Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:97

Fredagen den 14 april

Kl. 09.00

Förhandlingarna leddes lill en början av iredje vice lalmannen.

1 § Justerades protokollet för den 6 april.

2 § Svar på fråga 1988/89:573 om bättre regeringsinformation till miljöpartiet de gröna

Anf. 1 Statsminister INGVAR CARLSSON:

Herr lalman! Claes Roxbergh har frågat mig om jag är beredd att förbättra regeringsinformationen till miljöpartiet de gröna.

Regeringen har givetvis en ambition att, när sä är lämpligt, i förväg informera riksdagspartierna om viktigare regeringsbeslut och andra händelser av vikt. Några särskilda former för hur denna information skall lämnas finns inle, annat än när del gäller de frågor som ligger inom utrikesnämndens område. I utrikesnämnden är ju miljöpartiet inle representerat.

Detta betyder all informationen lämnas på del säll som vid varje tillfälle är mest lämpligt. Det ligger i sakens natur all del är regeringen som får bedöma när, hur och till vilka partier informationen skall lämnas.

Anf. 2 CLAES ROXBERGH (mp);

Herr talman! Tack för svaret, även om jag kanske hade hoppats på dl bättre svar.

Sista meningen i svaret lycker jag är anmärkningsvärd; "Del ligger i sakens natur all del är regeringen som får bedöma när, hur och till vilka partier informationen skall lämnas." Jag tolkar det som att olika partier skall ha olika information. Jag ställer mig dä frågan om det inte är rimligt att alla partier får samma information och samma underlag för sitt politiska agerande. Vad är det i så fall som påverkar vilka partier som skall få reda på vad? Är del storleken pä partiet? Skall det största parlid ha reda pä mest?

Det finns frågor där man bör sträva efter politisk konsensus. För all det skall vara möjligt måste dock alla inblandade parter få reda på den väsentliga informationen. Jag har en känsla av att de borgerliga partierna ibland särbehandlas, och miljöpartiet de gröna och vpk behandlas på elt speciellt sätt. Varför fick inle vi den information som gavs i utrikesnämnden i

Prot 1988/89:97 måndags? Sent omsider fick vi visserligen den offentliga delen av säpoutred-

14 april 1989 "'ngen.

----------------------- Det borde vara så att alla partier är representerade i den s.k. parlarnenia-

Om betydelsen jor lax- i\ kommittén för säpofrågorna. Istället har man gjort utrikesnämnden lill
eringsvärdet av energi- f informationen, och därmed ställer man tvä av riksdagens partier
sparande installationer vanför. Ämnar regeringen återuppliva utrikesnämnden som det sekreta
m.m. i bostadshus utskott den en gäng var, när den skapades på 1700-lalel?

Anf. 3 Statsminister INGVAR CARLSSON:

Herr lalman! Utrikesnämnden sammanträdde inle i måndags. Däremot träffades partiledarna för de partier som är representerade i säpokommittén för all diskutera det fortsatta arbetet, vilkel jag lycker var högst rimligt. Samtidigt ansåg vi att det var vikligl all de ivå övriga partierna skulle fä det dokument som överlämnades vid della tillfälle, nämligen del öppna förslagel från Carl Lidboms ulredning. Mina medarbetare fick omedelbart lag på vpk. Vi sökte också under ett antal timmar efter en representant frän miljöpartiet. Det lyckades försl relativt sent på dagen. Exakt samma skriftliga material som de borgerliga partierna fick del av överlämnades dock till vpk och miljöpartiet.

Till sisl, när del gäller kommittéer kan det inle vara rimligt att man låser fast alt alla partier skall vara representerade i alla kommittéer. Det är i stället en av de lämplighdsfrågor som jag åberopar i mill svar. Däremot vägar jag med min erfarenhet av riksdagsarbete och regeringsarbeie påslå all det inte någon gång tidigare har lämnats information så ofta från regeringen till oppositionspartierna som nu.

Anf. 4 CLAES ROXBERGH (mp);

Herr talman! Om samma information lämnades på parfiledaröverlägg-ningen i måndags dit de borgerliga partierna var kallade, varför kallades i så fall inte vi? Hade del varil ett uirikésnämndssammanträde hade det varil naturligt all vi inle var kallade. I della fall borde vi emellertid ha varit där och fått information.

För mig innebär en parlamentarisk kommitté att de parlamentariska partierna finns representerade. Jag är myckel väl medveten om att det finns kommittéer där man inte behöver ha med alla partier. Är det en parlamentarisk kommitté lycker jag också alt alla partier bör ha insyn i arbelel.

Överläggningen var härmed avslulad.

3 § Svar på frågorna 1988/89:545 och 546 om betydelsen för taxeringsvärdet av energisparande installationer m.m. i bostadshus

Anf. 5 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr lalman! Claes Roxbergh har frågat mig om det stämmer all energisparälgärder i bostadshus leder till ell högre taxeringsvärde och om jag avser att vidta några åtgärder.

Birger Schlaug har frågat mig om regeringen länker ge direktiv lill

omarbetad fastighetstaxering så att inle miljö- och energimål motverkas.

Inför 1990 års taxering av småhus har en översyn av värderingsreglerna gjorts, bl.a. avseende standarden. I den proposition som lades fram förra våren vidhölls principen att standarden även i fortsättningen skall bestämmas med hänsyn till småhusets byggnadsmaterial och utrustning. Emellertid ansågs det nödvändigl all omarbeta den s.k. frågelistan från bl.a. förenklingssynpunkt. Del överlämnades lill riksskatteverket att närmare utforma frågelistan tillsammans med värderingsexpertis. Jag gjorde dock i sammanhanget vissa uttalanden om de riktlinjer som borde följas. Bl.a. förklarade jag mig dela de utgångspunkter som den parlamentariska kommitté som utrett frågan, funnit lämpliga för att bestämma standarden. Detta gällde bl.a. uppdelningen av frågorna avseende standarden på fem huvudområden, varav energihushållning utgjorde ett område. Vidare betonade jag betydelsen av att endasl sådana omständigheter som är relevanta och som har en entydig värdeinverkan borde beaklas vid slandardbedömningen. Riksdagen fann alt det inte rådde några motsättningar rörande den grundläggande målsättningen all förenkla och förbällra frågelistan, de riktlinjer som drogs upp i proposilionen eller de detaljer som har samband med denna fråga.

Taxeringsvärdena åsälis med utgångspunkt i marknadsvärdet. Vid utformningen av frågelistan gäller det alt hitta de faktorer eller egenskaper som pä elt entydigt sätt påverkar småhusens marknadsvärde. Frågan om elt hus är vinterbonat eller inle är elt exempel på en sådan egenskap. Uppgiften är således enbart all konsiaiera fakliska förhållanden. Energipolitiska överväganden får göras i andra sammanhang.

De frågor som Claes Roxbergh och Birger Schlaug framställt föranleder mig inle all vidta någon vidare åtgärd.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om betydelsen för taxeringsvärdelav energisparande installationer m.m. i bostadshus

Dä Birger Schlaug, som framställt fråga 1988/89:546, anmält alt han var förhindrad alt närvara vid sammanlrädel, medgav tredje vice lalmannen alt Lars Norberg i ställd fick delta i överläggningen.

Anf. 6 CLAES ROXBERGH (mp);

Herr talman! Vi borde bedriva energipolitik med alla tillgängliga medel, och då borde även fastighetstaxeringen vara elt av dessa. Energianvändningen i fastigheterna är av mycket slor belydelse. Del kommer att ha stor betydelse hur vi i framtiden bygger våra fasligheter, vilka värmesystem vi har och hur snåla vi kan göra dessa system. Del borde dä vara en självklarhet att vi utnyttjade alla medel som står lill buds för all fä människor att vidta åtgärder.

Elt värmesystem som kanske från början inle koslar mer pengar än elt traditionellt storförbrukningssyslem kommer att leda till att driften av huset blir billigare. Värdet på huset kommer dä alt stiga på grund av all huset blir billigare i drift. Huset får dä ell högre taxeringsvärde, och del blir därmed högre koslnader för den som bor där. I stället borde det vara tvärlom. De miljöförbättrande åtgärderna, de energibesparande och resursbesparande åtgärderna, borde inle finnas med som grund när del gäller uppräkningen av taxeringsvärdet.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Meddelande om interpellationssvar

Om ålgärder mot distribution av reklam via telefax

Anf. 7 LARS NORBERG (mp):

Herr talman! I Birger Schlaugs ställe tackar jag finansministern för svärd. Det var utformat nästan exakt som jag hade väntat mig. Men saken är kanske inle så enkel som finansministern föreställer sig.

Birgitta Dahl har förklarat alt avvecklingen av kärnkraften är "vår lids stora uppgift, den historiska ulmaningen". Elt av de viktigaste elementen för all möjliggöra denna avveckling är energihushållning. Mänga av de energi-hushållningsålgärder som Birgitta Dahl är efler år har arbelel för och gärna ser ulförda, lilläggsisolering, ireglasfönsler, braskaminer eller kakelugnar, har en mycket läng ålerbelalningstid. Del kan med dagens relalivt låga energipriser röra sig om både 30 och 40 år. Dessa åtgärder höjer alllsä i ringa mån husens marknadsvärde.

Många av dessa energihushållningsälgärder borde därför inte heller höja taxeringsvärdet. De poäng som nu skall läggas till husens värde, och som höjer taxeringsvärdet, blir då ett straff för att villaägaren i viss utsträckning av ideella skäl har gäll regeringen till mötes i sin ansträngning alt anta "den historiska ulmaningen". Skulle inle regeringen, orn den vill undvika beskyllningen för dubbla budskap, kunna se till att dessa poängtillägg för energisparälgärder stryks vid höstens villalaxering?

Överläggningen var härmed avslulad.

4 § Meddelande om svar på interpellationerna 1988/89:167, 169, 172, 192 och 197

Anf. 8 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr lalman! Eftersom inlerpellalionsdeballen den 25 april är inslälld på grund av arbetsplenum. kominer jag alt besvara interpellation 169 av Gunnar Hökmark om löntagarfonderna och 192 av Anne Wibble om AP-fondernas aktieköp i ett sammanhang den 22 maj.

Interpellation 197 av Knul Wachtmeisler om bankinspektionens rekommendationer besvaras den 23 maj.

Datum för svar på Lars Tobissons interpellation 167 om avvecklingen av omsättningsskatten pä värdepapper och 172 orn valularegleringen. som skulle ha besvarals den 25 april, har ännu inle fastställts. Jag ber all få meddela kammaren detta vid ell senare tillfälle.

5 S Svar på fråga 1988/89:530 om åtgärder mot distribution av reklam via telefax

Anf. 9 Kommunikafionsminisler GEORG ANDERSSON: Herr lalman! Anna Horn af Rantzien har frågat mig hur reklambranschens missbruk av andras telefax skall kunna beivras.

En lelefaxapparat kan anslutas lill vilkel lelefonabonnernang som helsl. Någol särskill abonnemang krävs alltså inle, även om del av praktiska skäl är lämpligt alt ha elt separat abonnemang för telefaxen. Televerket har därmed

Om bilismens skadliga inverkan på miljön

inte heller något inflytande över telefaxapparater eller vad de brukas lill. Prot. 1988/89:97 Den som har en telefax kan dock själv välja om den skall vara påslagen och 14 april 1989 alltså öppen för alla inkommande meddelanden eller inte. Del är nalurliglvis också möjligl för abonnenlen alt ha elt hemligt nummer.

Dagens teleteknik erbjuder fantastiska möjligheler till kommunikation. De möjligheterna måste vi värna om, och det är angeläget all de inle missbrukas. Televerket följer hur teletjänsterna ulnyltjas. För närvarande anser jag inle all del är motiverat med några ingrepp i möjlighelen all förmedla meddelanden per lelefax.

Tredje vice lalmannen konstaterade att frågeställaren ej var närvarande i kammaren och förklarade överläggningen avslutad.

6 § Svar på fråga 1988/89:543 om bilismens skadliga inverkan på miljön

Anf. 10 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Hans Leghammar har frågat mig om jag anser att forskarna har fel i fråga om alt naturen inte tål nivån på dagens utsläpp från biltrafiken och vilka fakla jag i sä fall har för alt inle minska bilismens skadliga påverkan pä miljön.

Bakgrunden lill frågan är enligl frågeställaren att jag i en TT-intervju skulle ha sagl alt del bara är i slorsläderna som bilismen behöver hejdas.

Som jag flera gånger tidigare har sagl både i och utanför riksdagen utgör biltrafikens effekter pä miljön ett stort problem. Det är därför nödvändigt all göra Irafiken mer miljövänlig.

Regeringen har som målsättning att minska utsläppen från biltrafiken, och beslut om åtgärder i delta syfte har redan fallats. För närvarande arbetar flera utredningar med all ta fram analyser över miljö- och hälsovårdsläget liksom förslag till ytterligare åtgärder.

Bilismens skadliga effekter är stora i storstäderna. Slorsladslrafikkommit-tén kommer att lämna sitt förslag före årets slut. Jag räknar med att vi därmed får dl tillräckligt underlag för alt bedöma vilka åtgärder som kan vidtas för all begränsa bilismen i slorsläderna och underiälta för kollektivtrafiken.

Om sä behövs är regeringen beredd att vidta ylllerligare ålgärder för alt reducera utsläppen och lokall begränsa bilanvändningen.

Anf. 11 HANS LEGHAMMAR (mp);

Herr lalman! Jag lackar för svaret.

I jämförelse med den TT-intervju som jag har haft till grund för min fråga är dagens svar klart mer nyanserat. Men jag frågar mig om della är en efterkonstruktion efler kritik för den TT-intervju som kablades ul den 20 mars. Där andades en bilismens slora optimism och all vi inle hade några större problem. Det står onekligen i TT-inlervjun all bilismen bara behöver begränsas i slorsladsomrädena. Är inlervjun fellolkad, eller är del en efierkonstruktion?

I hela Europa har man i dag förstått vidden och problemet med bilismens

Prot. 1988/89:97 skadeverkningar på miljön. I våra grannländer och nere på kontinenten
14 april 1989 satsar man mängmiljardbelopp för att komma ifrån den stora ökningen av

bilismen och för att få över gods och persontrafik på järnväg. Del har i

Om bilismens skadliga c ■ ■ . n ■. . ■ u - ■ j i j ■

° Sverrge inte alls vant samma upprustning och omläggning med anledning av

- de senasle årens katastrofer. I dagens kommunikationspolitik satsas del

dåligt på järnvägen. Regeringen anser inle all man beiräffande västkusten

kan hålla den utbyggnadsplan som har aviserats tidigare. Della visar lydligl

all TT-inlervjun stämmer räll väl med den kommunikationspolitik som förs.

Är TT-inlervjun felaklig, eller vad är det som egenlligen är sämre med

dagens svenska kommunikationspolitik?

Anf. 12 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON: Herr lalman! Mänga gånger har jag erfarit vådan av all bygga debatter och omdömen på rubriker och lösryckta citat. Det förvånar mig alt riksdagsledamöter inle inser vilket ofullständigt underlag man får pä det sättet. Jag har här i kammaren vid upprepade tillfällen uttalat mig om problemen med bilismen när det gäller miljön och sagl all regeringen nalurliglvis måste vidla åtgärder. Att regeringen redan har vidtagit åtgärder tycks vara bortglömt i debatten. Bl.a. har regeringen ställt krav på kalalylisk avgasrening och krav pä rening när del gäller lastbilar och bussar. Regeringen har aviserat yllerligare åtgärder i fråga om slorstadstrafiken, och regeringen har aviserat att ytterligare krav kommer att ställas när del gäller utvecklingen av renare fordon, alltså krav på bilindustrin. Regeringen har även aviserat alt biltullar skall införas där della är möjligl. Vägverket har fält i uppdrag alt analysera denna fråga och lämna förslag redan före den 1 juli.

Det är därför förvånande alt Hans Leghammar och andra bygger sina debattinlägg pä lösryckta citat. Intervjuer ger sällan en fullständig bild. Jag är förvånad att mina tidigare inlägg i dessa debatter inte har förmått övertyga Hans Leghammar och vissa andra vad regeringen fakliski slår för. Och regeringens satsning på järnvägen är offensiv, och syftet är att godstransporter och andra transporter skall överföras från landsväg och flyg lill järnväg.

Anf. 13 HANS LEGHAMMAR (mp);

Herr talman! Förnekar Georg Andersson alt han har sagt det sorn står i TT-intervjun? Det som Georg Andersson säger i debatterna om att minska bilismens farliga skadeverkningar, att regeringen har aviserat olika saker och att regeringen gör saisningar på olika områden låler myckel vackert. Men tyvärr är det myckel litet konkret som kommer ut av delta. Jag tycker alllsä att Sveriges kommunikationspolitik faktiskt förs på ell sådant sätt som framgår TT-intervjun. Den stämmer bättre med verkligheten än de vackra tal som vi ofta får höra i kammaren. Om kommunikationsministern vill dementera denna TT-intervju och verkligen lägga om kommunikationspolitiken så att den blir mer miljövänlig, skall jag ge honom all kraft och hjälp. Jag hoppas att vi gemensamt kan gä vidare i denna fråga.

Anf. 14 Kommunikafionsminisler GEORG ANDERSSON;
Herr lalman! Jag vill än en gång belöna att TT-inlervjun inte gav en
IQ fullständig bild av vad jag står för när del gäller trafikpolitiken. Men jag

lycker med rätta alt jag här i kammaren vid flera tillfällen mera utförligt har uttryckt vad regeringen och jag personligen slår för. Därför borde Hans Leghammar ha haft underlag alt bedöma denna fråga.

Glöm inte, Hans Leghammar, att regeringen har vidtagit kraftfulla åtgärder och att Sverige är ledande i Europa när det gäller krav på bilismen i fråga om miljön. Jag ägnar mig inle ät vackert tal, utan jag försöker föra en ärlig och öppen diskussion om trafikpolitiken i alla avseenden. Då får man inte blunda för problemen, men man får inte heller bara ägna sig åt svartmålning ulan försöka se ulvägar för alt kunna upprätlhålla en bra transporlpolitik i det här landet lill gagn för människor och näringsliv.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om postens paketsortering i Ange

Anf. 15 HANS LEGHAMMAR (mp):

Herr lalman! Faklum kvarstår, herr kommunikalionsminsler, att bilismen ökar och att järnvägen har myckel svårt att konkurrera i det här landel. Alla forskare är överens om att bilismen måsle minska, men regeringen låler ändå bilismen öka i omfattning. Vad är det dä för politik som regeringen egentligen för? Jag tycker faktiskt att del som slår i TT-intervjun stämmer ganska väl i fråga om bilismens stora Höga visa. Tyvärr tycker jag alt det stämmer alllför väl.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1988/89:549 om postens paketsortering i Ange

Anf. 16 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr lalman! Martin Olsson har frägal mig vilka åtgärder regeringen kommer att vidta för att förhindra att postverkets paketsortering flyttas från Ange.

Som Martin Olsson känner lill pågår del inom poslverkd sedan ell år tillbaka en översyn av distributionsnätet för paket- och brevhantering. Översynen bedrivs i etapper, och olika alternativ övervägs. De sammanlagda effekterna pä postverkets ekonomi, tjänsternas kvalilel och sysselsällningen kan bedömas först sedan utredningarna är klara och resultaten av ett antal delutredningar vägts samman. Enligt postverket, som självständigt beslutar i organisationsfrågor av den här typen, kan detta göras först efler sommaren 1989. Någol ingripande från regeringens sida är således inle aktuellt.

Anf. 17 MARTIN OLSSON (c);

Herr lalman! Jag ber att få lacka kommunikationsministern för svaret pä min fråga. Frågan gäller om regeringen avser alt vidta några ålgärder för all förhindra all poslens pakelsortering flyttas från Ange. Den frågan rymmer många aspekter. Den gäller sysselsättningen i en avfolkningsdrabbad kommun, och den gäller huruvida poslen skall flytta över transporter från järnväg till landsväg. Frågan har härigenom både miljö- och trafiksäkerhetsaspekter. Dessutom handlar denna fråga om huruvida statliga verksamheter i samverkan skall ta elt erforderligt regionalpolitiskt ansvar.

Mot bakgrund av regeringens nyligen avgivna löften om all uppmärksam-

Prot. 1988/89:97 ma Väslernorrlands problem-Västernorrland är ju ett län som haren kraftig
14 april 1989 befolkningsminskning - är del förvånande om regeringen inte vidtar några

' åtgärder för att försöka bevara denna viktiga verksamhet i Ange. Om denna
Om åtgärderför att för- , , „ r = s i ■• i j ■ i i ■■ • j m

. verksamhel flyttas frän Ange beräknas den mrnska sysselsättningen med 50, hindra oljekalaslrofer , ,,

till havs

60 eller 70 personer.

Tyvärr visar svaret att regeringen inte avser all ingripa - del är åtminstone inte aktuellt nu.

Jag vill fråga kommunikationsministern om inte regeringen, mot bakgrund av löftena lill Västernorrland, som statsministern gav senasl i ell lal i Sundsvall för någon vecka sedan, finner skäl och ansvar för all försöka påverka utvecklingen på ett sådant sätt att denna verksamhel, som är sä betydelsefull för Ange, får vara kvar. Anser regeringen all del är rimligi all statliga verk omlokaliserar sina verksamheter på ett sådant sätt att det går tvärtemot samhällels regionalpolitiska strävanden?

Överläggningen var härmed avslulad.

8 § Svar på fråga 1988/89:554 om åtgärder för att förhindra oljekatastrofer fill havs

Anf. 18 Kommunikafionsminisler GEORG ANDERSSON:

Herr lalman! Hugo Hegeland har frägal mig om regeringen är beredd all la iniliativd till en internationell konferens där man eftersträvar en lösning för att förhindra oljekalaslrofer lill havs.

Bakgrunden lill frågan är den nyligen inträffade oljekaiastrofen i Alaska. Hugo Hegeland befarar att fler sådana katastrofer skall inträffa på grund av att skrolfärdiga oljetankrar trafikerar världshaven.

I Europa har sjöfartsmyndighelerna i 14 länder, däribland Sverige, ingäll elt avtal om samarbele om harnnstatskontroll. Detta innebär all de länder som deltar i samarbetet på ett effektivt sätt kan utöva kontroll över all ulländska fartyg efterföljer de inlernalionella regler som gäller säkerheten och miljöskyddet i fråga om farlygstransporler.

Frågor om säkerhet för tankfarlyg och skyddel för havsmiljön behandlas forllöpande och regelbundd i FN-organd IMO (Inlernalional Maritirne Organization). Inom IMO finns del en särskild kommitté som behandlar miljöskyddsaspeklerna. Skyddet för havsmiljön har jämte fartygssäkerheten getts högsta priorild i IMO-arbeld, och Sverige dellar aklivl i della arbete.

Mot denna bakgrund avser jag inte all la initiativ lill någon särskild konferens om oljekalaslrofer lill havs.

Anf. 19 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Jag tackar slalsrådel för svaret. Jag måste dra en slutsals av
rakt molsall karaktär. Mot den bakgrund som slalsrådel här beskriver finns
det verkligen anledning att ta inilialiv till en konferens om hur rnan skall
förhindra oljekalaslrofer i framliden, eftersom största delen av världens
lankflolta är skrolningsfärdig.
12 Här säger visserligen slalsrådel all det finns elt samarbete om hamnslals-

koniroll. Del innebär alt de länder sorn deltar i samarbetet effektivt kan ulöva koniroll. Vissl. men de gör inle del. Sedan forlsäller statsrådet med all säga all frågor om säkerhel för tankfartyg och skyddet för havsmiljöer behandlas fortlöpande och regelbundet i FN-organd IMO. Del finns l.o.m. en särskild kommitté som behandlar miljöskyddsaspekterna. Det påstås all fartygssäkerhden ges högsta priorild i delta arbete och att Sverige deltar aktivt i arbetet. Men hur i all världen, herr statsråd, kan hundratals skrolfärdiga tankfartyg segla på världshaven? Snarl inträffar näsla katastrof. Det görs ingenting aktivt.

Det finns verkligen all anledning alt ta initiativ och i varje fall att ta närmare reda på vad dessa kommittéer gör. Vad görs inom FN-organd? Sitter rnan bara och sammanlräder? Man hindrar inga oljekatastrofer genom kommittéarbete och sammanträden i FN!

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om åtgärder för att förhindra oljekatastrofer till havs

Anf. 20 Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Hugo Hegeland noterade vad jag svarade, att del pågår elt fortlöpande arbete i en internationell kommitté. Det förvånar mig att Hugo Hegeland i näsla andelag frågar: Varför gör man ingenting?

Hugo Hegeland begär en särskild konferens. Oin del nu forllöpande pågår ell inlernalionelll samarbele, är väl de intentioner som Hugo Hegeland efterlyser därmed uppfyllda. Jag utgår från att de söm företräder Sverige i denna kommitté driver denna fråga.

Jag vet inte vilket underlag Hugo Hegeland har för sitt påstående om att världshaven är fyllda av skrotfärdiga tankfartyg. Om del finns fog för elt sådant påslående, ulgär jag självfallet ifrån alt det med kraft uppmärksammas i del inlernalionella arbele som forllöpande pågår. Däremot menar jag all någon särskild konferens mol denna bakgrund knappasl är motiverad.

Anf. 21 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Det finns utförlig statistik över de tankfartyg som trafikerar världshaven. Flertalet av dessa byggdes under 70-lalet under den slora boomen. Tolv år anses vara maximitiden för ell tankfartyg innan del är skrolfärdigl. Elt hundratal tankfartyg är faktiskt äldre än tolv år.

Så här skrev Svenska Dagbladet den 30 mars: "Världens flotta av tankfartyg är föråldrad och i många fall är del rena tidsinslällda miljöbomber som plöjer världshaven med kurs mot katastrof." Även Göteborgstidningar uppmärksammade denna allvarliga situation.

Statsrådet talar om fortlöpande inlernalionelll arbete, men del enda som fortlöper är dessa farlyg på världshaven som snarl kommer att föranleda en ny kalaslrof. Man borde nalurliglvis göra någonting aktivt också åt de bekvämlighdsflaggade fartygen, som också innebär slora risker.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:97 9 § Svar på fråga 1988/89:568 om brottsoffers rätt till skadestånd

14 april 1989

Om brottsoffers rätt till skadestånd

Anf. 22 Justitieminister LAILA FREIVALDS;

Herr talman! Ingrid Hemmingsson har frågat mig om jag är beredd alt föreslå ändringar i lagen, så att brottsoffer hälls skadeslösa i sädana fall dä en skada har orsakals genom brott av någon som har avvikit frän psykiatrisk vård.

I broitsskadelagen finns regler om ersällning av statsmedel för skada lill följd av brott. Sådan brottsskadeersätlning utges för personskada oavsett vem som har begått brottet. Vid sakskada och ren förmögenhelsskada lämnas brollsskadeersättning däremot - utom i vissa undantagsfall - bara om brottet har begåtts av vissa kategorier av rymlingar, framför allt personer som är intagna i kriminalvårdsanslall eller är häktade.

I förarbetena till broitsskadelagen (prop. 1977/78:126 s. 19) diskuterades vilka kategorier av rymlingar som borde omfallas av den särskilda ersätt-ningsmöjlighden vid egendomsskada. En av de kategorier som dä behandlades var personer som är intagna för psykiatrisk vård. Del konstaterades all de flesla kommuner hade tecknat en särskild försäkring som gav ersällning för skador som sädana intagna vållat genom brott. Även de kommuner som inle hade lecknal sådan försäkring gav i regel ut ersättning på liknande grunder. Regeringen och riksdagen fann det inle påkallal all staten log pä sig dl vidsträckt ansvar för egendomsskador som hade vållats av intagna vid anstalt eller vårdinrättning för vilken landstingskornmun eller primärkommun var huvudman. Inle heller borde staten genom lag ålägga huvudmännen ett sådant ansvar.

Jag har ingen annan uppfattning. Landstingsförbundet har också rekommenderat landstinget att ersätta bl.a. sakskada som tillfogals någon annan av en vårdlagare som är intagen för psykiatrisk värd. Att ersättning inte utgår enligt broitsskadelagen i del fall som Ingrid Hemmingsson syftar pä belyder alltså inte att den skadelidande behöver bli utan ersättning. Någon lagändring behövs därför inte enligt min mening.

