppfattning, men en sak kom fram tydligt; hans begrepp om folkrörelser

är enormt snävt. Jag använde en del av mitt anföraride till att tala om en av de numerärt största folkrörelserna i Sverige, Sveriges konstföreningars riksförbund. Men den folkrörelsen är inte s-märkt. Det finns folkrörelser, våra studieförbund, som slår nära olika andra politiska partier och som väl svarar för en utomordentligt stor del av del svenska kulturulbudel. Studieförbunden behandlas i ett annat utskott, och del var kanske naturligt att vi inte tog upp dem i det här sammanhanget. Men jag vågar påslå att Sveriges konstföreningars riksförbund och våra studieförbund som folkrörelser, i kultursammanhang, går långt utanpå Folkets hus-föreningarna som jag också berörde i mitt anförande.

Jag vill också säga några ord om sponsring. Även här tyckle jag alt Åke Gustavsson var mycket snäv i sitt tänkande. När det gäller sponsring talade jag inte i första hand om Operan. Jag talade om när jag med hjälp av spons-rade medel fick höra Förklädd Gud, framförd av Malmö kammarkör nyligen. Vikingaspelet med 10 föreslällnirigar med 700 personer i den lilla kommunen Kävlinge i Skåne skulle inte kunna fungera om inte förelag, affärer och privatpersoner i närheten sponsrade med både egna insatser och pengar När man talar om sponsring blir det så lätt så, att det kommer alt handla om Operan, Volvo och Göteborgssymfonikerna. Men vad det gäller är - vilket också framförs i Europarådsrapporten - alt varje kulluraklivilel som vill vidga sin verksamhet måste gå ut och skaffa medel också från annat håll. Jag har aldrig ute i kulturlivet i övrigt mött någon negativ inställning från socialdemokratiska kolleger, engagerade i den här typen av verksamhet.

Beträffande sammansättningen av kulturrådet vill jag säga atl Stig Slrömholm må vara en bjässe, men om han numerärt skall likställas med ell anlal socialdemokrater vet jag inte. Jag vill allvarligt understryka alt vi konstaterar i reservationen att utvecklingen har gått mot en mindre politiskt grundad representation, och vi vill atl den utvecklingen skall fortsätta.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid allmän kulturverksamhet.

AnL 8 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik;

Herr talman! Först några ord om biblioleksersätlningen. Riksdagen har ju beslutat att förhandlingsliknande överläggningar skall äga rum mellan staten och författarna. När dessa förhandlingar väl är avslutade kommer på lilläggsstat förslag om detta från regeringen. Jag tror alt vi bör respektera den ordning som riksdagen själv har ställt sig bakom.

Till Åke Gustavsson; Jag noterade en positiv sak-hans intresse för Drolt-ningholmsteatern. Välkommen dit. Vi skall se om vi inte kan ordna biljett.

Sedan klagade Åke Gustavsson över att ingen hade berört folkrörelserna. Nog blir man häpen. På elva minuter tog jag upp fem principfrågor, sju anslagsfrågor, redogjorde för två reservationer, ställde två frågor till kulturministern och läste en dikt av Tomas Tranströmer Och så kommer Åke Gustavsson och klagar över att jag inte har tagit upp sådant som inte har med betänkandet att göra och som vi har behandlat i andra sammanhang. Om del är någon som har gripits av tvivel vill jag härmed försäkra atl jag inte har glömt bort de insatser som har gjorts av nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen eller frikyrkorörelsen. Jag har dokumenterat milt intresse i elt stort antal artiklar och några böcker som jag med varm hand skall be alt få överlämna till Åke Gustavsson. Och jag ber kammaren om ursäkt för all jag inte talade

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid allmän kulturverksamhet.

längre än elva minuter Jag lovar atl jag till en annan gång skall bättra mig och lägga på tio minuter om folkrörelserna i retoriskt hänseende för att tillfredsställa Åke Gustavsson.

AnL 9 JAN HYTTRING (c) replik;

Herr lalman! Även jag vill någol beröra folkrörelserna. Det är klarl alt det slår begränsad tid till förfogande och att man har en viss inriktning på anförandena.

Jag delar ju Åke Gustavssons uppfattning. Han räknade dock inte upp alla folkrörelser som har slor belydelse. Det kan jag ha förståelse för, eftersom inte heller Åke Gustavsson hinner med sådant. Del finns emellerlid många folkrörelser som har stor betydelse. Det är litet synd om Åke Gustavsson, eflersom han nu faktiskt hade haft chansen att i det här utskoltsbetänkandel göra litet mer för folkrörelserna. Del finns nämligen elt antal reservationer från centerpartisterna, reservationer som faktiskt syftar lill en ökning av stödet lill folkrörelserna. Jag tänker t.ex. på Folkels hus-rörelsen och Bygdegårdarnas riksförbund. Jag delar alltså inte den uppfattning som någon nyss framförde, nämligen atl det här inte har med utskottsbetänkandet att göra. Del har del visst. Det förekommer reservationer i den frågan, och då ingår den också i utskottets behandling. Det hade alltså funnits en utmärkt chans för socialdemokraterna i utskottet alt ansluta sig och förstärka stödet till de folkrörelser som behandlas i reservationerna.

Jag blev fullständigt häperi över vad Åke Gustavsson sade om sponsorverksamheten. Han kände förståelse för del jag framförde om atl del behövs regler Han sade atl Operan inte var någol bra exempel, och det är den verkligen inte - vi är hell överens pä den punkten. Det var bara synd alt Åke Gustavsson skrev under ulskottsbelänkandet. Där finns ett stycke som det verkar som om han icke har tagit del av och där det står; "Del får därför ankomma i första hand på den enskilda institutionen att med utgångspunkt i det synsätt pä sponsring som ovan redovisats ta ställning till vilka principer institutionen skall hävda i sponsorsammanhang. Såvitt känt har del hitintills inte förekommit något i samband med sponsoravtal på kultursidan som enligt utskottets mening motiverar atl statsmakterna slår fast några formella principer för sponsring."

Det är Åke Gustavssons åsikt, eftersom han ingår i utskottsmajorileteri. Jag blir förvånad om han instämmer i centerns syn på sponsring samtidigt som han konstaterar att det inte har hänt någonting. Han har själv givit exempel på ett avtal som är synnerligen olyckligt, men det har ändå inte hänt någonting. Jag skulle gärna vilja ha ell besked om Åke Gustavsson har läst della stycke i betänkandet.

Anf. 10 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik- Herr lalman! 1 frågan om sponsring är positionerna låsta. Debatten har förekommit tidigare, och nästan alla partiers ställning i frågan är känd. En viss betänklighet kan det finnas vad gäller socialdemokratins tvetydiga hållning gentemot sponsringen. Det finns ulskottsskrivningar där socialdemokraterna visar sig mycket skeptiska till sponsring, men i andra utskottsskrivningar är de inte fullt så skeptiska. Det finns alltså en viss tveksamhel om

vad socialdemokratin egenlligen står för i den frågan, och det är nu dags atl de klart och tydligt tar slällning till det.

För vår del anser vi i vpk atl sponsring är en företeelse som vänder sig framför allt mot yttrandefriheten. Den privata industrin använder kulturen inte bara som vanlig reklam eller som marknadsföringsmedel, utan man satsar framför alll på sådana kulturyttringar som antingen sammanfaller med eller inte står i motsättning mol den privata industrins egna värderingar och idéer Genom denna satsning åstadkommer man en snedvridning av kulluren, som i sig hotar yttrandefriheten och mångfalden.

Det finns dessutom erfarenheter av och exempel på hur sponsringen påverkar vissa kulturella institutioner negativt, som symfonikerna i Göteborg, vilka plötsligt blev utan anslag från Volvo därför att Volvo drog tillbaka sitt stöd till den kulturen. Del här är ingen ny företeelse, och även aridra lärider har negativa erfarenheter av sponsring. Det finns alltså ett gediget kunskapsmaterial som talar för att man skall avstå från sponsring.

Det som är kännetecknande för socialdemokratins säll alt lala om kulturen är den panegyriska tonen i framställningen. Många framgångar har nåtts, och nu gäller del alt se på bristerna. Allt är inte gjort, och det gäller alt fortsätta.

Jag skall nu citera det socialdemokratiska 90-talsprogrammel - när ingeri annan i kammaren har gjort det får jag göra det. Detta program är inte undertecknat av vem som helst ulan av topparna inom socialdemokratin.

"Såsom vi har beskrivit finns det mitt i den materiella välfärden inte något annat än en kulturell fattigdom som drabbar många människor och som politiken, däribland arbetarrörelsens egen. ofta varit medskyldig till."

1 denna rapport är man belydligl mera kritisk mol socialdemokratins insatser än vad Åke Gustavsson är.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lid allmän kulturverksamhet, m.m.

AnL 11 KAJ NILSSON (mp) replik;

Herr lalman! Åke Gustavsson förvånar sig över atl jaghar anslutit mig till reservation nr 1 om de kulturpolitiska målen därför att den också avges av tre borgerliga partier Det viktigaste i reservationen är förslaget om en prövning. Jag har redan i milt länga inledningsanförande talat om hur vi i miljöpartiet ser på en förändring av de kullurpolitiska målen, så det kan inte råda något tvivel om var vi står.

Jagskall ändå läsa vad som skrivs i reservationen: "Del bör sålunda prövas om de i motionerna förordade målen om konstnärlig kvalitet och främjande av mångfald i kulturyttringarna samt rimliga arbetsvillkor för landets fritt arbetande konstnärer bör fastställas som nya mål för kulturpolitiken. Även andra kompletteringar kan behöva övervägas."

Det gäller del s.k. decentraliseringsmålet, som går ul på atl del i alla delar av landet kan utvecklas elt allsidigt kulturliv. Jag tror nästan att Åke Gustavsson skulle kunna ställa sig bakom detta, fast han inte vill göra det formellt i en reservation. När en sådan här prövning kommer till stånd tror jag att vi kan hävda våra synpunkter och föra in de mål som vi skulle vilja nå.

Jag är i alla fall glad över att Åke Gustavsson anser att vi är pålitliga när del gäller etermediefrågorna. Jag kan meddela atl jag från borgerligt håll

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid allmän kulturverksamhet, m.m.

anses som en mediestalinisl i del här sammanhanget, så Åke Gustavsson kan känna sig trygg.

Tiden tillåter inte att jag nu går in på folkrörelserna, men jag kan ändå ta upp miljöpartiels synpunkt på de folkrörelser som inte behandlas i detta betärikande. Vi vill åstadkomma en kulturpolitik som går ner lill gräsrotsnivå och ger människor bättre möjligheter atl utöva kultur, samlidigl som kunskaperna ökar och möjlighelerna atl samarbeta och påverka ulvecklingen tilltar i första hand på del lokala planet men också i alll vidare kretsar Vi vill att det skall vara en viktig verksamhet för all skydda lokala miljöer m.m., som Åke Gustavsson också pläderar för, mot tryck utifrån. Problemet är hur man skall göra med uppkomsten av en mycket lång fritid i samhället, vilket jag tyvärr inte har tid att utveckla nu.

AnL 12 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik;

Herr talman! Jag tror atl Ingrid Sundberg har missuppfattat vad en folkrörelse är. Jag skall inte ge mig in i en diskussion om det, ulan bara hänvisa till de avhandlingar där det görs definitioner av folkrörelser bl.a. en avhandling av förre riksdagsledamoten Hilding Johansson. Jag ser inte Folkets-husföreningar, studieförbund eller Sveriges konstföreningars riksförbund som folkrörelser Möjligen kan de vara instrument för folkrörelser, men det är en väsentlig skillnad. Det kanske är en del av missuppfattningen.

När jag nämner bl.a. Stig Strömholm är del inte bara en lek med namn och ord. Efler vad jag har förstått, råder det en ganska hygglig enighet över olika intressegruppers gränser när det gäller inriktningen och prövningen av anslagen, och del är det som är min poäng. Det rycker undan hela den kritik som går ut på atl del skulle vara ett slags konstig sammansvärjning, med mellanhänder som jobbar här Jag tror all de jobbar pä elt sätt som gagnar de anslagsområden inom vilka de är salta atl verka.

Till Jan Hyttring vill jag säga atl jag självfallet har läst både den aktuella reservationen och majoriletstexten, den senare med speciellt stort intresse. En av anledningarna till att jag citerade Olof Palme var all jag anser att man kan ogilla vissa företeelser utan alt därför kräva atl de skall stalsregleras i någol avseende. Man kan hoppas på en viss självsanering. Del var därför jag uttryckte en viss sympati för del resonemang som Jan Hyttring förde. Del finns anledning alt titta närmare på detta och följa ulvecklingen. Detta är vad del innebär

Till Alexander Chrisopoulos vill jag säga att del är möjligt alt mitt anförande kunde uppfattas som något slags skrytvals. Det var inte avsikten. Tvärtom försökte jag lala om atl vi har stora uppgifter framför oss. Jag hänvisade bl.a. till vikten av atl nå ut till de breda folklagren. Men jag kan också göra del erkännaridet atl det visst finns anledning alt vara självkritisk en och annan gårig också inom politikens område, även om del inte lönar sig så mycket - del märkte ni kanske på Jan Hytlrings replik till mig nyss, då jag försökte ge honom elt erkännande för hans resonemang. Men visst har man anledning alt vara självkritisk. Jag försökte delvis också vara självkritisk, även om jag tycker atl vi är ganska dukliga - del är det inte bara jag som lycker, del visar också Europarådsrapporten. Del finns oerhört myckel mer att göra, och det är också en utmaning att gå vidare.

Under delta anförande övertog andre vice talmannen ledningeri av kammarens förhandlingar

Anf. 13 INGRID SUNDBERG (m) replik;

Herr talman! Det är klart all vi i samband med en diskussiou om kulturpolitiken skulle kunna börja diskutera vad en folkrörelse egentligen är Jag vet aft t.ex. Rädda barnen är en folkrörelse. Men jag trodde faktiskt att bygdegårdarna och den verksamhet som där bedrivs, att idrottsrörelsen och att även Sveriges konstföreningars riksförbund var folkrörelser De är uppbyggda av ett oftast föreningsdrivet, myckel intensivt, ideellt och enskilt engagemang. Men jag har förstått alt folkrörelser är nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsens olika grenar som fått folkrörelsekaraklär och som alltså är s-märkta.

Men låt mig säga någonting om mellanhänderna när det gäller kullurför-medling, som jag inte berörde förra gången. Sjävfallel vet Åke Gustavsson alt vad jag här menar är t.ex. Skådebanan. Jag tyckte alt del var ganska fantastiskt alt den stora kritiken i Europarådsrapporten, trots allt positivt som där också sägs - det har jag tidigare underslrykit - gällde alt det fanns för myckel mellanhänder när del gäller kulturförmedling; man tar särskilt upp frågan om våra teatrar. Skådebanan är ell exempel på del. Den lär väl aldrig återuppstå här i Stockholms län, och det skall vi kanske vara glada för De direkt till institutionerna knutna teaterföreningarna eller teatrarnas egen marknadsföring ger däremot till resultat alt åskådare kommer tillbaka. Det är faktiskt väldigt viktigt.

Anf. 14 JAN HYTTRING (c) replik:

Herr talman! Jag vill först konstatera atl vi väl får fortsätta diskussionen om sponsringen.

Anledningen till atl vi har tagit upp det på det här sättet är att vi i riksdagen fastställer ganska mycket regler vi har ju faktiskt den funktionen. Vi fastställer mycket regler för t.ex. privat verksamhet. I del här fallet rör det sig om en institution som har tecknat elt avtal som berör helt statliga intressen - institutionen är ett aktiebolag där staten ännu så länge äger samtliga aktier

Åke Gustavsson säger atl man kan stödja del även om man inte gillar det. Jag tror atl riksdagen i de sammanhangen kan fastställa regler för sådan verksamhet som man inte gillar. När det gäller privata teatrar - för att hålla sig till del begreppet - skall riksdagen naturligtvis inte gå iri och granska sådana avtal. Det är en hell annan sak.

Åke Gustavsson anlade värderingar på tanken på elt utökat nationalscensbegrepp, som innebär att man skulle kunna ha flera nationalscerier Ceritern gör i sina resonemang ingen skillnad mellan kultursatsningar ute i regioner och satsningar på nationalscener

Åke Gustavsson införde däremot en ny dimension. Han sade alt om man skulle utöka nationalscensbegreppet skulle det av andra uppfattas som mer värt att vara en nationalscen - det skulle således vara orättvist. Någon sådan värdering har vi faktiskt inte lagt i det begreppet,

Med Åke Gustavssons egna ord skulle då de nationalscener som vi i dag

Prot. 1989/90:110 26aprill990

Anslag tid allniän kulturverksamhet, m.m.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lid allmän kulturverksamhet, m.m.

har - vi har ju faktiskt nationalscener, även om de inte är så många - vara betydligt finare än de regionala scenerna. Det är en åsikt som vi från centerns sida inte instämmer i.

Anf. 15 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik;

Herr talman! I mina repliker försöker jag all inte vara polemisk. Syftet är inte heller all la upp någon partipolitisk polemik. Jag är allvarligt oroad över saker och ling som vi inom arbetarrörelsen måste se. Del som intresserar mig är de värderingar och ideal som är arbetarrörelsens traditionella arv och som i dag får stryka på foten på område efler område, lill förmån för ell kortsiktigt, pragmatiskt, ekonomistiskt tänkande som i sig är perspektivlösl och som i längden undergräver förtroendet för arbetarrörelsen.

Det borde oroa Åke Gustavsson all den kulturpolitiska och idémässiga debatl som vi vill behålla utarmas. Det undergräver folks förtroende för arbetarrörelsen. Det borde oroa också Åke Gustavsson atl passiviteten ökar mer och mer i just de folkrörelser som Åke Gustavsson åberopar

Jag betraktar del som ett nederlag för arbetarrörelsen när del aktiva deltagandel inom arbetarrörelsen - i fackföreningsrörelsen, i hyresgäströrelsen och i andra organisationer- mer och mer minskar Jag betraktar det som ett nederlag för arbetarrörelsen när arbetare i Klippan jobbar på första maj och lar en ledig dag på sommaren i ställel. Jag betraktar del som ett nederlag för arbetarrörelsen när fler och fler inom arbetarrörelsen passiviseras också när det gäller deltagandel i den demokratiska beslutsprocessen.

Vi kan inte frigöra oss fråri ansvaret för all ha medverkat, såsom ni själva skriver i 90-talsprogrammet. Arbetarrörelsens politik har medverkat lill den tomhet som i dag finns hos slora delar av befolkningen, inte när det gäller vad de lever av utan när det gäller vad de lever för De frågorna bör vi diskutera, de frågorna bör vi ta upp till en allvarligt menad debatt inom arbetarrörelsen. Annars är det risk atl vi hamnar i självtillräcklighetens och självgodhetens intellektuella slagnation.

AnL 16 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik;

Herr talman! Jag skall först be atl få yrka bifall till kulturutskottets hemställan i belänkande nr 17 på alla punkter utom när del gäller moment 24, där jag yrkar bifall till reservation nr 21.

Därefter skall jag kort kommentera Ingrid Sundbergs replik. Nu förstår jag hennes resonemang bättre: Hon tror att alla folkrörelser är s-märkta. Så är - tyvärr höll jag på atl säga - inte fallet. Jag tror all Jan-Erik Wikström, som företräder en av de folkrörelser som vi diskuterar skulle protestera livligt mol en sådan kollektivanslutning.

Därmed skall jag gå över till Jan Hyttring. Jan Hyttring sade atl jag infört en ny dimension när del gäller vad som är betydelsefullt och mindre betydelsefullt. Jag skulle egentligen inte säga del här högt, men oss emellan verkar det som om Jan Hyttring inte hade läst betänkandet på den här punkten. 1 betänkandet heter det: "Om man vidgar begreppet lill atl avse även andra scener än de helslatliga institutionerna Dramalen och Operan skulle det sannolikt snabbt spridas uppfattningen all verksamheten på exempelvis andra länsleatrar inte är lika betydelsefull som verksamheten på de nya national-

scenerna." Det var elt citat som jag gjorde ur betänkandet; det var alltså inte mina egna ord.

Till Alexander Chrisopoulos skall jag säga alt det ligger mycket av allvar i resonemanget om inte bara risken för ulan del faktum alt det sker en passivisering av människorna, alt vi får ett servicedemokratitänkande i stället för vad jag hellre ser, nämligen engagemangsdemokrati. En levande demokrati kräver aktiva engagerade människor

Det är en viktig idémässig och kulturpolitisk debatl vi har alt föra, var och en utifrån sina värderingar och bedömningar och ideologier Jag kan väl säga till Alexander Chrisopoulos atl jag personligen deltar med liv och lust i mänga ideologiska och idémässiga och kullurpolitiska debatter Jag tror atf fler borde göra det, så kanske vi kunde bidra till den stimulans som trots alll är nödvändig.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid allmän kulturverksamhet, m.m.

Andre vice talmannen anmälde all Ingrid Sundberg, Jan Hyttring och Alexander Chrisopoulos anhållit atl till protokollet få antecknat alt de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Anf. 17 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Jag begärde ordet i denna debatt för att ta upp ett resonemang kring den Europarådsrapport som några gånger har förekommit i inlägg och replikväxlingar Jag vill också mol bakgrund av de resonemangen göra några konklusioner för en forlsatl kulturpolitik.

Lål mig inledningsvis då bara säga atl det som jag ser som den kanske viktigaste praktiska nyttan av rapporten är att den ger utgångspunkt för en diskussion om svensk kulturpolitik i delvis nya perspektiv. Vi får hjälp atl betrakta de kullurpolitiska frågorna i andra perspektiv. Det ser jag som särskilt viktigt med tanke på den uppgift som riksdagen har att ta ställning fill anslag. Riksdagen får ofta behandla elt budgelavsnill i sänder, vilket gör att de övergripande perspektiven inte blir aktuella.

Mot den bakgrunden lockas vi ofta alt lägga tyngdpunkten på den negativa värderingen. Del är mycket vanligt på kulturområdet. När det konstaleras atl en halv miljon eller kanske 600 000 svenskar sjunger körsång, går den stora tidningen ul och beskriver nederlaget; 94 % av svenskarna sjunger aldrig i kör!

När biblioteken talar om hur verksamheten har utvecklats under en 25-årsperiod. säger man alt bibliotekskostnaderna har ökat tre gånger om i reellt värde på 25 år men atl bokinköpens andel har minskat från en tredjedel till en dryg sjundedel. På del sättet ger man intrycket atl biblioteken har slutat köpa böcker Man talar inte om hur en dryg sjundedel är av tre gånger så mycket, vilkel faktiskt är en tredjedel mer än ulgångssumman var, för vilken det köptes böcker.

Det finns alltså en rad områden där del ges eländesbeskrivningar, som egentligen gör insatserna omöjliga. I kammaren är i synnerhet vpk och Alexander Chrisopoulos mycket goda företrädare för dem som finner del politiska arbetet intressant och möjligt bara i de ögonblick då livet är riktigt eländigt. Det är inte någon mening med alt göra en insats om det inte har blivit sämre först. Det är alltså mot försämringarna man gör sina insatser

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid allmän kulturverksamhet, m.m.

Dä vill jag faktiskt, eftersom vi talar om arbetarrörelsen, ställa följande fråga; Vad tror Alexander Chrisopoulos alt de tidiga arbetarrörelseagitatorerna talade om? Gick de ut och talade om för människor atl de levde eländigt, för att övertyga dem om att livet var hopplöst? Eller gick de ut och beskrev det samhälle som de ville skapa och som de tyckte var värt alt arbeta för?

Hela kulturpolitiken måste självfallet bygga på de positiva beskrivningar av den situation vi vill skapa snarare än att övertyga folk om atl de aldrig läser böcker Många läser ju faktiskt böcker Fler är aktiva i dag än def har varit tidigare, men vi tror inte all kullurpolitikeri kari försvara siri position om vi inte kan styrka att det har blivit litet sämre än det var i fjol.

Realiteten är ju deri all del har blivit bättre, och det är delta som är deri grundläggande poängen i den rapport som Europarådet redovisar och som vi har anlednirig atl dra slutsatser av. Den konstaterar alt svensk kulturpolitik på en rad områden har lyckats myckel väl, att vi har nått en position som vi har anledning att vara fill freds med, infe i någon sorts nationalistisk yra utan som ett ullryck för egentligen bara en mycket objektiv iakttagelse, atl kulturpolitik är meningsfull, att det är värt aft göra det vi har gjort.

Vi behöver inte vara världsbäst, men rapporten hjälper oss att på vissa punkter konstatera atl vi faktiskt har lyckats. Vi har marscherat ett stycke i riktning mol det som var våra mål.

Det är inte vilka som helst som har gjort utvärderingen. Det är examinatörer från skilda länder med skilda kulturbakgrunder som gör denna värdering där de konstaterar att vi i Sverige gör exempellöst slora offentliga ekonomiska insatser för kulturen. De konstaterar aft vi har en liten statlig förvaltning, och det är viktigt alt konstatera, för på den punkten finns det också kluvenheter som man kan se i en motion från centerpartiet.

I en motion om de nya idéerna föreslår centerpartiet i år kulturdagar i skolan. Riksdagen hade möjlighel atl la slällning lill del förslaget med anledning av en proposition som jag överlämnade till riksdagen 1985, så del är en lång inkubalioristid irinan idéer blir nya i centerpartiet.

Samtidigt som centern föreslår kulturdagar i skolan begär man en stor administration med länsskolnåmnden och Kommunförbundets länsavdelning för att samordna dessa kulturdagar Och sedan vill man ha mindre administration! Jag tycker atl vi skall lila på atl folk ute i skolsamhället är engagerade och intresserade.

Examinatorerna tycker atl vi har gjort väldigt mycket för konstnärerna. Men den kritiska noteringen är atl vi på vissa punkler faktiskt har förtunrial våra system. Där måste vi vara uppmärksamma och fundera över hur vi i fortsättningen skall klara ett konsinärsslöd så att vi får förtätning i slället för förlunning.

Man konstaterar att vi har framgång med regionaliseringen, och det är viktigt för oss atl inkassera delta. Vi kan ju inte beskriva de svenska länen som kulturellt nödlidande. I så fall vore varje insats vi har gjort meningslös. I själva verket har den varit framgångsrik.

Man konstaterar att vi har lyckats också när del gäller atl bredda kulturiri-tresset socialt.

Man är kritisk mot det provinsiella drag som man iakttar Det gäller fram-

för allt bildkonsten. Man konstaterar atl på svenska hotell är det mest svenska konstnärer. Del är i och för sig inte så märkligt, men det finns naturligtvis i decenlraliseringsprocessen och regionaliseringsprocessen något att ta vara på i detta. Det gäller alt akta sig så atl inte varje landsting föreskriver som grund för bidrag till kulturverksamhet alt stöd skall ges bara lill konstnärer som bor i landstingsområdet - eller i kommunen om det är kommunala slöd.

Det finns alltså anledning för oss atl uppmärksamma de provinsiella tendenser som kan finnas och där Sverige naturligtvis i Europa i del stycket är provins i förhållande till andra länder

När man lalar om alt kulturlivet så starkt kretsar kring Stockholm, skall man vara klar över atl vad man då pekar på är inte behovet av atl slå sönder huvudstaden, vilket Jan-Erik Wikström framhållit, utan behovet av atl få ell antal balanspunkter utanför Stockholm. Musikteatern i Göteborg är elt viktigt exempel pä en satsning som behövs utanför Stockholm.

Jag vill gärna understryka atl jag och regeringen ägnar fortsatt mycket stor uppmärksamhet åt just den frågan, och jag är vid mycket gott mod. Vi kommer att få se en ny musikteater i Göteborg, därom är jag övertygad.

Vi kommer inte all få se den med hjälp av moderaternas reservation. Jag är ledsen att på den punkten behöva gå in och göra en korrigering. Moderaterna har reserverat sig för att hälften av överskottet av kulturlotteriel skulle gå till denna musikteater Kulturiotleriel råkade i år säljas under den lid bankkonfliklen pågick och har givit blott 5 miljoner, vilket är mindre än hälften av vad det ger goda år De 2,5 miljoner som moderalerna i glädjeyra i dag pytsar på musikteatern är i detta sammanhang dess värre som atl spotta i havet.

I den kritiska avdelningen av rapporten pekar man på behovet av ett ökat engagemang från de olika institutionerna för atl de skall nå sin publik. Kulturpolitiken kommer mot bakgrund av delta atf för framtiden i ökad grad få en mera strategisk inrikining än hittills. Traditionellt har kulturpolitik nästan alltid varit mecepatpräglad. Man ger slöd, pengar lill del man tycker om, eller möjligen det man tycker synd om. Den strategiskt inriktade kulturpolitiken syftar lill att sälta i gång processer Det må gälla barn och ungdom -kullur-i-skola-verksamhelen är ett exempel på det - del gäller ambitionen all få kultur i hela landet, och därför, Jan Hyttring, är det infe bara fråga om en sorts skatteuljämning mellan landstingsområdena.

Det är därför jag i Skövde sade att avsikten måste vara all etablera nya verksamheter, inte atl man skall göra en omfördelning på redan befintliga verksamheter. Det är ju inte staten eller landslingen som betalar de offentliga utgifterna, det gör den enskilde skattebetalaren. De nya pengarna måsle i någon form alstra ny verksamhet.

Sedan kan jag notera vad utskottet säger om stora satsningar som har råkat göras i övergångsskedet. Del är faktiskt den saken ulskottsbelänkandet säger, ingenting annal.

När det gäller konstnärerna är det viktigt att se till alt konstnärerna kan fungera ulan alt ständigt ingå i de olika systemen och behöva sugas in i systemen. Det ser jag som centralt för en strategisk kulturpolitik. Detsamma gäller amatörverksamheten.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lid allmän kulturverksamhet, m.m.

3 Riksdagens prolokoU 1989/90:110

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid allmän kuhurverksamhet, m.m.

Herr talman! Jag fick några konkreta frågor. Jag har inte besvarat frågan om huruvida jag kommer atl gå på Drottningholmsteatern den ena eller andra kvällen. Jag skall be att få återkomma till delta. Jag utgår ifrån atl svaret inte har del allra största nationella intresse, men jag är intresserad, Jan-Erik Wikström, och jag skall söka följa med också på detta.

Jag ser alltså den värdering som gjorts av svensk kulturpolitik som utomordentligt intressant. Den är värdefull inte bara därför att den visar att man faktiskt kan lyckas med kulturpolitiken och där alla partier i riksdagen har anledning att inkassera del erkännande som finns, eftersom vi faktiskt i länga stycken har kunnat bygga upp en enighet.

Del stora värdet med den kulturpolitiska rapporten frän Europarådsgruppen är alt den ger oss själva förutsättningar för att i något andra perspektiv än vi normalt brukar ha, granska, ifrågasätta och ta ställning lill fortsatt utveckling av en svensk kulturpolitik som en kraft för utveckling av det svenska samhället.

Anf. 18 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik;

Herr talman! Kulturministerns kritik gentemot mig och vpk var någol missriktad. Den kritik jag framförde var i stora stycken citat från kulturministerns eget partis 90-talsprogram. Är del något kulturministern skall angripa, är del 90-talsprogrammel, som förresten inte är skrivet av vem som helst, utan undertecknat av den absolut högsta ledningen inom hans eget parti.

I det programmet stod: "I synnerhet inte inför ett 90-tal, vars överskuggande problem är andlig fattigdom, brislen på tillit, på bildning och på just god kultur mitt i den materiella välfärden."

I 90-talsprogrammet konstaterar man alltså att det i Sverige i dag råder en slor andlig fattigdom och brist på just god kultur mitt i den materiella välfärden.

Jag kan dock säga att jag inte alls är missnöjd. Det händer ibland atl man är väldigt nöjd med kulturministerns yttranden av och till. Härommånaden blev jag faktiskt glad när på frågan om vi skall ha reklam i TV kulturministern svarade, med vederbörligt darr på rösten, att yttrandefriheten är inte lill salu. Nu verkar det som om hans eget partis ledning anser atl yttrandefriheten är till salu. Med utgångspunkt från 90-lalsprogrammet och med deklarationerna från socialdemokratin alt någon form av reklam kommer att finnas i svensk television vill jag slälla vissa frågor till kulturministern - inte för atl vara gnällig i största allmänhet, utan därför atl jag är nyfiken. Jag utgår ifrån inte vad vpk säger ulan vad socialdemokraternas 90-talsprogram säger:

Arbetarrörelsen måste också återupprätta kulturen som ett vapen och verktyg att förändra verkligheten. Arbetarrörelsen måste ta strid mot skräpkulturens och underhållningsbrusets vulgarisering och fördumning av verkligheten. Socialdemokratin skall inte göra del med förbud och censur, utan genom atl arbeta för alternativ till den internalionella, kommersiella masskulturen.

Anser kulturministern att just reklam i TV är det alternativ som skall motverka underhållningsbrusets och skräpkulturens vulgarisering och fördumning av verkligheten?

Anser kulturministern atl reklam i TV är det som skall fylla den kulturella tomhet som i dag konstateras i 90-talsprogrammet?

Anf. 19 INGRID SUNDBERG (m) replik:

Herr talman! Utbildningsministern och jag är verkligen härligt eniga när det gäller att bedöma värdet av denna rapport och det förarbete som ligger bakom tillkomsten av den. Jag vill gärna ge en eloge till det förarbetet som är gjort pä nationell nivå och som naturligtvis har betytt mycket för rapportens vidare utveckling.

Vi har inte här möjlighet att diskutera den i sin helhet, och vi har väl heller inte läst den på det sättet. Men den slutar med en utfrågning av Bengt Göransson som jag lycker var rolig atl läsa. Jag kan inte säga all jag håller med om det mesta av vad Bengt Göransson säger men i alla händelser kan jag hålla med om mycket av det.

Jag ställde i mitt inledningsanförande en fråga. Den frågan berörde statsrådet Bengl Göransson i utfrågningen med anledning av tillkomsten av rapporten. Där säger han bl.a.: Lösningen ligger inte nödvändigtvis i mer statligt stöd. Att utveckla nya stödformer som inbegriper frivilliga insatser står högt på dagordningen för de kommande åren.

Jag hänvisade i mitt inledningsanförande lill det två alternativ som anförts i budgetpropositionen och till vilka statsrådet nu inte vill ta slällning.

Jag vill alltså fråga: Innebär svaret att man i framliden kan räkna med elt nytänkande eller en förändring av delta?

Jag vill erinra om att man också i rapporten säger alt det är önskvärt med mer statliga resurser till projekt och program som fokuserar experiment och förnyelse, om nödvändigt på bekostnad av grundbeloppsstödel.

Till sist när det gällde kulturlotleriet; Det väsentliga när det gäller Göteborg är vad utskottsmajorileten skriver om alt ge del lill känna lill regeringen. När del gäller finansieringen har vi en reservation. Jag är i alla fall på ett obotligt sätt idealist. Tänk, jag tror atl kulturlotteriel, om del inte var bankstrejk och om överskottet skulle gå lill ell museum i Stockholm eller ett musikhus i Göteborg, skulle dra till sig fler lottköpare. I varje fall skulle det dra lill sig mig.

AnL 20 JAN HYTTRING (c) replik;

Herr lalman! Utbildningsminister Bengt Göransson halkar in på ämnet kulturdagar i skolan. Jag är rädd all del blev ett syftningsfel. Han framställer det så att det skulle vara problem atl vi i centern skulle förstå riksdagsbeslut så långsamt, från 1985 till 1990. Del torde inte vara problemet. Problemet är i stället att utbildningsministern, regeringen, uppenbarligen inte har lyckats förverkliga riksdagens beslut. Det är faktiskt så i skolan i dag att friluftsdagar och idrottsdagar är fulll accepterade, kulturdagar är det däremot icke. Vi måste då upprepa vårt budskap, och vi tror att del skulle kunna vara ganska lätt att få anslutning åtminstone av socialdemokraterna. Socialdemokraterna sitter i regeringsställning och menar att detta är värdefullt, sä värdefullt alt regeringen skrev en proposition i frågan. Dä borde det inte vara något problem.

