Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1989/90:100

Onsdagen den 4 april

Kl. 9.00-22.51

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 29 mars.

Socialpolitik - inriktning och anslag

2 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades Propositionerna

1989/90:64 till arbetsmarknadsutskottet 1989/90:126 till bostadsutskottet 1989/90:133 till socialförsäkringsutskottel 1989/90:136 till försvarsutskottet

3 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter Utrikesutskottets belänkande 1989/90:UU14 Socialförsäkringsutskoltets betänkanden 1989/90;SfU10-SfU13 Jordbruksutskottets betänkanden 1989/90:JoU14 och JoU18 Näringsutskotlels betänkande 1989/90;NU24

4 § Socialpolitik - inriktning och anslag

Föredrogs

socialutskottets belänkande

1989/90:SoU17 Socialpolitik - inriktning och anslag (prop. 1989/90:100 delvis).

Anf. 1 DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Vad vill vi med socialpolitiken? Hur skall de stora resurser som finns på della område fördelas mellan de ärinu större behoven? För första gången har riksdagen i dag tillfälle att ta ett helhetsgrepp på den frågan genom en allmän socialpolitisk debatt. Jag ser detta som en landvinning

1 Riksdagens protokoll 1989/90:100

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

både för riksdagen och för socialpolitiken, och jag hoppas atl delta kan bli inledningen lill en tradition.

Allra först några ord om det som förenar. I den svenska vården utförs ett fantastiskt arbete. Vid våra kontakter med vård och omsorg runt om i Sverige slås vi ofta av hur mycket engagemang, hur mycket omtanke och hur mycket professionalism som genomsyrar hela denna verksamhet. Men det finns också en stark otålighet över att resurserna inte vill räcka till, en sorg över alt man inte kan ge all den hjälp som behövs. Våra debatter i socialutskottet handlar i mycket slor utsträckning om hur de bristerna skall kunna botas, och jag skulle vilja påslå all vi i de grundläggande värdefrågorna står varandra mycket nära.

Del är också denna värdegemenskap som gör alt socialutskottet ofta kan samla sig kring gemensamma ställningstaganden. I dagens betänkande, där utskottet behandlar och majoriteten tillstyrker vår del av årets budget, finns några sådana markeringar.

En sådan markering gäller kvinnojourerna. De utför ett oerhört viktigt arbete och bör enligt utskottets mening få ett permanent slöd från statens sida. En annan markering gäller bevakningen av barnens intressen i samhället. Majoriteten i utskottet lar i princip slällning för idén om en barnombudsman. Elt tredje tillkännagivande gäller aidsundervisningen i skolorna, en fråga där det har förekommit en del finansieringsdispyter mellan olika departement. Vi ser det som oerhört viktigt att derina utbildning intensifieras och föreskriver därför att lärarfortbildningen under nästa budgetår skall kunna finansieras över aidsanslagel.

Så långt om våra gemensamma initiativ. Låt mignu övergå från alt tala för socialutskottet till alt tala för socialliberalismen. För folkpartiet är socialpolitiken elt av de absolut viktigaste fälten för politiskt arbete, och det sätter tydliga spår i våra prioriteringar, här i riksdagen lika väl som i kommuner och landsting.

Har vi en kris i socialpolitiken? Del talas mycket om kriser i dessa dagar, och det kanske inte skadar all vara litet varsam med orden. Mycket av sjuk-vårderi och del sociala arbetet i Sverige fungerar bra. Ändå kari mari kriap-past öppna en tidning eller slå på ett nyhetsprogram i TV ulan att möta de människor som verkligen far illa och inte får den hjälp de behöver

Det handlar om sjuka som måsle vänta i evigheter på sin operation, gamla som inte får plats på servicehus eller omvårdnad i sina hem, arbetsskadade som inte får rehabilitering utan bara blir sämre, handikappade som inte får hjälpmedel eller arbete, anhöriga till handikappade eller svårt sjuka som inte får någon avlösning samt missbrukare som inte får plats på behandlingshem, och det handlar om föräldrar som klättrar uppför väggarna därför att de inte får tillgång till barnomsorg.

Vi är ett tålmodigt och tystlåtet folk, vi gråter och skriker inte så mycket. Men det finns mycket av svald gråt och tyst klagan i vårdens och välfärdens utkanter och grålen och klagan känns och hörs ända hit.

En mycket slor del av socialpolitikens resurser går åt till socialförsäkringarna. I mer än 100 år har vi liberaler varit med om att utveckla och bygga upp socialförsäkringssystemet, och vi ser det som en av de stora politiska landvinningarna i vår lid. Vi slår vakt om det systemet, och vi vill inte bara

ha ett grundskydd, utan också ett rimligt mått av standardskydd. När inkomstförmågan sviktar, vare sig del beror på sjukdom, arbetslöshet, vårdnadsplikter eller hög ålder, skall man i rimlig utsträckning kunna behålla sin tidigare inkomst. Därför har vi vär allmänna försäkring, och den är ett omistligt inslag i den generella välfärdspolitiken.

Men socialförsäkringarna är inte bara omistliga, utan också mycket dyra all finansiera. De sociala utgifter som har stigit kraftigast de senaste 10-15 åren är just dessa s.k. transfereringar Själva den sociala verksamheten har däremot hållils myckel kort.

Vi ser del som en allvarlig risk alt den här exparisionen får konsekvenser för välfärden och har därför under en följd av år föreslagit en stramare politik på socialförsäkringsområdet. Det gäller t.ex. sjukförsäkringen, som har deformerats av den illa genomtänkta timsjukpenningsreformen, det gäller vidare arbetsskadeförsäkringen, som i många avseenden motverkar sina egna syften, och det gäller arbetslöshetsförsäkringen, för vilken vi har föreslagit en högre grad av egenfinansiering. Vi har slutligen påtalat både det mänskliga lidande och del ekonomiska slöseri som ligger i att man har varit snabb att ge sjukpenning, delpension och förfidspension till långtidssjuka men däremot mycket långsam och trög med att ordna behandling och rehabilitering.

Vi har i valrörelserna fått mycket på pälsen för den här politiken, och vi har också rönt motstånd här i riksdagen från regeringens sida. Därför är det intressant att notera att del nu börjar röra på sig även inom socialdemokratin och alt åtminstone några av våra reformidéer har slagit rot. Förslag som vi stred om här i kammaren så sent som i fjol kommer nu tillbaka i form av regeringsförslag.

Del tragiska är naturligtvis atl mycken god tid har gått förlorad och att slora resurser har undandragits de eftersatta grupper som vi speciellt har velat bistå. Jag tänker på utvecklingsstörda ungdomar som inte får något jobb, på föräldrar med handikappade barn, på senildementa som inte får de gruppbostäder de behöver och på långvårdens gamla som trots vackra ord från regeringen ännu inte har möjlighet att stänga.en dörr om sig.

Barbro Westerholm kommer senare i debatten att tala mer om folkpartiets förslag för "det glömda Sverige". Totalt har vi i årets budget föreslagit att ungefär en miljard kronor skall tas från oss som är friska och har arbete och ges till grupper som lever på mycket knappare villkor

Det här är en solidariletspolitik som vi nu har drivit i åtskilliga år, och jag tycker fortfarande atl det är lika sorgligt att vi inte, från t.ex. socialdemokraterna, får gehör för de här förslagen. Socialdemokraterna har under årens lopp gjort mycket för de svaga i samhället, men när saken nu ställs på sin spels, riär de tvingas välja mellan förmåner för löntagarna och ett utbyggt stöd för de allra mest utsatta grupperna, då väljer de de välorganiserade framför de oorganiserade.

Herr talman! En av de stora ulmaningarna framöver gäller barnomsorgen. Här brister del både i kvantitet och i kvalitet. Mindre än nio månader återstår till del magiska året 1991, men ännu saknas barnomsorg för så där en 90 000 barn. I årets budget försökte familjeministern tänja på riksdagens beslut och omtolka det därhän alt det först var vid slutet av 1991 som full

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

behovstäckning skulle uppnås, och senare har vi fått höra både den nya soci-alfninislern öch den nya finansminislerh snubbla runt med olika tolkningar av sammabeslul. Och vad gäller föräldraförsäkringen har vi ända sedan höstens regeringsförklaring fått två olika versioner; i ena ögonblicket säger regeringen att den andra etappen skall genomföras i sommar, och i nästa ögonblick förklaras det atl det kanske inte blir något av med den saken därför alt resurserna tryter

När jag lyssnar till de här glidande beskeden, kommer jag atl länka på de debatter som Bengt Lindqvist och jag hade våren 1988. Då lovade familjeministern mycket uttryckligt alt komma med klara besked om hur den utbyggda föräldraförsäkringen skulle finansieras, och del gavs lill och med datum för när dessa besked skulle levereras. Men veckor gick och månader gick och till sist sade regeringen atl den här reformen kunde genomföras utan finansiering därför att vi hade en så lysande tillväxt i landet - och sedan ägnade man sig med liv och lust åt atl angripa finansieringen av den familjepolitiska reform som vi föreslog i valet och redovisade till sista kronan. Och nu sitter vi alltså med facit i hand och den sönderfallande ekonomi som regeringen lovade alt aldrig administrera.

Vad är det då som fattas för att barnomsorgen skall fungera? Pengar och personal, är kanske det första svaret. I dag slår hundratals avdelningar stängda bara här i Storstockholm därför alt del inte går atl rekrytera förskollärare och barnskötare lill daghemmen, och tiotusentals barn drabbas oavbrutet av oplanerade avbrott i barnomsorgen. Men den slora bristvaran är ändå en helt annan - den är, lycker jag, djärvhet och fantasi. Socialdemokraterna har i åratal stretat emot all förnyelse inom barnomsorgen och slagit vakt om gamla etablerade verksamhetsformer Och detta förhållningssätt går igen i stora delar av den sociala sektorn. Del är de offentliga monopolen som gäller - privata lösningar göre sig inte besvär

Får jag som exempel nämna en debatt som vi hade här i kammaren för knappt två veckor sedan. Vi diskuterade då den svåra krisen i missbrukarvården och ungdomsvården, där det sedan flera år tillbaka råder en akut brist på platser för människor som far oerhört illa. Om della har del slagits larm gång på gång, senast av socialutskottet i ett skarpt uttalande från februari i år och av JO i ett mycket bistert utlåtande över missbrukarvården i Stockholm. Man kunde då vänta sig att det här skulle oroa regeringen och leda till kraftfulla åtgärder Men vad som oroar regeringen - visade det sig i debatten härom veckan - det var något helt annat, nämligen all del håller på att växa upp för många privata alternativ som dessutom har mage att ta för mycket betalt av kommunerna. Regeringen har beordrat socialstyrelsen atl undersöka denna växande flora av privata alternativ för att se vad som behöver göras.

Det här visar, tycker jag, hur man låter sig styras mer av sina fördomar än av sitt förnuft. Har vi en allvarlig platsbrist i missbrukar- och ungdomsvården och samtidigt en säljarens marknad där en och annan oseriös figur kan skära guld med täljknivar, då är ju lösningen på del problemet inte alt reglera och förbjuda utan att stimulera utbudet och därmed pressa priserna och täcka platsbehovet, dvs. att uppmuntra många fler engagerade och livserfarna människor att arbeta med missbrukar- och ungdomsvård. Med en sådan po-

siliv linje kommer man mycket längre än genom den förbudspolitik som regeringen driver mol människor som själva vill ta initiativ på det sociala områdel.

Från folkpartiets sida vill vi se en förnyelse av de offentliga tjänsterria från flera utgångspunkter Vi vill se en förnyelse inifrån genom att de offentliganställda får större möjligheter att ta egna initiativ och att utveckla den egna verksamheten. Vi vill också se en förnyelse utifrån genom all egna företagare, ideella föreningar och kooperativ får möjlighet alt medverka i det här arbetel. Det är genom att välkomna de nya initiativen och uppmuntra uppfinningsrikedomen som vi kan komma framåt, inte genom, atl bromsa, hindra och spärra.

Med leder då inte alternativen till segregering? Jo, visst finns det risk för det om man helt litar lill privat finansiering. Men vad vi har talat om - och den distinktionen verkar ibland inte ha nått fram till socialdemokraterna -är all bibehålla en i huvudsak offentlig finansiering av de sociala tjänsterna men samtidigt släppa fram en bred konkurrens i själva verksamheten. Med den modellen kan solidariteten värnas samtidigt som alla möjliga nya varianter prövas. Släpp fångarna loss, del är vår - det är den maning som vi riktar till de offentliga monopolens försvarsadvokater

I en gemensam borgerlig reservation pläderas det för större valfrihet i socialpolitiken. Vår övertygelse är atl detta inte bara är till gagn för klienter och konsumenter, för dem som drar nytta av de sociala tjänsterna, utan också för personalen. Valfrihet - det är också att kunna välja mellan olika arbetsgivare och olika arbetsmetoder När Trygg Hansa på Kungsholmen här i Stockholm härförleden försökte starta ett företagsdagis - ett försök som stilenligt stoppades av socialdemokraterna i socialnämnden - då kom det enligt tidningarna bortåt 80 platssökande mitt i personalbristens Stockholm. Vad det visar är att vi inte har någon anledning alt resignera. Kan vi bara skapa möjligheter lill roliga arbeten, till stimulerande arbeten, finns det också människor som vill ha dem, för att själva utvecklas och växa.

Herr talman! I socialpolitiken bärs alla partier upp av en utpräglat god vilja. Vi vill all människor i Sverige skall ha det bra, att den nöd som dröjer kvar ska lindras, atl värd och annan social service ska fungera utmärkt. Inte desto mindre har vi ju olika uppfattningar om vägen dit, och jag skulle vilja avsluta med atl peka på några av de svagheter som jag ser i de andra politiska partiernas program.

Socialpolitiken är en irestegsrakel där alla tre stegen måste lyfta.

Det första steget - den första grundförutsättningeri för en framgångsrik socialpolitik - det är alt vi har en stark och stabil samhällsekonomi. Marknadsekonomin och välfärdsstaten hänger ihop som ler och långhalm. Utan en stark marknadsekonomi får vi ingen bra välfärdsstat och utan en bra välfärdsstat får vi ingen stark marknadsekonomi.

Här finns, menar jag, svagheten i både miljöpartiets och vpk-s socialpolitik. En del social trygghet kan nog åstadkommas med den informella ekonomi som miljöpartiet vill etablera, men.väldigt mycket kommer inte att fungera i ett sådant samhälle. Det pensionssystem som vi har byggt upp, det bygger t.ex. på en viss ekonomisk tillväxt och skulle därför obönhörligen kollapsa med den nolltillväxt eller det uttåg ur penningekonomin som miljö-

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

partiet eftersträvar Inte heller den specialiserade sjukvården skulle fuugera i det samhälle som miljöpartiet skisserar

Vpk har eri på många sätt avancerad och framsynt socialpolitik, men den bygger helt på de resurser som marknadsekonomin har skapat. Skulle man följa det ekonomiska program som vpk självt har drivit de senaste 70 åren, vore vi snarl inne i ett helt annat samhälle där vi hade både offentlig och privat misär Det är inte ett försök i den här riktningen som har slagit slint, utan alla försök som någonsin har gjorts. Det är därför som vpk-s socialpolitik är en politik i lånla fjädrar Den fungerar bara med det ekonomiska system som parfiet självt bekämpar

Det andra steget som måste lyfta för alt raketen skall komma iväg är beredskapen atl ta ut skatter så att de sociala tjänsterna och de sociala förmånerna kan finansieras. Här finris svagheteri i moderaternas socialpolitik.

Moderalerna driver sedan länge en djärv skattesänkningspolitik, som saknar allt samband med partiets egen socialpolitik. Man lalar om all minska skattekvoten med 15 % under 1990-talet, men del finns ingen täckning för detta i de förslag som partiet lägger fram i detta eller andra sociala betänkanden. Del finns en hel del intressanta moderata idéer om hur valfriheten skulle kunna ökas och några små justeringar i förmånssystemet, men inga idéer alls om hur tiotals miljarder skulle kunna kapas från den offentliga sektorns utgifter Här brister den moderata politiken i trovärdighet.

På det här området har även centern en del problem. Den pensionsreform som centern vinkar med har ingen finansiering alls, och de löften om lägre moms på det ena och det andra man nu strör omkring sig i samband med skattereformen har en så fluffig finansiering att de inte lål en närmare granskning. I all välmening skulle jag vilja rikta en maning till centerpartiet att ta litet allvarligare på det här med plus och minus, annars bygger också er socialpolitik på lösan sand.

Det tredje steget i raketen, som måsle lyfta för atl socialpolitiken skall fungera, är beredskapen alt använda resurserna så flexibelt och effektivt som möjligt. Och här ligger, såvitt jag ser det, den stora svagheten i socialdemokraternas politik: en bundenhet vid de traditionella strukturerna, en ovilja att kasta loss och pröva nya vägar, en brist på djärvhet och fantasi. Även detta tredje steg behövs för att raketen skall gå till väders.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till de reservationer som jag har skrivit under och i övrigt till utskottets hemställan.

AnL 2 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Låt mig inledningsvis instämma i Daniel Tarschys inledande synpunkter, då han i egenskap av socialutskottels ordförande gjorde en allmän beskrivning av det gemensamma initiativ som tagits inom socialutskottet. Jag vill däremot tillbakavisa hans påståenden beträffande den moderata skattepolitiken. Han hittar visserligen inga förslag till besparingar i reservaliorier till dagens betänkande, men de finns i andra betänkanden från riksdagens utskott. Just den omständigheten att folkpartiet brukar polemisera mot förslagen till de besparingarna utgör ett bevis på att man är medveten om alt de finns som finansiering av de skattesänkningsförslag vi redovisar

Herr talman! Välfärd och trygghet kan aldrig skiljas från valfrihet och

självbestämmande. Välfärd har en individuell innebörd för varje människa. Därför finns det inget område där standardlösningar passar så dåligt som på välfärdens område.

Alla familjer skall ha rätt och råd atl välja omsorg för sina barn. De skall-oavsett vilken form utbudet får - kunna ta del av statens och kommunernas barnomsorgsslöd. Vårdnadsbidrag och avdragsrält för barnlillsynskoslnader ökar valfriheten och minskar orättvisorna.

Aldrig är valfriheten och självbeslämmandet viktigare än när man är gammal eller sjuk. Det borde vara en självklarhet alt del är del egna valet som avgör hur man lever och bor på äldre dar. Äldre skall ha rätt och möjlighet alt välja såväl vård- som boendeform.

En god vård skall garanteras. Det kan bara ske om sjukvårdsmonopolet bryts. Med en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring ges alla rätten all välja sin egen doktorEn vårdgaranti skall garantera vård inom rimlig tid. Klarar den offentliga vården inte uppgiften skall man kunna gå till en privat vårdgivare utan alt del kostar någol extra.

Så här borde det vara i vårt land, men - tyvärr - verkligheten ser väsentligt annorlunda ul. I själva verket är regeringspartiets tänkta välfärdsstat på väg atl haverera. Del är lätt all se bristerna och revorna i den offentliga sektorns s.k. skyddsnät på område efler område.

Socialdemokraternas storskaliga och kolleklivisliska lösningar fungerar inte. Sjukförsäkringen bär inte sina egna kostnader Pensionssystemet är inte anpassat efter verkligheten och håller på alt rämna. Familjepoliliken innebär grava orättvisor och orimliga köer till den monopoliserade offentliga barnomsorgen.

Inom sjukvården är köerna många och länga. Del har gått så långt alt människor avlidit eller mist sin syn i väntan på operationer. Handikappade och äldre drabbas av en politik som uteslutande bygger på kolleklivistiskt länkande. Även personal inom den offentliga vården och omsorgen uttrycker ofta sitt missnöje med sina arbetsförhållanden och villkor. Sjukvårdens problem ligger inte i första hand i brist på pengar I jämförelse med andra västeuropeiska länder satsar vi stora resurser på sjukvård. Trots det tillhör vi de länder som har de största köproblemen. Samtidigt tvingas de socialistiska politikerna höja skatterna och därmed del redan alltför höga skattetrycket.

Socialdemokraterna hävdar ofta som försvar för den orimliga högskaltepolitiken att denna är en garant för en god välfärd. Om detta var med sanningen överensstämmande skulle Sverige inte ha de problem vårt land de facto har Trots kraftigt ökade kostnader - de totala sociala utgifterna i Sverige ökade under 1980-talet från 200 miljarder kronor 1982 till nästan 346 miljarder kronor 1987 - har problemen närmast förvärrats. Ett talande exempel på delta är t.ex. operationsköerna.

I Göteborg får en patient vänta drygt 12 månader på en höflledsoperation. Det är 16 månaders kö lill inkoniinensoperation i Hallands län, och för att få en kranskärlsoperation måsle man i Jönköping vänta 7 månader

Socialdemokraterna talar ofta om solidaritet ined svagare grupper Men riär den enskildes önskemål och behov kommer i konflikt med den socialdemokratiska ideologin, blir del ofta de svagare grupperna som drar det kor-

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

taste strået. Ett exempel på detta är undantagandeperisionärerna som en gång fulll lagligt begärde undanlagande från ATP men som regeringen hittills inte velat medge rätt till pensionstillskott. Ell annal exempel är garanti-beloppet för de sämst ställda inom föräldraförsäkringen. Medan föräldraförsäkringen i övrigt följer löneutvecklingen, vägrar regeringen atl ens låta ga-rantibeloppel följa kostnadsutvecklingen.

Problemen inom den offentliga sektorn beror på systemens konstruktion. Krisen beror inte på bristande resurser ulan på att sjukvården styrts av ett system som i praktiken bygger på elt planekonomiskt monopol, elt kommandosystem. I dag har den som inte kan få vård i den offentliga sektorn ingel annat alternativ än atl själv betala hela kostnaden för den nödvändiga behandlingen.

Stora enheter, oklara arisvarsförhållanden, långa beslutsvägar och dåligt tillvaratagande av persorialens idéer och engagemang gör att den offentliga sektorns slora otympliga monopol aldrig kommer alt klara de uppgifter enskilda människor har rätt att kräva att den skall klara, inte minst mot bakgrund av de slora belopp som uttaxeras av skattebetalarna för den offentliga sektorns verksamhet.

Sjukvårdens problem beror också på att del inte finns en marknadsprissättning, vilket leder till att man saknar ell övergripande kriterium på om verksamheten bedrivs effektivt. I vårdmonopolets Sverige finns inga prissignaler, och så länge vi förlitar oss på denna kommandoekonomi så får vi dras med köproblemen.

Herr talman! Den nuvarande inriktningen av socialpolitiken måste förändras. Verksamheten måsle styras av konsumenternas behov och önskemål, centralstyrning och tjänstemonopol måsle upphöra. Konkurrens är nödvändig. Alla vårdgivare, offentliga som privata, måsle kunna få verka på samma villkor

Välfärden måste komma alla till del oavsett hur och var man bor. Detta sker bäst genom alt de hinder som i dag bromsar denna utveckling - främst i form av höga skatter, detaljregleringar och styrning med hjälp av statsbidrag - undanröjs.

Åtgärderna måste innebära elt uppbrytande av del kommunala service-monopolet, införande av mångfald och valfrihet inom äldreomsorgen, sjukvården och barnomsorgen samt vårdnadsbidrag till barnfamiljer och konkurrens på lika villkor mellan kommunal och privat verksamhet. Vi måste ge alla goda krafter möjlighet alt verka i fri konkurrens. Även vårdanställda måste ges chansen att välja mellan olika arbetsgivare eller atl kunna starta eget.

En allmän och obligatorisk sjukförsäkring måste införas för atl ge alla valfrihet iriom sjukvården. Denna sjukvårdsförsäkring bör omfatta alla och förvallas av den allmänna försäkringen. Ersättningen från försäkringen följer patienten till den vård han eller hon väljer-offentlig eller privat. lavvaktan på att det föreslagna försäkringssystemet införs, bör en vårdgaranti omedelbart införas som ger rätt för svårt sjuka som inte får värd inom rimlig tid i det egna landstinget att kunna erhålla vård på annal håll. Privat vård, vård i andra landsting, eller utomlands när så erfordras, bör då bekostas av det egna landstinget.

Vården och omsorgen skall utformas på konsumentens villkor Rätten alt välja är fundamental. Ofta ärdet personliga valet del viktigaste, t.ex. när del gäller alt ha sin egen läkare eller distriktssköterska eller kunna påverka valel av hemsamaril. Det är viktigt atl kunna välja någon man känrter förtroende för. Även valet av boende- och serviceform såsom sjukhem, sjukhus, ålderdomshem och gruppboende är viktigt. En valfrihet på lika villkor är den bästa kvalitetsgarantin.

Vård och omsorg måsle kunna bedrivas av många olika vårdgivare genom att enskild och offentlig verksamhet får komplettera varandra i ett konkurrensförhållande. Alla huvudmän måste ges möjlighet alt bedriva sin verksamhet på likvärdiga och rättvisa ekonomiska villkor Då kan alla goda krafter tas till vara. Patienternas behov och önskemål avgör Mångfalden stimulerar kvaliteten och valfriheten. Nyföretagande och nyetablering ger dynamik och utvecklingskraft också åt vård och omsorg. Detta viktiga samhällsområde fär då en förbättrad kvalitet och därmed också ell förbättrat anseende.

Många äldre vill bo kvar hemma i sin lägenhet eller i sitt hus eller i servicelägenhet. Andra vill ha det större mått av trygghet och service som boende i servicehus eller i den gamla typen av ålderdomshem innebär Behovet alt kunna välja och atl kunna påverka sin situation blir inte mindre därför att åldern siiger och krafterna avtar Egenlligen är det så alt behovet av mångfald ökar i skeden då bl.a. fysiska begränsningar sätter in.

Valfrihetsprincipen måsle skrivas in i såväl socialtjänstlagen som hälso-och sjukvårdslagen.

Herr talman! Den 5 februari presenterades ett konkret förslag i linje med de riktlinjer som anges i den moderata parlimotionen om en bättre välfärd av de moderata landstingsgrupperna i de fyra västsvenska länen samt moderalerna i Göteborgs kommun.

Det är utmärkl om Västsverige kunde visa vägen och inom ramen för det frikommunförsök som pågår i Göteborg och Bohuslandstingel få pröva en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring och därmed skapa full valfrihet. Försäkringen skulle enligt förslaget administreras av försäkringskassan med hjälp av personal från de berörda landstingen. Avsikten är alt vårdgivaren ges möjlighel atl köpa vård där köerna är kortast.

Del västsvenska förslaget innebär bl.a. alt man tar bort de politiska nämnderna och att sjukhusens styrelser rekryteras bland expertis inom vård och ekonomi. Politikernas roll blir alt företräda patienter och medborgare i egenskap av vårdens finansiärer

Mot den här bakgrunden är det intressant att notera det socialdemokratiska svaret, som kom i förra veckan. Då presenterade de västsvenska socialdemokraterna en idéskiss för utökad sjukvårdssamverkan i Västsverige. Fritt val av sjukhus inom Västsverige var elt av nyckelbegreppen i den framlagda idéskissen. Möjlighel för palieriterna atl själva välja sjukhus skall nu bli verklighet, dvs. samma idé som redan har framförts av moderaterna.

Det är framför allt tre avsnitt i def socialdemokratiska förslaget som i stort överensstämmer med det moderata. Det gäller för del första valfriheten för patienterna och för det andra den breddning av konkurrensen beträffande sjukvårdsutbud som ligger i förslaget. För det tredje är man inte främmande

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

för att minska politikerinflytandet när det gäller driften av verksamheten, man talar t.o.m. om aktiebolag och professionella styrelser.

Det handlar således om nya och spännande förnyelseidéer i riktning mol "gränslös sjukvård" som nu presenteras i Västsverige, och man frågar sig, herr talman; Hur länge skall det dröja innan signaler med samma innebörd kommer frän den socialdemokratiska regeringen? Hittills har del rigida nej-sägeriet från Bengt Lindqvist salt stopp för allt sådarit nytänkande.

Personalen inom vård och omsorg känner ofta slor vanmakt. Nya idéer har svårt att tränga igenom. Beslutsvägen är lång, från den enskilda arbetsplatsen och upp till de politiska beslutande församlingarna. Det finns ofta bara en monopolarbelsgivare inom vården. Det gör all den som vill byta arbetsgivare också måste byta yrke. Möjligheten all starta eget är mycket begränsad. Nyföretagandet, som inom de flesta samhällsområdena är en av de viktigaste källorna till förnyelse och förbättrad verksamhet, saknas nästan helt. Vårdlönerna efter skatt är bland de lägre i Europa.

Trots bristfällig vård och service samt låga löner kostar verksamheten betydande belopp. Sverige är sannolikt det land som satsar mest på vård och omsorg i Västeuropa. Förklaringen är enkel. Del offentliga monopolet innebär alt vi får ut väsentligt myckel mindre av de salsnirigarna än som vore rimligt.

Slutsatsen är uppenbar; Det behövs elt nytänkande inom vård och omsorg för atl den enskildes vilja skall kunna sällas i centrum och för att garantera vård i tid. Jag ber därför all få yrka bifall till de reservationer som utskottets moderata ledamöter har undertecknat.

Jag skall dessutom be all få yrka bifall lill reservationen nr 12, som gäller statens rättsläkarstationer

Sedan utskottet justerade sitt betänkande, har vi moderater erfarit att regeringen gjort sig skyldig till en falsk beskrivning av den verklighet som råder

Mol bakgrund av den betydande resursförstärkning som vi medverkade till förra året, log vi fasta på den redovisning som finns i budgetpropositionen, och avstod från att väcka nya motionsyrkanden.

Regeringen ger bl.a. i propositionen sken av att verksamhetsvolymen i betydande utsträckning minskar Enligt de uppgifter som vi inhämtat är det fråga om myckel marginella förändringar

Den information som vi i övrigt inhämtat de senaste dagarna går tvärs emot vad som sägs i budgetpropositioneri. För all ge ett exempel på vad som nu har avslöjats, skall jag citera ur gårdagens utgåva av Östgöta Correspon-denlen. Tidningen skriver;

"Statens rällsläkarstalion i Linköping döms ut av yrkesinspektionen. Ven-. tilationen är bristfällig, hanteringen av lösningsmedel otillfredställande och lyfthjälpmedel saknas för personalen. Bristerna skall vara åtgärdade till den 15 oktober Annars riskerar ansvariga på rältsläkarstationen att åtalas."

Det är upprörande atl regeringen har presterat ett så vilseledande beslutsunderlag inför riksdagen. Rationalisering och återhållsamhet med statliga utgifter är givetvis angeläget, där så är möjligt. Men vad som här måste ges företräde är värnandet av rättssäkerheten. Därför måste riksdagen ge regeringen bakläxa i detta ärende genom alt bifalla reservationen nr 12.

Slutligen vill jag understryka vikten av en fortsatt intensiv kamp mot HIV/aids, vilket berörs i de särskilda yttranden som vi fogat till betänkandet.

Vi har i motionen nr 429 påpekat aft en besparing på delta område inte är förenlig med det ansvar som staten måsle la när del gäller bekämpandet av spridningen av HIV. En besparing kan felaktigt ge människor intrycket atl faran är över-och del är den sannerligen inte! Tvärtom måste den verksamhet som vi pekat på i vår motion genomföras fullt ut. Under utskottsbehandlingen har vi emellertid fått det överraskande beskedet att betydande medel finns i reservation från fidigare år. Självfallet måste dessa pengar först användas, men vi förbehåller oss rätten att återkomma i ärendet om vi skulle finna att ytterligare medel erfordras.

I del andra yttrandet följer vi upp ett motionsyrkande från ledamoten Göran Allmér, som begär att särskilda medel anvisas till kamratföreningen NU i Danderyd. Åven om del inte ankommer på riksdagen att fördela dessa medel, vill vi likväl markera vikten av atl det bör vara en självklarhet atl erforderliga medel beviljas. Vi anser att föreningens verksamhet är mycket angelägen mol bakgrund av de särskilda omständigheterna i dessa sammanhang. Beträffande motionens yrkande i övrigt återkommer utskottet i elt senare skede.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inrikt/ung och anslag

I detta anförande instämde Gullan Lindblad, Ingrid Hemmingsson och Bertil Persson (alla m).

AriL 3 DANIEL TARSCHYS (fp) replik;

Herr talman! Får jag först uttala min tillfredsställelse över all moderalerna ansluter sig till reservationen 12 om medelsanvisningen lill statens rätlslä-karstationer Därmed bör del vara möjligt atl vinna kammarens bifall till den reservationen.

Sten Svensson har självfallet rätt i att moderaterna har presenterat en skuggbudget där plus och minus förefaller gä ihop. Den skuggbudgeten kommer att diskuteras senare i en annan debatt. Poängen i mitt anförande handlade irite om det närmaste året, ulan den gällde del moderata projektet under 90-lalel som går ut på en mycket kraftig nedpressning av skattetrycket.

Detta projekt går inte atl genomföra ulan myckel kraftiga ingrepp också i det sociala skyddsnätet, dvs. i socialförsäkringarna eller i de offentligfinan-sierade sociala tjänsterna. Jag menar all det är på denna punkt som det finns en klyfta mellan moderat socialpolitik och moderat skattepolitik. Det är min förhoppning att moderaterna skall arbeta på att fylla igen denna klyfta så att den moderata socialpolitiken verkligen blir Irovärdig.

AnL 4 STEN SVENSSON (m) replik:

Herr talman! Jag ber att få tacka Daniel Tarschys för att han nu medger att plus och minus går ihop - det lät inte så från talarstolen för en stund sedari.

Beträffande det sociala fältet är vårt huvudförslag att man skall införa en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring, som så småningom skall ersätta landstingsskatten. Jag påpekade i mill anförande hur viktigt del är att vi åstadkommer hell andra system som leder till atl det blir ett stort utbud av

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

vård och omsorg på marknaden, där även privata, kooperativa och andra finansiärer bidrar till att öka detta utbud.

Vi har ett så pass högt skattetryck att detta borde medge atl vi får ut mer av pengarna. Men jag påvisade i milt anförande att så inte blir fallet. Därför kan vi inte fortsätta att ösa ut mera pengar, utan vi måste i ställel ändra det grundläggande systemet.

Jag tror att vi i själva verket, när vi går på djupet i denna diskussion, kan bli överens om många förändringar i detta avseende. Jag upplever det som atl Daniel Tarschys gärna vill se att det blir en ökad konkurrens och ett ökat utbud, så alt det blir möjligt för vårdlagarna och för de anställda alt få en vidgad valfrihet.

Anf. 5 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:

Herr talman! Vi är mycket riktigt överens om värdet av en ökad konkurrens och en ökad valfrihet. Men vi är inte överens om vilka kostnadseffekter detta kommer att få. Jag är övertygad om att det går att effektivisera den svenska vården. De besparingar som måste fill för att möjliggöra det moderata skatleprogrammet är dock av en sådan storleksordning att det faktiskt krävs mycket kraftfulla ingrepp i hela det sociala skyddssystemet. Det är här som moderaterna inte har presenterat en irovärdig politik.

Anf. 6 STEN SVENSSON (m) replik:

Herr talman! Denna debatt borde naturligtvis mera föras i de ekonomiska sammanhangen i anslutning till betänkanden från skatte- resp. finansutskottet. Låt mig ändå slå fast all vår politik syftar till att begränsa benägenheten hos löntagarorganisationerna alt ständigt kräva utökad kompensation som leder lill ännu större kostnader

Både kommuner och landsting är ju stora arbetsgivare med många anställda, och de känner väldigt starkt av denna högskattepolitik som ständigt måste kompenseras genom höjda löner Detta leder inte lill någon framgång. Den utveckling vi har bakom oss har till fullo bevisat atl vi måste göra en omläggning som syftar lill alt man sänker kostnaderna och håller inflationen nere. Därigenom får man ut mera för de pengar som man tillför den offentliga sektorn. Det är att åstadkomma detta som är det väsentliga i moderaternas politik.

Daniel Tarschys, jag tror atl vi kan komma överens på många områden om vi anstränger oss för att mera ta fasta på och betona del som förenar oss och mindre betonar det som skiljer oss åt. Jag tror att Daniel Tarschys på denna punkt får anledning att begrunda vad han sade för en stund sedan.

Anf. 7 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! Det grundläggande för det goda samhället måste vara att välfärden fördelas på ett rättvist sätt.

För centerns del är fördelningen av samhällets resurser mellan olika grupper en högt prioriterad fråga. Det betyder att vi är på vår vakt mot ökande klyftor Det finns många oroande tecken på att klyftorna ökar och vidgas. Jag tänker då inte bara på den oro som många känner inför verkningarna av

den nya skallereformens finansiering - ovissheten är i många fall värre än vissheten.

Daniel Tarschys utdelade en del rallarsvingar i sitt anförande, men jag lycker atl folkpartiet borde känna en oro inför skattereformens finansieringseffekter Del borde egentligen göras en noggrann undersökning av skattereformens finansieringsdel. Detta är en självklar åtgärd för att skingra oron för atl en ny klassklyfta plötsligt skall öppna sin avgrund.

Daniel Tarschys berörde finansieringen av centerparfiets förslag. Vi total-finansierar våra förslag, men den diskussionen skall vi ta upp i ett annat sammanhang. Finansieringen finns med i bl. a. vår ekonomisk-politiska partimotion.

En undersökning som LO har låtit göra med rubriken "Ungdomar i välfär-deri" är ell arinat vittnesbörd om grupper som är del s.k. välfärdssamhällets förlorare. Rapporten pekar ut unga kvinnor i åldrarna 16-24 år som vid inträdet i arbetslivet får den sämsta arbetsmiljön och den lägsta lönen samt den största otryggheten och ofriheten i arbetslivet. De hotas av belastningsskador tidig ulslilning och utslagning genom sina monotona jobb.

Nog är det uppenbart att bevakning och uppmärksamhet från fackets sida har brusfil. Det är svårt att på annal sätt förklara varför alla dessa brister i arbetsmiljön inte åtgärdats. Att det nu är en LO-rapport som är kritisk och sätter fingret på denna ömma punkt är en bra början som förhoppningsvis får en fortsättning.

Bättre arbetsmiljö och heltidsarbete för dem som så önskar nämns i rapporten, och del är nog gott och väl. Men man glömmer bort ett viktigt inslag i välfärdsbilden som också borde omfatta dessa unga arbetare, främst kviu-rior - derina glömska har nog ett visst samband med att LO är ovanligt rikt företrätt av män i övre medelåldern. Man kan fråga sig om dessa män verkligen känner fill hur det är att vara ensamslående och lågavlönad med ett slitsamt yrke och med ansvar för både hem och barn.

Arbetslivels och näringslivets krav på mer arbetskraft tillgodoses nog, men grundfelet är att den enskilde människans behov av tidsutrymme för vård och omsorg om de egna barnen är illa tillgodosett. Här efterlyser vi från centerns sida en helt riy inriktning där möjlighet till en kortare arbetsdag för småbarnsföräldrar blir en reell möjlighet och där möjligheten att verkligen vara förälder säkras.

De sociala följderna av en sådan inriktning skulle med all säkerhet tämligen snarl kunna avläsas i form av tryggare och mer harmoniska barn. Det finns också en klyfta i samhället som ingen längre kan undgå alt märka, nämligen atl vissa föräldrar är väl tillgodosedda när det gäller att förverkliga ett föräldraskap präglat av trygghet och stabilitet, mångsidighet när det gäller upplevelser och gemensamma glädjeämnen - faktorer som samverkar till att skapa en miljö som ger en god start i livet. Det finns samtidigt barn som från tidiga år får finna sig i alltför långa vistelsetider på daghem, en snålt tillmätt tid alt vara tillsammans med en trött mamma eller pappa, bristande stimulans och omväxling på fritiden samt kanske därtill en boendemiljö som är nedsliten och vandaliserad.

Socialvårdens och skolans folk känner väl till denna verklighet, och det är inte heller svårt att förutsäga vilka konsekvenser som har blivit följden av en

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpohtik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolhik - inriktning och anslag

sådan samhällsutveckling, både för den enskilde eleven och för samhället i stort.

Frågan är om man kan tala om ett välfärdssamhälle när utvecklingen kan se ul på detta sätt. Vad som saknas är en inriktning för att stödja familjens bestånd. I alla de påfrestningar som familjen är utsatt för har del saknats en insikt om atl familjen, trots alla sina fel och brister är den bästa innefatt-ningen för barnets uppväxtförhållanden, och då måste föräldrar få lov att vara föräldrar och familjen få lov att vara familj, även om det skulle kollidera med arbetslivets och näringslivets krav på mer arbetskraft.

Mänga undrar i dag; Står socialdemokraterna fortfarande för en rättvis fördelningspolitik? En oerhörd kapitalöverföring har skelt under 80-talet från de grupper som har det mindre gott ställt till de redan välbeställda. Överföringen genom denna omvända Robin Hood-politik är antagligen av en storleksordning som gör socialdemokraterna mycket angelägna om atl förtiga den. Men skall vårt samhälle vara ell välfärdssamhälle måsle alla ha anledning alt känna glädje över framgångarna, känna delaktighet i ansvaret för samhället, men också få del av resultatet. Sker inte det, uppstår obevekli-gen spänningar.

Det är de svaga grupperna som drabbas först, de som har svårt att tilldra sig massmedial uppmärksamhet. Särskilt upprörande blir det när det drabbar äldre som under svåra förhållanden varit med om alt lägga grunden för det nuvarande samhället.

Många pensionärer har så låg pension att när de allra nödvändigaste utgifterna är betalda, räcker pengarna inte till myckel mer När det är så är det inte en rättvis fördelning av landets resurser Det inser säkert alla.

Från vår sida har vi lagt fram ett förslag om en ny och förstärkt grundpension, som syftar till atl undanröja denna orättfärdighet. Det förefaller som om detta förslag om en rejäl grundpension har kommenterats på ett sätt som antyder att det skulle kunna få en välvillig behandling. Förslaget retar kanske en del, men i varje fall kommer vi i centern att arbeta för det.

Det finns en annan brist i samhället som särskilt drabbar de äldre, och det är äldreomsorgens otillräckliga utbyggnad på många håll. Den ensidighet som utmärker socialdemokratisk socialpolitik finns också här. Det borde vara naturligt alt la till vara alla de resurser som hittills inte utnyttjats i tillräcklig grad. De anhörigas värdefulla insatser - mycket står och faller med dem - har äntiigen börjat uppskattas. Den resurs som närstående, vänner, ideella organisationer och friska pensionärer representerar borde på ett mer systematiskt sätt las till vara.

Riksdagsbeslutet när det gäller om- och nybyggnad av ålderdomshem öppnar nya möjligheter att erbjuda äldre människor en boendeform som man länge har efterfrågat och saknat. Denna efterfrågan på ålderdomshem är ett tecken på att äldre människor inte kan hänvisas eribart till eget boende i hemmet. Meri eflersom det har dröjt länge irinan den insikten har infunnit sig och eflersom den ännu dröjer på sina håll, finns här ett stort uppdämt behov.

Vi nås också ständigt av rapporter som måste vara nedslående för socialdemokraterna när det gäller målsättningen att uppfylla löftet om utbyggnaden av barnomsorgen. Knappt hälften av landets kommuner klarar utbygg-

nåden till 1991. 40 % av alla förskolebarn får över huvud taget ingen del av barnomsorgens miljarder Till råga på alll har det visat sig all de socialgrupper som mest utnyttjar denna slora fördelningspolitiska åtgärd är de som har det bäst ställl, medan LO;s grupper utnyttjar barnomsorgen i betydligt mindre utsträckning.

Grundfelet i hela denna apparat är atl man inte utnyttjar de resurser som faktiskt finns. Detta har inte skett på grund av något tillfälligt förbiseende, utan del är av ideologiska skäl som man hillills har vägrat. Nu har äntligen socialdemokraterna reviderat sin uppfattning, bytt fot, omprövat gamla ståndpunkter - uttrycken är mänga, men listans längd börjar också bli ansen-

lig-

Den inriktning på barnomsorgen som vi i centern vill stå för skall erbjuda

valfrihet i olika former, där det personliga initiativet skall få komma till sin rätt på ett helt annat sätt än hittills och där friheten all välja omsorg för barnen också skall innefatta rätten atl under några snabbi flyende år kunna förkorta sin arbetsdag eller vara hemma på hellid.

Till de slora outnyttjade resurserna hör svenska kyrkan. Där finns en organisation som fungerar över hela landet, och på många håll skulle kyrkan kunna göra en stor insats för barnomsorgen och tillföra den ett inslag av djup, allvar och andlighel som allt fler människor, unga som äldre, tycks inse behovet av i vårt samhälle.

För att underlätta för församlingarna alt göra en insats för samhället och för kyrkan själv, för föräldrar och för barn har del startats en Sveriges kyrkliga barnomsorgsförening. Riksföreningen vill medverka till bevakandet av barns villkor i samhället, arbeta för ett rikare utbud av alternafiv i barnomsorgen och fästa uppmärksamheten pä den augelägna sociala uppgifteu atl medverka till en god lösning av barnomsorgsfrågan.

För oss centerpartister är ett av välfärdssamhällets kännetecken all samhället efler råd och lägenhet vårdar sig som del som år svagt och bräckligt, slitet och medfaret. Det är elt drag i vårt samhälle som är grundat i en bestämd människosyn. Det finns anledning alt lyfta fram della när man alltför onyanserat krifiserar den offerilliga sektorn. Del finns myckel kritik av den offentliga sektorn som är berättigad, men vi för vår del slår vakt om ett fungerande socialt skyddsnät, utan vilket välfärdssamhället knappast längre gör skäl för riamnet.

Alternativ i barnomsorgen och i vård över huvud taget är nödvändiga och positiva för atl effektivisera verksamheten och för atl öka valfriheten. Det är naturligt för oss att den starke bislår den svage. En utjämning måste ske. Det gäller också i samhällets förhållande till handikappade.

Det finns i vårt land en värdefull tradition all hjälpa den som har det svårt, och det är viktigt atl det arvet inte försvinner eller tuunas ul. Men det kommer alt ske om en egoistisk idealbildning, där var och en är sig själv närmasl och var och en är sin egen lyckas smed, prånglas ut.

Brislen på en rättvis fördelningspolitik finns på många områden, men drabbar alldeles särskilt grupper i vårt samhälle som är bortglömda. De handikappade har ofta en lägre bostadsstandard, sämre möjligheter lill utbildning och svårare atl få arbete och sysselsättning. Del krävs större insatser för

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpohtik - inriktning och

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpohtik - inriktning och anslag

atl ekonomiskt och pä annat sätt hjälpa de handikappade ul i arbetslivet och tillgodose behovet av handikappbostäder.

Herr lalman! Del är många som förutspår ekonomiskt kärva lider i Sverige. Om det skulle bli så, är det risk för att många kommer i kläm. I sådana tider är det viktigt all inte också de sociala ambitionerna råkar ut för lågkonjunktur, för det är då som det sociala skyddsnätet verkligen behövs.

Jag yrkar med detta bifall till de reservationer vid det belänkande som vi nu diskuterar där centerns representanter i utskottet finns med och i övrigt lill utskottets hemställan.

Anf. 8 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:

Herr lalman! Del finns mycket i Ulla Tilländers anförande som jag gärna instämmer i. Vad gäller grundvärderingar står centern och folkpartiet varandra nära. Men låt mig ändå återkomma något till frågan om ekonomin. Jag har studerat centerns ekonomisk-politiska motion, och det är just därför som jag är så bekymrad över centerns socialpolitik. Som vi bedömer det fattas det ca 10 miljarder i centerns finansiering av skattereformen.

Man har förhoppningar om atl utländska köpare av pappersmassa skall la på sig en del av finansieringen av den svenska skattereformen. Man länker sig att fonder som man hittat hos riksgälden skall användas lill konsumtion. Skulle den här alternativa finansieringen verkställas, befarar vi att del kan bli en utslagning av den elinlensiva industrin i Norrland, med de sociala effekter som del får Vi befarar också atl trycket på penningpolitiken ökar med de räntehöjningar som del får till effekt. Vi är med andra ord bekymrade över de sociala effekterna av centerns ekonomiska politik.

Anf. 9 ULLA TILLÄNDER (c) replik:

Herr talman! Jag förstår att Daniel Tarschys hellre talar om centerns ekonomiska politik än om folkpartiets eget förslag till hur skattereformen skall finansieras.

Om Daniel Tarschys och folkpartiet är så säkra på att förslaget är så bra borde man också kuuna gå med på alt genomföra en noggrann undersökning av skattereformens finansieringsdel innan den är genomförd, vilket vi har föreslagit. Del skulle vara bra alt i tid få reda på hur det förslaget slår på t.ex. boendekostnader för låg- och medelinkomsttagare och inte minst hur det påverkar situationen för dem i det gömda och glömda Sverige, några som folkpartiet säger sig arbela för

Anf. 10 DANIEL TARSCHYS (fp) replik;

Herr talman! Jag kan berätta för Ulla Tilländer hur skattereformen kommer alt slå. Den kommer att minska skatterna på inkomster och öka skatterna på boendet. Det sker alltså en omfördelning genom den politik som vi har föreslagit.

Effekterna av politiken har studerats vä' "»rväg i det utomordentligt om fattande material som fyra stora offentliga u, ningar har frambringat. När del gäller de effekter som kan studeras i efter» föreslås i forskningspropositionen atl 5 milj. kr skall avsättas för att man skall undersöka alla effekter av reformen.

Jag kan försäkra Ulla Tilländer all det inte på något sätt saknas vilja alt undersöka effekterna. Men vi menar alt de flera tusen sidor som finns redan innan beslut fattas är fullt tillräckliga för alt vi skall kunna sjösätta reformen, som jag tror kommer atl få goda effekter för Sverige även på det sociala planet - bl.a. genom atl ge oss resurser för en ambitiös socialpolitik i framtiden.

Risken för Sverige - det understryks i flera ekonomiska prognoser som vi kan läsa om i tidningarna - är alt vår industri, hela näringslivet kommer alt hamna i ett slillestånd, alt vi alltså kommer att gå in i en ekonomisk stagnation under 90-lalel. En sådan ulveckling medför allvarlig risk för att vi inte skall kunna förverkliga de höga sociala ambitioner som är gemensamma för oss i socialutskottet.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Anf. 11 ULLA TILLÄNDER (c) replik:

Herr talman! Man kan ju beklaga alt den vishet som Daniel Tarschys här representerar inte har nått ul lill de stora löntagargrupperna. De flesta är nämligen överens om, atl den oro som har spritt sig på arbetsmarknaden baseras på just ovissheten kring skattereformens effekter.

Anf. 12 GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Herr talman! Rättvisa och solidaritet, jämlikhet och gemenskap borde vara grunderna för socialpolitiken, så atl vi alla kan känna trygghet och få möjlighet alt förverkliga våra drömmar om ett gott liv.

Men är del så i dag? År del så det ser ut om vi ser oss omkring? År det en rättfärdig socialpolitik vi har i Sverige i dag? Del som händer just nu ute i kommunerna är mer eller mindre en kalastrof. Del är inte längre fråga om att använda osthyveln för att skära i verksamheter, ulan del som pågår i dag är rena kirurgin - inte av kosmetisk art ulan verkliga ingrepp som, för alt fortsätta med ett kirurgiskt bildspråk, nästa är kommer att sluta med en total utrymning av vitala kommunala organ.

Del är miljontals kronor som kommunerna måste skära ner inom socialtjänsten, kulturen, skolan och aridra gemensamma verksamheter - detta i verksamheter som under tio års lid redan fått känna av osthyveln.

Vi har i olika sammanhang krävt atl kommunerna skall få tillbaka de miljarder som staten dragit in under 1980-lalel i form av minskade statsbidrag, avskaffande av den kommunala beskattningsrätten av juridiska personer osv. Det är indragningar som har genomförts av den socialdemokratiska regeringen med hjälp av de borgerliga partierna och hoppande majoriteter.

Vi ser i dag hur detta har lett fram till en nästan omöjlig situation för kommuner och landsting. Den kommer alt förvärras om de inte nu snabbi får kompensation för de minskade bidragen. Särskilt gäller detta kommunerna, eftersom man planerar all ge dem ännu fler uppgifter utan atl för den skull lala om hur de skall finansieras. Jag tänker speciellt på äldreomsorgen.

För den enskilde finns det också slora brister på skatteområdet, men varken regeringen eller samarbetspartnern folkpartiet har talat om hur de skall avhjälpas.Vilken grupp som kommer i kläm vet vi, nämligen låginkomstlagarna, och av dem är över 1 miljon kvinnor

Vi iiar nyligen fått tre färska rapporter som handlar om bristerna i den

2 Riksdagens protokoll 1989/90:100

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpohtik - inriktning och anslag

svenska välfärden. Det är LO;s utredning om unga kvinnors välfärd, den statliga handikapputredningen och långtidsutredningen.

För att börja med atl diskutera långtidsutredningen så kan vi se atl vi bakom oss har en period av små vinningar för fattiga och stora kap för de rika. Man kan verkligen tala om att när del regnar manna så har den fattige ingen sked. Utslagningen ökar Vi har ett ökat anlal förtidspensionärer; i dag är de lika många som Göteborgs befolkning. Segregationen i boendet är oförändrad. Bostadsköerna är längre än någonsin, och vräkningarna är fler än under statartiden!

De ekonomiska klyftorna ökar mellan olika befolkningsgrupper och mellan olika regioner - med stora skillnader mellan storstad och glesbygd. Halva Sveriges befolkning har inkomster under 100 000 kr per är, och av dessa människor är ca 3 miljoner kvinnor Över en halv miljon människor uppbär socialbidrag - med den standard som det innebär.

Skaller och transfereringar håller helt på alt försvinna som instrument i fördelningspolitiken.

Del är långt kvar till ekonomisk och social jämlikhet mellan män och kvinnor Vi kvinnor får med nuvarande samhällsutveckling vara någon sorts 80-procenlsmänniskor, eflersom ulvecklingen lycks ha stannat på denna nivå.

Att vara handikappad innebär i stort sett detsamma i dag som det gjorde för tio år sedan; även på delta område kan vi alltså se en tillbakagång eller, för alt vara snäll, en stagnation. Trots att alla partier är överens om handikappolitiken och i stort sett varit det under alla år, så finns stora brister

Fortfarande har människor med svåra funktionshinder inte någon som helst möjlighel att välja sina medhjälpare. Ni kan ju tänka er själva hur del är alt varje vecka ha nya personer lill hjälp med de mest intima sysslorna; atl tvätta sig, duscha sig, lägga sig osv.

Är man ung och har funktionshinder får man ofta nöja sig med att sitta hemma. Bara var fjärde kommun försöker över huvud taget ordna sysselsättning. Bristerna är flera, och listan kan göras lång.

Jag förslår an del har blivit så här med lanke på den politik som regeringen har fört, men detta är inte acceptabelt i ett land som vill kalla sig välfärdsstat.

Många har också ansträngt sig för att svartmåla en hel generation ungdomar; man jämställer ungdomar och våld, ungdomar och knark, ungdomar och sprit osv. Korl sagl har ungdom och problem kommit atl bli mer och mer synonyma begrepp.

I LO;s rapport om arbetarungdomar får vi elt annat perspektiv. Vi kan läsa om ungdomar som tidigt försörjer sig och som deltar i produktion och samhällsliv, men hur sprickorna i välfärdsbygget försvårar unga människors situation.

Ungdomarna har ofta sämre arbetsmiljö och ensidiga och tunga rutinarbeten som gör aft de tidigt får skador av arbetel. I bostadskön finris 200 000 ungdomar. Det är knappast för mycket sagt att vår bostadspolitik är rent ungdomsfientlig. Längst ner på klasslegen slår de unga kvinnorna med fler arbetsskador och avsevärt lägre lön än männen.

Vår ambition i vpk är alt undanröja orsakerna till det man brukar kalla den "nya" fattigdomen. Därför har vi i flera motioner begärt en ny lågin-komslutredning. Del finns i dag ingen riktig måttstock på den "nya" fattigdo-

men. Långtidsutredningen berör de stora svepande linjerna, men tränger aldrig under samhällsskalet så alt säga. I andra utredningar finner vi enskildheter men inte helheten.

Vi i vpk vill alt samhället skaffar sig kunskaper om en ny fördelningspolitik. Det behövs forskning och kunskapsbildning, och denna bör vara av två slag; en ekonomisk och en social.

På 1960-lalel inledde Gunnar och Maj-Britt Inghe ett arbete med atl kartlägga "den ofärdiga välfärden". Det är något i deras säll alt angripa de resursknappas situation som är det som i dag behövs. Vi vill fä underlag och ålgärdsprogram för utsatta barn, ensamslående föräldrar hemlösa etc.

Vi anser atl socialpolitiken i mycket större utsträckning äri vad som nu är fallet även skall inbegripa arbetsmarknadspolitiska åtgärder som kan sättas in för alt lösa sociala problem.

Prisregleringar, kontroll över investeringar och inkomstöverföringar är också av stor belydelse för socialpolitiken. Till detta kommer, som en av grundförutsättningarna för samhällsförändringen, bra social samhällsplanering. Den fysiska miljön anser vi är underskattad som grogrund för sociala problem, trots den bittra erfarenheten av 1960-lalels bostadsbyggnadsprogram.

Vi anser alltså alt del behövs ett förebyggande arbete, en kraftig satsning på den offentliga sektorn, på vård och omsorg - alltså en satsning på landsting och kommuner Det innebär ett försvar för den så genomkritiserade och bespottade offentliga sektorn. Och varför vill vi försvara och utveckla den offentliga sektorn? Jo, därför alt en fungerande offentlig sektor är grunden, eller kanske själva instrumentet, för en fördelningspolitik, för jämlikhet och trygghet, för rättvisa och solidaritet. Del är begrepp som i dag knappast hörs i den debatt där del enda värde som gäller är det ekonomiska, det som räknas i kronor och ören och som kan läsas av i en budget. Det ekonomiska tänkandet har verkligen slagit rot i den samhällspoliliska debatten, och del breder ut sig som kvickrot och nästlar sig in i varje vrå av vårt samhälle.

Statens järnvägars huvuduppgift är numera inte att se till att folk kan resa lill varandra, utan dess huvuduppgift är atl vara lönsamt. Poslens främsta uppgift är inte längre atl se till atl våra brev kommer fram i lid, ulan dess främsta uppgift är atl vara lönsamt. Det är ett lönsamhels- och effektivitets-tänkande som får förödande konsekvenser när del skall tillämpas inom den sociala sektorn. Hur mäter vi effektivitet när det handlar om atl bemöta människor? Hur skall man kunna översätta solidaritet i kronor och ören? Hur mäter man värdet av människovärdet?

Krisen när del gäller vår välfärd är akut, del vet vi, inom sjukvården, barnomsorgen, äldreomsorgen, mentalvården, kriminalvården och socialvården. Krisen är elt resultat av en målmedveten politik som under hela 80-talel gått ul på att kommuner och landsting skall berövas de ekoriomiska möjligheterna all bedriva den välfärdspolitik som de har till uppgift atl bedriva. Men den offentliga sektorns kris är också till stor del en personalkris. Personalen har för låga löner, dåliga arbetstider och för litet all säga till om på den egna arbetsplatsen. Detta gör att personalen flyr Det är självklart all personalen flyr för vem vill inte kunna leva på sin lön, bli uppskattad och kunna utveckla sig i sitt arbete och mötas med respekt för del engagemang och kun-

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 nandesom man faktiskt har? Alla vill vi väl del, oavsett om vi sitter på social-

4 april 1990 byrån eller i riksdagens socialutskott. Men i del avseendet är det väldigt

olika, del kan jag garantera. Man frågar naturligtvis varför det är på del här Socialpolitik

. ' . saltet.

* För några år sedan var del braskande rubriker i tidningarna. Över en halv

° miljon svenskar var beroende av socialbidrag. Regeringen tillsatte då en

krisgrupp, och larmet gick. Efter ett tag kom den här gruppen ut ur samman-trädesrummel och konstaterade atl del var samma gamla fattigdom som del alltid hade varit. Skillnaden var bara atl klassklyftorna hade ökat. Med della konstaterande lades analysen i byrålådan. I dag är situationen densamma, men den ger inte några slora rubriker Man lalar knappast om den. Man talar inte heller om utslagningen på arbelsmarknaden, om de ökade förtidspensioneringarna och om ett alltmer komplicerat arbetsliv, där många människor har svårt atl hänga med.

Varför är det så tyst? När skall socialpolitiken och välfärdspolitiken bli lika upphöjda och föremål för samma omsorg som exempelvis den ekonomiska politiken? När Ingela Thalén, får vi se Hagaöverläggningar om den sociala välfärden? När får vi se en försvarskommitté för våra sociala rättigheter och för försvaret av människovärdet? Det är ändå del som socialpolitiken i grunden handlar om.

Hur vi ser på värdet och vikten av den offentliga sektorn kan avläsas i del betänkande som vi nu diskuterar. Moderaterna betonar, vilket vi också fick höra i ett tidigare anförande, nästan triumferande i sin reservation all välfärdsstaten är på väg atl haverera, atl storskaliga och kolleklivisliska lösningar måsle bort och att valfriheten är lösenordet. För vem i raden av köande till behandlingsplalser, köande lill sjukvården och köande lill barnomsorgen är valfrihet en lösning? För vem i väntrummet på socialbyrån och för vem av biträdena inom hemtjänsten är valfrihet lösningen på problemen?

Folkpartiet säger "atl en väl fungerande marknadsekonomi förutsätter en välfärdsstat liksom att en väl fungerande välfärdsstat förutsätter en marknadsekonomi". Det låter vackert och är tjusigt formulerat. Men man undrar: Vad är det för fel i dag? Välfärdsstaten fungerar inte. Innebär del atl det är fel på marknadsekonomin, eller hur hänger del ihop?

Jag skulle vilja kommentera det som Daniel Tarschys och, tror jag, både moderaterna och centerpartiets företrädare log upp i sina anföranden, nämligen alt del är så bra alt vi har en enighet i socialutskottet i så många frågor och atl del är bra all vi har manifesterat den genom att få till stånd den här socialpolitiska debatten. Jag instämmer i del. Men samtidigt är jag mycket beläriksam iriför deri eriighet som vi ofta uppnår i socialutskottet. Jag anser att om den enigheten inte följs av en enighet i skatteutskottet och i finansutskottet, då är den enigheten ingentirig värd. Det visar sig gång efter annan.

Om vi tittar på socialdemokraternas och folkpartiets uppgörelse om skat
tereformen, finner vi att skattereformen innebär att de grupper i samhället
som i dag har det sämst ställl kommer alt få det ännu sämre. Det resulterar
i sig i längre bidragsköer. En övergång från beskattning av höga inkomster
lill punktskatter på livets nödtorft innebär naturligtvis alt det är låginkomst
lagarna som drabbas. Om man gör så i den ena änden av politiken och sedan
20 sitter i socialutskottet och talar om atl man har en sådan förträfflig socialpoli-

tik i den andra änden, då hänger del inte ihop, tycker jag. Därför anser jag att det är väl förmätet av Daniel Tarschys alt stå i talarstolen och kritisera alla andra partiers socialpolitik sönder och samman. Om vpk:s socialpolitik var han vänlig nog alt säga att den är både framsynt och avancerad. Och jag tackar nalurliglvis för det. Men sedan sade han att den inte var värd någonting, eftersom vi i vpk finansierar den med pengar som finns i det system som vi lever i i dag. Då måste jag fråga; Herre Gud, vilket annat samhälle skall vi la pengar ur om inte det som vi lever i i dag? Vi visar på ett myckel bättre och rättvisare sätt alt fördela del välstånd som vi i Sverige har i dag. Del innebär lösningar som skulle gynna slora delar av de grupper i samhället som i dag har det svårt.

Jag har i detta anförande inte berört familjepolitiken och sjukvårdspolitiken, eftersom Margö Ingvardsson och Berith Eriksson kommer att ta upp dessa frågor i senare inlägg. Jag skulle emellerlid vilja säga något om familjepolitiken och barnomsorgen, vilkel centerns representant tog upp. Vad är elt bättre stöd för familjen än en fungerande offentlig sektor? Vad är ett bättre stöd än en fungerande barnomsorg, en skola som inte drabbas av ideliga nedskärningar, inrasande tak och byten av lärare? Vad är bättre än ell bra fritids med personal och utan inskränkningar? Vad är bättre än sex limmars arbetsdag för alla föräldrar? Vad är bättre än kollektiva och gemensamma lösningar som slöd för familjerna och den familjepoliiik som vi anser vara nödvändig? Vi måste avlasta familjerna i dag, och det gör vi inte med privata lösningar, utan det gör vi med gemensamma lösningar. Inte minsl gäller det oss kvinnor, och inte minsl gäller del oss ensamstående kvinnor som är totalt beroende av en fungerande offentlig sektor Vi arbetar i slor utsträckning där och vi är beroende av den för all själva kunna ha ett annat arbete. Del är där som vi måste satsa pengarna och inte på privata lösningar

Med detta, herr talman, skulle jag bara vilja uppmana alla som aktivt och intresserat följer denna debatt atl slå upp s. 135 i det betänkande som vi diskuterar Där finns del en utmärkl redogörelse för hur mycket pengar som de olika partierna vill salsa på dessa verksamheter. Där framgår det med all önskvärd tydlighet atl vpk vill satsa över 3 miljarder kronor Den som kommer närmast är folkpartiet som vill satsa 0,5 miljarder kronor

Vad vill vi då salsa på? Delta får vi säkert äta upp då man från de andra partierna kommer att säga atl del är överbudspolitik. Men jag kan försäkra Daniel Tarschys all delta är finansierat i andra motioner. Vad vill vi i vpk satsa på? Jo, vi vill salsa 3 miljarder kronor på minskad helgtjänslgöring inom vården. Vi vill salsa på minskad helgtjänslgöring med flera personal-befrämjande åtgärder inom hemtjänsten. Och det gör vi därför att vi är medvetna om alt om dessa satsningar inte görs i dag, dvs. om vi inte sätter in ordentliga stimulansbidrag så atl kommuner och landsfing kan få sin personal att stanna kvar och få vidareutbilda sig, få ordentlig lön och drägliga ar-betslider, dä kommer den offentliga sektorn, som handlar om vård och omsorg, alt braka ihop. Och då står vi där

Och vilka får då la smällarna? Jo, del är de lågavlönade som inte kan finna några privata lösningar Och det blir vi kvinnor som får sköta om våra gamla och våra barn i slället för alt gå ul i förvärvsarbete. Och hur skall vi få pengar lill det? Jo, vi får gå på socialbyrån, precis som så många tvingas göra i dag.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 På grund av atl det saknas barnomsorgsplatser lever många på socialbidrag.

4 april 1990

Socialpohtik - inriktning och anslag

inte därför all de vill del, inte därför alt de är lata och inte heller därför att de inte vill arbela utan därför atl det är den enda lösningen. Del kommer alt bli resultatet av vad ni kallar privata lösningar, och det är de verkligen. Men det är ingen bra utveckling.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till samtiiga de motioner i betänkandet som vpk står bakom.

Anf. 13 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:

Herr talman! Gudrun Schyman är en baddare på att fördela resurser Hon fördelar och fördelar så det står härliga till. Min fråga till Gudrun Schyman är; Vad är det för resurser som hon fördelar? Jo, visst kan man ta av det välstånd som del biandekonomiska samhället har frambringat i dag och fördela det. Men det blir då en engångsfördelning. Det som är problemet med vpk är atl della parti inte har den blekaste aning om hur resurser kommer till stånd. Man har aldrig fört en politik för atl skapa resurser, men man har alltid fört en politik för att fördela resurser Det kan man göra en gäng, men det går inte atl fortsätta med del år efter år Därför blir resultatet av vpk;s politik social misär, om den genomförs. Vi har sett hur del går när den genomförs. Vi har sett massor med exempel på hur det fungerar när vpk;s politik genomförs. Jusl den sociala misären blir resultatet av en kommunistisk politik.

Här hörde vi Gudrun Schyman förklara alt vi behöver kontroll över investeringar Sveriges problem är alt vi nästan inte har några invesleringar Här hörde vi Gudrun Schyman säga att vi behöver prisregleringar Alla hennes partikamrater i öststaterna grubblar just nu på hur man kan få bort de prisregleringar som man har och som förlamar ekonomin. Här hörde vi Gudrun Schyman klaga över atl man har lönsamhetsmål i olika företag och affärsverk, som om lönsamheten vore det enda mål som dessa strävar lill. Tvärtom är del så alt genom all skapa lönsamhet kan de tjäna andra syften, frambringa resurser och ge arbete och välstånd.

Vpk saknar totalt föreställningar om hur resurser frambringas. Därför är inte vpk trovärdigt när man fördelar resurser Det blir en engångssatsning, Gudrun Schyman. För en varaktig, beslående och ansvarsfull socialpolitik och fördelningspolitik som skall hålla i årtionden framöver behöver vi en ekonomisk politik som skapar tillväxt. Därför är just den politik som vi för i finansutskottet och skatteutskottet en grundförutsättning för att socialpolitiken och den offentliga sektorn skall kunna klara sig i framliden.

Anf. 14 ULLA TILLÄNDER (c) replik:

Herr lalman! Gudrun Schyman ställde frågan: Vad är egenlligen bättre än atl del offentliga har monopol på barnomsorgen? Jag skulle vilja svara så här; Det som är bättre är en offentlig barnomsorg kompletterad med t.ex. ett vårdnadsbidrag som ger möjlighet till valfrihet för föräldrarna när det gäller både atl korta sin arbetsdag och att vara hemma några år medan barnen är små. Vård av barn i hemmet skall också ge ATP-rätt och möjlighet för dem som så vill atl starta elt föräldrakooperativ eller andra alternativ. Det

är bättre än enbart offentlig barnomsorg och förbud mot alternativ, någol som vpk förespråkar.

AnL 15 STEN SVENSSON (m) replik;

Herr talman! Valfrihet för vem? frågar Gudrun Schyman. Jag har redan sagt i milt anförande alt del gäller valfrihet för den enskilde atl kunna välja vård och omsorg, välja vilken institution man skall gå till, välja vilken doktor man skall anlita osv. Det är också valfrihet för den anställde alt välja arbetsgivare. Det är valfrihet att starta eget. Då är det viktigt alt det finns ell utbud på marknaden så all detta blir möjligt. Del innebär all det finns flera väntrum all gå lill. Man kanske kan välja ett väntrum där man snabbi kan få behandling som också ger god kvalitet. När del finns många alt välja mellan blir denna situation reell. I dag har vi en monopolsituation som gör all valfriheten inte finns. Då förslår jag att Gudrun Schyman ställer frågan: Vem i den långa kön kan välja i dag? Nej, det är rätt all del inte finns någon valfrihet. Men vi vill skapa den genom att göra sådana ändringar i det ekonomiska systemet, med skattepolitik och annat, alt detta blir möjligt.

Jag vill göra kammaren uppmärksam på alt del på s. 135 finns en sammanställning av de olika anslagsallernativen. Gudrun Schymans reservationer kommer att kosta skattebetalarna ytterligare 3 miljarder bara med förslagen i delta betänkande. Då frågar jag mig; Hur skall de finansieras? 125 % av tillväxten har redan gäll lill skattehöjningar Hur stora blir skattehöjningarna om dessa reservationer går igenom? Hur stora blir kompensationskraven från de fackliga organisationerna för de höjda skatterna? Vi är tillbaka i en ännu värre situation än den vi har i dag om vi skall följa vpk:s råd.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Anf. 16 GUDRUN SCHYMAN (vpk) replik;

Herr lalman! Jag skall försöka bemöta de uppretade personerna en efler en. Jag börjar med Daniel Tarschys.

Jag lycker all del är litet tunt, Daniel Tarschys, all försöka skjuia vpk;s socialpolitik och ekonomiska politik i sank med hänvisning till hur den ekonomiska politiken och socialpolitiken har bedrivits i Östeuropa. Jag trodde alt Daniel Tarschys visste atl vpk är elt parti som verkar i Sverige, utifrån det svenska samhällets sätt alt fungera och all vi ställer våra krav utifrån den verklighet som vi lever i här Vi skulle aldrig drömma om all kopiera andra länders åtaganden, framför alll inte när de har skött dem så dåligt. Del kan inte vara obekant för Daniel Tarschys alt vpk under myckel lång tid har drivit en aktiv och myckel avancerad socialpolitik, delvis därför att vi har väldigt många personer som är engagerade i den sociala sektorn och som arbetar inom den. Så jag måsle säga alt det var litet väl tunt.