Anf. 23 INGRID HEMMINGSSON (m);

Herr lalman! Jag lackar statsrådet för svaret.

Det fall som jag syftar till handlar om elt synnerligt rått överfall i en ort i Jämtland. Gärningsmannen dömdes lill sluten psykiatrisk vård och vistades på psykiatriskt sjukhus, varifrån han rymde ett flertal gånger och gjorde sig skyldig lill flera grova våldsbrott. Han befinner sig i dag vid Frösöklinikerna, och hotel om hämnd från hans sida kvarstår. Della är bakgrunden.

Under sådana omständigheter känner sig både brottsoffren och de hotade
hell utlämnade, och även polisen känner sig hjälplös. Det måste naturligtvis
kännas orättvist för de drabbade att inte lagstiftningen om ersättning skall
gälla, då gärningsmannen är dömd till sluten psykiatrisk vård och därför
befinner sig på s.k. fel ställe. För de människor som drabbas är skadan och
kränkningen av deras integritet lika slor var den dömde än befinner sig, om
del är på en kriminalvårdsanslall eller elt psykiatriskt sjukhus. Därför
vidhåller jag fortfarande att reglerna för ersättningen lill brollsoffren måsle
14 ses över. Del kan inte vara rimligt att den enskilde skall behöva bli lidande

eller bli drabbad på grund av bestämmelserna om vem som är huvudman.

Det är helt rikligt som Laila Freivalds sade att landstinget kan ge ersättning. Men det är inle självklart, för det finns ingen lag utan endast rekommendationer från Landstingsförbundet. Den försäkring som kan tecknas genom landstinget gäller också med en självrisk på omkring 1 000 kr. - del är litet olika i olika landsting.

Den 23 mars informerade juslilieminislern om översyn av reglerna i skadeståndslagen. Jag förvänlade mig att jag skulle finna någonting om detta, men översynen gällde tydligen endasl skadestånd pä grund av försummelser som begåtts av myndigheter.

Jag tycker att det är viktigt all man ser det här frän de drabbades sida, som känner sig orättvist behandlade. Att någon blir dömd till psykiatrisk värd förekommer i slörre utsträckning än tidigare. Möjligheler lill rymning för sädana personer är myckel större. Därför anser jag forlfarande alt man bör se pä reglerna. Huvudmannaskap borde inle vara del avgörande.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar

Anf. 24 Jusfilieminister LAILA FREIVALDS:

Herr lalman! Jag delar hell Ingrid Hemmingssons uppfallning all brottsoffer som drabbas av skada i samband med brott begångna av personer som är på rymrnen från olika institutioner skall ha räll lill ersällning. Som jag redogjorde för i mill svar har vi ell syslem som innebär alt alla kategorier brottsoffer har möjlighet att få ersättning. Mot den bakgrunden har jag ingen annan uppfattning än den som riksdagen hade i denna fråga för dl par år sedan när lagstiftningsfrågan behandlades.

Anf. 25 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr lalman! Vissl är del rikligt alt alla har möjlighet att få ersättning. När del gäller personskador är den möjlighelen likvärdig. Men när det gäller egendomsskador, som kan kännas lika kränkande och vara lika besvärliga, är det belydligt svårare att fä ersättning. Man måste gå till landsting för att begära ersättning, och där har man endasl rekommendationer. Del finns ingen lag, ingen ovillkorlig rätt lill ersällning. Del blir bekymmersamt för de människor som drabbas av både skada och integrildskränkning och sedan får en massa besvär för att evenluelll fä ul en ersättning.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1988/89:576 om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar

Anf. 26 Jusfilieminister LAILA FREIVALDS:

Herr talman! Ewa Hedkvist Petersen har frägal mig om jag är beredd alt ta initiativ så alt ogifta föräldrar mer regelmässigt erhåller gemensam vårdnad om sina barn.

Ell viktigt inslag i den ulveckling som har skett pä föräldrarätlens område mol en belöning av barnels intresse har varit institutet gemensam vårdnad. Syftet med reglerna om gemensam vårdnad är framför allt att främja goda förhållanden mellan barnet och båda föräldrarna. Elt gemensamt ansvar kan många gånger bidra lill det.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar

Det finns enligt min mening anledning att eftersträva en ökad användning av institutet gemensam vårdnad. Inom juslitiedepartemenlet undersöker vi för närvarande vilka möjligheler som kan finnas alt uppnå detta. Även om lagstiftningens roll sorn pådrivare inte skall överskattas, kan del vara en viklig markering av båda föräldrarnas ansvar för sina barn, oavsetl om de lever fillsammans eller inle. Resullald av vårt arbele kommer alt presenteras i en deparlemenlspromemoria som vi hoppas kunna lägga fram senare under våren.

Det är ännu för lidigl att gå in pä konkreta förslag. Men vi överväger bl.a. om man genom praktiska förenklingar kan göra den gemensamma vårdnaden mer lätlillgänglig för ogifta föräldrar. I myckel är del nalurliglvis också elt informationsproblem.

Anf. 27 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):

Herr lalman! Jag vill lacka justitieministern för svaret. Hennes ansats är ju densamma som min, dvs. alt det är viktigt all samhället, bl.a. genom lagsliflningen, uppmunlrar föräldrar som separerar att gemensamt la ansvar för sina barn, oavsett om föräldrarna varit gifla eller ogifta.

Av detta följer all jag lycker all del är bra alt regeringen överväger frågan hur gemensam vårdnad kan bli mer lättillgänglig också för ogifta föräldrar. De har i dag möjlighel all göra en anmälan om gemensam vårdnad, men vi vel alt många ändå inle gör det. Man lycker hell enkell inte alt del har någon belydelse, då samlevnaden känns bra.

Men sedan kommer kanske svärighelerna. och separalionen blir verklighel. Då får vårdnaden betydelse, och den kan tyvärr bli en del av oenigheten mellan föräldrarna. Umgänget mellan barnen och den av föräldrarna som inle har vårdnaden kan försvåras då vårdnaden inte är ordnad så all båda föräldrarna är nöjda - och barnet kornmer i kläm.

Inför framtiden vore därför det bästa om även ogifta så regelmässigt som möjligt kunde få gemensam vårdnad - och sett främst ur barnets synvinkel skulle del vara det absolul bästa. Man kan också förmoda all fastställande av underhållsbidrag skulle underlättas om gemensam vårdnad vore regel även för ogifta. Detta skulle kunna ordnas l.ex. i samband med att faderskapet fastställs.

Jag tror också alt mänga ogifta föräldrar som i dag inte anmält önskemål om gemensam vårdnad skulle göra del, om de blev informerade om fördelarna. Min fråga lill juslilieminislern blir därför om hon nu överväger all gå ul och informera de ogifta föräldrarna om deras möjlighel lill gemensam vårdnad.

Anf. 28 Jusfilieminister LAILA FREIVALDS:

Herr lalman! Vad gäller frågan om justitiedeparlementet nu är berett att gå ul med information om vilka möjligheler del finns för föräldrar att ha gemensam vårdnad, vill jag svara alt del kan vara lämpligt all gä ul med sådan information i samband med all depariemenid lar fram deparlemenis-promemorian med evenluelll förslag lill ändrade regler.

Anf. 29 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):

Herr lalman! Jag får lacka juslilieminislern för del positiva beskedet.

Jag Iror alltså, som jag sade tidigare, att många ogifta föräldrar skulle överväga all anmäla önskemål om gemensam vårdnad, om de blev informerade om all det kunde vara en fördel, främst för barnet i samband med en separation, alt ha detta ordnat.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om del bilaterala utvecklingssamarbetet med Etiopien

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1988/89:570 om det bilaterala utvecklingssamarbetet med Etiopien

Anf. 30 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN:

Herr talman! Nils T Svensson har frågat mig hur jag ser på det fortsatta bilaterala utvecklingssamarbetet med Etiopien mol bakgrund av de oroande rapporler om såväl kriget som lägel för de mänskliga rällighelerna som nått oss på senare tid.

Sverige har sedan lång tid bilateralt utvecklingssamarbete med Etiopien.

Vi tog denna vecka emot besök av en etiopisk delegation, ledd av landels utrikesminister. Besöket gav oss tillfälle all la upp frågor om kriget, mänskliga rättigheter och biståndet.

Del förödande och tragiska kriget i norra Eliopien fortsätter, och någon militär lösning synes knappasl möjlig inom en nära framlid. Kriget måste upphöra och parterna söka en fredlig politisk lösning. Jag framförde detta till den etiopiske ulrikesminislern och riktade en enträgen uppmaning lill den etiopiska regeringen all göra alll för att söka en förhandlingslösning pä konflikten. Samma uppmaning har vi även riklal lill erilreanska och andra rörelser som strider mol den etiopiska militären.

Vad gäller mänskliga rättigheter har vi tagit emot oroande rapporter om utvecklingen i Etiopien. Jag framförde regeringens oro över senare tids information, bl.a. om långvariga frihelsberövanden utan rannsakan och dom. Dessutom beklagade jag att några nyheler om frigivningar av polifiska fångar inte längre når oss.

Vad beträffar biståndet måste vi konstatera att det blir allt svårare ätt bedriva ett långsiktigt utvecklingssamarbete i Eliopien. Elt skäl är alt kriget i norr tar stora resurser i anspråk, såväl mänskliga som materiella. En annan omständighet är all våra uppfattningar skiljer sig åt om mål och medel, liksom om inriktningen av samarbetet. Della gäller särskilt jordbrukspolitiken med dess inslag av kollektivisering av jordbruken.

Mot denna bakgrund planerar jag nu en översyn av samarbetsprogrammen beiräffande Etiopien i avsikt alt en slörre del av samarbetet skall inriktas mot kaiasirofförebyggande bistånd och humanitära insatser. Del s.k. Welopro-jektet är nu föremål för avtalsförhandling. Della innebär alt de delar av projekiei som inle är inriklade på kaiasirofförebyggande insatser kommer att skäras borl. Dessa slutsatser framförde jag också lill den gästande utrikesministern och hans delegation.

Etiopien är ell av världens fånigaste länder. Del är därför med beklagande

2 Riksdagens protokoll 1988/89:97-98

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om skyldigheten för hyresgäster att betala kostnaderna för installation av kabel- TV

jag konstaterar alt de praktiska förutsättningarna för att bedriva ett långsiktigt utvecklingssamarbete har försämrats så att vi måste vidla förändringar i värt samarbetsprogram.

Anf. 31 NILS T SVENSSON (s):

Herr lalman! Jag tackar biståndsministern för svaret på min fråga.

Den beskrivning som biståndsministern gör av läget i Eliopien ger verkligen anledning till att vara myckel krilisk mot den etiopiska regeringens polilik. Kriget fortsätter, och man lar inga initiativ fill att inleda några fredsskapande samtal. Man fortsätter kollektiviseringsprocessen, folkomflyttningarna och bybildningarna, och det sker alldeles uppenbart med stort tvång för människorna.

Rapporterna om lägel för de mänskliga rättigheterna är, som biståndsministern sade, myckel oroande. Det senaste vi har hört är ju alt man sänder ul minderåriga i kriget. Det är en mycket tragisk utveckling vi ser i dl land som Sverige sedan mycket lång lid har haft utvecklingssamarbete med.

Nu ger biståndsministern besked om en annan inriktning av vårl bistånd lill Etiopien, och det är tillfredsställande mol bakgrund av den silualion som råder i landel. Del betyder, som jag nu tolkar svaret, all biståndet framöver inte binds vid så långsiktiga åtaganden. Del leder i sin tur lill alt det blir en ökad handlingsfrihet, och del kan ju vara bra om utvecklingen i landel skulle kräva ytterligare förändringar av våra biståndsinsatser.

Biståndsministern gör nu klart att det blir en ökning av de humanitära insatserna i Etiopien - en översyn av samarbetsprogrammen och en ökning av katastrofbiståndet. Jag tycker all del är vikliga och bra besked vi får, besked som visar alt våra insatser blir mer förenliga med de mål vi ställt upp för värt utvecklingssamarbete.

Överläggningen var härmed avslulad.

12 § Svar på frågorna 1988/89:533, 555 och 559 om skyldigheten för hyresgäster att betala kostnaderna för installation av kabel-TV

Anf. 32 Bosladsminisler ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Carl Frick, Margareta Persson och Jan Strömdahl har ställt frågor till kommunikalionsminislern, utbildningsministern och justitieministern om skyldigheten för hyresgäster att betala kostnaderna för installation av kabel-TV.

Arbelel inom regeringen är så fördelat att del är jag som skall svara på frågorna.

Bakgrunden lill frågorna är två domar som nyligen har meddelats av högsta domstolen och Svea hovrätt. I det mål som prövades av högsta domstolen hade en hyresgäst under en längre tid låtit bli att betala en hyreshöjning om 30 kr. i månaden. Höjningen hade fastställts i en förhandlingsöverenskommelse mellan hyresgästorganisationen och fastighetsägaren. Högsta domstolen fann all hyresgästen genom alt inte beiala hela hyran hade förverkat sin hyresrätt och att han var skyldig alt flytta. Svea hovrätt

fann i sin dom att en installation av kabel-TV mol en hyresgästs vilja inte innebär ett sådant men i nyttjanderälten all hyresgästen har rätt lill avdrag på hyran eller ersättning.

En installation av kabel-TV bedöms på samma säll som installation av andra gemensamma anordningar i en fastighet, l.ex. en vanlig centralantenn för radio och TV. Detta innebär bl.a. alt hyresgästerna genom sina organisationer har möjlighel att påverka beslutet om en faslighel skall anslulas till kabel-TV eller inte. Jag lycker alt delta är en viktig del av boendeinflytandd.

Jag lycker också att det är viktigt alt en hyresgäst som inte vill ta del av kabel-TV:ns hela programutbud skall ha möjlighet all slippa ta emot de sändningar som han eller hon inte vill ha. Tekniken ger i dag sädana möjligheler. Alt hyresgästen bör ges valfrihel kommer också till ullryck i de rekommendationer för installation och utnyttjande av kabel-TV som SABO och Sveriges fastighetsägareförbund har kommit överens med Hyresgästernas riksförbund om.

En enskild hyresgäst kan alllid få en eventuell hyreshöjning pä grund av kabel-TV prövad av hyresnämnden. Prövningen sker då enligt de vanliga bruksvärdesreglerna. I en bostadsrättsförening är det medlemmarna själva som pä föreningsstämma fattar beslut om anslutning till kabel-TV. En medlem kan få stämmobeslutet prövat av domstol.

En hyresgäst måsle betala hyra även för sådana gemensamma anordningar som han eller hon inle anser sig vilja eller kunna utnyttja, l.ex. tvättstuga, hobbyrum eller lekplatser. Betalas inte hyran, riskerar hyresgästen att förlora sin nyttjanderätt. Pä samma sätt måste nalurliglvis en hyresgäst beiala en i behörig ordning fastställd hyreshöjning pä grund av installation av kabel-TV, även om hyresgästen inle själv vill utnyllja denna. Delsamma gäller bosladsrältshavare.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om skyldigheten för hyresgäster att betala koslnaderna för installation av kabel- TV

Då Margareta Persson, som framställt fråga 1988/89:555, anmält all hon var förhindrad all närvara vid sammanträdet,.medgav iredje vice lalmannen all Erkki Tammenoksa i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 33 CARL FRICK (mp):

Herr lalman! Jag tackar sä myckel för svaret. Det är elt mycket formalistiskt svar.

Hovrätten har nu gått vidare och sagl att den aktuella avgiften kommer att vara beroende av lägenhetens storlek. Valfriheten för samhällel blir något av en chimär när människor tvingas betala för något som de inte har beställt eller inle vill ha. Många människor vill ju inte ha kabel-TV. Människor vill faktiskt skydda de unga från det skadliga inflytande som programmen i de aktuella kanalerna kan ha. Det är en myckel viktig synpunkt, som alllsä måsle väga myckel tungt. Trots allt handlar det ju om elt tvång.

I andra sammanhang vill man avveckla kollektivanslutningen. Men i det här fallel vill man kollektivansluta människor till del massmediala samhället. Man gör det på strikt formell grund. Man säger nämligen alt frågorna kan prövas i hyresnämnden - en lung, byråkratisk apparat, som de människor får underkasta sig som blir påtvingade något som de inte vill ha.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om skyldigheten för hyresgäster all betala kostnaderna för installation av kabel- TV

Saker och ting skall ske i behörig ordning. Det och del är fastställt osv. Allt della tyder på att man har en mycket strikt formalistisk syn på något som egenlligen har med vår andliga frihet att göra. Även om det hela är formellt korrekt, är det här en form av rällsövergrepp mot de människor som inle vill ha kabel-TV och som vill skydda sig själva och sina barn mol en påverkan som inte är önskvärd.

Mol den bakgrunden tycker jag faktiskl att samhället inte skall slälla upp för dem som tvingar på människor någol som människorna inte vill ha. Det måste vara en mänsklig rättighet all fä säga nej i sädana här fall. Dessutom skall människor inte behöva vara tvungna all betala för någol som de faktiskt inle har beställt eller som de inte vill ha. Del är dags för dl omlänkande på denna punkt. Jag lycker att regeringen borde se till all lagstiftningen ändras sä, alt vi åter får valfrihel i samhället också på detta område.

Anf. 34 ERKKI TAMMENOKSA (s):

Herr lalman! Det har redan framgått att Margarela Persson är förhindrad att närvara i dagens debatt. Vi har därför kommit överens om alt jag skall tala i hennes ställe. Försl och främst tackar jag statsrådet för svaret.

Inledningsvis konstaterar jag all denna fråga är viktigare än man tror. Frågan är elt slags ödesfräga, som jag ser saken. Visst kan man acceplera avgifter om man utnyttjar de möjligheter som den installerade kabeln erbjuder. Men del är viktigt att ingen hyresgäst ivingas betala för kabel-TV som hon eller han inte vill ha. Jag har funderat på hur det förhåller sig med de nya parkeringsplatser där elvärme l.ex. installeras. Min juridiska kompetens är dock inte tillräcklig för att jag här och nu skall kunna utveckla frågan ytterligare. När det gäller principen är jag emellerfid säker.

Anf. 35 JAN STRÖMDAHL (vpk):

Herr lalman! Jag är verkligen, herr statsråd, tillskyndare av boinflytande och gemensamma anordningar i fråga om boendet. Jag är aktiv i hyresgäströrelsen sedan tiotals år tillbaka. De här reklamfinansierade rymdsignalerna, och del är poängen i detta sammanhang, kan inle betraktas som en gemensam nyttighet, som en del av boendet eller som något som man skall beiala hyra för i likhel med andra nyttigheler - tvättstuga, cykelrum osv., dvs. sådant som man har kommit överens om hör fill bostaden, boendet och som är preciserat i lagsfiflningen eller i förordningar på boendels område.

Det finns egentligen bara en relevanl parallell alt dra här. Jag länker då pä lelefoninstallationerna. Men telefonen är en nyttighet som de flesla vill ha och anser sig vilja beiala för. Kan bostadsministern tänka sig den silualionen att den som inle vill ha telefon indragen ändå skall påföras avgift för denna som en del av hyran och att den som slarvar med all betala telefonräkningen blir vräkt från sin bostad? Jag lycker all någoniing sådanl skulle vara ganska orimligl. Men lika orimligt är del an kabel-TV, som i mycket mindre utsträckning är en nyttighet, kan få så allvarliga följder för den boende. Kan vi inte hjälpas ål och se fill att det preciseras i ett slags uttalande att detta med kabel-TV inte är alt betrakta som en del av boendel och inle kan anses utgöra en del av hyran? I stället borde man enas om all delta är en sak mellan den som vill ha kabel-TV och den som vill sända.

Anf. 36 Bosladsminisler ULF LÖNNQVIST;

Herr lalman! Det är två olika ting som vi måste hälla isär i denna diskussion. Det ena är själva installationen av tekniken, och del andra är utnyttjandet av tekniken. Denna installation - det är alltså endasl koslnaderna för den som del kan bli tal om alt lägga på hyran - är nalurliglvis all jämställa med inslallalion av andra formeravcenlralanlenner i ell hus. Della gör man för all undvika all varje enskild hyresgäsl vidiar sädana ålgärder. Moderna installationer är gjorda på ett sådant sätt alt det är mer än de sedvanliga kanalerna som kan tas emot.

Jag delar fullsländigl uppfattningen all ingen mol sin vilja skall behöva la emot del ulbud som via dessa installationer sprids ut lill enskilda lägenheter. Jag delar också den uppfattning som framför allt Carl Frick ullryckle, nämligen alt de föräldrar som vill skydda sina barn frän alt ta emot della ulbud skall kunna göra det.

Däremot är det en helt annan sak att installationen för mottagandet finns. Del är den som har diskuterats i samband med de rekommendationer som bostadsföretagen och Hyresgästernas riksförbund har kommit överens om. Del är i de sedvanliga hyresförhandlingarna som hyran och vad som skall räknas in i den läggs fast.

Sammanfattningsvis delar jag alltså helt uppfattningen att det bör vara en rättighet att slippa la emot programutbudet. Däremot är installationen av tekniken en annan sak.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om skyldigheten för hyresgäster au beiala kostnaderna för installation av kabel- TV

Anf. 37 CARL FRICK (mp):

Herr talman! Jag har erfarenhet av ett praktiskt fall i ett bostadsområde i södra Stockholm där kabel-TV skulle installeras. Den familj som jag känner ville inle ha kabel-TV och sade ifrån, och dä frågade installationsförelaget om kabeln kunde dras förbi deras lägenhet. Ja, man tyckte att det var okej, bara man slapp betala. Men icke förty kan nu ungdomarna i detta hem ta emot hela utbudet av program, trots att familjen inte ville ha det.

Delta innebär i längden all riiänniskor får del som de inle vill ha om utbudet väl kommer in i ett hem, därför att del i praktiken helt enkell inle är möjligt för den enskilde all stoppa detta. Det måste rimligen vara så all den som inle vill ha ulbudet skall få säga nej lill själva installationen och också slippa betala för det han inle vill ha.

Della är icke, precis som Jan Strömdahl sade, en allmän nyttighet. Del är firmor och andra som vill sprida ell vissl budskap lill människorna, och då bör de själva slå för koslnaderna för det. Det skall inte vara sä att jag som inle vill ha detta skall stå för koslnaderna.

Man kan se della pä ell myckel formellt sätt, men grundläggande är all del är mot de mänskliga rättigheterna alt människor ivingas beiala för någonting som de inte vill ha.

Anf. 38 JAN STRÖMDAHL (vpk):

Herr lalman! Bosladsministern påpekar att vi skall skilja på installation och programutbud. Men installation av telefonledningen, som också är en svagslrömskabel, får den som skall använda sig av nytlighelen telefon betala. Del går att ordna även här, om man accepterar principen all denna kabel inle

Prot. 1988/89:97 skall vara en del av boendel. Centralantennen är en accepterad nyttighet,

14 april 1989 men den behöver inte rivas ul när denna kabel skall dras in - om man

accepterar centralantennen men inle detta tillskott, som ligger utöver det
Om skyldigheten för n ■ . . j ..■ u .

-; u I " " allmänt accepterad nyttighet.

kostnaderna för installation av kabel-TV

■ ° . Jag vel också att diskussionerna om kabel-TV i praktiken river upp sädana

motsättningar inom bostadsområdena att folk råkar i luven på varandra, så

det är inle någon konstruktiv boinflytandeverksamhel som sätts i gäng, ulan

bara en destruktiv.

Anf. 39 Bosladsminisler ULF LÖNNQVIST:

Herr talman! Jag vill bara undersiryka att tekniken för all avskärma finns, Carl Frick, och den skall användas. Det skall alltså inte vara sä att den enskilde mot sin vilja behöver ta emot ell sådanl här utbud.

När det gäller möjligheterna för folk i ett hus som gärna vill ha kabel-TV alt fatta beslul om installation av tekniken, är del självklarl - där liksom på andra områden - alt flertalet får bestämma, dvs. alt demokratin har sin gäng. Fallas ett sådant beslut får man naturligtvis finna sig i att installationen görs, men den som inte vill skall inle behöva ta del av utbudet.

Hyresgästerna har via sin organisation också möjligheler att påverka detta - det är grunden i själva boendeinflytandd. Vill hyresgästorganisationerna säga nej skall de ha möjlighet att göra det, men det är en helt annan sak om de har gått med på installationen.

Anf. 40 JAN STRÖMDAHL (vpk):

Herr lalman! Bosladsministern säger att tekniken för avskärmning finns, och del är rikligt. I praktiken är det mycket svårt att fä tag i del filter som behövs och att få företagen alt sätta in det. Enligt alla äldre avtal med hyresgäströrelsen ingår inte denna rättighet, och dessa avtal gäller forlfarande. I praktiken finns alltså inle avskärmningsmöjlighden - den finns i teorin.

Jag har inte fått något svar pä min fråga, bosladsministern: Är del inle rimligare all jämföra denna kabel med telefonkabeln och all jämföra koslnaderna för programmen med telefonabonnemanget?

Anf. 41 CARL FRICK (mp):

Herr lalman! Man måste se della litet psykologiskt också. Kommer delta utbud in i dl hem blir del myckel svårt för föräldrarna all säga nej till barnen. De kommer all utsättas för elt fruktansvärt tryck. Det är inte samhällets uppgifl att på del sättet bidra till att stressa människor i familjerna. Del måste vara så all varje familj har rätt att säga nej lill dessa installationer.

Jag häller helt med Jan Slrömdahl om jämförelsen med lelefonverksamhe-len. Man skall kunna abonnera på kabel-TV, om man verkligen vill ha utbudet, och vill man inte ha det skall man slippa. Det är i grunden oförskämt all pä detta sätt tvinga på människor någoniing som de inte vill ha.

Anf. 42 Bostadsminister ULF LÖNNQVIST;

Herr lalman! Man kan göra jämförelsen med lelefonen. Telefonledningar-
22 na är dragna i husen, och lelefonen kopplas in när man vill ha den. På del

sättet görs installationer av centralantenner för mottagande av TV-program av olika slag, men för del första bestämmer den enskilde själv om han vill ha en TV-apparat, och för det andra skall inle den som har TV-apparaten behöva la emot del utbud som han inle vill ha. Detta skall ordnas genom avskärmningarna.

Jag vill understryka att det är två olika saker vi talar om, dvs. installationen och mottagandet av programutbudet. Hyresgäslinflylandd, boendeinflytandd, är säkerställt på detta område - det är en mycket viktig sak i sammanhanget.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om videofotografering av demonstranter

Anf. 43 JAN STRÖMDAHL (vpk):

Herr lalman! Del här blir lätt litet tjatigt, men det har nu i praktiken visat sig all del inte går att komma lill rätta med problemen på detta område, med det nuvarande systemet för boinflytande. Trots att hyresgäströrelsen med tiden har flyttat fram positionerna klarar man inle situationen. Del beror på att det står så starka kommersiella inlressen bakom en massanslutning av lägenheter till dessa kablar.

När den förre bostadsministern för någol år sedan hade frågan uppe, sade han: Vi måste se över del hela, om del visar sig all det inte fungerar. Nu fungerar del inte - skulle vi dä inte kunna se över del hela, trots att vi har en ny bostadsminister?

Överläggningen var härmed avslulad.

13 § Svar på fråga 1988/89:547 om videofotografering av demonstranter

Anf. 44 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr lalman! Kent Lundgren har frägal vilka åtgärder juslilieminislern länker vidla för alt stoppa, som han menar, olaglig videofotografering av demonstranter. Han har hänvisat lill händelser vid trädkramardemonstratio-nerna i Ödsmål och i Ljungskile. Arbetet inom regeringen är fördelat så, all del är jag som skall svara på frågan.

Jag vill försl nämna alt det inte finns några allmänna bestämmelser om förbud mot fotografering. Det är tvärtom sä att varje medborgare har rätt att fotografera eller filma. Ell undantag gäller i fråga om användning av fjärrmanövrerad kameraulrustning. Rätten att fotografera eller filma ingår i den grundlagsskyddade informationsfriheten. Denna rätt gäller också l.ex. i samband med en demonstration. Fotograferingen utgör härvid i och för sig ingel ingrepp i mötesfriheten eller någon kränkning av förbudet mol åsiktsregistrering.

