Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Riksdagens protokoll 1989/90:101 Torsdagen den 5 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1989/90:101

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1989/90:101

Torsdagen den 5 april

Kl. 12.00-22.23

Förhandlingarna leddes lill en början av förste vice talmannen.

1 § Meddelande om sammanträdet fredagen den 6 april

Anf. 1 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Pä förekommen anledning meddelas all arbetsplenum fredagen den 6 april sannolikt kommer alt få följande förlopp. Sammanträdel inleds med voteringar i färdigdebalterade ärenden från torsdagskvällen. Debatten där­efter inleds med ärenden från justitieutskottet och fortsätter med kvarstå­ende odeballerade ärenden frän torsdagen.

Voteringar kan förekomma till kl. 14.00, då plenum avslutas.

2          § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 30 mars.

3          § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades Redogörelse 1989/90:20 till utbildningsulskotlel

4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 4 april

Förelogs lill avgörande utbildningsutskottets betänkande 1989/90; UbU17, kuUurutskoftels betänkande 1989/90;KrU 16, konstitutionsutskot­tels betänkanden 1989/90;KU33 och KU37 samt flnansutskoliels betänkan­den 1989/90;FiUI9, FiU21, FiU22 och FiU23.

1  Riksdagens protokoll 1989/90:101


Prot. 1989/90:101       Utbildningsutskottets betänkande UbU17

5 april 1990            Mom. I (utredning av vuxeriulbildningens struktur och organisation)

Utskottets hemställan bifölls med 244 röster mot 52 för reservation 1 av Birger Hagård m.fl.

Mom. 2 (principbeslut om allas rätt till en utbildningsnivå motsvarande två års gymnasiestudier)

Utskottets hemställan bifölls med 263 röster mot 33 för reservation 2 av Larz Johansson och Marianne Andersson i Vårgårda.

Motn. 3 (anslag till Bidrag till kommunal utbildning för vuxna) Först biträddes reservation 3 av Birger Hagård m.fl. med 66 röster mot 36

för reservation 4 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson. 192 ledamöter

avstod från att rösta. Härefter bifölls utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 3 av

Birger Hagård m.fl. - genom omröstning med uppresning.

Mom. 6 (uppdragsutbildning inom kommunal utbildning för vuxna)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 5 av Birger Hagård m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (omfördelning mellan kommunramar)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 6 av Birger Ha­gård m.fl., dels reservation 7 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson -bifölls med acklamation.

Mom. 9 (försöksverksamhet med friare former för uppsökande verksamhet) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (del högre schablonbidragels belopp)

Utskottets hemställan bifölls med 257 röster mot 36 för reservation 9 av Larz Johansson och Marianne Andersson i Vårgårda.

Mom. 16 (antalet studietimmar med högre schablonbidrag)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 10 av Birger Hagård m.fl., dels reservation 11 av Ylva Johansson - bifölls med acklama­tion.

Mom. 17 (lilläggsbidragens belopp)

Ulskoltels hemställan - som ställdes mol reservation 12 av Larz Johansson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 18 (avskaffande av vissa lilläggsbidrag)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Birger Hagård m.fl. - bifölls med acklamation.


 


Mo/7!./9 (kursplanebundna universiielscirklar)                               Prot. 1989/90:101

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservaliori 14 av Lars Leijon-     5 april 1990 borg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (studiecirklars och cirkelsammankomsters längd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 16 av Larz Jo­hansson m.fl., dels reservation 15 av Birger Hagård m.fl.-bifölls med ackla­mation.

Mom. 21 (möjligheterna för nya studieförbund att få statsbidrag)

Först biträddes reservation 17 av Ylva Johanssori med 27 röster mot 18 för reservation 18 av Gösta Lyngå. 252 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls ulskoltels hemställan med 260 röster mot 36 för reserva­tion 17 av Ylva Johansson.

Mom. 22 (omfördelning av studietimmar inom den s.k. friare resursanvänd­ningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 19 av Larz Johansson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 23 (bidrag till kulturverksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 20 av Lars Lei­jonborg m,fl., dels reservation 21 av Larz Johansson m.fl., dels reservation 22 av Ylva Johansson - bifölls med acklamation.

Mom. 24 (bidrag till verksamhet för handikappade)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 23 av Larz Johansson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 27 (folkhögskolans undervisningsvolym)

Först biträddes reservation 28 av Larz Johansson m.fl. med 93 röster mot 17 för reservation 29 av Gösta Lyngå. 186 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 192 röster mot 105 för reserva­tion 28 av Larz Johansson m.fl.

Mom. 28 (särskilt bidrag för nordiska elever)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering - som ställdes mol utskottets hemställan med det tillägg lill motiveringen som före­slagits i reservation 30 av Birger Hagård m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 29 (ändrade regler för bidragsberäkning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 31 av Birger Hagård m.fl.-bifölls med acklamation.

Mom. 30 (bidrag till stiftelsen Vuxenutbildarcentrum)

Utskottets hemställan bifölls med 276 röster mot 20 för reservation 32 av Ylva Johansson. 1 ledamot avstod från att rösta.


 


Prot. 1989/90:101       Mom. 33 (direktiv till folkhögskolekommittén m.m.)
5 april 1990                Utskottets hemställan bifölls med 279 röster mol 17 för reservation 35 av

Gösta Lyngå.

Mom. 36 och 37 (anslaget Bidrag till yjss central kursverksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 36 av Lars Leijon­borg m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Kulturutskottets betänkande KrU16

Mom. I (anslag lill Stöd till turism och rekreation)

Först biträddes reservation 1 av Jan Hyttring och Sliria Gustavsson med 36 röster mol 17 för reservation 2 av Kaj Nilsson, 244 ledamöter avstod från alt rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 248 röster mot 30 för reserva­tion 1 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson, 19 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 2 (översyn av Turistrådels verksamhet och organisation)

Utskottets hemställan bifölls med 240 röster mot 54 för reservation 3 av Ingrid Sundberg m.fl. 3 ledamöter avstod från att rösta-

Motn. 3 (regionalpolitiska frågor i struklurplanearbelet) Hemställan

Utskottets hemställan - som ställdes mot hemställan i reservation 5 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservation 4 av Ingrid Sundberg m.fl. anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 4 och 5 Ulskoltels hemställan bifölls.

Mom. 6 (Dalslands kanal)

Utskottets hemställan bifölls med 191 röster mot 103 fpr reservation 6 av Jan Hyttring m.fl. 3 ledamöter avstod från atl rösta,

Konstitutionsutskottets betänkande KU33

Mom. I (ökad säkerhetskonlroll)

Först biträddes reservation 1 av Anders Björck m.fl. med 57 röster mot 40 för reservation 2 av Bo Hammar och Hans Leghammar 198 ledamöter av­stod från atl rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 210 röster mot 51 för reserva-
4                             tion 1 av Anders Björck m.fl. 36 ledamöter avstod från atl rösta.


 


Krister Skånberg (mp) anmälde atl han avsett alt avstå från alt rösta men     Prot. 1989/90:101
markerats ha röstat ja.                                                                  5 april 1990

Mom. 2 Ulskoltels hemställan bifölls.

Konstitutionsutskottets betänkande KU37

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservationen av Anders Björck m.fl. - bifölls med acklamation.

Finansutskottets betänkande FiU19

Mom. 1-6 Utskottets hemslällari bifölls

Mom. 7 (anslag lill Statens person- och adressregislernämnd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservationen av Anne Wibble m.fl. - bifölls med acklamation.

Finansutskottets betänkande FiU21

Mom. I (sparstimulanser och ägandespridning)

Utskottets hemställan bifölls med 176 röster mot 122 för reservation 1 av Anne Wibble m.fl.

Mom. 2 (mål för hushållssparandet) Hemslällari

Utskottets hemställan - som ställdes mot hemställan i reservation 2 av Anne Wibble m.fl. - bifölls med acklamation.

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservation 3 av Gunnar Björk och Ivar Franzén anförda motiveringen - godkändes med acklama­tion.

Mom. 3-5 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6 (personliga investeringskonton m.m.)

Först biträddes reservation 4 av Lars Tobisson m.fl. med 55 röster mot 35 för reservation 5 av Gunriar Björk och Ivar Franzén. 207 ledamöter avstod från all rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Lars Tobisson m.fl. - genom omröstning med uppresning.


 


Prot. 1989/90:101       Mom. 7 (försäkringssparande)

5 april 1990            Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Lars Tobisson

'■                       m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (bosparande) Hemställan

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels hemställan i reservation 7 av Lars Tobissori m.fl., dels hemställan i reservation 8 av Anne Wibble och Lars De Geer - bifölls med acklamation.

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservation 9 av Gunnar Björk och Ivar Franzén anförda motiveringen - godkändes med acklama­tion.

Mom. 9 (startsparande)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 10 av Anne Wibble m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (spardelegationen)

Utskottets hemställan bifölls med 176 röster mol 122 för reservation 11 av Anne Wibble m.fl.

Finansutskottets betänkande FiU22

Mom. 1 (gröna nationalräkenskaper och ell nytt tillväxlbegrepp)

Utskottets hemställan bifölls med 227 röster mot 71 för reservation 1 av Ivar Franzén m.fl.

Mom. 2 (konsumentprisindex)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Ivar Franzén m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (regional välfärdsstalislik)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 3 av Maggi Mikaels­son och Claes Roxbergh - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (det obetalda arbetet i nationalräkenskaperna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Gunilla André och Claes Roxbergh - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (jämställdhetsslatislik)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Claes Rox­bergh - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (statistik över kooperativ verksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 6 av Ivar Franzén m.fl. - bifölls med acklamation.


 


Mom. /(företagens uppgiflslämnande)                                       Prot. 1989/90:101

Först biträddes reservation 7 av Anne Wibble m.fl. med 125 röster mot 19     5 april 1990 för reservation 8 av Claes Roxbergh. 154 ledamöter avstod från alt rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 158 röster mot 132 för reserva­tion 7 av Anne Wibble m.fl. 7 ledamöter avstod från atl rösta.

Mom. 8 (Statistiska centralbyråns förvaltningsanslag och SCB:s partisympa­tiundersökningar)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 9 av Lars Tobis­son m.fl., dels reservation 10 av Anne Wibble och Lars De Geer - bifölls med acklamation.

Mom. 9 och 10

Utskottets hemställan bifölls

Mom. 11 (intervall för framtida folk- och bostadsräkningar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Anne Wibble m.fl. - bifölls med acklamation.

Finansutskottets betänkande Fil]23

Mom. 2 (nya organisationsformer för statens förvaltningsrevision)

Utskottets hemställan bifölls med 188 röster mot 108 för reservation 1 av Anne Wibble m.fl. 1 ledamot avstod från atl rösta.

Mom. 3 (statlig redovisningsrevision)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Anne Wibble och Lars De Geer - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

5 § Meddelande om debatten i socialförsäkringsutskottets betänkande SfUll

AnL 2 FÖRSTE VICE TALMANNEN;

Innan vi inleder dagens debatt vill jag nämna atl debatten om socialförsäk­ringsutskollels belänkande SfUll om föräldraförsäkringen kan komma alt avvika väsentligt från vad som kan utläsas av talarlistan. Jag gör della påpe­kande för dem som med ledning av talarlistan beräknar liden lill nästa vote­ring. Voteringen kan alltså komma tidigare än vad talarlistan ger intryck av.

6 § Meddelande om samlad votering

Förste vice talmannen meddelade att socialförsäkringsutskoltets betän­kanden SfUlOoch SfUll skulle avgöras i ett sammanhang efler avslutad de­batt.


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen


7§ Sjukförsäkringen

Föredrogs socialförsäkringsutskottels betänkande 1989/90;SfU10 Sjukförsäkringen m.m. (prop. 1989/90:100 delvis).

AnL 3 GULLAN LINDBLAD (m);

Fru talman! Fru talmannens påpekande om atl voteringen i nästa ärende kan komma att göras tidigare vittnar om atl vi befinner oss i en något turbu­lent lid. Vi i utskotten vet faktiskt inte från den ena dagen till den andra vilka ärenden som vi egentligen skall debattera och falla beslut om. Detta tyder på den sedvanliga handlingsförlamning hos regeringen som vi i utskott och kammare mer och mer har fått erfara.

Nu är del sjukförsäkringen som skall behandlas. Jag vill erinra om alt vi i går hade en lång socialpolitisk debatt här i kammaren. Av denna debatt framgick det med all önskvärd tydlighet atl socialförsäkringssystemen utgör något av en ryggrad i del sociala trygghetssystemet.

Om välfärden skall kunna bevaras, är del nödvändigt all det förs en eko­nomisk politik och en skattepolitik som ger tillväxt i ekonomin. Delta är en grundförutsättning för atl socialförsäkringarna skall kunna tryggas. Del är dessutom viktigt att systemen utformas så, atl de inte uppfattas som orättvisa eller uppmanar lill missbruk eller överutnyttjande. Jag vill säga detta som inledning till dagens debatt, som kommer att handla om viktiga delar av vårt socialförsäkringssystem.

Som jag tidigare sade vet vi inte riktigt vad vi skall debattera. Jag hoppas att utskottets socialdemokratiske talesman kan klargöra förhållandena litet bättre. När del gäller sjukförsäkringen föreligger två propositioner i utskot­tet som handlar om en försöksverksamhet med arbetsgivarinträde.

I regeringsförklaringen har vi kunnat läsa oss lill alt del skall komma ett förslag om s.k. arbetsgivarperiod - ett förslag som vi moderater har fram­fört. Det rör sig i del här fallet inte om någon försöksperiod utan om elt generellt beslut.

I dagens tidningar - åtminstone i Dagens Nyheter - läste jag all det nu diskuteras om man kanske skall gä in på en linje med en något lägre kompen­sationsnivå inom försäkringen. Det är elt förslag som i så fall tangerar det moderata förslaget. Jag vet inte om det beskedel kan las på allvar, eller om det är en av de många luftballonger som för närvarande flyger till väders här i kammaren. Jag hoppas all Börje Nilsson, som är utskottets talesman, kan ge mig ett besked också i denna fråga.

Hur som helst kommer jag all utgå ifrån det belänkande som vi i socialför­säkringsutskoltet har åstadkommit och från de premisser som vi anser före­ligga.

Det finns förvisso myckel att säga om sjukförsäkringen. Skulle man tro statistiken över antalet sjukskrivningar, vore vårt folk det sjukaste i världen. De s.k. sjuktalet - anlalel sjukskrivningsdagar per försäkrad och år - har ökat från ca 18 dagar 1982 till över 26 dagar 1989.

Tar man i beaktande alt varje dags ökning av sjuktalet motsvarar ca 1,5 miljarder kronor per år och ca 20 000 helårsanställda på arbetsmarknaderi.


 


kan var och en räkna ut vad del ökande antalet sjukskrivningar kostar del svenska folkhushållet. Om svenska folket vore så sjukt, vore del djupt be­klagligt, men nu är del faktiskt inte så. Det finns mänga orsaker till atl sjuk­skrivningarna har ökat.

När del talas om ell ökat utbud av arbetskraft på arbelsmarknaden är det viktigt atl ha i åtanke de många människor som egenlligen borde befinna sig pä arbetsmarknaden. Om vi dessutom hade en annan statistik som verkligen visade de reella arbetslöshetssiffrorna, skulle det föreligga en helt annan si­tuation än den som den vanliga skrytvalsen brukar beskriva när del gäller Sveriges förmåga att hålla nere arbetslösheten.

När det gäller orsakerna till det ökade sjuktalet har riksförsäkringsverket bl.a. pekat på den ökande långtidssjukskrivningen. Den beror i sin lur delvis på en dåligt fungerande sjukvård med långa köer och bristande rehabilite­ringsresurser. Den som väntar länge på t.ex. en höflledsoperation orkar inte gå i arbete ulan får i stället gå sjukskriven i månader ja, t.o.m. i åratal. I går fördes här en debatt om hur dåligt den svenska sjukvården för närvarande fungerar och det kösystem som råder.

En faktor som har ökat anlalel sjukskrivningar är nalurliglvis del syslem som kan ge överkompensation vid korttidssjukskrivning. Utformningen av det s.k. timsjukpenningssyslemel, som infördes för någol år sedan och som vi moderater gick emot, har debatterats flitigt, inte minst inom LO. "Det är omoraliskt att det kan löna sig bättre atl vara sjukskriven än atl jobba", utta­lade t.ex. fackklubben vid SKF i Göteborg för något år sedan i en artikel i LO-tidningen. Där ordnade man då i stället ett avtal med arbetsgivaren om sjuklön. Detta exempel har senare följts av flera fackliga organisationer

Nu visar del sig att det blir ett överskott på sjukpenningen i förhållande lill lönen, eftersom det finns en sådan reell överkompensation - ända upp lill 130 %. Della överskott lades i en särskild pott som skulle användas till trivselbefrämjande åtgärder eller annat. Sverige är fantastiskt!

En förändrad attityd till avvägningen mellan arbetsförmåga och sjukdom gör att antalet sjukskrivningar ökar. Della märks alltmer hos de yngre som särskilt ofta är korltidssjukskrivna. Enligt riksförsäkringsverkets karllägg­ning av sjukskrivningsmönslret hos de unga är var femte sjukpenningförsäk-rad sjukskriven minst en gång varannan månad. Utan all göra mig skyldig lill några överdrifter vill jag ställa frågan; Hur är det egentligen med arbets­moralen i Sverige? Jag lycker alt del är skrämmande att unga människor har uppfattningen, att om det inte passar kan man sjukskriva sig. Del är mycket som tyder på alt della är eri vanlig inställning.

Generellt kan också sägas att många går sjukskrivna i slället för att stäm­pla som arbetslösa. Talet om vår låga arbetslöshet är minsl sagl ihåligt. Den är en myt.

Som anställd vid en försäkringskassa har jag alltid haft klart för mig atl det förekommer ett visst missbruk av försäkringen, särskilt sedan karensdagarria för några år sedan hell logs borl och då man nu kan gå sjukskriven en hel vecka utan läkarintyg. När jag tidigare har sagt detta i debatter här i kamma­ren har socialministrar, flera stycken, förnekat della förhållande, och mina värderade socialdemokratiska" kolleger i utskottet har försökt få mig att


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen

10


känna mig som en mycket elak människa som misstror sjuka och som vill riva upp ett trygghetssystem.

Sedan försäkringskassorna återigen har börjat med en riktig kontrollverk­samhet har vi bevis på all det förekommer fusk i ända upp till 30 % av de kontrollerade sjukskrivningsfallen. Antingen har man sjukskrivit sig utan att vara sjuk eller också har man gått till arbetet samtidigt som man har uppburit sjukersättning.

På senare lid har jag från socialdemokratins synpunkt kommit i gott säll­skap, för nu har LO rutit till om falska sjukskrivningar och kallat dessa vid deras rätta namn, försäkringsbedrägeri. Denna dom bör naturligtvis också gälla varje försök att använda sjukförsäkringen som ett konfliktvapen. Alll missbruk av sjukförsäkringen måste stävjas, för om vi vill slå vakt om försäk­ringen, och del vill vi alla i socialförsäkringsutskoltet och säkert alla i riksda­gens partier, måste vi motverka alltsom handlar om fusk, missbruk och över­utnyttjande av olika slag. Allt sådant misskrediterar ju själva försäkririgen. Kostnadsökningen för sjukförsäkringen har faktiskt varit och är explosions­artad. År 1987 var kostnaden drygt 23 miljarder kronor, 1988 drygt 31 miljar­der kronor, och budgetåret 1990/91 beräknas kostnaden till ca 40 miljarder kronor för sjukpenningförsäkringen. Därtill kommer också ca 20 miljarder kronor för övriga sjukförsäkringskoslnader

Del är uppseendeväckande, men inte förvånande - vi har börjat vänja oss - atl regeringen i ren handlingsförlamning så länge har slagit dövörat till när del gäller förändringar av de slora socialförsäkringssystemen, främst då sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna som har sprängt alla kostnadsramar. Här krävs det handling och inte förhandling, utredningar och diskussioner

Att la ställning till sjukförsäkringsfrågor i utskottet har som sagl sannerli­gen inte varit del lättaste. Regeringen har i två propositioner föreslagit för­söksverksamhet. I regeringsförklaringen föreslås en arbetsgivarperiod över hela linjen. Dessutom har vi moderater ett eget förslag om en arbetsgivarpe­riod, som lycks överensstämma med vad som står i regeringsförklaringen. Men vi vet ju inte vad del blir för förslag lill sist. Vi befarar det värsta.

I reservation 1 hänvisar vi moderater till förslaget i regeringsförklaringen, men en arbetsgivarperiod enligt den skiss som regeringen har gjort är san­nerligen ingen bra lösning. Det kunde vara en bra lösning, om man samtidigt lät arbetsgivarna betala differentierade socialavgifter Då skulle del bli ell incitament för atl öka ansträngningarna för atl åstadkomma goda arbetsmil­jöer Men som regeringens förslag nu ser ul skulle arbetsgivarna kompense­ras med bara eri enda procent i fråga om arbetsgivaravgifterna. I själva ver­ket kostar det hela i runda tal 2,5 %. Det skulle bli ytterligare en ren löne­skatt på vårt näringsliv. Vi brukar ju i andra sammanhang säga alt del är mycket angeläget alt näringslivet fungerar, eftersom vi vet atl vi i dag ligger efter när det gäller produktion och över huvud taget ekonomi.

Om det nämnda förslaget genomförs och om arbetsgivarna skall betala av­gifter på den kommande sjuklönen, blir det en kostnadsökning på ytterligare ca 17 miljarder kronor för det svenska näringslivet. Det är självklart att vi moderater inte kan gå med på ett sådanl förslag.

I reservation 1 håller vi givetvis fast vid vårt tidigare förslag om att kom­pensationsnivån inom sjukförsäkringen under de första 89 dagarna skall


 


uppgå till 80% av den sjukpenninggrundande inkomsten. Blir måhända även detta förslag regeringsförslag? I så fall hälsas det med tillfredsställelse.

I reservation 7 stöder vi moderater en folkparlimolion om möjligheten lill vilande sjukpenninggrundande inkomst även för en studerande som inte uppbär studiestöd men som i princip är berättigad till ell sådanl.

I reservation 8 stöder vi en motion av Ewy Möller om all utbetalningen av sjukpenningen bör samordnas med tidpunkten för utbetalning av lön. Ell sådanl syslem bör enligt vår åsikt införas snarast. Vi vet alt riksförsäkrings­verket för vissa diskussioner, men vi anser alltså alt ell sådanl syslem bör införas snarast.

I reservation 9 lar vi upp elt molionsförslag från Ivar Virgin och Kjell Ericsson om egenföretagarnas sjukpenningskydd. Atl egenföretagarnas av­gifter inte motsvaras av förmåner i förhållande till avgifterna är ju ett gam­malt omdebatterat ämne här i riksdagen. En jordbrukare eller en egenföre­tagare t.ex. får inte ha högre sjukpenning än vad som motsvarar lönen för en anställd. Sjukpenningen baseras också på tidigare inkomster Ofta betalar man betydligt högre avgift till försäkringen än vad man så atl säga får i gen­gäld. Vi anser alt sjukpenningen skall utgå i förhållande lill den erlagda av­giften.

I reservation 10 har vi en gemensam borgerlig reservation om atl en frivil­lig sjukförsäkring skall kunna tecknas även efter del all man har fyllt 55 år I dag ställs faktiskt människor som har nått denna magiska gräns helt utan försäkringsskydd av den allmänna försäkringen. Del kan t.ex. gälla en jord­brukare som avyttrar sin egendom eller en hemmaarbelande kvinna som un­der några år har skött sin sjuke man. Tidigare var hon alltså hemmamakeför-säkrad, men sedan fick hon en viss lön och hamnade då utanför systemet, eftersom man numera inte kan gå tillbaka lill den gamla hemmamakeförsäk-ringen. Enligt vår åsikt bör sådana här orättvisor rättas lill i ell allmänt för­säkringssystem.

I del särskilda yttrandet påpekar vi slutligen atl vi i andra sammanhang har fört fram förslag om en förbättring av förmånerna för sjuka och handi­kappade, t.ex. sjuka med s.k. Sjögrens syndrom - en viss muntorrhet - och psoriasissjuka. Jag vill återigen understryka viklen av all den ulredning som utskottet begärde 1988 om flera nivåer inom handikappersättningen, hög-kostnadsskyddet m.m. nu verkligen kommer till stånd. Del är minsl sagl an­märkningsvärt atl regeringen hell har struntat i ulskoltels och riksdagens be­gäran. Ett enigt utskott har ocksä påtalat detta i konsiilulionsutskotlet. Nu väntar vi att utredningen snarast tillsätts.

Därmed, fru lalman, yrkar jag bifall till reservationerria 1,7, 8, 9 och 10 och i övrigt till hemställan i utskottets belänkande.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen


 


AnL 4 SIGGE GODIN (fp);

Fru lalman! Jag skall försöka hålla mig inom den angivna liden och inte lala så länge som Gullan Lindblad.

I fjol sade jag i debatten om sjukförsäkringen att folkpartiet slår vakt om de generella socialförsäkringarna. Vi vidhåller självfallet denna uppfattning. Del är en liberal självklarhet att trygghetssystemen skall vara så utformade atl de ger trygghet för dem som drabbas av bl.a. sjukdom och arbetsskador.


11


 


Prot. 1989/90:101
5 april 1990___

Sjukförsäkringen

12


Denna liberala grundprincip håller nu på all spolieras, eflersom flera av socialförsäkringarna lider av sådana brister all de inte längre fungerar till­fredsställande.

Folkpartiet har ända sedan timsjukpenningeri föreslogs och infördes varit mycket kritiskt till den utformning som den fått. I ena fallet överkompense­ras den sjuke och i andra fallet underkompenseras han. Vi kan inte ha ett syslem som dräneras på miljoner samtidigt som del är orättvist för försäk­ringslagarna. I slutändan har del blivit så atl utformningen av sjukförsäk­ringen och arbetsskadeförsäkringen har inneburit orimligt långa väntetider för rehabilitering och vård.

Vi framhåller även i år all vi vill ha elt bättre samband mellan sjukförsäk­ringen och sjukvården. Trots folkpartiels kritik av systemet och den oför­måga som socialdemokraterna uppvisar, kan man dock skönja en viss ljus­ning i mörkret. I fjolårets belänkande framhöll utskottsmajoritelen atl det inte fanns någori anledning att göra den översyn av sjukförsäkringen som motionärerna förordade. Nu kan man skönja en viss vilja till eftertanke. Det kanske inte är så lätt all försvara ell syslem som fungerar dåligt och som blir ekonomiskt alltmer orimligt för varje dag som går

I är avstyrker utskottsmajorileten inte våra motioner utan hänvisar till alt regeringen ämnar framlägga förslag om en tvåveckors arbetsgivarperiod. Det är bra atl majoriteten äntligen inser systemets förfall och atl ni är be­redda all medverka till någonting som kan bli bättre. Jag vill fråga Börje Nilsson; Vad är det som gjort att ni äritligen kommit till irisikt?

Fru lalmari! Eftersom utskollsmajoriteleri inte nu vill fatta beslut om en arbetsgivarperiod och irite heller vill vidta åtgärder mot orättvisorna i fråga om överkompensationen, vidhåller folkpartiet självfallet sina förslag.

Låt mig också klara ut, så att inga missförstånd uppstår, att folkpartiet inte accepterar den form av finansiering av arbetsgivarperioden som regeringen aviserat.

Folkpartiets huvudskäl för en arbetsgivarperiod är att arbetsgivaren skall motiveras alt la ett större ansvar för arbetsmiljön. Alt i det lägel rycka undan betydande medel från varje arbetsgivare får motsatt effekt. Jag vill också framhålla alt del kan behövas vissa modifikationer för alt inte grupper med stor förväntad frånvaro skall få svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. Det kan också behövas undantag för arbetsgivare med endast några få anställda. Det bör vara möjligt atl införa ett sådant undanlag.

Fru lalman! Den oroväckande utvecklingen av sjuktalen måste tas på all­var Åven om det i år har kunnat skönjas tecken som visar att sjukfrånvaron minskar något, finns det all anledning för riksdagen att se allvarligt på pro­blemet.

Från folkpartiets sida har vi tagit Upp frågan om de höga sjuktalen för kvinnor Vi anser att dessa höga tal är en varningssignal och tyder på brister i arbetslivet. För att sjuktalen skall kunna minskas måste problemen ägnas ökad uppmärksamhet. Vi har därför krävt en karlläggning och analys av pro­blemet för att möjliggöra fortsatta diskussioner om hur man skall kunna för­bättra kvinnors arbetsvillkor

Som jag tidigare antytt är vi i folkpartiet myckel bekymrade över de långa handläggningsliderna i arbetsskadeförsäkringen. Dessa påverkar i hög grad


 


möjligheterna lill rehabilitering och därmed möjligheterna för arbetsska­dade att återgå till arbetslivet. Regeringen föreslår nu nya sjukpenningni­våer Del är bra, men vi kan inte nöja oss med det. Vi anser atl detta bör vara en fråga mellan läkaren, försäkringskassan, den försäkrade och arbets­givaren. Så långt det är möjligt bör sjukpenningnivåerna anpassas lill varje enskilt fall. En sjukskrivning på mellan 90 % och ned till 10-15 % bör kunna vara möjlig, om detta underlättar rehabiliteringen och återgången till arbetet. Jag skulle vilja alt Börje Nilsson redovisade sina synpunkter på detta förslag. En sådan reform skulle dessutom spara pengar för samhället, något som naturligtvis också är viktigt.

Fru talman! Återigen lar vi upp frågan om vilande SGI under studier Vi anser all det är en självklarhet att man skall få ha sin sjukpenninggrundaride inkomst vilande under studier som berättigar lill studiehjälp, studiemedel och särskilt vuxensludiestöd. Majoritetens krav på atl studiestöd skall ha ut­nyttjats kan inte vara rimligt. Det måste vara studierna som avgör om SGI skall vara vilande, inte huruvida man utnyttjat samhällets studiemedel. Vi anser att regeringen omgående bör lägga fram ett förslag i den riktningen.

Till den frivilliga sjukpenningförsäkringen kan man i dag inte ansluta sig efter 55 års ålder Majoriteten tycker sig tydligen ha gått mycket långt när den föreslår att del inte längre skall krävas att den som ansluter sig efter 55 års ålder skall kunna styrka all han har god hälsa. Jag instämmer i Gullan Lindblads argumentering för att även de som är över 55 år skall ha denna rätt. Den mycket blygsamma ersättning som man kan få efter frivillig anslut­ning måste rimligen kunna utgå även till människor som söker inträde efter 55 års ålder

Fru lalman! Vi i folkpartiet vill lyfta fram två grupper när det gäller hög­kostnadsskyddet. Vi anser det vara viktigt atl underlätta situationen för pso-riatiker genom att ge dem möjlighet atl sköta sin behandling i hemmet och i den öppna vården. Psoriatikerna har betydande kostnader för resor till och från behandlingsanläggningar och för mjukgörande krämer, som inte heller omfattas av högkosiriadsskyddet.

Vi anser också atl det är viktigt att personer som lider av sjukdomen PKY skall få möjlighet att köpa specialdestinerade livsmedel lill rabatleral pris även efter 16 års ålder Senare års forskning har visat att sådana patienter måste fortsätta med sin diet även längre upp i åldrarna. Del är angeläget alt den utredning om fria läkemedel som vi så länge väntat på lar upp även denna för dess två grupper så viktiga fråga.

Med detta, fru lalman, vill jag yrka bifall lill folkpartiets samtliga reserva­tioner


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen


 


Anf. 5 KARIN ISRAELSSON (c):

Fru lalman! Den 1 december 1987 infördes timsjukperinirigssyslemet i vårt land. Vi i centerpartiet hade yrkat avslag på förslaget om införande av detta system. Vi ville i stället ha elt system som med mindre byråkrati skulle ge rättvisa åt dem som var deltidsanställda eller arbetade i skift. Timsjukpen­ningen ger en orättvis ersättning; vissa underkompenseras, medan andra överkompenseras. Det största problemet har trots alll varit den svårighet som förelegat för försäkringskassans personal all lära sig all hantera detta


13


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen

14


byråkratiska system. Nu aviseras atl arbetsgivarna skall ta över sjuklönen under de första 14 dagarna av en sjukdomsperiod. Därmed kominer också timsjukpenningssyslemel alt frångås. Syslemel har varit en dyr parentes, som bidragil lill atl sjukkontroll och rehabiliteringsinsatser inte har kunnat genomföras. I vissa fall hade man på försäkringskassorna inte ens tid alt svara i telefon, och utbetalningarna fördröjdes. Förhoppningsvis skall rege­ringen ha lärt sig av denna dumhet och för framtiden undvika alt lägga fram förslag om så dåligt genomtänkta system.

Nu skall vi försöka komma till rätta med alla de problem som sjukförsäk­ringssystemet är behäftat med. I ulskottsbelänkandet anges alt kostnaderna för sjukförsäkringen finansieras till 15 % med statsbidrag och till 85 % med avgifter Det är dock en sanning som inte längre slår sig. I verkligheten finan­sierar statsbidraget i dag 25 % av försäkringen. Avgifterna räcker inte till, eflersom antalet sjukskrivningar har ökat på ett mycket oroväckande sätt. Bl.a. det skälet gör det angelägel alt med stor handfasthet försöka påverka de nuvarande förhållandena.

De korta sjukfallen, som svarar för 22 % av sjukdagarna, kan nalurliglvis också minskas. Del finns stora vinster att hämta på det området. De vikti­gaste insatserna måste dock ske för alt minska de långa sjukfallen, de som varar mer än 90 dagar Dessa svarar för 46 % av alla sjukdagar Det är där de största mänskliga och ekonomiska vinsterna kan göras. Del är också oro­väckande att det är sjukvårdspersonalen som loppar frånvaroslatistiken.

Vi i centern är kritiska till alt della bidragssystem kan användas som ett konfliklvapen. Del är naturligtvis inte meningen. Vi är emellertid inte över­tygade om alt del bara är fusk som ligger bakom de sjukskrivningstal vi i dag har

Del finns väldigt mycket atl vinria genom att skapa bättre arbetsmiljöer, där människorna trivs. Av den anledningen sluter vi upp bakom arbetslivs­fonden, vars åtskilliga miljarder kronor nu kan ställas lill förfogande för alt ändra på arbetsmiljöer och se till atl rehabilitering kommer lill stånd i snab­bare takt. Detta skall vi debattera senare i eftermiddag här i kammaren.

Del är nog på detta område som besparingar i sjukförsäkringssystemet i första hand bör göras. Jag tror inte att införande av karensdagar är det som i första hand leder till besparingar i syslemel. Det är de länga sjukskrivnings­perioderna som är dyrast.

Människor skall också utnyttja syslem på det sätt som är tänkt. Ingen kan acceptera att man misshushållar med allmänna medel. Även i detta fall är det en fråga om uppfostran.

Vi i centerpartiet har väckt elt antal motioner under våren med anledning av olika propositioner på det här området, bl.a. om införande av en s.k. ar­betsgivarperiod. Vi har också krävt en samordning av reglerna kring arbets­skadorna för all på det viset också minska kostnaderna och byråkratin. Ar­betsskadorna är ju orsak till många av de kostnader som vi har i försäkrings­systemen.

Vi från centerpartiet har försökt all hinna med all parera alla de förslag som för närvarande så atl säga flyter omkring på sjukförsäkringsområdet. Under allmänna motionstiden väckte vi en motion om att del finns anledning alt pröva att införa arbetsgivarperiod. Vi kommer dock inte atl kunna stödja


 


förslaget om inte arbetsgivaravgiften samtidigt sänks och om inte särskild hänsyn tas till småföretagen saml till de personer som ofta är sjuka. Möjlig­heten alt kvarstå i nuvarande syslem måste behållas för exempelvis handi­kappade. Så är det i Norge, som har en period med arbetsgivarinträde i sill sjukförsäkringssystem.

Det finns också anledning alt studera småförelagens möjligheter atl klara av ett arbetsgivarinträde. 1 det sammanhanget är ett gammall centerkrav ak­tuellt. Det handlar om en differentierad arbetsgivaravgift, eflersom små­företagen har lägre sjukfrånvaro än de större. Det är därför elt rällvisekrav att de också i beräkning av avgifterna kan fä räkna sig delta till godo.

Detta faktum lyder på alt arbetsmiljön spelar stor roll för trivseln i arbe­tet. I småföretagen känner de anställda också samhörighet med sin arbets­plats på ell annat sätt än man gör i de stora företagen.

Det återstår alt se om det aviserade förslaget framläggs. Del har under denna vår varit svårt för regeringen att bestämma sig för om aviserade pro­positioner skall framläggas eller inte. Det är väl också på tiden att regeringen inser all den är en minoritetsregering och därför fär anpassa förslagen lill en tilltänkt majoritet. Förhandlingarna i utskotten - åtminstone socialförsäk­ringsutskoltet - har lett lill bra förslag som gynnat dem som mest behöver stöd.

Med möjlighel till flexiblare sjukpenningnivåer ges också möjlighet alt snabbare återgå etappvis lill arbetet. I ett annat belänkande har vi tillstyrkt detta förslag. Nu gäller del bara att göra detta beslut känt, så all människor också ges en rejäl chans att pröva delta. Det vore ett bra sätt atl återgå i tjänst sä snarl som del är möjligt.

Egenföretagarnas sjukpenninggrundande inkomst har alltid varit svår atl fastställa. I alla fall har vi tyckt att regeringens vilja alt göra detta har sak­nats. Vi från centern har tyckt alt man behandlat egenföretagarna med allt­för stor njugghel. Nu kommer denna fråga förhoppningsvis alt lösas. I rege­ringskansliet pågår beredningen av ett förslag från riksförsäkringsverket till ny sjukpenningförsäkring för egenföretagare. Nu återstår del alt se om delta också resulterar i ett förslag inom den närmaste framliden.

I dag får vissa företagare sjukpenning beroende på vilken bransch de till­hör och inte med hänsyn till den inkomst de har Detta är ett av de märkliga problem som egenföretagarna råkar ut för Nu kan vi bara hoppas all detta problem skall rättas lill med det förslag som har aviserats. Med vår reserva­tion vill vi visa alt della bör ske snarast möjligt.

Frivillig sjukpenningförsäkring infördes 1989 och ersatte den obligatoriska försäkringen, som gav 8 kr till främst hemarbelande kvinnor Om man inte har tecknat en frivillig försäkring före 55 års ålder, så finns del inte någon möjlighet att göra det därefter Delta drabbar hårt kvinnor som prövat elt yrkesarbete som de inte orkat med eller som har upphört. De har då ingen möjlighel alt försäkra sig inför eventuell sjukdom. Nu anses hon som en för­säkringsmässigt kalkylerad risk, och hennes sjukdom skulle rubba förutsätt­ningarna för försäkringens finansiering.

Plötsligt lycks det som om kvinnor fått en myckel stark ekonomisk roll. Del handlar dock om mycket få kvinnor i denna situation, och de har myckel låga anspråk. Jag kan inte förslå alt de låga anspråken skulle hindra kvin-


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen

15


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen


norna alt få försäkring. Det är som vanligt kvinnorna - som har offrat tid och ork på anhöriga och närståendevård - som är de slora förlorarna i del nuvarande försäkringssystemet. Vi i centern tycker inte om detta, och vi har därför reserverat oss till förmån för en generösare tolkning.

Socialförsäkringsutskoltet har under ett anlal år fört en ojämn kamp med regeringen för all högkoslnadsskyddet skall förändras och inrymma andra förmåner än vad del gör i dag. Tyvärr har regeringen inte tagit riksdagens beslut pä allvar Det har inneburit alt det fortfarande finns stora orättvisor som träffar människor som redan är hårt drabbade av sjukdom.

Vi i centern har lagt en motion på detta område. Vi anser atl den idén som används i Jönköpings län borde kunna prövas i detta sammanhang. Man skulle kunna ha frikorlssystem för dem som ofta är sjuka. Vi har fortfarande en förhoppriing om att regeringen skall villfara riksdagens beslut. Det bety­der att centern kommer atl bevaka om regeringen denna gång uppfyller riks­dagens beslut och påbörjar en ulredning.

Möjligheten till närståendevård har funnits i snart ett år Denna möjlighel innebär all en närstående kan hjälpa till med vård under 30 dagar. Speciella regler skall garantera alt man inte vårdas i hemmet mot sin vilja. Centern anser att det behövs något längre tid för att vi skall kunna dra slutsatser om huruvida vi skall utöka eller på annal säll förändra denna vårdform. Av den anledningen yrkar vi inte heller bifall till de motioner som väckts av center­partister i dessa frågor

Fru talman! Jag yrkar med detta bifall till centerns reservationer nr 3, 9, 10 och 13 i utskoltsbetänkandel.


 


16


AnL 6 MARGO INGVARDSSON (vpk):

Fru lalmari! Den här debatten om sjukförsäkringen tillhör de klassiker som återkommer varje år Lika säkert som amen i kyrkan försöker Gullan Lindblad varje gång all i bästa stil förtala sjukförsäkringen.

Det är nästan på ett lustfyllt sätt som Gullan Lindblad diskuterar misstan­karna all vi är hemma i onödan och försöker så all säga fuska till oss pengar från sjukförsäkringen. Hon har sin bild klar av hur del ser ul: det är i första hand de unga människorna som fuskar med sjukförsäkringen.

Jag har tagit med mig lilel statistik, så jag kan läsa högt för Gullan Lind­blad.

Jag vet inte om del nyltar något lill aft göra det. Gullan Lindblad har ju sin bild klar av hur del är, och jag tror knappast att hon låter sig påverkas. Men jag vill ändå lill protokollet ange all de långtidssjukskrivna över 90 da­gar svarar för hälften av ökningen av kostnaden. Korttidsfrånvaron - det skulle väl vara den som vi fuskar med - svarar bara för en mindre del av kostnadsökningen.

Man kan också se att det är kvinnorna som står för öknirigen av kortlids-frånvaron. Männens kortlidsfrånvaro har inte ökat under de senasle tio åren. Inom LO-SAF-området är faktiskt kvinnornas sjukfrånvaro 80 % högre än männens. Della är allvarliga siffror

Andra siffror visar atl kvinnorna är utsatta för belastningsskador på ett helt annat sätt än männen. En del av siffrorna kan sägas vara ell uttryck för de skador som kvinnor utsätts för i arbetslivet. Men de kan också sägas ge


 


uttryck för det tryck som kvinnor utsätts för i dag; de dubbelarbelar, har svå­righeter atl få barntillsyn och atl kombinera barn och yrkesarbete. Dessa siffror visar därför hur oerhört viktigt nästa ärende på dagordningen är, näm­ligen utbyggnaden av föräldraförsäkringen.

I della betänkande flaggas det också för del kommande förslaget om inför­ande av sjuklön. Utskottet uttalar sig varken för eller emot det. Utskollet säger att del inte vill föregripa ärendets behandling. Propositionen är ju ännu inte framlagd. Jag vill inte heller föregripa ärendets behandling. Men jag vill ändå vid della tillfälle passa på atl klargöra alt vi i vpk inte har, som det ibland påståtts i massmedia, sagt ell ovillkorligt ja till det här förslaget. Vi kan givetvis inte säga ja till ett förslag som vi ännu inte har sett och som ingen av oss vet i detalj hur del kommer alt se ul. Möjligtvis kan jag ange några principer som vi tycker är viktiga och som vi inte kommer atl backa frän när det gäller detta förslag.

För det första måste del klart framgå all förändringar i sjukförsäkringen inte får leda till att sjukförsäkringen privatiseras.

För det andra vill vi också påpeka alt del är oerhört viktigt atl del är för­säkringskassan som har ansvaret för tillsynen och kontrollen, även om ar­betsgivaren skulle ansvara för administrationen.

För del tredje måste facket fä ett ökat inflytande över personalpolitiken.

Fru talman! I går var del en tjänsteman på sjukvårdsförvaltningen i Malmö som förmodligen drog i gång en debatl om patientavgifterna. Han talade om att han kommer alt lägga fram elt förslag för sina politiker om atl patientavgifterna skall höjas lill 300 kr. Den mannen talade klarspråk. Han sade atl förslaget syftar lill att få bort okynnesbesöken hos läkare.

Jag vill också säga all denna fråga även var uppe lill debatt i går Socialmi­nistern log då inte klart avstånd från förslaget, utan hon meddelade bara alt patientavgifterna kommer att bli föremål för diskussioner eller översyn. Jag undrar därför hur socialdemokraterna ser på patientavgifterna.

Om man tittar på kostnadsutvecklingen kan man se all om patientavgif­terna skulle ha följt konsumentprisindex, skulle ett besök hos doktorn i dag ha kostat 30 kr Men det gör det alltså inte, del kostar 60 kr alt gå till dok­torn. Då skulle man kunna tänka sig att sjukvårdskostnaderna under 80-talel har haft en explosionsartad utveckling jämfört med andra kostnader. Men så är inte heller fallet. Om man jämför sjukvårdskostnaderna inom den offent­liga vården med konsumentpriserna har vårdkostnaderna ökat med 63 % un­der 80-lalet, och konsumentprisindex har ökat med 67 %. Kostnadsökningen för de privata läkarbesöken har varit större, den kostnaden har ökat med 88 %. Men det finns alltså inte heller detta samband, utan patientavgifterna har ökat oskäligt myckel i förhållande till kostnadsutvecklingen inom vården och i förhållande till konsumentprisindex.

Därför undrar jag vilken roll socialdemokraterna ger patientavgifterna. Är patientavgifterna ett redskap för att stävja okynnesbesök hos läkare? Hur höga anser socialdemokraterna att avgifterna kan vara utan att de får effekten atl folk tittar efter i plånboken för atl se om de har råd innan de går lill doktorn? Patientavgifterna har ju inte någon större belydelse för lands­tingens inkomster Under hela 80-talel har palientavgifterria inte svarat för


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen


 


2 Riksdagens protokoll 1989/90:101


17


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen


mer än 2 % av landstingens inkomster De skulle alltså mycket lätt och billigt kunna ersättas skattevägen.

Vpk har i reservation 11 föreslagit atl patientavgifterna skall indexregle-ras. Jag tror atl det är det enda sättet för att man skall förhindra denna explo­sionsartade kostnadsutveckling för patienterna. Högkostnadsskyddet är alltså inte tillräckligt för all skydda dem som har störst behov av läkarbesök. Och många som är yrkesverksamma får genom avtal ersättning för kostna­derna för både medicin och läkarbesök. Systemet med de höga patientavgif­terna är alltså ganska orättvist.

Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation 11.


 


IS


AnL 7 GULLAN LINDBLAD (m) rephk:

Fru talman! Jag lycker alt del var egendomligt atl Margö Ingvardsson i sitt anförande vände sig främst lill mig som ändå är representant för ell opposi­tionsparti. Men Margö Ingvardsson ser förmodligen moderata samlingspar­tiet som det parti som har ell klarl alternativ lill den låt-gå-polilik som för närvarande förs. Då känner jag mig naturligtvis lilel smickrad. Jag behöver inte förtala sjukförsäkringen, Margö Ingvardsson. Jag sade också tidigare att dessa påhopp har gjorts på mig. Numera har jag ju bevis i försäkringskassor­nas utredningar och kontrollverksamhet.

De unga kvinnornas och småbarnsfamiljernas situation som Margö Ing­vardsson målade upp är ju ett resultat av en socialistisk familjepolitik som innebär all båda föräldrarna i en småbarnsfamilj tvingas att arbeta i ställel för alt den ena föräldern under någon tid är hemma och sköter barn. En del småbarnsföräldrar skulle kanske hellre vara hemma. Men della har gjorts omöjligt. Därmed blir livssituationen svår alt hantera för dessa människor

Frän dem som arbetar inom vården har jag hört att många av de skador som sägs vara arbetsskador faktiskt kan vara besvär orsakade av atl hela livs­situationen är jobbig för en del människor. Människor tvingas kanske ge sig i väg tidigt på morgnarna med barnen till daghem, m.m. De får dä t.ex. spän­ningar i nacke och axlar eller andra psykosomatiska sjukdomar och tror atl dessa besvär emanerar från arbetsmiljön. Dessa faktorer går hand i hand, och i della sammanhang kan vi inte komma med några klara påståenden. Men jag behöver sannerligen inte förtala någon försäkring. Jag är realist, även om jag alllid har jobbat med vård och sociala frågor och tycker atl del är viktigt all vi har ett fullgott försäkringssystem.

AnL 8 MARGÖ INGVARDSSON (vpk) replik;

Fru talman! Att jag vänder mig lill moderalerna beror givelvis på alt mo­derata sariilingspartiel är del parti som ihärdigast försöker hålla liv i myten alt människor okynnessjukskriver sig, att ökningarna av kostnaderna för sjukförsäkringen främst skulle bero på all människor är hemma i onödan och atl del här beteendet skulle vara vanligast bland de unga människorna. Men dessa påståenden är ju inte sanna. Del finns inga statistiska belägg för dem. Visserligen kan man tolka siffror litet olika beroende pä vilka slutsatser som man vill dra. Men sjuktalen har inte ökat så dramatiskt, och framför allt inte korltidsfranvaron. vilket Gullan Lindblad påslår.

I siffermalerialcl finns del även en stor grupp människor som står ulanför


 


arbelsmarknaden. Och del år i denna grupp som de slora sjuktalen finns. Del är rikligare att titta på dem som är i arbete och som finns redovisade i AKU, dvs. SCB;s arbelskraflsundersökningar Tittar man på dessa siffror ser man alltså all sjuklalsulvecklingen har förhållit sig stabil ända sedari 1987, med 16 dagar per anställd och år Det är helt enkelt en myt som mode­ralerna försöker hälla vid liv att del är de unga som sjukskriver sig för att kunna plocka ut så myckel pengar som möjligt av sjukförsäkringen.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen


AnL 9 GULLAN LINDBLAD (m) replik:

Fru talman! Jag vänder mig faktiskt mol Margö Ingvardssons påstående atl vi skulle upprätthålla en myt. Har inte Margö Ingvardsson läst eller stude­rat någonting av den statistik som flnns från bl.a. riksförsäkringsverket? Det är tydligen så atl statistik kan man läsa ungefär som en viss potentat läser Bibeln. Jag lycker alt Margö Ingvardsson har gjort det. Bl.a. står det om sjukskrivningsmönslret bland ungdomar och unga vuxna i "Riksförsäkririgs-verkel informerar 1990:1" att "de frekventa sjukskrivningar bland unga människor uppmärksammals. Den löpande sjukpenningstatistiken visar att nästan var femte sjukpenningförsäkrad i åldern 20-25 år är sjukskriven minst en gång varannan månad."

Så sjuka tror jag uppriktigt sagt inte alt unga människor är, Margö Ing­vardsson. Detta kan vi debattera fram och tillbaka, men läs statistiken och titta på försäkringskassornas resultat! Man konstaterar atl upp lill 30 % av de sjukskrivna antingen gick i jobb och hade dubbel ersättning eller också var sjukskrivna ulan aft vara sjuka. Delta är sanningen.