Del som nu gäller är väl att försöka höja hastigheten, och det borde vara

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid allmän kulturverksamhet, m.m.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid allmän kuhurverksamhet.

av intresse för utbildningsministern att få till stånd ett riksdagsbeslut så att detta kan genomföras. Det är väl den kommentar man kan göra med anledning av situalionen.

Jag avsåg inte att diskutera något slags skatteuljämning när del gäller det ökade antalet grundbelopp och diskussionen om de lokala och regionala huvudmännens egna insatser. Vi är nämligen helt överens om att detta inte har med skalteuijämningsproblematiken alt göra, utan det är något som vi får lillfälle alt återkomma till i ett annat sammanhang.

Jag var inte med på den konferens som här har diskuterats, men jag har förstått att dellagarna uppfattade utbildningsministerns budskap som glasklart. Det skulle i alla lägen till nyheter och nya pengar från de regionala huvudmännen för alt del över huvud laget skulle gå atl diskutera en fördelning av de ökade grundbeloppen.

Vad jag citerade från utskottsmajoritetens skrivning var korrekt. Ulskottsmajoriteten skriver om stora satsningar "Stora satsningar" är emellerlid ett relativt begrepp, eflersom del beror på dem som står för dem. Vi noterar särskilt all det finns kommuner och landsting i befolkningsglesa områden där en i statens ögon relativ blygsam satsning i de regionala och lokala huvudmännens ögon kan vara ganska stor

Därför är det mycket angeläget atl man nu justerar det här intrycket. Jag tror alt de som kände störst oro var just Bengt Göranssons partikamrater ute i landet, som har diskuterat detta med mig. Jag hoppas att vi nu skall kunna få ett lugnande besked, så att de inte anser alt de inte har möjlighel atl ta emot de nya grundbeloppen.

AnL 21 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik;

Herr talman! Jag har egentligen inga invändningar mot kulturministerns redogörelse för Europarådsgruppens synpunkter och reaktionerna på dessa. Åven jag tror alt det är en alldeles riklig bedömning att intresset och engagemanget för kulturen på senare år har ökat väsentligt. Därmed har också an språken på insatser från stat, landsting och kommuner ökat. Detta är viktigt alt säga i dessa tider, när man alltför lätt pekar på kultursektorn när det galler besparingar Inte minsl gäller delta i kommunerna.

Vårt intresse för musikteatern i Göteborg är väldigt bestämt. I denna föf troliga krets kan jag väl avslöja all både socialdemokratis;ka och folkpajtjs-tiska kommunalråd har hört av sig också lill oss för atl fråga om vi är beredda att stödja förslag på den här punkten. Jag har tidigare försäkrat dem a yj är del. Vi menar alt del är oerhört viktigt all denna musiktealer snabbt kq(iT mer lill stånd.

Slutligen: Väl mött på Drotlningholmstealern! Den råkar vara inte bara ett nationellt intresse, utan del är kanske Sveriges intemaiioriellt sett främsta kulturallraklion. Och den råkar vara belägen i Ekerö kommun,

AnL 22 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Ytterligare något kort om musikteatern, som har inneburjt en mycket lång och svår process. Jag räknar ändå med atl vi kommer att kunna finna lösningar på den frågan så atl musikteatern kommer till stånd, En grundläggande motivering för just musikteatern kan vi faktiskt hämta i

Europarådsgruppens rapport, söm pekar på behovet av ell anlal litet större "kulturella stödjepunkter" ute i landet. Det är den rollen som musikteatern i Göteborg får spela.

Ingrid Sundberg frågade, utiffåri vad jag har sagl i den utfrågning jag deltog i i Strasbourg, vad jag syftar på riär jag talar om atl vi skall utveckla stödformer som inbegriper frivilliga ihSatser När jag resonerar om den strategiska kulturpolitiken är det därför ätt jag ser det som meningslösl all schablonmässigt alltid förutsätta atl dét erida kullurhindrel hos varje medborgare är en ekonomisk fattigdom; Jag återgår då till tanken att del närmast skulle vara fråga om elt överförande äv subventioner till konsumlionsledel.

Låt mig ta ett myckel konkret exempel. Om vi har framgång med försöken att få 100 % av svenskarna ätt sjuriga i körer, vore det alldeles meningslöst att ha något som helst slöd lill déräs Sjungande. På så säll skulle man ju faktiskt administrera borl pengar på vägéri tillbaka. Det vore i så fall rimligt atl de betalade själva. Om alla går på Operan lika myckel varje år skall Operan inte ha en krona i statsbidrag. Det är i det stycket man måste se vad som händer när vi når en viss nivå.

Jag tror att amatörverksamheten framöver måste räkna med atl få större insatser som medverkar till atl höja kvaliteten, såsom att amalörkören får en god körledare snarare än atl den får varje konserlresa betald - för all nu vara myckel konkret i min exemplifiering. På den punkten måste vi vara beredda att tänka om.

Ju fler ungdomsorkestrar vi får i landet, deslo svårare kommer del all bli att motivera att varje ungdomsorkester som turnerar skall ha det statliga bidraget. Då blir del naturligt atl kommunen, om del krävs ett bidrag lokall, får la ansvar Della kan bli fallet om det finns ungdomsorkestrar i varje kommun med en utbyggd kommunal musikskola.

Det är den typen av problem som vi ännu inte riktigt vågat, orkat eller länkl på all vi borde la itu med. Vi behöver alltså se på vilken strategi vi skall använda för atf få mer verksamhet.

I dag finns det många som skriver på varje framställning om statsbidrag lill kören eller ungdomsorkestern för all de på så sätt skall slippa la elt ansvar på hemmaplan och för att de skall slippa engagera sig för all försöka möjliggöra för gruppen alt komma ul och visa sig. Man kan alltså ofta friskriva sig från ansvar genom att hänvisa till atl staten skall fixa det hela. Del var bl.a. detta jag syftade på när jag redovisade mina tankar i Strasbourg.

Jan Hyttring tar upp milt resonemang - som var parentetiskt, det medger jag - om skolan och kulturdagarna. Man skriver i denna motion under rubriken Kulturdagar i skolan att man på försök har ordnat kulturdagar och atl del har skett som en följd av ett regeringsförslag som gick ut på alt man skulle respektera den kommunala friheten och atl kommunerna borde pröva detta. Man säger sedan atl del är viktigt atl länsskolnåmnden och Kommunförbundets länsavdelning påtar sig ett ansvar för samordning och utveckling. Detta är alltså vad som sägs i det avsnittet. Under rubriken Särskilda kultur-pengar i skolan slår alt det framför allt måste undersökas hur stor del av medlen som verkligen kommer själva kulturverksamheten lill godo och hur mycket som har gäll bort i administration.

Jag konstaterar all man under det avsnitt där man talar om kulturdagarna

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lid allmän kuhurverksamhet, m.m.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tdl allmän kulturverksamhet, m.m.

begär mer administration, all länsskolnåmnden och Kommunförbundels länsavdelning skall administrera den kulturdagsverksamhel som faktiskt inte kräver administration. Det behöver inte ske någon samordning bara därför att man har kulturdagar i ställel för idrottsdagar Man kan ju faktiskt ha orienteringstävling i skogen ulan atl del där behöver sitta en skolinspektör och samordna varje orienteringsövning. Jag ser ingel behov av någol sådant, men jag konstaterar atl centern lycker alt detta är den viktiga kulturpolitiska reformen. Det är kulturinspeklörerna som skall stärkas i sin verksamhet. För mig är del viktigare alt se till att lärarna och skolstyrelserna känner glädje och entusiasm inför uppgiften.

Med anledning av vad Alexander Chrisopoulos sade, vill jag gärna ta upp elt resonemang med utgångspunkt från 90-lalsprogrammet. Jag vill ingalunda påslå atl vi lever i den bäsla av världar, men jag ser det som viktigare att utgå ifrån del kulturintresse som finns, den kullurkraft som är iaktlagbar, än alt odla sin depression över de kulturlöshetstendenser som finns samtidigt. Det som är påtagligt i vårt samhälle i dag är egentligen att det finns parallella tendenser Del finns en ökande kulturlöshet som många i de möns-terbildaride kretsarna dess värre odlar, och det finns ett starkt växande kulturinlresse och inte minsl känslan för del egna, det nära, perspektivet.

Min inställning lill reklam i TV torde vara alltför känd för alt jag skall behöva göra en deklaration i detta sammanhang. Jag skall avstå från detta.

När det gäller 90-lalsprogrammet, det programförslag som en arbetsgrupp med bl.a. Kjell-Olof Feldt och Anna-Greta Leijon har lagt fram inför det socialdemokratiska partiet, tycker jag alt just skrivningen om kulluren ärdet svagaste i det programmet. Jag tycker inte att man riktigt har analyserat kullurens roll, om jag skall vara ärlig. Det har jag tillåtit mig att säga vid de sammankomster där jag har resonerat om detta program. Det är litet av ell återfall i 6S-resonemang, om jag skall vara uppriktig. Det är kulturen som vapen.

Efter 1968 var allt vapen. Teatern var vapen, konsten var vapen, filmen var vapen och bilden var vapen. Vi var överlupna av en massa vapen överallt. Kulturen är ju egenlligen inte i denna enkla mening elt vapen, elt instrument. Kulturen är en bas och en källa ur vilken vi hämtar kraft så all vi får möjlighel alt förse oss med de vapen vi behöver för att förändra tillvaron.

Jag har sagl att jag tycker trumslagarpoesi är litet plågsam. Det blev då en liten notis i Dagens Nyheter av den utomordentligt duktige Leif Nylén som påpekade alt han både var poet och trumslagare, och det var litet pinsamt. Det var irite Leif Nylén jag syftade på i det stycket. Han har inte förefallit mig vara den främste producenten av trumslagarpoesi.

På den hår punkten vill jag vara myckel uppriktig mot Alexander Chrisopoulos. 1 den här delen finns del naturligtvis en spänning inom arbetarrörelsen. Det finns de som mycket starkt hävdar att kulluren skall ha denna vapenfunktion för alt vara motiverad. Men för den folkrörelselradilion pä kulturområdet som jag hör hemma i har vi ivärtom haft en tilltro till alt den i kulturen trygge själv förmår orientera sig och skaffa sig de vapen han behöver utan att förlagan är honom given.

Jag vill slutligen säga ytterligare några ord om det som sades i Skövde. Det som diskuterades där var frågan om de tillkommande grundbelopperi. Man

sade atl landstingen inte hade råd att ta emot dem. Det är då intressant att se att en enig riksdag efter en motion tidigarelägger ett antal grundbelopp.

Den viktigaste reservationen vid den konferens som hölls i Skövde på kulturrådets inbjudan var en rädsla för att man inte kunde ta emot fler grundbelopp. Jag tror atl man kommer att kunna göra detta. Liksom mänga andra möten hade naturligtvis också den konferensen karaktär av en kubbning mellan företrädare för staten och landslingen, och den får värderas därefter Att vi under alla omständigheter när del gäller nya statliga insatser måste ställa kravet alt det skall hända någonting mera än det som redan sketl lycker jag alt man borde vara överens om.

Jag noterar att utskoltetsbetänkandet i detta stycke handlar om länsmuseerna. Det är dessa som presenteras, inte vilka lokala satsningar som helst. Detta handlar om länsmuseer

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lid allmän kulturverksamhet, m.m.

AnL 23 INGRID SUNDBERG (m) replik:

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret. Det är med stort intresse jag skall följa de kommande strategiska planerna och åtgärderna. Men utbildningsministern går som katten kring hel gröt runt min två gånger upprepade fråga om grundbeloppsystemets långvariga beständighet.

Anf. 24 JAN HYTTRING (c) replik;

Herr talman! Jag konstaterar med intresse atl Bengt Göransson i den här debatten, när han uttrycker sig litet mer allmänt, faktiskt närmar sig centerns förslag om en kulturproposilion. Många av de principfrågor som Bengt Göransson här tog upp i sin replik hör hemma i en sådan proposition. Man skall se till vilka de lokala och regionala satsningarna skall vara och vad man skall genomföra på området. Är detta ett område som vi skall salsa mer på, eller har vi nått en sådan nivå att alla kan vara nöjda och tillståndet för verksamheten är gott? Del är just dessa frågor som vi i centern tar upp.

Det är synd atl utbildningsministern inte sitter i utskottet. Han har tydligen ännu icke fått riktig förståelse från sina partikamrater Kan vi nu här komma överens i detta resonemang, finns det en möjlighet för oss att komma igen och få till stånd en sådan utveckling. Det skulle vi säkert tycka om allihop.

Utbildningsministern vet naturligtvis hur skolan fungerar Vi i centern är ytterst försiktiga med alt föreslå nya administrativa åtgärder Nu är det nog litet förklenande att påslå att länsskolnåmnden bara består av administration, del brukar i alla fall inte vi från centern göra. Det finns här också vikliga kuggar för utveckling inom skolan. Bengt Göransson säger att vi skall stödja lärarna. Ja, visst skall vi göra det. Men det som Bengt Göransson egentligen borde fråga sig är varför det inte är fler kulturdagar i skolan.

Om regeringen stöder lärarna och uppmuntrar dem måsle det vara något annat fel, fördel händer ju inte särskilt myckel. Jag ser fram emot en fortsalt debatt i det här ärendet. Jag tycker att Bengt Göransson skall la reda på och tala om hur många sådana aktiviteter det förekommer i skolan. Först da blir diskussionen oss emellan rikligt meningsfull.

Som vi ser det finns det enastående goda möjligheter att öka kulturaktiviteten i skolan. Det skulle vara bra, och det skulle kanske vara en av de vikti-

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lid allmän kuhurverksamhet, m.m.

gaste reformerna alt se till atl barn och ungdomar möter kulturen i skolan redan på elt tidigt stadium. Men för della måsle man vidta åtgärder Vi i centerpartiet har föreslagit åtgärder, men del har inte rikligt fallit utbildningsministern på läppen alt vi gjort på detta sätt. Det blir utbildningsministern som får försöka föra frågan vidare i bättre spår, om det nu finns några sådana tankar hos regeringen.

Anf. 25 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk) replik;

Herr lalman! Jag skall inte gå in och delta i den interna debatt som tydligen finns inom del socialdemokratiska partiet om 90-talsprogrammet. Men det är intressant atl notera all kulturministern från talarstolen sågar av kulturavsnittet i 90-lalsprogrammet. Del var en överraskning för mig.

Jag skall inte della i den socialdemokratiska interna debatten, även om jag delar kulturministerns uppfattning all kulluren inte skall ses som elt vapen eller ett medel. Del gör heller inte vi i vpk. Vi anser alt kulturen bör utveck las fritt. Just mångfalden i kulturulbudel år en garanti för kullurens dynamiska ulveckling. Det är bara då som kulluren kan spela en positiv roll och fylla sin funktion som garant för yttrandefriheten.

Men för atl uppnå denna niåisältning, den viktigaste av de kullurpolitiska målsättningarna, krävs det resurser - och hell andra resurser än de som regeringen i dag är beredd atl satsa på kulturens utveckling. Man måsle motverka de tendenser till kultUrlöshel som finns,vilket kulturministern tidigare påpekade. Detta har vi i vpk föreslagit.

Den interna debatten om hUr socialdemokratins kulturpolitiska målsättningar skall se ul överlämnar jag till socialdemokraterna att föra. Men jag är nyfiken på resultatet.

Anf. 26 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Ingrid Sundberg frågade mig hur det skulle bli med organisationen av grundbeloppen. Visst kan den komma alt ändras. Jag har emellertid sett all man ute i landet tills vidare ser detta som en ganska praktisk modell. Vi får naturligtvis tillfälle att återkomma till detta. Skälet lill att jag inte ville la upp della nu är naturligtvis inte någol hemlighetsmakeri utan uteslutande all jag tills vidare accepterar del som har visat sig vara en hanterlig modell. Men jag har vid åtskilliga tillfällen sagl att en svaghet i systemet är att del i hög grad uppfattas som bundet till tjänster Del finns alltså en strukturell svaghet i del.

Alexander Chrisopoulos ville inte gå in i en intern socialdemokratisk debatt. Vi år ett öppet parti. Alexander Chrisopoulos är välkommen att delta i debatten som så många andra.

Det är många som i dessa dagar skriver i tidningarna att de lämnar partiet utan att de någonsin har tillhört det! Det förekommer faktiskt!

När jag tar upp detta resonemang är det inte fråga om en sågning av 90-talsgruppen. Med utgångspunkt i den politiskt professionella verksamhet som jag har haft möjlighet att ägna mig åt på kulturområdet anser jag atl gruppen i del stycket har följt ett resonemang som inte är det starkaste. Gruppen har varit litet schablonarlad i sin beskrivning av kulturen som sek-

tor Jag vill snarare se kultureu som eri bas. Det firiris alltså eri principiell skillnad i synen.

Det är klart atl del krävs helt andra resurser Men samtidigt finns det i vår resursdiskussion en svaghet. Vi tror atf om vi bara ökar på resurserna så löses alla problem. Men jag skall ge ell konkret exempel.

Jag möter i dessa dagar dem som säger att vi måste för att motverka utbudet av dåliga videoprogram starta videouthyrning på bibliotek. Då blir en av de stora uppgifterna för många debattörer att försöka få i gång en särskild videouthyrning på biblioteken i landet. Jag tycker att det viktigaste för biblioteken är att syssla med böcker Biblioteken skall se lill att de kan upprätthålla en bokutlåning utan att behöva ta ut låneavgifter

Del råder faktiskt inte en brist på videobutiker Det finns videobutiker i nästan varje gathörn, och många av dem är öppna nästan dygnet ruut. Den strategiska kulturpolitiken måste i stället ställa följande fråga: Hur kan vi se till atf vi med hjälp av de resurser vi har få en tillgång fill goda videoprogram på de ställen där folk fakfiskt hyr sina videokassetter?

Jag hade motsvarande diskussion på 70-talef om biograferna. Jag minns ett tillfälle då en kommunalpolitiker - som inte tillhörde mitt parti, men som kunde ha gjort det - krävde atf det skulle finnas en kommunal biograf i den stad hon bodde i. Där skulle kvalitetsfilm kunna visas. Kommunalpolitikerns motivering var all publiken inte tyckle om all gå på den vanliga biografen eflersom där visades så dåliga filmer För mig var det alldeles självklart att se till att i den filmpolitik som fördes alla sorters filmer skulle komma ut på biograferna där den stora, breda uugdomspubliken gick. Därför måste vi i en strategisk kulturpolitik se lill all vi får tillgång till de distributionsorgan som finns på videoområdel. Då kan inte jag se all det skulle vara positivt om det gick all få fram 100, 200 eller 300 milj. kr för alternativ videodistribution på biblioteken.

Delta var en myckel konkret exemplifiering av hur en strategiskt inriktad kulturpolitik kan komma atf utformas.

Jag övergår till kultur i skolan. Varför är det inte fler kulturdagar i skolan? De är ganska många faktiskt, och med många kulturaktiviteter Kultur-i-skolan-programmet som lanserades i budgetpropositionen 1985 har i själva verket varit explosivt framgångsrikt. Del är inte så atl tankarna i er motion, Jan Hyttring, inte faller mig på läppen. Tvärtom! Jag tillät mig all ironisera över alt Jan Hyttring började med att tala om atl ceritern stod för de nya idéerna på kulturpolitikens område. Jag sade all de kanske inte var de allra nyaste av idéer Sedan såg jag den spänning som fanns mellan ambitionen att man faktiskt själv skall få bestämma vad man gör och beskrivningen när det gäller kuliurperigarria och kulturdagarna där del är så viktigt att lärisskol-nämnden och Kommunförbundels länsavdelning påtar sig ett ansvar för samordning och ulveckling. För mig ger ordet samordning elt starkt intryck av administration. Det är möjligt atl Jan Hyttring och jag i det stycket har olika uppfattning. Men samordnare ger mig alllid en lätt frossa.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag till allmän kulturverksamhet, m.m.

Andre vice talmannen anmälde alt Jan Hyttring anhållit att till protokollet få antecknat all han inte ägde räll lill ytterligare replik.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid allmän kidturverksamheu

Anf. 27 BERITH ERIKSSON (vpk):

Herr talman! Till kulturutskotlels belänkande 17, som vi nu behandlar, finns del en motion Kr261 öm ell kurdiskt kulturcentrum i Sverige. Av någon anledning har ingen reserverat sig i utskottet, trots atl motionen är undertecknad med namn från alla partier Det finns därför ingen reservaliori.

Vi som har undertecknat motionen är alla styrelsemedlemmar i Svenska kommittén för kurdernas mänskliga rättigheter, där alla partier är representerade. Styrelsen beslutade all anhålla om att få komma till kulturutskottet och ge en utförligare redovisning om tankarna och syftet med motionen. Men vår framslällan kom för sent, och jag beklagar del.

Utskollet har avstyrkt motionen med motiveringen dels att invandraror-ganisationerna ulan detaljerade slalsbidragsföreskrifter bör vara fria att själva bedöma vilken verksamhet man bör prioritera, dels all utskottet inte kan förorda att förslag framläggs om medelsanvisning för ändamålet.

På deri första purikteri vill jag fästa kammarens uppmärksamhet på alt motionen har skrivits av en arbetsgrupp i Svenska kommittén för kurdernas mänskliga rättigheter i samarbete med de största kurdiska organisationerna, vilket även framgår av motionstexten. De kurdiska organisationerna har alltså själva bedömt och uttalat sina önskemål och behov.

Hemställan i motionen lyder att riksdagen beslutar alt som sin menirig ge regeringen lill känna behovet av ell kurdiskt kulturcentrum i Sverige. Den innehåller alltså varken förslag om medelsanvisning eller förslag om detaljerade slalsbidragsföreskrifter Jag utgår från alt jag kan få en förklaring från någon i utskollet på den skrivningen i betänkandet.

I Sverige finns del 10 000-11 000 kurder Del är den största flyktinggruppen. Kurderna kommer från Iran, Irak, Turkiel och Syrien. Gemensamt för alla kurder är alt de i sina hemländer inte kan vara kurder och inte kan utöva och utveckla språk och kultur som de flesta andra flyktingar i Sverige kan göra. De flyktingarna kan få impulser från sina hemländer allteftersom kulturen utvecklas vidare där Bland de ca 700 000 kurder som lever som flyktingar i andra länder finns många i Europa. Del finns många poeter, författare, konstnärer och andra intellektuella inom den här flyktinggruppen.

Skillnaden mellan de kurdiska flyktingarna och andra flyktinggrupper i Sverige är dels all de utgör en myckel slor grupp, dels atl de - som jag tidigare sade - inte kan få impulser att utveckla och bevara sitt språk och kulturarv i sina hemländer, eflersom regimerna i del delade Kurdislan gör allt för alt utplåna del kurdiska folkel.

Del kurdiska folket saknar t.ex. ännu motsvarighet lill riksarkiv.

Det kurdiska kulturarvet borde vara intressant även för oss svenskar, eftersom den kurdiska kulturen är en av de äldsta kulturerna i Mellanöstern. Kurdislan är lill ytan lika stort som Frankrike, och det kurdiska folket som är världens största folkgrupp ulan eget land utgör mer än 30 miljoner människor

Elt kurdiskt kulturcentrum skulle fungera som bibliotek, bedriva forskningsverksamhet, samla och arkivera material, ha utställningsverksamhet och vara informationskälla för allmänheten, för oss svenskar och andra. Del kurdiska kulturarvet tillhör inte bara kurderna, ulan det tillhör mänskligheten. Vi måsle la värt ansvar för atl bevara del för framtiden, eller rättare

sagt; tills det åter en dag kanske finns ett fritt Kurdislan för det kurdiska
folket. '

Jag yrkar härmed bifall till motionen om ett kurdiskt kulturcentrum i Sverige.

Anf. 28 INGRID SUNDBERG (m) replik;

Herr talman! Låt mig först säga all alla i kulturutskollel delar uppfattningen att det säkert är värdefullt med ett kurdiskt kulturcentrum. Anledningen till att vi inte har tillstyrkt motionen har utskottet redogjort för i sin skrivning.

Del har nämligen tidigare förekommit att man med anledning av olika etniska gruppers önskemål har motionsvägen framfört all det vore angeläget att riksdagen varit med och formerat del ena eller det andra centret och vad det nu kan ha varit fråga om. Grundläggande för vår inställning när det gäller invandrarorganisalioner har varit deras rätt att i enlighet med svensk föreningsrätt själva bilda sina egna aktivitelscentra av olika slag.

Sedan har det hänt atl det kommit fram yrkanden om bidrag lill dessa organisationer. Det föreligger inte något sådant yrkande här Personligen skulle jag lycka synd om kurderna om det vore någon myndighet som skulle bilda deras kulturcentrum.

Avslulningsvis hoppas jag alt kurderna själva bildar sill centrum. Då först får det ett värde som kurdiskt kulturcentrum, utan svensk inblandning. Finansieringsfrågan blir aktuell senare.

AnL 29 BERITH ERIKSSON (vpk) replik;

Herr lalman! Jag frågade inte varför utskottet inte hade tillstyrkt motionen, utan jag frågade varför man hade skrivit som man gjort i avslagsyrkandel. Ulskotlets skrivning stämmer ju infe i någon del med innehållet i motionen.

Ingrid Sundberg upprepar samma fel. Det är i samarbete med de kurdiska organisationerna som vårt motionskrav har framförts.

De kulturbidrag som utgår till olika invandrarorganisalioner är ju inte av en storleksordning som skulle göra det möjligt alt t.ex skaffa en för ändanriå-let lämplig lokal. Elt kulturbidrag läcker inte koslnadarna för insamling av material och för personal.

Om jag uppfattade Ingrid Sundberg räll, skulle det vara möjligt atl kurderna själva utarbetade ell färdigt förslag lill ell kurdiskt kulturcentrum och sedan lämnade in detta. Men lill vilken myndighet skall de lämna in sitt förslag för att deras ansökan om ekonomiskt bidrag skall kunna beviljas?

Vår motion handlade om ätt riksdagen skulle uttala atl detta var angelägel, så alt elt samarbete kunde upprättas. Det står i vår motion att kultur-centret skulle uppbyggas steg för steg med inriktning på alt göra verklighet av elt kurdiskt kulturcentrum i Sverige.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid allmän kulturverksamhet,

AnL 30 INGRID SUNDBERG (m) replik:

Herr talman! Lål mig som exempel ta upp framväxten av våra frikyrkoförsamlingar Dessa har inte börjat med att riksdagen på någol säll har uttalat atl det skall bildas någon församling av den ena eller den andra typen. Män-

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid allmän kulturverksamhet, m.m.

niskor har slutit sig samman. Vi har föreningsfrihet i vårt land. Från början var det bara några få, men så småningom lyckades man i de flesta fall åstadkomma lokaler, t.o.m. i form av hus eller kyrkliga byggnader

Dessutom vore del fel om en invandrargrupp, på samma sätt som om det gällde svenskar, skulle få för sig att bara för att riksdageri fattar ett beslut, skall det genast utgå bidrag till lokal, föreståndare och personal.

För atl en organisation av typ kulturcentrum skall kunna leva vidare måste det bygga på egna irisatser, vilja och initiativ. Börja med kulturcenlrel, se till att det kommer i gång, utse en styrelse och samla ihop till en lokal! När deriria orgariisatiori sedan växer är det självklart all det kan utgå stöd till verksamheten, precis som många invandrarorganisatiorier redan i dag har möjlighet till och också får

AnL 31 BERITH ERIKSSON (vpk) replik:

Herr talman! Då vill jag fråga öni Kulturhuset, Operan och andra kultur-ceritra i Sverige har växt frarii på det sättet. Jag tror alt Ingrid Sundberg och jag har olika uppfattning om vad della kulturcentrum skall fylla för funktion.

Anf. 32 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Jag ser det söm mycket positivt atl en majoritet i kulturutskottet anser "det nödvändigt atl regeringen nu lar ett nytt initiativ i syfte att nå en snabb lösning av frågan om byggandet av en ny musikteater i Göteborg". Det är väldigt bra att utskottet har kunnat samla sig kring denna skrivning.

Tyvärr har socialdemokraterna inte kunnat stödja utskottets skrivning. De ariser att riksdageri irite behöver ta några iriitiativ i dageris läge.

Sedan kan man spekulera i vad som menas med detta. Menar man att man över huvud taget inte behöver gå vidare när det gäller musikteaterfrågan, eller vad syftar man egenfligen till? Man har infe något eget förslag aff komma med eller sagt någonting om hur man ser på atl gå vidare. Det finns alltså all anledning att resa frågetecken kring hur socialdemokraterna i riksdagen förhåller sig när det gäller den nya musikteatern. Däremot yttrade sig Bengt Göransson mycket positivt och optimistiskt om en ny musikteafer Vi får väl hoppas att vi inom kort kan se atl vi får en ny musikteater till Göteborg.

Bengt Göranssori uttalade sig också om kulturella stödjepunkter och om att det finns uttryck för sådant i Europarådets rapport. Göteborg skulle då kunna utgöra en sådari kulturell stödjepunkt. Det är riågot som jag har efterlyst lärige, nämligeri aft irite bara Stockholm skall utgöra det stora riksintresset när def gäller kultur, utan att det äveri skall finnas andra centra i Sverige. Göteborg utgör elt sådanl centrum för Västsverige. I så fall kanske vi kan hoppas på att i framtiden få ett större anslag när det gäller kulturen till Göteborg.

För att återgå till musikteatern är det precis som Beugt Göranssori säger att det har varit eri lårig och svår process. Till att börja med hade man svårigheter i Göteborg med att bestämma var teatern över huvud taget skulle ligga. När man äntligen blev överens på den punkten, uppstod frågan om finansiering, som har diskuterats i många olika former Regeringens modell med

landstingen gick inte hem rikligt. Ytterligare en fråga gäller förelagen och avdragsrätten, och vi vet inte riktigt hur den frågan ligger till. Vi väntar på besked från socialdemokraterna, framför alll från riksdagsgruppen.

Sen kom förslaget om invesleringsskatl, och vi fattade beslut i onsdags om att den också skall drabba Göteborgsområdet. På det viset skulle den också-del fick jag klart besked om i en frågestund här- omfatta en everituell musikteater om deri kom till stårid uuder tiden eri sådari investeringsskatt gäller Dagen efter att majoriteten beslutat på della vis - jag får väl lov att säga att folkpartiet inte stöder invesleringsskalten över huvud tagel - fick vi kom-pletteringspropositiorien.

I kompletteririgspropositionen slår alt man nu bedömer att överhettningen är på tillbakagång i Göteborgsområdet så att man antagligen kan räkna med att den investeringsskatlen avvecklas hösten 1990. Detta kanske skall ses som eft tecken på att det inte dröjer så väldigt länge iririan man kan börja investera i en musikteafer Vi får väl tolka det så positivt.

Jag vill även ta upp en flerpartimotion om folkmusik- och dansåret 1990. Tillsammans med andra ledamöter har jag motionerat ett flertal gånger just om folkmusik och folklig dans. Vi anser atl del är myckel viktigt att man stöder detta, inte minst nu när det pågår diskussioner om allt del utbud vi skall få i TV. Vissa grupper befarar att del leder till en ulslälning av vår egen kultur. Det är då inte mirisl viktigt att mari i dessa resonemang stöder och för fram den egna kulturen. Folkmusiken och folkdansen utgör ovärderliga skatter spm vi måste ta till vara.

Den motion som vi har lagt fram syftar på alt den satsning som görs i dag på folkmusik och dansaret 1990 är mycket värdefull men att det också är värdefullt alt man irite bara satsar allt uuder ett år utau att det skall firinas en fortsättriirig av stödet. Efler all ha läst utskottets skrivriing uppfattar jag att man menar att det inte bara skall göras engångssatsningar, utan aff man skall ge ett starkt Stöd till folkmusik och folklig dans. Detta ser jag som mycket positivt,

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag till allmän kulturverksamhet.

Anf, 33 AKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Den socialdemokratiska gruppen i kulturutskottet fick en fråga om vad vi menar med alt reservera oss på den här punkten.

Ifrån spcialdemokraternas sida har vi skrivit att utskottet inte anser att def är påkallat med något riksdagsinitiativ i frågan för närvarande. Skälet är mycket enkelt, nämligen att vi vet atl det pågår långtgående diskussioner och att regeringen är i full gång med arbetet. Vi har också förtroende för regeringen, att regeringen kan fullfölja del här arbetel utan atl riksdagen tar något initiativ j frågan. Det är svaret på den raka fråga som Ingela Mårtensson ställde till rnig.

Jag vill även påpeka atl jag tidigare inte yrkade bifall till hemställan i belänkande nr 18, men väl till nr 17. Nu gör jag det också.

Arif. 34 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talmari! Jag tycker irite att det som Åke Gustavsson säger ger så myckel svar på frågan om var man egeritligen står Man säger att man har förtroende för regeringen, men man lar inte ställnirig i frågari som gäller hu-

Prot. 1989/90:110 26 april 1990 :

Anslag till allmän kuhurverksamhet, m.m.

ruvida man tycker all det är angeläget atl det verkligen händer någol på det här området eller inte. 1 betänkandet talas det bara om svårigheterna.

Den socialdemokratiska gruppen avslutar med att säga att den inte tycker att man behöver göra något, att riksdagen inte behöver la några initiativ. Del finns ingen riktning i uttalandet. Vi vill gärna vela om den socialdemokratiska riksdagsgruppen lycker alt det är positivt atl staten bidrar till att det kommer till stånd en musiktealer i Göteborg eller inte.

Anf. 35 ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Socialdemokraterna i kulturutskottet anser atl det är angeläget alt det kommer till stånd en sådan teater Vi har fullt förtroende för det sätt som regeringen handlägger denna fråga på.

Så skall man tolka innebörden i den skrivning som vi har gjort i detta avseende. Del lycker jag faktiskt är ett svar på frågan. Om Ingela Mårtensson uppfattar detta som att det inte är något svar, lär jag inte kunna göra mycket åt del.

Anf. 36 KAJ NILSSON (mp):

Herr lalman! Jag är glad över att Ingela Mårtensson har gjort mig uppmärksammad på en miss, och jag skall reparera den nu. Jag yrkar, således bifall till moliori Kr348 beträffaride folkmusik och folkdans.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

Kulturutskottets betänkande KrU17

Mom. 1 (de kulturpolitiska målen)

Först biträddes reservation 1 av Ingrid Sundberg m.fl. med 141 röster mot 21 för reservation 2 av Elisabeth Persson. 130 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls ulskotlets hemställan med 151 röster mot 142 för reservation 1 av Ingrid Sundberg m.fl.

Eva Björne (m) anmälde alt hon i huvudvoteringen avsett all rösta nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 2 (en utvärdering av 1974 års kullurpolitiska beslut m.m.)

Ulskotlets hemställan - som ställdes mol reservation 3 av Jan Hyttring och Sliria Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (ökade ekonomiska insatser på kulturområdet)

Ulskotlets hemställan bifölls med 276 röster mot 17 för reservation 4 av Elisabeth Persson.

Mom. 4 (familjens, förskolans och skolans betydelse för atl främja kulturen) Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 5 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (krav på kulturpolitiken alt ge alla kulturyttringar utvecklingsmöj- Prot. 1989/90:110

ligheter) 26 april 1990

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Ingrid Sundberg

m.fl. - bifölls med acklamation. "'«« "" "'''"""

kuhurverksamhet, m.m.