Någon särskild bestämmelse om användning av videotekniken för just polisarbetet finns inle heller. JO har vid flera tillfällen prövat klagomål om all polisen har folograferal eller filmal vid demonslralioner. Del har då inle riklals någon kritik mol förfarandet som sådant.

Sedan delta sagts, vill jag för egen del framhålla att jag anser att fotografering eller filmning som metod i polisarbetet i anslutning lill t.ex. en demonstration i första hand bör användas, om det förekommer brottslig

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Omförsvarets kredit-kortsavial med visst oljeförelag

verksamhet eller orn det finns grundad anledning räkna med att brott kommer att begås. Även i sådant fall bör metoden användas med omdöme, med hänsyn till kraven pä skydd för integrilelen.

Anf. 45 KENT LUNDGREN (mp);

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag lovar alt försöka få in i ryggraden att polisen har bytt hemvist till civildepartementet.

Jag har inle direkt i min fråga sagt att videofolografering i sig skulle vara olaglig, utan del handlar snarare om den känsla som de människor som ulsälls för delta har av att åsiktsregistrering försiggår. Jag blev litet slöll när jag såg första sidan av svaret, men den andra sidan tycker jag var hoppfull.

Polisen har i elt radioprogram några dagar efler del alt jag ställde frågan sagl lill Irädkramarna all del handlar om folografering i utbildningssyfle. Men polisen är ganska njugg när det gäller att låta dem se resultatet av sina alster. I samband med andra demonstrationer, bl.a. vid SJ;s giftbesprutningar i Bohuslän, har det hänl att poliserna har dolt sig, l.ex. i SJ-overaller, och gäll omkring och fotograferat men blivit igenkända. Vi har en ganska färgstark landshövding nere i Bohuslän som heter Åke Norling. Han har kallat dessa människor för yrkesdemonstranler. Som svar pä frågan om hur han kan kalla dem för det, säger han att han har fått uppgiften från polisen.

Men när jag läser sista delen av det svar som statsrådet ger, att metoden bör användas med omdöme med lanke på kraven på skydd för iniegrilelen, blir jag myckel glad. Del innebär all vi har likartade uppfattningar. Jag hoppas därför alt statsrådet vill, med cirkulalionsskrivelser eller liknande, sprida denna sin uppfattning lill polisen, så all vi kanske får lite bättre omdöme i fortsättningen.

Överläggningen var härmed avslulad.

14 § Svar på fråga 1988/89:558 om försvarets kreditkortsavtal med visst oljeföretag

Anf. 46 Försvarsminister ROINE CARLSSON:

Herr talman! Gudrun Schyman har frägal mig om jag är beredd all vidla några ålgärder för all upphäva försvarets materielverks beslul alt förse försvarets person- och lastbilar med elt kreditkort som gäller hos Shell. Frågan är föranledd av all Shell är utsatt för internationella och svenska bojkoltaktioner, eflersom Shell genom sill helägda dotterbolag Shell South Africa förser Sydafrika med olja.

Försvarels materielverk upphandlar bl.a. drivmedel till försvarel. Upphandlingen sker som konkurrenlupphandling och enligt upphandlingsförordningen (1986:366). Härvid är prisel som regel avgörande vid val av leveraniör. Jag har lälit inhämta att materielverket i det nu aktuella fallel har tecknat avtal med Svenska Shell om leverans av rnotorbensin och dieseolja till enskilda militära fordon i de fall föraren av olika anledningar inte har tillfälle att tanka vid militära förband.

Vår nuvarande lagsliflning utesluter inle Svenska Shell som leverantör lill

försvarel. Materielverket har i samband med utvärdering av bolagels anbud och upphandlingen följt gällande lagsliflning.

Jag vill emellertid betona all regeringen och jag själv delar den oro som jag tror alla känner över situationen i Sydafrika. Regeringen har tillsatt en parlamentariskt sammansatt kommitté som för närvarande utreder frågan om tjänstehandel med Sydafrika m.m. I uppdraget ingår att utreda

- handel med tjänster

- handeln mellan svenska bolag utomlands och Sydafrika

- de svenska företagens verksamhel i Sydafrika.

Kommittén förväntas presentera sitt belänkande i höst. Kommitténs betänkande bör avvaklas, innan regeringen vidiar några ytterligare åtgärder.

Mol denna bakgrund finner jag ingen anledning att för närvarande vidla några åtgärder med anledning av materielverkels beslul.

Anf. 47 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Jag får tacka försvarsministern sä myckel för svaret. Jag lycker att det är myckel beklagligt all försvarsministern inle länker vidta några åtgärder med anledning av materielverkets beslut. Jag tycker att del är djupt beklagligt, och jag lycker all del visar en dubbelmoral i den här frågan som saknar rnotslycke, måste jag säga.

Jag är övertygad om att vi egentligen är överens i den här frågan, att det gäller alt motarbeta apariheidsystemd på alla upptänkliga sätt. Det har också regeringen i mänga andra sammanhang gett ultryck för. Även om detta beslul inle strider mot någon lagsliflning, strider del mot en moral. Tycker inle försvarsministern det? Shells handel med Sydafrika är faktiskt inte liten. Det är inle för inte som en samlad opposition i Sydafrika uppmanar till bojkott av Shells produkter. Den kampanjen stöds av fackföreningar, apartheidrörelser och kyrkor. I Sverige drivs den av ISAK, Isolera Sydafrika-kommittén, som är en bred samling med dl 60-lal politiska, fackliga och kyrkliga organisationer. Den kampanjen är säkert försvarsministern och regeringen medvelna om. Möjligen är de inle medvetna om den på försvarets materielverk. Jag vel inle. Men det finns mycket bra små lappar, försvarsministern, som man kanske kunde länka sig dela ut även pä försvarels materielverk. På dessa uppmanas man till handling, inte lill överväganden i kommilléer. Bl.a. uppmanas man all klippa sönder sill kontokort och skicka ena halvan till Shell och den andra lill ISAK. Jag lycker all del hade varit bra om försvarsministern hade föreslagil en sådan handling för alt fä stopp pä dessa affärer. Nu blir det inte sä.

Del slår i svaret att kontokorten skall användas om man av olika anledningar inte har tillfälle alt tanka vid militära förband. Jag skulle vilja fråga: Varifrån kommer den bensin som finns pä de militära förbanden? Hur har den handlats upp, försvarsministern?

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Omförsvarets kreditkortsavtal med visst oljeföretag

Prot. 1988/89:97 15 § Svar på fråga 1988/89:556 om företagens miljöinvesteringar

14 april 1989

Omföretagens miljöinvesteringar

Anf. 48 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr lalman! Inger Schörling har frågat mig vad del beror på all industrins inlresse för all ulnyttja investeringsfonderna för miljösatsningar är sä svall, och om del har gjorts något frän regeringens sida för att fä industrin alt använda fondpengar till miljöinvesteringar.

Inger Schörling uppger i sin fråga att del finns över 18 miljarder kronor i investeringsfonderna. I den allmänna investeringsfonden fanns per den 31 mars 1989 enligt uppgift från riksbanken ca 14,5 miljarder kronor.

Enligl uppgifl från statens industriverk har hittills miljöinvesteringar för ca 520 milj.kr. bifallils. Därtill kommer de beslul som fattats av regeringen.

Frisläppen av investeringsfonderna gäller, förutom för investeringar i stödområden, för närvarande enbart för miljöinvesteringar. Detta är en mycket tydlig markering frän regeringen av viklen av alt sådana invesleringar kommer till stånd.

Principbeslutet om all utnyttja investeringsfonderna för miljöinvesteringar fattades i samband med den socialdemokratiska partikongressen år 1987. Beslutet rönte då stor uppmärksamhet i massmedierna. Regeringen har därefter vid ett flertal tillfällen och i olika sammanhang uppmanat industrin all utnyttja sina investeringsfonder för miljöinvesteringar.

Jag delar Inger Schörlings uppfattning att fonderna bör utnyttjas i så slor omfattning som möjligl för angelägna miljöinvesteringar, och jag kommer även i fortsäliningen att aklivl verka för att sä sker.

Anf. 49 INGER SCHÖRLING (mp):

Herr talman! Jag ber att få tacka miljö- och energiministern för svaret. Visst blir man litet betänksam när det finns 14,5 miljarder, som del nu var, insatta på riksbanken, pengar som är befriade från skall ifall de används pä rätt sätt. Samiidigi hör man att företagen klagar pä att miljöinvesteringar koslar mycket pengar och alt lönsamheten och ibland t.o.m. förelagens existens hotas om man skall leva upp till miljökraven. Investeringsobjekt finns det gott om, del vet vi. Vi kan inle ge avkall pä miljökraven. Miljösilualionen är sä allvarlig att miljökraven tvärtom måste skärpas. Att då inle använda pengar som redan finns avsatta för att förbällra miljön är otroligt dumt. Det är inte heller speciellt svårt att fä ansökningar om pengar beviljade av industriverket. 70 % av alla ansökningar under 1988 beviljades. Ändå lar man bara ut 2 eller 3 % ur dessa investeringsfonder.

Jag tycker all regeringen och Birgitta Dahl har ett ansvar att se lill att
sädana här bra beslul verkligen följs upp. Jag undrar om Birgitta Dahl kunde
länka sig alt genom sill departement skicka en vårhälsning med en
uppmaning och en ansökningsblankett till de företag som vi vet bidrar lill
miljöförstöring genom utsläpp i luft och vallen. Eftersom beslutet om
investeringsfonderna fattades i samband med socialdemokraternas parlikon-
gress och då fick stor uppmärksamhet i slor massmedia, kan man också länka
sig all massmedia får hjälpa lill även denna gäng och att Birgitta Dahl skriver
elt öppet brev lill de företag vi vel verkligen skulle behöva investera i
26 miljöförbällringar.

Anf. 50 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Prot. 1988/89:97

Om Indalsälvens delta

Herr talman! Inger Schörling och jag är överens om vad som behöver ske 14 april 1989 här. Jag är också förvånad över all man inle har ulnylijal denna möjlighet bättre. Både vinter, vår, sommar och höst, varje vecka, fattar regeringen och myndigheterna beslut som Ivingar förelagen alt göra invesleringar i mer miljövänlig teknik för all få ner sina utsläpp. Därför är det förvånande all utnyttjandet ännu inte har varit bällre.

Jag skall se om vi kan la fasta pä Inger Schörlings uppmaning. Jag kan också berälla alt jag inom kort tillsammans med industriministern kommer alt ha överläggningar med Industriförbundets ledning. Denna fråga hör självfallet till de frågor som då kommer att las upp.

Anf. 51 INGER SCHÖRLING (mp):

Herr talman! Det här låler mycket bra. Miljöpartiet är gärna med och skriver under ett öppel brev som kanske förfallas av departementet och BirgiUa Dahl.

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på fråga 1988/89:565 om Indalsälvens delta

Anf. 52 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr lalman! Åsa Domeij har frägal mig om regeringen avser skydda det som nu finns kvar av Indalsälvens della efter vägbygget (den nya sträckningen av E4;an) eller om man kommer alt tillåta ytterligare exploateringar i det känsliga områdel.

Jag besvarade den 10 november 1988 en liknande fråga slälld av Åsa Domeijs partikamrat Roy Ottosson. Jag vill återigen framhålla all jag är väl medveten om de stora naturvärden som finns vid Indalsälvens delta. Området har av naturvårdsverket bedömts vara av riksintresse för naturvården, och friluftslivet och länsstyrelsen i Väslernorrlands län har inlett viss reservalbildning i områdel.

Enligt uppgift från länsstyrelsen pågår inom Timrå kommun arbete med en översiktsplan enligl plan- och bygglagen för det aktuella området. En sådan plan skall klara ut den långsiktigt lämpliga mark- och vallenanvändningen. Planen upprättas i samråd med länsstyrelsen. Det ingår därvid i länsstyrelsens uppgift alt beakta all planförslaget tillgodoser bl.a. naturvärdens intressen. Frågor om skydd av värdefulla naturområden prövas också enligl föreskrifter i naturvårdslagen. I samband med tillsättningen av den delegation som skall leda arbetet med miljöprojekt Sundsvall-Timrå framhöll jag bl.a. vikten av att iaktta varsamhet med områden som är av stor betydelse för naturvård och friluftsliv. Regeringen tillämpar också, i de fall som denna lyp av frågor kommer lill regeringens prövning, en slräng praxis. Jag föruisäller all länsslyrelsen beaklar detta och utnyttjar de möjligheler som lagstiftningen ger alt skydda värdefull naturmiljö.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om Indalsälvens delta

Anf. 53 ÅSA DOMEIJ (mp);

Herr talman! Jag lackar miljöminislern för svärd. Del s.k. Söråkerspro-jektet som drogs i gång av regeringen och Timrå kommun i samband med att Gullfiberfabriken fick läggas ned pä grund av regeringens energipolitik innehöll bl.a. en satsning på den s.k. Deltavägen. Man var inom miljörörelsen redan då rädd för att det skulle bli yllerligare exploaleringar, utöver själva vägen. Detta är precis vad som håller pä all hända i Sveriges slörsla havsdelta, som av naturvårdsverket har betecknats som ett område av riksinlresse.

Det finns en projektgrupp. Deltaland, som vill skapa någoniing liknande Arlanda stad. Däri ingår representanter för induslrin och kommunen. Frågan är vad som händer där. Del är ingen som har riklig insyn i del arbetet. Naturvårdsverket har sagl nej lill Deltaland. Birgitta Dahl säger här all hon föruisäller att länsslyrelsen beaklar della och utnyttjar de möjligheler som lagstiftningen ger alt skydda värdefull naturmiljö. Jag undrar om man kan tolka del som att regeringen lycker alt länsstyrelsen bör gå på samma linje som naturvårdsverket i delta fall.

Jag uppfallar också all Birgitta Dahl, liksom jag, inte rikligt litar på kommunen när det gäller arbetet med en översiktsplan enligl plan- och bygglagen, eftersom hon här hänvisar till länsstyrelsen. Del kan bero jusl på att kommunen ingår i projektgruppen Deltaland. Eftersom kommunen själv arbetar med alt planera för Deltaland, kan man gissa all kommunen inle heller beaktar naturvårdsfrägorna så bra i sin översiktsplanering.

Anf. 54 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr lalman! Som Åsa Domeij säkert är medveten om finns del regler för i vilken ordning olika samhällsförelrädare har att beakta naturvårdslagen. När del gäller elt ärende av detta slag är det i detta skede länsslyrelsen och nalurvårdsverkd som skall tillvarata naturvärdsintressena i samband med planeringen. Självfallet gäller den grundläggande princip vi skrev in i miljöpropositionen förra årel, nämligen att miljöhänsynen i fortsättningen skall väga tyngre än den hittills har gjort i förhållande till andra intressen. Elt ärende av detta slag kan i sista instans komma upp lill regeringen för prövning om beslutet överklagats. Däremot kan regeringen inle i della skede gå in och besluta hur del skall vara. För att regeringen vid ell sådant tillfälle skall kunna ulöva sin makl, måsle jag nu avslå frän alt kommenlera projektet på annal sätt än jag har gjort i svaret, nämligen all jag ulgår frän all länsslyrelsen beaklar naturvårdslagstiftningen och naturvårdsiniressena med hänsyn lill alt della område förklarats vara av riksinlresse. Jag har också hänvisat till alt regeringen vid bedömningen av ärenden av della slag tillämpar en slräng praxis. Tydligare kan man väl inte vara, Åsa Domeij.

Anf. 55 ÅSA DOMEIJ (mp);

Herr lalman! Del är väl känt alt naturvärdslagstiftningen är myckel svag; del är ju därför ni själva håller pä med en översyn av naturvårdslagen.

Jag undrar om man kan uppfälla det här som ell ganska negativt besked lill dem i de här trakterna som arbetar med Deltaprojekiet inom kommunen och inom induslrin. Jag tycker att miljöministern verkar vara så negaliv lill en

sådan exploatering att projekiei knappast skulle godkännas om det skulle Prot. 1988/89:97
komma upp till prövning hos regeringen. 14april 1989

Överläggningen var härmed avslutad.

Om vissa förslag till ändringar i terrängkörningsförordningen

17 § Svar på fråga 1988/89:566 om vissa förslag till ändringar i terrängkörningsförordningen

Anf. 56 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr lalman! Åsa Domeij har frågat jordbruksministern om regeringen kommer att införa de förändringar i terrängkörningsförordningen som naturvårdsverket har föreslagit. Arbelel inom regeringen är sä fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Naturvårdsverket har bl.a. föreslagil att terrängkörningsförordningen ändras sä alt barmarkskörning i samband med renskötsel inle längre får ske i kalfjällsområdena. Motsvarande begränsning föreslås gälla för statliga och kommunala tjänstemäns rätt till barmarkskörning.

Den pågående ulredningen med uppgifl all göra en översyn av naturvärdslagen behandlar frågor som berör olika metoder för renskötseln i nationalparker och andra nalurskyddade områden. Såsom framgår av den i frågan åberopade propositionen har regeringen funnit det lämpligt all la ställning till naturvårdsverkets förslag om begränsning av barmarkskörning pä kalfjället sedan ulredningen har fullgjort sill uppdrag, vilkel kommer att ske senast den 1 april 1990.

Jag anser det vara en fördel frän nalurvärdssynpunkt att få en samlad bedömning av dessa frågor inom ramen för den nya naturvårdslagstiftning som enligt utredningsdirektiven skall förslärka nalurvårdens inlressen.

Anf. 57 ÅSA DOMEIJ (mp);

Herr talman! Jag tackar miljöministern för svaret.

Jag har litet svårt alt förslå logiken i svaret. I proposilionen föreslär ni ändringar av lerrängkörningslagen. Varför dä inle samtidigt göra ändringar i förordningen? Båda tas upp i de förslag som naturvärdsverket har lagt fram. Jag förslår inle varför man skulle vänla med jusl de ändringarna lills utredningen är färdig. Dem borde man lika gärna kunna genomföra nu. Jag förstår inte att jusl ändringarna av förordningen skall vara sä svära all göra och behöva utredas myckel mer än ändringen av själva lagen. Jag har själv bott i Nordnorge och därför pä nära häll sett hur svära skador den här typen av körning orsakar på kalfjället. Del är skador som det tar oerhört läng tid att läka. Det finns ingen anledning, ens för renägare eller offentliga tjänstemän, att köra på kalfjället på sommaren. Man kan l.ex. planera sitt arbete på annat sätt.

Om någon transport skulle behöva komma fram vid något exlra vikligl tillfälle kan man för det ändamålet ha mycket begränsade dispensmöjligheter. Det skulle gå alt lösa den vägen. Varför vänta här när ni inte väntar med att ändra lagen?

Prot. 1988/89:97 Anf. 58 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

14 april 1989 Herr talman! Naturvårdsverkets förslag omfattade två saker. Den ena var

Om vissa förslag till ändringar i terrängkörningsförordningen

att utvidga tillämpningen sä all den omfattar alla slags motordrivna fordon -del är del som vi nu lagl fram förslag om i en särskild proposifion. Den andra var de särskilda regler som gäller för samerna och för vissa offeniliga befattningshavare, för nyttotrafik som del kallas. Jag delar uppfattningen all den i största möjliga utsträckning bör begränsas i de myckel skyddsvärda områden som del här är fråga om.

Det rikligl slora problemel är faktiskl samerna. Del sitter en särskild ulredning om samernas rättigheter som kommer alt lägga fram sitt belänkande i juni 1989. Det finns här olika uppfattningar. Vi har bedömt det som vikligl alt pä ell från nalurvärdssynpunkt bra sätt kunna komma fram lill gemensamma lösningar eller lösa de konflikter som finns på del här området - sådana finns, som Åsa Domeij vel. Del är skälet till all vi ännu inle går vidare. Därtill kommer att nalurvårdsrällsutredningen har fält i särskilt uppdrag att försöka hitta goda lösningar pä de här problemen, med särskill beaktande av nalurvårdens intressen.

Anf. 59 ÅSA DOMEIJ (mp):

Herr talman! Miljöminstern var litet klarare nu i andra omgången. Det är alltså egentligen inle översynen av naturvårdslagen som regeringen väntar på, utan del är alt samrättsulredningen skall bli färdig. Men vad jag förstår dröjer resultatet av samrättsulredningen också ell lag till.

Jag har ändå svårt att förslå alt frågan om renägarnas rätt att få köra pä barmark på kalfjället skall vara så svår all man inte skulle kunna genomföra denna ändring nu. Del här är trots alll av myckel slor betydelse för naturvården. Körningen på kalfjället innebär helt enkelt att det blir nya vägar. Speciellt i flacka områden där det är lält all la sig fram blir skadorna mycket slora.

Anf. 60 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr lalman! Samerna anser att detta är en myckel slor fråga. Regeringen och jag anser all del är en mycket slor fråga alt kunna skydda kalfjället - den körning som nu pågår är icke förenlig med naturvårdsiniressena.

Anf. 61 ÅSA DOMEU (mp):

Herr talman! Vi riksdagsledamöter har i alla fall chansen all väcka motioner i samband med att lerrängkörningslagen ändras. Vi får väl se hur det går vid behandlingen i ulskollel, om vi framlägger en sådan motion.

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1988/89:567 om sammansättningen av delegation för miljöprojekt i Sundsvallsområdet

Anf. 62 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Herr lalman! Åsa Domeij har frågat mig varför miljörörelsen inte får någon plats i delegationen för miljöprojekt Sundsvall-Timrå och varför den så starkt domineras av dokumenterade exploationeringsinlressen.

Lät mig försl slå fasl att jag har gjort allt för alt se till att de personer som ingår i delegationen representerar både en betydande erfarenhet och ett starkt engagemang på miljöområdet. Flera av dem har ell miljöansvar inom sitt verksamhetsområde. Några har också, parallellt med sitt politiska eller professionella engagemang, deltagit aktivt i miljörörelsen. Jag kan efler överläggningar med delegalionen försäkra Åsa Domeij att den har en helt annan inställning lill sin arbetsuppgift än vad hon tycks tro.

Delegationens ledamöter känntecknas därtill av all de kan omsätta tankar och ideér i praktisk handling. Och det är som bekant viktigt att miljöarbetet blir någol mer än bara fagert lal.

Jag kan inte förslå den nedlåtande beskrivning av delegationens sammansällning som Åsa Domeij ger i sin fråga. Jag lycker all vi bör avhålla oss frän alt i förväg döma ut delegationens insatser.

Låt oss i ställd innan vi fäller våra omdömen se hur delegationen kommer att förvalta sitt viktiga uppdrag: all initiera och samordna åtgärder som kan förbällra miljön väsentligt i Sundsvall-Timrå-regionen inom en fioårsperiod.

Anf. 63 ÅSA DOMEIJ (mp):

Herr lalman! Jag lackar miljöminislern för svaret.

Jag kan nalurliglvis inle döma ut arbetet innan jag har sen vad som kommer all hända, men när man drar i gäng en sådan här projeklgrupp är del ju vikligl vilka människor man tillsätter för all få elt gott resultat. Jag lycker fakliski alt del är konstigt alt exploaleringsinlressena är så starkt företrädda i en sådan här grupp. Jag länker då pä tunga socialdemokratiska namn som har dåligt rykte i miljösammanhang, fackliga företrädare och industrirepresentanter som hela tiden starkt driver industriintressena och inte miljöintressena. Ordförande är den person som har drivit igenom Dellavägen.

Sundsvalls kommuns policy är hela liden att tona ned miljöproblemen och mer beskriva vad som har gjorts än vad som behöver göras. Här ingår l.ex. miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande i Sundsvall, som också tonar ned de här frågorna. Varför inte i stället plocka in l.ex. den sparkade, gamle ordföranden?

Överläggningen var härmed avslulad.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om sammansättningen av delegation för miljöprojekt i Sundsvallsområdet

Om regeringens beslul i ärende om en motocrossbana i Lidingö

19 § Svar på fråga 1988/89:569 om regeringens beslut motocrossbana i Lidingö

ärende om en

Anf. 64 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr lalman! Jan Sandberg har med anledning av regeringens beslut i ett överklagat miljöskyddsärende om en motocrossbana pä Lidingö frågat mig

Prot. 1988/89:97 om det bör ställas högre krav vid bedrivande av motorsporlverksamhet än

14 april 1989 vad lagar och förordningar kräver.

Om regeringens beslut i ärende om en motocrossbana i Lidingö

Min svar är: Nej, del anser jag inte. Regeringens beslut innebär inle heller något sådant. Lidingö kommun hade överklagat dl beslut av länsstyrelsen i Stockholms län att inte lämna lillstånd lill motocrossbanan. Länsslyrelsen, som bedömde ärendet frän miljöskyddssynpunkt, fann alt verksamheten inte var lillåtlig på den aktuella platsen med hänsyn lill bullerförhällandena. Regeringen delade den uppfattningen och avslog därför överklagandet.

Anf. 65 JAN SANDBERG (m):

Herr talman! Jag vill börja med alt lacka miljö- och energiministern för svaret.

Nu handlade den här frågan om jusl ärendet pä Lidingö. Anledningen till att jag ställde frågan var ju delvis alt jag ville fä en mer allmän bild av hur regeringen uppfattar denna typ av fritidsverksamhet för ungdomar. Jag skulle vilja att ministern kommenterade delta någol.

Jag har läst handlingarna i ärendet och har svårt att tolka regeringens beslut annorlunda. Samlliga instanser, alltså de kommunala instanserna inklusive miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i Lidingö, har tillstyrkt samtidigt som naturvårdsverket lycker att länsstyrelsens beslul borde omprövas.

Kommunen har också visat nya beräkningar som ger vid handen all bullret skulle hållas inom de ramar som gällande lagstiftning satt upp.

Nu finns det inte möjlighet att ompröva detta ärende, men det kunde vara intressant inför framtiden att få en bild av hur regeringen och statsrådet uppfattar dessa frågor. En fråga jag vill slälla är; Hur uppfattar ministern rent allmänt ungdomarnas möjlighel att bedriva motorsport i dag?

Är den möjligheten tillräcklig? Delar slalsrådel min uppfattning att denna lyp av verksamhet, även om den medför bullerproblem osv., trots allt inte är en positiv fritidssysselsättning för många av Sveriges ungdomar?

Bakgrunden lill frågan är att, eftersom Lidingö kommuns framställan avslagils, många ungdomar kommer, ålminslone i den kommunen, alt ha myckel stora svårigheter att utöva sin främsta fritidssysselsättning.

Anf. 66 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Herr talman! I milt arbetsområde ingår alt bedöma en rad frågor av den här karaktären, det är inte bara molorsportbanor utan också skjulbanor och annan verksamhel av frilidskaraktär. De har stort värde för många människor.

Del är ganska vanligt alt man har all göra med verksamheter som har vuxit
fram utan alt samhällel egentligen har sett till alt verksamheterna har fyllt de
krav som måste ställas med hänsyn till buller och risker för miljön och de
kringboende. Del var likadant i detta fall också. Kommunen har inte på
tillfredsställande sätt kunnat visa all den faktiskt skulle kunna klara de krav
som måste ställas pä verksamheten. Om ett beslul av den här karaktären,
som bara är elt av många, skall lolkas på något sätt så är det att kommunerna
måste skärpa sig när del gäller att planera för den här sorlens verksamhel, så
32 all man verkligen kan tillgodose intresset hos olika medborgargrupper.

Anf. 67 JAN SANDBERG (m):

Herr talman! Del var inlressanl att slalsrådel kom in pä frågan om övriga kommuner. I min fråga har jag just påvisat utvecklingen på området. Jag har räknat upp dl antal motorsporlanläggningar enbart i Stockholms län, vilka har fäll stryka på foten lill följd av olika typer av politiska beslul: Skarpnäck, Ulriksdal, Stockholms stadion, Handen m.fl.

Jag kan inte tolka statsrådets svar på annal säll än all della lyvärr är den utveckling som kommer att fortsätta i Stockholms län och i landel i övrigl. Det är myckel olyckligt för alla de ungdomar som i dag har denna fritidssysselsättning.

Jag kan lova all jag skall återkomma i denna fråga i annal sammanhang.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om koncernfackligt nordiskt samarbele

Överläggningen var härmed avslulad.

20 8 Svar på fråga 1988/89:537 om koncernfackligt nordiskt samarbete

Anf. 68 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN;

Herr talman! Under Nordiska rådets 37:e session behandlades ett medlemsförslag om koncernfackligt samarbete. Med hänvisning till att arbetsgivarna i Norden motsätter sig en avialsulveckling av del koncernfackliga samarbetet, ville förslagsställarna att en samordnad nordisk lagsliflning skulle utarbetas för att lösa frågan. Nordiska rådet beslöt emellertid med knapp majorilel att inle anta förslaget.

