Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Riksdagens protokoll 1989/90:107 Måndagen den 23 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1989/90:107

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1989/90:107

Måndagen den 23 april

Kl. 12.00-13.23

 


Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.


Svar på interpella­tioner


1 § Meddelande om sammanträdet fredagen den 27 april

Anf. 1 TREDJE VICE TALMANNEN:

Kammaren sammanträder för bordläggningsplenum kl. 12,00 fredagen den 27 april.

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 17 april

3§ Svar på interpellation 1989/90:151 om regeringens tekopolitik

Anf. 2 Statsrådet ANITA GRADIN;

Herr talman! Mol bakgrund av atl Sverige begärt förhandlingar med Kina, Malaysia och Turkiet om dessa länders export av trikåunderkläder till oss, har Hädar Cars frågat mig om skälen för att begränsa sådan import.

Han ifrågasätter bl.a. om en sådan åtgärd kan vara lill gagri för svenska tekoförelag och om del inte kommer atl drabba konsumenterna genom ökade priser Vidare undrar LIadar Cars om det inte kommer all påverka förtroendet för vårt agerande i GATT-sammanhang och förtroendet för den nya svenska lekopolitiken.

Hädar Cars påminner om att riksdagen i december 1988 ställde sig bakom regeringens avsikt alt avveckla alla importrestriktioner på tekoområdet den 31 juli 1991. Samtidigt uttalade riksdagen - jag citerar ur finansutskottets betänkande (1988/89;FiU10): "Genom att nu besluta om en avreglering år 1991 ger statsmakterna lekoföretagen tid för nödvändiga anpassningsålgär-der Branschen måste dock fä möjlighet till ytterligare konsolidering för atl klara den ökade konkurrens som uppslår när restriktionerna avvecklas."

Restriktionerna avses alltså tas bort vid utgången av juli månad 1991, men fram till dess skall det svenska begränsningssystemel vara i krafl.

Def finns i dag ca 20 tillverkningsföretag i Sverige inom delbranschen tri-

1 Riksdagens protokoll 1989/90:107


Prot. 1989/90:107 23 april 1990

Svar på interpella­tioner


kåunderkläder Enligt uppgift från statens industriverk producerar hälften av dessa enbart trikåunderkläder

Regeringen har på senare år successivt minskat de handelspolitiska skyddsåtgärderna när det gäller teko. Antalet varor som omfattas av våra texlilbegränsningsavtal har blivit färre. Importkvolerna har höjts år från år. Efter hand har därigenom de länder med vilka Sverige har begränsningsavial fått ökat tillträde till den svenska marknaden.

Reslriktionerria för import av trikåuriderkläder har bibehållits, eftersom ansvariga myndigheler bedömde alt det fanns ett behov av skydd för denna varugrupp. Undantag gjordes emellertid för sådana länder som vid förhand­lingstillfället hade en myckel lilen eller obefintlig export av denna vara till Sverige. Della var precis vad som då var fallet för Kina, Malaysia och Tur­kiet.

I de svenska avtalen ingår en särskild artikel, enligt vilken konsultationer kan äga rum om importen av en icke begränsad vara skulle öka kraftigt.

Importen av trikåunderkläder har ökat markant. En jämförelse mellan tolvmånadersperioden oktober 1987-september 1988 och motsvarande pe­riod 1988-1989 visar att den totala importkvantiteten har ökat med 18%.

Kina och Malaysia, med vilka vi redan har nått överenskommelser om be­gränsning av underkläder, samt Turkiet svarar för den övervägande delen av denna ökning. Sammanlagt uppgick importen från de tre länderna år 1987 lill ca 1,8 miljoner plagg. Detta var läget vid tidpunkten för förhandlingarna med dem. Under enbart de första nio månaderna 1989 hade emellertid im­porten från dessa länder stigit till ca 10 miljoner plagg.

Vi kan inte, så länge det svenska begränsningssystemet är i krafl, ha re­striktioner för import av underkläder frän vissa länder samtidigt som vi låter andra länder helt fritt exportera slora kvantiteter av denna varugrupp till oss. Del skulle de länder vilkas export till oss redan är begränsad med all räll kunna reagera inför

När del gäller risken för ökade kostnader för konsumenten vill jag påpeka atl de begränsningar som nu införs inte innebär ett stopp för inköp frän be­rörda länder ulan medger en import på en trots allt relativt hög nivå.

All våra förhandlingar vad gäller trikåunderkläder, som Hädar Cars tycks tro, skulle undergräva förtroendet för Sveriges agerande i GATT-samman­hang har jag svårt atf förstå. Sverige är egentligen det enda land som hittills offentligt deklarerat att man skall upphöra med tekorestriklioner vid ut­gången av MFA IV, vilkel väckt berättigad uppmärksamhet och uppskatt­ning. Vi har samtidigt klart utsagt, även inom GATT, atl del svenska be­gränsningssystemel skall vara i kraft under den tid som återstår av MFA IV. Och de åtgärder som Sverige nu begärt ligger hell inom ramen för vad multi­fiberavtalet medger

Jag har också svårt atl inse atl förtroendet för den nya svenska tekopoliti­ken skulle minska. Ett löfte har givits till den svenska industrin alt begräns­ningarna skall vara i krafl lill utgången av juli månad 1991. Uteblivna åtgär­der från regeringens sida i de aktuella fallen skulle därför stå i strid med del löftet.


 


Anf. 3 HÄDAR CARS (fp);

Herr talman! Låt mig först tacka statsrådet för svaret. Jag vill ställa några frågor lill henne. Det gäller de ord som hon använder i sitt interpellations­svar. Hon säger; "Restriktionerna avses alltså tas borl vid utgången av juli

månad 1991 -." Det finns i de orden en viss osäkerhet redan från början

om huruvida det innebär ett uppfyllande av det beslut som riksdagen fattat.
1 utskottets skrivning slår det; "Genom alt nu besluta om en avreglering år
1991--- ."

Om detta bara är ett misstag i val av ord är det inte någonting all föra en lång diskussion om. Men jag tror all det vore myckel värdefullt om statsrådet ville klargöra atl hon gärna hade valt ett annat ord för att uttrycka sin be­stämda uppfattning att restriktionerna skall vara avskaffade vid utgången av juli månad år 1991. Om del förhåller sig så, kan vi lägga ner diskussionen på den punkten. Men däremot anser jag alldeles bestämt alt man övertolkar riksdagens beslut om man av delta beslut drar slutsatsen att riksdagen har uttalat sig för en utökning av restriktionerna under tiden fram till utgången av juli år 1991. Det är precis detta som regeringen föreslår

Herr talman! Man måsle se litet grand på vad som är verklighet i den här frågan. Man kan först notera atl eri stor del av deri svenska importen av un­derkläder, cirka två tredjedelar, redan i dag kommer från länder gentemot vilka vi inte har några restriktioner alls, nämligen EG- och EFTA-länder Regeringens åtgärder vänder sig mot ett antal länder som svarar för den mindre delen av exporten av dessa varor lill Sverige. Regeringen vill nu ut­vidga restriktionerna till atl gälla Kina, Malaysia och Turkiel.

När det gäller utvecklingen av importen pekar statsrådet på utvecklingen under del senasle året. Det har förvisso skelt en ökning av importen av un­derkläder till Sverige. Men det hon inte nämner i sitt svar är all siffrorna för 1987 är ungefär desamma som vi kan räkna med att få år 1990. Det var alltså frågan om en kraftig nedgång av importen av de här varorna året innan. Man är därför nu på väg att komma upp till samma nivå på importen som man hade år 1987. Jag frågar mig om del är anledning all vidta särskilda restrik­tioner bara därför atl imporlen återgår till den nivå som den hade för ett anlal år sedan.

Man brukar saga atl när del regnar manna från himlen har den fattige ingen sked. Hur förhåller det sig i delta fall? Friheten för u-länder atl expor-lera görs av regeringen till en villkorad frihet. Friheten har dessa länder bara så länge de inte utnyttjar den. Tar de vara på sin frihet alt börja exportera till Sverige slår regeringen bums lill med restriktioner Då har vi exemplet med manna från himlen: Regeringen vill ge intryck av alt människorna i de falliga länderna har en sked, men om de vill la åt sig något av den manna som kan finnas, är regeringen omedelbart framme och sliter skeden ur hän­derna på dem. Är det en rimlig politik, fru statsråd? Är det en rimlig politik, även om den bara gäller för perioden fram till utgången av juli 1991? Bör vi inte handla med viss konsekvens i allt vad vi gör även i nuläget?