Jag tror inte alls att vår politik skulle leda till social misär Vi skulle kunna kosta på oss det mycket intressanta exemplet att se vad som skulle hända om fler anslöt sig till den typ av ekonomisk politik som vi vill föra. Jag är alldeles övertygad om all del skulle gynna en slor del av de människor i dag i Sverige som inte har del särskilt fett och som inte känner igen sig i diskussionen om ekonomisk kris och överhettning. Del är faktiskt inte särskilt hell i deras plånböcker. Jag syftar på de människor som i dag tjänar under 100 000 kr. och som tvingas att ha ett ständigt tillskott till sin ekonomi genom sociala

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolhik - inriktidng och anslag

bidrag. Jag tycker atl man faktiskt får skilja på folk och folk. Vi arbetar för olika grupper i samhället. Det får vi acceplera, och del kan och bör vi respektera. De grupper i samhället som Daniel Tarschys arbetar för i första hand och som genom skattereformen får slora skattelättnader är de grupper där överkonsumtion och överhettning finns. Samtidigt säger man att man vill dämpa konsumtionen och överhettningen. Sprider man då ut miljarder i skattelättnader? undrar jag.

Sten Svensson har lilel av samma resonemang. Vi har vall en annan finansiering. Vi vill inte sänka inkomstskatten i de höga inkomstlägena. Vi lycker inte alt det är rimligt i en situation där vi har ökande klassklyflor i Sverige. Vi tycker att det är rimligt att ha ett rättvist skattesystem med skatt efler bärkraft. Vi har aldrig sett alt det har varit något fel på del systemet. Det som har varit fel i skattesystemet har varit orättvisorna. Dem vill vi försöka råda bot på genom våra förslag.

Till Ulla Tilländer vill jag angående del vårdnadsbidrag som centern vurmar för säga; Jag kan inte se för vilka del skulle vara ett alternativ. För oss som är ensamstående föräldrar - vi är ganska många - är del inget alternativ. För att man skall kunna la ål sig detta måsle man ha en man som tjänar så mycket pengar alt man kan bli försörjd. Jag lycker inte att del är ett steg framåt.

AnL 17 DANIEL TARSCHYS (fp) replik;

Herr talman! I socialpolitiken är del nog samma grupper som vi arbetar för Vi arbetar för del glömda Sverige. Jag beundrar myckel del engagemang som finns hos vpk-polilikerna både här i riksdagen och runt om i kommuner och landsting. Men del räcker inte med ett engagemang för de utsattas, förtrycktas och svagas sak. Det är också nödvändigt att förena detta med en irovärdig och hållbar ekonomisk politik. Vpk har inte haft något hållbart program, inte nu och inte under många år

Man behöver inte alls gå till Östeuropa. Del räcker alt man tittar på vpk:s eget program. Vpk har under decennier arbetat för en planhushållning, en centraliserad ekonomisk politik. Man har arbetat för en politik som aldrig skulle frambringa de resurser som vi i dag har för vår sociala välfärdspolilik. Mitt bekymmer är att del finns en klyfta inom vpk mellan å ena sidan de höga ambitioner som vpk har och som i stor utsträckning är gemensamma med våra ambitioner och å andra sidan förmågan att skapa resurser, vilken är utomordentligt låg. Jag tror alt Östeuropa har den fördelen ändå alt det har sett all många olika försök med olika slags socialistiska ekonomier inte har fungerat. Det finns i själva verket ingel exempel på atl planhushållning har kunnat frambringa de resurser som behövs för en solidarisk och god välfärdspolilik. Jag är alltså fullkomligt övertygad om, att skulle vi försöka förverkliga de, enligt min uppfattning, ofta rätt förvirrade ekonomisk-politiska idéer som vpk har framfört, skulle vi stå ulan möjligheter atl fullfölja välfärdspolitiken under 90-talet och decennierna framöver Det är det som är min invändning mol vpk:s socialpolitik.

AnL 18 STEN SVENSSON (m) replik:

Herr talman! Gudrun Schymans svar är egentligen ingel svar, därför alt det inte blir de inkomstökningar som hon räknar med. Ni slår mol tillväxten,

ni vill beskatta ett fätal som kanske flyttar utomlands, ni vill beskatta del kapital som kanske i ställel skulle komma till användning för investeringar Även kapitalet försvinner utomlands. Della leder enbart till nya och ökade skaltehöjningar, som får de effekter som vi nu upplever och som vållar regeringen myckel stora problem. Med vpk;s politik skulle problemen förvärras. Daniel Tarschys jämförelse med Östeuropa är intressant. Själv har jag rest mycket där I september var jag i de baltiska länderna och träffade dä kommunister i Sajudis-rörelsen i Litauen. De berättade för oss att man skulle få uppleva stora privatiseringar, om de får sin vilja igenom, framför allt när det gäller sjukvården. När vi talade om de svenska systemen sade de alt den svenska kolleklivisliska modellen är gammal socialistisk skåpmat. Den sade man sig inte vara intresserad av. De ville gå direkt pä marknadsekonomiska lösningar Så kommer man att resonera i större delen av Östeuropa när förnyelseprocessen fortsätter att verka. Dä kommer vpk att upptäcka all vpk verkligen är isolerat i det här sammanhanget, även med tanke på den egna svenska modellen. Det är till socialismen som man säger nej, det är den som man flyr ifrån. Man går direkt på marknadsekonomiska lösningar i Östeuropa, eftersom marknadsekonomierna visar att det går att skapa resurser för satsningar på den sociala välfärden, där de socialistiska ekonomierna har misslyckats.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

AnL 19 ULLA TILLÄNDER (c) replik;

Herr talman! Jag tycker liksom Sten Svensson och Daniel Tarschys att jämförelsen med Östeuropa är intressant. Med tanke på della är det som Gudrun Schyman säger märkligt, Det som vi bevittnar i många länder i Östeuropa är just en upplösning av monopolen. Av en sådan förändring märks det ingenting i vpk;s och Gudrun Schymans inställning.

Gudrun Schyman sade atl vårdnadsbidraget inte är någonting för dem som är ensamstående. Men många ensamstående, mest mammor, har en sådan ekonomisk situation att de irite kan förkorta sin arbetsdag. De vill förkorta arbetsdagen, så atl den omfattar sex timmar och så all barnens vistelse på daghemmen inte skall bli så lång som den nu ofta är Det gäller just barn som har ensamstående föräldrar. Vårdnadsbidraget, som stöds inte bara av centern ulan också av folkpartiet och moderaterna, ger ökade möjligheter all förkorta arbetsdagen, atl i verkligheten använda sig av rätten till förkortad arbetsdag.

Anf. 20 GUDRUN SCHYMAN (vpk) replik;

Herr lalman! Jag är, Ulla Tilländer, en stor ivrare för kortare arbetsdag. Vpk har länge drivit kravet på sex timmars arbetsdag för alla. Inte minst bra skulle del vara för barnen. Man behöver inte gå någon omväg över vårdnadsbidraget. Det skulle begränsa möjligheterna till en kortare arbetstid för väldigt många som av olika skäl behöver en förkortning, inte bara därför att de är vårdare av små barn.

Ni säger med en mun all milt resonemang om socialpolitik är märkligt med tanke på Östeuropa. Ni kunde väl då dra slutsatsen att vpk tydligen inte står för samma politik som de olika regimerna i Östeuropa har gjort. Detta är en annan slutsats som man kan dra av det faktum atl del inte finns någon

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolhik - inriktning och anslag

överensstämmelse mellan det som jag säger och hur det har sett ut i de här länderna. Jag lycker alt ni borde överväga att någon gång inta den ståndpunkten.

Sten Svensson säger all man i många östeuropeiska länder kommer att införa en marknadsekonomi. Även jag är övertygad om detta. Man kommer att få stora sociala problem. I Ungern ser man myckel tydligt att den sociala utslagningen har ökat oerhört. De bostadslösa har blivit många fler liksom också de fatliga, osv. Åven om problemen är övergående - del kommer säkert att bli bättre - kan det vara på sin plats atl se på förhållandena i de västeuropeiska kapitalistiska länderna, t.ex. inom EG. Hur ser del ut på socialpolitikens område, om vi jämför med Sverige och de övriga nordiska länderna? Jo, i EG har man vad Sten Svensson kallar valfrihet med ökad privatisering, men också större utslagning och hög arbetslöshet. Del är en myckel svårare situation för både ungdomar och kvinnor Listan kan göras lång. Jag tror inte att den jämförelse som gjordes är särskilt hederlig.

Till Daniel Tarschys skulle jag vilja säga att jag tycker atl del vore myckel bättre om han vore mera oroad över den ökade klyftan i samhället än över en eventuell klyfta inom vpk. De ökade klassklyflorna i samhället borde inge betydligt större oro än situalionen i ett enskilt parti.

Talmannen anmälde att Ulla Tilländer och Sten Svensson anhållit atl till protokollet få antecknat alt de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Anf. 21 ANITA STENBERG (mp):

Herr lalman! Först vill jag tala om miljöpartiet de grönas socialpolitik och om hur man skall kunna klara socialpolitiken. Det är, enligt min mening, del viktigaste här i dag. Får jag tid över skall jag ta upp Daniel Tarschys påhopp om atl vi inte har en finansierad budget. Del har vi nämligen. Jag har vår motion om grön ekonomisk politik med mig. Det är bara atl läsa innantill, så jag skall nog kunna ge svar till Daniel Tarschys. Så över till mitt anförande om socialpolitiken.

Miljöpartiet de gröna vill medverka till en omfördelning av resurser från de friska och arbetsföra till de sjuka och lill dem som behöver vård och omsorg. Men även om del blir utökade tillgångar, måste vi få ett bättre utnyttjande av de nuvarande resurserna.

Allra viktigast är att minska efterfrågan på vård genom förebyggande åtgärder Bättre kost, ändrad livsföring, förebyggande vård och kunskap om egenvård skulle kunna sänka vård- och omsorgskostnaderna mycket.

Eri ökad salsriing på forskning om sambandet mellan ohälsa och miljöföroreningar med åtföljande förbättrande åtgärder leder också till en minskning av efterfrågan på vård.

Vi vet redan så mycket om miljökonsekvenserna av vårt nuvarande samhälles funktioner all vi skulle kunna få en bälire hälsa om vi bara pä allvar tog konsekvenserna av vår kunskap.

Det gäller t.ex. hetsen och jäktet i samhället, som ger oss magsår, larmkatarr högt blodtryck och hjärtbesvär Vårt byggfusk ger oss allergier, eksem, astma, förkylningar och lungsjukdomar Vår dåliga arbetsmiljö ger oss ledskador, ryggbesvär och dåliga armar och ben. Motorlrafikeri ger oss trafik-

olyckor och dålig luft. Listan skulle kunna göras hur lång som helst på alla de skador som vi skaffar oss genom all inte förebygga ens när det gäller de fall som vi känner till.

Här behövs ett aktivt agerande för att hålla sig frisk och ett lika aktivt agerande för alt la borl verksamheter som skadar oss. Del viktigaste är faktiskt inte alt tjäna pengar

Benskörhet hos människor t.ex. söker sig allt längre ned i åldrarna. Orsaken är inaktivitet. 57 000 människor är i dag förtidspensionerade på grund av rygg- och nackproblem. Del kostar försäkringskassan 27 miljarder kronor om året. Orsaken är att dessa personer inte orkar med sina arbetsuppgifter Trots att vi är världsmästare på ergonomiska hjälpmedel får vi allt fler förslitningsskador Det beror på att människan inte är någon maskin som man kan rationalisera hur långt som helst. Vi behöver röra oss mera genom t.ex. regelbunden träning under en sjukgymnasts eller en ryggterapeuts ledning på betald arbetstid och på arbetsplatsen. Företaget får göra skalleavdrag för liden och för den anställde handledarens arvode. Om detta gick all genomföra skulle resultatet bli atl alla vinner på reformen; arbetsgivaren, arbetstagaren, staten och landstingen. Vi har väckt en motion om detta till riksdagen; Skatteavdrag för kostnader i samband med träning.

Upplysning och förebyggande vård kostar visserligen pengar, men det är utgifter som leder till besparingar - för alt inte tala om minskat mänskligt lidande. Vi kan se hur den reella satsningen på förebyggande tandvård, som gjordes på 60- och 70-talen, när vi ansåg oss ha råd till så kloka åtgärder, gav en verklig vinst både ekonomiskt och mänskligt sett. Så borde vi göra även med sjukvården i dag. Del är utgifter som på sikt blir ell sparande.

Mest akut för närvarande är alt förhindra atl ytterligare resurser tas från sjukvård och omsorg om äldre och handikappade. Risken är uppenbar alt detta kommer att ske 1991. Det gäller dels förslaget om atl arbetsgivarna inte skall ges full kompensation för den lagfästa sjuklönen, dels förslaget om kommunall skattestopp. Förslaget om sjuklön beräknas kosta kommuner och landsting över 5 miljarder kronor

Eftersom landslingens huvuduppgift är hälso- och sjukvård, ökar deras utgifter markant om de nu skall betala den lagstadgade sjuklönen lill sina anställda. Denna utgift får de inte hel kompensation för genom atl öka skatten. Den måste därför kompenseras på något annal vis.

Vi avvisar i princip förslaget om kommunalt skatlestopp. Eventuellt kan elt temporärt stopp, bara för 1991, tänkas om det finns garantier för all löneökningarna på hela arbetsmarknaden blir låga della år och för att kommuner och landsting ges alternativa finansieringsmöjligheter. Vi anser i princip att det är kommuner och landsting som skall ombesörja sjukvård saml äldre-och handikappomsorg. Därför är del viktigt att det förs en ekonomisk politik som gör det möjligt för kommuner och landsting att klara sina åtaganden.

Miljöpartiet anser att det är nödvändigt med en samhällsekonomisk åtstramning, men den får inte drabba de vård- och omsorgsberoende. Det är den privata konsumtionen som i första hand bör drabbas och då sådan konsumtion som förstör miljön och/eller förbrukar de ändliga naturresurserna.

Energi- och miljöskatterna måste höjas kraftigt för all minska förbrukning och skadliga utsläpp. Dessutom måste vi höja skatterna på tobak och alkohol

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolhik - inriktning och anslag

för atl minska den konsumtion som hell klarl förvärrar läget inom sjukvården och omsorgen. Vi behöver också göra en storsatsning på järnvägen och annan spårbunden kollektivtrafik för all minska trafikolyckorna och komma till rätta med den dåliga miljön. Likaså måsle verkningarna av vår vällevnad hejdas. I dag mår vi så väl atl vi blir sjuka av vårt välstånd.

Företagen och den offentliga sektorn drabbas av de höjda energi- och miljöskatterna och måsle delvis kompenseras genom sänkta arbetsgivaravgifter. Det leder för långt bort från den socialpolitiska debatt vi för här i dag, lycker jag, att ta upp den diskussionen nu. Den får vi i slället ta i den finanspolitiska debatten.

Rehabiliteringen av handikappade, långtidssjuka och arbetsskadade måsle förbättras. Det är iugeri bra lösning, vare sig ur samhällets eller den enskildes synvinkel, alt förtidspensionera människor som skulle kunna rehabiliteras. Vi skulle kunna la medel ur sjuk- och arbetsskadeförsäkringen för de här rehabiliterande insatserna.

Vi måsle också salsa på egenvård i större utsträckning. Vi måste lära oss egenvård redan i skolan. Det är inte nödvändigt atl gå lill doktorn för varje liten åkomma. Förkylning t.ex. kan ingen doktor bota, knappast lindra. Det som behövs är vila, inte medicinering. Men del är som om vi nästan hade glömt bort att vila i vår hetsiga livsföring.

Även en stärkt anhörigvård måsle ses som en resurs. Det blir en avlastning för sjukvården och omsorgen, men också en social och mänsklig förbättring. De som vill och kan vårda anhöriga hemma bör nalurliglvis ges en ATP-grundande ersättning för detta.

Ell beslående problem verkar vara hur vi skall kunna rekrytera och behålla vårdpersonal. Vårdyrkena måsle få högre status, vilkel innebär vidareutbildning, lön i proportion till ansvar och eri förbättrad lön över huvud tagel samt en förbättrad arbetsmiljö. Det lunga, ansvarsfulla och psykiskt påfrestande arbetet inom vården skulle bli lättare med sextimmarsdag, anser vi. Schemaläggningen är ett annat problem. Den bör utformas så atl personalen inte behöver tjänstgöra mer än var tredje helg. Just i storstäderna är personalrekryteringen särskilt svår Överhettningen på arbetsmarknaden skulle kunna undvikas genom en stramare finanspolitik. Den snabba utbyggnaden av kontor och den därmed ökande privata tjänstesektorn tar arbetskrafl från den offentliga sektorn. Detta är ett problem som vi måsle lösa genom att göra vårdyrkena mer konkurrenskraftiga.

Miljöpartiet har också föreslagit att det i den allmänna värnplikten skall ingå en värntjänsl för både kvinnor och män. I värnljänsten kan t.ex. ingå arbetsuppgifter inom sjukvården och omsorgen. Vi tror alt de värnpliktiga, förutom all de gör ett värdefullt arbete inom vården, också får en ökad förståelse för och insikt i hur viktigt det är atl ha en trygg och väl fungerande hälso- och sjukvård i vårt samhälle.

Det är allas vårt ansvar att upprätthålla ett sådant samhälle. Vi måsle ta del av samhällets uppgifter Vi måste själva se till alt leva ett sådant liv atl vi inte i onödan tär på sjukvårdsresurserua, ulan håller oss friska. Vi måste lära oss den förebyggande vården, och vi måsle hjälpa vår släkt och våra grannar så gott vi kan. Det finns inga avlatsbrev alt köpa, även om vi har aldrig så mycket pengar Jag har förut här i riksdagen hävdat alt vi inte kan säga; Jag

har betalat min skatt, nu får staten ta över ansvaret för min gamla mamma, för barnen, eller vem det nu kan vara som vi har dåligt samvete för att vi inte hinner med. Del är vårt eget personliga ansvar att se lill att samhället fungerar och atl det finns ett fungerande socialt nätverk.

Miljöpartiet de gröna vill att patienten skall vara i centrum vad gäller vården och omsorgen, dvs. atl patientinflylandel skall öka. Det är ändå pafien-len som vet bäst. Patientorganisalionerna skall få en större möjlighet alt påverka vården och omsorgen. Deras kunskaper och erfarenheter måste också las lill vara.

Vi vill att alternativ medicin och skolmedicin skall kunna samarbeta, inte som nu vara två skilda världar Troligen, det hoppas vi i alla fall, blir resultatet av alternativutredningen att de vallentäta skotten mellan alternativ vård och den etablerade medicinen öppnas. Vi har motionerat om och vill ha en professur i alternativ medicin. Vi vill också att allernativmedicinen skall vara företrädd i socialstyrelsen. Hälsohem av god kvalitet behöver vi i den förebyggande vården. De behövs också för atl hjälpa människor tillbaka till hälsa.

Det är viktigt att minska mäririiskors mediciriberoeride och att respektera deras önskan atl inte behöva tvångsmedicineras. Det har vi också motionerat om.

Samtalsterapi är bättre än att droga ner oroliga patienter med tabletter Därför vill vi satsa på psykoterapi. Sker den hos legitimerade psykoterapeu-ler, skall kostnaden ersättas av den allmänna sjukförsäkringen. Det skulle bli en reform som skulle finansiera sig själv. Man kan gå hos en legitimerad psykoterapeut utan all behöva yara sjukskriven under hela behandlingstiden.

När del gäller barnen vill vi hävda barnens rätt till sina egna föräldrar. Dit hör alt en förälder t.ex. skall få räkna in sitt eget barn i den grupp vederbörande har hand om i den kommunala barnomsorgen; den s.k. Uppsalamodellen. Vi vill för övrigt ha stor frihet i valet av barnomsorg. Vi kan tänka oss trefamiljssyslem och föräldrakooperativ förutom kommunala daghem och andra varianter. Det är föräldrarna som skall ha valfrihet, och del är barnen som skall ha tillgång iil| sina föräldrar

Vi vill också ha en statlig barnombudsman, en juridisk expertis som i besvärliga förhandlingar slår på barnets sida, en organisation med opinionsbildande funktion med jusl barnens bästa för ögonen och en samordnare av barnens rättigheter i samhället. Vi vill att socialstyrelsen skall ge ut en broschyr om barns sexslaveri - en broschyr som beskriver deras förfärliga levnadsomständigheter, hur de utnyttjas av självupptagna, egoistiska människor utan förbarmande. En sådan broschyr skulle delas ut vid försäljning av resor till t.ex. Sydostasien.

Vi värnar om särskilda ungdomsmottagningar med läkare, sjuksköterska, kurator,, psykolog och barnmorska. Dessa mottagningar har funnits sedan 1970-lalel och gör stor nytta genom alt förebygga sjukdomar och problem av alla slag hos ungdomar i puberteten. Största delen av rådgivningen har gällt sex- och samlevnadsfrågor och har bevisligen minskat antalet oönskade to-närsgraviditeler och fall av könssjukdomar

Det firiris ingen möjlighet att ta upp alla sociala synpunkter på vård och

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolhik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

omsorg i ett anförande på en kvart, men myckel av del som återstår lar mina meddebaltanier upp i sina anföranden som kommer senare i dag. Dit hör äldreomsorgen, aids- och drogproblematiken samt familjepolitiken.

Jag vill sluta med att yrka bifall till de reservationer som miljöpartiet skrivit under saml reservation 15, mom. 21 Medel för tobaksinformation, som jag nu lyckats skaffa fram pengar till.

Nu vänder jag mig till Daniel Tarschys. En av våra ekonomiska principer har varit och är att ha en finansierad budget. Vi har satsat mycket på miljön. Vi måste arbeta förebyggande. Därför har vi inte haft så mycket pengar lill andra verksamheter Å andra sidan kan miljö vara nästan vad som helst. Dessutom är miljöpolitik en långsiktig socialpolitik.

En gång blev jag ombedd att tala om miljöpartiets tre viktigaste frågor Då talade jag om den yttre miljön, den inre miljön och den andliga miljön. Det finns myckel som kan vara miljö.

Del är så, Daniel Tarschys, atl jag gärna hade velat skriva på de andra oppositionsparfiernas julklappslista, men jag har inte haft tillräckligt med pengar i börsen. Det har smärtat mig att jag inte har kunnat ställa upp på flera av de välgrundade önskemålen. Men jag försäkrar atl ingen utgift har varit ofinansierad i vår budget. Nu har jag "fält" tre miljoner till tobaksreklamen som kunde frigöras ur vår strängt hållna budget, bl.a. genom skatten på några ören per cigarett för information. Tack vare del kan jag nu tillsammans med folkpartiet och centern stödja den här motionen som handlar om lo-baksreklam.

När man, som Gudrun Schyman rekommenderade, titlar på s. 135 där oppositionspartiernas reservationer står om anmälda anslagsallernativ, finner man alt moderalerna står pä noll, därefter kommer vi. Vi har litet drygt tio och en halv miljoner Vi har som sagl inte haft råd. Vi har salsal våra pengar på ungdomarna och ungdomsmottagningarna. Vi har satsat dem på rättslä-karmedicinen och vi har satsat 150 000 kr pä en statlig organisation, jag tror atl del var statens bakteriologiska. Del beror på att sådana organisationer måsle kunna fungera, för annars fungerar inte rättssäkerheten.

Tack för ordet!

AnL 22 DANIEL TARSCHYS (fp) replik;

Herr talman! Jag tror atl miljöpartiet är på rätt spår när man vill salsa mer på förebyggande arbete. Det finns också andra inslag i miljöpartiets socialpolitik som jag tycker är kloka och framsynta. När jag lar upp en diskussion om de ekonomiska grundvalarna för miljöpartiets socialpolitik, viftar Anita Stenberg liksom flera andra talare här i debatten med årets skuggbudget och säger; Vi har minsann täckning för vad vi har föreslagit. Jag tvivlar inte elt ögonblick på atl man har försökt skaffa täckning för alla de förslag som har framlagts. Men del jag ville ta upp var faktiskt eu mer allvarlig och långtgående fråga, riämligen; Hur kommer socialpolitiken att påverkas av det gröna projektet, inte bara årets politik utan det samhälle som man vill bygga i framtiden? Jag tror alt flera inslag i det gröna projektet kommer att vara bra för socialpolitiken. Jag tror att man, genom en satsning på en mer informell ekonomi, kan göra vissa vinster från socialpolitisk synpunkt.

Men jag pekade också på ett par problem som jag menar att miljöpartiet

de gröna har försummat alt fundera över Mycket stora delar av socialpolitiken bygger på enorma överföringar av pengar via skallesyslemel. Om man försöker minska penningekonomin, om man strävar efter ekonomisk stagnation eller efler atl minska omsättningen på penningekonomin kommer också skatteintäkterna atl sjunka. Då kommer vi att få svårigheter att finansiera en hel del av de åtaganden vi redan har gjort för framtiden vad gäller sjukvård, barnomsorg och myckel annal.

Pensionssystemet i Sverige är faktiskt så uppbyggt att vi har bundit oss för atl ha en tillväxt på ungefär 2 %. Har vi en tillväxt på mindre än 2 % framöver kommer pensionsbördan att stegvis bli allt tyngre. Har vi en nolltillväxt, som miljöpartiet föreslår, kommer pensionssystemet aft kollapsa. Det härar ett problem som jag menar all miljöpartiet i sina funderingar över socialpolitiken ännu inte har attackerat.

Egenvård, rekommenderade Anita Stenberg. Jag skulle vilja anbefalla litet egenvård också för de gröna socialpolitikerna.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Anf. 23 GUDRUN SCHYMAN (vpk) repfik:

Herr talman! Jag skulle bara vilja säga till Anita Stenberg atl när jag hänvisade till s. 135, var det inte för att misskreditera några andra partier för att det såg litet glest ut. Men jag tycker atl det ger en bild av hur myckel man satsar bakom alla de vackra orden. Om man vill göra rättvisa åt den här sammanställningen, borde man naturligtvis komplettera den med en sammanställning av den ekonomiska politiken, där vi också visar på andra sätt att stödja vad vi från vpk kallar en välfärdspolitik. Vi har t.ex. anvisat pengar för all man skall utöka de försök med sex limmars arbetsdag som nu bedrivs i Kiruna. Vi vill ha statliga pengar för atl man skall kunna göra försök i flera landsting.

Vi har budgetposter med överföring av pengar direkt fill kommuner och landsting, jusl för all man skall kunna salsa på den här förebyggande vården och för alt man inte skall dra ner på del förebyggande arbete som man t.ex. gör i kommunerna. Det gäller både ungdomar och barn. Det gäller fritids, det gäller skolor, osv. Men då måste man anvisa pengar till det.

Daniel Tarschys säger atl om man ifrågasätter tillväxten innebär det alt man ifrågasätter socialpolitiken. Det vore mycket intressantare om vi förde en diskussion om BNP som ett mätt på tillväxt. Det kanske är ett ganska trubbigt instrument nu för tiden eftersom del mäter pengars värde oavsett vad pengarna går lill.

Det finns ju verksamheter som i sin förlängning får destruktiva följder, t.ex. dåliga arbetsmiljöer, kanske industrier som går bra men som med tiden också genererar högre sjukvårdskostnader, osv. Det finns miljöaspekter som blir väldigt dyra. Därför behöver vi ell nytt mått på BNP där sociala, välfärdspolitiska och miljöpolitiska aspekter vägs in. Det har vi inte i dag. Så länge vi inte har del tror jag atl vi allihop bör vårda vårt ekonomiska sinnelag litet.

Under detta anförande övertog andre vice talmanrien ledningen av kammarens förhandlingar

ProL 1989/90:100 AnL 24 ANITA STENBERG (mp) replik;

4 april 1990 Herr talman! Tack för erkännandet, Daniel Tarschys. Genom att männi-

Socialpolitik - inriktning och anslag

skor behöver mindre värd och genom atl behovet av vård minskas kan också transfereringarna minskas. Vi ökar transfereringarna för året med 4,24 miljarder och minskar transfereringarna med 4,4 miljarder. Det blir alltså en minskning av transfereringarna på 160 miljoner i vår budget.

Man blir inte rik på de stora inkomsterna, ulan man blir rik på de små utgifterna. Det är så miljöpartiet resonerar, även när del gäller socialpolitiken. Därför anser vi att en utvidgning av industrin som är miljöförstörande skadar mer än den gör nytta.

Pengar är inte allt. Vi har i Sverige relativt goll om pengar, men vi har onl om tid, och vi har ont om hälsa. Det är inte säkert atl mer pengar ger större lycka. Det är fel att tro så.

När det talas om bruttonationalprodukten håller jag verkligen med Gudrun Schyman om atl den är ett dåligt mått på välfärd. Om två bilar kör på en landsväg och krockar och bilarna förstörs och människor skadas, då har man ökat bruttonationalprodukten på många sätt, men man har gjort en stor olycka.

Sedan tycker jag egenlligen inte atl miljöpartiet behöver skämmas, och jag tror inte aft Gudrun Schyman tog upp det som står på s. 135 i betänkan-del för att skada någon på något vis. Men uppställningen över anslagsallernativen visar ju på så stora skillnader, och vi hade inte råd att avsätta mer pengar Därför måsle vi se lill atl minska utgifterna. Vi har inte mer pengar i börsen. Vi ser inte att man kan få mer pengar i börsen heller, för om man skaffar mer pengar så förutsätter det miljöförstöringar och förstörda människor, och då har del inte gjort någon nytta.

Därför frågar jag Gudrun Schyman nu här i salen vad jag väste i hennes öra i socialutskoltet; Hur i hela friden har ni finansierat era jätteutgifter? Hur går det till?

AnL 25 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:

Herr lalman! Jag är hell överens med de två tidigare talarna om atl BNP inte är något perfekt mätt på det vi önskar åstadkomma. Del är dock ett relativt hyggligt mått på den materiella välfärden i samhället. Och vad mera är, det är till sådana mått som vi har bundit en hel del av våra sociala välfärdssystem.

Pensionärerna har fått elt löfte om att deras pensioner skall ökas när priserna ökar i samhället, att deras standard skall bibehållas. Om då pensionärerna kommer och frågar miljöparliet hur det skall gå lill att höja pensionerna med miljöpartiets ekonomiska nolltillväxt, kommer svaret från Anita Stenberg, om jag förstod saken rätt, alt vara; Pengar är inte allt. Det är inte av stora inkomster man blir glad utan av små utgifter. Var vänliga alt rätta er efter den lilla malsäck som vi frambringar!

Del är naturligtvis ett tänkbart svar men jag lycker då all det är viktigt alt
slå fast att miljöpartiet inte har ambitioner att klara det pensionssystem som
vi har i dag och som faktiskt är knutet till en fortsatt tillväxt. Pensionssyste
met stämmer inte överens med det gröna projektet, och då lycker jag atl del
32 är viktigt att miljöpartiet för landets pensionärer klargör hur ni har tänkt er

deras framtid och för de blivande pensionärer som finns här i salen hur ni har tänkt er vår framlid, med del ekonomiska system som ni tänker genomföra - detta i konsumentupplysningens namn.

Anf. 26 GUDRUN SCHYMAN (vpk) replik;

Herr talman! Del skulle vara väldigt bra om replikörerna här var så kloka att de tänkte på sin egen ålderdom också når det handlar om att sätta till pengar för dem som arbetar inom hemtjänsten.

Till Anita Stenberg vill jag bara säga att jag med varm hand skall överlämna vår ekonomisk-politiska motion. Om vi sätter oss ned och går igenom den tillsammans, skall nog miljöpartiet kunna se all del faktiskt finns bra vägar alt finansiera en ökad satsning på socialpolitiken och på den offentliga sektorns uppbyggnad.

Anf. 27 ANITA STENBERG (mp) replik;

Herr lalman! Tack för del, Gudrun Schyman! Det ser jag fram emot. Jag är villig alt ta åt mig alla bra förslag.

Vår skattepolitik gynnar faktiskt pensionärerna, Daniel Tarschys. Ställer man frågan till pensionärerna, om de vill ha mera pengar eller vård och omsorg, är jag säker på atl de sätter vård och omsorg framför pengarna.

AnL 28 BO HOLMBERG (s);

Herr talman! Socialdemokraterna i socialutskottet välkomnar all riksdagen får en dag när vi kan diskutera socialpolitiken, budgeten i dess helhet och alternativen i svensk politik. Vi vill gärna föra dageris debatt på temat "Från ytkunskap till djupkunskap i svensk socialpolitik". Jag skulle då vilja uppehålla mig kring två huvudfrågor.

Den första av dem är huruvida verklighetsbeskrivningarna, som vi håller oss med i riksdagsdebatterna om socialpolitiken, är korrekta eller inte. År de alltför ytliga, och kan det ibland vara så att vi inte har ordentligt på fötterna när vi diskuterar svensk socialpolitik? Har den kritik som främst moderaterna riktar mot den generella välfärdspolitiken stöd i fakta? Är det riktigt, som moderaterna säger, att svensk socialpolitik är sämre och dyrare än deras privatiseringsallernativ? Och är det sant, som framför alll moderaterna säger, all svenska folket är missnöjt med de offentliga tjänsterna?

Den andra huvudfrågan är; Hur ser oppositionens alternativ ul? Av lidsskäl kommer jag där att framför allt koncentrera mig på moderalerna men också slälla en fråga lill folkpartiet och Daniel Tarschys.

Jag skulle vilja börja med verklighetsbeskrivningarna och moderaternas alternativ. I deras principmolion sågs att marknadsekonomi är bra. Marknadsekonomins mekanismer bör också kunna lyftas över på den generella välfärdspolitiken. Moderaterna skapar ut den nuvarande generella välfärdspolitiken med alt lala om monopol, plan- och centralstyrning.

När jag läser igenom motionen, kan jag inte finna några arialyser eller fakta som påvisar bristerna i dagens system. Jag kan heller inte i motionen hitta någon konsekvensbedömning där man beskriver privatiseringsalterna-tivel. Och jag kan heller inlé hitta några analyser som visar på att det skulle bli bättre och billigare.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

3 Riksdagens protokoll 1989/90:100

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Moderalerna säger vidare atl den offentliga sektorn befinner sig i kris. Daniel Tarschys sade mycket rikligt all vi bör vara varsamma med atl använda ordet kris, och jag undrar; Vad har moderaterna för definition på en kris och vad har de för fakta som belägg för krisslämpeln?

När jag analyserar moderaternas motion, kan jag inte hitta en saklig utgångspunkt för deras privatiseringsalternativ, utan jag ser en rent maktpolitisk utgångspunkt. Moderalerna säger ungefär så här: Vi har rätt, andra har fel! Och på del temat lyfter de fram sin retorik här i kammaren och ute på fältet.

Med en sakpolilisk utgångspunkt tycker vi inom socialdemokratin atl del måsle vara korrekt all slälla frågan så här; Vad är del som brister och vad har vi uppnått i socialpolitiken?

Målen för hälso- och sjukvården är välbefinnande och hälsa. Då måste man fråga sig; Har sjukvården och socialpolitiken i Sverige lyckats uppnå de målen, sett i ell omvärldsperspektiv?

Helt nyligen har del kommit en statistik - den publiceras antagligen i dag -som gjorts av Världshälsoorganisationens Europakontor i Köpenhamn. Man har gått igenom tio länder i Europa och mätt elva hälsopolitiska mål. Man har också tagit fram genomsnittet för samtliga 27 länder i Europa.

Av tidsskäl kan jag inte gå igenom alla hälsopolitiska mål. Jag begränsar mig därför till tre av dessa.

Ett första mått på hälsopolitiken är medellivslängden. I mitten av 1980-lalel förväntades Island, Schweiz och Sverige ha en medellivslängd på över 77 år Dessa länder ligger 15-20 år före i ulvecklingen jämfört med Europa-genomsnittet och dubbelt så lång tid före Polen.

Ett annat viktigt mått på hälsopolitik och välbefinnande ger statistiken över spädbarnsdödligheten. Finland och Sverige har ungefär 50 % lägre spädbarnsdödlighet än genomsnittet i Europa.

Ell tredje viktigt mått på hälsopolitik är förmågan atl hålla nere dödligheten i cancer Här ligger Sverige och Island i lopp. Bara sex länder, Sverige är ett av dessa, beräknas år 2000 ha uppnått Världshälsoorganisationens mål -en 50-procentig redukfion av cancerdödligheten. Sverige är det land där man upptäcker de flesta fallen av bröstcancer i alla åldrar Della, i kombination med en relativt låg dödlighet, antyder att den svenska sjukvårdeu fungerar bra just på den punkten.

Så här kan jag gå igenom hela listan och konstalera atl Sverige befinner sig i topp. Men hur kommer del sig då att Sverige uppvisar så relativt god hälsa? Förklaringen är att vi har en rätt så bra yttre miljö, atl vi har rätt så goda sociala levnadsförhållanden och alt vi har en väl fungerande hälso- och sjukvård. Della säger Johannes Vang på WHO;s regionkontor i Köpenhamn.

Jag har också fäst mig yid att man i EG-debatten säger att små nationer som t.ex. Sverige inte kan, och inte kommer att kunna, bedriva en egen socialpolitik. Vidare sägs det i den debatten atl skillnaderna inte är så slora i Västeuropa. Jag anser att WHO:s statistik motsäger dessa påståenden. Den visar ju att skillnaderna är betydande. Dessutom visar den att ell litet land som Sverige kan förena en ekonomisk ulveckling med en god folkhälsa. För-

klaringen ligger i alt vi har en generell välfärdspolilik som styrs demokratiskt, av människorna.

Så till ett annal mått på hur vi lyckats när det gäller välbefinnande samt hälso- och sjukvård. Del gäller dä våra äldre. Man brukar säga alt ett lands kulturella nivå kan avläsas i det sätt på vilket de gamla tas om hand.

För en tid sedan sammanträffade riksföreningen "Att åldras är all växa" här i riksdagshuset med bl.a. företrädare för samtliga politiska partier Vi politiker skulle tala om var vi stod i fråga om äldrepoliliken. Vid elt faklase-minarium redovisades hur vi i Sverige satsat på de äldre och vilka resultat som uppnåtts. Vi fick ta del av en relativt ny studie som hade gjorts bland befolkningen i Göteborg. Den studien visade all hälsan bland de gamla i åldern 70-80 år påtagligt hade förbättrats under 70-talel. En slor nyhet som vi fick ta del av var att den s.k. sjukvårdspuckeln förskjutils uppåt i åldrarna. Man lever längre, och man har så alt säga lagt ett friskare liv till åren.

Resultaten från den här konferenseri kan sammanfattas så, atl de senasle 15 åren har inneburit ett genombrott föräldrepolitiken i Sverige. Det gäller inte bara omsorg och vård ulan också boende, pensioner och utbildning.

Sverige är det land i världen där människorna blir äldst, och Sverige är också del land där andelen kvinnor i förvärvsarbete är störst. Det är en viktig förklaring till att det behövs relativt hög skatt och många anställda inom den offentliga sektorn. Socialstyrelsen har åldersslandardiserat skillnaderna i befolkningens sammansättning. Om man mäter utgifterna, kommer man fram till alt USA ligger på 2 375 dollar och Canada på I 780 samt atl Sverige, Holland och Västtyskland hamnar längre ned - på 1 100.

I debatten säger framför allt moderaterna alt det är sättet att organisera vården som bestämmer kostnader och skattetryck. Det är kärnan i moderaternas argumentering. Men de gjorda internationella jämförelserna visar inte alt det förhåller sig på det sättet. I slället visar dessa all de länder - oavsett om vården är privat eller offentligt organiserad - där det finns många äldre bland befolkningen får väldigt höga kostnader Det vet var och en som jobbar med dessa frågor. Ju äldre man blir, deslo större blir ju behovet av sjukvård. Det är märkligt att detta faktum har förbigåtts i sakdebatten om sjukvården.

Sammanfatlningsvis vill jag, utifrån gjorda internalionella jämförelser och min djupdykning i fråga om de äldres förhållanden i vårt land, säga atl Sverige hävdar sig mycket bra internationellt när det gäller hälsa och välbefinnande hos befolkningen.

Till Sten Svensson vill jag säga atl det inte alls är sä, atl politiker från Canada, Holland osv. inte skulle vara intresserade av den svenska välfärdsmodellen inom hälso- och sjukvården - tvärtom! Man är nu på väg all omorientera sig, och man kommer hit för att titta på vår modell.

Så ett nytt tema. Det gäller delta med ytdebatl resp. djupdebatt. Jag vänder mig mot alt vi här i riksdagen och även mediafolk slarvar när den offentliga sektorn och socialpolitiken diskuteras utifrån ett riks- eller Stockholms-perspektiv. Del ger faktiskt inte en korrekt bild av hur det ser ut i verkligheten. Därför är det viktigt atl vi bryter ned de generella diskussionerna om den offentliga sektorn och ser till verkligheten. Visst är det någol märkligt atl vi här i riksdagen skall bunta ihop SJ, ett sjukhus i Sundsvall, en barnstuga i

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolhik - inriktning och anslag

Växjö, en skola i Kiruna etc. och lala om dessa saker som vore del fråga om en enda enhet - undra på atl vi hamnar i en situation där vi har ytkunskap och inte ser vad som händer i verkligheten! Alla vet ju atl situationen i Stockholms kommun och i Stockholms läns landsting skiljer sig från situationen i landet i övrigt.

Vi har, tyvärr, inte någon bra statistik om välfärden lokalt och regionalt. Vi i socialutskottet skall dock försöka avsätta tid för detta, så att vi kan fördjupa oss något i dessa frågor. Del gäller ju alt få fram bra statistik. Del tror jag skulle medverka till en bättre socialpolitisk debatt i riksdagen. Kunnandet skulle bli större, och vi skulle lättare kunna träffa rätt när det gäller alt åstadkomma förändringar för människorna.

Jag har talat med Maj-Iriger Klingvall, som också jobbar i socialutskoltet, och frågat henne om hon kan arbeta på hemmaplan, i Norrköpings kommun, och ta fram uppgifter som gör det möjligt all ge en bild av hur del ser ul i Norrköping. Det vore intressant att få ell svar på följande fråga: Överensstämmer den bilden med den rikspolitiska bilden och med del Stockholms-perspektiv som vi håller oss med i debatten?

Jag vill här ge några fakta som har kommit fram beträffande Norrköpings kommun. Där kommer man att klara barnomsorgen lill 1991. Andelen vakanta tjänster är marginell, 1-2 %. Andelen outbildad personal är 10 % -och 5 % om man räknar in utbildade hemskötare. När del gäller äldreomsorgen existerar det inte någon personalkris. Personalomsättningen inom hemtjänsten stannar vid 6 %. Den totala behovsläckningen - det rör sig om 300 personer - är visserligen ett problem. Men del är i alla fall inte någon kris inom äldreomsorgen.

Hur många kommuner har det som Norrköpings kommun? Gudrun Schyman, jag är medveten om alt Stockholms kommun har problem. Men frågan är om vi som har atl företräda partierna i svensk socialpolitik kan så atl säga veva upp oss och säga att det är kris i fråga om personalförsörjningen i alla kommuner riär det ser ut som jag har redovisat i Norrköping? År Norrköping rikspolitiskt kaoske mera iritressanl än del ylperspektiv och det riksperspektiv som vi håller oss med?

Handikappomsorgen i Norrköping utvecklas i samarbete med handikapporganisationerna och universitetet. Vi har varit där och fick då kunskap om hur man jobbar tillsammans med handikapporganisationerna. Den s.k. Lin-dövillan är ett fint exempel på det engagemang som finns. Daniel Tarschys, jag tror att "det glömda Sverige" beträffande de handikappade och folkpartiets ambitioner - och där delar jag folkpartiets uppfattning - inte alls är så dåligt med lanke på vad man i Norrköping har åstadkommit för de handikappade.

Min slutsals är att del inte är berättigat att sätta en generell krisslämpel på svensk socialpolitik. Därmed inte sagl att del inte finns brister

Nyligen damp en rapport från socialstyrelsen ned. Rapporten heter "Växa i välfärdsland". Av denna rapport framgår det atl många ungdomar i Sverige kommer alt få del bra. Tyvärr måste vi också ta lill oss kunskapen all många kommer att fara väldigt illa.

Det är bara att dyka ned i LVM-problematiken för all se hur del förhåller sig. Tyvärr måste jag konstatera att vi inte är effektiva när det gäller tillämp-

ningen av lagen i del avseendet ute i kommuner och landsting. Ungdomar begär ju brott, går ned sig i narkotika och hamnar i fängelse pa grund av att vi inte är tillräckligt effektiva.

Servicen, valfriheten och medborgarperspeklivet i sjukvården behöver också utvecklas under 90-talet. Men den krisstämpel som moderaterna här sätter säger ingenting om sanningen. Man betar ju nu av köerna - dessa minskar alltså - och antalet operationer ökar. Om man således lägger ihop plus- och minusposterna ser man att vi socialdemokrater ändå sluter upp kring välfärdssamhället och den offentliga sektorn. Vi vill inte ge oss in på avancerade systemskiften. Del skulle vara intressant att i dag få höra om Sten Svensson har några fakta bakom sina analyser och sitt alternativ.

Sedan till en annan fråga. Den handlar om hur oppositionens alternativ i svensk socialpolitik ser ul. Daniel Tarschys har egentligen svarat på den frågan. Han har ju sagt atl borgerligheten inte har något gemensamt alternativ i svensk socialpolitik. När det gäller skatter och finansiering finns det en djup klyfta mellan å ena sidan moderaterna och a andra sidan folkpartiet och centern. Även när del gäller att organisera sjukvården i enlighet med moderaternas förslag om vårdgaranti och försäkring finns det en klyfta mellan å ena sidan moderalerna och å andra sidan folkparliel och centern. Moderaternas förslag om valfrihet omfattas inte av centerpartiet. Vårdnadsbidraget förenar Men där har ni inte bestämt någon tidpunkt för när det arbetet kan komma i gång. Någon finansiering har ni heller inte orkat med.

Jag skall ytterligare fördjupa mig något i moderaternas alternativ när del gäller privatisering inom sjukvården. Moderaternas resonemang i motionen - bortsett från den retorik som de håller sig med - innebär följande: Om man förändrar den översta beslutsstrukturen, det som flyttas från offentlig lill privat bedriven vård, händer det ell antal mycket positiva saker Jag skulle vilja bemöta moderaterna på två punkler i det avseendet. Dessutom skulle jag vilja höra vad Sten Svensson har för kommentar i del här sammanhanget.

Om man studerar lilel djupare hur sjukvården fungerar, finner man alt medicinsk forskning och ny teknik är mycket starka drivkrafter beträffande sjukvårdens behov och kostnader Jag anser inte, oavsett om vården finansieras och bedrivs offentligt eller privat, att privat vård på ett annal sätt än offentlig vård skulle kunna hantera nämnda drivkrafter, dvs. forskning och ny teknik.

Gentekniken kan här tjäna som exempel. Menar Sten Svensson alt moderalerna med elt privatiseringsalternativ skulle kunna hantera gentekniken annorlunda jämförl med om vården bedrevs offentligt?

Sedan gäller del doktorernas stora betydelse för kostnader och behov. Menar Sten Sverisson att doktorerna kommer att fungera annorlunda när det gäller att bedöma människors sjukdomar och den behandling som människor behöver?

Jag skall här göra en djupdykning. SBU har i uppgift att filta på hälso- och sjukvården, och man har nyligen presenterat en omfattande studie kallad "Ont i ryggen".

Man har kunnat konstalera ett bortfall om 30 miljoner arbetsdagar på grund av atl människor har ont i ryggen. Vi har lärt oss i skolan, och detta

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

diskuteras också i den allmänna debatten, alt det är arbetsmarknadskonflikterna som är del slora hotet mot vår samhällsekonomi. Men bortfallet på grund av arbetsmarknadskonflikter omfattade 1987 mindre än 100 000 arbetsdagar - delta skall alltså jämföras med bortfallet om 30 miljoner arbetsdagar på grund av att människor har ryggont. Del är en nästan ofattbart stor skillnad.

Kostnaderna uppgick till 24,3 miljarder kronor. Vad är då orsaken till denna ökning? Enligt studien beror ökningen på alt läkarna gör fel när det gäller diagnos och behandling. De använder gammal kunskap. De sjukskriver och ger sömntabletter i ställel för att hjälpa människor alt vara aktiva.

En annan viktig orsak är bristerna i arbetsmiljön. I denna studie har beräknats all kostnaderna för dessa brister uppgår till 6 miljarder, på grurid av felaktigheter i behandlingsmetoder lill 4 miljarder och på grund av människans egen skröplighet till 2 miljarder

Menar moderalerna och Sten Svensson all man bara genom atl ändra i ytskiktet och flytta över från offentligt lill privat kommer ät dessa saker? Jag tror inte alls att det är pä det sättet.

Jag kan fortsätta med att ta upp frågan om HIV och aids, och där tror jag all vi har en sammanhållen syn och en attityd, kopplad till sjukvårdsmodellen som ger effekter

Hur folk beter sig när det gäller alkohol, narkofika, tobak och kost beror på kunskaper och attityder, oberoende av den översta beslutsstrukturen. Menar Sten Svensson att folk kommer alt bete sig på ett annorlunda sätt om den översta beslutsstrukturen ändras? Jag tror Ivärtom atl jusl kombinationen med en social dimension i t.ex. alkohol- och narkolikapoliliken i Sverige gör all vi lyckas bra.

Jag läste Aftonbladet i förrgår och såg att en medicinsk doktorand hade blivit myckel uppmärksammad. Han hade kommit på sambandet mellan cancer i urinblåsan och hårt stekt mal. Tror Sten Svensson alt malkulturen kommer att ändras bara därför att sjukvården privatiseras? Nej, jag tror alt man måste gå in i en djupare diskussion för alt bli irovärdig i fråga om alternativen i svensk hälso- och sjukvård, och jag finner inte sådana fakta i moderaternas motion.

Jag vill också säga någol om folkpartiet. Jag har sett att folkpartiet har markerat en ideologisk skiljelinje genlemot moderaterna i välfärdspolifiken. Bengt Westerberg har mycket klarl gjort det, och Daniel Tarschys gjorde del i dag. I flera motioner driver folkpartiet frågan om "del glömda Sverige", med traditionell politik - man förstår vad del handlar om och man vill finansiera det. Jag har full respekt för detta.

På en punkt är jag litet tveksam lill var folkpartiet står ideologiskt, nämligen i privaliseringsdebatten. Jag har uppfattat alt folkpartiet lill 90 % stödjer den generella välfärdspolitiken, men till 10 % gör man en ideologisk profilering och talar om privata initiativ, entreprenörer, mångfald och valfrihet. Jag är litet nyfiken på vad det substanfielll handlar om, ideologiskt sett, Daniel Tarschys.

Jag har fått lära mig att man i Europa kan organisera välfärd på fyra sätt. Det första är privat, via aktiebolag, del andra är offentligt, via stat och kommun och demokrati, det tredje är den kooperativa formen och det fjärde är

kommunisternas monopolplanering, som man har haft i Östeuropa. Socialdemokratin har vall alt organisera välfärden demokratiskt i stat och kommun och i mindre omfattning genom den kooperativa modellen.

Jag undrar vad folkpartiet menar ideologiskt med sill prat. Finns det något substantiellt i det, eller hur skall det tolkas? Jag har uppfatlat det så att folkpartiet och socialdemokratin, men också vpk, har ansett att det skall genomföras sociala reformer enligt den sociala välfärdsmodellen, inte av egoistiska skäl, ulan för atl hela samhället skall må bättre. Det var den djupare insikten som gjorde att vi byggde upp den generella välfärdspolitiken. Jag blir litet orolig om folkpartiet vajar på deri här purikteri, och jag skulle gärna vilja höra vad Daniel Tarschys säger

I fråga om förnyelsearbetet för all utveckla den offentliga sektorn är vi också överens, men jag har förgäves försökt hitta någon substans i folkpartiets förslag. Jag läste mycket noggrant i reservationen, och där står t.ex. att man vill ha en ny och friare anda. Eftersom jag tidigare har jobbat med kyrkopolitik blev jag särskilt intresserad; Vad är egentligen en ny och friare anda? Har folkpartiet något substantiellt förslag när det gäller att förnya ute i stal och kommun, eller vad är ert alternativ?

Jag vill avslulningsvis bara säga alt socialdemokratin vill fortsätta att förnya välfärdssamhället och välfärdspolitiken. Jag har haft myckel slor nytta av alt läsa Gustav Möller När han fick uppgiften att börja organisera socialpolitiken insåg han atl del behövdes en bra samhällsorganisation. Det hjälper inte om regering och riksdag har fina målsättningar; om del finns felaktigheter i samhällsorganisationen kommer inte de fina målsättningarna människorna till del.

Gustav Möller tittade särskilt på länsslyrelserna och sade alt man aldrig kunde lägga bostadsbyggande, skolor m.m. på dessa konservativa länsstyrelser, utan atl man fick bygga upp nya myndigheter - det är därför vi idag har en seklorisering - med engagerade människor som förstod innebörden i politiken och kunde genomföra den.

Jag har lärt mig myckel av Gustav Möllers synsätt, och jag tycker att socialdemokraterna nu tar det lill sig, 40 eller 50 år efteråt. Förvaltningen måste trimmas. Det finns många fel och brister i organisationen, och de kan rättas till.

Jag menar atl socialdemokratin bedriver delta arbete på temat atl vi är trofasta mot välfärdssamhällets mål, men vi är trolösa mot medlen. Vi vill söka nya vägar för atl nå fram till medlen.

Jag beklagar att allt det förnyelsearbete och den utveckling som sker i kommuner och landsting, det som görs av engagerad personal och av duktiga mäririiskor, inte kommer fram, aldrig kommer med i yldebatten. Trots allt har den kommunala självstyrelsen en egen utvecklingskraft, och kommunen kan visa sitt ansikte för folk ute i bygderna. Jag hoppas att befolkningen där ser all det sker en utveckling i välfärdspolitiken, att mycket är konkret och bra, vilkel tyvärr inte stämmer med den ytdiskussion som förs om riksperspektiv och Stockholmsperspektiv.

Allra sist, herr talman, tror jag att det är vikfigt att vi i socialpolitiken framöver lyfter fram människosyn, människovärde och etik. Det kommer all behövas, på grund av genteknikens och bioteknikens utveckling. Vår de-

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolhik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolhik - inriktning och anslag

finition av människovärdet - som del finns en bred uppslutning kring i Sverige - bygger på existensen av våra liv, på vad vi är och inte på vad vi gör, på broderskapslanken, solidaritetstanken. Detta synsätt skiljer sig från den teknokrafiska människosynen, som utgår från att det är vad vi gör som är det viktiga och där penningen är en form av överideologi.

Jag har kunnat konstatera atl man i regeringsformen sätter människovärdet som grund för de individuella fri- och rätlighelerna. Del står där alt den offentliga makten bör utövas så att alla människors värdighet och lika värde erkänns, alt män och kvinnor åtnjuter lika rättigheter, att den enskildes privat- och familjeliv skyddas och atl allas ekonomiska, sociala och kulturella välfärd främjas.

Detta är någol viktigt atl ha med i det offentliga utövandet av maklen, inte minst i en lid av teknokratisk människosyn och ekonomism, där nationalekonomerna tror att de kan lösa alla problem. Man glömmer den mänskliga aspeklen, den demokratiska aspekten, människornas engagemang ute i kommuner och landsting och den oerhörda mänsklighet och kraft som finns där Vi i socialdemokratin vill ha med denna människosyn när vi utvecklar socialpolitiken framöver

Med detta, herr lalman, vill jag yrka bifall lill hemställan i socialutskottets betänkande 17 och avslag på reservatiorierna 1-51.

Anf. 29 STEN SVENSSON (m) replik:

Herr lalman! Det är tydligt all Bo Holmberg sitter kvar i gamla förslel-nade uppfattningar och kör allt djupare ner i hjulspåren. Men, köerna år, som jag påvisade i mitt anförande, elt faktum som man inte kan komma ifrån. Mari kari inte förneka de exempel som jag gav.

Dessa realiteter Bo Holmberg, inte minst inom vården, tvingar även socialdemokratiska politiker att försöka länka i nya banor Inte ovänlat börjar det faktiskt ske ute i kommuner och landsting. Del är där förändringens vindar först börjar blåsa, där man brottas med dessa problem, där man har köerna.

Socialdemokraterna i del röda Dalarna har t.ex. vågat sig pä en djärv och intressant omorganisation av landstinget i lidens anda. Del är intressant. Varför gör man detta? Jo, därför atl man måste söka nya systemlösningar för att komma till rätta med de problem som de facto existerar.

Jag påvisade i mitt anförande all man i Göteborg har presenterat en idéskiss, som bl.a. förre socialministern Sven Hulterström varit med om atl ularbeta. I den idéskissen finns många formuleringar som kunde vara direkt hämtade ur den moderata partimoliorien. Jag konstaterar, Bo Holmberg, att när socialdemokraterna försöker finna nya lösningar, är det de modeller som framför allt vi moderater har tillhandahållit i våra motioner som kan bilda modell och ge idéer

Nu talar Hulterström plötsligt sig varm för ett minskat poliiikerstyre. Han säger att,det är viktigt att skilja på rollerna som konsumentförelrädare, finansiär och vårdproducent. Sjukhusen skall bli mer självständiga och myckel väl kunna drivas som aktiebolag. På en fråga vid den presskonferens som ägde rum i förra veckan svarar Hulterström t.o.m. att detta i förlängningen kan innebära helt fristående sjukhus med andra ägare än landstingen.

Detta är privatisering, Bo Holmberg, efler de riktlinjer och modeller som vi moderater pläderar för De pragmatiska socialdemokraterna, som sitter ute i verkligheten, tar fasta på vad vi säger Men här får vi höra en dogmatisk och rigid nejsägande socialistisk politiker, som fortsätier alt köra alll djupare i de hjulspår som har lett fram till dagens köproblematik.

Bo Holmberg talade också om Canada. Hela utskottet skall åka dit till hösten för att studera den allmänna sjukvårdsförsäkring som man har där, ungefär som i Västtyskland. Det är vi som skall åka dit och lyssna.

AnL 30 ULLA TILLÄNDER (c) replik;

Herr lalman! Bo Holmberg upphöll sig myckel vid problemställningen privat och offentligt, och just i fråga om det privata och det offentliga måsle del gälla ett både-och, inte ell antingen-eller Det är viktigt att byråkratiska hinder inte slår i vägen för olika metoder alt förverkliga de sociala mål som man ställer upp och som man ofta är överens om.

Här har sedan gammalt funnits en socialdemokratiskt tröghet när del gäller viljan att släppa fram alternativ och att utnyttja resurser som finns. Det är det man är kritisk mot.

Del har under de senaste åren börjat skönjas en förändring i den socialdemokratiska inställningen, men det har tagit onödigt lång lid. Socialdemokraternas position i dag är inte längre sådan atl partiet kan stå hindrande i vägen för alternativ. Den parlamentariska svaghet som socialdemokraterna för närvarande upplever kanske ändå kan ha det goda med sig att det sega motståndet mol olika alternativ i både vård och omsorg kan omprövas. Bo Holmberg betonade också att man måste söka nya vägar

I betänkandet hänvisas lill del svar som Bengt Lindqvist gav i februari i år om statsbidrag till personalkooperaliva daghem, och del var ett steg i rätt riktning - det är ett krav som vi i centerpartiet har drivit i många år Men del var inte så länge sedan som också det var tabu, liksom atl föräldrakooperativ skulle fä statsbidrag. Atl gå så här sleg för steg är bättre än atl förbjuda eller alt säga nej. men den enda rätta vägen vore egentligen att låta de alternativ som uppfyller grundläggande kvalitetskrav få statsbidrag. Då frigörs också stora resurser.

Bo Holmberg sade vidare atl vi har lyckats med att ta hand om våra äldre. Jag nämnde i mitt anförande ett exempel på resursslöseri på del området, nämligen det sedan alltför länge och inte minsl under 80-talet aktiva arbetet med all lägga ned alll vad institutioner heter och i synnerhet ålderdomshem. På del sättet gick vi miste om många mycket väl fungerande hem, hem som dessutom hade kunnat göras mycket bättre och då hade kunnat vara alternativ till en nedläggning. I så fall hade situationen varit en annan än den nuvarande.

Valfriheten minskades också genom det sättet all arbela från socialdemokratiskt håll.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpohtik - inriktning och anslag

Anf. 31 DANIEL TARSCHYS (fp) replik;

Herr talman! Sverige har tydligeri vunnit Europamästerskapen i hälsa och välbefinnande. På prispallen står Bo Holmberg och myser Jag unnar honom

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpohtik - inriktning och anslag

gärna stolthet över denna guldmedalj, men jag skulle tillönska honom litet mer av otålighet över de svåra brister som dröjer kvar i vårt samhälle.

Vi har ändå i landet tiotusentals senildementa som inte har adekvat bostad och omvårdnad. Vi har kanske 90 000 barn i kön till barnomsorg. Vi har köer till livsviktiga eller välbefinnandeviktiga operationer, och de köerna förkortas inte. Vi har en ungdomsvård och en missbrukarvård med slora platsbrister, med oförmåga atl ta hand om ungdomar som far verkligt illa och om missbrukare som i vissa fall riskerar atl dö.

Vi har i detta välfärdssamhälle enorma brister, som vi med kraft måste bearbeta. Och jag lycker då, Bo Holmberg, att del vore bra om stoltheten kunde blandas med litet mer av otålighet inför samhällets brister

Bo Holmberg ställde en fråga om hur folkpartiet tänker sig förnyelsen av de sociala tjänsterna. Vi har sagt alt vi bl.a. tror på en förnyelse inom den offentliga sektorn, på en ny anda inom den offentliga sektorn. Bo Holmberg trodde sig vara i kyrkan när han hörde ordet "anda", men jag tror att det också i mera världsliga sammanhang faktiskt går all blåsa in en ny vitalitet och en ny livskraft i strukturer som i dag förefaller förstelnade. Jag tror all vi måsle släppa fram mer av initiativkraft från de anställda och tillåta fler varianter äri vad vi gör i dag.

Vi vill också se eri förnyelse utifrån, ett fritt spelrum för olika typer av privata initiativ. Det är inte bara de fyra verksamhetsformer som Bo Holmberg räknar upp som slår lill buds. Del finns också - och det tycker jag inte atl socialdemokraterna har besinnat - en möjlighet all kombinera offentlig finansiering med privat produktion. På del sättet kan man försvara både solidariteten och förnyelsekraften och utveckla de sociala tjänsterna på ett sätt som leder till atl det blir bättre både för konsumenterna - medborgarna -och för personalen, som får mer stimulerande och intressanta arbetsuppgifter.

Bo Holmberg talade i sitt anförande mycket om yta och djup. Om jag förslod det rätt, låg ytan i Stockholm och djupet i Norrköping. Jag är medveten om alt vi har olika sociala villkor i olika delar av landet. Men i den ytliga del av Sverige som ligger i Stockholm och övriga storstadsregioner bor trots allt någon tredjedel av landets befolkning. Och här finns mycket svåra brister i del sociala trygghetssystemet.

AnL 32 GUDRUN SCHYMAN (vpk) replik:

Herr lalmari! Jag skulle vilja la upp några saker i Bo Holmbergs anförande. Del första gäller EG-frågan. Del är enligt min mening bra att vi fick denna belysning av hur stark den svenska socialpolitiken slår i förhållande lill t.ex. EG-ländernas. Det som är unikt med den svenska och nordiska socialpolitiken är jusl alt den är skattefinansierad och att den har en klar fördelningspolitisk inriktning.

En fråga som oroar mig mycket är vilka effekter harmoniseringen till EG och framför allt ett eventuellt medlemskap i EG kommer atl få för den svenska socialpolitiken. Vilka kommer effekterna att bli av att vi harmoniserar vår skattepolitik med EG:s, av atl vi går ifrån en inkomstbeskattning och en progressivitet i beskattningen och i stället i högre grad går över till sådana punktbeskaltningar som förekommer inom EG?

I Frankrike har man räknat ut alt statsirikomslerna på detta område minskar med 40 miljarder kronor I Danmark har man räknat ut all del blir fråga om 14 miljarder kronor Jag skulle vilja veta vad man har räknat ut atl del kommer alt innebära för Sveriges del alt vi harmoniserar vår moms med EG-ländernas. Vad kommer del atl innebära i form av minskade skatteinkomster, och var skall detta tas? I Danmark är del just på socialpolitikens område som man har gjort nedskärningar och begränsningar Och della har i sin lur öppnat för jusl den privatisering som Bo Holmberg och jag är överens om inte för med sig en kvalitetsutveckling. Jag skulle mycket gärna vilja ha en kommentar till detta. Om Bo Holmberg inte kan ge mig en kommentar, vill jag gärna att Ingela Thalén kommenterar frågan om EG och effekterna för socialpolitiken.

Sedan lill frågan om yta och djup, om huruvida det är en generell kris eller inte. Jag har arbetat inom den kommunala socialtjänsten i 20 år Jag har arbetat i Stockholm och i södra Sverige, jag har arbetat i landsbygdskommun och i storstadskommun. Jag har under dessa 20 år sett en gradvis försämring av den sociala välfärdspolitiken. Jag har sett hur man gradvis har gått ifrån elt entusiastiskt 70-tal, då man verkligen satsade på förebyggande verksamhet, på ett samhällsarbete, på att människor skulle vara med i grannskapsarbete, osv. Det fanns då inom den sociala sektorn en entusiasm, en entusiasm som nu har förbytls i ett mycket krasst ekonomiskt tänkande. Nedskärningspolitiken inom del sociala området drabbar nu familjepoliliken, barnomsor-geri, urigdomspoliliken, missbruksvården, osv. Motivationsarbele är det i dag inte tal om. Vi har tidigare här i kammaren diskuterat effekterna för missbruksvård och behandlingsvård över huvud taget.

Detta är en politik som har pågått under många år, och resultatet har blivit de brister vi har i dag. Dessa brister finns över hela landet, och dem måste vi göra någonting åt. Vi kan inte jämföra med någonfing sämre bara för atl få detta att framstå som bättre. Vi måste i slället i dag göra någonting ål defta.

Om socialdemokraterna vill slå vakt om en generell välfärdspolilik och dessutom utveckla den, driv då inte en ekonomisk politik som går åt precis motsatt håll. Begränsa inte genom skatlestopp kommunernas möjligheter För inte en skattepolitik som innebär atl man lar ifrån kommunerna möjligheterna alt bedriva denna välfärdspolitik.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolhik - inriktning och anslag

AriL 33 ANITA STENBERG (mp) replik:

Herr talmari! Jag hade i går eri debatt med kommuriikatiorismiriisler Georg Aridersson, och jag frågade då om han kunde ta ansvar för den försämring av malmöbornas hälsa som en bro över Öresund med åtföljande miljöförstöring skulle förorsaka. Jag vill därför nu fråga Bo Holmberg; Om nu socialdemokraterna värnar om Sveriges invånares hälsa, vill Bo Holmberg då vara snäll och hjälpa mig alt se till atl den bilkoncentration i Malmö som skulle bli följden av en bro över Öresund inte kommer lill stånd?

Anf. 34 BO HOLMBERG (s) replik;

Herr talman! Jag konstaterar att jag inte fick något svar från Sten Svensson på de frågor jag ställde om på vilka fakta moderalerna bygger sin kritik och sitt avancerade privatiseringsallerrialiv.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Jag hörde i förra veckan att Ingemar Slåhl hade deltagit i en diskussion. Han brukar ju tycka om alternativa lösningar Han kommenterade moderaternas alternativ med sjukvårdsförsäkring och vårdcheck med alt det skulle bli en ekonomisk katastrof för Sverige. Moderaterna har nämligen inte lagt in någon budgetkontroll i sitt alternativ,och denna modell kan därmed få dra i väg hur som helst, utan att staten har en chans all kontrollera den.

Visst kan vi tvista om vem som är mer rigid, Sten Svensson eller jag. Jag koncentrerade mitt inledningsanförande till att belysa principer i alternativen, men jag hade också kunnat hålla ett lika långt tal om hur jag har försökt att utveckla socialdemokratin, om hur jag har försökt förnya och stå för alternativ. Arbetel med detta kommer också att fortsätta.

Jag kan också stilla Daniel Tarschys oro med atl säga alt del även hos mig finns en väldig otålighet vad gäller atl göra förbättringar Det finns också inom socialdemokratin en otålighet. Åven jag skulle för egen del önska att del hade gått snabbare framåt när det gäller initiativ, alternativ, valfrihet och mångfald. Verkligheten är jobbig. Men det finns en otålighet.

Den viktiga förändringen i socialdemokraternas välfärdspolitik i kommuner och landsting är atl man i mycket större utsträckning nu sätter medborgarperspeklivet främst i stället för myndighetsperspektivet. Fyrkantigheten i byråkratin ersätts, och man utgår från medborgarperspeklivet. Det är en mycket viktig förändring inom socialdemokratin.

Jag vill slutligen fill Daniel Tarschys säga att köerna till operationer inte ökar Kön lill gråstarrsoperation minskade från 10 000 personer till 7 200 och till höftledsoperation från 5 000 personer och till 4 100 på ett år Antalet hjärtoperationer har 1981-1991 ökat från 500 till 6 000.

Anf. 35 STEN SVENSSON (m) replik:

Herr talman! Jag vill återigen lill Bo Holmberg säga alt jag har pekat på de köproblem som vi har i dag. Del har t.o.m. gått så lårigl att människor avlider innan de får sin operation eller att någon mister sin syn innan han kommer ända fram i kön. Så är situalionen i dag.

De politiker som arbetar i kommuner och landsting har den här verkligheten klar för sig. Det är därför naturligt atl de söker andra lösningar. Jag har pekat på del initiativ som nu har tagits i Västsverige, där moderater och socialdemokrater nu uppenbarligen drar åt samma håll.

Jag kan nämna att de moderata landstingsråden i Västsverige, mot bakgrund av Sven Hulterströms uttalande för massmedia, nu har bjudit in de socialdemokratiska landstingsråden. Dessa har tackat ja, Bo Holmberg. De har anledning alt göra detta, eftersom de har sett att det finns förutsättningar att diskutera sig fram till nya system och andra former som bygger på systemförändringar och privatiseringar

Det är positivt att det finns sådana socialdemokrater ute i verkligheten som vågar höja sig över den vanliga demagogiska nivån för att försöka lösa konkreta problem. De vill, liksom vi moderater att människor skall kunna välja mellan olika sjukhus och regioner. De vill öka konkurrensen och göra allt vad de kan för att åstadkomma en ökad effektivitet.

Canada och Västtyskland, men även andra länder, har försäkringssystem som del ligger i vårt intresse alt studera. Schweiz har ett väsentligt lägre skal-

leutlag men redovisar en väsentligt bättre kvalitetsnivå och mindre köer. Delta om något bekräftar del vi moderater har sagt om att elt skyhögt skatteuttag icke är någon som helst garanti när det gäller att slå vakt om välfärden. Del är tvärtom dess motsats.

Bo Holmberg fick alldeles nyss beröm av kommunisten Gudrun Schyman för atl han attackerade privatiseringarna och försvarade monopolet. Jag noterar atl Bo Holmberg fortfarande står på fundamentalisternas försvarsbarrikad och vägrar att se atl det finns andra lösningar som kan leda fram till en bättre hälso- och sjukvård.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolhik - inriktning och anslag

Anf. 36 DANIEL TARSCHYS (fp) replik;

Herr talman! Vi har köer till praktiskt tagel allfing i Sverige från förlossningar till obduktioner Vad gäller obduktioner kommer vi här i kammaren om en stund atl fatta beslut, som jag hoppas får ett positivt resultat och minskar köerna till obduktioner

Bo Holmberg var inne på köerna till operationer Jag har här i handen socialstyrelsens senaste redovisning av köerna inom sjukvården. Beträffande kranskärlskirurgiska ingrepp, som är synnerligen viktiga, eftersom de kan vara livsavgörande, konstaleras alt anlalel patienter i kö i mars 1986 var 2 000. Den senaste uppgiften från år 1988 är atl det finns 2 600 på väntelista. Beträffande köer till andra operationer finns del såväl mindre minskningar som mindre ökningar Totalt sett tror jag att man kan säga att vi haft ett relativt stabilt köläge under senare år

Detta är fullkomligt oacceptabelt. Vi skall inte behöva ha några köer alls inom sjukvården annat än rent rutinmässiga. Vi skall ha en sjukvård som kan la hand om oss när vi är sjuka. Vi skall ha en barnomsorg som har platser när del behövs och en äldreomsorg där det finns adekvat vård för alla. Vi skall ha den ambitionen alt täcka den efterfrågan som medborgarna har Vi skall förvandla, och på den punkten vill jag instämma i Bo Holmbergs ambitioner men gå någol längre, människor i detta land från undersåtar till medborgare och korisumeriter De skall inte bara vara konsumenter som kan delta i brukarmedverkan, utan de skall kunna utöva makt och inflytande i kraft av atl de har den reella bestämmanderätten över de sociala tjänsterna.