Under rådssessionen förklarade jag, all om vägen lill ell brett nordiskt avialssamarbde tills vidare inte är framkomlig, är svenska regeringen beredd att i kontakt med andra nordiska regeringar överväga lämpliga ålgärder -bl.a. lagsliflning - för att främja ett samarbele över gränserna i berörda förelag. Mina kolleger i Finland, Island och Norge gav ullryck för samma inslällning.

Birger Schlaug har nu frågat mig hur långt regeringen kommit i della arbele och hur lidsplanen ser ut. En utveckling av det fackliga samarbetet inom koncerner och andra företagsgrupper är av största belydelse för en framgångsrik industriell integration. Den svenska regeringen är därför myckel angelägen om att la lill vara de allmänt goda förutsättningar som finns i Norden för alt finna lösningar på frågan om koncernfackligt samarbele över gränserna.

Vi är nu inriklade på alt i bilaterala diskussioner, i första hand med Norge, undersöka om vi kan enas om lämpliga åtgärder. Inom arbetsmarknadsdepartementet förbereder vi diskussioner som förhoppningsvis skall kunna äga rum inom kort.

Del är bara några veckor sedan Nordiska rådels session avslutades, och de frågor vi skall diskutera är sådana att de behöver övervägas noga. Del är för lidigl alt närmare ange hur arbetet kommer alt läggas upp. Jag vill dock betona all jag har ambitionen att få fram resultat så snart som möjligt.

3 Riksdagens protokoll 1988/89:97-98

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om planerna på ett 10-kronorsmynt ur arbetsmiljösynpunkt

Anf. 69 BIRGER SCHLAUG (mp):

Herr talman! Jag tycker det är bra att arbetsmarknadsministern har den ambitionen. Det tror jag alt både socialdemokraterna och de gröna kan enas om är riktigt. Koncernfackligt samarbete blir ju allt viktigare ju mer EG-anpassning och annal kommer att ske här.

Den enorma fusionsvåg som går genom Europa är en följd av att kapitalet då skall få ökad frihet. Någonting som tyvärr socialdemokralerna tycks slälla sig bakom. EG-kommissionen har ju tidigare l.ex. hävdat att fusioner som leder lill omsättning på över 7 miljarder skall granskas och diskuteras och kanske kunna stoppas. Nu har man gett med sig här, och nu handlar del om 14 miljarder plötsligt, vilket naturligtvis påskyndar fusionshysterin ännu mer.

Det här är nalurliglvis mycket, myckel farligt, och facken har här en väldigt viklig roll att spela. Del tror jag all vi är ganska överens om. Arbetsmiljön är även en global fråga, och här har också koncernfackligt samarbete en viktig funktion att fylla. Del är så att vårt välstånd, det har vi pratat om förr, i mycket hög utsträckning bygger på att andra i andra länder gör myckel billiga varor ål oss. All vi får billiga varor beror på alt man exempelvis har mycket dåliga arbetsmiljöer i multinationella företag som utnyttjar sin situation.

När del gäller det här koncernfackliga nordiska samarbetet så konstaterar jag alt del inte hänt sä mycket den lid som förflutit sedan Nordiska rådets session. Det har gått åtskilliga veckor i och för sig. Men, okej. Jag hoppas att regeringen kommer till skott innan 1990 års session i alla fall. Och det vore bra om man redan nu tog kontakt också med Finland och Island, så att del här samarbetet kommer i gång. I vilket fall som helst så kommer vi att återkomma med elt medlemsförslag till Nordiska rådet om det här. Jag hoppas också att socialdemokraterna gör det.

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1988/89:548 om planerna på ett 10-kronorsmynt ur arbetsmiljösynpunkt

Anf. 70 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr lalman! Inger Hestvik har frågat mig om jag kommer all ur arbdsmiljösynpunkl verka för att del nya lO-kronorsmynld, som föreslås ersätta lO-kronorssedeln, aldrig kommer att tillverkas.

Frågan föranleds av en utredning från AB Tumba Bruk om utformningen av elt eventuellt 10-kronorsmynl. Utredningen har gjorts på uppdrag av riksbanken. Tumba Bruk har förordat mynl som innehåller nickel. Ulredningen remissbehandlas för närvarande.

Enligl de regler om utgivning av mynt som numera gäller är del riksdagens egen myndighet, riksbanken, som ensamt beslutar om utgivning av mynl saml om deras sammansällning och utformning i övrigl. Enligt uppgift kan frågan om ell nytt 10-kronorsmynl komma att behandlas av riksbanksfullmäktige under våren.

Det är naturligtvis angeläget att konsekvenserna ur bl.a. arbetsmiljösyn-punkl av alt införa ett nyll mynl noggrant utreds innan ell slulligl förslag behandlas.

Tumba Bruks utredning har varit föremål för en omfattande remiss, dock utan att några medicinska instanser eller arbetsmiljömyndigheter därvid beretts tillfälle att yttra sig. I anledning av Inger Hestviks fråga har jag emellertid varil i kontakt med riksbanken, som nu har beslutat all remittera utredningen även till arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmiljöinstilulet och socialstyrelsen. Syftet är att få de medicinska och arbetsmiljömässiga aspekterna bällre belysta.

Nickel medför för en stor grupp människor allvarliga problem i form av nickelallergi. Åtgärder vidtas på mänga områden för att begränsa förekomsten av nickel. Det gäller såväl inom arbetslivet som i övrigl. Inom bl.a. socialstyrelsen pågår för närvarande ell arbete som rör hälsoskydd mot nickel. Det är givetvis viktigt alt inte ytterligare öka nickelexpositionen när nya produkter införs.

Jag kan slutligen konstatera alt Inger Hestviks fråga lett lill alt bl.a. allergiproblemet kommer alt ytterligare belysas under riksbankens fortsatta remissbehandling av ulredningen om ell eventuellt nytt 10-kronorsmynl.

Anf. 71 INGER HESTVIK (s):

Herr talman! Jag ber att få lacka statsrådet för svaret pä min fråga.

Jag har full förståelse för alt statsrådet inte kan ge ett löfte om all det planerade 10-kronorsmyntet inle skall tillverkas. Remissvaren måsle naturligtvis fä en grundlig genomgång, och beslutet ligger pä annan instans. Jag hoppas ändå all arbetsmiljöfrågorna får en framträdande roll vid avgörandet, och jag tackar för det initiativ som statsrådet tagit för alt bredda remissförfarandet.

Oftast kommer man ju till insikt om en olämplig arbetsmiljö först efler det att någon blivit sjuk eller fått besvär av annat slag. Jag tycker därför att det finns skäl i alt gå motsatt väg denna gång och så alt säga "mota Olle i grind".

Närdetgäller 10-kronorsmyntet vet vi två saker: dels att det blir tungt-ett 10-kronorsmynt kommer alt väga cirka tio gånger mera än 10-kronorssedeln -, dels att det kan ge nickelallergier även om nickelhallen blir låg. Konsumentverkets remissvar, där man kräver ett nickelfritl mynt, måste tas på allvar om olyckan skulle vara framme och vi får ett 10-kronorsmynt.

Som exempel på vidden av problemel kan nämnas alt en bankkassörska handskas med tio tusen 10-kronorssedlar varje vecka. Men del är inle bara bankkassörskor och handelsanställda som kommer att uppleva myntet som arbetsamt. Vi har ju väktarna, som måsle lyfta stora penningpåsar, och lantbrevbärarna, som måste bära med sig växel på sina turer. Redan i dag upplevs 5-kronorsmynlet som besvärligt.

De flesta av dem som kommer att drabbas är ändå kvinnor. 90 % av bankkassörskorna är kvinnor, och bland de handelsanställda är del ännu fler.

Jag hoppas att riksbanken tar allvarligt på problemen och alt resultatet blir att vi får behålla våra 10-kronorssedlar. Tack för initiativet!

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om planerna på ell 10-kronorsmynl ur arbetsmiljösynpunkl

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om gränsvärden för styren i luft

22 § Svar på frågorna 1988/89:557 och 564 om gränsvärden för styren i luft

Anf. 72 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr lalman! Annika Åhnberg har frågat mig om jag kommer all la initiativ i syfte alt åstadkomma sänkta gränsvärden för styrenhaller i luft.

Ulla Pettersson har frågat mig om det pågår arbete för att sänka de hygieniska gränsvärdena för styren och om jag avser all vidla andra åtgärder för att förbätlra arbetsmiljön inom plastindustrin.

Jag besvarar frågorna i elt sammanhang.

Styren är ett organiskt lösningsmedel som framför allt förekommer inom plastindustrin. Enligt arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter gäller för närvarande som nivågränsvärde en högsta hall av styren i inandningsluflen på 25 ppm (parts per million). Delta gränsvärde, som infördes den 1 januari 1983, är internationellt sett lagt.

Regeringen gav 1987 arbdarskyddsslyrelsen i uppdrag att studera konsekvenserna av en halvering av de hygieniska gränsvärdena för organiska lösningsmedel. Uppdraget har redovisats. Arbdarskyddsslyrelsen har därefter fattat beslul om sänkta hygieniska gränsvärden för ett trettiotal lösningsmedel. Enligt vad jag erfarit kommer gränsvärdet för styren alt behandlas i den fortsatta översynen under 1989.

Den undersökning av yrkesmedicinska kliniken i Linköping som Annika Åhnberg nämner i sin fråga har enligt uppgift ännu inte publicerats och har därför inte kunnal granskas i föreskriflsarbetel. En sådan granskning kommer enligt uppgifter som jag har fått att ske så snart undersökningen är lillgänglig. I översynsarbetet sker granskning av det vetenskapliga underlagd bl.a. i en krileriegrupp som finns hos arbetsmiljöinstitulel. Del bör framhållas alt det är arbetarskyddsstyrelsen som självständigt beslutar om hygieniska gränsvärden.

Det måsle också betonas alt det hygieniska gränsvärdet inle är en gräns under vilken skadlig inverkan är utesluten. Det går inte att från medicinsk synpunkt ange någon exakt gräns mellan skadlig och icke skadlig hall. Delta innebär att arbetsgivarens ansvar går längre än att hälla exposilionsnivån vid gränsvärdet. Förebyggande ålgärder skall vidtas för alt se fill att halten av luftföroreningar i inandningsluflen blir så lilen som möjligl. Viktigt är bl.a. att skyddsanordningar och skyddsutrustningar används och underhälls.

Jag vill slutligen hänvisa till del arbete som sker i den av regeringen fillsatla arbetsmiljökommissionen när det gäller åtgärder mol sådana arbetsmiljöer som skapar skador och ohälsa. Mot bakgrund av del sagda avser jag för närvarande inle att föreslå regeringen ytteriigare åtgärder i vad gäller arbelsmiljöförhållandena i plastindustrin.

Anf. 73 ANNIKA ÅHNBERG (vpk);

Herr talman! Jag ber alt fä tacka för svaret på min fråga.

Styren är en av de mest använda råvarorna inom plastindustrin. Del är ell lösningsmedel. Del används bl.a. till möbeltillverkning, engångsförpack-ningar och vid tillverkning av plaslbålar.

Styren las upp via inandningen och via huden. Del ger skador på centrala nervsyslemd, som dåligl minne, sänkt reaklionsförmåga och balansrubb-

ningar. Del ger också akuta problem som onormal trötthel och huvudvärk.

Styren är mutagent. Det ger kromosomförändringar, och del misstänks för all också ge fosterskador.

Fackföreningsrörelsen har länge krävt sänkta gränsvärden. Egenlligen kan ingenting annat än en nollgräns accepteras - arbetsmarknadsministern berörde detta i sitt svar.

Gränserna är internationellt sett låga, säger arbetsmarknadsministern. Del må vara, men nu visar alltså en undersökning frän yrkesmedicinska kliniken i Linköping att skador uppslår vid nivåer som är mindre än hälften av del godkända gränsvärdet. Det unika med den undersökningen är att efler det alt arbetarna hade blivit undersökta upphörde fillverkningen. Man kunde alltså återigen undersöka dem efter älta månader ulan exponering. Det visade sig dä all symtomen började avla - de upphörde alltså inte - först efler Ire månader.

Minislern redogör för arbdarskyddsslyrelsens uppdrag all halvera användningen av organiska lösningsmedel - men styren ingick ju inle i delta uppdrag!

Arbetsmarknadsministern säger också att det är arbdarskyddsslyrelsens uppgift som självständig myndighet all arbeia ul gränsvärden. Men när verkligheten ser ut som den gör, när arbetsmiljöfrågorna är så vikliga och när så många människor är drabbade, dä måste det väl ändå vara sä alt de självständiga myndigheterna behöver en tydligare styrning. Till saken hör också att de berörda fackföreningarna redan för elt halvår sedan tillskrev arbetsmarknadsministern i denna fråga. De har ännu inte fått något svar.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

■ Om gräns värden för styren i luft

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 74 ULLA PETTERSSON (s):

Herr lalman! Tack för svaret. Bakgrunden till min fråga är naturligtvis de anställdas inom plastindustrin oro för alt bli drabbade inle bara av fysiska plågor, utan även av skador som kanske är svårare att påvisa, såsom minnesförlust och humörsvängningar, vilka långsamt smyger sig pä människor och kan orsaka mycket svåra problem.

När man vänder sig till yrkesinspektionen, konstateras det där att det inle finns något alt anmärka på. Man har hållit sig inom gränsvärdena, och skyddsanordningarna är utformade enligt gällande regler. Ändå uppstår dessa problem.

Jag anser del vara särskill oroande att även relativt nyanställda och unga människor har drabbats av de här skadorna. Del rör sig ofta om subjektiva bedömningar, men det är otvetydigt att här föreligger dl problem. Jag är övertygad om att när del gäller gränsvärdet för styren, har vi all anledning att ytterligare sänka våra internationellt sett låga värden.

I svaret säger arbetsmarknadsministern alt frågan om gränsvärdet för styren kommer att behandlas i den fortsatta översynen under 1989. Jag vill dä fråga arbetsmarknadsministern: Innebär delta att man kan förvänta sig någol resultat under 1989?

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om de regionalpoli- . tiska satsningarna vid anpassning lill EG

Anf. 75 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN;

Herr talman! Jag vill först säga att del naturligtvis är riktigt - som både Annika Åhnberg och Ulla Pettersson var inne på - att styren är utomordentligt farligt.

Eftersom jag inle har läst den här undersökningen, vill jag inte kommenlera den. Jag har fält en kopia av en sammanfattning av undersökningen, så därför är del svårt all uttala sig. Arbetarskyddsstyrelsen har inte heller tagit del av undersökningen, och man har således inle kunnat värdera den. Undersökningen är ännu inle vetenskapligt granskad, men den kommer all bli det inom en snar framtid.

Under den lid som de mätningar gjordes som undersökningen baseras pä låg gränsvärdet på 40 ppm. Den 1 januari 1983 - dvs. efter del alt själva mätningarna gjordes - sänktes värdet till 25 ppm. Vad som arbetarskyddsstyrelsen nu gör, med anledning av de framställningar som har gjorts från de fackförbund som här redovisades, är att man försöker nå en halvering av gränsvärdena för en mängd lösningsmedel. Under 1989 kommer också styren att behandlas.

I min svar log jag upp ytterligare en punkt, nämligen alt del inte enbart är en fråga om att sänka gränsvärdena, ulan alt det handlar om hela arbetsmiljön - på vilkel sätt man använder skyddsutrustning, på vilket sätt man använder ventilation och på vilket sätt arbets- och produktionsmetoderna är utformade. Det är viktigt alt sänka gränsvärdena, men det är också vikfigt att se till hela arbetsmiljön när man arbetar med farliga ämnen.

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på frågorna 1988/89:574 och 575 om de regionalpolitiska satsningarna vid anpassning till EG

Anf. 76 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN;

Herr talman! Inger Schörling och Marianne Samuelsson har frågat mig vilka regionalpoliliska åtgärder, som vi i dag använder oss av, som vi måste avstå från vid en anpassning till EG.

Marianne Samuelsson har dessulom frågat mig hur de framlida regionalpolitiska satsningarna kommer att se ul.

Jag besvarar frågorna i elt sammanhang.

Först frågan om hur den framtida regionalpolitiken kommer att se ut. Denna behandlas jusl nu av en regionalpolitisk ulredning som kommer att redovisa sina förslag i början av juni i år. Jag är därför inle nu beredd all närmare kommenlera denna fråga.

Frågan om Sveriges förhållande lill EG och dess evenluella inverkan på den framtida svenska regionalpolitiken studeras för närvarande på flera sätt. Inom regeringskansliet finns exempelvis en arbetsgrupp för närings- och regionalpolitiskt samarbele med EG som genomför egna studier. Den nyss nämnda regionalpolitiska utredningen skall också i sina förslag beakta relationerna till EG.

Det är således för tidigt all uttala sig även i denna fråga. Jag kan dock

konstatera dels att EG självt genom sina strukturfonder bedriver en alll aktivare regionalpolitik, dels all de enskilda medlemsländerna gör betydande regionalpolitiska insatser, som ofla liknar våra egna regionalpoliliska åtgärder.

Endast när det gäller förelagsstöd som har direkt konkurrenssnedvridande effekter finns i dag begränsningar i stödmöjligheterna. Dessa begränsningar har dock inte någon direkt koppling till EG utan regleras av de överenskommelser Sverige har gjort inom EFTA-samarbetet.

I vad gäller insatser för att förbättra infrastrukturen i regionalpolitiskt ulsalta områden ser jag inga begränsningar utifrån internationella hänsyn.

Sammanfattningsvis är min bedömning för närvarande den att del även med hänsyn lill våra relationer lill EG skall vara möjligl att i framtiden bedriva en effektiv regionalpolitik i Sverige.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om de regionalpolitiska satsningarna vid anpassning till EG

Anf. 77 INGER SCHÖRLING (mp):

Herr lalman! Visst hade det varit intressant att få reda pä vilka regionalpoliliska medel som Ingela Thalén är beredd att avstå från vid en anpassning till EG. Det framgick inle enligt svaret, men det berättade hon faktiskl förra veckan i en Eko-intervju.

Bara det faklum att arbetsmarknadsministern är beredd att över huvud lagd avstå frän vissa regionalpolitiska medel är mycket oroande och ytterst beklagligt. Del inger inle något förtroende för regeringens regionalpolitik och inle heller någon trygghet inför framliden när del gäller glesbygd och landsbygd.

Om man är det minsta insatt i vad som står i EG:s vitbok, finns del all anledning att reagera över Ingela Thaléns svar. Enligt vitboken skall den fria marknaden få ha sin gång när det gäller lokalisering av förelag och verksamheter. Vinsten skall styra, inle mänskliga eller sociala värderingar. Vad får vi då för regionalpolitik, Ingela Thalén?

Även socialdemokrater ute i kommunerna motionerar ibland om lokal och regional upphandling. Hur harmonierar detta med EG;s förslag om all alla företag inom EG skall ha samma räll lill offentliga uppdrag och all urvalet endasl får ske pä renl förelagsekonomiska grunder?

Jag begriper inte hur arbetsmarknadsministerns bedömning kan vara att vi i framliden skall bedriva en effektiv regionalpolitik i Sverige. Eller kommer enbart förbättringar i infrastrukturen - lyp nya vägbyggen - alt ingå i de regionalpoliliska stöden i framtiden?

Anf. 78 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr talman! Inger Schörling och jag har tydligen lyssnat på samma Eko-intervju och känt samma oro över att arbetsmarknadsministern uttalat att det kommer all bli regionalpoliliska förändringar.

Än mer oroad blir man när man får svaret att hon inte länker tala om vilka förändringar del är fråga om. Hon tänker i stället avvakta en utredning och så småningom när man står inför fullbordat faktum, kommer man alt tala om för norrlänningarna vad de har att vänta. Man får hoppas att det dä fortfarande finns låg kvar, så att norrlänningarna kan köras ner till Stockholm, där del kanske finns industrier som behöver dem i produktionen.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om de regionalpoliliska satsningarna vid anpassning till EG

Men det kan man inte heller vara säker pä. Del är emellertid lydligl all vi har möjlighet att påverka infrastrukturen, så det kanske går att ordna den saken.

Vi skulle faktiskl vilja ha svar pä hur del blir med l.ex. den kommunala upphandlingen och jordbrukssalsningarna. Skall inle svenska folkel, som har vall den regering och riksdag som har att besluta, kunna fä svar pä de här frågorna, eller skall besluten fattas över dess huvud i EG-parlamentel, när man står inför fullbordat faktum och inle har möjlighel alt påverka dem vare sig genom val eller annat? Är del dä som vi skall fä reda pä vad detta innebär?

Anf. 79 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr lalman! Inger Schörling och Marianne Samuelsson, båda miljöpartister, framför pä ett lugnt och vänligt säll insinuationer som jag lycker är djupt fräcka och oerhörda. Båda två säger ni all jag vägrar att uttala mig därför att jag försöker smila undan och inte vill ge några besked om regionalpolitiken. Detta är, menar ni, djupt odemokratiskt - svenska folket får inte av de förtroendevalda regeringsmedlemmarna vela vad som händer.

Vel Inger Schörling och Marianne Samuelsson vad som händer? Vel Inger Schörling och Marianne Samuelsson att det finns en parlamentarisk kommitté som har uppdraget all utreda denna fråga och lägga fram förslag, som sedan skall behandlas i parlamentarisk och demokratisk ordning? Förslagen skall gä ul på remiss, och när remissomgången är färdig skall del skrivas ell förslag, som riksdagen får la slällning till. Här skall inle ske någonting över någons huvud.

Så till frågan om EG;s vitbok. EG;s vitbok är ännu inte klar. Det finns ett förslag som bearbetas inom EG. Del arbelel följer vi i en arbetsgrupp inom regeringskansliet, och det följs också av den parlamentariska regionalpolitiska kommittén.

När del gäller den inlervju som del hänvisades lill var del inle fråga om vad jag var beredd att avstå frän. Jag skulle kunna vara ironisk och säga all jag inte är beredd all avslå från någonting, varken på det ena eller del andra visel, men så enkell skall man inte göra del för sig. Jag uttalade mig i en fråga om vilka bedömningar jag gjorde beiräffande de metoder som vi i dag har för uppnående av ell regionalpolitiskt mål. Då gjorde jag den bedömningen att det direkta företagsstödet och eventuellt iransporisiödet kunde ligga i farozonen. Det var inle fråga om all avstå något, utan orn alt göra bedömningar.

Anf. 80 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr lalman! Del är nalurliglvis just därför att vi inle vel vad som händer som vi släller frågorna. Eflersom också jag lillhör de folkvalda och har ell ansvar för vad som händer i den ulveckling som nu äger rum i samhällel, vill jag ha informalion om della. Jag lycker all del är självklart alt jag skall få all denna informalion. Om del finns parlamentariskt lillsalla arbetsgrupper för dessa frågor, varför får vi inte informalion från dem och tillgång lill deras arbetsmaterial, så att vi kan läsa in det och kan svara på de frågor som människor ställer till oss ute i samhället?

Anf. 81 INGER SCHÖRLING (mp):

Herr lalman! Jag beklagar om Ingela Thalén känner sig utsatt för påhopp från miljöpartister, men del är faktiskt så att vår oro för vad EG-harmoniseringen kommer all innebära för regionalpolitiken delas av fackföreningsfolk, centerpartister och mänga andra, bl.a. de som nu skrivit under uppropet mot EG. Jag känner mig alltså inle så ensam.

Del är faktiskt inte främst Ingela Thalén som vi kritiserar utan regeringens politik och EG-harmoniseringen, men också alt arbetsmarknadsministern i del sammanhängd har sagt att hon är beredd alt avslå frän regionalpoliliska medel. Den som har följt EG-politiken i fråga om enskilda länders regionala krav har ju kunnal konstatera att EG har ägnat mycket litet inlresse ål nationella inomregionala obalanser. Del har varit svårl för irländska, skotska, sydiialienska och andra politiker frän mera perifera regioner att över huvud lagd fä upp denna fråga pä dagordningen.

Anf. 82 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Jag har i riksdagen under den korta tid som jag har haft förmånen att fä svara pä frågor och inlerpellalioner och haft ansvar för regionalpolitiken sagt all när den parlamentariska regionalpoliliska kommil-lén lägger fram sitt betänkande kommer vi all fä tillfälle att yllerligare diskulera en läng rad olika frågor. Jag tror alt jag har uttryckt mig sä åtminstone 25 ä 30 gånger. Del kan man konlrollera i de protokoll som skrivs ut frän riksdagsdebatterna. Del kan alllsä inte vara så all man inte har någon kunskap om vad som häller på alt hända.

När det gäller oron för utvecklingen vill jag säga att skälel lill alt regeringskansliet har tillsall elt tjugofemlal arbetsgrupper för all följa EG-harmoniseringen är alt vi känner om inte en oro så i varje fall ell stort ansvar för alt vi skall kunna följa med i utvecklingen och eventuellt harmonisera Sverige med EG.

Det är vidare inte sant, Inger Schörling, all EG inte skulle driva en ansvarsfull regionalpolitik.

Anf. 83-INGER SCHÖRLING (mp):

Herr lalman! Jag har fullt förtroende för den regionalpoliliska kommitté som nu arbetar, och jag ser fram emot att få la del av dess slutgiltiga ställningstagande. Men det vore myckel märkligt om inle den regionalpolitiska kommittén skulle komma fram till samma slutsals som den som jag har dragit, nämligen all en EG-harmonisering är oförenlig med den typ av regionalpolitik som vi hiltills har fört i Sverige. Det framgår klart när man läser vad EG:s regler och det som står i vitboken går ul på.

Jag skulle vilja fä ett exempel på de regionalpoliliska saisningar i EG-länder som Ingela Thalén hänvisar till och som där har varil sä bra, saisningar som också vi skulle beröras av efler harmoniseringen.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om de regionalpoliliska satsningarna vid anpassning till EG

Anf. 84 Arbelsmarknadsminisler INGELA THALÉN:

Herr lalman! Nu måsle vi skilja mellan två saker. Del ena är EG;s egna

strukturfonder, det andra de nationella möjligheter som vi har att bedriva en

regionalpolitik.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om fisket i Östersjön

Del är riktigl att Sverige med sin goda sysselsättning, höga levnadsstandard och extremt låga arbetslöshet har små möjligheter alt få pengar ur EG:s strukturfonder, under förutsättning att vi går med i dem och betalar till dem. Skälel till detta är att delar av Italien, Frankrike, Västtyskland, Holland och Belgien har stora brister i sin sysselsättning och i sin industriulveckling. Däremot har vi goda möjligheler all bedriva en nationell regionalpolitik så som vi själva vill ha den. Det är det som jag vill uttala mig för.

Vi kan göra detta, med undantag för de små punkter som har nämnts, nämligen Iransporisiödet och företagsstödet, och med undanlag för att företagsstödd kommer all regleras via EFTA-överenskommelser, inle via EG.

Överläggningen var härmed avslutad.

24 § Svar på interpellation 1988/89:136 om Fisket i Östersjön

Anf. 85 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Carl Frick har bett mig redogöra för dels varför regeringen inte mera vårdar vårt långsiktiga behov av god och närande fisk, dels varför regeringen inte arbetar för all vi skall kunna behälla en fungerande fiskenäring på Golland. Utgångspunkten för Carl Fricks begäran är oljepros-pektering i Östersjön.

Jag vill inledningsvis erinra om del interpellationssvar som industriministern lämnade den 20 mars i år avseende bl.a. prövning av tillstånd för prospektering efler och utvinning av olja och gas i Öslerjsön. Han redovisade där de bestämmelser som gäller och vilka villkor som ställs i samband med tillståndsgivningen till skydd för andra berörda intressen, bl.a. fiskets.

När det gäller Carl Fricks första fråga om vården av fisken och fiskbestånden vill jag försl peka på de vikliga förutsättningar som nu finns för Öslersjöstaterna att kontrollera havsfisket i hela Östersjön och som tidigare saknades.