Regeringens resonemang är egenlligen logiskt endast om man ulgår ifrån regeringens ologiska utgångspunkt. Jag tror för min del atl en kvotering av de här länderna inte underlättar, utan försvårar för svensk tekoindustri att


Prot. 1989/90:107 23 april 1990

Svar på interpella­tioner


 


Prot. 1989/90:107 23 april 1990

Svar på interpella­ tioner


anpassa sig till den frihandelssilualion som kommer all råda efter den 1 au­gusti 1991.

Jag vill erinra om alt statsrådet så sent som i en debatt den 10 november 1989 sade, att om de svenska lekoförelagen konkurrerar med lågprislän­derna, så är det deras ensak. Del menar jag att del också bör vara. Svensk tekoinuslri kan aldrig konkurrera med varor som kan framställas billigt i län­der med hell andra lönelägen än de som råder i Sverige. Vad svensk tekoin­dustri bör konkurrera med är EG—EFTA-länderna, och där bör vi upp­muntra den all vara stark, vilket flera lekoförelag redan är i dag. Två tredje­delar av imporlen kommer från dessa länder i dag. Den politik som rege­ringen bedriver nu snarare minskar den svenska lekoindustrins konkurrens­kraft långsiktigt. Det tycker jag är beklagligt.


AnL 4 HANS NYHAGE (m);

Herr lalman! Riksdagen har, vilket redan påpekats i slutet av 1988, beslu­tat att alla importrestriktioner på tekoområdet skall vara avvecklade den 31 juli 1991. Tidsfristen på två och ell halvt år motiverades med att tekoföreta-geri skulle ges möjligheter atl vidla nödvändiga anpassnings- och konsolide-ringsåtgärder Så sent som den 21 mars i år, dvs. för cirka en månad sedan, avvisade en klar riksdagsmajorilel förslag om ett upphävande av det angivna beslutet och en tidigareläggning av avvecklingen.

Trots detta återkommer nu Hädar Cars med en interpellation, där han ifrågasätter det berättigade i att regeringen respekterar de av riksdagen vid upprepade tillfällen fattade besluten. Och inte nog med del: Han anser, up­penbarligen i full vetskap om atl restriktionerna fortfarande gäller, atl Sve­rige skall tillåta helt fri import av trikåunderkläder från vissa länder samti­digt som importen fråri aridra lärider skall vara belagd med restrikliorier Della förefaller mig vara ell riågot egendomligt liberalt synsätt.

Importen av trikåunderkläder frän de berörda länderna- Malaysia, Kina och Turkiet - har under senare år ökat mycket krafiigt. Är 1987 utgjorde imporlen sammanlagt från dessa länder 1,8 miljoner plagg, 1988 utgjorde den drygt 3 miljoner plagg och 1989 hela 15,6 miljoner plagg. Deras andel av tolalimporten ökade från 2,5 % 1987 lill 19,1 % 1989. Det bör tilläggas atl dessa plagg är imporlbegränsade i EG-länderna.

Den senast kända lolvmånaderssiffran för motsvarande svenska tillverk­ning-t.o.m. den 30 juni 1989-var ca 3,5 miljoner plagg. Således var enbart importökningen 1989 från de tre länderna mellan tre och fyra gånger så stor som hela den svenska tillverkningen. Mellan första halvåret 1988 och första halvåret 1989 minskade den svenska produktionen med 23% i volym.

Mot den bakgrunden hävdar Hädar Cars, som för övrigt själv konstaterar atl tillförseln av underkläder redau 1988 uppgick till hela 94%, alt det nu ifrågavarande begränsningsavtalet skulle vara till skada för konsumenterna genom ökade priser Påslåendet saknar givelvis all verklighelsförarikring. Samtidigt konstaterar han att åtgärden inte kommer atl ha någon praktisk betydelse avseende imporlvolymen. Varför då klaga. Hädar Cars?

Synnerligen anmärkningsvärt är äter alt Hädar Cars ifrågasätter att ett av riksdagen fattat beslut skall respekteras. Alt följa riksdagsbeslutet skulle un­dergräva förtroendet för Sveriges agerande  i GATT-sammanhang och


 


minska förtroendet för den nya svenska tekopolitiken, hävdar han. Vad är detta för nonsensprat? Om något kan skada anseendet så måtte det väl vara atl totalt strunta i beslut fattade i demokratisk ordning.

Hur vore det för övrigt om Hädar Cars funderade något över del lämpliga i alt respektera av riksdagen fattade beslut med hänsyn till de svenska leko­förelagen och deras anslällda? Många av dem finns som bekant i Sjuhärads­bygden, som redan i hög grad drabbats av bekymmer på lekoområdel. Var­för undergräva förtroendet gentemot dem? Eller är det så angeläget för Hä­dar Cars atl få borl allt vad svensk tekoindustri heter, alt det bara är att strunta i hänsynen till de människor som där har sin utkomst?

Herr talman! Till det direkt anmärkningsvärda i den svenska tekopoliliken hör, alt samlidigl som vi hävdar del angelägna i en så nära svensk anslutning lill EG som möjligt - en del av oss kräver som bekant full anslutning - så arbetar vi i motsatt riktning när det gäller lekopolitiken. När vi nu har en gyllene chans att markera att vi menar allvar med ett närmande lill EG, var­för gör vi del då inte när det gäller lekofrågorna? Den svenska tekobran­schen önskar ju att en tillämpning av EG;s regler pä del här området också skall ske beträffande vårt land. All.konsekvens kräver ju all vi tillmötesgår detta önskemål. Varför gör vi det då inte?

Den frågan vill jag gärna rikta såväl till statsrådet som till interpellanten.


Prot. 1989/90:107 23 april 1990

Svar på interpella­tioner


Anf. 5 Statsrådet ANITA GRADIN;

Herr lalman! Först vill jag säga alt det är självklart atl riksdagsbeslutet skall fullföljas till den 1 juli 1991. Samtidigt innehåller detta riksdagsbeslut, som Hans Nyhage sade, två moment. Del ena är all restriktionerna skall för­svinna i juli 1991. Det andra är att vi, efter överläggningar med branschen och facket, sade oss atl en lämplig tidpunkt för avveckling är 1991. På det sättet får branschen ytterhgare lid på sig atl ställa in sig på att så skall ske.

Det är helt klart all det inte handlar om all utöka restriktionerna. Uppgif­terna beträffande dessa länder visar på en stor ökning. Också importlicens-givningen visar en forlsatl ökning. Häromdagen kom statistiken för helåret 1989. och den visar atl frän 1988 till 1989 har den totala importen ökat med ca 20,2 miljoner plagg. Det är alltså en ökning med 33 %. Kina, Malaysia och Turkiet har sammanlagt under den här tiden ökat sin export av trikåun­derkläder till Sverige med ca 12,6 miljoner plagg. Del innebär en ökning med 416 %. Av den totala ökningen står de tre länderna för 61 %.

Vi måste försöka hanlera den situation vi har fram till juli 1991 på ett vet­tigt sätt. Det tror jag är viktigt alt komma ihåg.

Jag har alldeles nyss kommit hem från elt möte med diverse GATT-minist-rar och har med dem bl.a. diskuterat teko. Vi hade kanske trott att just Sve­riges beslut skulle få mer effekt på den internationella diskussionen än vad som har varit fallet.

Det finns ju, herr lalman, både i-länder och u-länder som anser sig behöva en ännu längre övergångsperiod än vad de skulle enbarl vid en integration av MFA i det normala GATT-syslemet. Båda sidor vill i stället i delta sam­manhang ha ytterligare elt antal år för att kunna anpassa sig till en global situation. Sverige är således bra framme i del här sammanhanget.