Vi måsle alltmer se till att människor blir fullmyndiga och själva kan bestämma inriktriingeri på de sociala prestationerna. För att nå det målet är det viktigt alt bryta med det offentliga monopoltänkandet och tillåta mer av alternativ och fri förnyelse inom den sociala sektorn.

Anf. 37 ULLA TILLÄNDER (c) replik:

Herr talman! Bo Holmberg tog Norrköping som exempel på att alla kommuner inte skulle vara i kris. Men det är kris för väldigt mmiga människor i många av vårt lands kommuner

Jag kan som ett exempel nämna Malmö kommun. Där är det förhållandevis många människor som får socialbidrag, det finns en hög andel äldre för vilka äldreomsorgen inte fungerar, och det finns ett otillräckligt antal barnomsorgsplatser Mycket av detta beror på att socialdemokraterna år efter år, årtionde efter årtionde, har betackat sig för utmärkta alternafiv. Dessutom

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

år primärvården myckel dåligt utbyggd. Ändå har det i Malmö varit en socialdemokratisk majoritet i belydligl mer än 60 år

Häromdagen gjorde centerns sociala kommitté elt studiebesök på daghemmet Arken i Lund. Det är ett daghem som drivs med en speciell pedagogisk inriktning. Nu har man äntligen gått med på en försöksverksamhet, vilket vi har motionerat om år efter år här i riksdagen. Men socialdemokraterna strävade länge emot, och de riktade stark kritik mot den typ av daghem som jusl Arken representerar .

Varför inte arbela positivt för ett sådanl alternativ? Detta är ett mycket intressant initiativ, och både personal och föräldrar tycker atl det är utomordentligt bra. Vad är det som driver ert motstånd mol sådana initiativ?

Anf. 38 ANITA STENBERG (mp) replik:

Herr lalman! Jag fick inget svar på min fråga till Bo Holmberg om Öresundsbron kontra malmöbornas hälsa. Jag ställer den därför om igen. När vi nu kan förebygga sjukdom hos den del av befolkningen som enligt Spri har den högsta sjukfrekvensen i Sverige, varför utför vi inte då den förebyg-garide handling som krävs? Detta är förebyggande vård i praktiken.

AnL 39 GUDRUN SCHYMAN (vpk) replik;

Herr lalman! Jag vill ta tillfället i akt atl utveckla den fråga jag sist ställde lill Bo Holmberg. Det vore mycket bra om jag fick elt svar på den. Socialdemokraterna säger all de vill slå vakt om en generell välfärdspolitik som bygger på jämlikhet, rättvisa och solidaritet - och där är vi överens, om det förverkligas i praktiken -, och Bo Holmberg har också sagl sig vilja slå vakt om en sådan politik. Varför driver socialdemokraterna en ekonomisk politik som får precis motsatta effekter?. Varför driver man en politik som innebär indragningar för kommuner och landsting och omöjliggör alt man bedriver en social välfärdspolitik?

Varför kommer man i dag med förslag om skaltestopp för kommuner och landsting, när man samlidigl lägger på nya uppgifter och vi ser vilka eftersatta behov som måste tillfredsställas? Varför går socialdemokraterna ihop med folkpartiet om en skattereform som innebär en inkomstomfördelning från de inkomstsvaga i samhället lill de inkomslslarka? Varför bedriver man en ekonomisk politik i förhållande lill utlandet som gör alt företagen investerar utomlands i stället för i Sverige?

En mängd beslut som fattades under 1980-talet innebär i dag att vi har svårt atl finansiera den sociala välfärdspolitik som Bo Holmberg säger sig vilja ha. Del är någonting som inte stämmer, anser jag.

AnL 40 BO HOLMBERG (s) repHk;

Herr lalman! Jag vill säga till Sten Svensson att jag inte känner mig ensam när jag blir utpekad för att vara fundamentalist. Jag är då tillsammans med miljöpartiet, vpk, centern och folkpartiet i denna kammare. Det är bara Sten Svensson och moderalerna som vill gå så långt i privafiseringen av sjukvården. Ni är ensamma.

Det förslag som nu diskuteras om alt primärvården i Dalarna och Västsverige skall köpa tjänster från sjukhusen är något annat än moderaternas priva-

tiseringsallernaliv. Detta är inom ramen för del "förskräckliga" monopolet. Idén kom för 15-20 år sedan från en konsult vid namn Svalländer Förslaget har inte utvecklats på dessa år, men visst går det all pröva. Men del är inte detsamma som del moderata privaliseringsalternalivel.

Jag vet att det har varit en trög process inom socialdemokratin all arbela med t.ex. kooperativa alternativ, Ulla Tilländer Men jag hävdar att i vår ideologi ligger också alt använda kooperationen. Det är många inom vårt parti som har varit pådrivande när del gäller att få fram alternativ och alt ta till vara det engagemarig som finns i befolkningen.

Det är viktigt med en sådan förändring i vår inställning till välfärdssamhället i ett läge där alla har fått utbildning och kan ta ell ansvar på elt hell annal sätt än när Gustav Möller byggde upp detta samhälle. Jag tillhör dem som anser på att människorna på ett annal säll än tidigare måste få växa på bekostnad av byråkrati och fyrkanlighel och själva kunna la ell hell annal ansvar än tidigare. Jag hoppas att del arbete som görs i socialutskottet, som jag tycker är bra på många sätt, skall kunna peka ut dessa brister och vara pådrivande för en positiv utveckling.

Ja, Daniel Tarschys, del papper jag har här är ell år färskare än ditt. Jag vet inte vad det är som skiljer i siffrorna. Men det får vi anledning alt återkomma till. Jag står fast vid alt alla köer och problem måste bekämpas. Min lanke med dagens debatt var att göra en nyansering av verkligheten och inte att gå på om all det råder en generell kris och annat elände.

Jag vill säga lill Gudrun Schyman all den kommunala konsumtionen har ökat i volym sedan 1982 i storleksordningen 16 till 18%. Hur många i allmänheten tror atl den offentliga sektorn har ökat sin konsumtion med 18 %? Vi vill också slå vakt om de prioriterade områdena.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Andre vice talmannen anmälde alt Sten Svensson, Gudrun Schyman, Anita Stenberg och Ulla Tilländer anhållit alt lill protokollet få antecknat att de inte ägde rätt lill ytterligare repliker

AnL 41 PER STENMARCK (m):

Herr talman! Runt om i världen växer insikten om de fördelar som finns i elt marknadsekonomiski system. I Öst- och Centraleuropa har människorna revolterat mol den socialistiska planhushållningsfilosofin. De gör det därför att de själva har decennier av erfarenhet av vad det ekonomiska system fört med sig som de själva alltför länge har upplevt. För dessa människor är del alldeles uppenbart att ett system mer präglat av markriadsekonomiska principer är helt överlägset.

Delta vet vi naturligtvis också i Sverige. Vi har också lång erfarenhet av de negativa konsekvenserna av alltför myckel centralreglering och alltför många monopol. Därför har vi också ell system med marknadsekonomiska lösningar på många områden i Sverige. Inom dessa områden fungerar Sverige normalt sett bra. På andra områden har vi en omfattande polilikerslyr-ning och cenlralregleririg och utomordentligt många monopol.

Detta system har vi här när det gäller barnomsorg, äldreomsorg och sjukvård. På dessa områden fungerar Sverige dåligt - eller uppvisar åtminstone åtskilliga brister Vi har köer till den kommunala barnomsorgen. Vi har köer

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpohtik - inriktrting och anslag

när våra gamla behöver omsorg. Vi har köer till livsnödvändiga operationer inom vården. Del gäller inte enbart vissa typer av operationer, utan i många fall finns problemen över hela fältet. Del är inte enbarl i storstadsregioner som della är elt problem, utan köerna finns över hela vårt land,

Enligt en bara några månader gammal statistik tar det åtta månader för atl få en starroperalion utförd i Stockholm och över nio månader för att få en gallstensoperation utförd. I Östergötland måste en patient vänta i 15 månader för samma typ av operation. I Södermanland tvingas man vänta i 15 månader för all få en höflledsoperation utförd. I Norrbotten är väntetiden för samma lyp av operation närmare 8 månader Den som lider av kärlkramp och behöver få en operation utförd måste, om han bor i Jönköping, vänta i 7 månader I Bohuslän lar del 8 månader

Siffrorna är från september 1989, men situationen har knappast förbättrats på något mera anmärkningsvärt sätt sedan dess. Då socialdemokraterna efter extratilldelning av pengar lyckats minska en kö på något ställe förlängs kön med viss automatik någon annanstans. Detta är i dag en del av själva del system som socialdemokraterna har byggt upp.

Oavsett var man bor så är vårdköerna en realitet. De kan i och för sig variera från landsting lill landsting, men de finns överallt, de är för långa överallt och de skapar överallt en otrygghet och en oro. Dessa köer medför i många fall ell stort mänskligt lidande och är inte värdiga elt välfärdssamhälle.

Man kan fråga sig varför vi då inte inför del andra systemet - det som vi vet fungerar - även inom de områden som är av så oerhört stor och vital belydelse för så många människor?

Varför inför vi inte det system som inom barnomsorgen skulle innebära atl småbarnsfamiljerna fick möjlighet all själva påverka sin egen situation och som skulle innebära alt barnomsorgen blev tillgänglig för alla? Varför inför vi inte ett sådant system inom den sveriska sjukvården? Det skulle ge patienterna en valfrihet och valmöjlighet som kanske är allra viktigast just när man är sjuk. Del skulle ge kortare köer därför att just köer är det mest kännetecknande draget i del cenlralreglerade system som vi uppenbariigen har valt i Sverige.

Egenlligen skall jag inte svara på den frågan. Del är inte vi moderater som har föreslagit omfattande monopol och en politikerstyrd sjukvård. I stähet bollar jag över frågan lill socialminister Ingela Thalén, Varför motarbetar ni att Sverige inför ett system som skulle innebära atl Sverige fungerade bra även för sjuka människor? De behöver del bättre än vi andra.

Uppenbarligen förefaller det vara så att socialdemokraterna har ett ständigt behov av att visa hur bra alll är i Sverige och att försvara allt, Självfallet är det så alt mycket är bra och fint just här och som gör oss stolla över att vara just svenskar

Della gäller självfallet också inom delar av den svenska sjukvården. Men allt fler har kommit i kapp oss, och i många fall hamnar vi'på efterkälken. Därför kan den svenska - eller rättare sagt den socialdemokratiska - modellen ifrågasättas. Vi har de högsta skatterna i hela världen. Vi satsar mer pengar än hela Europa i övrigt på sjukvård. Detta borde också ge kortare

köer inom vården, men så är inte fallet. Jag frågar därför; Vad drar socialdemokraterna för slutsatser av detta?

När man konstaterar att det finns brister i den svenska sjukvården av i dag, är det väldigt viktigt atl konstatera atl delta inte är personalens fel. Tvärtom, de som arbetar inom vården gör ett stort, tungt och elt utomordentligt viktigt arbete. Alla internalionella jämförelser lyder också på all svensk vårdpersonal klarar sig bra i en internationell konkurrens. Utan den insats som denna personalgrupp gör hade problemen varit ännu större än vad de redan är

Vi moderater har i flera olika sammanhang lagt fram förslag om del som vi tror skulle vara lösningar på många av de problem som finns inom dagens sjukvård.

Flera länder har prövat andra finansieringsmodeller när del gäller sjukvård än vad Sverige har gjort. Det innebär inte nödvändigtvis att de har lägre kostnader, eftersom kostnaderna för sjukvård stiger nästari överallt, oavsett vilkel syslem man har valt. Men gemensamt för dessa länder är alt de har mindre problem med köer och med bristande valfrihet än vad vi i dag har i Sverige.

Det finns därför all anlednirig att studera dessa firiansieringssystem och alt kanske också lära av dem. Jag vill fråga; Har socialministern gjort detta? Vilka slutsatser har regeringen i så fall dragit?

En sådan allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring efler internationellt mönster som vi moderater lalar om, skulle kunna ge alla rätt till sjukvård och lill valfrihet, utan all del kostar den enskilde någol extra.

Vi har också föreslagit, i väntan på en förändring av finansieringssystemet, atl det skall införas en vårdgaranti. Svårt sjuka patienter, som inte kan få vård i rimlig tid inom det egna landstinget, skall enligt vår mening ha räll atl få vård på landstingets bekostnad någon annanstans; privat, vid ett annat landsting eller, om så är lämpligt, utomlands.

Delta skulle enklast kunna tillgodoses genom atl i hälso- och sjukvårdslagens vårdparagraf skriva in regler om patientens valfrihet. Därmed skulle patientens ställning avsevärt stärkas. En sådan valfrihet tillgodoses bäst genom uttryckligt stöd i lagtext. Jag vill då fråga; Är socialministern beredd alt la sådana initiativ alt patientens valfrihet uttryckligen garanteras i lag?

Herr talman! Med slöd av det anförda ber jag alt få yrka bifall lill de moderata reservationer som är fogade lill betänkandet samt lill reservationen 12 om medel lill statens rättsläkarstalioner.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Anf. 42 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! I valrörelsen talade socialdemokraterna om hur trötta de var på egoismen. Den tröttheten tycks nu ha gått över, för i budgetpropositionen har man återigen glömt borl "det glömda Sverige", som ju utgörs av människor som mer än andra behöver vårt solidariska slöd och för vilkas skull vi måsle göra rent hus med egoismen.

De människor som lever i "del glömda Sverige", är oftast inte med när beslut fallas och resurser fördelas. De syns inte heller i den typ av statistik som Bo Holmberg tidigare refererade till. Del är deras intressen vi i folkpartiet vill föra fram och tillgodose. Såvitt jag förstår delar Bo Holmberg denna syn, men del har inte tagit sig uttryck i betänkandet.

4 Riksdagens protokoll 1989/90:100

Prot. 1989/90:100 Vi i folkparliel har till årets riksmöte fört fram ett ålgärdspakel för "det

4 april 1990 glömda Sverige". Vi vill salsa resurser och insatser på en rad grupper, några

har redan nämnts i debatten: Socialpolitik

- inriktning och - De människor som står i kö för operation av gråstarr, utslitna höfter.

anslag trånga kranskärl, inkontinens, livmoderframfall och gallsten. Dessa män-

niskors vardag förmörkas av väntan på en vård och behandling som skulle kunna befria dem från deras hälsoproblem saml också göra alt de snabbare rehabiliterades för alt kunna klara sig själva.

- Svårt hjärnskadade människor med behov av kvalificerade diagnostiska resurser och kvalificerad behandling för sina skador och som skulle vara hjälpta av ell särskilt centrum där specialislkunnande skulle kunna koncentreras.

- Barn med ovanliga handikapp som är i behov av iräningscenter där det finns specialistkompetens.

- De handikappades behov av bilstöd där grundbidragel måsle värdesäkras.

- Tortyroffer i behov av rehabilitering.

- Psykiskt sjukas behov av olika vård- och boendealternativ. Den snabba avvecklingen av mentalsjukhusen har ju lett till att alltför många psykiskt sjuka personer i dag lämnas ät sitt öde och inte fär del slöd och den hjälp som de behöver inom den öppna vården.

- Människors rätt all, om de bor på institutioner, bo i eget rum, om de så önskar.

- Slöd till kvinnojourerna som gör en oerhörd nytta för de kvinnor som hör lill dem som har del allra sämst i samhället.

- Slöd lill anhörig- och demensföreningar samt olika handikapporganisationer som ger stöd och bedriver ett rehabiliteringsarbete.

Vi i folkpartiet anser alt en omprioritering av statsutgifterna bör komma till stånd lill förmån för dessa grupper, "det glömda Sverige". Vi vill anvisa en miljard kronor till detta. Denna miljard kan frigöras genom atl man t.ex. ändrar socialförsäkringssystemet och avskaffar den överkompensation för vissa grupper som timsjukpenningreformen innebar Medel kan frigöras från arbelsskadeförsäkringen som i många stycken motverkar sina syften och från arbetslöshetsförsäkringen. Det finns 29 outnyttjade miljoner - de är från 1988 och 1989 - som borde kunna användas för all t.ex. kapa köerna.

Det är för mig en gåta all socialdemokraterna, som talar så mycket om rättvisa och solidaritet, låter pengarna rinna i väg till de slora högröstade grupperna, medan människorna i "del glömda Sverige" är utelämnade åt all vi andra av solidaritet och rättviseskäl drar fram dessa grupper i ljuset och ger dem deras rättmätiga andel av vårt välstånd.

Den personal som arbetar och som ser vad som skulle kunna göras - det har tidigare nämnts alt den gör ell fantastiskt arbete - har fastnat i ett system där den inte kan påverka sin arbetssituation. Vi måste därför på ett mycket flexiblare sätt än hittills organisera om arbetel i vården och ta vara på de ariställdas idéer samt premiera idérikedom och riytärikande.

Jag vill också la upp några andra faktorer, i fråga om vilka jag inte begriper

regeringens handlande. Jag tänker på en sådan sak som tobaksupplysningen.

50 Vi i folkpartiet anser atl man måste fortsätta att satsa på socialstyrelsens

lobaksupplysning. Atl bedriva hälsoupplysning är som att odla skog. Om man satsar måste man salsa långsiktigt, och det tar lid innan man ser resultaten. Därför anser vi det vara väldigt viktigt alt socialstyrelsen får fortsätta med sitt hälsoupplysningsarbele när det gäller tobakens område. Om man inte gör det, låter man ett mångårigt arbete gå till spillo. Vi vill därför öka på budgeten med 3 milj. kr

Jag vill vidare lyfta fram två riktiga skandalområden, rättsmedicinen och beredskapen för hälso- och sjukvården i krig.

Redan i mitten av 1970-lalet började man utreda behovet och omfattningen av den rättsmedicinska servicen samt huvudmannaskapet för denna. Tiden fram till i dag har präglats av utredningar, ovisshet om framtiden och del framtida huvudmannaskapet, svårigheter all rekrytera personal och krav på omfattande besparingar, vilkel lett till all verksamheten, trots personalens ansträngningar, inte har kunnat bedrivas på elt tillfredsställande säll.

Delta har vi uppmärksammat i riksdagen. Förra året utökades budgeten, och vi fattade också ett beslut om elt uttalande om angelägenheten av atl regeringen skyndsamt skulle ta sig an frågan om huvudmannaskap och organisation.

I årets budgetproposition återfinns dock ingenting om hur det framlida huvudmannaskapet skall se ut, endasl en mening om alt frågan för närvarande bereds inom regeringskansliet. Jag hoppas atl jag i dag kan få svar på frågan var man kommer atl landa i detta avseende.

Socialstyrelsen räknade fram en budget för ärel, men denna reducerades av regeringen med ca 5 milj. kr. Skälet härtill var att arbetsbördan inom rättsmedicinen skulle avlastas med 3 000-4 000 obduktioner, vilket skulle motsvara ungefär 3 % av rättsläkarnas arbetsbörda. Deras arbetsbörda motsvarar dock för närvarande ungefär 198 % av den av socialstyrelsen fastställda normen, så della är bara som en droppe i havel. Vi vill därför räkna upp anslaget lill rättsmedicinen i enlighet med socialstyrelsens förslag och hälsar moderaterna välkomna i reservanlgruppen. Därmed torde budgeten för den rättsmedicinska verksamheten vara säkrad.

Hälso- och sjukvården i krig är en annan dyster följetong, som jag har följt sedan 1979, dvs. förra gången socialstyrelsen skulle omorganiseras. Frågan fick inte da någon lösning, men det fördes en diskussion med landstingen om vem som skall göra vad. Frågan har inte heller denna gång fått någon lösning i socialstyrelsens omorganisation, trots atl två försvarsbeslut, från 1982 och 1987, prioriterat beredskapsfrågorna inom hälso- och sjukvården. Nu är det hög tid att regeringen vidtar åtgärder för all det fastlagda målet för verksamheten skall kunna förverkligas. Jag ser fram emot att få la del av socialministerns synpunkter på planerna också på det här områdel.

Med delta yrkar jag bifall till de reservationer som Daniel Tarschys undertecknat och i övrigt till utskottets hemställan.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Under delta anförande överlog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

AnL 43 ROSA OSTH (c);

Fru lalman! All hälso- och sjukvård måste utgå från patienten, från patientens situation och behov. Del kan lyckas atl det borde vara en självklarhet

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning-och anslag

och irigeriting som särskilt behövde betonas, men verkligheten visar ofta upp en annan bild.

När man ser på de stora sjukhus som byggts under senare år, där mycket slora lokalyloravsallsföradmiriislralion, läkemedelsrum, förråd osv., ärdet lätt konstaterat att det inte direkt är patientens behov som satts i förgrunden. Ännu värre är del, och ännu olyckligare för patienterna, alt den offentliga vården kommit att dirigeras alltmer av centrala statliga beslut. Under den socialdemokratiska regeringsperioden har landstingens ekonomiska handlingsfrihet minskats undan för undan. Del handlar om miljardbelopp som årligen dras in från landstingen, totalt om ca 17 miljarder under perioden.

Ett annal problem som slår hårt bl.a. mol hälso- och sjukvården är den våldsamma kostnadsökningsspiral som regeringspolitiken lett lill och som ytterligare kommer alt späs på under skattereformens genomförande. Det är knappast någol tvivel om alt hela vårdområdet befinner sig i en ekonomisk kris. där osthyveln inte längre är något användbart verktyg utan där del kan komma all handla om atl slora bitar måste skäras borl eller skäras ned.

Del här gäller inte bara inom Stockholmsområdet, vilket antyddes i den tidigare debatten. Jag utgår från att regeringens förelrädare kommer att bli varse detta när man, som jag också utgår från, kommer all träffa förelrädare för Landstingsförbundet och Kommunförbundet.

I detta läge kommer så förslaget om kommunall skaltestopp som en ytterligare tumskruv på kommuner och landsting. Med det höga skattetryck som vi redan har lär det knappast finnas någon kommunal- eller landstingspolitiker som av okynne höjer skallen. Om del skulle komma i fråga lär del vara i ett nödfallsläge, där man inte ser någon annan utväg atl rädda angelägen verksamhet. Största risken för delta finns i de kommuner där man har den lägsta skattekraften och de sämsta möjligheterna all klara nödvändig service. Det är alltså fråga om ett synnerligen orättvist instrument.

Jag tycker, fru talman, alt del finns anledning atl fråga: Var har socialdemokraternas tidigare så ambitiösa fördelningspoliliska vilja tagit vägen? Hur kan man försvara all man fortsätter alt utsätta svaga grupper och svaga regioner för allt större påfrestningar? Inte kan man väl t.ex. vara mera mån om den statliga skattereformen än om de svaga i samhället? Socialministern har ju möjlighel alt kommentera mina frågor och försöka visa alt mina farhågor är ogrundade.

När vi från centern hävdar all man måsle sälta patienten i centrum gäller det givelvis alla patienter, oavsett var de bor och hur gamla de är Jag vill här påminna om att vi från centern krävt all friårel inom sjukvården skall återinföras. I dag är sjukvårdsresurserna myckel ojämnt fördelade över landet. Om vi skall få någon egentlig förändring av det förhållandel, krävs del en i grunden förbättrad regionalpolitik. Om det skall vara möjligt alt rekrytera exempelvis läkare till olika delar av landet, måste där finnas ett fungerande och blomstrande näringsliv och en bra skola, så att den medföljande familjen kan få arbete och utbildningsmöjligheter Med det läge vi nu har behövs del morötter i massor för alt minska ojämlikheten i läkarförsörj-ningen, men del kommer, som jag ser del, aldrig alt vara tillräckligt på sikl.

Utöver de mer politiskt betingade problemen finns del andra faktorer som kan vara värda uppmärksamhet. Vi vet all antalet äldre människor, alltså de

som har störst behov av vård, kommer atl öka kraftigt under de närmaste åren. Man räknar med att antalet personer över 80 år kommer all öka med 100 000 fram till sekelskiftet. Vi kommer samtidigt atl få nya patientgrupper och ökad efterfrågan på nya och bälire behandlingsformer. Del här inträffar alltså när det ekonomiska utrymmet minskar alltmer Det ger en fingervisning om alt det kommer atl krävas mycket av politiker, personal och administratörer i fråga om fantasi, nytänkande och flexibilitet. Och det kommer förmodligen atl krävas all vissa delar av verksamheten väljs bort eller skårs ned. Kanske måste vi bestämma oss för atl icke helt nödvändiga behandlingsformer lyfts ul ur den offentliga verksamheten eller beläggs med högre avgifter.

Vi har i centern inte någon övertro på att man kan komma lill rätta med kostnadskrisen genom all överföra merparten av sjukvärden från offentlig till privat verksamhet. Det är tämligen meningslösl atl konstruera motsättningar mellan olika driftsformer Vad det bör handla om är alt öka mångfalden, friheten och nytänkandet också inom offentlig vård, atl uppmuntra privata alternativ, ge dem möjlighet alt konkurrera på lika ekonomiska villkor och alt öka samarbetet mellan privata och offentliga vårdgivare.

För all verksamhet måsle decentralisering vara ett rättesnöre. De pengar som rätteligen tillhör sjukvården skall gå dit och inte in i statens allmänna kassakista.

Landstingen bör få mer reella möjligheter att besluta om sin egen verksamhet. Och kanske det viktigaste av allt: många av de beslut som direkt berör vården och palientkontakterna bör kunna fallas av personalen. Om vi tog till vara varje personalgrupps erfarenheter och förmåga att avgöra vårdmässiga och praktiska frågor så skulle vi ha mycket alt vinna både i fråga om vårdkvalitet och ekonomi. Del är kontakten mellan patient och personal som är viktigast och som måste utökas. Ell rejält samtal med avdelningsläkaren t.ex. kan vara ett viktigt rehabilileringsinstrument.

Personalen är ju vårdens viktigaste resurs. Dess kunskaper och engagemang är avgörande för vårdkvaliteten. För all personalen skall känna all den räcker till krävs en medveten satsning pä personalfrämjande åtgärder Exempelvis år det angeläget atl salsa ytterligare kraft och resurser på all finna organisationsformer som medför minskad personalgenomslrömning, större effektivitet och ökad trivsel.

Möjligheterna lill vidare- och fortbildning för alla personalkategorier inom både medicinsk vård och allmän omvårdnad måste öka. Vidare- och fortbildning måsle följa ett rullande schema och vara uppbyggd som ett naturligt inslag i vårdarbetet.

Under senare år har vi kunnat konstatera alt antalet arbetsskador ökat kraftigt och att antalet förtidspensionerade är stort. Denna ulveckling är inte försvarbar vare sig ur mänsklig eller ur ekonomisk synvinkel. Den kan också ses som ett nederlag för sjukvården.

Bland dem som blir aktuella för sjukbidrag och sjukpension finns många som med snabba rehabiliteringsinsatser skulle kunna återgå lill arbetel i slället för alt pensioneras. Del är ett erkänt faktum, och del är många som sluter upp kring tanken atl människor måsle rehabiliteras i större utsträckning än vad som tidigare var fallet.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Elt problem är emellerlid att många patienter har besvär av en karaktär som man inte tar emot på de slora rehabiliteringsklinikerna, som mest sysslar med större skador på grund av trafikolyckor och liknande. Dessutom kan det ofta vara väntelider på ell halvår och mer vilkel gör alt rehabiliteringsinsatserna kommer för sent för att bli verkningsfulla.

Del skulle vara intressant att prova mindre anläggningar, med plats för 10-20 patienter, dit människor kunde remitteras efter bara någon veckas sjukskrivning. Där skulle man kunna ha en bemanning bestående av arbetsterapeut, sjukgymnast och kurator och behandlingstiden kanske inte skulle behöva vara längre än elt fåtal veckor Några sådana projekt borde riksförsäkringsverket kunna delta i. Del vore intressant atl höra socialministerns reaktion på tankarna kring en sådan här verksamhet.

All verksamhet som verkar förebyggande och som kan förhindra sjukdom skall naturligtvis uppmuntras. Del behövs mer forskning för atl klarlägga orsaker till ohälsa - inte minst på det psykosociala området.

Vad vi säkert känner lill är alt alkoholmissbruk är skadligt för hälsan liksom atl narkotikabruk är fördärvligt och atl tobaksbruk befrämjar sjukdomar Därför måsle insatserna på det här områdel ständigt hållas aktuella. Vi tar upp den här frågan i reservationer lill det belänkande som vi nu behandlar Vi framhåller bl.a. frivilligorganisationernas viktiga arbete.

En kunskap som också finns, men som tyvärr är alltför lilel utnyttjad, är kunskapen om sambandet mellan kost och hälsa. I åratal har vi i centern hävdat atl del är samhällets skyldighet atl ge det uppväxande släktet en chans att få utbildning i dessa frågor både i grundskolan och på alla gymnasielinjer Dessutom måste de beröras inom all yrkesutbildning som har med vård och omsorg att göra.

Fru lalman! Vi skulle inte diskutera äldreomsorg i den här deballom-gången är del sagl. Ändå går del ju inte all bortse från atl de äldres behov av vård spelar en central roll i vår sjukvårdsapparat. Om del exempelvis inte finns lämpliga boendealternativ som kan avlasta sjukhusen, kommer många äldre att "onödigtvis" uppta elt myckel stort anlal sjukhussängar Vi har från centern föreslagit 500 miljoner lill utbyggnad av gruppbostäder Detta ger en fingervisning om atl den totala summa som centern föreslår är en annari än den som del tidigare hänvisats lill. Del slår nämligen 30 milj. kr pås. 135. Del skall alltså totalt vara 525 milj. kr. - något som har påpekats av utskottets ordförande och av kansliet.

Del är ju väl känt att regeringen förbereder en proposition, och del finns anledning atl med hänsyn lill de uppgifter som lämnats befara att den på många håll kommer atl bli till skada både för äldreomsorgen och för hälso-och sjukvården i stort.

Del mesta tyder nämligen på att regeringen tvångsmässigt vill påföra alla kommuner en modell, som utgår från den typiska slorsladssituatiorien utan att la hänsyn lill all man på del sättet riskerar all bryta ner verkligt fina samverkansformer, vilka på många håll kommit till stånd mellan kommuner och landsting. Det kan bli fråga om elt resursslöseri som vi sannerligen inte har råd med i vårt allmänt svåra ekonomiska läge. Men än finns det tid atl länka om.

Slutligen vill jag nämna elt par frågor som berörs i två reservationer Det

föreslås i reservation nr 12 att mer pengar skall ges till rällsläkarverksamhe-ten. Denna fråga har berörts tidigare, och den kommer alt diskuteras ytterligare av Karin Israelsson. Det är mycket bra all nu kunna konstatera atl del tydligen kommer all bildas majoritet för all anslå nödvändiga medel till denna verksamhet.

Den andra frågan som jag vill diskutera las upp i reservation 13. Det gäller statens institut för psykosocial miljömedicin. IPM. Del talas mycket om arbetsmiljö i dag och om vikten av atl arbetsmiljön förbättras, men okunnigheten är i själva verket slor kring hur man kan komma till rätta med de samlade arbelsmiljöproblemen. IPM har påbörjat ett mycket angeläget arbete för atl komma till rätta med arbelsmiljöproblemen för inte minsl kvinnorna, vilka är särskilt utsatta i dessa sammanhang. Atl i det läget skära ned anslaget till denna verksamhet är inte försvarbart.

Del är ju svårt all spara pengar, men del finns ell gammalt talesätt som säger atl snålheten bedrar visheten; det talesättet är tillämpligt i det här sammanhanget.

Fru talman! Jag yrkar bifall lill alla reservationer som centerpartiets ledamöter har undertecknat.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

AnL 44 MARGO INGVARDSSON (vpk);

Fru lalman! Del är på dagen nästan två år sedan riksdagen anordnade en sårskild debatt om sjukvårdskrisen. Är det någon som fortfarande kommer ihåg den - eller är det någon som vill komma ihåg den?

Den direkta anledningen lill den debatten var avslöjanden från Radiumhemmet om en resursbrist som tvingade kliniken atl tillämpa åldersgränser

I den debatten uttalade sig samtliga partier för ökade resurser till vården. Statsministern, Carlsson I, sade alt han var beredd atl svara positivt på frågan om regeringen var beredd alt satsa ytterligare pä sjukvården. Jag hänvisar till protokollet från den 8 april 1988, sid. 23. Därav blev intet, och del hopp som den extra debatten väckte hos sjukvårdspersonal och köande patienter om atl något avgörande skulle hända sjönk sakta.

Situalionen har inte blivit bättre sedan 1987. Det har bara blivit tystare, i massmedia och i den politiska debatten. Vi är nog mättade med historier om tragedier för människor i operationsköer och om äldre som inte får någon vårdplats. Jag tycker t. o. m. att det nästan känns som om vi inte ens skulle reagera om vi så skulle få nya rapporter om åldersgränser inom vården. Del skulle behövas något alldeles extra för atl massmedia skulle ta upp vården igen. Det är ju ofta massmedia som sätter frågorna på dagordningen.

Vårdpersonalen känner en uppgivenhet, och det avspeglas i att människor som arbetar inom vården söker andra arbeten. Delta är inte enbarl ell Stockholmsproblem, även om problemen av vissa skål är störst i Stockholm.

De tre fackliga organisationer som finns representerade inom vården skriver följande i ett gemensamt brev till samtliga riksdagspartier:

Situationen i Stockholm är inte unik. Våra medlemmar har liknande upplevelser i andra storsläder och i snabbt ökande omfattning i andra delar av landet.

Visst kan man kanske avfärda oss politiker som finns i det här huset genom att säga atl vi bara utgår från Stockholms problem när vi lalar om krisen och

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

atl del inte ser ut på samma sätt i andra delar av landet. Men del måsle ju vara svårare all på samma säll avfärda de tre stora fackliga organisationer som finns inom vården och som bekräftar all della är ell problem som nu finns över hela landet.

I det här brevet från de fackliga organisationerna tas också personalens arbetsmiljö upp. Den har försämrats under hela 80-lalel i takt med minskande statsbidrag. Kommunsektorn har under 80-talel som bekant förlorat ungefär 21 % av statsbidragen. Det motsvarar i många fall en kommurial-skalt och laridslirigsskatl på 4-5 kr Det är klart atl del får effekter på vårderi.

Det har fått effekter på arbetsmiljöri. Och deri försämrade arbetsmiljöri har lett lill alt personal slutar Då måsle avdelningar slängas, och då blir det brist på vårdplatser, vilkel förlänger köerna till vården. Där har vi en av förklaringarna till de långa operationsköerna. Del är inte bara operationssalarna som utgör en flaskhals, utan den verkliga flaskhalsen är ju vårdavdelningarna.

På detta sätt försämras arbetsmiljön ytterligare, och därmed möjligheterna att rekrytera ny personal till vården. Vårdens stora problem är jusl nu personalrekryteringen. Men de har inte så alt säga uppstått ur intet, ulan problemen med personalrekryteringen har förorsakats av sjukvårdens resursbrist. Sjukvården måste helt enkelt få mer pengar, annars kommer sjukvården alt bli 90-lalels verkliga krisbransch. Vi vet atl antalet äldre ökar Vi vet all del blir 30 % fler 75-åringar fram till år 2000. Och vi vet också alt människor över 75 år behöver mer sjukvård än andra. I dag använder den grupp människor som är över 75 år 60 % av alla slulenvårdsresurser. Del här är inte något anmärkningsvärt, ulan del är någonting som hör lill själva livet.

Vi blir friskare, och vi blir äldre, men behovet av sjukvård kommer atl kvarstå och t.o.m., tror jag, atl öka. När vi blir friskare och äldre får vi också ökade krav på livet - all det skall ha elt bättre innehåll. Den medicinska tekniken går framåt, och vi kan därigenom få ell bättre livsinnehåll. På det sättet kommer kraven på sjukvården atl öka. I och med att vi har blivit friskare och äldre har inte sjukdomarna utplånats. Det som har hänt är alt de sjukdomar som människor tidigare fick i 60-årsåldern får människor i dag i 70-årsåldern. Den medicinska tekniken har ännu inte kommit så långt all sjukdomarna har utplånats. Det enda som har sketl är atl sjukdomsdebuten har uppskjutils.

Det är alltså hell klart atl behovet av sjukvård kommer alt öka framöver i och med att andelen äldre blir större. Jag undrar om socialdemokraterna har några idéer om varifrån pengarna lill sjukvården skall las, eller är del socialdemokraternas uppfattning att sjukvårdens ökande resursbehov skall tillgodoses genom rationaliseringar, ökad effektivitet och omorganisationer?

Från vpk har vi under hela 80-talel hävdat att man måste firiria riya vägar för all finansiera sjukvården. Vi tror inte atl sjukvårdens nuvarande finansieringsmöjligheter kommer atl räcka - att själv ta ut skatter i form av landstingsskatt, att plocka in pengar genom avgifter och taxor och genom att få statsbidrag. Vi tror all man måsle hitta nya sätt för atl finansiera sjukvården.

Vi i vpk anser all dessa lösningar måste las fram i samförstånd mellan vår-

dens fackliga organisationer, de politiska partierna och givetvis företrädare för Landstingsförbudet.

Jag har ett förslag till Ingela Thalén. Börja med atl bjuda in oss allihop till Hagaöverläggningar, gärna med en kopp kaffe. Då får vi se om del finns förutsättningar för oss all gå vidare i samtalen och bilda någol slags sjukvårdens finansieringskriskommilté för all hitta långsikliga lösningar på sjukvårdens problem och behovet av resurser

I mitt parti, vpk, har vi givelvis idéer om varifrån dessa nya pengar skall tas. Vi menar atl del är helt nödvändigt all de företeelser i samhället som vi vet förorsakar sjukdom och ohälsa får betala mer av vad sjukvården kostar Men även om vi har speciella idéer är vi beredda att sätta oss ned för atl förutsättningslöst diskutera varifrån pengarna skall las.

Särskilt allvarliga är personalproblemen. Enligt de beräkningar som har gjorts måste det varje år fram till år 2000 tas fram 20 000 ytterligare människor lill vårdsektorn. Då är även äldreomsorgen inräknad. 20 000 nya människor är så goll som hela netlotillskoltet av arbetskrafl varje år

I dag befinner sig personalrekryleringen inom vården i en ond cirkel. Som skäl mot atl införa nödvändiga personalfrämjande åtgärder, exempelvis minskad helgtjänslgöring, anförs det så gott som alltid atl del är omöjligt eflersom fler människor då måste anställas och all del redan är brist på personal. Så kan man inte hålla på längre. De försök som har gjorts med kortare arbetstider och minskad helgtjänslgöring har inneburit all personalomsättningen minskar och det blir lättare all få folk lill vården.

Minskad helgtjänslgöring kostar givetvis pengar Men vi från vpk menar all staten måste ga in och ta ett ökat kostnadsansvar. I del belänkande som i dag ligger på riksdagens bord har vpk en reservation, i vilken vi förespråkar att staten skall skjuta till 2 miljarder kronor för atl ingen som arbetar inom vården mol sin vilja skall behöva arbela mer än var tredje helg. Målet är att ingen skall behöva arbeta mer än en helg i månaden.

Fru lalman! Avslutningsvis har jag några frågor till socialdemokraterna och Ingela Thalén. Jag vill vela vad som är regeringens besked till vården inför 90-lalel. Kommer vården att kunna konkurrera med andra områden om arbetskraften om vården inte får ökade resurser? Anser regeringen att personalrekryleringen är sjukvårdshuvudmännens ensak, dvs. alt staten inte har något ansvar för om vården kommer att fungera eller inte? Jag undrar också om regeringen är beredd alt la elt initiativ för atl vi skall få en kriskom-milté, som är sammansatt av de fackliga organisationerna, de politiska partierna och Landstingsförbundet, för att se över vårdens behov av finansiering inför 90-lalel.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

AnL 45 RAGNHILD POHANKA (mp);

Fru lalman! Det finns så mycket skaparkraft och energi hos varje människa. Vi tar inte vara på detta i den utsträckning som vi borde, varken från samhällets, skolans eller hemmens sida.

Jag vill börja nerifrån, från de svagares sida, från barnens, de handikappades, de utslagnas, flyktingarnas och även pensionärernas - både de förtidspensionerades och ålderspensionärernas - sida. För varje årtionde, ja, för varje år har vi fåll allt större och tydligare problem med ökande kostnader

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpohtik - inriktning och anslag

för sjukvård och socialvård. Kostnaderna har nu nått sådana höjder alt de kan spränga grunden som vi har byggt vårt välfärdssamhälle på. Vi måste bryta denna onda cirkel, analysera orsakerna till problemen och göra ännu kraftfullare insatser från samhällets sida. Del görs mycket, men miljöpartiet anser all vi måsle hejda oss och se om vi satsar rätt.

Förebyggande och uppbyggande värd borde stå i eldskrift framför oss. Nödvändigt förebyggande arbete har försummats särskilt bland barn och ungdom. Bl.a. omstruktureringen i samhället och flyltlasspolitiken har bäddat för svåra sociala och psykiska problem. Utslagning, barn- och kvinnomisshandel och missbruk har ökat. Vi är på väg mot tvålredjedelssamhället. Vi har fått en helt ny samhällsklass av socialt svaga och resignerade människor av vilka en relativt slor andel hotas alt slås ut helt. Bland dessa ökar psykiska och fysiska sjukdomar. Värst utsatta är som vanligt barnen, som har svårt alt bryta "del sociala arvet", ett uttryck som Gustav Jonsson från Skå myntade. Det måste emellertid brytas och nya grupper av barn och ungdomar förhindras att hamna i fel ulvecklingsfil.

Det finns pengar, kunskap och möjligheter i vårt samhälle atl satsa pä förebyggande barn- och ungdomsvård. Men nu spar man på barnen. Ell tydligt exempel är förhållandel skolböcker-reklam. Vi erhåller ca 40 kg reklam per år och hushåll med fin papperskvalitet och utformning, nytt, fräscht, ofta glättat papper och fina bilder Barneri får ungefär två och elt halvt kilo skolböcker per år Reklamen kostar enligt beräkningar del svenska samhället 34 miljarder per år, och del kostar ungefär 4 000 kr. per person och år Och detta betalar vi också genom höjda priser på varorna. Det finns pengar Se på skolor jämförl med konferenshotell och se på skolor jämförl med affärscentra! Det gäller självklart inte bara pengar, men pengar är en indikator på vad samhället prioriterar

"Ell handikappanpassal samhälle" är rubriken på en motion som miljöpartiet har skrivit. Här innebär förebyggande vård så mycket. En del handikapp kan förhindras eller mildras genom miljöinsatser i naturen och insatser i förebyggande hälsovård hos föräldrarna. Dock har vi handikappade, och samhället måsle handikappanpassas när det gäller vård, arbetsplatser, trafik och bostäder Del behövs en helhetssyn, en djup insikt i fråga om den betydelse människosynen har för oss som planerar samhällsbygget. För miljöpartiet de gröna är alla människors lika värde en självklarhet. Men det krävs omtanke, planering, pengar och konsekventa handlingsprogram för att ge uttrycket "människors lika värde" ett reellt innehåll.

Del gäller bl.a. rätten alt själv välja vårdare, det gäller trottoarkanter, rätten till eget boende i någon form, atl ge elt värdigt liv även ål de allra svårast handikappade, och det gäller arbete åt alla som kan ha ett arbete på hel- eller deltid. Det gäller transporter, hjälpmedel och slöd ål dem med "osynligt" handikapp.

En annan grupp som del gäller är våra pensionärer som lever under så olika villkor Vi har ell grundskydd, men räcker del? De flesta gamla är aktiva de närmaste åren efter pensioneringen, och en del långt uppe i åren. Miljöpartiels syn på gamla är att även här skall friskvård och förebyggande vård vara den stora satsningen. Det kan ges både i grupp och individuellt. Sjukgymnastik t.ex. kan ske både individuellt och i grupp.

Vi vill ha kvar alla former av vård och boende för äldre som inte helt klarar sig själva. Vi vill ha långvård, servicehus, ålderdomshem, gruppboende och möjlighet all bo kvar i hemmet med hjälp av hemtjänsten. Detsamma gäller dem som flyttas ul från våra mentalsjukhus. Där behövs elt helt knippe av insatser. Men det måste ske individuellt. Den som behöver akutvård skall få del. Den som kräver långvård skall få det osv. Men mycket allvarligl är alt så många gamla vars akuta sjukdomsskede är över fortfarande ligger kvar på våra lasarett, där de kostar mycket, där de inte mår bra, inte har del socialt bra och inte har sina saker omkring sig. De bör snabbt slussas ut lill lämplig vårdform som även passar socialt och mänskligt. När man inför åldringsökningen byggt ut olika alternativ, som i och för sig är bra och nödvändiga, skulle man inte ha lagt ner ålderdomshemmen utan behållit dem som mellan-vårdsform. De som ej lagts ner får förhoppningsvis vara kvar

Rehabilitering av arbetsskadade, förtidspensionärer och av dem som kommit ul från mentalsjukhus saml av f.d. missbrukare är också oerhört viktig-När det gäller boende har vi i miljöparliet ylleriigare ett förslag som jag tänkte nämna, för det är ganska intressant, och det är ett barnkooperativt föräldrahem. Vi menar att vuxna barn skall kunna ställa upp för sina gamla, dvs. en verksamhet ungefär motsvarande den i ett föräldrakooperativt barndaghem. Det skall man göra gratis. Jag tror atl det kan finnas utrymme på mindre orter för ett eller två sådana, i Stockholm kanske för fler Många vill faktiskt ställa upp för sina äldre men de orkar inte ha dessa hemma. De kan slälla upp en helg, en eftermiddag, eventuellt en natt och stödja och hjälpa andra i samma kooperativ. Vidare vill vi ha anhörigvård, som Anita Stenberg nämnde. Del skall berättiga till samma lön som inom hemtjänsten. Det innebär bara atl de gamla och handikappade får välja sina vårdare.

Den sista grupp som jag nämnde i början var de utslagna. I måndags var det en artikel i Dagens Nyheter vars överskrift lydde; "Hårdare tag mol samhällets olycksbarn". Det var ell program på TV i går kväll; "Bastå! Nu får del vara nog! - Om Emilien i norra Italien", där Vincenzo Muccioli har startat ell kooperativ för missbrukare och utslagna. Vi är alldeles för likgiltiga mot våra utslagna. Del sägs i undersökningar all likgiltighet är det värsta för människor Om man skäller på någon reagerar man, men om man ger kärlek är del naturligtvis det bästa. Men likgiltighet är farlig.

Vi har i vår alkohol- och narkotikamolion kommit med en del goda förslag till åtgärder för att förhindra utslagning och rehabilitera de redan drabbade. När de gäller de utslagna anser vi atl alla har rätt all bo och sova i egen säng, även om de inte förmår vara nyktra. Vi anser att det hör lill de mänskliga rättigheterna atl få sova i en egen säng, ha tillgång till dusch och eventuellt frukost, även om man inte förmår vara nykter

För all hjälpa dessa missbrukare lill ett värdigare liv kan kommunerna förslagsvis upplåta ett hus, där dessa grava missbrukare - under viss uppsikt -erbjuds någon form av eget boende. Många skulle klara sitt helt på egen hand, medan andra skulle behöva hjälp med enklare hemtjänstsysslor Det är svårt att anpassa dem i vanligt boende för grannarnas skull.

Höjning av den gamla 7-kronan, som nämndes i början av debatten - del är inte längre 7 kr - motsätter sig miljöpartiet absolut. Vilka betalar den

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

över huvud tagel i dag? Många har förelagshälsovård och t.o.m. fria mediciner Jo, del är de lägsta samhällsskikten, de ekonomiskt mindre stabila, som betalar sin sjukvård med den gamla sjukronan. Det är hemmafruar, pensionärer och låginkomsttagare. Del är sådana som fortfarande betalar. Höj inte här! Man säger alt det är en överkonsumtion av sjukvård, men lill följd av en höjning skulle kanske de som har del största behovet av sjukvård inte ha råd att gå lill läkare.

För alt få människor lill vården är sex timmars arbetsdag eri nödvändighet. Det allra dyraste i vården är ju den omfattande rekryteringen på grund av den stora genomströmningen. Varje nyanställd kostar i inlroduktionsavgif-ler och arbetsskadorna är nästan störst bland vårdpersonalen. Hade vi sex timmars arbetsdag skulle antalet arbetsskador miriska väldigt mycket. Mari ser kariske inte förrän om 10-15 år atl en arbetstidsförkortning är en lönsam investering. Det kostar alltså mycket i initialskedet, men vi får tillbaka myckel i form av pengar och välbefinnande.

Det har tidigare i dag talals om skattereformen. Jag anser atl del måste vara svårt för de två partier som slår bakom den all försvara skallereformen även när det gäller sjuk- och hälsovård. Tack för ordet!

Anf. 46 Socialminister INGELA THALÉN;

Fru talman! Är vi mätta på larmrapporter? frågade Margö Ingvardsson i sitt inlägg. Man skulle kanske kunna fråga; Mår vårdapparaten - om man får använda del uttrycket - dåligt? Del finns naturligtvis stora risker för att vi i debatter talar förbi varandra och all olika larm- och varningssignaler blandas med varandra och atl styrkan i ljudet i varningssignalerna inte alltid stämmer överens med farans tyngd. Den risken tror jag blir större om vi i debatterna blir mycket ensidiga och inte tillräckligt nyanserade. Det finns problem i dag av olika slag, men del finns också väl fungerande organisationer och funktioner Det händer också oerhört myckel positivt för individer och grupper Många anställda på alla nivåer har stimulerande och bra arbetsuppgifter, där det finns ulveckling och utrymme för självständighet och kreativitet. Jag tycker inte att vi skall tona ned betydelsen av atl också i en viktig debatt om socialpolitik och hälso- och sjukvård lyfta fram atl de människor som skall arbela inom vården kanske med jämna mellanrum behöver höra all del söm de gör och får göra är någonting mycket viktigt.

Flera av dagens talare har varit inne på målet för hälso- och sjukvården; en god hälsa och en god vård. Enligt min uppfattning bör det också vara lika villkor för alla, oavsett ålder, kön, sociala förhållanden samt inkomst- och bostadsorl.

Sett från olika utgångspunkter har hälsoläget också förbättrats. Många människor kan rijuta av ett längre liv och en bälire livskvalitet, bl.a. lack vare hälso- och sjukvårdens insatser

Jag anser att det måste göras upp en strategi för atl man skall kunna uppnå en god hälsa bland befolkningen. Del är viktigt alt vi också kan ta ansvar för atl en sådan strategi får genomföras.

Inlednirigsvis vill jag ge några exempel på insatser som regeringen har gjort för atl bidra till atl lösa problem inom hälso- och sjukvården, insatser som får belydelse för den framtida strukturen inom hälso- och sjukvården.

Det årliga bidrag på 140 milj. kr. som har satts av från den 1 juli 1987 och som anvisades för atl sjukvårdshuvudmännen skulle kunna minska köproblemen när det gäller operationer vid gråstarr, höflledsbesvär och kranskärlssjukdomar är ell sådanl exempel. Vidare kan jag nämna de 50 milj. kr. som har avsatts till sjukvårdshuvudmännen fro.m. årets Dagmaröverens-kommelse för genomförande av ett förändringsarbete, bl.a. i syfte atl fä fram goda exempel på förändringar. Medlen, som fördelas efler ansökan från sjukvårdshuvudmännen, skall användas för just försöks- och utvecklingsarbete för all skapa en bälire tillgänglighet och en ökning av produktiviteten. Pä della sätt bör också köerna och andelen s.k. klinikfärdiga patienter kunna minska.

En nationell strategi för folkhälsoarbetet kommer all påbörjas under det här året. Förra året beslutade regeringen att utreda service, slöd och vård till psykiskt störda. Samtidigt skulle situalionen inom psykiatrin undersökas. En utvärdering av effekten av ändringen från slutna till öppna vårdformer under 80-lalet skulle också göras. Utredningen kommer alt föreslå olika åtgärder för atl del skall bli en bättre och effektivare service och vård för de psykiskt störda. Det som nämnts är bara några exempel. Trots betydande framsteg och trots alt hälso- och sjukvården har fler anslällda per invånare än någonsin, förekommer det kritik mot vården. Denna kritik riktar sig kanske inte i första hand mot den medicinska behandlingen utan mot brister i service och tillgänglighet, Vi vill inte atl människor skall skickas hem i förtid på grund av plalsbrisl eller alt patienter tvingas till långvarig sjukskrivning på grund av operafionsköer Delta är oacceptabelt både från mänskliga och från samhällsekonomiska utgångspunkter. Därför är det i högsta grad angelägel atl hälso- och sjukvården fortsätter att utvecklas och förnyas.

Sjukvårdshuvudmännen ansvarar för planering och organisation, drift och uppföljning av verksamheten. De har också det dominerande finansieringsansvaret och svarar för mellan 75 och 80 % av kostnaderna. Staten lägger fast mål och övergripande riktlinjer och bidrar därutöver, som jag nämnde, till lösningar av aktuella problem i samband med att de ekonomiska uppgörelserna träffas. Det motsvarar ungefär 18 % av kostnaderna. Man kan därför säga att ansvaret för förnyelsearbetet är delat.

Hälso- och sjukvården är en fundamental byggslen i den svenska välfärdspolitiken, och den skall även i fortsättningen slå under demokratisk kontroll och i huvudsak finansieras med allmänna medel och drivas i offentlig regi. Samlidigl stär del alldeles klarl all den privata vården ulgör ett viktigt komplement lill den offentliga vården.

Som jag nämnde vilar huvudansvaret för genomförandel av många av de åtgärder som krävs på sjukvårdens huvudmän, landstingen. Landstingen och många kliniker har också vidtagit åtgärder för att förbättra servicen och tillgängligheten. Tidigare har man ingående diskuterat de olika köerna, och jag skall inte gå djupare in i den diskussionen. Jag kan bara konstatera att man i dag när det gäller kranskärlsoperafioner har en operafionskö på 850 personer - flaskhalsarna ligger på röntgensidan. Vi har minskat köerna när del gäller höflledsoperalioner och gråstarrsoperationer, men detta är inte tillräckligt. Det finns tillräckligt många köande för atl denna fråga återigen

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolhik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 måste tas upp vid de överläggningar som skall förasvid Dagmarförhandling-
4 april 1990 arna nu under våren.

Socialpolitik - inriktning och

I budgetpropositionen anges vilka förväntningar regeringen har på hälso-
och sjukvården. Där sägs bl.a. att förnyelsearbetet måste inriktas på atl ge
patienterna bättre tillgänglighet och utökade möjligheter atl välja var de vill
* bli behandlade. Där framhålls också behovet av mål och resultatstyrning

med krav på uppföljning och utvärdering, liksom behovet av decentralisering av ansvar och befogenheter.

Kraven pä hälso- och sjukvården har ökat. En förklaring är den medicinska utvecklingen. Denna skapar både möjligheter och nya förväntningar. Ett exempel är gråstarrsoperationerna. Också i framtiden kommer den här utvecklingen att ge upphov lill mera krav på en del områden, men den kan också ge säkrare och billigare vård på andra områden. En annan förklaring är del som har nämnts i debatten tidigare, bl.a. av Margö Ingvardsson, nämligen de ökande kraven från del ökande antalet äldre. En allt större andel av antalet vårddagar och vårdtillfällen gäller patienter långt upp i åldrarna.

I debatten har förts fram krav på rätt till vård efter fritt val och att hälso-och sjukvårdslagen skall ändras så atl det framgår av den att patienten skall få välja fritt i sjukvården. Landstingsförbundet har rekommenderat sina medlemmar atl patienterna skall få välja. Några av landstingen har redari fattal beslut om att patienterna fritt skall få välja vårdgivare, andra har tagit ställning för atl man skall få välja inom resp. landsting. I Landstingsförbundets strukturutredning tas de här frågorna upp tillsammans med olika förslag, vilka också förekommit i debatten i dag, som gäller olika typer av finansieringsmodeller. I Landstingsförbundets strukturutredning deltar både socialdepartementet och socialstyrelsen. Jag förutsätter alt diskussionerna i denna strukturutredning leder fram till olika förslag. Förhoppnirigsvis leder den fram till konkreta förslag till förändringar som minskar köer till och efterfrågan på vården saml förbättrar tillgängligheten och ger patienterna den vård de behöver när de behöver den.

I den sjukvårdspoliliska debatten har det också förts fram krav på väsentligt utökade resurser till hälso- och sjukvården. Del gäller inte minst den specialiserade läns- och regionsjukvården. Önskemål om utökade resurser för hälso- och sjukvård måsle också, mol bakgrund av arbetsmarknadssituationen och samhällsekonomin, mötas med krav på alt nuvarande resurser tas till vara så effektivt som möjligt.

Den ekonomiska diskussioneri har accentuerats under början av det här året. I årets budgetproposition efterlyste min företrädare ett nytt länkande vad gäller hälso- och sjukvårdens struktur Därför tycker jag att det är glädjande atl se atl några av sjukvårdshuvudmännen har presenterat förslag till ändringar av hälso- och sjukvårdens orgariisation inom de egna områdena. I de här förslagen försöker man ändra styrsystemen så att resurser mobiliseras för den vård som människor frågar efler

Man ser ul alt ha kommit längst med delta arbete i Kopparbergs län. Men
också de idéskisser som sjukvårdshuvudmännen i Västsverige har presente
rat har en likartad inriktning. I dessa idéskisser vill man renodla politikernas
roll som företrädare för medborgarna i del egna områdel. Samlidigl ges sty-
62 relsen av vårdens driftenheter en proportionell inriktning. Avsikten är alt

primärvården skall utgöra basen i hälso- och sjukvårdsorganisationen och ha ell huvudansvar för befolkningens hälsotillstånd. Della arbete syftar lill att ge patienterna vårdpersonalens stöd i den primära sjukvården, i de fall patienterna är i behov av della för vård och behandling inom läns- och regionsjukvården. Det är nog inte bara jag som med intresse kommer atl följa utvecklingen av hälso- och sjukvården i Kopparbergs län och i Västsverige, ulan den diskussionen kommer också att tas upp i Landstingsförbundets strukturutredning.

Som har nämnts av flera deltagare i debatten är personalen den viktigaste resursen i hälso- och sjukvården. 400 000 personer arbetar inom hälso- och sjukvården. Samtidigt vet vi att hälso- och sjukvården inte alltid är ell föredöme när del gäller god arbetsmiljö. Bl.a. har detta redovisats i arbetsmiljö-kommissionens rapport. Det krävs en betydligt bättre arbetsmiljö, men också bälire arbetsorganisation, utbildning och kompetensutveckling saml andra personalälgärder, som gör atl personalen kan bli den resurs i vården som den vill vara.

Låt mig här passa på atl la upp ytterligare några av de frågor som har berörts i debatten tidigare i dag. Först skall jag beröra den punkt i budgeten som rör rätlsläkarverksamheten. Jämfört med budgetpropositionen från förra året har budgetbasen för rältsläkarslalionerna under del här året ökats med närmare 5 milj. kr. Grunden härför är dels regeringens medgivande av ett överskridande för 1988/89 på ca 2,5 milj. kr, dels riksdagens beslut om en lika stor utökning därutöver.

Men regeringen har också agerat för att minska arbetsbelastningen på rätisläkarslationerna genom alt del vid dödsfall utanför sjukhus, där brott inte misstänks, inte längre skall vara en uppgift för polisen och rättsläkaren alt utfärda dödsbevis. De s.k. enklare dödsfallsundersökningarna utgör ungefår hälften av rältsläkarslalionernas obduktioner dvs. ungefär 6 000—7 000. Det har inte varit möjligt tidigare alt föranstalta om klinisk obduktion. Regeringen ändrade, för atl skapa denna förutsättning för utredning i sjukvårdens regi. i höstas allmänna läkarinstruklionen så att det numera är möjligt atl föranstalta om klinisk obduktion när så är motiverat,oavsett var dödsfallet inträffat.

Vidare har vi i den s.k. Dagmaruppgörelsen med sjukvårdshuvudmännen för 1990 kommit överens om all de från den 1 januari skall svara för utredning av alla dödsfall i hemmen och på äldrevårdsinstilulioner där anledning att misstänka brott inte föreligger Del kommer naturligtvis alt la en viss tid innan denna nyordning får ordentligt praktiskt genomslag när det gäller de ändrade formella reglerna och huvudmännens ökade åtaganden. Socialstyrelsen, rikspolisen och Landstingsförbundet arbetar nu aktivt med atl få ut informationen om vad del är som gäller fr.o.m. årsskiftet. Det ligger i vårdens och polisens intresse, men också de anhörigas intresse, att man skall undvika alt blanda in polisen när del inte är sakligt motiverat. En försiktig bedömning är att ungefär hälften av de s.k. enkla dödsfallsundersökningarna kommer atl kunna ske inom ramen för landstingets resurser. Det beiyder ungefär 3 000-4 000 färre sådana för rältsläkarstationerna.

Får jag också ta upp den fråga som Rosa Östh var inne på, nämligen om rehabilileringsverksamhelen. Frågan om rehabilitering och möjligheten att

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolhik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

bekosta rehabilitering kommer att behandlas i morgon i anslutning till socialförsäkringsutskoltets betänkande. Där kommer man alt beröra den s.k. arbetslivsfonden m.m. Får jag här bara säga atl del är min förhoppning atl de resurser som ställs till förfogande genom ändringarna i socialförsäkringssystemet och genom att arbetslivsfonden inrättas skall leda till alt olika rehabili-leringsverksamheter runt om i landet byggs upp. Jag har på olika sått informerats om atl så är fallet. Jag lycker att del finns en hel del i den verksamheten som är utomordentligt intressant.

Margö Ingvardsson nämnde sjukvårdsdebatten den 7 april 1988. Under hela 80-talet har en real resursökning på ca 2 % i genomsnitt per år tillförts sjukvårdsverksamheten. Även personalvolymen har ökat varje år, och all personal har inte tillförts administrationen, utan också vårdpersonalen har ökat varje år. Åldrereformen avser definitivt att la hand om problemet med just klinikfärdiga äldre patienter

Jag vill poänglera all det beträffande effektiviteten inom sjukvården är mycket stora skillnader mellan de olika sjukvårdsområdena. Kostnaderna växlar mellan 8000 och 12000 kr i landets 26 sjukvårdsområden. Den redovisningen lycker jag är en inläkt för att det finns skäl atl mycket aktivt fort-sälta förnyelsearbetet och atl ta till sig de posiliva exempel på förbättringar som genomförs inom en rad kliniker runt om i landet.

Jag skall också la upp en punkt som handlar om EG. Jag ser atl Gudrun Schyman finns i sin bänk. Gudrun Schyman ställde frågan och bad mig svara på vad del finns för risker med EG-harmoniseringen inom hälso- och sjukvårdens område. På läkemedelsområdet finns det, såvitt vi kan bedöma, inga påtagliga hinder Inom cancerområdet pågår förhandlingar för atl Sverige skall kunna vara med i EG ;s arbete mot cancer. Det är ett mycket viktigt och väsentligt arbete, och riksdagen har också anvisat medel för detta.När det gäller socialförsäkringsområdet kan vi i dag se alt del behövs fortsatt utredning på ell par områden som rör pensioner

I budgetpropositionen framhåller regeringen också att det är viktigt att skapa goda förutsättningar för en samordning av samhällets insatser för vård och rehabilitering, liksom goda förutsättningar för effektivitet inom vård-och socialförsäkringssektorn som resulterar i en god samhällsekonomi. Jag kommer därför att pröva hur socialförsäkringsmedlen skall kunna integreras i styrningen av hälso- och sjukvården.

Men en sådan reform av hälso- och sjukvården får nalurliglvis inte innebära att de grupper i samhället som har störst behov av vår omsorg sätts pä undanlag. Det inåsle finnas en garanti för att alla får samma tillgång till hälso- och sjukvård. Jag lycker all del är självklart alt människors behov skall vara styrande för utvecklingen av hälso- och sjukvården, när det gäller såväl organisation och ekonomi som teknik.

Anf. 47 MARGO INGVARDSSON (vpk) replik:

Fru talman! Styrkan i larmet stämmer inie överens med de faktiska förhållandena i vården, sade socialministern apropå mina påståenden att det nu är ganska tyst i massmedia och i den politiska debatten om krisen i sjukvården. Jag är överens med socialministern om den bedömningen - del är inte alllid så att besvären är störst där del larmas högst. Jag lycker att det visar sig all

den bedömningen är riktig när man titlar på utvecklingen av kranskärlsoperationerna.

Pä det området har man bäst lyckats minska operationsköerna. Jag är inte säker på att del var det område som bäst behövde pengarna för att minska operationsköerna. Tvärtom tror jag att det är ett område som klarar sig ganska bra ändå. Del beror på att den gruppen patienter är en ganska stark patientgrupp. Den består främst av medelålders män. Och det är ett intressant område där man enligt min mening inte behöver stimulera dem som sysslar med verksamheten att komma fram till nya rön och operationsmetoder.

Det ser annorlunda ut inom andra områden, exempelvis när det gäller höftledsoperationer Där är patientgruppen en annan, nämligen övervägande äldre människor, och en majoritet är äldre kvinnor Jobbet är oftast slentrianmässigt och inte så glamoröst. Jag tror atl man där behöver större stimulanser för att få ned operationsköerna.

Ingela Thalén och jag har olika meningar om delta. Vi har tidigare diskuterat om man inte borde utvärdera användningen av de pengar som staten har satsat på alt minska operationsköerna. Jag vidhåller atl sådana medel fortfarande behövs, men Ingela Thalén är av annan mening, och del lycker jag är synd.

Sedan sade Ingela Thalén alt sjukvårdspersonalen mer behöver få höra att man gör ett bra jobb, behöver få mer beröm. Det kan jag också hålla med om. Men jag tror inte atl det längre räcker med alt vi från kammarens talarstol uttalar berömmande ord. Sjukvården behöver faktiskt ökade resurser Man kommer ingen vart med att bara uttala orden. Personalen behöver bevis på vår uppskattning, t.ex. genom bättre möjligheter att vidareutbilda sig. Det bevis som först och främst behövs är bättre arbetstider Det stämmer dåligt överens med alt vi uppskattar de sjukvårdsanställdas arbete, om vi samtidigt anser att de kan jobba varannan helg. År Ingela Thalén beredd att medverka lill att ändra de förhållandena?

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Anf. 48 ROSA OSTH (c) replik;

Fru talman! Jag delar socialministerns uppfattning att övertoner i debatten inte för utvecklingen framåt. Jag har också försökt att undvika övertoner Mill anförande var, menar jag, inte ensidigt.

Regeringen har under myckel lång tid haft en tendens alt inte vilja se existerande problem. Man har i ställel beskrivit del mesta som bekymmersfrill. Det har då blivit fråga om brandkårsutryckningar, som inte varit särskilt gynnsamma för de verksamheter och företeelsier som varit aktuella.

Jag hade inte väntal mig att Ingela Thalén direkt skulle ta upp äldreomsorgen - hon har tidigare mycket tydligt markerat atl hon inte är beredd alt överskrida gränsen för sitt ansvarsområde inom departementet. Men det går ju knappast atl skilja ul äldrevården och äldreomsorgen från hälso- och sjukvården i stort. Del tror jag atl Ingela Thalén myckel väl inser.

Bo Holmberg var tidigare i debatten inne på del. Han underströk mycket kraftigt att det är viktigt att man inte gör situationen i Stockholm riksledande. Men det är jusl vad man håller på alt göra när del gäller planeringen för den kommande äldreomsorgen. Del är faktiskt i all välmening som jag

5 Riksdagens protokoll 1989/90:100

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

vill uppmana regeringen atl ta hänsyn till att situalionen ser olika ul på olika häll i landet. Del finns utan ivivel stora problem, och det finns små problem. Om man genomför en reform som den som är förulskickad atl genomföras nu under våren är det angelägel att man inte skapar problem där de inte finns och alt man inte förstorar problemen där de tidigare varit relativt små.

Jag hade vänlat mig atl socialministern skulle beröra IPM;s verksamhet. Jag utgår från att socialministern i sill tidigare arbete som arbetsmarknadsminister kom i kontakt med problemen på arbetsmiljöområdel, inte minsl för kvinnorna. Det är de arbetsmiljöproblem som IPM sysslar med som det är svårast atl komma lill rätta med för kvinnorna inom vården. Därför undrar jag om det inte hade varit befogat atl ge IPM de faltiga 500 000 kronor som det faktiskt handlar om i sammanhanget.

AnL 49 PER STENMARCK (m) replik;

Fru talman! Socialministern sade från kammarens talarstol för en liten stund sedan all god vård skall ges lill alla på lika villkor Det tror jag är en målsättning som vi alla har, men så är del ju inte i dag.

För några veckor sedan kunde man i en artikel i tidningen Expressen läsa om Åke Karlsson i Mullsjö i Västergötland, som fick vänta i åtta månader på att bli behandlad mot grön starr. Han konstaterar där att det inte längre blir myckel läsning och alt han snubblar i trappan ibland. När han äntligen fick tid hos läkaren var del för sent. Om han hade fått vård tidigare hade synen förmodligen gått att rädda. Vid det tillfället sattes laserbehandling in. Man konstaterade då atl del inte hjälpte. Del är tråkigt, säger läkaren. Grön starr kan botas om den behandlas i lid.

I elt brev beskriver Åke Karlsson sina nio månaders väntan. I svaret säger chefen för ögonkliniken; Precis så här illa är det. Det värsta är att förhållandena bara blir värre och värre.

Del är ett uttalande som enligt min mening går stick i stäv med vad socialdemokraterna säger Enbarl i Skaraborgs län väntar 6 000 ögonpalienter på behandling.

Exemplet Åke Karlsson är ingalunda unikt. Tvärtom - del är en del av svensk sjukvårds vardag av i dag. Låt mig få fråga; Vad tänker socialdemokraterna göra ål delta?

Jag ställde i mill anförande tre frågor till socialministern, bl.a. om ett förslag till ett nytt finansieringssystem, som i dag fungerar alldeles utmärkt i en rad andra länder Jag har inte fått någol svar på del. Men det finns ju möjlighet att återkomma i en senare replik.

Så några ord om rältsläkarstationerna. Det är ju uppenbarligen så att de uppgifter som framkom i budgetpropositionen icke var i sak riktiga. Där talades det om en minskning av antalet undersökningar med mellan 3 000 och 4 000 per år I dag kan vi konstalera atl så ingalunda är fallet. Prognoserna tyder i dag, enligt socialstyrelsen, på en minskning i år med 300-400 enkla dödsorsaksundersökningar. Det kommer förmodligen alt la upp till fem år innan man når upp lill det antal som anges i budgetpropositionen. Detta nämndes inte tidigare. Vi litade på uppgifterna då. De stämde tyvärr inte, och därför kommer vi i dag i voteringen att ansluta oss till reservationen 12, sorn är fogad till betänkandet.

Anf. 50 RAGNHILD POHANKA (mp) replik;

Fru talman! När det gäller Dagmaröverenskommelsen, som Ingela Thalén talade om, har vi tagit ställning i socialförsäkringsutskottet, och i stort stöder miljöpartiet Dagmarsyslemel i dag. Vi tror inte att någon privatisering i och för sig löser problemet med sjukvården. Del som behöver åtgärdas kan lika väl åtgärdas inom del syslem vi har i dag. Nytänkande behövs däremot. Del är helt klart.

Men om man kommer in på dalamodellen finner man bra delar i den. Att primärvårdslåkarna skall ta vård om patienterna i första hand tycker vi är bra. Men atl de i stort sett skall ha betalningsansvaret är vi tveksamma till. Vi tror inte på alt läkarna lar ell bättre ansvar för patienterna om de utöver sill läkaransvar också har delar av det ekonomiska ansvaret. Jag lycker att det är alt värdera pengar för högt och alt underkänna läkarnas roll som läkare.

Korikurrens har blivit det slagord som i dag gäller i alla lägen. Del är som om konkurrensen kunde lösa alla problem. Jag tror inte alls på alt det är på del sättet.

Så till frågan om färdigvårdade patienter Enligt en uppgift som jag har fått ligger 25 % av patienterna som är färdigvårdade på akutplatser Om det verkligen är så många som 25 % vore det ju bättre atl göra om var fjärde avdelning lill lältvärdsavdelning, för där är del ju en billigare vård och en mer anpassad vård. Del är inte något förslag. Det bästa är naturligtvis att slussa ut dem till andra vårdformer På något sätt måste detta ske för atl minska köerna. Kanske skulle del vara den viktigaste minskningen av köerna om man kunde klara den biten. Vad säger socialminister Thalén om detta förslag?

