Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:99

Onsdagen den 19 april

Kl 09.00

1 § Justerades protokollet för den 11 april.

2 § Föredrogs och hänvisades

Proposifion

1988/89:145 fill skatteutskottet

3 § Föredrogs men bordlades åter

Kulturutskottets betänkanden 1988/89:KrU15, KrU16, KrU18, KrU19 och

KrU22 Bostadsutskottets betänkanden 1988/89:BoU7 och BoU8

4 § Föredrogs

utrikesutskottets betänkande

1988/89:UU13 Överenskommelse med Polen om fiskezonerna i Östersjön (prop. 1988/89:87).

Utskottets hemställan bifölls.

5 § Föredrogs

utrikesutskottets betänkande

1988/89:UU18 Internafionellt utvecklingssamarbete (prop. 1988/89:100 delvis).

Internationellt utvecklingssamarbete

Anf. 1 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Det är glädjande att inför årets biståndsdebatt kunna notera en ökad grad av samstämmighet i utrikesutskottets biståndsbetänkande. Detta lar inte främst sitt uttryck i ett minskat antal reservafioner - de är många också i år- utan den ökade samstämmigheten märks framför allt i ett par av utskottets principiella ställningstaganden.

Mest glädjande är att den mångåriga borgerliga kampen för att återfå ett särskilt miljö- och markvårdsanslag med ordentliga resurser nu kröns med framgång. Redan i budgetpropositionen fann regeringen för gott att ge upp

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

motståndet mot ett särskilt anslag för miljö- och markvård, och nu i utskollels behandling av proposition och motioner har detta anslag försetts med ytterligare 100 milj. kr. Detta innebär att kammaren i dag har möjlighet alt rösta för ett miljö- och markvårdsanslag på 225 milj. kr., vilket borde kunna bilda en god bas för ett väsentligt utökat svenskt engagemang i kampen mot miljöförstörelsen i u-länderna. Vi har redan kunnat läsa i pressen all SIDA har uppmärksammat att verket nu får helt andra ekonomiska resurser lill sitt förfogande för det angelägna miljövårdsarbetet. Del gläder mig och mina partikolleger att vi med beslutet om de 225 miljömiljonerna också får ett moderat motionsyrkande bifallet.

Även i ulskoltets skrivningar om betydelsen av att stödja en demokratisk utveckling i den s.k. iredje världen är vissa framsteg alt notera. De är dock inte tillräckliga och socialdemokraterna tycks ha väldigt svårt att gå från ord till handling pä detta område. Därför föreligger reservationer om det borgerliga förslaget om elt särskilt anslag för demokrafiutveckling, liksom om vårl moderata förslag om inrättande av ett särskilt insfitut för demokratiutveckling och mänskliga rättigheter.

Demokrafimålet måste lyftas fram bättre i svensk biståndspolitik. Vårt bistånd har lidit av vänsterns tro på att socialistiska enparfislater är bra på att ombesörja ulveckling. 80-talet har visat att det är den odemokratiska väriden som inle kan lösa sina problem, medan den demokratiska och marknads-orienterade utvecklas. Afrikakännaren och statsvetaren Göran Hydén skrev i en intressant artikel i Dagens Nyheter för någon vecka sedan följande;

"SIDA, liksom andra givare har hittills gjort det lätt för sig genom att undvika del faklum att nästan alla de länder i Afrika man stöder är i behov av, en kraftig dos glasnost. En växande opinion i många afrikanska länder kräver detta. Givarna kan knappast undgå detta krav, i synnerhet om de tar demokratimålet i biståndet på allvar. Man får hoppas att denna fråga inte försvinner från biståndsdebatten. Utan ett mer öppet och pålitligt poliliskt klimat i Afrika lär omvärldens miljarder vara till ingen nytta - även om man kommer överens om att lätta skuldbördan."

Herr talman! Svensk u-hjälp är bara en liten del i det komplicerade internationella mönster av politik, ekonomi och handel där u-länderna måste finna förutsättningarna för sin utveckling. Det är möjligt att det beslul som nu fattats inom GATT om att ta de första stegen mot en liberalare jordbrukshandel så småningom kan bli av mycket stor positiv betydelse för u-länderna.

På samma sätt är den fortsatta hanteringen av skuldkrisen av strategisk betydelse för u-länderna. Sverige har all anledning att fortsätta att verka fill u-ländernas förmån för att få en rimlig skuldhantering lill stånd.

Samiidigi som miljöförstörelsen fortgår och kampen mot svält och förtryck är långt ifrån vunnen i många av jordens länder, finns del anledning att med slor glädje välkomna de nya möjligheter till frihet och utveckling som nu öppnar sig för Afghanistans folk, för Namibias folk, för Kampuchea och för Centralamerika.

Till denna lista av trolig regional konfliktlösning skulle jag också vilja lägga Afrikas Horn, men kan del inle, då inga ljusningar där ännu skönjes. Då biståndsministern är här i kammaren skulle jag vilka fråga henne direkt om

det föreligger några försök från svensk sida att medla i denna konflikt eller att söka föra frågan lill FN. Jag har förstått att utrikesutskottets sammanträffande med den etiopiske utrikesministern var föga uppmuntrande. Tragedin på Afrikas Horn får inte fortsätta all mötas av en relafiv svensk tystnad.

Största mottagare av svenskt bistånd är i nuläget del kalaslrof- och krigshärjade Mozambique. Berättelserna om MNR-gerillans härjningar är ohyggliga. Mozambique måste nu på samma sätt som Namibia bli föremål för det internationella samfundets uppmärksamhet så, att regional konfliktlösning kommer till stånd. Allt sydafrikanskt och annal ufländskt slöd fill MNR-gerillan måsle upphöra.

Som riksrevisionsverket påpekar i sin studie Lär sig SIDA? är måluppfyllelsen svag, och ett sjätte inofficiellt mål, Utbelalningsmålet, tenderar att skjuta undan de andra. Utbetalningsmålet är naturligtvis direkt påverkat av de stora reservationerna, nära 5 miljarder kronor, över vilka ingen kan vara tillfredsställd. Jag beklagar att folkpartiet inle gjort gemensam sak med cenlern och oss i denna fråga. I så fall hade kammaren i dag röstat för en parlamentarisk utredning om biståndet.

Vi moderater vill ha ett kraftigt ökat anslag till de enskilda organisationerna. All erfarenhet förstärker intrycket av att det är de enskilda organisationerna som når fram lill de fattigaste och mest utsatta grupperna och som bidrar till en demokratisk och pluralistisk ulveckling. De enskilda organisationerna arbetar vid sidan av de etablerade maktstrukturerna och ser de mesl utsatta. De kan göra mycket för alt förbättra kvinnornas situation. Ett exempel bland många är den omtalade Grameen Bank i Bangladesh, som lånar till de allra fattigaste och nu når en halv miljon låntagare ute i byarna, varav 85 % är kvinnor.

Herr talman! Att bistå andra länder lill ulveckling är svårt. Del finns en påtaglig spänning mellan i-ländernas vilja att hjälpa och möjligheterna att åstadkomma resultat. Bistånd kan inte vara annat än hjälp till självhjälp. De avgörande ansträngningarna måste göras av u-länderna själva.

Jag skulle vilja avsluta milt inlägg här i dag med att peka pä tre faktorer, som jag tror är avgörande för dl framgångsrikt nationellt och internationellt utvecklingsarbete.

För det första måste samhället vara öppel. Kunskaper är en av de främsta resurserna i den förändring som världsekonomin nu genomgår. Kunskap och spridning av idéer kan föra utvecklingen vidare. I det demokratiska samhället finns respekt för kunskapen och det fria länkandet. I demokra-fierna kan teser öppet prövas och accepteras eller förkastas. Genom yttrandefriheten och rätlen att bilda föreningar eller företag kan idéer spridas och utvecklas.

För det andra måste samhälld byggas på stimulans, företagande och en fri marknad. Också för delta har vi fått bevis under det sena 80-talet. Allt fler inser alt central planering och byråkrati inte kan hålla jämna steg eller mäta sig i kraft med den tekniska och marknadsekonomiska utvecklingen. Välstånd skapas inte av byråkratier, och enbart planer skapar ingen tillväxt. Samspelet mellan olika aktörer på marknaden är drivkraften i alla bestående framsteg. Det är enskilda människor som genom sin egen initiativkraft och sitt eget arbele skapar framåtskridande.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utveck-lirigssamarbete

Prot. 1988/89:99 För det tredje måste samarbetet mellan länder och folk öka. Genom

19 april 1989 samarbete ökar förståelsen och viljan att bidra till en rimligare fördelning av

Internationellt utveck lingssamarbete

välfärden. Genom samarbete undanröjs avund och misstro. Samarbete ger grunden för ett liv i fred.

Herr talman! Mina partikolleger kommer under den efterföljande debatten att ta upp olika ämnesområden fill en noggrannare behandling än jag har gjort i detta första anförande.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till de moderata reservationer som finns fogade fill detta betänkande.

Anf. 2 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Herr talman! Utvecklingen i världen i dag kan tecknas i både ljusa och mörka färger. Vill man se alla svårigheter som tornar upp sig behöver man sannerligen inte leta efter dem - svält, krig, miljöförstöring, de fatfiga ländernas skuldkris, befolkningsexplosion, aids, barnadödlighet, apartheid. Bilden kan tecknas mycket mörk och dyster. Men man kan också söka, och finna, posifiva och ljusa inslag i det som sker i vår värld, t.ex. förbättrade relationer mellan stormakterna, vissa, om än små, resultat i vad gäller nedrustningssträvandena och större öppenhet i Sovjetunionen. Barnadödligheten har halverats sedan 1950-talet i tredje världen, där också medellivslängden har ökat sedan dess med 50 % och skrivkunnigheten mer än fördubblats.

Regeringen har i biståndspropositionen lyft fram denna mer optimistiska bild under rubriken Bistånd mellan krig och fred. Första meningen under den rubriken lyder: "I tredje världen har under större delen av 1980-talet fler konflikter utspelat sig."

När jag läste rubriken och den här meningen flög mina tankar ner fill Zimbabwe, där jag för några månader sedan stod framför ett sönderbombat hus - sönderbombat under Zimbabwes frihetskrig. När jag stod där framför ruinen och den sönderbombade verandan, drog jag mig till minnes vad den sydafrikanske gruvägaren sagt till mig just på den platsen framför sitt eget hus 25 år fidigare. Det var under lan Smiths dagar och fiden för UDI. Den vite gruvägarens ord föll ungefär så här:

Visst - jag förstår väl - och kan väl erkänna att afrikanerna en dag i framtiden kommer att regera det här landet. Men det skall jag säga dig, det blir inte utan krig. Och innan vi vita tvingas lämna landet - om det nu blir så -då kommer vi först att spränga alla vägar, järnvägar, broar, sjukhus, skolor, ja allt. Afrikanerna skall få ta hand om landet såsom vi en gång fann det - vi som har byggt landet.

Ja, så lät det från en vit rhodesier - för 25 år sedan. Nu stod jag alltså åter på samma plats och kunde konstatera att det enda som var förstört i området efter frihetskriget var gruvägarens eget hus. Allt annat i området var intakt. Vägar och broar var farbara och skolor och sjukhus fungerade.

Jag har velat berätta om denna upplevelse dels för att visa pä den oförsonliga och destrukfiva inställningen vi så ofta möter bland vita sydafrikaner som försvarar apartheidsystemet, dels att utvecklingen förvisso inte följer de mönster de själva har tänkt sig.

Hela södra Afrika är i dag ett mycket känsligt område som lätt kan

explodera i ett storkrig. Men må utvecklingen bli så som rubriken i propositionen lyder "Bistånd mellan krig och fred", inte mellan krig och krig.

Herr talman! Vi har alla ett gemensamt ansvar för vår jord och för människans framtid. Solidariteten måste vara gränslös. Vi i de rika länderna måste öka våra insatser för att solidariskt stödja människorna i u-länderna i deras ansträngningar mot fattigdom och nöd, för frihet och självständighet. Vi kan dock konstatera att klyftan mellan rika och fattiga länder bara ökar och att den ekonomiska utvecklingen i många u-länder är mycket svag. Ofta håller den inte jämna steg med befolkningsutveckhngen.

Biståndet måste mot bakgrund av de stora behoven i mottagarländerna ha en särställning i budgetarbetet. Även i situationer när besparingar på alla andra områden diskuteras skall biståndet skyddas. Samtidigt vill vi effektivisera biståndet, inte för att ge mindre utan för att kunna hjälpa fler.

Folkpartiet motsätter sig därför alla manipulationer och nedskärningar av u-landsbiståndet. Vi menar att enprocentsmålet är ett moraliskt bindande åtagande gentemot de fattiga länderna. Det får inte användas som kortsiktig budgetregulator.

Enligt vår uppfattning motiverar situationen i världen utökade svenska biståndsinsatser. Det är nu dags att formulera en ny långsiktig ambition för u-landsbiståndet. Målet bör vara 2 % av bruttonationalinkomsten. Jämfört med behoven kommer också ett sådant bistånd att vara endast ett marginellt bidrag till lösningen av u-ländernas problem.

Jag vill på denna punkt citera Inga Thorsson i Dagens Nyheter den 4 januari i år. Hon påminner i sin arfikel både om de väldiga behoven och om den ökade biståndsviljan och fortsätter: "Det finns en grund att stå på för en regering som vill satsa djärvt på att gå utöver delmålet 1 procent för att i varje fall nå de 2 procent som är ett minimum för en anständig målsättning enligt Tinbergens undersökningar". Inga Thorsson slutar sin artikel på följande vis: "Kan vi på nästa socialdemokratiska partikongress, 1990, få se parollen 'Ett rättvisare Sverige, en rättvisare värld. Två procent i utvecklingsbistånd.' "

Jag bollar frågan vidare till socialdemokraterna i kammaren med biståndsminister Lena Hjelm-Wallén i spetsen. Stödjer ni Inga Thorssons förslag? Det vore onekligen intressant att få besked på den punkten här i dag.

Tyvärr kan jag konstatera att moderaterna inte heller i år ställer upp på enprocentsmålet. Det beklagar jag verkligen. Det vore onekligen värdefullt om Sveriges riksdag enigt och solidariskt kunde slå vakt om enprocentsmålet. Det vore en styrka inför hetnmaopinionen och inför världen i övrigt om vi vore överens. Nu anser moderaterna att ett av världens rikaste länder inte har råd att avstå 1 % av sin nationalinkomst till världens fattiga. Jag frågar: Om vi i Sverige inte har råd, vem skulle då ha råd att avstå 1 %?

I olika internafionella sammanhang har vi arbetat för ett obundet bistånd, bistånd som ges utan krav på upphandling i givarlandet.

Det råder inget tvivel om att obundet bistånd är att föredra. Bundet bistånd strider mot frihandelstanken. Mottagarlandets valfrihet begränsas. Del riskerar att fördyra de upphandlade varorna, eftersom konkurrensen begränsas.

I svensk biståndsdebatt har krav på en ökad andel bundet bistånd framförts

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

från framför allt industrin och moderaterna. Inte sällan har samma debattörer på en gång begärt högre effekfivitet och ökad bindningsgrad. Det resonemanget håller inte.

Vi är också kritiska till det svenska u-kreditsystem som nu har varit i bruk under en längre tid. Jag är övertygad om att de biståndsmedel som vi under årens lopp har anslagit till detta hade kunnat användas på ett bättre sätt, fill andra angelägna behov i u-länderna. Det är därför vi önskar se systemet med u-krediter omprövat till förmån för ett obundet gåvobistånd. Vi föreslår därför att denna anslagspost näsla budgetår begränsas till 300 milj. kr.

1985 beslutade riksdagen att en del av livsmedelsbiståndet skall upphandlas fill regleringspriser. Vi har frän folkpartiet under en följd av år begärt att detta system skall avskaffas. Det är därför glädjande att nu kunna konstatera att biståndsmedel inte längre skall få användas fqr all läcka den merkostnad som uppslår när svenskl spannmål som är avsett som livsmedelshjälp köps upp lill svenska regleringspriser i stället för till det lägre världsmarknadspriset. Detta ligger helt i linje med vår syn på att biståndet skall vara obundet.

Varaktig fred kan endast bygga på jämlika förhållanden mellan olika stater och på respekt för mänskliga rättigheter inom varje stat. Det gäller också u-länderna. De inre konflikterna är starkast och den ekonomiska utvecklingen svagast i de länder där de mänskliga rällighelerna respekteras minst. Det behövs en ny internationalism, där frihet från inhemskt våld och förtryck ges lika stor vikt som frigörelse från utländska kolonisatörer och imperiebyggare.

Det finns en rad krav som bör vara uppfyllda för alt en stat skall kunna räknas till kretsen av demokratier, l.ex.:

- Det skall hållas fria och hemliga val.

- Det skall råda en vidsträckt yttrande- och organisalionsfrihet.

- Den politiska mångfalden måsle vara säkerställd genom fri partibildning och flerpartisystem.

All bygga upp en demokratisk stat tar tid. Det är ett tålamodskrävande och mödosamt arbete. Det är emellertid en sak att vara medveten om svårigheterna i en demokratisk utvecklingsprocess och en hell annan att ställa målen -fria val, yttrandefrihet och politisk mångfald l.ex. - lägre, och ge själva demokratibegreppel en vag och diffus tolkning. I den svenska biståndsdebal-ten fanns det ett tag - och finns kanske delvis ännu - en tendens att bagatellisera demokratimålet, att se polilisk frihet som en överflödsvara fattiga länder inte har råd med. Det är en inslällning som dl liberalt parti aldrig kan acceptera. Det är glädjande att alll fler numera anslufit sig till vår uppfattning.

Det är vår bestämda uppfattning att demokratimålet hittills - trots att det fått ökad uppmärksamhet de senaste åren - spelat en alltför undanskymd roll i den praktiska utformningen av det svenska biståndet.

Det bör understrykas att en friare ekonomi med en livaktig småföretag-samhet innebär mångfald och en begränsning av statens makt på dl sätt som gynnar - om än inte garanterar - en utveckling i demokratisk riktning. Det är till fördel både för demokratin och för den ekonomiska utvecklingen i u-länderna om centralstyrningen minskar, marknaden uppmuntras och

entreprenörskap får stöd. Det är viktigt att ge utrymme för kreativitet och Prot. 1988/89:99
skapande människor. 19 april 1989

I länder där demokratin fortfarande är ung är stöd till organisationer och , . ., ,

politiska föreningar särskilt angeläget. De demokratiska institufionerna är i .. ,

allmänhet ännu bräckliga, folkrörelsetraditionerna ofta myckel begränsade och partierna svaga. Även begränsade biståndsinsatser under demokratins känsliga barndom kan därför vara av stort värde. Här kan förslaget om bistånd via svenska stiftelser få stor betydelse. Men även andra demokrafi-stödjande insatser bör komma i fråga. Det är glädjande alt anslagsposten Särskilda program numera kan användas i della syfte. Anslaget bör höjas med 20 milj. kr. för utökat bistånd av delta slag.

Herr talman! Enskilda organisationer, särskill missionen, utgjorde pionjärerna i svenskt internationellt solidariletsarbde i de fattiga länderna. Den kunskap, erfarenhet och förslåelse för de människor och kulturer det rör sig om som organisationerna har givit har varit ovärderlig.

Ideella organisationer har ofta lättare att nå ul till de människor som verkligen behöver hjälp och når beundransvärda resultat med blygsamma insatser. De har ofta en erfarenhet av u-landsarbete som sträcker sig långt utöver vad de statliga biståndsorganen kan uppvisa. Åtskilliga har genom åren skaffat sig en lokal kunskap som gör insatserna effektiva. Ideella organisationer är flexibla och kan gå direki pä problemen utan formella omvägar. Deras administrafion pä hemmaplan är oftast liten och obyråkra-lisk. De har kontakter med organisationer i mottagarlandet, vilket är en av förutsättningarna för all svenska ansträngningar skall mölas av motsvarande engagemang ute på fältet.

Folkpartiet föreslår i en motion till detta riksmöte en avdragsrätt för gåvor lill internationellt bistånd. Det är angeläget att på detta sätt uppmuntra enskilt ansvarslagande för hjälpen lill de fattiga länderna. Förslaget kan också bidra lill att större resurser överförs från Sverige till u-länderna.

En långsiktig utfästelse bör nu ges om fortsatt växande anslag till en miljard om fem är. Det skulle öka organisationernas möjligheler att planera för nya insatser och vidga sin biståndsförmedlande kapacitet. För nästa budgetår bör anslaget höjas med 50 milj. kr. utöver vad regeringen har föreslagit.

Herr talman! Sex gånger fler människor dog i katastrofer under 1970-talel än under 1960-talet. Det börjar bli alltmer uppenbart att många av dessa katastrofer, och inte minst den omfattning de får, egenlligen är ett resultat av miljöförstöring och överutnyttjande av naturresurser. Detta är i sin tur i stor utsträckning en direkt följd av fattigdomen och underutvecklingen i sig. Katastrofförebyggande bistånd är därför, vilket inte minst Röda korset övertygande visat, av största vikt både för att rädda människor undan kommande katastrofer och för att bidra till en utveckling som minskar risken för kommande katastrofer. Värt bistånd bör därför i högre grad inriktas på kaiasirofförebyggande insatser.

Miljön får inte betraktas som en avgränsad sektor i biståndet. Sambanden
mellan miljövård och ulveckling är så siarka att de måste påverka allt
bistånd. Huvuddelen av miljövårdsinsatserna måste därför ske i form av
miljöhänsyn i alla utvecklingsprojekt som påverkar miljön. Del är därför 9

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

nödvändigt att varje biståndsinsats som kan komma att påverka miljön kombineras med miljökonsekvensanalyser.

Under rubriken Särskilda miljöinsatser har utskottet inte nöjt sig med de 125 miljoner som regeringen har föreslagit. Ett enigt utskott har i ställd, vilket påpekats tidigare här i dag, föreslagit en höjning av miljöanslaget med 100 milj. kr. till 225 miljoner. Samtidigt föreslår utskottet att en del av dessa pengar skall få användas för en förstärkning av utrikesförvaltningens och SIDA:s administrativa resurser på miljöbiståndsområdet. Detta överensstämmer med folkpartiets uppfattning att det inte är försvarligt att låta anslagen för personalresurser förbli oförändrade samtidigt som biståndsanslagen växer i enlighet med vårt enprocentsåtagande.

Slutligen, herr talman, vill jag lyfta fram ett av de allvarligaste och svåraste problem vi har att tackla vad gäller biståndet fill de allra fattigaste länderna, nämligen skuldkrisen. I dag räknar man med att u-ländernas samlade skulder uppgår fill den enorma summan av 1,2 billioner dollar. Det kommer att fordras en mycket generös inställning från långivarnas sida för att lösa detta skuldproblem. Det fordras både generösa skuldavskrivningar och hjälp och stöd till olika återhämtningsprogram för att komma till rätta med detta stora problem. Kanske skuldproblemet är ett av 90-talets allvarligaste hot mot en positiv utveckling för utvecklingsländerna.

Den s.k. Bradyplanen, som går ut på att reducera skulderna genom avskrivningar, har kommenterats av bl.a. finansminister Kjell-Olof Feldt, som i en tidningsintervju ställt sig kritisk till planen. Kjell-Olof Feldt säger sig inte tro på något allomfattande grepp för att klara skuldkrisen. Det vore intressant att höra om biståndsministern delar finansministerns uppfattning. Vilken metod man än väljer brådskar det, annars kan det visa sig att vi går in i 90-talet med än större problem för utvecklingsländerna.

Herr talman! Jag yrkar bifall till samtliga reservationer som har folkpartiets namn.

Anf. 3 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag tänker inte kommentera alla de 19 punkter där vi i centern har funnit anledning att reservera oss i detta betänkande. Några särskilt vikfiga reservationer kommer senare i debatten också att kommenteras av Karin Söder och Birgitta Hambraeus. Jag tänkte i stället lyfta fram några principiella frågor som vi har tagit upp dels i vår partimotion om biståndsfrågor, dels i reservafionerna.

Ordet utvecklingsländer ger uttryck för en förhoppning om en utveckling bland jordens fatfiga länder, en utveckling ekonomiskt, socialt, politiskt och kulturellt. Även vi själva behöver ju i och för sig också utvecklas på många områden.

Vi har bakom oss en ganska lång period då man i de berörda länderna genom internationellt samarbete och genom stora insatser försökt komma till rätta med de stora fattigdomsproblemen. Vi har bakom oss två s.k. utveckUngsårfionden. Men trots allt detta finns det anledning fill en del ganska dystra reflexioner när vi ser på den utveckling som många av de fattigaste länderna har genomgått. 1980-talet har varit en period av ganska enastående ekonomisk tillväxt om vi ser till världen i dess helhet. Det har i

och för sig varit en tillväxt som många gånger har skett till priset av miljöförstöring och växande sociala problem på en del håll. Men mätt i ekonomiska termer har 1980-talet naturligtvis varit en framgångsperiod för världen. Det har inte satt särskilt djupa spår i flertalet av de fattigaste länderna i världen. Där har 1980-talet i stället präglats av stagnafion och i många fall rent av fillbakagång. För de allra fattigaste människorna i de fattiga länderna har 1980-talet varit en period av djupnande misär och av alltmer desperata livsbetingelser. På alltför många ställen över alltför stora områden i vår värld har själva den biologiska och ekologiska grundvalen för människors försörjning blivit allt allvarligare hotad. Ökenutbredningen i Sahel-länderna, jordförstöringen i de tropiska bergsområdena i Etiopien och Himalaya, översvämningskatastroferna i Bangladesh och i andra floddeltaområden, allt detta är exempel på hur en ovis hantering av naturen och naturens förutsättningar hotar att slå tillbaka och att undergräva grundvalen för människornas försörjning. Och det är de fatfigaste människorna som allfid drabbas hårdast.

Den här i många fall ganska dystra utvecklingen har skett samfidigt som det ändå har gjorts, som jag sade, betydande ansträngningar för att åstadkomma en posifiv ekonomisk utveckling. Många av de länder som kan notera den här typen av växande problem är huvudmottagarländer också för svenskt bistånd. Jag tycker, herr talman, att det finns anledning, mot bakgrund av de erfarenheter som vi har fått, att nu allvarligt grubbla över om Sveriges bistånd har den rätta inriktningen, om vi i Sverige har formulerat de rätta målen, om vi framför allt har skapat de rätta metoderna för att nå de mål som vi sätter upp för oss.

I många fall kan man säga att utvecklingsländernas utvecklingsprinciper befinner sig i en kris. Kanske befinner sig också den industrialiserade världens bistånd i någon form av kris där det är dags att besinna sig, att tänka efter och att se om vägarna är de rätta. Bidrar vårt bistånd verkligen till att skapa starkare och självständigare ekonomier i de fattigare länderna, eller medverkar det i stället till att skapa ett starkare utlandsberoende som blir alltmer kostsamt? Når vårt bistånd ut till de allra fattigaste, eller åtminstone fill de stora massorna av fattiga, eller bidrar det fill att skapa nya sociala klyftor i u-landssamhällena? Bidrar vårl bistånd, i enlighet med det nya biståndsmål som vi fattade beslut om för inte så länge sedan, verkligen till att skapa en bättre miljö i u-länderna, eller medverkar vårt bistånd fill att metoder som i stället förvärrar skövlingen av naturen införs?

Det finns, mycket som en följd av den ganska negafiva ekonomiska utveckling som många u-länder har fått uppleva, en inriktning som innebär att det skall satsas mer i enlighet med marknadsekonomiska principer när del gäller u-ländernas utveckling och att ekonomisk fillväxt på nationell nivå skall vara ett huvudmål. I viss utsträckning kan detta säkert vara bra'och nytfigt, men det finns också risker för att en alltför ensidig salsning på fillväxtbefrämjande ekonomiska modeller skapar större ekonomiska och sociala klyftor i samhällena och större sociala motsättningar och förvärrar skövlingen av naturen. Det finns många exempel på det. Del här är en utvecklingsfilosofi som Världsbanken i stor utsträckning slår för, men del finns också tendenser lill detta i det svenska biståndet. Allt detta såmmanta-

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

get ligger bakom det krav på en parlamentarisk ulredning om del svenska biståndet som centern har fört fram. Vi i centern lycker alt det finns anledning att ta vara på den rika kompetens och erfarenhet på biståndsområdet som har byggts upp inom den svenska biståndsförvallningen under dessa är, och också inom många enskilda organisationer, för alt man skall få en ordentlig och förnyad måldiskussion mot bakgrund av dessa erfarenheter och en ordentlig och samlad diskussion om de metoder som vi skall använda i värt bistånd. Det är dags för en utvärdering och en policy diskussion. För oss är det då klart alt Sverige i sitt bistånd måsle ge en särskild prioritet ål åtgärder som innebär alt man skall rädda den biologiska grundvalen för människornas försörjning och överlevnad och att rädda naturen och miljön. Vi måste prioritera saisningar för att utveckla byarna och de ekonomiska system som de allra flesta människor lever i - jordbruk, småhantverk, småindustri - satsa på tekniker som är välanpassade fill u-ländernas förhållanden, satsa på människornas basbehov och på den grunden sedan försöka hjälpa till att bygga upp också välfungerande nationella strukturer. Framför allt är det viktigt att vi får en samlad översyn och utvärdering. Det är mycket beklagligt att socialdemokraterna och regeringen inte är inlresserade av att medverka till en sådan samlad u-landsdiskussion i Sverige och en samlad utvärdering. Vad man gör är att ta upp diverse delproblem och se på dem, men det är trots allt helheten som är det viktiga. Jag tycker att socialdemokraterna hukar en del för de stora och allvarliga u-landsfrågorna. Olyckligtvis har det hitfills i utrikesulskotlel varit så att socialdemokraterna har fått hjälp av folkpartiet när det gällt alt stoppa de krav på en samlad biständspolifisk ulredning som alla övriga partier här i riksdagen står bakom. Det är olyckligt, och jag är litet förvånad. Folkpartiet är ett parti med höga ambitioner på biståndsområdet. Det är någonting som vi verkligen uppskattar hos folkpartiet. Folkpartiet ger uttryck för en vilja att kraftigt öka de ekonomiska ramarna för biståndet, och det är en målsättning som det kan ligga myckel i. Men folkpartiet är inte berett alt lägga den grund som vi måste ha för dl bra bistånd, nämligen en grundläggande genomgång av biståndels innehåll.

Socialdemokraterna har ju inte i det förflutna haft lika hög ambitionsnivå när det gäller all utveckla biståndet som både folkparliel och centern. Därför kan kanske den svala attityden vara mera förståelig, men den är inte desto mindre olycklig. Jag skulle vilja vädja lill regeringen att tänka om pä den här punkten.

Grunden för ett bra svenskt bistånd är en bred folklig förankring. Vi vet alt vi har en bred uppslutning kring det svenska biståndet. Men del är viktigt att bibehålla den och förstärka den. En av de vikfigaste förutsättningarna för att få en bred folklig förankring för vårt bistånd är att människor känner att detta är väl använda resurser, att biståndet når dit det skall nå, att biståndet tillfredsställer de behov som det skall fillfredsställa. Mot bakgrund av de erfarenheter som vi har av utvecklingen i många u-länder kan det uppstå en viss tveksamhet om detta. En beredvillighet att ta upp biståndet till en samlad analys skulle också kunna innebära att den här tveksamheten kunde minska och uppslutningen kring det svenska biståndet förstärkas. Sä, herr talman, ett omlänkande och ett nytänkande från regeringens sida i fråga om en samlad översyn av biståndet vore väldigt bra.

Det finns flera andra viktiga markeringar i det betänkande som vi nu behandlar. En del är vi eniga om, en del är vi mindre eniga om. Det är viktigt att notera alt utrikesutskottet samlat sig kring en kraftig ekonomisk förstärkning när det gäller det miljöinriktade biståndet. Länge fick de icke-socialistiska partierna kämpa förgäves för att få särskilt riktade ekonomiska resurser för det miljöinriktade biståndet. I år gick regeringen med på ett sådant anslag, och vi lyckades ena utrikesutskottet, naturligtvis under hotet att socialdemokraterna annars skulle drabbas av dt voteringsnederlag, om en kraftig utökning av detta bistånd. Det är bra.

En annan viktig profil är stödet till södra Afrika. Södra Afrika är ju elt exempel på hur förtryck av mänskliga rätfigheter skapar krig, elände, lidande, hinder för utvecklingen. Det är bra att Sverige ger södra Afrika hög prioritet i sitt bistånd. Vi för vår del är t.o.m. beredda att gå något längre än vad majoriteten gör.

Vi tar också upp viktiga frågor som rör mänskliga rättigheter, barnens situation, samarbete med andra länder, inte minst på det nordiska området. Det här är frågor som bl.a. Karin Söder och Birgitta Hambraeus kommer att beröra ytterligare.

Jag vill, herr talman, avslutningsvis yrka bifall till de centerpartistiska reservationer som fogats till betänkandet.

Anf. 4 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik:

Herr lalman! Jag vill något kommentera Pär Granstedts litet kritiska hållning fill att folkparfiet inte skulle vilja utreda biståndet. Det är inte rikfigt så. Vi har i olika sammanhang fört fram önskemålet om att man skall utreda biståndsfrågan, men vi har då inte velat ta hela biständspaketet i ett enda sammanhang. Det skulle bli en gigantisk och ganska svåröverskådlig utredning. Däremot är vi positiva till att se på ohka delar av biståndet.

Vi har i det ärende som vi behandlar i dag fillsammans med socialdemokraterna fått en majoritet för att vi skall ha en utredning om det multilaterala biståndet. Det pågår utredningar även på andra områden. Vi tror att om vi skulle få en sådan gigantisk ulredning, skulle vi också få en diskussion om biståndets vara eller icke vara totalt sett. Det tror vi är olyckligt. Pär Gransledt menar att en sådan utredning skulle kunna ge en positiv bild hos svenska folket om biståndet. Men alla undersökningar visar ju all svenska folket i dag i slor utsträckning stödjer biståndet.

Anf. 5 PÄR GRANSTEDT (c) replik:

Herr talman! Jag vel ju att folkpartiet är berett att acceptera att man utreder skilda delar av biståndet. Samma inställning har socialdemokraterna. Men del olyckliga är ju att det blir en uppstyckning av vår översyn av biståndet. Vad vi anser viktigt är att vi får en samlad diskussion om vart vi syftar med det svenska biståndet, hur vi bäsl når de mål som vi har satt upp: att nå ut fill de fattigaste grupperna i u-landssamhällena, att verkligen stärka u-ländernas ekonomi och ekonomiska oberoende och inle minst att klara de kriliska miljöproblemen i u-länderna. Då kan vi inte bara säga: Nu tittar vi på det multilaterala biståndet, och nu filtar vi pä biståndet via SIDA eller BITS osv. Det är den samlade effekten av de svenska biståndsansträngningarna

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

som är det viktiga. Uppdelningen till SIDA, diverse FN-organ, BITS osv. är bara medlen för att nå det samlade målet. En totalsyn av det svenska biståndet och de mål som vi skall nå missar vi med den uppstyckning som socialdemokraterna och tyvärr även folkpartisterna nu går in för.

Det är litet förvånande att Karl-Göran Biörsmark tror att en sådan samlad u-landsdiskussion i Sverige skulle försvaga biståndsviljan. Det tycker jag är ett uttryck för en bristande tilltro. Jag undrar om det var så väldigt genomtänkt. Det är väl snarare så att ju mer vi kan visa att vi faktiskt uträttar saker med vårt bistånd, ju mer vi visar vår vilja att göra biståndet effektivare och mera måhnriktat, desto starkare blir också biståndsviljan hos svenska folket.

Anf. 6 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik:

Herr talman! En samlad diskussion om vårt bistånd för vi ju varje år här i kammaren, så den diskussionen återkommer vi ständigt till. Vi har just nu en samlad diskussion om svensk bistånd. Det är ju också vad vi i utskottet har arbetat med under en längre tid. Den diskussionen förekommer alltså och den skall vi naturligtvis fortsätta med. Att komplettera diskussionen med en parallell debatt tror jag inle är fill gagn för helheten.

Det kan hända att jag uttryckte mig litet oklart när det gällde svenska folkets vilja att ställa upp på svenskt bistånd. Jag tog upp den frågan därför att Pär Gransledt, som framgår av hans anförande, menade att det fanns en risk för att slödet till svenskl bistånd skulle minska om man inte har en bred utredning. Men det tror inte jag och därför yttrade jag mig på den punkten. Jag tror att en samlad debatt om svenskt bistånd både här och i andra sammanhang är den debatt som bäst tjänar syftet, helheten.

Anf. 7 PÄR GRANSTEDT (c) replik:

Herr talman! Vad Karl-Göran Biörsmark sade var att en sådan här omfattande biståndspolitisk utredning skulle kunna leda till en minskad biståndsvilja. Men det var kanske inte riktigt genomtänkt. Jag tror att vi är eniga om att en biståndspolitisk debatt som förs på sakliga grunder främjar biståndsviljan.

Men sedan har jag, uppriktigt sagt, litet svårt att förstå logiken i det folkparfisfiska resonemanget. Karl-Göran Biörsmark säger att det här är alldeles för omfattande frågor för att de skall kunna behandlas i en enda utredning. Men i nästa andetag säger han att det räcker med ett par timmars debatt här i kammaren och några sammanträden i utrikesutskottet för att vi skall få grepp över denna helhet, som alltså alldeles nyss var så omfattande att inte ens en statlig utredning skulle kunna lyckas med det. Jag tror att sanningen ligger någonstans mitt emellan. Snarare är det nog så, att den årliga genomgången i utrikesutskottet och här i kammaren med nödvändighet blir ganska ytlig. Det tror jag att vi alla upplever.

Vi har faktiskt haft biståndspolitiska utredningar tidigare. På det sättet har vi ju en chans att med några års mellanrum göra en mera grundlig genomgång av svenskl bistånd i dess helhet. Det har alltså fakfiskt varit en tradition. Efter några års biståndsverksamhet görs en totalöversyn. Sedan går man vidare. Jag tycker att det är en fin iradition som vi skall fortsätta med.

Biståndet behöver den här typen av kontrollstationer, för då kan vi se till att vi har del grepp över biståndets inriktning som vi behöver ha.

Talmannen anmälde att Karl-Göran Biörsmark anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 8 BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag yrkar bifall till samtliga vpk-reservationer i utrikesutskottets betänkande 18 samt fill reservationerna 24, 37 och 55. Jag har gjort markeringar på, tror jag, 36 punkter i betänkandet. Jag kan inte ta upp alla här. Men jag kan lugna talmannen med att säga att jag naturligtvis inte kommer att begära rösträkning när det gäller de 36 reservafionerna, utan jag nöjer mig med ett fåtal.

Under många år har Vietnam varit den stora hackkycklingen i svensk biståndsdebatt. Det är främst moderaterna som har stått för hackandet. Ett huvudargument mot Vietnam har varit dess närvaro i Kampuchea. Jag skall inte ta upp en ny debatt om orsakerna till denna militära närvaro. Jag vill bara säga att debatten har varit onyanserad i många avseenden.

Nu har Vietnam och alla andra inblandade parter träffat en fredsuppgörelse som innebär att alla vietnamesiska trupper skall vara borta från Kampuchea senast september detta år. Det gäller också all annan inblandning. Vi i vpk hälsar detta med stor tillfredsställelse. Därmed undanröjs ett avgörande hinder för relationerna mellan Sverige, Vietnam och Kampuchea.

Vi utgår från att Sverige nu ännu mera aktivt kommer att gå in i biståndssamarbete med Vietnam och Kampuchea. Behovet av insatser i dessa tvä länder är enormt. Vi får inte glömma bort USA:s barbariska krig mot Indokina. Vi får inte glömma bort det gigantiska miljökriget, historiens första. USA spred exempelvis 72 miljoner liter växtgifter över Vietnam. Antalet cancerfall och fosterskador har ökat katastrofalt på grund av detta miljökrig. Väldiga arealer åkermark och skog har förötts.

Sverige bör nu också akfivt engagera sig, inte minst i internationella fora, för att USA skall betala de krigsskadestånd som man förband sig att stå för vid fredsuppgörelsen.

Jag vill fråga Lena Hjelm-Wallén: Har man nu en beredskap för ytterligare långsikfiga biståndsinsatser i Vietnam och Kampuchea?

U-ländernas villkor har försämrats drastiskt under 80-talet. Flertalet u-länder har inte längre råd att ta emot utveckhngsbistånd utan måste hållas vid liv genom katastrofhjälp, importstöd och andra akufinsatser. De biståndspolitiska målen urholkas. Det är inte längre tal om att höja de fatfiga folkens levnadsnivå, utan nu gäller det att neutralisera de värsta effekterna när denna nivå sjunker. De ekonomiska och sociala klyftorna växer. När internationella valutafondens rådgivare flyttar in i u-ländernas finansministerier och när deras centralbanker övervakas av bankkonsortiernas utposterade inspektörer, finns det inte mycket kvar av ländernas oberoende. Sådana demokratiska rättigheter som pressfrihet och strejkrätt avskaffas. Undantagstillstånd införs. Mark och vatten överexploateras för att man skall kunna öka exporten och klara skuldtjänsten. Nya miljö- och svältkatastrofer följer. Vad vi bevittnar är en utvecklingskris.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Oroväckande tendenser framträder i den svenska biståndspolitiken. Landprogrammeringen överges. Regeringen talar alltmer om tillväxt som själva förutsättningen för att de fatliga folkens levnadsnivå skall kunna höjas, som ett mål överordnat övriga mål. Tillväxt och utveckling är inte samma sak. Än mindre är tillväxt Uktydigt med hållbar ulveckling.

En alll större del av biståndspengarna går lill de mulfilaterala utveckUngs-bankerna. För alt lindra följderna av världsbankens och IMF:s strukluran-passningsprogram måste sedan nya biståndspengar anslås. Skuldförhand-Hngarna har överförts från UD och SIDA fill finansdepartementet.

Mer och mer av biståndet går till länder som inte är särskilt fattiga och som för en politik som inte medverkar till en höjning av de fattigas levnadsnivå. Länder som verkligen försöker göra detta får pekpinnar av regeringen. De skall, som i fallen Mogambique, Tanzania och Zambia - gä med pä IMF:s villkor för att få fortsatt bistånd.

Herr talman! Sverige visar dubbla ansikten mot tredje världen. Sverige arbetar för nedrustning men subventionerar samtidigt Bofors export av vapen till Indien, något som behövs därför att de religiösa, etniska och sociala konflikterna i delta land växer - konflikter som skulle kunna lindras om rustningsmiljarderna i stället kunde användas för ökad social rättvisa.

Mot bakgrund av vad jag här kort har framfört anser vi i vpk alt det behövs en ny bred u-landspolitisk utredning. Nu föreslår en utskoltsmajoritet bestående av folkpartiet och socialdemokraterna att en utredning angående det multilaterala biståndet skall tillsättas. Det är en halv seger, enligt min uppfattning, men vi anser ändock att vårt krav om en ulredning av hela det svenska biståndet i framfiden bör ske. Likaså bör redan nu fastslås att biståndet skall vara 2 % av BNI år 1995.

Herr talman! Jag vill nu mera konkret gå in på den stora och avgörande frågan när det gäller förhållandena i tredje världens länder, nämligen den s.k. skuldkrisen.

Alla vi som var engagerade i solidariteten med fattiga och förtryckta under 70-talet minns mycket väl hur intensivt man då diskuterade en ny ekonomisk världsordning. Vart har della tagit vägen?

Det har ersatts med något så fint som "slrukturanpassningsprogram". Lena Hjelm-Wallén, utrikesutskottets majoritet, Gyllenhammar, Nicolin, IMF och Världsbanken talar alla om slrukturanpassningsprogram i u-länderna. Vad ligger bakom detta strukluranpassningsresonemang för u-länder?

Devalvera och strama ål kreditmarknaden; sank skatterna; minska socialutgifterna och slopa subventionerna på livsmedel och tjänster; avskaffa valutarestriktionerna; exportera - det är vad som döljer sig bakomslruktur-anpassningen. Om inte u-länderna gör detta, får de inga nya lån eller omförhandlingar av de lån som de redan har. De får inga nya lån för all kunna betala ränta på de svindlande summor som de stora bankerna i bl.a. USA och Japan lånade ut efter den s.k. oljechocken 1973.

U-ländernas samlade skuldbörda uppgår i dag lill 1 320 miljarder dollar. Mänga u-länder har fått dessa skulder i arv efter en massa diktalurregimer. Skuldtjänsten pumpar kapital från u-länderna till i-länderna. 1982-1987 var

neltotransfereringen av kapital från syd lill nord 300 miljarder kronor om året.

Hur har denna skuld uppkommit? Ja, del finns många förklaringar till della, och låt mig nämna några.

Legitima lån har tecknats lill överenskomna villkor. Län har tecknats av korrupta och diktatoriska regimer, sedan speciella lobbygrupper i de industrialiserade länderna har tryckt pä. Skuldbördan har ökat på grund av oordning i det internationella monetära systemet. Försämrade handelsvillkor har också indirekt lett lill en ökad skuldbörda och kraftigt försämrade möjligheter att betala av pä skulden.

Regeringen och majoriteten i utskottet ställer upp bakom IMF:s och Världsbankens s.k. slrukturanpassningsprogram. De släller sig bakom kravet att u-länderna skall betala sina skulder.

Nu är det inle sä att vpk motsätter sig strukturanpassningar, men vi anser att de måste se helt annorlunda ut. Det måste handla om jordreformer som kan ge mal åt folk i u-länderna, och inte om alt mat tas från u-ländernas jordar, som förser den rika världen med speciella produkter lill priser som bestäms av de transnalionella företagen. Det måsle ställas krav pä nedskärningar av militärkoslnaderna. Den rika överklassen i mänga u-länder måsle klämmas åt. De miljarder av länen lill u-länderna som har förvandlats lill kapilalflyklspengar och förvallas i de banker som lånat ut måste återföras till u-länderna.

Sådana villkor ställer inle IMF, Världsbanken, Lena Hjelm-Wallén eller majoriteten i utrikesulskotlel. Hur skulle det vara om ni en aning stannade upp och lyssnade på alla de människor som nu drabbas av ert honnörsord strukluranpassningsåtgärder? Fråga kvinnorna i Nigeria som är så undernärda att de föder barn som väger under 2 kg - barn som får bestående hjärnskador. Fråga den fattige bonden i Argentina vad han får betalt för sina slaktdjur när Argentina exporterar köttet till McDonald's hamburgerbarer och vad som blir över för den fattige. Ni kommer kanske någon gång till Rio de Janeiro. Ta då och besök denna stads soptippar, som översvämmas av unga och gamla, som blir fler och fler. De kan berätta att det organiska innehållet i dessa soptippar minskar drastiskt.

När de skuldsatta länderna tvingas skära ner på hälsovård och ulbildning ökar barnadödligheten och analfabetismen. 1988 dog en halv miljon barn i u-världen fill följd av del som kallas skuldkrisen. UNICEF kallar della "en illgärning mot en slor del av mänskligheten".

Jag skulle kunna fortsätta i oändlighet och visa på vad imperialismen orsakar världens fatliga. Jag skall avsluta med några exempel till.

I Centralamerika har över 60 % av skogen skövlats för att producera kött för Nordamerika. I norra Mexico används grundvattnet för all odla grönsaker för export lill USA. Botswana har salsal på köttexporl lill EG. Della har lett till överbetning och ökenspridning. Befolkningen livnärs med utländsk livsmedelhjälp.

Det var detta som Margaretha af Ugglas avsåg när hon talade om de demokratiska och marknadsinriklade länder som har lyckats. Jag kan inte förstå annal än att hon avsåg dessa resultat, då del ju är marknadsekonomierna som har åstadkommit dem.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

2 Riksdagens protokoll 1988/89:99

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Imperialismens nya erövringskrig går inte ul på alt lägga under sig territorier. Det räcker att erövra resurser. De Iransnationella förelagen har ingel intresse av att administrera besittningar över haven. Med skuldtjänsten som piska och IMF som domptör får de skuldländernas regeringar att uppträda som de önskar. Länder som vill pröva andra vägar avstängs från lån, och om detta inte räcker utsätts de för handelsblockader.

När man läser budgetpropositionen och utskollsmajoriietens skrivningar om skuldkrisen eller, vilket är mera korrekt, skuldkriget mot u-länderna, blottas enligl min uppfattning en cynism mol de faltiga och förtryckta i iredje världen. När vpk kräver alt de 150 milj. kr. som regeringen vill ge till IMF för detta organs fortsatta slrukturanpassningsprogram, vill vi att dessa pengar skall gå lill kvinnobistånd för skapande av sysselsättning åt kvinnorna i tredje världen, i ställd för all gå till IMF. Ulskollel menar att vi har missat helhetssynen, att man måste se till kvinnans livssituation i dess helhet, all det är den svaga samhällsekonomin som måste angripas och all IMF:s anpassningsprogram skall komma hela befolkningen, inkl. kvinnorna, till godo.

Men ulskotlsmajoriteten har missat hela poängen i vår molion, eller så blundar man för fakta. Det är inte fråga om vad IMF:s program "skall" åstadkomma, utan om hur de faktiskt verkar. Och fakta sparkar, som bekant. Det är så väl dokumenterat vid det här laget hur IMF;s program ser ut och vilka effekter de fått, och det är uppenbart att kvinnornas hela situation försämrats katastrofalt. Fråga de berörda! Jag har nämnt några exempel. Fråga Tanzanias president, som liknade sin regerings valmöjligheter i förhandlingar med IMF vid att tvingas välja mellan två spjut alt sticka sig med.

I utskotlsmajoritetens skrivning står del bl.a.:

"Det är fel att tro att de sämst ställda grupperna enbart har nackdel av strukturanpassningsprogrammen. Stigande jordbrukspriser gynnar lanl-bruksbefolkningen som i de flesta u-länder är den helt övervägande majoriteten." Vill Lena Hjelm-Wallén eller Stig Alemyr förklara delta litet närmare? Inberäknas häri de miljoner jordlösa och arrendalorerna i detta resonemang?

Utskottet säger att det inte är IMF eller Världsbanken som bestämmer om nedskärningar i olika länder. Nej, självklart inte. Men dessa två organ anger vad som skall gälla för nya lån, eller hur. Stig Alemyr? Vad tror Alemyr att ett skuldsalt och utfatfigt land har för alternativ ulöver IMF:s och Världsbankens hänsynslösa krav? Lyssna på Tanzanias president, och mindre på Världsbankens advokater i utrikesdeparlemenlet!

Jag har tidigare angett vad som bör finnas i ett slrukturanpassningsprogram för u-länderna. Men detta är naturligtvis inte en total lösning av dessa länders skuldbörda. Vad som måste till är en avskrivning av skulderna. Med anledning av detta framhåller utskottet - vilket såvitt jag förstår också överensstämmer med den uppfattning som Lena Hjelm-Wallén och regeringen i övrigt har;

"En allomfattande skuldavskrivning, ens i fråga om de fattigaste länderna, är inle en realistisk lanke redan av del skälet att det rör sig om så många olika kategorier av lån, långivare och låntagare. Världsbankens och de andra internationella biståndsorganens lån kan inte skrivas av utan måste betalas

om banken skall kunna fortsätta sin verksamhet. En betydande del av u-ländernas skulder har lämnats av kommersiella längivare i i-länderna."

Är detta biståndspolitik? Och i så fall för vem? Skall Sverige bidra med all ge bistånd lill bankerna? Jag har troll att regeringen med sill tal om "sociall ansvar" - som också nämns i olika sammanhang på flera ställen i betänkandet - har syftat på den faltiga befolkningen, de mesl utsatta grupperna, i u-länderna.

Om det är så att elt visst antal människor i u-länderna, speciellt i södra Afrika, måste dö för att banken eller bankerna skall överleva, är det min bestämda uppfattning alt det är helt solidariskt och moraliskt försvarbart all låta bankerna gå i konkurs.

Är det verkligen Lena Hjelm-Walléns uppfallning all del i första hand gäller bankernas överlevnad? Bankerna har redan själva insett alt de aldrig kan driva in hela skulden, och därför säljer de redan nu skuldebreven till reapris. Delta kallas för kapitalisering av skulder. Konkrel innebär delta alt köparna löser in skuldsedlarna till fulla värdet i skuldlandets valuta, fill myckel förmånlig kurs på grund av IMF:s framtvingade devalveringar. Pengarna används till köp av aktier och av andra tillgångar. Skuldsalla länder uppmanas av Världsbanken att betala tillbaka skulder genom alt överlåta skogar, mineraltillgångar, industrier osv. Man kan säga all skulderna socialiseras och tillgångarna privatiseras. U-länderna hamnar i ett nytt beroende. Deras tillgångar återgår i utländsk ägo, och på sikt hotas folksuveräniteten i u-länderna.

Regeringen och utskottsmajoriieten länker fortsälla att stödja Världsbanken och IMF:s anpassningprogram och utförsäljning av u-ländernas tillgäng-ar. Man anvisar 640 milj. kr. till delta, men man avstår klokt nog från alt precisera hur de skall användas. Man anslår 150 milj. kr. lill IMF. Någon större kritik riktas inle mot dessa tvä organ. Man säger att deras verksamhet visst bör kritiseras, men inget mer. Man gör ingen precisering.

Vi har hört representanter för folkpartiet och moderaterna frän denna talarstol orda om de faltiga och förtryckta och om dessa tvä partiers solidaritet med dem. De har talat om mänskliga rättigheter, och del är bra. Det är en oerhört viktig bit när det gäller biståndspolitik och solidaritet med fattiga och förtryckta i tredje världen. Men lät mig säga en sak: Jag hade väntat mig all få höra folkpartiets representant säga någoniing också om sin partibroder Gyllenhammar och dennes företags brutalitder mol arbetarna i Colombia. Lilel städning framför egen dörr skadar inte.

Herr talman! Vpk föreslär att del anslås nära tvä miljarder kronor för skuldavskrivningar till länder i södra Afrika och till de länder som utsatts för ekonomisk blockad och utländsk aggression, inte pä det sättet att vi ju skall ta allt från andra biståndsanslag utan genom höjning av biståndsanslaget så att det utgör 1 % av bruttonationalinkomsten.

Vi föreslår vidare att riksdagen ullalar all de av riksdagen antagna bislåndspoliliska målen skall ligga till grund för Sveriges agerande för all lösa u-ländernas skuldproblem och all Sverige bör verka för allmän avskrivning av län till de fattigaste u-länderna, framför alll i Afrika.

Vi föreslår också att de 640 milj. kr. som anslås av regeringen för, som det heter, särskilda insatser i skuldtyngda länder icke får användas för struktur-

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

anpassningsprogram med Världsbanken och IMF. Vi anser vidare att dessa pengar skall disponeras av SIDA och UD och inte av finansdepartementet. Det är SIDA och UD som sköter bistånds- och utrikespolitik.

Anf. 9 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:

Herr talman! Bertil Måbrink hade vänligheten alt nämna mitt namn. Visst, Berfil Måbrink, förekommer del rovdrift på miljön och övergrepp mol miljön av både människor och företag på olika håll i världen. Det är också så, Bertil Måbrink, att fattigdomen i sig kreerar miljöförstöring av det helt naturliga skälel att människor kämpar för sin överlevnad. Man söker brännved, man försöker klara sig, och dä är villkoren så svåra att man också förstör miljön. Del är faktiskt därför som en majoritet i denna kammare -och fill slut hela kammaren, förhoppningsvis - kan ena sig om all så kraftigt förstärka miljö- och markvårdsanslaget. Därvidlag är vi eniga, Bertil Måbrink.

Men jag måste säga att jag samtidigt blir ganska upprörd när jag lyssnar fill Bertil Måbrink. Att kunna stå här i talarstolen och ha mage att l.ex. lyfta fram ett land som Botswana, som är ett av de få demokratiska, fredliga länderna i Afrika som t.o.m. noterar tillväxt! Icke ett ord, Bertil Måbrink, om var miljöförstöringen är värst, nämligen i de socialistiska länderna. Icke elt ord, Bertil Måbrink, om att fattigdomen stärker sitt grepp i de socialistiska länderna. Där noteras inga framsteg.

Det är alll en bakvänd världssyn som Bertil Måbrink företräder. Men jag hade väntat mig litet mera intellektuell hederlighet.

Anf. 10 PÄR GRANSTEDT (c) replik;

Herr talman! Det är faktiskt på temat intellektuell hederlighet som jag också vill kommentera Bertil Måbrinks anförande.

Jag konslalerar att den bild som Bertil Måbrink gav av utskottets inställning till Världsbanken var ganska falsk. Bertil Måbrink försökte ju inbilla kammaren att ulskollel okritiskt ställer upp på Världsbankens sätt alt agera. Men den som i likhet med - hoppas jag - Bertil Måbrink har läst utskottsbetänkandet vet att så inte är fallet.

Ett typexempel på detta är när Bertil Måbrink vill citera utskottet och anför att vi har sagt all det är fel att tro att de sämst ställda grupperna har nackdel av strukturanpassningsprogrammen. Han är upprörd över att vi skulle ha sagt detta. I själva verket är citatet följande; "Det är fel att tro all de sämst ställda grupperna enbart har nackdel av strukturanpassningsprogrammen." Och det är en stor skillnad. Det innebär att vi är medvetna om alt de många gånger har slora nackdelar. Men det finns också exempel på att de kan ha fördelar, l.ex. av höjda jordbrukspriser, som ger lantbrukarna bättre betalt.

Likaledes hånar Berfil Måbrink utskottet för att vi säger alt det inte är Världsbanksgruppen som bestämmer med vilka åtgärder man skall bidra. Han menar att länderna i praktiken inle har något val. Just del - precis så säger också ulskollel. Det står nämligen i utskottels betänkande: "Några alternafiv finns sällan. IMFs villkor har därför ofta upplevts som tvingande och opåverkbara av mottagarlandet." Hade Bertil Måbrink citerat också

detta, hade han fått lov att stryka en stor del av sitt anförande, där han gav sken av alt vi inte var medvetna om den här problematiken.

I själva verkel andas utskottets skrivningar en omfattande kritik mot Världsbanken för dess brister när det gäller sociall ansvarstagande och ekologiskt hänsynslagande - och siarka krav på att Sverige skall agera för alt få en annan inriktning av Världsbankens verksamhet.

Jag sympatiserar med mycket av den krilik som Bertil Måbrink ger uttryck för när det gäller Världsbanksgruppens sätt att arbeta med sina strukturprogram. Men jag tycker alt man bör föra den här deballen med blanka vapen och redovisa vad de olika parterna i deballen faktiskt står för.

När det gäller ytterligare detaljer i fråga om skuldavskrivningsprogrammet kommer Birgitta Hambraeus att ta upp dessa senare i debatten.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Anf. 11 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik:

Herr lalman! I milt inledningsanförande log jag upp just skuldkrisen i de faltiga länderna, och jag håller med Bertil Måbrink om att del är stora bekymmer med skuldkrisen. Detta är kanske ett av 90-talels stora problem.

Men därifrån till alt dra de slutsatser som Bertil Måbrink drar - det är väl ändå att gå lilel väl långt. Vi vet alt det ena landet efter del andra i dagens Afrika lämnar socialistiska och kommunistiska lösningar på sina ekonomiska problem. De är nu mer öppna för marknadsekonomiska lösningar och får därmed också ett öppnare och friare samhälle.

Jag tror att det som Bertil Måbrink förordar när han drar sina slutsatser, nämligen mer av reglering, mer av socialistiskt och kommunistiskt styre i dessa länder, inte löser problemen - tvärtom. Vi skall nu i samband med slrukturomvandlingsprogrammen underlätta för dessa länder att bemästra de negativa verkningar som kan följa. Vi måste ge generösa bidrag. Även bankerna måsle naturligtvis ta sitt ansvar och göra generösa skuldavskrivningar framöver. Därom är vi väl ense. Men alt gä så långt som Bertil Måbrink vill, när han säger att han gärna ser att också bankerna går omkull, det löser inte problemet, såvitt jag kan se - det förvärrar problemet.

Anf. 12 BERTIL MÅBRINK (vpk) replik;

Herr talman! Nu har vi hört de tre intellektuella giganterna uttala sig.

Jag angriper, Margaretha af Ugglas, inte Botswana. Det har Margaretha af Ugglas missal totalt - medvetet, såvitt jag förstår. Jag angriper Världsbanken, som ger lån och ställer sådana villkor all Botswana, för alt klara sina skulder, tvingas föda upp biffkor för att exportera köttet lill EG-länderna. Vad jag angrep var alltså Världsbanken, som driver en sådan politik mot fattiga u-länder. Man hotar naturligtvis på det sättet Botswanas demokratiska system.

Sedan må Pär Gransledt och Karl-Göran Biörsmark tala hur myckel de vill om vad som står i utskottsbelänkandet. Jag har citerat från utskotlsbetänkan-det, och jag står för det. Jag kan fortsätta. Så här står det också i ulskottsbelänkandet; "Självfallet måsle strukturanpassningen ske i socialt acceptabla former. Utskottet har som nämnts uppfattningen att Väridsban-ken numera agerar med dessa mål för ögonen."

Vill ni precisera er och på någon punkt visa att Världsbanken och

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Internationella valutafonden i praktiken driver sin verksamhet i socialt acceptabla former?

Jag har ingenting emot marknadsekonomi - men under förutsättning alt länderna och ländernas folk och regeringar får sköta den. Jag har ingenting emot marknadsekonomiska inslag i socialistisk ekonomi. Del är mycket bra med en sådan blandning, tror jag, för mänga länder. Och inte minsl Vietnam har bestämt sig för all tillämpa detta i slällel för den stela statsbyråkraliska planering som man hade och som inte var så särskilt framgångsrik. Men det är en annan sak än att låla de transnalionella förelagen gä in i de olika u-länderna och exploatera deras mineraler för att föra dessa lill den rika världen. Del är del sistnämnda förhällandet som jag har angripit. Om man inle angriper exploateringen och Världsbankens och den internationella valutafondens medverkan lill den blir problemel med u-ländernas fattigdom aldrig lösl.

Anf. 13 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:

Herr talman! Det var trevligt all i Bertil Måbrinks senare inlägg få höra alt han åtminstone var för glasnost. Del läl inte så i del första inlägget.

Del är möjligt att Bertil Måbrink är specialist på Botswana. Den senaste gången jag hörde om läget i Botswanas ekonomi var det snarasl så, alt man hade ett exporlöverskolt och att del gick myckel bra. Jag undrar om det verkligen är så att Världsbanken dikterar del som Botswana skall göra med sin ekonomi, men del är möjligl all Bertil Måbrink har informalion av senare datum än vad jag har.

Anf. 14 PÄR GRANSTEDT (c) replik;

Herr talman! All försöka ge en bild av innehållet i en text genom att citera utvalda meningar och avslå från alt citera andra meningar är elt klassiskt debatlknep, men del är inte uttryck för någon större intellektuell hederlighet. Del går alt finna positiva formuleringar om Världsbanken, och Bertil Måbrink citerar dessa och gör sedan sken av alt det inte finns någon krilik. Men det framgår tydligt av utskottets belänkande att vi anser att det också finns allvarliga brister i Världsbanksgruppens slrukturanpassningsprogram och alt Sverige måste agera kraftfullt för all fä en annan inriktning inom dessa områden. Varför citerar inle Bertil Måbrink de delarna orn han vill ge en hederlig bild av det vi slår för?

Bertil Måbrink frågade efler sociall acceptabla inslag i strukluranpass-ningsprogrammd. Ett sådant inslag är just all se till all bönderna får bättre betalt för sina produkter sä att de kan producera mer livsmedel. På det sättet underlättar de en lösning av livsmedelskrisen. Del är ett exempel pä de positiva inslag som finns i de här slrukluranpassningsprogrammen. Lika väl kan man rada upp exempel på sådant som är negativt. Det är den avvägningen som vi har försökt göra: visa all det finns positiva inslag men alt det fortfarande finns väldigt mycket all kritisera. Jag anser all vi bör diskutera ulifrån det som ulskollel säger och anser, inle ulifrån elt urval som Bertil Måbrink gör i avsikt att skapa en felaklig bild av utskottets inslällning.

Anf. 15 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik:

Herr talman! Jag tycker att Bertil Måbrink i sin replik litet grand tonade ned det han sade i sitt anförande. Han gick t.o.m. så långt att han sade: Jag har ingenting emot marknadsekonomin. Del var intressant att höra från en kommunist. De kanske får gå hem och skriva om partiprogrammet efter det uttalandet.

Bertil Måbrink sade att vi måste lindra de effekter som ett strukturomvandlingsprogram åstadkommer. Det är precis del vi som försöker finna konstrukfiva lösningar säger. Berfil Måbrink sade i sill inledningsanförande att del vore bättre om bankerna gick omkull. Vad för slags konslrukfivl tänkande finns i della? Vem vinner på att bankerna skulle gå i konkurs? En sådan inställning leder väl inte till någon bättre ulveckling. Försök att i stället vara konstruktiv och gå in för alt försöka lösa problemel. Den inslällningen har vi från vårt håll. När vi får negativa konsekvenser till följd av programmen skall vi stödja och hjälpa till med bidrag.

Anf. 16 BERTIL MÅBRINK (vpk) replik;

Herr lalman! Innan jag diskuterar vpk:s partiprogram med Karl-Göran Biörsmark kräver vanlig hederlighet att Biörsmark försl läser vårt partiprogram, efter det skall jag diskutera med honom.

Det är mycket intressant att Margaretha af Ugglas säger att det är brännved som är del stora problemet. De fattiga skövlar skogarna på grund av att de är fattiga och måsle ha brännved. På det sättet reducerar Margaretha af Ugglas hela delta giganfiska problem med regnskogarna osv. Hon orkar inte, vågar inle eller vill inle över huvud laget ta upp någon som helst krilik av de transnalionella förelagens verksamhet i u-länderna. Hon kritiserar inte heller Världsbanken eller Internationella valutafonden som ju har ungefär samma inriktning i sin polifik.

Jag kan mycket väl läsa sida efler sida i ulskottsbelänkandet. Pär Gransledt. Det finns när det gäller Världsbanken och Internationella valutafonden vissa till intet förpliktande formuleringar i ulskottsbelänkandet. Men det är ju ingenting i jämförelse med det som utskottet egentligen borde vara skyldig alt skriva när det gäller Internationella valutafondens och Världsbankens strukturanpassningsprogram. Men ni gör inle detta. Ni beviljar nya medel, och några slörre krav släller ni inte. Ni säger att man skall arbeta för den här inriktningen, men del har ni sagt varje är. Problemen blir värre och värre för de fattiga i de fatfiga u-länderna, och Världsbanken och Internationella valutafonden förändrar inte sin politik. Det är detta det handlar om.

Varför vågar ni inte ta upp problemen och ordentligt granska och krifisera Internafionella valutafondens och Världsbankens hänsynslösa polifik gentemot de skuldsatta u-länderna? Varför gör ni inle della?

Talmannen anmälde att Margaretha af Ugglas, Pär Gransledt och Karl-Göran Biörsmark anhållit att till protokollet få anlecknal att de inte ägde rätt lill ytterligare repliker.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Anf. 17 MARIANNE SAMUELSSON (mp);

Herr lalman! Jag vill börja med att yrka bifall till samlliga de reservationer som miljöpartiet de gröna ensamt eller tillsammans med andra partier skrivit under.

Jag vill helt korl nämna någol om hur miljöpartiet de grönas budgetförslag ser ut i förhållande till regeringens förslag. Vi har i vårt förslag avsatt 1 miljard kronor ulöver det belopp som regeringen föreslär att vi skall använda lill regnskogarna. Vi kan inle längre blunda för de effekter som skövlingen av regnskogarna får för vår jord. Anna Horn af Rantzien kommer senare i sitt anförande att ta upp mer om regnskogarna och vikten av dem.

I vårl förslag är miljöanslagel kraftigt ökal i förhållande till regeringens förslag. När del visade sig all utskottet kunde enas om en höjning med 100 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag valde vi dock att slödja detta förslag och överföra resten av våra miljöpengar till regnskogsanslagel.

