Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:95

Onsdagen den 12 april

Kl. 09.00

1 § Meddelande om information från regeringen

Anf. 1 TALMANNEN:

Jag får meddela att miljö- och energiminister Birgitta Dahl torsdagen den 20 april kl. 14.30 lämnar kammarens ledamöter information om besök av Sovjetunionens miljöminister, tillika ordförande i statskommittén för miljövård.

2 § Justerades protokollet för den 4 april.

3 § Föredrogs och hänvisades

Förslag

1988/89:25 till finansutskottet

Redogörelse

1988/89:20 till utbildningsutskottet

4 § Föredrogs och hänvisades

Motionerna

1988/89:Sf29-Sf37 till socialförsäkringsutskottet

1988/89:Fö20 till försvarsutskottet

1988/89:So28 till socialutskottet

1988/89:Kr7 till kulturutskottet

1988/89:T18 till trafikutskottet

1988/89:N23 och N24 till näringsutskottet

1988/89:A8-A11 till arbetsmarknadsutskottet

5 § Föredrogs men bordlades åter Skatteutskottets betänkande 1988/89:SkU19 Näringsutskottets betänkanden 1988/89:NU18-NU21 och NU23

6 § Företogs till avgörande kulturutskottets betänkanden 1988/89:KrU13 och KrU14, utbildningsutskottets betänkande 1988/89:UbU9, försvarsut-

Prot. 1988/89:95 skottets betänkande 1988/89:FöU12 samt finansutskottets betänkanden
12 april 1989 1988/89:FiU15, FiU19, FiU14 och FiU16-FiU18 (beträffande debatten i

dessa ärenden, se prot. 91).

Kulturutskottets betänkande 13

Mom. 1 (inriktningen av samhällets stöd till idrottsrörelsen)

Utskottets hemställan bifölls med 263 röster mot 31 för reservation 1 av Jan Hyltring och Stina Gustavsson.

Mom. 2 (åtgärder mot dopingbruket)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 2 av Jan Hyttring m.fl., dels reservation 3 av Alexander Chrisopoulos - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (handikappidrott)

Utskottets hemställan bifölls med 236 röster mot 59 för reservation 4 av Lars Ahlmark m.fl.

Mom. 5 (idrottens kommersialisering)

Utskottets hemställan bifölls med 257 röster mot 37 för reservation 5 av Alexander Chrisopoulos och Kaj Nilsson.

Mom. 6 (stöd för vissa resekostnader)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 8 (anslag till Stöd till idrotten)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 7 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson, dels reservation 8 av Alexander Chrisopoulos - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (program för ökning av det statliga stödet till idrotten)

Utskottets hemställan bifölls med 261 röster mot 33 för reservation 9 av Jan-Erik Wikström och Margareta Fogelberg.

Mom. 11 (statens representation i RF:s styrelse)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Lars Ahlmark m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (det statliga stödet till främjandeorganisationerna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 11 av Jan-Erik Wikström m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (ridsporlen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 14 (stimulansbidrag till ridverksamhet) Prot. 1988/89:95

Utskottets hemställan bifölls med 274 röster mot 17 för reservation 13 av 12 april 1989 Alexander Chrisopoulos. 5 ledamöter avstod från att rösta.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Kulturutskottets betänkande 14

Mom. 2 (ny huvudman för rekreationspolitiken)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Alexander Chrisopoulos - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (plan för turismens utveckling)

Utskottets hemställan bifölls med 265 röster mot 31 för reservation 2 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson.

Mom. 4 (Turistrådets strukturplan och industriverkets branschstudie)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Jan Hyttring m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (marknadsföringsinsatser i USA)

Utskottets hemställan bifölls med 255 röster mot 35 för reservation 4 av Jan-Erik Wikström och Margareta Fogelberg.

Mom. 6 (särskilt marknadsföringsstöd för insatser på USA-marknaden)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (Turistrådets försöksverksamhet)

Utskottets hemställan bifölls med 235 röster mot 60 för reservation 6 av Lars Ahlmark m.fl.

Mom. 10 (anslag till Stöd till turism och rekreation)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Mom. 11 (Turistrådets samverkan med regionala kulturinstitutioner)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Lars Ahlmark m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (statliga insatser för turism i området Nedre Dalälven)

Utskottets hemställan bifölls med 274 röster mot 17 för reservation 10 av Alexander Chrisopoulos. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 15 (vissa turistfrämjande åtgärder)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 11 av Jan Hyttring och Stina Gustavsson - bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:95 Mom. 16 (primära rekreationsområden)

12 april 1989 Utskottets hemställan bifölls med 206 röster mot 88 för reservation 12 av

Jan Hyttring m.fl.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Utbildningsutskottets betänkande 9

Mom. 2 (avslag på propositionen i övrigt samt begäran om en ny översyn) Först biträddes reservation 1 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. med 62 röster mot 33 för reservation 2 av Lars Leijonborg och Carl-Johan Wilson. 199 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 203 röster mot 60 för reservation 1 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. 31 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 4 (resurser för lokala och individuella linjer samt fristående kurser) Utskottets hemställan bifölls med 243 röster mot 19 för reservation 3 av My Gillberg. 33 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 9 (anslag för lokalkostnader m.m)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 4 av Björn Samuelson, dels reservation 5 av My Gillberg - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (högskolestyrelsernas sammansättning)

Utskottets hemställan bifölls med 233 röster mot 20 för reservation 6 av My Gillberg. 37 ledamöter avstod från att rösta.

(Ann-Cathrine Haglund (m) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men markerats ha röstat nej.)

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Försvarsutskottets betänkande 12

Mom. 1 (säkerhetspolitikens grunder)

Utskottets hemställan bifölls med 215 röster mot 61 för reservation 1 av Arne Andersson i Ljung m.fl. 18 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 3 (internationell granskning av bevis angående ubåtskränkningar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Paul Ciszuk -bifölls med acklamation.

Mom. 5 (säkerhetspolitiskt underlag inför nästa försvarsbeslut)

Utskottets hemställan bifölls med 259 röster mot 36 för reservation 3 av Jan Jennehag och Paul Ciszuk. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 6 (gemensamma utgångspunkter för planeringen)
Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 4 av Arne
6 Andersson i Ljung m.fl., dels reservation 5 av Paul Ciszuk - bifölls med

acklamation.

Mom. 8 (samhällets sårbarhet) Prot. 1988/89:95

Först biträddes reservation 8 av Jan Jennehag med 33 röster mot 31 för 12 april 1989

reservation 7 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors. 229 --

ledamöter avstod från att rösta. Härefter biträddes reservation 6 av Arne Andersson i Ljung m.fl. med 62

röster mot 36 för reservation 8 av Jan Jennehag. 191 ledamöter avstod från att

rösta. Slutligen bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 6 av

Arne Andersson i Ljung m.fl. - genom uppresning.

Mom. 9 (fastställande av planeringsram för budgetåret 1989/90) Först biträddes reservation 10 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i

Bengtsfors - som ställdes mot reservation 11 av Paul Ciszuk - med

acklamation. Härefter biträddes reservation 9 av Arne Andersson i Ljung m.fl. med 62

röster mot 29 för reservation 10 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i

Bengtsfors. 202 ledamöter avstod från att rösta. Slutligen bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av

Arne Andersson i Ljung m.fl. - genom uppresning.

Mom. 16 (översyn av statliga verks beredskapshänsyn)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 15 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors - bifölls med acklamation.

Mom. 19 (utvidgning av det s.k. KRAS-projektet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 16 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (åtgärder för att minska vattenförsörjningens sårbarhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 17 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (åtgärder för att minska elförsörjningens sårbarhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 18 av Arne Andersson i Ljung m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 44 (lagring av kvävegödselmedel)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 19 av Arne Andersson i Ljung m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 45 (beredskapsmålet för försörjningsberedskapen på livsmedelsområdet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 20 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Prot. 1988/89:95 Finansutskottets betänkanden 15 och 19
12 april 1989 Vad utskottet hemställt bifölls.

Finansutskottets betänkande 14

Mom. 1 (anslag till Finansdepartementet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservationen av Anne Wibble m.fl.- bifölls med acklamation.

Mom. 2-8 Utskottets hemställan bifölls.

Finansutskottets betänkande 16

Mom. I (anslag lill Civildepartementet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservationen av Anne Wibble m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 2-4 Utskottets hemställan bifölls.

Finansutskottets betänkande 17

Mom. 1 a (samordningsansvaret för ADB-säkerhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Anne Wibble m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 1 b (vissa utvecklingsfrågor på ADB-området)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Anne Wibble m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 10 a (utredning om DAFA och ESKA)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Rune Rydén m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 10 b (avveckling av SPAR-registret)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 4 av Anne Wibble m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 12 (anslag lill Viss information och utbildning, m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 5 av Anne Wibble m.fl. - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Finansutskottets betänkande 18

Mom. 2 (nya organisationsformer för statens förvaltningsrevision)

Utskottets hemställan bifölls med 162 röster mot 133 för reservationen av Anne Wibble m.fl.

övriga moment PrOt. 1988/89:95

Utskottets hemställan bifölls. 12 april 1989

7 § Föredrogs

jordbruksutskottets betänkande

1988/89;JoU12 Statsbudgeten för budgetåret 1989/90 (jordbruksdepartementet) (prop. 1988/89:100 delvis och förs. 1988/89:6).

Jord- och skogsbruk, m.m.

Anf. 2 KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Vi påbörjar nu en ganska lång debatt om jordbruksutskottets betänkande 12, som hanterar jordbruksdepartementets budget. Men jag kan inte förbigå det som hände förra veckan. Då träffades ju inom GATT en överenskommelse om en frysning av priserna på jordbruksprodukter när det gäller producenterna. Man uttalade sig också för att långsiktigt minska subventioner och inskränka gränsskydd. Det är mycket möjligt att detta beslut blir mer avgörande och får större inverkan på jordbruket än vad vi under flera decennier har upplevt att något annat haft. Om detta beslut är inledningen på en process som leder till en bättre ordning på världsmarknaden, är det att hälsa med tillfredsställelse. Både det som nu har hänt och de texter som vi har haft tillfälle att läsa upplevs naturligtvis olika i olika länder i världen. Jag tror att det är angeläget all notera hur viktigt detta är. Men för den skull får vi inte så att säga övertyda innehållet i sådana här beslut i förtid.

I söndags eller måndags noterade jag alt vissa konstateranden i viss utländsk press inte var riktigt likadana som de konstateranden som gjorts här hemma. I International Herald Tribune l.ex. citerades Guy Legras från EG;s jordbruksdirektoral, som sagt att borttagande av subventioner alltid har varit oacceptabelt. Nu är ordet borttagande - eller eliminering - borta för gott. L'SA har misslyckats med att genomdriva ett sådant beslut. Det innebär att man visserligen har kommit överens. Men man har inte kommit överens om någon definitiv åtgärd.

Det som nu är intressant i den svenska debatten är först och främst att undersöka vad som är förenligt med svensk lagstiftning, vad som är förenligt med prisregleringslagen och vad som är förenligt med det jordbrukspolitiska beslutet från 1985. Jag vill här gärna säga att jag tycker att det är tillfredsställande att såväl jordbruksministern som finansministern har deklarerat alt jordbruket naturligtvis skall erhålla den kostnadskompensation som jordbruket är berättigat till. Sedan kan man självfallet ha olika meningar om omfattningen. Dessutom är det viktigt att kompensationen hålls på en rimlig nivå och sker på ett lämpligt sätt. I det här fallet skall kompensationen vara frikopplad från priset. Men jag tror ändå att det är angeläget att man försöker komma fram till ett system som innebär all kompensationen relateras lill en molprestation från jordbrukarna när det gäller produktions- eller miljöinsatser eller möjligen produktionen av alternativa grödor etc. Det gäller ju alt på det sättet se lill att del inte blir ett passivt stöd av typen passivt arealbidrag.

Jord- och skogsbruk, m.m.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Del här kommer alt innebära att behovet av skattemedel kommer alt bli större. Men i gengäld kommer priserna på livsmedel inte att stiga på samma sätt som de annars skulle ha gjort. Om utvecklingen går mot en situation med en öppnare och friare marknad i fråga om livsmedel, med en större importkonkurrens, är det angeläget alt spelreglerna för jordbruket i Sverige och andra länder är likvärdiga. Om svenska politiker och svenska konsumenter ställer höga krav - ja, ibland kanske de ställer högre krav än andra - på jordbruket när det gäller l.ex. miljö- och djurskydd, är del viktigt alt lika höga krav ställs på de importerade produkter som kan komma alt införas i vårt land.

Man har ju redan börjat diskutera effekterna av GATT-beslulet. Häromdagen noterade jag att jordbruksministern i massmedia uttalade sig för att det nu blir lättare att importera vissa produkter. Exempelvis skall man nu kunna importera lill Sverige och här sälja mera kalvkött. I det sammanhanget vill jag peka på reservation 9 från bl.a. centerpartiet. Här yrkas på mer pengar för information om den nya djurskyddslagen. Jag skulle vilja säga att det i nuläget vore bra, om man kunde bifalla reservationen och avsätta en mindre del av stödet för information till jordbruksministern. Djurskyddslagen - som jordbruksministern har lagt fram förslag om, ett förslag som riksdagen i huvudsak har antagit - innebär ju att extrema foderstaler inte längre får tillämpas. Man får l.ex. inte utfodra större kalvar med enbart mjölk, vilket är en förutsättning för alt man skall få del karakteristiska vita kalvköltet. Jordbruksministern har alltså medverkat till att förbjuda den typen av produktion. Jag tycker att del är beklagligt att man tar detta som bevis på att man kan köpa den här typen av kött utifrån.

Förändrade handelsregler ställer större krav på regeringen. Frågan blev aktuell i samband med att skyddet för den svenska odlingen av äpplen och päron ändrades. Man tog bort den gamla imporlregleringen och ersatte den med tullskydd. Utskottet har behandlat frågan, eftersom det har lagts fram ett förslag om att man inom en ram på 12,5 milj. kr. skall ge fruktodlingen ett stöd för strukturåtgärder de närmaste åren, för att den skall kunna klara den omställning som är nödvändig. Utskottet har tillstyrkt regeringens förslag, men jag vill gärna peka på att utskottet ganska bestämt talar om all man från trädgårdsnäringens sida har erfarit att ramen är otillräcklig, vilket också har framhållits i ett antal motioner. Utskottet anser det därför vara angeläget att förhandlingarna mellan staten och näringen fortsätter, så att man kan få klarhet i hur mycket pengar som behövs för alt uppnå det angivna målet. Därför har vi bara tills vidare godkänt bidragsramen och förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om höjning av bidragsramen, om de fortsatta förhandlingarna skulle visa att ytterligare resurser är nödvändiga. I detta sammanhang vill jag yrka bifall till reservation 12 om en ökning av stödet till trädgårdsnäringens rationalisering.

Herr talman! Jag skall beröra endast ytterligare ett par reservationer. Senare kommer Lennart Brunander och Karin Starrin att beröra andra reservationer från centerpartiet. Sedan rätt lång tid tillbaka har vi i Sverige en subventionering av konsumentpriset på mjölk. De senaste åren har regeringen föreslagit och riksdagen så småningom beslutat att minska mjölksubventionerna. Regeringen lägger i år fram samma förslag, som betyder en

minskning av mjölksubventionerna med 250 milj. kr. Enligt propositionen skulle detta motsvara en höjning av mjölkpriset med 19 öre per liter i partiledet. I konsumentledet skulle följden av minskningen av subventionerna troligen bli en höjning med ungefär 30 öre. I de nyligen överenskomna GATT-reglerna fastslås att man inte skall höja producentpriserna genom samhälleliga beslut, men i och för sig är det tillåtet att höja konsumentpriserna, och detta är alltså vad man avser att göra med det här beslutet. Det är möjligt att del är litet svårt att förklara att vi, samtidigt som vi bejakar ett system som går ut på att man inte skall höja priserna för producenterna, höjer priset för konsumenterna. Inte minst konstigt är detta, eftersom man ofta har talat om att det är viktigt att det blir en ändring av de internationella reglerna för alt man skall möjliggöra en sänkning av konsumentpriserna.

Centerpartiet har motsatt sig höjningen av mjölkpriset, inte minst därför att det skulle slå hårt mot barnfamiljerna. Jag yrkar därför bifall till vår reservation 24.

Centern, folkpartiet och moderaterna är överens när del gäller reservation 28. Där tas statens delansvar för den s.k. överskottsarealens kostnader upp. I riksdagsbeslutet 1985 om jordbrukspolitiken slogs det fast att samhället skulle ta ett delansvar för överskottsarealen. Fördelningen skulle bh den att staten skulle stå för 40 % och näringen för 60 % av dessa kostnader, varvid det i första hand har rört sig om kostnader för export av överskottsspannmål. Inom centerpartiet har vi sedan dess haft uppfattningen att staten har tagit ett för litet ansvar. Det har flera gånger här i kammaren förts en debatt om hur det eventuellt skulle avtrappas. Från början var det osäkert om det skulle bli en avtrappning. Hur som helsl har det nu blivit en avtrappning, och beträffande 1988 års skörd är man nere vid ett stöd från samhället på 225 milj. kr., vilket är mindre än 20 % av den totala kostnaden. Ganska sent har regeringen redovisat hur man avser att utnyttja och utbetala dessa 225 milj. kr. 80 milj. kr. redovisades förra veckan. När utskottet behandlade budgeten hade vi kännedom om användningen av 145 milj. kr. 55 milj. kr. skulle användas för fånggrödor, och 90 milj. kr. skulle enligt regeringen användas för stöd till alternativ odling under troligen en treårsperiod. I samband med 1985 års beslut slogs det fast att näringen har ett speciellt ansvar för alt fåned produktionen till en rimlig nivå. Med tanke på delta borde ett förstahandsal-lernaliv vara att de här medlen tillförs näringen och att näringen sedan hanterar dem på del sätt som den finner lämpligt. Att regeringen direkt nyttjar pengarna strider emellertid inte mot de beslut som har fattats, men jag vill ändå hävda alt medlen måste användas under den tid som beslutet avser. Som man nu gör kommer man alltså att förhala användningen. I synnerhet beträffande de 90 milj. kr. för alternativ odling kommer en större del av beloppet att utgå efter den period som 1985 års riksdagsbeslut avsåg, nämligen perioden 1985-1990. Detta kan inte vara förenligt med 1985 års beslut. Jag vill därför yrka bifall lill vår reservation 28, som innebär att pengarna skall utbetalas direkt. Vi kan emellertid inle bestämma om detta, eftersom del rör sig om regeringens hantering. Vad vi kan göra i riksdagen är att ge regeringen till känna hur vi ser på förhållandet.

Herr talman! Det är med en blandning av förhoppning och oro som jag noterar att det kan vara så, att vi nu befinner oss i början av en ny

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

jordbrukspolitisk period, och det gäller inte bara Sverige ulan många av industriländerna i Väst. Kanske gäller del hela världen. Höga gränsskydd medför med naturnödvändighet en defensiv politik från såväl samhället som näringen. Del medför också en dåligt fungerande världsmarknad. En ömsesidig avreglering med en friare handel kommer att leda till all även svenskt jordbruk måste bli bättre när det gäller det som man är bäst på, dvs. att det blir nödvändigt att salsa på de områden där vi har komparafiva fördelar, där vi har möjlighet att konkurrera på en större marknad, som då också blir öppen för oss. Men om detta skall bli möjligt krävs det också att samhället driver en offensiv jordbrukspolitik, som naturligtvis skall balanseras med en offensiv politik driven av näringen själv. Det krävs en övergångstid och den kan bli ganska lång. Den upptar kanske återstående delen av delta sekel. Den kan bli ganska svår, för i början av den här perioden är det inte alls säkert all världsmarknaden kommer att fungera bättre.

GATT-överenskommelsen innebär alltså inte någon ursäkt för passivitet från svenska politiker eller från den svenska regeringen. Den innebär inle att vi kan avstå från att ha klara mål för det svenska jordbruket och den svenska jordbruksproduktionen. I stället ger detta beslut anledning till ett aktivt och konstruktivt arbele och till en långsiktig pohtik. Det här gäller alla politiker, det gäller riksdagen och naturligtvis framför allt regeringen.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till centerreservationerna och för övrigt lill jordbruksutskottets hemställan.

Anf. 3 SVEN ERIC LORENTZON (m):

Herr talman! Såsom jordbruksutskottets ordförande redan har sagt upplevs jordbrukspolitiken som något kaotisk just i dessa dagar. Vi hoppas att den ganska snart skall komma i balans, att vi kommer att veta mer om vad de olika problemen innebär och hur de skall lösas. Efter överenskommelsen i GATT tycks det mesta ifrågasättas. Men vi skall väl få klarhet i det också.

För att snabbt komma in på ämnet, vill jag säga att även om det vi diskuterar i dag är jordbruksdelen i 1989 års budget, måste vissa reflektioner göras. I ett föredömligt kort pressmeddelande säger ministern att GATT-överläggningarna öppnar möjligheter för konsumenter och jordbrukare, ja, i stort sett för hela det svenska samhället. Det är inga dåliga besked ministern ger. Min förhoppning är att hans önskningar också skall kunna infrias.

I anledning av det arbete vi nu har framför oss, vill jag ge ett par ord på vägen från oss i moderata samlingspartiet. I vår jordbruksmotion har vi redan skissat framliden och lagt fram våra förslag. Ett av målen är ett internationellt avreglerat jordbruk. Det är vi på väg att skapa nu.

I en punkt har vi sagt att gränsskyddet måste bevaras. Gränsskyddet måste finnas kvar. När skyddet sänks måste det ske i takt med andra länders åtgärder. Vi måste, som Karl Erik Olsson framförde, få möjligheter att konkurrera på lika villkor. Budskapet blir sammanfattningsvis att Sverige inte skall gå före, utan vi bör avreglera parallellt. Såvitt jag kan förstå finns i dag uppenbar risk för alt vi kommer att gå före. Det kommer vi från moderata samlingspartiet inte alt tillåla.

En annan punkt som vi lar upp i vår jordbruksmotion är att vi måste ha effekfiva och rationella jordbruksföretag. Det är det bästa skyddet mot

utländsk konkurrens. Det är den enda möjligheten för oss alt överleva inom jordbruksnäringen. Jag skulle vilja säga att det också är konsumenternas enda garanti för det lägre livsmedelspris som eftersträvas.

Det tog, herr talman, ungefär 50 år alt bygga upp nuvarande stöd- och regleringssystem. Jag vill, som Karl Erik Olsson också gjorde, understryka behovet av långsiktighet i den avreglering som vi är på väg att starta. Det vi skall göra i kammaren är att ange viljeinriktningen. Genomförandet kommer att kräva en lång omställningsperiod, kanske uppemot 20 år. Men det viktigaste är således att vi i detta handlande har målet klart för oss.

Jord- och skogsbruket har mycket låg lönsamhet. Det beror inte bara på låga produktpriser. Del finns en inkomstsida, men en näring är också mycket beroende av utgiftssidan. När man gör en kalkyl är del ofta lättast att påverka utgiftssidan. Moderata samlingspartiet har föreslagit ett avskaffande av olika skatter och avgifter som under en lång följd av år har drabbat näringarna. Jag nämner bara några: gödselmedelsskatlen, skatt på bekämpningsmedel, skogsvårdsavgift. Det är, herr talman, stora pengar som en ekonomiskt hårt pressad näring får lov att satsa här. Det naturliga är att lätta på omkostnadssidan, om man inte kan höja inkomstsidan.

Jag skulle också vilja föra in något i debatten som vi talar om alldeles för sällan, men någon gång skall det ske. Det är att lantbruksnäringarna i dag trängs oerhört hårt av andra intressen. När vi i jordbrukspoliliska sammanhang diskuterar näringarna talar vi sällan om vilken enormt stor betydelse de har för samhället. Vi talar sällan om att svensk skogsnäring är den i särklass ekonomiskt mest lönsamma näringen för landet. Vi talar sällan om vad jordbruket betyder för ekonomin. Vi talar sällan om betydelsen för regionalpolitiken. Vi talar sällan om betydelsen för naturvården. Det vi ständigt talar om är inskränkningar i och beskärningar av brukarnas möjhgheter. Om man sätter sig ner och funderar och försöker skapa sig en bild av vad som har hänt de senaste åren framträder faktiskt ett hot mot ägandet, brukandet och förfoganderätten.

Vi talar mycket om naturvården. Vi skall ha klart för oss att svenskt jordbruk är naturvård. Det landskap som vi i dag har är del landskap som jordbruket har skapat. Men förutsättningarna för att vi i fortsättningen skall kunna idka naturvård genom lantbruket är alt vi har ett lönsamt lantbruk.

Jag vill ta upp en annan sak. När vi nu går in i, del vill jag understryka, en av oss alla önskad avreglering av jordbruket, måste vi också avreglera den miljö som lantbruket bedrivs i. Mycket talar för att vi får en minskad hvsmedelsproduktion här i landet. Det innebär att arealer måste dras ur produktion och användas till någonting annat. Då måste den enskilde lantbrukaren vara den som är mest lämpad alt ulifrån sin situation avgöra hur hans företag skall utvecklas. Vi har i motioner under en följd av år, även i den som behandlas i detta betänknade, krävt att skötsellagarna skall ändras. Det måste vara upp lill den enskilde brukaren och ägaren att avgöra hur han i fortsättningen vill använda sina marker. Det kan icke överlåtas pä byråkraterna.

I ohka utredningar, uttalanden och pressmeddelanden har del skymtat fram att jordbrukare som nyhgen startat sin verksamhet och har stora skulder och dålig ekonomi riskerar att gå i konkurs. Om det blir så - vilket vi inte vet.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

men risken är uppenbar- måste det finnas möjligheter för denne brukare att gå ekonomiskt skadeslös ur sitt företag. Det är svårt nog ändå att lämna sitt företag. Om man inle kunde gå så skadeslöst som möjligt ur det, vore det synd. Det jag främst tänker på är förvärvslagen. Det är ett exempel på lagsfiftning som måste ses över. Det kan inte vara så att samhället skall bestämma priserna l.ex. Uppmjukning har skett i jordförvärvslagen, men vi är på väg in i en ny fas, där man tycks ägna sig åt prisprövningstankar o.d. Den enskilde brukaren måste kunna gå skadeslös ur företaget. Om del finns enskilda människor som har kapital eller kan uppbringa kapital och vill köpa jordbruksföretag, så låt dem göra del men låt inte den enskilde brukaren drabbas.

Detta tar jag upp, herr minister, som exempel på lagstiftning som berör jordbruket, en lagstiftning som vi samtidigt måste se över. Om vi avreglerar själva jordbruksproduktionen och prissystemen där, måste vi också avreglera omgivningen för jordbruket.

Herr talman! Från moderata samlingspartiet har vi till jordbruksutskottels betänkande avgett några reservationer. Jag yrkar bifall till alla dessa reservationer, oavsett om vi är ensamma reservanter eller har skrivit oss samman med andra partier. Jag går inte in på de enskilda motionerna. På jordbrukssidan finns en del reservafioner, enligt vilka vi har föreslagit besparingar eller inkomstförstärkningar. Dessa lämnar jag helt ulan kommentarer. Men det finns två principiella saker som jag vill ta upp.

Den första principiella frågan återfinns i reservation nr 16, ändrad anslagskonstruktion för prisstöd till rennäringen. Moderaterna med flera partier önskar här en återgång till det gamla systemet, där de samer som utövar rennäringen fick möjligheter alt själva förhandla fram prisstödet. I dag är dessa möjligheter beskurna därigenom att man anslår en viss summa pengar, inom vilket rambelopp de får förhandla. Vi anser att de måste kunna föra reella förhandlingar. Del innebär en annan principiell ordning, en återgång fill den ordning som gällde, om jag inte minns fel, 1985/86.

Reservation nr 28, statens delansvar för 1988 års skörd, har redan berörts av Karl Erik Olsson, och jag förutsätter att Bengt Rosén närmare analyserar den, eftersom Bengt Rosén ligger bakom den motion som utgör underlag för reservationen.

När det gäller anslagen fill skogsbrukets område fullföljer vi moderater våra under flera år framförda besparingsförslag med bl.a. krav på översyn av skogsvårdslagen. Några av reservationerna har i år en helt ny inriktning.

Reservafion nr 29, utredningar m. m., delar vi med folkpartiet. Riksdagens revisorer har sett över skogsvårdsorganisalionen och föreslagit en översyn av skogsvårdsorganisationens verksamhet. Det pågår ständigt översyner, och det har skett sådana internt, men de interna utredningar som gjorts täcker inte alla de områden som revisorerna påtalat, och vi anser att översynen bör fullföljas.

I ett särskilt yttrande tar vi upp någonting som Ingvar Eriksson kommer att beröra i debatten om nästa betänkande, nämligen skogsmarkskalkning. Vi föreslår att försöksverksamhet måste inledas med vitalisering, med skogsmarkskalkning. Vi vill överföra 10 milj. kr. från sjökalkningsanslaget under miljödepartementet till jordbruksdepartementet, från naturvårdsverket till

Jord- och skogsbruk, m.m.

skogsstyrelsen. Tyvärr har vi inte, underligt nog, fåll gehör för detta i PrOt. 1988/89:95 utskottet. Jag vet inte vad som har hänt under resans gång. En uppgörelse 12 apriri989 med andra partier var nämligen på väg, men de drog sig ur. Är det så att maktkampen mellan olika departement har spelat in här och att herr Hellström har förlorat?

Till sist, herr talman, vill jag säga att moderaterna har föreslagit en sänkning av skogsvårdsavgiften .lår föreslår vi att den helt avskaffas. Den är en orättvis skatt, som är en tung belastning för skogsägarna. Dessa skattefrågor behandlas ju i skatteutskottet, men de berör i hög grad skogsbruket, och därför tar jag upp dem här. Vi drar också konsekvenserna av borttagandet av skogsvårdsavgiften. Vi föreslår att bidragen till avverkning av lågproducerande bestånd, s.k. 5;3-skogar, vägbidragen, dikningsbid-ragen osv. tas bort.

Herr talman! Med stor oro för lantbruksnäringarnas framtid vill jag ändå uttala en förhoppning om att riksdag och regering under de närmaste åren skall kunna fastlägga en politik som skall vara till gagn för landet, producenterna, konsumenterna och inte minst för svensk landsbygd.

Anf. 4 BENGT ROSÉN (fp):

Herr talman! Hösten 1988 tillsatte regeringen en parlamentarisk arbetsgrupp med uppdrag alt utvärdera hur målen i 1985 års jordbrukspolitiska beslut uppnåtts och alt utifrån dessa erfarenheter och i linje med de internationella jordbrukssamtalen inom GATT lägga fram förslag till en ny jordbrukspolitik.

Jordbruksgruppens arbete pågick när årets budgetproposition avlämnades, och därför ansåg vi i folkpartiet att del inte var meningsfullt alt ställa en rad konkreta yrkanden för jordbrukels del i vår partimotion, utan vi har översiktligt påvisat vad vi anser har varit fel med den nuvarande jordbruks-polifiken och hur vi vill omforma den.

I slutet av förra veckan nåddes vi, som tidigare talare här har varit inne på, av beskedel att man nått ett genombrott vid GATT-förhandlingarna i Geneve om jordbruket. Det kommer att innebära stora förändringar för vår jordbrukspolitik. På kort sikt innebär det att jordbrukspriserna inte får öka och alt det förslag till kostnadskompensation som statens jordbruksnämnd presenterat för nästa avtalsperiod inte längre är aktuellt. Vi måste finna andra vägar att kompensera jordbruket för ökade kostnader. På lång sikt innebär Genévebeslulet att vi i sällskap med andra länder anträtt en väg, som förhoppningsvis skall leda till ett marknadsanpassat jordbruk. Vi ser från folkpartiets sida med optimism och tillförsikt på svenskt jordbruks möjligheter att hävda sig i internationell konkurrens på lika villkor.

Herr talman! Mot den spännande bakgrund som jag och tidigare talare här
tecknat känns del nästan litet futtigt och som en överloppsgärning all på
jordbrukets område debattera enskildheter i årets budgetproposition. Men
också det är nödvändigt. Vi har i en kommittémotion från folkpartiet
framhållit bl.a. att regeringen inle fullgör riksdagsbeslutet från 1985 om
statens ansvar för överskottsarealen och att vi har en annan uppfattning om
villkoren för avskaffandet av mjölksubventionerna. Jag kommer i mitt
anförande att belysa detta. 15

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

1985 års livsmedelspolifiska beslut innebar bl.a. att staten under en femårsperiod skulle ta ett 40-procentigt ansvar för de exportkoslnader som uppkom med anledning av spannmålsöverskotten. Näringen skulle svara för återstående 60 %.

I förra årets budgetproposition redovisades, för första gången, inte något preliminärt belopp som statens andel. Regeringen meddelade att den skulle återkomma härtill när förutsättningarna för 1988 års skörd var mer kända. Eftersom regleringsorganet Svensk spannmålshandel måste känna lill statens bidrag när årets spannmålspriser skulle fastställas i augusti 1988, hemställde folkpartiet att riksdagen skulle begära att regeringen i prisregleringsproposi-lionen under våren 1988 preciserade beloppet.

Jordbruksutskottet ställde sig bakom folkpartiets yrkande, och regeringen återkom och angav belopp. Detta uppgick dock endast fill 25 % av den beräknade överskottskostnaden. Med vpk:s hjälp - vpk gick därmed emot sin egen partimotion - fick socialdemokraterna vid riksdagsbehandlingen, i strid mot 1985 års beslut, majoritet för den lägre procentandelen.

I årets budgetproposition noterar vi ännu ett avsteg från tidigare praxis på detta område. De medel staten avsatt för exportkostnaderna i samband med 1988 års skörd har inte överlämnats till regleringsorganel Svensk spannmålshandel, ulan regeringen har - ulan att förhandla med företrädare för näringen - ensidigt beslutat att använda dessa medel till alternativodling, odling av fånggrödor m.m.

Vi har inget emot att alternativodling får ett ökat stöd. Det är tvärtom motiverat bl.a. med hänsyn till att den inte bidrar till överskotlsproduklionen och kostnaderna för denna. Men ett sådant beslut borde staten och näringen fattat gemensamt på samma sätt som man tidigare gjort när del gällde träda och Omställning 90. Vi behöver samförstånd och förtroendefulla relationer inför de förändringar som kommer att ske inom jordbruket. Jordbruket gagnas inte av regeringens ensidiga proklamationer och avsteg från riksdagsbeslut. Kritiken från jordbrukarled har varit massiv, och den kritiken är förståelig.

Herr talman! I början av 1970-talel infördes livsmedelssubventioner för att skydda barnfamiljerna mot snabba prisökningar på baslivsmedel. Subventionerna kommer emellertid alla hushåll, inte endast barnfamiljerna, fill del. Om man vill förbättra barnfamiljernas situation är det bättre att ge direkt stöd i form av barnbidrag och vårdnadsbidrag, vilket folkpartiet har föreslagit. De flesta livsmedelssubvenfioner har också avvecklats.

Regeringen föreslår nu för tredje året en minskning av mjölksubventionerna. Folkpartiet motsätter sig detta förslag, eftersom minskningen inte motsvaras av någon förstärkning av barnfamiljernas ekonomi. För folkpartiet är det vikfigt att barnfamiljerna får en direkt netloförstärkning i enlighet med det förslag folkpartiet lämnar i sin familjepolitiska motion. Folkpartiet är berett att avveckla mjölksubventionerna endast i samband med en sådan förstärkning.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 25 och 28. Övriga reservationer som undertecknats av folkpartister kommer att kommenteras av Anders Castberger.

Anf. 5 ANNIKA ÅHNBERG (vpk): Prot. 1988/89:95

Herr talman! Vi fick för några dagar sedan veta att man i GATT- 12april 1989

förhandlingarna nått fram lill enighet när det gällde jordbruksfrågorna. Vad--------

della kommer alt innebära för Sveriges jordbruk kan vi ännu inle överblicka. " skogsbruk.

Vi från vpk:s sida tycker att det är beklagligt att det är de internationella '"•'"•

förhandlingarna som avgör hur Sveriges jordbrukspolitik skall utformas. Det

hade varit bättre om vi först här hemma bestämt hur vi på lång sikt vill ha det

med vårt jordbruk, och att vi sedan hävdat dessa linjer i internationella

förhandlingar. Vi har i stället fått en situation där diskussionen i Sverige

präglats av brist på klarlägganden från regeringspartiels sida om vilka mål

man strävar efter. Man har däremot varit mer aktiv i de internationella

förhandlingarna.

Det finns här i landet en allmän önskan att ersätta den nuvarande jordbrukspolitiken med ett system som är smidigare, som inte innehåller motverkande beståndsdelar och som verkligen syftar till att befrämja jordbruksnäringen. Men från denna allmänna och fromma förhoppning till verkligheten är steget långt.

Vpk anser att del i regionalpolitiken inte går att bortse från jordbrukets särställning. Vi befarar att den internationella liberaliseringen kommer att hota de delar av jordbruket som finns i glesbygder. Vpk känner också oro över att vi i Sverige kan tvingas alt sänka våra krav när det gäller livsmedelskvalitet, etik och miljöaspekter vid en ökad internationalisering av jordbrukshandeln.

Vi har i riksdagen upprepade gånger diskuterat vilka krav det över huvud taget är möjligt för Sverige att ställa på importerade livsmedel och vilka möjligheter vi har att kontrollera att de kraven verkligen uppfylls. Vpk anser att vi måste värna det svenska jordbruket. Det är bara på vårt eget jordbruk vi kan ställa de höga kraven. Det är bara vårt eget jordbruk vi kan styra i den riktning människorna i det här landet önskar.

Man talar nu om att GATT-överenskommelsen är en stor framgång för konsumentintresset i den meningen att matpriserna kommer att hållas nere. Rimliga matpriser är självfallet ett viktigt konsumentintresse. Men de eliska aspekterna när det gäller djurhållning är också ett viktigt konsumentintresse. De miljömässiga konsekvenserna av jordbruket, vare sig de inträffar här i Sverige eller i andra länder, är också ett viktigt konsumentintresse. Livsmedelskvalitet i form av avsaknad av tillväxlhormoner, antibiotika och bestrålning, för att ta några exempel, är också ett väsentligt konsumentintresse. Detta är viktiga aspekter för alla konsumenter, inte bara för den lilla grupp som oavsett kostnaderna är beredd alt efterfråga livsmedel med hög kvalitet.

Arbetarrörelsen har, sett ur ett historiskt perspekfiv, alltid varil frihan-
delsvänlig när del gäller livsmedelsprodukfion. Brislen på mat var stor och
människor svall. Den nöd som i dag präglar en så stor del av världen fanns
även här. Sett ur ett historiskt perspektiv har arbetarrörelsen alltid varit
industrivänlig. Man har sett det industriella samhället som nödvändigt för att
bemästra fattigdom och underutveckling. Vi har delvis fått ompröva den
inställningen till industrin. Vi har fått inse att det också fanns en baksida på
medaljen, en baksida i form av en ödeläggelse av den yttre miljön och en 17

2 Riksdagens protokoll 1988/89:95

Prot. 1988/89:95 utarmning av arbetsmiljön, så alt vi i dag har ett ständigt ökande antal
12 april 1989 arbetsskador och sjukdomar. Industrialiseringen löste många problem, men

Jord- och skogsbruk m.m.

den skapade också många nya.

Vi måste på samma sätt ompröva vår inställning när del gäller livsmedels-polifiken. Vår tid ställer andra krav än gårdagen. Även i dag dör människor i vårt land på grund av brister i kosthållningen. Men del är inte för att de får för litet mat detta sker, utan för att den mat de äter, ibland i kombination med livsföringen, ger upphov till allvarliga sjukdomar. Nyligen presenterades en analys, där man säger att mer än vartannat barn som föds i vårt land kommer att drabbas av cancer under sin livstid. I del sammanhanget spelar livsmedlen en viktig roll. Mot denna bakgrund, herr talman, måste jag deklarera att jag inte delar den allmänna glädjen över GATT-överenskommelsen samt att jag anser det angeläget alt vi får besked från regeringspartiet om konsekvenserna för det svenska jordbruket.

De beslut som vi kommer att fatta här i dag när del gäller styrningen av den framtida jordbrukspolitiken kommer att väga lätt i förhållande lill GATT-överenskommelsen. De ambifioner som ligger bakom vpk:s jordbrukspolik och som kommer till uttryck i alla de reservation vi fogat till belänkandet, och som jag härmed yrkar bifall till, och i de delar av betänkandet vi står bakom, , kommer att vara vägledande även i denna nya situation. De ambitionerna kan sammanfattas på följande sätt: Ett inhemskt jordbruk avpassat för våra egna behov och väl fördelat i hela landet, ett jordbruk som är ett fungerande kretslopp och som inte ger upphov lill omfattande läckage eller andra miljöproblem.

Den alternativa odlingen utgör i dag en liten del av det svenska jordbruket. Den omfattar ca 10 000 ha av 2,9 miljoner ha totalt. Den omfattar drygt 700 jordbrukare av totalt 100 000. Trots detta är det vår uppfattning att en alternadv odling kan och måste bli en väsentligt myckel större del av det svenska jordbruket om vi vill komma till rätta med miljöproblemen. Vi i vpk har därför i vår jordbrukspolifiska.mofion tagit upp behovet av ett stöd fill den alternativa odlingen, men vi har tyvärr inte fått med oss en majoritet av utskottets ledamöter bakom dessa krav. Del är fråga om ett långsiktigt omläggningsstöd, ökad rådgivning och information, mer forskning och utvecklingsarbete. Det gäller också resurser till KRAV, kontrollföreningen för alternalivodlade produkter.

I takt med att efterfrågan på alternativt odlade produkter växer, växer också behovet av kontroll. I dag överskrider efterfrågan på dessa produkter långt vida tillgången. Antalet alternalivodlare stiger nu mycket snabbt. Runt om i landet görs många intressanta satsningar på det här området. I Värmland skall nu l.ex. levereras KRAV-godkänd mjölk.

Det är också vår insikt om nödvändigheten av att stödja den alternativa
odlingen som gjort att vi ställt oss bakom regeringens beslut att ur statens
delansvar för spannmålsöverskottet finansiera ett kortsiktigt stöd till alterna
tiv odling. Vi gjorde det inte med lätt hjärta, därför att regeringen genom sitt
sätt alt handlägga den här frågan i stället för att sfimulera alternativ odling
skapar en spricka mellan det konvenfionella jordbruket och alternativodling
en. Vi anser inle heller att stödet utformats så alt det fått en riktig
18 regionalpolitisk profil; som vanligt blir del mindregynnsamt för jordbruket i

norr alt utnyttja stödet än för jordbruket i söder.

Trots dessa invändningar valde vi att garantera tillkomsten av ett stöd lill alternativ odling, därför att detta efter alla dessa år av motarbetande, innebär all den alternativa odlingen äntligen har samhällets acceplans och i någon mån tillerkänns sin betydelse.

Vi utgår från att regeringen lar lill sitt hjärta den kritik som riktas i betänkandet, där utskottet säger: "Utskottet kan ansluta sig fill motionärernas synpunkter så till vida alt det borde ha framstått som ett naturiigi led i beslutsprocessen om beslutet angående 1988 års inedel hade föregåtts av ett samråd mellan regeringen och näringen."

Vägen till ett ekologiskt jordbruk går naturligtvis inle enbart via alternativ odling. Vi har föreslagit ökade anslag till lantbruksslyrelsen för åtgärder för att minska dels växtnäringsläckage, dels användningen av bekämpningsmedel. Utvecklingsarbetet när det gäller hantering av stallgödsel och odling av fånggrödor bör också fortsättas, och även till della anslår vi ökade medel.

Vi föreslår också ökade medel lill Sveriges lanlbruksuniversitel. Inom alla områden är del en livförsäkring och en framtidssatsning som alltid förräntar sig att satsa resurser på utbildning och forskning. Att spara in på dessa områden är inle att hushålla, det är att föröda sitt kapital. Ett lands egentliga kapital är ju dess människor. Dessa människor måste få en gedigen utbildning.

Särskilt vill vi framhålla vikten av forskning och utvecklingsarbete när det gäller djurhållningen. Den nya djurskyddslagen och dess så hett omdebatterade föreskrifter har rest många frågor. Vad är egentligen djurs naturliga beteende? Vilka skador och sjukdomar kan vi undvika genom förändringar i djurhållningen? Vilka tillkommer med en förändrad djurhållning? Forskningen på detta område är utan tvivel eftersatt i en tid när den borde ha stor omfattning.

Den nya djurskyddslagen medför också ett ökat behov av rådgivning och information. Vi föreslår ökade resurser dels för utbildning och rådgivning till djurhållarna, dels för utbildning av miljö- och hälsoskyddstjänstemän ute i kommunerna. De kommer i hög grad att beröras av den nya lagen.

I anslutning till frågan om djurhållning vill jag också ta upp det förslag om ökade resurser till centrala djurförsöksnämnden i syfte att forska kring alternativ till djurförsök, som bl.a. vpk ställt sig bakom i en reservation.

Senare i vår kommer riksdagen alt ta ställning till en proposition om ökad livsmedelskontroll. Vi i vpk har ansett alt dessa förändringar kommer att kräva ökade resurser för alt kunna genomföras. Vi föreslår därför att medel anslås fill livsmedelsverket utöver vad regeringen föreslår. Vi anser alt det avgiftssystem som föreslås i propositionen om livsmedelskontroll i sin nuvarande utformning inte går att ta ställning lill. Del är nödvändigt alt anslå ökade medel om man vill alt den förbättrade livsmedelskontrollen skall bli verklighet redan i år. Del vill vi i vpk. Och vi hoppas att övriga partier ansluter sig till detta förslag. Därigenom blir det fullt möjligt att undvika de problem vi annars ställs inför om avgiftssystemet avslås.

Det torde väl inte vara någon hemlighet för någon att vpk vill ta bort momsen på maten. Vi vill att det skall ske snabbt. Det är märkligt att medan de höga livsmedelspriserna alllid tas fram som ett argument när det gäller att

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

visa hur dyrt och prisokänsligi det svenska jordbruket är, så nämns aldrig matmomsens roll i det sammanhanget. Men det rör sig ju faktiskt om en skatt på över 20 % som vi här kan bestämma om, men som inle jordbruksnäringen råder över alls.

En väg som gör del möjligt att redan nu sänka matpriserna i avvaktan på en utredning om hur en momssänkning skall genomföras är att dels inte sänka mjölksubventionerna, dels lägga tillbaka tidigare livsmedelssubvenfioner på vissa baslivsmedel. Vi har ett sådant förslag här i dag.

De areella näringarna, skogen och jordbruket och även fisket som inte är areellt i ordets egentliga mening men ändå måste räknas hit, är näringar som för att vara långsiktigt uthålliga måste bedrivas i samklang med naturliga kretslopp. Miljöstörningar slår obönhöriigl tillbaka på dessa näringar, både miljöstörningar som de själva ger upphov till och miljöstörningar som andra står för.

I dag ser vi tydliga tecken på detta när del gäller skogsnäringen, som är av så stor betydelse för vårt land. Skogsnäringen må i dag ge upphov till miljöstörningar, men den är till sin grundläggande karaktär miljövänlig, eftersom den byggger på ett naturens eget kretslopp. Det är därför en angelägen uppgift att göra skogen till bas också för en större del av energiproduktionen än i dag. Skogen kan och bör också vara råvara för en lång rad produkter som i dag tillverkas ur ändliga resurser.

Plaster vinner insteg som användningsmaterial på allt fler områden. Men i ett långsiktigt perspektiv är det oerhört viktigt att hävda skogen som råvara för många produkter.

Detta förutsätter att skogsbruket bedrivs på ett sådant sätt alt miljöstörningar undviks. Den omfattande dikningen l.ex. ger upphov lill att näringsämnen och viktiga mineraler spolas ut i hav och vattendrag där de blir till problem. Det måste ställas större krav på skogsnäringen i syfte att komma till rätta med den här sortens problem. I en reservation som vpk och miljöpartiet står bakom understryks detta.

I de södra och sydvästra delarna av vårt land har markförsurningen nu gått så långt att skogsbruket hotas. Markförråden av vikfiga näringsämnen som kalcium och magnesium töms. Vid låga pH-värden förmår marken inte behålla dessa ämnen, utan släpper dem ifrån sig med vatlenavrinningen. Även giftiga ämnen såsom kvicksilver och andra tungmetaller släpps alltmer till vattendragen, som därigenom snabbare påverkas av miljögifterna.

Det är därför nu nödvändigt att ta till både kalkning och viialiseringsgöds-ling, som inte skall förväxlas med kvävegödsling. Del är viktigt att medel avsätts för detta ändamål! Del är dess värre ett problem som vi ännu bara sett en mycket liten början av och som kommer all växa till oerhörd omfattning de närmaste åren.

Jag måste få kommentera del anförande som hölls av moderaternas företrädare nyss. Han uttryckte deras goda vilja och ambition när det gäller skogskalkningen. Jag vill påslå att om man från naturvårdsverkets anslag, som redan är tilltaget i underkant och som behövs för de ändamål som del är avsett för, vill överföra pengar till en annan viktig åtgärd är det inget som vittnar om ett seriöst engagemang och intresse för dessa frågor.

Riksdagen skall nu åter ta ställning till det som litet slarvigt kommit att

kallas för 5;3-bidraget. En märklig situation uppstår då. Det finns en majoritet för alt avskaffa denna bidragsmöjlighet, men bakom denna skenbara majoritet döljer sig helt olika grundläggande ståndpunkter. För moderaterna och centerpartiet är avskaffandet av 5:3-bidragel ett led i att avskaffa skogsvårdsavgifterna som helhet och detta kan inte vpk biträda, även Om vi anser att del kan uppstå orättvisor med del systemet. Dessa orättvisor måste givetvis undanröjas.

Vi vill avskaffa 5:3-bidraget och låta pengarna på annat sätt komma skogsbruket till godo. Miljö- och energiministern har själv anfört att det inte råder något tvivel om alt delta bidrag i landets södra delar kommit att användas på ett från naturvårdssynpunkt olämpligt sett. Hagmarker och glesa lövträdsbestånd som varit värdefulla har avverkats med hjälp av detta bidrag.

Inför valet lovade samtliga partier att avskaffa delta bidrag. Varför gör de då inte det? Det är den tydligaste signalen till alla all nu är det slut. Sedan får man börja om på nytt och hitta en bidragsform, som kan ta till vara det som var bra med 5;3-bidraget, nämligen alt det numera också kan användas för naturvård och kulturvård och att det varit till stor nytta i norra delen av landet och gjort det möjligt för skogsägare alt avverka lågprodukiiv skog och ersätta den med nyplantering.

Fiskerinäringen har drabbats hårt. Haven har förorenats under många år av utsläpp från industrier och av sjöfart. Den ekologiska balansen har rubbals. Förra året fick vi den omfattande algblomningen som slog ut allt liv i stora områden. Fortfarande har många områden inte hämtat sig. I andra delar av haven har det handlat om en omfattande ulfiskning.

Det är alltså viktigt att på olika sätt värna om fiskerinäringen. Den behövs både därför att fisk är ett värdefullt inslag i kosten, som egentligen borde utgöra en större andel än det gör, och därför att fisket i vissa delar av landet är en avgörande del av sysselsättningen.

Vi är från vpk;s sida därför glada över att utskottet i vissa avseenden gick längre än regeringens ursprungliga förslag, men vi anser alt ytterligare insatser behöver göras.

Del behövs en övergripande plan för fiskerinäringens utveckling. I avvaktan på en sådan plan behövs det ökade samhällsinsatser enligt de stödformer som nu finns att tillgå. Vi har därför föreslagit ökade anslag när det gäller bidrag till fiskehamnar. Vi anser också att lånen till fiskerinäringen bör utgå med samma belopp som hittills. Vi anser vidare att en särskild fond bör inrättas för att garantera fiskarna kompensation då kraftiga miljöstörningar inträffar. Vi anser slutligen att anslaget till fiskevård bör räknas upp med 3 milj. kr. med tanke på det stora rekreationsvärde och den omfattning sportfisket har.

Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till samtliga reservafioner som vpk står bakom i detta betänkande. Berith Eriksson kommer senare i debatten att särskilt ta upp de frågor som berör rennäringen.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Anf. 6 ASA DOMEIJ (mp):

Herr talman! Jag har importerat en förkylning från Paris och kommer därför inte att tala så länge i dag. Jag skall börja med att beröra GATT-förhandlingarna.

Prot. 1988/89:95 Nu har det alltså tagits ett beslut inom GATT om en frysning av prisstödet.

12 april 1989 Än så länge är det väldigt osäkert vad det kommer att betyda för Sveriges del,

Jord- och skogsbruk mm.

men vad det kommer att betyda för'Sveriges del är det ju egentligen vi här som skall besluta om. Och visst finns det också chanser nu när jordbrukspoh-liken skall läggas om. Man kan väl knappast säga att den jordbrukspolitik som har bedrivits hittills har varil så värst framgångsrik.

Vi log upp del här problemet i mars på ett möte i Bryssel med European Greens, där 17 gröna partier enades om ett gemensamt program inför valet till EG-parlamentel. Där kritiserade vi den politik som har bedrivits dels i EG-länderna, dels i Sverige. Trots att Sverige inle är något EG-land, har vi ju en liknande jordbrukspolitik, där jordbruksstödet har baserats på ett prisstöd, vilket har lett till ökad intensitet och ökad miljöförstöring.

Vi vill satsa på ett jordbruk där man klarar miljöfrågorna, sänker intensiteten och i stället använder sig av en större areal. För vad kommer del alt innebära om man minskar den totala odlade arealen i världen och i Sverige. Jo, om inte vi i Sverige producerar vår egen mat - för äta måste vi trots allt - så måste vi köpa den från andra länder. Anta att vi då köper den från holländarna, som har en betydligt intensivare jordbruksproduktion än vad vi har, med större kväveläckage och större användning av kemiska bekämpningsmedel - vad är då vunnet ur miljösynpunkt? Ingenting! Då har det blivit sämre även om vi har minskat prisstödet och sänkt intensiteten i Sverige. Vad blir följden om vi skall importera livsmedel från andra områden i världen som är svårt drabbade av markerosion och jordförstöring av olika slag, t.ex. försaltning?

De gröna partierna i Europa vill alltså ha en ny jordbrukspolitik, men vi vill inle ha avreglering till varje pris. Vi vill att man skall införa en ny jordbrukspolitik, där man i stället för det prisstöd som bara leder till intensifiering satsar på andra typer av jordbruksstöd, som bidrar till bättre miljö och användning av större åkerareal.

Också kvalitetsbegreppet i GATT vill vi ändra på. Vi menar att kvalitet är något mycket vidare än del som kan mätas i några kemiska eller fysikaliska analyser. I begreppet livsmedelskvalilel vill vi lägga in hela odlingssyslemels kvalitet och eliska aspekter när det gäller djurhållningen. Vi hade ju en debatt om detta i höstas, där vi i miljöpartiet, vpk och centern - och faktiskt också moderaterna, men jag tror alt de har svängt nu - sade alt vi skall ställa samma krav på svenska och utländska produkter, även när del gäller produktionsmetoderna. Den debatten kommer vi att få ta på nytt när proposilionen om livsmedelskvalitet kommer upp senare i vår.

Jag menar all även om vi avreglerar och inle ställer samma krav på de importerade produkterna och deras produktionsmetoder, kan del i stället leda till en intensivare produktion i andra länder och lill att man då ökar världens miljöförstöring och försämrar livsmedelskvalitelen.

Sedan vill jag beröra ett par andra reservationer. Den ena gäller ekologiskt
lantbruk. Visst är del sant att del inte omedelbart skulle kunna lösa de stora
miljöproblemen inom jordbruket, men vi ser ekologiskt lantbruk som en
spjutspets, som kan få mycket stor betydelse när det gäller att lösa miljö- och
resursfrågorna på sikt. Även om del ekologiska lantbruket flerdubblades
22 snabbi, skulle inle del lösa miljöproblemen, eftersom del är så oerhört litet i

dag. Parallellt med att vi satsar på ekologiskt lantbruk krävs det att vi också börjar ställa om hela det konventionella jordbruket.

Men för att möjliggöra denna satsning på ekologiskt lantbruk behövs det mer rådgivning. Där finns del ett verkligt sug från bönderna. Vi har föreslagit att åtminstone varannan lantbruksnämnd, i ett första steg, skall ha råd med en rådgivare i ekologiskt lantbruk. Jag yrkar bifall till reservalion 3.

Sedan vill jag beröra en vpk-motion om livsmedelskontrollen - reservation 56. Det har hänt en hel del sedan motionen skrevs. Miljöpartiet avstod från all motionera om det här under den allmänna motionstiden, eftersom vi skulle motionera i samband med propositionen om livsmedelskontrollen i stället. Del gjorde vi också, och del gjorde även andra parfier, som hade litet olika idéer om finansieringen av livsmedelskontrollen. Även om inte alla partier har precis samma linje, enades vi ändå om en sak: regeringens förslag var inte bra. Regeringens förslag var också så diffust att det var svårt att se vad del egentligen bestod av, så vi sade att regeringen får komma tillbaka med ett nytt förslag till avgiftsfinansiering. Det gör att det kommer att ta tid att få in några avgifter; det hade det kanske gjort ändå, av byråkratiska skäl. Därför kommer del helt enkell alt fattas pengar, och därför är det relevant att satsa mer budgetmedel på livsmedelskontrollen.

Tyvärr kan vi inte rösta för vpk;s reservation, för den uttrycker en tveksamhet till avgiftsfinansiering som princip, och vi vill ju avgiftsfinansiera livsmedelskontrollen. Därför kommer vi att avstå i den omröstningen.

Jag skulle vilja säga en sak till moderaterna. Jag har svårt att förslå hur ni kan tala om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och samtidigt vilja avskaffa avgifterna på handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Jag kanske missuppfattade Sven Eric Lorentzon, men jag tyckte faktiskt att han sade det.

Till sist vill jag yrka bifall till alla reservationer där miljöpartiet står med. Innan rösten helt lar slut kan jag säga att jag som tur är har delegerat en del till Ragnhild Pohanka och Hans Leghammar, om skog och fiske.

Anf. 7 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik:

Herr talman! Det gäller den vpk-reservation om livsmedelskontrollen som Åsa Domeij berörde. Hon har nu insett det som vi insåg under allmänna motionstiden, nämligen alt det skulle komma att behövas pengar för att genomföra livsmedelskontrollen i år.

Miljöpartiet kan tydligen inte stödja reservationen därför att den skulle innehålla ett avståndslagande från avgiftssystemet i sig. Jag kan inte riktigt förstå den kommentaren. Reservationen säger nämligen ingenting annat om avgiftssystem i sig än så här: "En avgiftsfinansiering kan övervägas, men i ett uppbyggnadsskede behöver resurserna för verksamheten förstärkas med budgetmedel." Del är alltså mycket svårt att i reservationen inläsa något avståndstagande från avgiftsfinansiering i sig. Det har också framgått av vårt ställningstagande när det gäller livsmedelskontrollen att vi inte tar avstånd från ett avgiftssystem som princip.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Prot. 1988/89:95 Anf. 8 ÅSA DOMEU (mp) replik:

12 april 1989 Herr talman! Vad jag vänder mig mot är den rad i mitten av motion 56 där

Jord- och skogsbruk m.m.

det står att en avgiftsfinansiering kan övervägas. Vi skulle helst stödja en text som säger att livsmedelskontrollen skall avgiftsfinansieras. Vi kommer emellertid inte att rösta emot den här reservationen, ulan vi kommer vid voteringen att avstå. Det måste helt enkell bli så att regeringen i alla fall får skjuta till budgetmedel, eftersom regeringen fått bakläxa på sitt diffusa förslag om avgiftsfinansiering.

Anf. 9 ÅKE SELBERG (s):

Herr talman! Det betänkande som vi nu debatterar behandlar jordbruksdepartementets huvudtitel. Bilaga 11 till budgetpropositionen. Utskottet lillslyrker regeringens förslag om medelsanvisning och bidragsramar under samlliga rubriker, med undantag för anslaget E3; Främjande av fiskenäringen.

Socialdemokraterna i utskottet har gjort den uppdelningen i deballen, att jag kommenterar jordbruksområdet, som föranlell reservalionerna 1-28. Martin Segerstedt kommer senare att behandla skogsbrukels område, medan Kaj Larsson kommer alt beröra fiskefrågorna.

På grund av del genombrott som skett i GATT-förhandlingarna har vi fått en ny situation, som reser en hel del frågor men som också ger intressanta perspektiv för framliden.

Det har sagts i debatten att vi ensidigt skulle avreglera och att det svenska jordbruket skulle komma på efterkälken. Det tror jag för min del inte på. Vi måste naturligtvis föra förhandlingar och slå vakt om vårt jordbruk. Jag har också svårt att dra de konsekvenser som man gjort i debatten, nämligen alt vi här skulle besluta om hur det skall gå. Det kommer naturligtvis att bli sedvanliga förhandlingar, där vi får hävda de svenska intressena. Jag skall inle kommentera delta ytterligare, eftersom jag är helt säker på att jordbruksministern kommer att la upp dessa frågor.

Sverige har ett modernt och effektivt jordbruk med skickliga och duktiga företagare. Del svenska jordbruket står sig också väl i en jämförelse med jordbruket i andra länder. Det torde vara ställt utom allt tvivel, och det är naturligtvis positivt.

Att vi har ett intensivt och effektivt jordbruk har emellertid också medfört en del icke önskvärda konsekvenser. Vår miljö har kommit alt påverkas negativt. Det har varil en alltför stor användning av konstgödsel och bekämpningsmedel. I vissa delar av vårl land har del skett en alltför stor koncentration av djurhållning, vilket är i stor utsträckning kommit all bidra till övergödning av mark och vatten. Därför är del nödvändigt alt vi nu ändrar produktionsinriktningen och därvid lar större hänsyn till vad naturen tål. Del har under senare år också varil inriktningen på jordbrukspolitikens områden. Den inriktningen präglar också den proposition som vi nu behandlar.

Berörda myndigheter har fått i uppdrag all gå vidare i arbetet på att minska användningen av bekämpningsmedel, bl.a. inom jordbruket. Inom lantbruksslyrelsen inrättar man nu ett råd för alternaliv odling.

Den situation vi har i dag är en följd av flera faktorer, bl.a. politiska beslut.
24 Men situationen beror också på att näringen utvecklat och lagil lill sig nya

metoder i produktionen. Del är därför nödvändigt att alla parter hjälps åt och Prot. 1988/89:95 samspelar för alt vi skall komma till rätta med problemen. Delta är också 12 april 1989 inriktningen i det betänkande vi nu behandlar.

Jordbruket är utan tvivel en myckel viktig resurs i samhället, även om del i ' "' '" '

dag är en liten näring med sina 4 % sysselsatta av den totala befolkningen. Näringen har en stor och kanske helt avgörande betydelse för landsbygdens och naturvårdens utveckling. Ur regionalpolitisk synpunkt fyller jordbruket också en viktig funktion. Det finns glesbygdskommuner där i dag uppemot 20 % av arbetskraften är beroende av jordbruksnäringen.

Del är också viktigt att man i de fortsatta GATT-förhandlingarna har i åtanke hur vi skall klara jordbruket i regionalpolitiken.

Utvecklingen och utformningen av jordbrukspolitiken är viktig inte minst för Norrlandslänen. Här har Norrlandsstödet en stor betydelse. Detta är en fråga som vi i utskottet och här i kammaren kommer all få la ställning till senare under våren.

En annan fråga som också har stor betydelse för jordbruket och den fortsatta utvecklingen är hur vi skall få våra ungdomar intresserade av jordbruket och därmed underlätta generationsväxlingar i företagen. Hur vi skall lösa de sociala problemen - avbytarsystem, semester och arbetstider-är frågor som vi måste ta itu med i framfiden. Dessa frågor måste få sin lösning om ungdomen skall komma alt intressera sig för jordbruksnäringen. Detta är alltså viktiga framtidsfrågor.

Jag skall kommentera en del av de reservationer som fogals lill betänkandet.

Reservationerna 1, 2 och 3 tar upp bl.a. frågan rådgivning i alternativ odling och ekologisk odling. Enligt budgetförslaget ökas anslaget för detta ändamål med 5,8 milj. kr. Vi har nu också fått besked om att man kommer att satsa 50 milj. kr. på forskning om och utveckling av den alternativa odlingen. Vidare föreslår miljö- och energiministern i miljöpropositionen en ökning av anslaget till kemikalieinspektionen med 7 milj. kr. Jag yrkar därför avslag på reservationerna 1, 2 och 3.

I reservation 9 tar centern och miljöpartiet upp frågan om information rörande den nya djurskyddslagen. I propositionen och utskollsbetänkandet föreslås ett anslag på 800 000 kr. för särskilda insatser på detta område. Dessutom föreslås ett anslag på 1,5 milj. kr. för information om djurmiljön. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på denna punkt.

I reservation 11 föreslår de moderata utskollsledamölerna alt anslaget lill jordfonden skall minskas. Vi har den uppfattningen att jordfonden är ett myckel bra instrument för alt förbättra företagsstrukturen och arronderings-förhållandena. På senare tid har nämnderna också ökat utförsäljningen, och man har nu en betydligt större omväxling än tidigare när det gäller faslighetsförsäljningen.

I och med den nya jordförvärvslagen har man också en större inlösningsskyldighet, varför vi tycker att det är nödvändigt att ha anslaget på den nivå som det är i proposilionen.

I reservation 12 lar centern upp bidragsramen för främjande av trädgårds
näringen. I propositionen anvisas 12,5 milj. kr., och en viss kritik har riktats
mot all anslagel är för liiet. Men nu pågår förhandlingar mellan staten och 25

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

näringen, och innan vi har sett hur de utfaller har utskottsmajoriieten ansett det lämpligt att tillstyrka regeringsförslaget.

Jag yrkar bifall fill utskottets hemställan och avslag på reservationen.