1 Riksdagens prolokoU 1989/90:107


Prot. 1989/90:107 23 april 1990

Svar på interpella­tioner


AnL 6 HÄDAR CARS (fp);

Herr lalman! Av statsrådets svar förstår jag atl regeringen, sä långt tidsra­men medger, avser alt fullfölja "kalsongkrigel", sitt krig mot u-länderna.

De nya siffror som statsrådet presenterar är intressanta. Det är siffror som för mig inte var kända. Om man går tillbaka lill 1987 kan man konstatera all vi då hade en import av ca 70 miljorier plagg. Året därefter hade imporlen sjunkit till 60 miljoner plagg, och nu har den alltså gått upp med 20 miljoner plagg till 80 miljoner plagg. Från 1987 till 1989 har importen alltså stigit från 70 miljoner lill 80 miljoner plagg, och huvuddelen av denna import kommer förvisso från de rika länderna.

Del är alltså fråga om en ganska modest importökning. Jag föreställer mig att del finns länder, inte minst u-länder som skulle kunria peka pä sveriska exportframgångar som har medfört en öknirig av svensk export lill dessa län­der i väsentligt snabbare takt än vad som är fallet med deras export, dvs. vår import. Dessa länder skulle kunna peka på all de känns väldigt konstigt all en sä ganska modest ökriirig som uugefär 15 % på två år skulle behöva leda lill starka restrikliorier

De siffror jag har säger att Kiria, Malaysia och Turkiel tillsammans svarar för ca 12 % av denna import, och jag tycker inte del känns angeläget alt från den utgångspunkten ta lill ytterligare restriktioner mol de här länderna.

Inte heller tror jag, fru statsråd, att man främjar Sveriges sak i GATT ge­nom atl införa nya restriktioner mot u-länder och andra länder med svag ekonomi. Del är bra om man inhöstar applåderria för beslutet all avveckla restriktionerna från 1991, men varför förstöra den vackra bilden genom att inte konsekvent verka för atl vidga frihandeln där så är möjligt?

Till herr Nyhage vill jag bara säga några fä ord, Hans Nyhage företräder ju här det moderata samlingspartiet, och han förefaller vara deri eride från moderaterna som tänker gå upp i denna debatt. Jag tror inte atl del han säger här är representativt för hans parti, och jag är beredd all på några punkler i mitt nästa inlägg fullfölja diskussionen med houom.


AriL 7 HANS NYHAGE (m):

Herr lalmari! Jag tillåter mig faktiskt alt i denna debatt framföra mina egna synpunkter Jag gör del av hänsyn lill de många människor som arbetar inom lekoindustrin just i min egeri hembygd, människor som berörs av ökade svårigheter för dem atl verka inom sitt yrkesområde. Vi har eriligt miri uppfallriirig anledning all slå vakt om dessa människors möjlighet all även i framtiden få sin utkomst.

Jag ställde en fråga till både statsrådet och interpellanten beträffande Sve­riges relationer genlemot EG, och jag vore lacksam om jag kunde få svar på frågan.

Anf. 8 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr talman! Hädar Cars och jag är överens om alt multifiberavtalet borde försvinna. Det är en styggelse inom GATT. Del har fungerat i trettio år, och vi i industriländerna har under den tiden haft möjligheter att reda ut situatioueri. Nu är det tyvärr så alt applåderua är ganska blandade. Även utvecklingsländer ser nu med bekymmer på att MFA skall integreras inom


 


det vanliga GATT, eflersom mänga av dessa länder är rädda för den konkur­rens som kommer från starkare marknader

Till Hans Nyhage vill jag säga atl textil numera får föras fritt mellan EFTA och EG. Vi har i det sammanhanget inte längre några begrärisningar i och med att de begränsningar som vi fram till nyligen hade genlemot Portugal nu också har upphört. Vi har sett del som en fördel alt inom EFTA och EG ha fri konkurrens på textilområdel. Vi får hoppas att även EG kommer atl agera myckel framsynt i GATT-rundan när det gäller textil.

Anf. 9 HÄDAR CARS (fp);

Herr talman! Statsrådet Gradin får det nästan att låta som om vi skulle vara tvungna att följa MFA-avlalet, en restrikliori som det internationella samfundet har ålagt oss. Men så är det ju inte. T.ex. Schweiz har ju för länge sedan sagt att man inte vill ha några importrestriktioner, och ingenting i MFA-avlalet ivingar oss att införa restriktioner mot t.ex. Turkiel. Det kan således inte åberopas som slöd för de beslut som regeringen har fattat när det gäller begränsningar av importen från fre länder: Kina, Malaysia och Turkiel.

Jag sade i milt förra inlägg lill Hans Nyhage alt jag inte trodde att han representerade det moderata samlingspartiets uppfattning i denna fråga. Jag har stor respekt för all man som enskild riksdagsman har en självklar rätt alt framföra sina synpunkter, vilkel Hans Nyhage gör Jag kan däremot beklaga atl del i denna debatt inte finns någon i kammaren som är beredd atf fram­föra moderata samlingspartiets ståndpunkt. Bilden kari då bli atl del partiet slår för restriktivitet och proleklioriism, någol som inte är av vikt i den fak­tiska bilden av partiets hållning.

Herr talman! När vi för en tid sedan här i kammaren hade en debatt om tekopoliliken var socialdemokratins företrädare i debatten, Reynoldh Furu­strand, och jag överens om att några ylleriigare restriktioner inte skulle in­föras. Nu har regeringen kommit med sådana förslag, och det är klart atl jag från den utgångspunkten måste slälla mig frågan om regeringen betraktar sin socialdemokratiska riksdagsgrupp som så mjuk i ryggen atl det inte spelar någon roll vad ledamöterna i gruppen säger här i riksdagen ulan all det är någol som regeringen, när det behövs, bara kan köra över Jag vet inte vad svaret på den frågan är. Den frågan kommer inte upp i riksdagen på del sät­tet, eflersom del inte krävs ett riksdagsbeslut. Men vi kan vara överens om att det vore trevligt om en regering hade ökad respekt för sitt underlag i riks­dagen och säg lill alt man förde en samfälld politik i dessa avseenden. Nu är Reynhold Furustrand överkörd. Han kan välja att vara tyst, eller han kan säga atl han inte slår för det. Men regeringen ansåg irite hans uttalande vara värt särskilt mycket.

Tredje vice talmannen anmälde all Hans Nyhage anhållit att till protokol­let få antecknat att han inte ägde räll till ytterligare inlägg.


Prot. 1989/90:107 23 april 1990

Svar på interpella­tioner


AnL 10 Statsrådet ANITA GRADIN:

Herr lalman! Det är stora ord Hädar Cars använder när han påstår alt den socialdemokratiska riksdagsgruppen är överkörd. Det är inte utökade re-


 


Prot. 1989/90:107      striklioner Jag anser all vi lever upp till de överenskommelser som vi gjorde
23 april 1990        åt olika håll i sambarid med alt vi gick lill riksdagen och sade atl vi skulle

Svar på interpella­tioner

avveckla restriktionerna i juli 1991. Här följer vi också det som riksdagen

har ställl sig bakom.

Tredje vice talmannen anmälde all Hädar Cars anhållit att lill protokollet få aritecknat atl han inte ägde rätt lill ytteriigare inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 1989/90:156 om integritetsskyddet och FAS 90-projektet

AnL 11 Socialminister INGELA THALÉN;

Herr lalman! Marianne Jönsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen ämnar vidla för atl skydda integriteten vid genomförande av FAS 90-projek­tet,

Jag vill först av allt slå fast all den enskildes integritet inte får kränkas. Della är en grundläggande förutsättning som måste gälla i alla sammanhang. Den måsle gälla också då krav på utökad datorisering framförs för alt få ef­fektivare verksamhet på olika områden.

Inom socialförsäkringen pågår en omfattande utveckling för all denna bättre än i dag skall kunna motverka passiviserande långa sjukskrivningar och en alltför omfattande förtidspensionering. Individerna skall kunna ges bättre möjligheter och bättre slöd så alt de kan återvända lill ett aktivt liv efler en sjukdom eller skada. Vi måste också förbättra det sjukdoms- och skadeförebyggande arbetet så atl utslagningen från arbetslivet motverkas.