Mom. 6 (sammansättning av styrelser och nämnder)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 7. (vidgad användning av beställningar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (kulturen som en regional utvecklingsfaktor)

Utskottets hemställan bifölls med 241 röster mol 48 för reservation 9 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson.

Motn. 9 (ett riksomfattande aktiviletsansvar,för de nationella kulturinstitutionerna m.m.)

Ulskotlets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (nationalscenbegreppel m.m.)

Ulskotlets hemställan bifölls med 223 röster mot 71 för reservation 11 av Jan Hyttring m.fl.

Mom. 11 (förortskulturen)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 12 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (decentralisering av beslut)

Utskottels hemställan - som ställdes mol reservation 13 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (sponsring)

Först biträddes reservation 16 av Elisabeth Persson med 34 röster mot 32 för reservation 15 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson. 227 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter biträddes reservation 14 av Ingrid Sundberg m.fl. med 99 röster mot 31 för reservation 16 av Elisabeth Persson. 161 ledamöter avstod från att rösta. . Slutligen bifölls ulskotlets hemställan - som ställdes mot reservation 14 av Ingrid Sundberg m.fl. - genom omröstning med uppresning.

Mom. 15 (kulturfonder)

Utskottets hemställan Ijifölls med 225 röster mot 70 för reservation 17 av Ingrid Sundberg m.fl.

Prot. 1989/90:110 Mom. 16 (ansvaret för marknadsföringen)

26 april 1990

Anslag till allmän kulturverksamhet.

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 18 av Ingrid Sundr berg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. //(nyemission av aktier)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 19 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamatiori.

Mom. 18 (vissa löriebidragsfrågor)

Utskottets hemslällari - som ställdes mot reservation 20 av Irigrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamatiori.

Mom. 24 (ny musikteater i Göteborg)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 21 av Åke Gustavsson m.fl. ~ bifölls med acklamation.

Mom. 25 (finansiering av en ny musikteafer i Göteborg)

Ulskoltels hemslällari - som ställdes mot reservatiori 22 av Ingrid Suud-berg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 26 (finansiering av elt museum för bildkonst i Stockholm)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 23 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 29 (folkmusik och folkdans)

Utskottets hemställan - som ställdes mot motion Kr348 av Ingela Mårtensson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 30 (kurdiskt kulturcentrum)

Utskottets hemställan bifölls med 252 röster mot 40 för mpfion Kr261 av Berith Eriksson m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 32 (frågan om avvecklande av kulturrådet)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 24 av Ingrid Sund berg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 33 (en kulturproposilion vart tredje år)

Utskottets hemställan bifölls med 261 röster mot 34 för reservation 25 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson,

Mom. 34 (förändring av anslagstyperna)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 26 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 35 (kulturrådets roll i framtiden)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 27 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 36 (anslag lill Statens kulturråd)

Ulskotlets hemställan - som ställdes mot reservation 28 av Ingrid Suud-berg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 37 (anslagsstrukturen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 29 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag till allmän kulturverksamhet,

Mom. 38 (anslagsposten Till statens kulturråds disposition för utvecklingsverksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 30 av Ingrid Sundberg m,fl., dels reservatiori 31 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson, dels reservation 32 av Elisabeth Persson - bifölls med acklamation.

Mom. 39 (bidrag till viss projektverksamhet frän anslagsposten under mom. 38)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 33 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 41 (delposten Centrala amatörorganisalioner)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 34 av Kaj Nilsson -bifölls med acklamation.

Mom. 43 (delposten Folkparkernas centralorganisation för central service m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 35 av Ingrid Sundberg m.fl., dels reservation 36 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson -bifölls med acklamation.

Mom. 44 (delposten Folkets husföreningarnas riksorganisation för konstutställningar m.m.)

Ulskotlets hemställan - som ställdes mot dels reservation 37 av Ingrid Sundberg m.fl., dels reservation 38 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson -bifölls med acklamation.

Mom. 45 (delposten Bygdegårdarnas riksförbund för kulturverksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 39 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 46 (delposten Våra gårdar)

Ulskoltels hemställan - som ställdes mot reservation 40 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 47 (delposten Baltiska iristilulet)

Utskottels hemställan - som ställdes mol reservation 41 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

4 Riksdagens protokoU 1989/90:110

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag till allmän kulturverksamhet.

Mom. 51 (bidrag till Konstfrämjandet och Sveriges konstföreningars riksförbund)

Ulskoltels hemställan - som ställdes mot dels reservation 42 av Ingrid Sundberg m, fl,, dels reservation 43 av Kaj Nilsson - bifölls med acklamation.

Mom. 53 (anslagsposten Stiftelsen Drottningholms teatermuseum för föreställningsverksamheten vid Drottningholmsleatern spelsäsongen 1990)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 44 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamatiori.

Mom. .56 (anslagsposten Kultur i arbetslivet)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 45 av Ingrid Sundberg m.fl., dels reservation 46 av Elisabeth Persson - bifölls med acklamation.

Mom. 57 (delposten Till Stiftelsen Svenska institutets disposition)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 47 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 60 (ny anslagspost för stöd till barnkultur)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 48 av Elisabeth Persson - bifölls med acklamation.

Övriga moment Ulskotlets hemställan bifölls.

Kulturutskottets betänkande KrU18

Mom. I (anslag till Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer)

Utskottets hemställan bifölls med 256 röster mol 34 för reservation 1 av Kaj Nilsson och Elisabeth Persson. 2 ledamöter avstod från alt rösta.

Mom. 3 (särskilt slöd lill jazz- och folkmusiker)

Utskottets hemställan bifölls med 186 röster mot 108 för reservation 2 av Jan-Erik Wikström m.fl. 1 ledamot avstod från all rösta.

Mom. 6 (vidareförsäljning av konst) LI e m s t ä 11 a n

Utskottets hemställan bifölls med 255 röster mot 35 för hemställan i reservation 5 av Elisabeth Persson. 3 ledamöter avstod från atl rösta.

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservation 4 av Ingrid Sundberg m.fl. anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Motn. 7 (ersättning lill tonsättare och fonogramartisler)

Utskottets hemställan bifölls med 236 röster mot 55 för reservation 6 av Ingrid Sundberg m.fl.

Mom. 9 (anslag till Ersättning ål författare m.fl. för utlåning av deras verk Prot. 1989/90:110
genom bibliotek m.m.) 26 april 1990

Anslag tid teater, dans och musik

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering - som ställdes mot ulskoltels hemställan med godkännande av den i reservation 7 av Kaj Nilsson anförda motiveringen - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

4 § Meddelande om sammanträdena den 4 och 18 maj

AnL 37 ANDRE VICE TALMANNEN;

Vid arbetsplenum fredagarna den 4 och 18 maj kan kammarsammanlrädet komina all fortsätta efter kl. 14.00 för att debatterna i förekommande ärenden skall kunna avslutas. Däremot påbörjas inga voteringar efter kl. 14.00.

5 § Beslut om samlad votering

Beträffande de på föredragningslistan närmast upptagna ärendena, kulturutskottets betänkanden KrU19 och KrU20, beslöt kammaren på förslag av andre vice talmannen medge atl de fick företas till avgörande i ett sammanhang sedan debatten i båda dessa ärenden avslutals.

6 § Anslag till teater, dans och musik

Föredrogs kulturutskottets betänkande 1989/90;KrU19 Anslag till teater dans och musik (prop. 1989/90:100 delvis).

Anf. 38 GÖRAN ÅSTRAND (m);

Herr talman! Jag skall börja med att göra några kommentarer till del resonemang som Bengl Göransson förde i del förra ärendet, där han beskrev svensk kulturpolitik som i allo framgångsrik och lyckad med en oerhörd bredd och nästan total omfattning. Jag skall nyansera den bilden litet och koppla till ett annal resonemang från den förra debatten. Det handlar om folkrörelserna. För egen del har jag nära anknytning till två av dem, nämligen svenska kyrkan och ell av studieförbunden. Där finris en bredd, en kvalitet och ett medborgerligt engagemang som är en av förutsällningarna för sådana ting som vi nu skall diskutera. Samtidigt måste vi ha alldeles klarl för oss dels att myckel av verksamheten bedrivs helt ulanför de anslagsramar som vi anger i kulturutskottets belänkande, dels alt det här finris en gråzon-för alt använda ett inneutlryck - där oerhört många människor i vårt land inte näs av kultur, inte engageras av kultur och kulturyttringar, inte läser böcker och inte gär på teater Allt detta måsle finnas med i bilden när vi

diskuterar de åtgärder som skall vidtas.

51 Jag ville börja med detta, herr talman, därför aft det finns en risk att en

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid teater, dans och musik

riksdagsdebatt om kulturbidrag blir teknisk och administrativ, all den handlar om pengaflöde, pengastruktur och bidragskonslruktion. Jag kommer själv i slutet av mill anförande atl hemfalla åt detta. Låt mig dock inledningsvis tala litet om bakgrunden och plattformen för debatten.

Konstriäreri, skådespelaren, dansaren, folkbildaren och alla de andra som är verksamma i den oerhört vikliga konstnärliga och estetiska sfär som vi nu rör oss kring i denna debatt bör ges arbetsförutsätlriirigar och stimulaus. Det förutsätter dock inte bara generösa bidrag ulan också elt positivt kulturklimat, en positiv samhällsatlilyd lill konst och kultur, lill litteratur och drama, lill musik och dans. Det förutsätter, herr talman, all samhället stimulerar till och uppmuntrar konstnärlig och estetisk verksamhet, atl familj och skola uppmärksammar konstnärlig, intellektuell och andlig verksamhet. Här är vi, herr talman, med förlov irite så bra i Sverige. Främst som en produkt av 50 år av socialdemokratisk politik är vi starkt inriktade på materiella ling, på pengar och teknik, på lön och ekonomisk välfärd. Del är hårda prioriteringar som alldeles uppenbart har varit viktigare än mjuka prioriteringar kring frågor som kultur och andlighel.

Ell bra kulturklimat, herr lalman, ger bredd och kvalitet, mängder av aktiviteter och kultur som omfattas av och engagerar medborgarna. Som alla här i riksdagen vet är det inte sä: slora medborgargrupper har inga kunskaper om och inget intresse för kultur, teater och konst. De läser inte böcker, de går inte på teatern, de besöker inte kulturprogram.

Nu kommer jag, herr talman, lill elt väsentligt inslag i milt anförande. Brislen på bredd i kullurinlresset gör det nödvändigt och önskvärt att med samhällsstöd och skallepengar stödja sådana verksamheter som, om intresset vore stort, engagemanget brett och deltagandet livligt, skulle bära sig av egen krafl. Här skiljer sig Sverige på elt icke smickrande sätt från andra kulturländer i Europa. Viktigare än atl diskutera hur elt önskvärt samhällsstöd kan distribueras till mottagare vore därför all lyfta fram kulturen och kulturupplevelsen i samhällsarbetet, dvs. att omprioritera. Viktigare vore att lyfta fram kunskaper i skolarbetet och kvalitet i kulturarbetet. Ty det är ju något fascineraride underbart som kulturen i sina olika former har atl erbjuda, eller som Cicero formulerade sig; Kuriskapens rot är bitter, men dess frukter är söla.

Herr talman! Sedan skall jag göra några kommentarer direkt knutna till de administrativa syripurikter som ålerfiriris i själva betänkaridet. Vi stöder och underlättar teater, dans och musik, och det finns, vilkel inledningsvis skall framhållas, en betydande värdegemenskap. Jag vill i del samman-hariget särskilt notera all vi har kunnat ena oss om all utöver den nivå som regeringen har föreslagit stödja Norrlandsoperan och Göteborgssymfonikerna.

Moderata samlingspartiet har i sina reservationer i betydande utsträckning anknutit lill frågan om mellanhänder för distributionen av bidrag till institutioner Som vi moderater ser del är dessa mellanhänder onödiga. De medför tidsförskjutningar och öder en del av medlen i administration. Så förhåller del sig beträffande fonogramproduklionen, där vi vill minska bidraget till Svenska rikskonserter och föra motsvarande belopp lill den öppna marknaden. Så är det med medlen till regionala skådebanor, där vi vill ge bidrag

direkt till teater-, dans- och musikinstilulioner utan alt använda regionala skådebanor som mellanhänder

Vi hade i detta sammanhang hoppats få eft allmänt stöd av utskottet för vår uppfattning alt de medel som frigörs när Skådebanan i Stockholm upphör kan användas direkt lill ytterligare grundbelopp till teater-, musik- och dansinstitutioner

Slutligen, herr lalman; Musikaliska akademien har en central och oerhört viktig roll i svenskt musikliv. Vi moderater vill tillföra ytterligare en halv miljöri kronor lill Musikaliska akademien för publikations- och kontaktverksamhet.

Med detta yrkar jag bifall lill de moderata reservationerna 4, 5, 6 och 13 saml i övrigt till utskottets hemställan.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid teater, dans och musik

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar

Anf. 39 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag hoppas kammaren håller mig räknirig för atl jag riu irite håller riågot anförande om folkrörelserna utan ägnar mig åt belänkandet.

Utskottet har gjort två rejäla räddningsaktioner, den ena till förmån för Norrlandsoperan och den andra till förmån för Göteborgssymforiikerria. Båda var ulomorderitligl arigelägria, och jag är glad alt utskottet i eriighet har kunnat tillföra dem sammaulagt riärmare 6 milj. kr

Jag yrkar bifall lill de reservaliorier som bär folkpartiets signum. Def gäller Operan, de resurser som har avdelats för Skådebanari i Stockholm och som bättre kan användas till nya grundbidrag för länsteatrarria, ökat stöd till de fria grupperua och Musikaliska akademieu saml ett statligt stöd till deri samiska teatergruppen Dalvadis.

Anf. 40 STINA GUSTAVSSON (c);

Herr lalman! I kullurutskoitets belänkande nr 19 behandlas anslagen till teater, dans och musik. Jag skall speciellt uppehålla mig vid anslaget till de fria grupperna. För att kulturpolitiken skall nå decentraliseringsmålel är det nödvändigt all även ge det icke inslilulionsbundna kulturlivet väsentligt bättre möjligheter atl utvecklas. Delta gäller inte bara amatörverksamheteri ulan också den professionella verksamheten. De fria teatergrupperna har särskilda möjligheter alt söka upp sin publik, väcka teaterintresset och ge bredd ål kulturlivet. De fria grupperna arbetar i många fall under knappa ekonomiska villkor, och del påverkar naturligtvis även möjligheterna att upprätthålla den konstnärliga kvaliteten.

För några dagar sedan fick jag, bland många andra brev, ett brev från en fri teatergrupp, Lindforsa teater i Småland. I brevet beskrevs situationen för teatern, som kan sammanfattas enligt följande.

För verksamhetsåret 1990 uppbär lealerri 200 000 kr i verksamhetsbidrag från Jönköpings läns landsting och från den lilla kommun där teatern verkar, Aneby med sina 7 000 invånare, 20 000 kr Vidare har teatern från statens kulturråd erhållit ett projektstöd på ett år på endast 50 000 kr Från teaterns sida vädjade man då till utbildningsdepartementet om något mera stöd. Det

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag Idl teater, dans och musik

blev avslag och ansökan skickades till kulturrådet, vilkel väl också var riktigt. Åven där blev det avslag.

Situationen är ingalunda unik för Lindforsa teater Liknande exempel kan tas fram från många andra fria teatergrupper i landet. Teatern som jag refererade till gör ändå 61 barn- och familjeföresiällningar i vår och dessutom en rad andra föreställningar för enbart vuxen publik. Det är alltså inget litet arbete som bedrivs.

Jag lycker all exemplet visar alt del är angelägel med en förstärknirig av bidraget lill de fria teater-, dans- och musikgrupperna. De fria grupperna ulgör ett både intressant och dynamiskt inslag i det svenska kullurlivet. Det är därför rimligt att anslaget tillförs de 5 milj. kr som centern har föreslagit. Därför yrkar jag bifall till reservation 11, som centern har tillsammans med folkpartiet och miljöpartiet.

Intresset för och satsningarna på teater, dans och musik har lett till att Sverige har en bred verksamhet på dessa områden. Turuéverksamheten och uppbyggandet av fasta ensembler ute i länen ger belägg härför Det är därför glädjande att kulturutskottet enat sig om en uppräkning, utöver regeringens förslag, av grundbeloppen till institutionerna. En lång rad motioner visar på det snara behov av medel som framför allt Norrlandsoperan och Göteborgs Konsert AB har

Tidigare i dag har debatterats på vilket sätt finansieringen av de verkligt stora produktionerna skall ske, t.ex. vid Operan vars verksamhet bedrivs i bolagsform. I ett särskilt yttrande till det nu aktuella utskottsbetänkandet hänvisar vi från centern till en möjlighet, nämligen nyemission av aktier. Det är anledningen till atl vi nu har avstått frän atl föreslå en ökning av anslaget.

Till slut några ord om Riksteatern. Riksteatern erhåller i budgetförslaget en ökning av sitt anslag med 8 milj. kr utöver vad som följer av den generella omräkningsprocenten. Då menar vi från centern att Riksteatern nu borde prioritera verksamhet på småplatserna. Varför inte pröva särskilda projekt, som vänder sig lill samlingslokalerna? De lokala Bygdegårds-, Folkels hus-och ordenshusföreningarna har goda förutsättningar alt förmedla kultur De försök som tidigare har gjorts har varit lyckade och manar till efterföljd.

Herr lalman! Jag yrkar också bifall till reservation 2.

AnL 41 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk);

Herr talman! I del belänkande som vi nu diskuterar behandlas tre vpk-motioner Två av dessa motioner har tillstyrkts, vilket inte händer så ofta. Det gäller dels motionen om ökat slöd till Göteborgssymfonikerna, dels ökat stöd till Norrlandsoperan. Tillstyrkandet gläder oss speciellt, men ännu mera gläder det oss naturligtvis att grupperna får de.välbehövliga medlen för atl kunna fortsätta sin verksamhet.

Dessutom har vi en motion som gäller ökning av stödet till fria teater- och dansgrupper Enligt vår åsikt behövs verkligen de resurser som vi kräver i vår motion för den aktivitet som grupperna bedriver och som statens kulturråd rekommenderar Det handlar alltså om 14 milj.kr, som skall användas för atl dels förslärka nuvarande bidragskalegorier, verksamhetsbidrag och projektbidrag, dels prioritera turnerande barn- och ungdomsteatrar med särskilt turnéstöd samt erbjuda dessa grupper särskilda bidragsmedel för att

göra det möjligt för dem att beställa nyskrivna svenska barn- och ungdomspjäser.

Jag yrkar bifall till två reservationer, dels vpk-reservalionen om ökat stöd lill de fria teatergrupperna, dels reservation 10 om teatergruppen Dalvadis.

Anf. 42 KAJ NILSSON (mp);

Herr lalman! 1 delta betänkande ställs stora krav på atl Svenska rikslea-lern skall förverkliga olika projekt. Vi har nyss hört talas om elt av dem, och del gäller all öka verksamheten på s.k. småplatser Där finns del en cenlerre-servalion, som vi i miljöparliet vill instämma i. Del kan också gälla en planerad musiklealerproduklion inom Riksteatern i samarbete med t.ex. Folkoperan, som folkparliel föreslår i en motion. Dock anvisas inte särskilda medel för dessa projekt, utan i belänkandet hänvisas Riksteatern till all lösa problemen genom omprioriteringar inom tilldelad ram.

Mot bakgrund av dessa ambitioner och Riksteaterns slora belydelse för spridningen av kultur och teaterföreställningar i hela landet har vi i miljöpartiet de gröna anvisat 12 milj.kr mer än regeringen anvisar för dessa ändamål men också för atl i huvudsak möjliggöra nya tealerproduktioner inom Riksteatern.

Jag får därför yrka bifall lill miljöpartiets reservation 1 och till centerreservationen 2.

Förra året kunde miljöpartiet de gröna medverka lill atl Operan i elt akut negativt finansiellt läge tillfördes 11 milj.kr mer än regeringen föreslog, och därmed förhindrades uppsägningar av bl.a. den konstnärliga personalen. Trots delta lycks varken statliga bidrag, ökade biljetlinläkler eller tärande på eget kapital räcka till för att helt göra teatern ekonomiskt sund. Vi avvaktar emellertid denna gång vilka resultat den sittande enmansutredningen, teaterkostnadsutredningen, snarl kommer fram till för att vi mera realistiskt skall kunna bedöma vilka insatser som kan behövas. Hela den nuvarande verksamhetsformen lycks slå i stöpsleven.

Jag finner med glädje all våra motionskrav om bättre stöd till regional och lokal teater, dans och musik i form av ett utökat antal grundbelopp blivit accepterade i betydande utsträckning. Det gäller bl.a. Norrlandsoperan, som dessutom får elt extra .turnéstöd omvandlat till ytterligare tio grundbelopp.

Lika bra har del tyvärr inte gått med ett annat, likvärdigt projekt. Del gäller Ystadsoperan, som är i behov av ett turnéstöd om 300 000 kr för att kunna glädja publiken på Det Kongelige i Köpenhamn med framförande av den bejublade operan Echnaton med Philip Glass musik.

Jag yrkar därför bifall till vår reservation 7.

Miljöpartiet de gröna finner också den samiska teatergruppen Dalvadis verksamhet och utbyggnad så angelägna all vi har beslutat stödja reservation 10.

Herr talman! De fria teater-, dans- och musikgrupperna kan inte få tillräckligt mycket slöd för sin slitsamma och uppoffrande verksamhet, speciellt för barn och ungdom. Det verkar som om kulturministern vill låta denna kalk gå ifrån sig. Deras grundfinansiering bör på sikt föras över lill kommuner och landsting, menar han. Statens insatser skall styras till områden där

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lid teater, dans och musik

Prot. 1989/90:110 de enligt kulturministern gör bäst nytta, t.ex. för gruppernas konstnärliga

26 april 1990

Anslag tid teater, dans och musik

utveckling och för tillgången pä teater, dans och musik för barn och ungdom samt inom regioner där utbudet av dessa konstarter är litet.

Vi i miljöpartiet kan instämma i della men anser all det ändå behövs större statliga stödbelopp, särskilt därför atl de fria grupperna har en omfattande lurnéverksamhet, vilkel medför både slora kostnader och vissa svårigheter att få en kommunal eller en regional huvudman atl ställa upp för verksamheten.

Jag yrkar därför bifall till reservation 11.

Anf. 43 ANDERS NILSSON (s):

Herr talman! När vi hade motsvarande debatt förra året konstaterade jag för utskottsmajoriletens sida ungefär delta; Om vi följer utskottets förslag betyder det en uppräkning av de flesta anslagen. Operan och Dramaten får slora höjningar För Riksteaterns del betyder förslaget eri beställning till nästa års budget. Rikskonserter får eri uppräkuing, och vi ger elt löfte om satsningar på de regionala och lokala inslitulionema.

Delta blev riksdageris beslut, och vi kari nu konstatera att det har följts till punkt och pricka. Operan, Dramalen och Rikskonserter fick en nivåhöjning och har i år fåll en uppräkning från denna. Riksteatern får den utlovade höjningen och dessutom ett engårigsbelopp för ionevarande år om riksdagen följer förslaget i tilläggsbudgeten, som kommer upp till avgörande vid elt senare tillfälle. De regionala institutionerna tillförs betydande belopp, och i budgetpropositionen utlovas en fortsättning på den satsningen nästa år Dessutom höjs anslaget till de fria grupperna. Det här vill jag, herr talman, beteckna som en konsekvent och bra kulturpolitik.

Utgångspunkterna för politiken inom del område som vi nu diskuterar är flera. Bland målen för de 300 miljoner lill nya kultursatsningar som socialdemokraterna utlovade under valperioden fanns följande: satsning på barn och ungdom, regionala insatser och förbättrade villkor för utövande konstnärer Dessa mål uppfylls inte med della budgetförslag, men de får onekligen en ordentlig skjuls på vägen.

Genomgående i budgetpropositionen är skrivningar om prioriteringar till förmån för barn- och urigdomsgrupperria. Deri regionala satsningen är betydande. Tack vare de ökade insatserna på olika sätt ökar arbetsmöjligheterna för konstnärerna inom området. Detta förstärks genom utskottets skrivning.

En annan utgängspurikt har varit den ulredning. Kultur i hela landet, som gjordes förra året. De riktlinjer som drogs upp där har till väsentliga delar följts i budgetpropositionen.

I elt avseende har utskottet gjort en föräridring i förhållande till budgetpropositionen, och det gäller, som flera har nämnt, antalet grundbelopp till de regionala och lokala kulturinstitutionerna, speciellt med hänsyn till situalionen för Göteborgs symfoniker och Norrlandsoperan. Bl.a. föreslår vi en förstärkning till Norrlandsoperan med tanke på de höga turnékoslnaderna.

Anspråkeri på bidrag fråri teatrar, musik- och dausgrupper överstiger vida de resurser som står till buds. Det är ett förhållande som naturligtvis kan ge upphov till blandade och stundom motstridiga reaktioner Visst vore del angenämt alt kunna fördela mera pengar - tvånget alt göra prioriteringar

kan naturligtvis vara svårt alt hantera ibland. Å andra sidan är del naturligtvis synnerligen glädjande alt kulturlivet är sä vitalt, att nya idéer, planer och projekt föds och realiseras. För framtiden är det givetvis denna senare reaktion som måste vara den dominerande. De satsningar som vi gör på förstärkningar i anslagsgivningen föder också nya förväntningar och ger näring åt fler människors önskan alt förverkliga sina drömmar

Vi har från utskottsmajoriletens sida uppfattat situalionen så atl det råder en god samstämmighet om huvudlinjerna för statens anslag lill området teater, dans och musik. Jag vill beteckna de 13 reservationerna mera som randanmärkningar och detaljer än som uttryck för en i grunden annorlunda syn på politiken. Det är ett mycket bra betyg åt regeringens politik på teater-, musik- och dansområdet!

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall lill utskottets hemställan och avslag på reservationerna.

Anf. 44 GÖRAN ÅSTRAND (m) rephk:

Herr talman! Jag kan börja med all instämma i vad Ariders Nilsson här redovisade. På några av punkterna finns en betydande värdegemenskap. Jag nämnde några och Anders några av dessa objekt.

Jag är dock myckel förvånad över alt Anders Nilsson inte med ett enda ord berörde den stora och vikliga principiella fråga som dels fanns med som ett inslag i den förra debatten, dels är det viktigaste i våra reservafioner, nämligen det faktum atl vi öder en del av våra medel på mellanhänder i stället för atl direkt stimulera institutioner och dem som verkar på dem med bidrag. Jag skulle vilja aft Anders Nilsson innan den här debatten är slut kommenterade varför han avvisar de förslag vi har lagt fram om atl undvika mellanhänder och ge bidrag mer direkt till dem som berörs.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid teater, dans och musik

Anf. 45 ANDERS NILSSON (s) replik:

Herr lalman! Jag skall gärna göra en kommentar lill det.

Jag har erfarit alt del av Europarådsrapporten - som jag inte själv har hunnit ta del av så noga - framgår att vi i förhållande till andra länder inte har någon särskilt omfattande kulturadministralion. Del är då inte säkert atl det är det området vi skall ge oss på, även om det nalurliglvis finns anledning alt se över vad olika former av administration uträttar och var det går att spara pengar

Men jag har uppfattat det så atl moderaternas kritik i mycket är inriktad på de områden som de, med räll eller orätt, anser ha någon form av anknytning lill fackliga organisationer, till arbetarrörelsen eller andra folkrörelser -Skådebanan är ett exempel på detta; del kanske finns fler. Dessa institutioner har inte enbart funktionen aft förmedla och sälja biljetter ulan också funktionen atl stimulera teaterintresset, dansinlressel, musikintresset och atl på olika sätt arbeta med publikfrämjande åtgärder. Det är ju någonting som Göran Åstrand efterlyste i sitt första inlägg. Han menade i sin lilla eländesbeskrivning atl del är alldeles för få människor som efterfrågar kulturaktiviteterna. Det är för alt bredda kullurinlresset som vi ger pengar till den här typen av organisationer

Del är nalurliglvis möjligt atl del vid en närmare granskning visar sig att

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tdl teater, dans och musik

del finns anledning att ifrågasätta hur en och annan krona används, och del skall naturligtvis granskas och kontrolleras, men vi är inte beredda atl stryka anslaget - vi anser atl ändamålet är bra.

AnL 46 GÖRAN ÅSTRAND (m) replik:

Herr talman! Jag käriner mig irite övertygad av Anders Nilssons argumentering här, men jag får acceptera att han bedömer att vi även fortsättningsvis skall låta medel av en relativt begränsad bidragssumma gå via mellanhänder

Problemet är inte hur mellanhänderna är strukturerade, Anders Nilsson. Problemet är att vi inte använder pengarna till det de ursprungligen var avsedda för

AnL 47 ANDERS NILSSON (s) replik:

Herr lalman! Den del av anslaget på det här områdel som går till Skådebanorna - det är ju det som det nu faktiskt gäller - är mycket liten i förhållaride till det totala anslaget inom teater-, musik- och dansområdet.

Jag vill notera atl moderata samlingspartiet i något annat sammanhang har föreslagit atl särskilda pengar skall utgå till teatrarna för publikåtgärder av olika slag. Det är naturligtvis en smaksak vilken väg man vill gå, och vi kan ha olika utgångspunkter för vår bedömning av det, men delta är pengar som används till ungefär samma lyp av åtgärder

Anf. 48 LOLA BJÖRKÖUIST (fp);

Herr lalman! Kullurutskottet har välvilligt påpekat alt del genom de tillkommande grundbidragen ges möjlighel alt ta hänsyn till de önskemål som finns ute i regionerna när det gäller bidrag lill regionleatrarna. Eflersom vi har kulturministern här vill jag passa på att i korthet nämna vad motion 232 handlar om.

Jag kommer från Östergötland. Vid Östgölaleatern har vi en unik balett-ensemble. Den sågs i 1975 års ulredning som ett mönster för en metod att stegvis bygga ut en dansteater. Man tyckte att Östgölaleatern kunde bilda mönster för hur regionleatrar kunde bygga upp sina dansensembler

Ensemblen är av hög klass. Den dansar för såväl barn och ungdomar som vuxna och har en mycket varierande repertoar. Den består av tio dansare, en koreograf och två tekniker Men som alla teatrar har Östgölaleatern problem med finansieringen och har börjat titta litet närmare på vad som bär sig och vad som inte bär sig. Del har då visat sig all baletten har de största svårigheterna.

Vi i Östergötland vill gärna ha vår balett kvar och även se till alt den sprids till andra län. Vår teaterchef har kommit på en modell för detta. Jag vädjar därför till kulturministern och till kulturrådet att beakta önskemåleri från Östergötland när alla de extra grundbidragen skall fördelas. I vår motion inryms grundbidragen i de extra som vi har föreslagit.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 8§.)

7 § Anslag till bibliotek, bildkonst, konsthantverk m.m.

Föredrogs kulturutskottets betänkande 1989/90:KrU20 Anslag till bibliotek, bildkonst, konsthantverk m.m. (prop.

1989/90:100 delvis).

Anf. 49 LARS AHLMARK (m);

Herr talman! Kulturutskottets betänkande nr 20 behandlar bibliotek, bildkonst, m.m. På biblioteksområdet är det främst frågan om antalet depåbibliotek och vad de skall få kosta som varit kontroversiell.

Regeringen hemställer i budgetpropositionen under anslaget Bidrag till regiorial biblioteksverksamhet dels i punkt 18 all riksdagen tar slällning i organisationsfrågan och reducerar antalet depåbibliotek från tre till ett, dels i punkt 19 att riksdagen beslutar om i stort sett oförändrade medel.

Utskottet har valt atl väva samman dessa frågor i en text som främst tar fasta på medelsbehovet. Del framgår att utskottet vill ha kvar tre depåbibliotek och anser alt detta fordrar en resursförstärkning på en miljon kronor

Från moderat sida önskar vi i organisationsfrågan ett klart och entydigt riksdagsbeslut om tre depåbibliotek. Del anlalel behövs om de skall kunna ge en fullgod service.

Skulle regeringen anse all delta kräver ökade resurser - del är ju inte säkert att en bättre organisation kostar mer än en sämre - ja, då är regeringen välkommen tillbaka med ett preciserat önskemål i tilläggsbudget. Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 5.

Så till konsten. Under rubriken Förvärv av konst till statens byggnader m.m. döljer "m.m." ett anslag på 3,6 milj.kr för konstinköp till folkparker. Folkels hus, bygdegårdar och nykterhetsorganisalioner.

Vi moderater anser att dessa avnämare av konst, i likhet med exempelvis studieförbund och rader av andra ideella organisationer, själva skall finansiera sina konstinköp. Den totala anslagsramen på 27 milj.kr vill vi inte begränsa, men hela summan skall avse konst förståtens behov. Jag yrkar bifall till reservation 7.

Slutligen föreslår vi alt nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet skall få en förstärkning med 500 000 kr Skall svensk konst kunna hävda sig i framliden, är del nödvändigt alt vi utvecklar våra internationella kontakter

Vårt förslag på denna punkt är en del i ett mönster som går igen i de moderata parti- och kommiilémotionerna på kulturområdet. Jag yrkar bifall fill reservation 8.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lid bibliotek, bildkonst, konsthantverk m. m.

AnL 50 STINA GUSTAVSSON (c):

Herr talman! Del är nu fyra år sedan länsbiblioteken fick bestämda regionala uppgifter Utöver fjärrlånen, som vi väl känner lill, omfattar uppgifterna medieförsörjning, information, rådgivning och vissa specialtjänster Motivet för den här satsningen var alt länsbiblioteken skulle utgöra en hjälp för övriga bibliotek i länen som saknar specialistkompeleris och som har små förutsättningar att skaffa sig speciallitteratur Men dessutom skulle länsbib-

Prot. 1989/90:110 26aprilT990

Anslag tid bibliotek, bildkonst, konsthantverk m. m.

lioteken rent allmänt verka som en motor för förnyelse och utveckling av biblioteksverksamheten inom sin region.

I kulturutskottet är vi nu överens om att länsbiblioteken alltjämt gör väsentliga insatser för aff tillgodose de lokala bibliotekens behov av service i olika former Vi är också överens om att det fortlöpande behövs en diskussion om resursutnyttjandet och om verksamhetens innehåll och utveckling. Utskottsmajorileteri är också övereris om atl bibehålla depåverksamheteri såväl i Stockholm som i Umeå och Malmö, för atl ge deri fullgoda service som behövs.

Herr talman! Satsningarna på bokutgivning med mångsidighet och kvalitet förfelas, om böckerna inte riår ut fill människorna. Här spelar biblioteken, biblioteksfilialer, boklådor och t.o.m. bokbåtar en viktig roll. En ytterligare möjlighel finns genom de bokbussar som många kommuner har tagit i bruk. Del är då inte bara i glesbygden som bokbussarna har sin slora belydelse, ulan del är i minsl lika hög grad i förorter och bostadsområden som bokbussen har en viktig funktion.

Emellertid behövs en stimulans för kommunerna atl ytterligare ta lill sig den värdefulla funktion som bokbussen utgör Därför har centern föreslagit ett anslag på 5 milj. kr.

Till slut, herr lalman, vill jag yrka bifall lill reservationerna 3 och 6 och i övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 51 INGEGERD SAHLSTRÖM (s);

Herr talman! I betänkandet som gäller anslag till bibliotek, bildkonst, konsthantverk m.m. vill jag inledningsvis yrka bifall till de socialdemokratiska reservatiorierna nr 1 och 4 samt avslag på övriga till betänkandet fogade reservationer I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Som vi hört här tidigare, berör en stor del av belänkandet biblioteksverksamheten. Som Stina Gustavsson påpekade, vill utskottet framhålla länsbibliotekens betydelsefulla roll i den regionala kulturverksamheten. De tankar som finns om årliga verksamhetsplaner bör ses som en möjlighet till stimulerande diskussioner, där bl.a. kommunerna i länen kan engageras i den regionala verksamheten.

