Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1988/89:91

Torsdagen den 6 april

Kl. 12.00

1 8 Återkallelse av motion

Talmannen meddelade att Sigrid Bolkéus i skrivelse den 4 april återkallat den av henne väckta motionen 1988/89:T561 Privatisering av SJ:s underhållsverkstad i Bollnäs.

Talmannen anmälde att han hade avskrivit denna motion.

Skrivelsen lades lill handlingarna.

2 8 Föredrogs och hänvisades

Mofion

1988/89:Juli fiU justitieutskottet

3 8 Förelogs lill avgörande socialförsäkringsutskotlets betänkande 1988/89:SfU 13, konstitutionsutskottets betänkande 1988/89:KU24 samt näringsulskoltets betänkanden 1988/89:NU15 och NU16 (beträffande debatten i dessa ärenden, se prot. 90).

Socialförsäkringsutskottets betänkande 13

Mom. 1 (höjning av folkpensionens grundbelopp m.m.)

Först biträddes reservafion 1 av Karin Israelsson och Rune Backlund med 37 röster mot 19 för reservation 2 av Margö Ingvardsson. 256 ledamöter avstod från alt rösta.

Härefter bifölls utskottets hemställan med 240 röster mot 37 för reservation 1 av Karin Israelsson och Rune Backlund. 38 ledamöter avstod från att rösta.

Mom. 2 (basbeloppsberäkning)

Utskottets hemställan bifölls med 297 röster mot 19 för det av Ragnhild Pohanka under överläggningen framställda yrkandet. 1 ledamot avstod från atl rösta.

Mom. 3 (pensionsåldern)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 3 av Ragnhild Pohanka - bifölls med acklamation.

Prot. 1988/89:91 Mom. 4 (folkpension till utlänningar)

6 april 1989 Utskottets hemställan bifölls med 236 röster mot 75 för reservation 4 av

Karin Israelsson m.fl. 1 ledamot avstod frän att rösta.

Mom. 5 (villkoren vid växelvård)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 5 av Karin Israelsson m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (efterlevandeskydd för vuxna)

Utskottets hemställan bifölls med 287 röster mot 25 för reservation 6 av Margö Ingvardsson. 1 ledamot avstod från att rösla.

Maria Leissner (fp) anmälde all hon avsett att rösta nej men markerats ha röstat ja.

Mom. 7 (pensionstillskott vid undantagande frän ATP)

Utskottets hemställan bifölls med 162 röster mot 154 för reservation 7 av Gullan Lindblad m.fl.

Mom. 10 (15- och 30-årsreglerna inom ATP-systemet)

Utskottets hemställan bifölls med 258 röster mot 57 för reservation 8 av Gullan Lindblad m.fl.

Mom. 14 (tillgodoräknande av vårdar)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 9 av Gullan Lindblad m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 16 (retroaktiv rätt lill vårdar)

Utskottels hemställan bifölls med 195 röster mol 119 för reservation 10 av Sigge Godin m.fl. 1 ledamol avstod från atl rösta.

Mom. 17 (ATP-poäng av vårdbidrag)

Utskottets hemställan bifölls med 252 röster mot 62 för reservation 11 av Sigge Godin m.fl.

Mom. 18 (pensionsvillkor vid vård av svårt handikappade barn)

Utskottets hemställan bifölls med 269 röster mot 43 för reservation 12 av Sigge Godin och Barbro Sandberg.

Mom. 19 (övergångsregler för ATP)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 13 av Karin Israelsson och Rune Backlund - bifölls med acklamation,

Mom. 20 (förtidspensionering av handikappade studerande m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 14 av Sigge Godin och Barbro Sandberg - bifölls med acklamation.

Mom. 21 (förtidspension för egenföretagare) Prot. 1988/89:91

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 15 av Gullan 6 april 1989 Lindblad m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 24 (handikappersättning lill blinda)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 16 av Gullan Lindblad m.fl.- bifölls med acklamation.

Mom. 25 (översyn av handikappersätlningsreglerna m.m.)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 17 av Sigge Godin och Barbro Sandberg - bifölls med acklamation.

Mom. 28 (beräkningsgrunden för värdbidrag)

Utskottets hemställan bifölls med 273 röster mot 42 för reservation 19 av Sigge Godin och Barbro Sandberg. 1 ledamot avstod från alt rösta.

Mom. 29 (kostnader för pedagogiska leksaker)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 20 av Sigge Godin och Barbro Sandberg - bifölls med acklamation.

Övriga moment Utskottets hemställan bifölls.

Konstitutionsutskottets betänkande 24

Mom. 1-11 Ulskottels hemställan bifölls.

Mom. 12 (Olof af Forselles)

Ulskottels hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Hans Nyhage och Elisabeth Fleetwood - bifölls med acklamation.

Motn. 13 (riksbyggnaderna)

Utskottets hemstäUan - som ställdes mot reservation 2 av Hans Nyhage -bifölls med acklamation.

Mom. 14 (minneshöglidlighel)

Utskottets hemställan bifölls med 288 röster mot 22 för reservation 3 av Bo Hammar. 3 ledamöter avstod från atl rösta.

Näringsutskottets betänkande 15

Mom. 1 och 2 (EFTA-konventionen och lagförslaget) Först biträddes reservation 1 av Gudrun Norberg och Isa Halvarsson med

42 röster mol 38 för reservation 2 av Paul Lestander och Lars Norberg. 234

ledamöter avstod från att rösta. Härefter bifölls utskottets hemställan med 236 röster mot 42 för

reservation 1 av Gudrun Norberg och Isa Halvarsson. 38 ledamöter avstod

frän att rösta.

Prot. 1988/89:91 Mom. 3 (utvecklingen inom EG)
6aprill989 Hemställan

Utskottets hemställan bifölls med 198 röster mot 88 för hemställan i reservation 3 av Per Westerberg m.fl. 29 ledamöter avstod från atl rösta.

Motivering

Utskottets motivering godkändes med 217 röster mot 38 för den i reservation 4 av Paul Lestander och Lars Norberg anförda motiveringen. 58 ledamöter avstod från atl rösta.

Karl-Göran Biörsmark och Lola Björkquist (båda fp) anmälde all de avsett all avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 4 (statens mäl- och provråd)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 5 av Gudrun Norberg och Isa Halvarsson, dels reservation 6 av Paul Lestander och Lars Norberg - bifölls med acklamation.

Mom. 5 (mykologiska och mikrobiologiska provningar) Hemställan Utskottets hemställan bifölls.

Motivering

Ulskottels motivering - som ställdes mol dels den i reservation 7 av Gudrun Norberg och Isa Halvarsson anförda motiveringen, dels den i reservation 8 av Paul Lestander och Lars Norberg anförda motiveringen -godkändes med acklamation.

Mom. 6 (riksprovplatssystemel)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 9 av Per Westerberg m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 7 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 8 (ändrad kontrollordning för elektrisk materiel)

Ulskottels hemställan bifölls med 275 röster mol 40 för reservation 10 av Paul Lestander och Lars Norberg.

Näringsutskottets betänkande 16

Mom. I (uttalande om fria affärstider)

Ulskottels hemställan bifölls med 183 röster mot 130 för reservation 1 av Hädar Cars m.fl.

Mom. 2 (nedläggning av utredningen om affärstiderna)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Hädar Cars m.fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 3 (förbud mot öppethållande av varuhus på vissa helgdagar)

Utskottets hemställan bifölls med 266 röster mot 37 för reservafion 3 av Paul Lestander och Lars Norberg. 6 ledamöter avstod från att rösta.

4 8 Meddelande om dagens informationsstund

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Meddelande om dagens informationsstund

Anf. 1 TALMANNEN:

Jag får meddela att jordbruksminister Mats Hellström i dag på regeringens informationsstund lämnar information om statens delansvar för överskottsarealer.

Denna information lämnas efter informationen kl. 14.30 av statsrådet Lena Hjelm-Wallén om bidrag fill FN:s katastroffond för Afghanistan enligt tidigare meddelande här i kammaren.

Förverkande vid skadegörelse

5 8 Föredrogs

justitieutskottets betänkande

1988/89:JuU16 Underrättelseskyldighet m.m. när ufiänningar är berövade friheten (prop. 1988/89:74).

Utskottets hemställan bifölls.

6 8 Föredrogs

justitieutskottets betänkande

1988/89:JuU13 Förverkande vid skadegörelse (prop. 1988/89:143).

Förverkande vid skadegörelse

Anf. 2 KARIN AHRLAND (fp):

Herr talman! Jag vill börja med atl yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkler. Del belyder att utskottet enigt har tillstyrkt propositionens förslag om förverkande av föremål som har använts vid skadegörelse och att ett enigt utskott har avstyrkt regeringens proposition när det gäller ändring i polislagen om rätt för polis atl kroppsvisitera i sådana fall.

Jag yrkar också bifall till den reservafion som folkpartisterna i utskottet har ställt sig bakom.

Herr lalman! Den proposition som ligger till grund för det här betänkandet om förverkande vid skadegörelse är så gammal att det nästan börjar lukta rättshistoria om den. Den presenterades nämligen för riksdagen för i dagarna något mer än ett år sedan, och avsikten var att lagändringarna skulle träda i kraft den 1 juli förra året. Samtliga dåvarande oppositionsparfier kunde utan vånda ta ställning till förslagen under den motionstid som löpte. Och den 11 april förra året hade alla fyra parfierna sagt ett klart nej till förslaget om en sådan ändring i polislagen att polisman skulle ges rätt att kroppsvisitera för sökande efter föremål "som är ägnade att användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom".

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

Den tungt vägande invändning som vi redovisade var att lagförslaget när det gäller kroppsvisitation stod i strid mot regeringsformens 2 kap. 6 och 12 88. Från folkpartiels sida skrev vi i vår motion bl.a.: "Kroppsvisilalionen är en av de mest integritetskränkande åtgärder som den enskilde kan utsättas för och grundlagen ställer därför härda krav pä i vilka sammanhang som det får utnyttjas. De fall där undantag frän det grundlagfästa skyddet mot kroppsvisitation måste göras bör enligt vår uppfattning huvudsakligen inskränkas till atl avse eftersökande av föremal vid brott som är all anse som allvarligare än klotter."

Liknande argument förde de andra partierna fram i sina motioner, och alla fyra partierna hade dessutom gott slöd av lagrådet i den uppfattningen.

Del var vid de första, diskussionerna i utskottet ocksä uppenbart alt åtminstone vissa socialdemokrater hade så mycket respekt för grundlagen att de inte mådde riktigt bra inför detta regeringsförslag.

Propositionen blev därför remitterad till konstitutionsuiskoltei, som funderade ell halvår. Men efter ett halvår var man där från samtliga partier -även socialdemokraterna - enig om all förslaget om rätt till kroppsvisitation borde avslås av Sveriges riksdag. Det kan vara värt all notera atl socialdemokralerna och centern i KU tyckte atl man kunde överväga rätl atl visitera väskor och portföljer. Det hedrar centerns representanter i justitieutskottet att de har övergett den senare linjen. Det hedrar knappasl vpk atl man hell har övergett den linje som man hade i konstitutionsutskottet. Vpk:s ledamöter tycks växla åsikter vid varje sammanträde.

Inom miljöpartiet tycks det också råda sedvanlig splittring i den här frågan. Därför skulle jag bara/ö«('/://gf vilja pärninna om alt jag i valrörelsen hörde en miljöpartist som sade att hon var intresserad av all "göra litet ät lagarna", eftersom hon lyckle alt vi, hade så dåliga lagar. Här, min vän frän miljöpartiet, finns en chans atl åtminstone försöka stoppa ytterligare etl däligl lagförslag. Den chansen missar ni om ni röstar med socialdemokraterna.

Herr lalman! Del råder alltså fullständig parlamentarisk enighet i riksdagen om atl vi inle i strid mot grundlagens bud skall eller kan införa möjlighet lill kroppsvisitation när det gäller sådan skadegörelse som klotter i normalfallet bedöms vara.

Det råder också enighet om att det krävs resoluta åtgärder för alt sätta stopp för klottret. Utskottet har därför i föreliggande betänkande anvisat en mängd åtgärder som bör komma till stånd. Vi är l.ex. eniga om att polisen borde kunna använda en del av sina fria resurser för atl göra tämligen kraftfulla insatser temporärt och i förebyggande syfte. Vi skriver enhälligt all ägarna lill de skyddsvärda föremålen - eller vagnarna, som det ofta är -säkerl med en bättre övervakning skulle kunna skydda sin egendom. Och vi begär atl regeringen tar upp förhandHngar med handeln när det gäller hantering och försäljning av sprayburkar.

I folkpartiets reservation pekar vi, liksom centern, ocksä pä sädanl som vi mänga gånger tagil upp-om de nuvarande reglerna för åtalsunderlåtelse. om jöurdomslolar för unga och om skyldighet för en gärningsman all avhjälpa skador, för atl la några exempel.

Socialdemokralerna har, förmodligen för atl rädda något ansikte, föreslå-

git all regeringen skall få i uppdrag all lägga fram förslag om s.k. ytlig kroppsvisitation. Vad är nu del, herr lalman? Begreppet - om del kan kallas sä - dök plötsligt upp i sisla minuten vid utskottsbehandlingen. Vad socialdemokraterna egentligen menar med det har vi inte fått någon förklaring pä. Del verkar, äriigl talat, mera som ett populistiskt utspel. Jag ser med spänning fram mot hur socialdemokraternas talesman skall lägga ul texten om sitt förslag om s.k. yfiig kroppsvisitation. Det har i den allmänna debatten fatt namnet "tafslag". Del säger något om vad det tycks handla om.

Herr lalman! Vi har alla, under de år dä den här frågan har dragits i långbänk av socialdemokralerna, mött en energisk och ganska högljudd opinion som har krävt hårdare tag mot klottrare - en opinion som då tycks ha satt slort hopp till just kroppsvisitation.Man skall som lagsfiftare självfallet visa lyhördhet gentemot väljarna. Vi gör det enhälligt genom förverkandepa-ragrafen och genom att anvisa fiera andra metoder alt ingripa mol kloitrarna, men den lagstiftande församlingen måste också vara främst när del gäller att slä vakt om grundlagen.

Häromdagen blev riksdagsledamöterna i en tidning kollektivt angripna för feghet när de inte ville godta propositionens förslag om kroppsvisitering vid klotter. Jag skulle, herr lalman, vilja säga all det i den här frågan faktiskt har krävts ganska stort mod av samtliga ledamöter i riksdagen, dä de har hållit på grundlagens bud i stället för all ge efler för en väl sä högljudd allmän opinion.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

Anf. 3 JERRY MARTINGER (m):

Herr talman! Den politik som förts av den socialdemokratiska regeringen under senare år har medfört all rättstryggheten har urholkats kraftigt i värt land. Den höga brottsligheten, bristen på poliser, halvtidsfrigivningen och de alll svagare reaktionerna på brott från samhällets sida har lett oss in i en upp-och-nedvänd värld, där det finns fler lås pä den skötsammes dörr än på brottslingens.

För atl i nägon män försöka reda upp det man har ställt till med har regeringen nu sett sig tvungen atl lägga fram etl förslag, som slär i strid med rättssäkerheten.

Förslaget i regeringens proposition 1987/88:143 om en i stort sett urskillningslös möjlighet lill kroppsvisitation mol människor som inte ens misstänks för brott är ingenting annat än en desperat åtgärd frän en regering som helt förlorat greppet om kriminalpolitiken.

Förutom atl förslaget är ineffektivt stär del i strid med den svenska grundlagen. Grundlagsslridigheten är för övrigt samtliga partier överens om säväl i konsfitutionsutskottet som i justitieutskottet, så den frågan tänker jag inte gå närmare in på.

Jag skall i stället uppehålla mig något vid de förhållanden som är den direkta anledningen till att den här propositionen har lagts fram, nämligen den kraftiga ökningen av vandalisering i form av klotter.

Klotter och liknande vandalisering har under de senaste åren blivil en utbredd företeelse i vårt land. Storstadsregionerna har därvid drabbats i särskilt hög grad. De kostnader som vandaliseringen varje år åsamkar samhället och de enskilda människorna är betydande. Delta gäller även vid en inlernationell jämförelse.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

För Storstockholms Lokaltrafik AB (SL) innebär vandaliseringen särskilt stora problem. Det är då främst pendeltåg, tunnelbaneläg och slationer som drabbas.

Kostnaderna för vandaliseringen inom SL har fyrdubblats sedan år 1977. För 1988 räknar SL med en kostnad pä ca 40 milj. kr., varav minst 25 milj. kr. avser enbart klottret i Stockholms tunnelbana.

Allmänheten drabbas främst genom störningar i kollektivtrafiken, eftersom nedklottrade låg och tunnelbanevagnar mäste tas ur trafik för alt rengöras. För många människor känns del ocksä förödmjukande all behöva åka i vagnar som är nedkladdade med färg eller där sätena är sönderskurna. Många av SL:s trafikanter har dessutom fält sina kläder förstörda.

Vandaliseringen har utan tvivel lett lill förslummad resmiljö för trafikanterna och sämre arbelsmiljö för SL:s personal.

Det är i huvudsak ungdomar i tonåren som gör sig skyldiga till klottret. Den färg som används är till övervägande del stulen. Exempelvis kan nämnas atl en färgaffär i Stockholm vid eii inbrott nyligen fick 200 sprej burkar stulna. Vid ett inbrott i en bilfirma stals ungefär samtidigt 600 burkar. När en känd klottrare greps för inle så länge sedan fann polisen 62 burkar med sprejfärg i hans bostad.

Klottret har med andra ord ofta samband med annan brottslighet. Mänga av de mest aktiva kloitrarna är gravt kriminellt belastade även i andra avseenden. För dessa personer är klottret bara en liten del av brottsligheten. Om effektiva älgärder vidtas mot ungdomsbrottsligheten som helhet, kommer detta följaktligen också alt leda till en minskning av klottret och annan vandalisering.

Flerr talman! Atl klotter och annan vandalisering ökat kraftigt under de senaste åren är ett resultat av en slapphänt politik mol brottsligheten som helhet och dä i synnerhet ungdomsbrottsligheten.

En av de främsta orsakerna lill atl brottsligheten numera ligger pä en mycket hög nivå i vårt land är den kraftiga försämring av polisens resurser som har ägt rum sedan socialdemokralerna återkom lill makten 1982. Denna försämring har lett lill minskad upptäcktsrisk och därmed också minskad bestraffningsrisk, vilket i sin tur ökat benägenheten att begå brott. Brislen på poliser har fält förödande konsekvenser för i synnerhet många unga lagöverträdare, eftersom dessa ulan hinder kunnat fortsätta all begå brott, varigenom de slutligen fastnat i allvarlig kriminalitet.

Jag fär återkomma lill frågan om polisens resurser när anslagen lill polisen kommer upp till behandling. Jag vill bara här understryka viklen av alt polisen snabbt får ökade resurser. Della kan ske bl.a. genom atl poliskåren tillförs 600 administrativa tjänster utöver de 600 polisaspiranter som i budgetpropositionen föreslås börja sin utbildning under kommande budgetår. Ett stort anlal polismän skulle dä genast frigöras för rena polisuppgifter, vilkel skulle leda till att vi redan lill sommaren kunde fä ut fler poliser pä gator och torg.

Vi skulle da ocksä kunna få en snabb ökning av antalet tunnelbanepoliser, vilka utan tvivel har en viktig uppgift att fylla när det gäller alt förhindra exempelvis klotter och annan vandalisering. Utländska erfarenheter visar att det finns elt samband mellan den polisiära övervakningen av etl lunnelbane-

system och den grad av vandalisering som tunnelbanans stationer och vagnar drabbas av. Som exempel kan nämnas Paris Metro, som är i det närmaste hell fri från klotter och annan förstörelse, men där man å andra sidan regelbundet möter uniformerade poliser i vagnar och på stationer.

Det finns emellertid en svårighet för polisen när del gäller arbetet med de allra yngsta brottslingarna. Trots atl mänga ungdomar i åldern 13-14 år numera gör sig skyldiga till exempelvis stöld, misshandel och skadegörelse, bl.a. klotter, ärdet inte tillätet för polisen alt registrera lagöverträdare under 15 år.

När sädana personer begår upprepade brott saknas därför uppgifler om deras tidigare brott, brottskamraler, förhörsledare, föräldrar och kontaktmän. Delta försvårar polisens arbete och minskar möjligheterna lill effektiv brottsbekämpning.

Del är därför väsentligt atl polisen ges laglig möjlighet atl registrera ungdomar under 15 är, som har varil inblandade i brottslig verksamhet.

När del gäller unga lagöverträdare är del ocksä angeläget alt förundersökningen bedrivs snabbt. En lagreglerad tidsgräns för förundersökningsförfarandet beträffande unga bör därför uppställas. Målsättningen bör vara alt förundersökningen skall vara avslutad inom en månad från brottet, om gärningsmannen är under 21 är.

En annan lagstiftningsfråga som bör övervägas är atl inom de sociala myndigheternas ram införa möjligheter atl i fråga om ungdomar som begått brott vidta åtgärder även mol den unges vilja, t.ex. förbud atl vistas i viss miljö eller föreläggande om urinprov för kontroll av alt t.ex. etl tidigare narkotikamissbruk inte fortsätter.

Det är också viktigt alt del skapas fungerande ungdomsvårdsskolor eller s.k. 8 12-hem, som dessa numera kallas, eftersom de regleras i 12 8 lagen med särskilda bestämmelser om värd av unga. Detta har vi krävt frän moderal sida under flera år, men de övriga partierna har inle lyssnat förrän nu. Det måste finnas 8 12-hem, som kan ta hand om de värsta ungdomsbrottslingarna och vid behov hålla dem inlåsta.

Den unges vistelse på låsbar enhet bör förlängas till längre tid än de två månader som gäller enligt huvudregeln i dag. Därigenom förhindras alt de unga avviker, innan man hunnit motivera dem lill ordnad livsföring.

Belräffande ungdomar över 15 är som dömts av domstol för brott bör en särlösning införas. Det är lämpligt all dessa ungdomar i vissa fall kan omhändertas på särskilda ungdomsvårdsskolor som ligger under kriminalvårdsstyrelsen.

En snabbi arbetande parlamentarisk kommission bör lillsäitas för alt lämna förslag om hur § 12-hemmen bäst skall fungera.

När del gäller unga lagöverträdare bör man nalurligtvis i möjligaste mån undvika rent straffrättsliga påföljder. Della innebär emellertid inle alt de ungas gärningar kan lämnas hell ulan reaktion från samhällets sida. Reaktionen är i stället myckel viklig när del gäller ungdomar. För del förslå svarar dessa för en stor del av brottsligheten. För del andra har unga människor i allmänhet outvecklade rättsbegrepp, varför det är nödvändigt alt samhället ger klara normer och konsekventa handlingsmönster. De unga måsle snabbt fä en reaktion frän samhällets sida när de har begått ett brott.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

även om det är fråga om en mindre förseelse. Ungdomarna är många gånger medvetna om all de har gjort fel och väntar pä en reaktion. Uteblir denna, eller visar samhället en överdrivet förstående attityd lill den unges beteende, fortsätter den unge att begå brott och riskerar att så småningom hamna i ännu allvarligare kriminalitet. Möjligheterna till åtalsunderlåtelse bör därför göras mer restriktiva. Det bör vidare införas en särskild form av jourdomstolar för unga, så atl reaktionen på den brottsliga gärningen kan komma snabbt.

Herr lalman! Den som klottrar gör sig vanligen skyldig till skadegörelse enligt 12 kap. 1 8 brottsbalken. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Ansvar för grov skadegörelse enligt 3 8 samma kapitel kan komma i fråga om - som del heter i paragrafen - av gärningen kommit synnerlig fara för någons liv eller hälsa eller skadan drabbat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller om skadan eljest är synnerligen kännbar. Straffet för grov skadegörelse är fängelse i högst fyra år.

Enligt gällande räll torde klotter endast sällan vara atl bedöma som grov skadegörelse, vilket knappasl står i överensstämmelse med den allmänna rättsuppfattningen. Klottret drabbar det allmänna och enskilda människor med stora kostnader, störningar och olägenheter. Del bör därför göras en lagändring sä att en stor del av de gärningar som del här är fräga om kan hänföras till grov skadegörelse i stället för lill normalbroitei. Därmed skulle också göras en nödvändig markering från lagstiftarens sida som skulle få lill följd atl de myndigheter och andra organ som är berörda av brotlsbekämpan-de älgärder skulle ägna ökad uppmärksamhet äl klottret.

Eftersom exempelvis förberedelse till grov skadegörelse, lill skillnad från förberedelse lill normalbroitei, är straffbar bör en sådan lagändring dessutom innebära fördelar pä del straffprocessuella området, så att l.ex. tvångsmedel som anhållande, häktning, husrannsakan och kroppsvisitation kan användas i ett tidigare skede än för närvarande. Lagändringen bör vidare innebära atl den som vid kroppsvisitation påträffas med sprejburkar e.d. inte, såsom enligt förslaget i regeringens proposition, ulan vidare åtgärd kommer att släppas. I stället kommer vederbörande i allmänhet att få medfölja till förhör.

Det bör ankomma på regeringen att närmare överväga den tekniska utformningen av 12 kap. 3 8 brottsbalken och snarast återkomma lill riksdagen med förslag. Vid dessa överväganden bör särskilt prövas tanken att i detta lagrum, såsom en omständighet att beakta vid bedömandet huruvida brottet är grovt, införa det rekvisitel att gärningen varit ägnad att väcka anstöt.

Nu har den socialdemokratiska gruppen i justitieutskottet föreslagit införande av en ny form av kroppsvisitation - en ytlig kroppsvisitation, som man kallar del. Del förslaget, som för övrigt erhållit majoritet i utskoltel, är en symbol för del sammanbrott som drabbat socialdemokratisk kriminalpo-Hfik.

Hur skall man kunna uppnå något resultat med en åtgärd som visserligen kallas kroppsvisitation, men som inte är något annat än bara ell ytligt tafsande pä den person som utsatts för åtgärden? Vad skall en polisman förresten göra om han vid en sädan åtgärd tycker sig känna en burk, som kan vara en sprejburk, eller en penna, som kan vara en färgpenna innanför

jackan pä l.ex. en pendeltågsresenär? Han får ju inle lilla efler, eftersom någon sådan lagändring inte föreslås av utskottsmajorileten.

Jag mäste erkänna all jag inle trodde mina öron när jag första gången hörde förslaget om en sädan här tafslag som man nu vill införa. En åtgärd enligt den föreslagna lafslagen skulle hell sakna effektivitet. Lagen skulle inte heller överensstämma ett dugg bättre med grundlagen än det ursprungliga regeringsförslaget. Det är fortfarande fråga om en betydande integritetskränkning mol en människa som inle är misstänkt för brott.

Det moderata förslaget om ändring av 12 kap. 3 § brottsbalken, som jag här har redogjort för, innebär däremot atl polisen hell i enlighet med grundlagen och rättegångsbalken ges räll att göra en fullständig och effektiv kroppsvisitation i de fall nägon är misstänkt för brott. Och åtgärden kan inte man mycket speciella skäl vidtas mot en person som inte är misstänkt för brott.

Herr talman! Del moderata förslag som jag har redogjort för bygger på en kombination av rättssäkerhet och effektivitet som ger oss möjlighet all få bukt med inle bara klotter utan också med ungdomsbrottsligheten som helhet.

Jag yrkar bifall fill utskottets hemställan. Dock yrkar jag när det gäller motiveringen även bifall lill den moderata reservationen nr 1.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

Anf. 4 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Herr lalman! Del finns mycket i detta betänkande som vi är överens om i utskoltel, samtidigt som det finns väsentliga frågor som vi är oense om. Inledningsvis vill jag bara säga att vi från centerns sida ser myckel allvarligt på skadegörelsebrott.

Klotter är ett av skadegörelsebrotien. Det är vanligtvis etl ungdomsfenomen och ett ungdomsbrotl, och del har ökat pä sistone. Däremot går dess brott i vågor. Det lycks vara sä, alt ju mer som skrivs om det i massmedia, desto mer ökar brotten, och när del tystas ner minskar också brotten. Vi skall vara medvetna om det.

Det är ett storstadsproblem, men det är ocksä ett problem för hela landet. Det är ett problem för olika småorter, för mindre städer och för storstäderna. Det är inte bara ett problem för SL i Stockholm. Det är etl problem för husägare i hela landet, för bilägare i hela landet som får lacken pä bilarna rispad, för cykelägare i hela landet som får däcken sönderskurna av ungdomar som sticker kniven i dem.

Det är alltså inte bara kostnader som drabbar enskilda och del allmänna. Det är också en mängd personliga problem och olyckor, förutom det som har sagts om en förfulad miljö. Kan man inle hålla undan förstörelsen sprider den sig som en löpeld - det tycks smitta. På vissa håll har man däremot lyckats hålla undan skadegörelsen. Vi har hört lalas om all man har lyckats ganska bra i Paris och även i New York. Vi har på sistone kunnat läsa i massmedia om hur skadegörelsen i Göteborg har minskats till hälften genom att man frän kollektivtrafikens sida har hållit undan den och tvättat bort klotter.

Jag sade alt del är myckel som vi är överens om i utskottet, och det gäller alltså att skadegörelsen är ett sådant problem alt man behöver gä fram på många olika håll med skilda åtgärder. Vi i centern och de andra partierna pä

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

den borgerliga sidan vill ha mer vida, brett omfattande förslag till älgärder, med snabba reaktioner frän samhällets sida vad gäller ungdomsbrotl. Vi är naturligtvis besvikna över atl majoriteten inte ställer upp. Del är ändå de snabba reaktionerna som är vikliga i sädana här sammanhang, inte atl del gär månad efler månad, halvår efter halvår och är efter är utan att del händer någonting.

Vi var i utskottet överens om att vi inle kunde gä med pä förslaget i propositionen om kroppsvisitation - det kunde varken konslitutionsulskotlel eller justitieutskottet göra. Del skulle innebära en alltför långtgående inlegrilelskränkning för denna typ av brott. Del är därför mycket konstigt all utskotlsmajoritelen ställer sig bakom etl sådant beslut, samtidigt som elt enigt utskott har uttalat atl man inte ställer sig bakom en bestämmelse om kroppsvisitation. Del man gör är att leka med ord: man döper om kroppsvisitation lill ytlig kroppsvisitation. Men det är i stort sett samma sak. Sedan begär man förslag från regeringen för att komma ifrån det hela.

Jag har från majoritetens sida fått höra förklaringar som gär ut på all man gjort frågan så komplicerad atl regeringen inle kan komma tillbaka med några förslag, och att ingenting därför kommer all ske. Del är etl konstigt sätt. Man ställer sig i utskottet bakom etl majoriletsförslag, och sedan säger man all man inle tror på förslaget och all del aldrig kommer atl bli något av detta.

Vi är ocksä överens om att del behövs ytterligare åtgärder från olika häll. Det har här tidigare talats om åtgärder från trafikföretagen. Jag vet atl man från deras sida i dag redan gör väldigt mycket, men del behövs betydligt fler åtgärder. Del behövs framför allt bättre övervakning av t.ex. de ställen där SL:s vagnar står när de inte går i trafik.

Här lycks man ha lyckats mycket bra i Göteborgs kommun, där privatdetektiver har varit ute och fotograferat och kollat upp vilka det är som ägnar sig åt den här typen av skadegörelse. Man förresten vel vilka dessa personer är också här i Stockholm . Vi i utskottet fick i varje fall den informationen atl de allra flesta klottrare i stort sett är kända. Av antalet klottrare var redan 80-90 % kända. Se då lill och gör någonting! Del är del vi menar från den borgerliga minoritetens sida.

Så till frågan om polisens ansvar. Tyvärr har polisen inte tillräckliga resurser. Jag skall inte här i dag avslöja hur mänga poliser som kan avdelas för att arbeta med delta, men även om de som nu finns gör punktinsatser är de alldeles för fä. Vad kan då göras enligt majoritetsförslaget? Jo, man kan tafsa över kläderna, hitta någon burk och sedan släppa den unge. Del är väl ingel verkningsfullt instrument för atl komma till rätta med skadegörelse. Del måsle faktiskt ske någonting mer.

Det är viktigt alt se lill alt ungdomarna har meningsfulla fritidsaktiviteter, sä atl de kan ägna sig ål någonting kreativt och konstruktivt. Det behövs därför fler insatser på detta område än vad som i dag är fallet. Socialtjänsten har ett ansvar, och den bör ta ell större ansvar. Jag instämmer i det som tidigare har sagts, och som elt enigt ulskolt faktiskt understryker: Värden på de s.k. 8 12-hemmen måsle effektiviseras, och det måsle anordnas fler platser.

Jag vågar säga att handeln inte tar ett ordentligt ansvar. Jag tänker då inte

bara på stormarknader och mindre butiker, utan också pä bensinniackar m.m. Del är där man stjäl de flesta färgburkar som i dag används till förstörelse. Det är lätt atl stjäla när burkarna inte säljs över disk. Vi säger frän utskottets sida atl del är mycket viktigt all regeringen lar initiativ och genomför överläggningar med handeln. Jag vel all dessa diskussioner också förs redan i dag, och att del har lett till förbättringar, dock inte tillräckliga.

Del viktigaste är atl del sker en reaktion när elt brott har begåtts. Det är här som de slora bristerna finns. Del är inle bara fräga om alt del skall ske reaktioner, utan det skall ske snabba reaktioner. Det är därför som vi i centerpartiet i vär reservation - som i slort sett har samma lydelse som folkpartiets reservation; vi gär bara nägol steg ytterligare pä etl omräde -säger att jourdomstolar för unga bör införas. Delsamma föresläs frän moderaternas sida.

Den här typen av brott bör kunna behandlas snabbt, och det gäller säväl mindre brott som allvarligare brott.

När vi inom centerpartiet arbetade med denna fråga stod det klart för oss atl åtalsunderiälelse sker alltför lätt och alltför ofta. Vi ansäg att della hell klart kunde vara en orsak lill all denna typ av skadegörelse fortsätter i den ulslräckning som nu sker. Del är fel atl det inte blir nägon annan reakfion än atl man avskriver fallet. I vår reservation föreslår vi därför att åtalsunderlåtelse i stort sett inle skall användas vid den här typen av brott.

Det är i samband med att skadegörelsebrotien behandlas som vi har tagit upp frågan om åtalsunderlåtelse inte bör ske, men delta gäller naturligtvis även vid våldsbrott, narkotikabrott och andra allvarliga brott. Det är viktigt atl reaktionen blir snabb och att det sker en reaktion.

Vi har från centerns sida under en längre lid sagt alt del är myckel viktigt alt gärningsmannen, oftast en ung person, blir medveten om det brott han eller hon har begått. Vi har därför sedan länge föreslagit alt en konfrontation skall ske mellan offer och gärningsman pä offrets villkor. Gärningsmannen måsle alltså slälla upp om den drabbade sä önskar. Man kan i det här sammanhanget t.ex. tänka sig alt den som begått en skadegörelse, exempelvis förstört bilar eller cyklar, träffar ägaren och fär klart för sig hur mycket bekymmer och förtvivlan della har fört med sig. Man kan kanske träffa de personer som har fäll tvätta vagnarna och som dag efler dag fått stå och tvätta bort klottret med farliga rengöringsvätskor. Om man fär se i vilken arbetsmiljö dessa personer fär arbeta på grund av den här typen av skadegörelsebrott, skulle det kunna leda till en insikt som är viklig för framliden.

Vi har många gånger vid den här typen av brott hört argumentet: Det är ju bara fråga om vagnar, och det är bara en kommun eller en stad som berörs. Det finns ju ingen person bakom som drabbas av del här brottet. Genom den här typen av konfrontation skulle man fä se atl det bakom detta finns människor som drabbas.

Förra året beslöl riksdagen alt införa en lag om visst skadelindrande arbete. Enligt denna skulle man få slälla lill rätta efter sig. Del skulle ske på samma sätt som de allra flesta föräldrar uppfostrar sina barn. Om barnen har gjorl nägol dumt fär de göra i ordning efter sig. De fär plocka upp sina kläder och hjälpa till atl sopa upp om de har skadat någonting hemma. Del fortsätter

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

på samma sätt i skolan. Har de förstört någonting får de hjälpa städerskan all städa upp. Man borde fortsätta enligt den här linjen även efter del att barnen lämnar skolan om föräldrarna inle utövar uppsyn över barnen, utan del blir samhällels ansvar. Detta är egentligen självklarheter.

Vi trodde alt lagen var myckel bra när den kom. Del blev en överraskning atl den sedan inte gick all använda. Vad jag vet härden använts i ell enda fall. Vi tar därför också upp i vår reservation att den här lagen kan behöva ändras, i varje fall begär vi att regeringen ser över den. Lagen mäste användas mer effektivt. Vi kan därigenom se till atl man gör rätl för sig och ställer i ordning även efler dessa skadegörelsebrott.

Det är ett gammalt krav frän centerns sida att införa samhällstjänst. Del enda som skiljer oss från de övriga partierna är att vi säger att den inte behöver införas på försök, ulan att tiden är mogen för all införa samhällstjänst.

Jag kommer sedan till det särskilda kravet frän centern på åtgärder mot skadegörelse som sker med hjälp av kniv och stickverklyg. Vi förstår inle all vi inte kan få gehör för att även bärande av kniv pä allmän plats skall förbjudas. Man använder ju knivar inle bara för att hugga ner varandra, sficka ihjäl varandra och skada varandra ulan ocksä för alt förstöra saker och ting och åstadkomma materiella skador för varandra.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter i betänkandet men också bifall lill centerreservalionen nr 3.

Anf. 5 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):

Herr talman! Det ärende som kammaren nu har alt behandla har varit föremål för en hel del debatt under de gångna månaderna. Propositionen som ligger lill grund för utskottsbetänkandel lades ju fram, precis som Karin Ahrland sade, redan under föregående riksmöte.

Den fråga som vållat mest uppmärksamhet i debatten har varil förslaget om atl tillåta kroppsvisitation för alt eftersöka föremål som är ägnade all användas vid skadegörelse.

Det är alldeles uppenbart alt vandalisering i form av s.k. klotter i allmänna samfärdsmedel och på offentliga platser ökat kraftigt under senare år. Särskilt stora är problemen inom Storstockholms Lokaltrafik. Kostnaderna för rengöring uppgår nu lill ca 40 milj. kr. om ärel för Storstockholms Lokaltrafik, och vad värre är upplever många trafikanter situationen som bäde djupt olustig och hotfull. Det är självklart alt samhället mäsle vidta åtgärder för atl söka komma lill rätla med dessa problem.

Storstockholms Lokaltrafik har lagt fast ell mycket ambitiöst ätgärdspro-gram för all söka komma till rätta med problemen, men det är alldeles klarl att del också krävs slöd från statsmakternas sida. I utskottels betänkande redovisas en rad sådana åtgärder. Pä flera punkler är utskottet enigt, men i några avseenden har vi olika uppfattningar.

Vi är överens om att tillstyrka regeringens förslag om att öppna möjligheten för atl förverka föremål som kan användas som hjälpmedel vid skadegörelsebrott. När det gäller möjligheterna atl tillgripa kroppsvisitation för all eftersöka dylika föremål går emellerfid åsikterna isär. Visserligen avvisar ell enigt utskott regeringens förslag i denna del, men en majoritet i

utskottet bestående av socialdemokraterna, vpk och miljöpartiet menar att regeringen bör pröva möjligheterna att införa en bestämmelse i polislagen om etl mindre ingripande tvångsmedel än kroppsvisitation. En tanke som förs fram av utskottet är alt enbart tillåla en ytlig undersökning av kläderna och granskning av eventuellt handbagage, samtidigt som förutsättningarna för atl få tillgripa ett sådant tvångsmedel ytterligare bör preciseras.

Folkpartiet och centern avvisar förslaget att över huvud taget tillåta nägot tvångsmedel av karaktären kroppsvisitation. På så vis kan det sägas att centern och folkpartiet följer upp sina ställningstaganden i motionerna. Moderaierna däremot, vill jag hävda, har gjorl helt om.

I sin motion går moderaterna till hån angrepp mot regeringens förslag om att tillåla kroppsvisitation, kallar det djupt integritetskränkande och menar att del är utomordentligt oroande att regeringen visar sådan nonchalans vad gäller skyddet av de medborgerliga rättigheterna. Motionen är undertecknad av bl.a. Jerry Martinger.

1 sin reservation till utskottsbetänkandet har moderaterna emellertid intagit en helt annan uppfattning, vill jag hävda. Nu förordar man bäde kroppsvisitation och husrannsakan, låt vara att man vill gå bakvägen genom att hänföra ifrågavarande brott till grov skadegörelse. Avsikten är uppenbarligen att uppnå samma syfte som i propositionen men att göra del bakvägen så alt säga. Ert förslag, Jerry Martinger, är billig advokatyr. Jag lycker atl det är ett märkligt spel, som knappast inger respekt.

Herr talman! Jag skall inte kommentera de övriga frågor av mer övergripande kriminalpolitisk natur som behandlas i reservationerna och som tagils upp i de olika inläggen här. Jag vill emellertid göra del konstaterandet all moderaterna ställer sig helt vid sidan om övriga partier i den kriminalpolitiska debatten. För moderaternas vidkommande är det längre fängelsestraff, hårdare tag, kriminalvård för ungdomar i stället för socialvärdsinsatser, hårdare regemente pä anstalter och minskade möjligheter till permissioner som präglar det kriminalpolitiska agerandet. Jag tycker atl del är synd och skam atl moderaterna intar så extrema åsikter i kriminalpolitiken.

I utskottsbetänkandel redovisas, utöver inställningen till kroppsvisitation, några andra älgärder som kan bidra till att lösa problemen med skadegörelse. Utskottet pekar särskilt på socialtjänstens och fritidsverksamhetens insatser för ungdomar och socialtjänstens särskilda ansvar för de ungdomar som är under 15 är. När del gäller ungdomar mellan 15 och 18 år understryker utskottet betydelsen av att man i det längsta undviker rent straffrättsliga påföljder. I stället mäste socialljänslinsalserna byggas ul och, inte minsl viktigt, vården på de s.k. 812-hemmen inom ramen förlagen om vård av unga effektiviseras, byggas ut och anpassas efler aktuella behov.

Del är naturligtvis helt oacceptabelt att socialtjänsten inle i alla delar i dag tar sitt ansvar för ungdomar som befinner sig i kriminalitet och i dåliga sociala miljöer.

Herr talman! Behandlingen av detta ärende är kanske inte räll tillfälle för en lång kriminalpolitisk debatt i allmänhet. Med tanke på del vill jag yrka bifall fill utskottets hemställan och avslag på reservationerna.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

2 Riksdagens protokoU 1988/89:91

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

Anf. 6 KARIN AHRLAND (fp) replik:

Herr talman! Jag är ense med Lars-Erik Lövdén i en fräga. Vi skall nalurligtvis inte använda denna debatt enbart lill en stor kriminalpolitisk debatt om vad varje parti har för program för att komma till rätta med ungdomsbrottsHgheten över huvud taget. Men jag tycker faktiskt atl del var litet märkligt atl Lars-Erik Lövdén själv använde nästan hela sin lalelid lill atl dels berätta om vad vi var ense om i utskottet - del borde alla som har lyssnat på debatten vid det här laget ha reda på -, dels göra vissa konstateranden, t.ex. det alldeles riktiga konstaterandet atl vi från folkpartiets och centerns sida har hållit en konsekvent linje i denna fråga, vilket inte något annal parti har lyckats med.

Jag hade trott atl Lars-Erik Lövdén skulle ta tillfället i akt att i den här debatten förklara för oss andra som inte riktigt har förställ vad han egenfiigen menar med s.k. ytlig kroppsvisitation. Det hade varil etl utmärkt tillfälle att göra det nu. Jag vill gärna ge Lars-Erik Lövdén tillfället igen att lägga ut texten litet mer som goda hänvisningar för den regering som har fått hans uppdrag att skriva en proposition om s.k. ytlig kroppsvisitering. Del finns en mängd frågor alt ställa på den punkten.

Herr talman! Lars-Erik Lövdén har en gång avlagt juris kandidatexamen vid samma universitet som jag själv. Jag undrar hur han skulle försvara det här förslaget vid en seminarieövning vid den juridiska fakulteten i Lund. Det finns en chans att göra det i Sveriges riksdag.

Anf. 7 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik:

Herr talman! Jag viU instämma med Karin Ahrland att det är väldigt synd att Lars-Erik Lövdén inte vill förklara hur den yfiiga kroppsvisilafionen skall gå till. Väldigt många väntar på besked. Några av dem som väntar på svar är poHser, som undrar var gränserna går - de kan inle förstå vari skillnaderna består. Skall de fortfarande bara känna utanpå kläderna? Oberoende av om de känner att det finns något misstänkt eller ej kan de enligt ert förslag inle gå vidare. Vad blir det då för effekt? Det blir ju samma effekt som vi insåg att vårt fidigare förslag skulle få, alltså centerns förslag atl polisen skulle fä lov att titta i väskor och kassar.

Vi trodde att det var ett bra förslag tills dess vi informerades om att man i så fall stoppar på sig färgburken någon annanslans. Della skulle få precis samma resultat.

Det är inte säkert att det bara är fråga om att gömma stora färgburkar, för -som någon kanske säger-dem kan man kanske känna. Det kan ju röra sigom mindre pennor. Hur känner man dem, om de är placerade i byxlinningen eller någon annanstans? För övrigt skrattar ju ändå de unga brottslingarna åt en lag av den här typen. Det är bara för dem att tillgripa andra vägar. Hur kommer man åt en kniv - men det är sant, knivarna struntar ni i, konstigt nog - som en person bär på sig? Knivar orsakar allvarligare skador, åtminstone på människor. Ni borde bry er lika mycket om människor som ni bryr er om saker.

Det är också synd att Lars-Erik Lövdén inte kommenterade de övriga förslagen i reservationerna som skiljer oss åt. Våra förslag från centern och folkpartiet - som ställer sig bakom allt utom knivförbudet - är att

reaktionerna skall vara snabba och inte lama. Ert förslag är ju tamt. Del enda Prot. 1988/89:91

6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

ni har all komma med är att när man känner någonting utanpå kläderna skall den snälle brottslingen visa upp sin klolterburk och lämna den ifrån sig. Sedan fär han gå fri. Delta kan man kalla för ett slag i luften. Se till att någonting sker! Våra reservationsförslag går ut pä att del skall ske någonting. Men detta vill inte Lars-Erik Lövdén kommentera, vilket jag beklagar.

Anf. 8 JERRY MARTINGER (m) replik:

Herr talman! Lars-Erik Lövdén konstaterar överraskat att vi moderater har skärpt vär kriminalpolitik. Då vill jag säga följande. Brottsligheten har ökat kraftigt under 1980-talet och i dag befinner den sig på en mycket hög nivä. Brott mot liv och hälsa har ökat med drygl 39 % under liden 1980-1987. När det gäller fillgreppsbrolten var ökningen under samma period ca 26 %. År 1988 anmäldes 37 000 misshandelsbroll, jämfört med 24 000 brott i början av 1980-talet. Antalet rån har ökat från 3 200 i början av 1980-lalel till 4 200 år 1988. Våldtäkterna har ökat fiån knappt 800 anmälda sådana 1980 till drygl 1 200 år 1988, alltså en ökning med inte mindre än 50 %.

Till följd av bristande resurser för polisen i dag en ojämn kamp mot brottsligheten. Delar av t.ex. Stockholm förvandlas emellanåt lill laglöst område. Ungdomsgäng drar fram på gatorna. De sparkar, slåss, skriker och förstör. Människor som kommer i vägen rånas, slås eller sticks ned ulan anledning av okända. Gärningsmännen är i allmänhet mycket unga, ofta bara 14-16 år.

När jag själv var ute och tittade en helg för några veckor sedan utfördes inle mindre än 19 personrån i Stockholms city. En person knivskars till döds och mängder av egendom slogs sönder.

Den som begår brott vet atl riskerna för att åka fasl är myckel små. Den socialdemokratiska kriminalpolitiken med färre poliser, halvtidsfrigivning, åtalsunderlåtelse och rapporteflergifier har skapal en god jordmän för den dystra utveckling som vi har fält. Jag vill fråga Lars-Erik Lövdén: Är del sä konstigt om vi moderater har skärpt vår kriminalpolitik? Skärpningen beror ju på brottsulvecklingen i samhället. Vår polifik är förankrad i verkligheten, vilkel är mer än vad man kan säga om den socialdemokratiska kriminalpolitiken. Det finns många med mig som beklagar atl inte också socialdemokraterna har anpassal sin politik till den verklighet som vi lever i.

Beträffande vårt förslag om kroppsvisitation säger Lars-Erik Lövdén att moderaterna har gjort en helomvändning. Vi har inte gjorl någon helomvändning, men med vårt förslag om att rubricera en stor del av klottret som grov skadegörelse, kan ingripanden företas i elt tidigare skede. I motsats till förberedelse vid normalbrolt är förberedelse till grov skadegörelse straffbart. Delta är inle någon helomvändning, utan bara en utveckling av vårt fidigare förslag. Kroppsvisitation enligt propositionen kan däremot vidtas ulan någon som helst misstanke om brott. Pä samma sätt förhåller del sig i fråga om den nu föreslagna lafslagen.

Jag vill upprepa min fräga till Lars-Erik Lövdén, nämligen: Vad skall en polisman göra, om han vid en åtgärd enligt del nya förslaget lycker sig känna en burk som kan vara en färgburk eller en penna som kan vara en färgpenna? Han får ju inle titta efter. Lars-Erik Lövdén, vad skall han göra?

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

Anf. 9 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) repHk:

Herr talman! Jerry Martinger, jag kan med fog hävda atl ni har gjorl en helomvändning, eftersom ni med ert förslag i reservationen uppnår i stort sett samma syfte som propositionen. Detta menar jag är en helomvändning. Frän alt ha intagit ståndpunkten alt kroppsvisitation inte skall tillåtas i dessa sammanhang, lägger ni fram elt förslag i reservationen, som i praktiken fär samma effekter. Er inställning i den här frågan innebär en omsvängning. Det är möjligt atl Jerry Martinger kan göra billig advokatyr av del hela och pä det viset försöka slingra sig undan. Men saklägel är faktiskt sä som jag säger.

Karin Ahrland sade något raljerande all det socialdemokratiska förslaget har kallals för en tafslag i den allmänna debatten. Karin Ahrland borde inte vara så blygsam av sig. Jag trodde atl del var Karin Ahrland som myntade detta begrepp. Del är ell erkännande som jag väl skall ge henne.

Utskottet har i belänkandet angett vad vi menar att regeringen bör göra, nämligen pröva möjligheterna att i poHslagen införa en bestämmelse om ett mindre ingripande tvångsmedel än kroppsvisitation. Bestämmelsen skulle bl.a. medge undersökning av handbagage - vilkel centern föreslagit i sin motion - och också en yttre undersökning av kläder. Samtidigt menar vi atl man bör överväga att ytterligare precisera förutsättningarna för att tvångsmedel av den här karaktären skall kunna tillgripas. Regeringen får dä pröva dessa möjligheler och se om denna väg är framkomlig och i så fall återkomma med etl förslag till riksdagen.

Del förslag som Ingbritt Irhammar m.fl. för fram i reservationen är ju inga nyheter. I fjol antog riksdagen en ny lagstiftning när det gäller unga lagöverträdare. Den innebär att man i större utsträckning skall fä en snabbare handläggning av dessa ärenden, atl åklagaren får möjligheter alt ge villkorlig åtalsunderlåtelse, dvs. om den unge inte visar skötsamhet, kan åtalsunderlåtelsen återkallas. Vid bedömningen av åtalsunderlåtelse skall också åklagare enligt denna lagstiftning väga in om den unge visar vilja atl göra rätt för sig. Hela denna lagstiftning är nu föremål för en utvärdering av brottsförebyggande rådet - precis det krav som folkpartiet ställer i sin reservation. När denna utvärdering är klar - den första rapporten skall komma redan i höst och slutrapporten 1990 - får vi pröva om den lagstiftning som infördes i fjol är tillräckligt effektiv.

Anf. 10 KARIN AHRLAND (fp) replik:

Herr lalman! Jag skulle inle ha något emol alt stå som ursprungsperson till uttrycket "tafslag", men rätt skall vara räll. Det kom fram den gången Jerry Martinger kom in lill mig och berättade att Lars-Erik Lövdén hade talat om en ytlig kroppsbesiktning. Jag sade: "Han driver med dig, han driver med dig!", men så visade sig inte vara fallet. Då föddes uttrycket "tafslag" frän moderat håll. Jag tror alt vi kan enas om alt del är ett bra uttryck.