För alt detta skall bli möjligt måsle vi få ett bättre samarbete mellan olika organisationer, och vi måste ge enklare och mera direkta möjligheter att be­tala för de rehabiliteringsinsatser som bedöms nödvändiga för den enskilde. Riksdagen har nyligen på förslag av regeririgeri beslutat om åtgärder av detta slag. Bl.a. får försäkringskassorna möjlighet alt betala för yrkesinriktad re­habilitering med pengar som tas från sjukförsäkringsanslaget. Regeringen kommer också atl återkomma lill riksdagen under hösten med ylleriigare förslag inom della område.

Del är mol denna bakgrund som utvecklingen av socialförsäkringsadmi-riistratioriens datorstöd skall ses. Datorstöd kan vara av stor betydelse för ett effektivt rehabiliteringsarbete. De uppgifler som registreras kan emellerlid vara av mycket personlig karaktär, vilket ställer särskilda krav på integritets-skydd. De dalaregister som anses behövliga därför, inkl. lokala sjukförsäk­ringsregister bör enligt min uppfattning regleras i en registerlag. Detta är också den uppfattning som framförts av dala- och offentiighetskommillén i dess delbetänkande, SOU 1987:31, Integritelsskyddet i informationssamhäl­let 4. Remissinstanserna har också instämt i denna uppfattning.

I en sådan registerlag skall ändamål, ansvariga och innehåll för registren regleras. Där skall också regleras hur åtkomsten lill registret får ske och reg­ler ges för utlämnande av uppgifter från registret.


 


Svar på interpella­tioner

Det är min avsikt all inom korl föreslå regeringen att bemyndiga mig att     Prot. 1989/90:107 ge ell särskilt utredningsuppdrag i fråga om författningsreglering av person-      23 april 1990 register inom socialförsäkringen. Della innebär också all riksdagen efler del all en proposition utarbetats kommer atl få ta ställning lill utformningen av en sådan registerlag.

AnL 12 MARIANNE JÖNSSON (c);

Herr lalman! Tack för svaret.

Som socialministern säger är den enskildes integritet överordnad alll an­nat. Den får inte kränkas. Den grundläggande förutsättningen måsle genom­syra all verksamhet, hur motiverad olika metoder än kan vara ur verksamhe­tens synpunkt.

I FAS 90. dvs. försäkringskassans ADB-hantering av socialförsäkringen inför 90-lalel som del heter pä byråkralspråk, skall medborgarnas privatliv och sjukdomar registreras. Syftet är gott, dvs. atl hitta dåliga miljöer, se vilka åldersgrupper som drabbas hårdast och att effektivisera rehabilite­ringsarbetet. Detta är myckel viktigt, och del skall ske, som föreslås i rehabi-literirigsbelänkandel. i samarbete med andra myndigheter Missbruk av sjukersättningen skall kontrolleras osv. Men registret blir som socialminis­tern nämnde, synnerligen känsligt för den enskildes integritet.

Detta är den största datorsatsningen inom den offentliga verksamheten någonsin i Sverige. Tiotals miljoner skall investeras i datorutrustning. Den projektgrupp som enligt FAS uppdrag ulformar och lägger upp registret, presenterade nyligen vid elt seminarium innehållel i registret för represen­tanter för alla kassorna i landet. Registret skall innehålla arbetsgivare, yrke, diagnos, namn, adress, personnummer sjukpenninggrundande inkomst, sjukdomshistorik, tillhörighet lill lokalkoutor och arbetsställe. Det går att göra uppräkningen väldigt lång.

Redan i dag pågår försöksverksamhet för ett sådanl register i mindre skala i Dalby. Registret skall "designas". Del var länkl all registret skulle köras i gång den 30 juni. Sedan var lidsplanen skisserad sä alt i varje län pä ell kon­tor skulle registret installeras efter hand. 1992 skulle registret finnas på alla 430 lokalkontor överhela landet. Vid mitten av 1990-talet skulle ett viktigt kliv ha tagils i kampen mol ohälsa, som FAS 90-ledningen uttrycker det.

Ändamålet är gott. Kampen mot ohälsa måsle föras med krafl och pä alla fronter och nivåer. Men ändamålet får inte helga medlen. Det är därför jag står här i dag. Jag välkomnar socialministerns avsikt att föreslå att rege­ringen ger ett bemyndigande om ett särskilt utredningsuppdrag, vilket även dalainspektionen har skrivit till regeringen om. Sedan får vi i riksdagen la ställning lill utformningen av en sådan registeriag.

Jag har varit med i försäkringskassan sedan 1983 när FAS 90 första gången nämndes. Men det är märkligt atl inte säkerhels- och inlegriletsfrågorna har rönt någon större uppmärksamhet i t.ex. massmedia. Inte heller har de un­der denna länga projekttid utgjort någol projekt för FAS 90. Datainspektio­nen har bara haft några månader på sig all ta ställning, och del när del nästan är dags för FAS 90 att rulla i gång i Dalby. Man har haft mycket kort tid på sig alt sätta sig in och bedöma säkerhets- och integritetsfrågorna. Det har man också skrivit om till regeringen.


 


Prot. 1989/90:107 23 april 1990

Svar på interpella­tioner


Detta är förvirrande. Det finns särskilda yttranden i datainspektionens rapport. Del går att känna igen ett mönster här. Ofta är det så när det gäller viktiga frågor, t.ex. integritet och andra rättsliga frågor, att de försummas och förhalas till en lidpunkt så nära så all del nästan inte finns någon åter­vändo. Del är en känsla man får när det gäller detta projekt. Därför är det som socialministern aviserar utomordentligt glädjande.

Det har gått så långt all tjänstemännen vid lagenheten pä riksförsäkrings­verket enligt uppgift själva har börjat utforma elt lagförslag om registret som skall vara klarl i oktober Nu i elfte limman har elt delprojekt i FAS 90 star­tat. Första sammanträdet var den 16 mars. Del verkar vara i sista minuten.

Jag har några ytterligare frågor all slälla till socialministern.

Kommer utrednirigeri alt bli parlameritarisk? Borde inte inlegriletsfrå­gorna ha utretts på annat sätt än vid dessa försök som tjänstemännen på riks­försäkringsverkels lagenhet sysselsätter sig med? Är det riktigt att den myn­dighet som själv berörs av verksamheleri skisserar ett lagförslag? Ariser soci-almiriislerri atl ylleriigare försöksverksamhet skall förekomma före riksda­gen haft möjlighet all agera i denna myckel känsliga integriletsfråga? Avser socialministern atl ge direktiv till den av socialministern nu aviserade utred­ningen, så atl man förutsättningslöst kan utreda andra organisatoriska lös­nirigar än deri myckel omfattande ADB-hantering som FAS 90 har arbetat med i alla dessa år för atl åstadkomma bättre möjligheter att effektivisera rehabilileringsverksamhelen?

Slutligen har jag en ytterligare fråga. Det gäller andra lagar som är myckel nära samordnade med de lagar som skall stiftas. Det gäller t.ex. allmän för­säkring, AFL, som ju inte alls har några lagrum som berör det samarbete som skall ske mellan olika myndigheter dvs. aktörer som de kallas i rehabili­teringsbetänkandet. Kommer även sekretesslagstiftningen alt beröras i ut­redningsarbetet?


 


10


Anf. 13 Socialminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Marianne Jönsson undrade huruvida utredningen skall vara parlamentarisk eller inte. Det har jag ännu inte tagit slällning lill. Del är möjligt atl man skall göra en kombination som innebär att man har en en­mansutredare som till sig har knuten en rådgivande parlamentariskt sam­mansatt grupp. Men jag funderar fortfarande på själva utredningsformen.

Mariarine Jönsson frågade vidare om man borde ha haft en annan ordning. Nu i efterhand anser jag att man mycket tidigare borde ha fördjupat sig i inlegriletsfrågorna. Man har dock haft en diskussion om dessa frågor Under resans gång vid hanteringen av utveckling av systemeri har mari också haft mycket ingående diskussioner om integritelsfrågorria. Del som vi nu disku­terar är ju en fördjupad utredning och en registerlag. Della borde ha föregått just den här hanteringen.