Herr talman! Utskottet är alltså enigt i åsikterna beträffande länsbibliotekens roll, men som vi förstått finns det skiftande synpunkter i fråga om depå-biblioteksfunktiorien. I rapporten "Lånecentraler och depåbibliotek" föreslår kulturrådet atl nuvarande depåfunktioner skall koncentreras lill en ort. Detta förslag tycker jag är ett bra förslag. Jag finner också att de flesta remissinstanser delar min uppfattning. Man motsätter sig inte alt förlägga landels depåverksamhel lill en ort,

I dag fungerar verksamheten vid de tre depåbiblioteken mindre bra, och många säger väl då att det beror på brist på pengar. Det kan jag till viss del instämma i, men jag måste också fråga mig hur mycket depåfunktionen i landet skall få kosta. Skall vi ha elt välutvecklat depåbibliotek eller skall vi ha tre? Vad blir skillriaderi i service lill landels bibliotek och låntagare? För mig som bor i laridsorteri är del viktigt alt kunna låna den bok som jag längtar efter, meri om den skickas från Malmö, Stockholm eller Umeå spelar faktiskt mindre roll.

Herr lalman! I betänkandet föreslås, som vi har hört, att ytterligare en miljon kronor skall tilldelas depåverksamhelen, i jämförelse med förslaget i propositionen. Jag frågar mig; Räcker den miljonen till allt det som man vill? Vad kommer den att användas till? Är det för att täcka dyra lokalhyror vid depåbiblioteken i Stockholm och Malmö? Vilken ulveckling har man egentligen tänkt sig?

Herr lalman! Vi socialdemokrater ser möjligheterna i eti väl fungerande depåbibliotek. Ett välulbyggt depåbibliotek skulle kunna bli en resurs för hela landet! Jag ser liksom de flesta remissinstanserna en effektivisering av verksamheten. Man skulle kunna säga alt vi med propositionens förslag skulle få mer depå för mindre pengar!

Vad händer med de pengar som då inbesparas? Jo, de öppnar möjligheteri atl irirätta eri lånecentral för litteratur på invandrarspråk, och här finns verkligen ell behov all tillgodose. Det är orimligt, som vi har det i dag, att folkbiblioteken ute i landet skall kunna tillgodose framför allt de små språkliga minoritetsgrupperna med litteratur En lånecentral behövs snarast för in-vandrarlilteraluren!

Det talas i dag mycket om omprioriteringar inom den offentliga sektorn. Jag tycker aft def förslag som ligger i propositionen är ett bra exempel på en sådan omprioritering. Vi skulle kunna få en effektiv depåverksamhel, och en lånecentral för litteratur på invandrarspråk skulle kunna bli verklighet, om riksdagen följer propositionens förslag. Vi socialdemokrater beklagar atl en stor del av utskottets ledamöter inte har insett möjligheten att på detta sätt få mer reformer för pengarna.

Sedan vill jag säga till Stina Gustavsson atl jag liksom hon tycker att landets bokbussverksamhel är mycket angelägen. Men det är enligt min mening i första hand en kommunal skyldighet att ge kommuninvånarna denna service. Ett generellt bidrag, så som det föreslås i motionen, kan jag inte ställa mig bakom.

När del gäller konsten i olika lokaler i vårt land tycker jag att det är viktigt att sä många människor som möjligt kan ta del av kulturell verksamhet. Ett sätt all nå detta mål är all placera konst i byggnader som besöks eller genomströmmas av många människor Därför kan jag inte dela de synpunkter som framförts av Lars Ahlmark.

Jag anser, till skillnad från reservanterna, alt statens medverkan till konstinköp till folkparker Folkels hus, bygdegårdar och andra samlingslokaler är betydelsefull ur många synvinklar Ett skäl är atl konslförståelsen ökar, ett annat alt lokala konstnärer kan erbjudas arbete.

Herr talman! Dessa statliga bidrag kan i sanning öka intresset och förståel-seri för bildkonst i vårt land. Det är viktigt att medverka till spridnirig av kulluren på bildkoosieris område såväl som på alla aridra områderi iriom deri kulturella sektorn.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag till bibliotek, bildkonst, konsthantverk m. m.

AnL 52 TREDJE VICE TALMANNEN;

Jag får meddela att anslag nu har satts upp om att detta sammanträde skall fortsätta efter kl. 19.00.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lid.biblio-tek, bildkonst, konsthantverk m. m.

AnL 53 LARS AHLMARK (m) replik:

Herr talman! Även på moderat håll anser vi självklart alt det är utmärkt atl man har god konst i lokaler där det finns många människor. Men man kan reagera mol slumpmässighelen i valet av gynnade organisationer Andra organisationer som också har representanter för allmänheten i sina lokaler, blir irite delaktiga i slödel. Jag nämride studieförbunden som ett mycket konkret exempel.

Vi har frän moderat sida sagt; Låt oss behålla den totala anslagsramen, men låt alla organisationer av denna lyp själva göra sina satsningar! Jag är övertygad om att de som nu har en särskilt gynnad situation ändå skulle se till att ha god konst i sina lokaler. Då skulle man, för att använda Ingegerd Sahlslröms egna ord, kunna få mer konst för pengarna.

AnL 54 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik;

Herr talman! Jag vet alt denna diskussion pågått under tidigare år Jag förstår också atl man har haft skilda åsikter i denna fråga. Jag tycker det är viktigt att fastighetsägarorganisationerna har möjlighet all på detta säll få elt stöd från staten. Det är viktigt att vi delar på statens kaka så att så många människor som möjligt skall kunna la del av den kulturella verksamheten på bildkonstens område.

AnL 55 MARGARETA FOGELBERG (fp):

Herr talman! Jag vill också gärna ta upp depåbiblioteken.

Få kulturinstitutioner om ens några andra offentliga institutioner har en så gammal och väl förankrad tradition hos svenska medborgare som folkbiblioteken. Ingen har ifrågasatt atl man skall ha en jämlik tillgång lill kvalificerad litteratur och information var man än bor i vårt land, även om biblioteket på hemorten inte skulle ha lyckats förvärva det man söker

Via länsbiblioteken kan lånecentralerna i Malmö, Stockholm och Umeå förse landels folkbibliotek med det mesta av det bästa som är värt atl läsa.

Vartefter utbildningsnivån siiger vill alll fler läsa litteratur också pä främmande språk, och då förväntar sig också den som bor i en mindre kommun att få del av den samlade internalionella bokutgivningen.

Herr talman! Det kan vara värt all notera lånecentralernas insats för alt avlasta universitetsbiblioteken, som har långt fler boklåriare än bara studenter och forskare.

Folkbiblioteken är i första hand primärkommuriernas ansvarsområde, men av statens slöd lill folkbiblioleksväsendet är anslaget till lånecentraler och depåbibliotek viktigast.

Kraven på lånecentralerna har undan för undan drivits upp. Svårigheten atl hela liden öka servicegraden utan motsvarande resursökning har varit uppenbar

För något år sedan föreslog statens kulturråd att del problemet skulle bemötas med nedläggning och koncentration av fjärrlåneverksamheten till en enda ort.

Riksdagens kloka kulturutskott insåg att detta snarare skulle försämra servicen till allmänheten, och riksdagen beslöt i stället alt öka anslaget till lånecentralerna genom all omfördela del regionala biblioteksslödel.

Bland boklånare och biblioteksfolk var detta ett mycket uppskattat beslut.

I dag konstaterar kulturrådet att lånecentralerna är mycket effektiva.

Vid varje lånecentral finris dessutom depåbibliotek. Deras värde som mottagare av den litteratur som folkbiblioteken av utrymmesskäl måste utmönstra kan inte överskattas. Var och en som försökt få fall i en bok som är utgiven några år tillbaka i liden vet hur omöjligt det är. Det som blir över efter bokrealisationerna går bokstavligt talat till papperskvarnarna.

Med otillräckliga resurser är del med depåbiblioteken som det var med lånecentralerna: de fungerar givetvis inte sä bra som personal och kunder skulle önska.

Ingegerd Sahlström frågade om def spelade någon roll om hon fick sina fjärrlån från en enda central depå eller om de fanns på flera håll i landet. Visst spelar del roll! Det är mycket längre från Umeå till Halmstad än fråri Lund till Halmstad. Det är ju trevligt atl fä sina böcker någorlunda i lid.

Återigen har statens kulturråd funnit lösningen; bunta ihop och lägg ner!

Kullurulskotlets majoritet delar dock inte heller nu den uppfattningen. Vi föreslår i stället atl de tre depåbiblioteken skall finnas kvar och all anslaget till lånecentraler och depåbibliotek ökas ul med 1 milj. kr Därmed bifalles också folkparlimoiionen nr 273.

Får depåbiblioteken kosta hur mycket som helst, frågar Ingegerd Sahlström. Det som Sverige hittills satsat på depåbibliotek och lånecentraler sammanlagt är bara hälften så mycket som lilla Danmark lägger på enbart depåbiblioteken. Danmark är till ytan mycket mindre än Sverige och har alltså kortare vägar atl skicka böcker

Uppdelningen på tre depåbibliotek hindrar alls inte att man på något av biblioteken t.ex. kan specialisera sig på just invandrarlilleratur

Med delta, herr talman, yrkar jag bifall lill kullurutskoitets hemställan i betänkandet nr 20 och avslag på reservationerna.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid bibliotek, bildkonst, konsthantverk

AnL 56 INGEGERD SAHLSTRÖM (s);

Herr lalman! Var man än bor i landet skall man ha möjlighet till god biblioteksservice, det är jag den första alt instämma i.

När del gäller lånecentralerna har man funnit en lösnirig på det som varit problem tidigare. Nu behåller man lånecentralerna i den utformning de har haft. Men som jag sade i milt anförande tidigare är depåfunktionen något annorlunda. I det fallet har, som jag också sade, de flesta remissinstanser varit överens om alt det går bra att ha depåbiblioteket på en ort i laridet.

Margareta Fogelberg talade väldigt väl om lånecentraler, och det är bra. Men jag talade också om möjligheten all utöka låneceritralerna med en verksamhet för litteratur till invandrare. Jag påpekade all de möjligheterna nu finns. Om man använde depåpengarna till en väl fungerande depå, skulle man få möjlighet atl inrätta en lånecentral för litteratur lill invandrare. Jag undrar uu hur man kommer alt lösa frågan om invandrarnas litteratur med det förslag som föreligger i betänkandet.

Jag tog exemplet med en bokutlåning från en depå ifrån min egen hemort i Halmstad. Men jag har ju inte räknat med alt man skall rätta sig efter Halmstad när man beslutar i ärendet. Det finns post, och poslen fungerar väl över

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid bibliotek, bddkonsi, konsthantverk m. m.

hela landet. Böckerna kommer fram antingen man beställer dem från Umeå eller från Malmö.

Arif. 57 MARGARETA FOGELBERG (fp);

Herr talman! Jag har huririil få en viss erfarenhet av posten, som är elt serviceföretag. Det tar faktiskt längre tid för försäridelser mellari Umeå och Halmstad än mellan Halmstad och Lund.

Hur specialiseringen för invandrarbiblioteken skall ordnas får vara en uppgift för biblioteksorganisationen, eller varför inte det förträffliga statens kulturråd. Jag hoppas atl man i någon utsträckning bryr sig om del beslut som riksdagen har fattat.

AnL 58 INGEGERD SAHLSTRÖM (s);

Herr talman! Jag tycker alt det senaste svaret är litet nonchalant sett till invandrarnas möjligheter Det finns nämligen i propositionen elt förslag som ger möjlighel att starta en lånecentral för invandrarlitteratur

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 8 §.)

8§ Beslut

Företogs till avgörande kulturutskottets betänkanden 1989/90:KrU19 och KrU20.

Kulturutskottets betänkande KrU19

Mom. I (anslag till Bidrag till Svenska riksleatern)

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot reservafion 1 av Kaj Nilsson -bifölls med acklamation.

Mom. 2 (prioritering av Riksteaterns verksamhet på de s.k. småplatserna) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (anslag till Bidrag till Operan)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Jan-Erik Wikström och Lola Björkquisl - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (anslag till Bidrag lill Svenska rikskonserter)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (bidrag lill regionala skådebanor saml medel till marknadsföring m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 230 röster mot 55 för reservation 5 av Ingrid Sundberg m.fl.

Motn. 12 (användningeri av de medel som reserverats för Skådebariari i Stockholm)

Utskottets hemslällari - som ställdes mot reservation 6 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (medel till gästspel av Ysiadsoperan)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Kaj Nilsson -bifölls med acklamation.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid bibliotek, bildkonst, konsthantverk m. m.

Mom. 15 (slöd till teatergruppen Dalvadis)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Jan-Erik Wikström m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (anslag till Bidrag lill fria teater-, dans- och musikgrupper m.m.) Först biträddes reservation 11 av Jan-Erik Wikström m.fl. med 89 röster mot 17 för reservation 12 av Elisabeth Persson. 178 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottefs hemställan med 184 röster mol 99 för reservation 11 av Jan-Erik Wikström m.fl. 1 ledamot avstod från alt rösta.

Mom. 18 (anslag lill Bidrag lill Musikaliska akademien)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Kulturutskottets betänkande KrU20

Motn. 1 (omstrukturering av lånecentralernas depåfunklion, m.m.)

Först biträddes reservation 1 av Åke Gustavsson m.fl. med 125 röster mol 56 för reservation 2 av Lars Ahlmark m.fl. 103 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls ulskotlets hemställan med 156 röster mol 128 för reservation 1 av Åke Gustavsson m.fl.

Mom. 2 (stimulans av bokbussverksamhel m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 247 röster mot 34 för reservation 3 av Jari Hyttring och Stina Gustavsson.

Mom. 6 (anslag lill Förvärv av konst för statens byggnader m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Ingrid Sundberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Moni. 7 (anslag till Utställningar av nutida konst i ullandel)

Utskottets hemställan bifölls med 224 röster mot 60 för reservaliori 8 av Ingrid Sundberg m.fl. 2 ledamöter avstod från atf rösta.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

5 Riksdagens prolokoU 1989/90:110

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid kidlur-miljö samt tid museer och utställningar

9 § Beslut om uppskjuten votering av kvällsärenden

På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren alt de ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle företas lill avgörande i ell sammanhang vid kammarens arbetsplenum onsdagen den 2 maj.

10 § Anslag till kulturmiljö samt till museer och utställningar

Föredrogs kulturutskottets belänkande 1989/90;KrU21 Anslag lill kulturmiljö samt till museer och utställningar

(prop. 1989/90; 100 delvis).

AnL 59 LARS AHLMARK (m);

Herr talman! Kullurulskotlets betänkaride rir 21 behandlar två områden -kulturmiljön och museiväsendet.

Lål mig börja med kulturmiljön. Tre anslagspunkter är av särskilt intresse, nämligen vården av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, vården av kulturlandskap och fornlämningar samt insatser mot luftförorenings- och försurningsskador

Beträffande vården av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse har det alltid förvånat mig vilka disproportioner som föreligger mellan vad som satsas på nybebyggelse och vad vården av äldre, intressarit bebyggelse anses värd.

Enbart byggmomsen beräknad med den nya, högre procentsatsen ger statskassan en intäkt på 6,6 miljarder kronor Mol det kan ställas regeringens förslag all lill vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse skall gå mindre än 45 milj. kr Del är en höjning med 6 milj. kr inkl. den helt otillräckliga pris- och löneomräkningen. Realt torde förstärkningen stanna på ell par miljoner kronor

I reservation 1 förordar de borgerliga partierna och miljöparfiet en uppräkning med 3 milj. kr utöver regeringens förslag. Jag yrkar bifall till reservationen.

I sammanhanget vill jag erinra om aff moderata samlingspartiet i bostadsutskottets betärikaride 13 i år reserverat sig för att ramen för tilläggslån till kulturhistoriskt värdefulll bebyggelse ökas med 100 milj. kr utöver regeringens förslag, vilkel är 65 milj. kr mer än riksdagens beslut.

Stöd lill vården av kulturlandskap och fornlämningar är en central statlig uppgift. Vikten av koriliriuitet i satsningarna blir särskilt märkbar i tider av hög sysselsättning. Då dras de arbelsmarknadspolitiska insatser som kulturmiljövården delvis vilar på ner. Motsvarande höjningar på ordinarie anslag är betydligt svårare att åstadkomma.

En viss flexibilitet finns naturligtvis. Men man kan utan överdrift säga att vården av kulturlandskap och fornlämningar - liksom vissa andra delar av kultursektorn - blivit alltför sårbar i konjunktursvängningarna.

Propositionens uppräknirig på denna punkt är den relativt största under

anslaget, och vi har därför avstått från alt reservera oss. Men jag vill uttrycka den förhoppningen atl det blir en fortsalt uppräkning under nästa år

Vad gäller insatser mot luftförorenings- och försurningsskador har riksantikvarieämbetet begärt en blygsam höjnirig på 3 milj. kr De oerhörda behov som finns pä det här området är alltför väl kända för att behöva beskrivas. Den som vill ha exempel kan nöja sig med all gå 100 meter till Rosenbad och konstatera hur balustradens reliefer håller pä alt försvinna.

Men regeringen föreslår endast en uppräkning på nominellt plus 4 %, dvs. realt minus ca 6 %. De borgerliga partierna och miljöparliet föreslår att begärda 3 milj. kr skall beviljas. Jag yrkar bifall lill reservationerna 2 och 5.

I fråga om museerna innebär förslagen i årets budgetproposiliori all staleris kulturråds inflytande kraftigt skall förstärkas, såväl över de centrala som över de regionala museerna. Kulturrådet blir i praktiken en sorts statens museiöverslyrelse.

Detta är en ulveckling stick i stäv med den moderata synen på hur kulturlivet i vårt land skall fungera. Enligt moderat uppfattning är det av omistligt värde att vi har ett stort antal centrala och regionala museer som arbetar under frihet och i nära inbördes samverkan. Att det redan mäktiga kulturrådet skall lägga sin tunga och styrande hand över allt delta avvisar vi bestämt.

Glädjande nog har många motionärer från skilda partier reagerat kraftigt. Desto mer förvånande är det alt den övriga oppositionen i utskottet jämkat sig över lill i stort sett regeringens linje. Vi moderater slår ensamma bakom de reservationer som hävdar museernas integritet och självständighet.

Socialdemokratins misstro mol museiväsendet är av gammalt datum. Den posiliva särbehandlingen av Riksutställningar och Arbetets museum är exempel som jag skall återkomma lill.

Tekniken för atl stärka kulturrådets inflytande är olika för de centrala resp. de regionala museerna. Jag tar först upp behandlingen av de centrala.

I budgetpropositionen har regeringen beräknat 10 milj. kr för utveckling av cenlralmuseernas verksamhet. Det naturliga vore då att föra pengarna direkt till dessa museer I stället tilldelas de kulturrådet.

Avsikten är uppenbarligen att centralmuseerna skall stå med mössan i hand hos kulturrådet. Endast om della i sin vishet godkänner projektens inriktning skall det bli några pengar Del är en slötande ordning, dels därför atl ledningarna för centralmuseerna är mer kompetenta än tjänstemännen på kulturrådet att avgöra vad som är ett fruktbart utvecklingsarbete, dels därför all regeringens modell kräver ett byråkratiskt dubbelarbete. Som alltför ofta går medel till administration i ställel för till verksamhet.

Från moderat sida vill vi all pengarna fördelas direkt till centralmuseerria. Därmed tillstyrker vi äveri motiorier fråri folkpartister, centerpartister och miljöpartister

Dessutom vill vi vidga medelsramen lill 18 milj. kr så att statens historiska museer, statens konstmuseer. Naturhistoriska riksmuseet och Nordiska museet får 3 milj. kr. var och de övriga centrala museerna 1 milj. kr var Jag yrkar bifall till reservationerna 16, 17 och 19.

Så över till länsmuseerna. Där bygger, enligt regeririgens förslag, kuhurrå-dels styrfunktion på ett krav att länsmuseerna fortsättnirigsvis irilevererar verksamhetsprogram. De skall omfatta ställningstaganden till kulturmiljö-

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid kulturmiljö saml lill museer och utställningar

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tdl kulturmiljö samt tid museer och ulstäd-ningar

vården, natur- och miljöfrågorna, bildkonsten saml insatser för barn och ungdom.

Villkor för ökat statsbidrag skall vara en genomtänkt verksamhetsplan med klara prioriteringar Del bör vara möjligt att särskilt uppmärksamma museer som vill pröva nya arbetsformer eller ge sig in på nya verksamhetsfält.

Den moderata kritiken gäller naturligtvis inte att länsmuseerna har en genomtänkt verksamhetsplanering däremot atl, liksom i fråga om cenlralmu-seerna, tjänstemän på kulturrådet skall sitta och överpröva det planeringsarbete länsmuseerna självfallel alllid gör Den som dansar efler kulturrådets pipa blir belönad med riya grundbelopp - audra blir utari. Förtroendet för länsmuseerna med sina huvudmän i form av landsting, kommuner och ideella föreningar är tydligen inte särskilt stort.

Länsmuseernas samarbetsräd har i en promemoria som överlämrials lill kulturutskollel understrukit att man ser del som mycket viktigt att grundbeloppen inte öronmärks. Statsbidraget bör enligt samarbelsrädel ges till ett regionalt museums samlade verksamhet och vara relaterat lill den lokala satsningens storlek.

Jag citerar sista stycket i promemorian; "Avslutningsvis vill således länsmuseernas samarbetsräd uttrycka sin oro för den principförändring beträffande villkoren för statens utbetalande av grundbelopp lill landels länsmuseer som årets budgetproposition ger uttryck för En statlig styrning av profileringen innebär med all sannolikhet atl den regionala vitaliteten avtar Och del är denna som har varit motorn i den lyckade 'Svenska modellen' på det kulturområde som de svenska regionala museerna representerar."

Mol bakgrund av detta bestämda ställningslagande från länsmuseernas sida är del föga överraskande att en rad motioner från samtliga oppositioris-partier avstyrker del föreslagna kravet på ingivande av verksamhetsplaner Liksom i fråga om de centrala museerna är det dock endasl moderaterna som fullföljer motionärernas linje.

Utskottsmajoritelen däremot slingrar sig fram till en ståndpunkt som i praktiken är densamma som regeringens. Del är därför endasl vi moderater som yrkar bifall till oppositionens motioner på denna punkt.

Vi anser atl så länge del nuvarande bidragssystemet finns kvar skall grundbeloppen fördelas som hittills, dvs. med respekt för museernas kompetens, självständighet och förmåga till inbördes samverkan. Särskild hänsyn skall las till de små museernas behov av nya grundbelopp.

I ett längre perspektiv ser vi gärna en modell för statens stöd till det regionala kulturlivet som ger mottagarna ännu större frihet. Jag yrkar bifall lill reservation 30.

Sedan vill jag ta upp några frågor som berör enstaka museer eller verksamheter

Statens konstmuseer föreslås få totalt drygt 4 milj. kr för utställningar och allmänkulturell verksamhet samt för underhåll och ökande av samlingarna och inköp av konst av nu levande svenska konstnärer Del säger sig självt atl den summa som kan gå lill inköp av konst blir mycket obetydlig.

En sådan restrikliviiel i anslagsgivningen kan skapa luckor i samlingarna, som det blir omöjligt atl senare fylla. Statens konstmuseer har begärt ytterli-

gare 4 milj. kr för konstinköp. Vi moderater anser att mari skall bevilja det beloppet. Jag yrkar bifall lill reservaliori 15.

När staten beviljar stöd till icke statliga museer brukar man ställa krav på atl även museernas huvudmän skall bidra ekonomiskt. Det är myckel rimligt och något helt annat än den inblandning i verksamhetens utformning som jag tidigare har fördömt.

Eu museum går dock fritt från alla krav på motprestationer och slipper hell ifrån konkurrensen från andra museer om statens knappa resurser. Det är Arbetets museum i Norrköping. Där har staten pumpat in 5 milj. kr om ärel sedan 1985. I årets budget föreslås en höjning av anslaget med 64 % lill 8,2 milj. kr

Stiftelsen, där det ingår ekonomiska giganter som LO och KF, avser atl 1991 öppna museet, som då tillförts 33,2 milj. kr i statsbidrag, för allmänheten. Från stiftarna har det inte kommit något som helst driftsbidrag. Denna särbehandling måste få landets övriga museer alt häpna. De sysslar ju för övrigt nästan alla på ett eller annat sätt med att skildra det svenska arbetslivet och dess historia.

Från moderat sida har vi konsekvent sagl nej lill detta anslag- så också i år. Jag yrkar bifall till reservationerna 21 och 24.

Riksutställningar har också haft en gynnad tillvaro och kostar nu enligt regeringens förslag 25 milj. kr Eftersom den sakliga kompetensen finns hos museerna själva hade det varit naturligt atl lägga en större del av resurserna för exempelvis varidringsulställningar och pedagogiskt utvecklingsarbete hos museerna själva och inte hos Riksutställningar

När vi nu, om de moderata förslagen vinner bifall, beslutar om atl förstärka de centrala museernas medel för utvecklingsarbete med 18 milj. kr. -8 milj. kr mer än regeringen har föreslagit - och dessutom i enighet tillför de regionala museerna 50 grundbelopp över regeringens förslag, bör dessa museer kunna la över en del av Riksutställningars nuvarande arbetsuppgifter

Vi föreslår därför all anslaget till Riksutställningar begränsas med 5 milj. kr Jag yrkar bifall lill reservation 33.

Sammantaget innebär de moderata förslageri på museiområdet en förstärkning av den verksamhet som bygger på kunskap och utvecklingsvilja hos de centrala och regionala museerna. Del sker på bekostnad av vad vi i vår partimotion har kallat för kulturens mellanhänder, som exempelvis kulturrådet och Riksutställningar

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag till kulturmiljö saml till museer och utställningar

Anf. 60 LOLA BJÖRKQUIST (fp);

Herr lalman! I detta betänkande behandlar vi kulturmiljövård och museer. Vid föregående riksmöte fick kulturmiljövården genom den samlade oppositionens försorg ett stort påslag utöver vad regeringen hade föreslagit. Det rörde sig om 16 miljoner. I årets budgetproposition har anslaget ytterligare utökats. Del är i linje med vad ulskotlel uttalade vid förra riksmötet. Behoven är mycket stora ute i landet, och vården har varit eftersatt under många år Nu måste det ges möjlighet att t.ex. restaurera Visby ringmur, som hotas av fullständig söndervitlring. Folkparliel anser alt regeringens förslag ändå inte är tillräckliga och har i reservation 1 tillsammans med övriga oppo-

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid kulturmiljö saml tid museer och utställningar

silionsparlier förutom vpk, föreslagit ett påslag på 3 miljoner lill vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Vi lycker atl det är bra atl kulturministern vill göra våra kulturminnen levande och spännande genom alt satsa medel på vissa besöksmål för turismen, men del får inte innebära atl den egentliga byggnadsvården blir efter-saft.

Folkpartiet slår också bakom reservation 2 tillsammans med centern, moderalerna och miljöpartiet för atl ytterligare 3 miljoner skall tillföras insatserna mol luftförorenings- och försurningsskador Det är således samma summa som riksantikvarieämbetet hade begärt.

Våra centrala museer har påtalat de lunga kostnaderna för bevakningen av samlingarna. Kulturministern har tillstyrkt att 10 miljoner skall fördelas för detta ändamål. Museerna rekommenderas därefter att låta besökarna få slå för eventuella merkostnader En översyn pågar nu när det gäller dessa frågor Under maj månad skall en redovisning föreligga. Oppositionspartierna har enats om all regeringen måsle återkomma till riksdagen med förslag på hur bevakningsfrågorna skall lösas utan all museernas möjligheter atl vara levande museer äventyras. Socialdemokraterna har reserverat sig mol atl riksdagen gör detta uttalande.

Herr lalman! Folkpartiet stöder förslaget i budgetpropositionen vad gäller Nordiska museets möjligheter all bygga upp och utveckla sin uppgift som ansvarsmuseum och tillstyrker de extra medlen.

Inom Nordiska museels stiftelse finns den självständiga eriheteri Julita gård. På Julita gård bevaras äldre kulturväxter och lantraser Bl.a. är fruktträdgården Nordiska genbankens klonarkiv för skyddsvärda äldre lokala sorter av äpplen och päron. Del är glädjande att en sexpartimotion som gäller medel till en naturvetartjänsl på 350 000 vid Julita gård stöds av ell enigt utskott.

När det gäller de centrala museernas utvecklingsmöjligheter tillstyrker folkpartiet de extra medlen lill ulslällningsverksamhel och projekt.

I motioner och i tidigare anförande i dag av Jan-Erik Wikström har folkpartiet dock påpekat all del inte är kulturrådet som skall styra museernas verksamhet. Vår inställning i det här fallet kan ingen ifrågasätta.

Av praktiska skäl tillstyrker vi atl kulturrådet fördelar dessa nya medel för nästa budgetår, men vi förutsätter atl kulturrådet och de centrala museerna tillsammans prövar fördelningsordningen för kommande år.

Jag vill också under anslaget Bidrag lill vissa museer yrka bifall till reservation 22, där det föreslås alt Arbetets museum skall tilldelas 5,2 milj. kr, vilket iririebär eri uppräkning med 200000 kr

Under samma anslag reserverar sig folkpartiet tillsammans med miljöpartiet för alt del unika korislmuseel Arkiv för dekorativ konst i Luud skall få del av statliga medel. Arkivet för dekoraliv korist är numera ett museum, och del enda i Sverige för offentlig konst omfattande fotografier och skisser Samlingen inom detta område är störst i världen med ungefär 20000 nummer

Museet är en egen institution vid Lunds universitet. Finansieringen sker genom bidrag från universitetet och en mindre andel från Malmöhus läns landsting. Men vi tycker i folkpartiets partimolion och i reservation 23 atl

regeringen bör pröva formerna för ett statligt slöd till museet. I avvaktan på detta föreslår vi alt museet tilldelas 500000 kr för kommande budgetår

Herr lalman! Det är välkommet all regeringen nu är beredd att satsa nya grundbelopp på länsmuseerna. I propositionen föreslås 50 sådana för 1990/91. Ett enigt utskott föreslår atl ytteriigare 50 grundbelopp skall tilldelas från den 1 januari 1991.

Riksdagen tar inte ställning lill fördelningen av samtliga dessa grundbelopp, men det ges nu vidgade möjligheter för kulturrådet atf ta hänsyn till museernas och motionärernas önskemal vad gäller ökade resurser

Utskottet har i alla fall enats om att särskilt nämna Fredriksdals friluftsmuseum, som inte tidigare fått några statliga medel. I flera motioner bl.a. från folkpartiet, har mao genom åren försökt framhålla behovet av stöd lill Fredriksdals friluftsmuseum, som ingår i Helsingborgs museum. Kulturutskottet besökte museet i höstas vid sin resa i Skåne och kunde åter konstatera att museet är en stor tillgång för landet på flera olika säll.

Utskottet vill alltså ge regeringeri till käriria atl kulturrådet bör beakta Fredriksdals friluftsmuseum då de regioriala medleri skall fördelas lill Malmöhus län.

Jag vill också i detta sammarihang peka på folkpartiets förslag att kulturrådet skall uppmärksamma Göteborgs museer och speciellt Etnografiska museels behov. Vi föreslår i vår motion 20 grundbelopp till Göteborgs museer

När det i övrigt gäller fördelningen av grundbeloppen har det i betänkandet Kultur i hela landet formulerats krav på verksamhetsprogram med preciserade mål. Def vore mycket olyckligt om regeringens förslag skulle innebära atl kulturrådet skall få centraldirigera museeruas verksamhet. Redari har man på olika håll i landet uppfattat signalerna som en omyndigförklaring av de regionala institutionerria. Slateris uppgift måste vara atl stimulera, irite alt styra.

Däremot ifrågasätter vi inte aft någon form av underlag tas fram inför diskussioner om resurstilldelning för museernas framlida verksamhet och utveckling. Det kan ju behövas i kontakterna med kulturrådet och riksantikvarieämbetet och mellan museerna. Men ett sådant underlag skall präglas av de egna förutsättningarna och infe innebära att museiverksamheten riskerar att bli likriktad.

Med delta, herr talman, vill jag yrka bifall till de reservationer och följdre-servationer som folkpartiet slår bakom, och i övrigt bifall lill utskottets hemställan.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lid kulturmiljö samt tdl museer och utställningar

Anf. 61 STINA GUSTAVSSON (c):

Herr lalman! Den bebyggelse och den landskapsbild som omger oss i dag är i väsentliga delar ett arv från gångria gerieratiooer Vår lids samhällsut-vecklirig med krav på effektivitet och lönsamhet har inneburit kraftiga befolkningsomflyttningar och en ökad exploatering av mark och andra naturresurser Människors möjligheter att förstå sill samhälle och dess utveckling, atl la till vara kunskaper och värden från det förflutna, har försvårats.

Del är därför som det kullurmiljövårdande arbetet är så viktigt - och det är viktigt att del kommer in redan i den allmänna planeringen. Alla önskemål om exploatering måsle vägas mot de krav och restriktioner som vården

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lid kulturmiljö samt tid museer och utställningar

av kulturvärdena inriebär Atf t.ex. söka bevara ett öppet variationsrikt kulturlandskap och hindra eri ohämmad igenväxning av landskapet måsle ses som en betydelsefull åtgärd i vården av kulturvärdena.

Det svenska odlingslandskapet rymmer slora kultur- och naturvärden, och har så gjort i mer än 5000 år. Under den tid som bonden satt sin prägel på landskapet har han skrivit sin egen men också större deleri av vårt lands kulturhistoria direkt i landskapet. Kanske har vi här vår mest innehållsrika historiebok och kulturspegel. Den utgör dessutom en allt värdefullare resurs som forskriings- och undervisnirigsobjekt.

För att möta de växande uppgifter som kulturmiljövården har och kommer att ha framöver behövs nya resurser, vilket också har framhållits här tidigare. Centern har därför yrkat atf mera medel avsätts utöver de av regeringen föreslagna. Sålunda har vi under anslagsposten Vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse föreslagit en uppräkning, likaså vad gäller insatser mol luftförorenings- och försurningsskador saml viss inventering av forriläm-ningar Vår uppfattning härvidlag understryks av del förslag som riksantikvarieämbetet avlämnat vad avser bosladsutskoitels område. Riksantikvarieämbetet har där kraftfullt framhållit alt den stora arbetsbelastnirig som lärisstyrelserna har när del gäller kulturminnestäla och exploateringsinlensiva län måste åtgärdas.

För kullurmiljövården spelar hembygdsrörelsen en viktig roll. Det var Riksförbundet för hembygdsvård som 1986 log initiativ till alt samla hela hembygdsrörelsen och Folkrörelsesverige lill en gemensam kamp för levande bygd och kultur Del är väl bäst alt tillägga all hembygdsrörelseu är en folkrörelse, med lanke på dagens tidigare debatl.

Del betänkande som nu behandlas innefattar också museer Vi har här i kammaren för inte så länge sedan diskuterat frågan om de centrala museernas bevakningsuppgifler Eflersom det lill kulturrådet har gått ell uppdrag som skall redovisas i maj månad i år, anser vi från centern atl det är rimligt att regeringen får uppdraget atl återkomma till riksdagen med förslag om medel, om det skulle visa sig att detta behövs.