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

AnL 51 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik:

Fru lalman! Några ord om rättsläkarna. Förenklingen beräknas ju utgöra ungefär 3 % av rätlsläkarnas arbetsbörda. I dag har de ca 198-200 % arbetsbörda. Då tycker jag atl man skulle vara klar över att man inte skall dra bort resurserna. Det här skulle i stället medföra en lättnad av arbetsbördan.

Man skall över huvud tagel inte dra borl resurser innan man är klar över alt förändringar är i hamn. Avvecklingen av mentalsjukhusen, nedläggningen av ålderdomshem, överförandet av LVU- och LVM-hem till annan huvudman är åtgärder som alla har lett lill resurs- och köproblem. Del är de enskilda människorna och personalen som kommer i kläm i den här förändringen. Delta leder också till köer in i och ut ur vården. Vi kan räkna med upp till en och en halv miljard för höga boendekostnader i akutsjukvården för senildementa.

Jag fick inte någol svar på frågan om hälso- och sjukvården i krig. Det hoppas jag få i nästa replik.

Hälsoslralegi trodde jag faktiskt all vi hade sedan vi fick hälso- och sjukvårdslagen 1982. 1984 anslöt vi oss till Europaregionens hälsoslralegi. 1985 behandlades HS90 här i riksdagen. Problemet som jag ser det är all gå från ord lill handling. Här har handlandet hejdats av atl man har skapat ohka grupper som först skall säga sitt, och man har utrett m.m. Detta har lett till en brist på signaler från regeringskansliet, vilket bidragit till all vi inte har

Prot. 1989/90:100 kommit i gång på samma sätt som en rad andra länder Jag lycker att tobaks-
4 april 1990 och alkoholomrädet är ett typiskt exempel på det.

inriktning och

Sedan har del talats om behovsanpassad hälso- och sjukvård. Det är oer-
/ _ hört viktigt. Det som dä har brustit är att vi inte har frågat människor som

behöver hälso- och sjukvård vad det är de behöver. Vi har tyckt så väldigt

* mycket åt andra och så har vi tyckt fel. Vi måste lyssna bättre på dem som

det verkligen gäller

Anf. 52 GUDRUN SCHYMAN (vpk) replik;

Fru lalman! Jag skall väldigt kort beröra rätlsläkarverksamheten. Förra året, Ingela Thalén, var hela socialutskottet ute på rällsläkarstalionen i Solna. Där fick vi på ett mycket handgripligt sätt reda på hur situalionen egenlligen var; hur verkligheten såg ut till skillnad från den beskrivning vi hade fått från socialdepartementet och som då utgjorde underlag för budgetpropositionen. Det inträngandet i verkligheten fick som effekt atl vi gemensamt i utskottet förstod att del behövdes göras någonfing här. Det behövdes mer pengar, och så blev också resultatet.

Inför budgelbehandlingen i år har vi fått samma rapporter från samma personer De personer vi mötte där ute var djupt engagerade i sitt arbete. Det var människor som gick på knäna i en orimlig arbetssituation. Vi har ingen anledning alt tro alt det de säger i dag har mindre verklighetsanknytning än det de sade då. Därför har vi också nu, vilket är lur, en majoritet i kammaren för att de skall fä de pengar de behöver.

Men jag förslår inte varför socialdemokraterna, som värnar sä myckel om alt man skall lyssna på dem det berör, i det här fallet inte kan ta åt sig atl verkligheten ser annorlunda ul än den socialdemokratiska politiska karta som budgetpropositionen bygger på.

Jag är glad alt Ingela Thalén tog upp frågan om EG. Jag fick besked vad gäller läkemedel och cancer. Jag fick besked om att det på socialförsäkringsområdet fortfarande finns frågetecken. Jag skulle naturligtvis väldigt gärna vilja vela vilka de är och vad det är för frågeställningar som man överväger i deparlemenlel. Men min största oro ligger inte på det rent sakpoliiiska områdel utan min största oro ligger på del ekonomiska planet.

Vad händer när Sverige harmoniserar sin skattepolitik till EG;s regler? Vad händer med möjligheten för oss all bedriva den skattefinansierade välfärdspolitik som vi i dag bedriver? Del har oroat mig väldigt mycket att det i hela EG-byråkratin inte finns en enda arbetsgrupp som sysslar med just EG-harmoniseringens konsekvenser för socialpolitiken. Jag har frågat Anita Gradin, och jag kan fråga Ingela Thalén nu också, varför del inte finns någon sådan arbetsgrupp. Det kommer självklart att få effekter på vår möjlighet alt bedriva den socialpolitik vi nu bedriver, eftersom del ser helt annorlunda ul inom EG-länderna. Del här är frågor som man borde studera. Man borde framför allt studera exemplet Danmark, lycker jag, eftersom man där har, eller har haft, en ganska likartad skattefinansierad välfärdspolitik. Där har det alltså inneburit stora nedskärningar Där finns elt stort missnöje och en stor opposition just när det gäller konsekvenserna för socialpolitiken. Jag skulle vilja veta om Ingela Thalén har tagit lill sig någonting av de erfarenhe-68

terna eller om hon är beredd alt tillsätta en arbetsgrupp som tittar på konsekvenserna för just socialpolitiken.

Anf. 53 Socialminister INGELA THALÉN;

Fru lalman! När det gäller vartredjehelgsarbete vill jag säga till Margö Ingvardsson alt det pågår en utveckling inom samtliga landsting, där man undan för undan går över från varannanhelgsarbete till vartredjehelgsarbete. Jag kan hålla med om all den förändringen naturligtvis skulle skyndas pä, om man förde till mera pengar men enligt min uppfattning är detta en fråga om prioriteringar som måste göras inom landstingen och som måste skötas i förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare inom landstingsvärlden.

Rosa Östh påslår alt regeringen beskriver del mesta som bekymmersfrill, men det gör vi ju inte. Hela arbetet går ut på att försöka hitta en balans mellan det som är mindre besvärande och det som är rejäla problem. Att i alla lägen lyfta upp debatten lill atl gälla en kris kan leda till det som jag tycker atl Margö Ingvardsson helt rått var inne på, nämligen atl larmen lill slut gör oss mer eller mindre döva för det som egentligen är de stora problemen. Den oron tycker jag alt vi samtliga skall dela.

Arbelsmiljöarbetet var Rosa Östh inne på. Det är oerhört viktigt all man i arbetet inom sjukvården får mera omväxling. Jag skall erkänna all jag ser med stort bekymmer på den ulveckling av ensidigheten som har försiggått under de senaste 10-15 åren når det gäller arbetsfördelningen mellan olika grupper inom sjukvärden. Jag tänker framför allt på dem som arbetar med städning, på dem som är vårdbiträden, undersköterskor, terapeuter m.fl.

Ensidigheten inom vart och ett av dessa områden bekymrar en del. Jag tror att man i debatten mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisationer blir tvingad att ta upp det fakluni all det är nödvändigt att bredda innehållet i arbetet för de anställda inom vården, precis som man är på väg att bredda innehållet för de anställda inom den kommunala sektorn.

Per Stenmarck tog upp ett exempel inom Skaraborgs län som gällde ögon-operationer. Låt mig bara nämna atl med anledning av den rapporten och eri del andra har regeringen beslutat att be socialstyrelsen all särskilt granska de fallen när det gäller just detta län.

Jag tror faktiskt. Per Stenmarck, att jag sade i min inledning att de frågor som rör finansieringsalternativ, bl.a. allmän sjukvårdsförsäkring, som Per Stenmarck berörde, behandlas i landstingens s(rukturu(redning. Lat mig också säga atl det väl inte är så där alldeles kristallklart vad moderaterna egenlligen menar. Rapporterna från Västtyskland visar på all del inte bara är kostnadsutvecklingen som oroar västtyskarna utan också hur fördelningen av sjukvård har skett mellan de vårdbehövande i de tyska staterna.

Så vill jag säga något om rättsläkarverksamheten. Regeringen har ändrat i instruktionen, och det är alldeles rikligt atl den förändringen har skell först nu under våren. Det betyder att det blir en viss övergångsperiod innan man under 1990/91 når fram fill alt det i 3 000 ä 4 000 fall skall vara möjligt atl införa enklare rutiner. Men budgeten avser ju faktiskt hela 1990 och 1991.

Gudrun Schyman var inne på frågan om på vilkel säll vår skattepolitik och skallereformen påverkar socialpolitiken. 1 viss mån har de frågorna varit

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 uppe till bedömning när man har tittat på t.ex. hur pensionssystemet ser ut.

4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Det är ett av de områden där det har gjorts en fördjupad analys, som visar atl vårt folkpensionssystem inte alls kommer all stå sig om det skall ske en fullständig EG-harmonisering.

Som svar på frågan om jag skall titta närmare pä socialpolitiken och finansieringen av den vill jag säga att det är min avsikt att göra så.

Arif. 54 MARGÖ INGVARDSSON (vpk) rephk;

Fru lalmari! Jag är inte överens med socialministern om atl frågan om personalens helgtjänstgöring löses bäst ute i landslingen och atl vi som rikspolitiker bara skall sitta och vänta och se vad som händer Jag menar atl staten måste gå in och ta ett ansvar för atl personalens arbetsmiljö skall bli bättre, för det är ett nationellt intresse att vården kan konkurrera med andra områden om arbetskraften på 90-talel.

Vi vet ju atl det blir brist på arbetskrafl. Nästan hela netlotillskoltel av arbetskraft måste till vården, om vi skall klara vårdens behov. Personalrekryteringen är alltså en nyckelfråga. Om vi inte lyckas garantera att vi får personal fill vården, kan vi inte heller garantera att alla får den vård som vår hälso- och sjukvårdslag föreskriver.

Vpk har elt förslag lill lösning: att staten direkt går in med bidrag, öron-märkta för verksamheten atl minska personalens helgtjänslgöring. Jag är inte säker på att det är det bästa förslaget. Det finns kanske andra förslag, men jag tycker att problemen är så viktiga all vi måste sitta rier och diskutera dem och då diskutera dem på ett annat sätt än vad som kan ske här från riksdagens talarstol och i utskottet.

Jag menar att diskussionen måste föras tillsammans med Landstingsförbundet och tillsammans med de fackliga organisationerna inom vården. Samtidigt som vi diskuterar personalrekryleringen måste vi, menar jag, diskutera vårdens långsiktiga behov av resurser

Socialministern angav i sill anförande här att sjukvården har fåll en real resursökriing under 80-lalet. I och för sig är inte det intressant, utan det intressanta är ju om resursökningen svarar mot behoven, och del gör den inte. Man kan titta på resursökningen i andra siffror som andelen av bruttonationalprodukten t.ex. Då kan vi se atl sjukvården har minskat sin andel av brut-torialionalprodukteri under 80-talel från över 10 % till strax över 9 %.

Vi kan också se att staten under hela 80-lalet har minskal sitt tillskott till sjukvårdens utgifter Under 80-lalet har sjukvården förlorat statsbidrag på ca 21 %, och det har givelvis märkts i vården genom att denna inte kunnat förse sig med inkomster från annat håll.

Anf. 55 ROSA ÖSTH (c) replik;

Fru talman! Jag tackar för Ingela Thaléns intresse när det gäller arbetsmiljöfrågorna. Det ger inga pengar i dag, men det kanske ändå kan leda till en förbättrad regeringspolitik i del avseendet senare.

Jag hoppas att Ingela Thalén, trots sin lystnad i äldreomsorgsfrågorna, ändå tar till sig en del av de uppmaningar som jag har riktal om all de frågorna oundgängligen måsle vägas in i bedömnirigen av del totala hälso- och sjukvårdsområdet. Dessutom är det viktigt - jag upprepar del - alt man inte

tvångsmässigt inför en modell i kommuner och landsting där det redan byggts upp en fungerande verksamhet och pä del sättet riskerar att rasera någol som är väldigt bra.

Jag hade förstås förväntat mig att Ingela Thalén i varje fall i sin replik skulle bemöta milt påslående atl socialdemokraternas välfärdspolitik har spårat ur och all det slår hårt också mot hälso- och sjukvården. Ingela Thalén rör sig, lycker jag, hela tiden litet på ytan av problemområdet. Vi har i dagens debatt hittills egenlligen inte fått några besked när del gäller regeringens strategi i fråga om att lösa problemen.

Det är många som är väldigt intresserade av alt höra vad Ingela Thalén anser i fråga om dessa problem. Hur skall exempelvis sjukvårdens resursbehov läckas? Och kommer patientavgiften atl höjas? Finns det några tankar om hur man skall prioritera osv.?

Jag hoppas alltså på ytterligare kommentarer med anledning av dessa frågeställningar.

Pröt. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolhik - inriktning och anslag

Anf. 56 PER STENMARCK (m) replik;

Fru talman! Jag är lacksam för socialministerns kompletterande svar Jag tycker alt det är bra atl ni lar initiativ angående situationen för starrpatienter Jag är ocksä tacksam för atl regeringen nu tittar på nya finansieringsmodeller Därmed återstår egenlligen bara en av mina ursprungliga frågor nämligen frågan om huruvida regeringen också är beredd att ta initiativ när det gäller att skriva in valfriheten i hälso- och sjukvårdslagen.

Moderalerna har ju lagt fram förslag till modeller för lösningar på dessa problem. I och för sig har jag respekt för socialministerns åsikt, atl förslagen inte är glasklara. Men vi har alltså lagt fram förslaget om en vårdgaranti. En sådan skulle ha haft väldigt slor betydelse i fallet Åke Karlsson, som jag nämnde i en tidigare replik. Han skulle med vårdgarantin ha kunnat få hjälp inom ett annat landsting eller kanske privat. Men detta var alltså inte möjligt.

Vidare har vi talat om en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring. Liknande system finns i andra länder Någol som är intressant all konstatera är all skatten i de länderna i normalfallet är lägre än skatten här i Sverige. Men samlidigl finns del uppgifter om atl man där klarar av fler typer av operationer än vi gör Av en studie som gjordes för några år sedan framgår att man i Västtyskland klarar 487 kranskärlsoperationer I Holland klarar man 470, medan man i Sverige klarar 275 - delta trots alt skatten i de här båda länderna är betydligt lägre än skatten i Sverige. Jag är beredd all hålla med om alt kostnaderna för sjukvården är ell problem i alla länder Någol mer än 9 % av BNP går till vår sjukvård. I Västtyskland är motsvarande siffra något under 9 %. Troligen kan man inte få ned kostnaderna särskilt myckel genom alt införa elt aririal syslem. Men köerna skulle minska och valfriheten skulle bli större.

Allra sist några ord om rältsläkarslalionerna. Del är mycket illavarslande om del skulle vara så, att man inte kan lita på de uppgifter som finns i en proposition. Vi kan ha väldigt olika uppfattningar i sakfrågor Men, och på den punkten är vi väl överens, del som slår i en text skall man kunna lita på. Socialstyrelsen borde ha slagit larm, för där har man uppenbarligen haft

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolhik - inriktning och anslag

korrekta uppgifler, till socialutskottet. Men så har inte skett. I ställel är det enskilda personer som arbetat med dessa frågor som har fått slå larm.

AnL 57 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik;

Fru lalman! För tredje gången ber jag om besked beträffande hälso- och sjukvården i krig och planerna för hur uppsatta mål kan uppnås. Rätlsläkar-frågan får tydligen sällas under bevakning också under nästa års riksmöte. Det förenklade förfarandet gör ju inte atl rätlsläkarnas arbetsbörda nedbringas till 100%, vilket vore rimligt, utan bara till si så där 195 %. Vidare fick jag inte något svar på mina frågor om huvudmannaskap och om organisationen saml om hur arbetet där framskrider

När det gäller breddningen av innehållet i arbetet inom hälso- och sjukvården håller jag med om all del är viktigt atl nya arbetsformer prövas. Det är precis vad man gör på enskilda vårdcentraler som nyligen har startat sin verksamhet. Man driver vårdcentralerna lill en lägre kostnad - man har mindre personal, men personalen har elt bredare ansvarsområde, vidare uppgifter

AnL 58 GUDRUN SCHYMAN (vpk) replik;

Fru talman! Jag vill tacka Ingela Thalén för den upplysning om EG och pensionssystemet som hon gav. Det är intressant aft höra att vårt pensionssystem inte kommer atl slå sig, i jämförelse med hur det ser ul i EG-länderna. Det skulle vara bra alt få den saken ännu tydligare belyst. Det sker kanske inte i den här debatten. Men jag kan säkert återkomma lill dessa frågor Jag tror alt det skulle vara väldigt bra för t.ex. moderaterna och folkparliel -som i dag så ivrigt hejar på och vill att regeringen skall gå in i förhandlingar om ett faktiskt medlemskap - om de fick vela vad de skall säga lill pensionärerna om hur del kan komma att se ut.

Sedan är jag glad över all Ingela Thalén vill studera konsekvenserna av en EG-harmonisering på socialpolitikens område. Hittills är det faktiskt ingen i regeringen som har uttalat någol intresse i det sammanhanget. Jag är således väldigt glad över del här intresset.

Jag kan försäkra Ingela Thalén om att vi i socialutskoltet med stort intresse kommer all följa arbetet. Vi kommer också att bjuda in Ingela Thalén till utskottet. Då kan hon utförligt berätta för oss vilka konsekvenserna kan bli i det här sammanhanget.

AnL 59 Socialminister INGELA THALÉN:

Fru lalman! När del gäller arbete var tredje helg, Margö Ingvardsson. handlar del inte alls om alt vänta och se och inte göra någonting, ulan i den typen av frågor lar vi elt ansvar genom de förhandlingar som vi har beträffande det ekonomiska utrymmet för laudstingen. Då ingår naturligtvis hela underlaget. Det gäller t.ex. personaltätheten och de krav som man har i landstingen på ett ökat utrymme.

Så någol om personalens arbetsmiljö och arbetssituation. Jag kommer inte alt ta alltför lång lid i anspråk för den frågan. Frågan om rehabiliteringsarbetet kommer atl las upp i morgon i riksdagen i den diskussion som skall föras med ariledriirig av socialförsäkririgsutskotlels belärikande om bl.a. arbets-

livsfonden och förändringarna inom socialförsäkringssystemet, exempelvis de 500 miljonerna till försäkringskassorna. Men arbelsmiljökommissionens arbete kommer nalurliglvis att få betydelse för de offenlliganslälldas arbetsplatser Det handlar alltså inte enbart om arbetsmiljö och arbetsplatser på den privata arbetsmarknaden.

Det går inte att säga alt det inte är intressant att göra jämförelser med BNP. Det är del naturligtvis. Margö Ingvardsson gör ju själv en sådan jämförelse. När det gäller en stor del av den här minskningen handlar det om lönerna. I och med de senaste avtalsrörelserna har denna siffra korrigerats.

Sedan något om äldreomsorgen. Rosa Östh säger att jag inte svarar på ställda frågor Men den talelid som står till mitt förfogande kan vara av viss betydelse. Det arbete iriom ÄDEL som pågår, och har pågått, tycker jag är viktigt. Del är väsentligt att hälso- och sjukvårdens arbete med de äldre och deras hälsa ses kopplat till olika boendealternativ.

Förslagen i ÄDEL har faktiskt fått ett mycket starkt stöd, framför alll i fråga om det kommunala ansvaret för de gamlas boende.

Frågan om hur vi skall finansiera hälso- och sjukvården samt landstingens verksamhet - och del har jag tidigare nämnt - får bli föremål för diskussioner inom ramen för Dagmarsyslemel. Del handlar alltså om relationerna mellan finansiering genom skatt, finansiering genom socialförsäkringssystemet och finansiering via patientavgifter Jag är oerhört medveten om att också den sista frågan måste bli föremål för diskussion den här gången.

I mitt andra inlägg här glömde jag en sak beträffande beredskapsdelegationen. När det gäller hälso- och sjukvården i krig är man nu överens i de allra flesta frågor som rör materialförsörjning. Den saken har behandlats i beredskapsdelegationen. Dessutom har man träffat överenskommelser med huvudmännen.

Det finns en fråga som fortfarande kvarstår, och där har jag för avsikt att få i gång ett översynsarbete. Det gäller alltså administrationen inom socialstyrelsen, och den frågan fanns inte med när det gällde socialstyrelsens nya organisation som sattes i sjön den 1 januari 1990. Det är min avsikt alt i år se över beredskapsfrågorna.

Avslutningsvis några ord till Gudrun Schyman. Min avsikt med att kommentera folkpensionssyslemet var inte att del skulle bli en försämring.

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpohtik - inriktning och anslag

Anf. 60 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr lalman! I en gemensam borgeriig reservation, nr 5, till detta betänkande säger vi att en förnyelse av välfärden måste leda till en vidgad valfrihet och ett ökat utrymme för egna beslut inom den sociala tjänstesektorn. Jag vill påstå alt detta är en nödvändighet. Om vi i framtiden skall ha en välfärdspolitik för alla, värd namnet, måste det vara människorna själva som gör sina val. En politikerstyrd efterfrågan motsvarar inte vad människor vill ha.

Bristerna är i dag påtagliga. Visserligen har man försökt motbevisa detta här i kammaren med statistik, men det finns ändock ett monopol som skall fördela de nyttigheter som tillhör människors grundbehov. Monopolet kla-

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpohtik - inriktning och anslag

rar inte detta, utan det uppstår brister och köer Det är typiskt för monopol och politikerstyrning, inte bara i vårt land, utan även i andra länder

Vad som händer i dag överallt är att människor inte finner sig i detta. Alla vill ha mera frihet att besluta över sin egen tillvaro. Människor i vårt land tror inte att Bengl Lindqvist, Ingela Thalén och socialdemokraterna är de som vet bäst vad som är bra för människor Det är nämligen människorna själva som vet vad som är bäst, och därför skall de också få välja sina egna lösningar i större utsträckning.

Herr talman! Jag kommer i detta anförande att uppehålla mig vid familjen och de bekymmer som uppstår när andra skall göra dess val.

Vi har under denna mandatperiod haft ganska många debatter här i kammaren med Bengt Lindqvist, och jag har börjat begripa att det är den socialdemokratiska ideologin som är i vägen för ett nytänkande. Visserligen kan ni socialdemokrater gott slå här och stampa och hålla fast vid ert urmodiga synsätt, men så länge som ni representerar regeringen sätter ni krokben för alla föräldrar som inte har någon barnomsorg i dag men som ändå har betalat in stora summor i skatt för att säkra denna service.

I ell socialdemokratiskt program har jag läst att samhället måste ta ett helt annat ansvar för barnens utveckling. Familjen räcker inte till, heter det. När det gäller den emotionella vården har familj och samhälle delat ansvar, och när det gäller den sociala, intellektuella och materiella vården bör ansvaret i första hand vila på samhället, står det i detta program. Jag skulle vilja veta vilka föräldrar som ställer upp på della - det är nog inte många.

Jag förstår att Bengt Lindqvist är väl förankrad i detta synsätt. I andra debatter här i kammaren har det framkommit från statsrådet att barnens uppväxlvillkor är en angelägenhet för oss alla som vi skall klara av inom ramen för den gemensamma sektorn. De viktigaste skälen för att säga nej till alternativ inom barnomsorgen är att kommunen måste ha ansvaret och därmed också insynen. Det är en fråga om rättssäkerhet. Alla skall behandlas rättvist, påpekade Bengl Lindqvist den 12 januari i en debatt.

Men hur förhåller det sig då med rättvisan? De föräldrar som har tur och får plats i den kommunala barnomsorgen får en subvention av staten med omkring 70 000—80 000 kr De som har otur, som själva vill ta hand om sina barri eller som väljer en annan barnomsorg får O kr Kallas detta för rättvisa?

Vad säger föräldrarna till de 8 400 barnen i Stockholm som köar för en plats i barnomsorgen med en väntetid på fyra år? Vilken rättvisa finns det för dem? Vilka val har de? Många föräldrar tvingas stanna hemma och försöka leva på en lön, och det är näst intill omöjligt i dag, med de höga skatter som familjen måste betala. I den skatten ingår även eri särskild barnomsorgsavgift. Det andra alternativet är att betala en dagmamma helt med egna pengar efter skatt.

Vad firiris det för rättvisa i att barnomsorg i kyrkans regi eller i privat regi inte får ett öre i statsbidrag?

När det gäller daghem som har öppet mindre än åtta timmar får bara kommunala daghem statsbidrag. Föräldrakooperativ och andra får O kr Visserligen har Bengl Lindqvist knaprat in litet på den här trångsynta ideologin och kan numera tänka sig personaldrivna daghem, men vi har ännu inte sett villkoren för sådana.

Det kommer alltid atl finnas familjer som under en tid behöver hjälp av olika skäl, och där skall staten stå stark och verkligen ge sitt stöd genom en socialpolitik som står sig.

De flesta föräldrar vill inte bli omyndigförklarade av socialdemokraterna. Får bara familjerna möjligheter kan de också göra sina egna val. Men det blir ingen verklig valfrihet förrän statens stöd till familjerna fördelas på ett rättvisare sätt. Det allmänna stödet borde fördelas till barnen i stället för till politikerna. Om barnomsorgsstödet följer barnen skulle många olika lösningar uppkomma, och de kommunala daghemmen skulle få konkurrera på lika villkor med andra alternativ.

Vi har genom vårt förslag om vårdnadsbidrag kommit en bra bit på väg för atl uppnå en större rättvisa och valfrihet för föräldrarna. Så länge statsbidraget ges i nuvarande form bör det absolut vara rättvist fördelat mellan olika former av barnomsorg. Med ett utökat vårdnadsbidrag kommer det inte atl finnas köer för att få barnsomsorgsplats då alternativen har blivit flera. Det kommer inte heller att finnas föräldrar som tvingas stanna hemma därför att de inte får någon barnomsorg, men det kommer att finnas föräldrar som väljer att ta hand om sina barn därför att de vill göra det.

Nu vet jag vad Bengt Lindqvist kommer att svara. Han kommer att säga att förslaget om vårdnadsbidrag raserar den kommunala barnomsorgsutbyggnaden. Men så kan man bara säga om man anser att det är endast det erbjudandet som föräldrarna skall anta. Så kan man inte säga om man anser att föräldrarna själva skall få välja. Det finns säkert många som då väljer kommunal barnomsorg, men det kommer att finnas de som väljer andra alternativ också.

Att kunna leva på sin lön när skatten är betald är inte alla förunnat, även om det är alla människors strävan. Genom de stora skattehöjningar som har drabbat familjerna har också möjligheten minskat att bestämma över de intjänade pengarna.

Sedan 1982 har hushållen i genomsnitt drabbats av en skattehöjning på minst 20 000 kr För barnfamiljer blir del ännu mer Det inskränker i allra högsta grad valfriheten.

Skattehöjningar och skattesänkningar har diskuterats i kammaren i dag. En skattehöjning gör att kostnaderna blir höga, och den sociala omsorgen blir lidande av detta. Sedan kommer familjerna också att drabbas av skatteomläggningen, eftersom det dyrare småhusboendet och den höjda momseo på många olika saker gör alt just barnfamiljerna får ökade kostnader Detta förstärker bidragsberoendet. När staten inte klarar sina åtaganden och skatter och bidrag ökar är det familjer med låga inkomster som kläms åt. De har nämligen inte någon möjlighet att öka sina inkomster - då minskar bostadsbidraget. Den senaste skatteomläggningen gör familjerna än mer beroende av bidrag.

Vi har från moderat sida föreslagit ett grundavdrag vid den kommunala beskattningen för barn upp till 18 år - och 20 år om de bor hemma och går i skolan. Det skulle göra familjen mindre beroende av bidrag och skapa frihet att göra egna val. Det går väl inte heller ihop med den socialdemokratiska ideologin, för enligt den får familjen inte ses som en ekonomisk enhet, utan varje individ skall kunna försörja sig själv. Jag vill fråga Bengt Lind-

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

qvisl; Varför avvisar ni förslaget om skall efter försörjningsbörda? Det borde vara elt rimligt och riktigt förslag. Jag har inte hört någon människa förneka att det skulle vara något eftersträvansvärt.

Reservation 28 till belänkandet handlar också om barnen. Flera partier har motionerat om en barnombudsman. Majoriteten föreslår att man skall utreda hur en sådan skall arbeta, vilka befogenheter en sådan ombudsman skall ha. Vi har i en reservation påpekat atl det är att börja i fel ända. Vi håller med om atl barnen i dagens samhälle är mera utsatta och atl det är bra atl detta uppmärksammas, men det är ju inte säkert att vad som verkligen behövs är en barnombudsman.

Vi menar alt frågan måste utredas på ett mera övergripande sätt. Det kan ju hända att åtgärder måste vidtas på flera andra områden. Det är många instanser, i både stat och kommun, som har ansvar för barn, och även rättsväsendet är inblandat. I många vårdnadstvister kommer barnen i kläm, och vem för då deras talan? De kan inte välja mellan sina föräldrar eftersom de tycker om båda föräldrarna.

Det bör därför ske en förutsättningslös översyn av frågan om hur vi bättre skall kunna ta till vara barnens intressen.

Har föräldrarna fåll den hjälp de behöver? Det är ju ändå föräldrarna som har ansvaret, och de kan behöva stöttas i svåra situationer. Det kanske inte alltid handlar om pengar; många gånger finns det också behov av hjälp med att förstå och orka la hand om barn.

Herr lalman! Härmed yrkar jag bifall lill de moderata reservationerna och till reservation 12 samt i övrigt till utskottets hemställan.

AnL 61 BIRGIT FRIGGEBO (fp);

Herr talman! Jag skulle vilja ställa frågan vad som är viktigt när det gäller försörjningen av varor och tjänster Enligt min mening är det för det första alt varor och tjänster över huvud taget finns all tillgå när man vill och behöver ha dem, för det andra att man har ekonomiska möjligheter att tillfredsställa sin önskan, för del tredje atl man kan välja mellan olika sorter samt för det fjärde atl kvaliteten är den utlovade.

På varumarknaden och inom det som vi har vant oss vid atl kalla den privata tjänstesektorn fungerar detta relativt väl. När det gäller den sociala sektorn fungerar del mindre väl. Det enda riktiga perspektivet när funktionerna skall värdesättas är konsumenternas perspektiv, vårdlagarnas, omsorgsta-garnas eller, om man så vill, medborgarnas perspektiv. Vi har kunnat ta del av flera sådana utvärderingar, och dessa säger säger entydigt att man är mest nöjd med den privata sektorn och minst nöjd med den offentliga.

Varför skall det egentligen behöva fungera mindre väl inom den offentliga sektorn, när den är så hårt styrd och när vi politiker och våra tjänstemän så hårt satsar på all alla skall kunna få en god omsorg, vård och utbildning? År del möjligen systemet det är fel på? Är det så atl de människor som arbetar inom offentlig sektor skulle vara sämre? Det tror jag inte ett ögonblick på. Hos dessa människor finns mycket av engagemang och professionalism.

Vi får nu dagligen exempel på hur planekonomierna inte förmår att tillfredsställa de mest grundläggande behoven hos medborgarna. Skulle vi kunna lära oss någonting av dessa misslyckanden? Skulle vi kunna tänka oss

att få en mindre affekterad debatt om de medel vi vill använda för att säkerställa grundläggande behov hos befolkningen också vad gäller omsorg och vård?

Professor Assar Lindbeck skrev för ell lag sedan en artikel i Dagens Nyheter, där han kritiskt granskade den socialdemokratiska 90-talsgruppens rapport. 1 rapporten görs, skriver han, vissa bugningar för marknadsekonomin som princip. Bl.a. sägs att marknadshushållning är "ett smidigt sätt atl anpassa produktionen lill konsumenternas önskemål och till den tekniska ulvecklingen". Marknadshushållning anses mot den bakgrunden vara "ett bra sätt att organisera hela del spektrum av produktionen som inte handlar om direkt fundamentala behov".

Om den sistnämnda begränsningen är allvarligl menad, är det, skriver Lindbeck, svårt atl förslå varför arbetsgruppen inte föreslår en avveckling av marknadsprisbildning på mat, kläder, villor, bostadsrätter, hushållsmaskiner, hushålls- och hygienartiklar, möbler, cyklar, osv. Och omvänt, säger han, om man verkligen i grunden anser alt marknadshushållning är ett smidigt sätt alt anpassa produktionen till konsumenternas önskemål, vore det då inte speciellt viktigt att använda denna smidiga och effektiva mekanism just för att tillfredsställa medborgarnas fundamentala behov? Den svenska modellen producerar myckel som är bra, men det räcker inte. Del är inget argument för dem som drabbas. Se pä din granne, som får vård och omsorg, och var glad! Delta är inget tillrop som någon skall behöva nöja sig med.

Jag har under årens lopp besökt mängder av privata alternativ inom barnomsorg, rehabilitering, sjukvård, äldreomsorg, osv. Jag har sett exempel på ökad kvalitet, billigare och effektivare verksamhet, alternativa behandlingsmetoder, stimulerad och engagerad personal.

Men visst kan det också förekomma misslyckanden, och framför alll kommer det alt bli mer vanligt om de privata alternativen blir allt fler Men jag är ändå alldeles övertygad om att kvalitet, effektivitet, arbetsglädje och löner, behandlingsmetoder, pedagogik och valfrihet i genomsnitt skulle bli bättre om vi släppte loss mer

Hur bemöts vi då av socialdemokrater när vi beskriver dessa exempel ur levande livet? Jo, med anklagelser om att vår vilja är atl försämra för människorna, speciellt för de svaga grupperna. Vi bemöts med ifrågasättande av om vi har sett vad vi har sett, med lögnaktiga beskrivningar av de olika projekten, med ifrågasättande av de privata producenternas motiv. Och socialdemokraterna flyr till en debatt om hur det är i England och USA eller hur det var på 30-lalet. Nästan aldrig får vi en diskussion i sak.

Vi har nu i Sverige under en lång tid prövat den planekonomiska modellen. Resultatet av den tillfredsställer varken oss politiker eller våra medborgare. Vi har en flykt från politiska förtroendeuppdrag av sällan skådad omfattning mitt under valperioderna. Vi ser hur väljarna flyr från politiken. Vi politiker förmår inte atl administrera alla de delar och detaljer i den offentliga tjänsteproduktionen som vi har tagit på oss. Och vilka är det som drabbas främst? Jo, det är jusl de svagaste, de som inte kan slå näven i bordet och argumentera sig fram inom monopolen.

Vad skall vi då göra? Vi skall släppa loss skaparkraften hos människorna. Del kan ske genom privata alternativ med samma ekonomiska villkor som

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

de offentliga, där företagare och anställda kan lägga upp verksamheten efter eget huvud. Det kan också ske genom en kraftig avpolitisering av den offentligt producerade vården och omsorgen, genom ett maktövertagande med ett eget resultatansvar för de anställda.

Barnomsorgen och familjepolitiken är exempel på hur fyrkantigt socialdemokraterna handlar De säger nej till föräldrakooperativ, nej till Uppsalamodell, nej till personalkooperativ. I åratal har vi häcklat, jagat, vädjat till och hotat socialdemokratiska statsråd och riksdagsledamöter Till slut har de tvingats på fall, och de har fallit till föga.

Föräldrakooperativ får numera likvärdiga statsbidrag. Och om man får tro Bengl Lindqvist kommer också personalkooperativ att få det så småningom. Uppsalamodellen används nu av socialdemokrater ute i kommunerna, men någol statsbidrag har vi ännu inte sett till.

Jag har under årens lopp utgått från att socialdemokraterna har trott på alla de smutsiga argument och de nedsättande omdömen som har använts om dessa alternativ och om de människor som arbetar där. Därför förvånar det att socialdemokraterna trots allt till slut släpper efter Har man av några slags politiska skäl för atl slippa debatten nu släppt fram någonting man egentligen inte tror på, eller har man insett att man har haft fel? Men skallet fortsätter mot andra privata alternativ. Skall vi tro på de buskargument mot dessa alternativ som socialdemokraterna nu framför? Eller kommer socialdemokraterna så småningom att också här tvingas att ge efter?

Målet full behovstäckning inom barnomsorgen år 1991 kommer inte att uppfyllas. Socialdemokraterna har där sig själva att skylla. Man har avvisat de människor som skulle vilja hjälpa till, och man fortsätter också att göra det. Meri del räcker inte med detta. Socialdemokraterna avvisar, och motarbetar på sina håll, även alternativ inom offentlig sektor som är billigare, bättre, och kräver mindre personal. Bengt Lindqvist har här i debatten ställt sig bakom sådana aktioner från socialdemokraterna ute i kommunerna.

Jag vill avslulningsvis ställa fem frågor till Bengt Lindqvist.

För det första: År statsrådet nöjd med situationen inom barnomsorgen?

För det andra; Skall de som inte får plats nöja sig med att så många andra fått plats inom barnomsorgen?

För det tredje: Skall vi nu tro på de nedsättande argument som används mot de alternativ som ännu inte har fått statsbidrag?

För det fjärde: Varför tillåts inte alla som vill avhjälpa bristerna inom barnomsorgen alt hjälpa till med problemlösningen?

För det femte; År inte föräldrarna i Sverige vuxna nog att själva avgöra vilken barnomsorg som är bra för deras barn?

Anf. 62 ROLAND LARSSON (c):

Herr talman! Det sägs ibland, inte minst av socialdemokratiska debattörer, att vi i Sverige har ett av världens bästa trygghetssystem för våra barnfamiljer Bo Holmberg sade något i den stilen tidigare i dag.

Det är säkert ett riktigt påstående generellt sett om man inte i bedöm-riingen lägger in begrepp som rättvisa och valfrihet. För gör man det får man en annan bild.

För att tillhöra vinnarna bland svenska barnfamiljer skall man helst nöja

sig med alt skaffa sig två barn. Man bör bo i tätort i en någorlunda slor kommun, arbela hellid, vara välavlönad och ha plats för barnen i den kommunala barnomsorgen. Och framför allt - man måste hålla till godo med de former av kommunal barnomsorg som så gott som uteslutande är det som erbjuds.

Har man flera barn, bor i glesbygd, i en mindre kommun eller i något av storstadsområdena, är lågavlönad och saknar barnomsorgsplats eller t.ex. är anställd som dagbarnvårdare - ja, då tillhör man förlorarna. Vill man dessutom själv bestämma hur barnomsorgen för de egna barnen skall se ut får man inte särskilt många maskor kvar i trygghetsnätel att hänga sig fast i.

Har man flera barn och inte anser det möjligt att förena föräldransvaret med förvärsarbete och den ene - i de fall man är två föräldrar - väljer att fullgöra sin samhällsinsats som heltidsförälder, eller bor man på en plats där det saknas möjlighet att få ell förvärvsarbete, eller står man i kö till den kommunala barnomsorgen, då får man heller ingen del av de stora ekonomiska resurser samhället satsar på barnomsorgen.

Bor man inom ett storstadsområde med långa restider till och från arbetet, kanske man inte anser det möjligt att arbeta heltid eftersom barneri i så fall får vistas på daghemmet i uppemot 10 ä 12 timmar per dag. Miuskar man då siri arbetstid förlorar man både inkomst och del av barnomsorgsförmånen. Till yttermera visso kommer skatteomläggningen att föra med sig ökade res-koslnader, lill nackdel för den som vill arbeta deltid.

Är man kommunall anställd dagbarnvårdare har man enligt statsrådet Lindqvist inte rätt till barnomsorg för sina egna barn trots att man bevisligen förvärvsarbetar I varje fall utgår det inga statsbidrag till detta om barnen är inskrivna i det egna familjedaghemmet. I så fall får man lov atl byta barn med någon annan dagbarnvårdare. Då går del bra. Om man arbetar på ett daghem har man inte bara rätt lill barnomsorg ulan får också lön för atl vårda sina egna barn om de är inskrivna på det daghem där man arbetar

I det socialdemokratiska samhället värdesätts arbete med atl vårda små barn mer om man är välutbildad och har ett välbetalt förvärvsarbete, oavsett yrke. Genom föräldraförsäkringen kan man då i 15 månader få upp lill 549 kr per dag. År man fortfarande studerande, eller har man av annat skäl haft låg eller ingen inkomst, värderas samma vårdarbete till 60 kr per dag, dvs. med ca 180 000 kr mindre per år räknat i förhållande till höginkomsttagaren.

Är det fråga om en välanpassad barnfamilj som tacksamt tar emot de kollektiva barnomsorgslösningar som den politiska majoriteten anser att man skall ha, kan man få välja mellan två typer av kommunall driven barnomsorg - kommunala dagis eller kommunala familjedaghem. Visserligen har chansen att få elt familjedaghem minskat med liden, eftersom den poHtiska majoriteten tycker alt barnfamiljerna,inte skall ha sådana.

För att socialdemokraterna om möjligt skall undvika kritik som är svår att värja sig emot har för all del ett och annat föräldradrivet eller föreningsdrivet daghem släppts fram här och var. Ofta dock med sämre ekonomiska villkor

För de barnfamiljer som inte förstår sitt eget bästa och skulle kunna tänka sig elt privat drivet daghem i stället för att t.ex. slå i barnomsorgskö finns ingen valfrihet.

Det får inte finnas privata vinsfintressen i barnomsorgen, säger man från

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpohtik - inriktning och unslag

socialdemokratisk sida. Det måste vara kvaliteten som styr, menar man. Birgit Friggebo var inne på denna fråga för en stund sedan.

Jag ställer frågan igen. Vad finns det som säger att det som tillhandahålls i privat regi är av sämre kvalitet? Hur kan man i så fall fillåta att privata företag förser oss med sådana vikfiga ting som mat och bostad? Hur kan man över huvud taget tillåta privat näringsverksamhet i sådana fall?

Samhällets samlade ekonomiska insatser för barnomsorgen börjar nu närma sig 30 miljarder kronor per år Del kommer enligt SCB att 1991 finnas ungefär 760 000 barn i landet i åldern 0-6 år Av dessa kommer ca 160 000 alt vara under ett och ett halvt år Enligt socialdepartementet, och enligt ett besked som tidigare lämnats i kammaren av Bengt Lindqvist, fanns det 357 000 barn i barnomsorgen år 1989.

För alt nå målet/löftet om fullt utbyggd barnomsorg i början eller slutet av 1991, vilkel det nu skall vara, kommer det enligt departementet att behövas ca 430 000 platser Det finns med andra ord ett utbyggnadsbehov av 73 000 platser

För det första är det mycket tveksamt om denna beräkning är riktig. Kommunförbundet har i varje fall tidigare redovisat andra bedömningar Dessutom vet vi som varit med några år att efterfrågan på barnomsorg har ökat i takt med utbyggnaden. Skälet till detta är helt enkelt att inget annat alternativ erbjuds barnfamiljerna och att allt färre barnfamiljer kan klara sig att leva på en förvärvsinkomst.

För del andra är det minst lika tveksamt om kommunerna kommer att klara utbyggnaden. För även om de flesta av kommunerna förra året bedömde sig klara kravet, var det innan det stod klart för dem att löneavtalen skulle kosta dem minst en krona mer av deras utdebitering än de hade beräknat. Redan när man gav enkätsvaren påpekade man dessutom att en förutsättning bl.a. var att man kunde rekrytera personal. Åven på den punkten finns det nu slor tveksamhet.

Oavsett om målet fullt utbyggd barnomsorg kan nås i tid eller inte kommer del, riär man väl är där, fortfarande att finnas 200 000-300 000 barn som inte får någon del av de stora resurser som satsas på barnomsorgen mer än möjligen ett och annat besök på den öppna förskolan. Med andra ord; Medan stat och kommun tillsammans betalar minst 50000 kr per barn och år för varje barn i barnomsorgen, får de barn som står utanför i praktiken ingenting.

Herr talman! År det inte snart dags för socialdemokraterna att bryta upp från sin dogmatiska inställning till barnfamiljerna och barnomsorgen och släppa in litet perestrojka och glasnost under perukstockarna.

- Inför ett vårdnadsbidrag, som bl.a. centern föreslagit.

- Släpp fram privat och annan alternativ barnomsorg på samma villkor som den kommunala.

- Låt all barnomsorg som uppfyller de kvalitetskrav som föräldrar och samhälle har rätt att ställa få samma förutsättningar

- Sluta atl diskriminera dagbarnvårdarna och deras barn och ändra den krystade statsbidragsregel som hindrar dem från att ha sina barn inskrivna i sina egna familjedaghem.

Låt föräldrarna la sitt föräldraansvar och ge dem rättvisa förutsättningar Prot. 1989/90:100 atl själva välja del de anser vara bäst för sina egna barn och sin egen familj. 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och

Ar det inte snart dags alt myndigförklara svenska föräldrar? Med centerns familjepolitik ges barnfamiljerna denna rättvisa och valfrihet samtidigt som de får den sociala och ekonomiska tryggheten.

Herr talman! Jag vill slutligen yrka bifall till samtliga de reservationer som "" " centern står bakom i utskottsbetänkandet.

AnL 63 BERITH ERIKSSON (vpk);

Herr talman! När det gäller familjepolitiken är en av de viktigaste frågorna en väl fungerande barnomsorg. Det är den som är förutsättningen för att familjer skall kunna kombinera föräldraskap och arbetsliv.

Mitt inlägg skulle kuuria handla om motioner väckta av vpk och reservationer av vpk i barnomsorgsfrågor under en rad av år Vi har länge kunnat konstatera att den förda politiken kommer att leda fram till den situation som vi har i dag. Men det är inte lönt att gråta över spilld mjölk. Jag kommer som vanligt all i bästa vpk-anda försöka blicka framåt och hitta lösningar

Det behövs omprövningar och nytänkande för att klara barnomsorgen i nuläget. Situationen är besvärlig men får inte ses som hopplös. Det är allmänt känt alt kommunerna brottas med dålig ekonomi, samtidigt som man bl.a. skall klara en utbyggnad av barnomsorgen. Kommunerna måste få ökade statsbidrag för att kunna klara utbyggnaden av barnomsorgen.

En svårighet för kommunerna är att göra kvantitativa, kvalitativa och ekonomiska överväganden samtidigt. Många kommuner klarar inte detta, utan misslag som gjorts i en kommun tenderar att upprepas i en annan. Det är t.ex. överinskrivnirigar i barnstugor, som sedan leder till personalbrist på grund av att personalen flyr från en ohållbar situation.

En sociolog på fou-byrån Forskning och ulveckling visar i en rapport att den personal som stannar och den personal som slutar sitt arbete inom barnomsorgen lycker ganska lika om arbetet. Det bästa med arbetet är barnen och kollegorna, del sämsta är brist på vikarier, dåliga löner och dålig kontakt med chefer och politiker I hela landet stötte forskarna på en bitterhet mot kommunala beslutsfattare. Bitterheten var lika vare sig det rörde sig om en slor eller en lilen kommun. Personalen upplevde att politiker och administratörer struntade i hur barnen hade det. De kände sig överkörda, och de kände sig inte uppskattade. Ja, många ansåg sig direkt motarbetade. Att arbeta upp kanaler för alt utveckla en dialog, för att utveckla ett slags "rådslag" i kommunerna är nödvändigt i nuläget. Det gäller då ett "rådslag" där alla intressenter - med intressenter avser jag även föräldrar - är representerade. Politiker och administratörer måste inse att de själva inte behärskar hela fältet ulan att del behövs ett samarbete utan prestige där alla kan komma till tals, där allas kunskaper utnyttjas, där besluten är förankrade hos personal och föräldrar och där ingen känner sig överkörd. Rationaliseringar och omorganisationer har då en chans att bli bra och genomförbara.

I en annan nyligen gjord undersökning bland landets föreståndare för dag-och fritidshem framgick det klart att högre lön och fortbildning var det som man krävde för att slarina kvar i arbetet. Det är faktiskt en skandal att ännu fyra år efler det alt det särskilda statsbidraget för fortbildning av personal

6 Riksdagens protokoll 1989/90:100

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

infördes, fortfarande finns sä många kommuner som inte har förstått att bidraget skall användas till fortbildning.

Personalbrislen är i dag del största hotet mol barnomsorgen, både mot befintlig barnomsorg och mot utbyggnaden. Hotet blir inte mindre eller annorlunda om barnomsorgen privatiseras. Det som kan bli annorlunda är alt en privatisering kan medföra att vi får A-, B- och C-daghem.

Det är glädjande att antalet utbildningsplatser till förskollärarulbild-ningen ökar Men del räcker inte. Personalen behövs nu. Därför måste regeringen och utbildningsinslanser undersöka om man under en övergångsperiod skulle kunna kombinera utbildning och arbete. Del kanske också skulle locka fler lill utbildningen, eftersom många är ovilliga alt skuldsätta sig. Alt inte salsa på barnomsorg är detsamma som ett Ebberöds bank. Kommun, stat och landsting förlorar skatteinkomster och riskerar ökade utgifter i form av bl.a. socialbidrag och höjda bostadsbidrag. Arbetsgivaravgiften är också den inkomst som staten får enbart genom atl människor vistas ute i arbetslivet.

Det blir kanske inte dyrare för stat och kommun med en privatiserad barnomsorg, men merkostnaden kommer främst att drabba föräldrarna, dvs. småbarnsföräldrar som redan i dag har den mest ansträngda ekonomin. Herr lalman! Den utvecklingen måste vi till varje pris undvika.

Seriast vi debatterade barnomsorg här i kammaren meddelade Bengt Lindqvist att man, för att kunna vidta riktade åtgärder till berörda kommuner ämnade tillsätta en kommitté med uppgift alt undersöka vilka kommuner som inte kommer atl klara utbyggnadsmälet, och i så fall varför. Jag vill fråga statsrådet: Är kommittén tillsatt? Har den börjat arbeta? Har den kommit fram till några förslag till åtgärder? Vilka åtgärder kan regeringen länka sig?

Vpk föreslår all statsbidragen ökas, alt kommunerna får råd och hjälp för att demokratisera barnomsorgen samt att undersökningar görs om vilka möjligheter det finns att under en övergångsperiod ha varvad utbildning.

Därmed yrkar jag bifall lill alla vpk;s reservationer som är fogade till detta betänkande.

AnL 64 ROLAND LARSSON (c) replik;

Herr talman! Jag förmodar att Berith Eriksson aldrig rikligt har satt sig in i hur marknadsekonomi fungerar I så fall skulle hon förstå atl della med personalbrist och personalfrågor har en viss förmåga att reglera sig självt i ell sådanl system.

Del må vara alt del skulle vara svårare, eller lika svårt, atl klara det utbildningsbehov som för närvarande finns, även om man skulle gå över till privata alternafiv. Möjligheterna blir inte heller mindre genom att man anvisar privata alternativ.

Jag vill ställa en viktig fråga till Berith Eriksson för att hon skall få tillfälle att utveckla sill resonemang. Vad menar Berilh Eriksson med all privata alternativ inom barnomsorgen skulle utveckla A-, B- och C-daghem? Vad är della för typ av daghem? Hur ser de ul? Var finns det pä det privata näringslivels område i andra sammanhang liknande fall som del går att relatera till?

Anf. 65 BERITH ERIKSSON (vpk) replik;

Herr lalman! Ja, om man godtar de borgerliga partiernas beskrivning av en bra barnomsorg, att den skulle bli bättre om den privatiserades och att del inte skulle råda någon personalbrisl.

Vilken nedvärdering av personalen på de kommunala barnstugorna blir del i förlängningen? Vem skall betala vinstdelen i barnomsorgen i det privata alternativet? Anser debattörerna att det pågår ett så stort slöseri ute i barnstugorna i dag, alt det inte skulle inverka på kvaliteten om man gör neddragningar? Vad skall man dra ner på, lokalerna, personalen, maten eller förbrukningsmaterialet? Vad är det som skulle göra de privata alternativen billigare och bättre? Era inlägg innehåller bara en massa ord som inte alls har med verkligheten all göra.

När det gäller A-, B- och C-daghem kan man utan vidare utgå ifråu att om man med privata alternativ skall ha samma kvalitet som man i dag har inom den kommunala barnomsorgen med utbildad personal, kan privata alternativ inte bli billigare. Om man vill göra verksamheten billigare, måsle man dra ner på något av det som jag tidigare nämnde. Då är vi genast nere på lägre kvalitetsnivå när det gäller barnomsorgen. Med elt privat alternativ -om man ser på hur det annars fungerar på den privata marknaden - får man köpa sig kvalitet. Skall man köpa bättre pedagogik får man betala mera, och delsamma gäller del omvända förhållandel. Skall man ha sina barn på elt privat daghem i tio timmar eller i fem timmar? Förmodligen är del överväganden av denna lyp som föräldrarna måste göra om de utnyttjar den privata barnomsorgen.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

AnL 66 ROLAND LARSSON (c) replik;

Herr talman! Jag tror inte att det finns någon i de icke-socialistiska partierna i denna kammare som någon gång har sagt atl man har för avsikt atl göra avkall på kvalitetskraven i barnomsorgen. Det är ingen som någonsin har sagt att man tänker tumma på de kvalitetskrav som vi i dag har och de kvalitetskrav som föräldrarna har rätt att ställa.

I realiteten har frågan om privat verksamhets effektivitet ingenting med personalens insatser alt göra. Del är systemet som sådant som förorsakar atl stora delar av resurserna rinner vid sidan om och inte ger full effekt. Personalen gör en mycket fin och bra insats, men dess möjlighet att utveckla sitt arbete och att göra ännu bättre insatser genom atl själv välja arbetsmetod skulle öka om man släppte fram alternativa former

AnL 67 BERITH ERIKSSON (vpk) replik:

HerrtalmanlJag förstår fortfarande inte vad det är som skulle göra privata alteruativ billigare. Det finns egentligen inga hinder mot alt utveckla olika pedagogiska former eller alternativa former inom den kommunala barnomsorgen. Det är det som vi har att arbeta med, inte att privatisera barnomsorgen. Del säger sig självt att om vinstdelen kommer med, tar ju den också resurser i anspråk.

Anf. 68 ANDRE VICE TALMANNEN;

Jag får meddela all anslag nu har satts upp om atl detta sammanträde skall fortsätta efter kl. 19.00.

Prot. 1989/90:100 Anf.69 MARIANNE SAMUELSSON (mp);

4 april 1990 Herr talman! Eva Adamsdolter är ensamslående mor med två barn. De

har haft del ganska bra. Eva och hennes barn. Genom förtur i den kommu-
ioctalpoltttk jly |,j| ijjj. iyppgn p,aft dagisplats på ett tryggt och bra dagis med en fantas-

- mitktnmg och jjj personal. Men nu är grabben stor eller är han verkligen det? Ja, han

'"''"8 skall i alla fall fylla sju år och börja skolan. Då får han inte längre vara kvar

på dagis, utan då skall han gå på fritis.

Problemet är bara att det inte finns någon fritidsplats i kommunen där de bor. Vad gör Eva då? Ja, har Eva något val? Nej, det har hon inte. för del som vid närmare eftertanke syns vara det enda rätta, atl stanna hemma med sina barn, är i dag en omöjlighet.

Eva tvingas väcka sonen när hon åker i väg för alt lämna lillasyster på dagis. Sedan får grabben klara sig själv till skolan. Efter skolan traskar han hem till den tomma lägenheten för att under mänga ensamma limmar vänta på mamma och lillasyster

Ingen kan väl påslå atl detta är en barnvänlig tillvaro, eller att detta barn får del av den pedagogiska stimulans som har diskuterats här, antingen i privat eller i kommunal form.

Ändå är det många barn som dagligen får uppleva denna situation. Är det någon som frågar efler hur de mår? Hur skall dessa barn få del av kakan och få en chans till en god och rättvis skolstart? Vad gör vi för att planera elt samhälle som byggs för barnen?

Regeringen utlovade i budgetpropositionen utbyggd föräldraledighet, men senast i går hörde jag all del var på de barnvänliga reformerna som finansministern såg möjlighet alt spara.

Här var det inget tal om besparingar på miljöstörande nedskitande utsläpp som bidrar lill ökad konsumtion av sjukvård. Nej, skall det sparas i finansde-parlementet får del bli barnen som släpper lill sin andel!

Vi har ju redan tidigare sett ett sådanl beslut. Kravet på kortare arbetstid blev utbytt mot längre semester och under den erbjuds vi dessutom - hör och häpna - atl arbeta mol högre betalning. Ja, kanske vi rent av kan spara semestern och la ut den när barnen vuxit upp. Vi är väl alla medvetna om atl de som minst har råd med semester är barnfamiljerna.

Framför mig ser jag hur man vid den kommande förstamajdemonslralio-nen går fram med banderoller där uppmaningen lyder; "Arbeta mera!"

Arbela-mera-parollen,passar också bra in i de propåer som kommit om att deltidsarbetena måsle avskaffas. Del har dessutom blivit elt kvinnokrav att deltidsjobb skall borl. Vid en historisk granskning av hur kvinnorna har hanterats på arbetsmarknaden ser vi ganska snart atl villkoren inte styrs av kvinnorna, ulan av konjunkturerna. Man har alltid kalkylerat med kvinnor som arbetskraftsreserv. Är det onl om arbeten, är det så bra för barn och familj att kvinnan är hemma, men när industrin behöver henne, skall deltidsarbeten bort för "kvinnans skull". Då skall kvinnorna ut på heltidsjobb. I dag arbetar vi mer ulanför hemmet än vad vi någorisin gjort.

Historien upprepar sig. Vi har sett flyttlassen gå till industrin. Nu riskerar vi atl hamna i den nya kvinnofällan EG, där flyttlassen rullar, männen gör karriär och kvinnor och barn blir förlorarna. 84

Och barnen kommer alllid in sist i planeringen. Efter bilar, vägar och affärscentra skall del visst till en liten plätt också för barnen.

Framlidens barnomsorg måsle ge fler alternativ och möjligheter. I måndags presenterades en forskningsrapport om barnens situation. Docent Philip Hwang avlivar där myten om att daghemmen skulle vara bättre eller sämre än andra former av barntillsyn. I ställel är del miljön och stämningen i familjen som är avgörande. Idealet är om familjen kari välja barnomsorg utifrån det egna barnels och familjens behov. Det behövs mer av informella lösningar, konstaterar Hwang i sin rapport. Del är mänga faktorer som avgör ett barns utveckling. Flera alternativ måsle få blomma. Det som vi i miljöpartiet hävdat har vi nu fått vetenskapligt beliigg för Barnen och deras grundläggande trygghet måsle sältas först. Vi måsle skapa ett fungerande nätverk, där den informella sektorn får vara med.

Vi har i dag ett samhälle som alltför myckel anpassat sig efler de vuxnas krav och intressen. Barn och ungdom åsidosätts alltför ofta och har svårt alt hävda sig gentemot andra intressegrupper

Ett fungerande grannskap är oftast en förutsällning för all människors behov av gemenskap, skapande akliviiet, social förankring och idenlilel skall tillgodoses. Samhället måste utformas så all föräldrarna får mera tid atl urii-gås med sina barn. Den informella sektorn måsle stimuleras, inte motarbetas.

Föräldrar måste få vara delaktiga i omsorgen om barnen och inte tvingas atl släppa huvudansvaret för denna. Föräldrar kan inte ersättas av samhällets institutioner De skall också ges möjlighel all välja tillsynsform för sina barn.

Statens stöd lill barnomsorg bör vara så konstruerat att kvalitetshöjande åtgärder och ett riktat utbud av alternativa barnomsorgsformer stimuleras. Kommunen bör stödja föräldrar som vill starta kooperativa daghem eller trefamiljssyslem.

De resurssvaga familjerna måste ges ytterligare slöd, så all omhändertagande av barn kan undvikas. Resurserna skall bl.a . utgöras av kvalificerat familje- och nätverksarbete. Socialtjänsten bör ha ansvaret för atl familjerna får dessa resurser.

Miljöpartiet förseslår också att alla arbetstagare skall ha rätt att sänka sin arbetstid, med motsvarande löneavdrag, lill 30 eller 20 limmar per vecka.

De föräldrar som väljer att vara hemma medan barnen är små får i dag en myckel lilen del av samhällets stöd till den kommunala barnomsorgen. Miljöpartiet anser all detta är en stor orättvisa och kräver all föräldrar skall ha rätt atl bli kommunala dagbarnvårdare även ål egna barn. Della skall gälla både dem som i dag är dagbarnvårdare och dem som eventuellt vill stanna hemma och vårda bara det egna barnet. Statsbidrag bör utgå till dagbarnvårdare för eget barn på samma villkor som för kommunala dagbarnvårdare.

Miljöparliet de gröna föreslår atl ett baslillägg ersätter nuvarande bostadsbidrag för barnfamiljer. Tanken är atl öka valfriheten för människor atl bosätta sig var de vill. I glesbygd kan bostadskostnaden vara liten, men å andra sidan kan transportbehovet vara betydligt större än i storstad.

Självfallet måsle det skapas resurser så atl inga barn skall behöva lämnas

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpohtik - inriktning och anslag

ensamma. Del går lätt snett för barn och ungdomar som lämnats ensamma under sina viktigaste utvecklingsår, och de hamnar ofta på samhällets utsida. Delta förorsakar stora kostnader och mycket lidande, som vi bör försöka undvika.

Anf. 70 Statsrådet BENGT LINDQVIST:

Herr talman! Jag skall i det här anförandet något beröra de slora reformområdena inom socialtjänsten och familjepoliliken. Just iriom de områdena har vi flera angelägna uppgifter framför oss. Jag tänker på det familjepolitiska stödet till familjer med små barn, föräldraförsäkring och barnomsorg. Jag tänker på atl allt fler gamla människor behöver vård och stöd och på alt vi måsle skapa ett utrymme för atl verkligen kunna ge del stödet, så alt de kan få leva ell bra liv. Jag länker också på de signaler som kommer från handikapputredningen om oacceptabla klyftor mellan människor med funktionshinder och andra människor i vårt samhälle.

Allt det här ställer omfattande anspråk på samhällsekonomin, och då måste vi komma ihåg två saker; för det första alt vi har en stark ekonomi, för del andra att det finns någol så enkelt och vardagligt viktigt som solidaritet. Finns solidariteten i dag? Ja, man kan ha sina ivivel när man ser hur grupp efter grupp i samhället prioriterar plånboksfrågor och de egna ekonomiska irilresseria framför att solidariskt avsätta resurser och la itu med de centrala sociala uppgifter som 90-lalet kommer atl ställa oss inför

När del gäller familjepoliliken och stödet till de små barnen och deras familjer vill jag hävda all vi i Sverige har elt system som är bälire än någol annal system i världen och även atl vi satsar mer resurser än man gör någon annanstans på all ge familjer med små barn slöd. Jag har nyligen kommit hem från en stor internatioriell barnkonferens i Italien med 1 700 deltagare från ett stort antal länder, och jag kan försäkra er att det svenska syslemel -med den lagfästa rätten för föräldrarna till vård av barnen och atl återvända till sitt arbete samt med en föräldraförsäkring som ger inkomslkompensalion för föräldrar, som i alla möjliga situationer kan få stanna hemma, och en barnomsorg där man har målet alt alla som vill ha den skall få räll lill den -väcker slor respekt och beundran i andra länder

Del finns en allvarlig brist i det här systemet, och det är all del inte är fulll utbyggt. Vi har köer, och de olika delarna fungerar inte helt tillsammans. De problemen och bristerna måste vi bygga bort, och mycket av debatten inom del familjepolitiska områdel kommer att handla om hur vi skall undanröja kvarstående orättvisor

Barnomsorgen - som vi fattade elt historiskt beslut om 1985 innebärande en förskola för alla barn, vilket var ett beslut med höga kvalitetsambitioner som vi vill utsträcka till alla barn vars föräldrar vill att de skall få barnomsorgsplats - dras i dag med betydande problem. Skälet till att vi har dessa problem är delvis av ett slags glädjande natur: det föds i Sverige avsevärt fler barn än vad våra främsta befolkningsexperter förutsåg 1984/85 då beslutet fattades. Förvärvsfrekvensen bland mammor till små barn är högre 1989 än vad vi förutsåg atl den skulle vara 1991. Föräldrarna framställer själva önskemål om fler daghemsplatser än vad vi förutsåg. Också detta har lett till ökat tryck på atl bygga och utveckla barnomsorgen.

Herr talman! För atl illustrera svårigheten all prognoslicera behovet vill jag nämna några siffror från januari månad i år - del gäller födelsetalen. Våra främsta befolkningsexperler utgick frän att 1989 skulle bli det år som under lång lid skulle loppa, som man säger, antalet nyfödda. Del föddes 116 000 barn förra året. Lägsta antalet var 92 000 år 1983; det är en väldig ökning redan det. Nu ger januarisiffrorna vid handen att i januari 1990 föddes 8.5 % fler barn än som föddes i januari 1989. Om vi omsätter det i rikstal - vilket kan vara litet djärvt att göra, åtminstone bokstavligt - skulle 1990 innebära nytt rekord i anlalel nyfödda barn; del kan bli 125 000 i stället för prognosticerade 110 000-111 000 för 1990.

Dessa siffror visar all det är mycket svårt all förutse vad som kommer all ske, tvärtemot vad en del debattörer hävdat.

En utbyggnad av föräldraförsäkringen lill 18 månader är ell utomordentligt angeläget familjepolitiskt mål. Del är ett viktigt mål i sig, och jag vill hävda att föräldraförsäkringen som insats och verksamhet är överlägsen de alternativ som framförts från andra håll. Jag skall inte gå in närmare på den analysen: det har jag gjort så många gånger tidigare atl jag tror alla känner till mina argument.

Föräldraförsäkringen har också betydelse för utbyggnaden av barnomsorgen. Del vet alla, men jag vill påminna om all en utbyggnad av föräldraförsäkringen fullt ul innebär att trycket på barnomsorgen givetvis minskar i och med att föräldrar får möjlighel all vara hemma längre lid med de små barnen, vilkel i sig är angeläget.

Om vi inte bygger ul föräldraförsäkringen i delta ekonomiskt ansträngda läge, då klarar vi heller inte atl fullfölja målet om full behovstäckning senast 1991. Del bör slå klarl för alla.

Det är med hänsyn lill den ökade omfattningen på uppgiften som det blir på det sättet.

Del som nu behövs för atl undanröja de brister vi har i barnomsorgen brukar jag sammanfatta i tre nyckelord, nämligen pengar, personal och lokaler

Egentligen spelar det för uppnåendet av målet mycket liten roll vilka former vi väljer, dvs. det kvantitativa målet. Det behövs pengar, del behövs personal och det behövs lokaler därför att det som föräldrarna efterfrågar i första hand är plats i daghem - vem som än driver dessa.

De borgerliga har i det sammanhanget lanserat sin modell inom familjepolitiken, och de pläderar för en lösning som innehåller två metoder Den ena metoden är ett vårdnadsbidrag och den andra är en långtgående privatisering.

Jag vill hävda att vårdnadsbidraget snarare ställer lill det för utbyggnaden av barnomsorgen genom den kraftiga nedskärning av statsbidraget som skulle behövas för att finansiera vårdnadsbidragel och genom de kraftiga höjningar av avgifterna som förutsätts som en del av lösningen. Vad privatisering skulle kunna innebära i form av tillskott av personal och resurser har vi delade meningar om. Min uppfattning, efler att ha sysslat med dessa frågor ganska länge nu, är atl vi endast marginellt kan tillföra barnomsorgen ylleriigare personalresurser genom att öppna möjligheter för alternativ. Vi har ändå tyckt del vara viktigt alt ge personalen möjligheter alt öppna eget, och vi kommer med förslag lill en sådan uppläggning.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Jag vill också nämna alt den arbetsgrupp som jag tidigare aviserat nu är under tillsättning. Vi arbetar med alt fä ihop själva kommittén, men också med alt sätta samman sekrateriatet. Tanken är att gruppen skall göra en snabb, och jag hoppas kraftfull, genomgång av situalionen kommun för kommun, i synnerhet beträffande problemkommunerna, för atl fä ett gott beslutsunderlag för vilka åtgärder som ytterligare behövs för att vi skall nå målet full behovstäckning.

Vi har också i budgetpropositionen framlagt förslag om utökad utbildningskapacitet, och vi har också aviserat att vi i kompletteringspropositionen skall fördubbla denna kapacitet.

Några ord om äldreomsorgen. De förslag som äldredelegationen lade fram har varit ute på en omfattande remiss. Man kan säga att det för vissa av förslagen finns myckel kraftigt stöd. Med hänvisning till remissopinionen kan man hävda att det går alt genomföra dem. Andra förslag är mer kontroversiella, men sammantaget innebär äldredelegalionens förslag möjligheter att mer effektivt arbeta med två olika typer av problem. Den ena typen är atl få personalen alt samverka bälire med den gemensamma uppgiften att ge en bra och fungerande äldreomsorg. Den andra är alt i mycket snabbare takt få fram de boendealternativ som vi alla vet behövs. Jag hoppas därför med hänvisning lill betydelsen av en förändring av äldreomsorgens uppgiftsfördelning, atl vi skall mäkla med alt lägga fram de förslag som vi aviserat och vars ikraftträdande vi länker oss lill den 1 januari 1992.

Herr talman! Slutligen några ord om handikappområdet. Den karlläggning av situationen när del gäller människor med omfattande funktionshinder som handikapputredningen nyligen har publicerat är elt viktigt dokument om sakernas tillstånd. Det finns stora klyftor, oacceptabla sådana, mellan människor med funktionshinder och andra människor i vårt samhälle. Jag vill vädja till övriga partier alt i utredningen och kring utredningen nu göra ett ambitiöst och samlande arbete, som gör det möjligt för oss alt när slutbelänkandet så småningom kommer - del är meningen att del skall komma i slutet av 1990 - ta några viktiga steg framåt på handikappområdet.

Får jag också till sist påminna om att jag häromdagen aviserade att den av riksdagen beställda åtgärden att häva nolldirekliven vad gäller finansieringsanvisningen nu kommer atl genomföras.

Under detta anförande överlog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

AriL 71 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:

Herr talman! Bengt Lindqvist säger att en fulll utbyggd föräldraförsäkring skulle ge alla människor med små barn möjlighet att stanna hemma. Det är faktiskt inte sant. I föräldraförsäkringen finns del nämligen stora orättvisor inbyggda. Om människor fulll ut skall ha nytta av föräldraförsäkringen skall de vara höginkomsttagare, och de skall dessutom ha haft den höga inkomsten under åtta månader innan barnet föds. Del vill lill en enorm planering för atl människor skall kunna dra nytta av della. Och de som inte klarar denna planering och de som är arbetslösa, studerande, osv. får ju bara 60 kr per

dag. Därför har inte alla småbarnsföräldrar i alla situationer möjlighet alt stanna hemma. Det är bara en dél som är hjälpta av detta.

Vi moderater har sagt nej till utbyggnad av föräldraförsäkringen, eftersom orättvisorna förstärks i och med denna utbyggnad. När de tänkta 18 månaderna inom föräldraförsäkringen har tagits ut kvarstår de orättvisor som vi har tagit upp i våra olika anföranden, dvs. att den som står först i kön till barnomsorg får den stora delen av det allmännas medel, medan andra fär noll och ingenting. Jag kunde inte höra att det i statsrådets anförande sades något om att det skulle skapas någon större rättvisa när det gäller statsbidragen till de olika barnomsorgsformerna. Fortfarande säger statsrådet ricj lill alla privata alternativ.

Det är symtomatiskt för en planekonomi all man inte har förutsett alt det skulle födas så många barn och alt man därför inte kan lova alt det skall finnas barnomsorg lill alla. Men sä blir del i en planekonomi. Det som händer stämmer inte alltid med de upprättade planerna. Men om man i ställel hade låtit stödet gå till barnet, som vi har föreslagit genom införande av ett vårdnadsbidrag, hade denna situation inte uppstått. Då hade det funnits möjligheter, eftersom stödet följer barnet. Då kan man inte skylla på att utvecklingen inte stämmer med planeringen.

Sedan säger Bengt Lindqvist att vårdnadsbidraget ställer lill del. Ja, men vem ställer vårdnadsbidraget till del för? Jo, det ställer till del för socialdemokratiska politiker Plötsligt är det nämligen föräldrarna som får pengar i sin hand genom atl statsbidraget skall gå direkt till barnet. Då bestämmer föräldrarna vilken barnomsorg de vill ha. Det är klarl alt man då ställer lill det, eftersom det kan finnas bra många som inte väljer den kommunala barnomsorgen utan väljer andra alternativ i stället.