Miljöpartiet de gröna anser att biståndet successivt skall ökas. Men det är då viktigt att vi börjar diskutera kvaliteten i biståndet. Med tanke på delta har vi avgell en motion i vilken vi föreslår att man skall tillsätta en parlamentarisk grupp för att utreda hur det kommande anslaget skall användas. Vi fick dock inte gehör för detta i ulskollel, vilket jag tycker är myckel märkligt. Framför alll lycker jag att del är konsligt att folkpartiet, som under många år har pläderat för en höjning av anslagsdelen av biståndet, inte vill diskutera innehållet i biståndet.

Eftersom vi alltså inte har fått gehör för våra synpunkter har vi bestämt oss för all i stället stödja reservation 16 som innebär att en parlamentarisk utredning skall ompröva det svenska utvecklingssamarbetets inriktning och arbetsmetoder.

Vi utmanar nu vpk och folkpartiet att också stödja denna reservation, sä att vi verkligen får till stånd en diskussion om innehållet i biståndet.

Vi har i våra motioner tagit upp de mer övergripande idéerna kring och målsättningarna för biståndet. Vi har därför inle diskuterat sä mycket kring frågorna om länderramarna. Vi har ju alla partier våra favorilländer som vi vill skall få slörre anslag - av olika anledningar. Vi har hoppats och vi tror att SIDA klarar av att göra avvägningarna på dl bra säll, sä att biståndet kommer de människor till del som behöver det.

I dag pågår en ulveckling som ökar den orättvisa fördelningen av världens fillgångar. Världens materiella standard bygger till stor del på utsugning av falliga länder, bl.a. med hjälp ay en orättvis världshandel. Vi måste ändra vår ekonomiska politik och handelspolitik, så att en mer rättvis fördelning av världens inkomster och tillgångar kan komma till stånd. En mer rättvis fördelning av världens resurser skulle medföra sänkt materiell standard för oss - något som vi måsle acceplera.

Hur kan det komma sig att vi har den ojämlika fördelning av resurser i världen som vi har i dag?

När vi i i-världen byggde upp vårl industrisamhälle, gjorde vi de länder som vi i dag kallar u-länder till råvaruproducenter. Alla dessa länder var självförsörjande när vi upptäckte dem, som del så vackert heter. Genast säg vi fill all ta av dem del vi ansåg oss behöva. Vi tvingade dem all odla exporlgrödor på åkrar där de fidigare odlat sin egen föda. Priserna bestämdes

nalurliglvis av kolonisatörerna. Jo, lilel betalning fick de - så pass att vi kunde fä avsättning för en del av våra industriprodukter.

Ju mer beroende man blir av omvärlden, desto sämre blir ens självförsörjning, självförtroende och självlillit. Vi borde naturligtvis restaurera u-ländernas självförsörjningsförmäga inte bara nationellt utan även regionalt och lokall. Del är bl.a. därför som vi i miljöpartiet hävdar att självlillit skall införas som ell själle bislåndsmål.

Under årens lopp har u-ländernas siluafion förvärrats. De rika länderna lånar ul pengar, så alt u-länderna blir ännu mer beroende av oss; deras utlandsskuld ökar medan vi lever golt på produkter från dessa länder.

För att döva vårt samvete för den orättfärdiga världshandeln försöker vi trösta oss med att vi är dukfiga, nu har vi lyckats avsätta 1 % av vårl överflöd för alt göra hjälpinsatser, betala tillbaka till banker osv., allt medan vi tär på kommande generationers miljö, råvaror m.m. Jorden skulle inte klara sex miljarder svenskar!

Tredje världens skuldkris har växt och blivit ell av de största hindren för ulveckling i de fattigaste länderna.

De ökande räntorna har lett fill att nettoflödet av kapital i världen har bytt riktning. Det går nu frän u-länderna till i-världen. Som exempel kan nämnas att flera länder i Afrika avsätter runt 50 % av sina exportinkomster lill att betala räntor och amorteringar lill i-världen.

Kraftiga åtgärder måste vidtas för att lösa skuldkrisen för de fattigaste länderna och för all ändra den orättvisa handelspolitik som lill slor del tvingar fram lånekarusellen.

Den lösning som regeringen tänkt sig och som skulle innebära att biständsmedel direkt eller indirekt skulle användas lill älerbetalning av skulder kan vi i miljöpartiet de gröna inle acceplera. Del skulle i realiteten innebära att svenska biståndsmedel används lill alt betala tillbaka skulder till banker i USA, Japan och EG-länderna.

Ett mer tilltalande sätt att lösa l.ex. Afrikas orimliga skuldbörda har skisserats av biståndsexperlen Lars-Erik Birgegård. Hans förslag går ut på att vi till att börja med officiellt tillstår att skulderna inte kan betalas och att vi förespråkar en internationell samling för en mer eller mindre fullständig avskrivning. Därefter skulle Sverige ge ett påtagligt bidrag lill en sådan lösning.

Sverige anslår genom biståndsorganet BITS betydande summor lill en verksamhet som lill lika stor del är ägnad att främja svensk export som ulveckling i u-länderna. Del biståndet går lill en liten del till Afrika. BITS har en ointecknad reservation på ca 600 milj. kr. Den reservationen kan omedelbart föras över och användas lill skuldavskrivning. Vidare föresläs alt BITS verksamhel läggs i malpåse några år, så alt ytterligare 500-600 miljoner kan användas lill skuldavskrivningar.

Om man också höjer biståndet med kanske 50 % till 1,5 % skulle man kunna få pengar att avsätta till skuldavskrivningar. Detta skulle bli en internalionelll uppmärksammad manifestation frän Sveriges sida av vår vilja att bidra till skuldkrisens lösning. Det skulle mana till efterföljd från andra länder och kunna leda lill en slutgiltig lösning. Detta och andra förslag är

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

frågor som den föreslagna utredningen skulle kunna arbeta med och hitta bra lösningar på.

Men låt oss fill dess inse att den procent som nu har avsatts skall användas oavkortat fill de fattiga och inte gå till bankerna.

En svårighet med det statliga u-landsbiståndet genom SIDA är att biståndsmedlen måste kanaliseras via mottagarländernas myndigheter. Det är ingen hemlighet att dessa ofta är korrumperade. Biståndsmedlen kommer därför inte alltid fram till de målgrupper de egentligen är avsedda för, nämligen den fattigaste delen av befolkningen. Den sociala strukturen med stora klyftor mellan den privilegierade överklassen och de egendomslösa i många u-länder bidrar också till att det stadigt administrerade biståndet lätt hamnar i fel fickor.

Det bistånd som lämnas av enskilda organisationer, ofta med hjälp av medarbetare stationerade ute på projekten, har därför som regel slörre förutsättningar att komma de människor till godo som det egentligen är riktat fill. SIDA:s samarbete med enskilda organisationer har visserligen utvecklats och ökat i omfattning men är ännu en mycket liten del av det totala biståndet.

En av anledningarna till detta kan vara dessa organisationers begränsade fillgång på personal för att administrera biståndsprojekt. En annan orsak kan vara att SIDA kräver en egeninsats av organisafionerna motsvarande 20 % av den totala projektkostnaden. Troligen skulle de enskilda organisationernas biståndsinsatser kunna öka om de fick hjälp att bygga upp sin administration och om man sänkte kraven på egeninsats för organisationer vilkas förmåga att förvalta biståndsbidrag är känd av SIDA.

Till de ursprungliga fyra biståndsmålen har relafivt nyligen lagts ett femte, nämligen miljömålet. Det innebär att varje nytt projektförslag skall prövas, så att det inte får någon negativ inverkan av betydelse för miljön. Tyvärr visar erfarenheten att sådana miljökonsekvensutredningar alltför ofta utförs först sedan man i praktiken redan bundit sig för att stödja projektet. En sådan beslutsordning är naturligtvis oacceptabel. Det är av den anledningen vi inte kan acceptera URI-projektet i Indien.

Det borde också vara möjligt att i större utsträckning än hittills stödja projekt som direkt syftar till att förbättra miljön eller fill att bevara skyddsvärda miljöer. Ett föredömligt exempel på det senare är bidrag till Costa Rica för att möjliggöra inköp av tropiska skogar som sedan avsätts fill nationalparker och på så sätt bevaras för framtiden. Detta kan vara ett sätt att rädda de tropiska skogarna som är en omistlig naturresurs men som nu hotar att försvinna genom människans rovdrift på naturen.

Det traditionella u-landsbiståndet har vanligen fill mål att utveckla u-landet på ett liknande sätt som den industrialiserade delen av världen har utvecklats från jordbruks- till industrisamhälle. Huvudvikten har därvid lagls pä storskaliga projekt på relativt hög teknisk nivå. Resultatet har ofta blivit dåligt fungerande anläggningar, som saknar förankring i folkels kultur och traditioner. De har gjort landet beroende av utländsk expertis och import av drivmedel och reservdelar. Samtidigt har jordbrukssektorn försummats. Landsbygden har utarmats, och landets förmåga att försörja sig självt med nödvändiga livsmedel har minskat. Det är bl.a. sådana erfarenheter som

ligger bakom miljöpartiels krav på att självfillit skall tas upp som elt sjätte biståndsmål. En utveckling av industrin i tredje världen är av ringa värde, om samfidigt landels förmåga att försörja sig med livsmedel minskar.

Vi menar därför inom miljöpartiet alt biståndet skall föras över till stöd åt basnäringarna pä landsbydgen: jord- och skogsbruk. Produktion av livsmedel och vedbränsle för lokala behov bör prioriteras. Detta är en produkfion där kvinnorna sedan gammalt haft en stor uppgift alt fylla. Stor vikt bör därför läggas vid att finna former för stöd som kommer kvinnorna till godo och underlättar deras slora arbetsbörda.

En ökad satsning på landsbygden kan också leda till att strömmen till städernas slumområden upphör och att människorna återvänder till sin hembygd, där de kan få en värdigare lillvaro. Vi måste värna om att biståndet kommer de fattigaste människorna till del!

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Anf. 18 STIG ALEMYR (s):

Herr lalman! Tillåt mig att försl yrka bifall lill ulrikesutskoltds hemslällan på samtliga punkter.

I mitt anförande kommer jag att ta upp några av de problem som har berörts av de tidigare talarna. När del gäller de allmänna principiella synpunkterna på biståndet kommer biståndsministern att framföra socialdemokratins syn. I övrigl, när det gäller att bemöta reservationerna från ohka partier, har vi gjort en arbetsfördelning inom utskottsgruppen så att vi har delat upp dem mellan oss. Det är sålunda ingen oartighet mot mina meddebatlanter att jag inte berör alla de frågor som vi har tagit upp, för det kommer andra av mina kamrater senare att göra.

Jag vill gärna inslämma i vad Margaretha af Ugglas sade i sitt anförande om all det råder mycket större enighet mellan partierna om biståndet än vad som framgår av de 93 reservationerna. En allmänhet som hör talas om alla dessa reservationer kan ju tro alt det är mycket slor strid om biståndet i den svenska riksdagen. Det är på vissa punkter vi strider, men antalet reservationer kommer sig av att vi har olika synpunkter på hur många miljoner som skall gå till den eller den anslagsposten. Det är detta som avspeglas på det här sättet i betänkandet.

Vi föreslår att riksdagen än en gång skall fastslå enprocentsmålet för biståndet. Del leder till att det anslag som utskottet nu föreslår att riksdagen skall anvisa är 11 660 milj. kr. - del är 1 % av den svenska brultonafionalin-komslen.

I en reservalion kritiserar man den metoden och säger att det är fel att vi anvisar pengar på det sättet, för vi kan inte använda alll. Det är bättre att använda en annan metod och ta hänsyn till utbelalningsmålet - hur mycket kan vi göra av med?

Jag inser, herr talman, att det här är ett problem. Ungefär 10 % - jag rundar av siffran - av vårt bistånd kommer inte lill användning därför all del av olika skäl inle kan utnyttjas. Vårt mål skall dock vara all allt det riksdagen anvisar skall användas under det budgetår som är aktuellt. Det finns kanske en tendens på vissa håll att bara lämna borl pengarna för att bli av med dem. Det är emellertid inte acceptabelt, utan biståndet måste vara effektivt, väl genomtänkt och väl genomarbetat. Och del måste vara ett fortlöpande

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

arbete att öka ulbdalningsandelen av det beslutade biståndet genom åren.

Men det är också viktigt att vi i diskussioner i olika fora försöker få andra länder all öka sitt bistånd. Några utskotlsordförande besökte det schweiziska parlamentet för ell par månader sedan och träffade ledande schweiziska politiker. De berättade, på en särskild föredragningspunkt, med stolthet om att Schweiz nu kraftigt ökar sitt inlernalionella bistånd. Jag kunde konstatera att deras treårsmål i andel av tillgångarna motsvarar elt svenskt ettårsmål. De var myckel stolla över sin lilla höjning av biståndet. Det är nödvändigt att en lång rad av världens rika länder kraftigt ökar sina biståndsinsatser, om vi skall kunna med framgång angripa de gigantiska problem som världen brottas med.

I årels budget föreslås dl särskilt anslag till miljö- och markvård. Det anslagel har vi stridit om i åratal. Till slul lyckte vi att del var ganska meningslöst att hålla på och strida om del, eftersom vi alla är överens om att miljövården är en utomordentligt viktig del av vårt svenska bistånd.

Jag vill upprepa del jag har sagt i flera år nu: De biståndspolitiska målen, inkluderande miljömålet, skall beaktas i alll bistånd, oavsetl den anslagsrubrik som vid del ena eller andra tillfället används. Det finns skäl att betona att vi har hafl markvårdsprojekt i stor omfattning i Etiopien, Kenya och andra länder och idkat aktiv miljövård långt innan det här anslaget fanns.

Jag vill också gärna säga att det kan finnas vissa svårigheter för SIDA att nu använda de exlra 100 milj. kr. som vi i enighet tilldelar detta organ. Därför har utskottet skrivit att dessa 100 milj. kr. till viss del kan få användas för att öka den personalstyrka som skall genomföra programmet. Det går inte att begära alt SIDA år efter är skall få flera hundra nya miljoner och samtidigt skära ned personalen, förda kan man inte nå upp till målen: ell bra, väl riktat och effektivt bistånd.

När det gäller miljöfrågorna vill jag gärna säga dl ord om det Marianne Samuelsson var inne på om regnskogarna. Det kom i tidningarna ett besked om att den brasilianska regeringen hade sagl vid något tillfälle att hur de sköter sina tropiska regnskogar skall världen inte bry sig om - det är deras privata angelägenhet. Det är något oklart vad man egentligen har sagt och menat, men om någon stat lycker pä det sättet, måste vi bestämt tillbakavisa detta. De tropiska regnskogarna är en global angelägenhet. Alla är vi beroende av en rimlig skötsel av dem. Det har med mänsklighetens överlevnad all göra, och det kan under inga omständigheter godtagas all enskilda regeringar säger: Della skall ni inte lägga er i, det klarar vi själva.

Margaretha af Ugglas uppehöll sig en del vid demokraliutvecklingen och demokratimålet. Hon gjorde ett uttalande som något förbryllade mig. Margaretha af Ugglas sade: Vänstern lycker alt socialisfiska enparlistater är bra för biståndet. Vad menar Margaretha af Ugglas med "vänstern" i sammanhanget? Jag brukar räkna mig fill vänstern i svensk politik, men jag har aldrig tyckt att socialistiska enparlistater är något bra. Om det är bara vpk och andra grupper man riktar sig till. tycker jag man kan modifiera sitt uttalande sä att det inte missförstås.

Jag tror vi skall vara väldigl försikliga när del gäller olika politiska system i de länder vi samarbetar med. De bygger ju på historiska sociala traditioner och koloniala erfarenheler. Det är inte så lält att omedelbart efter befrielsen

genomföra elt samhällssystem av den typ som vi själva skulle vilja ha och leva i. Vi får acceptera samhällssystem som skiljer sig, kanske på väsentliga punkter, från dem vi själva tycker är bra och försöka att i diskussioner med stater som har system som vi inte accepterar successivt medverka till alt det kan bli en bättring och all regimerna respekterar de mänskliga fri- och rättigheter som det är sä grundläggande för oss att respektera.

I det sammanhanget kan jag inte undvika att nämna Etiopien, eftersom riksdagen hade besök för en vecka sedan av en delegafion med den etiopiske utrikesministern i spetsen. Någon talare sade att de gick visst inte så bra de samtalen. De gjorde inle det. Det var en delvis ganska obehaglig diskussion, där vi stod mycket långt ifrån varandra.

Del var uppenbart på det sättet att i frågor om mänskliga rättigheter, rätten för människorna att leva där de vill, rätlen att slippa tvångsförflylt-ning, rätten att leva i fred och utan att krig skall ödelägga min hemby och döda mina anhöriga, hade vi inte samma uppfattning.

Därför är jag angelägen om att betona att det svenska biståndet till Efiopien i framtiden måsle vara beroende av att regimen ändrar del säll på vilket den beter sig mot människorna och att det blir slut pä kriget med erilreanerna.

Den parlamentariska utredning som många har begärt har vi talat om i flera år, och jag har sagt ett par gånger tidigare att den dagen kan väl komma då del måsle göras en samlad översyn av biståndet. Jag vill inle avskriva den tanken för all framtid, men vi är nu i en process, då biståndets skilda delar har utretts och utreds. Vi har vall metoden att utreda de! efter del av biståndet för alt därmed nå snabbare resultat.

Nu är vi socialdemokrater gemensamt med folkpartiet inne på linjen att försöka utreda det multinafionella biståndet, och så får vi sä småningom se, när ohka delar har utretts, om det är nödvändigt att göra en mera samlad parlamentarisk utredning.

Därför tycker jag att Pär Gransledt, utskottets vice ordförande, var litet för arrogant, när han sade att vi hukar för de stora biståndsproblemen. Det är naturligtvis bara nonsens. Del gör vi ju inte. Vi ser de stora bislåndsproble-men, men vi väljer andra utredningsmetoder. Det är ju inte sä att de stora biständsproblemen automatiskt löses, om vi tillsätter en parlamentarisk utredning som skall se över vår teknik i biståndet.

Anslaget till enskilda organisationer är ett anslag där vi aldrig blir överens. Vilkel belopp som regeringen än föreslår till enskilda organisationer, kommer alltid folkpartiet att lägga sig några miljoner över, och del gör även centerpartiet och moderaterna, för man utgår ifrån att det politiskt på någol sätt ger en triumf.

Det kraffigt höjda anslaget lill enskilda organisafioner kommer knappast att kunna användas, därför alt man når fill slul ett kapaciletstak. Det har också en del enskilda organisationer redan konstaterat. De måste själva samla in en del av pengarna.

Det jag nu säger får inte tolkas som att vi inle värderar vad de enskilda organisationerna gör. De utför ell utomordentligt bra arbete. Många av oss som hafl tillfälle att resa och som skall resa och se på bistånd har upplevt vilka fina insatser de gör, men det finns ett kapaciletstak.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Inte endast det belopp som finns i denna särskilda anslagspost kanahseras via enskilda organisationer, utan det gör i själva verket myckel myckel mera pengar, över katastrofanslag och andra anslag. Omkring en miljard av vårt bistånd, ca 10 %, går via de enskilda organisafionerna.

Kan de ta emot mera pengar, finns del skäl att ge dem ytterligare anslag i fortsättningen. Men gör vi det från majoritetssidan med en ökning i budgeten, kommer ni alltid att lägga er över i alla fall, oavsett vilkel belopp vi föreslår, för det är den teknik ni fillämpar när del gäller attityden inför de enskilda organisafionerna.

Om strukturanpassningsprogram och skuldkris kommer en av mina kamrater att tala, men jag måste säga ell par ord, framför allt till Bertil Måbrink, som såvitt jag förstår har feltolkat utrikesutskottets betänkande. Jag vill upprepa, i egenskap av ordförande i utskottet, alt vi är myckel medvelna om att de krav som ställs på strukturell anpassning i biståndsmolta-gande länder ibland går sä långl att kraven är orimliga.

Jag befann mig själv händelsevis i Centralamerika när del höll på alt bli inbördeskrig i Venezuela, därför alt de krav som Världsbanken och Valutafonden ställde var oacceptabla. Stor oro spred sig inte minst bland de pohfiker i Centralamerika som jag då hade tillfälle alt tala med. De deklarerade att Valutafonden ställde krav som de inte kunde acceptera. Vi klarar det inte, sade de. Det leder lill "riols in the streds".

Jag är medveten om detta, och vårt betänkande skall läsas på del sätlel. Men vi måste också vara klara över att vissa strukturella förändringar måste ske, om u-länderna skall kunna klara sin ulveckling. Sedan får man diskutera hur långt de skall gå, och där tror jag inle alt det finns några mallar som gäller för alla länder, utan man får vara beredd att anpassa sig efter de skilda ländernas struktur och olika förhållanden. När utskottet talar om sociall acceptabla former, bör Bertil Måbrink kunna acceptera det, tycker jag.

Jag blev litet bekymrad när Berfil Måbrink värjde sig genom att försöka undvika att tala om den frågan och i stället utnämnde sina motståndare till "intellektuella giganter". Del var elt grepp som jag inte är riktigt säker på att man bör använda sig av.

Jag vill gärna säga att Sverige är starkt engagerat i lösningen av skuldkrisproblemen, men alt det är något som måsle ske i en mycket bred internafionell samverkan. Därför är det kanske vikfigaste vi kan göra att försöka förmå andra länder att aktivt medverka i en lösning av tredje världens skuldproblem.

Fru talman! Jag vill bara till sist säga ett par ord om SIDA. Jag har flera gånger sagt i riksdagen att vår utrikespolitik måste kosla pengar. Del går inte att ställa krav på utrikespolitiken, att vi skall engagera oss överallt, anfingen det gäller biståndet eller andra grenar av utrikespolitiken, om vi inte ser fill att det finns människor som utför de beslut vi fattar. Det gäller i hög grad också SIDA. Det går inte att begära att SIDA:s myndighetsanslag skall krympa, samtidigt som man lägger pä nya uppgifter. Jag vill starkt understryka att det är utrikesutskotlets mening, vilket det är viktigt all man i kanslihuset observerar.

Fru talman! Medan denna debatt om biståndet pågår i Sveriges riksdag, ökar jordens befolkning med mellan 30 000 och 40 000 människor. Många

dör i flyktinglägren under de här fimmarna. Av Sydafrika stödda rövarband Prot. 1988/89:99 mördar i Mogambique. Vi vet att i Indien föds i år 23 miljoner barn, av vilka 19 april 1989 endast 3 miljoner når 18 års ålder utan kroppsliga och psykiska skador. • ternationeUt utveck-Under den tid debatten här pågår kommer några tiotal flykfingar från ingrnma bete främmande länder till vårt land och ber att få stanna. De har flytt från lidanden, hot mol deras trygghet och deras liv, flytt undan politisk och religiös förföljelse.

Det är vår skyldighet här hemma och i världssamfundet att verka för att så långt det är möjligt lösa några av de problem min korta uppräkning antyder. Vår internafionella solidaritet måste ta sig skilda uttryck - genom utrikespolitiken i allmänhet, där vi haft stora framgångar de senaste åren, i biståndspolitiken och i flyktingpolifiken.

Jag vill gärna sluta, fru talman, med alt säga att socialdemokrafiska parfiet börjar i morgon att fira sitt 100-årsjubileum, och det pågår ett par dagar. Vi är stolta när vi ser tillbaka på vårt internationella solidaritetsarbete, och socialdemokratin kommer även i framtiden att fortsätta att spela en internafionell roll för människornas fred, frihet och trygghet.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 19 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:

Fru talman! Det är en stor framgång och väldigt glädjande att vi nu får ett särskilt miljö- och markvårdsanslag med betydande resurser. Det var väldigt olyckligt och för mig egentligen ganska obegripligt varför socialdemokratin, när man återkom till regeringen 1982, avskaffade det särskilda miljö- och markvårdsanslagd. Jag begriper det inte.

Det har tagit ganska många år - det är nu 1989 - och nu får vi äntligen ett ordentligt anslag som kan bilda basen för ett svenskt engagemang på miljöområdet.

Sedan till frågan om en parlamentarisk utredning om biståndet. Den
kommer, säger Stig Alemyr. Det är fakfiskt nästan litet ironiskt att tänka
tillbaka på när vi senast hade en ordentlig, bred parlamentarisk utredning,
där alla partier fick en chans att verka och chans till insyn och inflytande.
Direktiven till den förra parlamentariska utredningen, BIPOLUT, lämnades
den B december 1972, och utredningen avgav sedermera sitt betänkande
1977. Jag tycker att det är hög tid efter dessa många år av biståndsarbete och
efter det att vi har samlat så många erfarenheter - både goda och dåliga - att
vi nu får en samlad översyn av det svenska biståndet. Det är för mig
obegripligt att socialdemokrafin framhärdar i detta motstånd, när ett flertal
av kammarens parfier önskar en sådan utredning. Det må vara från något
olika utgångspunkter, men vi vill ändå ha en utredning för att se över
biståndets innehåll och göra det bättre och effektivare. Det sätt på vilket UD
bedriver biståndsulredningarna i delutredningar är inte tillfredsställande.
Det ger inte oppositionen en riktig insyn. Man tillsätter en parlamentariker
från det eller det parfiet i den eller den utredningen, men det ger oss icke en
samlad översyn. Jag hoppas att man till nästa år tänker om från socialdemo
kratins sida och också från folkpartiels. 31

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Anf. 20 PÄR GRANSTEDT (c) replik:

Fru lalman! Stig Alemyr tyckte att jag var arrogant när jag sade alt socialdemokraterna hukar för de övergripande biständsproblemen. Jag är ledsen om det uppfattades så; det var inte avsikten. Däremot lycker jag att jag har en viss saklig grund för min inställning.

Den motivering som Stig Alemyr anför för att säga nej är: "Vi har vall metoden att utreda bit för bil." Men det är faktiskl ingen mofivering. Vad man gör är ju att man styckar upp biståndspolitiken på en massa delområden och förlorar möjlighelen till en helhetsbedömning, och del är den helhetsbedömningen som vi fakfiskt behöver. Det är inte sä självklarl att vårt bistånd i dag har den rätta inriktningen i alla delar efter den erfarenhet som bl.a. 80-talet ger oss.

Del har förts en intensiv debatt här i landel under senare år om huruvida vi faktiskt når ut till de fattigaste grupperna i de fatfigaste länderna, till dem som vi vill nä. Det har också ganska högt uppe i vår biståndsadminislration hävdats att vi inte lyckas med del. Bara det borde vara skäl att se över, om vi kan bli bättre på att göra delta utifrån de erfarenheter vi har.

Riksdagen har högtidligen beslutat om ett nyll mål för vår biståndspolitik, nämligen miljömålet, efler en mångårig och länge fruktlös kamp från centerparfiet. Men vad har detta satt för spår i verkligheten? SIDA har filisatt en tjänsteman-en mycket kvalificerad sådan, och del är nog bra, men bara en - och vi har fåll elt anslag för miljö, markvård och energi, och det är också bra. Men vad miljömålet innebär är naturligtvis alt della skall prägla alla delar av vårl bistånd. I medvetande om alt den ekologiska krisen kanske är en av de viktigaste delarna av hela fatligdomsproblematiken, kanske ett av de absolut allvarligaste hoten mot människors överlevnadsmöjligheter framöver och redan i dag, borde bara detta vara skäl nog för en samlad översyn av vårt bistånd: Hur skall vi se till, att det nya miljömålet får fulll genomslag?

Vi kan dessutom se en klar tendens bland världens utvecklingsländer fill att de pä olika sätt ivingas bort från dl basbehovstänkande, att gjorda insatser för att bygga upp utbildning, hälsovård och byulveckling håller på all stagnera och l.o.m. gå bakåt. Vad kan vi göra för all se lill, all basbehovstän-kandet återigen får prägla utvecklingspolitiken?

Anf. 21 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Den medgivna repliktiden är sedan länge passerad.

Anf. 22 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik:

Fru talman! Jag håller med Stig Alemyr om att det stora lyftet naturligtvis skulle kunna komma, om alla andra länder i världen levde upp till samma utbetalning som vi gör i Sverige och i Norden. Pä s. 19 i betänkandet har vi en tabell över hur det ser ut i de olika länderna. Om vi tar l.ex. Förenta Staterna, Storbritannien, Japan osv., ser vi att de ligger på samma nivå som det land som Stig Alemyr nämnde, nämligen Schweiz. Det är klart alt del skulle betyda ofantligt mycket, om de här länderna levde upp till FN-måld.

I mitt inledningsanförande ställde jag en fråga, och jag hade hoppals kunna få dl svar på den. Den gällde det nya svenska bislåndsmål som vi

önskar se, nämligen tvåprocentsmålel, men Stig Alemyr kommenterade inte del ulan konstaterade bara all vi ligger fast vid enprocentsmålet. Jag hade hoppats få någon reaktion, eftersom jag ändå tror att det är så som Inga Thorsson har skrivit i en artikel: Vi måste ha ett nytt biståndsmål, tvåprocentsmålel, och del har vi råd med.

Så fill frågan om enskilda organisationer. Stig Alemyr säger all hur än socialdemokraterna gör kommer vi alltid att ligga litet högre. Jag tror inle alls att det är någon automatik i detta. Stig Alemyr. Men jag vill la fram en viktig punkt. Vi skriver nämligen i vår molion om vikten av all på olika sätt ge långsiktiga signaler till de frivilliga organisafionerna: En långsiktig utfästelse bör nu ges om fortsall växande anslag lill en miljard om fem år.

Del är viktigt att man ger en signal så alt de enskilda organisationerna kan planera på sikt och vela att de närmaste fem tio åren ser ut pä del här sättet. Då kan de också gå in i åtaganden som de vel häller framöver. Om vi kommer fram dithän. Stig Alemyr, kanske vi också kommer alt hamna på samma nivå i anslagel.

Anf. 23 BERTIL MÅBRINK (vpk) replik:

Fru talman! Åter till frågan om Världsbanken och Internationella valutafonden. Stig Alemyr säger alt jag måsle ha missuppfattat vad utskollel har skrivit. Nej, det har jag inle alls. I vår motion U228 lyder yrkande 2 så här: "att riksdagen hos regeringen begär att regeringen lar initiativ i IMF för att förändra villkoren vid förhandlingar med skuldsatta u-länder om slrukturanpassningsprogram så att dessa blir socialt acceptabla, motverkar kapitalflykt, stimulerar produktiva investeringar och en hållbar utveckling."

Om delta säger utskottet längst upp på s. 118: "Yrkande 2 i motion U228 (vpk) avstyrks med hänsyn till de långtgående krav på förändring av IMFs program som framförs däri."

Menar Stig Alemyr alt de krav i vårt yrkande som jag läste upp och som vi anser nödvändiga att ställa på IMF:s verksamhet är sädana att ni måste avstyrka dem? Vad är del dä Stig Alemyr och utskottsmajoritelen vill i stället, om ni måste avstyrka vårt yrkande all vi skall ställa krav på att programmen skall vara socialt acceptabla, motverka kapitalflykt, stimulera produktiva investeringar och en hållbar ulveckling för u-ländernas folk?

Jag har inte alls missuppfattat er i utskoltsmajoriteten när del gäller era oskyldiga skrivningar om Internationella valutafonden och Världsbanken.

Sedan vill jag bara säga att jag är överens på en punkt med Pär Gransledt och Margaretha af Ugglas, och del gäller den biståndspolitiska utredningen och de argument som de båda har fört fram. Jag kan helt ställa mig bakom dem.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Anf. 24 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik:

Fru talman! Jag skulle vilja vela vad Stig Alemyr menar när han säger all del är ett rimligt krav all vi får lägga oss i regnskogarnas skötsel. Kan det kravel möjligen vara att Sverige även fortsättningsvis skall få importera stora mängder virke från världens regnskogar? 1987 importerade vi 18 485 kubikmeter. Det innebär alt vi, för vårl eget behov, påverkar en yta på

3 Riksdagens protokoll 1988/89:99

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

15-30 kvadratkilometer. Jag skulle vilja veta vilka satsningar Stig Alemyr egenfiigen har tänkt sig att göra på regnskogen.

Anf. 25 STIG ALEMYR (s) replik:

Fru talman! Jag börjar med det senaste. Att slå vakl om de tropiska regnskogarna innebär inte att man inte skall avverka något i dem. Det har ingen sagt. De måste bibehållas genom ett normalt skogsbruk, vilkel gör att den regnskogsyta vi har kommer att bibehållas. Men om Sverige och andra länder köper produkter som fillverkas av material från regnskogen eller köper råmaterial från regnskogen, innebär det inte ett ödeläggande, utan det måste följas av att man, som i vanligt skogsbruk, återplanterar och sköter skogen ordentligt. Jag menar att vi i de internationella organ där vi har möjlighet att göra vår röst hörd, i Förenta nafionernas olika organ l.ex. eller i bilaterala diskussioner med biståndsmottagare som har stora skogsområden, bör föra fram kravet på att vi skall ta ett gemensamt internationellt ansvar för de tropiska regnskogarnas överlevnad.

När det särskilda anslaget till miljö- och markvård avvecklades 1982 var det, Margaretha af Ugglas, därför att vi räknade med att miljöarbetet skulle integreras i alla oUka biståndsinsatser. Då kunde ett särskilt anslag för detta ändamål kanske missförstås, så att det inte stod rikfigt klart att det skulle vara en integrerad verksamhet. Jag vill upprepa, att trots att detta särskilda anslag nu kommer tillbaka skall det i de övriga biståndsinsatserna tas hänsyn fill de olika biståndspolifiska målen, inkl. miljömålet.

Diskussionen om den biståndspolitiska utredningen har hållit på en lång stund mellan folkparfiet och centerparfiet tidigare i dag. Då gick jag inte in i den debalten för att bespara kammaren replikfid. Vi löser inte några problem genom utredning. Men låt oss utreda delarna färdigt, så kan det hända att vi kommer fram fill slutsatsen att en samlad utredning så småningom kan vara av värde. Pär Gransledt säger att det är osäkert om vi når de allra fatfigaste människorna. Det är klart att det är. Det är mycket tveksamt på sina håll om vi gör det. Men det är inget problem som en biståndspolitisk parlamentarisk utredning kan lösa. Där har vi SIDA och andra biståndsorgan som skall följa utvecklingen och försöka genomföra åtgärder.

Folkpartiet har ställt en direkt fråga till mig om tvåprocentsmålel. Del står i vårt socialdemokratiska program att biståndet skall vara minst 1 % av bruttonationalinkomsten. Jag ser gärna fram emot en ekonomisk situation som innebär att vi kan öka biståndsandelen av bruttonationahnkomsten och att vi även kan använda den på ett rimligt sätt. Når vi dt mål där vi kan beiala ut de pengar vi beviljar, kan vi på nytt börja diskutera ytterligare ökningar av biståndets totala del. Tvåprocentsmålet är för närvarande - del är milt direkta svar på Karl-Göran Biörsmarks fråga - icke aktuellt.

De enskilda organisafionerna skall, om de läser detta utskottsbetänkande och lyssnar på det vi nu säger, ha klart för sig att de får automafiska höjningar. Det är inte alldeles nödvändigt att säga att det blir 500 miljoner vid en viss tidpunkt. De kommer successivt att få höjda anslag.

Anf. 26 PÄR GRANSTEDT (c) replik:

Fru talman! Stig Alemyr tycks kunna tänka sig en biständspolifisk utredning någon gång i någon framfid. Låt oss bara vänta. Nu har del alltså gått 16 år sedan det senast tillsattes en biståndspolitisk utredning och man senast började genomföra en översyn. Är 16 år en för kort tid enligt socialdemokratisk uppfattning? Jag delar i så fall inte den uppfattningen. Jag tycker det är hög fid för en utredning.

De delutredningar som gjorts är i och för sig säkert värdefulla, men dels saknas helhetsperspekfivet - och det är trots allt det som är del viktiga -, dels är den parlamentariska insynen ganska begränsad. Det förekommer att någon företrädare för oppositionen får vara med, men den delaktigheten är ganska begränsad. Detta är något som sker i tysthet, med en liten grupp människor involverad. Det kanske är så man vill ha det. Vi vill ha en rikfigt förankrad biståndsdebatt, som alla politiska partier kan få vara med i och som även kan ligga till grund för en bred debatt bland allmänheten om biståndets inriktning.

Sedan säger Sfig Alemyr att en utredning i sig inte löser några problem. Det låter sig naturligtvis säga. Utredningen i sig löser inga problem, men förhoppningsvis kan ett sådant arbete, och den offentliga debatt som kan föras omkring det, filiföra idéer och tankar om hur vårt bistånd skall bli bättre. Det är en självklar uppgift för en sådan här utredning att finna vägar för att få klarare målformuleringar samt bättre och effektivare metoder för vårt bistånd. Det skulle naturligtvis bygga på den gedigna erfarenhet och kompetens som finns i vårt land efter alla år av biståndsverksamhet.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Anf, 27 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik:

Fru talman! Först vill jag ta upp tvåprocentsmålet. Jag beklagar att socialdemokraterna är litet senfärdiga med att höja ambifionsnivån. Jag har sett att det pågår en diskussion inom det socialdemokratiska parfiet, och jag vet att Inga Thorsson, som finns närvarande i kammaren i dag, önskar att detta mål förverkligas och att er partikongress kommer att fastlägga ett sådant mål. Det är möjligt att er interna diskussion kommer att leda dithän. I så fall skulle vi naturligtvis välkomna detta.

Stig Alemyr uttrycker något slags tveksamhet till om vi kan betala ut dessa pengar. Jag tycker att det är en litet konstig inställning. Vi kan höra samma sak framföras av moderaterna ibland, att vi har svårt all betala ut de pengar som anslås för enprocentsmålet. Men vi vet att behoven är oändliga. Det gäller att organisera och effektivisera biståndsarbetet. Inte är problemet att vi inte skulle kunna betala ut pengarna. Den saken är klar att det inte är där som problemen ligger, utan det är i viljan att gå vidare.

I fråga om anslagen till enskilda organisationer refererade jag till vår mofion. Vi har också en reservafion, nr 61. Men Sfig Alemyr kommenterade inte förslaget om att ge de enskilda organisationerna långsiktiga signaler, så att de vet hur situafionen ser ut de närmaste 5—10 åren. Det vore vikfigt för dem i deras långtidsplanering. Det skulle också innebära att de kunde använda en större del av pengarna.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Anf. 28 BERTIL MÅBRINK (vpk) replik:

Fru lalman! Även Stig Alemyr gjorde stor affär av mitt inledningsanförande och min krilik mot Internationella valutafonden och Världsbanken och deras ansvar för hur del ser ul i u-länderna. Jag förstår alt del anförandel satt myckel bra. Men ni skall inte komma undan sä lätt nu och säga alt ni visst har framfört kritik mol Världsbanken osv. Jag begär nu av Stig Alemyr klart besked: Vad är det för någonting i vpk:s motion 228, yrkande 2 som är sä långtgående krav på förändringar av IMF;s program att den måste avstyrkas? Ett klarl besked från ulrikesutskoltds ordförande på den punkten önskar jag nu.

Anf. 29 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik:

Fru talman! Nalurliglvis inser jag att skogsbruk under ekologiskt godtagbara former bör ske i regnskogarna. Den stora frågan är dock om skogsrika Sverige genom sin import bidrar till ekologiskt skogsbruk i regnskogarna eller om vi bidrar till skövling. Jag återkommer till detta när vår motion kommer upp till debatt.

Anf. 30 STIG ALEMYR (s) replik:

Fru talman! Jag hann inte med att svara Bertil Måbrink i min förra replik. Jag såg när fru lalmannen började röra vid klubban, och mina minuter för replik hade då gått.

Jag tycker att Bertil Måbrink skall läsa hela utskottsbetänkandet. Jag vill gärna instämma i vad som sagts i tidigare avsnitt av denna debatt, då samma fråga var uppe i ett tidigare replikskifte. Om man använder tekniken att läsa en liten bit dä och en lilen bit då av ett utskottsbetänkande, blir del elt konstigt resultat av det hela. Läs helheten i ulrikesutskoltds betänkande! Då framgår del all stark kritik riktas mot vissa av de strukluranspassningsåtgär-der som Världsbanken och Valutafonden sysslar med.

Jag kommer tillbaka till utredningen en gång lill. Det är 12 år sedan ulredningen presenlerades - inte 17. Det är 17 är sedan direktiven skrevs. Under de 12 åren har det företagits en lång rad olika bislåndspoliliska utredningar om delar av biståndet. Del är inte så att frågan inte har utretts. Jag nämner detta en gång lill, fru talman, därför att det intressantaste kanske är att den stora debalten i dag i utskottsrundan om svenskt bistånd gäller huruvida vi skall ha en ulredning eller inle, vilket egentligen är en ytterst liten fråga, om vi ser eländet i världen i det globala perspektivet. Är vi överens om nästan alll det andra, är det ju ganska märkligt alt den frågan tar den slörsla delen av diskussionstiden.

Till Karl-Göran Biörsmark vill jag till slul säga alt del är klarl alt Sverige, som är dl litet land med en totalt selt ganska liten bruttonationalinkomsl, successivi skulle kunna öka biståndsandelen upp till 2 %. Jag bedömer emellertid att vår viktigaste uppgift är all försöka få andra länder att öka sina insatser. Vi måsle i vårt arbete i Förenta nationerna och i de olika andra sammanhang där vi för diskussioner om biståndet försöka fä andra länder att göra en rimlig insats. Gör Förenta staterna, Västtyskland, Schweiz, Frankrike och andra länder en rimlig biståndspolitisk insats, då kommer biståndsströmmarna alt gigantiskt öka. Del tror jag är viktigare än att föra en

diskussion om alt utöver den procent vi nu avsätter till bistånd omedelbart ytterligare öka andelen.

Förste vice lalmannen anmälde att Pär Gransledt och Karl-Göran Biörsmark anhållit all lill protokollet fä antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Anf. 31 Slalsrådel LENA HJELM-WALLÉN;

Fru talman! I flertalet u-länder är de omedelbara och olillfredställda behoven så enorma all verklig ulveckling eller ens planering för framtiden är svär att orka med. Detta gäller för u-landsmänniskorna liksom för deras regeringar.

Jag vill i detta anförande lyfta fram tre frågor som är helt avgörande för uppkomsten av denna situation: miljöförstöringen, skuldkrisen och de regionala konflikterna.

I början av mars besökte jag Bangladesh för all bl.a. studera det återuppbyggnadsarbete som fortfarande pågår efter översvämningskalastro-fen i september 1988.

I Bangladesh hör översvämningar till den normala årscykeln, men förra årels översvämning var värre än vanligt. Avskogning och erosion har genom åren undanröjt naturens eget skydd mot översvämningar.

Det är dl av många exempel på miljörelaterade katastrofer som fåll stor internationell uppmärksamhet. Men del finns fler sådana kalastrofer, som inte alllid får dramatiska rubriker:

- Den ständigt pågående långsamma kalastrof som gör alt mer än 10 miljoner hektar av jordens skogar försvinner varje år.

- Den årliga förvandlingen av sex miljoner hektar produktiv betesmark lill öken.

- Den långsamma processen som förgiftar mark, vatten och luft.

Traditionellt har miljöförstöring setts som ett resultat av en ensidig jakt på ekonomisk tillväxt. Detta äger fortfarande sin giltighet. Men i tredje världen är bristen på tillväxt - vilket förvärrar fatfigdom och underutveckling - ett väl så allvarligt hot mot miljön.

I kampen för att överleva tvingas falliga familjer, och nafioner, att utnyttja ekologiskt känsliga områden. Det leder lill sämre skördar, överbetning, avskogning, markförstöring - och återigen ökad fattigdom. Det blir en ond cirkel där fattigdomen både är orsak till, och verkan av, miljöförstöringen.

Inle minst u-ländernas kvinnor drabbas hårt, eftersom ansvaret för att bruka jorden och samla brännved i allmänhet hgger just på kvinnorna. Insamlandet av brännved är nödvändigl för familjens försörjning men bidrar samtidigt lill avskogning. Problemen löses naturligtvis inle av att uppmana kvinnorna att sluta samla brännved. I stället handlar del om åtgärder av olika slag, om bättre och mer energisnåla spisar - för att vara mycket konkrel -insatser för markvård, bättre odlingssätt osv. Vad som krävs är andra, nya möjligheter lill energi och ulveckling.

U-ländernas medvetande om miljöproblemen växer snabbt. Värt samarbele med u-länderna måste bygga pä respekt för deras egna planer och

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

prioriteringar, men vi kan i det samarbetet bidra med våra kunskaper och erfarenheter. Dessutom måste det göras alldeles klart att i-länders miljökrav på u-länder kan bli trovärdiga bara om kraven kopplas till ett totalt ökat resursflöde.

Mot denna bakgrund föreslog jag i budgetproposifionen två nya budgetposter för miljösamarbete, på tillsammans 250 milj. kr., utöver det miljöbistånd som redan finns inom landprogrammen och andra delar av biståndet. Utrikesutskottet har nu lagt på ytterligare 100 milj. kr. Jag ser detta som ett uttryck för det stora intresse som i dag finns för miljöproblemen i u-länderna. Jag noterar också enigheten bland partierna i riksdagen.

Jag hoppas dock att det också skall finnas en insikt om att allt miljösamarbete måste växa fram i samspel med berörda länder, och att det kan ta viss tid att arbeta fram ett kvalitativt bra bistånd för så stora summor som miljöbiståndet kommer att få nästa budgetår.

Jag menar helt klart all Sverige har goda förutsättningar att vidareutveckla miljöbiståndet. Ulöver byskogs- och markvårdsområdet behövs l.ex. åtgärder för att bevara biologisk mångfald, för vattenresursplanering, marin miljövård och energiinsatser.

Också städernas och industrins miljöproblem behöver uppmärksammas, l.ex. genom stöd till bättre arbetsmiljö, miljövänlig teknik, förnyelsebara energikällor och insatser mot förorenande utsläpp. Normbildning, uppbyggande av insfitufioner och forskning inom miljöområdet är andra viktiga uppgifter för biståndet. Samfidigt kan vi vidga kanalerna för miljöbiståndet, bl.a. genom stöd till enskilda organisationers arbete med miljöfrågor.

Miljöfrågorna är till sin karaktär globala, varför det också är naturligt att lägga stor vikt vid det mulfilaterala arbetet och insatser fillsammans med andra inom internationella organisationer.

Jag lovar att vi skall göra allt som går att göra för att förverkliga del nya miljömålet, såväl i det bilaterala som i det multilaterala utvecklingssamarbetet.

Det är dock viktigt att vara medveten om att u-ländernas miljöproblem aldrig kan bekämpas isolerat från den utbredda fattigdomen. Ekonomisk fillväxt är en nödvändig, om än inte tillräcklig, förutsättning för att miljöproblemen i u-länderna skall kunna undanröjas. Men det måste vara en fillväxt som alla får del av, och som fillfredsställer dagens behov utan att förstöra för morgondagens, dvs. en bärkraftig utveckling i Brundtlandrapportens anda.

Ett avgörande utvecklingshinder utgörs i dag av u-ländernas skuldbörda. Medelinkomstländerna i Latinamerika har de största skulderna, men hårdast slår skuldkrisen mot de fattiga länderna i Afrika. En ökad andel av det svenska biståndet har under senare år använts för att lindra skuldbördan i dessa länder. Ett huvudsyfte med insatserna är att få till stånd internationellt samarbete, för det är just det som krävs för att skuldkrisen skall kunna bemästras. Detta tycks dess värre vara en poäng som helt har gått Bertil Måbrink förbi, så som det framstod i hans anförande.

Behovet av att stödja detta internationella samarbete gäller också när vi går in och stödjer ekonomiska återhämtningsprogram i de fattiga u-länderna. Visst krävs ofta en svår omläggning av u-ländernas ekonomiska politik! Det

finns därför anledning att kritiskt granska de krav som Världsbanken och Internationella valutafonden släller i samband med överenskommelser om strukturanpassningsprogram. Det gör vi också - det är bara att läsa om detta i budgetpropositionen. Det vi nu kan konstatera är att de återhämtningsprogram som många afrikanska länder nu genomför redan har börjat ge positiva resultat. I l.ex. Tanzania är produktionsökningen nu återigen snabbare än befolkningstillväxten, efter ett ärfionde av drastiskt sjunkande standard. Även i Ghana, Guinea-Bissau, Mozambique och Uganda äger en begynnande återhämtning rum.

Afrikas långvariga ekonomiska kris har framför allt drabbat de fattiga. Åierhämlningsprogrammen, hur svåra de än kan vara att genomföra, kan ge den tillväxt som är en förutsättning för att utvecklingen skall kunna vändas och ge bättre inkomstmöjligheter ål den fattiga befolkningen. Inte minst vikfiga är förändringarna i jordbrukspohfiken, som skall ge u-landsbonden bättre betalt för sina produkter.

Del gäller dock att vara observant, för antalet fattiga i Afrika fortsätter att öka, och den sociala utvecklingen är i kris. Skall detta vändas krävs ökade insatser inom bl.a. undervisning, hälsovård, vattenförsörjning och familjeplanering. Jag delar helt utskottets uppfattning att en sådan framsynt social ulvecklingspoHfik måste integreras i återhämtningsprogrammen, vilket vi också aktivt har framfört i Världsbanken och Valutafonden. Jag vill dock samfidigt framhålla alt även här, precis som på miljöområdet, kräver en lyckosam politik ytterligare ökat internationellt bistånd.

Tyvärr ivingas man konstatera att de volymer som de rika länderna avsätter för bistånd slagnerar. Bland OECD-länderna är det bara Sverige, Norge, Danmark och Holland som har uppnått FN:s utbetalningsmål 0,7 % av bruttonationalinkomsten. Finland är på god väg att bli den femte medlemmen av denna grupp, men genomsnittet för OECD-ländernas bistånd är bara 0,35 %, hälften av FN:s mål. Förklaringen fill detta är att främst de största länderna brister i sitt ansvarstagande. Det gäller bl.a. USA och Storbritannien.

Sveriges totala biståndsanslag för nästa budgetår kommer efter dagens riksdagsbeslut att uppgå fill 11 660,9 milj. kr., en ökning med 1 310 milj. kr. Detta är den största biständsökningen någonsin. Anslagel utgör då 1 % av bruttonationalinkomsten.

Enprocentsmålet har ett brett stöd i vårt land. Enligt en opinionsundersökning som publicerades i december anser åtta av tio svenskar att biståndet är lagom stort eller att det rent av behöver ökas. I riksdagen är det som vanligt bara moderata samlingspartiet som avviker och vill minska biståndsanslaget. Jag beklagar att moderaterna även i år isolerar sig på denna punkt och inte vill ställa upp fullt ul för internationell solidaritet.

Fru talman! Dagens biståndsverklighet präglas alltmer av behovet av att lindra verkningarna av katastrofer och krig. Insatser av detta slag har växt på bekostnad av långsiktigt utveckUngssamarbete.

En mycket viktig utmaning för det internationella biståndet i dag är den öppning som man har kunnat skönja i en rad regionala konflikter i tredje världen,,t.ex i Afghanistan, Namibia och Centralamerika.

De senaste veckornas tragiska händelser i Namibia visar samtidigt hur

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

komplicerad processen från krig lill fred är. Jag anser dock att det finns anledning alt hoppas alt FN:s arbete skall leda lill den självstyrelse som Namibias folk så länge har kämpat för. Även om Sverige, till följd av Sydafrikas spel, inte accepterades i FN:s Namibiakår, kommer Sverige alt på andra sätt att bistå i processen mot ell fritt Namibia. Vi planerar också, i samarbete med de övriga nordiska länderna, ett biståndssamarbete med ett framtida frilt och självständigt Namibia.

Att möjliggöra en återflyttning av de 5 miljoner flyktingar från Afghanistan , och bistå i det enorma arbetet att återuppbygga det förödda landet, är en utomordentligt stor uppgift för det internationella givarsamfundel. Vi stödjer den samordnande insats FN har inlett samfidigt som vi bygger vidare på de enskilda organisationernas förtjänstfulla arbete.

I Centralamerikas fredsprocess utgör bistånd för utveckling och stöd till repatriering av flyktingar viktiga inslag. Också det nödvändiga integrations-arbetel i Centralamerika kan stimuleras med utländskt bistånd.

Denna hoppfulla utveckling mol fredliga lösningar av regionala konflikter leder lill ökade krav på bislåndsbudgeten i form av snabba och flexibla insatser, ofla i direkt samverkan med andra givare och internationella organ. Så kan biståndet spela en viktig roll för att befästa och förslärka fredsprocesser. Genom de ramar för biståndet som riksdagen lägger fast besitter det svenska biståndet denna förmåga fill snabb anpassning, så betydelsefull för att effektivt kunna svara mot behoven i en starkt föränderlig u-landsverk-lighet.

En konsekvens av denna ulveckling är all anslagsposten för katastrofbistånd ökar kraftigt. Ständigt uppkommer nya behov.

Ett aktuellt exempel är den mycket allvarliga situationen i Sudan, där inte minsl barnen drabbas hårt av inbördeskrig, lorka och översvämning. Sverige har det senaste halvåret lämnat sammanlagt 26 milj. kr. i katastrofbistånd fill Sudan. I morgon kommer regeringen att falla beslut om ytterligare 10 milj. kr. som stöd lill UNICEF:s arbete för hemlösa sudanesiska barn.

Fru talman! Effekfiva insatser i så komplicerade frågor som miljöförstöring i u-länderna, skuldkris och återuppbyggnad efter regionala konflikter kräver internationellt samarbete. Med vår starka tilltro till FN ser vi naturligtvis positivt på en utveckling i världen som i högre grad betonar det multilaterala biståndssamarbetet.

Av vårt eget bistånd går även della budgetår omkring en tredjedel via FN och andra multilaterala organ. Sverige är en av de största bidragsgivarna lill flera multilaterala biståndsorgan. I år blev Sverige l.ex. den största givaren till FN:s barnfond, UNICEF. Vi skulle gärna avstå från den hedersplatsen, om det innebar att fler industriländer ställde upp för UNICEF;s vikliga arbete. Barnen hör till dem som drabbas hårdast av ekonomiska kriser, krig och konflikter. I arbetet med den internationella barnkonventionen har Sverige varit pådrivande. Vi ser en forlsatl viktig roll för biståndet när det gäller alt följa upp, och göra verklighet av, barnkonvenfionen. Sverige ger också betydande bidrag lill stöd för barn i krigssituationer.

Multilateralt bistånd har enligt min mening många fördelar. Vi når fler länder, och biståndet förknippas inte med ett enskilt givarlands inflytande. Dessutom kan ofta kunnande och resurser mobiliseras som vi normalt inte

har tillgäng till i det bilaterala biståndet. Det betyder dock inte att det multilaterala biståndet är utan problem.

Utskottet lyfter på samma sätt fram det multilaterala samarbetets starka och svaga sidor och önskar en parlamentariskt förankrad samlad översyn av det multilaterala biståndet. Med en sådan översyn tillsammans med det redan pågående nordiska projekiei "FN i utvecklingssamarbete" kommer Sverige alt kunna lämna många konstruktiva bidrag fill hur det multilaterala biståndet kan förbättras.

Fru talman! Den värld vi lever i, och i vilken biståndet verkar, präglas fortfarande av konflikter, förtryck och djup fatfigdom. Ändå lycker jag alt del finns anledning lill en försiktig optimism inför framliden. Vi har fått ett bällre klimat för internationellt samarbele. Insikten om vad som måste göras sprider sig. Del gäller miljön, skuldkrisen och de regionala konflikterna. Men det gäller också medvetenheten om de skriande orättvisorna i världen och om att vi alla har ett ansvar för en mer balanserad utveckhng. Genom del biståndssamarbete som riksdagen i dag kommer alt fatta beslut om tar Sverige sin del av detta ansvar.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Anf. 32 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:

Fru lalman! Jag vill bara ge en förklaring lill vår syn på anslagsramen. Vi föreslår faktiskt 0,9 %, vilkel inle är så kolossall långt från 1 %. Dessulom ligger 0,9 % över den utbetalningsnivä som Sverige under senare är har lyckals hålla.

Vi menar all del inte går alt bortse frän de stora reservationer om 5 miljarder kronor som ändå finns på biståndsanslaget. Vi ser också risker med att biståndet kommer att slyras kanske mera av dl utbelalningsmål - eller i vart fall vid sidan av - än av de övriga målen.

Jag vill la tillfället i akt och fråga hur biståndsministern ser pä det faktum att ett flertal av riksdagens partier önskar en parlamentarisk översyn av den svenska biståndsverksamheten. Detta är ju biståndsministerns fögderi, eftersom man nu ägnar sig ål dessa delulredningar på olika områden. Jag undrar om biståndsministern kan ge oss ett positivt besked här om att flertalet av riksdagens partier kan fä sitt önskemål om en parlamentarisk utredning tillgodosett.

Anf. 33 BERTIL MÅBRINK (vpk) replik:

Fru talman! Jag ställde en fråga till Lena Hjelm-Wallén om Vietnam. Det hinder som inle minst Lena Hjelm-Wallén - med viss rätt - ständigt och jämt har basunerat ut, nämligen Vietnams militära engagemang i Kampuchea, kommer ju att undanröjas. Jag frågade: Vad finns det nu för beredskap när det gäller forlsatl biståndssamarbete med Vietnam? Ställer sig Lena Hjelm-Wallén bakom den arfikel som utrikesministern skrev i Arbetet efter siu senaste besök i Vietnam? Artikeln handlade om hur man i fortsättningen skulle bedriva biståndssamarbete med Vietnam.

Det är mycket glädjande att Lena Hjelm-Wallén nu uftalar aU det var bra att oppositionen i utskottet gav henne en knäpp på näsan för del urusla miljöbislånd som hon föreslog. Hon anser att del var bra, men det är en omvändelse under galgen. Jag hoppas alt Lena Hjelm-Wallén lär sig att vid

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

nästa budgetbehandling öka detta miljöanslag betydligt över de 225 milj. kr. som nu föreslås.

Jag tror att Lena Hjelm-Walléns engagemang när hon talar om miljöförstöringen i u-länderna är äkta, men hon skulle låta mer trovärdig om det i fortsättningen blev en rejäl ökning av miljöanslaget.

Jag har inte på något sätt missat någon poäng i alt del måsle till internationella gemensamma åtgärder för att lösa skuldkrisen. Men det var inte detta jag diskuterade i mitt inledningsanförande. Jag har emellerfid inte tillräckligt med tid till förfogande för att än en gång upprepa min huvudkritik. Jag trodde att Lena Hjelm-Wallén hade uppfattat denna.

Anf. 34 PÄR GRANSTEDT (c) replik;

Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag uppskattar mycket av det som Lena Hjelm-Wallén sade i sitt inledningsanförande, inte minst det som handlade om miljöengagemang, om arbetet för en bärkraftig utveckling och om en bättre fördelning av den ekonomiska utveckhngen i u-länderna. Problemet är bara att verkligheten i många u-länder är så fjärran från en sådan utveckling.

Vi vet att många u-länder har haft en ganska svag, ibland negativ, utveckling under det ekonomiskt expansiva 80-talet. Vi vet att många u-länder har fastnat i ett förvärrat utlandsberoende med stora kostnader som följd. Vi vet att misären bland de fattigaste djupnar och att klyftorna växer på många håll. Vi vet att vi har en fortgående miljöförstöring.

Den fråga som fortfarande lever kvar är vad regeringen drar för slutsatser av att ulvecklingen i de länder som vi har hjälpt ofta har gått precis tvärtemot det som vi har velat åstadkomma. Detta beror ju inte på att våra biståndsarbetare inte har gjort fina och inte sällan uppoffrande insatser. Trots allt kanske det finns anledning att mot denna bakgrund fundera över biståndets inriktning. Jag tycker att det borde oroa regeringen alt vi är inne i en utveckhng, där alltmer av våra biståndsresurser går fill att i efterhand försöka lindra konsekvenserna av en negativ utveckling, att vi måste satsa mer och mer på bistånd vid katastrofer som ofta har sin orsak i försummelser på miljöområdet, att vi måste satsa växande resurser på att lindra en skuldbörda som härrör sig från förgångna tider och att de u-länder som vi har velat stödja i deras utveckling nu i stället måste ha återhämtningsprogram.

Detta visar att någonting grundläggande har gått fel. Självklart beror inte detta ens till sin huvuddel på brister i det svenska biståndet, men det borde vara skäl nog för en självrannsakan och en grundlig diskussion om vad vi kan göra bättre för att vända denna utveckling så, att vi i framtiden kan använda mindre resurser för att rätta till begångna misstag, även om de inte begåtts av oss. Vi bör i stället åter använda våra biståndsresurser mer fill ett långsiktigt uppbyggnadsarbete. Detta är orsaken till att vi vill få fill stånd den utredning som socialdemokraterna tyvärr säger nej till.

Anf. 35 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik:

Fru talman! Jag delar helt statsrådet uppfattning och syn nar det gäller andra länders bidrag fill internationellt bistånd. Tyvärr sackar de allra flesta länder ute i världen efter. Detta skall vi emellerfid göra allt för att försöka

påverka i olika internationella sammanhang.

I mitt inledningsanförande ställde jag två frågor som jag hade hoppats att åtminstone få en kommentar lill av statsrådet. Den ena frågan handlade om tvåprocentsmålet, som statsrådet inle nämnde någonting om. Jag skulle ändå vilja höra statsrådets uppfattning på den punkten. När kan vi förvänta oss nya signaler från socialdemokraterna?

Den andra frågan handlade om skuldkrisen och den s.k. Bradyplanen som finansministern har gått ut och kommenterat. Han menade att han inte trodde på något allomfattande grepp för att klara skuldkrisen. Man skall i stället ta itu med problemel land för land. Det vore intressant all höra om biståndsministern delar finansministerns uppfattning, att Bradyplanen inte har någon bärkraft. Jag tror att bankerna måste ta ett större ansvar och göra skuldavskrivningar.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Anf. 36 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik:

Fru lalman! Biståndsministern uttalade en försiktig optimism. Det är klarl att det är glädjande alt man kan göra det. Samfidigt undrar jag dock om det också gäller pä miljöområdet. Jag tror att det är fä som delar den optimismen med biståndsministern när det gäller miljösituationen i världen.

Sedan skulle jag gärna vilja veta hur biståndsministern ser pä regnskogarna. Biståndsministern berörde inte alls dem i sitt anförande. Stig Alemyr har här dock förklarat alt man vill ha möjligheter att lägga sig i. Jag skulle gärna vilja vela på vilkel vis, eflersom man inte har avsatt några resurser för att kunna bidra med någonting för att bevara regnskogen.

Anf. 37 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN:

Fru talman! Jag skall i delta anförande försöka besvara en hel del av de frågor som har ställts till mig. Debatten har ju varit lugn, och enigheten är rätt slående. När jag lyssnar på debattörerna tycks del mig som om man litet grand får blåsa upp de motsättningar som finns.

Det finns dock en oenighet som jag tycker uppmärksammas alldeles för litet, nämligen den stora skillnad som råder mellan moderaterna å ena sidan och övriga riksdagspartier ä andra sidan. Margaretha af Ugglas sade i sitt anförande inte ett enda ord om den nedskärning av biståndsramen som moderaterna återigen föreslår. Trots alt leknikaliteterna denna gång är litet annorlunda jämfört med tidigare och man inle har någon sluflig reservation vad gäller hela biståndsramen är det, såvitt jag förslår, de facto så att man vill skära ner ramen med 10 %, dvs. över 1 miljard. Jag kan kanske få fråga Margaretha af Ugglas om jag har tolkat det hela rätt och varför hon i så fall tycker att vi skall minska vårl engagemang i vad gäller internationell solidaritet med 10 %.

I denna debatt tycker jag att Karl-Göran Biörsmark i första hand borde ha vänt sig fill sin borgerliga medsyster och försökt få henne att komma upp lill enprocentsmålet. Sedan är det liksom det andra stegel för oss andra att la oss utöver det. I bataljen mellan Biörsmark och af Ugglas håller jag mycket hellre på Biörsmark.

I det socialdemokratiska partiet har vi gjort klart att enprocentsmålet bara skall uppfattas som en miniminivå för anslagen och att ansträngningar bör

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

göras så alt vi kan höja nivån i takt med växande resurser. Karl-Göran Biörsmark får alltså sätta sin tillit fill den socialdemokratiska regeringens ekonomiska politik så att resurserna växer. Då får vi också möjlighet att gå in i den här frågan om en höjd nivå.

I detta sammanhang diskuterades också frågan om en utredning. Några parfier har önskat en stor allomfattande utredning av biståndet. Jag har inget principiellt emot en stor biståndsutredning. Jag vill dock hantera sådana frågor på så säll att det avgörande är vad som är effektivast. Vi har sett det som mest effektivt att utreda frågor där vi ser problem och där vi ser att en utredning med ganska snabba resultat kan påverka utvecklingen positivt.

Pär Gransledt tog upp frågan om den förändrade u-landsverklighden som en stor fråga. På det området har vi tack och lov ett bistånd som är så flexibelt alt del kan anpassas lill den förändrade u-landsverklighden. Vi har mycket tydligt klargjort detta i budgetpropositionen när vi redovisade värt Afrikaprojekt, som just är en genomgång av vårl bistånd i förhällande till verkUghelen i Afrika och vilka förändringar av biståndet som där behövs. Riksdagen har haft möjligheler att reagera på detta. Jag tror att det är bra om vi går fram den här vägen.

När det gäller miljöfrågorna är enigheten tydligast. Del blir litet patetiskt när flera talare här talar om sin "kamp" för elt miljöinriktat bistånd. Denna kamp går ul på att få delposten för Miljöbistånd inom punklen Särskilda program lill en egen anslagspost. Då har man vunnil kampen. Så stora är skillnaderna i den bislåndspoliliska debalten.

När Bertil Måbrink talar om urusla anslag fill miljöbiståndet är det elt annat exempel på hur man blåser upp argument. Det är väl litet grand fråga om en hantering där rösten höjs när argumenten är svaga. Sverige har fidigare gett och ger fortfarande elt mycket stort miljöbistånd. Med de ökningar som regeringen förslagit kommer det upp i mycket stora summor. Del rör sig inle bara om dessa 225 miljoner. Det totala miljöbiståndet ligger säkert någonstans mellan 600 och 800 miljoner.

Del viktigaste när det gäller miljömålet är inte de enskilda anslagsposterna för sig, utan det är som Pär Gransledt mycket bra framhöll, miljösynen, hänsynen till miljön och aktsamheten om naturresurserna. Detta är någonting som måste genomsyra allt vårl bistånd.

I della ligger nalurliglvis också, Marianne Samuelsson, hur vi arbetar med de frågor som rör de tropiska regnskogarna. Det är starkt förknippat med fattigdomsfrågan. Man skall arbeta med den, men också göra direkla insatser för att möjliggöra en bättre skogsvård för de länderna. Man kan inte bara förbjuda och säga att de länder som är mycket beroende av sina skogar, l.ex. Nicaragua, inle skall få utnyttja dem. Vi skall emellertid hjälpa dem att göra det på ett ekologiskt rikligl sätt. Ett sådanl arbele pågår också.

Bertil Måbrink ställde frågor om Vietnam. Jag noterar att Vietnam inte har varit del huvudnummer i den här biståndsdebatten, i varje fall inte än så länge, som det brukar vara. Beträffande Vietnam och Kampuchea har vi en avvaktande inställning lill dess alt vi verkligen har selt alt det blir en politisk lösning pä Kampucheafrågan och att de vietnamesiska trupperna har dragits tillbaka frän Kampuchea. Jag har också gjort klarl att om sä sker måste vi inom biståndsapparaten ha en planering för det fortsatta samarbetet med

Vietnam. En sådan planering och beredskap finns. Det gäller miljöområdet, hälsovård och industrirehabilitering. Det är inte så svårl att göra den planeringen, eflersom biståndet i Vietnam faktiskt fungerar mycket väl. Jag tycker också all vi samfällt i västvärlden har en skuld gentemot det fatfiga och krigshärjade landet Vietnam.