Utskottet har gjort ett par avvikelser från regeringens budgetförslag, någol som jag hoppas skall ses positivt från museernas sida, när dessa nu föreslås få ytterligare grundbelopp och när Nordiska museet vid Julita Gård kan starta verksamhet inom del naturveteriskapliga områdel. Jag instämmer i vad Lola Björkquisl anförde härom i sitt tidigare anförande, och likaså i vad Lola Björkquisl sade om museernas framlida verksamhet.

När det gäller de centrala museerna anser vi från centerns sida att man mera måste betona deras ansvar för tillgång på kultur i hela landet. Det är därför som vi vill anvisa 2 milj. kr till varidringsulställningar som anordnas av de centrala museerna.

Vi kan från centerns sida inte biträda hela det påslag som regeringen föreslår för Arbetets museum. Det anslaget måste, anser vi, ses i relation till andra salsriirigar

Slutligen, herr lalman, yrkar jag bifall lill samtliga reservationer där centerns förelrädare finns med, och i övrigt lill hemställan i kulturutskottets betänkande nr 21.

Anf. 62 ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk); Herr talman! Jag nöjer mig med all yrka bifall lill reservationerna 8, 13, 28 och 31.

AnL 63 KAJ NILSSON (mp):

Herr talman! Förra året tvingades s-gruppen i utskottet reservera sig mot all övriga partier enades om atl höja anslaget till Vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Det rörde sig den gången om 16 milj. kr mer än vad regeringen ville öka anslaget med.

Vis av skadan räknar regeringeri upp uämnda anslag med 5 milj. kr Det är bra men otillräckligt. Objekt för åtgärder står i kö för att komma i fråga; härom är de borgerliga partierna och miljöpartiet ense. Vi önskar att anslaget räknas upp med 3 milj. kr mer än enligt regeringens förslag. Jag yrkar därför bifall till reservation 1.

Regeringen vågar inte heller tillämpa sitt handlingsprogram från 1987/88 mot luftföroreriirigar och försuruirig, och arislaget till defta får inte någon reell förstärkning. Först nästa budgetår fäuker mari börja ta itu med det växande problemet med det nedvitfraride av byggnadsdelar, statyer och andra föremål som vi blivit varse de senaste åren.

Samma fyra partier som tidigare oämnts vill arivisa 3 milj. kr mer än regeringen redan nästa budgetår. Jag yrkar bifall till reservation nr 2.

Vi vill vidare bidra till en förstärkning av ulslällningsverksamheten vid Nordiska museet. Nordiska museet har varit föremål för en ekonomisk rekonstruktion. En svårlöst kris i den interna ekonomin har mer eller mindre lamslagit den utåtriktade verksamheten under viss tid. När nu ekonomin nollställts är del absolut nödvändigt atl ell bidrag anvisas för all museet skall kunna komma i gäng med ulslällningsverksamhel som kan dra publiken till museets nya utställningsprojekt, vilkas anlal inte är litet och vilka säkerligen kommer atl vara intressanta. Miljöpartiet de gröna hemställer om att 2 milj. kr ställs till museets förfogande. Därför yrkar jag bifall till reservation nr 9.

Ingen har här observerat Arkitekturmuseet, som är myckel litet och inte särskilt spektakulärt. Det har dock en viktig uppgift när del gäller all stimulera lill debatt om den fysiska miljön och förhoppningsvis öka kunskapen om miljövänligt sk. ekologiskt byggande. Museet lever emellerlid under knapphetens stjärna. Museet är som sagt litet, men naggande gott och har intressanta utvecklingsplaner för framtiden, enligt vilka museet bör kunna byggas ul. Vi anser att regeringen skall uppmuntra dessa planer För atl museet skall kunna genomföra sin verksamhet på ett rimligt sätt behövs också mer pengar.

Jag yrkar bifall lill reservationerna 10 och 11.

I reservation 12 framhåller vi alt stöd bör garanteras för bevarande av kulturhistoriskt värdefulla segelfartyg genom ett bidrag om 1,5 milj. kr för ändamålet, eventuellt också med bidrag från överskott från Vasamuseel. Jag yrkar bifall till reservation 12.

Vi i miljöpartiet de gröna är liksom folkpartiet också beredda att ge stöd med en halv miljon kronor ål Konstmuseet Arkiv för dekorativ konst i Lund, en skapelse av konstprofessor Ragnar Josephson som möjliggör en inblick i hur ell konstverk kommer till i konstnärens verkstad.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid kulturmiljö saml lill museer och utställningar

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag till kulturmiljö samt till museer och utställningar

Jag yrkar bifall till reservation 23.

Jag yrkar slutligen bifall till reservation 29 till förmån för 38 särskilda till-läggsbelopp som skulle göra det möjligt för elt antal museer atl inrätta ell anlal nalurvårdstjärister Vidare vill vi atl riksdagen skulle anvisa medel till 25 sådana tilläggsbelopp avsedda för friluftsverksamhet främst vid Fredriksdals friluftsmuseum i Helsingborg, och i Gamla Linköping. Jag vill understryka vad Lola Björkquisl framhöll om Fredriksdals friluftsmuseum. Det fick ett ganska goll stöd i fjol, och jag hoppas att stödet blir minst lika bra denna gång.

Slutligen yrkar jag bifall också till de övriga reservationer som miljöpartiet slår bakom.

AnL 64 SYLVIA PETTERSSON (s);

Herr lalman! I det här betänkandet föreslås glädjande nog en rad förstärkningar av resurserna, och jag skulle vilja nämna några av dem.

Till riksantikvarieämbetets kulturmiljövård plussar man på 11 milj.kr, fördelade på vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, på vård av kulturlandskap saml på information och ulveckling.

Vidare tilldelas ylleriigare medel till de centrala museernas bevaknings-kostnader För utveckling av de centrala museernas verksamhet inrättas ett nytt anslag om 10 milj.kr Arbetets museum tillförs ytterligare 3 milj.kr och Dansmuseet 2 milj.kr.

Nordiska museels resurser förstärks väsentligt, i första hand för att museet skall kunna komma till rätta med sina ekonomiska problem. Härtill kommer den tjänst på Julita gård och museer som flera talare har berört.

Under den tid som statliga grundbelopp utbetalats lill de regionala museerna, alltså från mitten av 70-talet och fram till nu, har del tillkommit totalt drygt 500 grundbelopp. Regeringen föreslår nu i budgetpropositionen en fortsatt utbyggnad, så alt det totala antalet grundbelopp ökar med 225 på två år. När länsmuseernas samarbetsräd besökte oss i utskottet framhöll dess representanter att delta var en historisk händelse. Ökningen i år föreslås, som några talare framhållit, i regeringens proposition nu bli 50 grundbelopp. Därtill kommer utöver regeringens förslag 50 grundbelopp den 1 januari 1991.

Jag vill, herr talman, yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter utom under mom. 10, där jag föreslår att riksdagen följer förslaget i reservation 7. Del handlar om kostnader för bevakning av de centrala museerna. Samtliga övriga reservationer yrkar jag avslag på.

Som vanligt karakteriseras motionskraven i utskottet av en ganska stor turbulens. Vad som var högsta klokskap i januari visar sig redan i april vara mindre klokt. Detta gäller speciellt på kulturmiljöområdet. Det här skapar en hel del arbete och funderingar och gör också all kulturutskottet är ett spännande utskott.

I det här betänkandet har vårt arbete och våra funderingar alltså resulterat bl.a, i alt samtliga partier har enats om atl länsmuseerna under del kommande budgetåret bör tillföras 50 fler grundbelopp än vad regeringeri föreslagit. Vi har också i största enighet funnit atl det nu är dags alt stödja Fredriksdals friluftsmuseum.

Vidare har alla partier med undantag av moderaterua kommit överens om vissa principer i anslutning lill ett förslag i budgetpropositionen om grunderna för fördelning av grundbeloppen. Vi säger, liksom för övrigt också utbildningsministern, att staten skall stimulera kulturverksamhet i landet utan alt styra den. Vi anser att berörda parter skall samråda för atl få fram ett förslag om hur resursfördelningen skall skötas nästa budgetår Vad vi vill få lill stånd är alltså ett förslag till större iriflytaride för museerna.

Vi är också överens om att det är viktigt alt la hänsyn till det regionala ansvarstagandel, till utvecklingeri av barri- och ungdomsverksamheten och till de minsta museernas behov. Men vi uttalar samlidigl att det finns museer som redan gjort stora satsningar och det bör enligt vår gemensamma uppfattning inte utgöra något hinder för dem vid bedömningen.

Jag vill också kommentera ett par punkter som vi inte lyckats komma överens om.

Det gäller, som jag fidigare nämnde, museernas bevakningskosfnader, där vi har reserverat oss. Kulturrådet har fått i uppdrag att se över museernas avtal med anledning av att bevakningskostnaderna under de senaste åren har stigit onormalt mycket. Vi är väl alla på det klara med aft det viktigaste är all museerna i fortsättningen har en tillräckligt bra och tillförlitlig bevak-riirig. Det som vi motsätter oss inom den socialdemokratiska gruppen är att majoriteten förutsätter alt denna bevakning ovillkorligen måste upprätthållas på oförändrad nivå. Det ariser vi att vi kari ha eri uppfattning om först sedan vi har sett resultatet av översynen.

Anslaget till Arbetets museum brukar bara moderata samlingspartiet reservera sig mol. Men i år ansluter sig både centern och folkpartiet, även om de går emot endasl den resursförstärkning som föreslagils, medan moderaterna som vanligt vill pruta bort hela anslaget.

Vi har diskuterat detta museum så många gånger tidigare, och vi lär väl aldrig komma fram till samma ståndpunkt. Vi socialdemokrater anser som bekant atl arbetet behöver ett museum på samma säll som vi har valt atl dokumentera högreståndsmiljön och det gamla bondesamhället.

Jag vill ändå ta tillfället i akt för alt berätta alt huset - Strykjärnet i Norrköping - numera ägs av stiftarna LO och KF. Projekteringen av ombyggna-tionen är klar, och bygglov kommer att ges när som helst. Det har även faltals beslut om finansieringen av ombyggnaden. I år kan jag därför lugnt konstalera att stiftarna tar på sig ett stort ansvar, och de går också in med mycket pengar.

Byggtiden kommer atl bli sex lill åtta månader, och museet kan alltså öppnas under någon av höstmånaderna 1991. Det sker med en utställning som heter Arbetet och sinnena - om kroppens och själens förvandlingar i arbetet. Där kommer arbetsskador arbetsmiljö och arbetets glädje att skildras med olika konstnärliga medel. Jag tror atl jag vågar lova all ni alla är välkomna till Strykjärnet trots alla års motstånd. Om ni kommer dit någon gång, så vill jag rekommendera er att ta er upp på plan 7, som någon kallar sjunde himlen. Eva Persson, som är producent och konstnärlig ledare, har sagt följande om plan 7; Del rummet är en skog av Irädpelare, del har fönster i taket och liknar ingel annal i huset.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag tid kulturmiljö saml lid museer och utställningar

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lid kulturmiljö saml tid museer och utställningar

Rummet på plan 7 invigs med en stor fotoutställning som heter Arbetets värld. Den förmedlar arbetets skiftande verkligheter och villkor

Jag tror också att jag kan utlova en upplevelse av ovanligt slag för dem som lar sig till Arbetets museum.

I sin kulturpolitiska motion skriver moderaterna att socialdemokratema slits mellan ambitionen att göra den seriösa kulturen tillgänglig för alla och all skapa en särskild kultur för s.k. underprivilegierade grupper

Moderaterna lycker att vi ägnar oss för mycket åt del andra ledet i denna ambition och all vi misslyckas. Man måste lolka det som att moderaterna anbefaller alt den seriösa kulturen skall göras tillgänglig. Okej, säger jag, det är precis vad även vi vill, t.ex. med Arbetets museum. Vi vill t.o.m. göra arbetets kultur tillgänglig även för moderater

Jag vill kortfattat kommentera det som Lars Ahlmark sade i sitt iriled-ningsanförande om museerna och kulturrådet. Han påstod att vi var på väg att göra kulturrådet lill statens museiöverslyrelse. Jag accepterar inte den beskrivningen. Centralmuseerna behöver inte heller stå med mössan i hand hos kulturrådet. Men om man delar upp 10 miljoner på elva centralmuseer, tror jag all de används mindre effektivt. Dessutom tror faktiskt vi socialdemokrater atl del är ganska nyttigt med både samverkan och samarbete. Jag tycker inte all det vore bättre om moderaterna fick styra hur dessa pengar skall fördelas än aff kulturrådet får ha ett finger med i spelet.

När det gäller verksamhetsprogrammen och länsmuseerna tycker jag att Lars Ahlmark skall läsa vad kulturutskottet skriver om dessa program. Och som jag sade tidigare förväntar vi oss all vi skall finna former för hur museernas inflytande skall bli bättre. I detta avseende har vi tagit intryck av vad man från länsmuseernas samarbetsräd sade när man besökte oss.

Beträffande det som har sagts om att det inte ställs några krav på Arbetets museum kan jag tala om all Arbetets museum kommer alt få samma konstruktion i fråga om styrelse och ansvar som Tekniska museet.

Jag vill göra ytterligare en kommentar, och den gäller Kaj Nilssons anförande. När man lyssnar på honom frestas man faktiskt alt göra följande kommentar: Hur skulle det ha gått med denna nation om inte miljöpartiet och Kaj Nilsson hade kommit in i riksdagen? Bl.a skulle tydligeri ingen ha observerat Arkitekturmuseet. Nu är vi några som har varit där, men enligt Kaj Nilsson har vi alltså inte observerat var vi var någorislans.

Avslutriirigsvis vill jag upprepa ungefär vad jag sade i förra årets debatt, nämligen alt kulturmiljön och museerna är två av de mest spännande delarna på kulturområdet. Det finns så mycket utveckling på gång på en rad områden, och del finns så många ännu oprövade möjligheter Det finns ett stort engagemarig både bland organisationer och hos enskilda som bör tas till vara och uppmuntras.

För alt återvärida till moderaternas beskrivning av oss socialdemokrater som några som ägnar sig åf kulfur för underprivilegierade grupper kan jag lycka att det inte är riågon dålig ambition, eftersom del på kulturens område alltför länge har varit fråga om atl la från alla och ge till några få utvalda. Jag tror all både kulturmiljövården och museerna har mycket atl bidra med uär del gäller såväl atl riå riya grupper som alt utveckla koutakterria med barn och ungdomar

AnL 65 LARS AHLMARK (m):

Herr lalman! Detta betänkande präglas myckel av förtroende. Socialdemokraterna har tydligen ett obegränsat förtroende för Arbetets museum, som under en rad år har fått så stora driftsbidrag från staten att museet inte ens har kunnat göra av med pengarna utan byggt upp ett eget litet kapital, medan stiftarna inte alls har bidragit. I vad mån fastighelsförvärvet kommer all innebära att man de facto bidrar, får vi se i framtiden. Det kan även komma atl utbetalas eri hyra som stateri förmodligeri i så fall får firiansiera, och på del sättet blir inte heller def egentligen fråga om något bidrag.

Detta kan ställas i relation till den brist på förtroende som det innebär att inte ens våra centrala museer, inte ens våra ansvarsmuseer själva skall få en slant all disponera för utvecklingsarbete, ulan de skall gå till statens kulturråd för all redovisa projekt, diskutera och hemställa, och naturligtvis i ett stort antal fall rimligen få avslag på sina idéer Det här tycker jag innebär att regeringen och socialdemokraterna utfärdar ett underbetyg till centralmuseerria, och detta är helt oacceptabelt.

När del gäller den regiooala verksamheleri har man med en arinan metod, men på motsvarande sätt, velat föra över inflytandet från ledningarna i de olika museerria till statens kulturråd. Åven detta innebär en brist på förtroende som vi från moderat sida anser är oacceptabel. Jag hoppas atl detta inte är ett ullryck för en ny politisk strategi från regeringens sida då det gäller museiväsendet.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Anslag lid kulturmiljö saml lid museer och utställningar

AriL 66 KAJ NILSSON (mp):

Herr talman! När del gäller Arkitekturmuseet förstår jag inte varför Sylvia Pettersson reagerar som hon gör Delta museum är litet i sinnevärlden, och del behöver faktiskt hjälp. Alt jag framhöll detta berodde naturligtvis på att jag anser att insatser skall göras. Det finns ju en budget på litet över 400 000 kr som kraftfullt skulle hjälpa verksamheten. Museet är mycket beroende av dessa pengar Del har också utarbetats en myckel omfattande plan för framtiden när det gäller den vidare utbyggnaden. Den planen lycker jag att regeringen skall ta lag i ordentligt. Jag begär inte mer Jag tycker därför inte atl jag har framhävt all del bara skulle vara jag som har uppläckt dessa saker

AnL 67 SYLVIA PETTERSSON (s):

Herr lalman! Lars Ahlmark, vi litar på Arbetets museum, och vi litar på stiftarna, eftersom vi känner till deras ambitioner Vi har även förtroende för de centrala museerna. Del tror jag framgår om man läser hur vi har uttryckt oss när del gäller dessa utvecklingsresurser Dessutom har vi förtroende för kulturrådet.

Redan för tre år sedan fick kulturrådet 5 milj. kr i utvecklingsresurser i samband med alt museiproposilionen behandlades. Beträffande dessa 5 miljoner har kulturrådet samarbetat med ansvarsmuseerna när det gäller flera stora myckel fina projekt. Och delta samarbete har gått alldeles utmärkt. Jag är alldeles övertygad om atl det kommer atl gå bra med de här utvecklingsresurserna. Dessutom vill jag bara tillägga alt det när det gäller utvecklingsmedel är bra om man inte låser dem, ulan all man kan använda dem

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

litet flexibelt. Eftersom det här skall bli en årlig resurs, som det står i budgetpropositionen, är det bra om man kan hitta lyckade former

AriL 68 LARS AHLMARK (m);

Herr talman! Sylvia Pettersson talade om de underprivilegierade som man enligt hennes önskan borde gynna. Vi moderater delar helt den uppfattningen, förutsatt alt man når de i egentlig mening underprivilegierade. Däremot reagerar vi när del gäller Arbetets museum. Här blir del underprivilegierade LO med sina miljardtillgångar och det underprivilegierade Kooperativa förbundet med sin miljardomsättning i praktiken gynnad part.

Anf. 69 SYLVIA PETTERSSON (s);

Herr lalman! Jag lycker all Lars Ahlmark skall lära sig att skilja på det välbärgade LO och LO-medlemmarna, för del är ju för deras räkning som vi vill ge stöd åt Arbetets museum.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fallas den 2 maj.)

11 § Föredrogs finansutskottets betänkande

1989/90;FiU15 Anslag lill riksdagens revisorer och deras karisli (prop. 1989/90:100 delvis).

Tredje vice talmannen konstaterade atl ingen talare var anmäld. (Beslut skulle fattas den 2 maj.)

12 § Ajournering för middagsuppehåll

Kammaren beslöt kl. 18.01 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.

13 § Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00 under ledning av andre vice talmanrien.

14 § Planering och anslag för totalförsvaret, m.m.

Föredrogs försvarsutskottets betänkaride 1989/90;FöU7 Plarieririg och anslag för totalförsvaret, m.m. (prop.

1989/90:100 delvis).

AnL 70 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Det betänkande som föreligger frän försvarsutskottet har lämuats i ariledning av proposition 100 och kommer naturligt nog alt hamna i skuggan av det kommittéarbete som pågår om försvaret och som avser försvarels långsiktiga inriktning.

Vi moderater har gjort en sådan ärendeuppdelning alt Ivar Virgin om en stund kommer atl redogöra för moderaternas syn på de frågor som mera konkret behandlas i ulskottsbelänkandet, medan jag själv avser att om möjligt något mera övergripande föra fram moderata synpunkter som undan-förts från betänkandet just av det skälet all de kommer att vara föremål för kommitténs överväganden.

Likväl finns del i gränsområdet mellan vad som behandlas och ej behandlas i betänkandet några frågor som har gett anledning lill reservationer men som ändå kommer atl återfinnas på kommitténs ärendelista. Följaktligen kanske min nyss gjorda principiella uppdelning inte blir så strikt.

Jag vill föra till torgs i första hand några frågor som finns i denna gränszon, och det gäller det principiella ställningslagande som riksdagen gjorde beträffande arméorgariisationen strax före jul. Det var vårt yrkande, som vi har upprepat under våren, atl del i Sverige behövs en arméorganisation som rymmer 21 brigader och att dessa med allra största fördel kan utbildas vid vad vi kallar enbrigadsförband. Det betyder i praktiken all decemberbeslulet att lägga ned förbanden i Örebro, Växjö och Uddevalla rent av skall rivas upp i avvaktan på försvarskommitléns slutliga ställningstagande.

Vi anser atl den likaledes i december beslutade nedgången i brigadanlal från 29 lill 21 i sig är utomordentligt kraftig och atl en ytterligare reducering, som då och då kan skönjas i debatten, inte kan ske annat än till priset av en starkt försvagad försvarskraft. Mot denna bakgrund skall vårt principiella ställningstagande till förmån för 21 brigader ses. Härtill skall läggas atl vi anser del helt orimligt atl i början av ett kommittéarbete gripa in i fredsorganisationen och därefter ta sig an säkerhetspolitik och krigsorganisation.

Den omstrukturering av arméns grundorganisation som riksdagsbeslutet i december innebar utgjorde - oberoende av vad jag nyss sagt om de tre bri-gadproducerande regementena - en ylleriigare stark påfrestning på arméns ekonomi. Detta har enligt vårt förmenande inte beaktats i regeringens proposition. Om inte medel tillförs för delta, kommer under en femårsperiod omorganisationen att ytterligare urholka de redan underförsörjda anslagen för i första hand repetiiionsulbildning och sådana angelägenheter som materielanskaffning för i storleksordningen uppemot 1 miljard kronor

Försvarskommitléns delbetänkande om säkerhetspolitiken, betecknande betitlat Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld, belyser väl de förväntningar som en hel värld ställer på avspänningspolitiken i Europa. Lika väl framkommer svårigheterna med all än så länge kunna dra långsiktiga och säkra slutsatser av det inträffade. Härav följer atl Sverige under lång lid framöver måste ha elt starkt försvar, inte minsl för alt ge innehåll åt den svenska neutralitetspolitiken och den fasthet som vi anser nödvändig.

Jag vet att det finns många människor i vårt land som redan nu fullt ut har intecknal nedrustnings- och avspänningspoliliken, som om slora konkreta

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

framsteg hade nåtts, och dä naturligt nog menar att också Sverige måste krympa försvarskostymen.

Det finns två väsentliga faktorer som då inte är beaktade. För del första är ytterst få konkreta beslut fattade i de egentliga nedruslningsförhandlingarna som på ett avgörande sätt förändrar Sveriges säkerhetspolitiska situation. Sannolikheten för ett storkrig har säkerligen minskal, medan osäkerheten beträffande konflikter och störningar av olika slag alltjämt är stor eller kanske rent av har ökat.

För det andra kan man inte bortse från den minskning av försvarsanslagens andel av BNP som ägt rum under en 25-årsperiod. Della har skell i vårt land under en tid då lärider omkririg oss såväl kvaritilalivt som kvalitativt har ökat siri försvarskrafl. Om nedskärningar nu kommer till stånd i andra länder - vilket är troligt - sker detta från den väsentligt höjda nivå som de har uppnått under den tid Sverige i fast penningvärde har låtit försvarskostnaderna reduceras med ca 40 %, allt i förhållande till BNP.

Detta måste vägas in då man diskuterar möjlighelerna för vårt land atl minska eller låta försvarsanslagen ligga oförändrade. Moderata samlingspartiet anser atl försvarsanslagen måste förstärkas vid nästa försvarsbeslut.

Jag vill nämna en fråga som kanske är av mindre principiell än praktisk betydelse. Det är den fråga som under den senasle försvarskrisens uppseg-lirig för två tre år sedan spelade slor roll i debatten, nämligen frågan om kompensationssystemets utformning. Den svenska ekonomin företer fortfarande iriga som helst leckeri på stabilitet, varför frågari om jusl kompensationssystemet alltjämt har hög aktualitet.

Försvarskommittén delar denna uppfallning och har gett en arbetsgrupp i uppdrag alt göra fördjupade studier kring della. Enligt min mening finns det delar av försvarets kostnader som är så olika andra all de inte med fördel bör ingå i samma priskompensationssyslem. Jag tänker naturligtvis på utvecklingskostnader för nya vapensystem. All erfarenhet visar atl kostnader för ganska normal varu- och tjänsteproduktion med rimlig säkerhet låter sig beräknas och åsättas ett index.

Långt större osäkerhet vidlåder beräknade kostnader på utvecklingssidan. Kostnader för ulveckling av nya system borde rimligen åsättas ett eget index, kallat ulvecklingskoslnadsindex eller insalskoslnadsindex. Ulveckling som förtjänar namnet kan knappast någon gång vara så okomplicerad alt dess ekonomiska vidd redan i förberedande skede hell kan förutses. Detta bör beaktas i det fortsatta kommittéarbetet.

Oberoende av vilken ekonomisk nivå som förordas av försvarskommitlén kommer ekonomin under alla omständigheter att vara så snäv atl kravet på ett ekonomiskt priskompensationssyslem även i fortsällningeri blir ulomorderitligl stort.

Till sist vill jag, herr talmari, riämria ytterligare eri lileri detalj, som dock har stor betydelse för berörda förband och värnpliktiga. Det gäller vissa värnpliktigas resekostnader Dessa omfattas naturligt nog också, som bekant, av det lokala kostnadsansvaret. Genom atl vissa Norrlandsförband i myckel stor utsträckning rekryteras bland värnpliktiga från Västsverige och Mälardalen kommer dessa förbands resekostnader i enstaka fall att slå i helt orimlig proportion lill förbandets andra kostnader Denna kostnadsorimlig-

het medför atl relativt sträng återhållsamhet med resekoslnadsmedel är nödvändig frän förbandschefernas sida, vilkel i sin lur medför all t.ex. veckovis återkommande flygtransporter inte alltid kan komma i fråga.

Enligt min mening skulle denna resekostnadsobalans mellan olika förband kunna korrigeras någorlunda enkelt genom en central pott för att utjämna resekostnaderna mellan förband med högre resp. lägre resekostnader Jag anser att de värnpliktiga med viss rätt kan kräva atl deras utbildningsorl så långt det sig göra låter görs neutral vad avser den tid som resor mellan hemmet och utbildningsorten kräver. Detta är en enkel åtgärd, det är en intressant värnpliklsfråga, och jag lycker all man med någorlunda enkla medel skulle kunna lösa del problemet.

Herr lalman! Som jag inledningsvis aviserade har jag nu fört till torgs några synpunkter som inte är direkt kopplade till utskottets betänkande. Def kommer senare all belysas av Ivar Virgin.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990 ,

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

AnL 71 KERSTIN EKMAN (fp):

Herr lalman! Allmänhetens intresse för försvarsfrågorna har varierat under är som gått. Omfattningen av de beslut som fallas här i riksdagen och omfattningen av de förslag som framläggs av regeringen varierar även de, vad gäller den senare dock med ett större mått av periodicilet än vad gäller den förra.

Omfattningen av besluten beror givetvis på när i tiden vi befinner oss i förhållande till försvarsbesluten. Eflersom vi kommer all falla ell nytt försvarsbeslut nästa vår och utredningsarbetet därför nu är omfattande, är vårens betänkande från försvarsutskottet föga upphetsande.

Intresset för försvarsfrågorna i allmänhet - för aff återgå till den frågan -är faktiskt nu ganska stort. Dock kan man skönja atl intresset i viss mån nu mer finns bland dem som ser en chans att tillgodoräkna sig besparingar om de kan avföra utgifterna för försvaret från vår budget än bland de traditionellt försvarsintresserade. Förklaringen lill detta är givetvis den förändring i vår omvärld som vi bevittnat det senaste ärel, en förändring som välkomnas av alla och som givelvis finns med i de diskussioner som förs bland oss försvarspolitiker

Mol denna bakgrund är det viktigt atl en debatt förs och att man då framhåller viklen av atl inte för slora inteckningar görs i en framlida önskad verklighet.

Vi har från folkpartiet i årets säkerhetspolitiska motion framhållit all vi genom vårt utrikespolitiska agerande kontinuerligt måsle bygga upp ett långsiktigt förtroende hos omvärlden för vär vilja och förmåga all slå vakt om neutralitetspolitiken. Vi måste därför också ha ett starkt försvar. Vi framhåller atl 1987 års försvarsbeslut syftade lill förstärkningar på flera vikliga områden inom totalförsvaret och alt denna inriktning bör ligga fast trots de ekonomiska problem som drabbat försvaret. Vi har ju också från folkpartiet så sent som våren 1989 föreslagit all försvaret skulle tillföras resurser i syfte att fullfölja intentionerria i försvarsbeslutet.

Vi anser alltså att det är av yttersta vikt all vi har ell totalförsvar i balans och med sådan styrka och sammansättning all det kan värna vår territoriella integritet, skydda vår befolkning och våra intressen och med krafl avvisa an-

6 Riksdagens protokoll 1989/90:110

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

grepp mol vårt larid. Detta gäller alltså fortfarande, trots de förändringar som sketl och väntas ske.

Det är givetvis viktigt att man i försvarskommiltéarbetet noga överväger vilka slutsatser som skall dras av förändringarna i vår omvärld. Jag finner det dock inte troligt alt det inför 1991 års försvarsbeslut går alt dra sådana slutsatser som skulle kunna utgöra underlag för riågra omfattande förändringar av vårt nuvarande försvar Det kan ofta vara av värde atl bedriva försöksverksamhet, men försvaret är definitivt inte ett område där man kan tilllåta sig experimentverksamhet.

Vad som däremot är viktigt är att de brister i vårt försvar som framkom inför föregående försvarsbeslut åtgärdas. Det är också av stor betydelse att den aktuella balansen mellan kvantitet och kvalitet i oUka försvarsfunktioner och förband prövas. Vidare är del viktigt alt man med omvärldsförändringarna som grund prövar medelsbehoven och balansen mellan driftkostnader och långsiktiga investeringar En något lugnare militärteknisk ulveckling i vår omvärld kan eventuellt ge oss ökade möjligheter att vid sidan av den nödvändiga förnyelsen successivt modernisera äldre vapensystem.

Med vetskap om hur nödvändig en effektivisering är och för att ge möjlighet lill bättre balans mellan kvalitet och kvantitet i vår försvarsmakt var vårens beslut om arméns omorganisatiori givetvis nödvändigt. Vi ansåg dock från folkpartiet att den brist på åtgärder som förslaget kännetecknades av var beklaglig. Detta gjorde att vi inte kunde biträda ett förslag vars resultat inte ledde fram lill en tillfredsställande förändririg.

Att däremot, som nu yrkas från centern och moderalerna, ändra besluten om nedläggning av vissa regementen vore myckel olyckligt. Jag framhöll vid debatten i december atl ju längre vi dröjer med en omstrukturering, desto svagare blir vår armé.

Med insikt i de förslag och önskningar som framförts av vår överbefälhavare finner vi del också helt naturligt alt ge möjlighel till utökad försöksverksamhet med femmånadersulbildning. Del är givelvis beklagligt atl - genom det motstånd som funnits och alltjämt finns till försöksverksamhet med korl-tidsutbildning - penningmedel låses som kunde ha kommit till nytta för alt höja kvaliteten och som t.ex. kunde ha medgivit snabbare anskaffning av personligt skydd för våra soldater

Denna ovilja atl förutsänningslösl ompröva värnpliktssystemet präglar också utskottets majoritet när man behandlar frågor som syftar till effektivisering och utvidgning av värnpliktstjänstgöringen. Hans Lindblad och jag har i ett särskilt yttrande fört fram folkpartiets tankar på en totalförsvars-plikt, där man ulgår från de totala persorialtillgårigarria och de totala beho-veri iriom totalförsvaret.

Vi har fråri folkpartiet i vår motion i januari uttryckt vår glädje över alt direktrekrytering av värnpliktiga till civilförsvaret nu ser ul alt bli genomförd. Vi, liksom försvarskommittén, följer givetvis denna fråga, och vi framhåller i vår motion att utbildningen i första hand bör ske vid räddningsskolorna i Revinge, Skövde, Rosersberg och Sandö. Om man sedan ger möjlighet till fortsall utbildning i den kommunala fredsräddningstjänsten, kommer de värnpliktiga all både bli väl utbildade och kunria utgöra en förstärkning i del fredslida samhället när räddnirigsirisatser behöver göras.

Två frågor har under elt antal år behandlats i försvarsutskottet med anledning av folkpartiyrkanden. Den ena är samlevnadsundervisning i den militära befälsulbildningen, vilkel vi yrkat på i en partimotion. Den andra är frågan om de värnpliktigas försäkringsskydd, vilket tas upp i en enskild motion av Britta Bjelle. Det faktum atl molionskraven varje år avslås behöver inte betyda alt de är mindre angelägna.

När det gäller frågan om samlevnadsundervisning härivisar utskottet till alt försvarsministern i propositionen framhållit de initiativ som tagits vid Älvsborgs regemente och ullalat alt han anser aft flera förband bör följa detta exempel. Man tycker tyvärr inte atl delta ger ytterligare stöd för våra yrkanden utan avstyrker i slället vår motion. Det är märkligt! I konsekvens med sitt stöd för försvarsministerns uttalande borde man se välvilligt på vårt yrkande.

När det gäller de värnpliktigas försäkringsskydd har utskottet under ett antal år avstyrkt motiorieri med hänvisnirig till atl arbete pågått i departementet. Nu hänvisar man till all vissa ändringar skett och i övrigt till att skyddet för efterlevande föräldrar visserligen inte är fullgott men att detta är likställt med vad som gäller för alla som omfattas av statens grupplivförsäkring. Vi folkpartister anser dock alt särskild hänsyn skall tas till att de värnpliktiga lyder under en plikllag; om en olycka då inträffar skall, anser vi, föräldrarna ges ell bättre försäkringsskydd.

Till sist, herr talman, några ord om försäljning av försvarets mark och byggnader Frågan har väckts i samband med att försvaret lämnar ett antal byggnader och markområden i Stockholmstrakten. Bl.a. sker detta på grund av atl regeringen beslutat att etablissemanget i Tullinge skall anväridas effektivt, vilket vi välkomriar

Redan under 1984/85 års riksmöte påtalade vi i en motion de negativa effekterna av att försvaret infe kunde tillgodoräkna sig de vinster som uppstod vid försäljning av byggnader och mark utan bara hade att leverera in pengarna till statsverket. När ÖB nu i sitt förslag till avyttring av byggnader och mark i Stockholmsområdet säger sig vilja tillgodoräkna sig medel som blir frigjorda är det naturligt för oss alt stödja denna lanke. Ulskoltels behandling av frågan ligger hell i linje med de yrkanden vi har ställt, och vi hoppas den framtida behandlingen av dessa frågor skall ge elt för försvaret tillfredsställande resultat.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill de reservationer där folkpartister finns med bland reservanterna.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

Anf. 72 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr talman! 1 högre grad som en resignerad suck än som replik vill jag peka på det förhållandet alt vi inte lycker att det gagnar saken att prata med folkpartiet om huruvida del är viktigt atl ta saker och ting i försvarsbesluteu i rätt ordriirig. Men nu fick vi en släng av sleven för att vi faktiskt vill hålla beredskapen beträffande de tre regementena i Örebro, Växjö och Uddevalla vid liv.

Vi anser atl 21 brigader är ett minimum för Sveriges armé och följaktiigen också att de bör bli utbildade vid enbrigadsförband. Så det finns en viss logik i vårt sätt att se pä delta. Jag ser som sagt inte med så stora förväntningar på

Prot. 1989/90:110 an Kerstin Ekman skall förslå den finessen, men jag vidhåller aft den allt-

26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

jämt är giltig.

