Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:98

Tisdagen den 18 april

Kl. 15.00

1 § Till kammarkansliet hade inkommit följande ansökan om entledigande:

Anhåller härmed alt bli entledigad frän uppdragd som suppleanl i jordbruksulskoltd. Stockholm den 17 april 1989 Paul Ciszuk

Framställningen bifölls av kammaren.

2 § Justerades prolokollen för den 7 och 10 april.

3 § Svar på interpellation 1988/89:184 om koncentrationen av dagligvaruhandeln

Anf. 1 Slalsrådel MARGOT WALLSTRÖM:

Herr talman! Carl Frick har frågat bosladsministern om vad han avser att göra för att pä elt effektivt sätt molverka en utveckling bestående i "en stadig koncentration av dagligvaruhandeln lill slora eller större köpcentra" så, all många grupper lält kan komina lill affärer där de kan köpa det dagliga.

Arbetet inom regeringen är sä fördelat alt det är jag som skall svara pä inierpellalionen.

Under 1970-talet diskuterades en ordning där det ytterst skulle ankomma pä regeringen att falla beslul om dableringslillsländ för nya butiker. En sådan ordning avvisades dock. Nu råder del en bred enighet om att frågor om butiksstrukturen i en kommun skall hanteras i den egna kommunen. Vad regering och riksdag kan göra är all ge kommunerna nödvändiga instrument. Enligt min mening har kommunerna sådana.

Genom den nya plan- och bygglagen har kommunerna fäll vidare möjligheler alt besluta om ändamål för markanvändningen och kan därigenom påverka varuförsörjning och buliksulveckling. Genom en fortsatt utbyggnad av kommunala konsumentnämnder skapas också ett forum inom kommunerna där konsumenlaspekter på stadsplaneringen kan göra sig gällande.

Samtidigt är del viktigt att kommunerna är försikliga i hanteringen av planmonopolet. Del måste finnas utrymme för utveckling och förnyelse.

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Varuförsörjnings- och stadsplaner får inte leda till att utvecklingen mol en effektivare varudislribution och nyetableringar generellt försvåras.

Konsumenterna bör sä långl det är möjligt själva kunna prioritera mellan

Om koncentrationen

, ,. , j , tex. laga priser, närhet till butiken och hög servicegrad.

avdagligvaruhandeln

Anf. 2 CARL FRICK (mp):

Herr talman! Jag tackar för svaret som var utomordentligt kort och därmed föga ullömmande.

Jag har förståelse för all det huvudsakligen är en kommunal angelägenhet burman i dag planerar värt samhälle. Men fullt sä enkell är del irots alll inte. Den rådande samhällsutvecklingen har sorn främsta mål alt öka bruiionalio-nalproduklen och företagsvinsterna, vilket förorsakar slora samhällskostnader. Dessa belastar oftast inle förelagarna, utan det är skaltebdalarna som drabbas.

"Varuförsörjnings- och stadsplaner får inle leda till alt ulvecklingen mol en effeklivare varudislribution och nyetableringar generellt försvåras", säger slalsrådel i svärd. Sä kan man säga i en lid dä synen pä induslrisarnhällel bygger pä ell anlal illusioner, nämligen att det finns en obegränsad tillgäng på lagrad energi, en obegränsad tillgång på råvaror, en obegränsad tålighet hos naturen mol olika typer av påverkan och en obegränsad fysisk och psykisk tolerans hos människorna mot ändrade livsbdingeler.

Nu börjar vi vela bättre vad det moderna industrisamhället innebär av påfrestningar för oss alla och för naturen. Det är en kunskap som vi inle kan blunda inför, om vi vill vara ansvariga i vårl handlande och vara solidariska med natur, människor och de kommande generationerna.

Del är inte så all de nödvändiga och mänga gånger smärtsamma förändringarna som kommer all behövas sker genom slora, radikala beslul och handlingar. I de flesla fall består de av många, små och väl överlagda steg i en bestämd riktning.

Lokalisering av dagligvaruhandeln är en sådan lilen fråga där del går att ta små, rikliga steg och se lill alt man planmässigt bygger in närhel så, att de totala Iransport- och distributionsfrågorna får en bra lösning bortom de snävt förelagsekonomiska. Stora, centrala köpanläggningar drar irafik och trafiken åstadkommer skada - del vel vi i dag. Koslnaderna för dessa skador betalas av andra än av dem som gör vinsterna. Vore del inle rimligt all nå någon form av skäligare fördelning mellan samhällskostnader och förelagsvinster i de aktuella fallen?

Bert Karlssons anläggning Köpstaden mellan Skara och Skövde är dl
skräckexempel pä hur allmän busighei leder lill för den busige slora vinster,
men för samhällel slora kostnader. Jag saknar hos slatsrädd någon form av
känsla för alt del här rör sig om allvarliga, långsiktiga problem. Jag hade
hoppats alt statsrådet skulle ha velat föra ett genomtänkt resonemang om
företagsnylta och samhällskostnader. Jag hade hoppats alt slalsrådel skulle
ha kommil med någol uppslag pä hur förelag av akluell sorl skulle ivingas all
beiala för de samhällskoslnader som deras verksamhel medför. Icke sä. och
det är beklagligt. Det tyder pä att regeringen i grunden inle lar våra
miljöproblem på fulll allvar.
80 Ell säll all börja komma lill rätta med den sneda kostnadsfördelningen är

all belasla dessa anläggningar med speciella miljöskaller baserade pä företagens omsälining. Ett första steg skulle kunna tas med en årlig skall pä 2 % av omsättningen inkl. moms-en skall som skulle kunna höjas successivi och ulgöra ell bidrag lill all göra det mindre attraktivt alt handla i dessa anläggningar.

Del känns någol dyslert all slalsrådel är sä handfallen min i en skeende som alstrar mer trafik och som gör det svårare för äldre och yngre utan bilar all handla. Frågan har dessulom en viklig social dimension som också måsle beaklas.

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om koncentrationen av dagligvaruhandeln

Anf. 3 GUDRUN NORBERG (fp):

Herr talman! Carl Frick ondgör sig över att varuhus och köpcentra förläggs ule på landsbygden långt från samhällena. Samiidigi klagar han över att della rimmar illa med moltot Hela Sverige ska leva! Del förefaller som om miljöpartiet har bestämt sig för alt klaga på allting. Sedan får del lydligen bli hur motsägelsefullt som helst.

Jag förslår all delta återigen är ell ullryck för miljöparliels vilja all cenlralslyra och dirigera allling. Vi har ju hunnil få mänga exempel på miljöparliels övertro pä maktens förmåga att göra folket lyckligt. Jag kan börja med all nämna miljöpartiets försök i näringsutskotld nyligen alt förbjuda söndagsöppet - dl temporärt förbud som skulle gälla till dess en lag om affärstidsreglering skulle återinföras i Sverige. Det handlar alltså om förbud, pålagor och nya förbud.

Carl Frick är rädd att bilen som varorna fraktas hem med skall förorsaka skada för människorna. Jag kan inte låta bli au undra om Carl Frick någonsin har burit hem de matkassar som går åt i en flerbarnsfamilj. Har Carl Frick någonsin, med ell barn under vardera armen, försökl all släpa hem tre, fyra lunga välfyllda papperskassar med mat - som handtagen går sönder pä, för de får väl inte vara plastkassar?

Om någonting vållar skador på människorna - dvs. kvinnorna, eflersom det i de flesla fall är de som får göra jobbet - så är det denna olympliga och lunga hantering. Jag kan försäkra Carl Frick om all bilen som transportmedel är en välsignelse för dessa människor.

Au sedan köpcentra och varuhus ofla förläggs utanför stadskärnan beror naturligtvis på billillgänglighden och möjligheten all erbjuda parkeringsytor. Vi vel alt ca 80 % av alla dagligvaror fraktas hem med bil. Från den utgångspunkten borde Carl Frick och hans parti vara glada alt denna bilansamling inle sker i stadskärnan, eflersom miljöpariiei ined rälla vill motarbeta stora bilavgasutsläpp i städernas centrum.

Nu är del väl inle otänkbart all miljöpartiets fiskande hos socialdemokralerna i regleringssyfle får napp. Även socialdemokraterna är ju bekännande maktanvändare och tror att politiker är de som är mest skickade att styra och slälla lill folkets välsignelse. Vi har sell prov på denna inslällning i bl.a. plan-och bygglagen - som statsrådet nyligen hänvisade lill - där kommunerna har fåll yllerligare instrument all styra och hindra affärsdableringar. 1 socialde-mokraliskl slyrda kommuner var man redan före denna lag inle särskill blyg när del gällde alt sälla sig till doms över näringsfriheten. Plan- och bygglagen blev ytterligare ell redskap i regleringssyfte.

6 Riksdagens protokoll 1988/89:97-98

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om koncentrationen av dagligvaruhandeln

Nej, Carl Frick, när jag först säg denna inlerpellalion trodde jag all den handlade om del verkliga problemet inom dagligvaruhandeln, nämligen koncentrationen i förädlings- och grossistleden där några få förelagsjättar i myckel slor utsträckning dominerar och bestämmer marknaden. Della är ur konsumenlsynpunkl Iroligen otillfredsställande, och del är frågor som jag tror alt man får börja titta närmare pä.

Del är dock inte detta problem som intresserar miljöpariiei, ulan köpcentra som hamnar på landsbygden. I inierpellalionen upptas Bert Karlssons "Köpstad" ulanför Skara som dl skrämmande exempel. Det gäller väl ändock för Skara kommuns del all vara lilel finurlig och hitta möjligheter alt utnyttja den stora tillströmningen av köpglada turister och besökare till Sommarland. Regeringen kan nämligen inle - inle ens med miljöpartiets hjälp - befalla över 900 000 människor varje är att resa lill Skara och spendera pengar. Men en finurlig och initiativrik företagare, som Carl Frick kallar för buse, klarar det - inte att befalla men att locka dit dem.

Jag tror också att man i fallel Skara har lyckals ganska bra med att väcka allmänhetens intresse för den vackra och moderna men samtidigt idylliska staden. Det är klarl alt Skara har blivit en observerad och inlressanl plals på kartan för mänga människor som tidigare inte länkl sig Skara som resmål.

Del är sä köpcentra och storvaruhus skall utnyttjas av kommunpolitiker och enskilda företagare. De skall ses som magneter som drar till sig publik och kunder. Den konkurrens de utgör för ortens egen småhandel måste kunna kompenseras av kundtillströmningen. Del gäller all fä denna kundström, eller en del därav, att ledas vidare in till stadskärnan och dess specialbuliker. Båda har sitt berättigande.

Anf. 4 Slatsrädd MARGOT WALLSTRÖM;

Herr talman! Del är ingen lätt fråga, säger Carl Frick. Nej, och den blir förvisso inle lällare av alt Carl Frick utvidgar den lill att gälla allt ifrån bilismens utveckling, miljöfrågorna i ell stort sammanhang och jag vel inle alll. Minislern ger ingen långtgående analys, inga förslag och visioner, klagar Carl Frick. Nej, minislern skall faktiskt svara på den konkreta frågan i inierpellalionen. Den gällde hur många grupper lättare skulle kunna komma lill affärer där de kan köpa dagligvaror. Jag tror alt deballen har alll all vinna på all vi ändå begränsar oss lill den frågan och försöker all konkretisera oss.

Om man nu inle vill göra myckel långtgående förändringar i det kommunala självstyret, införa dableringskonlroll eller förbjuda bilismen, sä måsle man försöka reda ut var ansvarel ligger och peka på hur vi kan följa utvecklingen. Del är precis vad jag har försökl alt göra i svaret. Jag anser alt regeringens uppgifl är att följa den här utvecklingen och all se till att stärka konsumenterna. Del är naturligtvis vikligl all ha en konsumenlpolilik som gör all konsumenterna känner all de kan vara med och påverka. För övrigl ligger faktiskt huvudansvaret på kommunerna. Jag tycker inle att det finns anledning all ändra på det förhållandet.

Anf. 5 CARL FRICK (mp):

Herr lalman! Delta var en inlressanl deball. Det intressanta lycker jag är den siarka förändring som nu sker i del svenska samhällel, där sladskärnorna

töms och affärscentra flyttar utanför. Mänga människor som inte har bil - det gäller både unga och gamla - får svårt alt nå butikerna.

Jag kan försäkra Gudrun Norberg alt jag sä som många andra fäder har varit med om all släpa både barn och kassar, och jag lycker att del har varil jobbigt. På den liden fanns del dock inget val, eflersom jag inle hade någon bil när barnen var små.

Bilen utgör säkerl en slor fördel i många sammanhang. Varför skall man medvetet förstärka en tendens till att människor blir ännu mer beroende av bilen? Ni kunde faktiskt sträva efter del molsalla förhållandel i stället.

Det är inte alls såsom del här sägs, att vi vill cenlralslyra och dirigera. Del styrmedel som vi har sagt oss vilja använda är ekonomiska styrmedel, sä all man genom all göra ekonomiska analyser finner att del finns andra säll alt gå lill väga på. Näringslivet är i de allra flesla fall mycket känsligt och män om lönsamheten. Kan man genom lämpligt valda miljöskatter göra vissa företeelser dyrare än andra, finns del en stor möjlighet att näringslivet väljer bort det som är miljöorimligt och i slällel väljer del som är rimligt frän miljösynpunkt och framlidssynpunkt.

Slalsrådel ondgör sig över all jag försöker se denna fråga i ett litet slörre sammanhang än just själva närbuliken och den centraliserade köpanläggningen. Jag tycker alt det är viktigt alt man ser även de små sakerna i ett litet större sammanhang. Del är genom de små, små förändringsstegen som vi har möjlighel alt ändra pä viktiga och stora saker i det svenska samhället. Många, kloka val under mänga, länga är kan leda till något mycket posilivl.

Jag lycker att det är synd alt man inte försöker hjälpa kommunerna till en annan typ av planering genom all skapa ekonomiska styrmedel som gör det oförmånligare all salsa på dessa stora köpcentra ulanför städerna. Det är inle att dominera människor, ulan det är att hjälpa människor till kloka ekonomiska val.

Denna gång villjag la upp närbutikerna. Del finns dock anledning all återkomma i andra sammanhang till de problem som Gudrun Norberg log upp, med DAGABS, ICA:s och Konsums stora dominans.

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om koncentrationen av dagligvaruhandeln

Anf. 6 GUDRUN NORBERG (fp);

Herr talman! Carl Frick erkänner att det var jobbigt all släpa på matkassar och all bära hem alltsammans. Men han säger att det inle fanns någol val dä. Nej, del fanns ingel val dä. Men nu finns det ell val, och människor väljer. Människor skall ha räll att välja. Man skall kunna åka till externt belägna varuhus om man vill eller till dem som ligger inne i slorsläderna om man vill. Man skall kunna handla i småbutiker eller i innersladsbuliker om man vill. Det är den valfriheten som vi är så angelägna om alt man skall kunna behålla.

Miljöpariiei är ju fakliski i dag dl rikligl nejsägarparli. Det är nej lill alll, och alll skall sloppas. Stoppa kärnkraften, stoppa anpassningen til EG, stoppa ekonomisk tillväxt, stoppa bilismen, stoppa vägbygget, stoppa frihandeln, stoppa konsumtionen och stoppa söndagsöppet. Jag säg l.o.m. i en annan interpellation all Carl Frick nu också ger sig på rådjuren, han vill stoppa rådjuren pä Gotland. Del finns ingen ände på stoppandet.

Jag tycker dock att miljöpariiei inle tar ansvar. Man bryr sig inte om hur sjukvården, äldreomsorgen, barnomsorgen och energiförsörjningen skall

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om koncentrationen av dagligvaruhandeln

klaras. Man bryr sig inte heller om hur näringslivels konkurrenskraft skall bibehållas och hur ekonomin skall kunnna utvecklas så all människor skall få det bättre. I miljöpartiels Sverige leker man i en Sörgårdsidyll, ulan alt ha vare sig vilja eller förmåga att la itu med de vikliga välfärdsfrägorna.