I sill inlägg sade Marianne Jönsson alt det är stora områden som rör pri­vatliv, sjukdom, ekonomisk ersättning osv., som innefattas. För att del inte skall bli några missförstånd vill jag säga alt i datainspektionens yttrande över tillståndet till försöksverksamheten har man varit noga med all härivisa till 4 § i datalagen, där frågor om brott, om avtjänande av straff, om man är för­mål för omhändertagande eller andra typer av tvångsåtgärder berörs. 4 § da-


 


lalagen tar också upp frågor som rör denna typ av integritet. Dessa uppgifter     Prot. 1989/90:107
skall inte få förkomma i detta register Dessutom poängteras i yttrandet atl      23 april 1990
normalt sett, eriligt gällande lag, skall delta register klassas enligt skydds-     "
  ~,

klass 2, men med hänsyn till all del rör sig om ell socialförsäkringsregisler       . p    a-

lyfts del upp till skyddsklass 1.

Marianne Jönsson undrade också om huruvida man länker tillåta ytterli­gare någon försöksverksamhet. Försöksverksamheten är i dag på gång. Man har ifrån riksförsäkringsverket ansökt om atl få genomföra ytterligare två försöksverksamheter Min föresals är all det därutöver inte skall förekomma riågon ytterligare försöksverksamhet, ulan alt man sedan skall kunna lägga fram ell förslag om en ny registerlag, innari mari går vidare med atl sjösätta hela daloriseringssyslemel.

AnL 14 MARIANNE JÖNSSON (c):

Herr lalman! Jag ber all få lacka för dessa kompletterande upplysningar Det är mycket värdefullt och förhoppningsfullt atl man tar detta med sä stort allvar.

Jag vill la upp frågan om samköming. Redan i dag finris ca 300 register på försäkringskassans område som datainspekliorieri har givit sill tillslårid lill. Elt av dessa register samkörs med kriminalvårdsstyrelsens register, för atl man skall ha kunskap om vilka av försäkringstagarna som är omhändertagna för kriminalvård. Jag har svårt all se någori skillnad när del gäller de övriga registren. Socialministern framhöll all del skulle vara en avsevärd skillnad.

Nu aviseras ell förslag om en arbetsgivarperiod om 14 dagar Vi har ännu irite sett riågon proposition om detta, men enligt uppgifler från försäkririgs-kassevärlden sägs - kanske lilel känslosamt uttryckt - all FAS 90 drabbas av arbetsgivarperioden. Jag undrar om socialministern instämmer i jusl denna formulering. Del kan vara en journalists formulering, men man känner kan­ske - enligt vad som slår i budgetpropositionen - alt detta skulle vara ell stort rationaliseringsprojekl som förändrar karaktären. Av 11 miljoner sjuk­domsfall faller 9 miljoner borl. Kvar blir då 2 miljoner fall som omhändertas av kassan. Det var en fråga.

Anf. 15 Socialminister INGELA THALÉN:

Herr lalman! Jag vill först säga alt när det gäller den samköming med kri-minalvårdsregislrel som sker för alt fastställa sjukersättning, är defta ett re­gister som man redan har fält tillstånd till med hänvisning lill dalalagen.

När man nu skall gå in och titta på en ny registerlag är det klarl all det finns skäl alt också se över hur andra typer av sådana här register hanteras.

Angående den oro som de försäkringsanställda hyser inför förslaget om all införa en lagfäst sjuklön kan jag säga all jag kan förslå atl del finns en oro inför alla så slora förändringar som detta innebär innan information om hur elt förslag är utformat i detalj har trängt ut till alla försäkringskassor

Delta förslag är ännu inte utformat i sina detaljer Vi kommer all la hän-
syri också till sådaria frågor som rör hur informatiori fråri arbetsgivarna om
sjukskrivningstider - dock inte sådant som har med diagnoser eller annal all
göra - skall kunna föras in i försäkringskassornas information. Men detta är
någonting som vi får återkomma till när själva förslaget skall utformas.              11


 


Prot. 1989/90:107 23 april 1990

Svar på interpella­tioner


Anf. 16 MARIANNE JONSSON (c);

Herr talman! Jag hade ytterligare en fråga till socialministern, en fråga som avser de andra lagar som kommer att bli inbegripna i denna stora över­syn. Del gäller främst lagen om allmän försäkring.

Det är kanske för tidigt alt fråga socialministern, men för närvarande finns det ingenting i lagen som säger någonting om den nya roll som tjänstemän och anställda på försäkringskassan får atl agera efter i rehabiliteringssyfle i samarbete med andra aktörer på marknaden, enligt vad som sägs i rehabili-leringsbelänkandel. Delta är någonting hell nytt. Det finns ingenting om detta, dvs. kompletterande bestämmelser om befogenheter och den enskil­des rättsliga ställning i förhållande lill dessa befogenheter


Överläggningen var härmed avslutad.

5§ Svar på interpellation 1989/90:153 om internationella kasinon i Sverige

AnL 17 Finansminister ALLAN LARSSON;

Herr lalman! Sten Andersson i Malmö harfrågat mig om jagar beredd atl medverka lill att kasinon enligt internationella regler etableras i Sverige.

Sten Andersson i Malmö hävdar all internationella kasinoregler tillämpas och spelautomater tillåts över allt utom i Sverige, Albanien och Rumänien.

Enligt vad jag erfarit har varken Danmark, Finland eller Norge för närva­rande kasinospel enligt internationella regler. I Danmark finns ett lagförslag i frågan som kommer att behandlas av folkelingel före sommaren. I Finland utreds frågan för närvarande i inrikesministeriet.

Frågan om inrättande av kasino med internationella regler har här i Sve­rige behandlats i olika sammanhang.

Punktskatleutredningen föreslog är 1974 alt ett antal kasinon skulle inrät­tas i Sverige, främst i större städer och på större turistorter Vid remissbe­handlingen var praktiskt taget samtliga remissinstanser negativa till försla­get.

Lotteriulredningen anförde i sitt betänkande år 1979 att den inte funnit skäl atl ansluta sig lill tanken på kasinoverksamhet i vårt land.

Riksdagen har tidigare avslagit ett antal motioner i frågan.

Skälet till den negativa hållningen har främst varit de sociala problem sorii kan följa av kasinoverksamhelen.

Det finns anledning atl följa utvecklingen på della område, men jag är inte beredd atl nu la några initiativ till ändringar i lotlerilagen.

AnL 18 STEN ANDERSSON i Malmö (m);

Herr lalman! Jag lackar för svaret.

Låt oss först klara ul hur läget är i Norden. Åland, som ju tillhör Finland, även om man har en viss "självständig" status, har i dag ell fungerande ka­sino enligt inlernationella regler. 1 Danmark kommer enligt pressuppgifler ett förslag alt las till sommaren. I Norge har man börjat diskutera frågan. I Norge tillåter man spel på enarmade banditer Röda korset står som huvud-


 


man och får hand om intäkterna. Verksamhet som anses som förkastlig och fördärvlig i Sverige, tillåts således i andra länder i Norden.

När det gäller Europa är det faktiskt bara i Albanien som man i dag inte har några tankar i den här riktningen, Rumänien har ju i och för sig iuget internationellt kasino, men det kommer. Med tanke på att jag har interpelle­rat och motionerat i denna fråga tidigare, var jag inbjuden lill en invigning av ell kasino nere i Sopol i Polen den 4-5, Tyvärr kunde jag inte komma dit, men del här visar att sådan verksamhet förekommer överallt. Vi i Sverige klarar dock inte av del. Det är dubbelmoralen i sin prydno.

Angående punklskatieutredningens förslag säger statsrådet all vid remiss-behandlirigen var i det närmaste samtliga remissinstanser negativa lill försla­get. Detta skulle vi kanske kunna ha en liten extra debatt om.