I reservation 13 tar centern, vpk och miljöparfiet upp effekterna av Tjernobylolyckan. Lantbruksslyrelsen har ju nu tillsatt den s.k. radiakgrup-pen, som skall hålla uppsikt över vad som händer. Statens strålskyddsinslilul har också genomfört särskilda undersökningar i Gävleborgs län.

Anslag till ersättningar ål dem som lidit förluster på grund av olyckan anvisas för ytterligare ett år. Förra året gick 51 miljoner till rennäringen, och till utövare av fiske, jakt och bärplockning utbetalades 5,5 milj. kr.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag, och jag yrkar bifall lill vad utskottet har hemställt.

Reservalion 16 gäller ändrad anslagskonstruklion för prisstöd till rennäringen. Jag vill då säga att en återgång lill 1985/86 års förhandlingsordning vore väl att ta ett steg bakåt. Den anslagsform som tillämpas i dag gör det möjligt att använda anslaget på ett friare sätt. 1985/86 års anslag var väldigt hårt knutet fill slakten. De resurser man får lill förfogande kan man nu använda på ett bredare sätt och också gå in på rationaliseringsfrågor.

Jag yrkar avslag också på den reservafionen och bifall till utskottets hemställan.

Reservafion 19 från centern och miljöpartiet om miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket gäller stödet fill lagring av gödsel. Reservanterna vill höja högsta bidraget från 25 000 till 30 000 kr.

I och för sig kan man diskutera kronorna, men det handlar inte om nya anläggningar, utan här är det fråga om en utökning av lagringstiden från sex till åtta månader, och utskottsmajoriteten har tyckt alt regeringens förslag är väl grundat.

Jag yrkar bifall fill utskottets hemställan även i det stycket.

Slutligen vill jäg beröra reservalion 28 om fördelningen av kostnaden för överskottsproduktionen av spannmål. Detta är en lång följetong som började redan i livsmedelskommittén, och sedan har diskussionen fortsalt. Men att pengarna skall gå till att stimulera övergång till annan produktion, därom råder det ingen tvekan, och det är just del som sker med de åtgärder regeringen föreslår. De ligger i linje med det beslut riksdagen tidigare har fattat.

Det var den sista av de reservationer jag hade tänkt kommentera, och jag yrkar bifall fill utskottets hemställan också beträffande det momentet.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 10 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:

Fru talman! Del gläder mig alt herr Selberg har så stor förtröstan på att problemen skall lösas. Jag hoppas innerligt att han har rätt och alt det går den vägen han förespråkar.

Jag vill understryka alt vårt land är oerhört beroende av omvärlden. Sverige är kanske det av Västeuropas länder som är mest beroende av vad som sker i omvärlden. Vi är ganska små, och vi har inget stort block att få stöd

av, utan vi får förhandla själva. Därför vill jag ge herr Selberg och dem han Prot. 1988/89:95
företräder ett varningens ord: Överskatta inte våra möjligheter! 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Det effektiva, rationella jordbruket bidrar till miljöförstöringen, säger herr Selberg. Så är det inte. Det effekfiva jordbruket är inget hot mot miljön eller mot naturvården. Hotet kommer vid överoptimal användning -missbruk - av gödselmedel, bekämpningsmedel och sådant, men det är inget effektivt jordbruk. Det effektiva jordbruket är någonting helt annat.

Jag vill understryka att det är farligt, om man inte vet vad det innebär att bedriva ett effektivt jordbruk och man så att säga missbrukar ordens valör här. Alla försök visar, även urlakningsförsök, att del effektiva jordbruket är inget hot mot miljön. Jag vill slå fast det.

Herr Selberg tar upp, mycket riktigt, och jag nämnde det i mitt inledningsanförande, jordbrukets betydelse med avseende på naturvård och regionalpolitik. När vi nu går in i nya förhandlingar och får göra nya ställningstaganden, bl.a. beträffande finansieringsformer, måste vi vara väldigt uppmärksamma på att det är nödvändigt att samhället kompenserar jordbruket för dessa nyttigheler. Jordbruket, som hittills i stort sett gratis har tillhandahållit de här förmånerna eller nyttjanderälterna, kommer inte i fortsättningen att orka bära den bördan, sanna mina ord! Samhället måste gå in och ge kompensation.

Herr Selberg talade om ungdomar som är intresserade av jordbruk - okey, det måste fill en annan attityd här - och han nämnde jordfonden. Visst finns det myckel pengar i jordfonden - herr Selberg sade det själv - och därför finns det möjlighet att plocka pengar ur den.

Till slut några ord om rennäringen. En återgång till den gamla förhandlingsordningen är inget att slå efter, enligt herr Selberg. Jag vill säga att vi vill ha en friare förhandlingsordning. Det är inte i rennäringens intresse att så att säga ha ett tak att förhandla under, utan det gäller att ha fria förhandlingar.

Anf. 11 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Fru talman! Ett par kommentarer till Selbergs inlägg.

När det gäller trädgårdsnäringen är det två olika saker vi talar om. I vår reservation tar vi upp frågan om ökat stöd till rationaliseringar. Vi anser att det är viktigt att det stödet utgår med ytterligare 1 milj. kr. I den andra frågan, som handlar om stöd till röjningsålgärder med anledning av omställningen på grund av att vi har ändrat reglerna för import av äpplen och päron, är jordbruksutskottet enigt om all regeringen skall återkomma med förslag, om det visar sig att det behövs mer pengar.

När del sedan gäller statens delansvar för överskottsarealens kostnader tycker jag att den viktiga punkten är frågan om tiden när ersättning skall utgå. Jag vill fråga Selberg: När vi har bestämt att samhället skall betala ut ersättning för överskottskostnaderna under tidsperioden 1985-1990, kan det då vara rimligt att man skjuter på användningen av dessa pengar långt utanför den ramen?

Detta gäller alltså 1988 års pengar. Vad kommer att hända med 1989 års skörd? Skall utbetalningen då förskjutas långt in på 90-talet?

Sedan vill jag ta upp frågan om GATT-reglerna, som Åke Selberg var inne
på inledningsvis. Han berörde ju frågan om Norrlandsstödet. Här är det 27

Prot. 1988/89:95 intressant att fundera över vad gällande lagstiftning - eller existing legisla-
12 april 1989 tion, som det står i texten - innebär. Är del 1985 års beslut, som innebär att

Jord- och skogsbruk m.m.

produktionen i Norrland skall upprätthållas på 1984 års nivå? Om det är gällande lagstiftning, borde jordbruksnämndens förslag om höjt prisstöd vara nödvändigt att genomföra trots GATT-reglerna.

Om Åke Selberg eller så småningom jordbruksministern kunde utreda detta, tror jag att del vore väldigt värdefullt.

Anf. 12 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik:

Fru talman! Åke Selberg berörde i sitt inlägg en del reservationer från vpk, som han yrkade avslag på, och jag skulle vilja bemöta del. Det gäller l.ex. den alternativa odlingen. Åke Selbergs argument är att regeringen nyligen har infört ett omläggningsstöd för alternativ odling, och därför yrkar han avslag på reservationerna i della avseende. Men det är just detta kortsiktiga omläggningsstöd som medför ett ökat behov av rådgivning och information, av att lantbruksnämnderna får anställa rådgivare i alternaliv odling runt om i landet. Just därför att man gör detta så kortsiktigt och därmed skapar ett omedelbart stort behov av stöd och information när det gäller alternativ odling blir del desto viktigare att bifalla de krav som ställs i reservationerna.

När det gäller djurskydd tycker jag att Åke Selberg själv hade del bästa argumentet för att man skall bifalla l.ex. vpk:s reservalion. Regeringen anslår ju 800 000 kr. till della ändamål, sade han. Det är helt uppenbart och kräver ingen som helst argumentering all 800 000 kr. är fullkomligt otillräckligt. Det är nästan en oförskämdhet att föreslå ett sådant belopp.

Beträffande GATT-förhandlingarna berörde Åke Selberg också del som jag tog upp i mitt inlägg, nämligen jordbrukels regionalpolifiska betydelse, och jag tyckte att han uttryckte samma farhågor. Däremot var inlägget inte på något vis klargörande när det gäller att få vetskap om på vilket sätt regeringspartiet nu tänker se till, att jordbrukets regionalpolitiska aspekter beaktas i den ökade internationella liberaliseringen. Vi väntar just på att få klargöranden. Farhågorna delar vi alla, men det är upp till er som driver den här politiken att tala om, hur vi skall undvika de negativa konsekvenserna.

Anf. 13 BENGT ROSÉN (fp) replik;

Fru talman! Jag önskar bara kommentera Åke Selbergs försvar för regeringens åtgärd all ensidigt bestämma över användningen av statens medel för överskottsarealer. Vi har, som jag påpekade, inte några invändningar mot att man låter en del av medlen gå till alternativodling. Möjligtvis kan man fråga sig vad odling av fånggrödor kan ha för betydelse för att komma fill rätta med överskotlsarealen.

Del vi vänder oss emot är att man inte har fört några överläggningar med
näringen denna gång. Visserligen har man från departementet hävdat att
man har överlagt, men när vi frågar näringens företrädare säger de alt de har
fått information men inte haft någon möjlighet att påverka regeringens
beslut. Det är ett avsteg från tidigare praxis. När del gäller både alt ta beslut
om träda och Omställning 90 har del förts reala förhandlingar mellan staten
och näringen.
28 Vi hoppas också att vi får en annan uppläggning när det gäller andelen för

1989 års skörd. I 1985 års beslut finns det uttalat att det i första hand ankommer på jordbruket att aktivt arbeta för anpassningsåtgärder på vegetabilieområdet som leder lill att samhällets delansvar för finansieringen upphör. Skall näringen ha del ansvaret, måste den kunna vara med och påverka vad medlen används lill.

Anf. 14 ÅSA DOMEIJ (mp) replik:

Fru talman! När man sätter sig vid förhandlingsbordet, Åke Selberg, har man förhoppningsvis en åsikt. Det är del jag och några lill för fram all Sverige bör ha. GATT-reglerna är ju i sig väldigt diffusa, och Sverige måste ha en linje när det gäller att tolka dem. Del är därför vi i European Greens arbetar internationellt och försöker påverka våra länder för en viss syn på GATT-reglerna och en viss syn på handeln - hur vi ser på kvalitetsbegreppet och miljöfrågorna l.ex. Del kan väl ändå inte vara meningen att Sverige ständigt i internationella förhandlingar skall bete sig som något slags släppråm.

När det gäller bidraget till gödselvårdsanläggningar kritiserade Åke Selberg den reservation som vi har fillsammans med centern. Visst kan man diskutera om man skall ge stöd till en näring på det här viset. Man kan ju säga att det bara är att ställa kraven, och sedan får näringen klara sig bäst den kan. Men man har i många år bedrivit en jordbrukspolitik i en viss rikfing, och när man nu lägger om den kan jordbruket få väldigt svårt att klara omställnings-kostnaderna, och därför bör man hjälpa till. Så enkelt är del vi ser på delta.

Tjernobylolyckan kommer Eva Goés alt ta upp, så den skall jag inle säga någonting om.

När det gäller pengarna i spannmålsregleringen tycker vi i miljöparfiet att regeringen borde ha samrått med näringen i förväg. Samtidigt har jag svårt att förslå kravet i reservafionen. Vad skulle det vara för mening med att samråda nu, när regeringen redan har fatlat beslut? Man kan inte gärna ändra sig, eftersom det faktiskt är människor som nu har räknat med att få de bidrag som är utlovade, l.ex. lill allernativodling och odling av fånggrödor.

Anf. 15 ÅKE SELBERG (s) rephk:

Fru talman! Jag börjar där Åsa Domeij slutade. Att Sverige skall ha en åsikt i förhandlingarna är ganska självklart, och att vi skall driva svenska frågor i dem och ta till vara jordbrukens intressen så långt det över huvud tagel är möjligt är också en självklarhet.

Stödet till gödselvårdsanläggningar utgår i dag med 20 % upp lill 25 000 kr. Ni vill ha en ändring med 5 000 kr. uppåt. Det är fråga om en utvidgning av de här anläggningarna, och anslaget har tagits i bruk så sent som den 1 juli 1988. Vi känner inte att det i dag finns ett behov av all ändra det.

När det gäller de 800 000 kronorna för information om djurskyddslagen, Annika Åhnberg, skall man också ha klart för sig att lantbruksnämnderna inte heller är ulan resurser sedan tidigare. Det här blir alltså ett tillskott, och vi får se hur långt man kommer med del. Man måste kanske gå vidare.

Karl Erik Olsson tog upp Norrlandsslödet och hur man skall förhandla när del gäller GATT-sidan. Det är just det jobbet som man har börjat, och att föregripa diskussionerna är ganska svårt, för alt inte säga helt omöjligt.

Så sent som i fjol vår skrev vi att beslutet om 1984 års produktion ligger fast

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

från utskottets sida, och det är också regeringens inriktning.

Ansvaret när det gäller överskottet tog både Sven Eric Lorentzon och Karl Erik Olsson upp. Vi var i livsmedelskommittén överens om att man skulle ha en fördelning 40-60, dvs. 40 % på samhället och 60 % på näringen. Men den överenskommelsen gick man ganska snabbt ifrån. I utskottet övergavs den av de aktörer som hade åstadkommit uppgörelsen, och de yrkade på en annan uppgörelse. Della är i och för sig historia i dag, men det var då som de här olika diskussionerna började.

Jag återkommer i en senare replik.

Anf. 16 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Fru talman! Jag tycker inte att vi skall föregripa några diskussioner när del gäller förhandlingarna om vad GATT-reglerna kan innebära, men det som Selberg gav uttryck för i en kommentar till Annika Åhnberg eller Åsa Domeij, nämligen all Sverige skall ha en uppfattning, är bra.

Jag uppfattade vidare alt Selberg sade alt 1985 års beslut om att man skall upprätthålla 1984 års nivå ligger fast. Utgår man från den uppfattningen måste innebörden av detta beslut vara densamma som innebörden av gällande lagstiftning. I de åtgärder som skall vidtas inom ramen för gällande lagsfiftning måste också ingå all man kan plussa på för att klara denna målsättning.

Anf. 17 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik:

Fru talman! Vad gäller djurskyddet går de befintliga resurserna redan i dag ål för täckande av de föreliggande behoven. Genom föreskrifterna i den nya djurskyddslagen skapas en ökning av behoven. Det gäller nya tjänster inom veterinär- och husdjursavdelningen, intern fortbildning, rådgivning och kurser för jordbrukare. Del gäller också anordnande av utbildning för personal vid kommunernas miljö- och hälsoskyddsförvaltningar, som i hög grad är berörda av detta. De 800 000 kr. lär inte vara tillräckliga, långt därifrån.

När det gäller GATT-förhandlingarna säger Åke Selberg all det är självklart att de svenska representanterna i dessa förhandlingar skall företräda de svenska jordbrukarnas intressen. Jag tycker dock att detta verkar långt ifrån självklart. Det som man får höra från dessa förhandlingar går hela tiden ut på att det nu rör sig om en liberalisering av den internationella jordbrukshandeln som leder till att även vi skall öppna våra gränser för en import.

Men om också Selberg tycker att det är självklart att del svenska jordbruket skall värnas i dessa förhandlingar och att vi skall ha ett jordbruk av nuvarande omfattning, är det bra. Jag utgår ifrån att han därvid representerar en betydande del av det socialdemokratiska partiet. Del gör mig åtminstone litet tryggare i förhoppningen att det är många som anser att det här är viktiga aspekter i GATT-förhandlingarna. Men tyvärr har delta hittills inte alls framgått av det svenska agerandet.

Anf. 18 SVEN ERIK LORENTZON (m) replik:

Fru talman! Jag förslår, Selberg, att del inte är lätt all replikera så många talare samtidigt och att del var därför som kommentaren till mitt inlägg blev mycket kort. Åke Selberg berörde naturvård och regionalpolitik. Jag skulle vara lacksam för att få ett besked om hur man skall kompensera dessa verksamheter i fortsättningen.

Åke Selberg hann inte heller kommentera frågan om jordbrukets effektivitet. Del brukar sägas att jordbruksutskottet kanske är det utskott här i riksdagen som sitter inne med den största sakkunskapen om näringen som sådan, och jag tror att det är så. Vårt utskott anses vara ett faktautskott. Om herr Selberg vill studera forskningsrapporter och försöksresultat litet närmare och läsa dem litet bättre än han läser parfiprogrammet och olika pamfletter som ges ut av det socialdemokratiska partiet, skulle kanske också han tala med litet större sakkunskap och ansluta sig till det effektiva jordbrukets principer.

Anf. 19 ÅSA DOMEIJ (mp) replik:

Fru talman! Det var intressant att Selberg sade att Sverige skall ha en åsikt i GATT-förhandlingarna. Jag skulle vilja vela i stora drag vilken åsikt Åke Selberg tycker alt Sverige skall ha. Della har vi haft en debatt om tidigare. Skall man l.ex. kunna ställa samma krav som vad gäller svenska varor, på de varor som importeras och även på metoderna för produktionen av dessa? Hänsyn till dessa frågor bör tas vid fastställandet av kvalitetsbegreppet. I GATT-reglerna behandlas både miljö- och hälsofrågor. Hur skall vi tolka GATT-reglerna - enligt socialdemokraternas eller enligt Åke Selbergs speciella uppfattning?

Till Lorentzon vill jag säga att också jag verkligen håller med om att det effektiva jordbruket är det absolut bästa för miljön. Miljöpartiets definition av begreppet effektivt jordbruk går ut på detta. Men när man jämför moderaternas jordbrukspolitik och miljöpartiets jordbrukspolitik visar det sig att vi definierar begreppet effektivitet mycket olika.

Anf. 20 ÅKE SELBERG (s) replik:

Fru talman! Jag måste få säga några ord om prisstödet för renkött, som berörts av några talare. Som bekant innebär den senaste överenskommelsen inom GATT att stödet till jordbruksvaror skall frysas. Enligt en preliminär bedömning kommer förmodligen ren- och hjortkötl att anses vara jordbruksvaror. Vid överläggningarna kommer detta, med den konstruktion som stödet har i dag, inle att ställa till några större problem för samernas företrädare och lantbruksstyrelsen, men det förslag som nu föreligger kan skapa en hel del bekymmer på del här området. Till detta kommer att reservanternas förslag innebär att man tar ifrån rennäringen möjligheten att i huvudsak själv styra stödet.

Om livsmedelskontrollen kommer vi, Åsa Domeij, att få en debatt när belänkandet kommer upp till behandling i kammaren, och då är det lämpligt att ta upp frågor som sammanhänger med den.

Sven Eric Lorentzon! Det som ni hängde upp er på när det gällde frågan om intensivt eller effektivt jordbruk var att jag talade om ett effektivt

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

jordbruk. Men jag talade också om ett intensivt jordbruk. Det är i det sammanhanget som vi har miljöproblemen när del gäller handelsgödseln och bekämpningsmedlen. Jag sade också att alla aktörer bör hjälpas ål med all få till stånd en annan lingens ordning på det området.

Jordfonden är ju lill för att man skall underlätta köp och försäljning av mark. Vad som är viktigt i del sammanhanget är all få rotation på pengarna. Det skall både köpas och säljas jordbruksmark. Om pengarna ligger stilla, blir fonden ineffekiiv och kommer inte lill gagn på ett riktigt säii. Vi bedömer att man i dag behöver ha den nivå på verksamheten som man för närvarande har.

Anf. 21 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM;

Fru talman! Jag har liksom Åsa Domeij en förkylning, dock icke importerad. Man kan ju drabbas av skadliga inflytelser både i Sverige och utomlands, som l.ex. i Frankrike. Vår avsikt är dock i varje fall inle all genom jordbrukspoliliken bidra till en ökad import av giftiga ämnen.

Fru talman! Jag vill först ta upp innebörden av GATT-frysningen, som många har kommenterat här och som är myckel viktig för utvecklingen både av vårt lands jordbruk och av andra länders jordbruk. Det synes nu som om både USA och EG lägger ned vapnen i den mycket inflammerade handelskonflikt som har dominerat de internationella förhandlingarna över huvud taget under de senaste åren. Jag tror alt del är viktigt att ha allernalivel klart för sig, dvs. vad som hade skett om man inte hade lyckats med en frysning förra veckan i Geneve, efter del att man inom GATT hade misslyckats i del s.k. miltmötel i Montreal i december. Jag tror att risken då hade varil mycket stor att man i GATT-förhandlingarna hade givit upp i de aktuella avseendena och att USA och EG hade gått till regelrätt handelskrig mot varandra. Det hade inte bara drabbat del allmänna handelsklimalel utan hade också varit mycket negativt för Sveriges bönder. Del hade lett till en än värre exportdumpningskonkurrens med än större förluster av inkomster för svenska bönder, genom de överskottsfinansieringar som då hade måst göras och som blivit mer belastande än i dag.

Nu kan vi i stället ha en hygglig förhoppning om alt denna frysning. som innebär att jordbruksstödet, mätt som producentpriser eller exportsubven-lioner osv., inle får öka, kommer all lätta på trycket på den internationella jordbruksmarknaden, som då börjar närma sig en balans. Det är naturligtvis i så fall bra redan i det korta perspektivet för det svenska jordbrukels lönsamhet.

Sverige har en bra beredskap för att möla denna silualion i förhållande lill en del andra länder. Vi har redan myckel lidigl ulgått från all en frysning kunde bli verklighet. Jag log upp del här i riksdagen i olika sammanhang i höstas. I direktiv till prisförhandlingarna i januari anmälde vi alt man fick arbeta med två alternaliv, dels ett "vanligt" förhandlingsallernativ, dels ett annat alternaliv om frysningen skulle bli verklighet. Andra länder har däremot hållit detta ifrån sig och är nu kanske litet nymornade.

Vi har redan påbörjat diskussioner i frågan med LRF. I morgon kommer den parlamentariska arbelsgruppen att hålla ett möte där man skall diskutera utlägget av prisöverenskommelsen, som jordbruksnämnden föreslog lill

regeringen. De svenska bönderna skall givelvis, som har sagts här tidigare, få en kompensation, men den bör läggas ut på ett annat sätt än som producentprishöjningar.

Vidare arbetar vi i regeringen med en proposition som vi beräknar att kunna lägga fram för riksdagen vid den tidpunkt som är föreskriven, nämligen senast den 25 april. Efter utskottets genomgång får sedan de konkreta förslagen diskuteras vid nästa debatt här i kammaren.

Del finns ytterligare några saker i fråga om frysningen som jag skulle vilja ta upp. Karl Erik Olsson sade alt man inte bör överlyda besluten. Nej, det bör man aldrig göra. Jag vet ändå inte rikligt vad han avsåg. Han sade all här inte har gjorts några definitiva åtaganden, men det exempel han gav hade ju ingenting med frysningen att göra, såvitt jag förslod. Han cilerade en EG-företrädare, som hade talat om all USA ju har lämnat ståndpunkten om ett lolall borttagande av exporlsubvenlioner. Det är alldeles rikligt all USA har släppl den, som vi anser, heli orealisliska linje som man från början gått på, dvs. att allt jordbruksstöd skulle bort genom de långsiktiga förhandlingarna.

Målet med de långsiktiga förhandlingarna är alltså icke all alll jordbruksstöd eller allt gränsskydd skall bort. Det har också klan sagts i det beslut som fattades i GATT. Det handlar om inriktningen av de långsiktiga förhandlingarna, och del har inte bäring på frysningen, som är ett direkt åtagande.

Alla länder skall upp lill "rakning" i GATT redan i höst. Där skall vi redovisa hur vi har hanterat frysningen och vilka åtgärder vi har vidtagit för att uppfylla de åtaganden gentemot GATT som alla länder har. Del är inle någonting som man kan försöka klara sig ifrån genom all dribbla med olika åtgärder, ulan det skall göras en redovisning inför GATT. Det är den ena synpunkten.

Den andra synpunkten gäller något som inte har sagts i denna debatt - det är alltså inle någon polemik mot talare här - men som ibland har sagls i vårt land och i andra länder efter frysningsbeslulet. Vi skall komma ihåg att den internationella omställningen av jordbruket börjar nu. Eli land som försöker skjuta upp åtgärder så mycket som möjligt, som försöker tolka frysningen m.m. så all man så sent som möjligt skall sälla i gång med all gå in i denna omslällning, gör jordbruket en björntjänst. Del är med denna omställning som med omställningar i de flesta sammanhang; den som kommer sent in i en omslällning får svårast att genomföra den. Den som går tidigt in, är väl förberedd och med öppna ögon ser verkligheten, har de bästa förutsättningarna att gå in i omställningen. Jag hoppas att diskussionen här i dag ger förutsättningar för att vi också i Sverige skall kunna gå in i omställningen på ett sådant sätt att vi ser lill verkligheten och därmed kan hjälpa Sveriges bönder ordentligt.

Jag tror inle all avregleringen sammanlaget - del har inle heller sagts här, så del är inte nödvändigtvis någon polemik mot dem som har uppträtt i dag-bara skall ses som ett hot, vilket ibland är fallet i diskussionen. En avreglering kan säkert också underlätta mycket av de problem som unga bönder i dag har, l.ex. när det gäller nyrekrytering. Den kan minska kapiialiseringen genom bättre marknadskänning, bättre kontakt mellan producenter och konsumenter, och den kan ge bönder bättre möjligheter alt uppträda som de

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

3 Riksdagens protokoll 1988/89:95

Prot. 1988/89:95 företagare de vill vara, i slällel för all ha dubbla roller. Det talas ibland om de
12 april 1989 dubbla budskapens polilik, om man vill anklaga regeringen, men det handlar

också om bondens osäkerhet, genom att han är så beroende av statliga ogs ru , regleringar och samtidigt är företagare.

När del gäller de konkreta frågor som har tagils upp av flera talare, bl.a. Annika Åhnberg, menar jag all det är alldeles klart all möjligheterna att bedriva regionalpolitik inom jordbrukels ram inle minskas genom GATT-överenskommelsen. Sverige har tillhön de länder som har varit pådrivande just i fråga om att peka på regionalpolitikens betydelse, och del har inte varil svårt alt göra det. Åsa Domeij pekade i sitt inlägg just på detta, alt prisstödets utformning försvårar för både miljömålet och det regionalpolitiska målet. Det är också andra länder som har den typen av prisstöd, och där går del mesta av stödet till de största gårdarna i de stora producentområdena. Hos oss går del naturligtvis till de stora slättbygderna.

I de förhandlingar som kommer att följa efter frysningen fram till 1990, när GATT-förhandlingarna skall vara avslutade - frysningen är en förtroende-skapande åtgärd som sker under de pågående förhandlingarna - skall man utveckla långsiktiga medel som gör att just regionalpolitiken kan vara en stabil byggsten i den framtida jordbrukspoliliken. Där ser jag goda förutsättningar för att vi i Sverige t.o.m. skall få bättre möjligheter all stödja jordbruk i glesbygd än vi har i dag.

Med anledning av en annan fråga som Annika Åhnberg tog upp, vill jag säga att frysningsbeslulet i GATT inle försvårar för oss all driva våra krav på att etiska frågeställningar skall kunna omfatta den internationella handeln. Sverige och Norden driver de frågorna när del gäller genteknik, hormoner och annat, och det kommer vi att fortsätta att göra i de förhandlingar som löper fram till 1990.

Del är svårt alt göra någon prognos för förhandlingar som i det avseendet har det mesta arbetet kvar. Låt mig ändå peka på att det i det s.k. hormonkrigel mellan EG och USA för närvarande råder ett stillestånd på EG:s sida, vilket innebär att USA, åtminstone tills vidare, får acceptera EG:s etiska syn och ländernas åtaganden när det gäller hormoner. Samma diskussion kommer naturligtvis att föras om gentekniken. Delta är viktigt för Sverige. Den typen av eliska frågor tas upp i GATT-förhandlingarna. Frysningen försvårar inle på något sätt den fortsatta förhandlingen.

Norrlandsslödet, som också togs upp, utgår i dag på olika sätt. Den del som är producentprisstöd omfattas av frysningen. Enligt denna får man inte med administrativa medel från staterna eller indirekt via staterna öka producentpriserna. Vi är självfallet helt fria - del kommer regeringen all redovisa i sitt förslag till riksdagen - att se till att de ökningar som är avsedda kommer till stånd. För utläggen får dock andra vägar prövas än de sominte är förenliga med frysningen i fråga om producenlprisökningar.

Karl Erik Olsson gjorde ett vänligt påpekande om all man skulle rikta informalionsinsatser till jordbruksministern. Jag är tacksam för det. Låt mig då returnera med alt en del informationspengar kanske också skulle få gå till jordbruksutskottels ordförande.

Jordbruksuiskoltets ordförande log upp frågan om tillgång på kalv i
34 Sverige. De uttalanden jag har gjort om tillgång på kalv handlade om den

svenska regleringens effekter, inte om import i det avseendet. Jag tycker dock att Kari Erik Olsson själv pekade på det litet absurda, som jag själv har försökt att peka på. Det finns ju faktiskt möjlighet att kalvar kan existera utan att de är uppfödda på de extrema foderstaler som gödkalvarna är och som är bakgrunden till att vi i den svenska djurskyddslagen inte tillåter gödkalvsuppfödning. Men det har faktiskt, Karl Erik Olsson, funnits andra kalvar än gödkalvar. Det går även att äta kalv med mörkare kött än det extremt ljusa kött som man får från gödkalvarna.

Nog vore det konstigt, men våra regleringar är ju konstiga, om vi skulle behöva ställas inför den fråga som Kari Erik Olsson reste här. Antingen finns del inte alls tillgång på kalv eller också finns det kalv uppfödd på ett sådant sätt att vi anser att det gränsar till djurplågeri. Våra regleringar stimulerar lill att man låter kalvarna växa vidare och att konsumenterna inte får tillgång till kött av icke extremt uppfödd kalv, som det tidigare fanns tillgång lill. Låt oss hoppas att arbetet med att minska våra interna marknadsregleringar skall göra det lättare för konsumenterna att få tag i det som många fakfiskt har svårt att få tag på i affärerna, nämligen vanligt kalvkölt.

När det gäller delansvaret har man från olika partier tagit upp frågan om hur pengarna har lagts ut och om de diskussioner som föregår utläggningarna. Jag är litet förvånad över utskottets skrivning när man säger alt det inte skulle ha förekommit samråd med näringen när det gäller alternalivodlarstö-det. Det är direkt felakfigt. Det har också Bengt Rosén förstått. Man har talat om att vi borde ha haft förhandlingar i enlighet med 1985 års beslut. Förhandlingar förutsätts inte i 1985 års beslut när del gäller utläggning av delansvarspengarna. Innan vi gick in i överiäggningar med allernativodlarna i augusti förra året hade vi i hög grad samråd, l.ex. med LRF. Vi har sedan haft en arbetsgrupp där alternafivodlarna har varit med. Gruppen har fått ge synpunkter på hur stödet skulle utformas. I vissa avseenden har vi tagit till oss de synpunkterna på ändringar. Det har sedan lett fill att en del partier här i riksdagen har velat kritiserat oss från den utgångspunkten, vilket jag skall återkomma till.

Vare sig man har samråd med LRF eller med andra organisafioner, l.ex. alternafivodlarna, kommer man ibland fill olika ståndpunkter. En del vill l.ex. ha mera pengar. En mycket vanlig situation som regeringen befinner sig i är att de man samråder med anser att det skulle behövas mera pengar. I betänkandet uttrycks dock att vi inte skulle samrått i dessa frågor. Det förvånar mig. Vi har haft samråd. I alla avsenden har vi naturiigtvis inte kommit till samma uppfattning, men i samrådet har vi tagit intryck av synpunkter på hur alternativodlarstödet praktiskt skulle kunna hanteras. Del talas också om att vi borde ha fört förhandlingar. Den typen av konstrukfion på ett beslut förutsätts absolut inte i 1985 års beslut, utan det faller under regeringens ansvar.

Sedan vill jag säga några ord om den andra frågan som naturligtvis är viktig. Den gäller det förhållandet att utbetalning av delansvarsmedel kan sträcka sig över flera år och inte nödvändigtvis betalas ut under ett och samma budgetår. Det är dock inte negativt för omställningen. Vi kunde naturiigtvis önska att omställningen skulle gå mycket fort. Det är dock tyvärr så, Karl Erik Olsson, att omställningen inom jordbruket inte har gått sä

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

snabbt som en del förutsåg 1985. Del tar tid all slälla om, och man måsle också anpassa sig lill vad som är prakliskt möjligt för jordbrukarna. Det är därför motiverat att låta delansvarsmedel som gäller för olika omslällningsåt-gärder utgå under flera år. Jag skall återkomma lill några exempel på del.

De medel som utbetalas för olika stöd - stöd lill fånggrödor, alternativodling, kulturlandskapet - får placeras på räntebärande konto av jordbruksnämnden i avvaktan på behovssituationen. Därigenom bör jordbrukarna inte förlora på att medlen inte betalas ut under ett och samma budgetår. De medel som filiförs skogs- och jordbrukets forskningsråd används för olika forsknings- och utvecklingsprojekt som sträcker sig över flera år. I sådana fall måste projekten redan från början vara finansierade i sin helhet. Medel avsätts för de aktuella projekten och utbetalas efter hand, vilket är rimligt och naturiigi när det gäller forskningspengar.

I samband med att riksdagen behandlade delansvarsfrågan år 1986 sade man att det var angeläget alt mera långsiktiga åtgärder för att lösa överskottsproblemen skulle kunna vidtas: Även det talar för att delansvars-medlen skall kunna användas under flera år.

Jag vill ta alternativodlarstödet som exempel. Vi hade ursprungligen ett förslag som utgick ifrån alt alla pengar skulle användas under ett och samma år för omställning. Från alternativodlarnas sida, och även från andra håll, pekades del då på en rad praktiska skäl till varför del ur alternativodlarnas synpunkt var bättre och rimligare all sträcka ut utbetalningarna under flera år. I det avseendet har vi följt deras förslag för all göra det praktiskt mera hanterligt, såsom allernativodlarna ansåg att man borde göra. Jag tror att del var bättre all vi i det avseendet lyssnade på hur en omslällning praktiskt kan gå till och att den måste kunna följa under flera år, än all vi skulle ha sagt att allt måste utbetalas under ett och samma år. Handlar del om en omslällning inom jordbruket, med förändring av växtföljder och annat, ligger det i sakens natur alt det tar tid, om man nu praktiskt verkligen vill hjälpa till.

Fru talman! Sammanfattningsvis tycker jag att dennadiskussion hittills har visat på - även om det finns många olika uppfattningar i sakfrågor - en bra beredskap bland riksdagens olika partier inför den omställning som nu är en verklighet, och att vi fillsammans med Sveriges jordbrukare skall kunna genomföra den på ett sätt som gör att vi också i framtiden kommer alt kunna utveckla ett jordbruk och en landsbygd som kanske bättre än i dag svarar mot både våra miljömässiga mål och våra konsumenlpoliliska mål.

Anf. 22 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Fru talman! Först vill jag säga något om jordbruksministerns och min information. Del verkar nästan som om det vore möjligt för oss att informera varandra här ulan att ytterligare belasta budgeten.

Om jag förstod jordbruksministern rätt så sade han alt det inte handlar om gödkalv av den gamla typen som skulle importeras ulan att det handlar om annan kalv, mellankalv eller vad det nu kan vara. I så fall är vi kanske inte så oense. Orsaken till att jag tog upp frågan var att jag vet all många upplevde det som jordbruksministern tidigare sade som ett sätt all tala om att man nu kan få in sådant som är förbjudet all producera i Sverige. Del hade varil illa om jordbruksministern hade haft den uppfattningen. Nu lar jag della ad

notam, att del inle var den uppfattningen jordbruksministern hade.

Jag vidhåller att även om pengarna - när det gäller samhällets delansvar för överskottsarealens kostnader - sätts in på ett räntebärande konto, innebär del ändå all pengarna inte kommer jordbruket till del förrän vid ett senare tillfälle. Det finns olika delar i detta beslut. Jag har emellertid tagit upp del flera gånger, och jag fortsätter att hävda att det måste vara fel, när riksdagen fattat beslut om alt samhället skall stå för en del av kostnaden, att inte betala ut pengarna utan skjuta användningen framåt i liden. Del kan inte vara förenligt med del beslut som riksdagen tidigare har fattat.

När det gäller frågan om GÄTT-frysningen och så småningom om avreglering har jag tidigare sagt att jag har en i grunden positiv inställning till delta. Jag tror inle alt del finns något egentligt alternativ som vore bättre. Vi måste emellertid vara varsamma med vad som händer inom landet.

Jordbruksministern var tveksam till vad jag menade med övertolkning. Jag skall försöka beskriva det litet grand. I Sverige har vi naturligtvis vidtagit ganska stora åtgärder, och jag tror vi är överens om att vi har en viss beredskap för att gå in i en sådan här situation. Vi har alltså minskat volymen av animalieprodukler och vi har vidtagit omslällningsålgärder på spannmålssidan. Detta innebär att jordbrukarna i Sverige redan har fått vidkännas en del kostnader. När det gäller de långsiktiga frågorna står det i avtalet att man skall kunna tillgodoräknas vidtagna åtgärder som är positiva för överenskommelsen. Inom EG har man l.ex. inte gjort så mycket. Där befinner man sig nu i ett skede som vi befann oss i för något år sedan. Det finns alltså en risk för att EG inte berörs av detta på samma sätt som vi är berörda. Vi har en hög inflation och en hög kostnadsstegringstakt, som innebär att vi är känsliga för ytterligare kostnader. Jag hoppas att jordbruksministern kommer alt medverka lill att jordbrukarna i Sverige kompenseras för den ytterligare kostnadsslegringen.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Anf. 23 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik:

Fru talman! Jordbruksministern talar om beredskap och förhandlingar. Del är möjligt att vi har den beredskap som vi så att säga har varit mäktiga att åstadkomma i ett sådant förhandlingsskede. Vi moderater är också beredda att ha en hög beredskap. Vi möter detta problem med oerhört stor respekt.

Jag har ingen anledning alt gå i polemik med ministern i dag. Vi kommer säkert att få tillfälle att debattera olika sakfrågor och vändningar i ärendet. Men jag vill först understryka all jag tycker alt den uppgörelse som nu är uppnådd och den viljeinriktning som nu finns är bra. Uppgörelsen har kommit lill stånd, och jag tror helt enkelt all den är nödvändig.

Det jag också vill undersiryka, och som flera med mig har gjort, är att följsamhelen är noggrann och att siktet skall vara inställt på EG. EG:s utveckling skall i detta sammanhang noggrant följas. Det kanske är ett problem - det vet jag inte. Men jag tror ändå alt det är en fördel att ha något alt se på.

Ministern tar bl.a. upp olika vägar som man kan gå. Del spekuleras myckel i dessa dagar. En minskad kapitalisering kan vara en fördel. Det kan ges ökade möjligheter att underlätta för unga nystartande osv. Men det är problem som vi får se på litet längre fram. Det är vikfigt att vi får analysera de

Prot. 1988/89:95 olika systemen, väga dem mot varandra och verkligen försöka nå fram till det
12 april 1989 bästa.

7 r~ Jäg är orolig för att det finns en uppenbar risk för att man, om man gör
° ' något för hastigt och inte har gjort en tillräcklig analys, låser man sig i ett

system som gör att det kommer att bli problem längre fram. Man löser de kortsiktiga problemen för att senare gå in i en långsikfig hantering av frågorna. Jag är orolig för detta. Omställningen verkar inte få gå fort nog. Det måste få finnas tid så att det inte blir en motsatt effekt. Vissa frågeställningar kan missas och felgrepp kan göras från början.

I grunden, herr minister, är vi moderater positiva till att medverka i diskussionerna.

Anf. 24 BENGT ROSÉN (fp) replik:

Fru talman! Först vill jag kommentera jordbruksministerns redovisning för användningen av statens medel för överskottsarealen. Om vi nu lägger huvudansvaret för anpassningsåtgärden för att komma till rätta med överskotlsarealen på näringen, kan vi inte ha ett system där staten enbart informerar näringen, utan vi måste återgå till ett system där staten och näringen kommer överens om användningen. Så gjorde man när det gällde trädesersältning och Omställning 90.

Det är intressant att lyssna på jordbruksministern när han redovisar sina intryck från GATT-förhandlingarna. Oppositionspartierna finns inte med vid förhandlingarna, och de har inte heller några observatörer. Därför är vi mycket angelägna om att få denna information. Det är tillfredsställande att höra all jordbruksministern hävdar att vi inte behöver förändra vår syn på de regionalpolitiska satsningar som vi har kommit överens om för det svenska jordbrukets vidkommande. Allmänt kan man säga att samtliga riksdagspartier har en ambition att värna om ett svenskt jordbruk. Vi har litet olika modeller för att göra det på bästa sätt. Men det finns frågor från bl.a. företrädare för näringen. Det finns en oro för att vi från svensk sida skulle vara angelägna om att tillse att vår exporfindustri i övrigt, som är framgångsrik, skulle få ytterligare förmåner, och att vi kanske inte skulle vara villiga att sälja ut vårt svenska jordbruk men att gå med på uppläggningar som förvärrar situationen för jordbruket.

Jag skulle vilja att jordbruksministern deklarerade om han fortfarande är av uppfattningen att vi inte ensidigt skall företa något som berör gränsskydd och tullar. Omläggningen skall inte vara ensidig, och vi från svensk sida avvaktar gemensamma internationella åtgärder. Det vore också intressant alt från jordbruksministern få höra, hur han bedömer i ett internationellt perspektiv våra möjligheter att få konkurrera på lika villkor när det gäller de djurskydds- och miljöåtgärder som vi har fattat beslut om för jordbrukets del.

Anf. 25 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik:

Fru talman! Tyvärr måste jag säga att det efter jordbruksministerns anförande inte har blivit speciellt mycket tydligare för mig vad som väntas för den svenska jordbrukspolitiken. Jordbruksministern talade om att GATT-

förhandlingarna innebär att USA och EG lägger ned vapnen, vilket är betydelsefullt även för oss.

Jordbruksministern sade också att man närmar sig en balans. I vilken mening då? Såvitt jag kan förstå närmar man sig troligen en omfattande omstruklureringsprocess när det gäller jordbruket i världen. All denna skall leda till någon sorls balans i betydelsen balans mellan länder har jag faktiskt svårt alt tro. Man kan i alla fall misslänka att de som går segrande ur den omstruktureringsprocessen är de länder som själva har en jordbruksproduktion som vida överstiger del egna behovet och som de måste öppna andra länders marknader för. Jag anser att det är på sikt en hotfull utveckling. Vad jag har kunnat se har GATT-förhandlingarna hittills inte inneburit alt man i någon högre grad har lagt krav på att länderna skall minska på den jordbruksproduktion som de haft för avsikt att exportera.

När del gäller det kortsiktiga säger jordbruksministern att del belopp som man har kommit överens om får läggas ut på något annat säii - och del är utmärkt. Det betyder att man kommer att stödja jordbruket med 720 milj. kr., men man kommer inte att höja priserna för konsumenterna. Della lyder på all det finns en oerhörd angelägenhet från socialdemokraterna att mycket snabbt genomföra denna förändring. Man är ju nu beredd att med hjälp av medel från statsbudgeten finansiera kostnaderna - vilket man tidigare inte har varit.

Som representant för ett oppositionsparti är det en mycket olillfredställan-de situation att inle i dag eller i den parlamentariska arbelsgruppen få reda på vad del är för framtid som regeringspartiet tänker sig. Det kan väl inte vara så illa, det vill jag inle ens i mina dystraste stunder föreställa mig, att inle ens socialdemokraterna rikligt vet vart den svenska jordbrukspoliliken är på väg. Det kan väl inle vara så illa att man i de internationella GATT-förhandlingarna har satsat del svenska jordbruket i potten som ytterligare ett led i att backa upp våra framgångsrika exportindustrier. Man har alltså inle riktigt i förväg tänkt igenom vilka konsekvenser det kan bli för det svenska jordbruket. En sådan dysler tanke vill jag knappast här ge uttryck för. Men det kan vara intressant alt få den bemött och tillbakavisad med någon typ av konkret redogörelse för vad vi har alt vänta för framliden.

Jordbruksministern säger att regionalpolitiken fortfarande är genomförbar. Samtidigt får vi signaler om att del finns andra regionalpolitiska medel som är mer verksamma inom jordbrukspolitiken. Detta är oroande eftersom jordbrukspoliliken enligt min mening är en så grundläggande del i del regionalpoliliska arbetet.

Jordbruksministern säger också att del internationella arbetet inte kommer alt försvåras. Del tillåter jag mig att betvivla.

Anf. 26 ÅSA DOMEU (mp) replik:

Fru talman! Det är svårt all debattera hur regeringen skall hantera resultatet av GATT-förhandlingarna, eftersom ingen av oss vet hur regeringen tänker hantera denna fråga. Det är många som känner samma oro för all regeringen helt enkelt inte bryr sig om jordbruket, livsmedelsförsörjningen i landet samt de globala miljöfrågorna, och att man inle har diskuterat sig fram till någon klar principiell linje. Detta kan faktiskt lätt leda till att man - precis

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

som Annika Åhnberg log upp - säger alt vi i Sverige inle framför så hårda krav när det gäller jordbrukssidan, bara vi får igenom bra villkor i fråga om exporten från industrin. Men detta vet vi ingenting om, eftersom regeringen inte har framlagt sitt förslag.

Jag hade tänkt la upp en inlressanl fråga som jordbruksministern nämnde i sitt anförande, nämligen att Sverige driver en linje i GATT-förhandlingarna när det gäller genteknik. Jag vill då gärna ha reda på vilken linje man driver. Det drivs ju inte någon linje i Sverige när det gäller genteknik. Det låter intressant att Sverige ulformar en politik utomlands, innan man över huvud tagel har utformat någon i Sverige.

Anf. 27 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Fru talman! Så sent som vid införandel av den nya djurskyddslagen uttalade vi all del av eliska skäl inle skall vara tillåtet all genom konstlade medel såsom gentekniska ingrepp förändra djur så, att de l.ex. växer på ett onormalt sätt. På mitt inilialiv har också jordbruksdeparlemeniel under våren föreslagit all motsvarande regler skall gälla beträffande växter. Vi återkommer till detta i en proposition om växter som läggs på riksdagens bord den 25 april. Vi har starial en ulredning som skall arbeia med forskningsfronten över huvud laget, bioteknik och även genteknik. Motsvarande frågor har också tagits upp internationellt.

Jag vill rikta en fråga lill Karl Erik Olsson angående delansvarspengar -medel som skall hjälpa till vid en omställning för bönderna. Han insisterade på all det är fel att inle hysa förståelse för alt omställningen kanske inle hinns med under ell år, ulan man kan behöva göra ulbetalningar under flera år -utbetalningar som jordbrukarna inle förlorar på, därför all pengarna finns inneslående på elt räntebärande konto till dess de skall betalas ul. Vad har då Karl Erik Olsson att säga om riksdagens uttalande 1986 om delansvaret, att det var angeläget att mer långsiktiga åtgärder skulle vidtas för att lösa överskoltsproblemen också när det gäller delansvarspengarna?

Karl Erik Olsson uttryckte också en oro för att vi. eftersom EG ännu inle har påbörjal någon omslällning, kommer att hamna i olika faser. Men detta är olika för olika områden. Närdetgäller del som frysningen specificerar, har ju EG - lill skillnad från Sverige - under de två senaste åren börjat sänka jordbrukspriserna oberoende av GATT-förhandlingarna. Prissänkningarna slår litet olika i olika länder - mindre för Grekland än för Västtyskland. Visserligen går del inle alt förutse slutresultatet, men kommissionens förslag för i år beträffande spannmål och Västtyskland innebär en sänkning med 6 % oberoende av GATT-förhandlingarna. I de avseenden som berör just det som frysningen omfattar, nämligen producentpriserna, har EG valt en annan väg. Vi har höjt våra prisstöd medan EG faktiskt har börjat sänka sina prisstöd. Jag anser därför all Karl Erik Olssons jämförelse hallar något.

Svaret på Bengt Roséns fråga om regeringen avser all ensidigt sänka tullar eller gränsskydd är nej. Vi står fast vid del som vi tidigare sagt, att detta blir aktuellt endast i GATT-sammanhang när andra länder gör motsvarande prestationer. Del kommer inte att bli någon ändring alls på den punkten.

Till Annika Åhnberg vill jag säga all när jag nämnde alt frysningen kan vara inledning till att man börjar närma sig balans också på del inlernationel-

la jordbruksområdet, handlar det ju inle om balans mellan länder ulan att de Prot. 1988/89:95 olika länderna skall gå ifrån prissänkande överskott till balans. Därmed får vi 12 april 1989 en lättnad också för Sveriges bönder när del gäller det som är viktigt för dem,

nämligen att lönsamheten inle skall gröpas ur av förlustbringande överskotts- ' ' '"'ogsbruk, finansiering. Detta är innebörden av del jag sade om att gå från överskoll till balans, vilket beslutet om frysning också bidrar lill, eftersom exporlsubven-tionerna skall frysas. Avsikten med all frysa just producentpriserna är att man inte skall driva fram den typ av överskoll där USA och EG - för alt anknyta lill Annika Åhnbergs oro - har slagils mot varandra om marknadsandelar ute i världen på ett sätt som också skadar svenska bönder.

Vad beträffar målen för jordbrukspolitiken har det sagls av flera all del är svårt alt veta hur man skall kunna hanlera den här situationen, eftersom den uppträder så plötsligt. Man säger alt man inte har haft möjlighet att följa med och ta reda på vad utvecklingen verkligen innebär, och man vet inte vad regeringen vill. Jag anser nog alt den beskrivningen inte är riktig. Jag menar alt vi från regeringens sida har gjort precis tvärtom. Vi har försökt se fill att alla skall ha en god möjlighet att delta vid utformningen av en ny framtida jordbrukspolitik. Det var därför som vi, inte nu plötsligt ulan i höstas, gav direktiv lill en arbetsgrupp som har att arbeia med tre områden:

1. Sverige skall inrikta sig på ett lägre gränsskydd i framtiden, men inte genom ensidiga neddragningar utan i GATT-sammanhang. Det gäller alltså att tidigt ta med denna aspekt för att vi inle skall överrumplas av delta.

2. Vi skall gå igenom våra interna marknadsregleringar i syfte alt ompröva dem, förenkla en del och avskaffa en del - särskilt avsätlningsgaranlierna har nämnts som elt problematiskt område.

3. Nya och mer direkta medel skall utvecklas som stöd för bonden - medel som bättre än de nuvarande kan bidra till att stödja det miljöpolitiska målet, det beredskapspolitiska målet och det regionalpolitiska målet.

Glädjande nog deltar alla partier i den parlamentariska arbetsgruppens arbele. Genom denna grupp, till vilken också konsumenterna och lantbrukarna är adjungerade, finns det möjlighet att ta del av information om vad som sker internationellt, just för alt man inte skall överrumplas av det som händer utomlands. Man har också möjlighel att vara med om utformningen av de nya medlen. Regeringen har uttryckt målen, att den vill att regionalpolitiken och miljöpolitiken skall ges mer stöd än i dag. Beredskapsmålen ges i dag fullt stöd, men kanske på ett felaktigt sätt. När det gäller dessa områden är det viktigt för oss all utarbeta medel som gör all jordbrukspolitiken i framtiden bättre stöder regionalpolitiken och miljöpolitiken.

Jag är glad över att alla partier finns representerade i den här arbelsgrup
pen. Jag utgår också ifrån alt man där har goda möjligheter all kunna fungera
och arbeta så att vi - även om uppfattningarna säkert kommer att vara olika
mellan partierna - får ett gemensamt beslutsunderlag för att vi på bästa sätt
skall kunna utforma konkreta medel, som är till nytta för Sveriges bönder och
samiidigi siöder miljö- och regionalpoliliska mål i en omvärld som kommer
all bli myckel annorlunda, eftersom omvärlden - precis som vi själva - måsle
anpassa sig lill ett sjunkande lotalstöd för sådant som är produktionsdrivan
de, l.ex. producenlprishöjningar och exporlsubvenfioner. 4

Prot. 1988/89:95 Anf. 28 ÅSA DOMEU (mp) replik:

12 april 1989 Fru talman! Det är intressant att gentekniken logs upp till diskussion,

Jord- och skogsbruk m.m.

eftersom den verkligen är en jordbruksfråga. Jordbruksnäringen är kanske det område som allra mest kommer att beröras genom de ställningstaganden som framöver görs ute i världen.

Nyss fick vi reda på att regeringen försöker utforma en linje beträffande gentekniken. Jag skulle gärna vilja höra litet grand om vad som är på gång, l.ex. hur man ser på utplanlering av genmanipulerade växter, dvs. växtsorler som är framtagna med hjälp av genmanipulation.

Vidare skulle jag vilja ha reda på hur man från regeringens sida ser på patentering av sådana liv som är framtagna med hjälp av genmanipulering. Kommer det att i framtiden bli möjligt för storföretag inom jordbruksområdet att ta patent på olika växlsorter som har tagils fram via genteknik? Om det blir möjligt, kommer det all skapa ett väldigt beroendeförhållande mellan bönder och storföretag och även mellan konsumenter och storförelag. Utplanlering av gen-etiskt manipulerade organismer är någonting som i allra högsta grad för med sig ekologiska risker. Jag skulle gärna vilja ha reda på om Sverige vill verka för ell förbud mot utplanlering av gen-eliskl manipulerade organismer så småningom. Är det någonting som i så fall kommer att framföras i GATT-förhandlingarna om livsmedelsimporien?

Anf. 29 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Fru talman! Bioteknik är ett svårt område, som jordbruksministern nu tar tag i inom departementet. Det är också en miljöfråga, som jag faktiskt hade tänkt debattera litet med Birgitta Dahl i eftermiddag, så jag skall inte tala om del nu. Däremot vill jag när det gäller delansvarspengarna säga alt om pengarna ligger hos jordbruksnämnden, så finns de inle hos bönderna. Så enkell är det. De kan visserligen behövas på sikt, men de pengar som är avsedda att utbetalas under den här perioden borde utgå. Om det inte räcker och det i så fall behövs mer pengar, som jordbruksministern antydde, får man väl ordna del i en kommande budget. Man kan inte både ha kakan och äta upp den. Nu borde vi ha ätit upp kakan, men jordbruksministern vill spara på den för att spara pengar. Det kan ju vara elt syfte i sig men det är inte bra i del här sammanhängd och inte i överensstämmelse med vad vi har besiäml.

Får jag sedan säga att milt resonemang om EG kontra Sverige inte hallar. I Sverige har vi tagit ansvar för att minska volymerna långt tidigare än vad man har gjort inom EG. EG har ett högre spannmålspris än vi har i Sverige. Man har inom EG kommit till insikten om all del måste sänkas. Man är medveten om alt man blir tvungen att frysa eller sänka priset i alla fall. Det kommer naturligtvis för svenskt vidkommande i viss mån som elt extra påbröd.

Jag vill inle misstro regeringen för att så att säga spela bort jordbruket mot industrin. Men jag tycker att det är angelägel att man försvarar jordbruket. Jag tror att regeringen behöver en uppmaning och en uppmuntran till alt göra det. Vi vet att man gör det i de andra länderna, såväl inom EG som i USA. Där värnar man om jordbruket och de förmåner som det egna jordbruket har.

Anf. 30 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik; PrOt. 1988/89:95

Fru talman! Jag måste ställa frågan: Tror jordbruksministern verkligen att 12 april 1989

de stora producenterna av jordbruksöverskott har för avsikt all upphöra att . , , , , ,

konkurrera om jordbruksexporten? Tror jordbruksministern att GATT-

' m.m.

förhandlingarna förs utifrån någon sorls ideella syften alt i största allmänhet

skapa balans mellan efterfrågan och tillgång på livsmedel i världen? Jag har visserligen en mycket optimistisk människosyn men riktigt så optimistisk är jag faktiskt inle. Jag tror att de länder som i dag producerar elt stort överskott även framdeles vill göra det. De önskar finna nya marknader och finna avsättning för sina jordbruksprodukter. I takt med att de nuvarande subventionerna regleras anstränger de sig allt vad orkar för att hitta nya metoder att backa upp sitt jordbruk, metoder som inte omfattas av de regler och förordningar som man nu har kommit överens om inom ramen för GATT. På sikt tror jag att del är ett hot mot det svenska jordbruket. Jag är övertygad om all Sverige är en av de marknader som de gärna vill komma åt med sin livsmedelsexport. Därför tycker jag all det behövs konkretiseringar av hur jordbruksministern i det perspektivet ser på den framfida svenska jordbrukspolifiken. Vad hjälper det att vi startade en arbetsgrupp när tiden sedan i höstas har gått och vi fortfarande är lika dåligl informerade om vad regeringen tänker sig? Vi har ägnat den här vintern ål lassa runt den heta gröten men vet inte mera i dag än vad vi visste när arbetsgruppen startades. När del gäller del internationella arbetet med l.ex. livsmedelskvalilel och efiska frågor gläder det mig alt höra att jordbruksministern anser att del inte kommer att försvåras och att Sverige skall vara pådrivande. Det tycker jag är mycket bra. Men på det väldigt konkreta planet, något som vi så ofta har diskuterat här, är det självklart alt en ökad internationalisering av jordbruks-handeln innebär problem, därför att vi i dag inte har metoder för att mäta vilka hormonfillsatser som finns i den slutliga produkten. Detsamma gäller bestrålning. Alltså blir det mycket svårt för oss att vela vilka metoder och tillsatser som har använts. Dessutom kommer ju billigare importerade livsmedel att verka prispressande på det svenska jordbruket, vilket till en viss del kan vara bra - det kan jag hålla med om - men också få mindre önskvärda konsekvenser.

Anf. 31 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:
Fru talman! Växternas roll i gentekniken är en av de frågor som vi från
regeringens sida kommer att ta upp i den proposition som jag förhoppnings
vis kan presentera i början av veckan efter nästa vecka. Där berörs en del av
de frågor som Åsa Domeij nämnde här. Patent på liv är en av de frågor där
Norden i olika sammanhang har drivit linjen alt man inle skall tillåta delta.
Annika Åhnberg tog upp problemet med att det finns tekniker inom
livsmedelsområdet som vi inte kommer åt. Naturligtvis är det ell problem vid
importen. Det är också därför som vi ger resurser - jag återkommer till detta
när vi skall diskutera livsmedelskontrollen - för att vi skall kunna finna
metoder som gör att vi bättre än i dag kan lokalisera bestrålning och
hormoner i livsmedelsprodukterna. Men detta är inte ett ensidigt imporlpro-
blem. EG har haft en stor konflikt med USA om importen. Men det som
kanske mest har upprört människorna och gjort dem oroliga inom EG är att 43

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

man i Västtyskland olagligt använt hormoner just därför alt de är svåra att spåra. Den stora debatten om hormoner sker i de enskilda länderna. Della är ett stort problem som jag tycker att det finns allt skäl att diskutera, och låt oss göra det i samband med att vi diskuterar livsmedelskontrollen. Men detta är, som sagt, inte ett problem specifikt för importen. Del är ell problem i länderna internt att man olagligt tyvärr kan använda metoder som är svåra att spåra.

Till Karl Erik Olsson; Det är kanske bättre för en bonde som skall göra en omställning alt veta att del finns pengar anslagna för omställningen, att det finns en budget som man får använda under ett antal år, än att ha den fromma förhoppningen alt det visserligen kan delas ut pengar just det året men att det kanske kommer mer pengar senare. Skall man göra en omställning är det viktigt att få vela på vilka villkor omställningen skall ske. Man brukar ju tala om att det är viktigt med långsikliga besked. Det vore nog bra att ha pengarna i handen snarare än att svagt hoppas på framlida resurser i en budget som inte finns. Del är lätt att lova pengar för framtiden. Skulle jag vara bonde och vilja göra en omställning, skulle jag nog föredra att veta att pengarna faktiskt är anslagna.

Till slut till Annika Åhnberg; Jag tror inle att det nödvändigtvis är någon sorts idealistisk optimism all dra de slutsatser som jag gör om GATT-förhandlingarna. Precis som Annika Åhnberg sade har del pågått en utomordentligt bitter kamp om marknader mellan framför allt USA och EG men även mellan andra länder, där överskottsfinansieringen, dumpningen, har varit en central fråga. Det har i de olika länderna internt lett till att jordbrukspolitiken har blivit ohållbar. Del är inte bara i Sverige som jordbrukspolitiken diskuteras, ulan runt om i världen anser man all systemet är ohållbart och driver fram överskott som dumpas. Dumpningen skadar bönderna i de länder som driver en sådan politik. Böndernas inkomster urgröps, och de blir missnöjda med den försämrade lönsamhet som denna förlustbringande verksamhet leder lill. Dumpningen skadar också bönderna i u-länderna som genom dumpning får det svårt att för sin del få i gång jordbruksproduktion, eftersom det finns tillgång till billiga importerade livsmedel därför alt gränsskyddet är så lågt.

Nu tycker man alltså i de olika länderna att systemet är ohållbart. Men det internationella systemet har också blivit så inflammerat, att dessa jordbrukskonflikter är den dominerande konflikten mellan de två ekonomiska stormakterna därvidlag, precis som Annika Åhnberg sade. Det finns alltså goda självintressen i de olika länderna för att lösa problemet på ett vettigt sätt.

Jag tycker inte att man behöver vara överoptimistisk. Man behöver heller inle vara så pessimistisk i fråga om det internationella samfundet att man alldeles utesluter tanken att man kan komma fram till förnuffiga lösningar i internationella förhandlingar.

Då säger Annika Åhnberg: Men de kommer ändå alt ha kvar intresset av att driva fram den här överskotlsproduklionen. De kommer alt försöka disponera om sina medel så att de kan göra delta. De vill i alla fall ha sina marknadsandelar.

Ja, det är alldeles rikligt all man kommer alt vilja det, och det är just därför

som GATT-förhandlarna har lagt upp förhandlingarna så som de har gjort -först frysningen och sedan de minskningar som skall följa på frysningen. Det handlar just om sådana medel som driver fram överskottsproduktionen. Del är mol den typen av medel som man alltså är hårdast - för att se lill att inle del inträffar som Annika Åhnberg är orolig för, överskottsdrivande produktion genom producentprishöjningar som är administrativt beslutade, eller genom exportsubventioner. Dessa medel har så att säga stått i centrum för GATT-förhandlingarna. Men medel för att stödja en bättre miljö, en mera extensiv odling och regionalpoliliska ambitioner - del är målsättningar som man mycket väl kan driva i samband med förhandlingar, och som Sverige driver och kommer att fortsätta alt driva i de här förhandlingarna.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Anf. 32 INGVAR ERIKSSON (m):

Fru talman! Jag vill först ge elt par korta besked i anledning av Annika Åhnbergs och Åsa Domeijs anföranden för en god stund sedan.

Annika Åhnberg sade sig inte kunna stödja oss moderater då vi förordar alt medel satsas på kalkningsförsök i skogsmark eftersom vi skulle överföra medel lill ändamålet från anslaget för luftföroreningar och försurning. Jag vill svara alt det beror på alt medlen under detta anslag inle tidigare utnyttjats fullt ut. Därför kan Annika Åhnberg utan vidare betänkligheter stödja vår reservation.

Åsa Domeij ansåg att vår uppfattning att produktionsmedelsskatlerna borde minskas som elt led i strävan att minska produkfionskoslnaderna inle skulle stå i samklang med vår inställning lill framlida miljöavgifter. Jag vill understryka att vad vi vill är att skattedelen i avgifterna skall bort därför att de fördyrar produktionen. Vi skulle därigenom kunna sänka jordbrukets kostnader- och del skulle vara behövligt nu framöver. Dessutom vill jag säga att dessa skatter ur miljösynpunkt är felmotiverade, då del inte finns belägg för att just handelsgödsel, använd på rätt sätt, är det stora miljöproblemet inom jordbruket. Skatterna är också orättvisa.

Fru talman! Den bransch vars produktions- och marknadsförutsättningar hastigt och drastiskt ändras är den svenska fruktodlingen. Riksdagen fattade i höslas beslul om att avveckla nuvarande ordning med ett säsongbegränsal importstopp, till förmån för en fri import med endast vissa vikttullar. Förändringen var föranledd av att USA hade en myckel bestämd hållning i frågan, och var således inte ett resultat i ett internt svenskt beslut eller ens en förhandling med ömsesidiga fördelar. Från riksdagens sida har vid flera fillfällen ställning tagits för ett fortsatt stöd fill fruktodling inom ramen för importstoppförordningen.

Del tullskydd som erbjuds fruktodlingen i stället för importsloppen kan inte på något sätt sägas vara en fullgod ersättning. Redan 1990 skall den nya ordningen vara fullt genomförd. Fruktodlingen har således, utan någon , egentligt skyddande övergångsperiod, tvingats in i en helt ny och problemfylld situation. Från fruktodlingens sida har framställts krav på ett strukturellt stöd under en övergångsperiod. Många fruktodlingar befaras bli nedlagda, då ålders- och trädslrukturen i dessa i dag är sådan att investeringar i om- och nyplanieringar har svårt att bli lönsamma under nu tänkbara framlida marknadsförhållanden. En inom fruktodlingen utförd konsekvens-

Prot. 1988/89:95 utredning visar också att över l 000 hektar fruktodling, motsvarande ca 40 %
Yl april 1989 av hela odlingen, är i riskzonen.

~ ~ Vi moderater ser det som mycket angelägel att vi i landet kan ha kvar en

' yrkesmässig fruktodling av i stort sett samma omfattning som hittills. Det är mot bakgrund av det inträffade skäligt, och också angeläget, alt fruktodlingen ges möjlighet att genom lämpligt utformat strukturstöd för röjning, sanering och även marknadsföring anpassas lill den nya konkurrenssituationen.

Ett röjningsbidrag skulle tjäna två syften. Dels tas den i dag olönsamma och ur kvalitetssynpunkt mindre värdefulla delen av odlingen ur produktion, dels ger bidraget en direkt kostnadssänkande effekt på sanering och nyplantering i den del av odlingen där man vill investera i moderna metoder för att kunna möta importkonkurrensen.

Riksdagen uttalade i höstas att man förutsatte att regeringen och fruktodlingen i samförstånd skulle kunna utforma elt lämpligt stöd. Så har inte skett. Det bidrag på 12,5 milj. kr. för åtgärder som föreslagils av regeringen ger enligt vår mening inte täckning för de omställningsåtgärder som diskuterats i förhandlingar mellan näringen och regeringen och som vi anser vara nödvändiga. Som kompensation fill odlingen för den långsiktiga förlust denna gör - och med tanke på den vinst samhället gör genom bl.a. kommande högre tullintäkter - är beloppet oskäligt.

De verkliga kostnaderna för elt skäligt omställningsstöd måsle snarast i överläggningar mellan staten och näringen tas fram.

Fru talman! Utskottet har i detta betänkande behandlat en rad motioner från olika håll med krav i denna riktning. Utskottet delar motionärernas uppfattning men har för närvarande inte haft fillräckligl underlag för att avgöra hur stort belopp som behövs för att klara omställningen inom fruktodlingen på ett rimligt sätt. Enighet råder emellertid i utskottet om angelägenheten av att förhandlingar mellan staten och näringen fortsätter så att ytterligare klarhet kan uppnås beträffande medelsbehovet. Utskottet har därför just nu godtagit den i propositionen angivna ramen för omställningsstödet, och förutsätter att regeringen återkommer fill riksdagen med förslag om höjd anslagsram såvitt förhandlingarna ger vid handen att ytterligare resurser är nödvändiga för att bevara fruktodlingens konkurrenskraft.

Fru talman! Nu har näringen ställt upp, trots de hårda krav som avvecklingen av importstoppet innebär. Nu måste staten - regering och riksdag- ta sitt ansvar och uppfylla sina löften till en näring som har väsentlig betydelse i livsmedelsproduktionen, men också regionalpolitiskt och miljömässigt.

Jag hoppas nu, fru talman, att också jordbruksministern är beredd alt fullfölja utskottets ambitioner alt skapa rättvisa och möjligheter. Jag yrkar bifall till de moderata reservafionerna och i övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 33 ÅSA DOMEIJ (mp) replik:

Fru talman! Jag vill först kommentera Ingvar Erikssons påstående alt det har satsats tillräckligt myckel pengar när det gäller anslagel för åtgärder mot luftförorening och försurning. Här har jag en skrivelse, som vi fick till 46

jordbruksutskottet i början av februari, där man tar upp det mycket stora Prot. 1988/89:95
behovet av ytterligare medel på det här området. Man skriver: 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

"Försurningen är redan långt framskriden i stora delar av området Eftersom ell kommande kalkningsprogram för Norrlands inland och fjäll trakter i sådan hög grad är beroende av resultaten av vattendragsinventering arna är det av största vikt att dessa påbörjas redan under innevarande säsong (våren-sommaren -89). Länen har nu hög beredskap inför sommaren 1989, och det skulle synas omotiverat att ytterligare ett år skjuta upp denna nödvändiga inventering.

Enligt statens naturvårdsverk innebär de nedskärningar som gjorts i budgetpropositionen av del äskade anslaget för åtgärder mol luftföroreningar och försurning, att det inte finns något utrymme för dessa kostnader som är förenade med vallendragsinventeringen."

Vidare kan man läsa:

"Naturvårdsverket har gjort beräkningar att utrymmet för nykalkningar i Sverige endast kommer att uppgå fill ca 20 milj kr med nuvarande förslag till tilldelning."

Dessutom sägs det att det finns ett dokumenterat akut behov av inventeringar och nykalkningar i Norriand lill ett pris av 45 milj. kr., som knappast lill någon del ryms inom det föreslagna anslaget.

Jag menar således att det faktiskt är nödvändigt att tillskjuta speciella medel också för skogskalkning, eftersom del anslag som föreslås i budgetpropositionen när det gäller åtgärder mot luftföroreningar och försurning över huvud laget är mycket snålt tilltaget.

Sedan vill jag något kommendera detta med att man inte skall använda styrmedel just på jordbruksområdet. Jag tycker att det här är ett väldigt märkligt resonemang. För moderaterna är ju den bärande principen att ekonomiska styrmedel är lämpliga på många områden. Men varför då inte på jordbruksområdet? Här driver moderaterna en mycket inkonsekvent politik.

Naturligtvis måste man ha höga avgifter på handelsgödsel för att något skall hända - det är en sak - men del kan väl inte innebära att det principiellt är fel. Eller vill moderaterna enbart ha en kvotering för att minska användningen av handelsgödsel?

Anf. 34 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik;

Fru talman! Först och främst tänker jag på detta med skogskalkningen. Enligt vad som framfördes här i ett tidigare moderat inlägg har det funnits en betydande oenighet mellan olika samhälleliga myndigheter om hur medlen beträffande de här åtgärderna skall anvisas. Det kan vara en av anledningarna lill att pengarna inte har utnyttjats i den omfattning som de hittills borde ha använts. Men den omsämjan har man kommit ifrån. Nu vet man ju hur man vill använda medlen, som man tyvärr inte får. Della har vi tagit upp i en reservation. Den här osämjan kan dock inte leda till att man inte säger ja fill dessa viktiga anslag.

Åsa Domeij har här läst innantill och därmed dokumenterat hur viktigt det är alt mera medel anslås till den här typen av verksamheter.

När del gäller fruktodlingen delar jag Ingvar Erikssons uppfattning. Del är 47

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

inle särskilt ofta som jag har tillfälle alt säga någonting sådant. Därför passar jag på att säga delta. Vi i vpk tycker alt det är mycket viktigt all regeringen, nu när importrestriktionerna har gjorts om när det gäller äpplen och päron och ersatts med en tull, fortsätter förhandlingarna med representanter för fruktodlingen. Vidare är det viktigt att regeringen ser till alt den svenska fruktodlingen har de möjligheter som rimligen krävs för att man skall kunna klara den försvårade situation som har uppstått.

Anf. 35 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Fru talman! Apropå del som Åsa Domeij sade i sitt inlägg om kalkning vill jag understryka alt del här rör sig om mycket stora belopp. Dessutom vet vi ju att del har förekommit att belopp inle har använts under innevarande regleringsår. Med hänsyn till dessa uppgifter och till gjorda erfarenheter har vi vågat föra över de 10 miljonerna. Vi anser nämligen att de snabbare skulle få effekt på del området. Det är mera angelägel alt ha del så.

Mot den bakgrunden är det beklagligt att vi inle har kunnat stödja forskningsprojektet beträffande skogsmarkskalkning.

När det gäller produktionsmedelsavgifterna, liksom andra avgifter av olika slag, är det för oss moderater väldigt angelägel att skapa rättvisa. 1 princip är vi inle emot miljöavgifter. Men här har vi en produktionsavgifi som mycket hårt och djupt orättfärdigt drabbar jordbruket. Olika brukare ställs ju emot varandra. Den som har stora djurbesättningar klarar utomordentligt väl av att täcka sitt behov av gödsel. Men den som är helt beroende av växtnäringsämnen från handelsgödsel drabbas av mycket höga kostnader.

Man kan aldrig påslå att miljöproblemen ökar därför att handelsgödsel används. Del är dokumenterat alt handelsgödseln läggs på i nära anslutning till växtodlingsperioden, och då tas näringsämnena lättare och snabbare upp. Miljöriskerna är alltså mindre. Det är orsaken lill att jag när del gäller att motivera avgifterna säger att dessa orättfärdiga. Det är också därför som vi vill ha bort avgifterna. Om vi fick bort dessa avgifter, skulle kostnaderna totalt sett kunna sänkas inom jordbruket. Framöver kommer vi att få leta efter sådant som ger oss möjligheter att sänka kostnaderna i jordbruket - i synnerhet som vi inle får höja produklkostnaderna. Som ell led i strävandena att klara den uppgiften ser vi det jag här har redogjort för som en av kanske få möjhgheter.

Anf. 36 ÅSA DOMEIJ (mp) replik;

Fru talman! Ingvar Eriksson argumenterar egentligen väldigt bra. Han argumenterar på samma sätt som jag. Däremot drar han inle samma slutsatser som jag. För visst slår det här olika mot olika typer av gårdar och visst utgör stallgödseln ett miljöproblem på de gårdar där man har stor djurtäthet och där man sprider ul gödseln under fel del av året! Del är ju just genom att se till att kvävet blir dyrare som användningen av kväve totalt sett minskar. Dessutom får kvävet då ett större värde. När kvävet blir dyrare kommer bönderna naturligtvis att hushålla mycket bättre med stallgödselkväve. Dessutom kommer man att stimulera till handel med stallgödsel mellan olika gårdar. Vidare kommer man att satsa på bättre spridningsmetoder och lagring.

På sikt måste det vara förnuftigt att se till att vi får vettigare odlingssystem i     Prot. 1988/89:95
jordbruket över huvud taget, för på sikt skall det väl inte finnas en stor     12 april 1989
koncentration av djur i vissa delar av landet medan man i andra områden            '

m.m.

ensidigt satsar på spannmålsodling. I det avseendet måste det helt enkelt bli " "' '''* '

en ändring,

Ingvar Erikssons argumentation var, som sagt, bra. Men slutsatserna var dåliga.

Anf. 37 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Fru talman! Jag vill bara erinra om att det enligt ett här i riksdagen redan fattat beslut är väldigt viktigt att djurhållningen harmonierar med arealunderlaget. På den punkten kan vi inle ha delade meningar - hoppas jag i varje fall.

Åsa Domeij har kanske inte samma syn på dessa problem. Vi moderater ser mera till verkligheten, hur det är ute i jordbruket i Sverige när det gäller de olika enheterna. Produktionsinriktningen är ju avgörande.

Till sist vill jag apropå talet om att hushålla med näringsämnen säga följande. Jag vet alt den svenske bonden i dag har mycket stora krav på sig. Det är säkerligen ingen risk att han inte hushållar med de näringsämnen som slår lill buds. Att han hushållar med dessa är nog i stället en förutsättning för att han över huvud taget skall kunna överleva som jordbrukare.

Förste vice talmannen anmälde att Åsa Domeij anhållit all till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 38 ANDERS CASTBERGER (fp):

Fru talman! Jag kommer här att i ett sammanhang beröra de återstående frågor i detta betänkande som folkpartiet haft del i. Jag önskar inleda anförandet med att säga något om skogen, som är en av de viktigaste nalionaltillgångar som vi i Sverige har.

Mer än hälften av landets yla består ju av mark som lill övervägande delen är lämpad för just skogsproduktion. Förädlingsvärdet är 5 % av bruttonationalprodukten. Mer än 200 000 människor är sysselsatta i denna näring, varav åtskilliga just i Norrlands inland där skogen spelar en avgörande regionalpolitisk roll.

Merparten av våra skogsprodukter exporteras. Nettovärdet uppgår till mer än 50 miljarder kronor om året. Det innebär självfallet att det här är en bransch som säkert är lika viktig som l.ex. bilindustrin och övrig teknisk industri i landet. Men skogen har också andra värden. Skogen är nämligen den areellt sett vikfigaste nalurtypen i Sverige. Genom sin skiftande utformning bildar skogen en rad olika naturmiljöer. Vidare är skogen hemvist för många växt- och djurarter. Därför utgör den också en viktig genbank. Som sådan är den en oersättlig naturresurs, och betydelsen kommer att öka. Den erbjuder oss människor, varav en del känner sig jäktade av storstadens puls, omistliga värden i form av naturupplevelser, vila och rekreation. Hur fint är del inte en härlig söndagsförmiddag att få gå ut i skogen, varhelst vi än bor, och fritt och långt ifrån buller, avgaser och rök -

4 Riksdagens protokoll 1988/89:95

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

som vi åtminstone själva känner med vår näsa - rent av få se något litet djur hoppa fram.

Men skogen innebär också en möjlighet att plocka bär och svamp, och här spelar också jakten på viltet en viktig roll.

Skogen är emellertid inte bara natur. Den utgör också en del av vår kultur. Den är ell huvudelement i landskapet omkring oss och ingår i vårt kulturarv. Många människor har en stark, känslomässig bindning fill skogen. Men skogens roll som råvara för den traditionella skogsnäringen och de övriga aspekter som jag här har berört får inte skymma det faktum att också de andra nyttigheler som skogen ger har stor betydelse för samhället även i de former där det inte kan bli fråga om en registrering i pengar.

Därmed, fru talman, kommer jag över till de vikliga frågor som skogen och jordbruket tillsammans är för miljövården. Det traditionella odlingslandskapet har även i det sammanhanget utomordentliga värden: kulturhistoriska, biologiska och estetiska. Där handlar det om ängar, hagmark och om skog som egentligen hör samman med landskapets växlingsrikedom. Men odlingslandskapet försvinner snabbt till följd av kraven från anfingen det rafionella skogsbruket eller det rationella jordbruket. Jag vill understryka att många lantbrukare satsar ideellt på att bevara landskapet, men enligt folkparfiets åsikt räcker inte detta.

De traditionella målen för jordbrukspolitiken bör därför kompletteras med ett uthållighets- och miljömål med samma tyngd som de tradifionella målen. De miljömässiga aspekterna skulle då få väsenthgt större tyngd, l.ex. i utrednings- och förhandlingssammanhang.

Från folkpartiets sida vill vi också understryka vikten av en lagstiftning med stringentare former. Lagregler om naturvårdshänsyn inom jordbruket och skogsbruket har införts, och det är bra. Det kan samtidigt noteras att de många mindre jordbruken har positiva effekter för naturvården, l.ex. på grund av all de håller landskapet öppet och också på grund av att de, som jag inledningsvis nämnde, vårdar skogen. Erfarenheterna från skogsbruket-det finns också entydiga bestämmelser i skogsvårdslagen - visar att det inte räcker med portalparagrafer. Det måste följas av klarare regler och fillämpningsföreskrifter. Därför säger vi från folkpartiets sida att vi vill införa en arealersättning som bättre skulle premiera landskapsvård och i mindre grad främja ett överintensivl jordbruk. Vi vill se ett statligt stöd till rationahsering av jordbruket, ett stöd som inte bör utgå lill sådana åtgärder som strider mot starka naturvårdsintressen. Och anslaget för naturvård i odlingslandskapet bör höjas, så att möjligheterna alt skydda värdefulla hagar och andra delar av odlingslandskapet ökar. Därför, fru talman, menar vi att statligt stöd naturligtvis inte heller bör utgå till skogsvårdsinsatser som skadar väsentliga naturvårdsintressen.

Ett grundläggande svar på den fråga som ställdes före valet i somras till samtliga partier som är representerade här i kammaren, nämligen frågan om vi vill la bort det s.k. 5:3-bidraget, blev för vår del ett oreserverat ja. Det gällde här alltså det bidrag som stöder avverkning av äldre s.k. skräpskog. Samtliga parfier svarade detsamma, utom moderata samlingspartiet som hade en liten reservation. Men i huvudsak biträdde även moderaterna förslaget. Vad ser vi dä när sanningens minut till sist kommer här i

kammaren? Jo, löftena skola tydligen svikas. Det är med bedrövelse och sorg i hjärtat som vi kan konstatera detta. Många människor drog säkert i höstas slutsatsen att en av de åtgärder som riksdagen nu i vår, i dag, skulle vidta var avskaffandet av 5:3-bidraget - och det efter sju års förödande kritik. Jag är dess värre ledsen att behöva konstatera att del troligen inte kommer att finnas en majoritet härför i kammaren.

Vi i folkpartiet menar också att skogsvårdslagen bör ändras så att från naturvårdssynpunkt värdefulla lövskogar och blandskogar- även de som inte uppfyller kriteriet för ädellövskog - skall undantas från dagens krav på avverkning och barrskogsplantering. Reglerna måste utformas så, att en skogsägare som vill ta större naturvårdshänsyn än dem som lagen kräver också skall ha möjlighet att göra det. Enligt folkpartiels mening bör hela skogsvårdslagen ses över just i syfte att avskaffa en rad tvångsinslag och för alt möjliggöra förenklingar och förstärka naturvårdens ställning. Övervakningen av efterlevnaden av skogsvårdslagens hänsynsregler måste förbättras. Vi menar också att det är dags att utvärdera bidragsgivningen i alla dess olika former.

Med anledning av det sagda beträffande skogen, skogsvården, odlingslandskap, naturvården och även jordbruket yrkar jag bifall fill samtliga reservationer i jordbruksutskottets betänkande 12, vilka folkpartiet står bakom.

Jag vill också, fru talman, gå in på två andra vikfiga områden som vi har att diskutera med anledning av betänkandet.Det gäller i första hand frågan om samerna. Samerna och rennäringen lyder under en lagstiftning från 1971. Redan då hänvisade man till att det fanns behov av en kompletterande lagsfiftning. Ännu har dess värre denna inte sett dagens ljus. Nej, samernas rättsställning och rennäringen har förvisso varil föremål för utredning och diskussion, men det har inte kommit något konkret, samlat lagförslag. Vi har förpliktelser. Vi måste visa respekt för den samiska kulturen och de samiska näringarna och ge utrymme åt samerna att bestämma och påverka sin livssituafion med hänsyn till de samiska värderingarna. Från folkpartiets sida har vi därför i detta sammanhang satt upp fyra politiska mål.

Det gäller för det första det minoritetspolitiska målet att ta hänsyn fill att rennäringen är en förutsättning för den samiska kulturen och att näringen måste förbli en samisk näring.

Vidare gäller det för det andra ett regionalpolifiskt mål. Bosättning och sysselsättning i de samiska bosättningsområdena måste upprätthållas.

För det tredje är det fråga om ett näringspolitiskt mål om rationell och lönsam produktion inom näringen, baserad på de för näringen bestämmande förhållandena och tillvaratagande av naturresurserna.

För det fjärde gäller det ett inkomstpolifiskt mål: att rennäringsutövarna i arbetet skall ha en ekonomisk och social trygghet och standard som inle avviker från vad som gäller i samhället i övrigt.

Nu har rennäringskommilténs förslag inte resulterat i en samlad proposi-fion. Regeringen hänvisar till den pågående sameutredningen. Den tillsattes redan i september 1982 minsann. Del kom förvisso ett delbetänkande 1986, och håller vi tummarna kommer det kanske att så småningom finnas ett huvudbetänkande att bearbeta. Men enligt folkpartiets uppfattning är det

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

synnerligen angeläget att det långvariga utredandet av samefrågorna och rennäringen leder till konkreta resultat. Det är nu nödvändigt att regeringen både skyndar på utredningsarbetet och ser till att riksdagen får ta del av en samlad same- och rennäringsproposition. Det är myckel viktigt att vi ser fill att samerna inle lämnas utan ett engagemang som vi anser är nödvändigt.

Jag vill i delta sammanhang, fru talman, omtala att vi från folkpartiets sida också kommer att rösta för reservation nr 16. Det är den reservalion som närmare behandlar anslagskonstrukiionen för prisstödet till rennäringen. Såvitt jag kan begripa kommer härmed en majoritet att finnas i kammaren för förslaget fill ändrad anslagskonstrukfion. Vi anser att anslagskonstruktionen som den är utformad i dag inte ger rennäringens företrädare möjlighet att föra reella överläggningar med staten om nivån på prisstödet på samma sätt som övriga grupper har haft tillfälle att göra i andra sammanhang.

Med anledning av delta yrkar jag bifall förutom till de reservationer som folkpartiet står bakom även till reservation 16.

Fru talman! Jag vill också beröra frågan om fisket, som även den är föremål för behandling i utskottets betänkande. Vi har i detta sammanhang att notera att ett folkpartiförslag sannolikt kommer att vinna kammarens stöd, i vart fall har utskottet ställt sig bakom.

Jag vill poängtera att fisket är en viktig basnäring. Del utgör en försörjningsmöjlighet och en kompletterande yrkesverksamhet för många människor i kustområdena. Det ger därmed också sysselsättning i annars ofta sysselsättningssvaga områden, precis som jag redovisade tidigare i samband med skogen och Norrlands inland. Detta gäller våra kustkommuner.

En duktig yrkeskår är engagerad, vilken med stort aktivt intresse också ser till att vi får en befolkad kust och skärgård. Delta spelar en roll även av andra skäl, nämligen bevakningen av vårt territorialhav, sjöräddningen och inte minst miljöövervakningen. Tillgången på färsk fisk är naturligtvis också värdefull för de svenska konsumenterna och spelar en viss roll även för vår export. Här spelar t.o.m. insjöfisket en alltmer ökande roll. Därför borde, enligt folkpartiets förslag, fiskeristyrelsen få i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram om hur insjöfisket skall kunna utvecklas. Detta är anledningen, har vi förstått, till att utskottet ställer sig bakom det folkpartiförslag som vill ge ytterligare 5 milj. kr. till forskningsprogram för främjande av fiskerinäringen under anslaget E3.

Från folkpartiets sida är vi naturligtvis besvikna över att inte alla de 10 miljoner kronorna som frigörs när fiskeberedningslånen tas bort kan fortsätta all användas, i och för sig på alternativa sätt, inom fiskets område, utan alt regeringen här driver igenom en besparing. Men vi har i alla fall räddat 5 milj. kr. till just främjandet av fiskenäringen. Vi anser att det är fel, att som regeringen gör försöka spara inom en ram som ändå uppgår till högst 10 milj. kr.

Jag vill, fru talman, också notera och ytterligare understryka del som folkpartiet ett flertal gånger har aktualiserat här i kammaren, nämligen betydelsen av yrkesutbildning för fiskare och del mycket marginella tilläggsanslag på 300 000 kr. som erfordras för att vi skall kunna använda oss av de särskilda yrkesulbildningskurser som fiskeristyrelsen ställer till förfogande. Fiskarna har inte, med de arbetstider de har, möjlighet att ta del av sådana

kurser och utbildningsformer som står till andra människors förfogande. Detta är ett litet men myckel angeläget ändamål för fiskarnas del.

Jag vill i delta sammanhang avslutningsvis också nämna att de försök till åtgärder inom fiskevårdens område, som inte minst fiskeristyrelsen har angivit gång efter annan, tydligen inte på något sätt kan vinna regeringens stöd. Vilket förslag som än kommer från fiskeristyrelsen avvisar regeringen del och minskar i stället totalt sett fiskerislyrelsens förslag med över 3,6 milj. kr. när del gäller fiskevården. Vi anser att anslaget för fiskevården bör ökas med 1 milj. kr. jämfört med regeringens förslag.

Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till de reservationer till belänkandet som folkpartiet har ställt sig bakom samt lill reservation nr 16.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Anf. 39 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela att anslag nu har satts upp om att detta sammanträde skall fortsätta efter kl. 19.00.

Anf. 40 LENNART BRUNANDER (c):

Fru talman! När vi i dag här i riksdagen debatterar jordbruksdepartementets ansvarsområde i budgetpropositionen rör sig mycket av det vi pratar om också om miljöfrågor. Det är mycket vikfigt och rikfigt att det är på det sättet, för miljön är någonting som omspänner allting. Den är en förutsättning för att olika saker skall fungera här på vår jord. Det är från centerparfistisk synpunkt verkligt angeläget att miljön får det utrymmet. Vi har i olika sammanhang försökt få riksdagen att fatta beslut med utgångspunkt i att den påverkan på naturen som kan tillåtas inte får vara större än vad naturen tål.

Jordbruket påverkar naturligtvis också naturen och miljön. Det är viktigt att även jordbruket tar del ansvar som krävs i det här sammanhanget. Naturen påverkades naturligtvis redan när vi började odla landskapet, för också det var en påverkan. Men så småningom skapade vi nya ekosystem i anslutning till odlingslandskapet och kulturlandskapet, någonting som vi i dag uppskattar och som vi har anledning alt värna om.

En fråga som är aktuell i detta sammanhang är hur vi skall hantera djurhållningen och gödselmängderna. Det har redan varit uppe till diskussion hur handelsgödseln och de avgifter som tas in för den skall hanteras. Den enda kommentar jag för närvarande har till det är att det är angeläget att de pengar som fås in genom dessa avgifter också går tillbaka till miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket. Det var det beslut som riksdagen en gång fattade, men som regeringen inte hittills levt upp till. Beslutet om miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket innebar att bidrag skulle ges för att gödselhanteringen ute på jordbruken skulle ordnas. Från centerpartiets sida tycker vi att staten tar ett för litet ansvar i detta sammanhang. Vi vill höja dessa bidrag så att man kan få 25 % av kostnaderna eller högst 30 000 kr. till de anläggningar som skall iordningställas på detta område. Bidraget är vikfigt för att stimulera fram anläggningar även inom de områden där det inte finns krav på sådana. Regeringens utgångspunkt är att bidrag skall ges bara fill anläggningar inom de områden där gödselvärdsanläggningar i dag krävs. Vi tycker alt det finns anledning att ge stöd även inom andra områden.

Vi tycker också att det är viktigt att använda inkomsterna från handelsgöd-

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

seln och bekämpningsmedlen till att ta fram en ny och bättre teknik i olika sammanhang. Det kan gälla odlingssystem, gödselspridning och andra åtgärder inom jordbruket. Det har vi avsatt 15 miljoner till utöver det belopp som regeringen har föreslagit. Detta för vi fram i reservation 24.

En viss diskussion om djurskyddslagen har förekommit. Vi har fått en ny djurskyddslag, som snart börjar gälla. Det är mycket angeläget att ordentlig information går ut till dem som har djur. Samhället har ett ansvar för alt ge den informafionen, eftersom det här är fråga om att göra investeringar som i sig är kostsamma. Del är viktigt för dem som skall göra investeringarna att de gör på rätt sätt redan från början. Det är nödvändigt för dem, men det är också bra för djuren. På det sättet får vi en bättre fungerande djurhållning.

Från socialdemokratisk sida har det sagls alt pengar finns medtagna i budgeten. Del är en sanning med mycket stor modifikation, eftersom de pengar lantbruksstyrelsen har i första hand skall användas för att diskutera med EG så alt vi får något så när lika regler. Från lantbruksnämnderna plockar man 750 000 kr. och säger att de andra uppgifterna får klaras genom omprioriteringar. Det är inte att sätta frågan om djurskyddet i fokus utan tvärtom att skymma den litet, och det tycker vi är fel.

I detta belänkande behandlas också skogsvården. Skogen är, precis som Anders Castberger sade här tidigare, vår viktigaste resurs. Det är därifrån som vårl samhälle får in större delen av de pengar som vi har att hantera för att bygga upp ett välstånd, för att förbättra miljön och för att göra andra viktiga saker. Del är alltså nödvändigt att vi hanterar skogen på ett rikfigt sätt för alt därigenom få en rad av de andra värden som Anders Castberger nämnde här. Det är också viktigt att dessa frågor hanteras på ett riktigt och bra sätt av det skälet alt de som jobbar inom skogsnäringen skall kunna uppfatta det som rättvist och kunna fortsätta sitt arbete. Det är den yttersta möjligheten för oss att behålla ett bra skogsbruk, som fyller kraven ur både miljösynpunkt och effektivitetssynpunkt.

Centern har hävdat att vi måste ta bort skogsvårdsavgifterna. Vi i centerpartiet tycker att dessa avgifter är en orättvis beskattning av skogsägarna. Vi har räknat ut att under en omloppstid för skogen nästan hälften av den möjliga nettovinsten på ifrågavarande bestånd går till skogsvårdsavgifter, som man ju får betala varje år. Om omloppstiden är 80-100 år blir det så, och därför är det orimligt att ha kvar skogsvårdsavgiften. Det innebär å andra sidan alt den del av skogsvårdsavgiftsmedlen som används lill bidrag av olika slag försvinner. Från centerns sida har vi velat ta bort en rad sådana bidrag. Vi har sedan flera år tillbaka föreslagit att det omdiskuterade 5:3-bidragel skall avskaffas. Det har i många sammanhang utnyttjats på ett felakfigt sätt, och det har blivit mycket omdiskuterat. Vi vill ju avskaffa avgifterna, alltså de pengar som staten har använt fill detta bidrag, men även av miljö- och naturvårdsskäl är det fullt rimligt all detta bidrag tas bort. Vi vill också la bort kostnaderna för den översiktliga skogsinventeringen, som vi anser inte fyller de krav som man rimligtvis borde kunna ställa. Den övergripande inventeringen klaras av genom riksskogstaxeringen, och sedan kan de industrier, skogsägare och andra som jobbar med detta klara av den andra delen i det mer småskaliga perspektivet. Vi föreslår dock att de bidrag skall behållas som rör satsningar inom stödområdet. Dessa bidrag uppgår till 65 milj. kr. för

stöd lill plantering av skog inom stödområdet. Vi anser all del är väsentligt Prot. 1988/89:95 att kunna plantera i sådana områden där det är svårt att få upp ny skog. 12 april 1989

Vi har också gått på regeringens linje när det gäller stödet till ädellövsko-
gen, som vi anser är väsentligt. Därutöver har vi föreslagit att 15 milj. kr. ° '

skall få användas för att plantera lövskog i sådana markområden där del är lämpligt.

Fisket är en viktig del av vår livsmedelsförsörjning. I detta sammanhang behandlar vi stödet fill fiskerinäringen. Fiskeberedningsstödet m.m. föreslås nu avskaffas. Vi i centern tycker att del är viktigt all använda de pengarna på ett bra sätt. Som Anders Castberger var inne på har utskottets majoritet föreslagit att man skall avsätta 5 milj. kr. till ökade forskningsinsatser i fiskerislyrelsens regi. På det sättet ger man fisket bättre möjligheter i framtiden. Man borde kunna använda resterande pengar, 5 milj. kr., för alt höja fiskerilånen, som är avsedda att användas vid köp av bålar m.m. Det har inte varit möjligt att få gehör för del förslaget i utskottet, men vi har en reservation fill betänkandet som tar upp den frågan.

Centern anser också att det är angeläget all ha ell katastrofskydd för den som ägnar sig åt fiske. På grund av vad som hänt i fråga om algblomning och andra miljökatastrofer har en hel del av fiskarnas inkomster försvunnit. Det borde finnas ett katastrofskydd som gör det möjligt alt från samhällets sida hjälpa dem som drabbas i en sådan här situation. Detta skulle också lösa de problem som tas upp i en reservafion om Hallandsfiskarnas bekymmer i detta sammanhang. Vi har alltså föreslagit att det skall satsas i dagsläget 5 milj. kr. fill detta ändamål.

Det finns några andra reservationer som jag skall nämna i förbifarten. Vi har en reservation om ökat stöd till biodlingen, som är en väsentUg del av möjligheterna för ett företag som vill satsa på landsbygden och landsbygdens utveckling. Samhället borde ha ansvar för att hjälpa lill med della.

Vi har en reservation som gäller djurförsök och en större satsning på alternativ till djurförsök. Detta är oerhört viktigt. Det krävs ganska mycket innan man kan ersätta djurförsök med andra alternativ. Det krävs en större insats från samhällets sida för att man skall kunna komma fram lill användbara och framför allt säkra resultat.

Åsa Domeij tog här i debatten upp de krav som vi ställer på importerade livsmedel. Hon sade ungefär som så att delta är en fråga som miljöpartiet har drivit och att även centern och moderaterna nu börjar dela miljöpartiets uppfattning. Jag reagerade ganska starkt, eftersom centerpartiet i detta avseende har ställt krav här i riksdagen under ganska lång tid, långt innan miljöpartiet var med i sammanhanget. När man tar fill sådana här påståenden och tror att man har påverkal en utveckling långt innan man var med i bilden, kommer jag osökt att tänka på sången om myran som så småningom trodde att hon var en älg.

Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till de cenlerreservalioner som finns i detta betänkande.

Anf. 41 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) rephk:

Fru talman! Jag vill beröra bidraget fill skogsodling efter avverkning av
lågproducerande bestånd, det s.k. 5;3-bidragel, som tagits upp här. Som jag 55

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

sade i milt tidigare inlägg finns det märkligt nog en majoritet i riksdagen för att avskaffa 5;3-bidraget. Bakom den majoriteten döljer sig grundläggande skillnader mellan partierna. Inom l.ex. centerpartiet ser man avskaffandet av detta bidrag som ett led i att avskaffa skogsvårdsavgifierna över huvud taget. Men kritiken mot 5:3-bidragel har, som Lennart Brunander log upp i sitt inlägg, gällt att del kommit i konflikt med naturvården. Jag tycker all det är beklagligt att centerpartiet inte har kunnat ställa sig bakom den reservafion som är gemensam för folkpartiet, vpk och miljöpartiet och där man separerar frågan om 5:3-bidragel från frågan om skogsvårdsavgifterna i övrigt med tanke på att just avskaffa själva begreppet 5:3-bidraget. Jag förslår inle varför det inte var möjligt för centerpartiet alt i detta fall skilja sin naturvårdsambition från åsikten när del gäller skogsvårdsavgiften. I och för sig ställer jag mig lika undrande inför moderata samlingspartiet. Vi borde ha kunnat få en enighet kring den här reservationen, där vi föreslår alt riksdagen skall tala om för regeringen att själva begreppet 5:3-bidraget skall tas bort, eftersom det har blivit så belastat och utsatt för så mycken berättigad kritik från naturvårdshåll.

Anf. 42 ÅSA DOMEU (mp) replik:

Fru talman! Jag beklagar Lennart Brunanders dåliga hörsel. Jag sade faktiskt inte att centern först nu började intressera sig för den här frågan, ulan jag sade att vi hade en debatt i höstas där vi tillsammans med vpk, centern och moderaterna drev kraven på importerade livsmedel. Sedan sade jag också att moderaterna nu har ändrat sig. Del var precis vad jag sade och ingenting annat. Jag tycker att Lennart Brunander, i slällel för att angripa mig för saker som jag inte har sagt, borde ägna sig åt att försöka övertyga kompisarna inom moderaterna att hålla fast vid sitt beslul i höslas och att även övertyga folkpartiet bland de borgerliga om att de bör ändra sitt ställningstagande.

Anf. 43 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Fru talman! Jag vänder mig först till Annika Åhnberg. Varför ställer sig inte centern bakom den reservation som vpk, folkpartiet och miljöpartiet har avgett? Jo, helt enkelt därför att man inte har sammankopplat pengar och 5:3-bidraget. Vad man gör är att föreslå att 5;3-bidraget tas bort. Sedan vill man använda pengarna i alla fall lill något som är snariikt 5:3-bidragel. Det tycker vi i centern är litet dubbelbottnat.

Dessutom kan vi inte på det här sättet avskaffa begreppet 5:3. 5:3 är en del av den skogsvårdslag vi har i dag. Det begreppet kommer därför att finnas även i fortsättningen; enligt den paragrafen är skogsägaren egentligen skyldig att göra någonting åt de lågproducerande bestånden. 5:3-begreppet kan vi alltså inle avskaffa på det här sättet - det finns i lagen. Vi kan avskaffa bidragen till 5:3-skogar, dvs. de bidrag som är till för att hjälpa till att göra någonting åt de skogarna, och det gör vi effektivt genom att ta bort pengarna. Men det gör vare sig folkpartiet eller vpk, eftersom de vill använda pengarna till någonting som ser ungefär likadant ut.

Till Åsa Domeij vill jag bara säga att det är bra om vi är överens. Har jag missuppfattat Åsa Domeij är jag bara lacksam - det är ju roligare om vi kan slåss sida vid sida för någonting som är ganska viktigt.

Anf. 44 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik: Prot. 1988/89:95

Jord- och skogsbruk, m.m.

Fru talman! Vi har inte i reservationen, och jag har inte heller i mitt inlägg, 12 april 1989 sagt att vi skulle avskaffa några paragrafer i lagen. Jag har inte heller sagt att vi skulle avskaffa 5:3-begreppet som beteckning för en viss typ av skog. Det är just det s.k. 5;3-bidraget som vi vill avskaffa, och det är fullt möjhgt.

Nu är del så, Lennart Brunander, att centerpartiet och moderaterna inte får någon majoritet för sina krav på att avveckla skogsvårdsavgifterna. Däremot hade vi tillsammans faktiskt kunnat åstadkomma en majoritet för all riksdagen skulle yttra sig för all begreppet 5:3-bidrag skall avskaffas.

Jag kan fortfarande inte förstå varför man från centerparfiets och moderaternas sida inte kunde ha separerat de här båda frågorna och därmed möjliggjort enighet för att avskaffa begreppet 5:3-bidrag. Ni får ju ingen större kraft bakom ert krav på att avskaffa skogsvårdsavgifterna för att ni inte också ställer upp på den här reservationen! Det är två frågor som man mycket väl kan separera från varandra.

Anf. 45 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Fru talman! Vi kan naturligtvis diskutera varför den ena eller den andra inte ställer upp på våra förslag. Men del är klart att om man vill uppnå det måste man lägga upp förslagen på ett sådant sätt att alla kan ställa upp på dem. Det går inte att bara plocka isär förslagen och säga att man lar varje bit för sig - alltsammans hör ihop. Vi har en reservation som innebär att man på ett myckel effektivt sätt tar bort bidragen till 5:3-skogar, och den skulle i så fall alla kunna stödja.

Anf. 46 BERITH ERIKSSON (vpk);

Fru talman! Prisutvecklingen inom rennäringen - det gäller såväl avräk-ningspris som prisstöd - har varit negativ i förhållande till prisutvecklingen inom annan inhemsk köttproduktion. Prisstödet för renkött har släpat efter även i förhållande till Norrlandsstödet; det är en eftersläpning som är uppe i 100 %.

I propositionen föreslås en viss uppräkning av anslagel, men uppräkningen borde vara mycket större. Därför föreslår vpk att prisstödet till rennäringen skall höjas med 75 kr. per kontrollslaktad ren under det innevarande året.

Nuvarande ordning för överläggningar mellan staten och näringen möjliggör inte några verkliga överläggningar mellan parterna, eftersom den totala nivån redan är fastställd genom riksdagsbeslut, del beslut vi nu är i färd med att fatta. Såväl lantbruksstyrelsen som statens jordbruksnämnd och Svenska samernas riksförbund är av den uppfattningen att överläggningar skall ske avseende prisstödets storlek och att resultatet av dessa överläggningar därefter skall föreläggas riksdagen för beslut. Glädjande nog fick vi nyss veta att vi kommer att få majoritet för del här i riksdagen i dag. Det är både rimligt och skäligt att rennäringen nu ges en förhandlingsposition i likhet med den som jordbruket har.

Nya Sameprodukter i Härads, Norrbotten, där samerna var majoritetsäga
re, har gått i konkurs. Den främsta orsaken till del är utan tvivel
Tjernobylolyckans negativa effekter på försäljningen av renkött. Konse
kvenserna för renskölseln har i dag, tre år senare, inte minskat, även om de 57

Prot. 1988/89:95 minskat för oss andra ute i storsamhället. I betänkandet heter det att
12 april 1989 företaget erhåller full ersättning. Del är inte sant - utebliven vinst ersätts

~ inte; därför gick AB Sameprodukter i Härads i konkurs.

* ' Löftet att de rensköiande samerna skall hållas skadeslösa innebär enligt

vår mening mer än att ge ersättning för varje kasserad ren, som ulskollel uttrycker det. Nedläggningen av Sameprodukler i Härads kan innebära all renköttsprisel sjunker ytterligare, och det drabbar rennäringen, att 40 anställda i Bodens kommun blir ulan arbele och att negativa följdverkningar uppstår i andra näringar, så att ytterligare arbetstillfällen försvinner. Slakterihanteringen i Härads och den förädlingsindustri man hade där var en vikfig bransch i det här glesbygdsområdet.

Norrfrys i Haparanda skall la över efter AB Sameprodukter. Norrfrys är ett helt privatägt företag. Samerna är då inte längre delägare i en egen slakl-och förädlingsindustri för sin näring. Samerna har alltså inte hållits skadeslösa i det här hänseendet.

Rovdjur och samer har levt fillsammans i Sapmi i årtusenden, långt innan storsamhällets lagstiftning om och för samer och rovdjur kom till. Samerna har inte - och har aldrig haft - som mål att utrota rovdjuren, men man har eftersträvat en viss balans. Det som nu sker i Sapmi är dels att rovdjur som tidigare inte funnits där, exempelvis lo, har trängts bort från skogslandet och in i fjällvärlden, dels att vissa rovdjur har ökat i antal i en omfattning som för rennäringen har inneburit en rekordsiffra av 7 000 rivna renar under 1988. Då skall man komma ihåg att det är det antal djur som man har hittat.

Ersätlningsberäkningen för rovdjursrivna renar är en fråga som det råder oenighet om mellan staten och SSR. I betänkandet står det att del under våren skall komma en redovisning av naturvårdsverkets utredning om antalet rovdjursrivna renar. Det är inte heller sant. Så sent som den 6 mars sade Valfrid Paulsson i ett brev till Samernas riksförbund att en redovisning, om inget oförutsett inträffar, kan vara klar alt presenteras någon gång sommaren 1989 och att eventuella förhandlingar kan påbörjas till hösten.

Samerna har ännu inte sett något förslag till det ersättningsbelopp som skulle börja gälla den 1 juli 1988, alltså för ett år sedan. Lantbruksstyrelsen har utarbetat ett förslag till ersättning som skulle gälla under en övergångsperiod, medan frågan om nuvarande rovdjurspolitik utreds och behandlas av berörda myndigheter.

De rovdjur som vi har i Sverige skall naturligtvis tillförsäkras en överlevnad, men vi måste samtidigt vara beredda att betala för den skada rovdjuren åstadkommer i rennäringen.

Jag yrkar därmed bifall till vpk:s reservafion nr 15 om rovdjurspolitiken och ersättning för rivna renar,

fill reservation nr 16 om ändrad anslagskonstruklion för prisstödet till rennäringen,

fill reservation nr 17 om fortsatt stöd till slakteriföretag i samernas ägo och

till reservation nr 18 som handlar om främjandet av rennäringen genom det prisstöd som vi föreslår skall höjas i år.

Till slut vill jag säga till folkpartiets företrädare att vi välkomnar er att stödja även reservationerna 15, 17 och 18. Det skulle ge substans till de mål som folkpartiet uttalade i dag när del gäller samefrågorna.

Anf. 47 RAGNHILD POHANKA (mp): Fru talman!

Den som lyss som liten larv fill skogens sus får annat arv än den som födes vid en gata

skriver Verner von Heidenstam. Ja, skogen är egentligen lika viktig för dem som bor i en stad som för dem som bor på landet, som lungor för rekreationsändamål och som ekonomisk faktor.

Skogen är jordens hud; den skyddar det ömtåliga humuslagret mot torka, blåst och kyla, mot infektioner och djupa skador. Utan sin hud förtvinar jorden.

Ibland skyddar skogen mot kyla, ibland mot vind, vatten och värme. Att ta bort jordens hud på felakfigt sätt och på alltför stora ytor ger obotliga skador såsom brännskador eller frostskador på en människas hud.

På alla sätt är del viktigt att värna alldeles speciellt om skogen. Det gäller för djur, andra växter och för hela jordens överlevnad. Det är viktigt för syrebalansen på jorden. Man kan jämföra med hur ökenutbredningen sprider sig mer och mer och där de omkringliggande områdena slits. Man kan jämföra med skogsskövlingen i Amazonas, Indien, Nepal och på Borneo m.m.

Vi behöver skogen till virke för våra hus och möbler, till bränsle och matlagning. Det vikfigaste bränslet för u-ländernas miljarder människor är ved. Vi behöver skogen till vind- och stormskydd, för att bevara grundvattnet, förhindra erosion och förbättra klimatet - eller för att undvika att försämra det.

I de flesta länder är en 40-procenfig skogsareal ganska lämpUg, men i dag uppgår skogsarealen i vissa länder bara till 20, 10 eller 2 %.

Vi behöver skogen för rekreation och friluftsliv, för bärplockning, jakt och fiske, för syrebalansen och för att förhindra översvämningar och ökenspridning. Det sistnämnda, ökenspridningen, är väl den minst aktuella synpunkten i vårt land, men genom att kapa de fjällnära skogarna dras gränsen ner mot lägre höjder, och tundran är ju också ett ökenlandskap. Skogen har också ett oerhört stort nationalekonomiskt värde. Tänk bara på export, industrier, möbler, hus, virke och ved.

Efter denna lovsång till skogen vill jag också hävda det öppna landskapets värde, odlingslandskapet som matproducerande plats och plats för bebyggelse i glesbygder och tätorter, hagmarker och ängars värde. Våra åkrar, som är nakna - upplöjda vissa tider av året - söker man numera allt oftare täcka med grödor, de traditionella som höstsäd och vall, men numera också av fånggrödor för att minska läckaget från den öppna jorden framför allt på västkusten och i närheten av vattendrag.

I jordbruksutskottets betänkande 12 finns ett avsnitt om skogsbruk som jag skall behandla. Under ett stort antal år har bidrag givits till att hugga ner och nyplantera s.k. 5:3-skogar. Det bidraget anser miljöpartiet de gröna skall upphöra. I stora delar av landet hör del lill kulturlandskapet och till de områden som fortfarande utgör öppna delar av det öppna landskapet. Skogssystemet i dessa områden är också unikt, och djur och växter kan inte

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

välja nya områden att invadera, då oftast barrskogen som ersätter hagmar-ken inte är en livsmiljö där dessa arter överlever. Detta gäller Mellansverige och småländska höglandet bl.a.

I Norrland har bidraget dessutom till stora delar använts fel. Där har ursprungliga naturskogar omfattats av 5;3-bidraget, och oersättliga naturvärden har gått lill spillo.

Inägor, bl.a. vid fäbodar och fäbodskogar, har också omfattats av bidraget. Gammal kultur och kulturlandskap, värdefulla biotoper, har gått fill spillo. Det senare gäller framför allt Dalarna och Jämfiand och Härjedalen. Jag skall ta upp frågan om fäbodar senare i dagens debatt.

Jag yrkar bifall till reservalion 31. Visa er trohet mol SNF:s enkät genom att i slutvoleringen stödja reservation 31 till förmån för 5;3-skogarna. Enighet ger styrka, och det är inle meningen att partierna skall profilera sig in absurdum. Stöd oss i den här reservationen!

När del gäller bidrag till skogsvård vill miljöpartiet de gröna slopa bidragen om 10 miljoner till skogsdikning och kraftigt minska bidragen fill s.k. 5:3-skogar, dvs. de skall "ej lämnas fill åtgärder som berör marker av hagmarkstyp, glesa och äldre och medelålders lövträdsbeslånd eller glesa bestånd i det s.k. fjällnära skogsområdet." Jag yrkar bifall till reservafion 36.

Uttrycket "vad naturen tål" borde försvinna från debatten, eftersom vi egentligen inte menar det vi säger. Vi skall inle ge den vad den tål. Så säger man ju om man nästan golvar någon, så att säga. Det är inte det vi skall göra med naturen. Vi skall ta hänsyn till vad naturen tål för att ändå behålla sin livskraft.

I stället för att satsa på skogsdikning och 5:3-skogar skall vi satsa mer på kultur och naturvård. Starka naturvårdsinlressen måste alllid beaktas vid avverkning, plantering och andra "skogsvårdande" åtgärder. Jag yrkar bifall till reservation 37.

Skogsdikningsbidraget vill vi skall utgå. Del ökar kväveläckaget och utdikningen av våtmarkerna och hotar växt- och djurliv. Våtmarkerna fungerar som reningsverk när det gäller kväve och en hel del andra ämnen som förstör vår natur.

Läckaget från skogen ökar l.ex. i Laholmsbuktens tillrinningsområde medan det minskar från jordbruksmark till följd av intensiva insatser med vall och fånggrödor. Det har ökat kraftigt från skogen i detta område. Därför bör vi sluta med skogsdikning och skogsgödsling. Dikningen rensar våra våtmarker som fungerar som reningsverk. Även utsläppen från bilarna förs ner i avrinningsvattnet. Ta som exempel Dalälven. Det lämnas bidrag till skogsdikning i närheten av Dalälven som är ett av de stora projekten, "Dalälven ren". Det ges först bidrag till skogsdikning, sedan bidrag fill att rena älven.

Följden blir att den vänstra handen inte vet vad den högra gör.

Jordbrukets läckage är större än skogsmarkens - men skogsmarken är tio gånger så stor.

Bifall till reservation 38 och reservafion 43.

Bidraget till skogsbilvägar anser miljöparfiet skall upphöra. Om det bidraget inte funnits, hade stora delar av debatten om fjällnära skogar inle

Jord- och skogsbruk, m.m.

fått den omfattning den haft de senaste åren. Utan det bidraget lönar det sig Prot. 1988/89:95 nämligen inte att avverka skogen i de fjällnära områdena, ända från norra 12 april 1989 Dalarna och upp längs hela fjällkedjan. Jag yrkar bifall till reservation 39.

Kalkning på skogsmark har naturvårdsverket prövat och märkt att den sänker tillväxten och att vissa djur och växter slås ut. Skogsbrukets ekosystem är oerhört känsligt, och med skogens långa omloppstid är kalkning en myckel tveksam ålgärd.

Ett nytt skogsbruk utan de stora barrmonokulturerna måste fill, med starka lövinslag, utan skogsdikning och ulan stora slutavverkningar. Även industri, bilism, flyg och övriga delar av samhället måste här ta sitt ansvar. Därför behövs även lagstiftning, något som vi lar upp i annat sammanhang. Men situationen är på vissa håll så katastrofal att en viss kalkning kan förordas, i den utsträckning som miljöpartiet och vpk föreslår i sina motioner. Bifall till reservafion 41 och 42.

Om jag har missal någon reservalion, yrkar jag nu i del avsnitt som gäller skogen bifall till alla de reservationer som miljöpartiet står bakom, antingen ensamt eller i samförstånd med andra partier. Tack för ordet.

Anf. 48 ANDERS CASTBERGER (fp) replik:

Fru talman! Jag vänder mig mot det grumliga resonemang som miljöpartiet för när det gäller frågan om avveckling av 5:3-bidraget. I inlägg efter inlägg försöker man få det att framstå som att det är miljöpartiet som driver frågan om 5:3-bidragets avskaffande och att folkparfiet egentligen inte skulle vara med på detta.

I själva verket har folkparfiet i flera år lagt fram förslag här i riksdagen om att 5:3-bidraget skulle avskaffas. Vi har drivit frågan långt innan miljöparfiet kom in i riksdagen.

Jag vill därför anmoda Ragnhild Pohanka alt sluta huttia och i slällel tala om som sanningen är; miljöpartiet har anslutit sig till folkparfiets förslag på det här området.

Anf. 49 RAGNHILD POHANKA (mp) replik:

Fru talman! Vi har inte sagt att vi är fumliga. Vi vill ha bort begreppet

5;3-skogar både i lagen och i bidragen. Jag har också tydligt sagt att

folkpartiet är med på motionen. Det slår även i reservationen.

Anf. 50 ANDERS CASTBERGER (fp) replik:

Fru talman! Vi noterar med tillfredsställelse att miljöpartiet går på folkpartiets linje också i denna fråga.

Anf. 51 MARTIN SEGERSTEDT (s):

Fru talman! Först några ord om rennäringen och prisstödet.

Det har tidigare framhållits i debatten, men jag måste tydligen upprepa det ställningstagande som vi från socialdemokratiskt håll har gjort. Vi anser det synneriigen olyckligt om man skulle återgå till det gamla systemet med prisförhandlingar i stödet till rennäringen.

Som bekant innebär den senaste överenskommelsen i GATT bl.a. att
stödet till jordbruksvaror skall frysas och därefter trappas ned. Enligt en 61

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

preliminär bedömning kan renkött i likhet med hjortkötl och liknande anses vara jordbruksvara och skall alltså omfattas av överenskommelsen.

Med den anslagskonstruktion vi har i dag innebär detta inget problem. Samernas företrädare och lantbruksstyrelsen kan vid sina överläggningar se till att anslagsmedlen styrs över lill för rennäringens utveckling angelägnare områden.

En ändrad anslagskonstrukfion i enlighet med reservanternas - och efter vad det nu verkar också folkpartiets - förslag framstår mot den bakgrunden som ännu mer oförmånlig för näringen.

Till detta kommer att reservanternas förslag innebär att man tar ifrån rennäringen den möjlighet den har fått att i huvudsak styra det stadiga stödet mot åtgärder som främjar en ändamålsenlig utveckling och tryggar framtiden.

Fru talman! Min uppgift här är att kommentera skogsavsnittel i betänkandet och reservafionerna fill detta.

Här i debatten har tidigare påpekats skogens värde som naturresurs och dess betydelse för folkhushållet. Man kan säga att skogen är nationens kanske viktigaste naturresurs. I den högkonjunktur som nu råder går industrin för fullt och det är stor efterfrågan på råvaran - en råvara som vi får allt större fillgång till i virkesrika skogar. Skogsnäringens möjligheter att i ökad utsträckning bidra fill viktiga samhällsmål är större än på mycket länge.

Skogsstyrelsen har i sin rapport, som utgör underlag för anslagsframställningen, redovisat hur avverkningen har ökat med 3 miljoner skogskubikmeter under den senaste femårsperioden. Skogsstyrelsen kan också redovisa allt bättre skogstillstånd med bättre återväxt och välskötta ungskogar.

En förutsättning för att bibehålla och helst höja avverkningsnivån utan att tumma på kravet om ett uthålligt skogsbruk är en fortsall hög ambitionsnivå i skogsvården. Det bästa värnet mot trycket av luftföroreningar och försurning är en växtkraftig och välskött skog.

Den skogsvårdslag som nu i snart tio år har varit i kraft har visat sig fungera väl - de instrument den har med råd och anvisningar och stöd lill olika åtgärder har visat sig vara väl avvägda och vunnit tilltro och respekt i vida kretsar. Skogsbruk är en långsiktig verksamhet - det är av mycket stor betydelse alt det regelverk vi har på detta område får fid att verka och att den organisation som är satt att föra ut skogspolitiken får de arbetsmöjHgheter som krävs.

Vi har därför från utskottets sida tillstyrkt ett förslag från riksdagens revisorer om alt skogsvårdsstyrelserna skall vara garanterade en sådan basorganisation att de klarar sina myndighetsuppgifter. Genom åren har uppdragsverksamheten från andra myndigheter - särskilt beredskapsarbetena - kommit att betyda alltmer för skogsvårdsorganisationen. Den avtrappning av denna uppdragsverksamhet som skett genom att arbetsmarknadssituationen förbättrats och beredskapsarbetena har reducerats har blivit en stor påfrestning på skogsvårdsstyrelsernas ekonomi, och det är-som revisorerna påpekat - inte tillfredsställande. Utskottet tillstyrker därför revisorernas förslag om en basorganisation som är oberoende av uppdragsverksamheten

och föreslår alt riksdagen ger regeringen detta lill känna.

Däremot avvisar utskottet förslaget om en organisationsutredning om skogsvårdsorganisationen. En sådan har nyligen genomförts internt men med utomstående konsult. Den har resulterat i vissa förändringar, och någon ny utredning finner vi inte behövs för närvarande. Jag yrkar därför avslag på reservalion 29.

Jag går nu över till att kommentera reservafionerna som behandlar bidraget lill skogsvård, och då i första hand det s.k. 5;3-bidraget.

5:3-programmet är ett 15-årsprogram som nu är inne på åttonde året. Stora insatser har gjorts, framför allt i landets norra delar, där restaureringen av fidigare plockhuggna och allmänt misshandlade skogar har varit framgångsrik. Men som tidigare konstaterats och som utskottet även nu konstaterar, har det funnits inslag i hanteringen av stödet som med fog kan kritiseras. Nu har emellertid reglerna ändrats så, alt risken för att skada naturvärdena har minimerats. Nu kan bidraget även användas som ett stöd för kultur- och naturvården.

Hela programmet har också bantats efter den kritik som har framförts, och programmet är i stort sett halverat i förhållande till det ursprungliga förslaget.

Jag vill också erinra om det anslag på 10 milj. kr fill utbildning av skogbrukare i ekologi och naturvård som finns i årets budget. Betydande satsningar har tidigare skett för att utbilda de skogsarbetare och planerare som är verksamma i skogsbruket. Anslaget till den utbildningen har visat sig vara väl använda resurser och vi vill nu gå vidare till andra kategorier, som har ett väl så stort inflytande på hur skogsbruket bedrivs.

I en gemensam reservation från folkpartiet, vpk och miljöpartiet föreslås alt man skall avskaffa 5:3-bidraget och att del skall ersättas med andra stödformer. Denna något kryptiska skrivning, som i sig inte lämnar mycket upplysning om vad man egentligen vill, blir inte mycket klarare om man går till de åberopade motionerna. Folkpartiet har i sin motion en beskrivning av vad alla väl anser att en 5:3-skog är. Man säger att markägaren skall få statligt stöd lill nyplantering i gles och skadad skog i avsikt alt få en bättre skog. Det sägs faktiskt i motionen. Det är för mig inte någon större skillnad mellan denna beskrivning och vad som sägs i 5 § 3 p. Där säger man att det handlar om skog som är så gles, eller består av felaktigt trädslag, att dess tillväxt är avsevärt mindre än den tillväxt som är möjlig.

Vpk säger sig i sin motion vilja ersätta 5:3-bidraget med bidrag till gallring och hjälpplantering. Jag tror att alla skogskunniga kan berätta för vpk att man i så fall är inne på helt andra områden och att motivet för ett statsbidrag till detta är väsentligt svagare.

Jag vill, speciellt efter Ragnhild Pohankas anförande, fråga reservanterna: Vad är det ni är överens om? Skall gles och misshandlad skog få ersättas med nyplantering? Om så är fallet har ni även erkänt att det ni fordrar enbart är en kosmetisk förändring. Den sortens spel för galleriet ställer vi från socialdemokratiskt håll inte upp på. Jag yrkar avslag på reservafionerna 31, 35 och 36.

Även moderata samlingspartiet och centern har avgett reservationer där man yrkar avslag på 5:3-anslaget med en annan motivering som är kopplad till finansieringen. Utskottet menar att bidrag till åtgärder, som syftar fill

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Prot. 1988/89:95 återväxt på den skogsmark det här är fråga om, är en för samhället och det
12 april 1989 samlade skogsbruket lönsam affär. Det var vi överens om när den borgerliga

Jord- och skogsbruk, m.m.

regeringen föreslog 5:3-programmet 1981, och det anser vi fortfarande. Vi avser därför att genomföra 5;3-programmet med de restriktioner som redovisats. Jag yrkar därför avslag på reservationerna 32 och 34.

När det gäller dikningen är bidragsgivningen även på detta område omgärdat med starka restriktioner, och anslaget har i år kraftigt dragits ned. Frågor om skogsdikning och markavvaltning utreds för närvarande, och jag vill därför yrka avslag på den reservation i vilken man kräver stopp för skogsdikning.

Ett väl utbyggt skogsbilvägnät är en förutsättning för det moderna skogsbruket. Inordnande av vägnätet i en övergripande vägplan är motiverat av flera skäl, inle minst från naturvårdssynpunkt. Med möjlighet till stöd lill planering av vägbyggnad kan den byggas på ett optimalt sätt även om många markägare berörs. Erfarenheten visar att vägarna blir både fler och sämre utan bidrag. Jag yrkar avslag på reservation 39.

Frågan om kalkning av skogsmarken har föranlett ett par reservationer och särskilda yttranden. Försurningen av skogsmarken är ett allvarligt problem och detta har starkt understrukits i utskottels skrivning. Det har den senaste tiden även framkommit ytterligare uppgifter som visar på hur allvarlig situationen är. Vi får nu kritik för att kraftfulla åtgärder i form av kalkning inte sätts in på det här området. Det har emellertid funnits olika åsikter bland forskarna om de åtgärder som måste sättas in. En viss försöksverksamhet med skogsmarkskalkning har pågått inom ramen för försurningsanslaget. Förberedelser pågår nu för en utökning av den verksamheten - en utökning som även utskottet förordar.

I det betänkande som berör miljö- och energidepartementets område och som skall debatteras senare här i dag, har utskottet klargjort att en omfördelning av medel till en utökad försöksverksamhet bör kunna ske. Det ankommer på regeringen alt närmare avgöra i vad mån detta kan ske.

Vi behöver ett bättre beslutsunderlag om det skall ske en massiv satsning på skogsmarkskalkningen. I avvaktan på det beslutsunderlaget vill jag dock i denna fråga yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationerna 41 och 42.

Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottels hemställan och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 52 BERITH ERIKSSON (vpk) replik;

Fru talman! Martin Segerstedt hade funderingar om hur GATT-förhandlingarna kan inverka på stödet till rennäringen. Om jag förstod Martin Segerstedt rätt menade han att prisstödet lill rennäringen i framtiden skulle frysas i likhet med vad som nu skett inom jordbruksområdet. Prisstödet skulle i så fall i fortsättningen kunna utgå till andra delar av näringen. Man frågar sig då vilka delar det kan bli fråga om.

Del handlar här om en förhandlingsform. Enligt vad jag kan se är det fråga
om en förhandlingsform, som kommer att kunna användas för att bestämma
nivån på prisstödet, i vilken form det än genomförs. Detta måste man göra
64 för att prisstödet skall kunna fylla den funktion som avses.

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 53 ANDERS CASTBERGER (fp) replik:

Herr talman! Jag vill för Martin Segerstedt understryka att det är viktigt med lika villkor. Detta gäller faktiskt också för samerna. Martin Segerstedt gör nu sken av att samerna själva skulle få bestämma om man går på socialdemokraternas linje i den fråga som behandlas i reservation 16. Men så är ju inte fallet. Den nuvarande anslagskonstrukiionen ger inte rennäringens företrädare några reella möjligheter att föra överläggningar med staten, eftersom prisstödets storlek och totalbelopp fastställs genom ett riksdagsbeslut. Ramen är därmed fastställd, och man kan därför inte som Martin Segerstedt hävda att detta ger samma villkor för samerna som för övriga grupper.

Martin Segerstedt säger nu också att skogsvårdslagen har fungerat fantastiskt bra. Skogsvårdslagen har dock inte alls fungerat på det sätt som Martin Segerstedt vill ge intryck av. Hur är det egentligen med skogsdöden? Hur är det med den inplantering av nya trädslag som givit bekymmer? Hur har det gått med naturvården i skogen, Martin Segerstedt? Nog behövs det också här ett NOLA-bidrag, och frågan om den fjällnära skogen skall vi inte tala om.

Är Martin Segerstedt verkligen övertygad om att alla som ser de jättelika kalhyggena runt om i landet anser att skogsvårdslagen har fungerat särskilt bra? Jag är det inte.

Slutligen till frågan om 5;3-bidraget. Här försöker Martin Segerstedt att med tekniska och juridiska konstruktioner få det att se ut som om del vore omöjligt alt avskaffa detsamma. 5:3-bidraget uppmanar, påverkar och driver utvecklingen till en avverkning som vi folkpartister inte vill gå med på. Icke desto mindre finns det naturligtvis skäl till att i några sammanhang också ge bidrag och stöd lill naturvårdsåtgärder i skogsbruket. Man skall därför, Martin Segerstedt, läsa såväl reservation 31 som reservation 33 om man ser fill folkpartiets inställning i den här frågan. Glöm inte att vi folkpartister, liksom socialdemokraterna i somras före valet, sade att 5:3-bidraget- vad det än slår för här - skulle avskaffas. Det löftet sviks kontinuerligt av socialdemokraterna. Vi i folkpartiet står också nu när valet är över fast vid våra givna löften.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Anf. 54 RAGNHILD POHANKA (mp) replik:

Herr talman! Jag instämmer i det Anders Castberger sade - löftena sviks verkligen nu. Det var dessutom skriftliga vallöften det gällde. Det gick ut en enkät från en folkrörelse i ett stort uppbåd, och det är någonting ganska ovanligt. Men man visar inle större respekt för del än att man kan skriva ett ja och sedan blir det elt nej när man verkligen skall rösta här.

Det är naturligt att socialdemokraterna angriper oss, men jag har mycket svårt att förstå varför Anders Castberger angrep oss, när vi har skrivit under samma reservation. Jag tycker alt vi måste stödja varandra och gå emot dem som har en annan åsikt.

5 Riksdagens protokoll 1988/89:95

Prot. 1988/89:95 Anf. 55 ANDRE VICE TALMANNEN:

12 april 1989 Jag erinrar om att repliken gällde Martin Segerstedts anförande.

Jord- och skogsbruk, m.m.

Anf. 56 RAGNHILD POHANKA (mp) replik;

Herr talman! Bilvägar i fjällnära skogar är det vikfigt att inte stödja längre, för dessa vägar går i en hel del fall ända fram till skyddade områden. Utan de här bidragen hade de fjällnära skogarna till största delen fått slå där de står. Det hade bara varit ett skonsamt skogsbruk där, och del är det vi förordar när vi kommer in på den punkten sedan.

Jag vidhåller det jag har sagt. Vi siöder borttagande av bidragen till bilvägar i fjällnära skogar. Jag vet att jordbruksutskottets ledamöter vid en utfrågning har fått se bilder av hur del ser ut där man har kalhuggit stora ytor. Här gäller det ett skriftligt vallöfte, och dessutom finns det alltså bilder på hur dåligl det fungerar. Så jag vidhåller yrkandet om bifall till våra reservationer, förstås.

Anf. 57 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr talman! Martin Segerstedt pratar om skogen som den resurs den är, och skogens betydelse har understrukits av flera talare här i dag. Sedan hänvisar Martin Segerstedt till vad skogsstyrelsen har krävt i sin anslagsframställning och anser att allting skulle vara bra. Skogsvårdslagen tar jag inte upp i det här sammanhanget för den kommer vi till i en debatt litet längre fram där det kommer all framföras litet olika uppfattningar.

5;3-bidraget har många kommenterat, och Martin Segerstedt tog också upp det. Här bygger vårt ställningstagande på att man skall ta bort skogsvårdsavgiften och också 5;3-bidragel som ju ur synpunkter som många här har anfört har blivit felaktigt. Därför finns det ingen anledning att ha det kvar.

Det är konstigt att man inte från socialdemokratiskt håll kan ansluta sig till den uppfattningen och samtidigt ta bort skogsvårdsavgiften, som ju är en orättvis beskattning av skogsbruket. Del borde socialdemokraterna kunna förstå. I stället fortsätter de att beskatta skogsbruket. Det skall vi nu inte besluta om här i dag, men det hör ihop med det vi nu diskuterar, och det är därför den här debatten blir så svår.

Martin Segerstedt berörde också utbildningen av skogsägarna i ekologi och naturvård. I förra årets debatt beskrev jag litet grand vad som hände när jag var ute på en skogsdag som skogsägarna hemma anordnade. Där lade man verkligen ner stor energi på att marknadsföra naturvården och intresset för att bevara de häckningsplalser som kan finnas för sällsynta fåglar. Det är bra att det satsas pengar på sådan utbildning, och jag tycker alt del är viktigt att konstatera alt det också har gett resultat.

Egentligen har förståelsen och viljan alt göra någonting bra av naturen och av skogen funnits hela tiden, i varje fall hos de skogsägare som själva jobbar i skogen. De förslår att det är viktigt med utbildning och vill också att sådan skall anordnas.

Martin Segerstedts upprepning av och hänvisning till skogsstyrelsens

anslagsframställning slutade när han kom in på kalkning, för där stämde det

66 ju inte längre. Det skall jag inle gå in på, för det kommer Karin Starrin att

närmare utveckla litet längre fram. Men jag förstår att Martin Segerstedt inle Prot. 1988/89:95
läste vad skogsstyrelsen skrev i det fallet. 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Även när det gäller rennäringen kommer Karin Starrin att bemöta vad Martin Segerstedt hade att säga.

Anf. 58 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik:

Herr talman! Del är ett stort framsteg alt 5:3-bidraget har fått en ändrad innebörd, så att det kan användas för naturvårds- och kulturvårdsålgarder och att det klart sägs att det inle skall användas i hagmarker och lövskogsbestånd på ett sätt som står i konflikt med naturvårdsintressena. Det är elt stort framsteg för naturvårdsintressena och därmed för oss allihop, eftersom de intressena är allas våra gemensamma.

Nu menar Martin Segerstedt att därmed är vad som skett med 5:3-bidraget egentligen bara en kosmetisk förändring, men den uppfattningen delar inte jag. Bidraget har använts felakfigt - det medger också Martin Segerstedt -och de politiska partierna har inför valet lovat att avskaffa detta bidrag. Ett sådant löfte, givet utan avsikt att hållas, Martin Segerstedt, det kan man kalla för kosmetika i syfte alt dölja de verkliga avsikterna!

Bidraget har använts på ett sätt som inte var önskvärt, och vi har lovat att ta bort det. Låt oss då göra det och inrätta elt nytt bidrag som har fördelarna med det gamla men utan att ha dess nackdelar och som inte är kringvärvt av den misstänksamhet som alltid framöver kommer att råda när det gäller 5:3-bidraget på grund av det som har varit! Gör vi del, slipper vi tveksamheterna i fortsättningen.

Ett riksdagsbeslut med den innebörden skulle utgöra en garanti. Utan ett riksdagsbeslut kommer misstänksamheten att kvarstå- det kommer alltid att finnas en oro för att det som nu har ändrats åt rätt håll lika väl kan ändras tillbaka i för naturvården mindre gynnsam riktning.

Anf. 59 SVEN ERIC LORENTZON (m) replik;

Herr talman! Martin Segerstedt tar upp vårt förslag beträffande anslag lill försök med skogsmarkskalkning, som innebär överförande av medel från ell annat anslag. I princip och i sak är utskottet enigt om behovet av försökskalkning, det är vi på det klara med.

Majoriteten i utskottet förordar att regeringen skall avgöra ärendet. Är utskottet enigt i sak, kan jag inte förstå varför inte riksdagen kan fatta beslutet. Jag tycker att det är ett svaghetstecken av majoriteten att inte våga föreslå det.

Det talades i elt tidigare inlägg om att marken i västra Sverige är utsatt för kraffig försurning - bl.a. nämndes Laholmsbukten. Jag vill ge några sakupplysningar, för jag tycker inte att man får prata runt så som man gjorde här. Det gödslas ingen skog i södra Sverige. Det behövs inte. Problemet är att vi får enormt mycket luftburna föroreningar, och det tycker jag inte att man skall lasta skogsbruket för, utan det är någonting som hör hemma i en annan diskussion.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Anf. 60 MARTIN SEGERSTEDT (s) replik:

Herr talman! 5:3-begreppet har det talats om här. Därmed är vi inne på att definiera olika företeelser, och en sak som hjälper oss väldigt bra när det gäller att göra definitioner just inom skogsbruket är skogsvårdslagen.

Frågor rörande gles skog har i skogsvårdslagen kommit att behandlas i en paragraf som kallas 5:3. Där finns alltså definitionen. Vad man nu försöker göra här är att ta bort begreppet, för del står faktiskt så i reservationen. Det är begreppet 5:3 man skall ha bort. Men företeelsen finns ändå kvar, nämligen den glesa och skadade skogen.

I folkpartiets motion, som åberopas i hemställan i den reservation vi pratar om, beskrivs del utomordentligt bra vad som är gles och skadad skog som behöver tas bort. Eftersom man inte har samma möjligheter som man annars har att få en virkesfångst på området, skall man kunna få ett samhälleligt stöd för att få dit ny skog. Det är precis vad 5:3 handlar om, och det är vad ni har definierat. Därför menar jag att ni försöker att med någon sorts kosmetisk trolleriformel få bort 5;3-bidraget och kalla det någonting annat.

Så några ord om rennäringen. Det är riktigt, som det har sagls här, att en frysning kan innebära att man inte kommer fram på den väg man har tänkt sig, dvs. att ge ersättning per ren. Därför är det väsentligt att man har en större frihet i ett annat system när det gäller att ersätta rennäringen.

Jag kan tala om, att det finns många sätt att ersätta rennäringen. Det finns renstängsel och det finns andra åtgärder som rennäringen är i stort behov av och där man skulle kunna lägga över de ersättningar som man nu helt binder upp till att gälla enbart varje slaktad ren.

Anf. 61 ANDERS CASTBERGER (fp) replik;

Herr talman! Det kan verkligen ifrågasättas vad som är kosmetik här. Är det de ändringar som socialdemokraterna gjort när det gäller 5:3-bidragel eller är det när vi uppfyller människors önskemål och våra löften och verkligen avskaffar 5:3-begreppei och, som folkpartiet föreslår och mycket tydligt har angivit i reservation 33, i stället för 5;3-bidraget anvisar 50 milj. kr. för bidrag till ersättning av skadad skog och 30 milj. kr. för naturvårdsåtgärder i skogsbruket?

Vi har också i vår motion angivit att 5:3-bidragel bör avskaffas och ersättas med ett stöd som helt inriktar sig på glesa barrskogar och andra områden utan större värden för naturvården. Låt oss ändå komma överens om, Martin Segerstedt, att vad del handlar om här är att ta bort ett bidrag som har förfelat sitt syfte och inte utgör det stöd för naturvårdsåtgärder som vi kanske skulle önska. Låt oss göra någonting riktigt och förbätlra i stället för att så envetet hålla fast vid 5:3-begreppet, Martin Segerstedt, trots att ni avger löften om att avskaffa det.

Jag är väl medveten om att utskottets vice ordförande, socialdemokraten Hans Gustafsson, anser att man inte skall avge några löften före valet och att vi kollektivt borde komma överens om det. Men om vi ändå gör så -folkpartiet kommer kollektivt inte överens om del här med socialdemokraterna, det kan jag intyga - är det faktiskt upp fill oss att försöka se till, att vi också håller löftena. Det är konstrukfioner som Martin Segerstedt försöker sig på när han talar om kosmefik.

Anf. 62 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik: Prot. 1988/89:95

Jord- och skogsbruk, m.m.

Herr talman! Martin Segerstedt gör nu en repris på det som Lennart 12april 1989 Brunander sade för en timme sedan ungefär; han blandar nämligen ihop lagen och bidraget. Det är ingen här som har krävt att lagen och dess 5:3-paragraf skulle ändras. Ändringen avser det bidrag som kallas 5:3-bidraget och som har kommit att utnyttjas fel. Att avskaffa det bidraget förut.sälter på inget vis en ändring av lagen.

Jag förstår inle men beklagar djupt den presiigefylldhet som präglar socialdemokratin i det här avseendet. Jag tycker, som jag sade i mitt förra inlägg, att det faktiskt handlar om politisk trovärdighet, och jag skulle vilja uppmana socialdemokraterna alt hellre än att avge löften före valet, som ni sedan inte har för avsikt att hålla, avstå från det. Det misstroende och det politikerförakt som blir följden av det här beteendet drabbar det politiska systemet i vårt land över huvud taget, och jag tycker att det vore en vinst för alla politiska partier, om de partier som inte kan stå för sina löften lät bli att avge sådana.

Anf, 63 RAGNHILD POHANKA (mp) replik:

Herr talman! Jag blev bara apostroferad och ville betona det. Jag har ingen

replik här, eftersom jag tycker del är onödigt att upprepa del jag har sagt

förut. Jag står fast vid det jag har sagt.

Anf. 64 BERITH ERIKSSON (vpk) replik:

Herr talman! Oavsett om ersättningen ges per ren eller för renstängsel eller för andra saker är det konstruktionen att förhandlingar skall föregå beslut om bidragets storlek som är det vikfiga i den här reservationen. Det är det den handlar om.

Prisstödets vara eller inte vara verkar att vara en väldigt stor fråga, som vi säkert får anledning att återkomma fill i senare sammanhang här i riksdagen.

Anf. 65 MARTIN SEGERSTEDT (s) replik:

Herr talman! Nej, Berith Eriksson, del handlar faktiskt inte om det, utan just om ersättning per ren eller frihet att ordna den på annat sätt. Det är det som reservationerna handlar om och det är det vi skall gå och rösta om. Det är rätt väsentligt att man sätter sig in i vad frågorna egentligen gäller.

Jag kan vidare konstatera att jag inte har fått något svar på min fråga, vad ni egentligen är överens om när det gäller 5:3-bidraget. Är ni överens om att man skall kunna la bort gles, dålig skog och sätta dit nyplanterad riktig skog som passar på området? Det har jag inte fått något besked om, utan ni fastnar i någon sorts semantisk uppgörelse om vad det ena eller andra betyder.

Det är alldeles klart, såvitt vi vet nu, att alla kommer att vilja ha kvar avsikten med 5:3-bidraget, och del är ju en framgång. I övrigt gäller det bara att förändra själva uttrycket och begreppet, och det är faktiskt också vad man har skrivit.

Andre vice talmannen anmälde att Berith Eriksson och Ragnhild Pohanka
anhållit att fil) protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytteriigare
repliker. 69

Prot. 1988/89:95 Anf. 66 JENS ERIKSSON (m);

12 april 1989 Herr talman! Svenskt fiske upplever inte några glansdagar under socialde-

Jord- och skogsbruk m.m.

mokratisk regering. Därenfiot var de beslut som fattades 1978, när vi hade borgerlig regering, ett stort framsteg för näringen.

Den nuvarande majoriteten naggar litet i kanterna varje år, om den inte hugger stora stycken av en kaka som redan är alltför tunn.

Regeringen bjuder på fisk. Statsministern tvekade inle för ett par veckor sedan att skriva under EFTA-deklarationen i Oslo. Han var däremot inte beredd att tala om, hur han tänkt kompensera och klara fisket - om han nu tänker kompensera och klara det.

Nu har turen kommit till de fraktbidrag som tillkom när vi fick dumpningsförbudet i Östersjön för att vi skulle få en viss lönsamhet och för att ge fiskaren en viss ersättning för hans arbete med att skyffla och transportera foderfisk.

Vad som är mest osmakligt i hela historien är att fiskeristyrelsen som enda motiv för överförande av medlen till andra ändamål använder metoder där både trovärdigheten och hederligheten kan ifrågasättas.

Det är inte så som fiskeristyrelsen uppger, att fraktbidrag utgår från fiskprisregleringen. Det vet fiskeristyrelsen. Så okunnig är man inte på fiskeriverket.

Att sedan jordbruksdepartementet sväljer de falska uppgifterna är också ganska märkligt. Det är ju där man författar fiskprispropositionen.

Jag är mycket förvånad över att fiskeristyrelsen så totalt vilselett jordbruksministern. På departementet borde man ju veta vad man skriver. Eller lever fiskeristyrelsen och departementet i den tron alt ingen annan vet vad som gäller? I så fall tar de fel.

Jag hävdar att det är under ett statligt verks värdighet och att det är ohederligt att under falska påståenden beröva fisket ett stöd som behövs och säkerligen kommer att behövas, eftersom konjunkturerna när det gäller mjöl och olja går upp och ned.

Vi har ju i dag ett system där de pengar som inte förbrukas som fraktbidrag får disponeras av fiskeristyrelsen till annat. Med det borde man ha låtit sig nöja. Det hade gagnat samarbetet mellan fisket och fiskeriverket.

Det kan noteras att föregående budgetår utnyttjades endast litet över 200 000 kr. Resten gick fill annat.

Jag yrkar bifall fill reservation nr 50.

Riksrevisorerna hade föreslagit att fiskberedningslånen skulle slopas. Fiskerilånen och fiskberedningslånen har ju varit sammankopplade på sådant sätt att det har varit möjligt att flytta över medel från del ena ändamålet till del andra. När nu fiskberedningslånen slopas försvinner 10 milj. kr. från det sammanlagda fillgängliga beloppet.

Från moderat håll har vi motionerat om att beloppet för fiskberedningslån skulle överföras till fiskerilånen. Då hade pengarna funnits kvar. Det skulle ha betytt en förstärkning, som varit väl behövlig för alt läcka den ökning av länebehovet som ökade priser på fiskebåtar och skepp inneburit.

Vid utskottsbehandlingen föreslog folkpartiet och, tror jag, också centern
att 5 milj. kr. av de 10 skulle gå till forskning och 5 milj. kr. till fiskerilån.
70 För att kunna lösa frågan och möjligen få någon ökning ställde vi oss från

moderat håll bakom det förslaget. Förslaget fick inte majoritet. Inte bara Prot. 1988/89:95 socialdemokraterna gick emot en höjning av beloppet för fiskerilån utan 12 april 1989 tyvärr också både miljöpartiet och kommunisterna.

Det borde vara angeläget, inte bara för de tre borgerliga partierna, att '

behålla ett svenskt fiske på en något så när acceptabel nivå. Vi har snart inget annat sjöfolk i Sverige än fiskare. Vi behöver fiskarnas kunskaper, deras båtar och deras utrustning. Det är egentligen bara fiskare som klarat av att hitta och följa en ubåt. Vi behöver fisket för alt behålla skärgården levande, för vår folkförsörjning och för vårt försvar.

Det är därför som vi på moderat håll ser det så angeläget att svenskt fiske stöds och hålls på en sådan nivå att service av olika slag blir lönsam och kan fungera längs vår långa kust.

Jag yrkar bifall fill reservalion nr 51.

När riksdagen genom beslutet om fritt handredskapsfiske på södra ostkusten konfiskerade vattenägarnas urgamla rätt till fisket var vi moderater motståndare till detta. Den ersättning som utgått har endast gällt dem som sålt fiskekort eller arrenderat ul sina vatten. Således har den som själv utnyttjar sina vatten, s.k. skärgårdsfiskare, ingenting fått.

När vi inte kan ändra beslutet är vi i varje fall på moderat håll beredda att stödja krav på ersättning fill dem som drabbats och som frånrövats sin enskilda egendom. Vi säger därför i ett särskilt yttrande, liksom vi sagt i vår fiskemotion, att då intrång och förluster värderats är vi beredda att inom rimliga gränser anslå medel för ersättning av de förluster som drabbat den enskilde ägaren genom konfiskationen av hans rätt till fiske.

Till sist, herr talman! Företrädare för jordbruket har uttalat sin oro inför framtiden på grund av överenskommelsen inom GATT. Det är inte så märkligt. Svenskt fiske och dess företrädare känner inte mindre oro inför framtiden efter statsministerns underskrivande av EFTA-deklarationen om full liberalisering av handeln med fisk och marina produkter.

Fiskerinäringen har i motsats till jordbruket inte fått några löften eller några garanfier för framfiden. Jag fick inga svar på mina frågor till statsministern den 23 mars här i riksdagen. Jordbruksministern har mig veterligt inte kommenterat uppgörelsen. Vad betyder full liberalisering? Island tolkar uttrycket så, att allt stöd skall bort medan dess stöd i form av skattelättnad skall få vara kvar. Norge räknar med att ha stödet kvar. Vad tänker vår regering? Det vet vi inte. Del som vi vet är att man i dag naggar ytterligare på fiskets stöd. Det är därför inte så underligt att vi känner oro för framtiden.

Hur blir det efter den 1 juU 1990? Ett klarläggande av vad regeringen menar med full liberahsering vore värdefullt. Elt besked får inte dröja alltför länge.

Jag yrkar bifall också fill de reservationer i övrigt som avgivits av moderata ledamöter.

Anf. 67 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik;

Herr talman! Det är möjligt att jag missförstått Jens Erikssons anförande,
och i så fall ber jag om ursäkt, men jag uppfattade alt han i sitt inlägg räknade
in vpk i den majoritet som inte vill bevilja fortsalla lån lill fiskerinäringen. 71

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Om jag uppfattade honom rätt, vill jag påpeka att vpk i reservation 52 har anfört att vi anser att dessa lån skall utgå med samma belopp som hittills, dvs. 10 milj. kr. Jag vill också tala om att för den händelse att vi inte får kammarens bifall till den reservationen, har vi för avsikt att stödja reservation 51, som likaledes rör lån till fiskerinäringen, men med lägre belopp. Den eventuella majoritet som skulle finnas emot detta skulle bestå av socialdemokraterna och miljöpartiet.

Anf. 68 JENS ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! Jag har uppfattat vpk;s reservation så, att ni vill att fiskberedningslånen om 10 milj. kr. skall behållas, medan mitt förslag och reservationen går ut på att i stället fiskerilånen skall höjas. Jag noterar med tacksamhet all vpk är berett att stödja vår reservation om er faller. Del blir ett myckel bra stöd.

Anf. 69 KARIN STARRIN (c):

Herr talman! De två betänkanden från jordbruksutskottet som vi i dag skall behandla överlappar varandra. Jag vill anmäla att vi kommer att ta upp frågan om skogskalkning under överläggningen om miljöbetänkandel.

Det som inte skulle kunna hända har hänt... Jag tänker inle på något sätt vara ironisk i den mycket allvarliga fråga som jag tänker la upp, nämligen Tjernobylolyckan och dess konsekvenser. Tjernobylolyckan fick många alt förslå allvaret när teknikens fullkomlighet inle håller. Hur skall vi kunna leva med en produktion som bygger på en teknik som förutsätter att man håller sig helt avskild ifrån allt liv, en teknik som bygger pä att inga misstag och inga felaktiga bedömningar och beräkningar får göras?

Tjernobylolyckan fick mycket allvarliga konsekvenser för stora delar av vårt land, inte minst för oss i Gävleborgs län. För många människor har olyckan inneburit helt ändrade livsmönster. Att vi då så här lång tid efter olyckan fortfarande inte har kontroll över olika effekter är helt otillfredsställande. Vi måsle komma till rätta med den otrygghet som ovisshet skapar. Vi måste få veta vad som händer med fisk, rådjur, älgar etc. Vi måsle få veta vad som händer med naturen, och vi måste få veta vad som händer med människan, om hon äter av strålutsalt föda.

Hur kan utskottets majoritet nöja sig med att, som den gör i sill betänkande, konstatera: "Om hänsyn tas endast lill hälsoeffekterna av olyckan - vilka enligt institutets bedömning i stort sett är försumbara - finns det i och för sig anledning att hålla undersökningsverksamheten pä en jämförelsevis låg nivå." Hur kan man acceptera en sådan skrivning?

Statens strålskyddsinstitut konstaterar att stråldoserna som uppmätts inte skall överdrivas, men det säger klart ifrån att del är mycket angeläget att klarhet kan skapas beträffande de myckel varierande strälmängder som mätts upp. Del är oerhört angeläget, framhåller SSI, all man har en komplett uppföljning.

Tjernobylolyckan har kostat Sverige ungefär 1 miljard kronor, dels i olika ersätlningsbetalningar, dels i mätning, forskning etc. Här är del naturligtvis oerhört viktigt att man utifrån en kunskap som man redan har skaffat sig bygger vidare, så att man kan få en komplett kunskap. Olyckor kan ju hända

igen. Vi säger inte alt de skall hända, men så kan bli fallet. Prot. 1988/89:95

Fortsatt intensiv forskning måste kunna bedrivas inom tre olika områden, 12 april 1989
som naturligtvis också måste samordnas med varandra; hälsoeffekter på ' "■

människan, effekter på livsmedel, som fisk, rådjur, ren och älg, samt " '

förändringar i ekosystemet. Statens strålskyddsinstitut och länsstyrelsernas miljö- och hälsoskyddsenheter måste få bättre resurser att skapa den trygghet som vi människor har rätt att känna. SSI ser klart att ett sådant behov finns, men har tyvärr inga resurser för att möla del.

Jag yrkar bifall till reservation nr 13.

I mom. 22 tas frågan om ändrad anslagskonstruktion för prisstöd till rennäringen upp. Flera av de tidigare talarna har tagit upp denna fråga, och vi vill från centerns sida påstå att en viss eftersläpning har skett i frågan om prisstödet till rennäringen. Nivån är dessutom låst så att rennäringen inte har någon möjlighet att föra reella förhandlingar med staten. Detta förfaringssätt accepteras inte av lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd eller Svenska samernas riksförbund. Prisförhandlingen blir nu i verkligheten en fördelning av en ersättningsnivå som redan är bestämd.

Jag kän inte förstå vare sig Åke Selberg eller Martin Segerstedt, som säger alt rennäringen själv har möjlighet att styra stödet. Nivån är ju satt, och det är nu enbart fråga om en fördelning. Det kan inte vara tillfredsställande. Glädjande nog hör jag här i debatten i dag att även folkpartiet har förstått innebörden av detta beslul, så att vi får majoritet i kammaren - del är bra.

Tjernobylkatasirofen har drabbat också rennäringen. Hittills har rennäringen ersatts för de skador som har uppstått. Årets budgetproposition kan tolkas sä att nästa budgetår är det sista som ersättningen utgår. Delta skulle vara mycket olyckligt, eftersom det fortfarande råder stor osäkerhet och ovisshet, som jag redan har varit inne på. Det är helt nödvändigt att riksdagen klart uttalar att ersättning skall utgå så länge ersättningsberättiga-de skador och förluster föreligger.

Jag yrkar bifall till reservation nr 16.

Herr talman! Detta är viktiga och allvarliga frågeställningar, som jag nu förutsätter all riksdagen får en bättre kontroll över.

Anf. 70 MARTIN SEGERSTEDT (s) rephk:

Herr talman! Rennäringen har återigen tagits upp. Det framställs i denna debatt som om det nu skulle vara fråga om att återgå till en förhandlingsordning som gällde tidigare, men sä är det inte. Det var också tidigare regeringen som fastställde summan, men det var antalet renar som påverkade hur stort bidraget blev. Det visar att det inte alls är fråga om att återgå till någon typ av förhandlingsordning utan enbart om att göra hela systemet än stelare.

När det gäller ersättning för Tjernobylkatastrofen har utskottet förtydligat propositionen på den punkten, sä att ersättning kommer att utgå också i framtiden.

Anf. 71 KARIN STARRIN (c) replik:

Herr talman! Jag vill då bara förlänga frågan: Håller Martin Segerstedt
med om att de som för dessa förhandlingar, dvs. rennäringens företrädare
och lantbruksslyrelsen, inte heller tycker om den nya ordning som eventuellt 73

kommer alt beslutas?

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Anf. 72 KAJ LARSSON (s):

Herr talman! Jag tänkte ta upp fisket, som behandlas i betänkandet, och göra några kommentarer till reservationerna 44-55.

Situationen för det svenska fisket är gynnsam om man tittar på fångstkvan-titelen jämfört med tidigare år. Förra året ökade den totala fångsten från 190 000 ton 1987 fill 225 000 lon 1988. Under den första delen av 1989 har fångsterna fortsatt att öka jämfört med samma period 1988. Det kan också noteras att torskfisket har ökat från 43 000 lon 1987 till 50 000 lon 1988. Samfidigt skall noteras att denna milda vinter kan ha bidragit till ett mer kontinuerligt fiske.

När jag lyssnade fill Jens Eriksson tidigare i dag fick jag nästan intrycket att det var nattsvart för fisket. Han målade också ut att det med den socialdemokratiska regeringen inte fanns mycket hopp.

Jag häller med om att det inte är problemfritt för del svenska fisket. Det finns problem, och jag skall nämna några.

Den miljöförändring som har skett och sker i haven är naturligtvis till nackdel för fisket. Balansen i fiskbeståndet har rubbats. Den algblomning som skedde förra sommaren var inte en engångsföreteelse - den kommer säkert fillbaka. Vi har rubbat klimatet i havet genom föroreningar, tillförsel av näring, osv. Detta rättas inte till på en dag, en vecka, en månad eller ens ett år. Nej, det tar mycket lång tid. Bromssträckan är med andra ord mycket lång, 10, 15 eller 20 år. Självfallet kommer detta att påverka inte bara det svenska fisket utan också fisket i de nordiska länderna.

Vi har i Sverige i dag jämfört med förra året en bättre beredskap och varningssignaler när det gäller algblomningen. Genom samordning av undersökningsfartyg och vattenprovtagning bör vi inte, om situationen kommer tillbaka, bli tagna på sängen. Andra problem som jag ser är dels dimensioneringen av svenska fiskeflottan, dels avsättningen av fisk lill svenska hushåll.

Tekniken inom fisket har genom åren också förändrats. Större, modernare och snabbare båtar med längre gångavstånd samt bättre, moderna fiskeredskap gör att haven nästan dammsugs på fisk. Det ställs krav på lönsamhet, större och kostsamma fartyg och redskap. Allt detta skall betalas, och det gör att fisket måste bedrivas nästan alla dagar i veckan. Den fisk som egenfiigen inte borde tas upp utan borde få vara kvar i havet, dvs. mindre fisk, åker med av bara farten.

Med denna intensiva fiskning och havens dåliga kondition finns det anledning att oroa sig för framtidens fiske. Lägger man därtill de svenska hushållens dåliga intresse för färsk fisk, gör del inte situationen bättre.

Ett annat problem är laxen i Östersjön. Lax finns, men beståndet av den nalurproducerade laxen har kraftigt minskat. Därför har fiskeristyrelsen utarbetat förslag för att minska fisket av lax, och detta förslag remissbehand-las för närvarande.

Jens Eriksson nämnde i sitt anförande att det vid statsministermötet i Oslo nu i vår träffades en överenskommelse om att fiskhandeln skall liberaliseras den 1 juli 1990. Jag kan tillägga all Finland fick behälla skyddet för strömming och lax och skall före 1993 presentera en fidtabell för hur detta skall trappas ned.

Kvar står dock en kinkig fråga, och det är hur det skall bli med den svenska prisregleringsavgiften, som finansierar hela prisstödet till fisket. Prisregleringsavgiften är ett stöd till fisket och tas ut även på import. Den ändrar konkurrensförhållandena till svensk fördel och kan därför inte anses förenlig med konventionen. Om fisket skall ha fortsatt stöd måste således en annan finansieringskälla sökas.

Herr talman! Visst finns det orosmoln över fisket, men jag tror, Jens Eriksson, att en kraftfull socialdemokratisk polifik löser problemen. Vi är medvetna om att fiskenäringen har stor betydelse, både för att förse människor med föda och för att ge sysselsättning i mänga glesbygder.

När man läser reservationerna till betänkandet kan man få intrycket att höjda budgetmedel till näringen löser hela problematiken. Det gör de inle -annat än möjligen kortsiktigt. Del kan jämföras med att pinka i byxorna - det är skönt för stunden men blir ganska snart obehagligt.

Vi måste med andra ord få haven i bra kondition. Vi måste få en bättre balans med fisket och fiskbeståndet och få svenska hushåll all äta mer fisk. Med den målsättningen tror jag att vi skall klara framtiden.

Herr talman! Jag skall nu gä över till att kommentera några av reservationerna om fisket. Folkpartiet vill i reservation nr 44 höja anslaget till fiskeristyrelsen med 300 000 kr. för fortbildning av yrkesfiskare. Jag skulle vilja säga att yrkesfiskarna i likhet med andra yrkesgrupper själva bör bekosta sin fortbildning. Vid den kuststräcka som jag kommer ifrån fungerar det så alt man åker upp till Kalmar och utbildar sig i tre fyra veckor. Sedan åker man hem och fiskar samtidigt som man fortsätter utbildningen hemma. Man går sedan tre, fyra veckor på en inlensivulbildning. Sedan fortsätter det så här. Jag menar att möjligheten finns och att det inte bör vara något speciellt.

I reservation nr 45 vill vpk öka anslagel lill fiskehamnar med 2 milj. kr. Jag anser att med den utveckling som har skett mot större fiskefartyg och behov av rationell utrustning m.m. i hamnarna, spelar inte fiskehamnsbidragen någon nämnvärd roll i dag. Kostnaderna för hamnarna är nämligen så stora. Många hamnar används dessutom i allt större utsträckning för fritidsbåtar. Ägarna till dessa båtar har möjlighet att via betalning av avgifter medverka till underhållet av hamnarna.

Reservationerna nr 46 och 49 upptar katastrofskydd, katastroffond och stöd till Hallands fiskare. Inom ramen för nuvarande regler finns möjlighet att erhålla skrotningsbidrag vid avveckling av fiskeföretag samt bidrag till åtgärder till annan fiskeinriktning. Via arbetslöshetskassan kan stöd också ges. Dessutom står övriga arbetsmarknadspoliliska medel till förfogande.

I reservation nr 50 vill moderaterna införa fraktbidrag - som Jens Eriksson var uppe och pläderade för - om 500 000 kr. för transporter av foderfisk mellan ostkusten och fabriken pä västkusten. Pristilläggen gick in och, enligt vad jag vill påstå, ersatte fraktbidragen för att stimulera fill foderfiske och ett direkt stöd till fiskarna. Att därtill subventionera verksamheten i en enskild industri är inte lämpligt. Fraktbidragen bör därför, sedan prisfilläggen infördes, slopas.

De tre borgerliga partierna vill gemensamt i reservalion nr 51 höja summan till fiskerilån frän 40 milj. kr. till 45 milj. kr. Vpk;s uttalande oroar

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

mig litet grand. Med den utveckling som har skett i fråga om kreditmöjligheter och kreditvillkor på den allmänna kreditmarknaden, finns det inte, såsom vi bedömer det, någon anledning att i dag öka fiskerilånen. Den summa som anslås får anses vara väl anpassad till behovet av förnyelse av fiskeflottan, med särskild inriktning på den Östersjöbaserade flottan.

Vpk vill i reservation nr 52 att anslaget till fiskberedningslån skall vara kvar. För det ändamål som beredningslånen är avsedda, nämligen för utveckling av nya produkter m.m., har fiskerinäringen inle visat något intresse. Trots detta vill vpk i sin reservalion att anslaget skall vara kvar. Fiskeristyrelsen har det senaste året anhållit om att få omdisponera dessa medel.

När det gäller bidrag lill fiskevård kan sägas att det finns alla möjligheter för fiskvattenägarna själva att genom avgifter för upplåtelse finansiera fiskevård. Därmed har jag också kommenterat reservafion 53 och 54.

Till sist vill jag ta upp reservation 55 av vpk om fiskeplanering. Jag tycker alt vpk och Annika Åhnberg som har skrivit reservationen skall göra elt studiebesök på fiskeristyrelsen i Göteborg och ta del av fiskeplaneringen och planeringen av den verksamhet som fiskeristyrelsen bedriver. Det är självklart all fiskeristyrelsen som underlag för sin verksamhet och för sin anslagsframställning måste göra bedömningar av utvecklingen och av de åtgärder som måste vidtas. Fiskeristyrelsen publicerar sina bedömningar i måldokument och i form av skriftliga verksamhetsplaner. Däremot kan man naturligtvis diskutera om det skall ske förändringar och förbättringar på dessa områden. Vi har dock en fiskeristyrelse som i dag bedriver denna verksamhet.

Herr talman! Med det anförda som underlag yrkar jag avslag på reservationerna 44—55 samt bifall till hemställan i jordbruksutskottets betänkande 1988/89:12 avseende fiske, mom. 70-91.

Herr talman! Betänkandet behandlar även avsnitt om livsmedelskontroll, utbildning och forskning. Jag tänkte även säga något om detta. När det gäller livsmedelskontrollen har regeringen - vilket också framgick tidigare i debatten i dag - framlagt en proposition med förslag till avsevärda förbättringar. Livsmedelsverket får förstärkta basresurser och kommunernas provtagningar och undersökningar kommer att finansieras genom avgifter. Propositionen är ännu inte färdigbehandlad, utan den finns i jordbruksutskottet.

I centerns och miljöpartiets reservation nr 59 vill man öka anslaget fill djurskyddsfrämjande åtgärder med 1,5 milj. kr. Att finna alternativa metoder så att man inte behöver använda djur tror jag inte bara är en fråga om pengar. Tiden och utvecklingen måste också vara med. Enligt CFN:s, centrala försökdjursnämndens, senaste utgåva av stafistik har användandet av försöksdjur minskat med 23 % sedan 1983. Del finns metoder som l.ex. in vitro-metoden som kan ersätta djur. Metoden innebär att man odlar bakterier i behållare. Denna metod ger dock enligt experterna inte elt fullständigt säkert resultat. Däremot säger man att man om 1-2 är har kommit mycket längre och dä kan användandet av djur minskas ytterligare. Med andra ord går den här utvecklingen mycket snabbt framåt.

Vad som framförts i motionerna 60 och 61 om forskning och utbildning

samt slatskonsultljänst yrkar jag avslag på med den motivering som framgår Prot. 1988/89:95
av utskottets betänkande. 12 april 1989

Herr talman! Jag yrkar avslag på reservationerna 56-61 samt bifall till hemställan i utskottets belänkande nr 12 avseende mom. 92-123.

Jord- och skogsbruk, m.m.

Anf. 73 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr talman! När Kaj Larsson började sitt anförande om fisket så beskrev han de problem som finns med miljöförstöring, ulfiskning osv. Han talade Om att det var något som inte var bekymmersamt bara i dag, utan för en mycket läng tid framöver. Det tyder på att alll inte är som det skall vara. Det borde ha gjorts mer, och det borde ha gjorts saker och ting som regeringen inte har tänkt på.

När Kaj Larsson kom till slutet av sitt anförande konstaterade han ändock att det nog blir bra bara vi får ha en socialdemokratisk regering. Jag tror inte att fiskarna blev särskilt myckel lugnare av del. Vi har ju en socialdemokratisk regering nu, och det har inle blivit bättre, snarare tvärtom.

Från centerpartiets sida har vi begärt ett kataslrofskydd för fiskarna, för alt man skall komma till rätta med just de bekymmer som Kaj Larsson beskrev så bra. Del här är ingenfing som läker med en gång, utan del är ett bekymmer som vi kan få ha under ganska läng tid framöver. Del vore dä rimligt att de som lever på att la upp fisk ur havet och sälja till svenska invånare också skulle ha ett skydd så att de kan överleva de bekymmer som från och till uppstår. Utskottsmajoriieten har dock inte velat gå med på det.

Jag skulle vilja fråga Kaj Larsson varför ni inte vill göra det. Är det inte angeläget att de som sysslar med fiske finns kvar om 5,10, 20 år? Är det inte viktigt att någon vågar satsa på detta? Med den osäkerhet som finns kanske man inte vägar göra det.

Samma resonemang kan föras även när det gäller fiskerilånen. Det är angeläget att det finns lånemöjligheler så att de som vill satsa också kan göra det. Nu har vi ju gått med på att man har tagit bort dessa fiskberedningslån, precis som revisorerna har föreslagit. Men i den här budgetpropositionen föreslär regeringen lån, och utskottet går med pä det. I det betänkande som vi nu har fått om priserna på fisk, skriver regeringen att del vore angelägel alt vidareförädling av den svenska fisken kunde bli mer långtgående än den är i dag. Det är just detta som dessa fiskberedningslån skulle syfta till. Men dem har man tagit bort. Det som sägs går alltså inte ihop.

När det gäller de alternativa metoderna för djurförsök är väl det som Kaj Larsson sade riktigt, nämligen att den frågan håller på all beredas. Det är inte obetydligt om man kan få ekonomiska resurser för all fortsätta att satsa på detta och göra tester sä att man får fram sådant som häller. Det är viktigt att denna reservation verkligen vinner.

Anf. 74 JENS ERIKSSON (m) replik;

Herr talman! "Jens Eriksson svartmålar" säger Kaj Larsson. Jag undrar vem del är som svartmålar? Kaj Larsson talar om en överdimensionerad fiskeflotta, trots att vi har kvoter så att det räcker för de 500 skeppen och fiskebåtarna. Han talar också om vattenkvaliteten. Jag gläder mig åt alt vattnet i Kattegalt, Skagerrak och Östersjön har bytts ut under vinterns

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

stormar. Kaj Larsson talar också om hotade laxbestånd. Kaj Larsson borde veta att laxbeståndet ännu inte är hotat. De naturreproducerande stammarna som är hotade är inte i laxbestånd i Östersjön. Det beståndet är för närvarande bra.

Jag tar upp sådant fill diskussion som man kan göra något åt. Man kan låta bli alt tafsa och nagga i kanterna varje är på del lilla stöd som det svenska fisket får. Om detta är att svartmåla, kan jag hälla med om att jag nu svartmålar.

När del gäller Oslodeklarationen undrar Kaj Larsson hur det kan komma att gå med pristillägget. Det enda som EFTA-länderna tycks vara eniga om är, att den svenska prisregleringsavgiften skall tas bort. Avgiften är inle i enlighet med de regler som gäller inom EFTA. Jag tar det som ett löfte från socialdemokraternas företrädare här i kammaren all detta skall kompenseras pä annat sätt. Jag skall kontrollera vad det står i protokollet.

Kaj Larsson säger alt fraktstödel skall tas bort och ersättas av ett pristillägg på foderfisk. Det är inte sant. För tredje året i rad har vi ett avtal om prisfillägg på foderfisk. Fraktstödet skall tas bort den 1 juli i år. Jag påslår fortfarande att man har gjort detta under falska förespeglingar frän fiskerislyrelsens sida. Jag beklagar att man i utskottet godtog de skäl som styrelsen angav.

När det gäller fiskerilånen är jag i dag tveksam till, med tanke på den lönsamhet som finns inom fisket, att man kan låna pengarna pä den öppna marknaden. Det är inte så bra ekonomi. Kaj Larsson säger samiidigi att fiskare sliter alla dagar i veckan. Då är det inte lätt att finansiera genom lån på den öppna marknaden. Det är därför vi har fiskerilånen. Detta är också en del av stödet till det svenska fisket.

Anf. 75 ANDERS CASTBERGER (fp) replik;

Herr talman! Kaj Larsson talar i sitt inledningsanförande om alla de svårigheter och utmaningar som yrkesfiskarna står inför. Han beskriver på ett vällovligt sätt de möjligheter som också skulle finnas. Men folkpartiets analys av detta leder lill satsningar på fiskarna. Det leder lill satsningar på fiskeristyrelsen. Det leder till satsningar på lån och ytterligare vidgade möjligheter för de näringsidkare som yrkesfiskarna utgör. Vi behöver dem, och de behöver på olika sätt ett stöd.

I Kaj Larssons analys blir allt vad regeringen gör bra. Något därutöver behövs inte. Med mycket krumbuktande har man medgivit att 5 milj. kr. skulle kunna gå till forskningen.

Det är möjligt att Kaj Larsson förbisåg alt han i sill inledningsanförande nämnde alt yrkesfiskarna minsann jobbar alla dagar i veckan. Detta är en bakgrund till just att det inte är möjligt för de flesta yrkesfiskare alt vara med och delta i de utbildningar som erbjuds utöver de ordinarie utbildningslinjerna. Det är brist på insikt frän Kaj Larssons sida, eller möjligen tror han sig lura oss på något sätt, när han talar om att vårt förslag om 300 000 kr. ytterligare till utbildning skulle vara för fiskarna själva. Dessa pengar skulle ge fiskeristyrelsen ytterligare resurser att producera och erbjuda just den yrkesutbildning som yrkesfiskarna skulle kunna la del av. Det är del som är sanningen bakom vårt tilläggsförslag pä 300 000 kr. Detta är välmotiverat.

och det är något som Kaj Larsson borde gå med på - i stället för att raljerande tala om att "pinka i byxorna" och säga att det möjligen skulle vara skönt för stunden men inle löser problemen långsiktigt. Delta tyder faktiskt på en brist pä insikt om naturens förlopp.

Kaj Larsson får gärna fortsätta att "pinka" på fiskarna, eller möjUgen i sina byxor. Men för folkpartiets del handlar det om något mycket mera allvarligt, nämligen att se till att de medel som frigörs genom att fiskberedningslånen tas bort kan användas lill något annat. Del innebär inte att vi utökar anslagen. Det innebär att vi använder de pengar som hittills redan har funnits. Det är fiskarna värda.

Anf. 76 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) rephk:

Herr talman! Kaj Larsson ville ge mig ett gott råd, och jag är allfid mottaglig för goda råd. Det är självklart att jag skall försöka göra ett studiebesök på fiskeristyrelsen, som Kaj Larsson föreslog. Men jag kan försäkra Kaj Larsson att jag redan förstår att fiskeristyrelsen gör planer för verksamheten. Det brukar myndigheter göra. Det som avses i vår reservalion är inte myndigheternas planering, utan ett beslut på den övergripande polifiska nivån i den här församlingen. Visserligen har vi självständiga myndigheter i vårt land, men en viss polifisk styrning kan väl ändå vara önskvärd. Det som avses i vår reservation är just en sådan politisk övergripande diskussion när det gäller fiskerinäringen. I avvaktan pä en sådan övergripande plan för fiskerinäringens framtid anser vi inte att några större förändringar skall göras, särskilt inte sådana förändringar som innebär neddragningar av medel och stöd till fiskerinäringen.

Kaj Larsson tog upp livsmedelskontrollen. Jag vill då upprepa det som jag sade i mitt första anförande, nämligen att reservation 56, som vpk står bakom, innebär alt medel via stadsbudgeten avsätts till livsmedelsverket. På sä sätt kan vi garantera oss att den förbättrade livsmedelskontrollen bhr förverkligad redan i år, oavsett om regeringen eventuellt får bakläxa på det förslag till avgiftssystem som har lagts. Jag vill uppmana Kaj Larsson och övriga ledamöter som är angelägna om en förbättrad livsmedelskontroll att rösta för bifall fill reservation 56.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Anf. 77 KAJ LARSSON (s) replik:

Herr talman! Den här debatten har pågått hela dagen, och snart händer kanske det som jag talade om i mitt inledningsanförande.

Herr talman! Lennart Brunander sade att jag hade nämnt att alla problem skulle lösas bara vi fick ha en socialdemokratisk regering. Jag menar att det inte bara är en socialdemokratisk regering, Lennart Brunander, utan också den socialdemokratiska politik som regeringen för som är tryggheten.

När det gäller frågan om fiskerilån, som flera talare berört, måste vi vara medvetna om att lånen bara är en liten del av vad ett helt fartyg kostar. Jag tror att man i dag får 1,5 milj. kr. i län. Räntekostnaden är cirka två tredjedelar av diskontot - del är i och för sig mycket posifivt. Det som sker i dag är investeringar i stora fartyg som fordrar mycket privata pengar. Detta leder lill att fiskarna måste fiska intensivt. Det var detta jag försökte beskriva när jag sade att fiskarna var ute och fiskade alla dagar i veckan. Det är alltså för att få det att gå runt.

Prot. 1988/89:95 12apri]1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

I mitt anförande sade jag att det måste bli en balans. Har vi rätt sammansättning av fiskeflottan i dag? Det är inte bara antalet båtar som är det viktiga, utan det är kapaciteten. Jag menar att det nästan är en överkapacitet i dag, att vi plundar haven för hårt.

När jag, Jens Eriksson, talade om lax nämnde jag just della med den naturproducerande laxen och ingenting annat. Jag sade att det var den som utgjorde problemet och som hade föranlett fiskerislyrelsens utredning.

När det gäller fiskberedningslån är det ju inle beredningsindusirin som har problem i dag. Den har inte efterfrågat dessa lån eller utnyttjat dem. Därför vill man nu omdisponera beredningslånen. När det inte finns användning för rubricerade lån, skall man inte ha dem kvar. Man skall inte ha 10 milj. kr. disponibla för fiskberedningslån i slutet av budgetperioden. Då skall dessa medel i stället omdisponeras till fiskerilån.

Jens Eriksson sade att när det gäller EFTA bör stödet vara kvar. Jag vet att detta är ett problem, men jag har inte på något sätt utlovat att någonting annat skall komma i stället. Om stödet skall vara kvar för fiskerinäringen, måste vi finna någon annan väg - jag sade om.

Anf. 78 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr talman! Hörde jag rätt, Kaj Larsson, att nu när vi inte behöver fiskberedningslånen, skall de omdisponeras till fiskerilån? Men det har inte regeringen gjort, ulan man har försökt att behålla dessa 10 milj. kr. och tagit bort dem från fisket.

Nu fick vi fill stånd en överenskommelse i jordbruksutskottet, som innebär att 5 av dessa 10 milj. kr. skulle gå till forskning, vilket jag tycker är bra. Men de övriga 5 milj. kr. håller ju socialdemokraterna fortfarande borta från fisket. Nu sade Kaj Larsson att de skulle styras om till fiskerilån, men det var väl inte meningen.

Kaj Larsson svarade inte på mina frågor om katastrofskydd och fiskarnas bekymmer i det sammanhanget, utan han hänvisade till att del inle bara är en socialdemokratisk regering som behövs, det behövs också en socialdemokratisk politik. Jag vill fråga Kaj Larsson: När tänker ni ta fram den polifiken?

Anf. 79 JENS ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! Kaj Larsson sade att de lån som beviljats utgör en liten del av vad ett fartyg kostar. Det är alldeles rikfigt. Stödet är alltså litet, men det är ändå ett stöd som har stor betydelse för den som skall etablera sig eller som skall skaffa sig en ny båt.

De stora båtarna hör inte hemma i del här sammanhanget, eftersom de inte tar några fiskerilån. Båtar på över 100 bruttoton får inga fiskerilån. Om båtarna inte byggs i Danmark och där får förmånliga lån med räntor på 5-6 %, kan fartygskreditsinstitutet betala ut lån som är förmånligare än lån på öppna marknaden. Stora fartyg får inga fiskerilån, utan de är avsedda för del mindre tonnaget, eftersom medlen i anslaget är så begränsade.

Att fiskberedningslånen inte utnyttjades var ju bara till fördel, för då kunde man föra över dessa pengar fill fiskerilån eller fiskberedningslån, eftersom medlen var överförbara till olika ändamål. Nu går fisket miste om de 10 milj. kr. som inte utnyttjades. Om de skulle behövas igen till

fiskberedningslån, finns de inte längre kvar. Det rör sig om en avtappning på 10 milj. kr. för näringen som blir följden av detta beslut. Det är inte så underligt att socialdemokraterna förordar detta. Det är inte mer än tre år sedan dä det låg ett förslag pä riksdagens bord som innebar att fiskerilånen skulle slopas helt och hållet. Nu går socialdemokraterna pä samma linje. Man får aldrig mig till att tro att det är socialdemokratisk politik som är bra för fisket. Det får Kaj Larsson och möjligen hans parfibröder vara ensamma om att tro.

Jag uppfattade kanske Kaj Larsson fel när han sade att man skall skaffa pengar pä annat sätt. Jag skall se efter närmare i det protokoll som kommer, men jag tolkade Kaj Larsson som att om man tar bort prisregleringsavgiften, måste man se till att man får pengar pä annat sätt.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Anf. 80 KAJ LARSSON (s) replik:

Herr talman! I slutet av mitt förra inlägg sade jag att om fisket skall ha fortsatt stöd - jag sade om - måste således annan finansieringskälla sökas.

När det, Lennart Brunander, gäller fiskberedningslånen sade jag att vad som förevarit är att industrin inte har utnyttjat dessa lån. Därför vill fiskeristyrelsen omdisponera pengarna. När lån inte utnyttjas fill det som de är avsedda för, anser jag att man inte skall ha dem kvar.

Lennart Brunander är säkert också medveten om den problematik som svenskt fiske och mycket annat har ställts inför - jag tänker närmast på havsförstöringen. Jag vet inte om Lennart Brunander menade att havsförstöringen inte skulle ha inträffat om det hade förts en centerpolitik i Sverige. Jag tror att vi alla blev överrumplade av vad som skedde.

När det gäller lånen vill jag till Jens Eriksson säga att det inte finns någon annan näringsgren i dag som har så fördelaktiga lån som fiskerinäringen. För fiskerilånen betalar man tvä tredjedelar av diskontot i ränta. Det är mycket fördelaktigt, och det kan allfid diskuteras vilket stöd och vilken kvantitet stödet till fisket skall ha. Jag menar att det måste ges en grundläggande plåt för fisket. Det är inte säkert att det måste till en massa pengar för att fisket skall kunna fungera. Det kan röra sig om andra insatser, Jens Eriksson.

Andre vice talmannen anmälde att Lennart Brunander och Jens Eriksson anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt fill ytterligare repliker.

Anf. 81 EVA GOÉS (mp):

Herr talman! Om några dagar är det på dagen tre år sedan Tjernobylolyckan inträffade. Jag står här i talarstolen just för att jag vill ta upp Tjernobyleffekten. Det gäller reservationerna 13, 14 och 16 som berör rennäringen och samerna.

På s. 26-27 i detta betänkande har Åsa Domeij lyckats få utskottet att i sin skrivning ta med att samerna skall garanteras ersättning på grund av radioakfivt nedfall i förlängning, alltså under flera är framöver- "framgent", skriver utskottet. Birgitta Dahl lovade redan 1986 att samerna skulle få ersättning både för slaktad ren och även för utfodring. Jag hoppas Birgitta Dahl kommer att stå fast vid sitt löfte.

6 Riksdagens protokoll 1988/89:95

Prot. 1988/89:95 Vi i miljöpartiet anser att det gränsvärde som satts när det gäller renar och

12 april 1989 vilt, 1 500 bq/kg, egentligen borde sänkas till 300 bq cesium/kg. Det verkar

Jord- och skogsbruk, m.m.

inte klokt att man höjer gränsvärdet så som man gjorde 1986, då gränsvärdet för renkött ökade med fem gånger så mycket. Effekten av detta är att det är samerna som kommit i strykklass. Det är inte alls konstigt att slakteriet i Härads har gått i konkurs. Man får inte blunda för att detta är av betydelse. Om man sänkte gränsvärdet till 300 bq och krävde ersättning för varje slaktad ren som har över 300 bq, skulle kanske samerna klara sig bättre rent kostnadsmässigt. Men den informella sektorn kan man aldrig mäta.

Tidigare i dag upplystes om att det betalats ut 5,5 milj. kr. i ersättning när det gäller bär, vilt, jakt och fiske. 5,5 milj. kr., vad innebär det - om man skall se fill den informella sektorn - i jämförelse med den livskvahtet som gått förlorad? De människor som bor i de här trakterna, bor där just för att naturen ger dem en livskvalitet. Hur skall man kunna ersätta cesiumdrabba-de sjöar?

Vi i miljöpartiet anser att de forskningsresurser som det talas om i reservalion 13 bör sättas in för att kalka och kaliumgödsla sjöar och marker samt för att sanera efter Tjernobylolyckan.

Vi anser vidare att man måste mäta både cesium och stronfium. I dag har vi inte fått reda på någonting om strontiummätningar. Den första fråga jag ställde när jag kom till riksdagen i höstas handlade om cesium och strontium. Jag menade att varje hushåll som hade blivit drabbat av det radioaktiva nedfallet skulle få en rapport om hur det förhåller sig i fråga om strontium i livsmedlen. Mats Hellström lovade att vi skulle få en rapport om cesium som skulle komma ut fill hushållen. Jag har ännu inte sett den. Då svarade Mats Hellström att den skulle komma "nästa vecka" - det var någon gång i oktober.

Dessutom är uppföljningen oerhört viktig. Det står i reservation 13 att uppföljning skall ske i Gävleborgs län. Men det är lika vikfigt att följa upp i Västernorrlands län, varifrån jag kommer.

Nu vet jag att länsstyrelsen och högskolan har tagit inifiativ till att följa upp situationen inom landstinget. Man skall dessutom se på vilka epidemiologiska effekter det kan ha fått. Kan immunförsvaret ha drabbats på grund av lågdosstrålning? Det är faktiskt känt - det har kommit flera fakta - att lågdosstrålning har större effekt på människan än vad man tidigare trott. Varför har l.ex. diabetes ökat bland barnen? Jag har på nära håll fått kontakt med barn som har fått diabetes, även om ingen i familjen tidigare haft diabetes.

Det viktigaste är ändå att undanröja hoten, att avveckla kärnkraften. Vi i miljöpartiet de gröna anser att vi snabbt skall avveckla kärnkraften. Vi skall också påverka internationellt. Därför ser vi det som mycket betydelsefullt att vi får kontakt med balterna och på så vis kan påverka i frågan Ignalina. Ignalina ligger inte längre ifrån än att vi skulle kunna få uppleva ett nytt Tjernobylfall.

Härmed ber jag att få yrka bifall fill reservafionerna 13, 14 och 16.

Anf. 82 MARGARETA FOGELBERG (fp); Prot. 1988/89:95

Jord- och skogsbruk, m.m.

Herr talman! De minst sagt spektakulära händelser som drabbade 12 april 1989 Västerhavet sommaren 1988 - med giftalger i mängd, säldöd och syrebrist som slog ut allt liv över stora bottenytor - kom knappast som en överraskning för västkustfiskarna. Långt tidigare hade de fått känna på hur miljöförstör-ningar undan för undan krävt sin tribut; fångsterna minskade och vissa arter saknades ibland helt och hållet. En del fisk har flytt till vatten där de kunde överleva. Ett skaldjur som havskräftan betraktas i dag som för alltid förlorad åtminstone vid Hallandskusten.

Herr talman! Hallands fiskare har drabbats mycket hårt av den försämrade havsmiljön. Fisket är deras yrke, och fiskare vill de förbli. Och vi andra behöver deras tjänster även i fortsättningen. Om nu regeringen har för avsikt att ge ett visst stöd till fiskenäringen och ställer speciella krav på det, vill Christer Eirefelt och jag med vår motion fästa uppmärksamheten på den omständigheten, att nya och fullt brukbara fiskeredskap likväl blir oanvändbara och måste bytas ut när fiskarna måste söka sig till nya fiskevatten och ändra sin fångsfinriktning. Sill, torsk och kräftor låter sig inte fångas i samma garn. Vårt yrkande går ut på att riksdagen skall göra ett fillkännagivande om detta, en i vårt tycke ganska anspråkslös begäran.

Herr talman! Jag yrkar därför bifall fill reservation 48.

Anf. 83 HANS LEGHAMMAR (mp);

Herr talman! Fiskets och fiskerinäringens betydelse är väldigt stor. Det är inte bara fråga om kost och inkomstkällor för många. Det påminner oss dagligen om att vi måste ha större vördnad inför naturen och alt det finns en nära koppling mellan människan och naturen.

Själv som grabb uppväxt i Skåne, i staden Helsingborg, kom jag väldigt snabbt i kontakt med natur och miljö. Tonfisken gick på 40- och 50-talet i Öresund, som en gång i tiden har varil ett av de bästa tonfiskvattnen i världen. Som grabb hissnade jag inför upplevelsen att få gå ut på piren och fiska makrill. Men under mina ungdomsår i Helsingborg fick jag också uppleva att makrillen inte längre gick in i Öresund. Tidigt insåg jag alt vi hade begränsade kunskaper om fisket och miljöpåverkan.

Jag yrkar bifall till en gemensam reservation från centern och miljöpartiet om katastrofskydd för fiskare. Reservafionen baserar sig pä en ceniermo-fion. Vi själva i miljöpartiet har skrivit en motion med ungefär samma lydelse som antagligen hamnat i ett annat utskott. Jag vill också yrka bifall till reservation 48 av Åsa Domeij, som baserar sig på en folkpartimofion. Hade inte Åsa Domeij suttit i jordbruksutskottet, hade inte den här reservationen funnits. Man kan undra vad det beror på.

Hallandsfiskarna är kanske de som fiskar mest ekologiskt riktigt. Det är
kustnära fiske. Men det fisket slås ut snabbt. Fiskarna har inga stora båtar
som kan gå ut i Östersjön eller långt ut i Skagerrak, utan de är beroende av
det kustnära fisket. De har drabbats hårt av den miljöförstöring som har skett
i Västerhavet de senaste åren. Därför är det viktigt att vi solidariskt ställer
upp och inte bara skyller ifrån oss och säger att det har vidtagits arbetsmark
nadspolitiska åtgärder. Jag har tidigare här i kammaren haft en debatt med
Ingela Thalén. Den visade ganska tydligt att de arbetsmarknadspoliliska 83

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord' och skogsbruk, m.m.

åtgärder som finns på många andra områden inte riktigt gäller för fiskarna. Fiskarna är en speciell kategori yrkesarbetare. De har ett dåligt skydd om det händer någonting liknande det som nu har hänt inom miljöområdet.

Angående reservation 48 vill jag ställa en fråga till Margareta Fogelberg: Kommer folkpartisterna att stödja reservationen gemensamt, eller är det bara en enskild ledamot som gör det? Det kunde vara intressant att vela innan vi går till röstning.

Jag yrkar vidare bifall till reservation 53 om bidrag fill fiskevård. Den går ut på att man skall höja bidraget med 1 miljon jämfört med vad som föreslås av regeringen. I övrigt yrkar jag bifall fill utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

Kammaren övergick till att fatta beslut i ärendet.

Mom. 4 a (anslag till rådgivning i alternativ odling)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Annika Åhnberg - bifölls med acklamafion.

Mom. 4 b och c (anslag till åtgärder för minskat växtnäringsläckage)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Annika Åhnberg och Åsa Domeij - bifölls med acklamation.

Mom. 4 d (anslag fill utökad rådgivning i ekologisk odling, m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Åsa Domeij -bifölls med acklamafion.

Mom. 5 a (ekonomiskt stöd fill svensk biodling)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamafion.

Mom. 5 b (åtgärder för att främja konsumtion och produktion av svenskproducerad honung)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Annika Åhnberg och Åsa Domeij - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (anslag till Lantbruksnämnderna)

Utskottets hemställan bifölls med 248 röster mot 52 för reservation 9 av Karl Erik Olsson m.fl.

Mom. 8 (anslag till Bidrag till jordbrukets rafionalisering, m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Sven Eric Lorentzon m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 10 (försäljning av mark från jordfonden)

Utskottets hemställan bifölls med 241 röster mot 60 för reservation 11 av Sven Eric Lorentzon m.fl.

Mom. 14 och 15 (anslag fill Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, Prot. 1988/89:95
m.m.) 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander - bifölls med acklamation.

Mom. 18 (uppföljning av Tjernobylolyckan m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 233 röster mot 68 för reservation 13 av Karl Erik Olsson m.fl.

Mom. 19 (en samlad proposition om same- och rennäringsfrågorna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 14 av Lars Ernestam m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 20 (rovdjurspolitiken)

Utskottets hemställan bifölls med 279 röster mot 19 för reservation 15 av Annika Åhnberg.

Mom. 22 (ändrad anslagskonstruktion för prisstödet till rennäringen)

Reservafion 16 av Karl Erik Olsson m.fl. bifölls med 159 röster mot 142 för utskottets hemställan.

Mom. 24 (fortsatt stöd fill slakteriföretag m.m.)

Utskottets hemställan bifölls med 278 röster mot 20 för reservation 17 av Annika Åhnberg.

Mom. 25 (anslag till Främjande av rennäringen)

Utskottets hemställan bifölls med 275 röster mot 19 för reservation 18 av Annika Åhnberg.

Mom. 28 (statsbidrag till lagring av stallgödsel)

LUskottets hemställan bifölls med 251 röster mot 48 för reservafion 19 av Karl Erik Olsson m.fl.

Mom. 31 (anslag till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 21 av Annika Åhnberg, dels reservafion 22 av Åsa Domeij - bifölls med acklamafion.

Mom. 33 (samordning av vissa stödformer)

Utskottets hemställan bifölls med 206 röster mot 95 för reservation 23 av Sven Eric Lorentzon m.fl.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Jord- och skogsbruk, m.m.

Mom. 38 (anslag till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område)

Först biträddes reservation 25 av Lars Ernestam och Bengt Rosén med 32 röster mot 19 för reservafion 27 av Annika Åhnberg. 250 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter biträddes reservalion 24 av Karl Erik Olsson m.fl. - som ställdes mot reservation 25 av Lars Ernestam och Bengt Rosén - genom uppresning.

Därpå biträddes reservafion 24 av Kari Erik Olsson m.fl. med 68 röster mot 62 för reservation 26 av Sven Eric Lorentzon m.fl. 171 ledamöter avstod från att rösta.

Slutligen bifölls utskottels hemställan med 149 röster mot 69 för reservation 24 av Karl Erik Olsson m.fl. 82 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 40 (statens delansvar för 1988 års skörd)

Utskottets hemställan bifölls med 178 röster mot 123 för reservation 28 av Karl Erik Olsson m.fl.

(Ylva Annerstedt (fp) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats ha röstat ja.)

Mom. 49 (utredning m.m.) .

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 29 av Sven Eric Lorentzon m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 50 (anslag till Skogsvårdsorganisationen: Investeringar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 30 av Sven Eric Lorentzon m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 51 a (bidrag till skogsodling efter avveckling av lågproducerande bestånd)

Utskottets hemställan bifölls med 230 röster mot 69 för reservation 31 av Lars Ernestam m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 52 (anslag till Bidrag fill skogsvård m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 32 av Sven Eric Lorentzon m.f\., dels reservalion 33 av Lars Ernestam och Bengt Rosén, dels reservation 34 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander, dels reservation 35 av Annika Åhnberg, dels reservation 36 av Åsa Domeij - bifölls med acklamation.

Mom. 53 (ändamål som strider mot starka naturvårdsintressen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 37 av Lars Ernestam m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 54 (dikning)

Utskottets hemställan bifölls med 276 röster mot 20 för reservalion 38 av Åsa Domeij. 1 ledamot avstod frän att rösta.

Mom. 56 (skogsvägbyggnad) Prot. 1988/89:95

Utskottets hemställan bifölls med 215 röster mot 78 för reservation 39 av 12 april 1989

Sven Eric Lorentzon m.fl. 3 ledamöter avstod från att rösta.

Jord- och skogsbruk.

Mom. 58 (utvärdering av bidragsgivningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 40 av Lars Ernestam och Bengt Rosén - bifölls med acklamation.

Mom. 60 a (anslag fill Främjande av skogsvärd m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservalion 41 av Annika Åhnberg och Åsa Domeij - bifölls med acklamation.

Mom. 60 b (omedelbara kalkningsinsatser i de sydsvenska skogsområdena) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 42 av Åsa Domeij -bifölls med acklamation.

Mom. 62 (skogsbrukets inriktning)

Utskottets hemställan bifölls med 263 röster mot 38 för reservation 43 av Annika Åhnberg och Åsa Domeij.

Mom. 70 (anslag till Fiskeristyrelsen)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 44 av Lars Ernestam och Bengt Rosén - bifölls med acklamafion.

Mom. 73 (bidrag till fiskehamnar)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 45 av Annika Åhnberg - bifölls med acklamation.

Mom. 76 (katastrofskydd)

Utskottets hemställan bifölls med 249 röster mot 50 för reservation 46 av Karl Erik Olsson m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

Mom. 78 (katastroffond för fisket)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 47 av Annika Åhnberg - bifölls med acklamation.

Mom. 79 (stöd fill Hallandsfiskarena)

Utskottets hemställan bifölls med 276 röster mot 23 för reservafion 48 av Åsa Domeij.

Mom. 82 (fraktbidrag)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 50 av Sven Eric Lorentzon m.fl. - bifölls med acklamafion.

Prot. 1988/89:95 Mom. 83 (anslag till Lån till fiskerinäringen)

12 april 1989 Först biträddes reservation 51 av Karl Erik Olsson m.fl. med 137 röster

Jord- och skogsbruk, m.m.

" mot 23 för reservation 52 av Annika Åhnberg. 140 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 158 röster möt 141 för reservation 51 av Karl Erik Olsson m.fl.

Mom. 88 (anslag till Bidrag till fiskevård m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 53 av Lars Ernestam m.fl., dels reservafion 54 av Annika Åhnberg - bifölls med acklamation.

Mom. 89 (den vidare utvecklingen på fiskeområdet)

Utskottels hemställan - som ställdes mot reservation 55 av Annika Åhnberg - bifölls med acklamation.

Mom. 92 (anslag till Statens livsmedelsverk)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 56 av Annika Åhnberg - bifölls med acklamation.

Mom. 93 (anslag till Kontrollföreningen för alternativ odling)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 57 av Annika Åhnberg - bifölls med acklamation.

Mom. 104 (anslag lill Lantbruksstyrelsen, djurens hälso- och sjukvård; Uppdragsverksamhet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 58 av Annika Åhnberg - bifölls med acklamation.

Mom. 107 (anslag till Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 59 av Karl Erik Olsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 108 (anslag lill Sveriges lantbruksuniversitet)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 60 av Annika Åhnberg - bifölls med acklamation.

Mom. 109 (finansieringen av viss statskonsulenttjänst)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 61 av Annika Åhnberg och Åsa Domeij - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

8 § På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle

företas till avgörande i ett sammanhang i början av morgondagens arbets- Prot. 1988/89:95
plenum. 12 april 1989

Tredje vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar.

Miljövård

9 § Föredrogs

jordbruksutskottets belänkande

1988/89:JoU13 Statsbudgeten för budgetåret 1989/90 (miljö- och energidepartementet) (prop. 1988/89:100 delvis).

Miljövård

Anf. 84 KARL ERIK OLSSON (c);

Herr talman! Vi fortsätter debatten här med ett nytt ärende från samma utskott. Efter en ganska lång debatt om jordbruksärendena följer nu miljöfrågan, som faktiskt då och då varit uppe även i debatten om jordbruksärendena. Det är en mycket viktig fråga, och jag tror alt en allt större del av väljarna och människorna i övrigt såväl i Sverige som i världen i övrigt inser att miljön är mänsklighetens ödesfräga. Tyvärr diskuterar politiker kanske mest ekonomi och refererar massmedierna helst affärer. Men den stora majoriteten av folkel inser nog att miljön är del vikfigaste. Detta kan innebära att vi får ett växande gap mellan människorna och politikerna. I viss mån finns det också elt gap mellan riksdagen och regeringen. Detta är inte bra för demokratin, och det är viktigt att vi gemensamt försöker göra något åt det. Jag skall ganska kortfattat illustrera vad jag här har sagt med några exempel.

I våras fattade vi ett stort miljöbeslut, och jag är övertygad om - det har jag sagt tidigare i den här kammaren - att regeringen inför den propositionen och inför det beslutet hade mycket högt ställda krav och höga ambitioner. Ändå kunde man i riksdagen flytta fram positionerna på en rad områden. Jag tror att det beror på att opinionsförändringarna går ganska snabbt i samhället. Därför kunde man gå längre här än vad regeringen hade trott litet tidigare. Vi fattade bl.a. beslut om alt uttala att utsläppen av koldioxid inte skulle översfiga dagens nivå med tanke på den fara som ligger i drivhuseffekten med klimatförändringar. Detta är en fråga som nu debatteras alltmer.

Jag läste för någon tid sedan en amerikansk lidskrift, där en erkänd
forskare skrev att frågan i dag inte är om del blir varmare eller inle varmare,
ulan frågan är hur mycket varmare det blir. Trots att den här tidskriften
egentligen är ett regeringsorgan innehöll artikeln en ganska kraftig kritik mot
den amerikanska regeringen, som med hänvisning till oenighet bland
forskarna inte gjorde någonting åt denna allvarliga fråga. I och för sig är det
en ganska vanlig tankegång att om forskarna är oeniga, då får vi vänta. Här
ser vi också sambandet mellan de två betänkanden som vi nu behandlar.
Samma kommentar har jordbruksministern avlåtit när del gäller skogsmar
ken, försurningseffekterna på skogsmarken och behovet av skogsmarkskalk
ning. Med hänvisning fill oenighet bland forskarna avvisas anslag och avvisas
framställningen från skogsstyrelsen. 89

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

När skogsstyrelsen inför årets budgelbehandling lade fram förslag om anslag för skogskalkning var det ganska litet, men i de senaste av dessa dagar har skogsstyrelsen vid en presskonferens tagit upp frågan igen - man behöver ytterligare medel om man skall kunna, inte hålla jämna steg med men i varje fall göra någonting åt den allvarliga försämring som skogsmarkerna är utsatta för. Vi har exempel frän trakterna mellan Skåne och Blekinge, där försurningseffekten är som störst och där nedfallet av svavel är uppmätt lill 42 kg per hektar och år. Det innebär att det blir rubbningar i näringstillförseln, och dessutom leder det till ökat kväveläckage från marken och frigörelse av giffigt aluminium. Skogsmarken har blivit 100 gånger surare än den var i början av 1950-talet.

Vi har föreslagit att man skulle anslå medel i den storleksordning som skogsstyrelsen föreslog inför budgetbehandlingen, men det går övriga partier tyvärr emot. Det är min förhoppning, kanske inte att vi får igenom vår reservation men att den debatt som kommit till stånd i det här ärendet skall leda fill att fler tar hänsyn till den allvarliga utvecklingen.

Del internationella miljösamarbetet är mycket viktigt. I januari 1984 motionerade centerparfiet om en internationell luftvårdsfond - den borde byggas upp för att finansiera gemensamma åtgärder mot försurningen. Jag har ofta tagit upp detta och kritiserat regeringen för att det inte har hänt någonting, men i dag kan jag säga att jag är glad över att Birgitta Dahl har aktualiserat den frågan inom ECE, FN:s miljöorgan.

I årets motionsflod har vi mofioner, bl.a. från centerpartiet, om en internationell miljöfond som skulle byggas upp av en viss procent av industriländernas bruttonationaUnkomst; man kunde börja med 0,1 % och sikta mot 0,5 %. De motionerna behandlas i annat sammanhang, men jag vill hänvisa till ett särskilt yttrande som är fogat till betänkandet i den här frågan. Jag tror att det är angeläget att de länder som har ekonomisk kapacitet är beredda att avstå en del för att hjälpa till och se till att det händer mer i de länder som har det svårare ekonomiskt.

Under valrörelsen förespeglade regeringen väljarna alt man skulle sätta in kraftfulla åtgärder mot havsföroreningarna. Efter valet kom propositionen där det föreslogs 30 milj. kr., varav 5,5 miljoner till marin grundforskning. I årets budgetproposition har ambitionerna krympt till 1,5 miljoner i päslag. Efter höstens proposition hade naturvårdsverket bedömt del samlade behovet av forskningsinsatser till 30 milj. kr. per år under fem år, och det har vi frän centerpartiet lagt fram förslag om. Forskningen skulle bl.a. ge underlag för det internationella arbetet.

Syrevärdena i Kattegatt är nu åter normala efter den blåsiga vintern, men havskräftorna är borta liksom 1988 års torskgenerafion. Föroreningssituationen i haven är fortsatt allvarlig. Utsläppen av klor och tungmetaller måste upphöra, och kväveutsläppen måste begränsas kraftigt, både nationellt och internafionellt. Regeringen är tydligen i förhållande till debatten under valrörelsen här på defensiven. Jag vill i del här avseendet yrka bifall till reservafion 40 i betänkandet.

Inom massaindustrin har del visat sig vara både enklare och billigare att minska utsläppen av klor. Företagen marknadsför och konkurrerar nu med klorfria produkter. Svenska naturskyddsföreningens och Miljöförbundets

lista över s.k. miljövänliga pappersprodukler måste hela tiden förnyas. Hårda krav och stark opinion har visat sig vara uppfinningarnas moder.

Det har också skyndat på utvecklingen så mycket att regeringen har bhvit omsprungen med flera hästlängder. Inte förrän 1992 skulle man enligt miljöproposifionen påbörja arbetet med att komma ned till 1,5 kg TOCL, totalt organiskt klor, i utsläpp per ton producerad massa. Men utvecklingen inom industrin går mycket snabbare, och det skall vi naturligtvis alla vara glada över. Det illustrerar i och för sig att vi har möjlighel att och bör skärpa kraven gentemot industrin i sådana här sammanhang.

Tyvärr räcker det inte med att vi i Sverige köper miljövänhga pappersprodukter för att utsläppen till våra kuster skall minska. Större delen av den klorblekta produktionen går på export. Det innebär att samma företag som marknadsför klorfria produkter säljer klorblekta produkter i Europa. Det krävs ett internafionellt tryck från regeringens sida och ett ansvar från företagens för alt påverka den internationella opinionen mot de miljöfarliga klorutsläppen.

Herr talman! En fråga som över huvud taget inte behandlas i betänkandet är den som antagligen blir nästa stora miljöfråga, och jag vill därför ändå ta upp den i mitt anförande här i dag. Det är frågan om biotekniken. Den skiljer sig på mänga sätt från de fidigare miljöfrågorna, framför allt genom att den erbjuder möjligheter, också på miljöområdet, samtidigt som den väcker många farhågor.

Om tio år har människans civila och militära möjligheter genom biotekniken blivit helt andra än de är i dag. En ny värld kommer alt ha öppnats. Våra värderingar och vår syn på livet kan ha förändrats. Politiker, forskare och tillverkare måste ta sitt ansvar för bioteknikens utveckling. Skall biotekniken och dess utnyttjande bli till värt bästa måste samhället ta ett fast grepp om den. Den svenska regeringen verkar inte ha den ambitionen - låt vara att jordbruksministern har tagit upp den här frågan och i går redovisade att han avser att ha en genomgång inom departementet av den genetiska forskningen för att få till stånd en bedömning av var forskningen befinner sig och skaffa sig en handlingsberedskap inför framtiden.

Vi har från centerpartiet lagt fram en mofion, och jordbruksutskottet har fält en del andra mofioner, men eftersom det inte fidigare har gjorts något arbete från regeringshåll har jordbruksutskottet remitterat dessa motioner för att få in kommentarer från olika håll och kunna behandla dem på ett mer fylligt sätt till hösten.

Biotekniken är en stor fråga, också en stor miljöfråga. Frågor som den om frisläppande av manipulerade organismer och den om möjligheterna att ta patent på liv är frågor som vi måste ta ställning till för att det här inte skall gå oss ur händerna.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis bara slå fast att alla politiker har ett stort ansvar när det gäller framfiden och miljöfrågorna. Det är naturligtvis så att regeringen har ett huvudansvar när det gäller alt fylla igen det förtroendegap som dess värre, tror jag, fortfarande finns i det här sammanhanget mellan människorna och politikersamhället. Jag vill yrka bifall till centerreservationerna och i övrigt till utskottets hemställan.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

Anf. 85 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande 1988/89:JoU13 behandlas förslagen under miljö- och energidepartementets huvudtitel. Det gäller budgetproposifionen 1988/89:100 Bil. 16. Anslag som är upptagna under avsnittet C Energi behandlas dock i näringsutskottet. I anslutning till behandlingen.av propositionen har utskottet också behandlat 90 motionsyrkanden.

I anledning av en moderat mofion anvisar utskottet ytterligare 820 000 kr. under anslaget B 9. Vård av hotade arter. Utskottets ställningstaganden följer i övrigt regeringens förslag om resursförstärkning lill skydd för landels urskogar, förstärkning av naturvärdsverkets organisafion, anslag till det nya informationssystemet för miljödata avseende kalkning, recipientkontroll, ulsläppskonlroll m.m.

I belänkandet behandlas de vikfiga frågorna om miljöforskning, vilka även fortsättningsvis ges hög prioritet i miljövårdsarbetet. Detta gäller inte minst del marina forsknings- och miljöarbetet, som så sent som i höslas var högaktuellt i samband med utskottets behandling av propositionen med anledning av algblomning och säldöd.

I budgetpropositionen aviseras att den marina framtida forskningen eventuellt kommer alt koncentreras lill Göteborg, Stockholm och Umeå. Statsrådet förespråkar att ett nära samarbete exempelvis med Lunds universitet bör ske när det gäller verksamheter som berör Sydsveriges kustvatten.

Herr talman! Det synes mig vara mycket angeläget att även i framtiden utnyttja den kompetens som finns i Lund. Närheten till de sydsvenska kusterna, där vi har de svåraste miljöproblemen, talar ju för att den marina forskningen bibehålls och utvecklas vid Lunds universitet.

I mofion Jo844 har vi från moderat håll åter framfört det angelägna förslaget om ett forsknings- och försöksprojekt syftande till att syresätla svavelvätedrabbade havsbottnar. Vissa mindre försök har genomförts. De har givit intressanta resultat, varför vi beklagar att utskottet inte heller denna gång ställt upp bakom vårt yrkande. Förslag om ytterligare åtgärder sägs kunna komma att föreläggas riksdagen i samband med den lill våren 1990 aviserade forskningspolitiska propositionen. Man kan fråga sig: Kan vi då änfiigen räkna med att statsrådet tar upp vårt förslag?

Vi moderater har i reservation nr 10 motiverat det angelägna i alt målinriktad forskning, såväl av havsbiologisk som av teknisk art, kommer till stånd samtidigt som de akuta problemen angrips direkt på de svavelvätedö-dade bottnarna. Idéer och teknik finns för att genomföra dessa insatser, och därför bör ett försöksprojekt genomföras med det snaraste. Jag beklagar att statsrådet ännu inle har svarat det företag som för ett är sedan fick löfte här i riksdagen om ett svar på sin förfrågan till departementet om detta projekt. Statsrådet har fortfarande chansen att svara; jag kan förmedla kontakten.

Herr talman! I förra veckan kom en ny larmrapport om fillslåndel i Sydsveriges skogar. Försurningen ökar. Skogsstyrelsen räknar nu med att 650 000 hektar skogsmark i södra och sydvästra Sverige har pH-värden på 4,4 eller därunder. Det innebär att man ligger på eller under den kritiska nivå där man måste räkna med kraftiga ekologiska rubbningar i näringstillförseln.

ökat kväveläckage och frigörelse av giftigt aluminium.

Institutet för vatten- och luftvård slog nyligen larm om all svavelhalten i avrinningsvattnet i västra Sverige inte sjönk trots många glädjebud om alt utsläppen minskar.

Dessutom har statens naturvårdsverk redovisat liknande resultat. Från 1970 till 1983 minskade svavelnedfallet i södra Sverige med 30 %. Åren 1983 fill 1987 har man inte kunnat notera någon nedgång alls. I södra Småland är nedfallet minst åtta gånger större än vad det borde vara om nedfallet skulle hålla sig inom de ramar som naturen tål. Nedfallet av kväve ligger också stabilt på en mycket hög nivå.

Som utskottets ordförande nyss sade visar skogsstyrelsens undersökningar att marken i södra Sverige nu är hundra gånger surare än den var 1951. Detta är alarmerande resultat! Det är alldeles uppenbart att krafttag behöver vidtas. Mot den bakgrunden är ju också regeringspolitiken på energiområdet mycket alarmerande. Om man l.ex. gör en förtida snabbavveckHng av kärnkraften, har vi moderater svårt alt tro att vi skall kunna klara de mål vi satt när det gäller koldioxidutsläppen och försurande ämnen över huvud taget.

Den kommande tioårsperioden anser sig skogsstyrelsen behöva 2 miljarder kronor för att kalkningsinsatser i skogen skall kunna lösa problemen. Det är alldeles uppenbart att det försurande nedfallet över skog och mark kommer att kräva drasfiska och kostsamma åtgärder framöver. Mot bakgrund av det anförda framstår utskottets skrivning som något defensiv: "Utskottet har ingen erinran mot att utrymmet för skogskalkning utökas inom ramen för det av regeringen föreslagna anslagel. Det bör ankomma på regeringen alt bestämma i vad mån en omfördelning av medlen är möjlig att göra." Därefter avstyrks en moderat och en socialdemokratisk motion som skulle ge möjlighet att lösa det här problemet.

I reservation nr 17 framhåller vi moderater mot bakgrund av att surhetsgraden i marken ökar att åtgärder omgående bör vidtas för att hindra den negativa utvecklingen. Kalkning och vitaliseringsgödsling kommer med stor sannolikhet att bli nödvändiga för alt upprätthålla skogsmarkens produktionsförmåga.

I likhet med yrkande 1 i den moderata motionen 764 av Karl Gösta Svenson anser vi att anslaget till åtgärder mot luftföroreningar och försurning bör utnyttjas för kalkningsförsök i skogsmark. 10 milj. kr. bör avsättas för försök i skogsstyrelsens regi. Delta bör ges regeringen till känna.

Dä det gäller anslag till mark för naturvård är del angelägel att möjligheter ges alt säkerställa alla förekommande naturtyper. Detta bör ske på sådant sätt att de kan bibehållas i ekologisk stabilitet och med bevarat artinnehäll. I likhet med utskottets majoritet anser vi att det är särskilt tillfredsställande att skyddet av våra skogar nu kommer att utvidgas. Vi moderater anser dock, med beaktande av vad utskottet anfört beträffande de principer som bör vara vägledande för arbetet att säkerställa värdefulla natui-omräden, att en annan väg än den av regeringen förordade bör väljas för att uppnå uppsatta mål. Skyddet för värdefulla naturmiljöer skulle avsevärt förbättras om staten som ett alternativ till inköp av markområden slöt långsiktiga skötselavtal med markägare. Dessutom kan den budgetmässiga belastningen minska samtidigt

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

som skyddet kan förbättras och även utsträckas till större arealer. Detta framhålls i reservation nr 24.

Då det gäller vården av naturreservaten vill vi i reservation nr 29 särskilt understryka att avsättningen av nya reservat inte får leda fill att skötseln av fidigare avsatta områden försämras. Vi anser att regeringens förslag är otillräckligt och vill höja anslagel lill 55 milj. kr. Tillsammans med ökad användning av skötselkontrakl bör detta kunna leda lill en god skötsel av avsatta områden.

Anslaget under punkten B 9. Vård av hotade arter ökar med 820 000 kr., vilket innebär att utskottet anslutit sig till förslagen i vår motion.

Under punkten Särskilda projekt på miljövärdens område behandlas en rad yrkanden som rör bevarande och skötsel av det gamla kulturlandskapet. Vi moderater vill i detta sammanhang erinra om vår syn på hur man på ett bättre sätt än för närvarande kan klara dessa uppgifter. Markägare bör i ökad utsträckning mot ersättning få ett skötsel- och fillsynsansvar över dessa skyddsobjekt. Ofta har dessa personer god kunskap om hur marken måste skötas för att kunna bevaras i önskat skick. Vi tror att det personliga intresset, inifiafivet och engagemanget härigenom skall tillföra natur- och landskapsvården stora värden. Detta framhålls i det särskilda yttrandet nr 1.

Det internationella miljösamarbetet anser vi moderater mycket vikfigt -ja, vi ser det som en förutsättning för att klara de giganfiska utmaningar som finns på miljöområdet, i en värld med ständigt ökande befolkning. Med kunskapsöverföring och en miljöinriktad u-hjälp kan många steg i rätt riktning tas. Dessa frågor behandlas dock i utrikesutskottet.

Vi moderater vill tillsammans med folkparti- och centerledamöterna i jordbruksutskottet i det särskilda yttrandet nr 3 angående visst internationellt miljösamarbete erinra om förslag som tar upp kunskapsöverföring från Sverige fill exempelvis öststaterna. Dessa har enorma miljöproblem - som i stor utsträckning också drabbar vår luft, våra vatten och vår mark. Ett pilotprojekt vars erfarenheter kan komma till stor nytta i sammanhanget är det s.k. Mellbyprojektet i södra Halland. Det projektet, som ger ytterligare ny och god kunskap beträffande möjligheten att minska näringsläckaget från jordbruksmark, är ett exempel. Detta och andra projekt bör positivt kunna bidra fill kunskapsöverföring och framtida miljöförbättringar, inle minst i Polen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till samtliga moderata reservationer och i övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 86 ANDERS CASTBERGER (fp):

Herr talman! "Änglamark" kallade Evert Taube den, naturen som vi har fått överta från tidigare generationer, som vi förvaltar och som vi skall lämna vidare. Frågan är naturligtvis; I vilket skick lämnar vi den vidare?

Det är sant att vi har större kunskaper och möjligheter att skydda, bevara och återställa miljön i dag. Vi har större medvetande om riskerna. Det finns ett starkare opinionstryck, som vi delar, för omsorg om miljön. Det beror inte minst på framväxten av elt omfattande ideellt naturvårdsarbete, vars betydelse är väldigt stor.

Ibland blir vi här i kammaren litet tekniska. Vi skall mäta och minska

utsläppsmängder, vi skall konstruera om tekniken för att fä så litet utsläpp och buller som möjligt, vi skall se till de olika mätvärdena och vi skall se till del globala perspektivet, liksom vi samtidigt skall hantera disken och inköpen i det egna hushållet. Det här gör naturligtvis att debatten ibland blir förvirrad och ibland detaljteknisk.

Låt mig inledningsvis dra upp några linjer som på ett ideologiskt sätt markerar var vi i folkpartiet anser att vi skall stå när det gäller miljövårdsfrågorna och deras hantering i statsapparaten, den som vi ju också har ett ansvar för.

Vi i folkpartiet bygger vår politik på en äkta och djup övertygelse, på förvaltarskapstanken om vårt ansvar. Därmed säger vi också nej till den gröna fundamentalismens nihilism. Den markeringen är viktig att göra, därför att när vi talar om detta engagemang menar vi också det som vi var inne pä under den tidigare debatten här i kammaren, nämligen inriktningen att inte gå utöver vad naturen tål.

Insikten om all det finns gränser i fråga om föroreningar och ingrepp som vi skulle kunna tillåta oss har varit otillräcklig, men den växer. Kortsiktiga exploateringsintressen har fått gå före och fått sin vilja igenom, men nu råder en annan tingens ordning, enligt vår uppfattning.

Det är uppenbart att mycket av den miljöförstöring som tillåfils ske har sin grund i föreställningen att människan har rätt att disponera natur och miljö och andra värden efter eget gottfinnande. Det är egentligen i en reaktion mot detta tänkesätt som det under 80-talel har vuxit fram de s.k. gröna polifiska rörelserna, där innebörden har varit att de villkor som den "ursprungliga" miljön sätter alltid har ett högre värde än den som människan kan skapa och att det mänskliga samhället alltså borde omorganiseras efter sådana riktlinjer.

Men man behöver inte gå till några ytterligheter för att inse att tanken att naturen allfid skulle vara överordnad människan också rymmer stora faror. Hur skall man l.ex. inom ramen för en sådan ideologi se på sjukdom och handikapp, som i naturtillståndet skulle innebära att mänga människor inte kunde få annan hjälp än den mest elementära? Det här är också något att beakta när vi vid ett annat tillfälle, som utskottets ordförande var inne på, kommer att diskutera bioteknik.

Nej, vida mer fruktbar är den attityd till problemen kring människans förhällande till miljön som brukar kallas förvaltarskapstanken och som har sina rötter i en kristen och humanistisk livssyn, som har sina rötter i en idétradition där dess innebörd är, enkelt uttryckt, att människan har ett moraliskt ansvar att bruka sitt förnuft och sin kreafiva förmåga för att skapa goda livsvillkor för mänskligheten själv och för alla de organismer som också lever pä jorden.

Det här synsättet innebär enhgt vår uppfattning en posifiv värdering av mänsklig fantasi, nyfikenhet och vilja att förändra villkoren. Det tvingar oss inle att med olika konstlade - och därmed alltså i längden odugliga - metoder försöka kräva eller reglera sönder människors skapande och upptäckargläd-je. Det ger oss också alltid utrymme för att korrigera misstag, genom en fri debatt, men också genom uppfinningsförmåga och incitament - gärna också av det ekonomiska slaget.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

Förvaltarskapstanken låter sig dock förenas, vill jag understryka, med det som ofta kallas för en ekologisk grundsyn i miljöpolitiken. Den ansluter också naturligt till den positiva värdering av mänsklig kreativitet och personligt ansvar som präglar liberalismen.

Statsvetaren Lennart Lundquisl fann i en avhandling redan 1971 att folkpartiet av de dåvarande riksdagspartierna var det enda som hade en ideologisk grundsyn, i kontrast till den ekonomiska grundsyn, eller avvägningsideologi som han kallade det, som präglade övriga partier. Och det var nog inte så konstigt egentligen, för den här inställningen har sina rötter långt tillbaka i historien. Det var en förvaltarskapstanke som faktiskt låg bakom Karl Staaffs kamp mot baggböleriet i skogsbruket redan under lidigl 1900-tal.

Jag vill, herr talman, ytterligare undersiryka alt detta pä intet sätt innebär att vi säger ja till det som kortsiktigt skulle visa sig vara vinstmaximeringens intresse, som det ibland kommit all kallas för.

Låt oss notera en sak när vi ser på det miljöpolitiska engagemang man är beredd att visa i handling och resurser. Miljöbudgeten är i storleksordningen 700-800 milj. kr. Det är den allra minsta budgeten. Vi kan exempelvis jämföra den med presstödets storlek. Det är alltså betydligt mindre resurser av våra samlade krafter som går lill miljön än vad man ibland får intryck av från den allmänna debatten.

Resurserna är också otillräckliga på en rad områden. Del gäller övervakningen av användning av kemikalier och kemikalieinspektionens resurser. Del gäller naturvården, vilket Lars Ernestam för folkpartiets del senare kommer att utveckla. Det gäller utrotningshotade arter och inte minst det samlade greppet med en samordnad lagstiftning där vi inte bara, i likhet med vad som är fallet inom skattepolitiken, skall lappa och laga efter hand. Vår målsättning borde vara att se till att vi får en heltäckande lagstiftning på miljöpolitikens område.

Vi i folkpartiet anser all del är mycket viktigt att vi belyser dessa relationer och poängterar betydelsen av dem. I ljuset av detta framstår socialdemokraternas nej till de ändå mycket rimliga tilläggsförslag som folkpartiet framställt i ett antal miljömotioner, och som vi ställt oss bakom i ell antal reservationer, som mycket egendomligt. Det är svårt alt förslå att socialdemokraterna gång på gång säger nej till flera, för att inte säga de allra flesta, av de förslag vi lägger fram.

Miljön kostar, och den måste också få kosta i form av extra resurser. Vi frän folkpartitets sida föreslår sammanlagt - allt debatteras inte i dag - 185 milj. kr. mer i anslag än vad regeringen föreslagit. Det handlar l.ex. om en skärpning av miljölagarna och om att stärka den enskildes rätt i miljöfrågor. Dessa åtgärder kostar kanske inte särskilt mycket pengar, men de är exempel på olika områden:

En miljöombudsman skall inrättas med uppgift att gé råd och stöd åt enskilda som vill hävda sin rätt i miljöfrågor. Det skall införas mer generösa regler för rättshjälp i miljömål, och man skall samordna och skärpa miljölagarna, vilket jag var inne på tidigare. Vi kan skärpa miljöskyddslagen så, att straffavgifter automatiskt skall utgå när man exempelvis överskrider fastställda utsläppsvärden. Det är en mycket enkel modell som i dag används

när det gäller haslighetsförseelser i trafiken. Man bör låta ideella föreningar, som exempelvis Svenska naturskyddsföreningen, få möjlighet att överklaga beslut enligt miljöskyddslagen, precis som den lokala fackföreningen har rätt till, och man bör införa miljöskyddsprövning när det gäller vägbyggen. Detta var några exempel.

Vi måste också; herr talman, satsa på att rädda kusthaven, snabba på ett införande av ett totalförbud mot miljögiftet PCB och påverka andra länder att införa elt likadant förbud. Vi har faktiskt fått ett handslag och ett löfte frän miljöministern om att detta skall ske - framfört i TV, om än under de sista sekunderna av del förra året.

Anslagen till den marina forskningen behöver höjas. Vi blev litet förvånade när vi i somras såg hur miljöministern och statsministern med TV-bevakning i följe åkte till västkusten och såg på de döda salarna och resultatet av den katastrof som skett i Västerhavet. Nog fick vi väl då intrycket av att kraftfulla resurser skulle sättas in. Man blir minst sagt betänksam, och frågan är var den politiska hedern och ansvaret egentligen finns när den ökning som regeringen föreslår på det här området blir de fulliga 1,5 milj. kr. i årets budget.

Vi vill frän folkpartiets sida anslå ytterligare 22,5 milj. kr., 12 milj. kr. för uppbyggande av marina centra i Umeå, Stockholm och Göteborg. Det är pengar som bl.a. skall kunna användas till utbyggnad av fältstationerna Norrby, Asko och Kristineberg. Vi vill anslå 8,5 milj. kr. ytterligare till naturvårdsverket för en uppföljning av aktionsplanen, och 2 milj. kr. till den marina forskningen i Lund.

Delta var ytterligare exempel på några av de förslag som socialdemokraterna tyvärr säger nej till. Del gör att man får en något splittrad bild av den ideologiska grund som socialdemokraterna för med sig in i debatten. Man undrar också över vad det är som motiverar miljö- och energiministerns agerande i valrörelserna, och hur detta kan vara så skilt från det som sedan kommer fram i det verkliga politiska arbetet här i riksdagen och i regeringens eget arbete.

Herr talman! Jag vill ytterligare understryka detta med några exempel. Det gäller kemikalieinspektionen. Kemikalieinspektionen är underdimensionerad. Vi har i utskottet fått detta bekräftat i samtal med företrädare för kemikalieinspektionen. Det fordras ett tillskott av minst 15 tjänster för att de myckel omfattande arbetsuppgifter som kemikalieinspektionen har skall kunna ulföras. Det gäller särskilda undersökningar, information, internationellt samarbete och utveckling av produklregistret. Vi i folkpartiet hävdar att kemikalieinspektionen behöver 6,5 milj. kr. ytterligare. Vi kan dessutom redan nu förutse fler arbetsuppgifter under de kommande åren för kemikalieinspektionens del. I denna fråga har vi åtminstone fått med oss miljöparfiet pä folkpartiets linje, men det är tunt med den övriga uppbackningen.

Detta var några exempel, och det finns fler exempel som jag alldeles strax skall nämna. Vi i folkpartiet anser att socialdemokraterna inom miljöpolitiken sviker de givna vallöftena. Ibland gör man det tillsammans med ett annat parti här i riksdagen, och det blir då majoritet för den linje som bromsar en seriös satsning på miljöpolitiken. Ibland står socialdemokraterna, likväl ganska hårdnackat, ensamma. Vi anser att delta är ett svek mot miljöpoliti-

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

7 Riksdagens protokoll 1988/89:95

Prot. 1988/89:95 ' ken och alla de människor som är engagerade för den, men del är också ett

12 april 1989 svek gentemot vår framtid.

Jag skall nämna ytterligare exempel som mofiveras i några av våra

reservationer. Ett exempel gäller pilgrimsfalkens fortbestånd. För ett antal år sedan var beståndet nere i en sådan volym att det var fråga om pilgrimsfalken skulle överleva som art i Sverige. Vi vet ännu inte riktigt om försöket att rädda pilgrimsfalken kommer alt lyckas, men vi hoppas och tror att det skall lyckas genom de insatser som frivilliga organisationer gör. Ett litet uns ytterligare av det rika smörgåsbordet kommer nu all satsas på det anslag som ger möjlighet att rädda utrotningshotade arter. Detta lilla uns har vi frän oppositionens sida fått igenom mot regeringens vilja, och t.o.m. detta satt hårt åt. Varför har då pilgrimsfalken råkat illa ut? Jo, bl.a. därför att vi har tillåtit att miljögifterna fått härja fritt. Detta påverkar den ekologiska kedjan och pilgrimsfalkens ägg. Därav följer att pilgrimsfalken inle föder ungar i den ordning som skall ske. Detta är vad som hotar en art. Ett annat exempel är vikaren som lever i havet och som också hotas av utrotning. En åtgärd som måste till är uppfödning av vikare.

Alla dessa åtgärder och många fler kostar pengar. Det mesta arbetet utförs av frivilliga krafter. Vi har i riksdagen möjlighel att ge ett bidrag till detta genom att öka några av de anslag vi står i begrepp att behandla i dag. Jag hoppas verkligen att socialdemokraterna i vart fall nästa gång vi skall behandla budgetfrågorna har möjlighet att sträcka sig litet längre än de gjort denna gång.

Jag vill, herr talman, med detta yrka bifall till samtliga reservationer i betänkande nr 13 som folkpartiet står bakom.

Anf. 87 ANNIKA ÅHNBERG (vpk);

Herr talman! Ganska ofta händer del alt politisk oenighet lägger hinder i vägen för all genomföra förändringar. Diskussionerna kan vara både mänga och långa innan ell beslut kan fattas. Det är inte så ofta del händer att den politiska enigheten bromsar utvecklingen.

I dag finns det en bred enighet kring behovet av miljöåtgärder, och det är en enighet som inte bara omfattar de politiska parfierna utan också industrin och andra näringar, föreningsliv och den allmänna opinionen. Att i dag stå upp och säga all man inte vill göra allt för att rädda miljön är inte som att svära i kyrkan, del är värre.

Men trots - eller kanske lack vare - denna oerhörda enighet händer det alldeles för litet. En aktuell rapport från IVL visar att svavelnedfallet i Europa ökar, trots uppgivna minskade utsläpp. Då är det något som inte stämmer. Kanske är det så att den föregivna enigheten får oss att lugnt koppla av i den fasta förvissningen att alla gör allt som står i deras makt för att minska miljöstörningarna. Tyvärr är det en villfarelse.

Miljön har blivit en faktor alt beakta, det är sant. Men del är inte alltid
givet att detta beaktande innebär seriösa åtgärder. Man kan som l.ex. ett
rederi salsa 1 miljon i miljöforskning och därmed få tillgång till en populär
symbol i form av en panda, allt medan man fortsätter att köra sina båtar på
högsvavlig olja och rensa sina ventiler från mussellarver med hjälp av starka
98 miljögifter.

Miljöaspekterna har ännu inte blivit en grundläggande självklar del i produktion och i all vår verksamhet, som de måste bli om vi skall komma till rätta med miljöproblemen. För en lid sedan inbjöd miljö- och energiministern riksdagens övriga partier till en överläggning som gällde det miljöfarliga avfallet. Där fick vi fullt klart för oss att det tyvärr fortfarande är så att principen att den som framställer en produkt som så småningom blir ett miljöfarligt avfall skall ha ansvaret så att säga från vaggan till graven, ännu så länge bara är vackra ord.

Verkligheten genomsyras inte ännu av den självklara medvetenheten om att undvika miljöstörningar. Vissa branscher, särskilt de som har fått samhällets vakande ögon på sig, har lagt ner mycket arbete pä att komma till rätta med föroreningsproblemen. Jag vill visst inte måla allt i svart. Myckel har hänt. Mycket har blivit bättre. Men det går för sakta, och det händer för litet.

Det faktum att det framför allt är de verksamheter som blir närgånget granskade av samhället som bättrar sig visar också på och understryker behovet av samhällsinsatser. Det går härvidlag inle att frikoppla denna diskussion om samhällets insatser från den allmänna diskussionen om ökade resurser fill den gemensamma sektorn, därför att del handlar om de kommunala miljö- och hälsoskyddsförvaltningarnas resurser, det handlar om länsstyrelserna, det handlar om naturvårdsverket, utbildningsväsendet, forskning och utveckling.

Det ställs i dag oerhörda krav på alla dessa verksamheter, för att de skall kunna värna miljön. Det kostar pengar att förse alla dessa nivåer med personal och utrustning, så att de kan arbeta med problemen. Det går inte att komma ifrån att ett aktivt miljöarbete kräver kraftigt ökade resurser.

Vi har från vpk:s sida föreslagit kraffigt ökade resurser bl.a. fill naturvårdsverket. Där behövs en intensifiering av arbetet på många olika områden, bl.a. när det gäller miljöinformation. En ökad kunskap om sambanden i naturen, om hoten och om de möjliga motåtgärderna är en absolut nödvändighet, om vi skall vinna den kamp vi måste vinna för att få en framtid. Enskilda människor, föreningar och företag behöver denna kunskap.

Jag vill i sammanhanget passa på att ge en eloge till de forskare som tagit initiativet "Det naturliga steget" och för ut information fill människor i hela vårt land kring behovet av åtgärder när det gäller miljön. Det är bra. Politiska parfier kan inte vara de enda aktörerna på den här arenan. Politiska parfier kan heller aldrig lösa miljöproblemen åt samhället, därför att del krävs alt varenda människa i detta land bidrar aktivt. Därför står deras kampanj för någonting kvalitativt nytt och bra.

Naturvårdsverket har också tagit steg med skolinformation i sin fidning. Det är bra, men det räcker inte. Det behövs mer av utbildning, fördjupningsmaterial m.m. Naturvårdsverket bör också i högre grad stå till allmänhetens tjänst med material, kurser och information. Verkets egna resurser för analyser, kontroll och forskning behöver byggas upp, särskilt resurser för den gränsöverskridande forskningen. Det finns i dag angelägna projekt som aldrig blir förverkligade därför att de inle riktigt passar in i de mallar vi har för hur forskning skall bedrivas.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

Prot. 1988/89:95 Det kan tyckas som om det belopp vi föreslär utöver regeringens förslag,

12 april 1989 245 miljoner, är stort. Men i relation till de verkliga behoven är det tyvärr

Miljövård

snarare tilltaget i underkant.

Jag yrkar bifall lill reservationerna 1 och 5.

Även till åtgärder mot luftföroreningar och försurning behövs del större

anslag. Det är viktigt med sädana åtgärder som kalkning av brunnar. Vi vet

att försurat vatten i högre grad leder till ulfällning av skadliga ämnen, l.ex.

aluminium, och vi vet numera också alt sådana faktorer spelar in vid vissa

' sjukdomar, exempelvis former av senil demens.

Det här är naturligtvis åtgärder som innebär "konstgjord andning", åtgärder som vi måste ta till därför att skadorna redan är skedda. Likväl är de helt nödvändiga. Vägen är lång till dess vi har återupprällal en ekologisk balans som gör åtgärder av den typen överflödiga.

Också åtgärder i skogen som kalkning och vitaliseringsgödsling är nödvändiga. Vi har tidigare i dag i samband med debatten kring föregående betänkande behandlat den frågan. Jag kan inle heller denna gång avhålla mig från alt kommentera alt företrädare för moderata samlingspartiet med stort patos här går upp och talar om behovet av ökade kalkningsåtgärder i skogarna men trots detta patos inte är beredda alt avslå ett enda öre i ökade anslag för att åtgärderna skall kunna genomföras.

Vi har tidigare i dag debatterat jordbruket, men det finns anledning att beröra della också på den här punkten. Del moderna jordbruket har lett till utarmning av odlingslandskapet. Många både djur- och växtarter är i dag hotade av utrotning. Det är därför en angelägen uppgift för samhället att stimulera till bevarande av odlingslandskapet. Del är också viktigt att resurser avsetts lill recipientkontroll av läckagel från jordbruket, så att vi vet vilka effekter de åtgärder får som vi här har beslutat om.

Jag yrkar bifall till reservation 20.

Åtgärder för alt bevara odlingslandskapet skall också ses som kulturvård. Kulturvård handlar del också om i reservation 23 som tar upp behovet av all värna fäbodbrukel, och jag vill yrka bifall även lill den reservationen.

Framför allt genom domänverket äger staten stora arealer skog. Om sådan mark skall avsättas lill naturreservat, måste staten nu så alt säga köpa marken av sig själv. Vi anser att marken i stället ulan ersättning skall föras över till naturvårdsfonden. Därmed blir det ekonomiskt möjligt alt hävda naturvärdens intressen. Dessutom bidrar vi därmed till alt minska kapiialiseringen av marken. Minskad kapitalisering av marken är något oerhört populärt och kommer allt som oftast fram i den aktuella jordbrukspolitiska debatten som ett önskvärt mål.

Jag yrkar därmed bifall till reservation 28.

Det är med glädje som vi hälsar de ökade anslagen för markanskaffning i naturvårdande syfte. Men denna ökade markanskaffning innebär också ett ökat behov av att vårda naturreservaten. Jag vill därför yrka bifall till reservation 31, som tar upp detta faktum.

Kemikalieinspektionen är den centrala förvaltningsmyndigheten för ären
den som rör hälso- och miljörisker med olika kemiska produkter. Det är utan
tvivel här fråga om Davids kamp mot Göliat, där kemikalieinspektionen är
100 David. Utgången av kampen är dock långt ifrån given. David ligger ganska

illa fill. År 1942 fanns det 600 000 konstgjorda ämnen som hade åstadkommits av människan. 1983 fanns det 6 miljoner. Kemikaliefloran ökar med tusentals nya ämnen varje är. Dessa ämnen är som regel mycket dåligt undersökta innan de släpps ut i samhället. Trots att vi har en kemikalieinspektion och trots att vi har en lagstiftning har vi tiotusentals oiestade kemikalier i omlopp. Vpk anser att kemikalieinspektionen måste fä en förstärkning av sina resurser. Jag yrkar därför bifall till reservation nr 36.

Karl Erik Olsson berörde här fidigare biotekniken och sade alt den kanske kommer att bli den närmaste framtidens stora miljöproblem. Jag instämmer i det. Det är ett miljöproblem i den meningen att det har att göra med människans oförmåga alt hanlera sin egen kunskap alt påverka naturen, vår oförmåga all inse konsekvenserna eller rättare sagt all begränsa oss när vi inte vet vilka konsekvenserna av vårt eget framtida handlande blir.

Genteknik och bioteknik medför både löften och hot. Kan vi fä det ena utan att få del andra? Kan vi frånhända oss den kunskap vi redan har skaffat oss? Hitintills har Adam och Eva aldrig lyckats hänga tillbaka äpplet på trädet och återvända till paradiset. Kommer vi att klara det denna gång?

Problemet är brådskande, och jag instämmer i de farhågor som Karl Erik Olsson tog upp när del gäller utvecklingen av bioteknik. Det här är ett problem som vi med det snaraste måste gripa oss an i denna församling. Samhället måste nämligen vara med och dels styra forskningen till de delar av det här området som vi anser angelägna, dels sätta gränser för utvecklingen när det gäller biotekniken.

Till sist vill jag säga några ord om det kanske mest angelägna och minst beaktade i detta budgetförslag, nämligen resurser fill havsforskning och arbete mot havsföroreningar i övrigt. Förra sommarens två stora katastrofer när det gäller haven, algblomningen och säldöden, avslöjade hur illa ställt det är med resurserna. Det gällde dels basresurser som drivmedel lill båtar, lokaler och utrustning, dels behovet av flera och mer ambitiösa forskningsprojekt. Vi sade redan i höstas att det inte räcker med det engångsbelopp som då föreslogs. Det behövs en långsiktig, kraftig uppbyggnad av havsforskningen.

För alt förstå vad som händer i haven måste vi hela tiden samla in data om hur läget är. När en katastrof inträffar kan vi dä se hur det var innan, och vi kan analysera och förstå precis vad det var som hände. Även när katastrofer inte inträffar skall vi kunna bedöma den långsiktiga, hela tiden pågående förändringen och utvecklingen. Jag vill därför yrka bifall till reservalion nr 42.

Herr talman! För säkerhels skull yrkar jag även bifall till samfiiga reservafioner i delta betänkande som vpk har deltagit i undertecknandet av.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

Anf. 88 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! Jag vill erinra Annika Åhnberg om vad jag svarade i den förra debatten, och jag vill än en gång understryka att eftersom de pengar som har anslagits just till kalkning ännu inte har utnyttjats fullt ut, har vi inle heller föreslagit några ökade anslag. Vi tycker alt del tids nog blir dags för det när vi kommer i den situationen att medlen verkligen kan användas. Del är alltså skälet.

101

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

Däremot har vi velat föra över 10 milj. kr. frän det anslag som skulle gå till försurningsbekämpning till försök med skogsmarkskalkning. Vi tror att del skulle göra mycket stor nytta. Där är det angeläget. Jag vill ytterligare en gång understryka detta.

Anf. 89 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik:

Herr talman! Också jag kan upprepa vad jag sade i den fidigare debatten, nämligen att om dessa medel inte används beror det inte på att behovet inte finns. Det kan finnas andra orsaker. Man kan då naturligtvis vara krifisk mot de samhällsmyndigheter som inte har sett till alt använda pengarna fill det de är avsedda för. Det råder inget tvivel om att behoven finns. Det faktum att pengarna inte är använda, behöver inte betyda att de inte är intecknade. I all samhällshantering finns det en viss adminislrafiv eftersläpning i sådana här frågor. Jag tycker därför att kritiken mot moderata samlingspartiet kvarstår med all kraft. Del rimmar illa att tala om den stora angelägenheten när det gäller skogskalkning men inte vara beredd att öka anslaget för delta ändamål med en enda krona.

102

Anf. 90 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! Det väsentliga måste ändock vara att man använder de pengar som är anslagna för det behjärtansvärda området. Jag tycker inte att det finns anledning att öka anslaget så länge man inte har förmåga att i praktiken använda de pengar som tidigare anslagils. Vi är från vårt håll beredda alt anslå de medel som behövs för att man skall klara de här uppgifterna.

Anf. 91 ÅSA DOMEIJ (mp):

Herr talman! Det här är det andra betänkande från jordbruksutskottet som vi behandlar i dag. Det är dock inte första gången som vi talar om miljön. Diskussionen om det första betänkandet - som egentligen handlar om jordbruk, skogsbruk och fiske - kom nästan till största delen att handla om miljön. Detta visar just, vilket andra talare också har sagt, att miljöfrågor inle är någonting som är isolerat i liten grupp för sig, utan de berör allt i samhället. Jag tror alt vi så småningom skall komma så långt att det sker ett rejält genomslag på del politiska området i stort, l.ex. på den ekonomiska politikens område.

Det faktum att vi börjar tala om miljöfrågor när ämnet egentligen är något annat, tror jag också är ett utslag av det enorma miljöintresse som finns ute i samhället i dag. Det finns också ett miljöintresse i riksdagen. Riksdagen är ofta något radikalare än regeringen när det gäller miljöfrågor. När vi har behandlat budgetpropositionen har vi emellertid kunnat konstalera att del har varit svårt att fä majoritet för att tillskjuta mer pengar till viktiga miljöåtgärder, utöver vad regeringen har föreslagit. Trots att vi talar sä mycket om miljö och att alla partier vill vara sä miljövänliga är det alltså svårt.

Jag tycker all det här är litet otäckt. Pä något sätt har det gått inflation i detta med miljö. Orden börjar betyda något annat än de betydde förut. Man lovar så mycket och man är så oerhört miljövänlig i sitt språkbruk, men i

prakfiken så betyder det inte sä fruktansvärt mycket. Prot. 1988/89:95

Jag skall ta några exempel där olika partier har velat gå längre i 12 april 1989 miljöfrågor, men där det inte har gått att få stöd i utskottet. Tillsammans med ..... , , folkpartiet ville vi - visserhgen med litet olika belopp - ha ett nytt anslag till naturvårdsverkets verksamhetsområde för utveckling av ny miljöskyddsteknik. Vi fick inte majoritet i utskottet. Det krävs ju fem partier för del, om inle socialdemokraterna ställer upp. Men det händer ju inte så ofta i utskottet.

När det gäller anslaget för övervakning av miljöförändringar var det samma sak. Det gick inle att fä majoritet i utskottet. Miljöpartiet och folkparfiet reserverade sig. Vi hade litet olika utgångspunkter när det gällde vad dessa pengar skulle användas fill. Vi lyckades dock skriva ihop oss. Det är dock möjligt att en del av de pengar som vpk skulle ha satsat också skulle ha gått dit, eftersom vpk har valt en allmän förstärkning av naturvårdsverket i stället. Om det hade funnits en chans fill majoritet i utskottet, är del myckel möjligt att vpk också hade ställt upp på detta. Annika Åhnberg kanske kan belysa den frågan senare.

Vi har vidare begärt en rejäl satsning på miljövårdsforskningen under naturvårdsverket. Vi har inte fått något stöd ifrån andra parfier. Vi har bl.a. velat satsa på ett nytt grundforskningsprogram avseende halogenerade organiska föreningar.

När det gäller luftförorening och försurning behövs del faktiskt mer pengar. Jag skulle vilja vända mig särskilt till Ingvar Eriksson. Vi kom in på detta redan när vi behandlade förra betänkandet och då citerade jag från ett papper frän Västernorrlands läns miljövårdsenhet. Miljövårdsenheterna i sex Norrlandslän menar att det finns ett akut behov av inventeringar och nykalkningar i Norrland för 45 milj. kr. Det ryms inte i det föreslagna anslaget.

När det gäller luftföroreningar och försurningar är det bara miljöpartiet och centern som har satsat någorlunda rejält. Eventuellt kan delta gälla vpk, men vi vet inte säkert.

Vi i miljöpartiet har föreslagit ett speciellt vätmarksprojekt. Syftet med våtmarksprojektet är att minska kväveläckaget lill vattendrag och sedan slutligen till havet. Meningen är att kväve som kommer fill våtmarkerna, som vi vill återskapa, skall denitrifieras i våtmarken och alltså gä bort som kvävegas i stället för att gå direkt ut i havet. När vi debatterade detta i höstas ställde centern och vpk upp. Men tyvärr har de inte velat ställa upp på några pengar fill detta projekt.

Vi har vidare särskilda projekt och naturvårdsverket. Där vill vi satsa på naturvård i odlingslandskapet. Det hade blivit mera pengar om inte moderaterna hade ställt upp på socialdemokraternas linje. Det är ofta så i miljöfrågorna att moderaterna fakfiskt ställer upp på regeringen när det är fråga om att gå längre i miljösatsningar än vad regeringen vill.

När det gäller kemikalieinspektionen vill vi i miljöpartiet, folkpartiet och
vpk satsa på ytterligare resurser. När jag först fick höra Castberger hävda att
vi i miljöpartiet skulle ha ställt upp på folkpartiets yrkande, undrade jag om
Castberger hade deltagit i sammanträdet eller inte. Han är ju suppleant och
kanske illa inläst på ämnet. Jag kontrollerade saken, och Castberger var
faktiskt med på sammanträdet. Vi har i vår partimotion yrkat pä 10 milj. kr. 103

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

104

extra till kemikalieinspektionen. Därefter skrev vi ihop oss med folkparliel för att det skulle underlätta behandlingen i riksdagen. Det har däremot inte vpk gjort. Jag tycker faktiskt inte att miljöpolitiken tjänar på den typen av argumentation. Man skall ta upp och debattera de verkliga åsiktsskillnaderna, och man skall inte komma med felaktigheter i debatten.

Vi i miljöpartiet har velat göra en jättesatsning på miljöhjälp till öststaterna. Vi har föreslagit att 1 miljard kronor av Feldis tillfälliga vinstskatt skall anslås till miljöhjälp lill öststaterna. Vi har kallat detta en form av "Marshallhjälp". Öststaternas miljöproblem är så svåra och deras ekonomier så urholkade att de helt enkelt inte klarar detta själva. Man kan ur principiell synvinkel diskutera om man skall stödja länderna, när de har fört en sådan politik som har lett till dessa problem. Men den enda chansen är att andra länder går in och hjälper lill. Vad vi hoppas med en sådan rejäl satsning från Sveriges sida är, att andra länder också skall ställa upp och satsa rejält så alt vi kommer lill rätta med problemen.

När del gäller havsforskning har vi samma situation igen som ofta uppstår, nämligen att moderater och socialdemokrater stödjer varandra så alt det inte blir några fler pengar till miljösatsningar. Havsmiljöforskningen fick alltså inte mer pengar i utskottsbehandlingen pä grund av all moderaterna ställde upp på socialdemokraternas linje. Vi har samma silualion när del gäller vård av hotade arter. Socialdemokraterna och moderaterna ville satsa minst, och moderaternas förslag gick igenom på grund av att deras förslag var något högre än socialdemokraternas och alt vi i de andra partierna i så fall hellre stödde moderaterna i ett sådant fall. Förslaget var i varje fall något bättre.

Jag skall även säga några saker till Ingvar Eriksson och Anders Castberger.

Jag hade egentligen inte tänkt debattera naturvården nu. Det skall Anna Horn af Rantzien tala om senare. Men jag är ute efter en logisk detalj. Jag undrar varför moderaterna vill satsa pä skötselkontrakl för urskogar. Är det inte bättre att köpa in marken? Det är ingen skötsel som kommer alt kosta något i framliden. Jag kan hålla med om alt skötselkontrakt är vetfigt som en praktisk lösning när det gäller andra former av naturvårdsreservat. Men när det gäller urskogar måste det billigaste pä sikt vara att helt enkelt köpa in marken.

Ingvar Eriksson säger dessutom att moderaterna har gett mer stöd lill särskilda projekt på miljöområdet. Ni tycker att man skall upprätta kontrakt med markägare. Men de pengar som finns inom naturvårdsverkets ämnesområde går lill stöd för markägare. Det är ca 350 kr. per hektar som man får av staten, och ibland ställer kommunerna upp med extra pengar. Det vore väl vetfigt att satsa på alt höja den anslagsposten, om del är något som intresserar moderaterna?

Jag skall också kommentera Anders Caslbergers inlägg. Det skulle jag kanske egentligen inte göra. Jag tycker all hans inlägg var litet väl lågt i denna debatt, och det kan lyda på dålig politisk skolning. Men jag tror helt enkelt att det var en vilja alt lägga sig litet lågt när man inle har så mycket annat att säga.

I vårl partiprogram står det att vi har en human-ekologisk grundsyn. Det går mycket bra att läsa om vad vi tycker om människan och naturen. Anders

Castberger påstår att det enda vi är intresserade av är att bevara naturen som den en gäng var, vilket är helt absurt. Naturen förändras ju alltid. Varför skulle vi i så fall satsa så mycket på naturvård i odlingslandskapet? Antingen är det en fråga om mycket bristande kunskaper, som en riksdagsledamot inte bör ha, eller också är det fråga om att slänga käft för sakens skull. Det tycker jag inte all miljöpolifiken tjänar på. Det är kanske litet grand av folkpartiets komplex att man gärna satsar på naturvårdsåtgärder av olika slag, men man har svårare att gå på de tunga områdena som l.ex. energipolitik och trafikpolitik. Då kommer man in pä mera kontroversiella områden.

Till Birgitta Dahl som är här i dag vill jag säga att del var tråkigt att det inte blev större satsningar pä miljön frän regeringens sida. Man hade kunnat förvänta sig det i budgeten med tanke pä den valdebatt vi hade.

Jag skall trots allt säga en positiv sak. Det är i och för sig inte en budgetfråga, men det kostar inte heller pengar. Det var kanske därför socialdemokraterna kunde gå med på det. Vi i miljöparfiet har faktiskt fått igenom ett vallöfte. Inför valet gick vi ut med en miniplattform där vi framförde några miljökrav som vi tyckte att alla partier borde kunna ställa upp på. Bl.a. ville vi tillsätta en parlamentarisk kommitté för att se över hela miljölagstiftningen. Birgitta Dahl lovade i den allmänpolitiska debatten att det skulle skapas en sådan kommitté. Jag är nyfiken pä direktiven. Om Birgitta Dahl har något att säga om direkfiven vill vi gärna höra det nu. Jag tror att det är flera än jag som är intresserade. Detta kan bli en mycket stor sak och så småningom innebära stora förändringar i miljölagstiftningen.

Till sist vill jag yrka bifall lill alla reservationer där miljöpartiet står med. Naturvårdsfrågorna kommer Anna Horn af Rantzien att ta hand om litet

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

Anf. 92 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik:

Herr talman! Jag skall inte polemisera med Åsa Domeij. I dessa frågor tycker jag inle att det finns anledning lill del. Vi har ganska överensstämmande åsikter.

Jag skall bara bekräfta det som Åsa Domeij sade, nämligen att ett av syftena med ett så pass stort anslag till naturvårdsverket som del vpk har föreslagit är, att det skall ge ramar för en hel del projekt av den typ som föreslås i andra reservationer. Det kan l.ex. gälla det projekt som Åsa Domeij tog upp och som rörde våtmarker. Vi har definitivt inte ändrat vår uppfattning sedan i höslas på den punkten. Med ökade resurser hos naturvårdsverket skapas också ett utrymme för den här typen av insatser.

Anf. 93 ANDERS CASTBERGER (fp) replik:

Herr talman! Som Åsa Domeij påpekar är det visserligen sant all jag bara är en suppleant i utskottet, och därför besitter jag naturligtvis inte den oerhörda formella tyngd som Åsa Domeij kan lägga bakom sina uttalanden. Men man kan möjligen kräva att en ordinarie ledamot lyssnar mer uppmärksamt.

När det gäller kemikalieinspektionen konstaterade jag nämligen att även i denna fråga - det var med viss glädje jag underströk detta - har miljöpartiet biträtt folkpartiets linje. Jag beklagar att övriga partier inte gjorde det. Jag är

105

Prot. 1988/89:95 väl medveten om alt miljöpartiet också har motionerat i denna fråga. Då är
12 april 1989 det utomordentligt bra att vi har kunnat avge en reservalion som även

. miljöpartiet ställt sig bakom, vilket bara är positivt.

I övrigt noterar jag att Åsa Domeij kände sig ovanligt väl träffad av min beskrivning av de stora linjerna när del gällde förvaltarskapstanken kontra andra inställningar som man kan ha. Faktum är att jag inte nämnde miljöpartiet de gröna en enda gång. Pä något sätt verkar det som alt Åsa Domeij kände sig något attraherad av det som vi inte står för, nämligen en grön fundamentalism som i det långa loppet inte kan klara av att lösa de miljöproblem vi i dag har och att medverka till att vi får ett samhälle som kan kombinera våra krav på såväl en god levnadsstandard som en bra miljö. Jag är naturligtvis mycket ledsen för att miljöpartiet har en annan inställning än vad folkpartiet har, men trots allt konstaterar jag alt det också är bra om vi kan göra den skillnaden uppenbar.

Herr talman! Jag noterar vidare att man i del miljöupprop som kom från forskare och naturvetare under förra veckan underströk hur bra del skulle vara om vi var ense. Från folkpartiets sida har vi sträckt ul vår hand flera gånger. Om man ser till reservationerna förefaller det som om miljöpartiet har tagit den, men nu helt plötsligt verkar det vara på något annat sätt. Det kan möjligen bero på att Åsa Domeij har gått i miljöpartiets politiska skola. Det har förvisso inte jag gjort.

Anf. 94 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! Det måste röra sig om ett missförstånd när Åsa Domeij talar om moderata samlingspartiet och skötselkontraklen. Vi har aldrig föreslagit att man skall upprätta skötselkontrakl när det gäller urskogar. Vi har fakfiskt ställt oss bakom det i propositionen föreslagna anslaget för inköp av urskogar.

När det däremot gäller vård av andra naturreservat eller värd av kulturlandskapet i övrigt har vi som alternativ till inköp föreslagit att man i stället borde skriva skötselkontrakt med markägaren eller annan markägare i närheten, vilken vi då bedömer kan göra elt gott arbete i miljövårdens tjänst - förmodligen också oftast till ett lägre pris. Därigenom kan vi också skydda större arealer på elt bättre sätt.

Enligt Åsa Domeijs uppfattning - eller beskyllningar - skulle vi ställa oss alltför nära socialdemokraterna i alltför många frågor. Detta beror i så fall på att anslagens nivå inle är avgörande i alla lägen, ulan oftast rör det sig faktiskt om vilken praktiskt möjlighel man har att vid en viss lidpunkt genomföra ett visst projekt. Det är vid de tillfällen när vi har bedömt alt regeringen har gått så långt del är möjligt, som vi har slutit upp pä regeringens sida.

Anf. 95 ÅSA DOMEIJ (mp) replik:

Herr talman! Anders Castberger bemöter här en del saker som jag aldrig
tog upp. Jag tänkte inte ens på att ta upp detta med grön fundamentalism i
mitt inlägg. Anders Castberger talade om det i början, men senare i sitt inlägg
talade han om den gröna grundsynen och människan och naturen. Det var
alltså detta som jag gick in och bemötte. Det är klart alt jag känner mig
106 träffad i del avseendet, eftersom vi naturhgtvis är elt grönt parti som

medlemmar i European Green, den internationella samarbeisorganisalionen Prot. 1988/89:95 för gröna partier. Jag vore ju korkad om jag inte kände mig träffad. 12 april 1989 Folkpartiet förstår kanske inte det här med politiska färger, eftersom man är /tAi- = j elt relafivt färglöst parti.

Jag polemiserar inle alls mot förvaltarskapstanken. Jag har ingenfing emot den. Men det räcker inle med att tala flummigl om att vi skall ta hand om naturen och förvalta den. Då kommer man ju in på den här typiska miljö- och naturvårdsinflationen i ord, om man inte sätter någon kraft bakom vad man säger och börjar genomföra vikliga förändringar i samhället, l.ex. när det gäller energipolifikens och trafikpolitikens områden.

Anf. 96 ANDERS CASTBERGER (fp) replik:

Herr talman! Jag konstaterar alt man kan ha skilda uppfattningar om vad som är mest flummigl, men det är klart att det är väsentligt att det gröna partiet är grönt. Vad vi i folkpartiet anser vara väsentligt är i och för sig inte att vi har en blåklint som symbol, utan det är de förslag till åtgärder som vi är beredda att ställa oss bakom här i kammaren när del gäller anslag, lagstiftningsåtgärder och förändringar av regler.

Jag liksom de allra flesta har uppfattat det så att vid de fillfällen - och de är inte så få - när miljöpartiet i utskottet har gått på samma linje som folkpartiet, har det inneburit att miljöparfiet också har följt samma princip. Men som sagt, vi har gått i olika politiska skolor, Åsa Domeij och jag.

Trafikpolifiken skall vi inte komma in på nu, och energipolifiken hade vi en diskussion om förra veckan. Då framgick det med all önskvärd tydlighet vem som bäst anser sig kunna stå för en kombination av seriös energi- och miljöpolitik.

Anf. 97 MARGARETA WINBERG (s):

Herr talman! När vi för knappt ett år sedan hade vår senaste stora miljödebatt här i riksdagen uppfattade många - kanske framför allt utanför detta hus - den som en vändpunkt i samhällsutvecklingen. Aldrig tidigare hade någon regering lagt fram elt så omfattande och heltäckande förslag på miljöpolitikens område. Aldrig tidigare hade miljöfrågorna fått den framskjutna position i den totala politiska debatten som under våren 1988. Det är glädjande att konstatera att debatten inte var en dagslända. Den har fortlevt över en valrörelse, där också miljöfrågorna spelade en central roll, och vad vi i dag är i färd med att göra är att följa upp och utveckla det ganska mödosamma arbetet med att förändra vårl samhälle mot ett samhälle i balans och harmoni med naturen. Självfallet, Åsa Domeij, är målsättningen att miljöfrågorna och miljösynen skall genomsyra samhällets och politikens alla områden.

Det finns anledning att något stanna upp inför frågan hur det gick efter
våren 1988. Vi sade då att miljöpolitiken kräver både kortsiktiga och
långsiktiga åtgärder. Till de senare hörde en omslällning på fyra olika
områden, nämligen jordbruket, trafiken, energin och avfallet. Tio månader
efter beslutet är vi i full färd med att revidera jordbrukspolitiken, som inte
har lyckats nå de stolta mål vi har salt upp under decennier. Detta gäller inte
minst miljömålet. 107

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

108

Vi närmar oss alltmer den definitiva strategin för hur avvecklingen av kärnkraften i detalj skall gä till. Vi har fattat beslut om trafikpolitiken, men vi måste, enligt min mening, vara ytterst vaksamma på utvecklingen, eftersom prognos och verklighet inte har gått hand i hand. Vi väntar i höst en proposifion om avfallet, den samhällssektor som inte var klar när vi fattade fjolårets beslut om miljön.

Jag menar alltså att del under dessa fio månader har hänt åtskilligt, om man ser lill att dessa åtgärder är långsiktiga. 1 det kortare perspektivet handlar del bl.a. om att upphöra med användning av freoner, om kraftlag mot olika utsläpp och luft samt om en förändring i miljöskyddets regelsystem och organisation. Jag måste hävda, trots vissa påpekanden här i dag, att vi fick genomslag för vår restriktiva hållning. Den nonchalans och stundtals smälek som inte minst representanterna för industrin utsatte oss för förbyttes, när man insåg allvaret i förslagen, till elt bejakande till investering i teknisk utveckling för att uppnå de krav som man insåg skulle bli en realitet.

Jag vill nämna två områden som debatterades åtskilligt då, och har debatterats även senare, och där oppositionen stundtals har anklagat oss socialdemokrater för bristande vilja eller tröghet. Del ena handlar om miljöavgifter, det andra om det internationella arbetet.

I fjolårets betänkande reserverade sig de borgerliga till förmån för införande av ekonomiska styrmedel. Så långt var man överens. Detsamma gällde förslaget att ta ut avgifter på svavelutsläpp; man enades om 8 000 kr. per ton svavel i tjock eldningsolja. Men om resten, kloravgifter och avgifter på kväveutsläpp, kunde man inte ena sig, utan där spred man sina åsikter för vinden.

Vi socialdemokrater framhärdade i åsikten att vi måste undersöka hur ett avgiftssystem slår, hur det skall konstrueras för att inte vara ett slag i luften eller medföra att förorenaren köper sig fri.

Det är glädjande att vi i dag kan uppvisa ett resultat av den ulredning som vi då fattade beslut om, ett delförslag som handlar om avgifter på svavel och organiskt klor. Vi kommer i höst, som alla förmodligen känner fill, att få ta ställning till utredningens förslag här i kammaren. Men redan nu kan vi se att det blir betydligt hårdare krav än vad oppositionen föreslog i fjol.

Under många år har oppositionen drivit kravet på internationell luftvårdsfond. Utskottet har vid åtminstone tvä tillfällen givit regeringen detta lill känna. Jag vet att regeringen under hand har tagit upp förslaget under flera år men fått ett ganska kyligt bemötande av andra länder.

I mars i år lade den svenska regeringen fram ett formellt förslag inom ECE:s miljö- och vattenkommitté om en ulredning om en europeisk miljöfond, som skall ta upp både vatten- och luftföroreningar. Låt oss hoppas att det förslaget nu vinner andra länders gehör.

En annan fråga som har debatterats mycket efter fjolårets beslut och som har varit uppe här i dag handlar om klimatförändringar, ett beslut där oppositionen ville gå längre än regeringen i fjolårels miljöproposition om koldioxidhalter. Vi minns alla att majoriteten i utskottet hade skrivit att koldioxidhalten inte skulle få öka utöver dåvarande nivå. Förslaget var ursprungligen ett moderat förslag. Jag varnade redan då för förslaget. Mina farhågor har blivit besannade med råge under hösten, och om inte så mycket i

dagens debatt så i en interpellationsdebatt i förra veckan, där moderaterna oförblommerat talade om att det var deras förslag och att de inte var så väldigt intresserade av att avveckla kärnkraften i den takt som vi andra ville. Ingen ville förra året lyssna pä mig, utan man hängde på moderaternas förslag och fattade ett beslut mot vår vilja. Vi reserverade oss och sade att vi satte kärnkraftens avveckling främst. Vi var också osäkra pä om det skulle gå att genomföra ett sä drastiskt förslag som det de faclo var utan att sätta kärnkraftens avveckling ur spel.

Om vi ser på hur koldioxidhalterna har utvecklats kan vi faktiskt konstatera att de har minskat från 1973 till 1987 med 26 %. Det var 1987, och beslutet fattade vi 1988. Men det stora problemet, som vi ser det nu, är trafikökningen. Prognosen för trafikökningen har vida understigit verkligheten. För några år sedan lade transportrådet fast prognosen att trafikökningen skulle bli 1-2 % per år fram till år 2000. Det visade sig all man på tre år hade hunnit upp dit. Del här är ett område som vi borde fundera ordentligt på -detta med adress inte minst lill moderaterna som ju gärna tar fram kärnkraften när det handlar om koldioxidutsläpp och mycket sällan, för att inte säga aldrig, vill diskutera trafikens roll i det hela.

Dagens betänkande handlar dock om pengar. Det handlar, om man skall vara litet stygg, om vem som kan bjuda mest i de olika anslagsposterna. Och visst hade det varit skönt att likt vissa ha kunnat ikläda sig guldbyxor och i en aldrig sinande ström plocka pengar ur fickorna. Visst hade det dä känts angelägel att plocka fram 245 000 tusenlappar och ge naturvårdsverket, som vpk föreslår i sin reservation, eller i stället för sedlar ta fram 40 handläggare ur byxfickan, som miljöpartiet vill. Tyvärr lever vi inte i en sådan värld utan i en verklighet där vi får nöja oss med den höjning av anslaget som anvisas i proposifionen.

Jag yrkar avslag på reservafionerna 1 och 2.

I två reservafioner tas utveckling av miljöskyddsteknik upp. Folkpartiet vill satsa 40 miljoner och miljöpartiet 50 miljoner pä detta ändamål och vill ha ett nytt anslag. Med anledning av detta ville jag säga tre saker.

För det första: Ansvaret för utveckling av miljöskyddsteknik ligger i dag på STU.

För det andra: Medel finns i dag för ändamålet och tas ur energiteknikfonden, men storleken är begränsad till 25 miljoner per år.

För det tredje en sak som jag tycker fattas i resonemanget; Diskussionen om vem som skall göra vad i samhället. I riksdagen skall vi framför allt framställa krav och upprätta regler. Sedan får de vi ställer kraven pä finna lösningarna. Med detta menar jag att det självfallet satsas oerhört mycket mer pengar på utveckling av miljöskyddsteknik än de pengar som vi resonerar om här i dag.

Jag yrkar avslag på reservalionerna 3 och 4.

Moderata samlingspartiet har i en reservalion ansett alt det saknas konkreta förslag till forskningsinsatser i samband med nödvändiga åtgärder mot döda havsbottnar. Man hävdar att idéerna finns, men ingen tycks ta hand om dem. Man vill att vi här i riksdagen skall uttala oss för ett försöksprojekt. Vi anslog ju före jul 30 miljoner för arbetet med att öka kunskaperna om problemen med havsföroreningarna - prov, datainsamling, dokumentation

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

109

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

110

samt forskning. Ytterligare åtgärder kan, precis som Ingvar Eriksson påpekade, komma att föreläggas riksdagen i samband med nästa års forskningsproposition. Jag yrkar avslag på reservation 10.

Så några ord om reservationerna om luftföroreningar och försurning, vilka utgör ett mycket stort och allvarligt problem. I miljöpropositionen 1988 gavs naturvårdsverket i uppdrag att samordna och följa upp arbetet med handlingsprogrammet mot luftföroreningar och försurning. I det nya uppdraget ingår att arbeta fram strategier för begränsning av utsläppen av bl.a. svavelföreningar, kväveföreningar, kolväten och koldioxider. Det skall också ske en utvärdering av hittillsvarande program, dvs. en minskning med 65 % av svavelutsläppen och med 30 % av kväveutsläppen. Man skall då se fill vilka åtgärder som planeras från olika myndigheters sida och se efter om det är lillräckhgt eller om det behövs ytterligare åtgärder.

Utöver delta skall naturvårdsverket klargöra de tekniska åtgärder som måste vidtas för att minska svavelutsläppen med 80 % och halvera kväveoxidutsläppen till sekelskiftet samt begränsa kolväte- och koloxidutsläppen.

Naturvårdsverket skall också enligt det här nya uppdraget analysera vilka åtgärder som behövs för att förbättra luften i tätorterna, motverka försurning av mark och vatten, skydda skog och annan vegetafion, minska kväveläckaget från olika slags mark samt undvika effekter på klimatet genom utsläpp av koldioxid och andra föroreningar. Även skogs- och jordbruket och kulturmiljön skall synas. Det är således ett mycket omfattande uppdrag som skall utföras före utgången av mars 1990. Det är knappt ett år dit.

På denna punkt är utskottet kanske inte oense i princip. Också här är det anslagets storlek som har varit föremål för reservafionen. Folkpartiet och vpk vill satsa pengar på statsbidrag lill enskilda brunnar. Här kan man bara konstatera att naturvårdsverket inte förordar förslag om allmänna statsbidrag lill detta ändamål. Proposilionen talar om - i stället för statsbidrag -bl.a. utökad information om möjliga åtgärder och fördjupad kunskap om eventuella hälsorisker.

Jag yrkar avslag på samtliga reservationer som har med åtgärder mot luftföroreningar och försurning att göra.

Moderata samlingspartiet har reserverat sig för en omdisponering av anslaget för åtgärder mot luftföroreningar och försurning, så att 10 milj. kr. nu skall kunna användas för skogskalkning i stället för kalkning av vallen. I utskottsmajoritetens skrivning säger vi alt vi i och för sig inte har någon erinran mot en omprioritering av anslaget, men att del bör ankomma på regeringen att bestämma därom. Jag är efter dagens debatt ännu mer övertygad om att detta är rätt. Det är, som jag ser det, omöjligt för oss i utskottet och i kammaren att flytta pengar ulan en fördjupad kunskap om hur en omflyttning påverkar tidigare beslul, dvs. de program för kalkning av vatten som vi prioriterade i fjol. Därefter har ju dessa åtgärder planerats och igångsatts av olika länsstyrelser runt om i landet.

Jag vill också säga något om den sista stora fråga som blivit föremål för reservationer, nämligen kampen mot havsföroreningar. I pressen, och också i debatten här i dag, har del framställts som om regeringen "bara" vill satsa 1,5 milj. kr. pä marin forskning-trots förra sommarens katastrof i våra hav.

Detta är en osanning, som jag nu gärna vill rätta till. Prot. 1988/89:95

Miljövård

Den 15 maj 1987 lades aktionsprogrammet mot havsföroreningar fram. 12 april 1989 Det ledde senare till de förslag som regeringen presenterade i propositionerna om miljöpolitiken, jordbruket och trafiken i fjol. Aktionsprogrammet innebär totalt en satsning över statsbudgeten på 345 milj. kr., varav 15 milj. kr. till havsmiljöforskning på miljö- och energidepartementets anslag. Under tvä år har också 230 milj. kr. avsatts för miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, åtgärder som i stor utsträckning syftade lill att minska jordbrukets utsläpp av närsalter fill havet. Därtill kommer 100 milj. kr. till det s.k. Dalälvsprojektet.

Men de största insatserna kräver vi ändå att förorenaren skall stå för, och här rör det sig om investeringar i miljardklassen.

Beträffande den rena forskningen hade regeringen redan före sommarens algblomning med förtur satt in ca 100 milj. kr. När katastrofen var elt faktum fillsköts ytterligare 30 milj. kr. i höstas. Dessutom har regeringen i utbildningsdepartementets huvudtitel givit uttryckligt besked om att en upprustning av den marina forskningen måste komma till stånd - och att detta skall ske i enlighet med den aviserade forskningspolifiska propositionen 1990. Därtill kommer att man nu, i och med den budget som vi diskuterar här i dag, möjliggör att ytterligare tre forskartjänster inrättas vid marina centra. Del är alltså en osann bild som oppositionen försöker sprida när det gäller vidtagna åtgärder på delta område.

Med tanke pä inte minst Anders Caslbergers påhopp - hans anklagelser för svikna löften och annat - vill jag slutligen säga att vi socialdemokrater har givit löftet att äta oss det tredje uppdraget, nämligen att rädda vår natur och vår miljö. Och detta löfte som vi har givit människorna kommer vi att uppfylla pä samma mödosamma sätt som tidigare har präglat vår kamp för både demokrati och välfärd.

Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till propositionen och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 98 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Herr talman! Margarela Winberg har inte någon särskilt lätt uppgift, nämligen att hävda - ungefär som jag och många andra har gjort - att miljöfrågorna är de viktigaste frågor vi har, och samtidigt säga att man befinner sig i en verklighet där man inle skulle kunna få loss några miljoner till för kalkning i skogen eller för havsforskning. Det är klart att det här handlar om prioriteringar, och om man vill så kan man i det här sammanhanget. Därför är det naturligtvis viljan som fattas och inte förmågan.

Sedan tar Margareta Winberg upp frågan om miljöavgifter och säger att del inte finns någon enighet bland oppositionen. Det är i och för sig sant. Men vad hade hänt, Margareta Winberg, om vi inte under lång tid hade drivit de här frågorna, särskilt från centern?

Jag satt under åren 1977-1983 i naturresurs- och miljökommittén och hade
en ganska långvarig debatt med nuvarande bostadsministern och nuvarande
partisekreteraren i moderata samlingspartiet, som var motsträviga i det här
sammanhanget. Inte förrän för ungefär ett år sedan accepterade socialdemo
kraterna idén att man kanske skulle kunna göra något i det här avseendet för 111

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

112

att snabba upp processen. Jag tror att man skall ha den historieskrivningen klar för sig när man talar om dessa frågor.

Om igen får vi nu höra detta om koldioxidproblemen och alt vi inte skall diskutera dessa saker - för då kanske man kan riskera alt moderaterna inte vill avveckla kärnkraften. Det finns väl tillräckligt många som kan avveckla kärnkraften, om jag har förstått rätt, även om inte moderaterna ställer upp på det. Här är det fråga om två olika problem. Detta med koldioxid blir ju inte bättre därför att vi också har kärnkraften. Del kanske är så att regeringen trots allt håller fast, liksom energiverket, vid tankarna på att man skall bygga ut kolanvändningen - fyrdubbla den och komma upp i 120 TWh. Om det fortfarande är målsättningen, då begriper jag att man inle gärna vill ha en debatt om detta. Men jag tror att det är absolut nödvändigt med en sådan debatt inför den kanske största miljöfråga som vi har upplevt.

Anf. 99 INGVAR ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! Margareta Winberg log upp frågan om klimatförändringen och sade att oppositionen ville gå längre. Det är ju sant.

Sedan konstaterar hon svårigheterna när det gäller alt komma fram så fort som vi i opposifionen har velat. Det är onekligen också en riktig bedömning, när hon oroar sig för att kärnkraftsavvecklingen, om den sker snabbt, kan leda till stora problem genom att vi då tvingas gä över mer till olja, kol och gas, som ger ökade koldioxidutsläpp.

Jag vill då erinra om att vi har uppmärksammat detta. När det gäller trafiken - ell område där vi beskylls för alt nonchalera dessa utsläpp - har vi framhållit att vi inte är främmande för en eventuell koldioxidavgift. Den skulle leda fill all det blev intressantare med alternativa bränslen, alternafiva drivmedel. Det skulle också kunna bidra till att man lättare kan uppnå målet beträffande koldioxiden. Kvar slår dock alt det blir svårt att uppnå det målet vid en snabbavveckling av kärnkraften.

När del gäller de döda havsbottnarna hoppas jag alt kontakt skall kunna etableras mellan dem som har idéer och regeringen. Jag vill upprepa att jag fortfarande är villig att medverka till att en sådan kontakt kan etableras.

Apropå vårt förslag om skogsmarkskalkning och delta med att flytta pengar från försurningskontot till just försöksverksamheten beträffande skogsmarkskalkning menar vi att detta är möjligt. Margarela Winberg påstår här att det inte skulle vara möjligt. Men det tror vi moderater vittnar om en viss oförmåga när det gäller flexibilitet. Vi moderater tror nämligen att nämnda åtgärd är möjlig och därför har vi reserverat oss.

Anf. 100 ANNIKA ÅHNBERG (vpk) replik:

Herr talman! Om man lyfter blicken något uppåt - i varje fall om man ser ål milt håll - kan man se att det är en vacker dag där ute. Jag tror alltså att det kan vara bra att lyfta blicken något uppåt. På del sättet kan man påminna sig om alt del är verkligheten utanför som räknas.

Jag tycker alt den här debatten, särskilt i och med Margareta Winbergs inlägg, har fått en viss slagsida. Debatten tenderar nämligen att bli en miljödiskussion av sämsta sort, där man slår sig för bröstet och talar om vem som är bäst beträffande miljön. Men egentligen är det fullkomligt ointressant

att tala om vem som är bäst. Ingen av oss kommer ändå all få någon guldstjärna. Det är, som sagt, verkligheten utanför som räknas. När det gäller den verkligheten är det tyvärr så, att det går för sakta i fråga om miljöproblemen.

Margareta Winberg uppehöll sig i sitt anförande mycket kring frågor som egentligen inte berörs i det aktuella betänkandet. I och för sig är det viktiga frågor, l.ex. olika frågor om miljöavgifter. Men sådana frågor får vi anledning att återkomma lill. Margareta Winberg tog också upp problemet med de ökande koldioxidutsläppen. Hon beklagade tydligen det beslut som riksdagen har fattal och som uppenbarligen ursprungligen var ett moderat förslag. Enligt det förslaget får koldioxidutsläppen inte bli större.

I miljöfrågorna är jag för min del fullkomligt presfigelös. För mig är det ointressant om ett förslag från början råkar härröra från moderaterna eller något annat parti. Huvudsaken är ju att det handlar om elt bra och viktigt krav. Även om moderaterna kommer med del tvivelaktiga argumentet alt de för sin del inte vill avveckla kärnkraften behöver inte vi andra känna oss hindrade att biträda kravet pä att koldioxidutsläppen inte får bli större. För den skull behöver vi alltså inte svälja hela betet. Vi vet ju alla att det ändå kommer att vara möjligt att avveckla kärnkraften.

När det gäller själva budgetpropositionen, och det är ju den som vi egentligen skall debattera, säger Margareta Winberg att hon måste konstatera att vi får nöja oss med de pengar som föresläs i budgetpropositionen. Men det kan vi inte göra. På kort sikt är det kanske O.K. Men på lång sikt får det förödande konsekvenser. Det är nämhgen inte tillräckligt att enbart fatta beslut här i kammaren om restriktioner - oavsett om förslagen i fråga kommer från oppositionen eller från regeringen -, utan det krävs faktiskt kraftigt ökade resurser till olika samhällsinstanser för alt dessa sedan skall kunna göra en uppföljning och analysera det hela. De måste ju ta reda på varför det går så sakta. Annars vet man inle vilka åtgärder som behöver vidtas.

Jag delar uppfattningen att de företag eller de olika verksamheter som orsakar miljöstörningar också skall stå för uppkomna kostnader. Det är ju på del sättet som vi kan komma bort från sådana här problem. Men likväl krävs det resurser till olika samhällsorgan för kontrollens skull också när del gäller forskning och utveckling och för att höja kunskapsnivån.

Nyligen besökte jag Kristinebergs havsforskningsstafion. Jag stod visserligen inte på bryggan och ställde ut löften. Men jag kunde med egna ögon se hur dåliga resurser man hade - trots alla de satsningar från regeringens sida som Margareta Winberg här räknar upp. Man har inte fillräckligl med lokaler och de mest.elementära resurser saknas - för att inle tala om det mycket angelägna forskningsprojekt som man vill genomföra men som det saknas resurser för. Det är helt uppenbart att det behövs minst de ytterligare medel som har föreslagits bl.a. av vpk, som framgår av detta betänkande.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

Anf. 101 ANDERS CASTBERGER (fp) replik:

Herr talman! Margareta Winberg anser att riksdagens viktigaste uppgift är att slälla krav. Ja, det kan väl en socialdemokrat säga som litar på att regeringen ordnar det mesta. Men den förmågan saknar faktiskt regeringen.

113

8 Riksdagens protokoll 1988/89:95

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

Riksdagens uppgift är att fatta beslut om lagar och anslag. Margarela Winberg ger sken av att socialdemokraterna mer eller mindre ensamma skulle ha kämpat mot industrin och att del minsann inte har varit så lält för dem. Men, Margareta Winberg, sanningen är ju den att socialdemokraterna inte har tagit fasta på möjligheten att få stöd för en aktiv och bestämd miljöpolitik. Det gäller l.ex. miljöavgifterna. Hur länge talade inte socialdemokraterna om att det här var elt sätt för industrin att köpa sig fri? Det gäller kravet på bilindustrin i fråga om avgasrening. I efterhand säger miljöministerns statssekreterare: Vi skulle ha kunnat gä fram härdare. Men snälla nån, del erbjöd vi oss all göra redan 1985. Men den gången var socialdemokraler-na inte sä snabba alt handla. Det gäller nya mål med framlida krav pä utsläppsbegränsningar. Var slår socialdemokralerna i del sammanhängd? Del är väldigt svårt all få till stånd ett handslag i TV när det gäller ell löfte -kanske därför att ett sådant löfte betraktas som elt hederslöfte, fjärran från vallöften som kan ställas ut och som sedan inte hålls.

Nu säger Margareta Winberg att det i höst kommer krav som är betydligt härdare än de krav som oppositionen kom med i fjol. Ja, fattas bara annat! Det har ju då gäll ett och ell halvt år, och jag hoppas all vi alla har flyttal fram positionerna under den liden. Därför är det inte särskilt hedersamt all redan nu så att säga plocka hem ädelhetens gloria. Faktum kvarstår: Socialdemokraterna röstade förra våren nej i ett rekordstort antal ärenden på miljöområdet. Vi i oppositionen fick gemensamt baxa regeringen framåt, steg för steg. Varför gick det inte alt ta ett enda litet steg dä? Det behöver inte handla om något som är i motsatsställning lill ett steg som kommer om ytterligare ett och ett halvt eller två år, tvärtom. Vi har ju en hel rad förslag som visar den väg som skall gälla om flera år. Någon enstaka gång får man höra att kanske inte heller miljöministern är helt avvisande.

Till slut, herr talman! Med fantastiskt stor entusiasm säger Margareta Winberg att socialdemokraterna nu har tagit sig an det tredje uppdraget, vilket skulle gälla miljöpolitiken. Men snälla nån, jag trodde att det var det första uppdraget för en socialdemokratisk miljömedveten regering!

10 § Kammaren beslöt kl. 17.58 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehäll.

11 § Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00 under ledning av tredje vice talmannen.

12 § Miljövård

(forts, jordbruksutskottets betänkande 13)

114

Anf. 102 ÅSA DOMEIJ (mp) replik:

Herr talman! Margareta Winberg är tydligen inle här i kammaren - i varje fall inte ännu - men här finns åtminstone någon representant för socialdemokraterna.

Jag undrar vad det är för mening med att bara tala om vad socialdemokra- Prot. 1988/89:95 fin och regeringen har gjort. En debatt bör ju handla rätt myckel om vad man 12 april 1989 vill göra i framtiden. Jag tycker att socialdemokraterna skall komma ihåg att j..... , ] de är vågmästare i de flesta miljöfrågor. Det krävs ju stöd från bara ett parti för att regeringen skall få majoritet för att gå längre. Det är alltså inle pä något sätt så att riksdagen bromsar regeringen, tvärtom. I det här betänkandet har faktiskt socialdemokrater och moderater gjort upp pä många punkter.

Del är inte heller så konstigt att anslagens storlek berörs i en budgetdebatt. Del är ganska naturligt att man talar om hur mycket pengar som bör satsas för olika ändamål.

Margareta Winberg menade också att vissa partiers förslag kostar för mycket pengar, och hon tänker kanske t.ex. på miljöparfiet. Vi har aldrig sagt att vår miljöpolifik skulle innebära att man inte skulle få göra några materiella uppoffringar. Vi har finansierat många satsningar med hjälp av höjning av energiskatten, och vi har också fått prioritera pä ett sådant sätt att vi inte har kunnat satsa på många andra angelägna områden i statsbudgeten. Vi ser dessa satsningar på miljöområdet som investeringar, som helt enkelt är nödvändiga för att samhället skall kunna fungera pä sikt.

Jag håller inte med Margareta Winberg om att det är onödigt att miljöavgifter har drivits av oppositionen. Del är ju faktiskt så, som Castberger sade, att socialdemokraterna tidigare av ideologiska skäl har varit motståndare till miljöavgifter.

Margareta Winberg framhöll också att riksdagen inte skall detaljreglera utan skall hålla sig till de stora dragen och målsättningarna. Visst vore del bra om vi oftare kunde tala om detta - vi hamnar alldeles för många gånger i detaljer - men problemet är att det ofta blir så, när det har fattats beslut om målsättningar, att dessa inte följs upp. Kravet att kväveoxidutsläppen skall halveras fram fill år 2000 kommer l.ex. inte att klaras med de konkreta åtgärder som det har fattats beslut om. Eftersom man inte kan lita på att målen följs upp, hamnar man i riksdagen hela tiden i att mer och mer tala om detaljer.

Anf. 103 LARS ERNESTAM (fp):

Herr talman! Åsa Domeij fick inget replikskifte med Margareta Winberg. Därför tänker jag nu ta upp några av de synpunkter som Åsa Domeij anförde i sin replik.

Jag blev fakfiskt litet förvånad. Jag har upplevt Åsa Domeij som en rejäl person, som tar upp sakfrågor, visserligen ur sitt partis synvinkel - vi kan ha olika uppfattningar; hon kan tycka att vi är färglösa osv., och det har hon rätt att tycka - men när hon säger att en kollega är mindre värd därför att han är suppleant i utskottet måste vi reagera.

När Åsa Domeij och hennes partikamrater kom till riksdagen visade de
övriga partierna tillmötesgående. Vi var på vårt håll med på att offra
ordinarie platser för att ni skulle få sådana, även om antalet platser i
utskotten inte hade utökats. Men nu utökades antalet ledamöter i utskotten,
och därför kunde de flesta miljöpartister bli ordinarie ledamöter. Motsvaran
de ordning gäller dock inte för övriga riksdagsledamöter. Själv fick jag t.ex. 115

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

116

vara suppleant under min första mandatperiod, och del är en helt naturlig ordning.

Inom folkpartiet är det så - och det är säkerligen så också i de andra riksdagspartierna - att en riksdagsledamot inte är mindre värd därför att han eller hon är suppleant. När man talar i riksdagen är man lika myckel värd vare sig man är suppleant eller ordinarie, och man är sitt partis talesman. Den person som Åsa Domeij kritiserade därför att han är suppleant har dessutom faktiskt varit längre än Åsa Domeij i riksdagen och dessutom varil fyra år i departementet som informationssekreterare. Visst kan han ha avvikande uppfattningar i en del frågor, men han skall inte kritiseras därför att han är suppleant.

Herr talman! Jag skall bara ställa några frågor till Inge Carlsson, som är utskottets talesman i denna debatlrunda. Det gäller socialdemokraternas inställning till naturvården.

Vi är alla stolta över våra älvar, sjöar, skogar och våtmarker, ja, över hela vår artrika svenska natur. Jag tror att också socialdemokraterna är det. Miljöministern, som inte längre är hos oss här i kammaren, håller lyriska anföranden, och är det inte så att vi när vi litet lill mans häller anföranden inför våren, vare sig vi är socialdemokrater eller inte, ofta talar om vår svenska natur som vi är så stolta över?

Men för socialdemokralerna är naturvärden inte elt prioriterat område, och de anslag som går till naturvården är ganska otillräckliga. Som jämförelse kan jag säga att anslagen lill naturvården är ungefär en tredjedel av anslagen till presstödet. Jag tycker att naturvården är en sektor som är värd minst lika mycket stöd - utan några värderingar.i övrigt.

Efter många års arbete, herr talman, har nu anslaget för inköp av mark höjts till 100 milj. kr. Vi har i folkpartiet i många år arbetat för en höjning av just det anslaget. Del är bra att den kommer nu, men mänga år har gått förlorade, och skyddet är för många värdefulla objekt sä eftersatt och har fält flyttas så långt fram i tiden att anslagel, även om del nu höjs, är olillräckligi för att nå de mål som det är nödvändigt att nå.

Målet för hotade arter har berörts här. Det är rikfigt att det blir en marginell höjning genom att också moderaterna ställer sig bakom en höjning av del anslagel, men del hade varit rimligt att de förslag som naturvårdsverket lagt fram hade fått genomföras, och därför behövs ytterligare anslag också pä det området. Hotet mot arterna är akut.

I det sammanhanget vill jag säga till Åsa Domeij alt del är en bra motion som Åsa Domeij och Anders Castberger tillsammans har skrivit om skyddet för pilgrimsfalken. Den är ett exempel på en art som är akut hotad. Ibland är det mycket viktigt att ta fram sådana exempel för all verkligen visa vad som händer när förändringar i naturen pågår.

Folkpartiet har tillsammans med centerpartiet och miljöpartiet reserverat sig för att domänmark skall kunna överföras till naturvårdsfonden utan ersättning. Denna fråga har vi från folkpartiet drivit år efter år. Det är nu ganska många här i riksdagen som ansluter sig till detta förslag. Jag skulle vilja höra från Inge Carlsson; Vari ligger socialdemokraternas principiella motstånd? Är det inte så att domänverket har en speciell ställning som gör att man skulle kunna skriva ned verkels fillgångar och på det sättet till

nalurvårdsfonden föra över den del av domänverkets mark som skall skyddas? På det sättet får man ju mera resurser över till arvslaget på 100 milj. kr. lill naturmark. Nu får staten använda en stor del av det anslaget för att betala fill sig själv.

Vården av naturreservat och nationalparker är eftersatt. Det kan konstaleras att det anslagel inte har kunnat höjas på samma sätt som anslagel för inköp av mark. Samiidigi är del så all oerhört många arbetstillfällen som tidigare funnits i form av beredskapsarbete har försvunnit. Jag frågar nu Inge Carlsson; Är det inte också angeläget att det anslaget för vård av naturreservat höjs på samma sätt som har skett med markanslaget?

Herr talman! Jag vill lill slut bara säga några ord om miljöbudgeten över huvud taget. Det är en snäv miljöbudget, pä ungefär 700 miljoner. Det talas mycket om miljön i den, men när det kommer lill budgetfrågorna är beloppen små. Folkpartiet har yrkat på en ökning på ungefär 200 miljoner till de 700. Det är i och för sig otillräckligt, men del är en klar markering av att miljöfrågorna för folkpartiet är ett prioriterat område.

Socialdemokraterna har lyckats få igenom det mesta av sin budget, ofta med hjälp av moderata samlingspartiet, i;ex. när del gäller haven, havsforskningen och insatser mot havsföroreningarna, som annars skulle ha fåll högre anslag. Någon gång är det andra partier som ställer upp; i fråga om vården av naturreservat har socialdemokraterna fått stöd av centern.

Del borde vara rimligt alt socialdemokraterna vet att det i riksdagen finns ett brett stöd för ökade insatser på miljöområdet, och det borde innebära att de i fortsättningen kan vara beredda att slälla upp en budget som ger bättre resultat.

Med de kommentarerna vill jag yrka bifall fill alla de reservationer lill detta betänkande som folkpartiet har varil med om att avge.

Anf. 104 ÅSA DOMEIJ (mp) replik;

Herr talman! Det är tråkigt att folkpartisterna lyssnar så dåligt i dag. Jag har aldrig sagt att någon skulle vara mindre värd för alt han är suppleant i utskottet.

Det var så att Castberger gick ut med en sak som var sakligt felaktig, och jag tänkte då alt han kanske inte ens deltog i utskottssammanträdet eftersom han är suppleant. Själv är jag suppleant i skatteutskottet, och jag har aldrig någonsin varit där. Om jag ställde mig upp och pratade i skattefrågor vore del ganska naturligt om jag inte kände till vad som stod i någon annans partimotion, osv. När jag kollade såg jag att Castberger hade varit med under sammanträdel, och då är det tråkigt alt han är osaklig och kommer med angrepp i en fråga där miljöpartiet har drivit samma linje i budgetfrågor både i år och förra året, då vi gjorde upp en statsbudget trots all vi inte salt i riksdagen. Här skall vi ju hjälpas åt och slåss mot de andra partierna.

Anf. 105 LARS ERNESTAM (fp) replik;

Herr talman! Det var bra att Åsa Domeij kom med den här förklaringen, som ställer hennes inlägg i något annan dager. Jag fick klart den uppfattningen att det var Anders Caslbergers suppleanlskap som skulle kritiseras.

Åsa Domeij nämnde att hon är suppleant i skatteutskottet men inte har

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

117

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

varit med där någon gång, om jag fattade det rätt. Jag tror att Anders Castberger har varit med i jordbruksutskottet nästan lika många gånger som Åsa Domeij, trots att han är suppleant. Han deltar nämligen ganska regelmässigt där, så han är nog insatt i frågorna.

När det gäller reservationen om kemikalieinspektionen, som är gemensam för folkpartiet och miljöparfiet, är det bra alt vi har hamnat på samma linje. Även om det råder någon oklarhet i fråga om att vi från olika ståndpunkter i våra motioner har kommit fram till samma resultat, är det ändå bra att vi har den här reservationen tillsammans. Det sade också Anders Castberger, om jag inte minns fel, i sitt replikskifte med Åsa Domeij. Del är bra att vi var och en från olika utgångspunkter har motionerat i frågan och kommit till samma slutsats.

Anf. 106 ÅSA DOMEIJ (mp) replik;

Herr talman! Del är glädjande att många av suppleanterna tycker att det är så trevligt i jordbruksutskottet att de är med ofta. Jag skulle naturligtvis gärna vilja vara med i skatteutskottet, eftersom det är roligt med skattefrågor, men tyvärr har vi miljöpartister inte så många suppleanter att sälta in, utan vi missar många intressanta utskott. Jag hoppas att Anders Castberger också i fortsättningen skall vara med mycket i jordbruksutskottets arbele, så att vi fillsammans kanske kan skriva en mofion om något annat utrotningshotat djur nästa år. Vi kan skriva om målen, eftersom vi skrev om pilgrimsfalken i år.

118

Anf. 107 LENNART BRUNANDER (c):

Herr talman! Före middagspausen debatterades miljöpolitiken mera principiellt och de stora frågorna om havsmiljön, försurningen och annat. Karl Erik Olsson förde då fram centerpartiets synpunkter, och Karin Starrin kommer senare att prata om försurningen och kalkningen av marker, som är en nödvändig ingrediens i detta arbete.

När jag i går kväll funderade på vad jag skulle prata om satte jag på TV:n, och där fördes ett resonemang om landsbygdskampanjen. Lill-Babs talade om hur bra och viktig den var och vilket engagemang som fanns hos människorna. Jag tänkte då att det egentligen är en sak som hör ihop med dessa frågor. Vill vi att människor skall leva och bo där ute, att de skall uppleva det som positivt, måste vi också ha kvar en landsbygd och ett landskap, som har kommit till genom att människor har format det. Myckel av detta håller på att försvinna.

Jag tänker då på hagmarkerna. I belänkandet slår del alt en inventering har gett vid handen att det fortfarande finns 100 000 ha hagmarker men att mycket häller på att växa igen. Det beror på att djurantalet har minskat och att djuren har koncentrerats, vilket innebär att dessa marker blir över.

Centerpartiet har i en reservation sagt att det borde satsas pengar på detta. Del är NOLA-stödet som används. Regeringen och socialdemokraterna är nöjda med det tidigare anslaget, medan vi plussar på 15 milj. kr. för all kunna ge elt arealbidrag eller ett stöd till dem som vill hjälpa till och hålla hagmarkerna öppna, vilka annars ganska snart blir förstörda.

Både ur turistsynpunkl och ur den synpunkten alt den flora som finns här

behöver bevaras, som någon tidigare sade om skogsmarken, på grund av att den i ännu högre grad utgör en genbank, med många växter som är på väg bort från vår flora, är det så viktigt att satsa på hagmarkerna.

En liknande fråga gäller fäbodbrukel, som också håller på att försvinna undan för undan. Här har vi i centern ställt oss bakom en motion av miljöpartiet, som vill salsa 450 000 kr. extra just för fäbodarna. När vi såg del tyckte vi att 450 000 kr. var väl använda pengar, om man pä det sättet kunde bevara litet fler fäbodar. Det är en kulturhistoria som håller på att försvinna, och sådana här kulturvärden skall man vara rädd om.

Della är samtidigt en landsbygdsfråga, därför att i de områden där fäbodarna finns är det ännu viktigare alt det finns människor kvar, att det finns någon som vill la hand om fäbodarna och göra någonting av dem -annars försvinner de.

Naturvården har fått ökat anslag i budgeten när del gäller köp av mark. Del är bra, men behovet att köpa in mark för naturreservat och nationalparker är betydligt större än de pengar som vi gemensamt pä detta sätt har varil beredda att satsa. Därför har centerpartiet och folkpartiet en gemensam reservalion, där vi föreslår att domänverket inte skall la betalt för den mark som man får släppa lill. Jag skall inle vidare utveckla del resonemanget, eftersom Lars Ernestam gjorde det alldeles nyss. Det är onödigt alt jag upprepar del, eftersom vi är helt överens. Det måste vara onödigt att staten lar pengar med den ena handen och belalar lill den andra, dvs. från naturvården till domänverket. Domänverket och domänfonden borde kunna släppa fill denna mark.

En annan viktig fråga när det gäller att bevara flora, fauna och annat är skyddet av hotade arter. Centerpartiet har väckt en motion om att anslaget till delta skall ökas med 5 milj. kr. Här finns del nämligen alldeles för litet pengar för att man skall kunna göra någoniing av alll det som borde göras. Skyddet av hotade arter blir allt viktigare, inte bara när det gäller växter, där läget är något bättre, utan framför allt också när del gäller djur, såväl bruksdjur och produkfionsdjur som vilda djur.

Den avel som vi har i Sverige och även runt om i världen innebär ofta att en hel del av del ursprungliga tas bort. Det kan någon gång bli nödvändigt att gå tillbaka och börja om på nytt om något slår fel. Avelsmaterialet kan helt enkell bli för smalt, och dä är det viktigt att ha sådana här resurser. Vi hade föreslagit 5 milj. kr., men i utskottet blev det majoritet för en ökning med 800 000 kr. Del var den moderata motionen som fick ulskotlsmajoritetens stöd efter det att socialdemokraterna hade taklikröstal, så att de fick det från deras synpunkt billigaste motförslaget, vilket alltså var moderaternas. De andra partierna ville ha ett högre anslag, men det är klart all vi när deras förslag föll fick ansluta oss till moderaternas förslag på 800 000 kr. Det är ett steg på vägen, men det är ett alldeles för kort steg. Vi borde kunna göra betydligt mer.

Centerparliel har också en reservation där vi skriver att staten borde stödja Åby Avelscentrum. Detta avelscentrum byggs upp på västkusten, och invigning kommer att ske i sommar. Man har kommit ganska långt pä väg. Här skall det då bli en fristad för inhemska raser. Del gäller boskap av olika slag men också en del vilda djur. Cenlrumel byggs upp efter principen alt

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

119

Prot. 1988/89:95 djuren skall leva ett naturligt liv och inte i första hand för att människor skall
12 april 1989 kunna komma och se på djuren. Naturligtvis kommer man att kunna se på

Miljövård

djuren, men det är inte det väsentliga. Därför krävs det ett större samhälleligt stöd av verksamheten. Enligt vår åsikt hade det alltså varit riktigt, om riksdagen hade ställt sig bakom detta. Nu är naturligtvis inle möjligheterna helt borta bara därför att riksdagen inte har ställt sig bakom. De myndigheter som har att hantera frågan kan givetvis gå in med elt stöd och bör också göra del. Men då ökningen inskränkte sig lill 800 000 kr. är naturligtvis möjligheterna begränsade. Del hade emellertid varit bra om riksdagen hade stött vårl förslag.

Åsa Domeij tog upp ett resonemang om våtmarker, och hon har också en reservation. Hon framhåller all våtmarkerna är bra när det gäller alt klara kväveomsältningen och minska kväveläckaget. Åsa Domeij funderade över varför vi inle kunde stödja reservationen i år, eftersom vi i höstas hade en gemensam reservation. Den gången handlade det om att vi hade ett principiellt uttalande. Vi krävde att man åtminstone skulle undersöka hur det hela skulle gå till. Fortfarande har vi samma inställning. Också vi tror att det här är ett bra sätt att ta hand om den näring som kommer ut i markerna, så all den inle släpps ut i vattendragen. Men vi är inte helt säkra på hur del skall gå till. Därför är vi inte beredda att satsa pengar. Vi måste först klara ul hur vi skall gå till väga, för det är inle så enkelt. Man måste veta om markerna i fråga är lämpliga. Man måste ha tillgång till markerna, och man måsle också veta hur man skall göra. Idén är bra, och vi måste arbeia vidare med den, men just nu är vi alltså inle beredda alt satsa de pengar som miljöpartiet föreslår.

Med del sagda yrkar jag, herr talman, bifall till samtliga cenlerreservalioner i betänkandet.

Anf. 108 ÅSA DOMEIJ (mp) replik;

Herr talman! Jag tänkte bara nämna vad de 10 miljonerna i våtmarksprojektet skall användas lill. Del står så häri reservationen: "För att utreda vilka marker i kustområden och kring vattendrag som är lämpliga våtmarker och påbörja arbetet med att återskapa dessa krävs en ytterligare resursförstärkning med 10 milj. kr." Del gäller alltså all la reda pä just de saker som ni önskar information om inom centern.

Anf. 109 LENNART BRUNANDER (c) replik; Herr talman! Enligt vår åsikt har naturvårdsverket ell uppdrag att göra detta, och naturvårdsverket kan klara det med de tillgängliga resurserna.

Anf. 110 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp):

Herr talman! Miljövård är kulturvård, är naturvård, är den vård som ger grunden för vårl liv och vår värld. Som vanligt är det omöjligt att dra gränser, och de gränser som dras av praktiska skäl känns ofta besvärande.

Sverige är ett lyckligt lottat land vad beträffar ännu orörda naturområden.

Men i vår iver att öka vår materiella välfärd offras många naturvärden för

ekonomisk exploatering, ibland nödvändig, ibland mer eller mindre onödig.

Det gäller utbyggnad av älvar och vägsystem, turism, dikning av våtmarker

120 osv. Vi blir allt fattigare och med skadorna på arter och biotoper alltmer

sårbara. Balansgången är ofta svår i valet mellan insatser för å ena sidan ekonomiska och sociala mål, å andra sidan bevarandemäl. Ändå vet vi nu alt mer hänsyn borde tas till bevarandefrågor, eftersom naturens och miljöns bevarande är grunden för samhällets överlevnad.

I miljöpartiets naturvårdsprogram framgår detta klart redan i definitionen av begreppet naturvård:

"Miljöpartiet de Gröna ansluter sig till en både enkel och helhelsinriklad tolkning, nämligen alt naturvård innebär skydd och förvaltning - återställande, bevarande, berikande - av de för allt liv nödvändiga naturtillgångarna och av enskilda livsformer."

En långsiktig politik för bevarande av vår naturmiljö förulsälter en genomtänkt politik inom nästan alla samhällsområden, l.ex. energi, trafik, regionalpolitik, jordbruk och råvaruutvinning. Av delta framgår tydligt att vi i samhällsplaneringen måste sträva efter en helhetsbild och inle enbart se till ekonomiska och sociala intressen.

I naturresurs- och miljökommitténs ulredning, som för en stund sedan nämndes av Karl Erik Olsson och som borde nämnas betydligt oftare, uppställdes fem etiska normer, som kan tjäna som riktlinjer för naturvårdande insatser.

1. Människan måste utnyttja naturen, men när hon väl har tagit den i bruk bör hon fortsätta att bruka den på elt sådant sätt att ekosystemets produktionsförmåga bibehålls.

2. Oumbärliga ekologiska processer och livsviktiga syslem skall vidmakthållas.

3. Genetisk variation skall bevaras.

4. Användningen av icke förnybara naturresurser skall vara inriktad på uthållighet.

5. Människan skall skyddas mot skadliga miljöbetingelser, särskilt mot sådana som kan ge avsevärt försämrad livskvalitet eller ärftliga skador på släktet.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

Till dessa normer har vi lagt ännu en:

6. Människan skall visa respekt och hänsyn för andra livsformer. Dessa livsformer besitter ett unikt egenvärde som, en gång förstört, inte kan återskapas. Vi försöker alt ha dessa normer framför ögonen när vi fattar beslut.

Med anledning av nalurvårdsärendenas behandling i jordbruksutskottets betänkande nr 13 vill jag här redogöra för värt ställningstagande.

Beträffande det mesta i den folkpartistiska reservationen 22 om riktlinjer för skydd av kulturlandskapet håller vi med, men trots det vill vi inle stödja den. I miljöpartiet har vi under den allmänna mofionstiden inte angett några riktlinjer för skydd av kulturlandskapet, men vi kan inte hålla med om all det övergripande syftet med erforderliga åtgärder inom naturvårdsseklorn skulle vara att göra det ekonomiskt lönsamt att bevara och vårda det - om vi inte i den ekonomiska kalkylen värderar del ovärderliga, alla känslomässiga och kulturhistoriska värden och inte minst den ekologiska styrka som ligger i

121

Prot. 1988/89:95 kulturlandskapets mångformighet och faunans och florans mångfaldighel.

12 april 1989 Självfallet skall det övergripande syftet vara att hålla natur och kultur

Miljövård

levande och starka. Vi vet att vi blir fattigare när en åkerholme eller ett skogsbryn plånas ul, vi vet att de moderna jordbruksmetoderna går hårt åt ängs- och hagmarker, vi vet att kulturlandskapets öppna slingrande diken med sin vegetation och sin djurvärld är goda reningsverk för de närsalter som i stora mängder övergöder sitt mottagarvatlen, just så som Åsa Domeij nämnde beträffande våtmarksprojektet. Vi har en plikt gentemot kommande generationer alt bl.a. bevara återstående outbyggda älvar. Naturligtvis är det önskvärt att det skall löna sig strikt ekonomiskt att bevara odlingslandskapet, och del kan del också med makthavarnas goda vilja och mångsidiga konsekvensanalys. Det beror på vad vi vill räkna in i en strikt ekonomi och i en långsiktig ekonomi. Vi ser också denna reservation som alltför kategorisk vad beträffar uttalandel om den generella arealersättningen som lösningen på problemet. Arealersättningar är bra, men det är inte säkert att del är fillräckligl. Pengar kan vara lill stor hjälp, som vi alla vet, men pengar är inle allt.

I reservalion 25 yrkar vi att anslaget till mark för naturvård skall höjas med 1 440 milj. kr. för att göra det möjligt att köpa in urskog i större utsträckning än regeringens förslag medger. Ända in på 1800-lalet stod den svenska urskogen - den ännu av människan tämligen orörda gammelskogen - i det hela orörd från Värmlands och Dalarnas obygder upp mot fjällen. Men under det senaste århundradet har avverkningsmaskinerna i alll snabbare takt gått fram över praktiskt laget hela den väldiga nordsvenska skogen. Alll färre urskogsrester blir kvar. Några urskogsnationalparker finns undantagna: Muddus, Hamra och Smålands lilla vackra Norra Kvill. Med minskande storskogsarealer får de trädbyggande stora rovfåglarna allt mindre jaktområde och allt färre kraftiga bolräd, och de stora rovdjuren får allt mindre livsrum. I USA har man funnit att dessa näringspyramidens stora och fåtaliga toppdjur kräver ell större utrymme än man antagit. T.o.m. i de förhållandevis stora nationalparkerna där blir antalet djur alll mindre beroende på alt deras vildmark har begränsats för snävt, trots den amerikanska storslagenheten. Som ytterligare skäl till att bevara sä mycket som möjligt av dagens urskogsresler vill jag bara nämna deras värde för forskningen, nu och i framtiden.

Så har vi två reservafioner, 26 och 27, som gäller finansiering av mark för naturvård. De har avgivits av folkparfiet enbart, resp. centern, folkpartiet och miljöpartiet tillsammans. De har så myckel gemensamt att en stilla undran väcks om varför man inte skrivit sig samman om dem. Däri yrkas att resurserna för underhåll av nationalparker skall kunna överföras lill naturvårdsfonden. Vi stöder reservation 27, vari yrkas att 15 milj. kr. årligen överförs från domänfonden till naturvårdsfonden för alt markägare därur skall kunna ersättas för mark som avsätts som naturreservat.

När det gäller vård av reservatsmark föreligger fyra reservationer, varav en från miljöpartiet. Däri yrkar vi alt 102 143 000 kr. får disponeras för nämnda ändamål för att vi nöjakfigt skall kunna klara vården av de allt större arealer som måste skyddas.

122 Folkpartiet och miljöparfiet stöder båda arbetet med att fä en livskraftig

stam av pilgrimsfalk i Sverige. Det har redan tidigare nämnts här. För alt klara detta även i fortsättningen vill vi förstärka anslaget för vård av hotade arter. Pilgrimsfalken stod på gränsen till utrotning under 70-lalet, och år 1976 fanns bara ett tiotal par i livet. De blev det klassiska och sorgliga exemplet på hur bekämpningsmedel anrikas uppåt i näringspyramiden och hur de förhållandevis få topporganismerna drabbas hårdast och har svårast att återhämta sig.

Vi är alla medvetna om att våra sälarler, gråsäl, knubbsäl och vikare, har skadats av miljögifter och sjukdomar och därför minskat oroväckande i antal. För vikaren, den minsta och nordligaste Östersjösälen, krävs först en inventering, därefter uppfödning för att den skall klara sig igenom det skammens skede som vårt förorenade innanhav befinner sig i. Även knubbsäl och gråsäl behöver vår hjälp. I reservalion 44 föreslår vi därför fillsammans med folkpartiet att tvä säluppfödningsanslalter anläggs, den ena för vikare vid Hälsingekusten, den andra vid Blekingekusten, främst för knubbsälen.

I ett särskilt yttrande om värd av utrotningshotade arter avstår ledamöter från centern, folkpartiet, vpk och miljöpartiet från att reservera sig, eftersom utskottets majoritet föreslår att anslaget lill detta skall höjas.

Med detta yrkar jag bifall till följande reservationer till jordbruksutskottets betänkande 13: 23, 25, 27, 32, 34 och 44.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

Anf. 111 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! Anna Horn har talat så vackert om en rad reservationer som miljöpartiet och folkpartiet har tillsammans, så jag kanske inte skulle ha begärt någon replik. Men någon av de synpunkter hon anförde kring riktlinjerna för kulturlandskapet vill jag ändå bemöta.

Den store vårdaren av vårt kulturlandskap är bonden. Hittills har det varit lönsamt för bonden alt ha spannmålsproduktion och all ha djur. Men ur folkpartiets synpunkt är det lika viktigt att han också kan få ersättning för den kulturvårdande insats som arbetet med kulturlandskapet innebär. Det är en för samhället lika viktig insats. Det är för delta vi har satt det övergripande målet. Jag förstod av Anna Horns inlägg att miljöpartiet inle släller upp bakom den målsältningen. Hur menar miljöpartiet då att man skall klara kulturlandskapet, om ingen skall få ersättning för del arbele som måste göras för att hålla kulturlandskapet i helgd?

Anf. 112 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp) replik;

Herr talman! Jag förstår inte riktigt varför vi skulle vägra betala för kulturvårdande arbete. Det ligger inle alls i vår linje. Del är självklart att kulturvården skall betalas. Jag förstår inte riktigt angreppet.

Anf. 113 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! Jag får försöka förklara del ytterligare. När man gör en arbetsprestation får man pengar i handen, inle sant? På del viset blir det lönsamt för den som gör jobbet. Det är lönsamt för bonden om han får ersättning för sin spannmål. Det är lönsamt för honom om han får ersättning för sin djurhantering. Även om lantbruket i dag förvisso inle är lönsamt i och

123

Prot. 1988/89:95 för sig, får han ändå inkomster. Det vi menar med lönsamt i detta fall är all

12 april 1989 det skall vara lika lönsamt för honom att göra kulturvärdande insatser. Men

.,.,... . , det ställer tydligen inte miljöpartiet upp pä.

Miljövård

Anf. 114 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp) replik: Herr talman! Jag förstår fortfarande inte varför anklagelsen kommer. Vi har aldrig sagt att vi inte vill betala för kulturvårdande insatser.

Anf. 115 INGE CARLSSON (s):

Herr talman! Lars Ernestam ställde en del frågor. Jag skall försöka besvara några i mitt anförande. Den första frågan gällde socialdemokraternas inställning till naturvården.

Jag kan svara alt det socialdemokratiska samlade omdömet om miljöpolitiken har bärkraft även på naturvårdens område. Del relaiivi nya och den grundläggande förändring av miljö- och naturvårdspolitiken som vi står för är, att vi nu gått in i en fas dä alll större insatser görs för alt förebygga skador på natur och miljö, jämsides med akuta räddningsinsatser. När vi utnyttjar våra naturresurser måste den ekologiska mångfalden värnas.

En genomgående mer varsam syn på hur vi använder naturen är helt nödvändig. Den skall brukas, inle förbrukas.

Vi anser vidare att representativa områden av alla förekommande naturtyper bör säkerställas. Skyddet av urskogar, våtmarker och vissa naiurtyper i odlingslandskapet skall prioriteras. Mångfalden i flora och fauna bör bibehållas och ett samlat handlingsprogram för hotade arter utarbetas.

Mark skall i större utsträckning säkerställas och göras bättre tillgänglig för rekreation och friluftsliv, särskilt runt våra tätorter. Vi socialdemokrater anser också att i ett långsiktigt perspektiv måste naturvård och ekonomisk utveckling gå hand i hand. Som bekant är detta två områden som vi socialdemokrater prioriterar högt.

Jag skall nu beröra de frågor som tas upp under anslagen B6-B9. Dessa frågor behandlas också i reservalionerna 19-34.

I reservalion 19-24 framhåller reservanterna alt bidraget till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet skall ökas. Centern och folkpartiet har en gemensam reservation, där de kräver ytterligare bidrag med 15 milj. kr. Vpk kräver en ökning med 13 milj. kr. i sin reservation, och miljöpartiet kräver en ökning med 14,5 milj. kr. I reservation 23, som Lennart Brunander berörde, föreslås dessutom 450 000 kr. som ett sfimufansbidrag fill fäbodbruk från anslaget till nalurvårdsålgärder. Jag vill i detta sammanhang upplysa kammarens ledamöter om att regeringen i förra veckan beslutade att avsätta 30 milj. kr. för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet.

Dessa 30 milj. kr. skall inriktas mot att utveckla kulturlandskapet och skapa nya landskapsbilder för alt minska ensidigheten framför allt i slättbygder, där det intensiva jordbruket fått särskilt negafiva effekter på natur och miljö.

Jag yrkar avslag på reservationerna 19-23 med det konstaterandet att regeringen satsar mer än vad reservanterna föreslagit.

När det gäller anslaget B7 Mark för naturvärd har två reservationer fogats
124 lill betänkandet. Från detta anslag betalas statens förvärv av värdefulla

naturområden. Frågan diskuterades ingående vid förra riksmötet, då regeringens proposition Miljöpolitiken inför 90-talel behandlades. Utskottsmajoriieten delar miljöministerns inställning att alla förekommande naiurtyper bör säkerställas i en sådan utsträckning och på ett sådant sätt alt de kan bibehållas i ekologisk stabilitet och med bevarat artinnehäll.

Utskottet finner det särskilt tillfredsställande att särskild uppmärksamhet riktas mot skyddet av våra urskogar. Detta är viktigt därför all många djur och växter är helt beroende av urskogsmiljön.

Naturvårdsverket har föreslagit alt anslagel höjs från 40 till 60 milj. kr. Utskoltsmajoriteten anser inle alt del räcker. Mänga urskogar hotas av avverkning och kräver därför omedelbara insatser för skydd och bevarande. Vi delar därför miljöministerns uppfattning att en kraftig resursförstärkning på 100 milj. kr. görs för detta ändamål.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan under p. B7 Mark för naturvård och avslag på reservation 24 från moderata samlingspartiet, som anvisar 20 milj. kr. mindre än utskottsmajoriteten. Och jag yrkar naturligtvis avslag på reservation 25, där miljöparfiet yrkar på en höjning med 1 440 milj. kr. mer än ulskotlsmajoriteten.

Förslag om överföring av mark från domänverket till naturvårdsfonden tas upp i reservationerna 26,27 och 28. Även denna fråga behandlades ingående vid förra årets riksmöte, då miljöpolitiken inför 90-talet diskuterades. Riksdagen delade då utskottsmajoritetens uppfattning att ersättningsfrågan, då produktiv skogsmark tas i anspråk för naturvårdsändamål, skall bedömas på samma sätt när det gäller domänverksmark. Del skall alltså vara likställighet, oavsett vilken mark som tas i anspråk för naturvårdsändamål.

Jag yrkar avslag pa reservalionerna 26, 27 och 28.

Jag skall kort kommentera anslaget B8 Vård av naturreservat m.m. Regeringen föreslår elt reservationsanslag på 52 140 000 kr. Centerpartiet har tillstyrkt anslaget, medan de övriga partierna är splittrade. Deras förslag varierar från en ökning med drygl 2 milj. kr. lill en ökning med 35 milj. kr.

Med tanke på de förslag som riksdagen antog i samband med förra årets behandling av miljöpolitiken inför 90-talel om att effekfivisera naturvärdsförvaltningen anser utskottsmajoriieten att möjligheterna att förslärka och förbätlra värden av skyddade nalurvårdsobjekt är goda med de resurser som nu anvisats.

Jag skall slutligen beröra anslaget B9 Värd av hotade arter m.m. Utskottet understryker behovet av kraftfulla åtgärder för skydd av utrotningshotade växt- och djurarter. Med godkännande av moderaternas motion Jo865, yrkande 3, satsar vi nu 4 milj. kr. lill utformandet av ett särskilt handlingsprogram för vård av akut hotade arter.

Centerpartiet har återkommit med krav om ett stöd frän riksdagens sida till Stiftelsen Bohus Avelscentrum - Åby Säteri. Frågan diskuterades i december 1988, och utskottet framhöll då som nu att vi inte bör utpeka stiftelsen som mottagare av statligt stöd i form av ekonomiskt bidrag e.d. Jag instämmer i Lennart Brunanders uppfattning att detta är en myndighetsfråga, och nu har vi alltså ökat anslagel. Därför yrkar jag avslag på reservation 33.

I reservalion 34 föreslås all utöver den föreslagna höjningen av anslaget

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

125

Prot. 1988/89:95 särskilt anvisa ytterligare 2 milj. kr. för att säkerställa pilgrimsfalkens
12 april 1989 fortbestånd. Pilgrimsfalken är en akut hotad art, som naturligtvis ingår i det

....... pågående arbetet med utformandet av del särskilda handlingsprogrammet.

Jag vill, herr talman, slufiigen yrka avslag pä reservationerna 19-34 och bifall till jordbruksutskottets hemställan i dess betänkande 13 i dess helhet.

Anf. 116 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp) replik:

Herr talman! Nu har jag fått hjälp av Åsa Domeij med alt upplysa mitt

förmörkade sinne om vad Lars Ernestam egentligen var ute efter. Men det är

inte konstigt att...

Anf. 117 TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag får upplysa om att repliken gäller Inge Carlssons anförande.

126

Anf. 118 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp) replik: Herr talman! Okej.

Anf. 119 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! Jag lyssande på Inge Carlssons anförande, och han sade att vi har gått in i en ny fas på detta område. Men när det gäller anslagsförstärkningarna står vi med undantag av anslaget Mark och naturvård i stort sett kvar på samma ståndpunkt som tidigare. Jag tror att Inge Carlsson sade fel när han påstod att vi har fått en resursförstärkning på 100 milj. kr. Jag hoppas alt del var en felsägning. Vi har ju fått en höjning av anslaget till 100 milj. kr., och det var väl det Inge Carlsson menade.

Jag vill'ta upp en principdiskussion kring kulturlandskapet och vården av naturreservat, som Inge Carlsson också tog upp. Vad är det för fel, Inge Carlson, på synpunkten att det skall vara för en lantbrukare lika lönsamt att värda kulturlandskapet som det är för en lantbrukare alt bedriva annan verksamhet. Om denne lantbrukare skall kunna ägna sig åt vård av naturlandskapet, måste det då inte ställas större anslag lill förfogande? Det är ju det som vi har föreslagit i våra anslagsmotioner. Inge Carlsson säger att vi har tillräckligt med pengar anslagna för att klara tillsynen av naturreservat. Jag skulle vilja fråga Inge Carlsson om han har varit ute i verkligheten och studerat fillslåndel i våra naturreservat nu när en så stor del av beredskapsarbetena har tagits bort. Är del inte beklagligt, Inge Carlsson, att vi inte kunde uppnå en majoritet i riksdagen för att höja just det anslagel?

Anf. 120 LENNART BRUNANDER (c) replik:

Herr talman! Inge Carlsson tyckte alt regeringen var väldigt duktig i förra veckan, då den anslog 30 milj. kr. för att göra något ål odlingslandskapet. Det är naturligtvis rätt myckel pengar, men man log då dessa pengar från de medel som avsatts till statens ansvar för spannmålsöverskottet. Det är klart att del då är lätt alt vara rundhänt. Jag vet inte om jag är särskilt imponerad av det handlingssättet. Del var inte direkt det som var avsikten med de här pengarna. De kommer säkert att göra god nytta i det sammanhanget, eftersom socialdemokraterna avslår från att göra någoniing i budgetsammanhang; i stället försöker man reparera litet på det här sättet. Det är inte

särskilt snyggt all göra så, men det är klart att det går del också. Jag är emellertid inle imponerad av det.

Vi tycker att det här är en fråga som hela svenska folket har ansvar för -därför skall vi ta pengarna ur budgetmedel, och därför ser våra förslag ul som de gör.

När del gäller Bohus Avelscentrum vill jag säga alt de ökningar som del beslul som vi kommer all fatta i morgon innebär inte är så stora att de får någon avgörande betydelse för myndighetens möjligheter att lämna elt ökat bidrag eller alt lämna något bidrag över huvud taget. 800 000 kr. är inle mycket i del sammanhanget. Då hade man åtminstone behövt biträda centerns förslag om en ökning med 5 miljoner. I så fall hade myndigheten haft möjligheter att lämna bidrag - nu är möjligheterna mycket begränsade.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

Anf. 121 INGE CARLSSON (s) replik;

Herr talman! Till Lars Ernestam kan jag säga att jag anser all del ingår i en jordbrukares arbetsuppgifter att vårda både sina djur och sin mark, och för del får han naturligtvis ersättning. Ju bättre han sköter de tingen, som han själv äger och förvaltar, desto bättre inkomster har han naturligtvis att hämta. Alt vi skulle behöva ge jordbrukarna statlig lön för att på det sättet bidra med pengar är folkpartiet ensamt om att diskutera.

Till Lennart Brunander vill jag säga att vi måste fördela pengarna på bästa sätt. Vi anser att del är bra med en kraftig resursförstärkning med 30 milj. kr. till odlingslandsbygden. Vi skäms inle föratl vi ökar på det anslaget. Men jag förslår att ni tycker att det är knepigt att regeringen nu ger mer än ni tidigare har reserverat er för.

Lennart Brunander sade själv tidigare all Åby Avelscentrum skall invigas nu i sommar. Såvitt jag förstår har man haft många sponsorer, som har sett till all del nu kan förverkligas.

De 4 miljoner som vi nu har anslagit är nästan på miljonen när vad naturvårdsverket har begärt. Jag hoppas naturligtvis att det, om Åby Avelscentrum skulle behöva ha ytterligare pengar, finns möjligheter att vända sig till myndigheten. När Åby Avelscentrum är invigt skall man bedriva verksamheten med intäkter från entréavgifter, sä det kommer säkerligen alt gå bra.

Anf. 122 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! Vårt lantbruk har genomgått stora förändringar. Frän belesdrift, där man hade hagmarker som utvecklade särskilda biotoper och ekologiska syslem, har man övergått till en annan form av jordbruk. Det landskap som på det sättet har skapats genom århundraden är ett utomordentligt värdefullt landskap. Men det är självklart att bonden inte har haft råd och möjlighet att hålla det öppet under de förändringar som har ägt rum inom jordbrukspolitiken.

Vi inom folkparfiet säger då - det är kanske riktigt att vi är ensamma om alt ha den uppfattningen - att del är en viktig uppgift för lantbrukaren alt göra en insats för all hålla delar av del landskapet öppet. Del är ett landskap som vi behöver bevara delar av för framtiden. Dä tycker jag att det är hårt att säga

127

Prot. 1988/89:95 som inge Carlsson: Del skall inle utgå någon ersättning för jobb som man gör

12 april 1989 i det sammanhanget!

. ... j. Det är självklart alt den som gör det arbetet, vare sig det är en lantbrukare

' eller statligt anställda personer, behöver ha ersättning för sitt jobb. Vi tycker

därför alt del är lämpligt att stödet kan användas som förstärkning för de

markägare som gör en extra insats för att hälla kulturlandskapet öppet.

Konstigare är inle den saken.

Anf. 123 KARIN STARRIN (c):

Herr talman! Skogen är en förutsättning för oss i Sverige - för industrin, för jordbruket, för naturvården, för kulturarvet. Det har vi hört i många inlägg tidigare under dagen.

Skogen är en av de viktigaste råvaror vi har i vårt vackra land. Många av våra basindustrier är uppbyggda på trä i olika former. Det gäller inle minst de industrier som finns hemma i min kommun. Ovanåker.

Kan vi då acceptera att vår skog förstörs? Naturligtvis inte. Men varför görs det då ingenting? Varför, varför, kan vi fråga oss.

Olika alarmerande rapporter kommer nu till vår kännedom. Nu senast röt skogsstyrelsens generaldirektör till. 650 000 hektar skogsmark i södra och sydvästra Sverige har kraftiga ekologiska rubbningar i näringstillförsel, ökat kväveläckage och frigörelse av giftigt aluminium. Markförsurningen i kombination med den ökade kvävetillförseln från atmosfären medför att vi fått en skog med betydligt lägre motståndskraft mol naturliga påfrestningar, samtidigt som kväveläckaget från själva skogsmarken ökar.

Herr talman! Den enda möjlighel som vi på sikt har att stoppa den här katastrofala utvecklingen är att minska och sedan få stopp på utsläppen. Men nu genast behövs det kraftfulla insatser, i form av viialiseringskalkning.

Skogsstyrelsen har genom noggranna kartläggningar kommit fram fill att det behövs kraftfulla direkta insatser. Därför är del anmärkningsvärt att utskottets majoritet och även regeringen stilla sitter och inväntar resultatet av del uppdrag som naturvårdsverket fått och som gäller ett nytt handlingsprogram. Jag hörde också att Margarela Winberg betonade förväntningarna på del uppdraget.

Det är naturligtvis bra att naturvårdsverket studerar och arbetar fram nya metoder och nya lösningar. Men att skogen behöver insatser vet vi, och det är nu som insatserna behöver göras.

När jordbruksutskottet hade utfrågning om havsmiljön skickade professor Lennart Schotte med en särskild vädjan till ledamöterna; Satsa på kalkning och på vitaliseringsgödsling!

Alla partier har i tidigare inlägg betonat vikten av att vi gör någonting. Men del kan vi bestämma redan nu, om vi menar allvar med våra olika påståenden. Vi kan nu bevisa för svenska folket och även för skogsstyrelsen att vi menar allvar med det vi har sagt här under dagen. Det gör man bäst genom alt stödja centerns reservation nr 12. Det är den enda reservation som klart uttrycker krav på mer pengar till skogskalkning.

Det viktigaste livsmedel vi har är vårt dricksvatten. Vi återkommer till den

debatten senare här i kammaren. Men vi behöver redan nu markera att vi

128 behöver elt extra stöd till åtgärder för enskilda vattentäkter. Inte alltför

sällan ser vi samband mellan ökad försurning och sämre dricksvatten. Det är mycket viktigt att vi här sätter in åtgärder, så att vi kan bryta den här oroväckande utvecklingen, som vi också får fler och fler rapporter om. Jag yrkar därför bifall till reservalion nr 15.

Herr talman! Vi vet alt den stora boven i dramat om naturen är trafiken och den ökade bilismen. Bilavgaserna står för en stor andel av de miljöfarliga utsläppen. Biltätheten ökar snabbt, och alla prognoser visar nu på att ökningslakten kommer alt hålla i sig.

Energiministern, som tyvärr inte längre är kvar i kammaren, försäkrar att målet i det trafikpolitiska beslutet om en minskning av bl.a. kväveutsläppen med 30 % skall nås före 1995. Dessutom hade hon modet att säga att delta bara är ett delmål. Ändå vidtas inte några som helst konkreta åtgärder för att nå dit; hon hänvisar återigen lill naturvårdsverkets uppdrag att utreda. Det är dags att nu sätta in konkreta åtgärder!

Del var mycket förvånande men mycket glädjande att höra att trafiksäker-helsverkets generaldirektör Lars Eggertz också har överbevisats. Från all ha varit helt kallsinnig inför argument är han nu beredd att av miljöskäl sänka hastigheterna på vissa extremt utsatta sträckor. Man ligger sä nära gränsen för att något allvarligt skall hända, säger han, och därför behövs alla åtgärder för att minska utsläppen. Det råder inget tvivel om var centern står i denna fråga. Jag frågar majoriteten i utskottet: Var står ni i frågan om hastighetsgränser?

Anslagel till åtgärder mot luftföroreningar och försurning är alltså för lågt filllaget för all vi skall klara vår natur. Därför vill vi i centerpartiet höja anslaget med 45 milj. kr. till totalt 210 miljoner.

Det anmärkningsvärda är att regeringen inte är tillräckligt handlingskraftig för att finna former för att fördela detta anslag. Från budgetåret 1987/88 har en reservation gjorts på delta anslag med hela 117 miljoner. Detta sker samtidigt som vår värdefulla skog förlorar sina livsbetingelser, våra vattendrag växer igen och våra brunnar försuras.

Herr talman! Var finns handlingskraften?

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Miljövård

Anf. 124 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Alldeles nyss fick vi höra en fin plädering av Lennart Brunander för vår motion om fäbodar. Jag skall tillägga litet och yrka bifall till den.

Redan på 1200-talet fanns fäbodar, men egentligen är de en gammal rest av nomadlivet: byta bostad - byta betesmarker.

Detta är och har varit ett sätt att utnyttja naturen utan att överutnyttja den. För framtiden har fäbodarna värde som bevarare av gammal kultur, gammalt hantverk, gamla djurraser, de speciella biotoper som finns omkring fäbodarna med delvis öppna tun och s.k. fäbodskogar, där djuren håller rent från sly och undervegetation.

Vi bör bevara kulturlandskapet. Stadsbor - ungdomar och barn - bör ha möjligheter alt som turister eller som fäbodbrukare få se eller pröva på fäbodlivet. Fäbodlivet ger en begränsad sysselsättning, men dock sysselsättning, i några av våra landskap, främst i Jämtland, Härjedalen och Dalarna. Men det behövs stöd till denna verksamhet, och det är bråttom. Varje år

129

9 Riksdagens protokoll 1988/89:95

Prot. 1988/89:95 försvinner flera levande fäbodar pä grund av fäbodbrukarnas höga ålder. Det

12 april 1989

Miljövård

finns emellertid elt stort intresse hos ungdomarna att bruka fäbodar om de får rimliga förutsättningar för detta.

Därför har miljöpartiet tillsammans med centern och vpk yrkat på ett anslag om 450 000 kr. under följande budgetär. Jag yrkar bifall till reservation 23.

130

Anf. 125 EVA GOÉS (mp):

Herr talman! Jag lägger mig i den här debatten därför all det som tas upp i jordbruksutskottet har samband med det som behandlas i utbildningsutskottet. Där sitter jag som ordinarie ledamot. Margareta Winberg tog fidigare i dag upp det förhållandel att mycket pengar har satsats på forskning om havsföroreningarna. Delta har bl.a. utbildningsutskottet gjort. Härmed vill jag deklarera att det var elt mycket krystat förslag som lades. Alla som hade framlagt förslag om att höja anslagen med 15-20 milj. kr. fill havsforskning fick se anslaget sänkt lill 5 milj. kr. - det var verkligen en krystning. De 30 milj. kr. som skall satsas på havsforskningen kommer att satsas stegvis. Bara en bråkdel satsas första året.

Annika Åhnberg tog i sitt anförande upp att hon besökt Kristinebergs marinbiologiska centrum och blivit förvånad över hur dåliga förhållanden man där arbetade under. Även Åsa Domeij och jag har varit där. Förhållandena är under all krifik. De har varken utrustning eller något laboratorium att tala om. Laboratoriet där 25 forskare skall arbeta ser ut som ett litet minikök.

Vi har i reservalion 43 krävt en höjning av anslaget till forskning om havsföroreningar med 25 milj. kr. Det är inle mycket! Man kan inte investera mer första året. Vi kommer att kräva större anslag senare. Vi hade i utbildningsutskottet begärt 15 milj. kr. plus dessa 25 miljoner för åtgärder mot havsföroreningar.

Tre andra reservationer handlar om utbildning. Den ena gäller sektors-övergripande forskning. Vi anser att naturvårdsverket måste få projektbidrag för att kunna satsa på tvärvetenskaplig forskning. Nu delas forskningen ofta upp i sektorer. Skall vi komma till rätta med miljöföroreningarna och salsa på en ny miljöpolitik inför 90-talet måste vi se över sektorsgränserna. Vi vill alltså satsa hårt på detta, och vi ser naturvårdsverket som en vetfig bidragsgivare.

Reservafion 7 handlar om miljövårdsinformation. Birgitta Dahl har lovat ingå en pakt med mig när det gäller just information om papper och insamling av papper. Det är nämligen så att eleverna i skolorna i dag bedriver miljövårdsprojekt, men när eleverna vill gä till prakfisk handling kan de inle genomföra projekten därför att ingen samlar in papper från skolor. Elever som startar miljövårdsprojekt kan alltså inte genomföra dem eftersom ingen hämtar pappret.

Nåväl, vi satsar inte bara på detta. Vi satsar nämligen 20 milj. kr. inte bara till insamlande av papper. Det handlar om att ha skolbiologer, att ge bidrag fill miljöorganisationer, att utvidga samarbetet med öst. Vi ser det som oerhört viktigt att ha ett samarbete med Östeuropa och de miljöorganisationer som finns där.

Den sista reservafion jag tänkte behandla är reservation nr 9, som handlar om miljövårdsforskning. Vi vill satsa 25 milj. kr. utöver vad budgetproposifionen föreslår. Också på detta område handlar det om att satsa 5 milj. kr. av de 25 på grundforskning om halogenerade organiska föroreningar; alltså sådana som förstör ozonskiktet. Nog skall vi har råd att salsa ynka 5 milj. kr. för att spara framtiden åt våra barn. Det är faktiskt för de kommande generationerna som vi står här. De kan ju inte föra sin egen talan, tyvärr.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Kapitalbeskattning

13 § Fortsattes överläggningen om skatteutskottets betänkande 1988/89: SkU22.

Kapitalbeskattning (forts, från prot. 91)

Anf. 126 MAGGI MIKAELSON (vpk):

Herr talman! Jag skall försöka återknyta till en debatt som började för flera dagar sedan, i torsdags kväll närmare bestämt. Det kanske inte är så lätt efter alla diskussioner som har varit här i dag. Ekonomi är ju inte bara jordbruk.

I dagens Aftonbladet har jag läst en rubrik som säger "Succé på Börsen". Det handlar om Hamburger börs i Stockholm. Det handlar om Frank Sinairas framträdande till det facila biljettpriset av 10 000 kr. - vem som nu kan ha råd med det.

Uttrycket succé på Börsen skulle också kunna avse Stockholms fondbörs. Succé är nämligen det som det har handlat om under mänga är. Ändå kunde man i förra veckan i Dagens Industri läsa att börsen av en fondkommissionär hade betecknats som slö. Trots det hade man noterat nytt all-time-high. Totalindex hade stigit med 0,2 %, och omsättningen var drygl 299 milj. kr. på en dag.

All-time-high, har jag lärt mig, betyder just vad det betyder: alla-tiders-högsta, dvs. omsättningsrekord - igen!

Svensk industri går med andra ord på högvarv, och det är bl.a. det som skapar dessa otroliga börsvärden. Samtidigt börjar det höras mer och mer om de problem som följer av denna galopperande ekonomi. Vore det inte självklart att samhället fick del av dessa enorma vinster och börsresullat, när samhällsekonomin går så bra? Åtminstone borde det vara så när vi har en socialdemokratisk regering, kan man tycka.

Vi har ju en regering som i ord bedyrar att målet är ett solidariskt samhälle och en rättvis fördelning, men som samtidigt lägger dimridåer runt finansieringen av den skatteomläggning som skall komma och säger alt den inte skall drabba de lågavlönade. Det är fakfiskt rätt många - inte bara vi från vpk - som betvivlar regeringens verkliga vilja att ändra på fördelningsprofilen i Sverige. Snarare finns det väl alltför många tecken som lyder på alt regeringen har övergett det solidariska välfärdssamhället till förmån för de fria marknadskrafternas samhälle. Hur skall man l.ex. annars förklara avregleringen på valutamarknaden?

131

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Kapitalbeskattning

132

Också LO-ekonomerna är bekymrade. Vilket ben skall de slå på? I Svenska Dagbladet onsdagen den 5 april bemöter P O Edin och Dan Andersson - ekonomer på LO - en tidigare artikel av Ulf Jakobsson, chefsekonom på Handelsbanken. Ulf Jakobssons recept mot överhettningen är att Sverige borde revalvera, dvs. skriva upp kronans värde, med 5 %. LO-ekonomerna menar att höga vinster är en förutsättning men också ett problem när del gäller all klara Sveriges ekonomi. De tror inte på vinstindragningar hur långt som helst för att dämpa trycket i ekonomin. Här tänker jag citera Andersson och Edin, som inte alls är för avreglering;

"Det hänger samman med regeringens avreglering av kapitalmarknaderna. Det är nu i princip fritt för förelagen att föra ut kapital ur Sverige och investera i andra länder. Del har också skett en betydande ökning av utlandsinvesteringarna. Men del innebär också att regeringen minskat vår handlingsfrihet. Vi kan inte uthålligt hålla nere vinsterna under omvärldens därför all vi då får kapitalflykt och investeringarna minskar särskilt i den internationella delen av ekonomin."

Jag tycker det här är en bra beskrivning på det vankelmod som finns inom socialdemokratin inför regeringens ohämmade tilltro till den nya sortens ekonomi, som säkert både folkpartiet och moderaterna applåderar även om de försöker kritisera den emellanåt.

Det ärende som vi skall fortsätta behandla i kväll har behandlats tämligen njuggt av utskoltsmajoriteten. Med hänvisning till de pågående olika skatteulredningarna avstyrks det mesta, både åt höger och åt vänster. Men nog vore det intressant alt ändå fä en diskussion om den principiella inställningen lill kapitalet - hur skall det beskattas och vad skall de pengar som beskattningen ger användas till?

I vpk menar vi att skattepolitiken är ell av flera medel för alt uppnå de fördelningspolitiska effekter som vi vill skall finnas i samhället. Därför kan vi självfallet inle heller acceptera att regeringen släpper valularegleringen.

Vad vi kan vara överens om är att det nuvarande skattesystemet är dåligt, att det rent av har urartat. Det mesta av progressiviieten har försvunnit i takt med alt skatteplanerarna har blivit allt effektivare. I själva verket betalar höginkomsttagarna i dag inle mer i skatt än vanliga lönearbetare - även om de klagar högljutt över marginalskatter- och skattesystemet fungerar t.o.m. regressivt.

Det grundläggande målet med elt skattesystem är, tycker vi i vpk, att arbetsfria inkomster på l.ex. spekulation och kapitalplaceringar skall beskattas betydligt hårdare än inkomster på lönearbete. Och kanske måste jag än en gång påpeka del faktum att det är de arbetande människorna som med sin produktion skapar de vinster som andra spekulerar i och att det rätteligen borde vara så alt del är de som skall fä skörda frukterna av sill arbele. Pengar växer inle på trän!

Vpk har krävt omsättningsskatt på aktiehandeln ända sedan 1981. Då hade
vi en borgerlig regering. Jag vill gärna läsa upp en del av vad utskottet sade
den gången: "Yrkandet kan i nuvarande ekonomiska system anses falla på
sin egen orimlighet-- ".

jag vet inle precis om vi bylte ekonomiskt system när vi bytte regering, men två år senare införde i alla fall den socialdemokratiska regeringen en

omsättningsskatt på aktiehandeln. Den var då på 0,5 %. Sedan har den höjts till 2 %, samtidigt som den utvidgades fill att också gälla vissa köp- och säljoplioner. Jag kan konstatera att regeringen trots allt så sakleliga närmar sig den ståndpunkt som vpk har haft i rätt många år nu. I årets motion har vi krävt ytterligare en tredubbling av skattesatsen, lill 6 %.

Jag nämnde i inledningen att börsen på nytt har slagit sitt omsättningsrekord. Nästan 300 miljoner pä en dag är fakfiskt rätt mycket pengar!

Då är det intressant att se hur K-G Svenson och Britta Bjelle beskärmar sig över att aktiehandeln i Sverige minskar. Jag förstår inte hur det kan stämma med att börsen sätter nya omsältningsrekord gång på gång. Dessutom tycker jag det är märkligt alt både folkpartiet och moderaterna klagar pä att akliehandeln utomlands ökar. Jag trodde att ni var för en polilik som låter kapitalet flyta fritt över gränserna och arbeta där del ger mest avkastning.

Till slut vill jag ta upp en aspekt på kapitalbeskattningen söm alltmer sällan diskuteras - tyvärr; Vilka är det som drabbas av hårdare beskattning på det här området? Jo, del är ju de rika i samhället, de som har råd att ägna sig åt aktiespekulaiion, all fiffla med förskoltsräntor, förlustavdrag och allt vad del heter. Del är de som startar skalbolag och förlustbolag. Kanske framför allt är det bankerna. För att återknyta till Edins och Anderssons artikel i SvD, ställer de frågan till Kjell-Olof Feldt: "Varför finns flera av världens lönsammaste banker just i Sverige?" Jag instämmer i frågan och skulle vilja ställa den lill övriga partiers företrädare här i kammaren. Tänk om bankernas vinster skulle gä lill statskassan i stället - vilka satsningar på skolan, sjukvården, äldreomsorgen, barnomsorgen och kollektivtrafiken skulle vi inte kunna göra då!

Det finns flera partier här i riksdagen som i första hand vill värna om dem som i dag tjänar stora pengar på den fria kapitalmarknaden. Och det finns ett parti - finns det fler? - som inte tycker speciellt synd om de här grupperna om de skulle drabbas av högre skatter, som i stället för de breda folklagrens talan, som vill ha en skattepolitik efter bärkraft, där beskattningen av kapital och andra arbetsfria inkomster skall vara mycket högre än skatten på arbele. Vilken sida står regeringen på, egentligen?

Med det här, herr talman, vill jag yrka bifall till vpk:s samtliga reservationer vid detta belänkande. Då skulle vi få mer pengar till statskassan.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Kapitalbeskattning

Anf. 127 BRITTA BJELLE (fp) replik;

Herr talman! Jag förstår mycket väl att Maggi Mikaelsson inle rikligt tror på de siffror som jag nämnde i fråga om omsättningen på aktiebörsen, men faktum är att sedan man fördubblade omsättningsskatten på aktier så har omsättningen pä vår aktiemarknad minskal från 141 miljarder kronor fill 115 miljarder kronor. Och inte nog med det - nästan 40 % av den akiiehandel som sker i svenska papper sker utomlands.

Jag kan förstå att Maggi Mikaelsson tycker att det här är en bra utveckling, men jag kan inte förslå att socialdemokraterna tycker det. Den kommentaren får vi väl sä småningom.

Maggi Mikaelsson skulle väl föredra att samlliga inkomster inflöt fill staten och att vi sedan fick tillbaka dem i form av en kupong.

133

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Kapitalbeskattning

Anf. 128 MAGGI MIKAELSSON (vpk) replik;

Herr talman! Jag tycker att det är konstigt att omsättningen har minskat sä myckel som Brita Bjelle säger, när det samtidigt sätts nya omsättningsrekord. Vi kanske läser olika tidningar. Jag läser detta i Dagens Industri, för den får vi ju numera gratis.

Jag tycker inle alls att alla pengar skall gå till statskassan, men del vore mycket bra om vi fick mera pengar att använda bl.a. fill många av de förslag som folkparfiet för fram i aridra sammanhang men sedan inte vill vara med om när det gäller finansieringen.

Anf. 129 BRITTA BJELLE (fp) replik:

Herr talman! Min fundering blir då: Vad vill egentligen Maggi Mikaelsson? Omsättningen av aktier minskar i Sverige och ökar utomlands. Min fråga till er i vpk är: Tycker ni att det är bättre att omsättningen av svenska värdepapper sker utomlands i stället för på den svenska börsen? Är det eftersträvansvärt?

134

Anf. 130 MAGGI MIKAELSSON (vpk) replik:

Herr talman! Nej, det är inte eftersträvansvärt, men det hänger ihop med att valularegleringen har avskaffats. Den har vi i vpk varil emot, och vi tycker att det är bra att den är slopad.

Anf. 131 GÖSTA LYNGÅ (mp);

Herr talman! När del gäller akfiebeskatlning accepterar miljöparfiet de gröna för närvarande den modell som finns. Vi hälsar dock med tillfredsställelse att del inom den nya skattereformens ram blir möjligt alt ändra aktiebeskattningen radikalt. Speciellt med avseende på det betänkande som behandlas i dag anser jag det dock vikfigt att framhålla att man numera många gånger frångått ansvarsetiken i samhällsmodellen. Detta har skett på alla nivåer;

De anställda behöver inte ta ansvar för vad de gör - man gör sitt jobb och får betalt för del.

Direktörerna gör också sitt jobb gentemot aktieägarna, men känner ofta inte något annat ansvar.

Bolagens styrelser gör sitt jobb gentemot aktieägarna, men de känner ofta inte heller något annat ansvar.

Aktieägarnas intresse ligger i att öka värdet av sina fillgångar.

Det skulle kunna vara möjligt all var och en av dessa kategorier kände sitt ansvar inför vad som produceras och hur det påverkar samhället. Det är emellerfid så, att ju större skala ett bolag bedrivs i, desto sämre tycks del vara med den sortens ansvarsetik.

I de grönas samhälle lar var och en ansvar för sina handlingar, och för hur de påverkar miljön, människorna och jorden som helhet. Smäskalighet är en naturlig ram för den sortens ansvarsetik. Del är denna inställning som ligger bakom våra ställningstaganden i de aktuella frågorna.

I reservafion 12 krävs att regeringen skall komma med ett förslag som gör att det arbetande kapitalet i små och medelstora företag inte beskattas. De

gröna är överens med de borgerliga i denna fråga, och jag yrkar bifall lill den reservationen.

I reservationerna 15 och 16 föreslår vi ett underlättande av ett generationsskifte. Det skall ske dels genom all en successiv överlåtelse underlättas, dels genom en allmän översyn av problemen i samband med generationsväxling. Detta är viktigt för bevarande av det småskaliga samhället. Allt fler av de mindre företagen tas över av multinationella förelag, vilkas samvetslösa utnyttjande av resurser och marknader utgör en stor fara för framtiden. Det är därför som jag yrkar bifall lill de två reservationerna. Tack för ordet.

Anf. 132 KARL HAGSTRÖM (s):

Herr talman! I detta belänkande behandlar utskottet ett antal motioner rörande beskattning av aktievinster, förmögenhet, arv och gåva. Likartade yrkanden om aktiebeskatlning har tidigare behandlats i skatteutskottets betänkande 1987/88:26. Utskottet avstyrkte då motionerna med hänvisning till pågående överväganden inom Rink och företagsskattekommittén. Vissa av frågorna har tagits upp i direktiven till utredningen om inflationskorrige-rad inkomstbeskattning, dir. 1988:69.

Frågor rörande omsättningsskatten på vissa värdepapper har behandlats i skatteutskottets betänkande 1987/88:37. I det betänkandet refererar skatteutskottet till finansministerns anförande i skatteutskottet den 3 maj 1988. Därav framgår att regeringen är beredd all ta upp frågan om undanlag för utländska placerare om det visar sig att skatten bidrar fill icke önskvärda effekter, och delta uttalande slår kvar.

Olika frågor i förmögenhetsskattehänseende har behandlats i skatteutskottets betänkande 1987/88:25. Dessa mofionsyrkanden avstyrktes då med hänvisning till den översyn som pågår inom såväl finansdepartementet som Rink.

Frågor om arvs- och gåvoskatt har behandlats i skatteutskottels betänkande 1987/88:24. Motionerna avstyrktes med hänvisning lill att skatteskalor och grundavdrag justerats så sent som år 1986 samt med hänvisning till den kommande arvs- och gåvoskattekommitténs arbete. Beträffande arvs- och gåvobeskattning av företag och förmögenhet hänvisade utskottet lill före-tagsskaltekommitléns arbete. Skatteutskottet finner inget nytt som skulle förändra dessa ställningstaganden.

I en del av motionerna framställs det som om aktiesparandet var en missgynnad sparform. Det tycker inle vi socialdemokrater. Börsvärdena har liksom akfieomsältningen ökat rekordartat, för att inte säga dramatiskt, sett över en tioårsperiod. Börsvärdet var 25 miljarder år 1979 och 660 miljarder år 1989. År 1979 var omsättningen pä börsen 1,9 miljarder och år 1988 var den 116 miljarder. Dessemellan har vissa år, exempelvis 1986 och 1987, haft toppar på 141 miljarder resp. 125 miljarder.

Det beror inte alltid på skattetrycket att alla inte sparar i aktier eller blir kapitalinkomsttagare. Människor i Sverige har olika förutsättningar. En del ärver stora belopp, andra har högre inkomst så att det finns pengar över till aktiesparande och annat sparande. Men den övervägande delen har en så låg inkomst att den med knapphet räcker fill livels nödtorft, och ibland inle ens fill det.

Prot. 1988/89:95. 12 april 1989

Kapitalbeskattning

135

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Kapitalbeskattning

Sparandet i aktier och sparandet över huvud tagel handlar till största delen om ekonomisk fördelning. För att få en omfördelning av de arbetsfria inkomsterna behövs den skattereform som det svenska folket nu väntar på.

Herr talman! Riktlinjerna för skallereformen innebär all kapitalinkomster och värdestegringsvinster skall beskattas lika som arbetsinkomst. De skattefria inslagen i kapitalbeskattningen skall tas bort. För alt så långt som möjligt eliminera skatteplanering görs kapitalbeskattningen enhetlig och neutral. I första hand begränsas avdragsrätten för andra underskott än de som sammanhänger med boende. Användningen av realisationsförluster som ell skatteplaneringsinstrument skall förhindras. Då della sker, herr talman, kommer alla kapitalinkomsttagare förhoppningsvis att känna sig rättvist behandlade i skallehänseende.

Med vad jag här har sagt vill jag yrka avslag på samtliga reservationer i delta sammanhang och bifall till skalleutskotlets betänkande 22.

136

Anf. 133 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! Det betänkande vi behandlar i dag ger upphov till flera frågor. En fråga som jag ställde till socialdemokraterna men som jag nu inte fick något utförligt svar på, är vem som egentligen skall äga aktier i Sverige. Jag vill påminna om det jag sade i torsdags kväll, när jag var med om alt starta den här debatten. När det gäller hushållens ägande av aktier har en netlominskning av antalet ägda börsnoterade aktier skett genom försäljning varje år alltsedan 1970-talet. 1965 ägdes 70 % av de börsnoterade aktierna av hushållen. 1988 var motsvarande andel 20 %.

Det finns flera exempel som visar att skatterna är sådana i dag att det är bättre för institutioner att äga aktier än det är för enskilda. Därför är min fråga till socialdemokraterna: Vem anser ni skall äga aktier? Skall det vara hushållen eller skall det vara institutioner?

Aktiehandeln, som jag nyligen diskuterade med Maggi Mikaelsson, flyttar utomlands. Fler och fler aktieaffärer görs upp i utlandet i stället för i Sverige. Då är min fråga lill socialdemokralerna: Är del bättre att aktiehandeln flyttar utomlands än att den sker i Sverige?

En annan fråga som jag tycker att det finns skäl för socialdemokraterna alt besvara är: Var skall affärer med svenska penningmarknadsinslrumenl äga rum, i Sverige eller utomlands? Den "valpskatt" som socialdemokraterna införde på LO:s beställning har gjort att nästan ingen handel äger rum med sådana instrument i Sverige i dag, men de affärerna ökar utomlands.

När det gäller förmögenhetsbeskattningen på arbetande kapital finns del många exempel som visar på en olycklig utveckling. Den beskattningen gör att många inte orkar behålla sina företag. Den beskattningen fillsammans med andra skatter på kapitalinkomster gör att vi i dag har många mycket stora företag och många små företag men nästan inga medelstora företag.

Den här "timglasbeskrivningen" har bl.a. Peter Wallenberg gjort i elt brev till regeringen där det påvisas att mindre företag på grund av kapitalbeskattningen inle orkar överleva ulan säljs till stora företag. Är det den utvecklingen som socialdemokralerna vill ha?

Anf. 134 KARL-GÖSTA SVENSON (m): Prot. 1988/89:95

Kapitalbeskattning

Herr talman! Samtliga villor i vårt land skall nu fastighetstaxeras i samband 12 april 1989 med den allmänna fastighetstaxeringen 1990. Mycket kraftiga höjningar aviseras inför denna taxering. En stor andel av landels villaägare befarar därför att få betala förmögenhetsskatt sedan den fastighetstaxeringen är genomförd, i och med att deras förmögenhet dä kommer att överstiga det skattefria grundbeloppet 400 000 kr.

Från moderat håll har vi krävt i olika sammanhang all regeringen måste vidta åtgärder så att den nya fastighetstaxeringen inle får sådana konsekvenser att vanliga villaägare skall betala förmögenhetsskatt på sitt villainnehav. Kan vi i kväll fä ett besked från socialdemokralerna om att de tänker vidta sådana åtgärder?

Omsättningsskatten på värdepapper och aktier har uppenbarligen bidragit lill minskad omsättning pä Stockholms fondbörs. Jag nämnde i mitt inledningsanförande för snart en vecka sedan en studie av Ragnar Lindgren och Anders Wesllund angående effekterna av minskade transaktionskostnader i samband med omsättning av aktier och värdepapper. Studien visar alt en halvering av omsättningsskatten på aktier skulle medföra en ökad omsältningsvolym på mellan 50 och 70 %.

Genom att vidta en sådan halvering i kombination med all slopa "valpskalten" skulle vi kunna ta tillbaka det vi har förlorat lill utlandet. Då frågar man sig: Varför är socialdemokraterna motståndare till en sådan åtgärd, som skulle stimulera till ökad värdepappershandel i vårt land och pä Stockholms fondbörs?

I övrigt skulle jag vilja instämma i Britta Bjelles inlägg när det gäller det arbetande kapitalet hos småföretagen. Del är viktigt att det sker en ändring av förmögenhetsbeskattningen i det avseendet.

Anf. 135 ROLF KENNERYD (c):

Herr talman! Karl Hagslröm hänvisar lill elt antal pågående och redan avslutade utredningar för att finna motiv för att avslå en rad motioner. Såvitt jag vet, finns det ingen pågående ulredning som behandlar förmögenhetsbeskattningen av i förelagen arbetande kapital. Där hänvisar Karl Hagslröm lill den redan avslutade företagsskaltekommiltén, som avgav sitt betänkande utan att lägga fram förslag i detta hänseende.

Del är därför som vi har funnit anledning all på nytt aktualisera de här frågorna i motioner och också följa upp dem med de reservationer som jag tidigare har yrkat bifall lill och som del finns all anledning alt stödja, eftersom det här är ett sedan länge försummat ämnesområde.

Sedan för Karl Hagslröm ett allmänt resonemang om beskattningen av aktier, framför alll mot bakgrund av vilka möjligheter olika grupper av människor har att köpa aktier, och han finner i detta allmänna resonemang motiv för att avstyrka motionen om all befria omsättningen på aktiebörsen för valuiautlänningar från omsättningsskatt.

Den omsättningsskatten är inte en beskattning av akfievinster som görs av
dem som äger aktierna. Som tidigare påpekats av både Britta Bjelle och
Karl-Gösta Svenson, härden här beskattningen fått till följd att aktiemark
naden håller på alt försvinna utomlands. 137

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Kapitalbeskattning

Är det Karl Hagströms och socialdemokratins mening att vi skall ha en fungerande aktiemarknad i Sverige? I sä fall kan jag inte finna annat än, som jag pekade på redan i mitt tidigare inlägg för några kvällar sedan, alt del nu är bara prestige som gör att beslutet om ett undantagande för valutautlänningar när del gäller omsättningsskatten på aktier fördröjs.

Anf. 136 MAGGI MIKAELSSON (vpk):

Herr talman! Inte ens en högerregering skulle ha kunnat åstadkomma en större omfördelning från fattiga till rika. Det är ett citat, men är det Lars Werner eller Sfig Malm som har sagt det? Ingen av dem. Det var Börje Hörnlund, centerpartist, som sade det i den senaste valrörelsen.

Jag häller med Börje Hörnlund. Det är en formidabel omfördelning som regeringen håller på med. Den har satsat på en tredje väg, som gett en massa pengar till de rika. Om det finns någon hut, skulle jag vilja säga, tycker jag att man borde kunna ta tillbaka litet grand av det som den tredje vägen har gett i form av den otroliga spekulafion som pågår. Men jag hör ju att Karl Hagslröm är mera beredd att tillmötesgå de borgerliga partierna, bl.a. när det gäller valutautlänningarna, än att förlita sig på krafter som står till vänster, och det är beklagligt.

Jag skulle vilja upprepa frågan om bankerna: Hur kommer det sig att de svenska bankerna är de vinstrikaste i världen, i ett land som sägs vara ett solidariskt samhälle där man skall värna om de små?

Anf. 137 KARL HAGSTRÖM (s):

Herr talman! Här fick vi frågan: Vem skall äga i det framtida Sverige? Del kan visst vara hushållen, men då måste vi skapa förutsättningar, och det gör inte en borgerlig pohtik, det visade den borgerliga regeringsperioden.

Sedan kom frågan om akfiemarknaden: Var skall aktiehandeln ske? Den kan ske i Sverige, men det är inte tvunget. Maggi Mikaelsson var ganska duktig på att tala om hur väldigt stor omsättningen är för dagen på börsen, och det kan väl då inte tyda pä att kapitalplacerarna är rädda för att handla med svenska aktier på den svenska börsen. Sedan kommer frågan om vi över huvud tagel skall ha aktier i Sverige. Svaret blir detsamma. Det ser vi ju. Finns del något annat land som har en sådan aktiemarknad som vi har i Sverige?

Till sist vill jag säga följande till Maggi Mikaelsson. Ja visst, vi har gött akfiemarknaden och kapitalet under ett antal år, men vi har också skapat full sysselsättning efter de borgerliga åren.

138

Anf. 138 KARL-GÖSTA SVENSON (m):

Herr talman! Karl Hagslröm sade att en borgerlig regering inte skulle se till att hushållen skulle kunna få möjlighet att spara i akfier. Jag vill hävda att det är precis tvärtom. En borgerlig moderat regering skulle, genom alt vi vill sänka skattetrycket och sänka skatterna, ge en klar fördel för hushållen att kunna spara i egna akfier. Det skulle vara en guds välgärning om vi fick den utvecklingen i vårt land.

Jag fick inget svar beträffande villaägarna, och villaägarna fick framför allt inget svar från Karl Hagströms sida. Det är hög tid att de får besked. De skall

lämna in sin fastighetsdeklaration om några månader och har ingen aning om hur effekterna av den nya fastighetstaxeringen blir när det gäller inkomstax-ering och förmögenhetsbeskattning.

Anf. 139 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! Del finns en fråga som jag tycker är inlressanl alt beröra, den gäller det gåvoskattefria beloppet på 2 000 kr. Det infördes 1958, dvs. för 30 år sedan. Frågan är då om det har skett någon förändring. Nej, det har inte skett en enda uppräkning pä 30 år. När man införde den regeln 1958 var tanken att individer i Sverige skulle kunna överföra ett mindre belopp sinsemellan utan att staten lade sig i det. Delta belopp har emellertid inte omräknats på ett sådant sätt att det i dag motsvarar vad det var värt 1958. Om så vore fallet, skulle det ligga kring 13 000 kr. Socialdemokraterna vill inle medverka till en förändring ens på denna enkla lilla punkt.

När det gäller frågan om vi skall ha små eller stora företag i Sverige fick jag inget som helst svar ifrån Karl Hagslröm. Små förelag klarar inte den kapitalbeskattning vi har i Sverige. Vi får då stora företag och mycket små förelag. Däremot får vi inle medelstora förelag. Mindre företag kan inle växa eftersom de köps upp av de större.

Jag har redan förstått att socialdemokralerna är för alt akliehandeln skall ske utomlands. När det gäller penningmarknadsinstrumenlen har jag förstått att del är på samma sätt.

Avslutningsvis vill jag säga alt när del gäller förmögenhetsbeskattningen betalar man i Sverige förmögenhetsskall vid 400 000 kr. Med den förändring som man förväntar sig när del gäller allmän fastighetstaxering kommer taxeringsvärdet för många villor att mer än fördubblas. Del betyder att många småhusägare i Sverige kommer att få betala förmögenhetsskatt som de tidigare inte har behövt göra. Varför kan man inte medverka fill en justering ens pä denna enkla punkt?

Anf. 140 ROLF KENNERYD (c);

Herr talman! Av Karl Hagströms svar kan man dra slutsatsen att för hans och socialdemokratins räkning spelar del ingen roll var handeln med de svenska aktierna äger rum, om det är på Stockholms fondbörs eller någon annanstans. Vi tycker att svenska aktier i alll väsentligt skall säljas och köpas i Sverige. Omsätlningssiffrorna i statistiken talar i detta hänseende sitt lydliga språk. Handeln är på väg att förläggas till andra börser än Stockholms fondbörs.

Karl Hagslröm kommenterar icke förmögehetsbeskattning av arbetande kapital. Det skall noteras att del är elt i företagen bundet kapital, som icke låter sig konsumeras av den som innehar förmögenheten. Jag kan instämma i del som Börje Hörnlund sade och Maggi Mikaelsson sedan citerade, nämligen att förmögenhetsomfördelningen har varit enorm under socialdemokraternas senaste regeringsperiod.

Det beror dock inte på brister i förmögenhetsbeskattningen. Del beror på brister i inkomstskallesyslemet, som har gjort att man har fält denna snedfördelning av förmögenheterna i Sverige. Den förmögenhetsbeskattning som sker av arbetande kapital medför all man måste la ut mycket stora

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Kapitalbeskattning

139

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Kapitalbeskattning

belopp ur den verksamhet som företaget bedriver för att man skall kunna betala skatten på förmögenheten. Detta har skadeverkningar, inte i första hand för den enskilde som berörs, utan för hela samhället.

Anf. 141 MAGGI MIKAELSSON (vpk):

Herr talman! Karl Hagslröm och jag tycks vara ganska överens om läget på börsen i dag. Det är synd att vi inte kan bli mera överens när det gäller de krav som vi har ställt i reservalionerna. Man kan åtminstone lycka att ulskotlsmajoriteten skulle kunna gå oss litet mer till mötes.

Jag måste kommentera det som sades om högkonjunkturen och de borgerliga åren. Jag föredrar nog en socialdemokratisk regering - eller jag kanske skall säga att jag har gjort det fidigare - framför en borgerlig. Jag tycker i alla fall att det är något förmätet av socialdemokraterna att ta åt sig äran av den högkonjunktur som vi befinner oss i. Den är världsomspännande i vad gäller västvärlden. Det är inte i första hand Sveriges eller socialdemokraternas förtjänst.

Eftersom vi nu faktiskt befinner oss i denna högkonjunktur vore del bättre att vi försökte se till att fördela litet grand av överskottet, inte bara lill några få ulan till flera av svenskarna. Merparten av Sveriges befolkning har inle den minsta glädje av denna högkonjunktur, mer än att man i och för sig har ett arbete. Det är dock bra och viktigt. Överskottet i övrigt får man emellertid inle del av. Man kan inle betala hyran med hjälp av statistik som visar att det går bra för Sverige.

Anf. 142 KARL HAGSTRÖM (s);

Herr talman! Britta Bjelle tog upp en gammal lag. Jag undrar då varför den borgerliga regeringen inte gjorde någonting åt den, om nu beloppen inte har förändras sedan dess. De satt väl i regeringsställning under den fiden?

Jag skulle vidare vilja fråga Britta Bjelle när en socialdemokratisk regering har ställt lill det så att svenskar har fått gä från gärd och grund? Jag kan förslå alt man försöker tolka det på det sättet, men vi har ju sagt att underskottsavdraget inte skall påverkas av boendet i framtiden och av det framtida skattesystemet. Framdeles får vi sedan diskutera hur det kommer att se ut. Jag kan dock garantera att svensken inte skall behöva gå från gård och grund fill följd av en socialdemokratisk polilik.

140

Anf. 143 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! Först vill jag bara kort säga att jag tycker alt det är riktigt befriande att höra alt vpk ser klart när del gäller den högkonjuktur som socialdemokraterna har dragit nytta av.

Beträffande det gåvoskattefria beloppet måsle jag hålla med socialdemokraterna om att det var beklagligt att vi inte höjde det då..Det är dock inget skäl fill att man inte nu 30 år senare ändå skulle göra något åt det, eftersom skillnaden har blivit så enorm fram lill i dag år 1989.

Jag har ingen som helst uppfattning om att jag skulle ha sagt att jag trodde att socialdemokraterna har för avsikt all någon skall gå från gård och grund. Jag sade att i samband med den allmänna fastighetstaxeringen kommer många småhus att få sina taxeringsvärden fördubblade. Del betyder att de

som i dag inte har förmögenhetsskatt förmodligen kommer alt fä del, om Prot. 1988/89:95

man inte gör någonting åt den gränsen. Det är en väldig skillnad. Socialde- 12 april 1989

mokraterna vägrar att medverka till en förändring som innebär att man _ , . , r..

" Beskattningsregler for

flyttar upp nivån när det gäller förmögenhetsskatt så att småhus inte kommer ., „ ..

in under den.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

m.m.

" " ideella föreningar.

14 § Föredrogs

skatleutskoltels betänkande

1988/89:SkU23 Beskattningsregler för ideella föreningar, m.m.

Beskattningsregler för ideella föreningar, m.m.

Anf. 144 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Det är en stor skillnad mellan den moderata och den socialdemokratiska synen på arbetet inom de ideella organisationerna. Den socialdemokratiska politiken verkar syfta till ett kooperativt system där folkrörelser av olika slag tas i det kollektiva systemets tjänst. För oss moderater är principen om de ideella organisationernas fria ställning lika vikfig som kravet på en stor individuell frihet. Skillnaden i den grundläggande synen på de ideella organisationerna återspeglas också i det sätt på vilket de ideella organisationerna skall ha möjlighet att finansiera sin verksamhet.

Traditionellt har folkrörelser och ideella organisationer finansierat sin verksamhet genom frivilliga insatser, lotterier och agerande på spelmarknaden. Men som de flesta känner till, har utvecklingen på spelmarknaden den senaste tiden gått i en riktning, där Tipstjänsl och Penninglotteriet haft monopol pä att utveckla nya spelformer och vidareutveckla gamla. Det har skett på ett sådant sätt att spelmarknaden i realiteten har blivit ett sätt för staten att vid sidan om skatter och avgifter kunna finansiera sin verksamhet. Detta är naturligtvis orimligt.

Samtidigt som möjligheterna till egen finansiering har begränsats genom medveten politik från socialdemokraternas sida, har också olika skatter som direkt belastar ideell verksamhet vidmakthållits. Det gör naturligtvis att ideell verksamhet och ideella organisationer har blivit beroende av bidrag från stat och kommun. Lät mig slå fast, herr talman, att det inte är fråga om annat än alt denna verksamhet i sig är så viktig att det skall finnas elt rejält efter hand uppräknat grundstöd från det allmänna. Men det är farligt om organisafionerna i alltför stor utsträckning blir beroende just av denna enda stödform - inle minst därför att organisationerna utlämnas ät politikernas avgöranden i budgetsammanhang i prioriteringar mellan det ena och det andra ändamålet. Detta gäller också för de individuella medborgarna. Socialdemokratisk politik innebär också på delta område att man ser till att genom skatter och avgifter ta så mycket från medborgarna all de de faclo blir beroende av politikernas åtgärder.

För alt motverka denna utveckling för de ideella organisationerna har vi 141

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Beskattningsregler för

ideellaföreningar,

m.m.

därför lagt flera förslag som syftar till att först och främst ta bort statens monopol på spelmarknaden och därmed öka utrymmet för ideella organisationer att genom egna aktiviteter finansiera verksamheten.

I det här betänkandet har vi tagit upp en del frågor som rör just skattesidan. Andra frågor har behandlats av kulturulskoltel i andra sammanhang. I betänkandet behandlas ell antal förslag som innebär att man lindrar beskattningen och därmed ökar utbytet av egenfinansieringen för ideella organisationer.

I den första reservationen är vi tillsammans med centerpartiet, folkpartiet och miljöpartiet - vilket i detta sammanhang gläder mig - överens om att öka grundavdraget vid inkomstbeskattningen. Då skapar vi en möjlighet för organisationerna att genom normal inkomslbeskattad verksamhet klara en del av finansieringen. Grundavdraget innebär alt man rensar undan en del kommersiell verksamhet som bedrivs i liten skala och som inte i någon nämnvärd utsträckning kan sägas konkurrera med vanliga seriösa näringsidkare.

I den andra reservationen, där vi tyvärr är ensamma, föreslår vi ett slopande av bingoskatten. Det betyder sammantaget, med en förändring som nu innebär att man har rätt till penningvinster i bingospel, alt man väsentligt ökar framför alll möjligheterna för organisationerna att förbättra verksamheten för ungdomar. Det är något som borde ligga i allas intresse.

Vi föreslår också i en reservation alt man skall tillsälta en utredning som syftar fill att hitta en gränsdragning för reklamskatten. Det leder lill att l.ex. idrottsföreningar slipper betala reklamskatt på de annonser som tas in i programblad. Principen skall vara att reklamskalleuttaget skall kunna tas bort när del inte snedvrider konkurrensen med vanlig näringsverksamhet.

Vi har också tagit upp frågor som rör beskattningen av idrottsutövare och idrottsledare. Det finns två aspekter som vi tycker är viktiga. För alt uppnå en ytterhgare förenkling skall man öka det schablonavdrag som i dag gäller både ledare och utövare. I realiteten ligger delta avdrag på 3 000 kr. Vi menar att avdraget har legat stilla så många år att man bör öka det fill i varje fall 5 000 kr.

Herr talman! Slutligen tycker vi att åtgärder måste vidtas för att förbättra situationen för de idrottsutövare av världsklass som pä grund av de effekter de höga marginalskatterna har i Sverige alt tvingas flytta utomlands. Även efter en eventuell skatteomläggning eller skattereform, som syftar fill sänkta marginalskatter, kommer vi i Sverige att ha sä höga marginalskatter att det finns anledning att vidta särskilda åtgärder för just idrottsutövare och andra som under kort tid tjänar in mycket pengar. Tanken är dä alt man skall skapa någon form av avsättningsmöjlighet som innebär att man kan avsätta inkomsten och sedan under en period la ut inkomsten fill den beskattning som gäller vid det tillfället. Det skulle kunna leda till alt inte så mänga idrottsmän skulle behöva flytta till andra länder för att undvika de alltför höga skattesatserna i Sverige.

Herr talman! Med hänvisning lill vad jag anfört yrkar jag bifall till de reservationer i belänkandet som har moderat dellagande.

142

Anf. 145 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):

Herr talman! Detta betänkande om beskattningsregler för ideella föreningar speglar ett inte ovanligt läge i riksdagen: en utredning eller ett kommittéarbete pågår, och de flesta av frågorna som tas upp i betänkandet får vänta på utredningens ställningstagande. Detta är en vedertagen och ofta klok beslutsprocess. Men man kan ju fråga sig om vi då skall uppta riksdagens alltmer trängda tid med dessa problem.

Det är dock som vi alla vet av betydelse att motioner väcks även under en utredningstid och att man därigenom uttrycker önskemål och viljeinriktning på det som utredningen, eller i delta fall Sfiftelse- och föreningsskattekom-mittén, behandlar.

Reservafionerna i betänkandet speglar l.ex. folkparfiets uppfattning, att man borde underlätta för människor som under en kort fid har stora inkomster att skattemässigt utjämna dessa över en längre period. Majoriteten i utskottet hänvisar till de möjhgheter som redan finns. Men dessa är uppenbarligen inte alls tillräckliga. Varför flyttar i så fall så många så fort de börjar tjäna litet pengar?

Det finns andra yrkeskatogorier med samma inkomst- och skatteproblem. Men idrottsutövarna, som reservation 5 gäller, har ofta några mycket få år av förhöjda inkomster. Därför är vi tillsammans med moderater och centerpartister beredda att minska marginaleffekterna på deras skatt. Folkpartiets förhoppning är givetvis också att en eventuell marginalskattereform skall undanröja en del av problemen.

Betydelsen av mer ideellt arbete i dagens samhälle tas ofta fram i debatter och tal. I handling kunde vi omsätta det tack vare att idella föreningar får lägre skatt genom ett grundavdrag anpassat till kostnadsutvecklingen. Vi stöder därför förslaget i reservation 1 på en uppräkning från 15 000 till 40 000 kr. Detta skulle även förenkla deklarationsarbetet.

Herr talman! Utöver stöd till reservationerna 1 och 5, och i övrigt fill utskottets hemställan, vill jag också uttrycka förhoppningen alt den kommitté som arbetar med stiftelse- och föreningsskattefrågorna också verkligen behandlar de frågor som Elver Jonsson tar upp i motion Sk465.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Beskattningsregler för

ideellaföreningar,

m.m.

Anf. 146 ROLF KENNERYD (c):

Herr talman! Med hänvisning fill och med huvudsakligt instämmande i den argumentation som har anförts för reservation 1 i tidigare inlägg, vill jag inledningsvis yrka bifall fill densamma.

Jag vill också yrka bifall till reservation 5, också där med huvudsakligt instämmande i fidigare inlägg. Därutöver vill jag peka på det alldeles exceptionella värdet av att elitidrottsutövare stannar kvar inom landets gränser och också erlägger sin skatt här. Jag tänker då inte närmast på värdet av det ekonomiska utfallet för statsbudgeten, vilket från slatsbudgetsyn-punkt är försumbart. Det stora värdet ligger i den positiva påverkan på breddutövandet när det gäller resp. idrottsverksamhet som kan ske genom att ehfidrottsmännen stannar i Sverige.

Ungdomar tycker alltid att det är positivt att se sina idoler någon gång in natura. Det ger också idrottsutövarna möjlighet all delge dessa ungdomar sina erfarenheter, antingen i ledarroll eller vid spontana sammankomster.

143

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Beskattningsregler för ideella föreningar, m.m.

Jag vill redan i mitt inledningsanförande ställa en fråga till fru Sandberg-Fries med anledning av majoritetens motiv för att avstyrka mofionerna i detta hänseende. I betänkandet kan nämligen läsas att "gällande regler erbjuder möjligheter till inkomstutjämning genom pensionsförsäkring eller genom förskjutning av beskattningen till senare är, exempelvis genom en årlig fördelning av de ersättningar som utgår". Hur kan denna förskjutning ske på ett smidigare sätt än det som föreslås i reservationen, nämligen det skogskontoliknande system som där berörs?

Anf. 147 GÖSTA LYNGÅ (mp):

Herr talman! När jag hör Bo Lundgren frågar jag mig vad moderaterna egentligen menar med ideella organisationer, dessa ideella organisationer som nu sponsras med stora medel och som finansieras reklamvägen. Della har vuxit till en större affär än jag skulle tro egentligen var meningen med idrott och andra, från början ideella organisationer.

Låt mig därför först uttrycka mitt beklagande över att man i en reservafion tycks anse all reklam på idrottsmän och idroltskvinnor skall uppmuntras skattevägen. Jag anser att det tvärtom är förnedrande att idrottsfolk skall tvingas springa omkring som levande reklampelare för Electrolux eller Löfbergs Lila. Detta är en av de mänga beklagliga konsekvenser av kommersialiseringen av idrotten, särskilt då elitidrotten. Jag yrkar alltså ett djupt känt avslag på den moderata reservationen i detta avseende.

Däremot är jag glad över att vi har kunnat förena oss i reservalion 1. Motiven hos de partier som står bakom reservationen kan möjligtvis vara olika. Jag kan bara redogöra för miljöpartiets de gröna motiv. Vi ser ökningen av avdraget med 40 000 kr. för de ideella föreningarna som ett steg mot erkännandet av den informella sektorn. Människor skall kunna ägna sig åt jobb som inle är betalda, just av intresse, idealitet eller av ansvar för sina medmänniskor. Idrottsföreningar och andra klubbar är just en sådan miljö, och då tänker jag i första hand pä de flesta vanliga klubbarna - de som inte sponsras av reklam eller drar in stora summor på elitidrotten och dess åskådare. För dessa vanliga, så värdefulla ideella föreningar är avdraget på 40 000 kr. av stor betydelse. Därför yrkar jag bifall lill reservation 1.

Under delta anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

144

Anf. 148 BO LUNDGREN (m) replik:

Herr talman! Gösta Lyngå frågade vad vi moderater menar med ideella organisationer. Låt mig först säga att ideella organisationer kan vara förbund eller distriktsorganisationer. Basen för ideell verksamhet är ofta lokala föreningar. De kan vara stora eller små. När det gäller idrott kan del vara fråga om elitklubbar eller klubbar som enbart sysslar med ungdomsverksamhet. Det kan också vara fråga om klubbar som sysslar med både elit- och ungdomsverksamhet - allt lika nyttigt ur samhällssynpunkt. Elilverksamhe-ten utgör ofta ett föredöme för de yngre och för motionsidrottarna, och den kan ge sysselsättning och rekreation för människor som är passiva konsumenter av idrott - något som i och för sig är nog så viktigt i del här samhället.

Gösta Lyngå säger all det är hemskt alt se idrottsmän springa omkring som levande reklampelare för olika varumärken såsom Electrolux eller Löfbergs Lila. Se efter hur det egentligen fungerar. Som exempel kan nämnas den lilla föreningen i Glimåkra i norra Skåne som bedriver ishockeyverksamhet. Man bedriver också en elitverksamhel som visserligen inle är stor, men föreningen har även en omfattande ungdomsverksamhet.

För att få pengar lill utrustning och för att klara resor med ungdomslaget till matcher kanske man lyckas förmå de lokala affärsidkarna och företagarna att stödja verksamheten genom alt annonsera i det programblad som utges av föreningen. Enligt nuvarande regler utgår då reklamskatt för den annons som införs i delta programblad. Dessa pengar går lill staten. Det kommer alltså staten fill godo all en lokal näringsidkare vill stödja sin lokala ungdomsidrott - någonting som är positivt för hela samhället. Gösta Lyngå säger att han anser det vara rätt alt la ul reklamskatt i det här sammanhanget. Jag vill då fråga Gösta Lyngå: Vet ni i miljöpartiet - som uppenbarligen också i det här avseendet inte lever i verkligheten - egentligen vad ideell verksamhet och ungdomsidrott innebär?

Anf. 149 GÖSTA LYNGÅ (mp) replik:

Herr talman! Jo, del vet vi visst. Ideell verksamhet är sådan som inle är direkt betald och där det i stor utsträckning inle heller utgår någon skatt. Vi har också sett att det numera har gäll ganska snett just med idrotten. Transfersummorna för fotbollsspelare har blivit allt högre och det handlar över huvud laget om mer pengar. Jag tycker i och för sig att del inte alls är orimligt att överförande av pengar i det här sammanhanget beskattas.

Vad vi vill uppmuntra - och det är därför som vi har en motion gemensam med moderaterna ~ är just sådan verkligt ideell verksamhet som bedrivs i liten skala, där krafterna är frivilliga, där utgifterna är små och där avdraget pä 40 000 kr. betyder någonting. Vi vill inte uppmuntra de stora kommersiella apparaterna.

Anf. 150 BO LUNDGREN (m) replik;

Herr talman! Jag vill återkomma lill den lilla föreningen som ändå är del viktiga i detta sammanhang. Såvitt jag förstår är det tydligen någonfing som vi är överens om. När det gäller idrottsverksamhet och annan ideell verksamhet i Sverige, äger huvuddelen av verksamheten rum på det lilla planet.

Det grundavdrag som vi är överens om skall beviljas, när man faktiskt har inkomster som man annars skulle betala vanlig inkomstskatt för, vilket innebär att man satsar på rörelsen. Alla inkomster som normall tillhör verksamheten är skattefria redan i dag. Del är när man l.ex. bedriver kioskverksamhet som man skall ha ett visst grundavdrag i botlen. Delta grundavdrag skall då vara avvägt så, alt inte konkurrensen snedvrids för seriösa näringsidkare. Detta berör i och för sig inte de allra minsta organisationerna, utan det är i så fall ell stöd lill de stora föreningarna som driver den kommersiella verksamheten. Inkomstskatlemässigt sett är allt annat skattefritt:

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Beskattningsregler för ideella föreningar, m.m.

145

10 Riksdagens protokoll 1988189:95

Prot. 1988/89:95 Om nu Glimåkra IF har ett programblad och säljer annonser för 200 kr. per

12 april 1989 annons, skall då en del av del som den lokala handlaren eller företagaren

Beskattningsregler för ideella föreningar, m.m.

bidrar med för att stödja ungdomsidrotten i Glimåkra verkligen gå till staten i form av reklamskatt? Jag anser att detta vittnar om miljöpartiets totala brist pä känsla för den verkligt ideella verksamheten.

146

Anf. 151 GÖSTA LYNGÅ (mp) replik: .

Herr talman! Jag tror inle att den lokala affärsidkaren sätter in sin annons bara av idealitet. Om han bara ville hjälpa sin idrottsförening kunde han faktiskt ha hjälpt till, exempelvis som idrottsledare på frivillig basis. Jag tror nog alt del rör sig om kommersiell verksamhet frän vederbörandes sida.

Anf. 152 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):

Herr talman! Som framgått av den diskussion som hittills har förts i denna fråga handlar det om ett antal mofioner som har väckts under den allmänna motionstiden och som tar upp olika frågor som rör beskattning av ideella organisationer och idrottsledare. Förhoppningsvis skall deballen också handla om del. När jag hörde Bo Lundgren var jag ett tag tveksam om det var samma betänkande som vi diskuterade.

Från utskottets sida avstyrker vi samlliga motioner. Jag skall helt kort motivera varför vi gör det.

Flera av de krav som förs fram i motionerna behandlas i framför allt en utredning som just nu pågår. Detta gäller kravet på höjning av grundavdraget, kravet på en översyn av gränsdragning mellan skattepliktig och icke skattepliktig verksamhet samt kravet på möjligheterna till dispens från del s.k. öppenhetskravel. Samlliga dessa frågor tas upp i stiftelse- och förenings-skattekommittén. Den kommittén tillsattes i februari förra året. Som namnet antyder har den fill uppgift att se över reglerna när det gäller inkomst- och förmögenhetsbeskattning av stiftelser och ideella föreningar. För övrigt har jag i dag inhämtat att utredningen just nu står i begrepp att ta itu med frågor som rör de ideella föreningarna.

Eftersom vi i riksdagen brukar vara ganska noga med att våra beslut är väl genomtänkta, är del också brukligt att vi inväntar resultat av pågående utredningar innan vi gör våra ställningstaganden. Så bör ske även när del gäller kraven i de nyssnämnda motionerna. Ell av kraven återfinns i reservation 1.

I ett par motioner krävs slopande av bingoskalten. Där vill jag helt kort påpeka att riksdagen nyligen, så sent som förra året, fattade flera beslut på området. De besluten innebär nya förenklade och förbättrade regler för bingospel. De reglerna gäller från den 1 januari i år. Yrkandet i detta avseende, som återfinns i dagens betänkande, avslogs med bred majoritet av riksdagen förra året. Vi ser inga skäl till att ändra inställning i denna fråga.

När det gäller kravet på slopande av reklamskatten - del är ett utrednings-krav från moderaterna, vilket kanske inte hitfills framgått - kan jag säga att reklamskalteutredningen föreslagit vissa förändringar som rör ideella föreningar. Utredningens betänkande övervägs för närvarande i finansdepartementet. Vi menar i utskottet alt riksdagen bör avvakta departementets

funderingar i denna fråga innan vi tar ställning till eventuella förändringar av reklamskatten.

Två frågor som behandlas i betänkandet gäller idrottsutövare. Den ena gäller höjning av schablonavdraget för idrottsledare och idrottsutövare. Frågan har tidigare behandlats av riksdagen, så jag hänvisar till vad utskottet tidigare sagt på denna punkt. Vi har alltså ingenting att erinra mot att det görs en uppräkning av schablonavdraget, om del visar sig att det finns skäl till del. Vi anser dock fortfarande att det är riksskatteverket som bör pröva denna fråga och vidta eventuella förändringar. Till detta kommer att inkomstskattekommittén skall pröva förändringar av tjänsteavdragen. Det stärker oss i uppfattningen att det inte nu finns anledning till åtgärder från riksdagens sida.

Den andra frågan gäller inkomstskatteutjämning för elitidrottare. Inle heller på den punkten har utskottet funnit skäl att ändra sina tidigare ställningstaganden. Vi är alltjämt negativa lill resultatutjämning rent generellt. Vi ser inle någon anledning till att särbehandla s.k. idroltsstjärnor. Vi erinrar i betänkandet på nytt om de möjligheter till inkomslskatteutjämning som finns enligt gällande regler, l.ex. pensionsförsäkringar. Vi dristar oss faktiskt att tro att frågan om marginalskatterna kommer i ett annat läge när den stora skattereformen genomförs i en inte alltför avlägsen framtid.

Jag vill, herr talman, mot denna bakgrund yrka bifall lill utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Beskattningsregler för ideella fören ingår, m.m.

Anf. 153 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Ja, Yvonne Sandberg-Fries, det är precis samma betänkande som vi diskuterar. Det heter skatteutskottets betänkande 23. Del är ändå viktigt att man klarar ut i vilket sammanhang frågorna som behandlas i ett visst betänkande skall ses. För oss är det ganska klart att den socialdemokratiska politiken när det gäller ideella organisationer leder till att man håller pä all strypa spelmarknaden och tar ul höga skatter också för ideell verksamhet. Det gör att ideella organisationer efter hand mer och mer blir beroende av bidrag, som naturligtvis ändå skall utgå som elt grundstöd och räknas upp. Vi vill ändra pä detta och öka egenfinansieringsmöjligheterna och sänka skatten också för de ideella organisationerna. Det är viktigt att redovisa sammanhanget. Det tycker jag att Yvonne Sandberg-Fries skall uppskatta- man får större perspektiv.

Yvonne Sandberg-Fries talar hela tiden om att utredningar skall fundera över den ena och den andra frågan. Därigenom skall man få väl genomtänkta förslag. Lät mig då få fråga om viljeinriktningen. Det är en sak alt hitta tekniska lösningar som är väl genomtänkta och väl avvägda. Men hur skall vi kunna klara ut viljeinriktningen?

Bingoskatten är viktig för många föreningar, särskilt för dem som driver ungdomsverksamhet efter de regler som nu gäller för beviljande av tillstånd för bingospel. Hur kan man då bara hänvisa till att riksdagen har fattat beslul, när frågan gäller huruvida del skall las ut en bingoskall eller inle? Varför, Yvonne Sandberg-Fries, skall man beskatta bingospel, som ju helt och fullt syftar fill finansiering av i första hand ungdomsverksamhet i ideella

147

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Beskattningsregler för ideella föreningar, m.m.

organisationer? Varför inle säga vad ni tycker om vårt förslag? Visserligen måste det utredas när det gäller gränsdragningar, men del går ul på alt om inte konkurrensförhållande föreligger, skall reklamskatt för ideell verksamhet inle utgå..Ge svar pä dessa frågor och ange er viljeinriktning!

Anf. 154 ROLF KENNERYD (c);

Herr talman! Som motiv för att inle tillgodose kraven i reservafion 5 angav fru Sandberg-Fries möjligheterna lill pensionsförsäkring och eventuella marginalskaltesänkningar. Hon kommenterade däremot inte den fråga jag ställde i mitt anförande om vilken teknik sorri åsyftas i det i betänkandet avgivna motivet. Man säger där alt förskjutning av beskattning kan ske lill senare år, exempelvis genom en årlig fördelning av de ersättningar söm utgår. Vore inte den bästa tekniken att tillämpa för detta ändamål just den som förespråkas i reservation 5?

Anf. 155 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp);

Herr talman! Jag hade vänlat mig alt Yvonne Sandberg-Fries skulle ge ett svar på den myckel konkreta fråga som Rolf Kenneryd ställde. Man kan säga all idrottsutövare under en kort tid - ofta en tid då de egentligen skulle utbilda sig för ett yrke - ägnar sig åt sin sport och får in väldigt stora pengar, ibland för stora, tycker många. Men de har inle råd alt avslå från all försöka fä behälla så myckel som möjligt av sina inkomster.

Ofta får ju idrottsmännen påbörja sin utbildning först vid 23-24 års ålder-en utbildning som andra har kunnat skaffa sig långt tidigare. Mot den bakgrunden verkar Yvonne Sandberg-Fries inle hanlera dessa problem särskilt konslruktivl. Allting verkar vara så negativt.

Jag hoppas att den kommitté som arbetar med dessa frågor ser mera konstruktivt på problemen.

Det var väl fler än jag som såg programmet i TV i lördags kväll om Ingemar Stenmark. Man gjorde ju ett slags resumé av vad han utfört. Visserligen är han inle särskilt gammal. Men han har ändå varil verksam inom idrotten i 15 år. Jag beklagar inle hans ekonomi på något sätt. I slällel tror jag alt han har klarat sig alldeles utmärkt. Han har ju kunnat verka under så pass lång lid. Men nog har jag många gånger tyckt all det var synd all han bosalte sig så tidigt utomlands. Det var synd att han inte längre ville vara kvar i Sverige. Naturligtvis har han hela tiden behållit kontakten med Sverige. Men ändå har han på något sätt varit att likna vid en främling. Skulle det ha behövt vara så om vi hade haft elt annat skattesystem?

148

Anf. 156 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):

Herr talman! Bo Lundgren försöker föra ett slags ideologiskt resonemang om föreningslivet med utgångspunkt i della belänkande från skatteutskottet. Men han lar upp alla möjliga frågor som inte alls behandlas i del aktuella betänkandet. Dessutom tycker jag att han är närmast oförskämd mot oss socialdemokrater, när han beskriver vår inställning till de frivilliga organisationerna. Del är nästan på sin plats med en ursäkt från Bo Lundgren, som påstår att vi skulle ha något slags korporaliva ambitioner eller korporaiiv syn i fråga om de frivilliga organisationerna.

Bo Lundgren svänger litet fram och tillbaka när del gäller beroendet av bidrag. Han beklagar att idrottsföreningar är beroende av bidrag frän stat och kommun. Jag förslår att det är ytterligare ett uttryck för moderaternas inslällning. Jag länker dä pä del faklum att man en gång för några år sedan ville dra in aktivitetsslödet fill idrottsrörelsen.

Man kan inle hävda att idrottsrörelsen skall vara helt oberoende - dvs. oberoende såväl av stat och kommun som av företag som vill vara med och finansiera idrottslig verksamhet. Dä återstår inte mycket, även om man inom idrottsrörelsen är duktig på all sälja lotter exempelvis.

Sä till frågan om idrotlsulövarna. Jag är inte helt säker pä all det här problemet är sä stort som man vill göra gällande i denna debatt. Det finns förvisso många idrottsutövare som lämnar Sverige för att bosätta sig i andra länder, åtminstone för en tid. Men huvudmofivet till att de flyttar utomlands är vanligtvis att de vill utöva sin idrott där. Ishockeyspelare åker till Kanada eller USA för att fä vara med och spela i professionella ligor där. Tennisspelare spelar tennis överallt på jorden. Åker man skidor, som l.ex. Ingemar Stenmark, är det närmare från Monaco till skidorterna i Alperna än del är från Tärnaby i lappmarken.

Jag tror att man i varje fall inte skall överdriva detta problem. De flesta stora idroltsstjärnor som flyttar utomlands gör det för att kunna utöva sin idrott, inle för all komma undan skatt. .

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Beskattningsregler för ideella föreningar, m.m.

Anf. 157 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Yvonne Sandberg-Fries uttalande - all idrottens utövare inle flyttar utomlands på grund av skatterna ulan för att kunna utöva sin sport där - var nästan patefiskl. Men varför är då inte alla svenska deltagare i exempelvis världscupen i utförsåkning bosatta i Monaco? Då skulle de ju ha närmare till Alperna. I konsekvensens namn borde alla vara bosatta där nere för all ha nära till olika skidorter. Men både skidåkare och tennisspelare åker runt i hela världen. Därför kan de bo i Sverige lika väl som i Monaco eller på någon annan plats. Del är i stället de höga svenska marginalskatterna som är orsaken lill problemet och dem får vi, tyvärr, fortsätta alt dras med - även om del blir en viss förändring av skattesatsen i della sammanhang.

Yvonne Sandberg-Fries uttrycker sig så, att man skulle kunna tro att det är fel av mig att försöka föra ett ideologisk resonemang. Men det är väl bra all föra ett sådant resonemang. Vi här i kammaren borde ägna oss ät alt föra en idépolitisk debatt om vad som faktiskt är viktigt. Varför skulle jag be om ursäkt bara därför alt jag definierar vad som håller påatt hända? Socialdemokraterna inskränker l.ex. möjligheterna till egenfinansiering genom alt inskränka spelmarknaden. Alla vet hur det förhäller sig med Tipsljänsls och Penninglotteriets monopol vad gäller olika spelformer. Dessutom skall del ju här ske en utökning. Om jag inte tar alldeles fel skall Tipstjänsl introducera ytterligare ett nytt spel som kommer att dra pengar från folkrörelserna. Dessa reagerar för övrigt myckel kraftigt mot detta, och det hela är naturligtvis beklagligt.

Man väljer alt fortsätta med de här skatterna - en fråga som Yvonne Sandberg-Fries tyvärr inte alls tog upp. Frågorna kvarstår således: Varför skall vi ha bingoskatl? Varför skall staten fä sko sig pä en verksamhet som

149

11 Riksdagens protokoll 1988/89:95

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Beskattningsregler för ideella föreningar, m.m.

bedrivs för att ungdomsidrotten och även andra ungdomsverksamheter skall få pengar? Varför skall mindre föreningar betala reklamskatt på det stöd som de får av exempelvis lokala näringsidkare? Svara på dessa frågor!

Jag svänger inte alls fram och tillbaka, utan jag har en klar, konsekvent linje. Jag menar att det behövs stöd i form av bidag av olika slag från stat och kommun till de ideella organisationerna och att det stödet efter hand behöver räknas upp. Men stödet får inte bli andelsmässigt så stort alt det blir dominerande och ger upphov fill ett beroende.

Sedan vill jag bara göra ett fillrättaläggande, Yvonne Sandberg-Fries! Egentligen känner Yvonne Sandberg-Fries till sanningen. Men hon vill inle veta av den. Vad vi moderater föreslagit när del gäller aktivitetsstödet lill lokala föreningar är att det skall betalas av kommunerna och inte direkt av staten. Men detta förslag tycker man bl.a. inom idrottsrörelsen inte så bra om. Mot den bakgrunden har vi inte upprepat det förslaget. Det är dock inte pengarna som det rör sig om, utan frågan är vem som skall vara ulbetalare.

Anf. 158 ROLF KENNERYD (c):

Herr talman! Problemet för idrottsutövare med extremt höga inkomster är inte så stort, säger Yvonne Sandberg-Fries. De tävlar ju utomlands och del gör att de trivs där, säger hon. Men det är väl ändå inte det som driver dessa idrottsutövare att också låta sig skattskrivas utomlands.

I betänkandet tillstår en majoritet inom skatteutskottet detta problem. Man säger att det låter sig bemästras på ett visst sätt. Jag har två gånger frågat hur problemet skulle kunna lösas på det sätt som här anges. Jag utber mig elt svar på den ställda frågan ulan att upprepa denna. Jag har, som sagt, redan ställt samma fråga tvä gånger.

150

Anf. 159 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp): Herr talman! Jag kan inte avstå från alt göra kommentaren - andra har ju gjort det - att del väl ändå är en väldigt stor skillnad mellan att flytta lill Kanada för att spela ishockey där man bor och att flytta till Monaco. Slalombackarna i Monaco är ju inte särskilt många.

Vi vill inte skapa något frälse av idrottsutövare. Men man borde kunna se mera konstruktivt på detta problem och åstadkomma lättnader, precis som när det gäller andra inkomsttagare med mycket stora tillfälliga inkomster. Det finns möjligheter i detta sammanhang. Jag länker då pä l.ex. redan etablerade skogskonton. Även om Yvonne Sandberg-Fries inte vill ta ställning i frågan i dag, hoppas jag alt hon kanske via sina kanaler kan skicka en hälsning till kommittén om all det går att hantera delta på ett positivt sätt.

Anf. 160 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):

Herr talman! Jag hävdar ännu en gång alt Bo Lundgren bättre borde välja sina ord. I egenskap av socialdemokrat anser jag mig vara kränkt. Jag är uppvuxen inom arbetarrörelsen, som de flesta av oss, och jag har lång erfarenhet av Folkrörelsesverige. Jag kan därför inle stillatigande acceptera att jag betraktas som korporalivist - del må vara att det är skojigt för Bo Lundgren att uttrycka sig på del viset. Jag tycker att han borde ha elt annat språkbruk, om han nu vill föra en seriös debatt i denna fråga.

När del gäller aktivitetsstödet, Bo Lundgren, hävdade ni moderater faktiskt all det var kommuner och landsting som skulle betala. Det var bara det alt ingen i hela idrottsrörelsen trodde er. Jag delar i högsta grad den bedömningen.

När det gäller bingon finns det ju möjligheter att spela om pengar i och med det beslut som riksdagen fattade förra året. Men jag är inte alldeles säker på att det är etiskt riktigt att helt befria den här typen av spel med pengar från skatt. Det tål nog all länka på både en och tvä gånger, Bo Lundgren! Det är inte säkert att det är riktigt klokt att göra det. Jag är inte heller säker på att idrottsrörelsen i dess helhet anser att del är klokt. I varje fall är moderaterna helt ensamma om sin reservation i denna fråga.

Lät mig vidare bara konstatera att idrottsmän i allmänhet har större möjlighet att fördela ersättningar över flera år än vad andra inkomsttagare har. Det har varit populärt att använda diverse kända idrottsmän som exempel i den här debatten, och jag vill därför bara nämna att Ingemar Stenmark flyttade utomlands under den borgerliga regeringsperioden, medan Björn Borg nu har kommit tillbaka med sina miljoner till vårt land. Jag tror att man inte skall överdriva problemet utan får ta det för vad det är.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Beskattningsregler för ideella föreningar, m.m.

Anf. 161 BO LUNDGREN (m);

Herr talman! Jag ber först om ursäkt för att jag frestar kammarens tålamod en kort stund till. Jag vill tacka för att Yvonne Sandberg-Fries bekräftar att vårl förslag lill lokalt aklivitetsstöd fakfiskt innebar alt bidraget flyttas ned till den nivå som egentligen är den rätta.

Låt mig vidare säga att jag har den största respekt för den svenska arbetarrörelsen, såväl den politiska som den fackliga grenen. Min farfar var aktivt verksam framför alll i den fackliga rörelsen under lång tid, och jag respekterar hans arbele. Jag har själv varil verksam i det parti som jag nu förelräder i riksdagen och inom idrottsrörelsen. Men jag förstår inte, Yvonne Sandberg-Fries, varför man skall skämmas om man som socialdemokrat förelräder en samhällssyn som leder till att ett antal organisationer byggs upp, som l.ex. hyresgäströrelsen som skall förhandla om hyresgästernas villkor för deras räkning. En mängd organisationer byggs upp för att företräda de enskilda människorna i stället för att de själva skall göra detta.

I del sammanhanget är det en risk alt ideella organisationer vävs in i sanihällsapparaten i en kooperativ anda, och det är från mina utgångspunkter allvarligt. Jag har dock inget emot att Yvonne Sandberg-Fries tycker att del här är besväriigi. I sä fall får hon försöka ändra sitt partis inställning i frågan.

Anf. 162 ROLF KENNERYD (c);

Herr talman! Får jag ställa följande fråga lill fru Sandberg-Fries med anledning av del brislfälliga svaret pä min tidigare framställda fråga: Vilka möjligheter är det som fru Sandberg-Fries avser när hon talar om möjligheter att utjämna inkomster för idrottsutövare mellan olika år?

151

Prot. 1988/89:95 Anf. 163 YVONNE SANDBERG-FRIES (s);

12 april 1989 Herr talman! Jag vet inte om jag skall tolka det sista inlägget från Bo

Lundgren som en ursäkt, eUer hur det skall uppfattas. Jag föredrar att tolka
sang jgj g ursäkt, och därmed är jag nöjd på den punkten.
När det sedan gäller utjämning av inkomster har vi i betänkandet nämnt

vissa möjligheter, l.ex. pensionsförsäkringar, men det finns också en del system som är uppbyggda av idrottsrörelsen själv. Ingemar Stenmark är faktiskt ett bra exempel på detta. Man har genom att förvalta vissa inkomster i idrottsrörelsens regi skapat ekonomisk trygghet för framliden för denne utomordentlige slalomåkare, som dessutom kommer från en myckel vacker del av Sverige, nämligen Västerbottens län, där jag en gång föddes.

Det finns alltså möjligheter. Också det faktum att värt land har alldeles fantastiska framgångar på idrottsarenorna runt om i världen tyder väl på att vår politik när det gäller alt slödja föreningslivel och idrottsrörelsen inle är alldeles felaktig, utan att det går all med framgång bedriva idrottsverksamhet i vårt land. Det är vi naturligtvis djupt tacksamma för.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslul i ärendet skulle fallas vid nästa arbetsplenum.)

15 § Föredrogs skatleulskotlels belänkande

1988/89:SkU25 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Cypern (prop. 1988/89:61).

Dubbelbeskattningsavtal med Cypern

Anf. 164 KNUT WACHTMEISTER.(m);

Herr talman! I belänkandet orn dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Cypern förekommer samma progressionsklausul som i tidigare ickenordiska avtal. Klausulen innebär att en för övrigt skattefri utländsk inkomst sammanläggs med den svenska, varigenom denna senare inkomst blir högre beskattad än som annars skulle yarit fallet. Då samma fråga debatterades så sent som i december förra året, nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 1.

Vi moderater har krävt alt ell dubbelbeskattningsavtal inte får innehålla rätt för ländernas resp. finansministrar att förlänga eller eljest justera ingångna avlalspunkler, varigenom riksdagens beskallningsrält skulle kunna kringgås. Detta motionsyrkande har varit remitterat till konstitutionsutskottet, och utskottets enhälliga yttrande var positivt. Enligt konstitutionsulskol-let bör regeringen alltid förelägga riksdagen förslag som kan beröra riksdagens beskattningsrätt.

Att vi ändå i reservation 2 tagit upp beskattningsrätten beror på att del i kommittédirektiven lill ulredningen om den indirekta beskattningen inle betraktas som självklart att riksdagens exklusiva beskattningsrätt också

152

och

skulle omfatta den indirekta skatten. Självfallet bör den göra del, riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Med det sagda, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 2.

Anf. 165 BIRGER SCHLAUG (mp);

Herr talman! Jag kan hålla med den moderate företrädaren om att riksdagen har den fulla beskattningsrätten. Den moderat som dessförinnan talade hävdade att vi behöver en idépolitisk debatt och att moderaterna har en klar och konsekvent linje. Jag förstår inte detta när jag hör det senaste inlägget.

Riksdagen skall ha den fulla beskattningsrätten, säger alltså moderaterna, och de får medhåll av miljöpartiet de gröna. Men jag yrkar inte bifall till moderaternas reservation ulan lill miljöpartiets reservalion nr 3. Denna reservalion överensstämmer ord för ord med moderaternas, utom på en enda punkt: vi menar allvar med att beskattningsrätten skall ligga i riksdagen. Ni vill inte överföra den till regering eller myndighet - är del kanske en socialdemokratisk regering som ni tänker på, eller vad? Vi menar att den inte heller skall överlåtas till överstatliga organ. Vi menar alltså, så att säga, allvar med det som ni säger.

EG och överstatliga organ kommer att ha den reella beskattningsrätten när det gäller punktskatter, indirekta skatter och t.o.m. arbetsgivaravgifter. Skall beslul härom las i riksdagen, eller skall man överlåta dem lill överstatliga organ? Jag förstår inle den moderata logiken på denna punkt. Del vore intressant att fä en ideologisk redogörelse för hur ni ser på dessa frågor.

Ni vill dessutom överlåta ramarna för samhället i dess helhet till överstatliga organ. I vår reservalion krävs alt inle vare sig den formella eller reella beskattningsrätten till någon del skall överlåtas lill regering eller myndigheter. Sä långt är ni med; Men vi vill också tillägga: till överstatliga organ. Varför vill ni inte göra det? Är det för att ni skall gå emot en socialdemokratisk regering som ni avgivit er reservation, eller ligger del någon ideologisk grundtanke bakom den?

Anf. 166 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Herr talman! Det tillägg som miljöpartiet har gjort i sin reservation beror ju på dess intensiva hal och motstånd mot en gemensam marknad. Vi avhänder oss inte beskattningsrätten, om vi en gång i framtiden kommer med i den gemensamma marknaden och efter överenskommelser med andra EG-länder kommer att fä exempelvis en mervärdeskatt som är anpassad fill vad andra länder har.

Danskarna håller just nu på att försöka anpassa sig lill EG;s mervärdeskal-tebestämmelser, men märk väl att del är riksdagen som här i Sverige som beslutar på en sådan punkt. Men man kommer, liksom i så många andra fall, att tvingas anpassa riksdagsbesluten fill hur det ser ut i omvärlden.

Just nu pågår en skatteutredning, som har framtvingats därför alt länder i vår omvärld sänker sitt skattetryck. Vi kan inte följa med och konkurrera med de länderna om vi har ett skattetryck som avsevärt skiljer sig från deras.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Dubbelbeskaltnings-a vtal med Cypern

153

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Dubbelbeskattnings -avtal med Cypern

Samma sak kommer del så småningom att bli med den indirekta skatten. Della innebär alltså inte att riksdagen avhänder sig beskattningsrätten.

Anf. 167 BIRGER SCHLAUG (mp) replik;

Herr talman! För tydlighetens skull yrkar jag än en gång bifall till reservalion nr 3.

Nej, del är inte hat till EG som gör att jag reserverar mig, utan jag är ute efter någon sorts principiell debatt. Moderaterna har i en reservation mycket hårt - och myckel rikfigt - hävdat att den reella beskattningsrätten skall finnas i riksdagen. Det är den deballen jag vill föra. Vad är då logiken när moderaterna samtidigt mer än gärna vill lämna över den reella, om än inte den formella, beskattningsrätten till överstatliga organ? Det är vad det handlar om.

Jag log upp tråden med tanke på den tidigare moderatens inlägg om en klar, konsekvent linje, och jag förslär det fortfarande inte, om jag skall vara äriig.

Anf. 168 KNUT WACHTMEISTER (m) replik:

Herr talman! Jag beklagar om Birger Schlaug inte kunde förslå vad jag sade i milt yttrande. Jag rekommenderar honom att läsa snabbprolokollel när det så småningom är färdigt. Där framgår del all det ingalunda är fråga om alt riksdagen skall avhända sig beskatlningsrälten, ulan det gäller en framtida överenskommelse med länder som vi är beroende av, i skatlefallel som i så många andra fall.

Anf. 169 BIRGER SCHLAUG (mp) replik;

Herr lalman! Jag skall med glädje läsa protokollet och citera del i många sammanhang i framtiden - det lovar jag.

Är del så att moderaterna tycker att det är viktigare med den formella beskattningsrätten, eller är de ute efter den reella? Det är en viss skillnad. Formellt är det som moderaterna här säger riktigt, men den reella beskattningsrätten kommer ändå alt flyttas, inle lill regeringen eller till den myndighet som regeringen utser, utan till överstatliga organ. Det är det som är vilsen med EG.

154

Anf. 170 TORSTEN KARLSSON (s):

Herr talman! I skatteutskottets betänkande nr 25 behandlas regeringens förslag till dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Cypern. Utskottet har ingenting att erinra mol regeringsförslagel, alt det avtal för all undvika dubbelbeskattning beträffande inkomstskatten som Sverige och Cypern har undertecknat den 25 oktober 1988 skall gälla för Sveriges del.

I anslutning till propositionen har det naturligtvis väckts en hel del motioner. Moderaterna återkommer med sina motioner om att slopa progressionsklausulen både i detta avtal och i andra avtal. Frågan behandlades så sent som i december 1988, och utskottet har i dag ingen annan uppfattning ulan yrkar avslag på reservalion nr 1.

Sedan har frågan om riksdagens beskattningsrätt tagits upp i ett flertal motioner. I anslutning till molionsbehandlingen har utskottet hänvisat

ärendet till konstitutionsutskottet, som har gett klara anvisningar om alt dessa frågor, varje gång som tillämpning, förlängning eller förändringar av reglerna diskuteras, skall underställas riksdagens behandling. Därför kan oron sägas vara överdriven.

När det sedan gäller direktiven till utredningen, kan jag säga att utredningsarbetet nu har kommit så långt att det är ganska klart vårlåt det lutar. Det blir naturligtvis inte några som helst sådana ändringar i reglerna att riksdagens beskattningsrätt kommer att ifrågasättas och att den kommer alt hänvisas till något annat organ. Dessa frågor kommer att bli prövade av riksdagen. Det sägs redan nu att det är tämligen klart på den punkten, och därför kommer vi om bara några månader att få veta hur det verkligen ligger till, t.o.m. i ett tryckt betänkande.

Därför ber jag alt få yrka avslag på de två ytterligare reservafionerna, nr 2 och 3, och bifall lill utskottets hemställan.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Dubbelbeskattningsavtal med Cypern

Anf. 171 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Det är märkligt att utskottsmajoriteten, som har accepterat kravet att regeringen alltid bör höra riksdagen i frågor som rör beskattningsrätten, samtidigt godtar kommittédirektiv som synes kunna leda till utökade normgivningsbefogenheter när det gäller indirekta skatter för regeringen och riksskatteverket. Utökade normgivningsbefogenheter leder förvisso inte till att man slår vakt om riksdagens beskattningsrätt.

Hur kan utskottsmajoriteten då godta detta, när konslitutionsutskotlet i sitt enhälliga yttrande säger att någon delegering av normgivningsmakt när del gäller annan skatt än tull inte kan komma i fråga? Jag skulle vilja få ett svar från Torslen Karlsson på den punkten.

Anf. 172 BIRGER SCHLAUG (mp):

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort. Jag blev inte riktigt klok pä socialdemokraternas linje. Anser ni att beskattningsrätten, både den formella och den reella, skall ligga i riksdagen? Gäller det också tobaksskatt, alkoholskatt och andra punktskatter, som EG eventuellt kommer att tvinga Sverige att ändra? Menar ni att den reella och den formella beskattningsrätten skall ligga i delta parlament eller någon annanstans?

Anf. 173 TORSTEN KARLSSON (s):

Herr lalman! Det framgår klart av utskottsbetänkandet att skatteutskottet för sin del inte har någon annan uppfattning i denna fråga än den som konstitutionsutskottet har uttalat. Frågan gäller alltså ett dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Cypern, och vi kanske inte behöver blanda in EG-frågan i någon större omfattning.

Det gäller närmast kommittédirektiven lill ulredningen om mervärdebe-skaltningen, och vad jag har erfarit av utredningen, som snart kommer alt bli bekanl för oss, kommer beskattningsrätten inle under några förhållanden att överlämnas vare sig till lägre instans eller till överstatligt organ. Jag kan lugna båda reservanterna med att vi snart kommer all få erfara att resultatet blir della.

155

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Transportrådet, transportstöd m.m.

Anf. 174 KNUT WACHTMEISTER (m);

Herr lalman! Det slår i direktiven till kommittén som utreder den indirekta beskattningen alt man har att överväga förutsättningarna för att ge regeringen och riksskatteverket vissa utökade normgivningsbefogenheter i fråga om den indirekta skatten. Nu säger Torsten Karlsson att del inte blir tal om del. Då hade det varit logiskt att inte yrka avslag på vår reservation nr 2, utan alt i stället yrka bifall lill den. Del är just det som vi moderater menar att del borde göras ell uttalande om av riksdagen, nämligen att en sådan här delegering av normgivningsmakten inte skall godkännas.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

156

16 § Föredrogs trafikutskottets betänkande

1988/89:TU11 Transporträdet, transportstöd m.m. (prop. 1988/89:100 delvis).

Transportrådet, transportstöd m.m.

Anf. 175 GÖREL BOHLIN (m):

Herr talman! Betänkande TUll handlar om anslag lill transportstöd, ersättning lill lokal och. regional persontrafik och kostnader för visst värderingsförfarande. Jag skall omedelbart yrka bifall till den reservation i delta belänkande som har undertecknats av moderater, nämligen reservation 6 som handlar om anslagel fill transportstöd.

Vi föreslår, utan alt motivera förslaget särskilt myckel, att man skall minska transportstödet med 10 milj. kr. Men jag vill gärna säga att jag tycker att den transportstödsdel som utgörs av persontransportslöd är mycket onödig och dessutom felaktigt utformad.

Frän början hade man avsatt 25 milj. kr. till persontransportslöd. Åtgången uppgick till 5 milj. kr., varför man kan fråga sig varför det inte gått åt mer pengar till persontransportstödet. Förmodligen är förklaringen helt enkell den att företagen inte har efterfrågat persontransportstöd. Utformningen av stödet är också egendomlig. Det går till viss uppdragsverksamhet och viss industri och del gäller tjänsteresor till eller ifrån Stockholm. Då är att märka att det finns en sorts sträckrabatt inom varje kommunikationsslag. De grupper som kan utnyttja persontransportstödet har sannolikt ganska god råd att betala tjänsteresorna. Utformningen är krånglig, reglerna är snåriga, och jag skulle vilja säga att det är ineffektivt använda pengar. Det finns en geografisk och procentuell avgränsning i landet, i olika län, och åtgången är som sagt 5 milj. kr.

Ulskollel skriver pä flera ställen i betänkandet att man måste försöka begränsa kostnadsutvecklingen. Vi vill gärna hjälpa lill med detta, varför vi föreslär en besparing med 10 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Jag yrkar alltså bifall till reservation 6 och i övrigt fill utskottets hemställan.

Anf. 176 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):

Herr lalman! Av de 356 milj. kr. som anslås i detta belänkande går 298 milj. kr. eller 83 % till transportstöd till Norrland. Detta är ett betydelsefullt och för mänga av förelagen livsviktigt bidrag för alt kunna konkurrera med andra och mer centralt belägna förelag. Ibland har jag dock en känsla av all stödet lätt glöms bort, när man talar om stödet till Norrlandsregionen.

Av dessa 298 milj. kr. är 10 milj. kr. avsalta för personlransportstöd. Andelen var från början större, men på grund av både krångliga och restriktiva regler har stödet inte kunnat utnyttjas. Jag håller med Görel Bohlin om att reglerna från början inte var bra. Nu har man ändrat dem och en viss utvidgning av bestämmelserna har skett. Transportrådet bedömer ändå att 10 milj. kr. kommer att räcka. Det tror vi i folkparliel också, även om man gör den befogade ändring som vi har föreslagit i flera år, nämligen all stödet även ges till egenföretagares resor.

Görel Bohlin säger i sin motivering för att man inte skall ge något stöd alls alt det rör sig om stora företag som har råd all betala resorna. Men vi vill slödja de små företagen, framför allt dem som befinner sig under uppbyggnad. Där finns del kanske bara en anställd, nämligen egenföretagaren. Nu gäller ju resorna bara för anställd, så del finns inle någon att ge bidrag till. Att det har varil ett så dåligt utnyttjande har, enligt en utredning som en kollega fill mig, Ulla Orring, har gjort, berott på att reglerna ofta har varit så krångliga alt förelagen inle har haft kapacitet all ansöka. I folkparliel lycker vi att del är ganska obegripligt att såväl socialdemokralerna och vpk som moderalerna inle vill vara med och stödja den satsning på småförelag och entreprenöranda som del här är fråga om.

Vi som var med på riksdagsbesöket i Norrbollen förra året fick uppleva att förändringen av Norrbottens näringsliv mot mer småskaligt företagande hade kommit i gång men att olika former av stöd och uppmuntran fortfarande behövdes. Ett sådant stöd är bidrag till transportkostnaderna, och det gäller både tillverkning och persontransport. Men många av företagen uppe i Norriand, speciellt i Norrbotten, är ju i dag inte uppbyggda som tillverkningsföretag utan som tjänsteföretag. Då bör också bidraget komma egenföretagaren till del.

Riksdagens revisorer skall nu se över hur persontransporlstödel fungerar. Likaså finns frågan med i den regionalpolitiska utredningen. Jag hoppas att detta är sista gången som vi i folkpartiet behöver yrka bifall till en reservalion i del här sammanhanget - nästa är bör stödet omfatta även egenföretagarna.

Herr lalman! Det är i år 10 år sedan riksdagen antog en lag och uttalade en klar målsättning för handikappanpassning av kollektivtrafiken. Då borde väl en handikappad i dag kunna resa kpllektivl ganska obehindrat, men så är del tyvärr inte. Normer och regler har visserligen i stor utsträckning arbetats fram. Det nya som byggs är nästan allfid handikappanpassat, men mycket, ja del mesta, återstår ännu, särskilt i vad gäller de vanligaste transportmedlen i kollektivtrafiken, nämligen tåg och buss.

Folkparfiet begär därför att en översyn görs av hittills genomförda åtgärder, så att man får en bättre bild av var resurserna skall satsas framöver.

Vi vill också alt det även nästa budgetär, liksom innevarande, anvisas ett särskilt anslag pä 50 milj. kr. för handikappanpassningen. Della är särskilt

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Transportrådet, transportstöd m.m.

157

12 Riksdagens protokoll 1988/89:95

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Transportrådet, transportstöd m.m.

angelägel, eftersom vissa län, däribland tyvärr också mitt eget, inte har hunnit med att upprätta den plan över prioriterade projekt som skulle vara transporirådel till hända i februari i år. Kommunerna och länshuvudmannen hade bara kapacitet att gä igenom energi- och miljöåtgärder samt vissa andra investeringar i kollektivtrafiken.

Det är myckel beklagligt att handikappanpassningen än en gång har kommit på efterkälken. Det är likaså beklagligt om man vid en behovsinventering som just nu pågår på olika ställen knappast har möjlighel att få någonting tillgodosett, om inte ett belopp anvisas även för nästa år. 50 milj. kr. räcker en bit, men vi skulle önska att det vore mer. Jag yrkar därför bifall lill reservation 7.

158

Anf. 177 RUNE THOREN (c):

Herr lalman! Från centerns sida har vi fidigare hävdat all transporirådel bör avskaffas. Denna uppfattning har inte fått gehör i riksdagen. Dessutom har rådet fäll delvis nya arbetsuppgifter, bl.a. till följd av 1988 års trafikpolitiska beslut.

Eftersom det alltså finns en stabil majoritet här i kammaren för att transportrådet skall finnas kvar, anser vi att det är viktigt att rådet tillförs erforderlig kompetens på miljöområdet.

Den föreslående översynen av transporirädets organisation som nu anmäls i budgetpropositionen bör därför ske med bl.a. den utgångspunkten. En förstärkning av miljökompetensen är nödvändig, eftersom just trafiksektorn innebär mycket stora miljöproblem.

Del saknas i dag relevanta beräkningsmodeller för fullständiga samhällsekonomiska analyser av olika investeringar inom trafiksektorn. Rent allmänt kan man påstå att miljökostnader och miljövinster inte ges en tillräcklig tyngd då exempelvis lönsamheten av investeringar i nya järnvägar undersöks. Eller då beslut om upphandling av icke-kommersiell lönsam lågtrafik skall ske. Enligt centerns synsätt är det myckel viktigt alt miljövinsterna, eller i förekommande fall miljökostnaderna, vägs in på ett fullgott sätt i dessa typer av beslut. Därför anser vi att transporirådel skall ges i uppdrag alt ta fram en ny modell för beräkningar av den samhällsekonomiska nyttan av olika investeringar och vid beslul om upphandling av järnvägstrafik.

Herr talman! Från anslaget Transportstöd för Norriand m.m. bekostas bl.a. ell persontransportslöd. Delta stöd omfattar emellertid endast anställda i företag inom den aktuella regionen. Centern, som värnar om småföretagen och egenföretagarna, anser det som självklart att reglerna om persontransportstöd även skall omfatta egenförelagarnas egna tjänsteresor.

Slutligen har vi i reservalion nr 9 tagit upp stödet lill skärgårdslrafiken. Riksdagen beslutade 1986 att stödet lill skärgårdstrafiken skulle avvecklas. Det var ett stöd som då utgick med 35 % av den bidragsgrundande kostnaden. Som vi har framhållit i vår motion är del en hög kostnad för många skärgårdskommuner. Med tanke pä att det ofta är fråga om svaga kommuner är det vikfigt att stödet återigen införs. Detta begär vi i en motion.

Herr talman! Med del jag nu har sagt vill jag yrka bifall till reservationerna 2, 3, 4 och 9.

Anf. 178 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr lalman! Transporirådel och dess manövrer i trafikpolitiken har diskuterats i åratal. Anledningen är inte progressiva och miljövänliga insatser, ulan det motsatta. Transporirådel har ofta gått i spetsen för järnvägsnedläggningar, bussprioriteringar och lill försvar för ökad landsvägstrafik.

Att det dessutom förekommer självsvåldiga utspel och initiativ från generaldirektören herr Norrbom själv, som gett sken av att ha hela rådets styrelse bakom sig, säger oss två saker. Dels måste del vara fel på en statlig oganisalion som tillåter sådana manövrer och sådan maktutövning, dels menar jag att det avslöjar en flathet från transporirädets styrelseledamöter, som ser sig överkörda gäng på gäng. Ett exempel som Olle Östrand också känner lill är den sjöfartspoliliska utredning som påstås handla om Sveriges beredskap på området, men som mynnar ut i förslag om ett svenskt s.k. öppet register. Förslaget, som strax före utredningen avvisades av majoriteten i riksdagen, är ett hån mol allt vad arbetsrättslig lagstiftning heter. De i styrelsen som förelräder ett par av riksdagsparfierna har svurit sig fria och säger att de inget visste om denna utredning.

Sedan lång tid tillbaka agerar också generaldirektören för transporträdet för alt locka länstrafikansvariga och kommuner att ta emot stöd som innebär nedläggning av ytterligare järnvägsbanor. Han agerar i praktiken både mol länsjärnvägar och stomjärnvägar, och han uppmuntrar till ökad busstrafik. Det här sker i strid mot uttalanden och förslag och satsningar på miljövänliga och spårbundna trafikslag, som de folkvalda så många gånger gett uttryck för.

Blekinge kustbana är ett exempel där transportrådet och SJ agerat mol förra årets överenskommelse mellan regeringen och vpk samt mot riksdags-beslulel om klassningen av Blekinge kustbana. Transportrådets arbetsmetod är att splittra de länstrafikansvariga genom att erbjuda en viss summa pengar som ett slags rådrumsanslag. Det är ett nytt begrepp, som herrar generaldirektörer infört och som skall ge sken av att det gäller en bana i dödsryckningar, vilket inte alls stämmer med sanningen och de utredningar som andra har gjort. Jag vet genom egna iakttagelser också att samma taktik används för att få länstrafikansvariga i Kopparbergs län pä fall. Claes-Eric Norrbom vill skvätta ul några miljoner för att slippa se trafik på riksintressanla och regionalt viktiga banor till Salen och Mora. Trafikutskottets resa i länet i måndags och tisdags var verkligen lärorik i många avseenden, eftersom de flesta aktörerna fanns på plats.

Herr lalman! Vpk vill avskaffa transporträdet, och tillsammans med miljöpartiet föreslår vi ett nytt statligt verk för transporlhushållning och miljövänliga transporter. Jag yrkar bifall lill reservation nr 1 lill trafikutskottets betänkande nr 11.

Handikappanpassning av kollektivtrafiken är en annan vikfig fråga som grovt har försummats under transportrådets inflytande. Detta har också de direkt berörda handikapporganisationerna framfört sedan lång fid, och vpk har lika länge skrivit motioner i detta vikliga ämne. Del behövs dessutom mer pengar om riksdagens tidigare löften skall infrias. Den gemensamma

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Transportrådet, transportstöd m.m.

159

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Transportrådet, trans-portstödm.m.

160

reservationen nr 7 gäller detta och jag yrkar bifall fill den.

Genom reservation nr 8, som jag också yrkar bifall till, vill vi tillsammans med miljöpartiet salsa betydande belopp på de mest miljövänliga kollektiv-transporterna för att lösa städernas trafik- och miljöproblem. Det behövs statliga medel i denna slorleksklass om kommunerna skall mäkta alt göra rejäla satsningar på eldriven spårbunden trafik.

Till sist, herr lalman, vill jag också yrka bifall till centerns reservation nr 9 om stöd till skärgårdstrafiken. Förslaget ligger helt i linje med vpk:s politik.

Anf. 179 HANS LINDFORSS (mp):

Herr talman! Miljöförstöringen ökar i vårt land, liksom i världen i övrigt. Ständigt fåi- vi klara och tydliga besked om det från forskare världen över. Alla är eniga om att en starkt bidragande orsak till den otäcka och framtidsholande utvecklingen är den växande bilismen. Detta har påtalats under många år, och larmrapporterna har knappast kunnat undgå någon. Trots delta har inte transportrådet reagerat.

Transporträdet har fortsatt med den verksamhetsinriktning som gynnat fortsatt tillväxt av bilismen, långtradartrafiken och flygtrafiken. Man har fortsatt att undvika storsatsningar på den miljövänliga järnvägstrafiken. Ja, man kan gott säga att transportrådet över huvud taget inte har reagerat på det som håller på att ske på miljöns område. Därför anser vi i miljöpartiet att vi inte längre vågar lita på transportrådet och yrkar på att det avvecklas. Vi förordar i stället tillsammans med vpk att ett nytt statligt verk, som skulle kunna kallas för statens verk för transporthushållning, bildas och att de ekonomiska medel som anslagits till transportrådet överförs fill detta verk, vars arbetsuppgifter bl.a. skall vara att främja energisnåla och miljövänliga transportalternativ samt att utföra miljökonsekvensanalyser m.m. Lars Norberg kommer senare i denna debatt att ytterligare förtydliga vårt krav på den här punkten, varför jag inte skall fördjupa mig mer i denna fråga utan endast yrka bifall till reservation 7.

Det finns ett ordspråk som säger att snålheten bedrar visheten. Det ordspråket skulle kunna tillämpas på hur man löst storstädernas trafikproblem. När jag växte upp här i Stockholm fanns det spårvagnar som så småningom kompletterades med trådbussar. Sedan byggdes tunnelbanenä-let ut, och då skrotade man alla spårvagnar och trådbusslinjer dels för att bereda plats ål trafiken, dels för att dessa inte skulle utgöra något hot mot tunnelbanans lönsamhet. I dag vet vi bättre. Det var fel att lära folk att ta bilen till jobbet, för det var vad det i praktiken innebar. Nu står vi inför den svåra pedagogiska uppgiften att lära folk att åka kollektivt igen. Tyvärr har storstäderna med Stockholm i spetsen sedan länge vuxit ur tunnelbane- och pendeltågskostymen. Hur många tunnebanevagnar som än sätts in och hur många pendeltåg som än byggs kommer ändå inte alla resenärer att få rum på spåret. Att bygga nya tunnlar är för dyrt och tar för lång tid. Det är billigare och enklare att återinsätta trådbusstrafiken, bygga nya spårvagnsleder och införa minibusstrafik i storstäderna. Vi i miljöpartiet anser alltså att det är dags att återinföra eldriven miljövänlig kollekfivlrafik i städerna. Under en fioårsperiod anser vi därför också att staten bör hjälpa kommunerna ekonomiskt med detta och har yrkat på att 15 miljarder anslås för detta

ändamål. Jag yrkar därmed bifall till reservation 8.

Sedan vill jag fråga varför i hela fridens namn Ange kommun inle är inräknad i det stödområde där transportstöd utgår. Jag är glad ät alt Marfin Olsson från centerpartiet i sin motion T901 pekat på detta missförhållande, och jag hoppas att han liksom jag upprörs över den motivering som angivits för avslag på motionen, nämligen att det är önskvärt "alt begränsa kostnadsutvecklingen för transportstödet". Det låter som om Ange var en fruktansvärt stor kommun med massor av människor. Så är det inte. Jag tror inte att det är så många själar där som skulle göra anspråk på transportstödet, och jag tror inte att det är någon stor besparing man gör. Jag tycker att Ange bör inräknas bland de kommuner som skall ha transportstöd. Jag yrkar därför bifall till reservation 5.

Förutom till de reservationer som jag redan yrkat bifall yrkar jag också bifall till reservation 7, som gäller handikappanpassning av kollektivtrafiken. Det är ju ganska underligt att inte denna anpassning sedan länge fullföljts.

Jag yrkar också bifall fill reservafion 4, som gäller persontransportslöd till egenn-företagare m.m. Självfallet bör egenföretagarna bedömas som alla andra företagare.

Innan jag avslutar mitt anförande vill jag kommentera moderaternas yrkande att man skall spara in 10 milj. kr. på minskat transportstöd lill Norrland - kanske för att finansiera ytterligare motorleder i Skåne eller längs västkusten. Vad vet jag, som Kurt Olsson säger. Nog är väl detta en futtig markering mot en landsända som försett Sverige med billig vattenkraft under alla dessa år? Nog är det småaktigt mot den landsända som svarar för exportintäkter till Sverige vida överstigande Volvos och Saabs? Jag tycker all motionärerna skall fundera över om det faktiskt inte är så att den norrländska industrin och elförsörjningen givit landet mer än tio miljoner. De borde vara tacksamma för att inte Norrland gör anspråk på full kompensafion från resten av landet för sitt bidrag till nationalförsörjningen.

Jag vill sluta detta anförande med att yrka bifall till alla de reservationer i vilka miljöpartiet är delaktigt.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Transporträdet, transportstöd m.m.

Anf. 180 OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! Jag skall be att något få kommentera reservationerna.

Men låt mig först, liksom utskottet har gjort, mycket skarpt reagera mol påståendet i vpk:s partimotion att transporträdet under året befäst sin ställning som reaktionär kraft i den svenska transportpoliliken. Liknande tongångar förs fram i miljöpartiets partimofion, där man framhåller att transportrådet verkat för en förstärkning av de miljöskadliga transporlsät-ten, bilism, långtradartrafik och flyg, under åberopande av ekonomiska argument. Jag tycker att det rent ut sagt är kränkande att påstå något sådant om en statlig myndighet, vilket ju transportrådet är. Del är samtidigt elt oförskämt påhopp på transportrådets styrelse, där flera ledamöter fillhör denna riksdag.

Transportrådet bedriver ingen egen trafikpolitik, utan de människor som jobbar på transportrådet fullgör på ett mycket lojalt sätt de arbetsuppgifter som de har blivit ålagda av regering och riksdag. De påhopp som görs i dessa motioner blev inte bättre efter Viola Claessons och Hans Lindforss anföran-

161

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Transportrådet, trans-portstödm.rn.

162

den. Jag kan ha överseende med Hans Lindforss, eftersom han är ny här i riksdagen, men det kan jag däremot inte ha med Viola Claesson. Det anförande som Viola Claesson höll var kränkande gentemot transporirådel och den lojala personal som finns pä denna myndighet. Nog sagt om della.

Däremot är det glädjande alt kunna konstatera alt centerparliel har ändrat uppfattning när det gäller transporirädets verksamhet. Tidigare har man ju varje år krävt att transporirådel skall avvecklas. I år kräver man i stället att transporirådel skall tillföras ytterligare resurser. Det tycker jag är bra, men eftersom en särskild utredare håller på all se över rådels verksamhet, anser jag att vi bör avvakta resultatet av hans arbele innan vi vidtar några förändringar.

När del gäller frågan om samhällsekonomisk beräkning är del iransportrådet som har lill uppgift all utarbeta gemensamma planeringsförutsättningar för transportsektorn, vilka i sin tur skall ligga till grund för den långsikliga invesleringsplanering som de olika trafikverken har till uppgift att utföra. Ell av de centrala målen i den planeringen är alt transportsystemet skall utvecklas i en riktning som främjar miljön och hushållningen med naturresurserna.

När del gäller persontransporlstödel är det rikfigt som Görel Bohlin sade all anslaget inle har utnyttjats i full utsträckning. Men del är inle samma sak som alt vi skall avskaffa persontransportstödet. Detta stöd har tillkommit för att underiälta för förelagen med tanke på de långa avstånden i stödområdet. I stället har nu reglerna liberaliserals för att det skall gå lättare alt utnyttja persontransporlstödel. Det har heller aldrig varit meningen alt personlrans-portstödel skall avse resor för egenförelagare. Det är tyvärr myckel svårt att göra en avgränsning av vad som är privatresor och resor i tjänsten för en egenförelagare. Avsikten har varit att persontransportstödet skall gälla anställda.

När del gäller förslägel att persontransportslöd borde utgå till Ange kommun vill jag nu liksom tidigare framhålla all Ange har elt förhållandevis gott transporlekonomiskt läge i vårt land.

Får jag sä gä över till handikappanpassningen av kollektivtrafiken. Transportrådet genomför för närvarande en utvärdering av resultaten av handikappanpassningen av kollektivtrafiken. Utvärderingen skall belysa de resultat som uppnåtts vad gäller de handikappades möjligheter alt resa och hur dessa möjligheter utnyttjats. Vidare kommer utvärderingen all belysa de sociala, ekonomiska och irafikpolitiska konsekvenser som uppkommil. I samband med förra årels trafikpolitiska beslul anvisades 50 milj. kr. lill bidrag för handikappanpassning av fordon och terminalanläggningar som används i lokal och regional kollektivtrafik. Ansökningstiden för bidragen har nyligen gått ut. Jag förutsätter att regeringen noga följer hur bidraget ulnyltjas och för riksdagen redovisar resultatet av sina bedöhnningar. I samband därmed får det avgöras om andra typer av stimulanser för handikappanpassning bör införas.

Vpk och miljöpartiet föreslår också alt ytteriigare 500 milj. kr. skall anslås för all utveckla eldriven kollektivtrafik nästa budgetår. Del är att la i!

Det nya bidragssystemet till lokal och regional kollektivtrafik för att främja miljö, energieffektivitet och samordning omfattar 1989, del första

bidragsåret, 85 milj. kr. Bidrag kan då utgå till bl.a. eldriven kollektivtrafik och gäller då bidrag till fordonen.

Det är också viktigt all framhålla att dessa medel kan användas till andra miljöåtgärder än övergång till eldrift, exempelvis åtgärder på dieselbussar. Detta är viktigt att framhålla, eftersom eldrift endast kan bli aktuell alt använda i vissa kommuner, alltså storstadskommuner, medan dieselbusslra-fik finns över hela landet.

Så lill sist stödet lill skärgårdstrafiken. Statsbidraget till denna typ av trafik är avvecklat sedan en tid tillbaka. Och eftersom de kommunala trafikhuvudmännen i länen har ansvaret för lokal och regional kollektivtrafik, är det huvudmännen som närmast får ta ställning till ett sådant stöd.

Med detta, herr lalman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan på samlliga punkter.

Anf. 181 VIOLA CLAESSON (vpk) replik;

Herr talman! Olle Östrand anser nu att det jag här har sagt är både kränkande mol Iransporlrådet och oförskämt mot transportrådets styrelse. Del är ju synd att Olle Östrand - som, om jag inte tar helt fel, fortfarande sitter i transporirädets styrelse - inte går in på de konkreta frågor som jag tagit upp och som varil utgångspunkten för min kritik mol transporträdet och dess agerande.

Jag skulle vilja fråga Olle Östrand om han har läst Jan Du Rietz' bok Den totala urspärningen. Hittills har inget av de påståenden som han där gör om herr Norrbom och transporirådel dementerats eller motsagts, varken av någon i transporirädets styrelse eller av generaldirektören själv. Denne har däremot vid en intervju för tidningen Statsanställd, när han blev tillfrågad om innehållet i boken, sagt: Vilken bok? Därmed var del samtalet avslutat i vanlig Norrbomsk anda.

Jag har inte här hängt upp min kritik på det som står i en bok utan på sådant som jag själv, vpk och även andra partier har haft anledning alt titta på i samband med riksdagsarbetet. Jag skall igen ta upp några av de förslag som Olle Östrand inte ville kommentera.

Först, herr talman, kanske jag skulle säga att jag står för varje ord som jag har uttalat i form av kritik, och sedan får Olle Östrand naturligtvis betrakta det på vilket sätt han vill.

Ell exempel som jag log upp var all transporträdet signerade en rapport som styrelsen i transporträdet inle kände lill och som mynnade ut i förslaget om ett öppet register. Elt annat konkret fall som jag tog upp gällde Blekinge kustbana, där transporträdet eller herr Norrbom och SJ-chefen har förhandlat med myndigheter som om det var en länsjärnväg, när vi tillsammans med regeringen har beslutat all del skulle bli en slomjärnväg.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Transportrådet, Irans-portstöd m.m.

Anf. 182 RUNE THOREN (c) replik:

Herr lalman! Olle Östrand är glad att centern ändrat inställning till iransportrådet. Då är det nog viktigt att klargöra att anledningen fill alt vi inle längre kräver dess avskaffande - och del sade jag - är att del i och med förra årets beslut fick en hel del arbetsuppgifter. Vi måsle ha någon organisation som utför dem, och sä länge vi inte uttalar att någon annan skall

163

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Transporträdet, transportstöd m.m.

göra del har vi accepterat transporträdet.

Vi är fortfarande kritiska lill mycket av vad transportrådet gör. Det kan ju inte ha undgått Olle Östrand att myckel av den negativa inställning som folk har fält till nedläggningen av järnvägar har berott på det sätt på vilket transporträdet skött det.

Sedan vill jag säga alt man inte bara skall skjuta pä iransportrådet. Naturligtvis har det också stor betydelse hur myckel pengar iransporlrådet haft lill sill förfogande. Vi i centern har dragit konsekvenserna av del. Närde frågorna kommer upp i debatten kommer vi att föreslå mer pengar, för att man skall kunna ha mer att prata med bl.a. länsbolagen om.

Tar Olle Östrand kontakt med länsbolagens företrädare ute i landet tror jag nog att han skall finna att man där är ganska kritiskt inställd lill transporträdet och det sätt på vilket del behandlar och handlägger en del frågor. Men del är som sagt inte bara transportrådets fel, utan del beror också på hur mycket de har att röra sig med, och det kan ju Olle Östrand mycket väl påverka, om han bara vill.

Anf. 183 GÖREL BOHLIN (m) replik:

Herr lalman! Jag och mitt parti har den uppfattningen att persontransporlstödel är orättvist, inte efterfrågat-det har ju bevisats-och ineffektivt. Del värsta är all det nog aldrig kan bli effektivt. Det går helt enkelt inte.

Jag blir inle alls förvånad om riksdagens revisorer eller den regionalpoliliska ulredningen också kommer fram till det som vi skulle vilja föreslå, nämligen all man skall använda pengarna bättre.

Vad är del som gör att en region har en god tillväxt, alt det går bra i en region? Förutsättningarna för näringslivet är bl.a. bra kommunikationer och ett bra utbildningsväsende. Men del handlar inle om stödåtgärder utan om att åstadkomma goda förutsättningar för näringslivet.

Både pä tåg och pä flyg har man elt rabattsystem. Del är myckel billigare att åka många kilometer. Del blir alltså billigare per kilometer om man åker länga sträckor. Del är bällre att på del saltet bygga in ett effektivare raballsyslem i kommunikationerna.

Jag är t.o.m. orolig för att en viss typ av stödåtgärder kan få motsatt effekt. Jag vill alltså avvakta resultatet av framför allt den regionalpoliliska utredningen men även av riksdagens revisorers granskning. Sedan får vi se om vi kan slödja de förslagen.

164

Anf. 184 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp) replik:

Herr lalman! Olle Östrand och jag har diskuterat de här frågorna flera tidigare år. Olle Östrand säger alltid att man inle kan ha del här personlrans-porlstödel därför att man inle kan göra avgränsningen mellan egenföretaga-rens privala resor och affärsresorna. Jag hoppas bara, Olle Öslrand, all man kan göra det i den vanliga bokföringen, att revisorn har ögonen på detta om man nu inte själ v har det. I så fall skulle det gå lika bra att göra det också här.

Jag vill inle heller förutsätta ohederlighet - jag vill hellre förutsätta entreprenörsanda och driftighet hos den som har startat ett eget förelag.

Görel Bohlin vill avvakta resultatet av ulredningen och riksdagens revisorers granskning. Det lycker jag också skall bli myckel inlressanl, men

det kan ju dröja innan det leder till något resultat. Görel Bohlins kollega frän Norrbotten, Erik Holmkvist, har många gånger här i kammaren betonat hur betungande reskoslnaderna från övre Norrland är, även med de goda kommunikationer som finns. Goda kommunikationer är ju en sak, priset en annan. Han skulle nog, tror jag, kurina intyga att mänga skulle känna sig hjälpta av att få ett stöd för flygbiljetterna söderut; färden behöver ju inte bara gå till Stockholm.

Folkpartiet har tidigare försökt att få en annan gräns för stödområdet. Gränsen är inte rikligt bra i dag, men vi har inle upprepat motionen i år. Vi kanske återkommer om det blir ytterligare ullokaliseringar lill Bergslagen som också kan innebära att man behöver resa till det området frän övre Norrland. Jag minns elt exempel vi hade i en tidigare diskussion. Från Kiruna till Sveg är del lika långt som från Sveg till Malmö. Människor inom den här stora regionen kan också behöva fä ett stöd.

Olle Öslrand sade om handikappanpassningen att vi får avvakta och se hur många ansökningar som kommer in. Jag har hört en siffra på hur många ansökningar som har kommit in, men jag vet inte om den siffran är officiell ännu. Svårigheten i delta sammanhang är att alla län inle har hunnit göra en behovsinventering ännu. Jag hoppas verkligen att de pengar som eventuellt blir över i år kommer att kunna kompletteras med mer pengar. De kommer nämligen inle all räcka. Därför finns del all anledning att stödja folkpartiels motion och redan nu bestämma sig för 50 milj. kr. även nästa är.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Transportrådet, transportstöd m.m.

Anf. 185 HANS LINDFORSS (mp) replik:

Herr talman! Det är med risk för alt förlora Olle Östrands välvilliga syn på mig som jag upprepar att vi i miljöpartiet verkligen vill avveckla transporträdet. Vi lycker inte att del rikligt har skött miljön och tagit tillräckliga miljöhänsyn vid sitt agerande.

Jag tvivlar inte alls på alt man inom iransporlrådet är lojal mot de direktiv man har fält, men man skulle ha visat litet större aktivitet då man såg och hörde vad som höll pä att hända. Kanske är ledamöterna litet för lojala. Om Olle Östrand har rätt är det väl regeringen som bär ansvaret, för den har ju givit direktiven. Jag kanske hackar på fel grupp av människor.

Jag vill också säga några ord om Ange som vi diskuterade här. Jag fick höra att den orten har ett gott transporlekonomiskt läge i det här landet. Det är väl snart det ända goda man har kvar. Människorna i Ange är värda att också kunna få ett transportstöd trots sitt läge när alla andra orter i Norrland har fått det.

Till moderalerna vill jag säga att jag har uppfattningen alt del är mycket som är orättvist här i världen. Jag tror ändå inle att man kan fä en orättvisa korrigerad genom att tillföra en ny orättvisa. Detta om transportstödet lill Norrland.

Anf. 186 OLLE ÖSTRAND (s) replik;

Herr talman! När det gäller persontransportslödet, Görel Bohlin, är det bara all konstatera att vi inte är överens. Jag ser litet annorlunda på stödet än vad moderalerna gör.

Jag uppfattar inle stödet som någon form av stöd i den bemärkelsen som

165

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Transportrådet, transportstöd m.m.

moderaterna gör. Jag uppfattar godslransportstödet och persontransportslödet som ett medel att utjämna skillnaderna i förutsättningarna att bedriva industriell verksamhet i olika delar av landet.

Om man, Hans Lindforss, inte får gehör för sin polifik här i riksdagen, då är det ju ändå här i riksdagen som man skall försöka att få en förändring till stånd. Man skall inte i stället hoppa på, så alt säga, den myndighet som lojalt släller upp och fullgör de beslul som vi har fattat här i riksdagen. Det är del som miljöpartiet har gjort, tyvärr. Jag beklagar det, Hans Lindforss.

Viola Claesson gör på precis samma sätt. Vpk får nämligen inte gehör för sin i många fall reaktionära politik. När ni inte får det hoppar ni i stället på transportrådet, för det passar så bra. Det är del som jag tycker är så ohederligt i det här sammanhanget. Transportrådet fullgör nämligen de uppgifter som vi har ålagt det.

Viola Claesson nämner med exempel att transportrådet inle gör så. Hon tar som exempel frågan om ett internationellt fartygsregister. För mycket kort tid sedan fick Viola Claesson svar på den frågan av kommunikationsminister Georg Andersson. Ändå påslår hon att transporirådel har föreslagit ett internationellt fartygsregister. De faclo är det så med utredningar alt de utreder olika alternativ, men det viktiga är ju slutprodukten! Den behandlades av transporirädets styrelse, och den innehåller inget förslag om ett internationellt register.

Detta vet Viola Claesson myckel väl, men lika fullt står hon i denna kammare och försöker bevisa motsatsen. Detta bevisar än en gång ohederligheten i vpk:s mycket fula påhopp på transporträdet och dess styrelse.

Anf. 187 GÖREL BOHLIN (m) replik;

Herr talman! Olle Öslrand sade att han uppfattat persontransporlstödel som ett sätt att utjämna skillnaderna i förutsättningar att bedriva industriell verksamhet. Jag förstår att det är hans avsikt med stödet, men om delta är avsikten så är persontransportstödet bortkastade pengar. Det är nämligen fullkomligt ineffektivt, och detta kan man läsa i belänkandet t.o.m. Om vi ser historiskt på saken så skall vi finna att det är pä del sättet.

Jag hoppas alt man i den regionalpolitiska utredningen kommer att finna andra och bättre lösningar. Vi har ju sparat 10 milj. kr. ål den regionalpolitiska utredningen som den kan snegla på.

Persontransporlstödel är fel utformat, ger fel effekt och är orättvist. Kom med ett annat förslag!

Anf. 188 HANS LINDFORSS (mp) replik:

Herr talman! Olle Östrand sade att det är här i riksdagen som man skall arbeta för att få förändringar till stånd. Jag är ny här i riksdagen, men jag trodde ändå att del var det som jag höll på med.

Jag vet inte om jag har uttryckt mig oklart, men jag vill ha gehör för en avveckling av transportrådet. Vi vill ersätta del med ell nytt verk med helt andra direktiv än dem som transportrådet har. I de nya direktiven skall miljöhänsynen väga mycket tungt. Det är det som jag har pläderat för.

166

Anf. 189 VIOLA CLAESSON (vpk) rephk:

Herr lalman! Tydligen är det på det sättet att Olle Östrand anser att det är att föra reaktionär politik att föreslå inrättandet av ett statligt verk som skulle ta hand om transporter som är av ett helt annat slag och ett bättre slag och som skulle vara ett hushållningsverk för transporter. Är det så Olle Östrand uppfattar de politiska förslag som läggs här i riksdagen är det näst intill omöjligt att föra en vettig debatt över huvud taget.

Så åter till de konkreta exempel som vi äntligen fick Olle Östrand att vara
med och diskutera alldeles nyligen. Det exempel som jag log upp handlade
om ett öppet register. Transportrådets ledamöter, av vilka jag träffade några,
blev när det blev känt att man i transportrådets namn signerat en rapport om
ett öppet register bestörla och sade att de inte kände lill all detta hade gjorts.
De svor sig fria. .

Jag kanske har fattat helt fel, herr talman - det kanske var så att Olle Öslrand hade varil med och gett direktiv till en utredning som handlade om Sveriges beredskap på sjöfartsområdet och som också skulle mynna ut i ett förslag om ett öppet register? Det vore bra om Olle Östrand ville bekräfta eller dementera del jag nu säger.

Den andra konkreta uppgiften handlade om Blekinge kustbana. När Olle Öslrand säger att transporträdet bara fullföljer de uppgifter som riksdagen har ålagt del och att vi här i riksdagen skall arbeta för att förändra politiken, vill jag fråga honom: Vem gav direktiv till transportrådet - och SJ-ledningen också, för den delen - alt förhandla med länstrafikmyndigheten i Blekinge om att trolla bort Blekinge kustbana ur stomjärnvägsnälet och göra den till en länsjärnväg genom de förslag till stöd som man skulle ge? Var del transportrådet eller regeringen, hela transportrådets styrelse eller herr Norrbom? Det är faktiskt ganska vikfigt, kanske särskilt för blekingeborna, alt få detta klarlagt.

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Transportrådet, transportstöd m.m.

Anf. 190 OLLE OSTRAND (s) replik;

Herr talman! Jag kan upplysa Viola Claesson om att jag inte längre sitter i transporirädets styrelse.

Sedan vill jag helt kort upprepa en gång fill, att är det så att miljöpartiet och vpk inte får igenom sina förslag här i riksdagen så är det här i riksdagen ni skall försöka få en förändring lill stånd. Ni skall inte som dåliga förlorare hoppa på lojall arbetande människor i en statlig myndighet.

Talmannen anmälde att Viola Claesson och Hans Lindforss anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Anf. 191 LARS NORBERG (mp):

Herr talman! Jag skall hålla mig till ämnet, transporträdet.

I trafikutskottets betänkande nr 11 heter det: "Utskottet vill dock med största skärpa avvisa de påståenden om transportrådet som görs i motionerna T223 (mp) och T258 (vpk)." Detta gör man utan att på något sätt argumentera mot motionerna. Det är inle utan att jag kommer alt länka på det gamla uttrycket "argumenteringen svag - höj rösten".

Vi vågar nämligen från miljöpartiets sida vidhålla att transportrådet

167

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Transportrådet, trans-portstödm.m.

168

konsekvent försummat att väga in miljömässiga och ekologiska synpunkter i sina ställningstaganden. Jag skulle vara mycket intresserad av att från utskottsmajoriten få höra något exempel på förslag från transporirädets sida som motiverats med hänsyn till miljön. Det är ju inte så alt varje statligt verk mekaniskt utför vad riksdagen har beslutat. Det är trots allt fillåtet för ett statHgt verk och dess generaldirektör att tänka själva och allsidigt belysa de problem man sysslar med.

Nu är det dock inte av detta skäl som vi i miljöparfiet vill avskaffa transportrådet. Man kan ju i princip inte anklaga transportrådet för att det lojalt följt de målsättningar för trafikpolitiken som regering och riksdag har fastställt. Man kan däremot anklaga transporträdet för att vara mera katolskt än påven själv.

Inom miljöpartiet har vi ett motto: ekologisk polilik är god ekonomi. Det är mot denna grundsats som regeringen och den hittillsvarande riksdagsmajoriteten har brutit. Det har saknats effektiva åtgärder för att rejält minska transporterna och trafiken på landsväg och i luften till förmån för de miljövänliga och energisnåla transportsätten båt och låg. Ingen som helst åtgärd har vidtagits för att förhindra att trafiken ökar sina koldioxidutsläpp, trots riksdagsbeslutet för snart ett år sedan att utsläppen av CO2 inte får öka. Flygbensin är fortfarande skattefri, trots att vi lade fram förslag i motsatt riktning redan i höstas. I dessa de yttersta av dagar hör vi dessutom att socialdemokraterna anser att kollektivtrafikens resor skall beläggas med moms - för att ytterligare minska kollekfivtrafiken och gynna den individuella biltrafiken, antar jag.

Olle Östrand anser att vad vi har sagt om transporträdet är kränkande. Det ger mig anledning att säga att socialdemokraternas trafikpolifik är kränkande för miljön - och det är en mycket farlig kränkning. Exemplen framgår av våra trafikmofioner.

Transportrådet har hela tiden varit ett lydigt redskap för en ekologiskt förkastlig politik, som främjat kortsiktiga ekonomiska mål på den långsiktiga välfärdens beskostnad. När har exempelvis transporträdet vägt in skogsdöden i sina kalkyler, eller de välfärdsförluster som uppstått för de människor som saknar bil den dag då tåget läggs ned eller kollektivtrafiken på annat sätt försämras?

Anledningarna till att vi i miljöpartiet vill avskaffa transporirådel är tvä:

För det första vet vi att det i varje organisation utvecklar sig en s.k. företagskultur. Vill man ha ett radikalt trendbrott i en organisation, räcker det inte att ge nya direkfiv eller byta ut chefen. Organisationen måste göras om från grunden. Det är, som man säger, svårt att lära gamla hundar sitta.

För det andra: Vi inom miljöpartiet de gröna vill att transporirädets nuvarande målsättningar helt skall förändras, som Hans Lindforss redan har poängterat. Transportrådets efterföljare skall i fortsättningen hundraprocentigt inriktas på att utreda och genomföra en trafikpolitik som prioriterar ekologiska hänsyn, dvs. energihushållning och miljöskydd. Till detta skall läggas främjande av smäskalighet, mångfald och regional utveckling.

Därför bör transportrådet ersättas med vad vi har kallat: Statens verk för transporthushållning. De medarbetare inom transportrådet som har intresse och kompetens för att arbeta med dessa nya målsättningar är naturligtvis

välkomna till den nya organistionen; de andra kommer väl att söka sig andra arbetsuppgifter. De anslag som avsetts för transportrådet föreslår vi skall tas i anspråk av del nya verket.

Naturligtvis skulle mycket litet förändras enbart genom att man inrättar ett sådant verk. Detta förslag måste ses som en del av en helhetssyn på transporter, samhällsstruktur, ekologi och hvskvalitet som präglar det alternativ fill iransportpolifik som framgår av alla miljöpartiets mofioner.

Med dessa ord, herr talman, yrkar jag bifall till reservafion nr 1 liksom till övriga reservationer som bär Roy Ottossons namn.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Transportrådet, transportstöd m.m.

17 § Kammaren beslöt att förhandlingarna skulle fortsättas vid morgondagens sammanträde.

18 § Anmäldes och bordlades

Mofionerna

med anledning av prop. 1988/89:121 om lag om en folk- och bostadsräkning

är 1990 1988/89; Fi49 av Göthe Knutson (m) 1988/89:Fi50 av Erkki Tammenoksa m.fl. (s) 1988/89;Fi51 av Anne Wibble m.fl. (fp) 1988/89;Fi52 av Cari Frick (mp) 1988/89:Fi53 av Gunnar Björk m.fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:129 med förslag fill medelsberäkningar för

Sveriges Radio m.m. 1988/89:Kr8 av Lennart Brunander (c) 1988/89:Kr9 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) 1988/89;KrlO av Per-Ola Eriksson (c) 1988/89:Krll av Lars Werner m.fl. (vpk) 1988/89:Krl2 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) 1988/89:Krl3 av Hans Nyhage och Stig Bertilsson (båda m) 1988/89:Krl4 av Anders Björck m.fl. (m) 1988/89:Krl5 av Jan Hyttring m.fl. (c) 1988/89:Krl6 av tredje vice talman Berfil Fiskesjö m.fl. (c) 1988/89:Krl7 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

169

Prot. 1988/89:95 12 april 1989

Meddelande om interpellation

19 § Meddelande om interpellation

Meddelades att följande interpellation framställts den 11 april

1988/89:196 av Görel Bohlin (m) till utbildningsministern om reklam i TV;

Den svenska allmänheten torde numera uppfatta reklamförbudet i TV som egendomligt, motsägande och rent av löjligt.

Varje sportsändning med tipsextramatcher från England innehåller t.ex. reklam direkt riktad till svensk publik. Publiken får under 90 minuter eller mer betrakta uppskyltning för Kalles kaviar, Konsum, Kraftbyggare, Myresjöhus, Aftonbladet, Lars Jönsson chark., Stadshypolekskassan etc.

Varje gång slalomåkare fokuseras i rutan sänds samtidigt reklam för diverse sportprodukter men också för SAAB, SAS m.fl.

Likadant är det vid tennismatcher.

Sponsring från näringslivet är numera ett accepterat sätt att slödja idrott, kulturaktiviteter m.m.

Reklamintäkterna från TV-sända fotbollsmatcher i England tillfaller inle svensk idrott och inte heller svensk TV. Att inte fillåta reklam i svenska TV-sändningar är därför enligt min mening, så som utvecklingen blivit, både ekonomiskt dumt och ett utslag av dubbelmoral.

Antingen borde väl reklam vara tillåten - i ordnade former - eller också borde TV-sändningar med reklamannonsering vara förbjudna. Förbud mot sportextrasändningar leder förmodligen fill folkstorm, och jag förslår alt ett sådant steg skulle vara djärvt och ur andra aspekter något som jag inte skulle vilja förorda. I logikens namn, och ur ekonomisk och informativ synpunkt, borde därför reklam tillåtas.

Är kulturministern beredd att ompröva reklamförbudet?

20 § Kammaren åtskildes k. 22.49.
In fidem

170

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren

Förteckning över talare Prot.

(Siffrorna avser sida i protokollet) 1988/89:95

Onsdagen den 12 april

Talmannen 3

Förste vice talmannen 53

Andre vice talmannen 66

Tredje vice talmannen 126

Bjelle, Britta (fp) 133, 134, 136, 139, 140

Bohlin, Görel (m) 156, 164, 166

Brunander, Lennart (c) 53, 56, 57, 66, 77, 80, 118, 120, 126

Cadsson, Inge (s) 124, 127

Castberger, Anders (fp) 49, 61, 65, 68, 78, 94, 105, 107, 113

Claesson, Viola (vpk) 159, 163, 167

Domeij, Åsa (mp) 21, 24, 29, 31, 39, 42, 46, 48, 56, 102, 106, 114, 117, 118,

120 Eriksson, Berith (vpk) 57, 64, 69 Eriksson, Ingvar (m) 45, 48, 49, 92, 101, 102, 106, 112 Eriksson, Jens (m) 70, 72, 77, 80 Ernestam, Lars (fp) 115, 117, 123, 126, 127 Fogelberg, Margarela (fp) 83 Goés, Eva (mp) 81, 130 Hagslröm, Kari (s) 135, 138, 140 Hasselström Nyvall, Ingrid (fp) 143, 148, 150, 157, 164 Hellström, Mats, jordbruksminister 32, 40, 43 Horn af Rantzien, Anna (mp) 120, 123, 124, 126 Karlsson, Torslen (s) 154, 155 Kenneryd, Rolf (c) 137, 139, 143, 148, 150, 151 Larsson, Kaj (s) 74, 79, 81 Leghammar, Hans (mp) 83 Lindforss, Hans (mp) 160, 165, 166 Lorentzon, Sven Eric (m) 12, 26, 31, 37, 67 Lundgren, Bo (m) 141, 144, 145, 147, 149, 151 Lyngå, Gösta (mp) 134, 144, 145, 146 Mikaelsson, Maggi (vpk) 131, 134, 138, 140 Norberg, Lars (mp) 167 Olsson, Kari Erik (c) 9, 27, 30, 36, 42, 89, 111 Pohanka, Ragnhild (mp) 59, 61, 65, 66, 69, 129 Rosén, Bengt (fp) 15, 28, 38 Sandberg-Fries, Yvonne (s) 146, 148, 150, 152 Schlaug, Birger (mp) 153, 154, 155 Segerstedt, Marfin (s) 61, 68, 69, 73 Selberg, Åke (s) 24, 29, 31 Starrin, Karin (c) 72, 73, 128 Svenson, Karl-Gösta (m) 137, 138 Thorén, Rune (c) 158, 163 Wachtmeisler, Knut (m) 152, 153, 154, 155, 156

171

Prot. Winberg, Margarela (s) 107

1988/89:95 Åhnberg, Annika (vpk) 17, 23, 28, 30, 38, 43, 47, 55, 57, 67, 69, 71, 79, 98,

102, 105, 112 Öslrand, Olle (s) 161, 165, 167

172 gotab 88894. Stockholm 1989

Riksdagens protokoll 1988/89:95 Onsdagen den 12 april

Riksdagens protokoll 1988/89:95