Anf. 10 MARGO INGVARDSSON (vpk) replik:

Fru lalman! Jag läser både statistik och de förslag som moderaterna åstad­kommer. Jag är överens med Gullan Lindblad om all ökningen av korttids­frånvaron hos unga är oroande. Del som är mest oroande tycker jag är att det är de unga kvinnorna som dominerar i den här gruppen. Enligt de rap­porter som vi har fått om de unga kvinnornas arbetsmiljö löper de stor risk att utsättas för belastningsskador Det visar alla undersökningar och även arbelsmiljökommissionens resultat. Det är alltså de unga kvinnorna som i första hand utsätts för belastningsskador Det är givetvis där vi skall göra insatser

Gullan Lindblad och jag har haft diskussionen om vårt socialförsäkrings­system många gånger tidigare. Den verkliga orsaken lill att Gullan Lindblad alltid kastar sig över vårt socialförsäkringssystem är att socialförsäkringssys­temet är det system i samhället som har den största omfördelande effekten. Det är klart atl det är därför som moderaterna är så ivriga att angripa det systemet för att om möjligt slå sönder det och privatisera det.

Förste vice talmannen anmälde all Gullan Lindblad anhållit att till proto­kollet få antecknat atl hon inte ägde rätt lill ytterligare replik.

AnL II  RAGNHILD POHANKA (mp):

Fru talman! I går hade vi en läng debatt inom socialområdet, där vi tange­rade dagens ämnen. Då ansåg jag bl.a. att hela vår välfärd är i fara, då kost-


19


 


Prot. 1989/90:101 5 april1990

Sjukförsäkringen


nadsökningarna för socialförsäkringssystemet fortsätter i en allt snabbare takt. Om vi skall skära i syslemel får del inte drabba de svagaste grupperna i samhället. Därför har vi sagt nej till införandet av karensdagar, för det är de långa sjukskrivningarna som vi måste komma åt. Karensdagarna drabbar de svagaste: låginkomsttagare, kvinnor, de som har de tyngsta jobben, små­barnsföräldrar, migränpatienter, kvinnor med mensvärk. Vilka är det som har migrän för resten? Del är ofta de som har de tunga och svåra jobben, som har småbarn och sover dåligt. De fär i alla fall svår huvudvärk - migrän är ju medicinskt någol speciellt. Men man drabbas av migrän även på grund av stress. Därför säger vi i dagens läge nej till arbetsgivarperiod i den utform-ning som vi kan överblicka all den kommer atl få.

Del finns pengar att hämta i näringslivet, men detta förslag kan arbetsgi­varen ganska bra klara sig ifrån genom att samla in uppgifter om sina kom­mande anslällda i intervjuer från föregående arbetsgivare osv. Återigen kommer framför allt kvinnor, småbarnsföräldrar och de som skall åter­anpassas till arbetslivet, sådana som har varit ofta sjuka, att slås ul från ar­betsmarknaden.

När arbetskraft kommer in från EG kommer med all sannolikhet arbets­lösheten att öka. Då blir del större möjlighet att välja arbetskrafl. Har vi då arbetsgivarperiod på 14 dagar, då väljer man en helt annan arbetskraft än den som vi vill värna om i socialförsäkringssystemet.

När del gäller den gamla 7-kronan är vi oerhört tveksamma lill en ökning -det sade jag också i går i socialdebatlen - därför alt det är så många som har förelagshälsovård. Vilka är det som betalar avgifterna? Jo, det är fortfa­rande barnfamiljer låginkomsttagare och pensionärer En blygsam ökning kan vi acceplera - delta är ju en avgift som ibland stiger Men en kraftig ök­ning sätter vi oss emot.

I nästa ärende kommer vi in på föräldraförsäkringen. Vi vill inte dra in på utbyggnaden av föräldraförsäkringen. Den utlovade reformen där man sat­sar på barn och familj vill inte miljöparliet skjuia pä framliden. Vi har i vårt program en längre föräldraförsäkring, upp till två år Men vi anser all den kan byggas ut i den takt som majoriteten har föreslagit. Vi har inte krävt en utbyggnad lill två år innan vi har kommit upp till 18 månader.

Vi måste göra någonting åt sjukskrivningar, arbetsskador och förtidspen­sioneringar. Med piska går del bara en kort lid, och inte i vårt samhälle. Pel går inte alt använda piska i elt fritt samhälle, utan där måste man använda andra metoder Vi lycker all sexlimmarsdagen behöver införas och arbets­miljön förbättras. Människor är inte så sjuka. De allra flesta vill arbeta, sköta sitt arbete, känna atl de är fria och oberoende, klara sig själva och inte ligga samhället till last. Det finns naturligtvis alltid några som utnyttja'-syslemel. del kan vi aldrig komma ifrån. Men det menar jag är marginellt.

Närståendevården kom också upp här Där menar vi all det ännu så länge enligt de undersökningar och efterforskningar som jag har gjort mest bhvj en pappersprodukl. I livels slutskede är det ofta myckel svåra och lungvår-dade patienter man skall ha hemma. De kräver myckel läkartillsyn, mycket smärtstillande medel och mycket vård. Denna vård skall byggas ul. Vi vilj inte ta upp del nu, eftersom reformen är så nyligen införd. Man måste låta


20


 


olika reformer och förslag verka någon lid innan man kommer med andra förslag. Vi återkommer till denna fråga senare.

Vi har i reservation 4, ett förslag att skära i socialförsäkringssystemet och jag vill yrka bifall till den reservationen. Vi vill atl efler 4,5 basbelopp, dvs. vid ungefär 135 000 kr., skall man bara få 70% av sin lön. Upp lill denna inkomst får man alltså 90% och därefter 70%. Någonslans måsle vi ju minska, och vi lycker då atl det kan vara skäl atl tänka sig atl minska ersätt­ningen för höginkomsttagare. Även det förslaget är tveksamt. Men där kan vi tänka oss att skära i de stora utgifterna.

Jag yrkar som sagt bifall lill reservation 4 och i övrigt bifall till utskottets hemställan.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen


Anf. 12 SIGGE GODIN (fp) replik;

Fru lalman! Ragnhild Pohanka lalar om att arbetskraften kommer atl välla in från EG, men vi vet genom utredningar i EG alt del inte går lill på del sättet. Människor väller inte in i andra länder, utan av kulturella och språkliga skäl stannar de i sitt hemland. Det blir inte alls sä, som ni tror i miljöpartiet, atl del kommer atl välla in en massa människor Dessutom är väl inte Sverige ett sådant enormt lyckoland alt alla vill komma hit.

Ni säger i miljöpartiet atl någonting måste göras åt de många och långa sjukskrivningarna, men en arbetsgivarperiod vill ni verkligen inte ha. Men del går ju inte att bara slälla in sig i det socialistiska ledet, där socialdemokra­ter, och i viss mån också vpk, år ul och år in hävdar all det gamla systemet skall vara kvar även om del borde skrotas därför all del inte fungerar

Låt oss prova arbetsgivarperioden! Det är av just arbetsmiljöskäl, som jag sade i min inledning, som arbetsgivarna skall motiveras atl göra rejäla insat­ser på arbetsplatsen och som arbetsgivarperiod skall införas. Det är det som är det viktiga, och då borde vi kunna vara överens om att det är den vägen vi måste gå.

Miljöparliet vill all ersättningen skall vara bara 70 % för inkomster över 4.5 basbelopp. Det är inte någon lösning - del blir ell slag i luften. Dessutom drabbar del vissa kategorier av löntagarna och inte andra. Del är en ganska jämn spridning av sjukskrivningarna över hela fältet, och då kan man inte ge sig på vissa grupper, utan man måste se till helheten. Arbetsgivarperiod är en ypperlig väg atl gå för atl förbälira arbetsmiljön, och då klarar vi många av dessa frågor


AnL 13 RAGNHILD POHANKA (mp) replik;

Fru talman! Jag sade inte atl arbetskraften väller in, ulan att den kommer in - del är en nyansskillnad. Det är självklart alt arbetskraftens rörlighet är ell av målen med EG-samarbetet. Del handlar om friheten för arbetskraf­ten, och det smakar myckel bra för arbetsgivare att kunna ta in arbetskraft när det finns behov av sådan.

Det finns många andra sätt ån arbetsgivarperiod att komma åt arbetsmil­jön. Om försäkringskassorna nu genom ett arbetsgivarinträde avlastas ganska myckel administration kan de få lid atl ägna sig ål arbetsmiljön. De företag som spottar ur sig arbetsskador skall också få ta hand om sin arbets­miljö, t.ex. genom höjd arbetsgivaravgift och ålägganden atl förändra ar-


21


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen


betsmiljöri. Det firiris många saker att göra på della område ulan alt ta till en arbetsgivarperiod. Vi är i miljöpartiet beredda på atl näringslivet skall ställa upp för en bättre arbetsmiljö, för atl minska arbetsskador och sjuk­skrivningar, meri inte i denna form.

Vi stödjer i många delar socialdemokraternas välfärdssystem, därför atl vi vet att det har varit elt stöd och en hjälp för människor som har haft del svårt. Vi stödjer inte detta system över hela linjen, men huvudprincipen i det. Det är därför som jag har så få reservationer till sådana här betänkan­den.


AnL 14 SIGGE GODIN (fp) repUk;

Fru talman! Ragnhild Pohanka säger all målet för EG är att arbetskraften skall kunna komma in över gränserna. Ja, jag vet alt del var målet, men om man studerar EG - vilket ni i miljöpartiet brukar göra myckel noga - kan man konstatera att det inte fungerar så. Det har inte blivit så som det var tänkt, därför att människor har en egen fri vilja, och de lycker all kultur och språkliga traditioner är så vikliga atl de som regel vill vara kvar i sitt hemland.

Ragnhild Pohanka säger också atl man måste komma åt de arbetsplatser som spottar ur sig arbetsskador och atl del finns många sätt. Ja, men varför vill ni i miljöpartiet inte prova de positiva sätten, i ställel för att ställa in er i det socialistiska ledet? Socialdemokraterna har jobbat på sjukförsäkrings­systemet och försämrat det så till den milda grad att det inte fungerar Varför skall ni acceptera det, när det inte fungerar på ett rikligt och bra säll? Det är inte till glädje för de människor som är sjukskrivna.

Låt oss prova positiva insatser via arbetsgivarna och arbetsplatserna! Ni kommer atl få konstatera atl socialdemokraterna måste finna sig i alt gå denna väg, därför att det kanske inte finns någon annan väg. Ni borde också kunna tänka om.


22


Anf. 15 RAGNHILD POHANKA (mp) replik;

Fru talman! Det är klarl all man skall förbälira del som är dåligt och del som har gått snett, men man behöver inte alltid bygga upp ett nytt system. Många tror att allt måste bytas och hela systemet ändras så fort någonting inte är bra, men def går aft göra mycket inom ramen för det system som finns i dag. Jag nämnde några förslag.

Småföretagare blir oerhört hårt ansatta, och de kommer alt undersöka vil­ken arbetskraft de anställer Det finns oerhört måriga småföretag i Sverige, och det kommer att bli ett urval av arbetskraft. Eller också kommer småföre-tagarria irite att klara sin situation utan går helt enkelt i konkurs. Del är inte något som vare sig Sigge Godin eller jag vill skall ske.

Under 60- och 70-talen hade vi inte i Sverige några slora problem atl få en arbetskraftsinvandring när vi hade arbeten all erbjuda dem som kom hit. Det stämmer att det inte är så många som vill lämna sina hemländer, då man har släkt och vänner, en kulturtradition och ett socialt nätverk, men del går ändå ganska bra att få in arbetskraft när det behövs. Om det finns en frisk, ung arbetskraft från ett annat EG-land atl anställa, är del mycket möjligt atl de utslagna, de förtidspensionerade - som vi nu vill ha in i arbete igen - , de


 


handikappade och de som har hög sjukfrånvaro blir utanför Dä kan vi få det     Prot. 1989/90:101
här ivåtredjedelssamhället, som inte någon vill ha.
                   5 april 1990


Anf. 16 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela alt anslag om kvällsplenum nu har satts upp.


Sjukförsäkringen


 


Anf. 17 BÖRJE NILSSON (s):

Fru talman! Gullan Lindblad var tydligen tveksam om i vilken debatt hon deltog. För atl hon skall hitta rätt vill jag säga atl vi just nu behandlar social­försäkringsutskottets betänkande nr 10. Det är på grundval av del betänkan­det som vi för denna debatt.

Sedan kan Gullan Lindblad i övrigt vara hell lugn: det blir så småningom debatter om föräldraförsäkring och lagfäst sjuklön.

Till talet om handlingsförlamning från regeringens sida vill jag säga alt det låter mycket falskt. Gullan Lindblad brukar ibland anklaga socialdemokra­terna för alt ha för hög fart i reformverksamheten. Det finns ekonomiska balansproblem i Sverige just nu. och det är klart atl det påverkar hela sam­hällssektorn. Förutsättningen för att vi skall kunna klara del ena och det andra är atl vi har en god ekonomi och att vi angriper balansproblemen. Del sker också. Del blir en debatl också om delta sä småningom. så Gullan Lind­blad kan känna sig lugn även på den punkten.

Debatten i dag avspeglar grundläggande skillnader i synen på Irygghelspo-liliken. och del framskymtar på olika sätt. Moderaterna går myckel långt i sitt ingrepp i sjukförsäkringssystemet, genom att i betänkandet och i motio­ner föreslå att ersättningsnivån sänks till 80 %.

Liksom Margö Ingvardsson reagerar jag kraftigt mol moderaternas sve­pande formuleringar om sviktande tilltro lill sjukpenningsystemet. Jag reagerar också emot atl man säger atl det förekommer ett stort missbruk av systemet. Det är djupt felaktigt, och jag tar bestämt avstånd från della. Jag tycker all Gullan Lindblad skall belägga del. Var finns det slora missbruket? Jag tycker atl det är vårdslöst atl tala om missbruk av försäkringssystemet som ett generellt fenomen. Det finns inte. Jag lycker atl vi bör komma bort frän den diskussionen. Sjukförsäkringen betyder oerhört myckel för folkhäl­san, och jag tror atl administrationen sköts myckel väl av försäkringskassan.

Den allmänna.sjukförsäkringen ulgör en av grundstenarna i den sociala tryggheten. Försäkringen är till för alt skydda människor från alt utöver en dålig hälsa också få en förstörd ekonomi. Avsikten är all man skall ha råd att söka vård eller alt stanna hemma när man blir sjuk, så atl man snabbare och säkrare kan återfå sin hälsa och återkomma till arbetslivet. Denna ambi­tion, som vi står för, är oerhört viktig ur hälsosynpunkt. Vi tror också alt del är en god samhällsekonomi atl de enskilda människorna har möjlighet all sköta sin hälsa. Därför avvisar vi de här återkommande förslagen om för­sämringar i sjukförsäkringen genom sänkt sjukpenning. Förslag i den rikt­ningen är dessutom orättvisa genom att de framför allt mycket hårt drabbar dem som har de tyngsta, de svåraste och de smutsigaste jobben, nämligen de som arbetar inom industrin. Detta är alltså en rättvisefråga i Sverige, tycker

jag-Del jag har redovisat härar alltså vår grundsyn på sjukförsäkringen. Vi


23


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen

24


skall ha en generös sjukförsäkring, och folkhälsoaspekten, som finns i bot­len, är oerhört viktig.

Det sker som jag ser det, just nu ett omfattande arbete för att göra försäk­ringen bättre och effektivare, framför allt mol bakgrund av antalet arbets­skador- vilka vi mycket väl känner lill - långvariga sjukdomsfall och ett stort antal förtidspensionärer Jag lycker alt Gullan Lindblad gör ell myckel stort misstag när hon ser sjukfrånvaron och kostnadsökningarna hell isolerade. Jag har lärt mig i det politiska arbetet att man alltid måste angripa ett pro­blem från grunden. I det här fallet är grundproblemet allvarliga brister i ar­betsmiljön. Del är om delta diskussionen inäsle föras, liksom om del slora mänskliga lidande som arbetsskadorna innebär Det är ett oerhört lidande som drabbar enskilda människor och som de får leva med, kanske livet ige­nom. Detta måsle man la på djupt allvar.

Det är alltså stora insatser som görs jusl nu från samhällets sida för alt förbättra arbetsmiljön och återföra människorna till arbetslivet och till ett normall liv. Jag kan i korthet peka på alll del som sker inom arbelsmiljökom­missionens ram. Det är oerhört myckel.

Vi skall också senare i dag, enligt dagordningen, diskutera regeringens förslag om förbättrad rehabilitering. Den är bara en början, den måste na­turligtvis fortsätta sedan. Där finns mycket fina insatser. Vi skall också dis­kutera arbetslivsfonden, där det finns pengar för arbetsmiljöförbättrande åt­gärder. Det är alltså en offensiv på bred front som nu startar för att angripa ohälsan i arbetslivet. Del är del som är del väsentliga, som jag ser del.

Men i botten ligger arbetsgivarnas ansvar för att göra arbetsplatserna bälire och säkrare. Detta måste man leva upp till. Förutsättningen för före­lagarna all kunna rekrytera ungdomar lill industrin i framliden är atl skapa en god arbetsmiljö. Därför måsle man ta detta pä djupt allvar

Del primära i debatten är, som jag ser del, den dåliga arbetsmiljön och det lidande som drabbar enskilda människor. Det är del som är del primära. Jag tycker inte att man skall fixera den här debatten vid kostnadsökningar och sjukfrånvaro.

I ärendet i övrigt och i reservationerna är det väldigt mycket som åter­kommer från tidigare behandlingar. Jag har inte för avsikt att gå djupare in i del.

Frågan om kvinnornas arbetssituation har utskottet lyft upp på grundval av en motion från Sigge Godin. Jag vill säga att det finns mycket som är rik­tigt i den motionen. Utskottet har också gjort en bra skrivning. Jag trodde länge all vi hade slor enighet inom utskottet i den här frågan, men folkpartiet har tydligen ändå velat ha en egen mening. Del har man ju rätt till. Vi har alltså skrivit myckel starkt på den punkteri. Inom arbetsmiljökommissionens ram pågår ett arbete, och man har lagt fram en rapport av vilken det framgår atl elt flertal kvinnodominerade yrken, såsom vårdyrken, serviceyrken och vissa lillverkningsyrken, är utsatta för särskilda hälsorisker Vi menar alt detta måsle bli föremål för en djupare analys, såväl av de arbetsmiljömässiga faktorerna som av de sociala. Jag lycker att det är viktigt atl man tar tag i den frågan på allvar

Patientavgifterna diskuterade Margö Ingvardsson och vi i fjol. I år görs en höjning till 65 resp. 75 kr. Vi lycker all den höjningen i stort sett är rimlig.


 


Den följer den allmänna kostnadsutvecklingen. Jag menar alt del inte finns någon som inte kan söka läkare av ekonomiska skäl. Det är en lilen kostnad. Naturligtvis är den också en del av finansieringen. Höjningen är rimlig och acceptabel, menar vi.

Sigge Godin och Karin Israelsson har omnämnt 55-årsgränsen inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Jag vill bara säga atl åldersvillkorel är ett resultat av en försäkringsmässigt kalkylerad risk som finris i själva försäk­ringen. Frångår man 55-årsgränsen, måste man naturligtvis också ha en ari-riari finansiering. Det är alldeles självklart.

Jag vill med detta yrka bifall till utskottets hemställan.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen


 


Anf. 18 GULLAN LINDBLAD (m);

Fru lalman! Nej, Börje Nilsson, jag vet myckel väl i vilkeri debatt jag del­tar Det är betydligt värre med den regering som Börje Nilsson represente­rar från vilken det, som jag tidigare sade, föreligger två olika förslag på ut­skottets och riksdagens bord, nämligen om en försöksverksamhet med ar­betsgivarperiod och elt uttalande i regeringsförklaringen om det förslag som bär moderat signum - vilket för någon månad sedan var mycket förhånat och förtalat - och gäller en arbetsgivarperiod.

I Börje Nilssons egen debatt talar han mest om arbelsskadeförsäkringen. Jag debatterar sjukförsäkringen nu. Visserligen är arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen samordnade de första tre månaderna, men det är fak­tiskt sjukförsäkringen vi debatterar just nu.

Vi skall inte fixera ärendet vid kostnadsökningar, säger Börje Nilsson. Jag vill ställa frågari: Vad är det socialdemokralerrias egen finansminister håller på med för närvarande? De ekonomiska balansproblem som påverkar sam­hällssektorn, säger Börje Nilsson vidare. Vem har ställt till med dem? Det är väl den regering som Börje Nilsson representerar År del inte ganska na­turligt all då se över de syslem som drar de största kostnaderna i samhället, nämligen de stora socialförsäkringssystemen? Del är uppenbarligen del som finansminislern nu håller på med när han aviserar atl del kanske kommer förslag om viss lägre kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen. Hur ställer sig Börje Nilsson lill de förslagen från det egna hållet? Del kan väl i alla fall inte vara något förtal av försäkringen eller uttalanden gjorda i syfte atl vara elak mol sjuka människor? Vad far gör är ju alltid del rätta!

Jag vill också som ell förtydligande säga atl socialförsäkringarna faktiskt inte är något fördelningssystem. Sjukförsäkringen, arbelsskadeförsäk­ringen, föräldraförsäkringen och ATP-systemet är uppbyggda pä inkomst hos försäkringstagaren. Det kan vi debattera i ett annat sammanharig. Det kari var ett djupt orättvist system, t.ex. riär det gäller föräldraförsäkringen, som ju skall diskuteras senare i dag - den som har tur får en mycket hög ersättning och den som stär ulanför arbetsmarknaden kanske inte får någon­ting alls.

Alt arbetsgivarna skall ansvara för bättre arbetsmiljöer är ell förslag som vi har ställt långt före socialdemokraterna. Det lycker vi är riktigt, dvs. om arbetsgivarna blir ordentligt kompenserade för del. Men här verkar del som om del enbart skulle vara vissa arbetsgivare - de privata - som är bovarna i dramat.


25


 


Prot. 1989,/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen


Jag såg i någon tidning nyligen all Stockholms läns landsting måste kom­pensera sig med en tredjedel mer i personal än vad man egenlligen behöver därför atl sjukskrivningen tar så stor del av arbetsstyrkan. Så många är sjuk­skrivna atl man måsle anställa över 30 % fler människor i stället. Vad beror då del på?

Ser inte Börje Nilsson med stor oro på all människor, oavsett var de arbe­tar, är så mycket sjukskrivna att man måste anställa en tredjedel fler perso­ner? Det tror jag oroar finansministern, och del borde oroa Börje Nilsson också. Det gäller alltså inte bara vissa arbetsgivare, som tydligen skall kläm­mas åt. Enligt det förslag som nu föreligger är det så, men de förslag som de borgerliga partierna har framlagt går ut på att vi ställer krav på arbetsgi­varna, men vi vill också ge kompensation till dem som kan hålla låga sjuk­skrivningsnivåer Jag länker då framför alll på småförelagen, där det redan visar sig alt man har en mycket lägre sjukfrånvaro. Jag vill alltså ha en del klargöranden från Börje Nilsson.

På någol sätt nonchaleras kortlidssjukskrivningarna och de problem som är förknippade med dem. Gör inte det! Alla långtidssjukskrivningar har bör­jat med en rad korta sjukskrivningsfall. Sedan är del faktiskt så, om vi ser till kostnaderna, all två tredjedelar faller på de 90 första dagarna. Ser vi på år 1988 finner vi atl del var drygt 20 miljarder kronor av de 31 miljarderna som låg på de tre första sjukskrivningsmånaderna. Det stämmer inte rikligt med del tal som vi här hör att det är enbarl de långa sjukfallen som är intres­santa.


 


26


AnL 19 SIGGE GODIN (fp);

Fru lalman! Börje Nilsson sade - jag antar atl del gällde oss alla på den borgerliga sidan - all del fanns grundläggande skillnader i synen på sjukför­säkringssystemet. Jag måste berätta för kammarens ledamöter, om ni inte har upptäckt del, alt del är skillnader mellan socialdemokraterna och folk­parliel. Vi i folkpartiet känner en större oro för all syslemel inte fungerar

I min inledning frågade jag Börje Nilsson hur det kan komma sig att ni ändå börjat reflektera, för det gjorde ni ju inte i fjol. Dä hänvisade ni lill alt allt var frid och fröjd; syslemel var jällebra som det var

Sedan sade Börje Nilsson atl grundfelet är de allvarliga bristerna i arbets­miljön. Han sade också atl vi inte skulle fixera debatten vid kostnadsökning­arna och sjuktalen. Men det är ju så, Börje Nilsson, alt om man vill göra någonting åt arbetsmiljön måsle man hitta positiva inslag. Jag hoppas att de senaste propåerna i media ändå har visat att ni tänker er att svänga när det gäller kostnadsersättningen lill arbetsgivarna, så att vi får en positiv ulveck­ling och så alt de kan göra någonting ål arbetsmiljön - den är ju oerhört viktig.

Men det är också väsentligt alt man ser till att pengarna används på ett riktigt och bra sätt. Om man får sådana kostnadsökningar och sådana sjuktal som vi nu är på väg mol har man inte pengar all åstadkomma rehabilitering, atl få människor tillbaka till arbetet fortast möjligt, osv. All åtgärda de sjuk­domar och arbetsskador som människor har och inte bara vänta och låta sys­temet rulla vidare och miljonerna rulla ut, är kanske del allra viktigaste.

Börje Nilsson var litet förvånad över all vi inte var nöjda med skrivningen


 


när del gäller analysen av den kvinnliga sjukfrånvaron. Vi tror inte att det räcker med arbetsmiljökommissionens synpunkter på det. Vi tror att det är så allvarliga problem atl man kanske exempelvis måsle forska på området och verkligen sälla sig in i vad del är för olika komponenter som styr sjuk­frånvaron för kvinnor Vi vet ju att det handlar om dubbelarbete, om tunga jobb, om stressiga arbetsmiljöer, osv., men man kanske måste gä djupare i den frågan, och del är därför vi inte är nöjda.

Lål mig avslutningsvis också säga några ord om 55-årsgränsen. Det är näs­tan löjligt atl skriva så som utskoltsmajoriteten gör, att man på grund av en försäkringsmässigt kalkylerad risk har satt gränsen vid 55 år Jag undrar då var den försäkringsmässigt kalkylerade risken i övriga delar av sjukförsäk­ringssystemet finns.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen


 


Under detta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens för-haridlingar

Arif. 20 KARIN ISRAELSSON (c);

Herr talman! Del var intressant att lyssna till Börje Nilssons anförande. Inte med ett ord berörde han timsjukpenningssyslemel, som ju trots allt är det system som har trasat sönder mycket av sjukförsäkringssystemet och som har inneburit att personalen inte haft möjligheter alt följa upp långa sjuk­skrivningsfall. Det är grunden till myckel av den situation vi i dag har

Nu förstår jag också atl Börje Nilsson irite har större kuuskaper äri vi andra om vad som händer i regeringskansliet när det gäller förberedelserna av en proposition om arbetsgivarperiod.

Det skulle ocksä var intressant att höra vilka synpunkter och önskemål Börje Nilsson skulle ha på en arbetsgivarperiod. Det måste vara svårt att vara socialdemokrat och tvingas försvara elt förslag som man en vecka tidi­gare med all kraft arbetat emot. Jag förstår all det är bekymmersamt, inte bara pä det här området utan på många andra områden, för närvarande när man inte riktigt vet var regeringen till slut kommer alt hamna.

Jag lycker all kopplingen mellan arbetsskador och sjukförsäkring är helt given, eftersom de två försäkringssystemen löper parallellt under tre måua-ders tid. Del är viktigt atl vi kommer ål del starkt ökade antalet arbetsskador för atl på det viset också minska kostnaderna i systemet. Men jag vill inte påslå alt mari från regeringens sida har gjort några slora ansträngningar förrän det senasle ärel - efter valrörelsen 1988 - då man plötsligt fick ett stort intresse för det områdel. Dessförinnan visade man ingel större intresse att komma ål de problemen. Tvärtom slog man vakt om de system som finns i dag och såg inga skäl atl ändra på dem.

Del är dock ett sleg i rätt riktning atl man nu följer det förslag som vi lagt fram långt tidigare om en arbetsgivarperiod. Men jag hoppas att man lyssnar på oss också i del här fallet och inser alt vi från centerns sida har rätt - vi hade rätt när det gällde timsjukpenningsreformen, och vi har rätt också när det gäller inriktningen av en arbetsgivarperiod. Man måsle också där ta hän­syn till småföretag och till ofta sjuka. Börje Nilsson är ju själv engagerad i handikapprörelsen och vet vad man där har för krav på en arbetsgivarperiod.


27


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen


Nu återstår alt se hur starka de kraven kommer all bli när regeringen lill slut lägger fram förslaget.

När det gäller 55-årsgränsen för den frivilliga sjukpenningsförsäkringen sade jag i milt anförande just precis det Sigge Godin citerade om den försäk­ringsmässigt kalkylerade risk som låg i all tillåta 55-åriga kvinnor att ingå i ell försäkringssystem. Jag lycker inte alt riskeri är så uppenbart stor all den skulle förhindra aft man också såg lill alt de får en bra försäkring som ger dem en lilen trygghet. Det är de väl förtjänta av.


Anf. 21 MARGO INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Börje Nilsson vill inte diskutera patientavgifter, vare sig vid läkarbesök eller läkemedelsinköp, med mig. Han tycker att det är så små summor Höjningarna som hela tiden föreslås är blygsamma, lycker Börje Nilsson, sä de är inte mycket atl diskutera. Höjuingarna följer ju bara kost­nadsutvecklingen, säger Börje Nilsson, men det är just det de inte gör

Om palieritavgiflerna hade följt kostriadsutvecklingen, hade vi inte haft vår reservation här i dag, för vi kräver jusl att patientavgifterna skall följa den övriga kostnadsutvecklingen. Om vi tittar på den utvecklingen sedan sjukronan infördes, finner vi att patientavgifterna i dag, om de hade följt kostnadsutvecklingen i övrigt, skulle ha varit uppe i en summa av 30 kr Men i dag får man betala 60 kr när man besöker en läkare. Det är inte rimligt a» patientavgifterna skall öka i den omfattningen.

Det är möjligt att Börje Nilsson tycker att 60 kr är ett blygsamt belopp, men det måsle ju ses i relation till den inkomst mao har

En folkpensioriär, med bara folkpension och pensionstillskott, får betala mer än sin dagsinkomst den dagen han eller hon går till doktorn och samti­digt skall hämta ut medicin på recept. Börje Nilsson och jag t.ex. har gratis både medicin och läkarvård, men skulle vi betala en dagsinkomst för läkar­besök och medicin, skulle det för oss röra sig om uppåt 800 ä 900 kr Det är i den relationen man får se det.

Eftersom socialministern i går flaggade för nya höjningar av patientavgif­terna, vill jag gärna höra hur socialdemokraterna ser på jusl dessa avgifter. Jag undrar om ni lycker att det finns en smärtgräns för hur höga avgifterna kan vara, irinari de får en begrärisande effekt, dvs. alt mari tvingas titta efter om man har råd eller inte atl gå till doktorn. Är det på den nivån som avgif­terna är i dag, 60 kr för läkarbesök och 75 kr för medicin, eller kan socialde­mokraterna tänka sig atl höja avgifterna ytterligare?

Jag undrar också vad ni anser vara syftet med avgifterna. De har ingen större betydelse för sjukvårdens finansiering. Anser ni alt syftet hell enkelt skall vara att begränsa efterfrågan på vård? Avgifterna har redan nu en be­gränsande effekt.


28


Anf. 22 BÖRJE NILSSON (s):

Herr talman! Del finns skillnader i grundsyrien på trygghetspolitikeri, och jag försökte belysa det i mitt första inlägg. Vi socialdemokrater menar att en väl utbyggd sjukförsäkring betyder väldigt mycket för folkhälsan. Det är viktigt all människor kan känna ekonomisk trygghet i livels olika skiften.

När man blir handikappad, när man blir äldre och behöver service och när


 


man blir sjuk skall man inte drabbas av ekonomiska problem. Delta är en rättvisefråga. Den grundsyn som vi socialdemokrater står för präglar hela det sociala fältet i stort.

En förutsättning för allt detta är naturligtvis en god samhällsekonomi, det är hell uppenbart. Vi har jusl nu ekonomiska balansproblem som måste an­gripas och hanteras. Det är inte första gången i historien som vi drabbas av det. Balansproblemen består i överhettning av ekonomin och låg produktivi-tetsöknirig, och del är della som måste arigripas.

Därför kari jag tärika mig att man under en kortare tid måste göra avsteg från de socialpolitiska målen. Inom vårt parti prioriterar vi ändå mycket myckel högt att det skall finnas en väl utbyggd trygghet. Det är möjligt att mari en kortare tid måste göra avsteg, atl man måste slå av på taklen, sänka ambitionerna, och det är detta som diskuteras, för det är väl helt uppenbart att samhällsekonomin är A och O för tryggheten i samhället och för allting annal.

Jag vill hävda att vår grundsyn på trygghetsområdet ligger fast hela tiden. Sedari är det möjligt alt man måste slå av på ambitionerna för en kortare tid.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen


 


AriL 23 GULLAN LINDBLAD (m);

Herr talman! Börje Nilsson talar om skillnader i grundsyn. Vari ligger de väsentliga skillnaderna, Börje Nilsson? Jag började faktiskt mitt första an­förande med all tala om vad vi anser vara det viktigaste i trygghetssystemen.

Det är att de uppfattas som rättvisa, att de inte ger vare sig över- eller underkompensation. Eflersom de är baserade på inkomst, bör ersättning ges i förhållande lill den inkomst man har Det är vidare viktigt att de inte inbju­der till missbruk, och det kanske allra viktigaste är atl de sociala trygghets­systemen ger hjälp där hjälpen bäst behövs.

Jag säger som Karin Israelsson atl det verkligt slora problemet i dag är timsjukpenningssyslemel, som inte uppfyller något av de kriterier jag ställl upp utan som kan ge upp till 130 % kompensation, om man väljer rätt tid på dagen atl vara sjukskriven. På de slora basindustrierna i Värmland är det förmiddagsskiftel. Då får man 130% ersättning.

Delta bekymrar tydligen inte Börje Nilsson. Del bekymrar dock hans fi­nansminister Och då har vi lagt fram vårt förslag om en arbetsgivarperiod. Del förslaget var, som jag sade, mycket förkättrat för bara någori månad se­dan men lycks nu vara högsta visdom, enligt finansminislern. Börje Nilsson börjar också retirera och tycka att man kanske får göra det avsteget, för nu skall vi ju angripa de ekonomiska balansproblemeri.

Ja, vem har ställt till med dem? Jo, det är den socialdemokratiska rege­ringen, som för en omöjlig ekonomisk politik, och som bl.a har låtit miljar­der rulla ul i överkompensation från de stora socialförsäkringssystemen utan att göra någonting åt det.

Här handlar det alltså inte om att jag vill riva sönder något system, utan jag och vi moderater vill ge hjälpen där den skall ges. Men vi vill inte att människor skall uppmanas till missbruk eller att man ger för mycket i ersätt­ning.

När Börje Nilsson inte vill tro på mig utan tycker atl jag är en elak männi­ska som förtalar och vill sjuka människor illa, lyssna på Landsorganisationen


29


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen


som ni socialdemokrater alltid lyssnar till annars! Under de senaste måna­derna har LO rutit till ordentligt och talat om omoral, försäkringsbedrägeri och alll delta. Lyssna till Stig Malm den här gången också. Men ni har kanske blivit brända för det, efler del som senast hände. Inte vet jag.

Den lägre ersättningsnivå som vi moderater förespråkar i sjukpennings­försäkringen är alls inte den attack mot försäkringen som Börje Nilsson vill låta påskina. Förslaget hänger helt samman med del skaltesänkningsförslag som vi har lagt fram. Det visar sig nämligen att man får ungefär samma er­sättning som i dag. Del är bara del atl man inte behöver betala så mycket skatt så atl säga i förväg all man måste ha mer i bidrag senare. Det tycker vi är ell sunt system och inte ell rundgångssyslem.

Sedan konstaterar jag bara, precis som Karin Israelsson gjorde, att Börje Nilsson inte lycks veta mer som svar på de frågor vi har från oppositionen än vad vi känner lill själva. Vi får tydligen ställa frågor och interpellationer di­rekt lill regeringsföreträdare.

Anf. 24 SIGGE GODIN (fp);

Herr talman! Jag frågade Börje Nilsson om varför han och hans kamrater hade tänkt om delvis. Jag har inte fått något riktigt svar, men jag har ändå kunnat konstalera att ni börjar irise all det kariske inte är så dumt med en arbetsgivarperiod. Då får man nämligen posiliva insatser

Jag skulle vilja ta upp ytterligare några frågor som vi har diskuterat av och till här i kammaren och som jag tycker Börje Nilsson skall lägga på minnet. Ni kanske kan fundera på dem lill nästa år när vi skall debattera samma fråga. Del gäller en samordning mellan sjukförsäkring och arbetsskadeför­säkring, som folkpartiet tycker skulle vara rimlig. Det gäller att vi avskaffar överkomperisalioner - förhoppningsvis försvinner de nu när vi får en arbets­givarperiod - och atl vi verkligen ser till all arbetsgivarna får full kompensa­tion så att de verkligen kan göra de arbetsmiljöinsatser som är sä viktiga. På den punkten är vi hell överens.

Men vi kanske också, Börje Nilsson, bör ta oss en funderare över den höga sjukfrånvaron och se om vi kan hitta någon åtgärd för att komma till rätta med den.

Börje Nilsson säger alt man måsle känna trygghet i detta system. Men inte är det väl någon trygghet när väntetiderna är så länga att man inte kan få rehabilitering och komma tillbaka lill sill arbete? När man får vänta i opera­tionsköer år ut och år in, vad är det för trygghet i ell sådant syslem?

Vi kan inte se att pengarria rinner ut på fel ställe utan att vi använder de vikliga medel vi har för alt skapa denna trygghet för människorna. Det låter i alla fall som om vi är överens om della. Låt oss då se lill all insatserna blir sådana att tryggheten är verklig för människorna, så att den inte bara är nå­gol vi talar om här i Sveriges riksdag.


 


30


AriL 25 KARIN ISRAELSSON (c);

Herr lalman! Börje Nilsson talar här om grundlrygghetsaspeklen. Den aspekten är viktig, och jag tror atl om regeringspartiet hade fullföljt den tan­ken hade dagens situation varit något annorlunda.

Vi i centerpartiet menar atl den som behöver insatsen också skall få den.


 


och all man skall fördela de pengar som finns på ell rättvist sätt och inte överkompensera i de olika systemen.

Det är ganska intressant att höra Börje Nilsson lala om balansproblem i ekonomin, som skulle leda lill atl man för en kort lid måste göra avsteg ifrån de sociala ambitionerna.

Låt mig påminna om debatten i början på 1980-talet. Då fanns del en an­nan regering som verkligen hade anledning atl titta på balansproblem i eko­nomin på grund av yttre omständigheter som man inte kunde råda över Då hade vi skallet från socialdemokraterna om social nedrustning, som var det enda som den icke-socialistiska regeringen kunde syssla med.

Nu skall vi milt överseende acceptera att socialdemokraterna går in i syste­men och kanske också förändrar dem på elt orätlfärdigl säll. Vi kommer inte atl stillatigande acceptera sådana saker Vi tycker att det är viktigt all man också får den grundtrygghet man har rätt alt fordra här i landet.

De ekonomiska problem vi nu stär inför är myckel märkliga. Hur har man i en högkonjunklur lyckats slå undan fötterna på den sveriska ekoriomin?

Vi i centerpartiet slår vakt om grundtrygghelssystemen. Det kommer vi att göra fortsättningsvis också. Vi vill i dem ha en omfördelning så all de pengar som ges ul också kommer dem till godo som bäst behöver dem och att det sker på elt rättvist säll.

Vi har tidigare här talat om sjukpenningssyslemet som är ell misslyck­ande. Det har kostat mycket pengar och del ligger delvis till grund för de stora problem som vi har i sjukförsäkringssystemet i dag. Men tydligen vill Börje Nilsson över huvud taget inte beröra den delen.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen


AnL 26 BÖRJE NILSSON (s);

Herr talman! Gullan Lindblad vet mycket väl hur balansproblemen har uppstått. Det är flera faktorer som inverkar, bl.a. har staten begränsade möjligheter alt styra upp lönebildningen, som är en faktor i sammanhanget, och del finns en del andra också.

Men jag kan kvittera med frågan; Vem skapade budgetunderskottet på 1970-talel, som vi fortfarande lever med och som är oerhört besvärande? Det var enbart den borgerliga regeringen. Tänk på det litet i debatten!

Gullan Lindblad återkommer till missbruket inom sjukförsäkringen. Jag tycker det är vårdslöst all föra en sådan debatt och se sjukfrånvaron som ett generellt missbruksfenomen. Så är del inte.

Jag läste i tidningen i förra veckan alt i Linköping har försäkringskassan kontrollerat 1 200 sjukskrivningar I bara 5 fall har de som kontrollerals varit tveksamma. Del visar alt pratet om fusk med sjukskrivningarna är överdri­vet, säger försäkringskassans kontrollant. Jag vill instämma i della. Jag ser talet om missbruk som elt angrepp på själva försäkringen. Jag lycker vi kan sluta med detta.


Anf. 27 GULLAN LINDBLAD (m);

Herr talman! Néj. Börje Nilsson, jag förslår inte varför vi har balansprob­lem i Sveriges ekonomi för närvarande. Vi har haft högkonjunktur ända se­dan 1982 när socialdemokratin log över. Hela västvärlden har en strålande ekonomi med inflation på endast 4 %, när vi har 9 och närmar oss 10. De


31


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Sjukförsäkringen


har en tillväxt på 4—5 % medan vi har kanske 1 % och inte ens klarar tillväx­ten för att trygga ATP-systemet. Detta är socialdemokratin orsak till, och ingen annan.

Varför blev det som det blev 1976-1982? Det har vi fått höra lill leda -Karin Israelsson var inne på det också. Då hade vi lågkonjunktur hela tiden. Vi hade flera oljeprischocker Trots detta kämpade regeringen och såg till atl vi kunde hälla arbetslöshetssiffrorna någorlunda nere, faktiskt myckel bra.

Jag menar inte atl vi skall berömma oss av att det var särskilt bra, men då fanns det åtminstone orsaker till all det uppstod problem. Det fiuns inga för närvarande.

Jag vågar tala klarspråk, och jag ariser fortfarande all det förekommer missbruk i sjukförsäkringen. Men jag tror alt försäkringskassans ökade kon­trollverksamhet har haft det goda med sig all man har börjat bli litet mera varsam med nya sjukskrivningar Det är glädjande atl debatteri åtmirislone har fört delta med sig.

Nu har vi en begynnande lågkonjunktur Vi vet av erfarenhet att i en låg­konjunktur är människorna rädda om sina jobb, och då sjukskriver de sig inte så mycket. Del är också atl lala klarspråk av erfarenhet av många års arbete i försäkringskassan.


AnL 28 BÖRJE NILSSON (s);

Herr lalman! Gullan Lindblad lovprisar utlandet. Jag vill bara säga atl där har man en mycket hög arbetslöshet. Det är en trygghetsfräga som vi lycker är viktig och som vi prioriterar alt människorna skall ha sysselsättning. Delta har också skett under hela 1980-talel.

I utlandet har man också en mycket låg lönebildning. I England har man en hög inflation. Så var litet försiktig med de iriternalioriella jämförelserria!

Vi har balansproblem i Sverige i dag, men situalionen är vida bättre än i början på 1980-lalel, när den borgerliga regeringen lämnade över efter alla de många regeringskrascher som man haft. Del var en smärtsam period. Det har vi reparerat under 1980-lalel, och de balansproblem som finns i dag skall vi också klara av.


32


AnL 29 GULLAN LINDBLAD (m);

Herr talman! Ni klarar inte av det utan hjälp, Börje Nilsson, den saken är alldeles klar Ni har reparerat oss in i en fruktansvärd kris. Del är vad det handlar om. Jag lovprisar inte ullandel. Jag bara tog ett par exempel.

Jag sade förut här atl en dags extra sjukskrivning, när det handlar om det s.k. sjuktalet, betyder 20 000 i arbetskrafl. Eflersom vi har åtta dagars ökat sjuktal sedan 1982 kan vi räkna ut att vi har en betydande arbetslöshet som döljer sig i de siffrorna.

I Belgien räknar man in del totala anlalel pensionärer i arbetslöshetssiff­rorna. Jag vill inte länka på vilka arbetslöshetssiffror det skulle bli i Sverige om vi, Börje Nilsson, skulle räkna in pensionärerna utöver alla dem som är sjukskrivna.

Nej, är det någon som skall tala vackert, då är det Börje Nilsson. Det är nog bäst atl socialdemokraterna förlitar sig på någol av oppositionspartierna om de skall få bukt med delta.


 


Anf. 30 BÖRJE NILSSON (s):

Herr talman! Jag tycker i varje fall inte alt vi har mycket atl hämta hos moderaterna. Detta är väl helt klarl.

Gullan Lindblad hamnar, som jag ser det, som vanligt helt snett i den här debatten. Hon fixerar sig vid kostnadsökningarna och vid en hög sjukfrån­varo. Gullan Lindblad missar då det centrala i hela debatten, nämligen den stora ohälsa som finns inom arbetslivet, med mycket svåra arbetsskador och ett stort mänskligt lidande. Detta är det centrala och det som regeringen och socialdemokraterna nu angriper genom arbelsmiljökommissionen, genom en förbällring av rehabiliteringen, genom arbetsmiljöfonden och mycket an­nal. Delta är det vikliga, och på delta område för vi en offerisiv politik, något som moderaterna saknar


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Information från regeringen


AnL 31 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Det är inte slor idé all förlänga debatten. Vem som egenlli­gen har hamnat snett är något som vi kanske kan diskutera.

Vem är det som fixerar sig vid kostnadsökningarria? Jo, det är för närva­rande den socialdemokratiska regeringen, som äntUgen har insett att man nu måste göra någonting åt de omfattande socialförsäkringssystemen. Man måsle hyfsa till dem, så att de som bäst behöver hjälp får det utan all vi där­med har någon överkompensation inom systemen.

Börje Nilsson lalar också om ohälsa inom arbetslivet. Jag vägrar alt tro att svenska ungdomar, och svenska män och kvinnor är sjukast i världen och att Sverige har de sämsta arbetsmiljöerna. Della är nämligen vad det handlar om ifall siffrorna för sjuktal och arbelsskadestatistik skulle peka i samma riktning. Så är det ju inte i verkligheten. Jag tror att vi har världens bästa arbetsmiljöer, och jag tror all vårt folk trots allt är relativt friskt.

AnL 32 BÖRJE NILSSON (s);

Herr talman! Jag vill bara konstatera atl Gullan Lindblad inte har förstått någonting av denna debatt.

AnL 33 GULLAN LINDBLAD (m);

Herr lalman! Tack detsamma, Börje Nilsson!

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 10§.)

8 § Information från regeringen om EFTA-EG-samarbetet


AnL 34 Statsrådet ANITA GRADIN;

Herr lalman! Den 18 januari informerade jag riksdagen om resultatet av del gemensamma ministermölet mellan EFTA-länderna och EG i Bryssel den 19 december. Vid mötet fattades beslut om att under första halvåret 1990 inleda förhandlingar om ett brett upplagt avtal omfattande de fyra friheterna och angränsande områden. Vi beslutade också atl inleda explorativa samtal inför de kommande förhandlingarna.


33


3 Riksdagens protokoll 1989/90:101


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Information från regeringen


Dessa samtal avslutades vid ett möte den 20 mars i EFTA:s och EG;s ge­mensamma styrgrupp. Parterna har sammanfattat resultatet av arbetet i en gemensam rapport som antogs vid mötet. Den samstämmiga uppfattningen är att tiden nu är mogen att inleda formella förhandlingar om elt brett upp­lagt EES-avtal.

Styrgruppens rapport innehåller följande huvudpunkter;

-   En preliminär avgränsning av de EG-regler som skulle kunna ingå i ett EES-avtal är i stort sett genomförd. På EFTA-sidan har man dessutom ringat in elt antal problemområden som kan föranleda undantag eller övergångsål-gärder

-   Ytterligare klarhet har nåtts beträffande tillämpning, övervakning och tolkning av avtalet. Man har bl.a. uttalat sig för en gemensam domstol.

-   Framsteg har också gjorts på det institutionella området. Båda sidor för­ordar reguljära ministerrådsmöten med uppgift atl ge politisk vägledning för utvecklingen av EES. Man tänker sig beslutsorgan på både minister- och tjänstemannanivå. Båda parier skall ha initiativrätt och samarbeta på ex­portnivå - på expertnivå för all utarbeta EES-förslag. Slutliga beslut skall fattas med consensus och ha karaktären av internationella överenskommel­ser. För EFTA-ländernas del innebär det att besluten blir legalt bindande i enlighet med nationella procedurer. Flera vikliga frågor återstår emellertid alt lösa i forhandlingarna. Det gäller framförallt hur beslutsprocessen skall utformas på rådsplanel.

-   Styrgruppen förespråkar också att gemensamma organ upprättas för p;niamciitarikerna och arbetsmarknadens parter.

De politiskt ansvariga instanserna på båda sidor har fått rapporten som Liiulcrlag fi)r fortsatta stiillningstaganden. Ulrikesnämndens ledamöter och riksilagcns EFTA-delegation har tagit del av rapporten.

Ilen" t;ilm;m! Mycket tyder pa att slutförhandlingarna i första hand kom­mer att a\sc Lindantagen och beslutsprocessen. Det bekräftas också av styr­gruppens rapport.

Kommissionen har intagit en mycket restriktiv attityd när det gäller un-(.lantag och cncrgangsarrangemang. Dessa måsle begränsas lill ett minimum och motieras av vitala nationella intressen. Kommissionens inställning är inte fiHvanande med lanke på att EG;s medlemsländer själva fått offra vissa iKitionclIa kiipphiistar för att nå fram till gemensamma regler För EFTA-iiiiKlcrna giiller det alt na fram lill en institutionell lösning som garanterar cti reellt nicdinflytandc. Kommissionen ser sig som ensam förelrädare för gemenskapen \id beredningen av EES-beslut. EFTA-länderna däremot vill iiven sk:ipa utrymme lör direkta diskussioner om EES-förslag med EG;s mcdlem>.hiiKlcr. Vi söker också gehör för ett gemensamt ställningstagande tr;ni parterna i ELS innan resp. sidor går lill beslut. Och vi vill få till stånd en procedur for omförhandling i enskilda beslutsfriigor i händelse någondera p:nien skulle avvika frän det gemensamma sliillningslagandet. Meningen är inte all partcma skall a\tala om någon vetorätt över varandras inre utveck­ling, ulan att skapa procedurer som kan leda till samfiirständ.