Slutligen vill jag göra en kommentar till skuldfrågorna och strukturanpassningsprogrammen. Jag tycker att Bertil Måbrink gjorde det mycket lätt för sig i sitt anförande, som för övrigl innehöll väldigl många felaktigheter. Det är tyvärr inte så, Berfil Måbrink, att imperialismen är upphov lill allt ont. Del är inle bara imperialismen som bär skulden lill u-ländernas kris. Givarsamfundet har sin del i det här. Det finns även många exempel på en misslyckad ekonomisk polifik från u-ländernas egen sida. Det finns således många orsaker att söka inom u-länderna. Det här säger jag inte som någon sorts neokolonialist, utan det är någonting som u-länderna själva har uttalat. Vid Afrikasessionen som FN anordnade 1986 uttalades detta myckel tydligt från de afrikanska ländernas sida. De gjorde då klart att nu måste vi ändra vår ekonomiska polifik och jordbrukspolifik. De här länderna, som befinner sig mitt i krisen, har en insikt om della. Visst kan del göra ont ibland, när man behöver göra dessa förändringar. Men de vel att förändringarna behövs. Vad vi då skall göra är all slödja dem i dessa förändringar. Afrikaner har förstått att det behövs perestrojka i deras länder. Tyvärr tycks inle Bertil Måbrink ha drabbats av den insikten.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Anf. 38 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:

Fru lalman! Likt stridens gudinna önskar Lena Hjelm-Wallén hetare lag i kammaren. Samfidigt bagatelliserar hon de tvä frågor som utrikesutskottet i sina överväganden ansett vara särskilt viktiga. Den ena gäller anslagel till miljö och markvård, där vi fakfiskt har frångått regeringens förslag och lagt fram ett eget förslag. Den andra gäller en parlamentarisk översyn av svensk biståndsverksamhet. Elt antal partier i denna kammare anser att denna fråga är mycket viklig. - Den är faktiskl väsentlig. Det är tolv år sedan vi senast hade en parlamentarisk utredning om biståndsverksamheten. Jag tycker inte att det är för mycket begärt att biståndsministern ger oss sin klara syn pä denna fråga.

När det sedan gäller moderaternas anslagsram förklarade jag i mitt förra inlägg för kammaren hur vi ser pä detta. Jag kan gärna göra det en gång till. Som jag sade förra gången föreslår vi en anslagsram på 0,9 %, vilkel inte är särskilt långl från 1 %. Vi tycker alt man inle kan bortse från de 5 miljarderna i reservationerna. Jag tycker att det är ett gemensamt problem vi har i denna kammare, all reservationerna är så stora.

Anf. 39 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik:

Fru talman! När jag tar upp nya målsättningar, tvåprocenlsmåld, och frågar statsrådet vad hon har för syn på det, bollar hon över frågan genom alt säga att jag i första hand skall ta debalten med moderaterna. Jag tycker att det är en konstig turordning, att börja diskutera med ett parfi som vill sänka målet. Jag vill ju diskutera en ytterligare höjning. Jag lar gärna den debalten med moderaterna. Jag har tidigare här i kammaren beklagat moderaternas

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

inställning. Om statsrådet vill höra mig säga det en gäng till går det bra. Men det var inte del saken gällde. Den gällde socialdemokraternas, statsrådets och regeringens inslällning.

Statsrådet säger att Biörsmark får väl lita på regeringens ekonomiska polilik. Jag vel inle hur jag skall tyda det svaret. Vi har här i kammaren fått höra Kjell-Olof Feldt skryta med den ekonomiska politiken. Vi får lyssna på betyg utifrån världen om hur bra del går för Sverige. Skulle detta vara någon sorts hinder för att gå vidare? Det är väl snarare så, att under svåra tider prövas vännen. Nu går det ju bra för Sverige, får vi höra på alla håll. Då borde det vara läge att ge nya signaler på detta område. Jag måste säga att jag inte riktigt förstod svaret. Jag hoppas fortfarande att socialdemokraterna skall tänka om pä detta område och att detta golv, som ni säger att enprocentsmålet utgör, skall vara avstampet för att gå vidare.

Anf. 40 PÄR GRANSTEDT (c) replik;

Fru talman! Statsrådet Hjelm-Wallén lyckte att debatten var lugn och präglades av enighet. Det är klart, vi är trevliga och snälla personer som inte bråkar särskilt mycket med varandra, även om jag kanske kan vara arrogant någon gång. Jag tror emellertid att detta lugn bedrar något och alt det kanske beror på att inte socialdemokraterna, och förmodhgen inte heller folkpartiet, rikligl har förställ allvaret bakom vårt krav på en översyn av biståndet. Detta är inte den tekniska fråga Lena Hjelm-Wallén gärna vill göra det till. Det handlar inte om att man kan välja den ena eller andra tekniken. Bakgrunden, som jag med viss envishet har försökt att beskriva här i kammaren i dag, är att vi ser med stort allvar på den situation biståndet internationellt och även för svenskt vidkommande befinner sig i. Vi konstaterar att vi inle har uppnått det vi har velat uppnå med biståndet, att utvecklingen har gått åt motsatt håll, att alltmer av vårt bistånd får karaktären av katastrofingripande, vare sig det handlar om katastrofbistånd, skuldavskrivningar eller återhämtningsprogram och att vi relalivt sett kan använda mindre pengar för långsikfig uppbyggnad. Detta tycker vi är allvarligt. Det är så allvarligt att vi bör sätta oss ner tillsammans och fundera: Gör vi räll? Har vi rätt inriktning? Har vi riktiga metoder? Kan vi på något sätt göra delta bättre, så att vi verkligen kan uppnå de mål vi sätter upp och nå de grupper och de problem, framför allt på del ekologiska områdel, miljöområdet, som vi vill nä?

När man från socialdemokratiskt och folkparfisfiskt håll inte vill ha en grundgenomgång utan tycker att man skall se på några delproblem, kan vi inte uppfatta det på annat sätt än att man tycker att helheten är ganska hyfsad, att det är rätt bra som det är. Här finns det alltså en grundläggande åsiktsskillnad mellan dem som är relativt belåtna och oss som ser att det här finns allvarliga problem att ta tag i. Det gör att enigheten kanske inte är fulll så slor som det kan verka.

Lena Hjelm-Wallén hånade litet grand oss som tycker att vi har nått en del framgångar när det gäller miljöområdet. Jag lycker kanske att det är obefogat. Det jag nämnde, som vi har kämpat för länge, var dt miljömål för biståndet. Det fick vi för några år sedan, efler många års motionerande från centerparfiets sida. Det tycker vi fakfiskt var ett mycket vikfigt framsteg. Vi

tycker att det är vikfigt med miljömålet. Jag hoppas att även Lena PrOt. 1988/89:99
Hjelm-Wallén lycker det. 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Anf. 41 BERTIL MÅBRINK (vpk) replik:

Fru lalman! Jag tackar för svaret när det gäller Vietnam. Det finns alltså en beredskap. Lena Hjelm-Wallén säger att vi först skall se om det som skall ske i september blir verklighet. Om det ankommer bara på Vietnam, kommer det säkert att bli verklighet. Som bekant är dock flera krafter inblandade. Det vikfiga är emellertid att det finns en beredskap. Det finns, precis som Lena Hjelm-Wallén säger, oerhört mycket att göra både i Kampuchea och Vietnam.

Imperialismen har ett stort ansvar för tillståndet i tredje världen. Trots detta har jag aldrig sagt att imperiahsmen ensam är boven, om jag uttrycker mig så. Det finns fillstånd i u-länderna, både i u-länder med s.k. socialisfisk ekonomi och u-länder med s.k. marknadsekonomi, med många brister och fel, som man måste vara kritisk mot. Men när det gäller skuldkrisen och skuldkriget anser jag att de stora privata imperialistiska bankerna i den rika västvärlden har huvudansvaret, liksom de stora transnalionella företagen får bära sin stora del av ansvaret. Det är detta jag har uttalat mig om i mitt huvudanförande, Lena Hjelm-Wallén. Vad jag har kritiserat är att Världsbanken och Internationella valutafonden mera ser fill dessa imperialistiska krafters intressen än till de fattiga människornas och de fattiga ländernas intressen.

Det må så vara att regeringen ställer krav på socialt acceptabla former i strukturanpassningen. Men ett faktum är att inte mycket har skett på detta område. Det är också ett faktum att Lena Hjelm-Wallén och utskottsmajoriteten är beredda att, trots att inte mycket har skett, pumpa in ohyggliga summor pengar i detta socialt oacceptabla anpassningsprogram som Internationella valutafonden och Världsbanken bedriver. Det är det allvarliga. Det är klart, Lena Hjelm-Wallén kan inte säga någonting annat än att jag har fel i detta. Jag anser dock inte att jag har fel. Jag bygger detta på uttalanden av en mängd kända biståndsexperter. Jag kan som exempel ta SPD i Västtyskland, Willy Brandt, Brundtlandkommissionen och UNICEF. Jag grundar mina uppgifter på uttalanden från dessa. När det gäller perestrojka har jag sagt att Världsbanken och Internationella valutafonden bör genomföra perestrojka. Det är inte jag som är emot perestrojka. Det är Lena Hjelm-Wallén.

Anf. 42 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik: Fru lalman! Vi kanske är överens om uttrycket ekologiskt riktigt skogsbruk, men frågan är om vi är överens om innehållet i ett ekologiskt riktigt skogsbruk. Jag tänker då på det beslut som vi fattade i förra veckan när det gäller jordbruket och skogsbruket i Sverige med fortsatta dikningsbidrag och skogsvägsbidrag osv. Är det enligt socialdemokratins sätt att bedriva skogsbruk som man vill hantera de tropiska regnskogarna?

Jag anser att man bör ha en allvarlig diskussion om vad vi vill göra med
Sveriges bistånd, och det är verkligen dags att tillsätta en utredning så att vi
fillsammans kan börja diskutera. Det gäller även skuldbördan. Jag kan inte
acceplera att man, när man äntligen har kommit upp fill 1 %, det folkligt 47

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

förankrade procentmålel, skall använda delta bistånd till alt betala lillbaka till banker, ulan det skall användas till bistånd till de människor som vi faktiskl är skyldiga pengar, eftersom vi har roffat åt oss av deras tillgångar.

Anf. 43 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN:

Fru talman! Jag tror att det viktigaste i samband med en sådan här debatt ändå är all det framgår att alla partier ulom moderaterna lycker att det är väsentligt all vi slår fast att biståndet skall utgöra 1 % av bruttonationalinkomsten. Del är viktigt därför alt det utgör en grund för vad vi kan göra i biständssamarbdet, men det är också vikfigt därför att vi med den grunden kan påverka andra länder att öka sina insatser, vilket är synnerligen betydelsefullt. Det är ganska typiskt att Margaretha af Ugglas försöker bagatellisera skillnaden pä 10 %. Det har i varje fall inle u-länderna råd alt göra.

När jag sade all vi behöver en ekonomisk tillväxt i värt land, menade jag naturligtvis att del då är lättare att öka våra insatser för u-länderna. Och i fråga om detta har den socialdemokratiska regeringen varit lyckosam. Enbart del faklum att vi ökar bruttonationalinkomsten sä kraftigt som sker innebär att vi i år har den största ökningen någonsin av bislåndsvolymen. Om denna utveckling fortsätter kan det också tänkas att vi kan, jag vet emellertid inte när, öka biståndets andel av bruttonationalinkomsten. Än så länge håller vi oss till de ökningsvolymer som enprocentsmålet i sig ger.

När del gäller utredningsfrågan, som har blivit den stora symbolfrågan just nu, finns del egentligen inte så myckel mer att tillägga. Jag noterar emellertid att det som Pär Gransledt efterfrågade ju egentligen är en ständig analys, och han anser alt det ständigt finns behov att anpassa biståndet till den föränderliga u-landsverklighden. Detta måste ske, och det sker också. Det räcker alltså inte att man sätter sig ner i en utredning, hur allomfattande och bra den än är, och gör sådana förändringar en gång för alla, eftersom detta arbete ständigt måsle pågå. Därför anser vi att det är mer effekfivi all ta upp de problem som vi direkt ser och som vi kan hanlera snabbi än att ta upp dessa i en sådan stor utredning.

Jag fick tidigare en fråga av Margaretha av Ugglas, som jag i artighetens namn skall svara på. Frågan gällde Afrikas horn och vad vi gör där. Det råder en konflikt både mellan och inom länderna Etiopien, Sudan och Somalia, vilket orsakar enorma lidanden. Vad vi kan göra är all slödja FN:s ansträngningar. I fråga om Efiopien kan vi både direki och indirekt ha kontakter med de berörda parterna. När vi har del försöker vi göra vad vi kan för all påverka dem till att åstadkomma förhandlingslösningar. Vi har också förklarat att vi har en beredskap för all gä in och hjälpa till om parterna skulle önska det av oss. Tyvärr har det inle visals någon större öppenhet vad gäller den här typen av förhandlingslösnihgar.

Slutligen skulle jag vilja ta upp skuldfrågan och den ekonomiska krisen i u-länderna. Vi hjälper inte privala banker med svenskl bistånd. Del vill jag bestämt protestera mol. Det är inte heller län frän privata banker som är problemet för framför alll de fattigaste länderna i Afrika, ulan del är offentligt garanterade lån. Frågan om hur vi skall komma lill rätta med detta upptar mycket av vår tid och har gjort att vi har varil väldigt aktiva i både

Valutafonden och Världsbanken. Vi har slälll krav på all man skall la särskild hänsyn fill de fattigaste länderna och till de sociala dimensionerna när dessa program görs för att hjälpa de fattigaste länderna ur krisen.

Om man är rättvis tror jag att man måste se att den påverkan som vi frän svensk sida har åstadkommit har varit framgångsrik. Att ställa sig vid sidan av och flagga med tjusiga formuleringar ulan alt bry sig om att delta i den internafionella samverkan som Världsbanken och Valutafonden innebär, tror jag är att göra u-länderna en otjänst.

Det är inte strukturanpassningsprogrammen i sig utan den ekonomiska krisen och den verklighet som den har skapat som utgör problemen för de fattiga människorna. I l.ex. Angola, Nicaragua och Vietnam har man också beslutat om tuffa slrukturanpassningsprogram. Dessa länder arbetar med detta helt på egen hand utan någol som helst tvång från Världsbanken och Valutafonden. Tvärlom gör avsaknaden av kontakt och stöd från IMF och Världsbanken det ännu svårare för dem att klara sig igenom den här processen som de också anser är helt nödvändig. Man får inle missa perspektivet i hur verkligheten ser ut när man diskuterar dessa frågor.

Karl-Göran Biörsmark frågade mig tidigare om den amerikanske finansministerns plan för lösningen av medelinkomstländernas skuldbörda, den s.k. Bradyplanen. Visst är det fillfredsställande alt den amerikanske finansministern tar upp detta och ställer sig posifiv till åtgärder för att åstadkomma skuldlättnader. Men det han presenterade var bara ganska vaga skisser. Det var därför som finansminister Feldt menade att det måsle ställas ell anlal frågor och att man måsle göra en del klarlägganden innan del går att bedöma denna plan. Framför alll är det inte än så länge fråga om en allomfattande plan.

Det har blivit en större insikt om dessa problem även bland slora givarländer, vilket vi välkomnar, men mycket kvarstår ännu att göra. Framför allt måste insikt skapas att det är de fattigaste länderna, framför allt i Afrika, som måste ha hjälp av givarsamfundel, av Världsbanken och IMF för alt lösa sina problem.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Förste vice talmannen anmälde att Pär Gransledt, Bertil Måbrink, Karl-Göran Biörsmark och Marianne Samuelsson anhållit att till protokollet få antecknat att de inle ägde rätt lill yllerligare repliker.

Anf. 44 ALF WENNERFORS (m):

Fru lalman! Del här är första gängen jag lar till orda i kammaren som ledamot av utrikesutskottet, och i elt av utrikesutskottets viktigare och slörre ärenden. Därför vill jag nämna några moderala principer som ligger till grund för milt politiska arbele, inle minsl arbetet med dessa frågor.

Varje människa är unik. Varje människa har stora resurser, som skall tillvaratas och utvecklas. En förutsättning för delta är alt varje människa lever i frihet och oberoende. Hon eller han skall ha frihet, valfrihel, att forma sitt eget liv. Det gäller utbildning, yrke, arbele, sättet all bo osv.

Vi moderater understryker friheten och valfrihelen sä ofla och så mycket att del kan vara förståeligt om någon frågar: Kan du verkligen lova människor hur myckel frihet som helst, ja, t.o.m. 100 % frihet? Gunnar

4 Riksdagens protokoll 1988/89:99

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Heckscher, en av mina tidigare parfiledare, uttryckte del ungefär på det här saltet: Varje människa har sitt område av frihet. Men mot min frihet står medmänniskans krav på frihet - ett slags motfrihel.

Så kan man beskriva ansvarstagandet. Med frihet följer ansvar. Med ökad frihet följer ökat ansvar för egna handlingar, för anhörigas väl och ve och trygghet över huvud taget samt för de människor i samhällel som behöver mitt stöd. Men var går gränsen för mitt ansvar? Går den vid gränsen till Norge eller Danmark eller vid gränsen lill Afrika? Självfallet finns del inga gränser för min ideologi eller för milt ansvarstagande. Sverige är dl förhållandevis rikt land. Självfallet måsle vi ta ett globall ansvar. En stor del av världens befolkning lever i djupaste fattigdom. Många, många behöver materiell hjälp. Men del materiella utvecklingsarbetet förutsätter demokratisk utveckhng.

Frihet, fred och demokrati och de enskilda människornas medinflylande är förutsättningar för både ulveckling av dl samhälle och utveckling av de enskilda människorna. I del demokratiska samhället välkomnas nya idéer och kunskaper. Härigenom drivs utvecklingen vidare. I diktaturerna silas informationerna och idéerna, ja, en del censureras och förbjuds. 1 sådana länder slagnerar utvecklingen. Sämst har del gäll för länder som kvarslannat i feodala strukturer eller som efler socialistisk förebild kollektiviserat jordbruket, förstatligat företag och ersatt den fria prisbildningen med central planering. Den fria marknadsekonomin förutsätter kunskaper som ligger till grund för utmaningar och risktagande. De u-länder som har utvecklat öppenheten och demokratin, som satsat pä de enskildas frihet, ägande och ansvar, på marknadsekonomiska lösningar och en öppen utrikeshandel har klarat sig bäst.

Vi moderater anser att det är en av de stora utmaningarna att medverka i ulvecklingen av demokratiska samhällssystem. I vår motion Uu218 föreslår vi ett nyll anslag, benämnt "Stöd till demokratisk ulveckling". Jag yrkar bifall till reservation 6.

Del bör etableras ett frislående institut som studerar den demokratiska utvecklingen och ulvecklingen av de mänskliga fri- och rättigheterna i våra samarbdsländer. Liknande institut finns i några andra länder. Visst görs del en hel del redan i dag för den demokratiska utvecklingen i en del av våra mottagarländer. Men samtidigt har del gått bistånd till regimer på ett sådant sätt alt det har kunnat uppfattas som elt stöd, mot inhemsk opposition. Att det därutöver dagligen begås broll mol reglerna för de mänskliga rättigheterna är väl känt. Ulskoltsmajorilden avstyrker vårt förslag. Det är beklagligt. Vi reserverar oss genom reservalion 10.

Det är dess värre inte alla svenskar som siöder den svenska biståndspolifi-ken. Orsaken är oftast att man vet så litet om förhållandena och livet i andra delar av världen. Vel man ingel om problemen, om fattigdomen och om svälten, är det naturligtvis svårare alt förslå. Därför måste vi alla medverka till ökad informalion om förhållandena i Iredje världen. SIDA har huvudansvaret för informationen och har förvisso ansträngt sig. Men del räcker inte. Krilik har framförts om alt det brister i öppenheten och att informationen har kommit för sent.

I Danmark bl.a. har man lösl frågorna om biståndsinformalion pä annat

sätt. Framför allt har informationsinstilulionenMellomfolkeligl Samvirke en självständig ställning gentemot den danska bisländsmyndigheten. Det tror jag är klokt. Informationsfrågan har utretts, men regeringen föreslår inga ändringar. Vi menar alt della är så viktigt all vi föreslär alt en parlamentarisk arbetsgrupp tillsätts för att studera informationsfrågorna mera grundligt och komma med förslag. Detta framgår av reservation 90, som jag också yrkar bifall fill.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Anf. 45 MARIA LEISSNER (fp):

Fru talman! Kvinnor utgör halva mänskligheten. De förfogar över en tiondel av världens inkomster, äger mindre än en hundradel av världens rikedomar men svarar för två tredjedelar av alla arbetstimmar i världen. Det mesta av della arbete utförs av landsbygdens kvinnor: de brukar jorden, bär vallen, samlar bränsle, lagar maten, ser efter barn, gamla och sjuka. Kvinnors arbetsvillkor är ofta sä dåliga, deras arbetsdagar sä långa och produktiviteten i deras arbele så låg, alt varje förbättring får en social och samhällsekonomisk belydelse. Man talar i dag om "fattigdomens feminise-ring". Kvinnors bidrag till ekonomin underskattas. Ibland har kvinnorna inte bara förbisetts ulan l.o.m. missgynnats i biståndsinsatserna, detta trots att det visat sig alt bistånd fill kvinnor får spridningseffekter.

Kvinnorna har under nästan hela biståndets historia varit en bortglömd målgrupp. Det finns avskräckande exempel på felriktat bistånd. När man har velat introducera nya jordbruksmetoder har männen samlats lill undervisning, trots alt kvinnorna varit de som brukat jorden. När sedan inget händer, ulan jorden blir brukad som förr, borde biståndsarbetarna kanske inte förvånas. Sädana misstag görs förhoppningsvis inte längre, åtminstone inle i svenskt bistånd. Men mycket återstår alt göra. Kreditgivning lill kvinnor på deras villkor behövs, både för kvinnor i jordbruket och för andra inkomslska-pande projekt. I biståndet måste Sverige verka för all kvinnor får drägligare förhållanden pä arbetsmarknaden. Kvinnors roll som jordbruksproducenter måste uppmärksammas. Mödra- och barnhälsovården inle minst är av central belydelse när det gäller alt bekämpa undernäring och hälsoproblem. Det är hög tid alt göra biståndet i dess helhel mer kvinnoinriklal.

Det har skett en positiv ulveckling under de senasle åren. Vi har fält ell regionalt kvinnokonlor i Nairobi. Pä andra biståndskontor finns del personal som har lill uppgift att bl.a. följa upp kvinnoaspeklen i biståndet. SIDA har dl handlingsprogram för kvinnoinriklal bistånd. Men del är viktigt att arbelel inle avstannar och att utvecklingen fortsätter. Näsla steg bör vara all ell handlingsprogram för kvinnobiståndet utarbetas för varje land, så att biståndet i sin helhel verkligen blir mer kvinnoinriklal. Att fortsätta arbetet med alt bygga ut systemet med särskilda handläggare är också viktigt. Erfarenheterna från kontoret i Nairobi visar all del här har varit myckel värdefulll. Detta kontor bör bilda mönster för kommande regionala enheter på andra håll. Ulvecklingen får inte tillåtas att slanna upp! Del är den farhågan som gör att vi har avgivit ett särskilt yttrande.

Det är av stort värde all kanalisera en betydande del av biståndet via multilaterala biståndsorgan, särskilt inom ramen för FN-familjen. Multilateralt bistånd gör mottagarländerna mindre beroende av politisk välvilja från

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

enskilda givarländer. Våra resurser kan också fördelas på fler länder än dem som vi själva har knutit oss till i bilateralt biståndssamarbete. Genom multibiståndd nås praktiskt taget alla u-länder oavsett storlek eller politisk eller ekonomisk betydelse.

Vad som ofta glöms bort är att biståndsmålen också gäller del multilaterala biståndet. Vi i Sverige måste agera mera kraftfullt för all man även i det multilaterala biståndet söker slödja demokratiska tendenser, en demokratisk samhällsutveckling, och för att man söker främja mänskhga rättigheter och beakta miljöaspekter.

Vi i folkparfiet ser därför med stor tillfredsställelse att utskottet nu ställer sig bakom vårt förslag om en parlamentariskt förankrad översyn av det mulfilaterala biståndet. De resurser som kanaliseras via multilateralt bistånd kommer således till ännu större nytta och slyrs i ännu slörre utsträckning av de svenska bislåndspoliliska målen.

Biståndet genom FN:s organ är också ett uttryck för den stora vikt som vi vill fästa vid FN:s arbete för fred och utveckling i världen. FN:s möjligheter att agera blir större endasl om organisationen åtnjuter status och förtroende från medlemsländerna. Ell sätt att bidra fill att stärka FN:s ställning är givetvis att dess olika organ, inte minsl biståndsorganen, får bättre resurser. Dessutom kan man anta att de insatser som organisationen har gjort på senare fid för att lösa regionala konflikter kommer att stärka kraven på biståndsinsatser för att man skall kunna bygga upp av krig och konflikter förödda länder.

Den bristande viljan all förse FN och dess organ med resurser har tyvärr avspeglat sig också i bidragen fill IDA och UNDP. Dessa bägge organ har fått minskade resurser under 1980-talet. Det slår hårt mot de två tyngsta multilaterala biståndsorganen, som är inriktade på att stödja de fattigaste u-länderna - särskill i Afrika söder om Sahara. Sveriges andel av bidragen till IDA och UNDP har minskat under senare år. Därför föreslår vi i folkpartiet höjda svenska bidrag fill både IDA och UNDP. De insatser som görs av UNRWA, Unicef, UNHCR och UNFPA är också mycket väsentliga. Palestinaflyklingarna, världens 15 miljoner flyktingar och de miljarder barn som finns i tredje världen behöver så oändligt mycket mer än vad som nu kan kanaliseras via FN-organens magra resurser. Därför föreslär vi i folkpartiet ökade anslag till dessa organisationer.

I utrikesutskottets betänkande sägs det att humanitärt bistånd ulgår bl.a. i form av insatser för att främja mänskliga rätfigheter, stödja polifiskt förföljda och bidra till återuppbyggnad och förstärkning av politiska organisationer. Några rader längre ned pä samma sida i betänkandet slår ulskottsmajoriielen fast att "det för närvarande inte finns behov av elt särskilt anslag för humanitärt bistånd till Asien". Mot bakgrund av vad som nämnts är det ett hårresande uttalande från utskottsmajoriteten. Förhoppningsvis är del inte genomtänkt. Självfallet finns det behov i hela del väldiga Asien, behov som kan uppkomma i de mesl skilda länder, av insatser från Sverige och svenska enskilda organisationer. Det finns ingen anledning att begränsa möjligheterna att ge humanitärt bistånd fill människor som har utsatts för förföljelse enbart till Afrika och Lafinamerika. Inte minst många enskilda organisafioner hämmas starkt i sin ambition att stödja människor i

olika länder i Asien därför att del inte finns något anslag. Det är mot den bakgrunden som vi i folkpartiet yrkar på 35 milj. kr. för humanitärt bistånd fill Asien som ell första steg.

Beträffande humanitärt bistånd i övrigt vill jag särskill nämna det västsahariska folket, vars frihetskamp har pågått under alldeles för läng fid. Jag kan nog göra mig till lolk för de många riksdagsledamöter som redan har besökt lägren, och dä vill jag säga alt det har slagit oss alt Polisario har en utomordentligt exemplarisk administration av sina flyktingläger. Man har alltså en synnerligen god administrativ förmåga. Men man har ett stort behov av hjälp. Sverige har under en längre tid gett bistånd via enskilda organisafioner. Nu är det dock dags att gå vidare och erkänna all Polisario kan administrera biståndet väl. Därför föreslår vi i folkparfiet att del humanitära biståndet skall kunna kanaliseras också fill Polisario, som då skall kunna ta emot anslagel direkt.

Med detta yrkar jag bifall lill alla reservationer som folkparliel har undertecknat.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Anf. 46 KARIN SÖDER (c):

Fru lalman! 1989 är elt myckel viktigt är för världens barn. Förhoppningsvis kommer en barnrältskonvenfion att antas under hösten - en konvention som visar att den konvention om de mänskliga rättigheterna som finns inle är tillräcklig när det gäller att ge barnen det skydd som de behöver. Jag är glad över att statsrådet Hjelm-Wallén också tog upp den frågan fidigare i dag.

Men vad kommer då efter det all en konvention blivit antagen av ett antal länder? Jo, förverkligandet av denna. Naturligtvis handlar det då också om vilket ansvar vi är beredda att ta både för våra egna barn och för världens barn över huvud taget.

Hur ser barnens värld ut? Vilka rättigheter har barnen verkligen i dag? Bilden är skrämmande i stora delar av världen. Av UNICEF:s rapport "Barnens situation i världen" framgår att en stor del av världens befolkning efter 40 år av framåtskridande nu glider lillbaka i fatfigdom. Det är bl.a. de fattiga ländernas enorma skuldbörda som har medfört en sänkning av levnadsstandarden med 10-25 % i delar av Afrika och Lafinamerika under 80-talet.

När det gäller hälsovården har man tvingats skära ned. Barnadödligheten ökar i områden där den tidigare har minskat.

Av andra rapporter framgår att dödligheten bland kvinnor i samband med förlossningar är oerhört hög. Det talas om alt anlalel kvinnor som dör är all jämföra med att dl jumbojetplan fulll av passagerare störtar var fjärde fimme. En enorm kalaslrof sker alllsä var fjärde fimme, något som vi egentligen väldigt tyst - för att inte säga sällan - lalar om. Som en följd därav lever det nyfödda barnet under mycket svåra omständigheter, om det nu över huvud taget överlever. Det här berörde Maria Leissner någol fidigare. Hon lalade ju om fattigdomens "feminisering". Del här är en del av den helhel som hon beskrev. Del handlar om kvinnornas lott i världen. Dess värre hinner jag inte la upp den saken här. Men jag instämmer i mycket av det som Maria Leissner fidigare sade.

Vi måste alltså medverka inle bara till att skuldbördan minskas utan också

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

till att allt fler barn kan räddas lill ett värdigt liv. Del gäller också att sprida kunskap om de stora behov som världens barn i dag har. Fattigdom, sväll och riskerna med förlossningar är inle de enda hoten mot barnen. Därtill kommer flyktingskapel och de fysiska och inte minsl psykiska problem som följer i dess spår. Långa tider får barn leva åtskilda från sina föräldrar. Man kan föreställa sig vad det för med sig och vilka vedermödor som dessa barn får utstå. Bilden av vad som händer dessa barn möter oss dagligen i TV, radio och tidningar - om vi tar lill oss den här bilden ordentligt.

I krigens spär följer föräldralösa och sönderskjutna barn i en omfattning som aldrig tidigare inträffal i krigssituationer. Nu är del upp till 95 % civila som dör och 5 % soldater. Det är en fantastisk ökning i förhållande till vad som hände under andra världskriget. Bland de 95 % som dör är del mest kvinnor och barn. Vi känner igen situationen från Libanon, Afghanistan, södra Afrika, Västbanken och Gaza, för att nämna några av de platser där våldshandlingar har skördat många oskyldiga offer. Kemiska stridsmedel har också kommil lill användning, vilka har en fruktansvärd effekt på barnen.

Det var mol bakgrund av barnens silualion som vi i centerpartiet med förvåning tog del av bisländspropositionen och fann alt mycket lilen uppmärksamhet ägnades ät barnens situation. I praktiskt biståndsarbete frän svensk sida är förhällandet lyckligtvis betydligt bättre, men enligl vår mening speglar ändå den text, som biståndsministern underbygger sina äskanden med, en uppfallning om vad hon anser är del viktigaste.

Det är min förhoppning - och det är samiidigi en fråga - att vi i näsla års proposition om biståndet kan utläsa elt klarare och tydligare engagemang för barnen.

Det är därför som vi i centerpartiet i reservation 12 framhåller barnens centrala plats i biståndsarbetet och bl.a. visar hur enkla medel som rent vatten, bättre hygien, mat och kläder kan åstadkomma goda resultat. Framför allt måste detta komma fram i ljuset, tillsammans med kvinnornas situation, därför alt barns och kvinnors silualion hör sä intimt samman.

Därtill kommer alt de vaccinationsprogram som bl.a. genomförs genom UNICEF är oerhört värdefulla i kampen mol barnadödlighet och för alt i hög grad förebygga olika handikapp. Vi anser därför att UNICEF bör fä ell ökat tillskott med 20 milj. kr. i förhållande lill regeringens förslag, även om vi är medvetna om all den svenska regeringen är frikostig när del gäller all stödja UNICEF. UNICEF säger att 1,8 miljoner barns liv kan räddas med ytterligare 3 milj. kr. lill dess vaccinationsprogram. Del är realiteten, och det måsle vara avgörande när vi lar slällning; Hur mänga barns liv kan vi rädda? Det tillskott som centern föreslår kan alltså bidra till en icke föraktlig, slörre insats för all rädda barns liv.

Inle minst mol bakgrund av att en konvention om barnens räll nu skall anlas är det myckel viktigt att den svenska regeringen presenterar sina ambitioner också på barnens område när det gäller att fullfölja denna konventions uppdrag till varje land, både för våra egna barn och för barn i andra länder.

Jag skulle vilja citera vad statsministern har sagl i ell sammanhang när UNICEF:s rapport presenlerades. Han säger: "Jag delar uppfattningen all barnfrågan måste få en prioriterad ställning i det inlernalionella samarbetet.

Barnfrågorna måsle behandlas i den ekonomiska, sociala och kulturella verklighet i vilken vi alla lever och verkar."

Jag instämmer helhjärtat i vad statsministern har sagt och hoppas att del kommer till uttryck i nästa års proposition och även tidigare.

I reservationerna 45 och 46 lar vi upp ytterligare insatser för södra Afrika. De hårt prövade folken i denna del av världen behöver ökal slöd i form av både regionala insatser och humanitärt bistånd. Apartheidregimens förtryck, förföljelser och avskyvärda handlingar mot folk i både Sydafrika och frontstaterna måste med alla lill buds slående medel motverkas. Barnens lidande i dessa områden är ofla sä förfärande att det saknar motsvarighet i någon annan del av världen.

Jag utgår frän - det framgick också av vad slalsrådel tidigare sade - att vi i vårt arbele måste samarbeta med de lokala, positiva krafterna i delta område, stödja dem och vara myckel observanta på de prioriteringar som de vill att vi skall göra. Centerpartiet anser all det är nödvändigt all yrka pä ytterligare medel för arbetet i detta område. För regionala insatser föreslår vi yllerligare 35 miljoner, och tillsammans med folkpartiet föreslår vi 25 miljoner för humanitära insatser i södra Afrika.

Jag beklagar att utskottet inte har velat slälla sig bakom cenlerns förslag när det gäller nordiskt biståndssamarbete. Ell uttalande från Sveriges riksdag för gemensamma nordiska insatser framför allt i södra Afrika hade varil ell sätt för riksdagen alt visa alt vi tror på styrkan i ett brett och gemensamt agerande för demokrati, rättvisa och solidarilel med förtryckta folk, som kämpar för just demokrati i ett av de hårdast drabbade områdena i världen.

Del finns förslag och ett nordiskt handlingsprogram i Nordiska rådd, och ministerrådet arbetar med frågorna, men del vore väsentligt att också Sveriges riksdag ställde sig bakom ambitionerna att upprätta dl särskill minislerråd för biständsfrägor, som skall lägga fram förslag om nya samarbelsprojekt, där den miljömässiga, sociala och kulturella dimensionen i biståndet prioriteras. Vidare bör ulbildning och rekrytering av biståndspersonal samordnas och gemensamma insatser göras för de fattigaste och mesl skuldtyngda länderna, där framför allt Afrika men också Centralamerika har nämnts. Det skulle vara inlressanl all höra statsrådets syn på dessa saker.

Jag vill också ta upp frågan om silualionen på Västbanken. Här vel vi alt inlifadan har gått fram mol barn på dl fruktansvärt sätt, och arbelel för en fredlig lösning i detta område är nödvändig för rättvisans skull och för barnens möjligheter all bygga upp en framlid.

Utskollel har en ulmärkl skrivning pä denna punkt och visar vad som görs när del gäller Västbanken och Gaza. I cenlerns reservafion lar vi upp frågan om elt utvecklingsbistånd på ytterligare 2 milj. kr. till palestinierna, för all de skall kunna utveckla sin egen ekonomi genom egen produktion, såsom jordbruk och hantverk.

Allra sisl, fru talman, skulle jag vilja la upp de enskilda organisationernas arbete. Del är en fantastiskt viktig del av hela den svenska biståndsinsatsen. Dessa organisationer hjälper till att sprida opinion för vårt bistånd, som vi betalar över skattemedel. På detta sätt får människor också möjligheler att

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Prot. 1988/89:99 helt med egna insatser bidra till ett ännu slörre bistånd än det som beslutas

19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

här i riksdagen.

Mot bakgrund av den respekt som de enskilda organisationerna åtnjuter i riksdagen och regeringen, vill vi i centern yrka på ytterligare 100 milj. kr. till de enskilda organisationernas biståndsinsatser, dvs. sammanlaget 675 miljoner.

Med dessa kortfattade synpunkter på väsentliga frågor vill jag, fru lalman, yrka bifall lill reservalionerna 12, 20, 45, 46, 53 och 58.

Anf. 47 KARL-ERIK SVARTBERG (s);

Fru lalman! Jag hade förmånen all i morse hälsa en kär gäst välkommen lill riksdagen. Nu siller hon som talmannens gäst på läktaren, en levande legend i bislåndssammanhang - Barbro Johansson från Tanzania. Hon är missionär och har under 20 år varit ledamot av Tanzanias parlament. Hon har arbetat praktiskt med del som vi deballerar om här i dag, och hon gjorde del faktiskt innan vi här i Sveriges riksdag hade formulerat en biståndspolitik.

Fru talman! Den 1-5 april deltog jag tillsammans med Inger Koch i en konferens i Harare om slöd lill Namibia inför självständigheten. I konferensen deltog parlamentariker frän fronlslaterna och Västeuropa, en stor SWAPO-delegation under ledning av ordföranden Sam Nujoma saml en stor delegation frän kyrkorådet i Namibia.

Det huvudintryck som jag fick från konferensen, av direktrapporlerna inifrån Namibia och av de olika observalörsrapporterna är all Sydafrika håller på att tolall manipulera hela fredsprocessen i Namibia. All SWAPO direki fick skulden för de strider som bröt ul på fredsprocessens första dag den 1 april ser jag som ett tecken på alt Sydafrika tillåts styra händelseförloppet i alltför slor utsträckning.

Vi lalade med en västtysk förbundsdagsledamol, som hade varit inne i Namibia. Hon reste den 30 mars, alltså två dagar tidigare, upp emot Namibias gräns mot Angola. Hon fann lill sin förvåning all hon mäsie köra om en stor sydafrikansk pansarkolonn, som var på väg mol gränstrakterna. Den var alltså tvärtemot alla överenskommelser på väg norrut när den egenlligen skulle dra sig mot sina baser. Det är den pansarkolonn som vi har kunnat se operera där uppe mot civilbefolkningen och också mot SWAPO.

Del namibiska kyrkorådet sände en delegation av hög dignitet till stridsområdena uppe i norr för att ta reda pä fakta. I en rapport som vi fick la del av där nere hänvisar ögonvittnen som man fick kontakt med lill all del var sydafrikansk militär som omringade SWAPO-grupperingarna och började skjutandet. Det var ingalunda några SWAPO-anfall. Bara i byn Okahenge krävdes åtminstone 33 SWAPO-soldaters liv vid del här första tillfället.

Det stora problemet i Namibia i dag är ju att FN-slyrkorna inte klarar av sina bevakningsuppdrag. Av de 4 650 FN-soldater som säkerhetsrådet har beslutat om var bara knappt en fjärdedel pä plals. Det är ju sä - vi kan konstalera del redan nu, tror jag - att de 4 650 FN-soldaterna inte kommer all räcka. Av torftiga ekonomiska skäl har man skurit ned den ursprungligen beslutade styrkan om 7 500 FN-soldater.

Man kritiserar FN för det här. Ja, det är lätt att kritisera FN, men de som skall kritiseras är naturligtvis de medlemsstater som har fallat beslutet, och

här faller ansvaret tungt på de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet. Det är mot dem som kritiken bör riktas. Men del riktas självfallet också hård kritik både från kyrkorådet och från SWAPO mol Marifi Ahtisaari, som är generalsekreterarens specielle representant där nere, och framför alll mol beslutet att låta Sydafrikas 101 :a bataljon svara för, som man säger, säkerheten i landet.

Del är just dessa mördarstyrkor som vi har bett FN skydda vårl folk emot, sade Sam Nujoma på en presskonferens som jag åhörde där nere. Del namibiska kyrkorådet har dessutom kritiserat FN-styrkorna dels för att de inte finns till hands när de behövs, dels för att de umgås för mycket med Sydafrikas trupper. Det skapar en bild av att FN inte är opartiskt. Det vore förödande om namibierna inte vågar lita pä FN. Därför måste det nu till slora insatser från FN:s sida för alt återvinna namibiernas förtroende för FN. Det namibiska folket behöver FN:s stöd, och det behöver också vårt stöd.

Fru talman! Jag har velat lämna den här bilden som en bakgrund, en ögonvittnesskildring direki där nerifrån. FN har naturligtvis slora problem i många sammanhang, men del är ju oftast FN:s medlemsländer som är orsaken lill problemen. Del är därför som det är viktigt att ge de här exemplen.

I sin bok "United Nations: Divided World" refererar den kanadensiske pariamentsledamoten Douglas Rouche en undersökning, där Kanadas FN-politik jämförs med den som bedrivs av andra medelslora demokratiska i-länder. Jag citerar några rader:

"En annan fråga som slälldes gällde vilket land som från början stött FN mest konsekvent. En fjärdedel svarade: De nordiska länderna."

De nordiska länderna har redan från början varit FN;s allra bästa vänner. I varje fall vågar jag säga alt det i de nordiska länderna finns dl brett folkligt stöd för FN, för dess arbete och för dess idéer.

Dagens ämne är mycket konkret. Och för många människor runt vårt klot är FN en realitet. I sitt tal i generalförsamlingen vid FN:s 40-årsjubileum 1985 sade Olof Palme;

"För många människor runt om i världen står FN för något mycket konkret, ett viktigt inslag i deras personliga vardagsliv.

Ett barn i Afrika lär sig läsa i en skola som finansieras av Unesco. En jordbrukare i Asien får en säck utsäde med FAO:s eller WFP;s" -Världslivsmedelsprogrammets -" namn pä. FN:s utveckhngsprogram UNDP berör med sina biståndsprojekt nästan alla u-länder.

Flyktingar i alla väridsdelar får skydd av FN:s flyktingkommissariat. Kvinnor som kämpar för jämlikhet och värdighet får slöd av diskussionerna på FN-mölen som exempelvis Nairobikonferensen. Många vanliga människor i en rad länder har känt sig tryggare lack vare närvaron av FN:s fredsbevarande styrkor.

Om, vilkel vi uppriktigt hoppas, WHO;s och UNICEF;s initiativ att vaccinera all världens barn mol allvarliga smiitsjukdomar kröns med framgång kommer oräkneliga familjer att betrakta FN som en välgörare."

Fru talman! FN står nu som alltid i sin historia inför många slora utmaningar. Dä är det naturligtvis tragiskt att behöva konstalera - som också biståndsministern gjorde i sitt anförande - att de rika industriländerna i stor

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

utsträckning sviker. Det gör ju att det redan skeva bdalningsmönstrd när det gäller FN:s frivilliga fonder blir ännu skevare.

Sverige är för närvarande den största bidragsgivaren till Unicef, FN;s barnfond. Lilla Sverige jämfört med de stora, rika länderna! Jag har någon gång tidigare - jag tror det var 1987 - hänvisat till att de små nordiska länderna gav mer fill Unicef i dollar räknat än vad stormakterna USA, Japan, Västtyskland, Storbritannien och Sovjetunionen kunde prestera tillsammans.

Detta är förödande. Vi är näst störst när det gäller bidrag fill UNDP - så jag förslår inte varifrån Maria Leissner har fått uppgiften att vår andel där sjunker. Vi är alltså nu näst störst, och jag vel att det har förekommit resonemang om - eller farhågor för, om man så vill - all Sverige skulle bli allra störst.

Vi strävar ju inte efter all vara störst i de här sammanhangen. Vår strävan måste vara att få de rika länderna att ta sill ansvar för FN, för FN:s frivilliga fonder och för världens barn och kvinnor - och allt vad vi vill räkna upp. Ytteriigare höjningar behövs.

Jag vet att del finns reservationer till utskottets betänkande. Vi har gjort avvägningar inom biståndsramen. Men jag vet - och jag har kunnal konstatera det är efter år - alt utöver de anslag som vi fördelar är regeringen allfid beredd all slälla särskilda medel till förfogande när så krävs. Jag tror att att del kommer alt krävas när det gäller exempelvis Namibia.

James Grant, barnfondschefen, presenterade den 4 april nere i Harare tillsammans med president Mugabe en ny rapport om Children on the Front Line - barn i fronlslaterna. Det är en skrämmande dokumentation, som kommer att visa att del behövs ytterligare insatser i Namibia, Angola och Mozambique.

Jag är glad över att vår statsminister, när det stod klarl att vi inte fick della i UNTAG, de fredsbevarande styrkorna i Namibia, gjorde klart att de pengar vi hade avsett att använda där skall på sikt sältas in som bistånd i Namibia.

Anf. 48 MARIA LEISSNER (fp) replik:

Fru lalman! Karl-Erik Svartberg lalar väl om del svenska biståndet fill FN:s olika organ. Men tyvärr har den svenska andelen av IDA:s och UNDP:s budgetar trots detta sjunkit på senare fid. När det gäller UNDP var Sveriges andel i slutet av 70-talet 11 %, men den ligger nu på mellan 7 och 8 %.

När det gäller IDA var vår andel 3 % vid den sjätte påfyllningen i början av 80-lalet, men vid den åttonde påfyllningen i slutet av 80-ialel är den nere på 2,6 %. Tyvärr är del nog jag, och inle Karl-Erik Svartberg, som har rätt.

Anf. 49 KARL-ERIK SVARTBERG (s) replik:

Fru talman! Får jag då till Maria Leissner säga alt ID A-bidraget avgörs i förhandlingar vart tredje år. Vi driver alltså uppfattningen att det skall vara en real höjning totalt, och det arbetet pågår för närvarande.

När det gäller UNDP är det faktiskt så, att de nordiska länderna fillsammans- med Sverige främsl i del ledet - står för drygt 30 % av UNDP:s budget. Det är inte bra, Maria Leissner, att dessa små länder skall svara för nästan en tredjedel av UNDP:s budget. Vi måsle bearbeta andra länder för

alt de skall öka sina bidrag, framför allt de rikaste och de största länderna. Det är delta som del är fråga om.

Anf. 50 MARIA LEISSNER (fp) replik;

Fru talman! Del är ledsamt att höra hur Karl-Erik Svartberg försvarar en neddragning av den svenska andelen av IDA:s och framför alll UNDP:s budget med att de nordiska länderna ju tillsammans ger sä pass mycket. Det tråkiga är all denna neddragning sker vid en lid när UNDP:s bidrag blir mindre - när man får mindre resurser frän världssamfundet. Då är det ju rimligt att Sverige åtminstone har kvar den andel som man hade tidigare, alldeles oavsetl problemel med balansen mellan de nordiska länderna och övriga länder.

Anf. 51 KARL-ERIK SVARTBERG (s) replik:

Fru lalman! Delta är ju en ofruktbar argumentation. Vi är störst när det gäller Unicef, vi är näst störst när det gäller UNDP. Vi förhandlar tillsammans med de andra om IDA-bidragd, och vi driver alltså frågan om en höjning totalt - precis på samma säll som vi driver frågan om en höjning totalt av bidragen till UNDP och fill FN:s alla övriga frivilliga fonder. Det är viktigt alt vi gör detta, och jag skulle önska att vi kunde göra det litet mer konkret tillsammans när det gäller övriga länder. Det är där vi måste sätta in attackerna.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Förste vice lalmannen anmälde all Maria Leissner anhållit att lill protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 52 BERITH ERIKSSON (vpk):

Fru lalman! Del finns ell stort och stabilt stöd för u-landsbislånd hos del svenska folket, det visar Statistiska centralbyråns årliga opinionsmätning.

SCB-undersökningen visar även att svenskarna tror att stödet gör nytta. Del finns alltså en tilltro lill biståndet inle bara som idé utan även som praktisk politik.

Under årtionden har vi sell och hört det mesta när det gäller svällande och döende människor - oftast kvinnor och barn. Vi har i våra TV-apparaler selt deras förlvivlade, mörka, undrande ögon. Men hungern och svälten skapar också en vrede hos människorna i dessa länder, en vrede som i längden inle låter sig tyglas. Ambassadör Inga Thorsson skrev i ett debattinlägg att minimikravet för all förhindra alt "den sociala bomben" briserar är all utvecklingsbiståndet från de rika länderna höjs lill 2 % av BNP. Inga Thorsson hoppas på all socialdemokraterna vid sin nästa kongress skall fatta ett sådanl beslut.

Men riksdagen skulle kunna la ett steg mot del målet redan i dag. Vi vet ju att vi har det svenska folket bakom oss.

Del svenska u-landsbiståndet är 26 år gammalt. Vi hade slor tilltro till biståndet på 60-lalel. Vi trodde att u-länder med biståndels hjälp snart skulle ta sig in i de utvecklade ländernas skara. Sent 7Ö-lal och 80-ialel har skingrat en del av dessa förhoppningar.

Fru lalman! Lidandel och orättvisorna i världen har bestämda orsaker. Det

Prot. 1988/89:99 finns ett direkt samband mellan svält och miljöförstöring i u-länderna och

19 april 1989 ekonomisk utveckling i i-länderna. Den orättvisa och orättfärdiga handeln är

en av orsakerna. 1972 behövde ett u-land producera 7 ton bomull för att köpa

en lastbil från ett i-land. I dag måsle man producera 54 ton för att kunna köpa

° en lastbil. Det är en talande siffra, som visar hur den orättvisa handeln har

ökat.

De svenska programländerna i södra Afrika tillhör de länder som mest gäll kräftgång. Yttre omständigheter har naturligtvis spelat in, men Sverige bär också en del av skulden. Bristen på kunskap om hur mottagarländerna fungerar socialt, etnologiskt, ekonomiskt och historiskt har gjort att man satsat på en alltför snabb industrialisering och förbisett det egna jordbruket.

Fru talman! Det är vikligl med kvinnor i de beslutande församlingarna, därför att del är kvinnor som uppmärksammar, lalar för och arbetar för kvinnor och barn. Så är fallel även här i kammaren i dag. Jag länker också tala om kvinnor och barn.

I många av u-länderna är det kvinnorna som ensamma sköter jordbruk och familjens försörjning. Därför medför felsalsningar och den ålstramningspoli-fik som ålagts länderna, med minskade sjukvårds- och andra sociala omsorger som följd, att sväll och död hela tiden ökar i dessa länder. I vpk:s reservafion om stöd fill familjeförsörjande kvinnohushåll på landsbygden påpekas att slöd bör ges fill projekl direkt riktade till kvinnorna.

En halv miljon kvinnor i iredje världen dör varje år i samband med havandeskap och barnafödande. Elt lika stort antal - en halv miljon - barn dör varje år som en följd av den ekonomiska tillbakagången. Tillsammans gör del 2 600 personer varje dag. Det är - för att fördubbla Karin Söders liknelse - som om åtta fullaslade passagerarflygplan skulle störta var fjärde timme.

Unicef beskriver denna verklighet med ord som "skammens statistik", och skuldkrisens faltigdomsfälla som en "illgärning mot mänskligheten".

De flesta av dessa kvinnor kunde ha räddals med förhållandevis små insatser. Barnens död i undernäring och infektioner kunde ha förhindrats. Det är en kalastrof som det är oacceptabelt tyst om.

Kunskaper och resurser måste fram för att stoppa sjukdomar, svält och död. Biståndet måsle inriktas på att ändra dessa förfärliga förhållanden. Men, fru lalman, indignation och medlidande är inle tillräckligt. Sverige kan och bör i sill biståndsarbete successivt vidga planeringsramen sä all biståndet 1995 når upp fill 2 % av BNI.

En översyn måsle göras ur ett långl perspektiv. Vi måste fä elt bistånd som verkligen förändrar, som är integrerat i ett sociall och ekonomiskl perspektiv.

Detta, fru talman, är en stor framtidsuppgifl. Därför anser vpk dels all det
krävs en genomgripande översyn av biståndets inriktning och innehåll, dels
all del krävs ett särskilt departement för u-landsfrägor. Till det departemen
tet skulle föras de bistånds- och handelsfrågor som i dag handläggs i
utrikesdepartementet, men även andra frågor med belydelse för våra
relationer med u-länderna, frågor som i dag handhas av andra deparlemenl,
l.ex. finans-, induslri-, jordbruks- och miljöfrågor.
60 Om vpk:s reservation angående en biståndspolitisk ulredning i dag faller

kommer vi att stödja centerns reservation nr 16. Om även folkpartiet ansluter sig, kan vi få en ulredning till stånd omedelbart utan att vänta på att eventuella utfästelser infrias av socialdemokraterna.

En teknik som är anpassad till u-ländernas möjligheter är nödvändig. Och Appropriate Technology Sweden synes ha kunnat ta fram en del sådan teknik. Vi kommer därför att stödja också reservafion 62. Så även reservalion 12 om barnens roll i utvecklingssamarbete.

Fru talman! Vpk:s reservafioner om ökat stöd till programländer, om ökade anslag lill FN:s organ och om humanitärt bistånd fill olika länder är i dag 15 stycken. Om jag skulle tala för alla dessa reservafioner skulle min lalefid bli oacceptabelt lång. Jag yrkar härmed bifall till vpk:s alla reservafioner!

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Anf. 53 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela att anslag nu har satts upp om att detta sammanträde skall fortsätta efter kl. 19.00.

Anf. 54 PER GAHRTON (mp):

Fru lalman! Liksom Karl-Erik Svartberg har jag studerat en del u-landsbistånd på platsen, bl.a. i Egypten, som återigen står under press från Världsbanken att omstrukturera. I intervjuer i Kairofidningarna berättar fatliga människor att om förslagen genomförs och brödpriserna höjs har de inget annat val än att gå ut på galorna och demonstrera och kanske plocka fram dolda vapen ur gömmorna - så säger de fakfiskt.

Också i Sudan har jag kunnat se projekl, som emellerfid givit mycket mer positiva erfarenheter. Det visar sig att det inte bara är något slags okunnighet hos människorna ute i de faltiga byarna som gör att de hugger ned träd och bidrar till ökenspridningen. Tvärtom. De har stor kunskap om de ekologiska sambanden, men deras integrafion i världsekonomin - där det finns en stor efterfrågan från kapitalstarka grupper på boskap, som trampar ned växterna och därmed bidrar till ökenspridningen - gör all situationen ändå försämras. Lösningen, som bl.a. ett projekt från Svensk-sudanska föreningen har visat, är just en ökad självfillit.

Om Sudanprojektet har jag motionerat och fått en positiv skrivning från utskottet. Om självtillit har miljöpartiet motionerat i en partimotion, som har lett fill ett delvis intressant resonemang från utskottet som skriver; "I denna mening bör den svenska biståndspolifiken vara inriktad på självlillit.

Om däremot självlillit innebär att biståndsinsatser som kan tänkas bidra
till exportinkomster inte bör förekomma, kan utskottet inte dela den
uppfattning som framförs ."

Men detta är ju en fråga om gradskillnader. Det är ju en karikatyr av vad vi menar med självlillit. Vi har ju inle sagt att exportinkomster över huvud laget inte skall förekomma. När utskottet måste avstyrka en sådan här reservation, trots att del tidigare har fört elt intressant resonemang i denna riktning, bara genom att ägna sig åt en karikatyr, är det ett av tecknen i detta betänkande på alt biståndspolitiken över huvud taget är höggradigt mogen för en allmän översyn.

Det finns många andra sådana exempel, t.ex. URI-projektet där utskotts-

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

majoriteten tyvärr, trots all del erkänner att någon miljökonsekvensanalys inte har gjorts och trots att det erkänner all förhandlingar pågår men alt ingen vet vad som kommer att bli reslutatd av dem, ändå bemyndigar regeringen all använda 400 milj. kr. - utan att del hela alltså är tillräckligt utrett!

Delta är dl av många tecken pä all den svenska biståndspolitiken, som också Pär Gransledt sade här fidigare i elt mycket intressant anförande, håller på att i vissa avseenden fä en slagsida under förläckt exportstöd. Detta sker på ett sätt som vi tycker är ytterligt olyckligt. Också synen på Världsbanken och pä att svenska biståndsmedel skall användas till att kanalisera pengar på ett sådant sätt att de i praktiken kommer att hamna hos de stora bankerna är elt exempel pä den felinriktning av u-landsbiståndet som pågår.

Om biståndets inriktning har vi väldigl olika uppfattningar här i kammaren. Della har framgått av den här debatten men också av mängden av reservafioner fill utskottels betänkande.

Samtidigt finns det vissa intressanta grundläggande tankar, om man ägnar sig ål sakpolitik. Där kan man hitta korrekta och riktiga konstateranden också hos dem som man i mänga avseenden inte alls instämmer med. Så l.ex står det i moderatreservalion nr 3 pä s. 135 alt "kvanlilelsaspekter uppmärksammas mer än kvalitetsaspekter när det borde vara tvärtom".

Vi kan instämma i det när det är uttryckt pä del sättet. Detta är det stora problemet med del svenska biståndet: del har, med hjälp av enprocentsmålet, lyfts lill en sådan nivå att det stora problemel just nu inte är kvantiteten utan kvaliteten - innehållet, alltså inriktningen.

Jag vet att det finns ganska olika uppfattningar om vad kvalitet i detta avseende belyder. Ändå har alltså nu inte mindre än fyra av riksdagens oppositionspartier, delvis under pågående debatt här i kammaren, lyckats resonera sig fram till att de vill ha en övergripande biståndspolitisk utredning. Trots olikartade ställningstaganden i utskollel och olika reservalionsskriv-ningar är de ändå, när de kommer till den avgörande voteringen, beredda att stödja den reservation som i utskollel hade störst anslutning.

Efter de holmgångar som har varit mellan vpk och moderaterna säger nu vpk att de är beredda att i sisla omgången ändå stödja den gemensamma moderat-center-reservafionen om en biståndspolitisk utredning.

Vi har sagt att också vi när vår reservation med stor sannolikhet har fallit är beredda att stödja den borgerliga reservationen. Nu fattas alltså ett oppositionsparti för att det skall bli majoritet i riksdagen, för all riksdagen skall visa all en debatt i denna kammare inle bara är en teaterpjäs utan i vissa fall kan leda fill att beslutet påverkas. Del fattas dl opposifionsparti!

Det är dessutom det opposifionsparti som på olika sätt har velat framträda som del mesl u-landsbiståndsvänliga av samtliga oppositionspartier, nämligen folkpartiet. Jag har ännu inte givit upp hoppet - del har i och för sig gått några limmar under vilka vi har väntat på en signal i något av de många inläggen från folkpartiet-om att partiet nu skulle kunna låta sak gä före, inte prestige, utan före en dålig riksdagslradiiion, nämligen den att man alltid måsle hålla fasl vid exakt det man har sagt i utskottet.

Nu har det kommit in ett nytt parfi i riksdagen. Vi introducerade vissa nya

tradifioner som jag tycker andra kan ta efter. Som ni säkert har märkt har det ganska ofta förekommit att vi stödjer reservationer som vi inte har stött i utskotten.

Vår riksdagsgrupp har ett självständigt inflytande, och våra utskottsledamöter är inte allvisa personer. De följer parfiprogrammet, men riksdagsgruppen kan ibland - inom partiprogrammets ram givetvis - i en avvägningsfråga ändå komma till en annan slutsats än våra utskottsrepresentanter.

Jag har väldigt svårt att tro att frågan om en biståndspolitisk ulredning är bunden i folkpartiets partiprogram. Den frågan kan knappast ha den karaktären. Del är ändå en sorts avvägningsfråga, men i detta läge en väldigt intressant och viktig avvägningsfråga, om vi efter alla dessa år skall få en ordentlig saklig grundval för det vidare arbetet med biståndspolitiken i ett läge där det inte är mängden pengar som är del allena avgörande, ulan inriktningen.

Jag vill verkligen starkt vädja fill folkpartiet att nu stå upp för att vara dt u-landshjälpsprogressivt parti. Jag har mycket svårt att se vilka skäl som skulle kunna bromsa ett folkpartistöd för denna reservation i voteringen i ell läge då Bertil Måbrink kommer all rösta på samma sätt som Margareta af Ugglas. Det visar nämligen att prestige och profileringar kan överskridas i denna kammare. Riksdagen skulle faktiskt kunna visa värdighet och låta sak gå före petilesser.

Jag hoppas innerligt alt jag nu inte har sagt någonfing som väcker onda känslor hos folkparfiet. Det har i så fall varit helt oavsiktligt. Detta är en vänlig och saklig vädjan till folkparfiet att medverka dels fill ett sakpoliliskt mycket viktigt beslut, dels fill ett beslut som skulle kunna höja riksdagens presfige litet grand över tealernivån, där den alltför ofta befinner sig.

Anf, 55 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik:

Fru talman! Jag har lyssnat på de "vänhga", lockande tonfallen från Per Gahrlon. Jag lackar för de vänliga inbjudningsorden.

Per Gahrlon vädjar att vi inte skall låta riksdagen vara en teaterpjäs där man inte kan ändra sig utan måste följa vissa mönster hela vägen ut, så att säga.

Nu har inte folkpartiet intagit den här ställningen utan att ha en grundlig motivering för den. Vi har länge drivit linjen att vi skall arbeta med utredningar- rullande sådana - pä de områden vi finner anledning att utreda.

Det är litet märkligt när Per Gahrlon så alt säga dömer hela folkpartiets u-landspolifik och menar att den skulle stå och falla med om vi accepterar denna totala utredning av biståndet. Det är en ganska märklig inställning, att man på vågskålen skulle lägga detta enda förfaringssätt - man borde väl ändå se till helheten i vårt biståndsprogram och i vad vi för fram i våra mofioner, innan man dömer ut folkpartiels biståndspolitik?

Vi menar att det är risk för att mycket blir lagt på is om man tillsätter en så här slor utredning och alt det är på något sätt skulle lägga en död hand över bislåndspohtiken. Dessulom är ju de olika partiernas utgångspunkter diametralt motsatta. Del ser vi också i dag; det är ju inte så att det finns en enhetlig reservafion på det här områdel, ulan det är tre olika reservafioner-och del är ingen fillfällighd. Vi har moderaterna, som har fill utgångspunkt

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utveckUngssamarbete

att sänka biståndet, vi har centerpartiet, som vill låta det ligga kvar på den nivå som det har i dag, och vi har vpk, som vill öka biståndet. Detta skulle vara utgångspunkten för en utredning!

Nej, från folkpartiets sida tror vi mer på rullande utredningar, och det har vi också visat. Del är inle så all vi säger nej lill utredningar - vi har sagt ja till flera stycken, och vi säger ja till en här i dag, nämligen på det multilaterala biståndels område. Vi tycker det är riktigt att man på så sätt försöker finna nya, effekfiva vägar för biståndet.

Folkpartiet anser - och att del ligger mycket i delta resonemang borde även Per Gahrlon inse - att det blir effektivare genom att man utreder på de områden där vi finner bekymmer.

Anf. 56 MARIA LEISSNER (fp) replik;

Fru talman! Progressiviieten för Per Gahrlon har nu reducerats lill att utmynna i ett ulredningskrav.

Det är i och för sig trevligt med utmaningar, men som Per Gahrton sade skall vi nog inle enbart betrakta den här deballen som en teaterpjäs. Del väsentliga är ju att det inte är lealerrepliker för stunden man säger ulan att del som sägs här i kammaren kan gälla även ulanför scenen.

Nu finns det inte förutsättningar att få en majoritet i kammaren för en utredning, av det huvudsakliga skälet att vi har sakliga argument emot alt ställa upp för en utredning, som Karl-Göran Biörsmark sade nyss.

Men naturligtvis behöver man inte säga nej för all framtid fill en ulredning. Det finns en omständighet som mycket väl skulle kunna motivera en biståndspolitisk översyn av det slag som Per Gahrton talar om, och det är om riksdagen beslutar sig för att gå ulöver enprocentsmålet och sätta upp 2 % som ett nytt biståndspoliliskt mål. Om riksdagen fattar ett beslul att kraftigt utöka det svenska biståndet, så är det självklarl alt vi från folkparfiets sida skulle överväga om del inle i så fall vore lämpligt med en utredning för att diskutera hur innehållet i elt sådant, utökat bistånd skall se ul. Är det så att Per Gahrlon kan bidra till en sådan majoritet i riksdagen, så kan kanske folkparfiet bidra med den andra delen.

Anf. 57 PER GAHRTON (mp) replik:

Fru talman! Jaha - så gick det med del försöket all vara konstruktiv i det pohliska arbetet!

Det är inte så alt moderaterna i just denna reservation kräver någon sänkning av u-landsbiståndet.

Del är ganska självklarl att del finns olika reservationer, eftersom vi har erkänt all vi har olika utgångspunkter - vi är olika partier och har olika ideologier.

Men vi är överens om en sak: U-hjälpsproblematiken har nu nått ett stadium där kvanlildsfrågorna inle är de allena avgörande, ulan kvalitetsfrågorna är det viktiga. Detta vill inte folkparliel ställa upp på att utreda - det är uppenbart.

Vad belyder del? Jo, del betyder att man måste misstänka att kvantilds-målet för folkpartiet har fått ell sådant egenvärde att man inle vill riskera att gå in i en övergripande utredning som kan komma att prioritera kvalilafiva

inriktningar av dl slag som folkpartiet inte vill ha.

Och vad är det som döljer sig under detta kvanfitetsmål? Jo, som en del av oss har varit inne på - jag vel att inte alla har den uppfattningen, men det är min syn; här döljer sig en systematisk förvridning av u-landsbiståndet i en riktning som gör att det mer och mer blir ett förtäckt industristöd. Är det det folkpartiet vill acceptera nu, i sin stora koahtion med socialdemokraterna? Är det här en förberedelse för det ni skall göra när ni skall höja mjölkpriserna tillsammans med dem också? Är det ni bäddar för i det ena steget efter det andra alt folkpartiet skall framträda som socialdemokraternas stödparti?

Jag är ledsen att den vänliga tonen inle kan beslå längre.

Vi har gjort ett mycket allvarligt försök, från vänstern fill högern, att bortse från de ideologiska sakskillnader som alla vet all vi har, för att för en gängs skull uppnå ett resultat här i riksdagen. Men då kommer den folkparfisfiska smålligheten fram när den är som allra sämst: man försöker profilera sig. Del är ungefär som en gång i liden när en folkpartiledare stod här i talarstolen och sade att man skulle införa ett lagförbud mol en pågående strejk, medan en annan folkparfiledare gick ut och deltog i strejken, därför att man i interna sammanhang sade all man skulle hålla flera profiler levande på en gång. Den där profilismen irodde jag att ni som har stannat kvar i folkpartiet hade insett leder rätt ut i den politiska öknen.

Ni har haft en chans här. Vi har verkligen jobbat hela dagen från olika utgångspunkter för att åstadkomma resultat.

Fru lalman! Jag är beklämd över att mina värsta fördomar om vad folkpartiet egenfiigen är innerst inne tyvärr har bekräftats här i dag.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Anf. 58 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik;

Fru talman! Per Gahrton sade tidigare att han verkligen ansträngde sig för all vara vänlig i sin ton, för att han genom denna vänlighet i tonläget skulle kunna nå ett vissl mål. Nu har Per Gahrton konstaterat att han inte nådde dithän, och då beter han sig som det bortskämda barnet som inte får sin vilja igenom: han börjar sprattla, sparka och skrika och kommer med vissa otidighder.