Först sedan den s.k. vita zonen och ytterligare dl par sädana områden nu blivit uppdelade kan vi få ordentlig kontroll på havsfisket. I dessa områden var del ju tidigare fritt fram för alla nationer, även sädana som inle hör hemma i Östersjön, att fiska helt okontrollerat. Den senaste uppgörelsen, den med Polen, har nyligen överlämnats lill riksdagen för godkännande. Del är alltså först i år som förutsättningarna finns för. Öslersjöstaterna att kontrollera havsfisket i hela Östersjön. Detta sker inom ramen för Östersjö-kommissionen och i form av regler om fredningstider, redskapsbegränsningar och fiskekvoter. I Sverige har vi dessutom infört omfattande begränsningar för kust- och älvfisket.

Jag vill också peka på de omfattande insatser vi gör för ell renare hav. Begränsningarna av de förorenade utsläppen både från industrin och frän kommunala avlopp är av stor betydelse bl.a. för fiskbeståndens ulveckling och kvalitet. I del internationella samarbetet driver Sverige dessa frågor intensivt.

Utöver regleringar görs också olika fiskevårds- och forskningsinsatser för

att stärka fiskbestånden. Sålunda satsas under innevarande budgetår drygt 5 milj. kr. av slatliga medel till bl.a. fiskevård. För nästa budgetår har regeringen föreslagil en viss ökning av anslagel. Fiskevärdsbidraget bidrar verksamt lill en ökad fiskevård och bättre möjligheter för allmänhelen att bedriva fiske.

Från prisregleringskassan för fisk har under flera är anvisats medel för utplanlering av fisk. Under innevarande budgetär uppgår anslagel lill 5,5 milj. kr. Bl.a. har lyckade försök gjorls med s.k. fördröjd utsältning av lax.

Jag kan också nämna alt inom ramen för del nordiska samarbetet stöds ett projekt för utplanlering av torskyngel i Öslersjön och Bottenhavet.

För Gotlands ca 190 yrkesfiskare är torskfisket det ekonomiskt viktigaste fisket. Under förra året ökade det med 400 lon. Även fångslvärdd ökade. Laxfisket gav under förra årel mindre fångster än året dessförinnan, mycket beroende på dåliga väderleksförhållanden som hindrade höstfiskel efler lax.

Fiskenämnden i Gollands län har tillsammans med laxforskningsinstitutd under ell anlal år deltagit i försöken med fördröjd utsättning av lax. Dessa utsätttningar har gell mycket bra älerfångster. Vidare lämnade fiskenämnden under förra året sju tillstånd till kräftodling till vilka länsslyrelsen beviljade glesbygdsstöd.

Dessa insatser för fiskenäringen tillsammans med de ökade möjligheterna lill fiske efter uppgörelsen om den vita zonen borgar för en bibehållen fiskenäring på Golland.

Sammanfattningsvis vill jag hävda alt vi för svensk del har insett fiskens betydelse som dl viktigt livsmedel och att vi satsar målmedvetet för att den skall kunna vara del också i fortsättning.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om fisket i Öslersjön

Anf. 86 CARL FRICK (mp):

Herr talman! Jag vill tacka för del välformulerade svaret, och jag gläds åt alla de åtgärder som jordbruksministern har nämnt.

Men grunden för min interpellation är del faklum alt del nu har beviljats ett stort anlal tillstånd för oljeprospektering i den svenska delen av Östersjön. Oljeprospekteringen syftar ju lill att någon gäng börja la upp olja från Oslersjöns botten och se till att oljan kommer i land.

Öslersjön är i dag ett döende hav trots alla de åtgärder som satts in, en hel del än så länge bara på papperet. Östersjön tål inle mer föroreningar, och del måsle vara en viktig uppgifl för en ansvarig regering all se till att havet inte på något sätt kommer att utsättas för mer hot än vad som sker i dag. Alt producera olja innebär all del kommer ul olja i vattnet - det är oundvikligt. Del går absolul inle all garantera alt olja inte kommer ut i vattnet. Vi har den senasle tiden fält vela vad som hänl i Alaska, där ett tankfartyg gick pä grund. Handfallenheten när det gällde all försöka minimera de skador som uppstod var hell påtaglig. Del kanske rikaste landel i världen hade inle någon organisation för all effektivt kunna klara av del som alla insåg någon gäng skulle inträffa. I förhällande till sin folkmängd är Sverige kanske del rikaste av alla länder i världen, och vi har råd att välja energikällor som inte har samma hotbild som oljan. Denna situation borde vi utnyttja i Sverige för all undvika katastrofer av det slag som nu har drabbat Alaska och se till alt något sådant inte sker i Östersjön.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om fisket i Östersjön

Fisket är en viklig näring på Golland. Det är bra, och jag hoppas att man -som jordbruksministern nämnde - kan öka fångsterna. Del är bra, om del inte är en del av en kommande ulfiskning. Oljeutsläpp kommer alt innebära dl ökal hot mol del redan hårt trängda fisket i Östersjön. Därmed kommer del golländska fisket all hotas lill sitt fortbestånd, om sådana här utsläpp sker.

I deballen hävdas ofla att vi svenskar är så tekniskt skickliga att vi kommer att kunna behärska den aktuella tekniken. Sä gick också resonemanget om svensk kärnkraft efler Tjernobylolyckan. Sverige var den gången världsbäst pä kärnkraft, och sädana misslag som man gjort där borta skulle vi inle kunna göra här i Sverige. Drygl elt är senare inträffade händelser i Oskarshamn som var en kopia av det som i de inledande skedena hände i Tjernobyl. Därmed sagl att det är den mänskliga faktorn som är den springande punkten. Vi kan inte låta oss förblindas av den mesl utvecklade tekniken och tro att den klarar alll. Del är inte på något sätt, vare sig i fråga om Öslersjön eller i fråga om fisket, någon tröst all del nu finns tillstånd för oljeprospektering i den svenska delen av Östersjön. Sverige föregår ju här med ell dåligl exempel. Det hade med tanke på Östersjöns tillstånd varil vida bällre om vi här i Sverige hade sagl nej till den prospekteringen och arbetat för att se till att Öslersjön för all framlid fredas från oljeutvinningens hot.

Jag förmodar att det är att tala för döva öron all föreslå all Mals Hellström lar frågan om oljeprospektering med sig lillbaka lill regeringskansliet och där arbetar för att alla oljeprospekteringstillsländen dras in med kortaste möjliga varsel och att han sedan hjälper fram en Öslersjökonvenlion som innebär ett förbud mot varje form av oljeprospektering och oljeutvinning i Östersjön samt ett förbud mot att frakta olja med slora tankfartyg i Östersjön. Samiidigi med delta måste Sverige tillsammans med Öslersjöstaterna bygga upp en effektiv och samlrimmad organisation för att kunna möla de slora oljeutsläpp som förr eller senare kommer alt drabba Östersjön, om ingenting görs. Det viktiga är att förebygga katastrofer, och i detta fall kan det ske genom all se lill att hotbilden förändras och elimineras.

Avbryt prospekleringarna, för fiskels och Östersjöns skull! Sverige kan här spela en slor roll och gå före i arbelel all undvika hot mol Östersjön.

Anf. 87 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):

Herr lalman! Gotland har tyvärr ingen egen representant för folkpartiet här i kammaren, så jag har ansvar alt tala även för mina golländska partikamrater och föra fram deras synpunkter. De känner en oro för utvecklingen just nu.

Den syn pä fisket som jordbruksministern här visar är ju mycket positiv. Vi som bor vid Östersjön vet vilken stor belydelse fisket har - det gäller både öarna och den länga kusten. På den punkten tror jag all vi kan uppvisa fullständig enighet. Men miljökonsekvenserna av en oljeprospektering och en följande provborrning kan ju bli besvärande.

Folkpartiet har länge krävt all miljökonsekvensbeskrivningar skall göras före varje stort och väsentligt ingrepp i miljön. Det är då elt rimligt krav all miljökonsekvenserna utreds innan prospektering och eventuell provborrning påbörjas i elt föroreningskänsligt innanhav som Östersjön.

Detta känner man naturligtvis särskill angelägel på Golland, eflersom de nu tillåtna prospekteringarna ligger så nära ön. Ett oljeutsläpp kan ju drastiskt ändra sammansättningen av havets smäorganismer, som utgör basen i ekosystemet. Oljeföroreningar kan hindra utvecklingen av fiskägg och yngel och ge dålig smak ål fiskköttet, sä all del inle går all sälja. Del är också viktigt all inte någon olja drabbar stränderna på Gotland.

Dessa synpunkter delas hell också av milt eget hemlän, Kalmar län, där fiske och turism är viktiga inslag i näringslivet.

Vore del då inte dl myckel välkommet tillskott till den svenska energiförsörjningen, om vi kunde utvinna olja och gas inom våra egna gränser?

Jo, förvisso, men inle lill vilket pris som helst. Därför anser vi att miljökonsekvenserna av provborrning och utvinning av olja och gas i Östersjön snarast måste bli grundligt utredda.

Vi anser också all säkerhetskraven måste höjas när det gäller oljehanie-ring. Den genombearbetning av säkerheten som naturligtvis aldrig är en garanti för den s.k. mänskliga faktorn men som görs i samband med hanteringen av kärnkraften borde vara en förebild även för oljehanleringen.

Förra veckan föreslog jag statsrådet Hellström all det skulle lillsätias en tvärdepartemental grupp när det gäller Alzheimers sjukdom, eflersom det problemel berör så många departement. Det som vi diskulerar i dag berör minsl Ivå deparlemenl, men statsrådet försäkrade mig all ni hade så golt samarbete inom departementen att jag inte skall upprepa min fråga i dag pä den punklen. Däremot vill jag att man beaklar detta med en miljökonse-kvensulredning. Då förbättrar vi också möjligheterna för en mycket viklig fortsall fiskerinäring i Öslersjön.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om fisket i Östersjön

Anf. 88 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM;

Herr lalman! Jag vill försl säga lill Ingrid Hasselström Nyvall alt samarbetet mellan departementen lill och med är så goll att de frågor som riktals här faktiskt är besvarade av induslriministern i en tidigare interpellationsdebatt. Della är nämligen en interpellation som delats upp och där frågor som berör just bedömningen kring oljeprospekteringen och dess villkor redan har diskuterats. Dagens debatt rör specifikt konsekvenserna när det gäller fiskerinäringen pä Gotland. Låt mig först konstatera alt såvitt jag förstår tycks alla som deltar i den här debatten hittills vara ganska överens om att de fiskevärdsinsatser som görs i Öslersjön och vid Golland är positiva. Del tycker jag är bra. Jag noterar vad Carl Frick uttryckte här.

Med den uppgörelse vi har fåll om vila zonen är del självklarl att Sverige nu har fått hell andra möjligheter att bedriva fiskevård och att också se till att rovfisket upphör. Vi talar om dl område där torsken föds och laxen växer upp. Det är således mycket betydelsefulla områden för oss.

Detta har diskuterats tidigare i riksdagen i en interpellationsdebatt. Låt mig dä peka pä vad industriministern svarade i den debalten pä de frågor som Carl Frick nu upprepar. Industriministern konstaterade till en början - och del tror jag är ganska viktigt i den här diskussionen - alt del är väsentligt för en nation som Sverige att kunna klara ut vilka naturresurser som finns inom landet. Det är faktiskt av ett nationellt intresse för oss att ha ell sådant kunskapsunderlag sä att vi själva vet vilka naturresurser som finns i vårt land.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om fisket i Östersjön

Det underströk industriminister Nordberg.

Det har begärts tillstånd för alt man skall få kunskap om olje- och gasförekomsler ulanför Golland. Naturvårdsverket, som är ansvarigt för dessa frågor, har vid en sammanvägning kommil fram till att dessa tillstånd skall ges. Samtidigt har man föreskrifter om att man skall la hänsyn lill den marina havsmiljön när det gäller de specifika borrningar som görs.

Jag vill återigen understryka det som sades i den förra inlerpellalionsdeballen, nämligen all del krävs särskilt medgivande av regeringen innan provborrningar kan påbörjas. Den slutliga avvägningen av vad som är viktigast för samhället kan man inte göra förrän man vel vilka förekomster som finns. Om det vid prospekleringen påvisas en eller fler fyndighder som någon vill utvinna, kommer det alltså att krävas ytterligare tillstånd av regeringen. Den aktivitet som man nu har begärt tillstånd för är inle på något sätt okontrollerad. Det är därmed inte fritt fram för borrningar. Tillstånden prövas i varje enskilt fall, jusl med hänsyn till effekten på den marina havsmiljön och därmed också pä fisket.

Anf. 89 CARL FRICK (mp):

Herr lalman! Att prospeklera innebär att man pånägotsätt har sagt allom man hittar någoniing så kommer man säkerl att borra. Dessa förelag skulle annars inle lägga ned stor möda och mycket pengar på all prospektera. Det ligger i sakens natur att man någon gäng kommer att vilja utvinna det som en gång har funnit på havsbollen. Man prospekterar inte heller inte om man tror all det finns goda chanser alt finna utvinningsbara mängder.

Det är del här som är del slora problemel. Både Mals Hellström och Ivar Nordberg säger att del är viktigt att vi skall kunna la reda på vad som finns. Del låler mycket bra. Om vi genom enkla analogier från vad vi vet frän andra håll i väriden kan säga all en oljeulvinning i Öslersjön i framliden kommer att ställa lill fruktansvärda problem i delta innanhav, finns det ju i grunden ingen anledning alt stilla vår nyfikenhet. Vi bör inle undersöka någonting som man i praktiken borde avstå från, eflersom vi vet att miljökonsekvenserna kommer att bli orimliga om någonting händer.

Jag tror inle all man behöver göra några djupa och slora beskrivningar av miljökonsekvenser, ulan att del här finns goda analogier från andra häll i världen. Vi har sett i Alaska, utanför Bretagne och pä mänga andra häll i världen vad som händer i samband med oljeutvinning. Det händer alltid någonting. Det blir förr eller senare slora utsläpp. Den mänskliga faktorn kommer att spela oss spratt. Vi kommer inle undan delta. Om man sätter i gång en utvinning kommer det förr eller senare att medföra katastrof.

Det är helt onödigt att vi skall ta den risken i Öslersjön.

Som jag sade tidigare tycker jag dessutom att del skulle ha varil ell dåligl exempel från en miljömedveten nation som Sverige att sätta i gång della. Det skulle nämligen med all säkerhel även bli inledningen för de andra kuststaterna att se om sill hus. De kanske också vill prospektera och utvinna. Jag lycker alt vi faktiskt har ett grundläggande ansvar ifrån Sveriges sida att säga nej till någonting som är så potentiellt farligt som en oljeulvinning i Östersjön. Anser man att det är potentiellt farligt skall man inte ens undersöka om det finns förutsättningar.

Jag vill än en gång vädja lill Mats Hellström och Ivar Nordberg alt se fill att prospekteringarna upphör. Det är det bästa och säkraste sättet att se lill att fisket inte hotas i det här området. Vad hjälper det att torsken föds och laxen växer upp när del blir förstört? Det finns här enorma förnybara resurser som skulle kunna vara till stor glädje för oss alla och för dem som arbetar med det. Vi behöver fisken som en nyttig föda. Del gäller att långsiktigt se lill att det här inle förstörs. Man skall därför inte prospektera i det här området. Det är djupt olyckligt och kommer att leda till svåra konsekvenser i framliden.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om polisjakter på biltjuvar

Anf. 90 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Låt mig bara konstatera alt Carl Frick och jag har olika syn pä hur man bör fatta beslut i samhällel. Carl Frick menar att det inte finns skäl att ta fram allt beslutsunderlag som är möjligt inför l.ex. energipolitiska beslut i framtiden. Jag menar nog att del i en vital demokrati är viktigt att beslutsunderlaget är sä fullständigt som möjligl inför vikliga beslut, som l.ex. de energipoliliska beslut som skall fattas under 1990-talel.

Jag undrar hur allmänheten skulle reagera om vi skulle följa Carl Fricks linje och säga att det här är ett område där vi medvetet inte vill skaffa oss elt sä fylligt beslutsunderlag som möjligt? Skulle en vital demokrati kunna fungera pä det sättet? Jag tror inle det. Vi har olika syn på den frågan. Däremot är vi överens om alt de tillstånd som ges skall prövas mycket noga med hänsyn lill effekterna pä den marina miljön. De skall inte heller prejudicera någonting för framtiden. Den deballen får vi ta när vi vet vilka naturresurser som finns på havsbotten.

Anf. 91 CARL FRICK (mp):

Herr lalman! Jag håller med om att demokratiska beslut skall fattas på goda grunder och kunskap. När det gäller olja vet vi emellertid vad som har hänt i andra länder. Vi vet vilka faror som del här innebär, och vi vet vilka katastrofer som kan inlräffa. Det är också ell beslutsunderlag, och del är någonting som vi känner till. Vi vet vilka hot vi ställs inför. Vi vet också att med all världens bästa teknik så klarar vi inte den mänskliga faktorn. Det kommer att hända någonting.

Det borde kunna räcka som ett underlag för demokratiska beslul att man har den internationella kunskapen om oljeulvinningens faror. Därför behöver man faktiskt inle skaffa sig ytterligare kunskaper om alt man har ett potentiellt hot under vattenytan. Det behöver man inte veta om, även om det råkar finnas. Låt det vila i frid.

Överläggningen var härmed avslulad.

25 § Svar på interpellation 1988/89:180 om polisjakter på biltjuvar

Anf. 92 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr lalman! Carl Frick har frågat efler justitieministerns syn på vad som är rimliga proportioner mellan brott och polisinsatser i samband med all polisen söker ingripa mol biltjuvar. I inierpellalionen pekar Carl Frick pä de

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om polisjakter på biltjuvar

risker en biljakl medför för dels de inblandade, dels för Iredje man. Arbelel inom, regeringen är fördelat sä, att del är jag som skall svara på inierpellalionen.

De allmänna principerna för alla slag av polisingripanden har lagls fasl i polislagens 8 §. Del som sägs där innefallar ett allmänt bemyndigande för polisen all vidla de åtgärder som är försvarliga för all fullgöra polisens uppgifter all upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt alt i övrigl tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp.

Man brukar här tala om tvä grundläggande principer för polisens ingripanden - behovsprincipen och proportionaliletsprincipen. Behovsprincipen innebär att polisingripande får ske bara då del är nödvändigl för alt avvärja eller undanröja den fara eller störning som föreligger. Proportionaliletsprincipen lar sikte pä det inträng som ell polisingripande kan medföra på elt motstående intresse. Principen innebär alt den skada och de ölägenheter i övrigt som följer av ingreppet inle får slå i missförhållande till syftet med ingreppet.

När det gäller de situationer som Carl Frick tar upp i sin interpellation -proportionerna mellan polisinsats och misstänkt brottslighet i samband med alt polisen söker ingripa mol en bilburen brottsling - är naturligtvis även här behovs- och proporlionalitelsprinciperna tillämpliga fullt ut.

Rikspolisstyrelsen har i föreskrifter och allmänna råd för polisväsendet gett regler för hur jusl denna verksamhet bör bedrivas. Man skiljer mellan förföljande och efterföljande.

Med förföljande menas att polisen jagar en flyende i syfte att fä fast eller stoppa honom. Detta får ske bara i undanlagsfall dä andra, mindre riskfyllda åtgärder bedöms otillräckliga. Vidare måste de intressen som skall skyddas ha sådan styrka alt det framstår som fullt försvarligt att förföljandet fortsätter lill dess föraren kan gripas eller omhändertas. En sådan silualion kan exempelvis uppkomma dä den flyende genom broll som han begått eller av annan anledning är att betrakta som så farlig för andra människors liv eller hälsa all de risker som är förenade med förföljandet uppvägs av intresset av all han grips. Särskild ålerhållsamhd är nalurliglvis påkallad när del gäller förföljande i lälorler.

Ett efterföljande däremot innebär all en polisman i elt fordon följer efler en flyende för att utröna vart han tar vägen. Polisfordonet befinner sig här på ell Slörre avstånd från den flyende och syftet är närmast av spaningska-raklär.

Av rikspolisstyrelsens regler framgår också att förföljande och efterföljande med polisfordon skall ledas och beslutas av den som är vaklhavande befäl i sambands- och förbindelseceniralen.

Jag kan här tillägga att bl.a. polismyndigheten i Stockholm i sina lokala tjänsteföreskrifter noggrant har reglerat hur efterföljande och förföljande skall användas som arbetsmetod. Inriktningen är all förföljande skall användas myckel reslriktivt i polisverksamheten.

Efter del jag nu har sagl vill jag gärna fillfoga följande. Om man regelmässigt skulle avbryta elt polisingripande så snart en förare genom alt påtagligt öka hastigheten visar alt han vill undkomma, skulle få eller inga av dessa förare kunna stoppas. Ett sådant handlingsmönster frän polisens sida

skulle bara gagna brottslingarna och minska laglydnaden i trafiken.

Men dl ingripande får inle heller utföras så all oskyldiga trafikanter, polispersonalen eller den flyende onödigtvis ulsälls för risk all skadas.

Jag anser alt den rättsliga regleringen på detta område på ell välavvägl säll har avgränsat hur ett eflerföljande eller förföljande av ell fordon får ske. Innebörden av dessa regler och tillämpningen av dem ingår som viktiga delar i polisulbildningen vid polishögskolan.

Della är betydelsefullt, eflersom det är polispersonalen på platsen, i dessa många gånger dramatiska situationer, som mycket snabbi måste göra dessa avvägningar och fatta beslut i inledningsskedet.

Enligt min uppfattning har polisen i de allra flesla förföljande- och eflerföljandesilualioner handhaft saken på ell rikligt sätt. Det finns därför, som jag ser saken, för närvarande inle skäl lill några ålgärder frän regeringens sida i den fråga som tas upp i inierpellalionen. I sammanhanget kan jag tillägga alt JO för närvarande har alt bedöma elt anlal ärenden som gäller eflerföljande eller förföljande med polisfordon.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om polisjakler på billjuva r

Anf. 93 CARL FRICK (mp):

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Polisjakt med bil, del som enligt reglerna måste betecknas som förföljande, innebär uppenbarligen att människoliv kan gä lill spillo. Bilar som framförs i höga farter av stressade människor utgör stora faror för liv och lem.

Del fall som jag har refererat till var en jakt pä biltjuvar pä Södermalm. Del är inle ofta som en stöld leder lill användandet av våldsmetoder av detta slag. Jag har svårl alt förstå varför en bilstöld skall bedömas vara allvarligare än stöld av annan lös egendom. Grundprincipen måste ju vara all inle använda mer våld än nöden kräver. All ulöva jakt med bil lycker jag är en våldsam metod.

Efterföljande är en helt annan sak. Det är den metod som oftast borde användas. Del är min uppfallning alt reglerna för förföljande måsle ses över för alt skydda medborgarna. Jakt och förföljande måsle vara rena undanlag, och dä måsle allmänhelen på något sätt kunna varnas för det som är på gång. Jakt i tätorter borde absolut inle få förekomma. Vi vel ju hur det ser ut i Stockholm.

Jag är fullt medveten om all ordningsmaklen här ställs inför svåra avgöranden, men med hänsyn till farligheten måste dessa metoder användas med yttersta äterhållsamhet. Tyvärr utsätts vi alla i vårt bilmassmediala samhälle för påtryckningar i tuffhelsutvecklande riktning. Olaliga är de tuffa polisfilmer som vi kan se pä TV. Jag misstänker all det kan bidra lill en allmänt tuff inslällning i arbetet. Jag lycker att vi måste se lill alt försöka bromsa denna ulveckling.

Proportionaliletsprincipen är ell fantastiskt ord! Men pä något säll måste denna princip ses över. Del är egenlligen elt ganska hemskt ord för att skildra avgörandet mellan liv och död för medborgarna. Del vore bra om civilministern log iniiiaiivel lill nya regler. Jag är inte nöjd med situafionen, även om civilministern är del.

En farlighet får inte rältfärdiga en annan farlighet. Det är viktigt även för

4 Riksdagens protokoll 1

'.97-98

Prot. 1988/89:97 polisens arbete i framtiden alt människor kan känna trygghet i förvissning om
14 april 1989 att det inte förekommer denna lyp av jakter pä gator och vägar. Jag kan tänka

Om polisjakter på bil tjuvar

mig den fruktansvärda sorg som jag skulle uppleva om någon nära anhörig till mig skulle drabbas av ett sådant förföljande - som rättsligt är korrekt.

Någonstans finns del en mänsklig aspekt i del hela. Det känns inte rimligt all medborgarna skall utsättas för dessa farligheter när någon har stulit en bil.

Proportionalitelsavvägningen måste ses över så att inle människor utsätts för dessa svåra situationer. Självfallet är jag inle emot all man sätter fasl tjuvar och banditer. Del skall man absolut göra i samhället. Del är en svår avvägning, och det här är ett område som uppenbarligen är myckel komplicerat och oroande. Det är hemskl om någon människa skulle komma lill svår skada. Kvinnan i del fall som jag har refererat till klarade sig ganska lindrigt undan. Det var uppenbarligen mer lur än skicklighet. Hade en passagerare suttit bredvid föraren, hade denne troligen inle överlevt.

Anf. 94 Civilminister BENGT K Ä JOHANSSON:

Herr talman! Del är tragiskt när det inträffar att personer kommer till skada i situationer där polisen måste ingripa. I denna verksamhet hamnar man ibland i sådana situationer.

En fariighet kan inte rättfärdiga en annan farlighet, sade Cari Frick. Jag vel inte om jag skulle vilja uttrycka det sä. Det är alllid sä att man kan hamna i situationer där man måsle la vissa risker för att molverka andra långsiktiga eller mycket stora risker. Jag kan gärna byta ul begreppet proportionaliletsprincipen mot avvägning som måste ske i dessa situationer. Del är fråga om en svår och ofta mycket brådskande avvägning. Dä måste man ha dels ha regler, dels ett gott omdöme. Poliserna är nog ganska medvetna om att de själva ställs inför risker, och de utsätter sig inte för risker för alt vara tuffa. Jag tror del är ytterligt sällan man kan finna en sådan situation.

Jag valde, Carl Frick, all i milt interpellationssvar relalivt utförligt redovisa både gällande bestämmelser vid polisjakt och min egen syn pä hur dessa regler tillämpas. Jag hävdar att de allmänt sett tillämpas väl av polisen i dessa situationer - både pä elt omdömesgillt och på elt skickligt sätt. Det finns alltid risker i dessa situationer, såväl för polispersonal och dem som förföljs eller efterföljs som för allmänhelen.

Jag vill tillfoga en sak som kan vara av intresse i sammanhanget.
Rikspolisstyrelsen har riktal en framställning lill regeringen och där bett all
man skall få vidgade möjligheter alt fä använda en s.k. spikmatla i sådana
situationer. Användningen av den är för närvarande omgiven med mycket
starka restriktioner. Polisen menar att man måste ha möjlighet all kunna
stoppa fordon som avviker. Det kan också vara myckel svår brottslighet som
ligger bakom ett avvikande, inte bara en bilstöld eller liknande. Rikspolissty
relsen vill att man skall få möjligheter att också i fler fall än vad som nu är
möjligt kunna använda s.k. spikmatla. Ärendet har varit ule på remiss, och
del förefaller som om det finns positiva omdömen om en sådan ändring. Vi
prövar nu detta med utgångspunkt i en positiv inslällning i regeringskansliet.
Vi har samma uppfattning som Carl Frick, nämligen att vi skall i all möjlig
50 ulslräckning försöka undvika risker för alla inblandade i samband med

polisjakt.

Anf. 95 CARL FRICK (mp);

Herr lalman! Jag tror att vi i grunden har samma inställning. Men jag hyser vissa farhågor när del gäller att jaga billjuvar med bil, speciellt i tätorter, l.ex. i Stockholm. Del verkar som om man inle har studerat proportionaliletsprincipen. Med den situation som råder i tätorterna med deras trafikmyller måste del vara mycket olämpligt alt pä olika sätt framtvinga biljakter med höga hastigheter. Jag tror alt man måste göra någon sorls avvägning mellan brottet, l.ex. en bilstöld, och de kraflmeloder som ställs lill förfogande. Del finns naturligtvis mycket kriminellt belastade människor som polisen måsle fä lag på. Men jag tror inle alt en biltjuv är av den karaktären, och för en sådan måste man kanske hilta andra metoder. Man kanske kan lokalisera honom på annal säll för alt försöka få tag i honom. Men jag lycker all bilen är elt vådligt instrument. Att försöka få tag på brottslingar med hjälp av en sådan är näslan lika farligt som all någon går omkring med pistol. Med biljakter utsätter man många människor för fara.