AnL 72 BERITH ERIKSSON (vpk) replik;

Herr talman! Att det föds fler barn är ingen godtagbar ursäkt för atl personalen flyr från barnomsorgen i dag och för all kommunerna inte satsar och inte har satsat på barnomsorg. Det finns fortfarande kommuner som inte prioriterar barnomsorg, ulan de skär ned denna budgetpost även i år. Alt det föds fler barn är inte heller någon ursäkt för atl man drog ned antalet utbildningsplatser samtidigt som beslutet om full behovstäckning fattades. Svenska facklärarförbundet uttalade redan 1985 att delta skulle leda lill personalbrist dä beslutet om den fulla behovsläckningen skall förverkligas.

Kopplingen mellan föräldraförsäkringen och barnomsorgen har flera kommuner redan gjort. I en del kommuner, t.ex. i Gävle, barman redan gått så långt all man har fatlat beslut om att barnen fro.m. nästa år inte får någon plats i barnomsorgen förrän de är 18 månader Det innebär att det sä att säga kominer att fattas tre månader för föräldrarna. Man får väl hoppas atl kommunerna river upp ett sådant beslut.

Jag undrar om kommunerna kommer all få mer pengar? Jagfick inget svar på den frågan, men del vill jag gärna ha.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

AnL 73 STEN SVENSSON (m) replik;

Herr lalman! Det råder en viss osäkerhet beträffande den aviserade propositionen på grundval av äldredelegationens förslag. Del är mänga som

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

gärna vill ha besked. Del är inte bara allmänheten och de anställda som är berörda som uttrycker en viss oro över denna osäkerhet utan det är också många landstings- och kommunpolifiker När jag nu lyssnade till statsrådet Lindqvist använde han formuleringen att man skall se om man mäklar med att lägga fram något förslag som kan träda i kraft den 1 januari 1992. Jag känner igen denna osäkerhet. Därför vill jag ställa en konkret fråga till statsrådet Lindqvist. Kan vi här i riksdagen utgå från all del läggs fram en proposition i maj, som del var tänkt? Kan statsrådet mer bestämt säga när denna proposition kommer att läggas fram av regeringen? Jag tror alt det vore väldigt bra om vi fick klara besked så alt vi vet vad vi har att räkna med.

AnL 74 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik:

Herr talman! Bengt Lindqvist började med att säga atl en stark ekonomi är en förutsättning för att vi skall kunna klara vård och omsorg pä ett bra sätt. Jag håller helt med honom om det. Del vore därför bra om Bengt Lindqvist tog med sig ett besked tillbaka till Allan Larsson om atl han tar itu med den frågan. Del har ju inte hänt något under hela våren när det gäller alt sanera svensk ekonomi.

Bengt Lindqvist beklagade atl solidariteten i samhället hade minskat och atl grupp efler grupp bara vill tillfredsställa sina egna privata konsumtionsönskemål. Jag tycker alt socialdemokraterna bidrar till det litet grand. Socialdemokraterna röstar gång efter annan ned folkparfiets förslag när det gäller pengar till omsorg och vård till den grupp som vi kallar det glömda Sverige. Det är den mest utsatt gruppen i samhället,

Bengt Lindqvist sade att de gamla behöver vård och stöd och all det finns bekymmer i fråga om detta. Jag håller med om det. Della gäller inte minst inom hemtjänsten.

Jag hörde att Bengt Lindqvist i radion häromdagen kommenterade något som heter STIL-projeklet. Del går ut på alt handikappade ungdomar får tilldelning av pengar för att sedan själva anställa hemsamariter, och de behöver inte förlita sig på hemtjänsten. Jag skulle vilja be Bengt Lindqvist kommen-lera det som han då sade, såsom jag uppfattade det, nämligen alt detta projekt i och för sig var bra men all man skulle klara av problemen genom alt anskaffa hemsamariter och genom att ge de gamla möjligheter att själva få makten inom den befintliga hemtjänsten. Det här är i så fall ytterligare ett exempel på atl socialdemokraterna avvisar förnyelse inom den offentliga sektorn som innebär att vårdlagarna får en större valfrihet och större makt själva.

Bengt Lindqvist beklagade atl del finns köer inom barnomsorgen och sade att det är det som är problemet. Han sade sedan att det som behövs är pengar, personal och lokaler Det är det gamla vanliga surrel från socialde-mokraterria om alt del bara är produktionsresurserna som man skall diskutera. Sedan glömmer de bort behovet av stimulans för dem som vill hjälpa till att få bort problemen. Men del finns inga som är så bra på att söka upp otillfredsställda behov som enskilda företag, om de också får göra vinst på sin verksamhet. Varför avvisar socialdemokraterna dem som står i startgroparna och vill hjälpa till atl lösa detta problem och som själva anskaffar personal och lokaler, under förutsättning att de får samma villkor när del gäller

pengar som den offentliga barnomsorgen? Personalen flyr från barnomsorgen. Men de som arbetar inom barnomsorgen vill ha roligt på jobbet, högre löner och bättre arbetsförhållanden. Och detta kan tillfredsställas på den privata sidan.

Anf. 75 ROLAND LARSSON (c) replik:

Herr talman! Statsrådet Lindqvist tycker sig märka att solidariteten i samhället har minskat, och han beklagar det. Men kan inte detta, Bengt Lindqvist, bero pä att människor inte är beredda att i alla lägen dra på sig den uniform som socialdemokraterna erbjuder och att de därför i stället väljer andra vägar, eftersom de inte känner sig solidariska med systemet? Typiskt nog nämnde Bengt Lindqvist t.ex. inte något i detta sammanhang om vad han skulle vilja göra för de 200 000-300 000 barn och deras familjer som även efler en utbyggnad av barnomsorgen kommer all slå utanför systemet. Hur skall solidariteten visas mot denna grupp? På vad sätt får de del av den solidaritet som Bengl Lindqvist vet alt människor skall visas? År det så märkligt att solidariteten minskar när man märker alt man inte på ett rättvist sätt får del av samhällets resurser?

Del var herr lalman, ett intressant resonemang som statsrådet förde när det gäller föräldraförsäkringen kontra vårdnadsbidrag. Flan säger att föräldraförsäkringen sannerligen skulle minska behovet av barnomsorg, medan vårdnadsbidrag skulle ställa till problem. Det skulle vara någonting negativt bl.a. av det skälet all man skulle få betala högre avgifter Men Bengl Lindqvist har väl uppmärksammat att det borgerliga förslaget om vårdnadsbidrag kontra kostnaderna för barnomsorg kommer alt vara neutralt gentemot föräldrarna. Meningen är ju att del man får i vårdnadsbidrag skall kunna tas ut i form av högre avgifter I så fall kommer det för den enskilde familjen inte att innebära något annal än valfrihet.

Nej, jag vill påstå att det är så att socialdemokraterna är rädda för atl ge den valfrihet som vårdnadsbidraget och de andra förslag som de icke socialistiska partierna har framfört innebär De är rädda för att människorna i så fall inte skulle välja det som socialdemokraterna vill all de skall välja. Därför får man inte heller någon valfrihet.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

AnL 76 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik:

Herr talman! Bengt Lindqvist angav en stark ekonomi som en förutsättning för att vi skulle få en fungerande barnomsorg. Jag vet inte riktigt var vi står nu, men vi har ju haft en väldigt stark ekonomi. Inte var det väl speciellt mycket som gick till barnen av det. Det är snarare infrastruktur och andra satsningar av den typen som tagit den stora delen av kakan. Barnen har snarare fått mindre omsorg, framför alll av sina föräldrar

Jag förstår inte den solidaritet som Bengt Lindqvist lalar om. Den räcker tydligen inte till alla grupper, i alla fall räcker den inte till för barndagvår-dare. Dessa hör inte lill den grupp som socialdemokraterna bryr sig om. De har inte rätt till barnomsorg för sina barn. Där är tydligen inte kvalitetsnormerna och antalet barn så väldigt viktiga som på dagis. Då kan man fråga sig; Vad är solidaritet värd om den inte genomsyrar hela samhället och om inte alla barn är lika värda, oavsett vem som tar hand om dem?

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inrikttting och anslag

Del är för barnens skull som vi har barnomsorg, inte för att upprätthålla ett system i samhället som vi kan skryta med när vi är ute och reser Barnomsorg har vi för våra barns skull och för alt de skall må bra. Under senare tid har vi märkt en ganska stor social utslagning bland ungdomar, och den har ökat. Jag är inte så alldeles säker pä atl vi är på räll väg.

AnL 77 Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Herr talman! Låt mig säga att jag tyckte att Birgit Friggebos anförande och hennes replik var intressanta, inte så alt jag håller med henne - del gör jag verkligen inte - om principerna för hur socialpolitiken bör bedrivas. Jag tyckte att hennes anförande innehöll mycket av en grund att stå på för en debatt. Jag tar gärna, Birgit Friggebo, den debatten var och när som helst där vi kan gå på djupet. Del tror jag är vad som behövs om man skall analysera för- och nackdelarna med vem som har ansvaret och hur långt samhällsansvaret skall sträcka sig.

Min uppfattning är all alla de tre borgerliga partierna är oerhört dogmatiska, mer dogmatiska här i riksdagen än någonsin ute i landet där verkligheten tränger sig på. Det man driver är tesen atl om bara marknadskrafterna fick större spelrum på olika sätt skulle vi lösa en del problem inom det sociala området.

Herr talman! Jag har en djup erfarenhet på del personliga planet och som handikappolitiker: Marknadskrafterna löser icke sociala problem. För det krävs andra värden och andra incitament, om ni så vill, än pengar, spel och marknadens krafter Det är väl della som är sprängpunklen i debatten oss emellan. Olof Palme sade någonting i stil med atl av privata vinstintressen präglade initiativ inte förmår att fördela nytligheterna rättvist mellan människorna. Den uppfattningen har jag också. Jag vill gärna haka på del Birgit Friggebo sade. Jag tycker att marknadskrafterna hade sin chans i Sverige innan vi började bygga upp socialpolitiken. Vi kan ju se hur marknadskrafternas härjningar ställer lill del i många andra länder i den industrialiserade delen av världen. Del är nalurliglvis när vi kan tämja marknadskrafterna med gemensamma på demokratin grundade åtaganden som vi kan skapa elt värdigt, socialt samhälle. Där skiljer vi oss verkligen.

Jag vill sedan ta upp några av de synpunkter som framfördes i replikrundan. Man kan ifrågasätta om inkomslbortfallsprincipen i föräldraförsäkringen gäller också andra delar av socialförsäkringssystemet. Den principen är generös och ger ekonomisk trygghet för människorna. Grundtanken är ju atl om vi drabbas av sjukdom eller handikapp, vid ålderdom och om vi behöver ha ledighet, exempelvis för all vårda barn, skall vi kunna göra del ulan ett bortfall av den inkomst som vi baserar vårt liv på. Detta är inkomslbortfallsprincipen. I den meningen är föräldraförsäkringen rättvis atl den skapar trygghet, den trygghet som ingel annal system skapar. Där framkommer svårigheter för dem som har låga inkomster Del blir tryck på den med lägre inkomster atl ta så att säga ledighet därför atl det blir minsta inkomstbortfallet i ekonomin för familjen. Inkomstbortfallsprincipen i föräldraförsäkringen är därmed också en jämställdhelsfråga.

Naturligtvis är inte planhushållning ett hinder för all nå full behovstäck-ningj barnomsorgen. Här kommersamma dogmatism fram igen. Hur plane-

rar vi barnomsorgen? Jo, vi försöker med alla medel att bygga ut barnomsorgen för atl tillfredsställa de av föräldrarna uttryckta behoven i form av att man står i kö i kommunerna och all man uttrycker sina önskemål i en stor bnrnomsorgsundersökning. Det kan inte heller påstås att om vårdnadsbidragel hade funnits, skulle vi ha haft full behovsläckning. Det är ett fullständigt orimligt påslående. Del är naturligtvis så att om man hade sänkt statsbidraget till kommunerna för barnomsorg, skulle del ha ställt fill utomordentligt stora svårigheter för kommunerna i det uppbyggnadsskede som kommunerna befinner sig i. Rundgången i systemet - där har Roland Larsson rätt -innebär för dem som utnyttjar barnomsorgen alt man får pengarna i handen och sedan får man betala motsvarande pengar i en ökad barnomsorgsavgifl. Det tillför inte föräldrarna någonting i sig. Det enda del gör är att det ställer till en våldsam osäkerhet om vem som skall ta det praktiska ansvaret för att bygga ut barnomsorgen. Dessutom är 41 kr om dagen ingeri vårdnadsersättning som ulgör elt alternativ som ger människor valfrihet. Det har vi sagt många gånger, och del förtjänar all upprepas.

Att det blir fler barn i barnomsorgen kan inte godtas som ursäkt för de svårigheter som vi har sade Berith Eriksson. Jag tycker nog alt man skall kunna erkänna att med sä väsentligt annorlunda förutsättningar som kommunerna har är del inte så konstigt att många av dem hamnar i betydande svårigheter. Del finns exempel från år till år på alt det inte går atl förutse -i varje fall har del inte gått under senare lid - vart vi hamnar när det gäller uttryckta behov. Det betyder atl kommunerna måste planera med kort varsel. Gång på gångbar befolkningsexperterna hävdat atl vi nu harnätt elt mål och atl ökningen inte skall bli lika dramatisk i fortsättningen.

Till Sten Svensson om oron bland äldreomsorgspersonalen. Lål mig säga att min ambition är all lägga fram en proposition till riksdagen som riksdagen kan behandla under 1990. Jag tror alt jag vid del här laget kan säga alt vi inte klarar atl lägga fram den här propositionen, så att den ligger på riksdagens bord före sommaren. Men den tidsplan som vi har gjort upp ligger fast. Och jag arbetar hårt med all få fram de förslag som är möjliga all formulera, allt i syfte att hålla den utlovade tidsplanen. Jag hoppas atl detta besked skall skingra något av den oro som finns.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpohtik - inriktning och anslag

AnL 78 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:

Herr talman! Bengt Lindqvist anser all de borgerliga i kammaren är dog-nialiska. Jag vill hålla öppet vem som är dogmatisk. Grundidén bakom våra anföranden - det vill jag bestämt understryka - ligger i frågan: Vem är det som skall bestämma, är del föräldrarna eller politikerna? Jag vidhåller att del måsle vara föräldrarna som skall ha mera alt säga till om. De skall bestämma om sin vardagssituation. Här försöker Bengt Lindqvist gömma föräldrarna bakom ordet marknadskrafter Vi kan inte lämna över lill marknadskrafterna, heter det. Vad är det för marknadskrafter? Ärdet några anonyma marknadskrafter som snurrar omkring i samhället? De där marknadskrafterna bör vi nog benämna med del rätta ordet: del är föräldrar och människor som är vårdbehövande. Det är de som ulgör "marknadskrafterna" och svarar för efterfrågan.

Planhushållning, det är jusl vad det här handlar om. Berigl Lindqvist har

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpohtik - inriktning och anslag

ju själv sagt atl planerna tyvärr inte passar lill efterfrågan när det gäller barnomsorgen. Nej, så ärdet i en planekonomi. Man säger att så här många platser skall del delas ut, men med vår idé som grund, med vårnadsbidraget i botten som vi vill öka på, får människorna pengarna i handen. Och då blir det så många platser som behövs.

Sedan till ordet solidaritet. Vad beiyder det egentligen? Är det bara ett ord som man ibland använder för att fylla ut i debatten? Vad betyder ordet? Några får väldigt myckel av allmänna medel, medan andra får noll. De som har de lägsta lönerna får del minsta stödet när det gäller barnomsorgen och föräldraförsäkringen. Jag ställde en fråga; Varför skall man inte betala skatt efler försörjningsbörda? Det skulle i alla fall innebära solidaritet när det gäller barnfamiljer. Varför skall barnfamiljer beskattas lika mycket oberoende av hur många som skall leva på inkomsten och dessutom bli så oerhört beroende av bidrag som fallet är i dag. En familj låses ju hell ekonomiskt. Det går inte alt fatta egna beslut, man kan inte öka sin inkomst, för då mister man bidraget. Jag vill faktiskt få ell svar på min fråga. År det inte solidaritet med familjer med små barn, om man inför skatt efter försörjningsbörda, att det medges elt avdrag på kommunalskatten som gör att familjerna får mera pengar i sin hand, så att det blir ett större utrymme för egna beslut?

Jag tycker alltså inte atl man skall använda ordet solidaritet på det där vårdslösa sättet, när det i sammanhanget egenlligen inte innebär någonting.

Anf. 79 STEN SVENSSON (m) replik:

Herr talman! Det var illa att det som står i den avlämnade proposilionsförteckningen inte längre gäller Nu sade Bengl Lindqvist på en direkt fråga från mig att den proposition som aviserades till riksdagen i maj, på grundval av äldredelegationens förslag, inte läggs fram före sommaren. I gengäld har Bengt Lindqvist sagt att riksdagen skall kunna fatta beslut under 1990. För att detta skall bli möjligt gäller det verkligen att under sommaren och hösten vara.ute i god tid. Jag beklagar förseningen, för i socialutskottet har vi planerat vår verksamhet med utgångspunkt i propositionsförteckningen. Men det är i varje fall ett besked om atl del blir en proposition.

Jag vill gärna ställa en följdfråga. Del ryktas atl den finansiering som regeringen överväger kommer att drabba de privatpraktiserande läkarna. Nu vill jag ge Bengl Lindqvist chansen att dementera ryktet. Från vår sida skulle vi protestera mol ell sådant ingrepp.

Bengl Lindqvist sade alt de borgerliga parfierna är dogmatiska, men det är ju så atl de borgerliga parfierna står för nytänkandet. De aviserar nya systemlösningar för att man skall komma lill rätta med problemen med vårdköerna, som vi tidigare har talat om i den här debatten.

Den tidigare socialministern, Sven Hulterström, som numera har ansvaret för sjukvården i Göteborg har vid en presskonferens i förra veckan sagt, som jag tidigare påpekade, att sjukhusen skall bli mer självständiga och kunna drivas som aktiebolag. Han har t.o.m. sagt att detta i förlängningen kan innebära helt fristående sjukhus med andra ägare än landsfingen. Han ger alltså uttryck för nya tankar. Han har lyssnat på bl.a. de åsikter som de borgerliga partierna har anfört. Nu vill jag ge Bengl Lindqvist chansen atl instämma i vad Sven Hulterström på dessa punkler har uttalat, så att Bengt

Lindqvist själv kan visa att han inte är en dogmafiker Annars har vi nog uppfattat honom som den mest rigida fundamentalisten bland socialdemokraterna, den som har sagt nej till alla privata alternativ inom både barnomsorg och vårdsektorn i övrigt.

Anf. 80 BIRGIT FRIGGEBO (fp) replik;

Herr talman! Jag tackar för invitationen lill en fördjupad debatt. Det är välkommet. Men Bengt Lindqvist ger ju inte mycket, ulan säger alt vi är dogmatiska och annat. Vilka är det som är dogmatiska? Är del inte de som står och stampar på samma fläck och säger all vad vi hittills har uppnått är precis som det skall vara i fortsättningen? Vi får släpa er fram till alt acceplera olika former av förnyelse och alternativ. Bengt Lindqvist säger atl det här inte stämmer med verkligheten ute i kommunerna. Jag vet inte om Bengt Lindqvist har varit ute i kommunerna och liftat. Jag har sett mängder av olika alternativ, både inom offentlig omsorg och inom privat omsorg. Jag vet precis hur del ser ut. Det finns en enorm frustration, inte minsl bland kommunalpolitikerna, över bundenheten till regler och stordrift. Man skall vara både övergripande planerare och den som plockar fram pengarna. Dessutom skall man vara producent, anställa personal, ordna lokaler, osv. Vidare skall man vara medborgarens konsumentombudsman som övervakar verksamheten. Här har vi atl göra med en flykt av politiker som inte orkar hantera systemet. Då säger Bengt Lindqvist att vi skall tämja marknadskrafterna. Vilka är marknadskrafter? Jo, det är svenska folkel - löntagare, föräldrar och värdtagare. De skall alltså tämjas.

Bengl Lindqvist blandar ihop marknadskrafterna och tror atl det rör sig om företagen. Förelagen är bara producenter De är också offer för marknadskrafterna, för om marknadskrafterna inte vill ha deras produkter eller tjänster åker de ut från marknaden. Vad vi här diskuterar är hur de viktiga delarna av svensk socialvård skall produceras. Fördela nyltigheter i meningen alt möjliggöra för människor all efterfråga är vi hell överens om. Vi säger: Ge föräldrarna vårdnadsbidrag. Vi tilltror föräldrarna all själva kunna välja hur de skall använda pengarna. Ni misstror föräldrarna. Bengt Lindqvist säger mer eller mindre atl folk inte kommer att använda pengarna till barnomsorgen, utan pengarna kommer all försvinna. Det tror jag inte ett ögonblick på.

Nej, här behövs en omskolning av socialdemokratin. Det vore väl bra om ni någon gång kunde titta ål öster i stället för åt väster och syd. I hur många debatter har vi inte fått höra - Bengl Lindqvist sade det också i dag - att "om vi ser oss runt om i världen där det finns kapitalister"? Men kan vi inte försöka se vilka effekter planekonomiris totala kollaps i öst har haft? Kan vi inte försöka lära oss litet grand av mekanismerna för att förbättra här i Sverige för de människor som har det svårt?

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

AnL 81 ROLAND LARSSON (c) replik;

Herr talman! När Bengl Lindqvist talade förra gången skulle jag på milt lilla anteckningsblock skriva dogmatik. När jag efteråt läste vad jag hade skrivit stod del demagogi.

Jag skulle vilja fråga Bengt Lindqvist om han någon gång har hört att vi

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

från cenlerparliet har påstått att vårt sociala trygghetssystem skall byggas upp på marknadskrafterna. Vi har hela tiden hävdat att samhället måste stå för garantin i det sociala trygghetssystemet. Vad vi talar om är att de tjänster av olika slag som vi behöver få gjorda inom del sociala trygghetssystemet också skall kunna produceras inom privata förelag, parallellt med att kommuner, landsting och andra svarar för sådana tjänster; detta för atl öka valfriheten.

Vårdnadsbidragel, Bengl Lindqvist, handlar bl.a. om alt även de 200 000-300 000 barn och deras familjer, som även efler en utbyggnad av barnomsorgen kommer alt stå ulanför syslemel, skall få del av de resurser som samhället satsar på barnomsorgen. Det kallar jag solidaritet.

Anf. 82 BERITH ERIKSSON (vpk) replik;

Herr talman! Jag vidhåller, Bengt Lindqvist, atl kommunerna inte har tagit utbyggnadsbeslutel på allvar. Jag beklagar alt del inte blev en lagstiflning 1985. Jag beklagar att man fortfarande inte lar till lagstiflning. Det är konstigt, lycker jag, alt resultatet av alt man haft korta planeringstider på grund av alt det har fötts många barn, som Bengl Lindqvist säger, har blivit att kommunerna har tagit till åtgärder som gjort situationen värre än den skulle behöva vara.

Jag vill också tala litet om atl lyssna på människor, atl lyssna på personalen, all lyssna på föräldrarna. Det är någonting som alla de borgerliga partierna har tagit upp här i dag. Jag vill påpeka all Svenska facklärarförbundel, som företräder personalen, har tagit mycket klar ställning för kommunal barnomsorg. Det har också tagit klar slällning för daghem och fritidshem. Enligt de undersökningar som har gjorts vill föräldrarna fortfarande ha kommunal barnomsorg.

Att betala gemensamt genom skatter och att ha en övergripande målsättning hindrar inte att man i verksamhetsledel genomför differentierade former, men fortfarande i kommunal regi, eflersom del annars kostar mer i slutänden. Den privata barnomsorgen blir dyrare.

AnL 83 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik;

Herr lalman! Statsrådet sade atl man skulle göra en genomgång av problemkommunerna med målet att nå full behovstäckning. Då undrar jag: Vem talar om vad behovet är? Dagbarnvårdare är tydligen inte någon yrkeskår Hur skall man kunna räkna borl deras barn när man tittar på full behovstäckning? Man vet kanske inte ens vilka mammor som blir anslällda som kommunala dagbarnvårdare när barnomsorgen är fullt utbyggd. Jag tycker att del är mycket märkligt atl det resonemanget kvarstår, atl man inte kan få betalt om man tar ansvar för sina egna barn.

Det tycks vara så även när det gäller ungdomar som har kommit på sned här i livet. Jag har stött på en grabb som hade det socialt trassligt. Kommunen jobbade länge för atl hitta ett familjehem, men lyckades inte. Till slut sade en anhörig; Jag ställer upp och tar hand om grabben. Då kunde kommunen inte slälla upp med några pengar för det passade inte in i del socialdemokratiska systemet atl någon anhörig skulle vårda. Detta stämmer inte

med solidariteten, som för mig är fråga om något mycket djupare än bara Prot. 1989/90:100
anställningsförhållanden. 4 april 1990

Anf. 84 Statsrådet BENGT LINDQVIST;

Herr talman! Inledningsvis vill jag påminna om alt socialutskottet kommer att ha ytterligare en familjepolitisk debatt under våren. Vi får anledning att återkomma lill de här frågorna då. Men jag skall la upp några av de synpunkter på familjepolitiken som har kommit fram här.

Först vill jag vända mig lill Birgit Friggebo. Jag glömde bort frågan om STIL och hemtjänsten. Jag betraktar del som myckel viktigt att ta upp delta problem, all öka den enskilda människans inflytande över den hjälp och den assistans han eller hon får STIL-projeklet var viktigt i det avseendet. Del var också de DHR-projekl som geriomförts i samma anda.

Nu har vi redan en hel del erfarenhet på området. Det jag försökte säga i Ekointervjun var all det också är viktigt atl inom ramen för den kommunala verksamheten åstadkomma precis samma resultat, alt ge kommunal hemtjänst på den enskildes villkor Jag menar atl del finns mycket som är viktigt atl göra här Del pågår för närvarande en dialog mellan några handikappförbund, handikapputredningen och oss i socialdepartementet om att sätta i gång ytterligare en omfattande utvecklingsverksamhet på det här området.

Herr talman! Del var intressant alt höra Ingrid Hemmingsson tala om solidaritet. Det var visst litet svårt att hitta något bra uttryck för vad det egentli-geri är, sett med moderata ögon. Till sist fastnade Ingrid Hemmingsson för att skatt efler försörjningsbörda var en solidaritetsfråga och upprepade sin fråga om detta lill mig.

Lål mig säga atl vi har diskuterat just det området många gånger För mig är det myckel en teknisk fråga om man skall förbättra den enskildes ekonomi via barnbidrag eller via skatteavdrag. Det är dock på det sättet att barnbidraget är mycket enkelt atl administrera och fungerar alldeles utmärkt som det är I samband med skatteavdraget finns en del problem. Dels blir det en stor byråkrati kring själva administrationen av ett sådant skatteavdrag, så alt det utförs på ell jusl säll, dels finns del grupper som har svårt att utnyttja fördelarna av själva avdraget i förhållande till sin egen inkomst.

Det förekom också en fråga fråri Marianne Samuelsson om verkligen så myckel av den ekonomiska tillväxten har gått till barnen. Jag tycker faktiskt, Marianne Samuelsson, all man får svara ja på den frågan. Jag tycker atl vi kan vara stolta i Sverige över att vi under slutel av 80-lalet, som ett av de mycket få reformområden vi har kunnat prioritera under en besvärlig ekonomisk återhämtning, har satt barnen i centrum. Konkret kan det uttryckas i att barnomsorgen innebär en stegrad årlig kostnad med 1,5- 2 miljarder varje år för det anlal nytillskjulna platser som kommunernas utbyggnad har inneburit i statsbidrag och kommunernas egna kostnader Till del kommer också utbyggnaden av föräldraförsäkringen, som sammantaget, när vi når 18 månader, innebär atl vi på årsbasis tillskjuter ytterligare 7 miljarder till småbarnsföräldrarna. Jag meriar atl detta är en historiskt sett mycket stor reform, och den har vi anledning att då och då lyfta fram.

Det är ett försåtligt resonemang som Roland Larsson för herr talman, när han kommer fram till slutsatsen att det kommer att finnas 200 000 barn som

Socialpolitik - inriktning och anslag

7 Riksdagens protokoll 1989/90:100

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

inte får del av barnomsorgen efler det alt målet full behovstäckning har uppnåtts.

För det första beslår riksdagsbeslutet - det deltog centern inte i - av olika delar som gällde olika sätt atl nå fram till föräldrarna med förskoleverksamhet. Därför måste man räkna även den öppna förskolan och deltidsgrupperna. Gör man del når vi bra många fler när vi har uppnått full behovstäck-nirig än dem som Roland Larsson nämnde.

För del andra innebär "full behovstäckning" just att de som vill ha barnomsorg för sina barn får del, Roland Larsson. Alltså skall det inte finnas några som inte får del men som vill ha det. Därmed är väl solidaritetsaspekten ute ur bilden. "Full behovstäckning" är alltså att de som vill ha tillsyn och barnomsorg för sina barn får det.

Birgit Friggebo och jag får väl fortsätta att diskutera vem som är mest dogmatisk. Jag håller fast vid atl den linje hon pläderar för i socialpolitiken i sig är utomordentligt dogmatisk.

Jag vill dessutom peka på alt folkpartiet i barnomsorgsfrågan har uppträtt väldigt kluvet. Å ena sidan talar man om att det mesta naturligtvis skall ske i offentlig regi. Å andra sidan säger man att del är regeringen som är det största hindret för att vi skall nå full behovsläckning. Då tillmäts plötsligt de privata alternativen den helt avvgörande betydelsen för atl nå full behovstäckning.

Å ena sidan får vi ibland höra atl vårdnadsbidraget medför möjligheter all stanna hemma - del hävdar framför alll moderater och centerpartister men också folkpartister. Å andra sidan har vi här i kammaren hört Bengt Westerberg säga alt vårdnadsbidragel inte alls är till för atl stanna hemma - det är till för atl öka valfriheten. Vilken är då valfriheten? Det är väl i så fall en valfrihet mellan olika alternativ som han menar

Det finns i den här debatten alltså en betydande kluvenhet från folkpartiets sida, ett betydande vankelmod i synen på både de privata alternativen och vårdnadsbidraget.

Jag vill också gärna återgälda Birgit Friggebos rekommendation om litet omskolning; Jag lycker atl Birgit Friggebo borde lära sig skillnaden mellan Sverige och Sovjetunionen, skillnaden mellan en demokrati, som vi verkligen försöker värna om och utveckla, och en gammal föråldrad diktatur. Lål oss alltså slippa den typen av jämförelser i fortsättningen.

Berith Eriksson! Jag tycker också atl vi skall lyssna på dem som arbetar inom barnomsorgen. Vi skall självfallel lägga föräldrarnas önskemål till grund för det vi gör Jag vill hävda att det är jusl precis det vi gör genom kommunernas planering och genom den stora barnomsorgsundersökning som görs varje år och som har till enda syfte all kartlägga vad föräldrarna faktiskt vill ha. Men jag är också medveten om de mycket klara uttrycken från personalen för atl fortsätta att bedriva barnomsorgen i kommunal regi. Jag har under alla mina år som familjemiriisler - och det är vid del här laget i alla fall fyra och ett halvt år - inte en enda gång uppvaktals av en personalgrupp som har krävt alt få bilda eget. Det borde jag ha gjort, om situationen var sådan som de borgerliga beskriver den. Här kommer återigen dogmatismen fram, lycker jag. Vem lalar om vilka behoven är, frågade Marianne Samulesson. Del menar

jag alltså atl föräldrarna skall göra. De skall uttrycka vilka behov de har, vilka former för slöd de vill ha på barnomsorgsområdet. Del är de formerna som det är vår uppgift all utveckla.

Låt mig lill sist, herr talman, säga all jag tycker alt vi har myckel att göra inom barnomsorgen för alt få den atl fungera på föräldrarnas villkor. Vi måste föra en allmän diskussion om hur den offentliga verksamheten kan bli mer följsam i förhållande till människors önskemål. Vi har kommit en bra bit på väg i de utvecklingar som vi bl.a. ser inom barnomsorgen, med större utrymme för initiativ och ansvartagande från personalen lokalt. I barnomsorgen utvecklar vi också mer och mer del direkta, konkreta samarbetet med de föräldrar som berörs. Men här går att göra mer, och det är viktigt att del görs mer. Men till sist är ändå den viktigaste orättvisan köerna - då är vi där igen - och för att få bort dem krävs i första hand pengar, personal och lokaler, och det måste vi ställa upp med genom alt prioritera denna viktiga verksamhet. Någon annan väg finns inte.

Tredje vice talmannen anmälde att Ingrid Hemmingsson, Birgit Friggebo, Marianne Samuelsson, Roland Larsson och Berith Eriksson anhållit atl lill protokollet få antecknat atl de inte ägde rätt till ytterligare repliker

AnL 85 BERTIL PERSSON (m);

Herr talman! Det är egentligen ganska fantasfiskl all Bengl Lindqvist inte kominer med någon proposition om äldreomsorgen i vår Här slår hela Vårdsverige handlingsförlamat och väntar på besked om hur jobbet skall läggas upp i framtiden, och så hukar regeringen på nytt!

Handlingsförlamningen i regeringen ger naturligtvis en handlingsförlamning i hela landet. Det är föga trösterikt atl regeringen ofta är handlingsförlamad. Det var också ett vikfigt konstaterande all valfrihet i Bengt Lindqvists tappning bara innebär valfrihet för dem som väljer den socialistiska modellen.

Nu vill jag övergå till sjukvårdsproblematiken igen. Trots att sjukvården i Sverige är bland de dyraste i världen är jag oroad för framtiden. Landstingen är väldigt illa ute. Bara för elt par är sedan hade landstingen 20 miljarder kronor i reserven. 1 dag har man 2 miljarder kronor i skulder Trots försök att rädda budgetsituationen går landstingen med 6 miljarder kronor i förlust. Det bäddar för en kraschlandning. Det är en tidsinställd bomb som vi har framför oss när det gäller landslingens ekonomi.

Visst kan del vara okej atl avskaffa reserver om man slrukturanpassar under tiden, men del har man inte gjort. Kostymen är fortfarande ohållbart slor Nästa steg -- del ser vi redan - blir krisålgärder som sålda och återhyrda sjukhus, men om några år hjälper inte heller det. Man skjuter kalastrofen framför sig, och det håller inte i det långa loppet. Samtidigt är sjukförsäkringen i kris, och trots en av Bo Holmberg som god karakteriserad sjukvård är vi sjukare än någonsin och sjukare än i andra länder i Europa.

Sjukvården drabbas hårt på flera olika sätt. Inom sjukvården är läkarna borta 10 dagar, sjuksköterskorna 20 dagar, vårdbiträdena 40 dagar och städerskorna 60 dagar om året. Del kostar också pengar

Produktiviteten i den svenska sjukvården har enligt flera studier halverats

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpohtik - inrikttting och anslag

100

sedan 1970, och samtidigt har personalen fördubblats, vilkel kan liknas vid ett nollsummespel, men ell nollsummespel som är dyrbart.

Köerna är långa - del har vitsordals - till höftleds-, ögon- och hjärtoperationer Samlidigl bygger Landslingsförbundel för skattepengar på Söder ell palats, som är sä dyrt alt bara kostnaden för huset skulle räcka lill all avskaffa hjärloperationskön tre gånger om!

Vårdköerna är av tvä slag. Del finns köer lill äldrevården. Det beror på ett stelbent syslem där alternativ aldrig har tillåtits och knappast existerat.

Det andra slaget är prevalensköerna - sådana är köerna lill hjärt-, höftleds- och ögonoperationer. När ny teknik kommer är det stora mängder människor som inte har kunnat fä hjälp tidigare som ställer sig i kö. Det måsle man klara av genom all hitta okonventionella lösningar. Man måste få folk som kan hantera de här problemen att jobba pä övertid. Försöken alt bygga upp en vårdapparat som är lämpad för hela denna kö leder lill alt vi får överkapacitet längre fram, och del är ohållbart.

Missnöjet med omhändertagandel siiger också i patientenkäterna. Själv känner jag av egen erfarenhet alltför väl till den rena skära nöd man upplever när svårt vårdbehövande på akutinlagen tvingas hem igen därför alt det inte finns vårdplatser Det slåprov som tillämpas som kriterium för intagning på sjukhus kan vi inte fortsätta att uppehålla. Svängdörrspatienter är alldeles för vanliga i svensk sjukvård.

Den socialdemokratiska handlingsförlamningen har drabbat sjukvården hårt och vi är inne pä en farlig väg. Pengarna rinner mellan fingrarna. Man saknar framlidsvisioner när den gamla modellen går mot sammanbrott.

Sverige är ett lilel land. Det finns bara en åsikt i taget. På 1960-talet skulle länsdelssjukhusen rädda oss från sjukdom och död. På 1980-lalet var det primärvården och på 1990-lalel kommer det att bli den högspecialiserade vården. Vi ser redan på köerna atl det är här man kommer att få göra insatserna. Men ingendera löser grundproblemet.

Vi måste gå tillbaka till väsentligheterna. Väsentligheterna i sjukvården är inte organisationer ulan del är patienterna. De svårast sjuka behöver vården först. Patienterna måsle få bestämma över sjukvårdens resurser på nytt, inte politikerna. Patienterna bör fä välja vårdgivare själva med sina egna försäkringspengar Då behöver vi inte en massa budgelslyrande landstingspolitiker, utan då får vårdcentraler, privatpraktiker och sjukhus konkurrera. Man kan skapa ett köpar-säljar-förhållande. De som är bäst och billigast får patienterna, och de andra får skärpa sig. Då får man dynamik i verksamheten.

Det finns många tekniska lösningar på det; HMO-system, PPO-system, DRG-system. Ute i världen söker man överallt efler nya alternativ till det gamla stelbenta systemet. Alla de här systemen har sina brister, men de har framför allt fördelar. Bristerna kan hanteras. Grunden för alt få en bättre sjukvård måste vara en individuell sjukvårdsförsäkring så atl patienten återigen får bestämma vilken vård han själv behöver Det här behövs snabbi.

Det är inte många år kvar innari laridstirigen är så nödlidande att hjälpen är ouppnåelig. Personalen som är den viktigaste resursen - det har sagts här ofta - far illa. Det är personalen, inte politikerna, som upplever det svenska systemets otillräcklighet och som får slå till svars gentemot de nödlidande patienterna. De når inte politikerna i landslingshusel.

Den hjälp landstingen behöver är egentligen model atl avskaffa sig själva. Trots allt är del patienterna och inte politikerna som bäst kan avgöra vilka behov man har. Titta på hur det är ute i Europa. I Danmark finns det inte en offentlig vårdcentral så långt ögat når Man klarar sig alldeles utmärkt där. I Västtyskland är både läkarbesök, sjukhusvård och glasögon fria.

Statsrådet Gradin meddelade i utrikesutskottet atl om vi går in i EG blir myckel annorlunda men allting bättre. Det ligger faktiskt ganska mycket i det. Vi har inte längre monopol på Europas bästa sjukvård, men den dyraste. Den svenska modellen var fel på del här områdel också. Ambitionen var slor Men svensk sjukvård är producentorienlerad, inte konsumenlorien-terad. Där ligger sjukvårdens grundproblem.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolhik - inrikining och anslag

AnL 86 KARIN ISRAELSSON (c);

Herr lalman! Det var ett glädjande besked moderaterna gav i denna kammare i dag när de tillkännagav atl de skulle stödja reservation nr 12. som innebär elt ökat anslag lill rättsläkarverksamheten.

När jag anmälde mig till denna debatt var anledningen den bedrövliga behandling som rältsläkarstationerna fått i socialutskottets belänkande. Nu löser sig den ekonomiska krisen denna gång. Jag vill dock innan jag går in på det området bemöta Daniel Tarschys, som i sitt inledningsanförande angrep centerpartiet för bl.a. vårt förslag lill en ny grundpension. Vi hade inte finansierat förslaget, och del var inte grundtryggheten som var det viktigaste enligt honom. Vi har från centerns sida presenterat eft enkelt obyråkratiskt pensionssystem, som innebär att KBT och pensionslillskoltel, de särskilda skattereglerna och folkpensionen samordnas. Alla som fått iriformaiion om systemet lycker alt det verkar värt atl salsa på. Vi har inte fört fram förslaget annat än som elt diskussionsförslag. Pensionsberedningen behandlar det för närvarande, och jag är helt övertygad om alt vi kommer alt finansiera det lika väl som vi finansierar alla andra reformer Rättvisa och grundtrygghet skapar förutsättningar för många äldre alt gå ut i arbetslivet om de så önskar. Det ökar också skatteintäkterna i positiv riktning.

Rältsläkarslalionerna har under de senaste åren behandlats myckel snålt från regeringens sida De enskilda stationerna har relativt liten personalstal; i genomsnitt cirka tio befattningshavare, varav ofta två till fyra är läkare. De är därför mycket sårbara vid sjukdom eller annan frånvaro. Staten har som huvudman lyckats förstöra rekryteringen av nya rättsmedicinare. Detta har skett genom all man har förhalat beslutet om huvudmannaskapsförändringar så länge att verksamheten har fått slora svårigheter atl utföra de arbetsuppgifter den enligt lagen skall utföra. Det har skett genom de alltför små anslagen. 1988 försökte socialstyrelsen följa socialdepartementets råd att spara i verksamheten. Om del hade lyckats skulle det ha inneburit den definitiva dödsstöten mol verksamheten.

Del är ren skandal alt delta änriu inte har blivit en insikt hos regeringspartiet. Socialstyrelsen beskrev i sin anslagsframställning för rättsmedicinen de svårigheter hela verksamheten befinner sig i. Man kan nästan tro atl socialdepartementet inte ens öppnat och läst den. Hade man gjort del hade man inte kunnat skära ner anslaget med 5 milj.kr Det enda sättet att spara så mycket pengar är atl lägga ner en enhet. Men det beslutet vill departementet

101

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

inte ta. I ställel sticker man som strutsen ner huvudet i sanden och tror att det skall fungera ändå, utan pengar

I fjol insåg socialutskottet att det fanns slora problem med verksamheten. Man tillstyrkte då min motion med elt beslut om en förstärkning av ekonomin. De pengarna räddade för stunden den pågående verksamheten. Men de räckte inte till för att täcka alla de krav som rimligen borde tillgodoses.

Rättsläkarna i vårt land utför betydligt fler obduktioner per läkare än vad som kan anses vara det normala och jämfört vad som sker i andra länder. Vid rältsläkarstationen i Umeå t.ex. är förutsättningarna för de där verksamma läkarna all ta ut lagstadgad ledighet små. Utrustningen i obduklionssalarna bygger ofta på personalens egen uppfinningsrikedom. Tunga lyft och dålig arbetsmiljö med ryggskador som följd är vanliga. I Umeåregionen utförs redan i dag ett stort antal obduktioner ute i regionen på de olika länslasaretten. Därför innebär denna nya möjlighet, som departementet hänvisar till, inte någon större avlastning. Skulle arbetsbördan bli normal innebär det att del inte kan handla om några besparingar

I Solna, liksom på de andra rättsläkarstationerria, är bristen på personal och de svårigheter som finns att nyrekrytera personal, främst läkare, ett så påtagligt problem atl del bygger på den kvarvarande personalens välvilja alt verksamheten fungerar

Statens arbetsgivarverk gjorde vid framräkningen av underlag för lönekostnader för budgetåret 1988/89 ett räknefel på 725 000 kr för läkarlöner. Socialstyrelsen begärde då i en skrivelse atl det skulle rättas till. Så gjordes inte. Del medförde alt underskottet fick täckas av det ordinarie anslaget. Det här hänger fortfarande med.

När man som jag följt behandlingen av rältsläkarstationerna ett anlal år, förvånas man över att det över huvud tagel finns personal som står ut med den ryckighet i planeringen det handlar om, med den brist på stöd som socialdepartementet visat och med de alltmer ökade kraven på rättstrygghet i samband med våldsbrott. Om det varit så alt anlalel våldsbrott minskat, kunde verksamheten kanske med nuvarande personaltillgång få rimliga arbetstider Men som alla känner till minskar inte våldsbrotten. Tvärtom, de ökar för varje år

Med nuvarande arbetsbelastning tar det också lång tid i anspråk att få utlåtanden klara. Bouppteckningar får vänta och begravningar skjutas på framtiden. Den ovisshet de anhöriga befinner sig i kan man bara föreställa sig i sådana situationer.

Jag vill gärna fråga företrädare för regeringspartiet: Hur tänker man lösa huvudmannafrågan? Hur tänker man lösa rekryteringen fill stationerna? Hur tänker man klara de problem som finns med lokalerna ute på rältsläkarstationerna? Ni har inte löst det med nya obduktionsregler Tänker ni kanske tumma på rättssäkerheten?

Jag yrkar med detta bifall till reservation nr 12 i socialutskottets belänkande.

102

Anf. 87 CARL-JOHAN WILSON (fp);

Värderade talman! I syfte att förstärka socialstyrelsens tillsyn inom hälso-och sjukvården föreslogs i propositionen att det skulle inrättas regionala till-

synsenheter på högst sex orter. I en motion har Ingrid Ronne-Björkqvist och jag föreslagit att en sådan enhet för Linköping-Göteborgsregionen skall placeras i Jönköping i slället för i Göteborg, som regeringen föreslagit.

Värt förslag har märkligt nog inte gillats av utskottels majoritet, och därför har Ingrid Ronne-Björkqvist fullföljt ärendet i reservation 11, där hon konstaterar alt såväl geografiska som kommunikalionsmässiga, ekonomiska och rekryteringsmässiga skäl talar för alt tillsynsenhelen för Linköping-Göteborgsregionen placeras i Jönköping.

Värderade talman! Jag yrkar bifall lill denna reservation.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

AnL 88 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr talman! Vi har här i kammaren i dag ägnat ganska lång lid åt alt dis-kulera den utbyggda föräldraförsäkringen. Nu har Bengl Lindqvist gått, men han har ju talat sig varm för nyttan med denna försäkring och nödvändigheten av alt den byggs ut. Den frågan skulle ha debatterats i morgon, men vad jag förslår har den tagils bort från föredragningslistan.

Har det trots Bengt Lindqvists försvar för föräldraförsäkringen skelt någon förändring i regeringens syn på den? Jag undrar om någon av socialdemokraterna här i kammaren kan svara på den frågan, för del är litet underligt alt man först lalar sig varm för en sak och vi några minuter senare får höra all den har tagits bort frän föredragningslistan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

Mom. I och 5-8 (inriktningen av socialpolitiken m.m.)

I voteringen om kontraproposition i voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen avgavs 35 röster för reservation 2 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist och 35 röster för reservation 3 av Rosa Östh och Göran Engström. 222 ledamöter avstod från atl rösta.

Vid lotlning vann reservation 2 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist.

I voteringen om kontraproposition i huvudvoteringen biträddes reservation 1 av Sten Svensson m.fl. med 57 röster mot 35 för reservation 2 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist. 201 ledamöter avstod från att rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottets hemställan med 169 röster mot 56 för reservation 1 av Sten Svensson m.fl. 69 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 2 (en social välfärdsutredning)

Utskottets hemställan bifölls med 272 röster mol 21 för reservation 4 av Gudrun Schyman.

Mom. 3 och 4 (ökad valfrihet inom den sociala tjänstesektorn och inom hälso- och sjukvården)

Utskottels hemställan bifölls med 168 röster mol 124 för reservation 5 av Daniel Tarschys m.fl. 2 ledamöter avstod från atl rösta.

103

Prot. 1989/90:100 Mom. 9 (åtgärder för en värdig vård)

4 april 1990 Utskottets hemställan bifölls med 278 röster mot 16 för reservation 6 av

Anita Stenberg. Socialpolitik

anslag

inriktning och jg (anjjg tin Informationsförsörjning)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Gudrun Schyman och Anita Stenberg - bifölls med acklamation.

Mom. II (skolans sex- och samlevnadsundervisning m.m.)

Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering - som ställdes mot utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservation 8 av Gudrun Schyman - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (en regional tillsynsenhet i Uppsala)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Sten Svensson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 17 (en regional tillsynsenhet i Jöriköping)

Utskottets hemställan bifölls med 280 röster mot 10 för reservation 11 av Ingrid Ronne-Björkqvist.

Elisabet Franzén (mp) anmälde atl hon avsett alt rösta ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 19 (anslag till Statens rättsläkarstalioner)

Reservation 12 av Daniel Tarschys m.fl. bifölls med 157 röster mot 136 för utskottets hemställan. 1 ledamot avstod från atl rösta.

Mom. 20 (anslag till Statens institut för psykosocial miljömedicin)

Först biträddes reservation 13 av Rosa Östh och Göran Engström - som ställdes mol reservation 14 av Gudrun Schyman - med acklamation.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 228 röster mot 53 för reservation 13 av Rosa Östh och Göran Engström. 13 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 21 (medel för tobaksinformation)

Utskottets hemställan bifölls med 211 röster mot 81 för reservation 15 av Daniel Tarschys m.fl.

Mom. 23 (statsbidrag lill minskad helgtjänslgöring)

Utskottets hemställan bifölls med 275 röster mot 19 för reservation 16 av Gudrun Schyman.

Mom. 24 (statsbidrag till psykoterapeutisk behandling)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 17 av Gudrun Schyman - bifölls med acklamation.

Mom. 26 (målet för hälso- och sjukvården i krig)
104 Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 19 av Daniel

Tarschys m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 31 och 32 (köer i vården m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 257 röster mot 33 för reservation 20 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 33 (ombyggnad inom vårdinstitutioner) Hemställan

Utskottets hemställan - som ställdes mot hemställan i reservation 22 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist - bifölls med acklamation.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservation 23 av Sten Svensson m.fl. anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Motti. 34 (utbyggnaden av vård- och boendealternativ för psykiskt sjuka)

Utskottets hemställan bifölls med 260 röster mol 34 för reservation 24 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist.

Mom. 36 (statsbidrag för rehabilitering av tortyroffer)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 25 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist - bifölls med acklamation.

Mom. 37 (vården av svårt hjärnskadade)

Utskottets hemställan bifölls med 258 röster mot 36 för reservation 26 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist.

Mom. 38 (statsbidrag till särskilda ungdomsmottagningar m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 277 röster mot 16 för reservation 27 av Anita Stenberg.

Mom. 39 (statlig barnombudsmannatjänsl)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 28 av Sten Svensson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 40 (anslag lill Barnmiljörådel)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 29 av Gudrun Schyman - bifölls med acklamation.

Mom. 42 (statsbidrag för att minska helgtjänstgöringen inom hemtjänsten m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 273 röster mot 21 för reservation 30 av Gudrun Schyman.

Elisabel Franzén (mp) anmälde alt hon avsett att rösta ja men markerats ha röstat nej.

Mom. 44 (statligt stöd för utbyggnaden av gruppbostäder)

Utskottets hemställan bifölls med 259 röster mot 35 för reservation 32 av Rosa Östh och Göran Engström.

105

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Socialpolitik - inriktning och anslag

Mom. 47 (inrättande av ett Iräningscenter för barn med ovanliga handikapp) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 33 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist - bifölls med acklamation.

Mom. 49 (anslag lill Bidrag till handikapporganisationer)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 35 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist, dels reservation 36 av Rosa Östh och Göran Engström, dels reservation 37 av Gudrun Schyman - bifölls med acklamation.

106

Mom. 50 (bidrag till anhörig- och demensföreningarna)

Utskottels hemställan bifölls med 257 röster mol 33 för reservation 38 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist.

Mom. 52 (värdesäkring av grundbidragel för bilstöd)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 39 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist - bifölls med acklamation.

Mom. 57 (beräknande av medel för stöd till kvinnojourer)

Först biträddes reservation 41 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronrie-Björkqvist - som ställdes mot reservation 42 av Gudrun Schyman - med ack-lamaliori.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 227 röster mot 53 för reservation 41 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist. 10 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 58 (uttalande om stöd till mansjourer)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 43 av Rosa Östh och Göran Engström - bifölls med acklamation.

Mom. 60 (uttalande om särskild anslagspost för Föreningen fruktdrycker)

Utskottets hemställan bifölls med 217 röster mot 71 för reservation 44 av Rosa Östh m.fl. 3 ledamöter avstod från alt rösta.

Mom. 61 (beräknande av medel för stöd till drogförebyggande arbete genom folkrörelserna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 45 av Rosa Östh och Göran Engström, dels reservation 46 av Anita Stenberg - bifölls med acklamation.

Mom. 62 (beräknande av medel för stöd till organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 48 av Rosa Östh m.fl., dels reservation 47 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist -bifölls med acklamation.

övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

5 § Föredrogs

finansutskottets betänkanden

1989/90;FiU16 Granskningen av riksgäldskontorets förvaltning under budgetåret 1988/89 (redog. 1989/90:3 och 1989/90:10),

1989/90;FiU18 Anslag lill civildepartementet och kammarkollegiet (prop. 1989/90:100 delvis),

skalteulskolteis betänkande

1989/90;SkU28 Nordiskt handräckningsavtal (prop. 1989/90:98) samt

näringsutskoltets belänkande 1989/90;NU33 Sandtäkl i Öresund.

Kammaren biföll vad utskotten hemställt.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till vuxenutbildning

6 § Beslut om uppskjuten votering av kvällsärenden

, På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle företas lill avgörande i ett sammanhang i början av morgondagens arbetsplenum.

Förste vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar

7 § Anslag till vuxenutbildning

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1989/90;UbU17 Anslag till vuxenutbildning (prop. 1989/90:100 delvis).

AnL 89 ULF MELIN (m);

Fru talman! En del säger all 60-lalet var kvinnornas årtionde i vuxenut bildningen, med tonvikt på den s.k. begåvningsreserven, och att 70-talet i hög grad var de lågutbildades årtionde. Under 90-lalet måste vi möta invandrarnas utbildningsbehov. Nu skall jag i dagens debatt inte uppehålla mig vid invandrarnas utbildningsbehov, eftersom vi senare i vår kommer att debattera detta. Däremot är jag övertygad om all det på 90-talet inte bara kommer att handla om invandrarnas utbildningsbehov, utan i hög grad kommer vuxenutbildning på olika nivåer och fortbildning att spela en alltmer framträdande roll inom utbildningsväsendet.

En huvuduppgift för vuxenutbildningen är att minska bildnings- och utbildningsskillnader mellan olika medborgare. Den som i sin ungdom inte fått

107

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag tdl viaen-utbildning

108

möjlighet att tillägna sig kunskaper och färdigheter motsvarande dagens obligatoriska skola skall ha den möjligheten i vuxen ålder. Vuxenutbildningen skall höja den allmänna kunskapsnivån och stärka människors möjligheter i arbetsliv och samhälle.

Vi upplever i dag ett samhälle i förändring. Vi övergår alltmer från varuproduktion till tjänsteproduktion. Den kunskapsintensiva och ijänsteprodu-cerande delen av arbelsmarknaden har vuxit snabbare än den varuproduce-rande. Det är inte bara i riksdagen som elektronik och datorer kommer in i alll fler processer

Del behöver inte betyda att andelen arbetande i industriell produktion kommer att öka, däremot måste de som arbetar där kunna klara fler avancerade uppgifler Del kommer att krävas flexibla lösningar för atl klara fortbildning och omskolning av arbetskraften. Samtidigt måsle vi tillvarata de resurser och kunskaper som den äldre arbetskraften besitter. I morgondagens arbetsliv måsle man ha breda baskunskaper, vara rörlig på arbetsplatsen och kunna klara flera olika arbetsmoment. Över huvud taget kommer kraven på kunskap inom många områden såväl i arbetsUv som i samhälle alt öka.

Arbetslivets nya villkor kräver inte bara goda basfärdigheler ulan också bredare kunskaper av kulturell, teknisk och naturvetenskaplig karaktär. Det ökade internalionella samarbetet leder också till alt del blir allt viktigare atl ha goda språkkunskaper Jag tänker närmast på den snabba utvecklingen inom EG, men också på utvecklingen i Östeuropa där de kommunistiska diktaturerna faller som käglor Därför måste det finnas möjligheter alt efter eget intresse och egna planer välja utbildning för att öka sina kunskaper och möjligheter i arbetslivet. Det gäller framför alll för dem som saknar möjligheter till utbildning i arbetet. Det är viktigt atl utbildningen motsvarar de krav på kvalitet som man har rätt att slälla med lanke på de uppoffringar som görs av den enskilde.

Fru talman! Arbetsmarknaden på 90-lalel kommer alt efterfråga personer med en bra och framför allt en aktuell utbildning. Eflersom antalet ungdomar minskar kan inte detta behov tillgodoses enbart genom dem som lämnar ungdomsskolan. Kvinnorna kommer heller inte alt i framtiden i samma utsträckning som tidigare svara för elt tillskott av arbetskrafl, eftersom de redan i slor omfattning har yrkesarbete. Ökad kompetens i arbetslivet måsle därför också åstadkommas genom vidare- och fortbildning av arbetskraften. Dessa utbildningsbehov kommer säkerligen till stor del att tillgodoses genom intern utbildning och uppdragsutbildning. Här kommer komvux, AMU, högskolan, folkhögskolan och studieförbunden att göra viktiga insatser

De förändringar som sker i produktionen inom förelag och förvaltningar medför att utbildningssystemels organisation, arbetssätt och innehåll måste ändras. I framliden behövs en vuxenutbildning av både allmän och kompe-tensgivande karaktär Det måsle finnas utbildning som kan ge såväl bredd som fördjupning och kvalitet.

Vuxenutbildning förekommer i dag i många olika former: kommunal vuxenutbildning, studieförbund, folkhögskola, AMU, högskola och personalutbildning. Det kan ifrågasättas om dagens utbildningsformer är de mest lämpade för att möta det framtida behovet av vuxenutbildning. Del är inte själv-

klart atl nuvarande organisation och rollfördelning är den bästa för framtiden. Därtill råder del oklarheter inom och mellan det allmänna utbildningsväsendet och det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Som jag tidigare har sagl kommer det att ske stora förändringar inom detta område. Det krävs därför en mera ingående analys av kunskapssyn, bildningsideal, vilka ämnen som bör komma i centrum och vilka krav vi skall ställa på den framtida vuxenutbildningen etc.

Mot den bakgrund som jag här har tecknat anser vi moderater alt det är viktigt atl man klarar ut gränsdragningen, rollfördelningen och möjligheten lill samordning mellan de olika anordnarna. Därför har vi krävt att man tillsätter en utredning med uppdrag all analysera hur samtliga anordnare av vuxenutbildning bättre skall kunna samordna och anpassa sin verksamhet till det framtida behovet.

Detta yrkande avstyrks dess värre av majoriteten med motiveringen att skolöverstyrelsen skall göra en fördjupad anslagsframställan 1991/92-1993/94 och atl regeringen avser aft lägga fram en proposition om den framtida vuxenutbildningen. Principiellt anser jag att det är felaktigt att skolöverstyrelsen analyserar sin egen verksamhet.

För att man kunna komma till rätta med landets ekonomiska problem måsledet bl.a. till besparingar i den offentliga sektorn. Det är också nödvändigt atl sänka världens högsta skattetryck. Vi anser atl grundutbildning för vuxna och möjligheter för alla att skaffa sig grundskolekompetens bör prioriteras inom den kommunala vuxenutbildningen. Samtidigt måste komvux organiseras så flexibelt alt man kan möta morgondagens krav. Undervisningen i ungdomsskolan bör så långt som möjligt undgå besparingar En omdisponering av resurserna för vuxenutbildning blir därför av finansiella skäl nödvändig. Vi föreslår en besparing på anslaget lill komvux med 75 milj. kr

Jag beklagar all utskottet inte tillstyrkt vårt yrkande om omfördelning mellan kommunramarna. Med ett friare system skapar vi förutsättningar för elt mer ändamålsenligt utnyttjande av våra resurser

Vi föreslår även besparingar på anslaget till studieförbunden, besparingar som uppgår lill 175 milj. kr I detta sammanhang vill jag erinra om att de besparingar som vi föreslår skall användas till skattesänkningar Med mer pengar i plånboken kan den enskilde själv bestämma vad han eller hon vill lägga sina pengar på. Samtidigt som vi gör besparingar på anslaget till studieförbunden vill jag också understryka viklen av att bidragsgivningen utformas så, att den ger studieförbunden största möjliga frihet atl själva utforma sin verksamhet och atl studieförbunden får jämförbara arbetsvillkor

Studieförbunden har i dag möjlighet att arrangera cirklar där varje sam-marikomsl innehåller fyra studietimmar Denna möjhghet är dock begränsad genom att inte alla sammankomster i en enskild cirkel får ha denna längd. En sådan begränsning fyller enligt vår mening ingen funktion. I stället förhindras en ur pedagogisk synvinkel ändamålsenlig organisation av vissa verksamheter. Vi föreslår att studieförbunden får rätt att organisera sammankomster om fyra limmar så länge som verksamheten ryms inom den ekonomiska ram som riksdagen beslutar

Statsbidraget lill kursplanebundna universitetscirklar är avskaffat sedan den 1 juli 1983. Dessa studiecirklar fungerade på elt utmärkt sätt som spri-

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till vuxenutbildning

109

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag tid vuxenutbildning

dåre av akademisk bildning och utbildning. Därför föreslår vi att kursplanebundna universiielscirklar återigen skall bli berättigade till statsbidrag.

Studieförbunden erhåller bidrag från statens kulturråd för att genomföra kulturarrangemang. Det nuvarande systemet är kostnadsdrivande på ett olyckligt säll. Del beror på att bidraget fördelas mellan studieförbunden i relation lill redovisade kostnader Stödets utformning bör därför förändras. Om varje studieförbund i ställel tilldelas en kostnadsram inom vilken det självständigt fick utforma sin verksamhet och besluta om vilka områden som man ville satsa på, skulle mycket vara vunnet.

I reservation 31 tar vi upp reglerna för bidragsberäkning till folkhögskolorna. Del nuvarande statsbidraget utgår med samma belopp per elevvecka, oavsett hur långa eller korta kurserna är. Det är därför mycket lönsamt att anordna många korta kurser, vilket oftast sker i samarbete med en facklig organisation eller ett studieförbund, där stals- och landstingsbidrag tillsammans med deltagaravgifter ger skolan en ansenlig vinst. Flertalet av dessa kurser är två lill tre dagar långa. Atl statsbidrag skall utgå ograverat lill sådana korlkurser måste starkt ifrågasättas, när de folkhögskolor som efter bästa förmåga söker följa folkhögskoleförordningens bestämmelser om långa, allmänna kurser tvingas driva verksamheten med underskott. Vi föreslår, för alt skapa en större rättvisa mellan skolorna, atl man minskar statsbidraget till kurser som pågår mindre än en vecka.

Det är glädjande att vi blev överens i utskottet och därmed skapade förutsättningar för folkhögskolorna alt även i framtiden ta emot studerande från de nordiska länderna. Däremot är jag besviken på att vi inte kunde komma överens om alt Sverige skulle la ett initiativ till att, exempelvis genom Nordiska rådets försorg, ordna ett "clearingsystem" mellan de nordiska länderna och därmed öka möjligheten för svenska elever att studera i ett annat nordiskt land.

När det till slut gäller statsbidraget till central kursverksamhet anser vi alt de organisationer som får bidrag själva bör svara för sina kostnader Vi kan inte finna några skäl till att staten skall finansiera denna verksamhet, och därför föreslår vi en besparing på delta anslag med 41,4 milj. kr

Med det anförda yrkar jag bifall till de reservationer där moderata företrädare deltagit.

110

AnL 90 CARL-JOHAN WILSON (fp);

Värderade lalman! Sedan urminnes tider har det varit så, att den unga generationen har lärt av den äldre. Utbildningsklyftan har funnits mellan barnens och de vuxnas erfarenhet. Den äldre generationen kände ansvar för att överbrygga den klyftan. Vi vet hur barnen studerade föräldrarnas arbete och därigenom lärde sig deras yrke. Del är alltså ganska naturligt atl många yrken genom århundradena har gått från föräldrar lill barn. Kunskapen fanns hos de äldre. Det var sällsynt att de unga kunde mer än de äldre.

För snart 150 år sedan kom den svenska folkskolan till. Den var ett uttryck för den äldre generationens ansvar för en organiserad studiegång för barnen, men också uttryck för den svenska statens ambition att höja kunskapsnivån för hela nationen. Alltsedan dess har vi svenskar varit stolta och glada över

alt vi kunnat utveckla ungdomsskolan mer och mer Nu går nästan alla svenska ungdomar i skola åtminstone elva år

Många av barnen som för 150 år sedan gick i den svenska folkskolan kom varje dag hem med kunskaper som var nya inte bara för dem, ulan också för hela familjen. Många föräldrar fick erfara alt deras barn var de första i släkten som lärde sig läsa. Barnens läskunnighet blev en stor tillgång i familjen, men den var också ett problem.

Det uppstod en utbildningsklyfta av nytt slag i del svenska samhället. Tidigare hade klyftan alltid inneburit all de unga försökte nå de vuxnas kunskap. Nu blev det de vuxna som saknade den unga generationens nyvunna kunskap.

På den vägen är det. Allteftersom ungdomskolan utvecklats har de äldre generationerna nödgats konstatera att de inte "hänger med".

Värderade lalman! Därför är vuxenutbildningen så oerhört vikfig. Därför skall vi visa vårt ansvar för de vuxna grupper som längtar efter alt "läsa i fatt" på områden som känns viktiga.

I regeringens budgetproposition kan vi läsa atl regeringen räknar med att 1991 presentera ell program för vuxenutbildningen "på kort och lång sikt", som det slår. Det är bra. Folkpartiet skall med entusiasm della i ett utvecklingsarbete för en alll bättre vuxenutbildning.

Inför besluten med anknytning fill det nu aktuella betänkandet från utbildningsutskottet skall jag kommentera några punkter

I reservation nr 4 föreslår folkpartiet några äridririgar av arislaget fill komvux - kommurial utbildning för vuxna. Vi anser atl särvux skall få större resurser Särvux skall ge vuxna psykiskt utveckhngsstörda möjlighet att skaffa sig kunskaper som motsvarar dem som ges i grundsärskolan. Folkpartiet lycker alt del är mycket viktigt atl vi ger de psykiskt ulvecklinggsstörda så stora chanser till studier som möjligt. Den gruppen hamnar lätt i "det glömda Sverige".

Därför föreslår vi i reservationen att ytterligare 30 milj. kr tillförs särvux, sä att ytterligare ca 100 000 undervisningstimmar kan användas där.

Samtidigt vill vi spara 9 milj. kr på komvux "vanliga" gymnasieskolekurser. De pengarna vill vi i slället använda för insatser inom folkhögskolan, vilkel framgår av andra reservationer

Värderade lalman! 1 reservation 7 föreslår folkpartiet att kommunerna själva skall få avgöra hur stor andel av komvuxresurserna som skall användas för teoretiska resp. yrkesinriktade kurser på gymnasienivå. Regeringen och utskottets majoritet lycks anse alt länskolnämnderna är bäst på att göra den fördelningen. Folkpartiet anser att varje kommun själv är bäst på att planera sin egen komvux.

Folkpartiet har i flera år föreslagit att riksdagen skall låta ett antal kommuner pröva friare former för uppsökande verksamhet och för finansiering av komvuxkurserna. Reservation nr 8 handlar om del. Tyvärr får vi inte stöd för del från någol annat parti i riksdagen. Jag tycker atl det är märkligt att man inte vågar satsa ens på litet försöksverksamhet.

Värderade lalman! Jusl den dag del här betänkandet var uppsatt fill debatt i kammaren fick vi i vår post information från Folkbildningsförbundet som är samarbelsorgan för bl.a. alla studieförbunden. Det arbete som bedrivs

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till vuxenutbildning

111

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag tid vuxen-utbddning

112

under Folkbildningsförbundets "paraply" har stor betydelse för alt ge vuxna möjlighet till studier och till utbyte av erfarenhet.

Jag skall visa en orättvisa när del gäller statens bidrag till komvux och studieförbund.

Regeringen får i budgetpropositionen bära den kommunala vuxenutbildningens kostnadsökningar orsakade av löneförhandlingarna. Statens bidrag lill kommunal vuxenutbildning uppräknas med närmare 34 % - trots atl inga reformer irigår i förslaget.

Studieförbunden är utsatta för samma kostnadsutveckling som den kommunala vuxenutbildningen. Regeringen finner dock inte anledning att kompensera detta med mer än eri ca 4-procentig ökning av statsbidraget. Vi anser att detta är ett svek mol studieförbunden med tanke på att dessa föregående år lojalt ställde sig bakom beslutet om fast ram under en treårsperiod för de s.k högschablonlimmarna. Förhoppningen var alt denna begränsning av timantalet skulle ge utrymme för att anpassa statsbidraget till ulvecklingen av konsumentprisindex.

Medan kommunal vuxenutbildning får full täckning för avtalsförhandlingarnas följder förväntas studieförbunden finansiera sina ökade kostnader genom dellagarrias avgifter Del är elt direkt hot mol folkbildriingens insatser för belalningssvaga och eftersatta grupper

Det är viktigt att folkbildningsorganisalionernas utbud kan erbjudas alla -inte bara dem som har råd all betala höga deltagaravgifter Om delta skall bli möjligt måste det bli bättre balans mellan anslagen till den kommunala vuxenutbildningen och bidragen till studieförbundeu.

Värderade talman! Jag skall uppehålla mig litet vid fördelningen av bidragen till verksamheten för handikappade. Det är egentligen inte någon stor andel av statens anslag lill studieförbunden - 22,5 milj. kr - men jag utnyttjar den här anslagsfördelningen som "symbol" för en fördelningsmetod som jag ogillar

Jag tycker atl de här pengarna alltför mycket fördelas efter resp. studieförbunds medlemsorganisationer bland handikapporganisationerna, och för litet efter den verksamhet som bedrivs bland handikappade. Man får t.o.m. den uppfattningen atl fördelningsprinciperna är konstruerade för alt gynna det studieförbund som slår närmast del socialdemokratiska partiet, nämligen ABF.

Jag vet att det är myckel irriterande för mina vänner bland socialdemokraterna att höra mig säga della, men jag lycker atl del är viktigt all påpeka sådana här tendenser Annars skulle ju socialdemokraterna kunna tro att även vi andra tycker att det är självklart att grupper som står nära socialdemokraterna skall gynnas speciellt.

Ett studieförbund. Studieförbundet Vuxenskolan, har ca 60 % av samtliga studieförbunds verksamhet bland handikappade. De övriga 10 studieförbunden delar på de återstående 40 %. När särskilda statsbidrag till studieförbundens verksamhet bland handikappade skall fördelas, går ändå ca 50% till ABE

Man säger atl ABF har så många medlemsorganisationer bland handikapporganisationerna och att ABF därför måste utveckla så mycket mer material och ordna så mycket annat för de handikappades tillgång till

studier Enligt socialdemokrater, kommunister och miljöpartister i utbildningsutskottet måste därför ABF ha mer pengar i förhållande till andra studieförbund, trots atl ABF bara har en liten del av den totala verksamheten för handikappade.

Varje objektiv betraktare ställer sig frågande inför detta. Endast socialdemokrater - och i viss mån kommunister och miljöpartister - tycker att detta är rättvist, med socialdemokraternas mått mätt.

Nog borde ni socialdemokrater förstå att vi åtminstone markerar vårt
missnöje. ' '

Värderade lalman! Kort om folkhögskolorna. Folkpartiet anser alt det har varit fel atl nytillkomna folkhögskolors verksamhet finansieras genom att övriga folkhögskolors resurser minskas. Folkhögskolorna skulle behöva ca 7 milj. kr ytterligare för att få tillbaka det de fått lämna ifrån sig till nyligen startade folkhögskolor Folkpartiet föreslår i reservation 28 tillsammans med centerri och vänslerpartiet kommunisterria att anslaget till folkhögskolorna skall ökas med det beloppet.

Vi gläder oss åt att utbildningsutskottet nu föreslår att 2 milj. kr skall anslås för att svenska folkhögskolor skall kunna ta emot elever från de övriga nordiska länderna.

Värderade talman! Jag yrkar bifall till samtliga reservationer där folkpartister hör till reservanterna.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till vuxenutbildning

Anf. 91 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):

Fru talman! Vi har i Sverige nog det mest utbyggda vuxenutbildningssyste
met i världen. Vi har ett stort antal utbildningsformer för vuxna: kommunal
vuxenutbildning, arbetsmarknadsutbildning, folkhögskolor, studieförbund,
statens skolor för vuxna, utbildningsradion och sfi-undervisningen. Vi i cen
tern har varit pådrivande i den process som lett fill att vi har nått dithän. Vi
har gjort detta av flera skäl. ■ ■

Ett skäl är att vi insett kunskapens betydelse för både individens och samhällets utveckling. Ett annat skäl är arbetslivets utveckling med ständigt nya kvalifikationskrav. Ett tredje skäl är kunskapens-betydelse för en balanserad regional utveckling.