Jag länker inle sänka debalten lill den nivån, utan jag vädjar fill Per Gahrlon att lugnt lyssna på våra argument. Jag har redan framfört dem vid ett par tillfällen. Det finns egenlligen inte stor anledning att upprepa dem, för jag vet att Per Gahrlon nu har slagit dövörat lill och inte kommer att lyssna, men jag tar det ändå; Från folkpartiets sida tror vi att del är effeklivare och ger ett bättre resultat om vi har rullande utredningar på områden där vi ser bekymmer, i stället för detta stora, övergripande utredningsförfarande, där det är slor risk för alt en död hand läggs över u-landsdebatten för ganska lång tid framöver, och med tanke på de hell olika utgångspunkter som parfierna har.

Jag håller med Maria Leissner, som tidigare sade att kan Per Gahrton övertyga moderala samlingspartiet att inle sänka biståndet utan i stället ha den inriktningen att vi skall gå mot ett tvåprocentsmål, så skulle det bli ett helt annal och myckel intressantare utgångsläge för debatten och för ett utredningsarbete. Men så länge miljöparfiet har den inställning det har, finner vi det inte meningsfullt.

5 Riksdagens protokoll 1988/89:99

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Jag vädjar alltså till Per Gahrlon att lyssna fill argumenten, att lugna ner sig litet och att ta dem till sig. Då skall han finna att den linje som jag har förfäktat i dag här i kammaren inte är någoniing nytt. Den har folkpartiet drivit fidigare, med viss framgång - vi har varil med och tillsatt flera sådana utredningar. Jag vädjar lill Per Gahrlon att lyssna lill argumenlen och dämpa tonläget något.

Anf. 59 PER GAHRTON (mp) replik:

Fru talman! Det var inle med vänlighet jag försökte övertyga folkpartisterna. Det var med sakskäl, nämligen sakskälet att det behövs en ulredning. Vänligheten var till för att inle skapa onödiga psykologiska spärrar i ett givet debatlögonblick.

Vänlighet är inget självändamål, definitivt inle. Blir man förbannad, och det kan man bli i den politiska deballen, tycker jag att man också skall visa det. I och för sig är förbannad inte korrekt uttryck för vad jag har blivit, ulan det är besviken, myckel besviken. Jag Irodde att det var möjligt att nå konstruktiva resullal när man gjorde konstruktiva försök.

Folkpartiet vill alt vi skall övertyga moderata samlingspaifid om att det skall öka u-landsbiståndet, före en ulredning. Vissl tror vi på våra sakskäl, men vi tror inte alt vi kan förändra en grundläggande hållning hur lätt som helst. Utgångspunkten för parlamentariska utredningar kan väl ändå inle vara att alla partierna är eniga innan de går in i ulredningen. Det är en helt ny filosofi för parlamentariska utredningar.

Utgångspunkten är ju all man vill ha alla synpunkter med, fillsammans med mängder av faktamaterial, och all man i bästa fall i ulredningen tar och ger sakskäl och kan uppnå en del. Men här kräver alltså folkpartiet att man i princip skall vara enig om u-landspolitikens inriktning. Herregud, om vi hade varil eniga, hade vi ju redan nu haft dl enhälligt betänkande från utrikesutskottet!

Belänkandet och debalten visar jusl att när det gäller inriktningen är vi inle eniga. Väldigt många är eniga om att vi har denna oenighet och att jusl denna oenighet är ett motiv för att ta tag med ett större grepp kring u-landshjälpen och göra det i en slor parlamentarisk utredning.

Till denna insikt, denna fundamentala demokratiska insikt, att man kan vara enig om alt man är oenig och just därför måste tränga djupare in i en fråga, denna Voltaireska insikt, har Uberala rötter. Den omfattas nu av fyra partier, så vill skilda som vpk, miljöpartiet, centern och moderala samlingspartiet. Men del parti som skulle vara liberalismens banerförare i vår tid fattar inle ens vad det handlar om utan vill att vi alla skall vara eniga innan vi går in och pratar med varandra ordenlligl inom ramen för den parlamentariska utredningen.

Jag skall inte säga vad jag känner inför detta liberahsmens förfall. Jag har ju själv klokt nog avfallit för länge sedan från denna uttjänta ideologi. Det känns ändå litet tragiskt - så långt kan jag sträcka mig - men det är mycket mera tragiskt för sakfrågorna. Det är inte några bortskämda barn i den här talarstolen eller någon annanslans utan de utsvultna barnen i världen, som är i behov av en mer kvalitativt inriktad svensk u-landshjälp, som förlorar på folkpartiets profilpolilik här, lyvärr.

Förste vice talmannen anmälde all Karl-Göran Biörsmark anhållit all fill prolokollel få antecknat all han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 60 AXEL ANDERSSON (s):

Fru talman! Den debatt som nyss har limat i kammaren kanske förvirrar begreppen en del när del gäller linjerna för svensk biståndspolitik. Låt mig understryka vad några lalare tidigare i dag har sagt, nämligen att oavsett de 93 reservalionerna, som har sina speciella orsaker, är en mycket stor majoritet i riksdagens utrikesutskott enig i fråga om de centrala delarna av svenskt bistånd lill utvecklingsländer. Det är egentligen en självklarhet, för hur skulle svenskt bistånd, trots att vi är verksamma på så många platser i världen, kunna fungera sä bra som det ändå gör, om inle vi hade en massiv gemensam inställning i riksdagen fill arbelel i utvecklingsländer?

Fru talman! Lät mig från början tala om vad det är jag skall beröra i dagens bislåndspoliliska debalt. Jag tänker tala litet grand om svenskl bilateralt bistånd till länder och lill regioner i Afrika, inkl. det humanitära biståndet fill södra Afrika. Men innan jag går in pä det, fru talman, vill jag säga någol om ett viktigt inslag i svensk biståndsverksamhet som inle alllför ofta berörs när vi här i riksdagen debatterar svensk biståndspolitik.

Storleken på och inriktningen av insatserna dominerar och alltför sällan las de nödvändiga personella insatserna upp. Ändå är de en förutsättning för att biståndet skall fungera och att de mål som vi här i riksdagen ställer upp skall uppnås. Vår personal på SIDA, både här hemma och ute på fältet, alla de människor som utan lanke pä egen vinning arbelar i de frivilliga organisafionerna, alla biståndsarbetare av olika slag - deras insatser är den viktigaste anledningen till att del svenska biståndet till utvecklingsländerna fungerar så bra som det gör.

Det känns riktigl för mig all i biständsdebatten och från denna talarstol rikta elt tack till alla som genom sitt arbete, ofta förenat med personliga uppoffringar, bidrar lill genomförandet av de svenska biståndsinsatser som vi beslutar i denna kammare.

Herr lalman - välkommen! Merparten av svenskl bilateralt bistånd går fill länder och regioner i Afrika. Av våra programländer finns de flesta i den världsdelen. Genom det humanitära biståndet till södra Afrika har vårt land i många är bidragit lill främsl sjukvärds- och utbildningsinsatser i de s.k. fronlslaterna saml stöd till befrielserörelserna ANC och SWAPO.

Från anslagsposten Katastrofer går regeringen varje år in med betydande belopp, direkt riktade till och snabbt verksamma i områden drabbade av naturkatastrofer, liksom lill länder i södra Afrika som ofla, både plötsligt och hårt, drabbas av sydafrikansk aggression. Regionala insatser för miljö- och markvård, bl.a. inom SADCC-samarbetet, erhåller i betydande grad svenskt stöd.

Situationen i Namibia har berörts. Låt mig bara konstatera att där är också Sveriges regering och riksdag beredda till aktiva insatser så snart sädana är möjliga.

Herr lalman! Låt mig övergå till de delar av betänkandet som rör Afrika och kommentera några av de reservationer som är fogade lill denna del av betänkandet.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

I reservafion 14 vill folkparliel utöka programlandskretsen med Uganda. Dessutom vill man ha dl utökat biståndssamarbete med Somalia och Sudan. Om detta är följande att säga.

Ett organiserat, långsiktigt programlandssamarbete som skall leda till framgång kräver resurser, engagemang och kunskap om landet, något som inte är möjligt att både inhämta och upprätthålla för ett stort antal länder. Del är därför vi har den nuvarande begränsningen i fråga om programländerna. Jag medger att gränsen är svår att dra, men utskottsmajoriteten avvisar tankarna på en ulökning av programlandskrelsen jusl nu. Därför ber jag att få yrka avslag på reservation 14.

I ett antal reservationer, nr 32-36, behandlas A\ngola, Eliopien, Kenya och Tanzania. Här råder del olika syn på det svenska biståndet från olika partier i riksdagen.

När det gäller biståndssamarbetet med Angola vill vpk - i reservafion 32 -höja landramen med 30 milj. kr., utöver proposifionens och utskottsmajoritetens förslag. Vpk motiverar höjningen med den svåra situation som råder i landel, fill följd UNITA-gerillans härjningar.

Alt utskottet avvisar vpk:s förslag betyder inte alt vi har en annan uppfattning i sakfrågan. Skälet lill ulskoltets ställningslagande är alt SIDA för närvarande inte har resurser att på dl effektivt sätt genomföra ytterligare insatser i landet. Det vikligasle skälet är ändå att Angolas mottagningskapacitet jusl nu är synnerligen ansträngd. Man har som bekant andra problem alt brottas med. Därför bör enligt utskottets mening biståndet till Angolas internflyklingar även i fortsättningen kanaliseras genom FN-systemet och Internationella Röda korset. Därmed yrkar jag avslag på reservation nr 32.

Herr lalman! Beträffande biståndet till Etiopien finns två reservationer fogade till belänkandet. I vpk-reservationen nr 33 vill man höja landramen med 20 milj. kr. avseende mark- och miljöinsatser. I miljöpartiels reservalion nr 34 aviserar man nedskärningar lill följd av den pågående militära konflikten i landet.

Om vpk-förslagd kan sägas alt del svenska biståndet alltmer styrs över på insatser fil! skydd för miljön i Etiopien. När det gäller mp-reservafionen anser utskottsmajoriieten att den av regeringen redovisade anpassningen av biståndet - vilken senast i fredags togs upp av biståndsministern som svar på en fråga i kammaren - med anledning av den siluafion som råder i Etiopien är riklig. Därför avstyrker vi också miljöpartiets reservation.

I den moderata reservationen nr 36 yrkas en sänkning av biståndsramen för Tanzania med 140 milj. kr. Som skäl anför moderaterna att landet har anpassat sig till årligt svenskt bistånd och att önskade långsiktiga effekter av samarbetet därmed har uteblivit, dvs. all del svenska biståndet passiviserar tanzanierna.

Utskotlsmajoriteten delar inte den inställningen. Tvärlom leder det sedan 1985 tillämpade ekonomiska anpassningsprogrammet Tanzania sakta men säkert ul ur krisen. Resultat kan redan skönjas; både BNP per capita och exportintäkterna har ökal. Detta reformprogram har inneburit och innebär fortfarande slora uppoffringar och försakelser för Tanzanias folk. All i en sådan situation minska det svenska biståndet vore enligt utskoltsmajoriie-tens mening fel. Därför yrkar jag avslag på reservation nr 36.

I en reservalion vill man öka del svenska humanitära biståndet till södra Afrika. Det är folkparti- och cenierreservafionen nr 46, där del föreslås en höjning av anslaget frän 350 till 375 milj. kr.

Mottagningskapaciteten för denna alldeles särskilda form av bistånd sätter emellertid bestämda gränser. Det gäller att finna, behålla och utveckla kanaler som kan fungera i ibland mycket känsliga silualioner. Därför finner ulskollel den av regeringen föreslagna höjningen rimlig. Jag yrkar avslag också på denna reservalion.

Herr talman! Jag ber slutligen att få yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på samtliga reservationer.

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 61 BERITH ERIKSSON (vpk) replik;

Herr talman! Axel Andersson angav när del gällde Angola att SIDA inle har de resurser som det behöver för att fördela biståndet. Vi har i vår reservation nr 89 motsatt oss den föreslagna nedskärningen av SIDA;s och övriga biståndsorganisationers förvaltningsanslag. Vi anser att de inte skall behöva drabbas av den här fyraprocentsmallen. Biståndsanslaget skiljer sig nämligen från andra budgetposter genom att det får öka varje är och skall göra del i takt med BNI. När volymen av biståndet växer måsle även den personal som skall förvalla pengarna till biståndet fä ökas; annars råkar man in i sådana siluafioner att SIDA inte har de resurser som behövs för all fördela dl bistånd.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utveckUngssamarbete

Anf. 62 PER GAHRTON (mp) replik:

Herr talman! När det gäller biståndet till Etiopien är det så, att utskottets betänkande justerades den 23 mars. Sedan dess har det inträffat att Etiopiens utrikesminister har varit här. Del har kommit fram nya uppgifler. Regeringen har, som vi hörde, också uttalat sig på dl hell annat sätt än tidigare. Utrikesutskoltds ordförande har här i debatten sagl att del svenska biståndet måste vara beroende av alt kriget med Erilrea upphör. Detta är inget exakt citat, så Stig Alemyr får rätta mig om någon nyans var felaktig, men ungefär sä uppfattade jag honom.

I utskollsmajoriietens skrivningar står det ingenting om något sorts samband mellan det svenska biståndet och fredsutvecklingen i Eliopien. Det gör det däremot i miljöparliels reservafion, där vi klart säger alt utskottet borde ha ullalat att man vill avisera krav på nedskärningar kommande år, om inte tydliga tecken på beredskap till rimliga fredsuppgörelser i Erilrea och Tigray kan skönjas hos den etiopiska regeringen.

Vi har alltså fått veta all några sådana tendenser inle kan skönjas. Skall då riksdagen vara så rigid all den, när det har inträffat nya saker mellan den 23 mars, då majoriteten justerade sill belänkande, och denna dag, när vi har debatten, och det faktiskt visar sig att ett oppositionsparti i reservalion har mera räll i sak när del gäller all beskriva utvecklingen, inle skall kunna inse detta och bifalla reservationen? Det tycker jag vore det enda rimliga. Del naturliga vore nu att utrikesutskotlets ordförande säger all del med

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

anledning av inträffade händelser visar sig alt reservationen ger bättre uttryck för vad riksdagen bör besluta än vad majoriteten har skrivit. Ni kan inte gärna avstyrka vår skrivning. Det är ju att slå regeringen i ansiktet.

Anf. 63 AXEL ANDERSSON (s) replik:

Herr lalman! När del gäller Angola, Berith Eriksson, sade jag alt en av orsakerna är att SIDA inte som svampar ur jorden kan driva upp resurser till alla de ökade krav på insatser som kammaren kan komma all beslula om ulan att det krävs mer långsiklighd, precis som Berith Eriksson sade. Jag vill erinra om den debatt som fördes tidigare i dag, där ulskoilels ordförande uttalade den uppfattning som en slor majoritet har i ulskollel, nämligen att behoven av personalförstärkningar hos SIDA icke får eftersättas, eftersom då inle heller de av riksdagen beslutade bislåndspoliliska insatserna kommer att kunna bli så effektiva som de blir, om relationerna är riktiga mellan administration och de insatser som vi skall göra.

Så till Per Gahrton och miljöpartiels reservalion om Eliopien. Jag vill bara erinra om den principiella syn vi har på konflikter i länder som vi ger svenskt bistånd. Vi har ofta diskuterat silualionen i Vietnam och Kampuchea liksom i Angola och flera andra länder. Vi i utskottet är inte så passiva eller rigida, om del var det ordet som Per Gahrlon använde, all vi inte har någon slåndpunkl i de här frågorna. Men del skulle knappast gagna de faltiga människorna i Efiopien, om vi så snabbi som möjligl och bara på grund av händelser som ändå får dl slul en gång är så väldigl radikala och så att säga ryckiga när det gäller biståndet. Det är ändå de fattiga människorna det handlar om. Först när vi vet all vi riskerar all biståndet inte när fram lill dem skall vi vidta de åtgärder som är nödvändiga dä.

Jag vidhåller mitt förslag om avslag pä mp-reservalionen.

Anf. 64 PER GAHRTON (mp) replik:

Herr lalman! Jag är ledsen, men Axel Andersson tycks inte riktigt ha förstått vad del handlar om. Jag har väl uttryckt mig dåligl. Del måsle givetvis vara mill fel att inte budskapet går fram,

Jag diskuterar nu inte någol annat än att regeringen efter del att utskottels belänkande justerades faktiskt har uttalat sig på elt sätt som ligger belydligt närmare den skrivning vi har i vår reservation, och all Etiopiens utrikesminister har varil här och lämnat information som har fåll ulrikesutskoltds ordförande att här i lalarslolen säga saker som ligger närmare vår reservation än vad majoriteten har skrivit. Ni har vissa andra reserverande skrivningar, men ni har inte gjort någon koppling till kriget. Det är denna vikliga koppling som nu har kommit in i debatten, och den finns inskriven i vår reservation.

Hur skall ni kunna avslå vår reservalion ulan alt det blir komplikationer? Det skulle vara delsamma som att riksdagen säger att del inle spelar någon roll om del blir någon fredsutveckling i Eliopien. Det är bara det vi har sagt. Vi anser att man skall ta hänsyn lill det. Blir del ingen fredsuiveckling skall biståndet omprövas. Del är alltså samma uppfattning som Stig Alemyr nyss redovisade och som jag har uppfattat alt regeringen har. Därför borde reservationen kunna bifallas. Skall man aldrig kunna ändra sig mellan

datumet för slutjustering och riksdagens behandling, är riksdagen allfid i en månad en "lame duck" i vartenda ärende. Del verkar helt orimligt.

Anf. 65 AXEL ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag kan inte finna att biståndsministerns ställningstagande lill händelserna och situationen i Etiopien på någol sätt fjärmar sig frän utskotlsmajoriletens uppfattning.

Anf. 66 INGER KOCH (m):

Herr talman! Margaretha af Ugglas och Alf Wennerfors har i sina anföranden redan redovisat den moderata synen på biståndspolitiken och de riktlinjer som vi lycker bör gälla för de svenska biståndsinsatserna. Del finns dock ytterligare några områden inom vilka vi moderater tycker alt del är viktigt att särskilt markera vår inslällning. Inriktningen av katastrofbiståndet är dl sådanl.

Under det senasle årel har rapporterna om olika katastrofhändelser runt om i världen kommil alll tätare. Miljontals människor har pä grund av väpnade konflikter, jordbävningar, torka, översvämningar och orkaner drabbats hårt. Jordbävningskatastrofen i södra Sovjetunionen, orkanen Joans härjningar i Nicaragua, de svåra översvämningarna i Bangladesh, svältkatastrofen i Sudan och gerillans härjningar i Mozambique är bara några exempel på händelser som lett fill att Sverige snabbi har behövt bidra med hjälp. Det är i sådana akuta nödsituationer som bidraget för katastrofhjälp bör användas. Anslaget bör därför endasl undanlagsvis bindas upp genom långvariga insatser. Katastrofhjälpen bör inle heller användas sä att den fungerar som elt filläggsanslag lill landramen. När katastrofer av skilda slag inträffar i programländerna, och del finns outnyttjade medel i form av reservationer inom landramarna, bör i första hand påkommande akuta behov täckas genom omdisponering inom dessa ramar. Plötsliga katastrofer medför ofta att del reguljära biståndsarbetet i landet måste uppskjutas, och detta gör del möjligt att använda dessa medel fill humanitära insatser.

Herr talman! En betydande del av del svenska biståndet går till länderna i södra Afrika. Det har många lalare före mig talat om. Den fredsprocess som under FN:s överinseende nu påbörjats i Namibia, och som skall leda till ett fritt och självständigt Namibia, fick som vi nyss hörde en mycket dramatisk upptakt. De svära strider som utspelades mellan SWAPO-gerillan och de sydafrikanska säkerhetsstyrkorna i norra delen av landet utlöstes när väpnade trupper från SWAPO gick över gränsen mellan Angola och Namibia. Karl-Erik Svartberg har redan redogjort för de reaktioner som dessa strider framkallade på den konferens i Harare som vi dellog i. Genom den överenskommelse om vapenvila som träffats för drygl en vecka sedan mellan Angolas, Cubas och Sydafrikas regeringar och med stöd av USA och Sovjetunionen, vilken innebär alt SWAPO uppmanar sina soldater att lägga ned vapnen och åter dra sig tillbaka lill Angola, hoppas man nu all fredsprocessen kan fortsätta.

Det är viktigt att det svenska biståndet till Namibia nu utformas så, att det stödjer en utveckling mot demokrati och blir en hjälp fill självhjälp för den nya självständiga nationen. Landet har en svår ekologisk situation och

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

kommer också att behöva hjälp med insatser inom miljö- och markvårdsområdet.

Ulöver rent humanitära insatser bör Sverige lämna bistånd som stöder en demokratisk utveckling och möjlighel till försoning i hela regionen. En sådan utveckling mot ökad respekt för mänskliga fri- och rättigheter i fronlslaterna kan påskynda en positiv ulveckling även i Sydafrika. Det stöd som ges lill grupper, organisationer och enskilda som inne i Sydafrika verkar för en fredlig förändring av det sydafrikanska samhället bör öka.

Även läget i Mozambique ger anledning till slor oro. Vi anser att utvecklingen av de svenska biståndsinsatserna nu måste följas med stor uppmärksamhet där.

Etiopien är ell av Sveriges äldsta samarbdsländer inom bislåndsomrädd. Det är därför med stor oro vi ser hur striderna i norra delen av landel mot de eritreanska och ligreanska befrielserörelserna fortsätter, och hur regeringen fortsätter att begå svåra brott mol de mänskliga fri- och rättigheterna.

Biståndet till Etiopien måste utformas sä att det inle blir elt stöd till landets totalitära regim. Respekten för mänskliga fri- och rättigheter är dl av målen för svenskt biståndsarbete. Den etiopiska regeringens uppenbara brisl på respeki för delta mål och dess ovilja att söka finna en fredlig lösning pä konflikten med befrielserörelserna gör att en minskning av det landbaserade biståndet kan övervägas.

Behovet av humanitärt bistånd är emellertid stort. Fortsall bistånd kan också ske i form av katastrofbistånd. Genom de enskilda organisationerna kan akut slöd lämnas till dem som drabbas av svält lill följd av krigshandlingarna.

Den planerade översynen av samarbetsprogrammen med Etiopien, som biståndsminister Lena Hjelm-Wallén redovisade vid fredagens frågestund och som innebär att en större del av samarbetet skall inriktas mol katastrofförebyggande bistånd och humanitära insatser, ser vi därför posifivt på.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till de moderata reservationerna och i övrigt till utrikesutskotlets hemställan.

Anf. 67 NILS T SVENSSON (s):

Herr talman! Jag skall säga några ord om del avsnitt i betänkandet som berör tekniskt samarbete, u-krediler och informalionsanslagd. I värt utvecklingssamarbete spelar det tekniska samarbetet en viklig och betydelsefull roll. Det tekniska samarbele som bedrivs genom BITS är dl flexibelt instrument, som gör det möjligt med insatser i olika former, vilka kan anpassas lill mottagarlandets behov och utvecklingsnivå.

Regeringen föreslår att BITS tilldelas 210 milj. kr. för del tekniska samarbetet under nästa budgetår. Det är en höjning med inle mindre än 40 milj. kr., vilket utskottet anser är väl motiverat för att öka del tekniska samarbetet.

Moderaterna och folkpartiet vill höja anslagsposten ytterligare. Utskottet är av den uppfattningen att den krafliga höjning av anslagel som det tekniska samarbetet får redan genom regeringens förslag är tillräcklig. Om man jämför med andra biståndsformer är det en kraftig uppräkning som sker.

Centern föreslår alt man skall avsätta 50 milj. kr. att användas för    Prot. 1988/89:99
utveckling av u-landsanpassad teknik. Utskottet delar centerns syn på    19 april 1989
förslagel och anser alt det är viktigt. Inom biståndsverksamheten har både     .        .     iit t     k

givare och mottagare ofta begått misstaget att använda en teknik, som inte i- n h t

allfid varit anpassad efter lokala förhållanden eller som i längden visat sig förorsaka fler problem än den löser. Utskottet vill dock överlämna till regeringen att avgöra om rätta sättet att främja utvecklingen av u-landsanpassad teknik är alt tillföra BITS elt belopp av den storiek som föreslås eller om man skall gå andra vägar.

Genom systemet med u-krediler överförs finansiella resurser pä förmånliga villkor för alt finansiera svenska varor och tjänster i projekt som prioriterats av låntagarlandd och som av myndigheterna bedöms få en betydande ulvecklingsfrämjande effekt för landet.

Den s.k. förmänlighetsgraden har nyligen höjts i enlighet med överenskommelser mellan flertalet OECD-länder. Det syftar till alt understryka krediternas karaklär av biståndspoliliskt instrument och motverka en osund exportkonkurrens med användandet av biståndsmedel.

Nu kräver folkpartiet i sin reservation att u-kredilerna omprövas. Centern anser alt krediterna har expanderat i alltför snabb takt. Och vpk föreslår att inga nya medel skall anvisas lill u-kreditsyslemd.

Utskottsmajoriteten delar regeringens bedömning att det trots den stora reservationen under anslagsposten för u-krediter behövs en påfyllnad med 400 milj. kr. Del finns många tecken på att invesleringsbenägenhelen ökar i u-länderna. Därtill kommer bl.a. de kreditbehov URI-projektet i Indien kan komma alt medföra.

Av URI-projektet, som har nämnts fidigare i deballen, pågår för närvarande en utvärdering genom SIDA och BITS. Enligt utskottets mening är det vikligl alt dessa utvärderingar inkluderar en miljökonsekvensanalys. Vi vel att miljöfrågorna har fått en allt högre prioritet i Indien under de senare åren. Ett av de allvarligaste miljöhoten man där har kommer från skogsskövling och överbearbetning av jorden. URI-projektet är till sin konstruktion sådant att vattenkraft skall ersätta energi som i dag baseras på avverkning av skog. Därmed är projektet från miljösynpunkt mycket vikfigt. Vi vet också all projektet kommer att få mycket stor belydelse för ulvecklingen av regionen Kashmir, som är en ay Indiens allra fattigaste. Del skall också tilläggas om detta projekt att däri ingår en omfattande återplante-ring av skog som tidigare har avverkats i området.

När det gäller informationssidan är del naturligtvis mycket viktigt att del finns en bra och väl fungerande informalion om u-länder och biständsfrägor. För den statligt finansierade u-landsinformationen gäller principen att informationen bör präglas av saklighet och att SIDA och övriga biståndsmyndigheter bör sträva efter en allsidig belysning, medan folkrörelserna måste ha rätt att i sin information profilera sitt utbud utifrån sina egna politiska och religiösa värderingar.

Moderaterna föreslår i en reservation att en parlamentarisk arbetsgrupp
skall lillsätias för att analysera frågor om informalion och lägga fram förslag
om att dela på ansvaret för biståndsadminislration och informafion. Nu har
en utredning genomförts som lämnade sina förslag så sent som i april 1988. 73

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Moderaternas kritik mot ulredningen delas inte av utskottet. I stället fillstyrker utskottet att de mål och principer som formulerades 1979 bör gälla även i framfiden och att systemet med generella bidrag bör behållas. Del finns redan en arbetsfördelning när det gäller bistånds- och u-landsinformationen genom alt SIDA lägger tyngdpunkten i sin information på biståndet, medan organisationerna lägger slor vikt vid information om situationen i u-länderna. Det är väl en rollfördelning som man kan anse vara lämplig i sammanhanget. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottels hemslällan.

Anf. 68 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):

Herr lalman! Jag vill börja med alt la upp frågan om en global energistrategi.

På s. 42 och 43 i utrikesutskottets betänkande 1988/89:18 tar utskottet ställning bl.a. till centerns partimofion U230 och motion U206 av Ivar Franzén och mig. Vi efterlyser elt mer aktivt arbete för en global energistrategi i Brundfiandrapportens anda. I-länderna måste halvera sin energianvändning för att lämna utrymme för u-länderna att öka sin utan alt skada jordens ekosystem. Vidare, de förnybara energisystemen är de enda hållbara inför framtiden, och vi har allt att vinna på att gå över fill dem så fort som möjligt.

U-länderna vill ha förnybara energikällor. Som talesman för u-länderna i Grupp 77 föreslog Tunisien i FN;s generalförsamling hösten 1988 att världssamhället skulle kraftfullt stödja nya och förnybara energikällor och dela med sig fill u-världen. Efter diverse turer, där Sverige snarasl stödde dem som krånglade, antog generalförsamlingen enhälligt u-ländernas förslag, resolution 43/192.

Det borde vara självklart för Sverige att göra en stor insats för att leva upp fill denna resolution, som också tidigare anlagils av FN. Men när jag som FN-delegat 1987 och 1988 studerade våra satsningar på förnybara energikällor måste jag konstalera att Sveriges insatser lyste med sin frånvaro. Bo Emthén, som representerat Sverige vid mötet med FN:s kommitté för nya och förnybara energikällor, har industrifrågor som specialitet och är enligt egen utsago helt okunnig när det gäller förnybar energi. Kommitténs chef antydde diplomatiskt försynt fill mig att det skulle vara önskvärt med en större aklivitel från Sveriges sida.

Sverige ägnade sig i andra fora ål FN:s ekonomiska krisproblem och log i det sammanhanget upp tanken på att avskaffa de speciella organ som nu i härd motvind arbetar för nya och förnybara energikällor. Energifrågan skulle samordnas i ell övergripande energiforum.

Nu är det emellertid så, alt det inte bara är i Sverige som olje-, kol- och kärnkraftsintressena är starka och desperata. Alla "övergripande" energipolitiska överläggningar tenderar att domineras av storbolagens propaganda. De förnybara energikällorna får inte en chans.

Utskottet ulgår emellertid från att Sverige kommer all anstränga sig för "en kraftfull och samordnad behandling inom FN-systemet av frågorna rörande nya och förnybara energikällor". Vi konstaterar att det nordiska FN-projektet studerar hur Brundtlandrapportens energirekommendafioner

bäsl skall främjas. Vidare har utskottet fått reda pä alt Sverige planerar ett globalt FN-seminarium under 1989 inom områdel nya och förnybara energikällor. Frän centerpartiets sida kommer vi alt med stort inlresse följa detta arbete och bevaka att riksdagens intentioner förverkligas som de uttrycks i detta betänkande.

Herr talman! Jag skall säga några ord om U-landsanpassad teknik.

Tekniköverföringen från i-världen har ofla inneburit all de fattiga i u-länderna fått det sämre, som Nils T Svensson påpekade nyss. Del är väsentligt att de fatliga tillåts driva sin egen ulveckling. Det behövs en teknik som är begriplig och redskap som är billiga och som kan tillverkas och repareras i landet.

I Föreningen Appropriate Technology Sweden verkar tekniker och företagare varav många har lång erfarenhet av småföretagsamhet och u-länder. Föreningen vill tillsammans med Norrtälje kommun bygga upp ett kombinerat teknikmuseum för användbar svensk äldre teknik och ett utvecklingscentrum, där denna teknik anpassas för att bli lämplig i u-världen. Man vill bl.a. utbilda biståndsarbetare att kunna starta förelag i u-världen.

Utskottet pekar pä all många enskilda organisafioner gör lovvärda ansträngningar att utveckla småskalig lokall förankrad teknik med utnyttjande av förnybar energi.

Stödet till dessa initiativ är emellertid blygsamt, om man jämför med det slöd som förelag får för alt överföra den storskaliga, dyrbara tekniken.

SIDA har gott om pengar. Man kan inte göra av med hela sitt anslag, därför all man saknar kapacilel att följa upp fler projekl.

Det vore bra om man kunde finna nya former att kanalisera pengarna. Den kompelens som l.ex. Föreningen Appropriate Technology Sweden besitter skulle kunna engageras pä elt mer konstruktivt sätt av SIDA än vad gällande riktlinjer för bidrag från anslaget till enskilda organisationer medger. Plats för nytänkande!

Centern vill överföra 50 miljoner från anslaget lill BITS, som nu går till överföring av storskahga projekt till utveckling av u-landsbaserad teknik.

Föreningen borde få de resurser den behöver från detta anslag.

Jag yrkar bifall till reservationerna 62 och 73.

Låt mig säga några ord om särskilda insatser i skuldtyngda länder.

I sina ansträngningar att placera oljemiljarderna efter den mer än sjufaldiga prisökningen på 70-talet närmast nödgade de internationella bankerna u-länderna att ta stora län. På s. 24 i Kyrkornas U-forums utmärkta studiehäfte om u-ländernas skuldkris citeras Ulloa, peruansk finansminister: "Jag vågar knappt gå tillbaka lill hotellet. Det sitter folk frän sex olika banker och väntar på mig." Vidare slår det: "Bankirerna formligen slogs om att få vara med i lånekarusellen."

En stor del av länen användes för alt betala den enormt höjda oljenotan. Slora pengar mer eller mindre förskingrades också av u-länderna själva och placerades i hemliga bankkonton utomlands, men det var inte de faltiga som förskingrade pengarna utan de rika inom u-länderna. Knappast någoniing gick till produktiva framtidsinvesteringar. Ulskollel nämner alt u-länderna nu är skyldiga ca 1 200 miljarder dollar, en ofattbart slor summa.

Om inle skulderna regleras på dl ordnat sätt, är det risk för att det

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

internationella penningsystemet faller ihop. Därför utövar nu Internafionella valutafonden (IMF) och Världsbanken påtryckningar på u-länderna för att få dem all betala, men metoderna bygger pä ett snävt monetärt länkande, som är destruktivt för u-länderna. Man kräver ett strukturanpassningsprogram som gör de fatfiga ännu fattigare, försvårar sjukvård och ulbildning och utarmar naturresurser.

Varken regeringen eller utskottet lar avstånd från dessa metoder. Man kallar dem på s. 116 i betänkandet "hårda men nödvändiga åtgärder", som visserligen måste kompletleras med stödåtgärder från i-länderna, men som det principiellt inte finns invändningar mot. Centern delar inte den uppfattningen. För alt lösa skuldkrisen är det nödvändigt att utforma en strategi, som samtidigt främjar u-ländernas utveckhng. Det finns många olika modeller, t.ex. 3D, som står för Debi, Developmenl and Democracy, alltså skuld, utveckling och deiriokrafi. Den strategin innebär att u-länderna skulle betala skulden, men i nationell valuta lill en nationell utveckhngsfond i vilken folkrörelserna skulle ha ett stort inflytande. Flödet av resurser från de fatfiga i syd skulle på det sätlel stoppas. Som det nu är betalar de fattiga i syd till oss i norr mer än vad de får.

Kyrkornas U-forum uppmanar regering och riksdag att på egen hand och internationellt verka för alt u-ländernas skuldbörda minskar och att resurser frigörs för tillväxt och utveckling. Finansminister Kjell-Olof Feldt, som deltar i den s.k. 10-gruppen, kan l.ex. där föra fram synpunkter fill representanter för västvärldens viktigaste industriländer.

I avvaktan på att regeringen går in för en konstruktiv strategi vill centern minska medelsramen för Sveriges bidrag lill de samordnade aktionerna för skuldtyngda länder.

Jag yrkar bifall till reservation 83.

Så till frågan om miljöförstöring med Världsbanksstöd. I reservalion 24 hemställer vpk, mp och c att utskottet kraffigt skall markera hur orimligt det är att Världsbanken fortsätter att finansiera miljöförstörande projekt. Ett kraftbygge i Amazonas hotar att ytterligare utplåna regnskogarna. Världsbanken måste dra sig ur det.

Vissa förbättringar har skett i Världsbankens policy, som en följd av påtryckningar från miljöorganisationer och politiker. Sverige måste nu koncenlrera sig på att verka för en fortsättning av den utvecklingen, så all endast projekt som är långsiktigt ekologiskt försvarbara får stöd från banken. Det är obegripligt att utskottets majoritet ligger så lågt i denna fråga där intställningen borde vara självklar för partier som säger sig stå bakom Brundtlandrapportens förslag.

Jag ber att få yrka bifall fill reservalion 24.

Till sist vill jag nämna alt utskottet gör en kraftig markering när del gäller Sveriges bistånd till det stora valtenkraftsbyggd Uri i Indien. Nils T Svensson nämnde det, men sade ingenfing om den kraftfulla markeringen. Därför skulle jag vara lacksam om han än en gång ville ställa sig bakom vad utskottet faktiskt har skrivit. Vi har ju villkorat möjligheten för regeringen att få använda pengarna. Regeringen får alltså fullmakt att överskrida planeringsramen med 400 milj. kr. Men utskottet framhåller att det måste göras en miljökonsekvensanalys och att projektavtal får ingås endast under förutsätt-

ning all projektets mijökonsekvenser är godtagbara. Utskottet har fått information, som Nils T Svensson också påpekade, och i den informationen ingick att kraftverksdammen inte kommer att översvämma stora landarealer, eftersom den planeras bli förlagd till en djup dalgång. Men utvärderingen är ännu inle färdig.

Vattenkraften är en förnybar energikälla och en energikälla för framtiden. I Sverige är vattenkraften i det allra närmaste helt utbyggd. Vattenkraften ger oss en trygg och riklig tillgång fill el. Det finns mycket vattenkraft att bygga ut i världen. Vissa projekt förstör miljön, l.ex. det i Amazonas som jag nyss nämnde, men mycket kan byggas utan miljöförstöring, och det är vikfigt och riktigt att svensk kompetens används vid den utbyggnaden. Centern ulgår ifrån alt regeringen före beslut förvissar sig om att Uri-projeklet är miljövänligt.

Med den reservation som utskottet har gjort stöder vi regeringens begäran om rätt att överskrida planeringsramen.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Anf. 69 NILS T SVENSSON (s) replik;

Herr talman! Som jag sade tidigare pågår det för närvarande en utvärdering av projektet, och som Birgitta Hambraeus underströk har ju utskottet framhållit att en utvärdering också skall innefatta en miljökonsekvensanalys. Så de krav som har ställts har ju tillgodosdts av utskollel.

Vi skall väl inte heller bortse från att indierna, som alla andra, är intresserade och engagerade i miljöfrågan. Indierna har gjort förstudier, och del anses vara ett från miljösynpunkt myckel viktigt projekt. Energi som i dag baseras på annat än vattenkraft kommer nu att ersättas av just vattenkraft. Detta innebär ju en myckel stor framgång när del gäller indiernas energiförsörjning, och det är bra från miljösynpunkt.

Till detta kommer det program som går ut på återplantering med träd på stora områden som nu är skövlade. Så vi kan nog känna oss ganska lugna när det gäller det som Birgitta Hambraeus frågade om.

Anf. 70 KRISTINA SVENSSON (s):

Herr lalman! Jag skall kommentera fyra delar av belänkandel. Del gäller det bilaterala biståndet till Vietnam och kraven på nya programländer i Asien. Det gäller biståndet till Nicaragua, del gäller kvinnobiståndet, och vidare anslagsposten Särskilda program.

I det bilaterala biståndet till de asiatiska länderna finns i betänkandet några partiskiljande Unjer. Det gäller biståndet till Vietnam, Laos, Kampuchea och FiHppinerna. Vi har ju fidigare i debatten hört att moderalerna, folkpartiet och vpk upprepar sina ställningstaganden från tidigare år.

Moderaterna vill alltså att biståndet till Vietnam skall upphöra den 1 juli 1989. Folkpartiet vill skära borl 100 miljoner, dvs. en Iredjedel av biståndet, och dessutom göra en avvecklingsplan. Vpk vill däremot öka biståndet med 100 miljoner.

Ja, som vanligt är biståndet fill Vietnam utsatt för krifik från borgerligt håll. I dagens läge är det mycket svårförståeligt. Vietnam försöker att genomföra en genomgripande reformering och liberalisering av sin ekonomi, trots slora svårigheter. Dessutom har man under del gångna året gjort

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

framsteg mot en polilisk lösning av Kampucheafrågan. Fredssamtal kommer alt upptas redan i maj i år. För bara några veckor sedan, den 5 april, föreslog Vietnam, Laos och Kampuchea i en gemensam kommuniké all den internationella kontrollkommissionen beiräffande Indokina, som bildades 1954 i Geneve, åter borde börja arbeta. I kommunikén föreslår man all Indonesien och en representant för FN:s generalsekreterare tillsammans med kommissionen borde övervaka bortdragandet av de vietnamesiska trupperna ur Kampuchea. Och den andra sidan i Kampucheakonfliklen upprepar sitt krav pä att FN skall spela en nyckelroll för alt övervaka det vietnamesiska uttåget ur landet. De återstående 50 000 vietnamesiska soldaterna kommer alltså att lämna Kampuchea senast i september i år, ett år tidigare än planerat. Att i delta läge avbryta biståndet skulle inle vara mofiverat. Å andra sidan skulle det ge fel uppfattning om Sveriges inställning till Vietnams ockupation av Kampuchea att nu - som vpk föreslår - öka biståndet. I stället bör biståndet fortsälla i enlighet med regeringens beslut från april 1987 i syfte att bevara Sveriges handlingsfrihet. Vi har tidigare i dag också hört Lena Hjelm-Wallén redogöra för sin inställning i denna fråga och att del finns en beredskap för ökade insatser i Vietnam och Kampuchea när det blir aktuellt med en övergäng frän krig fill fred.

Utskotlsmajoriteten avstyrker vpk:s förslag om att göra Kampuchea till elt programland. Vi är heller inle beredda att - som folkpartiet förslår - göra Filippinerna fill ett nytt programland.

Maria Leissner hävdade här fidigare att Sverige inte har någon möjlighet att slödja människor i Asien på grund av att det inte finns någon särskild anslagspost för humanitärt bistånd. Jag måste reagera över ell sådanl påstående. Sverige gör stora insatser för t.ex. folkel i Kampuchea, för afghaner och för palestinier genom ohka anslagsposter. Stödet kan gå genom enskilda organisationer eller genom katastrofanslaget. Detta kan vi mycket väl fortsätta med utan någon särskild anslagspost.

Jag vet mycket väl att moderaterna starkt ogillar sandinistregeringen i Nicaragua. Men biståndet går ju till människor, inte till regimer. När fattiga människor får tillgäng till kunskap och arbele innebär detta i förlängningen att vi medverkar till att främja en demokratisk utveckling. I dag finns i Nicaragua ett stort hot mot en demokratisk utveckling. Mänga av de vuxna nicaraguaner som genom alfabetiseringskampanjen lärde sig läsa och skriva är på väg att förlora sin läsförmåga. När det i ett land inte finns pennor, böcker eller papper att skriva på och när man inte ens har råd att köpa en dagsfidning - det må vara la Barricada eller la Prensa - så tappar man snabbt de färdigheter som man i ljuset av fotogenlamporna tillägnade sig när revolutionen var ny. Hälflen av befolkningen var då analfabeter. Man lyckades nästan utrota analfabetismen. Men i dag smyger den sig tillbaka. Lärare och dagispersonal kan inte längre fä ut sina löner. Skolor slängs. Del här är i dagens Nicaragua ett hot mot demokratin och i delta läge är del vår skyldighet att öka biståndet - inte minska det.

Det finns en samlad insikt om alt det bistånd som riktar sig lill kvinnor kan få en flerfaldig effekt. U-landskvinnorna förenar i sig så många olika roller. De är barnafödare, uppfostrare och försörjare.

Kvinnorna i u-länderna har i regel huvudansvaret för barnen och för

vardagsomsorgen om männen samt för de gamla och sjuka.

80 % av dem som lever i flyktingläger är kvinnor. Arbetslösa, fattiga kvinnor i städerna bor i eländiga bosläder och tvingas ofta att prostituera sig. Kvinnors bidrag till samhällsutvecklingen avspeglas inte i deras status. Kvinnor utgör halva mänskligheten, men de förfogar endast över en fiondel av världens inkomster och de äger mindre än en hundradel av världens rikedomar.

Bristande jämställdhet mellan män och kvinnor finns i alla länder, men särskilt tung är kvinnornas börda i u-länderna.

Det är också kvinnorna som mycket påtagligt drabbas av u-ländernas stagflation, av miljöförstörelse och av skuldkrisens verkningar.

När hälsocentraler och sjukstugor läggs ner på grund av att landets astronomiska skulder skall betalas, är del kvinnorna och barnen som är de största förlorarna. Då ökar epidemierna och barnadödligheten stiger.

När öknarna breder ut sig är del kvinnorna som varje dag får gå allt längre för all hämta sin brännved.

Ett effektivt bistånd förutsätter därför en analys av kvinnors situation, villkor och behov. Ett kvinnoperspekfiv skall finnas med i hela biståndsverksamheten. Kvinnoaspeklerna integreras i de flesta projekt och biståndet skall i stort bli kvinnoinriklal enligt strategierna i SIDA:s handlingsprogram för kvinnoinriklal bistånd.

Utskottet konstaterar att kvinnor och bistånd kommer att ges hög prioritet i det svenska biståndet. Ett effektivt bistånd planeras långsiktigt och med ett gemensamt ansvarstagande från givare och mottagare. I det perspektivet förefaller del lättsinnigt och ansvarslöst all som miljöpartiet föreslå ytterligare 100 milj. kr. lill kvinnoinsatser under anslagsposten särskilda program. Jag vill fråga miljöparfids representanter hur dessa 100 milj. kr. skall användas. SIDA anser att ett anslag på 12 milj. kr. är motiverat.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Anf. 71 INGER KOCH (m) replik:

Herr talman! Jag vill ytterligare något beröra vår inställning till Vietnam. Del är glädjande att Vietnam nu har beslutat att dra tillbaka sina trupper från Kampuchea. Det är ytterligare en ockupation som kanske får en fredlig lösning, vilket vi ser som myckel positivt. Så småningom när detta har blivit verklighel kanske man återigen kan bygga upp elt konstrukfivt och meningsfullt samarbete med Vietnam. Till dess föreslår vi att man använder de reservationer som nu finns inom biandramen för att kunna hålla vid liv några av de åtaganden som inle kan avbrytas direkt.

Som vi tidigare sagt är vi beredda att ompröva det här beslutet när en fredsuppgörelse kommit till stånd och alla vietnamesiska trupper är borta från Kampuchea.

Anf. 72 MARIA LEISSNER (fp) replik:

Herr talman! Krislina Svensson hävdade att jag hade sagt all Sverige inte har någon möjlighet att stödja människor i Asien, men det var inte riktigt det som jag talade om.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Vissl finns det vissa möjligheter alt med bistånd nå enskilda människor i Asien. Vår reservafion handlar om just det humanitära biståndet. Det finns i dag inte någon möjlighet för Sverige att gå in och stödja människor som är pohtiskt förföljda. Vi har inte någon möjlighet all främja de mänskliga rättigheterna, och vi har inte heller någon möjlighet att bidra fill återuppbyggnad och förstärkning av polifiska organisationer, eftersom det inte finns någol anslag för humanitärt bistånd för Asien.

Asien är en konfinent som är undantagen, men Latinamerika och Afrika kan komma i fråga för den här typen av bistånd. Därför menar vi i folkpartiet att det inte finns några skäl att göra dl undanlag för Asien, eftersom behoven där självfallet är stora på detta område.

I Asien finns det många länder som har problem av den karaktär alt den här typen av bistånd är väl motiverat. Det finns svenska enskilda organisationer som skulle vilja göra en verklig insats för mänskliga rättigheter och för politiskt förföljda, men som inte kan göra det därför alt de inle får stöd, eftersom de engagerat sig i fel världsdel. Det är della som vår reservafion handlar om. Jag hoppas alt regeringen till nästa år kan länka om på den här punkten.

Anf. 73 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik;

Herr talman! Jag blev något förvånad när del sades alt det inle behövs några saisningar på kvinnor. Flera talare har tidigare varit uppe och talat varmt för hur viktigt det är att man i biståndsarbetet gör en bred satsning på kvinnor, eftersom kvinnor ulgör en resurs. De lar hand om många olika arbetsmoment och inte minst om barnen. Man får verkHgen fillbaka de saisningar som görs för att stödja kvinnorna, bl.a. i form av bra projekl. Vi har inte specificerat att det här skall användas i något särskilt land eller till något särskilt projekt. Vi har i stället sagt att det överallt behövs en bred salsning på kvinnor. Jag tror att med litet fantasi skall det inte vara några svårigheter att använda dessa pengar. Vi lycker att det är bättre att satsa än att exempelvis betala tillbaka till banker.

Anf. 74 BERITH ERIKSSON (vpk) replik:

Herr talman! Programländerna behöver väl inte för alltid vara desamma. Programländer kan ju utgå och nya tillkomma. Vpk anser all Kampuchea är just ett sådant land med stora behov. Vi kan också se att vi i framfiden kan ha dl samarbele med det landel.

Krisfina Svensson nämnde inte vpk;s motion om kvinnorna. Vi begär ju att projektet skall utformas direki med inriktning på kvinnorna. En poäng med vår reservalion är att anslaget skall las från IMF:s strukturplanering, eftersom det är just IMF:s strukturplanering i u-länderna som åstadkommer den situation som värst drabbar kvinnorna och barnen. Vi anser därför att anslagel bällre behövs för bistånd direki riktade till kvinnor.

Anf. 75 KRISTINA SVENSSON (s) replik:

Herr talman! Jag noterar att Inger Koch, som talar för moderaterna, har mildrat sin inställning fill biståndet fill Vietnam. Del handlar således inle längre om alt avbryta biståndet. Jag tolkar det på det sätlel. Del är ju glädjande.

Jag förstår inte Maria Leissners argumentation när det gäller det särskilda anslaget som ni kräver för humanitärt bistånd i Asien. Det finns ju bl.a. möjlighet all använda medel ur den anslagspost som heter Särskilda program. Där finns utrymme för l.ex. demokratifrämjande bistånd och mänskliga rättigheter.

Marianne Samuelsson lyssnade nog inle på mitt anförande, annat än kanske på de allra sisla raderna. Jag talade om att del är otroligt viktigt att hela biståndet genomsyras av en kvinnotanke. Däremot tycker jag att det verkar litet lättvindigt att föreslå 100 nya miljoner, så där rakt upp och ner. Jag frågar mig hur de skall användas på dl effektivt sätt. I ulskotlsbetänkan-dels förslag ingår nämligen ökningar av kvinnobiståndet på olika sätt. När det gäller det mulfilaterala kommer l.ex. anslaget till Unifam att öka. Jag vill gärna ha svar på denna fråga från Marianne Samuelsson.

Det är rikligl som Berith Eriksson säger att systemet med programländer väl inte skall vara dl statiskt system. Det naturliga är egentligen all elt land upphör alt vara programland när behovet inte längre finns. Det är den naturliga upplösningen. Men jag tycker nog att systemet med programländer innebär ett långsiktigt åtagande och att det krävs noggranna förberedelser för alt gå in i det. Jag vill dock inte att del skall vara elt stafiskt syslem i sig.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

Anf. 76 INGER KOCH (m) replik:

Herr lalman! Vi har inte ändrat uppfattning, Kristina Svensson. I vår biständsmotion, som vi väckte under den allmänna mofionstiden, säger vi fakfiskt när det gäller Vietnam att ockupafionen naturligtvis är grunden för alt vi har krävt att man inte skall sälta upj? någon ny landram för 1988/89. Vi säger emellertid också att när de vietnamesiska trupperna hell har dragit sig fillbaka från Kampuchea så bör ett fortsalt bistånd övervägas.

Anf. 77 MARIA LEISSNER (fp) replik:

Herr talman! När del gäller anslagsposten Humanitärt bistånd hävdar Krislina Svensson alt man kan använda sig av anslagsposten Särskilda program om man nödvändigtvis vill verka för mänskliga rättigheter och demokrati i Asien, vid sidan av Afrika och Latinamerika.

Om del inte finns dl behov i Asien av elt särskill anslag som kallas Humanitärt bistånd, varför finns del då ett sådant behov i Afrika och Latinamerika? Vad är det för grundläggande skillnad mellan dessa konfinen-ler som gör att anslagsposten Humanitärt bistånd enbart skall finnas för Latinamerika och Afrika? Varför är del så svårt för socialdemokralerna alt erkänna att det fakfiskt ligger någoniing i folkpartiets krav att öppna denna möjlighet även för Asien?

6 Riksdagens protokoll 1988/89:99

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Anf. 78 MARIANNE SAMUELSSON (mp) replik;

Herr talman! Jag vill svara Kristina Svensson på hennes direkta fråga om hur jag skall använda mina 100 milj. kr. till kvinnosatsningar. Skillnaden mellan miljöparfiet och en del andra parfier när det gäller biståndsbudgeten är att vi har lagt fram målinriktade motioner och även skickat med medel.

Just här och nu är jag inle villig att ställa mig upp och exakt ange alla de punkter där jag vill lägga dessa pengar. Jag är dock villig att sätta mig fillsammans med Krisfina Svensson eller någon annan och diskutera delta i detalj. Jag är säker på att vartenda öre av dessa 100 miljoner skall kunna sättas av på bra kvinnoprojekt.

Anf. 79 BERITH ERIKSSON (vpk) replik:

Herr talman! I Kampuchea finns behov. Det behövs naturligtvis en ordentlig planering. Det krävs också ett långvarigt samarbete för att man på allvar skall kunna hjälpa Kampuchea. Först måste vi väl ändock bestämma oss för om vi skall anta Kampuchea som ett programland.

Anf. 80,KRISTINA SVENSSON (s) rephk:

Herr talman! Utskottsmajoriteten är inte beredd att utse Kampuchea fill ett programland. Däremot är vi starkt medvetna om att det finns stora behov av bistånd och att det kommer att finnas mycket stora behov när bortdragandet av de vietnamesiska trupperna blir klart.

Maria Leissner, det finns möjligheter att använda fler olika anslagsposter för humanitärt stöd till Asien. Det kan ske genom enskilda organisationer, genom katastrofbistånd osv.

När det gäller dessa 100 miljoner vill jag säga till Marianne Samuelsson att bistånd måste planeras noga för att bli effektivt. Jag tycker inle att det är så lättvindigt som Marianne Samuelsson vill göra det fill.

Andre vice talmannen anmälde att Maria Leissner och Marianne Samuelsson anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Anf. 81 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman, fru statsråd! Det finns ett land som har berörts en del i diskussionen, men ingalunda kanske så ingående som borde ha varit fallet. Det är dock berört i en särskild motion, U233, där jag står som första mofionär fillsammans med ett antal kolleger. Det har sagts mig all denna motion egentligen skulle ha fått en reservation, men av misstag har så icke blivit fallet.

I mofionen tas tre yrkanden upp. För det första krävs en successiv avveckling av biståndet fill Luandaregimen i Angola. För det andra bör humanitärt bistånd även gå fill Unitakontrollerat område. För det tredje bör Sverige göra alll för att medla i det inbördeskrig som nu pågår. Jag yrkar bifall fill motionen.

För tre veckor sedan, herr talman, återvände jag från en niodagars sejour i det fria Angola. Jag hade besökt landet fillsammans med den danske folkefingsmannen Helge Adam M0ller. I det område som kontrolleras av

Unila bor ungefär 1 miljon människor. Området är lika stort som Sverige och omfattar framför allt provinserna Cuando Cubango, Moxico men även delar av Luandaprovinsen. Del begränsas i norr i stort sett av Benguelajärnvägen eller ell område norr därom och i söder gränsar det fill Capriviremsan.

Jag fick möjligheter alt besöka allt som jag ville besöka. Jag fick naturligtvis tillfälle att besöka militära installationer och se pä militära övningar. Jag fick även tillfälle att studera infrastrukturen, vilket kanske inte var minsl intressant - skolor, sjukhus, sågverk, radiostation och själva underhållsbasen Licua som ligger ungefär 25 mil norr om den provisoriska huvudstaden Jamba.

Jag fick också ett samtal med Tito Chingunji, tidigare ambassadör för Unila i USA. Samma dag som jag åkte ut från Sverige dödförklarades han. Han hade blivit torterad och hela hans släkt var mördad, stod del i de svenska fidningarna - dl golt exempel på den desinformation som är sä ofta förekommande här. Herr Tito Chingunji var i högsta grad levande. Det hör fill saken att bara några dagar tidigare hade en journalist som varit nere i Jamba i en Paristidning publicerat en artikel under rubriken: Rendez-vous avec un mört - samtal med en död.

Del är mycket som inte stämmer med den bild man förmedlar upp fill Sverige. Det är elt väl fungerande samhälle, detta Unitas Angola. Det är ett intressant samhälle. Detta var första gången jag besökte ett samhälle där man inte har några pengar. Det lorde vara all jämföra med Erilrea i detta sammanhang. Man hyllar alltså bytesprincipen. I själva verkel är det naturligtvis ett land som är tolalmobiliseral. Man har armén och dessutom alla civila ansträngningar som görs för att understödja armén i dess kamp för frihet.

Jag läser i utskottets betänkande på s. 82, där det handlar om insatser för katastrofbistånd också till Unitaland: "Humanitära insatser i form av katastrofbistånd ges från Sverige till inlernflyktingarna oavsett var i landet dessa befinner sig. Stödd ges i form av livsmedel, enkla jordbruksredskap och hjälp till protesverkstäder." Om man därmed avser att svenskt bistånd också skulle nå Unitaland, är detta lögn. Inte en enda svensk krona har på detta sätt nätt det av Unila kontrollerade området. Det var det samfällda svar jag fick på denna fråga. Ändå finns det naturligtvis elt stort behov av svensk hjälp.

Om vi bara ser på den medicinska sidan, kan jag nämna att man där har 7 centralsjukhus, 27 regionala sjukhus, 15 lokala sjukhus och 600 kliniska posteringar på den civila sidan, vartill också kommer särskilda militära insatser. Jag besökte centralsjukhuset i Jamba, som torde vara del bästa. Del var dl efler förhållandena bra sjukhus, men man kan naturligtvis inte jämföra det med svenska förhållanden. Det finns fem utbildade läkare i hela detta område plus tre ä fyra från den franska organisafionen Médecins sans fronliéres. I stället sätter man sin Iit fill 3 000 sjuksköterskor, som skall bära upp sjukvården i detta väldiga område, lika slorl som Sverige med ålminslone en miljon människor, samt i andra områden i Angola med ytterligare 1,5-2 miljoner människor, områden som kontrolleras av Unila-slörre eller mindre öar här och var. Dessa 3 000 sjuksköterskor får göra samma jobb som läkare. Jag råkade bevista en rätt komplicerad magopera-

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Internationellt utvecklingssamarbete

fion som utfördes enbart av sjuksköterskor.

Vad man behöver är alltså läkare och framför allt utrustning. Man behöver inte stora dyrbara maskiner men termometrar, stetoskop, enkel kirurgisk utrustning, mediciner, inte minst mot malaria, vacciner och kanske också kylskåp där man kan förvara dessa vacciner.

Jag besökte också ett handikappcenter. Handicap International, en fransk organisation, ger sitt stöd åt en handikappverkstad, där de handikappade själva tillverkar proteser för de ungefär 3 000 krigsinvalider som finns i detta område. De flesla av dessa krigsinvalider är skadade av landminor. Del värsta är dock att där också finns ell anlal som drabbats av kemisk krigföring. Detta är någonting som uppenbarligen har haft svårl alt tränga igenom här i Sverige och i Norden, även om del vid det här laget torde vara allmänt känt ute på kontinenten. Äntligen börjar man nu få kännedom om dessa förbrytelser också i denna del av världen.

I strid med alla humanitära krav och med Genévekonventionen använder sig regeringen i Luanda av gas i sin krigföring. Vittnesbörden är här entydiga. Den som framför allt har intygat della är professor Heyndrickx, känd internationell toxikolog och chef för den toxikologiska institutionen vid universitetet i Gent i Belgien. Heyndrickx gjorde sig också känd för alt på samma sätt ha analyserat och kommit fram till vilken gas som har använts av irakierna i striden mot kurderna. I detta fall har Heyndrickx avgivit tre olika rapporter. Jag har dem här. Om biståndsministern inte känner fill dem, hoppas jag alt jag skall få tillfälle alt förmedla dem vidare. Uppenbarligen använder man här en kombination av senaps-, nerv- och cyanidgas. Den har en dödlighet pä 60 %. Del är samma gas som man har kunnal konstatera användes mol mujahedin i Afghanistan.

Del intressanta är alt alla kubaner - det finns mellan 50 000 och 60 000 kubaner i Angola - är utrustade med gasmasker och/eller motmedel mot gas samt bruksanvisningar på spanska och ryska. Inte minsl del senare klargör vilket ursprungslandet är. Faplaförbanden, dvs. regeringsförbanden, får vid särskilda tillfällen ut antigasutrustning men är inte utrustade med del normall. Krigsfångar vittnade om att gasanfall förekom. Det fick jag också höra där. En helikopterpilot utbildad i Sovjet var också utbildad för kemisk krigföring.

Skall Sverige stödja en regim vars trupper öppel bryter mot Genévekon-venfionen? Den frågan har ställts av min danske kollega Helge Adam M0ller lill del danska folketinget. Jag släller samma fråga till Sveriges riksdag: Skall Sverige öppet stödja en regering som använder sig av sådana här medel i sin krigföring?

När det gäller den militära situationen kan vi se hur regeringssidan förfogar över 75 000 man plus ungefär 60 000 man i milisen. Unila har också 75 000 man till sill förfogande. Därav ingår dock ungefär 45 000 man i milisen. Till detta kommer att Luandaregimen har stöd av mellan 50 000 och 60 000 kubaner, 2 500 nordkoreaner och 2 500 ryssar. Det uppges också alt Spetsnazförband, uppgående till totalt ca 400 man, ingår bland dessa 2 500 ryssar. Till delta kommer också östtyskar.

I de avslutande samtal jag hade tillfälle att föra med president Savimbi var han entydig. Han menade att detta land, som nu har slitits sönder så länge av

krig, måste få fred. Savimbi är för sitt vidkommande beredd all ta upp förhandlingar med Luandaregimen om en fred. Annars kan kriget i och för sig fortsätta hur länge som helsl, säger han. Man är beredd att med de förråd man har ulan vidare slåss i tre år lill, om så skulle vara.

Sverige och Danmark uppfattas som Luandavänhga. Vi har alltså i och för sig inle särskilt många poäng att hämta hos president Savimbi. Men jusl den omständigheten gör att de nordiska länderna kanske ändå borde vara lämpade för all medla. Savimbi var för sitt vidkommande fullt beredd att acceptera Sverige och Danmark som medlare i konflikten.

Naturligtvis är del av största vikt att FN-resolulionen 435 efterlevs, även om man i Jamba har sina dubier när det gäller kubanernas vilja att uppfylla det löfte man har givit. Det är alldeles uppenbart att vi får ett jämviktsläge om kubanerna kommer bort. Varken Luandaregimen eller Jambaregimen kan segra. Del måste till förhandlingar. Det måste också lill den flerparlide-mokrali som Savimbi och Unila säger sig efterlysa.

Det vore bra, herr talman, om man i Sverige skaffade sig litet djupare kunskaper om vad som verkligen sker i Angola och inte entydigt gav sitt slöd ål i det här fallet den marxist-leninistiska regimen.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

I detta anförande instämde Gullan Lindblad (m).

Anf. 82 AXEL ANDERSSON (s) replik:

Herr lalman! Jag är väl medvelen om all det inte är särskill populärt bland kammarens ledamöter att ta till orda så här sent i deballen, men jag måsle ändå göra del efter Birger Hagårds inlägg. Hans inlägg var ell enda långt förtal av nationen Angola och en läng ohöljd beundran för Unitagerillan.

Läl mig försl, herr lalman, fä slå fast att Angola är ett svårt krigshärjat land som sländigl är utsatt för sydafrikansk aggressionspolitik, både direkt och indirekt genom Sydafrikas stöd lill Unila. Det svenska biståndet behövs lill återuppbyggnad av transporter och kommunikationer, till hälsovård, ulbildning, sjukvård och läkemedel. Och genom Inlernalionella Röda korset kommer svenskt katastrofbistånd till hjälp åt de många inlernflyktingarna i hela Angola. Birger Hagård gav sken av att vara välinformerad, vilket han också är. Felet är bara att han får sina informationer frän Unila, och dä får man höra sådana inlägg som det som Birger Hagård nyss höll. Utskottets information kommer från de svenska biståndsarbetarna och från inlernalionella biståndsorgan som arbetar i Angola, och de ger en hell annan bild av situationen i Angola och av Unila än vad Birger Hagård gör.

Birger Hagård har inte synts till i kammaren förrän ungefär tio minuter före sill inlägg. Birger Hagårds intresse för biständsfrägor är knutet och koncentrerat fill slöd fill Unila även från svenskt häll.

Jag vill bara göra denna personliga reflexion efler Birger Hagårds inlägg, som i slor utsträckning upprörde mig, och jag hoppas alt det upprörde även andra av kammarens ledamöter. Det är ju inte första gången vi hör della. Birger Hagård inledde sitt anförande med all säga all han skulle ha skrivit en reservafion men att någon sådan aldrig kom lill pä grund av ett misslag i utskottet. Jag hoppas att han har fel och att övriga moderater i utskottet

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

verkligen inte missade detta utan avsiktligt insåg all de inte kan slödja något sådant.

Anf. 83 BIRGER HAGÅRD (m) replik:

Herr talman! Jag beklagar att Axel Andersson upprepade den enögdhet som tidigare har karakteriserat den svenska politiken i detta hänseende. Den blir inte bättre därför att man än en gång lalar om den. Dessutom borde Axel Andersson ha insett att jag ingalunda förde fram något slags lovsång till Unila. Vad jag talade om var de medicinska problemen, om lemlästade människor, djupt sargade människor, som inte får det stöd som de behöver. Jag menar alt Sverige har en förpliktelse att ge stöd också till dessa människor, även om de inle skulle dela den politiska uppfattning som Axel Andersson helsl skulle vilja se segra i sammanhanget.

Axel Andersson talade om ett välinformerat utskott och svenska biståndsarbetare, etc. När har svenska biståndsarbetare varil med om att utsättas för gasanfall från Faplalrupperna? När har svenska biståndsarbetare kommil i kontakt med de lemlästningar som i detta fall har drabbat Unitatrupperna? Jag tycker alt det ibland är litet beklämmande att få höra att de svenska biståndsinsatserna märks mesl i de kubanska trupper och i de Faplatrupper som transporteras på Scaniabilar och Volvobilar.

Beträffande det som Axel Andersson sade om all sitta här i kammaren för att lyssna på debatten, vill jag säga att Axel Andersson vel att det inte är särskilt nödvändigt. Det finns TV-monilorer på varje rum, och på dem kan man följa åtskilligt.

Anf. 84 AXEL ANDERSSON (s) replik:

Herr talman! Jag skall inleda med alt yrka bifall till utskottets hemställan där kraven i Birger Hagårds m.fl. mofion avstyrks. Det som Birger Hagård och hans medmotionärer lar upp som första punkt är alt biståndet till Luandaregimen skall avbrytas. Del vore precis lika bakvänt som att i andra sammanhang dra in stödet till människor som är svårl utsatta på grund av krigshärjningar. Detta har vi diskuterat tidigare i dag.

Angola behöver Sveriges och andra länders stöd, och Angola skall också fä del. Birger Hagård talar om enögdhet och om svenska biståndsarbetare som inte har reda pä hur läget är i Angola. Birger Hagård får förlåta mig men jag sätter större tilltro till representanter för internationella hjälporganisationer och svenska biståndsarbetare än till de uppgifter som Birger Hagård har fått via Unitagerillan som lever och finns kvar endast därför att Sydafrika anser att den är ell viktigt instrument för Sydafrikas destabiliseringspolilik i södra Afrika.