Vad som irriterar mig är att del oftast anförs sociala skäl mot all tillåta verksamheten i Sverige. Då frågar jag mig, herr talman och herr statsråd, vad del finns för speciellt sociala skäl emot ett införande i Sverige av ett ka­sino enligt internalionella regler På torsdag kväll när det är lotospel på Sol­valla kan jag åka dit ut, slälla mig i kö till luckan och tio sekunder innan första loppet går säga lill damen i luckan alt jag vill spela 100 000 kr på häst nr 5 som vinnare. Vinner nr 5 har jag pengarna i handen några minuter se­nare. Jag kan gå in i en tobaksaffär, i ett varuhus, på hundratals ställen här i Stockholm och köpa så många trisslolter som jag anser att jag har råd med. Jag får själv bestämma. Vinner jag upp till 1 000 kr när jag har skrapat på trisslolten. får jag pengarna kontant i handen. Vari ligger den stora skillria-den som gör att den ena verksamheten tillåts men den andra inte? Någon konsekvens kan man väl i alla fall få lov alt begära även av politiker

Statsrådet säger till slut i alla fall - vilket är hoppingivande - att det finns anledning alt följa utvecklingen, men atl han nu tyvärr inte är beredd all la några initiativ till förändringar Jag vill fråga finansminister Allan Larsson vad som skall ske i Sverige och i vår omvärld innan vi anser att svenska folket är myndigt och kapabelt all självt bestämma om det vill spela sina pengar i Sverige på ett kasino baserat på internationella regler. Det är faktiskt något egendomligt, herr talman, att i stort sett hela Europa förutom i Albanien tillåter politiker och regeringarna människor all själva bestämma, men i Sve­rige skall vi fortfarande "ta hand om" våra medborgare i vissa sammanhang. När det däremot gäller spel som staten är ägare till känner man inga häm­ningar. Än en gång vill jag fråga; Vad skall ske innan vi i Sverige kan tänka oss att ansluta oss lill Europa även på del här området?


Prot. 1989/90:107 23 april 1990

Svar på interpella­tioner


 


AnL 19 Finansminister ALLAN LARSSON:

Herr talman! Till Sten Andersson i Malmö vill jag säga att de sociala skä­len har behandlats i riksdagen. Jag har tagit del av vad som har sagts här tidigare. Det är en viktig utgångspunkt för bedömningen.

Den andra frågan, vad som skall ske i Sverige innan det tas några initiativ, är jag irite beredd alt riu ytterligare kommentera. Jag vill följa utvecklingen. Det är en för min del intressant fråga, men för dagen vill jag inte gå längre än så hår


13


 


Prot. 1989/90:107 23 april 1990

Svar på interpella­tioner


AnL 20 STEN ANDERSSON i Malmö (m);

Herr lalman! Jag noterar framför alll det sista med tacksamhet - statsrådet är trots alll inte helt kallsinnig inför möjligheten atl förelägga riksdagen för­slag där man även i denna fråga myndigförklarar svenska folket.

Den första meningen har jag däremot hört hundratals gånger i den här kammaren - dvs. hänvisningen lill sociala skäl. Jag beskrev i mill inledande anförande vad man får lov all göra i dag när staten äger de olika spelinstilu-len eller spelbolagen. Är det inte fråga om än värre sociala företeelser? Man går inte in på elt kasino i t.ex. Travemunde, London eller Paris spontant och kastar bort en massa pengar Del är i regel noga övervägt. I t.ex. Storbritan­nien måsle man vara medlem innan man får lov all spela på ell kasino. Med­lemskap måste man söka 24 limmar innan. Den person som aldrig hade länkl spela på ett kasino men som plötsligt får en spontan idé, förhindras tack vare den regeln.

Man behöver inte skriva på någon som helst förbindelse för alt gå ut och köpa trisslolter för 1 milj. kr. här på Vasagalan. Det går alldeles utmärkt. Det behövs inte heller någon förbindelse för all gå ul på Solvalla på torsdag kväll och spela för så mycket man anser sig ha råd med. När del gäller spel­former där staten lar in enorma pengar har man inga hämningar Mot ett införande av kasinon, som i dag är på frammarsch över hela Europa, anför man däremot sociala skäl. Jag har som sagt, herr talman, fått höra dessa skäl många gånger, men jag blir lika litet imponerad varje gång.


Överläggningen var härmed avslutad.

6§ Svar på interpellation 1989/90:148 om skåningars syn på flyktingar


14


AnL 21 Statsrådet MAJ-LIS LOOW;

Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig om de pressuppgif­ler är riktiga, där jag skulle ha hävdat all del finns elt annat slags flyktinghat i Skåne än i övriga Sverige. Han har också bett mig definiera olika former av flyktinghat i olika delar av laridet. Sten Andersson antyder atl del skulle vara "slatsrådsmanipulation", all en ansvarig minister försöker svara på en fråga från en reporter om eventuellt flyktinghat i Skåne.

Jag försöker alltid svara på journalisternas frågor så gott jag kan. 1 det här fallet ställdes frågorna i en tumullariad situation efler ell torgmöte, där stämningen mot invandrare och flyktingar var myckel hätsk och upprörd. När reportrar ställer ledande frågor kan man även om man är aldrig så var­sam i sina formuleringar ändå bli citerad på ett sätt som är svårt all känna igen. Det är säkert en situation som Sten Andersson också är förtrogen med.

Sveriges Radio intervjuade mig senare, och då fick jag lyckligtvis möjlig­hel all rätta lill vad som slätt i den tidningsartikel Sten Andersson nämner

Även i radio fick jag frågan om de här stämningarna i Skåne på någol sätt skiljer sig från dem man möter i andra delar av landet.

Mitt svar var då - liksom till lidningsreporlern - att jag inte vill spekulera över om det råder några skillnader mellan olika landsändar i fråga om synen


 


på flyktingar och vad del i så fall skulle bero på. Det är mycket farligt atl generalisera och pådyvla grupper av människor uppfattningar utifrån en­staka händelser. Däremot finns inslag i de stämningar som piskas fram på olika håll, som borde göra inte bara mig ulan även Sten Andersson myckel bekymrad. De stämningarna finns definitivt också i Malmö.

Jag underströk för pressen i Skåne alt det kan finnas en förklaring lill ett annat stämningsläge där. Inströmningen av asylsökande har fåll en tyngd­punkt just i Skåne. Del påverkar naturligtvis människor som irriterats av bristerna i mottagningssystemet. Får de dessutom vilseledande information från invandrarfientliga grupper med hemvist bl.a. i Skåne, atl södra Sverige nu skulle ha drabbats av en fullständigt okontrollerad invandring, kan reak­tionen bli den jag mötte under torgmötet.

Pä andra håll i landet möts jag som invandrarminister av kritik för beslutet i december förra året att begränsa möjlighelerna för vissa asylsökande att stanna i landet. Där demonstrerar man för flyktingar och asylsökande. Det är bara ätt konstatera atl det inte är lätt att vara alla till lags.


Prot. 1989/90:107 23 april 1990

Svar på interpella­tioner


 


AnL 22 STEN ANDERSSON i Malmö (m);

Herr lalman! Lål mig först hålla med statsrådet om det sista hon sade; Det är inte lätt atl vara alla lill lags.

Det är bra att statsrådet erkänner att hon gjort detta uttalande, och jag kan "köpa" argumentet alt vi ibland säger saker och ling som inte alltid är så noga övertänkta. Del gör jag också, vilkel statsrådet också påpekar i svaret. Men jag tycker ändå att ett statsråd i en så här känslig fråga verkligen borde tänka pä alt det hon säger kan uppfattas så. atl della är hennes åsikt. Fram­för allt i en så inflammerad fråga som detta i dag är gäller det att hålla tand för lunga.

Herr lalman! Vidare säger statsrådet atl jag har antytt att det varit fråga om "slatsrådsmanipulation". Del är elt missförstånd - jag påslår alt det är slatsrådsmanipulation. Statsrådet sade nämligen också där nere i Malmö; "Hur skulle ni annars få era kontor städade och hur skulle ni få era bussar körda?" Med anledning av all statsrådet gjorde detta uttalande i Malmö tog jag kontakt med Malmö Lokaltrafik och fick då veta atl det visserligen finns invaridrare som kör bussar meu alt det är invandrare av den kategori som kom till Sverige på 60- och 70-lalen. Däremot har ingen som under 80-lalet erhållit asyl i Sverige anställts som bussförare i Malmö. Är man pressad kan man naturligtvis tillgripa sådana argument, men de blir för den skull inte mer sanna.