Jag vill återkomma till Lars-Erik Lövdéns brist på förklaring till vad ytlig kroppsbesiktning är för någonting. Då och då läser jag tidningar och där har Lars-Erik Lövdén uttalat sig. Om man vid visileringen tror sig känna en sprejburk, måsle man då inle gå vidare med ordinär kroppsvisitation för all komma åt beviset? Det är en fråga som tidigare ställts fill Lars-Erik Lövdén.

Han svarade: Dä får man uppmana vederbörande att ta fram burken för att

sedan förverka den. Så säger justitieutskottets vice ordförande Lars-Erik Lövdén!

Ger Lars-Erik Lövdén samma förklaring i dag? Del vore faktiskt bra alt få del fört till riksdagsprotokollet i sä fall. Detta är bara etl av de häpnadsväckande resultaten av detta ärende.

Herr talman! Det verkar av Lars-Erik Lövdéns inlägg i den här debatten som om han egentligen tvivlar pä sin sak lika mycket som vi gör som inte står bakom den. Del förslår jag.

För väldigt många människor kan della verka juristeri, men det är faktiskt också en fräga om atl värna om människors integritet. Del är en fråga om atl hålla på klara lagregler vilkas innebörd ingen behöver tveka om. Del är en fråga om alt slå vakt mot de smä stegens tyranni, som vi brukar säga i folkpartiet.

Om man börjar släppa fram ytlig kroppsbesiktning, då har man inte långt fill den vanliga visiteringen.

Herr talman! Till sist är det kanske klokt att påminna Jerry Martinger om atl ett enigt utskott i inledningen på s. 6 skriver: "Också ansvar för grov skadegörelse enligt 12 kap. 3 8 brottsbalken kan komma i fräga."

Det finns faktiskt redan vissa möjligheter att ingripa när klottret är mycket allvarligt!

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

Anf. 11 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik:

Herr talman! Lars-Erik Lövdén sade att vi i centerns reservation inte kommer med några nyheter. Möjligtvis skulle nyheten vara atl ni, Lars-Erik Lövdén, till slut ställer upp bakom våra förslag. Det skulle nämligen vara en nyhet!

Visst måste vi fortsätta upprepa förslagen till dess ni ställer upp. Ni har ju inle ställt upp bakom förslaget lill konfrontation pä offrets villkor, inle bakom förslaget om knivförbud på allmän plats. Ni har inle heller ställt upp bakom förslaget om jöurdomslolar för unga även vid mindre brott! Hitintills har ni inte ställt upp bakom förslaget alt inskränka möjligheterna till åtalsunderlåtelse, men det skulle vara mycket positivt ..ti i dag fä höra nyheten atl ni faktiskt ställer upp bakom det förslaget i fortsättningen.

Del är alldeles rikligt alt vi i centern frän början föreslog att polisen skulle fä filta i väskor och kassar. Del sade jag själv ocksä. Något som vi däremot inle har i centern är prestige. När vi märker all ett förslag är dåligt drar vi därför tillbaka del. Det skulle visa en styrka även hos socialdemokraterna om ni gjorde likadant.

Nu tycks vi inle kunna få etl svar på vad den ytliga kroppsvisifialionen kan innebära. Vi vel inte vad som skall hända när den unge inte vill visa upp det han har med sig och som troligen är nägot han kan ha vid skadegörelse.

Kanske kan miljöpartiet skingra dimmorna - vi vet inte vad ni vill ha. Kanske kan vpk skingra dimmorna - vi förslår inle vad ni beställer. Ni har chans all förklara det.

Till slut finns det faktiskt rätt mycket som polisen redan i dag kan göra. Det har vi inte talat sä mycket om. Skadegörelsebroitel är ett brott med fängelse i straffskalan. De som misslänks för att ha begått elt sådant brott kan man både kalla till förhör och ta in lill förhör. När man gör det sker alllid en

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

skyddsvisitalion, alltså en kroppsvisitation innan den misstänkte fär åka med i polisbilen lill förhör.

Dessutom finns möjligheler att visitera alla de ungdomar under 15 är som t.ex. vistas i olämplig miljö. Det är precis samma regler som gäller. Man kan ta in dem till förhör. I samband med detta sker automatiskt alltid en skyddsvisitalion, alltså en kroppsvisitation. Del finns därför mängder av möjligheter till visilationer redan i dag förutom det som Karin Ahrland nämnde beträffande misstanke om grov skadegörelse.

Anf. 12 JERRY MARTINGER (m) replik:

Herr talman! Enligt Lars-Erik Lövdén skulle det på något sätt vara underligt alt vi nu lägger fram elt förslag som innebär atl kroppsvisitation fär genomföras i ökad utsträckning när det gäller klottrare. Han säger att vi bakvägen utverkar möjlighet lill kroppsvisitation.

Vad vi gör är att lägga fram etl förslag om en skärpt lag mol klotter, eftersom vi vill att de flesta fallen skall betraktas som grov skadegörelse. Det leder till alt polisen fär rätt atl i ett tidigare skede företa bl.a. kroppsvisitation - i grundlagsenlig ordning och enligt rättegångsbalken 28:11. Jag citerar ur nämnda paragraf.

"Förekommer anledning, alt brott förövats, vara fängelse kan följa, mä kroppsvisitation förelagas för eftersökande av föremål, som är underkastat beslag, eller eljest till utrönande av omständighet, som kan äga betydelse för utredning om brottet.

Å annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet mä kroppsvisitation dock företagas, allenast om synnerlig anledning förekommer, att därigenom föremål, som är underkastat beslag, skall anträffas eller annan utredning om brottet vinnas.".

Denna möjlighet finns alltså redan i rättegångsbalken, men vårt förslag innebär alt polisen får ökade möjligheler i det här avseendet. Del kan väl inte vara något underligt med att vi vill ha del på det sättet? Det förslag som socialdemokraterna, miljöpartiet och kommunisterna lägger fram är mer underligt. De vill ha nägol slags tafsande pä en person, men något mer skall polisen tydligen inte kunna göra.

Jag har fortfarande inte fått besked om vad den polisman skall göra som vid ytlig kroppsvisitation på en pendeltågsresenär lycker sig känna en burk, som kan vara en sprayburk, eller tycker sig känna en penna, som kan vara en färgpenna. Vad skall han göra, Lars-Erik Lövdén?

Det som står i utskottsbetänkandel om atl man redan i dag kan betrakta en del klotter som grov skadegörelse är naturligtvis riktigt, Karin Ahrland. Men del skall ju vara mycket speciella omständigheter för delta, t.ex. alt det rör stora ekonomiska värden.

Detta är ju ytterligare en anledning för oss att lägga fram vårt förslag. Vi vill se lill alt fler fall blir atl bedöma som grov skadegörelse, eftersom vi tycker atl klotter är elt allvarligt brott som också bör resultera i skärpt påföljd. Vi har därför föreslagit ett nytt rekvisit i 12 kap. 3 § rättegångsbalken, som innebär alt fler fall av klotter kan klassas som grov skadegörelse.

Anf. 13 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:

Herr lalman! En gång till, Jerry Martinger: Med ert förslag uppnår ni precis samma syften som den proposition som ni så hårt krifiseral vill uppnå. Sådana är fakla!

Ni gör delta genom någon sorts lagteknisk konstruktion så att möjligheterna införs bakvägen i stället. Jag menar alt det är populism, del är billig advokatyr.

Det som tidigare var elt allvarligt hot mot den personliga integriteten är inle längre ett allvarligt hot mot den personliga integriteten, enligt Jerry Martinger. Ni vill inte bara öppna möjligheten för kroppsvisitation. Ni vill också öppna möjligheten för husrannsakan. Detta är ett mycket konstigt agerande från er sida i det här ärendet.

Talmannen anmälde atl Jerry Martinger, Karin Ahrland och Ingbritt Irhammar anhållit all lill protokollet få antecknat att de inte ägde rätt fill ytterligare repliker.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

Anf. 14 BERITH ERIKSSON (vpk):

Herr talman! Klotter är alltså en form av skadegörelse som har orsakat slora materiella skador och som med rätta har upprört och upprör många människor.

Att del finns ungdomar ända upp i 18-årsåldern som fortfarande har ell agerande som är vanligare i betydHgt lägre åldrar, nämligen att la, alt förstöra och att ha sönder, är mycket bekymmersamt och kräver naturligtvis åtgärder, eftersom det får helt andra konsekvenser när del gäller dessa ungdomar än när det gäller små barn.

Problemet klotter måste ses i ett vidare perspektiv. Tyngdpunkten i åtgärderna måste ligga på del förebyggande planet. Det är alltså de socialpolitiska insatserna som är de viktigaste.

Steget efler förebyggande åtgärder är sedan att förhindra brott. Då är vi inne på det förslag om lagändringar som proposifionen innehåller. Andra åtgärder för att förhindra brott, som nämns i betänkandet är att färghandlare och bensinstationer inte skall ha färgburkarna exponerade.

Det blev en enighet i utskottet om att hjälpmedel som används vid skadegörelse skall kunna förverkas, men när det gäller förslaget om ändringar i polislagen för att ge polisen möjlighet till kroppsvisitation sade elt enigt ulskolt nej. I det slutliga betänkandet står det alt en tanke kan vara atl införa andra tvångsmedel, men i det sammanhanget bör ytterligare utarbetas förutsättningarna för när man skall få använda sig av detta.

Nu är jag inle någon lagfaren person, men litet ledning finns väl ändå i betänkandet. Lagrådet säger att det skall handla om att en viss person medför etl föremål som är avsett atl användas för att skada egendom.

Jag förstår att de borgerliga partierna indignerat går emot detta. De hade nämligen i utskoltel många förslag fill åtgärder mot klotter, som alla gällde päföljdsdelen. Alla gällde en skärpning av straffen. Exempelvis när del gäller jourdomstolar poängterades starkt att det skulle gå snabbt. Del blir alltså viktigare alt domen kommer snabbt än att den blir rättvis!

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

Konfrontation pratas del också om. Ingbritt Irhammar förklarade ju här litet närmare vad hon menar med konfrontation, men annars slog mig tanken att detta mäste få rakt motsatt verkan i det här fallet. Vad ungdomarna vill är ju just att kunna se sitt konstverk.

Man ville fä till stånd en skärpning av möjligheterna för ungdomar att få åtalseftergift. Man ville ocksä skärpa strafflagen så atl brottet kan klassas som grovt.

Jag kan inle rikligt förstå alt inle förbudet mot att vistas pä vissa platser och "kissprov" inte skulle vara integritetskränkande. Över huvud tagel gällde alla de här förslagen speciella åtgärder för ungdomar.

Min uppfattning, som efterlystes, är att åtgärderna skall ligga pä det förebyggande och föregripande planet.

Om och när regeringen kommer tillbaks med elt förslag, får vi inom vpk titta på del och la ställning till del - det är vad jag har all säga om den saken.

Anf. 15 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik:

Herr lalman! Det svänger om vpk - hit och dil. Först har man en partimotion, där man vill avslå hela propositionen. 1 konslitulionsutskollel avstyrker man sedan kroppsvisitation. 1 justitieutskottet vill man däremot bifalla kroppsvisitation. Man leker med ord och vill kalla den "ytlig".

Tidigare trodde jag alt vpk kanske kunde skingra dimmorna och tala om vad som skall ske och hur detta skall gälla. Lilel grand fick jag väl dimmorna

skingrade. Berith Eriksson sade nämligen: "Om--------------------- regeringen kommer

tillbaks med etl förslag------------------------- ". Hon tror alllsä inte själv på del, lycks del.

Visst har vi frän centerpartiets sida förslag om åtgärder på päföljdssidan. Vi tror nämligen atl del är viktigt atl göra rätt för sig. Lika väl som föräldrarna lär ul lill sina barn: du skall hjälpa till atl städa och göra i ordning efter dig, och lika väl som man lär samma sak i skolan, tycker vi det är viktigt atl man får sopa glassplitter efler sig när man har förstört en gatlykta på stan.

Men om kommunisterna är emol detta skall de nalurligtvis inte ställa upp för våra förslag. Om de är emot att brottslingen förstår vilken skada han gör även enskilda personer när han sprejar ner en hel vagn, genom att alla vagnslädare tvingas fortsätta att utsätta sig för de skadliga lösningsmedlen, om vpk tycker synd om gärningsmannen som måsle träffa städaren, då skall man ju inte ställa upp för våra förslag.

Om vpk lycker del är bra att folk går omkring med knivar på allmän plats, all hacka i sätena med eller atl hacka i andra människor med, då skall man naturligtvis inle ställa upp pä våra förslag.

Vi lycker att det skall finnas någonting emellan åtalsunderlåtelse och fängelse. Vi lyckeratt det skall finnas andra påföljder, som snabbt kan sättas in, sä att den unge förstår allvaret i det brott han har begått. Därför har vi de här förslagen lill åtgärder, som inte är lika långtgående som fängelse och som är snabbare - för atl minska den här typen av brott.

Anf. 16 KARIN AHRLAND (fp) replik:

Herr lalman! Vpk:s representant talade här i talarstolen med en viss tveksamhet. Jag förstår att det inte är lätt för Berith Eriksson, som är ny i utskottet och som inte varit med så länge, alt förstå vad det egentligen är hon

har ställt upp på. Jag skall inle kräva av Berith Eriksson att hon försöker förklara förslaget om ytlig kroppsvisitering, men en invändning som hon gjorde blev jag faktiskt ganska upprörd över.

Berith Eriksson sade att för de borgerliga partierna är del viktigare med en snabb än med en rättvis dom. Jag hoppas Berith Eriksson vill ta tillbaks del uttalandet. Det finns ingenting som vi har sagt någonsin som tyder på detta. Vi har aldrig sagt någonting i den vägen. Vad vi har försökt säga är att när det gäller unga lagöverträdare är det viktigt atl de, utöver atl de självfallet skall ha en rättvis dom, skall behandlas snabbi - unga lagöverträdare skall ha förtur. Delta är någonting helt annat än del Berith Eriksson försökte beskylla oss för!

Dessutom: Vi har i betänkandet skrivit under precis samma förebyggande åtgärder som vpk-representanlen. Del enda som skiljer oss åt på den punkten är atl vpk-representanten ställer upp på det socialdemokratiska luddiga förslaget om en tafslag.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

Anf. 17 BERITH ERIKSSON (vpk) replik:

Herr talman! Ja, jag ställer upp pä konfrontation i vissa fall, Ingbritt Irhammar. Del jag sade var alt när jag läste Ingbritt Irhammars förslag om konfrontation uppkom tanken att det i det här fallet kunde verka i precis motsatt riktning.

Hur skall centern tillförsäkra sig efterlevnaden av etl knivförbud? En kniv är ju lika lätt att gömma som en penna.

Nej, Karin Ahrland, det kanske inte är så lätt alla gånger all sätta sig i justitieutskottet, allra helst med så många lagfarna personer. Men jag tyckte ändå alt del var ganska lätt för mig atl bestämma mig för att jag inle skulle gå med på en skärpning av påföljdsdelen för ungdomar.

När del gäller jourdomstolar uppfattar jag del som alt man i förslagen poängterar alt det är viktigt atl del går snabbt med hanteringen. Snabbheten är det viktiga med jourdomslolarna, och det är därför jag poängterar del.

Under detta anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 18 INGBRITT IRHAMMAR (c) replik:

Fru talman! Jag kan hålla med Berith Eriksson om att det är inte så lätt med alla dessa lagar. Jag kan själv många gånger lycka att det är mycket krångligt. Del är därför jag försöker göra det så enkelt som möjligt i förklaringar och exempel. Det var positivt att få höra atl när jag väl hade förklarat vad konfrontation är var del något som vpk kunde ställa upp på. Vi kanske skulle gå vidare punkt för punkt på det sättet.

När vi nu från borgerligt håll har förklarat vilka tveksamheler och snärigheler det finns med det förslag vpk har ställt upp på i utskottet, kanske det kunde leda till atl ni förslår att det som är pä väg att införas är alltför krångligt. Det kanske ni redan har förstått, efiersom Berith Eriksson använder ordet "om" beträffande genomförandel av företagel.

Prot. 1988/89:91 Anf. 19 KARIN AHRLAND (fp) replik:

6 april 1989 Fru talman! Jag skulle vilja ge Berith Eriksson en chans all säga atl hon inle

Förverkande vid skadegörelse

menar att det skall gå långsamt för ungdomar. Har vpk något emot alt man ger ungdomar företräde i de allmänna domstolarna för all man verkligen skall kunna reagera i tid? Är inte del bättre för en ung människa än att hon skall gå och vänta på rättegång och dom, bli orolig och kanske över huvud taget få en lång lid i livet förstörd? Jag är förvånad om inle Berith Eriksson håller med om della.

Anf. 20 BERITH ERIKSSON (vpk) replik:

Fru talman! När det gäller jourdomstolar kan man fråga om vi skall ha speciella domstolar för ungdomar. Skall vi över huvud tagel ha en speciell lagstiftning för ungdomar, och skall vi vidta speciella åtgärder för dem? Ungdomar är mycket utsatta i samhället i dag. Näsla steg kanske blir all vi skall ha speciella domstolar för gamla eller för kvinnor osv.

Ingbritt Irhammar uttalade att vi skall försöka komma överens punkl för punkt. Det är ungefär detsamma som centern försökte göra innan det senaste utskottsbetänkandet lades fram. Man lyckades dock inte att skärpa påföljdsdelen för ungdomar genom att lägga förslag i den riktningen.

Jag sade tidigare "om regeringen kommer tillbaka med ett förslag" - vilket jag också menar. Vid det tillfälle när vi talade om detta i utskottet diskuterade vi mycket tydligt alt en tanke kan vara - som har föranlett mycket diskussioner här i kammaren och stor indignation - värd att pröva. Regeringen skall i så fall komma tillbaka med en precisering för ytterligare förutsättningar för när etl så utformat tvångsmedel skall få tillgripas pä en person.

Anf. 21 KENT LUNDGREN (mp):

Fru talman! Den s.k. klotlerlagen, som vi nu håller på all behandla, har bl.a. Stockholms Lokaltrafik lyckats fokusera lill ett massmedialt slagträ mol storstadsungdomen. Många stockholmare har därför blivit djupt engagerade. Jag har fått brev från ett brett spektrum av människor som förfasar sig över dagens ungdom, vilket vuxna dock har gjort i alla lider. Den provkarta av förslag på åtgärder som målals upp i dessa brev har upprört mig myckel i en del fall, men jag skall inte gå in pä detaljer.

Jag kan bara konstatera att man i många fall slår urskiljningslösl mol alla ungdomar som är utrustade med en färgpenna eller sprejburk - antingen det har bevisats att de klottrat, eller ej. Detta visar bara vad lätt det är alt stämpla mot folkgrupp i dagens s.k. upplysta samhälle och få gehör för del - om man bara har massmedia på sin sida. Detta är en synnerligen beklämmande företeelse för en kultur som själv kallar sig högtstående och civiliserad.

Den ursprungliga klotlerpropositionen innehöll etl anlal hårda skrivningar
av klart integritetskränkande slag, som miljöpartiet de gröna inte kan ställa
upp på. Vi kan fortfarande inte ställa upp på skrivningar som saknar stöd i
grundlagen - vilket det ursprungliga förslaget gjorde - eftersom del i princip
gav enskild polisman befogenhet atl på eget initiativ besluta och verkställa
kroppsvisitering, utan alt klotter hade förekommit och ulan atl den
26 visiterade kanske ens hafl en tanke på alt klottra.

I klartext skulle detta innebära att det blev omöjligt för en människa atl använda Stockholms tunnelbana, om man t. ex. köpt en sprejburk för alt bättra på moped- eller billacken. Ty vid en visitation av en nitisk polisman skulle man kunna få dessa legalt innehavda föremål förverkade, efiersom man då kunde misstänkas vara en potentiell klottrare.

Vad jag kan förstå är det inte så man skall skriva lagar. En sådan lag ger dessutom ingen som helst effekt när det gäller att stoppa klotter. Den fördröjer endast det hela i ett par tre timmar - eftersom ingen domstol i Sverige kan utfärda en fällande dom för klotter före det att etl reellt klotter verkställts och bevisats.

Det är inte på minsta sätt straffbart - inte ens med propositionens ursprungliga skrivning i ryggen - alt inneha dylika redskap. Därför kan polisen inte heller kvarhålla en ung människa för innehav av färgburkar, ulan man måste släppa vederbörande igen. Är det då verkligen en kvalificerad klottrare man har att göra med, så går vederbörande omedelbart ut på stan och stjäl nya burkar och är tillbaka på tunnelbanan inom 2-3 limmar igen. Således är en sådan lag verkningslös när det gäller atl stoppa klotter - den är endast fördröjande. Detta har så småningom även socialdemokraterna själva insett. De har därför kommit med en ny skrivning, som i klartext innebär elt avslag på denna punkt samt en uppmaning till regeringen att la sig en ny funderare på hur man skall utforma preventiva åtgärder mol klottret.

Miljöpartiet de gröna har uppfattningen atl problemet med klottret är värt att begrunda ur många aspekter. Man kan då bl.a konstatera:

- att en rationaliseringsdrive gått som en löpeld genom del svenska samhället de senaste årtiondena,

- att denna effektiviseringsdrive har fått SL och andra trafikförelag alt rationaUsera bort en mängd personal, såsom konduktörer och spärrvakter,

- att den offentliga sektorn har trampat fram samma väg, och det har för polisen bl.a. inneburit ca 700 förlorade tjänster på 10 år, samt

- atl mängder av polisvakanser uppstått, bl.a. beroende på en kombination av dåliga villkor, som ger hög avgång ur kåren, vilket i sin lur inneburit att utbildningsvolymen varit alltför liten de senaste åren.

Resultatet av dessa ting har blivit alt så gott som ingen bevakning i dag finns på l.ex. SL, som har ca 10 mil tunnelbana och 99 stafioner att bevaka. Det sammanlagda resultatet av dessa s.k. effekliviseringar är för SL:s del ca 35 miljoner per år i kostnader på grund av vandaliseringen. Frågan är då hur ekonomiskt effektiva dessa personalneddragningar har varit i verkligheten.

Jag har under den allmänna motionsfiden lagl en mofion om att få till stånd en utredning, om hur man skall kunna göra polisyrket attraktivare med hjälp av utbildning samt befordran på basis av faktiska och användbara kunskaper hos den enskilde polismannen. Dessa för jobbet attraktiva kunskaper skulle då ge effekter i lönekuvertet eller i form av kortare arbetstid. Dessutom har jag lagt en motion om att polisen skall få ta betalt för sina tjänster av företag och myndigheter, på samma premisser som väktarbolagen i dag gör. Det kan ju vara intressant att vända på privatiseringsvågen genom alt låta den offentliga sektorn konkurrera med den privata för ovanlighetens skull.

Det vore troligen en lönsam investering för SL, GL och andra trafikföretag att lägga en del av vandaliseringspengarna pä all hyra ett anlal civila poliser.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

som kan ingripa och i domstol bevisa klotteräverkan, och sedan tjäna in resten av pengarna.

Detta är den i vårt tycke rätta vägen att gä och därför har det grundlagsstridiga förslaget om kroppsvisilalionen av "presumtiva klotlare" underkänts i utskottet, eftersom visilalionen skulle ha kunnat drabba helt oskyldiga människor. I stället har utskottets majoritet nu uppmanat regeringen atl ta sig en funderare på andra lösningar, varför vi kan förvänta oss en fortsättning på denna fräga i riksdagen så småningom.

Jag ber därför alt få yrka bifall till utskottets förslag.

När det gäller de övriga diskussionerna i utskottet vill jag säga, atl för mig innebär gemenskap och samarbete atl man sätter sig ned i förväg och kommer överens om en gemensam ståndpunkt. Går man ut med var sin motion, blir del sä småningom var sin reservation. Efler omröstningen blir en enda reservation till slut rådande. Detta är för mig inle samarbete.

Vad är då samarbete för mig? Ja, del är inte polarisering i varje fall. Lål mig exemplifiera.

Vi är 349 ledamöter "i en gemensam sandlåda". De olika partigrupperna har olika stora spänner. Om var och en bygger för sig blir det ett enahanda sandslott. I samarbete får alla påverka med sina spänner, av olika storlek, och det kan bli något väldigt fint.

Jag bedömer saken så, alt socialdemokratins styrka finns inle i partiets egen storlek. Den finns i oppositionens svaghet när det gäller atl samarbeta. Som miljöpartist har jag frihet i den polifiska tillvaron. Jag har alltid rätt att välja bästa möjliga lösning, ulan läsningar i förväg. Men jag har ingenting emot alt vara med och utforma snabba åtgärder, jag har ingenting emol alt vara med och söka lösningar.

Del finns någonting som heter utskottsiniliativ. Vi behöver inte falla beslut här i kammaren för alt kunna samarbeta, det kan man göra ändå. Jag anser alltså inte att denna diskussion är över, om vi inle själva vill alt den skall vara det. Lål oss fundera på om del finns sätt atl åstadkomma snabba lösningar vid sidan av de ordinarie vägarna.

Anf. 22 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Del råder inga delade meningar om betydelsen av att på allt sätt försöka motverka klottret. Det enda jag kan säga i den delen är att om man sätter stor tilltro fill de brottsförebyggande åtgärderna bör man se till atl de brottsförebyggande instanserna - inte minst BRÅ - får tillräckliga resurser för atl verkligen göra ökade insatser. Det finns möjligheter till delta.

Vidare är det angeläget att studera utländska erfarenheter på området. På en del håll har man nått framgångar, och erfarenheterna därifrån är väl värda att la vara på. Men ändå uppstår frågan: Varför klottras det? Del är ungefär samma fråga som den klassiska: Varför super Jeppe?

Det är inle så lätt att besvara frågan, för den är ganska komplicerad. Men går man in på orsakerna lill att ungdomar och andra klottrar kommer man fram till att det kanske fordras mycket mera genomgripande insatser pä del ekonomiska fältet, liksom på del sociala fältet och på åtskilliga andra fält, för

atl komma lill rätta med de här problemen. Detta måste vi hela tiden ha i minne.

Men jag tar inte till orda framför allt för atl säga detta. Jag vill framhålla att det gäller inte bara det lagförslag som behandlas i föreliggande utskottsbetänkande, utan det gäller också ett annat aktuellt lagförslag, som rör utlänningslagstiftningen och där del även förs en myckel tveksam diskussion om kroppsvisitering. Det finns därför all anledning att ta mycket allvarligt på denna diskussion.

Den viktigaste frågan är den som behandlas på s. 10 i betänkandet. Det står: "Arbetet på att söka en sådan konstruktion bör enligt utskottets mening fortsättas. En tanke som under delta arbete kan vara värd atl pröva är atl i polislagen införa en bestämmelse om ett mindre ingripande tvångsmedel än kroppsvisitation."

I nästa mening talar man uttryckligen om, vad man är ute efter, nämligen att få möjlighet lill en ytlig kroppsvisitafion. Man använder också uttrycket kroppsvisitafion. Med kroppsvisitafion avses undersökning av någons kläder eller av något som vederbörande har med sig, t.ex. i en handväska. Delta har uttalats fidigare av riksdagen.

När man nu har kommit på idén med ytlig kroppsvisitafion borde man ha ställt frågan vad konstitutionsutskottet anser om yfiig kroppsvisitation. Enligt min mening kan konstitutionsutskottet knappast säga någonting annat än att det fortfarande rör sig om ett grundlagsskyddat intresse. Det betyder helt enkelt att även i delta fall gäller regeringsformens regler. Innebörden av vad man nu har kommit fram till skulle bli - vilket jag verkligen hoppas att det inle blir - att regeringen skulle lägga fram elt förslag, så kommer förslaget fillbaka hit och sedan skall justitieutskottet behandla saken pä nytt och får väl fråga konstitutionsutskottet en gång lill. Slufiigen skall vi komma fram till ett beslut i kammaren. Det här kommer att bli ett segdraget ärende, men det är svårbegripligt att justitieutskottet inte ställde en fräga fill konslitulionsuls-kottet härvidlag.

Men i sak är min mening den, att om del rör sig om en ytlig kroppsvisitation - det kan ju då inte vara fråga om någonting annat än atl man skall ta utanpå vederbörandes kläder- skulle man se på det som vederbörande har med sig, och det kan man göra redan nu.

Effekterna av förslaget kan bli två: Antingen blir lagen helt verkningslös -detta är det sannolika - eller också kommer de som skall göra den ytliga kroppsvisilalionen att gå för långt, och del är mycket allvarligt. De kommer under sådana förhållanden att gå betydligt längre än vad som avsetts. Detta kommer ganska ofta atl ske utan att det finns någon som är vittne lill del, och det belyder att den som blir utsatt för kroppsvisilalionen kommer alt slå ganska svag.

Innebörden av det jag har sagl förstärks av vad som står på s. 8 i belänkandel. Där hänvisas till att i propositionen "möjligheten till kroppsvisitation uttryckligen begränsats till fall då det finns anledning anta" att någon medför ett föremål av det slag som det här är fråga om. Det står alltså "anledning anta", och det gör att betydande svårigheter uppslår.

Jag anser därför att något förslag av den typ som utskottet avser icke bör framläggas.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Förverkande vid skadegörelse

Anf. 23 KARIN AHRLAND (fp):

Fru talman! Med anledning av Hans Göran Francks förundran över att vi inte på nytt hörde konstitutionsutskottet vill jag bara säga att jag delar Hans Göran Francks uppfattning atl lagförslaget inte står mindre i strid med grundlagen endast därför att man talar om ytlig kroppsvisitering. Jag behöver inte höra KU en gång fill, och det var faktiskt socialdemokraterna som i första vändan ville höra KU. Från borgerUgt håll har vi hela liden varit på del klara med alt lagförslaget står i strid med grundlagen.

Anf. 24 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Jag har också den uppfattningen att KU inle behöver höras. Jag anser alt frågan är klar, men del är myckel som är klart i denna fråga som inte blir klart när det kommer lill beslut.

Överläggningen var härmed avslutad.

Kammaren övergick fill atl fatta beslut i ärendet.

Mom. 1 och 2 Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3 (åtgärder mol klotter) Hemställan Utskottets hemställan bifölls.

Motivering

Först biträddes den i reservation 2 av Karin Ahrland och Lars Sundin anförda motiveringen med 44 röster mot 39 för den i reservation 3 av Ingbritt Irhammar och Anders Svärd anförda mofiveringen. 228 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter biträddes den i reservation 2 av Karin Ahrland och Lars Sundin anförda motiveringen med 78 röster mol 58 för den i reservation 1 av Jerry Martinger m.fl. anförda motiveringen. 176 ledamöter avstod från att rösta.

Slutligen godkändes utskottets motivering med 170 röster mol 76 för den i reservation 2 av Karin Ahrland och Lars Sundin anförda motiveringen. 65 ledamöter avstod från att rösta.

Mona Saint Cyr (m) anmälde att hon i huvudvoteringen avsett alt avslå från att rösta men markerats ha röstat ja.

7 6 Beträffande de på fördragningslistan närmast upptagna ärendena, kulturutskottets belänkanden 1988/89:KrU13 och KrU14, beslöl kammaren på förslag av förste vice talmannen medge alt de fick företas fill avgörande i etl sammanhang sedan debatten i båda ärendena avslutats.

Ärendebehandlingen avbröts för dagens informationsstund (forts. s. 38).

8 8 Information om regeringsbeslut om bidrag till FN:s katastroffond för Afghanistan

Anf. 25 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN:

Fru lalman! Regeringen har i dag beslutat all bidra med ytterligare 48 milj. kr. i bistånd för insatser lill förmån för det afghanska folket. 40 miljoner utgör bidrag till FN:s katastroffond för Afghanistan, och 8 milj. kr. avser stöd fill Lulherhjälpen för dess flyktingarbete i gränstrakterna mellan Afghanistan och Pakistan.

I och med dagens regeringsbeslut har Sverige sammanlagt bidragit med över 200 milj. kr. lill Afghanistan under de två senaste åren.

De sovjetiska trupperna har nu lämnat Afghanistan. Detta är en seger för det afghanska folkel.

Del är regeringens starka förhoppning att stormaktens reträtt skall följas av en återgång fill fredliga förhållanden och atl afghanerna skall ena sig om en representativ regering som förmår hävda deras räll lill oavhängighet och självbestämmande. Delta är nödvändiga förutsättningar för att det sargade och plågade Afghanistan skall kunna återuppbyggas.

Det har sedan länge stått klart att återuppbyggnadsarbetet i Afghanistan kommer all bli en mycket svår uppgift som kräver ett omfattande bistånd. Situafionen i Afghanistan gör del fortfarande mycket svårt att bistå del afghanska folket. En del av den humanitära hjälpen förs alltjämt in via Pakistan - ofta under besvärliga förhållanden. De ca 3 miljoner afghanska flyktingarna i Pakistan behöver också fortsatt hjälp i form av livsmedel och andra katastrofförnödenheler.

En allmän uppfattning bland biståndsgivarna - som i hög grad delas av Sverige — är atl endast en väl fungerande och koordinerad FN-insats skulle kunna vara mäktig den enorma uppgift världssamfundet står inför i Afghanistan.

I samband med att generalsekreteraren utsåg en samordnare sommaren 1988 bildades en särskild fond för finansieringen av hjälparbetel. Sverige utfäste och utbetalade härvid etl första bidrag på 40 milj. kr.

Med dagens regeringsbeslut fördubblas detta. Därmed kan vi bidra till finansieringen av flera viktiga insatser för rehabilitering av jordbrukssektorerna, minröjning och direkta kataslrofhjälpinsatser.

Utöver bidraget via FN fortsätter det svenska stödet lill de enskilda organisationernas värdefulla insatser i området. Lutherhjälpen har sedan början av 1980-lalet varit engagerad i nödhjälpsarbetet till förmån för det afghanska folket. Detta arbete bedrivs i nära samarbete med den norska kyrkans nödhjälpsinsalser.

Regeringen kommer även i framfiden att lämna humanitär hjälp lill det afghanska folket. Utöver dagens regeringbeslut fortsätter vi stödet lill Svenska Afghanistankommitténs och Röda korsets mycket förnämliga hjälparbete.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Information om regeringsbeslut om bidrag till FN:s katastroffond för Afghanistan

Anf. 26 KARIN AHRLAND (fp):

Fru lalman! Jag lycker naturligtvis atl det är utmärkt att regeringen har beviljat ytterligare medel som hjälp lill Afghanistans folk. Jag tycker alt det

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Information om regeringsbeslut om bidrag till FN.s katastroffond för Afghanistan

är riktigt atl den största delen av medlen går via FN.

Nu tar jag lill orda eftersom det för närvarande är oro i Peshawar och inne i landet. Flyktingarna kommer fortfarande till Pakistan, eftersom striderna pågår inne i landet. Väldigt många frivillgsorganisationer har också kommit till Pakistan. En del kommer först nu, medan många andra har funnits där förut. Fler kommer alltså nu när man vet atl folk behöver hjälp.

Jag har läst nästan varenda bok som har skrivits om kriget i Afghanistan. I varannan bok står det berättat om olika organisationer, och sedan står del all svenskarna är bäst.

Fru talman! Vi är inle alltid bäst i världen, del vill jag inle göra gällande. Men vi har nästan det bästa ryktet i Pakistan. Jag vill därför myckel gärna ha statsrådets ord på alt man även i fortsättningen kommer alt säga ja lill de pengar som Svenska Afghanislankommittén kommer all begära. Vi har hittills fält vad vi har önskat. Vi kommer dock att behöva myckel mer i fortsättningen.

Anf. 27 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Fru lalman! Del är bra atl Sverige fortsätter att ge bidrag till Afghanistans uppbyggnad. Det behövs. Sovjetunionen bär ju huvudansvaret för situafionen. Under mycket lång tid har vi från centerns sida krävt all Sverige skall agera för att Sovjet skall avkrävas krigsskadestånd. Är regeringen nu beredd att ställa upp på detta centerkrav?

Biståndsministern nämnde att del behövs slora uppgifter i minröjningsarbetet. Det är alldeles riktigt. Man tror att minorna eventuellt kan komma atl kräva lika många dödsoffer som själva kriget har gjort. För alt minröjningsarbetet skall kunna bli effektivt, skulle man behöva kartor frän Sovjetunionens sida som talar om var man har placerat ul minorna. Ämnar regeringen ställa upp på centerkravet att Sovjetunionen skall avkrävas sädana här kartor?

Anf. 28 EVA BJÖRNE (m):

Fru talman! Jag viU instämma i Karin Ahrlands ord om atl det är glädjande att ytterligare medel inom katastrofhjälpen nu ställs fill förfogande för hjälp och stöd till Afghanistan. Jag vill understryka viklen av atl Svenska Afghanislankommittén, som har gjort mycket stor nytta i Afghanistan, fär de pengar som de behöver och att även Röda korset, som ocksä gör slora insatser i Afghanistan, kan få del av detta stöd.

Med anledning av de strider som fortfarande pågår i Afghanistan skulle jag också vilja ställa en fråga till ministern. Kommer den svenska regeringen att i FN och andra fora verka för atl Kabul-regimen inle skall få slöd frän Sovjet?

Anf. 29 HANS DAU (m):

Fru talman! Jag har haft tillfälle att under de senaste veckorna besöka dessa flyktingläger och studera speciellt de handikappades situation. Det görs oerhört litet för de handikappade. Del finns en stor mängd krigsskadade men även andra handikappade. Är regeringen beredd alt anvisa speciella pengar för alt rehabilitera och ta hand om de handikappade afghanska flyktingarna?

Anf. 30 Statsrådet LENA HJELM-WALLEN:

Fru lalman! Del är en stor insats som behövs i Afghanistan för att bygga upp det sargade landet. Det är därför FN-insatsen är så viktig. Sovjet har ställt upp för FN-insatsen och lovat bidra ganska mycket, mest med varor. Jag tror inle att Sovjet bidrar med pengar, men landet är i alla fall bidragsgivare i detta sammanhang. Det kan vara ett positivt sätt att få Sovjet med. Sedan kan jag inle säga någonting om krigsskadeslåndsfrågan.

Jag utgär från all FN inom ramen för sitt övergripande ansvar försöker så gott del går atl få kartor från Sovjet som skall underlätta minröjningen. Sovjets bilaterala förhållande till Kabul-regimen kan inle vi göra särskilt mycket åt. Det är en sak för dessa två att bestämma om.

Även om jag nu talar mest om FN-biståndet tror jag att de enskilda organisationerna - inte minsl Svenska Afghanistankommittén - har mycket alt ge också när det gäller FN:s biståndsinsatser, just därför att det bland de enskilda organisationerna finns en lång erfarenhet från mycket svårt biståndsarbete, en erfarenhet som inte FN-organen har. Vi har också sett fill atl skapa kontakt mellan enskilda organisationer och FN:s biståndsverksamhet. Min uppskattning av vad de enskilda organisationerna gör har också lett till atl vi i samtliga fall har givit dem de bidrag de har önskat. Jag tror att det med ytterst få undanlag har varit på del sättet. Jag kan inte skriva ut in-blanko-checkar lill Svenska Afghanistankommittén inför framfiden. Men jag utgår från att vi också fortsättningsvis kommer atl kunna ge de bidrag som Svenska Afghanislankommittén anser sig behöva för sitt goda hjälparbete.

Jag skulle också gärna se insatser för de handikappade i hjälparbetet. Jag har själv sett många handikappade människor i flyktinglägren i Peshawar. Men det är upp till de hjälporganisationer som finns där - de enskilda organisationerna, kyrkorna eller FN - atl begära det av oss. Vi ställer upp i så fall.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Information om regeringsbeslut om statens delans varför överskottsarealer

Anf. 31 INGBRITT IRHAMMAR (c):

Fru talman! Biståndsministern utgår från atl FN kommer att kräva minröjningskartor. Vore det inle bra om regeringen kunde uttala atl vi också kommer att stödja det kravet?

Anf. 32 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN:

Fru talman! Detta är ingen bilateral fråga. Självfallet stöder vi FN och menar atl FN skall få så goda verktyg som möjligt för minröjningen. Kartor är självfallet elt sådant verktyg.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 8 Information om regeringsbeslut om statens delansvar för överskottsarealer

Anf. 33 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM: Fru talman.' Enligt 1985 års livsmedelspolitiska beslut skall staten under en femårsperiod la ett delansvar för överskottsarealen som motsvarar 40 % av

3 Riksdagens protokoU 1988/89:91

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Information om regeringsbeslut om statens delansvar för överskottsarealer

kostnaderna för en överskoltsvolym som trappas ned enligt en viss plan. Beslutet innebär att budgetmedel fr.o.m. 1985 ärs skörd t.o.m. 1989 års skörd skall utgå för atl avlasta en del av näringens kostnader för spannmålsöverskottet. Hittills, dvs. t.o.m. 1988 års skörd, har delansvarskostnaden uppgått fill totalt 1 373 000 000 kr. Medlen har huvudsakligen utbetalats till regleringsföreningen Svensk Spannmålshandel.

Riksdagen har uttalat atl det är angeläget att de medel som staten under en övergångsperiod ställer lill förfogande för alt underlätta produklionsanpass-ningen utnyttjas för att stödja en inriktning av produktionen som sä snart som möjligt minskar koslnadsbelastningen pä samhället och på lantbrukets ekonomi. I riksdagens beslut om reglering av priserna på jordbruksprodukter våren 1988 uttalade riksdagen att det är vikfigt att medlen utnyttjas på ett sätt som även i vidare mening bidrar lill uppfyllandet av de år 1985 fastställda målen för livsmedelspoliliken. Vid valet av älgärder för att minska belastningen är del viktigt atl beakta de regionala, fördelningsmässiga och miljöpäverkande effekterna av de olika former som prövats eller kan komma i fråga för alt främja en ändamålsenlig produktionsstruktur, uttalade riksdagen.

1 januari 1989 fastställde regeringen delansvarel för 1988 ärs skörd lill 225 milj. kr. Beslutet innebar att 145 milj. kr. av dessa medel avsattes lill ekonomiskt slöd för dels omläggning till alternativ odling, dels odling av fånggrödor.

I dag har regeringen beslutat om användningen av resterande 80 milj. kr. Enligt beslutet skall 50 milj. kr. överföras till Stiftelsen Lantbruksforskning, som är en av LRF grundad forskningsstiftelse. Pengarna skall användas för finansiering av försöks- och utvecklingsinsatser för alternativ användning av åkermark i syfte atl minska kostnaderna för överskotlsarealen. Därmed ges jordbruksnäringen möjlighet att satsa pä olika angelägna utvecklingsprojekt som t.ex. energiodlingsprojekt. Vidare skall 30 milj. kr. användas för bidrag till jordbruksföretag som vidtar åtgärder för att öka variationsrikedomen i kulturlandskapet i framför allt slättbygder samtidigt som de bidrar lill att minska kostnaderna för överskotlsarealen. Stödet bör ses som en utvidgning av del stöd på 20 milj. kr. som riksdagen anslagit för olika naturvårdsälgärder i odlingslandskapet, bl.a. i syfte atl motverka en passiv nedläggning av åkermark och därmed vidmakthålla det traditionella odlingslandskapet. Tanken är atl dessa 30 milj. kr. skall användas för alt motverka den ensidighet i odlingslandskapets slättbygder som blivit följden av det intensiva utnyttjandet av åkermark och göra det på ett sätt som främjar natur- och miljövårdens intressen. Del kan vara åtgärder som innebär en mer exlensiv användning av marken, t.ex. som betesmark, läplanteringar, anläggning av vilivalten och randzoner mol vattendrag. Medlen kommer alt ställas till lantbruksstyrelsens förfogande och fördelas enligt riktlinjer som beslutas av styrelsen efter samråd med statens naturvärdsverk och riksantikvarieämbetet.

Anf. 34 BENGT ROSEN (fp):

Fru talman! Jag vill fräga jordbruksminislern om del har skett nägra överläggningar med näringen inför de beslut han nu har redovisat. Jag frågar

det därför att när riksdagen 1985 fattade beslut om hur kostnaden för överskotlsarealen skulle fördelas mellan staten och näringen, antogs också elt uttalande där man lade etl speciellt ansvar på näringen för att alternativ till den för stora spannmålsarealen kom fram. Jag tycker att det är rimligt att näringen fär vara med och bestämma om inriktningen av användningen av dessa medel. Fram till i år har det också varil praxis. Regeringen har betalat in sitt bidrag lill Svensk Spannmålshandel. Sedan har man diskuterat åtgärder med näringen, vilket bl.a. har resulterat i trädesprogram och Omställning 90. Men när det gäller de 145 milj. av årets anslag som jordbruksministern redovisade att de hade använts för 1988 års skörd skedde inga överläggningar med näringen. Har överläggningar skett denna gång?

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Information om regeringsbeslut om statens delansvar för överskottsarealer

Anf. 35 KARL ERIK OLSSON (c):

Fru talman! Omsider redovisar nu jordbruksministern hur medlen för statens delansvar för överskotlsarealens kostnader skall användas. När det gäller de första 145 miljonerna kommer vi atl få tillfälle att debattera del senare. Men när del gäller det som har redovisats i dag så säger jordbruksministern alt 50 milj. kr. skall överföras till Stiftelsen Lantbruksforskning. Och jag hoppas och har anledning att tro att dessa pengar skall kunna användas till nägot myckel nyttigt. Men eftersom jordbruksministern säger atl dessa pengar skall kunna användas för finansiering av försöks- och ulveckHngsin-satser vill jag ställa en fråga till jordbruksministern. Kan man i detta inbegripa teknikutveckling, l.ex. utveckling av teknik för förädling av bioråvaror, och satsningar på en marknadsuppbyggnad för dessa varor?

När det gäller de 30 milj. kr. som skall användas till odlingslandskapet, är jag förvånad över atl pengar nu anslås för detta, eftersom motsvarande krav tidigare inle har fillgodosetts. Det måste innebära all pengar nu tas från överskottsmedlen, vilket kanske kan bli föremål för diskussion. Men det skall vi inte diskutera nu. När skall dessa pengar användas? Skall det ske bara inom det närmaste året? Kan man i så fall räkna med en förlängning senare när det gäller detta belopp? Vi vet ju alt regeringen i fråga om de 145 miljonerna för alternativ odling tänkte skjuta på användningen långt fram i tiden, till långt senare än i samband med det nuvarande jordbrukspolitiska beslutet.

Anf. 36 INGVAR ERIKSSON (m):

Fru talman! Jag konstaterar att jordbruksminislern nu meddelar att regeringen beslutat om en rad åtgärder som skall finansieras inom ramen för det statliga delansvaret för spannmålsöverskottet. Det har skett, såvitt vi vet, utan direkta förhandlingar med näringen. Dock har viss information givits. Det gäller förra årets utfall. Är det detta förfaringssätt som regeringen avser alt använda även för innevarande års ulfall, när det blir klart? Har regeringen för avsikt alt använda de pengar som staten har utfäst sig att ge för alt lösa dessa problem framöver pä samma användningsområden?

Anf. 37 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):

Fru lalman! Den redogörelse som jordbruksminislern nyss lämnade kompletterar den bild vi genom massmedia har kunnat fä av hur den framtida

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Information om regeringsbeslut om statens delansvar för överskottsarealer

jordbrukspolitiken i Sverige kan tänkas bli. Denna jordbrukspolitik är i ett väsentligt avseende så annorlunda än den vi nu har, alt det ger mig anledning att ställa följande fråga: På vilket sätt avser jordbruksminislern, i en betydligt friare handel med jordbruksprodukter över gränserna, garantera all Sverige i händelse av en krissituation har en tillräcklig livsmedelsförsörjning?

Anf. 38 PAUL CISZUK (mp):

Fru lalman! Jordbruksminislern nämnde alt en del av de pengar som skall gå till Stiftelsen Lantbruksforskning kan användas bl.a. lill forskning om energigrödor. Jag undrar om dessa pengar är styrda pä nägol annal sätt, sä alt det blir möjligt att övergå mer lill energigrödor och biobränslen, eftersom det är mycket viktigt med hänsyn till det riksdagsbeslut som har fattats om att koldioxidutsläppen skall minskas och att man i stället skall övergå till biobränslen. Det mest akuta i delta sammanhang kanske inte är forskning, utan det finns ett behov av stöd för atl man skall kunna bygga upp en marknad för biobränslen. Men jordbruksministern säger inle något om delta, utan det är tydligen forskningsstiftelsen som i så fall fär besluta om slöd lill biobränslen.

Anf. 39 ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Fru talman! Vi får tillfälle att återkomma fill diskussionen om statens delansvar för spannmålsöverskottet som helhet. Men jag vill nu ställa en fråga som rör 30 av dessa 80 milj. kr., dvs. de 30 milj. kr. som skall användas för bidrag till jordbruksförelag som vidtar åtgärder för alt öka variationsrikedomen i kulturlandskapet i slättbygder.

Jordbruksministern säger all medlen kommer att ställas till lantbrukssly-relsens förfogande och fördelas enligt riktlinjer som beslutas av styrelsen efter samråd med statens naturvårdsverk och riksantikvarieämbetet. Det är ett förfaringssätt som kan väcka vissa farhågor för atl del kan dröja ganska länge innan några konkreta riktlinjer har utarbetats och innan dessa pengar finns i form av bidrag som kan betalas ut.

Jag vill därför fråga jordbruksministern om regeringen kommer att vara vaksam på att detta utarbetande av riktlinjer med många olika myndigheter inblandade gär snabbt, så att dessa pengar mycket snart kommer att släUas till de jordbruksföretags förfogande som de är avsedda för.

Anf. 40 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Fru talman! Bengt Rosén och Ingvar Eriksson frågade om regeringen hade haft nägra överläggningar med näringen innan den fattade detta beslut. Svaret är ja. Regeringen har diskuterat med och informerat LRF om beslutet. Och som Bengt Rosén var inne på, är det viktigt att branschen själv får möjlighel alt aktivt arbeta med omslällningsfrågorna, frän spannmålsfrågan till frågan om andra grödor.

50 av dessa 80 milj. kr. överförs alltså direkt till Stiftelsen Lantbruksforskning, som är en av LRF grundad forskningsstiftelse. Och man skall naturligtvis inom lantbruksnäringen diskulera hur pengarna skall användas. Det är också svar på Karl Erik Olssons fråga om teknisk utveckling, förädling och marknadsbearbetning.

Jag anser personligen, liksom Karl Erik Olsson, all dessa frågor är vikliga. Och det finns inte någon begränsning som innebär att pengarna inte skall kunna användas lill det som Karl Erik Olsson tog upp. Tvärtom, delta är ju pengar som skall användas till utveckling och olika försök. Därmed har jag också svarat på Paul Ciszuks fråga.

Pengar till forskning finns ju redan. Del behövs säkert mer, men det har l.ex. avsatts 50 milj. kr. lill jordbrukets och skogsbrukets forskningsråd. Detta handlar också om forskning men har även bäring på utveckling. Dessa pengar är tänkta att användas mer till försök och utveckling. Det är svar till både Karl Erik Olsson och Paiil Ciszuk.

Avsikten är alltså att pengarna skall användas lill praktiska försök och i den anda som Karl Erik Olsson nämnde. Jag kan helt ansluta mig lill den inriktning som Karl Erik Olsson anser är väsentlig. Nu är det Stiftelsen Lantbruksforskning som skall besluta om detta, men jag skulle tro alt man inom sfiftelsen ser pä denna fråga på samma sätt som vi, nämligen att det är viktigt att ligga nära marknaden och även se över teknikutvecklingen.

Karl Erik Olsson och i viss mån Annika Åhnberg frågade under hur läng tid stöd skall utgå fill de lantbrukare som viJ! övergå från att odla spannmål lill alt arbeta för alt utveckla kulturlandskapet och göra det mer varierat, mer naturvärdsinriktat osv. Dessa pengar är fördelade på ell sådant sätt att de skall kunna användas under tre är för atl del skall bli praktiskt möjligt för lantbrukarna att slälla om sin produktion.

Jag håller helt med Annika Åhnberg om att det är viktigt att detta arbete inte fördröjs. Tanken är inte att det skall göras upp någon gigantisk plan från dessa ämbetsverks sida så alt della arbete fördröjs. Tvärtom måsle man se lill att omslällningsarbelet sätts i gång sä fort som möjligt, även om vi vet att omställningsarbeie alltid tar tid.

Avsikten är atl dessa pengar skall administreras på ungefär samma sätt som de 20 milj. kr. som jag nämnde förut och som fidigare har anslagits efter beslut av riksdagen. 1 praktiken blir det då lantbruksnämnderna som länsvis delar ut pengarna. Avsikten är alltså inte atl det skall bli en lång omgång centralt. Det kortaste svaret lill Annika Åhnberg är alltså: Ja, jag har samma uppfattning som hon på denna punkt.

Slutligen vill jag svara på en fräga som Arne Andersson i Ljung ställde och som ligger något utanför frågan om de 80 miljonerna. Dessa pengar är i sig inte avsedda att användas för beredskapsändamål, men som svar pä Arne Anderssons fräga kan jag säga att i den omställning av jordbrukspolitiken som den parlamentariska arbetsgruppen arbetar med är beredskapsmälel en av de viktiga frågor som har stor betydelse, och del är med bäring pä precis del som Arne Andersson frågade om, nämligen hur vi i en kris- eller krigssituation skall kunna försörja svenska folket med mal.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Information om regeringsbeslut om statens delansvar för överskottsarealer

Anf. 41 KARL ERIK OLSSON (c):

Fru lalman! Jag vill fråga jordbruksminislern om han verkligen anser del förenligt med beslutet 1985 om samhällets delansvar för överskottsarealens kostnader alt såväl dessa 30 miljoner som de tidigare 90 miljonerna för alternativ odling kommer att disponeras av jordbruket först långt in på 1990-talet, när det ju faktiskt gäller ersättning för 1988 års skörd.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Information om regeringsbeslut om statens delansvar för överskottsarealer

Anf. 42 INGVAR ERIKSSON (m):

Fru talman! Av jordbruksministerns svar drar jag den slutsatsen atl information till näringen har förekommit men alt det inle varit nägra direkta överläggningar om hur man skall använda dessa medel. Svar gavs dock ej pä frågan som gällde innevarande år. Eftersom det nu snarl är dags alt utvärdera den gångna femårsperioden, är det av myckel stort intresse hur man kommer atl förfara vid periodens slut och vad som kominer all hända sedan.

Jag vill därför fräga jordbruksminislern följande: Vad kommer all hända? Har man samma inriktning för det sista året, och kommer man all göra en utvärdering, som ju slagits fast i riksdagsbeslutet, inför denna femårsperiod?

Anf. 43 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Fru talman! Först till Ingvar Eriksson. Det förutsattes inga förhandlingar i riksdagsbeslutet. Här har förekommit överläggningar med och fyllig information lill LRF om användningen av pengarna precis som tidigare. Den framlida omställningen, Ingvar Eriksson, är föremål för diskussion inom den parlamentariska arbetsgruppen. Det har sagts från regeringens sida - nägot som Ingvar Eriksson efterfrågade - alt det skall göras en utvärdering av del femåriga livsmedelspolitiska beslutet inför det beslut som förhoppningsvis fattas av riksdagen näsla år pä grundval av regeringens proposition. Så frågan är föremål för behandling.

Till Karl Erik Olsson vill jag säga att ingen skulle vara gladare än Karl Erik Olsson och jag om omställningen till andra grödor och bon frän spannmålsöverskotten kunde gä snabbare. Det finns skäl alt hoppas alt intresset för omställningen ökar efterhand, när informationen om verkligheten har nätt ul mera att man faktiskt inte längre kan basera pä verksamheten pä förhoppningar om framtida överskotlsfinansiering.

Mot denna bakgrund är det givet all jag vore mycket glad om det fanns beredskap till en omställning från spannmålsproduktion och alt alla dessa pengar kunde förbrukas snabbt. Men jag tror att man realistiskt mäsle inse att det behövs praktisk tid för att kunna se över konsekvenserna av omställningen och ha beredskap all gå in i något nyii.

Jag skulle gärna se att dessa medel förbrukades sä fort som möjligt och alt omställningen gick precis så snabbt som riksdagen hoppades 1985. 1 den utvärdering av 1985 års beslut som nu görs ingår alt se varför det har tagil mera tid, varför omställningen inle alls har gått så snabbt som man förutsåg och varför man har fått betala ut myckel mera. Allt detta ingår i utvärderingen inför nästa års riksdagsbeslut.

Som sagt har vi gett praktisk möjlighel lill jordbrukarna atl della i omställningen när vi gett möjlighet att använda bidraget under tre års lid.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 8 Föredrogs

kulturutskottets betänkanden

1988/89:KrU13 Anslag till idrott (prop. 1988/89:100 delvis) samt

1988/89:KrU14 Anslag lill turism och rekreation (prop. 1988/89:100 delvis).

Först upptogs till behandling kullurutskollels belänkande 13 om anslag till Prot. 1988/89:91
idrott. 6 april 1989

Anslag till idrott

Anslag tiU idrott

Anf. 44 LARS AHLSTRÖM (m):

Fru lalman! Det viktiga med de olympiska spelen är inte att vinna utan atl dellaga, ly det väsentliga i livet är inte att segra utan att kämpa väl. Så formulerade Pierre de Couberlin del olympiska valspråket för mer än 50 år sedan. Del känns i dag rikligt och tänkvärt.

De antika olympiska spelen är förebild för dagens spel och härrör ända från 776 f.Kr. Det är också från antikens tid vi har uttrycket "En sund själ i en sund kropp".

Idrott i alla dess olika former har alllid spelat och kommer alltid att spela en viktig roll i människors liv. 1 en tid när etik och moral tycks sällas på undantag och när känslan för rent spel minskar borde allt det fina som idrott rätt utövad slår för kunna bli en inspiration för oss och en förebild för vårt sätt atl leva och verka.

Man när aldrig framgångar pä idroltsbanan utan en målmedveten satsning. Del krävs hård träning, anpassad efler personliga anlag och förutsättningar. Del krävs förmåga atl lyssna lill råd och gjorda erfarenheter. När det gäller lagsporter utvecklas känslan för att det är i samspelet med de övriga och efter lagledarens intentioner som framgångarna näs. Idrotten styrs av regler. Den som inte respekterar reglerna bestraffas. Fusk och oärlighet tolereras ej.

Engagemang inom idrottsrörelsen, som aktiv eller som ledare, är enligt min mening danande för karaktären och ökar respekten för den enskilde individen. Genom idrotten lär vi oss också vad en enda människa kan betyda som ell goll föredöme för andra.

Svensk idrott är etl gott föredöme internationellt. Vi hävdar oss väl i flera sporter. Vi gläds över och gratulerar de svenska bordtennisspelarna till deras guld i lag-VM. Vår styrka är de hundratusentals ideellt arbetande ledarna. Det är deras hängivna, engagerade arbete på alla nivåer som är själva förutsättningen för framgångarna. Vi moderater betonar återigen att det är de små, lokala föreningarna som genom sitt oförlröllliga arbete skapar alla de positiva effekterna.

Som en följd av ekonomiska svårigheter ökar pressen pä alla dessa ideellt arbetande ledare. Alltför mycket tid går ät fill att dra in pengar på bekostnad av den tid som de kan och skall ägna äl idrotten.

Doping är elt idrottens gissel. Världen chockades när Ben Johnson fälldes i OS - en personlig tragedi, som emellertid fick idrotlsorganisationerna världen över att inse vidden av detta förkastliga missbruk.

Det är synnerligen allvarligt alt idrottsmän av världsklass, som stär som
föredömen för många ungdomar, fälls för doping. Del är, anser jag, än mer
alarmerande all missbruket på senare tid tenderat att sprida sig till allt fler
idrotter och på snarl sagt alla nivåer. Doping på elitnivä torde snart
försvinna. Sponsorkonlraklen kommer atl innehålla en klausul om etl
omedelbart upphörande så snart ett dopingfall uppdagas. Oanmälda doping
test såväl pä tävlingar som vid träning mäste genomföras. 39

Det mäste en gång för alla slås fasl atl doping är fusk. Den moraliska

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag tiU idrott

aspekten måste betonas. Det är som alt använda en för lätt kula vid kulstölning. Det är ytterst viktigt atl informera om de slora hälsorisker som är förknippade med bruket av anabola steroider. Innehav och bruk av vissa preparat borde jämställas med innehav och bruk av knark och behandlas därefter. Regeringen bör därför skyndsamt utreda denna fräga och förelägga riksdagen de förslag om åtgärder som kan komma alt erfordras.

All idroltsutövning ger både aktiva och ledare en stark känsla av gemenskap. Det är därför glädjande att kunna konstatera all handikappidrotten befäster sin viktiga plats i idrottsrörelsen. Vi noterar med tillfredsställelse de svenska internationella framgångarna, dokumenterade inle minst vid handikapp-OS i Seoul förra året. Vi moderater anser att de ekonomiska förutsättningarna för handikappidrotten skall förbättras genom alt en del av de ytterligare medel ur Tipstjänsts överskott som enligt vad vi föreslår skall överföras till idrotten går till handikappidrotten.

Vi moderater vill värna om idrottens självständighet. Svensk idrott riskerar i dag att bli alltför beroende av den politiska makten.

Det finns ingen anledning lill atl regeringen skall utse två ledamöter i Riksidrottsförbundets styrelse. Det statliga stödet till de s.k. främjandeorganisationerna bör ej fördelas av RF. Deras anslagsframställning skall därför i fortsättningen lämnas direkt till regeringen genom Friluftsorganisationernas samarbetsorgan. Vi har tidigare hävdat dessa ståndpunkter och gör så även i år.

Jag vill upprepa vad jag anförde i idrotlsdebatlen den 31 maj förra året: "Även idrottsrörelsen betungas av skatter och avgifter. Vi kan aldrig förbättra villkoren för svensk idrott utan all vi för föreningar, ledare och aktiva hittar för dem väl anpassade lösningar pä dessa svårbemästrade och allvarliga problem." Det är därför vi i den moderata motionen Kr502, "Villkoren för idrotten", ägnat så stort utrymme ät ekonomi och skaller.

Jag har sagt i dag - och jag betonade del i förra ärels idroltsdebatt - alt vi måste ge de ideellt arbetande ledarna och tränarna bättre villkor. De mäste fä en helt annan uppskattning för vad de uträttar. Den ovärderliga samhällsnytta som görs av alla inom idrottsrörelsen går inle att mäta. Vi måsle på alla sätt underlätta deras arbete och stödja dem. Men det är inte pengar för all avlöna ledare som är del viktigaste. Idrottens styrka och ljusning ligger ju i del ideella engagemanget. Del väsentliga är att underlätta för de smä lokala föreningarna och möjliggöra för deras ledare att ägna mer tid äl idrottslig fostran och träning och mindre tid åt atl dra in pengar.

För att göra idrotten mindre beroende av det statsfinansiella läget är del enligt vår uppfattning nödvändigt alt införa en mer generell och uthållig form för överförande av medel från Tipstjänsl till idrotten. Tipstjänsis nettovinst för 1988 uppgick lill 1 297 391 000 kr. I vinstskatt inlevererades 713 580 000 kr. För verksamhetsåret 1988 erhöll staten sålunda 2 010 971 000 kr. Vi moderater föreslår att regeringen skall överiägga med RF och dess berörda förbund för atl diskutera omfattning och fördelningsprinciper.

Redan budgetåret 1989/90 bör, enligt vår mening, 8 milj. kr. av det fill staten inlevererade överskottet gå lill idrottsrörelsen, och då i första hand till lokala föreningar och handikappidrott.

Jag vill avslutningsvis citera och instämma i nägra rader som slär atl läsa i

Riksidrottsstyrelsens berättelse 1987/88: "Idrottsrörelsens styrka ligger i dess ställning som självständig folkrörelse. Det är det ideella ledarskapet som är motorn bakom idrottens utveckling. Samhällels uppgift bör vara att på alla sätt förbättra förutsättningarna för idroltsledarna alt fylla sin viktiga och samhällsnyttiga funktion."

Moderat idrottspolitik skulle ge svensk idrott ökat oberoende, stärkt ekonomi och bättre möjligheter för ledare att ägna sig åt idrott.

Fru talman! Jag yrkar bifall fill de reservationer där moderaierna finns bland undertecknarna.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag tUl idrott

Anf. 45 Andre vice lalman CHRISTER EIREFELT (fp):

Fru lalman! För atl få en aktuell och samlad bild av idrottsrörelsens situation har jag under några månader besökt ett antal idrottsföreningar. Jag bad Hallands Idrottsförbund om hjälp med urvalet för alt det skulle bli så brett och allsidigt som möjligt - dvs. det skulle omfatta föreningar i tätorter och pä landsbygden, och det skulle omfatta såväl föreningar med representafion högt upp i seriesystemet som utpräglade bredd- och motionsidrotts-klubbar.

Trots att jag inte var främmande för idrottens betydelse blev jag imponerad av det jag fick se och höra. Del är elt enastående arbete man uträttar. Och särskilt imponerad blir man av ungdomsverksamheten, som är unik i aktivitet och mångfald - del vågar jag påstå även om jag har stor respekt ocksä för det arbete som andra ungdomsorganisationer uträttar. Bara de 12-13 idrottsföreningar som jag besökte engagerar närmare 3 000 ungdomar.

Jag skall strax återkomma, fru talman, till idrottens omfattande ungdomsverksamhet.

En annan viktig funktion fyller idrotten i sin egenskap av hälsosam fritidssysselsättning för vuxna. Det slora utbudet av aktiviteter gör det möjligt för i stort sett alla att hitta en verksamhet som passar egna förutsättningar, behov och ambitioner.

Också tävlingsidrott på toppnivå har stor betydelse. Jag ställer inte upp på de motsatsförhållanden som man ibland försöker skapa mellan bredd- och elitidrott, och som också antyds pä sina håll i del här betänkandet. Tvärtorn finns del etl klarl samband mellan elitidroltarnas resultat och utvecklingen inom såväl motions- som ungdomsverksamheten. Elitidrottarna är förebilder och inspirationskällor, och det är påtagligt hur framgångar i en idrottsgren väcker nytt intresse, lockar fler utövare och ger nya framgångar.

Jag har elt bra exempel på det från min hemstad, Falkenberg -bordtennisens hemstad, som ju under många år har dominerat svensk bordtennis. Del har man kunnat göra just därför alt framgångar för elitspelarna har lett till en myckel omfattande och välskött.ungdomsverksam-hei, som i sin tur har fostrat nya elitspelare - och på den vägen är del.

Man får inle heller glömma bort elitidrottens stora underhållningsvärde -en folkteater som engagerar åskådare i alla åldersgrupper. Också det är en samhällsnytta.

Fru talman! Det finns en viss risk atl riksdagsdiskussioner om idrottens villkor uppfattas som litet "snusförnuftiga". När jag säger detta kritiserar jag

Prot. 1988/89:91 inte mina meddebattörer. Vad jag menar är bara all det som vi kommer in på
6 april 1989 egentligen är idrottens egna angelägenheter, som inte skall bli föremål för

Anslag tiU idrott

politiska beslut - och oftast inte heller blir del.

Dessutom är idrottsrörelsen ofta myckel väl medveten om de problem och möjligheler som vi pekar på, och de åtgärder som behövs är inte sällan redan på väg.

Men trots della faktum, och trots atl jag alltså har stark tilltro till idrottens egen förmåga både atl la till vara sina möjligheter och att lösa sina problem, anser jag att vår diskussion här i kammaren är bäde berättigad och angelägen. Det gör jag därför atl idrotten har så stor betydelse inte bara för individen utan också för samhället, l.ex. inom så vikliga områden som ungdomsfostran och friskvård.

Mest påtaglig blir samhällsnyttan när man granskar just ungdomsverksamheten. Där får unga människor lära sig atl ta hänsyn till andra och atl rätta sig efter demokratins spelregler. Där förebygger man missbruk och brottslighet, stimulerar kamratskap och överbryggar generationsklyftor, och med den fysiska träningen lägger inan grunden lill god hälsa.

Statens viktigaste bidrag till ungdomsidrotten är del lokala aktivilelsslö-det. Det diskuterade vi i kammaren för några veckor sedan, en diskussion som fick till resultat att socialdemokraterna med benäget bistånd av moderater och miljöpartister lyckades förhindra en välmotiverad höjning. Det beslutet innebär att socialdemokraterna bokstavligt talat lurade ungdomsidrotten på över 30 milj. kr. Jag säger lurade, därför alt i en enkät som Riksidrottsförbundet gick ul med till alla politiska partier före valet lovade socialdemokralerna reservationslöst en höjning till minst 17 kr. från nuvarande 12 kr. per sammankomst.

Eftersom del anslaget och de pengar som vi nu diskuterar har etl direkt samband, hoppas jag att vi i dag kan fä den förklaring till socialdemokraternas handlande som vi inle fick häromveckan. I slutskedet av den debatten sade för övrigt statsrådet Wallström att det svar som man gav Riksidroltsför-bundel avsåg valperioden och inte innevarande år, alltså atl höjningen till minst 17 kr. skulle ske under valperioden. Jag misstänker all del var en efterhandskonstruktion i ett pressat läge. Men det vore naturligtvis mycket värdefullt för ungdomsidrotten och idrottsrörelsen i övrigt, om man åtminstone kunde få det bekräftat. Blir det en höjning av akfivitetsstödet fill 17 kr. under valperioden, Anders Nilsson?

Det är kanske inle så märkvärdigt att del i en så omfattande ungdomsverk
samhet som den som idrotten bedriver också finns bekymmer. Ett av dem
tycker jag är atl idrotten alltför ofta blir väldigt allvarlig och resultatfixerad
redan för de allra yngsta. Det måste vara fel när klubbar och tränare kräver
specialisering och hundraprocentig satsning av 10-12-äringar, i slällel för att
låta dem "leka idrott" och pröva olika idrottsgrenar utan krav pä resultat och
prestation. Jag vet all idrottsrörelsen är uppmärksam på det här problemet
och atl en hel del görs för att man skall kunna lösa det, men jag lycker
fortfarande atl det sker alldeles för många övertramp. Tillsammans med
naturligtvis föräldrar och skola mäsle idrottsrörelsen medverka till atl lek,
öppenhet och generositet också i fortsättningen skall känneteckna svensk
42 ungdomsidrott.

Det är möjligt att det över huvud tagel inte gär att helt undvika negativa Prot. 1988/89:91

inslag i en så omfattande verksamhet som idrottsrörelsens. Men framför allt 6 april 1989

inom några problemområden finns det inget som helst utrymme för ' ~~

. , .. , ., . o ■ . j j Anslag ttll idrott

kompromisser. Dit hor, tycker jag, väldet pa - men också vrd sidan av - °

idrottsarenorna. Och dit hör absolut ocksä dopningen, som Lars Ahlström

var inne pä.

Vid OS i Seoul koncentrerades uppmärksamheten igen pä dopningens snabba utbredning. 1 dag utgör den elt direkt hot mot mycket av det fina som idrotten står för.

Men trots allt är idrottens möjligheter större än dess problem. En av de klubbar som jag besökte är en av Sveriges aktivaste handikappidrottsföreningar. Den har ungefär 300 medlemmar, varav ungefär hälften idrottar aktivt, mänga av dem är utvecklingsstörda. Jag hade bl.a. tillfälle all se på när några av dem spelade bowling, och det var inte svårt att förstå hur mycket den aktiviteten betydde för dem.

Jag undrar,för resten om inle annan idrott har en hel del all lära av handikappidrotten. Jag tänker inle minst pä hur väl man tar hand om den enskilde idroltsutövaren. Möjligen har resultatfixeringen och allvaret blivit litet för stort också inom handikappidrotten, men visst är de resultat som man uppnår imponerande.

En rimlig utgångspunkt för samhällets stöd till handikappidrotten är att den skall ges samma förutsättningar som idrotten i övrigl. Det skall inle vara dyrare eller krångligare för den handikappade än för andra alt utöva sin idrott.

Slutligen nägra ord om idrottens ekonomi. Milt intryck frän föreningsbesöken är atl ekonomin i regel inte utgör nägot akut problem. Men det beror framför allt på två saker:

för det första alt ansvarskännande klubbledningar planerar verksamheten efter de resurser som slår till förfogande,

för del andra pä alt uppfinningsrikedomen när det gäller att skaffa inkomster är minst sagl stor.

Man mötte en väldig flora: insamling av flaskor och papper, plantering av skog förutom de mer traditionella sätten att skaffa pengar som lotterier och bingo.

Däremot saknar föreningarna ofta resurser för atl utöka verksamheten, alltså alt nä ul lill nya grupper och erbjuda ännu fler människor, gamla och unga, en meningsfull fritidssysselsättning. Det måsle kännas ganska svårt för engagerade ungdomsledare atl tvingas begränsa antalet som får vara med, därför atl resurserna inte räcker till. Dess värre sker det ganska ofta i dag.

I det här sammanhanget tycker jag också att det finns skäl att poängtera att de här slora ersättningarna lill spelare som man ibland läser om, och där man möjligen kan få intrycket att det gäller för var och varannan förening, del förekommer i kanske en handfull föreningar, kanske inle ens det. Det vanliga - också på elitnivå - är alt spelarersättningarna är mycket blygsamma och alt de knappt räcker ens lill de personliga kostnaderna för idrottandet.

I folkpartiet har vi dragit den slutsatsen av idrottsrörelsens ekonomiska
situafion alt idrottsrörelsen behöver ett ökat stöd, och att en sådan ökning för
samhällets del är väl använda pengar är alldeles uppenbart. Däremot är vi 43

inte övertygade om alt den utökningen mäste komma via statsbudgeten.

Prot. 1988/89:91 Vi har pekat på andra möjligheter, t.ex. all man låter en större del av

6 april 1989 Tipstjänsts överskott gå direkt och varaktigt till idrotten. Men just det kravel

\ \ fär vi med vår uppdelning av ärendena anledning alt återkomma lill.

° Vi tycker också att man bör utarbeta elt långsiktigt program för hur ett

ökat slöd till idrotten skall utformas. Idrottsrörelsen har rätl att veta hur den

ekonomiska situationen skall se ut under en längre tid än den som omfattas av

budgetåret.

Inför del nu aktuella budgetåret gjorde folkpartiet samma bedömning som idrottsrörelsen, nämligen att ungdomsidrotten i första hand mäste fä sill i form av en rejäl höjning av just aktivitetsstödet. Jag tycker fortfarande alt det har varit en riklig prioritering och beklagar slutligen, fru talman, än en gäng att socialdemokraterna på den punkten svek idrotten. Jag yrkar bifall till reservationerna nr 9 och 11.

Anf. 46 LARS AHLSTRÖM (m) replik:

Fru talman! Christer Eirefelt tog upp det som vi diskuterade för några veckor sedan, nämligen LOK-stödet. Det verkar som om debatten om idrottens ekonomi koncentreras just pä detta lokala aktiviletsstöd. Jag gjorde i den debatten fullt klart, precis som jag hoppas har framgått av milt anförande i dag, alt moderata samlingspartiet verkligen stöder svensk idrott i alla dess former och på alla nivåer.

Jag kan inte underlåta att vid detta tillfälle citera nägra rader i Svensk

Idrott nr 2 som Karl Frithiofson har skrivit: "--------------------- del kan vara dags att pä

allvar aktualisera frågan om alt överföra idrottsrörelsens del av detta anslag" - dvs. LOK-stödet - "till elt som RF får direkl ansvar för atl administrera och utveckla." Del är bra.

Fär jag också säga alt vi moderater genom slopade skatter överför mer pengar till idrotten än de övriga partierna gör. Till skalteulskollels betänkande nr 23 finns bl.a. tre moderata reservationer, där vi beklagligtvis slår hell ensamma, och de har rubrikerna Slopande av bingoskatlen. En utredning om reklamskatten för idrottsföreningar och Schablonavdraget för idrottsledare och idrottsutövare.

Anf. 47 Andre vice talman CHRISTER EIREFELT (fp) replik:

Fru lalman! Det här är litet besvärligt, eftersom dessa betänkanden gär in i varandra och det är nästan omöjligt atl undvika atl delvis komma in på andra. Jag ber om ursäkt för det.

LOK-stödet är så centralt för framför alll ungdomsidrotten och de föreningar som baserar huvuddelen av sin verksamhet på del att det belyder myckel mer än de enskilda detaljer som vi diskuterar i delta betänkande. Aktivitetsslödet är egentligen del enda slöd som går direkt ul lill de enskilda föreningarna, dvs. precis del som Lars Ahlström talade sig varm för. Det gick inte att ta fel på reaktionerna, bl.a. från Karl Frithiofson, som citerades, när idrotten blev lurad på anslagshöjningen.

En annan fördel med aktivitetsslödet ligger i namnet, nämligen alt slödel
just befrämjar aktiviteten. De klubbar som har dålig aktivitet och inte lar
hand om sina ungdomar på rätt sätt kan inte få detta stöd.
44 Jag kan gärna gå med på att diskutera hur detta slöd administreras. Jag har

Anslag tiU idrott

inga invändningar mot atl idrottsrörelsen själv tar hand om del, ungefär pä de Prot. 1988/89:91 premisser som nu gäller. Vi får då inte glömma bort atl det inle bara handlar 6 april 1989 om idrottsrörelsen, utan just delta slöd gär ocksä lill andra ungdomsorganisationer. Men pengarna måsle ju komma någonslans ifrån, Lars Ahlström. Ökningen handlar alltså bara för idrottens del om 30 eller 35 milj. kr. på elt år. Det är avsevärt mer än de enskilda summor som vi diskuterar i dag.

Anf. 48 LARS AHLSTRÖM (m) replik:

Fru talman! Vi moderater har inte på något sätt motsatt oss, som jag sade nyss, atl de lokala föreningarna får delta aktivitetsstöd. Det är formerna för utbetalningen som vi har varil något tveksamma lill. Stödet är ytterst välbehövligt. Det framgår dock av Karl Frilhiofsons inlägg att man vad gäller stödet fill idrotten börjar luta åt att utbetalningen skall ske frän ett annal håll. Vi har hela liden hävdat alt vi har det allra största förtroende för Riksidrottsförbundet, för dess möjligheler att sköta sitt fögderi och del säll på vilket förbundet visar atl man verkligen är kapabel att fördela och ta ansvar för de anslag som ges.

Anf. 49 JAN HYTTRING (c):

Fru talman! Denna idroltsdebatt kommer antagligen atl vara Hkadan som de tidigare idrotlsdebatlerna här i kammaren. Det finns en stor samstämmighet mellan talarna, som understryker värdet och viklen av del uppoffrande arbete som utförs av de många ideella ledarna, som uppskattningsvis är 450 000 till antalet, i 45 000 lokala idroltsorganisationer med en mängd aktiva utövare, föräldrar och olika slags fritidsledare.

Av detta skulle man naturligtvis kunna dra den slutsatsen att del föreligger eniga belänkanden för riksdagens behandling. Men nu gör del inte del. Det är många vackra ord som sägs om den stora betydelsen för fostran av ungdomen, men man drar inte alllid en slutsats av vad man framför när det gäller atl stödja denna verksamhet och ge den möjligheter atl ulvecklas.

Fru lalman! Jag tänkte uppehålla mig något vid frågor som kanske inle så ofta berörs. Den som inte är särskilt aktiv eller som inte deltar i denna frivilliga verksamhet kan av massmedia, sportsidor och olika tidskrifter få uppfattningen att idrottsföreningarna har det mycket gott ställt; de har etl slort stöd, fär kolossalt mycket reklampengar och har mänga sponsorer. Det finns anledning atl något rätta till den bilden.

Det är många specialförbund - 15 stycken - som över huvud tagel icke får del av några som helst sponsorspengar eller reklaminkomster. Del är bara 14 specialförbund som har sådana intäkter pä mer än 1 milj.kr. Sannolikt är det de förbundens idrottsutövare som vi möter i dessa stort upplagda artiklar och som väcker den största uppmärksamheten. Jag ställer dem inte emot varandra, därför att alla dessa förbund behövs. Det behövs en väl utvecklad elitidrott i vårt land, för alt stimulera och ge förutsättningar ocksä för breddidrotlen.

Elitidrotten ger naturligtvis också, kanske i alltför liten omfattning i dag
men åtminstone på sikl, handikappade möjligheler att utöva idrott. De fär
tillgång till arenor och kan ta del av den tekniska utvecklingen, som gör det
lättare för dem att vara med och idrotta. 45

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag tiU idrott

Centern har ställt sig bakom allt detta, men inle nog med det: vi ställer också upp för ökade anslag fill idrotten. Någon kanske tycker att det är märkligt atl centern har avlämnat en reservation när det gäller inriktningen av samhällets slöd lill idrotten och den verksamhet som idrottsrörelsen bedriver, när alla är så eniga i den debatten. Vi blev tvungna all reservera oss, därför alt frågan om stödets storlek också är sammankopplad med denna inriktning.

Frän centerns sida har vi alltså föreslagit all det statliga stödet skall öka med 7,2 milj.kr. för nästa budgetår. Det stämmer rätl väl överens med Riksidroltsförbundets äskande. Jag vågar lova alt äskandet inte är tilllaget i överkant, utan det har skett slora prutningsarbeten även inför detta budgetår, liksom tidigare budgetår när idrotten själv har varil tvungen all prioritera.

Vad är det då som det ökade slöd som centern föreslär atl riksdagen beslutar om skall gå lill? Jo, del är att möjliggöra ökade insatser mol doping. Jag vill bara understryka vad som tidigare har sagts, dvs. all doping naturligtvis är en skam för idrotten, en medicinsk farlighet som vi inle torde ha råd alt hålla oss med. Det är naturliglvis inle heller fair play när vissa idrottsutövare använder otillåtna medel för att kunna bli bättre än sina konkurrenter, som spelar ärligt.

Regeringens förslag till stöd åt idrotten medger inte alt den enligt egna planer fulll ul kan satsa på åtgärder mot doping. För ungefär fjorton dagar sedan kunde vi läsa att man inle har laboratorieresurser för att klara av de här testerna, och man var myckel ängslig över att man skulle behöva dra ner på verksamheten. Man har inom idrotten själv vidtagit åtgärder och skapat möjligheler till provtagning i alla slags idrottssammanhang och vid träning. Om dessa prov, som troligtvis är nödvändiga, inte kan analyseras på ett riktigt och tillförlitligt säll är della naturligtvis inte något som främjar idrottsrörelsens åtgärder mot dopingverksamheten. 1 milj.kr. bör gå till detta ändamål.

Dislriklsförbunden har elt myckel litet stöd. Del är förbund med en mycket stor andel damidrolt. Det är kanske också fråga om udda idrotter som inte har så många utövare, men som är mycket vikliga och främjar ungdomsuppfoslran på samma sätt som de stora idrotterna. Del finns stor anledning för oss här i riksdagen att anslå extra medel till dessa föreningar. Elt sådant slöd slår inte i motsatsställning lill vad man inom idrottsrörelsen själv vill, utan det ökade anslaget gör det möjligt för idrottsrörelsen alt salsa på sädan verksamhet.

Även om dagens debatt utgör huvuddebalten i riksdagen när det gäller idrotten, är det inte bara den här debatten som är viklig för idrotten. För fjorton dagar sedan, som nyss påpekades från talarstolen, fördes en debatt som gällde stödet till den lokala verksamheten. Man försökte frän regeringens sida lugna idrottsrörelsen med alt säga alt frågan skulle utredas och alt man skulle rätta lill de orättvisor som finns i stödet. Jag för min del känner mig inte lugn, och jag vill allvarligt varna idrottsrörelsen för atl känna sig lugn efler de beskeden. Dels vel vi inte hur lång tid denna utredning tar, dels vet vi inte om det egentligen kommer att innebära ell ökat slöd. Och det var elt ökat stöd vi talade om vid det fillfället.

Fru talman! Vi fär senare här i kammaren tillfälle all återkomma till frågan om lotterier, frågan om sociala avgifter för spelarersällningar och andra välkända frågor som har mycket stor betydelse för idrotten.

Vi från centerns sida deltog mycket aktivt i den politiska diskussion som fördes med idrottsrörelsen inför valet i fjol. En fråga som då kom upp fill diskussion var den stora ekonomiska belastning det innebar för idrottsrörelsen atl försöka della i den tävlingsverksamhet som försiggår över hela landet. Del handlar för lagidrotternas del myckel ofta om seriespel, och det handlar om friidroltstävlingar när det är fräga om individuella idrollsprestalioner. En ökad ungdomsverksamhet, speciellt när del gäller kvinnlig idrott, leder lill en ökad ekonomisk belastning för idrottsföreningar.

Vad är del som blir dyrt? Jo, del är alla resor. Som bekant är Sverige elt ganska vidsträckt land. När det gäller de mindre idrotterna är det inte ovanligt att det försiggår tävlingar i samma serie ända från den norra änden lill den södra änden av landet. Vi anser från centerns sida att del är myckel angeläget att regeringen får i uppdrag att tillsammans med idrottsrörelsen se över vilka möjligheter man har att på etl någorlunda rättvist sätt stödja föreningarna när det gäller de ökade resekostnaderna.

Fru lalman! Det finns myckel mer atl tillägga. Jag vill avslutningsvis nämna en del av idroitsverksamheten som kanske inte blir sä mycket uppmärksammad. Det gäller ridsporlen. Den omfattar väldigt många flickor, del är ju framför alll flickor som håller pä med ridhästar. Del pägär elt utredningsarbete om ridsporlen. Vi vill från centerns sida trycka på i den här frågan. Det är myckel angelägel att utredningsarbetet påskyndas så, all ridsporten kan bibehålla ell fortsall ansvar för utbildningen av ridinstruklörer.

Fru lalman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 1, 2, 6, 7 och 12.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag tiU idrott

Anf. 50 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag fär meddela atl anslag nu har satts upp om att delta sammanträde skall
fortsätta efter kl. 19.00. '

Anf. 51 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Fru lalman! Idrottsrörelsen är, som flera av dagens debattörer tidigare sagt, en folkrörelse. Det är en rörelse som är en del av vår kultur, och den har en betydelsefull social funktion. Den skall befrämja folkhälsan, vilket den säkert gör, men den ger framför allt möjlighel till samvaro, gemenskap, kamratskap och vänskap. Huvuddelen av idrottsrörelsen stär för detta. Den delen av idrottsrörelsen har, vilkel vi i vpk flera gånger har sagt, i hela sin bredd objektivt sett motsatt intresse i förhållande till förelagen med deras PR-satsningar och marknadsföringspengar som leder lill en kommersialisering av idrotten.

Vi ser ändå en mycket snabb kommersialisering av idrotten. När vi i riksdagen beviljar anslag till idrotten och fördelar om inkomster, tar in skalleinkomster och ger till idrotten, sker del i syfte atl idrotten skall fylla denna grundläggande funktion, atl den skall ha en social funktion. Om man ser alt de kommersiella intressena driver idrotten äl fel håll blir man naturligtvis betänksam. Man får då fundera över på vilkel sätt vi skall anslå medel.

Prot. 1988/89:91 Vi från vpk:s sida anser atl man på etl mer markant sätt skall tänka pä hur

6 april 1989 medlen fördelas och vilka villkor som ställs. Kommersialiseringen har ökat

\ [ sitt grepp över idroltsverksamheler, och den snedvrider förhällandet mellan

* olika idrotter. Den hetsar hela idrottsrörelsen till handlingar som kan vara

helt felaktiga. Det sker en handel med människor, och de aktiva blir

investeringar. Det här greppet som de kommersiella krafterna har fått

förvränger t.o.m. syftet med elitidrotten.

Vi hade i höstas mycket allvarliga exempel, som någon tidigare nämnde här, på vad som skett med elitidrotten. Samhällsutvecklingens sämsta sidor slår klorna i idrotten. Alla medel är tillåtna. Snabba klipp, egoism och hänsynslöshet - allt går före idrottsrörelsens egentliga kärna av kamratskap och gemenskap. Det är den enskildes rätl atl slå sig fram som värnas.

Del är kanske inle den enskilde idroltsutövaren som i första hand skall belastas när del t.ex. gäller dopingskandalerna i OS, ulan det är den idrotlsvärld och del samhälle som idrottaren lever i som får ta huvuddelen av ansvaret. Det som upprör mig mest är inle del faktum alt någon dopade sig och fuskade. Elitidrotten skall ge stimulans lill alla våra ungdomar och barn. Jag har förut sagt från denna talarstol: Hur kan vi la på värt ansvar att stödja en idrott, och inte kritisera den, när vi vet att många av våra barn identifierade sig med Ben Johnson och den prestafion som han gjorde när han vann hundrametersloppel, och hur de i nästa stund fick klarl för sig att han fuskade? Vem lar reda på dessa barns reaktioner? Vem fortsätter atl fundera över vad som händer med våra barn och deras inställning lill idrotten framöver? Idrottsrörelsen har, vad jag har sett, ganska svall funderat över del. I samhället i övrigt finns inte någon skyddsmur.

Jag är inte negativ till idrotten. Jag har inte någon negativ syn pä den. Men det påslår man ofta när jag påpekar dessa utvecklingstendenser. Tvärtom ser jag posifivt på idrotten. När man ser framtidsförutsäitningarna för elitidrotten funderar man naturligtvis över vart idrotten är på väg. Det undrar man när man själv tillsammans med barn försöker della i idrott och ser vilken utsortering som sker eller på vilka villkor barnen får vara med.

På längre sikt måste medel tillföras idrotten. Vi har som framtidsperspektiv och önskar även på kort sikl alt tipsmedlen skall gå fill idrotten. När vi nu skall anslå pengar till idrotten har regeringen "bröstat upp sig" i den här frågan och sagl: Nu är vi dukliga, nu anslår vi pengar, vi har en idrottsminister. Så blir det en ökning med 3,3 miljoner. Del är inte särskilt myckel. Ändå vet vi, som Jan Hyttring sade här, att Riksidrotlsförbundet inle är den organisation som tar i allra värst i den här frågan. Riksidrotlsförbundet är väl sammansmält med både staten och företagen för att klara sig och flyta vidare. Där lar man alltså inte i för mycket. Trots del vet vi all RF:s ordförande är besviken. Han sade sig vara oerhört besviken och alt han hade väntat sig mer av regeringen. Regeringen prutade alltså 52 milj. kr. av RF:s äskande. Det är väl helt klart att idrotten med tanke på de knappa resurser som den har att handskas med hade behövt de här pengarna.

Inte minsl behöver de förbund som ingår i Pool 2 lusen pengar. De får nu

kasta sig ul i konkurrensen om sponsorerna och försöka skaffa pengar. Dessa

förbund är inte så publika, men de behöver naturligtvis resurser. De har då i

48 sina strävanden välsignats litet grand av RF och även av vår idrottsminister.

men samhället befriar sig från varje möjlighet alt ta ansvar för dessa förbund. Prot. 1988/89:91 1 utskoltsbelänkandel sägs atl man i specialförbunden har en finansierings- 5 april 1989

grad av 30 %. Man klarar sig visst! Det är myckel elegant gjort, när vi skall ; \

omfördela i samhället, för det är ju vad del handlar om. Anslag tdlidrott

Sedan får jag väl också beklaga all man inte kunnat räkna upp LOK-stödet. Vi vet ju efter Christer Eirefelts anförande här vilka som i första hand bär ansvaret för atl inle del blev gjort. När vi vill atl Riksidrotlsförbundet skall tillföras mer medel sä anser vi all Riksidrotlsförbundet bör använda dessa pengar till alt bekämpa doping. Det räcker inte atl konstatera alt doping är fusk, att del är alldeles fel, alt denna avart mäste bort. Man måsle också litet fundera över varför denna avart uppstår. Vi tycker all Riksidrotlsförbundet borde ta sig en funderare: Varför dopar man sig? Varför vill man vinna till varje pris? Varför vill man vara bäst, värst och störst?

Någonstans måste det finnas etl onaturligt tävlingsmomenl. Jag misstror inte människor som vill tävla och mäta sina krafter med andra, men jag har aldrig trott atl människor vill göra del lill varje pris. Moral, efik och ideologiska utgångspunkter måsle väl finnas med någonstans i botten. Det måste väl vara något som blivit fel och som gör att det lill sist blir så här. Då måste man ju fundera över om det ändå inte är de kommersiella och ekonomiska intressena som tränger sig så starkt in att det blir elt sådant här resultat.

Någon av debattörerna här sade: Nu blir det "bort med doping" i sponsorkontrakten. Då tänkte jag - efler all ha läst en viss artikel i dag i en tidning - direkt pä hur del ser ut i samhället i övrigt. Företagarna lycker all del är hell okej att skatlefuska för alt klara sig. Så var den allmänna samhällsmoralen, hade man kommit fram till. Om man var i kris, kunde skattefusk accepteras. Detta redovisades i en av de slora fina tidningar som vi får oss fillsända för att de skall få presstöd.

Då tänker man så här: Om den samhällsmoralen är rådande, vad kommer idrottsrörelsen att göra, när också den hamnar i svårigheter? Del är väl sä att idrotten i takt med samhället i övrigt har följt den här utvecklingen.

Del är rikligt som Lars Ahlström sade här atl den olympiska tanken var mycket fin. Del skulle vara viktigare att delta än att vinna. Det var, som jag brukar säga, en gammal hederlig borgerlig kultur. Sedan kom arbetarrörelsen och socialisterna. De tonade ner tävlingsmomentel och betonade de gemensamma värderingarna. För att gå snabbi i historien så är del väl ändå så att de senaste ärfiondenas utveckling mycket väl stämmer överens med de nyliberala idéerna om l.ex. företagsutveckling och de ideologiska värderingarna alt slå sig fram i samhället lill varje pris.

Delta ser vi nu inte bara på tävlingsarenan utan också runt omkring idrotten. Vi har reaktioner på många sätt. Vi har läklarbråk. Vi har idrottens svans, som har väldsinslag och hatmenlalitet i sin följd. T.o.m. klubbarna mäsle säga ifrån alt dessa bråkmakare inle fär följa med, eftersom de är alldeles för besvärliga. Vad är detta utslag av för någonting?

Naturliglvis lever idrotten i den här världen. Ger vi dessa människor någon
möjlighet att klara sig? Inser de själva vad de håller på med? Vi kan ju inte
säga att idrotten är trevlig, när den lever i denna omgivning. Tävlingsinrikt
ning, resultat, vinna till varje pris är tydligen väldigt viktigt. Dessutom har 49

4 Riksdagens protokoU 1988/89:91

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag till idrott

idrotten blivil en mycket viklig ekonomisk faktor.

Jag läste vad Bobby Byström skrev i Dagens Nyheter i går. Jag har inte läst den utredning det gäller, men Bobby Byström skrev följande i samband med bordtennislävlingen:

"Apropå talanger, ja. Alla som i decennier trott atl del är de ungas talang som får dem alt börja idrotta fick tidigare på fisdagen en knäpp pä näsan i Mässans lokaler i Älvsjö.

Där ägnade sig forskaren Anders Lundkvist och GIH-professorn Lars-
Magnus Engström med vällust åt atl döda både den och andra myter ."

Det är i första hand de sociala faktorerna som avgör om ungdomar idrottar eller inte. Vi har elilidrotlsmässigt förlorat mänga stjärnor som skulle ha kunnat finnas bland dem som inte haft sociala möjligheler. Det har varit en gallring redan där. Pä skolans lågstadium tillhör 59 % av eleverna, som bor i villa eller radhus och vilkas föräldrar har sommarstuga och bät, en idrottsklubb. Bara 22 % av barnen i hyreshus och med föräldrar som saknar sommarstuga och båt är medlemmar i en förening. Det är en ganska kraftig klassmarkering när det gäller dem som i dag tillhör föreningar, när det gäller dem som idrottar och rekryteras till vårt idrottsliv. Det visar att sex-, sju-, ålla-åringar som är aktiva inom någon idrott mäste välja pappor och mammor som är intresserade och har bil. Del är väl sä som de gamla brukade säga alt barnen får välja sina föräldrar, om de vill tillhöra idrotlslivel. Men del är lilel av sanningen i dagens idrotlsliv. Den idrott vi anslår pengar till bör fundera över om den inte skall ändra sig.

Åtminstone för socialdemokratin bör det vara viktigt att fundera över myten om idrotten. När vi nu anslår pengar till en folkrörelse bör man fundera över om del är inle är dags alt slarla folkrörelsedebatten utifrån de värderingarna att rättvisa, jämlikhet, solidaritet och gemenskap skall råda. I annat fall - det anser i varje fall jag utifrån arbetarrörelsens värderingar - kan det bli mycket svårt att i förlängningen bara anslå pengar utan att slälla krav på idrottsrörelsen alt ta sitt sociala ansvar.

Med detta yrkar jag bifall till vpk-reservationerna.

Anf. 52 KAJ NILSSON (mp):

Fru talman! Jag avser inte all svinga mig upp lill de olympiska höjderna, som Lars Ahlström gjorde. Men jag känner mig i alla fall tvungen alt anföra några snusförnuftiga synpunkter, enligt Christer Eirefelts syn på saken. Han redogjorde annars för idrottsrörelsens situation på etl konkret och belysande sätt genom all beskriva pryoverksamhelen i Halland.

Jag kommer i första hand atl uppehålla mig kortfattat kring åtgärder mot dopning, idrottsrörelsens insatser för olika grupper, främst elitidrotten, samt kommersialismen inom idrotten.

Storleksordningen av riksdagens bidrag till idrotten rör sig om ca 259 milj. kr., enligt betänkandet. Den svenska idrottsrörelsen fär annars totalt i offentligt slöd - dvs. från stal, kommun och landsting- ca 5 miljarder kronor. Den svenska idrottsrörelsen är alltså en jälteinduslri, som uppskattningsvis omsätter upp emot 50 miljarder kronor per år, i vart fall under 1988. Utmärkande och kanske unikt för Sverige är atl elitidrott, motionsidrott och barnidrott samsas under samma paraply i etl stort riksförbund. Elit och bredd

samordnar sin verksamhet. Det har tidigare nämnts atl 45 000 riksorganisa-fioner är verksamma med tio gånger så många ideellt arbetande ledare. Det kanske rör sig om totalt 2,5 miljoner människor som är verksamma inom idrotten pä ett eUer annat sätt.

Miljöpartiel de gröna stöder helhjärtat denna gigantiska verksamhet som den presenteras i betänkandet. Särskilt de företeelser som avser bredd-, motions- och ungdomsverksamhet - för del mesta idrotter där människor under enkla förhållanden kan motionera och komma ut i naturen, alltså idrott för alla. Idrotten är en positiv verksamhet som ger miljoner människor tillfälle lill framför allt lek, gemenskap, glädje och meningsfull sysselsättning. Risken är emellertid numera stor all elitidrotten blir alltmer affärsinrik-lad och kommersialiserad. Därmed hotar den alt fjärmas från den breda folkrörelseidrotten. Jag citerar Fredrik Rodhe vid Riksidrottsförbundels informationsenhet, som ju bör veta bäst: "Faran är stor när idrotten i loppen drivs hell och hållet som en kommersiell verksamhet med helt andra värderingar än den övriga idrottsrörelsen".

Den ekonomiska karusellen i toppen måste begränsas för alt idrotten i framtiden skall kunna hållas samman. Det rör sig egentligen om en ytterst liten del av den svenska idrotten. Antalet elitidrottare lär ju uppgå lill 7 000 personer. Bland dem är det en liten grupp som tävlar på elitnivå, där de kan involveras i jälleaffärer med stora summor.

Vissa avarter leder lill bruk av dopningsmedel. Som föregående talare belyste kan del föreligga etl nära samband mellan dopning, sponsring och ekonomiska intressen. Högt ställda förväntningar på framgångar och presla-lionshysleri i fråga om rekord kan ligga bakom. I förlängningen av industriproduktionens logik kan man kanske också skymta att den får sin tillämpning inom toppidrolten på samma sätt som prestations- och lönearbetet - inte vid det löpande bandet ulan på det löpande bandet. Del går ju lill så vid träning alt man springer så fort man kan på ett band ulan att komma ur fläcken. Ju fortare man springer, desto snabbare försvinner rullbandet bakom en. Jag Iror att del är denna moral som fört med sig att vi har fält den här typen av elitidrott.

Vi i miljöpartiet ser positivt på breddidrotten, men allvarligt på bruket av dopningspreparat. Vi vill förstärka de åtgärder som sätts in från idrottsrörelsens och samhällets sida genom att yrka bifall till reservationerna 2 och 5.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag tiU idrott

Anf. 53 ANDERS NILSSON (s):

Fru talman! Statens anslag till Riksidrottsförbundel för innevarande år uppgår lill 256 milj. kr. Av dessa pengar är nästan 14 milj. kr. engångsanslag som är avsedda för deltagande i olympiaden, handikappolympiaden samt för om- och utbyggnad av Lillsved och Vålådalen. När dessa pengar avräknats återstår del 242 milj. kr. Det anslag som vi nu diskuterar avser nästa budgetär, och det är uppräknat med 17,3 milj. kr. fill nära 260 milj. kr.

I anslaget ingår en höjning med 0,5 milj. kr. till mindre idrottsanläggningar och 1 milj. kr. för atl täcka ytteriigare kostnader för OS-deltagandel samt pengar till en fortsatt upprustning av Lillsved. Om vi räknar bort dessa medel kvarstår det mellan 14 och 15 milj. kr. som utgör höjningen för nästa budgetär. Det är en rejäl höjning.

Prot. 1988/89:91 Jag har inledningsvis önskat markera detta på grund av den debatt som

6 april 1989 förts med anledning av anslagets storlek. Detär ju närmast en självklarhet alt

~ . .... , anslagsposter som i budgetpropositionen uttryckligen anges som engångs-

anslag också är ett sådant. De kan rimligen inle räknas in i den summa pä vilken näsla års anslag grundas eller utgöra bas för eventuella procenlberäk-ningar.

Fru talman! Om vi sedan vidgar perspektivet och ser lill del totala statliga stödet till idrotten, finner vi att detta uppgår till nära 700 milj. kr. Jag tar då in i beräkningen kostnaden för den del av del lokala akliviletsstödet som gär lill idrotten, medel till lönebidragsanställda inom idrotten, pengar lill idrotts-forskning, anslagen fiU idrottens studieförbund och folkhögskolor m.m.

Till detta skall också läggas de åtgärder som vi beslutade om belräffande folkrörelsernas lotteri- och spelverksamhet för något år sedan. Jag har det bestämda intrycket atl t.ex. bingospelel upplever en ny blomstringslid sedan de nya reglerna trätt i kraft.

Fru lalman! Det är således ett rejält stöd idrotten får från staten. Skulle vi härtill lägga de insatser kommuner och landsting gör skulle summorna flerdubblas, vilket Kaj Nilsson visade.

Jag vill anknyta till det som Christer Eirefeldt sade om sin turné bland idrottsföreningarna i Halland, atl han hade mött en omfattande verksamhet och hans respekt är stor för det arbete som där bedrivs. Jag tror atl den bilden är helt riktig, men jag drar den slutsaisen att den miljö, det samhällsklimat i vilket dessa idrottsföreningar arbetar rimligen måste vara synnerligen goll, eftersom verksamheten ger ett så bra resultat.

Det stöd som vi nu diskuterar är naturligtvis helt berättigat. Idrottsrörelsen omfattar över 2 miljoner medlemmar. Fler ungdomar är aktiva inom idrotten än i nägon annan folkrörelse. Idrotten ger gemenskap, samvaro och delaktighet och dessutom har den en betydelse som social funktion. Den ger möjlighel lill motion för alla åldrar och alla grupper av människor och den ger underhållning.

Del är också ett mycket brett program som idrottsrörelsen arbetar med. Den bild som vi får via massmedia speglar i huvudsak endast elitidrotten och skiktet närmast under denna. Men idrotten är ju så mycket mer. I Riksidrottsförbundets verksamhetsberättelse för 1988 poängteras barn- och ungdomsidrotten. För barnen ligger tonvikten på allsidighel, lekfullhet och på anpassning till deras förutsättningar och utvecklingsbehov. I berättelsen beskrivs motionsidrottens bredd och betydelse. Kvinnoidrotten har ell särskill kapitel och de sociala aspekterna på idrottsverksamheten belyses.

Fru talman! Jag tror att det finns en ganska bred enighet om idrottens betydelse i vårt samhälle - en enighet som ju har visats i de deklarationer som tidigare lalare har avgivit. De finns säkert också en god samstämmighet om behovet av ett rejält samhälleligt stöd. Utfallet i den anslagspost som vi nu diskuterar har också alltsedan 1982 varit betydligt bättre än för många andra jämförbara poster.

Som en liten replik lill centerns företrädare kan jag göra påpekandet alt
det faktiskt gjorts större påslag på idrottsanslaget sedan centern gick miste
om idroltsministerposten.
52 Naturligtvis finns inom en så stor rörelse som idrotten en del problem. Jag

skall ta upp etl, nämligen dopningen. Den är ett problem, ett allvarligt problem ur många synpunkter. Den innebär allvarliga risker för idrollsutö-varnas hälsa. Dopningen innebär elt brott mot en av idrottens grundläggande idéer, den om rent spel, tävlan på lika villkor.

Den innebär också att resurser, både ekonomiska och i form av ledare, binds för atl verkställa kontrollfunktioner av olika slag. Del är ju uppenbart alt alla pengar och ledare som i dag används tester, kontroller, information, utbildning och annat som hänger samman med dopning skulle kunna användas på etl myckel nyttigare och mer konstruktivt säll om inle dopningproblemet fanns. Detta, tillsammans med det förhållandet att brottet mot den självklara regeln om rent spel riskerar att demoralisera rörelsen, gör att idrottsrörelsen själv har ett utomordentligt starkt skäl atl med kraft motarbeta bruket av dopningspreparat.

Härvid är det självklarl alt samhället skall ställa upp och hjälpa till.

Vi har ställt statsmedel till förfogande för alt bygga upp sådana laboratorieresurser som behövs för kontroll och tester. Pengar har anvisats för stickprovskontroller. Bestämmelserna för införsel av preparat till Sverige har skärpts. Socialstyrelsen har i samtal med läkemedelsindustrin fått besked om alt tillverkarna kommer att återkalla registreringen av syntetiska anabola steroider.

Regeringen håller på att undersöka de regler som gäller för hantering och införsel av läkemedel. Stora insatser görs tillsammans med idrottsrörelsen i form av utbildning och information.

Jan Hyttring påpekade i sitt anförande betydelsen av alt öka de ekonomiska anslagen på detta område.

Jag vill berätta alt del står i propositionen alt del krävs intensifierade insatser. Resurserna vid Huddinge sjukhus dopningslaboratorium behöver byggas ul. Intensifierad informationsverksamhet bör genomföras. Informationen bör utformas i samråd med socialstyrelsen och Apoteksbolaget. Gemensamma insatser ger större effektivitet. Där slår också att idrottsrörelsen har begärt särskilda medel för alt intensifiera kampen mol dopningen. Slalsrådel har i sin anslagsberäkning beaktat dessa krav frän idrottsrörelsen.

Det står icke en bestämd summa för detta ändamål. Det har alt göra med idrottsrörelsens ställning som fri folkrörelse. Alternativet hade varit att inom ramen för samma anslag ange alt ett visst antal miljoner kronor skulle användas för detta ändamål.

Vi ser det som väsentligt att idrottsrörelsens självständiga ställning poängteras. Vi har förtroende för idrottsrörelsens egen förmåga atl avgöra var pengarna bäst behövs. Därför är inga pengar specialdestinerade lill delta.

Reaktionen mot dopning är kraftfull och bestämd såväl från idrottsrörelsens sida som från regeringens och riksdagens liksom från den allmänna opinionens. Denna tveklösa reaktion mot dopningbruket markeras både i proposifionen och i utskottsbelänkandel. Del finns därför inle skäl att göra ett särskilt tillkännagivande härom som centern, miljöpartiet och vpk vill. Reservationerna vill, förefaller det mig, ge intrycket att vissa partier -centern, miljöpartiet och vpk - är mer emot dopning än övriga partier. Delta är för del första inle sant. Jag tror inte del finns något parli som vill försvara

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag tiU idrott

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag ttll idrott

dopningen i någon form. För det andra förtar dessa båda reservationer något av styrkan och kraften i en enig front frän samhällels sida mol avarten dopning. Det är synd.

Några av de reservationer som finns i betänkandet har återkommit är efler är. Det gäller del statliga stödet till främjandeorganisalionerna, statens representation i Riksidrottsförbundels styrelse och vpk:s reservation om idrottens kommersialisering. Ingenting har tillkommit som förändrat styrkan i tidigare års argumentation för utskottsmajoriletens avslagsförslag. Jag yrkar därför avslag på reservationerna med hänvisning lill tidigare riksdagsdebatter.

Centerpartiet har i sin första reservation förslag om ett uttalande frän riksdagens sida om inriktningen av statens stöd till idrottsrörelsen. Förslagen som är inriktade på barns och ungdomars situation stämmer överens med vad riksidrottsmötel 1987 beslöt prioritera. Det finns ej heller någon motsättning mellan centerns förslag och vad både regeringen och utskotlsmajoritelen anser.

Jag förstår därför inte, fru talman, finessen med att riksdagen skall göra etl uttalande som alla parter är överens om. Jag skulle förstå reservationen om centern i den här frågan hade en syn som avvek från Riksidrottsförbundels, regeringens eller utskottsmajoriletens.

Givetvis kommer Riksidrotlsförbundet vid fördelningen av anslaget alt följa den prioritering som det självt gjort. Det finns också anledning atl påpeka idrottsrörelsens ställning som fri folkrörelse. Atl vi däremot har olika syn på hur stort anslaget bör vara är en annan femma. På den punkten har ju centern i en annan reservation fört fram andra krav än dem som ulskoltsmajoriteten ställt sig bakom.

Folkpartiets förslag om ett program för ökning av det statliga slödel lill idrotten berör lill en del frågan om spel och lotterier och villkoren för folkrörelsernas spelverksamhet. Dessa frågor kommer riksdagen att behandla i höst. Dessutom är det så att anslagen till idrotten givetvis måsle prövas varje år i budgetsammanhang och vägas mol krav och behov frän andra organisationer och verksamheter. Vidare vill jag än en gäng hänvisa till idrottsrörelsens ställning som fri och obunden folkrörelse. Initiativet lill ett sådant arbete som folkpartiel föreslår bör rimHgen komma frän idrottsrörelsen och förutsätter dess medverkan.

Fru lalman! Eftersom andra debattörer har tillåtits gä in även på frågan om lokalt aktiviletsstöd måste jag få bemöta det som har sagts.

Christer Eirefelt frågade om del löfte som socialdemokralerna gav lill idrottsrörelsen och ungdomsrörelsen avsåg valperioden. Svaret är ja.

Det är också så, vilket framgick av debatten om ungdomsorganisationerna, atl det har framförts kritik och synpunkter belräffande formerna för det lokala aktivitetsstödet. Hur det skall kunna anpassas till den situation som gäller inom olika folkrörelser är föremål för övervägande. Någon här har citerat Riksidrottsförbundets funderingar som Karl Frithiofson gett ullryck för. Han tänker sig alt Riksidrottsförbundel eventuellt kunde ta över idrottens andel av detta.

Inom olika folkrörelser finns sannolikt mänga olika funderingar kring delta. En sanning är otvivelaktigt den att det är betydligt lättare, angelägnare

och enklare att förändra formerna för elt stöd om man kan förena det med en ekonomiskl mer gynnsam situation, alltså med mer pengar. Därför tror jag alt det är förståndigt att avvakta översynen.

Fru talman! Det betänkande som vi behandlar nu berör en stor och betydelsefull folkrörelse med stora ambitioner för framtiden. Vi är i stort sett eniga om den betydelse rörelsen har i värt samhälle. Vi är även i stort sett överens om alt samhället, stal, kommuner och landsting har till uppgift atl stödja och underlätta idrottsrörelsens arbete. Detta är en väsentlig grund för idrotten atl bygga på.

Vi är också medvetna om alt en rad svårigheter och problem kan uppslå i en så stor verksamhet, och att samhället har en skyldighet att medverka lill bra lösningar pä problemen. Jag vill också betona alt samhällets slöd och medverkan måsle ske med beaktande av idrottens ställning som en självständig folkrörelse.

Fru talman! Jag yrkar bifall lill kulturutskottets hemställan och avslag pä reservationerna.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag tiU idrott

Anf. 54 JAN HYTTRING (c) replik:

Fru talman! Anders Nilsson säger att det har blivit bättre villkor för idrotten sedan centern gick miste om idrotlsministerposlen. Jag tror del är ett uttalande som inle många håller med om. Jag tror inle ens all regeringen inom sig är ense om en sådan bedömning. Känner jag idrottsminislern räll, har han nog haft större ambitioner än vad som avspeglar sig i propositionen.

Jag kan ju erinra om vad som har hänt med kostnadsläget. Jag tycker Anders Nilsson har synnerligen kort minne, efiersom del bara är 14 dagar sedan vi debatterade det lokala aktivitetsslödet. Anders Nilsson minns säkerl alt urgröpningen av detta sedan 1982 motsvarar 5 kr. per aktivitet, skillnaden mellan 17 kr. och 12 kr.

På tal om devalveringar - titta på sociala avgifter på spelarersällningar och lilla på utbredningen av statligt spel sedan regeringsskiftet! Sedan förstår säkert ocksä Anders Nilsson alt de ekonomiska villkoren för idrotten faktiskt är radikalt försämrade.

Vi är naturligtvis hell ense om atl idrottsrörelsen är en fristående folkrörelse - det har aldrig varit diskussion om något annal. Men jag kan inte förstå alt klubbarna blir mer frislående av alt man håller med om atl de skall göra insatser och prioriteringar, men sedan inle är beredd att tillskjuta medel sä att de kan göra detta. Del är ju del hela diskussionen handlar om. Propositionen satsar på kraftiga åtgärder mot doping, liksom Riksidrotlsförbundet, säger Anders Nilsson. Ja visst, men om man stämmer av anslagsframställan mol de anslag som beviljas och ser pä de olika konloposlerna, finner man att del saknas minst 1 milj. kr. i åtgärder mol dopning av del som har begärts. Då tycker jag det är otillständigt att stå i denna talarstol och begära att de skall göra allt della, fasl man inte tillskjuter några medel.

Anders Nilsson citerar hell riktigt ur propositionen - man skall vidta åtgärder för alt laboratoriet skall få ökade resurser, osv. Men då måsle man ju satsa på detta! Det är ingen tröst att del skall göras senare, för man gär ju på knäna redan nu. Del är alltså mycket viktigt all vidta åtgärder nu.

Till sist bara en kort fråga fill Anders Nilsson. Socialdemokralerna är ju i

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag tiU idrott

andra sammanhang väldigt rädda för sponsring och för all denna skall påverka verksamheten och dess inriktning. Har ni aldrig några funderingar på att sponsring också kan påverka idrottens inriktning?

Anf. 55 Andre vice talman CHRISTER EIREFELT (fp) replik:

Fru lalman! Får jag först med en liten siffra - fast beloppet är stort - sälla in samhällsnyttan kontra samhällels kostnader i sitt sammanhang. Om vi enbart inom idrotten t.ex. skulle belala våra ungdomsledare med fritidsledarlön, skulle det motsvara ungefär 10 miljarder kronor. Delta skall sältas i relation till de totalt 700 milj. kr. som Anders Nilsson hänvisade lill.

Ja, jag var imponerad över del arbete på ungdomssidan som uträttas i föreningarna, faktiskt framför alll ute i landsorten, där de ofta belyder väldigt myckel mer än bara idrottsaktiviteter - de sköter på många håll också en massa annat av social karaktär, som är oerhört värdefullt. Men den insatsen handlar faktiskt inte enbart om ekonomiska resurser. Idrotten bygger i stor utsträckning på idealitet, och det tycker jag den skall fortsätta atl göra. Samhällets uppgift är att skapa förutsättningar för all man skall kunna fortsätta, att ge Htet uppmuntran för dem som lägger ner timme efter timme, ulan någon som helst ersättning. De har faktiskt rätt all kunna göra delta under rimliga förutsättningar!

Så några ord om sättet att räkna, som Anders Nilsson var inne pä. Jag lycker Karl Frilhiofsons ord borde väga ganska tungt för socialdemokraterna. Han säger l.ex.:

"För idrottens del är regeringens budgetförslag klart otillräckligt, vilkel gör oss besvikna. Vi hade äriigl talat väntal oss mera nu då regeringen ställer upp med både en idrottsminister och en ungdomsminisler. Och dessutom givit löften som väckt förhoppningar."

Pä tal om engängsanslagel, som diskuteras, säger han: "Men även om ett sådant anslag, som förra året uppgick fill 4,5 mkr, dä kallades engångsanslag, kvarstår nalurligtvis nödvändigheten av byggnadsåtgärder vid våra riksanläggningar", och visar att pengarna nu måste tas ur det löpande anslaget.

På samma sätt är det med dopingen - där är han inte alls överens med er om sättet atl räkna.

Jag medger alt vi nu lilel är inne på utkanterna av del som behandlas i de andra betänkandena, men del var elt värdefullt svar som Anders Nilsson på nytt gav om LOK-stödet: löftet gäller under valperioden. Så var dock varken frågan eller svaret under valrörelsen. Jag tror i alla fall idrottsrörelsen tacksamt noterar atl del knappast kan bli tal om några ytterligare dribblingar på del här området.

Anf. 56 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Fru talman! När det gäller doping sade Anders Nilsson alt vissa partier ville göra ännu mer eller framställa sig som bättre. Del kanske inte är så enkelt som att bara säga att det är besvärligt med doping och fusk, nu vidtar vi en och annan åtgärd för att avslöja fusket.

Jag ville gå litet längre och trodde atl jag hade Anders Nilsson med mig när jag frågar: Varför uppstår denna avart? Vår reservation lar upp myckel om orsakerna bakom. I det fallet går jag väl bra mycket längre än andra, när jag

Anslag tdl idrott

hävdar att del måsle vara grundläggande atl se lill alt vi inle haren idrott som Prot. 1988/89:91 befrämjar denna utveckling av fusk. De ståndpunkterna tycker jag Anders 6 april 1989 Nilsson åtminstone borde kunna närma sig.

Dessutom var det en inlressanl vinkling Anders Nilsson gjorde, alt idrottsrörelsen med den inriktning den har binder upp oerhörda resurser för kontroll. Då blir det litet ologiskl igen. Vi vet ju atl kontrollen har ökat länge, inle bara den kontroll som sker via laboratorier osv. utan även ledare som får syssla med detta - vaka och informera, lägga ner fid.

Anders Nilsson säger att samhället ger ell enormt slöd - och så säger man nej lill 52 milj. kr. På vilket sätt är det man misstror Riksidrottsförbundet i det här sammanhanget? Det skulle vara intressant alt se, för jag är helt övertygad om atl Riksidrottsförbundet behöver de här pengarna.

Denna fria, obundna rörelse, hur demokratisk är den egentligen? Om samhället låter den stå fri atl utnyttjas av odemokratiska krafter i samhället, ekonomiskt starka intressen som utnyttjar den, hur demokratisk blir denna rörelse då? Del är väl ett perspektiv som arbetarrörelsen borde anlägga, Anders Nilsson?

Vi skall ju ge anslag till en rörelse som idrottsministern brukar säga när alla. Nu kommer det emellertid en forskarrapport som säger att LO-kolleklivels barn inte nås. I skolan var del bara 22 % av arbetarklassens barn eller dem som bor i hyreslägenhet som var med i föreningar, medan del var 59 % av dem som var litet mer välbeställda. Nog borde väl den funderingen också ligga med i den ideologiska grunden till anslagen?

Och, Anders Nilsson, inle kan detta väl vara någon särskill bra idrottsrörelse - nog har väl Jan Hyttring ändå räll i alt vi måsle kunna få kritisera den för dess inriktning? Om inle annat borde arbetarrörelsen göra det.

Anf. 57 LARS AHLSTRÖM (m) replik:

Fru talman! Anders Nilsson sade all som följd av det beslut när det gäller bingoskatl som vi fattade förra året upplever bingospelet en ny blomstringslid. Vi hade förra året inte förmåga att helt och fullt slopa denna bingoskall. Men om riksdagen då hade följt del moderata förslaget, som vi för övrigt upprepar även i år, hade idrottsrörelsen hafl möjlighel att plocka ännu fler vackra blommor. Det hade i så fall inneburit atl de smä föreningarna hade fåll del ökade slöd som vi alla är överens om.

Anders Nilsson tog ocksä fram litet siffror angående del slöd som idrottsrörelsen får. När man rör sig med de stora beloppen måsle man också ha med i bilden atl idrottens olika led betalar in lill staten i form av reklamskatt, mervärdeskatt, arbetsgivaravgifter osv. mer än vad idrottsrörelsen får i bidrag.

Anf. 58 ANDERS NILSSON (s) replik:

Fru talman! Jag vill för andre vice talman Christer Eirefelt påpeka angående det lokala aktivitetsstödet att vid den debatt som hölls i kammaren den 15 mars med ungdomsminister Margot Wallström sade han följande:

"Margot Wallström nämnde nu i slutskedet av debatten att löftet gällde valperioden. All right - vi köper det! Kan vi dä få elt konkret besked om alt detta löfle skall uppfyllas under innevarande valperiod har vi vunnit myckel."

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag liU idrott

Såvitt jag uppfattar del har Christer Eirefelt köpt della intyg med sina egna ord i debatten den 15 mars. Jag har svårt all förstå alt vi behöver använda så lång tid för detta i dag.

Till Jan Hyttring vill jag säga alt om man tittar på idrottsrörelsens utveckling sedan 1982 ser man alt antalet medlemmar och aktiva utövare har ökat. Det har tillkommit elt eget studieförbund, och idrottens folkhögskolor har utvecklats. Del har blivit betydligt större möjligheter lill högskoleutbildning samtidigt som man utövar idrott. Vi har fått en enorm utveckling av möjligheter till studier och idroltsutövning i gymnasieskolor. Nu senast har vi hemortsallernativet. Det har salsats slora pengar på forskning och anläggningar osv. Del direkta stödet på den anslagspost vi diskuterar nu gär procentuellt sett upp till större summor än under den borgerliga tiden. Jag har inle hunnit plocka fram fler saker ur minnet, men det finns säkert mer. Jag tycker att del rättfärdigar mitt påslående väl.

Jag vill också kommentera Lars-Ove Hagbergs inlägg. Han funderar pä 52 milj.kr. Nog kan vi ställa upp pä det, eftersom vi kanske skulle komma till rätta med en del av de svårigheter som han lycker idrottsrörelsen har.

Kaj Nilsson hade perspektivet 5 miljarder kronor i totalt samhällsstöd till idrotten. Han räknade med en omsättning som rör sig om tvåsiffriga miljardbelopp. Jag kommer inte ihåg den exakta summan. Inbillar sig verkligen Lars-Ove Hagberg atl 52 milj.kr. i denna gigantiska summa pengar som samhället pä olika sätt ställer till idrottsrörelsens förfogande har nägon större betydelse? Det är faktiskt småpengar, Lars-Ove Hagberg! Jag tror inle att några miljoner mer eller mindre i slöd frän staten har avgörande betydelse, utan del är den ideella inriktningen inom idrottsrörelsen själv.

Under delta anförande övertog tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 59 Andre vice talman CHRISTER EIREFELT (fp) replik: Herr talman! Del är sannerligen inte konstigt, Anders Nilsson, om vi är misstänksamma mot de besked vi fär frän regeringshåll och socialdemokraterna här i kammaren när det gäller LOK-stödet. 1 l.ex. valrörelsen fick vi alldeles entydigt och utan några som helst reservationer besked genom Riksidrottsförbundels enkät alt en höjning skulle ske till minsl 17 kr. Då handlade del öm året, inte valperioden. Är del då konstigt om vi på varje sätt försöker fästa' på pränt alt löftet nu åtminstone gäller valperioden? Lät oss hoppas att inte detta är ett försök till samma sorts dribbling som dä. Jag hoppas verkligen inle det. Men det är alltså skälet lill alt vi tar upp detta igen.

Jag hann inte kommentera vårt krav på en långsiktig plan för stödet till idrotten i min förra replik. Anders Nilsson säger bl.a. atl idrotten är en fri folkrörelse. Javisst, men del, Anders Nilsson, kan knappast vara elt sätt alt understryka alt man är sä rädd att finna etl annal finansieringssätt som kan bli långsiktigt. Skälet till att vi vill ha ett sådant är just alt vi tror myckel på idrotten. Vi tror atl idrotten kan attrahera ytterligare grupper om man får resurser till det. Men då måsle man kunna planera under en något längre tid än vad man kan i dag.

Anf. 60 JAN HYTTRING (c) replik:

Herr talman! Anders Nilsson räknade upp en rad åtgärder som naturligtvis utgjorde förbättringar för idrotten. Jag är glad för del, eftersom vi pä många av dessa punkler har varit hell eniga. Mycket av förarbetet är faktiskt gjorl före regeringsskiftet. Men det var egentligen inle del vi diskuterade. Del var frågan om riksdagens och regeringens andel av stödet till idrotten. Jag hävdar fortfarande att stödet har urholkats. Jag vet att jag har starkt stöd för den uppfattningen i samhället, inte minsl av ordföranden i Riksidrottsförbundel. Det är väl inte minst väsentligt?

Vad har ytterligare hänt under denna tid? Idrottens självfinansieringsgrad har stigit. Det kan vara bra på sitt sätt. Det är en vikfig del av folkrörelsearbetet att även kunna få in pengar att använda i verksamheten. Det är inte alls så atl folkrörelser hell skall leva på anslag från statsmakter eller vara beroende av anslag från enskilda anslagsgivare. Det är mycket bra alt del gär att pä annat sätt samla in pengar till en del av verksamheten, men det har faktiskt blivit en betungande uppgift.

Ser vi på hur man har fått in pengar finner vi atl belastningen på medlemmarna har ökat och likaså på föräldrar och ledare som deltar i den breda verksamheten inom idrotten. Men framför alll har sponsordelen ökat. Det har blivil än viktigare med en hel mängd av reklam. Åtskilliga av oss ser på idrott på TV på lördagar. Del är ju inte så många som har möjlighet atl vara med där idrotten utövas - jag tänker på fotbollen i England. Kring arenorna finns en mängd reklam som rimligtvis inle har nägot med engelsk publik all göra.

På olika sätt kanaliseras stöd lill idrotten. Jag tycker alt del är konstigt alt socialdemokraterna, som i andra sammanhang är mycket rädda för denna påverkan och är ytterst försiktiga, tydligen inte funderar över vilken påverkansmöjlighel som finns i sponsorslöd fill idrotten. Jag tror all del väl så mycket kan påverka utvecklingen där som det påverkar inom kulturområdet.

Som bekant tycker vi från centerns sida att det är rimligt med sponsorslöd. Men vi är mycket försiktiga med atl stödet inte skall inverka på omfattningen och inriktningen av den verksamhet man stöder.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag tiU idrott

Anf. 61 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr talman! Jag höll så när på att instämma med Jan Hyttring, men i slutet av sitt anförande tog han i stort sett tillbaka vad han hade sagt om sponsring. Han sade dä atl sponsring bör tillåtas och glömde bort de krafter som sponsringen i sig har när det gäller atl ekonomiskl utnyttja idrotten på olika fäll.

Anf. 62 TREDJE VICE TALMANNEN: Repliken gäller Anders Nilssons anförande.

Anf. 63 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr lalman! Därmed närmar vi oss de problem som Anders Nilsson inle berör, nämligen kommersialiseringen. Anders Nilsson vill inle la upp de problem som han erkänner finns och som han trodde alt vpk skulle kunna

Prot. 1988/89:91 klara med 52 milj. kr. Jag har fidigare ställt frågan till Anders Nilsson: Hur
6 april 1989 kan ni tillåta all denna kommersialisering får fortsätta, ulan att ni ens höjer

Anslag tiU idrott

rösten? Vi har också tagil upp saken i en reservation, men något nöjaktigt svar har väl inle givits, utan det verkar som om man tycker att idrottsrörelsen egentligen inte har nägra problem. Sponsringen är ju en förutsättning för idrottsrörelsen i dag, och det är där jag menar att Hyttring har räll.

Det är inte sä att vpk vill klara alla problem med 52 milj. kr. Vi fick av Anders Nilsson veta att det är småpengar, och del var detta jag funderade över. Riksidrotlsförbundet är inle något rikt förbund, och dessa "småpengar" kunde man väl då få, tyckte jag. Men så var det inte.

Anders Nilsson vet mycket väl atl vpk:s förslag för alt motverka sponsringen och ge idrotten en ärlig chans härvidlag i förlängningen innebär att idrotten skall få en större andel av tipsmedlen. Hade man gjort så i tid, innan den slora boomen med sponsring och kommersiella inslag satte in, hade vi kanske fått en annan utveckling inom idrotten. Men icke - samhället har inle omfördelat pengar pä della sätt.

Anders Nilsson blev litet förargad nu på slutet. Jag vet inte om han, för atl lala idroltsspråk, peppade upp sig för någonfing. Jag är inte säker pä vad han kommer med senare, men inte behöver han väl bli sä förargad över all vpk föreslår 52 milj. kr. på denna punkl.

Idrottsrörelsen lever på ideella insatser och kommer all så göra framöver. Dä uppstår nästa problem, där jag tycker att en lösning borde ligga socialdemokraterna mycket nära. Ungdomarna har ju i hög grad klassindelats, som den senaste forskarrapporten visar och som vi som har ungdomar inom idrottsrörelsen redan ser. Är man förälder till sådana ungdomar måsle man vara välbeställd. Man mäste tillhöra över- eller mellanskiktet för atl kunna vara med och åka till de centra där idrottsutövandet sker, man mäste ha bil, man mäste ha tid. Alltså måste man vara ganska välbeställd både socialt och ekonomiskt för atl kunna utnyttja fritiden i detta avseende. Det visas ocksä i den forskarrapport jag nämnde att de LO-anslutnas ungdomar har sämre möjligheler.

Anders Nilsson borde väl i sin sista replik kunna ställa sig bakom kraven pä atl man skall göra någonting åt detta, och han borde ge uttryck för en viljeyttring.

Anf. 64 ANDERS NILSSON (s) replik:

Herr lalman! Lars-Ove Hagberg ställer frågan om socialdemokraternas inställning lill stöd genom sponsring. Vi anser naturligtvis atl idrottsrörelsen som en självständig folkrörelse rimligen skall bestämma över sin verksamhet. Del är bra om idrottsrörelsen kan göra det i så stor utsträckning som möjligt med egna pengar och med samhällsstöd. I den mån sponsring förekommer, och vi vet ju atl sponsring finns, skall sponsringen ske under sådana former alt idrottsrörelsen behåller bestämmanderätten över sin verksamhet. Detta lycker jag är så pass självklart all Lars-Ove Hagberg inte skulle behöva använda en mängd lid för alt ställa frågor om detta axiom.

Men ambifionerna inom idrottsrörelsen är myckel större än vad de

tillgängliga medlen möjliggör. I del lägel framförs alllid funderingar över hur

60 vi skall kunna finansiera verksamheten. Vi politiker älskar ju alt hämta

exempel frän små trevliga verksamheter som vi har erfarenhet av, och jag skall göra på del sättet. Jag är medlem i en orienteringsklubb, och vi har nägra företag pä orten som vart och ett är berett att annonsera för 5 000 kr. på de kartor som klubbens egna medlemmar ritar. Det är förelag som genom ägarna eller genom anställda har anknytning till klubben, och jag tycker inte atl den formen av sponsring kan betraktas som nägol större ingrepp i orienleringsklubbens sätt all rita kartor, bestämma var tävlingar skall äga rum osv. Vi bör alltså se på sponsringen med en viss urskillning.

Idrottsrörelsen är en stor, målmedveten och handlingskraftig rörelse. Den är välorganiserad och har på alla nivåer kontakt med olika samhällsorgan. Motionärer och reservanter vill atl vi politiker skall ta inifiativ till skilda förbättringar och förändringar. Jag tror att vi med större förtroende än vad många tycks anse kan överlåta delta lill idrottsrörelsen själv. Inom idrottsrörelsen förs en intensiv debatt om framfiden och om de problem som otvivelaktigt finns och som rörelsen är väl medveten om, liksom om de vägar som är möjliga alt gå för att komma förbi hindren. Detta utesluter inte att samhället i olika avseenden kan och bör hjälpa lill. Jag har nämnt elt exempel härvidlag, nämligen dopningen, men initiativen mäste enligt mitt förmenande komma frän idrottsrörelsen själv.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag tiU idrott

Tredje vice talmannen anmälde att Jan Hyttring anhållit atl till protokollet fä antecknat atl han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 65 GUSTAV PERSSON (s):

Herr talman! I motion Kr504 tar vi upp frågan om statsbidrag till svensk korporalionsidroits kursgård Fagerudd, som ligger utanför Enköping. Idén med kursgården är atl man skall kunna ge Korpen möjlighel till utbildning av instruktörer och ledare m.m.

Många tror alt Korpens verksamhet fortfarande bara avser korporationsfotboll. Men numera har vi ett program med mycket bred och allsidig sport och idrott, där alla åldersgrupper är med. Vi har ocksä startat etl projekt som kan vara intressant för kammaren, nämligen friskvård på jobbet. Eftersom Korpen har så nära kontakt med arbetsplatserna är det väldigt viktigt att vi kan bedriva en sådan här verksamhet, där alla kan vara med.

Syftet är att man skall "stimulera lill en livsstil som befrämjar hälsa och välbefinnande". Del skapas också delaktighet i den sociala gemenskapen. Ofta är del fråga om enkel vardagsmolion, både med och ulan lävlingsinslag. Del är viktigt att verksamheten riktar sig lill alla människor, män och kvinnor i alla åldrar. Men man kanske särskill bör betona alt verksamheten är vikfig för dem som har ensidiga och monotona arbeten, för vilka belastningsskador ofta är en följd av arbetet.

Det kan vara meningsfullt att erinra om den diskussion som förs i samhället i dag om den stora utslagningen från arbetslivet. Man säger att det måste göras hell andra och mera långsikliga insatser. Jag kan erinra om vad generaldirektören i arbetsmarknadsstyrelsen Allan Larsson sade, nämligen atl vi satsar ungefär 60 miljarder i det här landet på passiva insatser, dvs. vi betalar ul sjukersättning, förtidspension, arbetslöshetsersättning o.d. Vi borde pä ett hell annat sätt aktivera oss. Precis som vi har fört en aktiv

Prot. 1988/89:91 arbetsmarknadspolifik bör vi också på del här området göra aktiva insatser.

6 april 1989 Dä är det viktigt atl diskussionen inte bara rör sig om, som fallet har varil,

Anslag tiU idrott

några karensdagar eller ett arbetsgivarinträde. Del gäller mycket långsiktiga

förebyggande insatser, för de flesta av de människor som slås ut är ofta

långvarigt sjuka.

Jag vill inte göra gällande att Korpen kan klara allfing. Men en del av den verksamhet som bedrivs i mofionssyfte är en väldigt viktig förebyggande insats. Jag skall ta etl exempel från min hemkommun Uppsala. Kommunens städerskor hade mycket stor sjukfrånvaro och blev ofta utslagna. Vi startade gymnastik två gånger i veckan på arbetsfid, och vi såg genast atl antalet sjukskrivningar minskade.

Jag kan t.o.m. säga att jag tror att det minskade förtidspensioneringen. Del visar hur så enkla insatser tiU de breda grupperna ändå kan skapa mycket bra förebyggande resultat.

Jag sysslar numera också med rehabilitering inom korporalionsidrolten. Rytm- och hjärtgymnaslik för människor som drabbas av besvär är en stor verksamhet. Vi har insatser i bostadsområdena. Vi skapar kvarlersgrupper. Man har molionsverksamhet där hela familjen kan delta och där även handikappade kan delta. Vi har pensionärsverksamhel över hela linjen. Vi har i Uppsala t.o.m. lärt äldre människor simma, som inle fått möjlighet till det i sin ungdom. Vi ger på detta sätt bredd åt en verksamhet som också måste höra hemma inom motionsidrotlen.

Låt mig avslutningsvis ge elt exempel. Maja Gräddnos-loppet, som vi har i Uppsala, är öppet enbart för kvinnor. I år har vi 21 500 startande. Det är förmodligen världens största korporationsidrollstävling och världens näsl största kvinnolävling. Vi har en åldersspridning på närmare 70 är. Unga flickor och kvinnor över 70 år deltar. Även äldre kvinnor i rullstol kan delta. Det är alltså en oerhört bred verksamhet.

Detta sköts helt av frivilliga krafter. Jämför med Tjejmilen i Stockholm. Där har man sju heltidsårsanslällda. Vi har enbart frivilliga krafter, och loppet bygger helt på frivilliga insatser.

Della kräver naturliglvis utbildning, om man skall kunna hålla i gång en så stor verksamhet på ell så brett fält. Vi har skapal kursgården för all kunna utbilda ledare, inte minsl kvinnor, lill denna verksamhet. Kvinnorna kommer inte med i samma utsträckning som männen när det gäller idrott. Därför är del vikfigt att denna kursgård kan göra en insats. Del är också viktigt att denna kursgård, på samma sätt som Bosön, Vålådalen eller Lillsved, får statligt slöd.

Utskottet säger i sin skrivning att mofionen inle bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Jag ser dock positivt på den skrivning utskottet i övrigl gjorl. Jag ser del som elt fall framåt. Utskottet instämmer i våra synpunkter på Korpens verksamhet och den bredd vår verksamhet har. Det överensstämmer också med statsrådels skrivningar i propositionen om friskvärdsar-bete i samhället och mofionsidrottens betydelse ur folkhälsosynpunkt.

Jag viU särskilt betona att statsrådet i propositionen säger att just när det
gäller mofionsidrottens betydelse ur folkhälsosynpunkt bör RF beakta denna
del av sin verksamhet. Det tror jag är myckel viktigt.
62 Herr talman! Jag har inget eget yrkande här. Utskottets positiva skrivning

och propositionens allmänna inriktning gör alt vi motionärer tycker att vi kan Prot. 1988/89:91
arbeta vidare pä frågan alt få det stöd som vi har begärt i vår motion. 6 april 1989

Anslag tiU idrott

Anf. 66 YLVA JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Jag noterar att jag är den enda kvinnan som deltar i den här idrottsdebalten.

Vi lever i etl samhälle där det på i stort sett alla områden råder ojämlikhet mellan könen. Alt del finns könsorättvisor är vi ganska vana vid att konstatera efter en oöverskådligt lång tid med en patriarkal maktstruktur.

För oss i vpk är orättvisor till för all bekämpas. Kvinnor har vunnit många framgångar i vårt land, men myckel mer återstår. Slora förväntningar ställs, speciellt på den uppväxande generationen, när del gäller jämställdhet mellan könen.

Hur är del egentligen med jämställdheten mellan flickor och pojkar? Är det t .ex. i dag en rättvis fördelning av samhäUets stöd till flickor och pojkar?

När del gäller del kommunala stödet lill olika idrottsverksamheler finns stora orättvisor, förvånande stora, skulle nog många säga.

En tolvårig pojke som ägnar sig ål fotboll, ishockey och bad får 1 150 kr. i kommunall slöd och behöver själv bara betala 30 kr.

En jämnårig flicka som på sin fritid ägnar sig åt ridning, bowling och bad åtnjuter 280 kr. i stöd för lika många aktivitetsfillfällen, medan hon själv tvingas "hosta upp" 930 kr.

De här siffrorna är hämtade frän en undersökning som Kommunförbundet gjort. Exemplen är fiktiva, för naturligtvis är verkHgheten den att flickorna tvingas avstå från ridlimmar på grund av den höga kostnaden. Ridningen ligger på en ohotad andraplats på idrottens lio-i-topp-lista. Men de mer än 100 00 barn och ungdomar, de allra flesta flickor, som är intresserade av hästar och ägnar sig ål ridning har inle råd all rida alls lika ofta som l.ex. den ishockeyintresserade har råd alt äka skridskor och spela ishockey. Anledningen är det orättvist fördelade samhälleliga stödet.

För alt visa på ojämlikheten skulle man kunna tänka sig en ishockeyintresserad pojke som har möjlighel att spela ishockey endast en fimme i veckan. Alla andra timmar, på eftermiddagar, kväUar, veckoslut och skollov var hänvisad fill att slipa A-lagets skridskor, linda dess klubbor samt sopa på ståplatsläklaren.

Flickor tillbringar ofta så gott som all sin frifid i stallen, och stallen fungerar som en fritidsgård för flickor. Ridningen är en av de mycket få sporter som till allra största delen är fri från konkurrens och tävlingslänkande. Del stora flertalet barn och ungdomar som ägnar sig ål ridning gör det utan att tävla. Intresset för ridning är knappast kopplat lill något lävlingsintresse.

Jag har tillsammans med Elisabeth Persson motionerat om ell ökat samhälleligt stöd till den flickdominerade ridningen. Vi menar att flickorna inle skall behöva byta till en annan fritidsverksamhet eller annan idrott för atl komma i åtnjutande av samhällels stöd.

Frågan om ett ökat samhälleligt stöd och ansvar för ridhusen och ridningen
är i första hand en kommunal uppgift. Det finns i dag ca 275 ridhus i landet
som bedriver bred ridverksamhel för ca 100 000 flickor. Av dem är det 75
stycken som har kommunalt stöd och i bara etl ridhus bedrivs verksamheten 63

helt av kommunen.

Prot. 1988/89:91 Vackra ord om en meningsfull frilid, om idrottens betydelse och om

6 april 1989 rättvisa mellan könen räcker inle. För att uppmuntra kommunerna atl satsa

Anslag till turism och rekreation

pä den flickdominerade verksamhet som bedrivs i ridhusen föreslår vi motionärer elt speciellt stimulansbidrag. Vi föreslår atl kommunerna ges möjlighet all ansöka om statsbidrag som täcker 50 % av de kostnader kommunerna påtar sig för all stödja den breda ridverksamheten.

I vpk-reservationen nr 13 i belänkandet föresläs 25 miljoner till ell sådant stimulansbidrag. Jag vill yrka bifall till den reservationen.

Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad. (Beslut fattades den 12 april. Jfi 11 §!)

Kammaren övergick till atl debattera kulturutskottets betänkande 14 om anslag lill turism och rekreation.

Anslag till turism och rekreation '

Anf. 67 LARS AHLMARK (m):

Herr lalman! I sill arbete har Sveriges turistråd såväl en kulturell som en ekonomisk uppgift. Den ekonomiska är inle oviktig. Vårt lands bytesbalans påverkas negativt av turistneltot. Det rör sig om betydande belopp. Kan fler utlänningar lockas till Sverige, exempelvis genom att charterresandet ulvecklas, och kan fler svenskar fås att semestra inom landet har del ett stort ekonomiskt värde. Del har också en regionalpolitisk betydelse när människor rör sig från tätort till glesbygd, från södra delen av landet och mot norr-lål vara att det är för en kort del av året.

Turismen bör därför främjas. De ca 115 milj. kr. som vi nu skall anslå lill Sveriges turistråd har naturligtvis sitt intresse i sammanhanget. Men viktigare än delta är atl skapa etl näringsvänligl klimat som befrämjar insatser på turistområdet. Det är också betydelsefullt alt vårt land har en väl fungerande infrastruktur.

Turism och rekreation får dock inle främst diskuteras i ekonomiska termer. Dess uppgift är atl vidga horisonten, bokstavligt och bildligt, liksom att ge kulturupplevelser i vid mening.

Varför reser du? frågar Carl Jonas Love Almqvist redan år 1838 i en essä. Han svarar: För att möta nya människor, för alt utbyta tankar och erfarenheter.

Skall begreppet kulturturism få en reell innebörd är det väsentligt att turistrådet nära samarbetar med regionala och lokala kulturinstitutioner och lyfter fram kullurlivet i olika regioner i sin marknadsföring. För att understryka detta har vi från moderal sida önskat etl fillkännagivande, vilket dock utskoitsmajoriteten ej ställt sig bakom. Jag yrkar bifall lill reservation nr 9.

Lät mig i detta sammanhang knyta an lill etl uttalande som en representant

för turistrådet gjorde när kulturutskottet besökte rådel för någon tid sedan.

Han sade att när en ort satsar på turism lägger man ner 80 % av pengarna på

alt få människor till platsen och 20 % för atl få dem att trivas när de väl är där.

Del borde emellertid vara tvärtom, ansåg denne branschman. Man skall PrOt. 1988/89:91 lägga ner 20 % pä atl dra till sig folk och 80 % atl ge dem utbyte av besöket. 6 april 1989 Nöjda kunder är nämligen de bästa marknadsförarna. Jagtroratt det var ett . . tJlturismnch mycket klokt påpekande. Det skall finnas information, verksamheter, , . kommunikationer och billiga övernaltningsmöjligheter. Alll behöver dock inle vara sä förtvivlat märkvärdigt. Där tänker vi nog i bland fel i Sverige. Vårt land kommer aldrig alt kunna locka med det främsta hotellen, den godaste maten eller de snabbaste transporterna. Vi har i stället en grön sommar, vilket är mer sällsynt än de flesta anar. Vi har sjöar och djupa skogar, och vi har en tämligen orörd fjällnalur. Detta är vår styrka.

Jag skall ta ett konkret exempel för atl illustrera vad jag menar. Naturvärdsverket har lagl ner stor möda på atl planera en ny typ av nationalpark i Kirunafjällen. Där skall det byggas slugbyar och allehanda anläggningar, och där skall guider stå på rad. Kirunaborna själva är kraftfulla motståndare till jätteprojektet. Det specifiki svenska - den orörda vildmarken - tappas bort i hanteringen. Ett genomförande kommer alt kosta mångmiljonbelopp, och det som erbjuds blir antingen dyrt eller kraftigt subventionerat. Det är skrivbordsplanerad storskalig turism- och rekrea-tionspolilik.

Den som kommer till Torne träsk-området i dag har tillgång till de fria vidderna - i varje fall i princip. I praktiken har den reguljära båltrafiken pä Torne träsk mellan bl.a. Abisko och Björkliden på sydsidan och Pålnoviken och Jebrenjokk pä nordsidan upphört. Därmed är en del av den allra vackraste fjällvärlden stängd för dem som inte har räd atl chartra en motorbåt eller en helikopter. Medan myndigheterna planerar för mångmil-. jonsatsningar och projekterar för hundratusentals kronor har ingen råd att låta en liten motorbål trafikera en av Sveriges största sjöar, och därmed skapa de transportmöjligheter som turisterna har rätt atl kräva.

Jag tror atl svensk turism, för atl bli framgångsrik och vara social i egentlig mening, skall bygga på vårt lands naturliga förutsättningar, på små stödjande insatser och på många enskilda initiativ. I linje med detta har vi moderater i reservationerna 3 och 12 tillsammans med centern ställt oss kallsinniga lill turistrådets strukturplan och industriverkels branschstudier liksom fill begreppet primära rekrealionsomräden.

Vi moderater anser också alt turistrådets viktigaste uppgift under innevarande och kommande budgetår är all fullfölja och koncentrera sig pä alt genomföra det omfattande treårsprogram för marknadsföringsinsatser som redan har startat. Vi säger därför i reservationerna 6 och 8 nej lill en höjning av anslaget till försöksverksamhet med 1,2 milj. kr.

Herr talman! Jag yrkar härmed bifall även till reservationerna 3, 6, 8 och 12.

Under della anförande överlog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 68 MARGARETA FOGELBERG (fp):

Herr talman! Riksdagen har redan tidigare ullalat atl man önskar att
många fler människor skall fä bättre tillgång till rekreation och turism 65

5 Riksdagens protokoU 1988/89:91

Prot. 1988/89:91 hemmavid. Jag tycker dock alt det förtjänar atl upprepas, eftersom
6 april 1989 turistrådets ansträngningar för vad man brukar kalla social turism och

Anslag till turism och rekreation

rekreation ännu inte har avsatt nägra spår i den vägen.

Den liden är länge sedan förbi när kommunerna med hjälp av statsstöd byggde småbåtshamnar, cykelvägar och vandringsleder. Den fysiska miljön är ju ändå den främsta förutsättningen för turismen. Nu ligger ansvaret lill stor del på kommunerna och lill viss del även på myndigheter såsom arbetsmarknadsstyrelsen, naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet.

Herr talman! Jag vill i detta sammanhang passa på all uttrycka att folkpartiet tycker att det är ledsamt atl dessa myndigheter får allt snålare anslag. Med hjälp av dessa anslag skall så vikfiga uppgifter som naturvård, kulturmiljövård och bevarande av odlingslandskap skötas. Det är mycket värdefullt för en attraktiv rekreationsmiljö. Storleken på anslagen ligger fjärran från de friska 25 milj. kr. som turistrådet förfogar över under vart och elt av tre år i rad för alt användas, enligt ell mycket luftigt formulerat program, enbart för marknadsföring.

I mycket påkostade broschyrer lalar man om hur fantastiskt Sverige är -och Sverige är fantastiskt. Värt främsta konkurrensmedel är vär vackra och orörda natur. Vår allemansrätt kräver emellertid alle mans ansvar. Det är nämligen inle självklart för alla som inle växt upp med friheten atl färdas var som helst till lands och till sjöss. Om vi i längden vill ha kvar en unik natur atl bjuda på, får vi inte dra oss för atl också tala om vad naturen inte tål.

En dag under det senaste helguppehället turistade jag i mitt eget län, Halland. Jag promenerade några kilometer längs stränderna norr om Väröhalvön. Jag blev dock inte glad över de färgglada hälsningar från Holland, Tyskland, Danmark och Norge som jag mötte. I drivor utmed våra känsliga sanddyner låg orange, gula, blåa, gröna och rosa kartonger efler helmjölk, lältmjölk, juice och marmelad. AUl detta har slängts överbord från fritidsbåtar, vars ägare alltjämt tycks betrakta havet som en bekväm soptipp. Sådana påskhälsningar skulle vi helst vilja slippa.

Herr lalman! Jag är medveten om atl riksdagens uppgift nu är atl fatta beslut om en viss budget, jag tar mig dock i alla fall friheten alt skicka med dessa synpunkter till turisträdet. Årets fina broschyr heter Sverige Fritidsguide 1989. Den utkommer pä många språk och är väldigt vacker och visar rent förföriska bilder från vårt land. Det finns dock inte en enda ynka liten rad som talar om vad vår allemansrätt faktiskt innebär av ansvar.

En av turistrådets huvuduppgifter är alt sköta marknadsföringen i utlandet så alt bytesbalansen skall förbättras. Lars Ahlmark berörde delta i början av sitt anförande. Det är helt klart atl underskottet i turistvalutan ökar på tok för snabbt för alt i längden vara hälsosamt för vårt lands ekonomi.

I Nordamerika finns åtminstone 5 miljoner svenskättlingar som kan förväntas ha intresse av atl lära känna Sverige närmare. Sedan 1985 har dock besökarna därifrån minskat ifrån 200 000 till 150 000, dvs. med en fjärdedel. USA och Kanada måste vi pä alla sätt försöka återvinna.

Herr talman! Jag yrkar bifall till folkpartiets reservation nr 4.

Minsl två rejäla smällar har slagit knockout på den marknad vi tidigare

hade byggt upp i USA. Den första var amerikanska massmedias makalösa

66 skräckskildringar av tillståndet i Sverige efter reaktorhaveriet i Tjernobyl.

Anslag till turism och rekreation

Många amerikanska turister inställde sina resor hit. Som vi ser del innebar PrOt. 1988/89:91 jubileumsåret 1988 likväl en vändpunkt med New Sweden-kampanjen och 6 april 1989 TV-programmen Good Morning America. Turistslrömmen har börjat vända tillbaka. Förberedelserna för en uppföljning av kampanjen var i full gäng när vi drabbades av nästa smäll. Men den gängen, herr talman, var den självförvällad. Det otroliga inträffade, atl den nyss tillträdde chefen för Sweden Information Service i New York presenterade sig för världen genom att i elt raskt hugg sabla ned hela New Sweden-projeklet. Enligt denne man var satsningen pä den svenska jubileumskampanjen värdelös. Till tidningen Aftonbladet säger han den 16 februari i är att del var: "en mycket dålig kampanj som svällde ut och blev oöverskådlig och där pengar kastades i sjön". Betygsättningen av vär kung, drottning, statsminister, talman, utrikesminister, näringslivets och kulturlivels främsta företrädare sammanfattas: "Visst gjordes del massor av storstilade insatser av enskilda. Men totalt blev det ell misslyckande."

Om del nu ändå förhöll sig så atl några miljoner nordamerikaner uppfattade den svenska jubileumskampanjen som positiv, lär de vid del här laget ha tagits ur den villfarelsen, sedan USA-kontorels nye chef givit offentlighet åt sitt domslut. Elt sämre utgångsläge för en ny kampanj kan jag inte tänka mig. Jag vill därför, herr talman, fråga: Känner socialdemokraterna lill om regeringen överväger några åtgärder med anledning av att den person man utsett, lill chef för Sweden Information Service anser att satsningen på New Sweden-kampanjen var värdelös?

Anf. 69 JAN HYTTRING (c):

Herr lalman! Turismen är en stor och betydande näring i landet och har när det gäller omfattningen utvecklats pä ett posilivl sätt. Del är bara att beklaga att lönsamheten i näringen hela tiden har varil svag och alltjämt är det. Det finns många småföretag. Man har naturligtvis begränsade resurser. Man har varil mycket beroende av kommunala planer. Som tidigare har påpekats i debatten här framförs ofta många åsikter kring näringens etablering när det gäller atl skapa övernattningsmöjligheter, strövområden osv. Del torde väl inle finnas några andra näringar som råkar ut för detta ifrågasättande i den omfattningen. I olika delar av landet finns mänga fina planer som inte är förverkligade.

Vi har från centerns sida föreslagit att man skall utarbeta en plan för turismens utveckling och få lill stånd en uttalad målsättning, vart vi syftar och vilken omfattning vi tycker atl turismen skall ha. Under senare är har kanske tonläget ibland skärpts för atl försöka skapa motsättningar mellan social turism och del man kallar den kommersiella turismen. Jag vågar hävda atl grunden för social turism är atl man också har en kommersiell turism. Det måsle vara möjligt att leva pä en näring. Visst är det trevligt när man kan, som har relaterats här frän talarstolen, ensam ströva omkring och det inte finns myckel folk som stör. Man får fina synintryck osv. Det är klarl atl detta ocksä är grunden för svensk turism. Men jag vågar påstå all del är ytterst fä som orkar leva pä atl ge sädan service. Alt man skall kunna leva på atl utöva näringen är ju faktiskt en av grundvalarna. Om man kan göra det, kan man ocksä lämna etl stort bidrag till utvecklingen av den sociala turismen, om man

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag till turism och rekreation

med social turism menar möjligheler för människor bäde inom vårt land och utifrån, som inle har så stora tillgångar, kanske en storfamilj, alt fä en vettig semester eller fritidsupplevelse till rimliga kostnader. Det förutsätter faktiskt atl man har underlag för anläggningar, alt man kan använda dem hela året. Om man inte är beredd atl lägga ner sä myckel pengar kanske man får vara beredd alt utnyttja anläggningarna när del inle är högsäsong och trängsel.

Jag sade tidigare atl det finns mänga små företag inom turislsektorn. Del gör det, enligt centerns syn, ännu mer nödvändigt atl försöka utveckla en plan, atl fastställa en målsättning. Om man studerar utvecklingen när det gäller det negativa turistnettol inser man alt den sker i en galopperande takt. Om man mäter skillnaden mellan nettot för 1986 och det troliga nettot vid utgången av 1990, märker man alt del negativa nettot kommer alt fördubblas. Del är nu, under 1989, drygt 16 miljarder kronor. Delta innebär att vi måste anstränga oss ytterligare för att bli bättre.

Det gäller först och främst atl skapa goda möjHgheter för oss svenskar atl semestra hemma. Del kanske finns vissa hinder för del, såsom vädret. Även om mänga av oss lycker alt det är skönare all vara i länder där del mera säkerl är sol på sommaren, vet jag att många skulle välja att semestra i sitt eget land om servicen vore bättre och det vore lättare att ta sig fram. Om jag t.ex. köper en resa lill Mallorca kan jag utgä från att jag blir mycket väl omhändertagen. Jag har att ta mig till en flygplats varifrån etl flygplan skall gå. Jag blir mött när jag kommer fram. Jag kommer alt erbjudas en mängd servicepaket och arrangemang av alla slag. Men om jag gör motsvarande resa till motsvarande kostnad, eller ofta nägot dyrare, i mitt hemland, kommer jag inte alt erbjudas all denna service. Det är detta vi syftar pä när vi i en reservation utvecklar detta med atl vi mäste se lill alt göra del lättare för människor atl vara i Sverige som turister och utveckla paketarrangemang. Det gäller resemöjligheler, spridning av semestrar osv.

Turistrådets strukturplan och industriverkels branschstudie lar vi upp i en annan reservation. Bakgrunden till det är att dessa två dokument har en styrande effekt som är betydande. Det innebär koncentration lill några få områden. Vi vet atl det finns turistiska förutsättningar i princip i hela värt land. De kan vara mer eller mindre väl utvecklade, beroende pä atl vi i vissa delar av landet har bättre förutsättningar för bra turism säväl sommartid som vintertid och att man där också med olika slags ansträngningar försöker få bättre förutsättningar för turism under vår och höst. I andra delar av landet är det mer utpräglat atl man har endera vinter- eller sommarturism. Det vanligaste är kanske all man har sommarlurism, med hav, salta bad osv. Man har egentligen liten attraktionskraft under resten av året. Vi reservanter är rädda för alt denna styrande effekt kommer alt innebära koncentration, trängsel och otrivsel och all den kommer alt försämra andra orters och andra landsdelars möjlighet atl göra satsningar pä turismen.

Tidigare talare har tagit upp kampanjen i Amerika, New Sweden, men jag skall inle göra nägra värdeomdömen om den. Jag skall bara konstatera atl som vanligt när del gäller marknadsföring är värdet av speciella punktinsatser, t.ex. kampanjer under en kort fid, ibland överdrivet. Visst skapade denna kampanj mycket uppmärksamhet för Sverige, och visst fanns det många trevliga inslag i den, men marknadsföring är ell långsikfigt arbete.

vilkel inle minsl framgår av den statistik som utkommer varje år om utveckling när del gäller resandefrekvens, antal övernattningar på hotell, i stugbyar och på campingplatser i olika länder. Man ser då all dessa uppgifter fluktuerar. Och det som uppvisar en ökning ett år kan nästa år uppvisa en minskning.

Detta leder till slutsatsen alt man måste vara mycket uthållig i maknadsfö-ringen och vara konsekvent. Samtidigt som man utvecklar en moitagarappa-rat på hemmaplan, måste man vara mycket konsekvent i marknadsföringen och se lill att hela tiden öka intresset för Sverige som besöksland. Hellre än att skicka ut myckel folk frän Sverige i världen för alt sprida propaganda, skall man kanske lila lill goda kontakter och goda villkor för lokala agenter som faktiskt har en myckel god och gedigen kunskap om sin egen kundkrets och vad som passar den. Det är inle bara turistföretag som har gjort denna erfarenhet, utan alla industriföretag har gjort samma erfarenhet när del gäller alt sälja sina produkter på export, vilket det handlar om.

Turistrådet har en omfattande plan för marknadsföring i Amerika. Denna marknadsföring sker tillsammans med övriga nordiska länder, och vi från centern hoppas att dessa aktiviteter skall bli myckel lyckade. Men vi har ändå föreslagit etl visst resurstillskott, efiersom det tar tid innan man på gemensam basis kommer i gång med alla aktiviteter. Del skulle innebära ett myckel gott tillskott om Sverige inledningsvis tog en något större andel genom atl riksdagen bifaller centerns reservation.

Centern vill ocksä höja anslaget i övrigt till turistrådet med 750 000 kr. Det kan tyckas vara ett blygsamt belopp, men jag vill, liksom i idrottsdebalten, erinra om att det är ett hårt bantat belopp. Det finns användning för betydligt större ekonomiska resurser för turistrådels verksamhet. Men delta belopp är vad centern för delta år är beredd alt gå med på.

Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till reservationerna 2, 3, 5, 7, 11 och 12.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag tiU turism och rekreation

Anf. 70 BERITH ERIKSSON (vpk):

Herr talman! Turism och rekreation kan beskrivas från olika synvinklar. Turism innebär möjligheler för människor lill en kvalitelsmässigl bra och tillgänglig rekreation, och dä handlar del främst om socialpolitiska frågor. Men turism är också en näring, och dä handlar det om induslri- och regionalpolifiska frågor. Atl förena dessa två betydelser har turistrådet hittills enligt vår mening inle lyckats med. Turistrådet har i det här fallet fått bakläxa av bl.a. riksdagens kulturutskott i betänkandet 1987/88:20. Vpk anser atl det behövs en ny huvudman för rekreationspolifiken och turismens utveckling. Vpk anser att detta skall överlämnas till turistföretagen. Därmed yrkar jag bifall fill reservafion 1 i detta betänkande.

Reservation 10 har tillkommit med anledning av en motion från vpk om statliga insatser för turismen i området nedre Dalälven. Nedre Dalälven har av riksdagen utsetts till ell av Sveriges 25 primära rekreationsområden. Slora delar av området är förklarat som riksinlressant för naturvård, kulturvård och friluftsliv. Det är med andra ord elt mycket mångfasetterat område som ligger nära befolkningskoncenlrationen. Närmare en tredjedel av Sveriges befolkning har mindre än tvä limmars resväg till området. Alt

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag tiU turism och rekreation

göra delta område, med dess örika fjärdar, naturliga forsar, fiskemöjligheter, museer och campingplatser, mer åtkomligt genom en sammanhängande turistbälstrafik med bekväma övergängar förbi hindren, anser vi värt att utreda. Tankemodellen för mitt förslag har varil atl man med den turistbåls-trafik som finns efter exempelvis stora Lulevatlnet, i likhet med vad som är fallet pä en del ställen i fjällvärlden, skall kunna ta sig fram på vattenvägarna. De kommuner som finns utefter sträckan från Siljan ner fill havet är många, och de flesta är små och fattiga, l.ex. min egen kommun, Älvkarleby kommun. Dessa kommuner skulle välkomna en satsning i enlighet med vpk:s motion. Men dessa kommuner har inte själva råd atl göra sädana satsningar.

En satsning pä ett område som nedre Dalälven skulle vara en bra satsning från statens sida just för alt utveckla åtkomliga och kvalitelsmässiga rekreationsmöjligheter för många människor, för de breda folklagren. Därmed yrkar jag bifall lill reservation 10.

Anf. 71 MAJA BÄCKSTRÖM (s):

Herr talman! 1 det betänkande vi nu behandlar tas anslag till turism och rekreation upp. Med anledning av propositionen har naturligtvis elt anlal motioner väckts. Vid behandlingen i utskottet har det till belänkandet fogats ett anlal reservationer.

Herr lalman! Jag börjar med all yrka bifall lill utskottets hemställan och avslag på samtliga reservationer.

Lål mig inledningsvis få uttala lillfredsslällelse över atl utskottet i sill betänkande återigen har visat att det råder enighet om att utvecklingen av turismen mäsle utgå frän säväl sociala som ekonomiska utgångspunkter.

Turism är en viktig sektor bestående av en mängd olika branscher. Turistnäringen har stor betydelse för ekonomi, sysselsättning och regional utveckling, och hela turist- och rekrealionsseklorn fyller en vikfig välfärds-politisk uppgift.

Näringens betydelse har successivt ökat. Turistsektorn bedöms svara för ca 5 % av bruttonationalprodukten. Lika stor är dess andel av sysselsättningen. Turism och rekreation i landet bedöms omsätta ca 70 miljarder kronor per är. De utrikes resor som svenskar företar motsvarar elt utflöde av ca 25 miljarder kronor, och värdet av utländska medborgares resor i Sverige uppgår till mindre än hälften. Denna obalans måste vi naturligtvis försöka råda bol på. Enligt Turisträdets redovisning av bedömningen från inlernationella organ som OECD och World Travel Organization ökar världsiurismen för närvarande med 5-7 % per är. Del är ytterst angelägel att vi aktivt arbetar för att en förhållandevis stor del härav vänder sig mol Norden. Del internationella resandet till Sverige visar under den senaste tioårsperioden en tillväxt på i genomsnitt ca 4 % per år, eller 40 % för hela perioden, mätt i gästnätter på kommersiella boendeanläggningar - hotell, slugbyar, vandrarhem och camping. Och där finns växlmän. Av denna tillväxt svarar de nordiska grannländerna för 84 %. Västtyskland, som ocksä utgör en närmarknad, står för 7 % och övriga delar av världen tillsammans för 9 %.

Riksdagen beslöl vären 1988 atl anslä 25 rnilj.kr. per år under en treårsperiod lill Turistrådet för etl särskill marknadsföringsprogram. Programmet innebär intensifierade marknadsföringsinsatser som koncentreras

Anslag till turism och rekreation

på tre olika projekt, nämHgen "Upptäck Sverige", "Profil Sverige" samt elt Prot. 1988/89:91 projekt rörande belönings-, konferens- och kongressresandet. I programmet 6 april 1989 ingår även en ulvecklingsdel, som innebär produkt- och resmålsulveckling och utveckling av en särskild produktbank med informafion om det turistiska utbudet.

Utskottet och riksdagen riktade förra åren kritik mot Turistrådet som gick ut på atl rådet inte tillräckligt tillgodoser de sociala aspekterna i sitt arbete. Industriministern har i årets budgetproposition beaktat denna kritik och understryker nu alt de sociala aspekterna är viktiga i Turistrådets fortsatta verksamhet. Vi kommer alt följa frågan noga, men jag utgår från atl denna punkt nu kan avföras från dagordningen. Men del förutsätter atl Turistrådets ledning förslår och arbetar utifrån sanningen, alt del riksdagen och regeringen säger och anslår medel lill är del som gäller. Jag vel att man bl.a. lyssnat en hel del på folk i konsultbranschen som haft sina egna idéer om detta. Men vad riksdagen vill fä ul av de skattepengar som anslås här är verksamhet med den inriktning som riksdagen beslutat om, och ingenting annat.

Nu har dock utskottet uppfattningen - bl.a. efler information vid besök på Turistrådet - atl man har tagil lill sig krifiken och alt en ändrad attityd till de här frågorna har etablerats.

Utskottet har också haft överläggningar med industridepartementet, där man tydligt markerat att rådet nu måste satsa hårt också på de rekreafionspo-litiska frågorna. Även detta ser utskottet som garanti för atl det nu äntligen skall bli fart också pä den andra "bålen" - som jag i fjol sade stod stilla - i motsats till den som det var rätl bra fart pä, nämligen den som har all göra med de ekonomiska frågorna kring turismen.

Turistnäringens insatser för att utveckla en turism för alla är viktiga. Del är dock fortfarande för många en kostnadsfråga om och hur man kan fillgodogöra sig olika utbud. För alt bereda möjlighet till elt mera jämlikt nyttjande av rekrealionsmöjligheler skall insatser framför allt från den offentliga sektorn stimuleras i syfte att på olika sätt påverka och utveckla turismen. Också fritidsutbudet skall tjäna viktiga välfärdspolitiska syften.

1 värt land har folkrörelserna stor betydelse för människans välbefinnande. Friluftsfrämjandet, Svenska turistföreningen m.fl. organisafioner gör stora insatser pä området, och deras verksamhet har myckel stor betydelse.

Inom ramen för den verksamhet som bedrivs för att stärka rekreationspoli-liska mål har Turistrådet inlett etl samarbete med Landsorganisationen i Sverige både på lokal och pä central nivå, bl.a. med syftet alt ge ökade möjligheter för LO:s medlemmar till rekreafion och fritidsresande.

I propositionen understryker industriministern atl fullföljandet av det sociala målet även framdeles skall ha stor tyngd i Turistrådels arbete med att utveckla svensk turism. Man föreslår därför atl de medel som står lill rådets disposition för försöksverksamhet med att utveckla olika rekreationsformer skall ökas med 1,2 milj. kr. till totalt 3,5 milj. kr. Inom ramen för dessa anslag förutser föredraganden atl del av LO och Turistrådet förberedda projektet för rekreation och fritidsresande kan påbörjas. Vidare föreslås en ökning av det statliga bidraget till Svenska turistföreningens verksamhet med 1 milj. kr.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag tiU turism och rekreation

lill drygt 2 milj. kr. För nästa budgetår föreslås ett anslag om 115 950 000 kr. till Slöd lill turism och rekreation.

Del räcker inle med att vi får mer och mer frilid och allt längre semestrar. Vi måste också se till alt alla ges förutsättningar att fylla fritiden med ett värdefullt innehåll.

Jag tror inte som vpk att man behöver bryta ut ansvaret för de här frågorna frän Turistrådet och lägga det på nägon myndighet eller bilda ett hell nytt organ. Turistrådet har en organisation som har utskottets förtroende och som mycket väl går att använda, om man bara vill och t.ex. ger delegationen de resurser den behöver. Den är ett fint instrument för atl arbeta just med dessa frågor.

Av de skäl jag här anfört har utskottet - trots flera mot Turistrådet kritiska motioner på denna punkl - inle gjort något tillkännagivande.

Däremot har utskottet velat göra vissa skrivningar som understryker vad utskoltel anser är särskill viktigt i del fortsatta arbetet. Således förutsätter utskottet bl.a. "atl del arbete som Turistrådet bedriver eller planerar på olika områden för atl göra olika former av turism och rekreation tillgängliga för så mänga som möjligt i samhället fullföljs och vidareutvecklas". Vid information på industridepartementet framhölls att del internationellt sett är viktigt all vår turism ges ärliga chanser, inte minsl sett mot den pågående utvecklingen inom den europeiska gemensamma marknaden. En av de tre frågor som i budgetpropositionen har anmälts på turistområdet är just EG-frågan.

Vidare förutsätter utskottet "atl rådel i sin organisation kommer atl ge ökat utrymme och resurser för det arbete som är inriktat på atl fullfölja de sociala målen för turismen och därmed även för delegationens arbete".

Vi kommer givetvis frän utskottels sida alt även i fortsättningen följa verksamheten i Turistrådet. Vi är övertygade om att turist- och rekreationspolitiken, för atl bli framgångsrik, även framdeles måste ha säväl ekonomiska som sociala utgångspunkter.

Jag vill från utskottsmajoriletens sida deklarera att vi tror att Turistrådet nu skall ta tag i detta, så atl vi i fortsättningen konstruktivt kan diskutera turismens stora möjligheter. Möjligheterna att genom en allsidig utveckling av turismen tillgodose säväl angelägna ekonomiska som välfärdspolitiska mål är slora. Jag vill i detta sammanhang klart deklarera atl vad jag här sagt om de sociala aspekterna på turismen inte innebär alt jag vill nedvärdera behovet av insatser för turistnäringens utveckling. Det behöver inte, som en del vill göra gällande, vara ett motsatsförhållande mellan dessa tvä intresseområden. Jag tror snarare att de kan komplettera varandra, om de hanteras pä elt rikligt sätt. Viktigt är att människan fär slå i centrum och inte enbart vinstintresset.

Anf. 72 MARGARETA FOGELBERG (fp) replik:

Herr lalman! Jag stäUde en fråga till socialdemokraterna med anledning av etl uttalande av Torsten Nilsson, den nye USA-chefen, men jag fick inget svar.

Tjernobylkatastrofen fick kanske betecknas som ett olycksfall i arbetet. Men Torslen Nilsson verkar vara en person som är medveten om vad han säger, även om han inle har förstält konsekvenserna av sina uttalanden. Man

kommer alt tänka på en kinesisk kejsare för länge sedan, som ställde lill med bokbål och sade alt "Kinas historia skall börja med mig".

Nu upprepar jag min fråga, eftersom industriministern har inträtt i kammaren. Jag frågar alltså industriministern: Kan detta vara en lämplig person atl fungera som Sveriges ansikte utåt? Och har regeringen övervägt nägra åtgärder med anledning av...

Anf. 73 ANDRE VICE TALMANNEN:

Jag erinrar om atl repliken gäller Maja Bäckströms anförande.

Anf. 74 MARGARETA FOGELBERG (fp) replik:

Herr talman! Förlät - men frågan till socialdemokraterna står kvar.

Anf. 75 KAJ NILSSON (mp):

Herr talman! Jag har också läst Turistrådets flotta broschyrer. I det här betänkandet spelar ju faktiskt Sveriges turistråd en framträdande roll, om inte en huvudroll. Enligt vad jag har kunnat utröna inrättades Turistrådet på sin tid på förslag av Kjell-Olof Feldt. Genom della renodlade han de ekonomiska argumenten för en stafiig turist- och rekrealionspolifik.

Anläggningarnas ekonomi och turistbranschens lönsamhet ställdes i centrum. Det gällde för den inhemska turismen atl framstå som elt gott alternativ till utlandsturismen och därmed hindra valutautflöde. Den utvecklades ur elt ensidigt producentperspektiv - och della tycks i huvudsak gälla ocksä i del här betänkandet. Konsumentperspektivet är inle lika väl utvecklat. Kraven på social rekreation måsle väl anses vara underdimensio-nerade och synen på miljö- och naturskydd så gott som obefintlig.

Två miljöpartister har i motion hemställt om att anslaget lill Turistrådets verksamhet för budgetåret 1989/90 skall ligga kvar oförändrat - på samma nivå som för innevarande budgetår. Förslaget skulle spara 7,4 milj. kr. åt statsverket. Delta får slå som uttryck för miljöpartiet de grönas tveksamhet lill Turistrådets mer eller mindre självvalda uppgift att agera branschorgan för svensk s.k. besöksnäring.

De ekonomiska argumenten står ju fortfarande kvar. Det finns emellerfid andra åtgärder, t.ex. när det gäller regional utveckling, som bättre än ökad turism kan skapa permanent året-runt-arbele i glesbygd.

En stor del av turismen är moioriserad. 83 % av de långväga fritidsresorna företas i bil. Detta bidrar till miljöförstöring och energislöseri. Under sommarmånaderna är de flesta vägar i Sverige hårdare belastade än någonsin, och del är då vi inte ens kan få till stånd en liten hastighetsbegränsning till skydd för naluren. Turistrådet uppmuntrar faktiskt till bilturism. Därför ser man avsaknaden av en Öresundsbro som den viktigaste hämskon för utländska turister.

Miljöpartiets motionärer menar att turismen på lång sikt bör bära sina kostnader själv. Vi har under den här perioden som vi varit i riksdagen kunnat lära oss nytt för varje dag i detta ämne. Därför kommer miljöparfiet de gröna alt återkomma med en mer övergripande motion i detta ämne näsla gäng.

Naturligtvis instämmer jag med glädje i de delar av Turistrådets satsningar

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag till turism och rekreation

Prot. 1988/89:91 på turism som anknyter fill kulturutbyte - kultur och turism på olika sätt.
6 april 1989 Även kultur och natur i kombination med akfiviteter kan kanske bli en

Högskolans styr- och anslagssystem, m.m.

grundval för älgärder och projekt i svensk turism i grön anda i framliden. Med delta vill jag yrka bifall lill utskottsmajoriletens förslag.

Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad. (Beslut fattades den 12 april. Jfr 11 8!)

11 8 På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren all kulturutskottets belänkanden 13 och 14 samt de ytterligare ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle företas fill avgörande i ett sammanhang i början av kammarens arbetsplenum onsdagen den 12 april.

12 8 Kammaren beslöl kl. 17.45 att ajournera förhandlingarna lill kl. 19.00 för middagsuppehåll.

13 8 Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00 under ledning av tredje vice talmannen.

14 § Föredrogs

utbildningsutskottets belänkande

1988/89:UbU9 Högskolans styr- och anslagssystem, m.m. (prop. 1988/89:65 och förs. 1987/88:22).

Högskolans styr- och anslagssystem, m.m.

Anf. 76 BIRGER HAGÅRD (m):

Herr talman! I höst är del tio år sedan den nya högskolan satte i gång atl verka på allvar. Vi har under tio år levat med den s.k. högskolereformen, som alltså baserar sig på riksdagsbesluten 1975 och 1977.

Mycken kritik har med rätla riktats mot den nya högskolan. Det har varit anklagelser för centralism och byråkrati, och man har kunnat konstalera alt högskolorna och universiteten, som tidigare hade det fria kunskapsinhämtandet som ledstjärna, har förvandlats lill vad man i bästa fall skulle kunna kalla inte helt dåliga yrkesskolor.

Vad var det då som man ville uppnå? Ja, del hette att man skulle, få en rättvisare fördelning över landet när de mindre och medelstora högskolorna kom till. Man skulle rätta till den sociala snedrekryteringen, och man hoppades väl också atl man skulle kunna bryta könsvallarna när del gällde olika typer av utbildning. Hur har del gätl med allt della?

Ja, nu har vi facit i hand. Statistiska centralbyrån redovisade för bara någon vecka sedan en undersökning som heter "10 år med den nya

högskolan". Del konstateras atl del egentligen inle är mycket som har förändrats. Den sociala snedrekryteringen är densamma som förut och har snarast förstärkts. När del gäller valen av utbildningsvägar är den lika könsbunden som den någonsin har varil. Den har t.o.m. förstärkts. 78 % av dem som ägnar sig äl leknikerutbildning är män, det är en höjning. När det gäller vården är 85 % kvinnor, och i fråga om läraryrkena är 77 % kvinnor.

Till detta kommer en utredning som utskottets ordförande Lars Gustafsson har varit ansvarig för och som presenterades för nägon vecka sedan. I denna utredning belyser han de allvarliga brister som finns, speciellt när det gäller de mindre och medelstora högskolorna. Av 500 högskolelektorer saknar 200 doktorsexamen. Av de 500 universitetsadjunkterna är det, helt naturligl, ytterligt få som över huvud laget har disputerat. Mol den bakgrunden kan man fråga sig om de mindre och medelstora högskolorna verkligen har en verksamhet som vilar på vetenskaplig grund.

Också när del gäller själva forskningen och forskningsutvecklingen vid de mindre och medelstora högskolorna konstaterar Lars Gustafsson slora brister.

Uppdragsverksamheten är ell krux. Det är mest uppdragsforskning som bedrivs. Ytterligt sällan kommer man i åtnjutande av de medel som utgår från forskningsråden, forskningsrädsnämnden eller riksbankens jubileumsfond. Med andra ord: Med tanke på framliden finns del anledning att betona och göra någonting ål kvaliteten.

Det har länge stall klarl att just styr- och anslagssystemen är av väsentlig betydelse i det här sammanhanget. Redan tidigt ställdes del krav från moderata samlingsparliel på en översyn. 1985 aviserades också i budgetpropositionen att del skulle komma en översyn, men tiden gick och ingenting hände. 1987 fick vi en proposition om regionstyrelsernas avskaffande, och det var sannerligen på liden. Men den översyn som man hade talat så brett om förut tonades nu ned lill atl bli en fräga om, som del hette, ekonomiadmi-nislrativt utvecklingsarbete. Och tiden gick och gick, och del ställdes frågor i riksdagen: När kommer den beramade översynen? På höslriksdagens sisla dag förra ärel kom äntligen propositionen, fyra år sedan man första gången hade aviserat att den skulle komma.

Men dä är det väl också ett gigantiskt dokument som vi nu har atl ta ställning till, med en verkligt genomgripande översyn och förändring av hela högskolesystemet. Ingalunda! Del finns ingen som helst analys av de tioåriga erfarenheterna av styr- och anslagssystemen. De externa medlens betydelse för högskolans frihet och för riksdagens styrfunktion berörs inte heller. De åtgärder som man förslår är främst betingade av de allmänna budgelpolitiska förändringarna i statsförvaltningen i övrigt. Ta till exempel de treåriga ramarna för den högre utbildningen och forskningen. Dessa har vi från moderata samlingspartiet efterlyst sedan 1982. Nu kommer de - okej, del är bra. Men del är ju inle så förfärligt myckel att basera en hel proposition på.

Enligt propositionens skall varje högskola få elt samlat anslag frän och med budgetåret 1993/94. Medel för forskning och forskarutbildning skall portioneras ut fakulietsvis. Delta är väl verkligt radikala förslag? Ånej! Beslulsmakien ligger hell och hållet kvar hos siatsmaklerna. Inrättande och lokalisering av allmänna linjer, fastställande av antalet årsstudieplatser på de

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Högskolans styr- och anslagssystem, m.m.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Högskolans styr- och anslagssystem, m.m.

lokala och individuella linjerna och de fristående kurserna samt bestämmande av antalet nybörjarplatser på de lokala linjerna - alll della skall ligga kvar hos statsmakterna.

När del gäller forskning och forskarutbildning skall anslagen anvisas för varje fakultetsområde vid resp. högskola. Ingen omfördelning tillåts mellan fakultetsanslagen inom högskolan. 1 realiteten, herr talman, är väl delta en av de mest innehållslösa propositioner som vi på länge har skådat här i riksdagen. Del är bara marginella förändringar som del är fräga om, och delta är hell otillräckligt mol bakgrund av de erfarenheter som vi nu har sedan tio är tillbaka av den nya högskolan.

Vi från moderata samlingspartiet har föreslagit att riksdagens skall avvisa proposifionen, alt i stället en parlamentarisk beredning skall tillsättas, som ordentligt skall avväga riksdagens ansvar i förening med högskolans autonomi. Vi har med anledning av propositionen i en motion lill riksdagen, liksom i reservation 1 till vilken jag yrkar bifall, påvisat vilka frågor som bör las upp av den parlamentariska beredningen. Dit hör frågan om vilket behov som finns av all riksdagen styr medelsfördelningen. Vidare: Hur bör fördelningen ske mellan grundutbildning och forskning, om man ger etl samlat anslag per högskoleenhet? Nu har man på ett olyckligt sätt separerat forskning och grundutbildning. Hur skall man återigen kunna knyta samman de här trådarna? Hur skall man kunna åstadkomma garanfier för mindre ämnen? Det gäller den s.k. minikrysslistan som nu finns. Var bör besluten fattas om dimensioneringen av den grundläggande utbildningen på högskolenivå? Behöver vi linjesystemet eller hur skall det kunna avvecklas? Inom del tidigare filosofiska fakultelsområdet har linjesystemet inte någon som helst roll all spela. Det borde försvinna rätl omgående.

Det lalas i propositionen om att indelningen av grundutbildningen i yrkesutbildningssektorer vilar på en naturlig grundstruktur. Vad finns det för naturligt i della? Dessa yrkesulbildningsseklorer är bara konstlade fenomen, och de borde kunna försvinna omedelbart.

Det bör klarläggas i vilken utsträckning som riksdagen kan och bör styra forskningen genom atl inrätta tjänster som professor. Vi vet alt extraprofes-surer inrättas. Kommer man atl urholka del systemet inifrån?

Hur skall man kunna åstadkomma starka incitament för att få en full kostnadsläckning för den externfinansierade verksamheten?

Hur bör ansvaret för lokalförsörjningen se ul i framtiden? Kan inle detta delegeras direkt ut till högskolestyrelserna?

Skall man differentiera styr- och anslagssystemen för t.ex. högskolor med och högskolor utan fast forskningsorganisation?

Hur bör del se ut i framtiden när det gäller antalet centrala högskolemyndigheter, och vilka roller skall de spela? Vi moderater har tidigare ställt krav på att detta skall klaras ut en gång för alla.

Detta är de väsentliga frågor som en parlamentarisk beredning skulle syssla med. Del är sådant man hade väntal all fä svar på i propositionen, men vi har inle, herr lalman, fått svar på en enda av dessa frågor.

Vi moderater har alltså yrkat alt en parlamentarisk beredning skall la över detta arbete. I elt särskilt yttrande säger vi att vi inte tar ställning till de övriga förändringar som föreslås i propositionen, som sammansättningen av

högskolestyrelser och liknande. Del är dags all någonting verkligen händer på högskolefronlen. Alltför länge har del rätt stiltje på detta område.

Anf. 77 LARS LEUONBORG (fp):

Herr talman! Denna debatt handlar om den myckel gamla och mycket intressanta frågan om makten över högskolan. Proposition 65 hade kunnat ha just den titeln: Makten över högskolan. Nu uttrycker vi oss sällan så rakt pä sak i utbildningspolitiken, och rubriken för dagens debatt har en mera teknisk-administrativ ton: Högskolans styr- och anslagssystem.

Vem eller vilka skall ha makten över högskolan? Del var en av de frågor som diskuterades vid en konferens för de europeiska universiteten i Bologna i höstas, där man antog ett dokument som kallas Universitetens Magna Charta. Där heter del bl.a.:

"Universitetet är en autonom institution i hjärtat av samhällen. Det frambringar, undersöker, värderar och vidareför kulturen genom forskning och undervisning. För alt tillgodose omvärldens behov måste universitetens forskning och undervisning vara moraliskt och inlellekluelll oberoende av alla politiska, ideologiska och ekonomiska maktgrupperingar".

Universitetens krav på frihet har utmanats genom århundradena. Andliga och världsliga härskare har velal sätta sin prägel på sanningssökandel. Vill man i modern tid och i vårt eget land hitta en åsikt som kan betraktas som en ytterlighetsståndpunkt i debatten om maklen över högskolan, kan man använda den gamla U 68-utredningen.

U 68 utgick från atl staten skall ha makten över högskolan. Staten skulle centralt bedöma vilka yrken det kunde befinnas behov av i framtiden och därefter inrätta utbildningslinjer med erforderligt antal platser som ledde fram till de yrkena. Högskolan skulle vara totaldimensionerad och utbildningarna alltså spärrade för alla dem som inte uppfyllde behörighetsvillkoren och inte hade tillräckliga meriter. Innehållet i utbildningarna skulle fastställas av nämnder med etl starkt inslag av företrädare för arbetsmarknaden.

Nalurligtvis kan man länka sig ännu extremare ståndpunkter, t.ex. alt staten också skulle tvinga vissa medborgare att läsa på de linjer som inrättas, men torde dessbättre vara omöjlig i vårt samhällssystem.

U 68:s tankegångar förverkligades aldrig fullt ut. När beslutet fattades 1977 om högskolereformen bibehölls l.ex. en fri sektor. Den har visserligen senare avskaffats, men å andra sidan har en del andra förändringar genomförts. Det finns många fler enstaka kurser och individuella linjer, mer externt finansierad forskning och utbildning och mer lokal beslutanderätt. Alla dessa förändringar minskar möjligheterna atl centralstyra systemet från riksdag och regering.

Med det beslut som riksdagen kommer att fatta med anledning av proposition 65 tas etl nytt steg bort från U 68-modellen. Det är i och för sig bra, men steget är alldeles för kort. Just med tanke på atl det är så kort är del svårt att förstå varför det skall behöva dröja ända lill 1993/94 innan del verkligen tas. Det var ju, som Birger Hagård påpekade, redan 1984 som statsrådet Lena Hjelm-Wallén annonserade att en omläggning av systemet var på gång. Nu, drygt fyra år och två högskoleminislrar senare, kan konstaleras alt resultatet av den utlovade översynen blev mycket blygsamt.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Högskolans styr- och anslagssystem, m.m.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Högskolans styr- och anslagssystem, m.m.

Proposition 65 var när den väl kom en besvikelse. Jag kan i allt väsentligt instämma i del Birger Hagård har sagl i sin kritik.

Det liberala svaret på frågan vem som skall ha makten över högskolan är alt den maklen är så viktig för demokratin och för välfärden all den bör vara spridd på så många händer som möjligt. Självfallet har statsmakterna elt ansvar för att angelägna utbildnings- och forskningsbehov tillgodoses, men i ett demokraliskl och pluralistiskt samhälle bör också andra krafter kunna öva inflytande pä vilken utbildning och vilken forskning som bedrivs.

Jag syftar här i första hand pä vetenskapliga riktningar, som i ell visst samhällsklimat eller etl visst tidsskede har svårt all få utrymme, men ocksä på t.ex. förelag och organisationer. Inte minsl bör medborgarnas frihet atl välja inriktning pä sina studier vara mycket stor. Den ensidiga koncentration på nyttoaspekter som präglade U 68 bör motverkas.

Mot denna bakgrund är jag alltså, som redan har framgått, mycket kritisk lill proposition 65 och därmed till atl utbildningsutskottet i alll väsentligt har yrkat bifall till regeringens förslag. Jag skall utveckla den kritiken på två punkter.

Först vill jag ändå i förbigående notera min tillfredsställelse över alt utbildningsutskottet enhälligt föreslär elt tillkännagivande om en uppluckring av linjesystemet på del humanistiska och samhällsvetenskapliga området. Det är posilivl.

Min första kritikpunkt kan direkt knytas an lill del tillkännagivandet. Linjesystemet är nämligen en central del av högskolans styr- och anslagssystem. I samma belänkande som utskottet ger sill bifall lill ell nytt system signalerar man alltså en ändring på denna centrala punkt. Det visar alt proposition 65 är mycket ofullständig och alt socialdemokratisk högskolepolitik alltjämt är ganska ogenomtänkt.

Jag skall ge etl andra exempel. En vecka innan regeringen lill sist lade fram denna proposifion fick man etl brev frän det centrala ämbetsverket pä området, universitets- och högskoleämbetet. I den skrivelsen, daterad den 2 december, för UHÄ fram ell antal intressanla tankar om hur den lokala friheten all föra över resurser mellan utbildningar bör öka. Men i propositionen, dalerad den 8 december, följs de resonemangen inle upp.

Flexibiliteten, som l.ex. centerpartiet efterlyser i ell särskill yttrande när del gäller högskoleenheternas rätt all omfördela platser om det är svårt att fylla utbildningarna, saknas. När centern i del särskilda yttrandet säger alt man utgår från atl det kommer bestämmelser som tillgodoser centerns krav på flexibilitet är del bara en from förhoppning. Också frågan om vad man gör med resurser till utbildningar när det inle går att fylla utbildningarna är ganska central i högskolans styr- och anslagssyslem och borde givetvis vara löst när ett nytt syslem sjösätts.

Men så är inte fallet. Det förslag lill nytt syslem som nu läggs fram ger inle den lokala frihet och den beslutsrätt som högskolorna skulle behöva för atl fungera väl.

Den andra punkten jag vill ta upp gäller förhållandet mellan utbildning och forskning. Här fillämpar vi i Sverige en ordning som skiljer sig frän de syslem som tillämpas i de flesta andra utvecklade länder. Del är ell grundläggande problem i den svenska högskolan alt utbildningens forskningsanknytning är

otillräcklig, trots uttalade ambitioner all föra forskning och utbildning Prot. 1988/89:91 närmare varandra. Del är också elt problem att forskningens anknytning till 6 april 1989 utbildningen är för dålig. Anslagssyslemet bidrar till en olycklig uppdelning. Högskolans styr- och Pä den punkten innebär proposition 65 inle någon förändring. 1 den anslagssystem, m.m. Universitetens Magna Charta, som jag förut citerade, säger man sä här: "Såväl rekryteringen av lärare som regleringen av dessas anställningsvillkor bör vägledas av principen att forskning och undervisning är oskiljaktiga

Vi menar från folkpartiets sida atl anslagen till forskning och grundutbildning bör slås samman. Det bör alltså vara en lokal angelägenhet där olika behov vägs mol varandra. En sådan ordning skulle starkt underlätta en bättre forskningsanknytning när det gäller grundutbildningen. Jag anser för övrigt all våra synpunkter på delta område fått ett ytterligare stöd i och med den utredning som utbildningsutskottets ordförande, Lars Gustafsson, presenterade häromdagen. Det är en utredning som handlar om forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna.

Vi i folkparfiet har anslufil oss lill en för svensk debatt ganska ny princip, och del kommer väl atl ta några år innan den har vunnit allmän anslutning. Men de senaste årens högskolepolilik leder förr eller senare fill atl socialdemokralerna kommer atl acceptera folkpartiels synpunkter, och jag hyser ett ganska gott hopp inför framtiden.

Min slutkommentar när det gäller ärendet som vi nu diskuterar blir trots allt alt del är djupt beklagligt att regeringen inle har varil beredd att gå längre i högskolepolitiken och offensivt försökt öka förutsättningarna för etl lokall ansvarstagande och därmed, tror jag, mindre byråkrati.

Herr lalman! Med detta vill jag yrka bifall lill reservation 2 som är fogad fill utbildningsutskottets betänkande.

I detta anförande instämde Carl-Johan Wilson (fp).

Anf. 78 YLVA JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Jag tänker fatta mig mycket kort.

Vi i vpk har under etl antal år drivit kravet om en vetenskaplig grundkurs som en obligatorisk del i grundutbildningen. Vi menar alt studenternas förmåga tiU s.k. kritiskt tänkande nu blivit allt viktigare. Vårt utvecklade samhälle ställer krav på att studenterna lär sig ett kritiskt förhållningssätt till det stora fakta- och informafionsflödet. Kunskap är inle statisk, utan den är relativ.

Vi menar all den s.k. gymnasifieringen av den högre utbildningen är ett stort problem. Vi har därför ställt kravet om införandet av en vetenskaplig grundkurs. Det kravet har också Sveriges förenade studentkårer instämt i. Del är därför med stor tillfredsställelse jag konstaterar all utskottet nu är enigt om atl denna fråga bör övervägas närmare. Jag är glad över delta.

I övrigt delar vpk i stort sett de åsikter som är uttalade i den proposition som ligger bakom betänkandet och i utskottsmajoriletens hemställan. Vi har en reservation som handlar om lokalkostnaderna, och jag vill helt kort yrka bifall till reservation nr 4.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Högskolans styr- och anslagssystem, m.m.

Anf. 79 EVA GOÉS (mp):

Herr talman! Miljöpartiet de gröna anser att den viktigaste vägen till förändring av högskolan är atl formulera nya mål med utgångspunkt i vår ideologi och kunskapssyn. Men man måste även decentralisera organisationen, vilket i viss mån kommer att ske i och med genomförandet av förslagen i detta betänkande. Vår ideologi innefattar en ödmjukhet inför livet och grundar sig på en solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet - en solidaritet med kommande generationer, med tredje världens folk och med dem som har det sämst ställt i värt eget land.

Miljöpartiet utgår ifrån en helhetssyn. Denna helhetssyn innebär att människan inte skall ställa sig utanför del ekologiska systemet, utan fungera i elt dialektiskt samspel med detta, i ett ömsesidigt beroende.

Högskolor och universitet skall vara stimulerande, utvecklande och dynamiska centra för etl nytt vetande och en mänskHg utveckling. Sådana centra kan hjälpa oss alt utveckla den djupare insikt om oss själva, vår plats i de ekologiska sammanhanget och våra möjligheter att fredligt lösa konflikter som vi behöver, och utveckla den andliga styrka som ger förmåga alt lösa de problem mänskligheten står inför. Universiteten och högskolorna skall fungera som en förändrande kraft i samhället.

Vår samhällsidé grundar sig på övertygelsen att människan är aktiv och att hon kan och vill ta ansvar. I utbildningsutskottets betänkande, UbU 9, finns en ton av detta. Man vill öka självbestämmandet på högskolorna genom en övergång till ramanslag med möjligheter till sparande och kredit, och genom att medel för grundläggande utbildning anvisas högskolevis. Men det finns en del hållhakar. Det finns bl.a. en stark central styrning dels genom resursfördelning fakultetsvis, dels genom detaljstyrning av antalet platser. Att medel för forskning och forskarutbildning anvisas fakultetsvis gör att högskolor som saknar fakultetsorganisation, smä och medelstora högskolor, kommer i strykklass. Den utredning som i dagarna har presenterats, och som handlar om forskning vid de mindre och medelstora högskolorna, ger emellerfid hopp om en positiv lösning på detta problem.

Miljöpartiet har avgivit tre reservationer som är fogade till betänkandet, vilka jag härmed yrkar bifall till.

I reservation 3 menar vi atl det per capita skall gälla samma anslag för lokala, individuella och fristående kurser som vid utbildning på allmänna linjer. Detta har stor betydelse för de smä och medelstora högskolorna som på delta sätt kan skapa och komponera egna utbildningar och överföra resurser. Del kan också vara ett steg i riktning mol en linjeupplösning, vilkel vi ställer oss bakom.

Med ett lika stort anslag per capita skulle man t.ex. genom atl utnyttja eventuella resurser som uppstår på grund av tomma platser pä en allmän linje kunna finansiera en fristående kurs i miljövård. Man skulle alllsä fulll ul kunna utnyttja alla tilldelade utbildningsplatser pä den lokala högskolan.

Ett mål för miljöpartiet är elt utökat utbud av LIF-kurser för all kunna ge högskolan en möjlighet alt erbjuda kunskap för kunskaps skull och inle bara för all tillgodose elt behov av yrkesulriklad utbildning.

Vi anser dessutom atl del är oerhört viktigt all få en annan sammansättning i högskolestyrelserna för att därigenom få en högskola som slår för

förändring. Dagens högskola blir mer och mer näringslivs- och marknadsan-passad, eller som Svante Beckman, docent vid Linköpings universitet, skriver i Dagens Nyheter: "Basarens universitet är en marknadsplats för kunskaper där hugade spekulanter och driftiga producenter möts. Pä forskningssidan har Basaren sedan länge haft sitt starkaste fäste pä de teknologiska fakulteterna och högskolorna. Symbiosen med industrin har här varil självklar och produktiv".

Miljöpartiet understryker i reservation 6 vikten av atl de som företräder allmänna intressen skall komma frän kultur-, skol- och omsorgsområdena, dvs. de mjuka sektorerna. Detta skulle kunna innebära att fier kvinnor än vad som i dag är fallet kommer in i styrelserna. Styrelserna skulle på sä säll fä en annan profil. I dag är främst näringslivet företrätt i styrelserna, och dä företrädesvis av män. I styrelserna representeras den offentliga sektorn i dag främst av riksdagspoliliker eller akademiker. Del är vad jag har sett vid en genomgäng av alla högskolestyrelser i Sverige. Del fanns endast ell fåtal representanter för förskola, grundskola, det sociala eller det kulturella området. Detta är en brist.

Del är av mycket stor betydelse att få in "lekmän" i högskolestyrelserna, om l.ex. kvinnoflykten från Norrland skall kunna stoppas. I mitt eget län är tre av fyra utflyttade - kvinnor. Orsaken uppges vara all de vill ha bättre och fler möjligheter till studier och kulturellt utbyte både för egen del och -kanske främst - för sina barn, födda eller ofödda. Den lokala högskolan är där etl viktigt led i all få hela Sverige "vid liv" igen. Den är en kultur- och kunskapskälla för unga och gamla, för landsbygd och tätort.

Vi är givelvis tacksamma för atl journalistutbildningen hamnai i etl ulflytlningslän, en utbildning som både kvinnor och män får tillgång lill. Men vi vill också betona att om det skall fungera med en högskola, behövs säväl kommunikation och kreativitet som kunskap och kultur. Kommunikationerna är ju inte de bästa när det gäller Härnösand, speciellt inte mellan Östersund och Härnösand eller mellan Östersund och Sundsvall.

Sammansättningen av högskolestyrelserna bör vidare ändras, så alt företrädarna för å ena sidan lärare och studerande resp. ä andra sidan allmänna intressen blir lika många. Del är naturligtvis viktigt atl de direkl berörda, alltså lärare och studerande, har inflytande över sitt arbete. Det är en demokratisk rättighet.

Della för mig in på reservation nr 5, där vi anser alt omläggningen av lokalkoslnadsanslag bör samordnas med de övriga anslagsomläggningarna, som genomförs år 1993/94- inte som utbildningsutskottet föreslår 1990/91. Detta är ocksä betydelsefullt av rättviseskäl. Del kan ju vara så all vissa högskolor har dåliga lokaler med låga hyror och därmed får anslag därefter, medan andra har bra lokaler med hög hyra och därför fär högre anslag.

Del är viktigt atl se över och rätla lill della innan anslagsomläggningen sker. Annars kan del som frän början var menat att bli etl positivt instrument för den enskilda högskolan och för att öka möjligheten till rörlighet bli en börda i stället för en lättnad.

Jag yrkar bifall till samtliga reservationer som miljöpartiet står bakom.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Högskolans styr- och anslagssystem, m.m.

6 Riksdagens protokoU 1988/89:91

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Högskolans styr- och anslagssystem, m.m.

Anf. 80 BENGT SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! Den svenska högskolan hävdar sig väl i etl inlernationellt perspektiv, men del finns skäl all ständigt understryka betydelsen av all högskolan ges goda möjligheter all fullgöra sin roll som part i det inlernalionella vetenskaps- och kunskapssamhället. Såväl i Sverige som i andra länder utgör forskning och högre utbildning vikliga instrument för angelägna samhällsmål.

Som bl.a. Lunds universitet understrukit har den ökade uppmärksamhet som kommit högskolan lill del hafl en vitaliserande effekt. Efter besparingsåren vid 80-lalets början, som onekligen skapade en viss pessimism och oro inför framtiden, finns inom högskolan i dag en mer optimistisk grundsyn - allt som sagl enligt Lunds universitet. Det finns andra källor som understryker samma sak.

I verksamhetsberättelsen för 1985/86 konstalerade UHÄ att den tidigare stagnationen i anslagen lill högskolan brutits. Under 1986/87 förbrukade den statliga högskolan inom UHÄ:s område totalt nästan 10 miljarder kronor, en ökning med ca 5 % jämfört med föregående år i fasta priser. I årets budgetproposition är resurslillskotlel förvisso mindre. Det ligger på genomsnillet för hela statsbudgeten, dvs. ca 1 %, men är nägot högre vad gäller forskningen.

Högskolan befinner sig sedan drygl tio år tillbaka i en kraftig omdaning. Grunden lades i 1977 ärs högskolereform. Denna reform innebar alt en övergripande och ändamälsinrikiad styrning från riksdagens och regeringens sida kombinerades med ett ökat lokalt ansvar för verksamhetens genomförande. Reformen har följts av flera betydelsefulla förändringar pä högskoleområdet. Vi har fält en lärartjänslreform, infört treåriga program för forskningen, givit ökad lokal självbestämmanderätt i organisatoriska frågor, avskaffat regionstyrelserna och förändrat högskolestyrelsernas sammansättning. I della sammanhang bör också nämnas de nya reglerna för antagning lill högskolan, som vi beslutade om vid förra riksmötet.

För alt ytterligare markera kvalitetsaspekten - den var ju ell delvis genomgående tema i bäde Birger Hagårds och Lars Leijonborgs anföranden - är del kanske värt atl understryka alt den svenska universitetsutbildningen inom flera sektorer förlängts under 80-lalet och därmed blivit mera internationellt konkurrenskraftig. Jag tänker då bl.a. på civilingenjörsutbildningen, som förlängdes för nägot år sedan. I årets budgetproposition går regeringen vidare och föreslår en förlängning av den naturvetenskapliga grundutbildningen, samtidigt som denna får nytt innehall och ny form. Detsamma gäller som bekant för journalistutbildningen.

Och reformarbetet fortsätter. På riksdagens bord ligger ett regeringsförslag om ny ingenjörsutbildning. Genom denna öppnas bl.a. möjligheter för alla högskolor att utveckla och pröva nya utbildningar genom egna beslut, i form av lokala linjer. Värd att nämna i detta sammanhang är ocksä den utredning om forskning vid de mindre och medelstora högskolorna som just i dagarna lagts fram av utskottets ordförande Lars Gustafsson. 1 denna understryks bl.a. högskolornas ansvar för atl Ireårsplaner utarbetas för högskolornas och särskilt grundforskningens utveckling.

Den proposition om formerna för högskolepolitiken som vi nu skall ta

ställning lill är ytterligare en viktig länk i en systematisk reformering av högskolan i riktning mot en klarare rollfördelning mellan ä ena sidan regeringens och riksdagens styr- och kontrollfunktioner och å andra sidan de enskilda högskoleenheternas verksamhetsansvar.

Riktlinjer för högskolans nya styr- och anslagssystem har angivils i komplelleringspropositionen 1987/88:150. De nya formerna för styrningen av den statliga verksamheten syftar lill att skapa bättre förutsättningar för en långsiktig och fördjupad verksamhetsanalys och planering.

För högskolans del innebär delta att tre grundprinciper bör gälla i framliden:

1. En hög och likvärdig kvalitet inom hela högskolan för säväl grundutbild
ning som forskning.

2. En sammanhållen högskoleorganisation.

3. En mål- och resultalorienterad styrning av forskning och utbildning.

Genom atl vi nu inför treåriga ramanslag för samtliga högskoleanslag fr.o.m. budgetåret 1990/91 möjliggörs såväl anslagssparande som anslagskredit, samtidigt som den rent administrafiva arbetsbelastningen på högskolan minskar.

Vi bör då ocksä observera att flerårsprogram redan gällt för forskningen och forskarutbildningen och atl erfarenheterna från långsikfig planering på forskningsområdet torde kunna ge värdefulla impulser och rön även för grundutbildningen och lokalkostnaderna.

Varje högskoleenhet kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tilldelas etl samlat anslagsbelopp för grundläggande högskoleutbildning.

Propositionen innehåller också förslag om atl omfattningen av resurser till resp. högskoleenhet för lokala och individuella linjer samt fristående kurser även i fortsättningen skall styras av regering och riksdag. Vad sedan gäller dimensioneringen av den grundläggande högskoleutbildningen föreslås atl riksdagen också i fortsättningen skall fastställa antalet nybörjarplatser per högskola pä varje allmän linje eller grupper av linjer. I fråga om lokala och individuella linjer samt fristående kurser föreslås atl riksdagen skall fastställa antalet årsstudieplatser och ange en riktpunkt för antalet nybörjarplatser pä lokala linjer för varje högskoleenhet.

Etl enigt utskott slår fasl alt möjligheterna till individuella val bör ökas ytterligare. Riksdagen har redan fattat beslut om att utbildningsplatserna för del slora flertalel utbildningslinjer i fortsättningen skall handhas av de enskilda högskolorna. Delta innebär också atl det blir den enskilda högskoleenhetens sak all enskilt eller samlat överväga vilka förändringar som lämpligen bör göras inom det nuvarande linjesystemet för att delta bättre skall tillgodose de önskemål som krävts i flera motioner.

Enligt utskottets uppfattning bör UHÄ stimulera enheterna alt genomföra översyner av de humanistiska och samhällsvetenskapliga områdena.

Medel för forskning och forskarutbildning anvisas fr.o.m. budgetåret 1993/94 fakulietsvis under elt anslag lill vart och ett av universiteten resp. de högskolor som har fakultetsorganisation.

Decentraliseringen av ansvar från den cenlrala nivån lill högskolorna föresläs nu också omfatta lokalerna. Detta sker genom atl varje högskoleen-

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Högskolans styr- och anslagssystem, m.m.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Högskolans styr- och anslagssystem, m.m.

het fr.o.m. budgetåret 1990/91 tilldelas etl anslag för lokalkostnader. Även inkomster från externfinansierad verksamhet kommer atl kunna användas till lokalkostnader efter beslut inom varje högskoleenhet.

Ökade krav ställs också på universitets- och högskoleämbetet vad gäller planering, uppföljning och utvärdering och även i dess roll som tillsynsmyndighet för högskolan.

Som etl sammanfattande omdöme om förslaget om högskolans styr- och anslagssyslem kan sägas alt det innebär ytterligare ell steg mol decentralisering och ökat inflytande på den lokala nivån. Det torde ingen kunna förneka.

Samtidigt måste det klarl och entydigt slås fasl att det övergripande ansvaret för styrningen av den högre utbildningens och forskningens omfattning och inriktning måste ligga kvar hos regering och riksdag. Någon form av nationell planering är en absolut förutsättning, inte minst för atl principerna om likvärdig kvalitet över hela högskolefältet skall kunna infrias.

Riksdagens revisorer har granskat kostnaderna för sex allmänna utbildningslinjer vid 24 högskoleenheter. Det kan i sammanhanget först vara intressant all notera alt del anslags- och styrsystem som utbildningsutskottets moderater och folkpartister anser vara höjden av centralism av riksdagens revisorer befinnes inrymma ett relativt stort mått av decentraHsering. Av revisorernas betänkande framgår också att en moderat representant med anknytning till utbildningsutskottet ställt sig bakom detta omdöme om decentralisering.

Revisorernas granskning leder fram till slutsatsen att nuvarande anslagssystem samt älerredovisningen till de beslutande organen inte ger en fullgod bild av de egentliga kostnaderna för utbildningen. I konsekvens härmed föreslår revisorerna att redovisningen av utbildningskostnaderna görs mera entydig och atl den i huvudsak skall ske i form av kostnader per utbildningsplats.

Kostnaderna skall enligt revisorerna avse den faktiska resursförbrukningen, och antalet utbildningsplatser skall avse del antal studerande som faktiskt deltagit i utbildningen. Utskottet stäUer sig enhäUigt bakom revisorernas förslag och delar således uppfattningen att per capita-kostnaden vid uppföljningen anges som faktisk kostnad per utnyttjad årsstudieplats. Som ell komplement bör kostnaden per helårsprestation - dvs. studieresultatet 40 poäng per läsår - vara etl viktigt komplement.

Oppositionspartiernas krifik av regeringsförslaget är varken samlad eller särskill stringent. När jag hörde Hagårds och Leijonborgs ganska våldsamma anlopp kunde jag ha trott alt del rörde en proposition som en samlad opposition skulle skjuta sönder och samman. Vi kan konstatera att det inle föreligger något samlat borgerligt alternativ i den frågan heller. Cenlerparliel ställer sig bakom förslaget, och man måsle väl ändå i rättvisans namn säga att miljöpartiels och vpk:s invändningar är ganska modesta.

Moderaternas och folkpartiets huvudinvändningar kan sammanfattas i orden för litet och för sent. Vpk har invändningar på en punkt, medan miljöpartiel slutligen har reserverat sig på tre punkter.

Inte oväntal yrkar både moderaierna och folkpartiet avslag på proposilio-

nen samtidigt som båda vill fresta utredningsmaskineriet med ytterligare översyner av styr- och anslagssystemen.

Jag tyckte mig uppfatta en viss logisk kullerbytta i Hagårds känsla av pläga över att del inte har hänt någonting. Nu säger han att vi mäste utreda frågan ytterligare. Med andra ord vill moderaterna förlänga den pläga de känner sä starkt. Detta verkar nägot ologiskt, åtminstone för mig.

I moderaternas tappning skall detta ske, i form av en parlamentarisk översyn. Det är inle alllid moderaterna har tilltro lill alt parlamentariska utredningar skall arbeta särskilt snabbt. I formfrågan svävar folkpartiel på mälet. Noterbart är att moderaierna och folkparfiet inte ens i denna fräga kunnat enas om en gemensam reservation.

För del första kan vi slå fast alt den utveckling av högskolans styr- och anslagssyslem som vi nu skall fatta beslut om är en logisk fortsättning på en process som successivt gått mot ökad lokal frihet och decentralisering. Denna process är ingalunda slutförd med dagens beslut.

För del andra finns det få områden som blivit föremal för mera ingående genomlysning och problemanalyser. Därför yrkar jag avslag pä reservationerna 1 och 2.

1 reservation 3 kräver miljöpartiet en utvidgning av resurserna för lokala och individuella linjer och fristående kurser. Partiet anser att de per capita-resurser som tilldelas dessa utbildningar skall vara lika stora som de som beräknas för motsvarande utbildningar på allmänna linjer.

Utskottet delar uppfattningen atl de enskilda högskolorna inte skall styras av alltför detaljerade föreskrifter vad gäller resurser för olika utbildningar. Emellertid är nämnda lokala och individuella linjer samt fristående kurser en så väsentlig del av den grundläggande utbildningen att de ekonomiska ramarna ocksä i denna del bör läggas fasl genom politiska beslut. Lämpligen sker detta genom alt elt lägsta belopp anges för ändamålen inom varje högskoleenhets grundutbildningsanslag.

Jag yrkar avslag på reservation 3.

Vpk anför i reservation 4 betänkligheter mol att lokalkostnader skall kunna belasta även utbildning och forskning. Dessa farhågor torde vara betydligt överdrivna. Även i fortsättningen kommer dessa lokalkostnader all återfinnas under etl särskilt anslag separat från grundutbildnings- och fakulletsanslag. Men genom möjligheten all disponera dessa sistnämnda anslag för lokalkostnader erbjudes högskoleenheterna en större rörelsefrihet. Det trodde jag att vi alla eftersträvade.

Jag yrkar avslag pä reservation 4.

Också miljöpartiel riktar kritik mot omläggningen av lokalkostnadsanslaget. I reservation 5 motiveras invändningarna med atl en samordning med övriga anslagsomläggningar avsedda all träda i kraft 1993/94 skulle medge lid för nödvändigt förberedelsearbete som t.ex. anslagslekniska omläggningar samt den översyn av byggnadsstyrelsens hyresaviserings- och debiteringssystem som omnämns i propositionen. Miljöpartiel vill ocksä ytterligare överväga byggnadsstyrelsens roll.

Herr talman! De frågor som här berörs har sä grundligt penetrerats atl nägra ytterligare utredningar och överväganden sannerligen inte behövs. Jag yrkar därför avslag på reservation nr 5.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Högskolans styr- och anslagssystem, m.m.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Högskolans styr- och anslagssystem, m.m.

Slutligen föreslår miljöpartiet i reservation 6 en översyn av högskolestyrelsernas sammansättning syftande till atl styrelserna skall kompletteras med företrädare för kulturell verksamhet, skola och social omsorg. Vidare anser miljöpartiet att sammansättningen av högskolestyrelserna bör ändras, så alt representanterna för lärare, studerande och allmänna intressen blir lika många.

Med anledning av atl riksdagen bara för något år sedan mot bakgrund av nya och utvidgade arbetsuppgifter för högskolorna fattade beslut om ändrad sammansättning av dessa styrelser finner vi nu ingen anledning atl göra ytterligare ändringar i detta avseende. Jag yrkar därför avslag på reservation 6.

Herr lalman! Jag ber avslutningsvis atl få yrka bifall till ulbildningsulskot-tets hemställan 1988/89:9 på samtliga punkter.

Anf. 81 BIRGER HAGÅRD (m) replik:

Herr talman! Bengt Silfverstrand framträder som en god försvarare av regeringen - och det är hans uppgift, del skall han göra.

Visst finns del positiva inslag i den svenska högskolebilden - alldeles självfallet! Mycket har varil skevt; det har kommit att rättas till.

Från oppositionens sida och från moderata samlingspartiets sida har vi kritiserat alltför korta utbildningar. Okej - den internationella ekonomutbildningen förlängdes, och civilingenjörsutbildningen har kommit all förlängas. Vi har kritiserat en sådan sak som regionstyrelserna. Okej -regionstyrelserna har avskaffats. Journalistutbildningen har vi också kritiserat, särskilt den längre utbildningsformen. Okej - den förändras.

Sä visst tar regeringen lärdom av den kritik som kommer fram. Jag är hell övertygad om, eftersom man har anammat moderata samlingspartiets förslag i så mänga avseenden tidigare, att man så småningom- men det tar litet tid-kommer att acceptera de andra ocksä.

Men, Bengt Silfverstrand, när vi nu kräver en parlamentarisk utredning sä är det därför all så många frågor är obesvarade. Jag angav lio centrala problemkomplex där vi hade väntat oss alt regeringen skulle räta ul frågetecknen - i all synnerhet som man har hafl över fyra år pä sig sedan man aviserade översynen. Jag vill ocksä understryka vad vi har påpekat i reservation 1, nämligen atl delta på intet sätt försenar ikraftträdandet till 1993/94, utan borde gott och väl kunna hinnas med på en begränsad tidsrymd.

För litet och för sent - sä sammanfattade Bengt Silfverstrand den kritik vi har riktat mot propositionen. Ja, det är för litet, och det är för sent. Det steg man har tagil mot decentralisering är etl fasligt kort steg, som skulle kunna varit betydligt längre.

Del är rikligt atl man har lagit fasta pä myckel av den kritik som har kommit fram, men det är fortfarande stora saker som återstår.

Språkutbildningen är inle fillräcklig. Häromdagen riktades stark kritik mol della.

Man talar om en likvärdig utbildning i landet. Ja, men vi vet ju all utbildningen inte är likvärdig! Lars Gustafssons utredning visar atl det inle finns förutsättningar för någon likvärdig utbildning under den närmaste

framtiden, om man inte vidtar alldeles exceptionella älgärder för alt komma till rätta med de mindre och medelstora högskolornas problem.

Vi vel att lärartjänstreformen inte har lett därhän som vi hade hoppats att den skulle göra. Vi har nu krävt forskning i tjänsten. Jag är hell övertygad om atl Bengt Silfverstrand senast om fem lio år kommer all stå upp och säga: Del är rikligt, detta är någonting som vi måste genomföra.

Kort sagt: Del finns åtskilligt kvar att rätla till. Vi skall nu försöka ge tips lill den socialdemokratiska regeringen, och efter nästa val får vi väl ta itu med problemen själva.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Högskolans styr- och anslagssystem, m.m.

Anf. 82 LARS LEIJONBORG (fp) replik:

Herr talman! Bengt Silfverstrand inledde med att teckna en mycket ljus bild av siluationen i högskolan i dag. Tyvärr måste jag säga all min verklighetsbild är att det finns etl antal inslag som är betydligt mer bekymmersamma. Bengt Silfverstrand tecknar en bild av frid och fröjd, där de reala resurserna växer är från år och optimismen spirar. De som tar kontakt med mig och de som jag träffar vid mina besök på högskolorna är betydligt mer bekymrade över verkligheten.

Etl skäl är alt de känner sig ganska bundna av cenlrala direktiv. Del hade varil elt sätt alt öka arbetsglädjen och optimismen alt nu ta ett betydligt bestämdare steg mol autonomi för de olika högskoleenheterna.

För mig är detta det viktigaste argumentet, att det skulle skapa en bättre arbetsalmosfär i högskolan om man decentraliserade mer. Jag tror ocksä atl det finns ekonomiska motiv för att gå den vägen.

1 den skrivelse från UHÄ som jag åberopade i mitt första inlägg framgår det alt av de platser som riksdagen i sin visdom bestämmer skall inrättas blir 7 % obesatta. För, som jag skämtsamt noterade, i värt samhällssystem är del ju omöjligt för staten att tvinga några elever alt gå pä de utbildningar som inrättas. Resultatet av atl 7 % av platserna är obesatta är inte all man kan spara nägra 7 %, utan i själva verket är del bara nägon enstaka promille av det vi har anslagit till dessa platser som man lyckas spara. Jag är rätl övertygad om att en förklaring lill detta är att systemet är för oflexibelt: vi litar för litet pä atl man på den lokala nivån kan falla beslut om en klok omfördelning av resurser.

Jag tycker att de treåriga budgetramarna är myckel bra. Vi har varil myckel noga med att klargöra alt vårt avslagsyrkande beträffande propositionen icke omfattar övergängen till treåriga budgetramar. 1 själva verket tycker jag atl regeringens högskolepolilik präglas av alldeles för stor ryckighet. Alt man i budgetpropositionen plötsligt föreslog all tre sektorer av högskolan utöver sedvanlig ralionaliseringsverksamhet skulle dra ned ytterligare 2 % på sin verksamhet är elt exempel på sådant som skadar verksamheten och som vi förhoppningsvis kommer bort ifrån med treåriga budgetramar.

Tillsammans kan vi göra den svenska högskolan bättre. Utbildningsulskot-lel har i dag anvisat ytterligare över 40 milj. kr. för näsla budgetär för alt högskolan skall bli bättre. Men del är också viktigt vilkel beslutssystem vi har, och här hade vi kunnat komma myckel längre.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Högskolans styr-och anslagssystem ,m.m.

Anf. 83 EVA GOÉS (mp) replik:

Herr lalman! Ja, del togs elt beslut för ett år sedan om atl ändra högskolornas sammansättning. Men vad är det för fel atl ändra på ett beslut om del inte är bra?

Jag frågar mig: Vad är det för fel på miljöpartiets förslag atl ha lika mänga representanter för de kategorier som är direkt berörda som allmänföreträdare?

Vad är del för fel alt riksdagen ullalar att man bör söka folk frän de mjuka sektorerna atl ingå i styrelserna? Jag kan på ena handens fingrar räkna dem som kommer frän de mjuka sektorerna, och jag har gått igenom varenda styrelse.

Vidare frågar jag mig hur UHÄ:s utvärdering och resultatredovisning skall ske. Vad bedöms? Hur mäts högskolans förändrande kraft i samhället, kreativitet, kritiskt tänkande? Jag ser en risk för alt enbart genomsiröm-ningshastighelen och antalet examinationer mäts, eftersom detta kan kvantifieras, medan kvalitet och utveckling av individen kommer i skymundan.

Sedan till lokalkostnadsanslaget. Varför hasta? Vilka konsekvenser fär det om man inför della redan 1990/91 ? Det har ju gjorts en så grundlig utredning, så jag borde kunna få svar. Jag vet att Ingela Mårtensson också kommer atl la upp detta senare, så jag skall inte stanna för länge vid det.

Ja, del var några frågor jag har.

Anf. 84 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:

Herr lalman! Del är mycket intressant atl höra de betydligt mera modesta och återhållsamma replikerna än de våldsamma anlopp som bäde Hagård och Leijonborg utförde i sina inledningsanföranden.

Birger Hagård sade visserligen alt det skulle bli ordning och reda efter näsla val. Han antydde därmed att del då skulle vara en annan regering. Men universitet- och högskolämbetet hänvisar lill del trendbrott som uppstod när del kom en socialdemokratisk regering. Man säger visserligen inle sä, men del var just vid skiftet. Men efter atl ha avslutat inlägget pä delta halsbrytande sätt, och om vi ser pä innehållet i övrigt i inlägget, sätter Hagärd först och främst sin förhoppning till Lars Gustavssons utredning om likvärdig utbildning. Därefter avslutar Hagård med atl hoppas all jag skall vara kvar i riksdagen fem lill lio är lill. Det är mycket intressant all det är tydligen socialdemokraterna som skall vara kvar.

Lars Leijonborg ställer elt anlal frågor och hävdar hela liden all del här är elt stelt och byråkratiskt system. Lärare är bundna och hela skolan är bunden. I vilka avseenden, Lars Leijonborg? Lars Leijonborg brukar i vissa sammanhang ha en något studentikos framtoning. Jag undrar varför han inle har lyssnal mer pä Sveriges förenade studentkårer. De sätter ju en del frågetecken i kanten när del gäller en alltför långtgående decentralisering.

Slutligen när det gäller kopplingen mellan forskning och grundutbildning tycker jag atl Lars Leijonborg står pä något säkrare mark än för övrigl i inläggel. Jag kan bara konstalera atl han fick svar pä den frågan redan i fjol, den 13 oktober 1988, dä Lennart Bodslröm sade:

"Ett treårsprogram för grundutbildningen kommer atl föreläggas riksda-

gen samtidigt med alt etl treärsprogram för forskningen presenteras. De tvä delarna knyts därigenom ihop."

Även på denna punkt har en socialdemokrafisk regering lillmötesgåtl de seriösa krav som också moderaterna och folkpartiet då och då kan komma med.

Anf. 85 BIRGER HAGÅRD (m) repHk:

Herr talman! Jag ber alt få tacka Bengt Silfverstrand för de erkännsamma ord han kostade pä sig på slutet. Det är roligt atl ocksä en officiell företrädare för socialdemokraterna kan bestyrka vad vi i övrigt kan läsa oss till, nämligen att man dä och då rättar sig efter den kritik som kommer fram.

Jag vill i detta avslutande inlägg konstatera alt Bengt Silfverstrand inte skall tro att man nu har löst problemen. Det finns många och svåra problem pä högskolans område. Decentraliseringen är nalurligtvis alltid elt besvärligt problem. Pä högskolans område har vi ändå möjligheter atl dels se frågorna i etl internationellt perspektiv, dels på inomvetenskapliga grunder kunna ta ställning till och lösa diverse olika problem.

Det som lycks prägla socialdemokratin och den socialdemokratiska högskolepolitiken aren övertro på den nationella planeringens betydelse. Man har ju svårt atl i förväg kunna vela vad som skall hända. Vi har sett mänga exempel pä detta. När det gäller lärartätheten ställdes utskottet bara för nägot år sedan inför att de beräkningar som hade gjorts för lärarbehovel i framliden var alldeles galna. Alllsä fick utskottet rycka in och försöka rätla till det. När det gäller läkarutbildningen har det gått ryckigt fram och tillbaka. Delsamma gäller tandläkarutbildningen, och där finns det en utredning för närvarande. Delta är bara några exempel. Jag skulle kunna nämna många fler.

Men del slora problemet inför framtiden gäller just det internationella perspektivet. Del är där jag menar atl de enskilda universiteten och högskolorna har större förutsättningar att lösa problemen än alla ämbetsverk i världen. Hela tiden finns det kontakter med andra utländska universitet och högskolor. Pä den vägen kan man mäta och se var man ligger någonstans i konkurrensen. Det är ell sätt som är överlägset vad ett byråkratiskt ämbetsverk någonsin kan åstadkomma. Därför är del angeläget att ge universiteten och högskolorna största möjliga autonomi. Sedan är del givet all man i vissa fall får föra fram önskemål och se lill atl behov kan bli tillgodosedda. Men i det stora hela finns kompetensen när det gäller högskolans framtid framför allt pä högskolorna och universiteten.

Anf. 86 LARS LEIJONBORG (fp) replik:

Herr lalman! Del nuvarande högskolesystemet är centraliserat bl.a. i betydelsen alt det är riksdag och regering som fattar beslut om hur mänga platser när det gäller de allmänna utbildningslinjerna som skall inrättas pä varje utbildning i landet och vilka resurser som skall stå till förfogande för lokala linjer och fristående kurser. På den punkten i propositionen föresläs inga förändringar.

I den skrivelse från UHÄ som jag flera gånger har åberopat konstaterar man i inledningen - jag har lyvärr inte med mig skrivelsen - att delta system

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Högskolans styr- och anslagssystem, m.m.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Högskolans styr- och anslagssystem, m.m.

är mycket centraliserat. I mina inlägg har jag också tagil upp ell annat exempel, nämligen att det är på den centrala nivån, riksdag och regering, som det bestäms vilken avvägning man på varje ort skall göra mellan hur myckel man skall forska och hur mycket man skall utbilda. Att Lennart Bodström sade till mig att propositionerna kommer samordnade innebär bara atl riksnivån vid samma tillfälle utformar sin syn på hur verksamheterna skall bedrivas. Det innebär bibehållande av elt syslem där man i Stockholm bestämmer vilken avvägning man skall göra i Göteborg och pä alla andra orter där dessa verksamheter bedrivs.

När jag är ute och reser fär jag se många exempel pä hur detta leder lill etl dåligt utnyttjande av resurserna. Man anpassar sig till de regler som gäller, och det innebär atl del är etl fasligt krånglande med hur man skall bokföra kostnader av olika slag för att de skall passa del anslagssystem som finns. Man vet atl del mest optimala naturligtvis är alt se dessa resurser tillsammans, dvs. forskningsresurserna och utbildningsresurserna. Men anslagssystemet uppmuntrar inle detta. Tvärtom uppmuntrar del till en rad konstigheter i systemet.

Bengt Silfverstrand sade atl jag var mera modest i min kritik i repliken än i milt huvudanförande. Del kan möjligen bero på alt man har litet mindre lid till sitt förfogande i en replik. Jag hoppas atl jag i delta inlägg varken har varit modest i min kritik eller studentikos.

Anf. 87 EVA GOÉS (mp) replik:

Herr talman! Jag fick inget svar från Bengt Silfverstrand. Jag lolkar delta som att han instämmer i att det är bra att man inför en annan högskolesam-mansältning och i all del är ett misstag all man kan få ändra sig. Dessutom: Om man skall mäta och kvantifiera nägot så är del genomströmningshastigheten. Lokalkostnaderna spelar ingen roll. Man skall alllsä förhasta det hela. Jag vill ha svar på de här punkterna.

Anf. 88 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:

Herr talman! Hell kort ett svar till Eva Goés. Del är bara att studera utbildningsutskottets betänkande 1987/88:1 där utskottet tog ställning till högskolestyrelsernas sammansättning. Där stär bl.a.:

"Därutöver bör också kunna komma ifråga l.ex. personer med förankring inom kulturlivet i vid mening. Utskottet vill slutligen uttala att det inte bör förekomma att företrädarna för allmänna intressen i en högskolestyrelse utses på andra grunder än dem som utskottet ovan redogjort för. För att skapa garantier för delta bör regeringen vid utseendet av ledamöter inle vara bunden alt utse representanter för skilda intressegrupper som kan komma atl kräva att få elt inflytande över högskolan."

Del är alltså en ganska väl gjord avvägning också i det stycket som inle utesluter de synpunkter och den bredd som Eva Goés här har tagit upp. Svaret är redan avgivet - jag gav det faktiskt redan i min inledning.

Jag konstaterar att Birger Hagård och Lars Leijonborg inte preciserar sin kritik. Den är fortfarande allmänt svepande, dvs .inriktad mot centralism och byråkrati och mol att resurser inle utnyttjas. Nu har ni uppenbarligen inte någon mer replikräll. Men jag slår fast, herr lalman, att det inte har kommit

nägon precisering. Man har inte fört fram synpunkterna och sagt vari det egentligen brister. Vi erkänner nalurligtvis att det fortfarande finns brister. I högskolan som pä alla samhällsområden får man gå fram stegvis. Det är det vi har gjorl. Jag försökte i min inledning spegla delta genom att visa på en rad reformer som gär i en och samma riktning, nämligen mot en ökad decentralisering.

Högskolorna skall precis som andra myndigheter få fleråriga ekonomiska ramar. Det måste väl ändå innebära alt man får större möjligheter lill all bättre och mera flexibelt utnyttja resurserna. Samfidigt skall regering och riksdag koncentrera sig på de mera övergripande frågorna om omfattning och inriktning.

Jag konstaterar ändå, herr talman, efter denna debatt, att vi fått vissa erkännanden. Jag lycker atl det på det stora hela varit en nyanserad diskussion.

Jag förstår att moderaierna och folkpartisterna inte är riktigt nöjda, men del finns som sagt ingen borgerlig enighet, utan en stor uppslutning bakom della regeringsförslag.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Högskolans styr- och anslagssystem, m.m.

Tredje vice talmannen anmälde atl Eva Goés, Lars Leijonborg och Birger Hagärd anhållit att till protokollet få antecknat alt de inte ägde rätt lill ytterligare repliker.

Anf. 89 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! Kenth Skärvik och jag har i motion Ubl4 tagil upp två frågeställningar: dels lokala och individuella linjer samt fristående kurser, dels högskolans lokaler.

1 del första fallet framhåller vi atl regeringen myckel kortfattat berör de övergripande målen för utbildningen, och knappasl säger något om samhällets behov av bildning. Propositionen fastslår endast atl "den grundläggande högskoleutbildningen skall tillgodose bäde samhällets behov av kvalificerad arbetskraft och individernas efterfrågan pä utbildning. De avvägningar i fräga om utbildningens omfattning och inriktning, som måste göras med hänsyn till bl.a. de begränsade samhälleliga resurserna måste ankomma på regering och riksdag". Hur detta skall gå lill diskuteras inte alls.

Lars Leijonborg har i sitt anförande gett uttryck för kritik mol atl man inle tar upp dessa övergripande mål. Han har också berört folkpartiets syn på hur den statliga styrningen av utbildningens innehåll bör gå till. Jag instämmer i del avsnittet.

I vår motion tar vi inte ställning till hur myckel resurser som skall anslås för lokala och individuella linjer samt fristående kurser. Däremot anser vi att de lokala universiteten och politikerna måste skapa rejäla utrymmen för denna typ av utbildning.

Vår andra punkt gäller lokalförsörjningen. I propositionen föresläs alt etl anslag för lokalkostnad för varje högskoleenhet skall införas redan fr.o.m. budgetåret 1990/91. Propositionen utgår ifrån atl byggnadsstyrelsen även i fortsättningen är lokalhållare för högskolan och debiterar marknadsanpassa-de hyror.

Det kan ifrågasättas om hyrorna verkligen är marknadsanpassade, efier-

Prot. 1988/89:91 som byggnadsstyrelsen knappast utsatts för konkurrens.
6 april 1989 När det gäller universitet och högskolor bör man enligt vär mening

Planering och anslag för totalförsvarets civi la del, m.m.

överväga att överföra fastigheterna till deras regi. I dag är det svårt att påverka byggnadsstyrelsens hyressättning. Även detta talar för alt förslaget om anslag till lokalkostnad införs först budgetåret 1993/94.

Bengt Silfverstrand efterlyste konkreta förslag när del gäller minskad byråkrati och decentralisering. Detta är just elt sådant förslag. Jag yrkar bifall till reservation 5.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

15 8 Föredrogs

försvarsutskottets betänkande

1988/89:FöU12 Planering och anslag för totalförsvarets civila del, m.m. (prop. 1988/89:100 delvis.)

Planering och anslag för totalförsvarets civila del, m.m.

Anf. 90 BJÖRN KÖRLOF (m):

Herr lalman! Talmannen angav rubriken för detta betänkande rätt, men under "m.m." döljer sig säkerhetspolitiken. Del är lilel avigt atl vi i riksdagen diskuterar olika delar av säkerhetspolitiken, totalförsvaret, totalförsvarets civila del och den militära delen styckevis och dell. 1 della betänkande behandlar vi alltså säkerhetspolitiken och den civila delen av totalförsvaret.

Jag skall uppehålla mig främst vid de säkerhetspolitiska frågorna, eftersom moderata samlingspartiet har en reservation lill belänkandet pä denna punkt.

Jag vill understryka att del råder stor enighel i riksdagen om den svenska säkerhetspolitiska linjen. Det är inte den reservationen avser. Det handlar om konsekvenserna av den linje som vi i stor enighet vall.

Tage Erlander har en gång i en välfunnen formulering om vår säkerhetspolifik sagt att Sverige inte får genom sitt agerande väcka vare sig farhågor eller förväntningar om alt vårt land ens under mycket starkt yttre tryck skulle överge sin säkerhetspolitiska linje.

Della är elt viktigt konstaterande - inle vare sig farhågor eller förväntningar. All döma av uttalanden som kommit från vår nära omvärld för inte så länge sedan, har uppenbarligen farhågor börjat väckas, inte om atl vi vill överge vår linje, men att vi under starkt yttre tryck inte förmår hålla den.

Viktiga svenska principer för totalförsvarels uppbyggnad och styrka är
bl.a. alt hela landet skall försvaras, atl vi bygger vårt försvar pä allmän
värnplikt, alt vi har ett svenskt försvar som fillgodoses med kvalificerad
materiel av en inhemsk försvarsindustri, att vi har ett omfattande civilt
totalförsvar, som bygger upp olika metoder, materiel och resurser för atl
skydda civilbefolkningen och se lill all vi blir försörjda. Alla dessa principer
92 är välkända.

Samtidigt är del elt känt förhållande att det svenska försvaret nu under 20 år kraftigt försvagats under en lid då såväl stormakterna som våra grannländer stärkt sina försvarsorganisationer. Försvarels minskade andel av samhällets resurser sedan 1968 års försvarsbeslut motsvarar nära 80 miljarder kronor. ÖB konstaterar nu i FÖ 88 och FMI 2000 att verksamhet för nära 20 miljarder kronor har utgått ur planerna fram lill 1997 jämfört med intentionerna i 1987 ärs försvarsbeslut.

Sverige slår nu alldeles tydligt inför en mycket allvarlig försvarspolitisk kris med långsiktiga säkerhetspolitiska konsekvenser. Vår säkerhetspolitiska linje, alliansfrihet i fred syftande lill neutralitet i krig, är inle en språklig formel varmed vi kan besvärja omvärlden. Den innebär uppenbara och lydliga förpliktelser för oss i hela vårt försvarspolitiska handlande. Totalförsvarets sammansättning och styrka måste stå i ett trovärdigt förhållande till de uppgifter del skall lösa. De uppgifterna bestäms av hotbilden och geografin, och vi kan lösa dessa uppgifter om vi pä ett riktigt sätt tar lill vara våra personella, industriella och geografiska tillgångar.

Överbefälhavarens underlag visar alt en utveckling av ekonomin enligt 1987 års försvarsbeslut leder till atl försvarsmakten inle trovärdigt klarar sin neutralitetsvakt, atl tröskeln mot överraskande angrepp blir sä läg att denna angreppsform i en krissitaution kan bli alltmer tilltalande för en angripare, atl försvarsmakten inle med någon rimlig grad av säkerhet kan avvärja invasion i någon del av landet, atl de grundläggande principerna för den allmänna värnplikten måste omprövas. Vidare är det så all nedrustning av kvalitet och minskning av antalet krigsförband, bl.a. i armén, framtvingar en nedläggning av nästan en fjärdedel av våra fredsregementen, att tillförsel av ny och modern materiel lill försvarsmakten blir så krympande all svensk försvarsindustri i vikliga delar måste läggas ned och all utlandsberoendel kommer att öka.

Det visar sig ocksä atl det civila totalförsvaret tvingas till nästan fullständig omplanering av all verksamhet i mellersta och södra Sverige, och att civilbefolkningen i händelse av krig kommer alt drabbas av förluster, skador och förstörelse i oförutsebar omfattning.

Herr lalman! Del är klarl att de samlade försvarspolitiska och säkerhelpo-litiska konsekvenserna av en utveckling i den riktning som nu angivits är sådan alt Sverige tar på sig ansvaret för atl förtroendet för vår säkerhetspolitik rubbas.

Mälel för den svenska säkerhetspolitiken har under lång tid slagits fasl av riksdagen. Som jag sade, om dessa mål råder bred enighel i Sveriges riksdag. De olika element som sammantagna bygger upp Sveriges säkerhetspolitik brukar ofta betecknas som alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krigen politik som skall stödjas av ell allsidigt sammansatt och starkt totalförsvar.

Hur dessa olika element beskrivs från vår sida och hur de stöds av totalförsvarets olika komponenter är naturligtvis av grundläggande betydelse för trovärdigheten i vår säkerhetspolitik pä sikt.

Mälet för säkerhetspolitiken är kort uttryckt Sveriges överlevnad som en fri och självständig nation. Detta mål under de militärpolifiska förhållanden som råder och som kan förutses råda länge i vår omvärld kan bara näs med

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Planering och anslag för totalförsvarets civiladel, m.m.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989 .

Planering och anslag för totalförsvarets civiladel, m.m.

den uttalade avsikten att vi skall stå folkrättsligt neutrala i en konflikt mellan maktblocken.

Kan vi skapa en genuin trovärdighet i vår omvärld kring denna neutrali-lelsavsikl, är en vikfig förutsättning för att uppnå målen med säkerhetspolitiken grundlagd. Neutralitetsavsikten måste emellertid även byggas upp på en militärpolilisk alliansfrihet. En paktanslutning inskränker nämligen en nations handlingsfrihet i sådan grad att nationen med automatik kan befinna sig i krigstillstånd utan alt ha någon möjlighel att själv påverka etl sådant beslut.

Den svenska alliansfriheten, som är helt självvald och vars innebörd vi själva beslutar om, saknar varje form av folkrättslig bindning. De grundläggande funktionerna i alliansfriheten är att skapa förutsättningar för alt stå utanför den militärpolitiska paktens förpliktelser och automatik och alt lägga grunden för en folkrättsligt starkt krävande neutralitelsposition i händelse av konflikt mellan maktblocken.

Alt inta en neutraliletsposition vid en konflikt ålägger däremot värt land ett flertal förpliktelser enligt folkrätten. Alltför ofta undervärderas dessa förpliktelser i den svenska diskussionen. Bland de mera tydliga och omfattande åtaganden som folkrättsligt följer med en neutral stats position är kravet atl staten skall kunna övervaka och kontrollera hela sitt territorium och kunna ingripa mot kränkningar eller försök atl utnyttja territoriet. Redan i dessa folkrättsligt grundande krav ligger alt en obeväpnad neutralitet för vår del är en orimlighet. Med hänsyn till omfattningen av vårt lands sjö-, lufl- och landterritorium krävs en allsidigt sammansatt försvarsmakt som besitter sådan effektivitet, kvalitet och kvantitet att hela vårt territorium verkligen kan omfattas av en neutralitetsvakl. Enbart en trovärdig avsikt att inta neutralitet vid konflikt kräver alltså en betydande omfattning av det militära försvaret och totalförsvaret. Denna trovärdighet måste långsiktigt byggas upp och vidmakthållas under fredstid. En viktig punkt är naturligtvis alt det sätt på vilket vårt land under fredstid reagerar och kan reagera på kränkningar är av avgörande betydelse för hur denna trovärdighet byggs upp långsiktigt.

Skulle vårt land trots allt bli angripet har den på alliansfrihet och neutralitet stödda politiken misslyckats. I den situationen kvarstår självfallet målet för säkerhetspolitiken, nämligen Sveriges överlevnad som en fri och självständig nation. De medel som statsledningen då måste nyttja för att nå della mål kan vara av olika natur, men helt klart framstår vär egen militära förmåga att avvärja ett sådant angrepp och samhäUets lotala slryklålighel inför ell sådant angrepp som helt avgörande för atl statsledningen skall kunna åstadskomma all Sverige har möjlighet atl överleva som en fri och självständig nation. Under 1950- och 1960-talen hade Sverige ell totalförsvar som utgjorde denna fast komponent i säkerhetspolitiken. De riktlinjer för utvecklingen av försvaret som moderata samlingspartiet slår för syftar till att garantera atl denna relativa styrka gentemot omvärlden även framgent skall kunna föreligga. Det är innebörden i den reservation som vi har avgivit pä denna punkl.

Herr talman! Som jag redan har framhållit blir konsekvenserna för det civila totalförsvaret av en inriktning av del militära försvaret med nuvarande

ekonomi dramatiska. En inriktning av del militära försvaret som från början vid invasion mäste gä ut på en trid över slora ytor medför drastiska omplanläggningar för snart sagl alla funktioner inom del civila totalförsvaret. Konsekvenserna för vär långsiktiga uthållighet blir ocksä förändrade.

Del är svårt all nu ta ställning till och värdera alla dessa frågor. Vi kan bara konstalera all del ömsesidiga beroendet mellan det militära försvarets inriktning och förmåga och del civila totalförsvaret, befolkningens överlevnad, nu har ställts i blixtbelysning.

Det är för oss moderater nalurligtvis omöjligt alt acceptera de långtgående konsekvenserna för det civila samhället av del militära försvarels oförmåga att freda landet. Enligt vår uppfattning behövs en mer nyanserad syn på olika konfliktförlopp än den som lades fast av 1984 års försvarskommilté. Vi kan således inte acceptera de "enhetliga" normer för totalförsvaret i dess helhet när det gäller planeringen som lades fast då. Olika delar av totalförsvaret mäste möta delvis olika typer av situationer. Det är inte alls säkert att det civila totalförsvaret skall ha samma planeringsförutsättningar i den meningen som det militära. Även på den punkten har vi avgivit en reservafion.

Herr talman! Det har för oss inte tett sig helt meningsfullt att lägga fram en totalt ny ram för det civila totalförsvaret inför det försvarsbeslut som vi nu skall fatta. Vi konstaterar atl del finns brister pä olika områden, och vi har i vårt förslag räknat upp den civila totalförsvarsramen med ungefär 21 milj. kr. Det innebär alt de mest väsentliga av ÖCB:s bedömningar om vad som behövs nu kan tillgodoses. Även på den punkten föreligger reservationer ifrån vår sida. Dessa frågor måste naturligtvis få en långsiktig och trovärdig lösning i näsla försvarsbeslut.

Med det anförda, herr lalman, yrkar jag bifall tiU de moderata reservationerna i föreliggande betänkande.

Anf. 91 GUNHILD BOLANDER (c):

Herr talman! De nordiska länderna har som gemensaml mål att åstadkomma stabilitet och avspänning i norra Europa, även om vi valt olika säkerhetspolitiska lösningar. Denna gemensamma strävan har varil framgångsrik. Sveriges neutralitetspolitik måsle därför fullföljas med fasthet och konsekvens.

Nordeuropa är ell strategiskt viktigt område. Vi kan tyvärr också konstatera ökad militär aktivitet i Östersjön. Ubåtskränkningarna fortsätter i betydande omfattning. Det är allvarligt och oacceptabelt.

Centern medverkade under 1988 fill att förstärka resurserna fill ubåtsbevakning och incidentberedskap. Vi har i partipolitisk enighet medverkat till uppstramning av IFKN-förordningen om bestämmelser för ingripande mot främmande ubåtar.

Vi måsle ha kraft all vid varje läge hävda vår integritet. Omvärlden måste ha klart för sig, atl vi både har vilja och förmåga all hävda vår neutralilelspo-Hlik. Den svenska neulraliietspoliiiken är den främsta garanten för vär fred och vårt oberoende. Den bäsla förutsättningen för alt uppnå trovärdighet är om vi kan visa omvärlden att Sveriges folk och de politiska partierna står enade kring värnet av vårt lands oavhängighet och frihet.

Jag vill gärna hoppas att enigheten kring vår säkerhetspolitik skall bli

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Planering och anslag för totalförsvarets civiladel, m.m.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Planering och anslag för totalförsvarets civiladel, m.m.

bestående. Dock kan man hos några partier skönja en viss vilja alt skilja ul sig i form av reservationer till nu föreliggande belänkande. Jag räknar ändock med alt försvarskommittén i sitt arbete inför 1991 års beslut lägger fram förslag som kan omfattas av alla partier, sä atl den långsiktiga stabiliserande och fredsbevarande roll det svenska försvaret spelar för vår säkerhetspolitik och för omvärldens trovärdighet gentemot vårt land kan bibehållas.

1 nu föreliggande betänkande behandlas förutom säkerhetspolitiken också den fortsatta utvecklingen av totalförsvarets civila del.

Samhällets sårbarhet ökar ständigt bäde tekniskt och organisatoriskt. Del växer fram en hotbild som bl.a. rymmer etl ökat intresse alt störa sädana samhällsfunktioner som är av betydelse för säkerheten. Utvecklingen talar för att stormakternas förmåga att genomföra angrepp med kort förvarning ökar. ÖB skriver bl.a. i FMI 2000: "Möjligheterna att utveckla biologiska stridsmedel för förtäckt användning har ökat med gentekniken."

Beroendet mellan civila och militära delar av totalförsvaret blir alltmer påtagligt och kräver ökad uppmärksamhet. Förändringar i samhället görs för atl öka den fredslida effektiviteten, men samtidigt minskar de förmågan att motstå störningar av olika slag som kan vara aktuella i kris eller krig.

Samhällets strukturförändringar, med koncentration av befolkning och verksamhet till vissa områden och avfolkning av andra, ökar i många avseenden sårbarhet och känslighet. Störningar, även enstaka sådana, kan få allvarliga konsekvenser för hela samhället. Ett typiskt exempel pä sådan sårbarhet är vårt ökade elberoende. Närmare hälften av Sveriges befolkning bor i de tre storstadsområdena. En läng rad livsviktiga funktioner för hela landet finns samlade där. Det är därför viktigt att beredskapshänsyn skall beaktas redan under förutsättningar som gäller i fredslid.

Vi menar också att fredskriserna är undervärderade i dagens planering. Sårbarhetsproblem i samhället har del gemensamt med miljöfrågorna all de är myckel lättare all bemästra om man lar hänsyn till dem från början. I dag bygger vi in sårbarheten i samhället i stället för att skapa flexibla och hållbara syslem. Det finns i dag en betydande oro för detta.

Myndigheten för civil beredskap, ÖCB, har ansvaret för planering i kris-och krigslid. Del finns ingen lagstiftning som möjliggör för exempelvis myndigheter atl ålägga kommuner att vidta vissa åtgärder. Statliga bidrag kan utgå för beredskapsålgärder om det är förenat med krigsnylta, men inle för fredsnylla.

Genom alt beredskapshänsyn beaktas i den normala, fredslida samhällsutvecklingen kan beredskapen tillgodoses pä samhällsekonomiskt billigaste säll, vilket innebär alt man skapar ell stabilt och uthålligt samhälle. Beredskapshänsyn mäste därför bli en naturlig del av samhällplaneringen.

Kommunernas faktiska roll måste ytterUgare stärkas i civilförsvaret. Kommunerna har genomfört en beredskapsplanering, och i samarbete mellan ÖCB, FOA och Kommunförbundet har en försöksverksamhet genomförts med riskanalys av kommunernas verksamhet för såväl freds- som krigsrisk.

Vi anser atl försöksverksamheten med kommunal riskanalys nu bör genomföras i samtliga kommuner.

Regeringen aviserar i budgetproposifionen att en översyn skaU göras av

samtliga statliga verk. Vi anser att man i denna översyn skall göra en genomgäng av hur beredskapshänsynen i samhällsplaneringen fungerar inom verkets arbetsområde och hur den kan effektiviseras.

Utskottets majoritet har inte visat någon förståelse för vårt krav, men vi anser all detta är elt utomordentligt tillfälle atl fä en kartläggning av just hur man hanterar beredskapshänsynen.

En försvarskommitté är sedan i december i arbete. Vi anser, bl.a. utifrån vad ÖB har anfört i FMI 2000, atl det är viktigt att en särskild parlamentarisk sårbarhetsulredning får lill uppgift alt utreda,sårbarheten i samhället. I del sammanhanget bör prövas vilka åtgärder som bör vidtas för alt skapa en uthållig utveckling. Utredningen bör också studera behovet av lagstiftning och bidrag.

När nu ulskoltsmajoriteten avstyrkt vårt förslag om en sårbarhetsutredning, vill jag fräga främst socialdemokraterna hur de tänker ge sårbarhetsfrågorna den plats i totalförsvaret de förtjänar.

Energisystemets uppbyggnad och inriktning påverkar på ett avgörande sätt samhällsutvecklingen.

Vi har i annal sammanhang föreslagit en omläggning av energipolitiken utifrån ett decentralistiskt synsätt, för hushållning med tillgängliga resurser och övergång lill förnybara inhemska energikällor. Regeringen måsle visa alt den är beredd atl ge stöd för detta och inte bara föra elt fagert lal.

När det gäller beredskapen i fräga om livsmedel fastslogs i det jordbrukspolitiska beslutet från 1985, att minimibehovet av livsmedel måsle kunna tillgodoses med hög säkerhet även vid långvariga kriser. I beslutet förutsattes en treårig planeringshorisont för en omställning av jordbruket, så atl det därefter kan klara sig med enbart inhemska resurser.

1 det försvarspolitiska beslutet 1987, del berömda, som havererade alldeles efter start, var livsmedelsförsörjningen av underordnad betydelse. 1987 års försvarsbeslut innebar i grunden atl någon långsiktig försörjningsförmåga inte längre kommer att finnas. Del pågår en omställningsprocess inom det fredstida jordbruket med en neddragning av antalet nötkreatur, speciellt mjölkkor. Därmed minskar en viktig proleinbas i kriskoslen. Anslagen lill krislagring räcker inle lill att klara ens den låga nivå som förutsattes i försvarsbeslutet.

Jordbruket är i dag beroende av import av viktiga varor: maskiner, reservdelar, drivmedel och andra s.k. insatsvaror. Alternafiv odling innebär en minskad sårbarhet. Åkermarken framstår som en trygghetsfaktor som blir alll viktigare, ju sämre beredskap vi har när det gäller lager och egen produktion av insalsmedel som protein och ammoniak. Den åkerareal vi har mäste vi därför vara rädda om. Det senaste försvarsbeslutet ger lyvärr inget slöd för en sådan ambition.

Storstadslän som Stockholm och Göteborgs och Bohus län har en självförsörjningsgrad kring 20 %.

Försörjningen av övre Norrland utgör också elt speciellt problem. Redan i fredstid behövs kontinuerlig daglig tillförsel motsvarande 50 långtradare per dygn.

1 det jordbrukspoliliska beslutet 1985 betonades vikten av en geografiskt väl differentierad jordbruksproduktion för alt kunna trygga försörjningsbe-

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Planering och anslag för totalförsvarets civiladel, m.m.

7 Riksdagens protokoU 1988/89:91

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Planering och anslag för totalförsvarels civiladel, m.m.

redskapen. Vi kan nu se hur den socialdemokratiska jordbrukspolitiken styrt åt motsatt häll.

Etl annal hot är alt radioaktivt nedfall kan slä ul en del områden för livsmedelsproduktion. Tjernobylolyckans konsekvenser visar alt spridningen av del radioakliva nedfallet kan få omfattande effekter. Miljöhoten genom försurning och klimatpåverkan samt annan storskalig miljöförstörelse kan också påverka ekosystemets produktionsförmåga.

Vattenförsörjningen tenderar att bli ett allt större problem i takt med koncentrationen. Trots alt vatten är vårt viktigaste livsmedel är kontrollen bristfällig. Den är splittrad och vattensystemen är sårbara. Centerpartiet har under flera är krävt en systematisk genomgång av vattensystemen och atl statliga bidrag skall utgå för förnyelse av va-nätet. De studier som hittills genomförts i Malmö, Göteborg och Storstockholm visar på allvarliga sårbarhelsproblem. Bl.a. mot denna bakgrund bör vattenförsörjningsområdet i sin helhet bli föremål för analyser och studier.

Den ökade datoranvändningen skapar nya former av sårbarhet. Allt fler syslem i värl samhälle är beroende av datorer för atl alls fungera. Datasystemen är utsatta för en rad hot i kris- och krigssituationer. Det är nödvändigt atl alternativa system behålls och byggs upp inom för samhället väsentliga områden.

Det ökande beroendet av omvärlden har etl försvarspolitiskt pris. En god försörjningsberedskap aren förutsättning för elt väl fungerande totalförsvar. Kostnaden för delta är att se som en försäkringspremie.

S- och fp-majoritelens planeringsförutsättningar i 1987 års beslut innebar förändringar som vi inte kunde acceptera. Etl synsätt där man lägger fast hur långt elt krigsskede kan vara för alt del skall stämma med den ekonomiska ram man är beredd alt sälla, lycker vi är ett cyniskt resonemang som leder till atl del blir möjligt alt sälja ut fredskrislager, banta ner vårt ekonomiska försvar och allmänt reducera vår uthållighet. Detta menar vi är etl betydande risklagande.

Centerpartiet föreslog till förra ärels riksmöte atl ÖCB skulle få i uppdrag att särskilt utreda sårbarheten i storstäderna. Riksdagen avslog förslaget. Trots delta gick ÖCB till regeringen och bad atl få genomföra en sädan studie. ÖCB har nu påbörjat sitt arbete, och det är viktigt alt detta fullföljs så att beredskapshänsynen inarbetas i samhällsplaneringen. Detta arbete borde ha så offentlig karaktär som det är möjligt av säkerhetsskäl. Del är också vikfigt att övningar genomförs, så atl man får testa hur beredskapsplaneringen fungerar i förhåUanden som är jämförbara med kristider.

När det gäller planeringsramen för den civila delen har vi från centern föreslagit en uppräkning med 96 miljoner utöver propositionens förslag lill beredskapslagring av exempelvis kvävegödsel och industriella åtgärder. Därför finns det ingen anledning för oss atl stödja moderalreservalionen nr 19.

Vi har dessutom föreslagit en omfördelning av medelsanvisningen inom ramen, så all de 4 miljoner som regeringen anvisat fill ÖCB, utöver vad överstyrelsen anmält behov av, i stället fördelas med 3 miljoner till de frivilliga försvarsorganisationerna över anslaget B 8 i tionde huvudtiteln. Återstående 1 miljon förs till anslaget G 1 för ÖCB all användas för

samhällets ADB-säkerhet, uppgifter som riksdagen ålagt ÖCB, som regeringen inle varil beredd all ge pengar fill. Denna omfördelning har accepterats av övriga partier i utskottet. Centerpartiels yrkanden har i detta sammanhang vunnit bifall, vilket inte minst är till glädje för frivilligorganisationerna, vilka vi anser fyller viktiga uppgifter.

Herr talman! Med det anförda vill jag härmed yrka bifall till samtliga cenlerreservalioner i delta betänkande.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Planering och anslag för totalförsvarets civiladel, m.m.

Anf. 92 JAN JENNEHAG (vpk):

Herr talman! Svenska folket och samtliga ledamöter i denna kammare, även om de just nu inte är sä många, är överens om atl Sverige skall bevara sitt oberoende. Vad innebär då detta oberoende, och vad är det som hotar oberoendet? Vilka av hoten är militära och vilka är handelspolifiska, eller finns del andra typer av hot? Vilka av de militära hoten skall mötas med militära medel, och vilka bör mötas med andra medel? Hur påverkar vi hoten i vår omvärld? Sker det med egna rustningar eller med andra medel? Är den utveckling som vi under senare år har kunnat se i Europa, och i förlängningen förhoppningsvis kommer alt se även i andra delar av världen, något tillfälligt eller något som för första gången sedan andra världskriget lyder på en radikalt förändrad bild, och en ny och hoppfull situafion? Vad kan vi i så fall göra för alt understödja den utvecklingen och för att undanröja hot i stället för att söka medel enbart för att möta dem?

Jag menar atl del som händer i Centraleuropa, det som händer på initiativ av Sovjetunionen när det gäller nedrustning, är hoppfulla tecken, tecken som vi bör ta lill vara och som vi bör understödja. Vi bör på alla sätt visa att detta är en utveckling som vi önskar och vill gynna. Mol den bakgrunden är minskningen av den svenska krigsmaktens slagkraft, som Björn Köriof fann beklaglig, kanske inte beklaglig utan helt i linje med vad vi önskar av den inlernationella utvecklingen.

Del svenska totalförsvaret har alltså behov av en balans som vi i andra sammanhang eftersträvar inom det militära försvaret. Arméns, marinens och flygvapnets kraft skall vara i balans. Del gäller naturliglvis också del militära försvarets del av totalförsvaret.

Den säkerhetspolitik och den säkerhetspolitiska analys som vi grundar utformningen av värt totalförsvar på bygger naturligtvis till stor del på historisk tradition, på schabloner och på det som vi kan kalla beroendet av militärindustrin. En utvecklad industrination som Sverige har naturligtvis behov av utvecklingsprojekt för alt kunna fortsätta att vara en utvecklad nation. Militärindustrin fyller i varje utvecklad industrislat funktionen av att förse samhället med kvalificerade forskningsuppgifter. Den skall vara politiskt accepterad för att myckel pengar skall kunna pumpas in i den. Det finns knappasl några civila utvecklingsprojekt, som t.ex. JAS-projektet, av motsvarande kvalificerade karaktär. Det finns inte ett område inom metallurgin, hydrauliken, elektroniken, osv. som inle finner en tillämpning i ett sädanl kvalificerat projekt. Säkerhetspolitiken måste alllsä la fill vara de tecken lill avspänning som finns och gynna och understödja dem. Det är endast pä delta sätt som vi på sikl undanröjer hot.

Till propositionen om totalförsvarets civila del har del väckts en del

Prot. 1988/89:91 motioner i fräga om detta, bl.a. en alldeles utmärkt socialdemokratisk
6april 1989 motion av Hans Göran Franck m.fl. Även miljöpartiel och vpk väckte

motioner i fråga om detta, vilka ligger till grund för reservation 3 som är
anering g fgaj (jn detta betänkande och som jag yrkar bifall till.

Gunhild Bolander uppehöll sig en hel del kring en beskrivning av det

sårbara samhället. Den beskrivningen kan jag instämma i. Det är inte bara Sverige som är sårbart ulan det gäller alla utvecklade industrinationer. Och del är precis som Gunhild Bolander sade, nämligen atl del är när man bygger strukturer som man kan göra dem mindre sårbara, inte efteråt. Det har ocksä betydelse hur man hanterar möjligheterna atl göra verksamheter och delar av landet oberoende och självständiga - energisystemen och livsmedelsproduktionen, precis som Gunhild Bolander sade.

Sverige är en liten nation men lill ytan stor. Det finns alltså möjlighet och behov av en decentraliserad organisation av vårt samhällsliv, av vär industriproduktion och av vår livsmedelsproduktion. Den del av del vi kallar civilförsvar och som får anslag via riksdagen är högst försumbar i detta perspektiv. Del är den totala uppbyggnaden av vårt samhälle det handlar om. Vi bör i 1988 års försvarsutredning myckel noga överväga inriktningen av totalförsvaret. Gunhild Bolander och centern föreslår en ny sårbarhetsulredning. Mol bakgrund av vad vi faktiskt skall syssla med i försvarskommittén lycker jag inte atl en sådan behövs, Herr lalman! Med det anförda yrkar jag bifall även till reservation 8.

Anf. 93 PAUL CISZUK (mp):

Herr talman! Vi skall nu ta ställning till ell betänkande som handlar om planering och anslag för totalförsvarets civila del. Som vi från miljöpartiel många gånger framhållit är denna del värd de mest omsorgsfulla tankar, men inte bara tankar utan också konkreta åtgärder. En del kostar skattepengar, och det är viktigt atl vi lägger dessa där de gör bäst nytta. 1 är erbjuds riksdagen alt lägga 31 miljarder pä de militära försvarsåtgärderna, dvs. krigsmaklen, medan den föreslås lägga 1,7 miljarder, dvs. ungefär 5 % av försvarskostnaderna, på de civila åtgärderna. Vi menar alt den fördelningen är mycket sned. Varför?

Del är logiskt alt börja med säkerhetspolitiken och hotbilden, vilkel görs i betänkandet. Hotbilden förändras. Del allt överskuggande hotel mol värt samhälles fortbestånd kommer i dag frän den förstörelse av lufl, vallen och mark som pågår och som ger sig lill känna genom växthuseffekter, ozonhål, markförsurning, skogsdöd, säldöd och cancer hos människor. Insikten om delta sprider sig - kanske har den rent av spritt sig lill stormakternas beslutsfattare. De börjar inse atl resurshushållning och miljöriklig teknik måste prioriteras framför stridsvagnar och missiler.

Hänger vi med i hotbildsbedömningen? Visst finns resurserna i allt väsentligt kvar hos stormakterna för att vid en konflikt militärt invadera Sverige, och vi i Sverige tvingas definitivt alltjämt att hålla en krigsmakt som värt yttersta försvar. Men, återigen, kan del vara en rimlig fördelning med 5 % lill civila försvarsåtgärder och 95 % till krigsmaklen?

Även den militära hotbilden har förändrats. Del civila samhällels sårbar-
100 het har ökat drastiskt genom alt vi gått över lill storskaliga system för

livsmedel, värme, elström och dala. Systemen kan släs ul med små militära Prot. 1988/89:91

insatser, och våra brigader kan inte mobilisera och verka i elt samhälle där 6 april 1989

Planering och anslag för totalförsvarets civiladel, m.m.

basförsörjningen har kollapsat. Därtill har vi blivit oerhört känsliga för

ekonomisk utpressning. Vi fär t.ex. anpassa oss till amerikansk utrikespolitik

därför att vi behöver datorer. Värst av alll är kanske att vi minerat våra

kustområden i Ringhals, Barsebäck, Oskarshamn och Forsmark med

atomminor som en fiende lätt kan använda i ulpressningssyfte.Det stora

militära hotet mot värt rikaste landskap kommer inle från stridsvagnar på

andra sidan Östersjön utan från det plutonium, det cesium och del strontium

som ständigt finns i Barsebäck och relativt lätt kan läggas ul över sydvästra

Skånes människor och jordbruksbygder.

Jag har på flera sätt förstått att del är opassande all tala om kärnkraftens sårbarhet, men för övrigt kan man konstalera alt insikten om samhällets sårbarhet finns hos alla partier. 1 regeringens proposition talas om den, moderaterna motionerar om elsystemets sårbarhet och centerpartiet har en utförlig och välskriven motion i ämnet. Men vad föreslär man för åtgärder?

Regeringens linje synes vara alt skynda långsamt. Del största oppositionspartiet pläderar för mera pengar till de militära delarna med hänvisning till alla militära resurser i öster men kanske även med tanke pä vår sårbarhet och ubåtskränkningar, TIR-bilar och Spetznasförband. Det är naturligtvis en metod atl göra sä all om sårbarheten ökar så lägger vi på mera militära resurser för avskräckning och skydd.

Miljöpartiet de gröna vill föreslå en annan metod. Låt oss bygga etl samhälle som är mera robust och lättare alt försvara. Vi ser den möjligheten i elt ekologiskt anpassat samhälle. En övergäng till förnybara energikällor, ekologiskt lantbruk och god hushållning ger etl samhälle som avvärjer de slora och verkliga miljöhoten. Samiidigi blir del etl samhälle .som även är myckel lättare atl försvara mot fientliga militära företag än dagens Sverige genom alt vi fär befolkning och näringsliv mera utspritt över hela landet. Vi fär dä ocksä en realistisk möjlighel alt i grunden minska pä militära kostnader, även om deras storlek naturligtvis även beror på den internationella hotbilden.

Alllsä föreslår vi en metod atl försvara vårt samhälles fortbestånd som vi vet är nödvändig med tanke på miljöhoten och som på köpet ger oss en realistisk möjlighel atl skydda värl land mol krig och fientlig invasion. Etl land som är svårt att ockupera avskräcker en eventuell angripare.

Totalförsvaret fordrar då faktiskt omtanke pä nästan alla samhällsområden, något som vi gett uttryck för i vår partimofion Fö210. Tyvärr har genom riksdagens beslut flertalet av våra konkreta yrkanden beträffande sårbarhet remitterats lill andra ulskolt - de återfinns nu i ell särskilt yttrande. Jag kan bara hoppas att näringsutskott, jordbruksutskott, bostadsutskolt och utrikesutskott skall vara lyhörda för försvarsaspeklerna.

Jag vill säga nägol mera om olika reservationer till betänkandet. Jag kan
dela den moderata tanken i reservation 1 beträffande säkerhetspolitikens
grunder, att vi har fåll en succéssiv försvagning av del svenska försvaret, men
jag menar att del beror på den ökade sårbarheten i det civila samhället.
Åtgärderna bör sättas in där i stället för i utökad krigsmakt. Vi önskar
givelvis som andra en bred enighet om ell trovärdigt försvar. Vi kommer atl 101

Prot. 1988/89:91 avstå vid omröstningen om denna reservation.

6 april 1989 Beträffande mom. 3 yrkar jag bifall lill reservation 2. Mycket är otillfreds-

~ ~~ ställande vad gäller främmande undervattensverksamhet vid våra kusler: vi

Planering och anslag , . ,. o , . , . , , ..

för totalförsvarets civiladel, m.m

_ ° * har inte falt stopp pa den, vi har inte kunnat arlbeslamma den, och

uttalanden har gjorts i massmedia som skadar vår neutralitetspolitik. När vi

inle lyckas med egna medel kan det vara värt att pröva internationell hjälp,

inle av något block men väl av Haagdomstolen eller FN.

Beträffande mom. 5 yrkar jag bifall till reservation 3, som var föranledd av motioner frän socialdemokrater, vpk och miljöpartiet. Frågan om hur slort del militära hotet mol oss egentligen är och vilka krigsrisker som kan finnas engagerar naturligt nog väldigt många människor. MiHtär och utrikespolitisk sakkunskap finns förvisso inom departement och staber, men nog skulle del vara mycket värdefullt om fredsrörelsen fick förtroendet och ekonomisk möjlighel att med hjälp av freds- och konfliktforskare göra en parallell utredning, en utredning som fick mera tyngd än enstaka föredrag, debattartiklar och seminarierapporter.

I moment 6 har vi all ta ställning till hur länga krigs- och avspärrningsperioder vi skall planera för. 1987 års beslut innebär planering för elt är med minskad import och några månaders krigstillstånd, men det anser vi inom miljöpartiet helt otillräckligt. Visst skall detta utredas nu av den sillande försvarskommiltén, men vi anser att nuvarande situation är oförsvarlig. Jag yrkar därför bifall till reservation 5, där man föreslåralt vår beredskap byggs upp med tanke på en treårig krigs- och avspärrningsperiod.

Sedan finns det tre reservationer angående samhällels sårbarhet. Som framgår av etl särskilt yttrande kommer miljöpartiels förslag upp i annat sammanhang. 1 föreliggande betänkande yrkar jag bifall till reservation 8 från vpk, och i andra hand reservation 7 frän centern. Vidare yrkar jag bifall lill cenierreservationerna 15, 16 och 17.

När det gäller planeringsramarna för den verksamhet som budgeteras över i huvudsak ÖCB och räddningsverket bör det ske en rejäl uppräkning. Vi föreslår 390 miljoner för kommande budgetår, plus ytterligare 300 miljoner i en annan motion, för landsbygdsutveckling av ur försvarssynpunkt hög angelägenhetsgrad.

Utbyggnaden av befolkningsskyddet - skyddsrummen - mäste skyndas pä. Hemskyddsverksamheten i Civilförsvarsförbundels regi bör fä ytterligare medel. Beredskapshänsyn i samhällsplaneringen mäsle stödjas ekonomiskl. inle bara den kommunaltekniska. Vi föreslär atl 80 miljoner avsätts för alt ÖCB skall kunna göra akuta insatser exempelvis inom livsmedelsförädlingen för alt främja en försvarbar struktur. Del skall inle vara sä alt mejerier försvinner i Enköping och Eskilstuna ulan alt beredskapshänsyn tas. Jag yrkar bifall till reservationerna 11 och 14 som gäller uppräkning av ramen för de civila försvarsmyndigheierna.

1 ell flertal motioner från olika partier föreslås åtgärder mol miljöfarliga
Iransporler till lands och sjöss. Utskottet understryker viklen av åtgärder
men avstyrker motionerna med hänvisning lill fjolårets behandling av
ärendet. Därmed kan man i år låta sig nöjas med förhoppningen alt rejäla
förslag till åtgärder snarl kommer från berörda myndigheter, exempelvis
102 sjöfartsverket.

Så hälsar jag med tillfredsställelse all vår motion och en liknande socialdemokratisk motion om en stående svensk styrka för internationell räddningstjänst redan blivit rätt väl tillgodosedda genom alt räddningsverket nyligen fick elt utredningsuppdrag. Saken borde ligga rätt väl lill efter erfarenheterna frän Armenien och med tanke på arméns kommande omorganisation.

Till sist, herr talman! Sverige kan försvaras om vi fär ell samhällsbygge som är försvarbart ur ekologisk synpunkt och samtidigt blir mera resistent mol militära angrepp. Lål oss börja flytta resurser från JAS-projektet lill robusla och trovärdiga försörjningssystem.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Planering och anslag för totalförsvarets civiladel, m.m.

Under detta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 94 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s):

Herr lalman! Vi behandlar nu försvarsutskottets betänkande 12 som berör en begränsad del av totalförsvaret, nämligen den civila delen. Delta lill trots har ell stort antal reservationer fogats till belänkandet. Två av dessa hör enligt min mening mera hemma under frågor som rör det militära försvaret och dess utveckling i framtiden. Jag avser då den moderata reservationen I om säkerhetspolitikens grunder och reservation 2 av miljöpartiet som gäller granskning av bevis angående ubåtskränkningar. Utöver behandlingen av dessa reservationer kommer jag att redovisa utskottsmajoriletens syn pä de frågor som föranlett reservationerna 3, 4 och 5. Resterande delar av belänkandet kommer för vär del att behandlas av Irene Vestlund.

Bakom utskottets skrivning stär en bred majoritet. Inle i nägol fall har oppositionen samlat mer än tre av utskottets 17 ledamöter bakom samma reservationer. Det är ell bevis sä goll som nägol all inriktningen av regeringens politik har elt brett stöd och ger garantier för stabilitet i planeringen av det civila försvarels fortsatta utveckling. Samma breda stöd finns för svensk säkerhetspolitik, men trots detta har moderaterna ansett sig tvungna all markera en annan mening under avsnittet som handlar om säkerhetspolitiken. Delta är anmärkningsvärt med tanke på alt värl senaste försvarsbeslul i fråga om de säkerhetspolitiska grunderna utgick ifrån 1984 ärs försvarskommiltés säkerhetspolitiska rapport, som framlades under politisk enighet.

1 denna säkerhetspolitiska rapport redovisades en inträngande analys bl.a. av de strategiska förhållandena i Sveriges närområde, varvid inte minsl de mililärstralegiska relationerna mellan nord- och centraleuropeiska områden belystes i olika avseenden. I direktiven för 1988 års försvarskommitté hänvisas lill den förra försvarskommitténs arbete med dessa frågor såsom i allt väsentligt giltigt som underlag för nästa försvarsbeslut. Enligt direktiven bör 1988 års försvarskommilté "granska den tidigare analysen och med utgångspunkt i denna ta hänsyn till sädana förändringar i säkerhetspolitiskt, militärslrategiskt, försörjningsmässigt, tekniskt eller annal avseende som kan förutses fä konsekvenser för vår framfida säkerhet".

1988 års försvarskommilté ges alltså i regeringens direktiv uppdraget all vidareutveckla den föregående kommitténs analyser och slutsatser. Av dessa

103

Prot. 1988/89:91 skäl finns det enligt utskottets mening ingen anledning för riksdagen att göra
6 april 1989 efi uttalande av det slag som yrkas i motionen Fö204 och reservation 1.

\ Yrkandet bör således avslås.

Planering och anslag talman! I en motion från miljöpartiet tas frågan om svenskt agerande

jor otaiforsvare s CIV anledning av ubätskränkningarna upp. Motionen följs upp i en
la del, m.m. reservation.

Här konstateras alt frågan om undervaltenskränkningar och andra kränkningar av svenskt territorium är av grundläggande och vital betydelse för Sveriges samlade säkerhetspolitik. Vår förmåga alt i fredslid avhålla främmande makter från all kränka Sveriges territoriella inlegriiel har uppenbart en avgörande betydelse för tilltron i omvärlden lill vår vilja och förmåga alt fullfölja vär neutralitetspolitik vid kris och krig i vär omvärld. Av avgörande betydelse för vår säkerhetspolitik är, sä som fastslagits av regering och riksdag vid flera tillfällen, atl vi förbehåller oss rätlen alt själva utforma dess mäl och medel. Vår samlade säkerhetspolitik förutsätter också att vi förbehåller oss rätten atl själva bedöma faktiska och möjliga hot och själva göra den lämpliga avvägningen mellan säkerhetspolitikens olika instrument. Härvid är, som nämnts i det föregående, den breda enighet som finns i vårt land i sig en betydande säkerhetspolitisk tillgäng. Denna enighet omfattar de konstateranden som gjorts av regering och riksdag vid olika tillfällen pä grundval av överbefälhavarens rapportering om förekomsten av kränkningar av Sveriges territoriella integritet.

Utskottet anser mot denna bakgrund att del vore olämpligt och i strid med grunderna för den svenska säkerhetspolitiken atl såsom motionärerna yrkar överlämna underlaget för svenska uttalanden och åtgärder rörande under-vattenskränkningar under 1980-talet till internationell granskning och skiljedom. Del är en självklarhet atl för svensk säkerhet viktiga frågor inte kan avgöras av utländska instanser. Det är likaledes en självklarhet att misstänkt säkerhelshotande företeelser måste lillmälas vikt inom ramen för beredskapsplaneringen. Ulskotlet anser följaktligen atl riksdagen bör avslä samtliga yrkanden i motion FÖ205 och i reservation nr 2.

I etl anlal motioner berörs frågor om säkerhetspolitiskt underlag för 1988 ärs försvarskommilté inför näsla försvarsbeslut. Del finns, menar motionärerna, stora behov av atl bedriva studier i frågor rörande avspänningen, beroenden och Sveriges position i del globala samfundet, m.m., för att vi med ny kunskap som underlag skall kunna utforma en ny och bättre svensk försvarspolitik.

För alt bidra till delta bör utöver militären även oberoende forskare, institutioner i Sverige och utomlands, politiker och andra delta. Motionärerna föreslår riksdagen all beslula alt ge den arbetande försvarskommiltén i uppdrag alt ulföra sådana säkerhetspolitiska studier och verka för ell sädanl allsidigt sammansatt säkerhetspolitiskt underlag och beslut.

Genom försvarskommilléns arbete säkerställs ett parlamentariskt inflytande över hela förberedelseprocessen inför etl sådant beslut.

Till försvarskommilléns förfogande slär civil och militär expertis frän

departement och myndigheter, och del slär kommittén fritt alt härutöver

inhämta all den information och det underlag den bedömer som erforderlig. 1

104 direktiven för sittande försvarskommilté förutsätts atl kommitténs förslag

avseende säkerhetspolitikens grunder och inriktningen av totalförsvarets fortsatta utveckling kommer atl undergå en bred remissbehandling. Kommittén kommer dessutom, enligt vad utskottet erfarit, atl i likhet med tidigare försvarskommittéer inbjuda oberoende forskare och experter all vid ett särskilt seminarium inför kommittén redovisa sin syn pä olika säkerhetspolitiska frågor, varefter bidragen kommer all utges i bokform. Dessa olika förhållanden och åtgärder torde enligt ulskottels mening motsvara även mycket högt ställda krav på brett och förutsättningslöst säkerhetspolitiskt underlag för försvarskommilléns förslag i olika skeden och inför riksdagens slutliga ställningslagande till ett nytt försvarsbeslut.

Berörda motioner och reservation 3 bör med hänsyn lill det anförda avslås.

Med anledning av reservationerna 4 och 5 av moderata samlingspartiet resp. miljöpartiet vill jag erinra om atl riksdagen två gånger tidigare på förslag av utskottet avslagit framförda motionsförslag om en omprövning av de i det senaste försvarsbeslutet fastlagda planeringsförutsättningarna rörande krisers och krigs varaktighet och karaktär och därmed sammanhängande importanlaganden. Utöver de skäl som dä angavs mol en sådan omprövning under löpande försvarsbeslutsperiod har sedan dess tillkommit all 1988 års försvarskommilté nyligen påbörjat sitt arbete. I kommitténs uppgifter ingår bl.a. att ange planeringsmälen för beredskapen inom det civila totalförsvaret och dess olika funktioner.

Även nu bör riksdagen med hänvisning till det anförda avslä reservationerna.

Herr lalman! Med det anförda yrkar jag slutligen bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Planering och anslag för totalförsvarets civiladel, 171.m.

Anf. 95 BJÖRN KORLOF (m) replik:

Herr lalman! För alt del inte skall råda något tvivel eller kvarstå någon missuppfattning om vad den moderata reservationen nr 1 angående säkerhetspolitiken handlar om vill jag gärna säga följande.

Roland Brännslröm beskrev framför allt den säkerhetspolitiska utvecklingen i omvärlden. Det är riktigt som Roland Brännslröm säger all den tidigare försvarsutredningen var enig om vilka slutsatser man skulle dra av omvärldsulvecklingen. Men vad reservation nr 1 handlar om är vilka konsekvenser vi skall dra av vår egen deklarerade säkerhetspolitiska linje och vilka krav den linjen ställer pä sammansättningen av värl totalförsvar. Reservationen gär alltså ut pä all den politik som under lång tid förts här i landet har medfört atl det militära försvaret relativt omvärlden blivit alll svagare. Det gäller också de civila delarna av totalförsvaret. Della är en politik som pä läng sikl kan rubba tilltron till vär egen deklarerade säkerhetspolitiska linje.

Det är detta som är innebörden i reservationen. Jag vill gärna säga att vi fortfarande är helt överens om de slutsatser som den förra försvarskommittén drog av omvärldsulvecklingen. På den punkten finns det. sävitl jag förstår, goda förutsättningar all vi skall komma fram lill samstämmiga bedömningar även i del utredningsarbete som nu förestår.

105

Prot. 1988/89:91 Anf. 96 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) replik:

6 april 1989 Herr talman! Del gläder mig att Björn Köriof ger uttryck för all han slår

Planering och anslag för totalförsvarets civi la del, m.m.

fasl vid den ståndpunkt han hade om den säkerhetspolitiska bakgrundsbedömningen när vi fattade det senaste försvarsbeslutet. Vad som ändå nu kan vara viktigt alt ha med sig i bedömningen är all någon förändring i negaliv riktning inte kan avläsas i den omvärld vi diskuterar. I varje fall kan jag inte göra det, utan del är snarare tvärtom. Då borde det vara rimligt atl man ger sig lill tåls till dess kommittéarbetet kommit in i del skede där kommittén enligt direktiven har att bedöma den aktuella omvärldsulvecklingen och slutgiltigt göra de säkerhetspolitiska bedömningarna inför ett nytt beslut år 1991.

Jag tycker alt det hade varit klädsamt om Björn Köriof hade gett uttryck för alt en sådan möjlighet finns i stället för att alltför kritiskt granska nuläget när del ändå skett en positiv förändring av omvärldsutvecklingen.

Anf. 97 BJÖRN KÖRLOF (m) replik:

Herr talman! Jag delar i och för sig Roland Brännströms positiva syn på de senaste 1 1/2-2 årens utveckling i omvärlden. Det råder inga tvivel om atl denna utveckling har inneburit avspänning som ocksä kommer oss till godo. Men både Roland Brännström och jag vel alt man inte bygger upp etl totalförsvar på några år, utan del är en verksamhet som lar 15, 20, kanske 30 år alt genomföra om alla system skall fungera.

Därför vill jag faktiskt hänvisa lill det som såväl Roine Carlsson som Pierre Schori har sagt, nämligen att trots atl utvecklingen är posifiv - vilket vi skall vara glada över - så gäller det att sitta stilla i båten. Vi mäste som stöd för vår säkerhetspolifik bibehålla en konsekvent, stabil och långsiktig försvarspolitik. Vi moderater menar i vår reservation atl vårt land kanske inte har gjort på det viset under lång tid, eftersom totalförsvaret har blivil relativt försvagat jämfört med omvärlden. Delta kan innebära Irovärdighetsförlusler, om vi inte nu genom näsla års försvarsbeslut rättar till en hel del av de brister som finns.

Anf. 98 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) replik:

Herr talman! Om Björn Köriof hade yttrat detta i anslutning lill en debatt senare i vår om det militära försvaret, hade jag hafl större förståelse för atl reservationen ser ul som den gör. Det vi nu behandlar är ju de civila delarna av totalförsvaret. Såvitt jag har förstått är skillnaden mellan majoriteten i utskottet och reservanterna i detta avseende 21 milj. kr. på årsbasis, vilkel inte torde utgöra den stora skillnaden som allvarligt förändrar bedömningen av i varje fall dessa delar av totalförsvaret.

När vi senare i vår återkommer för att diskutera den militära delen av totalförsvaret där skillnaden säkert är större, hade del ocksä funnits starkare skäl att frän moderat håll markera den här skillnaden.

När det gäller den militära delen, delar jag del synsätt som vi från

socialdemokratiskt håll alltid har företrätt. Man skall akta sig för alt med

snabba svängningar förändra den långsiktiga politiken. I della sammanhang

vill jag framhålla de uttalanden som gjorts av försvarsministern och från

106

annal häll. En långsiktig, stabil inriktning är av värde för filltron till vår säkerhetspolitik.

Det som vi i dag behandlar ger egentligen uttryck för mycket små skillnader. Del hade varit värdefullt om också moderata samlingsparliel ulan markeringar hade slutit upp bakom de säkerhetspoHtiska grunder som har möjliggjort en bred enighet vid bedömningen av förutsättningarna.

Andre vice talmannen anmälde atl Björn Köriof anhållit att lill protokollet få antecknat all han inle ägde rätl till ytterligare replik.

Anf. 99 IRENE VESTLUND (s):

Herr talman! Försvarsutskottels betänkande 12 behandlar planering och anslag för totalförsvarets civila del. Sammantaget har 96 motionsyrkanden behandlats av utskottet. Jag har tolkat antalet mofioner som indikation på etl ökat intresse för del civila försvaret och för hur det civila samhället kan och skall ta beredskapshänsyn i sin planering så, alt sårbarheten minskas.

Vi kan självfallet inte skapa etl samhälle anpassat för krig och kris. Men med gemensam planering kan vi anpassa de fredstida önskemålen om minskad sårbarhet sä, att de passar in i en kommunal handlingsplan. 1 detta avseende delar jag Gunhild Bolanders syn, att det är bättre atl planera i lid, för då behövs del mindre ekonomiska satsningar när krisen kommer.

Jag avser att kortfattat beröra moiionsbehandlingen, speciellt de avsnitt där del finns reservationer och särskilda yttranden. Jag börjar med motionerna angående utländska långtradares trafik i Sverige, de s.k. TIR-bilarna, trots atl utskottet i två belänkanden under de senaste åren behandlat frågan och därmed uttalat sig för en skärpning av de befintliga reglerna för TIR-bilarnas trafik och uppföljning av denna.

Anledningen till att jag tar upp denna fråga är all del ånyo avgells motioner i delta ämne. Gudrun Norberg har som varit en flitig motionär och debattör när det gäller TIR-bilarna har också vunnit en framgång genom sin argumentation när vi under den senaste liden har diskuterat dessa långlra-darbilar. Nu återkommer Gudrun Norberg med etl yrkande i sin motion, att allmänheten skall ges periodiska och samlade redovisningar kring iakttagelser rörande misstänkt verksamhet i Sverige från utländska långtradare.

Utskoltel anser alt en föreskrift från riksdagens sida inle är ändamålsenlig. Del bör i stället ankomma på resp. myndighet atl bedöma hur allmänhetens information skall ske. Därmed avstyrker utskottet motionerna som rör TIR-bilarna.

Utskottet behandlar sårbarheten i samhället i två avsnitt: dels de övergripande mälen, dels den kommunallekniska försörjningen. Till dessa avsnitt finns etl anlal reservationer fogade. Utskottet ägnar ett stort intresse ät dessa frågor och har i olika sammanhang behandlat dem. Under denna behandling har vi också naturliglvis uppmärksammat alt 1987 års försvarskommitté initierade vikfiga beslut för all se till alt minska sårbarheten, l.ex. när det gäller sjukvården, teletrafiken och annat.

Överstyrelsen för civil beredskap, ÖCB, och räddningsverket har också fått i uppgift alt ägna särskild uppmärksamhet åt sårbarhetsfrågorna. Jag

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Planering och anslag för totalförsvarets civiladel, m.m.

107

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Planering och anslag för totalförsvarets civiladel, m.m.

108

tycker att del är bra att vi har två verk som med särskild uppmärksamhet kan arbeta med detta. Vi lägger ocksä över elt stort ansvar pä dessa verk, samtidigt som också den nytillsatta försvarskommittén behandlar dessa frågor.

Man har ägnat storstädernas sårbarhet särskild uppmärksamhet och studier, vilket även Gunhild Bolander tog upp. Man har undersökt följden av befolkningskoncentralionerna och hur man skall klara vattenförsörjningen och elförsörjningen. IÖCB:splan är dessa frågor högt prioriterade. Man har tagit elt särskilt initiativ just när det gäller storstädernas sårbarhet.

Beträffande kommunerna och kommunernas arbete med de kommunallekniska försörjningen har det i någon reservation tagits upp någonting som kallas för KRAS-projektel - vi är ju mycket för det här med förkortningar -vilket innebär kommunal riskanalys för fred, kris och krig. Där ulvecklas metoder för en integrerad riskhantering för atl tillgodose behovet av reservanordningar och för atl öka uthålligheten när det gäller försörjningen. Dessa projekt bedrivs i samarbete med Svenska kommunförbundet, socialstyrelsen, statens energiverk och statens vatlenfallsverk. Del är nog förnuftigt att vänta på resultatet av detta arbete och se vart det leder. Därför har vi avstyrkt de motioner som behandlar dessa frågor.

Del är ofta sä, atl när kommunerna talar om atl man behöver ha beredskapsålgärder i händelse av krig, handlar det egenfiigen om beredskapsålgärder inför kriser i fredslid som ju är lika resurskrävande. Dessa diskussioner har inle alltid den dignitet som vi, som arbetar med totalförsvarets civila del, kanske skulle önska. Men vi vet ocksä alt när det händer någonting som berör många människor, t.ex. ett elavbrott, sätts det i gång en hög aktivitet även ute i kommunerna. Jag önskar självfallet inte nägra elavbrott, men vi kanske skulle nyttja dessa situationer för information om vad som kan hända även i fredstid.

Den civila beredskapen handlar mycket om sårbarhetsfrågorna. Flera av de lalare som sitter i utskottet har också berört dessa frågor. I stort sett har vi inte nägra delade meningar.

Uppdragen i dessa frågor, lill ÖCB i första hand, räknar vi med atl bli redovisade för utskottet. Och de uppdrag som försvarskommiltén har kommer vi självfallet all redovisa för riksdagen vid elt senare tillfälle.

I det här belänkandel behandlas ocksä de motioner som berör befolkningsskydd och räddningstjänst. Som tidigare framhållits har vi sett allvarligt pä de påtalade bristerna i undsättningsenheterna, som skall kunna göra omedelbara insatser efler mobilisering. Men vi hoppas också att olika älgärder, bl.a. fler övningar, skall åstadkomma en förbättring, ulan alt riksdagen behöver uttala sig i frågan.

Sedan finns det också ett avsnitt där vissa utbildnings- och personalfrågor beträffande brandpersonal och räddningstjänst behandlas. Ulskoltsmajoriteten har avstyrkt motionerna dels pä grund av den ambiiionshöjning som åsyftas med den nya räddningstjänsllagsliflningen, dels på grund av det nya utbildningssystemet för räddningsljänstpersonalen. Vi avvaktar ytterligare erfarenhet när det gäller dessa frågor.

Räddningsverket har ju ocksä bland sina ordinarie arbetsuppgifter mänga som berör t.ex. räddningstjänst i glesbygd. Därför avvisar vi också de

Planering och anslag för totalförsvarets civiladel, m.m.

motionsyrkanden som har att göra med räddningstjänsten i glesbygd. SRV Prot. 1988/89:91 har redan fått i uppdrag att senast vid utgången av år 1989 redovisa de 6 april 1989 åtgärder som man avser atl vidta för all förbättra räddningstjänsten i våra glesbygder.

Även frågan om katastrofhjälp har tagits upp, och SRV har fått uppgiften alt utreda framlida katastrofhjälp.

Över huvud taget har vi lagl mänga av uppgifterna pä SRV och ÖCB. Som tidigare har framhållits sköter försvarskommittén mänga av de utredningar som rör det civila försvaret.

Vi har alltså behandlat det civila försvaret med den respekt som det kräver. I de flesta fall har ocksä utskottet enats om skrivningarna. När det gäller reservationerna har inte flera partier gätl samman. Vi kan nog säga alt utskottsmajorileten står bakom förslagen i belänkandet.

Med del sagda yrkar jag avslag på reservationerna och bifall lill utskottets hemställan.

Anf. 100 GUNHILD BOLANDER (c) replik:

Herr talman! Irene Vestlund stod här och sade alt del inle råder några delade meningar om det civila försvaret. Men del handlar ju ändå om att för myndigheternas räkning ställa resurser lill förfogande, sä all myndigheterna kan utöva sill,myndighetsansvar och klara de uppgifter som riksdag och regering har ålagt dem. Det gäller både ÖCB och SRV.

Del måsle ändå förefalla utskottsmajorileten egendomligt all myndigheten ÖCB måste gå lill regeringen och begära att fä pengar för alt utföra de studier som vi föreslog i en motion fill fjolårets riksmöte.

Del sker nu en redovisning i rapporter. Slorsladsrapporlen har några av oss sett, och del kommer fler. Studiearbetet.är en direkt följd av de förslag som vi har framlagt i den motion som riksdagens majoritet avslog vid det ifrågavarande tillfället. Jag undrar om det inte känns litet egendomligt atl myndigheten sedan mäste vända sig lill regeringen för att få särskilda pengar. Man fick pengarna, och nu känns det bra att de sårbarhetsstudier som vi har pekat pä kommer lill stånd, studier som är så nödvändiga alt göra. Del handlar alltså om all ge resurser för de uppgifler som har ålagts en myndighet. Här har regeringen brusfit i vissa avseenden, och del mäste ändå påtalas.

Anf. 101 IRENE VESTLUND (s) replik:

Herr talman! Det är väl bra, Gunhild Bolander, att det kan bli en positiv förändring. Jag förstod också atl Gunhild Bolander lycker detsamma. Det kan väl också vara bra för en förvaltning, i detta fall en myndighet som ÖCB, att göra en omfördelning inom ramen och fullgöra de arbetsuppgifter som man själv prioriterar.

Anf. 102 MONA SAINT CYR (m):

Herr lalman! Min motion 1988/89:Fö719 tycks inte rätt ha kunnat klargöra innebörden av räddningstjänstförordningens effekter pä de små kommunernas möjligheler all klara av räddningstjänstens befälsproblem.

Riksdagen antog den nya räddningsljänsfiagen den 11 december 1986. I

109

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Planering och anslag för totalförsvarets civiladel, m.m.

samband med detta underströk utskottet vikten av att det finns kompetent befäl för räddningsverksamheten i kommunerna och förutsatte dä att detta skulle noga övervägas i arbetet med lillämpningsföreskrifierna.

Utskottet säger nu att det vill avvakta ytterligare erfarenhet av det nya utbildningssystemet och avstyrker därför min motion.

Jag känner väl till det ställningstagande som SRV:s ulbildningsdelegation och dess dispensgrupp har bestämt sig för i detta ärende, men sakförhållandena bHr inte klarare för den skull.

Bara två år har gått sedan utbildningsreformen genomfördes - det är hell riktigt. Därmed närmar vi oss också tidpunkten för den oro som utgör grunden för min motion. Vad händer nämligen i de drygt 200 kommuner i Sverige som inte har heltidskårer? Det är med andra ord merparten av landets kommuner. Delfidsbrandförmän med den gamla avskaffade A-utbildningen försvinner successivt ur kårerna. Kvar finns då det faktum alt dessa kommuner med deltidskårer därefter saknar föreskriven befälstäckning. Flera kommuner har redan hunnit till denna krifiska punkl.

Kommunerna har då två alternativ atl välja på. Antingen tecknar de avtal med en grannkommun, som lånar ut etl helfidsbefäl, eller också tvingas de att utbilda en egen helfidsbrandman till helfidsbefäl. Det tar nio år! Del är alltså ingen tillämplig lösning i dag. Dessutom, vilket jag har framhållit i motionen, har små kommuner inte råd med ytterligare en helfidsanslälld. Jag utgär nämligen ifrån att avsikten med den här reformen inte bara har varit atl smyga på våra kommuner ytterligare tjänster och kostnader, detta sagl med frågetecken efter.

Då återstår alltså alternativet att teckna avtal. Bara i min del av Sverige, den södra, kan det faktiskt inträffa - och det har det för övrigt redan gjorl -att befäl som hyrs in på föreslaget sätt befinner sig tiotals mil från platsen där brand utbryter eller annan olycka inträffar. I de norra delarna av landet torde avstånd på 20 mil inte vara ovanliga i motsvarande fall. När alltså eldsvådan utbryter eller någon annan olycka sker och dellidskåren skall rycka ut får den först invänta sin räddningsledare från avtalskommunen med heltidskår. Det tar en timme eller mer. Vad hjälper det då med hellidskompetens?

Jag kan lyvärr inle inse alt vi med detta nya system skulle ha löst framtidens problem i räddningstjänsten för flertalet av kommunerna. I min motion har jag velat peka på just den anförda problematiken. Jag har föreslagit en lösning, där de smä kommunerna med sina deltidskärer kunde fillgodoses medelst en kompetensutbildning också för deltidsbefälel, som därmed skulle medges alt fungera som räddningsledare. Karriärväxling var ju tidigare möjlig för de s.k. A-kursarna. Onekligen skulle kompetensen höjas också hos framtida deltidsbefäl om en möjHghet öppnades lill den lösning som inte bara jag ulan också Brandbefälens riksförbund har föreslagit.

Därför yrkar jag bifall fill min motion Fö719.

110

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

16 8 Föredrogs

finansutskottets belänkanden

1988/89:FiU15 Anslag till riksdagens revisorer och deras kansli (prop. 1988/89:100 delvis) samt

1988/89:FiUl9 Granskningen av riksgäldskontorets förvahning under budgetåret 1987/88 (redog. 1988/89:3 och 1988/89:10).

Beträffande dessa belänkanden konstaterade andre vice talmannen att ingen talare var anmäld. (Beslut i ärendena skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag till vissa nya tjänster inom finansdepartementet

17 8 Föredrogs finansulskoltets betänkande

1988/89:FiU14 Vissa anslag inom finansdepartementets verksamhetsområde (prop. 1988/89:100 delvis).

Anslag till vissa nya tjänster inom flnansdepartementet

Anf. 103 ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Detta betänkande gäller vissa anslag inom finansdepartementet. Det är förhållandevis ovanligt att budgetpropositionens förslag på denna punkt föranleder motioner och reservationer, men så är del i år.

Folkpartiel har väckt en motion, och det beror på att finansdepartementet har begärt anslag för inte mindre än tolv nya tjänster med en synnerligen ofullständig motivering. Så ofullständigt är underlaget atl t.o.m. majoriteten i finansutskottet har funnit sig föranlåten att begära kompletterande underlag från departementet. Delta underlag finns bifogat fill betänkandet.

Hela utskottet "delar motionärernas uppfattning atl motiveringen till anslaget under A 1 borde ha gjorts utförligare".

Av det kompletterande underlaget framgår t.ex. att finansdepartementets personal ökar, inte med 12 utan med 28 heltidstjänster, varav dock 16 är överflyttningar från andra departement.

I den nya, något mer utförliga motiveringen för utökningen sägs alt finansdepartementet har haft en ovanligt hög personalomsättning på hand-läggarsidan. Det skulle enligt min uppfattning möjligen kunna bero pä att personalen slutar när den lär sig vad den socialdemokratiska skattepolifiken och ekonomiska politiken innehåller.

Det sägs ocksä i det kompletterande underlaget alt personalen har varil hårt belastad med övertidsarbete. Sannolikt har en hel del av ersättningen för detta övertidsarbete lagils ul i kompensalionsledighel i stället för i pengar, och därför påslås del alt del behövs mera folk.

Detta är enligt min uppfattning ett lysande exempel på hur en ny skattepolitik med sänkta marginalskatter skulle kunna leda lill ökade arbetsinsatser och ökat arbetsutbud. Det gläder mig fakfiskt att finansdepartementet har konkreta exempel på dessa dynamiska effekter på så nära häll.

Herr lalman! Folkpartiet och moderaierna har inle ansett sig kunna tillstyrka en sä stor ökning av den centrala byråkrafin som begärs från

111

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag tUl vissa nya tjänster inotn finansdepartementet

112

departementet, utan vi har i reservationen föreslagit en något mindre ökning. Jag yrkar bifall till denna reservation och i övrigt till utskottets hemställan.

Anf. 104 MARIANNE CARLSTRÖM (s):

Herr talman! Utskoltel är i stort enigt om belänkandel FiU14, som behandlar anslag lill finansdepartementet. Men del finns en gemensam reservation från folkpartiet och moderaterna, som tar upp antalet nya tjänster lill departementet.

Anslagsframställningen från finansdepartementet anser vi vara ofullständig, och därför har utskottet begärt en komplettering från departementet med precisering av Ijänslefördelning och orsaken lill ökningen. Del yttrandet finns som en bilaga till betänkandet.

Till finansdepartementets verksamhetsområde hör frågor om ekonomisk politik, skallepolitik och frågor som rör statens budget och resursfördelningen inom den offentliga sektorn. Deparlemenlel utarbetar riktlinjerna för den ekonomiska politiken och de budgelpolitiska riktlinjerna på kort och lång sikl. Regeringskansliels arbete med budgetförslaget leds och samordnas av finansdepartementet.

Finansdepartementet handhar ocksä skatteutjämningsbidrag och andra kommunalekonomiska frågor. I och med den ändrade arbetsfördelningen i regeringen fr.o.m. den 1 januari 1989 har frågor om konsolidering av utländska skulder samt om Världsbanksgruppen, utom vissa biståndspolilis-ka frågor rörande de fattigaste u-länderna, bl.a. programländer för svenskt bistånd, tillförts finansdepartementet från utrikesdepartementet. Statens löne- och pensionsfrågor samt pris-, konkurrens- och konsumentfrågor har överförts frän finansdepartementet till civildepartementet.

Folkpartiet och moderaierna anser alt varje utgift som finansieras med skattemedel mäste synas mycket noga av riksdagen. Den åsikten delas av ulskottels majoritet, men vi har uppenbarligen dragit olika slutsatser.

Vi slår nu inför den mest genomgripande skattereformen i vår tid, och den reformen kräver nalurligtvis ett omfattande förberedelsearbete, som innebär en extra arbetsbelastning på-departementet. Bland mycket annat är det viktigt alt göra omfattande studier av fördelningseffekterna av olika förslag.

Andra nya uppgifter är en förändrad lagstiftning inom kredit- och värdepappersmarknaderna samt bevakning av EG-frägorna.

Dessa nya arbetsuppgifter är en av anledningarna lill omorganisationen av arbetet pä finansdepartementet. En annan anledning är den för kanslihuset höga personalomsättningen, nära 30 %. Skälen till den personalomsättningen är hög arbetsbelastning och låga löner, jämfört med i näringslivet. Trots en förbättring i samband med införandet av nytt ADB-system krävdes fler åtgärder. För atl effektivisera verksamheten ytterligare och klara den förväntade ökade arbetsbelastningen förordades alltså en förändring.

Omorganisationen innebär atl departementet delas upp på sex avdelningar.

Efter den omfördelning av arbetsuppgifter som skett mellan departementen föresläs finansdepartementets personal ökas med 28 tjänster. Ökningen sker inom följande avdelningar: tre tjänster tillförs ekonomiska avdelningen för arbetet med fördelningsstudier, fem tjänster filiförs finansmarknadsav-

delningen för arbete med förändrad kredit- och värdepappersmarknadslag-stiftning, ätla tjänster tillförs inlernationella avdelningen för arbete med bl.a. internafionella skuldfrågor och EG-frågorna, sju tjänster tillförs skatteavdelningen för arbetet med skattelagstiftningen och fem tjänster tillförs administrativa avdelningen för ökade personalutvecklingsinsatser och ökade arbetsinsatser vad gäller de statliga bolagen.

Med dessa kompletterande uppgifter från finansdepartementet om de önskade tjänsterna anser ulskottsmajorileien att behovet är väl motiverat, och vi biträder förslaget.

Herr lalman! Med del anförda vill jag yrka avslag på reservationen och bifall fill utskottets hemställan.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag tiU vissa nya tjänster inom finansdepartementet

Anf. 105 ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Alll detta som Marianne Carlström säger slär att läsa i belänkandel, och hon har nalurligtvis återgivit det på elt korrekt sätt. Jag har några invändningar.

Marianne Carlström anförde utredningsarbetet, men det bör rimligen inle gå pä detta anslag, då del finns elt särskill utredningsanslag.

Del exempel hon tog om arbetsuppgifter med statliga bolag bör lättast åtgärdas genom att elt stort antal statliga bolag säljs, i stället för atl man jobbar myckel med dem pä finansdepartementet.

Jag vill med della vidhålla mitt yrkande om bifall lill reservationen. Den innehåller, som Marianne Carlström väl vel, förslag om en utökning av personalen på departementet, om än något mindre än den som begärs. Det fär vara mätta i allt.

Anf. 106 MARIANNE CARLSTRÖM (s):

Herr talman! En effektiv offentlig sektor kräver ell bra förarbete. Del är finansdepartementet som skall skapa förutsättningar för en förnyelse av den offentliga sektorn. I del statliga MBA-avtalet definierar man effektivitet sä här: "Med effektivitet avses att myndigheten når målet för sin verksamhet

under god hushållning med resurserna

med beaktande av service-, offentlighets- och rättssäkerhelskraven

och med beaktande av personalens behov av arbetstillfredsställelse, god arbetsmiljö, anställningstrygghet och möjligheter lill medbestämmande och personlig utveckling."

Delta är en annorlunda definition av begreppet effekfivitel, i vilken man frångår ett ensidigt företagsekonomiskt betraktelsesätt i rationaliseringsfrågor. Skillnaden mellan oss socialdemokrater och reservanterna är atl vi socialdemokrater tror på den offentliga sektorn och på att en förnyelse och utveckling inom den offentliga sektorn är möjlig.

Anf. 107 ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Det har inte med saken att göra om man tror eller inte tror på den offenfiiga sektorn. Jag tror också på mycket av det arbete som utförs inom den offentliga sektorn.

En effekfivitel i det arbete som bedrivs inom finansdepartementet borde resultera i en skattepolitik och en ekonomisk poHlik som är bra för landet.

113

8 Riksdagens protokoU 1988/89:91

Prot. 1988/89:91 Enligt min uppfattning finns det för närvarande mycket stora brister vad

6 april 1989 gäller effektivitet inom departementet, och jag kan inte förstå att en

I ' [ personalökning som är tre gånger så stor som den som vi reservanter föreslår

°'' ° skulle hjälpa saken det allra minsta.

personalen inom civil
departementet Al- u- J 1 * J

' Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid näsla arbetsplenum.)

18 8 Föredrogs finansutskottets betänkande

1988/89:FiU16 Anslag till civildepartementet och kammarkollegiet (prop. 1988/89:100 delvis).

Anslag för utökning av personalen inom civildepartementet

Anf. 108 ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Även detta ärende gäller en föreslagen utökning av den centrala byråkratin inom regeringskansliet. Del handlar nu om en utökning av personalen inom civildepartementet. I budgetpropositionen föreslås en utökning med 48 tjänster, vilka, av texten i budgetproposifionen alt döma, alla är överföringar från andra departement. När man försöker läsa anslagsäskandena från dessa andra departement är del däremot mycket svårt, för att inle säga omöjligt, att där finna motsvarande minskningar. Det intryck man får är atl det är fråga om en ganska rejäl expansion av den cenlrala administrationen. Vi har därför från folkpartiets sida avgett en motion i vilken vi kräver en mindre ökning än den begärda.

Utskottet har även i detta fall sett sig föranlåtet att begära kompletterande underlag från departementet. Denna komplettering är bilagd belänkandel. Den är inte sä väldigt mycket lättare all förslå. Det tycks vara så, atl personalförstärkningarna delvis motiveras av nya uppgifter inom civildepartementet, delvis av arbetet med omläggningen av budgetprocessen och de kostnader för nya tjänster som tillkommit i och med det nya statsrådet.

Den nya budgetprocessen innebär en successiv övergång tUl treåriga budgetramar. Detta borde, enligt min uppfattning, rimligen betyda att det årliga budgetarbetet minskar. Uppföljning och utvärdering kräver naturligtvis mer arbete, men det är fakfiskt obegripligt varför detta totalt sett skall dra större resurser. En sådan här omläggning borde i stället rimligen dra totalt sett mindre resurser.

Civildepartementets verksamhet rör själva kärnan i den offentliga sektorn. Det gnetas och snålas med anslag och resurser när det gäller verksamhet inom skolan, på daghemmen och inom sjukvården, samfidigt som man inom den centrala byråkratin kräver mer resurser utan att man ens har rimUga motiveringar. Detta kan jag inte acceplera.

Jag kan i och för sig förstå att det krävs en mängd tjänster för atl försöka
motivera det socialdemokratiska vaktslåendet om de offentliga monopolen.
Men enligt min uppfattning är detta är fullständigt onödig arbetsuppgift. Det
114 är bättre att ta bort de offenfiiga monopolen än att skapa nya tjänster.

Eftersom många nya uppgifter har samlats på civUdepartementet kan man möjligen förslå alt det finns en viss osäkerhet vad gäller personalbehovet. Vi reservanter har därför anfört att om det tiUskott som skulle bli följden av ett bifall till reservationen inte är tillräckligt, får regeringen återkomma i kompletteringspropositionen med en klart och utförligt angiven mofivering till en eventuell begäran om resurstillskoil.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till folkparfiets och moderaternas reservation.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag för utökning av personalen inom civUdepartementet

Anf. 109 SONIA KARLSSON (s):

Herr talman! Finansutskottets betänkande 16 behandlar de anslag fill civildepartementet och kammarkollegiet som återfinns i civildepartementets bilaga fill budgetpropositionen.

För budgetåret 1989/90 begärs en ökning av civildepartementets förvaltningsanslag med nära 19 milj. kr. Ökningen förklaras till största delen av att 48 tjänster förts över från andra departement lill civildepartementet i samband med den ändrade arbetsfördelningen mellan departementen som trädde i kraft den 1 januari 1989:

Från justitiedepartementet (polisfrågor) 6 tjänster.

Från finansdepartementen (löne-, pensions-, konsument- och konkurrensfrågor) 23 tjänster.

Från jordbruksdepartementet (ungdomsfrågor) 5 tjänster.

Från arbetsmarknadsdepartementet (jämställdhetsfrågor) 9 tjänster.

Resurser för ökad administration 5 tjänster.

Därutöver ingår det resurstillskott som krävs för en omläggning och utveckling av budgetprocessen, framför alll för en övergång till treåriga budgetperioder. Detta resurstillskott är beräknat för 7 tjänster.

Till det betänkande som vi nu behandlar finns en reservafion från folkpartiet och moderaterna som innebär att anslaget till civildepartementet föreslås bli minskat med 8 milj.kr. Enligt reservanternas motivering skall tydligen omläggningen av budgetprocessen belasta andra anslag, och de nya tjänsterna lill det nya statsrådet bör klaras genom effektivisering och rationalisering.

Herr lalman! En övergång till en mer långsiktig och flexibel resursslyrning skall nu genomföras genom de s.k. treåriga budgetramarna och den nya anslagsformen ramanslag. Denna budgetteknik innebär emellerfid också att kraven.på uppföljning och utvärdering skärps.

Det arbete som krävs för omläggningen av budgetprocessen och därmed sammanhängande uppgifter är definifivt en fillkommande uppgift för civildepartementet. Den förutsätter inte minst elt omfattande ulvecklings-och informationsarbete. För detta ändamål krävs sju tjänster jämte vissa konsultinsatser.

Enligt utskottets uppfattning är arbetet med en ny budgetprocess en viklig del i arbetel med att utveckla och förnya den offentliga sektorn. Utskottet anser del därför motiverat alt departementet erhåller de resurser som krävs för att den nya budgetprocessen skall fungera effektivt.

Vad gäller kostnaderna för det nya statsrådets statssekreterare, två sakkunniga samt en assistent, så har dessa i huvudsak kunnat täckas inom

115

Prot. 1988/89:91 ramen för de tidigare förvaltningsanslagen, varför reservanternas önskan i
6april 1989 denna del redan kan anses vara uppfylld.

Anslag för utökning av personalen inom civUdepartementet

Sammanfattningsvis kan konstaleras att av den begärda lotala lönekostnadsökningen för civildepartementet på drygt 15,5 milj. kr. som anges i budgetpropositionen, svarar överföringen av lönekoslnadsmedel lill följd av den ändrade departementsindelningen för drygt 13 milj. kr.

Det verkliga tillskottet motsvarar en ökning av lönekostnaderna med 2,3 milj. kr., vilket mofiveras av omläggningen av budgetprocessen samt till viss del av de kostnader för nya tjänster som tillkommit för det nya statsrådet.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationen.

Anne Wibble framförde i sitt anförande alt underlaget varit bristfälligt. Men vi var ju överens i utskottet och, som Anne Wibble också sade, framgår del av belänkandel atl underlaget i budgetpropositionen kunde ha varit nägol fylligare. Därför begärde utskottet kompletterande uppgifler till moliveringslexten under liltera A i budgetpropositionens bilaga 15. Utskottet erhöll dessa kommentarer inför beslulslillfället, och de finns med som bilaga till betänkandet.

Av reservationen framgår all reservanterna egentligen inte tror atl det går atl minska anslaget till civildepartementet med 8 miljoner, som föreslås i motionsyrkandet, eftersom reservanterna enligt min mening lagt in en brasklapp:

"Om den i motionen angivna reduceringen av ökningen under anslaget A 1 leder fill atl förelagda uppgifter inte kan genomföras får regeringen återkomma till riksdagen i tilläggsbudget."

Att frän ell begärt anslag på 49 761 000 kr. ta bort 8 miljoner måsle ofrånkomHgen innebära att vissa förelagda arbetsuppgifter inte kommer alt kunna utföras. Utskottet yrkar, som jag tidigare sagt, avslag på motionen.

Sedan tog Anne Wibble upp personalexpansionen. Som jag redan sagt motsvarar för civildepartementets del de begärde förstärkningarna de nytillkommande uppgifterna. Motsvarande neddragningar görs pä de avlämnande departementen. Vissa av dessa övertar i sin tur uppgifter från andra departement, vilket inte gör det möjligt att endast jämföra jusfiliedeparle-mentet, finansdepartementet, jordbruksdepartementet, arbetsmarknadsdepartementet och civildepartementet på det sätt som görs i motionen. Sålunda övertar exempelvis finansdepartementet uppgifter från UD och arbetsmarknadsdepartementet uppgifler från industridepartementet. Det är della - och där kan jag väl dela Anne Wibbles uppfattning att det kanske inte var så lätt att se det - som är del sakliga underlaget.

Anf. 110 ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Del som Sonia Karlsson sade sist instämmer jag helt i. Del
gär hell enkelt inte att av det material som regeringen har presenterat - inte
ens med del kompletterande underlaget - utläsa vilken personalexpansion
som föresläs på de olika departementen. Det är enligt min uppfattning
otillräckligt, ja, rent av otillständigt atl förse riksdagen med så dåligt
underiag. Därför har vi i reservafionen poängterat att om den förändring som
116 vi anser väl motiverad inte skulle motsvara de krav som departementet har.

så får man återkomma men dä faktiskt vara snäll att klarl och utförligt ange skälen till de olika resursförändringarna. Fär jag sedan säga atl arbetet med budgetprocessen, som Sonia Karlsson lill en del uppehöll sig vid, enligt min uppfattning är en av de mest normala, om jag så får säga, arbetsuppgifterna på departementet. Jag kunde inle i Sonia Karlssons anförande någonslans hitta ell försvar för varför arbetet med de treåriga budgetprocesserna totalt sett skulle innebära en utökning av personalen på den centrala nivån.

Låt mig också säga att arbetet med alt förnya den offentliga sektorn, som Sonia Karlsson såg som ett mofiv för personalexpansionen på civildepartementet, enligt min mening handlar om hell andra saker än central personalökning inom regeringskansliet. Vad som då krävs är elt helt nytt synsätt, där man slopar offentliga monopol, där man ger större ansvar och befogenheter ät personalen i verksamheterna - inle utökar personalen på departementen.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Anslag för utökning av personalen inom civildepartementet

Anf. 111 SONIA KARLSSON (s):

Herr talman! Ja, Anne Wibble, del är ju civildepartementets budget vi diskuterar, och för civildepartementet är det klarl utsagt vilka tjänster som förs över dit. De tjänsterna krävs för de arbetsuppgifter som tillkommer. Det finns klart redovisat. Det fanns med vid beslutstillfället.

Jag vill gå in på minskningen av anslaget med 8 milj. kr., som reservanterna vill göra. Del har vi ocksä diskuterat. Anne Wibble sade att civildepartementet var kärnan. Det är en nog så viklig kärna med stor omfattning. 1 och för sig behöver jag inle för Anne Wibble lala om alla delarna: styrning av organisation av den statliga verksamheten, formerna för myndigheternas anslagsframställning, resultatredovisning, budgetulveckling, stafistik, dalafrågor, statlig löne- och personalpolitik, polisväsendet samt pris-, konkurrens- och konsumentfrågor och dessutom länsstyrelserna, landstingen och kommunerna. En minskning av anslaget med 8 milj. kr. skulle kräva en neddragning av antalet anställda på civildepartementet med ungefär 30 personer. En beräkning grundad på en genomsnittlig lön på ca 16 000 kr. per månad, inkl. lönekostnader, gör 266 880 kr. per är och tjänst, dvs. för 30 tjänster drygt 8 milj. kr. En personalminskning med 30 tjänster innebär givetvis alt civildepartementet ej har möjlighet att sköta förelagda arbetsuppgifter på det sätt som dessa viktiga uppgifter kräver.

Anf. 112 ANNE WIBBLE (fp):

Herr talman! Del finns ganska många mer angelägna verksamhetsområden än civildepartementets som har fått vidkännas personalminskningar. Vi har diskuterat flera av dem i riksdagen. Det har handlat om anslag lill skolan, fill lärartjänster. Det handlar ibland om personalbrist på daghemmen. Det handlar om slora personalbrisler inom sjukvården. För min del gör jag den bedömningen att de arbetsuppgifter som jag anser att civildepartementet har alt sköta bör kunna skötas med det resurstillskott som vi reservanter har föreslagit.

Sonia Karlsson sade alt civildepartementet är kärnan i den offentliga verksamheten. Jag skulle kanske inle uttrycka mig riktigt på det viset, utan jag menar atl en del av de uppgifter som kärnan i den offentliga verksamheten handlar om sköts eller övervakas delvis från civildepartementet. Enligt

117

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Den stadiga rationaliseringsverksamheten m.m.

min uppfattning finns goda skäl för atl ha betydligt mindre av övervakning från cenlrala institutioner och i stället låta dem som arbetar med verksamheterna utveckla dessa pä bästa sätt.

Anf. 113 SONIA KARLSSON (s):

Herr lalman! Jag uppfattade att det var Anne Wibble som sade alt civildepartementet var kärnan - det var det jag citerade. Det var inle mitt eget ullryck.

För att återgå till vad som sägs om indragning på andra håll vill jag framhålla atl del är så, som jag tidigare har redovisal, som det också slär i betänkandet och som vi har diskuterat i utskottet, att civUdepartementet tillförs nya arbetsuppgifter och flera nya områden. Del är underlaget till atl dessa tjänster behövs.

Min bedömning är den atl man i motionen entydigt föreslagit atl 8 miljoner skulle las bort från anslaget men att man i reservafionen har lagt in en brasklapp, där man säger alt om detta inte kommer att fungera, sä skall pengar tillföras i efterhand. Detta kan jag inle se som elt bra säll atl få en effektiv och rationell offentlig sektor, som folkpartiet och moderaterna så ofta talar om atl vi skall ha - en offentlig sektor som skall ha möjlighet till långsiktig planering och styrning.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

19 8 Föredrogs finansutskottets belänkande

1988/89:FiU17 Den statliga rationaliseringsverksamheien m.m. (prop. 1988/89:100 delvis).

118

Den statliga rationaliseringsverksamheten m.m.

Anf. 114 RUNE RYDÉN (m):

Herr lalman! Det är knappt elt år sedan den statliga datapolitiken debatterades här i kammaren, och jag skall därför bara beröra nägra vikliga punkter där vi moderater har en annan uppfattning än regeringen.

Den vilja lill samförstånd som socialdemokraterna framförde i fjolårels debatt har inte blivil synlig i propositionen. Del lycker jag är beklagligt. Därför har vi åter framfört vara ståndpunkter. Vad som nu behövs från regeringens sida är att utskottets tankar och idéer konkretiseras och atl regeringen visar litet lyhördhet för vad vi framfört i reservationerna.

Enligt min uppfattning är avstånden i mänga frågor inte så stora, och det här vikliga, men för många delvis främmande, området behöver nu handling och älgärder. Della är något som ännu inte i alltför stor utsträckning syns efter fjolårets beslut.

Vi i moderata samlingsparliel anser all en politik där man på bästa sätt utnyttjar den nya informationsteknologin mäsle bygga pä följande principer.

För det första ställer del ökande användandet av datorer och dataregister krav på etl förstärkt skydd av den enskildes integritet.

För det andra måste offentlighetsprincipen hållas levande även i en tid då en stor del av offentliga uppgifler registreras på datamedier.

För det tredje måste sårbarheten i olika system och regisler beaktas.

För del fjärde måsle strävan vara atl vi skall skapa största möjliga frihet och samfidigt öppna möjligheten atl Sverige skall bli elt land som på bästa sätt inom olika samhällsområden lar till vara de fördelar och möjligheler som den nya teknologin ger.

Herr talman! Jag övergår nu lill atl beröra några av frågorna om säkerhet och sekretess. Alla myndigheter som har ansvar för ADB-system bör ha en klar uppfattning om säkerheten i ADB-verksamheten. Del har de inte allfid.

Dessutom behandlas fortfarande myndigheterna som om de vore lika i delta avseende. Sä är emellerfid inle fallet. Myndigheterna bedriver verksamhet av starkt skiftande slag, och följaktligen fär ADB-säkerhelsarbe-lel relateras till dessa skiftande förutsättningar.

I det av riksdagen fattade beslutet om styrningen och ledningen av affärsverken har marknadsanpassningen markerats liksom en ökad delegering under ell samlat ökat ansvar. Delta innebär atl del av affärsverken krävs bl.a. elt större ansvar för valet av medel för atl uppnå de av statsmakterna fastställda mälen.

För de flesta affärsverk är informationsteknologi och ADB hell avgörande hjälpmedel för verksamhetens effektivitet och servicegrad. De säkerhels-krav som ställs pä affärsverken är därför till sin karaktär delvis annorlunda och i sitt innehåll helt annorlunda än de krav på ADB-säkerhet som förvaltningsmyndigheter har atl beakta. Det är därför enligt oss reservanter klart olämpligt alt inordna deras arbete med säkerhet och sekretess i statskontorets uppgifler.

En sädan ordning strider dessutom mot de av riksdagen beslutade principerna för ledning och styrning av affärsverken.

Statens användning av informationsteknologi i ADB-verksamheten har hittills i vissa avseenden inle varit särskilt framgångsrik. Betydande kosl-nadsöverskridanden, förseningar och tekniska problem har snarare varil regel än undanlag. Delta beror dock mer pä brister i inblandade myndigheters förmåga alt utnyttja hjälpmedlet samt pä en förkärlek för komplexa, centraliserade systemlösningar än på hjälpmedlet som sådant och de möjligheter som del erbjuder.

Nu behöver en betydande del av de stora statliga ADB-syslemen som är i drift genomgå omläggning i större eller mindre grad. Flera orsaker kan anges till delta. Systemlösningarna är gamla, i flera fall från 1960-lalet. Successiva, mindre förändringar har medfört atl underhällskostnaderna nu är mycket höga. Systemen tillfredsställer inte nuvarande krav pä användarvänlighet och arbetsmiljö. Datorerna är oekonomiska, och sårbarhets- och säkerhels-skydd är inte alllid tillfredsställande etc.

Mot denna bakgrund är det tillfredsställande alt regeringen nu arbetar pä en omprövning och förnyelse av vissa ADB-system. Däremot är enligt vär uppfattning formen för översynen inte helt fillfredsställande.

Det behövs en betydligt effektivare organisation för alt denna mycket

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Den stadiga rationaliseringsverksamheten m.m.

119

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Den statliga rationaliseringsverksamheten m.m.

omfattande och kvalificerade uppgift skall kunna genomföras med acceptabelt resultat.

Motsvarande situationer har inträffat i andra länder. Det normala sättet att söka lösa problemet är all lillsätla en speciell insatsgrupp med mycket hög kompetens och frislående ställning. En första åtgärd bör vara all utarbeta etl åtgärdsprogram. Detta bör begränsas till all omfatta ett fätal större dalakommunikationsanvändare såsom riksrevisionsverket, riksskatteverket, löne- och pensionsverket och arbetsmarknadsverket. En större ambition leder sannolikt till en ogenomförbar lösningsidé.

Eftersom ingen myndighet har lill uppgift atl stödja den administrativa utvecklingen på nationell nivå har STU delvis tagil upp sådana frågor. Men del har tydligt framgått att STU:s intresse främst är knutet lill induslripolitis-ka insatser. Delta är hell naturligt, enligt STU:s allmänna regler och intentioner.

Resultatet har därigenom blivit atl de s.k. mjuka delarna är eftersatta och lågt prioriterade vad gäller forsknings- och utvecklingsinsatser. En rad åtgärder behövs därför.

Etl utvecklingsråd av den nu prövade typen är inte tillräckligt. Uppgifterna bör anförtros åt ett särskilt organ. Det kan i princip ske genom att befintligt organ med förtroende och lämplig kompetens erhåller förändrade, vidgade och delvis nya arbetsuppgifter eller också genom all ell nytt organ skapas.

Oavsett vilken av dessa metoder som används kommer det alt påverka arbetsuppgifterna för andra befintliga myndigheter och organisationer.

Vi borgerliga reservanter anser alt etl sådant nytt organ bör ges en inrikting mol administrativ teknik och ADB i vidare mening.

Herr talman! Det centralt förda statliga person- och adressregistret SPAR tillkom 1976 genom beslut av riksdagen. Registeransvarig för SPAR var tidigare DAFA som också svarade för driften. DAFA hade ensamrätt till denna typ av befolkningsregister.

I samband med atl DAFA:s associationsform ändrades 1986 då DAFA Data AB bildades förändrades även registeransvarel. Statens person- och adressregislernämnd bildades, och denna blev huvudman för SPAR. Genom alt elt treårigt avtal tecknades mellan den s.k. sparnämnden och DAFA Data AB fortsätter driften nu hos DAFA i dess nya form. Genom delta arrangemang tillförsäkras DAFA Data AB en fortsalt favoriserad ställning på personregislermarknaden.

Vi reservanter anser alt frågan om SPAR-regislret förutsättningslöst bör prövas liksom DAFA Data AB:s driftansvar i samband med all sparnämnden skall teckna nytt avtal om driften av registret.

Vi moderater har fidigare föreslagit att DAFA helt eller delvis skall privatiseras. Regeringen bör därför enligt vår uppfattning göra en utredning för att ta reda på om det finns några vägande skäl för att någon del av DAFA Data AB:s nuvarande verksamhet bör kvarligga i statlig ägo. Samtidigt bör regeringen göra en förutsättningslös utredning av den statliga ESKA-koncernens uppgifter, omfattning och ägarförhållanden.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall till samtliga reservationer fogade till finansutskottets betänkande nr 17.

120

Anf. 115 INGELA MÅRTENSSON (fp):

Herr talman! När man en gång började registrera människor via datorer var det ekonomiskt motiverat att välja syslem med stora centrala register. I dag finns knappast dessa motiv längre. Dessutom börjar äldre stora dataregister medföra ökande underhållskostnader. Mot denna bakgrund är det nu dags atl mer planmässigt arbeta för en decentralisering av olika offentliga register.

Liksom Rune Rydén menar vi i folkpartiet att för att en sådan omfattande och kvalificerad uppgift skall kunna genomföras med gott resultat fordras en effektiv organisation. Det räcker inte med beredningsgrupper av del slag som regeringen tillsatt. Därför föreslår vi tillsammans med moderaterna och centern atl en särskild insatsgrupp skapas med uppgift alt se över de befintliga datasystemen.

Målet all sträva efler måste vara så enkla och generella regelsystem som möjligt. Det är de komplicerade regelsystemen som mofiverar att stora mängder personuppgifter samlas in och all de mest inlegritetsslörande kontrollerna utförs.

I dag finns en omfattande verksamhet med försäljning av personuppgifter från flera myndigheter. Det har hittills varit oklart vilka lagar och regler som gäller för utlämnandet av i och för sig offentliga uppgifter ur myndigheternas olika register.

Den av DOK föreslagna lagen inleds med ett uttryckligt förbud för myndigheterna alt sälja personuppgifter utan riksdagens bemyndigande. Tiil den föreslagna lagen har dock utredningens majoritet fogat en lista med regisler ur vilka försäljningsverksamhet kan fillåtas. I praktiken innebär förslaget således att del inte blir något förbud utan ett tillståndsförfarande genom lagreglering av riksdagen.

Redan nu skall nio register fillåtas sälja personuppgifter. I huvudsak accepteras kommersiellt utnyttjande av de register som i dag har försäljning i en viss omfattning och som säljer mest. Så kommer t.ex. SPAR-regislret att kunna fortsätta atl sälja uppgifter om inkomst, personnummer, civilstånd, barn, förmögenhet, adress, m.m. De myndigheter som förbjuds sälja är de som säljer bara någon gång då och då.

Lagreglering av vilka uppgifter som får säljas ur registren föresläs inle. Inle heller regleras eventuellt tillkommande uppgifter. Från integriletssynpunkl är del emellertid mer intressant atl veta vilka uppgifter som säljs och hur dessa sammanställs än vilken myndighet som säljer dem. Någon analys lill grund för en sådan reglering har utredningen inte presenterat.

Slutsatsen är atl försäljningen kan fortgå i stort sett som fidigare, om majoritetens förslag genomförs.

Principen om alt uppgifler som insamlats endast skall användas för sitt ändamål kommer att förhindra försäljning. Eventuella undantag skall regleras i de av oss föreslagna registerlagarna.

Nu när avtalet mellan SPAR-nämnden och DAFA löper ut bör man enligt vär mening förutsättningslöst pröva SPAR-regislrets framtida utnyttjande. SPAR skulle t.ex. kunna omvandlas lill ett renodlat adressregister, som i vanlig ordning lyder under datalagen.

Folkpartiet har i mofion Fi722 tagit upp anslagen BIO och C8, som båda är

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Den stadiga rationaliseringsverksamheten m.m.

121

9 Riksdagens protokoU 1988189:91

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Den statliga rationaliseringsverksamheten m.m.

reservationsanslag avsedda för olika informations- och utbildningsinsatser. Efiersom anslagen har likartade syften anser vi alt de bör föras ihop. På så sätt kan resurserna användas friare, vilket borde tilltala alla. Vi är för atl kommunerna inte skall detaljstyras av riksdagen, och detsamma bör gälla staten. Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2, 4 och 5.

122

Anf. 116 CARL FRICK (mp):

Herr talman! Miljöparfiet de gröna har ställt sig bakom en reservation som vill alt SPAR-regislret skall slopas. Vi måsle kunna befrias frän det intrång i värt privatliv som det innebär att fä mängder av oönskad reklam och erbjudanden i våra brevlådor. Om företag och andra intressenter vill arbeta med denna typ av mental nedsmutsning, är det deras ensak. Det finns ingen anledning atl den skall bedrivas med hjälp av statliga dataregister, som har tagits fram i.helt andra syften. Den skall över huvud taget inte bedrivas med hjälp av offentliga register.

Systemet är inte enbart en hjälp till mental nedsmutsning - det hjälper ocksä till med atl öka den materiella förbrukningen i samhället, dels genom elt omfattande pappersslöseri, dels genom atl locka människor lill köp.

Vi måste i vårt land komma in i ett skede där vi aktivt arbetar för att minska den materiella förbrukningen. Sker icke detta, kan vi skrinlägga allt tal om all vi lar ansvar för miljön och för en framtid för barn och barnbarn. Det är den ständigt stigande materiella förbrukningen som är det stora hotet mot vår framlid. Det som vi förbrukar blir lill olika sorters avfall, som ger oss grava miljöstörningar, som nu stadigt ökar som följd av den slösande livsstil som vi har valt.

Alt inte begränsa användningen av SPAR-regislret innebär att man inle lar de miljöpolitiska besluten från maj 1988 på allvar. Det är så att vår framtid stakas ut av mänga små, till synes osammanhängande beslut. Vi måsle bli varse dessa frågor och ta besluten när de blir aktuella. Att stoppa användningen av SPAR-regislret är etl av de många nödvändiga små stegen för vår framtid.

Bifall till reservation 4! Tack för ordet.

Anf. 117 PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr talman! 1 vissa situationer tror jag all vi alla hamnar i elt känsloläge av den karaktären atl man varken vill provocera eller låta sig provoceras. Jag befinner mig i elt sådant stämningsläge just nu. Jag uppfattade faktiskt Rune Rydéns, Ingela Mårtenssons och Carl Fricks anföranden som alt tonläget hade ungefär samma karaktär.

Jag kan, av samma skäl som Rune Rydén, avstå frän att referera intagna ståndpunkter, som finns redovisade i belänkandel - bara med den skillnaden atl jag faktiskt också skall göra det. Men detta är ingen sidovördnad mot sakfrågan, utan det är därför alt de här frågorna är väl genomgångna och grundligt debatterade ganska nyligen. Vid den förnyade prövning som finansutskottet har gjort har det visat sig att de intagna ståndpunkterna häller.

Jag ber alltså, herr talman, att få yrka bifall till finansutskottels hemställan i dess helhet.

Anf. 118 RUNE RYDÉN (m):

Herr lalman! Det är klart att man med tillfredsställelse noterar Per Olof Håkanssons sinnesstämning. Vad man möjligen kan beklaga är att han inte också i handHng litet mera kunde visa vad den innebär. Vi har från reservanternas sida efterlyst en större förståelse för våra ståndpunkter, efiersom de ligger relativt nära regeringens förslag, men det har vi inte märkt någonting av. Det tycker vi är beklagligt.

Anf. 119 PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr talman! Rune Rydén begär att jag i praktisk handling skall visa saker och ting. Jag har faktiskt utgått från att Rune Rydén och hans medreservan-

ter är läskunniga.

Anf. 120 RUNE RYDÉN (m):

Herr talman! Ja, naturligtvis är vi läskunniga, men det är skönt att få höra vad Per Olof Håkansson säger, och det var det jag menade med handling. Del har vi inte upplevt här!

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Den statliga redovisningen och revisionen

20 8 Föredrogs finansutskottets betänkande

1988/89:FiU18 Den statliga redovisningen och revisionen (prop. 1988/89:100 delvis).

Den statliga redovisningen och revisionen

Anf. 121 RUNE RYDÉN (m):

Herr talman! Ålderspresidenten i finansutskottet, Filip Fridolfsson, är förhindrad att förhöja kammarens stämning vid den här sena timmen, varför det har fallit på min lott att tala för nya organisationsformer för statens förvaltningsrevision.

"Makten över statsfinanserna tillkommer grundlagsenligl riksdagen. Det är riksdagen som beslutar om skatt till staten och ansvarar för slatsupplåning-en. Riksdagen bestämmer vidare fill vilka belopp statsinkomsterna skall beräknas och anvisar anslag till angivna ändamål. Anvisade medel får inle användas på annat sätt än vad riksdagen har bestämt. Riksdagen fastställer också grunderna för förvaltning och förfogande över statens egendom."

Jag har här citerat ur den moderata motionens inledning. Jag tycker det finns skäl lill del, eftersom den sammanfattar vad som är uppgiften.

För att fullgöra det nu nämnda ansvaret har riksdagen enligt grundlagen filldelats en konlrollmakt. Riksdagens revisorers förvaltningsrevision skall följa den slatsfinansiella och förvaltningsekonomiska utveckHngen.

Riksdagens revisorer och deras verksamhet har i stort sett behållit den organisation och de verksamhetsformer som beslutades vid deras tillkomst genom 1809 års regeringsform. Det är anmärkningsvärt mol bakgrund av de

123

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Den statliga redovisningen och revisionen

revolutionära förändringar som statsförvaltningen och del allmänna har undergått sedan dess.

Revision av statens verksamhet har i stället successivt kommit att fä sin tyngdpunkt på regeringens förvaltningsorgan riksrevisionsverket. Även om detta verk hittills i stort sett har kunnat arbeta oberoende och självständigt finns det inga garanfier för att så kommer atl kunna ske även i framliden. Regeringen har i princip rätt att utnyttja RRV på det sätt man finner det angeläget utifrån egna utgångspunkter. Detta kan utläsas både av riksdagsbesluten 1986 och 1987, som tilldelade RRV nya och vidgade uppgifter, liksom av RRV:s anslagsäskanden för det senaste budgetåret. RRV måste nu ses som ett stabsorgan åt regeringen. Samarbetet dem emellan kommer ytterligare att stärkas och utvecklas.

Nej, herr talman, Sverige behöver liksom andra demokratiska stater en oberoende och självständig granskning av den offentliga verksamheten, dess resultat och välfärdseffekter. Det alternativ som moderata samlingspartiet och reservanterna har förespråkat under en följd av år, nämligen en stark och oberoende revision av riksdagen, är nu nödvändigare än någonsin att genomföra. Det går inte längre att hävda att RRV är ett oberoende och självständigt kontrollorgan. Det är därför angeläget att rikdagens ansvar för den statliga förvaltningsrevisionen stärks.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den borgerHga reservafion som är fogad fill finansutskottets betänkande nr 18.

Anf. 122 PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr talman! Jag tror att det finns skäl att lyfta fram huvudtanken i den borgerliga reservationen. I reservationen säger man alt det är en intressant lösning att stärka riksdagens ansvar för just den statliga revisionen. Del kan vi i och för sig vara med på. Riksdagen skall enligt reservanternas mening ta ett helt ansvar för förvaltningsrevisionen. De resurser som man behöver för att stärka riksdagens ansvarstagande skall las från regeringen. Delta tycker vi socialdemokrater är en alldeles galen ordning. Vi tycker i och för sig att det är intressant att diskutera och resonera om hur man skall stärka riksdagens roll i detta sammanhang. Men det får inte ske så att man beskär regeringens operativa resurser i sammanhanget. Den huvudtanke som förs fram i den borgerliga reservationen är vi alltså bestämda motståndare till. Med hänvisning till den majoritetsskrivning som finns redovisad i utskottets betänkande ber jag att få yrka bifall tiU utskottets hemställan.

124

Anf. 123 RUNE RYDÉN (m):

Herr talman! Jag vill tiU Per Olof Håkansson säga att vi moderater viU naturHgtvis stärka riksdagens ansvar vad gäller förvaltningsrevisionen. Detta kan delvis ske såsom Per Olof Håkansson säger, nämHgen att man överför resurser från den förvaltningsrevision som regeringen nu har utfört med hjälp av riksrevisionsverket. Men det behöver inte innebära, vilkel Per Olof Håkansson antydde, att man i praktiken lägger ned regeringens förvaltningsrevision. Vad vi vUl uppnå är att riksdagen skall kunna få en fristående kraftfull revision som har möjlighet att på ett effektivt sätt kontrollera att det riksdagen har beslutat verkligen har utförts. Så är del inte i dagsläget. Vi vill

alltså ha en förvaltningsrevision som liknar den som finns exempelvis i Danmark eller i andra länder.

Anf. 124 PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr talman! Det är möjligt att Rune Rydéns tanke är användbar. Men det är inle detta som står i reservationen. I reservationen står det att "det erforderliga resursbehovet bör åstadkommas genom att resurser och kompelens förs över från riksrevisionsverket till riksdagens förvaltningsrevision". Detta måste enligt mitt sätt att se på saken, Rune Rydén, innebära att man tar resurser från riksrevisionsverket - vilket betyder att man urholkar regeringens organ för förvaltningsrevision. Det tycker vi socialdemokrater är fel.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Den statliga redovisningen och revisionen

Anf. 125 RUNE RYDÉN (m):

Herr talman! Det är alldeles rikligt som Per Olof Håkansson säger alt man
överför resurser. Men det innebär inte att man överför alla resurser, vilket
Per Olof Håkansson ville försöka göra gällande i sitt första inlägg. Det bör
vara så alt man klarl förstärker riksdagens revisorers kompelens och
omfattning. Omfattningen är i dagsläget alldeles för liten. Den överföring av
resurser som sker från riksrevisionsverkét behöver inte ha såstor omfattning
atl det avsevärt försvårar regeringens arbete på detta område. Däremot
kommer det otvivelaktigt att innebära en klar förstärkning för riksdagens
revisorers verksamhet. -,

Anf. 126 PER OLOF HÅKANSSON (s):

Herr talman! I den förra debatten utgick jag från att Rune Rydén var läskunnig. Nu har jag mina'tvivel. Jag vill be att återigen få citera. I reservationen står det att "enligt utskottets mening bör reformen syfta fill att riksdagen lar hela ansvaret för förvaltningsrevisionen". Varför skall viha ett riksrevisionsverk med begränsade resurser om riksdagen skall ta hela ansvaret, Rune Rydén? En rimlig tolkning är väl ändå att ni vill skrota riksrevisionsverket och lägga allt hos riksdagen. Det ställer vi socialdemokrater inte upp på.

Anf. 127 RUNE RYDÉN (m):

Herr lalman! Den form av revisionsverksamhet som vi vill lägga på riksdagens revisorer är den förvaltningsrevision som har klart samband med riksdagens förvaltningsansvar för de områden som jag inledningsvis i mitt anförande läste om ur motionen. Ja, det innebär en viss minskning av riksrevisionsverkets förvaltningsansvar. Riksrevisionsverket skall ha direkt samband med vad regeringen gör. Men det innebär inte det som Per Olof Håkansson har antytt, nämligen att man helt och hållet skäll lägga ned riksrevisionsverket. Det är att illvilligt övertyda en text.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut i ärendet skulle fattas vid nästa arbetsplenum.)

125

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Kapitalbeskattning

21 § Föredrogs skatteutskottets betänkande 1988/89:SkU22 Kapitalbeskattning.

Kapitalbeskattning

126

Anf. 128 KARL-GÖSTA SVENSON (m):

Herr lalman! Sverige har den fria världens högsta skalletryck. Även belräffande kapitalbeskattning, som behandlas i betänkandet SkU22, intar vi en topposition.

Vi är i Sverige förhoppningsvis på väg in i ett nära samarbete med EG. Enligt moderat uppfattning är det självklarl att vi måsle få della i ett sådant samarbete som också ger oss möjlighet till att få ta del av de fyra friheterna. Den dynamik som ligger i att varor, tjänster, kapital och människor får fritt passera gränserna mellan länderna inom EG måste vi också komma i åtnjutande av.

Mot bakgrund härav är det märkligt att socialdemokraterna i Sveriges riksdag inte med en min försöker åstadkomma en anpassning till förhållanden som gäller i EG-länderna. Fria kapitalströmmar i Europa kräver givetvis atl vi måsle anpassa vår skattelagstiftning till vad som gäller i dessa länder-annars hamnar vi på efterkälken.

I detta belänkande slås i stället fasl atl det höga skalleläget inom kapitalbeskattningens område skall bibehållas. Propåerna i de omtalade PM 50 och PM 100 gör i detta avseende inte heller någon människa glad.

På område efter område inom beskattningen fjärmar vi oss från vad som gäller inom EG eller vad som kan förväntas gälla inom EG. En sådan inriktning är tvärtemot de uttalanden om harmonisering med förhållandena inom EG som regering och riksdag har uttalat.

Ett tydligt exempel på vilka negativa effekter som kan uppkomma om beskattningen avviker från vad som gäller i andra länder är omsättningsskatten på aktier och andra värdepapper. Omsättningen pä Stockholms fondbörs har kraftigt minskat sedan dessa skatter infördes. Samiidigi har handeln med svenska aktier i utlandet ökat kraftigt. Utländska köp och försäljningar på den svenska aktiemarknaden har minskal från 41 miljarder kronor 1986 lill ca 15 miljarder kronor 1988. Under den tidsperiod den socialistiska majoriteten i vårt land har höjt och utvidgat omsättningsskatten har utländska akfiemark-nader vidtagit flera åtgärder för att i stället sänka sina transaktionskostnader.

Herr talman! Den höga beskattningen av inkomster i vårt land drabbar särskill hårt avkastningen av sparande. Vid en inflationstakt på 5 % måsle en inkomsttagare med 50 procents marginalskatt ha en avkastning på sitt sparande som uppgår till 10 % om det sparade beloppet inte skall urholkas. Del är ju uppenbart att etl sådant skattesystem motverkar etl ökat sparande. Härtill kommer effekterna av förmögenhets- och arvs- och gåvoskatter.

En genomgripande skattereform måste enligt moderat uppfattning innefatta en lägre beskattning av sparandeavkaslningen. Vi har i vår reservation nr 1 angett inriktningen av en ny kapitalbeskattning i vårt land.

Kapitalvinster efter avräkning av inflationen under innehavsliden och

kapitalinkomster skall enligt vår uppfattning i framtiden beskattas med en enhetlig statlig skallesals på 30 %. Del är i detta sammanhang viktigt alt poängtera att den i en realisationsvinst ingående inflationen inle skall bli föremål för beskattning.

Vi vill successivt införa en ny kapitalbeskattning i vårt land. Redan 1990 bör ell första steg las belräffande kapitalinkomster och kapitalvinster. De bör enligt vär mening beskattas separat med en statlig skattesats på 4 % och gällande kommunal utdebitering. En sådan åtgärd skulle underlätta övergängen till det nya syslem avseende kapitalbeskattningen som vi vill se genomfört fullt ut 1991. Hushällssparandet skulle samtidigt stimuleras.

Jag har tidigare nämnt de snedvridande effekter som omsättningsskatten pä aktier och värdepapper orsakat. I en studie av Ragnar Lindgren och Anders Westlund (EFI, november 1988) har effekten av ökade transaktionskostnader för omsäitningsvolymen i svensk aktiehandel studerats. Studien visar atl en sänkning av skattesatsen från nuvarande 2 till 1 % skulle medföra en ökning av omsättningsvolymen på mellan 50—70 %. Etl helt avskaffande skulle medföra en omsältningsökning på mellan 150-300 %. Motsvarande resultat kan även en engelsk studie uppvisa.

Borttagandet av omsättningsskallen skulle därför få myckel positiva konsekvenser. Mot bakgrund härav föreslår vi därför att omsättningsskatten på aktier successivt slopas. I elt första steg vill vi all skatten halveras fr.o.m. den 1 maj i år. Samtidigt härmed vill vi direkl slopa omsättningsskallen pä den övriga penningmarknaden. Dessutom vill vi från denna tidpunkt slopa omsättningsskatten på akliehandel för valutaullänningar. Med beaktande av den studie som jag nyss nämnde kommer de slatsfinansiella konsekvenserna av värt förslag att bli marginella med tanke pä den kraftiga omsältningsökning som den av oss föreslagna skattesänkningen skulle leda lill.

Avslutningsvis vill jag också särskilt understryka vikten av atl del arbetande kapitalel i små och medelstora företag undantas från förmögenhetsbeskattning. Lika viktig är en förändring av arvs- och gåvobeskattningen sä all generationsskiften inte hämmas. Det är beklämmande att socialdemokraterna inte inser vilken betydelse de små och medelstora företagen har för näringslivets och därmed sysselsättningens utveckling. Det är ofattbart atl man fortfarande försvarar denna småföretagarfientliga beskattning, som förmögenhetsbeskattningen och arvs- och gåvobeskattningen utgör. Del finns uppenbarligen ingen tillstymmelse lill sunt förnuft när man exempelvis förmögenhetsbeskattar arbetsmiljöförbättrande investeringar i våra förelag.

Med del sagda, herr lalman, yrkar jag bifall lill samtliga de reservationer i delta betänkande som har moderat medverkan.

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Kapttalbeskattning

Anf. 129 BRITTA BJELLE (fp):

Herr talman! Del betänkande vi i dag debatterar behandlar enbart motioner som väckts under den allmänna motionstiden. Rubriken på belänkandel är kapitalbeskattning, men rubriken säger inte så mycket. Här ingår frågor om hur generationsskiften i företag skall möjliggöras eller omöjliggöras, om vi skall öka eller minska börsens aktiehandel, om vi skall

127

Prot. 1988/89:91 öka eller minska förmögenhetsskatten, om vi skall sprida eller minska det
6 april 1989 enskilda ägandet i näringslivet, m.fl. frågor.

Många av de frågor som finns med i belänkandet är föremål för utredning i
* någon form. Men eftersom vi inte vel om, när eller hur det blir med nägon

skattereform får vi tills vidare se till atl del system vi har fungerar hjälpligt.

Vi i folkpartiet vill sprida makt och inflytande. Det menar vi atl man bäst gör genom att inom ramen för fri företagssamhet och enskild äganderätt ser till atl del ekonomiska inflytandet fördelas till sä många invidvider som möjligt.

Ägandet av näringsHvet måste därför spridas, inte kollektiviseras och inte koncentreras. Elt spritt ägande är etl mäl i sig för en liberal samhällsutveckling.

Den socialdemokrafiska regeringen däremot har under 1980-talet fört en politik som bidragit just lill kollektivisering och koncentration av ägandet. Medan det enskilda ägandets andel av näringslivet minskar, ökar institutioner, förelag och fonder sin del. Löntagarfonderna, som infördes 1983, ärdet mest flagranta exemplet på detta. Andra exempel på socialistisk politik som missgynnar sparande och enskilt ägande är aktiebeskaltningen, framför alll dubbelbeskattningen av aktier, men även realisationsvinstbeskattningens utformning och förmögenhetsskatten på akfier.

Förra året lade ägarutredningen fram sitt slutbetänkande Ägande och inflytande i svenskt näringsliv. Av den utredningen framgår alt det enskilda akfieägandets andel av börskapitalet har minskat kraftigt. Enbart från 1980 till 1985 minskade enskilda individers direktägda andel av börsvärdet med 10 %. Denna utveckling har fortsatt.

Skälet till den förändringen är bl.a. att institutioner i dag innehar alll större del av aktiestocken, vilket delvis kan förklaras med att skattereglerna för institutioner är mer gynnsamma än för enskilda individer.

Det är t.o.m. så att ägarutredningen pekar på att hushållen har netloutsält börsnoterade aktier varje år sedan 1970-talets slut och till nu. Hushällens direktägda andel av del totala börsvärdel har minskat lill 20 %. 1988 från atl 1965 ha varit 70 %.

Vid en genomgång av skatteutskottets belänkande som vi nu behandlar kan man rent generellt konstatera att socialdemokraterna inte på någon punkt vill medverka till skattelättnader som skulle göra del mera aliraklivi för enskilda individer att spara i aktier.

De vill inte, som vi i folkpartiet, vara med pä atl avskaffa dubbelbeskattningen av aktier eller avveckla reavinslbeskatlningen när man gör omplaceringar inom en aktieportfölj. Tvärtom vill socialdemokralerna ytterligare försvära för enskilda att äga aktier genom ett förslag som riksdagen antog i förra veckan, där man begränsade möjligheterna att göra avdrag för aktieföriuster.

Målet måste vara uppenbart för alla: socialdemokralerna vill driva utvecklingen dithän att ingen enskild kan äga aktier.

Socialdemokraterna har infört, och sedermera dessutom fördubblat.

omsättningsskatten på aktier. Bl.a. delta har medfört att omsättningen pä

Stockholms fondbörs har minskat från 141 miljarder kronor 1986 till 115

128 miljarder 1988.1 stället har handeln med svenska aktier ökat i utlandet från

drygt 20 miljarder 1986 till 70 miljarder 1988. Det betyder atl nästan 40 % av Prot. 1988/89:91 den totala omsättningen av svenska aktier äger rum utomlands. Ett sätt alt 6 april 1989 bromsa denna utveckling vore att åtminstone slopa oihsällningsskallen pä „ t Ih k tt ' utländska placerares handel med svenska aktier. Inte heller pä den här punkten vill socialdemokraterna medverka lill en förändring. Slutsatsen måsle bli atl socialdemokralerna har en inneboende ambition att ytterligare försvaga den svenska börsen lill förmån för börserna ulanför Sveriges gränser.

Så sent som förra året infördes omsättningsskatt pä penning- och obligationsmarknaden. Del medförde att luften i det närmaste gick ur den marknaden, och riksbanken har fått det tyngre att bedriva penningpolitik. Affärer i svenska penningmarknadsinstrument har således flyttal och flyttar alltjämt utomlands. Den s.k. valpskatlen, som skulle ge staten inkomster, håller alltså på att avveckla sig själv därför atl det inte görs några affärer. Vi i folkpartiet vill slopa omsättningsskatten på penning- och obligationsmarknaden. Inte heller på detta område vill socialdemokraterna medverka till en förändring. Sett ur deras synpunkt är del uppenbarligen bättre atl svenska penriingmarknadsinstrument köps och säljs ulomlands än alt handeln sker i Sverige.

Herr talman! När det gäller värderingsregler vid förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen föreligger inle heller någon förståelse från socialdemokraternas sida för många av de problem som är begravda i nuvarande skattesystem. Här finns många regler och exempel pä svårigheter som borde plockas fram i ljuset. Vi i folkpartiet har i flera reservationer lämnat förslag till förändringar på detta område. Jag tänker här enbart gå igenom ett par av dem.

År efter år finns det motioner i riksdagen som pekar på att man måste slopa förmögenhetsskatten på arbetande kapital i små och medelstora företag. Bakgrunden är att ett mindre företag, med dyra maskiner och byggnader, vid årsskiftet har en stor förmögenhetsmassa. För atl ha råd all belala förmögenhetsskatten måsle förelagaren la ut en extra lön. Eftersom det är lön skall det samtidigt betalas sociala avgifter. Det belyder all framför alll mindre företag inte kan bära denna höga extra kostnad. Vad som dä händer är att många måste låna till förmögenhetsskatten, andra säljer svart eller bollar med andra lösningar. För alt slippa kringgående av lagen och för atl stärka de små och medelstora företagen, borde det vara naturligl atl avveckla förmögenhetsbeskattningen i smä och medelstora förelag. Inte heller pä detta område är socialdemokraterna villiga att medverka. Trots att dé här kunde hålla företagsskaltekommittén och flertalel remissinstanser som yttrade sig över utredningen i handen.

Ell annat problem är arvs- och gåvoskatt vid generationsskiften. Situationen i dag är att ett mindre företag inte kan överföras till nästa generation ulan orimliga effekter. Företagets substans finns i fastigheter och maskiner, vilkel innebär att företagets tillgångar inte kan realiseras utan atl företagel raseras.

Som ett exempel vill jag ta ett företag som har elt skattepliktigt värde på
900 000 kr. För en ensam arvinge blir arvsskatten 275 000 kr. Om den
personen skall lyfta pengar ur företagel för att kunna la över företaget kostar
det företaget I 500 000 kr. vid 75 % marginalskatt. Eftersom företaget 129

Prot. 1988/89:91 förmodligen inte kan bära en sådan kostnad säljs det här mindre företaget till
6 april 1989 '' större företag i stället. Genom alt inte visa förståelse för dessa problem

--------------------- och inle ens medverka till atl riksdagen begär en översyn av reglerna när det

Kapitalbeskattning gäller generationsskiften i familjeföretag, sä styr socialdemokraterna utvecklingen mot mer maktkoncentration. Det är uppenbarligen sä man vill all utvecklingen skall gå.

Jämför man för övrigt arvs- och gåvoskallen i de nordiska länderna kan man konstatera att den högsta skattesatsen för efterlevande make och barn i Sverige är 60 %, medan den i Norge är 25 % och i Finland bara 14 %. Vi i folkpartiet vill justera dessa regler genom att väsentligt höja del skattepliktiga grundavdraget. I samband med att arvsreglerna ändrades med anledning av den nya äktenskapsbalken föreslog vi atl efterlevande makes lott hell skulle befrias från arvsskatt. Därefter vill vi sänka arvsskalleskalan sä alt högsta skattesatsen aldrig skulle bli mera än 50 %.

Herr talman! Förmögenhetsskatt erläggs i dag för förmögenheter som överstiger 400 000 kronor. Det betyder att vi i Sverige betalar förmögenhetsskatt redan vid måttliga förmögenheter. Den här siluationen kommer alt förändras avsevärt när den allmänna fastighetstaxeringen har genomförts. Den kommer atl leda till slora höjningar av taxeringsvärdena för många fastigheter. Om ingen ändring sker kommer allt fler småhusägare alt vara tvungna att betala förmögenhetsskatt. För andra kommer skatten alt i många fall skärpas. Sverige har för övrigt den högsta förmögenhelsskalten bland OECD-länderna.

Vi i folkpartiet vill lösa en del av problemen genom en kraftig höjning av det skattefria bottenbeloppet. Däremot förstår jag att socialdemokralerna med entusiasm ser fram emot en tid när många småhusägare i Sverige blir skyldiga atl betala förmögenhetsskatt.

Till detta område hör också en värdering av såväl börsnoterade aktier som OTC-aklier, successiva gåvor av företag och avdrag för egendomslivräntor. På dessa punkler hänvisar jag till våra förslag i reservationerna nr 10, 11, 15 och 25.

Herr talman! Slutligen vill jag beröra det gävoskaltefria beloppet. 1 dag gäller att man skattefritt kan få en gåva på 2 000 kr. per år. Det beloppet fastställdes 1958. På över 30 år har beloppet alltså inte höjts. Om grundbeloppet skulle ha behållits oförändrat skulle det i dag vara ca 13 000 kr. Vi i folkpartiet har i flera år tyckt att det är orättfärdigt av staten att på detta sätt skaffa sig skatteinkomster. Avsikten med beslutet 1958 var atl medborgarna sinsemellan skulle kunna överföra en mindre summa pengar. Vi i folkpartiet anser att grundbeloppet bör höjas till 10 000 kronor.

Herr lalman! Med del anförda vill jag yrka bifall lill alla de reservationer som folkpartiel slår bakom.

Anf. 130 ROLF KENNERYD (c):

Herr lalman! Den framtida kapitalbeskattningen genomlyses i pågående

skatteutredningar. I avvaktan pä denna genomlysning har vi frän centerns

sida inle funnit anledning att aktualisera ett antal i och för sig angelägna krav.

Del finns emellertid två punkter på vilka vi har funnit del angeläget atl redan

1-IQ nu ställa sådana krav och också ta ställning. Den första av dessa punkter rör

en begäran av undantag för valutautlänningar när det gäller omsättningsskatten på aktier. Den primära anledningen är att vi nu har fått dokumenterat i verkligheten de negativa effekter som vi varnade för redan när denna omsättningsskatt infördes. Nu känner vi dessa negativa effekter väl. De är, som sagl, i verkligheten också väl dokumenterade. De utvecklas i reservation nr 9, fill vilken jag härmed vill yrka bifall.

Det förefaller vara enbart prestigeskäl som nu förhindrar regeringspartiet atl ta det steg som föreslås i reservation 9. Den möjlighet som nu föreligger att begränsa skadeverkningarna består i att handla snabbt. Jag hoppas att det skall mogna fram ett beslut inom en inte alltför avlägsen framtid i departementet, som går oss till mötes på denna punkt.

Den andra punkten där vi har funnit anledning att upprepa väl kända centerkrav gäller att lindra beskattningen av i företagen arbetande kapital, såväl under löpande innehavstid som vid generafionsväxlingar. Skälen till detta är väl kända. De utvecklas närmare i reservationerna 12, 15 och 16, till vilka jag avslutningsvis också yrkar bifall, (forts. prot. 95)

Prot. 1988/89:91 6 april 1989

Kapitalbeskattning

22 8 Kammaren beslöt atl ärendebehandlingen skulle fortsättas vid arbetsplenum onsdagen den 12 april.

23 8 Anmäldes och bordlades

Proposition

1988/89:141 om beskattning av dödsbos skogskontomedel m.m. i vissa fall

24 8 Anmäldes och bordlades

Motionerna

med anledning av prop. 1988/89:118 om ändring i lagen (1951:649) om straff

för vissa trafikbrott, m.m. 1988/89:Jul2 av Karin Israelsson och Gunhild Bolander (båda c) 1988/89:Jul3 av Hans Lindforss (mp) 1988/89:Jul4 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) 1988/89:Jul5 av Göthe Knutson m.fl. (m) 1988/89:Jul6 av Karin Ahrland m.fl. (fp) 1988/89:Jul7 av Birger Rosqvist m.fl. (s)

med anledning av prop. 1988/89:124 om vissa tvångsmedelsfrågor 1988/89:Jul8 av Lars Ahlmark (m) 1988/89:Jul9 av Karin Ahrland m.fl. (fp)

1988/89:Ju20 av Jan-Erik Wikström och Kerstin Ekman (båda fp) 1988/89:Ju21 av Lars Werner m.fl. (vpk)

1988/89:Ju22 av Hans Göran Franck och Magnus Persson (båda s) 1988/89:Ju23 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) 1988/89:Ju24 av Torgny Larsson m.fl. (s) 1988/89:Ju25 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)

131

Prot. 1988/89:91 25 8 Meddelande om interpellation 6 april 1989

Meddelande Om interpellation

Meddelades att följande interpellation framställts

den 6 april

1988/89:192 av Anne Wibble (fp) till finansministern om AP-fondernas aktieköp:

För några dagar sedan framträdde statssekreteraren i socialdepartementet med budskapet att regeringen kommer atl föreslå alt första, andra och tredje AP-fonderna får fri placeringsrätt för 10 % av sina intäkter. Senare skall denna rätt utökas till 20 %.

Med "AP-fondernas intäkter" avses troligen inbetalningarna av sociala avgifter. 10 % av denna summa motsvarar ca 4,5 miljarder kronor. 20 % motsvarar ca 9 miljarder kronor.

Detta enorma belopp varje år skall tydligen AP-fonderna få placera hur de vill, dvs. även i akfier. Även om man håller sig till den lägre andelen på 10 % handlar det om aktieköp som årligen blir dubbelt så stora som de kollektiva löntagarfondernas. Med den högre andelen handlar det om mer än en fyrdubbling.

De motiv som anfördes för denna nya socialiseringsvåg är följande:

För det första, att tilldelningen av nya medel för aktieköp för de kollekfiva löntagarfonderna upphör 1991. Detta är sanl, men lill saken hör alt både dåvarande slalsminislern Olof Palme och nuvarande statsministern Ingvar Carlsson har lovat att några fler, fondbildningar med liknande motiv inte skulle komma. Löntagarfonderna var inte det första steget, utan steget. Nu ser man vad det löftet var värt.

För det andra, att pensionerna skulle "räddas" bara AP-fonderna får placera tillgångarna hur de vill. Detta är med förlov sagt nonsens. Självklarl blir inte produktionen av varor och tjänster i landet större bara för atl AP-fonderna köper aktier i stället för obligafioner för pengarna. 1 själva verket finns det risk för alt motsatsen inträffar, därför att statliga och kollekliva ägare tar över allt större delar av svenskt näringsliv.

För det tredje, alt det behövs ett stort kollektivt sparande för atl uppväga del dåliga hushållssparandel. Särskilt posilivl tycks statssekreteraren anse det vara om hushållens sparande i pensionsförsäkringar minskar. Det är sanl atl hushällssparandet i Sverige är katastrofalt lågt, men del beror på att socialdemokraterna under åratal har genomfört en systematisk slraffbeskalt-ning på enskilt sparande. Det som krävs är sannerligen inte ökat koUekfivt sparande utan ändrade skatteregler så att det lönar sig för hushållen att spara.

AP-fondernas VD Krister Wickman har i en intervju i Dagens Industri förklarat att hari inte vill att AP-fonderna skall placera på den svenska aktiemarknaden. "Det skulle skapa maktfördelningsproblem om vi gick in och köpte aktier på börsen. Det skulle bli fråga om en sociaHsering av näringslivet."

132

Finansministern har i en artikel i Tiden om socialismens död skrivit: "På

det globala planet har som bekant marknadsekonomin vunnit en total seger Prot. 1988/89:91
över sitt enda kända alternativ, planhushållning." 6 april 1989

Jag vill därför fråga finansministern om regeringen har för avsikt att lägga Meddelande om fråga fram förslag om utökad rätt för AP-fonderna alt köpa aktier och därigenom kraffigt öka det kollektiva ägandet i svenskt näringsliv.

26 8 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 6 april

1988/89:569 av Jan Sandberg (m) till miljö- och energiministern om regeringens beslut i ärende om en molorcrossbana i Lidingö:

Regeringen beslutade under februari månad atl avslå en framställan från Lidingö kommun om tillstånd för anläggande och drift av en molorcrossbana på Lidingö. Delta trots atl naturvårdsverket med hänvisning till gällande bestämmelser föreslagit att ärendet skulle omprövas, dvs. att framställan skulle behandlas positivt.

Det finns i dag väldigt många ungdomar som har motorsport som främsta, intresse. Trots det sä motarbetas de ofta på många oUka sätt. I Stockholmsregionen har en mängd motoranläggningar tvingats läggas ned under senare lid. Som exempel kan nämnas anläggningarna i Skarpnäck, Ulriksdal, Stadion och Handen.

Det är enligt min mening svårt alt finna skäl för att den aktuella molorcrossbanan inte skulle beviljas tillstånd, inte minst mot bakgrund av att del var poHfisk enighet om framställan.

Atl beslutet skulle grunda sig på en negativ inställning till motorhobby och motorsport i allmänhet vore mycket anmärkningsvärt. Jag vill därför fråga statsrådet:

Anser statsrådet att det bör ställas högre krav vid bedrivande av motorsportverksamhet än vad som är föreskrivet i lagar och förordningar?

27 8 Kammaren åtskildes kl. 22.51.
In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Gunborg Apelgren

133

Prot. Förteckning över talare

1988/89:91 (Siffrorna avser sida i protokollet)

Torsdagen den 6 april

Talmannen 7 Förste vice talmannen 47 Andre vice talmannen 73 Tredje vice talmannen 59 Ahlmark, Lars (m) 64 Ahlström, Lars (m) 39, 44, 45, 57 Ahrland, Karin (fp) 7, 18, 20, 24, 26, 30, 31 Andersson, Arne, i Ljung (m) 35 Bjelle, Britta (fp) 127 Björne, Eva (m) 32 Bolander, Gunhild (c) 95, 109 Brännström, Roland (s) 103, 106 Bäckström, Maja (s) 70 Carlström, Marianne (s) 112, 113 Ciszuk, Paul (mp) 36, 100 Dau, Hans (m) 32

Eirefelt, Christer, andre vice talman (fp) 41, 44, 56, 58
Eriksson, Berith (vpk) 23, 25, 26, 69
Eriksson, Ingvar (m) 35, 38
Fogelberg, Margareta (fp) 65, 72, 73
Franck, Hans Göran (s) 28, 30
Frick, Carl (mp) 122
Goés, Eva (mp) 80, 88, 90
Hagberg, Lars-Ove (vpk) 47, 56, 59
Hagärd, Birger (m) 74, 86, 89
Hellström, Mals, jordbruksminister 33, 36, 38
Hjelm-Wallén, Lena, statsråd 31, 33
Hyttring, Jan (c) 45, 55, 59, 67
Håkansson, Per Olof (s) 122, 123, 124, 125
Irhammar, Ingbritt (c) 13, 18, 21, 24, 25, 32, 33
Jennehag, Jan (vpk) 99
Johansson, Ylva (vpk) 63, 79
Karlsson, Sonia (s) 115, 117, 118
Kenneryd, Rolf (c) 130
Köriof, Björn (m) 92, 105, 106
Leijonborg, Lars (fp) 77, 87, 89
Lundgren, Kent (mp) 26
Lövdén, Lars-Erik (s) 16, 20, 23
Martinger, Jerry (m) 9, 19, 22
Mårtensson, Ingela (fp) 91, 121
Nilsson, Anders (s) 51, 57, 60
Nilsson, Kaj (mp) 50, 73
Olsson, Kari Erik (c) 35, 37
134 Persson, Gustav (s) 61

Rosén, Bengt (fp) 34 Prot.

Rydén, Rune (m) 118, 123, 124, 125 1988/89:91

Saint Cyr, Mona (m) 109

Silfverstrand, Bengt (s) 82, 88, 90

Svenson, Karl-Gösta (m) 126

Wibble, Anne (fp) 111, 113, 114, 116, 117

Vestlund, Irene (s) 107, 109

Åhnberg, Annika (vpk) 36

135

*"'**»«-. srocho,.,