Anf. 85 BIRGER HAGÅRD (m) replik:

Herr lalman! Axel Andersson är dåligt underrättad. Jonas Savimbi startade sin Unitarörelse redan på 1960-talel och slogs mol portugiserna långt innan Sydafrika över huvud lagd var påtänkt i della sammanhang. Det skulle därför inte skada om Axel Andersson försökte skaffa sig informationer från några andra håll också. Dessutom behöver han ingalunda gå till svenska biståndsarbetare, del räcker med att läsa internationell press. Paris Match,

Le Monde och Neue Ziircher Zeitung har under den senaste veckan haft flera artiklar jusl om Unila och om Unitaland. Det är inte alls särskilt svårt att skaffa sig information om man vill ha den. I den grupp som var med när jag besökte Unitaland eller Savimbiland fanns det en frilansjournalist som för fyra månader sedan var över på den andra sidan och kunde göra jämförelser. Del är inte alls svårt att skaffa sig ordentliga upplysningar om man vill. En gammal god regel är audiatur et altera pars, hör också den andra sidan, Axel Andersson.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Andre vice talmannen anmälde att Axel Andersson anhållit alt till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt fill ytterligare replik.

Anf. 86 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp);

Herr talman! Jag skall tala några minuter för dem som inte har någon röst som kan göra sig hörd i talarstolar men som ändå ger och har gett oss mycket och som är en del av vårt liv. David Attenborough säger följande:

Det är inte svårl att upptäcka dl okänt djur. Man behöver bara fillbringa en dag i en sydamerikansk tropisk urskog, vända på nedfallna grenar, titta under bark eller sålla lilel av den fuktiga lövförnan. Ingen kan säga precis hur många arter som finns här i dessa växthusfukfiga, halvdunkla urskogar. Här finns del rikaste och mesl skiftande djur- och växtlivet på hela jorden. Här finns inte bara några större grupper - apor, gnagare, spindeldjur, kolibrifåglar eller fjärilar, utan varje grupp förekommer dessulom i ett otal olika former. Det finns över 40 olika papegojarter, över 150 olika apor, 300 arter kolibrier och fiotusenlals fjärilsarter. Om man inte aktar sig kan man bli biten av ett hundratal olika myggarter.

Vi vel alla att dessa rika skogar av olika orsaker huggs ner i accelererande takt. Nybyggarnas antal i regnskogsområdena växer. Vid mitten av 1970-lalel beräknades de vara 140 miljoner, eller 20 miljoner familjer, som bosalte sig på nära en femtedel av regnskogens yta i Afrika, Asien, Latinamerika och vid Stillahavskuslen. Den regnskog som försvinner genom deras svedjebruk beräknas till 200 000 km årligen. Men nybyggarna arbetar inte för ro skull i "det gröna helvetet". Där de tidigare hade sina åkrar breder nu ofta ensarlade och enformiga marksieriliserande eucalyptusskogar ul sig, planterade för att ge pappersindustrin råvara. Bönderna tvingas söka sig nya marker.

Skogsbilvägarna, som dras genom den tidigare svårforcerade skogen, underlättar för nybyggarna, för företag inom snickeri- och pappersmassaindustrin, för boskapsuppfödare och valtenkraflsexploatörer. Ekosystemet raseras, det tunna lagret av matjord förbränns, förbrukas, förs bort med vind och vatten. Inom stora områden räknar man med att ingen regnskog finns kvar om tio år.

Förlusten av regnskog innebär förlust av organisk mångformighet och mångfald, av produktiv biomassa och gener. Förlusten sträcker sig långt utanför det förstörda skogsområdet, eftersom biotoperna påverkar varandra när klimat och djurbestånd förändras. Luftens koldioxidhall ökar med kända risker. Samtidigt förlorar människor och samhälle ovärderliga framtida resurser - råvara för mediciner, arter som ger gummi, fibrer, rotting, nötter.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

droger, garvämnen, färger, harts och kåda, eteriska oljor, kryddor och dessulom alla okända djur- och växtarter.

Svenska naturskyddsföreningen slår nu larm om ännu elt ulrotningshot mot en intressant skogsmiljö på västra Samoa i Söderhavet. Där sköts blommornas pollinering av stora fladdermöss, flygande hundar. När skogen försvinner dör fladdermössen ul, och pollineringen störs eller uteblir. Nu tvingas befolkningen alt börja bygga skolor och sjukhus. Men varifrån skall den fä pengar lill del? Den har aldrig varit inne i en penningekonomi. Dess enda kapilal är skogen. Nu vädjar man om hjälp för all slippa förstöra sin miljö för att få sjukhus - en av de många paradoxer som uppslår när industrisamhällets värderingar tillämpas i en främmande kultur!

Regnskogarna måsle få all den hjälp vi kan ge dem genom all vi köper dem fria och verkar som pålryckare i internationella sammanhang. Via flera ideella föreningar, exempelvis Jordens vänner, kan vi också bidra lill all bönderna utbildas i odlingsmetoder, vilket hjälper både bönder och regnskog på läng sikt. Men hjälpen måste sättas in nu. Snart är det för sent.

Med stöd av vad som sagts yrkar jag bifall till miljöpartiets reservation 31 om bidrag till regnskogarnas skydd med 1 000 milj.kr. och vill betona det särskilda yttrandet nr 3 om miljöanslaget. 240 milj.kr. bör överföras till anslaget för regnskogsskydd.

Överläggningen var härmed avslutad. Kammaren övergick lill att fatta beslul i ärendet.

Mom. 1 (biståndels framtida siorlek)

Försl bilräddes reservalion 1 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark med 39 röster mot 21 för reservation 2 av Bertil Måbrink. 251 ledamöter avsiod från att rösta.

Härefter bifölls utskottels hemställan med 251 rösler mot 55 för reservation 1 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark. 3 ledamöter avsiod från alt rösla.

Mom. 2 (utbelalningsmålet)

Utskottets hemslällan bifölls med 252 rösler mol 60 för reservalion 3 av Margaretha af Ugglas m.fl.

Mom. 4 (del multilaterala biståndets andel)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 4 av Pär Gransledt och Etirgilla Hambraeus - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (självlillit som bislåndsmål)

Utskottets hemställan - som slälldes mot reservalion 5 av Marianne Samuelsson - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (särskilt anslag för demokrafibislånd) Hemställan

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels hemställan i reservation 6 av Margaretha af Ugglas m.fl., dels hemställan i reservation 7 av Pär Gransledt och Birgitta Hambraeus - bifölls med acklamafion.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Motivering

Utskottets motivering - som slälldes mol den i reservalion 8 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 19 (oberoende rapporter om demokrati och mänskliga rättigheter) Utskottets hemställan - som ställdes mol reservalion 9 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (institut för mänskliga rätfigheter)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Margaretha af Ugglas m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (bistånd genom polifiska partier)

Utskottels hemställan - som ställdes mol reservafion 11 av Margaretha af Ugglas m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 25 (barnens roll i utvecklingssamarbetet)

Utskollels hemställan bifölls med 275 röster mot 37 för reservafion 12 av Pär Gransledt och Birgitta Hambraeus.

Mom. 32 (bindning av importstödet)

Utskollels hemställan - som ställdes mot reservalion 13 av Margaretha af Ugglas m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 34 (programlandssamarbele med Uganda m.fl. länder)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 14 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark - bifölls med acklamation.

Mom. 35 (programlandssamarbele med Kampuchea)

Utskottets hemslällan - som slälldes mot reservation 15 av Bertil Måbrink - bifölls med acklamation.

Mom. 38 (biståndspolitisk utredning)

Först biträddes reservation 16 av Pär Gransledt m.fl. - som ställdes mot dels reservalion 17 av Bertil Måbrink, dels reservalion 18 av Marianne Samuelsson - med acklamation.

Härefler bifölls utskottets hemställan med 179 röster mot 130 för reservation 16 av Pär Gransledt m.fl. 1 ledamot avsiod från att rösta.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Mom. 40 (departement för u-landsfrågor) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 19 av Bertil Måbrink

- bifölls med acklamation.

Mom. 41 (nordiskt biståndssamarbete)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 20 av Pär Gransledt och Birgitta Hambraeus - bifölls med acklamafion.

Mom. 43 och 44 (bidrag till UNDP och UNFPA)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 21 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark i motsvarande del - bifölls med acklamafion.

Mom. 45 (bidrag till Unicef)

Utskollels hemslällan - som slälldes mol dels reservation 21 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark i molsvarande del, dels reservalion 23 av Pär Gransledt och Birgitta Hambraeus, dels reservalion 22 av Bertil Måbrink i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 46 (bidrag fill UNRWA)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 21 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark i motsvarande del, dels reservation 22 av Bertil Måbrink i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 47 (bidrag fill UNHCR)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 21 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 48 och 49 (bidrag till Internafionella familjeplaneringsfederalionen, m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservalion 22 av Bertil Måbrink i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 50 (Världsbanksfinansiering av kraftprojekt i Amazonas)

Utskottets hemslällan bifölls med 237 rösler mot 71 för reservation 24 av Pär Gransledt m.fl. 2 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 51 (Världsbankens och IMF:s verksamhet) Utskottets hemställan - som ställdes mol reservalion 25 av Bertil Måbrink

- bifölls med acklamation.

Mom. 52 (bidrag lill IDA)

Utskottets hemställan - som slälldes mot reservation 26 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark - bifölls med acklamation.

Mom. 53 (bidrag fill övrigt samarbete med utvecklingsbanker) Prot. 1988/89:99

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 27 av Bertil Måbrink 19 april 1989

- bifölls med acklamation. ~

InternationelU utveck-

Mom. 54 (utträde ur IFC) lingssamarbete

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservafion 28 av Bertil Måbrink

- bifölls med acklamation.

Mom. 55 (bidrag till WFP)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 29 av Pär Gransledt och Birgitta Hambraeus - bifölls med acklamation.

Mom. 58 (nordiska kreditfonden) Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 30 av Bertil Måbrink

- bifölls med acklamafion.

Mom. 64 (anslag lill Bidrag till internafionella biståndsprogram)

Utskottets hemslällan - som ställdes mol reservation 31 av Marianne Samuelsson - bifölls med acklamafion.

Mom. 65 (inriktningen av biståndet lill Angola)

Utskottets hemställan - som ställdes mot utskottels hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall fill molion U233 yrkande 2 och 3 av Birger Hagård m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 66 (medelsram för Angola) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 32 av Bertil Måbrink

- bifölls med acklamation.

Mom. 67 (avbrytande av biståndet till Angola)

Utskottets hemställan - som ställdes mot motion U233 yrkande 1 av Birger Hagård m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 69 (medelsram för Etiopien) Utskottets hemslällan - som slälldes mot reservation 33 av Bertil Måbrink

- bifölls med acklamation.

Mom. 70 (framtida bistånd lill Etiopien)

Utskottets hemställan bifölls med 291 röster mol 19 för reservalion 34 av Marianne Samuelsson.

Mom. 71 (avvecklingsplan för biståndet till Kenya) Utskottets hemslällan - som slälldes mol reservalion 35 av Bertil Måbrink

- bifölls med acklamation.

Mom. 73 (medelsram för Tanzania)

Utskottets hemställan - som slälldes mot reservation 36 av Margaretha af
Ugglas m.fl. - bifölls med acklamafion. 91

Prot. 1988/89:99 Mom. 74 (Uri-kraftverkel i Indien)

19 april 1989 utskottets hemställan bifölls med 275 rösler mot 37 för reservafion 37 av

, , ,. II , , Bertil Måbrink och Marianne Samuelsson. InternationelU utvecklingssamarbete

Mom. 75 (medelsram för Laos)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 38 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark - bifölls med acklamafion.

Mom. 76 (medelsram för Vietnam)

Utskottels hemslällan - som slälldes mot dels reservation 39 av Margaretha af Ugglas m.fl., dels reservafion 40 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark i motsvarande del, dels reservation 41 av Bertil Måbrink -bifölls med acklamation.

Mom. 77 (avvecklingsplan för avbrytande av biståndet till Vietnam)

Utskottets hemställan - som slälldes mot reservation 40 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 79 (medelsram för Nicaragua)

Utskottets hemslällan - som ställdes mot dels reservafion 42 av Margaretha af Ugglas m.fl., dels reservafion 43 av Pär Gransledt och Birgitta Hambraeus, dels reservation 44 av Berfil Måbrink - bifölls med acklamafion.

Mom. 80 (medelsram för regionala insatser i Afrika)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservalion 45 av Pär Gransledt och Birgitta Hambraeus - bifölls med acklamation.

Mom. 83 (medelsram för humanitärt bistånd till södra Afrika)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservalion 46 av Pär Gransledt m.fl., dels reservation 47 av Bertil Måbrink - bifölls med acklamation.

Mom. 84 (stöd fill familjeförsörjande kvinnohushåll på landsbygden) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 48 av Bertil Måbrink

- bifölls med acklamation.

Mom. 85 (medelsram för regionala insatser i Centralamerika)

Utskottets hemslällan - som ställdes mot reservalion 49 av Margaretha af Ugglas m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 86 (medelsram för humanitärt bistånd i Latinamerika) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 50 av Bertil Måbrink

- bifölls med acklamafion.

Mom. 88 (inrättande av anslagspost för humanitärt bistånd till Asien) Prot. 1988/89:99

InternationelU utvecklingssamarbete

Utskottets hemställan bifölls med 273 rösler mot 38 för reservation 51 av 19 april 1989 Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark. 1 ledamot avsiod från alt rösta.

Mom. 89 (inriktningen av katastrofbiståndet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 52 av Margaretha af Ugglas m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 93 (humanitärt bistånd till palesfinska folket)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservafion 53 av Pär Gransledt och Birgitta Hambraeus, dels reservation 54 av Berfil Måbrink -bifölls med acklamation.

Mom. 94 (humanitärt bistånd fill Polisario)

Utskollels hemställan - som slälldes mol reservafion 55 av Ingemar Eliasson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 95 (medelsram för bistånd genom enskilda organisafioner)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 56 av Margaretha af Ugglas m.fl., dels reservafion 57 av Ingemar EHasson och Karl-Göran Biörsmark, dels reservafion 58 av Pär Gransledt och Birgitta Hambraeus, dels reservation 59 av Berfil Måbrink, dels reservation 60 av Marianne Samuelsson - bifölls med acklamation.

Mom. 96 (framlida storlek av anslagsposten för enskilda organisationer)

Utskottets hemslällan - som slälldes mot reservation 61 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark - bifölls genom uppresning.

Mom. 100 (Appropriate Technology Sweden)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 62 av Pär Gransledt m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 102 (särskill miljöbistånd till Vietnam, Laos, Kampuchea och Cuba) Utskollels hemställan - som ställdes mot reservalion 63 av Berfil Måbrink - bifölls med acklamation.

Mom. 104 (medelsram för Särskilda program)

Utskollels hemslällan - som ställdes mol dels reservafion 64 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark, dels reservalion 65 av Marianne Samuelsson - bifölls med acklamation.

Mom. 105 (inflytande av medelsförbrukningen inom anslaget Särskilda program)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 66 av Margaretha af Ugglas m.fl. - bifölls med acklamafion.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

InternationelU utvecklingssamarbete

Mom. 106 (medel fill Unesco för mänskliga rättigheter) Utskollels hemställan - som ställdes mot reservation 67 av Bertil Måbrink

- bifölls med acklamation.

Mom. 107 (rekrytering och utbildning av fällpersonal) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 68 av Bertil Måbrink

- bifölls med acklamafion.

Mom. 110 (anslag till Utvecklingsarbete genom SIDA)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 69 av Margaretha af Ugglas m.fl., dels reservafion 70 av Berfil Måbrink - bifölls med acklamafion.

Mom. 111 (medelsram för tekniskt-ekonomiskl samarbete)

Utskottels hemslällan - som ställdes mot dels reservation 71 av Margaretha af Ugglas m.fl., dels reservation 72 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark - bifölls med acklamafion.

Mom. 112 (medel för u-landsanpassad teknik)

Utskottets hemställan bifölls med 268 röster mot 38 för reservation 73 av Pär Gransledt och Birgitta Hambraeus. 2 ledamöter avsiod från alt rösta.

Mom. 114 (medelsram för u-krediter)

Utskottets hemställan - som ställdes mot deb reservafion 74 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark, dels reservafion 75 av Pär Gransledt och Birgitta Hambraeus, dels reservafion 76 av Berfil Måbrink - bifölls med acklamation.

Mom. 115 (regler för BITS arbete)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 77 av Pär Gransledt och Birgitta Hambraeus - bifölls med acklamafion.

Mom. 116 (stadigt u-landshandelsbolag)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 78 av Bertil Måbrink - bifölls med acklamafion.

Mom. 117 (projektbistånd fill Somalia m. fl. länder)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 79 av Pär Gransledt och Birgitta Hambraeus - bifölls med acklamation.

Mom. 119 (ändring av IMF-villkor)

Utskottets hemställan bifölls med 290 röster mot 19 för reservation 1 Bertil Måbrink.

lav

Mom. 120 (avskrivning av skulder m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 285 röster mol 19 för reservalion 81 av Bertil Måbrink.

Mom. 121 (medelsram för insatser i skuldtyngda länder) Prot. 1988/89:99

Utskollels hemställan - som ställdes mot dels reservation 82 av Marga- 19 april 1989

relha af Ugglas m.fl., dels reservation 83 av Pär Gransledt och Birgitta [

Hambraeus, dels reservation 84 av Bertil Måbrink, dels reservation 85 av InternationelUutveck-

Marianne Samuelsson - bifölls med acklamation. ° ar e e

Mom. 122 (ytterligare medel för avskrivning av skulder) Utskottets hemslällan - som slälldes mot reservalion 86 av Bertil Måbrink

- bifölls med acklamafion.

Mom. 123 (deparlementsansvaret för skuldfrågor) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 87 av Bertil Måbrink

- bifölls med acklamation.

Mom. 126 (anslag till Andra biståndsprogram)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 88 av Margaretha af Ugglas m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 128 (förstärkning av SIDA) Utskollels hemställan - som ställdes mot reservation 89 av Bertil Måbrink

- bifölls med acklamation.

Mom. 133 (parlamentarisk arbetsgrupp för information)

Utskollels hemställan - som ställdes mot reservation 90 av Margaretha af Ugglas m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 134 (anslag till Information) Utskollels hemställan - som ställdes mot reservation 91 av Berfil Måbrink

- bifölls med acklamation.

Mom. 135 (Biståndsramen)

Först bilräddes reservalion 92 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark - som ställdes mot reservation 93 av Bertil Måbrink - med acklamation.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 254 rösler mot 56 för reservation 92 av Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark.

Övriga moment Utskollels hemslällan bifölls.

Prot. 1988/89:99 6§ Företogs fill avgörande skaneutskottds betänkande 1988/89:SkU21,
19 april 1989 trafikutskollels betänkande 1988/89:TU12 saml socialutskottets betänkan-

den 1988/89:SoU17 och SoU18 (beträffande debatten i dessa ärenden, se

prot. 96).

Skatteutskottets betänkande 21

Mom. 1 (sjömansskall och sociala avgifter)

Utskottets hemställan bifölls med 249 röster mol 60 för reservation 1 av Bo Lundgren m.fl.

Mom. 2 och 3 (skallereglerna för parirederi och investeringar i farlyg)

Utskottets hemställan bifölls med 176 röster mot 132 för reservafion 2 av Bo Lundgren m.fl.

Trafikutskottets betänkande 12

Mom. 7 (fritidsbålsregister)

Först biträddes reservalion 2 av Rolf Clarkson m.fl. - som slälldes mol reservation 3 av Roy Ottosson - med acklamafion.

Härefler bifölls utskollels hemställan med 189 röster mol 116 för reservation 2 av Rolf Clarkson m.fl. 2 ledamöter avstod från att rösla.

Mom. 9 (omfattningen av färjetrafiken till Golland)

Försl biträddes reservafion 4 av Hugo Bergdahl m.fl. - som ställdes mot

utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till

motion T606 av Ewy Möller och Agne Hansson - med acklamafion. Härefter bifölls utskottets hemställan med 189 röster mol 116 för

reservation 4 av Hugo Bergdahl m.fl. 1 ledamot avstod från att rösla.

Mom. 10 (taxesättningen i färjetrafiken på Gotland)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservalion 5 av Viola Claesson och Roy Ottosson - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (irafikråd för Gotland)

Utskottets hemställan bifölls med 269 rösler mot 38 för reservafion 6 av Rune Thorén och Karin Starrin.

Mom. 20 (anslag till Bro över Falslerbokanalen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 7 av Viola Claesson och Roy Ottosson - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (anslag lill Stöd fill svenska rederier)

Utskottets hemställan bifölls med 213 röster mot 94 för reservation 8 av Rolf Clarkson m.fl.

Mom. 23 (avskaffande av nuvarande driftsubvenlion lill svensk sjöfart)

Utskollels hemställan - som slälldes mot reservation 9 av Rolf Clarkson m.fl. - bifölls med acklamation. 96

Mom. 24 (sjöfartens betydelse för totalförsvaret m.m.) Prot. 1988/89:99

Utskottets hemslällan - som ställdes mot reservalion 10 av Rune Thorén 19 april 1989 och Karin Starrin - bifölls med acklamation.

Mom. 25 (långsiktig strategi för svensk sjöfart)

Ulskoltets hemställan bifölls med 291 rösler mol 19 för reservalion 11 av Viola Claesson.

Mom. 26 (dl svenskt internalionelll fartygsregister) Försl bilräddes reservalion 12 av Rolf Clarkson m.fl. med 134 röster mot

22 för reservation 13 av Viola Claesson. 147 ledamöler avstod från att rösta. Härefler bifölls utskollels hemställan med 176 röster mot 133 för

reservation 12 av Rolf Clarkson m.fl.

Mom. 29 (flagglagen)

Utskottets hemslällan - som ställdes mot reservalion 15 av Rolf Clarkson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 30 (samhällsägt rederi) Ulskoltets hemställan - som ställdes mol reservation 16 av Viola Claesson

- bifölls med acklamation.

Mom. 33 (förbud mot supertankers i Östersjön)

Utskottets hemställan bifölls med 270 röster mot 39 för reservation 17 av Roy Ottosson. 1 ledamot avstod från att rösla.

Mom. 34 (farlygstransporler av oljeprodukter)

Utskottets hemställan bifölls med 270 röster mot 38 rösler för reservalion 18 av Viola Claesson och Roy Ottosson. 1 ledamot avsiod från att rösla.

Mom. 35 (utredning om farledsverksamhelen)

Utskollels hemslällan - som slälldes mot reservalion 19 av Rolf Clarkson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 36 (utredning om lotsningsbeslämmelserna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 20 av Rolf Clarkson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 37 (forskning och ulveckling)

Ulskoltets hemslällan - som slälldes mol dels reservation 21 av Hugo Bergdahl och Anders Castberger, dels reservalion 22 av Viola Claesson -bifölls med acklamation.

Mom. 42 (kustbevakning och sjöräddning) Utskottets hemslällan - som slälldes mot reservation 23 av Viola Claesson

- bifölls med acklamation.

97 7 Riksdagens protokoll 1988/89:99

Prot. 1988/89:99 Mom. 44 (kustsjöfart och sjöfart på inre vattenvägar m.m.)
19 april 1989 Utskottets hemställan - som ställdes mol reservalion 24 av Viola Claesson

och Roy Oitosson - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemslällan bifölls.

Socialutskottets betänkande 17

Mom. 1 (införande av värdnadsbidrag)

Utskollels hemställan bifölls med 17/ röster mot 130 för reservafion 1 av Daniel Tarschys m.fl. 2 ledamöter avstod från alt rösta.

(Göran Magnusson (s) anmälde att han avsett all rösta ja men markerats ha avstått från alt rösla.)

Mom. 2 (utredning om en irygghelsgaranti)

Ulskoltets hemställan - som slälldes mot reservalion 2 av Sten Svensson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (stödåtgärder efler separation)

Utskottets hemställan bifölls med 288 röster mol 19 för reservalion 3 av Gudrun Schyman. 1 ledamot avstod från all rösta.

Mom. 5 (räll till socialbidrag vid vård av egna barn)

Ulskoltets hemställan bifölls med 246 röster mol 61 för reservation 4 av Sten Svensson m.fl.

Mom. 6 (barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservalion 5 av Daniel Tarschys m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (förslag om höjda barnbidrag)

Först biträddes reservation 6 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist med 46 rösler mot 39 för reservalion 7 av Göran Engström och Roland Larsson. 221 ledamöter avstod från att rösla.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 222 röster mot 37 för reservafion 6 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvisl. 48 ledamöler avsiod frän all rösla.

Mom. 10 (indexreglering av barnbidrag)

Utskottets hemslällan bifölls med 287 rösler mot 18 för reservalion 8 av Gudrun Schyman. 1 ledamot avstod från att rösta.

Övriga moment Utskottets hemslällan bifölls.

Socialutskottets betänkande 18 PrOt. 1988/89:99

Mom. 2 (principerna för stalsbidragsgivningen m.m.) 19 april 1989

Utskottets hemställan bifölls med 178 röster mot 131 för reservation 2 av Daniel Tarschys m.fl. 1 ledamot avsiod frän att rösta.

Mom. 3 (krispaket för barnomsorgen)

Utskottels hemställan - som slälldes mol reservation 3 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvisl - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (en kommitté för översyn av statsbidragen)

Utskottels hemslällan - som ställdes mot reservation 4 av Anila Stenberg -bifölls med acklamation.

Mom. 5 (höjt driftsbidrag)

Utskottets hemställan bifölls med 291 rösler mol 19 för reservalion 5 av Gudrun Schyman.

Mom. 6 (en höjning av barnomsorgsavgiften)

Utskottets hemslällan bifölls med 287 rösler mol 19 för reservalion 6 av Gudrun Schyman.

Mom. 7 (statsbidrag till barnomsorg i svenska kyrkans regi)

Utskottets hemställan bifölls med 175 röster mol 134 för reservalion 7 av Daniel Tarschys m.fl.

Mom. 9 (förstärkningsresurser till sociala problemområden m.m.)

Utskottets hemställan - som slälldes mot reservation 8 av Gudrun Schyman - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (dagbarnvårdares tillsyn av egna barn)

Utskottels hemställan bifölls med 158 rösler mot 151 för reservation 9 av Daniel Tarschys m.fl.

Mom. 11 (generell föräldraförmån vid tillsyn av egna barn)

Utskottets hemslällan bifölls med 252 rösler mot 55 för reservation 10 av Anila Stenberg m.fl. 1 ledamot avsiod frän alt rösta.

Mom. 13 (bindande kvalitetsnormer)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 11 av Gudrun Schyman - bifölls med acklamafion.

Mom. 14 (lagstadgad räll lill förskoleplats) Hemställan

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels hemställan i reservation 12 av Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvisl, dels hemställan i reservation 13 av Gudrun Schyman - bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:99 Motivering

19 april 1989 Utskottets mofivering - som ställdes mot den i reservation 14 av Sten

Svensson m.fl. anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 15 (inriktning mol vissa omsorgsformer)

Utskottets hemställan bifölls med 292 rösler mol 17 för reservation 15 av Gudrun Schyman. 1 ledamot avsiod frän alt rösta.

Mom. 16 (målsättning för utbyggnad under 1989/90)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 16 av Gudrun Schyman - bifölls med acklamation.

Mom. 17 (anordningsbidrag)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservation 17 av Gudrun Schyman - bifölls med acklamation.

Mom. 18 (informalion om alternativ barnomsorg)

Utskottets hemslällan - som slälldes mot reservation 18 av Daniel Tarschys m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 19 (barnomsorgslaxor) Hemslällan

Utskottets hemställan - som ställdes mot hemställan i reservation 19 av Gudrun Schyman - bifölls med acklamation.

Motivering

Utskottels motivering - som ställdes mol den i reservalion 20 av Slen Svensson m.fl. anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 20 (skolstyrelsens och skolöverstyrelsens ansvar för skolförberedande verksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 21 av Sten Svensson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (deltidsförskolans utveckling till en skolförberedande förskola)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 22 av Sten Svensson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 22 (användningen av benämningen förskola)

Utskottets hemslällan - som slälldes mot reservation 23 av Slen Svensson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 23 (grunderna för det pedagogiska programmet m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 24 av Sten Svensson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 24 (åtgärdsprogram för personalförsörjningen)
100 Utskottets hemslällan - som slälldes mot reservation 25 av Göran

Engström och Roland Larsson - bifölls med acklamation.

Mom. 25 (behörighd för personal inom barnomsorgen)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 26 av Gudrun Schyman - bifölls med acklamation.

Mom. 28 (anslag lill Bidrag lill kommunal barnomsorg)

Utskollels hemslällan bifölls med 285 röster mol 18 för reservation 27 av Gudrun Schyman. 1 ledamot avstod från att rösta.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Prot. 1988/89:99: 19 april 1989

Administration av socialförsäkring

7 § Föredrogs

lagutskottels betänkanden

1988/89:LU19 Ändring i samäganderältslagen,

1988/89:LU27 Rättsskyddet för kretsmönster i halvledarprodukler (prop.

1988/89:73), 1988/89:LU28 Vissa försäkringsfiågor, 1988/89:LU29 Trafikskadelagen m.m.,

finansutskottets betänkande

1988/89:FiU23 Stafistik för socialavgifterna (förs. 1988/89:16),

näringsutskotlets betänkanden

1988/89:NU17 Ökning av grundfonden för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa (prop. 1988/89:104) samt

1988/89:NU18 Anslag lill bankinspektionen och försäkringsinspeklionen (prop. 1988/89:100 delvis).

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Tredje vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar.

8 § Föredrogs

socialförsäkringsutskotlets betänkande

1988/89:SfU10 Administration av socialförsäkring (prop. 1988/89:100 delvis).

Administration av socialförsäkring

Anf. 87 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr lalman! Socialförsäkringarnas omfattning och försäkringskassornas möjlighet att personaladministralivt klara alltmer kostnadskrävande och komplicerade system har diskuterats livligt på senaste tiden. Del framgår också av belänkandet att riksförsäkringsverket i sin anslagsframslällning begärt inle mindre än 500 årsarbetare, ulöver all man begärt alt fä behålla den tidigare engångsanvisningen om 46 milj. kr., för att klara sin personalsi-

101

Prot. 1988/89:99 19apriri989

Administration av socialförsäkring

tuation. Denna personalstyrka skulle behövas enbart för att någorlunda hålla balansen om ca 90 000 oavgjorda arbetsskadeärenden - ja, kanske är balansen i dag uppe i 100 000 ärenden!

Regeringen har föreslagil en permanentning av engängsanslaget saml medel molsvarande 237 årsarbetare. Det är nalurliglvis inle till fyllest, om man inle gör någol ål själva försäkringarna. Men, herr lalman, eflersom vi inom värt parti har föreslagil ålgärder beiräffande både sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen, som skulle medföra väsentliga arbdsavlastningar för kassorna, inte minsl när del gäller den s.k. limsjukpenningen, har vi kunnal acceplera propositionens förslag vad gäller anslagel. Emellertid är det naturligtvis oerhört viktigt att man här följer ulvecklingen mycket noga och all man snarast gör någoniing ål kostnadsexplosionen.

Utskottet har gjort ell mycket vikligl uitalande när det gäller del framlida lokalkontorsnäld och gjort det enhälligt. Vi har sagl alt den lokala förankringen, som är utmärkande för försäkringskassorna, är av stor belydelse för administrationen av socialförsäkringarna och att del är viktigt all försäkringskassornas väl utbyggda lokalkontorsnät bibehålles. Särskild hänsyn bör man enligt ulskollel la lill glesbygden men även när det gäller övriga lokalkontor.

Vi har i delta sammanhang också erinrat om riksdagens beslut att överföra huvudmannaskapet för folkbokföringen till försäkringskassorna den 1 juli 1991. Det var visserligen dl beslul som vi moderater inle ställde upp på, men riksdagens majoritetsbeslut blev ju sådant, och dä är det också vikligl att kassorna klarar den funktionen. Utskottet ulgår nu ifrån all försäkringskassornas styrelser beaklar kassornas roll i folkbokföringsarbetd och alt regeringen noga följer ulvecklingen pä det områdel.

Del finns ett par reservationer med moderata företrädare, och jag skall kort säga något om dem. Den ena reservationen har vi fillsammans med centerpartiet, och den gäller arvodering av ledamöler i socialförsäkringsnämnd. Egenförelagare erhåller nämligen inte samma kompensation för sitt uppdrag i nämnden som övriga ledamöler, och detta anser vi vara fel. För nämndernas arbete är del naturligtvis vikligl med en allsidig representation, och därför bör egenförelagarnas arvoden räknas upp.

I en moderat reservation vidhåller vi en uppfattning som vi sedan länge har haft, nämligen all försäkringskassorna bör tilldelas en ökad och samordnande roll i rehabiliteringsarbetet. På del sättet skulle sjukskrivningar kunna förkortas och handikappade få arbele i ställd för förtidspension. Med hänvisning till de övriga förslag som vi har lagt fram om socialförsäkringarna skulle kassorna kunna tilldelas della övergripande ansvar i rehabiliteringsarbetet, en fråga som vi för övrigt kommer lillbaka till i olika sammanhang.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservalionerna 2 och 3 och i övrigl lill utskottets hemställan.

102

Anf. 88 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr lalman! När man läser i regeringens budgetproposition vad som rör anslagen till försäkringskassorna, kan man län tro au del är en personalökning som skett inom detta verksamhetsområde. Vissl verkar anslagen stora.

och tonen i budgetförslaget är att nu skall det inle bero pä personalbrist alt försäkringssystemet inle fungerar.

Döm om min förvåning när jag får i min hand ett exemplar av uppgifler om försäkringskassans personal. Där visar del sig att antalet anslällda under liden 1976 fill den 1 mars 1981 ökar med mellan 17,9 och 4 % per år. Antalet årsarbetare utökades under denna period med 8 250 personer - den period som socialdemokralerna allmänt benämner en period av nedrustning. Lät oss då följa lönelistorna från 1982 och framåt. Då inträffar den verkliga personalminskningen. Med mellan 2,6 och 0,2 % minskade antalet anställda per år under denna lid. Antalet årsarbetare inom försäkringskassan minskade under dessa år med 1 778.

Dessa uppgifler har lämnats på grundval av lönestatistik från försäkringskassorna, och del lalar för att den verkliga nedrustningen inleddes med den socialdemokratiska valsegern 1982.

Det är inle sä underligt att del hopar sig arbetsuppgifter pä försäkringskassornas bord när personalsiluafionen ständigt medfört inskränkningar de senaste åren. Samtidigt har nya arbetsuppgifter hela tiden tillkommit. Timsjukpenningreformen, bilstödd, folkbokföringen, eflerlevandepensio-neringen, borttagandet av friårel i sjukvärden för pensionärer är en lilen del av de nya arbetsuppgifter som åligger försäkringskassan. Samtidigt har utnyttjandet av sjukförsäkringen och antalet arbetsskador ökal, vilkel ger enorma balanser.

Vissl är del dags att försöka göra något ål dessa förhållanden. En första början måste vara all ge personalen drägliga arbetsförhållanden genom att öka personalstaten.

Vi har i en motion föreslagit att försäkringskassans personal bör fä tillgodoräkna sig de vinster som uppstår när man lyckats att med rehabiliteringsinsatser minska antalet sjukdagar. Dessa pengar kan då användas för alt anställa personal. Det är dock statliga medel som lill 15 % belalar sjukförsäkringskoslnaderna.

Här finns det mycket att göra, och vi anser det troligt att man på lokal nivå bäsl känner till hur detta skall klaras. En väl decentraliserad verksamhel belyder för försäkringskassan att man ger service närmare den försäkrade.

Beslut som rör lokalkontorsnäld skall fattas av försäkringskassans styrelse. Dock måste riksdagen ha synpunkter på hur detta skall ske. Cenlern har fått sin motion väl tillgodosedd genom utskottets skrivning rörande vilka ålgärder som skall ha prövats innan man beslutar om nedläggning eller indragning av elt lokalkontor. Alt vi i riksdagen anser della bör komma alla försäkringskassor lill del.

Vi föreslår alt alla vägar skall prövas innan beslut om indragning av lokalkontor skall ske. Samordning med andra myndigheter och decentralisering av arbetsuppgifter är tvä förslag som med framgång har prövats pä många häll i landet. Där kan vi efler den hearing vi hade i ulskollel rörande arbetsskador påslå att det inle finns några skäl emot att arbetsskador handläggs ute på lokalkontoren. En övertro på centralt beslutande har länge funnits inom försäkringskassevärlden. Nu visar verkligheten att vi som har drivit frågan om en decentralisering har räll.

Del har visat sig all jusl handläggningen av arbetsskadorna sker bällre ule

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Administration av socialförsäkring

103

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Administration av socialförsäkring

på lokalkontoren. Det finns inte något som talar för all handläggningen blir sämre; tvärlom sker den nu närmare den skadade, med den ökade kunskap som finns rörande arbetsplatsers utformning och möjligheter till rehabilitering.

Det finns säkert många andra uppgifter som kan föras ut. Utskollel skriver bl.a. att propositionen anför att särskild hänsyn bör las till glesbygder. Utskottet anser att delta bör gälla alla lokalkontor, inle bara glesbygdskon-tor. Denna skrivning är utskottet överens om, och det är elt steg i rätt riktning.

Först när denna insikt nått alla beslutsfattare och dem som förbereder beslul rörande nedläggning av lokalkontor kan vi vara nöjda. Tyvärr finns det mycket som talar för alt det fortfarande finns cenlralister som värnar om centraliseringens nackdelar.

Just nu föreligger i vissa län långl framskridna planer pä nedläggning av lokalkontor på samma gång som man centraliserar kontor vägg i vägg i samma stad. Samfidigt drar man in de lokalkontor som ligger utanför centralorten i relalivt stora tätorter.

Vi har från centerns sida hävdat den organisation som hela utskottet slår bakom. Nu återstår del bara att få riksdagsbesluid ut till dem som skall ta de lokala besluten.

Centerns motion om all anslagen till försäkringskassans personal måste ökas har lyvärr inle tillstyrkts av utskottet. Vi har därför i reservation nr 4 ett annat yrkande, som jag yrkar bifall lill.

Vi anser alt del brådskar med alt vidta åtgärder för all förhindra massflykt av personalen bort från kassorna. Sjukskrivningstalen blir allt högre bland personalen, och nya uppgifter läggs ständigt ut genom de nya lagar som riksdagen beslutar. Nu tillkommer föräldraförsäkringens förlängning och efterlevandepensioneringen. Samtidigt har försäkringskassan hafl slora bekymmer med avgifter för sjukhusvården för pensionärer - ett byråkratiskt och knappasl rättvist syslem som fördröjts av dålig samordning innan beslutet togs.

I dag erhåller den som är ledamot i en socialförsäkringsnämnd en ersättning för sitt uppdrag. I nämnderna finns även representanter som är egenförelagare. De utgör en viktig informationskälla för de beslut som skall las i nämnden. Tyvärr erhåller de inte ersättning efter regler som är gynnsamma. Detta innebär att många inte har råd att slälla upp på dessa uppdrag. Del aviserades en proposition i detta ärende, men lyvärr har den ännu ej avgivits, efter vad jag kan se. Del finns då fortfarande anledning all yrka bifall lill reservation nr 2.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 4 vid detta betänkande.

104

Anf. 89 MARGO INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! I årets budgetproposition ökas anslaget till socialförsäkringsadministrationen med totalt 370 milj. kr., och det ger utrymme för 650 nya årsarbelare.

Det är klart att om man jämför med tilldelningen lill den offentliga sektorn i övrigt, framstår anslaget lill försäkringskassorna som en rejäl salsning. Men

en sådan jämförelse kan man inte göra, utan man måste lilla på försäkringskassornas arbetsuppgifter. Gör man den bedömningen, då ser man att anslagsökningen är helt otillräcklig.

Riksförsäkringsverket har begärt medel till 518 nya tjänster utöver regeringens förslag. Inom enbart arbetsskadeförsäkringen anser riksförsäkringsverket att det behövs 763 nya årsarbeten för all klara volymökningen. Det är 263 tjänster mer än regeringen beviljar. Del är alltså elt väldigt stort glapp här mellan vad riksförsäkringsverket anser behövas och vad regeringen ger anslag till.

Det är knappast någon nyhet alt tiderna för handläggning av arbetsskadeärenden nu har vuxit försäkringskassorna över huvudet. Precis som Gullan Lindblad tror också jag att det inle dröjer länge förrän vi är uppe i en balans pä närmare 100 000 ärenden. Vi vel också all bedömningarna är helt samstämmiga om att det inle finns någonting som pekar på att vi nu skulle ha nätt något slags kulmen i utvecklingen av antalet arbelsskadeärenden. Tvärlom, vi kan en lång tid framöver vänta en fortsatt ökning av dessa ärenden.

Det finns också belägg för att de länga väntetiderna medför ökade kostnader för samhållet. Väntetiderna påverkar rehabiliteringsviljan negativt hos de enskilda. Jag anser att man knappast kan vara upprörd över detta. Det är ganska självklarl att den enskilde vill ha elt besked om hans skada eller sjukdom kommer att godkännas som en arbetsskada innan han fattar beslul som är avgörande för hans framtid.

Del är inte bara inom arbetsskadeförsäkringen som problemen på försäkringskassorna växer. Pä flera håll är nu också väntetiderna för utbetalning av sjukersättning oacceptabelt länga, och utrymmet för kontroll av systemet har krympt.

Från många försäkringskasseanställda har det förts fram att den nuvarande silualionen pä kassorna medför en risk för att vi kan få en urholkning av vårt socialförsäkringssystem - i vissa fall kan det bli fråga om rent godtycke. Vi i vpk är övertygade om att riksförsäkringsverkels och försäkringskassornas begäran om ökade anslag är väl underbyggd.

Herr lalman! Jag yrkar härmed bifall till reservation nr 1.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Administration av socialförsäkring

Anf. 90 BÖRJE NILSSON (s);

Herr talman! Administrationen av socialförsäkringen är en stor och viktig uppgift för försäkringskassorna. Jag vägar också påslå att försäkringskassorna sköter sina uppgifter på dl skickligt säll och ser till alt de försäkrade får den ersättning som de i varje enskilt fall är berättigade till.

Till följd av dl omfattande reformarbete har försäkringskassorna under många år sländigl tagit på sig nya uppgifter. Nu senasl var det hanteringen av liinsjukpenningen som tillfördes kassorna.

Jag håller med om att arbetssituationen på kassorna, på grund av socialförsäkringens utveckling och särskilt när del gäller omfattningen av arbetssjukdomar, har varil - och är - mycket ansträngd. Även utskottet säger all de långa handläggningsliderna är hell otillfredsställande och att man måste angripa della problem. Därför tillförs försäkringskassorna nya medel. I budgeten finns det 87 milj. kr. för detta ändamål, inkl. tidigare engångsan-

105

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Administration av socialförsäkring

106

visningar på 46 milj. kr. Det är tveksamt om detta belopp direki kan omvandlas i nya tjänster, men beloppet motsvarar i vart fall ett ndlotillskott på omkring 645 tjänster, om man jämför med nuläget. Det finns väl knappast något annat område som har expanderat så kraftigt.

Anslagsförstärkningen skall alltså ses mot bakgrund av främsl de långa tiderna för handläggning av arbetssjukdomar, men även rehabiliteringen är eftersatt. Därför har antalet arbetsskadehandläggare under elt anlal år kraftigt utökats. Della medför naturligtvis elt utbildningsbehov ute i kassorna, men efler hand sätts dessa personer in i sitt utredningsarbete, och vi hoppas all della kommer all bidra fill en snabbare hantering. Del finns således en bred majoritet i utskottet som anser att detta medelstillskotl är till fyllest.

När Karin Israelsson beskrev 70-lalel kontra 80-lalel glömde hon att tala om införandet av karensdagar, sänkning av ersättningsnivån och de försämringar som skedde under den borgerliga regeringstiden. Jag lycker att också detta bör tas med i bilden. Under hela 80-talet har det skett uppenbara förbättringar av de olika formerna av sjukförsäkringen. Formerna har förfinats efler hand, samiidigi som vi har kommit till rätla med den ekonomiska kris som den borgerliga regeringen skapade, vilkel också bör ingå i bilden.

Beiräffande ställningstagandena i betänkandet finner jag att vi i utskottet i stort sett är eniga om dessa. Det finns avvikelser pä några punkter.

Reservation 1 tar upp medelsanvisningen.

I reservation 2 behandlas frågan om arvode lill egna företagare som är ledamöler i socialförsäkringsnämnd. Denna fråga får ses i ett större sammanhang. Vi hänvisar lill ell förslag från civildepartementet, i vilkel också frågan om ersättning skall las med.

Reservationerna 3 och 4 berör i mycket hög grad rehabiliteringsutredningens betänkande - i vart fall reservalion nr 3 där moderaterna kommer in på samordningen. Det står fullt klarl att man måste finna ett system där någon myndighet tar del totala ansvarel för rehabiliteringsarbetet. Den framlagda ulredningen heler också Tidig och samordnad rehabilitering, vilket visar att samordningen är av stor betydelse i sammanhanget.

I reservalion 4 föreslår centerpartiet att del skall vara frill fram för kassorna att anställa den personal som man behöver. Delta skall då belasla sjukförsäkringen. Förslagel förefaller oerhört generöst, men jag tror inle all det är till fördel för kassorna. Del är nog bra med en central fördelning och en styrning av resurserna dit där de bäst behövs. Cenlerns förslag skulle dessutom innebära att riksdagen fråntas alla möjligheter till insyn i anslags-givningen. Jag släller mig myckel tveksam till förslaget som helhet.

I belänkandel lar utskottet också upp ansvarsfördelningen mellan riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Det har förts en ständig diskussion mellan verkel och representanter för kassorna. Del är naturligtvis viktigt att uppnå en rafionell och rak administrafion direki lill de försäkrade. Vi kan konstalera alt det under flera år har pågått ett omfattande förändringsarbete inom försäkringsadministrationen där målet är all föra ul beslutsbefogenheter till kassorna. På det sättet skall också kassornas styrelser ta dl ansvar för

socialförsäkringssystemets tillämpning och för de administrativa ledningsfunktionerna inom kassan.

Del som anförs i proposifionen och som utskottet också stryker under är viktigt, nämligen att dessa strävanden mol en fortsatt decentralisering måste fortgå med oförminskad styrka. Med della anser vi att yrkandet i Gustav Perssons motion 293 i viss mån är tillgodosett.

Herr talman! Jag vill med delta yrka bifall till utskottets hemställan.

Anf. 91 KARIN ISRAELSSON (c) replik:

Herr lalman! Jag avser alt för Börje Nilsson referera från ett pressmeddelande utsänt av försäkringskassan i Stockholms län, där det står: Produktivitetsökning trots minskade resurser och föråldrat datasystem, men smärtgränsen är nådd. Ge oss mera resurser eller förenkla regelsystemet.

På fem år har arbetsmängden ökat med 14 %. Under den fiden har personalresurserna minskal med 11 %.

Det är en stark produktivitetsökning, men till priset av en sänkt kvalitet, och det är något som vi inte kan acceplera.

Margö Ingvardsson var i sitt anförande inne på all vi urholkar socialförsäkringssystemet genom att inle ge personalen tillräckliga resurser för alt administrera del. Vad som händer är ju nu alt den service som allmänheten skall ha blir försenad. Det gäller inle bara på arbetsskadeområdd, utan också den vanliga sjukersättningen, som man tidigare oftast har fält i rimlig tid men som man numera kan fä vänta rätt länge på.

Man har dragit ner på öppelhållandetiderna, och servicen har härigenom försämrats; det är alldeles omöjligl att nå fram till försäkringskassan på telefontid osv. Detta gör att det skapas en otrygghet i del system som man nu släller till svenskens förfogande.

Del finns möjligheler att förändra dessa förhållanden och ett förslag i den riktningen är det som vi från centerpartiet försvarar, nämligen att man om man lyckas med insatserna, också skall fä del av de vinster som tillförs systemet. Jag tycker att del finns anledning att studera möjligheterna att göra en sådan förändring. Något måste göras. Vi kan inte acceptera att det fortgår på det här viset. Vi har bevis för alt del har skett en klar personalminskning -det är alltså inte något som vi hittar på. Vi är alla inom socialförsäkringsut-skotlel medvetna om alt de förändringar som vi har beslutat medför merarbete för försäkringskassans personal.

Visst är det bra med en styrning, men del bör också kunna finnas en frihet i den styrningen som gör det möjligl för de lokala kassorna att själva bestämma över en del av penningmängden. En fördelaktig åtgärd hade varit införande av treåriga budgetar, så att man hade vetat vad som kommer i framliden. Också satsningen på ADB-systemet släpar efter. Det hade varil en fördel om kassan hade fått de pengar som den har begärt för della ändamål.

På en punkt är vi överens med regeringspartiet, nämligen om decentraliseringen av lokalkontorsnäld och dess uppgifler. Det ställningstagandet, som ulskollel gör i sitt belänkande, är vikligl, liksom också att del verkligen får genomslag.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Administration av socialförsäkring

107

Prot. 1988/89:99 Anf. 92 MARGÖ INGVARDSSON (vpk) replik:

19 april 1989 Herr talman! Börje Nilsson och utskottsmajoriteten menar att anslagsfill-

T"! !~ '. delningen till försäkringskassorna är tillfyllest. Med "lillfvllesl" menas såvitt

Administration av . ° , , .T.j , . .,,.„.,.,. , „,

. ,.. ... . lag forslar alt anslagstilldelningen är fullt tillräcklig för att man skall kunna

socialförsäkring i ,, .... , 7 . = . v,-. . ,

fullgöra sina åligganden. Jag måste fråga Börje Nilsson och ulskotlsmajoriteten: Kan ni anse del vara tillfyllest all vi snarl har en balans på 90 000 ärenden i arbetsskadeförsäkringen, ärenden som får ligga år efter år utan att man hinner behandla dem, samtidigt som man vet att dessa långa väntefider medför ökade samhällskostnader? Kostnaderna belastar givelvis andra konton, men för samhället totalt blir det ökade kostnader. Kan det vara tillfyllest?

Börje Nilsson vel lika väl som jag hur silualionen är på försäkringskassorna, hur stressad personalen är och hur sjukskrivningarna bland personalen på försäkringskassorna och har ökat under senare år. Personalen säger själv all den inle är nöjd med sitt arbete. Den lycker inle alt den hinner ge kunderna en fillräcklig service. Det är oerhört viktigt all personalen pä försäkringskassorna får den fiden till förfogande, för vårl socialförsäkringssystem är minsann inle så enkelt. Reglerna är ganska krångliga och besvärliga, och därför måste personalen ha tillräckligt med lid för att kunna förklara för de försäkrade varför de får just den ersättning som de får.

Personalen måste också vara i sä god form all den orkar förklara del här pä dl vänligt sätt. Jag har full förståelse för att personalen i dag inle alllid orkar med det, men del är givetvis inle bra. Försäkringskassornas personal och deras serviceanda har ju en avgörande betydelse för värt socialförsäkringssystems funktion.

Personalen säger också att den i dag inte tillräckligt hinner kontrollera utbetalningarna. De kontroller som man har gjort här och där i landet - de har framför allt inriktats på de kommunala bostadstilläggen - har visat att man har betalat ut för myckel pengar, varigenom samhället har förlorat slora belopp. I andra fall - i individuella ärenden - har man kanske betalat ul för htet pengar, och då förlorar individen, vilkel är lika illa.

Socialförsäkringssystemet skall följa vissa bestämda regler, men del kan personalen i dag alltså inle garantera att del gör. Jag menar att vi under sådana förhållanden håller på att urholka vårl socialförsäkringssystem.

Anf. 93 GULLAN LINDBLAD (m) replik:

Herr talman! Börje Nilsson säger att vi i ulskollel är ganska överens om det förevarande anslaget. Del är lindrigt uttryckt en sanning med modifikation. Vi ansluter oss på moderat håll så lill vida att vi anser all personalen i fråga behövs i nuläget. Jag kan för närvarande hålla med Margö Ingvardsson om att personalläget som det är i dag är ganska förtvivlat.

I övrigt är frågan om vi skall ha kvar samma försäkringar som vi har i dag. Den radikala åtgärden i det sammanhanget skulle vara att vi ändrade på en delav försäkringarna, l.ex. att vi ser över limsjukersällningen och förändrar arbetsskadeförsäkringen, som vi ju skall behandla senare, på dl sådant sätt alt personalen får meningsfulla och rimliga uppgifler. Det har den inte i dag.

Beträffande timsjukpenningen är del för närvarande så illa att felaktiga
108 utbetalningar görs i nio av tio ärenden. Man har inle möjlighet fill kontroll.

Kontrollen har över huvud tagel legal nere i åratal, även om det nu har Prot. 1988/89:99

uttalats att något måste ske på den punkten. Min viktigaste fråga till Börje 19 april 1989

Nilsson är i del sammanhanget: Ämnar ni socialdemokrater nu, när ni ser hur ~ 7~.

illa del är ställt i dag, verkligen göra någol radikalt åt själva försäkringarna,

så att personalen får möjlighet att göra de kontroller, vidta de rehabiliterings- °

åtgärder osv. som är meningsfulla och som också av de försäkrade upplevs

som viktiga?

Anf. 94 BÖRJE NILSSON (s) replik:

Herr talman! Till Gullan Lindblad vill jag säga att moderaterna går en helt annan väg. De lägger ju - som l.ex. när vi diskuterade sjukförsäkringen för fjorton dagar sedan - fram förslag till direkla försämringar av försäkringen som sådan. Det accepierar vi naturligtvis inte. Det är i sådana sammanhang som moderaterna ser möjligheterna lill besparingar, men sådana förslag har vi fidigare avvisat.

Det är vidare självfallet oerhört viktigt alt vi har en effektiv och snabb administration av socialförsäkringen. Jag vågar påslå att vi har en hygglig nivå på servicen lill allmänhelen och att försäkringskassorna sköter sina uppgifter på elt mycket skickligt sätt. Visst finns det problem på grund av att försäkringen har byggts ut mycket kraftigt under senare år genom timsjukpenningen. Arbetsskadeförsäkringen har vuxit - fler anmälningar kommer in - och det skapar problem.

Denna utveckling måsle man la pä allvar, och man måste ge försäkringskassorna de resurser som behövs för alt de skall kunna sköta sina uppgifter på ett bra sätt och snabbt utbetala ersättningar. Men jag menar all man inte helt skall fixera sig vid anslagsbeloppet. Jag vill påpeka all alla parfier slår bakom yrkandet om 2,8 miljarder kronor lill försäkringskassorna, bortsett från vpk, som i en reservation föreslår något mer. Man kan inle enbart se fill anslagsbeloppet och till personalstyrkan. Del krävs också andra åtgärder för åstadkommandet av en snabbare handling.

Jag noterar att vi har fåll en praxisändring beträffande arbetsskador innebärande att det i dag är avsevärt enklare att bedöma skadefallen. Det är en faktor som är av viss betydelse. Det gäller också att åstadkomma administrativa förenklingar inom socialförsäkringssystemet i sin helhel. Även ADB-frågan kommer in i bilden, och del är oerhört viktigt alt skynda på behandlingen av den frågan.

Sammantaget är alltså min bedömning att vi måste försöka åstadkomma en förbättring av läget. Jag lycker att del är fel att fixera detta vid anslaget och personalstyrkan. Det krävs också andra åtgärder för att vi skall få en rationell administration.

Karin Israelsson ger här ett kritiskt intryck. Centerpartiet står ju bakom anslagsbeloppet på 2,8 miljarder. Det förslag som centern har i reservafion 4 bedömer jag inte som realistiskt. Det är dåligl underbyggt, vågar jag påstå, Karin Israelsson. Ni står ensamma om det förslagel. Varken moderaterna, folkpartiet eller något annat parti har hakat pä det.

109

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Administration av socialförsäkring

Anf. 95 GULLAN LINDBLAD (m) replik:

Herr lalman! Vi socialdemokrater accepierar inte en försämring av försäkringarna, säger Börje Nilsson mycket trosvisst. Har inle Börje Nilsson läst finansplanen och budgetpropositionen lill årets riksdag, där den egna regeringen ser med slor oro på socialförsäkringarnas explosionsartade kostnadsökningar? Detta hade vi uppe i debatten om sjukförsäkringen nyligen. Därför borde Börje Nilsson ha haft lid att titta i finansplanen och se all jag har rätt. Där säger bl.a. finansministern all vi måste göra någol ål defta.

Jag vill också fråga om Börje Nilsson möjligen inle hörde socialministern i TV den 8 april - detta har jag noterat - när han utlovade att det före årets slul skall komma ett förslag lill förändring av försäkringarna som gör alt man kommer till rälla med denna explosion.

En förändring behöver inle nödvändigtvis vara en försämring. Den kan också innebära att människor får rätt ersättning. I dag får över hälflen för mycket pengar när det gäller timsjukpenningen, och upp till 30-35 % får för litet. Bara en sådan sak borde vara en ålgärd som vi allihop kunde vara överens om.

Uppenbarligen säger regeringen en sak och socialdemokraterna i social-försäkringsulskottet en annan. Vi får väl se vem som avgår med segern.

110

Anf. 96 KARIN ISRAELSSON (c) replik:

Herr talman! En fråga till Börje Nilsson: Vad tänker regeringen och regeringspartiet göra för att förbättra situationen, som ni också inser är krilisk? Något förslag borde väl i alla fall ha kunnal länkas fram under denna period. Del vore intressant alt höra på vilken väg den diskussionen är.

Personalen är skicklig och står ut med del mesta. Det är alldeles riktigt. Jag tror dock att smärtgränsen är nådd. Storstadsområdena är, liksom mänga andra områden, överhettade, och det är lätt för försäkringskassans skickliga personal att få andra arbetsuppgifter som värdesätts på elt annal sätt. Det är en eftersökt personalgrupp. Jag tror att del är vikligl att man ser om sill hus innan personalen försvinner över lill andra arbetsuppgifter, vilkel gör alt försäkringskassans situation försämras ännu mer. Detta är i myckel ett storstadsproblem, detta med försäkringskassans situation. Vad man kräver här är resurser för att klara av de problem man har.

Sedan är vi också väl medvetna om att det måste ske förändringar i själva systemen. Vi var emot timsjukpenningreformens utseende. Vi insåg all den var byråkratisk och skulle kräva slora personalresurser. Vi har förslag till hur man skulle kunna ändra den med elt arbetsgivarinträde. Då sanerar man borl mycket. Vi har förslag när det gäller arbetsskadeförsäkringen också, som inte socialdemokraterna tar på allvar osv.

I stället för att man förenklar, kommer beslut på beslul som är krångliga. Det senaste beslutet om all ta borl friårel i sjukvärden ger rätt många arbetstillfällen i försäkringskassan, vill jag påstå. Det förenklar verkligen inte systemet och förbättrar del heller inle för den enskilde. Det försämrar i stället för många pensionärer, alt man numera skall betala för sin sjukhusvård. Någon logik finns del inle i handlandet när del gäller att lägga nya arbetsuppgifter på försäkringskassan.

Vi står ensamma bakom reservation 4. Det är alldeles riktigt. Men tanken är vi nog inle ensamma om. Den lär skall finnas med i rehabiliteringsutredningen. Där fanns också representanter från mänga andra partier. Jag tycker att denna tankegång är alldeles riklig. Den kommer också fram i synpunkter från regeringskansliet, där man trycker mer och mer pä viklen av att man ser på den totala bilden och inte bara på en enskild budgetpost. Det är försl när man försöker få en totalbild som förändringar kan komma lill stånd.

Anf. 97 MARGÖ INGVARDSSON (vpk) replik;

Herr talman! Försl vill jag säga att jag givelvis lycker alt det är trevligt att här i kammaren få stöd både från moderalerna och kanske framför allt frän cenlern när det gäller kassornas arbetssituation och för alt det kanske behövs mera resurser. Men det hade varit bättre om ni hade haft den uppfattningen även när vi behandlade ärendet i utskottet. Då hade kanske inte vpk stått ensamt bakom en reservation om ökat slöd till försäkringskassorna. Hur ogärna än Börje Nilsson vill tala om pengar och ökade anslag, är del nog tyvärr den enda möjligheten alt komma ur den situation försäkringskassorna har i dag.

Visst skall vi förenkla handläggningen av ärendena där det är möjligl, Börje Nilsson. Men försäkringskassorna och riksförsäkringsverket säger själva att med de förenklingar som man har gjort nu går det nog inte all komma längre på den vägen, utan man måsle ha mera personal till handläggningen. Det är klart att man kan vara rikligl radikal, som Gullan Lindblad och hennes parti, och säga att vissa av dessa försäkringar skulle vi ta bort helt. Det vill ni ju göra med arbetsskadeförsäkringen och i stället lägga ut den på det privala. Del är ett mycket effektivt sätt att fä borl köerna hell och hållet. Men om man inte skall la lill så radikala metoder alt man slopar försäkringen helt och hållet, finns det jusl nu ingen annan utväg än att se till att det finns sä mycket personal att man kan klara av ärendena. Det är en mycket kortsiktig politik all förvägra kassorna de 90 miljoner som riksförsäkringsverket nu begär, eflersom man vet att långa handläggningslider medför ökade utgifter på andra konton.

Jag vill också om förenklingen av socialförsäkringssystemet säga att jag ibland tycker att vi ställer oerhört slora krav på vårt socialförsäkringssystem. Det skall vara både lättöverskådligt, med enkla regler, och rättvist. Jag tror att det är en motsättning däremellan. Skall man ha dl rätlvisl system, blir det automatiskt krångliga regler, för att del skall läcka mänga silualioner. Har man dl schabloniserat, enkelt syslem, blir del också orättvist. I dag finns del alltså ingen annan möjlighel än all ge försäkringskassorna del de behöver, så att de kan arbeta av balanserna och vi kommer ned i rimliga väntetider när del gäller både arbetsskadeförsäkringen och sjukersättningen.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Administration av socialförsäkring

Anf. 98 BÖRJE NILSSON (s) replik:

Herr lalman! Jag kan finna all de borgerliga partierna angriper socialförsäkringen utifrån hell skilda ulgångspunkler. Där kan man verkligen tala om oenighet. Del har vi också märkt tidigare under årens lopp.

Socialministern har redovisat att det sker en översyn och ell analysarbete inom socialdepartementet när det gäller socialförsäkringarna. Del arbetet är

111

Prot. 1988/89:99 vi helt överens om. Det finns inga delade meningar mellan regeringen och oss

19 april 1989

Administration av socialförsäkring

i riksdagen. Jag vill dock påpeka att della analysarbde inte sker på de borgerligas villkor. Vi följer alltså inte moderaternas väg, all försämra försäkringen. Det gäller i stället att finna en rationell hantering av socialförsäkringen. Det är det som är del viktiga.

Jag kan än en gång notera att samtliga partier, frånsett vpk, slår bakom anslaget på 2,8 miljarder fill försäkringskassorna.

Anf. 99 MARIANNE STÅLBERG (s);

Herr lalman! Jag skulle vilja nämna några synpunkter pä ansvarsfördelningen mellan riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Jag vill dä börja med att uttrycka min glädje över alt regeringen i årels budgetproposition så klart markerar viklen av all strävandena mot en fortsall decentralisering av uppgifter inom verksamheten fortsätter med oförminskad intensitet, precis som Börje Nilsson nyss konstaterade.

När det gäller adminislraliva frågor slås del fast att en fortsatt decentralisering av administrativa beslutsbefogenheter från riksförsäkringsverket till kassorna är av stor belydelse, inte minsl för att kassornas styrelser skall kunna ta det ansvar för socialförsäkringens tillämpning och för de administrativa ledningsfunktionerna inom kassan som de skall la enligt proposilionen om ökal förlroendemannainflytande i försäkringskassorna.

Vidare sägs att vid den omfattande decentralisering lill lokalkontoren av handläggningen av individrelaterade ärenden som för närvarande pågår inom kassorna kommer kassornas administrativa ansvar för övergripande policyfrågor rörande den egna kassans personalpolitik, personalutveckling, organisationsutveckling, information, ekonomi och budget att yllerligare betonas.

Jag delar helt dessa uppfattningar, och jag är glad över all regeringen har varil så tydlig pä dessa punkter. Men jag skulle ändå ytterligare vilja understryka vikten av att detta också återspeglas i praktisk verklighet.

De flesta bedömare är i dag överens om att 1990-lalets arbetsmarknad i ökad ulslräckning kommer alt präglas av brist på arbetskraft och framför alll brist pä kvalificerad arbetskraft.

Dessutom kommer man inom den offentliga sektorn all ha elt fortsall hårt tryck på återhållsamhet när det gäller förvallningskostnadsutvecklingen, speciellt i fråga om personalkostnaderna.

Sammantaget kommer detta att ställa de offentliga arbetsgivarna inför en mycket luff ulmaning när det gäller all säkerställa den personalförsörjning som behövs för att verksamheten skall kunna skötas med största möjliga kvalitet och effekfivitet. Det kommer i första hand inte att handla om att man skall kunna nyrekrytera kompetent arbetskraft utan om att man skall kunna behålla och utveckla de medarbetare som redan finns i verksamheten.

112

Den arbetsmarknad som våra 26 försäkringskassor har att verka i formas av den regionala verklighet som föreligger inom verksamhetsområdet. Stockholmskassan har självfallet andra problem att brottas med än exempelvis Gollandskassan. Och min egen hemkassa i Jämtlands län har en annan situation än kassorna i de flesta mer tällbefolkade delarna i värt land. Det är alltså olika ålgärder som måste vidtas i olika delar av värt land för all

försäkringskassan skall göras fill en attraktiv arbetsplats både för våra nuvarande medarbetare och för dem som kommer att nyrekryteras.

Det är kassans styrelse som ytterst ansvarar för alt personalförsörjningsfrågorna får en för verksamheten tillfredsställande lösning. Därför är det enligt min mening av yttersta vikt att styrelsen som arbetsgivare förfogar över alla de löne- och personalpolitiska instrument som erfordras. Jag förutsätter all ulskollel är av samma mening.

Överläggningen var härmed avslutad.

Kammaren övergick till all fatta beslul i ärendel.

Mom. 3 (anslag till Allmänna försäkringskassor)

Utskottets hemställan bifölls med 288 rösler mol 18 för reservalion 1 av Margö Ingvardsson.

Mom. 6 (arvodering av ledamöler i socialförsäkringsnämnd)

Ulskoltets hemslällan bifölls med 214 rösler mot 93 för reservalion 2 av Gullan Lindblad m.fl.

Mom. 7 (försäkringskassornas rehabiliteringsarbete)

Utskottets hemslällan bifölls med 250 rösler mot 57 för reservalion 3 av Gullan Lindblad m.fl.

Mom. 8 (sjukförsäkringsanslaget)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservalion 4 av Karin Israelsson och Rune Backlund - bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

A rbetsskadeförsäk-ringen

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

9 § På förslag av tredje vice lalmannen medgav kammaren all de ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle företas lill avgörande i ett sammanhang i början av morgondagens arbetsplenum.

10 § Föredrogs

socialförsäkringsutskottets belänkande 1988/89:SfUll Arbetsskadeförsäkringen.

Arbetsskadeförsäkringen

Anf. 100 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Sedan vi förra gången diskuterade arbetsskadeförsäkringen här i riksdagens kammare har socialförsäkringsutskottel hafl en offentlig utfrågning i ärendet den 17 februari i år. Denna utfrågning var nyttig och

g Riksdagens protokoll 1988/89:99

113

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Arbetsskadeförsäkringen

114

intressant sä till vida att vi har ett samlat material i frågan, men något väsentligt nytt tillfördes inte. Och utskottsmajoriteten har inte dragit några som helsl nya slulsalser eller kommit med någon enda idé om hur vi skall komma till rälla med kostnadsexplosionen för denna socialförsäkringens gökunge, som jag brukar kalla den. Regeringen har också hillills blundat för ulvecklingen - åtminstone vad gäller förslag i ärendet, men vår nye socialminister tycks åtminstone ha klarl för sig att någol måsle göras ål försäkringen. Som jag framhöll i den tidigare deballen sade faktiskt socialministern i ett TV-inslag den 8 april att det före årels slut skall komma förslag för all komma lill rätla med socialförsäkringarnas enorma kostnadsökning. Jag antar alt kostnadsökningen för arbetsskadeförsäkringar är en av de saker som kommer all åtgärdas.