Jag ville alltså i denna deball uttrycka min starka oro för valet av metod. Jag är helt medveten om de problem som ordningsmaklen har vid dessa tillfällen, och jag vill inte klandra den. Det är snarare själva regelsystemet som möjliggör alt ordningsmaklen kan tillgripa så pass våldsamma metoder i tätorter.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om sysselsällningen i Grängesberg och Ludvika

Anf. 96 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr talman! Jag vill avslutningsvis bara säga att jag knappast tror all det är vid jakt på billjuvar som det blir biljakt, del är nästan alltid fråga om andra situationer, l.ex. ratlfylla eller annan svår brottslighet. Det är för övrigt inle sä ofta som della kan iakttas i tätbebyggda områden. Polisen försöker i allmänhet klara av silualionen på annal sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på interpellationerna 1988/89:157 och 158 om sysselsättningen i Grängesberg och Ludvika

Anf. 97 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Lars-Ove Hagberg har frågat induslriministern dels hur regeringen skall få ABB att förverkliga sitt löfte om 500 nya jobb (netto) lill Ludvika och om regeringen avser alt stoppa alla vidare utbetalningar till ABB av de 200 miljonerna lill dess ABB uppfyller löftet om 500 nya jobb, dels om regeringen är beredd att satsa minst motsvarande belopp pä Grängesberg som regering och riksdag gjort pä ABB för alt klara bygdens framtid.

Interpellationerna har överlämnats lill mig. Jag besvarar dem i ett sammanhang.

ABB:s åtagande all skapa 500 nya arbetstillfällen i Ludvika avsåg treårsperioden 1988-1990. Hiltills har drygl elt är gäll. Jag förutsätter att ABB fullföljer sitt åtagande inom den angivna lidsperioden.

När det gäller ulbetalningar av medlen skall ABB självfallet göra en

Prot. 1988/89:97 motprestation i form av nya arbetstillfällen. Delta skall prövas frän fall till
14 april 1989 fall. Dessutom måste en avstämning göras för hela treårsperioden, så all

~ ', resultatet blir en neltoökning av arbetstillfällen i Ludvika.

/ Insatserna i Väslerbergslagen som lill slor del föranleddes av nedläggning-

' ° * en av Grängesbergsgruvan omfattar belydligt mer än denna sysselsättnings-

ökning vid ABB i Ludvika. Länsstyrelsen och utvecklingsfonden har fäll särskilda ulvecklingsmedel, dl kapitalstarkt investmentbolag - Bergslags-leknik AB - häller pä all bildas, i Grängesberg finns ell särskill utvecklingsbolag - Laven - som fått medel frän Gruvbolaget och SSAB, osv.

Dessa insatser ger goda förutsättningar för utveckling av befintligt näringsliv och etablering av nya förelag. Parallellt med della görs betydande ulbildningsinsatser för att höja kompetensnivån. Bl.a. har länsarbetsnämnden fåll betydande resurser för att erbjuda utbildning åt dem som berörs av gruvans nedläggning.

För enskilda fördagsprojekl finns dessutom möjligheten att få regionalpolitiskt stöd. Vidare pågår överläggningar mellan arbetsmarknadsdepartementet, kommunen och gruvbolaget om hur behovel av industrilokaler i Grängesberg skall kunna tillgodoses. Regeringen kommer även i fortsättningen att noga följa utvecklingen.

Anf. 98 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr lalman! Jag tackar för svaret på mina två inlerpellalioner. Svaren är inle särskill distinkta, men Ingela Thalén är ju inle heller den direkt ansvariga för detta, ulan del är den fidigare industriministern och induslride-partementel där både frågan om ABB och frågan om Grängesberg handlagts. Jag skall emellertid inte fördjupa mig i detta.

Den som tillade på TV-programmel Dokument utifrån med Christer Petersson i TV 2 i går kväll fick kanske lilel distans lill vad som egentligen har hänt och vad som ligger bakom. När fusionen mellan Asea och Brown Boveri skedde passade det tydligen ganska bra att regeringen i Bergslagsproposilio-nen plockade in elt litet guldägg med löfte om 500 nya jobb netto. Detta fick ABB en liten behändig ersättning på 200 milj.kr. för. Delta var ganska omotiverat. Ingen i industridepartementet kunde svara på varför ABB skulle fä denna särskilda ersättning.

Förhållandet i dag är alt det inte är så mycket kvar av detta guldägg. Antalet arbetstillfällen inom denna koncern i detta område har blivit mindre, elt område som är myckel utsatt.

Tyvärr har de farhågor som vi i vpk gav ullryck för besannats. Jag kan inle heller se alt ABB inom de två närmaste åren nämnvärt kommer att förbättra situationen i Ludvika med den inriktning som ABB har i dag och med tanke på de krafter som styr ABB.

Jag funderar litet över statsrådets svar där del sägs all regeringen skall följa ulvecklingen. Men jag undrar hur regeringen skall utkräva ansvar för della löfte. Skall regeringen bara följa denna utveckling? Del är väl ganska passivt och lojt och på gränsen till flathet om regeringen inle kan presenlera hur den skall utkräva all detta löfte förverkligas.

Det finns också en anmärkningsvärd glidning som måste uppmärksammas
52 i fråga om huruvida dessa medel skall utbetalas innan löftet är uppfyllt.

Arbetsmarknadsministern säger i svaret att det skall bli en neltoökning av antalet arbetstillfällen i Ludvika. Jag misstänker att del avser ABB. Men del var inle della som det var fråga om. Löftet innebar 500 nya jobb. Det iragiska är att dessa jobb inte har skapats, ulan att det nu fallas 650 jobb. Den politiska händelsen för socialdemokralerna och regeringen var att delta var guldägget i Bergslagspropositionen. Tanken kanske är all man presenterar en sak elt år för att näsla år låta del svida i skinnet.

En annan för hela Väslerbergslagen tragisk faktor är att den ärorika bruksorten Grängesberg, som på grund av olika manipulationer, bristande investeringar, ägarnas inriktning, till sist fick en nådalid på fem år av regeringen, men all facket nu tvingats att acceplera en nedläggning två är tidigare. Det fanns inga pengar. Uppvaktningarna har inte lelMill någol. Det tragiska är att orten Grängesberg och bygden runt om kommer alt få ell rejält slag. När Grängesberg lovades en femårig nådatid sades det all Grängesberg dä skulle ha lid all bygga upp något och att ersättningsindustri skulle skapas. Men delta tillsammans med den tidigare nedläggningen innebär ell slag mol Väslerbergslagen som ju skulle ha fått fler jobb. Della har skett trots högkonjunkturen i Sverige och trots att del kan gä bra inom andra konceniralionsenheler i olika regioner.

Väslerbergslagen har inte klarat sig särskilt bra i den meningen att den också skall stå sig i framtiden. Slaget mot Grängesberg är synnerligen allvarligt. Även om man klarar jobben för dem som är anställda inom gruvindustrin, handlar del faktiskl på sikt om att arbetstillfällena försvinner. Det har uttalats från orten att man skulle vilja ha dessa 200 miljoner. Hela bygden väntar sig en satsning från regeringens sida. Hittills har det som sagt blivit nej. Idel lägel börjar man fundera vad samhället egentligen skall ha för ansvar.

Nu redovisar arbetsmarknadsministern de traditionella åtgärder som alllid har satsals där, sådana som under högkonjunktur kan ge utdelning och som under lågkonjunktur ger litet sämre resultat. Sådana insatser är naturligtvis väldigt bra, men nu händer två stora saker i Västerbergslagen: ASEA Brown Boveri håller inle sitt löfte, och Grängesbergs gruvan läggs ned tidigare än planerat. Här borde regeringen ha tagit i med litet större kraft i stället för den njugghet som regeringen nu visar prov på.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om sysselsättningen i Grängesberg och Ludvika

Anf. 99 INGER HESTVIK (s):

Herr lalman! Vid årsskiftet kommer, som vi hört, gruvdriften i Grängesberg alt upphöra. Det är två är tidigare än beräknat. 750 anställda blir ulan meningsfyllda arbetsuppgifter. Naturligtvis måste alla ansträngningar göras för att skapa nya jobb i Grängesberg. Annars kommer bygden att myckel snart avfolkas, servicen på bank och post kommer att försämras och affärer kommer all slå igen.

Det är inle första gången Grängesberg drabbas. I millen av 70-talel förlorade bygden ungefär 2 000 arbdslillfällen. Kanske smyger sig länken på all problemen i Grängesberg löses nu som man gjorde dä. Sanningen är den att man aldrig kan lära sig all leva i ro, om man vet att man skall förlora sitt arbete, sin och familjens möjligheler att försörja sig.

Socialdemokraterna har aldrig lämnat en bygd i kris ät sill öde. När del

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om sysselsättningen i Grängesberg och Ludvika

gäller Grängesberg måste man arbeta snabbi innan missmodet lägrar sig över bygden, fortsätta del arbete som påbörjats. Jag lycker att det känns hoppfullt efter de besked som statsrådet nyss gav frän lalarstolen.

Del är inte sä sällan man talar om kvinnorna. Bland de 750 som mister arbetet finns över 100 kvinnor. De flesla av dessa är mellan 40 och 59 är. De lillhör alltså den grupp av människor som har svårt alt hävda sig pä arbetsmarknaden, dessutom en arbetsmarknad som redan tidigare är hårt pressad. Det allvarligaste är nog ändå att sysselsättningsgraden för de unga flickorna är så låg. Om inte detta uppmärksammas och åtgärdas, kommer vi att fä elt s.k. Pajalaproblem också i Grängesberg: flickorna flyttar, kvar blir männen, inga familjer bildas och bygden tynar bort.

Att fä flickorna att stanna kvar kräver att man ser på samhällsbilden i slorl, att man l.ex. ordnar fritidsaktiviteter för flickorna. Jag är inte främmande för att regionalpolitiska medel skall användas till sädana satsningar, att man ordnar barnomsorg och utbildning. Ja, hela livssituationen måsle tas med i bedömningen, inte bara sysselsättningen.

För att förbätlra miljön i värt län har Dalälvsdelegationen lillsalls. Min fi-åga lill slatsrädd är; Kan statsrådet tänka sig alt sätta lill en delegation för att ta itu med krisproblemen i Grängesberg, en arbetsgrupp som försöker finna lösning för både mäns och kvinnors totala situation? Det kunde vara en sorts pilolprojeki som i framliden också kan stå som modell för liknande krisorter.

Anf. 100 GÖRAN ENGSTRÖM (c);

Herr talman! Som vi har hört har nådatiden för Grängesbergsgruvan skurits ner räll väsentligt. Del är knappt tvä är tills den läggs ner och 700 man pä en ganska lilen ort ställs utanför arbele. Della ställer stora krav på samhällels förmåga att medverka i en mycket slor omställning för Grängesbergsbygden och Väslerbergslagen i dess helhet.

Utgångspunkten för min och cenlerns syn pä problemel är all Grängesberg självfalld måsle bestå som ett levande samhälle. Man måste göra någonting explicit för orten Grängesberg regionalpolitiskt. Det gäller inle bara att ordna möjligheler all pendla fill Ludvika eller andra orter ännu längre bort. Del är alltså en ganska slor uppgift som samhället slår inför, och del gäller främst au skapa jobb i Grängesberg. Regeringen måste inle bara följa utvecklingen uppmärksamt, som minislern sade i sitt svar, ulan också nu direkt presenlera elt program för Grängesberg, ett batteri av ålgärder.

Vi i Sverige är duktiga på industriella omställningar sett i ell internalionelll perspektiv. Jag tycker att myckel av den kunskapen har nu börjat tas lill vara i Grängesberg. Man har redan påbörjat ett arbete med förnyelse av näringslivet och nått ganska imponerande resullal på en kort tid, drygl 150 nya jobb den senaste tiden. Del måste utvecklas vidare.

Jag skulle vilja föreslå några åtgärder och fä kommentarer hur regeringen ser på dem. För det första: Åtminstone en temporär inplacering av Grängesbergsdelen av Ludvika kommun i ett annal stödområde. Jag förstår nalurliglvis den evenluella invändningen mot detta och övriga kommande förslag, nämligen alt vi skall vänta på regionalpolitiska kommitténs ullålande. Jag lycker alltså inte att det räcker. Sä länge man håller sig inom

etablerade regionalpoliliska stödformer borde det vara möjligt alt fatta beslul redan nu, eflersom del är så kort lid tills gruvan läggs ner.

För del andra: En inplacering av Västerbergslagen i iransporlslödzonen. I dag råder det hell häpnadsväckande förhällandet att just Västerbergslagen av alla kommuner i Dalarna ickeärinplaceradi transportstödzonen, l.ex. när det gäller godstransporlslöd.

Så sent som i går avslog riksdagen min motion om alt man skall ändra pä delta hell orimliga förhållande. Jag skulle vara inlresserad av all få en kommentar om de tankar som låg bakom della myckel konkreta ställningstagande. Ett sådant här förslag skulle man kunna rycka ul och genomföra i praktiken redan nu. Det skulle vara utomordentligt verkningsfullt, eftersom del i stor ulslräckning är just tung verkstadsindustri som kommer all kunna etablera sig och kan nå framgång i Grängesberg i fortsättningen. Dä skulle godslransportslödel utgöra ell verkningsfullt bidrag för Grängesberg som ort och för hela Västerbergslagen.

Jag skulle vilja få besked om man är beredd all salsa på l.ex. ett utvecklingsprojekt för gödningsmedel, som jag förmodar alt departementet känner till. Här finns ell konkret förslag om genomförande av ell försök i Japan - hur konsligt del än låter - lill en kostnad av 3 miljoner. Här väntar man lokalt, inle minsl frän fackliga organisationer, pä regeringens ställningstagande. Det här är ett bra tillfälle att ge en signal om man tycker alt del är genomförbart. Här finns alltså en potential på kanske 100 framlida jobb.

Del här är, herr lalman, några synpunkter pä ett låt oss säga miniprogram som jag lycker skulle kunna genomföras ganska direkt. Del har en kortsiktig verkan, bygger på etablerade regionalpoliliska stödformer och har en klar förankring i bygden. Jag tycker all det vore intressant all få departementets syn på frågan om man ändå inte måste tillgripa sådana här åtgärder redan nu. Dä höjer man Väslerbergslagens status. Sedan måste man självfallet arbeia vidare med de långsiktiga regionalpoliliska instrumenten, som bättre kommunikationer. Här hänger l.ex. en sådan satsning som Bergslagspendeln fortfarande i luften. Kommer den att ha Fagersta som slutstation? De regionala huvudmännen har slora svårigheter att ge ett besked om den kommer att fortsätta upp till Ludvika. Det här är också en konkret fråga som jag lycker måste kunna besvaras ganska snart och som skall ses som ett inslag i dl program för Grängesberg och Väslerbergslagen.

Herr talman! Jag är intresserad av att fä Ingela Thaléns synpunkter på mina direkta förslag. Jag skall gärna också vara positiv och säga att det har gjorls en hel del, inle minsl ullokaliseringar lill Ludvika, som vi hittills har en mycket bra erfarenhet av. Men det finns nalurliglvis myckel all göra även i fortsättningen.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om sysselsättningen i Grängesberg och Ludvika

Anf. 101 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN: Herr lalman! Får jag först säga när det gäller ABB, om mitt svar skulle kunna tolkas sä all vi från regeringen eller departementet är passiva, att del inle är på det viset. Det pågår naturligtvis ständigt överläggningar för att bevaka att man uppfyller löftet all se till alt det blir en neltoökning av arbetstillfällena.

Beiräffande Grängesbergsgruvan vill jag säga alt skälel till att man fattade

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om sysselsättningen i Grängesberg och Ludvika

beslutet om att lägga ner gruvverksamheten redan nu är all en hel del av dem som arbetar inom verksamheten faktiskl söker sig frän gruvan till andra verksamheter. Det har varil problem med att hälla verksamheten i gäng, och då har man ansett att det är bällre att nu bestämma sig och se till alt man snabbt får ny verksamhet. Också ABB har varit inblandat i den diskussionen och konstaterat all man under den här övergångstiden kan åla sig att anställa människorna från Grängesbergsgruvan.

I fråga om utvecklingen i det här områdel är det inle ointressant att nolera på vilkel sätt regeringen selt på investeringar i Smedjebacken, i Hällefors och på en del andra av dessa platser när det gäller slöd till fördagsdableringar. Jag menar all del sättet alt se pä det här området naturligtvis också skall innefatta Grängesberg.

Det som nu händer prakliskt i del här områdel är att man i utvecklingsbolaget Laven håller på alt diskutera på vilket sätt man skall kunna använda området för industrilokaler. Man diskulerar både rivning, älerslällningsar-belen. reparationer, ombyggnad och nybyggnation för all skapa förutsättningar för nyetableringar och ulveckling av befintliga företag. Jag vet alt man diskulerar ålminslone 5-10 projekt som skulle vara möjliga för etablering i det här områdel.

När del gäller diskussionerna kring transportstödet måste jag lyvärr erkänna alt jag inte har läst utlåtandet över mofionen. Men låt mig allmänt säga all transporlslödet, oavsett om stödd går lill läskedrycks- och ölfabriker eller till andra ändamål, är en av de viktigare frågorna som regionalpolitiska kommittén måste behandla, eftersom transportstödet tillhör de regionalpolitiska metoder som kanske kan bli föremål för diskussion.

Beträffande fabriken för gödningsämnen måste jag beklaga att del projektet inle har funnits med i mitt underlag. Det är möjligt att det är ett av de projekt som man i Laven diskulerar utan all konkret beskriva vad det är man arbetar med för att fylla industriområdet med verksamhet.

Det har salsats en hel del, och inom ramen för Väslerbergslagen finns det forlfarande medel all utveckla - när det gäller investmentbolaget och när del gäller kunskapsulveckling, kompetensutveckling och arbetsmarknadsutbildning.

Avslutningsvis vill jag säga lill Inger Hestvik alt just de sistnämnda medlen är utomordentligt viktiga alt använda när det gäller möjlighel lill utveckling för kvinnoarbeten. I en hel del av de nysatsningar som har gjorls i kommunerna i Västerbergslagen har det ingått invesleringar och slöd lill arbdsplalser för kvinnoarbete, för att bredda arbetsmarknaden för kvinnor.

Jag lycker nog att Bergslagsdelegalionen skall ha som ell av sina ansvarsområden alt med de berörda kommunerna se just på kvinnors utveckling - kvinnors arbele. kvinnors frilid och kvinnors möjligheler alt fä tillgäng lill kultur. Jag kan åla mig att påpeka för Bergslagsdelegalionen all detta är en arbetsuppgift som man bör ägna uppmärksamhet. Nu har ju Bergslagsdelegalionen också fått förlängning med ytterligare ett år. så del bör finnas utrymme för en sådan arbetsuppgift inom ramen för dess arbele.

Anf. 102 LARS-OVE HAGBERG (vpk);

Herr lalman! Vissl finns det väl en passivitet. När del gäller en uppgörelse som lovade så mycket och som skulle vara så viklig, kan del väl inle betraktas som annat än passiviiel alt man bara bevakar den när den så alt säga går bakåt.

Ser man bakom hela den här hislorien, som jag har försökt göra - löftena, sammanslagningen, regeringens godkännande av fusionen, utflyttandet av huvudkontor, alt vi inle i dag vel var forskningens tyngdpunkt i ABB kommer att vara - kan man vara myckel tvivelsam om hur det kommer alt gå. Vi måste väl ändå konstatera att om inte regeringen rycker upp sig i den här frågan, så visar den en slor flathet mot storbolagen och deras hanterande av en regionalpolitisk situation - del är väl hell klart.

Jag har frågat hur man skall försöka utkräva det här ansvaret som ABB har lagil pä sig. Tänker man bara bevaka del? Man måste väl ändå politiskt göra någoniing. Socialdemokralerna brukar ju ta åt sig all ära, även om de inle har gjort allting själva. Dä får man väl också stå för del negativa. Om man har gjort en dålig uppgörelse, så får man nog stå för den i någon män.

I Grängesberg handlade det ju om att man skulle fä tid all skapa ersättningsjobb i denna bygd samtidigt som ABB skulle fä 500 hundra jobb till i Ludvika. Det skulle bli en kraftig nettoökning efter en läng tid av nedgång i denna region. Och nu konstaterar vi alt kräftgången fortsätter med tvä kaiaslrofer på arbetets område.

Del är väl bra all alll delta görs. Men om man egenlligen vill la någol krafttag för Grängesberg, borde man ju säga all man satsar minst lika myckel på Grängesberg som man satsade på ABB. Det vore också ganska klädsamt i del här lägel, när ABB lill synes inte vill uppfylla sitt löfte.

All de här arbetarna skulle gä till ABB från Grängesberg - del ger ju inle heller någon neltoökning i regionen. Det är bara fråga om den sociala skyldigheten att ta vara pä dem som drabbas i regionen.

Men hela regionen behöver som sagt fler arbetstillfällen - för sin framtid och för sina ungdomar. Två av de ansvariga parterna är ABB i Ludvika och de som har bedrivit gruvverksamhet. Och det är staten - och direkt industridepariementel - som har hafl hand om gruvverksamheten på senare tid. Regeringen borde alltså ta ett myckel slörre ansvar. Annars faller domen - att det är frågan om flathet från regeringens sida.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om sysselsällningen i Grängesberg och Ludvika

Anf. 103 GÖRAN ENGSTRÖM (c);

Herr lalman! Jag vill slryka under del som Ingela Thalén sade både i sitt första inlägg och nu senast - att del finns en hel del posifivt i Västerbergslagen. De insatser man har gjort på det regionalpolitiska området har gell effekt och del finns där en klarl bällre uivecklingsoplimism än för bara några är sedan.

Men när nu förulsällningarna har ändrals- när liden till nedläggningen har förkortats sä kraftigt - gäller det verkligen alt från regeringens sida att utnyttja den handlingskraft som man har och använda befintliga regionalpolitiska medel på ett effektivt sätt.

När del gäller insatserna i Dalarna har vi ju sett hur oerhört kraftigt man har agerat i fråga om l.ex. Borlänges situation. Borlänge är en ort som haren

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om sysselsättningen i Grängesberg och Ludvika

"självgäende" växtkraft pä ell hell annal sätt än Grängesberg, som är en lilen perifer ort i länd. Därför menar jag att del behövs särskilda åtgärder i Grängesberg.

När del sedan gäller utvecklingsbolaget Laven bygger utvecklingsarbetet där i myckel stor utsträckning på den industriella kompetensen. Jag tror att det finns all anledning alt verkligen salsa pä ulveckling i Lavens regi. Del är bra att man studerar gödningsämnesprojektet litet närmare.

Sä till transportstödet. Personligen är jag mycket otålig pä den punkten. Jag tror all del var 1980 som vi i Ludvika och Smedjebackens kommuner uppläckte att vi var de enda av Dalarnas kommuner som inte hade möjligheter att fä transportstöd. Den förklaring som jag kunnal finna under årens lopp är all det geografiska avståndet när del gäller marknaderna för företagen på dessa orter gjorde all ställda krav inle kunde uppfyllas. Men jag tror inle att den förklaringen häller i längden.

Vad som senast hänt är att en motion som väckls i frågan avslagils med hänvisning till all den regionalpoliliska kommittén bedriver ell arbete. Det innebär att en fördröjning uppstår. Det dröjer alllsä innan man kan ändra på detta förhållande. Därför menar jag att man borde kunna rycka ut denna fråga och behandla den specifikt för alt sedan kunna fatta beslul, trots att den regionalpoliliska kommittén arbetar med dessa frågor. Just den lyp av företag som har nylokaliserats till Grängesberg och som, det tror jag mig veta, kommer att kunna nylokaliseras dit skulle ha mycket god hjälp av just transportstödet. Det är anledningen till all jag har betonat viklen av den stödformen så pass kraftigt som jag har gjort.

I övrigt tolkar jag arbetsmarknadsministerns svar så, att man kommer att göra en uppföljning och alt man kommer att se posilivl på enskilda projekt som dyker upp.

Anf. 104 INGER HESTVIK (s):

Herr talman! I anslutning till Bergslagsdelegationen finns något som kallas "Kvinnokraft i Bergslagen". Såviit jag förstår gör man elt mycket bra arbele både när del gäller att förändra attityder och när del gäller att skapa arbete och projekt. Men del får inte skapas ell projekl vid sidan om, ulan det måste skapas ett projekt som utgör en del av ett slörre regionalpolitiskt projekl.

Statsrådet, som tidigare har hafl ansvarel för jämslälldhetsfrågorna, har visat ett mycket stort engagemang i just dessa frågor. Därför finns del slora möjligheler att se pä det regionalpoliliska arbelel mera i stort, vilket vi sätter värde på.

Anf. 105 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN: Herr talman! Lars-Ove Hagberg kanske hörde vad han ville höra. Jag har nämligen inte talat om alt "passivt bevaka", ulan jag sade att vi också förhandlar. Resultatet av förhandlingarna kommer all synas l.ex. nu när vi diskulerar den tidigare stängningen av Grängesbergsgruvan.

Del är vikligl att vi bevakar hela den här regionen som arbetsmarknad och även all vi ser den som en gemensam arbetsmarknad. Samtidigt innebär elt sådanl betraktelsesätt att satsningar måsle göras också i Smedjebacken, Ljusnarsberg, Hällefors och Ludvika - där nu kanske någol slörre och tyngre

saisningar kommer att göras. Men del gäller också, som sagl, all salsa på Grängesberg. Där finns del instrument, och dessa skall vi använda oss av. Vi kommer även alt se positivt på förslag och insatser när det gäller Grängesberg, i Lavens regi eller pä annal sätt.

Beiräffande Iransporisiödet beklagar jag alt jag inte kan ge Göran Engström något annal besked än del som har getls i samband med all molionen i fråga avslogs. Jag tycker också alt man skall vänla med behandlingen i del avseendel lill dess alt man kan beakta iransporisiödet i dess helhet.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om sysselsättningen i Grängesberg och Ludvika

Anf. 106 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Vad vi anser vara passivt eller inle är väl en bedömningsfråga, arbetsmarknadsministern! Vad jag har frågat är egenlligen hur det avgivna löftet kan uppfyllas. Vilka instrument har regeringen? Eller, för att tala klarspråk: Man ställer ul ell löfte för alt blidka en politisk opinion. Men när löftet inle kan uppfyllas måsle man fråga hur regeringen kan utkräva dl ansvar när del gäller delta löfte. Arbetsmarknadsministern kan väl ändå ge elt svar på den frågan.

Om förhandlingarna inte är lyckosamma och ABB säger nej, är del då stopp? Man kan ju i så fall fundera över vad det avgivna löftet är värt. Del som hillills har framkommit är myckel tvivelaktiga uttalanden från ABB:s ledning. Ändå har myckel prominenta personer i regeringen varil där uppe och lyssnat pä vad man har all säga. Den reaktion som man kan märka från ABB:s ledning visar ju inte pä någon ödmjuk inslällning. Man tycks inte vilja säga; Nu skall vi klara det här. I stället får vi avvakta. Marknaden får avgöra. Men dä frågar man sig, som sagl, vad regeringen kan göra när det gäller kraven på alt nämnda löfte skall infrias.

Facken Grängesberg - framför alll gruvfacket och Gruvindustriarbdare-förbundet - ville fortsälla driften. Man hade ett medlemsmöte och där sade man l.o.m. nej till en nedläggning. Men på grund av regeringens handläggning Ivingas man lill ett accepterande för att över huvud lagd kunna rädda sitt eget skinn. I samma diskussion slälldes frågan om inle de tvä hundra miljonerna kunde satsas på Grängesberg. Hittills har vi inle fåll någol svar. Inte heller har vi fält något svar på frågan om en särskild delegation för Grängesberg, som kunde vara en symbol för en satsning.

Men jag vet hur socialdemokraterna är. De är ju lacksamma för vilka svar som helst när de är i regeringsställning. Som del nu ser ul får man lita till regeringens välvilja. Egenlligen skulle man ställa litet mer konkreta krav på regeringen. Man skulle l.ex. kunna kräva all sysselsättningen på dessa orter skall ordnas och att ersättningsjobb och de fem hundra utlovade nya jobben skall tillskapas. I annat fall får man erkänna all del inle går att lösa del här problemet.