Vi lägger fast ett säkerhetspolitiskt synsätt. Vi bestämmer i anledning härav vilken krigsorganisation Sverige behöver Sedan, Kerstin Ekman, kan man dimensionera den utbildning man behöver av krigsorganisationen. Då vet man vilka förband som behövs för det. Della är den enkla synpunkt jag har i frågan om de tre regementena.

Anf. 73 KERSTIN EKMAN (fp) replik;

Herr lalman! Ack ja, denna debatl har vi haft många gånger Jag vill också upprepa det jag har sagt, nämligen aft omstruktureringen av armén var en restpost från föregående försvarsbeslut. Om vi inte hade gjort någonting för atl se lill alt få en armé i balans, hade vådan blivit så myckel större.

Sedan har vi från folkparliel inte på något sätt sagt att del skulle vara omöjligt atl ha 21 brigader. Vi säger, på samma sätt som överbefälhavaren, att del är möjligt att ha 21 brigader med de kvarvarande regementena. Det beror på hur man producerar dem.

AnL 74 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr lalman! Del är en lysande synpunkt, Kerstin Ekman! Vi har under en lång följd av år haft ivåbrigadsförband. Vi fick, utan atl del egentligen var avsikten, ell A- och ett B-lag som utbildades vid samma förband. Del vill vi moderater undvika, och nu finns det ett lillfälle all göra del vägvalet. Det är detta vi har pekat på.

Anf. 75 KERSTIN EKMAN (fp) replik;

Herr talman! Del kan ju hända all Arne Andersson har större kunskap i fråga om alt producera brigader än vad vår överbefälhavare har, men jag lutar mig hellre mol överbefälhavaren i denna fråga.

Anf. 76 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c);

Herr lalman! Dagens debatt - eller vi kanske skall säga kvällens debatt -om vårt totalförsvar sker i en lid då vi är mill inne i utredningen om nästa års försvarsbeslut. Mol denna bakgrund är debatten något urvattnad men givetvis viktig för driften av totalförsvaret inför del kommande budgetåret.

Senast då riksdagen debatterade försvarsfrågor var deballempraluren betydligt högre än i dag. Vid det tillfället avgjordes arméstrukturen, och de gamla anrika landsskapsregementena 13, 111 och 117 fick stryka på foten. Vi ansåg då alt tidpunkten för nedläggningsbeslut var fel vald. Vår uppfallning på denna punkt har inte förändrats sedan i december Landsskapsrege-menlenas framtid borde ha avgjorts i nästa års försvarsbeslut.

Herr talman! I försvarskommitléns säkerhetspolitiska betänkande rådde slor politisk enighet. De slutsatser som drogs var atl händelser inträffat som radikalt har förbättrat klimatet mellan supermakterna och resp. allianser. Dessutom sker en snabb utveckling på det politiska planet i Östeuropa, kännetecknad av en demokratiseringsprocess och en gradvis frigörelse från Moskvas dominans och kontroll.

Vi kan konstatera att utvecklingen har gått så långt att en återvändo till

tidigare förhållanden inte är möjlig. Men fortfarande kvarstår många frågetecken. Hur kommer utvecklingen i Sovjet all påverka hotbilden och vårt säkerhetspolitiska klimat?

Situationen i Sovjetunionen kompliceras av atl landet är ett imperium med ell stort antal folk. Det är naturligt all en stark självsländighelslängtan hos många av dessa folk tränger fram i den öppnare politiska situation som nu råder Samtidigt är Moskva uppenbarligen berett att med ekonomiska sariktioner och vapenmakt värna om lag och ordning i ell sönderfallande imperium . Elt näraliggande exempel kan vi bevittna i Litauens frigörelsekamp.

Försvarskommitléns slutsats, "avspänning under osäkerhet", är enligt min mening en helt riklig bedömning. Denna osäkerhet avspeglas äveri i plarie-ringsdokumenlet där elva olika planeringsnivåer för del militära försvaret och tre för civilförsvaret fördes fram. Spännvidden mellan partiernas ramar är ganska slor och delta tyder på atl partierna bedömer hotbilden på olika sätt.

Viktigt är att vi behåller handlingsfriheten inför framtiden. Alla hoppas på fred och avspänning i världen. Men för den skull får vi inte helt bortse från de risker som finns i vår omvärld. All redan nu i nästa försvarsbeslut inteckna de posiliva förändringar som sker kan bli en besparing som på sikt kan innebära ökade kostnader

Centern har som ett planeringsalternaliv begärt en studie av möjligheterna atl med kort varsel gå från en lägre till en högre planeringsram. Planeringen bör inriktas mot all inom ett fill två år kunna nå en effekt motsvarande nivå A i överbefälhavarens perspeklivplan. Utgångspunkten bör i detta fall vara dagens nivå.

Herr talmari! Miri förhoppning är att vi inför höstens slutbetänkande skall kunna ena oss om ett förslag som inriktar sig mot atl vi behåller handlingsfri-heteri inför framtiden.

Jag skall nu kommentera några av de reservationer som är fogade till belänkandet och börjar med reservation 6. Den slår inte centerpartiet bakom, och den handlar om Kopparbergs läns inordnande i Nedre Norrlands civil-och militärområde. Beslut om detta fattades förra året, och socialdemokraterna och vi var också den gången överens om atl hela det gamla Bergslagens militärområde skulle tillföras det nya Mellersta militärområdet.

Jag anser inte att något nytt på den här punkten har framkommit vid årets behandling som gjort alt man bör ändra ståndpunkt. De nackdelar och fördelar som fanns förra året finns givelvis kvar, men del visar sig all det kari kosta 80-100 milj. kr att göra förändririgeri, 1 varje fall påstår militärledningen del. Jagmenar att i det läge som försvaret befinner sig i när det gäller ekonomi bör man inte experimentera och riskera att lägga ul pengar på sådana här objekt. Därtill kommer atl ÖB i en krigssituation kan ändra gränserna för militärområdena.

I reservation 8, som gäller fastställande av utgiftsramen för del militära försvaret budgetåret 1990/91, har Gunhild Bolander och jag ansett alt ramen bör utökas med 125 milj. kr som då skulle användas för materielanskaffning - 50 miljoner lill armén, lika mycket till marinen och 25 miljoner lill flygvapnet.

Det är klart att det kan anses vara en blygsam summa, men samtidigt är

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

det ju mer än vad regeringen föreslår Vi vet alt regeringen och FMV har gjort stora inteckningar i kommande försvarsbudgelar genom malerielbe-ställriirigar Så oavsett om medlen inte är lika slora som de medel moderaterna föreslår, bidrar de givelvis till atl öka möjligheterna all tillföra försvaret materiel.

Reservation 26, som centern, moderalerna och miljöpartiet står bakom, handlar om de gamla landskapsregementena I 3 i Örebro, I 11 i Växjö och I 17 i Uddevalla. Kerstin Ekman sade tidigare att riksdagen fattade ett bra beslut i december förra året och att vårt förslag, om del antas, kommer att leda till försämriogar av arméns situation. Men så riiyckel kommer inte att medhinnas inför nästa eller nästkommande budgetår Man kunde gott och väl ha väntat med beslutet om nedläggning av dessa regementen lill det stora försvarsbeslutet nästa år Om vi då hade funnit att vi inte hade de medel som krävs för alt ha kvar dessa regementen, då skulle ingen heller ha kunnat hävda den ständpurikten. Det hade varit logiskt alt göra så.

Vid omröstningen i december förra året vill jag minnas atl folkpartiet avstod från alt rösta. Önskemålet var väl att lägga ned ännu fler regementen. Majoriteten kom atl bestå av socialdemokraterna och vpk. Vi som i dag står för reservation 26 reserverade oss också då till förmån för atl frågan om ned-läggnirig av dessa regementen skulle avgöras i samband med nästa års försvarsbeslut. Om vi länker oss all folkpartiet avstår från att rösta också i dag och atl alla de som i december - bland dem många folkpartister och socialdemokrater-röstade för sina landskapsregementen gör del även i dag, då finns chansen all reservationen går igenom. Om de inte röstar så, då menade de väl inte allvar med den ståndpunkt som de intog i december förra året.

Herr lalman! Sven-Olof Petersson kommer atl för vår del lala om de civila delarna inom totalförsvaret. Med detta ber jag att få yrka bifall till alla reservationer som bär Gunhild Bolanders och mitt namn.

AnL 77 KERSTIN EKMAN (fp) replik;

Herr talman! Att lyssna på vad meddebatförerna verkligen säger kan ibland vara svårt, eller också vill man kanske infe lyssna. Ingvar Karlsson i Bengtsfors! Jag sade inte att det var ell bra beslut som fattades ulan all det var nödvändigt alt fatta beslut. Vi hade föreslagit andra förändringar som hade gett ett bälire resultat. Det var därför som vi inte kunde stödja det förslag som del blev majoritet för Däremot anser vi att det skulle vara fel att riva upp det fattade beslutet.

Vårt förslag var all tillföra pengar och säga ja lill korltidsutbildning. Därmed skulle man, precis som Irigvar Karlssori säger, kunna lägga ned fler regementen. Den som inte vill lyssna på och diskutera argumentet atl ta med alla dessa tre komponenter för att uppnå ell bra resultat frångår god debattsed. Jag tycker atl man skall ta med hela förslaget när man talar om vad folkpartiet sade.

Arif. 78 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c) replik: Herr talman! Vi känner till folkpartiets inställning i den här frågan. Man vill ha 2,5 måriaders utbilduirig och vill lägga ned ytterligare ell antal rege-meriten. Annars blir det enligt folkpartiet inte balans i arméorganisationen.

Vad jag redogjorde för var hur folkpartiet betedde sig i omröstningeri i december förra året. Det gjorde att socialdemokraterna och vpk kom att stå bakom det majoriteten beslutade,

Kerstin Ekman sade nu att det inte var elt bra men ett riödväridigt beslut. Jag kan irite förstå skillnaderi. Om beslutet var uödvändigt måste det väl också vara bra. Vi arisåg att besluteu fattades i fel ordriing. Förändringen i arméstrukturen borde enligt vår mening göras först efter det försvarspolitiska beslutet nästa år. Det hade varit en riktig ordning. Om folkpartiet gör en annan bedömning är def förstås deras sak. Jag beklagar att vi står så långt ifrån varandra i denna fråga.

AnL 79 KERSTIN EKMAN (fp) replik:

Herr talman! Beslutet var inte helt bra, men det var bättre än del hade blivit om Ingvar Karlssons i Bengtsfors förslag hade gått igenom.

Anf. 80 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c) replik: Herr talman! Del är inte så mycket att säga om den repliken. Vi intar förvisso olika ståndpunkter i vissa frågor Jag hävdar all folkpartiet intog fel ståndpunkt i denna fråga.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

AnL 81 JAN JENNEHAG (vpk);

Herr talman! Europa håller på att förändras; ett nytt Europa växer fram. I själva verket sker nu några av de mest genomgripande förändringar som vi har sett sedan andra världskriget. En lång rad politiska processer pågår samtidigt. Det är iogen slump all de kommer nu. Bakom ligger naturligtvis flera samverkande och långsiktiga förändringar av ekonomi och samhällsstruktur som nu får genomslag.

En viktig faktor är aft det har vuxit fram en europeisk identitet som tar sig uttryck i självständiga politiska slrävanderi. Del har skett både i Väst- och Östeuropa. Man dras in i ell växande ekonomiskt, politiskt och kulturellt samspel - på både gott och onl. Vpk är som bekant motståndare till mycket av det som nu pågår inom EG- samarbetets ram.

Summan är alt länderna blir mer beroende av varandra samtidigt som nya ekonomiska strukturer ställer krav på långtgående samordning. Det är som sagl en process som ger både posiliva och negativa effekter En negativ effekt är naturligtvis alt möjlighelerna lill en oberoende nationell politik minskar Kraven på samordning av valutapolitik och handel driver fram ett överstatligt samarbete. Vi får positiva effekter vad gäller möjligheterna atf lösa miljöfrågor och att i många sammanhang skapa ett stabilare Europa.

I den här dramatiska omvandlingsprocesseri firins givetvis risker för att konflikter trappas upp och leder till krig. Etniska motsäffningar och natio-riella frigörelsesträvarideri kari leda lill situationer där militärt våld används. Historien är fylld av exempel på detta.

Vi måsle naturiigtvis fråga oss om det finns risker för att sådana konflikter trappas upp och leder till elt europeiskt storkrig. Vi måste ställa den frågan i relation lill framgångar i pågående nedrustningsförhandlingar och deklarationer från skilda regeringar om att minska de militära klyftorna. Det här har ingel atl göra med något slags yrvaken fredsvilja hos de enskilda staterna

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, rn. m.

eller hos aktörerna i politiken. Förklaringarna finns i objektiva faktorer Låt oss säga att vi med marxsistisk analys kan påstå att dessa förändringar inte är tillfälligheter och att det finns goda chanser till atl de blir beslående. Vi måsle söka förklaringarna i produktionsförhållandena och oförmågan hos de olika ekonomierna atl bära de nuvarande militärutgifterna. De olika länderna har varken kapacitet för eller intresse av att vända en aggression utåt.Det är en faktiskt minskande spänning mellan mililärblocken. Del är någonting som vi också har konstaterat i försvarskommittén.

Möjligheterna att skapa elt fredligare Europa har under detta sekel inte varit mer gynnsamma än i dag. Vi ser andra länders minskade rustningar som positiva, och vi måsle naturligtvis fråga oss hur omvärlden skulle betrakta Sverige om vi minskade våra militära ansträngningar Kan vi med någon grad av sannolikhet tro alt man i omvärlden också skulle anse atl del är positivt, liksom vi anser atl del är positivt när andra gör detta?

Alla länder i Europa har ett ansvar för all bidra lill en fredlig utveckling. Del vi kan göra är att ta initiativ till samarbete, öppenhet och nedrustning. Sverige skall markera på ett säll som inte kan missuppfattas. Vpk anser att ett medel att nå detta är att minska våra militära ansträngningar.

Den första åtgärden är naturligtvis alt granska vår budget. Om vi tittar på de olika partiernas anslagsäskanden kan vi se ett block av socialdemokrater, moderater, folkpartister och centerpartister som ligger väl samlade kring regeringens förslag. Moderaternas budgetförslag är att vi skall öka militärutgifterna med 0,9 %. Centern föreslår en ökning med 0,4 %, och folkpartiets förslag ligger i jämnhöjd med regeringens förslag. Del finns två partier i riksdagen som vill minska militärutgifterna. Del är vpk och miljöparliet.

Vad betyder regeringens förslag i reala termer? Ja, man kan naturligtvis med olika beräkningsmetoder hävda all del militära försvarets förmåga minskar även med regeringens budgetförslag. Jag är inte främmande för att det kan finnas objektiva skäl för en sådan tolkning. Ur min synpunkt är del naturligtvis en positiv ulveckling.

Det finns en kollega lill Roine Carlsson i DDR, den nuvarande nedrustnings- och försvarsministern Rainer Eppelmann. Nedrustnings- och försvarsminister lycker jag är en passande benämning för del ämbete som Roine Carlsson bekläderEtt syfte för vårt parti i den här debatten är naturligtvis all vara elt alternativ i svensk politik. Vi pläderar för elt aktivt ned-rustriirigsarbele.

Jag nämnde atl del finns två partier som verkar för minskade anslag till del militära försvaret. Det är miljöpartiet och vpk. Vi har t.ex. en gemensam syn på JAS-projektet och dess roll i svenskl försvar och kanske framför allt, i varje fall ur min synpunkl, pä svensk industripolitik.

Miljöpartiels och vpks;s budgetförslag skiljer sig i det avseendet atl miljöpartiet räknar med betydande vinster om man avbryter projektet omedelbart. Jag tror inte all det är sä enkelt, men jag skulle gärna se konkreta exempel pä hur man faktiskt skulle kunna spara inom det militära försvaret genom all lägga ned projektet. Jag tror att det blir vinster på lång sikt, men jag tror inte alt vi kan se effekter i nästa års budget även om vi lägger ner projektet i morgon dag.

En anledning till att moderater, centerpartister och folkpartister och rege-

ringen ligger så nära varandra är naturligtvis, vilket har påpekats flera gånger tidigare här i kväll, alt vi befinner oss i slutet av en försvarsperiod. Det finns inte så mycket atl spela med inom den ram som man har varit överens om tidigare. Försvarskommitléns arbete är naturligtvis mot den bakgrunden viktigt liksom alt det där kommer att presenteras alternativ så att vi får ul frågan till en bredare politisk debatt än vad som hittills har varit fallet.

Försvarsdebatten i Sverige har handlat om mycket, bl.a. om vilka utbildningsanstalter vi skall ha. Ingvar Karlssons i Bengtsfors anförande för en lilen stund sedan var ett exempel på detta.

När del gäller militära anslag och synen på personalen inom det militära försvaret intar de värnpliktiga en nyckelroll. I varje debatt om de värnpliktigas förmåner brukar man dra fram hur eländigt det var förr Resp. debattör erinrar sig vad han själv hade när han gjorde sin grundutbildning och finner då atl del var värre förr; De behöver minsann inte klaga i dag heller Varje debattör finner också någol lämpligt index som styrker ställningstagandet. Det tänker jag också göra.

När jag gjorde min grundutbildning för ungefär 25 år sedan, eller i varje fall när jag slutade den, hade jag en dagersättning på 7 kr Def räckte fill två cigarellpakel, det räckte lill tvä biobesök och det räckte väl lill elt antal resor inom lokaltrafiken. Jag vet inte om riksdagsledamöterna vet vad ett biobesök kostar i dag, men 31 kr. räcker inte, det kan jag försäkra. Det finns kanske några rökare här som vet vad ett cigarellpakel kostar

1 fjol var jag pä besök på Fl3 i Norrköping. Där kostar en lokalresa med spårvagn från F13 till Norrköpings centrum 8 kr Fram och tillbaka från förbandet lill staden kostar resan alltså mer än halva dagpenningen. Går man tillbaka i ett sådant reseindex 25 år i tiden finner man att även där har det försämrats.

Konsumtionsmönslrel för den värnpliktige är naturligtvis inte det genomsnittliga som de svenska hushållen har Jag hävdar att den reala situaliorien för den värnpliktige är sämre i dag än för 25 år sedan. Det är anledningen till att vi i vpk vill höja dagersättningen för värnpliktiga lill 40 kr Del är i sig otillräckligt, men det är viktigt all man visar vilken väg man vill gå framöver

När det gäller det civila försvaret har vi i vpk föreslagit en ökning. Förslaget följer i princip de önskemål som ÖCB har haft. Jag tänker inte orda mer om detta annal än att säga atl vi nu måsle börja la på allvar del sårbarhels-problem som finns i Sverige. En möjlighel alt visa del med pengar är att inrätta en s.k. BlS-fond, och vi har också föreslagit atl en sådan inrättas.

Tidigare i debatten har också berörts frågan om miloindelningen och atl Kopparbergs län skulle inordnas i nedre Norrlands civil- och militärområde. Som Ingvar Karlsson i Benglsfors mycket rikligt påpekade har den här frågan dragils elt varv tidigare. Ståndpunkterna är väl kända och argumenten likaså. Vad jag inte förstår är hur man kan hålla fast vid alt Kopparbergs län bör fortsatt tillhöra del nuvarande militärområdet om man sakligt granskar de argument som har förts fram.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill samtliga reservationer där vpk finns med.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

Anf. 82 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr talman! Jag tillåter mig ett par synpunkter på Jan Jennehags inlägg.

Jan Jennehag ställde frågan hur omvärlden skulle reagera om Sverige rent

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, ni. m.

av förstärker sina försvarskoslnader Jag vill då vända mig lill Jan Jennehag och fråga; Kan Jennehag beskriva hur omvärlden har reagerat på de faktiska minskningar av den svenska försvarskraften som har ägt rum under en 25-årsperiod? All kunskap, Jan Jennehag, gör gällande att både till kvantitet och lill kvalitet har omvärldens försvar förstärkts under den tiden, medan vårt försvar mätt i procentandelar av BNP har minskat med en tredjedel. Enligt ÖB:s menirig har del i försvarskrafl halverats. Beskriv gärna, Jan Jennehag, hur omvärldens reaktion har varit, även om jag nu har föregripit del med min beskrivning.

Jag vill gärna säga någol om den totala avsaknaden av logik i resonemanget om minskade försvarskostnader och ökade värnplikiskoslnader Del finns en mycket elegant uppställning om hur oförändrad ekonomi - låt vara inte ens sänkt ekonomi - fungerar inom försvarsmakten vad del gäller möjlighelerna all anskaffa materiel och all göra någol utbildningsmässigt. Den logiken finns illustrerad. Åven om vi inte har den illustrerad här nu, Jan Jennehag, fungerar del så atl efler några år blir de sektorer som står för materielanskaffning och utbildning i förhållande till personal- och värnpliktskostnader sä utomordentligt små att vi lill slut bara har våra värnpliktiga utan atl kunna bedriva utbildning. Det är logiken i vad Jan Jennehag har beskrivit här.

Jag emotser gärna en kommentar om hur del skall sluta efter några år med den lysande logik som har illustrerats.

Anf. 83 JAN JENNEHAG (vpk) replik;

Herr talman! Först och främst ulvecklingen i Europa och hur andra länder ser på förändringar i våra försvarsanslag och våra ansträngningar inom del militära försvaret.

Vi måsle naturligtvis titta på den ulveckling vi kan dra slutsatser av för framliden. Del har hänt saker nu, och det är omvälvningar som har skett. Vi måste nalurliglvis vända oss till de folkliga krafter i resp. land som önskar en fredlig ulveckling. Det är naturligtvis inte förvånaride atl militärer i olika lärider söker de argumeril som behövs för atl bevaka posiliorierna, vidga sina områden och helt enkelt hävda deras existens. Del är inget konstigt med det.

Jag tycker all vi skall ha elt någol mindre militärt försvar än vad vi har i dag. Men om vi nu har ett militärt försvar i dag, innebär det inte atl vi skall låta de värnpliktiga fä se en försämring av sina villkor Dä får det naturligtvis bli en diskussion om vad de värnpliktiga rimligtvis skall ha och vad vi kan anslå i resurser för de materiella villkoren i övrigt för försvaret. Det är en rangordningsdiskussion som naturligtvis kan vara besvärlig. Men del är ingel logiskt konstigt i atl hävda alt man tycker att de värnpliktiga bör ha en höjd dagersättning, som vi i vpk föreslår

AnL 84 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik;

Herr talman! Jo, Jan Jennehag, det var fråga om Sveriges normbildande förmåga atl gå i täten vid neddragningar av försvaret. Vilka effekter har de haft på omvärlden under de senaste 25 åren? Del var min fråga. Den kvarstår obesvarad.

Om del inte är någol logiskt fel med atl minska försvarets pengar och öka

kostnaderna för personalen - de ökar med viss automatik - får det i alla fall effekten atl vi efler en följd av år inte har materiel alt arbela med, vi har inte något atl bedriva utbildningsverksamhet med. Vi får en värnpliktskår närmast för sin egen skull med den lyp av politik sorii Jan Jenriehag bedriver Det var den jag pekade på.

Anf. 85 JAN JENNEHAG (vpk) replik;

Herr talman! Arne Andersson i Ljung säger atl vi har halverat vårt militära försvar under de seriaste 25 åreri. Okej, låt oss säga all så är fallet.

Det jag sade var alt i Europa pågår nu en process som helt klart visar att de militära ansträngningarna i land efter land minskar. Jag ser ingen motsättning mellan den långsiktiga utveckling som Sverige har haft och denna utveckling.

När del gäller de värnpliktiga kommer vi naturligtvis inte längre. Jag menar att de värnpliktigas ansträngningar och deras plats i det militära försvaret är värt mer än vad Arne Andersson tycker

Andre vice talmannen anmälde ätt Arne Andersson i Ljung anhållit aff till protokollet fä antecknat att han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

AnL 86 CARL FRICK (mp);

Herr talmari! Jag vill börja med att yrka bifall till de reservationer som miljöpartiet slår bakom samt till reservationerna 2, 4, 31 och 37.

Försvarsfrågan är en viktig fråga för alla länder Medborgarna måste kunna räkna med att deras identitet och liv skall kunna försvaras mol de krafter som vill ta detta ifrån dem. Ett försvar är aldrig starkare än dess svagaste länk. Därav följer all totalförsvaret måste vara så väl balanserat att det kan klara de hot som landet kan utsättas för Hur ell väl balanserat totalförsvar skall se ul beror på de hotbilder som är realistiska.

På senare år har vi börjat uppmärksamma atl vi har fler hot än de rent militära och ekonomiska. Det nya hotel är de föreslående ekologiska kollap-serna i vårt närområde. När jag säger förestående så innebär det alt jag för tillfället är mycket pessimistisk när det gäller möjlighelerria att hejda deri accelererande miljöförstöringen. Det är dessutom mycket som lalar för alt vi kommer atl drabbas av en kärnkraflskalaslrof i Sverige eller i någol näraliggande europeiskt land. Vad sådana katastrofer innebär har vi åskådningsbevis för i våra grannländer

De nya hoten gör alt uppgiften atl planera och bemanna elt totalförsvar har blivit utomordentligt komplicerad. Del var enklare på den gamla tiden när del fanns stabila politiska block och när det gick lätt att finna beväpnade busar

Under del senaste året har vi upplevt dramatiska och glädjande polifiska förändringar i vårt närområde. Decennier av kommunistiskt förtryck har släppt, och folken i Östeuropa kan börja hoppas på en framtid som de själva kan få bestämma över

Nedrustningsförhandlingarna i Wien och Geneve går bra, och stora reduktioner av de konventionella styrkorna i Europas centrala delar kommer att

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

genomföras. Warszawapakien har förändrats och verkar nu i praktiken upplöst under trycket av den pågående utvecklingen.

Kärrivapenmissiler har skrotats. Minskningar av de marina styrkorna återstår dock. Risken för ell stort krig i Europa måste bedömas som mycket liten, och riskerna minskar

Att få i gång förhandlingar om en marin nedrustning i vårt närområde måste vara en viktig svensk uppgift för alt bidra lill ökad avspänning. Däremot kan vi inte utesluta konvulsioner inom resterna av del sovjetiska imperiet. Etniska stridigheter kan komma att prägla situationen det närmaste decenniet.

Vi kan inte heller bortse från riskerria för etniska konflikter i Västeuropa om EG utvecklas till del som det nu planeras bli. Människor kommer alt reagera på den maktlöshet i materiellt och miljöförstörande överflöd som är EG;s mål. Dessa konflikter kan rimligen inte utlösa några storkrig.

För de militärindustriella komplexen över hela världen måste utvecklingen mol fred och avruslning vara oroande. Del man har byggt sin verksamhet och sina förmögeriheter på håller på all raseras. Vi har all ariledning att se till att dessa starka maktintressen inte får påverka eller avgöra den politiska utvecklingen.

Sverige står inför nya försvarsbeslut. Regeringen har föregripit dessa genom att planera för en stor order på JAS-planet, som vi ännu inte har sett flyga som det skall. Det drastiskt förändrade läget i Östeuropa och de pågående nedrustningarna måste komma att prägla de svenska rustningsbeslu-teri. Minskade sveriska rustningar och omstruktureringar inom försvaret skulle innebära viktiga personliga och ekonomiska tillskott i kampen mol miljöförstöringen och en stor flexibilitet att kunna möta framtida hot utöver de ekologiska.

Detta är anledningen lill att vi i miljöpartiet de gröna kräver all det startas två parallellt arbetande utredningar för att kunna bedöma hotbilden. Ulan fullgoda underlag har vi utomordentligt svårt atl fatta de kloka beslut som långsiktiga försvarsbeslut fordrar

I den försvarsmodell som miljöpartiet förespråkar anpassas försvarets grundorganisation och utbildning till en verklighet där den traditionella militära hotbilden blir alll mindre och hotbilden med miljökatastrofer och olyckor orsakade av elt sårbart samhälle allt större.

Eri av gruridpelarria i det svenska försvaret är den allmänna värnplikten, del är de flesta överens om. Alla talar i varje fall varmt om deri. Ur demokratisk syripunkt är det mycket viktigt alt vårt försvar har eri fortsatt folklig förankring. Det är därför oroväckande när krigsmakten specialiseras och koncentreras. Konflikten mellan värripliktsmodellen och krigsmaktens dyra teknologi har blivit allt tydligare.

Kanske är det så att JAS-projektet kommer att bli så dyrt att vi inte har råd att behålla den allmänna värnplikten, utan att vi mot vår vilja drivs mot en yrkesarmé. Att det i dag är svårt atl hitta meningsfulla arbetsuppgifter för värnpliktiga inom krigsmaklen är ingel argument för alt skära ner utbildningstiden eller minska och eventuellt avskaffa den allmänna värnplikten. Tvärtom finns ett stort behov av unga människors engagemang inom civilt försvar, inom vård och omsorg och inom natur- och miljövård - arbetsupp-

gifter för all värna våra livsbetingelser och möta andra hotbilder än de rent militära.

För ett långsiktigt demokratiskt samhällsbygge är det oerhört viktigt att medborgarna har gemensamma arbetsuppgifter och ett gemensamt ansvar för del arbete som måsle ulföras och del värn som bidrar till alt skapa ett tryggare samhälle.

Vi vill därför ersätta den nuvarande värnplikten med en allmän värntjänsl som skall gälla både för män och kvinnor

En allmän värritjänst anser vi vara den kanske viktigaste av försvarsreformer

Grundutbildningen för alla skulle innefatta bl.a. grundprinciperria för ekologiskt samhällsbyggande, räddningstjänst, överlevnadskunskap och ci-vilmolstånd.

Den efterföljande mer verksamhetsinriktade utbildningen kunde ske inom en rad viktiga områden, exempelvis fältarbeten för all restaurera och nyanlägga våtmarker, vård av barn, militär jägarljänsl, hemskydd, skydd av .sårbara anläggningar, provtagning och analysarbete i miljövården.

Vapenfri tjänst skall kunna väljas utan särskild prövning, men värntjänst-myndighelen skall ansvara för att rekryteringen till den militära delen beslår av ett tvärsnitt av svenska folket.

De värnljänslutbildade skall vara organiserade enligt gängse militärt mönster i förband och med korl varsel kunna mobiliseras lill sina förplanerade mob-plalser En allmän värntjänsl har många fördelar:

- Den ger civilförsvar och befolkningsskydd en radikal förstärkning.

- Den ger personella resurser aff möta hela hotbilden.

- Den avlastar pressad personal inom vårdsektorn.

- Den ger den militära beredskapen den personal den behöver

- Den bevarar militärmaktens folkliga förankring.

- Den ger ökade möjligheter till internationellt bistånd.

- Den motverkar den psykologiska hotbilden genom atl stärka samhörig
hetskänslan i vårt samhälle.

Naturligtvis kommer denna organisation alt kosta pengar, men vi anser att det är en mycket viktig investering för framliden.

Ur kostnadssynpunkt borde vi också bälire ta vara på den arméorganisation som finns. Därför har vi bl.a. ansett det nödvändigt att behålla våra landskapsregementen och ge dem utökade uppgifter

Möjligen bör även landskapsregementena ha del övergripande ansvaret för värritjänslutbildnirigeri i samarbete med laridstirig och kommuner

Miljöpartiet de gröna anser atl det brådskar med införandet av allmän värntjänsl - för demokratins, miljöns och totalförsvarels skull.

Obalansen mellan stad och land, som är besvärande redari i fredstid, kan komma all accentueras i händelse av krig och avspärrning och motiverar atf det av rent försvarspolitiska skäl skapas en fond för landsbygdsutveckling.

Miljöpartiet de gröna har den uppfattningen att vi mot bakgrund av de nedrustningar och omställningar som nu pågår i Europa måste begränsa våra utgifter för försvaret. Detta sker genom vad vi vill kalla en omrustning, som

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m.m.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

innebär alt vi har beredskap att gå upp i militär försvarskrafl om de militära omvärldshoten skulle öka.

Vi tror inte atl vi skall satsa så hårt på specialiserat, sårbart högteknologiskt försvar

De stora besparingar som vi anser alt vi kan göra ligger i atl avveckla JAS-projektet. Däremot vill vi stärka det civila försvaret och räddningstjänsten, vilket ligger hell i linje med de miljöpartisliska tankarna om allmän värntjänst.

I anslutning lill de tidigare redovisade målen för miljöpartiet de grönas försvarssyn menar vi alt besluten att lägga ner regementena 13, 111, 117 och T4 måsle omprövas och ändras.

Eftersom de värnpliktigas ekonomi har försämrats vill vi stödja vpk:s förslag att höja dagsersätlningen. Vi stödjer därmed reservation 31.

Vårt haridlande måste styras av ekologiska hänsyn. Därför skall så stor del som möjligt av värnpliktsresorna ske med järnväg.

JAS-projektet är ell olyckligt industriprojekt, där man medvetet riärmar sig gränsen för vad människor och maskiner tillsammans kan prestera. Vi har sedan en lid sett hur denna tänjning av människans gränser leder till olyckor JAS-haveriet, Tjernobyl, Exxon Valdez osv. visar på denna nya aspekt.

Denna strävan till atl maximalt anstränga relationen människa—maskin leder lill en enorm teknisk komplexitet, och därmed kraftigt stigande och nästan okontrollerbara kostnader

De stigande kostnaderna innebär aft vi i praktiken kommer att få en obalans i vårt totalförsvar

Som jag tidigare har sagt är ell försvar inte starkare än dess svagaste länk.

JAS-planet, som av Jan Nygren i försvarsdepartementet liknades vid en fladdermus vid den utfrågning som vi hade härförleden om JAS, är en svag länk i vårt totalförsvar i och med dess utomordentliga sprödhet i funktionen.

JAS-planet medför en ytterligare försvagning, när det nu äter ut de andra vapenslagens möjligheter atl fungera. JAS blir därmed en dubbelt svag länk i det svenska försvaret.

JAS-planet blir och är därmed en olycka för del svenska totalförsvaret och för möjligheten atl klara de hot som vi står inför Därför bör projektet avbrytas.

Det är på något sätt något näpet över krigs- och krisplaneringen i vårt land, när man kan besluta alt en kris- och krigsperiod inte skall få överstiga ett är

De flesta människor häpnar inför deriria naivitet och detta önsketänkande, som i praktiken irinebär att vi här har fattat beslut om framtida krigs och krisers tidsmässiga längd.

Vi lever i ett land som en gång dellog i det 30-åriga kriget. Är det månne så att jag, som nu är 55 år, är en av de få som har läst historieboken om Gustav Adolf och Torstensson och Richelieu?

Jag hyser stark sympati för reservation 37, som jag avser att stödja.

Om vi inte har större realism i planeringen, blir planeringen försvarets svagaste länk, och det var väl inte så det var tänkt.

Ibland har jag den uppfattningen alt de som planerar tror på den "eviga freden". Del är en sympatisk tarike, som jag gärna helhjärtat arbetar för.

men all förhandsplanera för delta lyckorike i miljöförslörelsens tidevarv är överdrivet optimistiskt.

Realismen fordrar att vi lar klara beredskapshänsyn i samhällsplaneringen, och där kommer frågor som decentralisering av energiförsörjning, lokal produktion för lokal konsumtion, jordbruks- och livsmedelspolitiken och mycket mera in i bilden som en naturlig del av elt fungerande ekologiskt rimligt totalförsvar

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

Anf. 87 IRENE VESTLUND (s);

Herr talman! Vi socialdemokrater har delat upp del så, alt jag skall tala om planering för och anslag lill del militära försvaret och Sven Lundberg kommer att tala om det civila försvaret.

Många av de tidigare talarna har anfört att utskottets förutsättningar för behandling av propositionen kanske är något begränsade. Vi har dock vissa fakta, som vi inte kommer ifrån;

- Del är endast elt år kvar av den nuvarande försvarsbeslulsperioden.