Jag vill börja med all fråga ulskotlsmajoritetens företrädare: Inser ni nu att någon åtgärd bör vidtas för att komma till rätta med den galopperande utgiftsökningen inom bl.a. arbetsskadeförsäkringen?

Jag har sagl det förut, och jag upprepar det; Arbetsskadeförsäkringen i sin nuvarande praktiska tillämpning har urartat fullständigt. Om del inte handlade om miljarder och om följden av urspärningen inte vore att verkligt sjuka och behövande människor finge stå lillbaka i kön därför alt försäkringskassans personal tvingas prioritera lålsasuiredningar, skulle man kunna skratta ät en fars. Nu måste man bli upprörd och fråga: Är det verkligen avsikten med en försäkring att klassa allt arbete som skadligt? Det är nämligen precis det som händer genom att försäkringsöverdomstolen i sin praxis klassat över 90 % av alla ansökningsärenden som orsakade av skada i arbelel. Någon sade häromdagen att vi snart är uppe i 100 %.

Vi hade häromveckan i värt utskott besök av utredningsavdelningens personal vid Värmlandskassan. Efteråt följde en frågestund, och genast hamnade man i en diskussion om arbetsskadeförsäkringen. En av mina förutvarande arbetskamrater sade uppgivet: "Man frågar sig hela tiden vad man egentligen håller på med. Jag orkar inle längre. Nu skall jag sluta." Han fortsatte: "Man kan få godkänd arbetsskada om man sitter, om man står eller går. Nu är det väl snarl dags att få en godkänd arbetsskada därför all man hgger."

Det är precis där vi är, herr talman. Jag hävdar all den praxis i bedömningarna som skapats av försäkringsöverdomstolen, måhända på grundval av en flummig lag, aldrig kan ha varil lagstiftarens egentliga mening. Jag fick visst medhåll i detta av riksförsäkringsverkets chef och riksrevisionsverkds företrädare vid den hearing som vi hade i utskollel. I statuterna till arbelsskadelagen anges nämligen: "Det kan hell naturiigi inle accepteras alt sjukdomar som drabbar den försäkrade oberoende av om denne förvärvsarbetar eller ej blir betraktade som arbetsskador." Detta sker emellertid i dag genom att snart sagt alla försämringslillslånd i alla s.k. belastningsskadeärenden godkänns. Sädana kan man faktiskt få t.o.m. om man ligger. Undra på att min kollega undrar vad han håller på med!

Vi skall naturligtvis ta på allvar att vissa arbelen sliter människor på ett onormalt sätt, alt arbete med ensidiga arbetsställningar i viss män har ökat och att vi måsle motarbeta och framför allt förebygga att dåliga arbetsmiljöer uppstår. Men därifrån till all klassa alll arbete som skadligt leder alldeles för

långt. Vi i Sveriges riksdag kan väl inte skriva under pä all det i Sverige hell enkelt är skadligt att försörja sig genom eget arbete? Dagens arbetsskadebedömningar tyder pä detta!

Vi i Sverige har en av de bästa arbetsmiljöerna i världen, såvitt jag kan förstå. Vi har en väl utbyggd företagshälsovård, och vi har kanske väridens mesl inflytelserika fackföreningar. All dä "begrava" diskussionen om en arbetsskadeförsäkring som urartat i en arbdsmiljökommission är ingenting annat än ett uttryck för den obotfärdiges förhinder. Man tycks vilja leta efter syndabockar i stället för all se verkligheten som den är och komma med konstruktiva förslag. Skall man leta efler skadliga faktorer, måste man beakta de psykiska faktorerna mera. Inle minsl måsle man beakta att orsaken till att svenskarna lill synes är så sjuka troligtvis är att finna i vår livsföring ulanför arbetet - alt vi hell enkell lever fel, motionerar fel och för litet, äter fel, jäktar och känner efler vid minsta krämpa.

Den åsikt som jag här framför om dagens arbetsskadeförsäkring delas av en majoritet av alla dem som praktiskt sysslar med försäkringen vid våra försäkringskassor. Det hävdar jag bestämt. Men här i riksdagen sysslar vi mesl med teoretiska diskussioner. Åtminstone socialdemokraterna i utskottet blundar för fakla.

Ändå borde vissa fakta tala för sig själva!

Som jag sade förut skulle del behövas yllerligare 500 årsarbelare för att balanserna skall kunna hållas på den nivå som gällde vid årsskiftet, dvs. ca 90 000 ärenden. I dag rör det sig kanske om 100 000 oavgjorda arbetsskadeärenden.

Ersättningen ligger endasl 10 % över sjukpenningnivån. Men man kan fä livränta vid långvarig skada. Kostnaderna för livräntorna skjuter nu i höjden, liksom arbetsskadesjukpenningen vid ulbildning osv. Antalet livränlefall var 11 900 i januari 1987. Men i januari 1989 var del 31 000. Jag får rapporter frän kassorna om all just anlalel livränlefall ökar fantastiskt mycket för närvarande, och därmed kostnaderna.

Arbetsskadeavgiften har höjts från 0,6 till 0,9 % fr.o.m. januari 1988. Trots detta visar arbetsskadefonden ell underskott pä över 4 miljarder kronor. Del är alllid slora pengar som del rör sig om i det här ulskollel.

Jag vill därför fråga utskottets talesman; Ämnar ni höja socialavgiften igen, eller skall försäkringen även fortsättningsvis betalas av skattemedel? Något förslag lill åtgärd bör ni rimligen ha, även om ni inle har redovisat något som helst förslag lill åtgärd för utskottet.

Herr talman! Vi moderater har under flera års lid begärt en skyndsam utredning av huruvida behovel av en arbetsskadeförsäkring kan tillgodoses genom en kombination av allmän försäkring och en ansvarighetsförsäkring för arbetsgivare. Vi har inom sjukförsäkringen föreslagil en s.k. arbetsgivarperiod. Vi menar all arbetsgivaren bör bli mera motiverad att la ett ansvar för arbetsmiljön, om han har större möjligheler all påverka sjukskrivningskosl-naderna. Anlalel arbetsskador kunde pä delta sätt nedbringas, och försäkringskassans personalresurser kunde i stället användas för att tillgodose de rehabiliteringsbehov som i dag är mycket eftersatta. På det sättet skulle sjukskrivningarnas längd kunna minskas, vilket är humant gentemot de sjuka. Samtidigt skulle vi spara miljarder till staten.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Arbetsskadeförsäkringen

115

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Arbetsskadeförsäkringen

I avvaktan på att de ålgärder vidtas som vi har föreslagil anser vi att den s.k. samordningstiden bör förlängas från 90 till 180 dagar- det var också en av de åtgärder som den tidigare arbetsskadeutredningen diskuterade men icke fick lägga fram som dl egentligt förslag för dåvarande socialministern.

Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till reservafion 1.

I reservation 5, som jag också yrkar bifall till, framför vi åter arbelsskade-ulredningens förslag om all AMF bör ersätta försäkringskassorna vid biträde med de s.k. serviceärendena.

I reservation 6 stödjer vi en centermotion där man har uppmärksammat att egenförelagare, l.ex. jordbrukare, inle blir rättvist behandlade genom nuvarande livränteberäkning. En jordbrukare som exempelvis kompenserar en inkomslföriusl genom att göra uttag av medel från skogskonto eller genom alt andra familjemedlemmar får ulföra arbete på gården - jag har själv handlagt sådana ärenden - får kanske ingen inkomslföriusl på papperet. Men personen i fråga har de faclo en myckel nedsatt arbetsförmåga. Man måsle enligt vår uppfattning la större hänsyn till den reella arbetsoförmågan. Därför bör en översyn av livräntereglerna ske. Jag yrkar alltså bifall till reservalion 6.

I reservation 7 slutligen tar vi på grundval av en folkparlimolion upp frågan om s.k. YFL-livränlor. Vi menar att dessa inle bör samordnas med den allmänna pensionen i sarhma omfattning som i dag. Det gäller särskilt personer som i yngre år beviljas livränta. I varje fall borde den skattefria delen enligt vår mening undantas från samordning.

Jag yrkar, herr lalman, bifall även lill reservation 7.

11 § Kammaren beslöt kl. 17.55 alt ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.

12 § Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00 under ledning av lalmannen.

13 § Arbetsskadeförsäkringen

(forts, socialförsäkringsutskotlets belänkande 11)

116

Anf. 101 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! När kammaren debatterade sjukförsäkringen den 5 april redovisade jag folkpartiets syn på sjukförsäkringssystemet. Jag log upp frågan om en samordning av sjukförsäkringen och arbdsskadeförsäkringen, och jag redovisade folkpartiels skäl till åtgärder. Del gällde dels de enorma koslnaderna för systemen, dels den orättvisa som finns i limsjukpenningen och dels vilka konsekvenser nuvarande obalanser får. Jag tryckte alldeles speciellt pä frågan om vad rnan kan och bör använda pengarna lill. Vad är vikfigasl för den som drabbas av en arbetsskada eller arbetssjukdom? Självfallet är ersättningsfrågan viktig, men kortare väntetider, snabbare insatser när del gäller rehabilitering och återgång till arbete är sannolikt det

viktigaste för den enskilda människan. Från folkpartiels sida vill vi gärna göra insatser för den enskilde, och vi vill att samhällels insatser kommer den skadade lill del. Låt mig dä än en gång med kraft undersiryka den oro som vi känner för bristerna i sjukförsäkringssystemet, och dit hör i allra högsta grad arbetsskadeförsäkringen.

Under en följd av är har det blivit allt mer uppenbart att arbetsskadeförsäkringen har stora brister. Långa handläggningslider, svårigheter all avgöra vad som skall räknas som arbetsskada, och underskottet i arbetsskadefonden gör del berättigat all tala om elt system i kris.

Herr lalman! Vid utskottets utfrågning om arbetsskadorna sade chefen för riksförsäkringsverket, K G Scherman, bl.a. följande:

"Trots alt arbetsskadeförsäkringens syften i slor utsträckning tillgodoses av den nuvarande lagen ger utvecklingen ändå anledning till en betydande oro, både när del gäller omfattningen och när del gäller tillämpningen. Della påtalade vi redan i samband med riksförsäkringsverkets remissvar över arbdsskadeulredningens belänkande 1986. Utvecklingen har bekräftat farhågorna."

Vidare sade K G Scherman:

"Arbetsskadefonden visade i december 1988 ett kraftigt underskott, eller
4,1 miljarder kronor. Underskotld beräknas bli 9-10 miljarder i sluiel av
1989. En kraftig höjning av arbetsgivaravgiften är alllsä nödvändig.

Den genomsnittliga väntetiden i sjukdomsärenden var i försäkringskassor
na 11 månader är 1987 och mer än 12 månader är 1988. Den negativa

ulvecklingen kan väntas fortsätta, trots de stora resurstillskott som föresläs i
budgetpropositionen.

Sammanfattningsvis kan beiräffande ärendeutvecklingen konstateras all det inte finns någol som i realiteten pekar på att någon sorls 'fullfunktionssta-dium' har inträtt eller kommer att inträda under de närmaste åren."

Jag skall avsluta med dl annal citat av K G Scherman:

"All jag i detta sammanhang tar upp frågor om en grundläggande omprövning får ses som en illustration lill hur utomordentligt allvarlig jag anser att situationen för arbetsskadeförsäkringen är." Detta var Schermans synpunkter.

Trots denna bistra sanning anser utskottets majoritet följande: "Mot bakgrund av de åtgärder som sålunda vidtagits i syfte att förbällra och effektivisera handläggningen av arbelsskadeärenden anser utskottet att utvecklingen ytterligare bör avvaklas."

Ni socialdemokraier i utskottet är modiga. Trots att man på riksförsäkringsverket känt denna djupa oro sedan 1986 siller ni tryggt och väntar, eller avvaktar som ni brukar säga. Till saken hör väl också att utskottets ordförande sannolikt, om hon inle var förhindrad vid delta tillfälle, som ledamot av riksförsäkringsverkets styrelse dellog i verkels oro 1986. Man kan med andra ord säga alt socialdemokraterna har varit väl informerade, men viljan saknas. Är det möjligen tron pä regeringens förmåga som gör alt ni inle känner någon oro? Frän folkpartiets sida är del snarast tron på regeringens oförmåga som gör alt vi känner denna djupa oro.

Herr talman! Det är de sorn ulsälls för de långa handläggningstiderna som drabbas hårdast, dvs. de som har råkat ul förde allvarligasle arbelsskadorna.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Arbetsskadeförsäkringen

117

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Arbetsskadeförsäkringen

118

Långa vänletider är ell hinder för rehabilitering. Man väntar pä ell beslut innan man är villig att pröva ell nytt arbele. Jag har egna erfarenheter av hur svår rehabiliteringen kan bli om man får vänta halvår eller år. Motivationen sjunker och därmed förhindras en snabb återgång till arbetslivet. För folkpartiet är den enskildes möjligheler att komma tillbaka lill ett värdigare liv del vikligasle. Långa väntelider och ell stelbent försäkringssystem får inte molverka människors rehabilitering.

I arbetsskadeutredningen diskuterade man en förlängd samordningstid från 90 dagar till 180 dagar. Man fann att en sådan effektiv ålgärd skulle begränsa ärenddillslrömningen med hela 35 %. En sådan samordning skulle inle leda till några slörre förändringar för den enskilda människan.

Herr talman! Den allvarliga silualion sorn arbetsskadeförsäkringen befinner sig i måste medföra snabba och radikala insatser. Vad ämnar ni socialdemokrater göra? Är del så att regeringen även i denna fråga karllägger och utreder bakom lyckta dörrar? Vågar inan inte med hänsyn lill opinionen lyfta fram problemen i offenllighdens ljus? Folkpartiet anser alt en genomgripande förändring måste göras, och den skall göras i nära samarbele med arbetsmarknadens parter. Vad ämnar ni socialdemokrater göra? De drabbade människorna väntar på svar. Det är deras framtid det handlar om och deras rätt till mänskligare behandling.

Herr talman! Man skriver i arbdsskadeulredningens belänkande alt AMF skall betala förde serviceinsalsersom försäkringskassan utför. AMF ersäller inle dessa, trots de slora kostnader som de åsamkar försäkringskassan. Vi i folkpartiet anser all del är en självklarhet att dessa serviceinsalser skall ersättas hell i enlighet med den syn man har i arbdsskadeutredningen.

Herr talman! De som i tidig ålder drabbats av en yrkesskada har sämre pensionsförmåner än andra. De har under slörre delen av livel fåll leva på en lägre nivå än vi andra som har kunnal arbeia. De har inte kunnal tjäna in några ATP-poäng, och de får därmed en dålig ålderspension. När de blir ålderspensionärer samordnas livräntan med pensionen, även den skattefria livräntan. Den skattefria delen uppgår då lill ell halvt basbelopp. I en motion från folkpartiet föresläs all den skaliefria delen inle skall påverkas vid samordningen av livränla och ålderspension. Det är en myckel blygsam förbällring för den lilla grupp som under hela eller slora delar av sitt liv fäll stå tillbaka i vårt samhälle.

Utskottets majoritet hänvisar lill yrkesskadekornrnilléns ulredning i frågan. Man säger all samordningsreglerna i de flesta fall ger ett acceptabelt resultat. Men man pekar också på motionärernas synpunkter på all resultatet är orättvist. Man avslutar med alt säga all del inte är möjligl all slopa samordningen. Vi motionärer har inte krävt något slopande av samordningen. Vi har bara krävl all den skaliefria delen, elt halvt basbelopp, inle skall samordnas. Det är en liten men positiv ålgärd för dessa människor.

Jag konstaterar, herr lalman, alt "del glömda Sverige" göre sig icke besvär. 1 socialdemokratins Sverige ger rnan inte de sämst ställda några förmåner. Skälet är helt uppenbart. Dessa människor ulgör ingen röststark grupp. De kan inte göra sina rösler hörda, och därmed gäller också i detta fall inte ens gesten "Var det värt detta?", trots all samhällels koslnad för insalsen är yllersl blygsam.

Tänk om, och gör del i ljuset av alt försäkringssystemet i övrigt läcker miljoner varje år. Se till alt denna flod av pengar sloppas. Ta några droppar av dessa pengar och ge till den begränsade grupp jag talar om.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall lill reservationerna 3, 5 och 7.

Anf. 102 KARIN ISRAELSSON (c);

Herr lalman! Den 10 november 1987 justerades i socialförsäkringsutskottel ell belänkande rörande arbetsskador, som gav regeringen lill känna all den snarast skulle la initiativ till en analys av orsakerna till det ökande antalet arbetsskador. Med den skrivningen bifölls min molion. Det var därför med stor spänning vi i centerpartiet såg fram emot vad som skulle komma. Visserligen låg valet framför oss, men en så viklig fråga borde väl föranleda regeringen att ta sill ansvar.

I en deball i december i fjol gavs löfte om att denna analys snart skulle presenteras. Så blev emellertid inle fallet. Någon analys presenterades aldrig. Ingen kände heller till den. Det kom fram vid den offentliga utfrågning som vi hade i utskottet för några månader sedan. Ingen i den skara av människor som har med försäkringsfrågor och arbetsskador all göra hade någonsin hört talas om detta uppdrag.

I det belänkande vi behandlar i dag skriver utskottets majoritet att den här analysen inte kommer alt presenteras. Anledningen är den nyligen tillsatta arbelsmiljökommissionen, som fält uppdraget att komplettera kunskaperna om arbetsförhållanden som ger upphov lill skador och sjukdomar. Den skall genomföra även den här analysen. Av dessa skäl anser utskottet det naturiigi att regeringen inte har kunnat presentera den analys som riksdagen har begärt. Så kan alltså regeringen handlägga riksdagens beslut när det saknas vilja.

Varför begärdes dä denna analys? Meningen frän vår sida var all få klarhei i vilka de egentliga skälen var till del ökande anlalel arbdsskadefall. Innan vi vel del med bestämdhet, eller i alla fall någol så när bestämt, är del mycket svårt alt komma med förslag lill hur vi skall lösa de kriser som vi har hört talas om i de föregående inläggen, vilka jag inle behöver upprepa. Del är därför myckel uppseendeväckande, vill jag påslå, alt regeringen inte har tagit riksdagens beslut på allvar. Riksdagen har enstämmigt långt tillbaka i liden sagl alt en analys skall ske, men ingenting har gjorts.

Detta föranledde oss frän centerns sida att i utskollel begära en hearing rörande arbetsskadorna. Vi ville forlfarande fä ett underlag för att fatta beslut som skulle kunna leda lill att anlalel arbetsskadeärenden minskade och all även koslnaderna för försäkringen minskade. Samiidigi ville vi fä besked om det egentliga antalet arbetsskador. De olika partierna i utskottet har olika syn pä hur arbdsskadelägel egentligen är. Meningarna är delade om huruvida det är arbetsmiljön som är orsaken eller om del är en generös lagstiftning som är anledningen till alt anlalel arbdsskadefall ökar. Del kommer alt framgå än tydligare när socialdemokraternas representant har hållit sill anförande.

Den offeniliga utfrågningen, som finns med som bilaga till belänkandel, gav vissa rikllinjer. Vissa anlaganden bekräftades och andra kunde vi lägga åt sidan. Ell konkrel förslag gavs, och det kom frän riksförsäkringsverkets

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Arbetsskadeförsäkringen

119

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Arbetsskadeförsäkringen

120

generaldirektör, nämligen all en kompensalionsnivä pä 100 % skulle minska handläggningsliderna dramatiskt. Redan i dag har de flesla arbetstagare en hundraprocentig kompensation under viss tid av sjukdomen. Det bekräftades också av andra representanter vid den offentliga utfrågningen. Därför skulle en höjning inle betyda speciellt myckel ur samhällsekonomisk synpunkt. Enligl 1987 års beräkningar skulle detta kosta ca 500 milj. kr., knappt hälften av vad en ökning av sjuktalet med en dag koslar.

Det som sedan skulle återstå var livränleprövningen. Del skulle medföra en slor avlastning och en bättre möjlighet att klara en noggrann bedömning av arbetsskador ur livränlesynpunkl om samordningen kunde ske. Enligl de beräkningar som då presenterades skulle man kunna spara ungefär 900 årsarbetare på försäkringskassorna. Del är inte ell litet antal som på det viset kunde friställas för andra viktiga arbetsuppgifter. Naturligtvis är inle detta helt problemfritt. Del förstår vi också. Men de problem som kan uppstå i elt sådanl här nytt syslem kan också lösas. Detta är i alla fall ell förslag, som visar att del finns möjligheter att göra insatser, vilka skulle kunna avhjälpa de problem som vi slår mitt i.

När vi sedan summerade utskolisulfrågningen ville vi i cenlern la fram detta förslag som elt utskoltsinilialiv och som elt resullal av hearingen. Tyvärr ställde inte utskottet upp på detta, inte ens på en ulredning som skulle gå i denna riktning. Vi reserverade oss i utskottet emot det ställningstagandet. I ett särskilt yttrande, som är fogat lill belänkandel, tar vi upp delta förslag och lovar all ålerkomma med del i senare sammanhang.

Som jag förstår pågår det diskussioner i regeringskansliet om förändringar. Det finns en gräns för hur stora ökningar av arbetsgivaravgiften sorn kan tolereras för att täcka de stora kostnader som arbetsskadeförsäkringen nu står för. Jag skulle inte bli förvånad om vi frän regeringen snarl får ett förslag som går i den riktningen som centerpartiet har velat förespråka. Nu ställs det mycket slorl hopp till arbdsmiljökommissionens arbete, och all det skall ge lösningar på de slora problemen. Del är möjligt att man kan åstadkomma förslag, men jag skulle vilja påstå all om regeringen 1987 hade lagil riksdagens uppdrag på allvar, skulle lösningen ha varil belydligt närmare nu än vad den är. Det vi från cenlern vill kritisera är all regeringen inte dä på allvar försökte ta tag i dessa problem och undersöka vad som höll pä all hända i fråga om arbelsskadorna. Riksdagen gav regeringen i uppdrag all göra en analys som skulle ge underlag för de ålgärder som behövdes.

Ville regeringen ha kommissionens arbele som vallöfte? Var det därför man inte gjorde någonting, trots riksdagens uppdrag i slutet av 1987? Jag anser att vi med fog kan ställa de frågorna. Vi i centerpartiet har i alla fall fått tvä löften svikna under den här perioden; dels riksdagens uppdrag lill regeringen, dels socialdemokraternas representants löfte under december månad i fjol all presentera en analys.

En annan fråga som ständigt återkommer gäller livräntor till egenförelagare. Tidigare talare har berört denna fråga. Vi har en gemensam reservation. De beräkningar som görs i dag ger inle en rättvisande bild av företagarens förmåga all efler en arbetsskada skaffa sig inkomst genom eget arbete. Vi har i flera år från centerns sida krävl andra regler för denna beräkning. En översyn av dessa regler pågår fortfarande inom riksförsäkringsverket, men

del saknas förslag alt ta slällning lill. Under tiden behandlas denna grupp pä elt för den myckel ofördelaktigt sätt. Jag yrkar, herr talman, bifall lill reservafionerna 6 och 2 lill betänkande 11.

Anf. 103 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Arbetsskadeförsäkringen har urartat, sade Gullan Lindblad. Nu är vi väl alla vana vid moderaternas angrepp pä värt socialförsäkringssystem, men i dag lycker jag faktiskt all Gullan Lindblad urartade i sin kritik. Hennes slutsatser av de ökande arbdsskadeanmälningarna var att praxis är för generös. Hon började att ironisera över hur man tillämpar praxis. Gullan Lindblad lalade om alt man kan fä en arbetsskada stående, sittande och gående. Och nu, säger Gullan Lindblad: Näsla steg blir väl all man kan bli arbetsskadad också liggande. Med detta antyder hon att del inte behövs någonting för att få en arbetsskada. Gullan Lindblad tycks inle känna lill så mycket om våra arbetsmiljöer. Man kan nog redan i dag fä en arbetsskada liggande, för del är faktiskt så att människor fortfarande måste utföra besvärliga arbetsmoment liggande - l.ex. bilmekaniker - vilket mycket väl kan medföra all en arbetsskada uppslår. Del är ju inte arbdsskadeersält-ningens tillämpning som förorsakar problemen. Det stora problemet, Gullan Lindblad, är faktiskt att vi fortfarande har arbetsmiljöer som skadar över 100 000 människor per är. Ökningen av arbetsskadeärendena är ju ingenting annat än en dokumentation över bristerna i arbetsmiljön.

För oss i vpk är det här inte någon nyhet. Men lyvärr har inle socialdemokralerna, och inle heller de andra partierna, visat tillräckligt inlresse för arbetsmiljöerna. Vpk:s krav på skärpningar i arbetsmiljölagstiftningen har alltid avvisats. Jag vill erinra om all vi vid föregående års riksdagsbehandling fick våra krav på utvärdering av arbetsmiljölagen och åtgärder mot tolv vikliga arbetsmiljöfrågor avslagna av riksdagen. Samtidigt avslogs också vårt krav på särskilda insatser mot belastnings- och förslitnings-skador. Nu har regeringen tillsalt en arbdsmiljökommission för att kartlägga de 400 000 sämsta arbetsmiljöerna, och vi siöder givetvis delta. Men vi anser inte att det finns skäl all avslå från åtgärder i avvaktan pä att kommissionens arbele har slutförts.

I dag kan vi avläsa 70- och 80-talets försummelser inom arbetsmiljön i den försämrade arbdsskadeslatistiken. Om alla förslag lill förändringar, vare sig del gäller arbetsskadeförsäkringen eller arbetsmiljön, avslås med hänvisning till arbdsmiljökommissionens arbele kommer människor, som nu slits ut pä arbetsplatserna, och samhällel att fä beiala ett högt pris under en läng tid framöver. Värt krav på en särskild utredning om arbetsgivarnas ansvar för hela kostnaden för sjukvård, förorsakad av arbetsskada, avstyrktes av ulskoltsmajorilden utan någon annan motivering än den all man bör avvakta slutförandet av arbdsmiljökommissionens arbele. Visserligen ingår det i kommissionens direktiv alt belysa möjligheterna att med ekonomiska styrmedel, som del heler, stimulera till investeringar som minskar riskerna för sjukdom och olycksfall i arbetslivet. Men del här kan knappasl bli fråga om annat än en renl översiktlig bedömning av möjligheterna att använda olika ekonomiska incitament i förebyggande syfte. Vi i vpk anser all frågan

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

A rbetsskadeförsäk-ringen

121

Prot. 1988/89:99 19aprill989

Arbetsskadeförsäkringen

om arbetsgivarnas ansvar för hela sjukvärdskosttiaden faktiskt kräver en särskild översyn.

Vi har i vår motion pekat pä vissa fakta, och vi har gjort några konsekvensbedömningar av förslagel. Men vi menar all det måste anses rimligt all arbetsmiljöer som förorsakar stora samhällskoslnader får ersätta en större del av de här kostnaderna än vad som är fallel i dag. Sjukvårdskostnaderna som ersattes av arbetsskadeförsäkringen ökade med 25 % från 1985 till 1987 och uppgick då till 40 milj. kr. Den summan avser endasl patientavgifterna, för det är ju bara de som ersätts från arbetsskadeförsäkringen. Den fakliska kostnaden är alltså oerhört myckel högre och hur myckel högre den är vel ingen, eftersom det inte finns några beräkningar.

Vårl förslag skulle alllsä synliggöra en del av de dolda koslnader som samhället får till följd av just de dåliga arbetsmiljöerna. Samtidigt som dessa koslnader synliggörs skulle arbetsgivarna få ekonomiska skäl att förbättra arbetsmiljön. Fördelen med vårt förslag i förhållande lill andra förslag som återfinns i debatten är att vi på detta sätt privatiserar bara kostnaden, inte samhällskontrollen.

Mol del här förslaget kan man kanske anföra all många arbetsskador är ett resullal av en lång tids påfrestningar och att fel arbetsgivare kommer all få beiala, om vårl system införs. Men man kan också hävda att del var påfrestningarna på den sisla arbetsplatsen som var det som utlöste skadan. En möjlig konsekvens av vårl förslag är alt arbetsgivarna kommer att fördela sjukvårdskostnaderna genom att teckna privata försäkringar, och del kan de väl få göra då. På så säll fördelas ju kostnaderna mellan branscher, och förelag med en större andel arbetsskador än genomsnittet får troligen på så säll beiala högre premier och alltså bära en slörre del av kostnaden.

Sammanfattningsvis, herr talman, anser vi att del finns siarka skäl all närmare utreda vårt förslag, så att del inle bara blir begravt i en slor utredning.

Jag yrkar bifall till reservalion 4.

122

Anf. 104 GULLAN LINDBLAD (m) replik:

Herr talman! Jag skall bara bemöta ett par av Margö Ingvardssons påståenden.

Jag sade att försäkringen har urartat och alt praxis är för generös, och jag slår för dessa uttalanden. De är baserade dels pä långvarig egen erfarenhet av försäkringen, dels pä vad försäkringskassans personal har konstaterat efler de år som man har arbetat med ärendena i försäkringskassorna.

Margö Ingvardsson sade att jag kanske inte känner lill arbetsmiljöerna. Själv kommer jag frän en arbetsmiljö som för närvarande betraktas som en av de kanske mest skadliga. Jag har nämligen arbetat inom sjukvården både som vårdbiträde och som sjuksköterska. Dessulom har jag utrett arbetsmiljöärenden vid försäkringskassan under ungefär femton är. Därför torde jag ganska väl veta vad det handlar om.

Men, vad är en arbetsskada, Margö Ingvardsson? Självfallet skall de skador som verkligen är arbetsskador bedömas som sädana i den män vi skall ha en arbetsskadeförsäkring som går utöver vad varje annan sjuk kan få i ersällning. Den saken kan också diskuteras, men det har vi faktiskl inle

berört. Vad är en arbetsskada? I dag godkänns varje recidiv av en tidigare skada i mellan 90% och 100% av alla fall. Della kan inte vara rimligt. Det överensslämmer inle heller med lagstiftarens intentioner alt man skall godkänna sädana skador som man kan få, även om man inte är i arbete. Kan Margö Ingvardsson ge någon förklaring lill varför vi just i Sverige i hela Norden loppar arbelsskadestatisliken, och delta just på grund av den här bedömningen? Jag kan inle ge någon förklaring och inle heller försäkringskassans personal. En av de institutioner som vill att man skall göra en översyn av hela försäkringen är ju riksrevisionsverkel, som har uppmanat regeringen att göra della. Men ingenting händer ju.

Anf. 105 MARGÖ INGVARDSSON (vpk) replik;

Herr talman! Min avsikt var alt ge Gullan Lindblad en chans att rehabilitera sig något och ta lillbaka en del av de värsta sakerna hon sade i sill anförande, men hon tog inte den chansen. Hon framhärdar i all det stora problemet med arbetsskadeförsäkringen och de dåliga arbetsmiljöerna här i Sverige är att praxis inom arbetsskadeförsäkringen är alldeles för generös.

Problemel är ju, Gullan Lindblad, att människor som skadades på sina arbeten tidigare inte ens fick hälften av sina skador godkända som arbetsskada. Det var ell stort problem, och då tvingades man att ändra praxis. Gullan Lindblad kan väl inle anse att del är acceptabelt att över 100 000 människor i Sverige i dag far illa på sina arbelen därför all arbetsgivarna inle vill salsa de pengar som behövs för att alla skall faen rimlig arbetsmiljö.

Varför har vi sä många arbetsskador i Sverige? frågar Gullan Lindblad. Ja, en av förklaringarna är att vi har arbetsskadeförsäkringen och genom den för en bra statistik - en bättre statistik än den man för i mänga andra länder. Vissa länder avskaffar arbetsskadeförsäkringen - jag vet all Gullan Lindblad och hennes partikamrater är inne på de tankarna - och dä har de inte heller någon statistik över antalet arbetsskadefall, varför det ser ut som om sädana inte förekommer där.

Över huvud taget går moderaternas samlliga förslag ul pä att försämra arbetsskadeförsäkringen. Ni talar om att förlänga samordningsiiden frän 90 till 180 dagar. Det kan låta oskyldigt för den som inte är insatt i de tekniska ullrycken. Men med detta menas att ersättningen till den drabbade sänks. Det är alltså en försämring. Några andra förslag än försämringar av socialförsäkringssystemet har inte moderaterna.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

A rbetsskadeförsäk-ringen

Anf. 106 GULLAN LINDBLAD (m) replik:

Herr lalman! Vi skall inle ytterligare förlänga denna debatt i deballen, men Margö Ingvardsson kanske borde läsa pä våra förslag litet bättre. Vi moderater har faktiskt menat att arbetsgivarna kunde stå för den första tiden av sjukskrivningen, då del vore elt större incitament för dem att se lill alt skapa så bra arbetsmiljöer som möjligl.

Jag frågar återigen: Är del rimligt all varje anmälan om arbeisskada skall godkännas som jusl arbeisskada eller arbetssjukdom? Det innebär de faclo all alll arbele i Sverige anses som farligt. Jag kan inte acceplera ell sådant synsätt. Jag vidhåller all praxis inle överensslämmer med vad lagsliftarna en

123

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Arbetsskadeförsäkringen

124

gång menade, och just därför borde försäkringen åtminstone bli föremål för en förutsättningslös utredning. Jag går snart med på vad som helst, därför all detta är orimligl.

Anf. 107 MARGÖ INGVARDSSON (vpk) replik:

Herr lalman! Jag har läst vartenda ell av de moderata förslagen, och de är lika dåliga allihop. Alla förslagen går ul pä all försämra arbetsskadeförsäkringen och försämra tryggheten för människor genom att det skall göras inskränkningar i det generella socialförsäkringssystemet. Ni vill överföra vissa kontrollåtgärder på arbetsgivaren i stället för all de, som i dag, ligger på försäkringskassan. Vi i vpk lycker inte all det är bra att denna kontroll överförs till arbetsgivaren. Del är bällre att privatisera vissa koslnader, men behålla samhällskontrollen.

Gullan Lindblad frågade om jag tycker all det är rimligt att alla skall få sina arbetsskador godkända. Ja, jag tycker alt det är rimligt, och jag lycker att det är samhällets skyldighet eller alt det borde vara arbetsgivarens skyldighet att svara för dessa koslnader. Självfallet skall alla människor som har skadats på sina arbeten fä ersättning för de skadorna - det är inget tvivel om den saken.

Anf. 108 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Det här låler som den gamle soffliggaren, som sade: Min kropp är inte gjord för arbele. Det ligger något i del - vi människor kanske inte är gjorda för den form av arbete som vi utför i dag, som är enformigt, tungt och monotont och som ger mänga arbetsskador.

Socialförsäkringsutskottel hade tillsammans med arbetsmarknadsutskottet en stor utfrågning om arbetsskadeförsäkringen den 17 februari i år. Vi fick då informalion om bredden, om bakgrunden, såvida den är känd, och om förväntad utveckling och framliden inom arbelsskadeområdet. Utfrågningen redovisas i en bilaga till detta belänkande.

Del största problemel ser miljöparfiet i arbetsmiljön. Del kan vara sä att de arbetsmiljöer som ser myckel rena och fina ut inte alls är särskilt bra för dem som arbelar där. Att sitta en hel dag är mycket skadligt, och det kan ge svåra arbetsskador. Tennisarm är något som tandläkare och tandsköterskor får, och de har elt relativt lätt arbele.

Det är alltså viktigt att ha klart för sig att del inte bara är de 400 000 tyngsta arbetena, där del ingår grovarbete, visst industriarbete, lokalvård och hela vårdkomplexet, som ger arbetsskador. Man måste även lilla på de andra arbetena. Det kan också finnas psykiska orsaker till arbetsskador.

Därför vill vi i miljöparfiet understryka att del skall göras en analys av antalet arbetsskador, något som begärdes redan 1987. Den är berättigad ur mänga synvinklar: medicinska, sociala och arbdsmiljömässiga.

Ökningen av antalet arbetsskador har många orsaker. Det är miljön, stressen och det ackordssystem som delvis finns kvar ännu i dag. Jag undrar om inle de nya personliga lönerna kan ge ell yllerligare stressmoment och ytterligare arbetsskador, när man skall prestera mycket för att komma upp i högre lönegrader jämfört med andra som delvis har samma utbildning.

Härmed yrkar jag bifall lill reservalion 2, som gäller mom. 4 i utskottets hemställan.

De ökade anslagen för anställningar inom försäkringskassorna skall förhoppningsvis minska ärendebalanserna. Väntetiden uppgår i dag lill tolv månader. En människa som har gått i orolig väntan i elt helt år är oerhört mycket svårare att rehabilitera än den som har fått väntetiden förkortad till dl fåtal månader.

Då nu närmare 90 % av arbetsskadorna godkänns skulle rehabilitering, eller eventuellt omskolning, kunna sättas in långl tidigare. I dag har jag fått höra all del är ännu mer än 90 %. Då det i dag är ont om arbetskraft kan säkert mänga fler lättare beredas nyll arbele som lämpar sig för arbetsskada-de. Mänga kommer ut ur systemet och kan inle arbeta igen, men del finns ändå en hel del som kan ha ett annat arbele, l.ex. deltidsarbete, halvtidsarbete, dl lättare arbele eller en annan arbetsställning. Det är inle säkert att man inle kan arbeta alls även om man inte kan fortsätta som byggnadsarbetare, lempoarbetare eller vårdbiträde. Därför är del viktigt att skynda på ärendebehandlingen och komma i gång med rehabiliteringen.

Tanken alt arbetsgivarna skall la ansvar för sjukvårdskostnaderna är intressant; jag siöder den tanken, men realiteten tränger sig pä. Naturligtvis borde man noga observera arbetsplatser där dålig arbetsmiljö oupphörligen ger utslag i form av många arbdskadeanmälningar. Men risken är att arbetsgivarna kommer all syna sin presumtiva arbetskraft i sömmarna och försöka anställa unga, friska människor eller medelålders som har bra hälsobild och som inte längre har småbarn. Jag är därför inte beredd att ulan vidare slödja reservation 4, men vi har ett särskilt yttrande i den frågan, och i framtiden kan vi kanske ändra oss pä den punkten.

Jag yrkar alltså bifall till reservation 2, och jag har även berört mitt särskilda yttrande.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Arbetsskadeförsäkringen

Anf. 109 NILS-OLOF GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Del är bra alt vi har fält den här debatten om arbetsskadeförsäkringen, om arbelsskadorna och om arbetsmiljön, inte bara här i riksdagen utan i landel som helhel. Diskussionen förs ulifrån olika utgångspunkter, och åsikterna om vilka slutsatser som bör dras pä grund av utvecklingen varierar. Några saker är alla debattörer ense om, bl.a. att vi för närvarande har oacceptabelt långa handläggningstider, alt kostnadsökningarna är för stora och att antalet inträffade arbetsskador och arbetssjukdomar ligger på en oroande hög nivå. Men när det gäller orsakerna till utvecklingen och metoderna att komma lill rätla med problemen skiljer sig åsikterna ål. Jag skall återkomma till det när jag kommenterar reservationerna. Låt mig bara försl kortfallal säga någol mer allmänt.

Fram lill den 1 juli 1977 hade vi en i många avseenden brislfällig yrkesskadeförsäkring, en försäkring som var statisk och låst och som var myckel utförlig och exakt när del gällde vilka yrkesskador och -sjukdomar som skulle vara ersättningsgrundande. Ersätlningsrätlen var knuten lill vissa, särskilt angivna, skadliga faktorer. Genom sin konstruktion fångade försäkringen inte in utvecklingen och förändringen, och den var mycket restriktiv frän den försäkrades synpunkt.

Som facklig funktionär arbetade jag i flera år myckel med de här frågorna, och jag kände många gånger myckel slor förtvivlan över den dåvarande

125

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Arbetsskadeförsäkringen

126

försäkringens ofillräcklighel när det gällde att ersätta, som vi såg del, klara fall av arbetsskador och arbetssjukdomar, för all inle tala om dessa oändliga skadeståndsprocesser, som för den skadade var oerhört slitsamma.

Genom den nuvarande arbetsskadeförsäkringen infördes ett hell annal synsätt. Den tidigare statistiska uppräkningsmodellen övergavs, och ett generellt arbetsskadebegrepp infördes. Det innebar en väsentlig utvidgning av det ersättningsberättigade området. Det var medvetet och avsett av dem som stod bakom lagstiftningen. Alt vi skulle få en väsentlig ökning av antalet ersättningsberättigade fall borde således inte vara någon överraskning. Det var ju just sådana tankar som låg bakom den nya arbetsskadeförsäkringen.

På den ulfrågningsdag som åberopades här tidigare ullryckle arbetstagarorganisationerna uppfattningen alt tillämpningen av försäkringen i huvudsak svarar mot de syften som fanns bakom den nya lagstiftningen. Presidenten i försäkringsöverdomstolen, Leif Ekberg, ansåg inle all det var något fel på arbetsskadelagstiftningen. Han sade på utfrågningen exakt: "Del är en mycket bra lag, och den står sig."

I utskollsbetänkandet finns en beskrivning av varför ulskotlsmajoriteten anser det motiverat med en särskild arbetsskadeförsäkring. Man kan sammanfalla del i tre punkter.

För det första: Vi har i Sverige och i andra industriländer ansett att skador ådragna under förvärvsarbete skall kompenseras med högre ersällning än skador i allmänhet. Bakom denna uppfattning ligger bedömningen alt den som förvärvsarbetar löper större risk än andra att drabbas av skada.

För det andra: Genom arbetsskadeförsäkringen och de olika irygghelsför-säkringarna garanteras den som drabbas av skada ersällning enligt skadeslåndsrällsliga grunder ulan att behöva föra bevisning om att arbetsgivaren varit skadevällande.

För det tredje; Vi anser att det finns en stark och viklig koppling mellan arbetsskadeförsäkringen och del förebyggande arbetarskyddet.

Vi anser alltså alt arbetsskadeförsäkringen har en viklig och speciell belydelse i värt försäkringssystem och vill slå vakl om den. I den moderala reservafionen nr 1 krävs en ulredning med syfte att ersätta arbetsskadeförsäkringen med annat system. Jag har här motiverat varför ulskottsmajoriielen anser alt försäkringen skall vara kvar, och vi kan alltså inle slälla oss bakom reservafionen i denna del.

I reservation nr 3 krävs också en ulredning. Det uppdrag som reservanterna menar att denna utredning skulle ha anser vi i slorl selt ryms i del uppdrag som arbetsmiljökommissionen har och även i del arbele som rehabiliterings-beredningen redovisat.

Gemensamt för reservalionerna 1, 2 och 3 saml det särskilda yllrande som centern står bakom är att de uttrycker otillfredsslällelse med de långa handläggningstiderna och de ökade balanserna. Det är en uppfattning som delas av ulskottsmajoriielen. Det är naturligtvis elt oacceptabelt förhållande.

Som vi alla vel har kassorna fält krafliga medelsökningar för all klara del här problemel. Riksförsäkringsverket och kassorna har vidtagit en rad åtgärder i rationaliserande syfte. Även om åtgärderna ännu inte fält full effekt ökar nu antalet avgjorda ärenden. Jag tror att det finns möjligheler lill

ytterligare effekliviseringar, även om jag naturligtvis inser alt del finns begränsningar här.

Att minska antalet ärenden genom en fördubbling av samordningsiiden, som moderater och folkpartister föreslär, kan inle utskottsmajoritelen ställa sig bakom. Visserligen skulle ärendemängden minska med 20-30, kanske t.o.m. 35 % , men antalet inträffade skador skulle ju inte minska. Det skulle bara innebära att 20,30 eller 35 % av de arbetsskadade skulle riskera en lägre ersättning, och det kan vi inte acceplera.

Jag lycker att man kan se en klar skiljelinje mellan partierna om hur man vill lösa problemet med de ökade arbetsskadorna och kostnaderna. Moderater och folkpartister vill göra det genom alt försämra försäkringen. Socialdemokraterna, centern, vpk och miljöpartiet vill däremot göra det genom att angripa grunderna, dvs. förbättra arbetsmiljöerna och effektivisera rehabiliteringen.

Centern upprepar i reservalion nr 2 kravet på en analys av orsakerna till del ökade anlalel arbetsskadeanmälningar, och det har Karin Israelsson lagil upp i kammaren. En sådan analys har ju riksdagen beställt - det är alldeles riktigt. När jag i den debalt som vi hade före jul i fjol utlovade alt jag skulle skynda på en redovisning av hur långt man hade kommit i sitt analysarbete, Irodde jag att man hade kommil längre än man har - del skall jag erkänna. Nu har jag - och ni - fält reda på alt kunskapsunderlaget i dagsläget inte är sådant att del är möjligl att dra de slutsatser som skulle göra en analys både möjlig och meningsfull. Ell sådant kunskapsunderlag finns inte. Då får vi acceplera det. All man redovisar ett analysarbete när man inle har fillräckligl bra underlag kan väl ändå ingen tycka är särskill meningsfullt!

Jag yrkar avslag på reservationerna 1, 2 och 3.

I vpk-reservationen nr 4 krävs en utredning om möjligheterna att påföra arbetsgivarna hela kostnaden för sjukvård, förorsakad av arbetsskador. Arbelsmiljökommissionen har, som Margö Ingvardsson också sade, i uppdrag att överväga bl.a. sådana saker. Vi i utskotlsmajoriteten har lyckl alt eflersom arbelsmiljökommissionen nu har detta uppdrag kan det inte vara särskilt stor idé alt göra en parallell ulredning. Med anledning av della yrkar jag avslag på reservation nr 4.

En gammal bekant dyker upp i reservalion nr 5. Där kräver utskollels moderater och folkpartister all regeringen bör förorda att AMF skall betala den verkliga kostnaden för de tjänster som försäkringskassorna utför ät AMF. Jag har tidigare sagl i den här frågan all det här samarbetet regleras i en kungörelse, RFFS:20. Enligt den kungörelsen skall kostnaden för denna verksamhel ersättas enligt de grunder som man kommer överens om mellan riksförsäkringsverket och AMF. Det är alllsä en förhandlingsfråga för parterna, och det finns nu, lika lilel som dä, anledning lill pekpinnar frän riksdagens sida. Jag yrkar avslag på reservation nr 5.

I reservalion nr 6 lar man upp frågan om livränla till egenföretagarna. Där krävs en översyn av reglerna. När den här frågan behandlades senast - så sent som i november 1988 - hänvisade jag till en pågående översyn inom riksförsäkringsverket, en utredning som i och för sig har med beräkningen av sjukpenninggrundade inkomst för egenföretagarna att göra. Men den utredningen berör även nära dessa frågor. Jag ansåg all denna översyn borde

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Arbetsskadeförsäkringen

127

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Arbetsskadeförsäkringen

avvaktas, och det anser jag nu också. Enligt en uppgifl jag fält kommer denna översyn att vara klar under detta år. Jag yrkar avslag pä reservation nr 6.

Reservafion nr 7 handlar om samordning mellan ålderspension enligl AFL och livränla enligt YFL. Som framgått av Sigge Godins anförande, anser reservanten att de nu gällande reglerna är ogynnsamma i vissa fall och kräver att regeringen ger pensionsberedningen i uppdrag att se över reglerna.

Som framgår av redovisningen i betänkandet var den här frågan föremål för uppmärksamhet redan när den nya lagstiftningen infördes. Man prövade då olika tänkbara lösningar, men det visade sig att de hade icke önskvärda effekter i andra avseenden.

Såväl socialförsäkringskommitlén som den dåvarande regeringen fastnade för de samordningsregler som nu gäller. Bland annal i övergångsbestämmelserna räknades livräntorna upp myckel kraftigt. När man ändrar en lagstiftning blir del ju alllid en gräns, och de som hamnar på fel sida om gränsen kan då känna sig besvikna. Med detta yrkar jag avslag också på reservalion nr 7 och bifall lill utskottets hemställan i dess helhet.

128

Anf. 110 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag sade i mitt första inlägg att vi naturligtvis skall ta arbelsmiljöfrågorna pä allvar, och att de som verkligen är skadade skall ha ersättning. En väg att gå, har vi moderater menat, är att arbetsgivarna får ökat ansvar: de kan genom en s.k. arbetsgivarperiod ta över ansvaret för sjukförsäkringen i dess helhet, förslagsvis de första fjorton dagarna. Därmed får de också ett ökal ansvar för arbetsmiljöfrågorna.

Frågan är hur hög ersättningen skall vara. Om vi studerar vad som händer i dag finner vi att man under den första sjukskrivningstiden faktiskt är väl kompenserad. Det har också beräknats att man kanske är kompenserad till mer än 100 % med de avtalsförsäkringar som gäller. Alltså skulle inan mycket väl kunna göra en sådan samordning som vi moderater och folkpartister har föreslagit, utan att den enskilde pä något sätt skulle bli lidande på det.

Det som är huvudfrågan är vad en arbeisskada egenlligen är. Vid frågestunden ställde jag frågan till riksförsäkringsverkets chef och riksrevisionsverkets representant: "Är del rimligt, med den arbetsskadebedömning vi har i dag, att ca 90% av alla arbetssjukdomsärenden godkänns?"

K G Scherman svarar så här: "Del var en svär fråga för mig all besvara pä elt tekniskt juridiskt rätt sätt. Jag kan bara konstatera, att med den omvända bevisbördan i sambandsprövningen kombinerad med att det räcker alt

skadlig inverkan görs sannolik har man flyttat över till försäkringen hela

den risk som följer av ofullständig kunskap. Det innebär bl.a. alt försäkringen bär risken av alt en skada blir bedömd som arbeisskada även om den inle skulle vara det. Jag har svårt att se att det över huvud laget är möjligl alt garantera all man inle får in sådana skador som inte är orsakade av påverkan i arbetet, med den konstruktion man har givil lagen." Jag skulle också vilja tillägga med den praxis som senare har utbildats.

K G Scherman avslutar: "Jag tycker all del med utgångspunkt i mera allmänt sunt förnuft är rimligt att förutsätta att detta innebär att också skador

och sjukdomar som inle beror pä arbetet ändå riskerar att bli klassade som Prot. 1988/89:99
sådana." 19 april 1989

Riksrevisionsverkets representant säger: "Från riksrevisionsverkds sida ~ '_ '_

har vi föreslagil en översyn av denna lagstiftning, så att man skulle kunna få . J rsa -

en politisk prövning av om kostnadsutvecklingen verkligen stämmer överens med vad man tänkte sig från politikernas sida när man fattade detta beslul. I praktiken innebär tillämpningen, som den ser ut i dag, att del är domslolarna som bestämmer innebörden av begreppet arbetsskada. Vi har den uppfattningen all del kanske vore praktiskt med en politisk prövning av lagstiftningens innebörd." Del är delta som vi moderater efterlyser, och vi vill ha den här prövningen.

När del gäller alt försämra försäkringen, som någon sade här, behöver det verkligen inle innebära någon försämring den första tiden som sagt. Om vi ser fill socialförsäkringarna som helhet, påslår jag att vi med våra förslag skulle åsladkomma en allmän förbättring, eftersom vi skulle föra över socialförsäkringens resurser till dem som långt mera behöver försäkringens stöd på olika områden.

Nils-Olof Gustafsson jämförde de olika partiernas förslag. Ja, vi har litet olika förslag, men jag tror att vi om vi satte oss ned i ett slutet rum kanske skulle kunna komma överens fullständigt förutsättningslöst om en arbetsskadeförsäkring. Det skulle nog oppositionen klara, men jag konstaterar all den socialdemokratiska majoriteten i utskottet inle har någol förslag alls. Det är mycket sämre än att de olika partierna kommer med någol skilda förslag ulifrån våra olika utgångspunkter.

Jag ställde tvä frågor i mitt inledningsanförande, och eflersom jag inte har fått något svar ställer jag dem igen. Jag frågar alltså ulskoltsmajoritelens företrädare: Inser ni nu att en ålgärd bör vidtas för att komma till rätta med den galopperande utgiftsökning inom bl.a. arbetsskadeförsäkringen som man har efleriysl bl.a. i finansplanen och i finansutskottets budgetbehandling?

Den andra frågan är: Ämnar ni nu höja socialavgiften fill de 2,35 % som föreslås av riksförsäkringsverket? Vi höjde ju avgiften från 0,6 till 0,9 %, men har nu ett minus i arbetsskadefonden på över 4 miljarder. Ämnar ni höja avgiften eller skall vi även i fortsättningen betala via skattemedel?

Jag har alltså upprepat frågorna, och jag väntar på svar, Nils-Olof Gustafsson.

Anf. 111 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Jag vill påminna Nils-Olof Gustafsson om att antalet arbetsskadeärenden 1983 var ungefär 45 000. Antalet hade 1988 stigit lill 117 700, och enligt prognoser skall det 1991/92 vara uppe i 222 000. Detta kanske man skall addera fill den oro som riksförsäkringsverkels chef lalar om. Hur skall man klara dessa problem?

Nils-Olof Gustafsson anger vad socialdemokraterna tycker är väsentligt
när det gäller arbetsskadeförsäkringen, varför den är bra som den är och
varför man över huvud laget inte vill göra någonting åt den. Samfidigt säger
utskottsmajoriieten att man inle kan acceptera folkparfiets förslag, exempel
vis om en förlängning av samordningstiden för sjukförsäkringen från 90 129

9 Riksdagens protokoll 1988/89:99

Prot. 1988/89:99 dagar fill 180. Här går en klar skiljelinje, säger Nils-Olof Gustafsson. Vad
19 april 1989 betyder det? Betyder det all bara ni får hålla pä era principer, era regler och

' ~ era bestämmelser så kan människor enkelt gå ner sig - vänta, vänta och

vänla? Genomsnittet är tolv månaders väntetid, men del handlar naturligtvis om många fler månader för vissa människor. Jag vet, och jag är dessutom övertygad om att Nils-Olof Gustafsson, med den praktiska erfarenhet av arbetshvet som han har, vet all del är en omöjlighet att rehabilitera människor efter så lång lid.

Delta är oerhört viktigt för folkpartiet: människorna skall ha en möjlighet att komma tillbaka till elt värdigare liv än att gå hemma med en arbetsskada eller arbetssjukdom utan att få någon rehabilitering. Det är det viktiga för oss, inte huruvida del är någon marginell förändring när man gör en samordning från 90 fill 180 dagar.

Får jag fråga Nils-Olof Gustafsson en sak. Hur kunde socialdemokraterna i arbdsskadeutredningen tycka att den här ytterst marginella förändringen i ekonomin för den enskilde var acceptabel? Hur kunde ni tycka del då, om jag får fråga, när ni tycker all del är så omöjligt i dag?

Sedan hänvisar Nils-Olof Gustafsson till arbetsmiljökommissionen. Jag tycker det är bra att den har till uppgift att kartlägga de 400 000 svåraste arbetsmiljöerna. Men det räcker inte för folkparliel. Vi kan inte stå med armarna i kors och vänta på all del skall hända någoniing. Ytterst är frågan; När vi är så oroliga och bekymrade, och när vi vet all människor går ner sig, vad vill socialdemokralerna göra åt problemet? Vi kan inte vänla längre - del är en fullständig omöjlighet.

Vi i folkpartiet har i den motion som behandlar den här frågan sagt att vi vill skapa ett incitament till arbetsmiljöförbältringar på arbetsplatserna. Väntefiderna måste förkortas. Vi har accepterat del som behandlades i del förra ärendet i dag, att försäkringskassorna får ökad personal. Vi har varit med om att ta det beslutet, därför att vi lycker att det är vikligl. Men detta löser fakfiskt inte problemen, Nils-Olof Gustafsson, och då måste vi åtminstone få en rejäl diskussion här om vad vi skall göra i stället.

Som jag ser det har ni inga som helst förslag alt komma med, och delta kan vi inte acceptera. Detta är inte människovärdigt för dem som drabbas - det är vad det handlar om.

Anf. 112 KARIN ISRAELSSON (c):

Herr talman! Nils-Olof Gustafsson anförde att det finns tre regler när det gäller arbetsskadeförsäkringen. Den ena var alt den som arbetar och skadar sig skall ha högre ersättning för skadan än den som skadat sig på annat säll. Det kan väl vara en sanning som har gällt när den gamla arbetsskadeförsäkringen var i kraft, den som handlade mer om lyte och men och där det verkligen var fråga om påtaglig skada. I dag ser vi dl annal sjukdomspanorama, där del är svårl att sätta gränserna och avgöra om det är fråga om en arbetsskada eller om det är andra saker som har lett till skadans uppkomst. Detta skulle också kunna innebära en annan syn på ersättningen.

Sedan skall del inle krävas någon bevisning när del gäller arbetsskada. Detta har väl delvis uppfyllts, eftersom man har lagil bort en hel del av del 130

medicinska underlaget vid bedömningen av skadorna och det är andra saker som bedöms.

Slutligen var det den starka och viktiga kopplingen lill det förebyggande arbetet. Vårt utskottsförhör har dock visat alt den kopplingen fill arbetsskadeförsäkringen inte finns - man har en undermålig statistik. Den rollen har arbetsskadeförsäkringen alltså spelat ut - om den någonsin har spelat någon roll i della sammanhang. Det är annat statistikinsamlande, såsom ISA-syslemel, som verkligen visar sambanden och pä ett snabbare sätt får fram underlag för att förbättra arbetsmiljön.

På alla tre punkterna har alllsä huvudreglerna egenlligen spelat ut sin roll i den nya situation som vi befinner oss i.

Socialdemokraterna säger nej till lägre ersättning, men de säger också nej fill en högre ersällning, eflersom de inle vill gå på vårl förslag om en samordning av sjukersättningen för den första perioden även av en tänkt arbetsskada. Jag tror man skulle lösa många problem, om man följde riksförsäkringsverkets generaldirektörs och även centerpartiets förslag om en samordning. Man fick då en hög ersättning, lika för alla, under den första perioden och slapp della grubblande hos den enskilde arbetstagaren: Är detta en arbetsskada? Man kunde lättare gå ut och rehabilitera, eftersom den bedömningen inle behövde göras. Det finns många fördelar. Dessulom skulle personal kunna friställas från försäkringskassorna, som skulle kunna syssla med de verkligt svåra frågorna. De pengar som blir över kunde man kanske använda till att kompensera på ett bättre sätt i framtiden.

Men socialdemokraterna säger nej till allting. Man vill inle heller att utskottet skall ta något iniliafiv, vilkel jag lycker är myckel svagt, eftersom det här är slora och viktiga frågor. Samfidigt säger man ja till en ökning av utflödet av pengar- vi är säkert uppe i 9 miljarder kronor det här året - och en höjning av arbetsgivaravgiften.

Det är verkligen all beklaga att man inle tar vara på möjligheterna fill förändringar!

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

A rbetsskadeförsäk-ringen

Anf. 113 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Jag har i dag inte uppfattat någon negativ kritik mot vårt förslag om en utredning av arbetsgivarnas ansvar för hela kostnaden för sjukvård som är förorsakad av arbetsskada. Utskottels talesman anförde ingenting negativt. Han sade varken alt det var orealistiskt eller att del var omöjligl att genomföra, som det händer ibland att vpk-förslag avfärdas med, utan hänvisade enbart till den sittande arbetsmiljökommissionens arbete och till att detta ingick i direktiven för denna. Därför tolkar jag detta uttalande som att Nils-Olof Gustafsson anser all utredningen också bör titta pä vårt förslag, för såvitt jag vet finns det inga andra konkreta förslag om hur man skall skapa ekonomiska incitament för arbetsgivarna i förebyggande syfte -eller har socialdemokraterna eller några andra något förslag om hur della skall gå fill, som kommissionen kommer att titta på?

131

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Arbetsskadeförsäkringen

132

Anf. 114 NILS-OLOF GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag reagerade mot Gullan Lindblads sätt att uttrycka sig om de arbetsskadade i sin inledning. Jag vet inte om jag har tolkat henne rätt, men jag fick det bestämda intrycket att hon beskrev de arbetsskadade som en hop simulanter, som känner efler varenda liten krämpa. Jag tyckte illa om det.

Jag tyckte ännu mer illa om alt jag också uppfattade att hon lade orden i munnen på några besökande handläggare från Värmlandskassan. Hon ruskar på huvudet nu, men jag skall med intresse läsa snabbprolokollel - jag tror att det var så. Del stämmer i så fall.

Moderaterna och folkpartisterna vill klara det ökade antalet arbetsskador med försämrad försäkring. Så är det ju. Moderalerna vill gå längst - de vill avskaffa hela försäkringen - men folkpartisterna går på ganska bra de med. Det var tur att Sigge Godin åberopade folkpartiels molion, för det ger mig ett utsökt tillfälle att läsa upp vilka förslag som finns där:

"Alla de problem som vi tidigare har diskuterat kräver enligt folkpartiels uppfattning ell långsiktigt och målmedvetet arbete för att stärka och förbättra socialförsäkringssystemet." Observera att det slår förbätlra!

"Folkpartiet har under senare år framlagt en rad förslag med detta syfte. Vi har l.ex. pläderat för lägre kompensationsnivåer inom vissa system (inom sjukförsäkringen för kortfidssjukvaro och inom delpensionssystemet) och ansett det motiverat att bevara en karensdag inom sjukförsäkringen. Vi har också arbetat för en ökad egen finansiering inom arbetslöshetsförsäkringen, bl.a. i syfte all stärka incitamenten till en mer återhållsam löneutveckling. Vi har föreslagit en förlängning av samordningsperioden mellan sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring. Vi motsatte oss den modell för limsjukpenningen som infördes 1987."

Del här kallar folkpartiet i sin motion för att förbättra försäkringen. Jag känner en oerhörd bävan inför de förslag som folkpartiet kommer att lägga fram, om man där kommer på att försämra försäkringen, eftersom det som står i den här motionen skulle vara en förbättring.

När det i övrigt gäller folkpartiels molion, som utskottets folkpartister hänvisar fill i reservation 3, tycker jag att det är en alldeles riklig tolkning som vi gör, när vi säger att de frågor som där tas upp skall bearbetas i arbetsmiljökommissionen. Rehabiliteringen är det oerhört viktigt att förbättra - där håller jag med Sigge Godin - och detta finns med i det arbete som rehabiliteringsberedningen nu har redovisat. Jag förstår inte vad det skulle behövas för ytterligare utredningar. Man kan väl inle begära ulredning för ulredandds skull. Varför skall man ha parallellulredningar, när det redan finns dl uppdrag att titta på de här sakerna?

Samma sak gäller vpk. Jag har ingen negativ kritik mol de synpunkter som vpk för fram i sin motion och i sin reservation, men man är ju inle tvärsäker i vpk:s mofion heller, utan man pratar där ungefär som jag gjorde i mitt inledningsanförande. Det finns ändå en osäkerhet i fråga om vilken arbetsgivare som drabbas, och drabbas inte räll arbetsgivare, då menar jag att man missar en hel del av vilsen med förslagel. Del här är saker som kommissionen får lilla på i sill arbele.

Jag tycker också all det finns anledning att peka på del som miljöpartiet för

fram i sitt särskilda yttrande, att man inte får utesluta att kostnadsansvaret kan medföra att arbetsgivaren skaffar ett sorteringssystem, så att han inte anställer andra än dem som är hundraprocentigt friska.

Anf. 115 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Jag konstaterar att jag tyvärr inle har fåll något som helst svar pä de konkreta frågor jag ställde. Däremot gjorde Nils-Olof Gustafsson en analys av mill sätt att uttala mig, eller hur del nu hette, alt jag skulle ha uttalat mig negativt om de arbetsskadade. Det har jag inte gjort, men jag anser alt med nuvarande utformning av arbetsskadeförsäkringen och den praxis som har utarbetats är inte försäkringen i överensstämmelse med det vi har menat med en arbetsskadeförsäkring.

Så vill jag kommentera alt jag skulle ha lagl orden i munnen på någon besökande från Värmlandskassan. Jag vel alt flera av dem som nu är i kammaren var närvarande när vi fick del besöket, och om jag inte missminner mig var också Nils-Olof Gustafsson med vid det tillfället.

En av mina kolleger från försäkringskassan sade - jag antecknade det - alt han ansåg det vara fullkomligt hopplöst och att han inle längre orkade fortsätta. Han fann sin arbetsuppgift meningslös och skulle därför sluta. Jag har flera vittnen på detta, om del nu skulle vara nödvändigl.

Sedan vill jag verkligen rätta till en sak. Vi vill inte avskaffa arbetsskadeförsäkringen, Nils-Olof Gustafsson. Och nu ber jag Nils-Olof Gustafsson slå upp reservation 1, som finns på s. 16 i betänkandet. Där står det all den ulredning vi har begärt "bör få i uppdrag att undersöka om inle behovet av arbetsskadeförsäkring för dem som får sin arbetsförmåga bestående nedsatt till följd av arbetsskada kan tillgodoses genom en obligatorisk ansvarighels-försäkring för arbetsgivare". Observera att det står obligatorisk!

"En sådan ansvarighetsförsäkring bör kunna tecknas i försäkringsbolag, och det bör vara möjligt att i avtal mellan parterna reglera hur försäkringen i detalj skall vara uppbyggd. Huvudsaken är all det i botten finns en lagstadgad skyldighet för alla arbetsgivare att teckna ansvarighetsförsäkring mot arbetsskada."

Dessutom har vi lagt fram förslag om ett ökat arbetsgivaransvar. Jag kan inte anse alt del skulle vara en försämring för de försäkrade. Däremot skulle det bli en för den allmänna försäkringen betydligt billigare försäkring.

Nils-Olof Gustafssons egen finansminister har med stort bekymmer uttalat att vi måsle göra någonfing åt socialförsäkringarnas fruktansvärda kostnadsökning, och senast var det socialministern som yttrade all någol förslag skall presenteras i detta ärende under det kommande året. Men Nils-Olof Gustafsson är tomhänt.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Arbetsskadeförsäkringen

Anf. 116 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Det stämmer dåligl det här, Nils-Olof Gustafsson .lena fallel säger ni alt folkpartiet vill försämra allt inom den sociala sektorn. I andra fallet instämmer Nils-Olof Gustafsson i att rehabilitering är så viktigt.

Vi har talat om flera insatser för all komma i gång med en snabb rehabilitering, för della är så vikfigt för den enskilda människan. Skulle vi inte kunna vara överens om då att det är viktigt att kunna rehabilitera

133

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Arbetsskadeförsäkringen

134

människor och att del skall kunna göras inom en fid när de har förmåga att klara av en sådan insats? På något sätt vill ni inle redovisa någoniing.

Jag har sagt tidigare här i kammaren all det förekommer faktiskt saker i regeringskansliet. Del finns tidningsartiklar, intervjuer med statssekreterare och alll vad del är, som visar exakt delta, Nils-Olof Gustafsson. Min fråga var redan i inledningsanförandel; Varför håller ni på bakom lyckta dörrar? Är inte detta problem så viktigt att vi ålminslone kan lyfta fram del i ljuset och se vad det är man kan göra åt det?

Dessutom är folkpartiet berett att ställa upp och medverka lill att försöka lösa en sådan här allvarig fråga. Men ni vel ingenting, och ni har heller ingen lust att göra någoniing.

Hur kan det komma sig att socialdemokraterna i ena fallet, i arbdsskadeutredningen, tycker alt man kan förändra samordningsiiden frän 90 till 180 dagar, eftersom det skadar den enskilde ytterst marginellt, och att ni i det andra fallel över huvud taget inte kan tänka er del? Någon motivering skulle jag hemskt gärna vilja ha. Jag tycker alt det är en viklig fråga, för det är en åtgärd som ändå möjliggör att man kan lösa några problem.

Sedan tar Nils-Olof Gustafsson fram vår motion. Han redovisar socialförsäkringssektorns alla delar, arbetslöshetsförsäkring och hela körd, och säger alt del är en kalaslrof för människorna om folkpartiet får bestämma. Det är inte så, Nils-Olof Gustafsson. Men det skulle kanske ha skapats exempelvis besparingar på fem-tio miljarder kronor, lägre inflation och en sundare samhällsekonomi. Och varför vill man ha det? Jo, det vill man ha därför all detta kommer människorna till godo, och det är fakfiskt det som vi tycker är vikligl.