Del är ju vad som gäller efler detta med Bergslagspakdd, som från början var ett sådant guldägg. Men, Ingela Thalén var ju inle den som presenterade det guldägget. Därför har hon kanske inte huvudansvaret i detta sammanhang. Men hon lillhör ändå den regering som skall göra en uppföljning.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om sysselsättningen i Grängesberg och Ludvika

Anf. 107 GÖRAN ENGSTRÖM (c):

Herr lalman! Jag vill bara ännu en gång poänglera att utgångspunkten för del fortsatta arbetet nog måste vara att Grängesberg skall bestå som en levande ort. Det tror jag innebär signaler om vilken karaktär som slödel i forlsätiningen skall ha.

Jag tror all del hittills har brustit något i kontakterna mellan slalsmakierna och de direki berörda - l.ex. de som arbelar i Laven och de fackliga organisationerna. Man har uttryckt sig pä följande sätt: Vi känner oss i dag ganska ensamma i fråga om detta arbele.

Men trots denna känsla och trots ganska blygsamma medel har man hittills lyckals över förväntan. Del gäller därför all verkligen ta till vara den arbetsvilja och den utvecklingsoptimism som människorna visar på dessa orter.

Jag skulle faktiskt vilja rekommendera arbetsmarknadsministern all la den här direkta kontakten. Det skulle säkerl främja det fortsatta arbetet i della sammanhang.

Till sist något om iransporisiödet. Del har ändå skett så pass många utvärderingar av denna stödform under årens lopp att vi vel att den här stödformen är bra och verkningsfull. En ändring av gällande regler skulle således innebära ett lyft för hela regionen och bidra lill en förnyelse av näringslivet i Grängesberg.

Anf. 108 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Det är klart att man frän Lars-Ove Hagbergs utgångspunkt kan spetsa till frågan. Men Lars-Ove Hagberg behöver ju aldrig riskera all hamna i en silualion där del gäller all konkret arbeta för alt vidta de aktiva insatser som ABB skall stå för och även de aktiva insatser som det övriga näringslivet och industrin har ett ansvar för. Däremot kommer jag all riskera alt hamna i en sådan situation, men naturligtvis kommer jag att fullfölja det hela. Jag har elt ansvar i del avseendet, oavsett vem det var som från början lade fram förslaget.

Del har varil personliga kontakter med utvecklingsbolaget Laven. Jag har alltså haft direkla och konkreta kontakter med bolaget.

När det gäller kvinnodelegationen är det min uppfattning all Bergslagsdelegationen med sin kvinnosalsning har elt ansvar för all någonting händer i samlliga dessa kommuner.

I fråga om konkreta investeringsmedel har vi Bergslagsteknik. För iredje gången säger jag alt vi kommer att betrakta de konkreta förslag som lämnas om Bergslagskommunen Grängesberg lika positivt som när del gällde Hällefors, Smedjebacken och Ljusnarsberg.

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på interpellation 1988/89:149 om kollektiva hemförsäkringar

Anf. 109 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr talman! Britta Bjelle har frågat civilministern vilka ålgärder han avser att vidla dels för alt såväl individuellt som kollektivt tecknade hemförsäkringar på lika villkor skall omfattas av skälighetsprincipen, dels för att såväl marknadsföringslagen som konsumentförsäkringslagen skall gälla också för kollektivt tecknade försäkringar, dels för all förhindra all dubbelförsäkring uppslår vid kollektiv hemförsäkring.

Arbelel inom regeringen är sä fördelat all det är jag som skall svara pä inierpellalionen.

I ell beslul den 10 april 1986 uttalade regeringen all det inle finns något generellt hinder mot gruppsakförsäkringar med reservationsrätt. Regeringen utgick därvid frän alt framtida försäkringar av det slaget skulle komma att hanteras på ett sätt som låg i linje med vissa uttalanden i försäkringsverksam-hetskommitténs belänkande (SOU 1985:34) Gruppförsäkring. Kommittén hade utgått frän att den som väljer all slå utanför en gruppsakförsäkring inte belastas med koslnader för försäkringen. Kommillén hade också understru-kil viklen av att gruppmedlemmarna får tillfredsställande informalion i frågor som rör försäkringen liksom viklen av att villkoren i tillämpliga delar anpassas till konsumentförsäkringslagen. Regeringen förklarade att den senare skulle ta slutlig ställning lill kommitténs överväganden.

Efter regeringsbeslutet har inlerpellalioner och frågor rörande kollekliv sakförsäkring vid flera tillfällen besvarats av statsrådet Johansson. Ell flertal motioner i ämnet har avslagits av riksdagen, som inle hafl någol att erinra mot regeringens preliminära ställningstagande (NU 1987/88:1 och 14).

Försäkringsinspektionen har i januari 1989 fill finansdepartementet överlämnat en undersökning av de olika försäkringsbolagens gruppförsäkringslösningar. Inspektionen har inle funnit anledning all frångå sin i princip positiva inställning till att grupplösningar används även på sakförsäkringsområdet. Jag återkommer strax till inspektionens undersökning.

Britta Bjelles första fråga rör den s.k. skälighetsprincipen. Innebörden av den kan sägas vara att försäkringspremierna skall vara skäliga i förhållande till den risk som försäkringen täcker och alt premierna skall fördelas på ell skäligt säll mellan försäkringslagarna. Den fråga som främsl diskuterats i samband med gruppsakförsäkring - och som Britta Bjelle berör i inlerpella-tionen - gäller i vilken män man skall kräva en riskklassindelning när del är fråga om en gruppförsäkring där gruppen som sådan sluter avtalet med försäkringsbolaget. Försäkringsverksamhdskommilténs uppfattning - som delas av försäkringsinspeklionen - är alt skälighetsbedömningen får begränsas lill alt avse den totalpremie som gruppen som sådan skall betala. Hur premiekostnaden sedan skall behandlas inom gruppen är en fråga för gruppens medlemmar alt besluta om. För övrigl har jag erfarit all Folksam nu har infört en längre gående riskklassindelning för flertalet av sina kollekliva hemförsäkringar.

Försäkringsverksamheiskommitténs betänkande (SOU 1986:8) Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten, där skälighdsfrågorna mera allmänt tas upp, har remis.sbehandlats och bereds nu inom regeringskansliet.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om kollektiva hemförsäkringar

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om kollektiva hemförsäkringar

Britta Bjelles andra fråga rör marknadsföringslagen och konsumentförsäkringslagen. I den delen vill jag erinra om alt regeringens ställningstagande år 1986 byggde på kommitténs uttalanden om tillfredsställande informalion till gruppmedlemmarna och om en anpassning av villkoren till konsumentförsäkringslagen.

Del är konsumentverket och KO och i sista hand marknadsdomstolen som skall pröva i vad mån marknadsföringslagen i ett visst fall är lillämplig och om det finns skäl alt ingripa med stöd av lagen. Ulvecklingen hiltills på gruppförsäkringsområdet har inle motiverat några åtgärder frän regeringens sida.

När del gäller konsumentförsäkringslagen har försäkringsinspeklionen i sin undersökning funnit att försäkringsbolagen i praktiken tillämpar den lagens regler också på gruppförsäkringar. Inspektionen har emellertid också uttalat att man i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör se till alt den enskilde gruppmedlemmen vid äkta gruppförsäkring även formellt får ett konsumentskydd som är likvärdigt med del som enligt konsumentförsäkringslagen gäller för individuella försäkringar. Den frågan får tas upp vid behandlingen av försäkringsrätlskommitténs (Ju 1974:09) kommande betänkande om ny lagstiftning på skadeförsäkringens område.

Britta Bjelles Iredje fråga rör dubbelförsäkring. Britta Bjelle har pä en motsvarande fråga i riksdagen år 1987 fåll svaret på att risken för dubbelförsäkring var elt av skälen till regeringens avståndstagande frän den obligatoriska gruppsakförsäkringen.

Det ankommer pä försäkringsinspektionen i samråd med konsumentverket alt bevaka att del vid gruppförsäkringar med reservationsrätt lämnas tillfredsställande informafion om bl.a. försäkringsvillkoren och reservationsmöjligheten.

Inspektionen har av sin undersökning inte kunnat dra några säkra slutsatser om hur många gruppmedlemmar som blir dubbelförsäkrade på grund av att de inte reserverat sig men antar att det har skett i åtskilliga fall. I många fall kan man dock anta alt det har varil fråga om en tillfällig situation i samband med att en person har gått över frän individuell försäkring lill gruppförsäkring. Inspektionen kommer även i fortsättningen all bevaka frågan, och del finns inle anledning för regeringen att nu vidta någon åtgärd. Jag förutsätter att inspektionen kommer att underrätta regeringen om del finns skäl att ompröva anslulningsmeloden. Del är enligl min mening lämpligt alt gruppföreträdaren återkommande - l.ex. en gäng om årel -informerar gruppmedlemmarna om försäkringen och reservationsmöjligheten, så att den som är med i försäkringen på grund av dl förbiseende eller liknande får möjlighet att reservera sig.

Enligl min mening finns det inte i dag anledning att tro att problemet är så omfattande att det inte uppvägs av de fördelar för konsumenterna som billiga hemförsäkringar av denna lyp erbjuder.

Anf. 110 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! Den 1 april meddelades att de flesta stora försäkringsbolagen hade för avsikt alt ändra på zonindelningen när del gäller stölddelen i bilförsäkringen. Försäkringsbolagen skulle införa 30 olika premienivåer.

mot de tidigare sju. De bilägare som finns i områden med ungdomsvårdsskolor eller har fängelser lill grannar kan räkna med krafligl höjda premier, medan det blir billigare i andra områden.

Bakgrunden lill denna förändring är försäkringsrörelselagens princip om skälig premiesältning. Tanken är att premien skall vara skäligt avvägd med hänsyn till den risk försäkringen är avsedd att täcka. Här har försäkringsbolagen konstaterat alt del i områden med l.ex. en ungdomsvårdsskola uppenbarligen är större risk för stölder, och skadeersättningen ökar i dessa områden jämfört med andra. Därför gör försäkringsbolagen med hjälp av skälighetsprincipen en omfördelning av premierna.

När del gäller individuella hemförsäkringar gäller samma sak. Där varierar försäkringspremien beroende pä vilken risk försäkringen är ulsatt för.

En sådan riskfaktor som tillmätts slor belydelse är var i landet hushållet som skall försäkras är beläget. Om jag enbart häller mig lill Stockholmsområdet, är detta indelat i flera olika riskzoner, och premien varierar för l.ex. försäkringsbeloppet 300 000 kr. mellan 500 kr. och 1 400 kr. För Folksams kollekliva hemförsäkringar varierar premien oberoende av försäkringsbeloppet mellan 200 kr. i landsorten och 300 kr. i storstadsområdena.

Detta betyder, alt om tvä konsumenter bor grannar i Stockholm och båda har behov av ett försäkringsskydd pä 300 000 kr., så betalar den ene, som har tecknat en individuell hemförsäkring, en premie på 1 400 kr. och den andre, som har en kollektiv hemförsäkring, betalar 300 kr.

Man kan då fråga sig: Vem betalar för mycket och vem belalar för lilel?

Hemförsäkringarna är ingen god affär för försäkringsbolagen. Förlusten för hemförsäkringar var 193 milj. kr. är 1986 och 196 milj. kr. år 1987.

Med hänsyn till den utvecklingen måste man slälla frågan: Vem betalar egentligen de kollektiva hemförsäkringarna? Subventioneras de av de individuellt tecknade hemförsäkringarna? Eller finns det dl slags affärsidé bakom Folksams kollektiva hemförsäkringar som går ut pä att premierna kommer att rusa i höjden när tillräckligt många fackförbund har tecknat kollektiva hemförsäkringar och man som försäkringstagare sitter fast i försäkringen och inle längre kan välja?

Genom regeringens acceplans av kollektiva försäkringar medverkar regeringen till att sätta både skälighetsprincipen och konkurrensen ur spel. Påståendet all skälighetsprincipen bara gäller den som tecknar försäkring enskilt och all kravel på skälighetsprincipen skulle avse gruppen som sådan och inte individen, om en grupp utses till försäkringstagare - jag tänker då pä äkta gruppförsäkringar - är ologiskt.

Elt sådant synsätt är bara regeringens eftergift åt Folksam. Det är enbart till för att kringgå skälighetsprincipen och göra del möjligt för Folksam att bedriva verksamhel med kollekliva hemförsäkringar.

Om man, som regeringen gör, accepterar de kollekliva hemförsäkringarna borde fri konkurrens råda vid tecknandet av dessa försäkringar, men sä är del inle heller. I prakfiken håller Folksam på att skaffa sig en dominerande ställning på hemförsäkringsmarknaden genom sina samband med fackföreningsrörelsen.

Försäkringsverksamhelskommittén diskuterade möjligheten av alt införa villkor om anbudsförfarandet, och det pekade på risken med en omfattande

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om kollekliva hemförsäkringar

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om kollektiva hemförsäkringar

strukturförändring pä hemförsäkringsmarknaden, som i sin lur får lill följd att konkurrensförutsättningarna försämras. Delta strider hell mol en sund ulveckling av försäkringsväsendet. Jag vill fråga finansministern om han inte har för avsikt att vidta någon typ av lagstiftning för att få till stånd åtminstone dl anbudsförfarande när det gäller kollektiva hemförsäkringar.

Beträffande dubbelförsäkring säger försäkringsinspeklionen alt om dub-belförsäkringsproblemen inte kan bemästras bör frågan om tillätande av reservationsrältsmeloden las upp till förnyad prövning. Det lär finnas mellan 45 000 och 65 000 hushåll som är dubbelförsäkrade. Då frågar jag; Är inle della skäl nog för en lagstiftning? Eller, sett ur finansministerns synpunkt, var går gränsen, hur många hushåll skall vara dubbelförsäkrade innan del vidtas någon ålgärd?

Anf. 111 Finansminister KJELL-OLOF FELDT;

Herr lalman! Jag tycker alt Britta Bjelles syn på försäkringsmarknaden inle precis präglas av några liberala instinkter. Hon ulgår frän, all om Folksam skulle börja skörta upp medlemmarna i ett anlal fackförbund genom alt driva upp premierna lill orimliga nivåer, skulle de för det första inle reagera, och för det andra skulle det inte dyka upp någol annal försäkringsbolag. Vi har trots alll dl anlal sakförsäkringsbolag i landel, som skulle vara beredda all erbjuda försäkringar lill rimligare premier. Finns del ingen konkurrens på marknaden, Britta Bjelle, eller ulesluier Brilla Bjelle all försäkringsbolag över huvud taget skulle vilja konkurrera med varandra?

Jag förslår inle poängen med alt anbudsförfarande skulle föreskrivas i lag. Det är fullt möjligl för övriga försäkringsbolag att ta upp konkurrensen med Folksam om de kollektiva sakförsäkringarna. Del står faktiskt hell öppel för dem. Hela den diskussionen är oförståelig för mig. Antingen tror Britta Bjelle all konkurrensen på försäkringsmarknaden har upphört, dä är del fråga om vad övriga försäkringsbolag egenlligen sysslar med, eller också är del mesl hjärnspöken när hon länker att Folksam skulle göra delta som ett led i en långsiktig konspiration för att bemäktiga sig sakförsäkringsmark-naden.

Del är, herr lalman, ganska grova anklagelser som riktas mot försäkringsinspeklionen. Det är den som har alt övervaka att del råder skälighet i premiesältningen och att förhållandena i övrigt pä försäkringsmarknaden svarar mot försäkringslagens krav. Hon må gärna tro att regeringen myglar ihop med Folksam i syfte att kringgå skälighetsprincipen, som hon säger. Sådana politiska förolämpningar har vi fält lära oss all låla. Men hur hon kan hävda att försäkringsinspektionen i sä fall inle skulle ha upptäckt alt man på ett allvarligt sätt har frångått skälighetsprincipen, det förvånar mig. Inspektionen har gjort rätt ingående undersökningar av vad som har ägt rum pä del områdel och har inle funnit att något föranlell ingripanden eller förändringar i lagsliflningen. Om Britta Bjelle inte delar den uppfattningen får hon verkligen la upp en grundläggande diskussion om vad del är för allvarliga fel som försäkringsinspektionen begår. Men innan hon börjar rikta anklagelser mol våra ämbetsmän, tycker jag all hon bör använda en annan form än den som brukas i en riksdagsdebatt.

Del är uppenbart alt dubbelförsäkring äger rum, och det är inte bra. Vissl

Om kollekliva hemförsäkringar

kan det vara fråga om tillfälliga historier. Man har en individuell försäkring Prot. 1988/89:97 men upptäcker att en kollekliv försäkring blir billigare. Därför lar man en 14 april 1989 sådan, även om man en period forlfarande har kvar den individuella försäkringen. Men del problemel kan finnas alt människor inle är hell medvetna om alt de har försäkrat sill hus två gånger. Om Britta Bjelle lyssnade pä del jag sade i mitt interpellationssvar, vet hon att jag vill uppmana dem som företräder de försäkrade grupperna att utvidga informationen så all man årligen tillställer gruppmedlemmarna, de som är med i gruppsakförsäkringen, information om alt nu är de försäkrade via gruppförsäkringen. Någon möjlighel att själva granska sina försäkringsförhållanden och bedöma sin ekonomi borde man ändå tilltro löntagarna i värt land.

Herr lalman! Över huvud lagd är Britta Bjelles aggressivitet mot dessa gruppsakförsäkringar lilel svår att förstå. Del är väl uppenbart all en gruppförsäkring blir billigare än individuella försäkringar. Del gäller på sjukförsäkringsomrädei och det gäller även på andra områden där man tillämpar kollekliva försäkringar. Jag måste fråga mig huruvida Brilla Bjelle hade varit lika upprörd om det hade varil ell privatägt försäkringsbolag som hade ingått avtal av delta slag.

Anf. 112 BRITTA BJELLE (fp);

Herr lalman! Jag börjar bakifrån. Andra områden har också grupplösningar, som finansministern talar om. Ja, om finansministern med del menar personförsäkringar vill jag påpeka att del är en väldig skillnad mellan personförsäkringar och sakförsäkringar. Har man tre personförsäkringar utfaller också tre belopp, men har man tre hemförsäkringar utfaller bara dl belopp, men man betalar för tre. Alltså tycker jag att det inte är riktigt jämförbart.

Beiräffande informationen är det ganska intressant att notera all konsu-menlförsäkringslagen lillkom jusl av del skälel att man inle skulle använda försäljningsmetoder som gick ul på alt konsumenten inle visste precis vad han eller hon betalade för, vad det kostade, hur det var upplagt osv. Den informationen rörande kollektiva hemförsäkringar är i dag inle i enlighet med konsumentförsäkringslagen. Marknadsföringslagen kom till för att skydda konsumenterna mot all pådyvlas olika saker som de inte själva hade bett om att fä. Men när del gäller kollektiva hemförsäkringar gillas inte den lagsliflningen, ulan då går det bra all bestämma kollektivt all alla skall ha en viss försäkring såvida de inle reserverar sig. Men i andra sammanhang gäller marknadsföringslagen.

All jag tycker all del är sä tråkigt med kollektiva hemförsäkringar är alt konkurrensen sätts ur spel och att de enskilda individerna inle själva väljer vilket försäkringsbolag de skall vara anslutna lill. Det sker i form av elt kollektivt beslut, där ett fackförbund kollektivt ansluter sig till Folksam. Det vore omöjligl om man inle hade kringgått skälighetsprincipen. Del gjorde man genom alt inle anta någon lagstiftning alls om kollekliva hemförsäkringar. Del är därför jag menar all regeringen medverkar till att Folksam långsamt övertar hemförsäkringsmarknaden, för del är trots allt det som häller på all hända.

Redan i dag finns del ungefär 500 000 hemförsäkringar anslutna lill

Riksdagens protokoll 1988/89:97-98

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om ändrade regler om taxeringsrevision

Folksam via LO. Den utvecklingen fortsätter. Jag tror all hälften av Folksams hemförsäkringar redan i dag kommer via fackförbunden. Därför menar jag att om man vill ha konkurrens på della område måste också lika regler gälla för alla. Det gör del inle.

Då det gäller anbudsförfarandet förstår jag över huvud tagel inte finansministern. Folksam skulle nämligen inle ta elt anbud från l.ex. Skandia. Jag kan för övrigt inle förstå varför finansministern, som i alla andra sammanhang talar om konkurrens, inte tycker all det är vikligl att del är konkurrens på det här området - konkurrens när del gäller individuella försäkringar och anbudsförfarande.

Överläggningen var härmed avslutad.

28 § Svar på interpellation 1988/89:164 om ändrade regler om taxeringsrevision

Anf. 113 Finansminister KJELL-OLOF FELDT;

Herr talman! Britta Bjelle har mot bakgrund av att taxeringsrevisioner har verkställts hos revisionsbyråer, varvid klienthandlingar har granskals, frågat mig om regeringen avser att vidla några ålgärder för att ändra reglerna angående taxeringsrevision.

Jag vill inledningsvis nämna att de lagändringar om taxeringsrevision som trädde i kraft den 1 januari 1988 (SFS 1987:1228) genom en ändring i bl.a. 56 § taxeringslagen syftade till att i olika hänseenden stärka skyddel för de enskildas personliga integritet. Betydande begränsningar gjordes av revisionsinstitutets tillämpningsområde vad gäller vilka skattskyldiga som får revideras. I princip får revision bara ske hos bokföringsskyldiga. Vidare infördes restriktioner beträffande var och när en revision får verkställas.

Lagändringarna innebar också en viss utvidgning av revisionsinstitulet. Det är numera möjligt att genom taxeringsrevision hos en bokföringsskyldig person inhämta uppgifter om andra personer ulan att dessa är kända på förhand. Däremot ändrades inle de grundläggande revisionsmöjlighelerna, som innebär att revision får göras hos en bokföringsskyldig person för att konlrollera att han eller hon själv fullgjort sina skyldigheter eller för alt få upplysningar om en bestämd persons deklaralion eller bestämda personers deklarationer.

Något undantag i kretsen bokföringsskyldiga, l.ex. för revisionsbyråer, finns inte. Skulle inte dessa få underkastas en närmare undersökning i form av taxeringsrevision skulle det uppstå en kontrollfri zon som lätt kunde fresta lill missbruk. Jag kan nämna att del pä senare tid förekommit taxeringsrevisioner hos bl.a. revisionsbyråer för att skattemyndigheterna skall kunna få upplysningar om skalbolagsaffärer där revisionsbyråer har uppträtt som konsulter.

När del gäller integrilelsskyddel för uppgifter av ömlålig natur vill jag försl framhålla att i beskattningsverksamheten råder absolut sekretess för uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Uppgiftsskyldig-helen gentemot skattemyndigheterna har därför allmänt sett ansetts kunna

vara vidsträckt. För deklarationer och kontrolluppgifter är uppgiflsplikten i princip undanlagslös, vilket hänger samman med att uppgiflsplikten är bestämd i detalj. Vid taxeringsrevision är förhållandet ett annat. Då kan handlingar påträffas som av olika skäl bör undantas från granskningen. Del finns därför särskilda lagbestämmelser om att länsrätten på framställning av den enskilde kan besluta all handlingar skall undantas från revisionen. Motsvarande bestämmelser om undantagande finns såviit gäller bevissäkring, som är det tvångsmedel som kan användas om den granskade inte frivilligt medverkar vid taxeringsrevisionen. Även dessa bestämmelser ändrades för alt ge den enskilde ett förbättrat integritdsskydd.

Jag ser mol den här bakgrunden inle skäl all för närvarande föreslå regeringen några ändringar i reglerna om laxeringsrevision.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om ändrade regler om taxeringsrevision

Anf. 114 BRITTA BJELLE (fp);

Herr lalman! Regeringsrätten har i en dom 1986 slagit fast att revision måste ha lill syfte all ge upplysningar om en bestämd persons deklaration eller bestämda personers deklarationer. Att revision skulle kunna ha dl vidare syfte och l.ex. innefatta en generell granskning saknar stöd i förarbetena, menade domstolen 1986.

Skatteförvaltningen var inte nöjd med denna dom ulan krävde all få göra generella kontroller.

Regeringen har nu uppfyllt deras önskemål, genom att göra förändringar i 56 § taxeringslagen, som finansministern nyss nämnde. I dag är det alltså lilläld med generella kontroller, vilkel innebär alt skatteförvaltningen får göra uppgiflsinsamlingar, som gäller ett slorl antal personer, för all sedan ha som underlag för att besluta vilka revisioner man skall göra. Det här betyder alt uppgiftsinsamlingen även får avse okända personer. Skattemyndigheterna behöver alltså inte uppge namnet på den man kontrollerar när man gör revision hos annan. Del i sin tur belyder att där revision sker får man inte vela vad skatteförvaltningen letar efter. Den reviderade saknar därför, menar jag, varje möjlighet att kontrollera om granskningsmannen går för långt.

Generella kontroller kan ske hos vem som helst som är bokföringsskyldig. Vanliga sekretessbestämmelser gäller inte vid taxeringsrevision. Generell kontroll kan därför numera röra patienter hos privatpraktiserande läkare, kunder hos banker, klienter hos advokater och revisorer.

När förslaget till lagändringen behandlades i riksdagen var lagrådet mycket kritiskt. Lagrådet menade l.o.m. att förslaget i proposilionen beskriviis på ett vilseledande säll och att det på grund av den vilseledande beskrivningen i propositionen i remissen inte har beaktats alt det var fråga om alt utvidga det område i regeringsformen som handlar om skydd för varje medborgare mot husrannsakan och liknande.

Vidare kritiserade lagrådet förslaget med hänsyn till bristen på skydd för personregister hos den granskade.

Tillålande av generell granskning i förening med skattemyndigheternas fulla tillträde till ADB-lagrade uppgifter och personregister hos företagen ökar dramatiskt skattemyndigheternas konlrollmöjlighder.

Vid behandlingen av förslaget till lagändring avslyrkle också dalainspek-

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om ändrade regler om laxeringsrevision

lionen förslagel med hänvisning till de svårlösta integritets- och rällssäker-hetsfrågor som den förutsåg.

Om vi för ett ögonblick låter en utomstående titta på Sverige i dessa frågor kan jag nämna att den kanadensiske professorn David H. Flaherly, som för övrigl anses som en världsauktoriid på ADB- och iniegritelsfrågor, betecknat Sverige som del datoriserade kontrollsamhällel. Del sade han innan vi hade den lagstiftning vi nu diskuterar.

Avslutningsvis vill jag peka på lagrådets skrivning där man säger; "Lagrådet vill därför understryka vikten av att revisionsinstitulet ges en klar och tydlig utformning och att tillämpningen av reglerna kommer all präglas av restriklivitd och urskillning." Nu kan finansministern avläsa resultatet. Skatteförvaltningarna går nu in i revisionsförelag och banker och gör generella kontroller.

I går var jag pä elt seminarium som handlade om alt Sverige behöver en författningsdomstol. Den debatten får ny näring när regeringen driver igenom en lagstiftning som både lagrådet och datainspektionen varnar för och ulvecklingen visar att skatteförvaltningen använder sig av lagen för all gå igenom revisorers och bankers sekrdesskyddade klienlhandlingar.

Min fråga till finansministern blir; Är delta del konirollsamhälle som finansminislern vill skall utvecklas?

Anf. 115 Finansminister KJELL-OLOF FELDT;

Herr lalman! Först kanske det ändå är värt att erinra om all skattemyndigheterna under lång tid har ulfört denna typ av generella kontroller. Vad som hände var all del uppmärksammades att del inle fanns tillfredsställande reglering av hur kontrollerna utfördes, hur de stämde överens med inlegri-tetsskyddet, dalasekretesslagen, osv. Vad som har hänt är alltså alt regeringen, för att få ell klarare och bättre skydd för den enskilde, har bett riksdagen om lagstiftning på delta område. Sedan kan Brilla Bjelle lycka illa om lagstiftningen och kräva alt den ändras. Men den debatten har vi faktiskt haft i denna kammare. Riksdagens majoritet har antagit lagen. Då uppslår frågan: Kan Britta Bjelle peka på all någon enskild har lidit skada av den nya lagstiftningen? Har någon medborgares integritet äventyrals? Eller har myndigheterna lillämpal lagen på ell sätt som gör all klander skall föras mot dem? Della är nalurliglvis väsentliga frågor.