Anf. 7 Slalsrådel MARGOT WALLSTRÖM:

Herr lalman! Jag skulle bara vilja mana Carl Frick till litet varsamhet med orden och slutsatserna. Såvitt vi kan se kan man inle dra några entydiga slutsatser av utvecklingen pä del säll som görs i inierpellalionen och som Carl Frick själv gör i denna debalt.

Jag kommer själv ihåg en lokal debatt i Värmland om hoten, om vad som skulle hända ifall man byggde en stormarknad utanför tätorten. Jag kan se att alla de hoten inle har blivit verklighel. Det finns också en del som säger all närbutiker och servicebutiker har fått liv igen, framför allt kanske via de fria affärstiderna och alt det inte alls är en sådan klar och entydig utvecklingstendens som Carl Frick här gör sig till talesman för. Därför är del vikligl alt följa utvecklingen och skaffa kunskaper om vad som händer. Detta arbele pågår också. Dessulom ulgår elt stöd till glesbygdsbutiker via glesbygdsstödet, och del är myckel vikligl, jusl för att hela Sverige skall leva.

Anf. 8 CARL FRICK (mp):

Herr talman! Gudrun Norberg har kommit i gång och anser att miljöpartiet är ell parti som vill stoppa del mesta. Del är faktiskt inte sant. Det vi vill försöka stoppa är den pågående miljöförstöringen och de enorma skador den förorsakar oss själva, de kommande generationerna och värt land. Detta är något utomordentligt allvarligt och mycket vikligl som måsle ske i värt samhälle. Del säger numera de flesta insiktsfulla personer. Vi måste försöka välja en annan livsstil, om vi skall klara dessa problem. Vi i miljöpartiet har hela liden sagl att man inte får i gång dessa förändringar genom all reglera och förbjuda, utan del får- man genom att man successivt kan erbjuda alternativ och genom ekonomiska styrmedel, som medför all del som är dåligt och miljöorimligt blir dyrt och ohanterligt och det som har goda miljöeffekter blir billigare. De flesta av oss handlar efter ekonomiskl sinnelag, även om vi är miljömedvetna. Det blir då enklare alt välja del som är miljörimligl om det går ner i koslnad.

Del finns alltså dl sätt alt hantera dessa problem, som jag faktiskt tror all också en folkparfist skulle kunna ställa upp på, nämligen att använda ekonomin som styrmedel. I dag använder vi ekonomin för alt slyra åt det andra hållet, vilkel på lång sikt är ytterst förödande. Jag tycker all Gudrun Norberg skulle fundera litet djupare på dessa saker. Då tror jag all hon skulle komma en bil på väg, även om hon inte kommer lika långt som vi i dessa frågor. Just med hjälp av ekonomiska styrmedel borde vi kunna mötas på denna punkt.

Del är klarl alt vi kanske inle ser lika allvarligt på dessa frågor, jag och slalsrådel. Jag har sett hur dessa slora köpcentra pä många ställen har inneburit att cenlralkärnorna blivit utarmade och förlorat sina butiker. Det tycker jag har varit en olycklig ulveckling. Vad jag har velat lyfta fram med denna interpellation är att det finns möjlighel till ekonomiska styrmedel som

gör all del inle är lika attraktivt att planera för dessa stora köpcentra och i ställd gör det mera attraktivt alt ha kvar handeln inne i cenlralorlen, dit många människor kan ta sig även utan bil. Genom denna starka centralisering lill platser utanför orterna måste många äldre och gamla, när de blir halta och lylta, använda sig av l.ex. färdtjänst för att komma till affären. Del finns alternativa möjligheler, om man planerar på ell bättre sätt. Vi vill att man skall välja ekonomiska styrmedel för alt få en bättre ulveckling.

Talmannan anmälde att Gudrun Norberg anhållit alt lill prolokollel få antecknat att hon inte ägde rätt till yllerligare inlägg.

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om likhet inför lagen

Överläggningen var härmed avslulad.

4 § Svar på interpellation 1988/89:166 om likhet inför lagen

Anf. 9 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Herr lalman! Slen Andersson i Malmö har frågat mig om jag är beredd att medverka till en lagstiftning som generellt ulgär från all broll begångna i Sverige skall bedömas utifrån svenska förhållanden och inte baseras på traditioner i gärningsmannens hemland.

Sten Andersson har - som framgår av hans interpellation - tidigare ställt i slorl sell samma fråga lill mig. Jag har redan här i kammaren besvaral den frågan och har i dag egenlligen inle någol nytt i sak all lämna som svar.

Slen Anderssons fråga kan besvaras enkell. Vår lagstiftning utgår självklart från att svenska domstolar skall bedöma broll utifrån svenska förhållanden. Del är en ordning som jag anser vara riklig, och jag har därför inle heller någon anledning alt medverka till en förändrad lagstiftning.

Vid straffmätnihgen och påföljdsvalet skall man emellertid, förutom till brottets art, även la hänsyn till andra omständigheter, såsom exempelvis motivet lill brottet. Det gäller oavsett om den tilltalade kommer frän Sverige eller någol annat land. Detta redogjorde jag för i mitt förra svar. Vilka hänsyn som skall tas och i vilken omfattning del skall ske får bli beroende av det enskilda fallets särskilda omständigheter. Att det i speciella silualioner inle är uteslutet att vid påföljdsbestämningen lahänsyn även till faktorer av del slag Slen Andersson syftar på skall ses i del sammanhanget. Om Slen Andersson är ute efler elt förbud mol sådana hänsynstaganden är jag inte beredd alt medverka lill del. Frågor av detta slag bör lämnas ät domstolarna att bedöma. Del är ju också en av de grundvalar som de av riksdagen antagna reglerna vilar på.

För tydlighetens skull vill jag lägga till följande. Sten Andersson hänvisar i denna liksom i sin tidigare interpellation lill en särskild dom som han uppenbarligen är krilisk till. Jag lycker alt Sten Andersson bör ha respekt för att jag inle är beredd all i riksdagen diskutera enskilda domar. Underräiisdo-mar skall prövas och utsättas för granskning genom att de överklagas hos högre rätt. Detta ulesluier självfallet inle att vi politiker diskulerar lagstiftningens innehåll och de allmänna principer som ligger bakom denna. Jag iror

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om likhet inför lagen

dock knappast att exempel av det slag som Slen Andersson ger i sin interpellation är dl särskilt bra sätt att föra en sådan diskussion.

Anf. 10 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Herr lalman! Jag lackar för svaret. Först måste jag dock rent formellt protestera mol behandlingen av inierpellalionen. I förra veckan, och i dag, låg pä våra bord elt papper, där det sades alt jag skulle komma upp först i dagens debatt. Sedan får jag elt besked om att så icke blir fallet. Även en ledamot av riksdagen, och inle bara statsråd, kan ha bråttom, kan ha dl pressat schema. Jag lycker alt man på ell tydligare sätt borde klargöra ordningen för interpellationsdebalter.

Jag skall ge slalsrådel räll på en punkt. Hon har svarat pä denna fråga tidigare. Längre kan jag lyvärr inle sträcka mig. Orsaken lill att jag har ställt denna fråga ännu en gång är att det svar statsrådet presterade förra gängen, enligt min uppfattning, icke var tillfredsställande utan i slällel synnerligen oklarl.

Statsrådet säger här all denna fråga kan besvaras enkell. De fyra fem följande slyckena i statsrådets svar är sannerligen inga enkla förklaringar. Låt mig gä tillbaka och tala om orsaken till min interpellation. Det var ell rällsfall nere i Malmö, där en person hade grovt misshandlat sin dövsiumme fosterson. I normalfallet skulle della innebära fängelsepäföljd. Baserat pä traditionerna i mannens hemland blev dock utslaget bara villkorlig dom och dagsböter. Som jag sade förra gängen, frågade jag mig om mannen hade varit i Sverige en dag, en vecka, en månad eller dl år. Han hade varil i Sverige tio är. Jag menar att del i detta fall är fel all vid vald av påföljd la så slor hänsyn lill traditionerna i brottslingens hemland. Självfallet, fru slalsråd, vill jag inte ha någol förbud mol alt man i vissa lägen baserar domslut på iradilioner i andra länder, när man klarl kan påvisa att den åtalade inte kan känna till vad som gäller i Sverige. Men jag lycker - och säkerl mänga med mig - all det minsta man kan begära av en person som har varit i Sverige tio år är att han skall känna till den svenska lagstiftningen, precis som alla vi andra. Jagar, fru statsråd, myckel väl medveten om all del är vi i riksdagen som stiftar lagar och att det är domstolarna som sedan skall döma med utgångspunkt i dessa lagar. Men när det visar sig all domstolarna gör bedömningar som vi inte har avsett, då menar jag att det är fulll korrekt att vi lar upp dessa frågor i kammaren och alt vi eventuellt försöker medverka till förändringar.

Inom parentes vill jag säga all om ell slalsråd får besvärliga frågor brukar han eller hon anföra alt del inle är möjligt att ta ställning i ett enskilt ärende. Men om samma statsråd har möjlighel att plocka en politisk poäng, då drar sig han eller hon sannolikt inle för att även diskutera enskilda ärenden. Jag menar all statsrådet har möjlighet alt presenlera förslag till ny lagstiftning i riksdagen. Därför anser jag att denna fråga måsle kunna diskuteras i kammaren.

Jag skulle vilja slälla några frågor lill statsrådet. Om vi nu skall fortsälla alt tillämpa lagsliflningen på del säll som slatsrädd säger, vill jag ställa samma fråga som förra gängen men som jag då inte fick svar på. Frågan gäller traditionerna i gärningsmännens hemländer. Om en svensk och en utlänning begår exakt samma knarkbrolt i Sverige, skall den utländske gärningsman-

nen då ha en mildare dom om man i hans hemland har en generösare och mer tolerant syn på knarkbrolt? Förra gängen svarade slalsrådel inle på denna fråga, men det skulle vara intressant och klargörande om hon kunde lämna elt svar den här gången. Jag hoppas också att statsrådet kan se litet längre i della fall. Om sädana domar skulle bli mer vanligt förekommande, skulle det nämligen leda till en inställning lill utlänningar i samhällel som inle är bra. Domslolarna i Sverige måste nalurliglvis i första hand döma i enlighet med de förhållanden som gäller här i Sverige. Jag hoppas all slalsrådel denna gäng kan tala litet mer i klartext än för en månad sedan.

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om likhet inför lagen

Anf. 11 Justitieminister LAILA FREI VALDS:

Herr talman! Självfallet måste vi, Sten Andersson i Malmö, i kammaren kunna diskutera vår lagstiftning. Därför lycker jag att del är della vi skall diskulera. Vad Slen Anderssons upprepade frågor yllersl gäller är innebörden i begreppet likhet inför lagen. Och del är ju närmast en självklarhet all målsättningen skall vara att lika svåra brott skall ge lika stränga straff. Frågan är emellertid inle så enkel. I propositionen om ändringar i brollsbalken när del gäller slraffmätningen och påföljdsvalet uttalade min företrädare följande i denna fråga:

Alt målsättningen är en rättslig likabehandling får inte göra all man bortser frän all det i praktiken kan föreligga betydande svårigheter att jämföra olika brott. En läng rad faktorer påverkar straffvärdet i del enskilda fallet, och någon enkel form enligl vilken slraff kan malas ul finns inle. Stöld av två lika värdefulla föremål eller två fall av misshandel som medför lika svära skador kan med hänsyn lill övriga omständigheter ha högst olika slraffvärde. Betoningen av den rättsliga likabehandlingen får således inle tas till intäkt för en mer schematisk eller förenklad straffmätningspraxis än den som förekommer i dag.

Så långt förarbetena till den lagstiftning vi har. Jag skulle också kunna läsa upp den lagstiftning i brottsbalkens 29 kap. som det i detta fall gäller. Där anges exakt vilka de försvårande och förmildrande omständigheterna kan vara när man bedömer dl broll. Det är uttömmande reglerat i denna lagstiftning.

Jag vill tillägga att en viklig fråga i sammanhanget är att domstolarna öppel och i detalj redovisar skälen till sina avgöranden, även när det gäller straffmätning och påföljdsval. På det sättet kan domstolarnas hantering av dessa frågor kontrolleras. Delta betonas också i propositionen om ändringar i brottsbalken. Jag tycker att jag med della har besvaral Slen Anderssons frågor. Om Slen Andersson anser all den lagstiftning vi i dag har behöver ändras i något avseende, skall jag med inlresse ta del av dessa synpunkter.

Anf. 12 STEN ANDERSSON i Malmö (m);

Herr lalman! Jag tackar för statsrådets tillägg, framför allt den sista delen, att slalsrådel nu med intresse skulle la del av förslag som jag evenluelll framlägger. Del inlressel saknades nämligen lolall för en månad sedan.

Slalsrådel läsle sedan upp delar i vår lagsliflning. Men jag hoppas och iror att slalsrådel ändå förslär all domar, som baseras på den lagstiftning som Sveriges riksdag har stiftat och som meddelas på del säll som jag refererade.

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om ordningsmaktens arbetssätt

upplevs som oerhört provocerande. Jag är klarl medvelen om all det kan finnas olika moliv och all man skall ta hänsyn lill olika motiv vid bedömningen av exakt lika brott. Men i del fall som jag har tagit upp medger lydligen lagsliflningen att man provokativt gynnar människor frän andra länder därför all traditionen är en annan i dessa länder, trots att dessa människor har varit i Sverige i tio är. Jag förslår inle varför slalsrådel inte själv kan ta initiativ till en lagstiftning så att man slipper dessa minst sagt provokativa domar.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1988/89:182 om ordningsmaktens arbetssätt

Anf. 13 Jusfilieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Carl Frick har med hänvisning lill ett enskilt fall frågat mig vilka ålgärder jag avser att vidla för all ändra ordningsmaktens förhållningssätt och arbetssätt då en person är anhållen eller häktad samt vid avskrivning av dl ärende. Carl Frick har i fem delfrågor i inierpellalionen utvecklat närmare vad han syftar på. Av frågorna all döma är det åklagarmyndighetens arbetssätt som Carl Frick ifrågasätter.

Lät mig korl redogöra förde bestämmelser som finns i bl.a. rättegångsbalken och förundersökningskungörelsen om anhållna och häktade saml vad som gäller vid avskrivning av ett ärende.

Då någon anhålls skall han fä besked om det bron som han är misstänkt för och varför han är anhållen. Den anhållnes närmaste anhöriga och andra personer som står honom särskill nära skall underrättas om anhållandet, så snart det kan ske utan men för utredningen. En sådan underrättelse får dock inle lämnas mol den anhållnes önskan, om det inte finns synnerliga skäl för det.

Under den tid en misstänkt sitter anhållen eller häktad kan åklagaren besluta om inskränkningar i den misstänktes möjligheter att t.ex. telefonera eller ta emot besök, om det finns fara för all utredningen försvåras eller all bevis undanröjs. Beslämmelser orn della finns i lagen om behandling av häktade och anhållna m.fl.

Om åklagaren beslular all lägga ned en förundersökning eller all ålal inle skall väckas, skall den som hörts som skäligen misstänkt för brottet underrättas om delta. Del finns ingen författningsmässig skyldighet för åklagaren att motivera avskrivningsbeslulel, men det finns sedan länge en stadgad praxis alt så skall ske. Ett avskrivningsbeslui bör vara avfattat så att del blir begripligt och att det inle uppstår någon osäkerhet orn beslutets innebörd.

I riksåklagarens cirkulär om utformningen av avskrivningsbeslut anges vissa allmänna avskrivningsgrunder. Om del klarläggs all den misstänkte är oskyldig eller om den påstådda gärningen inle är ell brott, skall avskrivningsgrunderna "misstänkt oskyldig" eller "gärningen ej brott" användas. Men om det inle blir klarlagt all den misstänkte är oskyldig eller an gärningen inle är brott, kan självfallet dessa formuleringar inte användas. I stället kan del bli

akluellt alt använda avskrivningsgrunden "brott kan ej styrkas". Denna formulering kan täcka mänga silualioner. De vanligaste är all del inle går alt styrka alt ett brott har begåtls eller alt del inle går att styrka alt just den misstänkte har begått brottet.

Enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning kan den som varit anhållen eller häktad pä grund av misstanke om brott få ersättning av staten, om förundersökningen avslutas ulan alt åtal väcks. Den som anser sig ha räll lill en sådan ersällning skall göra en framställning om della lill juslitiekans-lern, som prövar varje enskilt fall. Om förutsättningar finns, betalas ersällning för utgifter, för förlorad arbetsförtjänst, för intrång i näringsverksamhet och för lidande. Enligl allmänna skadeslåndsrällsliga principer ersätts inte s.k. tredjemansskada. Någon ersättning lill den anhållnes eller häktades anhöriga kan därför inle betalas ul.

Dä dl ärende hos en åklagarmyndighet skrivs av antecknas beslutet och avskrivningsgrunden i akten. För dessa ärenden gäller, med undanlag för själva besluiel, sekretess i högst 70 är. Detta innebär bl.a. att uppgifter inle får lämnas ut. om del kan anlas all den enskilde eller någon som slår honom nära kan lida skada eller men.

Enligt polisregisterlagen antecknas misstanke om brott i person- och belaslningsregislrd. Uppgifter som tagils in i registrel skall i princip strykas om misslanke inte längre finns.

Låt mig sä övergå till Carl Fricks övriga frågor.

Åklagarmyndighetens underrättelse om avskrivning måste korrekt avspegla varför ärendel har skriviis av. Delta är viktigt för den som hörts som misstänkt, men även för l.ex. målsäganden. Om del är klarlagt all den misslänkle är oskyldig eller all gärningen inte är brollslig, skall del givetvis anges att ärendel skrivs av på någon av dessa grunder. Om avskrivningsgrunden är alt brott inte kan styrkas, skall å andra sidan det anges. Bakom denna motivering kan del naturligtvis finnas en kvardröjande brottsmisstanke mot en viss person.

Jag nämnde nyss att frågan om ersättning lill den som varil anhållen eller häktad prövas av jusliliekanslern. Anledningen är att jusliliekanslern företräder staten när vissa skadeslåndsrällsliga anspråk riktas mol staten. Eftersom den faktiska skadan varierar från fall lill fall är del inle särskill lämpligt att, som Carl Frick föreslår, tillämpa schablonregler om ersättningens storlek. Del kan nalurliglvis också ses som en fördel, inte minsl av rättviseskäl, all jusliliekanslern gör dessa bedömningar mol bakgrund av sin stora överblick över statens skadeståndsskyldighet i skilda fall. Vidare bör det vara en fördel om prövningen av skadeståndsfrägan görs av en myndighet som inte tidigare har fatlal beslul i ärendet. Handläggningstiden för de ordinära ersättningsanspråken hos jusliliekanslern är omkring en månad. Är man missnöjd med justitiekanslerns besked, kan man självfallet väcka talan i domstol.

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om ordningsmaktens arbetssätt

Anf. 14 CARL FRICK (mp):

Herr lalman! Jag vill tacka justitieministern för del omfångsrika svaret. Jag tycker att del var bra.

Anledningen till all jag har interpellerat är all jag med den erfarenhet jag

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om ordningsmaktens arbetssätt

har fäll anser all vissa ansvariga inom ordningsmaklen uppenbarligen är nonchalanla när del gäller vissa ungdomsbrollslingar. För en människa är det ganska oerhört att bli inlåst för en så avsevärd period som en vecka utan någon som helst kontakt med de sina.

Av svaret framgår att man har rätt till ersällning för förlorad arbetsförtjänst, om man skriftligen begär detta hos jusliliekanslern. Problemet är att det i det brev som den unge man som jag refererar till erhöll och där del förklarades att brott inle kunde styrkas inle fanns någon som helsl anvisning om hur man skall bära sig åt för att få ersättning, än mindre alt man hade rätt därtill. Det får absolut inte vara sä att man, föratl kunna hävda sin rätt, måste vara rättslärd eller känna någon som är det och kan ge erforderlig hjälp. Det naturliga hade varit all det med "befrielsebrevet" hade kommil anvisningar om hur man skall få ersättning för förlorad arbetsförtjänst saml en enkel blankett all fylla i. Man kan inle begära all ungdomar skall kunna dessa saker. En enkel handledning och en blankett jämte ett frankerat kuvert skulle vara bra. All del inle går till så lycker jag är anmärkningsvärt och litet nonchalant.

En person som har suttit inne på ett i inierpellalionen beskrivet sätt har ulsälls för en skada. Pä någol säll bör han ges pläsier på såren. I ett materialistiskt samhälle som del svenska är del pengar som gäller. Jag lycker alt det är rimligt all alla som har hamnal i en sådan här situation automatiskt skall få en ersättning för psykiskt lidande. Jag tycker då att 2 000 kr. per påbörjat fängelsedygn kunde vara lämpligt som någon form av pläsier pä såren.

Om den drabbade inte är nöjd med ersättningen, skall han i samband med frigivandet eller pä något annal sätt få besked om all han kan gå vidare och begära elt större skadestånd med hjälp av jusliliekanslern.

Justitieministern avvisar frågan om skadestånd lill anhöriga på dl ganska län sätt. Del finns ingen antydan om förslåelse för del lidande och den vända som föräldrarna kan utsättas för i en sådan här situation. Den som har varit med om det vel vad del rör sig om. I fall där ärendel avskrivs måste del vara rimligt att föräldrarna automatiskt får någon form av ekonomisk ersättning för lidande. Min uppfattning är att medborgarna kommer att bemöta ordningsmakten på ett helt annat sätt i dess arbete med att komma lill rälla med brottsligheten, om man hanterar människorna pä ett mjukare, mera efterlänksami och medkännande säll.

Så lill registreringarna. Della är dl centralt integrildsproblem i elt genorndaloriserat samhälle, som det är lätt all glömma. Del sägs i svaret all ärendel med undantag för själva beslutet är sekrelessbelagl upp lill 70 är och att uppgifter inte får lämnas ul om del kan anlas att den enskilde eller någon som står honom nära kan lida skada eller men. Det här väcker frågor: Vad händer med beslutet? Var lagras del? Och vem har tillgång lill del? Vad omfaltar ell sådant beslul? Vilken sekretess gäller i sådant fall? Vem avgör vem som kan lida skada eller men under de närmaste 70 åren? Är det inte justare all dra ell streck över alllihopa och sudda ut all dalainformalion samt låta frågan vara glömd?

Avskrivningsfrågan till slul. Termen "brott kan inte styrkas" innebär uppenbarligen all del anses finnas någon form av kvardröjande misstanke.

För den akluella personen är delta oerhört. Han har släppts fri, men irols att man inle kan fälla vederbörande är han kvar i systemet som om han pä något sätt vore skyldig. Jag har alltid uppfatlat värt rällssyslem som sä all skyldig är man bara om man har blivii fälld för någoniing. Har man hörts och ärendel har avskrivits, sä skall del inte finnas några försätliga formuleringar kvar. Avskrivet skall vara avskrivet, och alla dala och regisler måsle borl. Vem avgör om det finns kvardröjande brottsmisstanke?

Det hela ger elt sken av någon sorls godlycklighd, som borde vara främmande för det svenska rättssamhället. Jag skulle vilja att juslilieminislern på allvar lar sig an dessa frågor och ger dem en lösning, där man ser lill dern som har släppts fria och där ärendet har avskrivils. Glöm inle enkla, justa metoder för ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för psykiskt lidande! Jag tror alt del svenska rättssamhället skulle vinna på del. Tack för ordel!

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om ordningsmaktens arbetssätt

Anf. 15 Juslilieminisler LAILA FREIVALDS:

Herr lalman! Jag vill någol kommentera de frågor som Carl Frick log upp.

Försl del här att man skriftligt måste begära all få ersällning. Carl Frick menar att del skulle vara bättre alt ge enkel handledning och lilel information till den frisläppte, där han fick vela att han har rätt till viss ersättning. Jag lycker att Carl Frick har väldigl låga ambifioner i del avseendet. Det har gäll myckel längre. En människa som är häklad har räll till offenllig försvarare. Det betyder alt personen har en advokat. Det är advokatens sak all hjälpa vederbörande, inte bara i fråga om en eventuell ersättning utan i alla andra frågor som kan aktualiseras i samband med att personen blir gripen och misstänkt för brott.

Frågan om föräldrarnas räll lill ersättning kan givelvis diskuteras. Hillills har vi inlagil den sländpunklen all det är den drabbade själv som skall ha ersättningen. Vid bedömningen av vilken ersättning han skall ha. har man givelvis lagil hänsyn lill hur situationen har varit och vilket lidande han har utsatts för. Men att direki tillmäta även andra personer, närstående, iredje man som man säger, en självständig rätt till skadestånd anser jag vara fel sätt att se pä problemaliken. Däremot skall man bedöma konsekvenserna av ingripandel mol den det gäller.

Jag kan helt hålla med Carl Frick om att det, trots den härda verklighet som del här handlar om - del gäller ju brott, ingripande polisverksamhet och straff- skulle vara önskvärt att del fanns medmänsklighet, eftertanke och mjukhet. Till skillnad frän Carl Frick vill jag inte utesluta att det ändå faktiskl finns människor som visar nämnda sidor i ganska slora mått. Jag tänker dä pä de människor som arbelar inom rättsväsendel - del gäller allt från poliser lill dem som arbelar vid en domslol - och som i allra högsta grad är medvelna om den oerhört besvärliga silualion som många befinner sig i. Det är med beundran som man kan se hur bra dessa tjänstemän hanterar de människor som är föremål för rätlsingripanden. Men detta utesluter inle att man i enstaka fall kunde önska att hanteringen hade varit en annan. Men generellt vill jag nog säga all man vel all hanlera människor även i vän rällssyslem.

När del sedan gäller vad som skall finnas kvar efler det all beslul har faltals vill jag framhålla alt alla uppgifter inle finns pä data. Beträffande det beslul.

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om ordningsmaktens arbetssätt

den akt som finns följer man gällande regler om arkivering. Handlingarna låses in i arkiv. Del är givetvis de tjänstemän som har att hantera sådana här frågor som skall bedöma huruvida sekretess skall föreligga eller inte om någon begär all fä se handlingar.

Som jag tidigare sade skall uppgifterna i princip utgå från de dataregister som del här handlar om när elt ärende är avskrivet.

Vem avgör när det gäller kvardröjande misstanke? Ja, det är den centrala frågan i detta sammanhang. Givelvis är del åklagaren. Den som ansvarar för utredningen är den tjänsteman som är tvungen att fatta beslut om huruvida underlagd är fillräckligl för all åtal skall väckas. Vi får lita på all våra tjänstemän klarar av sina uppgifter. På någol annal säll kan det inie vara.

Jag förslår inle riktigt Carl Fricks synpunkt när del gäller lalel om all alla uppgifter skall borl från systemet. Menar kanske Carl Frick alt vi inte skall ha några arkiveringsbeslämmelser, att ingenting skall arkiveras enligl de sekretessregler som gäller? En sådan uppfattning kan jag inte dela. Jag Iror all vi har elt behov av att ha kvar uppgifter - om inle annat sä för all ha en möjlighel lill kontroll i efterhand av hur en tjänsteman har hanterat ett enskilt ärende. Här handlar del ju om myckel slora och svåra beslul som tjänstemännen har ett ansvar för. Det gäller att i efterhand kunna kontrollera all dessa har skön sina uppgifter pä ell bra säll.

I fråga om den eftertanke som Carl Frick efterlyser måsle jag säga alt vi inte kan utplåna spåren av det hela. Men givelvis är det viktigt all den integritet som måste finnas i förhållande lill den misslänkle respekieras och all sekrdessreglerna fungerar.

Anf. 16 CARL FRICK (mp):

Herr talman! Jag får tacka även för svaren i inlägget. Jag lycker alt jag har fån bra svar. Men jag är ledsen att justitieministern tycker att jag har låga ambitioner.

Med den erfarenhet som jag har efter diskussioner med personer som har utsatts för sådant som jag nämnt i min interpellation vet jag att dessa personer inte har fått någon som helst information om sina rättigheter när del gäller att få ersällning. Därför lycker jag all del bäsla vore alt de får enkla lappar där del står vad de har rätt till. Uppenbarligen har det förekommit att personer inle har fått den information som de borde få. Della är beklagligt.

Tydligen finns del regler som inte alls har följts, vilkel också är beklagligt. Jag för min del lycker emellertid att del här har varil en bra inlerpellalionsde-ball. Jag har fåll reda pä myckel som jag inle kände till. Jag tycker således all del är bra med den här typen av inlerpellationsdebaiier.

Vidare tror jag all man måste vara medveten om alt de människor som del här gäller oftast bara är barn. I och för sig tror jag all man har ambilionen all behandla dem på en sjysl säll. Men man känner sig kränkt på någol salt, och det gäller mänga som utsätts för sådana här saker - vilket, som sagt, är all beklaga. Mot den bakgrunden tror jag alltså all del är myckel viktigt all berörda får ell enkelt brev där del pä ett sjysl sätt nämns vilka rätlighder de har och hur de skall bära sig åt för att få ersättning.

An vi inle kan komma överens om alt även de slackars föräldrarna skall få ersättning lycker jag är lilel synd. Jag lycker således alt man bör se över dessa

frågor. Del handlar faktiskt om ell myckel stort lidande.

Beträffande del som skall borl från regislren vill jag säga följande. Har man väl blivit frisläppt, borde uppgifterna efter en viss lid kunna las bort från regislren. Då har man ju haft lid pä sig alt bedöma orn det hela ijänslemässigl har gäll rätt lill. När del gäller kriminelll belastade människor är det en helt annan sak. Jag tänker då på dem som upprepar brottsliga handlingar. Men i sädana här fall förhäller det sig oftast inte pä det saltet. Frän det ögonblick man frikänns och allting är avklarat har man på någol säll sonat. Då borde det inte få finnas kvar några uppgifter. Jag känner här en grundläggande oro för att det finns kvar en mängd handlingar som kan dyka upp i andra sammanhang och som då kan läsas av människor som inle riktigl vet hur det var när uppgifterna skrevs ned. Dä kan del hela bli mycket tokigt. Jag tror därför att det vore bra orn man i sådana här fall kunde länka sig alt sä alt säga skrota akterna - för gjort är gjort och sonat är sonat.

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om rekryteringen till högre utbildning

Överläggningen var härmed avslulad.

6 § Svar på interpellation 1988/89:183 om rekryteringen till högre utbildning

Anf. 17 Ulbildningsminisler BENGT GÖRANSSON:

Herr lalman! Birger Hagård har slällt en inlerpellalion lill mig om rekryteringen lill den högre utbildningen.

I inierpellalionen har han frägal om jag är beredd att beteckna 1977 års högskolereform som ell fiasko och vilka ålgärder jag vill vidla för an stimulera rekryteringen till högre utbildning och för all molverka vad han kallar "gymnasifieringen" av den högre utbildningen.

Nej, 1977 års högskolereform var inget fiasko. Tvärtom kan vi snart sagt varje dag se betydelsen av den vidgade roll som högskolan sedan 1977 har fåll och hur den nya högskoleorganisationen kan bidra till den kulturella och ekonomiska utvecklingen över hela landet. Och omvänt: Jag är övertygad orn att en av de mera långsiktiga och väsentliga vinsterna med reformen är den ökade insikten i alla delar av vårt land om den högre utbildningens värde.