Ett fjärde är jämställdhetsaspekten; många kvinnor har haft behov av utbildning för atl ta sig ut iarbetslivet. Det skälet här snarare förstärkts nu när nästan alla kvinnor är ute i arbetslivet. Det är kvinnorna sorii drabbas allra hårdast av arbetsskador genom att de har de tyngsta och mest monotona jobben. Deras behov av utbildning för att kunna bryta sig ut och skaffa ett annat arbete är stort.

Ett femte skäl är demokratiskt och fördelningspolitiskt baserat, genom alt vuxenutbildningen bidrar till att utjämna klyftor mellan grupper och mellan generation.

Trots att vi har kommit så här långt och trots den ökande personalutbildningen, vill vi påstå att vuxenutbildningsbéhoven fortfarande är stora och att de kommer att öka i framtiden.

När nu nästan alla ungdomar går i gymnasieskolan uppslår nya utbildningsbehov hos de vuxna som inte haft den möjligheten. Kraven i arbetslivet

8 Riksdagens protokoll 1989190:100

113

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till vuxenutbildning

114

ökar Det alltmer komplicerade samhället ställer också slora krav på oss som medborgare.

Vi i cerilerri har elt arital reservationer i detta betänkande, själva eller tillsammans med andra, där vi vill gå längre än vad regeringen har föreslagit. Jag skall kort beröra de frågor dessa tar upp.

Det är bra atl regeringen skall se över vuxenutbildningen och under nästa år presentera ett program för vuxenutbildningen, så att man kan få en mer samlad bild. Vi i centern anser dock att riksdagen redan nu bör uttala sig för alt alla som så önskar skall ha rätt till en utbildningsnivå motsvarande två års gymnasiestudier I så fall minskar utbildningsklyftorna. Något skäl till att minska ramarna för komvux-undervisningen kan vi över huvud taget inte finna.

Jag har med intresse lyssnat till entusiasmen hos särskilt Carl-Johan Wilson i denna fråga. Det vore på sin plats att han ställde upp och stödde förslaget.

Så har vi frågan om studieförbuudens verksamhet som har mycket slor både utbildriingspolitisk och social fuuktiori. Tyvärr har anslagen lill sludie-förbunderi urholkats gauska kraftigt uuder de senare åren. Del s.k. högre schablonbeloppet har urholkats under många år Vi föreslår en höjning med 10 kr. per studietimme som ett första steg för att återställa statsbidragens ursprungliga värde. Det skulle då bli 113 kr i slället för regeringens förslag 108 kr per timme. Egentligen skulle det vara 140 kr per timme om man skulle ta hänsyn till inflationen.

Studieförbunden gör också en mycket värdefull insats i glesbygden för människor som annars kanske inte skulle ha någon möjlighel till utbildning. Det särskilda stödet till glesbygdscirklar har legat kvar på samma nivå sedan 1984- 15 kr per timme. Vi anser att om regeringen haft den minsta avsikt alt fullfölja kampanjen Hela Sverige skall leva, hade den självfallet höjt delta belopp. Det gjorde den inte, vilket jag lycker säger ganska myckel. Vi föreslår en höjning med 10 kr per studietimme.

Centern har även ett annat förslag som går ut på atl studieförbunden skall få möjlighel att bedriva försöksverksamhet efter friare regler som bättre passar den moderna människan och som är bättre lämpade för alt vissa aktuella eller lokala projekt skall kunna genomföras. Den modellen skulle också vara väl lämpad inom kultur- och hantverksområdet. Den går kortfattat ul på att man skall kunna anordna en cirkel som omfattar nio timmar fördelade på tre tillfällen. Cirkeln får inte bedrivas under en period kortare tid än tio dagar, och ett av cirkeltillfällena skall kunna pågå under sex timmar Vi lycker atl det vore intressant om en sådan försöksverksamhet genomfördes.

I dag får studieförbunden bedriva cirklar med friare regler inom ramen för 10 % av högschablonlimmarna. Del gäller cirklar som vänder sig till korlul-bildade och andra med särskilda behov. Några studieförbuud har bedrivit en verksamhet som vida överstiger den tilldelade ramen, medan andra inte alls når upp lill taket. Vi anser att det är en självklar rättvisefråga all dessa medel kan omfördelas mellan studieförbunden, så att medlen går till dem som verkligen behöver och använder dem. Därmed går medlen lill de cirkeldellagare som de är avsedda för Det är synd att reglerna skall vara så strikta och ge låsningar

Studieförbundens kulturverksamhet har stor betydelse för kulturlivet i hela landet. Studieförbunden är kanske de bästa kullurspridare som finns. De når med sin verksamhet grupper som annars kanske inte alls kommer i kontakt med kultur samlidigl som de också ger arbetstillfällen för kulturarbetare i hela landet. Vi tycker att den lilla ökning på 5 miljoner som regeringen nu föreslår är alldeles för liten, och vi föreslår en fördubbling, dvs. 10 miljoner.

Beträffande bidragen till studieförbundens handikappverksamhet kan jag helt instämma i det som Carl-Johan Wilson sade nyss. Vi i centern anser också att bidragen skall fördelas mer rättvist och efter den verksamhet som studieorganisationerna har Del gäller inte bara de organisationer som är knutna till studieförbunden, utan del gäller verksamheten. Man måsle ju titta väldigt noga på vilken typ av handikappade man vänder sig till och hur myckel pedagogiskt utvecklingsarbete och hur mycket anpassning av studiematerialet som behövs. T.ex. psykiskt utvecklingsstörda, dementa och afatiker är grupper som både sinsemellan och inom sig är mycket olika och ställer mycket slora krav.

Folkhögskolan är en skolform som får en allt större betydelse med sin flexibla form. Den kan möta de särskilda utbildningsbehov som uppstår vilkel är myckel värdefullt. Jag kan som exempel nämna människor med läs- och skrivsvårigheter och flyktingar. Men det finns även andra grupper Inlernal-formen har speciella fördelar för dessa grupper rent socialt. Vi anser alt folkhögskolan är ett viktigt komplement till övrigt utbildningsväsen och atl den bör få utvecklas. Nu utreds folkhögskolans framtid, och vi kan bara hoppas atl resultatet blir positivt för folkhögskolans del.

1 väntan på ett beslut på ett förslag från utredningen och därmed följande beslut är det viktigt att den nuvarande verksamheten inte naggas i kanten. Så sker tyvärr enligt regeringens proposition. Riksdagen har beslutat om elt antal nya folkhögskolor under senare år, och nu vill regeringen ge dem en rimlig undervisningsvolym, upp till 4 000 veckor, vilkel vi inte har något emot. Denna målsättning har funnits i flera år Vad vi vänder oss emot är atl denna volym skall tas frän de befintliga folkhögskolorna. Det händer t.o.m. all gamla folkhögskolor som har en lägre nivå än de nya får dela med sig. Detta är oacceptabelt. Vi har haft debatter om detta i kammaren vid flera tillfällen under flera år, men ingenting har hänt. För atl undvika denna skevhet måste det totala antalet bidragsveckor öka med 8 800, vilket innebär en ökning med 7 milj. kr

Slutligen vill jag säga all det är glädjande att vi fick majoritet för förslaget om folkhögskolornas verksamhet för nordiska elever De 2 miljoner delta kostar bör dock tillföras utöver de andra anslagen.

Med det anförda, fru talman, yrkar jag bifall till våra reservationer 2, 9, 12, 16, 19, 21, 23, 25, 28 och 33. Jag tror att jag fick med alla reservationer, och om jag inte har fått det yrkar bifall jag även fill de reservationer som jag har glömt.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till vuxenutbildning

AnL 92 ELISABETH PERSSON (vpk):

Fru lalman! Sverige är ett unikt land med sin relativt sett omfattande vuxenutbildningsverksamhel. Del finns t.o.m. ett stort internationellt in-

115

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till vuxenutbildning

116

tresse av alt närmare studera Sveriges vuxenutbildningssystem, och övriga länder har säkert mycket att lära av Sverige. Jagskall nämna några exempel.

Våra folkhögskolors belydelse för demokratins utveckling och deras roll som pedagogiska spjutspetsar är ell viktigt och omistligt inslag i den svenska vuxenutbildningsverksamhelen. Verksamheterna inom grundvux och komvux slår sig myckel siarka, inte minst vid en europeisk jämförelse. Studieförbunden, med sin direkta folkrörelseanknyining, är en av baserna i Sveriges utbildnings- och kunskapssamhälle.

All ha ett väl utbyggt system för vuxenutbildning är dels en rättvisefråga, dels en natioriell irivestering som både individen och samhället har gott av.

Egentligen är della självklarheler som inte ens skulle behöva sägas i riksdagen. Men när moderaterna föreslår indragningar på 250 miljoner inom vuxenutbildningen tycks det mig ändå nödvändigt. Indragningarna anses nödvändiga av statsfinansiella skäl. Frågan är om del är del enda eller verkliga skälet.

Vuxenutbildningen är ell omistligt instrument för atl utjämna klassklyftorna i utbildningen. Detta inser moderaterna och vill dra in en kvarts miL jard av anslagen.

Vi i vpk har den motsatta inställningen. Vi inser vuxenutbildningens vikt för alt utjämna klassklyflorna. Vi ser den vikliga demokratiutveckling och demokralifostran som sker inom folkhögskolan och studieförbunden. Vi ser atl vi får ett bättre samhälle med hög bildnings- och kunskapsriivå hos alla människor Vi ser vuxenutbildningens möjligheter all stärka människors självkänsla. Vi ser de stora behov som fortfarande finns i samhället.

Vi föreslår ökade satsningar, till skillnad från moderaterna och även i viss mån folkpartiet.

Lål mig med några exempel visa vikten av en fortsatt utveckling av den svenska vuxenutbildningen.

I rurida tal eri miljon svenskar saknar nioårig skola. Kommunal vuxenutbildning finns inte på de små orterna. En mycket lilen andel av de män över 40 år som endast har sex- eller sjuårig folkskola tar del av den kommunala vuxenutbildningen.

En alltmer utvecklad och specialiserad produkfion ställer allt högre krav på utbildningsnivån hos dem som arbetar inom den. För att kunna delta i den politiska debatten och samhällsdebatten och för atl kunna verka i ett demokratiskt samhälle krävs del en allt högre och bälire utbildning.

Varje år tillkommer 10000 vuxna människor som saknar grundskoleutbildning.

Dessa exempel visar alt det trots allt fortfarande finns stora behov alt fylla när del gäller vuxenutbildningen. Visst satsas det en del på vuxenutbildningen. Men huvuddelen av de pengar som går till vuxenutbildningen har inte riksdagen något inflytande över - exempelvis de 20 miljarder som den privata sektorn lägger ut på personalutbildning. Så bra, kan del tyckas, det är ju mycket pengar. Men är det här pengar som kommer de lägst utbildade till del, som minskar utbildningsklyftorna? Tyvärr kommer inte dessa 20 miljarder dem som bäst behöver dem fill del. Personalutbildning satsas på heltidsarbetande. Deltidsarbetande får sällan del av den. När det gäller personalutbildningen prioriteras högt utbildade framför människor med låg ut-

bildning. Räknat över ett år fick LO-medlemmen i genomsnitt två dagars personalutbildning. En medlem i SACO/SR fick sex dagar.

Slutligen tycker jag atl del är angeläget att jämföra dessa 20 miljarder med de 5,2 miljarder som staten ger till komvux, arbelsmarknadsundervisning, studieförbund och folkhögskolor tillsammans. Till dessa statliga miljarder kommer 2,5 miljarder från kommuner och landsting, tillsammans alltså 7,7 miljarder

Den privata sektorns personalutbildning, som inte har några ambitioner alt överbrygga utbildningsklyftor eller stödja de svaga lågutbildade, är alltså nästan tre gånger så stor som den offentliga vuxenutbildningen.

Med detta, fru lalman, yrkar jag bifall till vpk;s reservationer och i övrigt till utskottets hemställan.

Så vill jag göra ett hopp från de verkligt stora pengarna till att belysa några av de små smulor som berörs i betänkaridet och som äridå är så betydelsefulla och vikliga.

För några år sedan startade stiftelsen Vuxenutbildarcentrum sin verksamhet i Linköping. Efter ett hängivet piorijärarbete har centrumet nu börjat finna sin form. Ett statligt grundbidrag på någol över en miljon per år har utgått för verksamheten Den verksamhet som vuxenutbildarcentrum bedriver kan inte enbart finansieras med uppdragsverksamhet, som en konsultbyrå. Del skall finnas som ell resurscentrum för vuxenutbildare, även om dessa inte har starkt kapital bakom sig.

Centrumet vill vara och är en brygga mellan forskare och fotfolk som arbetar med vuxenutbildning. Man utbildar vuxenutbildare och ger hjälp med forskarkontakter för utbildriirigsprojekt som har behov av sådana. LO, TCO, studieförbunden, folkhögskolorna, kort sagl alla folkbildarintressen-ter, har sin plats i sfären kring Vuxenutbildarcentrum. Det är ingen överdrift att säga att alla, från skolöverstyrelsen lill de små studieförbundens lokalavdelningar, har varit entusiastiska tillskyndare till verksamheten. Centrumet har arbetat i förvissning om fortsatt grundanslag. Jag skall inte gå närmare in på löftena om anslag ulan vill bara säga att centrumet har förutsatt fortsatt statligt anslag och har arbetat därefter

Men så i höstas kom fullständigt oväntat dråpslaget: inga mer pengar till verksamheten! Fortsatt anslag skall inte utgå. Så här fru talman, får det inte gå till. Så här får man inte leka med en viktig verksamhet som engagerar många människor och som verkligen har en plats i vuxenutbildningen. Men det förefaller tyvärr som om delta är en för liten fråga för all engagera riksdagen och utbildningsutskottet. Inga utom vpk inser hur viktigt det är atl Vuxenutbildarcentrum kan fortsätta sin verksamhet med den inriktning som är påbörjad.

Fru talman! Jag vill egentligen tro atl det finns en större förståelse för centrumet än vad som kommer lill uttryck i utskottets belänkande. Möjligheten finns atl visa det genom att rösta på vpk;s reservation 32 som lar upp denna fråga.

Slutligen några ord om situafionen för vårt nyaste studieförbund SISU. SISU, Svenska idrottsrörelsers studieförbund, erhåller sedan den 1 juli 1986 statsbidrag. I SISU ;s medlemsorganisationer återfinns för folkbildningen angelägna grupper, t.ex. ell stort anlal ungdomar och många korttidsutbildade

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till vuxenutbildning

117

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till vuxenutbildning

vuxna. SISU;s ämnesprofil skiljer sig från studieförbundens i allmänhet. Omkring 60 % av verksamheten genomförs inom områdena samhällsvetenskap, beleendeveienskap och humaniora. För cirkelverksamheten totalt i landet är det ungefär 25 % som bedrivs inom dessa områden. Eftersom regelsystemet för tilldelning av medel bygger på tidigare genomförd verksamhet, har SISU under de första åren fått en viss särbehandling för atl över huvud laget kunna klara sin verksamhet.

Sedan riksdagen beslutat om en treårig periodisering av bidragen lill studieförbunden, har SISU emellertid kommit i en svår situation. SISU planerar således all under året genomföra 210 000 slalsbidragsberäliigade studietimmar Högschablonbidrag utgår endast för 80 000 av dessa, eftersom föregående års verksamhet ligger till grund för bidragen. Del medför att SISU får högschablonbidrag till mindre än 40 % av verksamheten, medan elt annal studieförbund kan få högschablonbidrag lill omkring 80 % av verksamheten. Denna kraftiga obalans i andelen högschablonlimmar studieförbunden emellan är olycklig. "Normalvärdet" för högschablonlimmar är salt till 67 % av den totala verksamheten.

SISU:s situaliori kan jämföras med den för nya folkhögskolor. För övrigt vill jag iriflika atl jag instämmer i vad Carl-Johan Wilson och Marianne Andersson anfört om de nya folkhögskolorna och om behovet av ytterligare bidrag lill dessa. Även det nya studieförbundet SISU bör ha möjlighel alt expandera sin verksamhet.

Vpk anser att SISU bör få högschablonbidrag för ytterligare 40 000 studietimmar per år för alt därigenom kunna närma sig genomsnittsnivån för övriga studieförbund. All pä delta sätt särbehandla SISU och ge studieförbundet dessa expansionsmöjligheter torde knappast ha någon prejudicerande effekt. Möjligheten alt ytterligare något studieförbund skall bildas inom överskådlig tid är med nuvarande bestämmelser ytterligt liten.

Fru talman! Jag vill upprepa att jag yrkar bifall till de reservationer där vpk finns med och i övrigt till utskottels hemställan.

118

AnL 93 ULF MELIN (m) replik:

Fru lalman! Det måste ha undgått Elisabeth Persson att regeringen drog i nödbromsen för sin egen ekonomiska politik för elt tag sedan. Nu talas det om att man skall komma med ett åtstramningspaket framöver. Skälet till detta är naturligtvis att vi har en för stor offentlig sektor i vårt land. Del är inte för atl vi på något sätt skulle vilja öka klasskillnaderna som vi försöker göra besparingar Samhället har faktiskt utvecklats under de senaste årtiondena och vi har i stort sett kört i samma hjulspår när del gäller vuxenutbildningen. Då säger vi från vårt parti atl det finns anledning all i slället se över verksamheten och använda våra pengar på räll sätt, utnyttja resurserna på rätt sätt. Vi vågar faktiskt säga atl vi vill sänka skatterna, men del är ju skillnad mellan oss moderater och kommunisterna.

Kommunisterna skall ständigt tala om för folk vad de skall göra. Man vill la in så mycket pengar som möjhgt, så att individens utrymme för egna beslut blir så lilel som möjligt. Vi moderater tilltror, lill skillnad från Elisabeth Persson, människorna själva vara att kapabla att prioritera satsningarna.

Sedan lill påståendet atl klasskillnaderna skulle öka om våra förslag ge-

nomfördes. Vpk:s motioner går för del första ut på att kulturanslaget till studieförbunden skall höjas och för del andra alt bidragen beträffande högschablonlimmarna ökas. Faktum är alt ser man på vilka resultat som har uppnåtts på de här områdena finner man alt studieförbunden inte når- tyvärr kanske - de lågutbildade. Inte heller når man de lågutbildade när det gäller kulturverksamheten.

Beträffande komvux sade jag att grundvux- och grundskolekompetensut-bildningarna inte skall bli föremål för besparingar just av det skälet atl vi anser det vara viktigt all människor skall kunna få minst nio års utbildning. Elisabeth Persson måsle ha missuppfattat mig, eftersom hon tycks mena att de privata arbetsgivarna lägger ned 20 miljarder kronor på vuxenutbildningen. I denna summa ingår även den offentliga sektorns personalutbildning. Del kan väl ändå inte ha undgått Elisabeth Persson att även den offentliga sektorn sysslar med personalutbildning. Med tanke på Elisabeth Perssons resonemang om tillståndet i vårt land begriper jag inte varför inte vpk ställt upp på den ulredning som vi i vårt parti har föreslagit att regeringen skall tillsätta.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till vuxenutbildning

AnL 94 ELISABETH PERSSON (vpk) replik:

Fru talman! Genom att skära ned anslagen till vuxenutbildningen minskar man naturligtvis möjligheterna för människor att ta del av utbildningen. Det är självklart, och det tror jag att också Ulf Melin förstår om han tänker efter närmare. Dessutom rimmar del myckel illa med vad Ulf Melin försökte säga i talarstolen. Han betonade ju behovet av vuxenutbildning och sade all de som har den kortaste utbildningen måste få del av denna. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att om man skär ned verksamheten, blir del jusl de korttidsulbildades möjligheter som försämras. Ekvationen går tyvärr inte ihop på någol annat säll.

Jag har inte tagit siffrorna om personalutbildningen ur luften eller hittat på derii själv, ulan del är SCB som har tagit fram dem. Den samlade personalutbildningen i Sverige kostar i runda tal 20 miljarder kronor Visst rör det sig om mycket olika typer av personalutbildning, men det gäller vuxenutbildning. Egenlligen är det inte vår sak. Vi är inte intresserade av att gå in och klanka. Det är naturligtvis riktigt. Men jag tog exemplet med den offentliga vuxenutbildningen, den som har den här utbildningsutjämnande karaktären, för att visa hur lilen den är Del som staten satsar på personalutbildning är faktiskt "småpotatis" jämförl med de resurser som den privata sektorn lägger ned.

Jag ville också visa vilka grupper i samhället som får del av pengarna. Det stämmer alltså atl LO-medlemmen i genomsnitt får två dagars personalutbildning, medan SACO/SR-medlemmen får sex dagars personalutbildning. Därmed är del naturligtvis inte sagl att det inte är bra atl LO-medlemmen får två dagars utbildning. Och jag missunnar verkligen inte SACO/SR-medlemmen hans sex dagar heller Det här är bara siffror som visar var de stora resurserna finns. Även i det perspektivet är det anmärkningsvärt att moderaterna vill gå in och skära i den befintliga offentliga vuxenutbildningen. Jag tycker att de har svårt att få ekvationen att gå ihop.

119

Prot. 1989/90:100 AnL 95 ULF MELIN (m) replik:

4 april 1990 Fru lalman! Vill vpk verkligen nå de korttidsutbildade, begriper jag fortfa-

] rande inte varför det i vpk-reservationerna föreslås satsningar på kultur- och

ns ag I vuxen- studieförbundsverksarnhet. På det sättet lyckas man irite att nå de ifrågava-

" ' "'" raride grupperna. Studieförbundens verksamhet är mer av hobbynatur, och

så skall det kanske också vara. Studieförbunden har inte någon rätt att exempelvis meddela någon kompetensgivande undervisning.

När del gäller den samlade personalutbildnirigeri noterar jag att Elisabeth Persson delvis gjorde en reträtt. Hon inser att det även gäller anställda inom den offentliga sektorn. Såvitt jag vet har även de fackliga organisationerna möjlighet atl utöva inflytande på vilka grupper som skall få personalutbild-nirig. .

I vårt samhälle måste vi emellertid utnyttja resurserna på rätt sätt. Till skillnad från vpk anser moderata samlingspartiet att skatterna bör sänkas, så atl skattetrycket blir mindre. Vi tror att människor själva är kapabla att fatta beslut om vad de vill syssla med. Det skall inte bara vi politiker avgöra. Vi vågar alltså föreslå besparingar när det gäller studieförbunden, men vi kräver också att del skall göras en översyn om de samlade resurserna när det gäller vuxenutbildning. Utskottsmajoriteten skriver också att det föreligger tveksamhet när det gäller gränsdragning och annat. Olika utgiftsanordnare går t.ex. in på varandras verksamhetsområden, och resurserna utnyttjas därför inte på rätt sätt. Jag är fortfarande mycket förvånad när jag har lyssnar på Elisabeth Persson. Varför har inte vpk ställt upp på en översyn? Når vi inte de korttidsutbildade frågar, man sig varför ni inte ställer upp på en översyn, så att vi kan nå dessa. Ni gör ju som strutsen: Ni sticker huvudet i sanden i tron att allt ordnar sig på det sättet.

Anf. 96 ELISABETH PERSSON (vpk) replik:

Fru talman! Jag skulle egentligen vilja ta Ulf Melin i handen och föra honom ul i verkligheten. Då skulle jag kunna visa hur det ser ut. Jag har en bestämd känsla av att Ulf Melin inte har en aning om det. Tror moderaterna att de korttidsutbildade, om vi sänker skatterna med några procent, plötsligt skulle kunna ta till sig den vuxenutbildningsverksamhel som då eventuellt finns kvä'"' när staten inte har haft råd att betala fillräckliga anslag? Så enkelt är det inte.

Vad studieförbundens verksamhet beträffar förhåller det sig faktiskt så, att för de svagaste grupperna i samhället, de som inte har fått ta del av utbildning och som av någon anledning befinner sig utanför den reguljära verksamheten, är studieförbunden en omistlig möjlighet för att över huvud taget få del av utbildning. Studieförbunderis hobbyverksamhet, som Ulf Melin så föraktfullt talade om, fungerar väldigt ofta som en introduktion till annan verksamhet. Man får genom att delta i en studiecirkel modet och kraften att lita på sig själv. Man tänker: Kanske t.o.m. jag kan klara av att satsa på någonting och gå vidare, vända mig till komvux eller söka till en folkhögskola, kort sagt få den grundutbildning som saknas.

Det finns väldigt mycket att säga om detta. Min repliktid är alldeles för
kort för att beröra allt, men om Ulf Melin som sagt verkligen vill se hur det
120 förhåller sig kan vi göra den där turen ut i verkligheten.

Förste vice talmannen anmälde att Ulf Melin anhållit aft till protokollet få Prot. 1989/90:100
antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik. 4 april 1990

Anf. 97 EVA GOÉS (mp): "'" "" '""-

Fru talman! Bildning är större än utbildning, så stod det i den folder som *

Folkbildningsförbundet utgav förra veckan. Jag instämmer till fullo i det påståendet. Fo//:-bildning är att lära ut kunskaper och färdigheter, som att skriva, läsa och räkna. Fo\k-bildning vill ge människor upplevelser och kunskaper som förändrar tänkandet. Målet är att människor aktivt skall delta i samhällsförändringen; skapa, leva öch lära;

Folkbildning är alltid fri och frivillig. Inga läroplaner dikterar innehållet, tvärtom. Deltagarna bestämmer själva var tonvikten skall ligga. Man utgår från sina livserfarenheter Man studerar inte för att få betyg, utan drivkraften är nyfikenhet och viljan att förstå.

Men det finns hinder 50 000 studiecirkeltimmar per år i tre år som minsta enhet för att kunna starta ett nytt studieförbund är ett sådant. Vi i miljöpartiet de gröna har därför yrkat att detta tal skall sänkas till 10000 studietimmar per år

Här vill jag instämma i det Ehsabeth Persson sade, att detta även drabbar SISU. Tyvärr gäller våra reservationer samma moment. Vi får väl i första hand rösta på vår egen reservation och i andra hand på reservationen rörande SISU.

Om vi kunde sänka tröskeln skulle det innebära att nya folkrörelser, som t.ex. miljörörelsen och även freds- och kvinnorörelserna, skulle kunna starta egna förbund. Det är en frihet som är nödvändig för att bryta de stora förbundens överlag.

Miljöpartiet ser som en annan viktig åtgärd för att komma till rätta med vuxenutbildningen och dess växtkraft att omedelbart avsätta medel för folkhögskolorna. I dag är det så gott som omöjligt att starta nya folkhögskolor, därför att man då inkräktar på tilldelningen till de redan etablerade folkhögskolorna. Vi vet att folkhögskolekommittén arbetar för fullt, men vi vill ge dem ett ord på vägen.

Folkhögskolorna som komplement till den vanliga skolundervisningen är oomtvistliga, inte minst nu när stora invandrargrupper behöver studera svenska och lära sig mer om det svenska samhället. Tillräckliga resurser måste ges för att kunna behålla och utveckla folkhögskolornas särart, där kurser och projekt som utgör alternativ till tillväxtekonomiskt tänkande är av stor betydelse. Vi föreslår således en höjning av anslaget till folkhögskolorna om 7 milj. kr, vilket motsvarar en undervisningsvolym som ökats med 8 800 bidragsveckor.

Befria skolan! Det är ett uttryck som miljöpartiet stöder Det behövs flexibilitet i den svenska skolvärlden. Varför finns inte komvux i varje kommun? Varför sänks inte åldersgränsen för antagning till folkhögskolan till 16 år? I dag får man dispens från artonårsregeln. Men vi anser att 16 år skulle ligga som grund, och sedan skulle folkhögskolorna själva kunna avgöra från fall till fall vilken ålder som vore lämplig för de olika utbildningarna.

Tillbaka till komvux. Det är mångfald vi behöver inom vuxenutbildningen

121

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till vuxenutbildning

och i skolans värld över huvud taget. I komvux kan eleverna skräddarsy sina utbildningar Delta borde utvidgas lill alt gälla alla, även gymnasieelever

Efterfrågan på all få studera vid komvux är större än tillgången. Bara i Umeå avvisar man 200-400 sökande varje år. Tyvärr lever komvux under svåra omständigheter Man måste pussla med skollokaler och lärarresurser. Under de dryga 20 år som komvux funnits borde utvecklingen ha gått längre, speciellt som denna skolform är så eftertraktad och lämplig, inte bara för vuxna utan för alla. Inte mirisl lämplig är den för kvinnor i 50-årsåldern som skulle vilja förkovra sig.

För att minska kunskapsklyftan i samhället behövs vuxenutbildning. Det är ingen lyxkonsumtion. Det är en investering i framtiden.

Jag har tittat i samma bok som Elisabeth Persson, Pocket R. Där talar man om vad vuxenutbildningen står för:

1. Att överbrygga utbildningsklyftorna och verka för jämlikhet och social rättvisa.

2. Att öka vuxnas förmåga att förstå, kritiskt granska och medverka till det demokratiska samhällets utveckling.

3. All utbilda vuxna för varierande arbetsuppgifter, medverka till arbetslivets förändring och bidra till full sysselsättning.

4. All tillgodose vuxnas individuella önskemål att studera, utbilda sig och komplettera siri ungdomsutbildning.

Hur har det sett ul? Jo, inom vuxenutbildnirigen 1986 var del en och en halv miljon som studerade inom företag - del är precis som Elisabeth Persson säger; 20 miljarder av de 30 gick lill personalutbildning på arbetsplatser. 18 500 personer genomgick grundvux, 150 000 komvux, 15 000 folkhögskolorna, 1,4 miljoner deltog i studiecirklar, och ungefär 100 000 genomgick AMU.

Vi behöver inte ifrågasätta om vuxenutbildningen är eftertraktad i Sverige. Visst är vi unika. Del skall vi vara stolta över Vi är ett föredöme internationellt. Därför anser vi i miljöpartiet - och avser även alt återkomma till detta med vuxenutbildning - att vi måste satsa på just en annan typ av utbild-riing, där man kan skräddarsy och komponera på ett annat sätt än i dag.

Fru lalman! Miljöpartiet stödjer också en reservation om ökat bidrag till kulturverksamhet. Vi föreslår 5 milj.kr. utöver regeringens förslag. Vi anser att detta betyder mycket för utvecklingen av kulturlivet på regional och lokal nivå. Nya grupper kan bildas inom studieförbundens ram och kulturarbetare i hela landet får arbetstillfällen, allt i linje med Kultur i hela landet.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till samtliga reservationer där miljöpartiet finns med.

(forts. 10 §)

8 § Ajournering för middagsuppehåll

122

Kammaren beslöt kl. 17.56 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.

9 § Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00 under ledning av andre vice talmannen.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till vuxenutbildning

10 § Anslag till vuxenutbildning

(forts, utbildningsutskottets betänkande UbU17)

AnL 98 JAN BJÖRKMAN (s);

Herr lalman! Stödet för den allmänna vuxenutbildningen är starkt och utbrett i värt land.

Vuxenutbildningens olika former - studiecirklar, folkhögskolekurser, komvuxutbildningar m.m, - har en slor betydelse för ulvecklingen av vårt samhälle. Vuxenutbildningen skall överbrygga utbildningsklyftor bidra lill det demokratiska samhällets ulveckling, utbilda vuxna för arbetslivet, tillgodose vuxnas individuella önskemål om studiemöjligheter och komplettera tidigare ungdomsutbildning.

Deltagande i vuxenutbildning bidrar lill alt den enskilde skaffar sig ökade resurser att delta i samhällslivet.

Det är många faktorer i vårt samhälle som ställer nya krav på vuxenutbildningen och dess omfattning. Några exempel är;

- Sveriges förändring frän industrisamhälle till kunskapssamhälle och de nya
behov del skapar på arbetsmarknaden,

- internationaliseringen, som ställer krav på ökade språkkunskaper och mångkulturell förståelse, samt

- de minskade ungdomskullarna under 90-talel, som kommer att medföra ökade krav på utbildning av den i företagen befintliga personalen för att tillföra ny kompetens m.m.

I budgetpropositionen påpekas också att såväl produktiviteten som rättvisan talar för en bred satsning på vuxenutbildningen under 1990-lalet. Del är angeläget och bra alt detta slås fast.

Vuxenutbildningen är för närvarande föremål för en omfattande ulredning och förändring. Här kan nämnas folkhögskolekommitténs och särvux-kommitiéns arbete, den nyligen genomförda utvärderingen av statens skolor för vuxna och propositionen om utbildningen i svenska för invandrare. Åven formerna för statsbidrag lill studieförbunden diskuteras.

1 samband med denna genomgång är det också rikligt och nödvändigt all se över studiefinansieringen. En särskild utredare är tillkallad för atl utreda vuxnas möjligheter atl finansiera studier på grundskole- och gymnasienivå. Utredaren skall bl.a. belysa

- de samlade resurserna för studiestöd till vuxna och användningen av dessa resurser.

- regelsystemen för särskilt vuxensludiestöd, korltidssludiestöd och uppsökande verksamhet.

- samordningen mellan studiemedel, vuxensludiestöd, utbildningsbidrag
och sjukförmåner samt

123

Prot. 1989/90:100 - behovet av och nivån för särskilda timersättningar vid vissa vuxenutbild-
4 april 1990 ningar m.m.

Anslag tid vuxen- Regeringen har också den 21 juni 1989 utfärdat myndighelsspeeifika di-

utbildnirig rektiv för eri fördjupad anslagsframställning för budgetåren

1991/92-1993/94 från skolöverstyrelsen. Framställningen skall avse all den verksamhet inom vuxenutbildningen som SÖ är ansvarig för

Herr lalman! Till ulbildningsulskotlels betänkande nr 17, Anslag lill vuxenutbildning, har fogats hela 36 reservationer. Om detta kan tolkas som ett stort intresse för vuxenutbildningen i sig, är della glädjande. Moderata samlingspartiet märker dock ul sig genom alt ensamt stå bakom inte mindre än tio av dessa reservaliorier Utmärkande är att moderaterna vill anvisa mindre medel lill vuxenutbildningen än övriga partier.

I två moderata motioner, Ub254 och Ub314, ställs krav på en utredning om vuxenutbildningens struktur och organisation. Man vill bl.a. utreda gränsdragningen, rollfördelningen och möjligheten lill samordning mellan olika anordnare, som Ulf Melin tidigare redovisade här Men regeringen har ju redan aviserat atl man har för avsikt att se över vuxenutbildningens struktur I budgetpropositionen konstaterar statsrådet atl den kommunala vuxenutbildningen befinner sig i gränslandet till gymnasieskolan, folkhögskolan, arbetsmarknadsutbildningen och högskolans fristående kurser och påpekar att det är angeläget atl tydligare än i dag ge de olika samhälleliga anordnarna bestämda uppdrag och tydligare profiler Utskottet konstaterar därmed att yrkandena i alll väsentligt är tillgodosedda, varför motionerna avstyrks.

I reservation nr 2 från centern krävs ett principbeslut om allas rätt till en utbildriirigsnivå motsvarande två års gymnasiestudier

Från utskottsmajoritetens sida vill vi hänvisa till det program för vuxenutbildnirigen på kort och lång sikl som regeringen kommer atl presentera 1991. Utskottet förutsätter all principiella ställningstaganden kring vuxenutbild-ningeri då kommer alt redovisas. Samtidigt skulle del vara intressant att höra centerns Marianne Andersson utveckla synpunkter kring vad denna rätt innebär Utbud för all läsa in tvåårig gymnasieutbildning finns ju redan i dag.

När det gäller kommunal utbildning för vuxna föreslås av moderaterna en minskning av anslaget med 75 miljoner Alt della drabbar de svagaste grupperna i samhället verkar inte oroa moderalerna. Även folkpartiet vill ha en reducering av anslaget genom en minskning av riksramarna för gymnasie-skolkurser med 30 000 undervisningslimmar Båda förslagen avvisas av utskottsmajoriteten.

Folkpartiet föreslår en utökning av anslaget till särvuxutbildningen med 30 milj. kr Utskottet erinrar om atl särvuxkommittén nyligen överlämnat sitt belänkande "Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda", där bl.a. frågan om undervisning på träningsskolenivå behandlas. Det finns därför inte skäl att ta ställning till dessa frågor innan kommitténs förslag har beretts.

Moderaterna tar i motion Ub254 upp uppdragsutbildningen inom den
kommunala vuxenutbildningen och pekar på att uppdragsutbildningen skall
vara självfinansiserad och att den inte får inkräkta på ordinarie undervis
ning.
„ Utskottet hänvisar till gällande förordning som reglerar uppdragsutbild-

ning i anslutning lill kommunal vuxenutbildning. Enligt denna får staten inte ha några bidrags- eller pensionskostnader för den utbildning som helt bedrivs som uppdragsutbildning. Detta innebär atl utbildningen redan nu skall vara självfinansierad. 1 förordningen finns också reglerat all uppdragsutbildningen inte får försämra förutsättnirigarna för den reguljära utbildningen.

Herr talman! Sverige har kallats en sludiecirkeldemokrati. Detta markerar den betydelse som studiecirkeln spelar för demokratins förankring i vårt land. Vi socialdemokrater vill värna om studiecirkeln som arbetssätt.

Under anslaget till studieförbunden föreslår moderalerna kraffiga minskningar Inte mindre än 15 % vill man ta bort. Del är inte svårt att tänka sig vilken effekt detta skulle få för studiecirkeldeltagandet, framför alll för de sämst ställda grupperna.

Moderalerna vill dessutom avskaffa huvuddelen av tilläggsbidragen. Motivet är att bidragen styr studieförbundens verksamhet. Utskottet påpekar att bidragen tillkommit just i denna avsikt, att underlätta för kortutbildade alt della i sådana studier som är särskilt viktiga, nämligen svenska, matematik och samhällskunskap.

Av betänkandets 36 reservationer finns endast en borgerlig treparlireservalion. Precis som föregående år gäller den bidrag till studieförbundens verksamhet för handikappade. Enligt förordningen är medlen avsedda att täcka en rad ändamål, bl.a. utbildning av funktionärer i studieförbunden och deras medlemsorganisationer för att öka kunskapen om olika handikapp. För alt göra detta möjligt för studieförbund med ett stort antal medlemsorganisationer är det nödvändigt atl en viss del av denna anslagspost fördelas på så sätt som sker i dag, dvs. i proportion lill anlalel medlemsorganisationer Utskottet avvisar därför förslaget i reservation 23, alt fördela anslaget i proportion lill redovisad verksamhet.

När det gäller kulturverksamheten yrkar centern och miljöpartiet på en ökning av anslaget med 5 miljoner, medan vpk vill ha en ökning med 22,5 miljoner.

Kulturutskottet har i sitt yttrande till utbildningsutskottet pekat på den förstärkning som gjordes med 17,5 miljoner vid föregående riksmöte och fill-styrker därför regeringens förslag som innebär en ökning med 5 miljoner. Utskottet ansluter sig till kullurutskoitets bedömning.

När det gäller bidrag lill driften av folkhögskolor föreligger förslag om utökning av antalet bidragsveckor, som vi har hört av flera olika talare tidigare. Med hänvisning lill folkhögskolekommitténs arbete föreslår utsko. tet i likhet med föredragande statsrådet atl undervisningsvolymen skall vara oför ändrad i avvaklari på kommitténs förslag fill fördelning.

Vpk föreslår i en motion att verksamheten vid Vuxenutbildarcentrum i Linköping bör stödjas av staten och alt ett särskilt anslag skall utgå. Utskottet delar statsrådets bedömning atl stora delar av Vuxenutbildarcentrums verksamhet kan inordnas i den forsknirig kring vuxenutbildning och folkbildning som pågår vid universitetet i Linköping. Dessutom kan sägas atl man är överens mellan Vuxenutbildarceritrum och universitetet i Linköping om att verksamheten.skall inlemmas i universitetet som elt nationellt centrum. Inom universitetet har bildals en arbetsgrupp som skall bereda frågan om

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till vuxeninbildning

125

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till vuxenutbildning

126

övertagandet. Överläggningar pågår också om den framtida finansieringen av verksamheten.

Herr lalman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan i dess helhet och avslag på samtliga reservationer

AnL 99 ULF MELIN (m);

Herr lalman! Det viktigaste i de moderata reservationerna är kanske trots allt alt vi har krävt atl en ulredning skall se över rollfördelningen mellan olika utbildningsanordnare. Dess värre har socialdemokraterna och även andra partier sagl nej här Samtidigt konstaterar Jan Björkman atl del finns ett antal kommittéer som ser över vissa delmoment beträffande den här verksamheten. Men man glömmer bort att se till helheten. Man sysslar alltså i ställel med ett antal smä detaljer, och det är beklagligt.

1 detta betänkande slås ändå fast att man tydligare än som i dag är fallet skall ge samhälleliga utbildningsanordnare bestämda uppdrag. Dessa skall få en egen profil. Men man nöjer sig med alt låta departementet göra en analys. Hur djupt tränger man då in i dessa frågor när man gör analysen? En analys som gjordes av den svenska lärarkåren var ju mycket måttlig, Risken är atl den analys som nu kommer att göras blir av samma klass.

Sedan säger Jan Bjökman atl de sämst ställda kommer att slås ut med moderaternas politik i fråga om studieförbunden. Men detta kommer förvisso inte alt ske. Om moderaternas budgetförslag antogs, skulle studieförbunden själva få bestämma inriktningen för den verksamhet som de bedriver

Jag måste vara litet elak och fråga Jan Björkman: Skulle de svaga i samhället slås ut om anslagen utökades exempelvis när del gäller kurser ingående i jägarexamen eller kurser rörande fåglar i naturen eller folkdans?

Samtidigt vill jag när det gäller den kulturella bildningen understryka alt studieförbundens cirklar i historiska traditioner i vårt samhälle är utomordentligt vikliga. Studieförbunden måsle, lycker jag, kunna göra egna prioriteringar Men del handlar alltså inte om alt slå ut några människor över huvud tagel.

Jan Björkman kommerilerar inte alls den reservation som både moderaterna och folkpartiet står bakom och som gäller den centrala kursverksamheten. Det kan jag nog förslå. Den måste vara som ett svart skynke för socialdemokraterna. Vi kan väl dra oss till minnes vad som hände för två månader sedan. Då hade vi regeringeri Ingvar Carlsson I. Sedan blev det Ingvar Carlsson II. Man presenterade ju ett krispaket. I den vevan förekom det i svensk TV reportage från olika platser i landet. Fackliga funktionärer samlades för all ha jusl facklig kursverksamhet. Men del blev inte så mycket av facklig kursverksamhet vid de tillfällena. I stället diskuterade man, naturligtvis, socialdemokratins framtid.

Jag måsle fråga: Anser Jan Björkman att diskussioner om socialdemokratins framlid skall finansieras via kommunala skattemedel?

Inte heller när det gäller den verksamhet som komvux bedriver är del så, alt vi skulle slå ut de sämst ställda. Som jag sade fidigare i en replik lill Elisabeth Persson menar vi att verksamheleri beträffande dels grundvux, dels grundutbildningen, etapp 1, skall finnas kvar Men jag vill också upplysa riksdagen om alt vi även har sagt att det måste gå att göra en större omfördel-

ning beträffande timramarna. Vi kan ju konstatera all del i dag finns elt resursslöseri på delta område. Dess värre vill socialdemokraterna inte göra någonting åt den saken.

Anf. 100 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c):

Herr lalman! Jag vill göra några kommentarer med anledning av det som Jan Björkman här sade. Han ställer en fråga till mig om vår målsättning beträffande vuxenutbildningen och nämner detta med en nivå motsvarande två års gymnasieutbildning. Jan Björkman säger att det finns ett utbud. Men han undrar vad vi menar Ja, del är klart att det finns ett utbud. Resurserna är dock inte tillräckligt slora för atl del behov som finns skulle kunna täckas. Någon klar målsättning har heller inte uttalats när del gäller resonemanget om all del skulle vara en rättighet för alla atl nå den här nivån. Men om förslaget inte innebär någon skillnad i jämförelse med vad som gäller i dag, kan jag inte förslå varför ni inte kunde gå med på del. Det hänvisas bara till utredningen.

Jan Björkman angrep, med rätta, moderaterna i fråga om nedskärningarna av stödet till studiecirklar Men socialdemokraterna har faktiskt också medverkat till en urholkning av bidragen till studieförbunden under en följd av år - så är det bara.

I fråga om högschablonbidragel föreslår vi - i detta avseende kan en urholkning fortfarande konstateras - en höjning. Vi går ett steg längre än ni. Del gäller också kulturverksamheten. Den kulturverksamhet som bedrivs inom studieförbunden är ju av den arten alt man riår flertalet av dem som arinars kan vara svära alt nå. Dessutom är den här formen av kulturverksamhet billig. Den bidrar också lill arbetstillfällen bland kulturarbetare över hela landet. Jag tycker därför att den här verksamheten är väldigt viktig. Men stödet lill denna verksamhet har alltså urholkats under en följd av år Della har dock inte kommenterats särskilt myckel.

Beträffande fördelningen av handikappersättning till studieförbunden visar Jan Björkman atl han inte förstått ett dyft av de argument som vi fört fram. Han säger bara all man måsle rätta sig efler antalet organisationer Men då måsle jag säga all Jan Björkman inte alls har förstått vad den här verksamheten går ul på. Det handlar faktiskt inte bara om arilalel organisationer, utan del handlar också om de målgrupper som varje studieförbund arbetar med och om verksamhetens omfattning - det är här som skillnaden ligger. Del är beklagligt atl del skall vara så svårt alt förstå delta. Del här är faktiskt en väldigt vikfig rättvisefråga. Jan Björkman behöver nog ytterligare fundera över della. Då kanske han inser vad som är fel.

Så några ord om folkhögskolorna och bidragen i det avseendet. Jan Björkman hänvisar lill folkhögskolekommiltén och säger alt vi inte skall föregripa resultatet av dess arbete. Men det är faktiskt vad regeringen har gjort under flera år. Jag länker då på det nya systemet för folkhögskolorna. Det är ju veckor som har tagits bort. Vad man alltså gör är att man försämrar för de gamla folkhögskolorna. Jag lycker att verksamheten kunde få vara oförändrad åtminstone under den tid som utredningen pågår Det skall alltså inte vara några förändringar i någondera riktningen. Men i slället försämrar

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag tid vuxenutbildning

127

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag tid vuxenutbildning

128

man, som sagt, situationen för de gamla folkhögskolorna - och detta samtidigt som en utredning är på gång. Det kan väl ändå inte vara meningen!

Anf. 101 CARL-JOHAN WILSON (fp):

Värderade lalman! Jag skall bara bemöta Jan Björkman på en punkt, och det gäller statens anslag fill studieförbundens handikappverksamhet. Jag säger som jag sade i mitt förra inlägg, att det är ett relativt litet anslag i förhållande fill de totala anslagen till studieförbundens verksamhet. Det rör sig om 22,5 milj. kr Jag använder delta bara som ett exempel på en som jag tycker orättfärdig fördelningsmetod.

Nu försöker Jan Björkman försvara att ABF - det socialdemokraterna närstående studieförbundet - får mer än hälften av de pengar som går till denna verksamhet, trots att ABF inte kommer upp till mer än litet över 20 % av verksamheten, med att man vill utbilda sina och handikapporganisationernas funktionärer Ja, om det största studieförbundet inte lyckas få en större andel av verksamheten, trots att man har nästan alla handikapporganisationer som medlemsorganisationer, finns det i och för sig behov av extra insatser - det kan jag förstå. Men för detta har studieförbunden och handikapporganisationerna särskilda pengar, nämligen över 71 miljoner om året.

Jag förstår att det är svårt att hitta några vettiga argument, men jag tycker att det är ganska beklämmande att socialdemokraterna kan göra en fördelning som så klart gynnar de egna grupperna, och atl de år efter år fortsätter med detta, trots att ABF med dessa stora insatser inte lyckas öka sin andel av handikappverksamheten.

Anf. 102 EVA GOÉS (mp):

Herr talman! Jag vill ta upp sludiecirkeldemokralin - del är ett mycket vackert ord. Det skulle i miljöpartiets vision innebära att studiecirkelverk-samheleri vidgas i ställel för att minskas. Grunden skulle vara 10 000 studiecirkeltimmar i stället för 50 000 timmar under en treårsperiod. Om alla förslag kopplas ihop kanske det vore en lösning att låta de handikappade få staria ett studieförbuud. Det är inte bara miljörörelsen som skulle må gott av det.

Jag kan icke förstå varför folkhögskolorna inte kan få de 7 milj. kr. i anslag som de har skrikit efter i flera år Riksdagen behöver inte vänta för att ta ställning. Vi har i utskottet förordat en satsning på dem som har skriv- och lässvårigheter, och det har många av dem som går just på folkhögskola, hksom många invandrare. Där bedrivs också mycken annan verksamhet, och därför är det viktigt att de får sitt medelsbehov täckt. Annars kanske man inte kan starta nya folkhögskolor - vilket man ändå gör i dag, men genom att inkräkta på andra. Jag vill ha ett definitivt svar på frågan varför riksdagen inte kan fatta det beslutet.

Ulf Melin talade om att kulturcirklar inte skulle gynna dem som var längst ner på skalan. Jag skulle vilja säga att det är precis tvärtom. Den som kan litet om musik vet att rytmik och rörelse förbättrar inlärningssituationen för barn. Det finns personer som har åkt över till u-länder och jobbat just med detta för att bygga upp självförtroende och skapa en bättre inlärningssitua-

tion. Jag känner bl.a. en musikhandledare som har jobbat med det i Bolivia. Prot. 1989/90:100

Många musikhandledare, som dessutom utbildas pä folkhögskola, jobbar 4 april 1990
med utvecklingsstörda, och det betyder oerhört mycket för dem atl få kon
takt med musik. Det är atl hjälpa dem som är mest drabbade och mest ut- °

satta i vårt land. utbildning

Anf. 103 JAN BJÖRKMAN (s):

Herr lalman! Det var intressant alt lyssna till Ulf Melins inledning om vilken roll som vuxenutbildningen skall spela. Han sade atl vuxenutbildningen skall spela en framträdande roll, atl det är viktigt med breda baskunskaper och att ge en rörlighet på arbetsmarknaden. De tongångarna finns också i de moderaterna motionerna om vuxenutbildningen, där komvux roll och studieförbundens roll betonas.

På vilket säll lar sig då detta uttryck i moderata samlingspartiels anslagsfördelning? Jo, moderaterna vill miriska arislaget till den kommunala vuxenutbildningen med 75 miljoner och lill studieförbundens verksamhet med 175 miljoner Sanningen är väl den att detta är ett lågprioriteral område för moderata samlingspartiet. Det tillhör inte de områden och de grupper som man vill satsa pengar på.

Om Ulf Melin hävdar motsatsen, skulle jag gärna vilja alt han exemplifierar och lalar om på vilket sätt det framgår att moderaterna i praktisk handling betonar vilken roll vuxenutbildningen har rätt att spela, som övriga debattörer också har understrukit.

Carl-Johan Wilson tog upp elt par saker som jag skall kommentera något. Det gäller först bidraget till studieförbundens handikappverksamhel. De 22 miljoner som Carl-Johan Wilson hänvisade till skall inte bara användas för att utbilda funktionärer i studieförbunden och i deras medlemsorganisationer, utan de skall också användas för pedagogisk verksamhet bland handikappade och för alt ta fram nytt studiematerial. De här tre sakerna tar, såvitt jag har kunnat förstå, ungefär hälften av detta bidrag. Dessutom skall det kunna användas till assisterande cirkelledare och till tolkar Det var det jag ville visa i mitt inledningsanförande, dvs. att bidraget inte bara var avsett för utbildningen av funktionärer i organisationerna.

Carl-Johan Wilson var också inne på timramarna för kommunal vuxenutbildning, som även Ulf Melin berörde. Nästa år kommer ett förslag om långsiktighel i vuxenutbildningen, och jag kan lill det säga atl del är regeringen som fastställer riksramarna för kommunal vuxenutbildning inom gymnasieskolans område, för de allmänna och de yrkesinriktade kurserna. Något beslut av riksdagen är inte påkallat i dag.

Dessutom behandlar skolprojektet inom departementet dessa frågor, i syfte att åstadkomma en större schabloriisering av bidraget till kommunal Vuxenutbildning, som skulle ge kommunerna - vilkel Carl-Johan Wilson var ute efter - ett större självbestämmande över pengarna. Till det kan också sägas all det inte har gjorts någori beräknirig av hur en sammanslagning av dessa bägge ramar skulle påverka bidragsbeloppen.

Jag ställde inte frågan lill Marianne Andersson om rätten till två års gym
nasieutbildning för vuxenstuderande därför att jag var kritisk, utan snarare
därför att jag var nyfiken på hur centern hade tänkt sig detta. Marianne An- 129

9 Riksdagens protokoll 1989/90:100

Prot. 1989/90:100 dersson svarade med att säga atl det inte finns resurser för alt klara det. Del
4 april 1990 våren av anledningarna till atl jag ställde frågan. Det är inte parat med några

förslag till resursförstärkningar i det principbeslut som centern vill all riksda-
Anslag tiUvuxett- gen skall falla.

" '' '""S Om del bara är en allmän målinriktning, vill jag fråga varför Marianne

Andersson och centern inte går ytterligare ett steg. Eftersom de flesta unga som i dag går igenom gymnasieutbildning får en treårig utbildning vore del naturligt att fundera på tre års gymnasieutbildning i slället.

Jag håller med Marianne Andersson om all den kulturverksamhet som studieförbunden genomför är oerhört viktig och atl den i större utsträckning vänder sig lill dem som inte lar del i annan aktivitet på samma sätt. Jag delar inte Ulf Melins uppfattning atl den verksamheten inte når de lågutbildade.

Däremot är jag inte lika säker på atl Marianne Andersson har rätt när hon säger att stödet till kulturverksamheten har urholkals. Jag tror att den verksamheten har utvecklats positivt de senaste åren.

Eva Goés tog upp folkhögskolorna, och jag vill dä bara en än gäng hänvisa lill folkhögskolekommiiténs arbete och till alt det kommer ett förslag.

AnL 104 ULF MELIN (m); ' Herr lalman! Först vill jag när del gäller kulluranslagel säga till både Jan Björkman och Eva Goés atl moderalerna och socialdemokraterna på del området ligger på samma anslagsnivå. Men de utredningar som gjorts på senaste tiden visar att man faktiskt inte når de grupper som riksdagen en gång i tiden har sagt alt man skall nå - det är, som jag sade i mitt tidigare anförande, ett faktum.

Socialdemokraterna är egentligen fångade i sin egen fälla. Alllid när nä-, gon vågar säga atl man skall göra vissa besparingar på elt område anser socialdemokraterna att del innebär att man kommer att slå ut både den ene och den andre. För socialdemokraterna är det uppenbarligen så alt man för alt kunna göra förbättringar alltid måsle anslå mer medel. Man kan aldrig fundera över om t.ex. de pengar som i dag satsas på vuxenutbildning satsas rätt eller utnyttjas på rätt sätt. Frän vårt parti anser vi inte att de utnyttjas på rätt säll. Därför har vi krävt en utredning där man undersöker det framlida behovet av vuxenutbildning och hur dessa resurser i fortsättningen skall utnyttjas. Det säger dess värre bl.a. socialdemokraterna nej till.

Det är inte sä att vuxenutbildning är lågprioriterad från värt partis sida. Däremot vågar vi sätta vissa frågetecken för hur de pengarna i dag satsas. Det stämmer att vi har föreslagit en besparing på 75 milj. kr. när det gäller komvux. Men samtidigt säger vi att man måsle kunna göra en större omfördelning av ramarna. Det är min uppfattning att de pengar som vi i dag satsar på en del av de områdena inte utnyttjas på rätt sätt.

Anf. 105 CARL-JOHAN WILSON (fp);

Värderade talman! Först lill den kommunala vuxenutbildningens ramar
Det gäller alltså de s.k. ramarna för teoretiska resp. yrkesinriktade kurser
på gymnasienivå. Regeringen anser att länsskolnåmnden är bäst på alt för
dela de pengarna, och där har regeringen fått stöd av en majoritet av utskot-
130 tets ledamöter, medan folkpartiet lycker all kommunerna är bäst pä att göra

den fördelningen. Jag tycker atl det är en ganska enkel princip, all den som är närmast verksamheten bör ha lättast att se vilken verksamhetsfördelning man behöver ha i den egna kommunen.

Så några ord om pengarna till studieförbundens handikappverksamhel. Nästan alla i sludieförbundsvärlden utom socialdemokraterna och ABF lycker atl fördelningsprincipen är märklig. Jag upprepar för tredje gången i dag att jag tar upp den bara som en symbol för socialdemokratisk fördelningspolitik. Jag vet att ni också tycker att detta är litet obehagligt, men ni bör ha förståelse för all man lar upp sådana exempel på en fördelning som vi tycker är orättfärdig.

Nu nämnde Jan Björkman alt man behöver pengar för att utveckla studiematerial. Det är ju inte meningen att man skall ta de här pengarna till del! Studiematerialet skall man ju sälja lill studieförbundsavdelningarna. Del finns särskilda statsbidrag för studiematerialet. Jag kan inte se någori ariled-ning till att man skall använda de här pengarria till del. I så fall lycker jag ni använder dem fel.

Jag föreslår att socialdemokraterna ordnar så att ABF utvärderar deu här verksamheten. ABF måste använda pengarna fel om man, trots alla ansträngningar som Jan Björkman säger atl man gör, inte får lill stånd mer verksamhet bland de handikappade. När man har nästan alla handikapporganisationer som medlemsorganisationer och ändå inte lyckas nå upp lill mer än 20 % av den handikappverksamhet som studieförbunden har måsle man väl ändå använda pengarna fel, om man har mer resurser än alla de andra? Gör en utvärdering!

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till vuxenutbildning

Anf. 106 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c);

Herr talman! Jag skall haka på där Carl-Johan Wilson slutade. Jan Björkman sade att de pengarna skall användas till assisterande cirkelledare och till tolkar - det skulle då vara skäl för att man skulle få mindre pengar när man har större verksamhet. Det kan inte jag begripa. Jag lycker atl del argumentet talar för motsatsen. Skall man ha assisterande cirkelledare och tolkar måste ju behoven såvitt jag kan begripa vara större hos den som har större verksamhet. Det argumentet håller alltså inte alls.

Jan Björkman sade all anslaget lill kulturverksamheten inte har urholkats. När del infördes var avsikten faktiskt alt del skulle täcka 75 % av kostnaderna, och del var ganska länge sedan det gjorde det. Det har alltså sjunkit ganska belydligl.

Sedan lill vår målsättning om två års gymnasieutbildning. Vi menar att riksdagen klart skall uttala atl del skall vara en målsättning att utbildningen läggs pä den nivån. Del uttalandet skall man lägga med till del beredningsarbete som nu görs i regeringen när del gäller vuxenutbildningen. Vi tycker all det är viktigt att den viljeinriklnirigen när det gäller nivån finns med.

Två år tyckte vi var en lämplig nivå. Naturligtvis skulle man kunnat tänka sig en längre period. Men i den nya gymnasieskolan är en slor del av tredje utbildningsåret praktik, och man kan ju ändå förutsätta all vuxna studerande har en hel del yrkeslivspraklik. Därför tyckte vi atl två år var en rimlig nivå atl lägga sig på.

När en stor del av svenska folket har gymnasieutbildning är det faktiskt en

131

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till vuxenutbildning

132

demokratisk rättighet att inte någon som så önskar skall hindras från atl skaffa sig den typen av utbildning. Sedan kommer man då in på finansieringen, men den utreds ju i annat sammanhang. Det är en stor fråga, så den skall jag inte ta upp här

Anf. 107 EVA GOÉS (mp);

Herr talman! Jag vill än en gång komma tillbaka lill frågan om studiecirkeldemokrati. Alll del här käbblet och bråket mellan ABF och andra studieförbund skulle kunna upphöra om vi såg lill att andra fick chansen atl starta studieförbund. Här handlar del om folkrörelser som just nu slåss internt. Del har faktiskt kommit fram andra rörelser sedan de folkrörelserna bildades.

Skulle vi sänka kravet från 50 000 till 10 000 sludiecirkeltimmar skulle det finnas möjlighet för andra att etablera sig, och det är viktigt. Då skulle vi inte behöva ha de här reservationerna, utan man skulle ta ett nytt grepp när det gäller hela studieförbundslänkandel. Det är faktiskt dags att andra än de gamla etablerade kolosserna får komma in på scenen.

Jag återkommer därför än en gång till frågan; Hur går det med studiecirkeldemokratin, och varför kan man inte säga all 10 000 sludiecirkeltimmar vore ell lämpligt mått?

AnL 108 JAN BJÖRKMAN (s);

Herr talman! Först en kommentar lill Ulf Melin. Ulf Melin har några gånger sagl atl studieförbunden inte når de lågutbildade. Jag vill hävda att studieförbunden i större utsträckning än andra anordnare når de lågutbildade och de målgrupper som man är lill för atl nå ul till. En övervägande majoritet av dellagarna i sludiecirkelverksamheten är lågutbildade, kortutbildade.

Sedan försökte Ulf Melin genom att ge exempel på olika typer av studiecirklar förringa mäririiskors deltagande i dessa cirklar. Oavsett karaktären pä studiecirklarna kan man, tror jag, säga alt de har elt värde därigenom att de ofta är en inkörsporl lill andra och fördjupade studier Jag tror att de cirklar som Ulf Melin nämnde lika väl som andra cirklar tjänar ett viktigt syfte. Del är dessutom viktigt atl det fria och frivilliga folkbildnirigsarbetet får vara just fritt och frivilligt och alt man har möjlighel att välja olika typer av ämnen att läsa.

Marianne Andersson, tillsammans med en del andra, log upp frågan om bidraget till handikapporganisationerna och menade att jag genom mina exempel hade förstärkt behovet av förändring. Vad jag ville visa på var de regler som finns i förordningen när det gäller fördelningen av bidrag till handi-kappverksamhelen. Det är SÖ som har till uppgift alt fördela pengarna, efler samråd med studieförbunden. Carl-Johan Wilson nämnde att ABF kanske kunde utvärdera den här verksamheten, men det bör väl i så fall SÖ göra, som har ansvaret för hur fördelningen sker efter samrådet.

De olika fördelningsprinciperna ger utslag i den praktiska verksamheten, och jag förutsätter atl del gäller även de områden som Marianne Andersson pekade pä.

När del gäller Eva Goés fråga om gränserna för erhållande av statsbidrag

är det min uppfattning - och utskottets uppfallning - att den frågan las upp i samband med all man presenterar den långsikliga planen för vuxenutbildningen framöver Då får den frågan vägas tillsammans med en rad andra. Så vi har chansen atl återkomma och diskutera var takel skall ligga, när den fördjupade anslagsframställningen och presentationen på sikl av vuxenutbildningsverksamhelen föreligger.

AnL 109 MARIANNE ANDERSSON i Vårgårda (c);

Herr lalman! SÖ fördelar handikappbidragen efter samråd med studieförbunden, säger Jan Björkman. Jo, det är rikligt. Jag vet inte hur samråden går till, men jag är hell säker pä alt man inte är överens. Man är synnerligen oense efter samråden, så atl de är någonting som inte fungerar tror jag atl vi kan konstalera efler den här debatten.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag tid turism och rekreation

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 5 april.)

11 § Anslag till turism och rekreation

Föredrogs kulturutskottets betänkande 1989/90;KrU16 Anslag till turism och rekreation (prop. 1989/90:100 delvis)

Anf. 110 LARS AHLSTRÖM (m):

Herr talman! Turistbussar i långa rader står parkerade i anslutning till Buckingham Palace i hjärtat av London. Allt fler och fler människor samlas. Luften surrar av all världens språk. Halsar sträcks, kameror görs klara. Alla väntar på det ögonblick då vaktavlösningen skall la sin början, detta spektakulära skådespel av färg, musik och precision. En gammal fin brittisk tradition - en tradition bland många andra - som bidrar till att göra London till en av världens största turiststäder.

Här i Stockholm kan den beridna högvakten leva vidare endast lack vare privat initiativ och privat slöd. Del är elt exempel på all vi lappar känslan för vad traditionen beiyder både för oss själva och för de människor som vill besöka värt land för atl uppleva vår månghundraåriga, rika kultur

Perspektivet bakåt bör uppfattats som en tillgång, eri uppfordran till nya skapande initiativ. Vi skall värna om våra gamla, fina traditioner men inte låta oss tyngas av dem, utan, såsom våra fäder kunnat, tillämpa och vårda dem med skälig hänsyn lill nuets krav.

Redan i dag är turistnäringen för många länder av stor ekonomisk betydelse. Omsättningen i hela världen beräknas till ungefär 2 000 miljarder dollar per år. Turismen svarar för 10 % av världens samlade bruttonationalprodukt, och mer än 100 miljoner människor arbetar inom turism. I Sverige finns ca 200 000 anställda inom turistnäringen. Del är en överloppsgärning betona att det är i vissa glesbygder i inland och utefter kuster som inkomsterna från turismen är särskilt viktiga.

Sverige anses, med all rätt, vara ell dyrt land atl leva i, och delta påverkar

133

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till turism och rekreation

självfallel turismen och alla som arbetar där De senaste årens ogynnsamma prisutveckling har nu lett till en minskad turism. Delta är allvarligl och ytterligare elt bevis på den olyckliga ekonomiska politik som förts.

Ovanpå della kommer så skatteomläggningen, eller vad som blir kvar av den. Enligt idrottsrörelseri är den elt dråpslag, en katastrof. I marsnumret av Svensk turism skriver man; "Del största dråpslaget mol turistnäringen är givetvis den snabbhet med vilken reformen genomförts. Kontrakt inför sommaren är redan skrivna och nu riskerar man inte bara kosinadsfördyringar, utan uppsagda kontrakt eller rena förlustaffärer"

Som en konsekvens härav kommer vårt utlandsresande att öka markant, och de utländska turisterna blir färre, vilket kommer alt öka vårt negativa luristnelto, som redan nu uppgår till ca 15 miljarder per år

Herr talman! Del är särskilt momshöjningen som slår så obarmhärtigt hårt mol besöksnäringen. Den kostnadsökning som därvid uppkommit kan ge rakt motsatt effekt än den avsedda. På grund av de prisökningar som följer av den höjda "turistmomsen" kan nämligen bytesbalansen i sig beräknas bli försämrad med minst lika stort belopp som de ökade skatteintäkterna. Sannolikt blir försämringen större. De reduceringsregler som gällt t.o.m. 1989 bör därför återinföras.

Mol bakgrund av denna för turismen allvarliga situation är det väsentligt atl de resurser som finns används på rätt sätt. Vi moderater välkomnar därför riksrevisionsverkets rapport. Där betonas att Turistrådet har alldeles för stort verksamhetsområde. Dess enda huvuduppgift bör vara atl främja en ökad turism i Sverige. En översyn av Turistrådets arbetsformer och organisation är nödvändig och brådskande.

Bästa sättet alt främja turism är att göra den billig. Sänkt skall ger större frihet och ökad välfärd. Därmed förbättras bl.a. människornas möjligheter till en ökad turism, lill gagn och glädje för dem själva och när del gäller ul-landsturisterna också till gagn för Sverige.

Med della yrkar jag, herr talman, bifall lill de moderata reservationerna 3 och 4.

134

AnL 111 JAN HYTTRING (c);

Herr talman! När vi nu går att behandla kulturutskottets betänkande 16 angående turism och rekreation kan detta utskottsbetänkande kanske lyckas väl tunt eftersom vi behandlar elt så stort område, en så viktig näring som turistnäringen. Jag vill gärna inledningsvis säga alt detta utskottsbetänkande inte tar upp hela detta område, betänkandet ger inte hela sanningen. Det finns åtskilliga motioner med förslag på turismens område som behandlas av andra utskott. Det som framför allt tas upp i årets motioner är den ekonomiska utvecklingen för turismen med anledning av det skalteförslag som har lagts fram och som nu är under behandling. Vi har inte sett hur detta förslag kommer atl utformas när del senare föreläggs riksdagen för beslut.

Herr talman! Inledningsvis skulle jag vilja uppehålla mig något vid del valutaunderskott som faktiskt har växt myckel snabbt. Det är bara all konstatera alt det som var ungefär 9 miljarder 1986 kommer alt bli ungefär 18 miljarder under innevarande år Det är alltså fråga om en fördubbling av det negativa valutanetlol under dessa fyra år

Det negativa nettot var faktiskt en av utgångspunkterna när regeringen lade fram en speciell proposition angående turistnäringen. Man påpekade i denna atl det var angelägel alt vidta åtgärder för atl öka andelen utländska turister samtidigt som man skulle försöka atl genom aktiva åtgärder i vårt eget land minska valulaulflödel från Sverige genom atl få svenskarna atl tillbringa mindre lid utomlands på semester. Delta var utgångspunkterna.

Vi kan sedan konstatera hur utvecklingen har blivit. Det negativa nettot blir dubbelt så stort 1990 som del var 1986.

Man kan då fråga sig vilka åtgärder som har föreslagits under dessa fyra är för att rätta till detta förhällande. Man har satsat på ökad marknadsföring utomlands, men detta var en satsning som regeringen uppenbarligen gjorde med största tveksamhet eftersom den dröjde flera år efler det alt Turistrådet hade gjort sin framställning. Turistrådet hade under dessa år stöd i centermo-tioner, och våra förslag har delvis blivit tillgodosedda. Vi har alltså inte i motionerna tagit upp de stora beloppen för innevarande år.

Vi har ändå i centern velal fortsätta denna satsning genom all föreslå ytterligare 10 milj. kr. lill marknadsföringsåtgärder. Av den ulveckling jag nyss har beskrivit förstår man att dessa pengar behövs mer än väl.

Turistrådet saknar inte projekt atl salsa på i syfte alt öka turismen i Sverige. Del är tvärtom så atl många goda idéer knappast blir förverkligade.

Jag skulle sedan något vilja uppehålla mig vid SIND;s branschsludie och den slrukturplan som Sveriges turistråd har i uppdrag all göra. Dessa revideras med jämna mellanrum, och i samband med all man första gången lade fram dessa dokument skedde satsningar på tre prioriterade geografiska områden. Turismen i Sverige är naturligtvis mycket bredare än så, och vi menar att det finns all anledning att bredda dessa satsningar och satsa pä andra orter och områden. Delta har nu blivit högaktuellt genom den regionalpolitiska propositionen och de motioner vi har väckt med anledning av denna, eftersom dessa ämnen tas upp även där Vi har delta under beredning i utskollet, och sä småningom kommer vi atl få debattera regionalpolitiken här i kammaren. Dä kommer naturligtvis ytterligare förslag som berör turismen att presenteras.

Vi säger när det gäller delta betänkande alt det är viktigt atl Sveriges turistråd i den kommande strukturplanen presenterar mer uppgifter om de olika regionernas behov av turistsatsningar men del är givetvis också viktigt att det finns förutsättningar för ökade turistsatsningar i dessa regioner

Prisbilligt semeslerboende är något annal som vi har tagit upp i en motion. Denna motion kommer visserligen all behandlas i elt annal betänkande, men detta hör ändå till bilden när del gäller de ökade satsningarna inom turistsektorn. Del finns nu ett alldeles färskt dokument där den europeiska gemenskapen för turism har gjort vissa prognoser. Del intressanta är att man. förväntar sig atl antalet paketresor kommer alt öka snabbare än individuellt resande, detta trots de prisökningar som uppstår till följd av att turisterna väljer mer fjärrau deslinalioner och/eller dyrare hotell.

Detta är en intressant iakttagelse och en intressant prognos för turismen i Sverige. Det är\känt atl vi i vårt land är ganska dåliga på atl utveckla s.k. paketresor. Delta märker man inte minst om man försöker vara turist i sitt eget land - då märks della mycket väl. Om jag i ställel väljer alt turista i

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till turism och rekreation

135

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till turism och rekreation

136

Spanien blir det för mig som turist fråga om en ganska lindrig procedur när jag skall beställa en resa. Jag blir väl omhändertagen, och jag kommer att lotsas till alla de platser jag rimligtvis bör se, om jag vill se dem. Jag kommer till rätt hotell, osv.

Om jag däremot åker runt i Sverige finns det faktiskt ingen sådan service atl tillgå. Utländska resebyråer ordnar naturligtvis till viss del denna service. Men alt turista i Sverige bygger faktiskt på mer av egna initiativ.

Jag menar alt detta är en sak som vi framöver måste arbeta mer med, dvs. utveckla mer av paketresor Om vi gör servicemottagandet bättre för våra turister, kommer också intresset atl öka.

Semeslerboende på laridet är riågot som i ytterst literi utslräcknirig firiris alt tillgå på marknaden. Väl att märka är att de produkter som finns på detta område säljs ut gauska snabbt. Det finns alltså en stor efterfrågari på delta, och vi i centerpartiet menar därför att del finns all anledning att stimulera denna utveckling, atl förmå fler alt rusta upp hus, alt få fler atl hyra ul dessa hus och att få fler alt delta i de kulturella aktiviteter som anordnas på olika orter och som kanske oftast förekommer under sommarlid. Det visar sig också i andra undersökningar alt turisterna i allt högre grad kommer all efterfråga den typen av aktiviteter De vill i dag se och uppleva mer och vara med i olika aktiviteter Det finns alltså anledning atl satsa på detta.

Vi har också tagit upp och diskuterat skatteomläggningens effekter på turismen. Med hänsyn till del försämrade läget i fråga om turistnetlot kan man fundera över de förslag som har lagts fram på skatteområdet, förslag som faktiskt är rätt allvarliga för luristsektorn. Man kan fundera över om det är möjligt alt lägga fram sådana förslag och samtidigt tro på att det skall komma ell ökat antal utländska turister till Sverige. Sverige är redan i dag ett dyrt land, och de devalveringseffekier som uppnåddes genom den kraftiga devalveringen 1982 försvann ganska snarl genom fördyrningar.

Jag såg nyligen alldeles aktuell statistik som visade att hotellnätterna i Stockholm är dyrast i världen. Vid denna beräkning har man givelvis inte tagit hänsyn lill hela den flora av extrapriser som förekommer under helger och även under sommartid. Om man som enskild turist skall åka hit och uppleva Stockholm får man alltså vara beredd på att betala ordentligt för sig för att bo i Stockholm under veckan.

Centerpartiet menar att det finns anledning att återigen pröva dessa förslag, att ta hänsyn fill detta när man nu skall lägga fram skatteförslaget för riksdagens behandling, att inte missgynna luristsektorn. Man har redan, vilket vi från centern har protesterat mol, infört full moms på hotell och restauranger Detta innebar en rätt slor fördyrning när del gäller dessa tjänster Man införde vidare moms på energi, vilkel innebär att det blir dyrare att resa 'i vårt land.

En myckel slor del av luristresandet sker med egen bil. Man har i Sverige satsat rätt hårt på den lyp av arrangemang där turisten har kunnat boka bostad och färjebiljeller samt kunnat ta med sig bilen för atl uppleva vårt land. Dessa resor blir naturligtvis bra myckel dyrare. Man har redan kunnat märka alt det finns ett motstånd mot atl turista i Sverige på detta sätt.

Herr talman! Detta var några av de frågor inom turistsektorn som man måste se till för atl få en ganska bred bild av det hela. Jag vill till slut yrka

bifall till centerpartiets reservationer 1, 5 och 6, vilka behandlar dessa viktiga frågor, dvs. medelsanvisningen, regionalpolitiska frågor i strukturplanearbe-tet och Dalslands kanal.

Anf. 112 KAJ NILSSON (mp):

Herr talman! Sveriges turistråd skall utveckla svensk turism och genom marknadsföringsåtgärder bl.a. förbättra svensk bytesbalans och sysselsättning samt stödja regional utveckling, vilkel redan har nämnts.

I förra årets belänkande om turismen beräknades lurislseklorn svara för ca 5 % av den svenska bruttonationalprodukten. Del är intressant att se atl motsvarande siffra i år bedöms ha sjunkit till drygt 3 %.

Turistrådets verksamhet har varit föremål för en förvaltningsrevision som genomförts av riksrevisionsverkel. RRV konstaterar atl Turistrådets uppgifter är alltför vittomfattande för alt på elt effektivt sätt inrymmas i rådets verksamhet. Turistrådets organisation anses inte heller lill fyllest. 1 proposi-tionen föreslås atl anslaget skall ökas med drygt 7 milj. kr. till totalt 123 milj. kr Del kan lyckas vara en ganska stor summa för att bedriva kommersiell reklam inom det här området.

Herr lalman! Vi i miljöpartiet de gröna anser att Turistrådets verksamhet i alltför hög grad inriktar sig på alt utveckla en omfattande internationell massturism som leder till satsningar på energikrävande flyg- och bilturism. Vi hörde alldeles nyss Jan Hyttring påpeka atl man väljer bilen. De flesta använder bilen vid sina semesterresor i Sverige.

Turistrådet borde enligt vår mening i huvudsak inrikta sig på åtgärder som främjar Sverigeturism. Bland dessa finns enstaka intressanta och vällovliga insatser såsom Upptäck Sverige, t.ex. på cykel, där upplevelser av natur och kultur kan verka stimulerande för resenärerna. Frågan är, och det är en viktig fråga för oss, om staten skall behöva engageras i sådan reklamverksam-hel. Det är väl hell i sin ordning att turistföretagen slår sig samman för all stärka verkan av sin reklam, men del krävs väl genomtänkta skäl för atl staten skall medverka i reklamen.

Om statens medverkan krävs måste man peka på några särskilda värden som tillkommer svenska folkel genom denna medverkan. I dag lycks det huvudsakliga motivet vara alt turismen är bra för handelsbalansen.

Miljöpartiet föreslår en tioprocenlig minskning av anslaget till Turistrådets verksamhet, dvs. en minskning av del i propositionen föreslagna anslaget med 12 milj. kr. Jag yrkar därför bifall till reservation nr 2.

Vi vill däremot stödja den fina satsning på svensk turism med regionalpolitisk belydelse som avser Dalslands kanal. En upprustning av denna skulle få slor belydelse för regionen. Kanalen är också kulturhistoriskt intressant och kan utnyttjas som turislled för båttrafik. Jag yrkar bifall till reservation nr 6.

Efler alt ha hört Jan Hyttrings inlägg om de regionalpolitiska frågorna i den slrukturplan som Turistrådet arbetar med kan jag ansluta mig till centerreservalionen nr 5, i vilken man understryker struklurplanens betydelse när del gäller frågor rörande olika regioners behov och förutsättningar för utveckling på turistområdet. Jag yrkar alltså bifall lill reservation nr 5.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till turism och rekreation

137

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag tdl turism och rekreation

AnL 113 JAN HYTTRING (c) replik:

Herr lalman! Jag tackar för Kaj Nilssons vänlighet att ansluta sig till vår reservation. Det är alllid bra all det blir en större uppslutning här i kammaren.

Jag begärde riärmasl replik för atl riågot beröra den reservation som Kaj Nilsson har avgivit angående medelsanvisningen. I den sägs att turistrådets organisation allt för mycket är inriktad på att utveckla en utländsk massturism i Sverige. Det torde vara en stor överdrift, för atl uttrycka sig milt. Det är inte fråga om någon masslurism. Del är närmast fråga om atl ta några procentenheter lill. Andeleri tyska turister i Sverige är stor men om man ser till den tyska marknaden märks vi knappt. Jag kan inte inse atl det är fråga om någon omfattande satsning på masslurism.

Turisterna i Sverige åker bil, vilket jag påpekade i mill inledningsanförande. Orsaken lill delta är faktiskt ganska enkel. Familjeboendet inom svensk turism är i stor utsträckning anordnad i privata stugor eller slugbyar. Det är då så vist ordnat att boendet i dessa stugor bryts på lördagar, dvs. hyran är veckovis. I vårt land har vi det minsta kollektiva trafikulbudel på lördagar

Jag vill påslå att det på de flesta orter i landet där del finns stugor att hyra är helt hopplöst atl la sig kollektivt till och från stugan den dag man skall komma dit och den dag som man skall åka därifrån. Dessutom anordnas i ringa omfattning den lyp av utflykter och pakelarrangemang som jag efterlyste. Orsaken till delta är alt det är en mycket låg lönsamhet för sådant. Del måsle faktiskt finnas en lönsamhet i turistnäringen.

Inom de sektorer där det finns lönsamhet kommer också serviceutbudet att öka. Det vore intressant all höra Kaj Nilssons svar på följande fråga; Är Kaj Nilsson villig att satsa mer medel på de allmänna kommunikationerna, eller vill Kaj Nilsson införa begränsningar i rätten för turister atl la sig fram med eget fortskaffningsmedel i vårt land? Det skulle vara intressant att få ett svar på della. Något av dessa alternativ torde det bli om man skall uppfylla det som sägs i reservationen.

138

Anf. 114 KAJ NILSSON (mp) replik:

Herr lalman! Miljöpartiet de gröna svarar obetingat ja på frågan om vi är beredda all salsa pä allmänna kommunikationer Det har vi redovisat åtskilliga gånger i den här kammaren. Alt allmänna kommunikationer inte kan passa för alla former av turism kan vi förstå. Vår huvudkritik ligger inte där, utan frågan är om staten skall engagera sig i den här verksamheten.

Vårt förslag om en minskning av anslaget med 12 milj. kr är en markering till staten all minska sitt engagemang i turistrådet. Det är del yttersta syftet. Vi är ganska förvånade över att framför alll de borgerliga partierna väljer atl stödja denna lyp av verksamhet. Ni talar ju väldigt myckel för marknadsekonomin och alt den skall agera på sina egna villkor Det är dä förbryllande att ni som är anhängare av marknadsekonomin okritiskt accepterar att marknaden skall bearbetas med ca 100 milj. kr friska statliga pengar. Ja, centern vill ju t.o.m. öka den summan. Men delta riktar sig i lika mån motden socialdemokratiska sidan som stödjer den statliga verksamheten. Det hela är konstigt, och det finns ingen klar motivering för att man bidrar till en sådan

stor kommersiell reklamverksamhel. Som jag nämnde tidigare vill man kanske minska underskottet i bytesbalansen.

Det råder här en kollision mellan olika synpunkter - statens principlösa hållning och de kommersiella intressena. Del är väl för alt man betraktar staten som ett slags företag, AB Sverige. Då är det ännu konstigare när man med en skattereform lar ifrån näringen del man vill ge den på annal sätt. VD:n i Svenska turistrådet har tydligt markerat vad del får för konsekvenser Om skattereformen genomförs blir den svenska turistnäririgen en av de stora förlorarna, säger Ulf Åberg. Skaltereformen skulle motverka samtliga de av riksdagen uppsatta målen för den svenska turistpolitiken. Jag tycker alt detta är en oerhört förvirrad situation. Del finns ingen logik i den. Från båda hållen stödjer man saker som man inte annars är beredd alt stödja. Den breddade momsen drabbar just denna näring kraftigt.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till turism och rekreation

AnL 115 JAN HYTTRING (c) replik;

Herr lalman! Jag kan hålla med Kaj Nilsson om alt regeringens politik inte verkar till alla delar logisk när det gäller turistnäringen. Som Kaj Nilsson mycket riktigt påpekade, vill vi i centern öka satsningarna på luristsektorn. Men vi är överens med miljöpartiet och protesterar mot de negativa konsekvenser som en skalleomläggning naturligtvis får Precis som Kaj Nilsson påpekar tar man tillbaka mer än vad man ger i slöd.

Vid alla jämförelser med andra länder är det svenska stödet till turistnäringen ganska blygsamt. Kaj Nilsson har inte varit ledamot av kulturutskottet så länge. Kulturutskottet har faktiskt varit ute och studerat delta. Vi var senast i Japan. Alla länder ger stort stöd lill marknadsföringsinsatser för all locka utländska turister till sitt land. Varför är det sä? Staten får in slora inkomster på utlandslurismen. Gavs inte detta stöd och utan insatserna för marknadsföring skulle underskottet i turistnetlot vara vida högre och situationen skulle vara ännu sämre - om del inte är tillräckligt illa med 18 miljarder Tittar man på den enskilda kronan finner man atl vi tar in dubbelt av del som satsas. Turismen är en slor näring, och det är många som är sysselsatta inom luristsektorn. Framför alll är dessa arbetstillfällen i hög grad spridda till orter och regioner där det för övrigt är ganska blygsamt med sysselsättningen. Vi hävdar att denna del måste utökas ännu mer Framför allt måste man med hjälp av olika kombinalionssysselsältningar se till all människor kan vara helårssysselsatla. Della är svårt i dag, eftersom det förekommer mycket säsongsarbete och myckel deltidsarbete inom luristsektorn.

AnL 116 KAJ NILSSON (mp) replik:

Herr talman! Jag vill tydligt understryka att det inte är min mening som jag framför här och som inte heller har med min tid i kulturutskottet att göra. Det är naturligtvis miljöpartiets mening jag framför. Vi har följande syn på frågorna;

Vi är förvirrade över den politik som förs. Det är en luristpolilik som man försöker ge 100 milj. kr Samtidigt finns del ett momsförslag som gör atl priser osv. på turisttjänster ökar med 10-15 %. Det går inte ihop för oss. Vi ifrågasätter statens roll här Vi är alltså förvånade över den borgerliga medverkan i en sådan verksamhet.

139

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till turism och rekreation

Vi är naturligtvis positiva till de enstaka bra förslag som finns. Men vi tror atl näringen skulle klara sig själv i större utsträckning än den gör för närvarande.

Andre vice talmanneri arimälde att Jan Hyttring anhållit atl lill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

140

AnL 117 MAJA BÄCKSTRÖM (s);

Herr talman! I kulturutskottets betänkande om anslag lill turism och rekreation behandlar ulskotlel förslag i budgetpropositionen om det statliga stödet till turism och rekreation samt motioner med anknytning till den angivna delen i propositionen.

I motionerna tar man bl.a. upp frågan om storleken av del statliga stödet till turism och rekreation, inriktningen av pågående översyn av Turistrådels verksamhet, regionalpolitiska frågor i struklurplanearbelet samt Turistrådets insatser för kullurism. Vidare behandlas förslag om statligt stöd till upprustning av Dalslands kanal.

Herr lalman! Låt mig få yrka bifall lill utskottets hemställan och avslag på de sex reservationer som är fogade till betänkandet.

De talare som varit här i talarstolen före mig i detta ärende har talat för sina reservaliorier Iririari jag riågot kommerilerar dessa finns det anledning att med tillfredsställelse notera industriministerns starka understrykande i propositionen av att del sociala målet för turist- och rekreationspoliliken även framdeles skall ha slor tyngd i Turistrådets arbete med alt utveckla svensk turism.

Det är också glädjande alt Turistrådet självt numera lycks engagera sig mer i dessa frågor Ett mål som Turistrådet mer och mer lanserar för arbetet är "en nöjd gäst".

Säkert kan vi också lolka det inledda samarbetet med LO, de ökade bidragen till försöksverksamheten tillsammans med STF och andra organisationer saml utarbetandet av ett debattunderlag för atl skapa opinion ute bland kommuner och organisationer för rekrealionsfrågorna, som att Turistrådet nu på allvar vill engagera sig i de här uppgifterna.

Med hjälp av den avdelning som nu enligt propositionen kan bildas inom Turistrådet för de s.k. rekrealionsfrågorna, ges också möjligheter till en angelägen förstärkning, inte minst personellt, på detta område.

Propositionen pekar också på möjligheten atl göra omprioriteringar av resurser inom Turistrådet vid budgelårsskiflel till förmån för sektorsfrågorna.

Här finns alltså reella möjligheter till en angelägen resursförstärkning för att aktivera Turistrådet kring de frågor som länge haft svårt att få gehör inom organisationen.

Det har sagts många gånger förr, men del förtjänar att upprepas; Turism är en viktig sektor bestående av en mängd olika branscher Turistnäringen har stor betydelse för ekonomi, sysselsättning och regional utveckling, och hela turist- och rekreationssektorn fyller en viktig välfärdspolitisk uppgift. Märk väl all det är ett expansivt område.

Turismen är i dag världens snabbast växande näring. Ett tecken på dess betydelse är del faktum att år 1990 har utsetts att bli ell europeiskt turistår

Det är EG;s turislministrar som har beslutat om detta, och de har inbjudit EFTA-länderna att delta. Inom ramen för detta turistår ordnas gemensamma europeiska projekt. Sverige deltar i ett projekt om turism för handikappade i första hand tillsammans med Finland, Norge och Storbritanrinieri. Ett annat exempel på del alltmer ökande inlernationella samarbetet är införandet av ett internationellt ungdomsrabatikort som skall berättiga till rabatter på bl.a. resor

Turistnäringens särskilda roll för samhälle och näringsliv visas också i de målsättningar för turist- och rekrealionspolitiken som derina riksdag och regeringen har ullalal, nämligen

* all förbälira möjlighelerna för breda folkgrupper lill turism och rekreation,

* att stödja regional utveckling,

* att öka sysselsättningen samt

* att förbättra bytesbalansen.

När det gäller turismen har riksdag och regering valt att sammanföra mer kommersiella och sociala målsättningar

Det här har kritiserats, bl.a. av riksrevisionsverket, där man menar att samhällets insatser på turistområdet har blivit alltför splittrade.

Den rapport som har avlämnats är nu ute på remiss. Dessutom pågår det en förstudie hos riksdagens revisorer Utifrån detta avvaktar utskottsmajoritelen med alt la ställning i frågan. Moderaterna har här reserverat sig.

Turistrådet har enligt beslut 1988 i uppdrag atl genomföra ett treårigt marknadsföringsprogram. För alt genomföra detta program har 25 milj. kr per år anvisats till turistrådet.

Här vill centerpartiet plussa på med 10 milj. kr, medan miljöpartiet vill minska med 12 milj. kr och därmed reserverar de sig naturligtvis för sina förslag. Utskottsmajoritelen däremot står fast vid 1988 års beslut.

I frågan om regionalpolitiska frågor i struklurplanearbelet föreligger reservationer från moderater och centerpartister i utskottet.

Struklurplanen, som turistrådet årligen utarbetar, syftar lill att presentera målen för svensk turism och rekreation. Ylleriigare ell syfte med strukturplanen är att samordna åtgärderna inom turist- och rekreationssektorn med samhällets närings och regionalpolitik. En utgångspunkt för arbetel har varit alt insatserna för alt främja turismen måsle anpassas till konsumenternas dokumenterade önskemål samt inriktas på att ta till vara de förutsättningar som ur turistisk synpunkl är unika för Sverige. Strukturplanen är alltså elt instrument som alla intressenter inom turistnäririgen kan använda och torde vara en bra grund för de prioriteringar som måsle göras på olika beslutsnivåer i arbetet på all främja och bygga ut turismen i Sverige.

Jag har redan nämnt målen för ulvecklingen av turism och rekreation och nu vill jag åter peka på punkterna öka sysselsättningen och stödja regional ulveckling.

De av statsmakterna angivna målen för turistrådets verksamhet ligger fast.

Utskottsmajoritelen ser del därför som självklart att turistrådet i enlighet med sitt uppdrag kommer atl ta upp och diskutera olika åtgärder för att åstadkomma en regional utveckling.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till turism och rekreation

141

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag tdl turism och rekreation

Som jag nämnde inledningsvis behandlar utskottet också förslag som rör Dalslands kanal. Kanalen, som nu endast används för turistlrafik, har slor betydelse för båt- och friluftslivet och därmed även för turismen, främst i Dalsland och i vissa delar av Värmland. Utskottet konstaterar att kanalen betyder mycket för turismen, inte bara inom regionen utan även i ett riksperspektiv. För driften av kanalen, som ett särskilt bolag svarar för, har kommuner och landsting inom området lämnat avsevärda bidrag.

Problemet är alt det krävs avsevärda ekonomiska insatser för atl klara nödvändiga upprustnings- och underhållsarbeten på kanalen. Hittills har sådana åtgärder kunnat geomföras med statliga medel via beredskapsarbeten. Även om utskottet är medvetet om atl kanalen inte bara är en viktig turist-led, utan även ett värdefullt kulturminne, anser utskotlsmajoriteten alt det inte finns tillräckliga skäl för atl prioritera insatser för Dalslands kanal framför andra angelägna åtgärder på turistområdet.

Herr lalman! Säkert kunde mycket mer sägas kring de här frågorna, men del blir lätt upprepningar. Jag skall därför sluta med att anföra ett citat av Rune Molin:

"Turismen intar något av en särställning som näringsgren. Den är förvisso en näring- en viktig sådan och dessutom i tillväxt - men turismen skall också svara upp mot de förväntningar och drömmar människan knyter till fritiden, den lediga liden.

Semestern skall ge möjlighel till en social rekreation som berikar och det är en viktig uppgift för oss politiker, att så många som möjligt har möjlighet till en berikande frilid och semester"

Anf. 118 LARS AHLSTRÖM (m) replik:

Herr talman! I Travel and Tourism Executive Report från januari 1990 sägs att: "Turism blir världens främsta näringsgren år 2000, och dess ekonomiska och sociala betydelse kommer alltmer att uppmärksammas och analyseras". Del är nalurliglvis delvis mol denna bakgrund som riksrevisionsverket hav studerat hur turistrådet organiserat sin verksamhet och hur turistrådet på det mest ändamålsenliga sättet har använt sina resurser.

På riksrevisionsverket har man konstaterat att turistrådets uppgift att förbättra sysselsättning och stödja regional utveckling skapar problem i rådels verksamhet och gör att det uppstår oklarhet om vad som är turistrådets roll. Eftersom turistrådet, enligt riksrevisionsverkets mening, bör arbeta på nationell nivå för atl åstadkomma en ökad turism i Sverige, bör rådet inte samtidigt ha som uppgift att skapa regional balans och sysselsällning.

Maja Bäckström, det sociala målet uppnår man bäst genom att driva en ekonomisk politik som gör det möjligt för människor all disponera mer av sina inkomster och därmed själva välja när, var och hur de vill turista.

142

AnL 119 JAN HYTTRING (c) replik;

Herr talman! Maja Bäckström berörde de sociala målen. Hon menade att turistrådet tidigare inte har prioriterat dessa mål tillräckligt starkt, utau mari har ägnat sig för myckel ål den kommersiella delen.

Det har under några år förekommit en diskussion om motsättningar mellan dessa två mål. Från centerns sida lycker vi all det inte föreligger någon

motsättning. Genom att göra olika turistanläggningar och olika turistaktiviteter tillgängliga för besökare under tider då besöksslrömmen inte är så stark, kan svenskar under dessa tider semestra relativt billigt. Om man inte gör de andra satsningarna, får man inte heller till stånd möjlighelerna lill billigt semestrande för svenskar Jag lycker att detta är värt att påpeka, eflersom debatten om motsättningar mellan de här målen nog har överlevt sig själv.

Vad sedan gäller struklurplanearbelet och de regionalpolitiska satsningarna vill jag säga att man när man framlade den första strukturplanen prioriterade tre områden. Det första var västkusten, och alla kan konstatera att del mitt under sommaren är fulll på västkusten. Säkerligen kan man bygga flera anläggningar, men det torde inte vara den typen av åtgärder som bör prioriteras på västkusten. Däremot bör man prioritera åtgärder för all förlänga turistsäsongen pä västkusten.

Det andra av de tre utpekade områdena var Golland. Golland kan säkerligen la emot fler besökare även sommarlid, men i del sammanhanget bör man i konsekvensens namn efterlysa bälire möjligheter all resa lill Gotland. Det är ganska trångt om möjligheterna att sommarlid komma lill och från Golland. Jag har försökt att göra del själv några gånger och även vislats där Det är inte så lätt att komma till ön under sommaren.

Det tredje områdel var Norrbotten, och där finns rikliga regionalpolitiska skäl. Vi menar dock atl det finns också andra områden i vårt land som är värda satsningar, och därför får man inte prioritera ensidigt.

Så några ord om Dalslands kanal. Maja Bäckström säger atl utskottet inte har kunnat prioritera den framför andra angelägna satsningar Det är inte fråga om någon prioriteringsdiskussion i det sammanhanget, för statsmakterna har redan en gång prioriterat Dalslands kanal. Man har bidragil med medel till upprustning av Dalslands kanal, och det barman gjort med arbetsmarknadspolitiska medel som nu inte föreligger Vad vi reservanter önskar är atl man fortsätter att la ansvar för Dalslands kanals uppruslnirig.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till turism och rekreation

Anf. 120 MAJA BACKSTRÖM (s) replik;

Herr lalman! Jag tycker atl det är väsentligt atl la upp några frågor. När det gäller riksrevisionsverkels rapport har vi inom utskoltsmajoriteten varit överens om alt vi får la slällning lill den när vi har fått in remissvaren och fåll studera sammanställningen av dessa. Jag skall därför inte lala sä mycket mer om det.

När det gäller det sociala målet och den kommersiella inriktningen lycker jag inte atl man frän turistrådels sida har satsat för mycket på den kommersiella delen, men jag lycker i allra högsta grad att man inte har satsat tillräckligt mycket på den sociala delen.

Jag har i en fidigare debatl använt bildspråk och talat om två båtar som skall gå jämsides med varandra. Det är också så som jag upplever situationen: den kommersiella delen av verksamheten skall gå i takt med den sociala delen. Då är jag fullständigt nöjd.

AnL 121 STIG BERTILSSON (m):

Herr talman! I den här sena kvällen och inför intresserade åhörare i kammaren och på läktaren vill jag litet grand beröra Dalslands kanal. Av utskot-

143

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag tdl turism och rekreation

144

tets betänkaride om anslag lill turism och rekreation framgår alt ledamöterna är eniga om att Dalslands kanal är av stort intresse, såväl regionalt som nationellt. Också av ulskottsskrivningen framgår att samtliga partier anser att det är lämpligt alt frågan om medel för upprustning av kanalen behandlas i samband med andra investeringskostnader, dvs. i utskottets kommande betänkande nr 17.

1 dag har jag emellertid, herr lalman, inhämtat att frågan inte kommer atl avgöras heller i konstitutionsutskollets belänkande nr 17 ulan atl man från konstitulionsulskottet säger atl del bör ankomma på riksantikvarieämbetet att fördela pengar till Dalslands kanals upprustning. Del innebär all dels Tom Heyman och jag, dels Ingvar Karlsson i Benglsfors och Jan Hyttring ännu inte har fått våra motionskrav tillgodosedda.

Hyttring och Karlsson i Bengtsfors har i en motion yrkat att riksdagen hos regeringen begär förslag om upprustning av kanalen, och Heyman och jag har yrkat all upprustningen snarast skall igångsättas genom att 5 milj. kr omfördelas under anslaget Slöd till turism och rekreation.

Under utskottsbehandlingen har det visat sig att det anslaget inte använts till investeringar utan som drifismedel, och därför får vi vänta något ytterligare på beslutet. Jag vågar emellertid tolka utskottets enhälliga uttalande om Dalslands kanals belydelse för turismen som ett förhoppningsvis avgörande positivt underlag inför riksantikvariens kommande behandling av in-vesleringsmedel lill Dalslands kanal. Del är nämligen, herr lalman, av myckel stor belydelse atl kanalen snarast kan rustas upp. Den utgör tillsammans med del sjösystem som den sammanbinder en 25 mil lång segelled med ovanliga kvaliteter för båt- och friluftslivet, och den är av mycket stor belydelse för turismen.

Ofta kallas Dalslands kanal ett av landels viktigaste vallendrag för jusl turismen. Den har ett betydande kulturhistoriskt intresse, och den klassas som ett riksintresse för kullurmiljövården. Del är mol denna bakgrund betydelsefullt atl kanalen kan bevaras för framtiden.

Lägel är i dag del alt slussningsintäkter och bidrag från kommuner och landsting klarar de löpande driftskostnaderna. Till för säkerheten helt nödvändiga invesleringar finns det emellertid inga pengar alls. Totalt skulle det behövas en upprustning i storleksordningen 20 milj. kr Av del här bedömer man alt en tredjedel bör klaras av inom de närmaste åren, om inte säkerheten skall eftersättas.

Därför, herr talman, är det min förhoppning att riksantikvarieämbetet tar sådant intryck av alt såväl kulturutskottet som riksdagen i sin helhet uttalar sig för den stora betydelsen av Dalslands kanal som elt riksintresse för turismen och alt det leder lill att erforderliga medel därifrån anslås för upprustning av kanalen. I annat fall måste vi här i riksdagen snarast återkomma i frågan.

Jag måsle också avslutningsvis, herr lalman, säga någonting om reservation 6 vid dagens betänkande, och den reservationen handlar om Dalslands kanal. Såvitt jag kan förslå när jag läser den vill reservanterna inte gå ett enda steg längre än vad utskottsmajoritelen vill göra. Reservationen innehåller faktiskt ingenting alls konkret. Jag vet inte, herr talman, om det är lämpligt alt här i kammaren tala om okynnesreservation, men del är i alla

fall i de banorna som mina tankar gär när jag jämför reservation 6 med ut-skoltsmajoritetens skrivning. Jag tycker inte att man kan säga, som Jan Hyttring tidigare gjorde här, att han genom den reservationen visar alt han vill ta någol större ansvar för kanalen.

Anf. 122 JAN HYTTRING (c):

Herr lalman! De tre motioner som utskottet har behandlat har litet olika karaktär I Stig Bertilssons motion begärs en omfördelning av driftsmedel lill turistrådet sä att invesieringsmedel kan anslås till Dalslands kanal. Det har vi i varje fall från centerns sida avvisat, av två enkla skäl. För det första vill vi inte all driftsstödet lill turistrådet skall minska ulan vi vill att det ökas. För del andra skall man inte ta av driftmedel för att göra invesleringar

I Ingvar Karissons i Bengtfors och min motion föreslår vi ett tillkännagivande av innebörden att regeringen skall komma tillbaka med förslag om en satsning pä kanalen. Vi reserverar oss också till förmån för della.

Folkpartimotionen hamnar på en helt annan anslagspost, eflersom man i den lar upp sådant som handläggs av riksantikvarieämbetet. Utskottet kan alltså inte ta ställning lill den motionen på annat sätt än genom atl uttala sig positivt om kanalen. Del är en uppgift för riksantikvarieämbetet atl inom de ramar som slår till förfogande tilldela medel till della ändamål. Detta är orsaken lill alt del ser ut som det gör

Man kan inte kritisera reservation nr 6. Den går faktiskt längre än vad utskottsmajoritelen gör Den går ju exempelvis så långt att motionärens partikamrater i utskottet icke ställer upp bakom reservationen. Del hade kanske varit lämpligt atl han hade tagit ell snack, som man säger med moderata samlingspartiels ledamöter i kulturutskottet. Då hade han kanske fåll klart för sig atl reservationen går längre än ulskottsmajoriletens skrivning. Där stannade nämligen moderalerna.

Det finns elt ordspråk som säger all man inte skall kasta sten om man sitter i glashus. Del ordspråket har full tillämplighet i denna fråga.

Anf. 123 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c):

Herr talman! Del var ju länge sedan Dalslands kanal nämndes så många gånger i kammaren som i dag. Men del är bra att den riämns så många gånger för då kanske man lill slut kommer till insikt om att del behövs särskilda medel för alt upprusta kanalen.

Jag har tillsammans med Jan Hyttring, och också någon gång fillsammans med andra, sammanlagt åtta gåriger under 80-lalel mofionerat om Dalslands kanal. Tidigare har denna fråga avgjorts i trafikulskottet, och då har avslags-motiveringen varje gång varit all denna fråga skall lösas med beredskapsmedel. Del har ju visat sig att det inte funnits tillgång till beredskapsmedel, så frågan har stått och stampat på samma ställe hela fiden. Därför är det bra att frågan den här gången behandlats i kulturutskottet. Detta är ju nämligen både en turistisk fråga och en kulturfråga.

Om man läser betänkandet, så finner man atl det finns skillnader Jag avser främst Stig Berlilssons inlägg tidigare.

Maja Bäckström sade att man inte vill prioritera den här kanalen framför andra kanaler. Det står inte i utskottets skrivning atl man inte vill det. Del är

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag tid turism och rekreation

145

10 Riksdagens protokoH 1989/90:100

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till turism och rekreation

faktiskt så som Jan Hyttring sade tidigare, nämligen atl man har prioriterat Dalslands kanal, eftersom man tidigare avsatt medel lill upprustning.

I utskottets skrivning står;

"Otvivelaktigt är Dalslands kanal av stort intresse för turismen regionalt och i nationellt perspektiv. Kanalen är också kulturhistoriskt intressant. Som framgår av det föregående är frågan om bevarande och upprustning av kanalen föremål för uppmärksamhet hos ansvariga myndigheter. Med hänsyn härtill är utskottet inte berett atl föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av motion Kr513."

Ja. vad ärdet utskottet framhåller? Man säger atl frågan har uppmärksammals hos ansvariga myndigheler. Den ansvariga myridigheten är i det här fallet länsstyrelsen i Ålvsborgs län som har skrivit lill departementet och äskat medel. Om Maja Bäckström menar del hon sade, kan man uppfatta utskottets skrivning på det sättet all Älvsborgs läns länsstyrelse kan skriva samma sak till departementet varje år men ministern behöver inte la upp frågan. Då blir det inga pengar till Dalslands kanal. Så kan det fortsätta hela liden. Då vore det väl bättre att utskottet gjorde en mer kraftfull skrivning, alltså om Maja Bäckströms idéer är de som gäller och som moderata samlingspartiet slår bakom - de gör ju det i del här betänkandet.

Vidare står det i reservation 6 om Dalslands kanal atl "utskottet förutsätter alt regeringen i detta syfte kommer att ta upp överläggningar med berörda parter om lämpliga former för statligt slöd för detta ändamål". Del gäller alltså upprustning av Dalslands kanal. Detta ger man regeringen till känna.

Nu står fyra partier bakom reservationen. De är centerpartiet, folkpartiet, vänslerpartiet kommunisterna och miljöpartiet. Hade också moderata samlingspartiet sällat sig till skaran, hade vi varit i majoritet, och då hade del blivit ett tillkännagivande. Regeringen hade alltså varit tvungen att göra någonting. Nu händer ingenting.

Jag vill därför säga till Stig Bertilsson alt detta inte är någon okynnesreservation. Reservationen går också längre än utskottets skrivning. Det är precis som Jan Hyttring sade, nämligen att moderalerna inte ville slälla upp bakom reservationen; de ansåg väl att ulskottsskrivningen var lamare på någol sätt och inte gav några som helst anvisningar

Jag menar att det kanske skall vara på det sättet, herr talman, alt vi inför nästa års molionsskrivande skall samordna den verksamheten bättre med moderata samlingspartiet. Då har vi ju majoriteten i ett nötskal!

Med hopp om en sådan ulveckling, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr6.

146

Anf. 124 STIG BERTILSSON (m);

Herr talman! Det är faktiskt så, Jan Hyttring, alt jag inte sitter i glashus när jag diskuterar denna fråga - inte alls.

Först skall jag deklarera atl jag personligen gärna hade sett atl man gått längre än vad både utskottet och reservanterna i den här bleka reservationen har gjort. Men jag har förstått att det inte var möjligt att göra så.

Jag måsle emellerlid fråga Jan Hyttring och Ingvar Karlsson i Bengtsfors:

Vad tillför egenlligen ert ställningstagande utöver utskottels ställningstagande?

Personligen har jag kommit fram till att frågan inte tillförs någonting. Utskottsmajorileten har klart sagt ifrån atl den anser atl kanalen är viktig och konstaterar atl ärendet är aktualiserat hos ansvariga myndigheter

Ni vill i reservationen ha överläggningar med berörda parter Jag kan inte få detta till annat än att det är all ha oerhört låga krav på regeringen om man tror att den kommer att göra någoriting med ulgåugspunkt i del tillkännagivandet!

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Anslag till turism och rekreation

AnL 125 JAN HYTTRING (c):

Herr talman! Jag förmodar att Stig Berlilsson är läskunnig.

I utskoltsbetänkandel står det faktiskt; "Med hänsyn härtill är utskottet inte berett atl föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av motion Kr513." Ingen åtgärd.

Del är precis den åsikt som moderata samlingspartiet ställer sig bakom i utskottet, alltså ingen åtgärd.

1 reservationen står del däremot: "Utskottet förutsätter atl regeringen i detta syfte kommer atl la upp överläggningar med berörda parter om lämpliga former för statligt stöd för delta ändamål." Och detta ger vi regeringen lill känna.

Det är bara att konstatera atl om moderata samlingspartiet i utskottet ställt upp bakom della förslag, så hade det varit en majoritetsskrivning i dag. Det hade alltså inneburit en beställning till regeringen atl uppta dessa överläggningar

Är inte del skillnad på skrivningar, då lär vi inte komma någon vart i denna debatt i fortsättningen.

Anf. 126 INGVAR KARLSSON i Benglsfors (c);

Herr lalman! Debatten verkar ju litet onödig i och för sig. Vi har ju i flera omgångar förklarat skillnaden mellan utskottsskrivningen och reservationens skrivning. Det är ju faktiskt så att om man ger regeringen något fill känna, så måste den också åtgärda ärendet på ell eller annal sätt.

Jag kan ju ge Stig Berlilsson tipset atl han skall tala med sina partikamrater i utskottet och fråga vilken skillnad de såg mellan utskottets skrivning och reservationens. De ställde ju upp på majoritetssidan tillsammans med socialdemokraterna.

Detta vore en lämplig övning för Stig Bertilsson den närmaste tiden.

Anf. 127 STIG BERTILSSON (m);

Herr lalman! Jag ser naturligtvis atl skrivningarna skiljer sig åt. Del är faktiskt olika ord i utskoltsbetänkandel och i reservationen. Men jag frågade Jan Hyttring och Ingvar Karlsson i Bengtsfors: Vad tillför reservationen Dalslands kanal? Vad är den faktiska skillnaden? Jag konstaterar all jag inte fick något svar

AnL 128 JAN HYTTRING (c):

Herr talman! Stig Bertilsson fick svar Skillnaden är faktiskt inte alt det är olika ord. Innebörden i orden skiljer sig också åt. Skillnaden är atl vi bestäl-

147

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Ökad säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott

ler åtgärder för Dalslands kanal från regeringen, vilket ulskottsmajoriteten, inkl. moderata samlingspartiet, inte gör

Anf. 129 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c);

Herr talman! Egenlligen skulle jag tiga. Men i och med att Stig Berlilsson inte ger sig och inte har förstått innebörden i reservationen bör ytterligare några minuter ägnas åt detta ärende.

Om vi kan samordna molionsskrivandet inför nästa år innebär det att vi får en klar majoritet i utskottet. Då blir det en satsning på Dalslands kanal. Jag lycker att Stig Bertilsson skall lala med sina partikamrater i utskottet. Vi återkommer nästa år Därmed får Dalslands kanal tyvärr vänta ytterligare ett är på upprustningsåtgärder. Men bättre sent än aldrig.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fallas den 5 april.)

12 § Ökad säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott

148

Föredrogs konslitulionsutskottets belänkande 1989/90;KU33 Ökad säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens

kammare och utskott (förs. 1989/90:7).

AnL L30 STIG BERTILSSON (m);

Herr talman! Vi har i Sveriges riksdag varit förskonade från allvarligare incidenter eller brott riktade mot riksdagen och dess ledamöters säkerhet. Synbarligen har inte heller några större anslag planerats mot riksdagen eller dess ledamöter Dessutom har nalurliglvis säkerhetstjänsten i riksdagen haft en avskräckande och förebyggande effekt.

På senare år har emellertid ett par incidenter inträffat i anslutning lill sammanträden här i kammaren. Det gäller dels ett tillfälle under 1988, då en grupp demonstranter lyckades la sig ner från läktaren till plenisalen, som var mer välfylld då än nu. och faktiskt lyckades ta sig fram till talarstolen. Efter ett visst tumull, dä även några ledamöter ingrep för att återställa ordningen, kunde demonstranterna föras ut ur kammaren.

Det andra tillfälle jag tänker på var under fjolåret då en grupp demonstranter kedjade fast sig på läktarna och ropade slagord.

Herr talman! Sådant här får nalurliglvis inte hända. Säkerheten i riksdagen måsle vara garanterad, och dessutom visar de bägge händelserna att allvarliga brott skulle kunna begås mot riksdagen och dess ledamöter om de inträngande hade föresatt sig att ta till våldsmetoder.

Det förslag till ändring i riksdagens säkerhetskontroll som nu har aktualiserats i KU:s betänkande 33 har lill slor del sitt ursprung i de båda händelser jag nämnde. Förslaget lill ny skrivning, som utskottets majoritet fastnat för är också ett steg i rätt riktning, men det är inte tillräckligt.

Utskoltsmajoriteten vill ändra reglerna för säkerhetskontrollen så att tal-

mannen får rätt atl besluta om säkerhetskontroll för en månad i taget. I dag kan beslut om säkerhetskontroll fattas endast i extraordinära situationer.

Rimligen borde det dock inte erfordras något särskilt beslut för att säkerhetskontroll skall kunna göras, utan den bör kunna ske utan särskild prövning av talmannen. Dels kan det uppstå lägen när snabba ingripanden erfordras, dels är det väl rimligt alt en församlad riksdag ständigt har det skydd som rättigheten att utföra säkerhetskontroll innebär Del kan rimligen inte sägas atl riksdagen görs svårtillgänglig för allmänheten eller atl enskilda besökares integritet utsätts för övergrepp om en sådan ordning införs. Tvärtom tror jag alt människor uppfattar det som hell naturligt atl säkerhetskontroll sker vid inpassering till rikets parlament.

Mot bakgrund av vad jag här har anfört, herr talman, yrkar jag bifall lill reservation 1 i belänkandet.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Ökad säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott

AnL 131 BO HAMMAR (vpk);

Herr talman! Jag blir litet skakad när Stig Berlilsson berättar om de säkerhetsrisker som kommer till uttryck när folk ropar slagord i huset.

Del är naturligtvis inte så bra, men jag känner mig inte särskilt skrämd av detta. Det är möjligt att jag har hört lite fler slagord än Stig Bertilsson under mitt politiska liv.

Jag vill bara säga att vi från vpk inte tycker att del finns någon anledning att i dag skärpa säkerhetsbestämmelserna hår i riksdagen. Vi yrkar därför avslag på utskottets hemställan och bifall till reservation 2.

Jag tycker alt vi här i huset har en mycket väl fungerande och mycket omdömesgill säkerhetsenhet. Jag tror att del är den bäsla garantin för atl vi även i fortsättningen skall förmå atl förena öppenhet och säkerhet här i huset.

För en del år sedan tillhörde jag själv en liten kommitté som tillsattes av förvallningsstyrelsen, tror jag, för all se över en del säkerhetsfrågor här i riksdagen. Vi som ingick i kommittén reste runt och besökte parlament i olika europeiska länder Vi upptäckte då att det på några håll rådde oerhört rigorösa säkerhetsbestämmelser, och vi upplevde nästan en bunkerslämning i dessa parlament. Alla anslällda utsattes t.ex. för en mycket ingående säkerhetskontroll vid varje in- och ulpassering i parlamentet. Jag tror inte alt det är någon garanti för att man skall kunna undvika allvarliga attentat och terrorattacker mol elt parlament. På del sättet vill vi inte ha det här hemma.

Nu innebär ju inte utskottets förslag alt vi skall ta så stora steg i den riktningen. Men jag tycker ändå alt utskottets förslag är en onödig åtgärd. Och jag blir också litet betänksam när jag läser den moderata reservationen där det förordas alt det skall vara pansarglas på läktarna. Jusl nu förefaller del inte vara så nödvändigt. Men jag tror över huvud tagel inte på den typen av åtgärder. Lål oss fortsätta som hittills. Låt oss nöja oss med de åtgärder som redan har vidtagits och inte helt opåkallat införa ytterligare skärpningar

Jag yrkar avslag på utskottets hemställan och bifall till reservation 2.

AnL 1.32 STIG BERTILSSON (m) replik;

Herr talman! Jag skulle vilja fråga Bo Hammar var någonslans i vår reservation som del slår något om pansarglas eller liknande. Jag kan inte se att det förekommer.

149

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Ökad säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott

Jag lycker ändå alt man skall tänka på atl de som kunde la sig in i huset och in i plenisalen hade kunnat vara beväpnade med något annat än kedjor. De hade kunnat vara utrustade på ett sådanl sätt alt händelsen hade kunnat få ohyggliga följder Man kan inte bortse från det. Mot denna bakgrund är de förslag som vi moderater framställer om vidgad säkerhetskontroll synnerligen moderat tilltagna, och jag är helt övertygad om all allmänheten skulle anse att de åtgärder som vi föreslår är fullt rimliga.

Anf. 133 BO HAMMAR (vpk) replik:

Herr lalman! Jag skall inte förlänga debatten. Jag har irite sagt att det står något om pansarglas i den moderata reservationen. Men reservationen är ju baserad på en motion som går ganska långt. Och i den motionen talas det bl.a. om att åhörarläktaren skall förses med pansarglas. Ledamöterna i konstitutionsutskottet har väl litet större omdöme än motionärerna, och det får man vara glad över

Jag tror inte. Stig Bertilsson, att det hjälper med den här typen av mycket rigorösa säkerhetsbestämmelser Det är klarl att människor kan la sig in i bankhallen och komma i kontakt med riksdagsledamöter ute på Riksgatan och alt del ena och det andra kan hända. Om vi skall gardera oss mot sådana risker måsle enorma säkerhelsmätt vidtas, och del tror jag inte atl någon är beredd all göra. Då tycker jag inte all man skall fatta beslut om bestämmelser som egentligen bara kan irritera allmänheten och göra del här huset slutet utan alt detta på något sätt skyddar oss mol allvarliga attacker. Jag tror atl ansvaret skall ligga på den säkerhetsenhet som vi har och som jag lycker fungerar väldigt bra och arbetar med stort omdöme. Vi kan inte genom bestämmelser komma så mycket längre.

150

AnL 134 HANS LEGHAMMAR (mp):

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 under mom. 1 i betänkan-del. Vi från miljöpartiet vill så långt som möjligt slåss för del öppna samhället och dess belydelse för alt främja demokratins ulveckling. Alt nu utan myckel siarka skäl frångå den öppna principen gör att vi ytterligare ökar kontrollen av och misstänksamheten mot de människor som vi egentligen skulle vilja ha med i den demokratiska processen.

Del intermezzo som inträffade avlöpte de facto ulan någon som helst fara för någons liv. Trots detta ligger det till grund för de förslag om förstärkta säkerhelsregler som vi nu är beredda att anta. Faktum är också att de nya säkerhetsreglerna inte på något vis skulle hindra aktioner från läktaren som skulle störa mötena. Man måste tänka litet längre än vad man har gjort i betänkandet, tycker jag. Vill vi verkligen slåss för öppenheten måste vi kunna acceplera att människor kommer hit ulan rigorösa säkerhetskontroller Börjar vi tumma på den öppna principen därför att den här typen av intermezzon inträffat, börjar gränsdragningen bli svår Skall vi har stor-TV nere på Slottsbron för att slippa sådana här intermezzon, eller skall vi ha kroppsvisitering efler plastvisselpipor? Plastvisselpipor skulle de facto störa sammanträderia ganska häftigt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Under detta anförande överlog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 135 HELGE HAGBERG (s);

Herr lalman! Frågan om ökad kontroll för besökande i riksdagshuset är viktig. Den har därför också behandlats myckel seriöst. Förvaltningskontoret har prövat frågan. Det är förvaltningskontoret som har kommit med förslaget. Konstituliorisulskottets kausli har upprättat en omfattande promemoria i ärendet. Den har remitterats lill lagrådet för prövning, och utskottet har yttrat sig i frågan. Jag tror att man har kommit till ett väl avvägt förslag, som nu alltså föreligger här.

Från moderat håll vill man ha ökade möjligheter atl utan särskild prövning göra ytterligare säkerhetskontroller medan man från den andra sidan i vpk:s och miljöpartiels reservation inte vill göra någon ändring. Kanske är utskottets ställningstagande en god medelväg.

Jag yrkar bifall till utskottels hemställan och avslag på de reservationer som föreligger

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

A näringar i riksdagsordningen

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 5 april.)

13 § Ändringar i riksdagsordningen

Föredrogs konstitutionsulskotlets belänkande 1989/90;KU37 Ändringar i riksdagsordningen.

AnL 136 STIG BERTILSSON (m):

Herr talman! I betänkandet KU37 behandlas frågor om hur lång lid vissa anföranden far omfatta, senaste klockslag för inlämnande av motioner till kammarkansliet, antalet papperskopior av motioner och litet annat.

De förslag som utskollet har lagt fram är till övervägande del bra, och vi moderater ställer oss bakom dem. Pä en punkt har vi emellerlid reserverat oss, och det gäller frågan om senasle klockslag under dagen för motionsinlämning.

I reservationen, herr talman, förordar vi all senaste klockslag för motions-inlämning även i fortsättningen skall vara kl. 17.00. De skäl som har anförts för en tidigareläggning till kl. 16.30 är inte av den tyngden all de motiverar en ändring. Med tanke på atl det har betydelse för partigrupperna att kunna lämna motioner fram till kl. 17.00 och atl det inte torde vara svårt atl organisera kammarens arbete efler delta ulan all del behöver uppslå övertid, vill jag härmed yrka bifall till den reservation som är fogad till betänkandet.

AnL 137 HELGE HAGBERG (s):

Herr talman! Man kan säga att det föreligger goda möjligheter här i riksdagen att motionera. Dels har vi allmän motionslid, dels kan motioner följa på framlagda propositioner Atl vi nu gör en indragning när det gäller det

151

Prot. 1989/90:100 senaste klockslaget för inlämnande av mofioner under sista motionsdagen

4 april 1990

Den stadiga rationaliseringsverksamheten m.m.

är myckel försumbart. Den tidpunkt som föreslås lycker jag alt vi alla kan acceptera. Som framgår av betänkandet är del mer av personalpolitiska skäl som förslaget föreligger Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationen.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 5 april.)

14 § Den statliga rationaliseringsverksamheten m.m

Föredrogs finansutskottets betänkande 1989/90;FiU19 Deri statliga rationaliseringsverksamheten m.m.

1989/90:100 delvis).

(prop.

152

Anf. 138 LARS DE GEER (fp);

Herr talman! De första sex momenten i utskottets hemställan i delta betänkande är okontroversiella, och där finns inga reservationer. Under moment 7 finns en gemensam reservation från moderaterna, centern och folkpartiet.

Regeringen har ännu inte tagit ställning till de förslag som framlagts av data- och offentlighetskommittén och som inleds med ett uttryckligt förbud för myndigheterna atl sälja uppgifter ur personregister ulan riksdagens bemyndigande. Men del står redan nu höjt över varje diskussion att del nu aktuella SPAR- registret är ett av de mest integritetskänsliga registren i Sverige. Dalalagen förbjuder privata företag att bygga upp motsvarande register Del kan inte finnas rimliga skäl till atl staten skall syssla med försäljning ut della register oavsett vilka förslag regeringen i övrigt önskar framlägga på grund av dala- och offentlighetskommitténs förslag. Såväl sparregistret som statens person- och adressregisternämnd bör avvecklas, och anslaget om 661 000 kr bör indragas.

Herr lalman! I denna fråga yrkar jag bifall till reservationen från folkpartiet, moderaterna och miljöpartiet.

AnL 139 CARL FRICK (mp);

Herr lalman! Del förekommer ett omfattande registrerande av oss medborgare. Det finns ett värde i att vi har uppgifler om varandra för alt vi skall kunna planera i samhället. Områden för planering är t.ex. skolor och sjukhus. Men när det gäller uppgifter som direkt berör enskilda medborgare måsle försiktigheten i uppläggning och hanterande vara mycket stor Huvudprincipen måste vara att sådana uppgifter används för del eller de ändamål för vilka de har insamlats. När de väl är använda skall de förstöras. Sker icke della kommer vi all få en situation där gamla uppgifter cirkulerar runt och kan komma i orätta händer och användas på sätt som inte vara avsett.

Del nu aktuella SPAR-registret används i direktreklamsammanhang och

innehåller uppgifter om personer Uppgifterna säljs till reklammakarna av ett statligt organ.

Reklamen syftar lill att få oss konsumtionshungriga. Vi lever i en tid av omfattande miljöförstöring, som har sin grund i vårt slösaktiga leverne i industrivärlden. Stor och ökande materiel förbrukning leder till ökande miljöförstöring. Därför står en omfattande reklamverksamhet i strid mol de miljömål som har satts upp i samhället och som fler partier anser sig kunna ställa sig bakom. Målet måste vara alt minska den materiella förbrukningen. Vi måste hushålla och spara med de givna resurserna för att också kommande generationer skall kunna leva ell drägligt liv. Del är orimligt att svenska staten aktivt hjälper till alt sprida direktreklam - en verksamhet som strider mol de grundläggande miljömålen.

SPAR-registret, som används i syften som står i bjärt kontrast till vad dess namn antyder, måste därför enligt miljöpartiet de grönas mening bara av den anledningen avvecklas och dess uppgifler förstöras.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Den statliga rationaliserings-verksamheten m.m.

Anf. 140 SONIA KARLSSON (s);

Herr talman! Finansutskottets betänkande 1989/90:19 behandlar vissa anslag med anknytning till den statliga rationaliseringsverksamheten och statens person- och adressregisternämnd. Utskottet är enigt förutom vad gäller statens person- och adressregisternämnd. Två motioner har lämnats, vari man föreslår atl SPAR-nämnden skall avvecklas. Motionerna avstyrks av utskottet. Till detta betänkande har fogals en reservation av folkpartiet, moderalerna och miljöparliet.

Redan under 1940-talel diskuterades inom staleri behovet av ell rikstäckande befolkningsregister. Men det var först i samband med den moderna datatekniken som det fanns rimliga möjligheter att bygga upp och underhålla elt så stort register. Efter en lång rad av utredningar förslag och ändringar beslöt riksdagen 1976 att SPAR skulle byggas upp. SPAR innehåller ett begränsat antal folkbokföringsuppgifter jämte vis.sa taxeringsuppgifter avseende inkomst, förmögenhet och fastighetsinnehav. Registret omfattar hela befolkningen och uppgifterna fär användas dels för aklualiserings-, kompletterings- eller kontrolländamål, dels för s.k. urvalsdragningar.

DAFA fick huvudansvaret för registret. I samband med atl DAFA ömbil-dades till aktiebolag 1986 övertog statens person- och adressregisternämnd huvudansvaret för SPAR. På den nämndens uppdrag och under nämndens överinseende ombesörjer DAFA Dala AB tills vidare drift, produktion, underhåll och marknadsföring av SPAR.

SPAR-nämnden har aktiva kontakter direkt med kunderna. Särskild vikt fästs vid att uppgifterna endast används på det sått och för de ändamål som ursprungligen deklarerats och godtagils. Detta inpräntas också i nya användare.

Frågan om SPAR-registret och försäljningen av uppgifler ur detta knyter an till spörsmål som behandlats av dala- och offentlighetskommittén (DOK). Kommitténs förslag på della område bereds för närvarande inom regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör med hänsyn härtill frågan om en prövning av SPAR-regislrels fortsatta ställning anstå tills elt samlat rege-

153

Prot. 1989/90:100 ringsförslag med anledning av DOK:s betänkande föreligger En proposition
4 april 1990 i ämnet kommer senare i vår atl föreläggas riksdagen.

Herr lalman! Med det anförda yrkar jag bifall lill utskottets hemställan
Sparfrämjande ,g p. reservationen.

åtgärder

Anf. 141 LARS DE GEER (fp):

Herr lalmari! Sonia Karlsson påpekade hell rikligt alt den moderna tekniken har skapat möjligheten atl upprätta SPAR-registret. Men jusl tillsynen över hur modern teknik används måste vara ett viktigt arbetsområde för riksdagen. Det är därför som vi i den gemensamma reservationen med moderater och miljöparti anser atl man redan nu borde begrärisa arivändningen av SPAR-registret för sådana hell ovidkommande ändamål som direktreklam.

AnL 142 SONIA KARLSSON (s):

Herr talman! Det nuvarande registret fattade riksdagen beslut om och genomförde 1976. Det finns också noggrant redovisat hur del skall behandlas. Tills vi får se vad regeringen kommer alt framföra med anledning av DOK-belänkandet anser jag att ärendet är så noggrant berett som riksdagen har sagt tidigare.

AnL 143 LARS DE GEER (fp);

Herr lalman! Just förhållandet att bestämmelsen har gällt sedan 1976 motiverar enligt min uppfattning att saken tas under övervägande igen. Det finns många saker som tyder på atl SPAR-regislrels försäljning av uppgifler är felaktig. Det gäller inte bara direktreklam ulan även andra försäljningar

AnL 144 SONIA KARLSSON (s);

Herr talman! Del är precis del som utskottet har sagt. Vi avstyrker reservationen just med anledning av att vi kommer att få en proposition senare i vår.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 5 april.)

15 § Sparfrämjande åtgärder

Föredrogs finansutskottets betänkande 1989/90;FiU21 Sparfrämjande åtgärder (prop. 1989/90:100 delvis).

AnL 145 LARS TOBISSON (m): Herr talman! Vem skall spara?

Se, där har vi kanske den mest brännande ideologiska stridsfrågan för

1990-talet. Från marknadsliberal synpunkt kan svaret bara bli ett: Kapital-

154 tillgångarna i samhället bör spridas bland de enskilda medborgarna. Med elt

socialistiskt betraktelsesätt framstår det däremot som eftersträvansvärt atl kapitalbildningen sker i kollektiva former.

Sverige är dåligt på alt spara, vilket avläses i del slora och växande underskottet i bytesbalansen. 1 år väntas det uppgå till 50 miljarder kronor och nästa år till 70 miljarder kronor, vilket skulle motsvara ca 5 % av våra samlade inkomster i landet. Ändå är den verkliga sparandebrislen större än den synliga, eflersom investeringsnivån är för låg i förhållande lill behovet av atl bygga ul vår produktionskapacitet.

När socialdemokraterna efter återkomsten till regeringsmakten 1982 lanserade den tredje vägens ekonomiska politik, angav de som elt viktigt mål att öka sparandet och kapitalbildningen. Det förhållandet att bytesunderskottet nu är betydligt större än t.o.m. vid liden för den stora devalveringen vittnar om hur grundligt regeringspolitiken har misslyckats.

Däremot har det sketl en betydande omfördelning av sparandel mellan olika sektorer. Bristen på offentligt sparande, som främst kom lill uttryck i underskott i statsbudgeten, har förvandlats till betydande överskoll i de offentliga finanserna. Men denna förändring har huvudsakligen kommit till stånd genom de skattehöjningar som ligger bakom skärpningen av skalletrycket från 50 till 57 % av bruttonationalprodukten. Det är som alla vet ett världsrekord i sitt slag. På detta har företag och hushåll reagerat genom att minska sitt sparande i änriu högre grad.

Vid en internafionell jämförelse framstår Sverige som unikt genom att under en följd av år uppvisa ett negativt hushållssparande. Man kan undra hur det går till att spara negativt, men det betyder alltså att vi konsumerar mer än vi förmår att producera. Som sämst var det 1988, då hushållens sparkvot angavs till minus 5,3%. Sedan dess har en viss förbättring förulsetts, men sparkvolen förblir negativ. Det innebär atl vi fortsätter atl låna och atl la av sparmedel för alt trots skaltehöjningarna kunna hålla uppe konsumtionen.

Regeringen har reagerat på denna utveckling genom att uttala alt det i och för sig vore önskvärt med ett ökat hushållssparande. Men i nästa andetag har tvivel framförts på att ett sådant skulle kunna komma till stånd. Slutsatsen har då blivit att det kollekliva sparandet i ställel måste förstärkas, vilkel i klartext betyder ökad överbeskalining av medborgarna. Att det är just skattehöjningarna som hindrar människor från all spara har man inte velat låtsas om.

Orsaken lill socialdemokraternas bristande entusiasm för enskilt sparande framträder tydligt i deras s.k. 90-lalsprogram, som lades fram i höstas. Kravet på stabila sparandeöverskott i den offentliga sektorn motiveras där pä följande sätt; "Om samhällets spararide skulle bli beroende av alt de välbärgade hushållen lockas att spara privat måste deras sparande öka så kraftigt atl del skulle leda lill stora förmögenheisklyftor."

90-talsprogrammet anger också en målsättning: "Det offentliga sparandet, som i dag är ca 2 % av BNP, bör öka till ca 5-7 %. Det innebär all det offentliga sparandet under de närmaste åren bör öka med 10-15 miljarder kronor om året." Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn var enligt finansplanen redan förra året uppe i 60 miljarder kronor, vilket utgjorde just 5 % av BNP. Så här går del undan i svängarna! Överbeskaltningen skärps ytterligare i år som vi vet. Det förekommer just i dag uppgifter om alt även skatle-

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Sparfrämjande åtgärder

155

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Sparfrämjande åtgärder

omläggningens andra etapp skall överfinansieras 1991. Jag vill fråga regeringspartiets företrädare Roland Sundgren hur någon kan tro att Sveriges ekonomiska problem, såsom de nu ler sig, kan lösas med höjda skatter Jag skulle också gärna vilja be Lars De Geer att fundera på en sak; Inte kan väl en icke-socialist medverka lill ett sådanl beslut? Hur skulle det då gå med det enskilda sparandet, som vi debatterar här!

Talet från regeringshåll om kollektiv kapitalbildning faller väl in i ett socialistiskt mönster, där andra inslag är t.ex. löntagarfonderna saml 4;e och 5:e AP-fonderna. Vi väntar nu på ett regeringsförslag om all även l:a-3;e fondstyrelserna skall få placera sina många miljarder i aktier Utredningsgrupper inom LO förordar allsköns nya påfund som ledighels- och semesierfonder, kommunala och statliga pensionsfonder samt regionala hushållningsstiflel-ser m.m. Som om detta inte vore nog planeras också en "förhandlad över-skollsdelning", vilken skall la över stafettpinnen från vinstdelningsskatten. Allt detta kommer upp till beslut på LO-kongressen sommaren 1991.

Tankegångar av delta slag präglar majoriletstexten och ställningstagandena i finansutskottets betänkande 21. Man uttalar sig i svala ordalag om hushållssparandet och varnar med ett tonfall hämtat från 90-talsprogrammet för omfattande sparstimulanser, som skulle ytterligare bidra till alt öka de redan rikas förmögenheler

Nu är det ju faktiskt inte delta det är frågan om. I den moderata partimotionen anges att det enskilda sparandet måsle främjas med generella medel, främst en återgång till fasla spelregler och en sänkning av skattetrycket. Fasta spelregler behövs för atl människor åter skall våga lita på att vad de satt undan för framliden skall de också själva få disponera och förfoga över. Sänkt skattetryck är nödvändigt, om de skall få något kvar all spara av. Så enkelt är det.

Därutöver ser vi ett behov atl särskilt stödja långsiktigt bundet sparande i och lill egen bostad, för ålderdomen och som riskvilligt kapital i form av t.ex. aktier Den snabba inflationen i förening med senare års täta - lål oss kalla det - överfall på dessa nyttiga sparformer gör sådan stimulans ofrånkomlig, om kapitalbildningen skall kunna lyftas upp på en tillräckligt hög nivå.

Socialdemokraterna i finansutskottet knyter vidare förhoppningar till den planerade skatteomläggningen. För mig är del fortfarande en gåta, fullkomligt obegripligt all man tror sig stimulera sparandel genom atl höja skatten på kapital med över 30 miljarder kronor Ingen har heller kunnat förklara det här Just nu diskuteras mest atl avkastningen på lille Kalles sparbanksbok skall beskäras med 30%. Mera allvarligt från samhällsekonomisk synpunkt är atl regeringen och tydligen också folkpartiet, herr De Geer, tänker trumfa igenom en modell som skulle ha gett någon lilen real avkastning efter skatt vid en inflation på 4 % och en räntenivå på 7 %, men som nu med 10 % inflation och 14 % ränta blir till en formidabel straffbeskatlning av sparande.

Det finns en naturlig förklaring lill all skatten på kapital hittills kan sägas ha varit lägre än skatten på arbete. Kapital är mera lättrörligt över gränserna än arbetskraft. Vill man uppnå större likformighet dem emellan, måste därför detta ske - särskilt nu sedan valutaregleringen avskaffats - genom all skatten på arbete anpassas nedåt och inte genom att sparande beskaltas hår-

156

dåre. Det förutsätter i sin tur alt förändringen sker inom ramen för en sank- Prot. 1989/90:100
ning av skalletrycket i enlighet med vad vi moderater förordar 4 april 1990

Redan i dag förekom,mer en betydande utflyttning av invesleringskapital I [

från Sverige. Intresset för placeringar i dotterföretag, fasligheter och aktier f / ' utomlands bara ökar och del är och för sig inget fel i detta. Problemet är "S *■ '" bara att utländska investerare inte visar samma intresse för den svenska marknaden. Kapitalslrömmen kommer all förbli enkelriktad, så länge socialdemokraterna håller fast vid högskattepolitiken och vid sin förkärlek för kollektivt sparande.

Herr talman! Runt omkring oss pågår en snabb övergång från socialism till marknadsekonomi. De svenska socialdemokraterna är tämligen ensamma om all sträva i motsatt riktning. Vi moderater kommer envist all driva kravet att sparandet och ägandet inte skall koncentreras lill staten eller facket utan spridas bland de enskilda människorna. Den strid om kapitalbildningen som socialdemokraterna har utmanat till i sill programarbete inför höstens partikongress skall de också få. Av utvecklingen i omvärlden alt döma kan den bara sluta på ell sätt.

Med det anförda yrkar jag bifall lill de reservationer till finansutskottets betänkande 21 som har moderata undertecknare.

Anf. 146 LARS DE GEER (fp);

Herr lalman! Del svenska hushållsparandel låg på en inlernationelll normal nivå för elt industriland fram lill år 1960. Sedan dess har vårt sparande i hushållen gått ned i en stadigt fallande kurva, från ca 7 % i utgångsläget till 1988 års absoluta bottennotering om -5,3 %. Även Norge och Finland har haft negativt sparande under senare år, men deras värden för år 1988 är dock avsevärt båttre än våra --5,3 %, dvs. -1,2 % för Norge och -1,4 % för Finland. Alla dessa negativa värden på de nordiska ländernas sparkvoter är på sikl alarmerande - inga länder, moderna industriländer allra minsl, kan i längden få en förmånlig utveckling på sina ekoriomier om hushållssparaudet är negativt!

Sparandet i företagssektorn är - och skall vara - negativt i en ekonomi som siktar mol tillväxt, eftersom förelagen behöver både sitt eget och andras sparande för att kurina bygga ut sin kapacitet. Sparandet i den offentliga sektorn - vars tillväxt under senare år framför allt beror på höjt skalletryck -kan aldrig ersätta det privata sparandet, om man inte siktar mol all sociali-sera eller på annal sätt kollektivisera ägandet av ett lands produktionsmedel. Atl detta inte är en väg som leder till ökat välstånd, god välfärd och god miljö visar ju utvecklingen i Östeuropa under senaste tid med slor tydlighet!

Det är inte svårt atl räkna upp olika orsaker till atl del svenska hushålls
sparandel minskat så drastiskt som del har Under de flesta av de senaste 20
åren har räntan på sparade medel, sedan inkomstskatten har betalats, inte
alls nätt upp till den nivå som behövts för atl kompensera den årliga inflatio
nen! När spararna sett sitt sparkapital urholkas i stället för att tillväxa, kan
man knappast förvåna sig över att de minskat sitt sparande. Till detta har
också de socialdemokratiska regeringarna bidragil genom alt systematiskt
rubba på spelreglerna för sparandel med korta förvarningstider; engårigs-
skalien på pensionssparandel, försämringar av aktiebeskattningen och om- 157

Prot. 1989/90:100 sättningsskatten på aktiehandeln, socialavgifterna på vinstandelspengar och
4 april 1990 kraftiga sänkningar i räntan på allemanssparandel må här nämnas. I sam-

manhanget måste också ivångsparandet omtalas. Del finns nog inget bättre
Sparfrämjande j, y jU p. . jg 1, j,

åtgärder Allvariigast har nog höjningen av skattetrycket från 50 % år 1982 lill 57 %

år 1989 varit. Skattebetalarna har reagerat på dessa skaltehöjningar genom atl ta ul sparade medel i slället för att sänka sin konsumtion, något som underlättats av den i och för sig hell riktiga avreglering av kredilmarknaden som samtidigt ägt rum.

Det belänkande som kammaren snarl skall besluta om och som vi debatterar i dag handlar om ett anslag lill spardelegationen pä drygt 19 milj. kr för nästa budgetår Såväl vi i folkpartiet som moderaterna och centern föreslår i den gemensamma reservationen nr 11 att kammaren skall avslå detta äskande, med motiveringen all ett anslag för sparpropaganda inte rimligtvis kan utgöra ersättning för en ekonomisk politik som skulle gynna hushållssparandet. Det är tvärtom alldeles uppenbart att socialdemokraterna under senare år systematiskt har gått in för att tvinga fram ett ökat offentligt sparande, med siktet inställt på att via fonder och budgelöverskoti ta över ägandet av del privata näringslivet. Detta var ju grundsyftet med bildandet av den 4:e AP-fonden, som nu kompletterats med en femte och med framlagda förslag om alt även första, andra och tredje AP-fonden skall få tillstånd att investera i aktier Samma syfte gällde givetvis beträffande skapandet av löntagarfonderna. Då dessa ej längre skall tillföras nya medel är LO uppenbarligen redo att med många uppslag tillhandahålla nya fonder, med vars hjälp man skall ta över ägandet i del svenska näringslivet. Allra tydligast kommer delta önskemål fram i socialdemokraternas 90-talsprogram, i vilkel en höjning av det offentliga sparandet från nuvarande 2 % till 5-7 % i framtiden anges som önskvärt! Med höjningar av skattetrycket avser man att finansiera elt socialiserat eller kollektiviseral ägande av värt näringsliv. Inför sådana framtidsplaner lönar det sig föga alt stimulera ett ökat enskilt sparande genom att spendera 19 miljoner på sparpropaganda - här krävs det en hell annan ekonomisk politik för atl sparandet skall kunna komma i gång igen.

Olika element som bör ingå i en sådan politik finns uppräknade i bl.a. reservationerna 1, 2, 8 och 10 samt i det särskilda yttrandet nr 2. I reservationerna och del särskilda yttrandet anges generellt sänkt skattetryck - som på sikt är eft viktigt mål i fråga om den riya skattereformen-, utnyttjandet av en del av löntagarfondernas medel lill sparstimulanser och införandet av fasta spelregler för sparandet vara lämpliga medel. Frågan om inrättandet av personliga invesleringskonlon bör snarast utredas, bl.a. som en del i arbetel med målsättningen för den enskilda familjens sparande. Ett effektivt bosparande - det nuvarande systemet är krångligt och har därför utnyttjats endast i ringa omfattning - bör utredas, med målsättningen att bl.a. underlätta enskildas övertagande av bostadsrätter i kommunala bostadsförelag. Del har visat sig att överlagandet av en bostad som alltså blir ens egen är ett stimulerande sparmål för många människor som annars kanske inte skulle spara. Detta bör underlättas både genom ett bra syslem för bosparande och genom ett system för startsparande - det senare skulle speciellt inrättas för barn

158 och ungdom och skulle även innehålla räft för föräldrar att utan gåvoskatt

överföra medel till sina barn för att säkerställa deras utbildning och start i livet.

Herr lalman! Jag hade egenlligen länkl avsluta milt anförande här Men jag blev apostroferad av Lars Tobisson.

För det första har vi fyra gemensamma reservationer i detta betänkande. Men på en punkt måste jag bemöta Lars Tobisson. Direkt eller indirekt attackerar han nämligen skattereformen, som han menar skulle medföra ett minskat sparande.

För del andra är det visserligen sant att försäkririgsspararidel får något sämre villkor- men fortfarande är villkoren myckel bättre än vad som gäller för annat sparande - genom skattereformen. Skattebetalarna, Lars Tobisson , får ändå 60 miljarder mera kvar i fickan genom de skattesänkningar som gäller fr om. den 1 januari 1991. Sannolikt kommer skattebetalarna alt få kvar ytterligare 40 miljarder genom ökade arbetsinsatser I ställel för all la ul övertiden i frilid kommer man att ta ut den i pengar Man kan räkna med atl alla kommer alt arbela mera. Dessa 100 miljarder som hamnar i löntagarnas fickor bör utgöra ell gott underlag för ett ökat sparande.

För det tredje vill jag nämna atl frestelsen för en normal löntagare att finansiera sin konsumtion med län kommer atl minska till följd av atl ränteavdragen på lån blir myckel mindre värda. Men en minskad vilja att ta lån är också ett sparande - lål vara all det är av något egendomligt slag.

Man kan undra hur det här kommer atl slå. Häromdagen fick vi faktiskt la del av en bedömning från konjunklurinslilulel av hur sparandet kommer all utvecklas. Den bedömningen är inte särskilt optimistisk. Men den pekar i alla fall, Lars Tobisson, i rätt riktning. Jag skall återge en serie siffror som återfinns i tabell nio i konjunkturinstitutets pressmeddelande;

Sparkvoteri kommer alt utvecklas på följande säll;

1988 -5,3% (samma siffra som Lars Tobissori angav)

1989 -3,7% (fortfarande en dålig siffra men i alla fall en någol bättre än föregående)

1990 enligt huvudalternativet -1,2%

1991 enligt huvudalternativet -0,4%

Sifferserien år inte imponerande. Men den visar på en klar förbättring. Det lyder alltså på alt konjunkturinstitutets experter har gjort bedömningen atl ett förbättrat sparande i landet kommer all vara effekten av skallereformen.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Sparfrämjande åtgärder

Anf. 147 LARS TOBISSON (m) replik;

Herr lalman! Lars De Geer höll elt utmärkt anförande om vikten av ett ökat hushållssparande. Det är inte så konstigt. Vi har ju, som Lars De Geer själv påpekade, flera reservationer gemensamt.

Men när det gäller svaret på min fråga måste jag säga att jag blev besviken. I och för sig beklagar jag all Lars De Geer skall behöva försvara en så här dålig sak. Det kommer ju aldrig någonsin atl vara möjligt att förklara att sparandet kan stimuleras genom en höjning av skatten på kapital med över 30 miljarder

159

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Sparfrämjande åtgärder

Lars De Geer säger; Genom all marginalskatterna sänks får människor mera kvar i fickorna.

Ja, del är myckel bra att marginalskalterna .sänks. Det har vi talat för under mycket lång lid. Men hur år del med detta med all människor får mera kvar i fickorna? Tanken bakom omläggningen är ju alt man skall ta ul lika mycket skatt som så atl säga efterges på inkomstökningar och annal. Pengarna kommer alt gå åt - det blir ju höjda bensinkostnader etc.

Om vi ser just till sparandel är det inte bara försäkringssparandel som kommer i kläm, och del rejält! För några år sedan var vi ense om atl del inie skulle bli någon ytterligare engångsskatt på pensionssparandel. Men nu ger Lars De Geer sitt stöd i det sammanhanget.

Del handlar emellerlid inte bara om pensionssparandet. När del gäller boendesparandel - sparandet till en egen bostad, som Lars De Geer här så vackert talade för - blir del 14 miljarder i extra belastning. Detär väl inte en attraktiv lösning.

Nej, resultatet kommer atl bli att människor efler alt ha funnit all de har litet mera över och innan de skall fördela sina pengar väljer att inte lägga pengarna på sparande utan på sådant som inte träffas av den straffbeskattning som Lars De Geer här gör sig till tolk för

Korijunkturinslituiel lär lala om alt sparandel utvecklas i positiv riktning. Men jag tror all även Lars De Geer har hört överdirektören där säga att han inte kan skönja någol trendbrott i utvecklingen vad gäller sparandet i Sverige.

Vi går mot fortsatta och växande bytesbalansunderskotl. Alt då fröjda sig ål att hushållssparandet börjar närma sig nollslrecket lycker jag är ynkligt. Det handlar ju om en attack mot det privata sparandet i Sverige som folkparliel medverkar till.

160

Anf.148 LARS DE GEER (fp) replik;

Herr lalman! Lars Tobisson går lill våldsam attack mot en skallereform som innebär marginalskallesänkningar av aldrig tidigare skådad magnitud i vårt land. Men då gör han nog en egendomlig saltomortal med lanke på del egna partiets politik.

Här i riksdagen har moderalerna under 50 års lid talat om behovet av en sänkning av marginalskatterna. När det så kommer ett förslag som innebär radikalt sänkta marginalskatter går moderalerna till våldsam attack mot defta.

Del är alldeles sant atl förslaget är finansierat. Vi är väl, Lars Tobisson, ganska överens om all den svenska ekonomin i dag befinner sig i elt sådant överhettningstillstånd atl det vore räll så oansvarigt alt lägga fram ett förslag som innebär atl slora budgetunderskott släpps fram ofinansierade.

Lars Tobisson säger alt vi med den här skaltereformen gör sparandet en stor otjänst. Lars Tobisson menar att nya skatter så att säga äter upp de skattesänkningar som har kommit till stånd. Men då bortser han från två saker: Den första är att folk som får dessa hundra miljarder kvar i fickorna i alla fall har valfrihet all använda pengarna på det säll som de själva vill. De kan köpa bil eller åka utomlands, men de kan också spara. Den andra är atl det innebär en ganska stor dynamisk effekt. Moderater och folkpartister har va-

rit övereris om all den dynamiska effekten av en marginalskatlesänkning är det värdefullaste i hela skattereformen, och den dynamiska effekten måste kunna användas lill att delvis öka sparandet eller att öka annan konsumtion.

Del är litet egendomligt, Lars Tobisson, att ni moderater nu angriper skattereformen så häftigt som ni gör. Del är i alla fall i stort sett den reform ni själva har velat ha.

Herr talman! Jag glömde förut atl yrka bifall lill reservationerna, och det vill jag göra nu. Jag yrkar alltså bifall lill reservationerna 1, 2, 8, 10 och 11.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Sparfrämjande åtgärder

Anf. 149 LARS TOBISSON (m) replik;

Herr talman! Jag vill omedelbart ta bort del felaktiga intryck som Lars De Geer tycks ha att vi moderater skulle vara emot marginalskattesänkningarna. Jag sade alldeles nyss att vi tycker atl de är bra och att vi t.o.m. vill gå längre. Vi funderar inte, som Lars De Geers parti tydligen gör, på alt minska de tänkta marginalskatlesänkningarna för 1991.

Vad vi kritiserar år finansieringen, och jag gör det här på den punkt som är föremål för debatl nu i dag, nämligen det enskilda sparandel. Hur Lars De Geer än lägger upp argumentationen kan han inte komma borl från all över 30 miljarders extra belastning på kapitalbildningen i landet kommer alt motverka det enskilda sparandet. Del går inte atl bortförklara.

Nu säger Lars De Geer atl de som får mera pengar i fickorna kan välja alt lägga dem på sparandet. Ja, men min poäng är atl de inte väljer all göra det, om del blir så myckel oförmånligare än det är i dag. I dag är sparandel lågt, och om det läggs skatt på försäkringssparandet, på sparandet till egen bostad och på aklievinsten kommer detta inte atl vara några attraktiva verksamheter alt använda de ökade inkomster på som man har kvar efter skatt i framtiden. Detta går inte att resonera bort. Del är beklagligt atl ni i folkparliel tror att ni skall kunna förvända synen på människor för vilka detta är betydelsefullt.

Lars De Geer sade också något om att moderalerna skulle lala för ofinansierade budgetunderskott. Vi har inte längre några budgetunderskott i vårt land. Vi har ett budgelöverskoti pä 22 miljarder innevarande år Med den politik som förs har vi ett betydande överskoll även nästa är, och del blir ännu större när skattetrycket nu ökar ytterligare, vilkel planeras i kompletleringspropositionen. Det är inte fråga om det.

Vi moderater skall finansiera våra skattesänkningar - vi har redan presenterat hur del skall gå lill - men vi kommer inte atl göra det genom straffbeskatlning på sparande.

Anf. 150 LARS DE GEER (fp) replik;

Herr lalman! När Lars Tobisson säger atl utvecklingen av bylesbalansunderskotiet går åt fel håll, förstår jag all han menar den ganska förfärliga sif-ferserie som presenteras, enligt vilken bylesbalansunderskotiet kommer atl stiga från 50 lill 70 miljarder 1991. Men all skylla det på atl skattereformen skulle medföra ett minskal sparande anser jag vara en grov förenkling.

Alla vet atl bylesbalansunderskotiet i stor utsträckning beror på atl räntekostnaderna för de svenska storföretagens investeringar utomlands i klassen 50 miljarder per år belastar vår bytesbalans. De vinster som de investeringar ■

16L

11 Riksdagens protokoll 1989/90:100

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Sparfrämjande åtgärder

som görs utomlands ger kommer inte in i bytesbalansen förrän myckel senare. Om de reinvesteras kommer de inte tillbaka. Att säga att bytesbalans-underskottets ökning beror på all hushållssparandel skulle minska genom skattereformen är en förenkling som jag inte kan acceplera.

Jag förslår att Lars Tobisson säger atl minskningen från minus 5,3 till minus 0,4 % av den negativa sparkvolen inte är mycket alt hurra för Men den är i alla fall en återgång till ett nolläge, och i pengar representerar det elt ökat sparande på ungefär 30 miljarder Jag tycker inte att ett ökat sparande på 30 miljarder - om nu konjunkturinstitutets prognos är riktig - är något att negligera. Om man väger in alla faktorer i bilden finner man tvärtom alt skattereformen inte är negaliv för hushållssparandet.

162

AnL 151 IVAR FRANZÉN (c);

Herr lalman! Sparandet har en avgörande funktion i vår ekonomi, såväl privat som för Sverige som nation. Sparandet är nödvändigt för atl man skall kunna investera. Invesleringar är nödvändiga för en god ekonomisk utveckling. Utan sparande, ingen väldfärd. Elt företag som inte självt kan finansiera sina investeringar måsle låna. Om Sverige, som nation - hushållen, företagen, kommunerna och staten - inte sparar tillräckligt blir det nödvändigt att låna i utlandet. För lågt sparande ger underskott i betalningarna med utlandet, och det är lika med underskoll i bytesbalansen.

En vändning av underskottet i bytesbalansen till balans eller överskott är ett viktigt mål för ekonomin, och det kan inte åstadkommas på annal sätt än genom ell ökat sparande inom landet. Detta faktum var ett av huvudmotiven vid beslutet våren 1989 om ett tillfälligt obligatoriskt sparande.

Sparande i ekonomin är i princip en minskad konsumtion i dag för atl genom investeringar ge utrymme för en ökad konsumtion i framtiden. Sparade medel används för uppbyggande av infrastruktur näringsliv och bostäder, för atl kunna ge en högre produktion i framliden atl använda lill privat eller offentlig konsumtion.

När sparandel är lågt stiger priset på pengar, dvs. räntan. Detta höjer lön-samhelskraven för investeringar i det privata näringslivet. En investering måste ge en riskpremie för att anses lönsam i förhållande till investeringar med låg risk, t.ex. statsobligationer Följden av för lågt sparande blir därmed alt färre investeringar blir gjorda, tillväxten sjunker, arbetslösheten ökar, och framtida konsumtionsulrymme minskar För all man skall kunna bygga ut kapitalstocken, vilket är förutsättningen för varaktig tillväxt, krävs med andra ord sparande. En kapitaltillväxt i industrin är oftast delvis lånefinansierad och ger därför ett relativt stort negaiivi finansiellt sparande i denna sektor Ett positivt sparande i andra sektorer i ekonomin måste kompensera detta. Hushållssektorn och den offentliga sektorn är huvudalternativen. Vilken sektor man väljer alt spara i är lill stor del en ideologisk fråga.

Utskottsmajoriteten uttrycker en rädsla för atl ökat hushållssparande skall innebära elt minskat offentligt sparande och poängterar atl hushålls-sparandel inte skall subventioneras. Vi i centern anser att ett privat sparande är alt föredra före offentligt sparande och atl det finns starka motiv för alt stimulera hushållssparandet. Målet för hushållsparande bör sättas högt. Vi i centern anser att en sparkvot på 10 % är en rimlig, lämplig målsättning.

Centern har under några år drivit frågan om personliga invesleringskonlon som ell långsiktigt målsparande. Del innebär i korthet att insättningsbelopp upp lill ett halvt basbelopp undantas från beskattning. Avkastningen görs skattefri. Uttag utan skattekonsekvenser får göras till investeringar i permanenlboslad och i eget förelag. Beskattning sker när tillgången avyttras. Vid uttag ur kontot för konsumtion sker beskattningen direkt.

Utskoltsmajoriteten kommenterar förslaget med atl "systemet har vissa uppenbara brister". Jag skall överlåta lill Roland Sundgren alt försöka bevisa all del finns täckning för detta schablonmässiga uttalande, men själv vill jag ägna några minuter åt alt redovisa några av förslagets fördelar

- Det stimulerar lill nysparande. Omflyttning av tidigare sparade beskattade pengar till personligt invesleringskonto innebär atl man byter skattefria pengar mot pengar med långsiktig skallekredil. Del är knappast någon som gör på del sättet. Därför kommer centerns förslag atl innebära ett större nysparande än någol annal förslag som hillills har lagts fram i riksdagen.

- Det stimulerar lill ökade arbetsinsatser Det är inte många som kan spara 15 000 per år på sin ordinarie lön - del krävs extrainkomster för all klara det. Dennaextrainkomsl blir skattefri om den sätts in på det personliga investeringskontol. Självfallel innebär det en kraftfull ulbudspolitik, som kommer all minska överhettningen på arbetsmarknaden. Vidare begränsas skattebortfallet för stat och kommun, eftersom det i hög grad kommer att vara extra inkomster som sparas.

- Del minskar boendekostnaden. Del lägre värdet på ränteavdragen efter skattereformens genomförande gör det angeläget att ha med eget kapital i sin bostad. Med eget kapital i boendet minskar efterhand ränteavdragen och skaiieinläkterna ökar. Kapital från personligt investeringskonto som slår i bostaden under t.ex. trettio år minskar ränteavdragen med tre fyra gånger sparbeloppet. På sikl ökar statens skalteintäkler väsentligt, samtidigt som den enskilde blir mindre beroende av bidrag och får en stabilare ekonomi. Personligt invesleringskonto är självfallel det idealiska bosparandel för ungdomar

- Del underlättar nyföretagandet. Genom skattefriheten ökar möjligheterna att spara pengar innan man startar företag. Detta innebär en rad fördelar Med eget kapital från starten ökar möjligheterna till en positiv ulveckling och ökar också ansvar och motiv för att verkligen lyckas.

- Att svenska folket mer allmänt har ett ansenligt sparbelopp främjar också hög betalningsmoral och det innebär att vår ekonomi fungerar smidigare.

Förra året skrev utskottsmajorileten att personliga investeringskonton öppnade möjligheterna till skaltearbilrage. Atl detta har utelämnats i år tolkar jag så, all majoriteten har tänkt efter Vem skulle låna perigar för atl sedan placera dem så, att de belastas med en skattekredit? Skillnaden mellan inlåningsräntan och utlåningsräntan äter i princip upp ränteintäkten på den "lånade skattespardelen". Del måste vara en mycket hög ränta på det personliga irivesteririgskonlot och myckel billiga lånepengar, om det inte skall bli en direkt förlust atl sälta in lånla pengar på det personliga investerings-kontot.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Sparfrämjande åtgärder

163

Prot. 1989/90:100 Herr talman! Detta är några av det personliga investeringskontots förde-

4 april 1990 lar De utgör tunga argument för elt snabbt beslut. Jag avvaktar med spän-

Sparfrämjande åtgärder

ning vilka nackdelar som Roland Sundgren kan komma att redovisa.

Jag vill bara avsluta med att yrka bifall till samtliga de reservationer där centerns representanter finns antecknade.

164

AnL 152 ROLAND SUNDGREN (s);

Herr talman! Den här diskussionen artar sig till en debatt om sparandets betydelse i samhällsekonomin. Vad betänkandet först och främst handlar om är ell anslag på drygt 19 milj. kr till sparfrämjande åtgärder. Del anslaget finansierar spardelegationens verksamhet, och spardelegationens insatser syftar till atl långsiktigt främja hushållssparandet.

I samma belänkande tar vi också upp ett stort anlal motioner som har väckts under den allmänna motionstiden. Jag vill ändå nämna något om anslaget till spardelegationen, som de tre borgerliga partierna avstyrkt, trots alt de själva anser alt hushållssparandel är mycket viktigt. Det kanske beror på att de tror - man får det intrycket när man läser reservationen - att det är sparkampanjer som spardelegationen främst sysslar med. Tvärtom är det en lilen del av spardelegationens verksamhet. Man arbetar främst med elevhäften till skolorna, som tar upp jusl frågor om hur vi skall öka sparandet. Det som miljöpartiet tar upp i sitt särskilda yttrande - hur vi skall spara på våra gemensamma resurser och miljön - är också något som ingår i spardelegationens arbete som en inkörsport till elt ekonomiskt sparande.

Spardelegationen har vidare, kan jag nämna, introducerat det ideella sparandet i etiska fonder. Man samarbetar också med banker och har bl.a. utarbetat budgetprogram för datorer som kan användas för de flesta typer av hushåll. Den vägen kan man indirekt arbeta för alt öka hushållssparandel.

En annan viktig uppgift som jag vill nämna är del slora forskningsprojektet om hushållssparandet i Sverige med 13 expertrapporter Det har både rönt stor uppmärksamhet i massmedia och legal lill grund för förslag i olika utredningar, inte bara här i landet utan också i andra länder.

Slutligen kan jag också ta upp del faktum atl spardelegationen varje år sammanställer en översikt över ulvecklingen av alla sparformer. Del är en mycket värdefull marknadsöversikt, som det också skrivs myckel om och som även ulgör underlag för en mängd tidningsartiklar

Jag har velat säga detta för all visa atl spardelegationen sysslar med betydligt mer än vad som framgår av de reservationer som har avgivits och som jag yrkar avslag på.

I övrigt tas i belänkandet upp en mängd olika motioner, som handlar om hur man kan stimulera sparandet och få till stånd en ägandespridning. Vidare behandlas, som har nämnts här frågor om personliga investeringskonton, bosparande och starlsparande.

Rent allmänt skulle jag när det gäller motionerna vilja säga att vi nu slår inför genomförandet av en skattereform, som otvivelaktigt-vad Lars Tobisson än säger - kommer att gynna del finansiella hushållssparandet. Det kommer att motverka alltför hög skuldsättning hos hushållen, och även skatteplanering. Reformen kommer med all sannolikhet atl få långtgående återverkningar på hushållens sparbeteende.

Lars Tobisson ställde en del frågor till mig och Lars De Geer. Lars De Geer har svarat på dem. Jag har inte så mycket att tillägga lill det han har sagt. Det är för enkelt att fråga hur man med höjda skatter på kapital skall kunna öka sparandet. Det är, som Lars De Geer har framhållit, faktiskt fråga om kraftigt sänkta skatter på arbete - jag tror alt sänkningen uppgår till mer än 60 miljarder Dessutom blir del genom de avdragsbegränsningar som systemet innehåller betydligt lönsammare alt spara än att låna.

Vi kan redan se effekter av det. Nettoutlåningen har halverats på bara ett år. Jag tror att vi är pä väg mot en långsiktig och bestående förändring av värt sparbeteende.

Sedan delta med bytesbalansen som ett ullryck för atl vi har ett underskott i sparandet. Det är någonting som bör studeras och analyseras litet närmare. I varje fall är ju inte hushållssparandet anledningen nu till del ökade bylesbalansunderskotiet. för vi är faktiskt på väg mol en balans i vårt hushållssparande. Del sker en förbällring, främst genom att nettoutlåningen minskar

Den största anledningen till den kraftiga ökningen av bytesbalansunderskottet är atl svenska förelag kraftigt ökar sina invesleringar i omvärlden. De ökar investeringarna också i fasligheter och i aktier, och detta finansieras genom upplåning i ullandel. Så den kraftiga ökningen beror främst på ett krafiigt ökat investerande utomlands av företagen.

Däremot har det offentliga sparandel ökat. Det belastar inte bytesbalansen mer än med de räntor som vi har all betala. Och hushållssparandet är som sagt på väg att balanseras vid nollpunkten.

Det var Ivar Franzén som tog upp frågan om de personliga investerings-kontona. En stor fördel med del nya skallesystemet tror jag är all vi nu äntligen får ett enkelt och överskådligt skattesystem. Jag tycker då inte atl det är så lyckat att redan i början krångla med olika sparsystem anknutna lill del nya skallesyslemel. Det råder ingel tvivel om att personliga investeringskonton åtminstone i inledningsskedet leder till betydande inkomstbortfall för stat och kommun.

Jag tror alt del är väldigt viktigt att hålla fast vid det enkla systemet. En av anledningarna, som Ivar Franzén hade uppmärksammat, lill alt vi nu inte längre skriver pä skatlearbitraget är all när skaltereformen träder i krafl reduceras också de skattemässiga fördelar som det skulle kunna innebära med de här investeringskontona, eftersom det blir en beskattning som i stort sett är 30 % både på inkomst av arbete och på inkomst av kapital.

Även om det finns många värdefulla tankar i förslaget, tror jag att man skulle kunna få fram en annan väg atl få till stånd elt långsiktigt sparande, för atl uppnå de syften som Ivar Franzén är ute efler Jag är säker på att fantasin inom försäkringsrörelsen räcker lill för alt fundera ut en hel del nya former som man skulle kunna anknyta lill.

Herr lalman! Jag vill med det här yrka bifall lill finansutskottets hemställan i dess helhet och avslag pä samtliga reservationer

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Sparfrämjande åtgärder

Anf. 153 LARSTOBISSON (m) replik;

Herr talman! Jag måste fråga Roland Sundgren, och Lars De Geer kan gärna höra på också; Är ni inte rädda?

Vi har ett snabbt växande sparandeunderskott i vårt land. Väsentligaste

165

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Sparfrämjande åtgärder

förklaringen till det är den skärpning av skattetrycket som har genomförts och som tydligen är avsedd all fortsätta. Så kommer ni då och föreslår en ökning av skatten på kapital med över 30 miljarder.

Roland Sundgren säger atl det finansiella sparandel skall få del bättre, men då säger jag att över hälften av dessa 30 miljarder träffar det finarisiella sparandet.

Redan innan ni gör det här har vi vid sidan av del stora växande bylesunderskottet en stadig ström, en kraftig utåtriktad ström av investeringskapital som placeras utomlauds i förelag, fastigheter och aktier Jag läste i tidriirigen i dag all redan hillills i år, på tre månader, har 50 miljarder gått ut vid sidan av det som kan avläsas i bytesbalansen.

Del här är långsikfiga placeringar, för vilka vi måste ta hem kort upplåning, och vi sitter alltså på en allt starkare tickande bomb. Det är förklaringen lill vårt höga ränteläge. Vi måsle nu ha en respektmarginal till Euro-marknadsränlorna på sex procentenheter för atl klara biffen. Vi som sitter i finansutskottet fick beskedel atl del inte går all se ens 1992 någol trendbrott.

Man kan inte bortförklara det här bylesunderskottet genom alt säga att det beror på räntebetalningar för den upplåning som krävs för investeringar utomlands. I själva verket har vi här det samband mellan bytesunderskolt och hushållssparande som jag tidigare var inne på.

Jag måste upprepa: Är ni inte rädda? Vi har den utveckling som jag här har beskrivit. Ni ser atl den fortsätter Vad gör ni då för att så att säga skaffa motsvarigheter lill det svenska intresset för kapitalplaceringar utomlands, nämligen utländska investerares intresse för atl placera i Sverige? Jo, ni skärper skatten på kapital med över 30 miljarder Hur tror ni det kan inbjuda mäririiskor som bor utauför Sverige, vare sig de är sveriska medborgare eller irite, atl föra kapital till Sverige? Det är fullkomligt omöjligt, och riågot aririal kommer ni inte all lyckas med all förklara.

Den avgörande brislen när vi pratar om en sparpolitik för framtiden är all den skattereform - om det nu hade varit en reform - som hade kunnat betyda så myckel genom att skatten sänks på inkomster av arbete fördärvas genom atl ni på del där viset höjer skatten på kapital.

166

AnL 154 IVAR FRANZÉN (c) replik:

Herr talman! Del finns ell gammalt talesätt som lyder "Medan gräset gror dör kon". Det betecknar den förödelse som senfärdighet kan innebära. Lars Tobisson pratade om rädsla, men jag blir i varje fall bekymrad när jag hör Roland Sundgrens ambitioner då det gäller hushållssparande. Ett nolläge lycks vara helt tillfredsställande.

Del är hell uppenbart atl i en någol så när väl fungerande ekonomi skall hushållssparandel aktivt bidra till att finansiera den industriella sektorn, näringslivet. Det är helt nödvändigt. Vi har målsättningen 10 % i sparkvot för hushållssparandet. Del innebär 60 miljarder, i runda tal.

Sedan della med vissa uppenbara brister Ja, vad blev av det, Roland Sundgren? Jo, nu när vi är på väg att genomföra en skattereform, då skall vi inte röra till det. Ändå är vi i en mycket allvarlig situation vad gäller för lilel sparande. Vi är i en akut situation, då man borde tillgripa alla länkbara posiliva åtgärder för alt förbättra sparandel.

Jag har tidigare här redovisat hur personliga irivesteringsfonder på punkt efler punkt stämmer med den politik som det finns en mycket bred majoritet för i riksdagen. Ändå är det en slor och bred majoritet som inte vill la ställning, som visar upp denna förödande senfärdighet som kan få dödlig effekt på vår ekonomi.

Som en liten balansering av talet om den enormt höjda kapitalbeskattningen tycker jag ändå alt det är på sin plats att säga alt för småspararna blir det faktiskt inte skaltehöjningar i sammanhanget. Men det är klart att den skattefrihet som i stor utsträckning gällde för det stora kapitalel försvinner Jag vet inte om det kanske är del som upprör Lars Tobisson allra mest.

För att nämna någol om spardelegationen vill jag säga all den kan vara bra. Del är viktigt med information i skolorna, del är viktigt med etiskt sparande, det är viktigt atl sätta datorprogram i händerna på hushållen för att förbättra hushållssparandet. Men, Roland Sundgren, detta uppväger inte ens till någon del vikten av atl skapa förutsättningar, rejäla förutsättningar, ekonomiska förutsättningar, för ett ökat sparande.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Sparfrämjande åtgärder

AnL 155 LARS DE GEER (fp) replik;

Herr talman! Ivar Franzén slutade med att säga precis det jag hade tänkt säga till Roland Sundgren, nämligen atl han gjorde en fin redovisning av hur de 19 miljonerna används av spardelegationeri, men han bortsåg kanske från att det i alla fall är småsaker i sammanhanget; del vikfiga är ju den ekonomiska politik man för och hur denna påverkar sparandet.

Lars Tobisson frågade om vi inte är rädda. Del är klart att utvecklingen i fråga om bytesbalansunderskottet för varje normal svensk är skrämmande, men att påstå atl den ulvecklingen till en större del skulle bero på skattereformen kan inte vara riktigt. Skattereformen innehåller ju netto en viss minskning av skattetrycket, kanske inte år 1990 men i varje fall år 1991.

Nej, jag tror atl anledningen lill att vi inte har några eller har myckel små utländska invesleringar i Sverige är sakförhållanden i fråga om vilka moderalerna och folkpartiet står på precis samma linje; Sveriges energipolitik, ovissheten om hur det kommer att gå med EG, oviljan att bygga fasta förbindelser över Öresund samt den ökade beskattning av näringslivet som föreslås i samband med införandet av två veckors överflyttning av sjukpenningen till företagen.

Dessa faktorer tror jag skrämmer utländska investeringar mycket mer än skattereformen. Skattereformen borde ju för alla industrimänniskor utomlands snarare vara en anledning till all investera i Sverige än till motsatsen.

AnL 156 TALMANNEN;

Lars De Geer fick ordet för replik på Roland Sundgrens anföraride, men om Lars Tobisson nu önskar ordet för atl svara Lars De Geer så ger jag Lars Tobisson ordet.

Eflersom Lars Tobisson inte lycks önska del, ger jag nu ordet lill Roland Sundgren.

Anf. 157 ROLAND SUNDGREN (s) replik;

Herr talman! Jag vill understryka det som Lars De Geer här säger och som också ganska klart framgår av betänkandet, att sparandeunderskottet inte

167

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Sparfrämjande åtgärder

på något sätt beror på den skattereform vi är pä väg att införa. Som jag sade tidigare ligger orsaken till detta främst på företagssektorn. Man kan inte säga alt inte räntorna spelar en roll när det gäller delta sparandeunderskotl; räntebetalningarna spelar naturligtvis en ganska stor roll.

Jag tror också alt andra faktorer är av belydelse när det gäller företagens investeringar Vi har ju släppt på valutaregleringarna, men givetvis spelar även annal in, såsom det ökade intresset, den internationalisering som sker i världen över huvud taget, utvecklingen i fråga om EG, osv.

Del år som sagt inte hushållssparandet och del offentliga sparandel som är anledningen till del ökade budgetunderskottet.

Man lalar sedan om en skärpning av skatten på kapital. För de breda grupperna blir delta främst aktuellt genom avdragsbegränsningen, dvs. atl avdragen på exempelvis villor blir betydligt mindre värda. Det har som jag sade tidigare redan nu, när skattereformen ännu bara till delar har genomförts, skelt en kraftig förändring av hushållens upplåning.

Ivar Franzén gör ett större nummer av investeringskontona än vad som egentligen är fallet. Han tror atl detta skall öka sparandel enormt.

Vi hade för elt år sedan en hearing med ekonomer De framhöll alt detta med att hitta på nya stimulanser lill sparande på detta sätt, genom att man utnyttjar skattesystemet, det är ute i tiden. Resultatet blir bara atl det blir porlföljalternativ, atl pengar flyttas om från det ena kontot lill det andra, till del som lönar sig allra bäst. Det blir enligt ekonomerna inte alls fråga om något nysparande.

Jag vill också framhålla atl del enligt min mening är mycket viktigt att påpeka att det, precis som Lars De Geer och Ivar Franzén sade. är väldigt många faktorer som avgör sparandet i ett land. Detta påverkas av realin-komsterna. av hela det sociala trygghetssystemet och av befolkningens sammansättning.

Vi var med utskottet i Japan och fick uppleva den stora oro man där kände inför framtiden, eftersom man trodde att Japans nu höga personliga sparande, hushållssparande, snabbt skulle minska på grund av att japanerna snabbt blev en åldrad befolkning. Sparforskare har ju faktiskt räknat ul atl vårt sparande, genom den ålderssammansättning vi just nu har med vad man skulle kunna kalla en "midja" på mitten och många gamla och mänga unga, nu reduceras med ca 5 - 6 %

168

AnL 158 LARS TOBISSON (m) replik;

Herr talman! Vi kanske inte skall fortsätta denna debatt, ulan Roland Sundgren fär i slället läsa på litet bättre. Men när han säger att en stor del av den ökade kapitalbeskaitningen skulle beslå i avdragsbegränsning måste jag ändå tala om för honom all detta är fel. Den består inte till någon del av någon avdragsbegränsning, eftersom den nämligen inte kommer att finnas i del nya systemet. Där är del faktiskt fråga om symmetri, man har samma skatt för kapitalinkomster som för kapitalutgifter

Jag skall sedan ge ett enda exempel för att klargöra hur hushållssparandet och dess hantering faktiskt kan påverka även kapitalströmmen utåt, något som kan röra ganska små sparares placeringar Vi har nu ett förbud mol att ta försäkringar i utländska försäkringsbolag till en större kostnad än 3 000

kr om året. Svenska försäkringssparare är alltså hänvisade till svenska försäkringsbolag. Men vad gör de svenska försäkringsbolagen när de får in premierna? Jo, sedan någon tid tillbaka nettoinvesterar de inte ett dugg i Sverige. De desinvesterar i Sverige vad gäller såväl fastigheter som aktier och placerar pengarna utomlauds. De räkjiar nämligen med bättre förräntning där

Den väsentliga förklaringen till detta är att det utomlands är en större tillväxt, orsakad av att man inte har samma hårda skattetryck som vi har här i Sverige. Och framför allt har man inte den straffbeskattning på kapital som nu planeras för Sverige i fortsättningen.

Jag skulle vilja be mina kolleger i finansutskottet att tänka över detta tills vi i nästa omgång skall ta tag i frågorna gällande både skattepropositionen och kompletteringspropositionen senare i vår

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Sparfrämjande åtgärder

Anf. 159 IVAR FRANZÉN (c) replik;

Herr lalman! Nu tillgrep Roland Sundgren ett gammalt men ändå lika oriktigt argument. Tror Roland Sundgren faktiskt att någon flyttar skattade, sparade pengar till ett konto med skattekredit i syfte att få nöjet att, när tillgången sedan avvecklas, få betala 30 % i skatt? Det är ju fullständigt ologiskt! Och det unika i detta system är att det är frågan om nyspararide. Det rör sig om 15 000 kr, det är inte fråga om några stora portföljplacerare som är intresserade av detta, utan det är svenska folket i hela dess bredd. Det är den varilige arbetaren som har intresse för detta, han som själv vill äga sin bostad och litet mer, och inte vill att banken skall äga den.

Det är också fråga om att få pengarna använda på ett produktivt sätt, de är styrda till produktionen, till boendet och till det egna företaget. Delta är väsentliga inslag. Det är alldeles givet att detta inte är en trollformel som löser alla problem, men det rymmer i sig många fördelar Det som Roland Sundgren har anfört mot detta är platt intet gentemot fördelarna. Varför inte pröva detta och fatta beslut? Det är en viktig och riktig åtgärd.

Jag kan ändå inte undgå att nämna några ord om skattereformen, som i många delar är bra. Vi tycker att det är bra med en marginalskattesänkning, men finansieringen finns det skäl att kritisera. Ni skapar där en betydande rundgång av skattepengar, vilket i sig innebär ett ökat skattetryck med i storleksordningen 12-13 miljarder kronor, dvs. någon procent i höjt skattetryck.

Ni har en finansiering som nödvändiggör höjda barnbidrag, höjda bostadsbidrag, bidrag till pensionärerna, investeringsbidrag och nödvändiggör bidrag här och där och en massa kompensationskrav som måste tillgodoses.

Det är mycket olycklig att man inte kan lägga ner en sådan omsorg och omtanke på finansieringen att man kan undvika att belasta de svenska hushållen med 12-13 miljarder i extra skatteuttag för att sedan ge de medlen tillbaka. Jag trodde i varje fall att ett parti var direkt emot ett ökat skattetryck och en ökad rundgång av skattepengar. Att socialdemokraterna då och då har ansett det vara en fördel att höja skatterna för att få ge bidrag, det har jag förstått, men det är en total nyhet för mig att detta också gäller det andra partiet. Jag tror att det ligger i det svenska folkets intresse att man ser över den delen av skattereformen för att få det hela att bh den goda produkt som det kan bli.

169

i 2 Riksdagens protokoll 1989/90:100

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Sparfrämjande åtgärder

AnL 160 LARS DE GEER (fp) replik;

Herr talman! Jag vill lill Lars Tobisson säga att moderata samlingspartiet och folkpartiet i alla väsentliga stycken har samma åsikt om vad del är för fel på den ekonomiska politik som förs i landet. Jag vill inte söka debatt om något annat än skattereformens effekt på utlänningars vilja att investera i Sverige.

Ett livs erfarenhet av förhandlingar med utländska industriföretag har lärt mig att det gamla skattesystemet, det gamla systemet för förelagsbeskattning, var mycket svårt att förklara för utlänningar Den relativt fria avskrivningsrätten för lager förstod de inte. Den myckel fria avskrivningsrätten för maskiner hade de mycket svårt att förstå. Däremot förstod de att 52 % var en mycket hög skattesats och atl det skattesystem för enskilda personer som fanns i landet var mycket frånstötande.

Jag tror alt den skattereform som nu kan komma att geoomföras kommer att påverka utlänningars vilja att investera i Sverige på ett positivt sätt.

Arif. 161 TALMANNEN:

Jag vill återigen erinra Lars De Geer om att hans replikrält gällde Rolarid Sundgrens anförande.

Arif. 162 LARS TOBISSON (m) replik:

Herr talman! Jag ber att få protestera mot att Lars De Geer, efter att ha fått en uppmaning av talmannen atl hålla sig till debattreglerna, faktiskt än en gång bryter mot dem. Det måste ha skett avsiktligt.

170

AnL 163 ROLAND SUNDGREN (s) repHk:

Herr talman! Visst kommer det atl bli en ökad avdragsbegränsning, Lars Tobisson. Det blir en kraftig ökning av avdragsbegränsningen, vilken i dag är 47 %, ner lill 30 %. Det är självfallel en avdragsbegränsning som reducerar värdet av avdragen, och det spelar en stor roll.

Så till frågan om straffbeskattningen på kapital. Den undersökning som riksrevisionsverket gjorde för några år sedan visade atl det var skalleri på arbetsinkomsterna som betalade kapitalbeskattningen. Den gick alltså med minus.

Även om vi tar in 30 miljarder på kapitalbeskattnirigen tror jag, precis som Lars De Geer, att det sker en förenkling av skattesystemet. Den inriebär också alt man får en klarare bild av skatten, som i stort sett blir 30 %. Det tror jag är en mycket värdefull och lättillgänglig information också för dem som inte är svenskar, vilket kanske också har ett värde.

Den här enkelheten i systemet tycker jag är viktig, vilket jag också vill nämna med anledning av del Ivar Franzén sade. När vi nu får ett nytt skattesystem skall man inte på det skattesystemet börja haka upp en massa nya saker, som leder till att man skall kunna skatteplanera en hel del med detta system.

Det här är ett invecklat system. Jag vet att Ivar Franzén nu inte har rätt att svara mig, men jag vill ändå fråga; Vad kostar detta stat och kommun i ett uppbyggnadsskede? Det har vi aldrig fått något svar på, men det är ju svårt att säga. När nu Ivar Franzén har tagit upp frågan om rundgång så kan

man säga; Tala om rundgång! Här är del faktiskt fråga om rundgång i 30-40     Prot. 1989/90:100
år framåt. Det finns därför inte någon anledning atl snabbt fatta beslut i den     4 april 1990
här frågan.                                                                          I   [

Jag tror all vi nu skall vänta och se. Förhoppningsvis kan det här skattesy- P " tnjan e siemet på några år skapa en sund ekonomisk inställning som gynnar arbete ° och sparande och motverkar ett alltför stort lånande, alltför slora krediter och atl man använder skattesystemet för skatteplanering.

Talmannen anmälde att Ivar Franzén anhållit att lill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

Anf. 164 CARL FRICK (mp):

Herr lalman! Vi lever i en tid av ofattbart slöseri. Vi i industrivärlden konsumerar mängder av materiella resurser Samtidigt förorsakar vi tillsammans i den industrialiserade världen stora ekologiska störningar En del av dessa är irreversibla, de går inte alt rätta lill. Sådana fall är när vi med vårt sätt att leva förstör livsbetingelserria för arter så att de dör ut. Detta är djupt allvarliga frågor, frågor av existeusiell karaktär, och de borde maria oss till efter-larike där vi begrundar vår rätt alt förstöra del som är oss givet.

Normalt äguar vi oss i riksdagen inte oss åt dessa frågor Här beslutar vi som om de inte är giltiga. Grundfilosofin i vår del av världen är att vi människor står över alll annat levande och att vi har befälsrätten över del.

I gamla lider, då man kanske av okunskap och för litet kraft höll sig inom de ekologiska ramarna, var sparandet en viktig del av samhällslivet. Det gällde alt skaffa sig resurser för alt kunna klara svåra tider Livet var kärvt och på marginalen. I dag behärskar vi enorma krafter, och därigenom drivs livels kärvhet något ål sidan.

Fortfarande spelar sparandel en slor roll i samhället. Dels som en kvarva-raride dygd - en kvarleva från flydda tider, dels som ett sätt att skapa pen-ningresurser för fortsalla lönsamma penningalstrande investeririgar i produktiva maskiner och system, eller som ansvarsfulla miljörimliga invesleringar

Del intressanta med sparande är att det skjuter upp konsumtion lill framliden. Del vikliga ligger däri att sparande strider mot huvudtemat i industriekonomierna, vilket är atl vi som medborgare i varje givet ögonblick skall konsumera så myckel som möjligt och alt vi skall anstränga oss för att göra det. Gör vi inte det sjunker försäljningssiffror och penningomsättningen i samhället och - ve och fasa - BNP ökar långsamt, och del är rena katastrofen om BNP skulle minska.

År då BNP och den reala köpkraften inte ökar rejält betraktas i många kretsar som förlorade år. Just nu är vi inne i ett skede när BNP förväntas öka i låg takt. Genast får vi besked om att vi är inne i en allvarlig ekonomisk kris. Sparandet motverkar i praktiken huvudmålen i deri ekonomiska politiken med dess krav på snabb ökning av den materiella förbrukningen och penningomsättningen.

När man nu talar sig varm för att öka sparandet i samhället borde det vara
naturligt atl kombinera det arbetet med att försöka minska köpstimulerande
reklam. För det är väl del som reklam är till för? Sparandedelegationen 171

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Statistikfrågor

borde rimligen ägna betydande kraft till att minska reklamspridningen med såväl papper som via etermedia.

Vi har den märkliga situationen att de som ivrar för sparande, moderater och folkpartister, också är de som ivrar allra mest för att reklamen skall spridas än mer och ännu mera effektivt.

Hur detta hänger ihop med hur man skall få människor att spara är inte lätt att förklara. Det vilar ett drag av kraftig schizofreni på denna debatt om sparande och slösande. Det gäller enligt miljöpartiet de gröna att försöka koppla ett helhetsgrepp på situationen. Vi måste utgå från verkligheten.

Vi har i dag en ekologisk och en ekonomisk kris. Den ekologiska beror på vår orimligt stora materiella förbrukning. Den ekonomiska beror också på detta. Vi importerar för större belopp än vi exporterar Bytesbalansen blir nu starkt negativ. Vi finansierar dagens överkonsumtion med utlandslånade pengar till stigande räntor Det blir käckt för våra efterkommande när de står där och får betala för vår överförbrukning.

Genom att minska den materiella förbrukningen inom landet kan vi bidra till att klara de båda kriserna. Därför är sparandet tillsammans med finanspolitiska åtgärder viktiga instrument. Parallellt med detta måste vi se till att minska köpluststimulerande budskap i samhället. Gör vi inte det, menar vi irite allvar med behovet av att spara och att komma till rätta med våra båda kriser

Det är viktigt att politiken blir trovärdig. Svenska folket är inte så dumt att det inte ser att det finns en avgrund mellan tal och handling.

Vi måste få ett helhetsgrepp på sparandel och slösandet, på ekologi och ekonomi. Men det sker inte i detta betänkande. Spardelegationen borde få i uppgift att totalt minska slöseriet i samhället.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 5 april.)

16 § Statistikfrågor

Föredrogs finansutskottets betänkande I989/90:FiU22 Statistikfrågor (prop. 1989/90:100 delvis).

172

Anf. 165 RUNE RYDÉN (m):

Herr talman! Jag kommer att behandla reservationerna 9 och 12 medan Lars De Geer kommer att tala för reservation 7 om företagens uppgiftsläm-nande.

Reservation nr 9 är en gammal bekant. Vi moderater vill spara 2,7 milj. kr på Statistiska centralbyråns partisympatiundersökningar Sedan många år genomför olika fristående institut opinions- och partisympatiundersökningar Nästan varje månad presenteras sådana undersökningar i olika dagstidningar Det finns därför enligt oss moderater inga skäl till att anslå budgetmedel till SCB:s partisympatiundersökningar Del innebär inte att vi har något emot den här typen av undersökningar, bara att inte vi skattebetalare

skall betala för dem. Vill några tidningar eller andra intressenter absolut ha SCB:s undersökningar som ytterligare en jämförande undersökning, tycker vi moderater att de i så fall skall betala för dem.

Det här är också på sitt sätt en ideologisk fråga. Vi måste vara sparsamma med statens medel. Eftersom det också finns fristående opinionsinstitut borde SCB;s partisympatiundersökningar finansieras på samma sätt genom uppdrag. Klarar de inte konkurrensen, behövs de antagligen inte.

Dessutom, och det är viktigt, berörs inte den stora eftervalsundersök-ningen. Vi inskränker alltså inte forskningens friheter och möjligheter Nedbrytningen på en regional nivå kan ske vid enstaka tillfällen på åtminstone någon ytterligare undersökning. Argumentet att SCB:s undersökningar är unika håller inte längre i det avseendet.

Herr talman! Vidare har vi folk- och bostadsräkningarna. Vi moderater anser att det är fullt tillräckligt med sådana vart tionde år Vi uppfyller då de internationella rekommendationerna, och vi tycker att det är en lämpligt lång lid mellan undersökningarna för att kunna registrera påtagliga förändringar i samhället. Med undersökningar vart femte år hinner bearbetningarna av resultaten knappast bli färdiga förrän planeringen av nästa undersökning skall påbörjas. Vi tycker därför att det inte behövs en kommission för alt utreda förutsättningarna för tioåriga intervaller Det är bara att bestämma sig. Eftersom vi har en folk- och bostadsräkning i år kommer i så fall nästa att få äga rum, enligt vår uppfattning, år 2000.

Herr lalman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna 7, 9 och 12.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Statistikfrågor

AnL 166 LARS DE GEER (fp):

Herr lalman! I många fall - så även senare i detta anförande - påyrkar vi folkpartister ofta att uppgiftsinlämnande och statistikinsamlingar bör reduceras. Låt mig därför, för omväxlings skull, börja med att försvara en undersökning som SCB hittills gjort men som nu föreslås borttagen. Jag avser då SCB;s partisympatiundersökning i februari under valåret 1991. Den bygger ju på ett myckel stort urval, och den är därför av hög kvalitet. Urvalets storlek medger även vissa regionala slutsatser, vilket inga aridra väljarundersök-ningar medger Tidpunkten, i februari före ett val i september, gör ju också undersökningen extra intressant. Någon särskild finansiering borde inte erfordras för alt SCB skall kunna utföra denna väljarundersökning. I ett totalanslag pä drygt 371 milj. kr måste den kunna finansieras genom omprioriteringar Jag yrkar härmed bifall till reservafion nr 10.

Beträffande folk- och bostadsräkningarna har Rune Rydén redan sagt vad som sägas skall. Där har vi en gemensam reservation, nr 12.

Motioner om att företags uppgiftslämuande bör reduceras har förekommit i riksdagen i många år och har väl också föranlett en del åtgärder Sist bland dessa må riämrias tillsätlaridet av en särskild utredare med uppgift att från formella utgångspurikter se över föreskrifterna på det statliga statisfikområ-det. Denne skall avlämna sin rapport inom någon månad.

Delta är riu föga tröst för en företagare som jag själv. På mitt skrivbord har jag inför påskhelgen sex digra statistikuppgifter att fylla i, varav fyra avser sovande företag som ej bedrivit någon verksamhet på flera år Lika fullt

173

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Statistikfrågor

måste jag sitta och fylla i ett oändligt antal nollor år efler år, avbrutna endast av företagets då och då erforderliga organisationsnummer Det enda rörelsedrivande företaget i samlingen har en omsättning som motsvarar en bråkdel av en promille av Volvos. Men likafullt erfordras på en av blanketterna ca 45 uppgifter att avgivas med precision och decimaler Med denna personliga erfarenhet som bakgrund yrkar jag bifall till reservation 7, i vilken påyrkas en stark reduktion av antalet uppgifler som irifordras fråri framför allt de mindre företagen.

Herr lalman! Till sist vill jag göra ett lilel påpekande i anslutning lill reservation 1 från riksdagens "gröna" parfier I denna undersirykes behovet av "gröna nationalräkenskaper", och där efterlyses i konkreta termer att till dessa bör hänföras "energi, vallen, lufl, malm och skog". Dylika beräkningar måsle med nödvändighet bli synnerligen approximativa och av ganska tveksamt värde. Som exempel härpå vill jag nämna, all riksdagen på 1950-lalet hade många debatter om viklen av all spara de mellansvenska järnmalmerna från export, enär de ansågs vara livsviktiga för den mellansvenska järnhanteringens.överlevnad. 30 år senare nödgas vi konstatera att dessa malmer ej längre går alt ekonomiskt bryta. De ligger i dag i vattendränkta gruvor, och deras mineral kan ej längre klassificeras som malm. Sic transit gloria mundi - så förgår jordens härlighet - med eller utan riksdagsdebatter och "gröna" budgetar

174

Anf. 167 GUNNAR BJÖRK (c);

Herr talman! Lars De Geer nämnde den reservation som jag hade tänkt att lala för Han talade om de "gröna" partierna. Man kan säga mycket om vpk, men man kanske inte direkt kan hävda att de är så gröna. De är väl mer illröda.

Vi har tidigare diskuterat frågan om miljömålet som en del av den ekonomiska politiken. Nu lalar vi om del faktum atl vi från centerns sida har föreslagit att nationalräkenskaperna skall kompletteras med räkenskaper som tar hänsyn lill miljö och naturresurser och de förändringar i miljön som följer härav. Varför kräver vi då detta?

Sverige har goda möjligheter att ta fram ell material på detta område. Sverige är ell land som hävdar all det är bra pä olika miljödata. Därför borde detta vara ganska lätt.

Med det gröna lillväxtbegreppel menar vi i centern inte att det är meningen att byta ut BNP, utan meningen är alt komplettera del med en värdering i monetära enheter av de förändringar i naturresurser och miljö som sker Man kan t.ex. mäta vad det kostar all återställa miljön. Vi har ganska goda möjligheter till del på en rad områden. Jag tror att en grön nettonationalprodukt kan räknas fram och vara ett bra komplement till andra värderingar Ett system har provats i Norge. Del är möjligt att man kan använda det systemet, men det skall naturligtvis anpassas till svenska förhållanden. Vi i centern tror att SCB vore lämplig att ulföra del arbetet.

Vi i centern tycker att det är viktigt atl man trycker på internationellt. De i finarisutskollet som gjorde en resa till OECD kunde finna att OECD redan har utfört en hel del arbete när det gäller forskning och utredningar som rör miljön och som visar när miljön påverkar landets ekonomi. T.ex. kan man

.ie hur kvävet har påverkat Nederländerna. Utsläppen av kväve har nu gått så långt att de påverkar landets totala ekonomi. Det vore också lämpligt om Sverige tog upp dessa utsläpp i samband med den kommande världsmiljökonferensen.

Vi tycker alt del är viktigt all regeringen arbetar med de direktiv som man har utlovat. Del går inte särskilt fort. En del om delta skrevs in i finansbeslu-lel förra våren, och man lar alltså mycket god lid på sig. Vi tycker att det är viktigt alt man handlar nu. Vi noterar med intresse att del finris ytteriigare partier som är intresserade av atl stödja detta.

Jag ber all få yrka bifall till reservation 2.

I reservation 6 har vi förespråkat en bättre kooperativ statistik. Vi lycker alt den kooperativa delen ofta kommer i strykklass.

Herr lalman! Jag ber alt få yrka bifall till reservationerna 2, 6 och 7.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Statistikfrågor

AnL 168 CARL FRICK (mp):

Herr lalman! Jag vill börja med alt yrka bifall lill de reservationer som miljöpartiet står bakom. Del är viktigt med statistik. Den skall inte behöva medföra alt den personliga integriteten hotas. För sådana fall måste del finnas speciella regler som innebär atl uppgifler skrotas när de har använts för avsett ändamål.

Det slags statistik som vi nu behandlar är av en annan karaktär Denna statistik behandlar frågan om gröna nationalräkenskaper och ett nytt lill-växtbegrepp - någonting som vi i miljöpartiet har slagits för så länge vi har varit med i riksdagen och även långt tidigare. Det är med viss tillfredsställelse som jag kan konstatera alt ett nytänkande är på gång och alt man nu öppet lalar om behovet av gröna nationalräkenskaper Det är bara att beklaga att utskottets majoritet uppenbarligen är mycket rädd för dessa nya tankar och slår dem ifrån sig genom atl avstyrka de krav som har framförts.

I en annan reservation ställer vi oss bakom kravet på att det obetalda arbetet skall redovisas i nationalräkenskaperna. Obetalt arbete utförs lill övervägande del av kvinnor Del är elt stort och viktigt arbete som inte kommer med i nationalräkenskaperna därför alt del inte är prissalt och därför atl det är obetalt. Det är dock ell obetalt arbete som är lill gago för oss alla. Atl det irite eris tillnärmelsevis finns med i nationalräkenskaperna är dåligt. Men när jag läste lelefaxnyhelerna i bankhallen såg jag till min glädje atl SCB nu skall sälla i gång med del arbete som tas upp i reservationen. Ibland går det undan, trots atl utskottet har avstyrkt. Del är bara atl lacka och ta emot, att del händer någonting på detta område.

Vi tycker alt del är väldigt viktigt med statistik över kooperativa verksamheter med lanke på att denna typ av verksamhet håller på att öka i det här laridet. Del startas nu många nya kooperativ, bl.a. föräldrakooperativ. De är ofta små och de borde redovisas för alt man skall kunna se vad som händer

Vi ställer oss bakom förslaget om all SCB;s partisympatiundersökningar skall bibehållas. Inför valet 1991 är det värdefullt alt få vela vad människor lycker Del är också värdefullt och viktigt att man kan göra regionala analyser

Vi ställer oss även bakom förslaget om atl folk- och bostadsräkningen skall genomföras blott vart tionde år, även om vi ogillar det sätt på vilket de bru-

175

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Den statliga redovisningen och revisionen

kar genomföras. Det finns risk för att de inkräktar på den personliga integriteten.

Anf. 169 IRIS MÅRTENSSON (s):

Herr talman! I denna sena timme skall jag helt kort endast kommentera två reservationer Först vill jag yrka avslag på samtliga reservationer som är fogade till finansutskottets betänkande 22. De flesta av dessa reservationer känner vi igen sedan tidigare år

När det gäller reservationen om gröna nationalräkenskaper och ett nytt tillväxtbegrepp delar utskottels majoritet uppfattningen att det är väsentiigt att kimna följa hur de samlade resurserna, inkl. miljö- och naturresurser, utvecklas. Utskottets majoritet påminner också om att det vid den offentliga utfrågning som utskottet anordnade i januari i år lämnades besked om att regeringen avser alt tillsätta en utreduing, som skall överväga möjligheten att komplettera de nuvarande nationalräkenskaperna med miljö- och natur-resursräkeriskaper Därmed yrkar jag avslag på denna reservation.

Jag vill samtidigt säga någonting om den reservation som tar upp det obetalda arbetet i nationalräkenskaperna. Vi i majoriteten delar den uppfattning som här framförts, alt det obetalda arbetet - som i stor utsträckning utförs av kvinnor - måste göras synligt. Men att, som föreslås i reservationen, utvidga redovisningen blir på grund av svårigheterna att värdera det obetalda arbetet i kronor mycket svårtolkat. Vi anser också att det är angeläget att SCB ges möjligheter att genomföra en återkommande tidsanvändningsundersökning, och vi utgår ifrån att SCB mot bakgrund av erfarenheter från pågåeride tidsanvändriirigsundersökning kommer att undersöka möjligheterna att till en rimlig kostnad genomföra intermittenta undersökningar.

Herr talman! Därmed yrkar jag avslag på samtliga reservationer

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 5 april.)

17 § Den statliga redovisningen och revisionen

Föredrogs finansutskottets betänkande 1989/90:FiU23 Den statliga redovisningen och revisionen (prop. 1989/90:100

delvis).

176

Anf. 170 FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr talmari! Att gå upp i talarstolen så här strax före kl. 23 är som att gå i mål som jumbo i en skidtävling. Publiken har gått hem, och några trogna funktionärer finns på plats, liksom de närmaste i familjen.

Jag vill bara yrka bifall till reservation nr 1 som är fogad till finansutskottets betänkande nr 23 angående nya organisationsformer för statens förvaltningsrevision.

Vi lever i en föränderlig värid. Det har skett revolutionerande förändringar på många håll inom statsförvaltningen. Men det anmärkningsvärda

är att riksdagens revisorer och dess verksamhet har behållit sin organisation sedan dess tillkomst redan i samband med 1809 års regeringsform. I stället har riksrevisionsverket övertagit huvudansvaret för att utveckla och bedriva revision av statens verksamhet.

Det står helt klart att regeringskansliet i ökad utsträckning skall engageras och samarbeta med RRV. Det innebär alt RRV måste ses sorii ett statsorgan åt regeringen.

Så förhåller det sig inte i andra västliga demokratier Där sköts revisionen av parlamenten. Vi anser del angeläget att vi har en stark och oberoende revision som står under riksdagen. Det är denna lirije som vi har drivit och framfört i den moderata motionen och som vi följer upp i reservationen.

Jag yrkar således bifall till reservationen i fråga.

AnL 171 LARS DE GEER (fp):

Herr talmanlRiksrevisionsvérket, RRV, är i dag att betrakta som ett direkt under regeringen arbetande verk, som måste anses styrt av förslag och direktiv från kanslihuset. Det kan inte anses höra till god revisionssed att RRV under denna organisationsform har att revidera regeringens och alla under denna stående myndigheters åtgärder För att en rättvis och objektiv revision skall komma till stånd, bör revisionsarbetet utföras - eller i varje fall slutföras - av en från regeringen helt fristående grupp som ej skall tveka att, om så erfordras, kritisera även regeringens egna åtgärder

Riksdagens revisorer har en från regeringen fristående ställning, varför gruppen som sådan organisatoriskt befinner sig i ett gott läge för en opartisk och rättvis revision av statens affärer I synnerhet gäller detta förvaltningsrevisionen, medan själva redovisnings- och siffergrariskningen sanriolikt utau olägenhet kan ligga kvar hos RRV. Ett mönster för hur riksdagens revisorer skulle kunna arbeta finns i Danmark, där det finris eri "rigsrevisor" som har en oberoende ställning och som arbetar med eget ämbétsmannaansvar

I Sverige skulle en motsvarande organisation lätt och utan extra kostnader kunna tillskapas, om riksdagens revisorer tilldelades ansvaret för huvuddelen av förvaltningsrevisionen. Detta skulle dock kräva att kompelens och personal överfördes från RRV till riksdagens revisorer - ett förfarande som redan utretts ingående och som därför skulle kunna igångsättas med korl varsel.

Herr talman! Med hänvisning till det anförda yrkar jag bifall till reservation nr 1.

I motion K501 av Birgit Friggebo påpekas att antalet myndigheter som fått anmärkningar på sin förvaltning från RRV visar en starkt stigande tendens, samtidigt som endast vissa myndigheter vidtager åtgärder för att avhjälpa bristerna. Andra gör ingenting, varför de får samma anmärkningar år efter år utan att något händer För att avhjälpa detta synrierligen otillfredsställande tillstånd föreslås i motionen, att en ny bokföringslag införs för statliga myndigheter, innebärande att bokslut upprättas och godkänns av styrelsen för varje verksamhetsår Över bokslutet bör myndigheternas revisorer lämna en revisionsberättelse, som sedan kan ligga till grund för att en lämpligt sammansatt "stämma" beviljar generaldirektören och styrelsen ansvarsfrihet.

Prot. 1989/90:100 4 april 1990

Den statliga redovisningen och revisionen

Prot. 1989/90:100 En statlig utredare arbetar för närvarande med en översyn av den statliga

4 april 1990 redovisningsrevisionen. Åven om denne kan förväntas yttra sig om hur man

skall åstadkomma en bättre resultatredovisning och en bälire resultatuppföljning inom den statliga sektorn, så har han ej i uppdrag att la ställning till en styrelses ansvar för ett verks skötsel eller lill vem som skall bevilja ansvarsfrihet för ett gånget års verksamhet. Skall nuvarande tillstånd - med anmärkningar från RRV som återkommer år efter år - bli tillrältat, krävs alt ansvarsfrågan åtgärdas på ett effektivt sätt, utan att onödig byråkrati uppstår Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservation nr 2 i denna fråga.

AnL 172 CARL FRICK (mp):

Herr talman! Inom miljöpartiet de gröna anser vi all det är viktigt atl riksdagens möjligheter till revision stärks och all riksdagen kan kontrollera att beslut genomförs på avsett sätt. Därför yrkar jag bifall till reservation 1.

AnL 173 PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr talman! De ståndpunkter som redovisas i finansutskottets betänkande nr 23 är viktiga, men inte desto mindre är de gamla och väl kända. Utskottet avvisar de synpunkter som anförs i reservationen 1 i nyckelmeningen: "Utskottet anser således alltjämt att riksrevisionsverkel inte skall frånhändas något förvaltningsrevisionellt ansvar"

Mot de synpunkter som anförs i reservation 2 står utskottets uttalande att "frågan om styrelsernas ansvar är uppmärksammad och att den är föremål för regeringens överväganden".

Mot denna bakgrund ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 5 april.)

18 § Beslut om fortsatt ärendebehandling den 5 april

Kammaren beslöt att ärendebehandlingen skulle fortsättas vid morgondagens arbetsplenum.

19 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades Redogörelse 1989/90:20 Riksdagens revisorers berättelse över granskningen av Stiftelsen

Riksbankens jubileumsfonds verksamhet under 1989

178

20 § Anmälan om interpellation Prot. 1989/90:100

4 april 1990

Anmäldes alt följande interpellation framställts

den 4 april

1989/90:157 a\ Margareta Gärd (m) till korrimunikationsministern om villkoren för utbyte av utländskt körkort mot svenskt:

Åtgärder för alt öka trafiksäkerheten är nödvändiga för att nedbringa olycksfallen inom trafiken. Skärpta krav för erhållande av körkort har riyli-gen iriförts, liksom eri prövotid för uriga förare. Diskussioner förs även om de äldre förarrias kompetens. Dessutom har reglerna om irafiknyklerhelsbrott skärpts väsentligt.

Samlidigl som dessa skärpningar införs för svenska medborgare utfärdas årligen tusentals körkort till personer vars körskicklighet och kunskaper om trafikregler inte alls ifrågasätts.

Enligt förordnirigeri om godkäririaride av utbyte av utländska körkort får utländskt körkort bytas mol svenskt om det är giltigt och om innehavaren varit kyrkobokförd i Sverige högst elt år Har han varit kyrkobokförd längre än ett år, kan han få dispens av trafiksäkerhetsverkel.

Det enkla förfaringssättet för erhållande av svenskt körkort har medfört att det i Sverige dyker upp ett stort anlal förfalskade utländska körkort. Många länsstyrelser anser sig inte ha råd att sända alla ulbyteskörkort till statens kriminaltekniska laboratorium för äkthetsprövning, varför det måste antas atl många svenska körkort erhållits med falska körkort som underlag. Dessutom kan man hell lagligt köpa körkort i vissa länder ulan alt ens ha suttit i en bil. Man kan med fog fråga sig om del är rimligt att dessa kan bytas ut mol svenska körkort.

Svenskt körkort är dessutom en fullgod legitimation i ekonomiska sammanhang.

Många människor upplever del som stötande all reglerna för erhållande av körkort är så olika, då vi alla är trafikanter på samma vägar och med samma ansvar för atl trafiksäkerheten upprätthålls.

Ingångna internationella konventioner och avtal måste omedelbart ses över, så att de överensstämmer med svenska krav på körskicklighet och kunskap om trafikregler för erhållande av svenskl körkort.

Med hänvisning till vad som ovan anförts vill jag till kommunikationsmi-nistern ställa följande fråga:

Anser kommunikationsministern all del nuvarande systemet för utbyte av utländskt körkort är tillfredsställande från irafiksäkerhelssynpurikt, och är statsrådet beredd att skyodsamt vidta åtgärder för att falska utländska körkort och äkta utländska körkort, som inte erhållits efter att inriehavaren genomgått förarutbildning i sitt hemland, inte kan bytas ut mot svenska körkort?

179

Prot. 1989/90:100 21 § Anmälan om frågor

4 april 1990

Anmäldes att följande frågor framställts

den 3 aprd

1989/90:510 av Karin Falkmer (m)till utbildningsministern om reklamförbudet i kabellagen:

Västerås Vision, den lokala TV-kanalen i Västerås, har under en vecka granskats av kabelnämnden. Två program bedömdes bryta mot kabellagens , förbud mot reklam.

Kabelnämnden har därför ålagt sändningsförbiid och stänger hela Västerås Vision fro.m. den 1 april 1990.

Omkring 40 000 av de 55 000 hushållen i Västerås som via direktreferat kunnat följa sändningar från kommunfullmäktige, riksdag, sportevenemang och lokala nyheter i Västerås Vision drabbas nu genom kabelnämndens stopp för del fria ordet.

Skulle motsvarande regler tillämpas på Sveriges monopol-TV skulle sändningsförbud omedelbart tysta såväl TV 1 som TV 2.1 stället förbereder och utreder regeringen införande av reklam i svensk TV. Kabellagen har överlevt sig själv.

Kommer ministern att ta något initiativ för att avskaffa reklamförbudet i kabellagen?

1989/90:511 av Erkki Tammenoksa (s) till försvarsministern om utbildningen av värnpliktiga:

Värnpliktiga har vandaliserat ett tåg och terroriserat medpassagerare under en resa.

Brister försvaret i sin uppgift, eftersom färdigulbildade värnpliktiga förstör svenska statens egenom vilken de bl.a. skall försvara?

Vilka åtgärder väntas från försvarsministern?

den 4aprd

1989/90:512 av Görel Thurdin (c) till statsrådet Erik Åsbrink om reavinstbeskattningen vid försäljning av bostadsrätter:

Fler och fler fall av orimligheter rapporteras från bostadsmarknaden. Det gäller fall, då äldre och handikappade har sålt sin bostadsrätt för att kunna flytta till en mera handikappvänlig lägenhet av samma slag. Det är fråga om människor som bor i obekväma hus utan hiss och som tvingas flytta ner till bottenplanet. Vi har nu också erfarit att gamla människor tvingas be om socialbidrag för att klara av att betala realisationsvinsten på sin bostadsrättslägenhet.

Oavsett vilket system vi får i framtiden när det gäller reavinstbeskattning,
, on måste det systemet i sig innehålla en regel som ger myndigheter möjligheter

att fatta förnuftiga beslut.

Min fråga till finansministern är således: Prot. 1989/90:100

, , , 4 april 1990
Ar regeringen beredd att i samband med den kommande skattereformen _

föreslå förändringar som undanröjer nuvarande orimliga konsekvenser av reglerna för reavinstbeskattningen vid försäljning av bostadsrättslägenheter?

1989/90:513 av Eva Björne (m) till miljöministern om åtgärder mot kärnvapenprov på Novaja Zemlja:

Sovjet har för avsikt att inom tre år flytta sina test av kärnvapen från Semipalatinsk i Kasachstan till Novaja Zemlja.

Vid de underjordiska proven i Semipalatinsk har så sent som i februari i år läckage uppstått och utsatt lokalbefolkningen för höjda doser av radioaktivitet.

Om nu sprängningarna flyttas till Novaja Zemlja kommer med stor sannolikhet läckage att ske även där Det innebär en okontrollerad spridning av radioaktivitet i en känslig arktisk miljö i den närmaste omgivningen och även över de nordliga delarna av Sverige, Finland och Norge.

Jag vill fråga miljöministern:

Vad har regeringen gjort eller vad avser den att göra för att förhindra Sovjetunionen att testa kärnvapen på Novaja Zemlja?

22 § Kammaren åtskildes kl. 22.51.

In fidem

OLOF MARCUSSON

IGunborg Apelgren

181

Prot. 1989/90:100

4 april 1990 Innehållsförteckning

Onsdagen den 4 april

1 § Justering av protokoll.............................................................. 1

2§ Härivisriirig av ärerideri till utskott............................................... 1

3 § Förnyad bordläggning.............................................................. 1

4§ Socialpolitik - inriktnirig och anslag............................................. 1

Socialutskottets betänkaride SoU17

Debatt

Daniel Tarschys (fp)

Sten Svensson (m)

Ulla Tilländer (c)

Gudrun Schyman (vpk)

Anita Stenberg (mp)

Bo Holmberg (s)

Per Stenmarck (m)

Barbro Westerholm (fp)

Rosa Östh (c)

Margö Ingvardsson (vpk)

Ragnhild Pohanka (mp)

Socialminister Ingela Thalén

Ingrid Hemmingsson (m)

Birgit Friggebo (fp)

Roland Larsson (c)

Berith Eriksson (vpk)

Andre vice talmannen (om sammanträdets fortsättriirig under kvälleri)

Marianne Samuelsson (mp)

Statsrådet Bengl Lindqvist

Bertil Persson (m)

Karin Israelsson (c)

Carl-Johan Wilson (fp)

Beslut....................................................................................... 103

5 § Granskningen av riksgäldskorilorets förvaltriirig under budget
året 1988/89......................................................................... 107

Finarisutskotlels betänkande FiU 16
Anslag till civildeparlemeritet och kammarkollegiet.............................. 107

Finarisutskotlels betänkande FiU 18
Nordiskt handräckningsavtal.......................................................... 107

Skatteutskottets betänkande SkU28
Sandtäkl i Öresund....................................................................... 107

Näringsutskoltets betänkande NU33
182 Beslut......................................................... 107

6§ Beslut om uppskjuten votering av kvällsärenden....... 107 Prot. 1989/90:100

7 § Anslag lill vuxenutbilduirig......................................... 107 4 april 1990

Utbildriingsutskottets betänkande UbU17

Debatt

Ulf Melin (m)

Carl-Johan Wilson (fp) .

Marianne Andersson i Vårgårda (c)

Elisabeth Persson (vpk)

Eva Goés (mp)

(forts. 10 §)

8 § Ajournering för middagsuppehåll................................ 123

9 § Återupptagna förhandlingar........................................ 123

10..................................................................................... § Anslag till vuxenutbildning (forts. UbU17) 123

Jan Björkman (s)

UlfMeHn(m)

Marianne Andersson i Vårgårda (c)

Carl-Johan Wilson (fp)

Eva Goés (mp)

Beslut skulle fattas den 5 aprd

11.................................................................................... § Anslag lill turism och rekreation 133

Kulturutskottets belänkande KrU16

Debatt

Lars Ahlström (m)

Jan Hyttring (c)

Kaj Nilsson (mp)

Maja Bäckström (s)

Stig Bertilsson (m)

Ingvar Karisson i Bengtsfors (c)

Beslut skulle fattas den 5 aprd

12 § Ökad säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens kam-

mare och utskott.............................................................. 148

Konstitutionsutskottets betänkande KU33

Debatt

Stig Berlilsson (m)

Bo Hammar (vpk)

Hans Leghammar (mp)

Helge Hagberg (s)

Beslut skulle fattas den 5 aprd

13.................................................................................... § Ändringar i riksdagsordningen 151

Konstitutionsutskottets betänkande KU37

Debatl

Stig Berlilsson (m)

Helge Hagberg (s)

Beslut skulle fattas den 5 april

14.................................................................................... § Den statliga rationaliseringsverksamheten m.m 152

Finansulskoltels betänkande FiU 19

Debatt

Lars De Geer (fp) 183

Prot. 1989/90:100 Cari Frick (mp)

4 april 1990 Sonia Karlsson (s)

Beslut skulle fattas den 5 ajjrd

15 § Sparfrämjande åtgärder............................................ 155

Finansutskottets betänkande FiU21

Debatt ' '

Lars Tobisson (m)

Lars De Geer (fp)

Ivar Franzén (c)

Roland Sundgren (s)

Talmannen (om debaltreglerna)

Carl Frick (mp)

Beslut skulle fattas den 5 aprd

16 § Statistikfrågor............................................................ 173

Finansutskottels betänkande FiU22

Debatl

Rune Rydén (m)

Lars De Geer (fp)

Gunnar Björk (c)

Carl Frick (mp)

Iris Mårtensson (s)

Beslut skulle fattas den 5 aprd

17 § Deri statliga redovisriirigen och revisionen................ 177

Finarisutskottets betänkande FiU23

Debaft

Filip Fridolfssori (m)

Lars De Geer (fp)

Carl Frick (mp)

Per Olof Håkarissori (s)

Beslut skulle fattas den 5 aprd

18 § Beslut om fortsatt ärendebehandling den 5 april...... 179

19§ Bordläggning................................................. '......................................... 179

20 § Anmälan om interpellation

1989/90:157 av Margareta Gärd (m) om villkoren för utbyte av

utläridskt körkort mot sveriskt......................................................................... 179

21 § Arimälan om frågor

1989/90:510 av Karin Falkmer (m) om reklamförbudet i kabel-

lageri............................................................................................................... 180

1989/90:511 av Erkki Tammenoksa (s) om utbildningen av

värnpliktiga...................................................................................................... 180

1989/90:512 av Görel Thurdin (c) om reavinstbeskattningen vid

försäljning av bostadsrätter............................................................................ 181

1989/90:513 av Eva Björne (m) om åtgärder mot kärnvapen
prov på Novaja Zemlja................................................................................. 181

184 gotab 96505, Stockholm 1990