Om man nu skall jämföra olika landsändar tror jag atl jag kan säga att vi i Skåne ligger på tio-i-topp-listan när del gäller alt erbjuda invandrare jobb. Där har vi legal i många år. Det som är farligt i denna debatt - och här kan även statsrådet ibland synda - är att man inte alllid skiljer på flyktingar och invandrare.

Jag vill inte generalisera, men del är rikligt atl del finns grupper av märirii­skor med kortklippt hår, klädda i höga snörläderkängor, som i denna debatt uppträder på ell sätt som är absolut förkastligt. Då det gäller all bekämpa dem med argument, är jag fullt villig all slälla mig på statsrådets sida. Men


15


 


Prot, 1989/90:107 23 april 1990

Svar på interpella­tioner


jag vill som sagt inte generalisera, utan del kan även i dessa grupper finnas vettiga människor

För alt ytterligare klargöra min inställning i denna fråga vill jag tala om för statsrådet atl något av det värsta jag kan uppleva är alt t.ex. små barn blir mobbade därför all de har en annan hudfärg än majoriteten av skolkam­raterna. Jag har sagl mänga gånger tidigare och jag upprepar det nu, att en människa skall dömas uteslutande efter sina handlingar Ras, hudfärg eller religion är i det sammanhanget totalt ointressanta.

Statsrådet säger atl den hets som hon mötte i Malmö för ett par veckor sedan kan bero på alt man hade fått uppfattningen alt mottagningssystemet hade havererat och atl vilseledande information från invandrarfientliga grupper, med hemvist bl.a. i Skåne, hade underblåst denna stämning. Som jag tidigare sagt finns det grupper i Skåne, liksom i andra delar av Sverige, som är uppenbart invandrarfientliga. Men dem känner vi till, och vi har un­der alla år lyckats bra med atl bekämpa dem med argument. De har aldrig vunnit något större gehör i den svenska samhällsdebatten eller bland det svenska folken.

Däremot är del så alt både politiker och media ibland försöker dölja saker och ting. Del sägs ibland att kommuner inte vill la emot fler asylsökande. Jag kan ibland förslå dessa kommuner Malmö kommun skrev i fjol ell avtal med invandrarverket om att man skulle la emot 600 flyktingar. Man fick yt­terligare 1 500, som kom från andra kommuner I dessa kommuner slår sig kommunalråden för bröstet och säger alt de tar emot 40-60 flyktingar varje år. De vet all flyktingarna inte stannar i deras kommuner mer än några veckor eller månader Då kan jag förslå alt det blir problem i storstäderna.

Till sist vill jag fråga; Är statsrådet beredd atl behålla den nuvarande flyk­tingpolitiken eller kommer hon att föreslå sådaria ändringar att vi framöver inte får en flyktingpolitik som innebär all den som har pengar får förtur till asyl i Sverige?


 


16


AnL 23 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Den sista frågan bör vi kanske utveckla litet närmare i en annan interpellationsdebatt. Redan genom alt formulera frågan på del sätt som Sten Andersson i Malmö gör lycker jag att han bidrar till de fördomar som mycket av de invandrarfientliga stämningarna grundar sig på.

Sten Andersson gör också precis så som en och annan journalist ibland gör-del var della som inträffade i Malmö; han citerar felaktigt. Han påslår alt jag i milt svar skulle ha förklarat stämningsläget i Skåne med alt mottag­ningssystemet har havererat. Detta uttryck har jag över huvud laget inte an­vänt i mitt interpellationssvar Del är elt bra exempel på hur det kan gå till och på hur del gick lill vid denna intervju. För alt undvika alla missförstånd vill jag påpeka alt milt första svar inte alls innehöll någontirig som skulle lyda på att jag anser atl det skulle finnas ett speciellt flyktinghat i Skåne. Men det stämningsläge som rådde på två torgmöten i Malmö har jag inte upplevt nå­gon annanslans. Detta var någonting speciellt, och jag lycker alt det finns anledning alt fundera över om det där finns elt speciellt stämningsläge och vad detta i så fall skulle kunna bero på. Den enda förklaringen är då att del


 


under den senaste tiden varit en stark slagsida på inströmningen av asylsö­kande just till Skåne. Delta har också blivit mycket uppmärksammat.

Jag tycker alt del är lilel märkligt all Sten Andersson tacklar dessa bekym­mer genom alt angripa mig i kammaren i ställel för atl vara bekymrad över del som hände i Malmö och det som eventuellt ligger bakom händelserna -dvs. att invandrarfieritliga grupper som deltog ganska lätt kunde piska upp en sådan här stämning på elt torgmöte i Malmö.

Jag förslår uppriktigt sagt inte hur det skulle kunna gagna saken eller ge några partipolitiska poärig, om jag i kammareri plockade fram tidriingsulla-landen, som, som Sten Andersson mycket väl känner till, kan bli myckel vin­klade.

Det finns elt annal lika galet exempel från den här lördagen när det gäller tidningarna i Skåne. Även della har bidragit till alt jag har fått många brev. Jag tror att jag skall berätta om det, så att Sten Andersson och andra som händelsevis lyssnar skall förstå. Jag fick en fråga av flera journalister på grund av den vid tillfället mycket stora inströmningen av människor via Po­len. Det gällde bl.a. falska viseringar som såldes i Polen. Man frågade mig om falska handlingar i asylsökandeströmmen. Jag försökte mycket noggrant förklara hur det ligger till. Först och främst vill jag påpeka att vi inte får spela med i ett organiserat profiterande på olyckliga människor Självfallet måste vi komma till rätta med problemet, och vi har också försökt atl ta itu med det senasle fenomenet i Polen. Men människor som har goda skäl atl söka en fristad i Sverige kan tvingas använda sig av falska handlingar för alt ta sig ut ur sitt land och för atl ta sig hit. Därför måste vi pröva skälen även för dem som kommer och presenterar falska handlingar

Det här resulterade i en tidningsrubrik där del helte alt Maj-Lis Lööw sade att vi måsle acceptera falska visum. Det gäller all pröva skälen, men det är inte alls säkert alt man accepterar alt människor kommer med falska visum. I del här sammanhanget har del orsakat många missförstånd. Det kan vara små riyanser i tidningsrubriker som åstadkommer delta. Som statsråd kan man försöka bevaka det hela. Man kan i möjligaste mån, om del finns lid. själv och genom sina medhjälpare försöka atl rätta till, dementera och skriva klargörande debattartiklar Men del är inte alllid man klarar uppgif­ten.


Prot. 1989/90:107 23 april 1990

Svar på interpella­tioner


 


AnL 24 STEN ANDERSSON i Malmö (m);

Herr lalman! Om inte fru Lööw hade blivit statsråd kunde hon ha blivit lärarinna. Hon har en lärarinneallityd. Det verkar som om hon skulle stä och docera för småbarn om hur det egenlligen ligger lill.

Låt mig sedan säga en sak: Det är jag själv som med hänsyn lill regler som riksdagen tillåter och accepterar bestämmer vilka frågor jag skall ta upp och lill vilka statsråd jag skall ställa dem. Jag kommer aldrig att fråga ett statsråd om lov, om det är dumt, ologiskl eller partitaktiskl olämpligt. Jag ställer frå­gor på grundval av min egen övertygelse.

Del här med falska handlingar, fru statsråd, har vi talat om hundra gånger i riksdagen. Om en person vill fly från ett land och inte kommer därifrån utan en viss handling, måste vi, del är väl hell klart, acceptera den hand­lingen. Ingen har väl sagt att vi inte skall ta emot sådana personer och pröva


17


 


Prot. 1989/90:107 23 april 1990

Svar på interpella­tioner


deras ansökan. Men ibland under de senaste åren har 80-90% av männi­skorna i vissa grupper bevisligen haft t.ex. ID-handlingar och biljetter under en turné runt hela Europa. Men strax före ankomslen till Arlanda har dessa papper kastats borl.

Om det t.ex. kommer hit en iranier som säger; Mitt pass är falskt, efter­som jag var tvingad all köpa ell falskt pass i Teheran för all komma ut. är det enligt min mening en i högsta grad trovärdig förklaring. Men samtidigt vet vi alt ingen - del borde också fru statsrådet notera - lämnar Turkiet, Iran, Irak eller Chile utan alt på flygplatsen ha haft ett pass. Ett pass - förfalskat eller legalt - har alltså funnits, men i 80-90 % av fallen har de kastats bort strax före flyktingens ankomst till Sverige.

Vad sedan gäller del som vissa journalister skriver får journalisterna väl anses ha samma trovärdighet som vissa politiker Man får väl tro på att de arbetar seriöst i sitt skrivande. Jag kan inte tänka mig atl en journalist gång på gång skriver medvetet felaktigt.

Vad sedan då beträffar ordet "havererat": Om jag sade alt det ordet hade använts i någon tidning, är del fel, och del ber jag om ursäkt för. Jag har däremot själv sagt alt flyktingpolitiken har havererat. Den havererade i no­vember i fjol. Anledningen till all den inte kunde klaras var de signaler som regeringen själv hade sänt ut till omvärlden. Del är alltså regeringen som har skulden lill den sits som vi har i dag, ingen annan.


Anf. 25 Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW;

Herr talman! Jag vill påslå alt inte heller magister Andersson är oäven i katedern. Jag behöver faktiskt ingen undervisning om dokumentlöshet, falska handlingar osv., men nu var det falska handlingar som vi talade om, inte om dokumentlöshet. Vi kan väl hjälpas ål med att förklara för hela svenska folket, inte minst för skåningarna, att en flykting kan ha goda skäl för atl komma hit på falska handlingar

När det gäller användningen av ordet "havererat" var det inte så som Sten Andersson i Malmö sade. Vad Sten Andersson gjorde - jag rekommenderar Sten Andersson att pä den punkten gå tillbaka lill snabbprotokollet - var alt han lade ordet i min mun med utgångspunkt i interpellationssvaret. Jag me­nar atl det är ett bra exempel på hur man kan bli felciterad.

Jag vill vidare inte bestrida att del finns seriöst arbetande journalister i vårt land. men framställningen kan ändå bli vinklad genom att de har be­gränsad tillgång lill lid och begränsat utrymme lill förfogande i spalterna. Ännu mer vinklat kan det bli om rubriksättaren drar felaktiga slutsatser Men vad jag menar är all vi knappast reder ul sådana saker här i kammaren.

Jag tycker dock att det är viktigt att vi är överens i denna debatt om att tillsammans försöka möta de invandrarfientliga stämningar som i dag är så lydliga på olika håll.

Jag tycker däremot inte att vi skall göra någon skarp åtskillnad mellan flyktingar och invandrare, I de mest extrema uttrycken för främlingsfientlig­het och främlingshat skiljer man ofta inte på flyktingar och invandrare utan riktar sig mot båda kategorierna. Jag förstår inte riktigt vad Sten Andersson menar när han säger atl jag måste skilja på flyktingar och invandrare. Det var faktiskt inte specifikt flyktingar som jag syftade på när jag försökte ge


 


Svar på interpella­tioner

några exempel för malmöborna från alla de yrkes- och samhällsområden där     Prot. 1989/90:107 verksamheten sannolikt skulle om inte stanna så åtminstone kärva ordenl-      23 april 1990 ligt, om vi inte längre hade tillgång till våra invandrare. Del var bara ett säll att försöka peka på hur myckel de har betytt för ulvecklingen i Sverige.

Anf. 26 STEN ANDERSSON i Malmö (m);

Herr lalman! Nu fick statsrådet den chans som hon hade efterlyst tidigare. Nu slapp hon nämligen alt skriva artiklar eller tillrättalägganden. Jag bad ju faktiskt om ursäkt om jag hade sagt att det framgick av interpellationssvaret alt skälen till vissa stämningar i Skåne berodde på atl flyktingpolitiken hade havererat. Jag bad alltså om ursäkt för delta i mill förra inlägg.

Däremot hävdade jag bestämt atl flyktingpolitiken har havererat på grund av den politik som regeringen har bedrivit men som den nu tack och lov har ändrat.

Statsrådet och jag är helt överens om atl invandrarfientliga och flykting-fientliga stämningar - dvs. alt man agerar mot människor på grund av deras ras, religion eller hudfärg- skall vi alla tillsammans även framöver bekämpa.

Jag ser dock. till skillnad från statsrådet, skillnad mellan flyktingpolitik och invandrarpolitik, Invandrarpolitiken skärptes för många är sedan, så atl del är svårt för ulomnordiska människor alt komma lill Sverige för atl jobba. Men Sverige har haft en mycket "generös" flyktingpolitik. Del har givits sig­naler om alt människor kan komma lill Sverige och söka asyl, även om de har skäl som inte är helt klara. Regeringen har själv skapat denna situation. Förlorarna i della sammanhang är framför alll de miljoner människor som sitter i världens tyvärr alltför många flyktingläger, men som inte har kontak­ter eller pengar De människor som har kontakter och pengar har däremot kunnat köpa falska pass för alt kunna ta sig till Sverige. Jag kan hålla med om att det handlar om elt fåtal människor, om man ser till den totala flyk­tingsituationen i världen. Men del är fråga om måriga människor för ett land av Sveriges storlek. Vi i Sverige har under senare år givit nästan lika myckel i flyktinghjälp i Sverige som FN har till sill förfogande till sin totala flykting-hjälp internationellt sett. Sveriges andel av flyklinghjälpen har alltså mins­kat. För några år sedan gavs 75 % av den svenska flyktinghjälpen lill verk­samhet utomlands. I dag är situationen en hell annan. Sverige ger mest lill verksamheten i Sverige. Och jag måsle beklaga att en majoritet av de männi­skor som under det senasle åren har sökt asyl i Sverige icke har velat spela med öppna korl - och jag säger del en gång till med tanke på protokollet -utan de har medvetet, kallt och beräknande fört svenska folket bakom lju­set. Vi vill hjälpa, men vi vill framför allt hjälpa rätt människor och där hjäl­pen behövs bäst.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Förnyad bordläggning


Föredrogs men bordlades åter Juslitieutskollels betänkanden 1989/90:JuU27 och JuU28 Bostadsulskollels betänkande 1989/90;BoU15


19


 


Prot. 1989/90:107      8 § Bordläggning 23 april 1990

Anmäldes och bordlades Proposition 1989/90:146 Livsmedelspolitiken

Skatteutskoltets betänkanden

1989/90:SkU17 Europarådels handräckningskonvention, m.m.

1989/90;SkU32 Ny taxeringslag m.m.

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1989/90:AU18 Anslag till utvecklingsfrågor och statlig personalpolitik

1989/90:AU28 Reviderade anslagsberäkningar för budgetåret 1990/91

Bostadsulskollels betänkande 1989/90:BoU17 Naturresurslagen


20


9§ Kammaren åtskildes kl. 13.23.

In fidem

TOM T;SON THYBLAD

IGunborg Apelgren


 


Prot. 1989/90:107

Innehållsförteckning                               23 aprii 1990

Måndagen den 23 april

1                                                                      § Meddelande om sammanträdet fredagen den 27 april   I

Tredje vice talmannen

2                                                                      § Justering av protokoll           1

3§ Svar på interpellation 1989/90:151 om regeringens tekopolitik ..       I

Statsrådet Anita Gradin

Hädar Cars (fp)

Hans Nyhage (m) 4§ Svar på interpellation 1989/90:156 om integritetsskyddet och FAS

90-projektet......................................................         8

Socialminister Ingela Thalén

Marianne Jönsson (c) 5§ Svar på interpellation 1989/90:153 om internationella kasinon i

Sverige.............................................................       12

Finansminister Allan Larsson

Sten Andersson i Malmö (m)

6        § Svar på interpellation 1989/90:148 om skåningars syn på flyktingar       14

Statsrådet Maj-Lis Lööw Sten Andersson i Malmö (m)

7 § Förnyad bordläggning......................................       19

8 § Bordläggning..................................................       20

21


 


 


 

Tillbaka till dokumentetTill toppen