Den utbildning som ges vid våra högskolor och universitet skall, enligt högskoleförordningen, förbereda för verksamhel inom vissl yrkesområde eller någon seklor av arbelslivet. Detta är inte delsamma som alt utbildningen skall ha en snäv eller perspektivlös inriktning på ett enda yrke. Det är alltså dl misslag all - som Birger Hagård gör - ställa möjlighelen lill ell kritiskt och självständigt tänkande vid universiteten och högskolorna i motsats till en sådan yrkesinriktning av utbildningen. För inte är väl Birger Hagård beredd alt även kalla våra medicinska eller tekniska högskolor för "yrkesskolor " vare sig han nu, som när del gäller inierpellalionen. vill beteckna dem som mindre goda eller inte?

Att åstadkomma en utjämning av rekryteringen, socialt och med hänsyn till könsfördelningen, till den högre utbildningen kräver dl längsikligt och målmedvetet arbete. Statistiska centralbyrån har redovisat en rapport om den nya högskolans tio första år, där bl.a. dessa frågor tas upp. Tolkningen av

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om rekryteringen till högre utbildning

de uppgifter som lämnas där är inte hell självklar.

Vad gäller fördelningen mellan män och kvinnor bland nybörjare sker en långsam men stadig ökning av antalet kvinnor inom de tekniska utbildningarna. Inom områdel för adminislraliva, ekonomiska och sociala ulbildningar är andelen kvinnor sedan omkring 1980 oförändrad, drygt 50 %. Inom vårdområdet som helhet har den rådande dominansen av kvinnor visserligen ökat under de gångna tio åren. Men detta har huvudsakligen sken genom alt andelen kvinnor pä läkarlinjen har ökat frän 38 till 46 %, medan den stora delen kvinnor inom sjuksköterskeulbildningen är oförändrad sedan 1977. Inom utbildningen för undervisningsyrken har den stora andelen kvinnor varit i huvudsak oförändrad från 1977/78 lill 1985/86, med en viss uppgång 1986/87. Inom området för kultur- och informationsyrken har andelen kvinnor under perioden ökal från drygl 50 till drygl 60 %.

Dessa uppgifter ger enligt min mening knappasl fog för uppfaltningen all könsskillnaderna generellt sett har förstärkts inom högskolan under den gångna tioårsperioden. I samma rikling pekar också det förhällandet alt del har skett en viss utjämning under perioden av den traditionella uppdelningen: merparten av männen läser pä långa utbildningslinjer och merparten av kvinnorna läser pä korla ulbildningslinjer.

I vad gäller den sociala snedrekryleringen visar slalisliska centralbyråns rapport all andelen nybörjare i högskoleutbildningen från akademikerhern har ökat. Delvis beror denna ökning pä den omfattande ulbyggnad av ulbildningsmöjlighelerna i landet som genomförts under efterkrigstiden; vi börjar nu i högskolan la emot barnen lill de ungdomsgenerationer som var med om den enastående tillväxten av universiteten och högskolorna under 60-talel. Till en del har denna ökning uppenbarligen andra orsaker. Det är dock fel att, som Birger Hagård gör, dra slutsatsen att högskolereformen inte har haft någon positiv effekt i dessa avseenden. De nya högskolor som kom till 1977, bl.a. i syfte att göra högskoleutbildningen mera lillgänglig både geografiskt och sociall, har en påtagligt slörre rekrytering av nybörjare från arbetarhem än de gamla högskoleorterna. Det är också så, alt de utbildningar som 1977 tillfördes högskolan i slörre utsträckning än de gamla utbildningarna drar lill sig nybörjare frän arbetarhem. Hela den utveckling som har skett av högskoleorganisationen - och som forlfarande pågår, l.ex. genom den omfattande förändring av ingenjörsutbildningen som regeringen denna vår har lagt fram förslag om - medverkar till alt göra utbildningarna alltmer lättillgängliga för en alll slörre del av landels befolkning.

Ansträngningarna all åsladkomma en utjämning av rekryteringen till högskolan avstannade alltså inte med beslutet om högskolereformen är 1977. Till de förändringar som vidtas av själva utbildningsorganisationen kommer också andra ålgärder. Riksdagen beslutade förra året både om en reform av studiemedelssystemet, som trädde i kraft för bara några månader sedan, och om dl nytt urvalssyslem för tillträde till högre utbildning som träder i kraft försl höstterminen 1991. Dessa beslul kommer all få slor belydelse för del fortsatta arbetet med en utjämnad rekrytering lill högskolan, men del är självfallet för tidigt att kunna bedöma effekterna av dem ännu.

Det är för övrigl inle heller sä att vi skall mäta framgångarna, när del gäller hur högskolan fungerar i dl sociall perspektiv, enbart genom all se lill hur

rekryteringen till utbildningslinjerna i den grundläggande utbildningen förändras. Högskolans samspel med del omgivande samhället är mera komplext än sä. Detta samspel har utvecklats pä mänga säll under den gångna tioårsperioden, inte minst med grupper eller organisationer som inte tidigare hört till högskolans traditionella samverkanspartner: fackföreningsrörelsen, småföretag, kommuner osv.

När del gäller frågan om den påstådda "gymnasifieringen" av högskolan delar jag inte Birger Hagårds uppfallning om hur del nu ser ut i högskolan i detta avseende. Inte heller delar jag den uppfattning han tycks ha om gymnasiet, som för honom är närmast ell smädligt ullryck. För mig är gymnasium elt positivt ord, liksom ordel skola. All säga alt någol är skolmässigt uppfattas ofta som negativt, men del har jag svårl att förslå. Däremot delar jag uppfaiiningen all ett kritiskt och självständigt tänkande är elt centralt mål för högskolans verksamhel. Hur della bäsl skall kunna stödjas och ulvecklas ytterligare inom hela den grundläggande högskoleutbildningen är en huvudfråga för den utredning som regeringen nyligen har tillsatt om olika undervisningsfrågor inom högskolan.

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om rekryteringen till högre utbildning

Anf. 18 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr lalman! Jag ber att få lacka statsrådet Göransson för svaret pä min interpellation.

Jag utgick alltså frän statistiska centralbyråns redogörelse för tio är med den nya högskolan, där man konstaterade alt den sociala snedvridningen forlfarande var bestående, alt den möjligtvis t.o.m. hade ökal något och all det könsbundna sludievald var minsl lika lydligl nu som för tio år sedan.

Mol denna bakgrund ställde jag tre frågor lill statsrådet Göransson. Den första var om han kunde beteckna 1977 års s.k. högskolereform som ell fiasko. Det ville han nu inte göra. Jag trodde kanske inte att han skulle göra det, men jag trodde inle heller alt han skulle försvara den pä del sätt som han sedan har gjort. Vad Bengt Göransson gör är att konstalera att högskolereformen inte har varil något fiasko - tvärtom. Han nämner inte ordel succé, men del ligger i varje fall mycket lovord bakom det han säger.

Bengt Göransson borde lära lilel av slatsminister Carlsson i delta sammanhang, som annars sä gärna griper in i utbildningsfrågor nu för liden. I del senasle numret av tidningen Vi säger Ingvar Carlsson under rubriken "Vi har inte lyckats med skolan" apropå den sociala snedrekryteringen:

"Här måste vi vara självkritiska för detta är, lycker jag, delvis ell misslyckande."

Bengt Göransson säger däremot att del är en tolkningsfråga och ger sig in på diverse statistiska manövrer.

Jag tänker nu inle fortsälla att ge mig in i och diskulera siffror hit och dit, ulan konslalerar bara alt statistiska centralbyrån sammanfattningsvis säger: "Den sociala rekryteringen lill högskolan är forlfarande sned. Andelen elever från akademikerhem har efler reformen ökat mera bland nybörjarna i högskolan än bland motsvarande åldersgrupp i befolkningen."- Della trots all man nu inkluderar många postgymnasiala ulbildningar som förul inle räknades in i högskolan.

När del gäller vald av sludieinriktning sägs del också: "Valet av

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om rekryteringen till högre utbildning

studieinriktning är myckel könsbundet och har under de senaste tio åren dessutom förstärkts."

Det är riktigt, Bengt Göransson, att inbrytningen av kvinnor på det tekniska området är långsam, men del vägs upp av alt andelen kvinnor samiidigi har ökal sä pass mycket när det gäller både värd- och undervisningsyrkena.

Bengt Göransson talar helt rikligt om de mindre högskolorna i sammanhanget. Ja, del är de som gör alt snedvridningen inte är slörre än den annars skulle vara. Han släller sin förhoppning till del lillträdessyslem som har beslutals, men del träder i kraft först 1991. Han säger all dessa beslul kommer att fä stor betydelse för del fortsatta arbelel med en utjämnad rekrylering till högskolan, men hur skall vi vela del? Bengt Göransson skulle kunna säga all han hoppas alt besluten skall få den effekten, men han kan ingalunda vara säker. Han konslalerar också att del självfallet är för lidigl all kunna avläsa effekterna av något som skall träda i kraft 1991.

Nej, jag lycker att det hade varil bättre om Bengt Göransson hade svarat pä och gäll in på den fråga som jag ställde om vilka stimulerande åtgärder som kan vidtas för rekryteringen lill högskolan. Han kunde dä ha svarat: Ja, visst har vi åtskilliga problem på högskoleområdet, men med gemensamma krafter kanske vi ändå skall kunna lösa dem.

Dessa yrkesutbildningar - jag tänker dä nalurliglvis inle i förslå hand på de tekniska linjerna och inte heller pä läkarlinjen, ulan på del tidigare filosofiska fakultelsområdel - är inle särskilt lysande. Jag har själv undervisat i några decennier vid ett universitet och kan konstatera, att vad vi universitetslärare än är sä inle är vi några lysande yrkesutbildare. Vi kan lära ut precis vad vi har fått lära oss en gång i tiden, och vi kan ge det ämnesteoretiska kunnandet, men de rent praktiska yrkesuppgifterna sköts betydligt bättre av andra, som förelag, organisationer, förvaltningar eller vad det kan vara fråga om. Här har dock inriktningen på yrkeslivet varil sä slark all del kriliska länkandel har kommit i efterhand. Det är ingalunda bara jag, Bengt Göransson, som säger detta, utan del är ett genomgående tema i deballen.

Jag läsle senasl i går Dagens Induslri, som med anledning av att Ulf af Trolle av Universitetslärarförbundet har tillsatts som utredningsman för att komma lill rälla med dessa frågor, skriver: "Högskolans klassiska uppgifl att ge ämnesteoretiska kunskaper och förståelse för vetenskapliga metoder behöver en renässans. Praktisk och pruduktionsnära utbildning kan med fördel ske ulanför högskolans ram."

Man borde försöka förklara bristerna i del nuvarande rekryleringssyste-met. Ingvar Carlsson talar om arbetslösheten, som har betytt myckel. Ja, man kan naturligtvis nämna det vansinniga lönesyslemd, som gör alt de offenlliganställda akademikerna i Sverige är sämre betalda än i något annal europeiskt land. Vi skulle också kunna gå in på skatlesystemd och den roll som det spelar. Över huvud lagd finns del en mängd olika åtgärder som vi gemensamt skulle kunna vidta. Inle minsl forskning i Ijänsten för alla universitetslärare skulle slälla dem på samma nivå som universildslärare i andra länder.

I stället för att mer eller mindre konstatera all vi befinner oss i den bästa av

världar, borde Bengt Göransson säga: Okej! Del finns mycket att göra här. Prot. 1988/89:98

Lät oss gemensamt försöka sätta oss ner och komma till rälla med alla de 18 april 1989

problem som finns. T ! '. ~

Om rekryteringen till

Anf. 19 BJÖRN SAMUELSON (vpk): högre utbildning

Herr lalman! De problem som tas upp i interpellationen och interpellationssvaret, nämligen den sociala snedrekryteringen och den s.k. gymnasifieringen av högskolan, tror jag inte att man kan komma till rälla med genom all enbart vidla åtgärder för högskolan i sig själv. Den sociala snedrekryteringen måste angripas redan i grundskolan. Det är nämligen i grundskolan som den slörsla sorteringen av elever sker, beroende pä klasstillhörighet. Några åtgärder från moderaternas sida när det gäller all se till att skolan inle fungerar som dl sorteringsinslrument var det länge sedan vi såg i denna kammare.

Men jag tror naturligtvis också all del finns ålgärder inom själva högskolan som är vikliga all vidla. Del handlar om högskolans egen undervisnings- och verksamhdsslruktur. Man bedriver undervisning på ett sådanl sätt eller vid sådana tidpunkter alt del blir mycket svårt för l.ex. ensamstående föräldrar att ta del av högskolans utbildningsutbud.

Jag tror att högskolans utveckling till att bli mer tillgänglig för fler grupper i samhällel inle gagnas av nedskärningar. Högskolan har minsann varit utsatt för en rad nedskärningar under 80-talel. Man säger ibland att nedskärningar och besparingar leder lill nytänkande och uppfinningsrikedom. Men de nedskärningar som görs vid högskolan tror jag har lett till all man ramlat lillbaka i gamla beprövade hjulspär. Dessa beprövade hjulspär har minsann inte lett till någon ökad rekrytering från socialgrupper som är lågt representerade vid högskolan.

Jag ser hot framöver mot högskolan och dess möjlighet att rekrylera människor till utbildning som samhället behöver. De hoten kommer bl.a. från den alltmer tilltagande intern- och uppdragsutbildningen, som kapitalstarka förelag bl.a. kan erbjuda sina anställda.

När det gäller "gymnasifieringen" av gymnasieskolan har vi från vpk:s sida vid upprepade tillfällen fört fram förslag om en s.k. vetenskaplig grundkurs som en obligatorisk del av grundutbildningen. En sådan vetenskaplig grundkurs skulle, tror vi, stimulera vetenskapliga diskussioner inom högskolan, leda till en högre grad av självständighet och kritiskt länkande inom den högre utbildningen samt till skapandet av en gemensam vetenskaplig grund för all högre utbildning. En sådan vetenskaplig grundkurs skulle vara en naturlig start pä högskoleutbildningen och markera en kvalitativ brytning med gymnasieskolan. Dessutom motverkar den en snäv nylloyrkesulbild-ning.

I förra veckan beslutade riksdagen, med anledning av en vpk-molion, all en vdenskaplig grundkurs bör övervägas närmare. Del skulle vara intressant om utbildningsministern ville kommentera detta beslut. Inom vpk vill vi naturligtvis att övervägandena av en vetenskaplig grundkurs påskyndas.

Utbildningsministerns svar på interpellationen är dl försvar av tidigare
fattade beslut. Vi i vpk ställer upp bakom linjesystemet, men vi tycker all vi
lever i en föränderlig tid, vilket ställer andra krav på linjesystemet. Vi vill 97

7 Riksdagens protokoll 1988/89:97- 98

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om rekryteringen till högre utbildning

därför ha elt ökal inslag av fria poängblock inom linjerna.

Utbildningsministerns svar är också ell försvar för andras optimism inför den pågående ulvecklingen. Men, Bengt Göransson, även om vi i stort sett är positiva lill högskolans ulveckling och utvecklingsmöjligheter, måste vi inse att del finns problem, l.ex. beträffande rekryteringen och utvecklandet av ell självständigt och kritiskt tänkande vid högskolorna. Jag skulle önska att utbildningsministern kunde peka på några tänkbara åtgärder för att komma lill rätla med några av de problem som vi vel finns.

Vilka ålgärder ämnar regeringen vidta eller föreslå riksdagen för alt nya grupper, människor från socialgrupp 2 och 3, skall fä la del av det utbildningsutbud som högskolan förmedlar och som de själva via skattsedeln är med och belalar. Kan Bengt Göransson tänka sig en fortsatt ulveckling och utvidgning av förnyelsefonderna? Vart log de vägen? De skulle bli decenniets största jämslälldhetsreform och den största utbildningspoliliska reformen. Skall pengarna nu gä tillbaka till företagen igen? Hur skall de offenlliganställda framöver kunna garanteras en fortbildning inom sina så viktiga yrken?

Detta är några frågor, herr talman, och jag hoppas all vi kan dryfla dem längre fram i debalten.

Anf. 20 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr lalman! Enligl centerns uppfattning är del viktigt att varje människas resurser utnyttjas på bästa säll, all var och en får den ulbildning och det arbete som passar den enskilde personen bäsl. Delta bör ske oberoende av var i landet man bor, oberoende av ekonomisk och social bakgrund. Vi är också övertygade om att anlalel människor som går till högre utbildning måste öka i framliden. Utbildade människor behövs för alt vi skall klara konkurrensen med omvärlden, för all vi skall ha en chans all klara miljöproblemen. De behövs för alt vi skall ha kunskap att hantera l.ex. den nya biotekniken och för alt människor skall kunna della i den demokratiska processen i ett komplicerat samhälle. Detta är bara några skäl. Därför är det vikligl all utbildningspolitiken är offensiv, alt man inle så snarl rekryteringen till någon linje sviktar skär ned anlalel platser. Vi kan ta lärarutbildningen som exempel. Regeringen tänkte inte starta utbildningen i Kalmar, Gävle och Sandviken, men nu kommer det lyckligtvis all bli så.

Del är i stället viktigt alt pä elt positivt sätt inom hela utbildningsväsendet och även på andra områden i samhällel visa vilkel värde en bra utbildning har för den enskilde individen. Del gäller också all skapa förutsättningar rent praktiskt för att så många människor som möjligt skall få tillfälle till högre studier. Därför har vi i cenlern så envist drivit kravet på decentralisering av den högre utbildningen. Vi är glada för att del nu blir en högskola i fyrsladsområdet, i Trollhättan-Uddevalla.

Del gäller alt också ge ekonomiska förutsättningar för alla att studera. Utformningen av studiemedelssystemet har stor belydelse. I takt med alt studiemedelssystemet under de senasle åren har urholkats och försämrats har också den sociala snedrekryteringen ökat. Det hänger alltså ihop. Den reform som genomfördes vid nyåret är en förbättring, men den löser inte skuldfrågan. Forlfarande får de som efler flera års studier går ul i yrken med

inle särskilt hög lön oacceptabelt höga sludieskulder. Undra på all de kanske i stället väljer att ta ett jobb, eftersom det är gott om jobb i dag. Men del är egentligen inle särskill bra för samhällel. Vårl förslag om studielön och en mindre låneandel skulle göra del lättare all rekrytera ungdomar som inte kommer frän sludievan miljö till högre ulbildning.

Jag hoppas verkligen att regeringen följer utvecklingen inom högskolan och är beredd att vidla offensiva ålgärder för all öka antalet sluderande i framliden. Därmed skulle regeringen bidra till att minska den sociala snedrekrytering och även den regionala obalans som råder beträffande högre studier.

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om rekryteringen till högre utbildning

Anf. 21 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr lalman! Både Birger Hagård och Björn Samuelson är något upphetsade av alt jag lycker att man kan påpeka alt livet inte alllid är pest och plåga, att vissa saker ändå har gått ganska bra. Jag vidhåller den uppfattningen och vill även i della sammanhang hävda detta. När Birger Hagård skall exemplifiera, säger han att de mindre högskolorna är förklaringen till all del inle är en ännu snedare social rekrylering än det hade varit annars. I själva verket har han därmed styrkt del jag sade, nämligen att högskolereformen 1977 faktiskt inle är ett fiasko. Dä har den hafl effekt. Del var del jag tillät mig påpeka. Del kan alltså finnas en rad faktorer som påverkar rekryteringen.

Jag vill också när det gäller den undersökning som åberopas rekommendera att man inte omedelbart tar till sig bara pressmeddelandena och del som står alt läsa där, utan alt man avvaktar någol och försöker analysera. För egen del har jag inle gjort del fullständigt. Jag vågar alltså inte säga att det som har stått refererat är fel eller all det inte är tillfredsställande. Jag kan bara konstalera alt under rubriken Definitioner i den sammanfattning som jag har fält av undersökningen sägs om jämförbarhet: Jämförelser av den sociala rekryteringen lill högskolan över liden är svår. Vissa jämförelser är möjliga, men man kan aldrig fä fullständig jämförbarhet.

Jag tycker alltså att man, innan man gör de stora svepande utdömandena av hur den sociala rekryteringen till högskolan ser ut, bör fundera litet grand över vad del är som faktiskt redovisas, vad som faktiskt styrks.

Jag kan liksom Ingvar Carlsson konstatera att vi inte alls har nått dithän som han, förmodar jag, och jag hade önskat och hoppats. Den som har en önskan alt förändra världen måste självfallet alllid bäras av en betydande otålighet och tycka att det går för långsamt.

Jag kan ändå lycka alt del kan finnas förklaringar till all vi inle alllid kommer fram så fort som vi hade önskat i andra former än i de organisatoriska former där förklaringarna i regel söks.

Birger Hagård säger all universitetslärare inle är lysande yrkeslärare, att de är ämnesieordiker och all yrkesutbildningen bör ske ulanför högskolan. Del vore inlressanl om Birger Hagård ville exemplifiera hur han dä syftar pä alt prästutbildningen skall gå till. Får man, när man läser teologi, ha någon anknytning till kyrklig verksamhel, eller skall man renodla utbildningen till en ämnesieoreliskl sludium och ha särskilda prästseminarier helt ulanför högskolesyslemd? Är det del som Birger Hagård syftar på? Det vore

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om rekryteringen till högre utbildning

intressant all få någon form av exemplifiering i det stycket.

Björn Samuelson talar om all högskolan har varit ulsatt för nedskärningar och därför ramlat ner i gamla hjulspår. Del kan inle vara samma hjulspår - i varje fall inte samiidigi - som Birger Hagård talar om. eftersom Birger Hagård talar om nya spär som går åt skogen. Jag kan naturligtvis hålla med Björn Samuelson om all del är angelägel att vi förändrar skolan. Friare poängblock har vi i hög grad. Vi har återinfört en fil.kand. Jag lycker att det är bra. Det finns inle någon anledning all snävt yrkesinrikta verksamheter som inte behöver snävt yrkesinriktas. Del har funnits dl slags marknadsanpassning, men där tror jag inle att högskoleväsendet är boven i dramat ulan snarare den under senare är så oerhört upphaussade företagsutbildningen. Alla de managementfilosofer och allt vad konsligt de kallar sig med främmande ord som har störtat runt och talat om hur man skall skräddarsy ulbildningar för att de skall passa, och alla dessa konsulter som försörjer sig på all ge råd för vilka de aldrig lar ansvar, har sannolikt påverkal ulbildningsinriklningen pä högskolorna, så att vi har fåll en iro all man inom högskoleväsendet i högre grad än nödvändigl skall försöka skräddarsy ulbildningar för alt de skall passa för yrken ulanför.

Jag vill till slul, Björn Samuelson, la upp ett mer principiellt resonemang. Den sociala snedrekryteringen är naturligtvis i sig dl problem, men som mål vill jag för egen del starkare än statistiskt proportionell rekrylering lill högre sludier sätta önskemålet om en klasslöshd i de högre studierna. Jag tycker alltså alt del är viktigare att universitets- och högskolestudier har en klasslös karaklär än att vi ser lill all det exempelvis när del gäller läkarutbildningen vid varje tillfälle finns exakt räll andel elever frän arbetarklassen, i all synnerhet om denna del av arbetarklassen förutsätter all de automatiskt skall inträda i en överklass därför att de kommil in på läkarutbildningen. Dä har vi inle vunnit del som i varje fall för mig är del angelägnare målel, nämligen all fä en högre ulbildning som präglas mer av klasslöshd än den gör för närvarande.

100

Anf. 22 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr lalman! Jag kan försäkra Bengt Göransson alt jag har tagit till mig källkritikens ädla konst. Jag brukar faktiskl gä lill skrifterna och inle läsa pressmeddelanden. Inle minsl min lid som riksdagsman har lärl mig alt detta att läsa pressmeddelanden, i synnerhet dem som kommer från regeringskansliet, kan ha sina risker:

Nalurliglvis är inte allt pest och plåga, Bengt Göransson, del vore mig fjärran all påslå del. Men jag lycker att Bengt Göransson kanske målade ut det hela lilel för vackert, när han skulle gä lill försvar för del syslem som vi nu har all diskutera.

Jag nämnde ingenting om "gymnasifieringen" i mill förra anförande. Det är naturligtvis inte pä någol sätt så. Bengt Göransson, att man säger något nedsättande om gymnasiet som sådant om det ger- en kvaliiaiivi bra undervisning, vilket det kanske inte alltid gör. Men när del gör det. så är nalurliglvis gymnasid en speciell skolform. Däremot är gymnasifieringen på universilelssladid inte någonting all föredra.

Vad förstår vi med gymnasifiering? Jo, denna korvstoppning, detta

tragglande, denna lärarledda undervisning till varje pris. Del är delta som i alllför stor ulslräckning har fortsatt upp pä universitetsnivån och som ingalunda är all föredra. Där skall man lära de studerande ell kritiskt och självständigt länkande, och del gör man inte genom att bedriva undervisning på samma sätt som i gymnasid.

Vi nämnde inte någonting förut om ett av de verkligt slora problem som har dykl upp och som diskulerades på den konferens pä Wennergren Cenler som jusl har sluiat och som jag hade tillfälle att bevista i varje fall i går. Där tog man som sagl upp några av de problem som vi har att brottas med inle minsl på spräksidan. En undersökning av Helmul Miissner angående lyskans ställning visar an del inle någonstans i Europa är sä dåligl slälll som i Sverige. Inte ens i Senegal har man en pä någol sätt sämre undervisning i tyska än vad vi har i Sverige utan tvärlom en myckel bättre. På sikt är det en kalastrof som hotar- alt vi här i landet inle kan främmande språk sä som vi borde kunna. Vi borde över huvud lagd inrikta oss på att stärka kvaliteten över hela linjen. Vi har inle råd att vara näst bäsl eller nummer tre, vi måsle vara bäsl. Det kan vi bli genom att inrätta särskilda "excellent centers" och alll vad det kan vara fråga om. Vi måsle se till all verkligen la fram det allra bäsla. Del är sådanl som vi borde ägna oss ål i slällel för att försvara elt syslem. som måhända har sina förtjänster men som ändå har alllför många pålagliga brister.

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om rekryteringen till högre utbildning

Anf. 23 BJÖRN SAMUELSON (vpk);

Herr lalman! Mina politiska ambitioner när del gäller klasslöshd sträcker sig en bra bil längre än till läkarutbildningen.

Vi har fria poängblock, säger Bengt Göransson. Ja, lill viss del har vi det, men det tycker inle riksdagen är tillräckligt, och därför säger riksdagen att del bör utredas om man kan införa yllerligare fria poängblock inom de befintliga linjerna vid högskolan. Den nya malemalisk-naturvelenskapliga utbildningen var dl steg i räll riktning, där man inle från början låser fasl kommande valmöjlighder.

Jag försökte få i gäng en debatt om problem som vi slår inför i dag, och jag försökte få i gäng en debalt om de problem som vi står inför längre fram, när del handlar om all lill högskolan rekrytera tillräckligt mänga människor som vill ägna sig ål högre sludier. Men Bengt Göransson nappade inte på den kroken.

Låt oss dä la fasta på de små och medelslora högskolorna. De är bra, och de har varit mycket bra när del handlar om regional ulveckling och all lillgängliggöra högre ulbildning för fler människor i det här landel. Men samiidigi kan man se att de i dag kanske är lilel underförsörjda. Vid de små och nya högskolorna ulgör de anslällda 5-6 % av sluderanddald, medan de anställda på universiteten utgör 25-30 % av studerandetalet. Della är kalla fakla och leder naturligtvis till frågan: Hur skall vi gå vidare med utvecklandet av den nya högskolan?

Hur skall vi förstärka högskolornas regionalpoliliska roll, deras möjlighel och uivecklingspolenlial när del gäller alt sprida del kriliska länkandel i landel? Hur skall vi förslärka deras utvecklingsmöjligheter till all bryta en social snedrekrytering? Hur skall deras struktur kunna förändras, så att fler

8 Riksdagens protokoll 1988/89:97-98

101

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om rekryteringen till högre utbildning

102

kvinnor lockas lill högre studier? Det är där som reserven finns, orn jag får uttrycka mig så vanvördigt, i fråga om rekrylering till högre studier.

Anf. 24 Ulbildningsminisler BENGT GÖRANSSON:

Herr lalman! Jag beklagar om jag gör Björn Samuelson ledsen genom att inte anta hans inbjudan till debatt i det här stycket. Skälet till att jag inte gör del är alt jag tycker att det är en viss poäng i all interpellationsdebalten förs om del tema som har presenterats av interpellanten, som var Birger Hagård. Jag är nalurliglvis mycket glad över all Björn Samuelson vill della i den deballen, men jag ser det inle som angeläget att ta en deball mellan honom och mig och lämna Birger Hagård ät sitt öde ute pä högerflajen.

Birger Hagård säger att det i lalel om gymnasifieringen inle ligger någol smädligt, men han väljer att beskriva gymnasiundervisningen så, alt del är lärarledd korvstoppning och ett ensidigt tragglande. Jag skulle då aldrig vilja gå i den gymnasieskola som Birger Hagård beskriver på del sätlel, och jag hoppas att inte heller några av våra ungdomar behöver gä i en sådan skola.

Vi vill ju redan i grundskolan och i gymnasieskolan i hög grad uppmuntra våra barn och ungdomar alt länka självständigt och kritiskt. Tänker sig Birger Hagård alt det skall ske någon märklig metamorfos i 18-årsäldern, att eleverna skall traggla, vara lärarledda och bli fullsloppade med kunskaper, som är utifrån givna och definierade, under gymnasieskolan för alt så vid universitetet plötsligt träda in i en helt ny lillvaro där deras individualild skall respekieras? Del Birger Hagård beskriver är i själva verket vad som möjligen kan vara en svaghet: det är en process som måste leda lill all man vid inlrädel på universildd är mogen för ett självständigt kritiskt tänkande. Då kan man inte utan vidare avvisa den undervisningsform som finns i gymnasiet.

Sedan parenldiskt, herr talman, några ord om språkundervisningen och undervisningen i tyska. I vårl samhälle, med dess starka inriktning mot del anglosaxiska spräkområdd och med en slark prägling i media och i kullursfären av del engelska präkel ulöver svenskan, har under en period det tyska språket hafl svårigheter all hävda sig. Jag tillåter mig emellertid - pä den punklen ber jag om Birger Hagårds överseende - att tvivla på att man i Senegal har ell bättre resultat i fråga om tyskundervisning, att man i Senegal lällare skulle träffa på personer som har möjlighet att hantera tyska språket i tal och skrift, än man gör i Sverige. Den uppgiften, Birger Hagård, är faktiskt inle sannolik.

Anf. 25 BIRGER HAGÅRD (m);

Herr lalman! Jag irodde inle heller all del var möjligl, Bengt Göransson, alt man i Senegal hade bättre tyskundervisning än i Sverige. Men jag får böja mig för Helmul Miissners ulredning, som han har gjort för Stockholms universitet. Den är säkert tillgänglig för Bengt Göransson på samma säll som den varit för mig.

Canada är ju elt anglosaxiskt land där man har både engelska och franska som modersmål. Av ulredningen framgår alt man i Canada har 76 professurer i tyska. Man har en folkmängd som är tre gånger sä slor som Sveriges. I Sverige har vi fem professurer. Vidare gås Polen igenom. En rad olika länder las upp, och faktum är, Bengt Göransson - och del är ell dyslerl faktum - all

vi har sämre resurser för tyskundervisningen i Sverige än man har i något av de länder som del redogörs för i utredningen.

Om Bengt Göransson på något säll kunde göra iroligl att denna ulredning är felaklig skulle jag säga: Tack och lov för del! Men del kan jag inle göra. Det här är bara ett av många exempel på sådana brister som vi måste rätta till.

All de här brisierna har uppställ är ingenting att ropa hurra över - tvärlom. Vi har 100 miljoner tysktalande människor söder om vår gräns. Därför måsle någonting göras. Det är inle heller bra beställt när del gäller franska språket.

Vi lalar här i landel engelska eller kanske svengelska, och gör del med rätt stor fermild. Men del räcker inte. Vi måste också få lill stånd en upprustning på de här andra områdena.

När del sedan gäller gymnasifieringen vill jag säga lill Bengt Göransson all det är fråga om att inlärningen av fakla och diskussionen av problem äger rum på ell annat sätt i grundskolan och gymnasiet än på universitetet. Man får inte applicera de relativt "enklare" undervisningsformerna - enklare inom citationstecken; det kan vara nog så svårl att undervisa tonåringar - på universitetsundervisningen. Del går inte. Vi har inte råd med det, ens om vi skulle vilja del. Här är det i första hand problem, som las till utgångspunkt och som man försöker fä de sluderande att lösa. Också där måsle lill en hel del faklainlärning, men den måste kanske inle nödvändigtvis ske under lärarledning.

Jag troratt det är bra att vi diskuterar de här sakerna. Vi behöver inte göra del i någon aggressiv lon. Jag hoppas au Bengt Göransson inte har upplevt del här som något uttryck för aggressivitet frän min sida - del har inle varil min avsikt, ulan fasl mer att visa pä en rad problem. Det behöver inle vara så au jag släller mig i angreppsslällning och Bengt Göransson går i försvarsställning, ulan vi kan gemensamt konstalera att det här finns problem som del gäller alt lösa. Sedan kan vi ha ont om pengar, och då får vi diskulera vad vi skall ta först och vad vi skall ta sedan, men vi bör i varje fall gemensamt försöka la oss an alla de här problemen. Dessulom är jag rädd för att vi i framtiden kommer alt ha mycket ont om folk som vill studera.

Så till det där spåret. Är det A:lfr-d V:stl-nd som citeras - del ensamma skidspåret som drar åt skogen? Den skogen hoppas jag all vi skall slippa.

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om rekryteringen lill högre utbildning

Anf. 26 BJÖRN SAMUELSON (vpk):

Herr lalman! Jag vet inte vad Bengt Göransson har för självgjorda regler för inlerpellationsdebaiier. Jag irodde all de bl.a. var till för alt man skulle venlilera och dryfta frågor som kan föra de politiska besluten framåt. Rekryteringen till högskolan och utbildningens kvalitet berör frågor och förhållanden som uppdragsutbildningen, förnyelsefonderna, undervisningens struktur och studiemedelssystemet, för all ta några exempel.

Jag har pekat på många positiva förhållanden i den svenska högskolan. Jag har också försökl visa på utvecklingsmöjligheterna. Tyvärr har vi den här gången inle fått tillfälle att gä in i diskussion och se om vi kan hitta någon gemensam nämnare på någol av de här områdena.

Det finns ett forskningsområde som i dag är mycket expansivt och som Ulvecklas med bra fart, och det är kvinnoforskningen. Jag tycker att det manar lill eftertanke. Varför går kvinnoforskningen framåt? En del hävdar

103

Prot. 1988/89:98 att det helt enkelt beror på all den är sä vin skild frän tradifionella
18 april 1989 akademiska perspekfiv. och del läl all länka på, herr talman.

Om decentraliserad ulbildning

Anf. 27 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON;

Herr talman! Låt mig lill Björn Samuelson bara säga att jag inle alls lanserar några egna regler för debatten. De regler som faktiskt gäller för inlerpellationsdebaiier - interpellationssvaret skall tillhandahällas viss tid i förväg, osv. - innebär att interpellanten och svarande statsråd bearbetar elt förelagt tema, näriiligen det som finns i interpellationen. Del är naturligtvis angeläget och värdefullt att det finns möjligheter att föra diskussioner därutöver, men det kan inte rimligen innebära alt det ulan vidare kan föras in ell slorl antal företeelser och debattämnen som inle är förberedda.

Birger Hagård vill jag gärna meddela dels alt jag ingalunda känner mig våldsamt provocerad eller aggressiv lill sinnet - tvärtom, jag uppskattar myckel Birger Hagårds debattlusla som jag ju känner sedan tidigare -, dels alt jag delar hans uppfattning om de skilda undervisningssäiten vid högskolan resp. gymnasiet.

Del jag reagerade mot var den, som jag tyckte, negativa beskrivningen av den undervisningsmetodik som gymnasieskolan har och som ju otvivelaktigt har sina värden.

När det sedan gäller undervisningsmetoderna i högskolan - och del jag säger nu gäller både Birger Hagård och Björn Samulson - vill jag påminna om att regeringen denna vinter har uppdragit ät en utredning alt se över undervisningsformerna i högskolan och universiteten för att bättre kunna ta lill vara de tillgångar som finns. I synnerhet i elevkårernas tidningar kan rnan läsa om de starka önskemålen om en översyn av universildsundervisningens melodik.

Jag skall inle strida vidare om undervisningen i tyska språket. Jag skall ta del av undersökningen om denna. Men jag vill ändå lills vidare hävda alt jag skulle vara mycket förvånad om jag vid ell besök i Senegal, ell land jag aldrig har varit i, skulle upptäcka den relativt goda möjligheten all ta sig fram pä tyska i del landel. Det är något förvånande! Man kanske inte helt kan avgöra tyskkompelensen i dl land utifrån antalet professorer vid högskolor och universitet.

Möjligen finns där en felmarkering som vi också bör la viss hänsyn till.

Överläggningen var härmed avslulad.

7 § Svar på interpellation 1988/89:194 om decentraliserad utbildning

Anf. 28 Ulbildningsminisler BENGT GÖRANSSON: Herr talman! Marianne Andersson har frägal mig om jag är beredd all medverka lill all uppfylla några av henne angivna krav som skall bidra lill att förbätlra utbildningsmöjligheterna på landsbygden.

Läl mig försl framhålla att jag anser all del är viktigt all alla har god

tillgång till utbildning oavsetl var de bor i landet och alt den utbildning som

104 ges är likvärdig så långl detta är möjligl. Glesbygd och stora avstånd mellan

tätorter gör att det, som Marianne Andersson framhåller, är ett ofrånkomligt faktum all utbildningsmöjligheterna är sämre på landsbygden än i städer och tätorter.

Kampanjen Hela Sverige skall leva! syftar till all lyfta fram alla resurser som tillsammans kan resultera i en levande landsbygd. Detta arbele, som drivs av slalen genom glesbygdsdelegationen och en nationell folkrörelsekommitté med 98 medlemsorganisationer, pågår fortfarande. Sammanställningen av de mänga förslag som kommil fram genom arbetet i folkrörelseorganisationerna och som presenterades vid landsbygdsriksdagen i Umeå nyligen har överlämnats till regionalpolitiska kommittén som skall komma med sina förslag senare i vår. Glesbygdsdelegationen kommer, med resullald från landsbygdsriksdagen som grund, att presenlera en skiss för ulvecklingen av landsbygden under 90-lalel vid en konferens i september som avslutar kampanjarbeld. Delta dokument kommer all ingå i det material som skall ligga till grund för regeringens arbete med regionalpolitiska kommitténs förslag.

I alla dessa sammanhang finns utbildningsfrågorna med. Även orn del alliså nu är för tidigt att gä ul och la ställning till vilka åtgärder som regeringen kommer att vidta med anledning av kampanjen vill jag gärna undersiryka den stora betydelse som folkhögskolor och folkbildningsorganisationer har för en levande landsbygd.

Regeringen har också markerat detta genom att ge studieförbunden tilläggsbidrag med 15 kronor per studietimme fill verksamhet som bedrivs i stödområdena. Ett tilläggsbidrag med 40 kronor per studietimme ges för verksamhet som främsl riktar sig till korttidsutbildade, som ju lill slor del återfinns på landsbygden.

Genom förslagen i årets budgetproposition, som för närvarande behandlas av riksdagen, kommer resurserna för studieförbundens verksamhet pä kulturområdet att förbättras krafligl. Kullurarbde är vid sidan av utbildning elt viktigt instrument för all ge alla delar av landet goda livsvillkor och krisdrabbade orter ny tillförsikt och framlidstro. De aktiviteter och det engagemang som kan ulvecklas inom kulturlivet har en mycket stor betydelse för landsbygdens utveckling, och denna verksamhet är värd ökat stöd.

En program för ulveckling av distansundervisningen i Norrlands inland pågår pä initiativ av universitetet i Umeå och med medel som regeringen har anvisat inom ramen för särskilda regionalpolitiska insatser i norra Sveriges inland och Norrbollens län (prop. 1987/88:64, bil. 2, UbU 9, rskr. 211 och prop. 1987/88:86, bil. 4, UbU 39, rskr. 353). Medel har i detta sammanhang också anvisats för högskoleutbildning som kan bedrivas ulanför högskoleorten. En samverkan med folkhögskolorna är i della sammanhang både möjlig och önskvärd. Förstärkningen av resurserna för fristående kurser i högskolan har skett successivt. I årets budgetproposition har också föreslagils en höjning av anslaget för fristående kurser lill de mindre och medelslora högskolorna. Jag kan också konstatera att riksdagen inom korl har att la slällning till ell förslag från majoriteten i riksdagens utbildningsutskott om en höjning av anslagsnivån budgetåret 1990/91 för universildd i Umeå för att möjliggöra bl.a. ell ökal utbud av decentraliserade kurser inom högskolan.

Vilken utbildning som kommer till stånd beror i slor ulslräckning på lokala

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om decentraliserad utbildning

105

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om decentraliserad utbildning

och regionala initiativ. Det är l.ex. landstingskommunen som beslutarom en jord- eller skogsbruksskola skall finnas kvar eller inle. Del är studieförbunden och den enskilda folkhögskolan som beslular om vilka kurser som skall ges. Del är varje högskoleenhet som beslutar om vilka kurser som skall decentraliseras.

Kampanjen Hela Sverige skall leva! har förhoppningsvis ökal medvetandet om kunskapens och utbildningens betydelse för landsbygdens utveckling och därmed också möjligheterna att påverka lokala och regionala beslutsfattare när det gäller alt göra ulbildningen tillgänglig för alla.

Till de konkreta frågor som Marianne Andersson ställt och som rör bidrag och anslagsnivåer avser jag alt ålerkomma i kommande budgetpropositioner eller i de ställningstaganden i övrigt som kan bli aktuella med anledning av förslagen från regionalpoliliska kommillén.

Under della anförande överlog iredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

106

Anf. 29 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret. Del är glädjande all regeringen inser uibildningens betydelse för landsbygden. Att landsbygdens folk gör del är uppenbart, eflersom en slor del av de förslag som kom fram vid landsbygdsriksdagen gällde jusl utbildningsfrågor.

Jag ställde interpellationen med anledning av landsbygdskampanjen som varit en stor framgång. Alla de tusentals människor runt om i landet som i lokala grupper och studiecirklar utarbetat förslag till åtgärder för att utveckla landsbygden är en slor resurs som del gäller all la vara pä.

Del är helt riktigl att det till slor del är lokala och regionala initiativ som ger de bäsla resultaten. Ansvarel ligger ofla pä den nivån. Vad sorn behövs är att förutsättningar skapas för att dessa idéer som nu väckts och kommande idéer skall ulvecklas.

De som arbetar i kampanjen upplever att del frän regeringen kommer väldigl många vackra ord och mycket få konkreta årgärder. Nu väntar de pä konkreta, positiva besked.

Uibildningsminislern lalar om åtgärder som eventuellt kommer i framliden. I avvaktan på den regionalpolitiska utredningen och därav eventuellt följande förslag i kommande budgetproposition finns vissa frågor där man redan nu kunde ha vidtagit en del åtgärder som skulle hafl belydelse för landsbygden - framför alll beiräffande framlidstron för dem som bor där.

När del gäller studieförbunden och anslagen lill deras kulturverksamhet är det sä alt studieförbunden är de av alla kulluranordnare som har den mesl decentraliserade kulturverksamheten. De når ut till glesbygdens folk och har myckel slor belydelse för livskvaliteten hos människorna där. Detta gäller inte minsl kvinnorna.

Den höjning av anslaget som regeringen föreslagit räcker inte lill för att kompensera den urholkning som sken de senasle åren. Vi i cenlern har föreslagil en yllerligare höjning om 8 rnilj. kr. Kunde inle regeringen ha gäll med på den för all visa alt landsbygdskampanjen var allvarligt menad?

Slödel lill glesbygdscirklar har legal fasl pä 15 kronor mer per sludielimme

sedan 1984. Det kallar inle jag för en handlingskraftig landsbygdspolitik. Varför denna njugghet? Vi har krävt en höjning om 5 kronor per sludielimme.

Folkhögskolorna har av iradition och numera i allt slörre omfattning stor belydelse för landsbygdens folk, vilkel utbildningsministern påpekade. Ändå minskas anslaget på folkhögskolornas bidragsveckor med 1 %. Åtminstone de folkhögskolor som prioriterar kursverksamhet riktad lill glesbygden borde får slalsbidrag lill 100 % och inte behöva skära ned sin verksamhel för alt andra skall nå upp till önskad verksamhelsnivå.

Del är glädjande all Bengt Göransson är positiv lill den salsning på universildd i Umeå för utbildning i Norrlands inland som majoriteten i utbildningsulskotlel nu föreslår. Socialdemokraterna i utskottet hade nämligen en annan mening. Del är alltså mot socialdemokraternas vilja som denna för glesbygden så positiva salsning nu sker.

Jord- och skogsbruksskolorna gällde en av mina frågor. Det är rikligl all besluten fallas lokall och regionalt - del är landslingen som bestämmer över dem. Men del är ju också sä alt landslingen reagerar pä signaler frän högre ort, dvs. från regeringen. Jag tycker del är dags all nu ge dem sådana signaler.

Det är myckel som är i slöpsleven just nu när del gäller den här typen av utbildning. Gymnasieskolan håller på att förändras. Det finns utredningar både om konsumtionslinjen och sociallinjen och om lanlhushållsskolornas framlid.

Vi vel också vilken osäkerhet som råder om lantbruket och skogsbrukets framtid. Ingen vel egenlligen vad som kommer att hända, och då är del kanske inle sä konstigt all del kan vara svårt all rekrytera ungdomar lill de här utbildningarna.

Samtidigt är del en grundstomme för landsbygdens folk att de finns kvar. Det är också en förutsättning att de kan ge grunden till att vi får en breddad miljöutbildning, som är så viklig för framtiden.

Därför skulle del vara bra om regeringen kunde ge signaler som verkligen betonade värdet av de här utbildningarna, så att landslingen kände ett litet större slöd när de i deballen om alll möjligt annat som de har all beslula om också skall ta beslul om de här utbildningarna.

Jag har här pekat på några områden där man ganska enkelt skulle kunna visa landsbygdens folk den uppmuntran som behövs för all de skall känna slöd och vilja gä vidare. Jag skulle vilja all utbildningsministern kommenterade detta.

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om decentraliserad ulbildning

Anf. 30 Ulbildningsminisler BENGT GÖRANSSON:

Herr lalman! Jag skall gärna göra några kommenlarer till detta och lill del övriga som Marianne Andersson har sagt.

Elt av problemen i mänga av våra riksdagsdiskussioner, när vi lalar om ulveckling - del må vara av landsbygd eller av dåliga storstadsmiljöer, av skolor eller av kulturlivet i allmänhet - är all man alllid börjar sä här: Del är mänga vackra ord som sägs, men inga konkreta ålgärder.

Dä lyssnar jag alllid myckel spänt efler vilka konkreta åtgärder del är som min kritiker vill föra fram. Den konkreta älgärden visar sig alllid vara plus 8 kr. per sludielimme, eller plus 52 milj. kr. på elt skolanslag, men konkrdio-

107

Prot. 1988/89:98 18aprill989

Om decentraliserad ulbildning

nen när aldrig längre än till ell konkrel belopp, som förulsälles i sig lösgöra de vackra tankar och de kloka konkretiseringar i fråga om praktiska åtgärder som önskas.

Marianne Andersson är lika abstrakt som alla andra som för en sådan debalt. Jag måsle alltså kvittera "de vackra orden" med all säga alt Marianne Andersson rör sig med abstraktioner. Hon hänvisar till alla de abstraktioner som kommer alt förändras till konkreta, underbara ting, bara man får plus 8 kr. per sludielimme. Men sä enkla är faktiskt inte sambanden!

Del är alllsä inle fråga om njugghet. Med det parlamentariska syslem vi har är del nalurliglvis alltid möjligl för varje opposition, och för varje tillfälligt formad majorilel gentemot en minoritetsregering, att lägga på några "spänn" här och var, men verkligheten blir inle konkretare därför alt rnan har 8 kr. mer i portmonnän.

Det finns anledning för oss all ta upp en myckel mer konkret diskussion om vilka åtgärder som skall lill. Vad är det för konkrel uppmuntran som man skall visa?

I själva verkel har vi ju tillfört detta område betydande resurser. Vi har ökal anslagen i år; delta är om någol en signal. Vi har med kampanjen Hela Sverige skall leva möjliggjort en vitalisering och frigjort skaparkraft hos väldigl många människor.

Men vi kan aldrig reducera ulvecklingen av landsbygden lill all vara ett slags ålerbdalning av skaltepengar enbart. Del är viktigt att vi är beredda att solidariskt bära de kostnader som uppstår för att vi skall kunna utveckla också landsbygden - men del är nödvändigl att vi när vi för fram kriliken mot "de vackra orden" också är beredda all lämna den någol abslrakla påplussningen av medel och diskulera var pengarna skall sättas in för att frigöra de resurser som gör all landsbygden blir så levande som vi vill ha den.

108

Anf. 31 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr talman! Del var fakliski jusl det jag sade; Här har många människor arbetat med alla förslag. Nu har jag begränsat mig till utbildningsfrågor, men det finns en mängd andra förslag, idéer och åtgärder som man häller pä all arbeia med ule i glesbygden.

Ule pä landsbygden känner man -'vilket är sant - all den allra slörsla andelen av statens resurser går lill storstäder och lälorler. Glesbygdens folk får bara en liten del av den gemensamma kakan, och del känner man.

För all man skall känna all man har dl stöd för alla de idéer som man häller pä all arbeia med så har faktiskl ekonomiska tillskott en betydelse. Jag tycker inte att del är abstrakt all säga alt slödel lill landsbygdscirklar skall ökas med 5 kr. per studietimme. Det blir ju lättare då att anordna studiecirklar och all nå människor ute på landsbygden. All kuliuranslagd skall höjas så att del blir större möjligheler all nå ut lill landsbygdens människor med kultur, som är så viktigt - speciellt för kvinnorna, som ofta har en mer enahanda lillvaro ule på landsbygden, för att de skall känna: "Här vill jag leva och bo! "och inte fly landsbygden - det lycker inle jag är abstrakt, del är konkrel!

Likadant är del med folkhögskolornas anslag. Det är klarl alt det känns när man skall vara med och beiala nya folkhögskolor som bildas. Om man

slipper minska sina bidragsfickor, har man ju större möjligheler all anordna Prot. 1988/89:98
ulbildningar som när jusl landsbygdens folk. 18 april 1989

Om decentraliserad ulbildning

Della var några exempel.

Det är sant att det inle är så slora pengar som jag har krävt i den här interpellationen. Del är små saker i del slora hela, som jag lycker att man faktiskt borde kunna slälla upp med för att visa att nu menar vi någonting, vi vill verkligen att hela Sverige skall leva. Det tror jag egentligen att också Bengt Göransson vill.

De här sakerna har fakliski slor belydelse för alt man skall ha gnistan all arbeta vidare.

Anf. 32 Ulbildningsminisler BENGT GÖRANSSON;

Herr lalman! Jag vill nog ändå vidhålla att Marianne Andersson är förvånansvärt abstrakt i sin beskrivning.

Del är klarl all del är bra om folkhögskolorna kan ha kurser, men man måsle ändå tala om vilka kurser man menar och hur de verkar för att förslärka landsbygdens slällning.

Emellanåt har vi sett ganska desperata försök på andra områden, när man har placerat ul ganska främmande verksamheter. Det har gjorts investeringar som kan synas, i det längre perspektivet, ganska meningslösa. Vi har hört många diskussioner och selt många misslyckanden under åren, när man i skilda områden har försökt alt utveckla en turism men i själva verket bara har åstadkommit att under en kort period gästarbetare kommil farande från Stockholm och utfört elt arbete, ulan alt pä sikt möjligheterna ökat för en utvecklad och sig utvecklande glesbygd. Det är detta som gör att jag lycker del är viktigt att begära konkreta besked.

För ordningens skull vill jag också erinra om alt när det gäller exempelvis kulturslödel, är del inle på del säilel att anslagen till storstäderna skulle vara högre än de är lill glesbygden. Tvärlom är del så alt exempelvis den som går och ser en Riksieaterföreslällning pä en utpräglad glesbygdsorl får en subvenlion på sin tealerbiljelt som är minsl tvä, ofta tre eller fyra, gånger så hög som subventionen är för den som besöker Dramatiska teatern i Stockholm. Delta är realiteten. Det beror naturligtvis pä att del i Stockholm finns oerhört mänga människor som inte går på teatern. Det beror också på all Dramatiska teatern i Stockholm kan spela ell stort anlal kvällar. Under den lid jag lillhörl regeringen har vi medverkat till att rusta upp delta land med bygdegårdar, samlingslokaler och teaterlokaler, sä att landsbygden nu har en myckel hög teaterslandard. Della är ett enda exempel på vad man faktiskl gjort för alt möjliggöra en kvalitativ förbättring av verksamheten även pä den lilla orten. Delta har medfört alt samhällets koslnad per leaterbesökare är belydligt högre i glesbygden än i storstaden.

Anf. 33 MARIANNE ANDERSSON (c);

Herr lalman! Del är rikligt när del gäller kostnaden per besökare, men utbudet är naturligtvis mycket mer begränsat i glesbygden än i slorsladen. Men jusl slödet till siudieförbunden ger många fler människor möjlighet all la del av samhällels stöd lill kulturverksamhet.

Folkhögskolornas verksamhet för landsbygden kan naturligtvis vara olika, 109

I 9 Riksdagens protokoll 1988189:97-98

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Om decentraliserad utbildning

och del kan också hända alt verksamheten misslyckas ibland. Jag har ingen överblick över alla folkhögskolor i Sverige, och jag kan därför inle säga alt så inle är fallel. Men jag vel alt man i Dalslands folkhögskola, som jag känner till, arbelar mycket offensivt för all utveckla den kringliggande landsbygden. Man knyter till sig människor i orten, och man har l.ex. startat en telestuga, som är till hjälp för förelagarna i regionen alt fä del av datorisering och liknande. Del händer alltså mycket positivt, och del är därför fel att bara dra fram verksamheter där man misslyckats eller där resultaten kanske inte blivit sä bra.

Jag tycker att del är oerhört viktigt alt man uppmuntrar försök med offensiva saisningar för alt hjälpa företagen i bygden l.ex. med datorisering. Delta är verkligen någonting positivt som kan ge en injektion för framliden.

110

Överläggningen var härmed avslulad.

8 § Föredrogs och hänvisades

Proposifion

1988/89:143 lill näringsutskotiei

9 § Föredrogs men bordlades äler

Juslitieulskollels betänkanden 1988/89:JuU14, JuU15, JuU17 och JuU18 Lagutskottets betänkanden 1988/89:LU19 och LU27-LU29 Utrikesulskottels betänkanden 1988/89;UU13 och UU18 NäringsutskoUds betänkanden 1988/89:NU17 och NU22

10 § Anmäldes och bordlades

Proposition

1988/89:145 om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indonesien

11 § Anmäldes och bordlades

Kulturutskoiiels betänkanden

1988/89:KrU15 Anslag lill allmän kulturverksamhet m.m.

1988/89:KrU16 Anslag lill ersättningar och bidrag till konstnärer

1988/89:KrU18 Anslag till bibliotek, bildkonst, konslhanlverk m.m. samt

arkiv 1988/89:KrU19 Anslag till kulturmiljö saml till museer och utställningar 1988/89:KrU22 Anslag pä massmedieområdet

Bostadsutskottets betänkanden

1988/89;BoU7 Anslag till bostadsförsörjningen m.m.

1988/89:BoU8 Anslag fill länsstyrelserna m.m.

12 § Meddelande om interpeliationer

Meddelades att följande interpeliationer framställts den 18 april

1988/89:203 av Per Gahrlon (mp) lill statsministern om åsiktsregistrering:

Med anledning av uppgifterna om att säpo-ulredaren Carl Lidbom hafl tillgång lill akter från säkerhetspolisens arkiv om riksdagsledamöter (däribland mig) begär jag en utförlig redogörelse inför riksdagen av regeringen om vad som förevarit och vilka åtgärder som kommer all vidtas.

Inledningsvis vill jag undersiryka alt del uppseendeväckande i och för sig icke är att Carl Lidbom haft regeringens fullmakt att under sitt utredningsarbete få tillgång till alll material hos säpo; det skandalösa är att Carl Lidbom har upptäckt all det faktiskt finns akter hos säpo över politiker som är registrerade för sina åsikters skull, men att varken han eller regeringen tycks ha vidtagit någon åtgärd med anledning av delta laglösa tillstånd hos säpo!

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Meddelande om interpeliationer

Bakgrund

Följande skrivelse insändes den 1 april av mig till rikspolisstyrelsen: Med anledning av dåvarande justileminisler Thage G Petersons uppmaning sommaren 1988 lill alla som anser sig utsatta för åsiktsregistrering all vända sig till JK, tillskrev jag JK i augusti 1988 och begärde att JK skulle utreda om jag och likasinnade har varil och är utsatta för registrering. I brevet til JK angav jag som skäl för min begäran;

1. Den 15 augusti 1988 skriver Peter Bratt i DN: "I registrel med
vänstersympalisörer på 20 000 man ingick även vänsterradikala inom SAP
samt FpU-are som stödde PLO" (min kurs).

Som bekant var jag 1969-1971 förbundsordförande i FpU. Samtidigt var jag den mest aktive och kände bland de FpU-are som "stödde PLO", bl.a. genom min bok "Kampen om Palestina" (1970). Om Peter Bratts påstående är riktigt måsle jag vara en av dem som äsyflas.

Jag begär all JK lar reda på hur det förhäller sig; Har jag och andra som var FpU-are under 70-lalet och "som stödde PLO" varil åsiklsregisirerade? Ar vi forlfarande införda i dessa register?

2. Den 9 augusfi 1988 hävdar Kvällsposten att säpo registrerar miljö
vänner.

Under lång tid har riksdagspartierna dundrat att miljöpartiet skulle skapa "kaos" och "anarki" i riksdagen. Särskilt efler sitt uttalande av språkröret Eva Goés vid den senaste gröna partikongressen om att miljöpartiet kan sympatisera med civil olydnad har beskyllningarna mot oss för all ulgöra ett "hot mot demokratin" trappats upp.

Del är tydligt alt etablissemanget försöker stämpla de gröna som en politisk utanförgrupp av samma slag som 50-lalels kommunister!

Artikeln i Kvällsposten passar väl in i bilden. Särskilt väl stämmer den med en incident vid miljöpartiets kongress i våras (1988) i Uppsala. Då försökte

111

Prot. 1988/89:98 en person som var utsänd av socialdemokratiska partikansliet under falsk
18 april 1989 vetenskaplig täckmantel samla in känsligt material om politiska åsikter etc.

via ell frågeformulär lill kongressdeltagarna! Men med hjälp av en journalists vakenhet upptäcktes personens identitet, varpå han snabbt försvann.

Meddelande om inter-

Jag begär därför all JK utreder om åsiktsregistrering av miljöpartister och

andra miljövänner förekommer.

3. Enligl Kvällsposten registreras också fredsvänner.

För egen del gick jag frän ord lill handling i mitt fredsengagemang 1983 genom en politiskt motiverad vägran att genomföra en repdilionsövning. För delta dömdes jag lill en månads fängelse, vilkel avtjänades 1985. I samband med min värnpliktsvägran bildade jag tillsammans med några likasinnade en aklionsgrupp för polilisk värnpliklsvägran. Mol bakgrund av Kvällspostens uppgifter skulle denna grupp falla inom ramen för sådant som säpo/sapo/IB skulle anse sig ha rätt att åsiklsregislrera.

Jag frågar därför: Är jag och mina vänner inom aktionsgruppen för politisk värnpliklsvägran åsiklsregisirerade? Förekommer åsiksregisirering av andra fredsvänner, l.ex. medlemmar av Svenska Freds!

Brevet till JK avslutades med "förhoppningar om frihet föi- Palestina (i fred med Israel), valframgäng för miljöpartiet och snabb avveckling av vapenexporten!"

I september meddelade TT att JK:s utredning om säpo väntades bli klar "först vid årsskiftet". I TT-nölisen (bl.a. Folket den 22 september 1988) sade byråchefen vid JK-ämbdet Nils Olof Berggren bl.a.; "Regeringens uppdrag är omfattande. JK ska utreda om del förekommit åsiksregisirering från 1969 och framåt. Vi behöver yllerligare tre månader på oss".

I januari 1989 förhörde jag mig lelefonledes hos JK om utredningens förlopp. Besked gavs att del skulle dröja ytterligare.

I samband med de nya uppgifterna om huggning, avlyssning etc. av politiker tog jag åter per telefon kontakt med JK-ämbdet i mars 1989. Beskedel blev återigen all "del lär dröja".

I Aftonbladet den 15 mars säger förre säpo-chefen Sven Åke Hjälmrol att säpo "regelmässigt bjuder in personer som berörs av säkerhetspolisens arbete". Han säger också att "säpo har material om officiella personer som arbetar med internationella kontakter". Fljälmrot hävdar: - Del är ingel konstigt och säpo visar upp aUi vid begäran (understruket av mig).

Eflersom

1) mitt namn förekommit i ryktesspridningen kring registrering, avlyssning och huggning av politiker,

2) min ovan skisserade bakgrund och mitt nuvarande uppdrag som sekreterare för Europas Gröna tycks ligga väl inom ramen för vad klåfingriga säpo-agenier kan ha ansett utgöra grundval för allehanda snokande och registrerande,

3) skandalen med avlyssningen av Pierre Schori visar alt inte ens regeringsföreträdare kan känna sig säkra, vilket gör alt företrädare för den mest radikala oppositionen kan göra del än mindre,

112

4) den JK-ulredning som regeringen beställt tycks ha avsomnat (på Prot. 1988/89:98 beställning?), saml 18 april 1989

5) eftersom det enligt Hjälmrots yttrande i Aftonbladet tycks vara den

enklaste sak i väriden för personer som har anledning att misstänka all de Meddelande om inter varit utsatta för registrering, avlyssning m.m. att hos säpo få kontrollera sina ationer personakler,

begär jag just detta, dvs. att med egna ögon får la del av vad som kan finnas registrerat hos säpo om mig, alternativt att få en bindande försäkran om an inga som helsl uppgifler om mig finns i något som helsl säpo-register, och au ingen som helsl personkonlroll mot mig någonsin har förekommit i någon som helsl form.

Som svar på denna begäran har RPS den 6 april 1989 (SA 187-417-89) hänvisat till att utlämnande av uppgifler om mig i säkerhdspolisens regisler förutsätter "regeringens medgivande antingen genom beslämmelser i förordning eller genom beslut i det enskilda fallet".

Lidboms utredning: olaglig åsiktsregistrering förekommer

En viklig slutsats av Carl Lidboms säpo-ulredning är att politisk åsiktsregistrering fortfarande förekommer, trots att sådan förbjöds för elt kvartssekel sedan. Lidbom skriver i sin rapport (s. 105);

"Jag anser alt man bör inskränka registreringarna av politiska aktiviteter till personer som genom brottsligt beleende eller pä något annal pälagligt säll visat att de utgör säkerhetsrisker. Det blir inle längre lal om någon syslematisk registrering av personer på grund av deras politiska aktiviteter."

Detta föreslår Carl Lidbom. Därav kan endasl förslås att han har uppläckt att det nu sker systematisk registrering av personer som varken genom brottslig verksamhet eller på annal påtagligt sätt visat all de ulgör säkerhetsrisker, utan enbart på grund av deras politiska aktiviteter. Såvill jag förslär utgör detta lagbrott, om vilkel JK bör inleda förundersökning.

Av Carl Lidboms säpo-utredning framgår alltså att personregistreringen skötts så att både effektivitet och rättssäkerhet har blivit lidande, alt åsiktsregistrering har förekommit; dessutom har det nu avslöjats alt Lidbom utan hinder kunnal beställa fram akter över politiskt verksamma personer.

Enligt icke dementerade uppgifter är jag en av dessa personer.

Immunitet för riksdagsledamöter

Jag vill påminna om alt jag för närvarande är medlem av Sveriges riksdag, ledamot i utrikesutskottet och suppleanl i konstilulionsutskottel och i dessa egenskaper berättigad att ta del av åtskilliga hemliga handlingar. Jag varken har eller har haft skyddsklassad statlig tjänst.

För riksdagsledamöter gäller särskilda immunildsregler (RF 4:8, RO 3:18,3:18.1,4:1,4:6.1).

Således stadgas i RF 4:8, att "Ingen får väcka talan mot den som utövar
eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot eller beröva honom friheten
eller hindra honom att resa inom riket på grund av hans yttranden eller
gärningar under utövandet av uppdraget, ulan att riksdagen har medgivit det 113

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Meddelande om inlerpellalioner

genom beslul om vilket minsl fem sjättedelar av de röstande har förenat sig".

Del är uppenbart att om detta stadgande inle skall föriora sin innebörd måsle också säpos rätt alt registrera folkvalda riksdagsledamöter vara omgärdat med särskilda regler. Elt minimum är alt den riksdagsledamot som så begär själv måsle fä insyn i de uppgifler som säpo sammansläller om honom/henne.

Regislreringen av riksdagsledamöter och andra politiskt verksamma personer, liksom av journalister och författare, som icke innehar skyddsklas-sade tjänster enligl personalkonlrollkungörelsen, måste vara olaglig - såvida inle regeringen i de hemliga anvisningarna (3 december 1981) har medgivii åsiklsregislrering av politiker.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga:

1. Är del riktigt alt regeringen givil Carl Lidbom fria händer att studera akter i säpo-registret på politiskt verksamma personer?

2. Har regeringen före Carl Lidboms utredning varit medveten om att del i säpos register finns akter över riksdagsledamöter och andra poliliskt verksamma personer?

3. Ingår riksdagsledamöter i den kategori personer som kan åsiktsregi-slreras?

4. Har regeringen i de hemliga anvisningarna, för säpo medgivii den sorls åsiktsregistrering som bl.a. jag blivit utsatt för?

5. Är regeringen beredd att låta utreda om det finns något samband mellan åsiktsregistreringen av bl.a. miljöpartister och del faklum all en utsänd företrädare för socialdemokratiska parliel avslöjades under ett försök alt samla in åsikismalerial om miljöpartiets kongressombud 1988?

6. Är regeringen beredd att låla utreda (givetvis utan avsteg från grundlagens regler om tryckfrihet!) om del finns något samband mellan åsiktsregistreringen av bl.a. miljöpartister och den flod av ddaljuppgifler om miljöparlistiska riksdagskandidaters privata förhållanden som fick offentlighet under valrörelsens slutskede 1988?

7. Är regeringen beredd alt ge JK i uppdrag att skyndsamt undersöka om lagbrott förekommit i samband med åsiktsregistreringen och, om så är fallet, väcka åtal mot de skyldiga?

8. Är regeringen beredd all låta alla som varit föremål för olaglig åsiklsregislrering själva ta del av innehållet i säpos akter om dem själva?

9. Är regeringen beredd att under full offentlig insyn (efler del all vederbörande fått la del av innehållet i sina akter) låla förstöra samtliga åsiktsregister hos säpo?

10. Vilka åtgärder i övrigt är regeringen beredd att vidta för att återställa förtroendet för rättssäkerhet och demokrati i det politiska arbetet?

114

1988/89:204 av Pär Gransledt (c) lill socialministern om rekryteringen lill vård- och omsorgsyrken i Stockholmsregionen:

En av den offeniliga sekiorns vikligasle uppgifter är att erbjuda en god vård och omsorg lill de människor som behöver det. För an man skall kunna göra della på eu bra sätt krävs tillgång till kompetent och engerad personal.

Det slörsla problemet för sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg i dag är

svärighelerna all rekrytera och behålla personal. Landstingets sjukvård har under de senaste åren haft upp till flera tusen vakanta tjänster. Till della kommer en ökande personalomsättning. 1987 var personalomsättningen över 40 % bland dem som anställts i sjukvården under det senasle året.

För Stockholms stads del är situationen lika bekymmersam när det gäller äldreomsorg och barnomsorg. I äldreomsorgen saknas 500-600 personer för all besälta alla tjänster, och i barnomsorgen är det-brist pä över 1 200 personer.

Även vad gäller lärarna är situationen besvärlig. De närmaste fem åren behövs ytterligare 700 lärare i Stockholms stad, men man räknar i dag med att endast kunna rekrylera 250. Del saknas alltså 450 lärare.

Inom arbetsförmedlingen fanns i november 1986 1 700 lediga platser anmälda inom vårdområdet. I november 1988 hade dessa lediga platser ökat i anlal lill 2 700!

Della skall också ses mol bakgrund av alt antalet barn och personer över 80 år beräknas öka kraftigt de närmaste åren, med 8 %.

Inom såväl övriga kommuner i Stockholms län och stad som landstinget pågår ett omfattande arbete med all göra värd- och omsorgsyrkena mera attraktiva. I landstinget genomförde den tidigare majoriteten en unik personalsatsning under 1988. Över 300 miljoner anslogs lill olika personalpo-liliska ålgärder. Det finns en stor samstämmighet om att denna satsning skall fullföljas.

Trots de insatser som görs är problemen med rekrytering till vård- och omsorgsyrkena fortfarande myckel slora. En orsak till della kan vara den överhettade ekonomin i Stockholmsregionen. Tjänster inom data- och elektronikföretag och andra expanderande branscher erbjuder löner och andra villkor som är svåra för den offentliga sektorn att konkurrera med.

I en silualion där det är brist på arbetskraft, så riskerar överhettningen av ekonomin i Stockholmsregionen alt förvärra problemen inom värd- och omsorgsyrkena. En mer balanserad ulveckling skulle öka förulsällningarna att erbjuda länets invånare en god vård och omsorg.

Med hänvisning till della vill jag fråga slalsrådel:

1 Hur anser slalsrådel all överhdtningen i Stockholmsregionens ekonomi påverkar möjligheterna lill rekrytering lill vård- och omsorgsyrken?

2 Avser slalsrådel alt vidla några åtgärder för alt ändra denna situation? I sä fall vilka?

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Meddelande om interpeliationer

1988/89:205 av Gudrun Schyman (vpk) lill utbildningsministern om den slatliga filmpoliliken;

Den statliga filmpolitiken är i dag nästan helt koncenterad till det s.k. filmavtalet mellan slalen och filmbranschen, vilket främst reglerar filminsli-luieis verksamhel. Därutöver fattar riksdagen beslut om specialdestinerade anslag till institulel och dess nämnder.

I dag finns ett slorl missnöje med den statliga filmpolitiken. Filminstilutd har uppenbara svårigheter alt hävda film-kulturella inlressen framför renl kommersiella och blandar ofla ihop sina dubbla roller; dels all stödja svenskt filmliv, dels alt vara en konkurrent inom delta filmliv.

115

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Meddelande om interpeliationer

Åtgärderna för all slödja distribution och visning av kvalitelsfilm är valhänta och inkonsekvenla. Olika biografägare och visningsorganisationer möter ofta ett moständ från filminstitutet som i stället för att söka samverkan genom sina egna visningsnämnder hellre satsar på egen distribution och visningsverksamhet.

I det nu gällande filmaviald har filminstitutet dl särskill ansvar för att främja spridning och visning av värdefull film. De särskilda nämnder som hillills slån för bidragsfördelningen, visningsnämnden för film och video och nämnden för barn- och ungdomsfilm, skall enligl uppgifl upphöra den 1 juli i år och molsvarande arbetsuppgifter läggas över på en nämnd.

Mot bakgrund av den kritik som riktats både mot nämndernas koppling till filminsitituid och mot all man hafl för litet pengar lill förfogande, vill jag slälla följande frågor:

1 Hur kommer den nya nämndens sammansättning all garantera den fria filmens möjligheler?

2 Hur kommer kopplingen mellan filminstilulel och den nya nämnden all se ut?

3 Hur stora resurser är det tänkt att den nya nämnden skall få, och var kommer besluten om anslagens siorlek all fattas?

1988/89:206 av Anna Wohlin-Andersson (c) till kommunikationsministern om anslagel till enskilda vägar:

Sverige har 28 000 mil enskilda vägar, varav ca 7 000 för närvarande får stalsbidrag. Av de återstående 21 000 milen är många redan i dag slatsbi-dragsberälligade, men har pä grund av penningbrist inte kunnat tas in i bidragssystemet. Det skulle behövas 20 milj. kr. per är för att ge vägverket möjlighel att "bela av" den kö som i dag finns av vägar som uppfyller villkoren för stalsbidrag men ingel får.

Vad beträffar de vägar som nu får statsbidrag skulle bara uppfyllandet av den allra lägsta ambitionsnivån, all lyfta upp "mycket dåliga" vägar till "godtagbar" standard, kosta 1 600 milj. kr. Att lyfta upp "myckel dåliga" och "dåliga" vägar till "godtagbar" standard skulle kosta 4 500 milj. kr.

Trots dessa fakla har regeringen i årels budgetproposition endast räknat upp slalsbidragel med 4 %, vilkel i realiteten belyder en minskning. Detta skall jämföras med att anslaget lill drift av statliga vägar räknats upp med 11 % och till byggande av dito med 15 %.

Med anledning av ovanstående vill jag slälla följande frågor till kommunikationsministern:

1 Varför har anslagel till enskilda vägar räknats upp med endast 4 %?

2 Vad avser statsrådet alt göra åt del faklum alt anslagna medel aldrig räcker lill för all la in ulanför systemet slående statsbidragsberältigade vägar?

3 På vilkel sätt ämnar regeringen ge vägverket möjlighet all ålminslone äigärda de 14 % av del enskilda vägnätet sorn klassats som "dåliga" eller "myckel dåliga"?

116

13 § Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 14 april

1988/89:587 av Maria Leissner (fp) lill ulrikesminislern om EG:s nukleära sanktioner mot Sydafrika;

Den 15—16 april kommer utrikesministrarna i EG:s medlemsländer att träffas för att bl. a. diskutera ett eventuellt upphävande av EG:s nuvarande nukleära sanktioner mot Sydafrika. Bakgrunden är att Sydafrika kan komma all underteckna icke-spridningsavialet.

Har Sverige agerat för att söka påverka EG sä att dessa sanktioner inle upphävs?

den 18 april

1988/89:588 av Ingbritt Irhammar (c) till justitieministern om bättre stöd ål misshandlade kvinnor och barn:

En genomgriparide utvärdering av besöksförbudet fordrar en längre utredningstid än som var planerad.

I avvaktan på en sådan ulredning är del nödvändigt att förbättra skyddet och stödet åt misshandlade kvinnor-och barn med exempelvis trygghetslarm och förbättrade informationsåtgärder.

År justitieministern beredd all i avvaktan på en genomgripande utvärdering föreslå några åtgärder, exempelvis i enlighet med vad som anförts?

1988/89:589 av Ragnhild Pohanka (mp) till bostadsministern om villkoren för rivningslov;

Kan rivningslov beviljas för fasfigheter belägna inom elt område där detaljplanen icke är fastställd?

1988/89:590 av Raghild Pohanka (mp) till miljö- och energiministern om rening av Dalälven:

100 milj. kr. har salsats på två miljöprojekt; dl på Hisingen som Göran Värmby leder och del andra handlar om att rena Dalälven.

För att klara en ren Dalälv behövs nya koncessionsbeslul och en översyn av gamla gruvupplag i bl.a. Garpenberg och Falun.

Pä vilkel sätt följer regeringen, miljödepartementet och riksdagen upp beslutet all rena Dalälven?

Prot. 1988/89:98 18 april 1989

Meddelande om frågor

117

Prot. 1988/89:98 1988/89:591 av Margö Ingvardsson (vpk) lill justitieministern om ökat slöd
18 april 1989 åt misshandelsholade kvinnor:

Meddelande om frågor Har regeringen för avsikt att göra någol åt del bristande samhällsskyddet för kvinnor som utsätts för hotelser av män, i väntan på utvärderingen av lagen om besöksförbud?

1988/89:592 av Pär Gransledt (c) lill socialministern om rätten till god sjukvård:

Allas räll lill en god sjukvård har länge ansetts som elt självklart inslag i välfärdssamhället. Det har på senare tid, bl.a. mot bakgrund av sjukvårdskrisen i Stockholms län, ifrågasatts om lagsfiflningen verkligen tryggar denna rätt ål den enskilde. Del har också ifrågasatts om sjukvårdshuvudmännen alltid pä ett godtagbart sätt lever upp lill målel.

Är statsrådet beredd att ta initiativ för att trygga allas rätt till en god sjukvård?

1988/89:593 av Kent Lundgren (mp) till justitieministern om ökal slöd ät misshandlade kvinnor:

Samhällsskyddet för misshandlade och förföljda kvinnor har stora brister, och lagen om besöksförbud har inte förbättrat situationen, som vi hade troll och hoppals.

Tänker justitieministern föreslå ändringar i syfte att förbättra skyddet för misshandlade och förföljda kvinnor?

1988/89:594 av Ingela Mårtensson (fp) lill utrikesministern om utländska flolibesök:

Sverige har under 1980-talet hafl hundratalet flolibesök från kärnvapenstater. Dessa besök har tilldragit sig alll större inlresse frän allmänheten. Del är dock svårt att få informalion om planerade besök.

Mot denna bakgrund vill jag lill utrikesministern Sten Andersson ställa följande fråga:

Vilka flolibesök frän kärnvapenslater har vi att vänla de närmaste fyra månaderna?

1988/89:595 av Bengt Harding Olson (fp) till juslilieminislern om ökal stöd till misshandelsholade kvinnor:

Rättsamhälld måste kunna garantera sina medborgare trygghet mot brott och andra allvarliga trakasserier. Särskill kvinnor känner i dag en växande otrygghet. Främsl för att stärka kvinnofriden tillkom den s.k. besöksförbudslagen. Lagen har dock visat sig otillräcklig i flera avseenden. En klar förbättring skulle uppnås om lagen gav möjlighet att omedelbart frihelsberö-va den person som överträder ett meddelat besöksförbud.

118

I anledning av ovanstående vill jag fråga justitieministern: PrOt. 1988/89:98

Är justitieministern beredd att nu ta inilialiv lill en sådan förbättring av__________

besöksförbudslagen? Meddelande om frågor

1988/89:596 av Stina Eliasson (c) till utbildningsministern om fördelningen av medel till länsskolnämndernas sammanlrädeskoslnader;

För arvodeskostnader m.m. tilldelas samlliga länsskolnämnder samma belopp, 95 000 kr. oavsett de fakliska koslnaderna. För län med långa resvägar kan del i praktiken innebära att det inte finns medel lill ledamöternas arvoden. Det mesta har gäll åt lill reseulbdalningar.

Vill slalsrådel medverka till att medlen till länsskolnämndernas sammanlrädeskoslnader fördelas på ett sätt som beaklar de fakliska koslnaderna i olika län för bl.a. resor?

14 § Kammaren åtskildes kl. 17.03. In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Gunborg Apelgren