Låt mig la upp della med limsjukpenningen igen. Vi kan inle acceptera att vissa människor får underkompensaiion och andra överkompensation, och del var skälel till att vi inle lyckte att förslaget var bra. Vi säger inle nej till allting, men vi vill ha förslag som ger människorna den rätt som de har all kräva.

På tal om rätt, Nils-Olof Gustafsson, för de människor som har en gammal livränta och som tvingas till samordning när de blir ålderspensionärer: Hur skulle det vara om ni försökte från majoritetens sida att redovisa dl rimligt svar på en motion? Vi har inle motsatt oss samordningen, som jag sade, men vi tycker att ett halvl basbelopp skulle kunna undantas från beskattning. Den åsikten har ni över huvud laget inte kommenterat. Den var alltså inte intressant. Men frågan är intressant för de små, enskilda människorna som aldrig har hafl en förutsättning att tjäna in ATP-poäng och få en rejäl pension. De tycker alt della är intressant, men till dem har ni ingenting all säga. Jag hoppas att det inte är därför att det aren folkpartimotion som ni inte har någonting alt säga till dem, för de väntar i alla fall på svar. Det viktiga är faktiskt alt man gör någonting för människorna.

Som avslutning vill jag säga alt vi måste göra någonting åt arbetsskadeproblemet, vi måste göra någol ål väntetiderna. Det som arbetsmiljökommissionen gör skapar inte kortare väntetider och inte heller förutsättningar för all lösa det här problemet pä mänga, många år. Del är bra all del jobbet har satts i gäng, men vi måste föra till någonting yllerligare.

Låt mig hoppas att det inle är bara folkpartiet och de övriga borgeriiga

partierna hksom riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas personal som tycker att det är en oroväckande framlid som vi går lill mötes. Ni måste väl också börja oroa er, Nils-Olov Gustafsson.

Anf. 117 NILS-OLOF GUSTAFSSON (s):

Herr talman! Nej, Sigge Godin, jag log aldrig ordet kalaslrof i min mun när jag läsle högt ur folkpartiets motion; det ordet har Sigge Godin själv tagit till nu.

Vad jag sade stämmer inte alls dåligt, utan det stämmer bra. Det som ni säger om rehabilitering är bra, men det jag läsle upp ur er motion om den ganska märkbara försämring av socialförsäkringen som ni vill ha är dåligt.

Det här om lyckta dörrar har jag hört Sigge Godin säga några gånger. Han hänvisar lill en artikel i Dagens Induslri, tror jag; jag har i alla fall läst den i någon tidning. Jag begriper inte att Sigge Godin gör ett nummer av del här. Varje regering som fungerar måsle väl göra en ständig översyn av sin verksamhet, och socialförsäkringen är en stor och dyr verksamhet. Jag förutsätter faktiskt att man har en rullande översyn, och jag kan inte begripa att del skulle vara att gömma sig bakom lyckta dörrar. Jag förstår inle dugg av det där.

Gullan Lindblad, del var inle alls av nonchalans som jag inte svarade på frågor. Del är svårt alt vara ensam när ni är så många. För alt börja med den andra frågan är jag inle involverad i budgetarbetet sä fill den grad alt jag kan säga vad som är pä gång när det gäller avgiftshöjningar och sådant. Där måsle jag bli svaret skyldig.

På den första frågan, om vi inser att vi måste göra någonting, är svaret: Självfallet gör vi det. Jag blir faktiskl litet irriterad när vi blir anklagade att slå med armarna i kors och inte göra någoniing. Just vi av alla begriper inte hur allvarligt det här är och vill ingenting göra. Jag håller naturligtvissrjed om alt det är otillfredsställande med kostnadsutvecklingen. Att vi har en resulsfcrä— vande administration är del ingel tvivel om. Och visst är det nödvändigl att väntetiderna kortas, lacka för det. Del här måste vi ju ta på allvar. Men vad jag försöker säga är att det riktigt vikfiga ändå är de bakomliggande faktorerna. Det riktigt allvarliga är att det är så många människor som slits ut. Del mest alarmerande tycker inte jag är alt arbetsskadeförsäkringens kostnader ökar, även om jag finner det oroande i sig. Slörre delen av den kostnaden skulle för övrigl annars komma pä sjukförsäkringen, för de här människorna är ju sjuka och inte antingen arbetsskadade eller friska.

Det verkligt alarmerande tycker jag är all alla tre grupperna - arbetsskadade, långtidssjuka och förtidspensionärer - ökar samtidigt. Då är det inte fråga om all flytta människan från den ena försäkringsgruppen fill den andra, utan vad det gäller är att göra någoniing verkligt bra ål människornas förhållanden i arbetslivet.

Sedan åberopade Gullan Lindblad någonting som finansminislern skall ha sagt om socialförsäkringen och hänvisade till honom som en klok man. Del lycker jag också alt han är, och jag skall citera vad han sade i finansdebalten i dl meningsutbyte med Anne Wibble: "Hennes enda recept är att skära ner förmånerna. Men då har vi inle kommit åt del grundläggande problemet, som är elt annal, nämligen varför människor blir sjukskrivna långa lider.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Arbetsskadeförsäkringen

135

Prot. 1988/89:99 19apriri989

A rbetsskadeförsäk-ringen

varför antalet arbetsskador växer så snabbi och varför vi har så många förtidspensionerade. Det enda de borgerliga partierna kan länka sig är alt försämra förmånerna för dem som drabbats. I ställd måste vi söka lösningar som innebär att vi kan minska sjukskrivningsperiodernas längd, minska antalet arbetsskador och minska antalet förtidspensioneringar. Det kan vi åsladkomma l.ex. genom att skärpa incitamenten för arbetsgivarna alt förbättra arbetsmiljön och för samhällel att förbällra folkhälsan och ge sig i kast med rehabilitering av dem som skadats. Om vi kunde minska förtidspensionering och långtidssjukskrivning skulle det ge både lägre kostnader och flera arbetstimmar och därmed högre produktion samt en bättre tillvaro för de enskilda människor det gäller.

För den som har ett socialt samvete, , är svaret givet: Det är den vägen

vi skall gå. Det är del social-humana sätlel alt både minska kostnaderna och förbätlra människors situation."

Det är socialdemokraternas hållning i de här frågorna.

Anf. 118 GULLAN LINDBLAD (m):

Herr lalman! Del var ju skönt att Nils-Olof Gustafsson hade hitlal ett citat från finansminislern som kunde användas i del här sammanhanget. Jag har sett andra uttalanden, och jag har också haft en interpellationsdebatt med socialministern där han menade all man faktiskt måsle åtgärda försäkringarna i sig.

Jag håller med Sigge Godin om all del är litet egendomligt att så litet sipprar ut från regeringskansliet fill utskoltsmajoriteten och att ni faktiskt inte har något som helst förslag i de här frågorna.

Är det inte eländigt ändå att ni med världens bästa arbetsmiljöer, som jag förstår Nils-Olof Gustafsson, med en förelagshälsovård som är mycket väl utvecklad och med världens kanske starkaste fackorganisationer inte har kommit längre än att det ser ut på det här sättet? Kostnadsexplosionen är ju nättopp katastrofal; det tycker jag all den är när miljarderna fullständigt rinner bort. Men allra värst är att del finns massor av verkligt sjuka människor som får vänla på hjälp i åratal därför att - det hävdar jag - man sysslar med en försäkring som ändå omspänner en väldigl lilen del av hela sjukförsäkringskomplexel.

136

Anf. 119 SIGGE GODIN (fp):

Herr talman! Jag skall inte förlänga debalten speciellt mycket, men jag blir faktiskl irriterad när Nils-Olof Gustafsson citerar finansministern, för vad han ville ha sagt var: "Ni bara försämrar förmånerna."

Låt mig som avslutning på min insats i den här debatten säga att Nils-Olof Gustafsson kan tala med finansminislern och undervisa honom om all det inte går att klara rehabiliteringen, om man har sådana väntetider som man har i dag - 11,12 och kanske upp emot 20 månader för vissa människor. Det är en omöjlighet. Som vi från folkpartiets sida säger är det ju viktigt för den lilla enskilda människan all hon får ett värdigare liv, vilkel man inle får när man inte har en chans som alla andra att återgå i arbele, all känna arbetsgemenskap, att känna tillfredsställelsen av att man kan försörja sig själv och att man kan utnyttja alla möjligheler i vårt samhälle. Det går inte

med dessa väntetider, och det är det som är problemet, Nils-Olof Gustafsson. Jag har under hela denna deball vänlat på svar på mina frågor. Men det har inte kommil några svar - det är därför, herr talman, som jag vänder Nils-Olof Gustafsson ryggen. Han svarar ju ändå inle, så därför lalar jag till talmannen och de övriga.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Studiestöd

Anf. 120 NILS-OLOF GUSTAFSSON (s);

Herr talman! Också jag insåg del meningslösa i alt fortsätta denna diskussion. Inledningsvis sade jag faktiskl all uppfattningarna är olika, hur man nu skall komma till rätla med detta problem. Diskussionen har visat att jag hade rätt.

Jag begärde ordet för att något kommentera det som Gullan Lindblad sade om våra arbetsmiljöer. Jag vet inte, men det är möjligt att vi har världens bästa arbetsmiljö. Detta säger nog mer om hur dåligl del är ute i den övriga världen än om hur bra vi har det här. Vi har i många fall dåliga arbetsmiljöer. Folk far illa och blir utslitna av belastningsskador i unga är. Människor mår inte bra, och vi måste göra någoniing ål detta. Jag vet att del är sä, eftersom jag träffar dem.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendel skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

14 § Föredrogs

socialförsäkringsutskotlets betänkande 1988/89:SfU15 Studiestöd (prop. 1988/89:100 delvis).

Studiestöd

Anf. 121 HANS DAU (m);

Herr talman! Förra veckan läste jag i en av den s.k. rörelsens tidningar -det var Konsums tidning Vi - en rubrik som löd: "Vi har inle lyckats med skolan." När man läser vem som sagt della, hajar man till litet grand. Det var nämligen vår statsminister, Ingvar Carlsson, och det handlade om den sociala snedrekryteringen till våra högskolor.

Trots att vi försökl, måsle vi vara självkritiska och erkänna ett misslyckande, sade statsministern. Han konstaterar alt förutom den bristande sludietra-ditionen och påverkan i hemmet har de slora studieskulderna avskräckt ungdomar från arbetarhem mer än ungdomar från andra hem all studera vid högskolan.

Som Ingvar Carlsson mycket riktigt observerat är rekryteringen till högre ulbildning forlfarande mycket sned och missgynnar såväl vissa sociala grupper som vissa regioner i landet.

I mitt hemlän. Västerbollen, kan man se delta väldigt tydligt om man jämför Umeå med en sådan glesbydskommun som Dorotea. Skillnaden mellan hur mänga som går vidare lill studieförberedande gymnasieutbildning och hur många som går vidare till högskola är enorm. Della trots all målsättningen sedan länge varil all få alla socialgrupper så likvärdigt som

137

Prot. 1988/89:99 möjligt representerade vid läroanstalterna. Men det är ett faktum att
19 april 1989 ungdomar från familjer med svag eller ingen studidradifion är mycket lägre

Studiestöd

studiemoliverade. Ungdomar från glesbygden har framför alll avsevärt större kostnader. Det är mycket besvärligare för dem att komma lill högskolorna. Därför finns det inte samma intresse, i synnerhet som man på dagens arbetsmarknad kan få stora inkomster relativt snabbt ulan att sätta sig i skuld.

Studiestödet är inte den enda orsaken. Den socialdemokratiska skaltepoli-fiken är kanske också en bidragande orsak, men den skall vi inte diskulera i dag.

Studiemedelskommitténs förslag och riksdagens beslut - som i övrigt tagit fasta på många moderata förslag - innebär en väsentlig förbättring av de högskolestuderandes villkor, men detta är på intet sätt tillräckligt för att vi skall komma till rätla med problemen. Även i den budgetproposifion som ligger fill grund för detta betänkande föreslås en del förbättringar i den av oss föreslagna riktningen, vilket vi välkomnar.

Det är också vikfigt att man tar hänsyn till den fortsatta internationaliseringen inom näringslivet och närmandet till Europa. Den snabba tekniska utvecklingen ställer stora krav på förändringar och utveckling av studiestödet, om inte Sverige skall halka efter och för att inte stora grupper av svenska ungdomar skall ställas utanför det som händer i världen.

Därför lägger vi moderater i vår motion Sf413 fram ett anlal förslag som skall leda till att fler sludiebegåvade ungdomar söker sig till våra högskolor, en bättre social och geografisk fördelning och större studiesocial rättvisa. Dessa förslag inriktas på att befrämja elt vidare internationellt samarbete och dt större internafionellt engagemang.

Jag avser att kommentera några av de reservationer som är fogade lill betänkandet.

I reservafion nr 1 tas frågan om inackorderingstillägget upp. Enligl förslaget i budgetpropositionen kommer del att höjas, vilkel vi välkomnar. Vi vill bara betona och få riksdagens stöd för att detta bara är ell steg på vägen och att vi måste fortsätta i denna riktning.

I reservation nr 2 tar vi upp frågan om inackorderingstillägget vid regionala idrottsgymnasier. Den frågan kommer Ulf Melin alt behandla senare i kväll, varför jag går förbi den.

Gymnasieelevers resor är också dl vikligl inslag för all utjämna de regionala ojämlikhderna. CSN har fått i uppdrag att se över delta. Vi betonar att man framför allt måsle la hänsyn fill vad som gäller inom grundskolan för alt det skall bli en rättvis och acceptabel samordning på detta område.

Reservafion nr 4 handlar om studiebidrag vid utlandsstudier och anslag lill
studiehjälp. Della har tidigare varit ell krav från CSN. Även vi har framförl
detta krav i motioner, och vi vill nu upprepa det. Detta är ell område där
plånboken verkligen lalar. Om man vill kan man skicka sina barn utomlands
för sludier på gymnasienivå. Man kan få studiehjälp om denna utbildning
inle finns i Sverige. I övrigt får man betala allting själv, och man går miste om
sin studiehjälp.
138 Jag har fått ett brev från en förtvivlad mamma som är ensamstående med

tre barn. Hon hade tänkt göra en uppoffring och skicka sin sludiebegåvade och spräkintresserade son lill USA på ett år. Hon var beredd att avstå ifrån studiehjälpen. Men då blev sonen egentligen obefintlig i och med alt han for utomlands. Mamman förlorade flerbarnstillägget. Plötsligt hade hon ett barn mindre, men även delta kunde hon tänka sig att gå med på. Men droppen som fick bägaren att rinna över och som gjorde att hon inte kunde genomföra detta var att hon dessutom gick miste om bidragsförskottet. Då gick del inte längre. Hennes ekonomi stoppade inte. Jag tycker att sådana här orättvisor borde rättas fill snabbi. För att komma fill rätla med detta föreslår vi att man anslår ytterligare 20 milj. kr. för att förbätlra den här situafionen.

I reservation nr 7 lar vi upp inkomstprövningen. Vi lycker alt prövning mot egen inkomst om rätt till studiemedel bör upphöra på sikt. Del skulle visa att systemet verkligen är generellt. Förslaget skulle innebära administrafiva besparingar och underlätta hanteringen för den enskilde. Men man skulle framför allt få borl de slora marginaleffekter som man nu har. Om man tjänar mer än vad fribeloppet tillåter, får man mindre bidrag-del är ju bidraget som reduceras först -, högre barnomsorgskoslnader, om man har sådana, lägre bostadstillägg och högre skall. Detta går ju tvärtemot vår målsättning, att man skall försöka att få en lägre skuldbörda för de högskolestuderande. Som Ingvar Carlsson sade i den här tidningsinlervjun utgör ju detta ett hinder för slora grupper all studera vidare. Därför föreslår vi att man av kostnadsskäl genomför det här successivi, genom all som första etapp minska fribelopps-gränserna med 10 % eller höja dem med 10 % vardera halvåret fr.o.m. den 1 januari 1989.

I reservafion nr 9 har vi också tagit upp frågan om inkomstbeskattning. Vi tycker att det är orättvist. I utskollsbetänkandet sägs det att det är orättvist alt genomföra den ändring som vi föreslår. Vi anser att det är orättvist att ha del kvar som det är. Del drabbar framför allt unga barnfamiljer som bor i villa och vissa nydablerade företagare.

Frågan om avskrivning av studielån lar vi upp i reservation nr 10. Vi lycker att de som gör uppoffringen att genomgå en lång utbildning bör befrias från någon del av den exlra skuldbörda som de drar på sig på del viset. Vi tycker också att den som avlägger doktorsexamen skall få denna belöning. Det blir ytterligare en belastning på ekonomin genom att man lar bort elt basbelopp av studieskulden. Vi har också en del förslag som gäller vuxensiudieslödd. Vi ifrågasätter bl.a. om reglerna för koritidssludieslöd verkligen innebär att slödet går lill avsedda målgrupper.

Till sisl, i reservalion nr 23 föreslår vi alt reserabatterna fill studerande skall förbättras. Man skall inte bara kunna åka med SJ, eftersom SJ faktiskt inte finns i l.ex. slora delar av Norrland. Del förstärker den snedfördelning som finns på det regionala områdel.

När man läser betänkandet finner man att utskoltsmajoriteten skriver positivt om vissa saker. Man skriver l.ex. positivt om inackorderingstillägget och om en del andra saker som vi lycker är bra. När det gäller gymnasiestudier utomlands går man t.o.m. längre än vad vi har föreslagit i motionen. Del intressanta är dock att CSN har fått nolldirekliv i sitt budgetarbete, vilkel gör alt det inte finns pengar för detta ändamål. Vad är det för glädje med all skriva positivt om man inte anvisar medel? Vi anser därför att utskollel i

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Studiestöd

139

Prot. 1988/89:99 stället skulle ha bifallit våra förslag och anvisat medel till det här området.

19 april 1989 Med det anförda, herr talman, vill jag yrka bifall till de moderata

~ 7 '. reservationerna med Gullan Lindblad som första namn.

Studiestöd

Anf. 122 BARBRO SANDBERG (fp):

Herr talman! Vårl samhälle har blivit alltmer komplicerat. Vi måsle dagligen söka och bearbeta mängder av informalion. Vi måste också vara beredda alt ta större ansvar för oss själva och andra, både pä arbetet och på fritiden. I arbetslivet kan del gälla alt själva upptäcka säkerhetsrisker och sedan formulera krav på åtgärder. På fritiden kan det l.ex. gälla förändringar i del egna bostadsområdet som man vill ha gjorda. I bägge fallen krävs det att man kan tillgodogöra sig den information som finns och all man sedan kan formulera sina krav eller synpunkter. Det är därför vikfigt all alla kan handskas med några av livets viktigaste verktyg: att kunna läsa, skriva och räkna. Risken finns annars alt svenskarna delas upp i två grupper, de som kan fillgodogöra sig informafion och de som inte kan det.

Det betänkande vi nu diskulerar, SfU15, behandlar studiestödet. Däri ingår också vuxensiudieslödd, som lillkommit för att underlätta för dem som endast har folkskola eller annan korl utbildning att genomgå någon form av utbildning. Jag skall här beröra några av folkpartiels reservationer.

Från den 1 januari 1989 gäller delvis nya regler för tilldelning och älerbetalning av studiemedel. Bidragsdelen har bl.a. förbättrats ganska väsentligt. Folkpartiet anser att detta nya syslem skall göra det möjligt för fler studerande all bedriva heltidsstudier utan alt behöva arbeia bredvid, och det tycker vi är bra. I ett avseende anser vi dock att del nya systemet fortfarande brister. Det gäller beräkningen av fribeloppet för ferieinkomster. Den rimliga modellen vore enligl folkpartiets mening att de inkomster som de studerande uppbär under den tid de inte är berättigade lill studiemedel, dvs. sommarmånaderna, inle heller skall inräknas i fribeloppel. Man kan också ifrågasätta om den nya ordningen med att reduktionen i första hand görs på bidragsdelen och därefter på lånedelen är riklig. Elt syslem där reduktionen sker proportionellt på båda delarna, som enligt gamla systemet, vore kanske alt föredra.

Folkpartiet har under flera år ifrågasatt om den differentiering av det
särskilda vuxensiudieslödd (SVUX) som görs, beroende på om den
studerande är medlem av arbetslöshetskassa eller ej, inte är orimlig. Nu har
en översyn aviserats, vilket vi givetvis lycker är posilivl. Man blir dock litet
fundersam över regeringens avsikter med översynen. Tänker man ta bort
möjligheten lill särskilt vuxenstudieslöd för icke A-kassemedlemar, eller? I
en promemoria som bifogats regeringsbeslutet sägs bl.a. att "CSN bör också
analysera om det finns skäl för att behålla möjligheten för den som inte är
medlem av A-kassa alt erhålla särskilt vuxenstudieslöd". Jag Irodde all
översynen skulle gälla alt få fill stånd en jämnare fördelning av medlen. Det
har folkpartiet motionerat om under flera år. Nu skall man ju inte ta ut några
sorger i förskott. Det har faktiskl hänt förr alt regeringen tyckt att våra
förslag är bra, men ändå avslagit dem här i kammaren. Senare har de kommit
tillbaka i en lämplig proposition. Vi får väl se om så blir fallet den här gången
140 också.

Ett annal molionskrav som folkpartiet har hafl under följd av år är avskaffandet av kollektiv ansökan om inlernalbidragför pensionärsorganisationer. Varje år har vi fått samma svar av utskoltsmajoriteten. Så även i år; "all del endast är fråga om en tvåårig försöksverksamhet". Ja, det var det från början, men den försöksverksamheten förlängs med ett år i laget och nu senast lill utgången av år 1990.

Eftersom medlen är begränsade och uttas via arbetsgivaravgift, bör de förbehållas personer i arbdsakliv ålder. Dessulom blir ju handikappade nekade internatbidrag, därför att resurserna är uttömda. Från socialdemokratiskt håll har till försvar för den här ordningen alltid framförts att i pensionärsorganisationerna finns också förtidspensionärer. Jag tror faktiskt inte att de är särskill många. De flesla förtidspensionärer, som är aktulla för della slöd, finns nog snarare i någon handikapporganisation. Som jag fidigare har sagl, förutsätter vi att pensionärsorganisafionerna kan finansiera sin kursverksamhet på annal sätt, l.ex. via studieförbund.

Herr talman! För att döva eller gravt hörselskadade skall kunna leva dl normalt liv krävs att familj och omgivning kan teckenspråk. I dag bedrivs internalkurser vid bl.a. folkhögskolor dit familjer kan åka för att under ett par veckor få undervisning i teckenspråket. Dessa kurser medför dock ganska stora koslnader för familjen, upp lill 15 000 kr. för en Irebarnsfamilj, enligl uppgift. Det är därför positivt att föredragande statsråd i årels budgetproposition föreslär att berörda föräldrar skall få rätt till studiesocialt stöd i form av kortfidsstudieslöd och internatbidrag.

Vissa problem kvarstår dock. Del är vikfigt alt se familjen som en helhet och att den kan fä denna undervisning gemensamt. Statsrådet föreslår att CSN och SÖ i samråd skall ge förslag lill hur det här stödd skall utformas. Man bör dä också ta hänsyn lill alt hela familjen, alltså även barnen, syskonen, bör genomgå utbildningen samtidigt. Koslnaderna för barnens vistelse måsle också ersättas på någol säll.

Till sisl, herr talman, några ord om sluderandehälsovården. Den har tenderat att bli elt slående inslag i denna deball, därför alt ni socialdemokrater alltid försöker spara på denna post. Den stora utgiftsposten inom sluderandehälsovården är personalkostnaderna. Den uppräkning på knappt 4 % som regeringen gör för budgetåret 1989/90 är inle tillräcklig.

Nu säger utskotlsmajoriteten all den särskilda utredare som tillkallats för alt utreda konsekvenserna av ett eventuellt avskaffande av kårobligatoriel också skall analysera och lämna förslag om hur studerandehälsovården skall organiseras. Det är väl bra. Men varför skall inte verksamheten ges möjlighet att fortsätta lills beslul om ny verksamhel fattats? Det är väl inte brukligt att man börjar rusta ner så snart en utredning tillsatts. Folkpartiet föreslär därför alt anslaget räknas upp med 6 % eller 200 000 kr., för att bättre motsvara kostnadsutvecklingen.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till alla reservationer som folkpartisterna i utskottet har ställt sig bakom.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Studiestöd

141

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Studiestöd

142

Anf. 123 MARIANNE JÖNSSON (c):

Herr lalman! Del riksdagsbeslut om förändringar i studiemedelssystemet som fattades förra våren och som trädde i kraft den 1 januari i år har inneburit förbättringar för de studerande. Huvudproblemet i studiemedelssystemet löstes dock inte genom del beslutet, som vi ser det från cenlern. Skuldbördan kvarstår nämligen. Även med den nya modellen kommer en normalulbild-ning på tre år att ge studieskulder på över 100 000 kr. För de längre högskoleutbildningarna blir skuldbördan mellan 140 000 och 200 000 kr.

Det nya systemet medför att studieskulden trots full återbetalning kan växa under 20-30 år för vissa grupper med lång sludiefid och låg inkomst. Vissa grupper kommer aldrig att kunna beiala tillbaka skulden. Den får avskrivas vid 65 års ålder, då pension inträder. En skuldfälla har inrättas för studerande. För all la sig ur den fällan måste man ha löneökningar som växer snabbare än skulduppräkningen. Anser företrädare för ulskotlsmajoriteten att en sådan konstruktion av ett studiemedelssystem är rimlig?

Vi i centern anser att ett bra studiemedelssystem är ett viktigt instrument för alt öka rekryteringen till den högre utbildningen och för att motverka social snedrekrytering. I den modell till studiestödssyslem som vi i centern länge har arbetat för är en av huvudpunkterna just alt begränsa studieskuldernas storlek. Vår modell innebär en ca 50 % lägre studieskuld.

Vi anser alt den enda rimliga lösningen är all införa en beskattad studielön på 100 % av basbeloppet kombinerad med ell statsgaranlerat lån på 80 % av basbeloppet. Genom alt studielönen blir beskattad inordnas de studerande i grundsyslemd, och det krävs ingen särlösning för l.ex. sjukvård. Genom alt studielönen blir beskattningsbar kan fribeloppsreglerna i sin helhet avskaffas, och det blir möjligt all införa avdragsrätt för litteraturkoslnader och andra materialkostnader, som i dag är betungande för vissa utbildningar.

Herr talman! Ell huvudmål för ett nytt studiemedelssystem måste, enligl vår uppfattning i centern, vara att del verkligen stimulerar de sluderande lill att skaffa sig en längre utbildning. Utbildningen skall vara lillgänglig för alla medborgare oavsett kön, ålder, geografisk eller social bakgrund.

I går var del en interpellationsdebatl här i riksdagen med Bengt Göransson om just rekryteringen till den högre utbildningen. Där kom det fram all det har skett klara förbättringar när del gäller den könsmässiga fördelningen. Hälften av de studerande i högre utbildning är kvinnor, glädjande nog. Men det visades också att kvinnorna är i klar minoritet när det gäller studier för tekniska yrken. Kvinnor är i minoritet när det gäller forskarutbildning. Det svenska högskoleväsendet har dessutom en försvinnande liten andel kvinnliga professorer.

När det gäller åldersmässig rekrytering är en tredjedel av de studerande i dag över 28 år. Det beror på att man har ökat utbudet av distansstudier och möjligheterna till del tidsstudier.

När det sedan gäller den regionala rekryteringen och utbildningsnivån i olika regioner finns stora skillnader. I Stockholms län är l.ex. medelutbild-ningslängden 11,5 år, medan den i mitt hemlän, Kalmar län, inle är mer än 9,3 år. De som går vidare efter gymnasiet fill högre studier är i Stockholmsområdet 26 %, medan det i mitt hemlän inte är mer än 11 %. Tack vare de regionala högskolorna, som centern har förespråkat, har en utjämning skett.

När det gäller den sociala rekryteringen har situationen snarare försämrats. En betydligt slörre andel akademikerbarn går fill högre studier jämfört med arbetarbarn. Enligt en undersökning, som man också åberopade i fjol vid utskottsbehandhngen av ärendel om studiestöd, utförd vid Göteborgs universitet, är de vanligaste orsakerna fill högskolestudier samt hinder för sådana att hänföra fill ekonomin. Man är rädd att skuldsälta sig. Det är det största hindret. Betydande skillnader uppvisas mellan socialgrupperna. Betydligt fler från socialgrupp 2 och 3 än från socialgrupp 1 anger att man ser skuldsättningen som det främsta hindret för fortsatta högre studier. Del finns med andra ord ett belagt samband mellan skuldbörda och social snedrekrytering.

Herr talman! Centern anser all del är nödvändigl att skapa ett studiemedelssystem, som kan uppfylla det utbildningspoliliska målet om jämn social rekrytering fill högre sludier. Jag har den förmånen att jag ofta träffar elever i gymnasiet. En iakttagelse som jag då har gjort är att del för dem inle längre är självklart all de skall satsa på längre utbildningar efter gymnasieskolan. Fler och fler säger till mig all de länker syssla med andra saker, gå på jobb direkt. De skjuter upp sin utbildning. Bakom del ligger naturligtvis en ur deras synvinkel sund lanke, att man inte lycker alt det lönar sig all satsa på en högre utbildning. Man nämner ofta i det sammanhanget alt man inte vill dra på sig sludieskulder, som man uttrycker det.

Kunskapssamhället ställer allt större krav på sina medborgare. Skall Sverige behålla den tätposition vi har varil vana vid alt ha som industrination, måste vi verka för att fler och fler satsar på den högre utbildningen. Ungdomskullarna minskar framöver. Det vet vi om. Det blir en ökad efierfrågan på högutbildad arbetskraft. För att klara det måsle en större andel ungdomar än i dag vara beredda att satsa på en längre utbildning. Skall vi kunna öka den totala andelen sluderande i varje åldersgrupp, måsle ökningen till stor del komma från den grupp där studietraditionerna saknas. För att detta skall lyckas måste vi ha ett studiefinansieringssystem som ger denna rekryterande effekt. Vi måste ha ett studiefinansieringssystem som det vi i centern förordar.

Herr talman! Med det anförda ber jag all få yrka bifall fill centerns reservalion 5 Studielön i socialförsäkringsutskottets betänkande 15 samt fill övriga reservationer där centerledamöler ingår bland reservanterna.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Studiestöd

Under detta anförande övertog tredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 124 MARGO INGVARDSSON (vpk):

Herr lalman! Det nya studiemedelssystemet löser inte problemen med den sociala snedrekryteringen till högskolan och stor skuldbörda efler studierna, dvs. de grundläggande orsakerna till att 1985 års studiemedelskommitté fillsattes. Detta var alltså någol av en huvuduppgift för studiemedelskommittén, all komma till rätla med skuldbördan och den sociala snedrekryleringen.

I del nya systemet har subventioner flyttats från återbetalningsdelen fill bidragsdelen och lill totalbeloppet. Della medför för vissa studerande alt skulderna efter studierna nu kommer att bli ännu mer betungande än de var

143

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Studiestöd

144

tidigare. Sparbankerna har beräknat skulden för en socionom och civilingenjör vid ett lånebelopp pä 125 000 kr. med det nya systemet. För socionomen tar det 34 år att betala igen beloppet som då vuxit till 379 000 kr. Löneutvecklingen har då beräknats fill 5 %. Civilingenjörens skuld är betald efter 23 år, och den skulden har då vuxit fill 276 500 kr. Skillnaden mellan dessa båda är alltså över 100 000 kr. vid samma lånebelopp, och det kan inte vara rimligt med sådana skillnader. Del är hell klarl alt detta kommer alt få effekter på rekryteringen till högskolan.

Jag skulle vilja fråga Lena Öhrsvik vilka hon tror har råd att bli socionomer, förskollärare eller sjuksköterskor med detta system, eftersom skuldbördan hänger ihop med löneutvecklingen, och vi vet hur löneutvecklingen är inom dessa områden. Möjligen skulle barn från socialgrupp 1 ha råd med dessa utbildningar, men de väljer ju inte dessa utbildningar, det vet vi. De utbildar sig forlfarande i större utsträckning än arbetarklassens barn fill jurister, läkare, civilingenjörer, osv.

Skuldbördan efter sludiemedelsfinansierade studiemedel kombinerad med den ökande konkurrensen om ungdomarna mellan högskolan och näringslivet, som vi vet blir elt faklum på 1990-lalet, kräver ett nytänkande. Och tyvärr visade studiemedelskommittén inle prov pä något som helst nytänkande. Och vad värre var så försökte den inte ens att göra en analys av de krav som måste ställas fram lill år 2000 på elt fungerande studiemedelssys-lem, och med ett fungerande studiemedelssystem menar vpk all studiemedelssystemet skall tjäna våra utbildningspoliliska mål, dvs. att alla skall kunna välja studieväg utan hänsyn till den egna ekonomin. Kommillén brydde sig inte heller om all göra någon ulredning av vilka effekter ett studielönesyslem skulle ge eller vad det skulle kosla samhället. Det är inte godtagbart att utskottsmajoriteten med hänvisning lill all del nyligen införda systemet ökar kostnaderna med ca 300 milj. kr. avstyrker värt förslag om en utredning av ett studielönesyslem.

Det är fel att se kostnaderna för studier enbart som utgifter. Man måsle också se pä vad samhället tjänar på att de studerande kan välja en utbildning oberoende av den egna ekonomiska silualionen. Om samhället skall kunna behålla inflytandet över högskolan i den hårdnande konkurrensen med förelagsbetalda utbildningar, är det helt nödvändigt att göra radikala förändringar av studiefinansieringen. Vpk föreslår en utredning om studielön. Vpk föreslår även att man som dl första steg mol studielön skall se över möjligheten till införande av ell första friar på högskolan. Vi i vpk har tänkt oss att den sluderande under friåret får studiemedlen som elt 100-procentigt bidrag. Detta skall vara knutet fill ett krav på en studieprestation på 24 poäng under två terminer, vilkel är delsamma som gäller nu under del första året för att den studerande skall få rätt till fortsatta studiemedel. Om den studerande inte uppfyller kravet omvandlas bidraget till studielån. Delta friar skulle minska skuldbördan ordentligt. Vi tror också alt man pä det sättet skulle locka nya grupper fill högskolan. Det skulle också öppna vägen för många att få pröva sig fram till rätt utbildning inom högskolan. Vi tror alt det på sikt kommer alt medföra färre avhopp och slörre genomströmning. Friårel öppnar också möjligheter till införande av en vetenskaplig grundkurs, vilket vpk föreslagil i en annan motion. Ett friar kostar ca 1 miljard per år.

Studiestöd

Den kostnaden motsvarar en höjning av arbetsgivaravgiften på mindre än Prot. 1988/89:99 0,25%, och det kan knappasl anses som orimligl. Jag yrkar bifall till 19aprill989 reservalion 6.

Näsla vpk-reservation i betänkandet gäller de s.k. fribeloppsgränserna, dvs. hur mycket de sluderande får ha i inkomst från förvärvsarbete ulan att få en reduktion av bidragsdelen. Vår uppfattning är all de studerande under ferietid skall fä tjäna så mycket som de har möjlighet till ulan alt det inverkar på bidraget. Utskoltsmajoriteten hänvisar till att del är administrativt krångligt alt undanta ferieinkomster vid bedömningen saml att nuvarande gränser på 19 530 kr. under höstterminen och 11 160 kr. under vårterminen ger tillräckligt utrymme. Men vi i vpk delar inle den uppfattningen. Vi anser att det med de möjligheter som i dag finns all hämla in och lägga uppgifter på dala knappast kan vara särskill besvärligt att göra de förändringar som vi föreslär. Vi anser också alt det måsle vara en fördel om en studerande har möjlighel att få bra inkomster under ferierna. Del minskar ju behovel av arbele under studielid. Arbete under studietid inkräktar ju direki på studiekvalilelen. Jag yrkar bifall till reservalion 8.

Jag yrkar också bifall till reservalionerna 13 och 16 om ökat stöd lill vuxenutbildningen. Det är inle rimligt, som i dag sker, all vuxenstuderande på en lägre nivå än högskolenivå skall tvingas låna pengar till studier för all vuxenstudiestödd är otillräckligt. Människor som i dag inle har ulbildning motsvarande gymnasiekompetens kan inle hävda sig, vare sig på arbetsmarknaden eller i samhällel i övrigt. Vi måste öka förutsättningarna för dem som av olika anledningar inle har hafl möjlighel att studera i ungdomsåren. Vi föreslår alt vuxenutbildningsavgiflen höjs med 0,1 %, vilkel ger ca 508 milj. kr. och motsvarar ungefär 8 000 nya vuxenstudieslöd.

I vår sisla reservation lar vi upp frågan om ett ökat anslag på 200 000 kr. lill sluderandehälsovården. Den här reservationen har vi gemensamt med folkpartiet, miljöpartiet och cenlern. För statsbudgeten är detta en struntsumma, men för studerandehälsovården betyder det förmodligen nedläggning av en eller flera vårdenheter om pengarna uteblir. Utskollsmajoriietens motivering för alt avstyrka detta yrkande är att det nu har tillsatts en ulredning som skall se över ett eventuellt avskaffande av kårobligatoriet och att en uppräkning med 4 % av anslagel lill sluderandehälsovården har skett i arets budget.

Utredningen om kärobligatoriets avskaffande påverkar inte pä någol säll studerandehälsovården i dag. Och uppräkningen av anslagel läcker inle heller pris- och löneökningarna. Det spelar inte någon roll om denna uppräkning är något slörre an del som generellt utgår från statsbudgeten lill liknande anslag, som man uttrycker det i ulskotlsskrivningen. Del enda som belyder någol är ju faktiskt om de pengar som sluderandehälsovården har fått räcker lill för att upprätthålla nuvarande verksamhet. Och det står helt klarl att så inte är fallet. Utskottsmajoritelen måsle anse all del är ointressant om sluderandehälsovården kan beslå eller inle. Vid tidigare riksdagsbehandling av anslagel lill studerandehälsovården har riksdagens oppositionspartier tillsammans höjt anslaget så all det åtminstone har täckt den fakliska pris-och löneökningen. Det är beklagligt all moderaterna i är inle har velat inse

10 Riksdagens protokoll 1988/89:99

145

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Studiestöd

146

konsekvenserna för studerandehälsovården genom ett otillräckligt anslag. Jag yrkar bifall till reservalion 22.

Anf. 125 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr lalman! Ulbildningen är hög i Sverige internalionelll och globall sell. Dock har vi under de senasle åren sett en nedskärning - dåliga skollokaler och lärarlösa lektioner. För en lektion behövs en lektionssal, elever och en lärare, anser jag som lärare. Att vi har så hög ulbildning beror nalurliglvis på all vi tidigare satsat mycket på utbildning av hela befolkningen. Försl fick vi 9-årig grundskola, och numera går de allra flesta ungdomar i en gymnasieskola eller får någon annan fortbildning. Man kan också "komma tillbaka" och gå grundvux, dvs. 7-an 8-an eller 9-an om studierna av någon anledning försummades under de tidigare tonåren, då hela livel, det vel vi, är ett stort tumull. Del kan vara ointresse, skolk, problem i familjen som gör att studierna inte går så bra som man hade tänkt sig. Även medelålders svenskar som har gått 7- eller 8-årig folkskola kan behöva gä grundvux. De har della som sin enda leoretiska utbildning. Här har kvinnorna fått en chans att komma ifall, och här har glesbygdens folk fått möjligheler att förbätlra sina grundkunskaper för sin egen skull, för omskolning, för vidareutbildning och för sina tonåriga barns skull. Att ha en pappa, eller oftast en mamma, som går jämsides eller före eller efler i studierna har ofta ökal förståelsen och samhörigheten i familjerna.

Miljöpartiet vill exlra markera sitt bifall till utskottets förslag i den del som rör uppsökande verksamhet pä arbetsplatser, i hemmen och i glesbygden. Något äldre människor och speciellt kvinnor behöver ofta en exlra puff och personliga kontakter för att ta steget att fortbilda sig.

Jag träffade i måndags några unga kvinnor med mellan ett och fyra små barn. Deras glädje över alt få läsa och fortbilda sig gick inte alt la miste pä. Det är viktigt att vi satsar pä utbildning också i glesbygd, speciellt på ulbildning av de kvinnor som är lågulbildade. Jag tillstyrker utskottets förslag all inle ta bort stödet lill uppsökande verksamhet.

Sedan går jag över lill att något beröra gymnasieelevers och studenters feriearbete. De behöver visserligen bara betala låg skatt pä sina ferieinkomster, men jag anser att delta inle skall påverka möjligheterna att fä studiebidrag. De skall kunna ha, som Margö Ingvardsson sade, en så hög inkomst som de hinner få under sommaren ulan alt del skall ha betydelse i studiebidragssammanhang. Det är viktigt all sluderande och vuxenstuderande kan få ha dessa ferieinkomster. Jag yrkar bifall lill reservalion 8.

Vidare vill jag yrka bifall till reservalion 20 om teckenspräksundervisning för syskon till döva och gravt handikappade barn. Vi har inle skrivit under denna reservation, men jag vill yrka bifall till den ändå. Svårigheter i allmänhet och kontaktsvårigheter i synnerhet är stora för hela familjen när man har en hörselskadad eller en döv familjemedlem. Ofla lär sig små syskon, om del äldre barnel är hörselskadat eller dövt, snarl att kommunicera med sitt döva syskon. Men för att förbällra sitt teckenspråk och utveckla det behöver familjen få denna utbildning. Är del ett yngre barn som är hörselskadat är det ofta svårt för del äldre att lära sig delta språk. Just de döva är en handikappgrupp som lätt blir isolerad. De döva har ett osynligt

handikapp men det är svårl vid kontaktsökande. De bör i alla händelser inte bli isolerade i sin egen familj.

En relativt blygsam ökning med 200 000 kr. föresläs för sluderandehälsovården. Jag yrkar bifall lill reservation 22 om bidrag lill vissa sludiesociala ändamål. Vidare yrkar jag bifall lill reservalion 23 om reserabalter för sluderande. Alt kunna åka hem till en rimlig kostnad under veckoslut och stora helger är för många sluderande en livsnödvändighet, vare sig de åker till sina föräldrar eller lill en nybildad egen familj. Kontaktlösheten är ofla stor för de studerande. De lämnar hela sitt sociala kontaktnät kvar i hembygden.

Vi har dl särskilt yttrande om studielön. Vi är ännu inle beredda all slödja förslaget om studielön, som föreslås i reservation 6. Del pågår inom miljöpartiet en utredning om medborgarlön, som skulle kunna ge en lösning av de studerandes ekonomi. Genom mina kontakter med ungdomar och på grund av att jag har fem egna barn med slora studieskulder vel jag vad det innebär att ha sådana skulder. Del kommer att bli ett livslångt "handikapp" för många.

Jag yrkar bifall lill de reservationer som miljöpartiet slår bakom och även, som sagt, bifall till reservalion 20 om leckenspråksundervisning.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Studiestöd

Anf. 126 LENA ÖHRSVIK (s):

Herr lalman! Vi behandlar nu anslagen lill studiestöd, tolall 5,7 miljarder kronor. Jag tänker främst beröra frågorna om studiehjälp och studiemedel saml bidrag lill vissa särskilda sludiesociala ändamål, som resor och sluderandehälsovärd. Arne Mellqvisl kommer sedan alt ta upp vuxensiudieslödd.

Herr lalman! I år är del 70 år sedan det första studiestödet utbetalades i vårt land. För 50 är sedan infördes studiestödet också pä högskolan. Syftet med samhällels olika studiestöd är att bidra till all uppnå de utbildningspoliliska målen. Kring delta råder en mycket stor samstämmighet här i riksdagen.

När det gäller studiemedlen fattade riksdagen för ell är sedan under stor enighet ell beslul om elt nyll system. I fråga om nivån pä det belopp som en studerande ansågs behöva och den kraftiga höjningen av bidragsdelen hade bara vpk en avvikande uppfallning. Målen för systemet var vi alltså eniga om, likaså om äterbetalningssystemds konstruktion med inkomslrelalerad återbetalning. Centern var ensam om att vilja avslå regeringens förslag den gången och ville ha ell nytt förslag med studielön. I den deballen påminde jag litet stillsamt om alt frågan om studielön för det första var utredd, för del andra var avvisad av remissinstansen och för del iredje var avvisad av den cenlerledda treparliregeringen. För det fjärde kostade centerns förslag minst 1,5 miljarder mer per år än regeringens. Enligl min uppfallning saknade förslagel trovärdighet. Jag har ingen anledning att göra någon annan bedömning i dag.

Vpk begärde också en ulredning om studielön men ville i avvaktan på ett nytt förslag ha vissa ändringar i regeringsförslagel. Vpk har nu ändrat inriktning och vill pä korl sikt ha ell friar, innan man har löst hela problematiken. Fulll utbyggt kostar det syslem vpk föreslår 3,8 miljarder mer per år än del nu gällande. Frånsdldd kan man fråga sig om en ordning.

147

Prot. 1988/89:99 där man i efterhand beslular om studiemedlen skall utgå i form av lån eller i
19 april 1989 form av bidrag, kan fungera ur civilräilslig synvinkel. Sannolikt skulle del

Studiestöd

föra med sig väldigt stora tillämpningsproblem. Den som inle har uppnått poängkravet efler första årels studier skulle l.ex. drabbas dubbelt, dels genom alt studiemedlen retroaktivt omvandlades lill lån, dels genom alt några nya studiemedel inle beviljades. Eflersom vi sä senl som för elt är sedan med slor majorilel har bestärnl oss för elt nyll syslem, som har varil i kraft drygl 100 dagar, finns del inte skäl all redan nu göra några ingripande förändringar. De frågor som berörs i reservationerna var alla föremål för diskussion och beslut förra året. Jag tänker därför bara beröra ytteriigare två reservationer på studiemedelsområdet som gäller inkomstprövningsreglerna.

Där föreslär moderaterna en höjning av det s.k. fribeloppet. Folkpartiet, vpk och miljöpartiet säger alt man bör utreda dl system där ferieinkomster undanlas. I dag kan en heltidsstuderande med studiemedel tjäna 33 480 kr. utan all studiebidraget reduceras. Man kan fä maximall 13 960 kr. i studiebidrag samt 33 446 kr. i studielän. Studiemedel plus inkomst efter skatt blir dä ca 6 100 kr. per månad om man slår ut det hela på ett år. Det motsvarar en årslön på 116 400 kr. Enligl ulskoltets uppfattning får därmed sluderande goda möjligheter alt arbeta på ferierna. Ett syslem där ferieinkomsler undanlas kommer Iroligen inle alt kunna kontrolleras över huvud laget. Dä kan man ifrågasätta om del finns någon anledning alt ha inkomstprövningen kvar.

I dag har man en samköming i efterskott med skatlemyndighelernas uppgifter, och då kan man upptäcka evenluella slora avvikelser. Därigenom kan krav ställas på snabb inbetalning. Man har pä del saltet fåll in elt anlal miljoner varje år. Om man skall undanta ferieinkomster, måsle man först fastställa vad ferier är - det är ju inte likadant för alla sluderande. Dessutom måste man faslslälla när vederbörande hade inkoinslen i fråga. Troligen blir del hell omöjligl att konlrollera detta, även om dalasystemen är bra.

Man kan, som sagt, ifrågasätta om del finns någon anledning all ha kvar inkomslprövningen över huvud lagd. 1 ell sådant läge skulle merutgiften bli ungefär 500 milj. kr.

Barbro Sandberg har tidigare tagit upp frågan om huruvida det skulle vara proportionell reducering i stället för att, som nu är fallet, försl reducera bidraget. Den frågan har inle väckts tidigare, åtminstone inte förra året när beslut fattades och inte heller tidigare i samband med motioner eller utskotlsarbele.

Skälel lill alt man enades om all bidraget först skulle reduceras är att hela subventionen ligger i bidraget och att länet i princip inle är subventionerat. Därför var det ganska logiskt att bidragsdelen försl skulle reduceras. Men vissl finns del marginaleffekter. Sädana finns det var man än sätter gränsen och hur man än bestämmer reduceringsreglerna. Del gäller sä länge inkomstprövningen är kvar.

Jag ulgår frän all berörda myndighder följer frågan och kommer med de förslag som behövs.

Det nya studiemedelssystemet har redan börjat få den effekt som vi hade
148 hoppals att det skulle fä, nämligen att fler får möjlighet lill sludier.

Studiestöd

Nu är jag inne på frågan om rekryteringen. Skälen till att vi arbetade fram Prot. 1988/89:99 ett nytt system var att rekryteringen behövde utökas. Vi behövde se lill all 19 april 1989 samhällels utbildningsutbud kunde hävdas i förhållande exempelvis lill förelagens rekrylering bland gymnasieelever. Antalet ansökningar l.o.m. vecka 15 i år har ökat med 14 % jämfört med samma lid förra årel. Del visar att det finns dl intresse för att ulnyttja del nya studiemedelssystemet. Till detta kommer en fördubbling av anlalel ansökningar om studiestöd för studier utomlands.

Så går jag över lill frågan om de olika bidragsformerna för gymnasieelever. Här föreligger ett uppdrag frän regeringen till CSN. Det handlar då om att särskilt analysera studiehjälpens olika delar och att i del sammanhanget titta pä berörda familjers ekonomiska situation totalt sell. Här behövs del en fördjupad anslagsframställning.

Trols detta föreslär man all inackorderingstillägget höjs med 10 %. Redan nu kan man se all del är otillräckligt. En utvärdering beiräffande både nivån och konstruktionen av inackorderingstillägget pågår jusl nu hos CSN. Utskottet föreslår all vi avvaktar och inte gör några bestämda uttalanden om någon av delarna när det gäller studiehjälpen förrän pågående utredningsarbete är avslutat.

Samma sak kan sägas gälla frågan om studiebidrag vid studier utomlands. Utskottet har tidigare uttalat sig positivt om all studiehjälp kan utgå under några års gymnasiestudier utomlands. Del var bl.a. just det skälet, som Hans Dau tidigare pekade på, som låg till grund för värt positiva uttalande. Detta har ju bl.a. en koppling till de andra familjepolitiska stöden - flerbarnstillägget och del förlängda bidragsförskottet.

Vi har under den här tiden inle hittat något ekonomiskt utrymme för att kunna göra en sådan här insats. Frågan är om inle reservanterna borde fundera lilel över avgränsningarna. Skall del här gälla bara studiebidraget? Vad gör vi med dem som har studiemedel och som läser på gymnasienivå?

Jag utgår ifrån alt reservanterna i alla fall inte tänker dra in för dem som i dag får t.ex. extra tillägg vid studier utomlands. Del finns ju redan regler för elever som exempelvis är ulomlands med sina familjer. Del kan gälla dem som är utsända som missionärer. Sådana elever får studiebidrag och de evenluella tillägg som de kan vara berättigade till. Det handlar om 400 elever.

Inackorderingslilläggen när del gäller de s.k. regionala idrotlsgymnasierna kräver kanske elt eget kapitel. Antalet platser vid idrottsgyninasier bestäms av regeringen. Därefter är det skolöverstyrelsen och Riksidrotlsförbundel som avgör vilka idrottsgrenar och vilka kommuner som skall omfallas av verksamheten. Idrott ingår i själva undervisningen pä riksidrollsgymna-sierna. I årels budgetproposition ökar man anlalel platser på dessa gymnasier.

Verksamheten rned idrottsutövande vid sidan av den vanliga gymnasieutbildningen pågår på ca 15 platser i landet. Från de akluella kommunerna har man ansökt om att idrotlsgymnasierna skall bli antagna som riksidrotlsgym-nasier. Men del har ännu inle kunnal komma med.

Inom både folkhögskolan och komvux pågår en liknande verksamhel.
Några kommuner i Småland kallar sin verksamhet för regionala idrottsgym- 149

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Studiestöd

nasier och vill bli särbehandlade i fråga om elevernas rätt lill inackorderingstillägg. Skolöverstyrelsen har nyligen gjort en analys av bl.a. dessa regionala idrotlsgymnasier, och man länker la upp frågan i nästa anslagsframställning. Utskottet vill avvakta nämnda analys.

Tilläggas kan att man givetvis erhåller inackorderingstillägg om man uppfyller de sedvanliga kraven. Sä är säkert fallel för mänga elever, även vid de s.k. regionala idrotlsgymnasierna.

Beträffande gymnasieelevernas resor pågår en försöksverksamhet. Ulskollel ulgår från att man i samband med denna belyser den fråga som har tagils upp i reservalion 3.

Även beträffande resor för övriga studerande pågår en hel del överläggningar från CSN;s sida med SJ och länslrafikförelagen. CSN-kortet har blivit en succé. Ambitionen är att åstadkomma en bättre samordning beiräffande trafikfördagens utbud - kanske ell länskorl för alla gymnasieelever med inbyggd SJ-rabalt eller CSN-korl till alla sluderande med inbyggt länskort för gymnasieelever. Yllersl är del nalurliglvis intresset hos trafikfördagen för all uppmuntra lill kollektivt åkande bland ungdomarna samt de statsbidrag som ställs till förfogande som är avgörande för resultatet. Utskottet har erfarit alt CSN arbetar med frågan, och man anser inle att någol särskilt tillkännagivande är nödvändigt i dag.

Herr lalman! Till sist några ord om sluderandehälsovården. Under elt anlal år har det kommit olika tilläggsförslag när det gäller höjningar av anslaget till studerandehälsovården, trots att det egentligen inte har funnits några rikllinjer. Man har nämligen inle vetat om del här är bra eller inte eller om några särskilda villkor härmed uppfylles. Man har alltså hell gäll ifrån de vanliga uppräkningsreglerna och plussal pä. Vid ell lillfälle har vi medverkat lill dena.

Nu skall frågan om sluderandehälsovärdens huvudmannaskap ses över. Del sker i samband med all man tittar pä frågan om kårobligatoriel. Vi lycker att del därför är rimligt all vänla med all göra någon annan uppräkning än den som föreslagits, nämligen med 4 % - vilket ju är en slörre ökning än den som gäller för liknande anslagsposter.

Jag tror att det är väldigt vikligl att påpeka all vi har ett delat huvudmannaskap för studerandehälsovården. Del skall bli intressant all se vad ulredningen kommer fram lill. Man skall ju belysa hur huvudmannaskapet bör vara organiserat, vilka resurser som behövs osv. Man kan ju inle bara utan vidare säga: 200 000 kr. lill och vi löser alla problem. Inle heller kan man säga all jusl 200 000 är den rälla siffran.

Både slalen och den andra huvudmannen - studenterna - har ju elt ansvar för alt studerandehälsovården fungerar. Jag är medveten om all det finns problem i del avseendet. Men jag tror all del behövs en analys av hur man bäst skall kunna komma till rälla med problemen innan några ytterligare ålgärder vidtas.

Med della, herr lalman, yrkar jag bifall lill utskottets hemställan pä alla punkter och avslag pä samtliga reservationer.

150

Anf. 127 MARIANNE JÖNSSON (c) replik:

Herr talman! Lena Öhrsvik säger att värt förslag om en studielön saknar trovärdighet. Jag vill då påpeka all cenlern ser på della syslem med delvis nya ögon. Vi har velat skapa elt system som, särskilt för de sluderande, är enkelt, mindre byråkratiskt och mer överblickbart så all man vel vad man har att rätta sig efter och leva utav.

Lena Öhrsvik talade om finansieringskostnaderna för vårt studielönesyslem. Hon nämnde en summa pä 1,5 miljarder kronor. Det kan vara rikligl, men det är mycket svårt att jämföra kostnaderna för värt syslem med kostnaderna för det syslem som majoriteten nu förespråkar, eftersom kostnaderna är utslagna över en myckel läng lid. En del kostnader läcks direkt över statsbudgeten i form av bidrag och en del läcks av räntesubventioner under en läng lid. Vi har från cenlerns sida sagl alt vi ser studielönesysle-met som en uibildningsinvestering, och dä kan man inle bokföra de pengarna på samma sätt som när del gäller driftskostnader i statsbudgeten. Vi anser all man måste skilja på detta.

Jag fick inget svar från Lena Öhrsvik på min fråga om det stora huvudproblemet med del syslem som utskottets majoritet förespråkar, nämligen den slora skuldbördan och del faklum alt man inle kommer lill rätta med den. Jag frågade om del var rimligt alt man för en normallång högskoleutbildning skall få en sludieskuld på ungefär 100 000 kr. Är del rimligt all man efler fem års kvalificerad utbildning kanske får en sludieskuld på upp till 180 000-200 000 kr.? Jag skulle vilja ha elt svar ftån Lena Öhrsvik på den punklen.

Jag lycker alt jusl frågan om skuldbördan är mycket viklig när vi lalar om den sociala snedrekryleringen. De som drabbas hårdast av skuldbördan är barn frän familjer som saknar studielradition och som kanske inte är beredda alt la de uppoffringar som studier under läng tid innebär.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Studiestöd

Anf. 128 MARGO INGVARDSSON (vpk) replik;

Herr lalman! Lena Öhrsvik låter näslan anklagande när hon konstaterar alt vpk i år kommer med dl nytt förslag i sludiemedelsdebalten. Jag har alllid uppfattat det som någol positivt när partierna kommer med nya förslag. Jag vel, herr talman, att Lena Öhrsvik i tidigare debatter varil irriterad när vi i vpk upprepat våra gamla krav på ett studielönesyslem. Del är inle lält alt tillgodose Lena Öhrsviks önskemål, och jag kommer att göra henne besviken eftersom jag kommer att fortsätta all slälla dessa krav.

Vi är medvetna om alt förslagel om elt första friar för den studerande behöver utredas. Del är därför som vi föreslagil della. Vi säger inle all förslaget skall genomföras direkt, utan vi föreslår en utredning. Det är möjligl att Lena Öhrsvik har räll när hon säger all det kan bli problem om man i efterhand gör om ell bidrag lill ell lån, men vi lycker å andra sidan att poängkravet i värt förslag är ganska lågt ställt, 24 poäng pä två terminer, och det är samma krav som i dag gäller för att man skall få fortsatta studiemedel. Vi anser alt man behöver se över della. Lena Öhrsvik måste väl hälla med om alt man aldrig ordenlligl har utrett frågan om vad dl studielönesyslem skulle innebära för samhället.

Lena Öhrsvik säger nu all delta syslem skulle kosla 3,8 miljarder kronor

151

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Studiestöd

ärligen och alt det är för dyrt. Vi i vpk lycker att det är fel all resonera på del sättet, eftersom vi inle har någon metod att mäta de vinster samhällel får genom det här systemet. Vad skulle del l.ex. betyda i kvalitet för ulbildningen, om eleverna kunde läsa i förvissning om alt de inte skuldsatte sig, all ekonomin var tryggad under studietiden och att de inte behövde fylla ut inkomsten genom förvärvsarbete? Det är dystert om Lena Öhrsvik nu anser att vi är orealisliska.

Jag blev myckel glad, herr talman, när jag fick reda på att Stockholms arbetarekommun, som inle är vilken liten förening som helst, på sitt årsmöte nyligen tillstyrkte en motion frän Försvarsanslälldas socialdemokratiska förening med krav på införande av studielön och all förslagel skulle gå lill den socialdemokratiska riksdagsgruppen för behandling. Det finns ändå några ljuspunkter inom socialdemokralin.

152

Anf. 129 HANS DAU (m) replik;

Herr lalman! Lena Öhrsvik fortsätter att lovprisa del som står i belänkandel om alt man skall gå med på vissa saker som finns i de förslag som exempelvis vi från moderat sida har kommit med. Men sedan slår hon alldeles tomhänt. Hon har inga möjligheler, eftersom hon inte har några pengar all avsätta lill dessa förslag. Hon kommer med samma svar som CSN brukar redovisa; om de sluderande tar bidraget och lånel och därutöver arbelar så att de får en inkomst upp lill fribeloppel, har de en inkomst motsvarande 116 000 kr. Del är alldeles rikligt, men de har dä också lyvärr satt sig i slor skuld. Alla är överens om alt detta är felaktigt, och, som jag sade i mitt inledningsanförande, också Ingvar Carlsson beklagade att delta ledde till en snedvridning i rekryteringen på grund av de studerandes sociala bakgrund.

Lena Öhrsvik kritiserar förslagen om all exempelvis lata det bli fritt fram när del gäller ferielön och liknande. Det enda sättet all komma lill rätta med marginaleffekterna är att la bort fribeloppel. Vi föreslår från moderat sida alt en sådan reform skall genomföras successivi, och det är glädjande att Lena Öhrsvik anser all det är den enda vägen all komma fram på. Tyvärr har hon sedan inte möjlighel att ställa sig bakom detta förslag.

Sedan till frågan om studier utomlands. I den frågan säger Lena Öhrsvik
också att hon lycker att förslagel är bra, och frågan är om man inle skall gå
längre än vad vi reservanter har gjort i vårl förslag. Men i betänkandet slår:
"I likhel med vad deparlemenlschefen uttalade i budgeproposilionen
1987/88:100 ansåg utskottet dock att en utökning av möjligheterna att erhålla
studiebidrag för sludier utomlands då inle kunde genomföras av slatsfinan-
siella skäl. Utskottet anser sig nu böra vidhålla denna inställning ."

Det är meningslöst att prisa förslagen och säga att man skall genomföra dem, om man år efter är inle kan anse sig ha råd att anslå en sä pass liten summa som 20 milj. kr. för all undanröja delar av de här orättvisorna.

Lena Öhrsvik tar sedan upp all CSN-korlet har blivit en succé. Det är myckel rikligl, den uppfattningen delar också jag. Men del är lyvärr endasl på SJ som man kan få dl sådanl korl. Lena Öhrsvik menar dä att man kanske skall komplettera med något slags länskort. Men nog måste väl Lena Öhrsvik veta att högskolestuderande, framför alll i Norrland men även i övriga delar

av Sverige, inte har möjlighet all resa inom sitt eget län? Del finns nu visserligen högskolor i alla län, men man blir i så fall hänvisad till viss, mycket ensidig, ulbildning. Det måsle rimligtvis bli som vi har föreslagit, nämligen att man måste kunna resa inom alla län och även med SAS och Linjeflyg, för att fördelningen av reserabalter skall bli rättvis.

Anf. 130 BARBRO SANDBERG (fp) replik:

Herr lalman! Lena Öhrsvik målar upp alla problem som skulle uppkomma om man skulle la borl inkomslprövningen när del gäller fribeloppet. Vi reservanter föreslår alt CSN skall få göra en utredning om detta och lägga fram elt förslag om hur man i sä fall skulle utforma ett sådant system. Samhället borde faktiskt inle lägga sig i vad studenterna gör under sina ferier.

Lena Öhrsvik säger också att man gör en samköming av registren i efterskott. Det kanske finns bättre möjligheter, som man kan fä reda pä genom att utreda den här frågan.

Lena Öhrsvik påstår vidare alt jag log upp dl nytt problem när jag nämnde frågan om den proportionella reduktionen. Den frågan är i och för sig ny, och det finns kanske anledning att ta upp della lill diskussion. Men man kan fråga sig varför dessa studenter inte skall ha möjlighet också all minska sina skulder. Varför reduceras bara bidragsdelen? Det innebär faktiskt all de inte får någon subvention på sina studielån.

Med studiehjälpen för utlandsstudier förhåller det sig så, att de ungdomar som åker utomlands för ett års gymnasiestudier blir av med sin studiehjälp i Sverige. Det är inle meningen alt försämra för dem som i dag får studiehjälp, som Lena Öhrsvik lalar om, men det finns andra ungdomar som inle har denna möjlighet.

Till slul tar Lena Öhrsvik också upp studerandehälsovården och säger att inga särskilda villkor ställs och att anslagel har räknats upp på ett sätt som molsvarar andra anslagshöjningar. Det är litet märkligt, lycker jag. Vi vet att den största utgiftsposten är löner. 80 % går lill löner. Vi vet all lönerna faktiskt har ökat med mer än 4 %. Därför har vi tyckt all 6 %, som motsvarar den uppräkning vi gjorde förra året, i alla fall lilel bättre motsvarar löneökningarna. Dessulom belalar de sluderande när de går till sluderandehälsovården. De har inte alls tillgång till denna hälsovård gratis. Jag tycker all de borde ha detta bidrag tills den nya utredningen är klar.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Studiestöd

Anf. 131 LENA ÖHRSVIK (s) rephk;

Herr lalman! Jag skall ha överseende med all Marianne Jönsson inte känner till hela historien, eftersom hon är ny här i kammaren. Jag skall inte upprepa hela hislorien heller, jag länker bara kort säga att frågan om studielön har utretts. Del sade jag fidigare. Den avvisades av remissinstanserna. Den avvisades av den cenlerledda treparliregeringen. Det kanske räcker som förklaring lill vår inställning i den här frågan. Del beslul som fattades förra året fick myckel stor majoritet. Vi skulle använda de nya resurser vi lyckades ta fram lill alt göra en rejäl höjning av bidragsdelen. Del var alllsä i mycket stor enighet vi kom fram lill ell sådanl beslut. Studiemedlen har varil otillräckliga sedan slutet av 70-talet, men det har inle hänt särskill myckel. Jag skall inte föra någon längre debatt med Marianne

153

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Studiestöd

Jönsson om den frågan. Jag har debatterat den med Rune Backlund tidigare, och jag hänvisar till den debalten.

Detta var också litet grand elt svar lill Margö Ingvardsson. Studielön har
utretts som ett av de alternaliv som fanns med i studiestödsulredningens
principbetänkande. Det fanns ett rent länealternativ, ett studielönealternaliv
och ett alternativ i vilkel man arbetade vidare på studiemedelssystemet. Den
helt övervägande delen av remissinstanserna tyckte all man skulle arbeia
vidare med och förbättra studiemedelssystemet. Så sade också regeringen i
sina nya direktiv. Jag lycker att diskussionen om att elt studielönesyslem
aldrig har utretts borde upphöra. \

Visst var skulderna elt problem och vissl är ett bidrag sludierekryterande. Det är just därför vi har försökl göra om systemet. Som jag sade tidigare hade vi en ingående deball om det förra året. Vi fattade också ell beslul. Del beslutet får faktiskt gälla mer än 100 dagar, för det är precis så länge som det nya studiemedelssystemet har varit i kraft.

Jag har respekt för moderaternas inslällning till fribeloppel, för den är klar och entydig. De säger all de har ett mål och del är att avskaffa inkomslprövningen, vilket de vill göra etappvis. Det tycker jag är hederligt och rikligt. Men del jag har vänt mig mol är den andra inriktningen av diskussionen om fribeloppet. Det blir helt omöjligt alt konlrollera. Dä kan man ifrågasätta om någon inkomstprövning skall förekomma. Har man inte en endaste lilen möjlighel att konlrollera, finns det ingen rimlig anledning alt ha en inkomstprövning. Det är skälel lill alt vi avvisar detta förslag. De regler som gäller i dag ger goda möjligheter att arbeta på fritiden.

154

Anf. 132 MARGO INGVARDSSON (vpk) replik:

Herr lalman! Det är inte korrekt när Lena Öhrsvik säger att ett studielönesyslem har varil föremål för ulredning. Det har varil föremål för diskussion i de olika sludiemedelskommitléerna, men del har inte förekommit något som man kan kalla för en rimlig ulredning av alla konsekvenser som ett studielönesystem skulle medföra. Vi tycker att det vore inlressanl all få en sådan utvärdering.

Även om man tittade något närmare pä ett studielönesystem pä 60-talet, är inte det man kom fram till då giltigt för 90-lalet och år 2000. Vi har hell andra förutsättningar nu. Det lycker vi är en allvarlig krilik mol 1985 års studiemedelskommitlé, att de inte gjorde denna analys av framliden. De tittade pä hur det hade sett ut 20 år tillbaka i tiden, och med utgångspunkt i de problemen och bekymren föreslog man ell nytt studiemedelssystem. Del har resulterat i alt det studiemedelssystem som nyligen har trätt i kraft var omodernt redan från början.

Tycker Lena Öhrsvik att sludiemedelskommitlén uppfyllde kravet på sill arbele, nämligen att del nya studiemedelssystemet skulle göra slul på snedrekryleringen till högskolan och minska den stora skuldbördan? Tycker Lena Öhrsvik att ni lyckades med del? Del har ni inle gjort. Även inom socialdemokratin är man nu djupt oroad för att snedrekryteringen lill högskolan renl av förvärras. Ingen kan påstå att skuldbördan har lättat med det nya systemet, ulan den kommer i vissa fall l.o.m. alt förvärras.

Om fribeloppel hann jag inte säga något i min förra replik. Men jag tycker

att Lena Öhrsvik kommer med rena undanflykterna när hon påslår att det inle går all kontrollera ferieinkomster. Visst går de att kontrollera, om man bara har den ambilionen. Del kan inle vara svårare än att frän arbetsgivaren beställa in inkomstuppgifter, som lalar om vad man har tjänat och under vilken tid. Del kan inte vara några större problem.

Fribeloppsgränserna är inle så generösa som Lena Öhrsvik vill göra gällande. Hon nämner årsinkomsten. Men på sommaren handlar del om två eller kanske tre månader, och då får man tjäna ca 19 000 kr. Det är inle så myckel. Om man har en chans all få ell arbete som ger en månadsinkomst på 11 000- 12 000 kr., lycker vi all det är bra. Den som blir erbjuden dl sådanl arbele skall inte behöva snegla pä fribeloppsgränserna och arbeia bara precis sä myckel all hon eller han håller sig inom gränsen. Av den anledningen vill vi alt ferieinkomslerna skall undanlas.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Studiestöd

Anf. 133 MARIANNE JÖNSSON (c) replik:

Herr lalman! Lena Öhrsvik säger att vi är ensamma om värt förslag och att vi inle har några som siöder del. Som jag ser det har vi vid många tillfällen varit mer klarsynta än andra partier. Vi har sell den framlidsbild som vi i detta fall anser vara den bästa för de sluderande. När jag lalar med ungdomar och studerande, och även med anordnare av ulbildning inom olika instanser i samhällel, får jag inle uppfattningen att vi saknar stöd. Jag kan konstatera all just del syslem som vi förespråkar innehåller idéer som dessa människor omfattar. Man kanske inle benämner det studielön och man kanske inte säger all del skall vara på ett sådant sätt som vårt förslag till konstrukfion är, dock är de idéer som ingår som ingredienser här samma idéer som omfattas av många av dem som jag kommer i kontakt med i min verksamhet. Därför menar jag alt vi kanske är så förutseende i vårl förslag all del om några år dyker upp i form av ell förslag frän del majorildsbärande partiet. Det vägledande för oss i arbetet med studiestödet har varit just den sociala snedrekryleringen och skuldbördan, som är en mycket stor nackdel för de studerande. I många fall är denna ell avgörande hinder för ungdomarna när det gäller alt söka sig lill högre ulbildning. Del är, som jag sade i mitt första inlägg, absolut nödvändigl alt fler ungdomar söker sig lill högre ulbildning i vårt samhälle, som släller allt slörre krav på sina medborgare.

Anf. 134 LENA ÖHRSVIK (s) rephk:

Herr lalman! Men, Marianne Jönsson, del handlar ju också litet grand om politisk hederlighet. Del sista som ni gjorde i regeringsställning var att genomföra en minskning med 300 milj. kr. när del gäller studenterna. Ni ändrade meritvärderingskraven och anlalel terminer som man kunde få studera. Dessutom tafsade ni på värdesäkringen i fråga om basbeloppet. Över en natt, när ni var befriade frän regeringsansvaret, kom ni med ett förslag som kostade 1,5 miljarder kronor mer om året. Då måsle jag ändå få påminna om all det finns en historia bakom och att ni har haft ett visst ansvar för att del ser ul som del gör. Det handlar faktiskt om polilisk trovärdighet, del måsle jag ändå få understryka i den här debatten.

Vpk påstår all det inle finns någon analys av framliden i sludiemedelskom-mitléns belänkande. Del är väl som när vi diskulerade del här senasl: Margö

155

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Studiestöd

Ingvardsson har läst men inle förstått. Del finns många analyser, både bakgrundsanalyser och analyser om framliden. Vi har anlitat olika forskare i vårt arbete. Sedan säger Margö Ingvardsson att vi inte har lyckats få borl snedrekryteringen genom att göra studiemedelssystemet bättre. Nej, del är väl inte så konstigt. Det nya systemet har varit i kraft under litet mer än 100 dagar. Det måste ändå få en chans alt verka.

Inte heller löser ett studiemedelssystem alla problem med snedrekrytering. I sludiemedelskommitlén kunde vi t.ex. visa att det vid en internationell jämförelse framgår att man inle i något land, inte ens där man hade fulll utbyggda studielönesyslem, hade kommil längre när det gäller den sociala snedrekryteringen. Det finns mycket som återstår att göra, och vi skall sätta in alla krafter. Jag är lika oroad som Margö Ingvardsson, men man löser inle alla problem genom alt ändra studiemedelssystemet. Jag tycker ändå alt vi skall göra vad som kan göras. Vi har använt de nya 300 miljonerna, som vi hade till värt förfogande, till all höja jusl bidragsdelen som skulle ha en rekryleringseffekt.

Tredje vice lalmannen anmälde att Marianne Jönsson och Margö Ingvardsson anhållit att till protokollet få antecknat att de inle ägde rätt till ytterligare repliker.

156

Anf. 135 ULF MELIN (m):

Herr lalman! Jag skall i mitt anförande hålla mig lill reservation 2, där frågan tas upp om rällen för eleverna att erhålla inackorderingstillägg vid de regionala idrotlsgymnasierna i Eksjö, Jönköping och Vetlanda, även kallade "Smålandsmodellen". Hans Dau och jag har skrivit en mofion i ärendet, 1988/89:Sf406, och den har, mol all förmodan, inle tillstyrkts av socialförsäkringsutskottel. Del kan tyckas vara en lilen fråga i del här betänkandet, åtminstone när del gäller kostnaderna, men för eleverna som har fåll möjlighet att studera och idrolla på dessa gymnasier och för berörda skolstyrelser, länsskolnämnd och idrottsförbund är det inle en liten fråga. Konsekvensen av dl negativt beslut i ärendet är alt den här fina möjligheten att kombinera gymnasiestudier med idrott är allvarligt hotad.

Den verksamhet som bedrivs på de regionala idrottsgymnasierna är positiv dels därför all eleverna kan delta i samlliga lektioner enligl läroplanen, dels därför alt eleverna får möjlighet alt bedriva idrott och ledarskap under ledning av skickliga lärare och instruktörer.

Herr talman! Sedan läsåret 1979/80 bedrivs i de nämnda kommunerna utbildning på gymnasienivå, kombinerad med idrott som skidåkning, orientering, tennis och ishockey. Verksamheten finansieras av resp. kommun, som bestrider löner för idrottslärare och instruktörer samt kostnader för material, utrustning och lokaler. Dessa "kommunala idrotlsgymnasier" är en regional modell för kombination av idrott och studier. Den har utvecklats i samarbete med länsskolnämnd, berörda kommuner och speci-alidrotlsförbund både på regional nivå och på riksnivå. Verksamheten är uppbyggd på samma säll som vid idrottsgymnasierna med riksintag, dock med följande skillnader:

Elevområdet är begränsat till en viss region.

Kommunerna står för samtliga driftskostnader inkl. hela lönesumman för idrotlslärarna.

Eleverna följer undervisningen på den linje där de har inlagils, utan utbyte av några ämnen.

Eleverna erhåller avgångsbetyg utan särskild notering om idroltsträning. I slällel utfärdas separat idroltsintyg.

Centrala sludiestödsnämnden beslutade den 6 november 1986 att inackorderingsstöd som "felakfigt beviljats" ej skall utgå lill elever vid de regionala idrottsgymnasierna i Småland.

Kommunerna och länsskolnämnden i Jönköpings län hemställde den 30 april 1987 hos utbildningsdepartementet alt som försöksverksamhet få bedriva verksamhet med regionala idrotlsgymnasier.

Skolöverstyrelsen och Sveriges riksidrottsförbund uttalade sig för en femårig försöksverksamhet och underströk behovet av ekonomiskt stöd i form av inackorderingsstöd. Utbildningsdepartementet överlämnade ärendet till skolöverstyrelsen i ett regeringsbeslut 57 av den 24 mars 1988, där skolöverstyrelsen fick i uppdrag att "redovisa erfarenheter från försök med lokala och regionala idrotlsgymnasier saml analysera de konsekvenser en sådan verksamhet kan få för närliggande gymnasieskolor och för riksidrolts-gymnasierna".

SÖ föreslog också att CSN skulle tilldela eleverna i den s.k. Smålandsmodellen inackorderingsstöd. CSN avslog den 28 juni 1988 skolöverstyrelsens framställan.

Enligt milt förmenande gör utbildningsdepartementet det enkell för sig när det inle vägar la slällning lill den framställan som är gjord av berörda kommuner och som skolöverstyrelsen tillstyrkt. Man vilseleder, med det här agerandet, kommunerna genom all man ger skolöverstyrelsen i uppdrag all utvärdera en verksamhet för all därefter låla skolöverstyrelsen återkomma med förslag. De berörda kommunerna gör naturligtvis den tolkningen alt så länge skolöverstyrelsen har ett uppdrag och tillstyrkt verksamheten utgår inackorderingstillägg. Dess värre har som bekant CSN inle gjort den tolkningen.

Del förvånar mig att majoriteten skriver i betänkandet att de s.k. regionala idrotlsgymnasierna inte är sanktionerade av regeringen och skolöverstyrelsen . Del är måhända sant att regeringen inte har sanktionerat verksamheten, men trols denna uteblivna sanktion har regeringen gett skolöverstyrelsen i uppdrag att utvärdera verksamheten. Jag har svårt att förstå logiken.

Herr talman! Det som inte stämmer i majoritetslexten är all verksamheten inte är sanktionerad av skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen tillskrev ulbild-ningsdepartemenlel den 7 oktober 1987. Skolöverstyrelsen biföll framställan med följande motiveringar:

"SÖ finner i likhet med länsskolnämnden förslagel vara väl förankrat, inte minsl inom idrottsrörelsen i länet. Mol bakgrund av utbildningsministerns uttalande angående hemortsalternativel i prop. 1986/87:100 Bilaga 3.7 vill SÖ framhålla att en verksamhet enligt Smålandsmodellen syftar till all undersöka möjligheten att nå samma resultat som med hemorlsallernativet utan att elevernas timplan jämkas. Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker SÖ att skolstyrelserna i Eksjö, Jönköping och Vetlanda medges att

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Studiestöd

157

Prot. 1988/89:99 i föreslagen omfattning anordna en femårig försöksverksamhet med idrotls-
19 april 1989 gymnasier med regional intagning enligl Smålandsmodellen fr o m läsåret

Studiestöd

Jag gör ingen annan tolkning än den all skolöversiyrelsen med del här

yttrandet fill departementet sanktionerar verksamheten. Det beklagansvärda är att utbildningsdepartementet inle lar definitiv slällning i ärendet utan låter andra göra tolkningen ät sig. Men egentligen förvånar det mig inle, eftersom det verkar vara god socialdemokratisk politik numera. Jag beklagar eleverna och skolstyrelserna, som kommer i kläm på grund av del här tafatta förfarandet. Herr lalman! Med det anförda yrkar jag bifall lill reservalion 2.

Anf. 136 LENA ÖHRSVIK (s) replik;

Herr talman! De regionala idrottsgymnasierna är inle sanktionerade av regeringen och SÖ, och det har att göra med, som jag sade i mitt inlägg, att antalet platser vid idrottsgymnasier fastställs av regeringen, varefter SÖ och Riksidrotlsförbundel avgör vilka idrottsgrenar och vilka kommuner som skall omfattas av verksamheten. Jag vill bara förtydliga all det är della som skrivningen i utskollsbetänkandet syftar pä.

Av Ulf Melins anförande kan man få uppfattningen att det inle ulgår några inackorderingstillägg över huvud tagel lill de elever som går på dessa skolor. Det gör det naturligtvis. De utgår lill de elever som uppfyller de vanliga kraven, l.ex. pä dl visst avstånd lill hemmet. En elev som inle kan få den utbildning han önskar på hemorten har rätt att söka sig till en annan kommun, oavsett hur långt bort den ligger, och han får inackorderingstillägg.

Ulf Melin säger att han beklagar eleverna, men del är litet fel all säga del. De erhåller ju detta tillägg, men av kommunala medel. Kommunerna har då i viss mån följt upp det som de tidigare gjorde, nämligen när de själva beviljade inackorderingstillägg, och det har de gjort på felaktiga grunder. Det upptäcktes när denna hantering övertogs av studiemedelsnämnderna. De elever som då hade startat sin ulbildning fick övergångsvis fortsätta att la emot inackorderingsfillägg, så att de inle skulle bli lidande därför att kommunerna hade gjort fel.

Jag har fått ta del av ell första utkast till skolöverstyrelsens analys när det gäller behovel av denna typ av gymnasier, och jag utläser av del att man är myckel tveksam lill detta behov. Man säger att en generell ulökning av nu existerande organisationsformer på idroltsområdet sannolikt skulle tillgodose behoven bällre.

Anf. 137 ULF MELIN (m) replik:

Herr lalman! Det tråkiga i detta fall är att den situationen har uppkommit, att regeringen inte klarar alt fatta beslul ulan hänvisar i proposilionen både förra årel och i år till den utvärdering som skolöverstyrelsen skulle göra av de regionala idrotlsgymnasierna.

Del intressanta är att Lena Öhrsvik säger att regeringen inte har fastlagt

platserna. När det gäller riksidrottsgymnasierna och hemortsalternaliven

läggs platserna fasl, men skolöverstyrelsen har ju godkänt denna verksamhet

158 och tillskrivit utbildningsdepartementet för alt fä anordna försöksverksam-

het i fem år. Skolöverstyrelsen har också fillskrivit CSN om att inackorde- Prot. 1988/89:99 ringsslöd skall utgå. Skolöverstyrelsen gör alltså den tolkningen, medan CSN 19 april 1989 dess värre gör en annan tolkning. Det innebär att eleverna kommer i kläm. " \

De som löser delta problem är inle CSN, utan det är de kommuner som har elever som går i de regionala idrotlsgymnasierna. Kommunerna belalar alltså ul inackorderingstilläggen - en utgift som egenlligen staten skall slå för- för att eleverna inle skall komma i kläm.

Del hade varit betydligt mera just om regeringen hade tagit sig i kragen och sagt att denna verksamhel inte skulle finnas. Då hade man vetat om della. Nu vel man inte, utan får göra tolkningar. Del är beklagligt att regeringen sitter i en långbänk och tillåter all skolöverstyrelsen gör en tolkning och att ett annal statligt organ gör en annan tolkning. Därför beklagar jag både eleverna och skolstyrelserna.

Anf. 138 LENA ÖHRSVIK (s) replik:

Herr talman! Regeringen har en posifiv inställning lill idrotlsgymnasier; det visar förslagel i budgetpropositionen om all antalet platser skall öka både på riksidrottsgymnasierna och i det s.k. hemortsalternativel.

Det hör lill den vanliga ordningen alt en central myndighet analyserar behov osv. innan regeringen fattar beslut. Jag kan inte se alt regeringen skulle ha handlat på något annat sätt i denna situation. När jag har sett vad skolöverstyrelsen har kommit fram till när del gäller behovel av just denna modell, lycker jag att det är riktigl att regeringen väntar med beslut till dess man har ett ordentligt underlag.

Som jag nämnde i min inledning är del många kommuner som vill vara med i verksamheten, och de står och väntar på plats. Om regeringen godkände detta ulan alt ha några som helst samlade bedömningar skulle det få konsekvenser för alla de gymnasier som vill specialisera sig pä andra områden, l.ex. musik, teater och dans. Man släpper loss en hel våg om man inte har en samlad bedömning och ger skolöverstyrelsen och Riksidrottsförbundet i uppdrag all bestämma vilka kommuner och vilka idrottsgrenar som skall vara med i verksamheten.

Anf. 139 ULF MELIN (m) replik:

Herr talman! Det faktum alt skolöverstyrelsen nu har kommil med della förslag borde egentligen inte glädja Lena Öhrsvik, utan förvåna henne. Skolöverstyrelsen tillstyrkte nämligen förra året att samma verksamhet skulle få drivas i fem år, och sedan dröjer del knappt ett är förrän verksamheten inte längre fillstyrks. Det är i så fall det man skall beklaga.

I den skrivelse som jag hänvisade lill yttrar sig skolöverstyrelsen lill
ulbildningsdepartemenld och säger ja till den s.k. Smålandsmodellen. Del
intressanta är all man då tog hänsyn lill att regeringen hade gjort dl
ställningstagande i ett likartat ärende. Del gällde utbildnings- och kulturför
valtningen i Jämtlands läns landstingskommun och en försöksverksamhet
med fördröjd sludietakt inom den vårdinriktade kompletleringskursen för
särskild behörighet till vissa linjer inom högskolan. Regeringen avgjorde
detta ärende 1987. Visst finns det liknande fall, om bara viljan all göra
någonting finns. 159

Prot. 1988/89:99 Det är ingen risk för att sådan här verksamhel lämnas vind för våg. Den är

19 april 1989 ju sanktionerad av skolöverstyrelsen och Riksidrotlsförbundel, därför att det

Studiestöd

iredje alternativet är intressant och skall utvärderas. Det är alltså beklagligt all regeringen inte klarar att falla beslul i denna fråga.

160

Anf. 140 ARNE MELLQVIST (s);

Herr talman! Jag kommer i mitt anförande att uppehålla mig kring den del av socialförsäkringsutskottets betänkande nr 15 som berör vuxenstudiestödet.

Det var år 1975 som riksdagen beslutade om den vuxenutbildningsreform som vi i dag, med vissa smärre ändringar, fortfarande har. Reformens mä! var bl.a. alt stärka individens ställning i arbetslivet, att ge redskap för deltagande i samhällsarbetet och att tillgodose de kortutbildades behov av överbryggande ulbildning. Den skall vara dl alternativ och dl komplement lill arbetsgivar- och parisstyrd ulbildning, och den syftar till en utjämning av utbildningsklyftorna.

Vuxensiudieslödd är ett selektivt stöd, som i första hand fördelas lill personer med kort tidigare utbildning, till skillnad frän de mer generellt verkande studiemedlen. Ell urval bland de sökande innebär dock alltid att vissa inle kommer i fråga för stöd. Trots den i budgetpropositionen föreslagna höjningen av de medel som avsätts lill vuxenstudieslöd kommer inte antalet stöd att räcka lill den målgrupp som stödet är avsett för.

Det särskilda vuxenstudiestödet har ett syskon i det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa. Här gäller inle de urvalskriterier som gäller del förstnämnda slödet, och det kan ifrågasättas om det i rådande arbetsmarknadsläge behövs elt generellt stöd av denna art.

Det tredje studiestödet, korttidssludiestödet, utgör också ett problem, pä grund av att del inkomstbortfall som stödet är ämnat alt ersätta inle alllid läcks.

Till det kommer de förändringar i studiemedelssystemet som träder i krafl den 1 januari i år och som innebär att de lägre nivåerna i vuxensiudieslödd kan komma under de belopp som studiemedlen ger.

Regeringen gav den 2 februari i år centrala sludiestödsnämnden i uppdrag all genomföra en översyn av del särskilda vuxenstudiestödd och dess regelsystem mol bakgrund av de förändringar som har företagils inom studiemedelssystemet. Utskollel anser dock, med instämmande i vad som framförs i molion 405 av Berit Oscarsson m.fl., att den översyn som föreslagits har elt alltför begränsat perspektiv. Man bör i stället försöka nä en helhetssyn för området och därmed inte begränsa den till del särskilda vuxensiudieslödd utan låta den omfalla också korttidssludiestödet och medlen lill uppsökande verksamhel. I detta översynsarbete är det synnerligen vikligl alt ta till vara de erfarenheter och kunskapen som finns hos arbetsmarknadens parter.

Så till de reservafioner som berör vuxenstudieslödds område. Först vill jag hänvisa till reservalion nr 13 av Margö Ingvardsson. I reservationen behandlas finansieringen av stödd, och jag har en förhoppning orn att den översynen skall kunna rensa upp även i den frågan.

Reservalion 14 och även reservafion 21 av Gullan Lindblad m.fl. rör den

uppsökande verksamheten och storleken på korttidsstudiestödet. Man förespråkar här att medel inle längre skall anvisas till uppsökande verksamhet. Men själva grundförutsättningen för vuxenstudiestödsreformen är ju alt man på arbetsplatser kan bli uppsökt av arbetskamrater som känner lill förhållandena man arbelar under och som kanske kan påverka, inle vid bara ell ulan återkommande besök, som kanske kan ge den där kicken som behövs för att ta sig Över till studier i någon form. Som en första anhåll på vägen mot målet kan då en studiecirkel eller en kortare kurs pä en folkhögskola fungera. Där är det korltidssludiestödet som är aktuellt. All i ett sådant läge sänka den ersättningen, som för övrigt inle alltid räcker till som den är i dag, är all angripa reformens "grundbult".

I reservafion nr 15, gällande anslag till vuxenstudieslöd m.m., lar Barbro Sandberg återigen upp frågan om uppsökeriet. Man vill här kraftigt beskära medlen för verksamheten i fråga och lyfta över en del lill siudieförbunden. Jag vill med hänvisning lill vad jag nyss sagl yrka avslag även på den reservationen.

De kollekliva ansökningarna från pensionärsorganisationer lar modera-ler, centerpartister och folkpartister upp i en gemensam reservation. Rällen att kollektivt söka slöd begränsar inte pensionärernas räll, men det är att se som en serviceåtgärd gentemot pensionärer och inle minsl som en administrativ förenkling för nämnderna, som skall handlägga ansökningarna. Vill man uppnå någonting drastiskt förväntar jag mig nära nog ell förslag från de tre borgerliga partierna att man helt frankt skall förbjuda pensionärerna att söka internatbidrag. Så länge ell sådanl förslag inle ställs borde man kunna tolerera även kollekliva ansökningar för samma stödform. I varje fall är del nu fråga om en försöksverksamhet som kommer all redovisas denna vår. I avvaktan därpå torde verksamheten få fortgå.

Reservation nr 18 gäller en översyn av vuxenstudiestödd. Man vill genom den översynen ifrågasätta om de korta stöden når rätt målgrupp. Av förra årels betänkande framgår de mål för kortfidsstudiestödel som utskottet då ställde sig bakom, och att i dag överpröva den inriktning som då angavs är inle påkallat.

Slutligen reservation nr 20, som berör teckenspråksundervisningen. I reservationen framhålls att det nya sludiesociala stödet lill föräldrar till döva och gravt hörselskadade barn i sin slutliga utformning också bör omfatta syskon lill dessa barn'. Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit ell helt nytt studiesocialt stöd lill föräldrar till döva och gravt handikappade barn. Den närmare utformningen av det slödet skall enligl uppdrag utredas av CSN i samråd med SÖ.

Resurserna för det nya stödd är begränsade. Del är myckel svårt att bedöma hur slor efterfrågan kommer alt bli. I avvaktan på utredningen om den närmare utformningen och de första erfarenheterna av stödd har utbildningsdepartementet i samråd med socialdepartementet förordat alt möjligheterna att söka stöd, åtminstone till en början, begränsas till den grupp som har bedömts som allra mest angelägen, nämligen föräldrarna.

Påpekas kan också all stödet i första hand är en ersällning för förlorad arbetsförtjänst, och den del som kan bli aktuell för syskongruppen är enbart internatbidrag. En förutsättning för det här slödet är att man deltar i

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Studiestöd

161

Riksdagens protokoll 1988/89:99

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Studiestöd

undervisningen, och för att kunna delta i folkhögskolekurser, där en slor del av den undervisningen ges, gäller i dag vissa åldersgränser. Dä internatbidra-gel är kopplat till dellagande i ulbildning och inte är något socialt slöd får vi låta försöksverksamheten ange någon form av lösning.

Herr lalman! Jag vill med hänvisning lill vad jag nyss anfört yrka bifall lill utskottets hemställan och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 141 BARBRO SANDBERG (fp);

Herr talman! Jag skall börja med det som Arne Mellqvisl sade sist, nämligen alt försöksverksamheten måste utvisa vilken form av lösning som är lämpligast. Men man kan ju i försöksverksamheten inte ta hänsyn lill syskonen, om det inle anges alt man skall göra det.

Teckenspråksundervisningen är trots allt mycket speciell. Man kommunicerar på ett vissl säll, man lär sig läsa av munnen, osv., och det är viktigt alt man gör det tillsammans. Därför behöver barnen, deras föräldrar och syskon vara tillsammans.

Självfallet är del inte fråga om någol inkomstbortfall för syskonen. Vad vi menar med vår molion är att man måste ta hänsyn till att syskonen behöver vara med. Självfallet är det föräldrarna som skall ha ersättning för inkomstbortfallet.

Arne Mellqvisl säger myckel rikligt att de här resurserna är begränsade, och jag tror inle heller alt de kommer all räcka. Men då är del ju viktigt alt man lar med alla som skall vara involverade. Att bedriva en försöksverksamhet med bara en del av de människor som man i framtiden vill ha med blir inte någon riktig försöksverksamhet. Då kan man inle heller göra någon riktig bedömning av det resultat som man kommer fram till.

Man säger all del är angelägnast med föräldrarna. Jag lycker faktiskt att hela familjen är angelägen - inte bara föräldrarna. Barnen skall ju kunna kommunicera även med sina syskon!

När det gäller den kollektiva ansökan har jag varje år hört samma argument, nämligen att den inle begränsar pensionärernas rätt alt få det här bidraget. Men pensionärerna uppfyller ju faktiskt inle de krav som Arne Mellqvisl själv räknade upp, nämligen att man skall ha kort utbildning, att man skall vara yrkesverksam, osv. De kan inte konkurrera på de villkoren, om de söker var och en för sig. Jag vidhåller därför folkpartiets krav att möjlighet till kollektiv ansökan skall finnas endast för handikapporganisationerna.

Vi vet att handikapporganisationer blir nekade, därför alt resurserna är uttömda. Vi vet också att man delar upp potten, så att en viss procent av medlen är förbehållna just pensionärer, och de borde få sina medel på annat saft.

162

Anf. 142 HANS DAU (m):

Herr lalman! Det som Arne Mellqvisl tog upp var ju gamla förslag, som vi inte behöver diskutera så mycket nu.

Jag skall bara beröra dl par saker. Till all börja med skall jag inslämma i vad Barbro Sandberg sade om kollektiv ansökan för pensionärer.

Vi fick i dag pä CSN:s styrelsemöte höra att medel som anvisats till

Studiestöd

kortfidsstudieslöd och internatbidrag utnyttjas myckel dåligt. Av de ungefär Prot. 1988/89:99 250 milj. kr. som finns för detta ändamål kan man inle ulnyttja mer än 19 april 1989 ungefär 150 trots alt CSN beviljar upp till mellan 200 och 300 % mer än man har möjlighel all bevilja. Bidragen ulnyltjas ändå inte, eflersom det inle finns några reella behov av dem.

Likadant är det med stödet till de arbetslösa. På grund av den rådande arbetssituationen utnyttjas delta stöd inte till mer än drygl 50 %.

Tjänstemännen på CSN säger att det vore bällre alt använda pengarna lill det vanliga vuxenstudiestödd, där behoven trots allt är slörre. Det är del vi säger i vår reservalion nr 18, där vi ifrågasätter om reglerna för kortlidsstu-diestöd verkligen innebär att slödel når den avsedda målgruppen. Ulnyttjan-degraden visar ju att vi moderater har ganska rätt i uttrycket i vår reservalion.

Anf. 143 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr lalman! Utskottsmajoritelen avstyrker vårt förslag i reservation 13 om utbildningsavgiften under hänvisning till tidigare uttalanden i ärendet, nämligen att samhällsekonomin skulle utgöra hinder för delta.

Arne Mellqvisl var nog positivare; han hänvisade vår reservation lill översynen av vuxenstudiestödd.

Jag noterar detta som en liten men ändock framgång.

Anf. 144 ARNE MELLQVIST (s);

Herr talman! Hans Dau säger att korltidssludiestödet och inlernatbidra-gen utnyttjas dåligt trols överbeviljning. Han tar del lill inläkt för all del inle skulle föreligga några reella behov av stöden i fråga. Jag vill starkt tillbakavisa den slutsatsen.

Som jag sade i milt anförande ställde sig utskottet bakom de i budgetproposifionen anförda målen för de s.k. korta stöden. Delta innebär all man nu vänder en skuta, så att säga. Tidigare utbildningsformer dit stöden har riktats har försvunnit eller finansieras i myckel hög utsträckning på annal säll. Man finner nya vägar för all nå jusl de allmänna ämnen som målades upp i målbeskrivningen förra året.

Det är skälel lill del låga resursutnylljandel. Jag lyckte mig uppfatta att det hade med pensionärsorganisationernas yttranden all göra, men jag hoppas alt del var en feltolkning.

Hans Daus besked om utnyttjandet av vuxenstudiestödd till arbetslösa tycker jag bara styrker behovel av en översyn av huruvida vi behöver elt speciellt slöd i nuvarande läge. Det låter jag ingå i den allmänna översynen.

Jag har inget ytterligare att anföra som svar på Barbro Sandbergs inlägg mer än vad jag har berört i milt inledningsanförande.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fallas vid näsla arbelsplenum.)

163

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Äktenskapsrättsliga frågor

164

15 § Föredrogs

lagutskottets betänkande

1988/89:LU22 Äktenskapsrältsliga frågor.

Äktenskapsrättsliga frågor

Anf. 145 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m);

Herr talman! Sedan drygt dl är tillbaka gäller en hell ny äktenskapsbalk. Många motioner artikulerar den kritik som framförts mol vissa av reglerna i den nya äktenskapsbalken.

Äklenskapsbalkens utformning är av avgörande belydelse för hur parterna i äktenskapet uppfallar familjeansvaret. Dess utformning påverkar huruvida familjebanden stärks eller försvagas. Äktenskapsbalken har också en indirekt påverkan på barnens trygghet och uppväxtförhållanden, eftersom den kan påverka den lid föräldrar är villiga respektive har möjlighel all ägna åt barnen och åt deras fostran. Den goda fostran som håller emot i de fall barnel är utsatt för destruktivt kamratlryck är inte mindre viktig i dagens mer komplicerade värld än den var på den liden då religionen präglade de moraliska värderingarna i värt land. Det skulle inle skada om lagstiftningen i större utsträckning såg familjerna, i varje fall barnfamiljerna, som den helhel dessa i allmänhet har all verka som.

Äktenskapsbalken har belydelse både för hur familjelivet gestaltar sig i många familjer och för kvinnors och mäns lika rätt och möjligheler i arbetslivet.

Socialistiska partier har traditionellt en familjeovänlig inslällning. En sådan skapar automatiskt ell barnovänligare samhälle. Härom veckan citerades i TV en bok av en av regeringens f.d. tunga medlemmar. Boken nedvärderade kraftigt familjen som instilufion. Sådana tankar liksom de Myrdalska elilisiiska tankarna har grasserat inom socialdemokralin och under åratal försvagat familjebanden och familjens ställning. Denna utveckling har sannolikt ingel egentligt slöd av Sveriges folk. Därför bör denna barn- och familjeovänliga trend brytas, och den översyn som nu skall göras bör stärka vuxnas och barns möjligheler att fungera i äktenskap och familj och där fä utöva resp. ta till sig de grundläggande värderingar som människor måsle ha om elt samhälle och dess invånare skall fungera väl.

Den nya äktenskapsbalken har kritiserats i fyra motioner när del gäller reglerna för privala pensionsförsäkringar. Jag framhåller i min motion all del är orimligl att försäkringar, vilkas värde under åratal byggts upp genom gemensamma ansträngningar, plötsligt blir enskild egendom. Det förefaller som om lagstiftaren helt har glömt att tiden är den avgörande faktorn när det gäller pensionsförsäkringar. All därtill ha olika regler för pensionsförsäkring och livränla som las i samma syfte förefaller minsl sagt ologiskl. Livränla är giflorällsgods och möjlighel finns att träffa avtal om andra ägandeförhållanden, medan pensionsförsäkringar är enskild egendom utan möjlighel alt via avtal anpassa ägandet till familjens förhållanden.

Lagstiftningen slimulerar båda parter all i slörre utsträckning salsa på rejäla inkomster och i mindre utsträckning la ansvar för barnen. Lagstiftningen har också drabbats av hård kritik i synnerhet frän skilsmässoadvokaterna -

alltså de som har att tillämpa lagen. Jag kan citera en av de kritiserande advokaterna: "Politikerna borde prya på advokatkontor och möta verkligheten" och "Lagstiftningen riktar sig aktivt mot kvinnan".

I dag kan den som äger bilen skänka både den och sina evenluella aktier lill en ny partner och vänta ell år med att ta ul skilsmässan och sedan slippa ta upp bil och aktier i bodelningen, påpekar advokat Insulander-Lind i första numret av Hertha i år.

Lagsliflningen har en lillbakaverkande kraft. När kritiken ekade som värst i somras svarade dåvarande justitieministern att makar kunde bodela under äktenskapet och hänvisade lill underhållsbidragen vid skilsmässa. Ihåligheten i argumenteringen drev en av kritikerna till att anmäla reglerna för privata pensionsförsäkringar i äktenskapsbalken till Europadomstolen - och si, ljuset gick upp över justifiedeparlementet, och nu länker man göra en översyn av lagsliflningen vad gäller privala pensionsförsäkringar.

Därför har vi moderater ingen reservalion med anledning av motionerna 401, 405 och 406 utan nöjer oss med ell särskill yttrande tillsammans med folkpartiet, där vi pekar på olika möjligheter att lösa denna fråga. Däremot är vi angelägna om att frågan utreds snabbt, därför att den blir alltmer komplicerad ju längre översynen dröjer. Vi vill ha en snabb och genomgripande översyn. En likslällning av pensionsförsäkring med livränla som tas i samma syfte kan vara en väg. Skulle detta inte ske, är det ändå ett minimum ur rättssäkerhetssynpunkt att man prövar att skapa övergångsbestämmelser för de pensionsförsäkringar som har tecknats före äklenskapsbalkens ikraftträdande och där bodelning ännu inte har kommit till stånd.

Vad gäller internationella äktenskap mellan svensk och utlänning, synes departementet överväga all införa regler hell i linje med vår molion. Enkell uttryckt skulle del innebära att lagen i bosättningslandel skall gälla i slällel för lagen i den stat som mannen tillhörde vid äktenskapets ingående. Vi avvaktar därför en proposition med en mera fidsenlig lagstiftning på områdel och instämmer i utskottets hemställan i denna del.

I övrigt finns en gemensam borgerlig reservation om karfiäggning av äktenskapets ekonomiska konsekvenser. Man kan fråga sig vilka syften som ligger bakom del faklum all socialdemokralerna inte ens är beredda all skapa klarsyn beiräffande i vilka avseenden äktenskap resp. samboende gynnas ekonomiskt. Del handlar om så gott som 10 000 kr. om året för ett vanligt pensionärspar. Men eftersom den reservationen grundar sig på en ceniermo-tion, räknar jag med att Martin Olsson kommer att närmare utveckla delta.

Därmed yrkar jag bifall till reservation 1 och i övrigl lill utskottets hemslällan.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Ä ktenskapsrättsliga frågor

Anf. 146 ULLA ORRING (fp);

Herr lalman! När beslutet om den nya äktenskapsbalken och ärvdabalken fattades av riksdagen för två är sedan, fanns naturligtvis flera frågetecken kring konsekvenserna som skulle följa av den nya lagstiftningen. Hur skulle rättsverkningarna gestalta sig i levande livet - mellan makar vid eventuell separation och mellan föräldrar och barn vid arvsskifte?

I dl särskilt yttrande till lagutskottets betänkande uttalade då de tre borgerliga parfierna - folkpartiet, cenlern och moderaterna - all vi ansåg det

165

12 Riksdagens protokoll 1988/89:99

Prot. 1988/89:99 otillfredsställande all riksdagen skulle behöva la slällning i lagsliftningsfrå-

19 april 1989 gor, innan de samlade konsekvenserna för de bestående rätlsförhållandena

~. I \ kunde överblickas. Det hade då aviserats att det sedermera skulle komma

* ändringar i arvs- och gåvoskaltelagsliflningen med anledning av äklenskaps-

ffåsor
■' ° balken, ändringar som ännu inle samordnats med familjelagstiftningen. Det

var väl främsl del förhållandet vi då avsåg, men vi har blivit uppmärksammade pä att det saknas harmoni i denna lagstiftning.

De tidigare rådande reglerna för äktenskap infördes 1921. De hade visserligen varit föremål för små förändringar under årens lopp, men den slora, genomgripande förändringen kom i enlighet med riksdagens beslul den 2 april 1987. Det tål att starkt poängteras att lagstiftningen om ny äktenskapsbalk, om ändring av ärvdabalken och om sambors gemensamma hem - sambolagen, som vi kallar den - berör praktiskt taget alla människor. Det är och var en stor, genomgripande förändring och reform av gamla, vedertagna regler. Därför börjar självfallet konsekvenserna nu att bli mer uppenbara.

Det var därför ganska logiskt all vi frän borgerligt häll redan 1987 ställde upp för en cenlermotion om en karlläggning av de olika ekonomiska konsekvenserna av äktenskapet och andra samlevnadsformer. Kravel grundar sig på vår uppfattning att en allmän strävan borde vara att lagstiftningen skall vara så utformad att människor inle av ekonomiska skäl skall välja borl äktenskapet. Vi har inle fått del kravel tillgodosett av den socialdemokratiska majoriteten, och därför ställer vi i år på nyll upp för centermotionen och upprepar kravet på en kartläggning. Vi anser att regeringen bör bestämma formerna för en sådan karlläggning och ålerkomma med förslag lill riksdagen. Jag yrkar bifall lill reservation 1 i lagutskottets betänkande 22.

Jag vill dock särskilt fästa kammarens uppmärksamhet på del särskilda yttrande som är fogat till betänkandet och som handlar om de privata pensionsförsäkringarna. Charlotte Cederschiöld har redan varit inne på della yttrande.

Det har efler den nya äklenskapsbalkens och ärvdabalkens genomförande alltmer framgått att det i många äktenskap finns privata pensionsförsäkringar, som tidigare utgjorde s.k. giflorällsgods. Vid bodelning med anledning av skilsmässa eller dödsfall kunde de därför tidigare hälflendelas mellan makarna eller mellan arvingarna. Enligl den nya äktenskapsbalken behandlas försäkringarna som enskild egendom och kan sålunda inle delas med den andre maken. Det kan l.o.m. bli så att den smarte maken-egendomsförhållandet är ju ofta sådanl att mannen har de ekonomiska tillgångarna i sin hand - som "förutsett" skilsmässa redan drygl dl år i förväg kan flytta över familjens tillgångar från l.ex. bankböcker och aktier till ett eget pensionssparande och på så sätt undanhålla den tidigare makan rättmätig egendom.

I en folkparlimolion av Bengt Harding Olson och Charlotte Braniing las frågan upp om inte pensionsförsäkringar - dvs. sådana försäkringar som inte är kopplade lill förelagande eller anställning och som är i egentlig mening privala - borde behandlas som s.k. giftorätlsgods vid bodelning.

Herr lalman! Enligt vad som framgår av utskollsbetänkandet kommer

frågan om privata pensionsförsäkringar all ses över enligl det arbete som

166 pägår i justitiedepartementet. Vi har därför inte reserverat oss för folkparti-

motionen. Men frågan är så viklig all vi anser all en omprövning av gällande regler snarast bör komma till stånd. Den nya lagstiftningen innehöll inte några övergångsregler, och lagen kom därför att få en retroaktiv verkan. Denna skada drabbar ofasl kvinnan, som är den ekonomiskl svagare parlen. Hur skall frågan lösas? Därom finns olika alternativ. Ell kan vara att redan före bodelningen - evenluelll dä försäkringen tecknas - träffa bindande avtal om hur försäkringen skall behandlas vid en bodelning.

Frågan är av sådan vikt och har uppmärksammats av så många kvinnor som har hamnal i den här silualionen alt vi väntar oss dl förslag från regeringen med del snaraste. Regeringens uppgift måste vara att skydda också den svagare parten, och i den här frågan är del kvinnorna som råkar illa ul.

Med anledning av det anförda yrkar jag bifall till reservation 1 och i övrigt till utskottets hemslällan.

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Ä ktenskapsrättsliga frågor

Anf. 147 MARTIN OLSSON (c):

Herr talman! Familjen är grunden både för vårl samhälle och för de flesta människor. Även om del moderna samhällel skall tillförsäkra alla en materiell trygghet, har familjen alltjämt - och lorde även i framliden ha - en avgörande betydelse för den enskildes trygghet och trivsel såväl under uppväxtåren som därefter.

Självfallet skall det vara helt fritt för varje par all välja samlevnadsform, men del är väsentligt att de ekonomiska konsekvenserna av äktenskapet är sädana att del slora flertalet kan finna all äktenskapet är en lämplig och naturlig samlevnadsform. Det är både ett samhällsintresse och en rättighet för berörda personer att äktenskapet inle diskrimineras ur ekonomisk synpunkt. Äktenskapet är resultatet av en aktiv och överlagd handling och skall ge trygghet för kontrahenterna.

Alla möter vi nog ibland människor som undrar över om de inle ekonomiskt förlorar på all vara gifla när de jämför med övriga, som kan ha gynnsammare skatteregler, bidragsregler m.m. Min partikamrat Karin Israelsson och jag har mot denna bakgrund i år liksom två år tidigare motionerat om att riksdagen skulle begära alt en kartläggning görs i syfte alt utröna i vad mån äktenskapet diskrimineras ekonomiskt jämfört med andra samlevnadsformer, och även jämfört med all - åtminstone formellt - inte sammanbo.

Liksom tidigare år reserverar sig lagutskottets centerpartister, moderater och folkpartister för bifall till molionen. Charlotte Cederschiöld och Ulla Orring har redan anmält all de räknar med att jag skall tala litet i den här frågan. Av de elva motioner som behandlas i belänkandel är detta den enda molion och den enda reservation som jag tänkte nämna någol om. ■ Som exempel på hur människor kan uppleva nuvarande regler återgav vi i vår molion inledningen av en artikel i tidningen Vår bostad, nr 1 för 1988, med rubriken "Ska vi få det bällre 1988?". Kvinnan i en familj med två barn säger där: "Ibland har vi funderat pä alt skilja oss. Dä skulle jag fä bostadsbidrag, bidragsförskott och lägre barnomsorgsavgift. Del måsle vara någol fel på samhällel när inle familjesammanhållning premieras."

Det är nödvändigt att skalle- och bidragsregler m.m. är så utformade att äktenskapet inte medför all människor av ekonomiska skäl väljer ogift

167

Prot. 1988/89:99 samboende i slällel för äktenskap. Del får inle vara så att människor avslår

19 april 1989 från giftermål eller t.o.m. skiljer sig på grund av all del så alt säga lönar sig

~. I ] bättre. Vad som ligger nära lill hands att kartlägga är skattereglerna, olika

° avgiftsregler, olika former av samhällsstöd, bl.a. lill barnfamiljerna, liksom

frågor ... ,

' ° ohka pensionsregier.

Genom den av oss begärda kartläggningen skulle främst två fördelar vinnas. För del första skulle klarhet erhållas om de ekonomiska konsekvenserna av olika samlevnadsformer. För det andra skulle denna karlläggning ge underlag för utarbetande av förslag till erforderliga ändringar av olika regler, sä att äktenskapet inle kan anses vara diskrimineral. Elt sådant arbete måsle enligt vår mening ses som en logisk fortsättning pä del reformarbete som under 70- och 80-talen bedrivits vad gäller äktenskapslagsfiftning m.m. och där man har reformerat äktenskapels ekonomiska rättsverkningar, främsl genom nya äktenskapsbalken och genom ändrade arvsregler från den 1 januari 1988, liksom reformeringen av underhållsskyldigheter. Del är även logiskt att göra en kartläggning mot bakgrund av de pågående övervägandena dä del gäller pensionssystem, skattesystem och annal.

Utskottsmajoritelen har anmärkningsvärda motiveringar för sitt yrkande om avslag på molionen. Man säger att "det i många fall kan vara svårt att utforma reglerna så att inte en samlevnadsform framslår som mera förmånlig i dl särskilt hänseende". Vidare anförs av majoriteten all man "inte funnit all en sådan karlläggning som begärts i motionerna skulle kunna fylla någon annan funktion än alt visa all i vissa särskilda hänseenden äktenskap och andra samlevnadsformer renl fakliski behandlas olika".

Men det bör observeras att den av oss begärda karlläggningen skall visa just vilka skillnader som finns i olika regler pä grund av samlevnadsformer. Sedan den kartläggningen har gjorts får vi underlag för all bedöma vilka lagändringar som kan anses motiverade för alt ingående av äktenskap inte skall leda till försämringar ur ekonomisk synpunkt för några.

Jag vill betona, vilket vi även framhåller i molionen, att vi inte eftersträvar alt olika samlevnadsformer skall jämställas inom alla områden. Det är nämligen naturligt att för ogift samboende varken kan eller bör tillämpas alla de regler som gäller för dem som är gifla med varandra.

Del är förvånande all majoriteten i utskollel är så rädd för en sådan kartläggning. Vårl syfte är ju att alla skall fä klarhet om förhållandena och all vi skall få underlag för att bedöma behovel av erforderliga lagändringar. Vi motionärer och reservanter slår vakt om äktenskapels slällning, och vi förvånar oss som sagt över alt majorilden återigen avvisar kravel på en karlläggning. Min undran är: Vad kan majoriteten se för negativt ratt vi får en sådan karlläggning till stånd?

Med del, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservation 1.

Anf. 148 LENNART ANDERSSON (s):

Herr talman! När förslaget till äktenskapsbalk behandlades i lagutskoliel

och här i kammaren, var del främsl frågan om förmögenhetsordningen i

äktenskapet och fördelningen av makarnas egendom vid äktenskapets

upplösning som tilldrog sig inlresse. Ell klart uttalat syfte med förändringen

168 var alt åstadkomma en högre grad av ekonomisk rättvisa mellan makarna vid

äktenskapsskillnad. Men jag vill redan nu tillägga att när äktenskapsbalken debatterades här i kammaren och antogs, rönte de privala pensionsförsäkringarna inte någol särskill intresse från kammarens ledamöter.

I dag, drygt ell år efter lagens ikraftträdande, föreligger ett antal motioner i vilka hävdas att bodelningsreglerna i äktenskapsbalken inte ger tillräckligt gott skydd ät den av makarna som har den svagare ekonomin. De gällande jämkningsreglerna bör ses över, hävdar motionärerna och föreslär att privala pensionsförsäkringar skall ingå i bodelning i anledning av äktenskapsskillnad.

Del är av främst tvä skäl som jag här i kväll inte vill gå in en reell sakdebatt i dessa frågor.

För det första har äktenskapsbalken varit i kraft för korl tid för alt ge tillräckliga erfarenheter som kan motivera någon eventuell ändring, särskilt när det gäller ett så stort lagverk som äktenskapsbalken.

För del andra har utskottet underrättats om all jusfifiedepartementet avser all under första halvårel 1989 inleda arbetet med en utvärdering av äktenskapsbalken. Det är bra att denna utvärdering kommer till stånd.

I denna siluafion kommer vi från lagulskoltets majoritets sida att med uppmärksamhet följa utvecklingen och ta del av de synpunkter som framförs från olika håll. Därefter får vi göra våra bedömningar. Jag anser att det är fel att nu i denna stund göra mycket klara uttalanden om huruvida det är motiverat med några evenluella förändringar och ännu mindre göra några klara uttalanden om olika tänkbara alternaliv för hur privala pensionsförsäkringar skall vägas in i bodelningsreglerna.

Mot bakgrund av vad jag här har sagt avstyrker utskottets majoritet de nu aktuella motionerna, men jag har ändock velat lämna den här redovisningen inför kammaren. Sammanfattningsvis vill jag säga att från majoritetens sida markerar vi alt vi är beredda lill lyhördhet och uppmärksamhet inför den fortsatta utvecklingen.

Jag vill också något kommenlera reservafion 1. Manin Olsson återkommer med sin molion om karlläggning av äktenskapets ekonomiska konsekvenser. I motionen säger Martin Olsson all lagstiftningen får inte vara utformad på ett sådanl sätt att människor av ekonomiska skäl väljer all bo samman utan äktenskap i stället för all gifla sig. Han anser vidare att regler inom skatteområdet och bidragsomrädd missgynnar äktenskapet.

Jag tycker att de här påståendena är överdrivna, och j ag lycker forlfarande alt påståendena i motionen är alllför allmänt hållna. Jag tycker att det på något sätt är fel metod som Martin Olsson på nyll förordar, all vi skall sälla lill myckel slora resurser för att göra en allmän karlläggning av det här området och därefter föreslå förändringar som kan vara motiverade.

Jag har uppfattat Martin Olsson så i de senaste årens debatter alt han är fullkomligl övertygad om alt äktenskapet är missgynnat i vissa avseenden ur ekonomisk synpunkt. I kväll står Martin Olsson här och säger: Om en kartläggning gjordes, skulle vi få klarhet. Nu verkar del som om Martin Olsson tvivlar på att det är som han hävdar i motionen.

Jag tycker nog alt med den organisation som vi har i de olika partigrupperna här i riksdagen och med de resurser som finns i riksdagens utredningstjänst är det fullt möjligt för oss ledamöler att komma med myckel mer

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Äktenskapsrättsliga frågor

169

Prot. 1988/89:99 preciserade krav än alt bara föreslå en allmän karlläggning.

19 april 1989 Från majoritetens sida menar vi all kan reservanterna eller andra

Äktenskapsrättsliga frågor

ledamöler påvisa någon brist i lagstiftningen inom någol delområde som direki missgynnar äktenskapet, är det akluellt att föreslå ändringar inom detta område. Men alt vi skulle göra en allmän karlläggning av silualionen och utifrån resultatet av denna ulredning föreslå olika ålgärder är ell allför omfattande förslag, som del i dag inle enligt vår uppfallning finns tillräckliga motiv för.

Herr lalman! Till sisl vill jag bara replikera Charlotte Cederschiöld, som i inledningen av sill anförande helt frankt påsiod alt socialdemokraterna har en familjeovänlig inställning. Del uttalandet vill jag mycket kraftfullt protestera emot. Del stämmer inle med verkligheten.

Herr lalman! Jag ber alt fä yrka bifall lill utskottets förslag och avslag på reservalionerna.

Anf. 149 ULLA ORRING (fp):

Herr lalman! Jag vill svara Lennart Andersson att det väl är ganska ovanligt att man pläderar för ell särskill yttrande; oftast är ju pläderingen för en reservation. Alt jag här har tagit upp en plädering som innehåller en del av de fakta som vi har haft i vårl särskilda yttrande innebär alt vi fäster väldigl stor vikt vid frågan om de privata pensionsförsäkringarna.

Jag kan hålla med Lennart Andersson om alt dä vi antog äktenskapsbalken i april 1987 gjorde vi ingen särskild markering för de privata pensionsförsäkringarna på den grunden all vi inle kände lill omfattningen av dem och inte heller så klart kunde se konsekvenserna av den nya lagstiftningen. Nu är vi väl medvelna om dem, och inle bara vi ulan tusentals kvinnor som har kommit i bryderi därför att maken på det här sättet har kunnat överflytta sina tillgångar. Det är det vi protesterar emot.

Jag lycker att det är svagt av Lennart Andersson att inte kunna medge att det här förhållandel inle kan få fortsätta och att vi snarast behöver få någon form av förändring, för nuvarande situation är absolut inte bra.

Vi fick vid de överläggningar som vi hade på justitiedepartementet vetskap om att man skulle starta den här översynen, och vi förväntar oss från folkpartiels sida alt det snarast kommer en förändring på den här punklen. Vi måste se till att den svagare parten skyddas.

Anf. 150 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m): Herr talman! I anslutning till Lennarl Anderssons kommentar lill frågan om huruvida socialdemokrater och socialistiska partier är familjevänliga eller inte skall jag be alt få läsa ett litet stycke av en man som borde anses vara myckel kunnig när del gäller socialistiska partiers grundläggande syn, nämligen Soizjenitsyn. Han säger så här:

"Bland de principer man kan finna i många sinsemellan oberoende socialislstater eller nutida rörelser, och vilka därför kan hänföras lill socialismens grundläggande förutsättningar, finns alllsä: avskaffandet av privat ägande, krossandet av religionen, krossandel av familjen. Socialismen framträder inle inför oss som ell rent ekonomiskl begrepp, ulan sorn elt 170

ojämförligt mera omfattande system av åsikter, vilka innefattar nästan alla Prot. 1988/89:99
aspekter av mänsklig lillvaro." 19 april 1989

Ä ktenskapsrättsliga frågor

Del här är inte Sverige, men uttalandet gäller socialistiska partier generellt.

För att få ell exempel från Sverige kan vi la Alva Myrdal, som säger alt hemmets möjlighet alt vara lämplig livsmiljö för barnen har upphört. Det uppfattar inte jag som särskill familjevänligt.

En politik som alltid stöder den som väljer pengarna i stället för livet får a priori en familjeovänlig effekt jämfört med den politik som gör det möjligt för föräldrar all fysiskt och psykiskt vara närvarande hos barnen. Detta om familjevänligt och -ovänligt.

När del gäller att äktenskapsbalken skulle åstadkomma rättvisa har man inte lyckals helt i alla delar, Lennarl Andersson. Del fanns faktiskt när äktenskapsbalken togs dl yrkande om avslag på hela lagförslaget av Margit Gennser, så någon synpunkt förelåg dock.

Men om Lennart Andersson tar upp den vanliga synpunkten att lagen inle har gällt så länge och all man därför är tveksam fill en översyn sä tidigt efteråt, dä måste han kunna svara på frågan: Vad skall de familjer göra som siller bundna av en privat pensionsförsäkring men inle har mera pengar? De har alltså anpassat sin ekonomi och mannen drar av pensionsförsäkringspremien på sin inkomst. De har inle mer pengar. Hur skall de klara av situationen? Antingen får de säga upp försäkringen så att kvinnan kan ta en egen försäkring och han lar större del av hushållskostnaderna eller också får de fortsätta att leva ett ojämställt liv, som det har blivit sedan äktenskapsbalken infördes. Eller också får de göra sill livs sämsla affär genom all säga upp den privata pensionsförsäkringen, och del är det dummaste man kan göra ur ekonomisk synpunkt.

Lennart Andersson, skall de leva ojämslällt eller skall de göra en praktfull ekonomisk förlusl?

Anf. 151 MARTIN OLSSON (c);

Herr talman! Jag skall fatta mig kort. Lennart Andersson lyckte alt vi i vår motion har uttryckt oss alltför allmänt och gjorde några lösi-yckta citat ur motionen. Jag tror alt alla som har läst motion och reservalion och lyssnat på mitt anförande inser att vad vi vill ha är en karlläggning. Vi är inle tvärsäkra på förhållandena, för då behövde vi ingen kartläggning.

Del är också rätt inkonsekvent av Lennarl Andersson att avstyrka motionen mot bakgrund av alt det skulle krävas myckel slora resurser för att genomföra en kartläggning och strax efteråt säga att partigrupper och riksdagens utredningstjänst borde kunna få fram material för konkreta krav. Det är jusl därför alt del är en litet större fråga än man kan begära all utredningstjänsten skall klara ut som vi lycker att riksdagen hos regeringen skall begära en kartläggning så att vi får underlag för eventuella ändringar av regler.

Jag skall inte rabbla upp de regler som skiljer, men vi vet alt inom skalte-och bidragssystemet, avgiftssystemet för barnomsorg och myckel annal har det betydelse om man är gift eller icke.

171

Prot. 1988/89:99 Anf. 152 LENNART ANDERSSON (s):

19 april 1989 Herr talman! Jag skall bara kort replikera fill Charlotte Cederschiöld att vi

Ä ktenskapsrättsliga frågor

diskulerar socialdemokralin i Sverige och del socialdemokratiska partiels inställning till familjen och vår familjepolitik. Vi har inle någon familjeovänlig inställning.

Näsla gång Charlotte Cederschiöld kommer med citat, ta då några som är mera moderna i liden och som rör Sverige, sä avspeglas de nuvarande förhållandena på elt bällre sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslul i ärendet skulle fattas vid näsla arbelsplenum.)

16 § Kammaren beslöt alt förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

17 § Anmäldes och bordlades

Motionerna

med anledning av prop. 1988/89:48 om vissa ändrade beslämmelser om

motorredskap och traktorer 1988/89:T19 av Anna Wohlin-Andersson och Lennart Brunander (båda c) 1988/89:T20 av Anders Andersson (m) 1988/89:T21 av Sven Eric Lorentzon (m)

med anledning av skr. 1988/89:82 om flyktingpolitiken 1988/89:Sf38 av Maria Leissner m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1988/89:92 om ny minerallagsiifining m.m.

1988/89:N25 av Paul Lestander m.fl. (vpk)

1988/89:N26 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c)

1988/89:N27 av Inger Schöriing m.fl. (mp)

1988/89;N28 av Lars De Geer m.fl. (fp)

1988/89:N29 av Per Westerberg m.fl. (m)

med anledning av prop. 1988/89:101 om den kommunala parkeringsövervakningen 1988/89;T22 av Jan Slrömdahl och Viola Claesson (båda vpk) 1988/89;T23 av Rolf Clarkson m.fl. (m)

med anledning av prop. 1988/89:115 om försäljning av slatens aktier i

Swedair AB 1988/89:Fö21 av Inger Schöriing m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1988/89:116 om vissa dammsäkerhets- och vatlen-

kraftsfrägor, m.m.
1988/89:Jo29 av Åsa Domeij och Hans Lindforss (båda mp)
172 1988/89:Jo30 av Siw Persson m.fl. (fp)

1988/89:Jo31 av Bo Finnkvist (s)                                                                       Prot. 1988/89:99
1988/89:Jo32 av Agne Hansson m.fl. (c)                                                           19 april 1989
1988/89:Jo33 av Kari Erik Olsson m.fl. (c)                           ---------------

med anledning av prop. 1988/89:126 om ersällning för kostnader i ärenden

och mål om skall, m.m. 1988/89:Sk52 av Britta Bjelle m.fl. (fp) . 1988/89:Sk53 av Bo Lundgren m.fl. (m) 1988/89:Sk54 av Görel Thurdin m.fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:128 om ändringi bilavgaslagen (1986:1386),

m.m. 1988/89;Jo34 av Lars Ernestam m.fl. (fp) 1988/89:Jo35 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c) 1988/89:Jo36 av Åsa Domeij och Hans Lindforss (båda mp) 1988/89:Jo37 av Annika Åhnberg m.fl. (vpk) 1988/89;Jo38 av Nic Grönvall m.fl. (m) 1988/89;Jo39 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) 1988/89:Jo40 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) 1988/89;Jo41 av Karl Erik Olsson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:130 om socialstyrelsens framtida roll,

uppgifter och inriktning 1988/89:So29 av Karin Israelsson (c) 1988/89:So30 av Slen Svensson m.fl. (m) 1988/89:So31 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) 1988/89:So32 av Gudrun Schyman m.fl. (vpk) 1988/89:So33 av Ingvar Björk (s) 1988/89:So34 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) 1988/89;So35 av Göran Magnusson och Gunnar Thollander (båda s)

med anledning av prop. 1988/89:131 om sekretesskyddet för uppgifter i

tillsynsärenden m.m. 1988/89:K15 av Karin Ahriand och Bengt Harding Olson (båda fp)

med anledning av prop. 1988/89:133 om ändring i lagen (1983:1034) om

kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. 1988/89:N30 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1988/89:134 om ändring i körkortslagen (1977:477),

m.m. 1988/89:T24 av Göran Ericsson (m) 1988/89:T25 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) 1988/89:T26 av Riine Thorén och Elving Andersson (båda c) 1988/89:T27 av Rolf Clarkson m.fl. (m)

173

Prot. 1988/89:99 med anledning av prop. 1988/89:135 om ändring i tulltaxelagen (1987:1068)

19 april 1989 m.m.

1988/89:Sk55 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) Meddelande om

med anledning av prop. 1988/89:136 om försäkringsmäklare 1988/89:N31 av Hädar Cars m.fl. (fp) 1988/89:N32 av Per Westerberg m.fl. (m)

med anledning av prop. 1988/89:137 om vissa regler vid fastighetstaxering 1988/89:Sk56 av Inger Schöriing m.fl. (mp) 1988/89;Sk57 av Birgit Friggebo (fp) 1988/89:Sk58 av Görel Thurdin m.fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:138 om riktlinjer för specialiseringstjänstgöring för läkare m.m. 1988/89:So36 av Margö Ingvardsson m.fl. (vpk) 1988/89:So37 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) 1988/89:So38 av Lars Hjertén (m)

med anledning av prop. 1988/89:139 om godtagande av byggprodukter som

godkänts i annat nordiskt land 1988/89;Bol2 av Erhng Bager m.fl. (fp) 1988/89:Bol3 av Agne Hansson m.fl. (c)

18 § Meddelande om interpellation

Meddelades att följande interpellation framställts den 19 april

1988/89:207 av MargU Gennser (m) lill socialministern om aktiv dödshjälp:

I pressmeddelande från Landstingsförbundet av den 20 mars 1989 redogörs för några resultat i en opinionsundersökning om vad svenska folket tycker i "några viktiga vårdetiska frågor". Opinionsundersökningen är utförd av SCB på uppdrag av Landstingsförbundet.

En av frågorna avser "aktiv dödshjälp till obotligt sjuka". Enligl Lands-fingsförbundets pressrelease skulle 60 % av de tillfrågade - 6 av 10 - vara för "aktiv dödshjälp".

Civilisationens hisloria visar på behovel av ett fåtal fasta, icke kompromissbara, normer. Till dessa normer hör del absoluta förbudet alt aktivt utsläcka en människas liv - även om mofi vet sägs vara och också skulle kunna vara - barmhärlighet.

Trettiolalets Tyskland visar vad som kan hända när man avstår från denna lyp av absoluta normer. Obotligt sjuka bragles om livel - utsattes för aktiv dödshjälp - under denna period av Tysklands historia. Allt från rashygieniska synpunkter till pragmatism, rädsla för "åldringschocken" etc. kan undan för undan luckra upp respekten för livets okränkbarhel.

I Österrike utreds för närvarande akluella fall av s.k. "aktiv dödshjälp", dvs. mord på äldre, svårt sjuka patienter. Försvaret hävdar barmhärtighet som moliv. Myckel lyder i stället pä att det handlat om "obekväma" och "allt för vårdbehövande pafienler" och lättja.

När nazismen växte sig stark i trettiotalets Tyskland skrev den berömde amerikanske författaren Sinclair Lewis, Nobelpristagare 1930, boken "Sånt händer inte här". Vad ville han säga med sin bok? Att del otänkbart inhumana aldrig kan uteslutas även i den mest civiliserade nationen, inte minst när fundamentala eliska principer börjar urgröpas. Korl sagl; elt gott samhälle måste alltid hålla fast vid grundläggande diska normer. Med dessa får man inte kompromissa. Detta absoluta etiska krav får inte en gång ifrågasättas. Ifrågasättandet innebär en fara i sig genom att det luckrar upp den diska fastheten.

När de offentliga organen. Landstingsförbundet och SCB, som är bekostade av skattemedel går ul och frågar svenska folkel om de skulle vilja förespråka akfiv dödshjälp har de trampat över gränsen för vad offentliga organ kan tillåta sig. Brasklappen frän Landstingsförbundets styrelse i form av elt uttalande visar vilken skada som redan skett:

"Styrelsen anser det viktigt all slå fasl all hälso- och sjukvården inle kan medverka i aktiv dödshjälp. Därför måste frågan om aktiv dödshjälp bli belyst ur olika synvinklar och material las fram som kan utgöra underlag för breda informationsinsatser."

Nej, det är inle "belysning ur olika synvinklar" och "breda informationsinsatser" som behövs. Det är klara, koncisa och entydiga besked om all "akfiv dödshjälp" inte kan accepteras. Sådana besked brådskar.

Är socialminister Sven Hulterström beredd att entydigt och klart ta avstånd från "aktiv dödshjälp"?

Prot. 1988/89:99 19 april 1989

Meddelande om fråga

19 § Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts den 19 april

1988/89:597 av Inger René (m) fill justitieministern om ökal slöd ål misshandelsholade kvinnor:

Lagen om besöksförbud trädde i krafl för snart ett år sedan. Dess värre har det redan visat sig alt lagen är brislfällig. Eftersom den maximala straffsatsen är satt så lågt som sex månader, kan tvångsmedel som anhållande och häktning i regel inte användas. Mannens förföljelse av kvinnan kan därför fortsätta, med slorl psykiskt lidande till följd.

175

Prot. 1988/89:99 Vilka åtgärder avser statsrådet att vidla för att råda bot på delta

19 april 1989 förhållande?

Meddelande om fråga

20 § Kammaren åtskildes kl. 22.59.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Gunborg Apelgren

.176

Förteckning över talare Prot.

(Siffrorna avser sida i protokollet) 1988/89:99

Onsdagen den 19 april

Förste vice talmannen 32, 61

Alemyr, Sfig (s) 27, 34, 36

Andersson, Axel (s) 67, 70, 71, 85, 86

Andersson, Lennart (s) 168, 172

Biörsmark, Kari-Göran (fp) 6,13,14, 21,23, 32, 35,42,45,63,65

Cederschiöld, Charlofte (m) 164, 170

Dau, Håns (m) 137, 152, 162

Eriksson, Berith (vpk) 59, 69, 80, 82

Gahrton, Per (mp) 61, 64, 66, 69, 70

Godin, Sigge (fp) 116, 129, 133, 136

Gransledt, Pär (c) 10, 13, 14, 20, 22, 32, 35, 42, 46

Gustafsson, Nils-Olof (s) 125, 132, 135, 137

Hagård, Birger (m) 82, 86

Hambraeus, Birgitta (c) 74

Hjelm-Wallén, Lena, statsråd 37, 43, 48

Horn af Rantzien, Anna (mp) 87

Ingvardsson, Margö (vpk) 104, 108, 111, 121, 123, 124, 131, 143, 151, 154,

163 Israelsson, Karin (c) 102, 107, 110, 119, 130 Jönsson, Marianne (c) 142, 151, 155 Koch, Inger (m) 71, 79, 81 Leissner, Maria (fp) 51, 58, 59, 64, 79, 81 Lindblad, Gullan (m) 101, 108, 110, 113, 122, 123, 128, 133, 136 Mehn, Ulf (m) 156, 158, 159 Mellqvisl, Arne (s) 160, 163 Måbrink, Berfil (vpk) 15, 21, 23, 33, 36, 41, 47 Nilsson, Börje (s) 105, 109, 111 Olsson, Martin (c) 167, 171 Orring, Ulla (fp) 165, 170 Pohanka, Ragnhild (mp) 124, 146 Samuelsson, Marianne (mp) 24, 33, 36, 43, 47, 80, 82 Sandberg, Barbro (fp) 140, 153, 162 Slålberg, Marianne (s) 112 Svanberg, Kari-Erik (s) 56, 58, 59 Svensson, Kristina (s) 77, 81, 82 Svensson, Nils T (s) 72, 77 Söder, Karin (c) 53

af Ugglas, Margaretha (m) 3, 20, 22, 31, 41, 45 Wennerfors, Alf (m) 49 Öhrsvik, Lena (s) 147, 153, 155, 158, 159

177

Riksdagens protokoll 1988/89:99 Onsdagen den 19 april

Riksdagens protokoll 1988/89:99