Jag kan förstå all revisionsbyråerna gärna skulle se alt de undantogs från möjlighelen att göra denna typ av granskning. Men problemel är all revisionsbyråerna själva i hög grad ägnar sig åt att syssla med människors skatleaffärer. Det finns tyvärr också dl antal fall där det är uppenbart all revisionsbyråer har medverkat i uppläggning av skatteplanering och andra skatieflyktsarrangemang som jag har svårt alt tro att någon ledamot av riksdagen skulle hävda att man bör skydda och näslan uppmuntra förekomsten av den typen av skaltetransaklioner.

Del är rikligl att den här lagstiftningen innebär alt de vanliga sekretessbestämmelserna inte gäller i samband med skallekontroller, men vad Britta Bjelle dä borde tillfoga är att hos skattemyndigheten råder ju absolut sekretess. Del är bara skattemyndigheten som kan fä tillgång till den här informationen. Skattemyndigheten har absolul sekretess. Jag vill hävda all

del inte går att visa på att skattemyndigheterna har missbrukat den informalion de har fått, att de har brutit mol kravet på den egna sekretessen annat än i sammanhang där delta är fullt lagenligt och man har äventyrat människors integritet genom att släppa ut information. Tvärtom.

Skattemyndigheterna står ju här inför riksdagens och allmänhetens krav på alt förebygga skattebrott, att upptäcka och beivra skattebrott. De har ett utomordentligt svårt och besvärligt arbete. Jag tycker, om jag skall uttrycka en personlig mening, att i de allra flesta fall utför våra skattemyndigheter sitt arbele på dl mycket grannlaga och omdömesgillt sätt, och om enstaka misstag begås så tycker jag alt del kan inle utgöra underlag för ett allmänt angrepp pä skattemyndigheternas möjligheler att bedriva den kontrollverksamhet som de faktiskl är ålagda av riksdagen att ulföra.

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Om ändrade regler om laxeringsrevision

Anf. 116 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! Finansministern börjar med att peka på att man redan tidigare gjorde generella kontroller. I det avseendet fastslår regeringsrätten all del hade varit olagliga kontroller. Och vad finansminislern menar är, att därför att man tidigare gjorde olagliga kontroller skulle man nu göra dem lagliga.

Man kunde möjligen dra samma exempel pä vad som förekommer i KU nu för tiden. Där har del påvisats alt man har bedrivit illegal huggning under en följd av år. Då skulle man alltså av finansministerns resonemang dra den slutsatsen all del är lika bra att vi nu lar och legaliserar huggning, så vi får del lagligt, eftersom del ändå används. Jag lycker inle att del sättet all resonera är riktigt.

När det sedan gäller skatteförvaltningarna så har jag inte på någon punkt angripit skatteförvaltningarna för vad de gör. De använder sig av den lagstiftning som vi i riksdagen fattar beslul om och utnyttjar den lill den gräns den drar upp. Får man göra generella kontroller, så är det klarl all man gör det!

Vad jag försöker peka pä är all regeringen driver igenom en lagstiftning som hjälper till att skapa ett kontrollsamhälle, och det intressanta är ju att representanter för datainspektionen var mycket upprörda när vi hade dem pä hearing. Dä sade chefen för datainspektionen all en dramafisk ökning av konlrollverksamheten kommer all ske med den förändring som nu är på gång, därför att när vi hade den gamla lagstiftningen som myckel mera värnade om iniegrilelen än vad den nya gör, så hade vi inte den dalorisering som finns överallt i samhällel i dag.

Tack vare datoriseringen gör vi del möjligt med generella kontroller att komma åt alll, allt, alll länkbart, och del finns ingel område som är vår egen sfär. Jag tycker all det är ganska intressant.

Man skulle kunna jämföra med snallerier. Det är ju så alt vi alla vet att del snattas för flera miljarder i Sverige i dag. Då skulle man ju kunna tänka sig att man för alt komma lill rätta med snatterierna bestämde man sig för att kontrollera varje individ som lämnade elt varuhus, där har vi rätt all lilla i väskan och lilla i fickorna, så alt de inle har med sig någonting frän varuhuset. Då skulle vi också kunna begränsa snalterierna.

Men det är inte det samhälle som vi i folkpartiet vill ha. Vi vill ha ett öppet

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Orn ändrade regler om laxeringsrevision

samhälle, och vill man ha dl öppel samhälle där människor inte har en alltför stor kontrollverksamhet över sig är det klarl att ett och annat broll inle blir upptäckt och en och annan skattesmitare kanske finns kvar. Men det viktiga är vilken inriktning vi vill ha på ulvecklingen i samhället.

Anf. 117 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr lalman! Britta Bjelle drar en parallell mellan skattemyndigheternas arbele och att var och en av oss som går in i en affär blir visiterad vid utgången.

Vad hon egenlligen gör är, såvitt jag förslår, att rikta ell angrepp pä den allmänna självdeklarationen. Den är nämligen till för att vi skall deklarera vilka inkomster vi har haft och vilka avdrag vi vill göra. Del är pä det sättet vi skattebetalare årligen visiteras av skaltemyndigheterna.

Tycker Britta Bjelle vi skall avskaffa självdeklarationen? Del är hennes definition pä kontrollsamhälle att vi faktiskl är ålagda att inför skallemyndigheterna tala om vilka inkomster vi har haft. Del är ju det som sedan föranleder behovet av kontroll för att ta reda pä om vi har uppgett rikliga uppgifter i självdeklarationen.

Anf. 118 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! Jag tycker att det är oerhört angelägel att vi både deklarerar och belalar våra skatter. Det är inle del saken handlar om.

Det är frågan om vilken ulveckling vi skall ha i samhället när del gäller kontrollfunktioner. Del kan vara ganska intressant all tala om vad BRÅ gjorde. De hade en undersökning där de tillade på 20 000 revisioner som gjordes 1987. I 2 % av de fallen kunde man föra målen vidare och kunde anmäla broll. Jag har inte följt upp detta, men jag är övertygad om att i slutänden blev del inte 2 % som fälldes i domstolen.

Med del här vill jag säga att det stora flertalet, både företag och människor, är förhållandevis ärliga, deklarerar, betalar sin skatt. Då är frågan; Hur stor kontrollapparat skall vi ha för att kontrollera det fätal som missköter sig? Med snatterier förhåller det sig på samma sätt. Hur mycket vill vi konlrollera för att förhindra brott?

Anf. 119 Finansminister KJELL-OLOF FELDT;

Herr lalman! Jag vet inte riktigl vad Britta Bjelle och jag bråkar med varandra om. Jag förstår inle att vi är så förfärligt oense. Uppenbarligen inser vi ju att just det förhållandel att vi har en någorlunda effektiv konlrollapparal har en väldigt stor förebyggande effekt. Jag tror all Britta Bjelle har rätt i all vi har, jämfört med andra länder och trots våra höga skaller, ganska litet av skattefusk - även om vi vet att del förekommer.

Men ulan att människor kände all det ändå fanns en möjlighel att kontrollera deras självdeklaralioner är jag rädd för all situationen snabbt skulle bli myckel värre.

Sedan är det också så alt det lämnas in 6 miljoner självdeklarafioner varje år. En myckel lilel anlal av dessa blir föremål för några som helsl kontroller. Ännu färre blir föremål för taxeringsrevisioner. Jag begriper all del inte för någon individ kan vara trevligt att utsättas för en taxeringsrevision, men att

beskriva att vi har dl sådanl omfattande kontrollsamhälle att praktiskt taget Prot. 1988/89:97 varenda människa undersöks in på bara kroppen, det tycker jag är att skapa 14 april 1989

en skräckstämning kring det här som är helt utan underlag i verkligheten. Meddelande om inter-
Där förslår jag inte rikligl kanske vad vi grälar om. nellationer

Andre vice talmannen anmälde att Britta Bjelle anhållit att lill protokollet fä antecknat all hon inle ägde rätt lill yllerligare inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

29 § Anmäldes och bordlades Proposition

1988/89:143 om överlåtelse av statens aktier i Sveriges Invesleringsbank AB lill PKbanken, m.m.

30 § Anmäldes och bordlades

Justilieutskotlets betänkanden

1988/89

JuU14 Anslag lill åklagarväsendet och domstolsväsendet JuU15 Anslag till polisväsendet

JuU17 Anslag till kriminalvården och brottsförebyggande rådet JuU18 Anslag till rättshjälp m.m.

Lagutskottets betänkanden

1988/89;LU19 Ändring i samäganderättslagen

1988/89:LU27 Rättsskyddet för kretsmönster i halvledarprodukler

1988/89:LU28 Vissa försäkringsfrågor

1988/89:LU29 Trafikskadelagen m.m.

Utrikesutskottets betänkanden

1988/89;UU13 Överenskommelse med Polen om fiskezonerna i Östersjön

1988/89:UU18 Internafionellt utvecklingssamarbete

Näringsutskottets betänkanden

1988/89:NU17 Ökning av grundfonden för Konungariket Sveriges stadshy-

polekskassa 1988/89:NU22 Vissa anslag inom industridepartementets område

31 § Meddelande om interpeliationer

Meddelades alt följande interpeliationer framställts den 13 april

1988/89:198 av Görel Bohlin (m) till kommunikafionsministern om poslul
delningen av gruppreklam: 71

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Meddelande om interpeliationer

Under våren och vid sammanträde den 8 augusti 1988 informerade moderaterna i Stockholms län postverket om valsedelsförsändelser som skulle utdelas lill hushällen senast den 24 augusti 1988. Detta ledde till en överenskommelse med postverket. Frän verkels sida krävdes all försändelserna skulle lämnas in senasl en bestämd dag varierande mellan olika kommuner.

I en rad kommuner blev emellertid missarna frän postverket upprörande stora. Utdelningen skedde ofta senare än som överenskommits, l.ex. i Järfälla och Solna, och i Österåker skedde förväxling med försändelser avsedda för annan kommun. I Nacka, Sickla och Älta finns områden där utdelning ännu ej skett och i dl fall har samtliga försändelser lill elt pensionärshem återfunnits i en skrubb.

Det är min uppfallning all postverket generellt sell är myckel pålitligt vad gäller brev- och pakddislribulion. Del är därför tråkigt all behöva konsiaiera all gruppreklam behandlas mindre seriöst. Beställaren belalar ju för en ijänsl han inle far. Alt del rör sig om valförsändelser gör saken ännu allvarligare. Vad beror delta på? Är utdelarna inle pålilliga? Har elt annars seriöst arbete saboterats?

Jag vill fråga kommunikalionsminislern:

Vilkel ansvar har poslverkd för all gruppreklam som kunden betalat för delas ul enligt överenskommelse?

1988/89:199 av Görel Bohlin (m) till kommunikalionsminislern om Iransporter av farligt gods:

Stickprovsundersökningar har visat att säkerhetsbestämmelserna för transporter av farligt gods efterlevs dåligl. Några allvarliga tillbud har också skett, bl.a. pä Valhallavägen i Stockholm vid transport av brandfarligl gods. Varje dag transporteras ca 50 000 ton miljöfarligt gods på svenska vägar, och det är dl under alt en kalastrof inle redan inträffal.

Särskilt stora risker är förenade med transport av brandfarligl gods genom lälbebyggl område, såsom är fallel vid transport av flygbränsle från Loudden lill Arlanda. En femtiotal lunga tankbilar transporterar dagligen flygbränsle dels genom centrala delar av Stockholm, dels pä den hårt trafikerade E4;an och därefter in på det trafikall röriga Arlandaomrädd.

Deponeringen av bränsle pä Arlanda är sedan en hisloria för sig. Delta brandfarliga gods är placerat i jätldankar ca 25 meter från flygledningsbygg-naden. En olycka i samband med påfyllning eller länkning skulle kunna slå ut hela flygplatsen på rekordtid, varvid tusentals människor med stor sannolikhet skulle dödas eller komma lill allvarlig skada.

Båltransporter av miljöfarligt gods är en annan känslig fråga. En lankbålsolycka på Mälaren skulle troligen förstöra det vattendrag som utgör vallentäkl för Stockholm med omnejd.

När det gäller flygbränslelransporlerna har jag i en tidigare interpellationsdebatl och i motioner hävdat att en pipeline frän Loudden lill Arlanda skulle minska problemen med desa transporter, en lösning som också väckt regeringens intresse. I övrigt vill jag gärna höra om regeringen har planer pä

elt strängare regelsystem och alt kunskaperna förbättras hos dem som skall Prot. 1988/89:97

övervaka alt reglerna följs. 14 april 1989

Min fråga till kommunikationsministern är: ' '

Meddelande om inler-

1. Finns det planer på all skärpa reglerna i samband med transport av farligt pellationer
gods?

2. Var ligger frågan om transport i rörledning frän Loudden till Arlanda?

1988/89:200 av Anders Svärd (c) lill statsrådet Margot Wallström om svenska kyrkans offenlligrätlsliga slällning:

Svenska kyrkan har en unik slällning bland svenska trossamfund. Den relation vi har mellan kyrka och stat förutsätter att svenska kyrkan bedriver verksamhel i hela landet. Församlingsindelningen utgör den organisatoriska grunden för detta arbele.

Svenska kyrkans verksamhel regleras delvis genom lagsliflning. I första hand avser denna lagstiftning organisation och ekonomi. För svenska kyrkan och hennes förmåga att verka krävs emellertid slor frihet all själv besluta i inomkyrkliga frågor. Ulvecklingen har också under senare är gått mot slörre självsländighd.

Emellerfid har några händelser inlräffal på senare lid som verkat i motsatt riktning.

Riksdagen beslöt pä förslag av regeringen, ulan hänsyn lill kyrkomötets åsikt i frågan, att folkbokföringen skall få ny huvudman. Till detta bör läggas att regeringen inle ens brydde sig om att höra kyrkomötet. Dess uppfattning kom i stället till uttryck efter motioner i frågan.

Statsrådet Wallsiröms företrädare som kyrkominister utlovade inför kyrkomötet all ge detta möjlighet att yttra sig beiräffande de förändringar som nyligen genomförts vad gäller tillsynen över kyrkobyggnader och kyrkogårdar innan riksdagen fattade beslut i frågan. Detta löfte infriades aldrig. Inle heller hördes kyrkomölel i fråga om den framlida organisationen av kyrkomusiken.

Företrädare för svenska kyrkan har starkt pekat pä behovet av att den översyn som civildepartementet inlett av erfarenheterna från de första mandatperioderna med kyrkomötet i dess nya form snarast slutförs. Enligl den förre kyrkoministern skulle detta ske under 1988, men ännu har inga resultat redovisats. Della har bl.a. lett till all kyrkomötets krav pä självskrivenhel för biskoparna som fullvärdiga ledamöter i kyrkomötet inle kunnal tas upp lill prövning.

Med hänvisning lill ovanstående vill jag ställa följande fråga lill slalsrådel Wallström:

Vad vill statsrådet göra för alt medverka till en sådan respeki för svenska kyrkans självständighet och inflytande som mer svarar mol de principiella deklaralioner som gjorls av regeringen i della ämne?

1988/89:201 av Lars Leijonborg (fp) lill slalsrådel Göran Persson om vidgade möjligheler all välja skola, m.m.;

Slalsrådel Göran Persson har efler sill tillträde som skolminister ulvecklal

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Meddelande om interpeliationer

sin syn på akluella skolfrågor i ett antal intervjuer. Det får förutsättas alt de ståndpunkter som därvid kommit till uttryck inle bara är statsrådets egna utan i någon mening också är en spegling av den socialdemokratiska regeringens skolpolitik. Det finns därför anledning alt be slatsrädd alt närmare precisera sin och regeringens aktuella ståndpunkt i dl par av de frågor som behandlats i intervjuerna.

Den första gäller den för närvarande mycket omdiskuterade frågan om elevers och föräldrars rätt att välja skola.

I arbelel med den offentliga sektorns förnyelse brukar man från regerings-häll framhålla önskvärdheten av att offentlig service blir mer konsumentstyrd och mer lyhörd för medborgarnas individuella och varierande önskemål. Socialdemokraterna avvisar tanken alt ökad valfrihel bara kan åstadkommas med s.k. privatisering, och framhåller att valfriheten kan öka också inom del offentliga systemet. I årets budgetproposition (finansplanen) exemplifieras tesen med skola, sjukhus och vårdcentral.

I själva verket går regeringen i finansplanen ännu elt steg i sin anslutning fill folkpartiets skolpolitik. Som argument för de större möjligheterna att välja anförs inle bara valfrihelen som sådan, utan också elt dynamiskt synsätt enligl vilkel l.ex. skolor skulle kunna bli bättre och effektivare genom ett "inslag av konkurrens" dem emellan. Detta skall enligt finansplanen åstadkommas genom alt medborgarna tillåls välja skola "i högre grad än i dag." (Finansplanen s. 33-34.)

Frågan om rätten att välja skola berördes också i regeringens proposition 1988/89:4 om Skolans utveckling och styrning. Där framhölls i ett sammanhang all del blir "naturiigi att i framtiden i större utsträckning än i dag tillgodose elevers och föräldrars önskemål om att få välja en viss skola". Några förslag till regelförändringar framfördes emellertid inte, utan ansvarel lades på kommunerna. Del konstaterades alt även nu gällande regler, särskill efler en förändring häromåret, kräver av skolmyndigheterna all de skall la hänsyn till elevers och föräldrars önskemål. Om man l.ex. känner stark otrivsel i sin skola, framhåller propositionen, kan elevernas önskemål om all få byta skola tillgodoses redan i dag.

Mot bakgrund av de anförda citaten ("i högre grad än i dag", "i slörre utsträckning än i dag") ler sig ett intervjusvar av statsrådet Persson i Lärartidningen nr 9/89 förvånande. Som svar pä fråga om rätlen alt välja skola säger Göran Persson; "Jag tror inte detta kan bli någon slor verksamhet. Del är mest fråga om alt kommunerna skall vara generösa om en elev vill byta skola på grund av vantrivsel eller kamratrelationer eller dylikt." I samma resonemang säger statsrådet att om man "skulle släppa loss den processen" - all ge föräldrar och elever rätt och möjlighet att välja skola genom elt statsbidrag byggt på elevpengsprincipen - "kommer man snabbi i konflikt med principen om att skolklasserna ska vara socialt allsidigt sammansatta".

Uttalanden synes motstridiga. I sammanhang där regeringen vill ge intryck av att ha anammat moderna idéer om den offentliga sektorns förnyelse och konsumenlorientering används slörre valfrihet i skolan som exempel. Men i sammanhang där tankarna skulle kunna omsättas i praktiken och inför

företrädare för producentinlresset tonas förändringen ned lill den grad att ingenting återstår.

Den andra frågan som skall behandlas här hänger delvis samman med den första. Den gäller statsrådet Perssons och regeringens syn på föräldrarnas roll i skolan.

Också den frågan behandlades något i den tidigare nämnda skolpropositio-nen frän 1988. Mönstret frän den nyss relaterade problemaliken går igen. Det finns allmänna positiva uttalanden om föräldramedverkan, men de konkreta förslag som framförts i debatten och i statliga utredningar, l.ex. att föräldrarna skulle få sitta med i lokala styrelser som skulle inrättas för varje skola, avvisades.

Göran Person får i den nyss åberopade inlervjun en fråga om vilka krafter som släpps fria vid en decentralisering. Statsrådet svarar dä bl.a. följande; "Min egen erfarenhet är att lärarna ofta är de mest progressiva i skolans värld. Många föräldrar är det inte."

Slalsrådel anser alltså alt föräldrarna sällan tillhör "de progressiva krafterna" i skolan. Även om uttalandet görs som svar på en egendomligt formulerad fråga ler det sig märkligt.

Enligl underlecknads erfarenhet och uppfattning har föräldrar i allmänhet en stark känsla för sina barns bästa. Många är beredda till stora uppoffringar av både lid och pengar för att barnen skall fä en bra start i livet. Denna känsla för sina barns bäsla finns i alla samhällsklasser.

I folkpartiets skolpolitik spelar föräldrarna en central roll. Ett ökal engagemang från deras sida är en av de viktigaste förutsättningarna för att skolans problem skall kunna lösas. En ökad roll för föräldrarna är också ell inslag i de skolreformer som för närvarande genomförs i vissa andra länder.

Att föräldrarna skulle vara en negativ kraft, som bromsar förbättringar av skolan, förefaller vara en myckel förvriden bild av verkligheten. Det motsatta förhållandet måste vara långt vanligare. Föräldrar försöker, ensamma för sina egna barns räkning eller i grupp för hela klassen, genomdriva förbättringar som skolan av olika skäl inte kan åstadkomma.

Det bästa vore om statsrådet kunde avfärda uttalandet som en felsägning som svar på en egendomligt formulerad fråga. Men tyvärr finns det, som nämnts, indicier som lyder på att uttalandet är representativt för socialdemokratisk politik. Jag syftar härvid pä motståndet mot alt låta föräldrarna vara med och bestämma i vilken skola deras barn skall gä och motståndet mot "skolråd" (bestyrelse, skolnämnd - olika benämningar har använts under årens lopp) på varje skola, där föräldrar skulle få sitta med.

Med anledning av delta vill jag ställa följande frågor lill statsrådet:

1. Anser statsrådet att föräldrars och elevers rätt alt välja skola bör utvidgas
jämfört med dagslägel?

2. Anser slalsrådel alt föräldrars medverkan i och inflytande över skolarbe
tet bör öka jämfört med dagsläget?

1988/89:202 av Gudrun Schyman (vpk) lill civilminislern om EG-anpassningen och den kommunala verksamhden;

Prot. 1988/89:97 14 april 1989

Meddelande om interpeliationer

En stallig ulredning arbetar för närvarande med all se över den gällande

Prot. 1988/89:97 kommunallagen, med sikte pä att lägga fram förslag på en ny lag. Enligt

14 april 1989 uttalande från civilministern är en av de viktigaste frågorna i utredningen

' ' ~r. anpassningen till EG.
Meddelande om frågor t- . . . u f ■ • * i i ■■ . j ■

Enligt Kommunförbundets chefsjurist som ar sakkunnig i ulrednrngen

kommer kommuner och landsting alt förlora sin frihet att hell på egen hand

köpa varor och tjänster om Sverige anpassar sina lagar lill EG.

En följd av detta blir alt upphandlingen måste annonseras och då kan även utländska anbudsgivare delta. Som exempel har nämnts staden Milano, som dömts till skadestånd därför all endasl ilalienska företag fick lämna anbud på elt reningsverk.

Della framlidsperspektiv väcker en rad frågor som jag nu vill slälla till civilministern;

1. Vad kommer en EG-anpassning få för effekter på den offentliga sektorn?

2. Hur kommer en EG-anpassning påverka möjligheterna att förhindra en privatisering av olika delar av den offentliga sektorn?

3. Vad blir det för regional- och arbetsmarknadspoliliska konsekvenser om inte kommuner och landsting fritt kan stödja olika verksamheter?

4. Blir del möjligl att förhindra utländskt ägande av delar av den offentliga sektorn vid en EG-anpassning?

32 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 13 april

1988/89:581 av Anders Svärd (c) till justitieministern om tystnadsplikt inom församlingsvärdande arbete i svenska kyrkan:

För präster inom svenska kyrkan finns regler om lystnadsplikt vilka är av utomordentlig betydelse för de personer som söker prästens råd och stöd. Inom församlingsarbetet finns numera många andra kategorier av anställda och frivilliga medarbetare som på grund av arbetets karaktär också borde ha lagstadgad tystnadsplikt.

Från svenska kyrkans sida har vid flera tillfällen till regeringen framförts önskemål om tillägg lill sekretesslagen. Skrivelser i ärendet från 1982 års och 1983 års kyrkomöte överlämnades till 1982 års kyrkokommitté. Kyrkomötet tillskrev i december 1985 regeringen och föreslog dl lagsladgal sekretess-skydd för uppgift om enskilds personliga förhållanden.

I departementspromemorian Vissa ändringar i sekretesslagen (DsJu
1987:3) redovisas att yttranden över kyrkokommitténs skrivelse inhämtats
från några olika håll. Tanken pä elt sekretesskydd inom församlingsvärden
fick då stöd. I den nämnda departementspromemorian fanns förslag till
bestämmelser om sekretess inom del församlingsvärdande arbetet, vilka
skulle införas i sekretesslagen. Promemorian remissbehandlades våren 1987,
76 men ännu har ingel lagförslag lagts fram. Från dem som arbetar inom svenska

kyrkans församlingsvårdande verksamhet har oroliga frågor ställts om varför Prot. 1988/89:97 ingenting händer. Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga justitieminis- 14april 1989 tern följande:

Meddelande om frågor

När kan ett förslag förväntas om sekretess inom församlingsvårdande arbele i svenska kyrkan?

den 14 april

1988/89:582 av Margö Ingvardsson (vpk) lill juslilieminislern om slraffreg-lerna för kvinnomisshandel:

I ett domslut från en tingsrätt i ett kvinnomisshandelsmål har rällen bedömt alt kvinnan inte är helt ulan skuld lill misshandelns uppkomst pä grund av sin provokativa politiska agitation.

Avser juslilieminislern att vidla några åtgärder för all en misshandlad kvinna inle skall anses ha egen skuld till misshandeln på grund av exempelvis provokativt politiskt uppträdande?

1988/89:583 av Inger Koch (m) till slalsrådel Lena Hjelm-Wallén om hjälpsändningarna lill nödlidande i södra Sudan;

Enligl uppgift vägrar Eliopien att tillåta FN att ulföra hjälpsändningar till södra Sudan och utsätter därmed de svällande i den krigshärjade regionen för ännu svårare lidande.

Vad avser regeringen att göra för att medverka lill alt hjälpsändningar kan nå fram till de nödlidande i södra Sudan?

1988/89:584 av Gullan Lindblad (m) till socialministern om privatpraktiserande sjukgymnasiers ekonomiska villkor:

Alt de privatpraktiserande sjukgymnasterna har en mycket besvärlig ekonomisk situation framgår av den kostnads- och intäktsundersökning som riksförsäkringsverket har utfört på uppdrag av regeringen.

Vilka åtgärder - förutom sedvanlig taxerevision mol bakgrund av gällande kostnads- och prisökningar - tänker regeringen vidta för att förbättra de privatpraktiserande sjukgymnasternas ekonomiska villkor?

1988/89:585 av Gudrun Schyman (vpk) till ulrikesminislern om remissbehandlingen av utredningsbetänkande om utrikesförvaltningens inriktning och organisation:

I SOU 1988:58 utrikesförvaltningens inriktning och organisation redogörs för dl framlida utrikesdepartement med en förändrad organisation och en förändrad politisk inriktning.

Förslaget har skickats ut på remiss, men listan pä remissinstanser upptar så goll som enbart slatliga myndigheter och föreningar som företräder kommersiella intressen. Organisationer med internationell inriktning i sitt arbele och/eller organisationer som i dag är beroende av anslag från UD har ej

Prot. 1988/89:97 beretts tillfälle att yttra sig. Freds-, solidaritets-, invandrar- och miljöorgani-
14 april 1989 sationer, politiska ungdomsförbund, kvinnoförbund, kyrkliga organisalio-

I ner, dvs. folkrörelseförankrade organisationer saknas.
° Skall enbart de med rent organisatoriska och kommersiella inlressen avge

synpunkter på UD;s framtida politiska inriktning, kommer vikliga kunskaper och erfarenheter att gå förlorade. Min fråga är därför:

Är utrikesministern beredd att vidla åtgärder för alt korrigera den ovan beskrivna obalansen?

1988/89:586 av Maggi Mikaelsson (vpk) fill statsrådet Maj-Lis Lööw om behandlingen av flyktingar från Somalia:

Somalia är ett för de flesta svenskar okänt och slutet land. Ändå kommer ett antal flyktingar hit därifrån. I en rapport från Amnesty International påtalas att det begås uppenbara brott mol de mänskliga rättigheterna i Somalia.

Mol den bakgrunden är det exlra viktigt att flyktingar från Somalia som blir utvisade kan garanteras en säker tillvaro i Somalia efler återkomsten dit.

Jag vill därför fråga invandrarministern:

Kan invandrarministern garantera all flyktingar som utvisas lill Somalia tillförsäkras grundläggande mänskliga rättigheter och inle riskerar sina liv vid återkomsten till Somalia?

33 § Kammaren åtskildes kl. 13.08. In fidem

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren