Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:96

Torsdagen den 13 april

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes lill en början av förste vice talmannen.

1 § Förlängning av riksmötet

Anf. 1 FÖRSTE VICE TALMANNEN;

Talmanskonferensen har vid sammanträde i går beslutat föreslå all innevarande riksmöte med hänsyn till föreliggande arbelsbelaslning förlängs till onsdagen den 7 juni.

Kammaren beslöt att riksmötet fick pågå t.o.m. onsdagen den 7 juni 1989.

2 § Ärendebalansen i kammaren

Anf. 2 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Ärendebehandlingen i kammaren har hillills under våren visat sig genomgående la betydligt längre lid än beräknat. Jämfört med de lider som utskotten beräknat kan noteras en ökning med bortemot 50 %. Om denna ökning håller i sig måste planeras in ytterligare minst fem arbelsplena under återstoden av riksmötet.

Talmanskonferensen vill därför vädja till ledamöterna att begränsa laletiden i sina anföranden. Andra säli all vinna lid är alt i varje ärende endast en lalare uppträder för varje parti och all i vart fall inte mer än en ledamot talar för en och samma reservation.

Tills vidare har beslutats att anordna ell exlra arbelsplenum tisdagen den 25 april kl. 14.30. Vid delta plenum kommer att företas endast en votering. Denna votering inleds kl. 18.00 och avser dels ärenden från kvällen den 20 april, dels de ärenden som har hunnit bli färdigdebalterade tidigare under tisdagen.

En ny avstämning kommer all göras efter nästa veckas arbelsplena. Beroende på förhållandena dä kommer talmannen att senast vid kammarens avbroll för middagspaus torsdagen den 27 april lämna besked om eventuellt ytterligare nyinsatta arbelsplena i maj och juni. En förlängning av riksmötet fill dag efter den 7 juni kommer all om möjligl undvikas.

Arendebalansen i kammaren

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Meddelande om ändringar i kammarens sammanträdesplan

3 § Meddelande om ändringar i kammarens sammanträdesplan

Anf. 3 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela att med ändring av gällande sammanträdesplan kommer

a) sammanlrädel måndagen den 17 april all inställas,

b) sammanlrädel tisdagen den 25 april att la sin början kl. 14.30. Sammanträdet blir elt arbelsplenum. Några interpellationssvar lämnas inte denna dag.

4 § Justerades protokollet för den 5 april.

5 § Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1988/89:Fi49-Fi53 lill finansutskottet

1988/89:Kr8-Krl7 till kuUurutskotlel

6 § Förelogs till avgörande jordbruksutskottets betänkande 1988/89:JoU13, skatleutskoltels betänkanden 1988/89:SkU22, SkU23 och SkU25 samt irafikutskollels betänkande 1988/89:TU11 (beträffande deballen i dessa ärenden, se prol. 95).

Anf. 4 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Sedan en lid tillbaka har talmannen kallat lill sammanträde som skall inledas med votering med sammanringningssignaler sex minuter före sammanträdets början. Tanken är alt någon ytterligare lång voteringssignal inle skall behövas ulan alt voteringen skall kunna påbörjas direkt efter del alt ärendet föredragils. Jag har velat påminna om della eftersom del förefaller som om osäkerhet har förelegal om innebörden av nyordningen.

Jordbruksutskottets betänkande 13

Mom. 4 (anslag lill Statens naturvårdsverk)

Först biträddes reservalion 1 av Annika Åhnberg med 23 röster mot 20 för reservation 2 av Åsa Domeij. 275 ledamöter avstod från all rösla.

Härefler bifölls utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 1 av Annika Åhnberg - genom uppresning.

Mom. 5 (anslag till Utveckling av miljöskyddsteknik)

Först biträddes reservalion 3 av Lars Ernestam och Anders Castberger med 46 röster mot 19 för reservation 4 av Åsa Domeij. 252 ledamöter avstod från att rösta.

Härefler bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 3 av Lars Ernestam och Anders Caslberger - genom uppresning.

Mom. 6 (seklorsövergripande forskning) Prot. 1988/89:96

Ulskoltets hemställan bifölls med 278 röster mol 36 för reservalion 5 av 13 april 1989 Annika Åhnberg och Åsa Domeij. 5 ledamöter avstod från all rösla.

Mom. 7 (anslag lill Miljövårdsinformalion)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 6 av Lars Ernestam och Anders Caslberger, dels reservation 7 av Åsa Domeij - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (anslag lill Övervakning av miljöförändringar m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 257 röster mol 61 för reservalion 8 av Lars Ernestam m.fl.

Mom. 10 (anslag lill Miljövårdsforskning)

Utskollels hemställan - som ställdes mol reservalion 9 av Åsa Domeij -bifölls med acklamation.

Mom. 11 (döda havsbottnar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Sven Eric Lorentzon m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (anslag till Åtgärder mot luftföroreningar och försurning)

Först biträddes reservalion 13 av Annika Åhnberg med 31 röster mol 20 för reservalion 14 av Åsa Domeij. 265 ledamöter avstod från all rösta.

Härefter biträddes reservation 12 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - som ställdes mol reservation 13 av Annika Åhnberg - genom uppresning.

Därpå biträddes reservation 12 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander med 57 röster mol 41 för reservalion 11 av Lars Ernestam och Anders Caslberger. 221 ledamöter avstod från alt rösta.

Slutligen bifölls ulskoltets hemställan med 205 röster mol 57 för reservalion 12 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander. 56 ledamöter avstod frän all rösta.

Mom. 14 (stöd till åtgärder i enskilda vattentäkter)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mot dels reservation 15 av Karl Erik Olsson m.fl., dels reservation 16 av Åsa Domeij - bifölls med acklamation.

Mom. 15 (skogsmarkskalkning)

Utskollels hemställan bifölls med 238 röster mot 60 för reservalion l7 av Sven Eric Lorentzon m.fl. 20 ledamöter avstod frän all rösta.

Mom. 16 (kaliumkalkning)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservalion 18 av Åsa Domeij -bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:96 Mom. 19 (anslag till Särskilda projekt på miljövårdens område)
13 april 1989 Först biträddes reservalion 20 av Annika Åhnberg med 34 rösler mol 19

för reservafion 21 av Åsa Domeij. 264 ledamöter avstod frän all rösla.

Härefler biträddes reservalion 19 av Karl Erik Olsson m.fl. -som ställdes mot reservation 20 av Annika Åhnberg - genom uppresning.

Slutligen bifölls utskollels hemställan - som ställdes mot reservalion 19 av Karl Erik Olsson m.fl. - genom uppresning.

Mom. 20 (riktlinjer för skydd av kulturlandskapet)

Utskollels hemställan bifölls med 259 rösler mol 41 för reservation 22 av Lars Ernestam och Anders Caslberger. 18 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 21 (fäbodbruk)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservalion 23 av Karl Erik Olsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 23 (anslag lill Mark för naturvård)

Först biträddes reservalion 24 av Sven Eric Lorentzon m.fl. med 59 röster mot 19 för reservalion 25 av Åsa Domeij. 240 ledamöter avstod från all rösla.

Härefler bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 24 av Sven Eric Lorentzon m.fl. - genom uppresning.

Mom. 24 (principerna för finansiering av mark för naturvård)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 26 av Lars Erneslain och Anders Caslberger - bifölls med acklamafion.

Mom. 25 (överföring av mark från domänfonden till naturvårdsfonden)

Ulskoltets hemställan - som slälldes mol dels reservation 27 av Karl Erik Olsson m.fl., dels reservation 28 av Annika Åhnberg - bifölls med acklamation.

Mom. 26 (anslag lill Vård av nalurreserval m.m.)

Utskollels hemställan - som ställdes mot dels reservalion 29 av Sven Eric Lorentzon m.fl., dels reservalion 30 av Lars Ernestam och Anders Caslberger, dels reservalion 31 av Annika Åhnberg, dels reservalion 32 av Åsa Domeij - bifölls med acklamation.

Mom. 29 (Stiftelsen Bohus Avelscentrum-Åby Säteri)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservation 33 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 30 (pilgrimsfalkens fortbestånd)

Utskollels hemställan bifölls med 258 röster mot 59 för reservalion 34 av Lars Erneslam m.fl.

Mom. 34 (anslag lill Kemikalieinspektionen) Prot. 1988/89:96

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 35 av Lars 13 april 1989 Ernestam m.fl., dels reservalion 36 av Annika Åhnberg - bifölls med acklamation.

Mom. 35 (flerårig resursförstärkning lill kemikalieinspektionen)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 37 av Åsa Domeij -bifölls med acklamation.

Mom. 36 (anslag lill Koncessionsnämnden för miljöskydd)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservalion 38 av Åsa Domeij -bifölls med acklamatidri.

Mom. 38 (anslag till Visst internationellt miljösamarbete)

Utskottets hemställan bifölls med 294 röster mot 20 för reservation 39 av Åsa Domeij. 1 ledamot avstod frän att rösla.

Mom. 41 (anslag lill Åtgärder mol havsföroreningar)

Först biträddes reservation 42 av Annika Åhnberg med 38 rösler mol 19 för reservalion 43 av Åsa Domeij. 258 ledamöter avstod från all rösla.

Härefler bilräddes reservalion 40 av Karl Erik Olsson och Lennarl Brunander - som slälldes mot reservalion 42 av Annika Åhnberg - genom uppresning.

Därpå bilräddes reservation 40 av Karl Erik Olsson och Lennarl Brunander med 69 röster mot 46 för reservalion 41 av Lars Ernestam och Anders Castberger. 203 ledamöter avstod från att rösta.

Slutligen bifölls utskollels hemställan med 206 röster mol 74 för reservalion 40 av Karl Erik Olsson och Lennarl Brunander. 39 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 42 (uppfödning av vikare m.m.)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservation 44 av Lars Ernestam m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Skatteutskottets betänkande 22

Mom. 1 (en reformerad beskattning av kapitalinkomster m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 253 röster mol 63 för reservation 1 av Bo Lundgren m.fl. 3 ledamöter avstod från all rösla.

Mom. 2 a (successivt avskaffande av dubbelbeskallningen av aktieutdelningar)

Utskottets hemställan - som slälldes mol reservation 2 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:96 Mom. 2 b (avdragsrält för aktieutdelning i icke börsnoterade aktiebolag)
13 april 1989 Utskottets hemställan - som slälldes mot reservation 3 av Bo Lundgren

m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (aklievinslbeskattningen)

Utskottets hemställan bifölls med 219 röster mot 100 för reservation 4 av Bo Lundgren m.fl.

Mom. 4 (omsättningsskatten på aktier)

Först bilräddes reservalion 5 av Bo Lundgren m.fl. med 70 rösler mol 18 • för reservalion 6 av Maggi Mikaelsson. 231 ledamöter avstod från att rösta. Härefter bifölls utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 5 av Bo Lundgren m.fl. - genom uppresning.

Mom. 5 (omsättningsskatten på andra värdepapper m.m.)

Utskottets hemställan - som slälldes mot dels reservalion 7 av Bo Lundgren m.fl., dels reservation 8 av Maggi Mikaelsson - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (undanlag för valuiautlänningar)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mot reservalion 9 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (börsnoterade aktier)

Utskollels hemslällan - som slälldes mol reservalion 10 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 8 (OTC-aktier m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 11 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (förmögenhet i förelag)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 12 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 10 (tidpunkten för värderingen i dödsbo)

Utskottets hemslällan - som ställdes mol reservation 13 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (en omläggning av värderingsprinciperna)

Utskollels hemställan - som ställdes mol reservalion 14 av Maggi Mikaelsson - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (successiva gåvor av företag)

Utskollels hemställan - som slälldes mol reservalion 15 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (generationsskiften i företag) PrOt. 1988/89:96

Utskottets hemslällan bifölls med 164 röster mol 152 för reservalion 16 av 13 april 1989 Bo Lundgren m.fl. 1 ledamot avstod frän att rösta.

Mom. 14 (uttaget av förmögenhetsskatt)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservalion 17 av Bo Lundgren m.fl., dels reservalion 18 av Kjell Johansson och Brilla Bjelle, dels reservalion 19 av Maggi Mikaelsson - bifölls med acklamafion.

Mom. 15 (spärregeln)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mot reservation 20 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (ullagel av arvsskatt)

Utskottets hemslällan - som slälldes mol dels reservation 21 av Bo Lundgren m.fl., dels reservation 22 av Kjell Johansson och Britta Bjelle -bifölls med acklamation.

Mom. 17 (del skattefria gåvobeloppet)

Utskottets hemslällan - som ställdes mot dels reservalion 23 av Bo Lundgren m.fl., dels reservalion 24 av Kjell Johansson och Brilla Bjelle -bifölls med acklamation.

Mom. 20 (avdrag för egendomslivränlor)

Utskottets hemslällan - som slälldes mol reservation 25 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (värderingen av egendomslivräntor)

Utskollels hemslällan - som slälldes mol reservation 26 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskollels hemslällan bifölls.

Skatteutskottets betänkande 23

Mom. I (grundavdraget för ideella föreningar)

Ulskoilels hemslällan bifölls med 164 rösler mol 155 för reservalion 1 av Bo Lundgren m.fl.

Mom. 4 (slopande av bingoskallen)

Ulskoilels hemslällan bifölls med 257 röster mol 60 för reservalion 2 av Bo Lundgren m.fl.

Mom. 5 (en ulredning om reklamskallen för idrottsföreningar)

Utskollels hemslällan - som slälldes mol reservalion 3 av Bo Lundgren m.fl. - bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:96 Mom. 6 (schablonavdraget för idrottsledare och idrottsutövare)
13 april 1989 UtskoUels hemställan - som ställdes mol reservation 4 av Bo Lundgren

m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (inkomstutjämning för vissa idrottsutövare)

Utskottets hemställan bifölls med 183 rösler mot 134 för reservalion 5 av

Bo Lundgren m.fl. (Görel Thurdin (c) anmälde att hon avsett all rösla nej men markerats ha

röstat ja.)

Övriga moment

Utskottets hemställan bifölls.

Skatteutskottets betänkande 25

Mom. 2 (progressionsklausuler)

Ulskoltets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Bo Lundgren m.fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (tillkännagivande angående riksdagens beskallningsrält) Först bilräddes reservation 2 av Bo Lundgren m.fl. med 64 röster mol 19

för reservalion 3 av Birger Schlaug. 235 ledamöler avstod från alt rösta. Härefler bifölls utskollels hemställan - som ställdes mot reservation 2 av

Bo Lundgren m.fl. - genom uppresning.

Övriga moment Ulskoltets hemställan bifölls.

Trafikutskottets betänkande 11

Mom. 2 (avveckling av transporträdet m.m.)

Utskottets hemslällan bifölls med 279 röster mol 36 för reservalion 1 av Viola Claesson och Roy Ottosson. 1 ledamot avstod frän att rösta.

Mom. 3 (transporirädets kompelens på miljöområdet)

Ulskoltets hemslällan bifölls med 266 röster mol 53 för reservalion 2 av Rune Thorén och Karin Starrin.

Mom. 4 (samhällsekonomiska beräkningar)

Utskottets hemslällan - som slälldes mol reservalion 3 av Rune Thorén och Karin Starrin - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (persontransportslöd lill egenförelagare m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 223 röster mot 95 för reservation 4 av Hugo Bergdahl m.fl.

Mom. 10 (persontransportslöd lill företag i Ange kommun)

Utskollels hemställan bifölls med 296 röster mol 22 för reservalion 5 av Roy Oitosson. 1 ledamot avstod från all rösla. 10

Mom. 11 (anslag till Transportstöd för Norrland m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 259 röster mot 58 för reservalion 6 av Rolf Clarkson m.fl.

Mom. 12 och 13 (bidrag lill handikappanpassning av kollekfivtrafiken, m.m.)

Utskottets hemslällan bifölls med 240 röster mot 78 för reservation 7 av Hugo Bergdahl m.fl. 1 ledamot avstod från all rösla.

(Paul Lestander (vpk) anmälde att han avsett all rösla nej men markerats ha röstat ja.)

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

Mom. 15 (bidrag lill eldriven kollektivtrafik i städer)

Utskollels hemställan bifölls med 278 röster mol 39 för reservalion 8 av Viola Claesson och Roy Ottosson.

Mom. 16 (stöd lill skärgärdstrafik)

Utskottets hemställan bifölls med 252 röster mol 60 för reservation 9 av Rune Thorén och Karin Starrin. 2 ledamöter avstod från all rösla.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

7 § Föredrogs

näringsutskotlets betänkande

1988/89:NU20 Tekoindustri och tekohandel (prop. 1988/89:100 delvis).

Tekoindustri och tekohandel

Anf. 5 KARIN FALKMER (m):

Fru lalman! Jag hoppas alt vi med dagens tekodebalt kan tvätta bort krisslämpeln på svensk teko.

Under nästan 20 år har svensk lekoindustri fått statligt stöd. Stödet infördes 1970 och skulle vara av övergående karaktär. Del kan vara rimligt all en bransch som hamnar i svårigheter får hjälp medan man gör nödvändiga förändringar för att anpassa sig till nya förhållanden. Men sedan måsle branschen slå på egna ben. Subventioner och stöd från staten kan inle förändra grundförutsättningarna för industrins och förelagens villkor.

De flesta industribranscher i Sverige har liksom tekoindustrin tvingats lill mycket smärtsamma men nödvändiga strukturomvandlingar. Alt med statliga subventionsslöd försöka förhindra en marknadsanpassad förändring gagnar inte en bransch pä sikt. Del är andra faktorer som spelar in och andra medel som krävs.

Del är den socialdemokratiska politiken som lill mycket stor del har förorsakat tekoindustrins svårigheter liksom övrig svensk industris svåra konkurrensläge internationellt. Del är ju vårl höga kostnadsläge som är tekoindustrins stora problem, och det höga kostnadsläget är ju lill slörsla

Prot. 1988/89:96 delen förorsakat av ett ruttet och perverst skattesystem. Jag använder

13 april 1989 finansministerns ordval här, eftersom hans omdömen om vårt skattesystem

rr , . , . , får anses vara elt expertullåtande.

/ ekoindustri och

... , , Socialdemokraterna subventionerar tekoindustrin med medel som drivits

tekohandel

in genom detta ruttna och perversa skattesystem. Detta förefaller mig vara

ologiskl. I ena ändan för man en polilik som slår undan benen för förelagen

genom höga skatter, pålagor, löntagarfonder och krånglig byråkrati. I den

andra ändan försöker man mildra verkningarna av detta med hjälp av

subvenfioner från statskassan, pengar som man driver in via skatterna.

Svensk tekoindustri behöver i stället en lillväxlfrämjande politik med elt sänkt kostnadsläge, ett sänkt skattetryck och alla andra förändringar beträffande näringspolitiken som vi moderater föreslagit under så många riksmöten.

Särskilt viktig är en förändrad polilik för lekobranschen, som trots omfattande rationaliseringar fortfarande är en jämförelsevis personalkrävande och arbetsinlensiv bransch.

Fru talman! I dag vill tekobranschen fä bort den krisslämpel som man haft under många år. Del är då viktigt att branschen visar att man kan stå på egna ben och alt man kan fungera oberoende av statliga slödmiljoner.

Del ser i dag betydligt ljusare ul för tekobranschen. Enligt SIND förbättrades lönsamheten inom lekoindustrin påtagligt under 1987, och branschen har under senare är stabiliserats.

Svensk tekoindustri exporterade för 5 miljarder kronor under det senaste året, vilket visar att del finns åtskilliga svenska lekoföretag som driver framgångsrik verksamhet. Det är förelag som har moderniserat tillverkningsprocessen och förnyat varusortimentet sä att de står starka även i en internationell konkurrens. Bland dessa företag finns konfektionsföretag, som genom sina framgångar visar all del finns livskraft i svensk teko även pä konfektionssidan. Dessa företag har lyckats genom alt satsa pä kvalitet, design och flexibilitet. De har följt med i models växlingar och arbetat i samverkan med marknaden. Genom en anpassning lill marknadens villkor har dessa företag stärkt sin ställning både hemma och på exportmarknaden.

Ett bra exempel på en god reklam får svensk konfeklionsindustri när ishockey-VM startar i övermorgon. När ishockey-VM invigs är det ryska ishockeylandslagel klätt från lopp till tå i svensk konfektion.

Fru lalman! Tekoindustrin måste liksom andra industribranscher inrikta sig på en verksamhet ulan statligt stöd. Regeringen har emellertid för avsikt alt ytterligare förlänga tiden för den statliga subventionspoliiiken gentemot teko. Äldrestödet upphör, men ett nytt treårigt stödprogram föreslås. Efter 20 års stödpolitik har man ingenting lärt. Vi vill i slällel sätta punkt för den statliga subventionspolitiken nu, avskaffa lekostödet och äntligen ge branschen chansen att stå på egna ben och ta bort krisstämpeln.

Fru lalman! Frihandelspolitiken har en bred förankring i vårl land. Del är
genom fri handel som enskilda konsumenlers inlressen bäst tillgodoses.
Frihandel är också en målsättning för den internationella handelspolitiken
inom såväl EG, EFTA som GATT, och för Sverige är utrikeshandeln av
grundläggande betydelse för vår ekonomi och vår välfärdsulveckling. Elt
12 fritt utbyte av varor, tjänster och kapital är särskilt viktigt för elt litet land

som vårt. Få länder är så beroende av sin utrikeshandel som Sverige. Därför måste vi undvika prolekfionism i vår handelspolitik, och vi måsle hålla rent framför egen dörr. Annars blir vi inle trovärdiga.

Genom multifiberavtalen begränsar vi i strid med svensk uppfattning om frihandelns värde import av tekoprodukter från 15 lågprisländer, många av dem u-länder. Vi moderater har under flera år krävt att dessa importrestriktioner skall avskaffas.

Multifiberavtalen har inte gagnat svensk tekoindustri. Importen av kläder har aldrig varil så omfattande som nu. Proleklionismen mol 15 utvecklingsländer har inle förhindrat klädimporl ulan i slällel gagnat andra länder, länder inom EG och EFTA och länder som vi inle har importrestriktioner mot.

Vår protektionistiska tekopolilik har drabbat vissa u-länder, som vi i andra sammanhang genom biståndspolitiken försökt ge hjälp till självhjälp. Här moiverkar vi med handelshinder dessa länders möjligheler inom jusl den induslriseklor där de har de bästa förutsättningarna all lyckas. Det är, vilket vi under mänga år har framhållit, omoraliskt att Sverige pä della sätt medverkar lill att hålla tillbaka utvecklingsländernas industriella utveckling.

Det ligger också i svenska konsumenlers intresse all mullifiberavtalel omedelbart avskaffas. Handelshindren leder nämligen lill högre konsumentpriser, vilket fördyrar klädinköpen. Inte minst är det barnfamiljerna som förlorar på importrestriktioner.

Elt beslut om avveckling av multifiberavtalen har glädjande nog fattats av riksdagen. Mindre glädjande för svenska konsumenter och för u-länderna är att regeringen avser alt låta oss leva vidare med imporlreslriklionerna yllerligare ivå år. Vi vill i stället ge svenska konsumenter och u-länder nytta av den fria handelns fördelar tidigare och inleda avvecklingen av multifiberavtalen omedelbart.

En särskild övervakning av importen av lekoprodukler behövs inte. Del licenstvång som nu finns på tekoområdet bör slopas. Likaså bör kravet på geografisk ursprungsmärkning av lekoprodukler tas bort. Delta har kommerskollegium föreslagit. Kommerskollegium har konstaterat att kravet att lekovaror i butiken skall vara märkta med ursprungsland medför ökade kostnader för konsumenterna, ulan alt det fyller någon funktion som gör det motiverat från konsumentsynpunkt. Dessutom innebär ursprungsmärkningen ell onödigt handelshinder. Vi föreslår att riksdagen hörsammar kommerskollegiums begäran och tar bort denna onödiga reglering på lekoområdel.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 4, 6, 8 och 10.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

Anf. 6 HÄDAR CARS (fp);

Fru lalman! För någon vecka sedan var jag med om en segerfest. Inbjudare till den var Sveriges tekoimportörer. Orsaken till alt man hade samlat en grupp människor, kanske ell fyrtiotal, till den här festen var all man hade haft framgång i gemensamma strävanden, en framgång som bl.a. innebär alt hindren för en fri import av lekoprodukler skall avskaffas 1991.1 folkparliel hade vi gärna sett all del hade skett tidigare än sä, men del grundläggande är att hindren nu skall bort. Den gamla ståndpunkten som riksdagen under många år har förfäktat i kamp mot liberalismen har varit den att riksdagen

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

skall faslslälla någon viss andel av den svenska tekomarknaden som de svenska producenterna skall ha rätt till. Men även denna slåndpunkl överges när riksdagen kanske senare i dag beslular i enlighet med förslaget i del belänkande som ligger framför oss. Vissl finns del några skönhetsfläckar i förslaget, och jag skall omedelbart la tillfället i akt och yrka bifall lill reservalionerna 4, 6, 8 och 11. Men jag länker ändå inte, fru talman, främst uppehålla mig vid skönhetsfläckarna ulan mera vid att det här är fråga om elt intressant, viktigt och i grunden rikligt beslut som vi nu skall fatta.

Varför och för vilka är då det här beslutet en seger? I första hand är det, fru talman, en seger för de svenska konsumenterna, de som under mänga är har fäll betala ett orimligt högt pris för sina tekovaror, därför alt man har hindrat import av billigare och bra tekovaror ifrån framför alll u-länder. Inle minsl är det, som Karin Falkmer framhöll, barnfamiljerna som har drabbats av delta. När man kvoteral den import som man ändå har medgivit frän u-länderna, har det i hög grad inneburit att de faltiga länderna har salsal sina kvoter på de dyrare plaggen, på kostymer, klänningar o.d., och inle velat använda kvoterna för att sälja barnkläder till Sverige. Därför har barnkläder i Sverige varit alldeles orimligt dyra i förhållande lill vad som varil nödvändigt Tolall sett har man räknat fram all en svensk barnfamilj med tvä barn i genomsnitt har förlorat 1 500-2 000 kr. om året på de regleringar som nu äntligen, i varje fall 1991, slulgilligl las bort.

Den andra kategorin, fru lalman, som kommer att vinna på de reformer som vi nu skall genomföra är jusl u-länderna själva. U-länderna får nu möjligheter att på lika villkor konkurrera på den svenska marknaden med en av sina viktigaste produkter. Den möjligheten har de inle haft tidigare. De har missgynnats inle bara i förhållande lill de svenska tillverkarna utan också i förhållande till de europeiska tillverkare som under lång lid har haft en fördel på den svenska marknaden på grund av vårt samarbete med EG och EFTA. Det har l.ex. varit lättare och billigare att importera från Spanien, Finland, Irland och Italien. Dessa länders tillverkningsförelag har man gynnat på u-landsföretagens bekostnad. Del har inle varit en snygg polilik, och del är underbarl finl all den nu skall försvinna. I varje fall de som sysslar med handel vet hur viktigt del är för u-länderna alt kunna få inkomster genom sin export. Men dä måste u-länderna också ges möjligheter all exportera det som de kan tillverka. När ell u-land kommer i gäng med industriell sysselsättning är det nästan alltid i första hand jusl lekoprodukter som kan tillverkas, eftersom del då rör sig om en förhållandevis enkel teknik med en betydande arbetsinsats.

Del är en orimlighel alt länder som Sverige talar varmt om all man skall stödja de faltiga länderna när man samtidigt med andra handen bromsar deras möjligheter all med egen kraft skaffa sig de valutainläkler de sä innerligt väl behöver när de kommer i gäng med sin produktion.

Fru talman! När någon segrar brukar det finnas en eller flera förlorare. Jag undrar vilka de förlorarna är, och del gör kanske mänga andra också i den här kammaren. Bland förlorarna hittar vi de europeiska lexlilexporlörerna som hillills har haft en gynnad ställning pä den svenska marknaden. Nu får de konkurrera med u-länderna pä lika villkor, och det är naturligtvis bekymmersamt för dem. Men vem i Sverige gråter över del förhållandel?

De som också slår som förlorare är de som i u-länderna har kunnal schackra med svenska imporllicenser för lekoprodukter och kunnal sälja dem till överpris, ulan alt egentligen utföra en egen arbetsinsats. Sådana licenser har varil en bristvara. De som har lyckats komma över en licens med möjlighel alt importera lill Sverige har ulan att sälja några varor kunnat sälja importrälten till priser som gett dem en hygglig inkomst. Vem gråter i Sverige över alt de här schackrarna inle längre kan räkna sig lill godo några arbetsfria inkomster på de svenska konsumenternas bekostnad? Är det möjligen den svenska tekoindustrin som är en av förlorarna? Mitt svar på den frågan är ett oreserverat nej.

Vi vel all den svenska tekoindustrin under många är har förlorat andelar på den svenska marknaden. Del har skett trots ell myckel omfattande statligt stöd och trots betydande importhinder. Skall man dra någon lärdom av della är del att förelag bör undvika att fästa för stor vikt vid uttalanden från riksdagen och riktlinjer som riksdagen fastställer när dessa slår i strid med den grundläggande utvecklingen på marknaden. När man försöker alt manipulera och motverka marknaden bygger man dammar som så småningom måste genombrytas. När del sker blir problemen större för dem som har sökt skydd bakom dessa dammvallar.

Den svenska tekoindustri som i dag finns kvar har visat att den i mycket stor utsläckning har förmåga alt med egen kraft söka sig ul på exportmarknaderna och ta upp kampen. Många av de svenska tekoföretagen har blivit framgångsrika, mycket framgångsrika, och de svarar i dag för en export som är större än den svenska järnmalmsexporlen. Del är inget dåligl resultat av svensk tekoindustri. Jag är övertygad om att lekoindustrin med sina skickliga modetecknare och designers, dugliga tekniker, välutbildade och kunniga textilarbetare, sina många framgångsrika säljare och förutseende förelagsledare och med ägare som har visat sig kunna hålla huvudet kallt, även forisällningsvis har goda möjligheter lill framgångar. Därför kan svenska tekoförelag ge sina anställda relativt anständiga löner och sina ägare en hygglig avkastning på de pengar som de sparat och vågat sälta in i tekoindustrin trots de många bölande domsbasuner som förkunnat den svenska tekoindustrins snara undergång om inte staten snabbi skulle gå in med ännu mer slödpengar och höja hindren för den utländska importen lill ännu högre höjder.

Det finns, fru lalman, grundad anledning lill optimism när det gäller den svenska tekoindustrins möjligheter all överleva och ulvecklas på en fri marknad. Nej, fru lalman, de verkliga förlorarna är de proleklionisler och allmänna bakålslrävare som inte förställ all verklig trygghet för jobb och ekonomi finner man inte genom att försöka bevara förlegade strukturer, utan genom all bejaka förändringar och vara med och leda utvecklingen. Den tekopolilik som riksdagen nu skall falla beslul om är i sina huvuddrag en betydande framgång för de tankar som vi i folkparliel under lång lid har kämpat hårt för all förverkliga. De skönhetsfläckar som blir kvar snarare framhäver än ändrar den bilden. Jag tvekar inte all säga all folkpartiet har varit den drivande kraften i kampen mol den tekopolitik som nu äntligen går i graven.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

Anf. 7 KJELL ERICSSON (c):

Fru lalman! I delta belänkande behandlar vi åtgärder för tekoindustri och tekohandel. De åtgärderna är enligt centerns mening i vissa avseenden felaktiga och i andra avseenden otillräckliga. Vi anser att det är felaktigt att ensidigt avreglera tekoindustrin och all slödet lill tekoindustrin är otillräckligt under denna omslällningsperiod. Jag kan i del här fallet inte hålla med vare sig moderata samlingspartiet eller folkpartiet, som i del här ärendet tidigare sagl all man vill ha en ännu snabbare avreglering av tekoindustrin.

På den socialdemokratiska regeringens förslag beslutade en majoritet i riksdagen hösten 1988 att en fullständig avreglering av lekoimporlen skall ske den 31 juli 1991, då mullifiberavtalel löper ut. Del var ell beslut som centern motsatte sig. Regeringens argument var all importhinder leder till högre priser för konsumenterna, vilket också kan vara riktigt i vissa avseenden. Centerparliel är inle generellt mol avregleringar, men Sverige kan inte som ensamt land i världen avreglera sin tekoindustri. Det finns ingen anledning alt Sverige som enda land i världen genomför en avreglering som är lill allvarligt men för vår tekoindustri.

Regeringen har också hävdat all avvecklingen av importrestriktioner leder till positiva effekter för utvecklingsländerna. Den argumentationen finns del anledning alt se litet närmare på. Klädimporlen frän u-länderna har ökat från 15 000 lon är 1985 lill hela 23 000 lon år 1987, eller 57 % pä tvä år. Räknat i volym kom hela 59 % av klädimporlen från u-länder och andra lågprisländer år 1987. Även under 1988 har del skett en fortsalt kraftig ökning av importen frän dessa länder. En sannolik bedömning är att två tredjedelar av klädimporlen år 1988 kom från u-länder och andra lågprisländer. Den stora vinst som skulle tillföras konsumenterna genom avregleringen - man talar om 4 miljarder - skulle då komma från den återstående tredjedelen av importen, dvs. frän i-länder som l.ex. Finland, Norge och länderna inom EG. Den ekvationen går inte rikligt ihop. Hela vår import är på 16 miljarder, och vi skulle då tjäna 4 miljarder pä en iredjedel av importen. Den beräkningen stämmer inle.

Om importen från länderna inom EG, Norge och Finland tvärt skulle upphöra skulle vi med all sannolikhet fä betydande handelspolitiska problem. Jag tror också alt man kan befara att konkurrensen mellan u-länderna blir mycket härdare om alla kvoter och rättigheter för det enskilda landet upphör. Det finns en risk för att de svagaste länderna blir utslagna i konkurrensen och att man i dessa länder tvingas in i icke människovärdiga arbetsförhållanden.

Gällande mål för lekopoliliken är alt 1978 års produktionsnivå skall upprätlhällas och all svensk tekoindustri skall svara för 30 % av den inhemska tillförseln av tekovaror. Del är ell mål som inte har uppfyllts. År 1987 underskred textilindustrin målen med 5 % och konfeklionsinduslrin med 33 %. Talen för 1988 lorde vara ännu sämre. Vi frän cenlerns sida föreslär offensiva insatser för alt utveckla tekoindustrin. Vi anser det därför fel att nu ändra den av riksdagen fastlagda målsättningen, nämligen alt den inhemska produktionen skall svara för minst 30 % av den lolala inhemska tillförseln av tekovaror.

Tekoindustrin har tidigare haft en både djup och mångårig kris, men på

senare år har den negativa trenden vänt, och vår tekoindustri har lyckats all skapa en grund för framtidstro och positiv utveckling. Trots all branschen har stabiliserats krävs en noggrann uppföljning av utvecklingen. Under 1988 har vår tekoindustri haft en betydligt sämre produktionsutveckling än vad man väntat sig.

Klädhandeln har i dag betydande problem. Den har också överbeställt varor, vilket gör att det säkerligen kommer all bli ett överutbud 1989.

Den försämring för tekoindustrin som regeringen föreslagit kan fä lill följd en yllerligare utslagning av företag. Detta kan få allvarliga konsekvenser för de orter som är särskilt beroende av tekobranschen, typ Sjuhäradsbygden. Man måsle här också ta i beaktande dels lekoindustrins allmänna betydelse för ekonomi och sysselsättning, dels den stora betydelse tekoföretagen har för utkomstmöjligheterna i vissa orter.

När del sedan gäller försörjningsberedskapen kan inle cenlern acceplera de nedskärningar som försvarsbeslulel innebar på beklädnadsomrädel. Det är av stor vikt alt säkra en inhemsk produktion av råvaror och grundtexlil. Den svenska tekoindustrin har betydelse inle bara som producent av kläder utan även för alt tillhandahålla l.ex. sjukvårdslextilier och textila produkter till industrin.

För att förbätlra vår beredskap på tekoomrädet anser vi i centern att det är viktigt all olika myndigheter gör sin upphandling av lekoprodukler, inklusive uniformer lill försvarel, hos svenska lillverkare. Även del skulle bidra lill en positiv utveckling för de svenska tekoföretagen.

Beslutet från svensk sida om en avveckling av importrestriktionerna på lekoområdel har fattats utan hänsyn till hur våra konkurrentländer har utformat sitt skydd för näringen. T.ex Finland, Norge, EG:s medlemsstater och USA har inle vidtagit några åtgärder för att häva imporlbegränsningar-na. All Sverige nu skall gå före och slopa restriktionerna är att diskriminera svensk tekoindustri. Vi skall inle skapa sämre regler och föruisällningar för de svenska tekoföretagen än vad som gäller för EG:s tekoindustri. Vi vill ha konkurrens på lika villkor.

En avreglering kan också komma alt missgynna elt antal ulvecklingsländer som med nuvarande system garanteras en viss export lill Sverige. Vi vel heller inle vilka konsekvenser för vår försörjningsberedskap som elt upphävande av importbegränsningarna kan komma all få. Regeringen bör därför se lill att en analys görs av dessa förhållanden.

För alt de senaste årens positiva utveckling inom tekobranschen skall kunna fortsätta är det nödvändigt med fortsatta stödåtgärder lill tekoindu-strin. Det krävs nya investeringar i bl.a. produktionsteknik, produktutveckling och marknadsföring.

Tekoindustrin har en genomsnittligt lägre lönsamhet än flertalet övriga industribranscher i landet. Det gör alt tekoförelagen saknar riskkapital för offensiva satsningar. Skall den svenska tekoindustrin kunna förbätlra sin konkurrenskraft gentemot utlandet och även öka sina marknadsandelar är det nödvändigt med offensiva satsningar i näringen.

Från cenlerns sida anser vi all del kommande slödet lill tekoindustrin bör utgå i form av utvecklingslän. Det är ett stöd som är generellt och konkurrensneutralt, och det stimulerar fill utveckling och industriell förnyel-

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och lekohandel

2 Riksdagens protokoll 1988/89:96

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

se. Denna stödform bör införas vid början av budgetåret 1989/90 och tillämpas under en treårsperiod.

Vid en sådan stödform skulle vi självfallet även ställa krav på all företagen själva bekostar en del av investeringarna. Pä det viset skulle vi även undanröja eventuella risker för handelspolitiska konsekvenser.

Frän cenlerns sida anser vi att utvecklingslänet skall utgå med ett vissl antal kronor per produklionstimme och att alla förelag med inhemsk produktion skall kunna erhålla lånel för invesleringar i produktutveckling, marknadsföring, teknikutveckling och utbildning. Det stämmer ganska väl överens med en motion som Hans Nyhage väckt i del här ärendel.

Genom ett väl avvägt urval av läne- och avskrivningsberälligade åtgärder kan lånel på förelagsnivå riktas mol de åtgärder som branschen bäst behöver för en långsiktig, uthållig lönsamhet.

Lånen skall kunna beviljas årsvis och vara ränle- och amorteringsfria. Lån som inle har utnyttjats skall återbetalas. Vi anser också att del bör finnas möjligheter lill avskrivning med 100 % för lån upp till 100 000 kr. Detta skulle gynna de minsta förelagen. För län större än 100 000 kr. skulle avskrivning med 100 % medges endast om berört förelag gjort godkända investeringar för minst del dubbla lånebeloppet.

Fru talman! Vi anser från cenlerns sida alt anslag för utvecklingslän bör upptas med 150 miljoner för budgetåret 1989/90. För de två därpå följande åren bör motsvarande belopp anvisas.

Anslaget till SIND:s stödåtgärder för del kommande budgetåret bör reduceras i förhållande till regeringens förslag och uppgå lill 35 miljoner. Dessa medel bör i huvudsak användas för exportfrämjande åtgärder och utbildningsinsatser. Vi vill således salsa totalt 185 miljoner på teko under del närmaste året.

Fru lalman! Med stöd av vad jag har anfört yrkar jag bifall till de reservationer som centern slår bakom i della belänkande.

Anf. 8 HÄDAR CARS (fp) replik:

Fru talman! Kjell Ericsson visar genom sill framträdande här att han aren företrädare för de protektionister och bakålslrävare som jag i milt inlägg log avstånd från. Jag noterar alt del är cenlern, vpk och miljöpartiet som nu står för jusl de tendenserna i den svenska lekopoliliken.

Kjell Ericsson oroades över all u-ländernas andel av de svenska klädköpen hade vuxit. Han gjorde också gällande att om konkurrensen blev fri så att även u-länderna fick konkurrera fritt skulle konkurrensen hårdna också mellan dem. Han fick det nästan att låta som om det vore av hänsyn till u-länderna som man skulle begränsa deras möjligheler all sälja på den svenska marknaden. Bockfoten syns tydligt, Kjell Ericsson!

Fru lalman! Kjell Ericsson lämnade några felaktiga uppgifter. Han sade all inga andra länder har avskaffat restriktionerna när det gäller importen av lekoprodukler. Verkligheten är den att l.ex. Schweiz har avskaffat dem sedan lång lid, och Irots all man gjort del finns del i Schweiz en blomstrande tekoindustri, fullt kapabel att konkurrera på en fri marknad. Jag är inte ett dugg orolig för all inte också den svenska tekoindustrin kommer att klara del.

Tekoindustri och tekohandel

I reservationen från cenlern, vpk och miljöpartiet talar man om all övriga Prot. 1988/89:96 länder som reglerar lekoimporten-l.ex. Norge-inte har tagit något steg mot 13 april 1989 ett upphävande av importbegränsningarna. Jag ber Kjell Ericsson att lägga märke till vad som nu händer i Norge. Där har ett förslag hell nyligen lagls fram om alt begränsningarna skall jusl tas bort.

Anf. 9 KJELL ERICSSON (c) replik:

Fru lalman! Vi är inte vare sig bakålslrävare eller proleklionisler. Men Sverige kan i del här fallet inte gå snabbare fram än andra länder gör. Man hänvisar ofta lill EG;s harmonisering, men i del här fallel gäller inle del. Vi har sagl alt vi är beredda all lägga oss på samma avregleringsnivå som EG gör. Men Hädar Cars vill tydligen gå bra mycket längre. Del vill inte vi i centern göra. Vi vill att våra svenska tekoindustrier skall ha en chans alt konkurrera även i fortsättningen. Vi behöver en svensk lekoindustri, och då kan man inle genomföra en så snabb avreglering.

Anf. 10 HÄDAR CARS (fp) replik;

Fru lalman! Det är glädjande all cenlern på ett område ansluter sig lill EG och hyllar dess principer. För mig gäller motsatsen när det gäller just den här saken: Jag vel att EG har restriktioner mol import av lekoprodukter från falliga länder. Jag lycker all del vore oerhört glädjande om Sverige kunde visa att man klarar sig bra utan sådana restriktioner och på sä vis sälla upp ell posilivl exempel för den europeiska gemenskapen. Jag är också övertygad om all hade vi större möjligheler än vi i dag har all påverka den polifiken inifrån, skulle våra möjligheler att vinna framgång också när del gäller all molverka lekoreslriklionerna vara ännu slörre.

Anf. 11 VIOLA CLAESSON (vpk);

Fru lalman! Teko är den enda eller i varje fall en av myckel få induslribranscher där del finns fler kvinnor än män i arbete. Sjuhäradsbygden i Älvsborgs län är fortfarande starkt beroende av sin lexlila produktion och konfektion.

Andelen förvärvsarbetande kvinnor inom Sjuhäradsbygden har också alltid varit en av de högsta i landet. Nästan hälften av alla kvinnor i länet som 1980 var anställda inom industrin var anställda inom teko. När jag skrev den här motionen letade jag efler färskare siffror men fann inga om jusl della förhållande.

Kvinnorna i Sjuhäradsbygden, men också på andra slällen, kommer all drabbas särskilt hårt om tekoproduklionen minskar yllerligare. Del är väldigt viktigt all vi framhåller några förhållanden i Sverige som belyser situationen på lekoområdel och jämför dem med hur del är i andra länder. Jag skall strax återkomma till della.

Först vill jag något litet kommentera de kampanjer som förekommit genom åren och som vi nu hör upprepas genom inläggen i debatten i dag.

När Hädar Cars säger sig inle veta vem som kan räkna in en seger när riksdagen nu går till beslul om frågorna i detta betänkande tycker jag att han är ovanligt blygsam. Del var väl del enda som var blygsaml i hans inlägg över huvud laget. Är det någon av dem som brukar della i tekodebatlerna här i

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

kammaren som inte vet vilka kampanjer som jusl de luffasle bland lexlilimporlörerna har ägnat sig åt och vilket budskap de fört fram? Hädar Cars är väl dem ganska närstående, så jag förslår inle varför han glömmer dem så lält.

Till Ivar Nordberg och lill andra socialdemokrater och till andra som siöder regeringens nyliberala inslag i lekopolitiken skulle jag vilja säga, alt nog är detta en politisk seger för Hädar Cars!

Jag var själv inblandad i och stödde den fackliga kampen under de borgerliga regeringsåren. Då rådde faktiskt upprorsstämning i våra trakter i Sjuhäradsbygden. Hädar Cars kom dit då och dä. Han lät inle rikligl så slöddig då, fru talman, då han Ivingades möla de argumenl som textilarbetare och texlilarbelerskor framförde i Sjuhäradsbygden, i Mark och i andra kommuner.

Jag lycker att del är märkligt all Sverige skall gä i spetsen med sädana avregleringar pä område efler område som dem man nu genomför. I vanliga fall hänger dessa avregleringar myckel nära samman med del som sker inom EG-länderna. På en mängd områden där jag själv varit inblandad vet jag all Sverige har gått i spetsen-t.o.m. före EG-länderna själva-för alt påskynda avregleringen inom olika verksamhetsområden. Hela transportområdet är exempel på del.

Så lill den agitation som lexlilimporlörerna och Hädar Cars bedriver - och för den delen också Ivar Nordbergs partibroder, Carl Hamilton. Carl Hamillon kanske inle är kvar i socialdemokratiska partiet längre - Lahja Exner skakar på huvudet; i så fall får jag gratulera er, Lahja Exner - men så länge han fanns med i partiet var han i alla fall den socialdemokrat och akademiker som lyckades reta upp flest arbetare samtidigt. Mitt under beklädnadsarbelarnas kongress i Stockholm framlrädde Carl Hamillon, jag tror all del var i elt Rapportreporiage, och förde texiilimporlörernas talan genom all vädja lill och flirta med barnfamiljerna - alla barnfamiljer i hela landel. De skulle minsann få köpa så billiga kläder som det någonsin var möjligl - bara man släppte importen hell fri!

Hädar Cars hade ell myckel intressant inlägg tidigare i deballen. Jag trodde att Hädar Cars och andra som slår på de råa och luffa texiilimporlörernas sida brukade säga alt textilimportörerna stod för elt vissl ansvar. De var ju så inlresserade av all svenska barnfamiljer skulle kunna köpa billigare barnkläder. Nu berättar Hädar Cars all lexlilimporlörerna hittills inle har importerat billiga barnkläder för försäljning till låga priser, därför att det var så myckel intressantare alt importera dyrare klänningar. Detta säger ju vad del hela handlar om! För lexlilimporlörerna handlar del framför alll om vinslen. Om det finns något exempel. Hädar Cars, som motsäger del jag har sagl om lexlilimporlörerna skulle jag myckel gärna vilja höra de exemplen framföras från lalarstolen. Del vore nyttigt för alla som deltar i deballen.

Jag ber alt fä yrka bifall lill reservationerna 2, 3, 5 och 7.

Naturligtvis yrkar jag också bifall lill reservation 1, som vi inte har signerat. Delta berodde på en ren miss. Del var brist på samarbete och brisl på lid inom vpk-gruppen som ledde till denna miss.

Reservation 1 är en viktig cenlerreservalion, som handlar om målet för den svenska lekopoliliken. Vi lycker nämligen all det är minst lika viktigt alt tala

om att vi måsle bevara 30-procentsmålel och andra inslag i de beslul som fattades för numera ganska länge sedan i Sveriges riksdag. Att bevara målen är alltså viktigt.

Just när den borgerliga regeringen ville ändra på dessa mål blev del storm bland tekoarbelarna i Sverige. Socialdemokralerna hamnade den gången pä rätt sida i debatten, men ganska snart uttryckte de sig mer vagt och förhöll sig mer passiva. Vi är därför många som tror all del var Carl Hamillon, även om han numera har lämnat det socialdemokratiska partiet, som var den som egentligen gick i spetsen för den nuvarande regeringspolitiken på lekoområdel.

Jag skall ge litet beröm också. Ulskollel vänder nämligen på klacken och talar om all del stöd som regeringen föreslår skall ges, nu också måsle avse de mindre företagen. Det lycker jag var bra, och det tackar vi för.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

Anf. 12 HÄDAR CARS (fp) replik:

Fru lalman! Jag vill naturligtvis tacka Viola Claesson för hennes hyllningsord lill mig för min enkla insats när det gäller borttagandet av lekoreslriklionerna. Jag delar gärna med mig en blomma lill moderater som Görel Bohlin och Karin Falkmer och inte minsl till Åke Weyler, lekoimporlörernas skicklige verkställande direktör som oförtröllligt arbetat för att fakta skulle komma pä bordet. En blomma tycker jag också att Carl Hamillon skall ha. Han har liksom många andra vänt socialdemokratin ryggen och blivit medlem i folkpartiet. Vi är mycket glada över alt ha honom hos oss.

Viola Claesson! Om man ställer upp som krav att elt u-land får sälja l.ex. 10 000 plagg lill Sverige, då är det väl inte så egendomligt om det landet väljer all sälja de plagg som ger de största inkomsterna! De största inkomsterna får man pä de dyrare plaggen såsom kostymer och klänningar. Mindre inkomster får man på billigare plagg, l.ex. barnkläder.

Resultaten av de svenska restriktionerna - inle av någon vilja från importörer i Sverige eller exportörer i u-länderna - blir jusl den att barnfamiljerna har missgynnats särskilt myckel. Del är synd alt så har varil fallet, och jag gläder mig ål all della missgynnande inle skall fortsälla särskilt länge lill.

Viola Claesson! Min inställning till dem som arbetar inom svensk teko är oförändrad. Jag vill alt de som andra skall kunna känna att de har trygga arbetsplatser och arbetar i en industri som har möjligheter till framgång och där man känner den säkerhet som just konkurrenskraften ger. Del är den enda säkerhet som är långvarig och som man kan förlila sig lill när del blåser.

Därför lycker jag del är vikligl att vi genom det beslul som riksdagen nu skall fatta bidrar till all långsiktigt stärka konkurrenskraften inom den svenska tekoindustrin - det är mitt mål. Del är inle genom subventioner, hinder mot import och andra statliga åtgärder- som jag myckel väl förstår att man från kommunistiska ideologiska utgångspunkter vill gripa lill - som man ger dem detta skydd, ulan just genom alt låta dem konkurrera i en fri marknad.

Alt kommunisterna står där de slår förvånar mig inte alls. Jag är däremot mer bekymrad över att centerpartiet håller er i handen.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

Anf. 13 VIOLA CLAESSON (vpk) replik:

Fru talman! Tack för de orden. Hädar Cars! Del är alltid trevligt när del framgår klart och tydligt att någon står för en ideologi som går all känna igen.

I del här fallel känner jag lacksamhel både för att jag har fått den politiska ideologi som jag har fåll och för att jag slipper befinna mig i ett politiskt sällskap som del Hädar Cars räknade upp alldeles nyss. Där fanns Åke Weyler, Carl Hamillon, Görel Bohlin och Hädar Cars själv. Del är inle elt gäng som är så där väldigt populärt i Sjuhäradsbygden, bland tekoarbetarna eller bland folk inom arbelarrörelsen över huvud lägel. Men så skall del ju vara - vi känner ju igen Hädar Cars.

Vad vi inle känner igen är socialdemokraterna. Jag förslår alt Hädar Cars känner glädje för att socialdemokraterna lill sist har krupit till korset.

En sak pratar inte Hädar Cars om. Han känner inte ens att han har anledning att ta upp ämnet - del har med hans nyliberala ideologi alt göra.

Är del inte så att del i en del av de länder i tredje världen som myckel av importen till Sverige kommer ifrån förekommer människor i arbele som vi räknar som barn? Där förekommer vad många inom den internationella fackliga rörelsen betecknar som slavarbete. Detta är också ett slags subsidier, men det är aldrig sådant som moderater och folkpartister brukar vilja la upp. På del konstiga borgerliga svenska språket talar man nu om "lägkoslnadsbe-sättningar" när det gäller sjömän som l.ex. är filippinare.

Detta är någoniing som vi aldrig kan acceplera, vi som står för en socialistisk eller kommunistisk ideologi.

Den som i likhet med Hädar Cars inle har minsta känsla för de här problemen, för dem som utsugs allra värst för att svenska texlilirnporlörer skall få tjäna så mycket som möjligt, kan naturligtvis heller aldrig ha någon känsla för svensk tekoindustri och den svenska arbetarklassen. Jag hade inle väntat mig det.

Anf. 14 HÄDAR CARS (fp) replik;

Fru lalman! Fattigdom vållar myckel elände, inle minst i u-länderna, och det tar sig stundtals uttryck som dem Viola Claesson nu beskrev. Det är som ett medel i kampen för att utrota fattigdomen och ge u-länderna en chans att komma ur de problem de har som vi ser möjligheten för dem all sälja de varor de producerar som en av de vikligasle insatserna. Viola Claesson vill hålla dem kvar i fattigdom genom all förvägra dem den möjligheten.

Fru talman! Jag vill också gärna erinra Viola Claesson om att de personer som hon pekade ut såsom särskilt orimliga att ha sällskap med med säkerhet förelräder väsentligt många fler industriarbetare än de som har slöll del parti som Viola Claesson tillhör.

Anf. 15 VIOLA CLAESSON (vpk) replik:

Fru talman! Det var då en än märkligare tankegång! Utgår Hädar Cars ifrån all man bara kan slödja människor som har exakt samma uppfattning och inle kan känna humanitet, facklig solidaritet eller internalionulism av den rätta sorlen? Detta var faktiskt ännu grövre än de tidigare inläggen.

När Hädar Cars säger all falligdomen stundom tar sig sådana ullryck och

menar del jag nämnde, att barn kan användas som slavarbetare, och all del är grunden till all man kan flirta med svenska barnfamiljer som skall få litet billigare barnplagg, dä borde egentligen debatten vara slut. Vi står så långt ifrån varandra som vi någonsin kan. Jag står på Sjuhäradsbygdens, svensk tekos och tekoarbetarnas sida.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

Förste vice talmannen anmälde att Hädar Cars anhållit att lill protokollet få antecknat att han inle ägde rätt lill yllerligare replik.

Anf. 16 LARS NORBERG (mp):

Fru talman! Jag måsle börja med all bekänna all jag som ny i den här församlingen och som tillhörande ell nyll parii kanske inte är insali i alla teknikalileter i de här frågorna. Jag kan inle heller hänvisa lill vad vi sade vid den förra behandlingen av ärendel, som ju är så populärt annars. Men vi har vissa grundprinciper, som vi finner alt vi bör framföra i det här sammanhanget och som vi också har framfört.

Vi brukar tala om de fyra solidarilelskraven, som vi politiskt vill verka för. Ett av dem är solidaritet med andra folk, främst u-länderna.

Ur den synpunkten var det ganska naturligt alt vi i höslas ställde upp för att upphäva mullifiberavtalel, vilket skulle möjliggöra en ökad försäljning frän u-länderna till Sverige. Samtidigt sade vi dock att villkoret för detta är någon form av socialklausul. Vi vet ju, som Viola Claesson har nämnt, all det förekommer en exploatering av människor, som vi måste betrakta som moraliskt upprörande.

Karin Falkmer var inne på frågan om moral. Jag lycker att en av de viktigaste moralfrågorna är den exploatering som vi vet förekommer i en rad u-länder, bl.a. inom denna industri. Naturligtvis är risken stor alt del är de u-länder som mest hänsynslöst exploaterar sina anställda som kan hålla de lägsta priserna och som alltså får stå för exporten till Sverige. Jag tycker Hädar Cars i sin uppräkning över förlorare borde ha tagit med de här kategorierna människor. Del var för att granska att importen inle får sådana resultat som vi ställde kravet på någon form av socialklausul.

Del betyder inte att vi i miljöparfiet säger all man i dessa länder skall ha exakt samma sociala lagstiftning eller samma krav som vi har i Sverige - det vore naivt all tro all en sådan utjämning kunde ske - men del måste som sagt finnas gränser.

När Hädar Cars talar om frihet förefaller del mig som om han avser en fullständigt obegänsad frihet. Jag tycker att bockfoten sticker fram även här. I inget civiliserat samhälle kan man acceptera en obegränsad frihet. Del är bara fråga om var frihetens gränser skall gå. Obegränsad frihet blir med all säkerhet en frihet för den starke, för den rike, för den mäktige.

Del har talats om förlorare. Men del finns ju förlorare även här i Sverige, l.ex. de sömmerskor i Sjuhäradsbygden eller i min hemstad, Söderköping, på Fix industrier som blir ulan jobb, om man tillåter en ohämmad exploatering av människor i andra länder.

Därför har vi anslutit oss till reservalion 1, där del sägs att vi inte kan göra den snabbavveckling som skisserades i del tidigare riksdagsbeslutet. Vi behöver i slällel ha en långsikfig strategi för utvecklingen av lekoinduslrin.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

Vi har ingen anledning alt gå snabbare fram än EG. I alla andra avseenden vill ju Hädar Cars åstadkomma harmonisering med EG, men av någon anledning passar del inle med harmonisering i det här fallet. Jag yrkar alltså bifall lill reservalion 1.

Jag yrkar också bifall lill reservation 2, där det framhålls alt vi skall ha en viss basförsörjning när det gäller strategiskt viktiga varor.

Jag yrkar även bifall till reservation 3, där del föreslås alt vi skall ha en viss flexibilitet när del gäller offenllig upphandling. Samhällsekonomiska bedömningar skall vara lilläina, liksom bedömningar avseende svensk försörj-ningslrygghel.

Så länge vi inle fåll igenom socialklausuler kan vi inle skynda fortare än EG. Jag är vän av snabbavveckling i andra avseenden, l.ex. av kärnkraften. Men i det här avseendet är jag definitivt motståndare lill den snabbavveckling som moderala samlingspartiet och folkpartiet vill ha.

Jag yrkar bifall också till reservalion 4.

Så länge vi inte har någon socialklausul anser jag att del är nödvändigt att bibehålla licensförfarandet. Därför yrkar jag bifall även lill reservation 5.

Under della anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 17 HÄDAR CARS (fp) replik:

Herr talman! Folkpartiets och mitt eget avståndstagande från barnarbete i industrin, från utnyttjande av slavarbelskraft och frän utnyttjande av fångar på ell otillständigt sätt för olika arbetsuppgifter är lolall och absolut.

Främst inom internationella arbetsorganisationen men också på andra håll arbetar man för all få till stånd konventioner i syfte att komma till rätta med dessa oacceptabla företeelser. Jag kan försäkra Lars Norberg och andra att kampen mot sådana företeelser kan påräkna folkpartiels fullständiga och helhjärtade stöd.

Men det är, Lars Norberg, en litet märklig tanke alt man skulle kunna komma ål del problemet, som vi är överens om att vi vill komma åt, genom att begränsa importen av lekoprodukler frän u-länderna till Sverige. Jag menar inte alls all del inle kan förekomma all lekoprodukter någon gång i u-land kan produceras med utnyttjande av barnarbetskraft. Del är svårt att påvisa. Förhoppingsvis är del myckel ovanligt, men del kan förekomma här liksom inom all verksamhet som u-länderna bedriver, inte minst inom jordbruket. Ännu i denna dag förekommer del inle sällan all barn hjälper lill med arbelel även i svenska jordbrukarhem. Del brukar inle utgöra något hinder för oss att köpa svenska jordbruksprodukter. Men det här är allvarligare, och jag vill inle dra någon parallell med svenska förhållanden.

Vi kommer emellertid inte ål barnarbetet genom att begränsa importen av lekoprodukler frän u-länderna. Del enda vi åstadkommer med det är att vi hindrar de här u-ländernas ekonomiska tillväxt i dess helhet. Della gör all förulsätlningarna att komma lill rätta med andra sociala problem minskar-barnarbetet är ju bara ett socialt problem.

De som i dag åberopar barnarbetet som elt skäl för all begränsa denna import gör del inle av omlanke om de slackars barnen. De gör del därför all

de lycker att del låler som ell snyggt argument, som de vill att andra skall gä på, så alt de inle skall behöva säga vad de i själva verkel egenlligen lycker är det viktiga, nämligen att hindra u-landsimporlen till förmån, som de tror, för en något större svensk tekoproduktion. Jag tror all denna industri klarar sig bäst om den får konkurrera fritt, men del har jag redan redovisat.

Anf. 18 LARS NORBERG (mp) replik:

Herr lalman! Del är glädjande att folkpartiet i internationella organisationer vill verka emot slavarbete och barnarbete. Del tror jag nog att alla i denna kammare släller upp på. Men del är ju en ganska lilel anslrängande aklivitel, som intefreslar pä. När vi föreslagil socialklausuler är del inle fråga om alt vi vill ha en generell begränsning av importen från alla u-länder, utan del är fråga om all vi skall avstå från alt importera från länder, om vilka ILO och andra organisafioner trovärdigt påstår all produktionen där bedrivs under sådana förhållanden alt den inle kan accepteras ur social synpunkt. I de fallen skall Sverige kunna säga nej till en import.

I frågan om detta är ett snyggt eller ett fult argument vill jag säga att jag anser all man lill dess molsalsen är bevisad skall ulgä frän all de som yllrar sig i en debalt gör det sakligt och alt de argumenl som framförs är de verkliga. Har man anledning all ifrågasätta delta, måsle man framlägga bevis.

Anf. 19 HÄDAR CARS (fp) replik;

Herr lalman! Om man i ILO, som är den organisation jag åsyftade, skulle kunna ena sig kring uttalanden av innebörden all man inle bör importera från vissa industrier i vissa länder därför att de industrierna i de länderna har en oacceptabel social produkiionsprofil, då skulle jag inte ha några som helsl problem all ställa upp bakom dessa uttalanden. Men jag tror inle all det är detta som herr Norberg i dag syftar till ulan alt del är all göra begränsningar av u-landsimporlen lill Sverige för all gynna några andra inlressen än dem jag vill gynna, nämligen tillväxlen i de faltiga länderna och de svenska konsumenternas befogade krav på att få billiga och bra tekovaror.

Anf. 20 LARS NORBERG (mp) replik:

Herr talman! Jag kan inle hindra Hädar Cars att tro saker och ting om vad jag anser utan all jag har sagl del. Men del är glädjande alt höra alt folkpartiet kommer all slälla upp på en begränsning av importen i fall där del är väl belagt av trovärdiga vittnen, såsom ILO, all här försiggår en sociall oacceptabel produktion. Del är precis del som vi med vårl förslag om socialklausuler ville fä infört i svensk lagstiftning. Till dess det sker, anser vi alt del finns anledning att bibehålla en viss begränsning av importen.

Anf. 21 REYNOLDH FURUSTRAND (s):

Herr lalman! I näringsulskoltets belänkande nr 20 behandlas bl.a. proposifion 1988/89:100, bil. 14, i vad avser anslag lill indusiripoliliska ålgärder för lekoindustrin m.m. I belänkandet redovisas också ell antal mofioner från den allmänna molionsiiden saml tolv stycken reservationer.

Låt mig på en gång slå fast att regeringens förslag om ett nytt treårigt induslripoliiiskt slöd lill lekoindustrin tillstyrks av ulskollel. Men vi anser

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

Prot. 1988/89:96 också alt stödet i större utsträckning än hittills skall inriktas mot de små och
13 april 1989 medelstora förelagen. Ulskotlsmajoriteten menar att delta bör ges regering-

ZT"! '. ] '. ', en till känna genom ett särskilt uttalande av riksdagen.

lekoindustri och .

, , ., len reservation frän moderata samlingspartiet krävs alt branschslödel inle

tekohandel "

skall förlängas. I en folkparlireservation begärs ell anslag för vissa utbildningsinsatser under budgetåret 1989/90, men i övrigt föresläs att slödet skall avvecklas.

1 en tredje reservation, frän centerpartiet, föresläs all riksdagen skall anvisa medel lill elt nytt stödsystem som man kallar utvecklingslån - det hette tidigare någonting annat. Men samtidigt borde det industripolitiska slödet reduceras i förhållande lill regeringens förslag, anser centerreservanterna. De vill alltså ha ett nytt lånesystem men reducera de pengar som skall gå till industrin i övrigt.

Nuvarande mål och riktmärke för lekopolitiken skall upphöra all gälla, föreslås det i budgetpropositionen, vilket utskoltsmajoriteten anslutit sig till. Jag skall något kommentera delta.

Svensk tekoindustri har i dag en bällre silualion än tidigare, och della har diskuterats vid flera tillfällen, bl.a. här i kammaren. De förändringar som nu föreslås gör att tekoindustrin på sikt kommer all arbeta utifrån i stort sett samma förutsättningar som gäller förde flesta andra branscher. De särskilda produktions-och lillförselnivåersom infördes tidigare, i en situation som inte gäller i dag, finns det heller ingen motsvarighet till inom övriga industribranscher. Del var någoniing unikt för den här branschen.

Tekobranschens struktur har stabiliserats och påtagligt förbättrats under senare är. Branschen står i dag bättre rustad all klara den internationella konkurrensen. Vi kan i dag konstalera att en betydande del av lekoförela-gens produktion faktiskt avsätts på exportmarknaden. Utskottsmajoriieten ansluter sig till regeringens förslag att de gällande målen för lekopoliliken skall upphöra.

Herr lalman! Frågan om försörjningsberedskap på lekoområdel berörs i mofioner från centern och vpk. Riksdagens beslut 1987 om totalförsvarets fortsalla utveckling innebär bl.a. att tidigare fastställda planeringsförutsättningar för försörjningsberedskap på beklädnadsomrädel upphör all gälla. I dag omfattas hela totalförsvaret av gemensamma riktlinjer för planeringen.

Tillsammans med de antaganden om kriser och krig som ligger lill grund för den nuvarande inriktningen av totalförsvaret innebär de ändrade planeringsförutsättningarna för beredskapsåtgärderna på teko- och skoområdena alt behovet av att upprätthålla produktionskapacitet inom beklädnadsomrädel har minskal. Del innebär all anslagel för beredskapsfrämjande ålgärder kunnal reduceras. De nuvarande kapaciletsbevarande insatserna berör i första hand tillverkning av vissa grundlexlilier.

Jag vill också, herr talman, erinra om all regeringen beslutade i december år 1988 att en parlamentariskt sammansatt kommitté skulle tillsättas med uppgift all utreda totalförsvarets utveckling efler budgetåret 1990/91. Av direktiven lill kommittén framgår bl.a. all den skall analysera behovel av evenluelll ökade beredskapshänsyn i samhällsutvecklingen.

Till de områden som särskilt skall studeras hör försörjningen med
26 induslriprodukler, där lekoprodukler, sko- och läderprodukler är en mycket

viktig del. Kommittén skall utifrån sin analys lämna förslag lill eventuella kompletterande åtgärder. Arbetet skall vara slutfört senast den 1 december 1990.

Mot den bakgrunden finns del ingen anledning lill något annat ställningstagande från ulskoltets sida än det som gjordes när frågan behandlades i riksdagen våren 1988.

Herr talman! Med stöd av del nuvarande mullifiberavtalel begränsar Sverige, i likhet med mänga andra industriländer, importen från lågprisländerna. Avtalet förlängdes år 1986 till all gälla fram t.o.m. den 31 juli 1991. För närvarande har Sverige avtal om begränsningar med 15 länder. Därutöver regleras lekoimport från stalshandelsländer och Taiwan.

Hösten 1988 meddelade regeringen i en särskild proposifion om vissa ekonomisk-politiska ålgärder alt bl.a. importrestriktionerna på lekoområdet helt skall avvecklas fr.o.m. den 31 juli 1991, dvs. när del nu gällande mullifiberavtalel löper ut. I proposilionen från 1988 framhålles alt de nuvarande importreglerna leder lill högre konsumentpriser och sannolikt också kan bidra lill vissa samhällsekonomiska förluster. En avreglering kommer därför all leda lill all konsumenterna gynnas. Den skulle också bidra lill en dämpning av prisökningarna tolall sett i samhällel.

Del har resonerats fidigare om för- och nackdelar med ett regleringssys-lem, och det har diskuterats tidigare häri dag varför Sverige skall gå före, när EG häller fast vid de nu gällande reglerna en lid lill. Läl mig la ell exempel, som kanske inle är del mest relevanta, men det visar ändå hur Sverige har agerat och gått före.

När Sverige införde kalalylisk avgasrening, var det inle utan att det framfördes viss kritik frän flera partier och från olika häll i landel, där del ifrägasaltes om besluiel var klokt. Kostnaderna skulle öka, och mycket annat skulle inträffa. I går hörde jag på radion all EG har fallat beslut om all 1993 skall för samlliga EG-länder gälla en lag om kalalylisk avgasrening, med samma regler som den kaliforniska lagen har.

Många trodde inte all den silualionen skulle inlräffa. Men del som hänl visar all på område efler område sker fakliski i ett internationellt perspektiv en avreglering. Mycket talar för att i det här hänseendet kommer inom inle alllför lång lid också EG-länderna att göra sig av med sin reglering på tekoområdet. Dä har Sverige haft fördelen att vara några år före.

Speciellt barnfamiljerna skulle Ijäna på en avreglering. Del framgår av en sludie som ulförls av slatens pris- och kartellnämnd att på prissidan innebär den här avregleringen ganska mycket för barnfamiljerna. I debatten har det talats om mellan 1 500 och 2 000 kr., och del är precis vad man har kommit fram lill. Ell upphävande av reglerna kan också komma all ge positiva effekter för utvecklingsländerna. Jag är beredd all skriva under på all del är pä del säilel proposilionen skall tolkas.

Herr talman! Regeringen har också i de pågående GATT-förhandlingarna verkat för alt handeln med lekoprodukler återförs under GATT;s allmänna regler. Det är viktigt all vi i de fora där vi internationellt verkar forlsäller alt driva de frågorna.

Jag vill tillfoga all frågan om socialklausul, som sannerligen inte är den lättaste frågan, drivs myckel hårt av svenska regeringsrepresenlanter i de

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

internationella fora där de här frågorna las upp och diskuteras.

Del är ingalunda så att Sverige sitter lyst - Sverige bidrar mycket aktivt lill alt lyfta fram dessa frågor.

1 ett yttrande till finansutskottet förra året ställde sig majoriteten bakom regeringens förslag lill beslut om en avveckling av importrestriktionerna på lekoområdel. I yttrandet redogjordes utförligt för de nuvarande begränsningarna av lekoimporlen. Därför finns det ingen anledning att yllerligare repelera della. Del bör ändå noteras all riksdagen följde näringsutskottet och finansutskottet när belänkandet behandlades i denna kammare.

Herr lalman, låt mig avslutningsvis konstatera all vi i dag har en lekoindustri i della land som står myckel bällre rustad än tidigare. Jag kommer faktiskt själv ifrån en valkrets, elt län, där ett av landels slörsla beklädnadsföretag är beläget. Där finns också elt myckel stort textilföretag.

Umgänget med människorna i länet och besöken på förelagen har lärl mig en del. Jag har sett modern teknik, bättre marknadsanpassning, ökad kompetens i branschen, satsningar på ny teknik och på elt produktionstekniskt centrum, som har byggts upp nere i Borås l.ex. Jag har också sett vad SIND:s branschprogram kan åstadkomma. Alll della gör att vi i dag. litet skämtsamt, kan säga alt vi har en kvalitetsmässigl god och snygg kostym som anpassats lill denna industris förutsättningar.

Herr lalman! Jag ber all med det anförda få yrka bifall lill näringsutskotlets betänkande nr 20 och avslag på samlliga reservationer och motioner.

Anf. 22 KARIN FALKMER (m) replik;

Herr talman! Reynoldh Furustrand talade sä väl om förutsättningarna för en avveckling av mullifiberavialel all jag måste ställa frågan: Varför skall svenska konsumenter och u-länder behöva vänta ända lill 1991 innan avvecklingen är genomförd?

Reynoldh Furuslrand nämnde statens pris- och kartellnämnd, som säger att det sammanfattningsvis kan konstateras att den samlade lekopoliliken haft en prishöjande inverkan - och där är vi hell överens - främst genom tullar och kvantitativa restriktioner. SPK konstaterar vidare all gränsskyddel i huvudsak endast leder till ökade konsumentpriser utan all ge någon slödeffekt lill inhemskt producerade varor.

Som jag ser del finns inget skäl all ha kvar dessa mullifiberavlal yllerligare ivå år.

Vid EFTA:s möte i Oslo avgavs en deklaration med många punkter. Jag vill citera ur tvä av dem.

"20. Vi understryker vår beslulsamhel att stärka och ytterligare förbätlra det multilaterala handelssystemet och bekämpa alla former av prolekfionism."

I punkten 21 handlar del om u-länderna och alt vi inser vårl ansvar att bidra till deras utveckling. "Vi utfäster oss all anstränga oss för att bibehålla och närhelsl del är möjligl förbällra marknadstillträdet lill våra länder för import från utvecklingsländerna och i synnerhet från de minst utvecklade bland dessa."

All dä la barnarbete och socialklausuler som förevändning för all skydda svensk tekoindustri och strypa utvecklingsländernas ekonomiska ulveckling anser jag vara djupt felaktigt.

Slödet lill lekoindustrin har, som jag sade i min inledning, funnits i snart 20 år. Reynoldh Furuslrand och jag är helt överens om att svensk tekoindustri står starkare än någonsin i dag. Men socialdemokralerna ville ändå ha ett nyll stödprogram pä tre år. Socialdemokraterna har en viss förkärlek för stöd och bidragspolitik i olika sammanhang. Det är ingen nyhet. Slödpolitik som pågår är efter år medför beroende av politiska beslul om stödmiljoner från staten. Jag anser all en bransch som har en sä lyckosam utveckling som tekobranschen skall kunna stå på egna ben.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

Anf. 23 KJELL ERICSSON (c) replik;

Herr lalman! Del lät pä Reynoldh Furuslrand som om cenlern vill reducera stödet till lekoinduslrin. Sä är ingalunda fallet. Vi vill i stället öka stödet i förhällande till regeringens förslag. Vi vill ha 150 miljoner lill det nya lånel för investeringar i produktionsteknik, produktutveckling, marknadsföring m.m., och vi vill också ge 35 miljoner lill exportbefrämjande ålgärder. Det blir 185 miljoner totalt lill stödet, alltså 100 miljoner mer än regeringen föreslär.

Reynoldh Furustrand gör en jämförelse med när Sverige införde katalysatorrening. Alt man går före i miljöfrågorna är väl en fördel, del har alla gott av, men alt avreglera en industri med 30 000 anställda så här snabbi kan vara farligt. Man kan befara all mänga företag får stora svårigheter och alt en del slås ul. Detta är risken. Man kan inle göra en jämförelse mellan kalalysa-lorrening och en avveckling av tekoindustrin.

När del gäller försörjningsberedskapen har FMV och ÖCB begärt ell omfattande försörjningsberedskapsstöd. ÖCB har inga medel lill detta men skriver till regeringen all det är särskilt viktigt att statliga organisationer med särskilda beredskapsuppgifter lar hänsyn lill beredskapskraven i sin fredslida verksamhet. ÖCB tillstyrker alltså all man av försörjningsberedskapsskäl skall ha kvar detta slöd.

Jag förstår inte socialdemokralerna som tar så stora risker för en industri för sä små vinster som del här kan vara fråga om.

Anf. 24 HÄDAR CARS (fp) replik:

Herr talman! År efter år har folkpartister i denna talarstol talat för u-ländernas rätt all få sälja sina lekovaror på den svenska marknaden, för de svenska konsumenternas rätt att fä köpa bra och billiga tekovaror och inte minsl för barnfamiljernas rätt alt komma ät bra och billiga barnkläder. I valrörelsen 1988 var del folkpartiets ledare Bengt Westerberg som i anförande efter anförande och i debatter log upp och drev samma tema. Vi har fått motstånd, ingalunda bara från centern och vpk. Vi har också haft att kämpa med en svensk socialdemokrati.

Man säger ju all ingenfing gläder Guds änglar så mycket som när en syndare ångrar sig och kommer till bättring. Jag känner mig faktiskt, när jag hör Reynoldh Furuslrand här, som en av de glada änglarna. Här slår han nu och säger precis vad jag sagl år efter år och blivit motsagd av hans partivänner. Han gör det med övertygelse och inlevelse. Del känns oerhört skönt all höra.

Herr talman! På lätta vingar glider jag tillbaka och ner i min bänk.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

Anf. 25 LARS NORBERG (mp) replik:

Herr lalman! Så länge vi inle har socialklausuler bör vi ha kvar importbegränsningarna. Del är miljöpartiets inslällning. Det kommer all vara en påtryckning sä att vi får dessa socialklausuler genomförda.

Reynoldh Furustrand sade alt han betraktar Sverige som elt föregångsland när del gäller kalalylisk avgasrening. I jämförelse med USA är vi ju i och för sig väldigt efterblivna. Om vi dock accepterar denna tes, lycker jag att Sverige också skulle kunna vara ett föregångsland när del gäller socialklausuler. Det kostar inle alls på alt arbeta i internationella organisationer, såsom Hädar Cars och Reynoldh Furustrand säger sig vilja göra. Möjligtvis kan del kosta på lilel grand att på egen hand arbeia för detta och vara elt föregångsland. Del skulle glädja mig myckel om regeringen och socialdemokralerna skulle vilja vara lika myckel föregångare på delta område, som man säger sig vara när del gäller katalytisk avgasrening.

Anf. 26 REYNOLDH FURUSTRAND (s) replik;

Herr lalman! Karin Falkmer sade att vi från socialdemokratiskt häll fortsätter all slå fasl vid ett stort stöd lill den svenska lekoinduslrin. Även om vi befinner oss i en silualion där vi har sagt att vi skall göra en avreglering, kan jag bara konstalera alt del sannolikt finns skäl som lalar för all man bör ge denna industri en möjlighet all bättre kunna finna sina former.

Jag sade i mitt anförande att vi i dag har en skicklig och bra tekoindustri. Del finns dock sannolikt en del kvar alt göra. Del här skall då ställas emot det som Kjell Ericsson är inne på, nämligen all man skulle anslå 150 milj. kr. till ett nytt lånesystem, ett s.k. utvecklingslånesyslem. Del skulle leda till att man ger denna bransch mer pengar än vad som egenlligen är nödvändigt. Det är inte brist på kapital, Kjell Ericsson. I del här landel har vi en kapitalmarknad som är näst intill ofantlig, så nog kan dessa förelag finna kapilal för nödvändiga invesleringar.

De saisningar som jag har försökt all anvisa - satsningar som Proieko, SIND:s branschprogram m.m. -som är direkt riktade skall ge förutsättningar för den här industrin. Jag tror att myckel lalar för att det är den rikliga vägen att gå.

Herr lalman! Jag medger att jämförelsen med kalalylisk avgasrening inte var hell rättvisande. Jag ville dock med den bilden exemplifiera att debatten jusl då handlade om att del skulle bli kostsamt och att del skulle bli besväriigi för den svenska industrin när man skulle införa ett annat regleringssystem. Jag tror all vi därmed skulle kunna visa att vi var föregångare. Jag är lika övertygad om att vi kommer all vara föregångare när det gäller del här området. Jag tror att EG-länderna mycket snart kommer att ställas inför en situation där de börjar avreglera på delta område. Dä har Sverige varil före elt antal år, ett antal år då vi faktiskt har slöltal upp den svenska tekoindustrin ytterligare. Den har då fått ännu bällre slagkraft så alt flera i denna kammare och flera i del här landel kan se lill att tekoindustrin kan ulvecklas och bli myckel bra.

Om det är Hädar Cars eller jag som har förändrats kommer nalurliglvis hislorien all utvisa. Jag har inle pä samma sålt som Hädar Cars varil med i den här kammaren tidigare. Jag kan dock konstalera att det nog har skett ett

närmande, inle bara ifrån Hädar Cars sida, utan även ifrån andra håll, till den socialdemokratiska politiken. Vi har sannolikt i flera avseenden varil föregångare i båda lägren.

Anf. 27 KARIN FALKMER (m) replik:

Herr talman! Jag vill slå ytterligare ell slag för att man skall ta bort krisstämpeln från svensk teko. Export av svenska lekoprodukler motsvarar i dag inte bara mer än dubbelt så mycket som svensk järnmalmsexporl, ulan den motsvarar också mer än vad svensk träindustri exporterar. Samtidigt som anlalel sysselsatta minskar sä finns det i dag ell behov av nyanställningar inom svensk tekoindustri. Tekoindustrin har dock i dag, liksom svensk industri i övrigt, svårigheter alt få tag i ny arbetskraft.

Jag har tvä frågor till Reynoldh Furuslrand. Hur länge anser Reynoldh Furustrand att en bransch skall få statligt stöd och statlig hjälp medan man genomför nödvändiga strukturrationaliseringar? Varför hörsammar inte regeringspartiet kommerskollegiets förslag om att man skall ta bort kravet på ursprungsmärkning av kläder?

Anf. 28 KJELL ERICSSON (c) replik:

Herr lalman! Jag håller med Reynoldh Furuslrand om att vi bör ge industrin förutsättningar all kunna ulvecklas i en positiv riktning. Det är just därför vi vill införa det föreslagna utvecklingslänet. De små förelagen skall ha möjlighel all låna upp lill 100 000 kr. och kunna göra räntefria och amorteringsfria avskrivningar på länet. På ell sådant sätt skulle man kunna ge industrin en rimlig övergångsperiod när det gäller all avveckla stöd och regleringar.

Del rör sig i dessa sammanhang ofta om förelag som har dålig lönsamhet. Del finns inte sä mycket pengar pä marknaden som del har sagts här. Därför måsle vi ha della slöd. Vi ger också sädana slöd i andra fall, l.ex. glesbygdsstöd med avskrivningslän. Del har fungerat bra. Jag tror att detta skulle vara positivt för marknaden.

Anf. 29 LARS NORBERG (mp) replik:

Herr talman! Jag ställde en fråga till Reynoldh Furustrand om inte Sverige kunde och borde vara ett föregångsland när del gäller all på egen hand arbeta för socialklausuler, lika väl som man säger sig ha varil ell föregångsland när det gäller katalytisk avgasrening. Jag fick inget svar.

Anf. 30 REYNOLDH FURUSTRAND (s) replik:

Herr lalman! Låt mig börja med den sista frågan. Lars Norberg, jag och många andra vel alt målsättningen all åstadkomma en bättre värld där människor, framför allt unga människor, inte skall slitas ut i förtid är angelägen för alla. Den är viktig och angelägen för socialdemokratin. Del är dock ingalunda så alt Sverige självt kan klara denna uppgift. Jag tror därför att del är viktigt att Sverige agerar tillsammans med andra, med dem som mycket starkt driver frågan om all socialklausuler skall införas.

Vi vet också - Lars Norberg, jag och andra - att det faktiskt finns ulvecklingsländer i tredje världen som i dag själva kämpar emot införandet

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

av en socialklausul. I det läget är det viktigt att vi tillsammans med andra kan driva de här frågorna med kraft i internationella fora. Lars Norberg behöver inte vara orolig. Vi kommer att på samma sätt som tidigare driva denna fråga mycket hårt. Jag har förhoppningen all man myckel snarl skall kunna komma fram till en lösning för att klara detta.

Karin Falkmer tog upp frågan om hur myckel pengar branschen skall få. Vi har angivit i budgelförslagei - och del finns också omnämnt i belänkandet -det belopp som denna bransch behöver ha till dess all branschen har hittat ordentliga ben att slå på. Skälel till att branschen fick stöd var ell antal strukturkriser under tidigt 1970-lal. Det beror framför allt pä all under åren 1976-1982 så fördes i stort sett ingen industripolitik i det här landel. Del medförde alt man i denna bransch blev fasl med en arbetskraft med hög ålder. Man införde då ell riktat slöd, ett äldreslöd, till den äldre arbetskraften i branschen, för att branschen över huvud taget skulle kunna överleva.

Del är ingenting som vi har anledning alt skämmas för. Jag tror alt del var rikligl all göra på del sättet. Jag tror också all del är riktigt all i andra situationer när elt samhälle, en bransch eller ett företag befinner sig i kris, pröva om vi skall använda oss av möjligheler till stabilisering och återuppbyggnad. Glöm dock inte bort att åren 1976-1982 medförde mycket stora kostnader för de följande åren för att svensk industri skulle bli slagkraflig igen.

Andre vice talmannen anmälde att Karin Falkmer, Kjell Ericsson och Lars Norberg anhållit att till protokollet fä antecknat att de inle ägde rätt till ytterligare repliker.

Anf. 31 HANS NYHAGE (m);

Herr talman! I näringsutskotlets här föreliggande betänkande redovisas vissa uppgifter rörande tekoindustrin, vilka är hämtade ur budgetpropositionen och byggda på beräkningar av SIND. Av någon anledning redovisas emellertid inte samlliga i sammanhanget väsentliga uppgifier,'vilket är nog sä anmärkningsvärt. Särskilt allvarligt är att de aktuella uppgifter som företrädare för tekobranschen lämnade vid en utfrågning inför ulskollel inle har redovisats alls i belänkandel. Varför undanhålls dessa uppgifter? Vad är del för värde med ett betänkande som inle redovisar del verkliga förhållandel?

Enligt budgetpropositionen har SIND beräknat att produktionen under 1988 har minskat med 4 % för textilindustrin, med 5 % för trikåindustrin och med 10 % för konfeklionsinduslrin. Sysselsättningen har enligt beräkningen minskat med 500 årsanslällda under 1988 och beräknas minska med ytterligare 800 under 1989. Lönsamheten inom konfeklionsinduslrin har -forlfarande enligl SIND;s beräkningar - blivit lägre under 1988 än vad som tidigare förväntades beroende på minskade försäljningsvolymer. Samtliga dessa uppgifter, som uteslutande vittnade om nedgångar, lar induslriministern till intäkt för att tekoindustrins situation är gynnsammare än tidigare. Och utskoltsmajoriteten håller med och anser således all minskad produktion, försämrad sysselsättning och försvagad lönsamhet är belägg för alt tekoindustrin har stärkt sin ställning. Man häpnar över denna aningslöshel från ulskoltsmajoritelens sida!

Till bilden hör emellertid att företrädare för tekobranschen inför utskottet har redovisat det verkliga utfallet under 1988. Av della framgår att produktionsminskningen för textilindustrin var 7 % - och alltså inte 4 % -och alt minskningen för konfeklionsinduslrin var 17 % - och således inle 10 %, som man hänvisar lill i betänkandet. Vidare klargjorde lekobranschens företrädare med all önskvärd tydlighet inför utskottet att produktionsminskningen 1988 var den kraftigaste under hela 1980-talel och att en klart markerad vändpunkt mot del sämre nu inträtt för tekoindustrin. Dessa uppgifter förtigs helt i utskollsbetänkandet, liksom vad som slår i budgelpro-posilionen om försämrad sysselsällningoch försvagad lönsamhet. Man måsle fråga sig vilka krav på objekliviiel och saklighet ulskottsmajoriielen har på sin egen redovisning.

Herr lalman! I proposition 1988/89:47 angående slopande av imporire-strikfionerna på lekoområdet, som riksdagen log ställning till i höstas, uttalade regeringen att tekobranschen måste ges möjlighet lill yllerligare konsolidering och alt fortsalla åtgärder var nödvändiga från statens sida för all öka lekoföretagens förmåga att kunna möla den härdare imporikonkur-rens som var att vänta efter 1991. Innebörden av detta uttalande, som riksdagen således ställde sig bakom, kunde rimligen inte missförslås, nämligen att kraftfulla stödåtgärder skulle sättas in för att klara den för branschen nödvändiga omstruktureringen. Verkligheten bakom uttalandel uppenbarade sig när budgetpropositionen förelades riksdagen. De kraftfulla stödåtgärderna visade sig bestå av en höjning av industristödet med 15 milj. kr., men också av ett slopande av äldreslödet, vilket innebär en verklig minskning med ca 55 milj. kr. Detta framstår onekligen som en något svårförståelig kraftfullhel. Måhända kan utskottets talesman förklara detta fenomen.

Frän lekobranschens sida har redovisats de åtgärder som man där anser vara nödvändiga för alt kunna möla den skärpta konkurrens, som blir en följd av dels de slopade imporlreslriklionerna, dels fullbordandel av EG:s inre marknad. Till dessa ålgärder hör bl.a. ell slöd från slatens sida i form av ett s.k. omstruklureringsstöd beräknat per arbetstimme. Stödet skall omfalla investeringar i teknisk förnyelse, utbildning av de anställda och produktul-veckling. Det förutsätter således aktiva insatser frän förelagens sida. Kostnaderna för en treårsperiod lorde kunna beräknas till ca 500 milj. kr.

Enligl lillskyndarna av slopade importrestriktioner kommer det svenska samhället alt göra en besparing på ca 2 miljarder kronor per är genom denna åtgärd. Uppenbarligen kommer detta att ske på bekostnad av svensk tekoindustri som till betydande delar hotas av nedläggning, såvitt inte ålgärder av tidigare angiven karaktär sätts in. Kostnaden för omslrukture-ringsslödet bör rimligen ställas i relation lill de förvänlade besparingarna, dvs. 500 milj. kr. resp. 6 000 milj. kr. under den aktuella treårsperioden. Insatsen för all bevara och utveckla svensk lekoindustri kan rimligen inle te sig oskälig.

Slutligen, herr talman, kan jag inte underlåta all påtala den inkonsekvens och det sakligt felaktiga, som ligger i all Sverige beiräffande lekoimporlen fjärmar sig från EG. Riksdagen har klart ullalat all vi frän svensk sida skall verka för ell så nära samarbele som möjligl med EG på alla områden. Något

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

3 Riksdagens protokoll 1988/89:96

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

undanlag för lekoimporlen gjordes sannerligen inle i detta uttalande. Trots detta beslutar i princip samma riksdag, att Sverige som nästan det enda land i världen skall öppna dörrarna på vid gavel för import av lekovaror. Risken är uppenbar all ell handlande av detta tvivelaktiga slag allvarligt äveniyrar vår trovärdighet inför EG. Del hade ju varil elt gyllene tillfälle att markera allvaret i vår samarbetsslrävan genom att ansluta oss sä nära som möjligt till EG:s bestämmelser beiräffande importen av lekovaror. Den möjligheten försatts dess värre fullt medvetet, en handling av föga imponerande karaktär.

Herr lalman! Med del anförda ansluter jag mig till reservationerna 5 och 9 som är fogade till utskollsbetänkandet.

Anf. 32 HÄDAR CARS (fp) replik;

Herr lalman! Den moderate riksdagsmannen Hans Nyhages inlägg visar bara alt moderala samlingspartiet inte helt lyckats sopa rent från protektionister och bakålslrävare.

Anf. 33 HANS NYHAGE (m) replik:

Herr lalman! Det är fullt förståeligt att den svenska tekoindustrins kanske främste motståndare. Hädar Cars, åter har känt ett behov att visa sin negativa inställning mol tekoindustrin. Hädar Cars har ju begärt replik pä snart sagt varje inlägg som gjorts av dem av oss som vill slå vakt om den svenska lekoinduslrin. Vi vill alt de som arbetar där skall känna trygghet i sin anställning och att den svenska tekoindustrin skall kunna ulvecklas och leva vidare.

Anf. 34 HÄDAR CARS (fp) replik;

Herr talman! Företagare och anställda inom en konkurrenskraftig svensk tekoindustri har i mig en av sina varmaste vänner.

Anf. 35 HANS NYHAGE (m) replik;

Herr lalman! Det är på tiden att Hädar Cars visar delta i handling.

Anf. 36 LARS SUNDIN (fp);

Herr talman! Proieko, eller Produktionstekniskt centrum för lekoinduslrin, som ligger i Borås är en stiftelse som skall tillhandahålla utbildning och lämna rådgivning till dem som arbetar inom tekoindustrin. Dessutom skall Proieko på sitt sätt utgöra elt komplement lill del allmänna skolväsendel. Därmed bidrar Proieko också till en ökad lönsamhet i branschen, en lönsamhet som fortfarande - trots förbättringar under senare år - är något lägre än i de flesta andra jämförbara branscher inom svensk industri.

I reservalion nr 11 begär folkpartisterna i näringsutskottel. Hädar Cars och Gudrun Norberg, ett generöst anslag lill Proieko för utbildningsinsatser under nästa budgetår. Enligl folkpartiets mening är det sä som del bästa och del mest offensiva stödet till lekoinduslrin skall ges. Det rör sig om små och medelstora företag som har svårt att klara utbildningen. Del är med ett sådant slöd som man skall möta den ökande konkurrens som säkert blir följden när importrestriktionerna avvecklas.

Det gäller således att utveckla och förbällra kompetensen, all salsa på kvalitet för alt kunna hålla åtminstone jämna steg med den ulveckling som sker i omvärlden. I det sammanhanget är tekos utbildningspolitik en strategisk faktor. Det är därför som Proieko i Borås bör få ökat slöd under ytterligare en tid. På sikt är vi inom folkpartiet naturligtvis överens med moderaterna och andra om att verksamheten där skall bedrivas affärsmässigt, dvs. att de förelag som anlitar Protekos tjänster också skall betala för dem.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservation nr 11.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

Anf. 37 REYNOLDH FURUSTRAND (s) replik:

Herr talman! Jag vill bara instämma i del Lars Sundin har sagl, nämligen att satsningarna på Proieko är oerhört viktiga. Däremot delar jag inte den uppfattning som folkpartiet har gell ullryck för, nämligen all man skall satsa mer på Proieko, eller på den typen av utbildningsverksamhet, och sedan hålla tillbaka anslaget i övrigt. Jag tror alt det behövs inslag, l.ex. SIND:s branschprogram och marknadsstöd osv., som ett komplement lill bl.a. Proieko och för att branschen skall kunna överleva och bli mycket bättre. Men i grunden lycker jag alt Lars Sundin har rätt. Proieko är en myckel välkommen salsning som vi hälsar med lillfredsställelse.

Anf. 38 LARS SUNDIN (fp) replik;

Herr talman! Proieko bildades hösten 1986, och en platschef tillträdde först under våren 1987. Det är först under hösten 1988 som det har blivit litet fart på verksamheten. Den ökar snabbt i omfattning, och den visar på del uppdämda behovel av ulbildningsinsatser inom tekoindustrin och inom dessa små- och medelstora företag. Del är della uppdämda behov som vi vill möta genom ökade insatser för Proieko.

Anf. 39 REYNOLDH FURUSTRAND (s) replik;

Herr lalman! Jag skall inte bli långrandig. Men del är av del skälet, Lars Sundin, som vi vill ge regeringen lill känna att det behövs särskilda åtgärder och insatser för de små- och medelstora företagen på lekoområdel.

Anf. 40 LARS SUNDIN (fp) replik;

Herr lalman! Dessa ökade insatser skulle kunna vara ett generösare stöd till Proieko, som ju har en nyckelposition, i arbetet all stärka teko inför den ökade konkurrens som teko kommer att möta när importrestriktionerna avvecklas.

Anf. 41 LENNART BRUNANDER (c);

Herr talman! För oss som representerar Sjuhäradsbygden är den fråga vi diskuterar i dag mycket viktig. Vi måsle komma ihåg att en stor del av kommunerna i Sjuhäradsbygden domineras av lekoinduslrin. Del finns kommuner där ire fjärdedelar av de industrisysselsalla är verksamma inom lekoindustrin. Del finns alltså myckel klart ell regionalpolitiskt intresse all se till att tekoindustrin också i fortsättningen kan leva vidare.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

Jag lycker att det är allvarligt när utskoltsmajoriteten tar bort målet för tekoindustrin. Det fanns en överenskommelse mellan socialdemokraterna och centerpartiet att ett mål skulle sällas upp. Nu tar man bort målet, och därefter försöker man bevisa att man nästan har nått målet. Enligl min uppfattning gör man del med felaktiga siffror. Hans Nyhage och Kjell Ericsson har också berört della. Man försöker bevisa all den värdemässiga andelen av det som kommer ul på den svenska marknaden är av en viss storlek, ca 30 %. Men del handlar inle om den värdemässiga andelen i den här målsättningen, ulan den volymmässiga andelen. Del är en hell annan sak. De svenska produkterna är mycket dyrare än de lågprisimporierade produkterna. Jag lycker alltså att det finns anledning att ha kvar målet. Men detta är i och för sig kanske inle del allvarligaste. Del allvarligaste är ju hur man hanterar textilindustrin.

Under senare lid har vi upplevt all när staten, dvs. försvarel, skall handla upp nya uniformer går man först fill den svenska tekoindustrin och de svenska tekoförelagen. Man ber om hjälp för alt ta fram elt nytt tyg. Det är inte vilket tyg som helsl, ulan del är ett avancerat tyg som skall användas för uniformerna. Förelagen tar fram detta tyg - man lar flera år pä sig att göra del. Myckel pengar läggs ner i della arbele. När arbetet är klart presenterar man resultatet för försvarsmakten. Vad gör försvarsmakten? Försvarsmak-len lar tyget och skickar ul det i världen och frågar om del kan tillverkas billigare någon annanstans. Vem kan bete sig sä och forlfarande vara någon som man skall kunna lila pä? Delta är ett beteende som jag tycker är i högsta grad klandervärt.

Av belänkandet framgår det alt tre miljoner meter väv skall upphandlas. Del hade varil av mycket stor betydelse för den svenska lekoinduslrin om industrin hade kunnat få någon del av beställningen av detta tyg till försvaret. Då hade industrin fåll tillbaka lilel av de pengar som lagls ner i utvecklingskostnader. Men del ser inle ut sä. Majoriteten i utskottet hävdar all del svensktillverkade tyget är för dyrt. Tygel måste upphandlas där det är billigast.

Om man räknar på delta kan man finna att del inle är säkert att det som offereras lill lägst pris i längden är del som samhällel, fösvarel och vi svenskar tjänar på. 800 000 uniformer skall upphandlas under elt antal år. Del är viktigt att denna upphandling kan ske även framöver. Alll köps inte pä samma ställe och på en gång ulan över en ganska lång tid. Då bör det finnas en säkerhet i upphandlingen. Del är också något som man bör värdera och som man faktiskt får betala för. Denna garanti finns inle när upphandlingen sker ulanför Sveriges gränser.

Del skulle vara mycket inlressanl att få vela om någon av representanterna för majoriteten i utskottet har klart för sig hur långt tillverkarna av tygel ute i världen har kommit. Såvitt jag kan förstå har de forlfarande inle klarat av all presenlera ell tyg som i alla avseenden är likvärdigt del svenska. Delta återstår också att bevisa. Jag lycker alltså att det är nödvändigt all vi slöllar den svenska lekoindustrin genom all upphandla dessa produkter i Sverige. Jag lycker all en svensk soldat skall ha en svensk uniform.

Del finns också andra motiv för all behålla en svensk tekoindustri. Jag lycker alt den är en del av kulturlivet. Tekoindustrin är i dag sä liten all den

inte kan bli mindre. Då får industrin svårigheter av den orsaken. Industrin skall samarbela med andra förelag, och blir den för liten får den ännu svårare all klara sig.

Socialdemokralerna har fallit in i del resonemang som har förts från folkpartiets och moderaternas sida, nämligen alt vi inte skall ha något stöd till svensk industri i detta sammanhang. Stödet skall undan för undan las bort. Dessutom skall de begränsningsregler som finns las bort. Någon hävdar här att konsumenterna och förelagen tjänar pä delta. Men vad är del då som kommer alt hända? Sverige är en ganska liten marknad. Här finns inte mer än 8-9 miljoner människor. Om all lågprisexporl som finns ute på världsmarknaden skall kanaliseras lill Sverige kommer landel att översvämmas. Dä kommer inle, som Reynoldh Furustrand sade, den svenska lekoinduslrin all växa sig slark. Tekoindustrin kommer lill stor del all slås ut. Del är i varje fall risk för det. Allting är inle sä förfärligt bra just nu som man tidigare har hävdat. I varje fall är teko på väg in i en lågkonjunktur. Della har märkts under del senaste året. Situationen är inle lysande. Del är en för många besvärlig silualion. Orderingången är inte så stor, ulan den är liten.

EG har inle samma regler som Sverige. EG har egentligen en mycket protektionistisk hållning i delta avseende. Hade förhållandel varil ett annat, alt vi parallellt med det övriga Europa hade gjort en avreglering, tror jag inte någon hade haft anledning all vara ledsen. Det hade natui"liglvis varil bra att vidga handeln. Men Sverige kan inte, som någon sade, lösa u-ländernas problem. Det är inte alls säkert att avregleringen är ell slöd för u-länderna. De kommer snarare att bli utnyttjade än hjälpta.

Centerpartiet har också föreslagil alt utvecklingslän skall inrättas. Det är oerhört viktigt. Reynoldh Furustrand sade alt han hade sett att industrin är tekniskt avancerad. Det är alldeles rätt. Den svenska tekoindustrin är tekniskt välutrustad i många avseenden. Vi har många små och medelstora förelag som inle har orkat med i utvecklingen. De har inle haft möjligheler att klara av den byråkrati och de krångliga bestämmelser som funnits i hittillsvarande bidragssystem. Del system som vi föreslår är enkell: Beslul om investeringarna och satsningarna skall fallas ute i förelagen, ulan något krångel och ulan all byråkrater behöver sitta och värdera om det är räll eller fel. Men vi har då sagl att det är rimligt all man får hälften var, att företagen får stå för 50 % och därmed garantera all de investeringar som görs är bra och rikliga.

För mig som centerpartist känns del ganska behagligt egenlligen, eftersom centern slår bakom de krav som ställts från Sjuhäradsbygden. Men del hjälper inle när en majoritet går emot dem. Vi kommer även i fortsättningen att slåss för att Sverige i slörre utsträckning skall köpa svenskt, all i varje fall svenska uniformer skall köpas i Sverige - det gäller också för kommuner och landsting alt leva upp till detta i slörre utsträckning än hillills -, alt begränsningsavtalen inte skall förändras i snabbare takt än i övriga länder i Europa och att vi får utvecklingslån, men del måste vi få nu. Vi kan inle vänta, för då är del kanske för sent.

Övriga partier i riksdagen, utöver centerpartiet, vpk och miljöpartiet som ju i stort sett står bakom våra krav, är inte tekovänner, som de säger, utan de försöker göra del svårt för lekoindustrin. Sedan Iror man att det går att tjäna

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och lekohandel

pengar i andra avseenden. Men det kommer både Sjuhäradsbygden och textilindustrin att förlora på. Jag yrkar bifall till de reservationer som centerpartiet står bakom.

Anf. 42 REYNOLDH FURUSTRAND (s) replik:

Herr lalman! För oss som representerar Sjuhäradsbygden, sade Lennarl Brunander, är dessa frågor viktiga. Jag har full respekt och full förslåelse för del. Som jag sade i mill inledningsanförande kommer jag själv från en bygd där tekoindustrin utgör en betydande del av näringen. Hela Vingåker lever och verkar utifrån lekoinduslrin. I Högsjö finns ett av landels bällre textilföretag när det gäller textilier för pappersbruk osv. Så jag vet vad människor kämpar för. Jag är stolt över all de kämpar, och del är också vikligl all de gör del. Vi borde även vara fler som valde alt i första hand inskaffa en snygg.9V'e«5Alillverkad kostym eller blazer. Men jag klandrar inte de människor som väljer alt köpa importerade kläder. De skall ha sin fulla räll att göra del.

Jag tror alt svensk textil- och konfeklionsindustri i framtiden kommer all ha klara fördelar, även om vi nu släpper på importrestriktionerna, av jusl kvalilelskunnandel. Man är inom den duktig och gör bra grejor.

Jag delar uppfattningen att svenska soldater, brandmän, sjuksköterskor osv. skall ha kläder som är tillverkade av svenska konfektionsförelag med användande av svenska grundlexlilier. Men förulsältningen är all dessa företag är konkurrenskrafliga. Vi får inte försätta oss i en situation, Lennart Brunander, där dessa förelag kommer alt få tillverka endast sådana kläder, utan de skall ha möjlighet att utveckla sig och bli mångfasetlerade.

Ibland blir jag lilel fundersam när jag hör Lennarl Brunander. Jag lycker att han pä ett mycket fint sätt för fram argumenlen, men dessa kan knappasl få genomslag i en framlida borgerlig regering. Hur skall den tekopolilik bedrivas där uppfattningar frän centerparliel, folkparliel och moderala samlingspartiet skall jämkas? Ekvationen går inle ihop. Lennarl Brunander.

Anf. 43 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr lalman! Vissl är del ett bekymmer för en eventuell borgerlig regering all lösa dessa frågor. Jag sade i mitt inledningsanförande all della var någoniing som socialdemokraterna och centerparliel gjorde upp om en gång i liden och var överens om all del här var vän all salsa på. Nu har socialdemokralerna hamnal i samma lunna som moderalerna och folkpariis-lerna. Del beklagar jag verkligen.

Reynoldh Furuslrand säger alt han vet hur del är, för han har Vingåker och Högsjö i närheten. Men då borde del vara lällare att förslå mina argumenl. Jag har inle varit i Vingåker, men jag föreställer mig att man där har ungefär samma bekymmer som vi har i Sjuhäradsbygden. Vi har dessutom det bekymret all vi har en mängd små och medelslora förelag som är duktiga och gör bra produkter men som inle klarar av den byråkrati som socialdemokraterna har skapat kring de slödformer som vi hiltills har haft, borisen från äldrestödet, som är ell enkell stöd, men passivt - del kan jag hålla med om. Därför vill vi ha elt ulvecklingslån som slimulerar. för att inle säga ivingar, förelagen all inveslera och göra någonting för att bli bällre i framliden. Annars går del inle.

Vidare säger Reynoldh Furuslrand all vi vissl skall köpa uniformerna hemma i Sverige, men då skall de vara billigare och konkurrenskraftiga. Vi kan inle lill 100 % föra ett sådant resonemang, för här är det fråga om specialprodukter som är designade för det svenska försvaret. Det är hell naturligt alt de blir dyrare än en vara som tillverkas som en del av ell stort produktionsprogram också för andra ändamål. Del måste man räkna med. Del är inle vilket tyg som helsl, inle vilka kostymer som helst. De skall hälla i mänga är och användas av mänga människor efter hand. Det lönar sig dåligl all snåla och säga att vi skall köpa del som är billigast. Då kanske man får köpa nya ett par gånger under samma lid som man hade kunnal använda en svensk uniform.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

Anf. 44 REYNOLDH FURUSTRAND (s) replik:

Herr talman! När försvarels materielverk för svenska försvarets räkning skall göra sina uppköp och sina upphandlingar får vi hoppas att del gör sådana kloka bedömningar som vi har försökt framföra i debatten. Men jag klandrar inle verkel om del skulle komma fram lill andra slutsatser. Varken Lennart Brunander eller jag kan klandra en kommun som följer upphandlingsförordningen.

Jag lycker all de saisningar som vi anvisar i betänkandet väl läcker del som behövs för att få till stånd en livskraftig och konkurrensduglig textil- och konfeklionsindustri. I kommunerna Vingåker och Högsjö har jag selt exempel på sådant. Där är problemet ett annat, nämligen att få tag i yngre arbetskraft som ännu inte är färdigutbildad. Där har Proieko inte kunnal verka pä del säll som vi har hoppals pä. Branschprogrammen har inle slagit igenom ordentligt. Man måste arbeia mera med arbelsmiljöfrågorna och se till all den här industrin långsiktigt får en betalningsförmåga som gör all den blir konkurrenskraftig. Jag är övertygad om all dessa saisningar på några års sikt, fram lill 1991, kommer att bära frukt.

Anf. 45 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr talman! Svårigheterna all fä lag pä arbetskraft lider ell slorl antal företag av i dag, eftersom många av industrins hjul rullar ganska snabbi. Tekoindustrin har det speciellt svårt, eftersom lönerna där är ganska låga. Det borde intressera inte minsl en socialdemokrat att se till all del blir sådana arbelsförulsätlningar att man kan betala ul bättre löner.

Det vore väl bra om försvarets materielverk kunde falla kloka beslut. I belänkandet står del faktiskt all försvarels materielverk och ÖCB till regeringen har lämnat över frågan om all köpa tyg lill uniformer. Man förordar att uniformerna skall köpas i Sverige, men man har inle pengar. Man begär att regeringen skall la fram dessa pengar. Beslut ligger alltså hos den svenska regeringen. Nu hoppas jag att man också vågar ta elt beslul i räll riktning.

Andre vice talmannen anmälde alt Reynoldh Furuslrand anhållit alt lill prolokollel få anlecknal att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Tekoindustri och tekohandel

Anf. 46 ANDRE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela all anslag nu har salts upp om all della sammanträde skall "fortsälla efter kl. 19.00.

Anf. 47 LAHJA EXNER (s):

Herr talman! När vi nu behandlar näringsutskotlets betänkande nr 20 om tekoindustri och lekohandel, vill jag på mina egna och medmoiionärernas vägnar ta i anspråk några minuter av kammarens dyrbara tid.

Budgetpropositionens förslag om fortsall offensivt slöd under den kommande treårsperioden - och nivån på stödet - är bra för lekoinduslrin och gläder oss som kommer från Sjuhäradsbygden och alla lekoarbelare. Vi har ändå lyfl fram några frågor i vår motion N352. Ell av yrkandena har vunnil slöd från utskollels majorilel, och del tackar vi för. Vi kan också instämma i utskottets bedömning i övrigt till stora delar.

Det finns dock ell yrkande i vår motion - yrkande 4 - som innebär att vi inle kan dela vare sig utskollels bedömning eller de synpunkter som framförts i reservalion 3. I motionen har vi anfört följande;

■"Ett värdefullt stöd för teko- och skoinduslrin under de gångna åren har varil försörjningsberedskapsstödei som ulgär via ÖCB. Della slöd bör utgå .iven i fortsäliningen. Del är dessutom vår uppfallning all den offentliga upphandlingen skall göras så att den kan fungera som en spjutspets för all bidra till en avancerad produktutveckling i svensk industri. Della är nämligen ell måsle om svensk tekoinduslri i framtiden skall kunna konkurre-la på en världsmarknad där handelsrestriktionerna mellan länder avvecklas."

Detta har gell följande yrkande i vår molion;

"4. all riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad i motionen anförs om alt den offentliga upphandlingen inom tekoområdet bör användas som en spjutspets för att åstadkomma avancerad produklulveckling."

Ulskollel skriver i belänkandet längst ner på s. 8 och överst på s. 9; "Den offentliga upphandlingen måste dock enligt utskottets uppfattning slyras utifrån affärsmässiga ulgångspunkler, ulom i de fall dä ålgärder av försörjningsberedskapsskäl är nödvändiga för all en viss tillverkningskapacilel på områdel skall kunna bevaras. Ulskollel kan därför inte slälla sig bakom kraven på au slatliga och kommunala myndigheters inköp av lekovaror oavsett prisläge och kvalilel skall göras enbart hos den svenska lekoinduslrin."

Ulskollel avstyrker också yrkande 4 i vår motion.

Vi har inle framfört något krav på all slatliga och kommunala myndigheter skall göra sin upphandling enbart hos den svenska lekoinduslrin - del är en misstolkning eller övertolkning av vår motion och yrkande 4 i denna.

Vi kan inle heller slödja reservalion 3. som är alldeles för vidlyftig och luddig i skrivningen. Vi inser att det är lönlöst all nu slälla säryrkande här i kammaren. Därför avser vi molionärer all avslå i den kommande voleringen beiräffande mom. 3.

Del får inte tolkas så, att vi skulle nöja oss med della. Nej. vi ger inle upp i den här frågan. Vi avser all ålerkomma och utveckla vårl krav på all den offentliga upphandlingen inom tekoområdet skall användas som en spjut-

spets för att åstadkomma en avancerad produktutveckling. Detta är i PrOt. 1988/89:96 enlighet med god socialdemokralisk iradition på många andra områden 13 april 1989 under årens lopp.

Tekoindustri och lekohandel

Överläggningen var härmed avslutad. Kammaren övergick till att falla beslul i ärendel.

Mom. 1 (mål för lekopoliliken)

Utskottets hemslällan bifölls med 238 rösler mot 68 för reservation 1 av Per-Ola Eriksson m.fl. 2 ledamöter avstod frän att rösta.

Mom. 2 (försörjningsberedskapen pä lekoområdet)

Utskollels hemslällan - som slälldes mol reservalion 2 av Per-Ola Eriksson m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 3 (offenllig upphandling av lekoprodukler)

Utskottets hemslällan - som slälldes mot reservalion 3 av Per-Ola Eriksson m.fl. - bifölls genom uppresning.

Mom. 4 (imporlbegränsningar)

Utskottets hemslällan - som slälldes mot dels reservalion 4 av Hädar Cars m.fl., dels reservafion 5 av Per-Ola Eriksson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (licenskrav m.m.) Hemslällan

Utskollels hemställan - som ställdes mol hemställan i reservalion 6 av Hädar Cars m.fl. - bifölls med acklamafion.

Motivering

Ulskoltets motivering - som ställdes mol utskottets motivering med den ändring däri som föreslagits i reservation 7 av Per-Ola Eriksson m.fl. -godkändes med acklamation.

Mom. 6 (klassificering av lekovarors ursprung)

Utskottets hemslällan bifölls med 208 röster mol 96 för reservalion 8 av Hädar Cars m.fl. 1 ledamot avstod från all rösla.

Mom. 8 (ulvecklingslån)

Ulskoilels hemslällan bifölls med 273 rösler mol 36 för reservalion 9 av Per-Ola Eriksson och Kjell Ericsson.

Mom. 9 (slöd lill indusiripoliliska ålgärder för lekoinduslrin, m.m.) Försl bilräddes reservation 11 av Hädar Cars och Gudrun Norberg med 44

röster mot 36 för reservation 12 av Per-Ola Eriksson och Kjell Ericsson. 228

ledamöter avstod från alt rösta.

Härefter bilräddes reservalion 10 av Per Weslerberg m.fl. med 60 rösler

mol 40 för reservalion 11 av Hädar Cars och Gudrun Norberg. 207 ledamöler

avsiod från att rösla.

Prot. 1988/89:96 Slutligen bifölls ulskoltets hemslällan - som slälldes mol reservalion 10 av

13 april 1989 Per Westerberg m.fl. - genom uppresning.

Sjöfart m.m.

Övriga moment Utskottets hemslällan bifölls.

8 § På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle företas till avgörande i ett sammanhang vid kammarens arbetsplenum onsdagen den 19 april.

9 § Föredrogs skatleutskoltels belänkande 1988/89;SkU21 Sjöfartsbeskallning och

trafikutskollels betänkande

1988/89;TU12 Sjöfart (prop. 1988/89:100 delvis).

Andre vice talmannen meddelade all skatleutskoltels betänkande 21 och trafikutskottets belänkande 12 skulle debatteras i ett sammanhang.

Sjöfart m.m.

Anf. 48 TOM HEYMAN (m):

Herr lalman! Sverige saknar i dag en vettig sjöfartspolitik. Under de senaste åren har en mängd olika sjöfartspoliliska förslag sett dagens ljus, men inget har varil av långsiktig karaktär och acceptabelt för näringen.

Trots att vi för vår internationella handel är praktiskt laget helt beroende av sjötransporter har vi en sjöfartspolitik som försvårar verksamheten för rederierna genom ett antal olika bestämmelser och där den långsikliga planeringen försväras eller omöjliggörs genom alt förutsättningarna ändras frän det ena budgetåret till det andra.

Svenskt näringsliv är synnerligen internationellt inriktat. I relation lill sin storlek är del få länder, om ens något annat land, som har elt så omfattande utlandsengagemang som Sverige, och del har varil en förutsättning för svensk industris verksamhet i Sverige all man samiidigi har haft en mycket omfattande utlandsverksamhet. För industrin har utlandsverksamhelen ansetts vara värdefull för landel, och inga speciella svenska regler har gällt för de utländska elableringarna.

Sä är del ej för sjöfarten. Sjöfarten är till sin natur internationellt verksam och arbetar under hård konkurrens pä fraktmarknaden. För all klara denna hårda marknad måsle svensk sjöfart ha samma konkurrensförhållanden som andra länders rederier.

Industrin har full frihet alt anställa den personal som man anser bäst
lämpad för uppgifterna, men för sjöfarten gäller bemanningsbeslämmelser
42 ined rötter i segelsjöfarlens dagar.

Sjöfart m.m.

Del kan konstateras att bemanningskoslnaderna för svenska skepp är Prot. 1988/89:96 väsentligt högre än motsvarande kostnader för andra länder. Till stor del 13 april 1989 beror delta pä värt höga skattetryck, som även i detta sammanhang driver de svenska kostnaderna till en nivå som omvärlden inte vill betala.

Detta förhållande kan inle forlsälta om vi fortfarande vill ha kvar en svensk handelsflotta, och mot denna bakgrund har moderala samlingspar-liet, herr lalman, begärt inrättandet av ell svenskt internalionelll regisler.

Genom ett sådant register skapas jämförbara förhållanden för svenska och utländska rederier, och vi kan därigenom behålla den rederiverksamhet som i annat fall kommer all försvinna från landet och etablera sig pä annat håll i Europa.

På samma sätt som elt stort utlandsengagemang är en förutsättning för den svenska exportindustrins verksamhet i Sverige, är en internationell livskraftig rederinäring en förutsättning för rederiernas verksamhet här och för möjligheterna att skaffa bra arbetsplatser åt svenskt sjöfolk.

Utvecklingen i Norge visar med all önskvärd tydlighet detta samband. På samma sätt som nu sker i Sverige höll den norska rederinäringen på all dö soldöden. Med höga koslnader och dålig framlidstro minskade tonnaget årligen, och en omfattande utflyttning av rederiverksamhel ägde rum. Bara under förslå halvårel 1987 minskade den norska handelsflolian med 64 skepp om 1,8 miljoner lon.

Den 1 juli 1987 inrättades det norska internationella registret, och den positiva utvecklingen har därefter varit dramatisk. I NfS-registret fanns den 1 februari i år 441 skepp om 20,6 miljoner lon, och lolall har den norska handelsflottan ökat med 11 miljoner ton sedan regislrels tillkomst.

Sjöfartsnäringens optimism och framlidstro har återvänt i Norge i och med all handelsflolian har återfått sin gamla betydelse, och Oslo är i dag en av de ledande sjöfarlssläderna i världen. En blomstrande näring ger också möjlighet lill goda jobb, och del är typiskt för utvecklingen all anlalel norska sjömän för förslå gången sedan 1964 har ökal i anlal under förra årel.

Kravel på ell motsvarande svenskt regisler har ytterligare stärkts genom ell par beslut som har fattats under detta år. Den svenska regeringen tillåter numera NIS-regisirerade skepp alt gå i svensk kustfart, och hell nyligen har också den norska lagstiftningen ändrats sä att även norsk kustfart är tillgänglig för delta tonnage. Della innebär all konkurrensvillkoren har ändrats för den svenska närsjöfarten, och om vi i framliden skall ha en fungerande närsjöfart måste motsvarande konkurrensregler gälla för svenska rederier som för deras NIS-regislrerade kolleger.

Regeringen väljer en annan väg. Man inser visserligen problemel, men i slällel för all skapa vettiga förutsättningar för näringen väljer man återigen subventioner och skattebefrielse som en lösning på problemel.

Skailemässig särbehandling har dock aldrig lösl några problem - det skapar bara nya. Del finns olaliga exempel, inte minst från vårt land, på de förödande effekter som subsidiepolitiken har på en näringsgren. I stället för att utveckla sin verksamhet flockas förelagarna kring regeringskansliet för alt tigga nya lån och bidrag.

Genom regeringens förslag om konlantsiöd och skallebefrielse lockas de
svenska redarna nu in i subsidiefällan, och vi kommer alt finna att sländigl 43

Prot. 1988/89:96 nya bidrag krävs för all hålla en åldrande flotta och en alll sämre verksamhet
13 april 1989 vid liv under kommande är.

Sjöfart m.m.

Den svenska regeringen Iror alt lönsamma företag och välstånd kan lagsliflas fram. Ell ulmärkt exempel pä denna övertro pä reglering är flagglagen. Lagen har snarast motverkat sill syfte, och som en konsekvens av lagen blir den svenskflaggade handelsflottan nu allt äldre och allt sämre.

Av 266 svenska lastfartyg är hälften över 15 år, och var fjärde tanker och var tredje lorrlastare är över 25. Denna åldrande flotta kommer aldrig att ersättas under svensk flagg, och de rederier som ännu några är kämpar vidare med subsidieberoende och föråldrat tonnage kommer alt finna att förutsäll-ningarna för lönsam drift är obefintliga och deras möjligheter alt förnya flollan är uttömda.

I stark kontrast till delta kan konstateras att den svenskägda utlandsregi-slrerade flottan har en annan sammansällning. I ullandel finns i dag en relativt stor handelsflolla av moderna länk- och bulkfarlyg - inget är över 15 år -, uteliggande beställningar om 2,5 miljoner ton och ytterligare lika myckel i planerade nybyggen.

Med hjälp av flagglagen driver regeringen en bra verksamhet ul ur landet. Till vad nytta, kan man fråga. Med regleringar av den typ som flagglagen innebär skapas inget välstånd, inga bra arbetsplatser och inget fungerande näringsliv. Lagen bör i tysthet försvinna närdess lid vid årsskiftet är till ända, för något golt har den inte medfört för svensk sjöfart.

Sjöfarten drabbas också av diverse slatliga kostnader, som onödigt fördyrar verksamheten. Kravel pä lolsning är ell sådanl.

Kusllonnagels personal har ofia bällre kännedom om olika leder än de lotsar som man måste anlita. I vissa fall saknas lotsar med erfarenhet av en aktuell farled, men loispengarna måsle ändå betalas.

Reglerna om lolsning i svenska vallen är alltför schablonarlade och motsvarar inte sjöfartens eller sjösäkerhetens krav. En översyn av bestämmelserna är därför önskvärd.

En översyn bör också göras av farledsavgifterna. För vissa fartygstyper blir anlöp av svensk hamn en mycket kostsam affär, och även om den lokala hamnen har gjort stora egna åtaganden och svarar för väsentliga delar av driftskostnaderna, tilläts inle delta inverka på den statliga taxesältningen.

Slutligen, herr talman, frilidsbåtsregistret. Själva idén med detta regisler är felaktig från början till slut. Man får lätt misstanken all registrel är första steget till elt införande av båtskatt. Det var enkelt alt införa registrel, eftersom man samiidigi kunde utnyttja ledig kapacitet i bilregistret i Örebro. Senare redovisade ändamål är något krystade. Man skall ha ell bålregisler för att hjälpa kommunerna all planera för frilidsbåtarnas verksamhel, heler del. Den planeringen klarar man nog regislret förutan. Registrel är snarasl ell utslag av en regislreringsiver hos sädana som i detalj vill slyra och konlrollera medborgarna.

I dagarna har direkfiv gåli ut till kustbevakningens alla enheter om all

skärpa konlrollen av denna registrering. Man kommer säkert all lyckas

böifälla en hel hop med obsiinala medborgare. Men är del rimligi alt den

svenska kustbevakningens kapacitet skall koncentreras pä all förmå fritids-

44 bälsägarna att betala 30 kr. i båtskatt till svenska staten?

Fä regler har varit så ovälkomna som bålregistret, och från moderat sida PrOt. 1988/89:96
har vi aldrig ansett all del är vare sig nödvändigt eller önskvärt. 13 april 1989

Sjöfart m.m.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall lill de moderala reservalionerna i trafikutskollels belänkande och avslag på propositionens förslag i motsvarande delar.

Anf. 49 HUGO BERGDAHL (fp):

Herr talman! Jag vill inleda med alt yrka bifall till reservationerna 2, 4, 8, 12, 15 och 21 i belänkandel om sjöfarten.

Sjöfarten och sjöfartsnäringens problem i Sverige har i olika sammanhang varit ett återkommande debattämne här i riksdagen. Ell av regeringens och riksdagens vikligasle arbetsuppgifter är all skapa sådana betingelser för näringslivet all Sverige med sin produktion och konkurrensförmåga kan hävda sig mot andra länder och kontinenter. På många områden har vi under årtionden lyckats myckel väl. Del gäller verkstadsindustrin, skogsindustrin och många andra näringsgrenar. Men, herr talman, på ell område har regering och riksdag misslyckats när det gäller näringspolitiken, nämligen beiräffande den svenska sjöfarten. Sjöfartsnäringen har i hela världen under en lång följd av år genomgått en kris. Utan överdrift kan man säga alt man i alla sjöfartsnationer i vår närhet vilka konkurrerar med oss har lyckals lösa de här problemen. Sjöfartsnäringen är bokstavligt talat pä rätt köl.

Här i Sverige måsle vi tyvärr konstatera all vi har misslyckals med all lösa våra problem på sjöfartens område. Ansvarel för misslyckandei faller hell på den socialdemokratiska regeringen. Denna har alllför länge varil passiv. Vi har hafl en socialdemokralisk regering under många år, och del är under dessa är som problemen inom den svenska sjöfartsnäringen har växt fram. Folkpartiet har föreslagit lösningar, men socialdemokralerna har i alla lägen konsekvent sagt nej lill lösningar som skulle ha varil till stort gagn för sjöfartsnäringen. Jag säger delta mol bakgrund av del beslul som vi fattade för knappt ett år sedan. Redan i dag kan vi se de negativa följderna av all vi inle tog riktigt rejäla tag utan nöjde oss med en halvmesyr.

Frågar någon varför vi i Sverige har misslyckats med alt vända på sjöfartsnäringens kräftgång kan man helt kort svara: internalionelll fartygsregister. Internationella fartygsregister är nu införda i samlliga västeuropeiska sjöfarlsländer av någon belydelse. Socialdemokralerna har i del läget valt att fjärma sig från de nämnda lösningarna. Folkpartiet, och de andra icke-socialistiska partierna, har under en följd av år krävt all ett internationellt fartygsregister införs även för den svenska sjöfarten. Socialdemokralerna har med kommunislernas benägna bistånd sagt nej lill denna lösning. Dessa två partier har i sant socialistisk anda valt subventionsmeloden. Allt lalar för all denna lösning ganska snarl visar sig bli ett slorl misslyckande.

Del senaste beviset på alt den svenska bidragsmodellen, jämförd med
norrmännens, danskarnas och flera andra nationers internationella sjöfarts-
register, har misslyckals är delta all regeringen nyligen ivingades all släppa in
de norska och danska inlernalionella farlygsregislren för alt konkurrera med
den svenska kustsjöfarlen. Den svenska kustsjöfarlen konkurrerar sedan
några veckor lillbaka på hell speciella villkor. Min fråga lill irafikulskotlels
ordförande blir denna; Hur rimmar denna för vår kuslsjöfarl så negativa 45

Prot. 1988/89:96 utveckling med de löften som regeringen gav sä sent som för några månader
13 april 1989 sedan? När vi fattade beslut om alt anslå drygl en halv miljard kronor till den

Sjöfart m.m.

svenska sjöfarten sade man från den socialdemokratiska regeringens och trafikutskottets sida alt alla problem skulle vara lösta på del här området. Hur är del, trafikutskollels ordförande, möjligt för den svenska sjöfarten all med betydligt högre kostnadsnivå än den norska och den danska sjöfarten, vilka har internalionelll fartygsregister, klara av konkurrensen? Till all börja med kan man tänka på den svenska kustsjöfarlen. I längden är det omöjligt. Att Sverige snart är den enda sjöfarlsnalion av någon belydelse som inle har ell eget internationellt fartygsregister är ell uttryck för all regeringen i sjöfartspolitiken valt att avlägsna sig från den inriktning som man under senare år har slagit in på i många andra länder. Della är att beklaga. Del drabbar i första hand sjöfartsnäringen men också nationen i dess helhel.

Del här har nu fått till följd all regeringen i förhållande till danska och norska sjöfarlsinlressen hamnal i en förhandlingssituation som den inle har kunnal ta sig ur utan all göra avsteg från egna principer och utan alt skada svenska sjöfarlsinlressen.

Detta leder bl.a. till att man hamnar i samma omöjliga förhandlingssituation i förhållande lill exempelvis Holland och England med vilka Sverige också har överenskommelser om ömsesidig rätt till varandras kustfart. I förlängningen kommer läget sannolikt att bli ohållbarl även i förhällandel lill EG, och det är en olycklig ulveckling med tanke på att vi för varje dag alltmer närmar oss EG-marknaden.

Del finns bara ell säll alt ta sig ur knipan, och del är all införa ell inlernalionelll fartygsregister i Sverige.

Herr talman! Jag har använt huvuddelen av min lid lill att belysa sjöfartspolitikens vikligasle fråga, nämligen om vi skall ha ell svenskt internationellt fartygsregister eller inte. Jag är övertygad om all svensk sjöfart inte kommer all kunna lösa sina problem om regeringen inte länker om pä della område. Kräftgången kommer att fortsälla.

Herr lalman! Jag vill avslutningsvis kort kommentera reservalion 2 som handlar om fritidsbålsregister. Jag konstaterar alt införandet av ell frilids-bålsregisler är ytterligare elt bevis pä hur socialdemokrater gör tillvaron mer byråkratisk för människorna än vad som borde vara nödvändigt. Del är, som också sägs i vår reservalion, inte rimligt att polisen, som har betydligt angelägnare arbetsuppgifter, måste avsälta en sä stor del av sina resurser för att jaga försumliga båtägare och få dem all betala 30 kr. lill finansministern. En proposition i vilken man föreslär ett upphävande av båtregistret är del enda rikliga.

Med del anförda, herr lalman, vill jag än en gäng yrka bifall lill de reservationer som undertecknats av folkpartister.

Anf. 50 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c);

Herr talman! Jag vill börja med att beklaga all kommunikalionsminislern inle ansell sig ha lid eller möjlighel all vara närvarande här i kammaren.

Sverige är del land som har den längsta kusten av länderna i Europa. Sverige är ett av de mest export- och importberoende länderna i världen, och Sverige har ända sedan rospiggen Rurik grundlade Ryssland varil en

sjöfarande nation. Att segla är för Sverige och svensk industri en nödvändig-     Prot. 1988/89:96
het. Varför anser då centern att frakten i myckel slörre utsträckning än i dag     13 april 1989
bör ske på svenska båtar under svensk flagg?

För det första; Den dag omvärlden vet alt vi i Sverige inte längre har någon svensk sjöfart som vi kan konkurrera med kommer fraktpriserna för den svenska industrin att verkligen stiga.

För det andra: Den dagen vi inle längre har några båtar i fjärrfart under svensk flagg kommer vi verkligen all vara utlandsberoende och sårbara.

För det tredje: Beredskapssynpunkten måste beaktas betydligt mer. Existensen av en svensk handelsflolla är avgörande för våra möjligheler all klara av en försörjningskris i oroslider.

För det fjärde; En svensk handelsflotta av någorlunda storlek är betydelsefull för att Göteborg skall kunna bevaras och ulvecklas som cenlralhamn.

För det femte: Sjöfartspolitiken måste syfta till all de intäkter sjöfarten ger det svenska nationalhushållet inle får minska. Sjöfartsnettol beräknas år 1988 uppgå lill 7 miljarder kronor.

I dag går 80 % av sjöfarten fill och från Sverige på utländska kölar eller med lill utlandet ulflaggade svenska fartyg. Något måste göras. Cenlern kan inte se all det finns något annat säll all bevara och utveckla en livskraftig handelsflolla under svensk flagg än att inrätta ell öppet svenskt sjöfarlsregis-ler. Men regeringen säger nej, förmodligen därför alt Sjöfolksförbundel säger nej, nej och åter nej.

Jag vill här i dag ta upp de skäl som nejsägarna anför och försöka bemöta dem. Man säger att ett internationellt regisler skulle göra svenska sjömän arbetslösa. För det första har den hittillsvarande utvecklingen inneburit all antalet svenska sjömän ständigt minskat. Sjöfolksförbundet måste väl inse all om man låter utvecklingen få fortsätta, sä forlsäller minskningen av svenskt sjöfolk.

För del andra visar erfarenheterna från Norge att antalet norska sjöarbetstillfällen visserligen minskade den första tiden efter det att NIS inrättades, men nu stiger antalet igen. Statistiken, som gäller alla kategorier av sjömän, ser ut så här:

1/1 1987 15 000 1/9 1987 13 200 1/1 1988 12 600 1/9 1988 12 900 1/1 1989 13 500

Antalet sjömän är alltså på väg uppåt.

Socialdemokralerna säger att elt internationellt register är oförenligt med svensk rättsuppfattning. Då måsle jag fråga: Är det oförenligt med svensk rättsuppfattning att ha fabriker i länder där det landels avtal gäller? Om så är fallet är en stor del av den svenska industrins verksamhet oförenlig med svensk rättsuppfattning. Är det så, Birger Rosqvisl?

Socialdemokraterna säger all ett internationellt register är en oacceptabel
utsugning av arbetskraft från fatliga länder. Del lycker jag är elt fruktansvärt
dåligt argumenl. Det är som om Birger Rosqvist skulle gå förbi en hungrande
människa och säga; Eftersom du inte kan fä lika mycket mat som vi i Sverige, 47

Prot. 1988/89:96 så får du ingenting. Nu tror jag aldrig alt Birger Rosqvist skulle säga det. Men

13 april 1989 for den utländska arbetskraft som skulle ansiällas om ell öppel sjöfarlsregis-

„... ler infördes, skulle den lön den får vara sior i förhållande till kostnadsnivån i

Sjöfart m.m.

dessa personers hemland. Vilket allernaiiv vill socialdemokraterna ge dessa

människor?

Jag har nu hela tiden talat om ell svenskl öppel regisler för fjärrfarl. Centerns mening har hela liden varit all kuslsjöfarlen inte skulle behöva tillhöra della register. Det var därför vi var så angelägna om att få till stånd en återbetalning av skatter och avgifter etc. Nu har regeringen lill stor del fördärvat det positiva genom all säga ja till NlS-farlyg och DIS-farlyg i svensk kuslfarl. Vi riskerar nu återigen det vi verkligen ville slippa, nämligen att vår kustsjöfart flaggar ut lill del öppna norska registrel. Norge har elt golt rykte i sjöfarlskrelsar och ligger inle långt från Bohuslän, den svenska kustsjöfartens Mekka.

Med anledning av det som hänt och det som inte hänt vill jag ställa fyra frågor till socialdemokraternas talesman. Jag blir innerligl lacksam om jag får svar på dem.

1. Anser ni det viktigt att vi har en större svenskflaggad handelsflotta än den vi har i dag? - ja eller nej.

2. Om ni svarar ja på den frågan, hur vill ni åstadkomma detta om ni fortsätter att säga nej till ett öppet svenskt register?

3. Varför gäller inle talet om utsugning av arbetskraft, talet om den svenska arbetsrätten och talet om alt slå vakt om svenska sjömäns arbele när ni säger ja till att båtar från det öppna norska registret, många av dem med lägkoslnadsbesällningar, får gå i fraktfart utefter svenska kusten och mellan svenska hamnar?

4. Vilka åtgärder vill socialdemokraterna vidta nu för att rädda den svenska kusisjöfartsfloltan?

Så lill frågan om flagglagen. År 1977 antogs lagen om lillstånd till överiåtelse av fartyg, den s.k. flagglagen. Dess giltighet har därefter förlängts fem gånger, senast t.o.m. utgången av innevarande år. Syftet med lagen har varil all ha kontroll över handelsflottans minskning. I dag fungerar lagen i stället som en broms för en nödvändig tillväxt av handelsflottan. Med andra ord, man vägar inte flagga in, eftersom man riskerar all inle få flagga ul om och när man vill.

Lagen gör del också svårare att handla snabbt och ta till vara chanser och affärsmöjligheter. Först skall man fråga kommerskollegium, som frågar sjöfacken, och sedan kanske de allihop frågar regeringen, och vid del laget har affärschansen försvunnit bortom horisonten.

Cenlern sade förra gången flagglagen var uppe lill debatt all vi accepierar den ell år lill, men om regeringen till dess inle gjort fillräckligl för all göra svensk fjärrfart konkurrenskraftig kommer vi alt säga nej till en förlängning nästa gång. Och det gör vi alltså nu.

Jag yrkar bifall till reservationerna 10, 12 och 15 i trafikutskollels betänkande nr 12.

Och nu, herr talman, är jag Görel Thurdin! Hon kommer nämligen inte att
gå upp i den här debatten, utan jag kommer att säga några ord också om
"8 beskattningen.

1 skatleutskoltels betänkande nr 21 finns en reservation - nr 2 - om Prot. 1988/89:96

skatteregler för partrederi och investeringar i fartyg. Där föreslås ytterligare 13 april 1989

förbättringar av beskattningen av partrederier. Det har blivit förbättringar - ~

, ,, . . . , . , , ... ,. ,. o .. , Siöfartm.m.

del skall vi inte sticka under stol med - men vi föreslår ytterligare åtgärder.

Vi vill att regeringen lägger fram ett förslag till riksdagen om all de allmänna investeringsfonderna skall kunna tas i anspråk även för begagnade fartyg. Socialdemokralerna tror att della skulle leda till alt gamla skorvar, som läcker olja och har dålig arbetsmiljö, köps in. Det tror inte vi. Vår flotta är tyvärr redan nu i många fall alllför gammal och skulle kunna förbättras genom köp av bra andrahandslonnage. Jag yrkar bifall till reservation nr 2 i skalleutskoltels betänkande nr 21.

Övriga cenlerreservalioner i trafikutskottets betänkande om sjöfart kommer andra centerpartister alt la upp.

Anf. 51 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr talman! Vad är en "lågkostnadsbesättning"? Är del något som brukar finnas i Åhléns torsdagsreklam och som man kan köpa billigt? Eller är det kanske boskap på en modern kreatursmarknad?

Jag skall ge den som eventuellt lyssnar och blir nyfiken en ledtråd: En "lågkostnadsbesättning" finns varken i Åhléns katalog eller på böndernas marknad, utan i de borgerligas motioner om sjöfarten, på iransportrådels -eller rättare sagl herr Norrboms - kravlisla och i redarnas propagandabudskap lill regering och riksdag.

Är det en sak eller något levande? Svar: Del är människor, vilkas arbetskraft fiffelflaggande redare kan köpa lill lägsla pris och sämsta behandling. Del handlar om utsugning - det gör faktiskt det, Anna Wohlin-Andersson! - av en grupp yrkesarbetande, som har ett människovärde motsvarande svensk 1800-talspolitik. Del handlar om all utnyttja de sämst ställda för att spela ut dem mol de avancerade industriländernas sjöfolk.

Den politiken vill de tre borgerliga överföra till svensk sjöfartspolitik. Hetast på den avskydda gröten är som vanligt moderater och folkpartister. Men även centern och, lill min förtvivlan, den i vanliga fall så kloka Anna Wohlin-Andersson finns med i delta brödra- och syslerskap. Del är som sagl redarkapitalet som anslår tonen.

Det här är en form av "inlernalionalism" som hör hemma i EG-anpassningens tidevarv. På världsarenan har redarna gäll i spetsen för att pressa tillbaka fackliga och demokratiska rättigheter som sjöfolket tidigare kämpat sig till. Fartyg under fiffelflagg, stilenligt benämnd "bekvämlighets-flagg", tjänar grova pengar på underbelaldaoch trakasserade sjömän, oftast från Asien.

Herr talman! Förändringen av språkbruket här är märklig. Del anpassar sig till vad som är lättast att använda, och ju mer del skyler över, desto bättre passar det de här argumenten!

Hälften av de stora tank- och bulkfartygen i världen är fiffelflaggade. Ser
man lill ägariniressena styrs dessa fartyg till 25 % av amerikanska intressen,
lill 18 % av grekiska och till lika mänga av s.k. asiatiska i Hongkong, till 11 %
av japanska och resten av europeiska intressen. De "asiatiska" kan lika gärna
beslå av svenska ägare som av Hongkongbor genom bl.a. Salenias dotter- 49

bolag.

4 Riksdagens protokoll 1988/89:96

Prot. 1988/89:96 En av de mest ökända bland dessa redares vapendragare är den svenska

13 april 1989 advokaten Claes Palme. I domstolen uppträder han som vore del i en

Sjöfart m.m.

amerikansk gangslerfilm. Förra årel skröl han med att ha lagt ut en fälla för del fack han ser som sin främsta fiende - Sjöfolksförbundel i Sverige. När han går lill attack lalar han om alt "go for ihe big kill" - då planerar han alliså för dödsstölen mol förbundel. Känner Anna Wohlin-Andersson inle lill del här?

När facket genom solidariska slridsåtgärder lyckats driva igenom avtal för dem som arbetar hos Palmes klienter - de fiffelflaggande fartygen - går redarna omedelbart lill angrepp i domstol för att få avtalen ogiliiga. Många gånger lyckas de också. I Sverige har nu fällts ell par uppmärksammade domar i arbetsdomstolen och HD. Genom all hänvisa lill lagstiftning ulanför Sveriges gränser vill de stoppa det svenska fackets möjligheler lill inlernalionella sympaliätgärder. Historien visar all sjöfolket alllid fåll la första stöten när arbetsköparna-kapilalel gått lill offensiv. Del är de som kräver all få sätta elt reapris på "varan", dvs. farlygsbesätlningen.

Herr lalman! Det är både sorgligt och pinsamt att så fä fackförbund och övriga inom arbetarrörelsen inser all sjöfolket används som lestfall för vad arbetarna och den fackliga rörelsen i dag tål. Några enstaka insiktsfulla varningssignaler har ändå kommit frän LO-häll. Nyligen hörde vi en förbundsordförande varna för EG-poliliken som riskerar alt "devalvera facket". Det är ett bra uttryck, tycker jag, för vad det handlar om. Där gällde del Transporlarbeiareförbundets verksamhetsområde, men i princip är argumenten giltiga för all facklig verksamhet.

Men inte en enda som vill räkna sig till vänstern har rätt, menar jag, att vara okunnig om vad som händer den dag redarna och den politiska högern i Sverige lyckas fullt ul i sina uppsåt. Den dag de lyckas med all pressa igenom ell s.k. öppet sjöfarlsregister - en variant av fiffelflagg som införts i Norge och Danmark - den dagen ligger hela Sverige öppel för motsvarande brott mot demokratiska och fackliga rättigheter. De borgerligas förslag all upphäva flagglagen är elt försök i samma riktning.

Det här är en del av den debatt som måste föras, inte minsl av demokratiska skäl, men som enligl min mening också regeringen gör allt för alt liga ihjäl. Det är hög tid alt avslöja bakgrunden lill attackerna mot den svenska arbetsrätten och mol fackföreningsrörelsen, där sjöfolket får la de varsla lörnarna.

Herr lalman! Jag ber att fä yrka bifall lill del skarpare uitalande som vpk föreslär i sin partimofion och i reservalion nr 13 och som ju handlar om just öppna fartygsregister.

Del behövs dessutom en mer långsiktig strategi för svensk sjöfart. Efler
alla års deball inom och ulom socialdemokratin om behovel av ell
sjöfarlspolitiskt program kan vi konstatera all del har skett mycket dramatis
ka förändringar inom sjöfarten. När det gäller ett långsiktigt program finns
där ingen dramalik, bara status quo - det bidde inle ens en tumme av det
program som socialdemokraterna arbetat med. Jag vet all sjöfolk varil
engagerade i arbetet. Förslaget har aldrig anlagils av regeringen och del har
inte förelagts riksdagen. Vpk anser all det är på tiden alt vi får se ell resullal,
50 Birger Rosqvist. Det är det vår reservalion nr 11 handlar om.

Jag yrkar bifall lill reservafion nr 11 och till reservalion nr 16 som handlar PrOt. 1988/89:96
om elt samhällsägt rederi. 13 april 1989

Sjöfart m.m.

Jag yrkar också bifall lill reservationerna om Gollandslrafiken, nr 4 och 5, och lill reservalion nr 7 i vilken vi säger nej lill en miljardrullning för en bro över Falslerbokanalen.

Jag yrkar också bifall till reservationen om åtgärder mot oljetransporler, nr 18, lill reservalion 22 om forskning och utveckling på sjöfarlsområdel, lill reservalion 23 om kustbevakning och sjöräddnng och lill reservation 24 om överföring av gods från landsväg till sjöfart på inre vattenvägar.

Till sist, herr lalman, yrkar jag bifall lill den livsviktiga miljöpariireserva-tionen om förbud mol superlankers i Östersjön som finns med i betänkandet. Jag har missat att stödja motionen i utskottet. Till den som eventuellt kommer alt påslå att det är ett orealistiskt förslag vill jag säga: Den mest orealistiska ståndpunkten är all inbilla sig själv och andra alt vi i Sverige skulle kunna klara en katastrof som den som nyligen inträffat vid Alaska. Ingel land har en sådan beredskap, herr lalman.

Under detta anförande överlog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 52 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c) replik;

Herr talman! Jag vill inte här diskutera vad en enskild advokat gör eller inle gör, Viola Claesson. Jag vill slå fast ett par saker.

Jag anser upprikligi och ärligi all Sjöfolksförbundel inle vinner på all bara säga nej, nej lill inlernalionelll regisler ulan att komma med något positivt alternaliv. Jag tror att det är fel alt generellt tala om trakasserad arbetskraft. Ingen seriös redare vill eller har någon anledning alt trakassera sina anställda. Om någon enda redare gör så får vi ta itu med det på särskilt sätt. Vi kan inte la det lill intäkt för att även fortsättningsvis säga nej till en åtgärd som skulle rädda fartygen så alt de kunde kvarstå under svensk flagg.

Anledningen till att jag begärde replik var också att Viola Claesson tog upp frågan om supertankers i Östersjön och frågan om kustbevakningen och sjöräddningen. Vi i centern har lagt två särskilda yttranden i dessa frågor.

Jag delar tveklöst Viola Claessons uppfattning att vi inle kan klara en katastrof av det slag som inträffade i Alaska om den skulle inlräffa i Öslersjön. Skillnaden mellan Viola Claessons och min åsikl i den här frågan är all vi i centern hoppas att den havsmiljökonferens som anordnas hösten 1989 skall ta upp denna fråga. Vi hoppas alt den skall leda lill ett gemensamt förbud mol superlankers i Öslersjön.

När del gäller kustbevakningen och sjöräddningen har vi också samma uppfattning, Viola Claesson och jag. Del är dålig samordning. Vad som nu händer är all kustbevakningen har båtar och känner farvattnen. Tullen får bålar, och polisen får båtar. Tanken är nu all tullen skall sköta den kusinära bevakningsuppgiflen, polisen de bevakningsuppgifler som ligger någol längre ul och kuslbevakningen de bevakningsuppgifler som gäller yilerskär-gården. Detta är dålig samordning. Jag skulle vilja att kuslbevakningen log del slörsla ansvaret'för sjöräddningen.

Prot. 1988/89:96 Anf. 53 HUGO BERGDAHL (fp) replik:

13 april 1989 Herr talman! Det är vikligl all Viola Claessons vulgäruppfallningar inle

TTTT får stå oemotsagda här i kammaren. - Jag skulle vara tacksam om Viola

Sjöfart m.m. °

Claesson ville lyssna pa vad jag har all säga, eftersom vi skall debattera den

här frågan.

Den vulgärpropaganda som Viola Claesson för lill torgs här stämmer inle med de erfarenheter som gjorts av den sjöfartsnäring som seglar under den flagg som norska och danska fartyg för, alltså inom ramen för ell internationellt register.

Helt kort skulle jag gärna vilja att Viola Claesson besökte någon eller några av de norska och danska bålar som seglar under sådan flagg som vi diskulerar här. Det handlar alltså om NIS- och DIS-bålar. De blir alll fler utefter våra kuster och i våra hamnar, Viola Claesson. Del kommer alt finnas många tillfällen att besöka bålar och se om den beskrivning som Viola Claesson gör av förulsällningarna för sjöfolket överensslämmer med verkligheten. Jag förstår myckel väl att Viola Claesson vill måla upp den bild hon gör, eftersom den passar in i den profilering som hon vill göra på delta område. Men den har ingenting med verkligheten all göra.

Jag vill avslutningsvis säga till Viola Claesson alt del var en arbetarregering i Norge som införde deras regisler. Det finns inte någon som helsl tanke pä att avveckla del efler de erfarenheter de har. Del finns mycket att studera, Viola Claesson.

Anf. 54 VIOLA CLAESSON (vpk) replik;

Herr lalman! Del börjar näslan bli hopplöst. Jag kan faktiskt inte hjälpa alt Hugo Bergdahl och Anna Wohlin-Andersson umgås mer med redarna än med del svenska sjöfolket.

Del kanske är sä att ni inte ens känner lill vilka erfarenheler sjömännen och -kvinnorna har i Sverige. Del är erfarenheler som de har fält dels genom internalionelll solidarilelsarhete. dels genom att de på grund av sitt arbele naturligtvis får vara med och se det mesta.

Jag vet all ni får tidningen Sjömannen. I varje nummer av tidningen finns uppgifter som jag hoppas all ni inle bestrider. De handlar om just sådana här saker.

Om del skall vara jämlikt kan väl jag också umgås med redarna, om ni kräver del. Men det är faktiskt redarna och redarkapitalet - framför alll hökarna, jag vel all del finns olika människor - som har enorma resurser lill sill förfogande. De hörs och märks väldigt myckel. Del svenska sjöfolket hörs och märks pä sitt säll, men del är i en internationell solidarilelskamp som de håller på all slita ihjäl sig. De om några har utsetts till dem som skall bestraffas, därför all de trots sin numerära litenhet ändå orkar slå för en facklig, internationell solidarilel.

Jag kan i'ö/gå ombord på fartyg ur norska och danska NIS och DIS, del är klart. Vi kan gå fillsammans men vi kan också tillsammans träffa sjöfolket, inte bara redarna eller befälet på dessa bålar. Då får vi kanke lilel olika bilder av vad som kan hända i sådana sammanhang.

Till sisl, Hugo Bergdahl: Skall/og anklagas för att den norska arbelarrege-
52 ringen, dvs. syskonparliet till den svenska socialdemokratiska regeringen

och sossarna i Sverige, fakliski emot enorma protester, införde ett öppel Prot. 1988/89:96

regisler? Då har Hugo Bergdahl nog vänt sig lill fel person - men Birger 13 april 1989

Rosqvisl får ju chansen alt svara senare. Jag var en av dem som verkligen „...

, , Sjöfart m.m.

kritiserade den norska arbetarregeringens beslut.

Men detta är egentligen inte rätt forum; vi har ju en egen regering, som kan

vara besvärlig nog!

Anf. 55 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c) replik: Herr lalman! Viola Claesson har lalal om vad hon inle vill ha, men vad vill vpk då ha för att rädda fartyg kvar under svensk flagg? Nu lalar jag om fartyg i fjärrfarl, för när det gäller kuslsjöfarlen är vi väl tämligen eniga om alt inle vilja släppa in NIS- och DIS-fartyg. Alltså; Vad vill vpk ha för all rädda farlyg kvar under svensk flagg och för att skaffa fler arbetstillfällen för svenskt sjöfolk? Jag menar alt vpk måsle ha någol alternativ till det man säger nej lill.

Anf. 56 HUGO BERGDAHL (fp) replik:

Herr lalman! Jag vill bara hell kort än en gång upprepa mill "erbjudande" och föreslå Viola Claesson att göra studiebesök och se hur verkligheten ser ut. Del är alltid mycket lärorikt, och del är nyttigt att ta reda på hur verkligheten ser ut innan man går ut och formulerar förslag lill förändringar eller ger en beskrivning av en silualion som sedan visar sig inle ha någoniing med verkligheten all göra. Därför, Viola Claesson, la vara på möjlighelen all göra studiebesök!

Och, som sagt, DIS-och NIS-båtarna blir allt fler efler de svenska kusterna och i de svenska hamnarna för varje dag som går.

Anf. 57 VIOLA CLAESSON (vpk) replik:

Herr talman! Det finns en sak som jag avskyr mer än någonting annat när vi har debatter här i kammaren, och det är farbroderliga och pösiga råd till mig som kvinna. I del här fallel säger Hugo Bergdahl all jag skall göra sludiebesök där han tycker alt jag skall göra studiebesök!

Jag försöker föra en debatt med bl.a. Hugo Bergdahl. Jag har förställ nu att han inte vel hur verkligheten är för vad ni har mage alt kalla för "lägkoslnadsbesällningar".

Varför finns det reapris pä en viss grupp människor från vissl håll i världen, Hugo Bergdahl?

Är del så alt Hugo Bergdahl tror att del här inle är sant? I så fall föreslår jag helt enkell att Hugo Bergdahl följer med nästa gång Sjöfolksförbundel kommer lill riksdagshuset för alt träffa de båda arbetarpartierna. Hugo Bergdahl skulle nog behöva ingående samtal, och framför allt information.

Anf. 58 HANS LINDFORSS (mp):

Herr lalman! Den svenska trafikpoliliska mälsätlningen sägs vara all
försäkra medborgarna om en lillfredsslällande, säker och miljövänlig
Irafikförsörjning till lägsta ekonomiska kostnad. Del låler väl alldeles
utmärkt, och miljöpartiet vill självfallet arbeia för all de angivna Irafikmålen
förverkligas. Tyvärr måste jag konstatera att del är en läng väg dit, eftersom 53

Prot, 1988/89:96 de trafikpolitiska insatserna under många år varil alltför inriktade på alt
13 april 1989 jämna marken för en växande bilism och skapa ökande utrymme för

Sjöfart m.m.

energikrävande flyg. Delta har skett på beskostnad av de säkrare och miljövänligare transportalternativen järnväg och sjöfart.

Vilken transportmodell man än väljer kan aldrig en hundraprocenlig säkerhel och miljövänlighel garanleras - del måsle jag medge. Är del så all en supertanker fullastad rned råolja ställs under befäl av en kapten som anser sig känna farlederna bättre än lotsen, finns del ju vissa risker. Är del sä all kaptenen dessutom tycker sig kunna förlära alkohol under sin yrkesutövning, kan kalaslrofen vara elt faktum. Del har vi blivii påminda om nyligen genom den Iragiska händelsen i Alaska. Tänk om den inträffal i Östersjön -vad hade dä hänt med våra kuster och vår skärgård?

Det som gör att denna sorts miljöhot trots allt inte känns alllför hemskl är del faklum all man med enkla medel och till små kostnader kan förebygga katastrofen. I motion T238 yrkande 6 sägs att regeringen bör åläggas att arbeia för ell förbud mol att oljeförande supertankers får tillträde till Östersjön, samt att vi bör se över del svenska oljeskyddet och saneringsberedskapen. Della måsle väl ändå vara en molion i rälian lid! Den har i betänkandet mynnat ut i reservation nr 17, som jag av fullaste hjärta yrkar bifall lill. Jag är lacksam för att Viola Claesson har ullalal sill slöd för della yrkande, och jag hoppas att också Anna Wohlin-Andersson kommer att stödja della när beslul skall fallas. Varför vänla tills i morgon - då kan det ju vara för sent för åtgärder.

Även motion T602 ullalar en oro kring detta all oljelasier förs fram längs våra kuster i fartyg som kanske inte är alltför säkra. Rederiet kan ha eftersatt underhållet i en strävan alt maximera sina vinster, och då kan katastrofen vara elt faktum även om kaptenen är yrkesskicklig, nitisk och nykter. Nu finns en 14-slalsöverenskommelse rörande hamnstadskonlroll av farlyg, men i motionen sägs att denna överenskommelse inte alltid efterföljs. Hur det är med den saken vet jag inte. men jag lycker mol bakgrund av vad jag fidigare framfört att det finns skäl stödja den reservation som motionen medfört. Jag yrkar alliså bifall också lill reservalion 18.

Inledningsvis nämnde jag att trafikpolitiken under många och långa år värnal mer om luftfart och landsvägstrafik än om järnvägs-och båttrafik. Om vår miljö skall kunna räddas måste denna utveckling hejdas snarast, och allt som kan göras bör göras. En upprustning av glömda och försummade hamnar och vattenleder skulle kunna minska antalet dieseldrivna lastbilar på våra vägar. Elt farlyg pä 1 000 lons laslkapacilel ersäller l.ex. 50 stycken 20-tons lastbilar. I ett flertal motioner har dessa tankegångar framförts, även om man koncentrerat sig kring sjölederna och hamnarna i Uppsala, Enköping och Håbo samt uppförandet av en ny hamn i Kalmarviken. Jag yrkar dock bifall lill reservalion 24, som dessa mofioner har medfört, för någonslans skall man ju börja.

Även sjöfarlen lill Golland har i landsvägsiverns och flygfraklandets lider

fått stryka pä foten. Så finns numera endast en hamn på fastlandet med

deslinaiion Visby, och den ligger i Nynäshamn. Inle ens den direkla

sjöförbindelsen mellan Öland och Gotland finns kvar. Den. liksom förbin-

54 delsen mellan Oskarshamn och Visby, anses av del rederi som har koncession

på sjöfarlen till Golland som företagsekonomiskt olönsam. Man säger att om Prot. 1988/89:96

den södra linjen - alltså den mellan Oskarshamn och Visby - ålerinrätlas, så 13 april 1989

Sjöfart m.m.

kommer del all medföra en minskning på den norra linjen och all detta gör

verksamheten olönsam. Det är till att vara öppen för utmaningar! Med det

luristintresse som finns i Sverige skulle kanske resandeanlalet fördubblas om

resemöjligheierna ökades. Kanske är del sä alt mänga finner det ogörligt all

ta sig till Gotland sommartid just därför all del inle går all komma med på

någon bål? Flera mofioner har givit uttryck för den uppfattningen, och jag

yrkar bifall till reservalion 4.

Jag vill också yrka bifall lill reservation 5, som berör taxesättningen på färjetrafiken till Gotland. Tidigare, när tvä linjer var öppna på fart lill Golland, var del så all man räknade pris på färdbiljetten i relation lill färdslräckan. Man följde således principerna för laxesälining på järnväg. Under det sista årel som en nordlig och en sydlig linje fanns frångick man dock denna princip och satte taxan efter destinationsort - inle färdväg. Men eflersom färjan ersäller tåg för gotlänningen, tycker jag alt del är rimligt all återgå till den tidigare tillämpade prissällningsprincipen.

Jag yrkar alliså bifall lill reservalion 5.

Ett flertal motionärer har upprörts över frilidsbåtsregistret, och miljöpartiet har i reservation 3 redovisat som sin åsikt alt registrel i befintlig form bör avskaffas, dä del inle kan ses som försvarbart. All sälla in polisiära ålgärder för att jaga de frilidsbåtsägare som inle betalat in 30 kr., precis som en tidigare lalare sade, är också lilel knepigt. Det är ju faktiskt de flesta bålägarna i landet som låtit bli alt registrera sin bål.

Det kostar mer än del smakar all jaga de här brottslingarna. Har vi så goll om pengar, lycker jag alt man hellre skall övervaka landsvägarna, där det är golt om syndare.

Att det finns fartsyndare också lill sjöss är miljöpartiet medvetet om. Därför föresläs i vårt yrkande all bålar som kan framföras snabbare än med 10 knops fart skall åläggas en skatt och att det för framförande av sådana bålar bör krävas ett kompetensbevis. För detta behövs dock inget regisler. En skatt kan ju tas ut i l.ex. accisform.

Jag yrkar bifall till reservalion 3.

Så tycker jag att man bör reparera den befintliga bron över Falsterbo kanal, eftersom den sägs vara i dåligt skick. Men jag lycker inle all någon ny bro skall behöva byggas med "bärighelspengar". Jag yrkar därför bifall till reservation 7.

Innan jag slutar det här anförandel, herr talman, vill jag peka på följande något motstridiga påståenden i del aktuella belänkandel. På s. 13 sägs del: "Utskottet erinrar om del trafikpoliliska målel att erbjuda medborgarna och näringslivet i landels olika delar en lillfredsslällande, säker och miljövänlig Irafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad."

De här vackra orden las dock åtminstone delvis lillbaka på s. 27, där
utskottet säger alt del inte finns "någon anledning frän statens sida all ingripa
i företagens val av iransportlösningar. Kundernas krav måsle fä slyras av de
fördelar som olika transportalternativ kan erbjuda." Med dessa enkla men
ack så tydligt talande rader säljer man ju bort miljön, någol som miljöpariiei
aldrig kommer all slälla sig bakom. Vi anser nämligen att del finns anledning 55

Prot. 1988/89:96 för slalen att ingripa så all förelagen väljer miljövänliga transportalternativ.

13 april 1989 Jag sade i min inledning och jag upprepar del: Vi vill bistå i arbelel med

7T77 uppfyllandet av de trafikpoliliska målen, sä länge både säkerhet och

Sjöfart m.m. .\.i', .. ,. , . . ,.

miljövänlighet anses som viktiga ingredienser.

Jag yrkar bifall lill samtliga de reservationer i vilka miljöpartiet är delaktigt och vill också passa på all framföra miljöpartiels syn på elt internationellt sjöfarlsregister. Del skall bli kort, för debatten om det har redan varil läng.

Vi vill inle ha något internationellt sjöfarlsregister frän miljöpartiels sida heller, och vi är nöjda med alt ett sådanl inle kommer till stånd.

Anf. 59 BIRGER ROSOVIST (s):

Herr lalman! Försl vill jag säga några ord till Anna Wohlin-Andersson, som i sin inledning här var kritisk lill att kommunikationsminister Georg Andersson inte är här i dag. Jag vill erinra om all förra veckan kom Anna Wohlin-Andersson till mig, i sällskap med en kammarsekreterare, och bad enträget all deballen i detta ärende, som var beräknad all äga rum i går, lill varje pris skulle flyttas lill ett annat tillfälle.

Det tillfället är just nu, och det är Anna Wohlin-Andersson som har bidragit lill all debatten hålls vid detta tillfälle. Så jag lycker inte all någon skugga för den skull skall behöva falla över kommunikalionsminislern.

Herr talman! Jag har lyssnat pä debatten här. I utskottet är tonen ofta rå men hjärtlig. Jag har saknat myckel av del hjärtliga här i dag. Däremot har del funnits en del av del andra.

Belänkandel Sjöfart är myckel omfattande vad gäller innehållet. Det är mycket diversifierat. Det handlar om sjöfartsverkets verksamhet, dess resultat, pris- och servicemål. Del gäller investeringar och solidilelsmål för sjöfartsverket, och del gäller vad som skall äga rum under treårsperioden 1989-1991 i sjöfartsverkets ireårsplan.

Belänkandel gäller också medelsanvisningar lill ell slorl anlal sjöfarlsän-damäl. Det gäller sjöfartspolitiken, och del gäller koslnadsavlastning för svensk sjöfart som rör sig om 550 milj. kr.

Del gäller frågan om internationellt regisler plus den s.k. flagglagen. Frilidsbålsregislrel finns också med här.

Vidare gäller del utformningen av en lillfredsslällande Gotlandslrafik, dess turer och taxor. Därutöver finns ytterligare elt antal delar - i stort, i smått och i detaljer - vilket väl också framgått av de inlägg som redan har gjorts här.

Herr talman! Lät mig först ägna mig ät sjöfartsverket. Då vill jag säga att ulskollel anser att verkel på ett tillfredsställande sätt fullgör sina åligganden. Av betänkandet framgår alt slalsmakierna har ålagt sjöfartsverket all erbjuda sjöfarten god service, samiidigi som avgiftshöjningar skall hållas lillbaka. Del innebär ralionaliseringsåigärder, som i vissa fall kan ge anledning lill kritik, men alternativet är högre kostnader som skulle innebära ännu mera kritik.

Ulskollel anser all målsältningen rimliga koslnader och forlsatl lillfreds
slällande service har kunnal upprätlhällas. För den framtid som vi nu
debatterar kommer dessa saker all vara i fullt acceptabel balans. Att
56 bibehålla fyrar som inte längre krävs för nutida sjöfart kan inle vara verkels

uppgifl, med de ålägganden verket i övrigt har fält. Detsamma gäller tjänster Prot. 1988/89:96
i farleder som inte längre behövs eller som inte utnyttjas. 13 april 1989

Sjöfart m.m.

Effektiv, snabb, säker service i alla väder där tjänster efterfrågas är vad sjöfartsverket skall inrikta verksamheten på, och den linjen anser vi alt verket har följt. Jag säger della främst med anledning av de moderata reservationerna 19 och 20, där del uttrycks missnöje med farledsverksamhel, lolsning och säkerhelsälgärder.

I de tidigare inläggen har del sagls en del om säkerhelen i våra farvallen, framför allt Östersjön. Man har talat om förbud mol superlankrar i Öslersjön. Jag vel inle vad de som har yttrat sig här menar med supertankrar, men några fullaslade superlankrar kommer över huvud tagel inte in i Öslersjön. Vattendjupet i Bälten är inte tillräckligt för att de skall kunna flyta in här. De kan nalurliglvis komma in med dellasler, men supertankrar är lastade med råolja, och vi har ingen räoljeimport efler Sveriges östersjökust längre.

Sä farhågorna just i den delen är inte riktigt befogade. Men visst finns det risker med oljetransporler, oavsett om båtarna är stora eller små. Förra årel upplevde vi någoniing sådanl vid Gävlekuslen.

Vi kan motverka oljeutsläpp genom all utfärda bestämmelser, erbjuda service och bygga ut vårt farledsväsende och också ha tillsyn över sjöfarten på ell bra säll. Del är så vi får gä lill väga för alt undvika olyckor, men vi kan tyvärr aldrig hundraprocentigt friskriva oss från all olyckor kan inlräffa.

Frilidsbåtsregistret har också nämnts här. Det inrättades 1988. Sjöfartsverket har fält till uppgift att administrera del.

Del är rikligl all registrel inte fick den tillslulning som man beräknat. Av beräknat antal 350 000 båtar registrerades knappt hälften första året. Beräknade inkomster blev väsentligt mindre, men delsamma gällde inle kostnaderna, som inte krympte. Därför får vi nu anslå 19 milj. kr. över budgeten för att läcka brislen.

Här vilar ett tungt ansvar på de partier här i riksdagen som gäll emot detta. I valrörelsen - och redan långt dessförinnan - spred ni uppgiften alt delta regisler skulle avskaffas. Del var en onödig hisloria, som bara tillkommit för all beskalla frilidsbålsverksamheten. På det sättet försökte ni invagga många i tron all registrel skulle komma att avskaffas och inte längre ha aktualitet.

Det var ändå ungefär 150 000 båtägare som registrerade sina bålar och betalade för sig. Jag tror inte frilidsbålsregislrel kommer all avlägsnas. Jag har erfarenhet från mer än 30 års praktisk verksamhel i sjöräddningen på somrarna. Jag håller på med detta även när jag är i riksdagen. I lolstjänslen har vi myckel utryckningar och jobb med sådanl. När del här sägs all polisen och kuslbevakningen inle skall engageras för att jaga den som inle registrerat sina båtar, de har andra uppgifter all fylla, då är della en felaklig beskrivning.

Vad skall regislrei tjäna för syfte? Elt myckel vikligl syfte är all underlälia
sjöräddning och spaning efter försvunna båtar. Finns del nummer på en bål
behöver man inle lela efler en försvunnen båt genom all lela efler en som
icke är försvunnen. Kan jag i en vik eller hamn eller vid en holme konsiaiera
all dessa och dessa bålar ligger här, de är inle eftersökta, då kan jag med en
gång avskriva dem. Men är de helt anonyma måste jag fråga i varenda bål, 57

Prot. 1988/89:96 knacka på vartenda kapell och fråga: Är möjligen ni herr Svensson från
13 april 1989 Stockholm som är eftersökt? - Nej, del är jag inte!

Sjöfart m.m.

Del är för att underlätta jobbet att få lag på försvunna människor som detta båtregister har inrättats. Om man kan inrikta verksamheten på verklig spaning efter sådana som kanske behöver hjälp, då gör man det mycket lättare om man på ett enkelt sätt kan sovra bort dem som inle på någol säll är inblandade i historien.

Det finns mänga andra skäl lill att vi skall ha detta regisler. Jag hinner inle gå in på det ytterligare. Men häll inte pä och skräm med alt detta är första steget till att införa skatter. Jag vill tala om för Tom Heyman, all denna fråga har vi i del parti jag representerar penetrerat ganska ingående. Vi har ett kongressbeslut på alt en båtskalt inle kan bli aktuell.

Jag vel inle om ni forlfarande tror att ni skall komma i regeringsställning så att del är därför ni är rädda för att elt båtregister skall medföra skatt, del känner jag inle lill, men frän vårl håll är del inte aktuellt. Registret är till för att tillföra bållivet någonting posilivl.

Gollandslrafiken finns med i belänkandet. Jag förslår alt en del av dem som sitter i bänkarna skall ta upp detta för resp. partier.

Gollandslrafiken bedrivs sedan början av 1970-lalel genom en konces-sionsgivning. Del sker ett anbudsförfarande. Koncessionen innebär också irafikeringsplikt. Transporträdet bestämmer taxor, turlistor och irafikuibud. Vi bestämmer här i riksdagen hur mycket vi skall ge transporirådel för all kunna hålla taxor, turer och alll delta av en rimlig omfattning som sträcker sig året runt och inle bara under de lönsamma sommarveckorna.

I motioner reses krav på lägre priser, högre komfort pä båtarna, mera turer, flera hamnar som skall trafikeras, fri trafik under sommarmånaderna osv. Men ingen har ställt krav på ökade anslag. Inom del föreslagna anslaget, 37 milj. kr., kan man omöjligen slå lill tjänst med allt della. Då finge man höja priserna kraftigt eller minska på turulbudel eller la lägre komforl. På del sätt man nu lagt upp trafiken tror jag man håller en hygglig balans.

Miljöparliels represenlanl var illa insatt i detta. Han är ny i riksdagen så jag har visst överseende.

En Iredjedel av person- och godslrafik som sker pä Gotland går över en hamn i södra Sverige, nämligen Oskarshamn. Den trafiken upprätthålls årel runt. Del finns alltså två ärelrunlhamnar pä fastlandet som betjänar Gollandslrafiken. Så har del varit i många år.

Men del är något märkligt med den södra leden. Trafiken pä den norra
delen är koncentrerad till en hamn, det går bra och hjälper till att hålla
kostnaderna nere. När del gäller den södra delen är del många som kämpar
för alt man skall splittra upp trafiken. Man talar för flera hamnar. Väslervik,
Grönkullavik på Öland och Oskarshamn. Men även detta måste man väga in
i kostnadsbilden. Den kapacitet färjorna har är tillräcklig. Del finns
tillräckligt mänga bilplalser och platser för passagerare på färjorna. Självfal
let kan del vara så alt man vid något eller några veckoslut under sommaren
inle kommer med just den lur man har tänkt sig, men i vilket trafikmedel gör
man det milt under toppdagar eller loppkvällar? Man måste boka och
beställa i förväg. Om man nu splittrar upp den södra trafiken lill flera slällen
58 måsle det innebära högre koslnader. I ralionaliseringssyfte har man sagt; Vi

utnyttjar en hamn på södra leden och sätter in en stor bål, som får gå två Prot. 1988/89:96
gånger om dygnei. 13 april 1989

Sjöfart m.m.

Del är ganska häpnadsväckande, i varje fall för mig som kommer frän detta län, att läsa motionen frän fru Hasselström Nyvall, som beklagar sig över att Kalmar län har missat 80 000 resenärer som tidigare åkte den vägen till Gotland. Kalmar län, som också satsar på turism, har förlorat 80 000 passerande.

Del är så, Ingrid Hasselslröm Nyvall, alt när man koncentrerade trafiken, och Västerviksleden försvann, ökade i stället Oskarshamn i fråga antalet passerande med dessa 80 000. Oskarshamn ligger också i Kalmar län, jag vill bara tala om del. Man kan inle konstatera någon nämnvärd minskning sedan trafiken koncentrerats. 1987 var del ca 240 000 passagerare och 1988 var del 232 000 totalt på den södra leden under sommarmånaderna. Denna fluktuation på 8 000 av en kvarts miljon kan hänföras till dåligt väder eller andra omständigheter.

Staten går in med 37 milj. kr. på ett förslagsanslag för all hålla taxor nere och för att hålla en rimlig trafik lill Gotland året runt. Skulle man utöka detta och sväva ul i alla önskemålen, då räcker inle 37 milj. kr. Del kan jag lugnl konsiaiera.

Herr lalman! Rederistödel och stöd lill svensk sjöfartsnäring finns också med i betänkandet.

Svensk sjöfartsnäring, undantaget färjorna, har avlaslals ca 40 % av lönekostnaderna för sjöfolket som har svenskl kolleklivavial ombord pä bålarna. Del sker en älerbetalning av cirka hälften av de av redarna erlagda sociala kostnaderna och hela den erlagda sjömansskatten.

Man har gjort beräkningar på att del rör sig om totalt 550 milj. kr. Det är således ell förslagsanslag som pä det sättet går tillbaka till svensk rederinäring, men som tidigare har kommit in genom erlagda avgifter. Denna konstruktion betraktar vi från socialdemokratiskt håll som en svensk modell för all ge svensk rederinäring konkurrenskraft pä en kostnadsmässigt besvärlig internationell marknad. Vi betraktar detta som en långsiktig lösning. Jag vill understryka det.

Ulskottsmajoriielen avvisar förslaget om s.k. internationella regisler. När jag lyssnade på Anna Wohlin-Andersson noterade jag att redareföreningens lobbyverksamhet har gått hem ifrån kölsvin lill masllopp i vad gäller den borgerliga inslällningen och synen pä de internationella registren. Detta kan jag även säga lill Hugo Bergdahl.

Vi har diskuterat della tidigare. Ni vel var vi står. Vi ändrar oss inle. Vi är
inle beredda all slödja idéer som innebär all billig, oftast kraftigt underbe-
lald arbetskraft anställd på indiska, filippinska eller inga avtal alls skall vara
del bränsle som håller svenska farlyg i gång och ger den vinst på i näringen
investerat kapilal som eftersträvas. Del gäller inte bara de ombordanslälldas
löner. Det gäller också den arbetsrätt och de sociala förmåner som vi anser
vara självklara på svenska arbetsplatser på svenskt område, dvs. svenskflag
gade farlyg. Även della skulle ju försvinna om s.k. inlernalionella regisler
finge tillämpas. Del är ju della som är anledningen lill alt man vill ha dem.
Man vill minska koslnaderna genom all komma ifrån dessa belasiningar, som
man från arbetsgivarsidan kallar det. Besättningarna på svenskflaggade 59

Prot. 1988/89:96 fartyg skall lyda under svenska arbetsrättslagar och arbeta enligl svenska
13 april 1989 avtal. Allt detta har vi förespråkat tidigare. Vi ändrar oss inte, inle en tum.

Sjöfart m.m.

De norska och danska registren, NIS och DIS, har nämnts. Det finns en irritation från ell par håll därför alt farlyg registrerade i dessa regisler nu har släppts in och får gå i svensk kustfart. Anna Wohlin-Andersson har tidigare haft en interpellationsdebatl med kommunikalionsminislern om denna fråga. Han redogjorde för sammanhanget. Jag tycker att Anna Wohlin-Andersson borde ha förstått vad han menade. Förklaringen var mycket bra. Läl mig då ytterligare försöka utveckla detta utifrån min ringa nivå.

Hur många båtar som kan komma och gå och konkurrera med svenskl tonnage tror Anna Wohlin-Andersson all del rör sig om? Del är en myckel marginell del. Vi har inrättat vårt s.k. register enligt svensk modell, vilket jag har redogjort för. Våra farlyg får ä andra sidan gå i dansk kuslfarl. Vi har ganska många svenska farlyg som går i dansk kustfart, betydligt fler än danskarna har som går i Sverige. Vi är också slörre i Norge än vad norrmännen är hos oss. Om vi skulle ha sagl alt de norska och danska fartygen inte får komma hit, skulle vi ha mötts av motsvarande åtgärder från deras sida. Vi skulle förlora betydligt mer än vad vi nu kan vinna.

Lät oss fullfölja den tanke som Anna Wohlin-Andersson tog upp här, att bohuslänningar och andra som har svenska farlyg som går i kuslsjöfarl skulle tröttna och registrera sina båtar i Norge och börja köra billigt på den svenska kusten. Det innebär i första hand all de får sparka i land sina släktingar, vänner och bekanta som är anställda pä båtarna. De bohuslänska båtarna bemannas oftast på det sättet. Det rör sig mer eller mindre om familjeförelag. Man måste sparka i land sina besättningar och ta hit folk som anställs på sädana avtal som vi tidigare har nämnt. Filippinare och kineser skall komma ombord på båtar från l.ex. Tjörn.

Jag tror inte alt del blir aktuellt. Jag tror inle all man kommer all göra på del sättet. Med hjälp av det stöd vi har gett dessa båtägare och med hjälp av den 40-procentiga kostnadsavlastningen för lönerna har man från deras sida uttalat lill mig all man kan klara konkurrensen.

Antag all del kommer utländska besättningar till dessa bålar. Dessa bålar håller till här 12 månader om året och går på vår svenska kust. Fyra lill fem månader om året, Anna Wohlin-Andersson, är del is, del är tjocka och dimma. Det är besvärliga väderleksförhållanden, och det finns is och problem därmed uppe i Bottenviken och i Bottenhavet. Vad tror ni all det skulle vara för förtjänst med att gå med någon besättningsman som kommer från ett söderut liggande land som aldrig har sett is och aldrig upplevt våra förhållanden? Han är visserligen anställd för en tredjedel av den lön som en svensk besättningsman eller en erfaren man som känner lill svenska vinterförhållanden har. Jag tror inte att det är någon vinst att anställa folk med betydligt lägre löner och tro alt man fortfarande skall få samma jobb och samma fraktarbete uträttat. Jag tror att ni hyser en myckel överdriven farhåga.

Danmark och Norge har försökt lösa problemel genom alt inrätta NIS och

DIS. Vi vet dock att det inle är någon lycklig lösning för norskt sjöfolk. Man

har visserligen fåll flera farlyg under norsk flagg. Det kanske finns elt par

60 norrmän ombord på båtarna, och resten är folk ifrån världens alla hörn som

går där med låga inkomster. Skall vi ha det på det sättet bara för all slå vakl Prot. 1988/89:96

om en svensk handelsflotta? Det skulle då finnas en flagga och en Ijushårig 13 april 1989

befälhavare och maskinchef. Resten av besällningen skulle vara folk som ~7~I

. ,.. j , ,,.... ,,. .,,. Sjöfartm.m.

kommer långt borlifran och som gar dar underbetalda i misar. Vi vill inte vara

med om della frän socialdemokratiskt häll.

Ni har också krävt alt den s.k. flagglagen nu skall upphävas. Flagglagen begränsar möjligheten att sälja ul fartyg ifrån Sverige. Den gäller enligt beslul fram lill kommande årsskifte. Den kan förlängas. Frågan är under beredning. Förslag till beslut i denna fråga, om del skall bli en förlängning eller inte, kommer i god lid före årsskiftet. Fram lill dess förespråkar vi frän utskollels sida att ingen åtgärd vidtas.

Herr talman! Med del anförda ber jag att få yrka bifall till hemställan i trafikutskottets betänkande nr 12 på samtliga punkter.

Anf. 60 TOM HEYMAN (m) replik;

Herr talman! Jag vill inle dra i gång någon stor debatt om båtregistret, eftersom det trots allt är en detaljfråga i sammanhanget. Vi har olika uppfattningar om nyttan och nödvändigheten av ett sådanl register, och vi lär väl knappast kunna övertyga varandra. Jag har bara med lacksamhel noterat all socialdemokralerna har ett kongressbeslut pä all man inle skall införa någon bålskatt.

När del gäller sjöfartsverkets anslagsäskanden och verksamhet är vi i stort sett ense på de allra flesta punkter. Del vi har anfört i reservalionerna 19 och 20 gäller detaljer. Vi tycker all del finns alltför myckel strikta regler och alt dessa skulle kunna luckras upp och anpassas bättre lill vad näringen och säkerhelen kräver. Del behöver inte vara så strikta och i vissa fall rigida regler som i dag.

Birger Rosqvist log upp rederistödet och flagglagen. De är väl kanske de för näringen mera väsentliga frågorna. Del är rikligl att man har valt en egen svensk modell för all lösa del svenska överkostnadsproblemel. Den svenska modellen håller dock inle. Det är en hell egen lösning, som knappast - i alla fall enligt mitt bedömande - kommer all accepteras av EG-länderna när man kommer så långt. Det här blir en ren subvention av ell slag som man i övrigt i EG arbetar för att la bort. Det är tveksamt om svenska rederier kommer all kunna arbeta på en EG-marknad om man har detta ensidiga slöd.

Om näringen inle kan bära de sociala avgifterna-vilket den uppenbarligen inle kan - vem skall då bära dem? Vem skall bära dem för andra verksamheter i Sverige där vi hamnar fel? Skall vi ha skattefrihet för tekoindustrin och gruvindustrin? Skall vi successivt ha skattefrihet för de näringar där det svenska högkostnads- och högskallelägel inle räcker lill för alt näringen skall kunna bära avgifterna? Den svenska modellen häller inle i detta avseende.

Birger Rosqvisl nedvärderar faran med bålar under elt internationellt register. Han säger alt del inle kommer all segla några filippinare och kineser uppe i Bottenhavet i is och dimma. Det är möjligl - kanske lycker inle kineserna om Bottenhavet, med is och dimma. Men det kommer andra besättningar, och de kommer relativt snart.

Vi börjar redan se NIS-regislrerade båtar med polsk besättning, och 61

Prot. 1988/89:96 polackerna är inte längre bort frän Luleå än vi själva är. Deärockså vana vid

13 april 1989 tjocka, dimma, drivis, hagel och allt vad vi kan räkna upp. Polackerna seglar

'7~. naturligtvis lill lägre koslnader men har fortfarande löner som inle pä något

Sjöfartm.m. => " re

sätt innebär misär när de bor i Polen. Det är löner som är bra enligl polska

förhållanden men som är billiga för svenska förhållanden.

Del är där vi kommer att få konkurrensen. Om vi inte skall fortsätta att

driva svensk sjöfart helt enligt subsidielinjen måste vi vidta förändringar.

Anf. 61 HUGO BERGDAHL (fp) replik;

Herr talman! Birger Rosqvist lalar om en livskraftig handelsflolla. I del fallel har både Birger Rosqvist och jag samma målsättning, men vi skiljer oss beträffande lösningarna och metoderna för att komma dit.

Jag vill använda uttryckssättet alt Birger Rosqvist tillhör nejsägarna. Han vill vara rikligl karsk och säger att vi inte viker en tum från de lösningar som riksdagen har beslutat om för några månader sedan. Del låter givelvis karskt, men om verkligheten försätter oss i situationen att vår handelsflotta krymper ytterligare och inte kan hävda sig i konkurrensen, dä undrar jag om Birger Rosqvisl kan låta lika karsk.

Beträffande ett internalionelll register: Del är tråkigt att också Birger Rosqvisl kommer in på del som Viola Claesson fidigare var inne på, olika skräckskildringar. Birger Rosqvist talar om filippinare och kineser som om del skulle vara några andra klassens människor, och han pratar om ljusa befäl och mörkhåriga sjömän på bålarna. Utifrån den debalt som förs i del svenska samhällel om hur vi skall se pä olika folkgrupper tycker jag att vi borde hälla oss borta från en sådan debattnivå.

Jag skulle gärna vilja ha svar på frågan: Är del forlfarande Irafikulskotlels ordförandes uppfattning att man enligt svensk rättsuppfattning inle kan länka sig att införa elt internationellt regisler? Vidhåller Birger Rosqvist den uppfattningen? Om han gör del, lycker jag alt han borde tala med sina partivänner i Norge, där man har elt internationellt regisler, och fråga dem om de anser alt det registret är oförenligt med norsk rällsuppfailning. Del är alllid inlressanl all undersöka sådana frågeställningar och utveckla dem vidare.

I fråga om fritidsbåtsregislret lycker jag alt Birger Rosqvist invecklar sig i att söka förklaringar till varför registret skall vara kvar. Från vårl håll vill vi ha bort det. Förklaringen nu är all sjöräddningen kräver detta register. Varför dä ha ell register för båtar i våra sjöar? Jag tror inte att argumenteringen går hem.

Sedan gäller del skatt eller avgift. Vi skall inte ha någon båtskalt, säger Birger Rosqvisl. Nej, men del blir en avgift. Jag frågar: Vad är del för skillnad för den enskilde båtägaren om det är en skall eller en avgift?

Anf. 62 HANS LINDFORSS (mp) replik;

Herr talman! Birger Rosqvist fillrättavisar mig pä ett vänligt sätt. Han

säger all jag var felinformerad beiräffande vad jag sade i milt förra

anförande. Jag tackar för den tillrättavisningen och är mycket glad ål att jag

hade fel - all del faktiskt finns färjetrafik även från en sydlig hamn.

62 Men dä kvarstår frågan: Hur är det med taxan? Vi har en reservalion i den

Sjöfartm.m.

frågan också. Är jag felunderrältad även pä den här punkten? Har man Prot. 1988/89:96 frångått SJ:s principer vid taxesältningen? I så fall skulle jag vilja vela 13 april 1989 varför.

Färjan är i stort sett gotlänningarnas tåg. Men det finns väl inga planer på alt man skall få betala lika myckel för en resa till Stockholm med låg oavsett var man bor? Något sådant har jag inte hört talas om.

Jag är tacksam för ett svar på frågan.

Anf. 63 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c) replik;

Herr lalman! Jag ställde fyra frågor till Birger Rosqvist. Jag fick svar på tvä. Det är alllid någol.

Jag frågade om socialdemokraterna anser del viktigt att ha en större svenskflaggad handelsflolla än vi har i dag - ja eller nej. Jag tolkar Birger Rosqvists svar så att svaret är nej. Del skulle bero på att bara befälhavaren och flaggan skulle vara svenska. Är det orsaken lill att ni inle lägger fram någol positivt förslag i stället för förslaget om ell inlernalionelll register? Är del orsaken till att ni inle vill göra någonting åt att den svenska handelsflottan ständigt minskar i omfattning?

Jag frågade om kustfarten - den frågan fick jag inte svar på. Jag har frågat Georg Andersson tre gånger, och jag får inte heller svar av Birger Rosqvist. Varför betyder inle talet om utsugning av arbetskraften, den svenska arbetsrätten och de svenska sjömännens arbetsplatser någonting när man släpper in NIS- och DIS-fartyg i den svenska kuslsjöfarlen? Den frågan skulle jag absolul vilja ha svar pä.

Birger Rosqvisl säger: Det blir inte så många, för de vill inle komma hit. Det är folk från varmare länder som inte vill jobba i den is och tjocka som vi har. Det är klart alt jag vel alt vattnet fryser när temperaturen är under noll.

Men eftersom det norska registrel är ett öppet register kan vi få ryska, polska och östtyska bålar. Och del är precis som moderaternas talesman sade: De är inte främmande för is och kyla, och de får bättre betalt vid den svenska kustsjöfarten eftersom bemanningskoslnaderna här ligger högre än för båtar i NIS, trots del stöd som vi gemensamt genomförde. Dä säger Birger Rosqvisl: Om vi inte hade gått med på detta hade vi inte kunnat trafikera de norska och danska kusterna. Men de är ju de som har hittat på det öppna regislret, som ni inte vill ha. Men sedan släpper ni in dem här och säger alt det är okej eftersom vi har detta andra stöd. Men det innebär ingen lösning pä problemel. Vi ger 550 miljoner men får ändå se kustsjöfarlen försvinna någonslans - del är jag uppriktigt rädd för. Del gäller speciellt östkusten, eflersom det är där vi kommer att få konkurrens från öststaterna, som sannerligen inle är främmande för kyla.

Till slut beträffande frilidsbåtsregistret; Vi var med pä det registret, och vi länker sannerligen inle ändra oss därför att hälften av båtägarna inte velat ställa upp pä det. Om vi har en lag som säger all folk skall registrera sina bålar, då skall de göra det. Vi skall inte la lillbaka lagen därför att människorna inle vill följa den.

Prot. 1988/89:96 Anf. 64 BIRGER ROSQVIST (s) replik:

13 april 1989 ' Herr talman! Jag vill vända mig till Hans Lindforss. Han frågar om

~ ' laxesättningen i Gollandslrafiken. När koncessionstrafiken infördes och

Sjöfartm.m. , , , , , .,, ,..,=,,,..

staten bestämde taxorna, relaterades de till motsvarande sträcka pa SJ:s lag i

andra klass. Del skulle kosta lika myckel alt åka med Gotlandsbålarna.

Men det är inte staten som bestämmer hur myckel SJ skall la för sina biljetter - det får SJ bestämma. SJ har också infört en lång rad raballer av olika slag som inte på någol sätt är tillämpliga i Gollandslrafiken.

Av den anledningen har man gäll ifrån knylningen lill SJ:s biljettpriser. Men om man jämför är del inle myckel som skiljer mellan låg och färja för vissa relationer.

SJ har nu infört "röda" avgängar. I Gollandslrafiken inför man fr.o.m. denna sommar inle mindre än tre färger pä sina biljetter. Hur biljettpriset skall tas ul har man kommit fram lill andra riktlinjer för. Jag tror inle att man kan säga all delta direkt missgynnar Gotlandstrafiken.

Anf. 65 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c) replik: Herr talman! Birger Rosqvisl talade om vilken färg det är på biljetterna lill Golland. Vi som diskulerar sjöfart vill diskutera vilken färg del skall vara på flaggorna på de bålar som går i internationell sjöfart. Innan denna debatt är slut vill jag ha ett svar från Birger Rosqvisl på varför båtar som inle uppfyller de normer som Birger Rosqvist anser är vettiga och riktiga får gä i svensk kustsjöfart. Jag vill också ha elt svar på vilka positiva ålgärder ni vill vidta om ni vill ha en svensk handelssjöfart.

Anf. 66 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! Talmanskonferensen har i dag vädjat till ledamöterna att försöka begränsa sin lalelid. Jag skall inte bara villfara denna önskan, utan t.o.m. minimera min taletid i så måtto alt jag bara yrkar bifall till reservalion 1, som moderalerna ensamma står bakom, om sjömansskatt och sociala avgifter i skalleulskoltets betänkande 21. Jag yrkar även bifall lill reservation 2 om skatteregler för partrederier och investeringar i fartyg.

Om någon är intresserad av någon närmare motivering hänvisar jag till utskollels betänkande.

Anf. 67 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):

Herr lalman! Del är en stor fördel all även riksdagen ibland kan slå tvä flugor i en smäll genom alt slå ihop debatter. Jag kommer därför dels all ta upp fartygsbeskattningen, dels säga några ord om turisttrafiken lill Golland.

Del är inget nyll yrkande som framförs i folkparlimolionen T234 angående möjlighelen all använda investeringsfondsmedel också för inköp av begagnade farlyg. Men det förtjänar all upprepas att denna begränsning bör las bort.

Kommunikalionsminislern sade i kammaren i förra tisdagens interpellationsdebatl om svensk kustsjöfart, alt bemanningskoslnaderna är en ganska liten del av ell fartygs totalkostnader. Det är en rad andra faktorer som belyder mer. Slalsrådel nämnde där bl.a. farlygels anskaffningsvärde, finansiering, kvalilel och effektiviiel. Är del då inte rimligt att minska 64

Sjöfartm.m.

kapitalkostnaden och underlätta finansiering genom all invesleringsfonder- PrOt. 1988/89:96 na får användas? Särskilt kuslsjöfarlen skulle därigenom kunna öka både i 13 april 1989 kvalilel och effektivitet. Detta är inle minsl viktigt i del nya konkurrensläge som uppstått och som tidigare talare tagit upp.

Övriga synpunkter kring sjöfarten och frågan om inlernalionelll regisler har från folkpartiets sida redan förts fram av Hugo Bergdahl. Jag yrkar därför nu bara bifall till reservation 2 och i övrigt lill hemställan i betänkande SkU21.

Herr lalman! Jag har tidigare hänvisat lill den interpellationsdebatt som ägde rum tisdagen den 4 april här i kammaren. Då behandlades också iransporisiödet till Gollandslrafiken och frågor kring avtalet med del nya rederiet Nordström & Thulin. Eflersom avtalet med della rederi visar pä möjligheten till ett kompletterande irafikuibud under högsäsong, uttryckte jag som represenlanl för Kalmar län den stora besvikelse många känner över att någon turisllrafik mellan vårt län och Gotland inle kommer i gäng i år. Basförbindelsen mellan Oskarshamn och Visby har inle möjlighel att ta hand om den ökade efterfrågan i juli. Detta märktes redan förra året då många avstod från att resa på grund av svårigheterna att boka plats.

Birger Rosqvisl har redan framfört att det inte finns någon som inle har kunnal komma med. Jag har tyvärr inte kunnat fä fram statistiken för 1988. Men enligt de uppgifter som fördes fram förra sommaren, och som inte har motsagts under hösten, var del svårt all komma med bålarna. Del var svårigheter med bokningarna. Bara från min ringa horisont hörde jag talas om flera människor som avsiod från en Gollandsresa, eflersom del inle gick alt boka plats. Dessutom var del många svårigheter med katamaranen från Väslervik som fick ställas in mänga gånger. Slutligen avsiod folk från att åka med den.

Jag vill inle misstro Birger Rosqvists uppgifter, men del förefaller mig ändå egendomligt all alla 86 000 människor som sommaren för tvä är sedan åkte från Västervik nu skulle ha flyttat över till Oskarshamn. Det är ju ändå ett något annorlunda upptagningsområde. Jag tror all det är viktigt alt det för del befolkningsmässigt stora området i norra delen av södra Sverige finns fillgång till utskeppningshamn under högsäsong.

Koncessionsrederiel vill inle köra sträckan Öland-Visby. Där tycker vi att ett annat rederi kan få ta över. Det gäller ju i första hand ren luristtrafik, mest dagsutflykter, som inte konkurrerar med Oskarshamn. De liberaliseringssträvanden som finns pä sä många andra områden inom trafiken tycker vi kunde få märkas även när det gäller den viktiga turisltrafiken mellan de tvä länen Kalmar och Gotland. Turismen belyder där i dag alll mer och är den viktigaste näringsgrenen efter jordbruket.

Herr lalman! Reklam är möjligen förbjuden i riksdagens kammare, men inle information. Jag vill därför la tillfället i akt att tala om att Skansen under pingsthelgen har speciella Ölandsdagar där öns alla attraktioner visas. Det hade varil välkommet om en förbindelse med Gotland också hade ingått bland dessa attraktioner - en förbindelse som bl.a. skulle möjliggöra dagsutflykter mellan öarna. I förhoppning om att delta blir möjligt nästa år yrkar jag bifall till reservation 4 i trafikutskottets belänkande 12 saml lill

5 Riksdagens protokoll 1988/89:96

Prot. 1988/89:96 övriga reservationer där folkpartiet är representerat.
13 april 1989 Till sist måste jag i egenskap av ledamot i kustbevakningens styrelse kort få

,..r kommentera något av vad som sagts om kustbevakningen med anledning av

vpk;s motion. Kustbevakningens omorganisation har behandlats i två betänkanden. Del förslå belänkandel ledde lill alt kustbevakningen blev en civil myndighet från den 1 juli förra årel, en myndighet under försvarsdepartementet. Organisationen är således klar. Del är inle som det slår i betänkandet. I det andra betänkandet, som presenteras nästa torsdag, skall arbetsuppgifterna belysas ytterligare. Kustbevakningens styrelse har fått en sådan sammansättning att det skall främja samarbetet mellan myndigheten, sjöfartsverket, polisen och tullen. Vi politiska representanter i styrelsen, Sten Östlund och jag, kommer på alla säll alt arbeta för samarbete och inle för dubbelarbete.

Anf. 68 SVERRE PALM (s):

Herr talman! I skatteutskottets del av debatten om sjöfartspolitiken behandlas fem motioner om sjöfartsbeskatlningen m.m. Till betänkandet har fogats två reservationer.

I reservation 1 av moderaterna begärs förslag om reduktion av de sociala avgifterna för sjömän. Man begär också befrielse från sjömansskatten för tjänstgöring på svenska handelsfartyg i fjärrfart. Dessa frågor avgjordes av riksdagen under förra riksmötet, och då i stor politisk enighet. Efter ingående prövning stannade riksdagen då för ett syslem med konlantstöd som den metod som bäst tillgodosåg sjöfartsnäringens krav på sänkta bemanningskostnader. Vid den nu gjorda prövningen vidhåller man i utskottet riksdagens beslut. Jag yrkar avslag på reservalion 1.

Reservalion 2 slår samlliga borgerliga partier bakom.

Här kräver man förändringar i avdragsreglerna för parirederi samt friare regler för investeringsfondernas användande.

Partrederiernas skatteregler är föremål för övervägande i URF, utredningen om reformerad företagsbeskattning. Del finns därför ingen anledning för riksdagen att nu pröva denna fråga. Riksdagen avslog våren 1988 det nu upprepade yrkandet. Utskottet är inte heller nu berett att göra någol ändrat uttalande.

Även frågan om investeringsfonderna har nyligen behandlats av riksdagen. Frågan om investeringsfonderna bereds också i URF. Utskottet vidhåller alt förbudet att använda medel ur invesleringsfonder lill invesleringar i begagnade fartyg skall kvarstå. Reservationen avstyrks.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskollels hemställan. _

Anf. 69 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c) replik:
Herr lalman! Socialdemokraterna med Sverre Palm som talesman hänvi
sar lill utredningar för alt säga nej lill bättre skatteregler för partrederierna
och för invesleringar i andrahandslonnage. Det har man gjort de senaste sex
åren. Jag lycker att del är fullständigt idiotiskt all år efter år hänvisa lill
utredningar, när man kan vidta så pass enkla ålgärder.
Jag skulle vilja vela varför ni inte vill alt man skall kunna använda
66 invesleringsfondsmedel för investeringar i begagnade fartyg. Jag vill inte

höra att det är på grund av alt en utredning pågår. Jag vill veta varför ni inte Prot. 1988/89:96 vill göra det. Som Ingrid Hasselström Nyvall påpekade sade kommunika- 13 april 1989 tionsminislern i förra veckan all ett område där de svenska fartygen kan konkurrera med NIS-och DIS-fartyg är just i fråga om kapitalkostnader. Del vore synnerligen logiskt om Sverre Palm och hans partikamrater sade ja lill att öppna investeringsfonderna för sådana ändamål som vi här yrkar.

Anf. 70 SVERRE PALM (s) replik;

Herr lalman! Till Anna Wohlin-Andersson vill jag säga alt det är skillnad på redare och redare. De stora rederierna går faktiskt bra i dag. Det räcker med att titta i deras bokslut för all förslå alt dessa rederier har mycket god likviditet och stor soliditet. Möjligen kan de mindre rederierna behöva något slags investeringsslimulans i framtiden. Men ett lössläppande av medel ur investeringsfonderna innebär inle direkt nya investeringar. Sä enkell är del. Vi skulle få även kontrollproblem om vi skulle släppa dem för investeringar i begagnade farlyg. Vi behöver också avvakta de förhoppningsvis positiva effekterna av det sjöfartspoliliska beslul som vi har fatlat.

Jag log kontakt med Sjöfolksförbundet i dag på förmiddagen. Där omtalade man all 18 fartyg inflaggals till Sverige sedan den 1 december 1988. Del är fler på gäng, sade man. Det pågår även diskussioner om all flagga hem lanklonnage, någol som alla bedömare inte har troll på.

Jag vill påstå att enskilda redare är ganska nöjda med gällande sjöfartspolitiska beslut.

Anf. 71 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c) replik;

Herr lalman! Del var ålminslone en orsak, att de stora rederierna skulle gå bra. Om man sänker sill dödviklstal från 7 miljoner ton lill 2 miljoner lon och flaggar ul reslen, kan man nalurliglvis säga all del går bra. Men nu lalar jag om bålar under svensk flagg i framför alll kuslsjöfarl. Jag frågade Georg Andersson hur dessa skall kunna konkurrera när deras bemanningskostnader fortfarande ligger högre än DIS- och NIS-fartygens. Då svarade Georg Andersson att de kan konkurrera med lägre kapitalkostnader. När jag frågar Sverre Palm varför man inte vill se till all de får lägre kapitalkostnader, svarar Sverre Palm all vi skall vänla och se hur del går för dem när man har sänkt bemanningskostnaderna. Jag tycker att del här verkar vara någol av en ond cirkel.

Anf. 72 EWY MÖLLER (m);

Herr lalman! Jag har tillsammans med Agne Hansson - under den allmänna moiionsperioden - väckt en molion, T606, angående färjeirafiken mellan Väslervik och Visby under sommarfid. Det är den som jag här skall uppehålla mig vid.

Motionen har behandlats i utskollsbetänkande TU12. Utskollsmajorile-ten har avstyrkt motionen med följande motivering: "Enligl vad utskottet erfarit har del tonnage som används i trafiken mellan Oskarshamn och Visby tillräcklig kapacitet för att transportera samlliga resande på den linjen samt

på linjerna mellan Västervik och Visby ." Man hänvisar också lill alt

rederiet inle finner irafik mellan Väslervik och Visby företagsekonomiskt 67

Prot. 1988/89:96 motiverad. Man erinrar vidare om del trafikpolitiska målel all erbjuda
13 april 1989 medborgarna och näringslivet i olika delar av landet en tillfredsställande,

Sjöfartm.m.

säker och miljövänlig Irafikförsörjning till lägsta möjliga koslnader. Detta är naturligtvis en myckel bra målsättning - dvs. om man lever upp till den. Del ställningstagande utskoltsmajoriteten nu gjort när det gäller färjetrafiken Väslervik-Visby går stick i stäv med den målsältningen.

Det är förvånande alt utskottet så lilel tar hänsyn till de faktiska förhållandena och den verklighet som råder.

Den nedläggning av färjeirafiken som skett innebär en allvarlig försämring utifrån den målsättning man hänvisar till.

Färjelinjen har sommartid alllid varit den mest frekvenla linjen mellan Gotland och fastlandet. Den har varit del klart populäraste alternativet för båtresor till Visby och - då den fanns - den enda lönsamma linjen. Den skulle med all säkerhel även i dag bära sina koslnader på del underlag som fanns före 1988, då färjelinjen avsevärt försämrades, för alt hell försvinna under 1989.

Nedläggningen innebär all man över huvud tagel inle tar hänsyn till den resande allmänhetens önskemål. En klar styrning och koncentration rimmar dåligl med konsumenternas fria val. Jag anser att det måste vara allmänhetens efterfrågan och valfrihet, inle polifiska beslut, som avgör vilken resväg man skall använda.

Staten reglerar nu genom transporirådel irafiken från och till Golland. Statens ekonomiska engagemang regleras sedan den 1 januari 1988 genom avtal med rederiet Nordström & Thulin.

I en punkt i avtalet står del all det skulle finnas möjligheter till - förutom ell statsunderstött basutbud året om - även ett kompletterande Irafikuibud under högsäsong. Man trodde att den delen i avtalet skulle leda till en god trafikförsörjning under högsäsongen.

Men detta rederi medverkade omedelbart till en försämrad passagerartrafik mellan Västervik och Visby genom att ersätta den tidigare färjetrafiken med en kalamaranlrafik, vilken nalurliglvis blev en stor besvikelse och gjorde all passagerarantalet minskade drastiskt.

1987 utnyttjade 83 500 resande och 22 000 fordon färjeförbindelsen från Väslervik. 1988 var det endast 11 000 resande, och av naturliga skäl inga fordon. Man styrde medvetet de resande till andra hamnar. Nu har rederiet lagt ned linjen med motiveringen alt den inle är ekonomiskt motiverad. Underlagd för den ekonomiska beräkningen måsle vara den minskning av resefrekvensen som uppstod genom katamaranlrafiken. Många turer fick inställas på grund av kalamaranens dåliga sjöegenskaper vid dåligt väder.

Som jag nämnde förut var linjen lönsam före denna försämring.

Golland förlorade många turister med denna försämrade färjelrafik. De turister som hänvisades lill Oskarshamn har hell enkelt inte åkt lill Gotland. Det bekräftas av den vikande resefrekvensen lolall 1988, även om del framskymtat i debatten all del inle varit någon slörre minskning. Det stämmer inte med verkligheten.

Jag anser att om rederiet Nordström & Thulin inle kan leva upp lill del som

slår i avlalel om all föra en god lurisilrafik under högsäsongen, borde

68 regeringen genom iransporlrådet påverka rederiet all under sommartid

Sjöfartm.m.

återuppta den reguljära färjeirafiken mellan Västervik och Visby, och Prot. 1988/89:96 därmed uppfylla den målsättning man hänvisar lill i belänkandet - och vad 13 april 1989 som står i avtalet.

Del är också sä, att nedläggningen kommer alt innebära en koncentration av luristströmmen på fastlandel. Della innebär en ökad belastning på miljön genom mer koncentrerade utsläpp. Därför är del viktigt att landlrafiken sprids på flera hamnar och vägar- annars rimmar del dåligt med målsättningen om en säker och miljövänlig Irafikförsörjning lill mindre koslnader.

Statsmakterna har också ett ansvar för all skapa ett energisnålare samhälle. Linjeslräckan Västervik-Visby är med bred marginal det kortaste avståndet mellan Gotland och fastlandet. I restid skiljer del 45 minuter. Helt naturiigi måsle denna sträcka vara all föredra rent samhällsekonomiskt. Den måste också rimligtvis minska energikonsumtionen. Förhoppningsvis kommer statsmakterna, rederiet och den utskotlsmajoritel, med Birger Rosqvisl i spetsen, som avstyrkt motionen lill insikt om detta så småningom.

En färjelinje mellan Västervik och Visby måsle ses som en stimulans för turisltrafiken. Vi måste se framåt och satsa på att alll fler turister väljer Gotland som resmål. Linjen kan då inle innebära någon negaliv konkurrens i förhållande lill Oskarshamn eller Nynäshamn ulan tvärtom en tillgäng för all möla luristströmmen.

Del är klart bevisat att många turister som gästar Väslervik gärna skulle vilja salsa några dagar av sin semester pä Gotland men nu i stället väljer alt låta bli, när de blir hänvisade till Oskarshamn eller Nynäshamn. Detta visade sig tydligt under Irafiken i somras. Del blir längre både landvägen och sjövägen för turisterna, och då blir del naturligtvis också slörre kostnader för dem.

Om man låler de resande själva välja resväg blir beläggningssiffrorna högre och lönsamheten bättre.

Såväl Väslerviks kommun som Gollands kommun har av luristpoliliska skäl utlryckl ett mycket stort intresse för en ordnad och väl fungerande sommarlrafik mellan Väslervik och Visby.

Herr lalman! Med det anförda yrkar jag bifall till motion T606.

Anf. 73 GUNHILD BOLANDER (c):

Herr lalman! I nu förevarande belänkande, TU12 om sjöfart, behandlas några motioner som rör färjetrafik till och från Golland, och en molion om flyttning av strandat fartyg. Jag tänkte något kommentera dessa motioner.

I motion T620 har jag pekat på den rådande silualionen när del gäller vår Irafikförsörjning, en situation som enligl vad landels regering och riksdagens majorilel beslutat skall gälla.

Från den 1 januari 1988 har Nordström & Thulin, ett rederi här i
Stockholm, koncession på Gollandslrafiken. Det avtal som skrevs för mer än
två är sedan är alltfort hemligt till vissa delar, eflersom det innehåller
affärshemligheter. Rederiets talesman har dock nyligen förklarat att man
därifrån inte har någonting emot all avlalel offentliggörs. Men staten och
transporirådel lycker inte all del skall offenlliggöras. T.o.m. den socialde
mokratiska ledarskribenlen i en av Gotlandstidningarna anser all avlalel
skall släppas fritt. 69

Prot. 1988/89:96 Det är egentligen först då, Birger Rosqvist, när avtalet offentliggörs, som

13 april 1989 man rätt kan bedöma om del i budgeten anslagna transportslödel på 37

Sjöfartm.m.

miljoner innebär en riklig kosinadsberäkning. Skälet lill byte av rederi vid årsskiftet 1987-1988 var nämligen all transportstödet skulle minskas. Vi vel nu alt transporträdet bedömt behovet av slöd lill 46 milj. kr. Vi vel också all statsbidraget för år 1988 uppgick lill 40 milj. kr. Det är alltså nästan 10 milj. kr. mer än som ursprungligen budgeterats - 31 milj. kr. Detta medgav kommunikationsministern för någon vecka sedan i en interpellationsdebatl här i kammaren. Skälel lill alt del är högre koslnader uppgavs vara all intäktssidan inte utvecklats på det sätt som man räknat med.

Färjetrafiken på Gotland går alltså med underskott, vilka täcks med statsmedel. Men kommunikationer kostar pengar överallt i landet, varvid också statsmedel las i anspråk. Vägverkels färjor och varenda bro i landel står som bekanl till förfogande graiis. Men för all komma lill och från Golland skall man betala för sin överresa, och man skall beiala extra för hytt, för sitlplals, för bil, för mal. Och dessulom skall della diskuteras varje år i Sveriges riksdag.

För det nya avtalet har tillkännagivils fyra principiella punkter. Enligl den första skall del vara irafik årel runt pä en nordlig och en .sydlig linje. Detta krav är tillgodosett sä till vida att vi har irafik på Nynäshamn och Oskarshamn sex dagar i veckan - alltså inte varje dag - året runt. Men under den gångna hösten utbröt en hamnkonflikt i Visby, som fick till följd att infarten till Gotlands väg till omvärlden stängdes av. Det händer inle i någon annan del av Sverige all man slänger av vägen på grund av facklig konflikt. Därför menar jag alt staten måsle la ansvar för all vår landsväg alllid är öppen och därmed också ingripa vid en, som jag ser del, samhällsfarlig åtgärd. Elt flertal förelag ivingades varsla, och fortfarande finns hot om konflikt kvar. Detta är sannerligen inte lill gagn för del golländska näringslivei.

Den andra punklen - om en bra och effektiv irafikförsörjning lill en rimlig koslnad - tål också all diskuteras. Ja. rimlig kostnad för vem? För slalen eller för resenärerna? Den tidigare principen att taxesättningen skulle följa SJ:s prissättning har frångålts, och enhetstaxa tillämpas. Delta har Birger Rosqvist redogjort för här. Med en procentuell uppräkning, som sker nu, ökar klyftan alltmer för varje gång. I och med alt differentierade taxor tillämpas i allt större utsträckning, också på SJ, blir det alll svårare all göra denna jämförelse. Men hell klart är att taxan för fullprisbiljetterna på färjan ligger mycket över SJ:s genomsnittslaxa. Vi som reser på Gotlandsrabatt belalar nu ungefär 60 % av fullpris, och det är en kostnad som motsvarar SJ-priset.

Punkterna 3 och 4 i avtalet handlar om att ge incitament att utveckla och
förbätlra trafiken, och att ge möjligheler lill kompletterande irafikuibud.
Det har hiltills resulterat i en misslyckad trafik med en kalamaran på
Väslervik sommaren 1988.1 år blir det ingen trafik på vare sig Västervik eller
Öland - som Marianne Jönsson och jag föreslagil i motion T615. Kommuni
kalionsminislern påpekade ganska snorkigl i inlerpellalionsdeballen den 4
april all del sannerligen inte var någon skyldighet utan bara en möjlighel för
70 rederiet att driva kompletterande trafik.

Del som skulle behövas, men som väl inle ryms i avlalel, är yllerligare Prot. 1988/89:96 tonnage i form av en tredje färja. Del innebär dels ett säkerhetskrav, dels en 13 april 1989 möjlighel att trafikera såväl Västervik som Öland under högsäsong. Var och en kan ganska lätt, tror jag, föreställa sig det kaos som skulle uppstå om PI''' '"•w. någon form av haveri skulle inlräffa pä en av Gotlandslinjens tvä färjor under högsäsong när inte bara Östersjöns utan hela Europas passagerarfärjor kör på högvarv.

När del gäller trafik pä Öland och Väslervik skrev kommunikationsdepartementet i ett pressmeddelande den 19 februari 1987:

"Avtalet mellan Nordström & Thulin och transporträdet innebär koncessionstrafik på en nordlig och sydlig linje av ungefär samma omfattning som i dag. Därutöver har rederiet förklarat sig berett att aktivt verka för en kompletterande trafik under högsäsong ulanför koncessionen. Delta bör ge möjlighet till en ulveckling av turismen på ön. Rederiet har också ullalat som sin målsättning att erbjuda en ökad och mer attraktiv Iransportservice."

Den "utsvävning" till flera hamnar som Birger Rosqvist här menade all vi har ägnat oss åt i motionsskrivningarna delar vi i sä fall med kommunikationsdepartementet och rederiet - som i alla fall för tvä är sedan var berell au aktivt verka för en kompletterande irafik under högsäsong.

Men denna omtanke om ulveckling av turismen har med Georg Anderssons tolkning kommit alldeles på skam. Här har regeringen och utskotlsma-jorilelen frångått tidigare utställda löften. Regeringens i andra sammanhang lovvärda initiativ att stärka turismen på Gotland skulle pä ett avgörande sätt bli ännu bättre om ytterligare en färja fanns att tillgå för förbindelserna med Väslervik och Öland. Här inträffar också del mycket märkliga all moderalerna i utskottet inle ställer sig bakom den reservation som kunde ha medverkat till att vi fick luristtrafik till Öland och Västervik.

Herr talman! Jag har i motion T620 pekat på yllerligare några förändringar som har elt samband med all Gotlandslinjen nu har ansvarel för irafiken. Enligt länsarbetsnämnden gick 67 årsarbetstillfällen förlorade, och i del golländska näringslivet försvann en stor del av underlaget för underleverantörerna.

Huvudkontoret förlades lill Nynäshamn, tvärtemot rederiels tidigt utställda löfte om all huvudkontoret skulle få vara kvar i Visby. Nu finns det endast ell mindre bokningskonlor där.

Ell trafikråd för Gotland borde inrättas, som är direkt underställt regeringen. Den samrådsgrupp som det talas om i betänkandet är av intresse endast när transportrådet vill stämma av när det gäller lurlistor och liknande begränsade uppgifter. Ett irafikråd skulle på elt helt annat sätt kunna sälta in Irafikföringen i elt regionalpolitiskt sammanhang, ell ansvar som inle ligger inom Iransportrådels kompetensområde.

Ytteriigare ett frågetecken kvarstår, nämligen beträffande transporter med farligt gods. Den frågan har inle fått någon tillfredsställande lösning i Gollandslinjens regi.

Sommaren 1988 tvingades rederiet att hyra in ett speciellt fartyg för sådana
här transporter för att bortfallet av passagerare inte skulle bli alltför slorl
under turistsäsongen. Under den övriga delen av årel sker dessa transporter
med, s.k. avlysta turer med färjan Graip. Då tillåls endast elt mindre anlal 71

Prot. 1988/89:96 passagerare följa med l.ex. lastbilschaufförer. Gollandsbolagel anskaffade

13 april 1989 pä sin tid ett specialbyggt farlyg för att klara transporter med farligt gods.

r-.-r Enligl sjöfartsverkets bedömning var del en mycket bra lösning. Anlagli-

Sjofartm.m. ' ° & e

gen kunde, tyvärr, inle heller delta fartyg inrymmas i avlalel med del nya

rederiet. Förutom att det här är en cynisk behandling av en grupp människor

som tilläts följa med, trots att det är fråga om transport med farligt gods,

medför delta all l.ex. en företagare på Gotland kan få finna sig i leveranstider

på upp till en vecka för visst gods, exempelvis slörre batterier. Jag undrar om

man kalla detta för effektiv trafikförsörjning.

Herr talman! Ulla Pettersson och jag yrkar i molion T609 alt regeringen bör utarbeta förslag lill slrandningslag. Vi menar att det skulle vara möjligt alt flytta pä vrak som ligger pä redden ulanför en hamn. Vi har lagil upp denna fråga några gånger fidigare i motioner. Anledningen är alt juristerna i länsstyrelse och kommun inle har funnit någon lagsliflning lillämplig på vraket av fartyget Benguela som sedan 1983 ligger ulanför Klintehamn på Gollands västra kust.

Om nu ulskollel menar alt del finns en lagstiftning som är lill fyllest när det gäller alt åtgärda detta, får vi väl förklara oss nöjda med del. Lagar lolkas ju på olika säll av olika jurister. Tydligen kan kommunen vidta åtgärder här med hjälp av befintlig lagstiftning.

Vid många tillfällen har del funnits anledning all i denna kammare hävda golländska intressen. Man skulle önska all denna riksdag genomsyrades av samma förslåelse för alt Gotlandstrafiken måste få kosta slalen elt anlal miljoner som visades vid den landsbygdsriksdag med Ingemar Mundebo som lalman som för några veckor sedan samlades i Umeå. Nämnda riksdag beslutade alt vända sig till kommunikationsministern för att hos honom ställa krav på att transportstödet till Gotlandstrafiken skall räknas upp avsevärt.

Vi begär inga allmosor. Vi tror ändå all rättvisan till slut skall segra.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall lill reservationerna 4, 5 och 6, som handlar om Gollandslrafiken. Dessutom yrkar jag bifall till reservation 10, som handlar om sjöfartens betydelse för loialförsvarel. Inte minsl ur beredskapssynpunkt är det mycket angeläget att kustlrafiken upprätthålls.

Anf. 74 JAN STRÖMDAHL (vpk);

Herr lalman! Det verkar som om reservationen vad gäller trafiken mellan Kalmar län och Gotland skulle kunna få stöd av en majoritet här i riksdagen. Det gäller bara för Ewy Möller all få med sig sina partivänner. Således finns det kanske hopp. Omröstning sker ju inle i dag, så det finns lilel lid all länka över saken.

Egenlligen begärde jag ordei för all avge en deklaralion när del gäller reservalion 1 i irafikulskotlels belänkande 12, vilken handlar om Svenska högarna - Stockholms skärgårds utpost mot öster. Det finns en stark opinion för ett bevarande av Svenska högarna som fyrbyggnad och fyrplals, men även som ulskärgårdsmiljö.

Mofioner har väckls både från höger- och frän vänslerhåll. Men del finns

bara en reservalion i ämnel.och den har avgivils av vpk. De borgerliga nöjer

sig med ell särskilt uttalande. Man säger att man har förhoppningar om att

72 regeringen skall förklara Svenska högarna som statligt byggnadsminne. Jag

Sjöfartm.m.

lycker all del är ett ganska klokt uttalande. Vi i vpk avstår därför från att yrka Prot. 1988/89:96 bifall lill vår reservation. Jag kan också säga alt jag har hört mig för om lägel 13 april 1989 hos riksanlikvarieämbeiel. Där säger man alt man är beredd alt föreslå all Svenska högarna skall förklaras som statligt byggnadsminne, med de skyddsföreskrifter som gäller i del avseendet. Det innebär att våra krav pä en speciell ulredning och särskilda pengar för underhåll av fyren inte längre fyller någon funktion. Om en sådan förklaring blir verklighel, måsle sjöfartsverket ta sill ansvar för den här kulturminnesvården. Man måsle rusta upp fyren och hälla den i behörigt skick - man har inget val. Frän riksantikvarieämbelels sida har man också påpekat all del för närvarande inle går all riva fyren, eflersom den är ell riksinlresse för kulturminnesvården, enligl naturresurslagen. Dessulom ligger fyren inom ett naturreservat, och då gäller ju särskilda skyddsföreskrifter.

Man kan nog vara ganska lugn. Fyren kommer att behållas. Den måste underhällas. Som tur är verkar det också som om koslnaderna i detta sammanhang skulle kunna läckas genom sjöfartsbudgelen, alltså inle kulturininnesbudgelen. Jag tror faktiskt all sjöfarlen har lilel mera pengar. Frågan är relevanl. Jusl som fyr är Svenska högarna av inlresse för sjöfarlen. Jag tänker dä på den fritidssjöfart som inte har sådana navigationsinstrumenl som gör fyren ointressant.

Riksdagen kommer således att få ta ställning lill delta i höst när kulturminnesfrägorna behandlas. Även om vi inte får klarsignal frän regeringen, har riksdagen i höst möjlighet all påpeka för regeringen all fyren på Svenska högarna bör kulturminnesförklaras.

Sedan vill jag bara säga några ord om båtregistret. Jag har gjort reflexionen att man från borgerligt håll vill ha ell regisler för de större fartygen genom vilket det blir möjligl att fiffla när det gäller besättningarna. Däremot vill man inle ha ell sådanl regisler för de riktigt små fartygen. Men ell regisler skulle ju möjliggöra kontroll och ökad säkerhel för de fartygens besätlning-ar. Man ondgör sig också över alt polis och kustbevakning skall behöva jaga efter dem som inte betalat in de 30 kr. som registreringen kostar. Man påstår även all båtägarna finner registrel tokigt, ja, näst intill idiotiskt.

Jag vill bara säga all de båtägare jag känner förslär all detta kan vara ett bra register. När man åker över till Åland kan man se all småbåtarna där är registrerade. 30 kr. för en bättre sjösäkerhet och möjligheter lill statistik, kontroll och information är inle myckel pengar. Bålägarna borde visa sill ansvar och acceptera detta, i slällel för all låla sig bli jagade av polis och kustbevakning och på del viset ytterligare tära på samhällsapparaten.

Jag vill också göra den deklarationen all vi i vpk inte fullföljer reservalion 14 om uppdrag ål Iransporlrådet. Vi har i andra sammanhang påpekat all vi lycker alt iransportrådet inle fyller några uppgifter alls, och dä skall del inle ha några uppdrag.

Anf. 75 ULLA PETTERSSON (s);

Herr lalman! Jag skall i huvudsak tala om koslnaderna för Gollandslrafi
ken. Det sägs i belänkandel, och har sagls här fidigare. all det slatliga
bidraget till trafiken främst bör komma gotlänningar lill godo. Del är golt och
väl - vi är glada för det stöd vi får - men när andra trafikanter får betala för 73

Prot. 1988/89:96 den kapacitet som efterfrågas ger det anledning till en del funderingar. Var i
13 april 1989 landet betalar man annars olika för trafikservice beroende på var man är

Sjöfartm.m.

mantalsskriven?

Del kostar inle mer alt åka bil över Jämllandsgränsen för en skåning, och del kostar inte heller mer alt åka tåg lill västkusten för en östgöte. Släkt och vänner, utflyttade gotlänningar, åtskilliga sommargollänningar och de turister som utgör grunden för Gollands näsl största näring betalar i dag mer när de reser till Gotland än för motsvarande sträcka på fastlandet.

Jag vill gärna, herr lalman, bevisa detta med ett mycket enkelt exempel. Säg att en familj här i Stockholm vill åka till Visby denna helg. Då kostar del 1 122 kr. för buss, färja och hytt -hytt behövs för man åker minsl en sträcka på natten. Vill familjen i slällel resa lill Borlänge, vilket är ungefär lika långt fägelvägen, kan man la tåget och klara sig med 840 kr. Dessutom tar resan bara halva tiden.

Del är alltså sådana konkurrensförhållanden vi har att slåss med inom turistnäringen på Golland. Jag beklagar därför myckel alt regeringen inle följde del förslag som transportrådet lade fram i samband med budgetäskandena om ytterligare 9 miljoner till taxenedsättning i irafiken. Vi får anledning all återkomma lill den frågan.

Nu har jag vissl hopp - även om det inte är sä stort - efter att ha läst reservalionerna till betänkandet, om alt fä ell visst stöd för utökade medel till Irafiken i fortsättningen. Jag önskar att jag kunde räkna med folkpartiet, centern, vpk och miljöpartiet på den punkten. Tyvärr har vi sett alllför många exempel pä all det är lättare att hitta de vackra orden en fin sommardag pä Gotland än när del är votering i riksdagens kammare. Det är också signifikativt att landsbygdsriksdagen, som inle har befogenheter all vare sig betala ut pengar eller dra in skaller, är mer positiv i della avseende.

Jag vill vidare gärna inslämma i önskemålen om ulökad kapacilel i trafiken, inle minst utökad sommartrafik - det behövs fler linjer sommarlid. På sikt borde det också vara avgångar dagtid årel runt. Det finns myckel i övrigl att önska.

Del borde i dag finnas elt utrymme för yllerligare ekonomiska satsningar pä Gollandslrafiken. Om man beräknar vad trafiken hittills har kostat visar det sig alt summan inle har ökat under 80-talel. Med en uppräkning motsvarande konsumentprisindex av 1980 års anslag skulle irafiken kosta över 100 miljoner i dag. Jag menar att gotlänningarna har tagit sin del och mer därtill av kostnaderna för att få detta land ekonomiskt på fötter igen. Vi hoppas all en del av del skall komma oss till godo i framliden och all riksdagen bifaller fler förslag om utökade resurser lill Gollandslrafiken.

10 § Kammaren beslöt kl. 17.56 alt ajournera förhandlingarna lill kl. 19.00 för middagsuppehåll.

11 § Förhandlingarna ålerupplogs kl. 19.00 under ledning av iredje vice lalmannen.

12 § Sjöfart m.m. Prot. 1988/89:96

(forts, skatteutskottets belänkande 21 och Irafikutskollels belänkande 12) 13 april 1989

Anf. 76 JERRY MARTINGER (m); Sjöfartm.m.

Herr talman! För en vecka sedan fick jag av kommunikationsminister Georg Andersson svar på en interpellation om Gollandslrafiken. En av mina frågor var hur mycket transportstöd som fram till i dag har utbetalats lill Nordström & Thulin AB i detta rederis egenskap av ny huvudman för färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet sedan den 1 januari 1988. Kommunikationsministern svarade all totalt 57 milj. kr. hillills har uibelalais och att av delta belopp knappt 40 miljoner avser 1988.

Efter att ha varit i kontakt med personer på transporträdet vel jag att dessa 57 miljoner betalats ut redan under de 13 första månaderna av den nya avtalsperioden. Mot bakgrund av att anslagel lill färjeirafiken beräknats till 30 milj. kr. för hela budgetåret 1988/89 är della högst anmärkningsvärt.

Den senasle ulbelalningen beslulades av iransportrådels generaldirektör Claes-Eric Norrbom den 22 december 1988 och uppgick lill 20 milj. kr. Utbetalningen skedde någon av de första dagarna i januari 1989.

Varför transportrådet lämnat så mycket pengar som 17-18 miljoner i förskott för 1989 ville kommunikalionsminislern inle svara pä. Del är synd all ministern inte är i kammaren i dag, eftersom han dä hade haft ytterligare ett tillfälle att ge svar.

Beiräffande anledningen lill alt slalsbidragel blev 40 milj. kr. förär 1988, i stället för såsom budgeterat 30 miljoner, uppgav kommunikationsministern att detta främst beror på all inläktssidan inte utvecklats på det sätt som förutsatts.

All inläklerna i Gollandslrafiken inle blev de förväntade kan emellertid inte bero på för låga taxor, eftersom dessa har höjts kraftigt. Förklaringen måste därför i slällel vara att staten, sedan man sagl upp avtalet med Rederi AB Gotland (Gotlandsbolaget), skrivit ett avtal med Nordström & Thulin som baserar sig på ett orealistiskt anlagande om passagerarökningar i trafiken.

De 10 miljonerna i Iransporlslödsöverdrag molsvarar en ökning av antalet passagerare med 10 % eller ca 80 000-90 000. När regeringen värderat de olika anbuden inför den nya avtalsperioden har man alltså räknat Nordström & Thulin, men inle Gotlandsbolaget, lill godo en 10-procenlig passagerarökning. De två rederierna har således inte behandlats lika vid anbudsbedömningen.

Del förhållandel all passagerarantalet i koncessionstrafiken inle ökade ulan snarare minskade under Nordslröm & Thulins förslå år är mol denna bakgrund ell skandalöst misslyckande, som skattebetalarna nu får stå för.

Den omständigheten alt slalen och Nordslröm & Thulin uppenbarligen
skrivit elt avtal som baserar sig på ell antagande om en kraftig passagerarök
ning i trafiken innebär vidare alt man kan räkna med alt iransportslödsbeho-
vel även i fortsättningen kommer all vara myckel högt. Jag kan därför inle
begripa hur del skall räcka all nu anslå 37 miljoner i Iransporlslöd lill
Gollandslrafiken. Av detta belopp är del ju bara 31 miljoner som avser själva
färjeirafiken efler del all bidraget lill transportföretagen frånräknats. 75

Prot. 1988/89:96 Med de dystra prognoser som i dag finns för färjetrafik av del här slaget

13 april 1989 kan man knappasl räkna med att 1988 års passagerarborlfall går all ta igen

Sjöfartm.m.

under den pågående, tioåriga avtalsperioden. Här finns alltså förmodligen 10 förluslmiljoner för slalen ackumulerade för vart och ett av de tio åren, vilket blir sammanlagt 100 miljoner i dagens penningvärde. Skulle avtalsparterna ha räknat med ännu större passagerarökningar framöver, är risken uppenbar för all iransporlstödsbehovel ökar ytterligare.

Om det hade varil så, herr lalman, all Iransporlslödsöverdraget kommit Golland och passagerarna i Gollandslrafiken lill del pä ett posilivl säll, hade den prognosmiss del här är fråga om kanske kunnat godtas. Men så är det inle.

Antagandet om en ökad passagerarvolym var uppenbarligen ingenting annat än en konstruktion för all manövrera ul Gollandsbolagel, som ombesörjt irafiken mellan Gotland och fastlandet i över 100 år. Och nyttan med della är det nog ingen som kan förstå. Det mesta har nämligen blivit sämre efter bytet av rederi.

Beräkningar som gjorts av länsarbetsnämnden på Golland visar alt fler än 60 arbetstillfällen flyttats från Golland lill fastlandel som en följd av rederibytet.

De samfällda uttalandena från regeringen, iransporlrådet och Nordström & Thulin om att del skulle införas elt helt nytt servicelänkande i Gollandslrafiken bara man bylte rederi har visat sig endast vara tomma ord.

De begabbade avgångstiderna är på någon symbolisk halvtimme när sig lika. Biljettpriserna har som sagt stigit. Anlalel hamnar som betjänas på fastlandet sommarlid har minskal från fyra till två. Kapaciteten har minskat, och någol pålitligt säll att ulföra transport av farligt gods finns inle.

Det omskrutna s.k. kompletterande trafikutbudet, dvs. trafiken med katamaranen Vindile, var ett enda fiasko med mängder av inställda turer, sjösjuka passagerare och ibland rent av farliga överfarter.

I det betänkande vi nu behandlar står det alt Vindile visade sig vara "mindre lämplig för irafiken". För min del vill jag beteckna trafiken med katamaranen Vindile som dåligt sjömanskap och en oförskämdhet mol den resande allmänhelen.

När del gäller lonnagel i Gollandslrafiken är det inte bara katamaranen som utsatts för kritik. Fartyget Graip är ett tidigare lastfartyg som har konverterats till passagerarfartyg. Sjöfartsinspektionens insatser i samband med all della farlyg godkändes som passagerarfartyg under den svenska flaggan borde enligt min mening utredas.

Jag vill inte påslå all fartygels konstruktion strider mol gällande sjösäker-helsbestämmelser, men jag påslår definitivt all M/S Graip är ell myckel dåligl exempel på hur elt passagerarfartyg bör vara konstruerat.

Det förhållandet att fartyget inte uppfyller kravet för s.k. two comparl-ments ger henne en unikt dålig flytförmåga i samband med kollision och grundstötning. Della har kompenserats genom att elt ovanligt stort antal livbåtar placerats ombord. En tröst visserligen, men ack så klen.

Bryggan är placerad aklerul, och det påbyggda passagerarulrymmel

skymmer siklen så till den grad att sjöfartsinspektionen har beordrat all en

76 särskild utkikshytl skall byggas ovanpå manöverbryggans lak. Härifrån är

det tänkt all en ulkik med hjälp av rop skall informera vaklhavande Prot. 1988/89:96

bryggbefäl om annalkande faror. 13 april 1989

För all komplettera bilden av detta underliga farlyg kan jag berätta att '

.. . , , ,..,,.. Sjöfartm.m.

maskinrummet måste saneras frän asbest och all ell av koken dömts ut av

hälsovårdsmyndigheterna.

Jag tror faktiskt inle alt det finns så många länder som skulle acceptera M/S Graip som fartyg för 1 600 passagerare under sin flagg.

De ekonomiska konsekvenserna av M/S Graip är en historia för sig som sannerligen inte gör saken bättre.

Transporterna av farligt gods är ett särskilt problem, som inte har fått någon långsiktigt tillfredsställande lösning i nuvarande avtal. Förra sommaren ivingades man hyra in laslfärjan Förrest Link för dessa transporter. Kostnaden för den inhyrningen har, efler vad jag förslår av kommunikationsministerns svar på min interpellation, stannat på staten, vilket måsle vara ett avsteg frän de förutsättningar som gällde när det nya avtalet ingicks.

En av finesserna med att anlita Nordslröm & Thulin i Gotlandstrafiken var nämligen all trafiken dä skulle kunna ulföras med två fartyg och alt stålens koslnader skulle baseras pä ivä farlyg. Nu har trafiken sommartid alltså ulförts med tre farlyg, vilket också bör ha bidragit lill att statens kostnader ökal pä ett sätt som inte var förutsett i avlalel.

Även här har vi alltså en omständighet som lyder på alt de båda rederierna Nordstöm & Thulin och Gollandsbolagel inte har behandlats lika vid anbudsbedömningen. Nordström & Thulins bud, som innebar all man avsåg all segla med endasl två fartyg, har givetvis räknats rederiet till godo, medan däremot del förhällandel alt Gollandsbolagel även ville köra med ett specialbyggt farlyg för farligt gods, dvs. M/S Gule, uppenbarligen har räknats Gollandsbolagel till nackdel.

M/S Gule har förreslen av sjöfartsverket bedömts som ett av de absolul finaste skeppsbyggen som gjorts för transporter av farligt gods. Men det fartyget är nu alltså förlorat i Gotlandstrafiken i och med rederibytet.

Under annan lid än sommartid fraktas del farliga gödsel numera med passagerarfartyget M/S Graip på turer då endast ett mindre antal passagerare får medfölja. Men som Gunhild Bolander mycket riktigt påpekade i sitt anförande innebär detta ändå en cynisk behandling av den grupp människor som av en eller annan anledning tvingas medfölja sädana transporter samiidigi som krafliga fördröjningar i godslrafiken uppstår, eftersom de farliga transporterna endast kan utföras på vissa turer.

Hur del blir med del farliga godset under sommaren 1989 har del inte givils något klart besked om. Men av kommunikationsministerns inlerpellalions-svar att döma kommer en lastfärja all hyras in även denna sommar, vilket ger yllerligare belägg för mitt anlagande alt det nu föreslagna transportslödel på 31 miljoner till färjetrafiken inte är tillräckligt.

Herr talman! Regeringens sätt alt handskas med pengar när del gäller
Gollandslrafiken är anmärkningsvärt. Inte nog med all regeringen i sill avtal
med Nordström & Thulin förutsatt hell orealistiska volymökningar i
passagerartalen och hyrt in en lasifärja som det sannolikt inle sagls ett ord om
i avtalet, ulan man har också hyrt passagerarfartyget M/S Visby av
Gotlandsbolaget till en kostnad som vida överstiger Goilandsbolagets 77

anspråk i dess anbud.

Prot. 1988/89:96 I sin anbud begärde Gollandsbolagel en kapitalkostnadsersältningför M/S

13 april 1989 Visby på 25 milj. kr. peråri tio år. Transporirådel ansåg all detta var för dyrt,

Sjöfart m.m.

men samma fartyg kostar nu staten 31 milj. kr. per år i hyra under två år.

Den tillfälliga inhyrningen av M/S Visby är inle heller något uttryck för långsiktigt statligt inflytande och kontroll över tonnagel, som var ett av huvudargumenten för all byta rederi.

Inhyrningen av M/S Visby är för övrigt ytterligare ell exempel pä all de ifrågavarande rederierna inte behandlats lika vid anbudsbedömningen. Gollandsbolagel upplystes nämligen inte i samband med upphandlingen om att en inhyrningsmöjlighet stod till buds. Frågan är om en sådan inhyrning över huvud tagel tilläts i det nuvarande avtalet.

Genom att säga upp avtalet med Gollandsbolagel har staten dessulom frånhänt sig rätten till andelar i framtida realisationsvinster i samband med eventuella försäljningar av Gotlandbolagets farlyg. Dessa andelar, som kan beräknas ha ett värde av över 100 milj. kr., tillfaller nu i slällel rederiel.

Herr talman! Den ansträngda ekonomiska situationen i Gollandslrafiken, som regeringen själv varit med om att skapa genom bylel av rederi, utgör på sikt en fara för en god trafikförsörjning mellan Golland och fastlandet.

Fortsatta stora underskott kommer nämligen med all sannolikhet all ge upphov fill nedskärningar i irafiken, vilket skulle kunna innebära att den gamla idén om en bashamn pä fastlandet återigen blir aktuell, och del vore mycket olyckligt.

Redan när man läser trafikutskottets belänkande förstår man att trafiken är pä väg alt hamna i denna onda cirkel. På s. 13 i belänkandet slår det nämligen att en irafik mellan Väslervik och Visby eller mellan Öland och Golland "försvagar underlaget för irafiken på linjen Oskarshamn-Visby och därmed möjligheterna alt nå lönsamhet i den irafiken".

Här finns nog också en stor del av förklaringen till all inte minst staten så ogärna vill att något annar rederi lar upp färjetrafik mellan Gotland och fastlandel eller mellan Golland och Öland sommartid. En sådan trafik befaras ta intäkter frän koncessionstrafiken. Och eftersom koncessionsavla-let uppenbarligen är sä konstruerat all slalen står för förlustläckningen om intäkterna inle blir de förvänlade, vill slalen inte ha konkurrens som kan leda lill inkomstbortfall.

Herr talman! Avtalet mellan staten och Nordström & Thulin är forlfarande hemligt. Därför vet jag inte vad som slår i del. Men för den händelse della avtal innehåller någon punkt som ger staten möjlighel all i förlid säga upp avlalel bör delta omedelbart övervägas, dels därför att del nu finns flera omständigheter som klart visar all de båda rederierna Nordslröm & Thulin och Gotlandsbolaget inte behandlats lika i samband med upphandlingen, dels därför all kostnaderna för staten visat sig skena i väg på ell säll som trots allt knappasl kan ha förutsells när avtalet ingicks.

Den omständigheten alt avtalet exempelvis förutsätter en kraftig passagerarökning men denna ökning sedan inle sker varför transportstödet i stället måsle höjas, visar alt avtalet bygger på orealistiska, ja, direkt felaktiga föruisällningar.

Frågan är om regeringen inle rent av får anses ha en skyldighet all vidla alla
78 länkbara ålgärder för att så fort som möjligt försöka komma ur det här

avtalet-i anständighetens namn, men också i folkhushållets och i skatlebela- PrOt. 1988/89:96
lamas intresse. 13 april 1989

Sjöfartm.m.

Till sisl, herr talman, vill jag vädja till regeringen att snarasl se till att offentliggöra avtalet. Även detta är en anständighetsfråga.

Anf. 77 MARIANNE JÖNSSON (c);

Herr talman! Del blev ingen trafik mellan Öland och Gotland förra sommaren. Det nya rederiet Nordström & Thulin var inle iniresseral, och elt privat rederi, Crown Shipping frän Kalmar, fick inte tillstånd att trafikera linjen.

Trafiken mellan de båda öarna i Öslersjön är en naturlig irafiklinje som har funnits i växlande omfattning alltsedan de strapatsrika postfärderna, som började i mitten av 1600-lalel och pågick i flera hundra är fram lill den moderna sommarlrafiken, som vi öbor och våra tillresande gäster inle kan tänka oss att vara utan.

På 1960-lalet trafikerades en linje mellan Grankullavik på Öland och Klintehamn på Gotland med upp lill tre dagliga dubbellurer. Sedan minskade Irafiken för att några år på 1980-talet helt upphöra. 1985, 1986 och 1987 genomförde Gollandsbolagel irafiken. Del sisla årel resle ca 36 000 människor med linjen, irols all det rådde osäkerhet om ifall den över huvud taget skulle komma i gång. Marknadsföringen kom i gång sent, och linjen fanns inte med i turistbroschyrerna.

Såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar har tidigare ställt sig positiva lill framställningar all bedriva sommartrafik mellan öarna och har givit tillstånd till delta. Men så skedde ett rederibyle den 1 januari 1988, och då upphörde Irafiken. Rederiet finner inte all irafiken är motiverad, slår del i trafikutskollels belänkande. Ulskotlsmajoriteten tror att en kompletterande sommarlrafik skulle skumma grädden av den andra Irafiken, alt trafiken inte skulle bli lönsam och all, som Jerry Marlinger sade, den skulle öka behovel av bidrag.

Ölands turistförening lät sommaren 1987 genomföra en marknadsundersökning. Det var elever frän turisllinjen i Östersund som gjorde undersökningen. Det var den sommaren Tjelvar gick frän Nabbelund till Visby. Syftet var att utröna huruvida Ölands- och Gollandslrafiken påverkade rederiets övriga Irafik mellan Visby och Oskarshamn. Undersökningen visade att tre av fyra resenärer inte skulle ha åkt mellan öarna om det enbart hade funnits möjligheler alt åka via fastlandel. En teori är all Ölands- och Gollandslrafiken bara periferi påverkar irafiken mellan Oskarhamn och Visby.

Tidvis under sommaren vistas 200 000 människor i Borgholms kommun,
där färjelägel för färd över lill Golland är placerat. Det finns således enligl
vår åsikl ell myckel slorl underlag för sponiani resande. Turismen på såväl
Öland som Golland är en näring av uiomordentligl stor belydelse och med
förgrening till övrigt näringsliv. Glädjande nog är del en näring i sladigt
växande. Vi märker inlresse från det övriga Europa. Västtyskar söker sig mer
och mer lill våra öar. En ulökning av lurismen betyder myckel för oss. Som
exempel kan nämnas au det den senasle sommaren som färjan gick mellan
öarna var 36 000 irafikanter. vilket genererade 150 000 gäslnäller. som man
säger på turistspråk. Del rör sig således om en myckel viklig andel av den 79

Prot. 1988/89:96 totala turismen. En färjetrafik skulle ytterligare underiälta en växande

13 april 1989 turism, som vi såväl behöver på våra öar.

„, Nästa sommar kommer det att äga rum ett möle på Golland. Ungdomar

Sjöfartm.m. , , ,., ... , r . .

och barn av olika nalionalileler och frän Oslersjöns alla öar kommer all

mölas. De skall sedan i samvaro verka för fred och vänskap över alla gränser.

Del skulle underlätta mycket om våra ungdomar skulle kunna åka med en

sådan här färja lill del vikliga mölei.

I dag när vi skall falla beslul i ärendel smärtar del mig all vi inle kunde få moderalerna med på våra förslag, nu när vi är sä nära. Dä skulle del ha ställ fem partier bakom motionerna. I dag skulle det i så fall ha gått en beställning från riksdagen lill regeringen att under sommarsäsongen ålerupprälla Irafiken mellan Grankullavik och Visby saml även Väslervik.

Herr lalman! Med del anförda ber jag all få yrka bifall till reservation 4.

Anf. 78 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):

Herr lalman! Jag vill bara ullrycka en viss förvåning över vad Ulla Peltersson sade. Hon talade om alt bl.a. vi i folkpartiet inle hade föreslagil mer pengar för Gollandslrafiken. Men del är ju litet svårt all i del här lägel föreslå mer pengar när man - som Jerry Marlinger sä vällaligl framhöll - inte vet vad Gotlandstrafiken egenlligen kostar. Det skulle ju ha selt ganska egendomligt ul.

Birger Rosqvist sade att jag inte hade talat om varifrån jag ville ta pengarna till färjetrafiken. Som jag ser det - och som också många andra här har framhållit - skulle inle lurisltrafiken mellan Öland och Gotland ha någol stalsbidrag, om den bedrevs av en privallinje. Och irafiken mellan Väslervik och Visby är ju, enligl Ewy Möllers uppgifter, den enda som har varit lönsam. Jag tror inte att den i dag skulle ta någonting från Oskarshamnslinjen, eftersom denna linje var fullbokad under förra sommaren. Troligen kommer den också all bli fullbokad under den kommande sommarens hektiska turislveckor. Jag tror all del skulle kunna bli en myckel god beläggning på både Oskarshamnslinjen och Väslervikslinjen till och från Gotland med tanke på det stora intresset som framför alll i är har upparbetats för sydöstra Sverige och turismen på Öslersjön.

Man måste som sagl också se på lolalkalkylen. Även om del blir ett vissl underskoll pä en linje, kan en total ökning av trafiken medföra goda intäkter lill statskassan. Man ser ofta bara vad den ena handen får, vad den andra får ser man inle.

Anf. 79 ULLA PETTERSSON (s):

Herr talman! Om Ingrid Hasselslröm Nyvall inle har en aning om vad Gollandslrafiken kostar, bör hon väl inte della i del beslut som vi nu skall fatta och där vi anvisar anslag. Del är klart att det finns en uppfallning om vad Irafiken koslar. Della rör sig ju om ell förslagsanslag, och därför har vi ju inte anlalel kronor och ören i sluträkningen framför oss. Delsamma gäller ju för en mängd av de beslul som riksdagen fattar, varför del inte är någoniing speciellt för det ifrågavarande anslagel.

I iransportrådels anslagsframslällning fanns del, som jag sade i mitt
80 anförande, också förslag om att ytterligare 9 milj. kr. skulle anslås för den här

irafiken. Del kan ju vara en idé.

Jag tycker alltså inte all man måsle kräva elt offentliggörande av avtalet för PrOt. 1988/89:96
all kunna faslslälla elt förslagsanslag här i riksdagen. 13 april 1989

Sjöfartm.m.

Gunhild Bolander förvånade sig över all t.o.m. Gotlands Folkblads ledarskribent lyckte att avlalel skulle offenlliggöras. Det tycker faktiskt Gollands hela kommunfullmäklige. På della finns del beslul. Jusl det är inle alls särskill märkligl.

Eftersom jag slår i lalarstolen kan jag väl litet grand kommentera Jerry Martingers inlägg. Jerry Marlinger är inle precis framälsyftande i sina tankegångar. Eftersom han är mannen bakom verket, vet ju både han och jag all ärendel skall granskas av riksdagens revisorer. Därför lycker jag alt det är intressantare att här och nu diskulera Irafiken framöver.

Beiräffande rederibyle! och dess evenluella eflerverkningar kan jag kanske tillägga att man, enligl min mening, har haft mesl anledning all fundera över sysselsättningen på Gotland. Eftersom jag själv är ledamot av länsarbetsnämnden på Gotland, vet jag ju all de siffror som har nämnlsbara är en del av sanningen. Somliga arbelen har försvunnil och somliga har lillkommit. Jag vill inle göra mig lill lolk för länsarbelsnämnden och säga all del totalt sett innebär del elände som Jerry Marlinger talade om. Jag vet också alt rederiel i dag har slora problem alt få arbetskraft lill sommarsäsongen. Personalbristen är rätt svär.

Anf. 80 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp): Herr lalman! Jag vill bara säga lill Ulla Pettersson all jag lycker att del ganska väl har framgått vad vi skall besluta om men inle vad del verkligen kostar. Redan för 1988 har det ju belalals ul mera än vad riksdagen beslutat om, och i början av det här året har man tydligen också ett ganska stort förskott. Därför tror jag att man med fog kan säga alt vi i dag inte rikligl vel vad Gollandslrafiken koslar. Vi kommer nog att bli tvungna all la upp frågan flera gånger, för någonstans rnåsle ju pengarna tas. Vanligen brukar del bli en hemställan till riksdagen, och då får vi se vad som beslutas.

Anf. 81 JERRY MARTINGER (m):

Herr talman! Jag vill ställa en fråga lill Ulla Pellersson: Skall jag renl av uppfälla Ulla Peltersson så, all hon anser att rederibylet har hafl positiva återverkningar för sysselsällningen på Gotland?

Anf. 82 ULLA PETTERSSON (s):

Herr lalman! Del är alldeles rikligl, Ingrid Hasselslröm Nyvall, vi kan inte på kronan och örel faslslälla vad Gollandslrafiken koslar. vilket jag också framhållit i kammaren. Det är också av del skälet som vi anvisar ett förslagsanslag.

Till Jerry Marlinger vill jagsäga all jag fakliski inle lycker-jag Iror alt jag också framhöll detta när jag stod i lalarslolen - att jag kan uttala mig så tvärsäkert, ål del ena eller del andra hållet, som Jerry Marlinger uppenbarligen anser sig kunna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendena skulle fattas vid nästa arbetsplenum.) 81

6 Riksdagens protokoll 1988/89:96

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

13 8 Föredrogs socialulskollels belänkande

1988/89:SoU17 Ekonomiskt stöd lill barnfamiljer m.m. (prop. 1988/89:100 delvis).

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Anf. 83 DANIEL TARSCHYS (fp);

Herr lalman! Barnfamiljerna lever under luffa villkor i Sverige, både därför alt de i mänga fall har del ekonomiskl svårt och därför all de har ont om tid. De har en splittrad tillvaro; de måste rätta sig efler arbetslivels krav, och de måsle söka ulöva sill föräldraskap: Föräldrarna måsle la hand om sina barn och finna lid för umgänget med familjen. Konflikten mellan de här målen är ofta stor.

Familjepoliliken har länge varit inriktad på två väsentliga mål - för det första alt öka barnfamiljernas ekonomiska standard och för det andra att se till att del finns en god barnomsorg. Vi skall nu under den förslå debalten syssla huvudsakligen med del ekonomiska slödet lill barnfamiljerna, men frågorna går inle all helt hålla isär.

Från folkpartiels sida har vi under hela 1980-talel arbetat för att öka slödel lill barnfamiljerna. Vi menar att det efter många undersökningar är alldeles klart all barnfamiljerna genomsnillligt sen lever på en lägre levnadsslandard än de hushåll som inle har akluellt försörjningsansvar för barn. Vi menar alt det riktiga då är all föra över resurser från de hushåll som inte har försörjningsansvar lill dem som har del. Den naturliga huvudvägen för della är barnbidraget.

Vi har konsekvent under 1980-lalel arbelat för att öka barnbidraget. 1 viss ulslräckning har vi lyckals. Riksdagen drev regeringen framför sig under början av 1980-lalel och fick så småningom igenom en hel del höjningar av barnbidraget, men vi tycker forlfarande inte alt vi har nån fillräckligl långt. Vi föreslår all barnbidragel skall höjas lill 8 000 kr. I budgelen för näsla år vill vi ha en höjning med 960 kr. per är för alla barn och molsvarande höjningar av flerbarnslilläggen. Del tror vi skulle kunna vara ett gott tillskott för barnfamiljerna och bidra lill all rätla lill den obalans som råder.

Vi föreslår, tillsammans med de tvä andra borgerliga partierna, också införande av elt värdnadsbidrag. Syflel med det bidraget är all öka småbarnsfamiljernas valfrihet. Tanken äran föräldrar lill alla barn mellan ett och sju år skall få 15 000 kr. Den summan skall inle vara beskallningspliklig om man har avdrag för motsvarande koslnader. Den skall kunna användas efter föräldrarnas eget skön till all beiala för barnomsorg eller, om man sä önskar, lill all dra ned på arbetstiden.

Förslaget om vårdnadsbidrag till småbarnsföräldrar har väckt en mycket stark kritik från socialdemokraternas sida. Vi har fåll höra en mängd olika invändningar mol det förslaget. Man säger l.ex.: Vem kan leva pä 41 kr. om dagen? Är det inte för lilel pengar? Ja, ingen har någonsin påståti alt man kan leva på 41 kr. om dagen. Tanken med vårdnadsbidraget är inle heller all del skall vara en fullgod ersällning för hela inkomsten. Tanken är, som

namnel antyder, all det skall vara en bidrag som skall hjälpa barnfamiljerna att bällre hanlera sin silualion, all välja mellan olika former av barnomsorg och att välja mellan olika grader av deltagande i arbetslivet.

Man har också sagl alt det här förslaget är elt dråpslag mot den kommunala ekonomin genom all vi finansierar en del av del - ungefär hälflen-genom en minskning av slalsbidragel lill den kommunala barnomsorgen. Man tror all barnomsorgen skulle bli lidande. Men även detta är fullkomligl fel. Del är inle sä att pengarna dras ifrån barnomsorgen - de bara kanaliseras lill barnomsorgen på andra vägar. Vill föräldrarna använda pengarna lill kommunal barnomsorg - och del utgår vi från all väldigt många kommer att vilja - kommer kommunerna inte alt förlora någonting alls - tvärtom. Efierfrågan pä kommunal barnomsorg kommer dä an fortsätta all vara stark.

Är del så all föräldrarna är missnöjda med den kommunala barnomsorgen blir det självfallet vissa förlusler, men då är det väl bara desto bättre all kommunerna får den signalen, så att de kan skärpa sig och göra sill yttersta för att förbättra den egna barnomsorgen. De totala resurserna för barnomsorg minskar inte med vårt förslag - de ökar, och ganska markant t.o.m.

Man har också sagl all förslaget binder kvinnorna vid spisen, all det är ett reaklionärl förslag som syftar lill all ålerupprälla en gammal könsrollsfördelning. Den kriliken uppfallar jag som renl nonsens. Försl och främst är del alldeles klart all könsrollerna i Sverige har ulvecklats, så all vi i dag inle har några unga flickor som satsar pä en hemmafrutillvaro under hela livet. Tvärlom - alla unga flickor och pojkar vill i dag skaffa sig ell yrke. Men alla upptäcker så småningom när de blir föräldrar all del är svårt all förena Ivå heltidsarbeten med ell golt föräldraskap. En del kan del, men del är svårl. I del lägel vill väldigt många dra ned något pä sin arbetstid, för att bättre kunna la hand om sina barn.

Del förslag om föräldraförsäkring som socialdemokralerna har fört fram går till 100 % ut pä att föräldrarna skall stanna hemma. Vartenda öre i det förslaget går ut pä att öka hemmavaron, medan däremot värdnadsbidragel inrymmer valfrihet: Det kan användas till att vara mer hemma, men det kan också användas till barnomsorg. Del rymmer följaktligen mycket mer valfrihet än det socialdemokratiska förslaget gör.

Vi hävdar inle på något sätt all vårdnadsbidraget löser barnfamiljernas problem. Vi är fullt pä det klara med att del här är ell ödmjukl bidrag lill all underlälia barnfamiljernas lillvaro. Men vi iror ändå all del är en bra ålgärd och all den kan vara till gagn för barnfamiljerna i Sverige. Jag skulle vilja slälla frågan lill socialdemokraterna i kammaren, och framför alll då lill Maj-Inger Klingvall, som skall delta i debatten: Hur tänker ni lösa problemen för föräldrarna till barn mellan två och sju år? Vi har i dag kanske en halv miljon barn i den åldern. Vi kommer långt framöver all ha en halv miljon barn mellan två och sju år.

Dä säger ni nalurliglvis alt ni skall bygga ut den kommunala barnomsorgen. Utmärkt! Vi är också för all vi bygger ul barnomsorgen lill full behovstäckning. Men räcker det? Stannar era ambifioner där? Vill ni inte göra någoniing för alt ge föräldrarna slörre möjligheter lill flexibililel också i arbetslivet?

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd lill barnfamiljer m.m.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Socialdemokratiska kvinnoförbundet har länge arbetat för sex timmars arbetsdag. Nu hör vi Anna-Greia Leijon säga att det inle kommer på fråga med någon sexlimmars arbetsdag under hela 1990-lalel, därför all resurserna för den reformen redan har galt åt. De gick ål när man förlängde semestern lill sex veckor, och de gick ål när man införde föräldraförsäkringen. Ingen sexlimmars arbetsdag under hela 1900-talel - är det vad ni vill erbjuda Sveriges barnfamiljer? Hur har ni annars länkl er all hanlera problemen för föräldrarna med barn i de åldrarna?

Jag erkänner gärna - del gjorde jag häromveckan från kammarens lalarslol - all föräldraförsäkringen är ulmärkl för myckel små barn och deras föräldrar. Men barn växer ju och blir äldre än 18 månader, och vi måsle försöka ha en familjepolilik här i landel som innebär att vi kan la hand också om de barn som är äldre än 18 månader men som ännu inle har börjat skolan. Värdnadsbidragel kan ge ett bra bidrag, medan däremot socialdemokralerna för mig framstår som tämligen lomhänla utöver del i och för sig viktiga engagemanget för alt bygga ul barnomsorgen.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill de yrkanden som folkparliel har slällt sig bakom.

Anf. 84 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr lalman! Jag kan inte annat än beklaga att ell av valets slora diskussionsämnen har blivii förvisal till denna sena timme. Familjens silualion skulle må bra av alt diskuteras i dagsljus, men nu befinner vi oss. alltså här.

När jag studerar betänkande 17 kan jag bl.a. se alt socialdemokralerna beskriver målen för samhällels familjepolilik. I målsättningen ingår bl.a. ekonomisk utjämning mellan olika familjetyper - de som har elt eller flera barn och familjer utan barn.

Socialdemokralerna kommer inle ens i närheien av den mälsätlningen ulan fjärmar sig i slällel frän den. Del finns flera orsaker lill della.

Barnfamiljerna belalar lika myckel skall oberoende av hur många barn del finns i familjen. De blir därför beroende av bidrag - vare sig de kallas barnbidrag, bostadsbidrag eller något annat - och har svårl att med egen kraft förbällra sin ekonomiska situation. Genom den utbyggda föräldraförsäkringen förstärks orättvisorna mellan familjerna. Förslaget gynnar heltids-arbetande, högavlönade föräldrar. De bör dessutom bo i tätort för alt kunna få största möjliga nytta av del lolala slödel till barnfamiljerna.

Dessutom måste de lyckas myckel bra med all planera barnafödslar, annars kan familjen nämligen gå miste om stora pengar. Del är inle föräldrarnas planering del gäller, ulan det är den politiska planeringen som föräldrarna skall anpassa sig lill.

Föräldrapenningens siorlek beror på lönen alla månader före barnels födelse. Den som har myckel god inkomst får genom förslaget nära 300 000 kr. under de 18 månaderna. Förloraren däremot är den som alla månader före barnels födelse har låg inkomst eller varil arbelslös eller sluderande eller bor sä all del inle finns tillgäng lill heltidsarbete eller av andra skäl inte vill eller kan ha ett heltidsarbete. Förlorare blir också den som hell enkell misslyckats alt planera barnets födelse på rätt lidpunkl.

Den som har vall all vara hemma och la hand om äldre barn lillhör också de verkliga förlorarna som bara får garantibeloppel om 60 kr. per dag. För dem blir den sammanlagda föräldrapenningen under 18 månader inle mer än 33 000 kr. Socialdemokralerna vill inle ens gå med på alt garantibeloppet skall följa kostnadsutvecklingen. Ni kan inle mena att delta är rätlvisl, eflersom en myckel stor grupp människor kommer i kläm.

Del gäller också all se lill att näsla barn föds inom två och ett halvt år efler del tidigare barnels födelse. I sådana fall kvarstår den höga föräldrapenningen. Delta gäller endasl om det väntade barnet behagar infinna sig enligl den socialdemokratiska planeringsmodellen. Det är minsann inte lätt all ordna del så! Vi som siller här i kammaren har nog erfarenhet av detta. Del här klarar man inle bara med planering.

Del finns också en hel del andra förhållanden som påverkar situationen. Människor måsle vara mycket medvetna om alla förhållanden för all kunna dra nylla av föräldraförsäkringen. De föräldrar som av någon anledning måsle börja hellidsarbeta innan barnet blivit 18 månader får nämligen beiala dyrt för della. De får inte en krona i föräldrapenning då de heltidsarbelar. De får säkerligen betala barnomsorgen själva också. Del är nämligen inle säkerl all kommunen kan erbjuda barnomsorg lill barn som inle är 18 månader.

Della skall jämföras med de borgerligas vårdnadsbidrag i kombinalion med rätlvisa statsbidrag som vi senare skall diskulera, saml det moderata förslaget om grundavdrag för hemmavarande barn upp lill 18 års ålder. Del ger rällvisa och valfrihel för familjerna! Della är bara del förslå stegel, värdnadsbidragel bör byggas ul sä all del motsvarar den summa som en familjedagbarnvårdare i dag får som ersättning.

Den reform som vi borgerliga partier föreslår har mycket större betydelse än vad ni socialdemokrater vill förstå. Den innebär nämligen både ökad valfrihet och slörre rällvisa för familjerna.

15 000 kr. per barn och år i värdnadsbidrag innebär alt en del av statsbidraget, som i dag går till kommunerna och som sedan endast vissa familjer får del av, i värt förslag går till alla. Alla får del av del allmännas stöd. Det ger inte full rällvisa, men del är en bra bit på väg.

Vårl förslag ligger också en bra bil närmare det mål som socialdemokraterna säger sig värna om; rättvisa mellan olika familjer. I dag får de familjer som inte kommer i åtnjutande av en plats i den kommunala barnomsorgen ta pengar ur egen ficka för alt betala privat barntillsyn trots all de betalat skall och avgifter lill barnomsorgen.

Eflersom avdrag i vårl förslag medges för slyrkta barntillsynskoslnader blir i praktiken värdnadsbidragel skallefrill. För en Iväbarnsfamilj med en förälder hemma innebär värdnadsbidragel en förbättring om 23 000 kr. per år efter skatt. Om denna familj i stället ordnar sin barnomsorg får del 30 000 kr. mer i handen än i dag om de kan styrka sina barnomsorgskoslnader.

De som i dag, trots slora uppoffringar, har stannat hemma en lid hos sina barn kan få del ekonomiskl lällare. De som av olika skäl vill välja annan barnomsorg än kommunens kan göra sä. De soin väljer alt leva som de själva önskar och som avviker från det levnadsmönster som två högavlönade hellidsarbelande utgör blir också rättvist behandlade.

Valfriheten stärks genom alt pengar ges lill föräldrarna i stället för lill

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd lill barnfamiljer m. m.

kommunen. Föräldrarna får i större utsträckning välja barnoinsorg i slällel för all vara hänvisade till det utbud kommunen har. Delta utbud börjar numera all bli ganska begränsal.

Häromdagen kunde vi t.o.m. här i riksdagen kännas vid den kommunala barnomsorgens begränsningar. Vår resebyrå var bemannad med endast en person, därför all daghemmet var stängt på grund av personalbrist. Det kunde vi läsa på en skylt.

Är del inle dags att ge föräldrarna mer utrymme för egna beslul? Hur länge tänker ni socialdemokrater forlsälta alt la ifrån föräldrarna rällen alt bestämma över sill och de sina? Hur länge skall ni envisas med alt tro all ni vel bällre än föräldrarna själva?

Del finns andra moderala reservationer som är viktiga som jag vill la upp. Vi begär en ändring av socialtjänstlagen i vilken klart framgår alt vård av egna barn skall betraktas som jämbördig med förvärvsarbete.

1 dag kan socialbidrag inte utgå om inte båda makarna arbetar heltid. Även om familjen har flera små barn heler det all en förälder frivilligt avhåller sig från arbele om inte den hemarbelande föräldern släller sig i daghemskö och anmäler sig som arbetssökande.

Utskottsmajoritetens skrivning är aningslös. Tyvärr är det precis samma skrivning som förra årel. Ulskollel skriver att man således inte kan acceptera synsället att var och en som har barn skall kunna välja all avstå frän förvärvsarbete för all i slällel fä socialbidrag.

Här är det ju inle fråga om all välja! Socialbidrag är alllid en nödlösning. Del framgår av vår reservalion all värd av egna barn skall betraktas som jämbördig med molsvarande förvärvsarbete.

En hemarbelande skulle enligl utskottet anses ulföra ell värdefulll arbele om hon arbetade på daghem - men inle när del gäller egna barn. Del är omänskligt att tvinga en flerbarnsförälder ul på arbetsmarknaden och lämna borl sina barn lill andra för att kunna klara sin existens.

Värt förslag, med ett grundavdrag på 15 000 kr. för varje barn upp lill 18 år, stärker familjen och gör del lällare alt klara sig på sin lön. Familjen blir därmed inle så beroende av bidrag, så med vårl förslag om grundavdrag skulle alll färre familjer råka ul för den silualionen.

I dag visar del sig ju alt barnfamiljer måsle erhålla bidrag för all kunna betala skallen, och del måsle väl ändå vara alldeles fel? Vi vill göra det möjligl för familjer alt leva pä sin lön. Med våra förslag sänks skallen mesl för dem som har många barn. I vårl särskilda yllrande angående en höjning av barnbidragel finner man samma resonemang. Om ell grundavdrag vid kommunal beskattning införs, behöver inte barnbidragen höjas.

Herr talman! Härmed yrkar jag bifall till de moderala reservalionerna.

Anf. 85 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! Den fråga som vi nu deballerar. deballerades ju flitigt under valåret 1988. Som redan har nämnts här hade moderalerna. folkparliel och cenlern enats om en konslruklion av familjepoliliken med ell vårdnadsbidrag, som gav föräldrarna 15 000 kr. per barn och år och som var ATP-grundande.

Vårl förslag hade det goda med sig. all det framtvingade ell förslag från

socialdemokratiskt håll. Ordel "framlvinga" är fakliski på sin plats här, för som säkerl alla minns presenlerades inle det socialdemokratiska allernalivel förrän fem i tolv i valrörelsen. Socialdemokraterna kunde helt enkelt inte stå tomhänta - och del måsle erkännas alt det socialdemokratiska förslaget var bättre än ingenting. Annars lycker man all själva den silualion som många föräldrar och barn befunnit sig i länge har pockat på en lösning. Men lyhördheten frän socialdemokratiskt håll har inle varil särskill påfallande i del avseendel. Uppenbarligen har det inte varil den ansträngda och stressade silualionen för många familjer med små barn, som pockade pä snara lösningar, som varit anledning nog att göra något, utan det var försl när opposifionen lade fram ell förslag som del blev taktiskt nödvändigt att göra elt moldrag.

Nu har riksdagen beslutat om en föräldraförsäkring enligt den socialdemokratiska modellen. Vi betraktar det som elt politiskt faktum, trots alt vi slår fasl vid den kritik som vi tidigare har riktat mol den här modellen. Den ger en ersällning i ena fallel rned 516 kr. per dag och i del andra fallel med 60 kr. per dag. Med andra ord gynnar den höginkomsllagare i förhållande lill låginkomsttagare.

Nu påslås det alt del socialdemokratiska förslaget innebär valfrihet för familjen. Är det verkligen sä? Hur kommer del att bli?

1. Först och främst bör man alltså arbeia heltid fram lill föräldraledighe-len, annars blir föräldrapenningen belydligt lägre.

2. Om man lar ut ledigheten i en följd lills barnel är ell och ell halvl år, så finns ingen exlra ledighet därefter. För l.ex. en ensamförsörjare återstår oftast långa arbetsdagar och alll mindre tid för förälder och barn tillsammans.

3. I bäsla fall, om en förälder är hemma pä hellid under ell år och sedan arbetar sextimmarsdag, räcker försäkringen lills barnel är tre år. Vårt vårdnadsbidrag gäller lills barnel är sju är.

4. Om barnomsorgsfrågan inte kan lösas under de första 18 månaderna måsle man ta ul hela ledigheten.

5. Om båda föräldrarna väljer all arbeia halvlid under de första 18 månaderna så är försäkringen också uttömd. Möjligheterna i praktiken är alltså yllersl begränsade jämfört med vårl gemensamma förslag om vårdnadsbidrag. Efter föräldraförsäkringen älerslår all arbeta hellid, som alll fler tvingas till för att klara ekonomin, eller all förkorta sin arbetstid utan ekonomisk koinpensation, som alll fler inte har råd med.

6. Hela tiden gäller den orättvisa ordningen alt ulanför detta myckel dyra system slår minst 40 % av förskolebarnen, och de får ingen som helst del av de näslan 20 miljarder som barnomsorgen koslar.

Trots denna krilik som vi har riklal mol förslagel och som vi fortfarande anser gälla, har vi alltså vall alt acceptera det. Anledningen är inte all vi har bytt fot eller sadlat om eller anser all kriliken har fält mindre lyngd - den slår fast.

Skälet är alt människor inrällar sig efler della. De enskilda människornas planering utgår ifrån delta förslag, och vi vill inle bidra till osäkerheten och vilsenheten när del gäller den livsviktiga planeringen om omsorgen om barnen.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Där fanns dock elt tillfälle all förverkliga en modell som på längre sikt skulle tillgodose kraven på alt föräldrarna måste ha möjlighel all välja inom " en vidare ram än vad som nu blir fallet. Det antagna förslaget tillyxades ju i stor brådska och i en hasligl påkommande, lakliskl känslig silualion. Del bär också prägeln av all det tar större hänsyn till del socialdemokratiska partiets behov än till barns och föräldrars behov, men del åsidosätter också hänsynen lill regional fördelning.

I radioprogrammet Vetandets värld nämndes häromdagen all regeringens förslag moiverkar all samhällel kan uinyiija den barnomsorgsresurs som far-och morföräldragenerationen utgör. Grunden för delta är att när alla barnföräldrar skall få rätt lill plats i barnomsorgen avslår man inle från den förmånen även om någon äldre släkling skulle slälla upp och uppleva delta som meningsfullt och givande.

I en modell för barnoinsorg som vår, som tillgodoser valfrihelen, finns utrymme också för delta alternativ. Man kastar inte borl en sådan resurs, som i det här fiillet dessutom bidrar lill den värdefulla relalionen mellan generationer - värdefull både för barnen och för de äldre.

I en modell som däremot i stort sett bygger pä en enda barnomsorgsmodell, monopoliserad och institutionaliserad, spolieras eller i varje fall försvåras den möjligheten.

Vi är övertygade om all en utbyggnad utöver del som nu har beslutals kommer att bli nödvändig, som ett resultat av de krav som människor kommer att resa. Tyvärr måste vi nog räkna med att den socialdemokratiska ohörsamheten inför sådana krav kommer att utgöra samma massiva hinder som det hittills har gjort. Men kanske ändå lill slul socialdemokralerna ivingas ge vika på samma säll som när det gäller många andra frågor. Jag behöver bara nämna tlerbarnsstödel, sextimmarsdag för småbarnsföräldrar. ATP-räll eller allernaiiv barnomsorg - i varje fall i viss utsträckning.

Tyvärr måsle man också nolera alt om socialdemokraterna ändå så småningom ändrar sig, så är del inle främst omsorgen orn barnomsorgen ulan om parliel, som kanske hamnat i en prekär silualion som nödvändiggör en haslig kursändring. Så var det med ålderdomshemsfrågan, och så var del med kärnkraften.

Vi menar alt ell vårdnadsbidrag framslår som en viktig och nödvändig utbyggnad. Det främsta skälel är all liden - 18 månader - är en alldeles för kon tid. Vårt förslag gäller under barnets hela förskolelid.

Maj-Inger Klingvall! Är del verkligen elt orimligt krav alt människor som är vuxna själva skall fä bestämma hur de vill utforma sill liv när del gäller barnomsorgen?

För oss i centern är fördelningen av samhällets resurser mellan olika grupper en högt prioriterad fråga. Därför har vi föreslagit framför allt tre åtgärder, som i samverkan skulle förbättra mycket påtagligt för barnfamiljerna.

För del första har vi föreslagit en sänkning av momsen på mat. Del är en åtgärd sorn de rnesl berörda, nämligen barnfamiljerna, har hälsat med livlig lillfredsställelse.

För det andra har vi ell förslag om återställande av köpkraften hos barnbidraget. Inflationen har gröpt ur barnbidragel. och regeringen har inle

återställt värdet. Eflersom vi i cenlern har upphovsmannarätten till barnbidragel. anser vi del vara vår enkla skyldighet all vaka över alt köpkraften bibehålls någorlunda intakt.

För del iredje har vi förslagel om ell värdnadsbidrag pä 15 000 kr. per barn och år lill föräldrar med barn i åldern 1-7 år, alllsä lika myckel lill alla. En demokratisk ekonomisk jämlikhet med andra ord - lika lön för lika arbete -och därför också rätt lill ATP-år.

Värdnadsbidragel utgår pä elt rättvist säll till alla föräldrar, oberoende av var man bor i landet och vad man tidigare har tjänat. Värdnadsbidragel ulgär under barnets hela förskolelid och ger ökad valfrihel när det gäller barnomsorgsformen. Man kan välja föräldrakooperativ. Man kan välja alternativ barnomsorg, och här finns också möjlighet att välja ett kristet alternativ eller barnomsorg med annan ideell inriktning.

Vi gläder oss verkligen åt att del växer upp allt fler föräldrakooperativ runt om i landel sorn möjliggör en rik flora av valmöjligheter, förutom del kommunala alternativet. Men det här kommer Rosa Ösih alt ta upp senare i deballen.

Herr talman! Med della yrkar jag bifall lill reservalionerna 1, 5 och 7 vid del belänkande som vi nu diskulerar och i övrigl lill utskollels hemställan.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Anf. 86 ROLF L NILSON (vpk):

Herr talman! Jag har med växande förvåning hört de två senaste inläggen från borgerliga ledamöler. Jag vill fråga er: Hävdar ni pä allvar all ell syslem med en väl utbyggd kommunal barnomsorg, l.ex. i form av daghem, med någon rimlig belydelse hos ordel Ivång skulle innebära all man ivingar föräldrar till något mol deras vilja?

Den erfarenhet jag har av barnfamiljer och föräldrar är snarast den all människor med glädje väljer möjlighelen all förena föräldraskap och yrkesarbele. knappasl alt de Ivingas ul i den verksamheten.

Vi tycks vara överens om att barnfamiljernas ekonomiska situation är ansträngd och att det behöver göras någonting ål den situationen. Vi ifrån vpk har under en följd av är föreslagit att det allmänna barnbidragel skall ulökas. Vi har föreslagil alt det skall utgå med 25 % av basbeloppet, och vi har framförl del yrkandet i en molion och också i en reservalion lill del här betänkandet.

Jag tycker inle alt den lösning som de borgerliga partierna har enats om, att föreslå ett vårdnadsbidrag, på någol väsentligt säll förbättrar eller underlättar för barnfamiljerna. För min del och för vpk;s del ser jag snarasl vägen lill ett väl fungerande liv som förälder och en bra lillvaro för barnen som en kombinalion mellan en barnomsorg - med möjlighet för ungarna all tillsammans med ungefär jämnåriga kamrater utveckla sig sociall, leka, skaffa kunskap osv. - och föräldrarnas möjlighel all arbeia under anständiga villkor på ett stimulerande säll.

En förutsättning för all skapa en bra silualion för föräldrar och barn är alltså ålgärder inom barnomsorgens område: ulbyggnad av den sä all den blir lillgänglig för alla. förbättring av dess kvalitet så att den blir ännu bällre än den är i dag och garanlerad fillgång lill väl utbildad personal. Jag återkommer lill delta vid behandlingen av nästa betänkande.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Men del fordras också åtgärder på arbetslivets område, l.ex. i förbättringar av arbetsmiljön. Man skall kunna utföra ett heltidsarbete under sill yrkesverksamma liv ulan all slita ul sig, utan all gå sönder fysiskt och psykiskt. Jag lycker all elt samhälle som del svenska skall ha råd och möjlighet att garantera de arbetande människorna en riskfri miljö.

Daniel Tarschys nämnde sex limmars arbetsdag som en väg lill ett

. drägligare liv. För vår del har vi inte gett upp del kravel. Vi har inle

accepterat de manliga arbetarnas krav på den s.k. jaktveckan, den själle

semeslerveckan. Vi lycker all del är en svaghel hos socialdemokralin alt man

viker sig på den punkten.

Del bästa sättet att göra arbetslivet drägligt för föräldrar, all underlälia jämställdhelen, underlälia en rättvis fördelning av arbetsinsatser i hemmet och ulanför hemmet, är att hålla fasl vid kravet pä sex timmars arbetsdag. Det finns slora risker för alt en själle semeslervecka blir yllerligare en vecka pä året då kvinnorna slår för hushällsarbelel.

Sedan vill jag yrka bifall till reservalion 3, som är föranledd av motion 1988/89:So616 av Gudrun Schyman. Den gäller stöd ät familjerna och åt barnen i de fall där föräldrarna har separerat och innehåller främst förslag till åtgärder som underlättar barnens umgänge med den förälder som de inte bor ihop med.

Detta är elt slorl och angelägel problem. Del rör sig om många barn. Varje är berörs 20 000 ä 25 000 barn av skilsmässa, och umgängesrällen är den möjlighel de har all hålla kontakt med båda föräldrarna. Erfarenheler från socialvård och mentalvård visar att barn med skilsmässa bakom sig ofta far illa psykiskt. De anklagar sig själva för att föräldrarna har skilts. De har skuld- och skamkänslor. De utnyttjas i olösta konflikter mellan föräldrarna och far på så vis illa.

Del är vikligl all samhällel på alla möjliga sätt underlättar umgänget mellan barn och föräldrar, hjälper barnen att klara sig igenom skilsmässorna sä skadefria som möjligt och hjälper föräldrarna all klara av sina konflikter och sina separationer utan att använda barnen som vapen i en inbördes kamp.

Reservationen av Gudrun Schyman rör en liten del av det här komplexet, nämligen resorna för föräldrar och för barn, resorna till den förälder där barnet inle bor stadigvarande. Kravel går ul på att få fria resor för barn som skall iräffa den förälder som de inle bor hos och fria resor för föräldrarna någon gång under lerminen för all besöka barnel där barnel hor, besöka skola, dagis osv. Jag tycker detta är någoniing vi kan kosta på oss när vi kan kosla på oss fria hemresor åt de värnpliktiga som under ell antal månader bor borta från hemmet.

Med del anförda yrkar jag bifall till reservalion 3, som gäller stödåtgärder vid separation, samt lill reservationerna 8 och 9, som gäller indexreglering av barnbidragel och medelsanvisning lill barnbidrag.

Anf. 87 ULLA TILLÄNDER (c) replik:

Herr lalman! Rolf Nilsson undrade orn vi verkligen menar att föräldrar tvingats all utnyttja den kommunala barnomsorgen och alt del av föräldrarna skulle upplevas som elt tvång.

Det är de ekonomiska förulsällningarna som för väldigt många människor skapar valfrihel. För mänga föräldrar är kommunal barnomsorg ell alldeles utmärkt alternativ. Men det finns föräldrar som vill ha en allernaiiv barnomsorg. Det visar inle minst den framväxt av föräldrakooperativ och annan allernaiiv barnomsorg som skett pä senare lid.

En del föräldrar - även om de inte är så mänga - väljer att vara hemma några är medan barnen är små. De tycker del är värdefullt alt ha den möjligheten. I dag har de ingen ersättning för detta.

För många barn är dagarna på daghem alldeles för länga. Det är inte ovanligt all små barn är på daghem nio, tio eller elva limmar. För vår del tycker vi all det är alldeles för lång lid. Då måste man skapa föruisällningar för föräldrarna all förkorta arbetsdagen. Värt förslag lill vårdnadsbidrag ökar valfriheten och ger föräldrar möjlighel all välja mellan olika former av barnomsorg, liksom att välja längden pä arbetsdagen. Värdnadsbidragel ökar också valfrihelen genom all utgå under barnets hela förskoletid, och inle bara under de 18 månader som den utbyggda föräldraförsäkringen omfattar.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Anf. 88 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:

Herr talman! Rolf Nilson lät faktiskt rikligl bekymrad när han undrade om vi på allvar menar att kommunala daghem skulle innebära tvång.

I morse kunde man höra på Ekot all del var elt socialdemokratiskt kommunalråd som fällde elt yttrande på grund av all man börjat öppna företagsdagis här i Stockholm: "Tyvärr måste vi acceplera della, därför all föräldrarna börjar mer och mer vilja ha inflytande över barnomsorgen."

Ja, del är sä det förhäller sig. Vi försöker med vårdnadsbidraget la ett steg i den riktningen.

I dag är stödet orättvist fördelat, det har jag sagl. De som vill välja en annan form av omsorg än kommunen erbjuder får lill alt börja med beiala själva samtidigt som de trots alt de belalar sin skall inle kommer i åtnjutande av del stöd som utgår per plats, 60 000 kr. eller vad del är.

Mänga skulle vilja välja en annan typ av barnomsorg. De kanske vill ha farmor, mormor eller annan släkting osv. Andra vill stanna hemma den tid de själva väljer. De får göra stora ekonomiska uppoffringar för della, och ändå är del mänga som gör del.

Det tycker jag är ell Ivång, och vi vill ge elt myckel slörre utbud och möjlighel för varje familj att välja.

Anf. 89 ROLF L NILSON (vpk) replik;

Herr lalman! Jag lycker det är skillnad på ekonomiska uppoffringar och tvång. Här slirar man litet på begreppen och säger all å ena sidan vill de göra della och å andra sidan ivingas de. Jag lycker inte alt del är en upprörande orättvisa som uppstår på detta säll.

När borgerliga politiker lalar om alternativ barnomsorg är de väldigt abstrakta. Det alternafiva verkar åtminstone på mig enbart vara en fråga om ägandeformer lill verksamheten.

Alternaliv pedagogik finns inom del syslem som finansieras med statsbidrag i de fall barnomsorgen drivs ideellt. Det gäller l.ex. de kooperativa

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

daghemmen. Kooperativa daghem har uppkommit av olika skäl. Dels därför att man vill ha denna speciella form av organisation som man tror ger speciellt inflytande, dels därför att man har tyckt att utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen har gått för sakta.

Anf. 90 ANITA STENBERG (mp):

Herr lalman! Miljöpartiet de grönas åsikter kommer inle fram i della belänkande, vilkel egentligen är ganska förfärligt, men så är del.

Vi har lagt fram ett särskilt yttrande där vi mycket kort redogör för vår familjepolitik. Vi har ju inte föreslagit några exlra pengar på ett allmänt barnbidrag, och därför kom de inte med i detta betänkande. Vi löser frågan på ett annat sätt.

Vi kan inte stödja det borgerliga förslaget och inle heller vpk:s, och vi stödjer därför utskottsmajoriteten, vilket vi också sagt till pressen. Därmed vill jag gå över till att tala om mill särskilda yllrande.

Vi säger all föräldraledigheten skall ulökas i etapper till 24 månader. En del av ledigheten skall vara kvolerad. En dagbarnvårdare skall ges räll att räkna in egna barn i underlaget för tjänsten. Även övriga föräldrar som föredrar att vara hemma hos sina barn skall ha rätt all bli kommunala dagbarnvårdare åt del egna barnet. Vårl förslag om en utbyggd föräldraledighet motiveras i reservationer som fogas till socialförsäkringsutskollets belänkande 12. Sä långl det särskilda yttrandet.

Miljöpartiet de gröna vill verka för ell samhälle som på mänga säll ser annorlunda ut än det vi har i dag. Vi kämpar inte bara för att miljöförstöringen skall upphöra eller åtminstone minska. Vi inser också all delta inle låter sig göra utan att vi ändrar vårt sätt all leva.

Enligt miljöpartiets familjepolitik måste vi la mycket slörre hänsyn lill barn och åldringar och övriga svaga grupper i samhällel. Annars kan vi inle få det samhälle som bygger på gemenskap, trygghet och valfrihet som vi eftersträvar.

Vi har lagt fram några förslag som handlar om att sänka momsen på basmal. Vi vill ha sex limmars arbetsdag. När det gäller föräldraförsäkringen vill vi bygga ut den i etapper. Den skall vara hell genomförd lill den 1 juli 1991.1 den första etappen, som genomförs den Ijuli 1989, byggs försäkringen ut med ytterligare fem månaders ersällning på sjukpenningnivå och sju månader på garanlinivå, till totalt fjorton månader pä sjukpenningnivå och tio månader på garanlinivå. Den 1 juli 1990 resp. 1991 byts vardera fem månader på garanlinivå ut mol fem månader på sjukpenningnivå. Ersättningen skall kunna tas ul i form av hel, halv eller fjärdedels föräldrapenning under en längre tid.

Enligt de senasle tillgängliga uppgifterna om pappornas uttag av föräldrapenning log år 1987 bara 29 % av papporna i familjerna, gifla förvärvsarbe-lande föräldrar, ul föräldrapenning under barnens tvä första levnadsår.

Miljöpartiet anser att del både för barnens och pappornas skull är yllersl angelägel att möjligheten all vara hemma en tid hos barnen när de är små utnyttjas av alla pappor.

Därför bör en del av föräldrapenningen kvoieras. Från den 1 juli 1989 skall således gälla alt minst två månader av den del av försäkringen som ersätts på

sjukpenningnivå skall las ut av vardera föräldern. Från den 1 juli 1990 skall del vara minst fyra månader, och från den 1 juli 1991 minsl sex månader.

Della medför olvivelakligl en inskränkning i föräldrarnas valfrihel. Hur skall vi annars få papporna att ta vara pä möjligheten all få en fin kontakt med det lilla barnet och inle vänla med kontakten tills barnel är i idrollsåldern? Vi lycker alt del är ett klokt tvång, som kan ge en nybliven pappa råg i ryggen när han skall gå in lill arbetsgivaren och tala om all han länker la barnledigt.

Samtidigt som föräldraförsäkringen byggs ut enligl värt förslag måsle rätten lill föräldraledighet utökas i molsvarande grad. Miljöpartiet vill gä ett steg längre och föreslå alt alla arbetstagare skall få rätt alt sänka sin arbetstid med molsvarande löneavdrag till 20 eller 30 timmar per vecka. Detta tar vi dock upp i en annan molion.

Även om vårt förslag alt man skall bygga ul föräldraförsäkringen till 24 månader kan bli dyrt i bruitokostnad så uppvägs della lill en del av ell minskal resursbehov på andra områden, framför allt inom den kommunala barnomsorgen. Vi tror all det inle är orealistiskt att räkna med all knappt hälflen av brultokoslnaden för utökningen kompenseras på del här sättet. De föräldrar som väljer att vara hemma medan barnen är små får i dag en myckel liten del av samhällets stöd till den kommunala barnomsorgen. Miljöpartiet anser att detta är en stor orättvisa. Vi kräver all föräldrar skall ha rätt alt bli kommunala dagbarnvårdare även ål eget barn. Det skall gälla dem som i dag är barnvärdare åt andras barn. De skall hell enkell få räkna in även det egna barnet i underlaget för tjänsten. Övriga föräldrar som föredrar att vara hemma hos barnen medan de är små skall också fä del av stödet.

Principen skall vara att förälder som anställs som kommunal dagbarnvårdare ål eget barn skall ha samma villkor som en vanlig dagbarnvårdare i familjedaghem; samma grundlön, kostnadsersättning, sociala förmåner inkl. ATP, utbildning osv. Dagbarnvårdare ål eget barn skall, precis som förälder som har barn på vanlig familjedaghemsplats, beiala daghemsavgift. Endast en av föräldrarna i laget i varje familj skall kunna vara anställd som dagbarnvårdare ät del egna barnel.

Vi vill införa ett baslillägg, som skall ersätta nuvarande bostadsbidrag för barnfamiljer. Tanken är all man skall öka människors valfrihel all bosätta sig varde vill. I glesbygd kan bostadskostnaden vara liten, men å andra sidan kan Iransporlbehovet vara betydligt större än i en storstad. Alla som nu får bostadsbidrag, och även vissa andra barnfamiljer, kommer all få ökal ekonomiskl stöd med vårl baslillägg. För dem som redan nu får högsta möjliga bosladsbidrag blir ökningen lilen. Bostadskostnaderna är mycket höga. I dag vel byggföretagen att de inle behöver dämpa koslnadsökningar-na, eflersom samhället betalar en stor del av ökningarna. När bostadsbidraget ersätts med bastillägg kommer människors valfrihel all själva avgöra vad pengarna skall användas till att öka. Della bör rimligen leda lill en press nedäl på bygg- och boendekoslnaderna.

Vi har en formel som vi beräknar baslilläggel efter: Baslillägg = 2 100 -I- 480 x antalet barn, maximalt tre - (0,20 x hushållels månadsinkomsl).

Begränsningen till tre barn i formeln finns även för nuvarande bosladsbi-

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

drag. De som har flera barn har i slällel kompenserats genom en extrahöjning av flerbarnstillägget i barnbidraget. Vi har således en helt annan syn på hur man skulle kunna lösa problemet.

Herr lalman! Härmed yrkar jag bifall till hemställan i utskottets betänkande. I dag lär vi inte kunna få igenom våra förslag.

Anf. 91 DANIEL TARSCHYS (fp) rephk:

Herr talman! Jag måsle be att få uttrycka min oerhörda beundran för miljöpartiets familjepolitik. Man börjar med all minska resurserna i den svenska ekonomin, genom att vi alla skall arbeia mycket mindre än vi gör i dag. När man väl har minskal resurserna får man ändå oerhörda resurser över för all spä på familjepolitiken. Det tycker jag är ett fantastiskt konststycke. Det är inle nog med alt vi skall få baslillägg, utan vi skall ha föräldraledighet som varar i två år. När den slutar skall alla föräldrar som så önskar kunna anställas som dagbarnvårdare. Jag lycker alt det är fantasfiskt att kunna använda sä litet resurser som det blir i del här samhället till så stora insatser för barnfamiljerna.

Anf. 92 ANITA STENBERG (mp) replik:

Herr lalman! Ja, det är väl fantastiskt, Daniel Tarschys. Vi tror att del går.

Anf. 93 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:

Herr lalman! Jag kan gratulera Anita Stenberg till den tron. Man kan naturligtvis bli lycklig genom sin tro. Vi är ganska många i kammaren som gärna skulle vilja dela denna tro. Vi väntar ändock på alt ni skall kunna förklara för oss hur detta ekonomiska konststycke går till. Vi har hört och läst om att miljöpartiet präglas av en ekologisk grundsyn, och del låter bra. Någon tillstymmelse till ekonomisk grundsyn skulle väl ändå också vara bra?

Anf. 94 ANITA STENBERG (mp) replik:

Herr talman! Jag länker inle gä in på della här i dag, Daniel Tarschys. Jag är nämligen inle den duktiga ekonom som skulle kunna slå här och förklara delta. Jag har själv inle räknat på det, och jag lycker att det är ganska krångligt. Jag vel dock att vi har räknat på del, och jag vet att det har gått ihop.

Anf. 95 MAJ-INGER KLINGVALL (s);

Herr lalman! Målen för vår socialdemokratiska familjepolitik kan beskrivas på följande sätt:

- Ge alla barn goda och likvärdiga uppväxtvillkor i ell samhälle präglat av värme och gemenskap.

- Utforma barnomsorgen, skolan och frilidslivet så all barnen utvecklas lill fria och självständiga människor som verkar i gemenskap och solidaritet med varandra.

- Ge barn och föräldrar mer tid för varandra.

- Förverkliga jämställdheten mellan kvinnor och män både i hemmet och i arbets- och samhällslivet.

- Skapa förutsättningar för ekonomiskt oberoende för alla och för en jämnare inkomstfördelning.

Elt viktigt krav, inle minst inom familjepolitikens ram, har varit alt hävda kvinnors och mäns lika rätt till arbete. All erfarenhet visar att ingenting skapar så slora ekonomiska och sociala orältvisor som hinder för förvärvsarbete och arbetslöshet. Omvänt finns inget så betydelsefullt ur jämlikhelssyn-punkt som minskade hinder för arbele.

Kvinnornas förvärvsarbete har ökat oavbrutet under en följd av år. Kvinnors vilja att förvärvsarbeta är så slark att den tycks övervinna alla hinder. Fä unga kvinnor som i dag går ul grundskolan eller gymnasiet kan tänka sig något alternativ till arbele och barn.

Del finns en oändlig styrka hos kvinnor. Jag tänker då på den ständiga längtan och strävan som finns hos de flesta av oss att leva i elt sammanhang, en helhet med man, barn, hem, arbele, fritid (den lilla som finns) och för en del av oss politik.

Del här möter jag i min egen vardag, men också i slalistiken som i tabeller och diagram beskriver kvinnors liv. Andelen kvinnor med barn under sju år som förvärvsarbetar ligger nu runt 90 %, men över hälften jobbar deltid, även om andelen långa dellider ökat de senaste åren. Kvinnorna lar det mesta av hemarbelet, 37 timmar per vecka jobbar hellidsarbelande kvinnor hemma. 17 limmar per vecka gör männen det. Ensamföräldrarna utgör i dag ca 35 % av barnfamiljerna, och de har ingen att dela ansvar och hemarbete med.

Det finns inbyggda konflikter i dagens familjemönster, nämligen alt vara småbarnsförälder och alt förvärvsarbeta samtidigt som traditioner och könsroller lever kvar. En verklighet med både kvinnor och män på arbetsmarknaden för med sig all det behövs rejäla familjepolitiska åtgärder.

Herr talman! Vår framlidsmodell är elt samhälle där det skall gå all förena den slora glädjen all ha barn med arbele. Della skall gälla både för kvinnor och män, ensamstående, låginkomsllagare, skiflarbetare och glesbygdsbor.

Vår socialdemokratiska familjepolilik ulgär frän denna helhelssyn med ekonomiskl slöd, dvs. barnbidrag, bosladsbidrag, föräldraförsäkring, en förskola för alla, sex limmars arbetsdag och en gemensam sektor med mödra-och barnavård. Det ekonomiska stödet med barnbidrag, bostadsbidrag, föräldraförsäkring och bidragsförskott uppgår till närmare 31 miljarder kronor för del nya budgetåret. Barnbidraget har ökal kraftigt sedan 1982. Del har nära fördubblats för en- och tvåbarnsfamiljerna och mer än fördubblats för tre-, fyra- och fembarnsfamiljerna. Den ekonomiska silualionen för barnfamiljer har i allmänhet förbättrats under de senaste åren, beroende på en kombinalion av låg arbetslöshet, ökad sysselsättning och stigande reallöner.

Den svenska föräldraförsäkringen är unik i världen. Jag vet nästan ingenting som får människor från andra länder att bli så förvånade som en beskrivning av den föräldraförsäkring vi har här.

Riksdagen har nu fatlal beslul om utbyggnaden av föräldraförsäkringen lill 18 månader, och del är myckel posilivl.

Föräldraförsäkringen ger föräldrarna mer lid för sina barn. Alla föräldrar, ensamstående såväl som låginkomsttagare, får mer tid eflersom föräldrapen-

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

ningen ersätter den förlorade lönen pä samma sätt som sjukförsäkringen. Föräldraförsäkringen ger därför också papporna samma möjlighet all vara hemma hos sina barn eller gä ner i arbetstid. Föräldraförsäkringen kan användas mycket flexibelt. Hemma på heltid, hemma halvtid -jobba halvtid, eller jobba sex timmar per dag. Föräldraförsäkringen räcker lill heltid hemma ell år och till alt arbeia sex limmar per dag i två år tills barnel är tre år. Men del finns många fler varianter.

Föräldraförsäkringen ger anställningstrygghet.

Herr talman! Riksdagen beslutade 1985 all alla barn skall ha rätt till en plats i barnomsorgen 1991. En bra barnomsorg är en slor fillgång i vårt samhälle framför alll för barnens egen skull, men självfallet också för jämställdhelen.

Små barns behov av trygghet tillgodoses i familjen. Ju äldre barnel blir desto större betydelse får andra människor i barnets omgivning. Dagis, skola, kamrater och föreningsliv kompletterar hemmet. En förskola för alla blir ett lika naturiigi inslag som en skola för alla. I kontrast mol vår socialdemokratiska familjepolilik står den borgerliga familjepolitiken, som under många år levt på ordet valfrihet. Friheten skulle beslå i all frilt kunna välja mellan barn och arbele, dvs. för kvinnan. Alt mannen, pappan, skulle vara intresserad av den s.k. valfrihelen har aldrig varit på tal. Mannen har alllid hafl en självklar rätt lill barn, familj och arbele.

Vår socialdemokratiska familjepolilik har gjort upp med valfrihetsmyien. Vi har svårt all se friheten att tvingas välja mellan barn och förvärvsarbete.

Del borgerliga värdnadsbidragel är konstruerat så att del i praktiken är avsett för kvinnor, och dessulom främst för kvinnor som har en lösare anknytning till arbetsmarknaden, som kanske jobbar kort deltid för ekonomins skull när barnen är små. Den kompakta tystnaden från borgerlighetens egna välutbildade kvinnor, med arbete och barn på dagis, lalar sill lydliga språk.

Genom att det borgerliga värdnadsbidragel utgår lika för alla förlorar familjen om mannen stannar hemma, och del beror pä all mannen oftast tjänar mer än kvinnan. Del gör ju de flesta män, både för att de har bättre betalda jobb och för all mer än 50 % av småbarnsmammorna arbetar deltid. Kvinnans ställning pä arbetsmarknaden försämras, och mannens möjligheter att vara mer tillsammans med barnen försvåras. Detta går stick i stäv mot alla krav pä ökad jämställdhet.

Del borgerliga vårdnadsbidraget leder också lill besvärliga marginaleffekter. I vissa fall blir det direkt olönsamt för kvinnor att ta ett förvärvsarbete eller att utöka sin arbetstid. I en familj med tvä förskolebarn kan i en del fall kvinnorna endasl behålla en fjärdedel av lönen om de börjar arbeia.

Finansieringen av värdnadsbidragel genom drastiskt sänkta statsbidrag rycker också undan grunden för kommunernas möjligheler alt genomföra den nödvändiga utbyggnaden till "en förskola för alla barn" 1991. Det står i bjärt kontrast till vad som har sagts om full behovstäckning. Dessulom höjs priset på just de former av barnomsorg som föräldrarna helst vill ha. Föräldrarna upplever att den kommunala barnomsorgen slår för trygghet och kontinuitet. De vill komma borl från nödlösningar och den osäkerhet som privala lösningar av olika slag ofla för med sig. Del är märkligt att de

borgerliga så konsekvent struntar i vad föräldrarna vill eflersom de talar sä mycket om valfrihet. Att uppmuntra andra tänkbara privata lösningar är alt bädda för segregation.

Den sammanhållna förskolan med ett bra socialt och pedagogiskt innehåll, som tar emot alla barn, är bra för barnen. Del är faktiskt så att förskolan i första hand är till för barnen.

Steg för steg söker vi socialdemokrater förverkliga en familjepolitik med utgångspunkt i dagens behov och krav. Grunden är barns rätt lill jämlika uppväxlvillkor, dvs. rätt till djup och varaktig kontakt med båda föräldrarna. Kvinnors och mäns rätt är att på lika villkor dela ansvarel och glädjen med barn, hem, arbete och fritid.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till hemställan i socialutskottets betänkande 17 och avslag på samtliga reservationer.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Anf. 96 DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr talman! Det var i inledningen ett myckel sympatiskt inlägg som Maj-Inger Klingvall gjorde. De mål hon ställde upp för familjepolitiken kan jag i långa stycken hälla med om. När hon sedan kom in på vårdnadsbidraget blev det som en omvänd hand. Maj-Inger Klingvall förklarade all hon visste vad som var bra för barnfamiljerna, och hon har uppenbarligen uppfattningen att om barnfamiljerna tycker något annat har de fel.

"Valfrihetsmyten", säger Maj-Inger Klingvall. Valfriheten som en myt. Man offrar inte mycket åt valfriheten om man hävdar att man själv sitter inne med vad som är klokt och bäst för alla barn.

Jag ställde en fråga i milt inlägg som jag gärna vill upprepa. Vad vill ni socialdemokrater göra för föräldrarna fill de barn som är mellan två och sju år? Har ni något annat att föreslå än den utbyggda barnomsorgen som vi alla är överens om? Sexfimmarsdagen har Anna-Greta Leijon, chef för framliden, avfört. Den kommer enligt Anna-Greta Leijon inte all genomföras under detta århundrade. LO-förbunden har ju drivit igenom att den s.k. jaktveckan skall prioriteras. Vad har ni socialdemokrater alt säga lill föräldrarna till den halva miljon småbarn som är mellan två och sju år?

Maj-Inger Klingvall upprepar påståenden från valrörelsen att värdnadsbidragel skulle riva undan grunden för utbyggnaden av barnomsorgen. Verkligheten är precis den motsatta. Vårdnadsbidraget tillför resurser till barnomsorgen. Kommunerna förlorar inle ett enda öre av nuvarande statsbidrag om föräldrarna väljer alt sälta sina barn i kommunala daghem. Enligt vad man säger från socialdemokratisk sida är detta vad alla föräldrar högst av alll önskar. Jag förstår inte varför man är så rädd. Om å andra sidan några föräldrar skulle föredra andra former av barnomsorg, är det någol fel i det? Det är uppenbarligen så om man själv har bestämt sig för alt man vel vad som är bäst för alla föräldrar.

Valfrihel är alt välja mellan barn och arbele, säger Maj-Inger Klingvall. Det har väl aldrig någon påstått? Del har väl aldrig varit innebörden i resonemanget om valfrihet? Tvärtom, utgångspunkten är exakt den motsatta. Kvinnor och män vill ha både barn och arbele. Frågan är hur vi skall kunna förena arbetslivets krav med föräldraskapets och ge möjligheter lill personlig utveckling. Ja, enbart genom all göra arbetslivet mera flexibelt.

7 Riksdagens protokoll 1988189:96

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

genom att ge barnfamiljerna slörre möjligheter att själva välja olika lösningar, säkert också olika lösningar under olika lidsperioder. Den länga tid då barnen är små är inte enhetlig. Situationen förändras, föräldrarnas villkor, barnens villkor, barnens relationer fill kompisar och behov av barnomsorg förändras. Det måsle finnas en flexibilitet att hantera förändringar under den här perioden. Den flexibiliteten kan vi få bara om vi ser lill alt familjerna har större itiflytände över sin egen situation. Del är målet med förslaget om vårdnadsbidrag.

Anf. 97 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr talman! Jag hoppas att Maj-Inger Klingvall nu lyssnar på oss och inte har ell i förväg skrivet manuskript där precis allting har missförstålts. Lyssna pä oss, sä all vi åtminstone i replikerna kan få en dialog!

Behovel av valfrihel är absolut inte någon myt, ulan verkligen en realitet för familjerna. Grunden till vårt förslag om värdnadsbidrag är, som jag sade, mycket vidare än ni tror. Det handlar om att la en del av de pengar som politikerna förfogar över och ge till föräldrarna, sä att föräldrarna kan beiala kommunal barnomsorg eller privat barnomsorg i någon form eller kan vara hemma, kan få samhällets stöd och kan välja. Pä det viset flyttar man ju över ålminslone en lilen del av de politiska besluten till föräldrarna. Del är viktigt och nödvändigt. Varför? Jo, därför all del är precis vad föräldrar vill. Tyvärr, sade ell socialdemokratiskt kommunalråd i morse, vill föräldrarna ha slörre inflytande. Men det är jusl det vi vill arbeia för. Vi vill faktiskt fortsälla alt stärka föräldrarnas inflytande.

Maj-Inger Klingvall säger vidare att föräldraförsäkringen ger möjligheter till låginkomsttagare att stanna hemma, den är flexibel. Det är precis vad den inte är. Till slora delar är den en luftkonstruklion. Därför vill jag ställa en fråga lill Maj-Inger Klingvall: Hur skall alla låginkomsttagare, arbetslösa, studerande som får barn och inle har hela underlagd eller de som är dåliga planerare och inle har lyckats med att planera barnet precis då man har den högsta inkomsten kunna stanna hemma? De har ju bara ett garanlibelopp, som socialdemokraterna inte ens vill värdesäkrä. Hur skallman kunna dela upp del lill fjärdedelar och halvor?

Maj-Inger Klingvall menar alt marginaleffekterna av värdnadsbidragel blir så slora all följden blir all kvinnorna inle kan gå ut i arbete. Det är helt felaktigt. Om man bestämmer sig för alt inle stanna hemma - det här gäller en familj med tvä förskolebarn - får föräldern 30 000 kr. mér i sin hand än i dag. För dessa 30 000 kan föräldern köpa kommunal barnomsorg eller annan barnomsorg. Det blir inga marginaleffekter, eftersom della ger full räll lill avdrag för barnlillsynskostnaderna. Inle heller blir del någon förlusl. Del har ingen belydelse om del är mannen eller kvinnan som använder värdnadsbidragel.

Lyssna ålminslone på oss, även om vi inle under den här korta debaitiden hinner förklara alla detaljerna.

Anf. 98 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr lalman! Maj-Ingei- Klingvall hävdar alt regeringens förslag skulle ge mer tid för föräldrar och barn och all det är flexibelt. Om man tvingas la ul

ledigheten i ett sträck är man när barnel är ett och elt halvt år tillbaka i samma situation, med långa arbetsdagar och alldeles för långa dagar för många barn på daghem. Vad gör man då? Med vårt förslag lill vårdnadsbidrag ökar valfriheten ända upp till dess att barnel är sju år. Föräldrar behöver mer tid tillsammans med sina barn betydligt längre tid än vad er modell med föräldraförsäkring ger möjlighel lill.

Värt förslag ger dessutom lika myckel lill alla småbarnsföräldrar. Del socialdemokratiska bidraget varierar under dessa 18 månader från 33 000 kr. till 300 000 kr. för dem som får mest. Skall del kallas för rällvis fördelnings-polilik? Dessulom bör man arbeia hellid innan man blir föräldraledig för att få så hög ersättning som möjligt. Hur skall degöra, Maj-Inger Klingvall, som har så tungt arbete, l.ex. inom vården, att man inle orkar arbeta hellid? De är förlorare också när del gäller föräldraförsäkringen. Hur går det för dem som bor så alt de har svårt alt få ett förvärvsarbete eller är studerande? De får nöja sig med 60 kr. om dagen. Hur mycket blir det kvar dä om man vill korta sin arbetsdag? Del blir inte mycket lill ersättning! Nej, det som skapar den största valfrihelen är värt förslag till ell värdnadsbidrag.

Maj-Inger Klingvall sade att uppmuntran lill alternativ bäddar för segregation. Dä vill jag fråga: Tar Maj-Inger Klingvall avstånd frän rällen lill alternativ barnomsorg, en rätt som socialdemokraterna efler många om och men gäll med på? Tycker Maj-Inger Klingvall all den alternativa barnomsorgen, l.ex. föräldrakooperativ, som socialdemokralerna numera bejakar, bäddar för segregation?

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Anf. 99 MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr talman! Jag kan försäkra mina värderade meddebattörer om all jag lyssnar och all min ambition är att få en dialog i dessa frågor.

Jag har varil med och diskuterat familjepolilik i flera år. Det jag upplever nu är all diskussionen om valfrihel har ändrat karaktär. Daniel Tarschys vill inte kännas vid att det någon gäng handlat om att arbeta eller vara hemma. Men del har det faktiskt gjort.

I dag upplever jag all också de borgerliga partierna är välbekanta med det levnadsmönster som de flesta familjer har vall att leva efler, nämligen all hitta olika kombinationer av barnomsorg och arbete. I dag resonerar ni väldigt mycket utifrån det faktum att valfrihel handlar om att kunna köpa sig olika former av barnomsorg.

Hell kort lill Ulla Tilländer; Jag menade all olika former av privata lösningar kan bädda för segregation, inle olika alternativ i barnomsorgen. Del är en stor skillnad.

Över huvud tagel har jag funderat myckel när jag läst era reservationer och motioner om alternaliv i barnomsorgen, som för er slår för valfrihel. Alternativen skall blomma för 41 kr. per dag. om jag har förstått det rätt. Jag lycker all del verkar lilel lunl som elt incitament. Min erfarenhet är all mer eller mindre dåliga privala individuella och sårbara allernaiiv har tvingats fram av bristen på kommunal barnomsorg. En kategori av familjer som verkligen har känt av den här brislen är LO-gruppernas familjer med skiflgäng, obekväma arbdstider osv., för vilka den traditionella kommunala barnomsorgen inle har passat. Nu börjar del hända myckel ule i kommuner-

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

na - man har möjligheter till andra lösningar med del nya statsbidragssyste-mel och med speciella bidrag till naltis. Nu när alll detta är på gång och familjerna äntligen faktiskt börjar få tillgäng till daghemmens fina verksamhet upphöjs privala alternativ till högsta visdom.

Jag har en känsla av att detta med alternativ uppfattas som enbart en organisatorisk fråga. Det handlar om privala daghem - om Pysslingen och företagsdagis. Men jag ser det här från en hell annan synvinkel. Jag uppfallar den kommunala barnomsorgen sä, alt det vimlar av alternativ. Man arbetar ju där med teater, musik och natur. Innehållet står för det som vi kallar för alternativ. Självfallet är vi positiva till sådanl som föräldrakooperativ, alternativ pedagogik och ideella organisationer - del känner ni ju till.

Daniel Tarschys talade något om arbetslivet. Jag häller med de lalare som menar alt det är en väldigt viklig sak också när det gäller alt föra en bra familjepolilik. Vad jag har att säga pä den punklen är alt det finns elt partikongressbeslul om kortare daglig arbetstid. Småbarnsföräldrar skall få företräde i del avseendel. Bland socialdemokratiska kvinnor finns det nämligen en väldigt stark opinion för just kortare daglig arbetstid. Det är alltså någol som vi verkligen arbetar för. Däremot är jag oerhört skeptisk när det gäller ert säll att lösa de här problemen. Jag kan inte förstå all 15 000 kr. i vårdnadsbidrag kan leda lill alt föräldrar får kortare daglig arbetstid. Föräldrarna skall ju beiala dagisavgiflen, som är hög, av de slantar som de har. Jag kan inte se all del blir några pengar över. Således kan föräldrarna inte förkorta sin arbetsdag. Del är alltså väldigt slora problem även med den politik som ni förelräder när det gäller all klara av omsorgen för barn som är mellan tvä och sju år gamla.

Sedan något om föräldraförsäkringen. Flera synpunkter har framkommit här. Såviit jag förslår är föräldraförsäkringen i princip bra i nio månader. Men sedan händer något som gör att den enbart förorsakar bekymmer. Jag förslår inte riktigt orsaken lill denna logiska kullerbytta. Syftet med föräldraförsäkringen är ju all föräldrarna skall kunna vara lediga frän arbelel så länge barnen är små. Del är poängen med föräldraförsäkringen. Del är också just därför som föräldraförsäkringen är uppbyggd på samma säll som sjukförsäkringen och arbdslöshetsförsäkringen. Genom föräldraförsäkringen skall man alllsä få ersättning när man förlorar sin inkomst. Ersättningen varierar på grund av löneskillnader. Om löneskillnaderna är för slora, är del dessa som vi skall angripa, inte konstruktionen av föräldraförsäkringen. Som jag ser saken finns det en oerhört stark dynamik i föräldraförsäkringsreformen såsom denna är utformad. Den ger föruisällningar för nära och djupa relalioner mellan mamma, pappa och barn, och den överensslämmer med familjemönsird i dag. Föräldraförsäkringen underlättar också när det gäller kombinationen barn-arbete.

Värdnadsbidragel kan inte erbjuda någon av dessa förmåner, såviii jag kan bedöma, ulan värdnadsbidragel innebär an kvinnornas underläge på arbetsmarknaden permanentas. Vidare stimulerar inle värdnadsbidragel lill ökade kontakter mellan pappa och barn.

100

Anf. 100 DANIEL TARSCHYS (fp);

Herr lalman! Jag betvivlar inle ett ögonblick att de socialdemokratiska kvinnorna arbetar hårt pä att förverkliga kravel på sex limmars arbetsdag. Del enda jag konstaterade var alt de socialdemokratiska kvinnorna uppenbarligen har gått på en nit, att de har förlorat den interna dragkampen med de breda pojkarna i LO. Dessa har ju drivit igenom att del socialdemokratiska partiet prioriterar en själle semeslervecka.

Vidare konstaterade jag all Anna-Greta Leijon, som väl ändå anses vara en auktoritet med tanke på au hon är ordförande i partiets framtidsgrupp, nyligen har sagl att det inte blir någol av sexfimmarsdagen för småbarnsföräldrar under 90-lalel. Anledningen är hell enkell all del inte finns någol ekonomiskl utrymme för en sådan reforrri.

Jag för min del menar alt man absolul inte får ge upp kravet på att småbarnsföräldrar skall kunna minska sin arbetstid. Del måste finnas möjligheter lill flexibilitet under hela den period då barnen är i behov av omsorg. Den perioden kan för den delen också innefatta en tid efter förskoleåldern.

Vi måste alltså se till all förskoleföräldrarna kan förena arbdslivets krav med föräldraskapels. Föräldrarna måsle kunna ge barnen ordenlligl med lid. Dessulom skall de kunna välja mellan olika former av barnomsorg.

Maj-Inger Klingvall började - som jag uppfattade det - med att förhåna valfriheten. Denna framställdes som en myt, som något som inle var önskvärt. Nu säger hon: All right, alternativ får gärna finnas - inom monopolets ram.

.Men varför göra den begränsningen? Varför inte i stället acceptera att det kan vara bra såväl för föräldrar och barn som för barnomsorgen och förskollärarna all det finns olika möjligheter när del gäller all arbeia med barn? Del skall finnas en mängd olika former av barnomsorg. Men då säger Maj-Inger Klingvall; Del lär man inle åsladkomma med 41 kr. om dagen. Nej, inte enbart med 41 kr. om dagen. Men om man genomför de övriga reformer som vi har föreslagil, går del nog. Man kan l.ex. se lill all statsbidrag utgår också lill barnomsorg i enskild regi.

Under väldigt lång tid har socialdemokraterna värjt sig mot varje slag av nyheter inom barnomsorgen. På 60-talel sade man nej lill statsbidrag till kommunala dagmammor. På 70-talet sade man nej lill statsbidrag lill deltidsförskolan. Man sade nej lill statsbidrag till föräldrakooperativ och man sade nej till statsbidrag till de ideella stiftelserna. Nu säger man nej lill statsbidrag lill enskilda daghem.

Nej, nej, nej - del är den röda träden när det gäller socialdemokraternas familjepolitik. Allt som är nytt och alll som står i strid med del kommunala monopolet säger man nej till.

Vår linje är en helt annan. Vi säger nämligen ja till mångfald. Vi säger ja till valfrihet. Vi säger ja lill alt föräldrarna får möjlighel att själva välja. Det gäller då arbetstidens längd och olika former av barnomsorg. Vi säger ja lill alt inflytandet förs över från den kommunala planeringen till föräldrarnas egen planering. Vi vill föra över maklen från sammanirädesborden till köksborden. Del är en familjepolitik som ligger i både föräldrarnas och barnens inlresse.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

101

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

102

Under detta anförande överlog andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 101 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr talman! Jo, Maj-Inger Klingvall, om vårl förslag lill vårdnadsbidrag förverkligas, kan man förkorta sin arbetstid med två timmar om dagen. Den som har två barn under sju år får alltså 30 000 kr. Dessulom får avdrag göras för barntillsynskoslnader. Enligt vårl förslag blir dagisavgiflen lägre för den som arbetar dellid. Del går således bra alt genomföra en arbetstidsförkortning.

Kom ihåg all vårl förslag gäller alla föräldrar. Vi gör ingel undanlag för dem som har misslyckals i sin planering och således inle har så hög inkomst. Jag länker på dem som bara får 60 kr. per dag. Vi fick ingel svar på den i del sammanhanget ställda frågan. Den här gruppen är dessutom ganska stor. Det kan vara arbetslösa, studerande eller andra som av någon anledning inte har så hög inkomst. Frågan om 41 kr. om dagen tycker jag att vi skall lämna nu. Del är ju inte del som del handlar om. Man måste, som jag sade tidigare, se till förslaget i dess helhel. Avdragsmöjligheter etc. måsle ju också beaklas.

Vidare lalade Maj-Inger Klingvall om mer eller mindre dåliga privala lösningar. Men det är väl ändå elt bevis pä all hon har en förulfallad mening. Man kan ju inle utan vidare fastslå alt privata lösningar är mer eller mindre dåliga. Dessulom är del en polilikeråsikt. Föräldrarna har en hell annan åsikt. Den aspeklen kommer alt tas upp i ell kommande belänkande.

Sedan någol om detta med privata alternativ, den högsta lyckan och lalel om all det skulle röra sig om en organisatorisk fråga. Men kravet alt del är föräldrarna och inle politikerna som skall välja kan aldrig bli en organisatorisk fråga. Det här berör ju människor sä djupt. Därför blir det alltmer angelägel all föräldrarna själva får välja.

Maj-Inger Klingvall sade också när del gäller föräldraförsäkringen, vilket jag tidigare har varil inne pä, alt alla kan stanna hemma. Men det stämmer inte överens med verkligheten. Se bara på de stora grupper som jag nämnde som inle har möjligheler all slanna hemma pä grund av inkomstunderlagd!

En sista sak som jag vill la upp är frågan varför vi lycker sä illa om den ulbyggda föräldraförsäkringen nu. men inle tidigare. Del är bara del alt den kostar väldigt myckel pengar och att orällvisorna förslärks genom denna förlängning. Försäkringen ger än mer pengar till högavlönade och än mindre pengar lill dem som av olika orsaker inle kan tillgodogöra sig den.

Vårt alternativ är vårdnadsersätlning, som del lar längre lid alt genomföra på grund av all mycket pengar har salsats pä föräldraförsäkringen.

Anf. 102 ULLA TILLÄNDER (c):

Herr lalman! Maj-Inger Klingvall säger nu lilel ironiskl all alternativen tydligen skall blomma för 41 kr. om dagen. Om det bara är dessa 41 kr. om dagen som kritiken gäller borde man kunna öka beloppet. Del kan väl inle vara sä att Maj-Inger Klingvall är kritisk rnot den rättvisa fördelningen i vår modell med värdnadsbidrag.

Maj-Inger Klingvall släller frågan vad del är för fel på föräldraförsäkringen. Ja, ur fördelningspolilisk synpunkt är den myckel orällvis, därför alt den

ger mesl lill högavlönade och minst till lågavlönade. Jag har gett många exempel pä det tidigare i denna debatt, men Maj-Inger Klingvall har inte kommenterat del med ell enda ord.

Föräldraförsäkringen är dessutom ell mycket dyrt system. Det är därför som den föresläs utbyggd bara till 18 månader. Vad gör då föräldrar efter den tiden, l.ex. en ensamstående förälder? Vad gör hon -det är oftast en kvinna -efter del all de 18 månaderna har gått? Ja, det alternativ som återstår för henne är att arbeta heltid och ha barnen på daghem långa lider.

Nej, de argumenl som vi har framförl för värdnadsbidragel bibehåller sin styrka. Föräldraförsäkringen täcker alldeles för kort tid. Något som vi har fält alll tydligare klart för oss på senare år är alt samhällsplaneringen och den familjepolitiska planeringen måste vara sädana att föräldrar får lid all vara tillsammans med sina barn. Del är mycket i samhällel som lyder på del. Samhället klarar sig inte om inte föräldrarnas föräldraroll förslärks. Del borde också socialdemokralerna inse.

I en tid när arbetsliv och näringsliv skriar efter mer arbetskraft för att öka
vinsterna och förbällra BNP och den materiella välfärden ligger det nära lill
hands all ensidigt planera för att de kraven tillgodoses. Det kan dock visa sig
all del medför en ganska kortsiktig vinning, Barnen har också rätt till sina
föi-äldrars lid, och den rätlen måste samhället hjälpa till att hävda geniemol
ofla mycket mäktiga krafter. ■

Den socialdemokratiska familjepoliliken rättar sig enligt min uppfattning mest efter arbetslivels krav och minst efler föräldrarnas och barnens krav. Del finns många föräldrar som i dag slits mellan de ökade krav som arbetslivet släller pä dem och de krav som en svåruppnådd föräldraambilion ställer.

Här borde en regering, som har en känsla för människor med små villkor -jag tänker framför alll på ensamstående och familjer där båda makarna måste arbeta hela dagar för att klara ekonomin - träda in som en värnande och skyddande makt för den enskilde. En sådan ambition skulle leda till en planering som gav människor slörre möjlighet att välja omsorgsform, utanför hemmet eller i hemmet. Del är den möjlighelen som vårl vårdnadsbidrag ger.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Anf. 103 MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr talman! Daniel Tarschys och Ingrid Hemmingsson hävdade att 15 000 kr. skulle räcka för att föräldrar skulle kunna gä ner till sex timmars arbetsdag. Ulla Tilländer sade all en hellidsarbelande ensamstående mamma inle skulle behöva jobba hellid. Jag måste säga tyvärr: dessa pengar räcker inte för all klara detta, kombinerat med den höga barnomsorgsavgifi som ert förslag går ut på.

Daniel Tarschys talade i sin inledning om möjligheterna för föräldrar att kombinera barn och arbete på ett bra sätt, genom att gä ner i arbetstid. Där är vi överens, men vi har helt olika förslag lill hur en lösning skall komma lill stånd.

Flera talare log på nytt upp valfrihelen och föräldrarnas möjligheter all bestämma. Jag vill bara hell kort säga att jag inle släller upp för att minska valfrihelen för de 96 % av landets barnfamiljer som vill ha kommunal barnomsorg.

103

Prot. 1988/89:96 Som förtroendevald känner jag - och det är viktigt att vi alla tänker på del -

13 april 1989 att vi fungerar i en verklighel, med egna barn och med barnbarn. Vi har hela

p, . , ... ... denna verklighel runt omkring oss, och det är den som vi är skyldiga att ta

, „ ... med oss lill sammanlrädesbordet. Vi siller inle i några slutna rum och fattar

barnfamiljer m.m.

beslul om barnfamiljerna och deras villkor, ulan vi lever i denna verklighet.

Förutom att vi har våra egna erfarenheter finns det undersökningar som klart

visar vilken form av barnomsorg som föräldrarna önskar, och då är det

självklart att vi försöker tillgodose deras önskemål och att de får vara

grunden för den politik vi för fram.

Jag måste få svara på en fråga av Ulla Tilländer som jag glömde tidigare. Hon lalade om att mormor och morfar kopplas borl när man har fått daghemsplais, därför att man värderar den sä mycket. Det måste väl ändå vara möjligl all ha både-och, dvs. all ha en bra förskola som är till för barnens egen skull, som barnen kan gå lill varje dag, men all ändå ha mormor och morfar - del måsle vara underbart.

När del sedan gäller föräldraförsäkringens konstruktion var det någon av mina meddebattörer som sade att jag inte svarade på frågan. Jo, jag svarade att föräldraförsäkringens syfte är att en förälder skall kunna vara hemma från sill arbele, därav inkomstbortfallsprincipen. Sä är den konstruerad.

Den socialdemokratiska familjepoliliken slår på en fasl grund, och den bygger på den nutida familjens livsmönster, där man vill förena föräldraskap och arbele. Man vill vara hemma hos sina små barn, ge barnen mer tid och dela pä ansvaret. Man är engagerad i sina barn och i barnomsorgen. Detta svarar vi socialdemokrater pä genom all införa en föräldraförsäkring med flexibelt uttag, med en förskola för alla barn och med ett barnbidrag som är lika för alla.

Anf. 104 INGRID HEMMINGSSON (m);

Herr talman! Maj-Inger Klingvall talar så vackert och sä mjukt all jag näslan känner mig som stora stygga vargen när jag inle kan hålla med henne. Hon säger att del handlar om att minska valfriheten för dem som vill ha kommunal barnomsorg - det är 96 % som vill ha det. Vi vill inte minska valfrihelen, ulan vi vill utöka valfriheten. Vi är helt övertygade om all väldigt många människor vill ha kommunal barnomsorg, och de skall kunna använda sin vårdnadsersätlning för all köpa denna barnomsorg. Del är hell klart. Många kommer också att göra del. Men del finns ju många som vill ha andra lösningar och välja andra former. De måsle ju också få del av det allmännas slöd. Del är del saken handlar om.

När del gäller föräldraförsäkringen kommer del fortfarande att vara sä, all
en hel del människor bara har garanliersältningen. Hur skall de kunna slanna
hemma? Om de vill slanna hemma, blir del lill slul bara 15 kr. om dagen kvar.
Det handlar om så små pengar, att det inte är någon som har möjlighel att
stanna hemma. Och vilka är det som bara får garaniiersättning? Det är inte
bara de som studerar eller är arbetslösa, utan allra värst anser jag all del blir
för de föräldrar som inte kan planera in sina barn exakt på dagen för att
komma i åtnjutande av ersättningen. Del gäller både del första och del andra
barnet. Därför är denna föräldraförsäkring inle flexibel. När föräldraförsäk-
104 ringen varil i kraft ett tag, kommer vi säkerligen all få uppleva alt slora

grupper av människor kommer i kläm, eftersom försäkringen kommer all Prot. 1988/89:96 omfatta så lång lid som 18 månader. De grupper som kommer i kläm är de 13 april 1989 som har små inkomster och de som har missat i planeringen.

Bidrag till barnomsorg

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbelsplenum.

14 § Föredrogs

socialutskollets betänkande

1988/89:SoU18 Bidrag till barnomsorg (prop. 1988/89:100 delvis).

Bidrag till barnomsorg

Anf. 105 DANIEL TARSCHYS (fp):

Herr lalman! Som de närvarande kanske noterat har debalten om barnomsorgen redan ljuvslartal. Men det betänkande vi nu skall tala om handlar mer specifikt om statsbidragen till barnomsorgen. Vi har elt beslut om att vi skall försöka se lill all all efterfrågan på barnomsorg är täckt senast 1991. Del är ell beslul som vi kraftigt siöder - det har vi gjort ända från början. Vi finner del utomordentligt angelägel alt samhällel forlsäller att bygga ul barnomsorgen, sä att inga föräldrar med små barn som efterfrågar barnomsorg skall behöva slå i kö. I dag har vi långa köer. Men vi har inte bara länga köer, utan vi har också del problemel alt många föräldrar som fått plats för sina barn i barnomsorgen i praktiken inle har nytta av de platserna, därför att daghemmen och övriga inrättningar inte fungerar helt tillförlitligt. Personalbristen medför all daghem ivingas slänga, alt föräldrar oplanerat måste vara borta från sina arbeten, ta med sig barnen till arbelel eller på annat säll improvisera för alt täcka brister i barnomsorgen.

Vi vet nu alt det kommer att bli utomordentligt svårt att nå målel till 1991. Kommunförbundet har gjort beräkningar som lyder på all man i många kommuner i dag räknar med all inle kunna nä målet.

Varför har vi då dessa stora brister i barnomsorgen? Och varför har vi så slora personalbrisler? Jag tror att del finns många olika skäl lill del. Låt mig nämna fyra:

Ell skäl är nog att vi i historiens ljus måste konstatera att vi har gjort planeringsmissar i utbildningen av barnomsorgspersonal. Det skedde för inte så mänga år sedan neddragningar i utbildningsvolymen. Del föreföll väl då kanske klokt, men det framslår inte som klokt när vi titlar på del från dagens utsiktspunkt.

En annan orsak till personalbrislen i barnomsorgen men också i sjukvården och inom hemtjänsten är den starka överhettningen i svensk ekonomi. Vi har fått en mycket stark rörlighet på arbetsmarknaden, som medför att arbeiskraften både i storstadsområdena och pä andra håll hillar andra jobb som rnan tycker är intressanta all pröva och som kanske ger bällre belall. Den siarka överhettningen är resultatet av en illa hanterad ekonomisk polilik. Från folkpartiets sida sade vi redan för ell år sedan, dvs. före vald, all del behövs en åtstramning i den ekonomiska politiken. Det är myckel

105

Prot, 1988/89:96 impopulärt att inför elt val säga en sådan sak. Men vi sade det, och vi var i fjol
13 april 1989 ensamma om alt framhålla att det behövdes en åtstramning. Det är alldeles

Bidrag till barnomsorg

tydligt att del var nödvändigl med en åtstramning och all det fortfarande behövs en åtstramning. Nu, ett år senare, lär det komma förslag om en åtstramning i kompldleringspropositionen. Men del är nu sä dags! Landet har drabbats hårt av den felslagna ekonomiska politiken. De som får beiala priset för den politiken och för överhettningen är i mycket stor utsträckning de handikappade, de gamla, de sjuka och barnfamiljerna, som inte får tillräcklig vård och omsorg för sina barn.

En tredje faktor som kan ha medverkat lill all vi har en för dåligt utbyggd barnomsorg tror jag är att statsbidragen successivt har urholkats. Vi hade 1982 en slor debalt om hur slora slatsbidragen till barnomsorgen skulle vara. Socialdemokralerna avgav då ett av sina fyra heliga vallöften, som gick ut på att man skulle höja slatsbidragen till barnomsorgen frän 40 procents koslnadsläckning lill 49 procents kostnadsläckning. I dag är statsbidragen lill barnomsorgen 38 %, alltså under den nivå som socialdemokraterna i 1982 års val ansåg vara familjefientlig och barnfientlig. Kommunförbundet har räknat ul hur mycket pengar som kommunerna förlorat genom den här urholkningen av slatsbidragen. Den siffra man angivit är 5,5 miljarder kronor. Kommunförbundet har räknat fram att om kommunerna hade fått dessa pengar, skulle de ha kunnal betala 80 000 platser i barnomsorgen. Delta är alltså ytterligare en faktor som spelat en roll för att driva fram krisen inom barnomsorgen.

En fjärde faktor som jag tror har en viss betydelse är att regeringen har drivit monopollinjen mycket konsekvent. Man har sagt nej lill privat barnomsorg. Därigenom begränsar man anlalel arbetsgivare på detta område. Om det finns flera olika alternativ och olika modeller tillgängliga inom barnomsorgen - om man låter tusen blommor blomma - kommer det att locka fler alt söka sig lill barnomsorgen. Del är hell enkelt mer stimulerande all arbeta inom dl område där det finns flera olika arbetsgivare, där det finns flera olika arbetsmodeller och där man kan utvecklas och förkovra sig inom sitt arbetsfält.

När Trygg-Hansa, sedan socialdemokraterna givit upp sill motstånd, fick starta dl eget daghem för sina anställda - och del var någol som man gjorde därför all barnomsorgen inte fungerade i de områden där de anställda bodde - blev det en fantastisk tillströmning av sökande förskollärare, som ville jobba i den barnomsorgsformen. Detta var någoniing nytt, någonting spännande, någonting som man kunde göra något annorlunda av.

Jag är övertygad om att ifall man släpper fram olika varianter, sä kommer
man också att uppmuntra fler att arbeta inom barnomsorgen. Men socialde
mokraterna har dragit en egenartad gräns just kring barnomsorgen och sagt
att här är del vederstyggligt att acceptera enskild verksamhet. Det är mycket
egendomligt att gränsen dragits just här. Tittar man ul över det sociala fältet i
övrigt, finner man inle alls den gränsen. I sjukvården har vi vissa inslag av
privat verksamhel. I omsorgsvärden och familjevården har vi också inslag av
privat verksamhet. I missbrukarvärden har vi betydande inslag av privat
verksamhel. På alla andra sociala fäll än barnomsorgen som jag känner lill
106 har man faktiskt inslag av privat verksamhet, och även stalsbidrag kan

kanaliseras på olika vägar lill sådan verksamhel. Men jusl inom barnomsorgen har man av någon för utomstående obegriplig anledning sagt att här är det fult eller fel att tillåta enskild verksamhet. Jag tror alltså alt detta vaktslående om en enhetlig monopolistisk verksamhetsform är yllerligare en faktor som har bidragit till all vi har en kris inom barnomsorgen. Det skulle nog hjälpa utbyggnaden om vi kunde släppa loss och acceptera flera olika former.

Självfallet skall vi även inom den offentliga barnomsorgen ge större möjlighet för de anställda att forverkliga sina egna idéer. Det finns stora möjligheler att utveckla den offentliga barnomsorgen. Det är fullt möjligt att genomföra en avbyräkralisering av den offentliga barnomsorgen - en avbyräkratisering som innebär att föräldrarna får större inflytande över verksamheten.

Vi får nog erkänna att relationerna i dag mellan föräldrarna och daghemspersonalen uppfattas som förnedrande av föräldrarna. Man känner sig som en supplikanl. Många har den erfarenheten all man försl måste gräla i telefonen inför den kommunala barnomsorgsassistenten för att få en plats. Man känner sig som att man står med mössan i handen inför daghemsföreståndaren. Man är hell enkell i underläge, därför all man efler myckel möda har sä alt säga tilldelats en plats och man känner sig osäker. Föräldrarna befinner sig i dl underläge i förhållande lill barnomsorgen.

Vi skulle må bra av alt ha en barnomsorg där föräldrarna har en starkare ställning, där föräldrarna är uppdragsgivare och har större möjlighel all slälla krav pä verksamhden och framföra önskemål om hur den skall bedrivas. Jag vill omedelbart tillfoga all jag inte tror att barnomsorgen skulle må bra av en lösning som innebär att man enbart har föräldrarna som uppdragsgivare.

Vi vel alt del också finns en mängd sociala problem som barnomsorgen har att lampas med. Del finns - som del heter pä byråkratisk riksdagssvenska -"barn med behov av särskilt stöd". Det finns barn frän invandrarmiljöer, handikappade barn och barn med andra behov som vi måste se till all vi kan ta hand om.

Del är viktigt att man inom barnomsorgen har ett socialt utrymme - ell utrymme för all hjälpa och integrera barn som mår väldigt bra av att umgås med andra barn. Detta hindrar emellertid inle alt det ändå vore bra om föräldrarnas ställning kunde stärkas i jämförelse med den ställning som de i dag har, då de känner sig sä förfärligt svaga, så förfärligt maktlösa i förhällande till barnomsorgen och dess kommunala makthavare.

Herr talman! Till delta belänkande är fogat elt antal kloka folkpartireser-vaiioner som jag härmed yrkar bifall lill. Debatten om barnomsorgen har pågått länge nog. Jag skall därför inte förlänga mitt inledningsanförande.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Bidrag till barnomsorg

Anf. 106 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr talman! De nuvarande statsbidragen är orättfärdiga. Genom.bidrags-konslruklionen förvägras föräldrarna räll alt välja barnomsorg utifrån vad de anser vara barnens bästa-återigen är vi inne på detta med valfrihelen. Vi har redan konstaterat att alla föräldrar inte tycker som majoriteten i denna kammare. Man kan hänvisa till hur många undersökningar som helsl. Del är enkelt att få det svar man vill ha beroende på hur frågan ställs.

107

Prot. 1988/89:96 Genom att statsbidraget inte är likvärdigt för alla former av barntillsyn

13 april 1989 tvingas kommunerna alt snegla pä statsbidragets storlek, i stället för att mera

„.j ..„. se till föräldrarnas önskemål. Om man ser till slesbyedskommunerna och

Bidrag till barnomsorg " „

deras koslnad för barnomsorg i relation till hur myckel de far i slalsbidrag, är

Slalsbidragel för glesbygdskommunerna betydligt mindre än för lälortskom-

munerna.

Socialdemokraterna prioriterar kommunala daghem som är öppna minst åtta timmar, och därför är det dessa daghem som får del största statsbidraget. Många föräldrar har dl mindre behov av tillsyn för sina barn och skulle vara betjänta av ell daghem med kanske sex limmars öppethållande. Del blir dyrt för kommunen med denna lyp av daghem, eflersom slalsbidragel inle blir Slörre än för en enda daghemsplats. Sä stora är skillnaderna.

Dessulom måste ett daghem som är öppel sex limmar drivas i kommunal regi. Ideella föreningar och andra organisationer får inte ett öre, om de vill öppna ett daghem med kortare öppethållande än åtta limmar.

En del föräldrar vill ha en annan pedagogik för sina barn - Moniessori, Waldorf eller någon annan varianl. Men om daghemmet inle håller öppel åtta timmar, finns det inte något utrymme för delta.

Del är naturligtvis inle av omtanke om barnen och familjerna som socialdemokraterna infört denna styrning, utan del är av ideologiska skäl. Människorna lillhör arbetslivet. Båda föräldrarna bör finnas pä sin arbetsplats åtta fimmar per dag. Avvikelser från detta kan endast medges av slalen. Så skulle man kunna säga, om man vill hårdra socialdemokraternas resonemang. Detta synsätt framgår tydligt i den socialdemokratiska jämställdhetsrapporten. Här finns det inle några möjligheler att vara flexibel.

Många föräldrar har en slark önskan om all deras barn skall della i en kristen förskoleverksamhet. Hittills har kyrkliga församlingar nekats stalsbidrag. Detta har vi påtalat i en reservalion som vi har tillsammans med de övriga borgerliga partierna. Vi anser att kyrkan bör jämställas med andra trossamfund och därmed få statsbidrag till sin förskoleverksamhet.

När vi diskuterade socialutskottets betänkande 17 snuddade vi vid det förhållandel att om enskilda, inlresserade och kunniga personer vill öppna ett daghem, så blir det verkligen tummen ner. Dä heter del alt barnen blir en handelsvara för kapitalägare. Delta har Bengt Lindqvist uttalat i en interpellationsdebatt för inle så länge sedan, och det är ju fullständigt absurt.

Flera försök att starta enskilda daghem har gjorts av förskollärare och andra. De har tillsammans med föräldrar uttalat önskemål om alt kunna göra della, beroende på all deras gemensamma mål är all barnen skall ulvecklas på ett sätt som passar just dessa familjer. Della är väl ändå skäl som väger tungt, och det skulle också vara en fördel för barnen, deras föräldrar och även för kommunen.

Jag tror inte alt alla familjer i värt land ännu har insett hur nedlåtande de behandlas av socialdemokraterna. Om det bildas ett föräldrakooperativ eller om en förening vill öppna elt daghem går det numera bra. Men det har tidigare funnits dl stort motstånd också mot detta.

Socialdemokralerna kan nog inle stå emot familjers önskemål i del långa
108 loppet, vilket vi också var inne på under den förra debatten. Era argument

Bidrag till barnomsorg

mol olika alternativa lösningar låter bara trista och tråkiga. Alla är medvetna Prot. 1988/89:96 om alt del inle är familjerna ni företräder, ulan det är en trångsynt ideologisk 13 april 1989 läsning som är i otakt med både liden och med människorna. Det fungerar inle i längden.

Ni kommer aldrig att kunna slå emot alla olika önskemål som förs fram, eflersom del är myckel siarka krafter som ligger bakom dem. Dessa siarka krafter utgörs av de mänga människor som själva vill vara med och ha ett slörre inflytande.

Vad har socialdemokraterna för lösningar alt komma med när möjligheterna lill barntillsyn har minskat på grund av att daghem måste slängas till följd av brist på personal? Jo, då kommer ni och talar om lagstiftning. Om-bara kommunerna tvingas att bygga ut barnomsorgen, blir allt bra. Det åren typisk socialdemokratisk lösning, som fullsländigl saknar fanlasi och inlevelse när del gäller hur människor vill ha det.

Säg i ställd ja lill alla alternaliv. Ni har ingenting all vara rädda för. Många kommer säkerl all välja den kommunala barnomsorgen och fler kooperativ kommer all växa fram. Låt enskilda daghem av olika slag erbjuda familjerna barnomsorg.

Låt statsbidragen bli likvärdiga för alla omsorgsformer, oavsett vem som driver verksamheten. Välkomna alternativen i slällel för all förbjuda och begränsa dem. Under sådana omständigheter behövs det ingen lagstiftning. Del bästa är att föräldrarna ges möjlighel alt välja barnomsorg ufifrän jusl deras barns bäsla och inte ulifrån vad politiker anser vara bra för deras barn. Jag behöver väl knappast, efler den debatt vi har hafl, tillägga alt del skulle vara positivt för utvecklingen av dessa alternativ alt kombinera dem med dl vårdnadsbidrag. Dä kommer det inle alt vara brisl på vare sig personal eller platser.

Familjedaghemmen utgör ell värdefullt alternaliv för familjer, speciellt de som bor i glesbygd. För dem kan del ibland vara det enda alternativ som är praktiskt genomförbart. Mänga barn orkar inle efler en skoldag fortsätta alt vara tillsammans med mänga andra barn.

Regeringen motsätter sig statsbidrag till barnomsorg för dagbarnvårdares egna barn. Enligt dl utslag i kammarräilen i Stockholm är det dock möjligt alt ersätta dagbarnvårdare för värd av egna barn som är inskrivna i kommunal barnomsorg. En förutsättning är att utomstående dagbarn också finns i hemmet. Jag lycker alt en självklar följd av den domen är all också stalsbidrag skall utgå. Då behöver inle dagmammor byta barn med varandra för all ersällning skall utgå. Del måtte väl ändå socialdemokraterna tycka är rimligt. Jag förväntar mig verkligen dl svar pä detta.

Benämningarna förskola och daghem används ju litet hur som helst. Vi tycker att benämningen förskola bör vara reserverad för den daghemsverk-samhel som året före skolstarten skall förbereda barnen för lågstadiet.

Allteftersom barnen blir äldre och nyfikenheten och intresset för kunska
per ökar bör detta stimuleras. Men barn har behov av mera pedagogisk
träning än som förekommer i dag. De behöver också lära sig att ta hänsyn, att
vänta, all koncenlrera sig och all samarbela, för alt i tid få en bra grund för
goda arbetsvanor och inlärning. Vi lycker att förskolan bör ha mera av sådan
pedagogisk inriktning. 109

Prot. 1988/89:96 I en reservation vi har gemensam med cenlern har vi bl.a. påpekat all vi

13 april 1989 anser del vara vikligl att barn får kunskap om de diska grunder vårt samhälle

Bidrag till barnomsorg

vilar på och även om den iradition av humanism och medmänsklighet som

grundas på kristna värderingar. Herr talman! Härmed yrkar jag bifall lill de moderata reservalionerna.

Anf. 107 ROSA ÖSTH (c):

Herr talman! Barnomsorg är för de flesta småbarnsföräldrar en central fråga. All kunna förvärvsarbeta eller studera i förvissningen om att barnen blir omhändertagna på elt säll som de mår bra av hör lill de absoluta vardagsväsentligheterna. Del har genom åren rått en tämligen bred uppslutning kring uppfattningen att barnomsorgen skall byggas ut till full behovsläckning. Inte minst har vi frän centern hävdat detta under mycket lång tid.

De borgerliga regeringsåren var en period av intensiv utbyggnad av barnomsorgen både vad det gällde instilulionsplalser och platser i familjedaghem. Det var också under den perioden som statsbidraget per plats ökade mesl och kom upp till den hiltills högsta nivån. Detta hör inte till det som brukar omnämnas särskill ofta från socialdemokraterna sedan de återvände efler de sex borgerliga åren. Naturligtvis hade del höga slalsbidragel sin belydelse för utbyggnaden, som under dessa år var kraftig.

Självfallet är det också viktigt hur statsbidragssystemet är utformat. Om det inte hade blivit regeringsskifte 1982, skulle vi ha fält ett syslem som varit neutralt gentemot olika omsorgsformer och således stått i överensstämmelse med del som efterlyses i reservalion 2 i detta betänkande. Nu blev del i stället vid den lidpunkten dl särdeles tillkrånglat syslem, som dessulom verkade styrande på ell sätt som inte var bra för vare sig kommunerna och deras planering eller barnfamiljerna, som fick en lägre grad av valfrihet.

Statsbidragssyslemet har emellertid förbättrats under åren. Man har bit för bil rensal ul de sämsla inslagen. Del är nalurliglvis fall framäl, som vi i centerpartiet hälsat med tillfredsställelse. Än sä länge är emellertid stalsbi-dragsystemet långt ifrån bra, vilkel kommer lill ultryck i en rad reservafioner. I dag är del för stora delar av Sverige, och inte minst Stockholmsområdet, tämligen krisarlat för barnomsorgen. Personal slutar, dagisavdelningar stängs, personaltätheten minskar osv. Detta hör lill de dagliga rapporterna. Det vet alla. Jag måsle säga all jag lycker alt det borde vara naturiigi all i detta läge låla alla goda krafter samverka för att lösa de problem som finns, i stället för all resa upp helt obegripliga hinder. Del har pä senare tid tydligt framgått från regeringens sida, och inte minsl från finansministern, all den offentliga sektorn inle längre är så helig för socialdemokraterna. I flera sammanhang har man varil inne pä att tillåta s.k. privata lösningar som delar av en större verksamhel. Jag är ganska övertygad om all det inle kommer all dröja särskill länge innan den socialdemokratiska majoriteten i riksdagen tvingas ge upp sitt motstånd mot daghem av samma karaktär som Pysslingen.

Socialstyrelsen har redovisat en rapport som heler Varför slutar persona
len inom barnomsorgen? Man har redovisat all brislen pä förskollärare
kommer alt ligga på 6 500-13 200 årsarbeten. När det gäller fritidspedagoger
110 beräknas brislen bli 1 300-2 400 årsarbeten. Dess värre har man inle hitlal

någon enkel orsak lill att del är så här, ulan man har pekat pä en rad tänkbara och samverkande orsaker. I flera fall har det emellertid visat sig att del är lättare alt rekrytera personal till olika typer av privat verksamhet. Jag har vid en par tillfällen haft möjlighet all fråga berörd personal vad som är anledningen lill del. Då har man sagt ungefär så här: Del ger slörre arbelsglädje när man får ett slörre ansvar i arbetet. Detta är erfarenheter som borde kunna las lill vara i den allmänna samling som måsle komma lill siånd för all vi skall klara barnomsorgen och det beting vi har salt upp här i riksdagen.

Jag vill också ta upp en annan viktig fråga i detta sammanhang. Vi kan från centerpartiets sida inte acceplera all svenska kyrkan inle skall ges samma ekonomiska möjligheter att bedriva förskoleverksamhet som frikyrkor och exempelvis katolska, mosaiska och muslimska församlingar har. Eflersom vi har ett pluralistiskt samhälle och därför vill ge föräldrar möjlighet att påverka sina barns uppfostran i enlighet med en religiös eller filosofisk övertygelse, måste detta givetvis gälla alla. Del är närmast olillständigl all utesluta alla dem som valt svenska kyrkan som sin församling.

Roland Larsson kommer alt ta upp frågan om dagbarnvårdares tillsyn av egna barn och statsbidrag i samband därmed. Jag vill därför, för att spara lid, bara ta upp ytterligare en fråga. Det gäller information om alternaliv barnomsorg. Jag vel inte för vilken gäng i ordningen vi i centerpartiet har motionerat i denna fråga. Jag vel heller inte vilken gång i ordningen det är jag står här och pläderar för en sådan motion. Men en sak vet jag, nämligen alt motionen förmodligen aldi-ig har varil så befogad som jusl nu, nu när det gäller att snabbi lösa problemen inom barnomsorgen och all få fram en mångfald av utbud som hjälper kommunerna och barnfamiljerna all fä sina behov täckta. Det gäller alltså att en rad modeller av existerande verksamheter sammanställs vilka skulle kunna vara till stor hjälp för alla som vill starta och ta initiativ till en ny verksamhet på en ort. Någon sådan information finns inle. Ulskotlsmajoritetens argumentering för sitt avstyrkande är därför helt enkelt god dag yxskaft - som vanligt, skulle jag kunna tillägga.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall lill alla reservationer som cenlern står bakom.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Bidrag till barnomsorg

Anf. 108 ROLF L NILSON (vpk):

Herr talman! I den förra debatten sade Maj-Inger Klingvall all socialdemokratin bygger ul barnomsorgen efler de behov som de svenska barnfamiljerna har av barnomsorg. Jag tror all del är sant. Det är vad socialdemokraterna gör, och del är deras ambition. Den ambitionen har även vi i vpk. Del är nog riktigt all socialdemokraterna har stämt av mol de svenska barnfamiljernas önskemål, åtminstone visar de undersökningar och utfrågningar som har gjorts bland svenska föräldrar alt det är på det sättet. Därför blir jag förvånad all i debatt efter deball fä höra de borgerliga partierna, centern, moderalerna och folkpartiet, lägga huvuddelen av sin argumentation på det som de kallar alternativ, alternativ som oavsett hur man ser på dem berör en liten del, någon eller några procentandelar, av den svenska befolkningen.

Daniel Tarschys sade att man måste bryta med monopollinjen och låta tusen blommor blomma. Jag tror att han skulle bli ganska ställd om jag bad

111

Prot. 1988/89:96 honom räkna upp 500 sådana blommor. Hans argumentation är av den
13 april 1989 enklare typen. Jag lycker att Daniel Tarschys skulle kunna tala allvar här i

Bidrag till barnomsorg

stället och säga alt det inte finns speciellt många olika typer av blommor inom det här områdel. Jag har i varje fall inte sett så många sädana blommor, och jag har inle hört de fantasifulla borgerliga politikerna uppfinna nya blommor och utveckla den svenska barnomsorgsfaunan.

Jag får ett allmänt intryck av alt åtminstone Daniel Tarschys och Ingrid Hemmingsson har ganska dålig kontakt med verksamheten ule i de svenska barnstugorna. De beskriver åtminstone denna verksamhel på elt sådanl sätt att den inte går att känna igen för dem som har en daglig kontakt med denna verksamhet.

Del som sades om att människor står med mössan i hand inför de kommunala makthavarna kanske kan förekomma, men jag tror inte alt del är någon regel. Jag tycker att det är all ullrycka sig nedsättande mot kommunala barnomsorgsassistenter som är tjänstemän och inle maklutöva-re, mot kommunalpolitiker, som jag har varil och som flera av riksdagens ledamöler har varit, och mot förskollärare, barnskötare och fritidspedagoger. Del är väldigt sällsynt all dessa människor utövar någon form av makt. I stället bemöter de ofta föräldrarna myckel hänsynsfullt och är lyhörda för föräldrarnas oro och problem. De är också rätt kunniga när del gäller att ställa upp och bemöta dessa problem och ge råd och slöd.

Det är väl riktigt som Daniel Tarschys säger, att det finns stora problem. Och man kanske kan säga att barnomsorgsutbyggnaden befinner sig i en kris. Del har gjorts ulbildningsmissar. Jag anser all det måste göras en rejäl översyn sä att man kan lösa problemet med bristen på personal och få lillbaka folk till yrket. Man måste också utbilda mer. Del kan ske på många sätt. Besluten om utbyggnaden kan l.ex. ske ute på barnstugorna och genom att personalen ges uppmuntran och stöd och bällre belall för sitt ansvarsfulla jobb. Del kan även ske genom alt personalen får uppmärksamhet bl.a. i form av vidareutbildning.

Delta område har varit eftersatt under i slorl sett hela 1980-talet. Del finns t.o.m. pengar avsatta i form av stalsbidrag för vidareutbildning och fortbildning av personalen. Kommunerna har inte varil tvungna, åtminstone har del inte uppfattals på del sättet, att använda dessa pengar lill fortbildning. Mol den bakgrund med urholkade statsbidrag som Daniel Tarschys redogjorde för har dessa anslag i myckel lilen ulslräckning gått dit de skulle, dvs. lill vidareutbildning och fortbildning. Socialutskottet har gjort ell tillkännagivande till regeringen, vilket jag tycker är bra. För egen del hade jag velat gå längre och tillstyrka Berith Erikssons molion i vilken del framförs krav på ell tillkännagivande lill regeringen om au samma regler skall gälla den kommunala barnomsorgen som den barnomsorg som organisationer och kooperativ driver, eftersom de inte får sina vidareutbildningspengar, dvs. statsbidragen, om de inte redovisar all dessa pengar används jusl till del som de är avsedda för.

Rosa Öslh sade att barnomsorgen under den borgerliga epoken byggdes ut

snabbt och alt statsbidragen dä var generösa. Del är möjligl att slatsbidragen

dä var höga i förhällande fill vad de är nu, men de borgerliga partierna har

112 inte under någon period upplevts som pådrivare som har stimulerat, stöttat

och legat bakom utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen. Tvärtom har de borgerliga partierna upplevts som en broms. I stället har ulbyggnad kommit lill stånd och gått snabbast i kommuner där socialdemokraterna och vpk har haft majoritet.

Med denna inledning behöver jag väl inte påpeka att jag och övriga i vpk är positivt inställda till en snabb ulbyggnad av barnomsorgen i främst daghems-och fritidshemsform som har påbörjats i Sverige. Vi lycker att utbyggnaden går för långsamt och att kvaliteten skulle kunna vara bällre. Vi tror all man genom all höja kvaliteten och genom att stimulera till bättre lokaler, större personaltäthet och mindre barngrupper skulle kunna tillmötesgå personalens ambifioner när det gäller att göra ell ännu bällre jobb än den gör i dag.

Kommunernas ekonomi har varit och är fortfarande hårt ansträngd. Det innebär att del är dyrt för kommunerna att bygga ut barnomsorgen. De försöker därför uppnå så billiga lösningar som möjligl, vilkel på ell sätt är bra, men det är inte bra när del går ul över kvaliteten, så all barnomsorgen blir sämre än den skulle kunna vara. Därför har vpk under en följd av år krävt att statsbidragen skall utökas, så att de motsvarar lönekostnaderna, staten skall alltså ta ansvaret för lönekostnaderna inom barnomsorgen. Del behövs också en snabb och kraftfull utbyggnad om man skall uppnå målet full behovstäckning 1991. Därför anser vpk att det behövs elt anordningsbidrag för varje ny avdelning under denna snabba utbyggnadsperiod.

Lilel motvilligt måste jag säga att jag tror alt det behövs bindande kvalitetsnormer. Det behövs normer när det gäller personalstorlek, barngrupper och ytstoriek. Det kan i vissa fall verka hindrande när del gäller an få bra lösningar, men jag tror ändå att det behövs sådana här normer och att de kan ha övervägande goda effekter.

Barnomsorgen är, enligl vår åsikt, inle färdigulbyggd om alla barn, vilkas föräldrar vill få plats för sina barn, kan placeras i daghem, fritidshem eller familjedaghem. Alltför stor andel av barnen ivingas mol föräldrarnas vilja lill den något enklare och ur pedagogisk synvinkel - och också ur vissa andra trygghetssynvinklar - sämre formen familjedaghem. Vi anser att en ulbyggnad av den kommunala omsorgen bör vara inriktad på att tillgodose efterfrågan på i första hand daghem och fritidshem. Del innebär alt man får ta fram en plan för att avveckla familjedaghem successivt allteftersom efterfrågan pä dem minskar. Familjedaghemmen kommer att finnas kvar. Vissa föräldrar kommer att vilja ha sina barn i familjedaghem. I extrem glesbygd går det inte all praktiskt klara barnomsorgen på annat sätt än i familjedaghem. Vidare finns det barn med vissa speciella typer av besvär eller behov som gör att den formen är den lämpligaste.

Med detta vill jag yrka bifall lill de reservationer som vpk står bakom, nämligen 5, 6, 8, 11, 13, 15, 16, 17, 19, 26 och 27.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Bidrag till barnomsorg

Anf. 109 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:

Herr talman! Jag tror inte aU Rolf Nilson när han tänker efter vill förneka att folkpartiet i 25 år har varil pådrivande när del gäller utbyggnaden av barnomsorgen, både i riksdagen och i kommuner runt om i landel. Under de år som vi satt i regeringsställning fördubblades antalet daghemsplatser. En

8 Riksdagens protokoll 1988/89:96

113

Prot. 1988/89:96 motsvarande snabb ulbyggnad har inle skett under någon annan period,

13 april 1989 varken före 1976 eller efler 1982.

„. , TTT Vi tror självfallet att huvuddelen av barnomsorgen i framliden liksom nu

Bidrag till barnomsorg ' , , , , ■ ■ , ,

kommer alt vara offentlig. Nagol annal har aldrig gjorts gällande. All

deballen i så slor utsträckning handlar om de enskilda alternativen beror ju

pä all del är jusl där som vi har olika uppfattningar. Del är där striden slår,

och del är därför som dessa allernaiiv har hamnal i debattens centrum. Men

vi har inle på någol sätt gjort gällande all någon veritabel revolution skulle

behöva inlräffa. Vi tror att de alternativen behövs vid sidan av de viktiga och

värdefulla offentliga institutioner som vi i dag har. Vi vill öka personalens

möjligheter lill självständiga insatser både i den offentliga barnomsorgen och

i den övriga barnomsorgen.

Jag försökte slödja mig på en gammal kommunist, nämligen Mao Zedong,

men det blev tydligen för radikall för Rolf Nilson. Han for tillbaka med en

sådan förskräckelse all han sedan ville placera blommorna i faunan. Jag

skulle vilja föreslå alt Rolf Nilson i stället placerar dem i floran.

Anf. 110 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:

Herr lalman! Försl vill jag understryka all jag aldrig har sagl och aldrig kornmer all säga att den kommunala barnomsorgen inle är bra. Den är bra. Del är inle från den synpunkten som vi kräver att det skall bli fler alternaliv utan därför alt människorna själva vill ha fler alternativ. Sedan är det just detta att del inle är politikerna som skall bestämma vad som är bäsl ulan föräldrarna.

Rolf Nilson frågade varför huvuddelen av vår argumentation handlar om just alternativen, eflersom så få människor berörs. Del är klart att huvuddelen av vår argumentation berör detta. 1 dag är ju en mängd allernaiiv förbjudna. Om utbudet är myckel lilel måsle ju människor la del ulbud som finns eller försöka ordna sin barnomsorg pä annal säll. Del ärmyckd enkelt att förklara den saken.

Sedan sade Rolf Nilson att borgerliga politiker inte har uppfunnit några blommor. Nej, och vi länker inle heller göra del. Vi tycker inle all det är politikernas sak ulan föräldrarnas. Föräldrarna skall "uppfinna" allernati-ven. Della kommer också av sig självt när man ger alla möjligheler. Dä kornmer man med olika lösningar beroende på familjernas önskemål.

Anf. 111 ROLF L NILSON (vpk) replik:

Herr lalman! Jag är full av beundran och respeki för folkpartiets insatser på del här områdel, främsl under den förslå halvan av 1970-talet. Men sedan kom ju den här olyckliga omsvängningen när folkpartiet i tid och olid började tala om valfrihel. Ni började släppa efler när det gäller det som jag uppfattade som socialliberalisrn, dvs. en radikalism på många av samhällets områden. Ni talade om det olycksaliga vårdnadsbidraget som något slags alternativ till kommunal barnomsorg eller kollektivt ordnad barnomsorg.

Jag uppfattade givelvis Daniel Tarschys gamla Mao Zedong-cilat. Det är
rikligl all han är både död och begraven, och han skall väl så förbli. Jag lackar
för rällelsen, så all blommorna blir placerade där de hör hemma, nämligen i
114 floran och inle i faunan.

Fortfarande efterlyser jag de 10-15 olika varianterna. Vad är det som skall hända och som blir så fantastiskt nytt? Det är väl privata alternativ och affärsmässig verksamhel som ni talar om, för de andra typerna finns ju redan. Vilka varianter finns del då? Del finns familjeföretag och aktiebolag. Finns det så myckel mer av blommor som ni kan länka er när del gäller barnomsorgen? Innehållet är ju känt i fråga om pedagogiken. Det har inte uppfunnits så många nya typer av pedagogik. Framför allt finns del inle så många olika slag av pedagogik, som inle pä ett eller annat sätt har assimilerats av den barnpedagogik som finns inom den kommunala verksamheten.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Bidrag till barnomsorg

Anf. 112 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:

Herr lalman! Det förefaller mig som om Rolf Nilson snarare är anhängare av Henry Ford som ju som bekanl sade: Ni får välja vilken färg som helst pä bilen bara den är svart. Men när vi lalar om olika former av barnomsorg menar vi kanske inle olika förelagsformer. Jag medger att det inte finns så många olika företagsformer alt välja på. Men man kan ju tänka sig olika former av tjänster, olika innehåll i barnomsorgen, olika längd pä barnomsorgen, olika gruppstorlekar, olika former av pedagogik. Listan kan göras mycket längre, och jag är övertygad om, att släpper vi loss en frihet för förskollärare, engagerar personal och föräldrar att själva utveckla barnomsorgen i den riktning som människor önskar, kommer vi också all få en rik flora av olika former. På samma säll har vi en rik flora på alla andra områden där vi släpper loss människors egna initiativ.

Här står naturligtvis två synsätt mot varandra: Idén om centralstyrning kontra idén om spontan utveckling. Min tröst är ändå den all överallt där man har prövat den monopolistiska centralstyrningen, där man har samlat erfarenheler av den - det gäller många olika länder - är man för närvarande pä väg alt söka sig större frihet och större mångfald. Jag tycker att vi skulle göra detsamma inom barnomsorgen. Självfallet skall vi utveckla den offentliga barnomsorgen, det är inle tu tal om det, självfallet skall vi uppmuntra kommunerna att satsa pä en ökad ulbyggnad. Men jag tror all del är nyttigt både för den barnomsorgen och för utvecklingen inom hela området att också släppa loss de initiativ som finns och som kan utvecklas och blomstra utanför den kommunala sektorn.

Anf. 113 ROLF L NILSON (vpk) replik:

Herr lalman! Jag iror vi är överens om del önskvärda i all släppa loss initiativ och skaparkraft. Men jag är inte överens med Daniel Tarschys om all den organisation som vi har för barnomsorgen i Sverige är en hämsko på kreativiteten. Det finns inle någonting som lalar för all del är så. Det råder resursbrist, och det finns sparbeting som gör att man tvingas handla tvärtemot föräldrars och personals önskemål och ambitioner, och del är ell hinder, men själva organisationen är i dag ganska smidig och kan väl tillgodose alla de önskemål som Daniel Tarschys ullryckle. Jag iror all vi utan vidare skulle kunna säga att vi här i Sverige är världsbäst pä barnomsorg, alt vi är pä räll väg och skall forlsälta utveckla den iniiifåran eller vad man skall kalla den. Den kompletleras av kooperativ och ideella organisationer,

115

Prot. 1988/89:96 som har alldeles speciella önskemål och behov, och del finns faktiskt inget
13 april 1989 hinder för de formerna i dagens system.

Bidragtillbarnomsorg STENBERG (mp):

Herr lalman! En av miljöpartiets hjärtefrågor är all skapa ökad valfrihel för föräldrarna inom barnomsorgen. Dagens barnomsorg gynnar ensidigt en enda omsorgsform, de kommunala daghemmen. Vi vill se fler varianter -familjedaghem, kooperafiva omsorgsformer, fritidshem, flerfamiljssyslem, skördedaghem; del finns många varianter. Och alla borde få samma behandling.

All vara anställd inom barnomsorgen är tydligen inte längre så attraktivt. Och förresten: Var finns männen inom barnomsorgen? Är kanske lönerna för små? Vi behöver ha mer utbildning för barnomsorgspersonalen, och barngrupperna måste bli mindre. På senare tid har de blivit alll större, och kommunerna har drivit de anställda inom barnomsorgen mot alll slörre effektivitet. Plötsligt under senare år har osthyveln gäll fram med alll kraftigare tag, och nu slår de anställda bakut: De slutar hell enkell.

Hur får vi dem som fortfarande är där alt stanna kvar, och hur får vi de andra att komma tillbaka? Det kanske inle räcker med bara pengar och utbildning. Jag tror all vi måsle uppskatta den personalen mer. Vi måste tala om att det är elt finl arbete att arbeta med barn, och den uppskattningen skall gå fram till dem som arbetar där. Och naturligtvis är en bra lön nödvändig. Och så måste vi lösa problemen med all dagbarnvårdare har egna barn som behöver passning och som ibland blir sjuka. Del kommer Marianne Samuelsson all prata litet mer om längre fram.

Vidare skall vi se till att vi har friska, mögel- och fuktfria lokaler. Del har varit mycket problem på barndaghemmen med sådanl. Och så skall vi nog ge de anställda större frihet när del gäller pedagogiken. Vi måste fä lillbaka människor som vill hjälpa fill att passa våra barn, om vi inte passar dem själva.

Sedan vill jag tala litet grand om våra reservationer. Vi vill alt en kommitté skall utses för all la fram ett flexibelt system för barnomsorg som ger kommunerna ekonomiska möjligheter alt själva välja sitt utbud. Därför yrkar jag bifall till miljöparlireservationen nr 4.

Vi vill också ha en barnomsorg enligt Uppsalamodellen, dvs. att dagbarnvårdare skall ha betalt för värd av egna barn. Härmed yrkar jag bifall till reservation 9. Jag vill också yrka bifall till reservation 10, som innebär en generell förmån vid tillsyn av egna barn, dvs. alt man skall kunna räknas som kommunal dagbarnvårdare även om man väljer att vara hemma med de egna barnen. Detta skall kunna beslutas av den egna kommunen. Tack för ordet!

Anf. 115 ANITA PERSSON (s):

Herr lalman! Sedan vi sist debatterade barnomsorgen har vi haft val här i Sverige, och de partier som anser all det skall gå alt förena förvärvsarbete och barn fick förnyat förtroende. Föräldrarna sade nej till vårdnadsbidrag på 15 000 kr. om året i slällel för utbyggd föräldraförsäkring och barnomsorg.

Den 22 mars i år sade också riksdagen med slor majoritet ja lill en av
116 hörnstenarna i den socialdemokratiska familjepolitiken, den ulbyggda

föräldraförsäkringen, och nu behandlar vi ytterligare en hörnsten, barnomsorgen.

Genom riksdagens beslul om föräldraförsäkringen och barnomsorgen har föräldrar och kommuner fått klart besked om vilka villkor som gäller, främsl fram lill 1991.

Jag tror all de allra flesta föräldrar instämmer i att en väl utbyggd och utvecklad barnomsorg är viktig för barnen, men den är också en förutsättning för all barnens föräldrar skall kunna förvärvsarbeta eller studera, och i dag är del 90 % av kvinnorna med barn under sju år som gör det.

Därför sade föräldrarna ja till en utbyggd föräldraförsäkring och en rätt lill barnomsorg från elt och ett halvl års ålder.

Trots valförlusten yrkar de borgerliga partierna återigen att statsbidraget skall minskas med 12 000 kr. per förskolebarn för alt finansiera värdnadsbidragel. En minskning av statsbidraget skulle innebära svårigheter för kommunerna att klara riksdagens beslut om att barn frän ett och ett halvl års ålder med förvärvsarbetande föräldrar skall ha rätt till plats i den kommunala barnomsorgen. Detta beslut har de flesta kommuner också tagit på allvar, och vi har under 1980-talel haft en kraftig utbyggnad av barnomsorgen. Det är oerhört viktigt att detta beslut fullföljs, så all det finns en trygghet för barn och föräldrar vid förvärvsarbete.

I riksdagens beslul ingick också en ulbyggnad av den öppna förskolan för barn från dl och dl halvl års ålder och av dellidsförskolan för barn frän fyra års ålder. Att även denna utbyggnad fullföljs är av stor vikt för barn till hemarbelande föräldrar och för barn som placerats i familjedaghem, så all inle dessa barn går miste om den pedagogiska verksamhet som bedrivs i förskolan.

Tidig gruppsamvaro under god pedagogisk ledning stimulerar barnels utveckling. Det visste överklassen redan i sluiel av 1800-lalel, när de första barnträdgårdarna kom till. Det finns tyvärr också fortfarande i dagens barnomsorg ell klassperspektiv. Vi vet alt daghemmen i högre grad används av föräldrar som är anslutna lill TCO och SACO än av föräldrar som tillhör LO. Utbyggnaden av daghemmen har lett till en utjämning, men alltjämt finns del skillnader kvar.

Herr talman! Del är också angelägel att kommunerna bygger ut skolbarnsomsorgen. I frilidshemskommiltén anvisade vi ell flertal lösningar som innebär att kommunerna förutom att bygga nya fritidshem tar till vara de resurser som finns i l.ex. deltidsförskolor och befintliga skolor. Regeringen har också tillsatt en speciell arbetsgrupp som skall fortsätta alt arbeta med all snabbt få fram åtgärder, så alt skolbarnen också kan få en bra omsorg, och det brådskar, för ju fler barn som får plats i daghem desto fler behöver också plats i skolbarnsomsorgen. Föräldrar som har fått plats i barnomsorgen för sina förskolebarn räknar med att de kan fortsätta sill förvärvsarbde, när barnen börjar skolan.

Låg- och mellansladiebarn klarar inle sig själva när föräldrarna förvärvsarbetar och de själva inte är i skolan. Därför får inle dessa barn glömmas borl.

Herr lalman! Trots att del bara är ett år sedan vi införde nya statsbidrags-bestämmelser vill de borgerliga partierna all vi återigen skall ha ett nytt system. Del nu gällande slalsbidragel är mycket enkell all beräkna för

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Bidrag lill barnomsorg

117

9 Riksdagens protokoll 1988/89:96

Prot. 1988/89:96 kommunerna, då det utgår med en summa per enhet för varje femtonlal barn
13 april 1989 och då det är endasl elt fåtal regler som gäller.

Bidrag till barnomsorg

Ell av kraven för all få statsbidrag är alt dag- och fritidshem inte drivs i vinstsyfte, och för daghem krävs dessutom att dessa är öppna åtta timmar per dag. Detta krav gör att barn med behov av längre vistelselid inle riskerar all bli utestängda från daghemmen.

Socialstyrelsen kommer inom kort alt presentera en rapport som visar att huvudorsaken lill all föräldrar tillhörande LO använder barnomsorgen i mindre utsträckning än TCO- och SACO-familjerna är att det inle finns barnomsorg på obekväm arbetstid, dvs. morgnar och kvällar. Det är därför glädjande alt allt fler kommuner nu startar nattöppna avdelningar sedan det speciella slalsbidragel infördes.

För många som arbetar på obekväm arbetstid är detta en bra lösning. Därför måsle kommunerna undersöka behovet av barnomsorg pä morgnar och kvällar och bygga ul barnomsorgen sä att alla föräldrar som behöver denna barnomsorg också får den. Det är ett viktigt rällvisekrav!

All regeringen nu fastställt hur slorl statsbidraget till periodiskt anordnad barnomsorg skall vara är bra. Detta kommer nämligen alt innebära all kommunerna nu kan lösa barnomsorgsproblemd för en del lanlbrukarfamil-jer och för familjer som l.ex. är sysselsatta inom turistnäringen eller andra säsongsbundna arbelen.

Herr talman! När det gäller statsbidrag till barnomsorg i svenska kyrkans regi, som de borgerliga återigen kräver, har det inle inträffat något sedan vi senasl debatterade della ämne som innebär att vi i utskottet borde ändra värt ställningslagande.

Vi har också i år motioner om alt dagbarnvårdares egna barn skall få räknas in i kommunernas ansökan om statsbidrag till familjedaghem. Utskottet har under flera är sagl nej lill sädana förslag. De regler som faslställdes när det nya statsbidraget behandlades i riksdagen 1987 klargör vad som avses med ell kommunalt familjedaghem; en dagbarnvårdare anställs av kommunen för att i sitt hem vårda andra föräldrars barn under 13 års ålder. Som inskrivna barn medräknas inte dagbarnvårdarens egna barn. Del finns inga skäl alt ändra slatsbidragsbeslämmelserna i delta avseende heller.

Liksom tidigare är kräver vpk ell starkt reglerat stalsbidrag med olika miniminivåer. Det skall motsvara 75 % av driftskostnaderna. All höja statsbidraget lill denna storleksordning skulle innebära en stor påfrestning på statskassan. Kostnaden för barnomsorgen beräknas för 1989/90 uppgå lill 10,3 miljarder. Regeringen har emellertid aviserat all den i kompletterings-propositionen skall ålerkomma angående statsbidragen till barnomsorgen, vilkel bör innebära en höjning, då ju en viss eftersläpning verkligen föreligger.

Del är inle minimikraven avseende yta, personal m.m. som ger en
kvalitativt bra barnomsorg utan verksamhetens innehåll. För alt fä ett bra
innehåll har socialstyrelsen utarbetat del pedagogiska programmet, vilket nu
tillämpas ute i kommunerna. Därefter är del den enskilda kommunen som
ulifrån sina förutsättningar får bygga upp barnomsorgsverksamheten så all
118 den uppfyller de kvalitativa krav som riksdagen uttalat.

Herr talman! För all klara utbyggnaden av barnomsorgen måste också problemen med personalrekryleringen lösas. Det är ju framför allt i storstadsområdena som problemen finns, men de kan nalurliglvis sprida sig om inte kommunerna är uppmärksamma. Elt sätt all inle få alllför slora problem är all kommunerna verkligen tar till vara den personal som redan är anställd. Detta kan man göra genom ätt ge dem slörre ansvar inom sin område och ge dem del slöd lill vidareutveckling som fortbildning utgör.

Fortbildningens belydelse fastslog riksdagen redan vid utformningen av del nya slalsbidragel, där del inom schablonsumman speciellt anmärktes att en del av beloppet var avsett för fortbildning av personalen.

Tyvärr finns det anledning att tro att kommunerna inle bedriver fortbildning i den omfattning som vi avsåg. Därför har vi, som sagt, i utskottet enat oss om elt tillkännagivande lill regeringen alt den skall redovisa för riksdagen hur kommunerna har anordnat fortbildningen. Regeringen skall också föreslå de åtgärder som behövs för alt personalen verkligen skall få sin fortbildning.

Personalrekryteringsfrågan är också föremål för diskussion i överläggningarna mellan Kommunförbundet och regeringen. Även socialstyrelsen och UHÄ arbetar med denna viktiga fråga, och en ny rekryleringskampanj kommer snarasl alt genomföras.

Stockholms kommun har jusl i dagarna gått ul med en kampanj som vänder sig till sina f. d. anställda inom barnomsorgen för all få dem tillbaka lill sitt yrke och förskoleverksamheten. Stockholms kommun har också infört olika stimulansåtgärder för alt visa personalen hur viktig kommunen anser att den är. Då får kommunen inle ha den syn på personalen som kommit till ultryck från olika partier i vissa inlägg i denna deball.

Som jag sade tidigare i mitt inlägg är den öppna förskolan, dellidsförskolan och daghemmen viktiga för barnen jusl lill följd av dess pedagogiska innehåll. Ell exempel på just delta är den lagstadgade rätten för sexåringar att della i förskoleverksamhet.

Moderala samlingspartiet kräver återigen all verksamheten för sexåringar skall ha en helt skolförberedande inriktning och övergå till utbildningsdepartementets verksamhetsområde.

Denna fråga har varit föremål för flera utredningar, och riksdagen har sagl nej till förslaget vid ell flertal tillfällen. Däremot har vi här i riksdagen understrukit vikten av en skolförberedande verksamhel i daghemmen och dellidsförskolorna. Av det pedagogiska programmet framgår också betydelsen av all barnen får slöd i sin läs- och skrivutveckling, och att förskolan skall bidra till att barnen får lära sig grundläggande begrepp om lid, matematik m.m. Vid besök i förskolan ser man ju också hur mycket barnen kan och hur väl de kan förmedla sina kunskaper både till vuxna och till sina kamrater.

Herr lalman! Vpk har i en reservalion lagil upp barnomsorgslaxorna och yrkar att barnomsorgen om fem år bör vara avgiftsfri för föräldrarna.

Frågan om barnornsorgsavgiflerna är ju inle ny för utskollel. Vi anser och har ansett all någol måsle göras för alt utjämna skillnaderna i taxor mellan olika kommuner. Vi avvaktar emellertid de utredningar som är pä gäng och regeringens behandling av dessa.

Socialstyrelsen kommer, som sagt, inom kort all lägga fram sin rapport om

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Bidrag till barnomsorg

119

Prot. 1988/89:96 den sociala snedfördelningen. Riksrevisionsverket kommer också inom kort

13 april 1989 att lägga fram sin rapport om de kommunala avgifterna.

~~ TT! Ja, herr talman, till det här betänkandet har 27 reservationer lämnats.

Bidragtillbarnomsorg „ „ . ,

Beträffande de reservationer som jag inte berört i mitt inlägg hänvisar jag lill

utskottets utlåtande i betänkandet. Jag yrkar således bifall lill utskottets

hemställan på alla punkter och avslag på samlliga reservationer.

Anf. 116 DANIEL TARSCHYS (fp) replik;

Herr talman! Anita Persson sade att kommunerna skulle förlora pengar om det borgerliga förslaget om vårdnadsbidrag genomfördes. Men vi har ju flera gånger under den här debatten förklarat hur det verkligen förhåller sig: kommunerna förlorar inle elt enda öre, om föräldrarna uppskattar den kommunala barnomsorgen och vill ha sina barn i den.

Däremot har ju kommunerna förlorat en hel massa pengar genom den socialdemokratiska politik som har bedrivits under de senaste åren. Anita Persson sade alt det fanns "en viss eftersläpning" i statsbidragen. Ja, del var en synnerligen förskönande omskrivning för en systematisk urholkning! För fem år sedan hade man en 54-procentig täckning av koslnaderna för barnomsorgen genom statsbidraget. I dag är man genom en systematisk, år för år pågående urholkning nere i 38 %. Del har alllsä skett en kraftig minskning av statens anslag till den kommunala barnomsorgen, en minskning som är så stor att den motsvarar 80 000 platser inom den kommunala barnomsorgen, enligl Kommunförbundels beräkningar.

Anita Persson nämnde också skolbarnsomsorgen och sade att det finns en arbetsgrupp där. Ja, del låler ju bra, men även där har det skett försök lill urholkning. Ett enda initiativ har lagils från regeringen under de senasle åren, och det var ett illa kamouflerat försök till minskning av statsbidragen, som lades fram under sken av alt vara en förbättring. Del förslagel avvisade riksdagen.

Anita Persson sade också; Vi har gett klart besked lill kommuner och till föräldrar. Ett klart besked saknas dock - del är del som jag har eflerlysl flera gånger i den här debatten och under debalten med Maj-Inger Klingvall. Vad säger ni lill familjer med barn mellan två och sju är som frågar: Hur skall vi arrangera vårt liv, hur skall vi kunna förena arbetsliv med föräldraskap? När sexfimmarsdagen inte skall genomföras under hela 90-lalel, när det enda som står till förfogände är en i bäsla fall utbyggd barnomsorg, hur skall de kunna förena arbetslivet med föräldraskapd? Ge klart besked även till de föräldrarna! Tala om hur ni länker er livet för föräldrar med barn mellan två och sju år!

Anf. 117 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:
Herr talman! Det förtjänar ändock att nämnas alt det finns en hel del som
vi är överens om när det gäller familjen och barnen. Det framgår ju också av
betänkandet. Jag satt och tänkte på del när jag lyssnade på Anita Persson.
Om man enbart lyssnar lill debatten, kan man tro all molsätlningarna är
väldiga. Det konstiga är alt det i de frågor där vi inle är överens tycks vara
omöjligl att fä en ändring till stånd.
120 All en socialistisk majorilel här i riksdagen skulle ge någon sorls legitimitet

lill den barnomsorgspolitik som förs är dl fullständigt orimligt argumenl. Del har vi höri sä många gånger här i kammaren, men det blir inte bällre av att del upprepas.

De nya slatsbidragsbeslämmelserna, som nyligen har antagits, har vi aldrig gått med pä. Vi har haft samma invändningar hela tiden: del är så mänga alternativ som sorteras bort genom de orättvisa stalsbidragsreglerna. Precis som Anita Persson säger är det åttatimmarshemmen som prioriteras. Sedan nämnde Anita Persson del där med vinstintresset - det kommer jag till.

Jag tycker att argumentet för att ha denna begränsning var ytterst dåligt. Det var någonting om att ingen skulle behöva missa barnomsorg därför all man behövde längre tid. Vad vi vill är all man skall fä flera möjligheler, därför all våra kommuner ser så olika ul. Jag har ju nämnt tidigare att skillnaden mellan åltatimmarsdaghem och sextimmarsdaghem är så oerhört slor, även om de drivs i kommunal regi. Om de drivs i föreningsregi blir det noll kronor. Det är myckel sådanl som gör alt kommunernas barnomsorgsul-bud slyrs av statsbidragen.

Sedan var det delta med vinstintresset. Alla som arbetar i barnomsorgen -det är ell utslitet ord, som börjar kräva ell innehåll, lycker jag-får ju lön för sitt arbete. Skulle detta på något sätt missbrukas, eller vad menar Anita Persson? Alla de privala initiativen och andra alternativ som jag har talat om kunde ju ingå i kommunens barnomsorgsplan, och kommunen har ju del yttersta ansvaret för barnomsorgsplanen.

Vad är del som man så föraktfullt kallar för vinstintresse? Det finns ju så många fördelar med de olika alternativen - jag har sagt det förut, och det förtjänar all upprepas: de efterfrågas, och del har visat sig att de blir billigare. Därför kan det ur den synpunkten vara bra för kommunen, all man får ell slörre ulbud. Och för arbetstagarna blir det en alternativ arbetsgivare.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Bidrag till barnomsorg

Anf. 118 ROSA ÖSTH (c) replik:

Herr talman! Också jag skall försöka mig på pedagogik. Det gäller statsbidraget till barnomsorgen enligt det borgerliga förslagel. Lyssna noga nu, Anita Persson!

Om man drar 12 000 kr. per barn från kommunerna och sedan tillför samma belopp via föräldrarna, dä blir del faktiskt plus minus noll -konstigare än så är del inte.

När man lyssnar på Anita Persson skulle man kunna få den föreställningen att socialdemokralerna har varil oerhört ärorika när del gäller statsbidraget till barnomsorgen, men så är del faktiskt inle. Jag har följt frågan noga, och gell akt på socialdemokraternas handlingslinje. Den har varil lång, krokig och snårig och kantad med de mest obegripliga hinder.

För några är sedan, 1983, infördes del ell nyll slalsbidragssystem, som vi frän oppositionen kritiserade på en rad punkter. Det visade sig inom bara elt år att man på punkt efler punkt som vi hade kritiserat från början, tvingades ändra på del ursprungliga förslagel. Nu undrar Anita Persson varför vi kommer och föreslår ett nytt slalsbidragssystem. Del är väl alldeles klart -om vi skall fä dl slalsbidragssystem som fungerar, måste del komma frän borgerligt häll!

När det gäller statsbidraget lill kyrkans verksamhet säger Anita Persson att

121

Prot. 1988/89:96 det inte har hänt någoniing sedan sist. Nej, del är ju jusl del vi protesterar

13 april 1989 mot - det är därför vi kommer igen med motionen!

] ~ Första gängen vi diskuterade detta med biträdande socialministern var han

Bidrag Ull barnomsorg ... . . .„ , , ■ , , , „ r-

1 princip positiv till att kyrkans barnverksamhet skulle fa statsbrdrag. Han

sade alt man skulle se över det hela och försöka hitta en lösning. Men sedan

bestämde man sig för alt man inle ville hitta den lösningen. Det är alldeles

klart all om viljan fanns så visst fanns det möjlighet att ordna del!

Anf. 119 ANITA PERSSON (s) replik:

Herr lalman! Försl lill Rosa Öslh orn slalsbidragel lill kyrkan om den vill starta barnverksamhet.

Nu är det ju så all del finns en skillnad mellan svenska kyrkan och frikyrkorna och andra samfund: svenska kyrkan har en egen uldebilerings-räll och kan själv la ul skatt av sina medlemmar. Den möjligheten har inle de andra samfunden.

Svenska kyrkan kan också få statsbidrag. Man får statsbidrag om man bildar en ekonomisk förening eller orn föräldrarna bildar ett föräldrakooperativ, precis som alla andra alternativa verksamheter får det. All ge bidraget direkt lill svenska kyrkan, som har en egen uldebileringsräll, är alllsä vad vi har emot della. Men den dag när svenska kyrkan skiljs från staten kan möjligheterna öppnas, för då försvinner också möjligheten för svenska kyrkan alt ta ul skall.

När det gäller statsbidraget sade jag att det hade varit en viss urholkning, och del håller jag fast vid. Del pågår nu överläggningar mellan Kommunför-bundel och slalen. Del kommer snarl en kompleUeringsproposition, och i den får vi se hur långl man har kornmil överens i dessa överläggningar. Pä regeringshäll är man hell överens med riksdagen om all barnomsorgen skall byggas ul, och vi vel all för att kommunerna skall klara av delta måsle statsbidragen höjas. Jag är övertygad om alt del kommer elt statsbidragssystem som kommunerna och vi i riksdagen kommer att kunna enas om.

Ingrid Hemmingsson tycker all daghemmen kan vara öppna sex limmar, och del är ju enkelt för kommunen, men då utestänger vi en väldig massa barn. Barnen kan vistas i daghemmen sex limmar, alla timmar, tio limmar eller fyra limmar, precis som föräldrarna önskar. Det är ju jusl flexibililden, all daghemmen är öppna och skall vara öppna i mer än åtta limmar, som gör del möjligt all föräldrar som vill arbeia litet längre får en bra och trygg omsorg för sina barn. Med ett sådant öppethållande kan även föräldrar med obekväm arbetstid få sin barnomsorg ordnad.

Anf. 120 ROSA ÖSTH (c) replik:

Herr lalman! Uldebileringsräll har faktiskl de borgerliga kommunerna också, och de har ändå rätt att ordna barnomsorg. Så del är inget särskilt hållbart argumenl all svenska kyrkan har den rätlen. Inom parentes vill jag säga att jag inte visste att socialdemokralerna hade besiäml sig slutgiltigt i kyrka-stal-frägan, men jag tackar för del beskedet.

Det argumenl som Anila Persson för fram är nalurliglvis inte trovärdigt.

Föräldrar som söker verksamhel för sina barn i svenska kyrkans regi kan inle

122 förslå varför de skall ställas i särställning i förhällande till exempelvis

medlemmar i muslimska eller katolska församlingar. Prot. 1988/89:96

Jag vidhåller min uppfattning, för jag antar all del ändå lar elt lag innan del 13 april 1989
blir ell faklum att kyrkan skiljs fränstalen. Undertiden borde vi kunna bidra ~~

till att tillgodose barnomsorgsbehovet genom att undanröja de hinder som °

finns för svenska kyrkan.

Anf. 121 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:

Herr talman! En del frågor har tydligen inget svar. Jag har i den här deballen och den tidigare ställt frågan tre eller fyra gånger till Maj-Inger Klingvall och Anita Persson: Vad säger ni socialdemokrater till föräldrarna lill den halva miljon barn som är mellan tvä och sju år?

Hur vill ni underiälta deras silualion? Hur vill ni hjälpa dem att förena arbetsliv med barnomsorg, föräldraskap och personlig utveckling, utöver det viktiga som vi är överens om, nämligen att bygga ul barnomsorgen?

Det kommer inget svar. Ni har inget svar alls. Ni har gett upp tanken på sexlimmarsdagen under detta århundrade - del har i varje fall Anna-Greta Leijon sagl. Ni har ingenting all säga till de här föräldrarna.

Jag skulle vilja påslå att många föräldrar har gjort den erfarenheten alt när man har små barn, även om man har barnomsorg, klarar inle båda föräldrarna att arbeta heltid. Vi måste hitta former att mera flexibelt anpassa arbetslivet till föräldrarnas behov och lill barnens behov.

Det är detta som värdnadsbidragel var länkl all vara ett bidrag till, ett ödmjukl bidrag - vi understryker det - inle lösningen, men elt bidrag. Vi försöker tackla del problemet, men ni försöker såvitt jag förstår bara undfly det. Men problemet går inle att trolla bort. För föräldrarna till en halv miljon barn är della vikligl, och jag beklagar djupt att socialdemokralerna har gett upp hoppet om att kunna hjälpa dessa föräldrar.

Anf. 122 INGRID HEMMINGSSON (m) replik:

Herr talman! Jag tror att Anita Persson verkligen har missuppfattat mig. Jag har aldrig sagt att det är bara sextimmarsdaghem vi skall ha, självfallet inle. Daghem som har öppel åtta timmar är säkerligen vad de flesta väljer. Men det måste väl finnas möjligheter för andra alternaliv också, att ha öppet sex eller fyra limmar eller vad del kan vara.

Deltidsdaghem som drivs av privata och som kanske vill ha en annan inriktning-vi har ju talat om olika inriktningar av pedagogik - får i dag O kr., och del är väldigt orättvist. Det borde vara bällre proportioner mellan de olika barnomsorgsformerna.

Som del är i dag, blir det kanske dyrare för en kommun all anordna en billigare barnomsorgsform. Så är det ofta med familjedaghemmen. Vi skall komma ihåg all kommunerna i vårl land ser väldigt olika ul. Behoven är olika. Del skall inle vara någol tvång eller styrning, men alla möjligheter skall finnas till anpassning efter de lokala behoven.

Anf. 123 ANITA PERSSON (s) replik:

Herr lalman! Jag ser inte något större hinder för de föräldrar som vill ha
barnomsorg i svenska kyrkans regi alt få del. Det kan man få genom all bilda
en ekonomisk förening eller slarla ett föräldrakooperativ. 123

Prot. 1988/89:96 Daniel Tarschys undrar vad vi har för lösning åt dem som vill förena arbete

13 april 1989 med föräldraskap. Vi har sagt alt för att kunna möjliggöra ett förenande av

„. , .,,, arbele med föräldraskap skall man ha daghem eller familjedaghem. Men vi

Bidrag till barnomsorg „ „ .

säger också all det finns en laglig rätt för småbarnsföräldrar all gä ner till sex

timmars arbetsdag. Själv har jag motionerat i riksdagen om att den förmånen

skulle ulslräckas ända lill lolv års ålder.

Jag ser det som en väldigt bra och flexibel lösning för föräldrarna all arbeia sex timmars arbetsdag plus all de får en plats i barnomsorgen. I och med att daghemmet är öppet under längre tid kan föräldrarna få in sina barn även om de bara arbetar sex limmar genom all göra arbetstiden litet olika. Det finns olika valmöjligheter på del sätlel.

Timmen är sen, men jag iror att del mesta är sagl i deballen, så jag slutar här.

Anf. 124 ROLAND LARSSON (c):

Herr talman! I november 1985 beslutade Linköpings kommun, med elt enhälligt beslut i kommunstyrelsen, som första kommun i Sverige all ge dagbarnvärdarna räll till kommunal barnomsorg. Man beslutade också all ordna delta prakliskt på så sätt alt man läl dagbarnvårdarnas egna barn skrivas in som dagbarn i de egna föräldrarnas familjedaghem, i de fall föräldrarna så önskade.

Del här beslutet överklagades aldrig och kom därför att vinna laga kraft. Vid årsskiftet 1988/89 fanns pä så vis 500 barn inskrivna som dagbarn hos egna föräldrar, tillsammans med någol fler andra barn i samma familjedaghem.

Det finns alltså anledning alt säga här att det beslutet och genomförandel av det motiverar att systemet även forisällningsvis kallas Linköpingsmodellen, som del rätteligen bör hela.

I dt senare beslut, som fattades i konsekvens med det första, sades all man skulle kunna låla dagbarnvärdarna vara anställda enbart för egna barn. Det beslutet överklagades och kom så småningom all undanröjas genom ett beslut av kammarrätten i Jönköping.

1988 beslutade Uppsala kommun att inom ramen för sin barnomsorg införa samma system, med bara en lilen marginell skillnad, som del man hade lillämpal i Linköping. Del besluiel överklagades och prövades av kammarrätten i Stockholm, som kom fram lill att delta system genom sin konstruktion var all betrakta som en del av den kommunala barnomsorgen enligt socialtjänstlagen och därför var fullt lagligt och korrekt ur alla synpunkter.

Ändå har nu ulskotlsmajoriteten varil beredd alt föreslå att något slalsbidrag inle skall ulgä för denna barnomsorgsform. Det beslutades vid den ändring som gjordes i fjol att denna barnomsorgsform skulle undantas från slalsbidrag. Men det var innan kammarrätten i Stockholm prövat del beslut man fattade i Uppsala.

Sedan kammarrätten nu fastställt all det är en del av den kommunala

barnomsorgen, vore del väl rimligt att det också utgick statsbidrag till denna

verksamhel på samma säll som till annan barnomsorgsverksarnhel. Det finns

ingen logik i alt man har en lagstiftning som föreskriver hur verksamhet skall

124 bedrivas, men all man sedan inte ger någol stalsbidrag lill verksamhet som

bedrivs inom den ramen. Hela denna fråga har fått en principiell vinkling hos socialdemokralerna. Det är den dogmatiska socialdemokratiska synen pä barnomsorgen och familjepolitiken som gör att man inle vill ge statsbidrag för denna verksamhet trots all lagstiftningen klart och tydligt sagl att delta är en barnomsorgsform.

Denna inställning motverkar möjligheterna all klara full behovsläckning fram lill 1991. Annars vore detta, samtidigt som det är ett stöd för de föräldrar som på detta sätt vill ordna sin egen barnomsorg, också en utomordentlig rekryteringsmöjlighet för att skaffa fram dagbarnvårdarper-sonal i den svåra personalsituation som för närvarande råder.

Jag skulle vilja fråga de socialdemokrater som deballerar här i kväll: Betyder denna inställning, som kommit lill ultryck i alt man inle är beredd alt bevilja slalsbidrag för denna barnomsorg, all socialdemokralerna menar all dagbarnvärdarna som enda yrkesgrupp i värt land inle skall ha rätt lill kommunal barnomsorg? Eller betyder det att man har räll lill barnomsorg men all della i sä fall får bekoslas helt av kommunen? Eller betyder del all man måsle införa någol syslem där föräldrarna byter barn och på det sättet tillgodoser de krav som socialdemokralerna har pä barnomsorgen? Det är faktiskt så del kan gå lill. Om en dagbarnvårdare ser lill mina barn och jag som dagbarnvårdare ser till vederbörandes barn, är del slatsbidragsberätli-gat och fullt korrekt enligt socialdemokraternas syn. Är del så vi skall skapa mångfald och flexibilitet i barnomsorgen?

Om del belyder all man inom ramen för den kommunala barnomsorgen inle har rätt alt ta befattning med omvårdnaden av sina egna barn, hur skall man i sä fall se pä den personal som inom ramen för daghemsverksamheten har sina egna barn inskrivna pä det daghem där man själv är verksam och arbetar? Är del också oförenligt med socialdemokraternas synsätt? För del är ingen skillnad mellan all vara anställd som dagbarnvårdare eller som barnomsorgspersonal i någon annan omsorgsform vad gäller dessa villkor.

Del är ell rimligi krav all få ett svar på hur socialdemokraterna länker sig att della skall motiveras. Vad är det för skäl till att man inle kan acceptera all ge slalsbidrag även till denna barnomsorgsform? Det lagakraftvunna beslutet i Uppsala innebär alltså alt man nu enligl lagens mening har rätt att ordna denna form av barnomsorg, dvs. att dagbarnvårdare inom ramen för barnomsorgen själv kan vårda sina egna barn. Som en slutsats av della kan man dra all del skulle kunna vara möjligt all också vårda bara egna barn. Del är della som föreslagils i en av de reservafioner som ligger pä kammarens bord. Det innebär egenlligen bara en tillämpning av del beslul eller det system som kammarrätten har godkänt, en tillämpning som i och för sig bara handlar om hur kommunerna själva skall ha rätt all rekrylera personal eller placera in barn inom sin egen organisation.

Jag vill med anledning av vad jag här framförl yrka bifall till reservationerna 9 och 10.

Jag vill därtill kort gå över till det nuvarande slatsbidragssysiemels fördelning vad gäller familjedaghem och daghem. Brullokostnadsskillnaden mellan familjehem och daghem är mellan 15 och 20 000 kr. Sedan statsbidraget räknats av är skillnaden för den enskilda kommunen endasl 3 000 ä 4 000 kr. Delta ger ingel bra incitament för kommunerna all använda familjedag-

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Bidrag till barnomsorg

125

Prot. 1988/89:96 hemsverksamheten som en del i sin organisation. Oftast är del lättare all

13 april 1989 organisera daghem än familjedaghem.

~~ ~ Av denna anledning vill jag yrka bifall även till reservalion 2, och i övrigl

Bidragtillbarnomsorg „.„... • l. , •„ ■■„ •

bifall till övriga reservationer bakom vilka cenlern ställt sig.

Anf. 125 ANITA PERSSON (s) replik;

Herr talman! Jag är mycket förvånad över Stockholms kammarrätts beslut, att man anser att det är en likvärdig barnomsorgsverksamhet när man passar sina egna barn i hemmet.

Man måste skilja på de olika verksamhetsformerna. Dagbarnvärdarna gör en myckel fin insats, inle tu tal om det. Men dessa släller upp, dels därför alt de vill ta hand om sina egna barn, dels också därför att de vill ta hand om andras barn i hemmiljö.

När det gäller förskollärare som lar med del egna barnet till del daghem där de själva arbetar, så menar jag alt de flesta förskollärare anser att deras egna barn inte skall vara vid samma daghem. Där bedriver man en hell annan verksamhet än i familjedaghemmen och använder en hell annan pedagogik. Det är problem för en hel del förskollärare att ha sina egna barn där, eflersom de inle fungerar som mamma utan vill ha en helt annan pedagogik.

Familjedaghemmen ställer upp med sina egna hem pä dl hell annat säll. För att barnen skall få en bra pedagogik bör de gä i deltidsförskola eller i en öppen förskola.

Detta har vi klargjort i slatsbidragsbeslämmelserna. Vi har klargjort vad som menas med dagbarnvårdare. Det har aldrig funnits något slalsbidrag lill dagbarnvårdares egna barn, och det har inle varil tal om del förrän nu, när ni inle längre får igenom värdnadsbidragel och när ni sett all folk inle ställer upp pä det, utan vill ha en kommunal barnomsorg i ställd och vill ha föräldraförsäkringen.

Nu har ni kommit med all vi skall ge dem som är hemma och tar hand om sina egna barn betalt som dagbarnvårdare om de också lar hand om andras barn. Miljöpartiet är sä generöst all man vill ge betalt till alla, vare sig de tar hand om andras barn eller bara sina egna. Så långt har inle ni gått, i alla fall inte ännu. Det skulle bli en utomordentlig kostnadskrävande reform, mycket dyrare än det värdnadsbidrag ni tidigare talade om.

Anf. 126 ROLAND LARSSON (c) replik:

Herr talman! Jag är för min del inle alls förvånad över kammarrättens i Stockholm beslut. Del handlar ju om barnomsorg ordnad på precis samma sätt som all annan barnomsorg, dvs. man får stå i kö för att fä in sitt barn, man får beiala avgift för alt man har fått in sitt barn i barnomsorgen, man anställs som dagbarnvårdare och har ersättning på samma sätt som alla andra dagbarnvårdare och får därmed också uppfylla samma skyldigheter som alla andra dagbarnvårdare.

Om kommunerna väljer att placera barnen i den egna förälderns familje
daghem är mera fråga om hur kommunen vill fördela arbetet och hur
kommunen själv vill organisera sin verksamhel. Del kan aldrig vara en statlig
uppgift all ålägga kommunerna skyldighet att anställa vissa personer för vissa
126 uppgifter. Del skulle vara horribelt om man skulle föreskriva det genom

särskild lagsliflning. Vem ifrågasätter sjukvårdspersonalens rätt att få vårda sina egna anhöriga inom ramen för sjukvården? Det är lika orimligt att ifrågasätta anhörigas rätt att få vårda sina egna barn inom ramen för barnomsorgen. Jag är därför inte elt dugg förvånad.

Herr lalman! I dag håller barnomsorgen i de flesla kommuner på all integreras på så sätt att familjedaghemsverksamhet och daghemsverksamhet är former som går in i varandra. Man skiftar personal, och man använder sig av samma personal inom både familjedaghems- och daghemsverksamheten. Snarl kommer ändå ingen att kunna skilja vad som är det ena eller del andra i de nya former som nu kommer att ordnas i framtiden med områdesanknulna verksamheter där barnet ständigt får vistas i samma miljö som det bor i och där föräldrarna förhoppningsvis också kan arbeta inom samma område.

Anf. 127 ANITA PERSSON (s) replik:

Herr lalman! Del sisla var myckel intressant alt höra, nämligen ätt man skulle ha dagbarnvärdarna inne i verksamheten pä elt sådant sätt att man inte kan skilja pä vilken funktion den ena eller den andra har. Så är det emellertid inle alls. Man låler i stället dagbarnvårdare och familjedagbarnvårdare få en viss del av den pedagogiska verksamheten. Det förekommer visst samarbele mellan deltidsförskolor, daghem och familjedaghem. Del sker dock inte på ett sådant sätt att man inte skulle kunna skilja pä de olika rollerna.

Jag ser mycket posilivl pä denna samverkan som gör all man l.ex. kan lösa vissa problem i vikariesilualioner. Del är dock en stor skillnad på daghemsverksamhet och familjedaghemsverksamhet. Del är myckel slor skillnad på grund av de olika pedagogiska idéer som råder inom dessa verksamhetsområden.

Anf. 128 ROLAND LARSSON (c) replik:

Herr lalman! Jag känner lill exempel där man har kommit betydligt längre än det som Anita Persson beskrev, och där man faktiskt använder sig av personalen som vikarier i varandras olika roller. Man använder familjedaghemspersonal eller dagbarnvårdare i daghemmen, och daghemspersonalen går in och tar över när dagbarnvärdarna blir sjuka eller behöver avlösning pä dl annat sätt.

Denna ulveckling är på gång i många kommuner, även om man i vissa kommuner har kommit längre. Med den utvecklingen kommer vi snart all ha en verksamhel som är integrerad, men som bedrivs i olika typer av lokaler. Det kan ibland vara fråga om speciella daghemslokaler och ibland egna hen. som då används för barnomsorgsverksamhet. Skillnaden på lokaler kommer pä litet sikt alt bli den enda skillnaden mellan den ena barnomsorgsformen och den andra. Jag menar därför all man har en dogmafisk inställning fill denna problematik ifrån socialdemokraternas sida.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Bidrag till barnomsorg

Anf. 129 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr talman! Med anledning av all ulskotlsmajoriteten har avslagit förslagen i vår familjepolitiska molion - bl.a. när del gäller del som Roland Larsson log upp här tidigare - vill jag fortsätta att belysa den frågan.

Jag vill börja med alt kommentera det som Anita Persson sade om

127

Prot. 1988/89:96 dagbarnvärdarna. Jag blev mycket förvånad och faktiskt också litet uppbragt
13 april 1989 och arg, eftersom jag tyckte att hon andades en föraktfull inställning till en

Bidrag till barnomsorg

mycket viktig yrkeskår. Hon talar om dagbarnvårdare såsom varande de som är hemma och tar hand om sina egna barn och enbart av ekonomiska skäl också tar hand om andras barn. Så är dock inte fallet. Alla dagbarnvårdare har inte egna barn, utan de bedriver sin verksamhet som elt yrke. De släller dessutom lokal till förfogande i stor utsträckning i och med att de tar hand om barnen i sina egna hem.

Dessutom uppfattar jag all Anita Persson inle heller har följt med vad som händer på kommunal nivå när det gäller pedagogiken i dess arbetsformer. I dag använder man sig av en myckel bra arbetsform när man bland dagmammorna arbetar tillsammans i dl arbetslag. På sä vis kan man dela upp barnen. Man kan låta de små barnen som behöver sova göra det hos en dagmamma. Någon annan dagmamma kan då ta med sig de litet större barnen och åka iväg och bada eller bedriva någon annan aktivitet där man inte klarar av all ha hela gruppen med sig samtidigt.

Det här är någoniing som man utvecklar. Det är förmodligen också något som man kommer att få utveckla enormt om man skulle uppnå den fulla utbyggnaden som socialdemokraterna sä vackert har talat om, där man endasl undantar dagmammornas barn i rätten att erhålla kommunal dag-barnvård. Det är mycket märkligl att man talar om en full utbyggnad av barnomsorgen. Man undantar tydligen när det gäller slalsbidrag dem som är anställda inom kommunal barnomsorg som dagmammor. Deras barn får således inle rätten alt delta i den fulla utbyggnaden, utan de skall undantas när del gäller statsbidrag. Jag lycker all del är myckel konsligt och alt del visar på en märklig syn på barn.

Anila Persson har även tagit upp frågan om kostnaden. Den skulle bli så enormt stor enligl miljöpartiets sätt att bedriva barnomsorg. Vår barnomsorg omfattar alla barn. Det har socialdemokraterna också sagt all deras barnomsorg gör. Den koslnadsmässiga skillnaden mellan att ha barn hos dagmamma eller i dagis behöver jag kanske inte bevisa. Jag tror dock inle all det koslar mera i värt fall.

Vpk förvånar mig också med sin inställning att man inte kan ställa upp och låta dagmammornas barn ingå i fråga om slalsbidragel. Anledningen lill att man tog upp delta var att man behövde dagmammor i glesbygd sade vpk. Hur skall dessa dagmammor, om de är heltidsanställda, hitta plats för sina barn? Är det rimligt all de skall köra barnen flera mil - på glesbygden kanske det inle är så lält med dagmammor - för att få plats? De kanske vill ha dem pä dagis medan de själva arbetar som dagmammor.

Jag vill uppmana socialdemokraterna och vpk all lill dess att beslutet skall fattas i kammaren, verkligen diskulera del här med partigrupperna och fundera över om del inle är rimligt alt den yrkeskär som det faktiskt är frågan om behandlas på samma sätt som vi i många år har behandlat andra yrkesgrupper. Jag uppmanar således socialdemokraterna och vpk alt la sig en funderare på del här och verkligen diskulera logiken i det sätt som vi nu har resonerat på.

Herr lalman! Härmed yrkar jag bifall till våra reservationer. 128

Anf. 130 ANITA PERSSON (s):

Herr talman! Jag har inte någon föraktfull inslällning lill dagbarnvårdare. De gör en myckel bra insats inom sitt område. Det var del första jag sade i min inlägg lill Roland Larsson, sådana påhopp skall man inte ha i den här kammaren.

Prot. 1988/89:96 13 april 1989

Meddelande om interpellation

Anf. 131 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr lalman! Bara genom att undanta en grupp barn från rätten alt få omfallas av den kommunala barnomsorgen har man hanterat en yrkeskår annorlunda än vad man har gjort tidigare. Jag vidhåller mill påstående att jag tyckte all Anita Persson var föraktfull gentemot dagbarnvårdarkåren.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendel skulle fattas vid näsla arbelsplenum.)

15 § Kammaren beslöt att ärendebehandlingen skulle fortsättas vid arbetsplenum onsdagen den 19 april.

16 § Meddelande om interpellation

Meddelades alt följande interpellation framställts

den 12 april

1988/89:197 av Knut Wachtmeisler (m) lill finansministern om bankinspektionens rekommendafioner:

Bankinspektionen har lill uppgifl alt vara tillsynsmyndighet för huvudsakligen banker och andra kreditinstitut.

I inspektionens befogenheter ingår att meddela lillstånd, att utfärda förbud vilket kan förenas med vite samt att göra rekommendafioner. Frågor rörande tillstånd och förbud kan överklagas hos regeringen, men däremot inte en rekommendation.

Bankinspektionens handlande under senare tid har kritiserats frän flera håll. Bl.a. har inspektionen kritiserats för att inte i första hand ägna sig åt sin primära uppgifl all skydda insätlarnas medel, ulan mera syssla med alt tillvarata fiskala intressen. Del kan nu vara motiverat att närmare diskutera inspektionens befogenheter. Jag nöjer mig med att la upp elt konkret exempel.

Bankinspektionen har vägrat godkänna Stockholms Optionsmarknads (OM) planerade utgivning av ränteoptioner och ränteterminer förebärande alt detta ur skallesynpunkl inle var förenligt med god sed för en fondkommissionär. "Jag utgår ifrån att OM därmed avstår från lanseringen", sade inspektionens generaldirektör enligl en tidningsartikel. Det kan tilläggas att regeringen och riksskatteverket inte hafl någol alt invända.

Denna rekommendation, som med all rätt av OM betraktas som elt förbud

129

Prot. 1988/89:96 eller hot om förbud, har medfört alt OM avstått från den planerade
13 april 1989 utgivningen. Med anledning härav ber jag alt till statsrådet får framföra

följande frågor;

Meddelande om fråga

1. Anser statsrådet det tillfredsställande att en rekommendafion från bankinspektionen i praktiken innebär dl förbud som dessutom inle kan överprövas?

2. Avser statsrådet vidta några åtgärder för att åstadkomma ett klarare och mer fillfredsställande rättsläge?

130

17 § Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 12 april

1988/89:580 av Elisabeth Fleetwood (m) till statsrådet Bengt Lindqvist om äldres och handikappades rätt till bostad och vård:

Vilka ålgärder avser statsrådet vidta för alt enligt enigt riksdagsbeslut (SoU 1987/88:6) snarast bereda äldre och handikappade möjlighet att erhålla bostad och vård i annan kommun än den egna?

18 § Kammaren åtskildes kl. 23.00.
In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Gunborg Apelgren

Förteckning över talare Prot.

(Siffrorna avser sida i protokollet) 1988/89:96

Torsdagen den 13 april

Förste vice lalmannen 3, 4

Andre vice talmannen 40

Bergdahl, Hugo (fp) 45, 52, 53, 62

Bolander, Gunhild (c) 69

Brunander, Lennart (c) 35, 38, 39

Cars, Hädar (fp) 13, 18, 19, 21, 22, 24, 25, 29, 34

Claesson, Viola (vpk) 19, 22, 49, 52, 53

Ericsson, Kjell (c) 16, 19, 29, 31

Exner, Lahja (s) 40

Falkmer, Karin (m) 11,28,31

Furustrand, Reynoldh (s) 25, 30, 31, 35, 38, 39

Hasselslröm Nyvall, Ingrid (fp) 64, 80, 81

Hegeland, Hugo (m) 64

Hemmingsson, Ingrid (m) 84, 91, 98, 102, 104, 107, 114, 120, 123

Heyman, Tom (m) 42, 61

Jönsson, Marianne (c) 79

Klingvall, Maj-Inger (s) 94, 99, 103

Larsson, Roland (c) 124, 126, 127

Lindforss, Hans (mp) 53, 62

Marlinger, Jerry (m) 75, 81

Möller, Ewy (m) 67

Nilson, Rolf L (vpk) 89, 91, 111, 114, 115

Norberg, Lars (mp) 23, 25, 30, 31

Nyhage, Hans (m) 32, 34

Palm, Sverre (s) 66, 67

Persson, Anita (s) 116, 122, 123, 126, 127, 129

Pettersson, Ulla (s) 73, 80, 81

Rosqvisl, Birger (s) 56, 64

Samuelsson, Marianne (mp) 127, 129

Stenberg, Anita (mp) 92, 94, 116

Strömdahl, Jan (vpk) 72

Sundin, Lars (fp) 34, 35

Tarschys, Daniel (fp) 82, 94, 97, 101, 105, 113, 115, 120, 123

Tilländer Ulla (c) 86, 90, 98, 102

Wohlin-Andersson, Anna (c) 46, 51, 53, 63, 64, 66, 67

Öslh, Rosa (c) 110, 121, 122

131

gotab 89016, Stockholm 1989