Enligt \ar bedömning har \i nu natt ett liige diir de skiljaktigheter som karihigis pa olik;i områden kan ö\erhryggas endasl i en direkt fiirhandling. 1'ailcrna har tia att la politisk sliillning till helheten i elt EES-avtal.


 


Dessa slutsatser kom också EFTA;s ministrar fram till vid sitt informella möte i Geneve i förrgår, den 3 april. Avsikten med mötet var atl stämma av läget och att dra upp riktlinjer och lidtabell för det fortsatta arbetet.

Ministermölet utmynnade i ett budskap från EFTA-länderna lill EG;s medlemsländer och lill kommissionen. I budskapet understryks:

-  all EFTA-länderna vill verka för ett omfattande EES-avtal som syftar till att främja samhällsutvecklingen i ell brett europeiskt perspektiv;

-  atl förhandlingar bör inledas ulan dröjsmål. Därmed ställer sig minist­rarna bakom slyrgrupperis rapport;

-  att EFTA-länderna, i princip och utan atl föregripa förhandlingarna, skulle kunna godta den övervägande delen av de EG-regler som hittills iden­tifierats. En förutsättning är att EFTA-länderna på något sätt får medverka i de kommittéer som förvaltar och utvecklar EG:s regelverk;

-  atl dock vissa undanlag och övergångsålgärder krävs. Bl.a. vill EFTA-länderna värna om sådana områden där man har väsentligt högre skyddsni­våer än EG när det gäller hälsa, miljö och säkerhet;

-  alt EFTA-länderna ser en verkligt gemensam beslutsmekanism som en grundläggande förutsättning för atl EES-avtalet skall vara politiskt godtag­bart och rättsligt effektivt. För atl underlätta utarbetandet av gemensamma beslut förordar EFTA-länderna möten där samtliga EES-länder aktivt kan delta i processen. EFTA kommer atl lala med en röst närhelsl EG-sidan gör del.

Avslutningsvis bekräftar ministrarna den tidigare målsättningen all kontu­rerna lill elt avtal bör avteckna sig vid halvårsskiftet och all förhandlingarna skall avslutas före utgången av 1990.

Jag fick tillfiille att framföra EFTA;s budskap till kommissionen redan i tisdags kviill. under ett miite med den niirmasi ansvarige kommissionsleda­moten Frans Andriesseii i Strasbourg. Och i går på samma plats framförde jag vart budskap till t)rdföranden i EG;s råd. Irlands utrikesminister Gerard Collins.

Kommissionen har å sin sida inför EG;s råd muntligt redogjort för resulta­tet av de e.\|">lorativa samtalen. Det skedde den 2 april. Den 10 april räknar kommissionen med att anta ell formellt förslag till förhandlingsmandat, som sedan skall föreliiggas rådet. Både Collins och Andriessen sade sig vara be­redda att verka för atl mandatet utverkas redan vid rådels möte den 7-8 maj.

Herr talman! För var egen del är det angelägel att utnyttja mellantiden för vtterligare förberedelser för förhandlingarna. Framför allt krävs fortsatt utredning av sådana EG-regler som skulle kunna ligga till grund för ett avtal. Det rör sig om ca 1 400 rällsakter. Då är tillägg och ändringar till de ur­sprungliga rättsakterna inkluderade. EFTA-länderna har preliminärt be­dömt att större delen av dessa rättsakter sannolikt skulle kunna godtas i ett EES-avtal ulan egentliga svårigheter. Detta grundar sig på atl relativt små skillnader föreligger på flertalet områden mellan våra och EG;s regler

På vissa områden är emellerlid skillnaderna av den karaktären att särlös­ningar kommer att behövas. En del problem kan troligtvis lösas under perio­den fram till dess att avtalet planeras träda i krafl, dvs. i januari 1993. För andra problem blir del nödvändigt atl begära undanlageller övergångsarran-


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Information från regeringen

35


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Information från regeringen


gemang. Här krävs fortsatt utredningsarbete i såväl EFTA-kretsen som i de enskilda medlemsländerna.

För Sveriges del kan konstateras atl huvuddelen av de problem som hittills identifierats knyter an lill varu- och tjänsteområdena. Många har all göra med våra högre krav för skydd av hälsa, miljö och säkerhet. Exempel är bil-avgasregler kemikalieområdet, märkning av livsmedel saml förbud mot far­liga ämneri som asbest och kadmium.

Liksom andra EFTA-länder har vi också problem med ett antal direktiv från 60- och 70-talen som numera är överspelade genom den tekniska ut­vecklingen, men som formellt är i kraft i EG (t.ex. traktordirektivel).

Problemen på tjänsteområdet rör bl.a. våra restriktioner mot utländsk elablering och förvärv av fast egendom. Liknande restriktioner finns i varie­rande utsträckning i samtliga EFTA-länder Ett specifikt problem för vår del hänger samman med reglerna för skallekontroll i anslutning till liberalise­ringen av kapitalrörelserna. Vi ser också problem när del gäller EG:s be­stämmelser om högre tillåtna mått och vikter för vägtransporter

Kommissionens budskap är atl den problemlista som preliminärt indike-rals av EFTA-länderna är alltför lång. Man menar atl den allvarligt skulle undergräva substansen i elt avtal. Våra krav när del gäller det institutionella området skulle också försvagas. Här står vi inför en reell svårighet i förhand­lingen.

Utrikesdepartementels handelsavdelning håller nu på alt göra en sam­manställning över de rättsakter som identifierats under den explorativa fa­sen.

En lägesrapport med en sammanfattning på svenska av de identifierade rättsakternas lilel, syfte och innehåll kommer all ges ut av handelsavdel­ningen under senare delen av april.

Med utgångspunkt i denna görs en övergripande problemorientering. Re­sultatet av det arbetel räknar vi med all kunna redovisa under senare hälften av maj. Redovisningen kommer också all så långt som möjligt ange om ett övertagande av rättsakterna skulle föranleda ändring i svenska regler samt vilken beslutsordning som då gäller


 


36


AnL 35 MARGARETHA AF UGGLAS (m);

Herr talman! Jag vill först lacka utrikeshandelsminislern för hennes redo­görelse. Den var i långa stycken uppmuntrande. Jag vill ställa ett par frågor i anslutning härtill.

Det har i pressen förekommit uppgifter om all frågan om personers fria rörlighet inte skulle finnas med i styrgruppens rapport från den 20 mars. Kan utrikeshandelsministern ge oss en kommentar till della?

Min nästa fråga gäller ulbildnirigsområdel. Är del riu klart all EFTA-läu-dernas ungdomar kommer att beredas möjlighet att della i EG:s utbildnings­program?

EG-kommissionen har, vilket utrikeshandelsminislern här betonade, sagl att man vill minska listan över undantag. Märker utrikeshandelsminislern en beredskap hos övriga EFTA-länder atl söka minska undanlagslistan? Jag utgår från att beredskapen finns här hos oss i Sverige.

Till sist; Utrikeshandelsminislern har inte nämnt något om EG-parlamen-


 


tet. Vi har kunnat läsa om ulrikeshandelsminislerris besök i EG-parlamen­tet. Faktum är att EG-parlamentel kl. 18.30 i kväll skall debattera och rösta om eri särskild resolution som gäller EFTA-EG-samarbetet. Man kräver att EG-parlamentet skall konsulteras innan rådet ger EG-kommissioneri för­handlingsmandat. Del verkar som om detta skulle kunna påverka tidspla­nen. Del vore intressant atl få höra handelsministerns kommentar till detta.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Information från regeringen


 


Anf. 36 GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Herr talman! Jag vill också ställa några frågor till Anita Gradin med anled­ning av den här redogörelsen.

Jag lycker alt denna redogörelse är bra, kanske utifrån litet andra utgångs­punkter än de Margaretha af Ugglas har Det är bra att man nu börjar ge en litet mer verklighetsanknuten bild av de problem som faktiskt existerar Tidigare har man ofta fåll en mycket glättad bild av att detta kommer att gå myckel bra och fort och all del bara var alt köra på. Men nu visar del sig att det kommer att finnas en hel del problem, och de är jusl av den karaktär som vi som varit kritiska tidigare har pekat på.

Lisiari över de undanlag som finns är alldeles för lång. Enligt vad jag för­står skall EFTA-länderna göra en gemensam lista över undanlag, och det kommer atl genomföras någon form av förhandlingsprocess inom EFTA-gruppen för att korta ner listan. Därefter skall listan dessutom minskas i för­handlingarna med EG. Var kommer den politiska processen in när det gäller den här nedbaniningen av listan?

Jag föreställer mig att det på väldigt många av de områden som rör miljö­skydd, säkerhet och hälsa kanske inte finns politisk enighet i de olika natio­nella parlamenten om vilka frågor som är förhandlingsbara. Jag kan tänka mig att detta också gäller frågorna om restriktioner mol utländsk elablering och förvärv av fast egendom och liknande. Jag föreställer mig atl vi måsle ha en politisk diskussion om vad som är förhandlingsbart i del här läget och hur vi skall kunna korta den här listan. När kommer de politiska instanserna in i den här bilden?

Jag vill också la upp något av det som Margaretha av Ugglas var inne på om EG-parlamentets reaktioner Det har riktals myckel kritik mot atl man inte har fått delta i den politiska processen. Även om man säger att frågan hittills har behandlats på expertnivå finns det ändå underliggande politiska processer bakom dessa s.k. apolitiska expertisförhandlingar

Jag antar att kritiken från EG-parlamentet varit av samma slag som den som framförts här nämligen atl del är svårt att få politisk insyn och en demo­kratisk diskussion. Del skulle vara intressant alt få höra hur man ser på läget inom de här områdena.

Anf. 37 CARL FRICK (mp):

Herr talman! Jag vill också ställa ett par frågor med anledning av den in­formation som vi fått här

När det gäller frågan om övertagaride av rättsakterna, Tacquis communau-taire, dvs. de ca 1 400 utländska akterna som uppenbarligen skall bli svensk lag, vill jag fråga följande: Avser regeringen atl de skall bli svensk lag i ett


37


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Information från regeringen


enda sammanhang och utan översättning? Om så inte skall ske, hur avser regeringen då atl ordna övertagandet av dessa rättsakter?

Jag tycker all frågan om den överstatliga befogenheten känns myckel oro­väckande. Man säger atl man skall fatta s.k. consensusbeslut, och sedan skall den vanliga processen genomgås här i riksdagen. Beiyder detta att var och en av dessa överenskommelser kommer all läggas pä riksdagens bord för den sedvanliga behandlingen i Sveriges riksdag? Eller är del hell enkelt så atl man med denna modell försöker slinka undan från regeringsformens 10 kap. 5 §, där det stär alt överstatliga beslut bara i begränsad omfattning kan över­lämnas till andra organ? År del ett sätt att smita undan den här processen som man är på väg in i? Jag vill gärna ha elt klart besked om delta.

Jag återkommer lill rättsfrågorna en gång till. Det skulle vara intressant atl verkligen få en lista över vad man kan tänka sig att förhandla bort och vad man definitivt inte kan tänka sig att förhandla bort. EG kan ju inte gärna förhandla borl någol, eftersom man där redan har bestämt sig.

AnL 38 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr lalman! Vi fick en intressant redogörelse av statsrådet.

Vilka är de konstitutionella kon.sekvenserna av en gemensam domstol som det talas om i regeringsdeklarationen? Vilka lagändringar skulle vi tvingas alt göra i Sverige för alt en gemensam domstol skulle kunna ha makt över oss?

Per Gahrton och andra från miljöpartiet har tidigt försökt atl förklara vilka problemområden vi har sett i det här anpassningsarbetet. Nu framgår del också från statsrådets sida att det finns en rad sådana som gäller miljön, t.ex. bilavgasregler kemikalieområdet, märkning av livsmedel, förbud mot farliga ämnen som asbest och kadmium. Vi känner från miljöpartiets sida igeri lisiari.

Del har nu varit tyst om detta, och man har försökt alt mörklägga informa­tionen. Men nu har det utlovats en sammanställning från handelsavdel­ningen. Kommer den atl kompletteras med möjligheter för enskilda riks­dagsledamöter att la del av de rättsakter som citeras? På så sätt skulle man kunna gä in på djupet och få en öppen debatt om dessa frågor.

Hur skall EFTA kunna lala med en röst närhelsl EG gör del, som det står i den skriftliga versiorien av statsrådets anförande? Hur skall del rent prak­tiskt gå lill för fria EFTA-stater, som inte har ingått något sådant avtal om majoritetsbeslut som EG har gjort, atl tala med en röst? Del är någol som jag skulle behöva få förklarat för mig.

Jag ser framför mig ett framtida svenskt parlament där ledamöterna ner­vöst hukar i bänkarna och undrar om de vågar ta upp ett problem lill eller om EG lycker att problemlislan blir för lång. Jag är rädd för alt frågorna kommer att diskuteras på exportnivå snarare än på expertnivå. Jag tror att statsrådets felsägning var typiskt.


 


38


Anf. 39 Statsrådet ANITA GRADIN;

Herr talman! Först till Margaretha af Ugglas frågor: Margaretha af Ugglas undrar om det finns med något om personers rörlighet i handlingarna. Ja, del ingår där som en viktig del bland de fyra friheterna.


 


I fråga om utbildningsprogrammen har vi redan tecknat en överenskom­melse när del gäller Comell. Alldeles nyligen har ett memorandum från EF­TA-länderna överlämnats angående Erasmus. Det här pågår redan inom ra­men för Luxemburg-processen. I övrigt i fråga om EES är även de angrän­sande områdena medtagna, och där är utbildning ett viktigt inslag.

Det pågår en diskussion inom EFTA-länderna angående undantagen. Vi träffade EFTA-ministrarna och EFTA-parlamentarikerna dels i måndags kväll, dels vid elt längre möte i tisdags morse. Vi var över partigränser och landsgränser klara över atl del faktiskt finns en hel del atl göra med denna lista och atl den gott kan göras kortare ulan att del speciellt skulle hota natio­nella intressen.

EG-parlamentet inger mig bekymmer Jag vet inte om del Gudrun Schy­man har sagl är korrekt, nämligen att del inte skall ha getts tillräckligt med information. Jag är också medveten om att EG-parlamentet ställer upp på EES-förhandlingarna. Men inom EG pågår en diskussion om maktfördel­ningen mellan parlamentet, kommissionen och ministerrådet. Efler alt ha träffat EG;s ulrikeskommillé och ha talat med många parlamentariker, upp­lever jag atl i delta maktspel används avtalet mellan EFTA och EG som elt slagträ. Det finns naturligtvis en risk i detta, nämligen att man kan försinka den diskussion som kommissionen skulle kunna staria mycket snabbt och alt det kan påverka lidsplanen. Det ser jag som en risk, och det är jag bekymrad för Del är därför som jag, varje gång jag kommer till kammaren, återkom­mer till vilkel stort behov vi i regeringarna har av hjälp av er parlamentari­ker Ni kan lala med era kollegor i EG-parlamenlet och ute i Europa. Ni kan då berätta om hur läget är och vad del egentligen handlar om. Det förekom­mer myckel desinformalion i del här sammanhanget. Del flnns tydligen många som är roade av alt enbarl syssla med desinformation.

Ja, Carl Frick, consensus betyder ju alt man fattar beslut enhälligt. Skälet till all det slår jusl consensus i anförandel är att det inte skall råda någon överstatlighet. Här måsle man alltså vara sams mellan de sju EFTA-länderna för att kunna komma fram till något beslut. Det är hela filosofin bakom alt man skall fatta enhälliga beslut och senare gå tillbaka till de egna parlamen­ten.

Jag sade tidigare atl de 1 400 rättsakterna håller på alt översällas och kom­mer atl presenteras i en ny grönbok. Akterna kommer alt finnas på svenska, och på det sättet blir det möjligt att studera dem. Det pågår ett mycket inten­sivt översältriirigsarbete på hela del område som vi diskuterar Del finris många miljoner kronor som är ställda lill förfogande för detta.

När det gäller en gemensam domstol har jag fält information om att del inte behövs några grundlagsförändririgar för alt vi skall kunna ställa upp på ett gemensamt domslolsförfarande.

Då kommer jag till den sista frågan, om hur EFTA lalar med en röst. Det går till så atl Sverige ansvarar för och samordnar ell område. Sverige är då talesman i EFTA för delta område, t.ex. varuområdet. Finland kan i sin lur ansvara för elt annat område. Under det år som har gått har della syslem fungerat alldeles utmärkt, dvs. vi har delat upp arbetsuppgifterna och varit talesmän för varandra. Jag är säker på all della kommer alt fungera i fort­sättningen också.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Information från regeringen

39


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Information från regeringen


AnL 40 MARGARETHA AF UGGLAS (m);

Herr talman! Det är alldeles klarl all EFTA-länderna, och däribland Sve­rige, myckel tidigare borde ha uppmärksammat EG-parlamentet och den roll del ändå spelar i denna process. Del är litet av upp-och-nedålvända-värl-den att några av Sveriges bästa vänner i EG-parlamentet nu träder fram som de värsta kritikerria av EES-avialel. I kväll skall derina kompromissresolu­tion debatteras i EG-parlamentet. Efler alt ha läst den lycker jag alt den grundläggande är positiv till EES-förhandlingarna. Resolutionen ger klart uttryck för att EG-parlamentet vill komma in i processen och det innan rådet har gett mandal till kommissionen. Jag har svårt atl se hur man skall undvika detta frän rådels och kommissionens sida. Det kommer nalurliglvis också atl ha konsekvenser för oss.


 


40


AnL 41 KRISTER SKÅNBERG (mp):

Herr talman! EG-kommissionen säger all problemlistan är för lång. Den borde kunna kortas, säger statsrådet hjälpsamt. Självfallet är det bra om man kan enas om gemensamma regler, om det inte skapar några problem när del gäller miljö, hälsa, sociala frågor och ekoriomiska frågor

Jag menar att del borde föras en offentlig debatl om dessa problemområ­den i god tid innan vi här i kammaren skall la slällning. En sådan offentlig debatt, där denna fråga ordentligt kan belysas från olika utgångspunkter, vore det bästa sättet sättet alt undvika desinformalion som statsrådet och jag är rädda för. Jag ser fram emot en sådari debatt.

Alt man inom EFTA-länderna - med miljöpartiets språkbruk - är språk­rör för vararidra hiridrar ju inte atl den grundläggande svårigheten finns kvar, dvs. det måste råda consensus mellan EFTA-länderna. Det behöver man inte i EG, eflersom man där fattar majoritetsbeslut och kan köra över t.ex. Danmark.

AnL 42 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr lalman! Anita Gradin, jag måste säga att jag varken blev lugnad eller klokare av beskedet om hur denna lista med undantagen skall bantas.

Anita Gradin härivisade lill miriistrarna och lill EG-parlamentarikerna. Under deras möten är åtminstone två partier i denna församling inte repre­senterade.

Anita Gradin sade atl man har gjort en första bedömning som innbär att det går lätt, utan större parlamentariska eller demokratiska diskussioner, atl banta listan. Jag tycker att det är en oroande ulveckling, att man snabbt och utan någon större offentlig debatt skall banta ner den här listan. Jag skulle vilja veta hur och när i liden man tänker presentera listan för offentligheten, så att vi kan få en ordentlig demokratisk diskussion om den. Eller har man tänkt att bygga upp ett nytt forum för att få en bredare parlamentarisk sam­mansättning riär det gäller derina diskussion? Jag tror atl del är viktigt atl dessa diskussioner kan föras åtminstone med synpunkter från samtliga poli­tiska partier


 


Anf. 43 BIRGITTA HAMBRAEUS (c);

Herr talman! Jag vill ställa några korta frågor

Hur påverkar det faktum att EG nu håller på atl bli en union förhandling­arna?

Om vi skulle få elt inflytande i beslutsprocessen och våra utmärkta förslag ändå inte går igenom, blir vi då bundna av resultatet av en sådan process?

Hur många kommittér är del fråga om som vi skulle vilja medverka i?

Hur måriga byråkrater är riu sysselsatta med denna integrering?

AnL 44 CARL FRICK (mp);

Herr lalman! Jag vill lacka för åtminstone ett besked, nämligen att dessa 1 400 rättsakter skall översältas till svenska.

Men jag fick inte riågot besked om hur de skall införlivas med svensk lag, om kammaren skall behandla dem i en klump eller om de skall behandlas var och en för sig. Jag hoppas verkligen på en normal beredning, dvs. all de skall behandlas var och en för sig, eftersom del rör sig om allvarliga saker

Om man inom EFTA kommer överens om vissa saker kan del synas som att det föreligger concerisus. Det är klarl att det förhåller sig så, men del handlar fortfarande om ett överslatiigt beslut. Jag hyser ändå en stark oro för atl man vill slinka undan risken alt kanske drabbas av grundlagsändringar och på del här sättet smyga sig undan alllihopa. Jag tycker atf del vore väl­digt olyckligt. Här krävs det ordentliga klarlägganden för all vi inte skall komma i en situation där regeringsformens 10:5 sätts ur spel.

AnL 45 Statsrådet ANITA GRADIN;

Herr lalman! När det gäller EG-parlamentet håller jag med Margaretha af Ugglas. Också jag tycker atl den resolution som man i dag skall ta ställning till är positiv på del sättet alt den ställer sig bakom EES-förhandlingarna.

Debatten inleddes redan i går Kommissionären, vicepresidenten Andries­sen, sade då att han kunde tänka sig att en observatör från EG-parlamenlet är närvarande under förhandlingarna kombinerat med myckel täta kontak­ter Detta är svårt för oss att bedöma, och vi har egentligen inte med saken att göra. Jag tror atl det är bra atl också jusl EG-parlamentets ledamöter upplever att de är med i processen.

Jag skulle vilja säga några ord om rättsakterna. Det är klart all vi rialurligt-vis kommer alt diskutera dessa listor i EFTA-delegatioueri och på delta sätt gå igeriom de problemställningar som vi kommer atl ställas inför saml hur regeringen sedan skall gå vidare.

Beträffande rättsakterna har vi i Sverige lagar som riksdagen beslutar om. Del finns andra förhållanderi och bestämmelser som regeringen har möjlig­het atl ta ställning till. Sedan finns det förordningar som ämbetsverken och andra har ansvaret för Detsamma gäller för dessa rättsakter Det som är lag skall gå lill Sveriges riksdag och behandlas där Regeringen skall la ansvar för de områden som den har ansvar för Ämbetsverken skall sköta de ären­den som de fortlöpande ansvarar för med hänsyn till vad deras instruktioner säger Det skall alltså fungera på tradionellt sätt, som det också gör i det samarbete som vi har med ILO och andra internationella organ.

Birgitta Hambraeus frågade hur många kommittéer det rör sig om. Det är


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Information från regeringen

41


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Föräldraförsäkringen


måriga. Precis som det för övrigt gör i Sverige går det till så, att om man har ett problem att ta ställning lill, tillsätts en ulredning eller en kommitté som tar sig an frågan och skaffar kunskaper och underlag för ett politiskt beslut så småningom. Så går del också lill i EG. Skall vi nu finna gemensamma lösningar, efler det atl avtalet har ingåtts i det framlida samarbetet, kommer del alt gå lill på samma sätt. Då har vi från EFTA-sidan sett del som viktigt atl det måste vara en kommitté som har representation från båda sidor för atl man skall kunna komma fram lill ell vettigt beslut.

Man har frågat vad vi är bundna av. Vi är bundna av de beslut som vi till­sammans har ställt oss bakom och ingenting annat. Vi förhandlar inte om medlemskap. Vi diskuterar atl lösa vissa gemensamma frågor där vi kommer att träffa en gemensam överenskommelse, vars innehåll vi är bundna av. På det sättet har frågan om en union eller vad EG utvecklas lill ringa intresse för dessa speciella förhandlingar, men frågan kan ha intresse på längre sikt av andra skäl.


Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Föräldraförsäkringen

Föredrogs socialförsäkringsutskottels betänkande 1989/90;SfUll Föräldraförsäkringen (prop. 1989/90:100 delvis).

AnL 46 DORIS HÅVIK (s):

Herr talman! Med anledning av de diskussioner som för närvarande förs yrkar jag på återremiss av socialförsäkringsutskottels betänkande nr 11 för förnyad beredning.


42


AnL 47 MARGIT GENNSER (m);

Herr talman! Regeringsarbetet har under de senaste månaderna och veck­orna blivit mycket mer spännande.

I gär kunde vi höra statsrådet Bengl Lindqvist, som en sann röd riddare, försvara och lala sig varm för föräldraförsäkringen här i kammaren. Tidigare på morgonen hörde jag den nye finansminislern Allan Larsson deklarera sin trolöshet genom atl säga att för honom var inget vallöfte heligt. Del blir väl spännande lider också framöver.

Man vet faktiskt inte månad för månad, vecka för vecka, dag för dag, inte ens timme för timme vad som skall hända här i kammaren. För säkerhets skull hade jag två olika anföranderi i beredskap. Så gör man när man är pessi­mist.

Det är bra alt den här saken inte begravs i tysthet. Det är väldigt viktigt atl vi har möjlighet all framföra en del synpunkter när del gäller hanteringen av ärendet.

Jag lycker att regeringen fungerar som en schackspelare som länker en­dast ett drag framåt i tiden, eller är del kanske så att man samtidigt har två schackspelare som gör vartannat drag och all det därför blir litet konstigt. I


 


alla fall visar delta all socialdemokraterna egentligen har torpederat sin egen myt att socialdemokraterna är det enda parti som kan regera Sverige, Den myten finns inte mer, den håller socialdemokraterna själva på all avliva. Del är bra, och det är myckel väsentligt atl detta visas inte bara en gång ulan gång på gång. Del är ett led i en pedagogisk verksamhet här i riksdagen.

Orsaken lill förhållandel är ju atl socialdemokraternas politiska modell är föråldrad, den är obsolel. Det vet nu hela vär omvärld. 90-lalel känneteck­nas ju av ett omtänkande i hela vår omvärld. Jag tycker i och för sig alt del är bra atl man vill återremittera ärendet till utskollet. Del finns myckel bättre förslag på utskottets bord. Ännu bättre vore del om man ville lyssna litet mer på vad vi moderater har sagt i vad gäller ekonomiska frågor och försäkrings­system. Dess värre har ju oviljan inom det socialdemokratiska lägret att lyssna varit ganska utbredd. Del är väl inte så synd om oss som parti. Vi har ju rätt, men jag lycker alt det är synd om Sverige. Vad vi nu upplever är att vi snabbt närmar oss en helt hemmagjord ekonomisk kris. Sakdebatten i vad gäller föräldraförsäkringen får anstå till efler påsk. Förhoppningsvis har vi då här i kammaren ett mera realistiskt underlag.

När föregående ärende behandlades framkom faktiskt en hel del synpunk­ter en passanl i fråga om föräldraförsäkringen. Jag håller med om alt med det skallesystem som vi har, med den stora offentliga sektorn m.m., har fa­miljerna del besvärligt i dag här i Sverige. Vi har haft en mycket låg privat konsumtionslillväxt, men det går inte börja med fördelningspolitik. Man måste börja med ulbudspolitik; där vill jag faktiskt ge finansministern rätt. Man måste också få en ny skattepolitik med ett lägre skattetryck. Det är den enda vägen ur våra problem.

Med detta vill jag yrka på återremiss av ärende nr 11 från socialförsäk­ringsutskoltet.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Föräldraförsäkringen


AnL 48 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Åven folkpartiet stöder återremissyrkandet. Vi har ett annat förslag, och vi hoppas att det efler en ny beredning i utskottet skall bli elt nytt och bättre förslag än dagens.


AnL 49 KARIN ISRAELSSON (c);

Herr talman! Del är inte myckel man har atl gå efter när man har fått besked från regeringspartiet. Man påstår all del för närvarande förs diskus­sioner, och jag kan förstå alt del rör sig om föräldraförsäkringens utbyggnad och all man ännu inte har uppnått något resultat. Naturligtvis finns del elt par falanger som har synpunkter på om man skall dra tillbaka ett förslag eller inte.

Vi i centerpartiet har inte någonting emot att man drar tillbaka förslaget. För vår del har vi elt annat förslag när del gäller det familjepolitiska bidrags­systemet. Genomförs delta förslag skulle man på ell betydligt bättre sätt kunna tillfredsställa småbarnsföräldrarnas behov av valfrihet i barnomsor­gen. Frågan diskuterades i går i den socialpolitiska debatten, men jag kan väl la upp några av de punkler som vi har med i vårt förslag. Det är som vi ser det ett belydligl bättre alternativ. Vi har tagit hänsyn till alt det måste finnas ett ekonomiskt utrymme, innan förslaget genomförs. Sådan härisyn


43


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Föräldraförsäkringen


hade socialdemokraterna inte tagit när de lade fram del nu liggande försla­get. När förslaget först aviserades hade man över huvud taget inte riågori finansiering.

För vår del vill vi slå vakt om valfriheten i barnomsorgen. Vi vill ha en breddning av utbudet av barnomsorgsplatser, och det tror vi att det blir ge­nom införandel av ell vårdnadsbidrag. Enligt vår åsikt är det en stor orätt­visa i föräldraförsäkringssystemet när man lill en person kan ge 60 kr per dag och lill en arinan 569 kr. per dag. Det rör sig om en regional orättvisa. På glesbygden och landsbygden får man mindre per barn än om del skulle finnas en vårdnadsersällning. Del är för övrigt statsbidraget som styr mycket orättvist ute i landet när det gäller utbyggnaden av barnomsorgen.

Enligt vår åsikt är föräldraförsäkringssystemel för närvarande tillräckligt utbyggt. Det behövs andra insatser för all ge småbarnsföräldrar och föräld­rar en bättre situation när det gäller barnen. Vi slår vakt om ensamföräldrar­nas situation.

Med della vill jag, herr lalman, yrka bifall till Doris Håviks förslag om en återremiss av betänkandet lill socialförsäkringsutskoltet. Vi får väl se vad som kommer atl hända nästa gång frågorna kommer upp i kammaren.


 


44


AnL 50 MARGO INGVARDSSON (vpk);

Herr talman! Det här är en fullständigt otillständig behandling av ett så oerhört viktigt ärende som utbyggnaden av föräldraförsäkringen. Del har inte klart sagts ifrån vad som är orsaken till förslaget om återremiss. Men det är inte svårt att räkna ut all orsaken är en omprövning av beslutet atl bygga ut föräldraförsäkringen.

Jag skall inte här säga någonting om svikna vallöften. Det blir socialdemo­kraternas egen svekdebatt. Men jag kan konstatera att socialdemokraterna i en valsituation när del gäller vilka löften som skall hållas tycker att det vikti­gare atl hålla löften till folkpartiet och höginkomsttagarna om marginalskal­lesänkningar än all hålla löften till barnfamiljerna om en utbyggnad av för­äldraförsäkringen. Vad skall smäbarnsföräldrai-na göra? Nu slår del helt klart atl bara en tredjedel av kommunerna kommer atl klara barnomsorgsul­byggnaden enligt planerna fram till nästa års slut. Så går vi kanske miste om en utbyggnad av föräldraförsäkringen. Vad tycker ni atl småbarnsföräld­rarna skall göra?

Är det också en halv eftergift åt de borgerliga förslagen om vårdnadsbid­rag? Vi har tidigare i dag hört talas om orsakerna till obalansen, som talaren i fråga uttryckte det, i den svenska ekonomin. Det gällde problem med över­hettning, låg produktivitetstillväxt och ett växande bytesbalansunderskotl. Skall man då överväga att inte bygga ul föräldraförsäkringen? På vilkel sätt har småbarnsföräldrarria bidragil till överhettningen och ökningen av inve­steringarna utomlands, vilket nu gör att bylesbalansunderskollel ökar?

Del är inte föräldraförsäkringen som skall omprövas. Det är den socialde­mokratiska politiken som skall omprövas. Omprövningens tid kommer nog snarl att nå socialdemokraterna. Del finns en majoritet i den här kammaren för en rättvis fördelningspolitik, och om det behövs finns det också en majo­ritet för en rättvis åtstramningspolitik. Om ni inte lyssnar på beskeden här­vidlag bäddar ni för en borgerlig regering.


 


AnL 51 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Del här är en skandal!

Atl vallöften inte är någonting att lila på är vi vana vid - dessa är när det gäller barn bara målsättningar Men att inte heller ettåriga riksdagsbeslut längre är någonting all lila på, det är en skandal.

Efter vad vi kan se i dag är det en förändring på gång - annars hade vi fått behandla ärendet som vanligt. Någon förbättring för barnfamiljerna är det ju inte fråga om. Del hela går i åtstramningens anda.

Jag tycker atl det är oerhört allvarligl atl man på detta ställer barnfamil­jerna i skamvrån. Många familjer har naturligtvis redan räknat med alt denna reform skulle genomföras. Så länge det var ett vallöfte hoppades man bara. Men när riksdagen beslutade alt föräldraförsäkringen skulle förlängas till 18 månader, blev det jubel bland barnfamiljerna. Man skulle nu fä möj­lighet all ägna mer tid ål sina små barn. Dessutom gavs det stora möjligheter, även om del skulle vara komplicerat för försäkringskassorna, alt fördela le­digheten över lång lid.

De som jusl fått barn eller snarl skall fä barn går miste om denna förmån. Barnomsorgsplatser finns ju inte i tillräcklig omfattning. Dessutom har man naturligtvis inom barnomsorgen räknat med den utökade föräldraförsäk­ringen. Om del blir som jag tror atl del blir då tycker jag alt det är en skan­dal.

Jag är optimist, och därför har jag inte skrivit två anföranden. De åtstram­ningar som går i grön riktning kan miljöpartiet acceptera. Vi har faktiskt för­slag om minskningar av utgifterna för föräldraförsäkringen. Vi menar atl del är en bra åtstramning här, liksom i fråga om sjukförsäkringen, att de som har över 4,5 basbelopp bara skall få 70% av inkomsten därutöver i ersättning från föräldraförsäkringen. Nästa sleg måsle vara alt höja grundpenningen, som i dag bara är 60 kr Varför är en del barn värda så oerhört myckel pengar Och andra bara 60 kr?

Vi kommer alltså inte atl rösta för äterremissförslaget - del bör ha fram­gått av vad jag här sagt. Vårt yrkande är att ärendet i dag sakbehandlas så som ursprungligen var tänkt. Vi vill ha en ännu större utökning av föräldra­försäkringen - upp lill två år. Men vi har tillstyrkt den föreslagna utbygg­nadstakten och ansett atl det för barnens skull är oerhört positivt även med en utökning lill 18 månader. Del är alllid barnen och ungdomarna som drab­bas av åtstramningarna. Varför är del så? Barnen och ungdomarna är ju vår framtid.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Föräldraförsäkringen


 


AnL 52 DORIS HÅVIK (s):

Herr talman! Jag är hell övertygad om aft kammarens ledamöter förstår atl jag inte är beredd atl ta en debatt i denna fråga i dag. När det ligger ell berett ärende på riksdagens bord, skall jag inte tveka alt ta debatten.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut faftades under 10S.)


45


 


Prot. 1989/90:101      10 § Beslut 5 april 1990

Företogs till avgörande socialförsäkringsutskoltets betänkanden 1989/90;SfU10 och SfUll.

Socialförsäkringsutskottets betänkande SfUlO

Motn. 1 (sjukpenningförsäkringen)

Först biträddes reservation 3 av Karin Israelsson och Rune Backlund med 34 röster mot 18 för reservation 4 av Ragnhild Pohanka. 240 ledamöter av­stod från atl rösta.

Härefter biträddes reservation 2 av Sigge Godin och Barbro Sandberg med 37 röster mot 35 för reservation 3 av Karin Israelsson och Rune Back­lund. 220 ledamöter avstod från att rösta.

Därpå biträddes reservation 1 av Gullan Lindblad m.fl. med 54 röster mot 37 för reservation 2 av Sigge Godin och Barbro Sandberg. 202 ledamöter avstod från all rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemställan med 155 röster mot 52 för reserva­tion 1 av Gullan Lindblad m.fl. 86 ledamöter avstod från att rösta.

Lola Björkquisl (fp) anmälde att hon i huvudvoteringen avsett att avslå från alt rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 2 (analys av kvinnlig sjukfrånvaro)

Ulskoltels hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Sigge Godin och Barbro Sandberg - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (sjukpenningnivåer)

Utskottels hemställan - som ställdes mol reservation 6 av Sigge Godin och Barbro Sandberg - bifölls med acklamation.

Motn. 5 (vilande SGI under studier)

Utskottets hemställan bifölls med 206 röster mot 87 för reservation 7 av Gullan Lindblad, m.fl.

Mom. 6 (utbetalning av sjukpenning)

Utskottels hemställan - som stiilldes mot reservation 8 av Gullan Lindblad m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (egenföretagares sjukpenningskydd)

Utskottets hemställan bifölls med 206 röster mot 87 för reservation 9 av Gullan Lindblad m.fl.

Mom. S (55-årsgränsen)

Utskottets hemställan bifölls med 171 röster mot 123 för reservation 10 av Gullan Lindblad m.fl.

Mom. 9 (patientavgifter)

Utskottets hemställan bifölls med 275 röster mot 18 för reservation 11 av
46                           Margö Ingvardsson.


 


Mom. 11 och 12 (högkostnadsskydd för psoriatiker och specialdestinerade livsmedel)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Sigge Godin och Barbro Sandberg - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (frikorl)

Utskottets hemställan ■ son och Rune Backlund -

som ställdes mol reservation 13 av Karin Israels-bifölls med acklamation.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Socialförsäkringsutskottets betänkande SfUll

Å terförvisningsyrkandet

Kammaren biföll med 254 röster mol 36 del av Doris Håvik under över­läggningen framställda yrkandet om återförvisning av betänkandet till ul­skotlel för ytterligare beredning. 4 ledamöter avstod från atl rösta.

Ålerförvisningsyrkandet hade alltså bifallils med erforderligt antal röster, dvs. minst en tredjedel av de röstande.

11 § Insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksam­het, m.m.


Föredrogs

socialförsäkringsutskottels beiiinkande

l989/9();SfU12 Insatser för aktiv rehabilitering och arbelslivsfondens verk­samhet, m.m. (prop. 1989/90:62).

Anf. 53 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Nu skall vi debattera ytterligare eti ärende från socialförsäk­ringsutskoltet.

Att vi moderater anser atl rehabiliteringsfrågorna iir utomordentligt vik­liga framgår bl.a. av atl moderata samlingspartiet i en partimolion av Gösta Bohman m.fl. redan 1981 - jag kom in i riksdagen hösten 1979 - motione­rade om elt handlings- och ålgärdsprogram där försäkringskassornas le­dande roll i rehabiliteringsarbetet borde fastslås för att man bl.a. skulle kunna nedbringa antalet förtidspensioner främst bland unga handikappade. Vi återkom senare flera år i rad med liknande motioner som mottogs med stort intresse, inte minsl av de anställda vid landets försäkringskassor. Det dröjde dock ända lill våren 1985 innan den s.k. rehabilileringsberedningen tillsattes. Det belänkande som vi nu skall diskutera kan sägas vara ell delre­sultat dels av rehabiliteringsberedningens arbete, dels av det arbete .som be­drivits i projektform vid kassorna under några år. Del hänger också samman med den s.k. arbelsmiljökommissionens arbete - en ulredning där rege­ringen lagt en stor del av ansvaret för t.ex. arbelsskadeförsäkringen. och där regeringen visat en del av sin numera välkända och tidigare i dag diskuterade handlingsförlanniing. Arbelslivsfonden är ett resultat av överenskommelsen


47


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.

48


i fjol våras mellan socialdemokraterna och centern om en s.k. arbetsmiljöav­gift på 1,5%.

Proposition 62, som ligger till grund för utskottsbetänkandet och som var en myckel rörig proposition, lades fram av dåvarande arbetsmarknadsminis­tern men har behandlats i socialförsäkringsutskoltet. En del frågor har sak-behandlats nu, medan vissa andra aviserats till kommande propositioner, som brukligt är för närvarande. Det är som bekant inte så lätt atl hålla reda på vad som är målsättningar och vad som är löften. Regeringen har själv be­skrivit förslagen i denna proposition som en inledande offensiv för en för­nyelse av arbetslivet. Det låter något det. Men börjar man skrapa litet på ytan är det kanske inte så myckel med det hela.

Vi moderater har i ett par särskilda ytlrarideri till betänkandet påtalat svå­righeterna med den splittrade behandlingen av ärenden och med att rege­ringen säger ett den ena stunden och ett annat den andra. Det gäller t.ex. förslaget i två propositioner om försöksverksamhet med arbetsgivarinträde och regeringsförklaringens tal om en arbetsgivarperiod. Vi har också påtalat atl regeringen försöker dölja de värsta bristerna inom vissa socialförsäk­ringar med olika utredningar och dellösningar

Man kan lätt konstatera att socialdemokraterna älskar det här med forider och kollektivt sparande. Med hjälp av den s.k. arbetsmiljöavgiften har man nu byggt upp en fond som beräknas omfatta 10,7 miljarder kronor i decem­ber 1990. Fondens tillgångar skall användas till bidrag till arbetsgivare för miljöförbättrande åtgärder Först skall alltså arbetsgivarna betala dryga so­ciala avgifter och sedan gå och begära bidrag. Tala om byråkrati och rund­gång på pengar!

Till yttermera visso skall det nu byggas upp en central styrelse, ett nytt ämbetsverk, och regionala styrelser i varje län, dvs. nya byråkratier, som na­lurliglvis kommer alt fördröja ärendebehandlingen. Varför gå denna omväg som kostar myckel pengar och kräver nya adminislrationsapparater, inte minsl när del gäller styrelser med bl.a. representanter för arbetsmarknadens parter, som det heter? Varför inte låta försäkringskassorna själva få dispo­nera medelbl.a. genom de besparingar i försäkringen som aviserats i annat sammanharig? På del här sättet ökar man de korporativa inslagen och möj­lighelerna, förmodar jag, atl förse "rörelsens barri" med nya uppdrag. Det är kanske del som är meningen? På vad sätt de sjuka gagnas av dessa nya byråkratier är för mig svårt att förslå. Jag skulle vilja att utskottets talesmau förklarar för oss vad som är så bra med de nya byråkratierna, det nya ämbetsverket, generaldirektörerna eller vad det nu blir

Vi moderater har sagt nej till arbetsmiljöavgiften och stiftandet av arbets­livsfonden, och vi vidhåller denna uppfattning, I reservation 4 yrkar vi avslag på regeringens förslag rörande arbelslivsfondens verksamhet och yrkar på alt avgiften snarast slopas och återbetalas till företagen. Jag yrkar alltså, herr lalman, bifall till reservation 4.

Vissa förslag i propositionen är bra, t.ex. förslaget om ytterligare sjukpen­ningnivåer Vi moderater har länge ansett att del är bättre atl vara sjukskri­ven till en fjärdedel äri lill hälften om man nu har trefjärdedels arbetsför­måga. Jag har själv väckt motioner om atl man i slället för att vara helt sjuk­skriven skall kunna få sin resa lill arbetsplatsen betald om man t.ex. har ont


 


i ett ben och har ett kontorsarbete. Jag kan ju åtminstone glädjas åt alt detta förslag förverkligas.

Förslaget om atl ta borl förtidspensioneringen av arbelmarknadsskäl tycks också äntligen bli förverkligat. I detta ärende har vi moderater motionerat ulan framgång i många år, men droppen urholkar som bekant stenen. Vi är eniga i utskottet om vissa övergångsbestämmelser, så alt arbetstagare som blivit uppsagda före den 1 januari 1990 men som ännu inte slutat sin anställ­ning skall omfattas av tidigare gällande bestämmelser

Jag övergår så, herr lalman, lill att kort beröra våra övriga reservationer

I reservation 1 föreslår vi tillsammans med folkparliel all försäkringskas­sorna skall kunna köpa inte endasl yrkesinriktade rehabiliteringsljänsler ulan också medicinsk rehabilitering, t.ex. i form av sjukgymnastik.

I reservation 2 följer vi upp motionsyrkanden om alt socialförsäkrings­nämnderna inte skall kopplas in redan på beredningsstadiet av ett ärende, utan vara renodlade beslutsorgan. Det här kommer naturligtvis all ytterli­gare fördröja handläggningen av dessa angelägna ärenden.

I reservation 7 gär vi emot förslaget om ell särskilt lönebidrag för förtids­pensionärer Vi moderater har sedan länge arbetat för ett system med flexi­bla löriebidrag som utgår med hänsyn lill nedsällningen i den enskildes ar­betsförmåga, oberoende av arbetsgivare och ulan lidsgräns. Med denna lös­ning är det inte nödvändigt att införa ett särskilt lönebidrag för förtidspensio­närer.

I reservation 8 anser vi i likhet med folkpartiets representanter alt vi bör gå vidare på arbetslinjen inom försäkringen genom all på lämpligt säll an­vända socialförsäkringsmedel för rehabiliteringsålgärder, dock inte enligt de byråkratiska syslem som nu har skisserats.

Därmed yrkar jag, herr talman, bifall lill de moderata reservationerna och i övrigt till utskottets hemställan.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


 


Anf. 54 KJELL-ARNE WELIN (fp);

Herr lalman! Jag hade under tisdagen och onsdagen glädjen atl få vara i Älvsjö på en konferens som Verkstadsföreningen hade anordnat och som bl.a. handlade om arbetsmiljö. Som sista punkt i går skulle statssekreterare Ulf Westerberg tala om arbelslivsfondsreformen och fondens verksamhet.

Ulf Westerberg var myckel korrekt i sin inledning och talade om atl ar­belslivsfonden inte var beslutad i riksdagen ännu men alt frågan skulle komma upp i riksdagen för beslut i dag. Längre fram i sitt anförande åter­kom Ulf Westerberg till detta att riksdagen inte hade fattat beslut, men trots det hade man kommit ganska långt i förberedelsearbetet. Man hade t.ex. klart för sig hur informationen skulle gå ul till arbetsgivarna, hur tjänsterna skulle tillsåttas och liknande.

Detta framfördes på elt sätt som väckte anstöt hos mig. Ulf Westerberg talade i raljerande ton om att riksdagen i och för sig inte hade fattat beslut men atl det kanske inte spelade så slor roll. Han använde inte exakt dessa ord, men detta var innebörden. Jag tog illa vid mig eftersom jag lycker all riksdagen är en viktig institution när det gäller det som den är salt att verka för. Eftersom jag själv är riksdagsledamot tänkte jag atl jag kariske är över­känslig. Jag frågade andra hur de hade upplevt just detta uttalande. De hade


49


4 Riksdagens protokoll 1989/90:101


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.

50


upplevt det ungefär som jag - att Ulf Westerberg hade raljerat med all beslut irite var fattat men all del inte hade så stor betydelse.

Jag måste inledningsvis säga alt jag tycker att det är utomordentligt be­klagligt att regeringens representant - en statssekreterare måsle väl anses vara en representant för regeringen - åker runt och ger intryck av atl vad riksdagen lycker och vad den fattar beslut om inte spelar så slor roll därför atl det egentligen inte är där de vikliga, rikliga och slutgiltiga besluten fattas. Atl man kan förutse beslut i riksdagen behöver inte innebära all man betrak­tas som spågumma. Det är i de flesta fall inte så svårt atl förutse besluten. Men jag tror alt man skall akta sig för att raljera med den ordning som gäller. Personligen lycker jag atl riksdagen är en väldigt viktig institution när det gäller alt bekräfta den demokrati som vi lever under Därför beklagar jag mycket djupt del sätt på vilket Ulf Westerberg uttryckte sig. Jag hoppas -kanske arbetsmarknadsministerri kan bekräfta - alt det inte är en medveten policy från regeringens sida att gå ul och tala om riksdagen och dess besluls-ordriirig i denna ton.

Så går jag över till sakfrågan. I dag skall vi besluta om en arbelslivsfond som skall handlägga rehabiliteringsärenden och arbetsanpassningsålgärder för dem som har varit långtidssjukskrivna eller är förtidspensionerade. Många av de uppgifter som arbetslivsfonden skall ulföra har ju redan tidi­gare utförts av andra i samhället, inte minst av arbetsförmedlingen. Jag lycker all det är ytterligt olyckligt atl man vill införa ett nytt byråkratiskt ämbetsverk när man mycket enkelt skulle ha kunnat lägga dessa arbetsupp­gifter, som regeringen så gärna vill skall föras ut i landet, på arbetsförmed­lingen så all den tillsammans med andra berörda organ - försäkringskassan och kanske även AMI-och AMU-cenlra-skulle arbela med att lösa de pro­blem som alltför många förtidspensioneringar och alltför långa sjukskriv­ningar iririebär

Nu väljer regeringen en annan linje, och det är all inrätta elt nytt ämbets­verk och tillsätta centrala och regionala styrelser Det är enligt milt och folk­partiets säll all se hell fel väg alt gå, om syftet är atl snabbt vidta konkreta åtgärder för den grupp människor som regeringen nu säger sig företräda. Man borde i slället försöka bygga upp någonting nerifrån, koncentrera sig på all organisera en lokal verksamhet, som mycket tidigt kunde gå in och ta lag i framför alll sådana problem som de långa sjukskrivningarna.

Man skulle t.o.m. kunna titta på redan genomförda verksamheter Jag länker framför alll på Trelleborgsprojektel, som startades redan i mitten på 80-talel i samarbete mellan förelag, fackliga organisationer, försäkrings­kassa, arbetsförmedlingar och förelagshälsovård. Projektet pågick några år innan del utvärderades, och resultatet var utomordentligt gott. Där fanns egentligen exakt det som man nu vill nå med arbetslivsfonden. Trelleborgs-projektet har efler hand använts som modell för andra företag runt om i Sve­rige när de har velal vidta konkreta åtgärder för dem som ofta eller under lång tid har varit borta från företagel, och man har alltid nått mycket goda resultat.

Nu väljer regeringen en annan modell, och det är att organisera detta upp­ifrån och med central inriktning. Jag tror atl del är fel. Del kommer inte att bli speciellt lätt alt nå bra resultat. Den andra modellen hade däremot


 


mycket snabbi kunnat leda lill framgångar - framgångar som vi alla gärna vill se.

De långa sjukskrivningarna och förtidspensioneringen av unga människor är förödande för dem som är berörda. Människor i gemen vill säkert irite gå hemma sysslolösa, utan de vill ul och arbeta, precis som deras vänner gör

Det som kommer att uppnås är att företagen söker bidrag för att kunna starta projekt. Ulf Westerberg svarade i går ute i Älvsjö också på en konkret fråga frän ABB;s representant om eri verksamhet som har pågått under en tid, sedan slutet av 1988, där personer med långa sjukskrivningsperioder re­habiliteras och återanpassas i arbete. Under tisdagen lyssnade jag på en be­skrivning av delta projekt, som var på gång i Västerås och där man redan efler ell och ell halvt år hade nått mycket slora framgångar ABB-represen-tanten frågade om projektet kunde få några pengar, och Ulf Westerberg sva­rade atl avsikten inte i första hand var atl ge pengar lill redan pågående pro­jekt, men atl det skulle kunna få litet pengar om det var framgångsrikt.

Della visar alt vi i folkpartiet hade rätt när vi kritiserade införandet av arbetsmiljöavgifterna. Vi vill se ekonomiska incitament i arbetsmiljöarbetet. Vi tror all del är riktigt att företagen känner att satsningar på arbetsmiljön kan ge vinster, inte bara direkt utau även i form av en viss premiering via arbetsgivaravgiften eller på annal sätt.

Vi sade atl del är de som har skött sin arbetsmiljö på ett bra sätt och som ligger mycket långt framme som får vara med och betala för atl de som inte har skött sin arbetsmiljö pä ett lika bra sätt skall kunna få del av de pengar som de framstegsvänliga förelagarna har betalat in. Delta är helt fel väg alt gå. Man bör inte ta pengar från dem som verkligen vill se till att arbetsmiljön är bra och ge till dem som inte prioriterar den ordningen ulan låter allting

gå-

I dag gäller alltså den ordningen, att del är de företag som har låtit allting gå, så all arbetsmiljön inte har blivit speciellt bra, som kan skörda vinsterna av arbelsmiljöavgiften. Vi i folkpartiet är över huvud tagel mycket tvek­samma till arbelsmiljöavgiften, men nu finns den, och för atl de resultat som regeringen hävdar alt man vill nå skall kunna nås menar vi att de pengar som har betalats in måste gå tillbaka lill företagen. Skyddskommittéerna måsle också få del av pengarna, tillsammans med arbetsgivare, förelagshälsovård, försäkringskassor och andra som kan vara involverade, så att de aktivt kan arbeta för att förbättra arbetsmiljön på företagen. På det sättet kommer alla alt få tillbaka sina pengar, och de anställda får en bälire arbetsmiljö överallt. Skyddskommittéerna fär möjligheter alt fatta beslut som är av ekonomisk karaktär - beslut som de inte kan fatta i dag.

Så här skall del inte gå till, enligt regeringen, utan det viktiga är att skapa en ny byråkratisk linje, med centrala och regionala styrelser Arbetel skall utföras framför allt på regional nivå och inte på lokal nivå, där man snabbt kan se problemen, snabbt kan sätta iri åtgärder och sriabbt kan se till att män­niskor som blir handikappade eller sjukskrivna av andra anledningar ganska omgående kan anpassas tillbaka i arbetslivet. Men det är inte så regeringen vill ha det, och det beklagar vi i folkpartiet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till samtliga reservationer som folkpartister


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


51


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


har varit med om alt avge, och i övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemstäl­lan.

Under delta anförande överlog andre vice talmannen ledningen av kam­marens förhandlingar.

AnL 55 RUNE BACKLUND (c);

Herr lalman! Under 80-lalet har samhällets kostnader för sjukdom, ar­betsskador och utslagning från arbetslivet stigit kraftigt. De bakomliggande orsakerna till denna utveckling är brister i arbetsmiljö och arbetsorganisa­tion samt vissa systemfel i socialförsäkringarna som leder lill passivitet i stäl­let för aktivitet.

Några korta fakta kan belysa denna ulveckling.

Tittar man på sjukförsäkringen ser man all anlalel sjukdagar har ökat kraftigt under 80-talel, frän drygt 18 dagar 1983 till 26 dagar 1989. Varje sjukdag motsvarar ungefär 1,3 miljarder i sjukersättning och ungefår 20000 helårsanställda på arbetsmarknaden.

Enligt dagens regler skall sjukförsäkringsavgiften täcka 85 % av sjukför­säkringens kostnader och resten skall las av budgetmedel. För 1989 räcker avgifterna bara till 75 % av kostnaderna, och det ger ett kraftigt underskott på 7,5 miljarder i sjukförsäkringsfonden. Till det kan läggas att de pengar som direkt betalas ul i form av av sjukpenning uppgår till 35 miljarder

Går man sedan över till arbelsskadeförsäkringen kan man konstatera att antalet anmälningar har fördubblats på fem år. 1989 var antalet anmälda ärenden ungefär 125000. Kostnadsutvecklingen rusar i väg även för denna försäkring. Kostnaderna för arbetsskadesjukpenningen har sexdubblals realt under perioden 1983-1988. Under de senaste åren har också kostna­derna för livräntor ökat mycket kraftigt. Varje månad tillkommer 1 000 nya livräntetagare. Det innebär all del även här blir en snabb utveckling av kost­naderna, sä atl underskottet i arbetsskadefonden 1989 beräknas uppgå lill 9,3 miljarder Den totala kostnaden för denna försäkring var ungefär 9 mil­jarder 1989.

När del gäller förtidspensionering och sjukbidrag visar uppgifter som har presenterats att det i slutet av 1989 fanns 356000 förtidspensionärer Del motsvarar 6,6 % av del totala antalet personer i arbetsför ålder Del är alltså en myckel stor andel som i dag står utanför arbetsmarknaden. Här har det under de senasle tio åren sketl en ökning med 70 000 förtidspensionärer Åven här har vi en snabb utveckling av kostnaderna. 1989 kostade förtids­pensionerna ungefär 26 miljarder Del är en ökning med 3 miljarder på ett år.

Mer allvarligt är det om man tittar på dem som fick sjukbidrag t.ex. 1987. Det var 11 900 personer. Går man vidare lill året därpå, 1988, är det bara 1 100 av dessa som inte har någon form av ersättning, som således på någol säll har återgått i arbetsverksamhel. För samhällsekonomin som helhet kan man sammanfattningsvis konstatera alt långtidssjukskrivningarna, arbets­skadorna och förtidspensioneringarna är de stora utgiftsposterna pä social­försäkringsområdet. Vi måste naturligtvis sälta in åtgärder under 90-talel


52


 


som gör all vi minskar dessa kostnader och ökar antalet människor som ak­tivt kan delta på arbelsmarknaden.

Vi inåsle åstadkomma förbättringar i arbetsmiljön. När vi från cenlerpar­tiets sida förra året medverkade till att iriföra arbelsmiljöavgiften och skapa arbetslivsfonden var det för att vi insåg del stora behov som finns när del gäller att utveckla teknik som förbättrar arbetsmiljön saml alt del behövs kraftigt ökade resurser för rehabilitering och arbetsanpassningsålgärder. Vi har därför också i del betänkande vi nu behandlar ställt oss bakom de riktlin­jer som ligger lill grund för arbetslivsfondens verksamhet, vilka återfinns i belänkandet.

Här finns del, herr lalman, anledning att något kommentera de synpunk­ter som både Gullan Lindblad och folkpartiets representant i debatten, Kjell-Arne Welin, redovisade. Jag tycker att både folkpartiet och modera­terna något har missat syftet med själva arbetslivsfonden. Dess syfte är inte all bidra lill åtgärder som redan ryms inom ramen för den nuvarande arbels-miljölagslifiningen, utan tanken är alt arbelslivsfonden skall bidra lill åtgär­der som går utanför de kraven.

Vi kan som exempel ta ett område som jag själv har ganska god erfarenhet av, nämligen handeln. Där är det i huvudsak små förelag som är verksamma, och man kan konstatera att de enskilda företagen i sig inte klararatt utveckla ny teknik eller atl åstadkomma modellarbelsplalser och liknande. De har inte resurser till det. Men om man ser del som ett branschintresse att minska antalet sjukskrivningar och långtidssjukskrivriingar är det naturligtvis intres­sant att från denna fond kunna få slöd för alt utveckla modellarbelsplalser. Det är elt exempel på tankegångar som fonden skall kunna medverka till. När man talar om all del skulle vara rundgång av pengar och alt de här peng­arna, om man hade låtit dem stanria kvar i företagen, skulle ha lett till arbets-miljöälgärder pä detta område, tror jag all man har letts lilel fel. Del är inte del löpande arbelsmiljöarbetet pengarna skall användas lill, ulan lill nya åt­gärder, projekiåtgärder som utvecklar hela branschers möjlighel atl få en bättre arbetsmiljö.

Nu lycker vi från centerns sida inte all del räcker med de åtgärder som finns inom ramen för arbetslivsfonden. Vi menar alt man måste gå vidare inom fler områden. Det pågår t.ex. ett arbete som gäller arbetsmiljökom­missionen. Men det gäller också all se över socialförsäkringarna. Vi måsle reformera dem under 90-lalet, så all de leder lill rehabilitering och aktivitet. Vi har i reservation 10 till betänkandet redovisat en plan för hur vi skulle vilja förändra försäkringarna och försäkringarnas administration för all uppnå dessa syften.

För det första vill vi samordna sjukpenningen och arbelsskadesjukpen-ningen. Nuvarande ordning med två nivåer för samhällets sjukpenning har som vi ser det. överlevt sig själv, genom alt man numera via avial i de flesta fall har en hundraprocentig sjuklön.

Genom en samordning kan försäkringskassorna avlastas ett omfattande administrativt arbete och resurser frigöras. För samhällsekonomin innebär en sådan samordning ingen ökad kostnad, eflersom kostnaderna finns där redan i dag, med den skillnaden atl en del är avlalsbundna. Sjukpenningen


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, tn.m.


53


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.

54


och arbetsskadesjukpenningen kan alltså enligt vår uppfattning samordnas till en sjukpenning med hundraprocentig ersättningsnivå.

Beträffande livräntorna menar vi att man kan tänka sig att ta upp en dis­kussion med de avtalsförsäkringar som finns på detta område och se om man där kan finna en samordning, så att parterna på arbetsmarknaden helt enkelt tar över livräntedelen och de delar av arbetsskadeförsäkringen som gäller livränta. På del sättet avlastar vi samhället en del administrativa uppgifter som i dag sköts inom ramen för den offentliga sektorn.

Den andra punkten som vi har presenterat gäller en arbetsgivarperiod på två veckor Vi kan konstatera atl del arbetas med ell sådanl förslag. Del står alt läsa i utskoltsbetänkaridel att man från regeringens och socialdemokra­ternas sida har tänkt om på den här punkten och atl vi till hösten skall kunna få ett förslag om en arbetsgivarperiod. Jag avstår därför från atl närmare utveckla våra tankegångar kring detta.

I den tredje punkten som vi har presenterat i vår plan, som gäller ett sam-ordrial rehabiliteringsarisvar, vill vi för vår del peka på atl försäkririgskassor-nas rehabiliteringsansvar i dag inträder först efter tre månaders sjukpenning-ersättning. Ansvaret för olika former av rehabiliteringar är i dag ganska upp­splittrat. Landslingen svarar för den medicinska rehabiliteringen, kommu­nerna, via socialtjänsten, för den sociala situationen, arbetsmarknadsmyn­digheterna för arbetsmarknadsåtgärder osv.

Del är elt känt faktum atl motivationen för den sjuke atl aktivt della i rehabiliteringsinsatser sjunker snabbi ju längre tid som går innan åtgärder sätts in. Uridersökningar visar att man förlorar koritakleri med arbetslivet efter en relativ kort lids frånvaro.

Vi menar alt försäkringarnas konstruktion i dag inte medverkar till en ak­tiv rehabilitering. Exempelvis innebär de långa handläggningstiderna i ar-betsskadeäreriden att deri försäkrade inte känner sig motiverad för rehabili­tering förrän elt beslut föreligger i arbelsskadeärendet.

Del förhållandel alt försörjningen är tryggad genom sjukpenningen inne­bär också att andra aktörer med ansvar för rehabiliteringsuppgifler, t.ex. landsting, kommun, företag eller arbetsmarknadsmyndigheter, inte heller känner någon press på sig alt snabbt komma i gång med ell åtgärdsprogram. Det tar med andra ord alldeles för lång tid från det att försäkringskassan tar kontakt med den försäkrade tills man är aktiverad i en rehabilitering och denna ger sådana resultat atl man kan återgå till arbetet. Detta förhållande påverkar i hög grad kostnadsutvecklingen i sjukförsäkringen, vilkel också visar sig i att de långvariga sjukfallen slår för halva kostnaden för sjukpen­ningförsäkringen.

För atl åstadkomma en effektivare och snabbare rehabilitering krävs det flera samordnade åtgärder Enligt vårt förslag skall arbetsgivaren, som jag redovisade tidigare, svara för de första två veckorna av en sjukskrivning. Därefter lar försäkringskassan över ansvaret. Vi anser atl försäkringskassan redan inom en månad från det att vederbörande har sjukanmält sig skall la den första kontakten med den försäkrade för att diskutera dennes situlation. I många sjukdomsfall kan mari då ganska enkelt få fram ell besked om huru­vida den försäkrade kan väntas återgå i arbete inom en relativt snar framlid eller om del kommer atl krävas en längre tids sjukskrivning. Del finns redan


 


på del här stadiet, som vi ser det, möjligheter att planera rehabiliteringsin-satserna, så att de kan startas så fort t.ex. en medicinsk rehabilitering är av­slutad. Man kan alltså på ett tidigare stadium etablera kontakter både med företagshälsovård och andra när del gäller åtgärder som måste vidtas på ar­betsplatsen.

Vi tycker all den försäkrade bör få en egen handläggare på försäkringskas­san som svarar för dennes rehabilitering och som har ansvaret för att åtgär­der planeras och verkställs i samarbete med andra aktörer. I den mån rehabi­literingsljänsler inte går att åstadkomma inom laridsling, kommuri eller an­nan statlig myndighets verksamhetsområde eller väntetiden blir så lång att den blir direkt till men för den försäkrade, skall det vara möjligt att inom ramen för sjukförsäkringen köpa sådana tjänster eller medverka till alt ka­paciteten ökas. Del skall åligga försäkringskassan att ansvara för att erfor­derliga insatser för den försäkrade kommer till stånd.

Den fjärde punkten vi har presenterat handlar om arbetslinje i slället för förtidspension. Här kan man konstatera att våra önskemål till viss del är till­godosedda i och med de förslag som föreligger i ulskottsbelänkandet, dvs. alt möjlighelerna lill förtidspension av arbetsmarknadsskäl stoppas.

Vi tycker atl man skall gå litet lärigre på del här områdel. Reglerria är i dag sådana alt man kan erhålla hel, två tredjedels eller halv förtidspension, beroende på graden av arbetsnedsättning. Vi meriar att man skulle kunna vända på denna diskussion och säga atl man efler en genomgången rehabili­tering och då man har en bestående arbetsnedsättning som är mer än hälften i stället för förtidspension ges möjlighet atl få lönebidragsulfyllnad. Man skall alltså kunna gå ut på arbetsmarknaden, och företaget får då täckning för den del som inte motsvaras av en arbetsinsats. Skulle det visa sig att man inte förmår alt klara sitt åtagande, skulle löriebidragsuifyllnaderi successivt kunna förändras efler hand som arbetsförmågan sjunker Först när arbets­förmågan helt har bortfallit skulle det vara aktuellt med förtidspensionering.

Vi skulle på detta sätt få en ur individens synvinkel bättre modell. Man kan behålla kontakten med arbetslivet, och man svarar själv för sin försörj­ning i förhållande till sin arbetsförmåga. Detta ökar också arbetskraftsutbu­det och del minskar den långsikliga belastningen på pensionssystemet.

Med dessa förslag får även försäkringskassorna en något annorlunda upp­gift. Försäkringskassorna har i dag 15 000 årsanslällda. De flesta arbetar med administrativa uppgifter, dvs. de administrerar transfereringar och bi­drag till hushållen och till dem som är berörda av försäkringarna. En del av dessa uppgifter förs med våra förslag över till företagen. Däremot får försäk­ringskassorna hell andra uppgifter inom ramen för rehabiliteringen. Vi ser det som mycket viktigt - inte minst med tanke på att vi i höst skall behandla ett förslag om arbetsgivarinträde - atl kassorna ganska snabbi får besked från regering och riksdag om att man nu kan påbörja utbildningsinsatser för den personal man har

Om man ser på del rent praktiskt kan man konstatera alt huvuddelen av personalen är utbildad för administrativa uppgifter Om vi genomför de här förändringarna skäll huvuddelen av personalen i fortsättningen syssla med rehabilitering, alltså helt andra arbetsuppgifter Då måsle man, som jag ser det, påbörja en mycket omfattande vidareutbildning av den personal som i


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.

55


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


dag finns inom kassorna, såvida man inte skall byta personal de närmaste åren, och det tror jag inte är särskilt lyckat, vare sig för kassorna eller för själva verksamheten. Därför måste man, som vi från centern ser del, om­gående starta en vidareutbildning som kan leda till alt en större del av perso­nalen under 1990-lalel kan jobba med rehabiliteringsfrågor Med det, herr lalman, vill jag yrka bifall lill reservation 10.

Anf. 56 GULLAN LINDBLAD (m) replik;

Herr lalman! Alla är vi väl överens om huvuddragen när det gäller alt re­habilitera människor i slället för atl ge sjukpension och långvariga sjukskriv­ningar Det är som jag sade en sak som vi moderater arbetat för så länge jag har varit i riksdagen och tidigare också, tror jag. Det är bra atl man nu åtminstone börjar ta sådana grepp.

Nej. vi har inte missat att läsa in det här, men det är tyvärr så alt regeringen har valt den sämsta länkbara formen, nämligen all lägga nya avgifter på före­tagen. Där tycker jag atl centern har missal en del. Ni har ju alltid ställt upp för de små förelagen, och det är kanske de som drabbas mest av de här avgif­terna.

Alt man nu skall börja med en ny fonduppbyggnad vänder vi oss kraftigt emot. Löntagarfonderna skall ju nu snarl upphöra att ta in nya pengar - nu börjar man med de här fonderna, och vi vet att LO har en massa dunkla förslag som gäller uppbyggnad av nya fonder Det kan vi inte vara med om.

Nej, vi skall, precis som Rune Backlund sade, i stället se över socialförsäk­ringarna. Där har vi ett gemensamt förslag om en arbetsgivarperiod, som verkligen ger företagen, inte minsl de små, incitament att ta itu med arbets­miljöer och genomföra åtgärder som man tidigare kanske släpat efter med. Man behöver många nya grepp här

Jag håller hell med Kjell-Arne Welin om atl man skulle ha tagit fasta på de försök som redan har gjorts i Trelleborgsprojektel och annorledes och som visat att man skall jobba nära människor nedifrån. Jag har själv arbetat i en s.k. rehabgrupp på en försäkringskassa. Det blev ingel arbete utfört där så länge man tillsatte socialchefer, chefen för länsarbetsnämnden, osv. Nej, först när man kom ned på nivån med socialassistenterna, som de hette då, och andra som jobbade nära människorna på t.ex. arbetsförmedlingar hände del saker Det är så fel, så fel att börja med all tillsätta en generaldirektör i Stockholm och en massa regionala styrelser


 


56


Anf. 57 KJELL-ARNE WELIN (fp) replik;

Herr lalman! Rune Backlund hävdar att man vill hitta den absolut snab­baste vägen från den som är arbelsskadad eller sjuk fram till rehabiliterande åtgärd. I samma andetag hävdar han att den snabbaste vägen är att gå över regionala styrelser

Jag tycker inte atl vi här skulle behöva debattera vilken väg som innebär den snabbaste åtgärden - jag lycker alt sunda förnuftet säger att om man på lokal nivå kan sälta i gång en process så att de som är sjuka och arbetshandi­kappade kommer i åtnjutande av rehabilitering, är det utan Ivivel den snab­baste vägen. Del är självklart atl det är på det viset. Att behöva gå över re­gionala eller centrala styrelser med ansökningar och liknande kan enligt vad


 


jag kan förstå aldrig gå fortare. Men det är klarl att det krävs en del märkliga förklaringar för all man skall kunna hävda atl beslutet om arbetsmiljöavgif­ierna var bra.

Rune Backlund sade också all de pengar som arbetslivsfonden nu skall förfoga över inte skall användas för åtgärder som i dag görs på annat sätt. Men del heter ju på s. 16 i socialförsäkringsutskollels belänkande nr 12 - jag tillåter mig all läsa upp del eflersom Rune Backlund tydligen inte har läst del;

"I enlighet med de bidragsändamål som anges i lagen om arbetsmiljöavgifl delar propositionen upp bidragsgivningen från fonderi på två kategorier åt­gärder, bidrag lill arbetsmiljöförbätlrande åtgärder (arbelsplatsåtgärder) och bidrag lill rehabiliterings- och arbetsanpassningsålgärder (individinrik-tade åtgärder)."

När del gäller de sista - rehabiliterings- och anpassningsåtgärder - har ar­betsförmedlingarna och länsarbetsnämnderna möjlighet all gå i princip hur långt som helst för atl tillfredsställa de behov som finns. Här kommer man alltså fråri arbetslivsfonden, från länsarbetsnämnden och frän arbetsförmed­lingen atl konkurrera om vem det är som skall vidta de åtgärderna - de vidtas i dag.

Vad man kunde säga är att de inte vidtas lillräckligl ofta, därför atl arbets­förmedlingarna inte får indikationerna från försäkringskassan på all sådana åtgärder behöver vidtas. Men när man vet om att de behöver vidtas kan ar­betsförmedlingen redan i dag vidta dem fulll ul. Delta är alltså en konkurre­rande åtgärd.

Jag kan nöja mig med det, herr lalman.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


 


Anf. 58 RUNE BACKLUND (c) replik:

Herr talman! Av Gullan Lindblads argumentering får man känslan atl det farligaste med arbetslivsfonden är att den råkar hela "fond". Det verkar som om del är del allvarligaste med förslaget och inte vad det är länkl all peng­arna skall användas till.

Lål oss se på vad som låg till grund för beslutet. Del är ju en begränsad tid som förelagen betalar en arbetsmiljöavgift pä 1 1/2% till arbelslivsfonden. Gullan Lindblad log småföretag som exempel. Eftersom jag själv är små­företagare kan jag konstalera all del finns ett antal gemensamma intressen för småföretagen atl tillgodose. Jag log exempel från handeln, där det hu­vudsakligen är små företag verksamma. Del är t.ex. ett gemensamt intresse att få fram nya modeller för kassadiskar, atl få fram vissa hjälpmedel och alt fä till stånd viss teknisk ulveckling som varje enskilt företag inom handeln icke skulle klara atl ålstadkomma själv ulan där det krävs all man hjälps ål branschvis lill gagn för hela näringen. Del innebär all vi på sikt spar pengar Även småföretagen är i den situationen all länglidsarbetslösa och andra kos­tar också de förelageri myckel pengar

Man får alltså inte se del här så alt man enbarl får en kostnad - man får också tillbaka någontirig genom alt man far minskade kostnader i andra de­lar av socialförsäkringssystemet. I och med alt man får det får man i framti­den även lägre avgifter, vilket också gynnar de små förelagen. Jag ser del här


57


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­belslivsfondens verksamhet, m.m.


som ett sätt alt förebygga och la bort kostnader som annars skulle drabba näringslivet i framtiden, nämligen kostnader för utslagning i arbetslivet.

Så till Kjell-Arne Welins kommentarer om att de här möjligheterna finns redan i dag. Det är klart alt de gör - det är ingen som har förnekat det. Men det är bara all konstatera att de inte har räckt lill.

Om allting hade varit så bra, skulle vi inte ha haft ökad långtidssjukfrån­varo eller ökad föilidspensionering under 1980-talet. Jag kan inte komma fram till någonting annat än alt det behövs en ny typ av punktinsatser för att vi skall kunna bromsa deri här utvecklingen.

Vi har från centerns sida bedömt att arbetslivsfonden är ett sätt all komma lill rätta med de problem som finns - jag säger ett sätt, därför alt vi har redo­visat flera åtgärder Men det här ligger i linje med vad vi bedömer vara möj­ligt alt genomföra. Vi tror atl fonden kan bidra till all hälla ned kostnaderna för ett antal av de poster som vi har diskuterat i betänkandet i övrigt.

AnL 59 GULLAN LINDBLAD (m) repHk;

Herr lalman! Vi har faktiskt redan en arbetsmiljölagstiftning som ålägger arbetsgivarna ett ansvar för arbetsmiljön. Del är nog inte bristande arbels-miljösalsningar del främst beror på atl kostnaderna har ökat för sjukskriv­ningar, arbetsskador m.m. -vi har delvis debatterat det tidigare i dag-utan del är också ett hell annal sjukskrivningsmönsler, attityder till försäkringen, korttidssjukpenningssystem och allt detta som har gjort atl sjuktalen har ökat. Därför är del själva försäkringen man borde åtgärda i stället för atl tillskapa nya fonder.

Som vi moderater ser det, är det ett kardinalfel att via ökade avgifter för näringslivet bygga upp fonder som man sedan skall kunna söka pengar ifrån, liksom alt inrätta kollektiva sparformer i stället för atl låta människor få chansen alt spara själva, osv. Jag hoppas all det är ett tillfälligt misstag av centern all gå den väg partiet har valt i den här frågan. Jag vill se det så.

AnL 60 KJELL-ARNE WELIN (fp) replik;

Herr talman! Rune Backlund hävdade att pengarna som arbetslivsfonden kommer alt förfoga över inte skulle användas för verksamheter som utförs redan i dag. Sedan ändrade häri sig och sade, att visst skall mari använda pengarna lill en del åtgärder som redan i dag görs men där resurserna inte räcker lill.

När en myndighet inte har tillräckliga resurser för atl klara hela den verk­samhet den är satt atl sköta, skulle alltså enligt Rune Backlund den rikliga vägen vara atl skapa en ny byråkratisk myndighet för atl konkurrera med den myndighet som redari firins och utföra ungefär samma verksamhet. Jag måsle säga, Rune Backlund, all jag har väldigt svårt att förstå logiken i det.

Jag lycker att del är utomordentligt beklagligt atl centerpartiet, bara för alt man har medverkat till ell dåligt riksdagsbeslut, nämligen alt införa ar­betsmiljöavgifierna, sedan skall medverka lill ytterligare elt dåligt riksdags­beslut, alt skapa en ny byråkratisk myndighet, en myndighet som skall kon­kurrera med framför allt arbetsförmedling och försäkringskassa och utföra arbetsuppgifter som dessa redan utför Om man vill anvisa pengarna lill


58


 


myndigheler, borde de fördelas mellan arbetsförmedlingen och försäkrings­kassan, för atl de skall kunna klara av problemen fullt ut.

Det enda rikliga, Rune Backlund, ifall man vill genomföra snabba och bra arbeismiljöåtgärder på lokal nivå, är att återföra pengarna till företagen, låta dem finnas i fonder hos dessa och låta skyddskommittéerna få ell ansvar för hur pengarna används till arbeismiljöåtgärder på företagen. Då vinner man flera saker Man vinrier all förelaget sriabbt får en bättre arbetsmiljö. Man vinner att skyddskommittén får möjlighet atl fatta ekonomiska beslut, vilket den inte har i dag.

Jag tycker att centern borde länka om här, eflersom det skulle vara till stort gagn för arbetsmiljöerna om pengarna användes så bra som möjligt. Så blir det definitivt inte genom alt man inrättar nya byråkratiska myndigheter De kommer inte atl kunna genomföra reformer och vidta åtgärder så snabbi som del skulle behövas för alt förbälira dåliga miljöer ute på företagen.

Det finns redan i dag väldigt många företag som jobbar frivilligt med de här frågorna. Av dem finns oändligt mycket all lära. Del är där kunskapen finns om hur man skall förbättra arbetsmiljöerna på både små och stora före­lag.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


 


Anf. 61 RUNE BACKLUND (c) replik;

Herr lalman! Gullan Lindblad biter sig hela tiden fast vid all bara en del av kostnaden för sjukpenningsförsäkringen har ökat, nämligen kostnaden för korltidssjukfrånvaro. Men om man analyserar siffrorna, finner man atl kost­naderna har ökat både för korltidsfranvaron och långtidsfrånvaron.

Korltidsfranvaron är vi överens om alt försöka hantera genom arbetsgi­varperioden, och där har vi också fält socialdemokraterna och regeringen med oss, eftersom ell sådanl förslag skall komma till hösten.

Så gäller det då alt komma ål långtidssjukskrivningarna, och det är där jag har upplevt att arbetslivsfonden kommer alt kunna göra stora insatser ge­nom atl hjälpa olika branscher med alt ta fram arbetsmetoder arbetsmiljö­teknik och annat som kan innebära minskade sjukskrivningslider och fram­för alll minskad utslagning från arbetslivet och förtidspensioneringar. Det är ju där de stora samhällsekonomiska vinsterna finns alt göra.

Del finns naturligtvis också vinster att göra på alt hålla nere kostnaderna i de övriga socialförsäkringssystemen under 90-lalet, vilkel är lill gagn inte minst för de små företagen, eftersom avgifterna, precis som Gullan Lindblad säger är en tung börda för de små förelagen. Så del är mycket i förebyg­gande syfte som de här åtgärderna sätts in.

Kjell-Arne Welin förde ett resonemang om all myndigheler som redan finns, t.ex. arbetsförmedlingen, har de uppgifler som arbelslivsfonden skulle få. Jag är införstådd med att del förhåller sig så, men samtidigt kan jag ju konstalera alt det inte har hjälpt. Vi måsle utöka batteriet av åtgärder som vi kan sälla in för all återanpassa människor på arbetsplatserna. Vi måste vidga det batteriet på något sätt för alt delta skall fungera.

Jag vet inte hur många gånger Kjell-Arne Welin upprepade ordeu "byrå­kratisk myridighet", meri jag tror atl det är få saker som är så lydliga i del här belänkandet som atl del handlar om ett minimum av byråkrati för att hanlera de pengar del är fråga om. Del slår myckel tydligt skrivet på flera


59


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, tn.m.

60


ställen i utskotlsbelärikandet och även i propositionen, alt arbelslivsfonden skall utnyttja befintliga resurser inom andra myndigheter och inte bygga upp egna resurser.

De styrelser som skall tillsältas bäde centralt och regionalt år huvudsakli­gen sammansatta av arbetsmarknadens parter, arbetsgivare och arbetsta­gare, som tillsammans skall se var man kan göra de största vinsterna genom all använda pengarna och därmed påverka ulvecklingen och arbetsmiljön.

Andre vice talmannen anmälde all Gullan Lindblad och Kjell-Arne Welin anhållit att lill protokollet få antecknat alt de inte ägde rätt lill ytterligare repliker

AnL 62 JAN-OLOF RAGNARSSON (vpk);

Herr lalman! Jag har lyssnat till debatten så här längl, och jag är förvånad över hur destruktivt folkpartiet och moderaterna vill behandla arbetsskador och arbetslivsfondens verksamhet. Det finns inga offensiva satsningar från dessa partier

En av de största samhällsfrågorna under 90-talet kommer all bli föränd­ringen och förnyelseri av miljön på våra arbetsplatser Jag vill påstå all 70-och 80-lalen har varit förlorade decennier när det gäller arbetsmiljöfrågor

Bilden är ganska entydig. Antalet arbetsskador ökar. Kvinnornas andel bland de arbetsskadade växer. Förslilningsskadorna i nacke, axlar, rygg och armar är fortfarande en betydande del av arbetsskadorna.

Kvinnor utsätts för de största riskerna inom sådana yrken som städare, montör inom elektronikindustrin, verksladsmekaniker saml arbeten inom vård och omsorg, framför alll inom hemsjukvården. För männen är riskerna störst i branscher som slakteriarbete, jordbruk, gjuteriarbete saml bygg-riads- och industriarbete.

De psykosociala problemen pä arbetsplatserna ökar

Herr talman! När det gäller insatser för aktiv rehabilitering och arbelslivs­fondens verksamhet, som detta betänkande handlar om, anser vi från vpk;s sida alt det är positivt atl del kommer förslag om aktiv rehabilitering av män­niskor som har utsatts för dåliga arbetsmiljöer och att de nu förhoppningsvis kommer atl få en chans lill elt värdigt liv.

Jag anser atl det är bra atl en arbetslivsfond byggs upp som kommer att förfoga över mycket pengar, ca 11 miljarder. Fondens tillgångar skall utgöra bidrag lill arbetsgivare för utgifter för rehabiliteringsålgärder, utgifter för in­vesleringar för en bättre arbetsmiljö och åtgärder för att nedbringa de an­ställdas sjukfrånvaro.

Vpk anser alt del finns myckel som är positivt i propositionen om aktiv rehabilitering, men del finns en del saker som vi inte kan slälla upp på, t.ex. atl möjligheten till förtidspension av arbelsmarknadsskäl skall las borl. Lag­ändringen föreslås träda i krafl den 1 oktober 1991.

Möjligheten lill förtidspension av arbetsmarknadsskäl har funnits sedan 1972 och infördes av sociala och regionalpolitiska skäl. Om denna pensions­form skall tas bort måsle man samtidigt tillskapa andra möjligheter att trygga försörjningen för äldre arbetslösa som slås ul från arbetslivet.

Som vi framhållit måsle man även i fortsättningen i vissa situationer kunna


 


bevilja förtidspension av arbelsmarknadsskäl. I förhållande till vad som gäl­ler i dag bör dock förtidspension av angivna skäl i de enskilda fallen kräva godkännande av en central facklig organisation. Regeringen bör få i uppdrag atl utarbeta förslag till lagändring på den punkten.

Kritik har även kommit från fackligt håll mol förslaget all avskaffa förlids-pensioneringen av arbetsmarknadsskäl, t.ex. från LO-dislriklel i Göteborg.

En annan fråga som är oerhört viktig är den försöksverksamhet med en aktiv rehabilitering som kommer att genomföras vid två försäkringskassor i landet.

Vpk har i en motion tillsammans med miljöpartiet också kopplat samman rehabilitering av arbetsskadade människor med en regional samverkan mel­lan Stockholms läns försäkringskassa och ett antal kommuner i Bergslagen, nämligen Avesta. Fagersta och Sandvikens kommuner. Diskussioner har förts mellan försäkringskassan i Stockholms län, LO-dislriklel i Stockholms län och elt antal kommuner i Bergslagen. Parlerna har enats om atl Bergs­lagsregionen skall erbjuda rehabiliteringsresurser till självkostnadspris för patienter i Stockholms län, eftersom Stockholms läns resurser inte är till­räckliga på rehabilileringsområdel. Grundprincipen skulle vara all resp. sjukvårdsdistrikt erbjuder 50 % av sin totala rehabiliteringskapacilet åt pati­enter från Stockholmsregionen.

På dessa tre orter finns en arbetsgrupp som lämnat förslag till eller håller på att ularbeta förslag till organisation, personalbemanning, investerings­nivå, lokaltillgång saml målinriktning för verksamheten. Läget är följande på de tre orterna;

1 Sandviken finns två projekt, varav det ena kan påbörjas redan i år Detta är ett center för hjärnskaderehabilitering och en rehabilileringsenhel för be­lastningsskador.

1 Avesta vill man ha ett projekt för yrkesskadade personer. Redan efler en månad skall en snabb analys av rehabilileringsbehov göras och sambandet mellan skador och yrkesverksamhet skall utredas. Projektet skall vara en re­surs för försäkringskassan i dess bedömningsarbete och underlätta arbetel med rehabiliteringen. Detta skall både gälla belastningsskador och lättare hjärnskador

I Fagersta vill man koncentrera sitt rehabiliteringsarbete till målgrupper som exempelvis äldre byggnadsarbetare med rygg-, höft- och ledbesvär

De tre orterna samarbetar redan i planering av den skisserade verksamhe­ten och tanken är alt man skall ha ell regelbundet utbyte av erfarenheter Projekten stöttas av Bergslagsdelegationen, berörda kommuner och lands­tingen, nämligen de i Västmanlands län, Kopparbergs län och Gävleborgs län.

Därför är det viktigt all riksdagen beslutar att försäkringskassan i Stock­holms län skall ingå i denna försöksverksamhet tillsammans med kommu­nerna Avesta. Fagersta och Sandviken.

Med delta, herr lalman. vill jag yrka bifall lill reservationerna 3 och 6 och i övrigt till ulskoltels hemställan.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


61


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


Anf. 63 KJELL-ARNE WELIN (fp) replik;

Herr lalman! Jan-Olof Ragnarsson anklagar folkpartiet och moderalerna, men jag skall koncentrera mig pä kritiken mot folkpartiet för att vi skulle vara destruktiva och inte göra offensiva satsningar Detta är inte räll.

Jag har sagl många gånger i olika sammanhang atl vpk har varit föregång­are när del gäller arbelsmiljöpoliliken. Under första halvan av 1980-talel var det bara vpk som väckte motioner om arbetsmiljö - bra motioner värda en bättre behandling än de fick i denna kammare. Efter hand har folkpartiet också börjat motionera i dessa frågor Men vi har olika grundsyn på hur det skall se ut.

Vi i folkpartiet tror på ett decentraliserat samhälle så långt det är möjligt. Jan-Olof Ragnarsson och vpk tror på ell centraliserat samhälle.

Vi föreslår i våra reservationer att dessa pengar skall användas för lokala åtgärder, och naturligtvis inte alls till byråkrati och lill sidokostnader De skall användas direkt till den verksamhet som man förväntar sig all dessa pengar skall användas lill.

Såväl de inbetalda arbetsgivaravgifterna som avkastningen av det kapita­lel skall näslinlill oavkortat gå direkt till åtgärder för dem som behöver dessa pengar Vi menar att bäsla sättet atl få pengarna atl fulll ut komma dem som behöver dem till godo är atl se lill atl pengarna går tillbaka lill de företag som betalt in arbetsgivaravgifterna. Vi menar alt de bör bindas i en arbels-miljöfond vid dessa förelag och att skyddskommittéerna där sådana finns el­ler något motsvarande organ skall arbela med dessa pengar så att de används för arbetsmiljöåtgärder, rehabiliteringsålgärder och liknande för dem som behöver den här typen av slöd.

Jag lycker inte alt delta förslag är destruktivt, Jan-Olof Ragnarsson. Jag lycker inte heller atl det sakriar offerisiv. Vi i folkpartiet vill lösa dessa pro­blem och tror alt bäsla sättet är att lösa problem på det lokala plariet med lokala åtgärder Vi tror inte alt bästa sättet är genom centrala åtgärder

Kvinnornas problem på arbetsmarknaden är väl kända. I del förra betän­kandet, socialförsäkringsutskottels betänkande 10, hade vi en reservation om kvinnors sjukfrånvaro och arbetsvillkor och begärde atl en karlläggande analys skulle göras. Den reservationen röstade vpk emot.


 


62


AnL 64 GULLAN LINDBLAD (m) rephk;

Herr talman! Till Jan-Olof Ragnarsson vill jag säga atl illa skulle jag sköta mitt uppdrag som moderat ledamot om jag skulle få beröm av vpk. Då skulle jag genast avgå.

Offensiva satsningar från vpk;s sida är nalurliglvis lika med ökade pålagor på näringslivet och på företagen, uppbyggnad av kollektivt sparande och kollekliva fonder och tydligen också nya byråkratier, som gör atl det lar ännu längre tid atl rehabilitera de människor som är långvarigt sjuka och skadade.

De inbetalade pengarna skall naturligtvis gä tillbaka till företagen. Man skall ha lägre avgifter genom del nya förslaget om arbetsgivarperiod som ger ett incitament till förelagen atl själva ta itu med arbetsmiljöfrågorna.

Alt Jan-Olof Ragnarsson inte så väl känner lill arbelsskadeförsäkringen är myckel ursäktligt, eflersom de frågorna behandlas i socialförsäkringsul-


 


skottet. Men detta är en mycket rörig proposition, och då blir naturligtvis både betänkandet och debatten därefter röriga. Del dunkelt sagda är del dunkelt tänkta, heter del ju.

Arbelsskadeförsäkringen har fått en svidande kritik från riksrevisionsver­ket, och allra senast från riksdagens revisorer Det är en försäkring som är fel utformad genom att den har ett s.k. omvänt rekvisil. Man får ersättning för arbetsskada om det inte kan påvisas alt det finns betydligt starkare skäl som lalar emot sambaridet mellari arbetsmiljöri och skadari. Della gör atl 90-100 % av alla skador erkänns.

Jag vägrar att tro att vi i Sverige har så dåliga arbetsmiljöer alt de visar sig i arbelsskadeförsäkringens galopperande kostnader Vi har snart dubbelt så höga kostnader i Sverige som man har i Norge för arbetsmiljöerna. Del skulle vara en svidande kritik emot den sittande regeringen om vi efler alla dessa år med alll della skryt om arbetsmiljölagar och annal skulle ha så då­liga arbetsmiljöer att vi är världsledande när det gäller arbetssjukdomar


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


AnL 65 JAN-OLOF RAGNARSSON (vpk) replik;

Herr lalman! Jag kan först konstalera all Kjell-Arne Welin faktiskt gav vpk beröm för de motioner som vi väckt på arbetsmiljöns område, och det lackar jag för

Jag tror inte all den nya arbetslivsfonden kommer att innebära alt det blir centrala åtgärder Del är meningen att detta skall vara resurser lill lokala åtgärder på företagen.

Det är en förutsättning all del finns resurser och pengar all sätta in på del här områdel. Nu kommer del alt avsällas ca 11 miljarder kronor som en grundplåt för atl förbättra arbetsmiljöer Jag förslår inte resonemanget om all del här är fråga om centrala åtgärder på arbetsmiljöns område.

Gullan Lindblad skall kanske inte vara för säker Jag kanske berömmer moderaterna någon gång, och hon skall nog inte lova all hon skall avgå bara för det. Det lycker jag vore synd.

Gullan Lindblad säger att det bara är fråga om pålagor Men del fordras medel för alt förbättra arbetsmiljön. Jag redogjorde för hur det såg ut för kvinnorna och männen på arbetsmiljöns område. Jag gav också ett exempel på en decentraliserad verksamhet, nämligen den försöksverksamhet som förhoppningsvis kommer lill stånd med ett samarbete mellan Stockholms försäkringskassa och Avesta, Fagersta och Sandvikens kommuner Vi vill också diskutera decentraliserade och lokala åtgärder


AnL 66 KJELL-ARNE WELIN (fp) replik;

Herr lalman! Vad man tror och inte tror är en sak, Jan-Olof Ragnarsson. Men del slår faktiskt i betänkandet hur arbetslivsfonden skall vara organise­rad, och del skall finnas centrala och regionala styrelser

Vi i folkpartiet anser atl man bör gå elt sleg längre och se till atl man får ett direkt avgörande inflytande på lokal nivå. Då tror vi att pengarna kan användas på elt bra säll.

Jan-Olof Ragnarsson nämner Avesta gång på gång både i sitt huvudanför­ande och i repliken, och jag tycker aft det är bra. Avesta järnverk har tillsam­mans med kommunen, försäkringskassan och arbetsförmedlingen i Avesta


63


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


under ganska läng lid bedrivit ett projekt inom företagshälsovården för reha­bilitering och bälire arbetsmiljö pä företagel med myckel slor framgång. Del finns säkert väldigt myckel kvar all göra. Men man har lagt grunden för för­bättringar som kommer de anslällda i förelaget till del. Nu ligger man natur­ligtvis i startgroparua för att komma vidare, och helst med de pengar som arbetslivsfonden kommer atl förfoga över

På de platser där det finns en tradition med sådan verksamhet börjar man kunna delta. Man vill gå vidare i arbetet, och det ligger på lokal nivå. Om man fått tillgång lill de här pengarna ulan att behöva göra ansökningar hos regionala styrelser skulle arbetel gått betydligt snabbare och man hade slup­pit en byråkratisk hantering. Det är därför Jan-Olof Ragnarsson, som folk­partiets förslag är bäst. Man ser lill all pengarna kommer tillbaka till förela­gen och atl de binds i arbelsmiljöfonder, och skyddskommittéerna får ett av­görande inflytande pä hur pengarna skall användas inom företaget lill de an­ställdas fördel.

Om detta sker kommer det atl gå fort. Del blir ell bra resultat, och männi­skor kommer all behöva vara inaktiva under betydligt kortare lid än med den ordning som regeringen föreslår

AnL 67 GULLAN LINDBLAD (m) repHk:

Herr lalman! Jag noterar att Jan-Olof Ragnarsson i varje fall inte framhär­dar i all vi är världens mest sjuka och arbetsskadade folk. Det är alltid något. Han säger att man vill ha en decentraliserad verksamhet. Och de försök som redovisades är intressanta. Varför då gå med på atl inrätta ett centralt ämbetsverk med en generaldirektör i spetsen och en massa regionala fonder över hela Sverige?

Detta innebär en byråkrati och ett typiskt socialdemokratiskt hanterande av dessa frågor Detta fär till resultat alt hela ärendebehandlingen fördröjs. Lät försäkringskassorna sköta della! Det finns ju massor med folk där Infö­randel av arbetsgivarperioden frigör uppemot 5000 personer på ett bräde. Det har man räknat fram. Ta hand om den kapacitet och del kunnande som finns där! Lål dessa människor arbela med ärendena och inte alla dessa byrå­krater!


 


64


AnL 68 JAN-OLOF RAGNARSSON (vpk) replik:

Herr lalman! Jag vill till folkpartiets representant säga atl del är meningen atl också skyddskommittéerna, vilkel jag sade i en tidigare replik, skall ha elt stort inflytande över vilka resurser som skall sättas in för atl förbättra arbetsmiljön. Detta är också ell sätt atl få resurser Ni nämner ingenting om all del blir 11 miljarder kronor som tillkommer utöver de medel som förut finns tillgängliga inom arbetsskadeförsäkringen.

Ni talar om centrala och regionala byråkratier. Jag tror att dessa regionala byråkratier som ni kallar dem, också kan få den här lokala anknytningen.

Gullan Lindblad sade alt del kan frigöras resurser på försäkringskassorna. Men det behövs också resurser. Ni vill ju inte ha dessa 11 miljarder kronor som ställs lill förfogande genom arbetslivsfonden. Hur skall vi kunna börja förbättra arbetsmiljöerna i det här landet om vi inte har resurser till vårt för­fogande?


 


Andre vice talmanrien anmälde att Kjell-Arne Welin och Gullan Lindblad anhållit alt lill protokollet få antecknat att de inte ägde rätt lill ytterligare repliker

AnL 69 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Vi är alla överens i den här frågan. Jag kan inte se att det finns någon här som inte är överens om att vi måste göra någonting åt dessa problem. Jag tycker att alla förslag som är seriöst menade och som man har genomgått grundligt är bra förslag, och dem skall vi acceptera och pröva.

Vi i miljöpartiet de gröua har i huvudsak ställt oss bakom detta betän­kande. Jag behöver nu inte upprepa de siffror som Rune Backlund nämnde i siri utmärkta redogörelse. Det är samma siffror som jag har Vi har uu elt underlag som visar att det behövs att vi gör någonting.

När vi nu har fonderna tycker jag att vi skall använda dem. Näringslivet har pengar, och vi kan mycket väl utnyttja dessa fonder Detta är elt sätt att ta in pengar för alt använda dem till just arbetsmiljön. Införandet av arbets­givarperioden innebär alt man tar mycket mera pengar från förelagen, vilket de har talat om flera gånger, och detta på ett felaktigt sätt, vilket vi tidigare har sagt.

Det firiris ett arinat sätt att frigöra personal på försäkringskassorna. Det är arbetsgivarinträdet. Det är möjligt att införa ett arbetsgivarinträde, vilket många redan har Jag har, tror jag, haft det i hela mitt arbetsliv, eller i varje fall så länge del har funnits.

Gullan Lindblad hävdade att Sverige har den sämsta arbetsmiljön i värl­den. Jag är alldeles övertygad om att vi inte har det. Men det finns fortfa­rande åtgärder som behöver vidtas för att minska antalet arbetsskador Det är bl.a. de enformiga arbetsuppgifterna som är orsaken till de svåra arbets­skadorna.

Miljöpartiet har en socialklausul som vi skulle vilja sätta i sjön när del gäl­ler import från andra länder Vi vet ju t.ex. vilken arbetsmiljö det firiris i u-länderna.

Pel är oerhört viktigt aft rehabiliteringen sätts in snabbt. Det är vi också överens om. Man måste därför se hela socialförsäkringssystemet som en hel­hel. Men jag tänker ändå bara hålla mig till del föreliggande betänkandet, annars skulle det ju bli ett långt föredrag. Jan-Olof Ragnarsson och jag har en gemensam motion där vi tar upp tre områden, Västmanland, Dalarna och Gästrikland. I motionen yrkar vi att mari skall satsa på de försök som redan är påbörjade. Del räcker irite med att Avesta järnverk har genomfört för-bättririgar I Avesta skall en särskild satsnirig göras på vårdpersonal; Motio-ricri är irite heller en s.k. hembygdsmotion. Det är här fråga om tre orter som i samarbete med storstadsregionen skall åstadkomma någonting. Det behöver alltså inte bli centralstyrt. Men det är utmärkt att det också finns regioriala styrelser så att man kan titta ut över länsgränserna och samarbeta.

Jag skall irite upprepa vad som kan göras på de olika platserna. Mitt tal blir inte så långt. Jag vill yrka bifall till reservation 3.

I min motion Sf25 lar jag upp frågan om förtidspensionering av arbets­marknadsskäl. Jag har på något sätt missat denna motion i hanteringen, men


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


 


5 Riksdagens protokoll 1989/90:101


65


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


jag vill yrka bifall till reservation 6 av vpk som innehåller ett liknande för­slag.

Vi i miljöpartiet vill inte alt förtidspensioneringen skall upphöra helt. Men vi tycker alt man skall vara restriktiv, eflersom det är bra atl hålla på arbets-linjeri. Det här är ett regiorialpolitiskt problem. När företag läggs ned i områ­den med ensidigt arbetsutbud menar man nu att äldre arbetskrafl skall börja arbetspendla. Del kan inte vara meriingen. Vi hoppas att man skall kunna behålla delar av systemet med förtidspensionering av arbelsmarknadsskäl.

När det är ont om arbetskraft blir kvirinor och blivande pensionärer s.k. topparbelskrafl. Om man jämför med energiområdet fuugerar vatlerikraften som toppkraft vid perioder då det råder stort behov av energi, t.ex. under dagtid och vintertid. Det kan ju låta bra att kvinnorna och pensionärerna är topparbelskrafl. Men del är inte riktigt så. Det går inte alt driva arbetslinjen för långt. Vi vill ha kvar förtidspensioneringen till vissa delar

Jag yrkar alltså bifall till reservationerna 3 och 6 och i övrigt till utskottets hemställan.


 


66


AnL 70 NILS-OLOF GUSTAFSSON (s);

Herr talman! Vi lycks i alla fall vara överens om att utslagningen på arbets­marknaden är ett stort problem. Antalet anmälda arbetsskador ökar kraf­tigt, antalet förtidspensionärer likaså. Det här frestar naturligtvis på sam­hällsekonomin. Men det verkligt tragiska är förstås atl bakom siffror och sta­tistik döljer sig enskilda människoöden. Det är kvinnor och män som lider och far illa på sina arbetsplatser, som har värk och som tvingas gå hemma under långa tider, som känner sig isolerade och längtar efter att kunna arbeta igen. Här finns många bakom dessa siffror som får sina liv förstörda på grund av dålig arbetsmiljö. Den här utvecklingen måsle motarbetas med all kraft. Utgångspunkten måste vara att var och en skall kunna gå till sitt arbete utan atl behöva kärina oro för liv och hälsa.

Det är mycket lillfredsställaride all del riu pågår en orderillig offeosiv för en förnyelse av arbetslivet och mot de dåliga arbetsmiljöerna. Tillsättandet av arbetsmiljökommissionen var ett första steg i denna offensiv. Kommissio­nen skall under det här året redovisa sina förslag om hur man skall komma till rätta med farliga och ohälsosamma arbetsmiljöer Kommissionen skall också presentera förslag om hur rehabiliteringeri skall kunna utformas. Det arbete som kommissionen håller på med följs med stort intresse i arbetslivet, och dess förslag emotses med stora förväntningar Vi vet också att rege­ringen under året kommer alt förelägga riksdagen en proposition med kom­missionens arbete som utgångspunkt.

Redan nu las ett första steg. I proposition 1989/90:62, socialdepartemen­tets bilaga, framförs förslag som ger försäkringskassorna möjlighet alt köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster I syfte atl utveckla arbetsmetoder och samarbelsformer föreslås vidare en försöksverksamhet vid två kassor Del föreslås också altitydpåverkande irisalseroch ökad korilrollverksamhel. Ut­över hel och halv sjukpeuning föreslås att en fjärdedels och tre fjärdedels sjukpenning skall kunna ges ut. Detta har pä försök prövats vid tre kassor, och erfarenheterna av försöken är goda. Vidare finns förslag om att ersätt­ning för resekostnad skall kunna utgå i stället för sjukpenning, förslag om


 


syslem med vilande förtidspensiori och om försäkririgsskydd vid arbetspröv-ning och arbetsträning.

I den bilaga som arbelsmarkriadsdeparlementet står för anges riktlinjer för hur arbetslivsfondens medel skall användas och hur verksamheten skall organiseras. Vidare finns det en rad förslag om hur rehabiliteringen skall kunna förbättras.

Det är alltså ett ganska stort första steg mot en bättre rehabilitering som tas i och med den här propositionen. Ett förverkligande av de åtgärder som föreslås bör bidra till att människor inte skall behöva drabbas av långa sjuk­skrivningar eller förtidspensionering, och också ge dem som trots allt ändå drabbas möjlighet alt komma tillbaka till arbetslivet.

Eftersom arbetsmarknadsministern står efter mig på talarlistan, gör jag för tids vinnande ingen längre inledning utan skall nu övergå till att kommen­tera de reservationer som är fogade till belärikandet.

Tillåt mig först att kommentera Kjell-Arne Welins något märkliga inled­ning. Han presenterade Ulf Westerberg på elt sätt som jag inte känner igen. Jag kan inte för milt liv räkna ut vad den beskrivningen har med denna dis­kussion att göra. Kjell-Arne Welin påstod att Ulf Westerberg var en ralje­rande typ, som irite satte så stort värde på vad som beslutades och inte beslu­tades i riksdagen. Jag känrier Ulf Westerberg så pass väl att jag vet att den beskrivningen är felaktig och falsk. Jag kan, som sagt, inte för mitt liv räkna ut vad dessa påståenderi kari tillföra diskussionen. Kjell-Arne Weliri får för­söka förklara det för mig.

Med ariledriirig av propositiorieri har 21 motioner väckts. Samtidigt har 13 motioner från allmänna motionstiden behandlats. Del har under utskottsbe­handlingen resulterat i 10 reservationer och 5 särskilda yttranden

Reservation nr 1 handlar om vilka typer av rehabiliteringstjänster som kassorna skall ges möjlighet att köpa. Som framgår av reservationen och vad som har sagts tidigare anser reservanterna att kassorna, utöver den yrkesin­riktade rehabiliteringen, också skall kunna köpa medicinsk rehabihtering, såväl offentliga som privata tjänster I propositionen skiljs klart mellan yr­kesinriktad rehabilitering och medicinsk och social rehabilitering. Den me­dicinska avser att återställa grundläggande funktioner och tillhör sjukvårds­huvudmännens ansvarsområde, medan primärkommunerna främst svarar för den sociala rehabiliteringen genom service, råd, upplysningar och bi­stånd i personliga angelägenheter

Den yrkesinriktade rehabiliteringen handlar om alt underlätta för männi­skor med olika handikapp att få ett arbete eller behålla ett arbete. Det är alltså en klar skillnad mellan de olika.inriktningarna.

Vi säger också i betänkandet - ödmjuka som vi är - att skillnaderna inte är givna för all framtid, utan att gränserna förskjuts med utvecklingen på rehabiliteringsområdet i stort. Detta kan alltså behöva ses över från tid till annan. Utskottsmajoriteten delar just nu den uppfattning som uttrycks i pro­positionen, alt medel från arbetslivsfonden inte skall användas för att betala medicinsk eller social rehabilitering. Med anledning av detta yrkar jag avslag på reservaliori rir 1.

I reservation nr 2 vänder sig reservanterna mot förslaget om att socialför­säkringsnämnderna skall kopplas in redan under beredningen av ärendena.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.

67


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, tn.m.

68


Reservanterna befarar en ökad byråkratisering och långa väntetider Ut­skottsmajoritelen tycker lika illa om deri typen av företeelser som reservan­terna, men man anser dels att farhågorna är överdrivna, dels att den kunskap om arbetslivets villkor som finns representerad i socialförsäkringsnämn­derna är så värdefull att den bör tas till vara. Hur detta slutgiltigt skall orga­niseras synes regeringen ha för avsikt att återkomma till längre fram. Vi i majoriteten anser att det är klokt att åtminstone i ett inledningsskede följa propositionens förslag i detta avseende.

Jag lycker all organisationen över huvud taget har beskrivits på ett över­drivet sätt under på den tidigare debatten. Man talar om en mycket stor or­ganisation, om ämbetsverk med generaldirektörer osv. Det har inte hjälpt att Rune Backlund på ett lugnt och behärskat sätt har försökt att beskriva atl del i propositionen står att det skall vara ett minimum av organisation runt delta. Med anledning av att det rör sig om medel som finns utöver vad som normall brukar finnas i rehabiliteringsverksamhet, är det också vettigt och riödväridigt att besluten fattas i organ som ligger utanför de enskilda företagen.

Som jag tidigare sade har det inte hjälpt att man har fått denna förklaring och alt det t.o.m. har visats var det står uttryckt i propositionen. Fond­skräcken och uppammandet av misstro när det gäller missbruk har fått ta över även i denna diskussion. Det tycker jag är litet synd, för det är en viktig verksamhet som nu skall kunna startas. Det finns mycken entusiasm ute i arbetslivet iuför vad man kan åstadkomma genom denna organisation och dessa medel.

I reservation nr 3 föreslås att riksdagen skall besluta om vilka kassor som skall få bedriva den försöksverksamhet för effektivare rehabilitering som fö­reslås i propositionen. Reservanternas förslag är i och för sig väl motiverade, men det kan inte vara riksdagens uppgift att besluta i detaljfrågor Enligt propositionen bör beslutet om vilka kassor som skall ha denna försöksverk­samhet fallas av riksförsäkringsverket i samråd med Försäkringskasseför­bundel. Jag har hört att det finns många kassor som är intresserade och kän­ner sig kallade. Jag yrkar avslag på reservation nr 3.

I reservation nr 4 kräver utskottets moderata ledamöter att lagen om ar­betsmiljöavgifl skall avskaffas och atl de medel som inbetalats skall återbeta­las. Detta har också varit del genomgående under diskussionen här Modera­terna har liksom folkpartisterna, hela tiden varit konsekvent emot både av­giften och inrättandet av arbetslivsfonden. I motsats till reservanterna anser utskotlsmajoriteten all fonden och de medel som den disponerar ger en rejäl chans alt bygga upp en behövlig och mycket efterlängtad rehabiliterings-verksamhet. Jag yrkar avslag på reservation 4.

I reservation nr 5 går folkpartisterna i utskottet emot den regionala organi­sationen av arbelslivsfonden. Delta förslag skiljer sig från del moderata för­slaget på så sätt att här skulle medlen återföras till företagsanknutna fonder i ställel för direkt lill företagen. Kjell-Arne Welin sade vid ett anlal tillfällen atl pengarria skulle återbetalas till de enskilda företagen. Jag vet inte vad han åsyftar

Det är samma andas barn bakom båda dessa reservationer Det finns då


 


anledning att erinra om att även folkpartiet hela tiden har varit emot såväl inrällaridet av fonden som arbetsmiljöavgifterna.

Vi tror atl del är en lämplig organisation som nu byggs upp. Det bör kan­ske återigen påminnas om att avsikten med fonden är att stimulera lill insat­ser som annars inte skulle komma till stånd. Det uttrycks bokstavligt att bi­drag endast lämnas för sådana åtgärder som företagen inte är skyldiga alt vidta enligt lag eller författning. Tilldelningen av medel måsle självfallel ske genom elt organ som är frislående från de företag och förvaltningar som sö­ker detta stöd. Jag yrkar avslag på reservation nr 5.

I propositionen föreslås alt möjligheten till förtidspension av endast ar­belsmarknadsskäl skall tas bort. I reservation nr 6 går utskottels vpk-leda­mot emot detta förslag. Den principiella utgångspunkten bakom förslaget är atl arbetslöshetsproblem skall lösas med arbelsmarknadspolitiska åtgärder Genom atl rätten till förtidspension av enbart arbetsmarknadsskäl tas bort hävdas arbetslinjen. Att rätten till förtidspension av arbetsmarknadsskäl för­svinner innebär inte att sådana skäl hell försvinner som skäl för rätt lill för­tidspension. Också i fortsättningen kommer arbetsmarknadsskäl alt vägas in som en del i en samlad bedömning. Jag utgår ifrån att man vid en sådan bedömning skall ta speciell hänsyn när det gäller ålder lokal arbetsmarkriad osv. Jag yrkar avslag på reservation nr 6.

I reservation nr 7 går utskottets moderata ledamöter emot förslaget om all del skall kunna utgå lönebidrag på högst 50 % till den arbetsgivare som anställer en förtidspensionär Förslaget skall ses som elt inslag i arbetslinjen. Det syftar till att underlätta för en förtidspensionär alt komma tillbaka lill sitt arbete eller få ett annat arbete. Moderaterna går emot deltaförslag med hänvisning till all man förespråkar ett system med flexibla lönebidrag som skall utgå med hänsyn till den handikappades arbetsnedsättning. Frågan om flexibla lönebidrag har tidigare vid elt par tillfällen behandlats av riksdagen. Det har då bl.a. framförts farhågor om att en differentiering av bidragen ef­ler handikappels svårighetsgrad kan medföra risker för någon sorls merit­värdering av den handikappade.

I årets budgetproposition anför arbetsmarknadsministern all elt system med flexibla lönebidrag äridå bör övervägas i sambarid med atl AMS övergår lill treåriga budgetperioder Ett ytterligare skäl atl avvakta med ell ställ­ningstagande är de effekter som en ändring av lönebidragssyslemet kan få för ett stor anlal myndigheter, institutioner och ideella organisationer, som i mångt och myckel har sin verksamhet uppbyggd kriug dagens lönebidragssy-slem. Om det skall bli några förändringar i syslemel, blir del i alla fall inte under den närmaste tiden. Utskottsmajoriteten anser att förslaget är bra och att del inte behöver stå i något motsatsförhållande till en everituell framtida systemförändring. Jag yrkar avslag på reservation nr 7.

I reservation nr 8 tas frågan om finansieringeri av arbelsmarkriadsålgärder med socialförsäkririgsmedel upp. Reservanterna noterar det som tillfreds­ställande atl det i proposition 62 las ett första steg mot att bekosta yrkesinrik­tade rehabiliteringsålgärder med medel från sjukförsäkringen. Man anser dock atl det är fråga om insatser av alltför blygsam omfattning, och atl det är viktigt att snabbt komma vidare. Detta är en av de frågorsom arbetsmiljö­kommissionen ser över Den ingår också i den översyn som pågår i regerings-


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.

69


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


kansliet. Eflersom det här redan är föremål för uppmärksamhet, finns det inte någon anledning till något särskilt uttalande från riksdagen. Jag yrkar avslag på reservation nr 8.

I reservation nr 9 tar utskottets folkparlisliska ledamöter upp frågan om det lokala ansvaret för rehabilitering - en fråga som också har färgat den tidigare diskussionen i dag. Man tycker att ansvaret för rehabilitering skall läggas på den lokala nivån och besluten ske så nära de enskilda företagen som möjligt. Kjell-Arne Welin har ju varit inrie på alt besluten helt enkelt skall fattas i företagen. Detta är då eri uppföljning av de tankegångar som återfinns i reservation 5. Jag yrkar avslag på reservation 9.

Centerns enda reservation är reservation 10. Det ligger en stor motion bakom reservationen. Motionen har som rubrik Förnyelse av socialförsäk­ringen. Rune Backlund och Karin Israelsson har skrivit motionen. De pekar på en hel del problem med den nuvarade ordningen inom försäkringssyste­met. Vissa av dessa problem bör väl kunna lösas om propositionens förslag genomförs, liksom det förslag som rehabiliteringskommitlén lämnar senare och som kommer i form av en proposition. Vidare kommer ju regeringens aviserade förslag om en arbetsgivarperiod.

Vi har ju skrivit alt utskottsmajoritelen i alll väsentligt ansluter sig till vad som har framhållits i motionen. Men eftersom det rör sig om frågor som är under beredning på olika sätt och i olika organ finns det ingen anledning för riksdagen alt vidta några åtgärder jusl nu. Vi bör därför avvakta del bered­ningsarbete som pågår

Med det sagda, herr talman, yrkar jag avslag på reservation 10 och bifall till utskottels hemställan, (foris. 13 §)


12 § Beslut om uppskjuten votering av kvällsärenden

På förslag av andre vice talmanneri medgav kammaren atl de ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle företas till avgörande i ett sammanhang i början av morgondagens arbetsple­num.

13 § Insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksam­het, m.m.

(forts, socialförsäkringsutskottels betänkande SfU12)


70


Anf. 71 KJELL-ARNE WELIN (fp) replik:

Herr talman! Det finns egentligen ingenting, Nils-Olof Gustafsson, som jag tycker är så enerverande som när man i min mun lägger uttalanden som jag inte har gjort.

När det gäller Ulf Westerberg har jag sagt hur jag uppfattade honom i går vid konferensen ute i Älvsjö. Jag har sagt vilka konsekvenser jag drog av haris uttalanderi. Irite på riågot sätt har jag uttalat mig om Ulf Westerberg


 


som person eller om vilken karaktär han har Så det är alldeles fel, Nils-Olof Gustafsson, att jag skulle ha framställt honom som en raljeraride typ. Jag har alltså inte gjort det. Nu är det så, Nils-Olof Gustafsson, att jag var i den lokal där Ulf Westerberg talade. Jag vet vad han sade. Jag tror inte att Nils-Olof Gustafsson var i den lokalen, men Ulf Westerberg finns ju här så det är lämpligt all fråga honom om vad han sade. Jag vill också säga till Nils-Olof Gustafsson alt jag kan ställa mig bakom hela den första delen av hans anför­ande som handlade om de insatser som samhället bör göra när det gäller ar­betsmiljö, rehabilitering och liknande, ända tills han berörde arbetslivsfon­den.

Nits-Olof Gustafsson sade all man skall ha ett minimum av organisation, personal och liknande på den centrala myndigheten och på de regionala myndigheterna. Del är bra i och för sig, men vill man ha ell minimum av organisation tror jag alt det i detta fall innebär ingen organisation alls. Man kan ju låta pengarna gå tillbaka till lokal nivå för användning konkret och direkt för arbetsmiljöåtgärder och rehabiliterande åtgärder såsom det be­skrivs i betänkandet. Detta vill vi i folkpartiet, och vi vill alltså inte att dessa pengar skall gå tillbaka som någon gåva till exempelvis förelag som Nils-Olof Gustafsson litet grand insinuerade. Vi vill all pengarna skall användas för arbeismiljöåtgärder i de förelag som har betalat in perigarna och atl peng­arna skall finnas som fonder så nära företageri som möjligt. Vi tror alt man skulle kunna göra mycket slora vinster Ulf Westerberg sade också i går alt man skulle använda 2-2,5 miljarder kronor om året för att betala sådana här åtgärder. Delta skulle i stort sett innebära att hela avkastningen - det sade inte Ulf Westerberg, men del säger jag - av kapitalet skulle anväridas för administraliori. Del skulle i så fall handla om ungefär 1,5 miljarder kronor om året. Det kallar inte jag en betydelselös administration. Jag tycker alt den är mycket stor


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


Anf. 72 RAGNHILD POHANKA (mp) replik;

Herr talman! Vi har ju i vår reservation 3 föreslagit ett tillkännagivande. Regeringen skulle kunna ge en indikation på ett bra projekt. Enligt vår åsikt rör del sig om ett sådant, vi har studerat saken närmare. Vi skulle alltså gärna vilja att det lämnades ett direktiv från riksdagen, inte ett beslut, efter­som beslut skall fattas i styrelserua.


Anf. 73 RUNE BACKLUND (c) replik:

Herr talman! När det gäller vår reservaliori 10 påpekade Nils-Olof Gus-tafssori alt majoriteten i allt väsentligt var beredd att ställa sig bakom försla­gen i vår motion om en plan för en förnyelse av socialförsäkringen. Han hän­visade till propositionen och till kommande förslag från regeringen under årets lopp.

I och för sig är vi glada över att man ställer upp bakom de principer som vi har föreslagit. Del här är emellertid bara en del av vårt arbete under vå­ren. Vi har ju arbetsskadeförsäkringen och annal kvar, som skall debatteras senare i vår Vi är oroliga för att det inte blir någon form av samordning mel­lan åtgärderna, sä att våra tankar beträffande socialförsäkringen inte får nå­gon aktiv roll över hela linjen och så att det inte blir planmässighet. Risken


71


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


finns all det på de olika områdena bara blir dellösningar Hade man bifallit vår motion hade det getts regeringen till känna vikten av planmässighet vid planeringen av hur försäkringarna skall stöpas om i början av 90-lalet samt vad delta skulle innebära för försäkringskassorna. Nu får vi flera tillfällen att debattera enskildheter i vår motion. Vi återkommer ju till bl.a. arbetsskade­försäkringen och revisorernas kritik av densamma.

Anf. 74 GULLAN LINDBLAD (m) repUk:

Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten mycket. Vi har våra stånd­punkter och lär inte kunna övertyga varandra. Vi bör kanske också ge ar­betsmarknadsministern möjlighet att säga någonting. Jag vill bara notera att Nils-Olof Gustafsson inte har gett några övertygande argument när det gäl­ler vilsen med de nya byråkratierna. Jag får väl avvakta och se om arbets­marknadsministern har några argument, men jag tror inte det. Vi har olika uppfattningar Hela tiden väljer man tyvärr de lösningar som kräver den längsta tiden och som ytterligare fördröjer ärendenas behandling, t.ex. att socialförsäkririgsriämnderna skall kopplas in på beredningsstadiet. Sådant gör att det hela blir fördröjt, naturligtvis allra mest på grund av de slora byrå­kratierna.

Jag kan inte låta bli alt undra hur man kan få mera medel till angelägna arbetsmiljöprojekt genom att betala ökade avgifter, som sedan läggs i en fond. Pengarna finns ju ändå där, och vi har de facto en arbelsmiljölagstift-ning som skall fungera. Vi kan genom att ändra själva försäkringen få nya medel som direkt skulle kunna användas av människor som ägnar sig åt verk­samheten.


 


72


Anf. 75 NILS-OLOF GUSTAFSSON (s) replik:

Herr lalman! För all la del sista först; Nej, Gullan Lindblad, i slutlampen brukar vi konstalera att gränsen går någonstans där vi inte kan komma över­ens när del gäller socialförsäkring över huvud laget.

Jag lycker all ni med en viss onödig envishet hävdar alt det skulle bli fråga om en våldsam administration och slor byråkrati. Av propositionen, och även av betänkandet, tycker jag att det myckel klarl framgår alt delta inte är meningen, ulan att man skall använda den administration som finns. Men eftersom det rör sig om pengar som så att säga ligger utanför, måste del fin­nas en beslutsorganisation som befinner sig utanför de enskilda företagen.

Vad det gäller är ju att ni är emot hela den här företeelsen, både avgifterna och fonderna. På det bygger ni en argumentationskedja och talar om gene­raldirektörer och en våldsam byråkrati. Man får en känsla av att ni på något sätt lycker alt den nuvarande verksamheten är bra. Men så är det ju inte. Vi är i dag mycket dåliga på rehabiliteringsverksamhet. Givetvis skall man stimulera den traditionella, lagstadgade rehabiliteringsverksamheten, men den räcker ju inte. Vi får nu en rejäl chans. Med pengar och med entusiasm skall vi åstadkomma en mycket bättre rehabiliteringsverksamhet. Var med på del i stället för att vara så förskräckligt negativa!

Jag har absolut för mig att Kjell-Arne Welin påstod att Ulf Westerberg hade raljerat och sagt att det inte var så noga med del som förekom i riksda­gen. Vi får i morgon i snabbprotokollet se vad Kjell-Arne Welin sade. Jag


 


kunde inte känna igen Ulf Westerberg på beskrivningen att han skulle raljera om riksdagens beslut. Jag kan för mitt liv inte förstå vad detta hade i den här debatten alt göra.

Del är riktigt, Rune Backlund, att vi håller med om det mesta som ni för fram i er stora motion. Någon gång måste allt det som är på gång samordnas. Vi anser att det bör ske i den översyn som regeringen håller på med.

Anf. 76 KJELL-ARNE WELIN (fp) replik;

Herr talman! Det som Nils-Olof Gustafsson nu hävdade att jag hade sagt, det sade jag också. Däremot sade jag inte det som Nils-Olof Gustafsson i sitt första anförande påstod att jag skulle ha sagt. Därmed hoppas jag att den diskussionen är avslutad. Skälet till att jag tog upp detta i den här diskussio­nen trodde jag framstod som självklart. Ulf Westerberg har hållit ett anför­ande om arbetslivsfonden, och jag tyckte att det var lämpligt att jag i den här debatten refererade vad han har sagt.

Nils-Olof Gustafsson sade atl vi var emot arbetsmiljöavgiften och arbels­livsfonden, och det är ju riktigt. Vi i folkpartiet anser att förelagen skulle stimuleras till åtgärder om vi anväride ekonomiska styrmedel. Dessa styrme­del borde användas på ett sätt som är det rakt motsatta till det sätt som vi nu använder arbelsmiljöavgiften på. Man skulle se till att de företag som skötte sin arbetsmiljö, som låg långt framme och arbetade med den här typen av frågor skulle stimuleras exempelvis genom eri liten sänkning av arbetsgivar­avgiften, medan de som inte skötte sin arbetsmiljö inte skulle komma i åtnju­tande av dessa stimulanser Regeringen har nu valt en annan väg. De sorii sköter sin arbetsmiljö, som tar initiativ och som åstadkommer bra arbets­platser i dessa avseenden, skall nu få betala för dem som inte velat göra nå­gonting. Det anser vi i folkpartiet vara fel.

Jag är, Nils-Olof Gustafsson, övertygad om att man skulle kunna använda näst intill alla dessa pengar till åtgärder som låg företageri så nära som möj­ligt. Det skulle kunria ske genom de lokala myndigheterna - arbetsförmed­ling, AMI, AMU-centrum och försäkringskassor Arbetsmarknadens parter skulle vara företrädda, och på del sättet skulle skyddskommittéerna få en aktiv roll. Nästan hela avkastningen av kapitalet borde användas för direkta arbetsmiljöbefrämjande åtgärder och rehabiliteringsåtgärder. Nu blir det av-bränningar på vägen. Det anser vi i folkpartiet är onödigt.

Anf. 77 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN;

Herr talman! Förnyelsen av arbetslivet och den fortsatta kampen mot de dåliga arbetsmiljöerna kommer under 90-talet att vara en av de allra vikti­gaste uppgifterna på alla områden i samhället. Jag är övertygad om det också efter den här debatten. Det handlar både om att vända utvecklingen i arbets­skade- och sjukskrivningsfrekvensen och om att, trots att del i dag inte talats så myckel om det, förnya och utveckla förhållaudena i arbetslivet. Det har betydelse inte bara för att minska de risker för ohälsa som de enskilda lönta­garna utsätts för utan också för att skapa den förnyelse och förbättring av produktiviteten inom arbetslivet som behövs för att vi skall kunna behålla vår ekonomiska och sociala välfärd. Detta har många arbetsgivare redan upptäckt, och andra kommer aft tvingas att upptäcka a» de enskilda lönta-


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.

73


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


garnas resurser och skaparkraft måste las till vara på ett bättre sätt än tidi­gare, inte minst för atl mari skall kunna behålla och rekrytera arbetskraft i utsatta delar av vårt näringsliv.

Jag tror inte alt jag behöver orda mer om bakgrunden till arbelslivsfon­den - det har i debatten i dag sagts många kloka ord om den. Inte heller behöver jag orda så mycket om den utveckling som vi har haft när del gäller långtidssjukskrivna och förtidspensionerade i vårt samhälle. Frågan har ställts: År vi verkligen sjukast i världen? Det kanske är så, att vi erkäririer sambanden mellan människors ohälsa och förhållandena på arbetsplatserna på ett annat sätt än vad mari gör i många andra länder Inte minst märks detta på kvinnornas sätt alt hantera sin ohälsa. När min mor växte upp, skulle kvinnor i femtioårsåldern ha ont i ryggen och axlarna. I dag erkäriner man all delta beror på deras arbete och deras arbetsställningar Kvinnorna anmäler också i dag dessa skador och sjukdomar i en helt annan utsträckning än tidi­gare.

I kampen för atl förnya arbetslivet kommer arbetslivsfonden att spela en väldigt viktig och slor roll. Därför är det viktigt, som Rune Backlund här betonat flera gånger, att arbelslivsfonden ger slöd till arbetsmiljöförbätl­rande åtgärder som arbetsgivarna inte är skyldiga alt vidta enligt andra lagar och regler för arbelsmarknaden. Det betonas starkt i propositionen. Som en huvudprincip skall gälla att kostnader för nödvändiga åtgärder för alt arbets­miljön skall vara tillfredsställande bärs av arbetsgivaren i fråga. Det är ar­betsgivaren som har ansvaret för att arbetsmiljön är dräglig och inte utsätter de ariställda för risker

I debatten har också nämnts de andra uppgifler som fonden skall ha, t.ex. i fråga om referensarbetsplatser Inte minst arbetsorganisationen tycker jag att det är viktigt att betona. Det sägs i propositionen att inom ramen för ar-betsorganisatoriska förändringar bör särskilt vidtas åtgärder som avser styr­ningen av arbetel och som medför ett förbättrat individuellt inflytande för den enskilde arbetstagaren över arbetssituationen.

Arbetslivsfonden skall också stödja försöksverksamheten med rehabilite­ring, vilket också har nämnts här i debatten. Fonden skall vidare stödja upp­byggnaden och utvecklandet av nya rehabiliteringsmetoder

Jag vill upprepa vad både Rune Backlund och Nils-Olof Gustafsson sagt om att organisationen skall vara begränsad. Det skall vara en central styrelse och regionala, länsvisa styrelser. Det sägs också tydligt att man i möjligaste mån skall använda befintliga resurser hos myndigheter och orgariisationer. Vi skall inte bygga upp en riy byråkratisk jätteorgariisation. Vi skall bygga upp en smidig och snabb organisation. Meningen är också att arbetet skall komma i gång så snabbt som möjligt efter del riksdagsbeslut som förhopp­ningsvis kommer alt fattas tidigt i morgon. Därför har regeringen redan till­satt en organisatioriskommitté, som skall förbereda arbetet, så att vi så snabbt som möjligt efter riksdagsbeslutet kan utfärda en instruktion och så att fonden skall kunna börja arbeta redan i sommar Det är verkligen inte så att regeririgen raljerar med riksdagen. Jag har slor respekt för riksdagen, och jag vet att Ulf Westerberg också har det.

Nu handlar det om att vi -för förnyelseri av arbetslivet och för att vi sriabbt


74


 


skall kunna använda resurserna - inrättar organisationen för att den på ett så smidigt och snabbi sätt som möjligt skall kunna börja jobba.

Debatten i dag har tyvärr präglats alltför mycket av ord såsom "fonder, kollektiv, byråkrati" och även av en massa teknikaliteter kring arbelsmil­jöarbetet. De ord som egentligen är viktiga, vilkel också Rune Backluud och Nils-Olof Gustafsson har insett, är "nytänkande, nya organisationer, sam­verkan" samt en skyndsam förnyelse av arbetslivet. Del är de ord som man bör använda.

Nog finns det i dag en växande insikt bland allt fler människor, men tydli­gen inte hos alla, att arbetsmiljö och arbetsorganisation hör ihop, alt arbets­miljö, människors trivsel och möjligheten alt rehabilitera människor så att de kan snabbare återgå till arbetslivet än i dag också hör samman. I delta sammanhang kommer arbetslivsfonderi att spela en viktig roll. Meo del firiris också måriga andra vikliga aktörer som, vid sidan av arbetslivsfonden, kom­mer att ha ett väldigt stort ansvar för alt vi skall klara uppgiften atl vrida utvecklingen mot en förnyelse av arbetslivet åt rätt håll.

Många arbetsgivare har redan upptäckt detta förhållande och har redan i dag gjort väldigt mycket på detta område. Fackliga organisationer som länge har slagils för dessa frågor har också flyttat fram sina positioner ute i de en­skilda förelagen.

Men del som nu behövs är del som arbetslivsfonden skall vara en viktig drivfjäder i: atl se till helheten i arbetsorganisationen, arbetsmiljön och re­habiliteringen. Många av debattörerna tidigare har uttalat detta myckel tyd­ligt.

Förväntningarna är mycket stora. Då kan man inte säga alt man lar fråri vissa arbetsgivare och all de sedan skall med matematisk exakthet ha tillbaka lika mycket. Då har man fastnat i teknikaliteter, och då ser man inte behovet av en ordentlig förnyelse av många av villkoren på arbelsmarknaden och en­skilda arbetsplatser De som ställl sig bakom tankarna kring arbetslivsfon­den har insett detta.

Jag hoppas att alla goda krafter som i dag finns ute i förelagen, i de fackliga organisationerna, på myndigheterna och hos arbetsgivarna kommer att ut­nyttja den möjlighet som arbetslivsfonden kommer atl ge.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


 


Anf. 78 GULLAN LINDBLAD (m) replik;

Herr talman! Jagar besviken. Jag hade väntat mig att få övertygande argu­ment för uppbyggnaden av de nya byråkratierna. Jag envisas nämligen med att kalla dem så till dess jag har sett vad som blir resultatet.

Det skall ju inrättas en central myndighet här i Stockholm - förmodligen med en socialdemokratisk gerieraldirektör, och jag förmodar att del också kommer att finnas platser för rörelsens barri på det regioriala plariet, som jag sade tidigare. Ur detta vårilar jag mig iritet gott, det måste jag säga!

Del är betydligt viktigare att se praktiskt på dessa frågor och, som Kjell-Arne Weliri sade, att arbela med dessa frågor på arbetsplatserna med de människor som redan är inblandade i denna verksamhet.

Jag noterar naturligtvis att centern har fallit i god jord så att säga, centern och socialdemokraterna har ju fallit i varandras armar Det är atl beklaga, men jag uppfattar detta som elt olycksfall i arbetet.


75


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


AnL 79 ANDRE VICE TALMANNEN:

Jag erinrar om att rephken gäller arbetsmarknadsministerns anförande.

Anf. 80 GULLAN LINDBLAD (m) replik;

Herr talman! Jag diskuterar det yttrande där centern får mycket beröm av arbetsmarknadsministern.

Jag noterar också med förskräckelse att det skall tillsättas nya organisa­tionskommittéer - de är kanske till och med redan tillsatta. Detta präglas alltså av riya forider, ny byråkrati och nya organisationer

Jag vill till sist fråga: Vilka råd ger arbetsmarknadsministerri till de arbets­givare som uppenbarligen är allra sämst när det gäller arbetsmiljö, eflersom de har flest sjukskrivna? Jag tänker t.ex. på Stockholms läns landstirig, där en tredjedel av personalen är borta. Jag tänker också på Malmö kommun som är en arbetsgivare som har mycket stora problem. Vilket råd skall dessa arbetsgivare få?

Anf. 81 KJELL-ARNE WELIN (fp) replik:

Herr lalman! Först och främst gläder det mig atl arbetsmarknadsministern säger alt regeringen och dess företrädare känner väldigt stor respekt för riks­dagen och dess arbete. Därmed kan vi lämna den frågari.

Del är syrid alt arbetsmarkriadsministern på något sätt framhåller all de som tror på nytänkaride och förnyelse m.m. enbart är de som är förespråkare för arbetslivsfonden. Det tror ni naturligvis på, och jag respekterar detta. Men folkpartiet säger inte nej till åtgärder - vi vill bara gå en annan väg. Vi tror alltså inte att detta är den bästa vägen. Vi är väl medvetna om den situa­tion som Mona Sahlin har beskrivit, och vi är överens om att det krävs kraft­fulla åtgärder, en förnyelse inom företagen och en förnyelse i sättet att an­gripa problemen.

Vi vill verkligen arbeta för sådana saker, och i vår partimotion har vi också anvisat metoder för detta.

Jag tycker inte att Mona Sahlin eller riågon aririan som står bakom proposi-tioricri har gett argumeut som visar att folkpartiet har fel i deo här frågan. Ni hävdar bara att det är vägen via arbetslivsfonden som vi skall gå. Argumen­ten för della har i alla fall jag misslyckats med atl uppfatta.

Jag tror fortfarande att vi skulle nå snabbare och bättre resultat om vi gick en aririari väg än genom att inrätta en ny myridighet. Vi skulle i stället ge ekoriomisk stimulans till företagen genom differentierade arbetsgivaravgif­ter och genom att låta skyddskommittéer och andra lokala organ arbeta ak­tivt med problemen.

Ni väljer en annan väg - men det är fel alt hävda att rii är de erida som står för riylärikaride och förnyelse i dessa frågor Ni gör säkert det, men det gör vi också.


 


76


Anf. 82 INGEGERD ANDERLUND (s):

Herr talman! Vi har från de skånska socialdemokratiska riksdagsledamö­ternas sida genom motionen Sf24 begärt att riksdagen skall uttala sig för att arbetslivsfondens centrala styrelse och förvaltning lokaliseras lill Skåne.


 


Vi har motiverat denna uppfattning med att statlig verksamhet i mycket begränsad omfattning placerats i södra Sverige och i det skånska landskapet.

Såväl arbetsmarknads- som socialförsäkringsutskotten har dock valt att avstyrka motionen.

Avstyrkandena grundar sig på tidigare gjorda uttalanden här i riksdagen om atl del vid decentralisering av ny statlig verksamhet eller vid utökning av sådan verksamhet skall ske en ingående prövning gällande annan lokalise­ring än till Stockholmsområdet.

Prioriteringen av annan lokalisering gäller i första hand skogslänen, me­dan sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden skall komma i fråga i andra hand.

Riksdagen har som en följd av detta understrukit att regeringen i sitt fort­löpande beredningsarbete uppmärksamt skall pröva förutsättningarna för en decentralisering av statliga verksamheter

Jag vill också ta tillfället i akt att uttrycka min tillfredsställelse över att regeringen intar en hög beredskap för att så snart som möjligt efter ett posi­tivt beslut här i riksdagen få i gång arbetslivsfondens viktiga verksamhet. Det käriris dock inte bra när vi som motionärer under hand nås av besked om att arbelslivsforideris centrala förvaltriing redan installerats i lokaler i Nacka. Vid annonseringen efter länschefer till de regionala förvaltningarna har det också mycket riktigt angetts såväl en adress i Nacka som ett telefonnummer dit.

Jag ifrågasätter riktigheten i detta förfarande. Det är väl här i dag som vi i denna kammare skall fatta beslut om arbetslivsfonden, dess verksamhet och förvaltning.

Herr lalman! Jag kommer i detta inlägg inte att lägga fram något yrkande med anledning av vår motion, men jag vill ändå uttrycka en viss besvikelse över att det vid utskottsbehandlingen inte starkare har betonats att ny statlig verksamhet verkligen skall få siri lokalisering utanför det överhettade Stock­holmsområdet.

Därtill vill jag också framhålla betydelseri av att regeringen verkligen gör den ingående prövning av lokaliseringsfrågan som riksdagen vid olika tillfäl­len uttryckligen begärt.

Avslutningsvis skulle det vara intressarit att höra ulskottsrepreseritariteris uppfattning i den fråga som jag nu har tagit upp.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Insatser för aktiv re­habilitering och ar­betslivsfondens verksamhet, m.m.


 


Anf. 83 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag noterar alt arbetsmarknadsministern, sedan hon har framfört sina floskler till oss i kammaren, har gått härifrån. Hon anser kan­ske alt del är bälire alt fly än illa fakta. Jag noterar alt två ledamöter som i riksdagens kammare har ställt konkreta frågor inte har fått riågra svar på dem. När arbetsmarkriadsmiriistern säger sig ha studerat dessa frågor så rioga borde hon t.ex. ha uppmärksammat att de arbetsplatser som har de ab.solut största problemen är de offentliga arbetsgivarnas arbetsplatser -stal, kommun och landsting.

Jag upprepar mina frågor: Vilka råd vill arbetsmarknadsministern ge till Stockholms läns landsting och Malmöhus län, där sjukskrivningarna är så många alt man måste ersätta en tredjedel av den ordinarie arbetsstyrkan? Detta är offentliga arbetsgivare. Frågorna hänger i lufteu.


77


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Administration av socialförsäkring


Överläggningeri var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 6 april.)

14        § Ajournering för middagsuppehåll

Kammaren beslöt kl. 17.51 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.

15        § Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00 under ledning av tredje vice tal­mannen.


 


78


16 § Administration av socialförsäkring

Föredrogs

socialförsäkririgsutskotlels betärikande

1989/90:SfU13 Administration av socialförsäkring (prop. 1989/90:100 del­vis).

AnL 84 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Vi har nu debatterat socialförsäkringar i ett stort antal tim­mar Atl vi har hållit på så länge visar att delta är ett mycket viktigt område som röner stort intresse. I detta betänkande, som kanske är av mindre om­fattning, behandlar vi anslagen till administrationen inom riksförsäkrings­verket och försäkririgskassorna och motioner i anledning av detta.

Det råder stor enighet i utskottet om behovet av ett väl förgrenat lokal­kontorsnät. Hur det närmare skall utformas anser vi bör anförtros de olika försäkringskasseslyrelserna på grundval av tilldelade medel.

Det pågår sedan länge ett arbete med decentralisering från riksförsäk­ringsverket till kassorna och decentralisering inom försäkringskassorna från central till lokal nivå. Från moderat håll anser vi emellertid att riksförsäk­ringsverkets nuvarande roll bör bli föremål för ytterligare översyn. Vi håller för troligt att verket kan bantas rätt kraftigt, även om det har skett en väsent­lig nedbantning på senare år Vi anser att verkets främsta uppgift bör vara tillsyn av försäkringskassornas verksamhet och utvärdering av verksamhe­ten. Genom vår reservation, den moderata reservationen nr 1, tillmötesgår vi motionskrav fråri bl.a. Görel Bohlin, Gustav Persson och Anita Modin. Jag ber att få yrka bifall lill reservation 1.

I reservation 7 föreslår vi en minskad medelstilldelnirig med härivisriirig till atl vi har föreslagit en förlängd samordning i arbelsskadeförsäkringen och en s.k. arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen - ett förslag som vi tidigare har debatterat här i dag och som nu aviseras även från regeringens sida.

Vi anser att handikapporganisationerna utför elt viktigt arbete för de han­dikappade i samhällsorganens tjänst. Men de små organisationerna har det


 


svårt all få sådana ekonomiska resurser alt de kan arbeta på en rimlig nivå. Vi anser därför atl 7 miljoner av försäkringskassornas anslag bör kunna överföras för bidrag lill dessa organisationer

Herr lalman! Därmed ber jag alt få yrka bifall också till reservation 7 och i övrigt lill utskottets hemställan.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Administration av socialförsäkring


 


Anf. 85 SIGGE GODIN (fp);

Herr talman! Den socialdemokratiska regeringen har år efter år varit med­veten om de upperibara problem som firiris i våra socialförsäkringssystem. Trots atl folkpartiet med envishet har pekat på det orimliga i de förhållanden som råder har regeringen inte förmått lyfta blickeri och se några lösnirigar

Snart sagl ingen i vårt land är längre omedveten om problemen i sjukför­säkringen och arbetsskadeförsäkringen. Del har vi egentligeri diskuterat hela eftermiddagen. Och problemen handlar inte bara om pengar och nya krav på ökade resurser till administrationen, utan i lika hög grad om de män­niskor som drabbas.

Vi vet att väntetiderna för utredningar av bl.a. arbetsskador nu är uppe i ell är och mera. Vad innebär detta? Jo, det innebär att många människor inte får sin rehabilitering och därför inte snabbt kan återvända till sitt gamla arbete eller lill ett riyit arbete. Situatioueri har varit densamma år efter år Nu kan vi inte längre hävda alt lösningen är mer pengar till administration. Det löser inte problemen.

Folkpartiet föreslår i ett annat sammanhang att en arbetsgivarperiod om två veckor skall införas i sjukförsäkringen. Det känner ni till sedan den tidi­gare debatten i dag. Därmed frigörs betydande resurser på försäkringskas­sorna, som kan användas lill arbete med arbetsskadehandläggriirig, livräri-teulredningar och rehabiliteringsfrågor

Jag har, som jag sade tidigare, noterat med intresse att regeringeri riu äm-riar komma med ell likriande förslag. Att i det läget skjuta till ytterligare tjänster till försäkringskassorna löser som vi ser det, inte problemen. Riks­dagen har under en följd av år satsat på personal vid försäkringskassorna. Vi vet alt det inte har varit någon lösning. I ell läge när det finris en kompakt majoritet i Sveriges riksdag för atl handläggning av den större delen av sjuk­skrivningarna skall ske ute i förelagen tycker vi inte att det är rimligt att till­föra ytterligare tjänster till försäkringskassorria. Vi kan inte acceptera det.

Lät mig säga att det här handlar om ytterligare medel till administratio-rieri, inte en minskning av resurserna till försäkringskassorria, vilket majori-leteri vill göra gällande i betänkandet.

Herr lalman! I en motion från Barbro Sandberg och Kenth Skårvik, båda aktiva inom socialförsäkringsnämrider, framförs det syripurikter på jävsfrå­gorna i socialförsäkringsnämnderna. Från folkpartiets sida ser vi det som yt­terst angeläget atl mäririiskors iritegrilet värrias i alla sammanhang. Att göra det möjligt för exempelvis direktören i försäkririgskassan atl flytta ärerideri där jävsfrågor är aktuella borde vara en självklarhet. Men tyvärr är majorite­ten inte intresserad.

Herr lalman! Majoriteten säger i belänkandet att socialförsäkririgsriämnd är beslulsför med endast fyra ledamöter och att jävsproblem i allmänhet kan lösas genom atl den jävige inte deltar i beslutet. Om flera nämnder finns


79


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Administration av socialförsäkring


inom samma geografiska område, kan nämnderi besluta att flytta äreudet. Samtidigt säger majoriteten att man har erfarit att riksförsäkringsverket för­bereder en ändring av föreskrifterna, så att försäkringskassan skall kunna flytta ärenden. Min fråga till Christina Pettersson blir då: Anser majoriteten att detta är ett problem som skall åtgärdas, eller anser ni att det inte är något problem? Från folkpartiets sida tycker vi att frågan är mycket viktigt för den enskilde och bör åtgärdas snarast.

I en reservation tar folkpartiet upp skillnaden mellan ålderspensionärers och förtidspensionärers möjligheter att styrka sin pensiooering. För förtids­pensionärer bör man enkelt kunna lösa detta problem genom att en talong kan avskiljas från nedre delen av pensionsbeslutet. Vi finner denria lösning enkel, rationell och obyråkratisk. Varför instämmer ni inte med motionären och oss i att man kan ge denna service även till förtidspensionärer?

Herr talman! I ett särskilt yttrande hänvisar folkpartiet till alt vi i anriari ordning föreslagit 25 milj. kr. till handikapporganisationerna. Vi instämmer med dem som undertecknat reservation 7, att ett betydande tillskott är nöd­vändigt för dem. Skillnaden i våra åsikter är den att vi vill skjuta till nya friska pengar

Likaså delar vi uppfattningen om vikten av ett vitt förgrenat försäkrings­kassenät i landet. Med friare budgethantering, som folkpartiet förespråkar i många sammanhang, bör förutsättningar finnas att inom nuvarande admi­nistrativa ramar bibehålla lokalkontorsnätet.

Med detta, herr talmari, vill jag yrka bifall till samtliga folkpartiets reser­vationer i socialförsäkringsutskottets betänkande 13.


 


80


AnL 86 RUNE BACKLUND (c):

Herr talman! Det här betänkandet behandlar den centrala, regionala och lokala administrationen av sjukförsäkringarna. Vi har från centerns sida ett antal reservationer som tar upp delar av de olika verksamheterna. Jag skall börja med en del synpunkter som vi har framfört i reservation 2 om riksför­säkringsverket.

Riksförsäkringsverket är eri myndighet med omfattande verksamhet upp­delad i en ADB-enhet och en central verksmyndighet. Vi har i vår motion framfört tanken att man i samband med översynen av riksförsäkringsverkets arbetsuppgifter och organisation också skulle se över möjlighelerna att re-gionalisera delar av riksförsäkringsverket, så atl man flyttar ut delar av verk­samheten i enskilda eriheter eller flyttar verkets arbetsuppgifter ut till de olika kassornas områden. Vi tror att det skulle vara till gagn för verksamhe­leri. Stockholmsområdet är ett överhettat område. Om vi hade möjlighel alt iriom ramen för verksamheten lyfta ut en del av arbetsuppgifterna skulle det lätta på trycket i Stockholmsregionen. Det skulle vara till gagn för de orter som då skulle få ett tillskott av verksamheten. Det skulle också vara bra för själva arbetet inom riksförsäkringsverket.

Reservation 9 berör den andra delen av administrationen, den lokala verksamheten. Trots alt vi här i riksdagen under flera år har skrivit mycket tydligt om hur vi ser på lokalkontorsnätet fortsätter nedläggningen av lokala kontor på olika håll i landet. Vi har noterat att man naturligtvis när man fattar beslut gömmer sig bakom det faktum att det inte finns pengar till loka-


 


ler och personal. Vi har därför från centerns sida i en motion som vi väckt under årets riksmöte föreslagit atl del belopp som skall specialdestineras till lokalkontorsnätet skall ökas med ytterligare 15 milj. kr, för att på del sättet garantera verksamhet vid flera av de kontor som i dag hotas av nedläggning.

Anledningen till att vi är mycket angelägna att behålla lokalkontorsnätet är, förutom alt vi då får närhet mellan dem som skall utnyttja socialförsäk­ringen och dem som skall arbeta inom socialförsäkringeri, atl i den omvälv­ning av försäkringar som skall ske under 90-talet, med större inslag av reha­bilitering och mindre av administration, kommer personkoritakterria och närhet bli betydligt viktigare än vad de kanske har varit t.o.m. i dag. Vi tycker atl del är mycket olyckligt att man nu fortsätter en avveckling av lo­kalkontor på olika håll i landet. Vi hoppas att denna utveckling genom de pengar som vi vill anslå skulle kunna bromsas, utöver de uttalanden riksda­gen redan har gjort i denna fråga.

Med detta, herr talman, kommer jag över på möjligheten atl överklaga beslut som har fattats i kassornas styrelser, vilket tas upp i reservation 3. För­säkringskassorna är en något speciell organisation i den svenska administra­tiva världen genom att de dels är självständiga så till vida all de är uppbyggda kring en egen verksamhet med vissa historiska traditioner, dels är skyldiga att administrera och fullfölja en rad beslut som fattas av regering och riks­dag. De har beskrivits i olika sammanhang, bl.a. i olika utredningar, som offenlligrältsliga personer Del leder till att kassorna dels är skyldiga att följa direktiv som riksdag och regering utfärdar, dels självständiga all fatta beslut som de anser sig vilja fatta i de lokala styrelserna.

Vi har tagit upp ett exempel i en motion om det irilressarita som uppslår när man t.ex. i en styrelse bestämmer sig för att avveckla ett lokalkontor Då kan vi från riksdagens sida med krafl hävda att detta är i strid med uttalanderi som riksdageri har gjort. Kassari kari göra eri aririari lolkriirig och välja atl lägga rier lokalkoriloret, oavsett vad riksdagen har sagl. Det finns ingen möj­lighet alt överklaga ett sådant beslut.

Den principiellt intressanta frågan, som vi ser det, är hur man skall han­lera situationen. Statsmakten som egentligen är ansvarig för pengarna och riktlinjerna tolkar riktlinjerna på elt sätt och kassornas styrelser pä elt annat sätt. I vår motion har vi påpekat all det inte finns någon formell möjlighel i dag all få beslutet överprövat, ulan kassornas styrelser är suveräna. Vi har sagl all del vore rimligt att man ändå försökte se om vi inte skall ha någon form av instansordning även när det gäller den här typen av förvaltningsbe-slul. dvs. alt man skulle kunna överklaga beslutet lämpligtvis till riksförsäk­ringsverket, som är tillsynsmyndigheten, och på det viset få någon överpröv­ning när det uppslår sådana här situationer

Med detta yrkar jag bifall lill reservation 3.

I reservation 5 tar vi upp frågan om ersättning till ledamöterna i socialför­säkringsnämnderna. Situationen är den att löntagare får täckning för sitt in­komstbortfall i form av arvode, medan egenföretagare får en fast summa. Det har visat sig att egenföretagarna är något underkompenserade, dvs. att den ersättning som de får som fast ersättning inte läcker det verkliga in­komstbortfallet. Vi lycker att det är oerhört viktigt atl vi kan ha alla grupper representerade i socialförsäkringsnämnderna. Därför har vi i reservation 5


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Administration av socialförsäkring

81


6 Riksdagens protokoll 1989/90:101


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Administration av socialförsäk ring


begärt all man skall lösa denna fråga så alt alla får ersättning för det verkliga inkomstbortfallet, även egenföretagare.

Jag vill passa på, herr lalman, att något beröra en fråga som vi i och för sig inte har någon reservation om men som är myckel viktig och som kommer atl debatteras en hel del de närmaste åren. Det gäller utvecklingen inom FAS 90-syslemet. Tanken är att man inom FAS 90 skall bygga upp lokala sjukförsäkringsregister Vi har i en motion som har beharidlats av utskottet påpekat all det är en myckel känslig verksamhet som man ger sig in på, efter­som man kommer atl datorlagra uppgifler som är synnerligeri kärisliga för den enskilde, frågor om sjukfrånvaro, rehabiliteringsåtgärder och liknande. När vi behandlade denna fråga i utskottet hänvisade vi till att frågan skulle kunna lösas framöver genom att datainspektionen får pröva frågan senare. Delta kommer man attta hänsyn till i samband med utformningen av regist­ren.

Efter del att vi har behandlat frågan har vi förstått att den är mycket mer känslig äri så. Dalairispektiorien är mycket kritisk till planerna på atl inrätta lokala sjukförsäkringsregister och överväger att kräva en speciell lagstiftning för den här typen av socialförsäkringsärenden. Vi vill från centerns sida un­derstryka viklen av att man, om man skulle genomföra förslaget om lokala sjukförsäkringsregister, verkligen lar sig lid att gå igenom integritets- och sekretessfrågorna, eflersom de kan vara av mycket stor betydelse för den enskildes möjligheter på arbetsmarknaden. De här uppgifterna är naturligt­vis intressanta även för andra grupper som av olika anledningar har intresse av alt följa den enskildes sjukdomsbild, sjukfrånvaro eller andra saker Den här frågan får inte skakas bort genom olika typer av allmänna uttalanden. Här måsle man verkligen försöka se helheten och ge elt ordentligt integri-lelsskydd lill den enskilde.

Med della yrkar jag bifall lill reservationerna 2, 3, 5 och 9.


 


82


AnL 87 CHRISTINA PETTERSSON (s);

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall lill socialförsäkringsutskol­lels hemställan i betänkande 13.

Riksförsäkringsverket är en väl utbyggd och väl fungerande central för­valtningsmyndighet, som handhar ärenden som rör den allmänna försäk­ringen, delpensionsförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen, allmänna barn­bidrag och bidragsförskott, bilstöd till handikappade, ersättning för vård av riärståeride samt vissa utbetalningsärenden. Verket svarar för den centrala ledningen och tillsyneri av försäkringskassornas verksamhet.

Del finns 26 allmänna försäkringskassor De är offentligrättsliga organ med egna styrelser Försäkringskassorna handlägger enskilda ärenden inom försäkrings- och bidragsområden. Vid försäkringskassorna finns i dag ca 14 900 årsarbetare. Jag vill understryka alt dessa årsarbetare gör elt myckel bra arbete. Ungefär 11 100 är anställda vid lokalkontoren, och det finns ca 420 lokalkontor Det är alltså elt väl utbyggt nät av lokalkontor

Under senare år har det pågått ell omfattande förändrings- och utveck­lingsarbete, och i del förändringsarbetet strävar man efter en stark decentra­lisering.


 


Jag ville nämna detta inledningsvis för att belysa vidden av riksförsäk­ringsverkels område.

Herr lalman! Det är inte några nya frågor som tas upp i detta betänkande, utan liknande ärenden behandlades förra året, och därför skall jag beröra de reservationer som har fogats till betänkandet.

I reservation 1 från moderaterna och reservation 2 från ceriterpartiet tas arisvarsfördelningen mellan riksförsäkringsverket och försäkringskassorria upp. Här vill jag härivisa till vad jag ariförde iriledningsvis, dvs. att det pågår ett omfattaride föräridringsarbete, som riksdagen fattade beslut om förra året. Detta förändririgsarbete skall också fortsätta, och därför ariser vi fråri majoriteleris sida i utskottet att det inte är aktuellt att nu ytterligare se över ansvarsfördelningen. Därför yrkar jag avslag på reservationerna 1 och 2.

I reservation 3 vill ceritern att möjligheter att överklaga förvaltriirigsbeslul skall införas. Försäkringskassorna har egna styrelser som är valda i demo­kratisk ordning, och det vore märkligt om dessa styrelsers beslut skulle un-derkäririas. Jag undrar också vem som skulle underkänna besluten och över­klaga dem - del har inte direkt framgått. Vi i majoriteten tycker att det är viktigt alt respektera dessa styrelsers beslut, och därför yrkar jag avslag på reservation 3.

Folkpartiet lar i reservation 4 upp problemet med jävssiluationer, och Sigge Godin ställde en direkt fråga till mig. Som Sigge Godin sade, består nämnderna av sju ledamöter och är beslutsföra om fyra ledamöter är närva­rande. Om någon ledamot berörs i ett ärende kan han eller hon helt erikell avslå från all delta i sammanträdet och därmed är problemet löst. Om det firiris flera socialförsäkringsnämrider iriom det geografiska området kan ärendet också flyttas till en arinan nämnd.

Jag har inte upplevt att det har uppstått problem med jävsäreuderi. Sigge Godin frågade mig om vi i majoriteten såg det här som ett problem, och det har vi inte gjort. Som jag sade, fions det i så fall lösningar Jag yrkar avslag på reservation 4.

Centern tar i reservation 5 upp frågan om arvode till nämndledamöter Den frågan var också uppe förra året. I reservationen påpekas att egenföre­tagare inte får samma ekonomiska kompensation som övriga nämndledamö­ter Jag vill då hänvisa lill att förtroendeuppdragsutredningens betänkande bereds i regeringskansliet. Det är viktigt att ingen, vare sig det är en arbetare eller en företagare, tvingas avstå från förtroendeuppdrag av ekonomiska skäl. I avvaktan på beredriingen av förtroendeuppdragsutredningens betäri­kande yrkar jag avslag på reservation 5. Vi får säkert anlednirig att åter­komma till del betänkandet.

I reservation 6 tar folkpartiet upp pensionsbevis till förtidspensionärer Jag vill kort hänvisa till att det finns möjlighet att beställa ett sådant pen-siorisbevis fråri försäkringskassan, och det är inte administrativt krångligt att göra del. Jag yrkar avslag på reservation 6.

Reservationerna 7, 8 och 9 handlar om medelsanvisningeri till försäkririgs-kassoroa. De borgerliga partierna har var sin reservation. Det har framgått tydligt av eftermiddagens debatt om försäkringskassorria och socialförsäk-ririgarna all de borgerliga partierna har mycket olika uppfattnirigar om hur socialförsäkririgsfrågorria skall drivas. Jag kan bara konstatera alt det finris


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Administration av socialförsäkring

83


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Administration av socialförsäkring


olika uppfattningar när det gäller medelsanvisningen, och jag yrkar avslag pä reservationerna 7, 8 och 9.

AnL 88 RUNE BACKLUND (c);

Herr talman! Del s.k. förnyelsearbetet, som Christina Pettersson hänvisar lill, hindrar ju inte man också prövar möjlighelerna att lägga ut verksamhe­ter från del centrala verket. Jag lycker snarare alt del skulle vara en naturlig del i förnyelsearbetet att också pröva möjligheter att antingen flytta ut hela verksamheter eller decentralisera arbetsuppgifter till kassorna. Del borde ingå i elt sådanl här förnyelsearbete, om organisationen nu skall föräudras och förnyas.

När del gäller möjlighelerna all överklaga beslut lill kassornas styrelser hallar Christinas Petterssons argumentation betänkligt på en puukt. Hon sä­ger atl man inte kan underkänna kassornas beslut, därför att de är suveräna atl fatta sina egna beslut, och att vi måste ha förtroende för dem.

Jag har på nära håll kunnat följa hur en kassastyrelse, i strid med i princip alla riktlinjer, rekommendationer och råd, har beslutat atl lägga ner ett lo­kalkontor Alla som är berörda, både lokalbefolkningen, kommunen och t.o.m. tillsynsmyndigheten riksförsäkringsverket, tycker atl del är ett felak­tigt beslut, men eflersom det inte finns några formella möjligheter atl ändra, riva upp eller överpröva styrelsens beslut går del alltså i verkställighet.

Tycker inte Christina Pettersson själv att det är orimligt atl vi som sitter här i Sveriges riksdag och fattar beslut om riktlinjer för hur statlig verksam­het skall fungera inte kan ingripa eller få ett beslut överprövat när vi ser hur verksamheten inte följs upp på det sätt som det var tänkt i riktlinjerna? Känns det inte konstigt all vi som skall fatta besluten, fördela pengarna och lägga fast alll som rör denna verksamhet inte kan påverka förvallningsbeslul eller se lill atl de blir överprövade på något sätt?

Christina Pettersson frågar; Vem skall överklaga? Ja, del är inte någon annan ordning i detta fall än vad som gäller i övrigt i samhället. Den som är direkt berörd eller påverkas av en verksamhet får möjlighet alt överklaga, på samma sätt som man överklagar till bl.a. kammarrätter och försäkrings­rätter Det är inte sä komplicerat atl införa möjligheten atl överpröva sådana här beslut.

Jag vill också säga några ord om arvoderingen. Det är bra att Christina Pettersson säger atl ingen skall förlora på sina förtroendeuppdrag utan måste få täckning för förlorad arbetsförtjänst. Då är det konstigt att det skall vara så svårt atl reda ul frågan om arvoden jusl lill egenföretagare som är ledamö­ter i socialförsäkringsnämnder och all vi måste vänta på förlroendeupp-dragsutredningen. Vad jag vet tar den inte upp delta problem specifikt, ulan den lalar mera allmänt om problemen för olika förtroendemannagrupper. Del var nog bara en lapsus i arbetet när det fastställdes hur socialförsäkrings­nämnderna skulle arbela, att man tyckte att del var en enkel metod atl scha-blonisera ersättningen lill egenföretagarna. Jag lycker att man lika enkelt kunde vända på det och säga; Låt de egenföretagare som kan dokumentera en större förlust för all sköta de här uppdragen lämna in traditionella räk­ningar och fä ersättning för dem, så har man löst del på elt mycket enkelt


84


 


och smidigt sätt ulan alt man behöver invänta speciella utredningar eller all­männa diskussioner i förtroendefrågorna.

AnL 89 SIGGE GODIN (fp);

Herr talman! Jag skall inte bli så långrandig, men jag måsle i varje fall ta upp två frågor

När det gäller jäv vill jag vela om majoriteten lycker att det är viktigt atl man löser del problemet eller inte. Jag vet inte om Christina Pettersson rik­tigt förstod min fråga. I del ena fallet säger ni all man kan flytta ärendet lill en annan nämnd om del finns flera nämnder i ett område. Men det händer ju all det inte finns flera nämnder - då kan man alltså inte flytta det. I del andra fallet säger ni all ni antar atl riksförsäkringsverket förbereder någon­ting i den här frågan. Då tycker jag alt ni borde kunna erkänna all del här är en viktig fråga för den enskilde och inse att man måste ta seriöst på den. Del tycker jag faktiskt inte att ni gör

Del är väl alt hårdra eflermiddageris diskussion, och kanske även förra årets, Christina Pettersson, atl säga all eftermiddagen har visat hur oeniga de borgerliga partierna är i de här frågorna. Vi har ju faktiskt varit väldigt eniga i de här frågorna.

Christina Pettersson jämför och säger all vi är fruktansvärt oense när del gäller medelsanvisningen. I del ena fallet lar del andra partiet 19 miljoner från handikapporganisationerna medan vi lägger på 25 miljoner lill dem, och i det andra fallet anvisar det andra partiet 15 miljoner mer Ställ de beloppen mol 567 350 000 kr, som är admiriislralionsbidragel till försäkringskas­sorna! Då inser man att del är nålpengar vi här lalar om. Enigheten är fak­tiskt betydligt större än Christina Pettersson vill medge mellan de tre borger­liga partierna.

Jag skall avsluta debatten med alt säga att del är klädsamt alt också social­demokraterna här i riksdagen börjar inse problemen i försäkringssystemeri och riu vill gå oss tre borgerliga partier lill mötes för atl göra någonting åt de här sakerna. Det är faktiskt bra atl ni börjar närma er oss.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Administration av socialförsäkring


Anf. 90 GULLAN LINDBLAD (m);

Herr lalman! Eftermiddagens debatt visar alt den arbetsgivarperiod som vi tidigare föreslagit från de borgerliga partiernas sida och som då var en al-lack mot försäkringen nu är högsta visdom även i regeringspartiet. Vi vet ju alt ca 5 000 årsarbetare frigörs om vi har fjorton dagars arbetsgivarperiod. Det är alltså väsentliga resurser som kan frigöras, och i det läget finns det ingen som helst anledning all lägga på ytterligare pengar lill administratio­nen.

När del gäller de borgerliga partiernas oenighet vill jag säga atl vi har re­dovisat våra förslag, och vi står för dem. Del är mer än vad man kan säga om det socialdemokratiska partiet. Regeringspartiet växlar ju förslag, inte bara från vecka lill vecka utan, som vi har sett här i dag. från den ena dagen lill den andra. Det är nog bäst alt lala lilel tyst om oenigheten!


Anf. 91 CHRISTINA PETTERSSON (s):

LIerr talman! Jag börjar från början med Rune Backlund, som först log upp förnyelsearbetet. Som jag uppfattar reservationerna i betänkandet vill


85


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Administration av socialförsäkring


centern ha en decentralisering. Samtidigt vill man ha möjlighet att överklaga de lokala beslut som kan fattas i demokratiskt valda styrelser Jag upplever det som något motsägelsefullt. Skall vi decentralisera, måste vi också ha för­troende för de människor som vi decentraliserar till.

Sedan till frågan om vi skall vänta på förtroendemannauppdragsutred-nirigens resultat när det gäller arvoden. Jag tror irite all det bara är eri lapsus, ulan jag tror att det är bra att vi tar ett helhetsgrepp när det gäller arvoden lill förtroendevalda. Det kan härida att det i socialförsäkririgsriämnderna sitter skiflarbelare som förlorar ganska mycket på att sitta där, därför att arvodet inte heller täcker deras förlorade arbetsinkomst. Jag tycker därför att det är bra alt avvakta utredningens betänkande.

Sigge Godin ställde igen frågan till mig om majoriteten tycker att frågan om jäv är ett problem. Det är klart att förekommer del ofta när man skall fatta beslut att man upplever jävssituationer, är del naturligtvis ett problem. Jag sitter själv i en socialförsäkringsnämnd i elt geografiskt område där del bara finns en nämnd, och jag har aldrig upplevt alt del här är något problem. Jag har också frågat människor runt omkring om de har upplevt det här, och det har de irite. Jag kari inte förstå varför det inte skulle vara så enkelt att man kan avstå från atl delta i ett beslut om man hamnar i en jävssiluatiori.

När del gäller medelsanvisningen konstaterade jag alt del finns en splitt­ring bland de borgerliga partierna. Åven Gullan Lindblad tog upp del. Jag konstaterade bara att man har olika inriktningar. Jag tycker att eftermidda­gens debatt har visat det. Jag kan också konstatera att moderaterna i sin re­servaliori säger alt man skall skära ried och atl folkpartiet också vill skära ried, medari ceritern vill all man skall plussa på. Om man sedan lycker alt 25 miljorier är nålperigar, kari man ju tycka det.


 


86


AnL 92 RUNE BACKLUND (c);

Herr talman! Christina Pettersson försöker få det lill något motsägelsefullt all vi å ena sidan förordar att man flyttar ut verksamheter och å andra sidan kräver atl man skall kunna överpröva beslut i den lokala verksamheten. Det finns ingen motsättning i det.

Så länge vi fortfarande här i riksdagen fattar beslut om riktlinjerna för verksamheten - så länge vi har beslutanderätten kvar här i riksdagen - är det självklart, anser jag, atl vi i olika sammanhang skall kunria få prövat hur riktlinjerna behandlas i besluten lokalt. Det gäller ju all annan statlig verk­samhet. All annan offentlig verksamhet är det ju fullt möjligt att få prövad på olika säll, genom överklaganden eller överprövningar, för atl se om de riktlinjer som regering och riksdag har angivit verkligen har följts. Vi har t.o.m. särskilda verk och myndigheter som bara arbetar med att granska de olika verksamheterna.

Man kan mycket väl delegera uppgifterna, men så länge beslutanderätten och ansvaret för besluten ligger kvar här i riksdagen måste det, anser jag, finnas möjlighet att följa upp besluten. Den möjligheten är i dag mycket starkt beskuren genom den befintliga organisatiorien, eflersom styrelserna är suveräna och alltså i princip kan göra som de vill, oavsett vad tillsynsmyn­dighet eller andra tycker och tänker i del här sammanhanget. Jag tycker alliså inte att det finns någon motsättning i att framföra de här olika kraven.


 


Sedan till den anslagsfråga som har diskuterats. Vi har från centerns sida vall alt plussa på anslaget när det gäller lokalkontorsnätet. Det beror på alt vi ser att man huvudsakligen anför ekonomiska argument för att man inte kan behålla lokalkontor Vi ser med oro all man nu glesar ut nätet samtidigt som vi skall gå över i del s.k. förnyelsearbetet, då kassornas arbete skall övergå från att huvudsakligen bestå i atl administrera och betala pengar lill alt bestå i alt jobba med individärenden, att rehabilitera, att ha närhet lill och kontakt med människor Vi upplever det som mycket olyckligt att man samtidigt som den förändringen pågår fortsätter atl avveckla och centralisera den lokala verksamheten. Vi hoppas att socialdemokraterna, om de verkli­gen vill åstadkomma en förändring av försäkringskassornas lokala arbete, också är beredda alt backa upp del lokalkonlorsnät som finns.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Administration av socialförsäkring


 


AnL 93 SIGGE GODIN (fp);

Herr lalman! Jag sade i min inledning, för atl inget missförstånd skulle uppslå, att det handlar från folkpartiets sida inte om nedskärningar på admi­nistrationen, utan jag sade att de 92 miljoner kronor som regeringen föreslår riksdagen att plussa på ställer folkparliel inte upp på. Det ni skriver i betän­kandet, Christina Pettersson, är alltså fel. Det är inte en nedskärriing folk­parliel föreslår, ulan vi skjuter inte till nya pengar som ni föreslår, och del är skillnad.

Vi vill alltså inte skära i de medel som försäkringskassorna har. men vi lycker, precis som Gullan Lindblad har sagt, all när man för över det allra mesta av sjukskrivningsadministrationen till företagen, är del också rimligt all försäkringskassorna klarar sig med de medel de har och inom den ramen kan skola om mänriiskor för alt jobba med andra uppgifter rehabilitering exempelvis.

Det är alltså ingen nedskärning från folkpartiels sida.

AnL 94 CHRISTINA PETTERSSON (s);

Herr lalman! Jag konstaterar att Rune Backlund och jag har olika uppfatt­ning. Decentraliserar man eri verksamhet och väljer styrelser, tycker jag atl det är viktigt att också ge dem ett förtroende. Man kari väl prata med och påverka de lokala slyrelserria, om mari upplever alt de fattar fel beslut.

Sigge Godin säger att folkpartiet inte föreslår någon nedskärning men inte heller plussar på de 92 miljonerna. Jag vill då bara påpeka att det är viktigt all anslå dessa ytterligare 92 miljoner Försäkringskassornas arbetsbelast­ning har faktiskt ökat, och del är till följd av beslut som fatlats här i riksda­gen, t.ex. om efterlevandepensioneringen. Vi vill också öka kontrollverk­samheten som varit uppe till diskussion i dag. Vi tycker att del är viktigt alt det finns en utbyggd kontrollverksamhet, och det är ett skäl lill alt vi vill plussa på 92 miljoner kronor

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 6 april.)


87


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Förändrad finan­sieringsmodell för vissa investeringar


17 § Förändrad flnansieringsmodell för vissa investeringar

Föredrogs finansulskoltels belänkande 1989/90;FiU25 Förändrad finansieringsmodell för vissa invesleringar (prop.

1989/90:100 delvis).


Anf. 95 LARS TOBISSON (m);

Herr talman! Staten förfogar över slora tillgångar Varje år görs bety­dande statliga invesleringar Tyvärr måste ell allmänt omdöme bli att statens realkapilal förvallas illa. Investeringsbesluten är ofta föga rationellt grun­dade.

Dessa svagheter sammanhänger i slor utsträckning med den statliga bud-gellekniken. I princip bekostas invesleringar- oavsett livslängd - med bud­getmedel och skrivs av omedelbart. Staten anskaffar fastigheter eller bygger vägar enligt en kölisla, där rangordningen bestäms mer av politiska hänsyn än av lönsamhetskalkyler När väl investeringen är gjord, finns del sällan re­surser för erforderligt underhåll. Eflersom den årliga kapitalkostnaden an­ses vara noll, behålls anläggningen i många fall även när den inte behövs.

Dessa problem med statliga investeringar, som alltså till slor del har sill upphov i den budgetteknik som tillämpas, har vi moderater belyst i motioner om staleris fastigheter och om budgetprocesseu lill årets riksdag.

I finansplanen i januari fauris ett avsriill med deri lovaode rubriken "Fi­nansiering och redovisning av vissa investeririgar". Resooemariget går där i rätt riktning, men de konkreta åtgärder som föreslås är myckel beskedliga. De inskränker sig lill hanteringen av ADB-satsningar vid fem myndigheter, som i fortsältnirigeri skall firiarisieras vid sidari av budgeteu genom upplåning till marknadsmässiga villkor i riksgäldskonlorel. Utskoltsledamöterna från moderata samlingspartiet och folkparliel har med anledning av en moderat motion reserverat sig för mera långtgående förändringar redan nu och då i riktning mol en mera förelagsekonomisk behandling av statliga investerings­projekt.

I en andra reservation vidgar vi perspektivet lill affärsverkens investe­ringar. Vid det senaste årsskiftet aviserades regeringsförslag under våren om nya metoder för finansieringen av utbyggnaden av bl.a. väg- och järnvägsnä­ten. Av dessa planer blev det dock bara en bilaga till den näringspolitiska propositionen, den som kom för några veckor sedan, och den bilagan inne­höll i sin lur endasl en infrastruklurfond med oklart syfte och användnings­sätt.

Vi reservanter vill ge samtliga affärsverk möjligheter alt finansiera lön­samma satsningar för framtiden med pengar som de självständigt lånar upp på svensk eller utländsk kapitalmarknad. Del skulle ge bättre möjligheter atl reparera de försummelser på infrastrukturens område som under senare år blivit alltmer påtagliga. Dessutom får man automatiskt en styrning mot de irivesleringsprojekl som är mest angelägna från användarsynpunkt.

Ett nytänkande beträffande finansiering och redovisning av statliga inve­steringar är verkligen högst påkallat. Trots de anspråk som krisbekämp­ningen i dessa dagar säkert ställer på finansdepartemeritet måste mari där


 


avdela resurser för deuna uppgift. Rationella investeringsbeslut och en ef­fektiv användning av det statliga realkapitalet är när alll kommer omkring, väsentliga inslag i arbetel på att förbättra produktiviteten och öka tillväxlen i Sverige.

Med det anförda yrkar jag, herr talman, bifall till reservationerna lill fi­nansutskottets betänkande nr 25.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Förändrad finan­sieringsmodell för vissa investeringar


 


Anf. 96 LARS DE GEER (fp):

Herr talman! En investering utan en - eller ofta flera - investeririgskalky-ler är i del privata näringslivet en olänkbar företeelse. Det är där myckel vanligt atl man gör upp dels en "normalkalkyl" över beräknad återbetal­ningslid för investeringsbeloppet, dels en "katastrofkalkyl", i vilkeri seriare sämsta länkbara utfall beräknas. Della kalkylarbele ulgör faktiskt den avgö­rande delen i arbetel med iridustriinvesteringar Pekar kalkylerna fel, eller bedöms risken för elt dåligt utfall som stor, blir det ofta ingen investering alls.

Del är förvisso inget fel alls i propositionens förslag att vissa investeringar skall få finansieras genom atl myndigheten själv tillåts la upp lån, varom mera senare. Men skall nyttan av denna handlingsfrihet bli påtaglig, krävs del atl investeringen har kalkylerats noga innan den sätts i gång.

För kontroll av resultatet är det dessutom av stor vikt - vilket jag påpe­kade i kammareri i går under behandlingen av finansutskottets belänkande 23 - alt myndighetens resultat kontrolleras genom att årsredovisning av nå­got slag upprättas, revideras och görs till föremål för beviljande av ansvars­frihet. Därvid bör också beaktas om någon del av verksamheten med fördel kan försäljas utåt - desinvestering är vid sidan av investering också en viktig verksamhet för många organisationer

Med detta yrkar jag bifall till moderaternas och folkpartiets gemensamma reservation nr 1.

I propositionen föreslås, atl myndighet som önskar lånefinansiera eri irive­stering skall vara hänvisad till riksgäldskonlorel för all ta upp erforderligt lån. Denna begränsning förefaller ganska omotiverad. Varför inte tillåta fri konkurrens på delta område?

För atl inte hell släppa kontrollen över myndigheternas låneoperationer kunde förslagsvis stipuleras, all myndighet som önskar la upp lån alllid måste göra en förfrågan på lånet hos riksgälden. Om den offert som därvid erhålles är lägst, bör den sannolikt utnyttjas. Om myndighet av någol spe­ciellt skäl, som exempelvis leverantörslån med andra fördelar än räntelägel, önskar utnyttja annan offert än riksgäldens - då denna ränlemässigl är lägst -bör myndigheten åläggas att skriftligen motivera varför riksgäldens offert inte utnyttjats.

I upplåningen kan många vägar väljas. Bl.a. bör televerkets internbank, Teleinvest, utnyttjas som offertgivare. Vidare bör myndighet som så önskar kunna låna även i utländsk valuta och lämna borgen för dotterbolag, om så erfordras. Särskilda bestämmelser behöver dock utfärdas för lagandet av ut­ländska lån och för givandel av borgen, så atl myndigheterna har klara ruti­ner atl följa.


89


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Föran dr ad fin an -sieringsmodell för vissa investeringar

90


Herr talman! Med detta yrkar jag bifall lill moderaternas och folkpartiets gemensamma reservation nr 2.

AnL 97 SONIA KARLSSON (s):

Herr talman! Finansutskottets betänkande 1989/90:25 behandlar ändrade principer för finansiering av vissa investeringar

Investeringar som enligt nuvarande ordning finansieras över myndigheter­nas förvaltnirigsarislag skall firiarisieras vid sidari av budgeten genom att myndigheterna får ta upp lån direkt i riksgäldskontoret. Lånen skall ges till myndigheterna på marknadsmässiga villkor För budgetåret 1990/91 föreslås fem myndigheler ingå i försöksverksamheten, nämligen flygtekniska för-söksarislalleri, byggnadsstyrelsen, riksgäldskonlorel, statens lantmäteriverk och statistiska centralbyrån.

Herr talman! Utskottet är enigt vad beträffar godkännande av ändrade principer för finansiering av vissa invesleringar, dock råder skiljaktig mening angående kraven på redovisning m.m.

En motion har avgelts, i vilken framförts krav på ändrad redovisning saml på ändrade regler för affärsverkeos investeringar Motionen avstyrks av ut­skottet.

Till detta betänkande har fogals två reservationer av fp och m.

I reservation 1 framförs att den nya finansieringsmetoden skulle komplet­teras med mer utvecklade metoder och rutiner för iuvesteririgskalkyler m.m.

Utskottet vill i sammanhanget understryka alt behovet av väl utbyggda investeringskalkyler är stort, oavsett vilken finansieringsform som används. För atl samtliga myndigheter skall kunna redovisa sina investeringar i enlig­het med den föreslagna finansieringsmetoden krävs vissa förändringar i myn­digheternas redovisningsmeloder Som framgår av propositionen har riksre­visionsverket under våren 1989 fått i uppdrag att utreda och lämna förslag lill hur del statliga ekonomiadministrativa systemet bör vara utformat i fram­liden. Som elt led i detta arbete utvecklas även en ny redovisningsmodell, som innebär att statsmyndigheternas redovisningsmeloder anpassas lill de metoder som är vedertagna inom övriga samhällssektorer

Vad gäller de myndigheler som skall ingå i försöksverksamheten, om man undantar riksgäldskonlorel, redovisar de redan i dag sina anläggningstill­gångar i en balansräkning, varför inga ändringar i nuvarande redovisnings­metoder behövs för att genomföra försöksverksamheten.

I reservation 2 framförs förslag om ändrade regler för affärsverkens finan­siering av invesleringar

Utskottet anser att man i denna fråga bör avvakta de förslag som kommer alt föreläggas riksdagen senare i vår med anledning av riksgäldskommitténs betänkande Riksgäldskonlorel - en finansförvaltning i staten. Remisstiden för betänkandet har nyligen gått ut, och förslagen är under beredning i rege­ringskansliet.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationerna.

Jag kan inte låta bli att rikta en uppmaning till Lars Tobisson. Jag tycker han skall ge sig till tåls. Ärendet kommer senare i vår upp lill riksdagsbe­handling vad gäller reservation 2 om affärsverkens investeringar Lars Tobis-


 


son kan med viss tillförsikt se tiden an, eftersom förslagen i motionen från januari 1990 till viss del överensstämmer med riksgäldskommilléns förslag, som jag nyss nämnde, i betänkandet Riksgäldskorilorel - eri firiansförvalt-ning i staten. Förslaget framlades 1989. Det har därefter varit på remiss och är under beredning i regeringskarisliel.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 6 april.)


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Tullregisterlag m.m.


 


18 § Tullregisterlag m.m.

Föredrogs skatteutskotlets betänkande 1989/90;SkU19 Tullregisteriag m.m. (prop. 1989/90:40).

AnL 98 CLAES ROXBERGH (mp);

Herr talman! Vi håller i detta land sedan många år tillbaka på att bygga upp ell regislreririgssystem som är gariska eriaståeride. Det registreririgssys-temel är baserat på något jag skulle vilja kalla en svensk uppfinning, nämli­gen personnumret. I register efter register för vi in personnumret som identi­fikationsbegrepp. På detta säll skapar vi ett samhälle där vi utomordentligt noga håller reda på varje individ.

Varför gör vi del? Jo, del är väldigt praktiskt och bra ur statsmaktens syn­punkt att kunna hålla reda på individerna och vad de gör för någonting. Men hur går del med den personliga iritegriteten?

Det som fioris i belärikaridel om tullregisteriag är bara ett av alla dessa uya register som byggs upp. Jag skulle vilja alt man begränsade användningen av personnummer Nu går det t.o.m. så långt atl postorderförelag och tidningar använder personnumret som identifikationsbegrepp i stället för atl använda namn, telefonnummer eller annat. Jag vill inte påslå att tullen skulle an­vända telefonnummer, men det borde kunna räcka med de första sex siff­rorna i personnumret.

Vi får passa oss när vi bygger upp register efter register på detta sätt. Jag hävdar all tullen skulle klara sina uppgifler även utan de fyra sista siffrorna.

Jag vill yrka bifall lill miljöpartiels reservation i denna fråga.

AnL 99 SVERRE PALM (s);

Herr lalman! Den nuvarande tullagstiftningen infördes år 1974. En av de viktigaste förändringarna då var införandet av tulldeklarationen. Tullverket hanterar i dag ca 40 miljorier dokument, och tillväxten är omkring 5 % per år.

Riksdagen har tidigare beslutat om en datorisering av tullrutinerna, och i dag har vi att ta ställriirig lill atl i begrärisad omfattning ta i bruk datorsyste­met som skall starta den 1 juni i år

Dagens ärende, tullregisteriag m.m., har framtagits av lulldaialagutred-ningen, som föreslår alt lulldatasystemet skall regleras i en särskild register-


91


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Tullregisterlag


lag. Utredningen föreslår också vissa ändringar i tullagen och lagen om straff för varusmuggling.

Tullregisterlagen reglerar grundläggande frågor om lulldatasystemet samt frågor som är mer specifika för de delar av systemet som först skall tas i bruk. Det gäller exportsystemet och delar av transitsystemel som rör expor­ten. Beträffande importsystemet och återstående delar av transitsyslemet avser regeringen att senare återkomma till riksdagen med förslag.

Datoriseringen av tullklareringen innebär att tullens dokument i framli­den i stor utsträckning kommer att lämnas i form av elektroniskt överförda uppgifter Det nya dataregistret skall användas för fastställande av uppbörd, restitution och redovisning av tull, annan skatt och avgifter som skall betalas till tullverket. Registret kommer också atl användas för övervaknings-, kon­troll- och revisionsuppgifter samt för statistik. Det är tillåtet att ur registret hämta uppgifter ur ett ärende i samband med tullmyndighetens förundersök­ning av det ärendet. Att använda tullregistrel för brottsspaning är däremot förbjudet. Där skall tullens spaningsregister användas.

Vilka uppgifter som får finnas i tullregistret regleras av tullregisterlagen. Där anges även i vilken omfattning sambearbetning får ske med andra regis­ter samt vilka regler som gäller för grundläggande sökbegrepp, terminalål-komst och gallring.

Herr talman! Inför skatteutskottets beredning av tullregisterlagen har vi inhämtat upplysningar från generaltullslyrelsen och från datainspektionen samt två yttranden från konstitutionsutskottet. Ärendet har således mycket noggrant synats av skatteutskottet. Särskilt stor uppmärksamhet har vi ägnat integritetsproblemen.

Vi anser alt våra förslag uppfyller myckel högt ställda krav när det gäller skyddet för den personliga integriteten. Betänkandet har utformats i stor enighet, vilket kan avläsas i att endast två reservationer fogats lill betänkan­det.

I reservation nr 1 av miljöpartiet begär man ett tillkännagivaride lill rege­ringen om användningen av de fyra sista siffrorna i personnumren.

Här vill jag till Claes Roxbergh säga att personnummer endasl kommer att användas i undantagsfall. För att elt personnummer skall vara användbart är det helt nödvändigt att de fyra sista siffrorna - de som gör numret unikt -finns med.

I reservation nr 2 fråri ceriterpartiet och vänsterpartiet kommunisterna fö­reslås avslag på propositioneri i deri del som rör överlåtelse av kontrollbefo­genheter till speditionsföretag.

Här vill jag framhålla att det ställs mycket höga krav på de företag som kommer att få fullgöra denna myndighetsuppgift. Utskollet säger att till­stånd för enskild att utföra exportkontroll måste förenas med sådana villkor att risk för missbruk minimeras. Det framhålls också i propositionen alt möj­ligheterna att delegera myndighetsfunktionen vid export skall utnyttjas re­striktivt.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationerna.


92


 


AnL 100 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! I reservation 2 tas upp de risker för missbruk som helt klart finns, precis som Sverre Palm påpekade, och de bristande kontrollmöjlighe­ter som elt genomförande av det här förslaget att i vissa fall överlåta kon­trollbefogenheterna till speditionsföretag skulle leda till.

Mot bakgrund av de riskerna yrkar jag bifall till reservation 2, som är fo­gad lill skatteutskottets betänkande nr 19.

Överläggriirigen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 6 april.)


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Näringsfrihets­ombudsmannen och statens pris- och konkurrensverk


19 § Näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och konkurrens­verk


Föredrogs

näringsutskottets betänkande

1989/90;NU29 Näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och konkur­rensverk (prop. 1989/90:100 delvis).

AriL 101 GUDRUN NORBERG (fp):

Herr talmari! I detta betärikaride behandlas anslagen till näringslivsom-budsmannen och slateris pris- och konkurrensverk. När det gäller anslagsbe-loppels storlek är vi helt eniga i utskottet. När man behandlar frågan om anslaget vill man självfallet också diskutera verksamheten och effektivite­ten. I den frågan har vi litet olika uppfattningar

När del gäller näringsfrihetsombudsmannen har vi i folkpartiet förra året och i år motionerat om att vi måste höja effektiviteten genom att förkorta handläggningstiderna. Det har inte hänt någonting, och vi vidhåller dessa yrkanden.

Vi har av näringsfrihetsombudsmannen fått veta att det finns vissa pro­blem som gör all handläggningstiderna blir långa. Vi vet också att de tende­rar att bli längre och längre för varje år År 1980 tog det i genomsnitt 6,5 månader all handlägga ett ärende. År 1987 hade handläggningstiden ökat till 6,7 månader, och två år senare, i fjol, hade den ökat med ytterligare en månad.

Så här kan det naturligtvis inte fortsätta. Det är inte bra. I synnerhet små förelag är mycket känsliga och har små marginaler, och de kan inte vänta i åratal på uteblivna leveranser eller frågor som man irite kommer till rätta med, utan dessa företag går i konkurs. Det är många ärenden som drar ut myckel långt på tiden. De företagen klarar helt enkelt inte detta ekono­miskt.

Socialdemokraterna svarar nu att det finns en konkurreuskommitté som arbetar med de här frågorna. Det gör det visserligeri. Meri konkurrenskom-mitléri har hittills irite kommit med riågot förslag på detta område. Så länge den inte har gjort det tycker vi att det är mycket viktigt att man fortsätter att trycka på, för den här ordningen kan inte få fortsätta.

Regeringen måste faktiskt göra någonting. Om man inte vill gå in och ge


93


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Näringsfrihets­ombudsmannen och statens pris- och konkurrensverk


några nya direktiv till konkurrensutredningen eller kommittén får väl rege­ringeri på riågot sätt ta ett iriitiativ utauför dessa, meri någonting måste hända.

Det finns en motion från miljöpartiet i vilken man föreslår alt näringsfri­hetsombudsmannen skall slås samman med statens pris- och konkurrens­verk. Vi i folkpartiet ställer oss öppna inför detta. Hur man skall samordna arbetel, eller om man helt enkelt skall organisera sig samman, har vi inte tagit ställning till. Det vill vi lämna öppet. Vi kan inte slå här i dag och säga alt delta innebär en besparing. Men det är inte uteslutet. Det skulle kunria innebära en besparing.

Vi i folkpartiet vill anslå samma belopp som tidigare, men om en effektivi­sering sker, kanske genom alt man samordnar verksamheten på något sätt, kan man vinna'resurser på detta vis. Vi tror att det finris många frågor där dessa myndigheler trampar in på varandras område och all man utreder och arbetar dubbelt. Vi tror att del går alt effektivisera detta arbete.

Herr lalman! Med det sagda vill jag yrka bifall till den reservation som är fogad till betänkandet och som folkpartiet, miljöpartiet och moderata sam­lingspartiet står bakom.


 


94


AriL 102 LARS NORBERG (mp):

Herr lalmari! Korikurrens på lika villkor är inte bara en hörnsten för mark­nadsekonomin, det är också något som alla med sinne för rättvisa - fair play - instinktivt känner måste försvaras.

Dess värre finns det hos enskilda näringsidkare en lika stark öriskari att få vara ensamma på marknaderi. I elt samhälle som hyllar tillväxteri som livs­ideal blir korikurrensbegrärisningar det bekvämaste sättet för den smarte och uppfinningsrike att uppnå en snabb tillväxt av affärerna. Tyvärr visade det sig atl sådana manipulationer genom mulor och hot ibland lyckas; del må gälla t.ex. bland guldsmedskedjor eller jeansförsäljare.

Vårt samhälle är mycket komplicerat, och det är praktiskt taget omöjligt för den enskilde konsumenten atl bekämpa sådana tendenser Konsumen­terna måsle slå sig samman. I vissa länder sker detta på privat basis, såsom i Ralph Nåders konsumenlrörelse i USA. I Sverige har staten sedan länge ta­git huvudansvaret för alt stödja konsumenterna. Vi vet atl den nuvarande orgariisatioricri av detta arbete tyvärr har vissa brister

Samhällets organ behöver för del första fakta om hur priser och korikur­rens fungerar För det andra behövs det en instans som ingriper när konkur-reriseri irite fungerar och affärsidkarna skor sig på ett ohemull sätt. För dessa båda uppgifler har vi SPK (statens pris- och konkurrensverk) och NO (nä­ringsfrihetsombudsmannen) .

Miljöpartiet har ställt sig bakom två krav. För det första måste NO;s ingri­panden ske snabbare, men naturligtvis ulan att rättssäkerheten äventyras. För det andra måsle organisationen göras smidigare för all del första kravet skall vara genomförbart.

Det har visat sig alt NO-ämbetet är en alltför lilen organisatorisk enhet för att snabbi göra ompriorileririgar och ingripanden när nya behov dyker upp. Det förefaller naturligt atl slå samman NO-enhelen med deri orgariisa­tion, SPK, som ger NO den prisinformation som behövs för att NO skall ha


 


basfakta för sill agerande. Det mirista mari kari göra är all allvarhgt utreda den idén.

Del här tycker vi alt riksdagen skall tala om för regeringeri. Meri det tycker inte ulkoltsmajoriteten, som uppenbarligen ömmar för regeringens känslor och föreställer sig att regeringen skulle bli bedrövad om den fick en så klar uppmaning från riksdagen. Eftersom jag tror alt regeringen tål mycket mer än så, yrkar jag bifall till reservationen. Klarspråk är nämligen alltid det bästa i politiken.

AriL 103 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s):

Herr lalmari! Näririgsulskottets betärikaride rir 29 handlar om näringsfri-helsombudsmannen och statens pris- och konkurrensverk. Utskottet har en­hälligt tillstyrkt de anslag som regeringen föreslagit i budgetpropositionen.

I två motioner har förslag väckts om NO;s handläggningslider och sam­manslagning av NO och SPK. Kraven är att handläggningen av konkurrens­ärenden skall effektiviseras.

Moderaterna, folkparliel och miljöpartiet har följt upp motionerna i en reservation, där man hävdar att kammaren redan nu skall besluta om åtgär­der för effektivare handläggriirig.

Jag kan konstatera att utskottet instämmer i motionskraven om en effekiiv handläggning av konkurrensärenden. Del är dock så att det pågår en utred­ning som har lill uppgift att se över och komma med förslag till just det som krävs. Konkurrenskommitlén, som tillsattes för drygt ell år sedan, skall vara färdig senast i slutet av detta år

Utskottets majoritet anser att det är klokt att invänta de förslag som kom­mittén kommer med innan beslut fattas.

Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i näringsutskoltets belän­kande nr 29 och avslag på reservationen.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Näringsfrihets­ombudsmannen och statens pris- och konkurrensverk


 


Anf. 104 GUDRUN NORBERG (fp);

Herr talman! Jag är lilel besviken över att Sven-Åke Nygårds inte har nå­gol atl tillföra utöver vad som har sagts i utskottet. Där säger man att man instämmer med oss reservanter och alt problemen är stora. Men det stannar vid detta. Man vill inte vidta några åtgärder, och man tycker inte atl det finns anledning atl la några initiativ.

Sven-Åke Nygårds berör inte frågan om en effekliviseririg och bättre ut­nyttjande av resurserna vid en samorganisering av NO och SPK. Finns det inga tankar, ingen framåtvilja, inget försök alt ta itu med dessa frågor? Vi lycker att del är litet svagt att bara konstalera alt detta är ett stort problem men inte vilja ta initiativ.

Anf. 105 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s);

Herr lalman! Del pågår en utredning om dessa frågor, Gudrun Norberg. Vi är helt överens om de problem som finns. Den enda skillnaden mellan mig och Gudrun Norberg är atl Gudrun Norberg har färdiga förslag redan nu. Del har inte jag. Jag vill invänta den ulredning som trots allt skall komma, innan jag fattar mina beslut.


95


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Mineralförsörjning


AriL 106 GUDRUN NORBERG (fp);

Herr talman! År det tillräckligt med en utredning även om det kommer atl dröja länge innari den lägger fram riågra förslag och även om vi inte vet om dessa kommer all leda fram till några positiva resultat? Jag har inte några färdiga förslag, men jag pekar på många punkter där man skulle kuuria göra riågot. Kan inte Sven-Åke Nygårds lova att en kontakt skall tas med NO och att man skall försöka diskutera igenom problemen och fundera fram olika lösningar på dem? Under tiden skulle handläggningstiderna kunna pressas ner i slället för att man låter dem öka ytterligare.


AnL 107 LARS NORBERG (mp);

Herr talman! I den utredning som pågår vet man ju som vanligt inte så noga vad som pågår, t.ex. om idén att slå samman NO och konkurrensverket är aktuell. Det skulle kanske inte skada om riksdagen vidarebefordrade idén till regeringen. Del beiyder inte att utredningens arbete på någol sätt skadas, tvärtom kan det förbättras. Jag förstår inte vad utskottsmajorileten har emot det.

Anf. 108 SVEN-ÅKE NYGÅRDS (s);

Herr talman! Jag utgår från att utredningen tittar på de frågor som Gudrun Norberg tar upp och som vi är överens om att del är problem med. Det är utlovat att utredningen skall komma med sill slutbetänkande i slutel av delta år Utredningen är väl, om någon, i varje fall enligt min uppfallning, bra skickad att se över de problem som finns och också att komma med de för­slag som behövs för atl vi skall få en bättre lingens ordnirig.

Överläggriirigen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 6 april.)

20 § Mineralförsörjning

Föredrogs näringsutskotlels betänkande 1989/90;NU31 Mineralförsörjning (prop. 1989/90:100 delvis).


96


Anf. 109 KARIN FALKMER (m):

Herr lalman! I della betänkande döljer sig ett ärende som regeringen på ett anmärkriingsvärt sätt handlagt i strid med suut förnuft och med stor in­konsekvens. Del gäller driftsmedel till SGU;s nya undersökningsfartyg S/V Ocean Surveyor

Det förefaller vara tämligen tomt med socialdemokrater i kammaren jusl nu. Jag måsle säga altjag förstår dem i denna stund.

Tidigare har SGU utfört sina maringeologiska undersökningar med hjälp av ett litet, ineffektivt, instabilt och väderkänsligl fartyg som begränsat kar-teringstakten till ell kartblad vart tredje år Riksdagen har beslutat all kart­läggningen av våra havsbottnar skall ske i snabbare takt med hjälp av elt nytt specialfartyg.


 


Den maringeologiska kartan är ett av de viktigaste underlagen för plane­ringen av våra havsområdens nyttjande och skydd. På senare tid har kunska­per om den svenska kontinentalsockeln fått allt större betydelse. För forsk­ning inom områdena naturgeografi, sedimenlologi, fiskeribiologi, maringeo­logi, marinarkeologi samt inom tillämpad miljövårdsforskning behövs de basdala om havsbotten som den maringeologiska kartan tar fram.

Inte minst av miljöskäl är en snabbare maringeologisk karlläggning ange­lägen. För atl vi skall kunna bedriva en god havsmiljöövervakning och för att kunna göra riktiga prognoser om föroreningssiluationen måste kunska­perna om havsbottens uppbyggnad öka.

Den maringeologiska kartan ger värdefull informatiori om föroreriirigsiri-riehållel i bollerisedimenlen. För all ytterligare öka användbarheten i mil­jöarbetet är det viktigt atl karleringsprogrammet också utökas med elt mil-jökemiskl analysprogram.

Riksdagen har sett del som mycket angeläget atl en snabbare maringeolo­gisk kartering kommer till stånd. Den 23 mars 1988 uttalade en enig riksdag atl regeringen skyndsamt skulle ta fram en plan för detta.

Regeringen uppdrogåt SGU alt utarbeta elt underlag för en snabbare kar­tering av den svenska konlinentalsockeln. Riksdagen ställde sig hösten 1988 enhälligt bakom den plan för utökad maringeologisk kartläggning som SGU redovisade. För anskaffande av ett mer ändamålsenligt undersökningsfartyg anslog riksdagen 30 milj. kr. budgetåret 1989/90.

I budgetproposilioricri uttalade regeringen att man i samband med 1990 års budgetproposition skulle återkomma med förslag till finansiering av de ökade kapital- och driftskostnader som en snabbare maringeologisk karle­ring kan kräva. Utfästelsen om kapitalkostnaderna har fullföljts, men utfäs­telsen om ökade driftsmedel har lämnats därhän.

Förklaringen är förmodligen att del nya undersökningsfartyget enligt den ursprungliga planen skulle nybyggas. I regeringens planer ingick alt viss upp­byggnadslid skulle krävas innan fartyget kunde las i bruk.

Tack vare tur och handlingskraft har farlygsanskaffandel gått snabbare än beräknat. SGU;s nya undersökningsfartyg S/V Ocean Surveyor köptes be­gagnat den 23 augusti 1989 till en kostnad av 10,3 milj. kr

Ombyggander och tekniska invesleringar har gjorts för atl anpassa farty­get för dess ändamål. Kostnaderna för denna anpassning uppgår lill nästan 11 milj. kr

Investeringsutgiften för anskaffande av det nya undersökningsfartyget uppgår alltså lill drygt 21 milj. kr. i stället för beräknade 30 milj. kr. Genom köpet av ett begagnat fartyg har en besparing på nästan 9 milj. kr skett. Det motsvarar en besparing på nästan 30 % av beräknade medel. Dessutom kan den snabbare maringeologiska kartering som riksdagen beslutat om ske tidi­gare än beräknat.

SGU meddelade regeringen alt del nya fartyget anskaffats samt redovi­sade den besparing på 9 milj.kr. som uppnåtts i fartygsinvesleringen. Samti­digt påtalade SGU alt behovet av ökade driftsmedel uppkommit tidigare än planerat, eflersom man i stället för att bygga nytt köpt ett begagnat fartyg.

Del nya fartyget kräver en annorlunda bemanning och är dyrare all driva än det tidigare fartyget. Enligt sjöfartsinspektionens krav får SGU inte köra


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Mineralförsörjning

97


7 Riksdagetis protokoll 1989/90:101


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Mineralförsörjning

98


fartyget utan maskinchef. Ökningen av karieringstakien ställer ytterligare krav på bemanningstid avseende geologer

Herr talman! Fartyget S/V Ocean Surveyor finns alltså. Det ligger just nu i Värtahamnen. Del kan tas i bruk för karleringsarbete innevarande års seg­lationssäsong.

Men på grund av regeringens förunderliga handläggning när det gäller driftsmedel till fartyget ser det nu ul som om riksdagsbeslutet om en snab­bare maringeologisk karlering i stället utmynnar i ett stopp för karteringsar-betet.

Del förefaller som om okunnighet, prestige och plantänkande fått ersätta sunt förriufl. Riksdagens enhälliga beslut att skynda på och förstärka karie­ringstakien negligeras därför atl riksdagsbeslutet verkställts snabbare och till lägre kostnad än vad som står i regeringens planer.

Om medel hade anslagits lill de ökade driftskostnader som krävs för att ta Ocean Surveyor i bruk, hade syftet med det eniga riksdagsbeslutet om en ökning av den maringelogiska karteringen kunnat uppnås tidigare.

Regeringen har försummat denna chans och sätter i ställel en stoppbroms för karieringsarbeiet. Med de driftspengar som nu finns i SGU;s budget blir Ocean Surveyor hänvisad lill atl tillbringa sin första sommarsäsong i Värta­hamnen. Nog måste väl ända t.o.m. socialdemokrater inse att det innebär resursslöseri om elt nytt ändamålsenligt karteringsfartyg inte tas i bruk.

Efter atl ha motionerat, ställl fråga till industriministern, i näringsutskot­tel lyssnat på en i ärendet förvånansvärt illa insatt företrädare för industride­partementet, diskuterat och förklarat, kan jag bara konstatera att del känns som alt köra huvudet rätt in i en vägg. Situationen är absurd.

I ställel för all fullfölja sina uttalade intentioner och komma med förslag om anslag för driftskostnader låter regeringen påskina alt verksamheten med S/V Ocean Surveyor ett undersökningsfartyg som de facto ligger i Vär­tahamnen redo att tas i bruk, befinner sig i ett uppbyggnadsskede.

Det för drygt 21 milj. kr inköpta, begagnade, ombyggda och tekniskt ny-ulrustade fartyget skall enligt regeringens planer inte finnas förrän budget­året 1991/92. Då spelar det tydligen ingen roll hur verkligheten ser ul.

Vi har uppenbarligen slött på en prestigens ogenomträngliga mur som flexibilitet, verklighetsanpassning och sunt förnuft inte tycks kunna rå på.

Del smått unika förhållandet all en statlig myndighet verkställer ell beslut med föredömlig handlingskraft, snabbi och ekonomiskt fördelaktigt för upp­dragsgivaren, staten, förefaller närmasl av den socialdemokratiska rege­ringen upplevas som elt brott mot en planeririgsmodell som del inte får ruckas på.

Jag ser framför mig det kaos som skulle uppslå i regeringens planerings­kanslier om fler myndigheler börjar göra oväntade inbesparingar. Risken för della är nog dess värre lilen, eftersom regeringens handläggning av S/V Ocean Surveyor blir elt avskräckande exempel. Budskapet som regeringen nu givit lyder; Håll er lill planen och strunta i eventuella besparingar, annars får ni verkligen bekymmer!

Samma plantänkande som man för fulla muggar försöker lämna i öststa­terna tillämpas hår fullt ut av Sveriges socialdemokrater. Effekterna blir lika orimliga här som där, ineffektivitet och misshushållning.


 


Besparingen som SGU åstadkommit förvandlar regeringen nu lill rent re­sursslöseri. Riksdagsbeslutet om en snabbare kartering blir genom socialde­mokraternas bristande anpassningsförmåga ell karteringsstopp.

Nu står min förhoppning till att riksdagen i sin vishet rättar till orimlighe-lerna så atl den maringeologiska karleringen kan komma i gång omedelbart.

Riksdagen kan genom all stödja reservationen ge de rätta signalerna lill statliga verk och myndigheter, nämligen alt del är önskvärt och bra om de verkställer statsmakternas beslut snabbi och kostnadsförmånligt.

Herr talman! För andra året i rad aktualiseras nu Mittnordenprojeklet. Mittnordenprojektet är ett samnordiskt projekt. Sverige, Norge och Finland har genom beslut i Nordiska rådet kommit överens om alt gemensamt ge­nomföra projektet under en sexårsperiod.

Nordiska rådet har anslagit medel till projektledning. Finansieringeri i öv­rigt skall de dellagande länderna stå för. För Finland och Norge är finansie­ringen klar Sverige har hillills inte fullföljt sitt åtagande.

Miltnordenprojeklet riskerar på grund av den svenska regeringens oin­tresse alt inte kunna genomföras. Västerbotten, Norrbollen, Jämtland och Västernorrlands län går i så fall miste om elt projekt av stor regional bely­delse.

Målet för Mittnordenprojeklet är alt skapa ett allsidigt geovelenskapligt planerings- och beslutsunderlag som kan utnyttjas på alla nivåer i samhälls­planeringen. Det skulle medföra positiva regionalpolitiska effekter inom flera områden.

Mittnordenprojeklet sträcker sig från Jokkmokk i norr till strax nedanför Östersund i söder. Den svenska delen utgör drygt en fjärdedel av Sveriges yta.

Inom områdel finns några av Skandinaviens mest betydelsefulla malmpro­vinser Möjlighelerna all finna nya malmförekomsler anses goda, liksom förekomster av induslrimineraler.

Den övergripande geologiska helhetsbild över området som projektet av­ser alt la fram skulle ge elt bälire underlag för prospektering och inspirera lill väl underbyggda prospekteringsinsatser Della skulle självfallel få slor belydelse för de berörda länen.

För en framgångsrik prospektering krävs en vetenskapligt grundad stra­tegi. Ingående kunskaper om berggrundens sammansättning och struktur, de mineralbildande processerna, jordartsförhållanden och inlandsisens olika rörelseriktningar och tillgång till flygmätningar behövs som underlag för väl underbyggda prospekteringsbeslut. Mittnordenprojeklet syftar till all åstad­komma jusl della.

Riksdagens revisorer föreslog, efler all ha granskat den statliga prospekle-ringsverksamhelen, all en lyngdpunkisförskjulning skulle ske mol tidigare led i prospekteringskedjan. Alt finansiera ett svenskt deltagande i Mittnor­denprojeklet genom omprioritering från NSG;s anslag för statlig prospekte­ring går jusl i denna riktning.

Mittnordenprojektet skulle även spela stor roll för miljövården. I arbetet för en bättre miljö är kunskaper om berg, jord och vatten av grundläggande intresse. Smygande miljöförändringar och rubbningar i den ekologiska jäm­vikten förorsakade av mänsklig aktivitet blir möjliga all upptäcka, förhindra


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Mineralförsörjning

99


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Mineralförsörjning


och kontrollera genom del bakgrundsmaterial som projektet avser atl ta fram.

Med den samlade geologiska, geofysiska och geokemiska baskunskap och dokumentation som projektet skulle ge, skulle miljövårdsarbetet få den ve­tenskapliga grund som är oumbärlig för lösningen av miljöproblemen.

Genom ett svenskt dellagande i Mittnordenprojektet skulle nya möjlighe­ter skapas till arbete och utveckling i de fyra berörda länen. Till skillnad från många spektakulära regionalpolitiska satsningar och "Hela Sverige ska le-va!"-kampanjer är detta projekt långsiktigt och byggt på vetenskap och kva­litet.

Vi moderater anser därför alt Sveriges medverkan i projektet bör fullföl­jas. Utan svensk medverkan faller projektet även för våra samarbetspartner Finland och Norge.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 4.


 


100


Anf. 110 LARS DE GEER (fp);

Herr lalman! Karin Falkmer har berört SGU;s maringeologiska verksam­het i så stor detalj alt jag skall fatta mig kort.

Redan våren 1988 uttalade riksdagen på förslag av näringsutskottet atl del var önskvärt alt påskynda arbetet med en maringeologisk karlering. SGU framlade på regeringens uppdrag en av alla berörda godkänd plan för hur delta arbete borde bedrivas, och 30 milj. kr anslogs för inköp av ett nytt fartyg som bas för undersökningarna.

Del lyckades SGU alt finna och inköpa elt lämpligt begagnat fartyg, vilkel efter ombyggnad skulle kunna vara driftsklart för att starta de maringeolo­giska undersökningarna redan i vår Allt föreföll alltså klart för atl dessa skulle kunna komma i gång tidigare och till en lägre kostnad än som tidigare hade beräknats.

Men nu inträffar något som sannolikt bara kan inträffa inom statlig verk­samhet; det har inte anslagils några medel för det färdiga fartygets drift. I reservation nr 1 har antytts att sådana medel med fördel borde kunna tas frän de 9 milj. kr som inbesparats genom att del var elt begagnat fartyg som inköptes. Men även om regeringen inte anser delta förfaringssätt vara kor­rekt, måste det vara en självklar plikt för regeringen alt se lill alt medel för fartygets omedelbara drift ställs lill SGU:s förfogande. Del får inte sluta med att fartyget S/V Ocean Surveyor, som kostat 21 milj. kr., i brist på driftsme­del blir liggande sysslolöst vid kaj ett helt är Det skulle - i mindre skala -kunna bli samma skandal som med den telesatellil för nära 2 miljarder som i dag arbetslös snurrar runt vårt klot men som nu äntligen tycks ha fått en första kund som tillträder i höst.

Herr talman! För all undvika delta yrkar jag bifall lill reservation nr 1.

Anf. 111  ROLF L NILSON (vpk);

Herr talman! Vpk har under ett antal år tagit upp frågan om den svenska gruvnäringens framlid. Vi, liksom så många andra som berörs av mineralför­sörjningen, är oroade av ulvecklingen. Det gäller i hög grad de anställda inom gruvnäringen, deras fackliga organisationer, berörda kommuner och länsmyndigheter


 


Det finns en uppenbar risk, sett i ett 10-20-årsperspektiv, atl det mesta av svensk gruvbrytning upphör på grund av alt den brytvärda malmen tar slut. Delta understryks också i bakgrundsmaterialet i belänkandet. Svensk me­tallindustri och landet som helhet blir i det perspektivet extremt importbe­roende. Redan i dag är importen av metaller och induslrimineraler omotive­rat hög.

Bakgrunden är i och för sig inte beroende av brist på malm i egentlig me­ning. Nedläggningar och den i dag låga prospekleririgsriivån förklaras bättre av ängsliga och kortsiktiga förelagsekoriomiska värderirigar Mera ansvars­fulla samhällsekoriomiska bedömriirigar skjuls i bakgruuderi.

Vi för vår del vill se Sveriges mineralutvinning som en bas för produktion och för export av malmer och industrimineral. Delta är viktigt för landets ställning som industrination. Starka regionalpolitiska skäl lalar också för ökad prospektering och ökad mineralutvinning.

I de här sammanhangen kan vi inte - del säger all erfarenhet - lila lill pri­vata intressen. Dessa har i alltför stor utsträckning övergått lill att använda frukterna av den svenska kunskapsulbyggnaden på områdel för all göra vinster utomlands, där miljökraven är lägre och vinsterna i slutändan ham­nar hos ett mycket smalt skikt av befolkningen i värdlandet.

Vi är oroade av dessa och andra negativa sidor av internationaliseringen i branschen. Vi har en vision av ett starkt samhällsengagemang i prospekte­ring och utvinning av mineraler och malmer och av atl landels mineralföre­komster förs över i samhällets ägo.

Prospekleringen av malmer måsle öka. Insatserna måsle inriktas dels mot kända områden - Bergslagen, Västerbotten och Norrbotten - dels mot nya, okända områden. Regionalpolitiska skäl talar för atl stödområdena och gles­bygden skall prioriteras. Det är också avgörande atl mycket stränga miljö­krav gäller vid utvinningen.

Del är också nödvändigt atl samhällsekonomiska avvägningar snarare än traditionella, kortsiktiga företagsekonomiska avvägningar skall avgöra frå­gor om nedläggning och öppnande av gruvor I detta vårt perspektiv ingår också förstatligande, församhälleligande, av Boliden som ell första steg i bil­dandet av ett svenskt metallbolag.

Inte bara melallmalmerna är intressanta. Åven induslrimineraler är in­tressanta, särskilt förekomster i Norrbotten av dolomil i Pajala och Lanna-vaara. Också Arjeplogs- och Arvidsjaursområderia förtjänar all uppmärk­sammas.

Vi har i konsekvens med denna syn föreslagit all ylleriigare 10 milj. kr. skall anslås till prospektering, främst inom stödområden.

Karin Falkmer har mycket utförligt - som om hon sög ut del sista ur en god karamell eller en välsmakande konjak - utvecklat resonemanget kring den maringeologiska karteringen. Hon gjorde det så utföriigt att hon t.o.m. lyckades dra in Östeuropa i diskussionen. Den prestationen är värd en eloge. Jag delar hennes uppfattning i denna fråga. Det verkar inte vara förenligt med sunt förnuft och vettig statlig personalpolitik, med hushållningen av ett samhälles ekonomiska resurser och med många andra goda principer att inte anslå driftsmedel för S/V Ocean Surveyor Man har lyckats med tilllaget att snabbt och betydligt billigare än som var avsett skaffa och utrusta ell förelag.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Mineralförsörjning

101


 


Prot. 1989/90:101 5apriH990

Mineralförsörjning


och man är beredd att snabbare dra i gång den maringeologiska kartering som en enig riksdag beslutat om. Jag lycker alt signalerna från regeringen och från riksdagen måste vara helt klara i detta sammanhang: Detta är en föredömlig gärning och någonting som är värt att uppmuntras.

Lars-Ove Hagberg och Annika Åhnberg har uppmärksammat problemet med melalläckage från högar med gruvavfall. Problemet är stort i Dalälvs­området, i Falun och Garpenberg. där ägarna har visat föga intresse för atl åtgärda problemen. Följderna för Dalälven är svåra, och till slut blir miljö­problemen betydande även i Gävlebukten. Problemen har även uppmärk­sammals pä andra orter

Dalålvsdelegationen, som har arbetat med dessa frågor, har hittills inte levt upp lill våra förväntningar. Det har kommit mycket litet konkret från Dalälvsdelegationen. Därför anser vi all det behövs en kraftfull handlings­plan mol läckagel i Falun och Garpenberg. Men troligen räcker inte della, utan lagstiftningen behöver också ses över Del gäller främst miljöskyddsla­gen och dess tillämpning för att man skall komma till rätta med problemen och få ägarna atl la ett skäligt ansvar för gruvavfallets miljöpåverkan. Det gäller inte bara i Dalarna ulan också i resten av landet.

Del finns även ett annal problem som uppmärksammas i en av reservatio­nerna, och det gäller de avfallshögar vilkas ägare man av olika skäl inte längre kan identifiera och ställa ekonomiska krav på. Miljöproblemen för­svinner inte för att ägaren inte finns och inte kan ställas till svars, ulan delta är elt problem som måsle lösas.

Med del anförda vill jag yrka bifall till de reservationer där vpk finns med. Del kanske inte år sä lätt alt uttyda ur detta litet komplicerade belänkande, där del slår en sak på framsidan och en annan sak på baksidan och en tredje sak inuti betänkandet, men jag hoppas alt del rällelseblad som har delats ul har undanröjt all tvekan.


 


102


AnL 112 LARS NORBERG (mp);

Herr talman! Jag kommer nu all göra ett betydande avsteg frän gällande praxis i detta hus. Det hör ju till god lon att framhålla all man åtminstone under del senaste decenniet har varit konsekvent i sina ställningstaganden i de politiska frågorna. Vidare hör det till god lon alt påstå atl man alltid är väl insatt i de frågor som står på dagordningen.

Beträffande mom. 1 i dageris belänkande - anslaget till Sveriges geolo­giska undersökning - måsle jag med skammens rodnad på mina kinder er­känna atl jag inte lever upp till politikerlraditionen. Vi i miljöpartiet har inte varit väl insalta i ärendet. Vi har sålunda ändrat åsikt, och jag kommer inte all yrka bifall till reservation 2 ulan yrkar i slället bifall till reservation 1.

Det betyder att vi i miljöpartiet har gäll ifrån vår restriktiva hållning när det gäller SGU sedan vi har informerat oss bättre om dess verksamhet. Vis­serligen finns det en koppling till mineralprospektering i SGU;s verksamhet, och som framgår av vår motion är della för miljöpartiet inte någon priorite­rad verksamhet. Men den kopplingen är inte särskilt stark, del vet vi nu. Och sedan vi har tagit del av SGU;s totala verksamhet, finner vi atl den geolo­giska kartläggning som SGU ägnar sig åt är av stor vetenskaplig belydelse och att den dessutom kan vara till stor hjälp i visst miljöarbete. Det kan gälla


 


färskvatlentillgångar radonförekomster och havsföroreningar i boltensedi-ment. Den digitalisering som man begär särskilda pengar till bör därför en­ligt vår förändrade uppfattning inte leda lill någon neddragning av annan verksamhet.

Den maringeologiska karteringen är utan ivivel värdefull, och vi instäm­mer i önskemålet i reservation 1 alt regeringen skall återkomma med förslag till hur del nyinköpta undersökningsfartyget skall kunna komma till full an­vändning.

Till frågorna om exploatering av Sveriges mineraltillgångar finns det an­ledning alt återkomma när förslaget lill ny minerallag kommer upp på riks­dagens bord. Redan nu vill jag emellerlid upprepa alt mineralprospektering inte är någol prioriterat område för miljöparliet.

Det betyder inte alt vi säger nej till prospektering. men del betyder all vi anser alt prospekleringsverksamheten skall skötas av dem som vill utvinna mineral. Det finns ingel skäl för staten att påskynda processen. För vad bety­der statlig medverkan? Jo, den betyder naturiigtvis atl staten signalerar att det marknadsmässiga intresset för alt utvinna våra mineraltillgångar inte är tillräckligt. Staten inåsle skjuia lill pengar så all dessa icke förnybara till­gångar utvinns så snabbt som möjligt.

Det förefaller som om man tror alt berggrunden innehåller obegränsade mängder av brytvärda mineral. Men så är inte fallet. De bästa bitarna i Sve­rige är redan tagna. Vi kommer inte att hitta nya fyndigheter som är lika rika som Sala silvergruva, Falu koppargruva. Bergslagens järngruvor eller Kirunas dagbrott. En minskad exploateringstakt av ändliga naturresurser är inte något ansvarslöst, det är i stället ytterst ansvarsfullt mot kommande ge­nerationer. Och det kominer alt tvinga den nu levande generationen till en viss återhållsamhet och lill återvinning.

Vpk begär i god marxistisk anda all takten i mineralprospekieringen skall ökas. Marx sakriade som bekant insikt om atl jorden är en begränsad planet med begränsade tillgångar Det kanske vi kan ursäkta honom för men i dag borde man vela bättre. Tyvärr befarar jag atl den insikten fortfarande saknas bland både marxister, liberaler och socialister Men jorden har begränsade tillgångar

Däremot instämmer vi miljöpartister livligt i de krav som vpk framför be­träffande avfallet från gamla gruvor - avfallshögar som läcker tungmetaller och förgiftar floder och sjöar i sin omgivning. Här måsle både kartläggning och lagstiftning lill. Alla de partier som i valrörelsen 1988 - moderaterna, folkparliel, centern och socialdemokraterna - sade sig vara miljöpartier, kunde nu ha visat alt de verkligen är del genom alt ansluta sig till dessa mo­tioner beträffande omhändertagandet av gamla gruvrester men det har de inte gjort. Miljöintresset var mest munväder.

En särskild lagstiflning behövs för alt man skall kunna se till alt någon instans tar del fulla ansvaret för gammall gruvavfall som läcker tungmetaller, i trakter där gruvverksamheten och gruvbolagen sedan länge upphört. Det gäller t.ex. Bersboområdel i Östergötland.

Slutligen vill jag säga följande. Glesbygden tenderar att utarmas. Särskilt viktigt är det att man även på mindre orter får en mångsidig verksamhet och en rimlig andel högutbildad befolkning. Staten kan stödja della genom alt


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Mineralförsörjning

103


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Mineralförsörjning


lokalisera ut sådan statlig verksamhet som har en naturlig anknytning lill glesbygden. Därför har jag anslutit mig till reservation 10, i vilken hävdas all nämnden för statens gruvegendom bör utlokaliseras till Mala. Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 1, 7, 8, 9 och 10.


 


104


AnL 113 MATS LINDBERG (s);

Herr lalman! I näririgsulskottets belärikande nr 31 behandlas mineralför-sörjningeri och arislagen till Sveriges geologiska undersökning, SGU, och till nämnden för statens gruvegendom, NSG. Dessutom behandlas 14 motioner från den allmänna motionstiden.

Inledningsvis vill jag upplysa kammarens ledamöter om all chefen för in­duslrideparlementet hösten 1987 i enlighet med regeringens beslut tillkal­lade en kommitté som skulle ha till uppgift att bedöma marknadsförutsätt­ningarna för olika mineralråvaror Kommittén skulle också lämna förslag lill en övergripande strategi för prospekteringspoliliken i vårt land. Kommittén har avlämnat sitt belänkande, och delta remissbehandlas för närvarande. Dessutom har en proposition aviserats i ärendet.

Till della skall läggas all näringsulskottel nu arbetar med regeringens för­slag lill ny minerallag. Denna kommer all behandlas av riksdagen under året. Delta gör alt många av de frågor som vi nu skall behandla återkommer vid ett senare tillfälle.

Herr lalman! Jag övergår så lill att kommentera de reservationer som är fogade till belänkandet.

När del gäller SGU har moderaterna, folkpartiet och centern i en gemen­sam reservation framhållit vikleri av större anslag, sä att vi kan få en utökad maringeologisk kartering. Det som skiljer oss socialdemokrater från reser­vanterna är atl vi anser alt nuvarande anslag beträffande budgetåret 1990/91 bör kunna möjliggöra en kartering som minsl är av tidigare omfattning. Det bör också vara möjligt atl utöka prospekteringen inom nuvarande SGU-an-slag. Jag utgår vidare från all regeringen i 1991 års budgetproposition åter­kommer med förslag beträffande erforderliga drifismedel.

Karin Falkmer gick ut mycket hårt i debatten. Hon verkar vara mycket välinformerad beträffande undersökningsfartyget. Det är dock på det sättet atl fartyget inte är fulll utrustat i dag.

Vidare vill jag understryka att vi också anser atl båten skall karlera i minsl den omfattning som gällt under tidigare är

Från miljöpartiets sida har man sagl alt man anser alt anslaget skall mins­kas. Men den uppfattningen har man sedan tagit tillbaka. Jag utgår från alt det innebär att man ansluter sig till reservation nr 1.

I en vpk-reservation ger man uttryck för den oro som man känner beträf­fande prospekleringen. I stort sett delar jag den oron. Men jag vill framhålla att riksdagen, vid sidan av de arislag som årligeri har ställts lill NSG;s förfo­gande, också har anvisat medel lill särskilda program för en utökad prospek­tering. Vi socialdemokrater tycker alt det är viktigt att staten har en långsik­tig planering när det gäller prospekleringen. Men del här måste ske i har­moni med de företag som finns i branschen. Tillsammans har dessa också ett stort ansvar när del gäller att långsiktigt trygga sysselsättningen inom gruvin-


 


dustrin. Men samtidigt är det nödvändigt att använda sig av den senaste tek­niken - detta för att näringen skall kunna utvecklas så effektivt som möjligt.

Beslut om vilken tekniknivå som skall tillämpas bör dock fattas nära dem som arbetar inom den här verksamheten.

Det är en av anlednirigarria till all utskottets majoritet har avstyrkt vpk-molionen. Andra orsaker är alt mineralråvarukommitléns förslag är föremål för remissbehandling och att regeringen har aviserat en propositiori i ären­det.

När det gäller Mittriorderiprojektet har utskottets majoritet inte funnit an­ledning all ha någon annan inställnirig än den man hade förra året.

I miljöfrågorna har vpk och miljöpartiet tre gemensamma reservationer Här vill jag hänvisa till de åtgärder som har vidtagits när det gäller rest­produkter från mineralhariteririgen saml de medel som har ställts till Dal-älvsdelegalionens förfogande.

Herr lalman! Med del sagda yrkar jag bifall till utskottets hemställan och avslag på samtliga reservationer


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Mineralförsörjning


AnL 114 KARIN FALKMER (m) rephk:

Herr talman! Det kan inte vara roligt att vara socialdemokrat och behöva försvara någonting som så klart strider mot sunt förnuft som regeringeris handläggning av frågan om SGU;s nya karteringsfartyg.

Fartyget är utrustat för att kunna åka ut och kartera i sommar Men för att fartyget skall kunna karlera minsl i den utsträckning som hittills sketl krävs det ytterligare drifismedel.

Anser ni socialdemokrater att del är rimligt atl en myndighet som har verkställt elt beslut - snabbi och koslnadseffektivt - som tack för detta skall tvingas göra en omprioritering inom sina ordinarie medel? Och var skall i så fall SGU göra denna omprioritering?

AnL 115 LARS NORBERG (mp) repHk;

Herr talman! Först vill jag säga någol beträffande samarbetet staten - nä­ringslivet. Mals Lindberg talar om ett harmoniskt samarbete. Vi har tidigare i dag diskuterat ett storartat harmoniskt samarbete - Procordiaaffären.

I milt huvudanförande sade jag att vi betvivlar atl del är särskilt värdefullt för kommande generationer att staten och näringslivet ägnar sig ål ett har­moniskt samarbete för atl så snarl som möjligt göra slut på ändliga tillgångar, som ju bör behandlas med stor försiktighet och under stort ansvar.

När det gäller miljöbekymren i samband med gruvavfallet hänvisar Mats Lindberg lill Dalälvsdelegationen och lill vad som där har sagts. Men det hjälper inte dem som bor i Östergötland särskilt mycket. Dalälveri flyter ju på annal håll. Vad som här sagts är alltså inte lill hjälp när del gäller att lösa problemen i Bersbo i Åtvidabergs kommun.


Anf. 116 MATS LINDBERG (s) replik;

Herr talman! Jo, Karin Falkmer, del är roligt att vara socialdemokrat! Beträffande det aktuella fartyget kan man, med hjälp av de anslag som finns, gå ut med bålen och karlera redan det här året. Vidare vill jag framhålla atl del fartyg som man tidigare hade var mycket


105


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Mineralförsörjning


litet. Det gjorde att man inte hade möjligheter att gå ut i alla väder Del fartyg som man nu har fält kommer emellerlid all vara betydligt effektivare när det gäller all vara ute på sjön och kartera.

Jag måste ge SGU en eloge för en myckel bra upphandling när del gäller del här fartyget. Vi tror alt del är möjligt all inom SGU;s ram ompriorilera med utgångspunkt i de 99 miljoner som anslagils.

Sedan delar jag Lars Norbergs uppfallning beträffande harmoniseringen. Men det är också viktigt att vi tillsammans med staten och förelagen lar ell stort ansvar i miljöfrågorna. Jag tror ändå alt det är av vikt att gruvnäringen används som elt instrument inom den svenska industrin. Lars Norberg och jag har kanske inte exakt samma uppfallning på den punkten. Vi socialde­mokrater tycker i varje fall alt gruvnäringen är en viktig näring.


Under delta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kam­marens förhandlingar.

AnL 117 KARIN FALKMER (m) replik;

Herr lalman! SGU har självfallel köpt ell nytt fartyg därför all man ansåg all del gamla var för litet. Men del nya stora fartyget för med sig ökade drifts­kostnader Driften av det nya fartyget kostar alltså mycket mera.

Den klokhet som övriga partier har visat i debatten i kväll lalar för all S/V Ocean Surveyor kommer atl kunna karlera i sommar - trots att socialdemo­kraterna så all säga sitter fast i ell presligeklister

Hade del inte varit klokare all ni, när ni upptäckte alt bålen verkligen fanns, anpassat er lill verkligheten genom atl se lill atl båten fick de medel som behövdes för all den skulle kunna kartera den här sommaren?

Anf. 118 LARS NORBERG (mp) replik;

Herr lalman! Jag vill inte, Mals Lindberg, uttala någon fiendskap mol gruvnäringen. De frågor jag ställer är korl och gott; Hur mycket är lagom, dvs. hur intensivt och hur snabbi skall Sverige exploatera sina icke förnybara mineralresurser? Skall man över huvud taget ha någon idé om vad kom­mande generationer kan ha för intressen?

AnL 119 MATS LINDBERG (s) replik;

Herr talman! Jag sade, Karin Falkmer, att fartyget har möjligheter att re­dan i år gå ul och karlera. Det fartyg man nu har inköpt skall utrustas ytterli­gare, och en ny besättning skall anställas. Jag tror all SGU med de ramar man i dag har kommer att göra en belydligl större karlering än tidigare. Vi har ju tidigare haft samma uppfattning i denna fråga. Jag tror inte att social­demokraterna när det gäller karleringen kommer all vara någon bromskloss, ulan vi kommer all se lill all karleringen sker såsom vi tidigare har sagl alt den skall ske.

Det är självklart, Lars Norberg, alt vi skall slä vakt om all kommande ge­nerationer från en miljö som blir så bra som möjligt. Jag kan däremot inte göra del genom all säga atl vi inte skall ha de eller de utsläppen.


106


Andre vice talmannen anmälde att Karin Falkmer och Lars Norberg an-


 


hållit atl till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ylleriigare repli-     Prot. 1989/90:101
ker                                                                                                 5 april 1990

Mineralförsörjning

Anf. 120 IRENE VESTLUND (s);

Herr talman! Anledningen till att jag gär upp och talar i frågan om mine­ralpolitiken är den motion jag har väckt om ett mellansvenskt gruvnärings-centrum som med fördel skulle kunna utvecklas inom ramen för en verksam­het som redan finns i Garpenberg i Hedemora kommun. Aft jag gör det be­ror på åtminstone tre olika saker Det har för det första atl göra med basnä­ringen och basnäringarnas belydelse för industrin i vårt land. Jag tror mig förmärka, inte minst genom mitt arbete i Bergslagsdelegationen, att det har sketl en svängning i medvetenheten om nytligheten och värdet av alt se till alt basnäringarna även i fortsättningen får del slöd och de möjligheter till utveckling som behövs. Inte minst gäller delta för exportnäringen. Vi har kanske under en längre tid tittat på andra ulvecklingsdelar och trott all bas­näringarnas betydelse skulle minska. Men så är inte fallet.

Atl jag lalar om jusl ett gruvcenlrum i Garpenberg beror också det på flera olika faktorer Den första är nalurliglvis den kunskap som finns där, men även de mineralfyndigheter som finns i områdel är av belydelse. Kun­skaperna, tillsammans med en ulveckling av färdigheterna, forskning och lillvaralagande av de satsningar som redan är gjorda i Garpenberg, borgar för att man pä ett värdefullt sålt skulle kunna utveckla och även ta till vara fyndigheler runt om i den regionen.

Ell gruvcenlrum innebår för del andra ell bättre unytljande av gruvfyu-dighelerna. Dessutom söker sig då människor med kunskaper dit. Man har redan utvecklat ell anrikningsverk i Garpenberg, och detta kan med fördel ta emot ännu mer malmmassor Dessutom har detta anrikningsverk effekti­viserats för en kostnad av 6,5 miljoner de senaste åren. Boliden har också engagerat sig mycket starkt för alt bli först med att använda sig av en stark-magnet för all skilja ul metaller ur sulfidmalmen. Denna anläggning skulle kunna serva flera gruvor runt om i Bergslagen och även ta lill vara de invesle­ringar som redan är gjorda.

För del tredje vill jag nämna den belydelse som basnäringen och gruvcenl-rumel med tillvaratagandel av malmen har för sysselsättningen inte enbarl i Hedemora kommun, där den är mycket viktig, ulan också i hela södra Da­larna och Bergslagsområdet.

Atl della centrum är av vikt för sysselsättningen innebär också alt man måste göra långsiktiga invesleringar Dessutom är gruvindustrins produkter en mycket viktigt handelsvara. Enbart järnmalms- och icke-järnmalmsgru-vorna bidrar till landets bytesbalans med ca 4,5 miljarder Utbytet av detta är myckel stort per anställd, ungefär 600 000 kr per anställd och år Detta är väsentligt högre än motsvarande utbyte för exempelvis verkstadsindustrin.

Men det är inte enbarl för vår handelsbalans som del är viktigt all vi behål­ler gruvorna och framför alll alt vi bygger upp ett gruvcenlrum i Garpenberg. Det är också av slor belydelse för riärområdet, där uppharidlirigen från gru­van under ett ar uppgår till ungefär 60 miljoner

Man skulle väl då kunna bli väldigt förskräckt över alt näringsutskottel
inte har varit mer entusiastiskt över denna förträffliga motion med detta ul-    107


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Oljeutvinning i Östersjön


omordentliga syfte. Men jag förstår att utskottet kanske har lagt detta i en större pott för att kunna diskutera mineralpolitiken i framliden med en ari-norlunda vinkling.

Utskottet skriver i samband med sin behandling av motionen alt det om­råde Bergslagen ligger i berörs av kraftiga strukturomvandlingar men alt området kan komma alt inplaceras i s.k. tillfälligt stödområde. Det är ett förslag som kommer atl föreläggas regeringeri seriare.

Utskottet menar tydligen att ett uttalande om en stödområdesinplacering skulle kuriria gyrina gruvindustrin bättre än vad någon annan form av utta­lande från näringsutskottel skulle göra. Kanske har man i näringsutskottet också tagit till sig alt arbetsmarknaden i Hedemora kommun i södra Dalarna just nu är sviktande. Gruvindustrin är en av de näringar som verkligen skulle kunna utvecklas positivt om den fick ett rikligt och långsiktigt stöd.


Anf. 121 MATS LINDBERG (s);

Herr lalman! Utskollet har inte behandlat denna fråga på något aririal sätt än del som jag beskrev i min inledriirig. Våra basriäririgar är vikliga. Mirieral-råvarukommillén har lagt fram ett förslag som nu är uuder beredning, och jag finner ingen anledning till alt vi just nu skall ta upp denna fråga.

Däremot vill jag betona den vikt vi lägger vid basnäringarna. Det är också riktigt atl Bergslagen är en stark del av gruvindustrin. Regeringen och Boli­den har i detta sammanhang träffat en överenskommelse som ger området 314 milj.kr

Det är också, som Irene Vestlund säger viktigt all man ser lill atl i ett centrum utnyttja det anrikningsverk man har Jag tror också atl det är viktigt att i fortsältnirigeri se till att del irite blir måriga små anrikningsverk, utan att man använder ett större. Detta är bättre från miljösynpunkt och kanske också från lönsamhetssynpunkt.

AnL 122 IRENE VESTLUND (s):

Herr talman! Jag tackar för det inlägget, och jag ser det som en intäkt för att vi i en relativ snar framtid kommer att ha en än mer övergripande diskus­sion om de fortsatta satsningarna på gruvnäringen.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 6 april.)

21 § Oljeutvinning i Östersjön

Föredrogs näririgsulskottets betänkande 1989/90;NU32 Oljeutvinning i Östersjön.


108


AnL 123 LARS NORBERG (mp);

Herr talman! Östersjön är ett döende hav. Detta är ett välkänt faktum. Andelen bottnar som är helt döda ökar från år lill år 25 % av bottnarna är i dag syrefria, och vattnet innehåller varierande halter av svavelvälen. Salar


 


och havsörnar drabbas av de höga halterna av PCB och DDT i fisk. Kostråd­givarna varnar oss för alt äta Östersjölax på grund av dess dioxinhalt.

Lät mig först säga att Sverige ingalunda är ensamt om atl försmulsa Öster­sjön. Våra fattigare grannar på andra sidan sjön bidrar förvisso. Men just därför måste Sverige, såsom det rika land vi är gå i första ledet när det gäller att bevara och restaurera Östersjön. Endast om vi gör det kan vi ställa krav på våra grannar och dem som så atl säga är delägare i Östersjön.

Dagens diskussion gäller oljeprospektering och oljeutvinning, dvs. en ny miljöfarlig verksamhet som kommer atl öka riskerria för miljöskador i Östersjön. Miljöpartiet menar alt delta är alldeles fel diskussion. Vad vi borde diskutera här i riksdagen är hur vi skall kunna restaurera Östersjön, så alt den blir det friska hav den var för hundra år sedan.

Dess värre tycks den moderna civilisationens girighet aldrig mättas. Den är ständigt ute efter alt så snabbi som möjligt exploatera världens ändliga resurser av mineraler, fossila bränslen och andra tillgångar, utan hänsyn till konsekvenserna och utan hänsyn lill kommande generationer Därvid tvingas vi diskutera sådana exploaleringsplaner som oljeutvinning i Öster­sjön.

Som framgår av belänkandet finns här först en formell fråga. Vi har en otillfredsställande lagstiftning. Miljöpartiet kräver atl miljökonsekvensana-lyser och miljöhänsyn skall skrivas in i lagen om kontinentalsockeln. Vaga ullalariden av Birgitta Dahl är inget skäl för alt underlåta att ställa krav på en förbättrad lagstiftning. Delta krav gäller inte bara Östersjön, utau alla våra kuster. - Detta var alltså den formella frågan.

Den reella frågan är om vi över huvud tagel skall tillåta oljeborrning i Östersjön. Regeringen har lagliga möjligheter att stoppa planerna på pro­spektering och oljeulvinning. Vi kräver att den skall göra det. öljeulvirinirig kommer alt leda till försmulsriing. Det visar all erfarerihet. Deri mänskliga faktorn kommer atl garantera alt det blir så. Det är fel alt diskutera ökade risker när verkligheten visar att vi redan tagit alldeles för stora risker när det gäller Östersjön.

Mänskligheten sänder varje år 5 miljarder ton kol från fossila bränslen upp i atmosfären. Detta ökar atmosfärens koldioxidhalt med några procent årii-gen. Insiktsfulla människor inser atl della inte får fortgå om vi skall undvika globala förändringar av klimatet. Riksdagens i och för sig otillräckliga kol­dioxidbeslut visar att den insikten börjar spridas även i Sveriges riksdag.

Atl då anse alt öppnandet av nya oljekällor på den svenska kontinental­sockeln skulle vara önskvärt, som utskottet gör, är enligt min meriing när­mast schizofreni. Bara om man inte öppnar nya fyndigheter av fossila bräns­len kan en nedtrappning av fossilbränsleariväridningen komma till stånd i en takt som förhoppningsvis är acceptabel med hänsyn lill global överlevnad.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 1 och 2.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Oljeutvinning i Östersjön


 


Anf. 124 ÅKE WICTORSSON (s);

Herr talman! Östersjön är förvisso ett myckel viktigt havsområde, där det finns all anledning all ha siarka miljöreslriktioner och vidta åtgärder för atl förbättra miljön.

Men del är inte huvudfrågan i diskussionen nu. I del aktuella belänkan-


109


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Oljeutvinning i Östersjön


del, som utskottet har lagt fram, behandlas fyra motioner från miljöpartiet, där del krävs alt all prospektering och utvinning av gas och olja i Östersjön skall stoppas. Vi behandlade likartade motioner i riksdagen så sent som i höstas och avslog dem då. Skälen lill att de avslogs var, vilket sades i ulskol­tels yttrande, atl del var viktigt att i prospekleringen klargöra vilka fyndighe­ler som finns på den svenska konlinentalsockeln. Men ulskotlel framhöll också alt en förutsättning var alt tillstånd förenades med höga miljökrav och strikta säkerhetsbestämmelser. För provborrningar krävdes nytt tillstånd av regeringen, och utskottet förutsatte atl regeringen då skulle pröva frågan med utgångspunkt i den marina miljön i Östersjön och beakta den allvarliga föroreningssiluationen och Östersjöns speciella känslighet i miljönhän-seende.

Utskollet har inte på något sätt ändrat uppfattning i denna fråga. Utskot­tet har också erfarit atl miljökonsekvensbeskrivningar enligt Helsingfors-konvenlionen har infordrats i anslutning till all elt förelag nu begärt borr-ningslillslånd. Utskottet förutsätter självfallel också all en noggrann kon­troll sker av prospekteringsaklivileterna.

Till ulskoltels skrivning kan väl möjligen tilläggas atl Sverige fortfarande -trots avsevärda minskningar och ansträngningar- är beroende av en stor till­försel av olja. Sådan utvinns och transporteras i betydande utsträckning i känsliga miljöer Det är mol denna bakgrund av både vetenskapligt och praktiskt intresse alt kartlägga om del finns oljeförekomster inom det av Sverige behärskade territoriet och om del finns förutsättningar alt använda sig av dessa tillgångar Vi har också här möjlighel atl slälla upp strikta miljö­krav.

I motion nr 340 begärs atl kontinenlalsockellagen skall ändras, så alt mil­jöskyddslagen blir gällande. I delta avseende pågår, som utskottet konstate­rar, för närvarande ell utredningsarbete i regeringskansliet, som väntas ge de moderniseringar som behövs när del gäller miljöskyddssynpunkter i denna lag. Utskottet finner inte anledning till någol speciellt initiativ nu, som i och för sig endasl skulle innebära en beställning till regeringen i detta av­seende. Av denna orsak yrkar vi avslag på reservation 2.

Herr talman! Under hänvisning till vad jag har anfört vill jag yrka bifall lill utskottets hemställan och avslag på reservationerna.


 


110


Anf. 125 LARS NORBERG (mp) replik;

Herr lalman! Del är desto värre alt detta krav avslås för andra gången i riksdagen. Man har faktiskt haft hela tiden sedan i höstas atl tänka över vil­ket ansvar man har för Östersjön och dess miljö.

Det är klart atl jag inte har någon som helst förståelse för all del skall finnas anledning atl la reda på vilka tillgångar som finns, om man inte bör utvinna dem.

Det slår i Fader vår; inled oss icke i frestelse! Det är alldeles klart alt finner man vid provborrningar att del finns oljelillgångar, så kommer man all vara starkt frestad alt utvinna dem. Då kommer alltså de verkliga miljöhoten. Provborrningarna kan naturligtvis också vara miljöskadliga, men inte i samma omfattning som en utvinning. Så varför vi skall ha denna information har jag svårt alt inse. Uppenbarligen är regeringens och socialdemokratins


 


inställning den atl det gäller atl så snabbi som möjligt utvinna de tillgångar som man möjligen kan lägga vantarna på, oberoende av miljön vid utvin­ningen och också vid användningen.

Åke Wictorsson har inte på någol säll bemött mitt argument all använd­ningen av fossila bränslen i Sverige på sikl måste minskas. Därför är del inte angeläget atl leta efter eller öppna nya källor

Anf. 126 ÅKE WICTORSSON (s) replik;

Herr talman Jag har respekt för Lars Norbergs miljöengagemang. Men jag har litet svårare att hysa respekt för hans sätt att argumentera. Här har jag klart redovisat all utskotlsmajoriteten klart har sagl ifrån alt del skall las största möjliga miljöhänsyn i samband med prospekleringsverksamhet, all man skall följa bestämmelserna i den konvention som reglerar miljöskyddet för Östersjön. Hur kan då Lars Norberg säga att jag hävdat all prospekle­ringen skall ske obereoende av miljökonsekvenserna?

Del finns en mycket bred enighet om atl vi i Sverige strävar efter all minska oljeanvändningen. Lars Norberg vet lika väl som jag atl trots del an­vänder vi över 200 lerrawatlimmar oljeenergi i det sveriska eriergisystemet i dag. Det har skell en kraftig minskning, men della är vad som används i dag. Till vilkel pris använder vi denna olja ? Det borde rimligtvis finnas ett ansvar hos oss all se lill alt vi, om det är möjligt, på ett bättre säll skall nedbringa miljöriskerna när vi använder den olja som vi för strukturen i vårt näringsliv och vårt samhälle ändå tvingas använda i nuläget.

AnL 127 LARS NORBERG (mp) replik;

Herr talman! Jag betvivlar inte alt man kommer alt anstränga sig för atl undvika miljöskador bäde när man provborrar och när man utvinner olja. Jag påpekade i milt anförande all det finns någonting som heter den mänsk­liga faktorn. Dessutom vet varje tekniker atl del inte finns något helt tält system. Läckage uppstår alltid förr eller senare på ett eller annat säll. Helt miljövänligt kan ingen teknik fungera. Vi bör trappa ner oljeanvändningen i Sverige. Det är i varje fall vår bestämda uppfattning i miljöpartiet.

I vår energipolitiska motion klargör vi entydigt att en nedtrappning av ol­jeanvändningen bör ske med slor krafl. Vi anvisar även vägar för hur det skall gå lill. Del synes mig lilel ologiskl atl lägga ner pengar på alt öppna nya oljekällor. De oljekällor som finns i världen torde vara tillräckliga för den avtrappningstid som vi kan behöva - 20 år eller något liknande. Del behöver inte öppnas nya energikällor, allra minst i ett av världens mest miljökänsliga innanhav.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Oljeulvinning i Östersjön


 


AnL 128 ÅKE WICTORSSON (s) replik;

Herr talman! Lars Norberg har ändock inte redovisat hur han tänker av­skaffa all oljeanvändning i det svenska samhället. Jag är beredd att ställa upp pä att vi skall arbeta för en kraftig avlrappning av oljeberoendet. Men hur vi skall kunna bli helt oberoende av oljeanvändningen har jag hillills inte lyckats hitta någon lösning på. Mig veterligen har inte heller herr Norberg lyckats prestera någon sådan lösning.


111


 


Prot. 1989/90:101   Andre vice talmannen anmälde att Lars Norberg anhållit atl till protokol-

5 april 1990        • let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.


Oljeutvinning i Östersjön

112


AnL 129 CARL FRICK (mp);

Herr talman! Östersjön är ett ekologiskt sorgebarn. Utrikesminister Sten Anderssori sade i riksdagen när han kom hem från sitt i besök i de baltiska staterna hösten 1989 all Östersjön dör Den uppfatlningeri delas av måriga i dag. Vi har sett hur sälslammarria har reducerats från hundratusentals djur till några tusen i våra dagar Fisket tynar, och de fiskar som fångats har många skador På grund av utsläpp från industrier runt Östersjön innehåller många fiskar höga haller av PCB och kvicksilver Detta förhållande föranle­der svenska myndigheter att gå ut med koslrekommendationer

Förra vecka behandlades här i kammaren ett betänkande om sjöfart. Då var frågan om oljelrarisporterna aktuell. Miljöpartiet de gröna föreslog be-gränsnirigar i storlekeri för oljetransporterande fartyg, att oljetransportfarty­gen av säkerhetsskäl skulle ha dubbla bottnar och dubbla sidor och att sva­velhalten i drivmedelsoljor för fartyg skulle begränsas till de halter som till-låts för landfordon.

Trots Östersjöns prekära läge och de risker som oljetransporter medför ville inte riksdagen på någon punkt slälla sig bakom miljöpartiets de grönas förslag. Det är beklämmande att miljöintressena ännu bara tar sig uttryck i ord och inte i faktisk handling.

I dag debatterar vi oljeutvinningen i Östersjön. Regeringen har tillåtit prospektering av olja trots all deo vet all eri framlida oljeulvinning kan skada Östersjön ännu mer än i dag. Det borde stå klart för alla att prospekte­ring följs av utvinning när man har funnit utvinningsbara mängder Det går i praktiken inte alt säga riej lill en utvinning. Det vore att lura de företag som har lagt ner stora belopp på prospekteringen.

Utskottet avstyrker miljöpartiels krav på ell för prospektering och utvin­ning av olja. Det enda parti som har ställl sig bakom kraven är vpk. Det hedrar partiet. Utskottet avstyrker med motiveringen att det förutsätter att regeringen vid sin lillslåndsprövning beaktar den allvarliga föroreningssilua­tionen i Östersjön och detta innanhavs speciella känslighet för utsläpp saml att säkerhetskraven utformas i enlighet härmed.

Vi ser att utskottet är medvetet om Östersjöns skadade tillstånd och att oljeutvinningen kräver säkerhetsåtgärder Krav på säkerhet förhindrade inte den svåra olyckan i Alaska, Tjernobyl och den allvarliga incidenten i Oskars­hamns kärnkraftsverk sommareri 1987. Anledningen lill alt del är så är att alla säkerhetssystem är offer för mänskliga felbehandlingar. Det går inte atl säga alt Östersjön inte kommer att drabbas av allvarliga oljeutsläpp i sam­band med oljeulvinning. Vi kan i stället säga med säkerhet att del kommer alt bli så.

Det betyder att riksdagens majoritet i praktiken struntar i Östersjöns framlid. Den snöda vinningen är betydligt viktigare än elt långsiktigt ekolo­giskt ansvarsfullt tänkande och handlande. Riksdagen låter med berått mod Östersjön dö. Den slutsatsen kan vi dra av detta belänkande, av vad som föreslås där och av det beslut som föreslår

Pä detta sätt slår majoritetens miljöoinlresse klart i blixtbelysning. Vi ser


 


nu i två beslut inom en vecka atl regering och riksdag inte bryr sig om Öster­sjön. Man prisger den åt miljöförstörelse och berövar oss och kommande generationer ell fint hav med ell rikt och varierat fiske.

Dessa båda betänkanden är typiska exempel på atl del i festligare sam­manhang och inför val går att lala vackert om miljön och dess betydelse och atl det fordras stora insatser för atl komma lill rätta med den förstörelse som vi har ställt lill med. Men när del kommer till de praktiska handlingarna, dä är det stopp. Släpp in stora oljebålar med bristande säkerhet i Östersjön och tillåt prospektering och utvinning av olja där!

Herr talman! Del är en skam för både riksdagen och regeringen atl det är på del här viset. Handlingssättet innebär all alll fler kommer att förlora förtroendet för politiker

Vi kommer dock inte atl läla oss bli nedslagna av det bedrövliga miljöspe­let här i riksdagen. Vi kommer på allt sätt atl se till all medborgarna får vela vilka det är som med glädje medverkar lill all förstöra och skila ner Öster­sjön bara därför att det är så lönsamt jusl nu.

Med della vill jag yrka bifall lill reservationerna 1 och 2.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Vissa anslag m.m. inom utrikesdeparte­mentels verksamhets­område


Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 6 april.)

22 § Vissa anslag m.m. inom utrikesdepartementets område

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1989/90;UU14 Vissa  anslag m.m.  inom  utrikesdepartementels område

(prop. 1989/90:100 delvis).


Anf. 130 INGER KOCH (m);

Herr lalman! I utrikesutskottels betänkande UU14 behandlas bl.a. Sveri­ges representation i utlandet.

Utskottet konstaterar att den myckel snabba demokratiseringsprocessen under del senasle ärel i Central- och Östeuropa ställer den svenska utrikes­politiken inför nya utmaningar och möjligheter och alt lilvecklandel av Sve­riges förbindelser med länder som nu demokratiseras kommer all slälla större krav på utrikesförvaltningens resurser.

Händelseutvecklingen i Baltikum - Litauens självsländighetsförklaring och den oroande händelseutvecklingen därefter samt de fortsatta demokra­tiska självständighetsslrävandena i Estland och Lettland - tycker vi modera­ter ytterligare understryker behovet och värdet av en svensk officiell närvaro i de baltiska huvudstäderna.

Del är därför glädjande att det svenska avdelningskontoret i Riga har öpp­nats.

De svenska strävandena bör nu inriktas på atl stärka den svenska närvaron i Tallin och Riga samt att upprätta en svensk representation även i Vilnius.

För att detta skall bli möjligt föreslår vi att anslaget till utrikesförvalt­ningen räknas upp med 3 milj. kr.


113


8 Riksdagens protokoU 1989/90:101


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Vissa anslag m.m. inom utrikesdeparte­mentets verksamhets­område


Herr talman! Sveriges Radios sändningar på estniska och lettiska har yt­terligare bidragit till alt stärka de svenska förbindelserna med dessa länder, och det är positivt att utskottet tillstyrker medel för att kunna permanenta dessa sändningar

Men vi beklagar samtidigt att utskottet inte vill tillstyrka Sveriges Radios önskan om medel för att införa sändningar även på litauiska. Detta beslut innebär alt Sverige särbehandlar elt baltiskt land och på detta sätt bryter mot balternas egna strävanden efter en baltisk samhörighet. Även om Sveriges kontakter med Litauen för närvarande av historiska skäl inte är så omfat­tande som med Estland och Lettlarid, är det viktigt att vi på sikt utvecklar våra förbindelser med alla de tre baltiska länderna.

Vi föreslår därför atl anslaget till Sveriges Radios programverksamheter för utlaridet räknas upp med 1 milj. kr för alt göra del möjligt all införa sändningar även på litauiska.

Herr talman! Att människor på olika sätt engagerar sig för fredsarbetet är positivt och angeläget, men del är enligt vår meriirig tveksamt att geriom sär­skilt slöd ge vissa orgariisationer särskilda resurser för atl driva opinionsbild­ning i dessa frågor

Vi anser all det är viktigt att del svenska föreningslivet inte blir beroende av riktade bidrag från staten. Skall det civila samhället värnas, måste vi också slå vakt om elt fritt och oberoende föreningsliv. Därför bör den styrning som ligger i att staten utpekar verksamhetsinriktningar för ideella föreningar av­skaffas.

Vi föreslår därför atl anslaget under F3 reduceras med 10 milj. kr

Vi kan inte heller ställa oss bakom utskottets uttalande att anslaget skall gradvis uppräknas tills det motsvarar 1 %o av försvarsanslaget. Atl höjningen av ett anslag automatiskt knyts till höjningen av ett annat är främmande för svenska budgetprinciper, och vi anser denna koppling helt omotiverad.

Inte heller ställer vi oss bakom utskottets uttalande, att en statligt finansie­rad kunskapsbank skall byggas upp med uppgift att samla praktiska erfaren­heter av den övergång från militär till civil produktion som gjorts på olika håll i världen.

Vi anser atl det i första hand är företagen själva och industrins branschor­ganisationer som bör göra de utredningar som är nödvändiga.

Med detta, herr lalman, yrkar jag bifall lill de moderata reservationerna 1, 4, 5 och 9 samt i övrigt bifall till hemställan i utskottets betänkande.


 


114


Anf. 131 HÅKAN HOLMBERG (fp);

Herr talman! Jag skall inte alls bli mångordig. Jag skall bara kort la upp två frågor

Den ena frågan är finansieringen av del svenska östbiståndet. Folkpartiet beklagar i likhet med en del andra partier atl regeringen med moderat stöd lägger detta bistånd inom enprocenlsramen. Vi har inte någon reservation här, utan vår lösning till finansiering av det nya östbiståndet innebär, vilket framgår av vårt särskilda yttrande, atl pengarna skall placeras under en an­nan huvudtitel än den som diskuteras i delta belänkande. Jag ville bara nämna del som ett påpekande.

Den andra fråga som jag vill säga några ord om gäller en motion om forsk-


 


ning och information om militära omställningsfrågor som har behandlats i utskottet. Detta är en fråga som har en viss förhistoria, och det har gjorts utfästelser om att del skall ställas medel till förfogande för denna verksam­het, som redan finns på plats i mycket begränsad skala. Behovet av resurser är mycket påtagligt och väsentligt större än de medel som utskottets majori­tet nu säger så småningom, förhoppningsvis, skall ställas till förfogande.

Jag vill därför, i likhet med vad som skedde förra året när frågan var uppe med anledning av en motion, yrka bifall till den reservation som bl.a. folk­partiets ledamöter har avgivit.

AnL 132 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Stoppa de faltiga ländernas bistånd till de rika länderna! Så lyder ett upprop frän Kyrkornas U-forum. Genom den stora skuldbördan, som prackats på u-länderna riär världens banker hade för mycket oljepengar alt placera på 70-talet, är nu nettokapitalflödet från i-länderna till u-län­derna negativt, som ulrikesulskoltet uttrycker sig i sitt just justerade betän­kande om biståndet.

U-ländernas utveckling går baklänges. Miljontals människor har inte mat för dagen, inte tak över huvudet och inga försörjningsmöjligheter Flykting­strömmen ökar De rika länderna måste räkna med allt fler ekonomiska flyk­tingar Det är obegripligt att den rika världen inte förstår sitt eget bästa och kraftfullt satsar på bistånd till u-länderna.

Efter att länge ha varit ett föregångsland på biståndsområdet börjar Sve­rige nu sacka efler Del är illavarslande alt regeringen vill använda en del av biståndspengarna för atl stödja Östeuropa. Centerpartiet kan inte gå med på detta. Biståndspengarna skall hell reserveras för u-länderna.

I stället föreslår centerpartiet atl en ny anslagspost skapas i UD:s budget, A 10, under tredje huvudtiteln. Stöd till Östeuropa. I vår partimolion U518 föreslår vi att 450 milj. kr avsätts för nästa budgetår lill slöd genom BITS, Svenska institutet och lill en särskild kredilfond för Östeuropa.

I cenlermotionerna U536, U208 och U210 anges också angelägna använd­ningsområden för pengarna, t.ex. lanlbruksutbildning i Estland, pilotanlägg­ningar för luftrening i de baltiska republikerna, samverkansprojekt med Est­land rörande pedagogisk forskning och ökade resurser lill Världsnaturfon-den för reningsprojektet för floden Wisla.

Den nya öppenheten har gjort klarl för världen alt miljön och ekonomin i Östeuropa befinner sig i en svår kris. Produktionsapparaten är nedsliten, och männniskor vill lära sig marknadssekonomi. Kataslrofrapporter kom­mer om lufl som inte går atl andas, förgiftat dricksvatten, kemiska öknar, den uttorkade och förgiftade Aralsjön, och radioaktivt belagda områden av Götalands storlek där människorna vädjar om hjälp.

Cenlerparliet har genom många personliga kontakter fått kunskap om vilka insatser vi kunde bidra med. Intresset i vårt land att hjälpa våra grann­länder är stort. Våra insatser kan också långsiktigt ses som investeringar i stora framtida marknader. Det är alltså fråga om framtidsinvesteringar, och pengar lill detta måsle självfallet tas från annat håll än från u-länderna.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservation nr 2.

Utrikesutskottets belänkande nr 14 behandlar också stödet till forskriing


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Vissa anslag m.m. inom utrikesdeparte­mentets verksamhets­område

115


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Vissa anslag m.m. inom utrikesdeparte­mentets verksamhets­område


inom UD;s ansvarsområde. Som Håkan Holmberg här antydde förhistorien till bad UD för några år sedan freds- och konfliktforskningsinstitutionen vid Uppsala universitet atl förbereda en kunskapsbank, där man skulle samla internationella erfarenheter från omställning av vapenproduktion lill civil produktion. Inget enskilt förelag kan självfallet åtaga sig alt samla ihop en sådan erfarenhet, som Inger Koch var inne på. Det måsle ske systematiskt, och en universitetsinstitution måsle vara den lämpliga organisationen alt ut­föra det arbetet.

Sverige har bl.a. genom Inga Thorsson tidigt väckt dessa tankar i FN och i en ulredning som sedan flera år vilar i regeringskansliet. Inga Thorsson del­tog för övrigt för någon månad sedan i en konferens i Centralamerika med beslutsfattare som visade ell stort intresse för omställningen från en rust­ningsekonomi till en fredsekonomi. Del som nu sker i världen är oerhört glädjande.

Utrikesdepartementet äskade medel till kunskapsbanken för innevarande budgetår, men någol sådanl anslag fanns inte med i budgetpropositionen. Efter motioner från flera partier beslöt riksdagen hösten 1989 att ge rege­ringen till känna alt denna fråga skulle prioriteras i nästkommande års bud­getarbete. Men varken i budgetpropositionen i år eller i forskningsproposi­tionen finns äskandet med. Utrikesdeparlemenlel håller projektet levande på sparlåga genom att ta av sina utredningsresurser.

Vi har svårt att förslå varför regeringen inte efterkommer riksdagens tyd­liga begäran. Tillräckliga resurser måste ställas till förfogande för atl kun­skapsbanken snabbt skall kunna utvecklas som planerat. Centern har ännu en gång motionerat i frågan i samband med den forskningspoliliska proposi­tionen.

Vidare har Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, SIPRI, be­hov av ylleriigare medel. SIPRI har elt grundmurat gott rykte i världen som den förnämsta kunskapskällan när det gäller världens rustningssituaiion. Del är väsentligt all institutet får de resurser som krävs för atl kompensera bl.a. höjda hyreskostnader

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 10 och 11.


 


116


AnL 133 BENGT HURTIG (vpk);

Herr lalman! Del har många gånger under de senaste månaderna sagts från kammarens talarstol att vi lever i en föränderlig värld. På den internatio­nella arenari lycks mari vara överens om alt del kalla kriget har avslutats. Del Centraleuropa som i många stycken var ett resultat av andra världskriget och det kalla krigels atmosfär söker sig nya vägar Pluralism, oganisationsfri-het, demokratiska fri- och rättigheter erövras av folkliga rörelser, och de tidi­gare s.k. slatsbärande partiernas ledare ställs till svars på elt sätt som många inte trott var möjligt.

Samtidigt växer den globala ojämlikheten. Falliga blir fattigare och rika blir rikare. Fatliga länder blir alltmer skuldsatta. De gränsöverskridande miljöhoten framstår som gigantiska problem. Ökenutbredning, växthusef­fekt, ozonlagrels uttunning, försurning och risk för haverier i kärnkraftverk är fenomen som vart för sig räcker för atl väcka ångest. Kanske är det jusl kärnvapenkapplöpningens vansinne som efter många års kamp, irite minsl


 


från fredsrörelsens sida, bringat även de mest hårdhudade miliiärislerna lill insikt om behovet av nedrustning och icke-våldslösningar på politiska pro­blem. En förnyelse av det säkerhetspolitiska länkandel är nödvändig.

Internationaliseringen av ekonomin, EFTA-EG-processen och de ökande kraven och förväntriingarna på Förenta natiorierna leder också lill krav på intensifiering av utrikespolitisk verksamhet.

Allt detta reser givelvis krav på utrikesförvaltningen, samlidigl som denna utsätts för samma besparingskrav som andra statliga förvaltningar. Jag håller helt med utskottet om att de indragningar som görs inom utrikesförvalt­ningen måste vägas mot överordnade nationella intressen.

Det behövs nya typer av tjäristemän som företräder Sverige på t.ex. mil­jöområdet. Det är troligt att den ökande iriterriationaliseringen på många områden och de växande problemen kommer alt kräva ökad svensk närvaro på olika häll i världen.

Vi skulle för vår del gärna ha sett en förstärkt representation i Laos och en förstärkning av konsulatet i Jerusalem, men vi har godtagit de arrange­mang som för närvarande gjorts.

Vi har särskilt velat markera att biståndet till Öst- och Centraleuropa inte skall tas från biståndsmedel och inte urgröpa enprocentsmålet. Vi vill för öv­rigt i år höja u-landsbiståridet lill 1,1 %.

Vi känner därför sympati för centerns förslag att införa ett nytt anslag, kallat A 10. Vi har till delta anslag också föreslagit 1 miljard, varav huvud­parten skulle gå lill Polen och ha en kraftig inriktning mol miljöproblemen där Vi har föreslagit en uppdelnirig av anslaget i insatser på kort sikt med 300 milj. kr. och insatser på lång sikt med 500 milj. kr. Vi har i vår motion specificerat hur de pengarna skulle kunna användas på en rad områden. Med detta vill jag yrka bifall lill reservation nr 3.

Fredsrörelsen har haft stor belydelse för det interriationella avspännings-och nedruslningsarbetel, och detta arbete är ingalunda avslutat. Förnyelse av kärnvapen liksom väpnade konflikter pågår på olika håll runt om i värl­den. Det är rimligt all anslaget under F 3 till Information, studier och forsk­ning om freds- och nedrustnirigssträvarideri får en uppräkning med 10 milj. kr till 36 milj. kr, som vi har föreslagit. Jag yrkar bifall till reservation 6.

De fundameritala förändringarna i världspolitiken ger också ett kraftigt ökat behov av forskning på rustningskontrollområdel. Inga bärande argu­ment har anser jag, framförts för att SIPRI inte skulle få de pengar man begärt, alltså totalt 22 028 000 kr. Jag yrkar bifall lill reservation 12.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Vissa anslag m.m. inom utrikesdeparte­mentets verksamhets­område


 


Anf, 134 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till miljöpartiets reservatio­ner

Miljösituationen i världen är i dag mycket bekymmersam. Jag länker på att ökenutbredningen ökar, på havsdöden, inte minsl i Östersjöns vatten och på miljöflyktingar överallt i världen snart, Åven om vi under de senaste da­garna, framför allt i dag, har hört mycket om vår svenska kris, är det ell faktum atl vårt land trots allt tillhör de rikaste i världen. Vår konsumtion är enorm jämförl med de faltigas.

Del är därför mycket beklämmande all regeringen i sin miljöhjälp till våra


117


9 Riksdagens protokoll 1989/90:101


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Vissa anslag m.m. inom utrikesdeparte­mentets verksamhets­område


närmaste grannar och i slor utsträckning också till oss själva tar pengarna från de allra fattigaste. Miljöpartiet de gröna kan inte acceptera alt bistånds-medel används till öslhjälpen, inte därför att man där inte behöver hjälpen utan därför att vi tycker att vi i ett rikt land som Sverige har råd att avsätta mer än 1 %. Vi har ju länge kämpat för atl komma upp till denna nivå när del gäller hjälpen till de allra fattigaste. Atl nu göra avkall på den målsätt­ningen och säga att de pengarna skall räcka till fler tycker vi är omoraliskt. Vi har dock föreslagit alt pengarna läggs i en annan "pott", som inte tas upp i det belänkande vi nu behandlar Därför har vi nu inte reservation i det här ärendet utan bara ett särskilt yttrande.

Nedrustning och säkerhet är viktiga frågor Vi tycker atl del hade varit rimligt alt åtminstone 1 %c av försvarsbudgeten hade gått till information om freds- och nedrustningssträvanden.

Vapenbyken sade vår utrikesminister atl han skulle behöva tvätta länge än. Jag undrar just om man skall hänga den på tork och ta fram den sedan igen, som man gör när man tvättar vanliga kläder

Vi tycker att det hade varit rimligt atl göra en ordentlig utvärdering av vilka effekter vapenaffären har fått för fred och nedrustning. Vi fick dock inte utskollet med oss på detta. Likväl är det oerhört viktigt.

Om vi vill leva i en värld med fred, får vi satsa på nedrustning. Vi får satsa på information, och vi bör minska väldigt kraftigt på anslagen till JAS och andra uppruslningsprojekt.

De baltiska staterna behöver vårt stöd. Vi tycker alt den svenska rege­ringen här är ganska flat. Vi har därför bestämt oss för att stödja den mode­rata reservationen om sverisk representation i Vilnius. Det är en markering av alt vi faktiskt ställer upp för våra grannländer i deras frihetssträvanden, ett stöd som de behöver i dag.


 


118


AnL 135 BERNDT EKHOLM (s):

Herr talman! I det här betänkandet behandlas några motioner som jag har väckt, och jag vill kommentera dem något, särskilt i två fall. Jag börjar med den motion som handlar om stödet till Östeuropa. Den heter U245. Den har avstyrkts, kan jag väl säga, utan kommentarer

Jag lycker atl del är alldeles utmärkt att regeringen satsar 1 miljard kro­nor, i del här fallet på tre år, till ett Ösleuropastöd. Men del som vi moliooä-rer vänder oss mot är att man tar den största delen av dessa pengar ur u-landsbislåndel.

Vi kan ha viss förståelse för att det akuta läget är sådant atl man trots allt får acceplera del vad beträffar de 300 miljonerna under det första budgetåret 1990/91. Men vi menar alt därefter finns det faktiskt tid att fundera på andra lösningar, dvs. fro.m. nästa budgetår, lösningar som inte belastar biståndet.

Orsaken till atl vi tycker så är att om man tar pengar från biståndet, kan man inte komma ifrån att det minskar i lika stor utsträckning för andra län­der som vi anser behöver det mer - jag skulle kunna säga, för att spetsa till del litet, de fattigaste läuderna.

Vi menar all öststaterna knappast kan definieras som utvecklingsländer De uppfyller inte fattigdomskriteriet. Deras industrialiseringsnivå är mycket


 


hög i relation lill de verkliga u-länderna. Läskunnigheten är hög och barna­dödligheten låg, alll jämförl med u-länderna.

Man kan säga atl öststaterna är inga u-länder, och därför bör andra lös­ningar sökas. Vi är medvetna om alt det är lätt sagt och svårare gjort. Därför har vi också markerat atl vi som motionärer är beredda lill återhållsamhet på andra anslag. Personligeri skulle jag kuuna tänka mig diskutera försvars­anslaget men också andra anslag, för att offra - om jag uttrycker mig så -något på en angelägen satsning för folken öster och söder om Östersjön som har det svårt.

Vissa partier och även personer inom de olika partierna diskuterar att man borde öka biståndet över 1 %. Jag menar alt del säkert är välmotiverat, meri jag tycker att i dagens läge skall vi inte göra det, utan nu skall vi slå vakt om euprocerilsmålet. Låt oss i slället salsa de resurser som vi kan skapa därut­över pä Östeuropa.

I betänkandet har den här motionen egenlligen inte fått någon behandling och inga kommentarer utan bara ett rakt avslagsyrkande. Det är litet kons­tigt. Man talar om ett biståndsbetänkande, där motionen enligt min menirig bättre hör hemma, för den gäller faktiskt om vi skall använda biständspengar eller inte. Det kommer också ett annat betänkande sedan som tar upp Östeu­ropastödet. Det är beklagligt att motionen egentligen inte har fåll några kommentarer av utskottet.

I motionen las också upp ett förslag att inrätta en särskild stödform för Östeuropa som bygger på atl inte bara staten skulle tillskjuta medel utan att svenska folket skulle få chansen att lämna bidrag. Jag tror för min del att det finns stort intresse hos svenska folket för detta, och jag tror att del blir mycket större om arbetet organiseras. Vad staten kan göra är naturligtvis all initiera en diskussion med folkrörelserna, som kanske kunde gå samman om en särskild stödform för Östeuropa. Den kan sedan kompletteras med en­skilda initiativ.

öm det nu är så att motioneri inte har blivit behandlad, får jag väl över­väga, trots att det formellt inte är möjligt, atl gå upp i debatten när kamma­ren skall la slällning till de andra betänkanderia. Jag får se hur jag gör i det fallet.

Den andra motionen, U312, handlar om anslag till information om fred och nedrustning. Där har vi yrkat på 1 %o av försvarskostnaderna till fredsar­betet, och det är ju ett folkrörelsekrav. Vi motionerade om det föregående år, och utskottet gjorde då ett tillkännagivaride som vi naturligtvis är mycket lacksamma för Vi kan koristalera att del blir en ökning med 1 milj. kr i jämförelse med föregående budgetår, men faktum är att andelen minskar riågot, från 0,75%o lill 0,73.

Vi hävdar i årets motion att regeringens förslag inte överenstämmer med utskottels tillkärinagivaride. Utskottet bekräftar föregående års uttalande i betänkaridet meri säger samtidigt att uppräkningen i budgetpropositionen är ett sleg i riktning mot målet 1 %c. Det stämmer faktiskt inte. Det är inte ett steg i riktning mot målet 1 %c för det är ju en minskriirig från 0,75 till 0,73. Talar man om promille och riktning, måste man nog trots allt hålla sig till promillelalen.

Jag lycker atl det är litet märkligt att det finansiella utrymmet är så svårt


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Vissa anslag m.m. inom tiirikesdeparte-mentets verksamhets­område

119


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Vissa anslag m.m. inom utrikesdeparte­mentets verksamhets­område

120


att del inte medger att lägga ytterligare några miljoner på det här anslaget, så att det kunnat klättra en bit över 0,8 %o, för att inom något år, som vi har sagt i motionen, nå \%o. Vi kan ju jämföra med försvarsanslaget, som ökar med 2,2 miljarder

I det här fallet tycker jag att det är svårt att ge majoriteten stöd för skriv­ningarna. När menar egentligen utskottet att målet skall nås? Jag tycker att det är en angelägen uppgift att tillse alt folkrörelserna ges goda möjligheter att delta i freds- och nedruslningsarbetel.

Jag noterar med glädje utskottels skrivning när det gäller projektbidraget, som då innefattar miljöfrågor, står det särskilt påpekat, och det är positivt.

Sedan har jag vi motioner som jag bara kort vill nämna om. U419 handlar om resurser till uppbyggnad av en kunskapsbank för, som det heter, interna­tionell försvarsindustrien omställning från militär till civil produktion. Vi motionärer efterlyser av riksdagen påtalad prioritering i budgetarbetet och kan konstalera att utskottet har fått information av regeringen om att pengar är på väg. Åven om vi tycker att det går litet sakta, låter vi oss nöja med det.

Motion U311 om förstärkning av det svenska konsulatet i Jerusalem har fått en positiv behandling, och det är väl bara att stryka under att nu är det bråttom att få till stånd den förstärkningen.

Slutligen har motiou U303, som haridlar om irirättaride av ambassad i Costa Rica, blivit avstyrkt, och det kariske irite var så koristigt. Jag hade väl nästan väntat mig det. Men efter ett besök i regionen tycker jag att del vore ganska intressant för vårt land att utveckla samarbetet med Costa Rica.

Jag hoppas att mau på litet längre sikl kan få loss medel till att inrätta en ambassad även där Sedan kan jag litet parentetiskt konstatera att visst hade det varit roligt att få göra detta i år, när Sverige och Costa Rica spelar i samma kvalgrupp i VM. Det hade varit en poäng, men den tycks utebli.

AnL 136 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! I dessa dagar är det tio månader sedan vi alla upplevde de skräckens dagar som inträffade i Peking - massakern på Den himmelska fri­dens torg och de skräckscener som sedan kom att utspelas. I går blev vi på­minda om detta när vi tog del av ett närmast patetiskt budskap, som framför­des av den unga studenlskan Chai Ling, som av allt att döma nu lyckats fly till Paris undan den röda terrorn.

Samtidigt kunde vi, också i går, höra inslag i våra nyhetsmedia som an­tydde att tio månader kanske är en lämplig karantänstid i västerlandet - se­dan kan vi glömma vad som har inträffat. De 870 miljonerna till Ericsson för att fullfölja ansträngningarna i Kommunistkina kan vara ett belägg för det, men också tankarna att nu återuppta studentutbytet med Kommunistkina. Det har talats om risken för infiltratörer bland de mellan 150 och 200 kine­siska sluderiter vi har här i landet.

I detta sammanhang och inte minsl med lanke på alla de, skall vi säga rätt dystra färger i vilka målals av flera av talarna när del gäller u-länder finns del så myckel större anledning atl påminna om all det också finns elt andra Kina, ett andra Kina som fullföljer de gamla kulturella traditionerna, som är ell demokratiskt Kina och som dessutom är ell mirakel när det gäller ekono­misk upphämtning..


 


Vem kunde tro för 40 år sedan när den i inbördeskriget besegrade nationa­listkinesiska armén tog sin tillflykt till den tidigare japanska kolonin Tai­wan - kinesisk för allt i världen men erövrad av japanerna i slutet av 1800-lalet - vem kunde då tro alt denna fattiga ö, där det sades att det fanns en enda hiss, där gymnasieutbildningen var förbehållen ett fåtal, där universitet inte existerade utan endasl det kejserliga universitet i Tokyo kunde ta emot disciplerna, vem kunde tro alt denna ö, detta land 40 år senare skulle vara ett av de mest blomstrande i världen och vår näst största handelspartner i Asien?

Taiwan med Matsu och Kinmen har dryga 20 miljoner invånare, men spe­lar en långt större roll än sä i världsekonomin. Det har världens näst star­kaste valutareserv efter Japan. Det är världens tolfte handelsnation. Det har en levnadsstandard som i varje fall är fullt jämförbar med de sydeuropeiska ländernas. BNP per kapila ligger fyra gånger högre än i Turkiet.

När jag första gången besökte detta land 1967 frapperades jag av den oer­hörda fliten. Den kinesiska fliten hade man ju hört talas om, men den impo­nerade. Och så var det ett land där man cyklade och cyklade.

Andra gängen jag besökte det, jag vill minnas del var 1973, var det ett land där skotrar och mopeder dominerade.

När jag senast, 1985, besökte Taiwan var det ett land där tydligen var och en strävade efter alt ha sin egen bil, och där man ser ett välstånd över hela linjen.

Vi var några motionärer som meriade att i detta sammanhang finns det anledning att förnya och fördjupa våra kontakter med Repubhken Kina, med Taiwan. Under överskådlig tid framöver bör Taiwan vara vår naturliga kinesiska kontaktyta framför det röda Kina, där det fortfarande finns all an­ledning att markera ett avståndstagande.

Man kan väl säga att vi har blivit rätt väl tillgodosedda i detta betänkande. Utskottet säger sig i allt väsentligt dela vår syn på behovet av fördjupade kontakter med, som det heter, det taiwanesiska näringslivet. Alldeles själv­klart ligger det i Sveriges intresse. Vår handelsvolym är som sagt 5 miljarder kronor om året. Del är inte någonting som kan negligeras. Det är vår näst största handelspartner efter Japan i Asien.

Det är ett högteknologiskt samhälle. Det är inte längre några enklare va­ror mari producerar, utau man är ledande på många fält inom det högtekno­logiska området.

Men allt, herr talman, är förvisso inte pengar Avsikten med motionen var minst lika mycket att slå elt slag för fördjupade kulturella kontakter med det andra Kina, med det verkliga Kina. Det skulle kunna göras genom att vi bilateralt ingick avtal på det kulturella området. De finns redan nu ett stu­denlutbyte som inte alls är dåligt. Vi har också utbyte på forskningssidan. Många har fått sin utbildning både vid universiteten i Taiwan och i USA, som i sin tur har kontakter med svenska vetenskapliga institutioner Men kanske borde man försöka göra mera för att stimulera och systematisera detta ut­byte. Det finns stipendiefonder på Taiwan som vi sannolikt kan komma i åt­njutande av. Vi bör kanske också från vår sida visa en beredskap för att ta emot det vi kan få, men också försöka ge någonting i utbyte.

När det gäller att studera sinologi bör mari irite göra det i Kommunistkina,


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Vissa anslag m.m. inom utrikesdeparte­mentets verksamhets­område

121


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Vissa anslag m.m. inom utrikesdeparte­mentets verksamhels-område


på fastlandet, utan fastmer i Taiwan där, enligt vad fackmännen på detta om­råde entydigt har sagt mig, språkutbildningen är långt överlägsen den som kan ges i Fasllandskina, man har moderna metoder, kontakt med modern pedagogik, man har hela det fältet klart för sig.

Kanske vore det på sin plats atl sträva efter alt bygga upp ett Sverigehus i Taipei.

Det finns många infallsvinklar, herr talman, som man säkert skulle kunna komma på och göra någonting av. Dock gäller det märkliga förhållandet atl vi inte har någol officiellt utbyte med denna vår näst största handelspartner i Asien. Del är därför kanske inte någonting vi för ögonblicket alldeles direkt kan ta i. Det är ju ett faktum att vi har erkäut deri kommunistiska regimen i Peking. Av det skälet vägrar man ha officiella kontakter med oss från Repu­bliken Kinas, dvs. Taiwans sida.

I ställel har man handelskoritor och vi har handelskontor, och de fungerar i realiteten som ambassader

Jag hoppas att det skall komma en dag då Fastlandskina, efter vad man också hoppas på Taiwan, skall ta jusl Taiwan som det mönstersamhälle, deri möristerstat del har blivit och i detta jätterike kanske göra Taiwan till en mo­dell och ett föredöme för hela det väldiga Kina.

Pä det sätter kommer den kiriesiska kulturtraditionen och all den flit och energi som finns där att kunna kanaliseras på bästa sätt. För Sverige är det angeläget atl fördjupa och förnya dessa kontakter


 


122


AnL 137 KARL-ERIK SVARTBERG (s);

Herr talman! Lål mig börja med att yrka bifall till utskottets hemställan.

Egentligen är utskottets ställningstaganden utförligt och väl motiverade i betänkandet, men jag vill ändå göra några kommentar lill de inlägg som har gjorts och till de reservationer som finns.

Sverige har reagerat föredömligt snabbt när det gäller vår representaliori i Baltikum. Vi fick tidigt uärvaro på diplomatisk riivå i Baltikum geuom av-delningskonlorel i Tallinn och nu genom avdelningskoritoret i Riga. Vi stäl­ler oss också positiva till en represerilation i Vilnius. Men utskottsmajorite­ten är på del klara med att det finns avvägningar som behöver göras. Vi litar på all utrikesdepartementet gör de avvägningar som är nödvändiga och att del kommer en representation också där så småningom.

Jag förslår egenlligen inte full ut reservationen som gäller radiosändningar på litauiska. Ulskotlel har nämligen en klarl positiv skrivning om motionen. Vår strävan atl på sikt upprätta förbindelser med Baltikum omfattar emeller­tid Litauen i lika hög grad som de två andra baltiska länderna. Enligt utskot­tets mening vore det därför önskvärt att sändningar på litauiska också kunde komma lill stånd. Därmed skulle särbehandlingen av ett baltiskt land kunna undvikas. Vi anvisar också möjligheten för Sveriges Radio AB att göra om­prioriteringar eftersom vi inte kan ställa upp med mer pengar

Vi har i några av inläggen här fått början lill en bislåndsdebatt. Jag vill då bara korl hänvisa till att biståndsdebatteri - där också biståndssamarbetet med Baltikum och med Central- och Östeuropa kommer atl behandlas -kommer all genomföras i kammaren den 2 maj. Det finns två reservationer fogade lill betänkandet avgivna av centerpartiet resp. vpk, i vilka man menar


 


alt samarbetet med Baltikum och med Central- och Östeuropa bör finansie­ras över ett särskilt anslag. Utskottsmajoriteten har tagit ställning för rege­ringens proposition, dvs. även detta samarbete går över biståndsbudgeten, men vi behandlar det i elt särskilt belärikande.

Vi känner också till de olika synpunkterna på om biståndet skall finnas inom enprocenlsramen eller utanför den. Det kommer vi också att behandla den 2 maj, och vi återkommer som sagt till detta.

När det gäller storlekeri på F3-anslaget, som bl.a. innehåller bidrag till olika folkrörelsers fredsarbete och informationsarbete osv., finns det fyra olika förslag. Del är regeringens förslag, som utskottsmajoriteten ställer sig bakom. Del är moderaternas förslag om eri säriknirig till 10 milj. kr Det är vpk;s förslag om en uppräkning till 36 milj. kr, och det är miljöpartiets för­slag, där man hamnar på nästan lika myckel.

Vi beklagar inte atl vi ligger på en högre nivå än den moderaterna föreslår Men vi beklagar att vi av ekonomiska skäl inte har kunnat nå upp till det s.k. enpromillesmålet. Det är av ekonomiska skäl som utskottet har gjort den avvägningen. Jag vill bara hänvisa till att det står i betänkandet att vi bekräf­tar enpromillesmålet, och vi har förhoppningen att vi skall kunna ta upp det igen när ekonomin har stabiliserats.

När det gäller användningen av F3-anslaget brukar inte utskottet gå in i detalj på olika projekt som Sverige ger stöd till. Jag tänker nu på miljöpar­tiets reservation. Det är här fråga om ett typiskt projektanslag för utvärde­ring av samhällsansvaret i samband med vapensmugglingsaffärerna. Del är myckel möjligt att den organisation som ställer sig i spetsen för att göra en sådan utvärdering kan få bidrag över F3-anslaget. Men riksdagen skall inte gå iri på sådana ställningstaganden.

Jag har nu inte mer tid till mitt förfogande, och jag får lämna de övriga reservationerna till deras öde. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Vissa anslag m.m. inom utrikesdeparte­mentets verksamhets­område


 


AnL 138 INGER KOCH (m):

Herr talman! Karl-Erik Svartberg sade att socialdemokraterna ser positivt på en framtida svensk närvaro i Litauen. Det är glädjande att ni gör del. Men vi moderater tycker alt det är viktigt atl man redan nu får en svensk närvaro och alt man även i detta avseende inte behandlar de här tre länderna olika. Del är därför som vi föreslår atl man nu anslår pengar till detta. Vi tror att litauerna behöver vår närvaro jusl nu.

När del sedan gäller radiosändningarna på litauiska säger utskottsmajori­telen myckel riktigt att man är positiv också till detta, och man säger att det är mycket möjligt atl sådana sändningar kan ske. Sveriges Radio bör under­söka om man kan göra omprövningar

Men Sveriges Radio har redan undersökt detta. Man har i sin budget-framställan arisökt om perigar Man har prioriterat delta, men arisett att mari behöver mer pengar för att kunna åstadkomma sändningar

Det är riktigt att vi visar solidaritet med det litauiska folket och att Sveri­ges Radio redari riu kau komma i gåog med dessa sändningar Detta är ett sätt atl visa vår solidaritet. Vi skall inte alltid avvakta, ulan vi måste visa litet handling nu.


123


 


Prot. 1989/90:101 5 april 1990

Vissa anslag m.m. inom utrikesdeparte­mentets verksamhets­område


Anf. 139 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr talman! Jag vill något kommentera det som Karl-Erik Svartberg tog upp om vapensmugglingsaffären.

Miljöpartiet har, som helt riktigt påpekades, föreslagit att medel anslås från F 3-anslaget. Vi anser att riksdagen bör ta initiativ till att man utvärde­rar vilken effekt vapensmugglingsaffären har haft. Detta har ganska stor be­tydelse för vårt anseende utomlands, och jag tycker inte att det skall vara en ideell organisation som skall se på den här typen av frågor, dvs. hur vårt anseende ute i världen har förändrats och synen på våra nedrustningssträ-vanden. När det gäller dessa strävanden har vi gjort oss gällande som ganska framstående ute i världen. Detta är en fråga som det är mycket intressant för riksdagen att göra en utvärdering av.


 


124


Anf. 140 KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Jag vill till Inger Koch säga att jag inte talade för socialdemo­kraterna. Jag talade för utskottsmajoriteten, dvs. alla utom moderaterna och, som jag nu hörde av Marianne Samuelssons inlägg, miljöpartiet.

Herr talman! Låt mig ge några kommentarer när det gäller frågan om kun­skapsbanken. Denna kunskapsbank för försvarsindustrieli omställning har faktiskt kommit i gång. Vi är medvetna om att det skett i en mycket blygsam skala. Men den är i gång, och den får via UD pengar till utredningar och möjlighet att arbeta vidare. Självfallet är vi inte nöjda med takten i arbetet, men vi har av ekoriomiska skäl tvingats atl acceplera den. Vi har också av ekonomiska skäl tvingats acceptera regeringens förslag när det gäller SIPRI. Vi litar på att anvisningarria dels när det gäller ytterligare 500 000 kr, dels när det gäller beredningen som är i gång för att finria aridra finansieringskäl­lor och som skall presenteras under hösten kan för SIPRI ge ett positivt re­sultat.

Herr talman! Birger Hagård talade mycket varmt om mönsterstaten repu­bliken Taiwan. Jag såg ett TV-reportage i något av nyhetsprogrammen här­omkvällen. Ungdomarna framställde det som om en åldringarnas diktatur. Om jag förslod reportaget rätt var det i varje fall inte någon demokratisk mönsterstat. Det kanske var en mönsterstat i något annat avseende. Men det undandrar sig min bedömning.

AnL 141 INGER KOCH (m):

Herr talman! Karl-Erik Svartberg klargjode att han talade för hela utskot­tets räkriirig. Jag kari återigen bara beklaga att irite utskottets majoritet anser det så angeläget att nu visa den solidaritet som det litauiska folket så väl be­höver att man anvisar medel till dessa två angelägria områden.

Anf. 142 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr talman! Jag förstår alt det är beklagligt all säga all del inte är möjligt att komma upp till 1 %c. Men jag kan inte riktigt förstå varför man inte kan prioritera så atl man faktiskt kommer upp i l%o. Det är ju något som har varit uppe till debatt under många år och som är angeläget. Egentligeri är del ju inte så slor summa. Del är ju bara 1 %c av den totala försvarsdelen.


 


Man borde kunna omprioritera och tycka att det är så pass angeläget att det     Prot. 1989/90:101
får plats i budgeten.                                                      5 april 1990


Anf. 143 KARL-ERIK SVARTBERG (s):                                 ''' ""'" '"'"•

mentets verksamhets­område

Herr talman! Det är alltid lättare för oppositionen att prioritera än för ma-      _    P"' '

joriteten. Nu har Marianne Samuelsson under debatten och i reservationen ställt sig bakom krav på ytterligare ca 12 milj. kr. Det är 3 milj. kr till Vilnius och 9,5 milj. kr till F 3-anslaget. Våra resurser är tyvärr begränsade, och det är något vi tvingas ta hänsyn till.

Anf. 144 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr talman! Vi hade omprioriterat när det gäller F 3-ansIaget. Vi har tagit bort JAS-projektet, eftersom vi tycker att det inte är angeläget. I stället har vi lagt pengar på detta. Det finns med i vår budget, och det var inte så svårt.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 6 april.)

23 § Beslut om fortsatt ärendebehandling den 6 april

Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens arbetsplenum.

24 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Motionerna

med anledning av prop. 1989/90:125 Förslag om tilläggsbudget II till stats­
budgeten för budgetåret 1989/90
1989/90:Fi49 av Lars Tobisson m.fl, (m)
1989/90:Fi50 av Gunnar Björk m.fl. (c)
1989/90:Kr27 av Ingrid Sundberg m.fl. (m)
I989/90;Ubl52 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)
I989/90;Ubl53 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
1989/90:Ubl54 av LarzJohansson och Jan Hyftring (båda c)
1989/90:Ubl55 av Lars Tobisson m.fl. (m)
1989/90;Sf61 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
1989/90:T49 av Kenth Skårvik m.fl. (fp)
1989/90:Jo32 av Lennart Brunander m.fl. (c)
1989/90:N67 av Per Gahrton (mp)
1989/90:N68 av Inger Schöriing m.fl. (mp)
I989/90:N69 av Per Westerberg m.fl. (m)
1989/90:N70 av Rolf L Nilson (vpk)
1989/90:N71 av Börje Hörnlund m.fl. (c)
I989/90;A119 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp)                                125


 


Prot. 1989/90:101       1989/90;N71 av Börje Hörnlund m.fl. (c)
5 april 1990         1989/90; A119 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp)

1989/90:A120 av Elver Jonsson m.fl. (fp) 1989/90;A121 av Sonja Rembo m.fl. (m) 1989/90:A122 av Börje Hörnlund m.fl. (c)

25 § Anmälan om frågor

Anmäldes atl följande frågor framställts

den 5 aprd

1989/90:514 av Birger Hagård (m) till statsrådet Göran Persson om lärarnas färdigheter i svenska:

I en undersökning utförd vid lärarutbildningen i Karlstad redovisas stora brister i de blivande lärarnas förmåga att stava. Med anledning härav vill jag fråga skolministern:

Vilka åtgärder avser skolministern att vidta för att garantera att nyexami­nerade lärare har godtagbara färdigheter i svenska?

1989/90:515 av Ann-Cathrine Haglund (m) lill statsrådet Göran Persson om det relativa betygssystemet:

Med anledning av en redovisning av blivande lärares bristande förmåga att stava rätt, uttalar skolministern i Expressen att betyget tre från gymnasiet skall vara tillräckligt; annars är betyget enligt skolministern inte riktigt. Det är då enligt ministern "kraven på betyget som det är fel på".

Med anledning härav vill jag fråga skolministern:

Hur preciserar skolministern kravet för betyget tre i ett relativt betygssys­tem?

1989/90:516 av Birgitta Rydle (m) till statsrådet Göran Persson om det rela­tiva betygssystemet:

Med anledning av en redovisning av blivande lärares bristande förmåga att stava rätt ullalar skolministerri i Expresseri att betyget tre från gymnasiet skall vara tillräckligt; annars är betyget enligt skolministern inte riktigt.

Med anledning härav vill jag fråga skolministern:

Är skolministern beredd att överge det relativa betygssystemet?

1989/90:517 av Annika Åhnberg (vpk) till miljöministerri om omhäriderta-garide av vissa bekämpriingsmedel inom jordbrukei:

I takt med alt miljömedvetenheten ökar miriskar användriirigeri av olika
sorters bekämpriingsmedel inom jordbruket. Detta är en i högsta grad ange-
126                    lägen ulveckling.


 


Den innebär emellerlid atl gamla bekämpningsmedel måste omhändertas.     Prot. 1989/90:101 De är rialurligtvis mycket skadliga för miljöu. Det är därför viktigt att de tas     5 april 1990 om hand på rätt sätt. Kostnaderna för omhändertagandet, som oftast sker vid SAKAB, kan vara myckel höga. Detta leder till att omhändertagandet fördröjs, och därmed ökar riskerna atl dessa medel skall läcka ut till naturen.

Jag vill därför fråga miljöministern:

Vad avser regeringen göra för alt stimulera insamlande och omhänderta­gande av bekämpningsmedel från jordbruket?

1989/90:518 av Gudrun Schyman (vpk) till utrikesministern om förbudet mot utländska besök med kärnvapenbestyckade fartyg:

Sveriska freds- och skiljedomsföreningen har i dag offentliggjort material som visar alt del brittiska harigarfariyget Ark Royal var utrustat med käru-vapen vid sitt besök i Köpenhamn i år

Utrikesministern har ofta framhållit den noridska samstämmigheten om att man bör "utgå ifråu att kärnvapenförbudet strikt efterlevs" som ett argu­ment mol atl Sverige skall förbjuda liknande floltbesök i svenska hamnar När det nu står klart att kärnvapenförbudel inte efterlevs vill jag ställa föl­jande fråga;

Är utrikesministern beredd atl vidta några åtgärder i riktning mot en för­ändring av regeringens policy i den här frågan?

1989/90:519 av Gudrun Schyman (vpk) till utrikesministern om det sekre­tessbelagda materialet om Bofors-affären;

En delegation utsänd av den indiska regeringen har besökt UD och över­lämnat en not angående Bofors-affären. Man har även överlämnat en krav-lista där man preciserar vilka dokument om Indienaffären man vill få tillgång till. Ett av dokumenten man efterfrågar är RRV:s sekretessbelagda utred­ning.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande fråga:

Är utrikesministern nu beredd alt vidta åtgärder så att indierna kan få till­gång till relevant material, bl.a. den sekretessbelagda RRV-rapporten?

1989/90:520 av Isa Halvarsson (fp) till statsrådet Göran Persson om den tre­åriga omvårdnadslinjen;

Eleverna som ingår i ÖGY-försöket på den 3-åriga omvårdnadslinjen kän­ner sig lurade, eftersom de kommer att få sämre kompetens än om de gått den "gamla" 2-åriga vårdlinjen. Eleverna och deras föräldrar är upprörda, och linjen kommer i vanrykte.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga om statsrådet är beredd att medverka lill alt den 3-åriga linjen kan leda till samma kompetens som den 2-åriga.

127


 


Prot. 1989/90:101       1989/90:521 av Marianne Samuelsson (mp) till utrikesministern om förbudet
5 april 1990         mot utländska besök med kärnvapenbestyckade fartyg:

Jag har tagit del av handlingar från Svenska freds- och skiljedomsföre­ningen. Handlingarna har överlämnats till utrikesdepartementet. I handling­arna påstås följande.

Den 24-28 februari besökte det brittiska hangarfartyget HMS Ark Royal R07 Köpenhamn. Efter besöket i Köpenhamn gick fartyget ut på internatio­nellt vatten och därefter den 18 mars in i hamn i Portsmouth, hemmaham­nen, utan att ha besökt annan hamn på vägen. I Portsmouth transporterades kärnvapen från fartyget i tre fordon.

Svenska freds slutsats är att fartyget hade kärnvapen ombord vid besöket i Köpenhamn.

Jag har gått igenom handlingarna och funnit starka skäl som talar för att slutsatsen är riktig.

Utrikesminister Sten Andersson har i flera sammanhang hävdat att det finns en nordisk samstämmighet om synen på kärnvapen ombord på besö­kande krigsfartyg som innebär att man bör "utgå från att kämvapenförbudet strikt efterlevs".

Min fråga till utrikesministern är om uppgifterna som Svenska freds läm­nat föranlett eller kommer att föranleda någon åtgärd från ministerns sida.

26 § Kammaren åtskildes kl. 22.23.

In fidem

BENGT TORNELL

IGunborg Apelgren

128


 


Prot. 1989/90:101

Innehållsförteckning                              5 aprii 1990

Torsdagen den 5 april

1                                                                                       § Meddelande om sammanträdet fredagen den 6 april              1

Förste vice talmannen

2 § Justering av protokoll..................................................         1

3 § Hänvisning av ärende till utskott................................         1

4§ Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 4

april..................................................................................         1

Utbildriirigsutskoltets betänkande UbU17.......................         2

Kulturutskottets betänkande KrU16................................         4

Konstitutionsutskottets betänkande KU33......................         4

Korislitutiorisutskottets betänkande KU37......................         5

Finansutskottets betänkande FiU19................................         5

Finansutskottets betänkande FiU21................................         5

Finansutskottets betänkande FiU22................................         6

Finansutskottets betänkande FiU23................................         7

5§ Meddelande om debatten i socialförsäkringsutskottets betän­
kande SfUll..............................................................         7

Förste vice talmannen

6§ Meddelande om samlad votering................................         7

7 § Sjukförsäkringen........................................................         8

Socialförsäkringsutskottets betänkande SfUlO

Debatt

Gullan Lindblad (m)

Sigge Godin (fp)

Karin Israelsson (c)

Margö Ingvardsson (vpk)

Ragnhild Pohanka (mp)

Förste vice talmannen (om sammanträdets fortsättning under

kvällen) Börje Nilsson (s) Beslut fattades under 10 §

8§ Information från regeringen om EFTA-EG-samarbetet        33

Statsrådet Anita Gradin Margaretha af Ugglas (m) Gudrun Schyman (vjrk) Carl Frick (mp) Krister Skånberg (mp) Birgitta Hambraeus (c)

9 § Föräldraförsäkringen..................................................       42

Socialförsäkringsutskottets betänkande SfUll Debaft

Doris Håvik (s)

129 Margit Gennser (m)


 


Prot. 1989/90:101           Barbro Sandberg (fp)

5 april 1990          •         Karin Israelsson (c)

Margö Ingvardsson (vpk)

Ragnhild Pohanka (mp)

Beslut fattades tmder 10 §

10                               § Beslut.........................................................................       46

Socialförsäkringsutskottels belänkande SfUlO................................................        46

Socialförsäkringsutskoltets betänkande SfUll.................................................        47

Belänkandet återförvisat till utskollet

11                               § Insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksam-

het, m.m..........................................................................................................       47

Socialförsäkringsutskoltets betänkande SfU12

Debatt

Gullan Lindblad (m)

Kjell-Arne Welin (fp)

Rune Backlund (c)

Jan-Olof Ragnarsson (vpk)

Ragnhild Pohanka (mp)

Nils-Olof Gustafsson (s)

12 § Beslut om uppskjuten votering av kvällsärenden.....................................        70

13 § Insatser för aktiv rehabilitering och arbetslivsfondens verksam-

het, m.m. (forts. SfU12)...................................................................................       70

Kjell-Arne Welin (fp) Ragnhild Phanka (mp) Rune Backlund (c) Gullan Lindblad (m) Nils-Olof Gustafsson (s) Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin Andre vice talmannen (om debaltreglerna) Ingegerd Anderlund (s) Beslut skulle fattas den 6 aprd

14 § Ajournering för middagsuppehåll............................................................ ....... 78

15 § Återupptagna förhandlingar.....................................................................       78

16 § Administration av socialförsäkring............................................................       78

Socialförsäkringsutskoltets belänkande SfU13

Debatt

Gullan Lindblad (m)

Sigge Godin (fp)

Rune Backlund (c)

Christina Pettersson (s)

Beslut skulle fattas den 6 april

17                               § Förändrad finansieringsmodell för vissa invesleringar                  88

Finansutskottets belänkande FiU25 Debatt

Lars Tobisson (m)
Lars De Geer (fp)
Sonia Karlsson (s)
130
                                  Beslut skulle fattas den 6 april


 


,„s  „     . ,   ,                                                                           Q,     Prot. 1989/90:101

18§ Tullregisteriag m.m...................................................       91

Skatteutskottets betänkande SkU19                                            Jdpiiiivvu

Debatt

Claes Roxbergh (mp)

Sverre Palm (s)

Ivar Franzén (c)

Beslut skulle fattas den 6 april

19        § Näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och korikurrens-

verk.................................................................................       93

Näririgsulskottets betänkande NU29

Debatt

Gudrun Norberg (fp)

Lars Norberg (mp)

Sven-Åke Nygårds (s)

Beslut skulle fattas den 6 aprd

20.................................................................................... § Mineralförsörjning                  96

Näringsutskotlels betänkande NU31 Debatl

Karin Falkmer (m) Lars De Geer (fp) Rolf L Nilson (vpk) Lars Norberg (mp) Mats Lindberg (s) .Irene Vestlund (s) Beslut skulle fattas den 6 april

21.................................................................................... § Oljeutvinning i Östersjön      108

Näringsutskoltets belänkande NU32

Debaft

Lars Norberg (mp)

Åke Wictorsson (s)

Carl Frick (mp)

Beslut skulle fanas den 6 april

22.................................................................................... § Vissa anslag m.m. inom utrikesdepartementets område       113

Utrikesutskottets betänkande UU14

Debaft

Inger Koch (m)

Håkan Holmberg (fp)

Birgitta Hambraeus (c)

Bengt Hurtig (vpk)

Marianne Samuelsson (mp)

Berndt Ekholm (s)

Birger Hagård (m)

Karl-Erik Svanberg (s)

Beslut skulle fattas den 6 april

23 § Beslut om fortsatt ärendebehandling den 6 april.....      125

24 § Bordläggning.............................................................      125

131


 


Prot. 1989/90:101      25 § Anmälan om frågor

5 april 1990                1989/90:514 av Birger Hagård (m) om lärarnas färdigheter i

svenska....................................................................................     126

1989/90:515 av Ann-Cathrine Haglund (m) om det relativa be­
tygssystemet .........................................................................      126

1989/90:516 av Birgitta Rydle (m) om det relativa betygssyste­
met ......................................................................................     126

1989/90:517 av Annika Åhnberg (vpk) om omhändertagande

av vissa bekämpningsmedel inom jordbruket.....................................      126

1989/90:518 av Gudrun Schyman (vpk) om förbudet mot ut­
ländska besök med kärnvapenbestyckade fartyg............................      127

1989/90:519 av Gudrun Schyman (vpk) om det sekretessbe­
lagda materialet om Bofors-affären..............................................      127

1989/90:520 av Isa Halvarsson (fp) om den treåriga omvård­
nadslinjen ..............................................................................      127

1989/90:521 av Marianne Samuelsson (mp) om förbudet mot

utländska besök med kärnvapenbestyckade fartyg............................      128

132                                    gotab  96574, Stockholm 1990


 

Tillbaka till dokumentetTill toppen