- Den nu arbetande försvarsutredningen skall beredas handlingsfrihet inför
sin slutbetänkande.

- Den säkerhetspolitiska bedömningen bör ske i samband med nästa för
svarsbeslut.

Handlingsfriheten inför 1991 års försvarsbeslut innebär självfallet inte att alll förändrings- och förnyelsearbete inom försvaret därmed har skjutils på framtiden. Det ingår i en omfattande översyn av personalplanering och omorganisation av staber m.m. Del är viktigt all del arbetet ständigt pågår

Försvaret är en del av den offentliga sektorn och omfattas i och med det av samma besparingskrav som andra delar av den.

Rampåslag ansågs vara nödvändiga för budgetåren 1989/90 och 1990/91 framför alll för repetiiionsulbildning och för beställningar iriom svensk försvarsindustri.

När det gäller repelitionsutbildningen har utskottet tidigare framhållit att den är en viktig faktor för vår säkerhet och beredskap. Den är dessutom mycket viktig för atl behålla planeringen och den fortsatta kunskapen inom de olika förbanden. Del är också viktigt alt repetitionsutbildningen inte fungerar som en typ av ekonomiskt dragspel, och därför har utskottet mycket noga följt den.

När det gäller arméstridskrafler anför överbefälhavaren all det finns vissa brister främst i samövningar av högre förband, mobiliseringsberedskap och uthållighet. Därför prioriterar överbefälhavaren under 1990/91 sådan verksamhet som vidmakthåller och förstärker krigsduglighelen vid de viktigaste förbanden. Samtidigt framhålls viklen av handlirigsfrihet.

Elt antal motioner har kommit in där man vill göra del möjligt atl beställa viss krigsmateriel i framför alll Karlskoga. FMV har fått i uppdrag alt tidigarelägga anskaffning av viss ammunition och arlilleripjäser typ haubits 77B. Dessa avses att i första hand ersätta haubits modell 39.1 och med detta anser utskottet atl motionerna Fö205 från moderaterna och Fö603 från socialdemokraterna i dessa avseenden är tillgodosedda. Ell flertal motioner rörande arméstridskrafterna och grundorganisationen har behandlats. Flera av de ti-

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

digare talarna har också tagit upp della. Jag har ingen anledning alt ytterligare förstärka den diskussionen. Vi var överens, flera av partierna i utskottet, när det gäller detta, och jag tror också att det är mycket viktigt att vi håller fast vid den grunddiskussion som vi hade då.

Försvarskommitlén FK88 har i uppdrag att behandla och göra en helhels-bedömning av uppgifler, organisation och inriktning på materielanskaffning, och därför har vi inte diskuterat någon ytterligare åtgärd från utskottet.

När det gäller marinslridskrafterna framhåller försvarsministern även där att del är viktigt med handlingsfriheten. Vi har ändå sagl atl vissa åtgärder för att t.ex. livstidsförlänga två ubåtar av lyp Sjöormen bör vidtagas och även alt ubåtsskyddet skall förstärkas successivt. Den marina grundorganisationen utreds för närvarande av överbefälhavaren för ell ställningstagande nästa år Motionerna i dessa stycken avstyrks.

Avsnittet om flygstridskraflerna har samma inriktning som de andra, nämligen handlingsfrihet. De begränsningar som överbefälhavaren har redovisat i uthålligheten har naturligtvis flera orsaker, bl.a. personella vakanser.

Utskottet har haft en särskild JAS-ulfrågning som redovisas i betänkandet. Det är intressanta synpunkter som kommer från bl.a. miljöpartiet. Man säger att JAS-projektet i sig är onödigt, och all om man skulle lägga ner del, så skulle man kunna frigöra krafter för andra delar inom försvaret. Detta är kanske inte en så särdeles klok sak att säga, när vi vet att kostnaderna även där är uppbundna under lång lid. Jag har ingen ytterligare anledning alt gä in på JAS-frågan. Del finns en mycket bra redovisning från utfrågningen i betänkandet.

Utskollet har även tidigare behandlat personalfrågorna och då understrukit betydelsen av en god och genomtänkt personalpolitik. Självfallel är det viktigt att en så slor arbetsplats har en god personalpolitik. Diskussioner kring personalpolitiken har förekommit av och till. Det är framför allt resonemang kring de bekymmer som uppslår med att flytta runt i landet för all fullgöra sin tjänstgöring vid olika förband. Della har försvårat rekryteringen. Del är självfallet så atl om man har elt land som vårt, av den storleken och med del utseendet, och om man har krav på atl vårt yrkesbefäl skall ha goda kunskaper så innebär det bekymmer, speciellt när del gäller flyttningar av familjer. Men jag tycker att ÖB har gjort goda ansträngningar för alt lösa detta.

Vi noterar nu att alla försvarsområden har öppnats för kvinnor Försvarsministerri har särskilt irilresseral sig för hur kvinnorna klarar av sin tjänstgöring i försvaret. Man har haft en sammandragning av de kvinnliga yrkesbefälen, och vad jag förstår så går man vidare med dessa utredningar Vi ställer oss bakom del som försvarsministern anfört om anställd personal.

Del pågår försök med förkortad värnpliktsutbildning, och vi har också behandlat förstegsutbildningen och anståndsreglerna därvid. I utskottet utgår vi ifrån att regeringen efler utvärderingen av både den förkortade värnplikts-utbildnirigen och de andra momenten återkommer med en redovisning till riksdagen.

Vi har inte heller någon erinran mol förbättringar av värnpliktsförmånerna och att dessa skall behålla sin andel av den militära utgiftsramen.

Kerstin Ekman log bl.a. upp försäkringsskyddet, och del är väl ändå så alt

det har skett förbättringar i delta. Det har ju lagts fram en ulredning som har visat hur man skulle kunna förbättra en hel del av försäkringsskyddet. Det är ju så att skyddsbehovet är detsamma oavsett vilket regelverk man lyder under Det är bl.a. därför som ulskotlel har gjort den här beskrivningen av efterlevandeskyddet osv.

Direklrekryleringen av värnpliktiga till civilförsvaret togs även upp. Den frågan kommer att behandlas ytterligare av försvarskommittén efler det att räddningsverket har redovisat sill uppdrag.

Det flnns mänga saker som man kan ta upp och diskutera i ett sådanl här belänkande, men med tanke på def jag fidigare sade vill jag bara nu tillstyrka hemställan i betänkandet i de delar som avser totalbild och militärt försvar och yrka avslag på reservationen under denna del.

Utskottet har inga erinringar mot den avvaktande hållning som försvarskommitlén har presenterat i början på året när det gäller den säkerhetspolitiska bedömningen i våra närområden. Man kan dock poänglera alt utvecklingen har skelt myckel snabbi. Förändringar i våra närområden inger kanske många en viss rädsla för vad som kommer att ske. Det är kanske så att Sverige har blivit avsevärt sårbarare framför allt inom handel, ekonomi och kommunikation än för militär maktutövning under de senaste tio åren.

Utvecklingen i Baltikum de senaste veckorna visar atl stormakterna kan vara mer restriktiva med atl använda militären som maktmedel, men mer benägna alt försöka nå politiska mål med icke militära maktmedel. De förändringar som aviserats inom stormakterna när del gäller nedrustning av militär materiel och personal innebär troligen inte atl den militärteknologiska utvecklingen samtidigt avstannar

Planeringen för Sveriges totalförsvar kräver både långsiktighet och stabilitet inte minsl för att ge korrekta signaler till omvärlden. Vi vet att försvarskommitlén även i detta avseende noggrant kommer atl följa utvecklingen, och dess ställningstagande kommer senare alt ligga lill grund för 1991 års beslut.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

AnL 88 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:

Herr talman! Det är inte möjligt att ha någon i hög grad avvikande mening genlemot de synpunkter som Irene Vestlund har fört fram. Det skulle dock vara intressant atl få en ytterligare precisering på en enda punkt.

Det gäller vad Irene Vestlund nämner om regeringens materielbeställ-ningar Låt vara alt det kom sent och att man tyckte atl del var i soligaste laget, men när det väl kom hälsades det ju med tillfredsställelse alt det hade skell. Hur blir det, Irene Vestlund, med finansieringen av dessa saker? Eftersom några extra pengar inte har anvisats och vi är iririe på sista året i eri försvarsbeslulsperiod, har jag svårt atl se atl del finns någol utrymme för atl hanlera delta inom mer normala ramar

Följaktligen drar jag - del var detta jag ville ha bekräftat - den lål vara någol djärva slutsatsen all även regeringen ställer förväntningar på den arbetande försvarskommittén inom ramar som är vidare än nu gällande. Sedan kan man lycka illa om all de redan börjar inlecknas med gamla brister Ställer regeringen dessa förväntningar på försvarskommitléns arbete beträffande ramlyft?

7 Riksdagens protokoU 1989/90:110

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

Anf. 89 IRENE VESTLUND (s) replik;

Herr talman! Ja, Arne Andersson, vilka förväntningar regeringen har alt slälla på försvarskommittén och på riksdagen kan jag inte uttala mig om, eftersom man inte har talat om det för mig. Helt säkert är dock att även detta - när del gäller tidigareläggningar - inte är någon ovanlig metodik inom försvaret. Vi har också mycket långsikliga beställningar inne. Den finansieringsplan som kan finnas för delta är väl i så fall något som jag inte i sak helt kan redovisa här

AnL 90 IVAR VIRGIN (m):

Herr lalman! För tvä månader sedan publicerades en rapport i USA av Gordon McCormick om sovjetiska ubåtsoperationer i svenska farvatten.

Rapporten är inte till alla delar korrekt. Bl.a. har författaren den uppfatt-riirigeri alt deri sveriska regeririgeri varit tveksam lill att ge våra ubålsjaklsför-barid eldtillstånd med sänkande av vapen vid ubålsintrång. Den tveksamheten har väl i varje fall genom åren minskal kraftigt. Det visades ju bl.a i den s.k. Hävringe-incidenten för ell par år sedan, där insatser från minjaklsfar-tyg med Elmagranater, för att tvinga upp den kränkande ubåten till ytan, följdes av elt sjunkbombsanfall från palrullbåtar

Sjunkbomber är vapen med dålig precision. Trots detta kunde de teoretiskt ha sänkt ubåten. Nu åstadkom de säkert en betydande chockverkan.

McCormick-rapporten är emellerlid nyttig läsning. Den innehåller en god beskrivriirig av de svenska försöken att påverka sovjetiska makthavare att upphöra med operationerna, delvis i förhoppningen att de mer var ett ullryck för de militära stabernas expansionsplaner än en medveten politisk handling sanktionerad av den politiska ledningen.

Vi har själva blivit luttrade genom åren. Dock är vi nu helt medvetna om att ubåtsintrången är en del i en operativ planering som speglar Nordens ökade strategiska belydelse saml all intrången är sanktionerade uppifrån. Vi är också medvetna om den ökade risken för Sverige att bli indraget i en konflikt mellan öst och väst i ett tidigt skede.

Ubåtsirilrången mot vårt land tyder också på elt intresse av atl tidigt kunna slå ut vitala delar av vårt försvar och alt försämra våra mobiliseringsmöjligheter Detta intresse har varit och är tydligen så starkt alt den politiska risken av upptäckt är värd alt ta. På annat sätt kan man inte tolka uppträdandet.

Det som kan förvåna är alt detta gäller trots den snabba utvecklingen mot ökad frihet och självständighet i Östeuropa och trots atl man på nedrustningsområdet har gjort vissa framsteg.

Vårt land kan självfallet aldrig acceplera dessa intrång. Del måste vara en åtgärd av högsta prioritet atl förstärka vårt ubåtsskydd på ett sådant sätt atl kränkningarna upphör Vi har kommit en bit på väg.

Det är ändå en läxa, som bör tas lill vara i försvarspolitiska sammanhang, atl del tar en tioårsperiod att återställa förlorad försvarskraft pä ett område. Beslutet att dra ner ubåtsjaktskapaciteten till en bottennivå fattades av en socialdemokratisk regeririg 1972. Den fulla effekten av detta olyckliga beslut inföll tio år senare när Hårsfjärden-incidenlen inträffade och ubåtar från Sovjetunionen tyckte sig ha fritt fram.

1982 började del mödosamma återuppbyggnadsarbetet av vår ubåtsjakts-

kapacitet. Om ett par är tio år efter 1982, kan vi mönstra en ubålsjaklstyrka med god förmåga. Det känns i sammanhanget naturligt all frän politiskt håll uttrycka stor beundran inför de uppoffrande insatser som utförts av personalen i samband med alla ubåtsoperationer Målet måsle vara inställt på att man skall skapa minsl två sådana styrkor

Delta är uttryckt i reservation 30 som innehåller anslag om 220 milj. kr lill ubålsjaklfarlyg och till inköp av en flygburen radar för ubålsjakt.

För ell antal månader sedan hade vi i kammaren en lång debatt om nedläggningen av 13, 111 och 117. Vi hävdade då att det hade varit rimligt att låta arméns, i och för sig nödvändiga, omstrukturering bli ett resultat av försvars-kommitténs förslag i slutel på detta år Det hade varit eft logiskt beslut.

Arue Aridersson har varit inne på def här fidigare. Def kanske inte finns någon större anledning att ytterligare kommentera def. Vi tycker ändå aft det är logiskt att yrka på en ändring av nedläggningsbeslutet, eftersom det inte har fåll någon praktisk effekt. Detta framförs i reservafion nr 26.

Vi vet att allvarliga brister finns i armén, bl.a. på utrusfningssidan. Genom anslagsökningar för ammunition och för renovering av haubits 39F vill vi råda bot på en del av problemen. Beställningen av haubits 77 är i och för sig välkommen, vilket emellertid inte hindrar att ytterligare medel behövs. Ökningen av anslaget uppgår lill 150 miljoner och framgår av reservationerna 7 och 16.

Vikten av all kunna göra repetitionsövningar fullt ul har vi understrukit genom förslag om anslagshöjningar till armén och marinen om sammanlagt 50 milj. kr.

Varje gång det sker förskjutningar av planerade repelitionsövnirigar uppstår en försvagning av försvarets möjligheter atl verka med full kraft efter en mobilisering.

Repetiliorisövningarna får inte vara en budgetregulator Det håller jag med Irene Vestlund om. Det har tyvärr blivit så. ÖB har tvingats agera på detta sätt. Vi har också föreslagit att de merkostnader som blir följden av arméns omstrukturering skall täckas med 75 milj. kr., sä atl den löpande förbandsverksamheten inte drabbas.

När det gäller det område som överstyrelsen för civil beredskap svarar för har vi ställt oss bakom de förslag till omdisponeringar som ÖCB fört fram. Det beror på att vi litar på ÖCB;s förmåga atl göra kloka prioriteringar inom sitt eget område.

Sårbarheten på livsmedelsområdet finns det väl all anledning alt återkomma till när den framtida jordbrukspolitiken är fastlagd om drygt en månad.

Om vi går in för en självförsörjningsgrad på 100 % under fredstid, innebär det med all sannolikhet ökade krav på lagring av insatsvaror för jordbruket för alt upprätthålla en rimlig säkerhet för tryggad försörjning under kris och krig. Det finns dock, som sagl. anledning all återkomma till det.

Utskottets betänkande innehåller, som nämnts tidigare i debatten, ett utförligt referat av utskottets utfrågning om projektet JAS 39 Gripen. Jag lycker alt det med stor tydlighet framgår atl detta projekt är bra för försvaret men också att det ger mycket betydande tekniska spin-off-effekter som kommer att vara ovärderliga för svensk industri i en hårdnande konkurrens.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

Jag tycker all del är viktigt alt framhålla alt av projektels totala kostnad kan säkerligen åtskilliga miljarder ses som en investering i framlidens teknik.

Men jag tycker ändå alt del finns anledning alt varna för vad som blir effekten av låga försvarsramar Då kan ett projekt av denna karaktär allvarligl äventyra balansen i vårt totala försvar genom att slå ut andra vikliga syslem ekonomiskt, och det får inte ske.

Med del anförda yrkar jag bifall lill alla de reservationer som vi moderater står bakom och i övrigt lill ulskotlets hemställan.

100

AnL 91 HANS LINDBLAD (fp):

Herr lalman! Om elt år är vi väl inrie i slutskedet av ulskollsarbetet inför nästa försvarsbeslut. Alla är vi medvetna om alt det är rätt stora avgöranden och ganska många frågor som vi måsle la ställning till. Flera av dem hänger naturligtvis ihop med utvecklingen i vår omvärld. Jag kan genom alt läsa partiernas motioner konstatera atl alla de slora partierna har givit upp och minskal ambitionerna i förhållande till dem som man hade 1987. Mari kräver färre eriheter och begär inte samma förstärkningar som då.

Från folkpartiets sida har vi varit litet mindre benägna än andra atl retirera på det sättet, inte därför att vi tycker all del är fel atl säga alt försvarsbehovet är mindre än vad man kunde tro 1987, ulan framför allt därför aft den omprövningen bör göras i samband med försvarsbeslutet.

Men del är också viktigt all säga att en del av de förstärkningar som vi ville ha 1987 egenlligen inte var beroende av om försvaret totalt sett får större resurser De förstärkningarna var i stället på vissa områden alldeles nödvändiga därför alt vi har slora obalanser i totalförsvaret i dess helhet. Del är orimligt all krigssjukvården är så svag, och det är nödvändigt atl förstärka deri. Det är också absolut nödvändigt all förstärka tillgången på ammunition. Vi har därför inte haft några invändningar när regeringen nyligen beslutat all göra rätt omfattande exlrabeslällningar Även om man skulle ha låga ramar, är det rimligt alt del för de vapen som vi har också finns ammunition.

Dessa frågor om balans i försvaret är alltså vikliga, egenlligen oavsett vilken ram man har Det finns elt stort antal sådana här obalanser En som ofta brukar nämnas gäller behovet av all ge våra soldater elt rimligt skydd. Det stora hotet mol soldater i krig kommer väsentligen från splitter, inte från direkt beskjutning med riktad eld. Del finns ett antal sådana obalanser som måste åtgärdas, oavsett om vi kan tillskjuta ytterligare stridskrafter av det ena eller del andra slaget.

När man ser ul över världen kan man konstatera all den minskning av för-svarskoslnaderna som nu sker både i öst och i väst rimligen innebär alt satsningen på forskning inte blir så avancerad. De tekniska genombrotten blir inte så omfattande och snabba. Det sker alltså någol mycket positivt med den hotbild som vi kan se. Dels får man mindre styrkor, dels behöver man kanske inte slälla de extrema kvalitetskrav som vi kunde tro för några år sedan när rustningarna gick kraftigt uppåt.

Detta leder till alt vi riär vi överväger ett projekt måste myckel rioga undersöka om det går atl livstidsförläriga materielen. När det gäller ett antal av de syslem som man har inom t.ex. marinen bör man först se efter, om man kan livstidsförlänga de befintliga innan man börjar fundera på alt köpa nya.

När det gäller armén har man redan tillämpat detta nästan in absurdum, men av andra skäl.

Jag tror atl det är viktigt alt vi inför framtiden ser inte bara på förhandlingarna i Wien utan också på något som mycket nära berör oss, nämligen de flaskhalsar som kan finnas. Vad gäller basområdena innebär förändringarna i Polen och Östtyskland förmodligen atl baserna inte kommer att ligga så nära oss. Om det sker förändringar beträffande överskeppningskapaciteten, så att den inte ökar utan kanske t.o.m. minskar, får det naturligtvis också direkt betydelse för oss. Det är viktigt all ganska noga analysera dessa frågor Om kapaciteten i något sådanl här avseende går ned i vårt närområde, är del väsentligt att vi kan anpassa vårt försvar, så alt vi kari utnyttja motsi-daris flaskhalsar och upprätthålla vår styrka på de områderi som det gäller

Det förekommer gariska litet av detta i debatten. Inga av dessa frågor finns med bland dem som formellt behandlas i Wienförhandlingarna. Där dryftas i slället specifika frågor inom Östersjöområdet.

Herr lalman! Några ord om ett par reservationer Vi i folkpartiet stöder reservation 15, som bygger på en moderatmotion, vilken i sin tur bygger på ÖCB;s uppfattning all man inom ÖCB:s penningram borde ha satsat mera på ledningsfrågor, framför allt inom civ-organisationen, och på förstärkning av beredskapen på flygtransporlsidan, samt atl man i motsvarande mån borde ha miriskat på beredskapslagririg och industriella åtgärder

Jag vill också säga några ord om reservation 6. Varför är det väsentligt att Kopparbergs län inordnas i Nedre Norrlarids civil- och militärområde? Ett viktigt skäl är atl länet självt, både lärisstyrelsen och Fo-befälhavaren, menar alt Kopparberg bör höra lill Nedre Norrland. Ett annat skäl är att Kopparbergs län är ett utpräglat skogslän och alltså har likheter med de län som finns i Nedre Norrlands civilområde. De erfarenheter som finns inom Nedre Norrlands civilområde kan på ett naturligt sätt tillgodogöras av Kopparbergs län.

Om Kopparbergs län förs lill Nedre Norrland, skulle man dessutom få fyra län i detta område och åtta i det nya Milo Mitt. Eftersom man normalt sett vill öva länsstyrelser en gång vart fjärde år, skulle man under sådana förhållanden få en årlig övning i Nedre Norrland och två i Milo Mitt. Det beslut som fattades i fjol innebär att man vart fjärde år måste har tre sådana övningar, och del är svårt all klara delta i Civo Mitt samtidigt som Nedre Norrland vart fjärde år över huvud tagel inte skulle ha någon sådan övning. Del blir alltså en ojämn och olycklig arbetsbelastning.

En annan väsentlig sak i detta sammanhang är atf med den nya organisafion som ÖB vill ha, där man skulle stoppa in de s.k. fördelningssfaberna redan i milot, blir det mycket konstigt atl ha en Norriandsbrigad i Falun som skall utbildas av en milostab med s.k. fördelningssfab i Strängnäs. Alla stöd-furikliorierna skulle finnas vid förband i Nedre Norrland, och kunskaperna skulle finnas inom milona där. Det blir ledningsmässigt ett mycket märkligt saft aft behandla Dalaregementet.

Vi tycker att dessa skäl är starka och vi framför dem därför återigen, trots det beslut som riksdagen fattade i fjol.

Herr talman! Kerstin Ekman nämnde hur angeläget det vore att försvaret hade ett incitamerit att göra sig av med mark som det irite behöver och kunde

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m.m.

101

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

tillgodogöra sig vinsten härav i organisationen. I Danmark har man helt nyligen fåll ell förslag från en parlamentarisk försvarskommitté, där detta är en mycket viktig fråga. Om man lämnar den stora flottbasen mitt inne i Köpenhamn frigörs pengar, som man kan investera på andra håll. Men detta skulle skapa ett incitament. Nu när försvaret i praktiken har sin mark gratis innebär det ingeri ekonomisk fördel för del all lämna mark som det inte behöver

Sedan kan man naturligtvis säga alt man tycker alt politikerna ändå bör se över vissa saker Men en myndighet skall kunna föreslå att den skall lämna ifrån sig ett markområde och försöka göra en uppskattning av hur mycket pengar man tror all man kan få för del. Del skulle alltså kunna godkännas politiskt. Men en princip skulle slås fast som går ut på all om en myndighet kan lämna mark får den behålla pengarna inom organisationen. Då skulle myndigheterna stimuleras. Samma förhållande finns i fråga om myndigheternas lokaler De får anslag lill lokaler oavsett hur stora de är Men om de får en viss summa pengar för detta ändamål och om de sedan kan lämna ifrån sig en lokal så får de själva använda sig av denna besparing.

De myndigheler som har övergått lill detta system började pä en gång granska vad de verkligen behöver Men eriligt del gamla systemet behöll myndigheterna de lokaler som de fåll.

Jag tror att detta är ett ganska enkelt system att genomföra, och det skulle kunna ge en hel del slantar

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill de reservationer som folkparliel står bakom.

102

AnL92 SVEN-OLOF PETERSSON (c):

Herr talman! En god beredskap är avgörande för vårt lands försvarsförmåga och för vårt lands förmåga all klara såväl fredliga som militära krislill-stånd. Från centerns sida ser vi del därför som angeläget alt FK 88 ägnar stort intresse och stor uppmärksamhet åt de frågor som rör sårbarheten i det svenska samhället och de olika beredskapsinsatser som kan krävas i olika situationer

Del förändrade säkerhetspolitiska läget i vår omvärld ställer nya och kanske också annorlunda krav på vår beredskapsplanering än vad som tidigare har varit fallet. Kraven på en effekiiv och också kanske mera flexibel bered-skapsplanering är därför höga. Även om riskerna för en militär konflikt mellan stormakterna nu kan bedömas vara mindre än vad fallet har varit vid tidigare tillfällen, kvarstår dock risken för kriser och regionala konflikter i vår omvärld. Detta gäller också då givelvis för vårt eget närområde.

Det svenska samhället är ett sårbart samhälle. Detta gäller i synnerhet vid både fredliga och militära kriser av olika slag. Befolkningskoncentrationen till ett fåtal storstadsområden och andra större centra ställer höga krav på en beredskap som kan garantera nödvändig försörjning av såväl olika varor som tjänster. Vi kan också konstatera alt utvecklingen inom näringslivet går mot en allt högre grad av specialisering. Produktionen är beroende av kontinuerlig tillförsel av olika insalsvaror, vilka i många fall importeras till landet. Till detta måste vi också lägga det ökaride beroende som finns inom informationstekniken, och då i synnerhet inom datasektorn.

För all begränsa denna sårbarhet krävs det insatser inom olika områden. I befolkningstäta områden, men givelvis även i andra delar av vårt land, måste säkerheten byggas ut. Detta gäller inte minsl insatser för att säkra tillgången på vatten och el. Men det gäller också åtgärder som leder till en säkrare varu-lillgång, inte minsl när det gäller livsmedel och andra nödvändighetsvaror Befolkningsskyddet kräver insatser, och detta gäller inte minst i storstadsområdena, där bristen på skyddsrum fortfarande är slor, vilken är angelägen alt minska.

Utlandsberoendei ställer nya och större krav. I dag utgår planeringen från att en i princip oförändrad produktion kan ske även i krislider Detta förutsätter givetvis att importen av olika insatsvaror under denna tid kan ske på en nära nog oförändrad och hög nivå. Beredskapslagringen av insatsvaror till industrin, drivmedel och övriga viktiga förnödenheter för befolkningen är således nödvändig för atl man skall ha en rimlig och anpassad framförhållning för en avspärrningssituafion.

En av de viktigaste faktorerna när det gäller alt stärka del svenska totalförsvarets förmåga all skydda samhället och minska sårbarheten är onekligen människors kunskap om försvarets syfte och mål. De frivilliga försvarsorganisationerna spelar inte minsl i detta sammanhang en angelägen och avgörande roll. Förutom alt de på olika sätt bereder många människor möjlighet atl utifrån sina olika förutsättningar och intressen delta i försvaret och försvarsarbetet är de också viktiga opinionsbildare och kunskapsförmedlare. Jag tror att vi alla sätter del största värde på deras arbete och olika insatser

Herr talman! Som jag här har påpekat, och som vi från centerns sida också i motioner visat, prioriterar vi i centern insatser för all minska sårbarheten och för all öka befolkningsskyddet. Med detta som bakgrund har vi föreslagit, i förhållande till regeringens förslag, höjda anslag vad gäller anslagsposten 13, skyddsrum m.m., med 93 milj. kr och för anslagsposten K2, beredskapslagring och industriella åtgärder, en höjning med 50 milj. kr Av dessa 50 milj. kr vill vi fördela 28 milj. kr för beredskapslagririg av livsmedel och 22 milj. kr. för beredskapslagring av industrivaror När det gäller atl minska och söka eliminera olika faktorer för sårbarheten i det moderna samhälle som vi lever i har vi föreslagit olika åtgärder Utskottets majoritet har dock inte i belänkandet haft samma syn på dessa frågor utan följer i huvudsak regeringens förslag och hänvisar lill förestående långsiktiga totalförsvarsbe-slul.

När det gäller mom. 23 har vi från centern en annan mening än den som ulskoltels majoritet företräder Vi har i en motion framfört atl det inte är rimligt alt de civila och de militära delarna av totalförsvaret har olika hante-ririg av oförbrukade medel i samband med budgetårsskiften. Vi menar alt den nuvarande ordningen inom del civila försvaret, där oförbrukade medel under rubriken förslagsanslag återlämnas, kan ge upphov till orationellt handlande. Detta kan bestå i t.ex. oplanerade och ofta oprioriterade inköp för atl förbruka kvarvarande medel i slutet av ett budgetår. Inom den militära delen av försvaret är reglerna i detta hänseende bättre, eftersom oförbrukade medel, högst 3 %, kan tillgodoräknas i samband med fördelningen av s.k. prisregleringsmedel. Vi menar därför att lika regler för reservationer

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

103

Prot. 1989/90:110 m.m. bör gälla inom såväl den civila som den militära delen av det svenska

26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

försvaret.

Herr talman! Med hänvisning till del anförda yrkar jag bifall till reservationerria 11,12,38 och 44, och i övrigt lill de reservationer där centerns finns med.

AnL 93 SVEN LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag skall ta upp den civila delen av totalförsvaret, och i synnerhet sårbarhelsaspekterna, vilka det redan har talats en del om.

Ett viktigt och centralt område i den civila delen av totalförsvaret är naturligtvis frågan om hur vi skall minska samhällets sårbarhet vid kriser och vid eft krigsförlopp.Det moderna och tekniskt utvecklade samhället har ju på många säll blivit mer sårbart vid kriser och vid krigstillstånd än tidigare.

För att så långt som möjligt eliminera samhällets sårbarhet är det viktigt att beredskapsaspeklerna på elt tidigt stadium förs in i samhällsplaneringen. Det torde alla vara ense om. Genom att redan i början av besluts- och planeringsprocessen väga in beredskapshänsynen kan man hålla kostnaderna för beredskapsåtgärder på en betydligt lägre nivå än om kompletterande åtgärder sätts in i efterhand.

En sådan tidig beredskapsplanering kan dessutom bidra till en ökad freds-tida effekfivitet och funktionssäkerhel.

Den civila beredskapen bör därför, av flera skäl, bli till en naturlig del i samhällsplaneringen.

De här aspekterna på sårbarheten i det civila samhället har tagits upp i ett par av reservationerna som är fogade lill utskottets belänkande.

I reservation 38 av centerpartiet och miljöpartiet anförs det att man vid planeringen av de olika delar som ingår i det civila totalförsvaret måste eftersträva en ökad säkerhet i samhället saml atf samhällsplaneringen bör inriktas på aft minska sårbarheten i det civila samhället.

Utskottet delar reservanternas grundsyn om vikten av aft man så långt som möjligt eliminerar samhällets sårbarhet.

Det pågår ett fortlöpande arbete i den riktningen. Försvarskommittén har i sitt arbete bl.a. behandlat olika problem som berör sårbarheten i samhället.

Del arbete som kommittén hillills utfört har lagts lill grund för olika uppdrag till berörda myndigheter Myndigheterna skall avrapportera utredningsresultaten i samband med aft de avlämnar sina programplarier i september 1990.

Försvarskommittén kommer därmed att få ett underlag för bedömningen av vilka åtgärder som bör sättas in för all ytterligare minska samhällets sårbarhet.

Herr talman! Del föreligger således inte några priricipiella åsiklsskillriader mellari utskottsmajoriteteri och reservanterna om att det är angelägel alt minska samhällets sårbarhet. Vi bör därför kunna avvakta den process som riu pågår i detta avseende och de förslag till åtgärder som kan bli resultatet av detta.

I reservafion 39 av vpk och miljöpartiet las frågan om beredskapshänsynen i samhällsplaneringen upp.

104

Utskottet har tidigare understrukit betydelsen av atl beredskapsbehoven blir tillgodosedda inom ramen för den fredstida samhällsutvecklingen.

Försvarskommittén har också följt upp detta synsätt, och det har lett till att det här har tagits med i regeringens anvisningar för ÖCB:s programplanering för perioden 1991/92-1995/96.

ÖCB har enligt regeringens anvisningar fått i uppdrag all bl.a. studera möjligheterna alt inplanera resurser för både information och utbildning -delta inriktat på beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling i den riktning som ÖCB har angivit i sin perspeklivstudie.

Det är självfallet av stor vikt atl beredskapshänsynen blir en naturlig del av samhällsplaneringen på alla nivåer inte minsl i fråga om den kommunala planeringen.

Informations- och utbildningsinsatser är därför vikliga medel för att öka medvetenheten om behovet av atl man på alla samhällsnivåer alltid väger in beredskapshänsynen i planeringen på elt tidigt stadium.

Det pågår således ett arbete i linje med reservanternas skrivning.

Herr lalman! Med del anförda yrkar jag avslag på samtliga reservationer och bifall till utskottels hemställan i betänkandet.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

Under detta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar

Anf. 94 STINA ELIASSON (c);

Herr lalman! Jag skall ägna mig åt den del av utskoltsbetänkaridel där man behandlar en flerpartimotion som väcktes under den allmänna motionstiden och där jag står som första namn. I motionen framför vi motionärer krav på atl Kopparbergs län skall föras till Nedre Norrlands militärområde/civilområde. Vi motionärer anser och inser, atl del beslut som riksdagen fattade under riksmötet 1988/89 var felaktigt.

Riksdagen behandlade dä frågor om totalförsvarets geografiska indelning på högre nivå. Den uppfattning och önskan som fanns och fortfarande finns både i Kopparbergs län och i Jämtlands län delas även av mililärbefälhavaren för Nedre Norrland liksom befälhavaren för södra civilförsvarsområdet -som för övrigt var expert i den ulredning som låg till grund för regeringsförslaget. Mot en slor minoritet i riksdagen och mot en mängd tunga instanser beslutade riksdagen i fjol alt Kopparbergs län skulle föras lill Mellersta mili-täromrädet/civilområdet. Men del som är allvarligast tycker jag är alt beslutet fattades i strid mot vad de människor anser som närmast berörs - dvs. människorna i Kopparbergs län och i Nedre Norrlands milo/civo!

På s. 27 i del aktuella betänkandet från försvarsutskollel avfärdar utskoltsmajoriteten vårt motionskrav. Det gör man genom atl berätta följande för svenska folkel;

"Utskottet konstaterade vid sin tidigare beredning av ärendet att uppgifler och synpunkter som utskottet hade inhämtat visade att del finns skäl både för inordnande av nämnda län i Mellersta områdel och för dess knylning lill Nedre Norrlarids område, Efler att ingående ha bedömt frågan utifrån en helhetssyn på vad som kan vara bäst för totalförsvaret fann utskottet tillräck-

8 Riksdagetis prolokoU 1989/90:110

105

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

liga skäl tala för alt Kopparbergs län skulle tillhöra Mellersta militärområdet/civilområdet." Vidare föreslår man riksdagen atl avslå motioneri.

Del vore naturligtvis mycket intressant alt få vela vilka skäl som egentligen vägde över, som alltså gjorde alt beslutet blev som det blev - dvs. ett jälleområde omfattande åtta län i milo Milt med Stockholm som den centrala medelpunkten och Nedre Norrland med tre län. Centraliseringen och storsladsuppfattningen firade triumfer!

Såväl ur ledningssynpunkl som ur produktionssynpunkt och ur operaliv synpunkt är fjolårels beslut negativt. Därför bör beslutet bli ett annat. Beslut i enlighet med vår motion bör således fattas vid detta riksmöte.

I vår motion utvecklar vi skälen för att Kopparbergs län bör höra till Nedre Norrland. Jag hänvisar lill texten i vår motion. Särskilt vill jag emellertid peka på de två sista styckena där;

"Som elt skäl för atl Kopparbergs län ska föras lill mellersta milo/civo har tidigare anförts atl del skulle uödvändiggöra en omläggning av sambandsnäl för luftförsvaret. Men senare har även försvarsstaben förklarat alt de angivna beloppen är vilseledande. Man skulle inte dra om ledningar för alt Kopperbergs län förs till Nedre Norrlands milo utan göra förändringar i anslutning till att sambandssystemen ändå byts ul.

Luftförsvarets seklorsgränser bör inte vara styrande för miloindelningen, eftersom sektorsgränser bör dras som raka streck och inte följa en landskapsgräns från många århundraden tillbaka."

Enligt min menirig är det särskilt angelägel atl nämna detta med sambandsnäl. Då vårriksdagen 1989 behandlade frågan om överföring av Kopparbergs län/Fo 53 lill milo Nedre Norrland ingick del nämligen i beslutsunderlaget atl det skulle kosta 80-100 miljoner all samtidigt flytta gränsen mellan luftförsvarssekiorerna Mitt och Nedre Norrland. Kostnaderna hänfördes till den omläggning av telekommunikationerna som skulle behövas.

Riksdagen hade vid det aktuella beslulslillfället i fjol alltså ett vilseledande underlag för sitt beslut, något som vi pekar på i vår motion.

Nu bör riksdagsledamöterna vela bättre och således bidra lill en ändring av fjolårels beslut genom atl bifalla vår motion.

Den trepartimotion som jag har citerat ur och som jag hänvisar lill i mitt anförande följs upp i reservation nr 6. Jag yrkar bifall till denna reservation. För övrigt anser jag alt det skulle vara klokt all se över försvarels geografiska indelning. Bl.a. bör man en gång till fundera över vart Värmlands län och kanske även Närke egenlligen borde föras när det gäller områdesindelningen - detta sista sagt som en signal till försvarspolitikerna när det gäller del arbete som förestår inom en nära framlid.

AnL 95 IVAR VIRGIN (m) replik:

Herr talman! Jag tycker alt Stina Eliasson höll ett utomordentligt fint anförande. Del var ett bra försvar av reservationen. Jag föreslår emellerlid Stina Eliasson atl upprepa vad hon här har sagt inför sin egen grupp. Eflersom voteringen sker först nästa vecka bör det finnas lid för del.

106

Anf. 96 STINA ELIASSON (c) replik;

Herr talman! Ja, det skall jag gärna göra. Men även Ivar Virgin torde väl någon gång ha upptäckt alt också solen har fläckar

Anf. 97 INGEGERD SAHLSTROM (s);

Herr lalman! Jag har i delta ärende begärt ordet med ariledriirig av deri motion som några av oss socialdemokratiska kvinnoklubbister skrivit gällande sex- och samlevnadsfrågor i värnpliktsutbildningen.

Under detta riksdagsår har vi vid flera tillfällen i denna kammare diskuterat del våld som finns i vårt samhälle. Vi vet att det oftast förekommande våldet sker inom hemmets fyra väggar och atl kvinnor och barn är de som drabbas svårast.

Vi har alla talat om atl fånga upp och stötta det breda folkliga engagemanget mol våld. Satsningar görs i dag av olika intressenter för att minska våldet i vårt land.

Vi lever i elt samhälle där samlevnad, relationer och sexualitet påverkas av ändrade könsrollsmönster. Större krav än tidigare ställs på jämställda relationer Bristen på förståelse för jämslälldhel mellan kvinnor och män kari leda lill konflikter, separationer, besvikelser och våld.

Vi inom det socialdemokratiska kvinnoförbundet anser att många insatser av skiftande slag måsle göras för atl nå ett mer jämställt samhälle.

Under värnpliklsulbildningen finns möjlighel alt nå ut med upplysning gällande sex och samlevnad till en stor grupp ungdomar Försvarsmakten skulle genom en obligatorisk undervisning för alla värnpliktiga kunna ta sin del av ansvaret i dessa viktiga frågor Vi motionärer anser all undervisningen, för all alla skall nås, måsle vara obligatorisk.

Vi socialdemokratiska kvinnoklubbister har tidigare motionerat i denna fråga. Dä har vi vuririit föga förståelse för våra argumeril. I årets propositiori gällande försvarsdepartementet har vi med glädje noterat alt försvarsministerri påpekat viklen av utbildning av värnpliktiga i jämställdhets- och samlevnadsfrågor Försvarsministern framhåller atl den utvärdering som gjorts av utbildriingen som bedrivits vid Älvsborgs regemente i dessa frågor visar myckel posiliva resultat. Jag vet atl liknande undervisning även vid några andra förband fungerat bra och all den också är uppskattad. Det är, herr talman, mycket positivt alt försvarsministern poängterar vikten av utbildning som bidrar till attitydförändringar i frågor gällande jämställdhet och samlevnad. Detta bådar goll för framliden.

Jag hoppas nu att försvarsministerns posiliva inställning till de frågor som vi kvinnoklubbister motionerat om skall få försvarsutskottet alt i framliden verka för en obligatorisk sex- och samlevnadsundervisning i värnpliklsulbildningen. Det räcker inte med att, som utskollet skriver, "könsrollsfrågor och därmed sammanhängande atlitydpåverkari" irigår i den militära ledarskapsutbildningen. Vi motioriärer ariser liksom försvarsmiriislern att utbildningen skall gälla de värnpliktiga, alla värnpliktiga.

Herr talman! Vi socialdemokratiska kvinnoklubbister kommer att följa utvecklingen och återkomma i frågau gällande obligatorisk undervisning. Vi vill emellertid ge försvarsministern en eloge, och vi uttalar en förhoppning om framtida kloka beslut från försvarsutskottet.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Planering och anslag för totalförsvaret, m. m.

I detta anförande instämde Margareta Winberg och Sylvia Pettersson (båda s).

107

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Skydd för samhälls-viktiga anläggningar m.m.

AnL 98 HANS LINDBLAD (fp);

Herr talman! Jag lyssnade till Stina Eliassons anförande. Hon sade att det var fråga om åtta län medan jag i mitt anförande nämnde nio. Efler att ha räknat över detta har jag kommit fram till alt del är Stina Eliasson som har rätt. Nu kan man säga att elt av de nio länen är litet, så procentuellt sett är det mindre felaktigt än vad det brukar vara när vi håller på med försvarsplanering. Men räll skall ändå vara rätt. Del är alltså åtta län i della nya milo Mitt. Nackdelarna ligger här på den nedre delen av Norrland, som inte kan få en årlig övning.

Herr talman! Eflersom detta är de sista orden i debatten vill jag säga följande. Det råder delade meningar om hur mycket pengar totalförsvaret skall ha, men alldeles oavsett om man vill alt försvaret skall ha mycket eller litet pengar borde man vara överens om en sak, nämligen att ingen har råd alt hälla dubbla kapaciteter. Ingen har råd all ha en organisation som är större än vad som behövs för ett visst ändamål.

Den som tycker att vi behöver ett starkare försvar kan t.ex. säga all mari skall köpa mer vapen. Men alla vet att den offentliga sektorn är jobbig. Man kan då inte, som vi väldigt ofta gör, säga; Behåll litet mer Behåll en industri extra, eftersom det ändå kostar så litet. Varje miljon som inte ger försvarseffekt är nämligen väldigt svår att motivera. Jag tror atl det svåra nu blir all göra de nedskärningar som är nödvändiga för atl så atl säga bli av med dubbelkapaciteten både på induslrisidan och inom organisationen. En hel del sådanl har i och för sig gjorts, men del finns åtskilligt i organisationen som är besvärligt - det är människor inblandade och del är fråga om etablissemang av olika slag. Vill man verkligen förslärka försvaret, skall det vara fråga om sådant som ger effekt.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 2 maj.)

15 § Skydd för samhällsvikliga anläggningar m.m.

Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1989/90;FöU6 Skydd för samhällsvikliga

1989/90:54).

anläggningar m.m.

(prop.

108

AnL 99 GÖRAN ALLMÉR (m);

Herr talman! Försvarsutskollels belänkande nr 6 är föranlett av ett regeringsförslag om ny lag om skydd för samhällsvikliga anläggningar m.m. Den nya lagen är avsedd atl ersätta lagen från 1940 med vissa bestämmelser lill skydd för försvaret och även till vissa delar förordningen från 1976 om skyddsområden och koritrollområderi.

Lagförslaget är i sina huvuddrag bra och anpassar lagstiftningen lill nu rådande förhållanden i samhället. Det innebär sålunda utvidgade möjligheter all begränsa tillträdet till för samhället viktiga anläggningar och områden, benämnda skyddsobjekt. Beslut om sådan begränsning skall kunna grundas

inte bara på behovet av att förhindra spioneri och sabotage ulan även - vilket är nytt - på behovet av skydd mot terrorism och behovet av att hindra att allmänheten kommer till skada lill följd av militär verksamhet. Enligt lagförslaget kan regeringen eller den myndighet regeringen utser ocksä förklara statliga förvaltningsbyggnader, dit även riksdagens byggnader räknas, och vissa civila anläggningar som skyddsobjekt.

Så långt har vi moderater ingenting att invända, utan ställer oss bakom lagförslaget. Detaljutformningen av bestämmelserna har emellertid vissa brister, och då ulskoltsmajorilelen av för mig outgrundlig anledning inte har velat medverka till alt avlägsna dessa, har vi tvingats att till belänkandet foga några reservationer.

Herr talman! Den första punkten där vi har behov av atl anmäla en avvikande mening är lagförslagels 4§, där det anges vad som får förklaras som skyddsobjekt. I 4§ 2 mom. uppräknas "anläggningar och områden lill vilka staten har äganderätt eller nyttjanderält och som disponeras av försvarsmakten saml militära fartyg och luftfartyg". I denna uppräkning saknas enligt vår uppfattning fordon avsedda för marktrarisport.

Vi anser atl det finns mycket siarka skäl för att markfordon bör ha samma skydd som militära fartyg och luftfartyg som förklarats vara skyddsobjekt. Militär personal bör enligt vår mening kunna ges samma befogenheter vid bevakning av exempelvis transporter av vapen och ammunition som vid bevakning av förråd.

Försvarsministern framhåller i den allmänna motiveringen till lagen all det inte faller sig naturligt att förbjuda tillträde till fordon och än mindre till andra lösa föremål. Fordon och viktig materiel får enligt försvarsministerns mening skyddas genom all den anläggning eller del område där dé finns spärras av.

Utskottet inleder i sin tur avslagsmoliveringen med alt peka på att reglerna i den föreslagna lagen inte kan ses isolerade utan skall sättas i relation till andra delar av rättsordningen och att lagens bestämmelser utgör ell komplement till det skydd som följer av allmänna bestämmelser och interna säkerhetsföreskrifter

Utskottet anger fortsättningsvis att när det gäller skyddet av fordon kan från en sådan utgångspunkt konstateras atl det inte finns någon allemansrätt eller några andra regler som ger allmänheten rätt till tillträde av fordon. Den som olovligen lar ett fordon i besittning kan straffas enligt brottsbalkens bestämmelser

Vi finner varken försvarsministerns eller utskottsmajoriletens argumentation särskilt stark. Det skulle t.ex. vara mycket intressant att få höra varför det faller sig onaturligt att förbjuda tillträde till militära fordon. Försvarsministern eller utskottsmajoriletens förelrädare kan kanske ge svar på frågan. Vad utskottet anför är självklarheter, som givetvis inte gäller enbart fordon ulan är precis lika tillämpliga på såväl militära anläggningar som militära fartyg och luftfartyg. Detta ger sålunda ingen intäkt för att särbehandla fordon för marktransporler. Jag yrkar därför, herr lalman, bifall till reservation 2 som är fogad till betänkandet.

Den andra punkten där vi har en avvikande mening gäller ersättning vid tillträdesförbud enligt lagen. Genom den föreslagna lagen blir det möjligt att

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Skydd för samhällsvikliga anläggningar m.m.

109

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Skydd för samhällsvikliga anläggningar m.m.

110

besluta om begränsningar av tillträde till anläggningar och områden som inte ägs eller disponeras av staten. I sådana fall kan en konflikt uppstå mellan skyddsbehovet och intresset hos ägaren eller nytljanderättsinnehavaren atl fritt disponera egendomen.

Enligt lagförslaget får beslut om tillträdesbegränsningar av mera permanent slag inte meddelas om inte egendomens ägare eller nyltjanderällsinne-havare medger det. Dispositionsrätten kan dock i två fall under kortare tid begränsas med stöd av lagen även om något medgivande inte har lämnats. Det ena fallet avser områden där försvarsmakten tillfälligt bedriver övningar, prov och försök. Det andra fallet gäller områderi där försvarsmakteo har satts in för att möta elt väpnat angrepp mol Sverige eller för all hindra kränkningar av svenskl territorium.

Vi moderater finner del angeläget alt man i de två ivångsfallen genom lagstiftning fastställer regler för ersättning för intrånget. Den som drabbas av lagens bestämmelser kan komma alt få vidkännas betydande förluster i sin näringsutövning genom avspärrningen.

Ulskotlel avstyrker efter hörande av konslilutionsulskoitel vårt förslag med hänvisning lill all ett skäl för tilllrädesbegränsningarna i dessa fall ofta är alt allmänheten skall skyddas mot skador och all delta intresse givelvis även avser fastighetens ägare. Försvarsministern anger också atl staten av billighet stundom kan utge ersättning för intrång som varit lill betydande förfång för ägare eller nylljanderätlsinnehavare. Vi finner del inte tillfredsställande all enskild man skall behöva lila till statens billighet för atl få ersättning för lidna förluster Jag yrkar därför herr talman, bifall till reservation 3, som är fogad till betänkandet.

Den tredje punkten där vi moderater, tillsammans med centerpartiet, har en avvikande mening gäller personal för bevakning av skyddsobjekl och skyddsområden.

I lagförslaget föreskrivs all för bevakning av skyddsobjekt och skyddsområden får anlitas polismän, militär personal eller annan särskilt utsedd personal och atl den som utför bevakningen och inte är polisman skall benämnas skyddsvakt resp. skyddsområdesvakt. Moderata samlingspartiet och cenlerparliet har i likalydande motioner krävt all militär personal i dessa uppgifter skall ha samma slällning som polisman och av den anledningen inte benämnas skyddsvakt eller skyddsområdesvakt. Därför bör endast den som inte är polisman eller tillhör försvarsmaktens personal benämnas skyddsvakt resp. skyddsområdesvakt. Jag yrkar bifall till reservationerna 4 och 6, som är fogade lill betänkandet.

Slutligen, herr talman, vill jag säga några ord om den s.k. TIR-bilslrafi-ken. Frågan har tidigare behandlats av utskollet, varvid det noterades att ÖB, rikspolisstyrelsen och gerierallullslyrelseri i samverkan vidtagit vissa åtgärder för att förstärka skyddet mot otillbörlig underrättelseverksamhet. Vidare hänvisades då till det pågående arbetet med den nya skyddslagen. Vi anser atl försvarsministern i den nu föreliggande propositionen om ny skyddslag inte lämriat klargörande information om resultatet av vidtagna åtgärder

Jag yrkar därför bifall också till reservation 7 vid försvarsutskollels betänkande nr 6. I övrigt yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

AnL 100 KERSTIN EKMAN (fp);

Herr lalman! Vid behandlingen av regeringens förslag om skydd för samhällsvikliga anläggningar har försvarsutskollel begärt yttrande från konstitutionsutskotlet. Hans Lindblad och jag har fuunit atl de syripurikter som detta utskott för fram i sitt yttrande om den enskildes rätt atl ta del av allmänna handlingar och anonymitetsskyddet är välgrundade. Vi anser att det är av yttersta vikt att klarhet vinnes om vad som är reglerat i tryckfrihetsförordningen så att detta inte kan ifrågasättas.

Vi har även, tillsammans med vpk, i ell särskilt yttrande följt upp den avvikande mening som folkpartiets, centerris, vpk:s och miljöpartiets ledamöter i KU har fogat till utskottets yttrande. Med anledriing av all JO har ullalal atl rättsläget är oklart vad gäller bestämmelserna om folograferingsförbud i skyddslagen anser vi alt regeringeri i lämpligt sammanhang bör föranstalta om en översyn av tryckfrihetsförordningen, allt i syfte all undanröja oklarheter om hur vanlig lag förhåller sig till tryckfrihetsförordningen.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservation 1.

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Skydd för samhällsvikliga anläggningar m.m.

Anf. 101 JAN JENNEHAG (vpk);

Herr lalman! 1 delta betänkande har vpk pä en punkt en annan syn än den som majoriteten företräder, och det gäller den särskilda regleringen av utlänningars tillträde till ur säkerhetssynpunkt särskilt känsliga områden eller, med andra ord, bestämmelserna om militära skyddsområden. Varken principiellt eller praktiskt stämmer detta speciellt väl överens med dagens förhållanden eller med vad som kan väntas i framtiden.

I dag bor drygt 400 000 utländska medborgare i Sverige, och del motsvarar ungefär 5 % av befolkningen. Förmodligen kommer denna andel att öka ytterligare - det är irigeri orimlighet att arita della. Det betyder all en ökande andel av Sveriges befolkning omfattas av särskilda bestämmelser, som i denna mening kan sägas vara diskriminerande. Del är inte rimligt. Vi bör inte behålla särskilda lillträdesregler för utlänningar. Det är den priricipiella sidan av saken.

Dessutom kan till della sägas, att vi när det gäller ulvecklingen i alla andra sammanhang har försökt undanröja de rättsliga skillnader som finns mellan utländska och svenska medborgare. Det gäller t.ex. under vissa förutsättningar rösträtt vid val till kommunfullmäktige, landsting och kyrkofullmäktige. De allra flesta människor uppfattar naturligtvis dessa rältigheter som betydligt mer långtgående än rätten att gå omkring i områden dit alla svenska medborgare har tillträde. Det är från den synpunkten en principiellt hell onödig bestämmelse.

Sedan övergår jag lill det praktiska. Är det någon som tror att den som är ute i oärliga syften verkligen hindras av en bestämmelse om atl utländsk medborgare inte har tillträde lill skyddsområdena? Vilken kontrollfunktion underlättar den bestämmelsen? Jag är mycket tveksam huruvida den över huvud laget har någon praktisk betydelse. Såväl propositionen som betänkandet innehåller, tycker jag, en mycket svag argumentering i det stycket.

I övrigt vill jag bara irislämma i del som Kersliri Ekman anförde när del gällde fotografering och när det gällde det särskilda yttrande som folkpartiet och vpk har gemensamt.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservation 5 i betänkandet.

111

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Skydd för samhälls-viktiga anläggningar m.m.

112

AnL 102 ALF EGNERFORS (s);

Herr talman! I försvarsutskottets betänkande nr 6 behandlas regeringens proposition 1989/90:54 om skydd för samhällsvikliga anläggningar. I betänkandet behandlas också tre motiorier, som väckts med anledning av propositionen, och dessutom en motion från allmänna motionstiden angående TIR-biltrafiken. Till betänkaridet har fogals 7 reservationer

Inledningsvis konstaterar jag att utskollet tillstyrker regeringens förslag till ny lag om skydd för samhällsvikliga anläggningar.

Först något om innehållet i propositionen och därefter några kommentarer till de reservationer som lämnats lill belänkandet.

I propositionen lämnas förslag till en ny lag för skydd av samhällsvikliga anläggningar Den nya lagen ersätter dels 1940 års lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret, dels i vissa principiella delar förordningen om skyddsområden och kontrollområden från 1976.

I propositionen föreslås utvidgade möjligheter att begränsa tillträdet till för samhället vikliga anläggningar och områden, s.k. skyddsobjekl och skyddsområden. En begränsning av tillträdet skall kunna grundas inte bara på behovet av atl förhindra spioneri och sabotage utan även på behovet av skydd mot terrorism och av alt hindra allmänheten alt komma till skada på grund av militär verksamhet.

Begränsningarna i lilllrädesrätten skall enligt förslaget redan i fredstid kunna avse även vissa civila anläggningar

Vidare slås i förslaget fast atl tillträdesförbud får avse områden som försvarsmakten lar i anspråk vid kränkriingar av sveriskt territorium och områden som används för militär övningsverksamhet. 1 förslaget finns även grundläggande bestämmelser för militära skyddsområden till vilka utlänningars tillträde är begränsat.

I propositionen förordas att de militära skyddsområdena behålls men atl de nuvarande kontrollområdena där nordiska medborgare särbehandlas avskaffas. Vidare har reglerna om militära skyddsområden förenklats.

Rätten att besluta om atl något skall vara skyddsobjekt skall enligt 3§ i lagförslaget tillkomma regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Konstitutionsulskotlel har i sitt yttrande över förslaget beträffande riksdagens byggnader framfört att ett regeringsbeslut om alt klassa riksdagens byggnader som skyddsobjekl bör fallas först efter del att talmannen givit sitt medgivande.

Utskottet delar konstilutionsulskottets uppfattning, all lagen bör kompletteras med en bestämmelse om detta. Utskottet föreslår därför all 6 § får ett nytt stycke med följande lydelse: "Riksdagens byggnader får förklaras som skyddsobjekl efter medgivande av talmannen."

Konstitutionsutskotlel har även i sitt yttrande berört rätten för medborgarna att la del av allmän handling och därvidlag förordat ett tillägg till 2,10 och 12§§.

Utskottet delar självfallet konslituliorisutskolleis uppfattnirig att tryckfrihetsförordningens bestämmelser har företräde framför reglerna om skyddsobjekt.

Utskottet menar dock atl den rätt som konstilutionsutskottel vill förtyd-

liga genom tillägg till 2, 10 och 12 §§ är garanterad redan i den i propositionen föreslagna utformningen av lagen. Utskollet anser därför alt 2, 10 och 12 §§ skall antas med den i propositionen föreslagna lydelsen.

Beträffande fordon som skyddsobjekt framförs i motion Fö28 yrkande 1 krav om att dessa bör ha samma skydd som anläggningar som förklarats som skyddsobjekt.

Utskottet konstaterar all det när det gäller skydd av fordon för färd på marken irite finns någon allemansrätt eller andra regler som ger allmänheten tillträde till dessa. Vad gäller fordon som är i rörelse är det särskilt svårt atf tänka sig en störande eller hindrande handling som inte kan betecknas som brottsligt förfarande, och mot sådana handlingar har var och eri befogerihet att ingripa. Yrkande 1 i motion Fö28 bör därför avslås.

I samma motion kritiserar motionärerria avsaknaden av regler om ersättningar till enskild person där intressekonflikt kan uppkomma mellan nyttjanderätt och tillträdesförbud. Konstilutionsutskottel har i sitt yttrande särskilt belyst den i motionen aktualiserade ersättningsfrågan.

Efter en belysning av rättsläget och därpå grundade överväganden finner konstitutionsutskottet att den föreslagna lagen inte skall kompletteras med några särskilda ersättningsregler enligt motion Fö28 yrkande 4. Utskottet delar den uppfattningen och anser därför att yrkandet bör avslås.

1 motion Fö28 yrkande 2 och i motion Fö30 yrkande 2 hemställer motionärerna all militär personal som bevakar ett skyddsobjekl inte skall benämnas skyddsvakt. Utskottet konstaterar atl beteckningen skyddsvakt i lagförslaget används för alla utom polismän. Därmed blir detta en samlande term för alla som ulan att vara polismän har de särskilda befogenheter som lagen ger Polismän har den utbildning och erfarenhet som behövs för att de skall kunna anförtros de befogenheter som tillkommer vaktpersonal vid skyddsobjekt.

Generellt sett är del inte sä med andra personalkategorier, ej heller kategorin personal inom försvarsmakten, eflersom t.ex. nyinryckta värnpliktiga räknas dit. Dessa kan inte utan särskild utbildning anses vara lämpade att utföra kvalificerade bevakningsuppgifter Utskottet anser, med hänvisning till det anförda, atl riksdagen bör avslå motion Fö28 yrkande 4 och Fö30 yrkande 2.

I motion Fö29 framför motionärerna sin uppfattning atl den särskilda regleringen av utlänningars tillträde till säkerhetsmässigl känsliga områden bör avvecklas. Utskottet har tagit del av de i propositionen utförligt redovisade skälen för atl behålla dessa regler Utskottet stöder den bedömning som därvidlag görs och anser därför alt regleringen bör behållas med den i propositionen föreslagna förenklingen. Motion Fö29 bör därför avslås av riksdagen och de föreslagna reglerna om skyddsområden antas.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan i försvarsutskottets belänkande 6 och avslag på samtliga reservationer

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Skydd för samhällsvikliga anläggningar m.m.

Anf. 103 GÖRAN ALLMER (m):

Herr talman! Alf Egnerfors tillförde inte betänkandets motiveringar för avslag på de reservationer som jag har yrkat bifall till något nytt.

Dä del gällde fordon undvek han nogsamt atl svara pä den fråga som jag

113

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Skydd för samhällsvikliga anläggningar m.m.

ställde, nämligen vad del är som är så onaturligt i atl förklara ett fordon för skyddsobjekl. Vidare framhöll han det som står i ulskottsmajoriletens skrivning, nämligen att det finns andra regler som gäller och att någon allemansrätt inte föreligger för tillträde till fordon och liknande. Men det föreligger ingen allemansrätt för tillträde till luftfartyg, militära fartyg eller militära anläggningar heller, Alf Egnerfors. Varför föreligger då just denna diskrepans?

Åven när del gällde ersättningsfrågan nöjde sig Alf Egnerfors med all härivisa lill majoriletsskrivningen. Jag måste då slälla en fråga. Ta t.ex. elt sådant fall, som har inträffat, atl man har dragit på militär verksamhet beroende på kränkningar av svenskt territorium och därigenom gjort ett sådant intrång i fastighetsägare eller nylljanderättshavares räll alt de lidit allvarlig ekonomisk skada. Skall de behöva vänta på atl staten av billighet ersätter dem för deras förlust? Jag fick exempel på all i samband med någon av kränkningarna åsamkades en person som disponerade en anläggning för fiskodling förluster i hundratusenkronorsklassen beroende på att han inte kunde komma dit och verkställa de leveranser som han hade tecknat in, så att han gick miste om intäkten och dessutom drabbades av skadestånd.

När del gäller skyddsvaktsfrågan är det naturligtvis inte på det sättet, och det förslår alldeles säkert Alf Egnerfors och jag tror även ulskottsmajoriteten, all man skulle sälta in nyiriryckta värnpUktiga för att klara av en bevak-riirigsuppgifl av den grannlaga art som det här är fråga om. Den militära personal som skulle sällas in i den situationeri har eri hell arinan bakgrund.

Tycker inte Alf Egnerfors liksom jag och övriga moderater att del skulle vara intressant alt höra vilka åtgärder som har vidtagits då det gäller alt komma till rätta med TIR-bilarnas framfart på våra vägar och deras vidunderliga förmåga att alltid stanna lill där det finns militära skyddsobjekl?

Anf. 104 ALF EGNERFORS (s);

Herr talman! Göran Allmér sade all utskottsmajoritelen av någon för honom outgrundlig anledning inte hade kunnat gå med på moderaternas begäran och atl de därför hade tvingats att reservera sig. Det är faktiskt så atl allmänheten inte har tillträde till fordon pä mark, vare sig de är militära eller civila. Den skrivning som utskottet har gjort tillfredsställer, anser jag, de synpunkter som finns att anföra i den frågan.

Göran Allmér tog också upp frågan om ersättning till den som drabbas av intrång i sin riyttjanderätt på grund av att ett område blir klassat såsom skyddsområde. Av de beskrivnirigar som ligger lill grund för utskottets ställningstagande framgår, tycker jag, atl man ytterst sällan hamnar i del lägel alt del blir nödvändigt att diskutera ersäftningsfrågari, och i de fall då det blivit aktuellt har del väl också varit möjligt att föra eu sådan diskussion.

Slutligen vill jag säga atf det faktiskt har hänt atf man placerat riyinryckta värnpliktiga som skyddsvakter Del förslag som här föreligger innebär en skärpning av kraven, så att man inte ånyo hamnar i del lägel.

114

AnL 105 GÖRAN ALLMER (m);

Herr talman! Jag vill bara konstalera alt det enda som Alf Egnerfors gjorde var att han upprepade vad som har sagts tidigare och vad som står i utskottets skrivning.

Med hänsyn lill den sena limmen skall jag avstå från ytterligare argumentation visavi Alf Egnerfors, för jag tror inte att den skulle leda till att vi fick något ylleriigare klarläggande av spörsmålen.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fallas den 2 maj.)

Prot. 1989/90:110 26 april 1990

Skydd för samhällsvikliga anläggningar m.m.

16 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades Motionerna

med anledning av prop. 1989/90:135 Betalningar till och från utlandet 1989/90;Fi58 av Lars Werner m.fl. (vpk) 1989/90:Fi59 av Lars Tobisson m.fl. (m) 1989/90;Fi60 av Inger Schöriing m.fl. (mp) 1989/90;Fi61 av Anne Wibble m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1989/90:138 Ansöknings- och expeditionsavgifter

vid statliga myndigheter 1989/90;Fi62 av Marianne Carlström och Inga-Britt Johansson (båda s) 1989/90;Fi63 av Gunnar Björk m.fl. (c)

17 § Anmälan om frågor

Anmäldes all följande frågor framställts

den 26 april

1989/90:565 av Barbro Sandberg (fp) till socialministern om utredning om läkemedelsförmåner:

Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat alt en förutsättningslös ulredning bör tillsättas som skall studera hur det samlade förmånssystemet för läkemedel och förbrukningsartiklar skall kunna reformeras. Senast i december 1989 uttalade riksdagen all utredningen omedelbart bör startas. Riksdagen såg mycket allvarligl på denna försummelse från regeringeris sida.

Samlidigl uttalade riksdagen atl de vedertagna principerna om kostnadsfria läkemedel skall behållas, med den begränsning det kan innebära för utredningens direktiv.

Enligt uppgift har utredningen ännu inte tillsatts.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga om regeringen har för avsikt atl lillsätla ifrågavarande ulredning.

115

Prot. 1989/90:110 1989/90:566 av Karin Israelsson (c) till socialministern om genteknik;

26 april 1990 „ . = u .4,- .- , • .. ■•„ . „

Regeringen visar prov pa handlingsforlamnmg nar del galler atl pa allvar

ta itu med bioleknikfrågorna. Delta tar sig bl.a. uttryck i atl den sedan länge utlovade propositionen om tillämpning av genteknik på människa nu troligen inte kommer atl presenteras under våren, såsom tidigare aviserats.

Hur vi hanterar biotekniken är ytterst en fråga om vilken respekt vi har för livet. Med tillräcklig respekt för den enskilda människans integritet måste ställningstaganden och beslut nu följa. Val av strategi och färdväg får inte längre fördröjas.

Min fråga till socialministern är därför följande.

När ämnar regeringen lägga fram en proposition om tillämpnirig av genteknik på människa?

1989/90:567 av Pär Granstedi (c) till justitieministern om muntlig förberedelse inför domstolsförhandlingar:

Arbetsdomstolen har beslutat atl inte använda muntliga förberedelser inför rättegången mot de arbetare vid SAAB-Scania i Södertälje som anklagas för olaglig strejk. De berörda arbetarna anser att detta försätter dem i en ogynnsam position eflersom många av dem inte är vana att uttrycka sig skriftligt på det sätt som här krävs. Della kan visa sig vara elt allvarligl problem ur rättssäkerhetssynpunkt.

Är regeririgeri beredd atl pröva om rätleri till muutliga förberedelser inför domstolsförhandlingar kan behöva stärkas av rättssäkerhetsskäl?

18§ Kammaren åtskildes kl. 21.34.

Iri fidem

GUNNAR GRENFORS

/Gunborg Apelgren

116

Prot. 1989/90:110

Innehållsförteckning 26 aprii 1990

Torsdagen den 26 april

1 § Justering av protokoll................................................. 1

2§ Hänvisning av ärenden till utskott.............................. 1

3 § Anslag till allmän kulturverksamhet, m.m................... 1

Kulturutskottets betänkande KrU17

Kulturutskottets betänkande KrU18

Deban

Ingrid Sundberg (m)

Jan-Erik Wikström (fp)

Jan Hyttring (c)

Alexander Chrisopoulos (vpk)

Kaj Nilsson (mp)

Åke Gustavsson (s)

Utbildningsminister Bengt Göransson

Berith Eriksson (vpk)

Ingela Mårtensson (fp)
Beslut............................................................................... 46

Kulturutskollets betänkande KrU17................................. 46

Kulturutskottets belänkande KrU 18................................ 50

4§ Meddelande om sammanträdena den 4 och 18 maj... 51

Andre vice talmannen

5 § Beslut om samlad votering......................................... 51

6§ Anslag till teater, dans och musik............................... 51

Kulturutskottets betänkande KrU19

Debatl

Göran Åstrand (m)

Jan-Erik Wikström (fp)

Stina Gustavsson (c)

Alexander Chrisopoulos (vpk)

Kaj Nilsson (mp)

Anders Nilsson (s)

Lola Björkquisl (fp)

Beslut fattades under 8§
7§ Anslag till bibliotek, bildkonst, konsthantverk m.m..... 59

Kulturutskotlels belänkande KrU20

Debatt

Lars Ahlmark (m)

Stina Gustavsson (c)

Ingegerd Sahlström (s)

Tredje vice talmannen (om sammanträdets fortsättning under

kvällen) 117

Prot. 1989/90:110 Margareta Fogelberg (fp)

26 april 1990 Beslut fattades under 8 §

8 § Beslut....................................................................................................... 64

Kulturutskottets belänkande KrU19............................................................... 64

Kullurulskotlets betänkande KrU20................................................................ 65

9§ Beslut om uppskjuten voteriug av kvällsärenden..................................... 66

10 § Anslag till kulturmiljö samt till museer och utställningar 66

Kulturutskottets betänkande KrU21

Debatt

Lars Ahlmark (m)

Lola Björkquisl (fp)

Stina Gustavsson (c)

Alexander Chrisopoulos (vpk)

Kaj Nilsson (mp)

Sylvia Pettersson (s)

Beslut skulle fattas den 2 maj

11 § Anslag till riksdagens revisorer och deras kansli....... 78

Finansulskoltels betänkande FiU 15 Beslut skulle fallas den 2 maj

12 § Ajornering för middagsuppehåll............................................................... 78

13 § Återupptagna förhandlingar..................................................................... 78

14 § Planering och anslag för totalförsvaret, m.m........................................... 78

Försvarsutskottets betänkande FöU7

Debatl

Arne Andersson i Ljung (m)

Kerstin Ekman (fp)

Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c)

Jan Jennehag (vpk)

Carl Frick (mp)

Irene Vestlund (s)

Ivar Virgin (m)

Hans Lindblad (fp)

Sven-Olof Petersson (c)

Sven Lundberg (s)

Stina Eliasson (c)

Ingegerd Sahlström (s)

Beslut skulle fattas den 2 maj

15 § Skydd för samhällsvikliga anläggningar m.m............. 108

Försvarsutskottets betänkande FöU6

Debatl

Göran Allmér (m)

Kerstin Ekman (fp)

Jan Jennehag (vpk)

Alf Egnerfors (s)

Beslut skulle fallas den 2 maj

16 § Bordläggning............................................................. 115

118

17 S Anmälan om frågor Prot. 1989/90:110

1989/90:565 av Barbro Sandberg (fp) om utredning om läkeme- 26 april 1990

delsförmåner..................................................... 115

1989/90:566 av Karin Israelsson (c) om genteknik.... 116

1989/90:567 av Pär Granstedt (c) om muntlig förberedelse inför

domstolsförhandlingar.......................................... 116

119

gotab 96765, Stockholm 1990